Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m.

1974 · 629 sidor, varav 546 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 546 av 629 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:150, Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1974 Prop. 1974:150

Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för
bostadspolitiken m. m.; given den 4 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över bostadsärenden, föreslå riksdagen
atl bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depariementschefen
hemställt.

CARL GUSTAF

INGVAR
CARLSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas centrala bostadspolitiska
frågor rörande bl. a. bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik,
konkurrens inom bostadsbyggandet, boendedemokrati och förbättrad boendemiljö.
Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om
hyressättning.

1 fråga om finansieringen och beskattningen av
bostäder konstateras att villabeskaliningen vid nuvarande räntenivåer och
intäklsprocenter i praktiken har kommit atl fungera som ett stöd för boende i
egna hem. Ka-pitalkostnadsnedsättningen inom länesystemet aren åtgärd föratt
omfördela kostnaderna i tiden och förutsätts bli återbetald inom statslånets
löptid. Genom utvecklingen av räntenivån och bostadsmarknadsläget har dock möj-

)
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 2

lighetema
till återbetalning av uppkommen låneskuld blivit mindre än som förutsattes vid
lånesystemels införande.

1 propositionen fastslås att del med hänsyn lill
bostadssociala mål inle kan komma i fråga atl låta nominella kapitalkostnader
slå igenom i de kostnader de boende skall betala för nya bostäder. En
avveckling av skatteförmånerna för egna hem framstår som otänkbar med hänsyn
till de effekter detta skulle få lör de enskilda hushållens ekonomi och
störningar som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen av
småhus. Förslagen i fråga om bostadsfinansiering innebär i stället att
subventionerna lill bostadssektorn utökas och ges en form som undanröjer
problem med skuldökning inom lånesystemet och som klarare avspeglar de verkliga
kapitalkostnaderna och statens finansiella insatser. Genom finansieringsreformen
möjliggörs en ökad likställighet i fråga om boendekostnader lör olika
besittningsformer och bättre förutsättningar skapas för sådana boendekostnader
i senare årgångar av hus som slår i rimligl förhållande lill människornas
betalningsförmåga.

För nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter
föresläs paritetslånen bli ersatta med ett finansieringssystem som genom
subventionerade bot-tenlåne- och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivå
på 4 %. Detta uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9 96. För
nyproducerade småhus som bebos av låntagaren föresläs den garanterade räntan
bli 6 96. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir
ka-pitalkosinadsnivån för småhus i nyproduktionen 6,3 % vid annuitetslån och
7,1 % vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen i en takt
som i möjlig mån lilldogoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan olika
årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika
be-sillningsforiTier. Genom höjningarna skapas också förutsättningar för återbetalning
av statslånet inom rimlig lånetid.

Också för beståndet av bostäder med ränte- och
paritetslån foreslås räntesubventioner som eliminerar fortsatt skuldökning. Av
formella och tekniska skäl måste vissa element i paritetslånets konstruktion
behållas. För hyres- och bostadsrättslägenheter färdigställda åren 1965-1974
avpassas räntesubventionerna så att kapitalkostnadssänkningar erhålles och
bättre kost-nadspariiei än f n. uppnås mellan de olika årgångarna. För småhus
med ränte- och paritetslån avpassas räntesubventionerna så att paritet i
förhållande till nyproducerade småhus uppkommer. Det innebär att nuvarande
bas-annuiteter och basräntor höjs i varierande omfattning för olika årgångar.
Den nackdel som härigenom uppkommer för låntagarna uppvägs i väsentlig utsträckning
av att fortsalt skuldökning elimineras och atl den hittills uppkomna
skuldökningen blir ränte- och amorteringsfri under den tid räntesubventionen
utgår. Också för de sedan år 1968 producerade småhusen med nominella
lånevillkor skall de nya räntesubventionerna kunna utgå.

Räntesubventionerna
för beståndet av bostäder skall årligen minskas så

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 3

att
lånen sä småningom blir subventionsfria och statslånet kan återbetalas

inom ca 30 år. .

De förordade kapilalkostnadssänkningarna för
bostäder upplåtna med hyres- och bostadsrätt torde öka möjligheterna att bygga
småhus i hyres- och bostadsrättsform avsevärt. Härigenom bör småhuset som
boendeform komma atl kunna efterfrågas av hushållsgrupper som f n. har små
ekonomiska möjligheter häriill. I syfte att öka möjligheterna för hushåll med
låga inkomster att skaffa sig även ägda småhus föreslås en höjning av
statslånets storlek och den övre lånegränsen för småhus som bebos av låntagaren
lill 25 % av låneunderlaget resp. 95 % av pantvärdet. Härigenom kan i princip
kontantinsatsen minskas lill hälften av vad den är i dag.

I fråga om villabeskattningen föreslås att en högre
intäktsprocent, 10 96, införs för de allra dyraste villorna, nämligen de med taxeringsvärde
överstigande 300 000 kr.

Det sammanlagda beloppet för räntesubventioner
beräknas för budgetåret 1975/76 bli ca 2 200 milj. kr. Samtidigt borifaller
behovet av medel för räntelån och skuldökning på paritetslån. För dessa ändamål
har för innevarande budgetår beräknats ca I 360 milj. kr.

För all stimulera till ålgärder i syfte att
förbättra boendemiljön föreslås särskilda bidrag fördetta ändamål. Ett belopp
av 30 milj, kr. beräknas härför under budgetåret 1975/76. Utöver nämnda belopp
bör arbctsmarknadspo-liliska åtgärder komma i fråga för detta ändamål.

I fråga om de statliga och statskommunala
bostadstilläggen föreslås ändringar som syftar till bl.a. att jämställa ogifia
sammanboende med gifta. Vidare föreslås att inkomstgränserna för oreducerade
tillägg för år 1975 höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och 21
000 kr. för hushåll utan barn. Vidare införs en enhetlig reduceringsfaktor på
15 96 för inkomster upp lill 54 000 kr. samt 24 96 för inkomster härutöver.

Sammanlagt medför dessa reformer ätt statens
utgifier på det bostadspolitiska området ökar med drygt 1 miljard kr.

I propositionen slås fast att en aktiv kommuna)
markpolitik är nödvändig för att det allmänna skall få ett bestämmande
infiytande över samhälls-byggandet. För att underlätta kommunernas markpolitik
föreslås att bostadslån för nybyggnad och sanering inte skall kunna utgå med
mindre marken upplåtits av kommunen för det projekt som låneansökan avser. Den
som ägde marken den 1 november 1974 skall dock vara undantagen från
markvillkorets lillämpning, vid sanering för alltid och vid nyexploatering
intill utgången av juni 1984. Regeringen skall kunna ge dispens från markvillkoret
i vissa fall. Enfamiljshus som skall bebos av lånesökanden är hell undantagna från
markvillkoret, förutsatt atl marken inte upplåtits av byggintressent.

Markvillkoret
förutsätts bli infört fr.o.m. den 1 januari 1975.

För
atl underlätta kommunala markförvärv föreslås en uppmjukning i

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 4

kommunallagarnas
låneregler.

Kommunerna bör vid sin markfördelning främst
tillgodose kravet på rationell produktion. Samtidigt som de
självkostnadsbestämda förelagen ges en dominerande ställning bör det
konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika företagsformer
behållas. Marken bör företrädesvis upplåtas med tomträtt.

Bygglagutredningens principbetänkande kan med
hänsyn till utfallet av remissbehandlingen inte nu läggas till grund för
statsmakternas ställnings-laganden. Med bibehållande av vissa grundtankar i
betänkandet bör det arbetas över och bli föremål för ny remissbehandling.

I syfie att främja konkurrens i byggandet föreslås
vissa villkor vid bo-siadslångivningen. För bygge som sker i egen regi elier
upphandlas efter förhandling skall bostadslån inte utgå med mindre
lånemyndigheterna vid särskild prövning medgett sådan produktionsform. Har
bygge upphandlats genoiTi anbudstävlan, skall bostadslån inte utgå, om
lånemyndigheterna finner alt det antagna anbudet är påtagligt oförmänligare
för byggherren än annal eller andra anbud och alt delta innebär ett
otillbörligt gynnande av den utsedda entreprenören. Vissa föreskrifter för
byggherrarnas anbudsförfarande föreslås i syfte alt främja öppenhei och insyn.

De konkurrensfrämjande åtgärderna föreslås börja
lillämpas i fråga om egenregibygge den 1 juli 1979 och i övrigt den 1 juli
1975.

1 fortsättningen föresläs bara helkommunala företag
bli godkända som allmännyttiga. Förhållandena i nu befintliga företag avses
inte bli rubbade.

1
propositionen läggs fram vissa förslag som syftar till att ge hyresgästerna ett
infiytande över de egna boendeförhållandena. Sålunda föreslås att vid ombyggnad
av bostadsfastighet hyresgästerna skall kunna hindra åtgärder, som går utöver
vad som behövs för att lägenheterna skall uppnå det i bostadssaneringslagen
uppställda kravet på lägsia godtagbara standard, om det inte föreligger
särskilda skäl att gå utöver del kravet. Vidare föreslås att hyresgästerna
skall kunna göra ansökan om upprustningsföreläggande enligt
bostadssaneringslagen. Ansvaret för det infiytande som sålunda skall tillkomma
hyresgästerna läggs på hyresgästorganisationen. Den föreslagna ordningen har
karaktären av försöksverksamhei som får vidareutvecklas när närmare
erfarenheter vunnits av lagstifiningen. Denna föreslås därför begränsad till
atl gälla i Stockholms-, göteborgs- och malmöområdena.

Den enskilde hyresgästen föreslås få rätt att på
egen hand utan samtycke av fastighetsägaren företa målning, tapetsering och
därmed jämförliga åtgärder i sin lägenhet. Vidare föreslås vissa lagändringar
föratt ge hyresgästen större möjligheter atl förmå hyresvärden att fullgöra sin
underhållsskyldighet och för att förbättra hyresgästens besittningsskydd.
Därjämte föreslås att hyresgästen alllid skall ha rätt alt fiytta från sin
lägenhet efter en uppsägningslid av tre månader även under löpande hyrestid.

Hyresregleringslagen
upphör att gälla vid utgången av september 1975.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 5

Den
reglerade hyran ligger emellertid numera i många fall på eller nära den nivå
som skulle följa av bruksvärderingarna i hyreslagen. Lagens giltighet bör
därför inte förlängas. För all förebygga olägenheter i samband med avvecklingen
föreslås att de höjningar av hyran vid övergången till bruksvärdehyra som
eventuellt kan förekomma skall kunna slås ut över tre år efier förhandlingar
mellan hyresvärden eller hans organisation och hyresgästorganisation. Om
förhandlingar inte kommer till stånd eller parterna inte kan enas kan
hyresvärden få övergångshyra fastställd av hyresnämnd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150

Utdrag av protokollet över bostadsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974.

Närvarande: statsråden HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, ZACHRISSON, LEUON, HJELM-WALLÉN,

Chefen för bostadsdepartementet,
statsrådet Carlsson, anmäler efier gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om riktlinjer för bostadspolitiken m. m. och anför.

1. Inledning

Boendeulrednlngen' tillkallades med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970 med uppdrag alt utreda
bostadsbyggandets omfattning och inriktning m. m.

Utredningen avlämnade i oktober
1973 betänkandet (SOU 1973:50) Bosläder 1974-76 med bl.a. förslag lill vissa
omedelbara bostadspolitiska åtgärder i avvaktan på ett mera långsiktigt
bostadspolitiskt reformprogram. Betänkandet har remissbehandlats.

I syfte att snabbt möjliggöra en
samlad översyn av läge och reformbehov på det bostadspolitiska området gav
regeringen i november 1973 pågående bostadspolitiska utredningar i uppdrag alt
påskynda sitt arbele och lägga fram förslag i huvudfrågorna under mars 1974.

Boendeulrednlngen och
Bosiadsfinansieringsutredningen\ som tillkallades med slöd av Kungl. Maj;ts
bemyndigande den 24 augusti 1972 med uppgift att göra en översyn av
bostadsfinansieringen, avgav med anledning härav i mars 1974gemensamt
betänkandet (SOU l974:17-l8)Solidarisk bostadspolitik. I betänkandet behandlas
bl. a. målen för bostadspolitiken, vissa frågor rörande bostadsmiljö och
boendedemokrati samt förslag lill nytt finansieringssystem för
bostadsbyggandet.

' Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande,
riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören Sten Kiillenius, direktören
Gunnar Leo, direktören Olle Lindström, riksdagsledamoten Ivar Nordberg,
byråchefen Maj-Britt Sandlund, förbundsordföranden Erik Svensson samt
riksdagsledamöterna Bo Turesson och Ola Ullsten.

' Riksdagsledamoten Per Bergman, ordförande,
riksdagsledamoten Birgitta Dahl, elek-trikern Einar Henningsson,
riksdagsledamöterna Kjell Malisson och Ivar Nordberg, direktören Arne
NiiverfeU, lorbundsordlörandcn Erik Svensson samt riksdagsledamöterna Bo
Turesson och Ola Ullsten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 7

Yttranden över utredningarnas betänkande har efier
remiss avgetts av hyresnämnderna och arrendenämnderna lör Stockholms län,
Uppsala län samt Gotlands län, hyresnämnderna och arrendenämnderna för Hallands
län, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län, socialstyrelsen, statskontoret,
statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket (RRV),
konjunkturinstitutet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens
institut för byggnadsforskning, statens planverk, samtliga länsstyrelser utom
länsstyrelsen i Norrbottens län, 1968 års kapitalmarknadsutredning,
bostadsskatlekommittén, utredningen om den kommunala demokratin, fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska kommunförbundel.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa.
Svensk bostadsfinansiering aktiebolag BOFAB, Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, postbanken. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Sveriges industriförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF),
Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareförbund. Svenska riksbyggen.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Stockholms
kooperativa bostadsförening ek. för., Sveriges allmännyttiga bostadsförelag
(SABO) och Näringslivets byggnadsdelegation (NBD).

Bosladsstyrelsen har bifogat yttranden av
länsbostadsnämnder. Vid länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden
av kommuner och vissa organisationer.

Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, SBEF, och Sveriges
fastighetsägareförbund har i sina yttranden hänvisat lill yttrandet från NBD.

Vidare har yttrande inkommit från Sveriges
trähusfabrikers riksförbund, Skånes handelskammare. Svenska arkitekters
riksförbund (SAR), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Ensamståendes
intresseorganisation samt vissa bostadsrättsföreningar och andra intresseorganisationer
m. fi.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har
därefier i maj 1974 avgett beiänkandei (SOU 1974:32) Solidarisk bostadspolitik.
Följdfrågor med vissa kompletterande synpunkter och förslag i anslutning till
det i mars 1974 avgivna huvudbetänkandet. Detta senare betänkande har
remitterats till derialet av de nyss angivna remissinstanserna. Flera av dessa
har dock avstått från atl yttra sig.

Betänkandet SOU 1974:17-18 benämns i det följande
huvudbetänkandei och betänkandet SOU 1974:32 Följdfrågor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 8

Bosiadsskattekommitién' tillkallades med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 8 september och den 6 oktober 1972 med uppdrag
all se över bostadsbeskattningen'. Kommittén har i februari 1974 avgelt betänkandet
(SOU 1974:16) Neutral bostadsbeskattning. Betänkandet omfatlar förslag om
ändringar i villabeskaliningen, införande av ell allmänt avdrag för hyresgäster
och bostadsrältshavare, avveckling av garantibeskatiningen för bostadsfastigheter
samt ändrat beskattningsår för avdrag för räntor som finansieras inom ramen för
paritets- och räntelånesyslemel.

Bostadsskattekommitténs betänkande har remitterats
gemensamt med boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas huvudbetänkande.
Följande myndigheter har i sina yttranden närmare uttalat sig om
bosladsskalle-kommitiéns betänkande nämligen kammarrätten i Stockholm,
hyresnämnderna och arrendenämnderna för Hallands, Göteborgs och Bohus samt
Älvsborgs län, socialstyrelsen, statskontoret, RRV, riksskatteverket (RSV),
konjunkturinstitutet, AMS, bostadsstyrelsen, statens institut för
byggnadsforskning, samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Älvsborgs län,
1968 års kapitalmarknadsutredning, 1972 års skatteutredning, boendeulrednlngen,
bostadsfinansieringsutredningen, fullmäktige i riksbanken. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, LO, TCO, SACO, SAF, Konungariket Sveriges
stadsbypotekskassa. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, LRF, Sveriges industriförbund,
SBEF, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges villaägarelörbund. Svenska riksbyggen, HSB,
Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för., SABO, NBD, Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund saml Taxerings-näinndsordförandenas riksförbund
(TOR). Härutöver har inkommit yttranden från ett antal organisationer och
enskilda personer.

Bostadsstyrelsen har till sitt yttrande fogat
yttranden från länsbostadsnämnder. Likaså har länsstyrelserna inhämtat
yttranden från kommuner saml i vissa fall även från länsarbetsnämnder,
länsbostadsnämnder m. fi. myndigheter och organisationer. LO har till sitt
yttrande bifogat yttranden från Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska
fabriksarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund. Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska metaUindustriarbetareförbundet, Svenska
pappersindustriarbetareförbundet och Svenska träinduslriarbetareförbundet. Etl
med LO:s remissvar likalydande yttrande har avgetts av Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Boendeulrednlngen och
bosladsfinansieringsuiredningen har avgett gemensamt yttrande. LRF har som
sitt yttrande åberopat elt av lantbrukets skat-

'Generaldirekiören
Sten Walberg, ordförande, departementssekreteraren Hans Almgren,
riksdagsledamoten Rune Carlsiein, förbundsordföranden Harry Dahl,
civiling-enlören Ernst Hellsledt, direktören Sven Jansson, direktören Per
Landgren, riksdagsledamoten Sigvard Lirsson, direktören Gunnar Leo och andre
förbundsordföranden Åke Lindh.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 9

tedelegation
avgivet utlåtande. SAF, Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har
åberopat vad näringslivets skattedelegaiion anfört i särskill yttrande.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund
hänvisar beträffande bostadsbeskattningen lill vad NBD anfört i sitt yttrande.

Bygglagutredningen' tillkallades med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1968. Direktiven för utredningen tog sikte på
en genomgripande förnyelse av främst planinstituten gällande
byggnadslagstifining. 1 anslutning lill arbetet med lagsiifining för den
fysiska riksplaneringen erhöll bygg lagutredningen den 10 december 1971 vissa
tilläggsdirektiv. Bygglagutredningen erhöll den 7 april 1972 vidare
tilläggsdirektiv som innebar att bygglagutredningen fick uppdrag att i sitt
arbele överväga de synpunkter och skydd för kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelser och miljöer som anförts i en hemställan från riksdagen (KrU 1971:26
och rskr 1971:264).

Bygglagutredningen har i betänkandet (SOU 1974:21)
Markanvändning och byggande avlämnat etl förslag med principer för framtida
lagsiifining rörande markanvändning och byggande. Förslaget innehåller
principiella utgångspunkter fören framlida lagsiifining på detta område samt
ett förslag till nytt system för planläggning.

Principbetänkandet
har remissbehandlats.

Byggkonkurrensuiredningen' tillkallades med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 föratt utreda
konkurrensförhållandena inom bostadsbyggandet m. m. Utredningen har i juni 1972
lämnat betänkandet (SOU 1972:40) Konkurrens i bostadsbyggandet. Betänkandet
innehåller förslag som syfiar till att förbättra konkurrensen inom bostadsbyggandet.
Förslagen avser konkurrenslagstiftningen, markpoliliken och reglerna för den
statliga bostadslångivningen. I betänkandet intagna förslag till ändringar i
kommunallagen (1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm torde la
fogas till statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga I.

Yttranden över byggkonkurrensutredningens
betänkande har efier remiss avgetts av Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen, RRV,
marknadsrådet (numera marknadsdomstolen), NO, statens pris- och kartellnämnd,
bostadsstyrelsen, slatens institut för byggnadsforskning, statens råd för
byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorriands
saml Norrbottens län, boendeutredningen, bygglagutredningen,
installationsbranschutredningen.

'
F.d. landshövdingen Gösta Netzén, ordförande, landshövdingen Harald Aronsson t.
o. m. den 17 december 1971, riksdagsledamoten Astrid Bergegren, riksdagsmannen
Erik Hammarsten t. om. 17 december 1971, borgarrådet Inge Hörlcn (r. o. m. den
17 december 1971,.kommunstyrelseordförande Yngve Lauritz fr. o. m. den 17 december
1971, riksdagsmannen Bertil Lidgard och Jan-Ivan Nilsson saml f.d. riksdagsmannen
Erik Tobé.

'
Slaissekreleraren Göte Svenson, sakkunnig

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 10

fullmäktige
i riksbanken. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, SAF, TCO,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, SBEF, Svenska
bankföreningen, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, SABO, Hyresgästernas
riksförbund, HSB, Svenska riksbyggen, NBD, BPA Byggpro-duktion AB (BPA),
Sveriges villaägarelörbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
byggmästareförbund.

Yttranden har också avgetls av Siifielsen
Stockholms studentbostäder (SSSB), Svenska företagares riksförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Skånska cernentgjuteriet och
Elektriska installatörs-organisationen ElO.

SAF, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
industriförbund har hänvisat lill yttrandet från NBD. Sveriges
byggmästareförbund och Skånska cernentgjuteriet har hänvisat lill SBEF:s
yttrande. SAF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och
Skånska cernentgjuteriet har därjämte avgell egna yttranden.

Bostadsstyrelsen har bifogat yttranden av samtliga
länsbostadsnäirinder och länsstyrelsen i Gotlands län. Till länsstyrelsernas
remissyttranden har fogats yttranden av bl.a. kommuner, samarbetsnämnderna i
Sundsvalls, Sollefieå och Kramfors kommunblock, förvaltningsutskottet i
Stockholms läns landsting, Slor-Stockholms planeringsnämnd, Stockholms och
Skånes handelskamrar, FCO i Stockholms län, Skånes och Norrbottens FCO-distrikt,
Östra Östergötlands och Norra Skånes hyresgästföreningar samt Helsingborgs och
Göteborgs byggmästareföreningar. LO har bifogat yttranden från Svenska
byggnadsarbetareförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet. Sveriges
fastighetsägareförbund har bifogat yttrande från Stockholms
fastighetsägareförening.

Bostadslilläggsgruppen' som tillkallades med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 februari 1973 för att utreda vissa frågor
rörande inkomstprövning och administration av bostadstillägg m. m. avgav i
mars 1974 belänkandet (Ds B 1974:1) Bostadstillägg - inkomstprövning och
administration.

Yttranden över betänkandet har efier remiss avgetts
av datainspektionen, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, RRV, RSV,
centrala studiehjälpsnämnden, bosladsstyrelsen, boendeutredningen. Svenska
kommunförbundet, försäkringskasseförbundet, försäkringskassorna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands och Älvsborgs län. Hyresgästernas riksförbund,
Sven.ska riksbyggen, HSB, SABO, Kommun-Data AB, kommunalförbundet

'
Departementsrådet Gustav Jönsson, ordförande t. o. m. den 31 december 1973, f.
d. rättschefen numera generaldirektören Slen Wickbom, ordförande fr. o. m. den
1 januari 1974, deparlemenissekrcierarcn Sven Åke Andersson, budgelchelcn
Bengt Åke Borg, sekreteraren Marie-Louise Ek, departementssekreteraren Birgit
Wil-ken-Ferm, kanslirådet Ingemar Lindberg,avdelningsdireklören Göran Smedmark
och byrådirektören Åke Wikström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 11

för
Stor-Stockholms bostadsförmedling, Stockholms, Norrköpings, Jönköpings, Växjö,
Kristianstads, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Skövde, Arvika, Örebro, Skelicfieå,
Sundsvalls och Luleå kommuner.

Bostadsstyrelsen har bifogat yttranden av
länsbostadsnämnder. Vid försäkringskasseförbundets yttrande har fogats
yttranden av vissa försäkringskassor. Hyresgästernas riksförbund och HSB
haravgetl gemensamt yttrande.

I
det följande behandlar jag huvuddelen av de förslag som lagts fram i nyss
nämnda betänkanden med undantag av dels betänkandet SOU 1973:50, vilket numera
i alll väsentligt inte längre är aktuellt, dels byggkonkurrensutredningens
förslag till ändringar i konkurrenslagstiftningen som kommer att prövas i annal
sammanhang, dels bygglagutredningens principbetänkande. Som jag utvecklar
närmare i avsnitt 10.4.3 är jag f n. inle beredd att lägga fram förslag på
grundval av bygglagutredningens betänkande. 1 nämnda avsnitt anger jag i
stället vissa utgångspunkter för ett fortsatt utredningsarbete. Med hänsyn
häriill återges i det följande inte innehållet i bygglagutredningens
betänkande och remissyttrandena över delta. Bostadsskattekommitténs förslag
behandlar jag efter samråd med chefen för finansdepariementel. Vidare tar jag
efier samråd med statsrådet Lidbom upp vissa frågor rörande
hyreslagstiftningen. Jag tar här också upp vissa frågor som har behandlats av
servicekommillén i dess slutbetänkande (SOU 1973:24) Boendeservice 7 och av
delegationen för bostadsfinansiering i betänkandet (Ds In 1973:14) Ekonomiska
ramar för det statligt stödda bostadsbyggandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 12

2.
Boende- och bostadsfinaasieringsutredningarna 2.1 Huvud betänkandet

2.1.1
Inledning

De båda utredningarna lämnar inledningsvis en
redogörelse för boen-deuiredningens första betänkande Bostäder 1974-76 samt ett
sammandrag av remissorganens synpunkter på betänkandet. Utredningarna lämnar
vidare en redogörelse för kvarstående arbetsuppgifier.

Ell vikligl område som skall las upp i del
fortsatta arbetet är del framlida bostadsbyggandet. Boendeutredningen skall
enligt sina direktiv ge vissa regionala aspekter härpå. Vidare skall förslag
läggas till avvägningar mellan det totala byggandets olika delar: nybyggnad,
ombyggnad, bostäder och komplement. Förutsättningarna att förändra det stora
beståndet av små lägenheter från 1930- och 1940-talen skall särskilt beaktas
med hänsyn lill de svårigheter som i dag föreligger att få till stånd en
blandning av hushållstyper i detta bestånd. Utredningen skall vidare återkomma
i frågan om avvägningen mellan olika former av bostadsstöd.

Ett område inom vilket fortsalt och fördjupat
arbete skall bedrivas gäller de institutionella formerna för
bostadsfinansieringen. Också andra delproblem på finansieringssidan kommeratl
aktualiseras. Behovet av ramar och dessas utformning i framtiden samt
riktlinjer för fastställande av läneunderlag och pantvärde hör hit.

Frågan om resursfördelningen mellan
bostadsbyggandets olika delar berörs något i boendeutredningens första
betänkande. Den skall ytterligare behandlas i det fortsatta arbetet. Därvid
skall också frågan om fördelningen mellan skatt, hyra och avgifter vid
finansieringen av exploateringsanläggningar och andra miljökomponenler tas
upp.

Etl annat ämnesområde som återstår att behandla är
bostadsförmedlings-verksamheten.

2.1.2
Nuvarande boendeförhållanden

1 boendeutredningens betänkande Bostäder 1974-76
redogörs kortlättat för hur bostadsbestånd, bostadsproduktion, hushållsslrukiur
och boendeförhållanden har förändrats i lörsta hand under 1960-lalet men,
mycket översiktligt, också under hela efierkrigstiden. Denna beskrivning har utredningarna
nu sammanfattat och kompletterat på vissa punkter.

Vid det senaste folk- och
bostadsräkningstillfället, hösten 1970, fanns del i landet 3,2 miljoner
bosuider. På 25 år har bostadsbeståndet ökat med drygt 50 96. Nära nog fyra
invånare av tio har i dag egna lägenheter. Ar 1945 var del tre av tio. Sedan år
1970 har det byggts ytterligare omkring 300 000 bostäder Det har också
försvunnit en del på grund av rivning, .sammanslagning m.m. Mellan åren 1965
och 1970 utgick drygt 200000 bostäder, 7 96, ur beståndet. Andelen har troligen
varit lägre under åren därefier.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 13

De bosläder som har rivits eller försvunnit ur
beståndet av andra anledningar har i huvudsak varit små och av låg kvalitet,
Setl i stora drag och i elt längre tidsperspektiv har bostadsförhållandena
följaktligen förbättrats väsentligt. Antalet rumsenhetcr per lägenhet har
således ökat från 3,12 år 1945 lill 3,76 år 1970. Samtidigt har andelen
lägenheter med badrum ökal från 21 96 lill 78 96.

Produktionsvolymen mätt i antal lägenheter har
minskat mycket snabbt de senaste åren. Från ett bostadsbyggande, som under åren
1969 och 1970 uppgick till ca 110000 lägenheter per år, har nivån för
påbörjandet sjunkit lill 79 000 bostäder och för färdigställandel lill 97 000
år 1973.

Minskningen gäller helt och hållet
fierfamiljshusbyggandel. Småhusproduktionen har fortsatt att öka, även när den
totala volymen har gått tillbaka. Därför ulgör småhuslägenhelernas andel av det
lolala byggandet i dag mer än hälfien mot ca 30 96 tre år lidigare.

De småhus som har producerats under de senaste åren
har svarat mot en aktuell efterfrågan från vissa konsumenters sida. Med hänsyn
lill efier-frågan på längre sikt torde del i och för sig vara gynnsamt att
förhållandevis stora lägenheter blivit producerade, men de villkor under vilka
småhusbyggandet kommit lill stånd ger enligl utredningarna anledning lill vaksamhet.
En stor del av della byggande, drygt en tredjedel av de år 1973 påbörjade, har
sketl ulan statliga lån och därmed ulan den pris- och kvalitetsbevakning som
är förknippad med lånen. Produktionens inriktning på lägenhetstyper i
kombination med upplälelseform ger den största anledningen till oro.
Utredningarna hävdar alt inriktningen samt del förhållandet atl småhusen med
äganderätt ofiast produceras för sig och fierfamiljshusen med hyres- eller
bostadsrätt för sig mycket påtagligt försvårar möjligheterna atl realisera del
bostadspolitiska målet om en allsidig hushålls- och boen-destruklur i våra
bostadsområden. Denna problemalik blir särskilt kännbar i de större tätorterna.

Det byggs i dag nästan inga lägenheter i
fierfamiljshus, som är större än tre rum och kök, och å andra sidan inga
lägenheter i småhus, som är mindre än fyra rum och kök. 90 96 av lägenheterna i
småhus färdigställda år 1973 var om fyra eller fiera rum och kök mol 10 96 för
fierfamiljshusen. Utredningarna anser att det vore en naturiig utveckling atl
produktionen försköls mol fyra rum och kök. när andelen trerummare minskar,
vilkel den gjort alltsedan år 1968. I stället ökar nu framförallt antalet
femrummare och större lägenheter mycket krafiigl (från 14 96 1968 till 24 96
1973), Dessa återfinns nästan enbart i småhusen.

Under senare delen av 1960-lalet började
bostadsföretagen känna av vissa svårigheter att få sina nybyggda lägenheter
uthyrda. Svårigheterna var dock avgränsade till vissa orter och kunde i regel
hänföras lill konjunkturella faktorer. De minskade också under 1960-talets två
sista år, när konjunkturen gick uppåt.

Under
de år som hittills gått av 1970-talet har emellertid svårigheterna

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 14

åter
ökat. Den I september 1973 värdet drygt 21 000(5,2 96) av alla statligt
belånade lägenheter i fierfamiljshus färdigställda under tiden januari 1967 -
juni 1973 som stod oulhyrda. Ca hälfien av dessa lägenheter återfanns i de tre
storstadsområdena. För hela landet var det fråga om närmare en fördubbling på
etl år av antalet oulhyrda lägenheter.

Vad gäller bostadsbeståndets sammansättning efter
hustyp visar bostadsräkningen år 1970 att i glesbygden bor huvudparten av
hushållen i småhus. Drygt 10 % av alla bostäder i glesbygden var inrymda i
tvåfamiljshus. Denna andel har dock stadigt minskat under hela
efierkrigstiden, huvudsakligen genom att tvåfamiljshus övergått till all
nyttjas av etl enda hushåll.

1 de mindre tätorterna (200-1 999 invånare) bor tre
hushåll av fyra i småhus. Andelen har inte förändrats nämnvärt under senare
år. På samma sätt som i glesbygden har dock enfamiljshusen ökat i betydelse,
under det atl ivåfamiljshusen har gått tillbaka. 1 de större tätorterna
dominerar däremot fierfamiljshusen; endast elt hushåll av fyra bor i småhus. En
mindre ökning av småhusens andel har dock skett under 1960-talet.

För
riket totalt uppgick småhusandelen år 1970 till 42 96.

Bostadsbyggandet har under efierkrigstiden
huvudsakligen skell i tätorterna, vilket avspeglar sig i beståndets åldersfördelning.
I de slörre tätorterna är 54 96 av bostäderna yngre än 20 år och i de mindre
tätorterna 45 96. I glesbygden är bostäderna genomsnittligt sett betydligt
äldre, endast ungefär var sjunde bostad har kommit till efter år 1950.

Räknat för hela riket var år 1970 46 % av
lägenhetsbeslåndel på högst två rum och kök, 26 96 på tre rum och kök och 28 96
fyra eller fiera rum och kök. Bostäderna är genomsnittligt större i glesbygden
och de mindre tätorterna än i de slörre tätorterna. Av lägenheterna i glesbygden
bestod år 1970 37 96 av minst fyra rum och kök. Motsvarande andel i de mindre
tätorterna var 41 96 men i de större endast 24 96.

Bostadsbeståndets sammansättning i olika delar av
en lokal bostadsmarknad ger enligt utredningarna de grundläggande förutsättningarna
för hur hushållen kommeratl fördela sig på olika bostadsområden. I de fiesta
större orter har nya områden byggts ut kring ortens kärna i allt vidare ringar
och småhusen har skilts från fierfamiljshusen. Olikheter i lägenhelsslruklur
mellan bestånd frän olika byggnadsperioder och i olika hustyper ger därför
automatiskt förutsättningar för olikheter också i hushållens
slorieksfördel-ning från ett bostadsområde lill ett annat. Områden med många
små lägenheter får många små hushåll. Det omvända förhållandet gäller för områden
med många stora lägenheter.

Följande tabell visar att bostadsutbudet ger dåliga
förutsättningar när det gäller att främja målet om allsidighei i
boendesirukturen. Andelen små lägenheter är mycket större i äldre hus än i de
som byggts under senare år. Den största andelen små lägenheter finns i
fierfamiljshus från 1930-och 1940-talen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 15

Bostäder år 1970 efter hustyp, ålder och lägenhctsstorlek.
Tätorter med 2 000-w invånare

Hustyp Byggnadsperiod

Antal heter

rumséh-

Procentuell

andel

lägenheter
om

igii

högsl 2

rk

4-f

rk

Småhus

före 1931

4,54

29

45

1931-1950

4,64

17

4/

1951-1960

5,17

5

Ii

1961-1965

5,46

2

88

1966-1970

5,73

2

92

Övriga
hus

före 1931

2,92

74

12

1931-1950

2,81

78

5

1951-1960

3,18

62

10

1961-1965

3,42

48

14

1966-1970

3,51

44

15

Bostadsbyggandet efier år 1970 har
skärpt olikheterna mellan småhus och flerfamiljshus och därigenom, framhåller
utredningarna, ytterligare försämrat möjligheterna att inom överskådlig tid
skapa gynnsamma förutsättningar för en önskvärd hushållsfördelning.

Utredningarna har även sammanställt
viss statistik över hushållens boendeförhållanden. Därav framgår bl. a. att år
1970 var antalet bosladshushåll drygt tre miljoner, vilket innebären ökning med
en miljon sedan år 1945. Av alla hushåll bestod år 1970 25 96 av endast en
person och 30 96 av två personer. Hushåll med endast en person var vanligare i
de slörre tätorterna än i övriga delar av landet. Hushållens fördelning efier
region och hushållsstorlek visas i följande tabell.

Hushåll år 1970 i glesbygd och tätorter efter sloriek

Region Tusental Därav beslående av nedanstående antal

hushåll personer (proceni)

5 el n

s. 16 Kontrollera mot PDF

Hela riket
Glesbygd Täloner med 200-1 999 inv. Täloner med 2 000- w inv.

3 050 528

25 20

30 31

19 19

16 16

9 13

298

20

28

20

19

12

2 224

27

29

19

16

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hushållen har minskat i storlek
under efierkrigstiden. Genomsnitthushållet bestod år 1970 av 2,59 personer mol
3,15 år 1945. Detta beror främst på en ökad hushållssprängning och på
förskjutningar i befolkningens ålderssammansättning. Den ökade
hushållssprängningen kommer till uttryck i de s. k. hushållskvolerna, vilka
anger antalet lägenhelsinnehavare per 100 personer i en viss befolkningsgrupp.
Dessa kvoter har ökal krafiigl och är för vissa grupper så höga att del enligt utredningarna
finns anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

räkna
med att de inte kommer att öka mer. Så är fallet dels för gifia i alla åldrar,
dels för icke gifia i högre åldrar, särskilt bland kvinnorna, I de yngre
åldersgrupperna och bland icke gifia män högre upp i åldrarna torde fortsatta
ökningar vara att förutse.

År 1970 disponerade varje person i genomsnitt 1,46
rumsenheter. Det är en avsevärd förbättring i förhållande till situationen år 1945,
då motsvarande tal var 1,00, Förbättringen beror på såväl den minskande hushållsstorleken
som den ökande lägenhelsstorleken.

Utrymmets fördelning mellan hushåll av olika
storlek äremellertid ganska ojämn, Visseriigen har de större hushållen slörre
lägenheter än de mindre, men lägenheterna är inte tillräckligt mycket större
för all ge varje person, oberoende av hur slort hushåll han tillhör, samma
utrymme till sitt förfogande. Antalet rumsenheier per person var således år
1970 2,61 för en-personhushållet mol t, ex, 1,17 för fyrapersonshushållel.
Således är trångboddhet något som drabbar de större hushållen i högre grad än
de mindre.

För att inte bli betraktat som trångboll skall del
enskilda hushållet i dag disponera minst så myckel utrymme att inte mer än två
personer skall behöva dela sovrum. Kök och vardagsrum skall därvid inte räknas
in (norm 11),

1 denna mening fanns det år 1970 475 000 hushåll
(16 96 av alla hushåll) som var trångbodda; 23 96 av dessa bestod av två
personer och 38 96 av tre personer. Av alla barnfamiljer var 27 96 trångbodda
och av dem som hade tre eller fiera barn 39 96. Den proceniuella andelen
trångbodda hushåll framgår av följande tabell.

Procentuell andel trångbodda år 1970 (norm II) bland hushåll av olika storlek och
med olika antal barn. hela riket

Antal
boende

Därav

irång-

Antal

barn

under

Därav trång-

per
hushåll

bodda

(procenl)

18 år

per
hushåll

bodda (proceni)

1

_

0

9

2

12

1

29

3

31

2

20

4

16

3

37

5 el n

38

4 5 el f

37 65

Utredningarna har försökt belysa om och i vilken
utsträckning lägen-hetsutbudets sammansättning har gell upphov till en
skiktning av de boende. Därvid finner de bl. a, alt skillnaderna i
hushållsfördelning mellan småhus och fierfamiljshus är stora. Andelen hushåll
med t, ex. fyra eller fiera personer var år 1970 40 % för småhus mot 19 96 för
fierfamiljshus.

En närmare studie av olikheten i
lägenhetssammansätining ger vid handen att praktiskt taget hela skillnaden i
hushållsfördelning kan återföras på denna olikhet. Andelen stora lägenheter är
således betydligt slörre i småhusen än i fierfamiljshusen. Den faktiska och
den med hänsyn till lägen-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 17

hetssammansätiningen
väntade hushållsstrukturen överensstämmer nästan helt.

Också när hushållssammansättningen i lägenheter
från olika byggnadsperioder studeras finner man atl lägenhetsutbudets
sammansättning haren avgörande betydelse. Men även andra faktorer tycks
medverka till utfallet. Det finns såväl i de äldre småhusen som i de äldre
fierfamiljshusen fler småhushåll än som kan "förklaras" av
lägenhelssammansättningen,

Lägenhetstördelningen i olika gamla hus skapar
således förutsättningar fören med husens ålder minskande hushållsstorlek. Därav
följer också förutsältningar för olikheter i ålderssammansättning bland de
boende mellan hus från olika byggnadsperioder. Ändelen äldre personer bör vara
högre och andelen barn och ungdomar lägre i de äldre husen än i de nyare. Den
faktiska bilden överensstämmer med detla anlagande. Bilden är vidare likartad
för småhusens och flerfamiljshusens del; mer än dubbelt så många barn i de
nyaste husen som i de äldsta och mycket få äldre personer i del nyaste
beståndet men höga andelar i de äldre lägenheterna. Den benägenhet alt bo kvar
i det äldre bostadsbeståndet som kommer till uttryck i en högre andel
småhushåll än som motiveras av lägenhetsstrukturen ger också krafiiga utslag
med avseende på de boendes ålder.

I de äldre småhusen molverkar benägenheten att bo
kvar i viss mån den skiktning med avseende på hushållens storlek och de boendes
ålder som lägenhetsutbudet ger förutsättningar för. I de äldre flerfamiljshusen
samverkar däremot dessa båda faktorer så atl andelen småhushåll och andelen
äldre blir slörre än som motiveras av lägenhetsutbudets struktur.

När det gäller de nyare husen samverkar
lägenhetsutbudets sammansättning och kvarboendebenägenheten hos redan
etablerade hushåll till att i dessa hus samla yngre hushållsföreslåndare och
hushåll med barn. Allra starkast markerat blir det i de nyaste småhusen, där
inte mindre än 43 96 av alla personer år 1970 var yngre än 18 år. Praktiskt
laget inga var 65 år eller äldre.

Trots den lägre andelen barn i flerfamiljshusen
jämfört med småhusen är på grund av lägenhetsutbudets struktur trångboddheten
mycket större i fierfamiljshusen än i småhusen, vilket framgår av följande
tabell.

Trångboddheten dr 1970 (norm II) i bosläder från olika
byggnadsperioder. Tätorter med 2 000-w invånare

Byggnadsperiod

Procentuell andel trångbodda

personer i

i alla

barn
under

18 är

åldrar

småhus

övriga hus

småhus

övriga hus

Före
1931

12

30

20

55

1931-1950

9

32

16

59

1951-1960

6

32

9

47

1961-1965

3

27

5

38

1966-1970

2

25

2

33

2 Riksdagen 1974 I saml Nr 150

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 18

Utredningarna konstaterar på grundval av bl. a. den
analys som gjorts angående bostadsbestånd och bocndeforhållande m. m, att det
är nödvändigt med ett fortsatt högt bostadsbyggande, om de bostadssociala
ambitionerna skall kunna upprätthållas. Den påtagliga minskningen av
bostadsbyggandet de senaste åren anser utredningarna vara oroande, även om en
viss nedgång i förhållande till åren omkring 1970 är naturlig.

Byggandets inriktning inger enligt utredningarna
också farhågor. Bo-stadsulbudeis sammansättning i olika avseenden ger de kanske
viktigaste förulsättningama för hushållsstrukturen i bostadsområdena. Genom att
slörre lägenheter nästan enbart byggs i småhus, som upplåts med äganderätt,
och mindre lägenheter nästan helt i fierfamiljshus skärps automatiskt en
uppdelning av hushållen efter storiek. Delta leder i sin lur med nödvändighet
till olikheter också när det gäller de boendes ålder. Utredningarna hävdar att
bostadsbeståndets sammansättning redan i dag ger utomordentligt dåliga
förutsättningar för all åsladkomma en allsidighet i hushålls- och
boende-strukturen i olika avseenden. Därför är del angelägel alt de resurser
som avsätts till bostadsbyggandet utnyttjas på ell sådani sätt alt de skiktande
faktorerna motverkas och inte förstärks.

2,1.3
Mål för bosladspolitiken

Utredningarna utvecklar sin allmänna syn på
bostadspolitiken och ulgår därvid från att bostadspolitiken uteslutande skall
tjäna syftet att tillgodose ett grundläggande socialt behov. Bostäder är kapitalkrävande.
Ett övergripande mål för en solidarisk bostadspolitik är dock att bosläder
inte primärt skall vara objekt för vinslskapande kapitalplacering. Detla gäller
oavsett om de ägs av den boende eller av någon annan.

Detla strider enligt utredningarna inte mot alt
bostäderna måste ha priser som bestäms inte bara av hushållens bostadsbehov
ulan också av olika hushålls inkomster och värderingar. En sådan prisbildning
kan ge vinster utan motpresialion. Det skapar ingen målkonfiikt men är elt
betydande fördel ningsproblem.

Utredningarna hävdar vidare att tillgången på
bosläder skall vara så god atl nyetablerade hushåll lätt kan erhålla bostad.
Inom beståndet skall rörlighet underiättas främst genom prisbildningen. Denna
påverkas främst av den statliga långivningens villkor och av parterna på
hyresmarknaden.

Bostadsförsörjningen måste ses i ell långt
tidsperspektiv. Bostadsbyggandet skall därför fattas i vid mening och avse
alla bostadsförsörjningsålgärder. Kommunerna har ansvaret alt genomföra
bostadsbyggandet. Detta gör det angeläget all kommunerna utarbetar program för
den totala bostadsförsörjningen.

Lägenheter av olika storiek skall kunna erbjudas i
olika upplåtelseformer och hustyper. Utredningarna betonar alt detla är en av
de grundläggande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 19

förutsättningarna
för atl ge alla människor verkliga valmöjligheter och för en allsidig
sammansättning av hushåll i bostadsområdena.

Bostadsförsörjningen skail inriktas på att nå delta
mål. Detta får konsekvenser för nyproduktionens omfattning och inriktning. Men
del medför också all del befintliga bostadsbeståndet måsle förändras.

Bostaden
utgörs emellertid inle enbart av den enskilda lägenheten. Huset, kontakterna
med grannar, omgivningen samt vad omgivningen erbjuder av möjligheter till
social trygghet och rekreation är väsentligt. Olika människor har skilda
behov. Bostädernas utformning samt service och verksamhet i bostadsområdena
skall bidra till alt ge lika förutsättningar för alla, unga och gamla, män och
kvinnor.

Det finns fortfarande många omoderna eller i övrigt
dåligt utrustade lägenheter. Åtskilliga hushåll är trångbodda. 1 frågan om
bostadsutrymmet anser utredningarna att på sikl bör varje hushåll ges möjlighet
till kök och vardagsrum samt sovrum. Varje barn bör därvid kunna få ett eget
rum. Det senare är dock att ställa förhoppningarna högt anför utredningarna och
framhåller all behovet av avskilda rum för barnen inte är lika storl för barn i
alla åldrar.

För att uppnå målel om en förbättrad
ulrymmesstandard anser utredningarna bl. a, att bristerna i det omoderna och
halvmoderna lägenhetsbeståndet måsle undanröjas. Ansträngningarna bör inriktas
på atl klara denna uppgift inom en tioårsperiod.

Vidare anser utredningarna all var och en skall lå
möjlighet till ett verkligt infiytande över lägenheten och de förhållanden i
omgivningen som närmast berör honom. Ett ökat inflytande för de boende bör
utvecklas enligl demokratiska traditioner och med stöd från organisationerna
på bostadsmarknaden.

Vad gäller bostädernas pris flnner utredningarna
att likvärdiga bostäder, oavsett upplåtelseform eller yttre omständigheter i
övrigl, skall betinga lika priser. Detta är en annan och lika viktig
förutsättning för verkliga valmöjligheter som att antalet lägenheter är
tillräckligt storl och alt bosladsutbudet är varierat. Priserna skall vidare
vara rimliga i förhållande lill hushållens betalningsförmåga. Utredningarna
utgår från att det för en normal familj med normala inkomster skall vara
möjligt att efierfråga och betala priset för en modern och rymlig bostad ulan
inkomstprövat bostadsstöd. Hushåll med låga inkomsler eller stor
försörjningsbörda skall dock kunna erhålla slöd så att de kan få samma
bostadsmöjligheter som de ekonomiskt mer gynnade,

2.1.4
Det framlida bostadsbeståndet

Utredningarna har begränsat synpunkterna på del
framtida bostadsbeståndet lill en enda frågeställning, nämligen vilka krav på
förändringar av lägenheternas siorieksfördelning i det nuvarande beståndet som
uppkommer

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 20

under
vissa förutsättningar i fråga om förändring av hushållens sammansättning och
av deras utrymmesstandard. Tidsperspektivet för bedömningarna sträcker sig fram
till år 1985.

1 sitt föregående betänkande Bostäder 1974-76
gjorde boendeutredningen en bedömning av bosladsbyggnadsbehov och
förutsättningar för byggande under några år framåt. Till grund för dessa
överväganden låg bl. a, mer långsiktiga beräkningar och antaganden. De belyste
behovet av att öka och förbältra bostadsbeståndet genom nybyggnad och
modernisering under 1970-talel,

Under vissa antaganden i fråga om modernisering,
befolkningsutveckling, hushållsbildning m. m. bedömdes att det skulle behövas
en nyproduktion av storieken 90 000-100 000 lägenheter i genomsnitt per år
under återstoden av 1970-lalel. Därvid förutsattes att modernisering skulle ge
ell nettotillskott av 25 000-30 000 välutrustade lägenheter per år.

Utredningen konstaterade atl den aktuella
efierfrågan och förulsättning-arna för produktionen inle möjliggjorde en så
slor produktion på kort sikt. En produktionsnivå av 70 000-80 000 lägenheter de
närmaste åren bedömdes som sannolikare, om inte efterfrågan kunde stimuleras
genom särskilda ålgärder.

Någon ny bedömning av nyproduktionen och
moderniseringens omfattning på längre sikt har utredningarna inte gjort. Denna
fråga kommer att behandlas ytteriigare i det fortsatta utredningsarbetet.

Utredningarna konstaterar emellertid alt vissa; förutsättningar
för bostadsproduktionen på kort sikt har förändrats sedan den föregående bedömningen
gjordes. Befolkningsutvecklingen har varil svagare än som då antogs och
konjunkturuppgången har inle medfört en sådan ökning av sysselsättning och
efierfrågan på bostäder som förutsattes. Produktions- och drifikostnader har
fortsatt alt öka starkt, inte miinsl på grund av ökade bränslepriser.

Utredningarna finner också att nyproduktioneri
synes vara på väg alt minska mer än vad man lidigare räknade med. UncJer år
1973 färdigställdes ungefär 97 000 lägenheter men påbörjades bara 79 000,
Enligl de senaste bedömningar som har gjorts för år 1974 förefaller det troligt
alt igångsättningen kommer att understiga 70 000 lägenheter, varav omkring 40
96 i flerfamiljshus. Denna utveckling innebärati antalet färdigställda
lägenheter kommer att minska starkt under åren 1974 och 1975,

Utvecklingstendensen är densamma som under de
närmast föregående åren. Flerfamiljshusen domineras av de mindre
lägenhetslyperna i hyres-form, småhusen av relativt slora lägenheter med
äganderätt. Efiersom flerfamiljshus och småhus byggs i skilda bostadsområden,
erhålls elt ensidigt bestånd och en ensidig hushållssammansättning i
bostadsområdena.

På grundval av de ändrade förutsällningarna i fråga
om befolknings- och hushållsuiveckling har utredningarna gjort nya beräkningar
att läggas lill

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 21

grund för uppskattningar av bostadsbyggandet fram till år
1985. Beräkningarna baseras bl. a. på följande alternativa antaganden om
utrikes flyttningar.

A) Utrikes flyttningar antas åren
1973-75 ge ett underskott av 20 000 personer. För åren 1976-85 bortses helt
från utrikes flyttningar.

B)
Nettot av
flyttningar antas bli O åren 1973-75 och ge elt överskott av i genomsnitt 15
000 personer för åren 1976-85.

Med dessa antaganden om utrikes
flyttningar har gjorts en revision av den befolkningsprojektion som SCB
publicerade i juni 1973.

Ökningen av folkmängden beräknas
bli svag enligl båda alternativen. Antalet personer i åldrarna över 20 år, som
är avgörande för antalet bostadshushåll, beräknas i genomsnitt per år under
perioden 1970-1985 öka med endasl 17 000 enligt alternativ A och med 26 000
enligt alternativ B, Under 1960-lalel var den faktiska ökningen 60 000 personer
om året.

Utredningarna ulgår i kalkylen
angående hushållsbildningen från etl anlagande om atl del relativa antalet
personer som antingen tillhör gruppen samboende och har lägenhet eller är ensamslående
hushållsföreståndare kommer alt öka. Deras andel av befolkningen antas öka till
50 96 av männen och 65 96 av kvinnorna i åldrarna 20-24 år. Andelen antas stiga
snabbt med åldern och nå 95-96 96 för kvinnor redan vid 30-35 år och för män
vid 350 år.

Det använda antagandet ger ett
stori antal hushåll i förhållande till folkmängden. Neltotillskoltet av
hushåll blir ändock litet i förhållande till 1960-lalel, vilket framgår av
följande tablå.

Neiioiillskoti av hushåll, genomsniii per år

1961-70
faktiskt

47 000

1971-85
alt. A

31000

alt. B

36 000

En befolkningsutveckling och
hushållsbildning enligt dessa antaganden skulle medföra atl hushållen i
genomsniii blir mycket små. Hushållsstorleken minskar starkt ungefär från
45-årsåldern och uppåt genom tidig hushållsbildning i den yngre generationen.
Även i åldern omkring 20-30 år kan andelen småhushåll antas bli stor.
Mellangruppen blir föräldrar - samboende eller ensamstående - med barn upp
till 20-årsåldern samt en mindre grupp av ensamboende. Hushållens beräknade
fördelning efier sloriek och hushållsföresiåndarens ålder år 1985 redovisas i
följande tabell.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150

22

Beräknat
antal hushåll år

1985
efter sloriek och föreståndarens ålder

Hushållsföresiånda-

Tusental Därav

i
proceni i

med ..

. boende

rens
ålder

hlirhII

1

2

3

4

5-t-

-29

519- 556 36

26

22

13

3

304

979-1015 15

15

21

29

20

45-64

1045 25

43

21

6

5

65-

975 56

39

4

1

0

Samtliga

3 518-3 591 33

32

16

12

7

Samtliga
1970

3 050 25

30

19

16

9

De åldersklasser som ökar mest i antal är gruppen
304 år, dvs. de förhållandevis stora hushållen, och gruppen över 65 år, de
mycket små hushållen.

Utredningarna ger vissa synpunkter på vad man
uppfattar som framtida anspråk på bostadsbeståndet.

Del framtida bostadsbeståndet skall tillgodose krav
på utrymme och komfort i själva lägenheterna samt krav på yttre förhållanden
och service från elt bestånd av hushåll som väsentligt avviker från del
nuvarande i fråga om demografisk struktur. Hushållen kommer också att avvika
genom att deras inkomster vid mitten av 1980-talet genomsnittligt kan antas
vara 25-50 96 större än för närvarande.

Hur bostadsbeståndet bör se ut för atl kunna
tillgodose de förändrade anspråken är enligt utredningarna självklart inte bara
en fråga om lägenheternas storlek och utrustning. Omgivningen och
bostadsområdenas sätt att fungera är viktiga faktorer.

Bostadsutrymmet är dock en grundläggande faktor och
får särskilt betydelse, om man vill försöka uppfylla målel alt i olika
bostadsområden kunna tillgodose flera typer av hushåll.

Utredningarna hävdar atl del nuvarande
bostadsbeståndet till stor del är sådant atl det på sikt endast kan tillgodose
de mindre hushållens bostadsbehov. Detla gäller givetvis om tätorternas
flerfamiljshus. De krympande hushållen, som dessutom erfarenhetsmässigt är
irögröriiga, kan bo kvar där och förbältra sin utrymmesstandard. Hushållen i
åldersklassen 30-44 år, som lill omkring hälften kan väntas bestå av hushåll
med fyra eller flera medlemmar, är i behov av slörre lägenheter som det är ont
om i det nuvarande beståndet.

Tendenserna i hushållsbildningen ger alltså dåliga
förutsättningar för att åstadkomma en allsidig hushållsslrukiur i olika bostadsområden.
Omfattningen av della problem vid förändring av hushållens ulrymmesstandard
belyser utredningarna med tre alternativa anlaganden.

A) Alternativet
innebär i stort sett en extrapolering av tidigare långsiktiga utveckling i
frågaom hushållens utrymmesstandard. En viss trångboddhet skulle kvarstå
enligl nuvarande norm.

B) Hushållen har "fiyttats upp" så att någon trångboddhet inte
kvarstår enligt nuvarande norm.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 23

C)
Hushållen har "fiyttats upp" så att de har minst ett sovrum för
föräldrar och därutöver elt rum för varje person, kök och vardagsrum oräknade.
Enpersonshushåll antas bo i minst ivårumslägenheler. Uttryckt som genomsnittlig
ökning av utrymmesstandarden förefaller inget av de använda antagandena
orimligt anser utredningarna. Antalet rumsenheter per person, som år 1970 var
1,46 skulle öka lill omkring 1,80 enligt de både lägre alternativen eller med
22 % på 15 år. Den faktiska ökningen mellan åren 1960 och 1970 var 21 96,
Enligt det högre alternativet blir ökningstakten ungefär densamma som under
1960-talet elier knappt 2 96/år, vilket leder till 1,9 rumsenheter per person
år 1985,

För bostadsbeståndet som helhet förefaller inte
heller de beräknade förändringarna av lägenheternas siorieksfördelning
påfallande stora, om man ser dem som fortgående förskjutningar under en
femtonårsperiod. Detta framgår av följande tabell.

Beräknad lägeiihelsfördelniiig dr I9ft5 enligt o/ika
antaganden om iiliymmcsslandard(procent)

Bestånd

-1 rk

2 rk

3 rk

4 rk

5
rk

Summa

1970

19

27

26

16

12

100

1985 A.

14

24

28

20

16

100

B,

12

21

31

20

16

100

C,

0

32

27

21

20

100

En jämförelse mellan den beräknade
lägenhetsfördelningen år 1985 och bostadsbeståndets faktiska fördelning på
olika årgångar av hus och hustyper år 1970 visar emellerlid inte särskill god
överensstämmelse. En sådan jämförelse görs i följande tabell för del mellersta
av alternativen för utrym-messlandarden (B).

Det enda bestånd i tätorterna med en
lägenhetsfördelning som ligger nå-goriunda i närheten av jämförelsetalen är
1930-taleis småhus och de senast byggda fierfamiljshusen, I de sistnämnda är
dock särskilt andelen femrumslägenheter mycket liten och beståndet kan inte
tillgodose utrymmesanspråken för hushåll med fyra eller fiera boende,

"Önskad" lägciihctstördclning 1985 (ka/kyl B)
fäm/örd med /aklisk fördelning i o/ika årgångar av hus i tätorlcr med minst 2
000 invånare (procent)

"Öns-

Faktisk fördelr

ling i
tätorter med minst 2 000 inv. 1970

kad" för-

Hus byggda

Hus byggda

Hus byggda

del-

1931-40

1951-60

1966-70

ning

Små- Fl.

Små- Fl,

Små- Fl.

1985

hus fam.

hus fam.

hus fam.

(B)

hus

hus

hus

-1 rk

12

4 49

2 21

1 16

2 rk

21

17 33

3 40

1 28

3 rk

31

31 12

23 29

5 42

4 rk

20

25 4

38 8

37 13

5-1- rk

16

23 2

35 2

55 2

Summa

100

100 100

100 100

100 100

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 24

Utredningarna drar den slutsatsen all det är helt
uteslutet att med denna sammansättning av bostadsbeståndet åstadkomma en
allsidig hushållssam-mansäitning i olika områden. Det gäller dessvärre även
områden som tillkommit i rätt sen tid. Om inte beståndet förändras, är det
enligl utredningarna fel atl påstå att olika hushållsgrupper skall få välja
mellan gamla och nya hus, olika bostadsområden, hustyper eller miljöer på
likvärdiga villkor.

För alt styra utvecklingen i riktning mot ökad
allsidighet i olika bostadsområden och ge olika hushällsgrupper mer likvärdiga
valmöjligheter anser utredningarna del vara nödvändigt med stora förändringar
av del befintliga beståndet. Detla gäller såväl lägenheternas sloriek och
kvalitet som bostadsområdenas standard. Behovet av sådana förändringar kan inle
kvantifieras men är sannolikt av slörre belydelse för framlida bostadsproduktion
än t. ex. tillväxten i antal hushåll och lägenheter.

2.1.5
Bostadens pris m. m.

De förutsättningar som bosladspriserna ger för
hushållens bosladsval behandlades relalivt ingående i boendeutredningens
betänkande Bostäder 1974-76. Utredningarna har sedan detla belänkande lämnades
hafi tillgång lill nytt material som bidrar lill en vidare belysning av
frågeställningen. Det gäller inte minsl den småhusundersökning som SCB
genomfört samt bearbetningar av 1970 års folk- och bostadsräkning med avseende
på samband mellan inkomsler och bostadsförhållanden. Med utgångspunkt i bl. a.
detta material presenterar utredningarna nu ell underlag för mer långsiktiga
bostadspolitiska åtgärder.

Till en början behandlar utredningarna
betingelserna för bosladspriserna med utgångspunkt i nyproduktionen. Därvid
görs en tillbakablick på utvecklingen av produktionskostnaderna, eftersom
dessa ulgör en förutsättning för dagens bosladspriser.

1 löpande penningvärde har produktionskostnaderna
för statligt belånade fierfamiljshus fördubblats på 15 år; räknat per
kvadratmeter lägenhetsyla sleg dessa kostnader från 674 kr år 1958 lill ungefär
1 340 kr år 1973. Detta motsvarar en årlig byggprisslegring på ca 4,7 96.

Kostnadsökningen är i och för sig inte särskill
anmärkningsvärd. Priserna för övriga varor och tjänster har undergått ungefär
samma förändring. För bostäder uppkommer dock en prisstruktur med belydande
prisskillnader, om den historiska produktionskostnaden läggs lill grund för det
löpande bostadsprisel, prisskillnader som inle motsvaras av skillnader i husens
standard och ålder.

För stalligl belånade gruppbyggda småhus ökade
produktionskostnaden från 1 029 kr./m' bostadsyta år 1965 till ca 1 400 kr./m'
år 1973, dvs. med totalt 36 96 eller i genomsnitt ca 4 96 per år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Uttryckt i kr/m' var del således ungefär samma
belopp som år 1973 utgjorde utgångspunkt för kapitalkostnaderna i bostadsprisel
för fierfamiljshus resp, småhus i den statligt belånade nyproduktionen.
Uttryckt per lägenhet blir emellertid skillnaden mycket stor, eftersom den
genomsnittliga lägenheten i flerfamiljshus endast var ca 65 m", medan del
genomsnittliga gruppbyggda småhuset var drygt ll5m' år 1973.

Produktionskostnaderna varierar krafiigl kring de
redovisade medeltalen som avser hela riket. Skillnaderna kan bli belydande
mellan olika regioner av landet men även inom en och samma ort kan skillnaderna
för i slort sett likvärdiga lägenheter vara slora.

Utredningarna har på grundval av uppgifter om
produktionskostnader, överkostnader (dvs. skillnaden mellan produktionskostnad
och panlvärde) och kapitalkostnadsvillkor beräknat den faktiska utvecklingen av
kapitalutgifterna åren 1968-1974 för hus med ränte- och paritelslån.
Resultaten av beräkningarna framgår av följande tabell. Uppgifierna avser ell
allmännyttigt bostadsföretag.

Totala kapitahiigifter i ränte- oeh paritelsbelånade hus
(kr. /ni')

Hus r ä rdigst ä ll-

Kapitalutgift ä r

da å r

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1974

1958

41

41

41

42

42

40

40

1959

42

42

42

42

43

43

41

1960

42

42

42

42

42

43

42

1961

43

43

43

43

43

43

43

1962

44

44

44

44

44

44

44

1963

45

45

45

45

45

46

45

1964

48

48

48

48

48

49

48

1965

54

55

55

55

55

55

55

1966

59

59

59

59

59

60

59

1967

56

56

57

57

57

57

57

1968

56

56

56

57

58

59

59

1969

57

57

58

58

60

60

1970

-

-

61

61

61

63

63

1971

-

-

-

61

61

63

63

1972

-

-

-

_

66

66

66

1973

_

-

-

-

-

75

75

1974

-

-

-

-

-

-

78

Kapitalutgifierna inom resp. årgång har sedan är
1968 förändrats förhållandevis litet. Den utveckling som sketl är en direkt
följd av parilets-lalsuivecklingen. Kapitalutgifterna mellan årgångarna
varierar däremol högsl väsentligl. Den fördubbling av produktionskostnaderna
som uppstått under 15 årsperioden 1958-1973 motsvaras av en i det närmaste lika
slor skillnad i kapitalutgifter vid lidsperiodens slut.

Paritetslånesystemel är så konstruerat att
kapitalutgifierna för lidigare årgångar av hus skall bringas i nivå med
kapitalutgifierna i nyproduktionen. Bristande anpassning kan uppkomma bl. a. av
del skälet all byggprisför-ändringarna ger utslag i parilelstalel först med
viss eftersläpning. Vidare

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 26

kan beslui om paritetstalshöjningar träffas med utgångspunkt
i bostadspolitiska överväganden, som innebär att den konstruktion som
lånesyslemet bygger på frångås.

Alt skillnaden mellan de
kapilalutgifier som beräknats för årgångarna 1973 och 1974 är så slor jämfört
med de närmast föregående årens beror på dessa båda faktorer.

Utredningarna redovisar vidare viss
statistik avseende kostnader för drift och underhåll av fastigheterna och
bränsle. De kalkyler som gjorts visar atl dessa kostnader uppgick till totall
43:25 kr,/m' lägenhetsyla (ly) i 1972 års kostnadsläge lör nyproduktionen av
flerfamiljshus inom den allmännyttiga sektorn. Beloppet fördelar sig på olika
kostnadsanslag på följande .sätt.

Kosinadsslag Kr./m' ly

Driftkostnader 25:75

Underhåll, löpande och periodiskt

(inkl, fondavsättning) U:50

Bränsle 6:00

Totall 43:25

På grundval av tillgängligt
material avseende drift- och underhållskostnadernas storiek i hus av
varierande ålder drar utredningarna den slutsatsen atl dessa kostnader är
relativt lika för flerfamiljshus, som är färdigställda vid olika tidpunkter,
under förutsättning att åriiga fondavsättningar för underhåll görs. Del senare
gäller företrädesvis inom den allmännyttiga och kooperativa sektorn.

Utredningarna har även gjort
kalkyler avseende drift- och underhållskostnaderna för småhus. Inklusive
bränslekoslnader beräknas dessa år 1972 ha uppgått lill ca 3 500 kr. för ell
nyproducerat genomsnittligt gruppbyggl småhus på 115 m". Beloppet
fördelar sig på olika kostnadsslag enligt följande.

Kosinadsslag

Kr/ å r

Skatt p å garantibelopp

535

Faslighetsf ö rs ä kring

Sophantering

1 500

Vatten

Ev,
avgift lill samr ä llighet

Underh å ll

600

Br ä nsle (konventionell uppv ä rmning)

865

Totalt

3 500

De kostnader som redovisats är
angivna i 1972 års kostnadsläge. Sedan dess har höjningar av kommunala taxor
och avgifter, höjda löner och främst höjda bränslepriser påverkat kostnaderna
för drifi, underhåll och uppvärmning betydligt.

Utredningarna övergår därefier till
att beskriva prisstrukturen på bostadsmarknaden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 27

Hyreslägenheterna uppgår till totalt ca 1,35
miljoner, varav 1,2 miljoner i fierfamiljshus. Deras andel av samtliga bebodda
lägenheter i riket är omkring 45 96 och i tätorterna omkring 50 96.

Hyrorna i dessa lägenheter visar en regional
spridning som synes vara särskill slor inom det senast byggda beståndet. Detta
har betydligt högre hyror i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg än i andra
områden. Utanför storstadsområdena synes ortens sloriek ha en viss men inle
särskilt slor belydelse för hyresnivån.

Lokalt varierar hyrorna förutom med kvalitet och
storiek även med byggnadsåret. En ivårumslägenhel byggd efter är 1965 har
således i regel högre hyra än en trerumslägenhet byggd under 1950-eller 1940-lalen.
I exempelvis Stor-Stockholm var hyran år 1972 100 kr/m' för trerumslägenheter
byggda 1966-71 och 72 kr./m' för samma lägenhetslyp byggd under 1940-lalet.
Denna hyresdifferens visar relativt sett inga slora regionala skillnader,
vilkel framgår av följande tabell.

Hyra för vissa årgångar och lägenhelstypcr år 1972 (kr./m'
ly)

Lägenhetstyp

Riket

Stor-

Stor-

Övriga kommuner

Byggnadsperiod

stock-

Göte-

holm

borg

>50 000 inv.

2 rum
och kök

1941-50

66

73

69

66

58

1951-60

75

80

83

72

70

1961-65

82

91

88

81

79

1966-71

90

104

99

87

84

3 rum
och kök

1941-50

65

72

69

61

59

1951-60

74

79

82

72

70

1961-65

80

90

84

79

75

1966-71

88

100

96

85

81

Medan skillnaden i hyra är slor mellan olika
årgångar av moderna lägenheter, flnns del knappast några skillnader mellan
halvmoderna lägenheter - med centralvärme och WC men ulan badrum - och
omoderna. Med en beräknad uppvärmningskostnad tillagd är de omoderna
lägenheterna t. o. m. något dyrare i vissa slorieksklasser. Hyrorna för dessa
kvaliletsklasser är av störst intresse i fråga om smålägenheter, efiersom
slörre lägenheter med så låg standard är myckel lå. För 1 och 2 rum och kök var
årshyrorna per lägenhet följande i genomsniii för hela riket år 1972.

Genomsnittliga å rshyror f ö r I och 2 rk å r 1972 (kr.)

I rk 2 rk

Omodern I 743 2 504

Halvmodern I 982 2 739

Modern byggd före 1956 2 756 3 740

s. 4 Kontrollera mot PDF

Hyresskillnaderna mellan olika årgångar av
hyreslägenheter är olika för de skilda ägarekalegorierna -allmännyttiga
bostadsförelag och enskilda personer eller företag. Allmännyttiga företag har
en jämnare hyresfördelning än enskilda. Della förhållande torde bl, a.
sammanhänga med hyresregleringens verkningar samt med atl de allmännyttiga
företagen har slora bestånd och därmed möjlighet till vissa utjämningar efter
förhandlingar med hyresgästorganisationen. 1 följande tabell som avser riket
är siffrorna givetvis också påverkade av regionala olikheter och skillnader i
underhållsläge.

Genomsnittlig hyra inom enskilda och allmännyttiga töretag

Byggnadsperiod

Hyra 1972 3 rk (kr,/n

Enskilda företag

för i' ly)

Allmännyttiga förelag

Tusental heter

Enskilda företag

lägen-Allmännyttiga företag

1941-50 1951-60 1961-65 1966-71

62 71 80 92

72 76 81 87

23 25 20 31

8 47 43 85

Lägenheter med bostadsrätt uppgår till ca 0,4
miljoner, varav 95 96 i fierfamiljshus. Deras andel av hela bostadsbeståndet är
13 96 och av tätorternas bostadsbestånd 16 96, Nästan alla
bostadsrättslägenheter är moderna.

Bostadsrätterna skiljer sig från hyresrätten
prismässigt främst genom att de har både etl förvärvspris och ell
upplålelsepris, årsavgiften till föreningen. För nybyggda
bosladsrällslägenheler är förvärvspriset lika med grundavgiften. Denna var i
genomsnitt för hela landet 6 000 kr. för en lägenhet om två rum och kök i
slatsbelänade hus färdigställda år 1972. Motsvarande belopp för lägenheter om
tre resp. fyra rum och kök var 7 200 och 7 700 kr.

Årsavgifterna för bostadsrätlslägenheter bestäms av
föreningens faktiska kostnader. De är därför i ännu högre grad än hyrorna
skiktade årgångsvis för varje lägenhetstyp. Skillnaden mellan årgångarna är
således en följd av dels förändringar i yta och kvalitet för varje lägenhetslyp,
dels ökade byggnads-och kapitalkostnader Följande tabell visar genomsnittliga
årsavgifter år 1970 för vissa årgångar av bostadsrätlslägenheter om tre rum och
kök.

Genomsnittlig årsavgift år 1970 för vissa årgångar av
bosladsrällslägenheler om 3 rk i storstadsområden och vissa kommuner (kr.)

Region/Kommun

Årsavgift för

3 rk

Samlliga

Därav i
hus

byggda

1941-55

1966-70

Riket

4 965

3913

6218

Sior-Stockholm

5 576

4 098

7 146

Stor-Göteborg

5 149

4 338

6 483

Stor-Malmö

4 696

3 586

5 793

Uppsala

4 829

3 934

6 505

Norrköping

4 937

3616

6 407

Örebro

5 193

3 728

6 227

Västerås

4 930

4 081

6 183

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 29

Drygt I miljon hushåll eller 35 96 av samlliga bor
i lägenheter som de själva äger. Häri ingår jordbruksfastigheter
ägarelägenheter i tvåfamiljshus och fierfamiljshus m. m.
Frånsetljordbruksfasligheter kan enfamiljshus som bebos av ägaren uppskattas
till drygt 0,7 miljoner eller 24 96 av bostadsbeståndet. I tätorterna är
enfamiljshusens andel omkring 23 96,

Genom en särskild undersökning,
småhusundersökningen, har utredningarna erhållit visst material som bl. a.
belyser hushållens faktiska bosladsutgifi under år 1972 i av ägaren bebodda
enfamiljshus, exkl, jordbruksfastigheter, Ulgifien har därvid definierats som
summan av ränteutgifi, amortering och utgifier för drifi och underhåll.
Amorieringens storlek har dock inte kunnat mätas, ulan ulgifien måsle i
huvudsak redovisa exkl. amorteringar. Hiirulöver har emellertid giorts en
"förnufismässig" skattning av vad som kan anses vara normal
amortering.

Utöver skattningen av bostadsulgifien har uppgifier
insamlats om förvärvspriser under perioden 1969-1971.

Del genomsnittliga priset för de hus som
förvärvades genom köp åren 1969-71 var 126 000 kr. För hus byggda åren 1969-70
låg förvärvspriset högre, 154 000 kr. Produktionskostnaden för den som byggde i
egen regi åren 1969-70 var något lägre än förvärvspriserna, 145 000 kr. Värdet
av egen arbetsinsats ingår dock inte i produktionskostnaden.

De regionala skillnaderna är mycket slörre i fråga
om förvärvspriserna än vad utredningarna har funnit i fråga om hyrorna och
della gäller särskill i fråga om priset för äldre hus. Genomsnittspriser för
alla köp var således i Stor-Stockholm 191 000 kr. och i kommuner med mindre än
50 000 invånare 98 000 kr Ett genomgående drag i alla resullat av småhusundersökningen
är atl gruppen av mindre kommuner avviker väsentligt från övriga såväl vad
gäller förvärvspriser vid köp av äldre hus som produktionskostnader för nya
hus.

Den genomsnittliga bostadsulgifien år 1972 för
samtliga undersökta hus i olika regioner framgår av följande uppgifter.

Genomsnittlig bosiadsiitgi/l for småhus i olika regioner
år 1972 (kr./år)

Region Genomsnittlig boslads-

ulgift
år 1972 (småhus)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riket

Stor-Stockholm
Stor-Göteborg Övriga kommuner

> 50 000 inv.

Utom

Upp-

amorte-

skattad

ring

normal

amorte-

ring

6 900

1 100

10 400

1600

9 100

1400

8 600

1400

5 800

1000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dessa genomsnittsvärden följer en mycket stor
spridning. Av samlliga hushåll i enfamiljshus har således 25 96 bostadsutgifier
som (utom amortering) är högst 3 300 kr, och hälfien har högsl 6 000 kr. För
25 96 av hushållen överstiger den åriiga bostadsulgifien (ulan amortering) 9
500 kr

1 huvuddrag kan del undersökta beståndet av
enfamiljshus karaktäriseras så all del finns ett stort antal lägenheter med
låga eller i varje fall måttliga utgifier och ell tämligen litet antal med höga
utgifter. De förra finns i det äldre beståndet och de senare i del nyaste
beståndet. Ulgifisspridningen mellan olika årgångar förklaras till en del av
standardskillnader. Husen är mindre och ulruslningssiandarden lägre i det äldre
beståndet. Den spridning som erhålls på riksnivå kan också delvis förklaras av
den regionala fördelningen. Dessa effekter elimineras till slor del, om man i
slällel studerar en viss storleksklass av hus regionvis. En sådan uppdelning av
materialet har gjorts i följande tabell.

Genomsniillig
bosladsutgifi år 1972 utom amortering for en/amiijslms om 86-120 m' och 121-160
m' (kr.)

Lägenhetsyta Byggnadsperiod

Bosladsutgifi utom

amortering

år 1972

,,

Riket

Stor-

Stor-

Övriga
kommuner

stockholm

Göteborg

> 50
000

inv.

inv.

86-120
m'

-1950

4 500

7 700

7 100

5 500

3 700

1951-1960

6 500

8 700

7 300

7 200

6 000

1961-1965

8 200

10 000

9 000

9 000

7 800

1966-1970

10 100

12 900

11 200

11 100

9 400

Samtliga

7 000

9 500

8 700

8 000

6 400

121-160
m'

-1950

6 600

10 600

8 700

7 500

5 400

1951-1960

7 900

11600

10 900

9 600

6 500

1961-1965

10 600

13 000

12 900

10 900

9 400

1966-1970

12 800

14 900

14000

13 200

11 200

Samtliga

9 400

13 000

11 700

10 700

7 600

Av tabellen kan utläsas bl. a. att bostadsulgifien
(utom amoriering) år 1972 för hus om 86-120 m' kan skallas lill ca 7 000 kr.
och för hus om 121-160 m'till ca 9 400 kr, i genomsnitt för hela riket. En
normal amoriering har beräknats tilj I 000 kr. resp, 1 400 kr,/år och ulgifien
inkl, amortering uppgår alltså till omkring 8 000 kr resp, 10 800 kr./år för de
två storleksklasserna. Skillnaderna är avsevärda såväl mellan regionerna som
årgångsvis inom dem.

De slora skillnaderna i utgifter mellan olika
årgångar av hus förklaras väsentligen av olika kapitalskulder och därmed
ränteutgifter. Kapitalskulderna är låga i hus som bara är något tiotal år
gamla och mycket låga i äldre hus, vilket framgår av följande labell.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 31

Griiomsnitllig
kapitalskuld och ränteutgift för olika årgångar av en/äinilfshus 1972. hela
rikel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Byggnads
period

-1950 1951-1960 1961-1965 1966-1968
1969-1970 Samtliga

Samtliga
hus

Kapi-

R ä nte-

tal-

utgift

skuld

(kr.)

(tusental

kr)

23

1600

42

2 800

69

5000

104

7 500

125

9 400

51

3 600

opaginerad Kontrollera mot PDF

En ännu mera utpräglad skillnad i ränteulgifier och
kapitalskulder framkommer om man fördelar husen efter förvärvsår. De hushåll
som ägl sina hus sedan år 1950 eller tidigare hade således en ränteutgift år
1972 av i genomsniii 600 kr, och en kapitalskuld av i genomsnitt 10 000 kr.,
medan de som förvärvat husen åren 1969-71 betalade mer än 10 gånger så myckel i
ränta - 7 800 kr. - och hade drygt 10 gånger så stor skuld, 105 000 kr.

Den stora skillnaden vid jämförelse mellan
byggnads- och förvärvsperiod är givetvis ett uttryck för stigande
försäljningspriser. I slort sett tyder materialet i della avseende på all
förvärvspriset för äldre hus har ökat något mer än motsvarande pris i
nyproduktionen.

Det material som utredningarna presenterar i fråga
om bosladspriser etc. har avsett dels kalkylerade totala faslighelsomkoslnader,
dels faktiskt utgående hyror. Faslighelsomkoslnaderna är självfallet av
avgörande betydelse för priserna på lång sikl. En jämförelse mellan uppgifier
om kalkylerade faslighelsomkoslnader och hyror för hyresrättslägenheler visar
emellerlid att hyrorna i de senaste årgångarna av hus (1966-1971)
genomsnittligt är lägre än de beräknade kostnaderna. Skillnaden mellan hyror
och kostnader överstiger för dessa årgångar 10 kr/m". Uppgifterna avser år
1972,

Till
en - sannolikt mindre - del beror skillnaden mellan faslighelsomkoslnader och
hyror på atl vissa bostadsföretag med de möjligheter härtill som ges av
hyresförhandlingarna fördelar de totala faslighelsomkoslnaderna efter de
förvaltade lägenheternas bedömda värde för de boende och inte efier de
kostnader som formellt belastar resp, fastighet: Till en annan del kan
skillnaden förklaras med att avsättningar till periodiskt underhåll är
otillräckliga och i vissa fall kanske också obefintliga. Vidare kan förelagen
årligen disponera fondmedel eller i övrigl redovisa underskott.

I den mån det är allmänt förekommande att
bostadsföretagen inte kan göra erforderiiga underhållsavsätlningar, använder
fonderade medel lill annat ändamål än de avsedda eller går med föriusi är
delta enligt utredningarna även på myckel kori sikl utomordentligt oroande.
Tillgängliga uppgifier

opaginerad Kontrollera mot PDF

visar
under alla förhållanden på en inte oväsentlig skillnad mellan
fastig-heisomkosinadskalkyl och faktiskt uttagna hyror. Delta kan, säger utredningarna,
med säkerhet konstateras för lägenheter som färdigställts under senare är.

Som en komplettering lill uppgifierna om
bosladspriser har utredningarna gjort vissa beräkningar avseende hushällens
neiiouigifier för bostäderna, varmed ulredningama avser bostadspriset minskat
med slalskommunala bostadstillägg resp, kommunala bostadstillägg lill
pensionärer och med beaktande av skatteeffekten för hushåll i egna hem.
Följande tabell ger exempel på dessa beräkningar.

Beräknade neiiouigifier för nybyggda lägenheter med olika
hyror. Makar med 1-3 barn

Sammanräknad

Procentuell

andel

Neiio

utgift

för
lägenhet om (kr,.

/mån)

inkomsl
i

ir 1972

hushåll

med

1 en in-

3 rk

4 rk

5 rk

(lusenlal

kr.)

komst
som understiger vidstående

vid en
månadshyra 600 510 700

av , ,
595

. kr.
800

680

1 barn

- 30

17

440

430

460

455

520

460

35

26

515

510

535

530

595

535

40

37

600

510

625

595

685

625

45

47

600

510

700

595

800

680

2 barn

- 35

27

440

430

460

455

520

460

40

40

530

510

550

545

590

550

45

51

600

510

650

595

710

650

50

62

600

510

700

595

800

680

3 barn

- 40

45

475

465

495

490

515

495

45

55

555

510

575

570

595

575

50

65

600

510

675

595

695

680

55

71

600

510

700

595

800

680

Om hyresnivån sänks skulle antalet hushåll med
statskommunalt bostadstillägg minska. Likaså skulle tilläggens storlek minska.
För dem som kan få oreducerat statskommunalt bostadstillägg har en sänkning av
hyresnivån liten betydelse. Deras neiiouigifier minskar i alla lägenhetstyper
endast med 10-20 kr/mån,, om hyran sänks exempelvis med 15 96. Om hushållen har
reducerat tillägg ökar dock effekten av hyresminskningen. En sänkning av
prisnivån lår emellertid momentant den största effekten för dem som inte har
statskommunalt bostadstillägg, dvs. hushåll med förhållandevis höga inkomster

Utredningarna säger sig ha funnit atl nelloulgifien
framstår som hög för fiertalet hushållstyper i de inkomstlägen i vilka
statskommunalt bostadstillägg, helt eller reducerat, kan utgå. Enligt kalkyler
som utredningarna gjort har dessa hushåll en myckel liten marginal för andra
levnadsomkostnader än bostaden. 1 en sådan situation befinner sig ca 25 96 av
alla hushåll

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 33

som
består av endast makar, drygt 40 % av alla l-barnsfamiljer, drygt 50 % av
2-barnsfirmiljerna och ca 66 96 av 3-barnsfamiljerna,

För hushåll i egna hem som förvärvats under senare
år har taxeringsmässiga underskott på fastigheten ofia slörre betydelse än
bostadstilläggen. Småhusundersökningen belyser den faktiska skatteeffekten år
1972. Av de undersökta husen visade 80 % underskott vid laxeringen och för hus
byggda under 1960-lalel gällde detta mer än 95 96. Skalleminskningen till följd
av underskotten uppgick lill i genomsnitt I 800 kr. för rikel. För hus förvärvade
åren 1966-1968 och 1969-1971 uppgick den lill 2 700 resp. 3 700 kr.
Skalleminskningen motsvarade för dessa hus ca 30 96 resp, 33 96 av
bostadsulgifien exkl. amortering.

Utredningarna har studerat sambandet mellan
hushållens boendeförhållanden (trångboddhet, bosladsutgifi etc) och deras
inkomsler. De finner att sambandet fortfarande, trots betydande insatser från
samhällets sida på bostadsområdet, är påtagligt starkt.

Samhällets bostadspolitiska strävan att bereda alla
människor rymliga bosläder av god kvalitet innebär att det inle bör finnas
några lägenheter som saknar elementära bekvämligheter. Den innebär också all hushållens
utrymmesbehov skall tillgodoses. Efierfrågan håller dock inle alllid takten
med behovet. Boendetätheten och trångboddheten är högre för de större hushällen
än för de mindre.

Det ligger nära lill hands, menar utredningarna,
att detta förklaras av ekonomiska realiteter. Med en större lägenhet följer ju
ell högre pris. Samtidigt som behovet av utrymme är större ju större hushållet
är blir givetvis också utgifier för annan konsumtion högre. Men större hushåll
har inte högre inkomster än mindre hushåll, i varje fall inte så länge man
begränsar jämförelsen till alt gälla hushåll med minst tre personer, dvs.
barnfamiljerna. Medianinkomsten för gifia med tre, fyra eller fier boende varar
1970 ungefär densamma, omkring 39 000 kr.

Utredningarna har gjort vissa kalkyler beträffande
de ekonomiska förutsättningarna för hushållens bosladskonsumlion. Kalkylerna
visar t. ex. att elt hushål! som beslår av makar och ett barn måsle ha en
disponibel inkomsl på ca 20 000 kr./år innan det kan belala någon bostadskostnad
alls. En disponibel inkomsl på 20 000 kr/år motsvarar forell sådant hushåll en
bruttoinkomst på ca 28 000 kr/år Makar med två barn måste disponera ca 23 000
kr./år och ha en bruttoinkomst om ca 32 000 kr./år, innan de får
"förmåga" att betala något för en bostad. År 1972 var del ca 15 96 av
ettbarnsfamiljerna och ca 20 96 av tvåbarnsfamiljerna som saknade betalningsförmåga
i här nämnda mening.

Av utredningarnas material avseende sambandet
mellan inkomsl och bostadsutrymme för olika slora hushåll framgår att antalet
rum ökar med hushållsstorleken, genomsnittligt setl. Delta gäller i alla
inkomstklasser och

3
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

opaginerad Kontrollera mot PDF

är
etl uttryck för all en rymlig bostad prioriteras högt i hushållens budget.
Hushållen avsätter följaktligen i genomsnitt en högre andel av sin inkomsl till
bostad ju fler medlemmar det består av trots atl också andra levnadsomkostnader
är högre för de större hushållen än för de mindre. Materialet visar emellerlid
också all hushåll i högre inkomstklasser som regel har fler rum och därför
också lägre trångboddhet än hushåll med lägre inkomsler, Silualionen är dock
inle densamma, oberoende av var på inkomslskalan man gör observationen.
Sambandet mellan inkomst och trångboddhet illustreras med följande figur.

Trångboddheten (norm 11 )år 1970 bland gifta hushåll efter
sammanräknad nettoinkomst

(lusental
kr.)

Tätorter med 2 000-w invånare (Qi = undre kvartilen, Q. =
övre kvarlilen,Md = media-

nen)

Procentuell
andel trSngbodda

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 5 10 15 20 25 30 35 40

Sammanräknad nettoinkomst (lusenlal kr.)

1---- 1---- r

60
55 60

opaginerad Kontrollera mot PDF

På samma sätt som del föreligger ett klart samband
mellan hushällens inkomsler och deras boendeutrymme, finns ett samband mellan
inkomsl och bostadens ulruslningsstandard. 1 glesbygden finns alltjämt, trots
en omfallande modernisering under 1960-ialel, ungefär en kvarts miljon bostäder,
som betecknas som halvmoderna eller omoderna. Flertalet av dessa bebos av
hushåll med låga inkomsler. Pensionärerna är en slor grupp bland dem.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 35

1 tätorterna är andelen omoderna och halvmoderna
bostäder mindre än i glesbygden. Små lägenheter dominerar i detla bestånd
mycket mer än i glesbygden. Därför är problemet med dåliga bostäder i
tätorterna elt problem huvudsakligen för de små hushållen. Bland dessa hushåll
är del dock till större delen de som har låga inkomster som återfinns i det
sämsta beståndet. Pensionärerna är också i tätorterna talrikt företrädda i de
dåligt utrustade lägenheterna. Bland de ensamstående i detla bostadsbestånd är
männen i ett sämre läge än kvinnorna. Della gäller i samlliga inkomstklasser.

Del är enligl utredningarna tydligt all ekonomiska
spärrar finns för hushållens val av boendeform. Detta finner man vid ell
studium av sambandet mellan inkomsl och bostadens upplälelseform och kommer
lill uttryck i högre inkomster för hushåll som äger sina bostäder än för
hushåll som hyr dem eller innehar dem med bostadsrätt. Följande tabell visar
medianinkomsten för hushåll som bor i lägenheter med olika upplåtelseform.

Medianinkomst år 1970 för vissa hushållslyper i olika
upplålelseformer. Tätorter med 2 000-w invånare (kr.)

Hushållstyp

Tusental

Medianinkomst

Upplälelseform

hushåll

(sammanräknad neiio-inkomst)

Gifta, 2
boende

Ägare

116

32 500

Bostadsrätt

98

35 100

Hyresrätt

226

34 800

Gifta, 3
boende

Ägare

102

39 400

Bostadsrätt

70

39 600

Hyresrätt

166

38 700

Gifta, 4
boende

Ägare

122

42 000

Bostadsrätt

58

39 600

Hyresrätt

140

38 500

Gifta,
5+ boende

Ägare

74

41300

Bostadsrätt

19

39 400

Hyresrätt

67

37 100

Skillnaden i faktisk inkomst mellan hushållen är
dock slörre än vad som framgår av tabellen, efiersom ägare av bostäder i många
fall har fåll sin inkomsl reducerad på grund av gäldränleavdragen.
Genomsnittstal av den lyp som redovisas i tabellen är dock vanskliga all
använda som underiag för mera långtgående slutsatser, efiersom de är påverkade
av en lång rad faktorer, vilkas samlade effekl kan dölja vikliga förhållande.
Så t. ex. påverkas bilden av ålderssammansättningen i de olika
hushållstyperna.

Om man begränsar jämförelsen beträlTande inkomsl
lill de hushåll som flyttar in i nybyggda lägenheter reduceras riskerna för
felaktiga slutsatser. En sådan jämförelse visar på stora skillnader i inkomster
mellan hushåll som "väljer" den ena eller andra upplålelseformen.
Gifta hushåll som bestod av fyra personer och bodde i småhus, byggda under åren
1966-1970, hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

år
1970 ca 43 000 kr. i medianinkomst (sammanräknad netloinkomsl). I
fierfamiljshus från samma byggnadsperiod hade motsvarande hushållstyp en
medianinkomst på ca 35 000 kr./år.

Skillnaderna i inkomst mellan dem som bor i småhus
och dem som bor i flerfamiljshus förstärks enligt utredningarna år från år av
den ökande olikheten i lägenhetssammansättning i nyproduktionen. Det hushåll
som behöver en lägenhet större än tre rum och kök har utomordentligt små
möjligheter att skaffa sig den på annat sätt än genom all köpa sig etl småhus.
För att kunna göra det tvingas hushållet prestera en kontantinsats som är
ganska stor. Denna möjlighet saknar många.

Med en slor bostad följer som tidigare visats
normalt en högre bosladsutgifi. Detsamma gäller för en modernt utrustad bostad
i jämförelse med en som saknar moderna bekvämligheter. Samband som molsvarar
dem som föreligger mellan hushållsstoriek och lägenheisslorlek samt mellan
inkomst och utrymme resp. utrustning finner utredningarna därför också vid ett
studium av bostadsulgifiernas storlek.

Sambandet mellan inkomst och bostadsutgift
framgårav följande två figurer, vilka visar förhållandena i fierfamiljshus och
småhus.

Genomsnittlig tjostadsutgift (brutto) f ö r olika hush ä llstyper i olika inkomstl ä gen (disponibel inkomst). T ä torter 20nO-w inv ä nare. Flerfamiljshus med centralv ä rme. Hush å ll med f ö rest å ndare under 65 å r

K ä lla:
FOB-70

Anhvra/Srsavgift
kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

gooo

8000

Gifta 3 barn

Gifta 2 barn' Gifta 1 barn

Gifta O barn

opaginerad Kontrollera mot PDF

7000

Ensamst å ende utan barn

6 000

5 000

4 000

3
000

opaginerad Kontrollera mot PDF

O 10 20 30

Disponibel inlcomst (tusental kr.)

40

50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medianbostadsutgift,
exklamortering (brutto samt minus skatteeffekt) f ö r hushall i olika inkomstl ä gen (sammanr ä knad inkomst) i enfamilishus. Hela
riket. Hush å ll med f ö rest å ndare under 65 å r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bostadsutgift,
kr/ ä r 12001 >

Medianbostadsutgift, exkl. amortering

opaginerad Kontrollera mot PDF

D:o minus skatteeffekt

20 30 40 50

Sammanr ä knad inkomst (tusental kr.I

Vid
en jämförelse mellan dessa två figurer bör fiera fakla hållas i minnet. Här kan
exempelvis nämnas olikheterna i lägenhelssammansättningen och därmed
hushållsstrukturen mellan småhus och flerfamiljshus, den annorlunda
inkomststrukiuren för hushåll i småhusbeståndet jämfört med hushållen i
ficrfamiljshusbeståndel och den stora olikheten i den regionala fördelningen
mellan dessa bestånd.

Ur den föregående analysen rörande hushållens
inkomsler och kostnadsförhållanden har utredningarna dragit följande
slutsatser.

1. Hushåll med en och samma inkomst disponerar elt
slörre utrymme och har en högre bosladsutgifi ju slörre hushållet är.

2. Bostadsutrymmet och bostadsulgifien ökar i de högre
inkomstlägena med ökande inkomst, men i de inkomstlagen där trångboddhet och
låg utrustningsstandard är vanligt förekommande flnns inget sådant samband
alls eller också är det mycket svagt.

3, Trångboddheten är nästan hell en konsekvens av
bristande ekonomiska

resurser, beroende antingen på alt inkomsterna är låga eller på att för

sörjningsbördan är stor.

4. Problemet med dåliga lägenheter är likaledes
till sin huvudsakliga del

ett låginkomstproblem. Det är dessutom begränsat till småhushållen.

5, Ekonomiska spärrar föreligger för hushållens val av
hustyp dels därför att kraven på ekonomiska prestationer är olika till följd av
de skilda upplåtelseformerna, dels därför att lägenhelssammansättningen är
olika,

6, Hushåll med goda inkomster får ul mer bostadsnytta
för sina neiiouigifier än vad hushåll med mer pressad ekonomi kan få.
Skatteeffekterna ökar när inkomsterna stiger. Bostadstilläggen däremot minskar
med ökande

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 38

inkomsler.
Vidare har bostadstilläggen genom inkomstprövningen prakliskt taget försvunnit
i de inkomstlägen där skatteeffekterna börjar få större omfattning.

Mot bakgrund av sina iakttagelser vad gäller
prisnivå och prisstruktur på bostadsmarknaden samt utvecklingen i övrigl inom
bostadsförsörjnings-området har utredningarna diskuterat och övervägt frågorna
om principer och mål för bosladspriser och bostadsstöd.

Utredningarna anför i det sammanhanget atl det
finns två lyper av ul-jämningsproblem närdet gäller bostadsförsörjningen. Det
ena avser villkoren för upplåtelse av bostäder. Som elt mål kan uppställas all
alla bosläder skall kunna erbjudas lill alla hushåll på likvärdiga ekonomiska
villkor. Praktiskt är detta, menar utredningarna, en fråga om att åstadkomma
lika beskattning, finansieringsvillkor och likvärdiga priser.

Det andra uijämningsproblemei avser olika hushålls
möjligheter atl efterfråga bosläder. De skillnader som finns därvidlag är en
följd av att inkomsler och försörjningsbördor är ojämnt fördelade mellan
hushållen. Detta fördelningsproblem föreligger oavsett vilken prisnivå eller
vilken prisstruktur som råder på bostadsmarknaden.

En grundläggande förutsättning för att uppnå en
tillfredsställande prisnivå och prisstruktur är, framhåller utredningarna, alt
det råder balans mellan ökning i bostadsbehov och bostadsbeståndets tillväxt.
Nytillkommande hushåll skall kunna få en godtagbar bostad ulan onormala
väntetider. Omsättningen och tillväxten i beståndet måsle vara tillräcklig för
all tillgodose behoven av omflyttning och fortgående förbättring av
bostadsstandarden. Såväl nya som etablerade hushåll skall ha möjlighet att
välja mellan ny-eller ombyggda och tidigare upplåtna lägenheter.

Enligt utredningarna föreligger dock obalans mellan
olika delar av beståndet. Möjligheterna atl välja mellan nya och äldre
lägenheter är myckel begränsade. Det beror till en del på beståndets
sammansättning men även på priserna.

En förutsättning för atl balansproblemen skall
kunna lösas är all priserna bestäms av lägenheternas bosladsvärde.

Kravel på likvärdiga priser kan i förslå hand sägas
innebära all bosläder som för ett hushåll representerar lika bosladsvärde också
skall ha lika priser Detta bör gälla oavsett när lägenheterna är byggda eller i
vilken form de upplåts.

Motsatsen till likvärdiga priser - prissplittring -
uppkommer om priserna under längre tid binds lill de räntor och
byggnadskostnader som gällde vid produktionstillfällel. Ränteförändringar eller
förändringar av penningvärdet medför då att olika årgångar av hus får olika
hyror för lägenheter som är likvärdiga från hushållens synpunkt. Vid fortgående
inflation kommer varje ny årgång av bosläder att bli dyrare än den föregående,
förutsatt alt produktiviteten i byggandet inte ökar så snabbt att den
kompenserar inflationen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 39

Förutom genom infiation och
kapitalkostnadsförändringar kan hyres-splittring uppkomma genom
efierfrågeförändringarsom inte pareras med prisanpassning. Detta gäller även
om del totalt sell råder så god tillgång på lägenheter att någon
"bristbetingad" prisstegring inte kan uppstå i nyproduktionen. Del
kan l. o. m. finnas överskott av nybyggda lägenheter. Främst är det fråga om
att hushållens värdering av bostadens läge i förhållande till andra bostäder
förändras med tiden. Med den form av stadsbyggande vi har är huvudriktningen i
förändringarna atl centralt belägna bostäder är mer attraktiva än bostäder
långt ifrån stadskärnan. Likvärdiga priser innebär att stigande hyror i viss
grad måste accepteras i de äldre centrala stadsområdena.

Från hushållens synpunkt är det, menar
utredningarna, i och för sig likgiltigt om prissplitlring har uppkommit som
följd av inflation och ränteförändringar eller kan hänföras till värderingen
av lägel. Hushållen reagerar på samma sätt i båda fallen, dvs. del uppkommer en
övereflerfrågan och köbildning till de lägenheter som anses mest attraktiva.

Utredningarna hävdar att från bostadspolitisk
synpunkt är det angelägel atl försöka hålla isär de faktorer som kan orsaka
olika prisutveckling. Åtgärder för all bevara eller återställa paritet utan
att delta får icke önskvärda verkningar i andra avseenden blir olika i de olika
fallen. Infiation och finansieringsvillkor kan hell eller delvis behärskas via
finansieringssystemet. Markvärdestegringen måsle däremot mötas med
markpolitiska och andra selekliva medel -1, ex. särskilda avgifier - som kan
anpassas till olika lokala förhållanden.

Hyressplillring medför en uppdelning av hushållen i
gynnade och missgynnade grupper. De som har bostäder i det äldre beståndet får
vid infiation och kostnadsbundna hyror en fortgående real hyressänkning och
lägre hyror än för likvärdiga bosläder i nyproduktionen. De blir benägna att bo
kvar för att utnyttja fördelen av den låga hyran. Hushåll som nybildats, byter
bostadsort eller har särskilt trängande bostadsbehov t. ex. på grund av ökat
antal barn i familjen måsle däremol i allmänhet söka bostad i nyproduktionen
med dess högre hyror.

Utredningarna betonar alt likvärdighet i
prissättningen skall föreligga inte bara mellan olika årgångar av bostäder och
mellan hus med olika bostadslägen. Samma krav bör ställas i fråga om olika
hustyper och upplåtelseformer.

I det sistnämnda avseendet är det främsi fråga om
alt från samhällets sida ge likvärdiga förutsättningar för prisbildningen på t.
ex. hyreslägenheter och egna hem eller fierfamiljshus och småhus. Det ankommer
t. ex. i första hand på kommunerna att se till atl bostäderna i lika grad belastas
med kostnader för exploatering och andel i service, trafikkostnader o. d. som
betalas med kommunala medel. Olika villkor från kommunens sida för skilda slag
av bosläder leder främst till prissplitlring vid den första upplåtelsen.

Från
statens sida gäller främst, menar utredningarna, att villkoren för

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 40

finansiering
och beskattning måsle vara lika för olika slags bostäder. Eljest ges inle
förutsättning för likvärdiga priser. Verkan av beskattningen fram kommer
visserligen nu tydligast då man ser lill hushållens neiiouigifier för bostaden.
Den förmånligare beskattningen vid ägande påverkar dock även förvärvspriserna
genom alt hushållens priskänslighet minskar.

Om prisparitet skall bibehållas vid inflation, ulan
ökande subventioner till nyproduktionen, måste hyrorna för befintliga
lägenheter vara inflationsberoende. Det uijämningsproblem som inflationen
medför kan, hävdar utredningarna, helt eller delvis lösas genom
finansieringen.

Med de traditionella formerna för
fastighelsfinansiering innebär den nominella ökningen av kapitalavkastningen
på grund av inflation inte en värdesäkring av fastighetskapitalet. Detla är ju
till största delen upplånat i ett nominelU värde och ränleulgifien ökar inte.
Den ökade intäkten tillfaller helt fastighetsägaren och kan betraktas som en
ökad förräntning av den ursprungliga insatsen eller som en förmögenhetsökning.

Vad gäller prisnivån i nyproduktionen menar
utredningarna att denna skall vara avvägd med hänsyn lill å ena sidan
betalningsförmågan hos vanliga inkomsttagare, å andra sidan statens möjligheter
atl överföra medel till denna del av bostadssektorn. Prisnivån bör dock inte
vara så låg att den stimulerar till alltför stor konsumtion bland hushåll med
goda inkomsler i förhållande till bostadsbehov och försörjningsbörda.

Utredningarna anför vidare att priserna i
nyproduktion skall vara kosl-nadsbundna, dvs. genomsnittligt bestämmas av
faktiska kapital- och drifikostnader. All priset är kosinadsbundet och att
kapitalkostnaderna är bestämda av bostadspolitiska värderingar medför inte all
alla priser i nyproduktionen anpassas lill produktionskostnaderna. Det gär
inte att bortse från efterfrågans och den ojämna inkomstfördelningens inverkan
på priserna. För lägenheter som är särskilt attraktiva på grund av sitt läge,
utformning eller dylikl går del att la ul högre priser på grund av att de
efierfrågas av hushåll med högre inkomster eller av hushåll som värderar
bostaden högre än "genomsnitlshushåll" i förhållande till annan
konsumtion.

Priserna i nyproduktionen kommer på sikl att styra
prisutvecklingen i det äldre bostadsbeståndet. Det går dock enligt
utredningarna inte att säga något om den absoluta prisnivån i det äldre
beståndet vid en viss prisnivå i nyproduktionen. Ju lägre prisnivån kan bli i
nya hus desto lägre kan hela nivån hållas för äldre hus. Prisnivån för nya
lägenheter får därför särskild betydelse den närmaste tiden, efiersom del bl.
a. är angeläget att utjämna prisskillnader och lä en jämnare spridning av
lediga lägenheter över hela beståndet.

Utredningarna tar därefier upp vissa aspekter på
bostadsstödet till hushållen.

Bostadsstöd till vissa hushållsgrupper kan enligt
utredningarna ses dels enbart som etl medel all ge hushåll med svaga egna resurser
möjlighet atl uppnå en viss minimistandard, dels som ett medel att mera allmänt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 41

minska
de skillnader i bostadsstandard som beror av barnantal och inkomst.

Vilka insatser som behövs för att nå det första
syfiet, allt.så uti garantera en god grundstandard, är i hög grad beroende av
den allmänna prisnivån för bosläder En låg prisnivå har självfallet väsentlig
betydelse för grupper med svag ekonomi. Behovet av bostadsstöd bortfaller inte
vid den lägre prisnivån men det kan minska i omfattning.

Ser man bostadsstödet mera allmänt från
utjämningssynpunkl blir be-traklelsesättet ett annat. Skillnaderna i
bostadsstandard beror främsi av hushållens barnantal, som medför ökande
bostadsbehov och försörjningsbörda, och av inkomstens sloriek. Att minska
standardskillnaderna är alltså inte bara en fråga om att lyfta upp vissa
grupper till en godtagbar grundstandard utan mera allmänt en fråga om
fördelningen av inkomster och försörjningsbördor. Detta fördelningsproblem har
i och för sig inget direkt samband med prisnivån för bostäder och kan, menar
utredningarna, inte lösas med enbart bostadspolitiska medel. Bostadsstödet bör
dock ha en utjämnande effekt, som inte är begränsad lill alt garantera en minimistandard.

Utredningarna har genom sina undersökningar kunnat
konstatera alt hushållens bostadsstandard och bostadsutgifier inle förändras
nämnvärt i ett brett inkomsiskikt på den nedre delen av inkomstskalan. För
dessa hushåll kan därför en mindre inkomstökning inte antas lå någon nämnvärd
effekt på deras bostadsefierfrågan. Hushållen har en svag ekonomi och
inkomst-tillskotten går till annat än bosläder. Först då de passerat en viss inkomstgräns,
som ligger på olika nivå beroende på hur många barn hushållet har, ökar
bostadsstandarden påtagligt.

Det som sagts om inkomsilillskoti kan enligl
utredningarna i stort sett antas gälla också om en generell prissänkning. Den
lägre prisnivån medför sannolikt alt hushåll med svag ekonomi i första hand
kommer att öka sin konsumtion av annat än bostäder.

De första mera omfattande bostadspolitiska
insatserna avsåg stöd åt barnfamiljer. Det har också skett en genomgripande
förbättring av barnfamiljernas bostadsförhållanden. Utredningarna finner dock
att ulrymmesstan-darden inle ökat snabbare för hushåll med barn än för andra
grupper. Skillnaden i bostadsutrymme per person är fortfarande stor mellan
familjer med fiera barn och mindre hushåll. Nästan alla barnfamiljer har
emellertid välutrustade lägenheter. Tar man hänsyn även till della har deras
bostadsstandard troligen förbättrats mer än för hushållen i genomsnitt under
de senaste 25-30 åren.

Utredningarna tar så upp frågan om vilka krav som
bör ställas på konstruktionen av bostadsstöd.

Det grundläggande kravet är, anser utredningarna,
att stödet skall ge en reell stimulans att förbättra bostadsstandarden även för
hushåll med låg inkomsl. Bostadsstödet bör då vara konstruerat så att det i de
lägsta inkomstklasserna täcker en slor del av utgiften för en godtagbar
bostad. Del bör också vara utformat så att en standardökning blir billig för
hushållet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 42

Stödet
bör givetvis öka med antalet barn i familjen.

Utredningarna
hävdar att de nuvarande statliga och statskommunala bostadstilläggen inte i
tillräcklig grad tillgodoser de angivna kraven på bostadsstöd. Del statliga
bostadstillägget till barnfamiljer är ett allmänt konsumtionsstöd, som endasl
i liten omfallning kan antas påverka bosiadskon-sumtionen. Del statskommunala
bostadstillägget uppfyller kravet alt en standardökning skall vara billig för
hushållet. Tillägget ulgör ju 80 96 av bostadsulgifien inom vissa gränser. Att
effekten vid låga inkomster ändå inte blir tillräcklig beror på att hushållen
inte ens kan belala "grundbeloppet", 325 eller 425 kr./månad, utan
att deras ekonomi blir hårt ansträngd.

Utredningarnas överväganden i fråga om priser och
hushållsslöd på bostadsområdet innebär i stort följande.

Enligt utredningarna avviker de faktiska
prisförhållandena på bostadsmarknaden från de mål man har diskuterat
framförallt i följande avseenden.

A) Prisnivån
i nyproduktionen är för hög för hushåll med genomsnittliga inkomster.

B) Prisskillnader mellan olika årgångar av hyreslägenheter och mellan
lägenheter med olika lägen överensstämmer inte alltid med hushållens värderingar.
För lägenheter med lika bostadsvärde är priset högre i senare årgångar av hus
än i äldre.

c) Prisskillnaderna mellan olika upplåtelseformer
och hustyper uttryckta i kr./m' lägenhetsyla, är i sig inte påfallande stora.
Hushållens netloutgifler blir emellertid högre om de hyr eller har normalt
finansierad bostadsrätt än om de äger lägenheterna eller i annan form
disponerar dem så att det uppstår en skatleminskning.

D) De utgående hyrorna i senare årgångar av hus
understiger genomsnittligt de långsiktiga kostnaderna för fastighetskapital och
drifi.

De två första konstaterandena menar utredningarna
talar föratt hyrorna i nyproduktionen bör sänkas. Att ange en bestämd nivå som
är "rimlig" i den meningen att hushåll i vanliga inkomstlagen då
skulle efierfråga tillräckligl rymliga lägenheter är enligt utredningarna
naturligtvis vanskligt.

Utredningarna har vid sin bedömning ulgåtl från
eltbarnsfamiljer och studerat den faktiska hyran och utrymmesstandarden år
1970, På grundval därav bedömer de atl hyressänkningen för nybyggda
irerumslägenheler behöver vara av storieken 10-15 96, Målet är då alt minst
hälfien av ettbarnsfamiljerna kommer att efierfråga lägenheter om minsl tre rum
och kök utan bostadstillägg.

En sänkning av den nuvarande prisnivån i
nyproduktionen innebär en fördel för hushållen också genom att den allmänt
bidrar till alt hålla nere priserna i hela bostadsbeståndet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 43

Det pris som bestäms från bostadspolitiska
utgångspunkter för nyproduktionen måste enligt utredningarna genomsnittligt
täcka fastigheternas kapital- och drifiutgifter. Den efiersträvade prisnivån i
nyproduktionen ger därigenom en riktpunkt för avvägning av kapitalersättningens
storlek i finansieringssystemet.

Ett viktigt krav på prisbildningen är för övrigt
enligt utredningarnas uppfattning all denna skall bevara paritet mellan olika
årgångar av hus.

Vad gäller frågan om bostadsstöd till vissa
hushållsgrupper finner utredningarna atl en sänkning av prisnivån inte innebär
att behovet av ett dylikt stöd minskar i väsentlig grad. Utredningarna har, som
framgår av den lidigare redogörelsen, inte behandlat frågan om hur stödet bör
vara utformat annat än från rent principiella synpunkter. Uppenbart är dock att
någon form av bostadstillägg som sänker hushållens bostadsutgifier är ef
fektivare med hänsyn lill bostadsförsörjningen än inkomsttillskott i form av
allmänt konsumtionsstöd.

Utredningen finner att utformningen av ett direkt
stöd till hushållens bostadsförsörjning behöver prövas ingående.
Boendeutredningen kommer att behandla denna fråga ytteriigare i sitt fortsatta
arbete.

Utredningarna har även berört frågan om avvägning
mellan bostadspolitiska ålgärder som påverkar priserna och direkta
subventioner lill hushållen.

Det brukar ofia framhållas atl direkta bidrag till
hushållen lättare kan styras och därför får bättre effekl än generella ålgärder
för dem som bäsl behöver etl slöd. En generell prissänkning gynnar även, och
kanske i högre grad, hushåll med högre inkomster. Frågeställningen är, menar
utredningarna, av intresse endast under förutsättning att de generella
åtgärderna är subventioner eller tar i anspråk medel, som eljest skulle kunna
riktas lill vissa hushåll.

Väsentligt i fråga om prissänkning i nyproduktionen
är att en sådan även på rätt kori sikt påverkar priserna i hela
bostadsbeståndet. Om det allmänna ränteläget, produktionskostnaderna och
drifikostnaderna är givna, vilket man måste anta i detta fall, innebär en sådan
prissänkning överföring av medel från dem som äger bostäder till dem som inte
äger. Dessa överföringar kommer naturiigivis både högre och lägre inkomsttagare
till godo.

En väsenllig effekl av alt priserna hålls nere när
bostäderna är nya är att ökningen av fastighetsvärdena hålls tillbaka. Detta är
betydelsefullt inte bara från rättvisesynpunkt - dvs. i fråga om överföring av
förmögenheter från långivare till ägare - utan också för möjligheterna att
åstadkomma förändringar i det befintliga beslåndel.

Subventioner till hushållen har inte de här angivna
effekterna. Avvägningsproblemet skall därför inte ses bara som en fråga om hur
olika hushållsgrupper berörs.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 44

2.1,6
Bostadsfinansiering

Utredningarna beskriver inledningsvis
förutsättningarna för och utvecklingen av paritetslånesystemel.

Basannuiteten 5,1 % för flerfamiljshus fastställdes
när ränlan på fastig-helslån var ca 6 96, Räntan sleg emellerlid snabbi lill ca
7,5 96. Byggpriserna steg däremot obetydligt t. o. m.år 1970 och
paritetstalsökningarnablev därför små t, o, m, år 1972, efiersom den tillämpade
paritetstalsmetodiken innebär alt en byggprisökning påverkar parilelstalel med
en tvåårig eftersläpning. 1973 års parileislal faslslälldes av Kungl. Maj;l på
andra grunder än de statistiska principerna för paritetstalsberäkning.
Pariletstalen för år 1973 ger sålunda uttryck för endast hälfien av den ökning
som motiverades av bygg-prisstegringen. För är 1974 fastställdes sedan samma
paritetslal som för år 1973.

Utredningarna konstaterar att besluten om 1973 och
1974 års paritetstal har motiverats med renodlat hyrespolitiska skäl, nämligen
att hålla tillbaka de totala tästighetsomkoslnaderna i de avseenden det varit
möjligt.

Utredningarna konstaterar vidare att den oförutsett
stora skillnaden mellan basannuitet och räntenivå och de begränsade
paritetstalsökningarna har medfört större skuldökningar på pariteislånen än vad
som kunde förutses vid låneformens införande. De uteblivna
paritelsialshöjningarna har dessutom medfört att hus färdigställda före år
1973 belastas av relativt setl lägre kapilalutgifier än senare färdigställda
hus. De totala låneskulderna för hus med paritetslån synes enligt utredningarna
dock inte vara orimliga i förhållande till aktuella produktionspriser.

Vid utgången av år 1973 omfattade räntelånen drygt
500 000 och paritetslånen nära 400 000 lägenheter. Den totala summan av utbetalda
räntelån var den I januari 1974 3,4 miljarder kr. Vid samma tidpunkt utgjorde
den totala skuldökningen på paritetslån 1,4 miljarder kr. Summan av uteslående
räntelån och skuldökning på paritelslån utgjorde sålunda 4,8 miljarder kr.
Summan av utestående statliga lån med nominella villkor och ursprungliga
bostadslån, som ingår i omfördelningen inom paritetslånesystemel, uppgick vid
utgången av år 1973 till drygt 20 miljarder kr.

Utredningarna erinrar om att vissa frågor rörande
främst den bokföringsmässiga redovisningen av paritetslån och räntelån har
behandlats av en särskild utredning, paritetslåneutredningen. På grundval av
denna utrednings betänkande (SOU 1971:67) Ränteomfördelning och vinstutdelning
har en särskildlagstifining(prop.l972:76,CU 1972:26, rskr 1972:178.SFS
1972:175) tillkommit.

Utredningarna tar därefier upp den diskussion om
pariieis-lånesysiemei som förekommit under senare år. Utredningarna anser atl
paritetslånesystemel, som är en okonventionell låneform, har betydande
bostadspolitiska förtjänster, I olika angränsande frågor - som utredningarna
anser vara av underordnad belydelse, exempelvis sättet för bokföring - har

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 45

systemet
omedvetet jämförts med traditionella lån. Härvid har, anser utredningarna,
från bosiadsförsörjningssynpunki mindre viktiga frågor tilldragit sig stort
iniresse.

Diskussionen om lånesyslemet har gällt både de
principer och värderingar det bygger på samt de tekniska problem som uppträtt
vid systemets lill-lämpning.

Av de tekniska frågor som främst uppmärksammats
nämner utredningarna paritetstalsberäkningen som innebär att en
byggprisslegring påverkar paritetstalen först efier två år. Vidare pekar
utredningarna på tidpunkten för beslut om nya paritetstal som är för sen för
att de nya talen skall kunna beaktas vid sedvanligt kalkyl- och
förhandlingsarbete, vilket ofia avser ett kalenderår i taget. En annan fråga
som diskuterats men som fått en temporär lösning genom särskild lagstiftning
(1972:175) är bokföringsfrågan. Också fördelningen av skuldökning mellan
långivare och låntagare med lägre övre lånegräns än 100 % av pantvärdel har
diskuterats. Riskerna för alt låntagare med en övre lånegräns på 85 % kommer i
likviditetssvårigheter i början av parilelslånels löplid hardärvid främst
uppmärksammals. Slutligen anger utredningarna i sammanhanget frågan om vid
vilken tidpunkt avdragsrätt skall föreligga för debiterade räntor som lagts
lill låneskulden.

De principiella frågor, som har diskuterats, har
enligt utredningarna framför allt gällt om det finns något utrymme för all
omfördela kapitalkostnader i tiden och - om så är fallet - hur stori detta
utrymme är. Låneformen har uppfattals innebära en högre grad av osäkerhet
beträffande framtida kapilalutgifier än vad de traditionella låneformerna
innebär. När det gäller omfördelningsfrågan har enligt utredningarna starkt
förenklat tre uppfattningar kommit till uttryck i diskussionen om
paritetslånesystemel.

Den forsla uppfattningen är att omfördelningen inle
är möjlig och/eller önskvärd. Motiven för denna uppfattning är enligt
utredningarna huvudsakligen av fastighetsekonomisk art. Underhålls- och
driftkostnader anses öka med husens ålder vilket motiverar en sjunkande
kapitalkostnad. Traditionella låneformer anses dessutom ge bättre
förutsättningar för långfristiga avkastningsbedömningar. I anslutning härtill
anför utredningarna atl lån av traditionell typ ulan subventioner eller
omfördelning skulle ge en bostadsprishöjning på 35-40 kr/m' för under senare
år nyproducerade hyres-och bostadsrätlslägenheter.

Den andra uppfattningen som kommit lill uttryck i
diskussionerna är att man bör återgå till den ursprungliga avsedda
omfördelningen. Denna uppfattning baseras enligt utredningarna på en
sammanvägning av fasiig-hetsekonomiska och hyrespolitiska överväganden, där de
fastigheiseko-nomiska övervägandena på visst sätt anses ge restriktioner för
hyrespolitiska mål.

Den iredje uppfattningen är att en större
omfördelning än den ursprungligt avsedda är möjlig och/eller önskvärd. Denna
uppfattning baseras enligt utredningarna också på en sammanvägning av
fastighetsekonomiska och

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 46

hyrespolitiska
överväganden. Fastighetsekonomin anses emellertid inte i detta sammanhang ge
restriktioner för hyrespolitiska mål.

Mot bakgrund av atl företrädare för de båda första
uppfattningarna har krävt avskrivning av uppkommen skuldökning eller delar
därav tar utredningarna upp frågan om efiergifi av uppkommen låneskuld.
Utredningarna redovisar konsekvenserna av efiergifi av fordringar på räntelån
och skuldökning föranledda av paritetslänesystemct och konstaterar att sådana
efier-gifier inte ger någon omedelbar sänkning av kapitalutgifierna. Vid en avskrivning
av skuldökningen för hus färdigställda år 1968, som nu uppgår lill inemot 140
kr./m', skul le slatens förräntningsanspråk på den ursprungliga skulden, 300
kr,/m' behöva understiga 2,66 96 för alt kapilalutgifien skall kunna sänkas. En
avskrivning av den totala låneskulden för paritelsbelånade fastigheter skulle
sänka kapitalutgifierna med ca 8 kr./m' i hus färdigställda år 1968 men inle ge
någon effekt i hus färdigställda efier år 1971, En sådan avskrivning
förulsäller eftergift av lördringsrälten lill ca 8,8 miljarder kr, i
ursprunliga lån och skuldökning på dessa.

Del skulle medföra en väsenllig splittring
beträffande skuldbelastning för olika årgångar av hus. Härutöver skulle,
understryker utredningarna, en sådan efiergifi också innebära att staten
överiåter rätl till framtida avkastning på fastigheterna lill fastighetsägarna
utan atl någon väsentlig omedelbar sänkning av kapitalutgifierna blir följden.

Utredningarna diskuterar därefier vilka krav på
bostadsfinansieringen som bör ställas och anför inledningsvis alt
bostadsfinansieringen är en av de väsentligaste delarna i etl bostadspolitiskt
system som syfiar till att bereda hela befolkningen goda bostäder lill rimligl
pris. Bostadsfinansieringens utformning är därför avhängig av detta
övergripande mål, givna yttre faktorer som påverkar bostadsfrågan, t. ex,
inkomster, bygg-priser, ränlor m, m. saml avvägningen mellan olika medel inom
bostadspolitikens ram.

Utredningarna hävdar att verklighetsbedömningen
således är av utomordentligt stor betydelse för bostadsfinansieringens
utformning. Stora krav ställs på det långsiktiga perspektivet efiersom en
bostadsfastighet är unik som produkt på grund av sin livslängd,
Inkomstutveckling, byggprisutveck-ling, ränteförändringar etc, kan följas bakåt
i liden. Det finns därför enligt utredningarna ett relativt tillfredsställande
historiskt långsiktsperspekiiv pä bostadsfinansieringen, Della innebärdoek inte
att del finns något fullständigt underlag för framtidsbedömningar som sträcks
ut till exempelvis en bostadsfastighets troliga eller möjliga brukningstid.
Prognoser på längre sikt för enskilda delar av samhällsekonomin förefaller
meningslösa, hävdar utredningarna. Däremot är möjligheterna större all göra
rimliga antaganden om olika faktorers framlida samvariation.

Det drag i utvecklingen sedan andra
väridskriget.som färden mest uppenbara följden för hur kraven på
bostadsfinansieringen bör formuleras, är bygg-prisslegringen. Om enhetliga
traditionella kapitalkostnadsvillkor hade lill-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 47

lämpats
under perioden 1950-1973, skulle hus färdigställda år 1950 ha hafi en
kapitalkostnad år 1973 på ca 33 kr,/ni' och hus färdigställda år 1973 en
kapitalkostnad samma år på 117 kr./m'. Om kapitalkostnaderna hade utvecklats på
detta sätt, är enligt utredningarna två slutsatser sannolika. Nyproduktionens
omfiittning skulle för det första ha varit väsentligt lägre än den faktiskt har
varit under efierkrigstiden. För del andra skulle i del äldre bostadsbeståndet
omfattande förmögenhetsomfördelning från nyiijare lill ägare i dag vara ett
faktum, förutsatt att hyrorna inle hade varit reglerade.

Om
man anser att en fortsalt inflatorisk utveckling är trolig - även om en sådan
inle är önskvärd av många skäl - bör enligl utredningarna de nämnda
förhållandena rimligen beaktas vid bostadsfinansieringens utformning.

Utredningarna övergår därefier till att diskutera
kravet alt bostadsfinansieringen skall ge förutsättningar för rimliga priser i
nyproduktionen och på bostadsmarknaden. Utredningarna konstaterar att de hyror,
som kalkylmässigt skulle vara erforderliga i nyproduktionen vid traditionella
kapitalkostnadsvillkor utan subventionerande inslag från statens sida, skulle
vida överstiga betalningsförmågan hos flerialet hushåll, Elt väsentligt krav på
bostadsfinansieringen är således sedan åtskillig tid atl den skall ge förutsättningar
för ett rimligt pris i nyproduktionen,

Produktionsprisulvecklingen medför vid
traditionella kapitalkostnadsvillkor atl slora skillnader i kapitalkostnader
uppkommer för bostäder producerade vid olika tidpunkter som inte motiveras av
skillnader i standard etc. Detta förhållande upplevs som orättvist av
bostadskonsumenlerna. Om hyrorna å andra sidan bestäms av kapitalkostnaderna
för de senast producerade bostäderna inträffar en från kostnadssynpunkt
omotiverad hyres-stegring i del äldre bostadsbeståndet och därmed en
förmögenhetsomfördelning från hyresgäster till fastighetsägare. Ett annat
väsentligt krav på bostadsfinansieringen är således enligt utredningarna atl
den skall ge förutsättningar för likvärdiga priser på bostadsmarknaden utan
förmögenhetsomfördelning från nyltjare till ägare.

Utredningarna
anför vidare all det har varit etl genomgående drag i efier-krigstidens
bostadspolitik atl så långl som möjligt söka avskärma bostadsproduktionen från
kraftiga ränteförändringar och att hindra alt variationer i räntenivå får
direkt inverkan pä bostadspriserna. Härigenom har man försökt skapa bättre
förutsättningar för en rationell bostadsproduktion saml göra del möjligt att
lättare överblicka kostnadsutvecklingen inom bostadsförvaltningen.

Frågan om tröghet mol förändringar av
produktionspriserna har enligt utredningarna däremot inte tidigare varit lika
uppmärksammad i boslads-finansieringssammanhang, Språngariade stegringar av
produktionspriserna möttes i början av 1950-talet med tillfälliga
kapitalsubventioner. Paritetslånesystemel bygger på en anpassning lill
förändrade produktionspriser genom alt hyresnivån i beståndet i princip lyfis
upp i pariiei med nypro-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 48

duktionens
priser,

Erfarenheler från pariietslånesystemets lillämpning
talar enligi utredningarna för att en viss tröghet i bosladsfinansieringssystemet
också mot pro-duktionsprisförändringar är önskvärd, Etl väsentligl krav på
bnstadsfinan-sieringen är således alt den skall utjämna krafiiga förändringar
av räntor och produktionspriser.

Utredningarna
övergår därefier till att behandla möjligheterna till utjämning av
kostnadsskillnader mellan olika upplåtelseformer (hyresrätt, bostadsrätt och
äganderätt) med hjälp av finansieringssystemet. Utredningarna anser all, om
dessa skillnader mellan upplåtelseformerna inte går att eliminera eller minska
väsentligt genom ändrade skatteregler, det är länkbart alt nå detta syfie genom
att avsevärt sänka låneräntan. För att uppnå neutralitet krävs enligt
utredningarnas beräkningar en genomsnittlig låneränta för samtliga
bostadsfastigheter på 1,6 96. Denna beräkning baseras på an-lagandet atl 90 96
av fastighetskapitalet lånefinansieras i nyare hus. Om hänsyn dessutom tas till
det extra avdraget på 500 kr./år, för villaägare, blir den räntesats .som ger
neutralitet något lägre.

Utredningarna finner det emellertid inte vara
realistiskt att ställa anspråken på förräntning av investerat bostadskapital så
lågt och anser sig därmed inte behöva ytteriigare gå in på de statsfinansiella
konsekvenserna eller effekterna på bostadspriser och bosladskonsumlion av en
sådan räntesältning. Utredningarna har därför i sina fortsatta resonemang
förulsalt alt skalte-mässig neutralitet råder mellan upplåtelseformerna. Vissa
beräkningar görs dock föratt belysa de skattemässiga konsekvenserna av
utredningarnas förslag och för att undersöka om beskatlningseffeklerna kan
kompenseras genom bostadsfinansieringens utformning.

Utredningarna konstaterar avslutningsvis all del
finns vissa begränsningar för vilka krav som kan ställas på
bostadsfinansieringen. Det är sålunda givet all yttre faktorer, t.ex.
kapitalmarknad och institutionella förhållanden, innebär sådana begränsningar.
Utredningarna anser dock att del i detta sammanhang i första hand är av vikt
att behandla bostadsfinansieringen från bostadsförsörjningssynpunkt, Efiersom
samhällets engagemang i bostadsfinansieringen ytterst motiveras av bostadens
grundläggande betydelse, har bostadspolitiken kommit att medverka till en
styrning av vissa andra sektorer i samhället, t.ex, kreditpolitiken.
Utredningarna ulgår ifrån atl bostadsfinansieringen även framdeles i första
hand skall utformas efier bostadsförsörjningens krav.

Utredningarna övergår därefier till alt diskutera
bostadsfinansieringens utformning vid nybyggnad och anger inledningsvis olika
paritetsproblem. Dessa är paritet mellan beståndet i stort och den vid varje
tidpunkt tillkommande nyproduktionen, paritet inom beståndet mellan bosläder
som producerats vid olika tidpunkter, paritet inom beståndet mellan bostäder
med olika läges- och miljökvaliteter samt slutligen paritet mellan olika
upplålelseformer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 49

Endasl det först angivna paritelsproblemet bör
enligt utredningarna angripas med bostadsfinansieringen som medel. De övriga
paritetsproblemcn anser utredningarna ligga helt eller delvis uianför
bostadsfinansieringens räckvidd som bostadspolitiskt medel.

Utredningarna konstaterar beträffande frågan om
subventioner inom finansieringssystemet att staten från början av 1940-talet
t, o. m, år 1967 har påverkat kapitalkostnaderna inom bostadssektorn med
subventioner av olika uiformning under olika lidsperioder.

Utredningarna anser det vara uppenbari att de
bostadspolitiska ambitionerna förulsäller en subventionering av
nyproduktionen. Utredningarna anser vidare all de historiska erfarenheterna
bekräfiar det rimliga i atl subventioner till bostadssektorn skall vara
villkoriiga, dvs, att de skall kunna återkrävas på sikt när kostnadsläget
tillåter det. Därigenom förhindras också en långsiktig förmögenhetsomfördelning
till förmån för fastighetsägaren.

Mot bakgrund av de tidigare nämnda grundläggande
kraven på bostadsfinansieringen belyser utredningarna alternativa metoder för
bostadsfinansieringen.

Utredningarna
framhåller atl andra intressenter, t, ex. fastighetsägare och långivare, kan
ställa krav som kommer i konflikt med de boendes krav. Utredningarna anser dock
del vara en naturiig uppgifi för dem atl förutsättningslöst söka finna en
finansieringsform som i första hand tillfredsställer de boendes krav - en
bostadssocial finansieringsform. Om denna låter sig förena med konventionella
krav på företagsekonomisk redovisning eller kan anpassas till krav från
kapitalmarknaden, anser utredningarna vara en annan och i sammanhanget
underordnad fråga.

Utredningarna
anser attuljämningslån -en finansieringsform som medger en omfördelning i liden
med syfiet all utgifierna skall hållas lägst i början av lånets löptid - kan
innebära en praktisk lösning av bostadsfinansieringen som ger möjlighet att
tillfredsställa relalivt långtgående bostadssociala ambitioner, samtidigt som
det finns möjligheter att anknyta till rådande institutionella former. Atl de
lägre kapitalutgifierna i början av lånets löptid måste förknippas med någon
form av villkorlighet är enligt utredningarna naturligt, efiersom det vore i
hög grad oförnufiigt all låla fastighetsägarsidan åtnjuta fördel av
marknadsmässigt låga kapilalutgifier utan alt dessa förknippas med
ålerbelalningsplikt eller framtida kompensation i andra former. Utredningarna
erinrar om alt paritetslånen med det använda betraktelsesättet är att betrakta
som en form av utjämningslån.

Vid sin beskrivning av utjämningslån använder
utredningarna en ny terminologi. För att ange det första årets kapitalutgifi i
ett utjämningslåne-system användes den från det norska systemet hämtade
benämningen be -talningsprocent. Bedömningen av vad som är rimligl pris i nyproduktionen
bestämmer enligl utredningarna betalningsprocentens sloriek. Utrymmet för
kapilalutgifier är vad som återstår av det rimliga priset sedan man gjori
avdrag för kalkylerade kostnader för drifi, underhåll och bränsle.

4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 50

Bestäms
betalningsprocenten på detta sätt tillfredsställs enligl utredningarna inle
bara kravet på rimligt pris i nyproduktionen utan också kravel på utjämning av
krafiiga ränlevariationer och produklionsprisslegringar.

Om betalningsprocenten multipliceras med ett
finansieringsunderlag, som skall motsvara etl skäligt produktionspris, erhålls
det första årels kapitalutgifi.

Den nödvändiga löpande anpassningen av priserna i
bostadsbeståndet till priserna i nyproduktionen sker med hjälp av en u t j ä m
n i n gs fa k t o r, Härmed avses det tal med vilkel det forsla årels
kapitalutgifi årligen skall multipliceras föratt kapitalutgifierna skall öka i
tiden med hänsyn till priserna för nyproducerade bostäder - vilkel också skall
ge långivaren kompensation för uppoffringar i elt tidigare skede. Vid
bestämningen av ut-jämningsfaktorn behöver man enligt utredningarna inte ta
hänsyn till de boendes betalningsförmåga. Del har redan skell när man
fastställer betalningsprocenten för de nyproducerade bostäderna,
Utjämningsfaktorn skall endast ge uttryck för hur priserna i beståndet bör
förändras med hänsyn till priset i nyproduktionen och de äldre bostädernas
lägre värde till följd av allmänt åldrande och slitage.

Effekterna för de boende av det skisserade
utjämningslånesystemet är enligt utredningarna att bostadsproduktionen
kommeratl styras av sociala mål. Prisförutsättningarna blir sålunda goda i
bostadsbeståndet. Fastighetsägarna kan inte räkna med att tillgodogöra sig
infiationsvinster genom faslighelsinnehavet. Lånesyslemet påverkar emelleriid
inte fastighetsägarnas möjligheteratt dra nytta av duglighet i förvaltningen
eller av lägesbetingade värdeökningar.

Utredningarna övergår därefter till all pröva
möjligheterna lill förändringar inom pariietslånesystemets ram.

Överväganden beträffande möjligheterna att behålla
paritetslånesystemel bör enligt utredningarna grundas antingen på alt systemet
kan fungera under nu gällande förutsättningar beträffande amorieringstid för
statslån, räntor etc. eller på ändrade förutsättningar i dessa avseenden.

Utredningarna redovisar all vid gällande
förutsättningar för paritetslånesystemel en basannuitet om 5,1 96 är för låg
för all statslånen skall kunna amorteras på ca 30 år. För atl systemet skall
fungera skulle basannuiteten för nybyggda hus behöva ökas till 5,7 96, En sådan
ökning skulle medföra en höjning av kapitalutgifierna med drygt 10 96, Första
årets kapitalutgifi skulle således öka från ca 66 kr,/m' lill 73 kr./m' i ett
hus producerat under år 1972.

För vissa äldre årgångar av hus skulle
basannuiteten kunna sältas lägre vid en förutsatt amorteringstid på statslånen
om 30 år beroende på att an-nuiteten på boltenlån för dessa årgångar är lägre
än för senare färdigställda årgångar.

Kravet på en amorteringstid om 30 år för de äldre
årgångarna av hus skulle, förutom behovet av att höja basannuiteten, även
medföra behov

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 51

av
en omedelbar uppjustering av paritetstalen i nivå med statistiska centralbyråns
förslag, Detla skulle ytteriigare öka kapitalutgiften. Ökningen av
kapitalutgifierna för t. ex. 1968 års hus kan av den anledningen beräknas lill
ca 6 kr/m'.

Beräkningarna visar enligl utredningarna att det är
mer eller mindre omöjligt all hålla fast vid de redovisade utgångspunkterna i
fråga om amorteringstid och räntor. Kapitalutgifierna skulle behöva ökas
krafiigl och efiersom hyresnivån redan är hög skulle en sådan utveckling hell
strida mot kravet på rimliga hyror.

Utredningarna framhåller vidare att kravet på en
bestämd amorteringslid skulle medföra atl basannuiteten måste varieras för
olika årgångar av hus, om räntorna på botlenlånen ändras i mer väsentlig
utsträckning. Därigenom skulle förutsättningarna för likvärdiga kapilalutgifier
rubbas.

Svårigheterna alt få paritetslånesystemet alt
fungera enligt de ursprungliga intentionerna gör det enligt utredningarna
motiverat att studera vilka ändringar av förutsättningarna som måste göras för
att få paritetslånesystemet att fungera. Utredningarna konstaterar härvid att
det behövs subventioner i någon form eller förlängda amorteringstider för atl
man skall kunna uppfylla kraven på en acceptabel kapitalkostnadsnivå.

Utredningarna
anför all efiersom amorieringsiiden för statslånen vid gällande
förulsätlningar kan beräknas till ca 45 år, den ursprungliga avsedda
amorteringstiden måsle förlängas. För att en sänkning av basannuiteten till 4
96 skall vara möjlig och statslånen kunna återbetalas inom ca 60 år krävs, vid
en boltelåneannuiiet på 7,3 96 och årliga paritetstalshöjningar om 3 96, alt
siaislåneränlan sänks lill mellan 5 och 6 96. Slalen måste enligt utredningarna
subventionera denna sänkning. Subvenlionsbehovet blir emellertid mindre ju
längre amorteringstid som tillåts. Om bottenlånean-nuiteten ökar krävs ökade
statliga subventioner, exempelvis genom ytterligare sänkning av
siaislåneränlan. Vid en 30-årig amorieringstid och en basannuitet på 4 96 måsle
siaislåneränlan sänkas till 2 96.

Utredningarna redovisar därefter ett system med
dubbla basannuiteter, vilket gör det möjligt att bevara paritetslånesystemet
samlidigt som man får från hyrespolilisk synpunkt acceptabla kapitalutgifter.
Enligl denna metod anpassas en basannuitet lill den nivå som krävs för alt
statslånet skall återbetalas inom 30 år. Statsmakterna fastställer dessutom en
annan basannuitet som hyrespolitiskt kan godtas. Den senare debiteras
låntagaren. Mellanskillnaden mellan dessa båda basannuiteter subventioneras
direkt av staten.

Utredningarnas slutsats i fråga om möjligheterna
att förändra paritetslånesystemet är atl, om man i vissa avseenden kan göra
avkall på de förutsättningar som gällde vid pariietslånesystemets införande
och dessutom kompletterar systemet med direkta statliga subventioner, det finns
möjligheter att få ett fungerande syslem. Utredningarna anser dock att del
krävs stora förändringar, om paritetslånesystemet skall bringas atl fungera
enligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 52

de
av utredningarna formulerade kraven på finansiering.

Utredningarna har också studerat hur traditionella
lån i förening med subventioner skulle kunna lillämpas och hur ett sådant
finansieringssystem behöver utformas för alt tillgodose de uppställda kraven på
finansieringssystemet. Utredningarnas utgångspunkt har härvid varit det i
direktiven för bostadsfinansieringsuiredningen antydda systemet med nominella
lånevillkor i förening med direkta bidrag, vilkas storlek klart framgår och
som successivt trappas ner i takt med husens stigande ålder.

Med traditionella lån avser utredningarna lån med
rak amoriering eller fast annuilet till kapitalmarknadens räntor.

Utredningarna behandlar främst frågan om
traditionella lån i förening med subventioner tillgodoser kraven på
förutsättningar för rimligt pris i nyproduktionen och likvärdiga priser i
bostadsbeståndet. Utredningarna konstaterar att av olika traditionella
lånesystem är nominella lån i förening med villkorslösa, avlrappade
subventioner det lånesystem som bäst tillgodoser förutsättningarna för
likvärdiga priser. Vid en snabb avveckling av subventionerna under exempelvis
10 år blir det emellertid dåliga förulsätlningar för likvärdiga priser. Vid en
mera långsam subvenlionsavveckling, under exempelvis 20 år, påverkas
paritetsförutsättningarna i gynnsam riktning för det bestånd som
subvenlionsawecklingen avser. När emellertid subventionerna är avvecklade blir
kapitalutgifterna i det äldre beståndet oförändrade medan de fortsätter att öka
i nyproduktionen. Efterhand uppkommer sålunda skillnader som inte ger
förutsättningar för likvärdiga priser.

Utredningarnas främsta invändning mot ett system
med traditionella lån i den form som utredningarna har studerat är emellertid
att subventionerna är villkorslösa. De kan alltså inle krävas tillbaka även om
utvecklingen skulle göra etl ålerkrav möjligt sett i etl längre tidsperspektiv.
Detla innebär alt långivaren, som från början gör stora uppoffringar, överlåter
de framlida avkaslningsmöjligheterna till fastighelsägariedet.

Efier
en sammanfattande jämförelse mellan traditionella lån i förening med
subventioner och uljämningslån konstaterar utredningarna all de bostadspolitiska
fördelar, som en bostadsmarknad kännetecknad av likvärdiga priser för
likvärdiga bostäder, kan åstadkommas med förhållandevis enkla metoder och lill
relativt låga statsfinansiella uppoffringar med ui-jämningslåneformen. För
staten som långivare och för de boende som konsumenter blir resultatet av
denna låneform både på kori och lång sikt att så länge varje bostad belastas
med en kapitalutgifi som konstruerats enligt prispariietsmålet - med hjälp av
uljämningslån - del också finns förutsättningar för kostnadsläckning i reala
termer. Del innebär att del inte blir någon förskjutning av förpliktelser till
framtiden eller till kommande generation. Men det innebär också att det inle
heller betalas för myckel för viss del av beståndet eller för litet för andra
delar av beståndet, något som enligt utredningarna obönhöriigen blir följden av
en bostadsfinansiering som accepterar icke-pariteter.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:150 53

Utredningarna anför vidare atl ett
bostadsfinansieringssystem som är uppbyggt under utjämningslånens
förutsättningar med villkoriiga subventioner också ger möjlighet lill
förändringar av bostadssektorns betalningsansvar, något som i framtiden kan bli
aktuellt om man vill höja avkastninganspråken på bostadssektorn. Då behövs
enligt utredningarna den goda bostadspris-strukturen som grund föratt
eventuellt ökade bördor skall komma att bäras lika.

En väsentlig fråga vid förändringar i lånesystemet
för nybyggnad anser utredningarna vara alt få lämplig anslutning lill
finansieringen av befintlig bebyggelse. Det gäller i första hand att få en
anknytning mellan kapitalkostnadsvillkoren för nyproducerade lägenheter och
villkoren för de under senare tid byggda lägenhelerna. Några större skillnader
i kapilalutgifier mellan i storl setl likvärdiga lägenheter bör inte
accepteras,

Närdet gäller den lånetekniska utformningen är det
framförallt praktiska skäl som enligl utredningarna talar för en eventuell
konvertering av gamla lån för redan byggda bostäder till nya. En fråga av
likartat slag är hur finansieringen av modernisering av fastigheter skall vara
utformad. När utredningarna har formulerat sina krav på bostadsfinansieringen
har de också betonat att principiell överensstämmelse bör råda mellan
finansieringsbe-tingelserna för å ena sidan nyproduktion och å andra sidan
modernisering.

Efter alt ha konstaterat atl endast utjämningslån
kan uppfylla de krav på förutsältningar för likvärdiga priser utan förmögenhetsomfördelning,
som enligt utredningarna måste ställas på bostadsfinansieringen, övergår utredningarna
lill att närmare beskriva förslag till nytt system för slatens utlåning till
bostadsproduktionen, utjämningslånesystemet. Vid denna beskrivning gör
utredningarna en uppdelning i dels frågor av principiell karaktär, dels frågor
av mer praktiskl slag.

Utredningarna
sammanfattar de principiella frågorna i tolv punkter,

1. Framtida bostadsfinansiering och lånesystem skall
ge förutsättningar för alt uppfylla de grundläggande krav som formulerats för
bostadsfinansieringen.

2. Statens lån för nybyggnad av bostäder utgår fr, o.
m, viss tidpunkt i form av utjämningslån. Dessa skall erbjudas för alla
upplåtelseformer och alla hustyper. Under förutsättning av riksdagsbehandling
under hösten 1974 kan enligt utredningarna del nya lånesystemet tillämpas fr,
o. m, den 1 januari 1975.

3, Underiiggande kredit, upp till viss gräns, kan som
tidigare lämnas av stadshypoteksväsendet, kreditaktiebolagen m. fi.
Annuitetslån av under senare lid förekommande slag förutsätts.

4, Vid inlroduktionstillfället faststiills en
kapitalsältning för del årets nyproduktion. Kapitalersättningens storlek
bestäms efier hyres- och bostadspolitiska överväganden och med beaktande av de
statsfinansiella konsekvenserna i ett längre och kortare perspektiv.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 54

5. Kapitalersättningen underdel första året,benämnd
bostadsränla, skall beräknas som en procentandel av ett särskill fastställt
finansieringsunderlag.

6. Kapitalersättningen uppräknas därefier årligen med
hjälp av en utjäm-ningsfaktor. Avsikten härmed är att staten med tiden skall
ersättas för gjorda uppoffringar och atl uppräkningar skall ge förutsättning
för prisparilel.

7. Bosladsränlan för varje kommande årgång bostäder
fastställs på sådant sätt alt priserna i likvärdiga bostäder kan hållas på
samma nivå.

8. Egen kapitalinsats placeras i förmånsrättsläge
närmast över bottenlånets övre gräns,

9. Det statliga lånet, utjämningslånel, placeras
närmast över egen kapitalinsats (resp, boltenlån för allmännyttigt
bostadsföretag). Lånet läggs upp på ell vissl antal år.

10. Av den åriiga kapitalersättningen skall först
bottenlångivaren få betalning enligl låneavtalet samt därefter
fastighetsägaren för eget kapital. Räcker inle kapitalersättningen till detla
övergår betalningsansvaret till utjämningslångivaren, staten.

11. Av den årliga kapitalersättningen skall av den del
som sedan återstår amoriering göras på statslänet med ell belopp som svarar mot
den fastställda amorteringstiden. Avbetalning på statslånet görs med raka amorteringar.
Om utrymme för amoriering inle finns under viss lid, skall lånet vara slående
till dess amortering kan ske. Amorieringens storiek skall därefier bestämmas så
att lånet är återbetalt inom den fastställda låneliden.

12. Låntagarens skuld minskar i takt med gjorda
amorteringar på lån. Önskar låntagaren lösa sill uljämningslån skall della
kunna ske, förutsatt att staten får ersättning för låg bostadsränla i
förhållande till normal ränla för långfristiga lån och för återstående skuld.
Omräkning görs till avlösningstidpunkten.

Utredningarna anser alt den ursprungliga
låneskulden inte skall behöva öka med tiden. 1 slällel skall förutsältningar
ges för en successiv avbetalning av lånen. Vid uppsägning av lån skall dock
slalen i efterhand fä ersättning för gjorda uppoffringar. Utredningarna
förordar en sådan ordning framför alternativet att göra lånen ouppsägbara.

Förslaget
lill uljämningslånesystem innebär alt det blir de framtida besluten om
uljämningsfaklorns storiek och eventuella ändringar av bostadsräntan som avgör
i vilken takt och i vilken utsträckning de statliga lånen återbetalas till
staten. Om det hyrespolitiska utrymmet framdeles inte medger full betalning,
något som är starkt beroende av del framtida räntelägel, blir resultatet att
staten måsle avstå från full belalning också i del längre perspektivet,

Efiersom
de nuvarande paritetslånen representerar en teknisk utformning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 55

av
utjämningslån i stort, finns det enligt utredningarna anledning alt jämföra
dessa med det av utredningarna formulerade förslaget till utjämningslån.

Utredningarna anför att det redan i formuleringen
av kraven på lånesystem ligger väsentliga skillnader. För utredningarnas
förslag om utjämningslån spelar kravel på rimlig hyra en stor roll. När
pariietslånel konstruerades var kravet på subvenlionsfrihel starkt accentuerat.
Själva övergången till paritetslån skulle dock göras på sådant sätt att några
prisförändringar inle ullöstes därigenom. Utredningarna har vidare fäst stor
vikt vid att lånesyslemet skall fånga upp snabba byggprisökningar och inle
bara de rän-tefiukluationer som spelat stor roll i del statliga
finansieringsstödet sedan slutet av 1940-lalet.

Dessa olikheter leder direkt till skillnader i
lånesyslemens konstruktion. Skillnaderna avspeglas i de funktioner som
bosladsränlan resp, basannuiteten saml utjämningsfaktorn resp, pariletstalen
har i de båda systemen.

Bostadsräntan inom det föreslagna
utjämningslånesystemet förutsätts kunna vara konstant från färdigställandet av
varje bostadshus. Den kan dock vara olika för olika årgångar. Basannuiteten
inom paritetslånesystemet förutsätts däremot vara lika för alla årgångar men
kan förändras genom särskilda beslut. Utjämningsfaktorn inom det föreslagna
utjämningslånesystemet förutsätts kunna vara konstant under en viss period.
Pariletstalen inom paritetslånesystemet faslslälls däremot åriigen.

För de föreslagna utjämningslånen har utredningarna
som en utgångspunkt vidare kravet på rimlig hyra i nyproduktionen.
Betraktelsesättet innebär all kapilalutgifien kan bestämmas som en difierens
mellan den rimliga hyran och driftkoslnaderna beräknade på lämpligt sätt.
Därmed blir också bostadsräntans storlek bestämd. När bosladsränlan för den
nybyggda lägenheten väl bestämts i systemets introduktion bör den enligt
utredningarna i princip kunna följa byggnaden under dess fortsatta bruk. För de
årgångar bostäder som därefier produceras kan det emellertid mycket väl hända
atl bostadsräntan blir en annan än i de först producerade bostäderna.
Bostads-räntans storiek kan enligt utredningarna lätt bestämmas med hjälp av
olika uppgifier om priser och bakomliggande utveckling som föreligger vid produktionstillfället.
Utjämningslånesystemet ger därmed, anser utredningarna, påtagliga fördelar vid
en språngvis förändring av byggpriserna.

En snabb byggprisökning bör således inle lå ett
motsvarande snabbt genomslag i hyrorna, vare sig för de nyproducerade
lägenheterna eller för de tidigare byggda. Med utjämningslånen kommeren sädan
snabb förändring att långas upp av att bosladsränlan för den aktuella årgången
blir lägre än för den närmast föregående. Någon särskild insats av
extraordinärt slag från statens sida i form av investeringsbidrag, tilläggslån,
direkt avskrivning av lån e, d. erfordras således inte med uljämningslån. Om
man befinner sig alldeles i början av byggnadens brukningstid ter sig sådana
specialåtgärder inte särskill förnufiiga. De förefaller enligl utredningarna
ännu mindre moli-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 56

verade
på lite längre sikt, även om de kan framstå som nödvändiga i en kritisk
situation,

Basannuiteten i paritetslånesystemet är i princip
densamma för alla årgångar. Ändringar måste bli föremål för riksdagsbeslut
därest hyrespolitiska eller andra överväganden skulle tala för det. Möjligheten
att i paritetslånesystemet långa upp snabba byggprisökningar föreligger
teoretiskt men är inte förutsedd. Om den utnyttjades skulle det med den använda
tekniken kunna uppstå avsevärda komplikationer i lånelekniskt avseende med bl.
a. stor skuldökning som följd.

I paritetslånesystemet förutsätts atl paritetstalet
i varje situation skall vara det rikliga uttryckel för historiska förändringar
av byggpriserna. Hänsyn skall också ha tagils till en s. k. åldringsfaklor.

1 del föreslagna uijämningslånesystemei baseras
ställningstaganden till utjämningsfaktorns storlek också på historiska
uppgifier. Dessa erfarenheter används dock på ett helt annat sätt än i
partitetslånesystemet. Utjämningsfaktorn kan med erfarenhetsunderiagei som
grund fastläggas och användas med samma siffervärde under ett antal år
framöver. Delta bör ge goda kalkyleringsmöjligheter för såväl låntagare som de
boende samt staten,

I paritetslånesystemet skall däremot beslut om
paritetslal fallas årligen. Beslut som avviker från de statistiskt matematiska
uträkningarna riskerar att rubba paritetsförulsättningarna. I
utjämningslånesystemet gäller som nämnts utjämningsfaktorn med räckvidd under
ett antal år. Revisionslid-punkter uppstår därmed regelmässigt. Därvid ges
bl.a, möjlighet att kontrollera atl hygglig paritet uppnåtts.

Utredningarna erinrar om att paritetslånesystemet,
för alt det skall kunna fungera, förutsätter att hela det paritelsbelånade
beståndets priser anpassas till priset i nyproduktionen, Detla är i sin lur
hell beroende av byggpris-ulvecklingen. Sedan paritetslånesystemel infördes år
1968 låg paritetslalet i storl sett stilla under några år. Detta oroade enligt
utredningarna både långivare och låntagare efiersom skuldökningen föreföll slor
och i varje fall blev större än förutsett. Vid beräkningarna av paritetslal för
åren 1972 och 1973 framkom nya paritetstal som skulle ha medfört förhållandevis
krafiiga kapitalkostnadshöjningar i hela del ränte- och paritelsbelånade beståndet.

Inom utjämningslånesystemet fångas i stället
byggprisförändringen upp och föranleder inga dramatiska höjningar vare sig av
hyrorna i del årets produktion eller av hyrorna i tidigare färdigställda
årgångar bostadshus. Skulle det därefier visa sig alt den språngariade
höjningen mer eller mindre är en engångsföreteelse har denna höjning helt
kunnat långas in inom finansieringssystemets ram. Visar det sig att den snabba
höjningen är inledningen till en period av helt annan och snabbare ökning av
byggnadspriserna får dessa iakttagelser bilda grund för nytt ställningstagande
till utjämningsfaktorns storiek för de därefier kommande åren.

Utredningarna
understryker atl man i framtiden kan komma att nödgas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 57

konstatera
att byggpriserna hamnat på en permanent högre nivå än lidigare och att detta
bör föranleda att större anspråk på kapitalersättning ställs på bostadssektorn.
Det är då viktigt att dessa anspråk inte framför allt inriktas på
nyproduktionen ulan på hela det utnyttjade bostadsbeståndet.

I del föreslagna utjämningslånesystemet kan en
förändring ske genom att bostadsräntan för samtliga årgångar justeras eller
genom att utjämningsfaktorn förändras. I paritetslånesystemet är man enligt
utredningarna begränsad till justeringar av basannuiteten.

Utredningarna påpekar att utrymmet för och takten
av omfördelning av kapilalutgifier över tiden hell och hållet bör ges av
ambitionerna att hålla rimliga kapitalutgifter under längre tid. Denna fråga
kräver ett politiskt ställningstagande alldeles oavsett hur själva
lånetekniken utformas.

Vill man således åsladkomma en viss hyra blir också
konsekvenserna i form av uppoffring för staten på kort sikt densamma vilken
låne- eller redovisningsieknik som används. I det längre perspektivet ter sig
emellertid ovillkorliga subventioner som den enda rimliga lösningen
understryker utredningarna.

Utredningarna anser som tidigare nämnts att det
statliga lånet inom utjämningslånesystemet skall kunna avbetalas med raka
amorteringar under viss lid. Om den kapitalersättning som tas ut inte är
tillräcklig för detla ändamål, sedan bottenlåneannuiteterna och eventuell
ersättning för egen kapitalinsats har betalats, skall lånen vara stående till
dess amoriering kan ske. Därmed minskar låntagarens skuld även räknat i löpande
priser. Den kan möjligen under en viss inledningsperiod vara i det närmaste
konstant, eftersom amorteringarna på bottenlånen i början är mycket små.

Beträffande redovisningen av skuldökning i
paritetslånesystemet och av räntelån erinrar utredningarna om att den i början
av lånens löptid uppkomna skuldökningen för fastighetsägaren kan balanseras i
bokföringen. Med förslaget om utjämningslån blir åtgärder av detta slag
onödiga anser utredningarna. Låntagaren måste dock i sin låneförbindelse åta
sig att vid uppsägning av lån ersätta staten för dess tidigare gjorda
uppoffring med omräkning fram till avlösningstidpunkten. En sådan förbindelse
är till sin karaktär av ungefär samma slag som en garantiullästelse, ett
borgensåtagande e.d.

Utredningarnas överväganden har som lidigare nämnts
lett fram till uppfattningen att prisnivån i nyproduktionen är för hög för
hushåll med genomsnittliga inkomsler. En prissänkning i de nyproducerade
hyres- och bo-stadsrällslägenhelerna på 10-15 96 är därför både nödvändig och
rimlig. För alt uppnå den prissänkningen torde det enligt utredningarna krävas
en sänkning av kapitalkostnaderna på 20-30 96, något som skall ses mol
bakgrund av all del föreligger så stora skillnader mellan utgifisnivå och
uttagna bostadspriser (hyror).

Utredningarna erinrar vidare om boendeutredningens
i betänkandet Bosläder 1974-76 lämnade förslag till kortsiktiga åtgärder som
var avsedda

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 58

att
användas i avvaktan på effekterna av mer långsiktiga åtgärder. En prissänkning
av i storieksordningen 20 kr./m' i nyproduktionen skulle enligt detta förslag
åstadkommas med bosladsraballer direkt knutna lill upplåtna hyres- och
bostadsrätlslägenheter.

Förslagets karaktär av övergångslösning var enligt
utredningarna skäl nog lör att påtagliga skönhetsfläckar skulle kunna
accepteras. Bostadsrabatterna var avsedda att bli en avdragsposi på hyran sedan
hyresförhandlingar förts i vanlig ordning. Utredningarna säger sig vara fullt
medvetna om att en lösning av detta slag inle är hållbar på sikl, såvida man
inle indirekt skulle införa åtgärder av hyreskonlrollkaraklär. Sådana åtgärder
är utredningarna dock bestämda motståndare till. Bosiadsrabatterna, som avsågs
vara direkt årgångsbundna, skulle således på sikt kunna störa möjligheterna att
erhålla en lämplig hyresstruktur.

Av det förda resonemanget drar utredningarna
slutsatsen atl en förändring av kapitalutgifierna i nyproduktionen måste följas
av förändringar av villkoren för likartade delar av bostadsbeståndet.

Beträffande förutsättningarna för rimliga
bostadsprisrelalioner konstaterar utredningarna att de framtida pris- och
inkomstförhållandena nu inie är kända. Därför är etl val av rimlig hyra som
grundar sig på så osäkra förutsättningar inte meningsfullt. Kan man däremot
genomföra en analys och träffa ett avgörande på grundval av kända förhållanden
blir del enligt utredningarna en tämligen enkel procedur all senare skjuta
fram lidsperspektivet,

Efiersom pris- och inkomstförhållandena under år
1972 är väl kända har förhållandena detta år också varit utgångspunkten för
utredningarnas olika beräkningar i sammanhanget.

Utredningarna har studerat
paritetsförutsättningarna i det äldre bostadsbeståndet och funnit att dessa
inte är särskilt goda. Kapitalutgifierna för årgångarna 1965 och 1966 ligger
sålunda högt i förhållande lill tidigare årgångar av hus och även i jämförelse
med senare under 1960-talet färdigställda årgångar av hus. Fr, o. m. år 1972
kan en ny uppgång av kapitalulgiflsnivån skönjas, som avsevärt överstiger
lidigare årgångars kapilalutgifier.

Utredningarna
understryker emellertid atl skillnaderna i kapilalutgifier också kan bero på
att olika årgångar har olika standard. Några exakta beräkningar av
standardskillnader för den studerade tidsperioden finns inte. Standardskillnaderna
mellan två på varandra följande årgångar uppskattar emellertid utredningarna
lill 1-2 96 för perioden 1961-1971. När del sedan gäller frågan om vilken vikt
som bör läggas vid bostäders olika ålder med bortseende från standardskillnader
finns paritetstalsnämndens bedömningar att skillnaden i kapitalkostnader
mellan två närliggande årgångar av i övrigt likvärdiga lägenheter bör uppgå
till 0,75 96.

Det förefaller utredningarna vara rimligt atl ange
åldersberoendet lill 1,5-2 96 av aktuellt produktionspris per årgång.

Med
utgångspunkt i resonemangen om rimligt bostadspris och de år-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gångsbetingade
skillnaderna har utredningarna utarbetat två alternativ för att beslämma en
rimlig kapilalulgifisnivå, I det första alternativet har utredningarna utgått
från en kapilalulgifisnivå om 45 kr,/m' ly år 1963 och från 54 kr./m' år 1972.
Det innebär all kapilalutgifien stiger med 2 96 för varje ny årgång jämfört med
närmast föregående årgång. I ett andra alternativ har utredningarna i stället
utgått från 40 kr./m' ly i 1958 års produktion. Skillnaderna i
kapitalutgifisökning mellan årgångarna är i detta alternativ något lägre.

De båda alternativens kalkylerade kapilalutgifier
jämförda med nuvarande kalkylerade kapitalutgifter anges i följande tablå.

Alternativa
kapilalutgifier i 1972 dis priser (kr./m' ly)

s. 58 Kontrollera mot PDF

Årgång

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968
1969 1970 1971 1972

Nuvarande

Kalkylerade

Kalkylerade

kalkylerade

kapitalutgif-

kapitalutgif-

kapilalutgif

ter enligl

ter enligt

ter

all. 1

all. 2

42

_

40

43

-

41

42

-

41

43

-

42

44

-

43

45

45

44

48

46

44

55

47

45

59

48

46

57

49

46

58

50

47

58

51

48

61

52

48

61

53

49

66

54

50

s. 59 Kontrollera mot PDF

Utredningarna har också översiktligt beräknat de
statsfinansiella kostnaderna för de båda alternativen, I förhållande till de
nuvarande ränte- och pariteislånen ökar kostnaderna under del första året med
350 milj. kr. för alternativ I och med 500 milj, kr, för alternativ 2.

Genom del val av prisnivå som utredningarna gjori
och utjämningslånets konstruktion minskar statens uppoffring i fasta priser för
det här åsyfiade beståndet är för år. Hur minskningstakten kommeratl utvecklas
i jämförelse med vad som gäller för ränte- och paritetslånen avgörs helt av den
framlida utvecklingen. Möjligheterna all fören längre lid göra en prognos
beträffande de i båda systemen rörliga faktorerna, utjämningsfaktorn resp.
paritetstalen, är dock begränsade framhåller utredningarna.

Mot bakgrund av den lämnade redovisningen föreslår
utredningarna att alternativ 2 används för atl ange de rimliga
kapitalutgifierna för lägenheter som färdigställts under åren 1958-1972, Avgöranae
för utredningarnas ställningstaganden är framförallt angelägenheten atl få
påtagligt prispåverkande effekt för nyproduktionen. Med förslaget ges enligt
utredningarna en praktisk

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 60

möjlighet
för låntagare med ränte- och paritelslån att utbyta dessa mot uljämningslån.

Utredningarna utvecklar därefier hur d en egna
kapitalinsatsen bör placeras i förmånsrällsläge.

Den egna insatsen förutsätts i paritetslånesystemet
hyiwtetiskt förräntas efier samma nominella räntesats och med sainma fördelning
i tiden som statslånet. Det belopp som återstår sedan kostnaderna för
bottenlånen räknats av från baskostnaden fördelas nämligen proportionellt på
egen insats och statslån.

Utredningarna påpekar att om hyresnivån i
nyproduktionen är lika med eller understiger summan av drifikostnader och
kapitalkostnader vid 100 96 belåning innebär della all förelag med en lägre
övre lånegräns lill en början fåren negativ förräntning av eget kapital. För
enskilda fastighetsägare med 85 % belåning har den tekniska konstruktionen av
kapitalkoslnadsomför-delningen i några fall medfört krav på belydande tillskott
av likvida medel. Den i paritetslånesystemet använda omfördelningstekniken
ärdärför förenad med vissa problem även om det föreligger förutsättningar för
en mycket stor förräntning av eget kapital när en positiv amoriering av
paritetslånen påbörjas.

Den för uljämningslånesysiemel föreslagna tekniken
innebär att samtliga låntagarkalegorier ges en övre lånegräns vid 100 96. Den
egna insatsen placeras säkerhelsmässigt mellan boitenlånets övre gräns och det
statliga lånet. Förslaget innebär vidare att låntagaren garanteras en
förräntning av den egna insatsen motsvarande normalt förekommande räntesats för
långa lån. Detta kan under vissa omständigheter medföra alt staten i början av
lånets löptid gör utbetalningar till fastighetsägaren som ersättning för dennes
kapitalinsats.

Utredningarna
övergår därefier till alt diskutera vissa prakiiska frågor.

Förslaget att kapilalutgifien skall vara 50 kr,/m'
ly i 1972 års bostadsproduktion innebär, med hänsyn lagen Ull vissa
kalkylerade överkostnader, att bostadsräntan blir 3,8 eller 3,9 % beroende på
om låneunderlagel eller pantvärdet betraktas som finansieringsunderlag, hävdar
utredningarna.

På grundval av tidigare redovisade
ställningstaganden blir enligt utredningarna de rimliga kapitalugifierna för
1973 och 1974 års nyproduktion 51 resp. 52 kr./m'. Vid en anlagen skälig
produktionskostnad om 1400 kr,'m' under år 1974 och under förutsättning atl
hela denna kostnad ryms inom finansieringsunderlaget blir bosladsränlan för
denna årgång 3,7 96,

Utredningarna förutsätter, därest förslaget om
uljämningslån skulle komma att behandlas av riksdagen, att riksdagen också
fattar beslut om bostadsräntan vid inlroduktionstillfället. För den
nyproduktion som kommer att färdigställas under nästföljande år anser
utredningarna det vara mest ändamålsenligt att regeringen före årets ulgång
beslutar om bostadsräntan. Underlag för sådana beslut torde enligt
utredningarna utarbetas av bo-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 61

stadsstyrelsen.
Goda möjligheter bör föreligga alt under hösten kunna överblicka kostnaderna
för det följande årels färdigställande. Något behov av exakta uppgifier
föreligger knappast för de överväganden som här kommer i fråga anser
utredningarna. Eventuella önskemål om precision i detaljer måste nämligen vägas
mot det enkla faktum atl bostadsföretagen för sina kalkyler och också de boende
någon tid i förväg måste veta kostnadsför-uisättningarna för bostadspriserna i
de nybyggda lägenhelerna.

Avgörande för ställningstagandena bör enligl
utredningarna vara att förutsättningarna för likvärdiga priser skall
upprätthållas inför varje ny årgång bosläder som produceras.

Utredningarna påpekar avslutningsvis i fråga om
bostadsräntan atl, om byggprisstegringen håller ungefär samma takt som övriga
prisförändringar, bosladsränlan därmed kommeratl bli ungefär densamma för olika
årgångar.

Utjämningsfaktorn skall, anför utredningarna, med
tanke på normala prisförändringar ge förutsättningar för likvärdiga priser
under tider av normala kostnadsförändringar. Utredningarna erinrar i
sammanhanget om att det är bosladsränlan som får fånga upp de snabba
förändringarna av kostnaderna.

Utjämningsfaktorn kommer vidare atl beslämma takten
i återbetalningen av del tillskott som staten bidrar med under början av
bostadens brukningstid. Utredningarna har som lidigare nämnts föreslagit att
utjämningsfaktorn skall fastställas i förväg för en viss tidsperiod. En tid på
3-5 år anser utredningarna vara lämplig. Ett syslem med fasta
revisionstidpunkter som innebär att utjämningsfaktorerna för samtliga årgångar
fastställs vid etl och samma tillfälle har enligl utredningarna stora fördelar.
Alternativet är en ordning som innebär att den första perioden för
utjämningsfaktorn görs lika lång för samtliga årgångar. Detta får emellertid
till följd alt man åriigen lar ta ställning till utjämningsfaktorns storiek för
etl antal årgångar

Utredningarna förutsätter att beslut om
utjämningsfaktorn fattas av regeringen och atl underlag för ställningstagande
presenteras av bostadsstyrelsen efiersom styrelsen torde vara den myndighet
som har bäsla överblicken över de förhållanden som bör beaktas i sammanhanget.

Vid kontrolltidpunkten bör enligt utredningarna
paritetssynpunkterna tilldelas stor men inte avgörande vikt vid bedömningen.
Om förändringar, som inte har kunnat förutses, har inträffat inom andra
sektorer, exempelvis i fråga om prisutveckling för tjänster eller varor eller
löneutveckling, träder etl annat av de grundläggande kraven för
bostadsfinansieringen, nämligen rimlig hyra i nyproduktionen, i förgrunden. Det
kan således också bli nödvändigt med andra överväganden än paritetsaspeklerna,
men några bestämda förutsägelser i detta avseende kan enligl utredningarna
knappast göras nu. Så länge man inle kan göra del sannolikt att utvecklingen
under ett antal framförliggande år väsentligl skulle komma all avvika från de
senaste årens utveckling, bör vunna erfarenheter och historiska uppgifier vara
tillräckligt underlag för beräkning av utjämningsfaklorn.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 62

Vad avser möjligheterna atl anväda andra grunder
för beslut beträffande utjämningsfaktorn än prisparilel mellan olika årgångar
av hus anger utredningarna bl.a, allmän löneförändring och ändring av
basbeloppen i ATP-systemel, Även om dessa grunder inte teoretiskt kan motiveras
i ett utjämningslån, kan de likväl ha praktiska förtjänster hävdar
utredningarna.

På grundval av vissa överväganden som
paritelslalsnämnden gjort belräffande den s. k, åldersfaktorn drar
utredningarna slutsatsen att denna faktor kan vara olika vid olika tidpunkter.
Också för utjämningslånen gäller på sikl sannolikt atl utjämningsfaktorn inte
är densamma underen byggnads hela brukningstid och att faktorn bör kunna
förändras i olika grad för elt nytt och ett äldre hus under samma lidsperiod.

Utredningarna underst ryker atl utjämningsfaktorns
storiek kan ligga inom ell visst intervall för att fylla funktionerna alt ge
förutsättningar både för likvärdiga priser och en omfördelning av
kapitalutgifierna över tiden, I åtskilliga av utredningarnas beräkningar har
en uljämningsfaktor som stiger med 3,0 eller 3,5 96 ärligen använts. Dessa lal
anser utredningarna vara realistiska att använda just nu.

Beträffande kapitalersättningen anför
utredningarna, att det med tanke på att staten som givare av lån och
subventioner har de fiesta transaktionerna med fastighetsägaren, kan diskuteras
om inle kapitalersättningen skall inbetalas lill bostadsmyndigheten. Från
myndigheten skulle sedan utbetalning ske till botlenlångivaren,

I fråga om statslånets storlek och därmed
bottenlånets övre gräns anför utredningarna atl det finns skäl som talar för
att botienlånel bör vara så beräknat att bostadsräntan, del första årets
kapitalutgifi, ger möjlighet atl åtminstone betala bottenlåneannuileten. Några
principiella invändningar mot en ordning som innebär atl slalen, om
kapitalersättningen ej medger det, under viss tid betalar en del av
bottelåneannuiteten torde dock inte finnas anser utredningarna.

En annan aspekt när det gäller att bestämma
storleken av bostadslånet är dock väsentligare. Utredningarna pekar på alt det
under relativt lång tid har förelegat svårigheter all tillräckligl snabbt la
fram erforderligt kapital till botlenlångivningen. Detta kan ses som ett tecken
på en knapphet på kapital vid gällande priser, dvs, upplåningsränior. Det är
därför troligt anser utredningarna alt man bör sänka anspråken på den
traditionella kapitalmarknaden och därav dra slutsatsen atl bollenlånens
omfattning kan minska. Detta ställer motsvarande krav på ökad utlåning från
staten. Med en åtgärd av detta slag bör det ligga inom möjlighetens gräns alt minska
väntetiden för slutliga lån. Detta innebär i sin tur atl omloppstiden för
byggnadskre-ditiven minskar, något som underiällar kredilförsörjningen till
själva byggandet.

Vid bedömningen av frågan om ändrad fördelning
mellan bottenlån och statliga lån, har utredningarna framför allt uppmärksammat
nyss nämnda synpunkter. Utredningarna anser det därför vara realistiskt att
räkna med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 63

mindre
bottenlån och ökade statliga lån. I fiera exempel har utredningarna också
använt boltenlån som omfattar mindre del av finansieringsunderlaget än vad som
nu är vanligen förekommande. Utredningarna föreslår att botlenlånen normalt
skall omfatta 50 i stället för 70 % av finansieringsun-deriagel. Eventuell egen
insats placeras som redan nämnts ovanför bottenlånen med bättre förmånsrätt än
det statliga lånet.

Utredningarna
anser att redan del förhållandet att det statliga lånet enligt utredningarnas
förslag skall täcka större del av finansieringsbehovet än nu ulgör argument för
en ökning av lånets löptid. Utredningarna påminner i sammanhanget om all
primärlån lidigare har varit slående och atl det avgörande argumentet för atl
börja kräva amorieringar på dessa lån var önskemålet om snabbare omlopp på
kapitalet och inte att de slående lånen innebar en felaktig värdebedömning.

Också en bedömning av bosiadsprissituationen talar
enligt utredningarna för att löptiden för de statliga lånen bör vara
förhållandevis lång. Utredningarna erinrar även om att saneringsutredningen i
fråga om tolalsanerings-objekt utgick från ell antagande om en omloppslid på de
statliga lånen på upp lill 60 är. Detta resonemang har logiskt sett även
tillämpning för annan nybyggnad anser utredningarna.

Mot
denna bakgrund föreslår utredningarna att de statliga lånen läggs upp på 60 år.
Om lånen under början av löptiden är slående under viss lid skall
amorteringarnas storlek bestämmas med hänsyn härtill så atl den totala löptiden
inte överstiger 60 år

Belräffande låntagarens ansvar är detta inom utjämningslånesystemet
lill sin principiella karaktär av samma slag som för elt konventionellt lån.
Vid en eventuell uppsägning av det statliga lånet skall enligt utredningarna
sådana regler gälla all staten ersätts för gjorda uppoffringar. Under vissa
betingelser räcker inte den med tiden höjda kapitalersättningen lill för att
kompensera slalen för tillskottet lill låntagaren under början av löptiden.
Består en sådan situalion under längre lid bör särskilda ålgärder övervägas med
tanke på låntagarens situation. Vad som därvid enligt utredningarna kan
aktualiseras är en särskild villkorslös subvention av den statliga räntan ned
till den nivå som erfordras för att omfördelning skall kunna ske.

Någon ytteriigare belysning av frågan eller några
särskilda föreskrifier anser utredningarna inte vara erforderiiga.
Utredningarna anför vidare att elt eventuellt framtida beslut om sådan särskild
subvention lorde kunna utlösas utan större svårigheter, efiersom beslutet inte
innebär några extra stalsfinansiella belastningar. Föreligger det en bristande
förutsättning för omfördelning under längre lid är nämligen innebörden den att
återbetalning inte kan ske. Villkoriigheten i en del av subventioneringen
saknar därmed reell mening anser utredningarna.

Redan vid utredningarnas principiella överväganden
har de förutsatt all finansieringsunderlag bör omfatta en skälig
produktionskostnad.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 64

Hur
detta underlag skall fastställas är emellerlid en fråga som utredningarna återkommer
till vid en senare tidpunkt. De nu tillämpade schablonreglerna för
fastställande av låneunderlag och pantvärde torde enligl utredningarna dock ge
möjlighet till atl avgöra hur finansieringsunderlagel i utjämningslånesystemet
skall fastställas till dess eventuellt nya regler föreligger.

Också till frågan om författningstext har
utredningarna för avsikt all återkomma i särskild promemoria.

Utredningarna övergår därefier till all närmare
beskriva de stats-f i n a n s i e 11 a k o n s e k v e n s e rn a av det
föreslagna lånesyslemet och erinrar inledningsvis om att del i vissa fall kan
behöva förenas med en subvention. Subvenlionsbehovet kan emellertid inte
bedömas generellt eller på lång sikt. Till dess sådani behov föreligger bör
statsmakterna förutsätta att statens fordran kommer alt återbetalas.

Någon principiell förändring av anspråken på
totalbudgelen uppstår inte på grund av utjämningslånesystemet. I vilken
utsträckning och på vilkel säii den budgeitekniska redovisningen påverkas har
utredningarna inie ansett sig ha anledning alt ta slällning lill.

Utredningarna angerdärefierföruisättningarna för
alt inte lånesyslemet skall leda tili en evigt ökande statsfinansieU uppoffring
för befintliga årgångar av hus. På lång sikl skall således bosladsränlan vara
slörre eller lika med skillnaden mellan kapitalmarknadens räntor och
utjämningsfaktorn, alll i procent. Detta kan också uttryckas så att
utjämningsfaklorn skall vara slörre eller lika med skillnaden mellan
kapitalmarknadens räntor och bosladsränlan. Uppfylls inte dessa
förutsättningar får staten inte någon ersättning för gjorda uppoffringar på
längre sikt.

Som lidigare nämnts har utredningarna i sina
överväganden funnit att kapitalutgifierna bör sänkas i varierande omfattning i
hela det ränte- och paritelsbelånade bostadsbeståndet. Kostnaderna för denna
sänkning av kapitalutgifierna beräknas lill ca 500 milj, kr. för elt budgetår,
Detla belopp bör alltså läggas till nuvarande stalsfinansiella uppoffring för
omfördelning inom ränte- och pariteislånesystemen, som under år 1972 uppgick
till ca 1 miljard kr. Kostnaderna för sänkta kapilalutgifier i hus med hyres-
och bostadsrätt färdigställda år 1973 beräknas lill ca 50 milj. kr.

Som
grund för beräkningarna av stalsfinansiella konsekvenser för del tillkommande
beståndet har utredningarna angett en statligt belånad åriig bostadsproduktion
om 5 650 000 m' motsvarande 25 000 lägenheter i flerfamiljshus och 35 000
lägenheter i småhus med aktuella genomsnitisyior för resp. hustyp. 1 motsats
till beräkningarna beträffande det befintliga beståndet inkluderas även
lägenheter med äganderätt i beräkningarna för det kommande bostadsbeståndet.
Produktionspriset per kvadratmeter förutsätts det första året vara 1 400 kr.
och därefier stiga med 4,5 96 per år, vilkel motsvarar ett ungefäriigi
genomsnitt under den senaste 15-årsperioden. Utjämningsfaktorn är 1,0 det
första året och stiger därefier åriigen med 3,5 96.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 65

Resultatet av utredningarnas beräkningar är atl i
dagens ränteläge varje tillkommande årgång medför en omfördelning av nära 300
milj, kr.

Utredningarnas förslag att utöka statslånets
storiek medför också att statens nyutlåning ökar. De statsfinansiella
aspekterna kan i detta avseende enligt utredningarna underordnas de
samhällsekonomiska. Upplåningsbehov överförs endast från hypoteksinslitui etc.
till staten, vilkel i nuvarande avlyfissituation med hänsyn tagen till den
större flexibiliteten i statens obligationsvillkor torde underiätta
finansieringen med faslighelslån. Vid den förutsatta produktionsvolym som
utredningarna lidigare angett innebär den föreslagna vidgningen av statslånels
sloriek enligl utredningarna en åriig nyutlåning på ca 3,5 miljarder kr. i
dagens priser.

Utjämningslånesystemels allmänna uppläggning gör
enligt utredningarna systemet väl lämpat för en tillämpning även i
saneringssammanhang. Utredningarna har redovisat överväganden och förslag i
dessa avseenden i betänkandet Följdfrågor (p. 2.2.1).

Beträffande vissa övergångsfrågor föreslår
utredningarna all låneunderlaget för bosläder tills vidare används som
finansieringsunderlag i utjämningslånesystemet. Begreppen låneunderlag och
pantvärde bör dock enligl utredningarna komma att ytterligare prövas i samband
med införande av utjämningslån.

Utredningarna
föreslår vidare att alla fastighetsägare med bostadslån för vilka omfördelning
tillämpas enligt bostadslåne-och räntelånekungörelserna skall erbjudas
utjämningslån. 1 samband med atl lånehandlingarna omskrivs vill utredningarna
aktualisera möjligheten lill en refinansiering av fastigheterna i vissa fall.
Detta skulle t.ex. kunna möjliggöra viss återbetalning av mycket stora
ursprungliga kapitalinsatser för bostadsrältshavare eller nya investeringar i
miljöförbättrande syfte. Även till denna fråga återkommer utredningarna i
betänkandet Följdfrågor (p. 2.2.2 och 2.2.5).

De låneskuldbelopp, som överförs i nytt låneavtal
och som således kommer atl bilda underiag för beräkning av amorteringarnas
sloriek, bör - bortsett från eventuella förändringar i samband med
finansieringen av nyss antytt slag - överensstämma med skuld pä bostadslån och
räntelån resp. skuld på paritetslån. Bosladsränlan för varje årgång kan enligl utredningarna
bestämmas med utgångspunkt från genomsnittliga värden för produktionskostnad,
pantvärde, låneunderlag och låneskuld resp. år samt från de av utredningarna
föreslagna genomsnittliga kapitalutgifierna för lägenheter av olika årgång.

Utredningarna anser alt man inte med säkerhet kan
förutsätta all samtliga fastighetsägare vill utnyttja möjligheterna att
transformera sina bostadslån till utjämningslån. En tvångsvis överföring eller
uppsägning anser utredningarna vara utesluten. För kvarvarande ränte- och
paritelslån föreslår utredningarna alt parilelstalel förändras på samma sätt
som utjämningsfaktorn. Skyldigheten för SCB alt åriigen lämna förslag till
regeringen angående nästföljande ärs paritetslal kan därmed upphöra.

5 Riksdagen 1974 1 saml Nr 150

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 66

Frågan om uljämningslån skall kunna lämnas lill
befintliga fastigheter ulan statliga lån behandlas också i betänkandet
Följdfrågor (p, 2,2,5).

Utredningarna övergår därefier lill atl behandla
möjligheterna atl med hjälp av bostadsfinansieringen erhålla neutralitet mellan
upplåtelseformerna. Utredningarna understryker aii deras överväganden i denna
del närmast skall uppfattas som en teknisk redovisning och att utredningarnas
lidigare nämnda överväganden och förslag helt och hållet varit baserade på
förulsättningen att skattemässig neutralitet råder mellan upplåtelseformerna.

Efter all ha beskrivii skattesystemets eflekter på
boendekostnaderna för lägenheter med äganderätt och jämföri dessa med
kostnaderna för lägenheter upplåtna med bostadsrätt och hyresrätt övergår
utredningarna till att dis-kulera olika möjligheter lill anpassning av
lånesyslemet för att neutralisera beskattningseffekterna.

Den kostnadsnivå som utredningarna ulgår ifrån är
den bostadsränta som uträknais för år 1972, nämligen 3,9 96. Kapitalutgiften
för en lägenhet utan skattereduktion bestäms av bosladsränlan. Den börsåledes
överensstämma med kapitalutgiften beräknad på annal sätt för en liknande
lägenhet minus skattereduktionen för denna.

Utredningarna
anför alt, om neutralitet mellan olika upplåtelseformer nås via beskattningen,
uppgiften i bostadsfinansieringssammanhang är utomordentligt enkel. Den nyss
angivna bostadsräntan inom utjämningslånesystemet skulle då kunna tillämpas på
samtliga hustyper och upplåtelse-former. I de fall traditionella lån kommer
lill användning, något som framför allt kan bli aktuellt för de ägda småhusen,
leder detta i så fall till inledningsvis väsentligt högre utgifier för den boende.
Utredningarna konstaterar dock att småhusägaren själv har det slutliga
avgörandet beträffande vilken lånetyp han skall välja.

När del sedan gäller bosladsfinansieringssystemets
utformning om skatteneutralitet inte råder erinrar utredningarna om atl kostnadsneutralitet
mellan upplåtelseformerna kan nås vid en extremt låg ränla. Den räntenivå, som
ger kostnadsneutralitet i fråga om olika upplåtelseformer, anger utredningarna
till 1,6 96. Möjligheten att med hjälp av så krafiigl subventionerad ränla uppnå
kostnadsneutralitet avvisar emellertid utredningarna främsi med hänsyn lill de
slora anspråk på statsmedel som skulle bli följden. Utredningarna övergår
därför till att behandla förulsältningarna för neutralitet inom
utjämningslånesystemels ram.

För den fortsatta framställningen använder
utredningarna som utgångspunkt ell tänkt småhus om 95 kvadratmeter producerat
år 1972.

Ell
hus av denna sloriek får med lån av tradilionellt slag, dvs. nominella villkor,
en kapitalutgifi på 5 493 kr eller 57:80 kr./m' det första året sedan hänsyn
lagils också till skatteeffekten. Denna kapitalutgifi visar god överensstämmelse
med vad utredningarna tidigare angett som rimlig kapitalutgift för en
genomsnitlslägenhei i 1972 års nyproduktion. Det förhållandel

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 67

att
kapilalutgifien är närmare 8 kr./m' högre står väl i överensstämmelse med de
högre produktionskostnaderna för hustypen i fråga, anför utredningarna.

Med en bostadsränla om 3,9 96 blir del första årels
kapitalutgifi inom utjämningslånesystemet för del studerade småhuset om det
upplåts med hyresrätt 5 545 kr. Det visar sig således atl utjämningslånen ger
en bosladsutgifi för lägenheter i hyresrällsform som blir nära nog exakt
densamma som för samma bostad i äganderällsform med traditionella lån och
nuvarande beskattningsregler.

Utredningarna har också beräknat vilken
bostadsränta som vid nuvarande skatteregler bör lillämpas för del ägda småhuset
för att neutralitet skall nås i förhållande till samma småhus upplåtet med
hyresrätt. Utredningarna konstaterar härvid att neutralitet nås med en
bostadsränla om 6,7 96 för del ägda småhuset.

Utredningarnas slutsals är all man genom
differentierade bostadsränlor kan åsladkomma neutralitet mellan upplåtelseformerna,
åtminstone under del första brukningsårel. Med de angivna förutsättningarna
skulle således kostnaderna för hushållen bli likvärdiga för ett ägt småhus med
traditionella lån enligt 1972 års finansieringsförutsättningar, för ett ägt
småhus med uljämningslån och en bostadsränta på 6,7 % och slutligen för ett
småhus med hyresrätt med en bostadsränla på 3,9 96.

Utredningarna understryker emelleriid att
neulralitetsförutsättningarna förändras på längre sikl. För att studera dessa
förändringar har utredningarna gjort vissa antaganden soni innebär all
utjämningsfaktorn antas bli uppjusterad med 3 % åriigen, att Taxeringsvärdena
successivt höjs i relation lill allmän prisutveckling motsvarande 3 % per år
samt att räntor och skatteskalor hålls konstanta i liden. Resultatet av
beräkningarna avseende nyss nämnda småhus med olika finanserings- och
upplåtelsevillkor framgår av följande tablå.

Årlig kapitahilgift för småhus med olika finansierinv,s-
och upplåtelsevillkor år 1972 (kr.)

Ar Traditionella
Utjämningslän, Utjämningslån,

län, ägande- bostadsränta bostadsränta

rätt 3,996, hyres- 6,796,
ägande

rätt rätt

0

5 500

5 500

5 400

4

5 570

6100

6000

9

5 700

6 850

6 800

14

5 950

7 800

7 750

19

6 200

8 700

8 750

Utredningarna konstaterar all man med hjälp av
uljämningslånen kan behålla kostnadsneutralitet även under en längre tid.

Utredningarna påminner i sammanhanget om skillnaden
mellan den subventionering som äger rum inom utjämningslånesystemels ram och
skal-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 68

lesubvenlioner.
En skattereduktion är således till sin karaktär villkorslös och omedelbar, dvs.
den kan inle återkrävas på sikl. Den bosladsprissän-kande effekten genom
utjämningslånesystemet är likaså omedelbar. Subventionen är emellertid
villkorlig och kan således återkrävas på sikt. Utredningarna understryker
också atl traditionella lån medför en situation som för hushållens del med
liden ter sig alll gynnsammare jämföri med utjämningslån.

Utredningarnas slutsats är atl, om lösningen av
neutraliletsproblemet genomförs via finansieringssystemet, ökande subventioner
i löpande penningvärde sannolikt måsle tillkomma. Utredningarna har emellertid
inle bedömt om detla leder till ökande subventioner också i reala termer eller
om del är möjligt alt under vissa förutsättningar ligga kvar på ungefär oförändrad
subventionsnivä.

1 enlighel med direktiven för
bostadsfinansieringsuiredningen har utredningarna behandlat även frågan om t o
t a 1 f i n a n s i e r i n g, 1 direktiven sägs beträffande denna fråga alt
utredningens prövning bör grundas på ingående kartläggningar och överväganden
av konsekvenserna i olika hänseenden av en lolalfinansiering. Härvid bör bl.a.
skillnaderna mellan en tolalfinansiering som omfattar endast fastighetslånen
och en ordning som inbegriper även byggnadskrediterna i totalfinansieringen
belysas.

Utredningarna har i denna del av utredningsarbetet
koncentrerat sig på de mer principiella aspekterna på tolalfinansieringen,
speciellt den del som berörs av valet av finansieringssystem.

Efter att ha erinrat om olika pågående och
avslutadcuiredningar som också behandlat frågan om tolalfinansiering definierar
utredningarna vissa använda termer. När del gäller frågan om all ersätta olika
existerande, slutliga lån med ett enda lån använder utredningarna termen
fullständig finansiering. I sammanhanget konstaterar utredningarna också atl
de lekniska och prakiiska frågorna i samband med del föreslagna utjämningslånesystemet
skulle kunna ges en enklare utformning om det fanns etl enda lån från botten
till loppen.

Termen integrerad finansiering använder
utredningarna för en låneform som inte gör någon åtskillnad mellan lån under
byggnadstiden och slutliga lån.

Utredningarna tar också upp hur
bostadsfinansieringen är fördelad på olika låneformer och
finansieringsinstitut. Utredningarna använder termen bo -s t a d s b a n k för
atl ange en samordning av institutionella former och slutliga långivare.

Utredningarna konstaterar atl vid fullständig
finansiering staten torde behöva tiicka behovet av pengar genom egen upplåning
- ulöver vad som redan nu sker för den statliga bostadslängivningens räkning.
Genom att bostadsfinansieringsbehovet endast är en del av den totala statliga
upplåningen kan del täckas av lån med olika löptider. Därmed öppnas enligt
utredningarna en möjlighet att lättare än nu omvandla s. k. korta pengar till
långa, Samlidigt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 69

kan
man undvara den absoluta kopplingen av bottenlånevillkor med obligationsvillkor
som nu tillämpas.

Utredningarna understryker alt en fullständig
finansiering i och för sig inte förutsätter en särskild statlig bostadsbank. För
hanteringen av en upplåning till bostadssektorn kan man nämligen bygga vidare
på nuvarande institut. Vilken lösning som skall väljas kan enligl utredningarna
prövas från olika utgångspunkter. Det förefaller utredningarna nu naturligast
alt pröva frågan öm en fullständig finansiering mot bakgrund av vad de anfört
om bostadsfinansieringens uppgifier och sina överväganden om lånesystem.

Utredningarna anser atl en utjämning över tiden av
kapitalutgifterna underiättas rent praktiskt om bostadshuset är finansierat
med i princip ett enda långfristigt lån. En utjämning går dock att förena, både
i teori och praktik, med traditionella enhetslån som omfattar större delen av
finansieringsunderlagel och med räntor och annuiteter som är olika vid olika
tidpunkter och för olika årgångar av hus. Skulle det likväl under den fortsatta
behandlingen - eller i praktisk tillämpning - visa sig atl problem uppslår i
delta avseende, kommer en lösning som innebär fullständig finansiering alt te
sig både önskvärd och nödvändig anser utredningarna.

Det förhåller sig enligt utredningarna i själva
verkel så atl varierande kapitalkostnadsvillkor, något som kan vara motiverat
av kapitalmarknads-skäl, ytteriigare understryker behovet av möjlighet till
omfördelning över tiden. Uppgiften alt fylla detla behov kan endasl utövas av
staten. Dess avgörande insats blir under alla omständigheter - om en rimlig
hyra skall kunna erhållas och förutsättningar för likvärdiga kapitalutgifter
bibehållas över tiden - att tillhandahålla lån i högt förmånsrällsläge och
svara för bostadsprissänkande åtgärder med subventioner av olika utformning.
Slalen svarar för risktagandet i samband med långivningen och påtar sig också
direkta utgifier på grund av de höga kapitalkostnader som ges av kapitalmarknaden.

Med de bostadspolitiska aspekter som utredningarna
har anledning att anlägga på frågan förefaller det dem naturligast med en
fullständig finansiering, dvs. en totalfinansiering med elt lån från botten
lill loppen. Utredningarna är medvetna om att denna synpunkt måsle läggas
samman med andra, framförallt kreditmarknadsmässiga synpunkter. Utredningarna
sägersig dock inte vara främmande föratt en tolalfinansiering av här angivet
slag kan verka underiältande för en utveckling mot friare former för övriga
delar av kapitalmarknaden - något som kan ge effekter av annal slag än
utredningarna har anledning att bedöma.

Även pä frågan om en integrerad finansiering, dvs,
en långivare och ett lån för både byggnadslån och faslighelslån, kan man lägga
såväl bostadspolitiska som kreditmarknadspolitiska synpunkler, anför
utredningarna. Från bostadspolitisk synpunkt är det viktigt atl lån under
byggnadstiden till rimlig ränta finns lill beslutat byggande, alt slutlig
belåning kan ordnas smidigt när huset är klart och att hanteringen av
låneärendena sker på ett

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 70

administrativt
enkelt sätt.

Utredningarna anser all erfarenheterna från de
gångna åren visar all del kan vara svårt alt klara bostadsfinansieringen med
nuvarande syslem. En integrerad finansiering skulle ha stora förtjänster. Den
nuvarande uppdelningen synes utredningarna också delvis vara historiskt
betingad, dvs. anpassad till en gången tids förhållanden på bostads- och
byggnadsmarknaderna.

Utredningarna understryker att kredilförsörjningen
underbyggnadsperioden måsle vara tryggad så all några störningar ej uppkommer
vare sig när det gäller igångsättningslidpunkien eller under arbeisskedei.
Beslut om statlig finansieringsmedverkan lill elt bosladsbyggnadsprojekt bör
successivt vara kopplat till en direkt anvisning om kredilgivning, efiersom
bostadsbyggnadsplaneringen bygger på en på överordnad nivå verkställd
avvägning och prioritering av vilka reala och finansiella resurser som fär
användas lill bosladsinvesieringar.

1 sammanhanget fäster utredningarna uppmärksamheten
på den metod som delegationen för bostadsfinansiering anvisat beträffande
beräkning av bostadsbyggnadsprogram i ekonomiska termer. Denna metod ger enligt
utredningarna en klar indikation till vidare utveckling. Om nämligen bosladsbyggnadsprojekt
regelmässigt redovisas i ekonomiska termer kan också enligt utredningarna
kredilförsörjningsåigärder lätt kopplas till byggandet.

Utredningarna understryker vidare att
kapitalförsörjningen under byggnadsperioden bör ske på sådana
kapitalkostnadsvillkor att de inte ger stora skillnader i belastning på den
slutliga produktionskostnaden på bostadsfastigheter som' färdigställts vid
olika tidpunkter. Denna aspekt väger enligt utredningarna dock inte särdeles
tungt därest vad utredningarna anfört om nytt lånesystem vinner beaktande, I
praktiken kommer då nämligen under överskådlig lid inle några märkbara
skillnader i de årliga kapitalutgifterna alt uppstå.

Enligt utredningarna bör försörjningen av byggnadslån
och slutliga lån vara så organiserad all skarvproblem av administrativ
och/eller kostnads-mässigart inte uppkommer.

Utredningarna framhåller att de endast velat
redovisa några synpunkter i fråga om integrerad finansiering och all några
direkta förslag inte lämnas, Ytteriigare överväganden lorde lå ske med
beaktande av långivningens institutionella former. Härför erfordras emellertid
ytterligare utredningsarbete anser utredningarna.

Belräffande långivningens institutionella former är
det från bostadspolitisk synpunkt effekterna av långivningen till
bostadssektorn som är del väsentliga. De administrativa formerna blir med
detta synsätt underordnade de grundläggande krav som ställs på
bostadsfinansieringen. Rimliga kapitalkostnadsvillkor är ell exempel på ett av
de viktigaste syften som bör nås. Om de bostadspolitiska styrmedlen är
tillräckligt väl utformade, kan de avsedda effekterna nås med utnyttjande av
skilda institutionella former.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 71

Utredningarna framhåller att de avgörande besluten
om bostadsbyggandets omfattning och inriktning samt ianspråktagande av reala
och finansiella resurser för bostadsinvesteringarna fattas genom regelrätta
samhällsbeslul. Det förhållandet atl en avgörande del av de för boende
utnyttjade resurserna betalas i form av hyra och inte via skattsedeln blir
enligt utredningarna således inte ell vägande argument för en i någon mening
marknadsmässig försörjning av krediter till bostadsinvesteringarna.
Kreditgivningen varken kan eller bör verka styrande på bostadsbyggandets
omfattning eller inriktning eller på dess regionala eller lokala fördelning.

Utredningarna erinrar om atl det i olika sammanhang
har gjorts uttalanden och förslag i fråga om tolalfinansiering. Riksdagen har t.
ex. vid flera tillfällen uttalat sig för lolalfinansiering av bostadsbyggandet.
Utredningarna anser med hänvisning till vissa uttalanden som delegationen för
bostadsfinansiering gjort i frågan år 1968 (SOU 1968:30) atl del sannolikt är
svårt att genomföra sådana finansieringsformer ulan slora förändringar av de
institutionella formerna.

Utredningarna anser sammanfattningsvis att de
institutionella formerna är viktiga och all skäl föreligger för en omprövning
av nuvarande former. De anförda synpunklerna ger dock enligl utredningarna inle
något entydigt utslag i frågan om en särskild bostadsbank skulle behöva skapas.
En eventuell förändring i denna riktning bör också enligt utredningarna föregås
av en mer genomgripande analys än vad utredningarna hittills har hafi möjlighet
atl genomföra.

Utredningarna konstaterar lill sist alt
försörjningen av kapital för långivning lill bostadssektorn behandlas av den
sittande kapitalmarknadsutredningen. Efiersom de institutionella formerna och
frågan om en eventuell bosladsbank kan ha samband med della problemområde bör
ytteriigare utredningsarbete föregå en slutlig bedömning av dessa frågor.

2.1.7
Bostadsmiljö

Utredningarna anknyter inledningsvis till
boendeutredningens direktiv där det anges att bostad och närmiljö skall bilda
en funktionell enhet. Vidare anför utredningarna all de redovisade uppgifierna
om bostadsbeståndet ger vid handen alt kunskapen om lägenhetskvalitet,
lägenhetsbestånd, ulrymmesstandard etc. är god. Däremol har de funnit all det
finns mycket liten dokumentation om hur bostadens närmaste omgivning ser ut och
om hur de boende upplever och brukar denna.

Utredningarna har låtit göra en undersökning, som
lagts upp som en jämförande studie av ålta bostadsområden med en homogen
bebyggelse inom sig men med variationer sinsemellan avseende hushöjd, hustyp
och upplälelseform. 1 undersökningen har försök gjorts all klarlägga sambanden
mellan å ena sidan lägenheternas, husens och omgivningens form och ut-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 72

seende
och å andra sidan hur de boende utnyttjar och upplever den totala
bostadsmiljön.

Utredningarna konstaterar att områdena är olika i
fråga om hushållstyper och hushållens inkomster. Höghusområdena innehåller
många smålägenheter, vilkel har lett till alt andelen barnfamiljer där är
endast 50-70 96 mol 80-90 96 i småhusområdena, där nästan enbart 5 rum och kök
har byggts.

Vad beträffar kontaktmönstren inom
fierfamiljshusområdena tycks det vara mera husels höjd och mindre områdets
täthet som är avgörande för om kontakter skall hindras eller främjas.
Belräffande områden med småhus påverkar emellerlid själva tätheten och
husgrupperingen kontakternas antal.

Vuxnas och barns utevistelse har även studerats.
Några förutsättningar för vuxnas uleaktiviteter har inte funnits. De vuxna som
observerades ute har i de fiesta fall varil på väg lill eller från mål uianför
området.

Barnen har i första hand lekt på galor,
parkeringsplatser och asfalterade ytor, men knappast alls på gräsytor och
nalurmark. De har sällan utnyttjat de fasta lekredskapen.

Vidare har utredningarna på basis av tidigare
utförda undersökningar gjort en analys av hur olika miljöfaktorer påverkar
attityder och beteenden. Utredningarna pekar på några iakttagelser som gjorts
i dessa undersökningar. Det äv lättare au fmna orsaker lill skillnader i
trivsel och flyitningsbenägenhel mellan olika bostadsområden, som är relaterade
till lägenhetsutformning eller områdets ålder, än till låga och höga hus eller
områdets utformning över huvud tagel. Den yttre och inre miljöns betydelse för
fiyttningsbe-nägenhel ifrågasätts emelleriid och även huruvida sådana
jämförelser är meningsfulla.

Utredningarna noterar att det torde vara en allmänt
spridd uppfattning att småhusområden ar särskilt barnvänliga, samtidigt som
kritiska synpunkler på höghusen som miljö för barn framförs i den allmänna
debatten. Utredningarna anser emellertid att dessa samband måsle belysas
ytteriigare. De anser dock att myckel lyder på alt del finns slora brister i
höghusmiljön för barnen.

Utredningarna framhåller att de inte hunnit närmare
analysera det refererade materialet. De anser emellertid det klarlagt att
miljöns utformning i sig har betydelse för hushållsstrukturen och för hur de
boende använder och upplever sin miljö. Utredningarna understryker alt
erfarenheterna valar för all bristerna i närmiljön i många fall mera gäller
verksamheter än den fysiska utformningen, mängden utrustning etc. En mera
målmedveten verksamhetsplanering i kommunernas och organisationernas men även
i fastighetsägarnas och de boendes egen regi är därför enligt utredningarna
nödvändig.

Minimikrav i bostadsmiljön finns i viss
utsträckning utvecklade när del gäller själva bostaden och komplement till
denna men inte i samma grad för verksamheter. Minimikraven kan vara kopplade
till byggnadslag och bygg-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 73

nadsstadga,
t, ex, i fråga om friytor för lek och utevistelse, och således avse all
bostadsbebyggelse. Vidare kan de utgöra villkor för statliga bostadslån, t. ex.
beträffande rumsmått eller funktioner.

Utredningarna anser att minimikrav beträflitnde
miljöns utformning måste tillämpas med försiktighet. De negativa effekterna av
införandet av parkeringsnormer för några år sedan är väl kända. Risken för
enahanda och likformiga miljöer är stor och lokala förutsättningar för
variationer kan lätt bli åsidosatta.

Utredningarna påpekar atl endasl en liten del av
bostäderna årligen tillkommer genom nybyggnad. Bostäder har lång varaktighet
men behöver med vissa tidsmellanrum förändras till följd av ändrade krav och
behov. Kraven på förändring gäller i lika hög grad de verksamheter och
anordningar som tillsammans med bostäderna ulgör den totala bostadsmiljön.

Ansvaret för planering och genomförande av
bostadsinvesteringarna och huvudmannaskapet för olika slag av verksamheter inom
bostadsområdena ligger på kommunerna. Deras förutsättningar är olika, t, ex.
med avseende på ekonomi och planeringsresurser. Detta kan enligt utredningarna
berättiga lill ökade insatser från statens sida. Dessa kan dels utgöras av
riktlinjer för olika slag av verksamheter, dels utgå i form av ekonomiskt slöd.

Om det visar sig nödvändigt att formulera
minimikrav på miljöns utformning anser utredningarna att del endasl bör ske
när väl grundade skäl föreligger. Sådana krav bör i största möjliga
utsträckning avse all bostadsbebyggelse. Utredningarna betonar alt krav i
fråga om verksamheter bör tillmätas slörre betydelse än hittills.

Utredningarna hänvisar i detta sammanhang till
förslaget i boendeutredningens betänkande Bostäder 1974-76 angående lån till
miljöförbättrande åtgärder i färdigställda bostadsområden. Förslaget byggde på
följande viktiga förutsättningar.

Bostadslän skulle utgå för redan statligt belånade
bostadsobjekt under perioden 1974-1976 för investeringar som höjer användbarhet
och attraktivitet. Ansökan skulle beviljas om den tillstyrktes av kommunen.
Lånet skulle beviljas efier den lånesökandes bedömning av behoven medan prövning
av kostnaderna skulle göras av lånebeviljande myndighet. Vidare för-uisattes de
boende och deras organisationer komma att spela en aktiv roll vid utformningen
av åtgärder och vid prioriteringen mellan olika alternativ.

Till
detta fogar utredningarna följande kompletterande synpunkler.

Finansiering av miljöförbättrande åtgärder skall
göras lill ett permanent inslag i långivningen. Ett verkligt infiytande för de
boende utgör enligt utredningarnas uppfattning en viktig förutsättning för att
investeringar i miljöförbättrande åtgärder av det slag som här åsyfias skall ge
resultat.

Utredningarnas förslag röranue lån för
miljöförbättrande åtgärder återfinns i betänkandet Följdfrågor (p, 2,2,2),

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 74

2.1.8
Boendedemokrati

Utredningarna konstaterar att möjligheten för
individen alt själv få påverka sina levnadsvillkor är av grundläggande värde.
Samtidigt säger de atl vilket infiytande och vilken bestämmanderätt som de
boende bör få knappast kan utredas i egentlig mening. Utredningarna redovisar
synpunkter i vikliga principfrågor och vill därmed lämna ett bidrag till en
allmän diskussion kring infiytandefrågorna. De lämnar inga förslag och avser
att senare återkomma med preciseringar.

Utredningarna
erinrar om att boendeutredningen genom tilläggsdirektiv (In 1974:13) har fått
uppdrag att pröva frågan om hyresgästernas möjligheter att utöva inflytande på
den saneringsverksamhet som berör dem. Enligt utredningarnas mening måsle dock
frågan om inflytande för de boende helt allmänt tecknas vidare än vad som
uttryckligen anges i direktiven för utredningarna. Av arbetsiekniska skäl
fordras emelleriid en avgränsning av ämnet.

I en genomgång av olika bostadspolitiska frågor
inför 1980-talet anser utredningarna del vara naturligt att behandla
medinflytande i boendel som en rättighet som bör tillkomma alla katagoerier av
boende. Skillnaderna mellan de olika upplåtelseformerna i fråga om
möjligheterna till boendeinflytande är f n. slora.

Utredningarna erinrar om all vissa medinfiytandefrågor
behandlas av utredningen om den kommunala demokratin och bygglaguiredningen.
Dessa utredningar behandlar vad som kan kallas medborgarinflytandet, Boende-och
bostadsfinansieringsutredningarnas arbete begränsas lill att i första hand avse
hur de boende skall kunna ges ökat infiytande med utgångspunkt i bostaden,
fattad i vid mening, och behandlar en av upplåtelseformerna, hyresrätt. Vidare
gör utredningarna en avgränsning till brukarskedet.

Frågan om hur hyresgäster skall kunna hävda sina
intressen som sakägare i planfrågor faller delvis inom utredningarnas område
men primärt inom bygglaguiredningens. Utredningarna lar dock upp frågan om de
boendes inflytande på sådant som inte juridiskt är kopplat till boendeformen.

Utredningarna framhåller att den bästa kunskapen om
hur etl bostadsområde fungerar finns hos dem som bor där, Detla gäller inte
bara tillgången på eller bristen på service o, d,, utan även hur området
fungerar i socialt hänseende. Vid fysisk planläggning och vid övrig kommunal
verksamhetsplanering är det därför viktigt atl denna sakkunskap inhämtas.

Oavsett i vilken form medborgarinfiyiandel
kanaliseras - genom individuella synpunkter, politiska partier eller
intresseorganisationer - krävs det atl de som lämnar resp, lar information
förstår varandras sätt alt uttrycka sig. Informationen uppifrån måste göras
förståelig. För all informationen skall kunna fungera, menar utredningarna,
fordras del också kunskap hos individen om hur samhällel fungerar och vilka
företeelser som påverkar hans situation. Ett viktigt komplement till
utbildningen inom sko-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 75

lans
ram utgör det arbele som läggs ned inom folkrörelserna och de politiska
organisationerna i detta hänseende.

Frågan om inflytande kan emellertid enligt
utredningarna inte begränsas enbart till frågor som rör informationsutbyte. Ett
reellt infiytande för de boende har ett värde i sig, ett värde som framstår som
självklart i ett demokratiskt samhälle. Utredningarna ulvidgardärförsitt
arbete lill att omfatta medbestämmande i en eller annan form. Detta kan komma
atl kräva förändringar både i förvaltningsorganisation och ägarestruktur.

Utredningarna begränsar i sill arbele frågan om
infiytande till atl gälla den enskilda lägenheten eller det område som består
av huset och marken närmast omkring det. De hävdar emelleriid att infiytandet
bör omfatta också omgivningarna i övrigl, service och övriga verksamheter.

Utredningarna redovisar härefier erfarenheter från
arbetslivet rörande in-flytandefrågor och finner att frågeställningarna där i
viss mån är likartade med dem inom bostadsmarknaden.

Del föreligger, framhåller utredningarna, stora
skillnader för de boende atl i de olika upplåtelseformerna utöva inflytande på
eller ha medbestämmanderätt i frågor som rör själva boendet. Hyresgästen har
mindre möjlighet all utöva inflytande än bostadsrälishavaren eller den som bor
i eget hus. Utredningarna anser det därför lämpligt att avgränsa den fortsatta
behandlingen av infiytandefrågorna lill all gälla hyresrätt, dock med undantag
av vissa mer udda former av hyresrättsupplåtelser, t. ex. i tvåfamiljshus.

Utredningarna redovisar vissa erfarenheter
beträffande infiytandefrågor från hyresrättsseklorn. De lämnar en beskrivning
av Hyresgästernas riksförbund och framhåller alt organisationen har en
parlamentarisk uppbyggnad av en för folkrörelser vanlig lyp. Ulöver lokala
avdelningar och regionala föreningar finns kontaktkommittéer, f n. ungefär 1
000 st., för utvidgad kontakt mellan medlemmarna i ell naturiigt avgränsat
bostadsområde och avdelningsstyrelsen. Kommittéerna tillsätts genom val bland
de boende.

Organisationen fick i samband med alt
hyresregleringslagen infördes väsentliga arbetsuppgifier. Då blev dess
representanter i hyresnämnderna jämbördiga med fastighelsägarparlens. Det var
första gången statsmakterna använde sig av hyresgästorganisationen i
hyreslagstiftningen. Detta har sedan vidareutvecklats framför alll de senaste
åren.

Ar 1957 träffades överenskommelse mellan SABO och
Hyresgästernas riksförbund om en förhandlingsordning. Denna var inle
föreskriven i hy-reslagstifiningen. Däremot värdet från lagstifiarenssidaen
klar förulsätining inför upphävandet av hyresregleringslagen vad gällde det
allmännyttiga bostadsbeståndet att en sådan överenskommelse skulle träffas.
Samlidigt inrättades med förebild från arbetsmarknaden en gemensam
Hyresmarknadskommitté,

Det praktiska förhandlingsarbetet kom att omfatta
inte endast hyresbeloppens sloriek ulan även vad som legat till grund för
hyran. Båda organisationerna fann det därför naturligt, menar utredningarna,
atl förhand-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 76

lingsordningen
skulle ange att både hyror och boendeförhållanden kunde las upp till förhandling.
Den förhandlingsordning som gäller från år 1971 ger denna möjlighet.

Fråga som inte kunnat lösas vid parternas
förhandlingar hänskjuts lill Hyresmarknadskommitlén, som består av
representanter utsedda av riksorganisationerna. Kommittén kan endasl ge
rekommendation till lösning.

Den förändring i hyresregleringslagen som trädde i
krafi den 1 oktober 1972 innebär att hyressätlningen inte som tidigare i
huvudsak grundas på Kungl. Maj:ts beslut, I stället iräffas
förhandlingsöverenskommelser om hyreshöjningar mellan organisationerna på
hyresmarknaden, dvs. Hyresgästernas riksförbund eller lokal hyresgästförening
å ena sidan och Sveriges fastighetsägareförbund eller en enskild
fastighetsägare å andra sidan.

Lokala tvister kan hänskjutas till Bostadsmarknadskommilién.
Den består på samma sätt som Hyresmarknadskommitlén av representanter utsedda
av riksorganisationerna och lämnar i likhet med denna endast rekommendation
till lösning.

Den enskilde hyresgästen behöver inte vara medlem i
organisationen för att överenskommelse som rör hyran för hans lägenhet skall
bli giltig. Däremot gäller att fastighetsägareorganisationens behörighet alt
träffa överenskommelse är begränsad till de fasligheter där ägaren är medlem i
organisationen.

Förhandlingsordningar finns även för den kommunala
och landstingskommunala sektorn. Till Kommunbosladskommitién hänskjuts lokala
tvister

Om en fastighet vanvårdas, kan bl.a.
hyresgästförening ansöka att fastigheten skall ställas under förvaltning
enligt lagen (1970:246) om tvångs-förvaltning av bostadsfastighel.

Utredningarna belyser vidare hur främst de
allmännyttiga företagen på olika sätt sökt tillmötesgå kraven på elt ökat
infiytande från de boende vid sidan av den institutionaliserade formen härför.
I detla sammanhang redovisas en enkätundersökning, som SABO gjorde år 1971
bland sina medlemsföretag om erfarenheter och attityder till
hyresgästinflytande. Den ökade saneringsverksamheten har medfört atl initiativ
har lagits av parterna på hyresmarknaden - Hyresgästernas riksförbund och
Sveriges fastighetsägareförbund resp, SABO - för att finna rutiner för hur
hyresgästernas lagstadgade eller berättigade krav skall kunna tillgodoses vid
sanering,

Mol bakgrund av dessa redogörelser konstaterar
utredningarna att bo-endeinflytandet i åtskilliga frågor ännu är föga
utvecklat. Försök pågår att hitta former för information och samråd och vissa
initiativ härtill har tagits av hyresmarknadens parter.

Utredningarna menar att en organiserad form för
infiytande framstår som nödvändig.

Utredningarna diskuterar några frågeställningar och
konfliktpunkter kring ökat boendeinflytande. Hyresrättsbeståndel uppvisar en
oenhetlig bild i fråga

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 77

om
fastighetsägarekaiegorier, fastighelsägarestorlek samt fastigheternas ålder,
standard och läge. 1 en solidarisk bostadspolitik måste, framhåller utredningarna,
former skapas så att hyresgästernas infiytande kan göra sig gällande oavsett
sådana olikheter. De reella möjligheterna att finna sådana former skifiar
enligl utredningarna med hänsyn till ägareförhållanden m, m, och får utgöra en
begränsning endast på kort sikt.

Utredningarna behandlar frågan om hur olika
beslutsformer kan vara beskaffade. En individuell bestämmanderätt måste, anser
utredningarna, av naturliga skäl begränsas lill att omfatta själva lägenheten,
i vilken inbegrips även förstuga, trapphus, tvättstuga etc. Infiytande över
gemensamma anordningar inom fasligheten förutsätter organisation av intressena
från en grupp av boende. Formen för avvägning mellan individens och den större
gruppens intresse i delta sammanhang är central.

Inte sällan, menar utredningarna, anförs försämrad
effektivitet i fastighetsförvaltningen som ell skäl mot ökat infiytande. De
anser sig dock inte överiygade om att argumentet är riktigt, ens i en strikt
fastighetsekonomisk mening.

Utredningarna framhåller att de tillmäter
infiytandet etl värde i sig. I praktisk lillämpning kan i vissa fall den
situationen uppstå att det inle är de mest "rationella" besluten som
fattas. Men utredningarnas grundsyn i denna fråga är att det är positiva värden
av annat slag som är de väsentliga.

Utredningarna konstaterar att ell ökat inflytande
från de boendes sida kan komma att aktualiseras samtidigt som de anställda inom
fastighetsförvaltningen väcker krav på att själva öva inflytande över sina
arbetsförhållanden. Dessa krav kan enligl utredningarna tillgodoses parallellt
och kommer inte i konflikt med varandra.

Utredningarna redovisar härefter vissa
frågeställningar och konfiiktpunk-ter från saneringsverksamheien och framhåller
alt inför en saneringssitualion konkretiseras på elt påtagligt sätt det
förhållandet att alla berörda inte självklart har sammanfallande intressen.
Utredningarna anför att de intressenter som påtagligt berörs av saneringen är
kommunen, fastighetsägaren och hyresgästerna. De framhåller alt ombyggnad av
ett gammalt bostadshus sällan är problemfri, inle ens i praktiska, ekonomiska
eller tekniska avseenden. Till della skall läggas, menar utredningarna, att en
bedömning måste göras om saneringsåtgärderna skall anpassas till önskemålen hos
de enskilda hyresgästerna i en viss fastighet eller om mer långsiktiga
bedömningar är motiverade. Utredningarna anser, i anslutning till vad som
anföris i boendeutredningens betänkande Bostäder 1974-76, all den
genomsnittliga lägenhelsstorleken i tätorternas halv- och omoderna
fierfamiljshus efier en modernisering borde uppgå lill 3,5 rumsenheter per
lägenhet, en ökning med ca I rumsenhet jämföri med år 1970,

Höga marknadsvärden och hyreslägel i befintliga
smålägenheter kan ofia, enligt utredningarna, utgöra etl hinder mot att ändra
beståndet genom sammanslagning av lägenheter. Det kan därför ligga i
fastighetsägarens intresse

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 78

att
begränsa moderniseringen till marginella förändringar inom lägenheternas
nuvarande ram, alternativt göra upprustningar inför en försäljnings-eller
värderingssituation, t. ex, genom atl genomföra fasadrenovering. Hyresgästerna
kan å sin sida vara villiga att acceptera sådana inle genomgripande ändringar
som ger möjligheter till kvarboende, även om bostadsytorna fortfarande kan
vara påtagligt små.

Del råder ofia, menar utredningarna vidare, delade
meningar om hur omfattande en upprustning bör göras. De i huset boende kan ha
anledning hävda att åtgärderna inle lår leda till påtagliga hyreshöjningar. För
fastighetsägaren kan en högre standard än den av hyresgästerna förordade vara
motiverad av faslighetsekonomiska eller lånelekniska skäl.

Olikheter i faslighelsägarestruktur och
förvaltningsform får dessutom till följd alt finansieringsbetingelser och
skatteregler medverkar lill ell oenhetligt synsätt.

Som en kommentar härtill påpekar utredningarna atl
lägenhelsfördelning och upprustningsgrad är exempel på sådant som i hög grad
påverkar kommande boendes valmöjligheter och som skapar förutsättningarna för
hus-hållsammansätiningen inom etl bostadsområde. Det ligger i första hand inom
kommunens ansvarsområde att bevaka dessa frågor så all långsiktiga mål
uppfylls.

Hyresgäströrelsen/hyresgästföreningen
skall, fortsätter utredningarna, kanalisera de nuvarande hyresgästernas
synpunkler, vara förhandlingspart samt bevaka den enskilde hyresgästens
intressen. Uppgifien är svår, efiersom avvägningar måsle göras mellan
motstridiga intressen. Utredningarna tolkar detta som elt skäl för att den
organiserade hyresgäströrelsen och hyresgästföreningens slällning som
företrädare för de boende - de nuvarande och de kommande - måsle vara stark.
Utan en sådan kontinuitet i bedömningarna, som kommunen dessutom av slalen är
uttryckligt ålagd all göra, försvåras kommunens arbete i avsevärd grad.

Utredningarna anger vissa allmänna synpunkter på
vilka rikllinjer som bör ligga lill grund för elt fortsatt arbete med
infiytandefrågorna.

På sikt bör de boende lå besiämmanderäii i frågor
som direkt berör dem. Delta kan leda lill all olika funktioner i boendet
överiämnas lill hyresgästerna för beslut. Främst gäller det de boendes
rättigheter, dock inte sådana situationer där bosiadssaneringslagen resp,
tvångsfdrvaltningslagen kan till-lämpas.

Utredningarna anser atl bland de grundläggande
förutsättningarna är att de boende måste kunna kräva atl fastighetsägaren
underhåller fastigheten i dess helhet på ett tillfredsställande sätt, Atl
fastighetsägaren uppfyller sitt ansvar i della avseende kan kontinuerligt
tillses genom atl dels den enskilde hyresgästen gör påpekanden etc, dels genom
att hyresgästföreningen agerar vid hyresförhandlingar eller begär förhandlingar
om lägenheternas skick. Med hyresgästförening avses riksorganisation eller
förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde lägenheten är belägen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 79

Utredningarna anser att en allmän höjning av själva
lägenheternas standard - ulöver sedvanligt underhåll - skall kunna påyrkas av
hyresgästföreningen. I princip skall avses samtliga lägenheter inom en
fastighet, allemativt inom etl avgränsat förvaltning.sområde. Normalt skall
hyresgästföreningen kunna påkalla förhandling i frågan. Fastighetsägaren skall
inte kunna vägra att förhandla. Även regelrätta ombyggnader skall kunna komma
lill stånd på detta sätt. Omvänt skall gälla alt fastighetsägaren inte får
genomföra åtgärder som exempelvis förändrar lägenheternas standard och
påtagligt förändrar hyrans storlek utan föregående förhandling med
hyresgästföreningen.

Den enskilde hyresgästen skall, menar
utredningarna, ha rätt atl vidta individuell ändring av lägenhetens utformning.
Han skall på egen hand, på egen bekostnad och med eget ansvar kunna
tillfredsställa sin personliga smak i fråga om lägenhetens utrustning,
färgsättning och materialval. Vissa inskränkningar bör dock gälla för hyresgästen.
Fastighetsägaren skall ha rält all förhindra att en hyresgäst vidtar en åtgärd
i lägenheten, om det finns risk atl åtgärden nedsätter säkerheten, påtagligt
försvårar rationell fastighetsförvaltning eller om den på annat sätt är till
synneriigl men rör fastighetsägaren.

Något särskill tillstånd skall hyresgästen normalt
inte behöva inhämta. Det kan dock övervägas alt den rätl till individuell
ändring av lägenheten, som hyresgästen föreslås få, ej skall avse sådana
åtgärder som kräver byggnadslov. Om risken för framtida processer bedöms vara
stor, bör införas regler som föreskriver all hyresgästen skall underrätta
fastighetsägaren innan en åtgärd vidtas.

Om hyresgästen har genomfört en åtgärd, som enligt
fastighetsägarens mening inte kan godtas och rättelse inte görs efier anmodan,
bör ägaren få rält lill prövning i frågan i hyresnämnden.

Om hyresnämnden godkänner fastighetsägarens
yrkanden, finns fiera typer av sanktioner att tillgripa, t. ex. att ålägga
hyresgästen alt återställa lägenheten i brukbari skick eller att förklara
hyresrätten förverkad. Även sanktion i form av skadestånd torde kunna
användas. Del får i annat sammanhang, menar utredningarna, övervägas om
hyresnämnderna skall ges möjlighet att utdöma skadestånd.

Om fastighetsägaren vid hyresgästens avflyttning
flnner att dennes åtgärder - utan att de i sak påverkat lägenhetens tekniska
utformning och skick - ändå inverkat menligt på dess värde vid en förnyad
uthyrning, skall ha ha rätt att väcka talan om skadestånd, om inte hyresgästen
själv efter anmodan iordningställt lägenheten på ett sätt som kan godtas. Talan
skall i så fall väckas hos hyresnämnd inom en månad efier avflyttningen

För fastighetsägaren bör, fortsätter utredningarna,
gälla att han inte skall ha rält all tillgodogöra sig värdet av hyresgästens
ålgärder vid bestämmande av hyra, så länge denne bor kvar i lägenheten.

Utredningarna
framhåller att det finns frågor av praktisk och juridisk

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 80

art
som inte berörls men förutsätter att dessa belyses i samband med remissbehandlingen
och den fortsatta handläggningen.

Utredningarna tar upp frågan om det för samtliga
lägenheter inom en fastighet skulle kunna gälla atl hyresgästen får räll att
åtaga sig skyldigheten alt själv hålla lägenheten i brukbari skick. Vid
bristande underhåll skulle fastighetsägaren vid hyresgästens avfiyttning ha
rätt atl kräva skadestånd. Nackdelarna med en sådan ordning överväger dock
fördelarna anser utredningarna. Som skäl härför anges bl. a. all
fastighetsägaren haren starkare slällning än hyresgästen. Del vore då läll atl
skriva över denna skyldighet på hyresgästen. Del kan inte med fog hävdas att
denne generellt sett har intresse av eller tillräcklig kunskap att själv
genomföra underhåll. Skall dessa tjänster köpas av varje hyresgäst för sig
torde kostnaderna bli betydligt högre än i en rationell fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren bör, anser utredningarna vidare, i
görlig mån överiåta beslutanderätten över gemensamma anordningar inom- och
utomhus till dem som bor i fastigheten eller bostadsområdet, I den mån
ekonomiska förhällanden berörs, torde dessa behöva regleras genom särskilt
upprättade avial mellan fastighetsägaren och en avlalskapabel pari hos de
boende. Förändring av gemensamma anordningar inom- eller utomhus skall kunna
påyrkas av hyresgästföreningen. Omvänt skall gälla att fastighetsägaren inte
skall kunna genomföra väsentlig förändring ulan föregående förhandling med
hyresgästföreningen.

De boendes möjlighet all påverka närmiljön berör,
framhåller utredningarna, inte endast anordningar inom den egna fastigheten.
Ofia är det fråga om anläggningar inom andra fastigheter eller på allmän mark
som t. ex. när tomtmark inom fiera fastigheter behöver tas i bruk för en
lekplats. Om fiera fastighetsägare berörs av en önskad förändring, skall
hyresgästföreningen kunna få frågan prövad i hyresnämnd.

Utredningarna framhåller att dessa frågor i viss
mån behandlas i anläggningslagen, vilket kan komma att utgöra en komplikation
i lagtekniskt avseende.

Utredningarna övergår härefier till atl behandla
frågan om lagfäst förhandlingsrätt. De menar alt de förut redovisade
synpunklerna helt bygger på förutsättningen att, om initiativ tas av
hyresgästföreningen (eller av hyresgästen vad avser den enskilda lägenheten),
fastighetsägaren inte skall kunna vägra att förhandla. Om så sker eller
resullat inte uppnås, skall det finnas prövnings- och sanklionsmöjligheter.
Likaledes skall fastighetsägaren vara skyldig alt föra förhandling med
hyresgästförening innan åtgärd av väsentlig art genomförs.

Utredningarna har inle närmare behandlat frågan på
vilket salt della skall komma till uttryck i lagstifiningen. Ett sätt som
emelleriid enligt utredningarna kan komma i fråga och som tidigare berörts är
att endera parien skall äga rätl att få frågan prövad inför hyresnämnden.

Om
medling inte kommer till stånd, skall vid frågans avgörande i hyres-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 81

nämnd
denna pröva om åtgärderna är till nytta för de boende eller allmänt är ägnade
att öka trivseln eller användbarheten av bostäderna. Åtgärderna skall utföras
om de inle är till synnerligt men för fastighetsägaien. Skälig ersättning skall
ulgå till honom. Det sätt på vilkel della sker får dock inte komma i strid med
hyreslagens allmänna bestämmelser om hyrans skälighet.

Utredningarna
erinrar om all frågan om atl införa kollektivavtal på hyresmarknaden har
diskuterats inom parlsorganisalionerna. När det gäller den rättsliga grunden
för elt ökat hyresgästinflyiande bör enligt utredningarna möjligheten att på
hyresmarknaden införa ett kollektivavtalsrättsligt system övervägas.
Utredningarna har noterat ett slarki intresse hos hyresmarknadens parter alt
finna lämpliga förhandlingsformer men anser all det bör finnas ell komplement
till detla i lagstiftning. Som skäl härför anförs bl. a. att, även om
frivilliga överenskommelser finns, lagstadgade rättigheter för hyresgästparten
medfören starkare position för denna vid förhandlingar. En sådan lagsiifining
måste för alt bli effekiiv innehålla sanklionsbesläm-melser. Eu annat skäl som
sammanhänger med utredningarnas uppfattning om att alla hyresgäster skall
behandlas lika och ha samma rättigheter är att det med all sannolikhet kommer
all finnas fastigheter som inte omfattas av frivilliga förhandlingsordningar.

1 fråga om beslutsformer inom bostadsföretagen
konstaterar utredningarna atl en från arbetslivet känd form för medinfiytande
är rälten för arbetslagarna alt utse ledamot i företagets styrelse. En
utformning av motsvarande innebörd för de boende kan emellerlid, menar man,
knappast lillämpas inom hyresrättsseklorn. Fasiighelsägarstrukluren är
synneriigen oenhetlig, bl.a. med ett stori antal enskilda fastighetsägare med
små fastigheter. För de allmännyttiga bostadsföretagen gäller enligt
utredningarna därtill all styrelsen har utsetts genom val i kommunfullmäktige
eller kommunstyrelse. Utredningarna menar därför att det torde vara förtidigt
att aktualisera några förändringar i dessa avseenden och framhåller att frågan
närmast faller inom ramen för utredningen om den kommunala demokratins arbele.

Utredningarna framhåller alt möjligheterna för
hyresgästerna alt utöva insyn hos de enskilda fastighetsägarna är begränsade.
Beslutsfattandet är i väsentliga frågor knutet till ägandet. Inte minst av
praktiska skäl är det svårt att se atl styrelserepresentation skulle vara en
väg lill lösning av inflytandefrågorna.

Utredningarna
finner däremol anledning aktualisera en insynsmöjlighet av annat slag, nämligen
en rätt för hyresgästerna att utse särskilt ombud med rätt att granska
fastighetsägarens redovisningshandlingar av olika slag. En ordning med
motsvarande syfte har, påpekar utredningarna, nyligen föreslagits i
departementspromemorian (Ds 1 1973:6) Arbetstagarkonsult - försöksverksamhet i
vissa förelag. Förelagets styrelse och den som har hand om förvaltningen, av
företaget skall enligt förslaget ge arbetslagar-konsulten tillgång till
förelagels böcker, räkenskaper och andra handlingar

6
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 150

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 82

saml
lämna honom de upplysningar och den hjälp som han begär. De överväganden av
praktisk och principiell art som är nödvändiga för att ange en lämplig teknisk
lösning, säger utredninarna, har det av tidsskäl inle varit möjligt att lägga
fram i detta sammanhang.

Beträffande
verksamheten inom bostadsföretagens nuvarande ramar anför utredningarna alt de
allmännyttiga bostadsföretagen har tillkommit efter övergripande samhällsbeslul
i avsikt att tillförsäkra de boende goda bostäder lill priser som bestäms
enligl självkostnadsprincipen. Genom det sätt på vilket styrelsen i företaget
väljs har kommunens invånare genom den representativa demokratins former infiytande
och ansvar för förelaget i fråga.

Utredningarna konstaterar, att en utveckling mot
ökat medinflytande är påbörjad men att det finns skäl att aktualisera ändringar
av gällande lagsiifining av förul angivet slag för atl öka möjligheterna för
hyresgästerna att delta i beslut om boendet.

Utredningarna
framhåller att förutsättningarna för bostadsföretagens verksamhet med tiden
blir annorlunda, bl, a, genom hushållsförändringar och ändrade värderingar. Det
ligger i sakens natur, fortsätter de, alt även företagsformer och organisation
bör ändras med i tiden växlande krav. De allmännyttiga bostadsföretagen, som
står under kommunens direkta ledning, kan förändras genom beslut av icke
övergripande karaktär.

Även
det enskilda faslighetsägandet kan med tiden komma atl undergå förändringar.
Detta torde dock fordra åtgärder av relativt genomgripande slag, något som
utredningarna bedömer ligger utom ramen för deras uppdrag att behandla.

Bostadskooperationen har funnit sina former. Den
bygger på upplålelseformen bostadsrätt. Den innebär bl, a, en knytning mellan
hushåll och lägenheter med ett direkt ägande.

Ägandefrågorna lår inte samma aktualitet i de
kommunägda bostadsföretagen. En fördelning av ansvar och nyttjande i
kooperativa former skulle, menar utredningarna, kunna övervägas för sådana
hyreslägenheter.

Utredningarna
anser att en av de väsentliga grunderna för bosladslor-sörjningen -solidaritet
mellan de boende nu och i framtiden - måste behållas. Villkoren för bostädernas
kapitalutgift ges allmänt av övergripande beslut av regering och riksdag. På
samma sätt ges förutsättningar och kostnader för teknisk försörjning, vatten
och avlopp, gator, elektricitet m. m. genom beslut huvudsakligen på kommunal
nivå. Hyresnivån och hyrornas fördelning på lägenheter av olika storiek,
standard, läge m. m, blir följden av förhandlingar som förs mellan
hyresmarknadens parter.

De kostnader som direkt hänger samman med bostadens
brukande skulle enligl utredningarna kunna fördelas genom beslut bland de
boende - ytterst när det gäller den enskilda lägenheten av den boende själv.

Ell överförande av beslut om bostadsområdenas
skötsel och förvaltning lill de boende, menar utredningarna, bör ske i sådana
former att idel är förenligt med de demokratiska traditionerna.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 83

Utredningarna förklarar avslutningsvis att de avser
att i det fortsatta arbetet överväga förutsättningar och former för etl ökat
boendeinfiytande,

2.1.9
Prövning av köpeskilling for småhus i vissa fall

Utredningarna erinrar om att i motionen 1973:234
förslag väcktes om ålgärder för all molverka oskäliga kapitalvinster vid
försäljning av stats-belånade småhus. Riksdagens beslut (CU 1973:19, rskr
1973:208) innebar att Kungl. Maj:i borde låta undersöka möjligheten och
lämpligheten av temporära ålgärder som kan förenas med nu gällande kontroll av
priset vid första överiåtelse av vissa småhus.

Kungl. Maj:t uppdrog med anledning härav åt
boendeutredningen att under utredningsarbetet överväga frågan om möjligheten
och lämpligheten av åtgärder i det av civjlutskollet angivna syfiet.

Fram t. o. m. år 1967 fanns bestämmelser enligt
vilka etl beviljat statslån för bostadsbyggande fick överläs vid försäljning av
fastigheten endast om c köpeskillingen godkänts av lånemyndigheten. Dessa
beslämmelser var vid överiåtelse av småhus betingade främst av syfiet all
säljaren inte skulle kunna tillgodogöra sig det kapitaliserade värdet av
direkta subventioner - i form av t. ex. räntebidrag och underränta på statslån.

Bostadspolitiska kommittén ansåg i betänkandet (SOU
1966:44, s. 201) Bostadspolitiskt kreditslöd att motivet för en fortsatt
kontroll av köpeskillingen vid överlåtelse av egna hem skulle bortfalla om de
egentliga räntesubventionerna avvecklades. Kommittén föreslog därför alt
kontrollen av köpeskillingen vid andrahandsförsäljning av statligt belånade hus
skulle upphöra. Kommillén föreslog även att den detaljerade priskonlroll som
utövades vid förstagångsförsäljning av gruppbygg(;ifi småhus skulle upphöra.

Enligt slalsmakiernas beslut (prop. 1967:100, SU
1967:100, rskr 1967:265) avskaffades den särskilda köpeskillingskontrollen för
statligt belånade hus från den I januari 1968. Däremot kvarståren kontroll vid
förstagångsöver-låtelse av gruppbyggda småhus - en kontfoll inom ramen för det
allmänna villkoret att lån inle fär beviljas om produktionskostnaden är
oskäligt hög.

Vidare erinrar utredningarna om att som villkor för
all länsbostadsnämnd skall kunna medge atl etl beviljat och utbetalat
bostadslån övertas av ny ägare till ett småhus gäller bl. a. att kommunen skall
ha åtagit sig borgensansvar för viss del av den nya ägarens lån. Om kommun
inte åtar sig sådant ansvar och medgivande all överta lånet sålunda vägras av
länsbostadsnämnden, skall nämnden säga upp lånet om det inte finns särskilda
skäl däremol.

Utredningarna redogör därefier för vissa
undersökningarom prisutvecklingen på småhus.

1 en undersöknrffg av fyra småhusgrupper ulan
statliga lån i Uppsala län år 1972 dras slutsatsen att försäljningspriserna
ulan prisprövning är avseväri högre än vid statlig belåning, i genomsnitt 30
000-35 000 kr per hus.

I
en inom bosladsstyrelsen upprättad promemoria (1973-02-05) redovisas

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 84

skillnaden
mellan försäljningspriserna för privalfinansierade gruppbyggda småhus och
uppskattat godtagbart försäljningspris till ca 40 000 kr. per hus.

Av en undersökning (1973-01-10) från Uppsala län,
vilken avser gruppbyggda småhus med statliga lån, framgår atl, även om det i
viss mindre omfattning förekommer överlåtelser i rent spekulationssyfte, den
främsta orsaken till försäljning lorde ha varit t. ex, nytt arbele eller
ändrade personliga förhållanden. Den genomsnittliga tiden mellan tillträde och
försäljning var 29 månader. Prisstegringen var i genomsnitt 7 600 kr., om
avdrag görs för prisstegringar och standardförbättringar under innehavsliden.
Del framhålls i undersökningen som en slutsals att talet Om enorma överpriser
vid överlåtelser av gruppbyggda småhus saknar grund åtminstone i Uppsala län,

Boendeutredningen har inhämtat uppgifter
belräffande småhusöverlålel-ser från 9 kommuner, belägna huvudsakligen i
expansiva regioner, efiersom höga överlåtelsepriser lorde vara vanligast
förekommande i dessa. Kommunerna har ombetts lämna prisuppgift för statligt
belånade småhus, i de flesta fall gruppbyggda, dels vid färdigställandet, dels
vid överlåtelse på ny köpare inom 2-3 år. De priser som angavs skulle vara
uttryck för en någorlunda elablerad prisnivå. Färdigställandet skedde åren
1970-1973 och andrahandsförsäljning ägde rum åren 1971-1973,

Utredningarna betonar den begränsning som vidlåder
materialet i och med alt det inte tagits fram på statistisk väg men gör dock
följande konstateranden.

Överlålelsepriset för statligt belånade småhus som
färdigställts resp. överlåtits under perioden 1970-1973 ligger mellan 40-60
000 kr. högre än den ursprungliga köpeskillingen för 6 av de 9 kommunerna. Det
motsvarar en ökning på drygt 30 %. De största skillnaderna redovisas från vissa
kommuner i Stockholm samt Göteborg (max, 100 000 kr.) och den minsla skillnaden
från Söderhamn (35 000 kr.), Detla torde, enligt utredningarna, kunna tolkas
som en indikation pä hur uppgången i överlåtelsepriser varierar mellan olika
typer av regioner.

I fråga om lämpligheten av och möjligheten till
ålgärder för atl dämpa prisutvecklingen vid försäljning i andra hand av
slatsbelänade småhus har utredningarna kommit lill följande bedömningar.

Det konstateras att efterfrågan på småhus inom vissa
områden varit så stark i förhållande lill aktuellt utbud atl marknadsprisnivån
legal avsevärt högre än den som blir elt resultat av bostadsmyndighelernas
kostnadsprövning. De faktorer som konstituerar utbud och efterfrågan är delvis
generella för hela landet, delvis lokalt och tidsmässigt begränsade, menar
utredningarna.

Utredningsuppdraget ulgår från att eventuella
ålgärder skall kunna förenas med nu gällande bestämmelser för prövning av
priset vid första överlåtelse av gruppbyggda småhus. De redovisade
undersökningarna visar enligl utredningarnas mening alt skillnaderna mellan å
ena sidan den kostnads-prövade prisnivån och å andra sidan den
marknadsprisnivå, som kommer till uttryck inom den privalfinansierade
nyproduktionen och vid andrahands-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 85

försäljning,
är påtagliga. Utredningarna finner det styrkt att gällande prisprövning är
effektiv och bör bibehållas från konsumentsynpunkt. Det lorde inte ligga i
statens eller kommunernas intressen att underlätta stora prishöjningar vid
försäljning som sker kori tid efter tillträdet.

Vid bedömningen av prisstegringarna vid sådan snar
andrahandsförsäljning får dessa, menar utredningarna, självfallet vägas mot
säljarens berättigade intressen. En allmän värdering av om prisökningen är
skälig eller inte blir i detta sammanhang knappast meningsfull.

Utredningarna framhåller alt tomtpriset för
bebyggelse med småhus vid kommunal försäljning av mark ofta innefattar en
krafiig subvention. Det gäller även kommunala engångsavgifter Syfiet med
subventioner av detta slag är uppenbart att nedbringa hushållets löpande
bostadsutgifter. Avsikten är däremot inle atl den förste ägaren bör få
tillgodogöra sig dessa kommunala uppoffringar vid försäljning.

Bland synpunkter som åberopats för prisdämpande
åtgärder vid andrahandsförsäljning nämner utredningarna också risken för att
kommunerna får etl minskat iniresse atl påverka småhusens produktionskostnad.
Vidare påpekas alt möjligheterna att med hjälp av kommunal marktilldelning göra
snabba försäljningsvinster kan leda lill uppfattningen all det kommunala
fördelningssystemet tjänar andra än bostadssociala syften.

Höga överlåtelsepriser har noterats i framförallt
starkt expanderande kommuner. Enligt vad utredningarna erfarit från dessa av
prisstegringar berörda kommuner finns en stark opinion för en prispåverkan vid
andrahandsför-säljningar. Denna opinion harockså tagit sig konkreta uttryck i
kommunala beslut, avtalsklausuler och andra ålgärder.

Det anförda har givit utredningen uppfattningen all
åtgärder för att i dämpande riktning påverka priset vid snar
andrahandsförsäljning av småhus är lämpliga och nödvändiga. Del grundläggande
bosladspoliliska syftet, atl tillhandahålla även dessa bostäder till ett rimligt
pris, bör vara den klara inriktningen för åtgärdernas utformning. Åtgärderna
bör kunna begränsas lokalt och vara administrativt enkla. En riktpunkt bör
vidare vara all även säljarens intressen skall beaktas och att värderingar av
subjektiva syften bör undvikas.

Utredningarna finner det ligga närmast till hands
att utgå från de beslutsformer som hittills använts: bostadsmyndighelernas
administrativa kontroll och avtalsklausuler i samband med kommunal
markförsäljning eller eljesl.

Med de ståndpunkter som har redovisats menar
utredningarna alt elt generellt återinförande av priskontroll vid
andrahandsförsäljning av statligt belånade småhus kan avvisas.

Utredningarna har stannat för att förorda en regel
av följande innehåll, som skall gälla för sådana hus, för vilka
länsbostadsnämnd godkänt produktionskostnaden vid den första försäljningen,
dvs, de gruppbyggda småhusen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 86

Kommunen äger besluta huruvida en prövning av
köpeskillingen i samband med snar överiåtelse av stalligl belånade småhus
skall ske för hus belägna i kommunen. Det grundläggande avgörandet
liggersåledes hos kommunen. Bostadsmyndigheten prövar om den uppgivna
köpeskillingen kan godtas. Av statsmakterna givna allmänna föreskrifier ger
ramen för prisbedömningen.

Utredningarna finner del inte lämpligt att del vid
sidan av detta föreslagna förfarande skall finnas en möjlighet för kommunen alt
genom borgensvägran förhindra övertagande av lån på grund av för hög
köpeskilling. Om ändock kommunen vägrar borgen av angivet skäl, bör
bosladsmyndighelen kur\na avslå från kravet på kommunal borgen, därest
säkerheten för lånen eljest kan anses vara tryggad.

Enligl utredningarna borde de föreslagna
föreskrifierna i princip innebära atl etl försäljningspris inle är godtagbart
om del ger skattepliktig realisationsvinst. Innan riksskatteverkets
omräkningstal för elt löpande år är tillgängliga får del senast publicerade
talet användas. De faktorer i övrigt som behövs för en sådan beräkning är
regelmässigt tillgängliga vid ansökan om övertagande. Elt klart villkor bör
infogas i detla sammanhang med innebörden all statslånet förfaller till
omedelbar betalning, om oriktig uppgifi sedermera konstateras.

Vid överväganden om en försäljningsvinst skall
anses godtagbar eller inte har i vissa fall kommit in värderingar av
försäljningssyfiet. Enligt utredningarna bör sådana bedömningar inle ingå i
prövningen.

Utsträckningen av den tid under vilken
prisprövningen skulle kunna ske torde enligl utredningarna kunna avgöras med
administrativa bedömningar som grund. En skälig avvägning har bedömts vara atl
låta den särskilda överlaganderegeln löpa fr.o.m. tillträdesdagen, vilken ur
ägarens synpunkt lorde uppfattas som avgörande. Prövningsperiodens längd får
närmare bedömas mot bakgrund av de administrativa rutiner som tillämpas vid
beslut och utbetalning av de statliga bostadslånen men bör i vari fall inte
överstiga tre år.

Redan beviljade lån torde enligt utredningarnas
mening inte ha konstituerat något avtal, som ger låntagaren en rätl gentemot
långivaren att överföra statslånet på en köpare oberoende av
överiåtelseprisel. Med hänsyn därtill bör regeln enligt utredningarna kunna
tillämpas även på beviljade och utbetalda lån.

Utredningarna anser atl de framlagda förslagen
skall kunna genomföras snabbt.

Utredningarna menar att åtgärderna i elt längre
perspektiv kan te sig temporära, då en förhoppningsvis ändrad
bostadsutbudssitualion kan komma all utlösa fl kommunala åtgärder av
föreslagen karaktär. Detla förhållande ulgör dock enligt utredningarna inte
skäl till att nu avstå från all angripa prisrörelser av icke godtagbart slag.

Utredningarna
framhålleratl kommunernas möjligheteratt vid försäljning

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 87

av
mark till avtalet knyta särskilda skadestånds- eller vitesklausuler inte
påverkas av den föreslagna ordningen.

Utredningarna framhåller vidare att
byggherre/byggherreombud för gruppbyggda småhus i visst fall har avkrävt
köparen s. k. boendeförsäkran i samband med kontraktstecknande och påpekar
samlidigt att det torde ligga i byggnadsföretagens eget intresse att inte
medverka till transaktioner av renodlad spekulativ karaktär. Klausuler av den
innebörden, alt kontraktet inteäröverlåtelsebari inom viss tid och att köparen
avseratt fullfölja köpel och bruka fasligheten som bostad för familjen ed,,
torde verka i rätt riktning, anser utredningarna.

Härutöver påpekar utredningarna atl kreditgivare
som lämnar topplån inom eller över bostadslånels förmånsrällsläge - och oavsett
om statliga bostadslån utgår eller inte - kan medverka till en sanering av höga
över-låielsepriser genom alt vägra atl överföra lån lill nya köpare eller vägra
lämna nya lån när omständigheterna talar för atl priset ligger för högt i
förhållande till det allmänna läge som ges av den tidigare beskrivningen av
prisbedömningsfrågorna. Kreditinstituten torde i så fall inte behöva anlägga
säkerhetsaspekter i första hand ulan lorde kunna markera en vilja all i sin
verksamhet allmänt bidra till rimliga bosladspriser.

Utredningarna framhålleratl det från
konsumentsynpunkt kan finnas starka skäl att också ta upp skyddsfrågor
beträffande avtalsutformning, garantiåtaganden, indexklausuler m. m. - allt i
den mån del inle kommer att ligga inom konsumentljänstulredningens pågående
överväganden. Dessa frågor är emellerlid enligt utredningarna av så komplex
natur att bedömningar inte har kunnat göras i detla sammanhang. Utredningarna
menar emellertid att frågan om utredning på detta område ytterligare bör prövas
av Kungl, Maj:t.

Avslutningsvis anför utredningarna atl
förhållandena vid snar försäljning av bostadsrätter i vissa fall kan likna de
här åsyfiade med statligt belånade småhus och att det finns skäl att med
uppmärksamhet följa denna fråga.

2.1.10
Reservationer m. m.

Reservationer har avgells av dels ledamölerna
Andersson, Mattsson och Ullsten gemensami, dels ledamöterna Källenius (mot
delar som berör boendeutredningen) och Näverfelt (mot delar som berör
bostadsfinansierings-utredningen), dels ledamoten Turesson. Särskilt yttrande
har lämnats av ledamoten Svensson.

Ledamöterna Andersson. Mattsson och Ullsten anför
att den bostadsbrist som präglat större delen av efterkrigstiden i hög grad
skapat en "säljarens marknad". Konsumenternas möjligheter alt påverka
produktionens inriktning har varit näst intill obefintliga. Den framtida
bostadspolitiken, menar reservanterna, måste inriktas på att rätta till dessa
brister. Konsumenternas slällning måstedärvid stärkas.

Reservanterna
finner vidare atl de nuvarande segregationsiendenserna

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 88

mellan
olika områden när del gäller de boendes åldrar, yrken och inkomsler måste
brytas. Konsumenternas valfrihet kräver atl bostadsbyggandet hålls på en
tillräckligt hög nivå. En viss lägenhetsreserv måste också finnas, menar
reservanterna. Annars skapas inle den röriighel på bostadsmarknaden som aren
förutsättning för egentlig valfrihet. Våra kunskaperom människornas önskningar
motiverar enligl reservanterna ell ökal byggande av småhus och andra s. k,
markbostäder. Kraven på valfrihet och minskad social skiktning nödvändiggör
vidare åtgärder som ger låginkomstgrupperna en starkare ställning på
småhusmarknaden.

Etl annat steg i riktning mol ökad valfrihet och
mindre social skiktning vore enligt reservanterna all ge dem som bor med
bostadsrätt och hyresrätt en fördel motsvarande den som småhusägarna har genom
sin rätt att göra skatteavdrag för sina ränteomkostnader. Reservanterna
framhåller att åtgärder som syfiar lill en utjämning av prisstrukturen mellan
olika upplåtelseformer inte får leda till någon förändring för dem som bor i
ägda småhus.

Vad gäller frågan om demokrati i boendet hävdar
reservanterna atl den boendes infiytande över sin egen miljö i dag är mycket
bristfällig. Del är därför nödvändigt all hyresvärdarna i samarbete med de
boende och deras organisationer försöker finna former som ökar hyresgästernas
ansvar och infiytande över den egna bostaden. Den lagstadgade förhandlingsrätt
som utredningen föreslår anser reservanterna motiverad när det gäller åtgärder
med ekonomiska konsekvenser.

Reservanterna anser att man i det fortsatta
utredningsarbetet i denna fråga bör överväga bl. a. hur man skall göra det
möjligt lör fiera alt äga sina lägenheter.

I frågan om finansieringssystemet menar
reservanterna, all del av ulredningen förordade utjämningslånel, som innebär
att kostnaden i nyproduktionen hålls nere och prisparilel skapas mellan olika
årgångar, är en principiellt sett riktig lösning. Reservanterna finner dock att
det varit önskvärt att de stalsfinansiella och samhällsekonomiska
konsekvenserna av de skuldåtaganden som staten måste göra med detta system hade
belysts mer utförligt. Vid det slutliga ställningstagandet till
finansieringssystemet börenligt reservanterna övervägas möjligheterna att
kombinera lånesyslemet med en statslåneränta som understiger dagens
marknadsränta för den långfristiga upplåningen.

Reservanterna finner utredningens behandling av
frågan om totalfinansiering och inrättandet av en slatlig bosladsbank
anmärkningsvärd. För egen del vill reservanterna inle avvisa tanken på ett
enhetligt bostadslån men menar alt delta problem kräver noggranna överväganden
innan något slutligt ställningstagande görs. Reservanterna säger sig vidare
inte kunna förorda att en slatlig bank ges monopol på utlåning lill
bostadsbyggandet.

Utredningens förslag om all priskonlroll införs vid
försäljning i andra hand av statligt belånade hus torde enligt reservanterna
knappast lö.sa pro-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 89

blemen
med att söka hålla nere dessa priser. Risken är stor, menar reservanterna, att
en priskontroll endasl medför uppkomsten av en svart marknad vid
andrahandsförsäljningen. Överpriser motverkas effektivast genom att åstadkomma
bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.

Reservanterna Källenius och Näverfelt anser alt det
förhållandet att mer än 30000 lägenheter står tomma i dag delvis kan ses som en
följd av att bostadsproduktionen inte varit tillräckligt anpassad till
konsumenternas krav och önskemål. Köpmotståndet mot de nya lägenheterna beror
således i stor utsträckning på denna bristande anpassning och dåliga
bostadsmiljöer och är enligt reservanterna inte enbari en fråga om priser. På
kort sikt torde dock övervägandena om möjliga siimulansmedel böra inriktas på
boendekostnaden. Reservanterna finner det därför motiverat med ell vidgat
statligt finansiellt slöd. Detla bör kompletteras med hushållsanknutna
skatteförmåner som medger erforderiig sänkning av boendekostnaden för att öka
bostadsefterfrågan.

Reservanterna motsätter sig förslaget alt kommun
skall besluta om priskontroll vid andrahandsupplåtelse av statligt belånade
småhus. Behovet av kontrollåtgärder undanröjs av en fortsatt hög
småhusproduktion.

I fråga om utredningens förslag om lagfäst
förhandlingsrätt för hyresgästerna rörande fastigheternas förvaltning m. m.
anser reservanterna att del i första hand ankommer på hyresmarknadens parter
att söka lösningar på de boendedemokratiska problemen. 1 avvaktan härpå bör
någon lagstiftning inte genomföras.

Reservanterna finner all del föreslagna
finansieringssystemet har sådana brister att det inte kan tillämpas utan
betydande justeringar. Systemet har t. ex, inte erforderlig klarhet i sin
uppbyggnad vad gäller de ekonomiska konsekvenserna för låntagaren och
bostadslångivaren (slalen). Del saknas vidare erforderliga analyser och
bedömningar beträffande de stalsfinansiella konsekvenserna. Enligt
reservanterna måste därför dén föreslagna låneformen klargöras och
kompletteras i vissa punkter förall nå någorlunda nöjaktig realism och kunna
komma till praktisk tillämpning.

Reservanterna redovisar vissa egna förslag
beträffande principer och utformning av lånesyslemet, bl.a. avseende
amorteringstidens längd, storleken av de årliga amorteringarna av
bostadslånet, betalningsprocentens storlek samt bostadslånets storiek.

Reservanten Turesson anför att bl, a, olika
statliga och kommunala ingripanden och regleringar inom bostadsområdet har
lett till minskad konkurrens i byggandet och därmed stigande
produktionskostnader. Kapitalkostnaderna för bostäderna i nyproduktionen har
blivit så höga att de sedan år 1968 har måst döljas för konsumenterna, vilkel
skell genom paritetslånesystemet. Det är enligt reservanten angeläget atl nu
söka finna sådana förutsättningar för bostadsproduktionen och sådana former för
dess finansiering att en fri konkurrens på lika villkor med prispress som
följd uppnås samt att bostadens verkliga kostnader inte döljs för konsumenterna
genom dolda subventioner.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 90

Reservanten anser att det av utredningens majoritet
föreslagna finansieringssystemet - uljämningslån - emelleriid har samma
inbyggda svagheter som paritetslånesystemet. Skillnaden ligger bara i vissa
olika termer Med den föreslagna storleken på bostadsräntan - 3,7 96 - för 1974
års produktion och en åriig uppräkningsfaktor om 3-3,5 96 blir
förutsättningarna för all de statliga lånen och de oguldna räntebeloppen skall
kunna återbetalas små eller obefintliga. Systemet kommer därför enligt
reservanten atl förr eller senare leda lill en lika ohållbar situation som
paritetslånen gjori. Den stalsfinansiella belastningen av uljämningslånen gör vidare
all förslaget inle kan accepteras.

Reservanten menar dock att en viss omfördelning
över tiden av kapitalkostnaderna kan tillåtas för att dels dämpa hyrorna i
nyproduktionen, dels medverka till hyresparilel mellan likvärdiga bostäder av
olika årgångar. Därvid skall räntekostnaderna helt och fulll täckas av hyran
redan från början. Kapitalkostnadernas amorteringsdel däremot är enligt
reservantens mening möjlig att förskjuta över lånens löptid. Reservanten
utvecklar vidare vissa principer för ett finansieringssystem, vilket inte
skulle dölja de verkliga kostnaderna för bostäderna eller leda till några
stalsfinansiella bekymmer.

Om de hyror som uppkommer till följd av detta
finansieringssystem bedöms för höga för flertalet inkomsttagare,erfordras ytteriigare
åtgärder. Detta bör enligl reservanten ske inte genom att bidragssystemet
ytterligare byggs ut utan genom en sänkning av den direkta skallen. Härigenom
skapas elt sådant utrymme i den enskilde hyresgästens budget att han får råd
att själv betala sin hyra. Detla kan ske genom ett förhöjt grundavdrag vid
beskattningen; frågan härom bör övervägas anser reservanten. Man måste dock
under alla förhållanden räkna med behov av bostadsbidrag i någon form till
familjer och enskilda med små inkomster,

1 frågan om lolalfinansiering och s. k. integrerad
finansiering finner reservanten litredningens förslag leda till en orimligt
tungrodd byråkratisk ordning.

Förekommande väsentliga skillnader i
bostadskostnaderna mellan äganderätt och hyresrätt kan enligt reservantens
mening behöva utjämnas, dock inle på sådani sätt att villkoren för t.ex,
småhusägarna försämras.

Reservanten motsätter sig vidare förslaget om
priskonlroll vid andrahandsupplåtelse av statligt belånade småhus. En fortsatt
hög småhusproduktion undanröjer behovet av kontroll, anser reservanten.

Ledamoten Svensson anför atl från låneteknisk
synpunkt framstår en totalfinansiering i form av ett enda fastighetslån
överlägset förslaget om två skilda lån. En dylik fullständig finansiering
hindrar inte en sådan teknik att en förräntning av den egna insatsen, vilken
blir placerad över fastighetslånets övre gräns, kan åstadkommas. Den medför
vidare en mera "naturlig" avskrivning av fasiighetslånen, nämligen
från toppen och nedåt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:150 91

2.2
Betänkandet Följdfrågor

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
framlägger i beiänkandei med följdfrågor visst kompletterande material rörande
de av utredningarna föreslagna uljämningslånen, delvis redovisat i form av elt
förslag till ny författning om den statliga långivningen. Utredningarna
föreslår vidare att statens lånestöd vid ombyggnad och genomförande av
miljöförbättrande åtgärder skall, liksom vid nybyggnad, lämnas som
uljämningslån.

2.2,1
Lån för ombyggnad

Utredningarna konstaterar alt den principiella
metoden med utjämningslån är tillämpbar också för bosladsinvesieringar med
varaktighet, som är påtagligt kortare än nybyggnadens. Det är emellertid
uppenbari att bostadsräntan för uljämningslån med kort löptid måste ligga
högre än om löptiden är längre. Utredningarna illustrerar della med några
räkneexempel, varvid en av utgångspunkterna är att utjämningsfaklorn ökar med
3,5 96 per år. Med ledning av dessa exempel anger utredningarna följande bostadsräntor
för olika löptider.

Bostadsränla

Löptid

(prorenl)

(antal år)

B =
bostadsräntan för

60

nyprodi

ikiionen

B+
1,0

40

B+
1,5

30

B+
2,0

25

B+
3,0

20

B+
8,0

10

Utredningarna understryker att de redovisade
procentsatserna inte är ullryck för en exakt matematisk beräkning.

Utredningarna anger som sin allmänna uppfattning
all uljämningslån skall kunna utgå för all ombyggnad som uppfyller vissa
standardkrav. Den lägsta standarden som bör berättiga till utjämningslån för
ombyggnad bör enligt utredningarna bestämmas med ledning av föreskrifterna i
kungörelsen (1973:532) om lägsia godtagbara standard för bostadslägenhet i
vissa fall.

Vid ombyggnader av bostäder till standard och
utformning som är likvärdig med nybyggda bostäders och som kan beräknas få en
lika lång brukningstid som dessa bör bosladsränlan vara densamma som i
nybyggnadsfallet. Är varaktigheten kortare skall enligl utredningarna
bostadsräntan vara högre.

Efiersom många ombyggnader i dag finansieras med
traditionella annuitetslån, vilka ger högre kapitalkostnader än utjämningslån,
skulle en allmän övergång till utjämningslånesystemet för ombyggnader medföra
större kapitalkostnadssänkningar för ombyggnader än för nybyggnader. Delta förhållande
kan enligt utredningarna motivera en viss uppjustering av de av

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 92

utredningarna
angivna bosladsräntorna för lån med kortare löptid än 60 år.

För de fall där ombyggnad av småhus fär ske utan
iakttagande av standardkrav föreslår utredningarna att statliga annuitetslån
skall kunna utgå.

Beträffande metoden för fastställande av
låneunderiag och pantvärde vid ombyggnad har utredningarna inte ansett sig ha
anledning att nu föreslå någon ändring.

2,2,2
Utjämningslån för miljöforbäitrande ålgärder

Utredningarna föreslår, att utjämningslån skall
kunna utgå även för miljöförbättrande åtgärder avseende befintliga hus och
bostadsmiljöer. Dylika lån skall enligt utredningarna kunna användas för en
snabb och enkel hantering och för situationer där lån till ny- och ombyggnad
inte kommer i fråga. Hela den godkända kostnaden (som fastställs med vissa
minimi-och maximigränser) skall enligt förslaget finansieras med statsmedel. Underliggande
kredil eller egen kapitalinsats skall således ej krävas.

Någon bestämd gräns mellan vad som skall rubriceras
som miljöförbättrande ålgärder resp, ombyggnad anser utredningarna inte kunna
dras. Förhållandena i det enskilda fallet blir utslagsgivande för bedömningen.
Några av utgångspunkterna för en sådan bedömning är följande.

För att lån lill ombyggnad skall utgå, skall den
lånebeviljande myndigheten bedöma behovet av åtgärden. Detta krävs inte för
lån till miljöförbättrande åtgärder. Utredningarnas förslag bygger på att
lånesökanden skall bedöma behovet lillsammans med de boende. Vidare krävs inte
vid ombyggnad all berörda bostäder har statliga lån, vilket emellertid
föreslås bli fallet för att lån till miljöförbättring skall utgå. Av naturliga
skäl kommer standardkrav inte att ställas vid lån till miljöförbättrande
åtgärder, som kommer all kunna vara av vitt skilda slag. Vid ombyggnad finns
däremot generella standardkrav bland de förutsättningar som skall infrias för
att lån skall ulgå.

Utredningarnas förslag innebär i sina huvuddrag att
utjämningslån kan utgå för att finansiera åtgärder som ökar användbarhet och
attraktivitet av redan byggda hus och bostadsområden. De åtgärder som kan komma
i fråga för lån kan avse såväl den yttre miljön som ändringar av själva huset.
Utredningarna har avstått från exemplifieringar av möjliga åtgärder. De
betonar dock att också omdisponering eller förändring av bostadslägenheter och
lokaler kan komma alt genomföras med slöd av dessa lån.

Behovet av miljöförbättring och utformning av
åtgärder tillkommer del primärt lånesökanden att bedöma. Utredningarna har dock
fäst den allra största betydelse vid att de boende själva skall kunna la aktiv
del av utformningen. För hus med hyreslägenheter innebär detla att berörd
hyresgästförening skall ha blivit tillfrågad, 1 likhet med vad som gäller för
övriga låneärenden skall också kommunen ha lämnat yttrande.

Länsbostadsnämndens
prövning av lånen skall, menar utredningarna, i

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 93

första
hand avse frågan om kostnaderna för de åtgärder som omfattas av låneansökan är
skäliga med hänsyn till arten och omfattningen av åtgärderna.

Utjämningslån till miljöförbättrande åtgärder skall
enligl utredningarna för alla låntagarkalegorier normall kunna utgå till hela
kostnaden, om den överstiger en av administrativa skäl salt undre gräns, upp
till en övre gräns av 50 kr/m' ly. Den godkända kostnaden motsvarar således
låneunderlag och utjämningsunderlag, vilket medför atl underliggande kredil
eller egen kapitalinsats inte erfordras.

Varaktigheten av de åtgärder som kan komma i fråga
kan variera krafiigl från fall till fall. Utredningarna anser atl del därför
bör ankomma på länsbostadsnämnden alt fastställa lånets löptid med hänsyn lill
omständigheterna. Hinder bör inte föreligga för att löptiden skall kunna uppgå
lill 60 år, dvs. samma som för uljämningslån som avser nybyggnad.

Långivningen är till sin karaktär sådan, atl det
kan vara svårt att erhålla "bankmässigt" tillräckliga säkerheter för
lånen. Utredningarna föreslår därför att, även om huvudregeln skall vara att
säkerhet lämnas i form av panträtt i fastigheten eller tomträtten, även annan
säkerhet skall kunna godtagas. Lämnas inteckningssäkerhet skall den vara
belägen på sådant sätt som kan godtagas med hänsyn till omständigheterna i
varje särskilt fall,

2.2.3 Finansieringsunderlag

Utredningarna anger att de i sitt fortsatta arbele
kommer alt ta upp frågan om reglerna för bestämning av låneunderlag och pantvärde.
Någon principiell förändring av dessa regler föreslås därför inte nu.
Utredningarnas förslag i övrigt medför dock behov av vissa förändringar av
praktisk karaktär.

Bostadslån enligt bostadslånekungörelsen är enligt
utredningarna egentligen i normala fall två olika lån. Den del av lånet som
avser bostäder är elt paritelslån och den del som avser lokaler är etl lån med
rak amortering. Utredningarna anför att utjämningslån inte kan uppdelas på
detla sätt och föreslår att ålgärder som berättigar till uljämningslån skall
anges i ett utjämningsunderlag. Detta underlag skall vara en del av
låneunderlaget. Utredningarna föreslår i sammanhanget atl vissa lokaler,
huvudsakligen inte kommersiella sådana och som i dag inte omfattas av
paritetslånesystemet, skall föras över till utjämningsunderlaget och sålunda
komma i åtnjutande av de gynnsamma kapitalkostnadsvillkor som
utjämningslånesystemet skulle medföra.

För den del av låneunderlaget som inte ingår i
utjämningsunderlaget bör enligt utredningarna utgå annuitetslån,

2.2.4 Överlagande
och uppsägning av lån

Utredningarna
redogör för gällande bestämmelser om övertagande och

upps ä gning av bostadsl å n. Best ä mmelserna
inneb ä r i sammandrag f ö ljande.

Länsbostadsnämnden
kan i vissa angivna fall säga upp bostadslån lill

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 94

belalning
helt eller delvis. Låntagaren har rättighet att när som helst säga upp hela
lånet. En köpare som vill överta bostadslånet skall ansöka om della hos
länsbostadsnämnden inom viss bestämd lid. Om så inte sker eller nämnden inte
lämnar medgivande alt överta lånet, skall nämnden som regel säga upp detta. Om
den nya ägaren tillhör en lånlagarkategori med lägre lånegränser än säljaren
skall köparen betala mellanskillnaden.

Bostadslån kan utgå även för förvärv av hus. Endast
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag kan få sådani lån. Lånen är alt
betrakta som ett specialfall av överlagande.

Bland de förslag i utredningarnas huvudbetänkande,
som aktualiseras i samband med frågorna om övertagande och uppsägning av lån,
ingår frågan om uppsägning av utjämningslån. 1 denna del anför utredningarna
följande.

Den normala situationen är eller bör vara att
låntagaren behåller sill uljämningslån under lånets löptid. Om fastigheten
byter ägare bör utjämningslånet kunna överföras på ny ägare i enlighet med de
regler som nu gäller för bostadslån, Enligl utredningarna bör några särskilda
problem därvid inle uppslå,

1 del fall låntagaren önskar lösa sitt lån skall
han ersätta staten för vad staten inte tidigare erhållit som följd av låg
bostadsränla i förhållande lill normal ränta för långfristiga lån och för
återstående skuld.

När ett lån skall lösas är del, anför
utredningarna, framför allt följande två aspekter som är vikliga. Låntagaren
skall ha en reell möjlighet lill att lösa ut sig, dvs, hans möjligheter atl
lösa lånet skall inle vara mindre än när det upptogs. Som princip skall därvid
gälla alt statens fordran inte kan överstiga ett med hänsyn till husels ålder
reducerat pantvärde för elt motsvarande nybyggt hus minskal med underliggande
kredil och låntagarens kapitalinsats. Vidare skall låntagare som säger upp sitt
uljämningslån - eller vars lån uppsägs - inte vara gynnad i förhållande lill
andra fastighetsägare vars lån kvarligger eller till andra som lar upp nya lån.
Den förra aspekten syfiar närmast på en situation då den med tiden höjda
kapitalersättningen inte räcker till föratt kompensera staten för tillskotten
lill låntagaren under början av löptiden.

Utredningarna föreslår vidare att
länsbostadsnämnden skall kunna besluta om koriare löptid och därmed högre
bostadsränla för utjämningslån, om bosläder eller lokaler används för annal
ändamål än avsett. En motsvarighet finns i dag genom att amorteringstiden för
de konventionella lånen kan förkortas.

Förslaget att staten vid uppsägning av lån skall
ersättas för gjorda uppoffringar innebär att säkerhet måste ställas på sådant
sätt atl låntagaren inte kan undandra sig sitt betalningsansvar, Alla låntagare
måste kunna ställa erforderliga säkerheter som skydd mol missbruk. Säkerhet i
form av panträtt föreslås motsvara 50 96 av utjämningsunderlagel.som regel
placerad inom 150 96 av pantvärdet.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 95

2.2,5
Utjämningslån för redan byggda hus

Utredningarna framhöll redan i huviidbeiähkandet
att örii förulsätlningar för paritet skall behållas även framdeles, vilket är
en väsentlig utgångspunkt i utjämningslånesystemet som sådant, är det önskvärt
att utjämningslån också om möjligt kan omfatta etl antal årgångar i beståndet,
1 detla belänkande behandlades främst frågan om utjämningslån till fastighetsägare
med bostadslån, för vilka omfördelning tillämpas enligt bostads-och
räntelånekungörelserna.

Efier all ha beskrivii det bestånd av lägenheter
som omfattas av ränie-och paritetslån behandlar utredningarna nu även det
bestånd av lägenheter som uppförts under senare år med stöd av bostadslån med
nominella villkor eller utan stöd av statliga lån.

Utredningarna konstaterar att av de låntagare som
har valfrihet mellan paritelslån och lån med nominella villkor, dvs. låntagare
som har fält lån till småhus som skall bebos av låntagarna själva, väljer drygt
30 % lån med nominella villkor. 1 hur hög grad dessa låntagare med nominella
lån skulle välja att byta ut dessa mot utjämningslån anser sig utredningarna
inte kunna bedöma förrän en samlad lösning av finansierings- och
beskattningsfrågorna föreligger.

Beträffande lägenheter som uppförts utan statliga
lån konstaterar utredningarna att ca 95 96 av antalet lägenheter i
fierfamiljshus är finansierade med statliga lån, medan de statligt belånade
småhusens andel varit sjunkande under senare år och f n, understiger 70 96 i
nyproduktionen.

Utredningarna anser sig kunna konstatera att del i
varje fall för hyres-och bosiadsrällshus bör framstå som fördelaktigt med
statliga utjämningslån om sådana erbjuds.

Utredningarna föreslår generellt atl ägare till hus
som har uppförts efier år 1957 eller som har ombyggts med stöd av bostadslån
enligt 1967 års bostadslånekungörelse, skall erbjudas utjämningslån.

Del innebär att låntagare som har ränte- och
paritelslån skall kunna byta ut dessa mot utjämningslån. Utjämningslånels
storlek skall därvid vara lika med den skuld lill staten som belastar huset vid
ingångstidpunkten varvid även skuld för sådana lokaler som skall kunna inräknas
i utjämningslå-neunderlagel beaktas. Beräkning av bostadsräntan för olika
årgångar kan enligt utredningarna grundas på de överväganden som redovisas i
huvudbetänkandet. Lånens löptid bör beräknas så atl det antal år, som
förfiutit mellan den tidpunkt då husen uppföris och den tidpunkt då
utjämningslån utgår, avdras från 60 är.

Bostäder med statliga lån och nominella villkor bör
enligl utredningarna erbjudas utjämningslån om de färdigställts fr, o, m, år
1958. Bestämmning av utjämningsunderlaget bör ske i analogi med vad som
förordats för ränte-och paritelsbelånade hus. Bosladsränlan bör bestämmas så
att kapitalkravet för bostäderna blir detsamma som för bostäder vilka får sina
ränte- och paritetslån utbytta mot utjämningslån.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 96

Också lägenheter utan statliga lån som
färdigställts fr o. m. år 1958 bör enligl utredningarnas förslag kunna få
utjämningslån. Bostadsränla, låneunderlag m. m, får bestämmas i analogi med
vad som utredningarna anfört i fråga om statligt belånade bostäder. Lånets
storlek får fastställas på schablonmässiga grunder men inte överstiga lånet
forell likvärdigt ursprungligen slatsbelånat hus med likvärdiga förutsältningar
i övrigt,

I frågan om ombyggnader begränsar utredningarna
sina förslag lill sådan ombyggnad som har finansierats med stöd av bostadslån
enligl 1967 års bostadslånekungörelse. Lånens löptid, storiek,
utjämningsunderiag, bostadsränta m, m. bör enligt utredningarna bestämmas i
huvudsak i analogi med vad som föreskrivits gälla för övriga bostäder som
erbjuds utjämningslån.

Utredningarna understryker alt ställningstagandet i
frågan om att erbjuda uljämningslån för redan byggda bostadshus är grundat på
förutsättningen atl en övergång till utjämningslån skall medföra sänkta
bostadskostnader.

Utredningarna framhåller att det finns små
möjligheter att utforma föreskrifier för övergång lill ny låneform på etl
sådant sätt alt en fullständig exakthet erhålls men förutsätter att sådana
föreskrifier kan utformas efier vissa schabloner och på de grunder som
utredningarna har anfört.

Slutligen föreslår utredningarna i della sammanhang
att bostadsrättsförening som önskar övergå till utjämningslån i samband därmed
skall kunna genomföra sådan refinansiering av bcstadsfastigheten att
utjämningslånets storlek bestäms enligt de grunder som gäller för
nyproduktionen.

2.2,6
Kompletterande låneformer

Utredningarna tar även upp frågan om kompletterande
låneformer. De anser att det, även om den huvudsakliga finansieringsformen vid
ny- och ombyggnad skall vara utjämningslån, likväl forisättningsvis finns
anledning för staten att lämna lån av annal slag.

Utredningarna föreslår därför att staten skall
lämna annuitetslån för atl i vissa fall täcka behovet av krediler lill
bostadsförsörjningen, Della möjliggör en lägre kapitalkostnad under början av
lånets löptid än konventionella lån med rak amortering. Vad som kan komma i
fråga kan uppdelas i tre principielll olika fall,

1, Fördjupning av lån.

2, Lån inom låneunderlaget, som ej omfattas av
utjämningsunderiag.

3, Begränsad ombyggnad av småhus.

De ändamål för vilka annuitetslån skall kunna utgå
har direkt motsvarighet i nu gällande förhållanden.

Utredningarna föreslår vissa förändringar i fråga
om beräkningen av an-nuitetens storlek. Denna bör således beräknas med
utgångspunkt i en ränta som hålles bunden i 5-årsperioder. De anser vidare det
vara befogat att tillämpa en och samma räntesats för de annuitetslån som kan
komma i fråga, oavsett löptid eller behandling i säkerhetsavseende.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 97

Utredningarna föreslår också att löptiden skall
vara densamma för uljämningslån och annuitetslån, när dessa av.ser samma
nybyggnads- eller ombyggnadsprojeki, Detla är närmast att se som en konsekvens
av förslaget om att löptiden för utjämningslån vid nybyggnad skall vara 60 år
och de konventionella botienkrediterna,enhetslånen, haren löptid av motsvarande
utsträckning, Efiersom grunden för kortare löptid än 60 år skall vara en
bedömning av åtgärdens varaktighet eller återstående brukningstid, bör resultatet
enligt utredningarna bli lika löptider för de båda statliga länetyperna, om
dessa användes parallellt för att finansiera samma bosläder eller lokaler,

2.2.7 Övriga
förslag

Som förut nämnts har utredningarna lämnat förslag
till ny författning om den statliga långivningen. Av författningsförslagel
framgår att utredningarna frångått sitt i huvudbetänkandei framlagda förslag
om all den egna kapitalinsatsen säkerhelsmässigt skulle placeras mellan
bottenlånet och statslånet. I stället föreslås nu alt den egna insatsen i detta
avseende skall behandlas på samma sätt som f n. och alltså placeras efier
statslånet,

2.2.8 Reservationer

Reservationer har avgelts av ledamöterna Andersson
och Mattsson gemensamt, ledamöterna Källenius och Näverfelt också de
gemensamt, ledamoten Svensson, ledamoten Turesson samt av ledamoten Ullsten.

Ledamölerna .Andersson och Mattsson hänvisar till
sin reservation till huvudbetänkandet och understryker att de sedan dess
alltmera styrkts i sin uppfattning alt det föreslagna finansieringssystemet
måste omarbetas, om det skall kunna genomföras.

Reservanterna anför all utjämningslånel enligl
majoritetens förslag skulle komma atl ställa enorma stalsfinansiella anspråk
lång tid framöver och pekar på all några samhällsekonomiska konsekvenser av den
av majoriteten föreslagna bostadsräntan om 3,7 % inte har redovisats.
Kostnadsnivån i nyproduktionen gör emellerlid en uijämning av kostnaderna över
tiden nödvändig och reservanterna kan även tänka sig direkta subventioner
utöver det riktade bostadsstödet.

Beträffande de övre lånegränserna föreslår reservanterna
en höjning till 95 % för enskilt ägda småhus och lill 90 96 för enskilt ägda
hyresfastigheter

När det gäller placering i säkerhetsläge av den
egna insatsen förordar reservanterna en lösning av frågan i enlighel med
huvudbetänkandels förslag. Härigenom, menar reservanterna, skapas mer
likvärdiga finansieringsvillkor mellan olika företagsformer men även bättre
förulsätlningar för människor med små ekonomiska resurser all finansiera köp
av småhus.

Också reservanterna Källenius och Näverfelt
hänvisar till sin reservation till huvudbetänkandet och finner att det
fortsatta arbetet i utredningarna ytterligare har bestyrkt deras tidigare
framförda principinslällning till del föreslagna finansieringssystemet,

7
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 98

Majoriletsförslagei bygger enligl reservanterna på
orealistiska anlaganden om förutsättningarna för betalning av lånen. För atl
belysa detla har reservanterna utarbetat en bilaga lill reservationen, som
visar utvecklingen av statens lånefordran och hyresbehoven under den
60-årsperiod som utjämningslånet avses omfatta. Dessa beräkningar visar, menar
reservanterna, alt del föreslagna utjämningslånel inle kommer all ge möjlighet
all återvinna de av staten gjorda uppoffringarna inom låneliden 60 år.

Reservanterna menar vidare att beräkningarna visar
all lånesyslemet medför en ständigt ökande latent skuld lill staten för de
boende. Detta innebär, hävdar reservanterna, att de boende som själv äger eller
ansvarar för sina statligt belånade bostäder mister praktiskt laget all
ekonomisk handlingsfrihet över sina hem.

Majoritetens förslag, alt staten lar hand om alll
inleckningsutrymme från hypolekslånens övre gräns upp till 150 96 av pantvärdel
med undantag för det utrymme, som fastighetsägaren från början kan få disponera
för finansiering av egen insats, innebär enligt reservanterna all
inteckningsväsendet i praktiken avskaffas i dess hittillsvarande mening.
Reservanterna framhåller vidare all del i prakliken kommeratl vara omöjligt all
lösa utjämningslånel, eftersom man lår ulgå ifrån atl staten alltid kommer all
kunna återkräva ett maximibelopp som svarar mot pantvärdet vid
lösningstidpunkten med vissa avdrag.

Reservanterna menar att majoritetens förslag är
ogenomförbari men framhåller atl, om ett system för utjämningslån ändock
genomförs, detla måsle utformas enligt den av dem angivna reservationen till
huvudbetänkandei.

Reservanterna utvecklar härefier vissa allmänna
utgångspunkter för en bostadspolitisk lösning, som enligt deras uppfattning
bemästrar nuvarande akuta problem samlidigt som den uppfyller rimliga
fördelningspoliliska krav och upprätthåller en socialt önskvärd
bostadsefierfrågan. De föreslåren kombination av följande ålgärder. Slalen bör
med lämpligt avvägda räntesubventioner övergångsvis begränsa räntekostnaden,
så alt hyresnivån i nyproduktionen är möjlig alt bära för fiertalet
hyresgäster. Räntesubventionen bör avtrappas och ränlan successivt kunna höjas
i äldre årgångar så att verklig ränta betalas efter elt antal år.

Systemet kan vidare innehålla en viss åriig
minskning av subventions-inslaget i nyproduktionen så att subventionssystemet
på sikl kan avvecklas. För beialningssvaga grupper måste individuella
bostadssubventioner finnas kvar. En allmän avdragsrätl bör kunna övervägas för
all öka hushållens konsumtionsförmåga för bostadsändamål.

Reservanterna hävdar att en anpassning av
bostadsmarknaden till de boendes värderingar förutsätter att de får ökade
valmöjligheter och genom sitt val kan påverka produktutformning,
ulruslningsstandard och pris. Den bästa garantin för konsumenltrygghel och
valfrihet är förekomslen av flera olika förvaltningsföretag. Det är till de
boendes nackdel om enskilt bygg-herreskap, enskild förvaltning och enskilt
ägande med olika medel ytteriigare

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 99

inskränks.
Därför föreslår reservanterna atl lånegränsen skall ligga vid 95 96 av
pantvärdel för alla låntagare utom för bostadsrättsföreningar, som även
fortsättningsvis bör få behålla 98 96-gränsen.

Reservanterna föreslår också att sådana ändringar i
skattelagstiftningen vidtas att enskilda fastighetsförvaltningar ges möjlighet
till skattefri avsättning till reparationskostnader enligl mönster från
reglerna för avsättning lill skogskonto.

Ledamoten Svensson anser sig inle kunna biträda
utredningsmajoritetens förslag att möjligheter skall beredas vissa ägare av
icke stalsbelånade fasligheter att erhålla omfördelningslån. Den härigenom
uppkommande sänkningen av kapitalkostnaden skulle, framhåller reservanten,
inte medföra en motsvarande hyressänkning.

Ledamoten Turesson erinrar om sin reservation till
huvudbetänkandei, i vilken han motsatt sig del av majoriteten föreslagna
lånesyslemet.

Reservanten redovisar vissa beräkningar som visar
all slalens sammanlagda uteslående fordringar på de bostadshus som byggs varje
år efier 60 år kommer att uppgå till drygt 100 miljarder kr. Reservantens
slutsats är att majoritetens förslag lill nytt lånesystem inle kan accepteras.

Reservanten framhåller att majoritetens förslag
innebär att slalen som säkerhet för lån och skuldökning skall disponera
inteckningar och ägar-hypolek i sådan omfallning, alt fastighetsägarens ekonomiska
handlingsfrihet blir praktiskt taget obefintlig. Reservanten menar, alt detla
blir särskill kännbart för en egnahemsägare, som behöver likvida medel för all
modernisera eller renovera sitt hus. Det kommer också att försvåra för andra
än kapitalstarka köpare att förvärva egnahemsfastigheter.

Ledamoten Ullsien framhåller all det nu
föreliggande förslaget innebär atl det egna kapitalet skall placeras i
förmånsläge efter del statliga lånet. Enligt reservanten motverkar delta en
strävan atl göra småhusmarknaden tillgänglig även för låginkomslgrupperna.
Utredningarnas tidigare förslag, menar reservanten, skulle tjäna en sådan
strävan och även göra bostadsrätterna mer attraktiva för låginkomslgrupperna.
Reservanten håller av dessa skäl fast vid utredningarnas lidigare förslag.

Den föreslagna nivån för bostadsränla och
utjämningsfaktor innebär enligt reservanten atl statens skuldålaganden
sannolikt blir betydande. Det är därför anmärkningsvärt att utredningarna inte
gjort någon beräkning av hur Slora dessa åtaganden blir. Reservanten har valt
att se förslaget som ett ullryck för vad som i och för sig vore
bostadspolitiskt önskvärt och finner alt nivån på bostadsränta och
utjämningsfaktor måste bedömas i ett vidare ekonomiskt sammanhang.

Reservanten har inle funnit anledning att binda sig
för regler beträffande slalens krav på säkerhet för de statliga lånen och
framhåller alt kommitténs förslag i detta hänseende kan betyda stora
svårigheter, när det gäller all utnyttja statligt belånade fasligheter som säkerhet
för annan finansiering.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 100

3
Remissyttrandena

3.1 Huvudbetänkandet

3.1.1
Allmänna synpunkter

Flera remissorgan, däribland några länsstyrelser
och kommuner. LO, SACO, LRF. SBEF. Svenska byggnadsarbetareförbundet och
Hyresgästernas riksförbund, hävdar att bostadspolitiken måste bli föremål för
en genomgripande och samlad översyn om dagens problem på bygg- och
bostadsmarknaden skall kunna bemästras.

Mot den bakgrunden riktas från en del håll, bl. a.
från älskilliga kommuner. kritik mot resultaten av såväl boende- och bostad
s-finansieringsutredningarnas som bostadsskattekom-mitiéns arbete, som inte
anses ge de rätta möjligheterna härtill, Järfälla kommun, t.ex., hävdar att
utredningarnas betänkanden präglas av ett starkt forcerat och i väsentliga
avseenden ofullbordat arbete, som ofta mera har karaktären av skäligen lösliga
inlägg i en bostadspolitisk debatt än klart utformade förslag lill ålgärder.
SACO anser att det inle kommit till stånd någon riklig samordning av
utredningarnas arbete och förslag och att det fortfarande saknas förslag lill
lösningar av många brännbara problem på bostadsmarknaden. L/?f säger alt den
splittrade bild, som nu presenterade utredningar företer, har begränsat
möjligheterna att göra en lotalbedömning av förslagens innehåll. Dessutom är
frågorna om bostadsmiljö, boendedemokrati och olika former av bostadsstöd inte
slutbehandlade.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller all en
helt ny bostadspolitik framstår som nödvändig och alt utredningarnas förslag
som bygger på det hittillsvarande systemet inle bör läggas till grund för den
framtida bostadspolitiken. Länsstyrelsen anser all inga av dagens slora bosladspoliliska
problem fått en tillfredsställande lösning i de nu framlagda utredningarna och
ser det som nödvändigt att det kommer till stånd radikala förändringar i
förhållande lill nuläget.

Länsstyrelsen i Värmlands län menar all bedömningen
av bostadspolitiken mäste innefatta även andra frågor än bostadsfinansiering,
boendemiljö, boendedemokrati, principer rörande bostadsstandard etc. Frågorom
insyn och medbestämmanderätt i markpoliliken, bostadsproduktionen och
byggmate-rielproduktionen bör också inkluderas. Även om en så övergripande bedömning
inte låter sig göra i ett enskilt betänkande, hade en principdiskussion
rörande dessa frågor, enligt länsstyrelsens uppfattning, varil naturiig mot
bakgrunden av de målformuleringar som utredningarna gör.

Ensamståendes intresseorganisation kritiserar
utredningarna för atl de, enligt organisationens uppfaUning, hell har
förbigått det bostadsproblem som drabbat storstädernas ensamslående, som ej har
vårdnaden om minderåriga barn. Organisationen förmodar att del är del svårasie
bostadsproblemet av alla i landet.

Att
åtskilliga frågor inte blivit tillräckligt belysta betonas också av bl. a.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 101

statens
insiitiil för byggnadsforskning, länsstyrelserna I Kristianstads och Skaraborgs
län saml vissa kommuner.

Den bristande samordningen mellan de olika
kommittéerna inom det bostadspolitiska fältet påtalas förutom av SACO också av
RSV, som hafi alt yttra sig endast om bostadsskattekommitténs betänkande, länsstyrelserna
i Kristianstads. Hallands och Västerbottens län, flera kommuner och Svenska
kommunförbundet. Svenska Riksbyggen nämner vid sidan om boende- och
bostadsfinansieringsulredningarna samt bosiadsskattekommitién också kapitalmarknadsutredningen
och bygglagutredningen. Bristen på samordning har enligt Svenska riksbyggens
mening lått lill resultat all effekten av utredningarnas förslag knappast blir
den avsedda.

Många remissinslanser har uttalat uppfattningen att
re m i ss t i d e n har varit alltför kort för all möjliggöra etl så ingående
studium av beiänkandena som hade varil önskvärt. Länsstyrelserna i Jönköpings.
Värmlands och Gävleborgs län har särskilt understrukit den korta tid som
kunnat tilldelas kommunerna lör deras arbele. Många kommuner har också själva
beklagat att den tid de hafl lill sitt förfogande har varil alltför kort.
Åtskilliga kommuner har helt avstått från all yttra sig med hänvisning härtill.

S.ACO. som likaledes påpekat att remisstiden har
varil myckel kort och inie medgett några djupgående analyser av effekterna av
utredningarnas förslag, säger sig inte ännu definitivt ha tagit ställning i
bostadspolitiska frågor, ulan menar all dess synpunkler lår betraktas som
inlägg i den bostadspolitiska debatten. SACO anser all inle heller
utredningarnas förslag kan betraktas på annal sätt.

Vikten av att b o s t a d s p o 1 i t i k e n
betraktas som en integrerad del av samhällspolitiken i stort och av andra
enskilda grenar inom den betonas av åtskilliga remissinstanser.

Den nära samhörigheten mellan bostadspolitiken och
socialpolitiken understryks av bl. a. socialstyrelsen, länsstyrelserna i
Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län, vissa kommuner, landstingsförbundet.
LO, TCO. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund.
Svenska riksbyggen, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. lör. och S.4R.
De betonar i likhet med utredningarna bostadens grundläggande betydelse för
människornas levnadsvillkor. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Skaraborgs och
Värmlands län. TCO, Hyresgästenias riksförbund m. fl. hävdar liksom
utredningarna att en god boendemiljö bör vara en riittighet lör alla människor.
Svenska riksbyggen anser -att bosladspolitiken iir ett av de viktigaste
instrumenten för den sociala reformpolitiken.

Länsstyrelsen i Värmlands län menar att
bostadspolitiken är elt viktigt instrument för att utjämna de sociala
klyfiorna i samhället.

Med utgångspunkt i denna grundsyn diskuterar
socialstyrelsen i sitt yttrande boendeproblemen främsi utifrån intresset för
de grupper som har svårast att göra sina krav på en god boendemiljö gällande,
dvs. låginkomst-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 102

tagarna
och de grupper som har speciella bostadsbehov av sociala eller medicinska
skäl. Landstingsförbundet hävdar att en god boendemiljö är en grundförutsättning
för ett gott hälsotillstånd i vid mening för medborgarna, LO och Svenska
byggnadsarbetareförbimdei anser att boendel är lika avgörande för människornas
sociala situation som arbetsliv och sociala villkor i övrigt. Strävandena till
förmån för social utjämning i samhället blir resultatlösa om
bostadsförsörjningen är kommersiellt styrd, säger dessa två organisationer.

Att bostadspolitiken måste utformas efter sociala
kriterier betonas också av bl. a. konjunkturinslilulel. länsstyrelsen i
Malmöhus län. många kommuner, kapitalmarknadsulredningen. fullmäktige i
riksbanken och Svenska kommunförbundet.

Bostadspolitikens betydelse från
arbetsmarknads-synpunkt framhålls av bl, a. AMS. länsstyrelserna i Jönköpings
och Skaraborgs län och några länsarbetsnämnder. AMS påpekar all arbetskraftens
geografiska röriighel är beroende av såväl den allmänna tillgången på bostäder
som bostadsmarknadens struktur och villkor. Verket betonar angelägenheten av
att de bosladspoliliska frågorna snarast fåren långsiktig lösning. All så sker
är enligt verkets bedömande av väsentlig betydelse för den fortsalla planeringen
av bostadsbyggandet och den därav beroende sysselsättningen i
byggnadsverksamheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar atl utvecklingen
inom bostadsbyggandet har kommit in i ell sådani skede all del är nödvändigt
med omedelbara åtgärder som har snabb genomslagseffekl. Behovet av snabba
åtgärder framhålls också av Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för.
Även TCO, SBEF. Svenska riksbyggen och HSB berör de sysselsättningspolitiska
aspekterna på bostadsbyggandet. TCO stryker under atl alla förändringar av
bostadsbyggandets omfattning måste företas planmässigt, så all en jämn
sysselsällning kan tryggas. Speciella stimulansåtgärder för atl upprätthålla en
jämn sysselsättning året runt bör sättas in också i fortsättningen, menar TCO,

Sambandet mellan de bostadspolitiska instrumenten
och kreditpoliliken tas upp av bl, a. konjunkturinslilulel,
kapitalmarknadsulredningen. fiillmäkiige i riksbanken, LO. Svenska bankföreningen
och Svenska byggnadsarbetareförhiindel. Kapitalmarknadsutredningen
ifrågasätter vilkel ansvar som bör läggas på kreditpoliliken för att de
bostadspolitiska målen skall nås. Under efterkrigstiden har dessa mål spelat en
dominerande roll för valet av kreditpoliiiska åtgärder, vilkel hafi implikationer
för hela krediimarknadens funktionssätt, menar ulredningen. De kreditpolitiska
aspekterna kan, enligt kapitalmarknadsutredningens uppfattning, därför inte
förbigås när man skall ta ställning till formerna för det ställiga kreditstödet
till bostadssektorn.

Allmänna
samhällsekonomiska och stalsfinansiella

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 103

aspekter
berörs av bl. a. /?/? V, konjunklurinsliiutei. stålens institut for byggnadsforskning,
flera länsstyrelser och kommuner, kapitalmarknadsutredningen, fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret. LO. Svenska bankföreningen, SBEF.
Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska riksbyggen, Stockholms kooperativa
bosiadsförening ek. för., SABOoch NBD. En av många remissinstanser uttalad
uppfattning är alt utredningarna har ägnat alllför liten uppmärksamhet åt dessa
frågor. Sådana synpunkter anförs framförallt i anslutning till diskussionen om
formerna för finansiering av bostadsbyggandet och för slatens engagemang i
denna.

Med hänsyn till bostadspolitikens centrala roll för
många aktiviteter i samhällel framhåller Landstingsförbundet behovet av en
samordnad regional planering, i vilken bostadspolitiken utformas i etl
växelspel med övrig planering och verksamhet pä riks- och länsnivå. Syfiet med
en sådan sägs vara att säkerställa en helhetssyn på frågor om befolkningens
sloriek och sammansättning, utbud och efierfrågan på arbetskraft,
boen-deslruklur och miljö, produktionstillväxt och kommunikationer. Förbundet
framhåller att landstingens verksamhet i hög grad är n funktion av utvecklingen
inom samhället i övrigt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län ser en förstärkt
regionalpolitik som en möjlighet atl åsladkomma en bättre sysselsättningsbalans
mellan olika regioner i landet, vilket skulle kunna minska behovet av
omfiyilningar och därigenom leda till att det befintliga bostadsbeståndet och
olika former av service utnyttjades bättre. En annan effekt skulle bli att
trycket i infiyttningsregionerna minskade, vilket borde ge slörre möjligheter
att skapa goda boendemiljöer i dessa.

3.1.2
Nuvarande bostadsförhållanden

Flertalet remissinstanser har lämnat ulan erinran
den beskrivning som utredningarna har gjort av resultaten av efterkrigstidens
bostadspolitik. Några länsstyrelser och kommuner, LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Svenska riksbyggen och HSB understryker det positiva i den utveckling som
skett. Ulrymmessiandarden har höjts. Det gamla och dåligt utrustade
bostadsbeståndet har rivits eller moderniserats. Genom etl stort nybyggande har
bostadsbristen nästan hell kunnat avvecklas.

Många instämmer också i utredningarnas
karakteristik av dagens situation på bostadsmarknaden, av de kvarstående
bristerna och av de delvis nya problem som uppträtt. Det anses också
utomordentligt angelägel all åtgärder vidtas så alt den sociala bostadspolitiken
kan fullföljas.

Hyresgästernas riksförbund hävdar att
bostadsbyggandet i dag är i hög grad marknadsanpassat. Liknande synpunkter
anförs av LO. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska riksbyggen och HSB,
vilka anser alt de senaste årens utveckling i accelererande takt har gått mot
ökande ojämlikhet i boendel.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 104

Minskningen i bostadsbyggandet är oroande mot
bakgrunden av de stora brister som fortfarande finns i bostadsbeståndet och av
alt många hushåll fortfarande haren låg utrymmesstandard framhåller bl, a,
länsslyrelsen i Stockholms län. Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen
och HSB. Både Svenska riksbyggen och /YS6 stryker under de stora svårigheter
som minskningen har skapat också för alla sysselsatta inom byggnadsbranschen
och byggmaierialinduslrin. Den anses vidare ha lett till en ekonomisk
värdeförstöring inom produktions- och förvallningssektorn.

Länsslyrelsen i Örebro län menar däremol all
minskningen är helt naturlig vid en tidpunkt då det primära bostadsbehovet har
fyllts.

De besväriiga problem som minskningen i
bostadsbyggandet förorsakat byggarbelskraflen påtalas också av bl. a.
länsarbetsnämnden i Jönköpings län och flera kommuner. Mol bakgrunden härav understryker
dessa rem.iss-insianser behovet av långsiktig planering inom all
bostadsproduktion.

Det förhållandet atl minskningen uteslutande har
gällt flerfamiljshusbyggandet under del all småhusproduklionen har fortsatt
alt öka har föranlett synpunkter från många remissinstanser.

SAR lar i della sammanhang upp en terminologisk
fråga. Förbundet framhäller vikten av att korrekta beteckningar användes så
atl inte husform, upplälelseform och bebyggelsetäthel blandas och ställs i
motsatsförhållande till varandra.

Statens institut för byggnadsforskning,
länsbostadsnämnden i Kalmar län. länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och
Alvsborgs län, Pera kommuner, Sveriges villaägareforbund och Sveriges
trähusfabrikers riksförbund m. fi, finner förskjutningen i produktionsinriktningen
vara helt naturlig bland annat med hänsyn till hushållens preferenser, Slalens
institut for byggnadsforskning ser demografiska faktorer, en minskad
infiyttning lill tätorterna och en ökning i avfiyttningen från landet samt den
höga arbetslösheten bland ungdom som iner sannolika förklaringar till alt
efterfrågan på lägenheter i fierfamiljshus har gått tillbaka. Alt produktionen
av småhus har ökat tillskriver inslilulel en uppdämd efierfrågan som fåll
möjligheter alt tillgodoses, när anspråken på produktionskapacitet från
fierfamiljshusbyggandel har minskat.

Länsarbetsnämnden i Jönköpings län. länsstyrelsen i
Hallands län. Stockholms och Halmstads m. fl. kommuner. Hyresgästernas
riksförbund och HSB menar all förskjutningen mot småhus är oroande. HSB
karakteriserar utvecklingen som en privatisering av byggandet.
Länsarbetsnämnden i Jönköpings län påpekar att länet befinner sig i ell
expansivt skede med stor efterfrågan på arbetskraft, som inte kan tillgodoses
inom det egna länets gränser. För inflyttande arbetskraft behövs tillgång lill
hyreslägenheter, eftersom det är den boendeform som i första hand efierfrågas.

Svenska riksbyggen ger ullryck för uppfattningen
all småhusboendel för en slor del av bostadskonsumenterna är mer attraktivt än
flerfamiljshusboendet. Sell i ell samlat perspektiv är del dock, säger Svenska
riksbyggen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 105

niira nog omöjligt all kunna upprätthålla en
tillfredsställande kommersiell, social och kulturell service utan en sådan
förtätning av bebyggelsen som innebär alt en del av befolkningen bor i
flerfamiljshus. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget alt stödja
flerlamiljshusboendet, så alt det kan erbjuda en attraktiv boendemiljö och
konkurrenskrafiiga boendekvaliteter. Liknande synpunkter framförs av
Olofsiröins, Göteborgs och Hallsiahammars III. /!. koninitiiier. Också
Hyresgäsieriias riksförbund IVamhåller risken för atl möjligheterna alt
tillgodose kraven på en förbättrad boendeservice äventyras, om bosladsbyggandet
alltmer inriktas på småhus.

Ökningen av det inte statligt
belånade småhusbyggandet har kommenterats av bl. a. slalens institut för
byggnadsforskning, länsstyrelserna i Uppsala. Södermanlands och Jönköpings län
samt Jönköpings kommun.

Länsstyrelserna i Uppsala och
Jönköpings län samt Jönköpings kommun delar utredningarnas uppfattning att
ökningen är oroande och bör föranleda vak-samhei på grund av de tendenser till
spekulation som byggandet utan statliga lån är förenat med,

Länsslyrelsen i Södermanlands län
anser däremol att utredningarnas uttalande ger uttryck för en övertro på de
möjligheter till pris- och kvalitetsbevakning som är förknippade med den
statliga långivningen. Länsbostadsnämnderna anses inte ha erforderliga resurser
för atl sköta en sådan bevakning. Länsstyrelsen menar att, oin en ökad kontroll
skall genomföras, den bör handhas av kommunerna,

Slalens institut for
byggnadsforskning understrykeratt den ökning som utredningarna här pekar på
inte är trendmässig utan kan återföras på sys-selsättningspoliliska beslut.

Skillnaderna mellan hustyperna i
utveckling med avseende på lägenheisslorlek och i fråga om upplåtelseform ar
frågor som lagits upp av många remissinstanser. De flesta menar i likhet med
utredningarna all dessa förhållanden är myckel oroande, sedda mot bakgrunden av
önskan atl främja en allsidig boende-och hushållsslrukiur, och all utvecklingen
därför måste brytas. Denna uppfattning redovisas av bl. a. socialslyrelsen.
bosladsstyrelsen. många länsbostadsnämnder, länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs. Kalmar. Gotlands, Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Skaraborgs,
Värmlands, Örebro. Kopparbergs och Västerbottens län. många kommuner, LO.
Svenska bygg-nadsarbeiareförbundei. Hyresgästernas riksförbund. Svenska
riksbyggen, HSB och .SABO.

Många tillskriver utvecklingen de
olikheter i skattevillkor som råder mellan upplåtelseformerna. Bland dem
återfinns bosladsstyrelsen. länsbostadsnämnden I Jönköpings län.
länsstyrelserna i Jönköpings. Hallands. Skaraborgs och Kopparbergs län. jlera
kommuner, LO. Svcn-sf

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 106

gen.
HSB och SABO.

Länsslyrelsen i Hallands län och Halmstads kommun
omtalar att det numera, bl. a. i Halmstad, inte produceras några småhus med
hyres- eller bostadsrätt och all nästan all nyproduktion av bostäder ulgörsav
egna hem. Anledningen häriill är enligt länsstyrelsens och kommunens mening
skattesystemets gynnsamma verkningar för äganderätten.

LO
och Svenska byggnadsarbetareförbundet menar all kommersialiseringen och
tendenserna lill ett socialt skiktat boende lill övervägande del beror på
prisförhållandena på bostadsmarknaden - främst den bristande utgiftsneutraliteten
mellan olika upplåtelseformer. Detta anses vara orsaken lill alt boendeformen
småhus i nyproduktionen endasl förekommer med en upplälelseform, nämligen
äganderätt. Bland annat av denna anledning har fördelningen av olika
lägenhetssiorlekar som byggs i småhus resp, flerfamiljshus drastiskt
förändrats de senaste åren, säger dessa två organisationer. Huvudproblemet för
den sociala bostadspolitiken sägs därför vara att på bäsla sätt åsladkomma
ulgifisneuiralilel mellan olika upplålelseformer.

Svenska
riksbyggen. HSB och SABO framhåller att beskattningsreglerna också får
konkurrensbegränsande effekter genom alt allmännyttiga och kooperativa företag
inte fär möjligheteratt bygga och förvalta småhus. Svenska riksbyggen
understryker också de svårigheter som genom den ändrade produktionsinriktningen
uppstått för de allmännyttiga och kooperativa förelagen.

/?5I menar däremot att uppfattningen att valet av
boendeform är beroende av skattereglernas nuvarande utformning i allt
väsentligt är obekräftad. Liknande synpunkter anförs av bl.a. länsslyrelsen i
Gotlands län och LRF.

Näringslivels
skattedelegaiion säger sig inte ha kunnat finna atl det finns något underlag
för att bedöma huruvida beskattningen har en snedvridande effekl på
boendeekonomin.

Länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Kalmar län
bedömer all hushållens stigande inkomster snarare än skallefavörer slyr
efierfrågan. De anser irols della all del finns skäl för ålgärder som ger dem
som bor med hyres- eller bostadsrätt kompensation för de förmåner som
gäldränleavdragel medför för egnahemsägare.

Länsstyrelsen
i Alvsborgs län hävdar alt gällande skalleregler endast delvis är anledningen
till att småhusen väljs som boendeform. Önskan atl bo med markkontakt och den
för den enskilda människan fattbara närmiljön är andra orsaker.

Stålens instilut for byggnadsforskning anser alt
boende- och bosladsfinan-sieringsulredningarnas teori om alt den krisartade
utvecklingen på bostadsmarknaden skulle betingas av skattesystemets utformning
inte förtjänar tilltro. Institutet menar att utredningarna inte tillräckligl
grundligt har penetrerat det statistiska underiaget och pekar på det
förhällandet att det skett

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 107

en
viss ökning under senare år också av andelen småhus bestående av tre rum och
kök.

Svårigheterna atl få avsättning för nya lägenheter
i flerfamiljshus har noterats av bl, a. siaiskonioret. RRV, länsstyrelserna i
Uppsala. Jönköpings och Kalmar län, åtskilliga kommuner, Hyresgäsiernas
riksförbund, Svenska riksbyggen, HSB och SABO.

Länsslyrelsen i Uppsala län m. fl. anser i likhet
med utredningarna att avsättningssvårigheterna inte fär uppfattas som ell
tecken på all bostadsbehoven har tillgodosetts. Förhållandet anses mera bero
på den ökade emigrationen under senare år än på en stagnation i
hushållsintensiteien eller på betalningströlthet. Några kommuner och
Hyresgäsiernas riksförbund menar all svårigheterna beror på atl hyrorna är för
höga.

RR V flnner det angeläget alt mol bakgrunden av
avsättningssvårigheterna särskilt uppmärksamma riskerna för inadekvata beslut i
fråga om utbyggnad av nya bostadsområden. De torde enligt verkets mening kunna
motverkas av alt statliga myndigheter med bostadspolitiska uppgifter ägnar
skärpt uppmärksamhet åt frågor som belyser sambandet mellan bostädernas pris
och kvalitet och konsumenternas bostadsefierfrågan. 1 detta sammanhang beklagar
verket att utredningarna inte bättre utnyttjat resultatet av sin egen undersökning
om bostadsmiljö.

Siaiskonioret föreslår all man undersöker
förutsättningarna för och effekterna av ett stöd i form av lån eller
tidsbegränsade bidrag till husägarna i områden i perifera lägen med stor andel
outhyrda lägenheter. Ett sådani slöd kunde kopplas med beslämmelser om en
hyressänkning. Verket anser alt etl sådant slöd skulle kunna höja
bostadsområdenas attraktivitet och därigenom leda till en inflyttning som inte
skulle ge segregerande effekter.

Den beskrivning som utredningarna har gett av
bostadsbesiån-dels struktur och av de små möjligheter som det medger atl bereda
bostäder åt hushåll av olika sloriek inom etl och samma bostadsområde har rönt
instämmande från praktiskl taget alla remissinslanser, som berört frågan. Det
råder också en utbredd enighet i uppfattningen att del är en viktig
bostadspolitisk uppgift att förbättra dessa möjligheter. De senaste årens
bostadsproduktion anses dock ha motverkat en sådan strävan.

Flera kommuner, däribland Stockholm och Malmö,
belyser med statistiska data sin egen situation. 1 allt väsentligt bekräfias
härigenom den beskrivning som utredningarna har lämnat.

SAR framhåller all problemet med den olikartade
lägenhetssammansäti-ningen i bostadsområdena är en konsekvens av en
kontinuerlig ökning av bostadsstandarden lillsammans med alt inga åtgärder har
vidtagits för att förändra sammansättningen i del befintliga bostadsbeståndet.

Stockholms kommun och SBEF. som instämmer i
utredningurnas uppfattning att planeringen bör inriktas på en
lägenhelsfördelning som möjliggör för hushåll av olika sloriek all fiytta till
ett bostadsområde, framhåller emel-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 108

lertid all steget härifrån och lill all uppnå evallsidighei med avseende på andra faktorer såsom hushflllsinkomsl,
socialgruppstillhörighet och åldersstruktur är långt,

Enligl bl, a, bosladssiyrelsens och
flera kommuners uppfattning kan en allsidighei med avseende på samtliga dessa
faktorer främjas genom alt det i ett och samma bostadsområde inryms lägenheter
av varierande storlekar i olika hustyper och med olika upplåtelseform.
Göteborgs kommun in. fl understryker att del därutöver krävs en väl utbyggd
service.

RRV betonar vikten av att frågor
som gäller de nya bostadsområdenas utbyggnadstakt och storlek samt områdenas
sammansättningar med avseende på hustyper, lägenhetsfördelning, teknisk
standard i bostäder och bostädernas yttre miljö beaktas i framtiden om målet om
en allsidig hushållsstruktur skall kunna förverkligas.

Utredningarnas betonande av den
kommunala planeringens belydelse när del gäller all förbättra
lägenheisstrukluren i bostadsområdena har understrukils av bl, a,
bosladsstyrelsen, vissa länsbosladsnämnder, länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs. Kalmar. Kristiansiads, Malmöhus, Örebro och Västerholtens län.
många kommuner, däribland Slockhoim. Göteborg och Malmö sann flera andra inom
storstadsregionerna. Svenska kom-muiiförbundei. Landstingsförbundei. TCO och
SAR.

SAR aktualiserar i detta sammanhang
den konfiiki som i planeringssammanhang råder mellan en strävan alt förändra
del befintliga beståndet mol ökad allsidighet i fråga om lägenhelstyper och en
strävan att genom nyproduktion möjliggöra en höjning av utrymmesstandarden.
Förbundet rekommenderar att konfiikten löses genom att nybyggnadsområdenas
storlek begränsas och att alla möjligheter till kontakt med äldre bebyggelse
tillvaratas. Också de möjligheter liil förtäining av äldre områden som kan
finnas bör beaktas.

Länsslyrelsen i Malmöhus län m. jl
pekar på de begränsade möjligheter som en enskild kommun i ett större
bosiadslörsörjningsområde har, när det gäller att styra utvecklingen inom det
egna området,

Länsslyrelsen i Kristianstads län
ifrågasätler om kommunerna i dag disponerar de rätta styrmöjligheterna när del
gäller lägenhelssammansättningen. Frågan om kommunernas påverkansmöjligheter
tas upp också av länsslyrelsen i Stockholms län och av nägra kommuner.
Länsstyrelsen i Stockholms län ser det som väsentligt att kommunerna ges
tillräckliga medel alt effektivt påverka lägenheternas storleksfördelning vad
giiller såväl nyproduktion som modernisering.

LO och Svenska
byggnadsarbeiaretörbundei antyder, med hänvisning till bygglagutredningens
arbele, att speciella lagslifiningsåtgärder kan bli nödvändiga för att bryta
kategoriscringen i boendet.

Landstingsförbundet, som delar
utredningarnas uppfattning att bostadsplaneringen i framliden bör ta sikte på
att blanda olika lägenhetstyper inom

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 109

ett
och samma bostadsområde, framhåller i sammanhanget betydelsen av att samhällets
vårdinsatser så långl som möjligt görs i anknytning till individens normala
miljö. Åldringar, handikappade, utvecklingsstörda och andra vårdbehövande
kategorier bör sålunda beredas möjligheter atl stanna kvar i sin vanliga
omgivning genom förändringar och förbättringar i bostädernas utrustning, säger
förbundet.

Vid sidan om lägenhetsbeståndeis sammansättning
skapar också den rådande h yress plitirin gen svårigheter när det gäller att
främja en större allsidighet i boendesirukturen framhåller TCO och
Hyresgäsiernas riksförbund in. P. Stora olikheter i pris för från
konsumentsynpunkt likvärdiga lägenheter sägs motverka omfiyilningar.

Bostadsförmedlingarnas
möjligheter att verka för en omflyti-ning som ökar allsidigheten las upp av
socialstyrelsen, som framför alll betonar de möjligheter som förmedlingarna
har atl stimulera ekonomiskt svaga familjer att fiytta till större och bättre
bostäder. Med en målsättning som privilegierar de svaga grupperna skulle en
aktivt verkande bostadsförmedling kunna luedverka till en utjämning av
bostadsstandarden mellan hushåll, säger socialstyrelsen,

SBEF har en i förhållande till socialstyrelsen i
viss mån avvikande uppfattning om den roll som bostadsförmedlingarna kan och
bör spela. Organisationen anser att förmedlingarna visserligen kan erbjuda en
överblick över marknadslägel men inte på samma sätt som förvaltaren
"sälja" en lägenhet lill viss spekulant genom att erbjuda anpassning
av lägenheten efter kundens speciella önskemål, Enligl organisationens
uppfattning har bostadsförmedlingarnas agerande fått konsumenterna all tro atl
de saknar infiytande på marknaden. SBEF anser att obligatorisk
bostadsförmedling som villkor för statliga lån därför bör avvecklas.

3.1.3
Mål for en framtida bostadspolitik

De av utredningarna angivna målen för
bostadspolitiken har kommenterats av ell ston antal remissinslanser. Flertalet
delar de ambitioner som kommer lill uttryck i målformuleringarna, men några
anför kritiska synpunkler och kommenlarer.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och några kommuner,
som ansluter sig lill de angivna målen, anser dock alt de i vissa avseenden är
så allmänt formulerade att de ger föga ledning för den praktiska utformningen
av bostadspolitiken. Svenska kommunförbundel, som har samma uppfattning,
konstaterar atl utredningarna inte har anvisat medel och metoder för att uppnå
målen. Även slalens insiiiul for byggnadsforskning påtalar alt målav-snitlet är
allmänt hållet.

SBEF menar att utredningarna på flertalet punkter
har behandlat målsättningsfrågorna alltför ytligt för att ge belysning av de
resursbehov och

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 110

fördelningspolitiska
överväganden som naturligt hänger samman med ell realiserande av uttalade
bostadspolitiska mål. Därför ger utredningarnas betänkande ingen klar lösning
vad gäller hörnstenarna i en ny bosiadspoliiik, säger SBEF.

NBD håller för troligt alt utredningarnas
målsättning kan behöva modifieras, eftersom en ensidig tillämpning leder till
konfiikler med andra krav. Målsättningen är inte heller, enligt NBD:s
uppfattning, hell ovedersäglig, Oeksåsiaiens inslitulför
byggnadsforskningakluahserar Missa konfiikler mellan de skilda delmål som
utredningarna har ställt upp.

Konjunkiurinsiituiei, som ansluter sig lill
uppfattningen alt bostadspolitiken måsle styras av sociala mål, hävdar att
även övriga samhällsekonomiska mål av belydelse för bosladspolitiken måste
beaktas om en tillfredsställande lösning av bostadsfrågan skall kunna
åstadkommas.

S.4CÖ.
LRF, SBEF, Sveriges villaägareförbund och Hyresgäsiernas riksförbund m.p.
framhåller vikten av att bostadspolitiken utformas med sikte på alt möjliggöra
en valfrihet för konsumenien mellan olika boendeformer. SACO m.fl understryker
det positiva i att utredningarna har framhållit denna förutsättning.

Principen
att bostadspolitiken uteslutande skall tjäna syfiet all tillgodose ett
grundläggande socialt behov saml att bostäder primärt inte skall vara objekt
för vinslskapande kapitalplacering har mottagits posiiivt av de
remissinslanser, som kommenterat den. Länsstyrelsen i Värmlands län anser atl
möjligheterna till penningplaceringar i fastigheter i rent vinstsyfte som en
konsekvens härav bör begränsas. Det förutsätter bland myckel annal
beskaltningsförändringar och kan leda till ett ökat allmännyttigt
bostadsägande, säger länsstyrelsen. I detta sammanhang understryker
länsstyrelsen all dess principiella inslällning inle är riktad mot den slora
gruppen av egnahemsägare för vilka den egna bostaden är avsedd för varaktig
användning.

Också uttalandet atl det av 1966 och 1967 års riksdagar
fastlagda bostadspolitiska målel slår fast i sina huvuddrag har rönt
instämmande från alla de remissinstanser, som uttalat en uppfattning i frågan.

Den helhetssyn på bostadsfrågan som utredningarna
har anlagt genom att hävda att de förändrade anspråken inte bara är en fråga
om lägenheternas sloriek och utrustning ulan också om omgivningen och
bostadsområdenas sätt att fungera delas av alla remissorgan, som beröri den.
Socialstyrelsen, statskontoret, RR V, bostadsstyrelsen, flera länsbosladsnämnder,
länsstyrelser och många kommuner. Svenska kommunförbundel. LandslingsfÖrbundei,
LO. TCO. SBEF, Svenska byggnadsarhelareförbundet. Hyresgäsiernas riksförbund.
Svenska riksbyggen, SAR m. fl. har starkt understrukit vikten av alt
bosladspolitiken utformas med en sådan helhetssyn

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 111

som
utgångspunkt.

Bostadsstyrefsen påpekar atl denna helhetssyn inle
kommer lill uttryck, när utredningarna går vidare och formulerar konkreta mål.
Utredningarna begränsar sig därvid till den enskilda lägenheten.
Bosladsstyrelsen anser alt lägenhelerna haren relativt hög standard i jämförelse
med bostadsmiljön och att målen för den enskilda bostaden därför måsle
kompletteras med konkreta mål för bostadsmiljöns kvalitet. Liknande synpunkler
har länsslyrelsen och länsbostadsnämnden I Blekinge län.

Även SAR menaratt utredningarna i alllför hög grad
koncentrerat intresset på själva bostaden. Organisationen ger uttryck för
uppfattningen att ett bostadsbyggande som enbart tar hänsyn lill de boendes
materiella standardkrav och inle tillgodoser behov av att kunna skapa sociala
kontakter, de enskildas behov av positiva upplevelser och stimulans för sin
utveckling är ett uttryck för en nedvärdering av människan. Omsorgen om
människan och människans behov av olika art måste sältas som ett överordnat
mål för bostadspolitiken, inte minsl vad gäller utformningen av den fysiska
miljön. SAR gör denna deklaration mol bakgrunden av bl. a. del förhållandet att
många människor, barn och hemarbetande, åldringar, förtids- och sjukpensionärer,
är hänvisade lill alt tillbringa praktiskt taget hela sin tid i bostaden och
dess närhet.

Flera kommuner framhåller att de uppställda
bostadspolitiska målen ställer slora krav på kommunerna vid genomförandet och
att en väl utvecklad planering är en förutsättning för elt lyckat resultat. Den
osäkerhet som rått på bostadsmarknaden under senare år har inle gagnat en
långsiktig planering av bostadsförsörjningen framhåller bl.a. Skara. Skövde och
Falköpings kommuner.

Också Svenska kommunförbundel betonar den roll som
kommunerna måste spela när det gäller att förverkliga de bostadspolitiska
målen. Förbundet understryker att politiska beslut på kommunal nivå måste ligga
till grund för bostadsbyggandets inriktning, delta beroende på dels kommunernas
ansvar för bostadsplaneringen, dels deras självklara intresse att ge kommuninvånarna
möjlighet att erhålla lämpligt belägna och kvalitetsmässigt goda bostäder.
Besluten bör enligt förbundets mening utmynna i en kommu-nalpolitisk
målsättning för bostadsbyggandet, vilken är resultatet av en bedömning av
vilka standard- och utrymmeskrav som bör ställas på en fullvärdig bostad
liksom på de servicefunktioner som bör tillgodoses inom ett bostadsområde. 1
denna bedömning måste hänsyn las också till miljö-, fritids-och
kommunikationsfrågor och tiU de ekonomiska aspekterna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser atl
tillkomsten av de större kommunerna i hög grad har ändrat förutsättningarna
för utformningen av en lämplig bostadspolitik och menar alt del framstår som
angeläget att uppgifier på det bostadspolitiska området i största möjliga
utsträckning delegeras till kommunerna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 112

Målet lör b o s t a d s u t r y m
me har mottagits positivt av praktiskl taget alla remissorgan som kommenierai
del, LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser i likhet med utredningarna
alt målet är högt ställt men menar all det trots detta bör kunna vara etl
riktmärke för nyproduktionen och för omvandlingen av det befintliga
bostadsbeståndet. Också bosladsstyrelsen och länsslyrelsen i Skaraborgs län m.
fl. betraktar målel .som en anvisning om hur bostadsproduktionen bör inriktas,
Bosladsstyrelsen menar vidare att del bör vara ell underiag också för
utformningen av bostadsstödet till olika hushållsgrupper. Denna uppfattning har
även LO och Svenska bygg-nadsarbetareförbundet.

SACO delar utredningarnas
uppfattning beträffande bostadsutbudeis inriktning på längre sikl men säger
sig vara .skeptisk till möjligheterna att nå målet inom överskådlig tid,

SBEF uttalar likaledes sin
principiella anslutning till ulrymmesmålel men noterar alt etl förverkligande
härav kommer att kräva betydande insatser. Föreningen ifrågasätler därför om
inte etl så högt ställt mål måste bli föremål för en mera nyanserad och
fördjupad bedömning. Därvid bör beaktas även andra läk torer som påverkar
hushållens efierfrågan på bostadsutrymme, t. ex. barnens ålder och alternativa
lösningar av boendet, såsom kombinationen av permanentboslad och fritidsbostad,
menar föreningen.

Frågan om möjligheterna att förse
alla bostäder med modern utrustning har betraktats uteslutande som en fråga om
resurser. Beträffande målet att alla bostäder skall ha modern standard har
ingen avvikande mening uttalals.

Angelägenheten av att främja en allsidig boendestruktur i
de olika bostadsområdena har understrukits av bl, a, socialstyrelsen, bosladsstyrelsen,
majorilelen av länsstyrelserna, många kommuner. Landstingsförbundet, LO. TCO,
SACO. Svenska byggnadsarbetareförbundei. Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska
riksbyggen och SABO. LandslingsfÖrbundei betraktar en allsidig hushålls- och
boendestruktur som en viktig kvalitet i boendemiljön. Förbundei ser den också
som väsentlig för möjligheterna atl svara för sin del av samhällets service,

Länsslyrelsen i Uppsala län säger
sig ha förståelse för utredningarnas önskan all motverka en segregation av
människor men anser atl frågan om blandning av olika kategorier av människor
bör behandlas varsamt, Länsslyrelsen rekommenderar all attitydundersökningar
företas beträffande bosiadskonsu-menternas önskemål.

Statens institut för
byggnadsforskning ifrågasätter möjligheterna att förverkliga målet om en
allsidig boendestruktur med bostadspolitiska medel. Institutet nämner
forskningsresultat som pekar på all spänningen mellan olika sociala och etniska
grupper har slor belydelse för den skiktning som uppstår och synes mena atl del
sannolikt är omöjligt att undvika en social skiktning i bostadsområdena så
länge väsentliga sociala olikheter kvarstår i samhället.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 113

RR V, länsstyrelsen i Slockholms
län och Svenska kommunförbundel påpekar att utredningarna inte närmare har
definierat vad de menar med en allsidig hushålls- och boendestruktur. Svenska
kommunförbundet och några kommuner framhåller atl del är viktigt för den
kommunala planeringen all innebörden av begreppet klariäggs.

Utredningarnas uppfattning att var
och en skall fä möjlighet lill ett verkligt inflytande över lägenheten och de
förhållanden i omgivningen som närmast berör honom,delas av praktiskt taget
alla remissorgan,,som uttalat sig i frågan. De kommentarer och kritiska
synpunkter som fram förs på den na punktgällerfrämsldeformeri vilka ett
infiytande skall komma till uttryck.

Socialstyrelsen, bosladsstyrelsen.
några kommuner, däribland Slockhoim. inredningen om den kommunala demokratin
och SAR. som delar utredningarnas allmänt positiva inslällning lill ell ökal
konsumentinfiytande, aktualiserar de konfiikler som kan uppkomma mellan olika
berörda intressen, framför allt i samband med saneringsåtgärder. Erfarenheterna
visar, säger SAR. atl förslag om att förändra lägenhetssammansättningen ofia
väcker kraftig opposition, då de som regel medför alt få av de ursprungliga
hyresgästerna har möjlighet att bo kvar. Förbundet anser det nödvändigt att
utredningarna analyserar denna konflikt i sitt fortsatta arbete.
Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen anför liknande synpunkter.

Också utredningarnas bestämning av
målel för prisnivån för bostäder och begreppei rimligl pris har fåll i
huvudsak positiva kommenlarer. Bostadsstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs
län vill betrakta bestämningen som elt principuttalande och anser sig kunna
anslula sig lill det. Bosladsstyrelsen framhåller emellertid atl elt uttalande
av den art som utredningarna här hargjorl endasl i grova drag kan ange
riktlinjerna för utformningen av samhällets bosladspoliliska stöd i fråga om
storieken av och avvägningen mellan generellt prissänkande åtgärder och stöd
till olika hushållsgrupper.

Vissa remissinstanser, däribland
konjunklurinsliiutei, några länsstyrelser och kommuner,
kapitalmarknadsulredningen och Svenska kommunförbundel anför kritik mot att
bestämningen är alllför oprecis.

Kapitalmarknadsutredningen. som
uttrycker uppfattningen att innebörden av förslagei att fastställa ett socialt
godtagbart pris i hela bostadsbeståndet är oklar, anser att del borde ha
undersökts om de uppställda normerna för de socialt rimliga boendekostnaderna
verkligen kan väntas leda till all de boende anpassar sitt bosladsval till den
utrymmesstandard som samtidigt preciserats. Om så inte är fallet skulle
boendekostnaderna kunna sänkas ytteriigare med hjälp av subventioner tills etl
rimligt antal familjer lockats all fiytta in i bostäder med den angivna
standarden. Den hyresnivå som därvid uppkommer skulle kunna fastställas som
socialt godtagbar. Utredningarna borde, enligt kapitalmarknadsutredningens
uppfattning, närmare ha belyst dessa frågor.

8 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 114

NBD anser alt den målsättning beträlTande ett
rimligt pris, som utredningarna förordar, är tveksam från fördelningspolitisk
synpunkt och resursanvändningssynpunkt. Delegationen menar all det i längden
knappast kan vara försvariigt att kraven på utrymme och standard i
nyproduktionen ställs så höga, alt fierialet boende inte kan belala sådana
bosläder ulan generell subvention. Om bostäderna ständigt subventioneras
riskerar resursanvändningen inom bostadssektorn all bli alltmer oberoende av
egentliga konsumentvärderingar och nödvändiga hänsyn till andra
samhällsekonomiska behov, hävdar delegationen.

3,1,4
Det framlida bostadsbeståndet

RR V, Stockholms och Göteborgs kommuner, SBEF och
NBD m. //. har riktat kritik mot utredningarnas sätt alt begränsa behandlingen
av frågan om det framtida bostadsbeståndet lill att enbari gälla förändringar
av del befintliga beståndet.

RR
V, som delar utredningarnas uppfattning att frågan om atl åsladkomma en
allsidighet i hushålls- och boendesirukturen är betydelsefull, menar att denna
allsidighet lorde kunna åstadkommas främsi genom sanering av det befintliga
bostadsbeståndet. Mot den bakgrunden efterlyser verket en bedömning av
nyproduktionens och moderniseringens omfattning på längre sikl. Verket anmärker
på den prioritering av sina arbetsuppgifier, som utredningarna har gjort, och
påpekar all del varit en av utredningarnas hu-vuduppgifier att göra en
bedömning av bostadsbyggandets omfattning och inriktning under tiden fram lill
mitten av 1980-talet, Liknande synpunkler framförs av länsslyrelsen i
Kristianstads län.

Länsslyrelsen
i Västmanlands län anser alt utredningarna borde ha behandlat frågan om
bostadsproduktionens framlida inriktning med avseende på hustyper,
Länsstvrelsen i Alvsborgs län finner del svårt all slutgiltigt ta ställning
lill hur bostadspolitikens mål i storl skall uppnås utan att denna fråga har
belysts,

NBD
menar att utredningarna vid sidan om kraven på förändringar av lägenheternas
storleksfördelning borde ha analyserat exempelvis den regionala
befolkningsfördelningen, fiyttningsrörelsernas belydelse, avvägningen mellan
sanering och nyproduktion samt mellan nyexploatering och kompletteringsbebyggelse.
Dessa synpunkter framförs också av Slockholms kommun. S.4C0 och SBEF.

SACO
efierlyser även en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett
framtida bostadsbyggande på olika nivåer. Organisationen anser också atl
utredningarna borde ha analyserat vad nominella ökningar av hushållens
inkomster kommer alt innebära för bostadsefierfrågan. SACO menar

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 115

att
avsnittel om del framtida bostadsbeståndet är så ofullständigt att ytterligare
utredning torde vara nödvändig.

Utredningarnas
tidigare bedömning av den sannolika bostads-byggnadsvolymen under de närmaste
åren har föranlett bl. a, länsstyrelserna i Slockholms. Upfisala. Värmlands och
Gävleborgs län. några kommuner samt Hyresgäsiernas riksförbund alt betona atl
etl fortsatt högt bostadsbyggande är angeläget för att undanröja kvarstående
brister i fråga om lägenheternas modernitet och för att höja hushållens utrymmesstandard.
Länsslyrelsen i Stockholms län ifrågasätler dock planeringslalet 80 000
nybyggda lägenheter om året med hänsyn till atl det bygger på en uppskattning
av befolkningsutvecklingen som numera är inaktuell, Länsslyrelsen i Gävleborgs
län hävdar alt erfarenheterna från del egna länet tyder på att nyproduktionen
kommer au bli lägre än vad som framgår av utredningarnas bedömning. 7C0 anför
även sysselsättningsskäl för ett fortsatt högt bostadsbyggande. Byggandet bör
under 70-talel ligga på en nivå av 70 000-80 000 lägenheter per år, anser TCO.

Inaktualiteten
i utredningarnas tidigare befolkningsuppgifter berörs också av SCB. Verket meddelar,
att del inom kort kommer atl publicera en ny riksprognos, som ulgår från
förhållandena ett år senare än den prognos som utredningarna har hafi tillgång
till. Effekterna av de ändrade antaganden som gjorts bl. a. beträffande
immigrationen blir att tolalfolkmängden såväl år 1975 som åren 1980 och 1985
kommer att ligga mellan de båda lal som utredningarna har redovisat. 1 likhet
med utredningarna finner verket att befolkningsökningarna blir koncentrerade
till åldrarna 30-39 år saml lill högre åldrar. Verket understryker atl
åldersgruppen över 75 år, där behovet av specialbostäder torde vara stort, kan
väntas öka kraftigt.

SCB ger också vissa synpunkter på utredningarnas
beräkningar av antalet sammanboende par år 1970. som bildar utgångspunkten för
deras prognos. Enligt verkel torde antalet ha varit ca 100 000 högre än vad
utredningarnas beräkningar visar. Också antalet personer utan eget hushåll blir
påverkat härav.

När det gäller den inrikes omfiyllningen har SCB
inga erinringar mol utredningarnas bedömning såsom den redovisades i det
föregående betänkandet.

Konjunklurinstiiuiei finner det vara realistiskt
all utredningarna något har nedreviderat siffran för de närmaste årens
bostadsproduktion i jämförelse med tidigare beräkning. Institutet betonar den
osäkerhet, som med nödvändighet måsle vidlåda bedömningar om
hushållsbildningen och netto-immigrationens omfattning.

Utredningarna
har med tre exempel belyst de växande utrymmesanspråkens konsekvenser för
bostadsbeståndets struktur. Enligt utredningarnas bedömning ler sig inget av
dessa al-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 116

ternativ
omöjligt att realisera till millen av 1980-talct.

Slockholms kommun har beräknat att utredningarnas
tre exempel leder till krav på ett årligt nybyggnadstillskott i hela landet av
resp, 40 000, 50 000 och 73 000 lägenheter. Ca 6 000, 16 000 resp, 40 000
lägenheter blir åriigen obsoleta på grund av att de är för små. Av dem saknar
en del modern utrustningsstandard och tillhör därför den grupp om 48 000
lägenheter per år, som enligt utredningarnas bedömning behöver saneras.
Efiersom det under åren 1971-1973 redan färdigställts ca 310000 lägenheter,
håller kommunen för troligt atl det årliga bostadsbyggandet måste forisälta
alt minska under reslen av perioden fram till år 1985.

Länsbostadsnämnden i Slockholms län anser att det i
ett kortare perspektiv finns anledning att prioritera fierpersonshushållens
behov av ökat utrymme framför enpersonshushållens behov av minst två rum och
kök men instämmer i utredningarnas uppfattning att i ett längre perspektiv
inget av de tre exemplen kan anses orimligt,

Göteborgs kommun omtalar atl man som planeringsnorm
i kommunen använder ell antagande om utrymmesslandardens utveckling som ulgör
en kombination av utredningarnas två första exempel. Kommunen hyser stor
tveksamhet om möjligheterna att åstadkomma en så stor förändring av
ulrymmessiandarden som svarar mot utredningarnas mål. Detta skulle för
Stor-Göteborgs del innebära atl 70 000 enrumslägenheier, varav det övervägande
antalet är moderna, skulle behöva elimineras fram till år 1985.

Också bostadsstyrelsen har något berört del
kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet i fråga om utrymmesslandardens
utveckling. Verket framhåller atl en avvägning måste göras mellan den på lång
sikt erforderliga inriktningen av nyproduktionen och den som svarar mot den
aktuella efterfrågan. Kommunernas svåra planeringssituation understryks.
Bostadsstyrelsen betonar alt den lillsammans med länsbostadsnämnderna har en
viktig uppgifi all fylla när det gäller att klariägga de erforderliga
långsiktiga förändringarna och konsekvenserna för det fiamtida bostadsbeståndet
av olika aktuella lägenhetsfördelningar i nyproduktionen. Delta bör, menar
verkel, göras bl. a. i anvisningarna lill de kommunala
bosladsbyggnadsprogrammen.

När del gäller del framtida bostadsbyggandets
inriktning med avseende på hustyper hänvisar såväl Svenska kommunförbundet som
många kommuner lill etl slort intresse från bosladskonsumenternas sida för
egna hem och bostäder med markkontakt i andra upplåtelseformer. De ser det
därför som sin uppgifi atl medverka till att nyproducerade småhus skall kunna
erbjudas till rimliga priser. Också småhushållens och låginkomsttagarnas
önskemål härvidlag vill man från kommunalt håll gärna försöka tillgodose. Det
uppfattas som etl led i strävandena all skapa förutsättningar för en allsidig
hushålls- och boendestruktur i bostadsområdena, Föratt möjliggöra detla vill
kommunförbundel och flera kommuner, däribland Uppsala. Hulls-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 117

fred och Östersund, utveckla nya former av markbostäder,
bl, a. mindre sådana.

Det anses vidare angeläget atl
kunna upplåta småhus också med hyres-och bostadsrätt. Nuvarande
beskattningsregler sägs hindra en utveckling i denna riktning. Dessa synpunkter
har framföris av flera kommuner. Hyresgäsiernas riksförbund. HSB och S.ABO.

Många kommuner, bl. a, Siockholm,
Sigtuna. Uppsala. Åtvidaberg. Vetlanda och Falkenberg, vill möjliggöra
äganderätt också för hushåll med låga inkomsler och menar att det skulle kunna
ske genom att kraven på egen insats minskades eller hell togs bort. Delar av
bostadsskattekommitténs förslag anses av många kommuner lägga hinder i vägen
fören strävan att underiätta för hushåll med små ekonomiska resurser atl välja
småhuset som boendeform.

Svenska riksbyggen, som framhåller
de möjligheter som hyres- och bo-stadsrättsformen skapar, anser all också
egnahemsformen bör göras lättare tillgänglig för hushåll med lägre inkomsler Sveriges
villaägareförbund hävdar atl bosladspolitiken måste utformas så att den
underlättar för stora folkgrupper med måttliga inkomsler att skaffa den
trygghet som enligt förbundets mening ligger i att få disponera ett eget hem
med äganderätt.

Svenska sparbanksföreningen påpekar
att bristen på kreditulbud till äldre hus gör att många av kostnadsskäl tvingas
avstå från anskalTandet, Möjligheterna atl välja bostad har därigenom blivit
inskränkt.

Utredningarnas bedömning av
konsekvenserna av ett förverkligande av målet om en allsidig hushållsstruktur
i bostadsområdena har föranlett instämmande kommenlarer från många remissorgan.
Socialstyrelsen.RRV bosladsstyrelsen.länsstyrelserna i Stockholms. Kronobergs.
Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Örebro. Västmanlands, Gävleborgs och
Västerbottens län, många kommuner och Svenska kommunförbundel har understrukit
utredningarnas konstaterande alt det bl, a. kräver stora förändringar av det
befintliga beståndet,

RRV. konjunkiurinsiituiei. SBEF och
NBD m.fl. har anmärkt på att utredningarna inte närmare har beröri frågan om
hur dessa förändringar skall komma lill stånd.

Några remissinslanser har gell egna
synpunkler på hur en anpassning av bostadsbeståndet lill de förändrade kraven
skulle kunna ske. Metoder som nämns är sammanläggningar av mindre lägenheter,
nybyggande i form av förtäining av stadsplanen eller annan komplettering samt
rivning och nybyggande.

Länsbostadsnämnden i Kronobergs län
samt länsslyrelserna i Kronobergs, Gävleborgs och Västerbottens län. åtskilliga
kommuner m. jl. har framhållit all det måsle bli fråga om ingrepp också i
bostäder som uppförts under relativt sen tid och i vilka den tekniska
standarden är god, Länsbosiadsnämn-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 118

den
och länsslyrelsen i Kronobergs län föreslår mol denna bakgrund elt tekniskt
och ekonomiskt slöd för en försöksverksamhet. Behovet av statligt stöd
understryks också av länsbostadsnämnderna i Uppsala och Östergötlands län och
av flera kommuner.

Flera remissorgan föreslår alt initialstödel skall
få vara kvar även efter 1974 års ulgång, Länsslyrelsen I Jönköpings län
motiverar etl förslag härom med alt det är angeläget atl underiätta för den
äldre arbetskrafien att arbeta inom ombyggnadsseklorn. Länsstyrelsen omtalar
att en inventering av det äldre bostadsbeståndet för närvarande pågår i länet
och understryker atl det är av största vikt alt denna fullföljs i reala
projekt.

Möjligheterna atl inom en tioårsperiod förändra del
äldre bostadsbeståndet så atl det både svarar mot målet om en godtagbar
ulrymmesstandard och ger förutsättningar för en allsidig hushålls-och
boendestruktur ifrågasätts av bl. a. konjunkiurinstitutei, som menar atl ell
sådant ambitiöst program måste kräva bostadspolitiska ålgärder av belydande
omfattning. Också länsslyrelsen i Västerbottens län finner del osäkert om målen
kan uppnås inom en tioårsperiod.

Bosladsstyrelsen instämmer i utredningarnas egen
bedömning atl del innebär avsevärda problem atl få bosladsutbudet anpassat
till denna höga ambitionsnivå. Beträffande möjligheterna alt påverka
lägenhetsfördelningen vid modernisering säger bosladsstyrelsen att de
erfarenhetsmässigt är små. Möjligheterna alt inom en tioårsperiod avveckla de
kvalitativa bristerna i det helt omoderna beståndet anser styrelsen däremol
vara goda. Det anses svårare alt bedöma möjligheterna härtill i det halvmoderna
beståndet. Den takt i vilken saneringen av detta bestånd kan genomföras sägs i
hög grad vara beroende av varierande tekniska och ekonomiska förutsättningar i
skilda orter. Länsstyrelsen i Göteborgs län understryker likaledes
saneringsproblemets variationer mellan olika delar av landet. Enligl
länsstyrelsens mening motiverar dessa variationer speciella insatser inom
områden med särskilt dåligt bostadsbestånd.

Med hänvisning till riksdagsbehandlingen av
förslagen lill sanering av äldre bostadsområden betonar bostadsstyrelsen att
det inte är möjligt alt mera bestämt ange en tidpunkt, då del kvalitativt
ofullständiga bostadsbeståndet skall vara avvecklat. Med hänsyn till
angelägenheten av att undanröja dessa brister finner styrelsen det dock
ändamålsenligt atl ha en riktpunkt som ungefärligen anger ambitionsnivån.

Malmö kommun anser det vara tveksamt om kvarstående
brister inom kommunen kan vara undanröjda fram till 1980-talets mitt. Den höga
hyresnivån i det moderniserade beståndet är ett hinder för en snabb avveckling
av bristerna. Sammanläggningen av lägenheter höjer prisnivån ytteriigare. Om de
uppställda målen skall kunna nås inom rimlig lid är del därför enligt kommunens
uppfattning nödvändigt alt den nya bostadspolitiken in-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 119

riktas
på alt ge som resultat en rimlig hyresnivå i det äldre beståndet efier
modernisering.

När del gäller de slora, homogena
fierfamiljshusområdena från 1960-talet bedömer Malmö kommun möjligheterna alt
ändra hushållssammansättningen med fysiska ålgärder som mycket små. Ett visst
inslag av pensionärs-bostäder knutna till service har prövats i ett sådani område
inom kommunen. Under 1970-talet har kommunen ändrat inriktningen i
bostadsbyggnadsprogrammet mot mer "blandad bebyggelse" i en- eller
tvåvåningshus i olika upplålelseformer. Svårigheter har då uppstått vid
finansieringen, som anses gynna de större lägenheterna i småhusform.

.Stockholms kommun, SBEF och NBD konstaterar att
den lägenhetsfördelning som finns i större tätorters inre kärna ofia är
ensidig med många små lägenheter Erfarenheterna från Stockholm är att
lägenhetsfördelningen kan påverkas endast marginellt vid sanering. Även om
målet är att på sikt åstadkomma en balans i lägenhetsfördelningen menar dessa
remissinstanser att diskussionen rörande olika former för alt åstadkomma en
allsidig be-folkningssammansäitning därför främst bör föras med avseende på
frågans betydelse inom den aktuella bostadsregionen. Därvid bör även centralkommunens
speciella lägenhetsbestånd bedömas bl. a. med hänsyn till kranskommunernas
småhusområden samt lill vad som är möjligt och rimligt atl åstadkomma inom nya
och äldre stadsdelar

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som delar
utredningens uppfattning om behovet av en fortsatt modernisering av det äldre
bostadsbeståndet, framhåller atl i del egna länet myckel slora delar av det
omoderna beståndet har kunnat avvecklas under senare år. Enligl länsstyrelsens
uppfattning torde ombyggnadsinsatser av större omfattning i del yngre
beståndet vara svåra att genomföra dels därför atl dessa fasligheter
fortfarande belastas med gamla lån, dels därför atl ombyggnad ofia är relativt
kostnadskrävande. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen det svårt atl bedöma
om de förändringar som utredningarna anser angelägna kan åstadkommas inom en
tioårsperiod.

De speciella problem som är förknippade med de
många e n r u m s-lägenhelerna, vilka på längre sikt inte skulle behövas, om
utredningarnas mål beträffande utrymme skall uppfyllas, har berörts av bl. a.
länsslyrelserna i Uppsala och Örebro län. vissa kommuner samt NBD.

Länsslyrelsen i Örebro län anser att det är
nödvändigt med särskilda ekonomiska bidrag för atl möjliggöra en
sammanläggning av alla sådana lägenheter i beståndet. När del gäller
nyproduktionen menar länsslyrelsen att den inte bör innehålla andra
enrumslägenheier än sådana som pä ett billigt sätt kan läggas samman med annan
lägenhet,

Länsslyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om det
inte också i fortsättningen kommer alt behövas elt förhållandevis stort bestånd
av små lägenheter för att underlätta tidig hushållsbildning och för alt ge
ogifi förvärvsarbetande

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 120

ungdom
möjligheter att fä egen bostad.

Möjligheterna lill sammanläggningar av små
lägenheter har tagits upp av bl, a, länsslyrelsen i Jönköpings län. som
informerar om att planering härför har påbörjats inom länet. 1 vissa fall har i
nybyggandet tagits hänsyn till framtida sammanläggningar.

Behovet av slora förändringar också i det nyare
bostadsbeståndet och kontinuerligt framöver för all också i framliden främja
största möjliga allsidighei i hushålls- och boende-strukturen understryks av
några remissinstanser, däribland länsslyrelserna i Kristianstads och Malmöhus
län. Mot bakgrunden härav riktas kritik mol del föreslagna
utjämningslånesystemet som inte anses ge det nödvändiga finansieringsulrymmel
härför.

Viklen av all vid en intensivare
saneringsverksamhel särskill uppmärksamma det redan nu ökande antalet sj ä I v
ä gda lägenheter i flerfamiljshusen i de slörre tätorternas centrala delar
framhålls av socialslyrelsen och Stockholms kommun. En vidareutveckling härav
kan enligt socialstyrelsens uppfattning leda lill att centrala stadsdelar i
högre grad än för närvarande blir bostadsort för enbart ekonomiskt slarka
grupper.

Socialstyrelsen betonar i detta sammanhang angelägenheten
av ett nära samarbete mellan kommunens sociala organ och bostadsförmedlingen i
saneringsarbetet. Styrelsen erinrar om att den i yttrandet över
saneringsulredningens förslag förordade en arbetsmodell, där sociala program
kopplades till de mer tekniska saneringsprogrammen.

3,1.5
Bostadens pris m. m.

Den redovisning som utredningarna har gjori av
olika material som belyser frågan om bostädernas pris och hushållens
möjligheter att betala detta har av flertalet remissinstanser lämnais utan
erinran eller föranlett instämmande kommentarer och i några fall också kompletterande
uppgifter och synpunkter. LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller
all utredningarna har gjort en bred undersökning av hur boendeförhållandena
och boendekostnaderna ter sig för bostadskonsumenterna.

Slatens instilut för byggnadsforskning uttalar
dock, bl.a. i anslutning till uppgifterna om kostnadsförutsätlningarna för
bostadspriser na, viss kritik. Institutet anser att de uppgifier som redovisas
endast i begränsad omfattning är objektivt iakllagbara förhållanden. Det
påpekas alt utredningarna inle har hållit isär begreppen utgifier och
koslnader, vilkel gör att slutsatserna av analysen måste ifrågasättas. Det
ärenligt institutets mening allvarligt all koslnader för reparationer och
underhåll behandlas

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 121

på samma sätt som utgifier för kapital, bränsle m, m,
Utgifierna för reparationer och underhåll kommer punktvis och torde vara
mindre i nyare hus än i äldre, under del att kostnaderna återfinns i förelagens
bokföring och bestäms av behovet av fonder för att bestrida de i framtiden
ojämnt fördelade utgifierna. Utredningarna redovisar bokföringsuppgifierna.
Detta betyder, enligt inslilulel, all utredningarnas uppgifier om drifi- och underhållskostnadernas
oberoende av faslighetens ålder saknar relevans för den på kori sikt
erforderiiga hyran. Därför ler det sig osäkert om en omfördelning över tiden
av kapitalutgifierna ger lika goda förutsättningar för åldersparitet i
hyresstrukturen som utredningarna menar.

Umeå kommun anmärker att utredningarna i sin diskussion av
hur prisparilel skall uppnås hell utgår från kapitalkostnadssidan, trots alt
drifikostnaderna utgör 35-40 % av hyran i nybyggda hus, I motsats till utredningarna
hävdar kommunen all del föreligger påtagliga skillnader i drifikostnader
mellan hus av olika årgångar, och att dessa har förstärkts av ökningarna i
bränslekostnaderna. Kommunen bygger sill uttalande på en undersökning som
utförts av RSV inför 1975 års fastighetstaxering. Den sägs visa på stora
skillnader också mellan olika bebyggeLseiyper, tätortstyper och regioner.
Liknande synpunkter anförs av Slockholms kommun.

NBD hävdar likaledes att
drifikostnaderna varierar med husens ålder, Drifikostnadsekonomin förbättras
enligt delegationens mening successivt för varje ny årgång av fastigheter,
Efiersom en sådan utveckling inle kan komma de redan färdigställda lägenhelerna
lill del, begränsar delta utrymmet för en omfördelning av kapitalkostnaderna i
elt lånesystem.

Med anknytning till utredningarnas
uppgifter om kostnadsförutsätlningarna för bosladspriserna, vilka avser
förhållandena år 1972, framhåller Hyresgästernas riksförbund och HSB alt
driftkostnaden, framför alll kostnaden för uppvärmning, har ökat kraftigt det
senaste året,

Slalens institut for
byggnadsforskning gör med anledning av utredningarnas uppgifter om
bostadsmarknadens prisstruktur det påpekandet alt de visar alt det vid sidan
om åldersdispariteler också finns betydande regionala skillnader i hyror,
främsi i det nyare beslåndel. Dessa sägs vara etl uttryck för olika lägesvärden
och ha lörmögenheisomfördelande effekter som är lika angelägna att bevaka som
inflalionsvinsterna.

Utredningarnas förmodan alt
skillnaden mellan faktiskt utgående hyror och kalkylerade faslighelsomkoslnader
till en del kan förklaras med atl avsättningar lill periodiskt underhåll är
otillräckliga verifieras av bl, a. Svenska kommunförbundet, Göteborgs. Örebro
och Hudiksvalls kommuner samt av Svenska riksbyggen och SABO.

1 anslutning lill utredningarnas
uppgifier om hushållens netto-utgifter för bostaden pekar läns.siyrclsen i
Uppsala län på behovet av sta-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 122

tistiska uppgifier härom och anser att utredningarna i
sitt fortsatta arbete bör vidta åtgärder för atl förbättra kännedomen om
neiiouigifier genom insamling av mer statistiskt material. Också L/?Fframhåller
den stora bristen på faktaunderlag.

Den från bostadsskattekommitténs
uppfaUning avvikande mening som utredningarna har beträffande
skattereduktionens storlek för ägarlägenheler har föranlett kommenlarer från
några håll. Flertalet av dem som tillkännager en uppfattning i frågan anser atl
bosiadsskattekommitién har underskattat skatteeffekten. Bland dem återfinns
siaiskonioret, bosladsstyrelsen. LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Hyresgästernas riksförbund och SABO.

Länsstyrelsen i Värmlands län
hävdar motsatsen. Styrelsen menar atl bristerna i skatteneutralitet bör ses
över hela boendetiden och att de då måsle vara väsentligt mindre än vad som
angetts för nyare hus.

Instämmande kommentarer närdet
gäller utredningarnas sätt att behandla det statliga bostadstillägget som ell
allmänt konsumtionsstöd har lämnais av länsbostadsnämnden i Alvsborgs län.
länsslyrelsen i Malmöhus län. SABO m, fi.

Utredningarnas normerade kalkyler belräffande
betalningsförmåga kompletteras av bosladsstyrelsen med vissa uppgifier från
den senaste levnadskoslnadsundersökningen. De bekräftar i huvudsak
utredningarnas slutsats alt hushåll med genomsnittsinkomster och ett eller
fiera barn har Slora svårigheter att bära kostnaderna för en tillräckligt slor
bostad i nyproduktionen vid dagens prisnivå.

Hyresgäsiernas riksförbund anser
att utredningarnas bedömning av "hy-resbetalningsförmäga" har skett
utifrån en icke realistisk minimibudget. I verkligheten torde
betalningsförmågan vara inte obetydligt mindre, menar förbundei.

Den sammanfattning av sina
iakttagelser som utredningarna gör och de slutsatser som de drar med
utgångspunkt i det redovisade faktamaterialet har gett upphov till en lång rad
kommentarer och vissa bemötanden.

Den första slutsatsen gäller
prisnivån i nyproduktionen. Utredningarna hävdar all den är för hög för hushåll
med genomsnittliga inkomster. Denna uppfattning delas av bl.a.
bostadsstyrefsen. majoriteten av länsbostadsnämnderna, vissa länsstyrelser,
många kommuner och LO, TCO. SACO, Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska riksbyggen. HSB och SABO.

Koniingarikel Sveriges
siadshypotekska.ssa. som inle lar ställning i frågan men instämmer i
utredningarnas i allmänna ordalag formulerade mål för prisnivån i
nyproduktionen, understryker atl en bedömning av prisets rimlighet är beroende
av hushållens inkomsler. Därför hade det enligt sladshypotekskassans mening
varil önskvärt med en mer fullständig undersök-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 123

ning
av hushållens för bostadsändamål tillgängliga inkomsler och av väntade
realinkomstökningar som underiag för bestämmande av lämplig
kapital-kostnadsnivå. Denna bör nämligen kontinuerligt anpassas till hushållens
betalningsförmåga på ett sådani sätt att samhällets subventionering av
bo-sladskonsumtionen inte i realiteten kommeratl avse andra, mindre angelägna
ändamål.

Svenska riksbyggen menar atl, även om del slår
klart att prisnivån i nyproduktionen är för hög för hushåll med genomsnittliga
inkomsler, det ändå bör påpekas atl den dämpade efierfrågan också kan hänga samman
med att prisnivån subjektivt upplevs som för hög med hänsyn lill
prisrelationerna mellan olika årgångar av bostäder. Folksam anför liknande
synpunkter.

Bostadsstyrelsen understryker också det subjektiva
i upplevelsen av en viss prisnivå. Verket anser att betalningsviljan lill viss
del är elt uttryck för hur bostadskonsumtionen prioriteras i förhållande till
andra delar av konsumtionen vid en given inkomstnivå. Liknande synpunkter
framförs av SBEF, som anser att bostaden därför kan behöva marknadsföras så,
att den får bättre prioritering i förhållande till andra konsumtionsalternativ.

När det gäller 1 ä m p 1 i g prisnivå i
nyproduktionen iför-hållande till dagens är det endast några lå remissinstanser
som redovisar en preciserad uppfattning, Bosladsstyrelsen. länsbostadsnämnderna
i Jönköpings och Kopparbergs län samt Växjö, Olofsiröms och Lidköpings
kommuner instämmer i utredningarnas uppfattning all en sänkning i
storleksordningen 10-15 96 är rimlig. Bosladsstyrelsen tillägger att en sådan
sänkning skapar förutsättningar för att efterfrågan på nyproduktionen kan bli
av en omfattning som leder till atl bostadsstandarden även framgent kan öka i
snabb takt.

Malmö
kommun understryker att en avsevärd sänkning måste ske av hyresnivån i
nyproduktionen men är osäker beträffande hur slor sänkningen bör vara. Vissa
kommuner anser att den sänkning som utredningarna anger är ell minimum,

7"C0. Hyresgäsiernas riksförbund och HSB m. fl
menar att en större sänkning än 10-15 96 är nödvändig. Som grund för sin
uppfattning hänvisar HSB dels till den aktuella efierfrågan, dels till
drifikostnadsutvecklingen, Förbundei hävdar att begreppei rimlig boendekostnad
inte lär utgöra en automatisk refiex av prisnivån i nyproduktionen vid en given
kapitalkostnad utan att den bor kunna bringas att samverka med drifikostnaderna
pä ett sådant sätt all målel om rimlig boendekostnad blir uppfyllt.

Hyresgästernas riksförbund anser all del av
utredningarna angivna hyres-sänkningsbehovet inte skulle räcka till storl mer
än atl kompensera för de ökade uppvärmningskosinaderna. Förbundet hänvisar i
frågan om rimlig prisnivå också till sina anslutna föreningar, som i uttalanden
över belänkandet krafiigl understrukit alt behovet av hyressänkning är
betydligt större

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 124

än
vad utredningarnas bedömning antyder.

RRV anser atl den bedömning som utredningarna har
gjort av behovet av hyressänkning mer är etl uttryck för elt allmänt önskemål
än resultatet av en analys och ifrågasätter den som grund för det föreslagna
finansieringssystemet.

Också konjunklurinsliiutei säger alt den prisnivå
som utredningarna har betecknat som rimlig förefaller skönsmässigt vald. Med
tanke på den centrala roll som den rimliga hyran spelar i det föreslagna lånesystemet
hade en utförligare redogörelse för utredningarnas överväganden enligt
institutets uppfattning varit önskvärd. Institutet framhåller vidare att del
inte heller har klarlagts vilka effekter som en hyressänkning av den angivna
storleken fär på hushållens bostadsefierfrågan. De inkomstelaslicileiersom
utredningarna redovisar i en bilaga sägs närmast tala för all en betydligt
större sänkning vore nödvändig om de mål som utredningarna har ställt upp skall
kunna nås. Institutet ifrågasätter dock dessa elasticilelslal med hänsyn lill
alt de speglar de trögheter på bostadsmarknaden som fortfarande rådde vid den
tidpunkt då det statistiska underlaget för dem samlades in.

Svenska kommunförbundet säger sig finna alt någon
närmare analys inte har genomförts av sambandet mellan de angivna
bosladssociala målen och bostadens pris. Därför vill förbundet ifrågasätta om
målen uppfylls genom de förslag som utredningarna redovisar beträffande
finansieringen och som avses ge den redovisade hyressänkningen.

I konsekvens med sin uppfattning att prisnivån i
nyproduktionen är för hög anser många remissorgan att den bör sänkas med hjälp
av generella subventioner inom finansieringssystemets ram. Bo-sladsslyrclsen,
majoriteten av länsbostadsnämnderna, flera länsstyrelser, många kommuner. LO,
TCO. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska
riksbyggen, HSB och SABO m. fl. har hävdat denna mening.

Länsslyrelsen i Värmlands län anser att man bör
anlägga cnhelhetssyn på bostadsprisfrågan, inkluderande förutom
bostadsfinansiering också insyn, medbestämmanderätt i markfrågor, produktion,
ökat allmännyttigt bostadsägande och hela drifikoslnadssidan.

Flera andra remissinstanser anför liknande
synpunkler. Länsbostadsnämnden i Norrbollens län understryker t, ex. atl olika
finansieringssystem liksom skatteregler endast kan medverka till atl omfördela
kostnaderna i tiden och på olika kostnadsbärare, men atl kostnaderna för alt
framställa och förvalta bostäderna ändå i en eller annan form måste betalas av
de boende. Därför är det, enligt nämnden, angeläget att söka begränsa såväl
produktions- som lörvaltningskostnaderna. Nämnden anseratl processen fram lill
den färdiga bostaden ger utrymme för betydande vinster till markägare,
materialproducenter och leverantörer, entreprenörer m, fl.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 125

Länsslyrelsen i Uppsala län hävdar att det endast
är infiationens inverkan på bostadspriserna som kan bemästras genom
finansieringssystemet. Mot bakgrund härav understryker länsslyrelsen
angelägenheten av att allt större ansträngningar görs föratt höja
produktiviteten och hålla nere produktionskostnaderna i såväl byggnads- som
malerialledet. Länsstyrelsen belönar också vikten av alt markpriserna hålls
nere och av att kommunernas resurser, bl, a, de ekonomiska, att bedriva en
aktiv markpolitik utökas,

HSB anser dock atl några påtaliga
rationaliseringseffekter inle kan påräknas i framtiden med hänsyn till den
utveckling mol produktion i mindre objeklsstoriekar och i sanering som f n, är
aktuell,

VPK-minoriteter i vissa kommuner har framhållit att
åtgärder som syfiar till en sänkning av hyrorna måsle ha sin utgångspunkt i de
förhållanden som råder vid markförvärv och i produktionsledet i övrigt.
Markvärdestegringarna börsloppas främsi genom kommunala markförvärv lill
rimliga priser, genom skärpt lagsiifining och genom att endast samhällsägd mark
får sladsplaneläggas. Den privata byggmaierialinduslrin bör förstatligas, anser
vpk-grupperna, och alll byggande ske i kommunal eller kooperativ regi,

RRV hävdar, mot bakgrunden av sin upplänning alt
betalningsförmåga och prisbildning på bostäder har ett samband, att ålgärder
som direkt inriktas på att pressa kostnader i produktion och förvaltning av
bosläder på lång sikt framstår som etl effektivare botemedel mol en oförmånlig
bostadsprisnivå än åtgärder i form av generella subventioner i etl lånesystem.

5/fCO understryker att hyresnivån bör bedömas i
relation till de disponibla inkomsterna och menar atl en förändring av den
direkta inkomstskatten likaväl som en förändring av hyran kan medföra atl
relalionen hyra-disponibel inkomst blir rimligare. Liknande synpunkter har
framförts av Skånes handelskammare.

Många remissinstanser, däribland länsslyrelserna i
Östergötlands, Kalmar och Västemorrlands län. landstinget i Östergötlands län,
åtskilliga kommuner. Svenska kommunförbundel och HSB framhåller den krafiiga
kostnadsökningen under senare år. Kalmar kommun påpekar all kostnadsökningen
har medfört snabba och svårkontrollerbara svängningar på bostadsmarknaden,
vilka ställt både byggherrar och kommuner inför stora problem. Kommunen finner
det angeläget alt med olika medel dämpa de snabba prisstegringarna.

Länsbostadsnämnden i Jönköpings län påtalar att
mark- och exploateringskostnaderna har stigit kraftigt under senare tid.
Därför måste, menar nämnden, frågan om mera rationella metoder för alt få fram
byggklar mark till vettiga priser ägnas ökad uppmärksamhet. Nämnden omtalar att
det genom nya kommunala grepp har varit möjligt att i enstaka fall nå goda
resultat på detta område. Länsslyrelsen i Uppsala län anser att kommunerna kan
utöva infiytande på produktionspriserna genom bebyggelseplanläggning och for-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 126

merna
för utbyggandet av gator och va-anläggningar m, m.

Länsstyrelsen i Västernorriands län pekar p5
möjlighelerna att dämpa ökningarna av byggnadskostnaderna genom all begränsa
den tekniska utrustningen och låta lägenhelsinnehavaren själv köpa sin
utrustning.

Möjligheten all dämpa hyresslegringen genom
produktiviielsbefrämjande ålgärder bör ägnas slörre uppmärksamhet anser NBD.

Vikten av konkurrens i alla led av byggprocessen
och i förvaltningsledet understryks av bl, a, Stockholms. Lidingö, Järfälla,
Uppsala. Linköpings. Jönköpings, Hulls freds, Göteborgs och Östersunds
kommuner, SACO, LRF och SBEF. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller
beträffande möjlighelerna att åsladkomma fri konkurrens i byggnads- och
materialledet att dessa i forsla hand bör tillvaratas men alt om utvecklingen
mot en oligopolsituation inte kan undvikas också andra medel, t, ex,
priskontroll, bör övervägas.

HSB betonar även drifikoslnadens betydelse och
framhåller atl den stigit myckel krafiigt under den senaste perioden. En tung
post ulgör de kommunala laxehöjningarna inom olika serviceområden saml de
höjda kommunalskatterna, vilka återverkar på garanliskatten. Den höjning av
uppvärmningskostnaden som inträffade under 1974 betecknas av HSB som myckel
tyngande.

Också prisutvecklingen inom småhusbyggandet berörs
av vissa remissinslanser. Sveriges villaägareforbund framhåller all kostnaderna
för villa- och småhusägandei tenderar att öka. Förbundei hänvisar lill
trävaruprisernas ökning, de ökade energipriserna, höjda försäkringspremier, höjda
kommunala serviceavgifter. Enligt förbundets uppfattning bör utgångspunkten vid
utformningen av den framtida bostadspolitiken vara all slalsmakterna gör vad
göras kan för att hålla kostnaderna nere på sådant sätt atl de som vill bo i
småhus också får möjlighet häriill, även om de har begränsade ekonomiska
resurser.

Länsslyrelserna i Stockholms och Jönköpings län
samt Mölndals kommun m. fl. ser med oro på den inverkan på prisutvecklingen som
del icke statligt belånade småhusbyggandet har.

Länsbostadsnämnden i Jönköpings län instämmer i
utredningarnas uppfattning att prisbildningen påverkas i återhållande riktning
av det statligt belånade småhusbyggandet på grund av alt länsbostadsnämnden
skall godkänna försäljningspriserna. Men fördelarna med detta byggande
inskränker sig inle härtill. Enligl nämndens mening bidrar det också lill en
rationell och kontinuerlig produktion. Nämnden anser att frisläppandet av icke
stats-belånade småhus har motverkat syftet med priskonirollen och understryker
behovet av kostnadskontroll och kraven på rationellt byggande i fri konkurrens.

HSB beklagar att bosiadskooperationen, på grund av
gällande beskattningsregler, inte haft möjlighet att på småhussidan verka för
en god bo-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 127

endestandard lill låga kostnader.

Många remissinstanser, däribland
siaiskonioret, RRV, flera länsstyrelser, länsbosladsnämnder och kommuner samt
fiillmäkiige i riksgäldskontoret, har betonat nödvändigheten av att med alla
medel främja effektivitet såväl i produkiionsledet som i förvaltningsledet, Mol
bakgrund härav riktas allvariiga invändningar mot det föreslagna lånesystemet,
som inte anses ge incitament till kostnadspress och rationalitet.

Den andra slutsats, som
utredningarna drar av sina uppgifter, är atl del råder d i s pa r i t el e r i
prisslrukturen. Från konsumentsynpunkt likvärdiga bostäder betingar inte lika
pris. Såväl åldersmässiga som lägesmässiga dispariieler förekommer.

Det råder en utbredd enighet bland
remissinstanserna om atl så är fallet och om atl det är angelägel alt molverka
dessa dispariieler. De anses begränsa konsumenternas valfrihet och leda lill
störningar på bostadsmarknaden, vilka motverkar de bostadspolitiska
utjämningssträvandena. Sådana synpunkter framförs av bl. a. många
länsbosladsnämnder, länsstyrelserna I Uppsala och Kalmar län. många kommuner,
däribland Norrköping. Malmö och Helsingborg. TCO. Svenska riksbyggen och HSB.

AMS framhåller all skillnader i
bostadskostnader som inle kan hänföras lill skillnader i bostadskvalitet eller
andra med bostaden förenade fördelar inte sällan utgör hinder för en önskvärd
röriighel på arbetsmarknaden.

Koncentrationen av lediga
lägenheter till vissa delar av det nyproducerade bostadsbeståndet är en
konsekvens som noteras av bl.a. siaiskonioret och RRV.

Frågan om vad som skall menas med
likvärdiga bostäder har diskuterats av bl, a, socialstyrelsen, statskontoret
och länsstyrelsen i Uppsala län.

Både socialstyrelsen och
statskontoret understryker all i bedömningen av likvärdigheten måsle vägas in
också miljökvaliteter. Socialslyrelsen anser vidare atl betydelsen av begreppei
kontinuerligt bör prövas mot nya resultat från forskning och utvecklingsarbete.
Statskontoret hävdar alt också det allmännas kostnader bör beaktas i bedömningen
av om prisparilel råder eller ej.

Länsstyrelsen i Uppsala län menar,
alt del knappast är möjligt att ange några relevanta mått på bostädernas
nyiijandevärde så länge som bostadsmarknaden präglas av frånvaro av fri
konkurrens och brist på bostäder, Della bör dock, enligl länsstyrelsens mening,
inle hindra att målet om prisparitet ställs och att det, som utredningarna
föreslår, baseras på bostädernas åleranskaffningsvärde.

Några remissinstanser tar upp
frågan om anledningarna lill dispariielerna i prisstrukturen.

De på grund av inflationen stigande produktionskostnaderna
är den orsak

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 128

som
ofiast nämns. Bedömningen av hur inflationen kommer att utvecklas i framtiden
utgör en av utgångspunkterna för remissinstansernas bedömning av utformningen
av etl framtida lånesystem.

Markvärdestegring och spekulationsbetingade
prisstegringar i olika led av produktionen nämns i sammanhanget av bl. a.
länsstyrelserna i Slockholms och Uppsala län samt länsbostadsnämnden i
Norrboiiens län. medan olikheter i räntevillkor och övriga
finansieringsförutsättningar anges av Trelleborgs kommun och Svenska riksbyggen
som bidragande orsaker lill den rådande prisslrukluren på bostadsmarknaden.

Brister i paritetslånesystemet, framför allt den
eftersläpning med vilken koslnadsstegringar i nyproduktionen slår igenom i hela
beståndet, påtalas av kai)iialmarknadsiiiredningen. fiillmäkiige i riksbanken
m. fl, vilka också hänvisar till de ingrepp i pariietslånesystemets funktion
som har gjorts av hyrespolitiska skäl.

Länsslyrelsen i Uppsala län påtalar den
kostnadsspliitring som borttagandet av mervärdeskatten medförde. Länsstyrelsen
anser all denna skatt därför inte bör återinföras.

Den förskjutning av kostnadsansvaret för vissa
allmänna anläggningar som successivt har skett från kommun till byggherre nämns
av HSB som ytteriigare en anledning till dispariteter i prisstrukturen. Också
de successivt höjda anspråken på kvalitet i boendemiljön anser HSB ha haft
koslnadshöjande och därmed prissplittrande effekl.

Bosladsstyrelsen. slalens insiiiul för
byggnadsforskning, länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län, SACO m. fl
betonar alt disparitelen inte är koncentrerad till del bostadsbestånd som
tillkommit efter år 1958, och som därför kan påverkas av ränte- och
paritetslånesystemel.

Olika metoder att motverka dispariielerna i
pris-strukturen anvisas av remissinstanserna. Förutom en omfördelning av
kapitalkostnaderna är det huvudsakligen fråga om koslnadssänkande ålgärder
inom produktion och förvaltning.

Länsslyrelsen i Uppsala län instämmer i
utredningarnas uppfattning atl inflationens prissplittrande inverkan bör
motverkas genom finansieringssystemet. Andra orsaker bör bemötas med andra
medel, såväl tekniska som administrativa. Liknande synpunkler anförs av bl. a.
slatens institut för byggnadsforskning, länsslyrelsen i Östergötlands län.
Svenska riksbyggen och NBD. Länsbostadsnämnden i Kalmar län och Svenska
riksbyggen rekommenderar bl, a. fastighetsbeskattning,

Slalens instilut,for byggnadsforskning anser all
det saknas en analys av dels hur allvariig åldersdispariteten är i förhållande
lill andra dispariieler, dels hur stor del av problemen med åldersdispariteten
som kan bemästras med finansieringssystemet och dels hur olika kvarstående
dispariteter kan påverka

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 129

finansieringssystemets
utveckling och användningssätt. Det är därför föga meningsfullt atl utveckla
och ta i bruk etl från teoretiska utgångspunkter sinnrikt och finstämt
finansieringsinstrument, anför inslilulel.

NBD menar alt ett lånesystem inle kan reglera
prisbildningen på bostadsmarknaden, vilket utredningarna enligt delegationens
uppfaUning har avsett. Däremol kan det vara riktigt, menar delegationen, att
lånesyslemet inle bör molverka en rimlig prisbildning. Alt uppnå en
värdesällning på bostäderna som konsumenterna uppfattar som rättvis främjas
dock bäst genom en röriig och av konsumenlvärderingar beroende prisbildning på
bostadsmarknaden, hävdar delegationen.

Utredningarnas iredje slutsals är atl
prisskillnaderna mellan olika upplålelseformer och hustyper inte är påfallande
slora. Däremol blir hushållens netloutgifler högre om de hyr eller har normalt
finansierad bostadsrätt än om de äger eller i annan form disponerar sina
lägenheter så, att del uppstår en skatteminskning. Det råder alltså, enligt
utredningarnas uppfattning, e n skillnad i skatteregler mellan
upplåtelseformerna, som gör alt kostnaderna för atl bo i de olika upplåtelseformerna
blir olika även om förutsättningarna i övrigt är desamma. Denna fråga knyter an
lill bostadsskattekommitténs arbetsområde.

1 avsnitt 3.1.5 redovisas de sy npunkter som
framföris belräffande slutsatsen som sådan, de effekter som en brisl i skatteneutralitet
har hafi på bosiadsefier-frågans och bostadsproduktionens inrikt ning saml
belräffande utredningarnas bedömning av skatteminskningens storlek och
möjligheterna att använda finansieringssystemet för att neutralisera de
koslnadsolikheter som beskallningssyslemel ger upphov lill. Övriga sy npunkter
redovisas i anslutning till behandlingen av bosladsskatiekommiliéns förslag.

Det är en myckel slor enighet i uppfattningen att
gällande skatteregler inte är neutrala gentemot bostädernas upplälelseform.
Denna uppfattning har deklarerats av bl. a. statskontoret,
konjunkturinslitutel, bosladsstyrelsen, flertalet länsbosladsnämnder och
länsstyrelser, många kommuner, bostadsskatlekommittén. Svenska kommunförbundet,
LO och samtliga lill organisationen anslutna fackförbund som yttrat sig i
frågan, däribland Svenska byggnadsarbetarefbrbundei. TCO. SACO. Konungariket
Sveriges stadsbypotekskassa, Svenska sparbanksföreningen, Folksam.
Hyresgästernas riksförbund, Svenska riksbyggen. HSB och SABO. Remissorganen
diskuterar frågan vidare utifrån sin uppfattning alt bostäder som av
konsumenien uppfattas som likvärdiga skall betinga samma pris. Därför anser
fiertalet av dem också att det är angeläget att i någon form neutralisera de
kostnadsolikheter som beskattningssystemet ger upphov till.

Hyresgästernas riksförbund har understrukit att
utredningarna genom den slutsals de har dragit har ställt sig bakom den opinion
bland boende i alla upplåtelseformer som allt starkare krävt en ändring i
förhållanden som på

9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 130

ett
synnerligen påtagligt sätt slår i strid mol uppfattningen att boendet skall
styras av sociala behov och inte av möjligheter atl tillgodogöra sig privatekonomiska
fördelar.

Svenska riksbyggen hävdar att av alla problem, som
utredningarna har konstaterat i fråga om prisslrukturen på bostadsmarknaden, är
det mest allvariiga och socialt mest oacceptabla de beskattningsregler som
resulterar i bostadspolitiskt icke prövade och helt omotiverade prisskillnader
mellan likvärdiga bostäder som tillhandahålls med olika upplåtelseform,

Sveriges villaägareforbund och NBD har inle tagit
klar ställning i frågan. /Vfi/? menar atl behovet av en utjämning från
skallesynpunkl beror av frågan huruvida omotiverade kostnadsskillnader
föreligger eller inte. Denna fråga har enligl delegationens mening inte blivit
tillräcklig belyst, vilket medför att underlaget för skattepolitiska åtgärder
inle är entydigt. Liknande synpunkter anförs av statens institut för
byggnadsforskning. Institutet anser att det inte kan uteslutas alt
skattesystemet kan ha betydelse i elt mera långsiktigt perspektiv. Om så
skulle visa sig vara fallet bör det övervägas om dessa effekter är önskvärda
eller inte. Om egnahemmet bedöms som en god bostadsform, bör det, hävdar
institutet, också kunna gynnas genom beskattningen, varvid del dock givetvis
bör tillses all höginkomsttagare inte blir oskäligt gynnade.

Av dem som anser atl skallereglerna inle är
neutrala med avseende på upplåtelseform hävdar många i likhet med
utredningarna, atl d e n ändrade eflerfråge- och produktionsinriktningen de senaste
åren till stor del kan tillskrivas delta förhållande.

Flera remissorgan, däribland en del kommuner, anser
atl den bristande skatteneutraliteten har begränsat framför allt
låginkomsttagarnas möjligheter all välja boendeform och därigenom medfört en
ekonomisk skiktning av hushållen.

En utföriigare redogörelse för remissopinionen i
denna fråga har lämnais i avsnittet 3.1.2,

Uppgifien att anvisa medel för all överbrygga de
olikheter i kostnadsföruisätlningar som skapas av gällande skatteregler har
legal på bostadsskatlekommittén. En minoritet inom denna har ansett att
möjlighelerna bör sökas inom ramen för elt bostadsfinan-sieringssysiem. Boende-
och bosladsfinansieringsuiredningarna, som i sina förslag har förutsatt att
likvärdiga villkor skulle åstadkommas mellan upplåtelseformerna, har dock
anvisat en väg för utjämning via det föreslagna fi nansieri ngssy stemet,

Majoriteten av remissinstanserna har stannat för
att rekommendera alt finansieringssystemet används i utjämnande syfte. Till
denna kategori hör koiijunklurinstinitet. bosladsstyrelsen. flera
länsbosladsnämnder, majorilelen av länsstyrelserna och de kommuner som yttrat sig
i frågan. Svenska kommun-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 131

förbundei
och SABO. Gollands och Arvika kommuner framhåller alt en sådan lösning har
klara fördelar, då man därigenom inte splittrar de bostadspolitiska insatserna,

LO, Svenska sparbanksföreningen. Svenska
byggnadsarbetarefbrbundei och Svenska riksbyggen m. fi. förordar en kombination
av höjd inläklsschablon och ålgärder inom finansieringssystemets ram.

Många remissorgan, bl.a. många kommuner, betonar i
sammanhanget starkt nödvändigheten av atl sådana medel väljes som inle
försämrar de ekonomiska villkoren för hushåll med måttliga inkomsler samt all
möjligheterna underlättas för låginkomsttagare alt bo med markkontakt och atl
välja småhuset som boendeform.

Bollnäs och Ljusdals kommuner anser atl också
kommunernas prispolitik vid försäljning av mark påverkar kostnadsrelationerna
mellan olika bebyggelsetyper och all en strävan därför bör vara all för alla
typer erhålla full kostnadstäckning.

Det fjärde och sista konstaterande som
utredningarna gör med utgångspunkt i sina statistiska uppgifler rörande
bostadens pris är all de u t g å e n d e hyrorna i senare årgångar av hus
understiger de långsiktiga kostnaderna för fast ighets kapi lal och drift.

Örebro kommun betonar atl hyrorna i del nya
lägenhetsbeslåndel inle, för all bli konkurrenskrafiiga med hyrorna i del äldre
beståndet, får hållas nere på bekostnad av de fastighelsförvaliande organens
möjligheter all av-sälta medel för underhåll av framlida reparation. Hittills
gjorda erfarenheter manar enligt kommunens mening lill eftertanke.

Bostadsstyrelsen. Hyresgästernas riksförbund och
SABO anser all utredningarnas konstaterande ger anledning lill oro.
Bostadsstyrelsen gör s\n bedömning mot bakgrund av all såväl pariietslånel som
del föreslagna s. k. utjämnings-lånet - med dess längre amorteringstid -
innebär problem när del gäller alt tå utrymme för kostnaderna för framtida
underhållsåtgärder. Hyresgästernas riksförbund framhåller att en snabb
förslitning och sjunkande bostadsvärde blir följden om hyrorna också i
fortsättning understiger vad som kostnadsmässigl vore behövligt. SABO anför alt
den "urholkning" av företagen, som härigenom uppslår, är på såväl
kort som lång sikl ell måhända större hot mot den sociala bostadsförsörjningen
än vad de nuvarande bo-sladskoslnadsnivåerna är. Problemet är myckel
komplicerat. Samtidigt som del finns förväntningar på sänkning av hyresnivån,
är många företags kostnadsläckning sådan, atl kostnadssänkningar för företagen
inte medger hy-ressänkningar totalt sell. Till della kommer den oroande
kostnadsutvecklingen för drifi och underhåll.

Vissa remissinslanser kommenterar frågan
ytteriigare i anslutning till sin bedömning av utrymmet för kapitalkostnader i
elt lånesystem.

Frågan
om fö rmögenhelsom fördelningar inom bo-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 132

stadssektorn
har föranlett myckel lå kommenlarer från remissinstansernas sida.

Det allmännyttiga och kooperativa bosiadsägandels
betydelse när del gäller all molverka från bostadssocial synpunkt icke
önskvärda förmögenhets-omfördelningar betonas av bl. a. länsstyrelsen i
Värmlands län och Slockholms kooperaliva bostadsförening ek. för. Föreningen
anser all det varken kan accepteras atl enskilda fastighetsägare får sina
vinster ökade på grund av marknadsmässiga hyreshöjningar i äldre fastigheter
eller all den som med bostadsrätt eller hyresrätt innehar lägenhet i sådana
fastigheter får tillgodogöra sig spekulationsvinster på nytillträdande
innehavares bekostnad.

NBD hänvisar lill de möjligheter som finns all med
hjälp av gällande skalleregler begränsa vinsterna av bostadsägande.
Delegationen understryker i detla sammanhang det angelägna i alt beskattningen
utformas så all bo-siadskapitalet förkovras inom bostadsföretagen lill de
boendes nytta.

Slatens institut för byggnadsforskning anser att
utredningarnas analys av fördelningsproblemen är mycket bristfällig, vilkel
medfört all de i sill resonemang om räntepolitik och finansieringsformer
bortser från hur speku-lalionsmomentens genomslagskrafl i efierfrågan pä
långlivat kapital påverkas av om ekonomin är inflatorisk eller ej. Institutet
håller för troligt all en fördjupad analys härav bör göras, om man pä elt
insiktsfullt sätt skall kunna ta slällning lill om bostadssektorn bör skyddas
från krafiiga inflatoriska inslag.

I anslutning till utredningarnas diskussion om
avvägningen mellan prissänkning och hushållsstöd lämnar några remissorgan
kompletterande synpunkter. Några direkta bemötanden av de uppfattningar som
utredningarna har redovisat i frågan har däremol inle gjorts. Länsstyrelsen i
Kalmar län har dock påtalat all del mål för prisnivån i nyproduktionen som
utredningarna har formulerat inte är tillräckligt distinkt för att det skall
vara möjligt atl avväga de bostadspolitiska medlen utifrån det. Likartade
synpunkter har framförts av konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Örebro.
Gävleborgs och Jämtlands län samt av kapitalmarknadsulredningen. Vagheten i
målformuleringarna framhålls också av bostadsstyrelsen m.fl.

RR Kanser atl det sannolikt föreligger ett samband
mellan belaini ngsförmå-ga hos vanliga inkomsttagare och prisbildningen på
bostäder och all del därför flnns en risk för alt subventionerad
betalningsförmåga höjer prisnivån via högre kostnader för produktion och
förvaltning i en utsträckning som motsvarar subventionens storiek.

NBD aktualiserar frågan om avvägningen mellan
ambitioner och resurser och menar att utredningarnas målsättning belräffande
utrymme och pris är tveksam såväl från fördelningspolitisk synpunkt som med
hänsyn till resursanvändning. Frågan om resursanvändning tas upp också av
länsstyrel-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 133

sen
i Kopparbergs län. som anser att boendevärdel för bosläder oavsett upplälelseform
bör beräknas med utgångspunkt i de samlade kostnaderna för resursanspråken. Den
viktigaste frågan att ta ställning till blir därför, menar länsslyrelsen, hur
förhållandet mellan inkomstnivå och hyresnivå lämpligen bör vara för alt
bostadsefierfrågan skall inriktas i enlighel med de bostadssociala målen.

Kapitalmarknadsutredningen beklagar all
utredningarna inte hunnit belysa vare sig de samhällsekonomiska eller de
fördelningspoliliska konsekvenserna av alternativa metoder atl sänka
boendekostnaderna.

Också fullmäktige i riksgäldskontoret tar upp de
samhällsekonomiska och fördelningspoliliska aspekterna och menar atl frågan om
generella subventioner inie kan betraktas som en isolerad bostadspolitisk
fråga utan all den i första hand måsle bedömas utifrån samhällsekonomiska och
stalsfinansiella utgångspunkter. Subventionerna bör på sikl reserveras för all
garantera lillfredsslällande boendeförhållanden för speciella grupper. Della
hindrar dock inte, menar fullmäktige i riksgäldskontoret, alt generella
subventioner i dagslägel och under en övergångstid kan behöva användas.

LRF och 5Ä£F betraktar i likhet med fullmäktige i
riksgäldskontoret generella subventioner under en övergångstid som ell medel
alt nå de hyrespolitiska målen.

Fullmäktige i riksbanken menar all vad som idag
talar för all generella subventioner bör införas i bostadssektorn är den
konflikt som råder mellan å ena sidan utbudet på bostäder och deras priser
sammanhängande med byggnadskoslnads- och räntenivå, och å andra sidan den
efTekiiva efierfrågan. Med hjälp av generella subventioner skulle
pariteislånet äter kunna bringas all fungera på avsett sätt. Däremot varnas för
atl använda subventioner som medel atl lösa problemet med överskott på
lägenheter. Eftersom del inte finns någon prisbildningsmekanism som med
precision slyr bostadsproduktionen och efterfrågan på bostäder finns del en
tendens lill alt skapa tillräcklig efierfrågan på nyproducerade bostäder genom
att variera graden av subvention. Både valet av bosiadsbyggnadsprogram och
avvägningen av hur stor del av kapitalkostnaderna de boende skall belala måste
därför, enligt fullmäktiges uppfattning, ägnas stor uppmärksamhel.

Länsstyrelsen i Västerbottens län menar alt en tidsaspekt
bör införas i resonemanget om avvägningen mellan prissänkningar genom statliga
"uppoffringar" av generell nalur och ell hushållsslöd. Betalningen
av den nuvarande generationens bostadskostnader Iir inte till orimliga belopp
överföras till framlida generationer.

Den aspekt, som utredningarna själva tar upp,
nämligen att en generell prissänkning kommer också hushåll med högre inkomsler
lill del, berörs av bl. a. RRV, länsstyrelsen i Östergötlands och Alvsborgs
län. fullmäktige i riksgäldskontoret och NBD.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 134

Länsstyrelsen i Alvsborgs län menar atl denna
aspekt inle bör överbelonas. Ett selektivt bidragssystem har administrativa
konsekvenser, bl. a. är möjligheterna till adekvat inkomstprövning små, vilka
gör det angeläget alt bostadspriserna sänks genom generella åtgärder. De
administrativa problem som är förknippade med etl selektivt bostadsstöd påtalas
också av flera kommuner.

RR V, fullmäktige i riksgäldskontoret och NDB anser
att övervägande skäl talar för att etl hushållsstöd bör användas i stället för
prissänkning. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att
bostadsmarknadens reella prisutveckling härigenom kan följas.

Många remissorgan ullalar uppfattningen atl en
prissänkning i nyproduktionen måsle komma lill stånd men för inte något
principielll avvägningsresonemang. Så är fallet beträffande bosladsstyrelsen.
vissa länsbosladsnämnder. länsstyrelser och kommuner. Hyresgästernas
riksförbund. HSB, Svenska riksbyggen och SABO.

Från många håll betonas starkt all ett hushållsstöd
är nödvändigt även om en generell prissänkning kommer lill stånd. Påpekanden
med della innehåll har gjorts av bl. a.statskontoret, bostadsstyrelsen och
några länsbostadsnämnder, vissa länsstyrelser, många kommuner, Svenska kommunförbundet
och SBEF.

De aspekter som utredningarna har lagl på frågan om
bostadsstöd till hushåll har föranlett kommentarer från många remissinstanser.
Flertalet är av instämmande karaktär.

Socialnämnden i Stockholm bekräfiar utredningarnas
uttalande all hushållen i nyuppförda bostadsområden lill stor del utgörs av
barnfamiljer med låga inkomster. Kommunernas utgifter för såväl bostadstillägg
som socialhjälp är också höga i sådana områden. Enligl socialnämndens mening
lår del senare ses som ell ullryck för att det generella statliga bostadsstödet
är otillräckligt och behöver byggas ut.

RR V anser alt utredningarna väl har dokumenterat
behovet av bostadssociala insatser för hushåll med låga inkomster. Verkel
hävdar alt de villkor som för närvarande gäller lorde behöva omprövas vid
utformningen av etl framtida bostadssociall stöd mol bakgrund av utredningarnas
iakttagelser om sambandet mellan bostadsefierfrågan och inkomslförändringar hos
hushåll med låga inkomsler. Stödet måste, för att bli effektivt, knytas
fastare lill bostadskostnaden än vad fallet är i dag. För en anknytning till bostadskostnaden
talar också länsbostadsnämnden i Örebro län, länsslyrelserna i Uppsala och
Örebro län saml några kommuner. Länsbostadsnämnden och länsslyrelsen i Örebro
län instämmer i utredningarnas synpunkter att även om problemet med låg
betalningsförmåga i princip är en inkomstfördelningsfråga så bör bostadsstödet
inte utformas som elt allmänt konsumtionsbidrag. Detla understryks också av
flera kommuner.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 135

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig dock inte
helt dela utredningarnas uppfattning att elt bostadsstöd inte bör användas för
atl öka prisparilelen. Med försiktig tillämpning bör det, menar länsstyrelsen,
kunna tjäna också detla syfie genom alt liksom för närvarande varieras
alltefier olikheter i bostädernas pris, när såväl hushållsinkomst som
försörjningsbörda är lika.

SABO uttalar däremot sitt instämmande i
utredningarnas konstaterande att bostadsstödet inte skall vara ell medel alt
utjämna kostnader mellan olika delar av bostadsbeståndet utan att dess funktion
äratl utjämna mellan hushåll med olika inkomster och bostadsbehov. SABO menar
vidare atl del inkomstprövade stöd, som under beteckningen bostadstillägg för
närvarande utgår till ett stort antal hushåll, i realiteten är och måste
betecknas som ett allmänt konsumtionsslöd. Därför bör del, enligt SABO:s
mening, inte belasta samhällets anslag för bostadsändamål. SABO uttalar ingen
uppfattning i frågan om stödels framlida uiformning men säger sig hälsa med
tillfredsställelse all utredningarna i sill fortsatta arbele ämnar behandla
denna viktiga fråga.

Några remissinstanser, däribland flera länsstyrelser,
många kommuner. Svenska riksbyggen och Stockholms kooperaliva bostadsförening
ek. for. insläm-mer i uppfattningen att bostadsstödet skall ha en fast
anknytning lill bo-stadskonsumiionen utan att närmare precisera i vilka former
detla skall ske. Botkyrka, Norrköpings. Växjö och Malmö m. fl. kommuner samt
Sven.ska riksbyggen hävdar uppfattningen att bostadstilläggens effekt skulle
förstärkas om de kom de boende lill godo i form av sänkt hyra eller årskostnad.
Detta skulle stimulera dem all efterfråga rymligare lägenheter.

Bosladsstyrelsen. flera kommuner och Svenska
kommunförbundet understryker i likhet med utredningarna viklen av all
bostadsstödet utformas så, atl även hushåll med låga inkomsler lår ett
förstärkt stöd som ger reell stimulans att förbältra bostadsstandarden.
Bostadsstyrelsen. LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser alt det mål
för utrymmesstandard som utredningarna ställt upp bör få bilda underlaget för
utformningen av bostadsstödet till olika hushållsgrupper.

Flera kommuner och Svenska kommunförbundet
framhåller att en samordning är nödvändig mellan reglerna för kommunala
bostadstillägg lill pensionärer och slalskommunala bos t.adstillägg lill
hushåll ulan barn. Möjligheterna bör prövas att skapa ett enhetligt system för
bostadsstödet, anser kommunförbundet.

Socialslyrelsen ifrågasätter om en ny bidragsform
måste relateras till hushållens inkomst och om inte en koppling till
barnantalet i slällel borde övervägas. Ett sådant stöd skulle kunna utgå till
samtliga barnfamiljer och kunna ges samma former som barnbidraget.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 136

Belräffande frågan om anknytning lill villkor om
viss bostadsstandard noterar styrelsen atl sådana tills vidare endasl kan
uttryckas i lägenhets-utrustning och utrymme och all boendemiljöns övriga
tillgångar ännu inle går all värdera, vilkel lår ses som en nackdel vid en
eventuell standard-anknytning.

Styrelsen kommenterar också något utredningarnas
iakttagelse all de ekonomiskt svaga familjerna inte utnyttjar ökade resurser
till atl efterfråga bättre bostad. Detla sägs förmodligen närmast hänga samman
med all det med hittillsvarande regler för bostadsmarknaden är svårare för
dessa familjer alt byta bostad än för en familj med bättre ekonomi. Styrelsen rekommenderar
atl försök görs att aktivera bostadsförmedlingarna atl ge service åt de
ekonomiskt svaga hushållen.

SFS onltalar att en studerande person med för denna
grupp normala ekonomiska förhållanden i dag betalar ca 30-40 96 av sina
disponibla medel i hyra. Studiemedlen har inte uppjuslerals med hänsyn lill de
krafiigt stegrade boendekostnaderna. 1 stället har det förutsatts all
studenterna via bo-sladstilläggssystemet skulle subventioneras härför.
Organisationen framhålleratl de studerande i myckel liten utsträckning kunnat
tillgodogöra sig dessa subventioner på grund av att systemet inle är anpassat
vare sig lill de studerandes ofta extrema låginkomststaius eller lill den
speciella kostnadssiluatio-nen för genomgångsbosläder.

3.1.6
Bosiadsflnansiering

Utredningarnas beskrivning av förutsättningarna för
och utvecklingen av paritetslånesystemet har inle mött några erinringar från
remissinstansernas sida. Flera remissinstanser understryker i detta sammanhang
sin oro över den uppkomna skuldökningen.

Sålunda anför kapilalmarknadsiiiredningen att den
otillräckliga höjningen av pariletstalen för år 1973 och 1974 tillsammans med
den låga basannuiteten leder lill alt skulden till staten växer obegränsat
såvida korrigerings-åtgärder inte sätts in, 1 ett koriare perspektiv är, enligt
kapitalmarknads-utredningen, måhända ökningen av skulden till staten i nte så
oroande från fastighetsekonomisk synpunkt. Mer betänkligt är däremot atl
dispariteten i kapitalkostnader mellan olika årgångar av hus tenderar att öka genom
de otillräckliga höjningarna av pariletstalen.

Beträffande utredningarnas resonemang kring frågan
om eventuell avskrivning av de skuldökningar, som uppslår inom ramen för
ränte- och paritetslånesystemet, säger sig SABO inte ha något alt invända. SABO
framhåller emellertid att den uppkomna skuldökningen är ytieriigi oroande. Enligl
SABO är den allmänna hyresnivån för närvarande sådan, all de boende inle anses
kunna bära högre kostnader, vilkel i sin tur medför att företagen

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 137

måste
fråga sig om och när de över huvud laget skall kunna lå medel för återbetalning
av redan uppkommen skuldökning.

Flertalet remissinstanser som ullalat sig om de av
utredningarna angivna kraven på bostadsfinansieringen ansluter sig lill
utredningarnas synsätt. Några remissinstanser har dock vissa invändningar
eller anser all kraven inle är tillräckligl preciserade, RRV anför att
utredningarna i diskussionen om kraven på bostadsfinansieringen inte närmare
preciserat vad de bostadssociala ambitionerna innebär, Bosladsstyrelsen
ansluter sig i princip lill de av utredningarna uppställda kraven på den
framlida bostadsfinansieringen men har mol bakgrund av bostadsskattekommitténs
förslag kompletterat uppställda krav med atl bostadsfinansieringen skall ge möjlighet
till utjämning av kostnadsskillnader mellan upplåtelseformerna.

Etl bestämt krav på bostadsfinansieringen är enligt
Svenska riksbyggen all kapitalkostnadernas sloriek vid olika tidpunkter styrs
av medvetna bostads- och hyrespolitiska bedömningar. Ett annat krav är att
fastighetsägare, långivare och boende måsle ha möjligheteratt på sikl bedöma
och fastställa sina kostnader resp. fordringar med enkla metoder.

NBD har många invändningar mot de av utredningarna redovisade
kraven på bostadsfinansieringen. Vad gäller kravet att bostadsfinansieringen
skall ge förutsättningar för rimligl pris i nyproduktionen anser NBD all
fiertalet hushåll inle har någon omedelbar önskan eller direkta behov atl ta i
anspråk nyproducerade bostäder. Nyproduktionens ekonomiska förhällanden kan
därför knappast framställas som etl rättesnöre för den totala bostadspolitiken
i samhällel. NBD anser beträffande frågan om att nå likv:irdiga priser på
bostadsmarknaden för bosläder med likartad standard och kvalitet all denna
uppgifi knappast kan lösas eller som utredningen föreställt sig ersättas med lånesystemels
funktioner. Också beträffande möjligheterna att med hjälp av lånesyslemet
eliminera förmögenhetsomfördelning från nyltjare eller långivare lill ägare har
NBD kritiska synpunkter, friirrist mot tanken all lånesyslemet ensamt skall
bemästra dessa problem.

Utredningarna har i flera sammanhang diskuterat
möjligheterna till u t -jämning av kostnadsskillnader mellan olika upplåtelseformer
med hjälp av finansieringssystemet. Utredningarnas förslag har dock grundats
på förulsättningen all skattemässig neutralitet råder mellan
upplåtelseformerna.

Flertalet remissinstanser som berört frågan om
neutralitet mellan olika upplåtelseformer anser, som lidigare redovisats, att
frågan så långt möjligt bör lösas inom bostadsflnanseringens ram. Dessa
remissinslanser har också följaktligen avstyrkt bosladsskatiekommiliéns förslag
om avdrag för hyra och årsavgifi. Till dessa remissinslanser hör bosiadssiyrelsen.
fleria/ei länsbosladsnämnder, länsstyrelserna i Slockholms. Kronobergs. Kalmar.
Gollands. Blekinge, Skaraborgs och Västerbollens län. Svenska kommunförbundel.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 138

LO.
Svenska byggnadsarbeiarejörbundel. Svenska riksbyggen och Hyresgäsiernas
riksförbund.

Bosladsstyrelsen förordar en räntesubvention lill
bostadsrätts- och hyreslägenheter i syfie att dels ge det statliga lånet
rimliga förutsältningar alt "gå ut" i nom angiven amorteringstid,
dels utjämna kostnadsskillnaderna mellan olika upplålelseformer.

Enligt länsslyrelsen i Slockholms län kan en väg
atl uppnå neutralitet mellan olika upplåtelseformer vara ell sänkt ränteläge
vid belåning av bostadshus avsedda för upplåtelse med hyres- och bostadsrätt.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Kalmar län. Den subvention soin
blir nödvändig för att nå neutralitet mellan olika upplåtelseformer bör enligl
länsstyrelsen i Kronobergs län vara successivt avtagande och redovisas i
statsbudgeten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser alt
kapitalulgifisnivån får bedömas med utgångspunkt i den likhet som efiersirävas
mellan olika upplålelseformer. Man får härvid utgå från atl basannuiteten blir
väsentligt lägre i bostadshus med hyres- eller bostadsrätt än i egna hem.
Länsstyrelsen hävdar vidare alt om skuldökningen skall kunna hållas inom
gränser som inger förtroende för lånesystemet räntesubventioner på statslånen i
hyres- och bostadsrätter måste sältas in.

Problemet med neutralitet mellan olika
upplålelseformer kan enligt Hyresgäsiernas riksförbund lösa genom att
finansieringssystemet utformas så att kapitalkostnaderna för hyres- och
bostadsrätt blir jämställda med nominella kapitalkostnader efier ränteavdrag i
taxeringen för villaägare. En sådan jämställdhet kan enligl förbundei
åstadkommas genom all omför-delningslånel kombinerat med villkorslösa
subventioner endasl görs tillgängligt för bosläder som upplåts med hyres- och
bostadsrätt. Statslån till bostadsbyggande avsett för upplåtelse med äganderätt
kan då endasl ges nominella villkor. Räntan i omfördelningslånet måsle sältas
sä att subventionsinslaget blir detsamma som vid nominella lånevillkor
kombinerat med rätt att dra av räntekostnaderna vid taxeringen.

Några remissinstanser anser att
neutralilelsprobleinet kan lösas genom alt en subventionerad bostadsränta
kombineras med en höjning av intäktsprocenten för egna hem.

En sådan kombination skulle enligl Svenska
kommunförbundet inte innebära någon försämring för egnahemsägare med normala
inkomster och normal belåning. Däremot påverkaren sänkt riinia direkt
kostnadsläget för upplåtelseformerna bostads-och hyresrätt. Kommunförbundet
förordar därför all effekterna av en subventionerad bostadsränla närmare
prövas med hänsyn till den bättre lösning som, enligt kommunförbundet, uppnås
beträffande neutraliteten mellan olika boendeformer,

LO och Svenska byggnadsarbeiarcförbundei finner
övervägande skäl tala föratt kostnadsneutralitet mellan olika
upplålelseformer,en socialt godtagbar

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 139

bostadskostnadsnivå
saml hyresparilel mellan lägenheter av olika ålder bäst uppnås med hjälp av en
allmän räntesubvention i kombination med ett rekonstruerat paritelslån samt en
för egnahem därtill balanserad uppräkning av bostadsförmånens värde vid
beskattning. Elt liknande syslem förordas också av Svenska riksbyggen.

1 anslutning till utredningarnas allmänna
utgångspunkter för utformningen av ett framlida bosiadsfinansie-ringssystem
anför kapitalmarknadsulredningen i sill omfattande remissyttrande, som
åtskilliga remissinstanser åberopat, bl. a, all oavsett vilket
finansieringssystem man väljer det måste uppfylla vissa grundläggande krav om
vilka det torde råda en utbredd enighet. Åtminstone två av de utgångspunkter
som ställdes upp när paritetslånesystemet konstruerades synes enligl
kapitalmarknadsutredningen alltjämt vara giltiga. Det gäller dels
pa-ritetskravel, dels önskvärdheten av att fiuktuationer i räntenivån på kreditmarknaden
inte skall påverka de löpande kapitalkostnaderna. Vidare lämnar utredningen i
sammanhanget en redogörelse för de normer, som enligt
kapitalmarknadsulredningens mening börgälla vid utformningen av ett system för
bostadsfinansiering.

För det första menar kapitalmarknadsutredningen
att, om statsmakterna fattar beslut om generella subventioner till
bostadssektorn, dessa skall utgå i sådana former atl utbetalningarna är väl
överskådliga vid varje lillfälle och att statens verkliga kostnader är klart
avläsbara. En förutsättning för atl dessa krav skall uppfyllas är atl de
finansiella konsekvenserna av sub-veniionsbesluten ryms inom den tidshorisont
som kan överblickas av dem som berörs när besluten fallas, Subvenlionselementet
bör således inte ingå som en integrerad men obestämd del i systemet så att
subventionernas verkliga omfattning först så småningom träder fram.

För det andra anser kapitalmarknadsulredningen alt
principen att lånen obetingat skall bli återbetalda inom viss tid bör
faslhållas. Om de löpande kapitalkostnaderna vid något tillfälle bedöms vara
oacceptabla av statsmakterna, bör särskilda subventioner utbetalas för all
uppnå en rimlig nivå. Dessa subventioner bör vara klart avläsbara, så alt
låntagaren alltid kan överblicka amorteringstiden för den skuld som belastar
fastigheten. Härigenom bör uppnås, all den misstro elimineras som nu riktas
mot paritetslånesystemet på grund av krafiiga skuldökningar med ovissa återbetalningsvillkor.

För det tredje bör man enligl
kapitalmarknadsutredningen inte sträva efier att bygga upp ett lånesystem med
uppgifi att kompensera förändringar i alla faktorer som påverkar de totala
boendekostnaderna. Härav följer att systemet endasl bör inriktas på att påverka
de årliga kapitalkostnader som belastar låntagarna. Om utvecklingen av
drifika';!naderna skulle föranleda statsmakterna atl ingripa, bör åtgärder
vidtas uianför finansieringssystemets

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 140

ram.
Eventuella subventioner av drifikostnaderna bör således riktas direkt mol den
komponent som förorsakat ingripandel.

För det fjärde bör enligt
kapitalmarknadsutredningen del ursprungliga målel för paritetslånesystemet, alt
skapa hyresparilel i hela del slatsbelänade bostadsbeståndet, självfallet
kvarstå oförändrat. Om en kostnadsanpassad hyressättning motsvarande
kostnaderna i nyproduktionen (bruksvärdeshyror) tillämpas, medför
paritetskravet att kapitalkostnaderna måste omfördelas i liden och stiga med
utvecklingen av byggnadskostnadema. 1 enlighel med paritetslånesystemels
grundprinciper kan därmed kapitalkostnaderna etableras på en förhållandevis
låg nivå vid början av lånets löptid.

För del femle bör enligt
kapitalmarknadsulredningens mening finansieringssystemet liksom nu motverka
att räntefiuktuationer på kredilmarknaden omedelbart påverkar de årliga
kapitalkostnaderna. Enligl utredningens mening är det vidare av väsentlig
betydelse all finansieringssystemet inte motverkar strävandena att skapa goda
marknadsförhållanden på kreditmarknaden och inte ulgör ett hinder för en snabb
anpassning av kreditpoliliken till rådande inhemska och externa förhållanden.

Till de remissinslanser som åberopat
kapitalmarknadsutredningens yttrande eller anfört liknande synpunkter hör bl.
a. bostadsstyrelsen. RR V, fullmäktige i riksbanken, Lö och Svenska
byggnadsarbetareförbundet saml Svenska bankföreningen.

Många
remissinstanser framhåller önskvärdheten av alt del framtida lånesyslemet görs
förståeligt för andra än specialister och möjliggör alt konsekvenserna
beträffande bl. a. betalningsskyldighet i framtiden kan överblickas. Sådana
synpunkter framför bl, a, länsstyrelsen i Södermanlands län som anser all ell
av de stora problemen med pariietslånel är alt det för "vanliga"
människor framstår som ytterligt svårförklarligt och redan gett upphov till
många missförstånd och mycket missnöje.

Enligt länsbostadsnämnden i Jönköpings län bör
erfarenheterna av det nuvarandesystemet så långl som möjligt tillvaratas och
förenklingargenomföras utan alllförstora föränd ringar i systemet. Terminologin
bör ändras endast i den utsträckning klarheten kräver detta. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Enligt länsslyrelsen i Kristianstads län uppfyller
del tidigare tillämpade systemet med avtrappande subventioner kravel på
enkelhet. Om ett sådani system av statsfinansiella och andra skäl inle kan
återinföras förordar länsslyrelsen förändringar av paritetslånet.

Också bankinspektionen anser atl ett framtida
lånesystem måsle vara någorlunda lätt för den enskilde att överblicka och ge
möjlighet för faslig-hetsägaren atl vid varje tidpunkt beräkna vad han är
skyldig och att åtminstone i slora drag överblicka omfattningen av de skulder
som uppkommer i framtiden, Fastighelsägaren bör vidare kunna utnyttja det
kredilvärde

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 141

i
fastigheten, som inte har tagits i anspråk för redan ingångna förpliktelser,
och över huvud taget behålla så mycket av ägarfunktion och ägarrisk, atl han
har intresse av en rationell fastighetsförvaltning innefattande bl, a, värdebevarande
underhåll.

Även SACO anser atl ett nytt finansieringssystem
måste vara förenligt med god fastighetsekonomi och tillämpas lika för alla
kategorier bostadsföretag. Systemet bör också kunna bidra till att dämpa
hyreskostnaderna i nyproduktionen föratt likvärdiga bosläder oavsett
produkiionsår skall ha samma hyra. SACO är således principiellt positiv lill
elt system som i viss utsträckning utjämnar kapitalkostnaderna över tiden.
Systemet får emellertid, enligl SACO:s mening, inte leda lill dolda
subventioner. Bostadskostnaderna måste i alla händelser betalas och SACO säger
sig ha svårt alt finna fördelar i att dessa kostnader betalas skattevägen.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner två
principiella vägar för utformning av finansieringssystemet intressanta. För del
första ett rent paritetslånc-system som grund men med en inbyggd statlig
räntesubvention, utgörande skillnaden mellan å ena sidan räntan på den allmänna
marknaden och räntan i bostadsfinansieringssystemet, som skulle sättas utifrån
kravel på rimlig boendekostnad. Statens subvention skulle i ell sådani system
vara klari utskiljbar Möjligheterna atl variera räntan efier upplåtelseformen
borde i della syslem också kunna beaktas liksom möjligheterna att utnyttja
pa-ritetseffekten på hela bostadslånet under förutsättning att en statlig totalfinansiering
tillskapas. Den andra vägen anger länsstyrelsen vara ett indexlån i kombination
med en real beskattning. Med utgångspunkt i den pågående
penningvärdeförsämringen erhålls den reala räntan som en restpost mellan
marknadsräntan och penningvärdeförsämringen. Den i dag gällande marknadsräntan
kan således sägas beslå av dels ersättning för försämra! penningvärde, dels
ränta i egentlig mening. Därvid är den förstnämnda ersättningen mer att
betrakta som en amortering. Dessa förhållanden får följaktligen återverkan vid
en real beskattning i det att ränteavdragens storiek minskar och beskattningen
av kapital endast omfattar realräntan. Från bo-stadskostnadssynpunkl skulle
övergången till ett realränlesystem innebära sänkta boendekostnader och större
rättvisa mellan olika upplåtelseformer.

Del kan enligl slatens institut för
byggnadsforskning inie uteslutas alt etl lånesystem med traditionella lån och
låg ränla kombinerat med fastighetsbeskattning som tar hänsyn till inflation
och lägesvärdeförändringar skulle vara bättre än det föreslagna
utjämningslånet. En väsentlig förtjänst med ett lånesystem av anlyil slag är,
enligl institutet, alt det kan ges ganska enkel konstruktion varigenom de
ekonomiska konsekvenserna och förpliktelserna vid varje lidpunki kan
klariäggas för alla berörda parter Den vitaliserande effekt på den
bostadspolitiska debatten som ett för gemene man begripligt lånesystem måste
antas ha får inte undervärderas.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 142

LRF anser det angeläget atl finna en lösning som
både tar sikte på de nuvarande akuta problemen och dessutom är hållbar på
längre sikt. Finansieringssystemet måste vidare uppfylla rimliga
fördelningspolitiska krav och samlidigt upprätthålla en socialt önskvärd
bostadsefierfrågan. Staten bör därför med lämpligt avvägda räntesubventioner
övergångsvis begränsa räntekostnaden. Som ett riktvärde kan gälla en hyresnivå
för hushållen i nyproduktionen som är möjlig alt bära för fiertalet, sedan
hänsyn lagits till eventuella skattereduktioner. Räntesubventionen bör vidare
avtrappas. För all nå en viss omfördelningseflekl bör ränlan successivt kunna
höjas i äldre årgångar, så alt verklig ränta betalas efter etl antal år. Vidare
kan systemet innehålla en viss årlig minskning av subventionsinslaget i nyproduktionen.
Syfiet bör där vara atl på sikt avveckla subventionssystemet och anpassa
produktionen så atl övergången inte blir alltför kännbar för
bosladskonsumenten,

NBD anser atl en kombination av ålgärder bör vidtas
för att nå en acceptabel lösning i dagslägel och skapa förutsättningar för en
återgång lill en realistisk lösning av finansieringsproblemen på längre sikt.
Sålunda anser NBD att samhällsinsatserna bör byggas upp kring följande
åtgärder: ett rän-legaranlisyslem som successivt kan avtrappas, individuella
bosiadstillägg saml i möjlig mån skattepolitiska åtgärder som ökar utrymmet för
bosladskonsumlion, NBD anför vidare att gapet mellan vad som betalas i hyra
och vad som är "självkostnader" är slort och att det måste, i varje
fall temporäri, överbryggas för att undvika krafiiga störningar på bostadsmarknaden,
NBD anser det önskvärt all detta sker genom direkta subventioner från
statsmakterna. Enligt delegationens uppfattning börell räntegarant isystem
dock på sikt avvecklas. Detta innebärati subventionsmomentei i den äldre
produktionen successivt minskas genom en anpassning lill kostnadsutvecklingen i
nyproduktionen. Vid en successiv subventionsavveckling sker således
automatiskt en kapilalkoslnadsuljämning mellan gammal och ny produktion. På
sikl bör målel vara att minska behovet av subventioner även i nyproduktionen.
Detla bör kunna ske genom en försiktig ökning av kapitalkostnaderna för
samtliga fastigheter som rän-tesubvenlioneras, Elt system enligt ovan angivna
riktlinjer innebär enligt NBD all statsmakterna årligen får ta ställning till
subventionernas storlek. Liknande synpunkter framförs av SBEF.

Utredningarnas förslag lill nytt lånesystem,
utjämningslånesystemet , har mött många erinringaroch avstyrks av det
överväldigande flertalet remissinstanser. Motståndet gäller framför allt
förslagets lånetekniska uiformning.

Till de remissinstanser som siäller sig negativa
lill förslagei hör hyresnämnderna och arrendenämnderna för Ha//ands län,
Göteborgs och Bohus län samt Alvsborgs län. sialskoniorei, bankinspekiionen.
RRV. konjunkiurinsiituiei,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 143

bosladsstyrelsen. flertalet länsbostadsnämnder, slalens
insiiiul för byggnadsforskning, flerlalei länsstyrelser, flera kommuner,
kapitalmarknadsulredningen. fullmäktige i riksbanken, flillmäklige i riksgäldskontoret.
LO. Svenska byggnadsarbetareförbundet. SACO. Konungariket Sveriges
sladshypolekskassa, BOFAB, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, postbanken. Folksam, LRF, SBEF. Sveriges
villaägareförbund, Svenska riksbyggen, HSB. NBD m. fl.

Kapiialmarknadsuiredningen. som
jämför utjämningslånesystemet med paritetslånesystemel, anför bl. a. att
förstnämnda system inte uppfyller rimliga krav på stadga och att det i detta
avseende är underlägset paritels-lånesystemet. Vad gäller möjlighelerna all
neulralisera effekterna av en språngvis förändring av byggpriserna kan, enligt
utredningen, utjämningslånesystemet inte sägas vara överlägset
paritetslånesystemet i lånelekniskt avseende, efiersom systemen arbetar med olika
förulsätlningar.

Enligl kapitalmarknadsutredningen
är del vidare olämpligt alt, som utredningarna gjori, bygga upp ett
lånesystem, där låntagarna och långivarna inte kan bilda sig någon klar
uppfattning om den framlida återbetalnings-skyldigheten och där
skuldredovisningen därför saknar reell ekonomisk innebörd. Bristen på
överskådlighet vad gäller de statsfinansiella konsekvenserna av framtida och
obestämda avskrivningsbeslul medför atl utjämnings lånesystemet besitter sådana
inneboende egenskaper att stora och växande subventioner nästan automatiskt
skulle kanaliseras tili bostadssektorn. Det är, anför
kapitalmarknadsulredningen, orimligt all pålägga statsmakterna uppgifien att
snart sagl årligen fatta beslut om de totala boendekostnadernas godtagbara
nivå och därvid tvingas ta ställning till utvecklingen av alla de komponenter
som är av betydelse i ell sådani sammanhang. Utredningen ställer sig också av
principiella skäl avvisande till en ordning där de boendes kapitalkostnader
anpassas nedåt samtidigt som ökade statliga lån med ovissa
åierbetalningsvillkor utbetalas föratt kompensera en höjning av
drifikostnaderna. Liknande tankegångar återfinns i yttrandet frän fiil/-mäktige
i riksbanken. Fo/ksain. LO. Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska
sparbanksföreningen. Sveriges jordbrukskasseförbund. Svenska riksbyggen m. fl.
hänvisar i sina yttranden lill kapitalmarknadsulredningens kritik av
utjämningslånesystemet.

En huvudinvändning mot
utjämningslånesystemet är också enligl fullmäktige i riksgäldskontoret att
subventionsmomentei inle budgetmässigt klart redovisas och atl det under lång
tid förblir obestämt lill sin omfattning. Fullmäktige anser att det föreslagna
finansieringssättet från statsfinansiell synpunkt innebär betydande risker för
gradvis ökande svårigheter och att det kan leda till en från lånepolitisk
synpunkt ohållbar situalion,

RRV finner del förvånande alt det
föreslagna lånesyslemet i huvudsak är anpassat efier nyproduktionens behov.
Enligl verket kan förslaget motverka en angelägen rationalisering av
produktion och förvaltning. Vidare

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 144

framhåller
verkel, som härvid hänvisar till vissa inom verket gjorda beräkningar, att
utredningarnas förslag leder lill betydande åtaganden från Slatens sida. Det
ärenligt verket knappast realistiskt att, med de lånevillkor utredningarna
föreslår, räkna med en återbetalning av de skulder lill staten som låntagaren
ikläder sig. Beräkningar gjorda av bl, a, bosladsstyrelsen. slalens insiiiul
för byggnadsforskning och kapitalmarknadsutredningen ger resultat av liknande
innebörd.

Konjunkiurinsiituiei ifrågasätter lämpligheten av
att en höjning av driftkostnaderna skall motverkas av en motsvarande sänkning
av kapilalulgif-lerna. De krafiigl stegrade oljepriserna det senaste året
skulle således, anför institutet, leda lill en belydande sänkning av
kapitalutgifterna. Vid en fördubbling av priserna på bränsle skulle
kapitalutgifterna uppskattningsvis behöva sänkas med närmare 20 96,

Bosladssiyrelsens främsta invändning mot det
föreslagna lånesyslemet är alt det för låntagaren på grund av systemets
komplicerade uppbyggnad torde vara helt omöjligt att överblicka den förbindelse
han ikläder sig. Samma väsentliga invändningar kan enligt styrelsen riktas från
fastighetsekonomisk synpunkt. Svårigheten att överblicka lånesyslemet följer
bl. a. av att en koniinueriig anpassning förutsattes lill faktorer som
tidigare inte påverkat ka-pitalkosinadsnivån såsom drifi- och
underhållskostnader. Enligl statens institut flyr byggnadsforskning lider
utjämningslånet som bostadspolitiskt instrument av en rad svagheter. Mest
allvarlig lorde enligl inslilulel den allmänna vagheten eller annorlunda
uttryckt den utomordentligt stora anpassbarhelen i systemet vara. Eftersom del
svårligen kan uppställas några kriterier för när finansieringssystemet urartar,
finns heller inga spärrar för hur omfattande statens finansieringsstöd blir.

Hyresnämnderna och arrendenämnderna för Hallands
län. Göteborgs och Bohus län saml Alvsborgs län anser atl den föreslagna
finansieringsformen är oförenlig med bruksvärdesysiemel. Med det föreslagna
utjämningslånet ökar kapitalersättningen och därmed hyran med husets stigande
ålder samtidigt som bruksvärdet minskar genom att huset bliräldre. Till slut
kan bruksvärdet bli så lågt att det inte längre finns utrymme för ökad
kapitalersättning utan denna kan t, o. m. behöva sänkas för atl hyran inte
skall komma över bruksvärdet.

Sialskoniorei anser del vara svårt all uttala sig
om den bosladssociala måluppfyllelsen i förslaget, efiersom utredningarna inte
fullsländigl har analyserat sambanden mellan de bosladssociala målen och
bostadens pris. All uppnå sociala målsättningar genom alt enbart göra
ålerbeialningsreglerna fiexibla på del sätt som utredningarna föreslår lorde,
anför statskontoret, vara svårt, Förslagei leder lill en subventionering som
riktar sig mot bostadssektorn som helhet med oklara fördelningseffekter såväl
mellan fastighetsägare och hyresgäster som mellan hyresgäster av olika slag.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 145

Det föreslagna lånesyslemet synes enligl
bankinspektionen inte uppfylla del självklara kravet på sund kredilgivning atl
gäldenären alltid kan beräkna hur mycket han är skyldig och atl han någotsånär
kan överblicka vilka konsekvenser som följer med ell forlsait skuldförhållande.
Svårigheten atl överblicka den mycket belydande skuld som ackumuleras med åren
leder enligl inspektionen till all svåra värderingsproblem uppkommer vid en försäljning.

Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa anser att
de invändningar som i olika avseenden kan riktas mot det föreslagna
lånesyslemet är av den beskaffenheten att andra vägar bör prövas i syfie alt
uppnå de effekter som utredningarna syfiar lill. BOFAB kan inte finna alt
utredningarna lyckats åskådliggöra hur det föreslagna finansieringssystemet i
praktiken kommer att verka på sikt. Enligt Svenska bankföreningen kännelecknas
förslaget av betydande svåröverskådlighet beträffande dess verkningar för såväl
slalen som låntagarna,

LRF anser att förslaget bygger på en inteckning i
framtida produktionstillväxt och i fortsalt inflation som måsle anses helt
orealistisk och skadlig.

Sveriges villaägareförbund framhåller all del
föreslagna lånesyslemet leder till en ständigt ökad skuld till staten för
villa- och andra småhusägare. Redan efier tio år har lånet nära nog
iredubblais, Efier sextio år kan skulden till staten för elt vanligt egnahem
uppgå till miljonbelopp trots stigande betalningar. Staten förbehåller sig
belåningsutrymme upp till 150 procent av husels värde och småhusägaren får inte
ens låna på inteckningar över denna gräns utan statligt medgivande. Del går
enligt förbundet inte längre alt bygga om eller förbättra egna hem med statliga
lån och alla försäljningar blir beroende av statligt medgivande. Staten äger i
praktiken det egna hemmet. Förbundet tar definitivt avstånd från dessa planer
som i praktiken enligt förbundei medför alt gemene mans egnahemsägande
avskaffas och gör äganderätten lill en ren fiktion.

HSB anser att del föreslagna utjämningslånesystemet
trots förenklingar i jämförelse med paritetslånesystemet är svårgripbart,
framför allt för den enskilde bostadskonsumenten, och anser alt man därför i
första hand bör pröva andra vägar. HSB anger här ell lånesystem med konvertibla
statslån. Det föreslagna utjämningslånesystemet förordas i andra hand.

NBD. som anser alt utredningarna på avgörande
punkter inte följt direktiven, finner förslaget oklart med hänsyn till
effekterna på gällande förhandlings- och domsiolsordning för bestämning av
hyror. Utredningsmaterialet ger heller inte underiag för en närmare bedömning
av om lånekonstruktionen innebär sådana begränsningar atl hyreslagstiftningen
berörs, 1 fråga om förslagets effekter på produktion och förvaltning anför NBD
bl.a. att den antydda metoden för fastställande av bostadsränla innebär att
höga drifikostnader, kalkylerade eller verkliga, i praktiken leder till

10
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 146

en låg bostadsränla. En konsekvens av detta kan bli atl
incitamentet för atl på sikl rationalisera förvaltning och pressa
drifikostnader tunnas ut. Motsvarande resonemang kan föras vad gäller
produktionskostnader. En allmän och glidande höjning av
produktionskoslnadsnivån leder enligl lånekonstruktionen till en lägre
kostnadsränia, vilket i sin tur innebär alt lånesyslemet inte har någon
prisdämpande effekl, NBD framhåller också risken för all en automatisk koppling
mellan produktionskostnad och hyresnivå i varje projekt införs, Belräffande
förslagets ekonomiska konsekvenser för staten och lånlagarna hänvisar
delegationen till beräkningar som redovisas i den av ledamölerna Källenius och
Näverfelt till betänkandet Följdfrågor avgivna reservationen. SBEF, som
ansluter sig lill NBD:s ställningstaganden, redovisar också beräkningar
avseende möjligheterna att omfördela kapitalkostnaderna i liden. Enligt SBEFär
utrymmet för sådana omfördelningar mer begränsat än vad utredningarna antagit.

Bland de remissinstanser som i
slort sett ställer sig positiva till utredningarnas förslag lill nytt
lånesystem återfinns länsslyrelserna I Ösiergöilands. Hallands. Skaraborgs och
Väsierboitens län, Hyresgästernas riksförbund. Slockholms kooperativa bostadsförening
ek. för. och SABO. Flera kommuner har också godtagit utjämningslånesystemet,

Länsslyrelsen i Östergötlands län
finner de anförda motiven för en finansiering av utjämningslånels karaktär
överiygande och tillstyrker därför att förslaget prövas. Ett lämpligt
lillvägagångssält kan enligt länsslyrelsen vara att låneformen införs stegvis
med början i det senast producerade beståndet. Därigenom kan man skaffa sig
erfarenhet av hur etl på papperet till synes väl fungerande lånesystem arbetar
i praktisk tillämpning. Länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Skaraborgs län
anser all det föreslagna lånesyslemet har stora likheter med
paritetslånesystemel och ifrågasätler om inle förändringar i del nuvarande
systemet skulle vara enklare från administrativ synpunkt. De tillstyrker
emellertid i huvudsak väd utredningen föreslår, antingen detta sker genom
införandet av ett nytt lånesystem eller genom en reformering av
paritetslånesystemet. Enligt länsslyrelsen i Västerbottens län ger del
föreslagna systemet bättre möjligheter än paritetslånesystemel au åstadkomma en
lugn utveckling av lånekostnaderna.

Enligt Hvresgästernas riksförbund
har den föreslagna lånekonstruktionen sådana fördelar framför nuvarande alt
utredningarnas förslag bör genomföras. Staten skulle därigenom få ett
bostadspolitiskt medel som ger väsentligt ökade möjligheter att styra
boendekostnadsnivån i enlighet med de sociala mål som uppställts för denna.
Vidare anför förbundet att ui-jämningslånel för nyproduktionen ger samma
hyressänkande effekt som en direkt räntesubvention men att den föreslagna
lånekonstruktionen ger staten möjlighet att för det befintliga bostadsbeståndet
återfå de medel som lagts ut. Förbundet framhåller samtidigt all del föreslagna
finansierings-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 147

systemet
på intet sätt förutsätter atl staten verkligen kommer atl lå igen de medel som
en gång salts in för atl åstadkomma förutsättningar för rimliga hyror.

SABO. som tillstyrker förslaget, anser alt den lid
som stått till förfogande inle gell möjlighet till atl analysera förslaget i
dess detaljer och inie heller dess konsekvenser för samhällsekonomin. Enligt
SABO synes förslaget möjliggöra atl två för de bosladsförvaltande
allmännyttiga företagen väsentliga krav blir tillgodosedda, nämligen dels atl
bostäder skall kunna ställas lill förfogande till ell pris som är eller anses
vara godiagbari för de boende, dels all någon skuldökning inte uppstår hos
företagen om del pris de kan erhålla för sina bosläder inle läcker de kostnader
som under förutsättning av en rationell förvaltning oundvikligen är förenade
med verksamhelen. SABO ifrågasätler dock om det inle föreligger en viss risk
för att en situation, där företagen inte får full täckning för de kostnader som
uppstår på grund av drift, underhåll och bränsle, kommer att uppstå i
anslutning till eller ganska snart efier elt införande av uljämningslån och de
därmed följande kapilalkostnadssänkningarna,

Stockholms kooperaliva bostadsförening ek. for.
föredrar det föreslagna utjämningslånet framför pariietslånel men kan inte
tveklöst tillstyrka delsamma. Det uppfyller inte kravet på klarhet och torde
därför bli svårförståeligt för många. Åtskilliga inom bosiadskooperationen
kommer sannolikt alt hysa misstro mol ett lånesystem som successivt föranleder
allt högre hyror. Helst skulle föreningen vilja se fram mot en lånekonstruktion
av mer traditionell typ.

Utredningarnas diskussion i fråga om metoderna alt
kanalisera subventioner vid användandet av utjämnings- I å n har
föranlett kommentarer från flera remissinstanser. Vissa remissinslanser
understryker alt subventioner i största möjliga utsträckning bör ges i
villkoriig form medan andra ställer sig tveksamma till uppdelningen av
subventioner på villkoriiga respeklive ovillkorliga. Svårigheterna alt överblicka
subventionernas omfattning påtalas av flera remissinslanser.

Alt
subventionsmomentei inte budgetmässigt redovisas har bl, a. konjunkiurinstitutei
och riksgäldsfullmäkiige invändningar mot, Enligl konjunkturinstitutet strider
delta mot praxis i den statliga bokföringen.

Den av utredningarna gjorda distinktionen mellan
villkorliga och ovill-koriiga subventioner kritiseras av några remissinslanser.
Distinktionen synes enligl statens institut för byggnadsforskning ganska
meningslös. 1 hyresfallet är även det som ulredningen kallar villkoriig
subvention en ovillkorlig sådan. Del hushåll som lätt sin hyra subventionerad
under en tid har ingen ålerbelalningsplikt. All låntagaren/fastighetsägaren i
en avlägsen framtid kan få betala tillbaka subventionerna är i princip atl
jämställa med en eventuell framlida beskattning. Kapitalmarknadsutredningen
anser, inte minst mot bakgrund av det långa tidsperspektiv det är fråga om,
värdet av atl göra subventionerna villkorliga föratt motverka uppkomsten av
stora kapitalvinster tvivelaktigt.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 148

Enligt riksgäldsfullmäkiige talar alla skäl för atl
del föreslagna systemet successivt kommer alt leda till en mycket omfattande
generell subventionering av boendekostnaderna, Detla sammanhänger bl.a, med
all de s, k, sociala kriterierna, som avses vara normgivande, med nödvändighet
är mycket vaga och vidare med att systemet förutsätter atl det vid stigande
prisnivå kontinuerligt fattas politiska beslut, som höjer boendekostnaderna i
nominella termer. Sker inle della i tillräcklig utsträckning blir successivt
stigande generella subventioner automatiskt följden. Risken för en sådan
utveckling blir särskill stor, efiersom myndigheterna inle har att samtidigt
och i samma beslutsformer la ställning till prisnivån för all slags konsumtion.
Liknande tankegångar återfinns även i yttrandet från kapiialmarknadsuiredningen.
som anser det oklart vilken av de två av utredningarna nämnda metoderna för
kanalisering av subventioner som förutsätts komma till användning. Genom båda
de föreslagna metoderna skjuls emellertid besluten fram i tiden lill dess det
blir uppenbart alt en avskrivning är oundgänglig. Att subventionerna tänks utgå
genom en framlida avskrivning av statliga fordringar och alt alltså inle
omedelbart belasta statsbudgeten medför att subventionerna ger sken av att vara
kostnadsfria för staten. Riksbanksfullmäktige anför liknande synpunkler.

BOFAB konstaterar atl vad som är subvention resp,
skuld avgörs först i en avlägsen framlid. En normal bedömning av en fastighets
värde, som långivaren kan ha anledning atl göra i olika sammanhang, förefaller
härmed utesluten. Med tanke på denna osäkerhet om den totala fastighetsskuldens
verkliga värde är det dessutom tveksamt, om låntagarna har möjlighet alt
planera sin fastighetsförvaltning på elt rationellt sätt. Liknande tankegångar
återfinns i bl. a, yttrandena frän Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa och
Svenska bankföreningen.

Utredningens resonemang rörande frågan om hur
statens uppoffringar skall redovisas av låntagaren kritiseras av fiera remissinstanser,
däribland RRV, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i
Kristianstads län, kapitalmarknadsutredningen, riksbanksfullmäktige och
Konungariket .Sveriges sladshypolekskassa.

y?/?
K anser att konstruktionen med s. k. uppoffringar inte är överiygande och att
de skuldökningar som kan uppträda t. ex. vid tillämpningen av ett lånesystem
som utredningarna föreslår, bör betraktas som en skuld, betecknas som en skuld
och redovisas tillsammans med ursprunglig låneskuld för de enskilda
låneobjekten. Bostadsstyrelsen, som anser alt nuvarande lagsiifining i fråga
om bokföring av skuldökning bör ges permanent karaktär, kan inle finna att det
föreslagna systemet skapar åsyfiat förtroende. Vidare anför styrelsen att en
löpande redovisning av den s. k. uppoffringen torde vara nödvändig för
bostadsföretagens likvidilelsbedömningar och att det från
administrationssynpunkt är fördelaktigt att kontinuerligt följa ersättningsbeloppet
för varje enskilt låneärende. Också riksbanksfullmäkiige anser

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 149

att
det föreslagna tillvägagångssättet knappast kan skapa fört roende och förståelse
lör lånesystemels konstruktion. Inte heller från redovisningssynpunkt torde
förslaget vara invändningsfritt. Genom atl en del av skulden inle redovisas
kommer fastigheternas faktiska skuldbelastning all vara oklar. Enligt
fullmäktige sy nes det vara själ v klart att den verkliga skuld som belastar en
fastighet alltid redovisas öppet.

Konungariket Sveriges sladshypolekskassa framhåller
att den uppskjutna återbelalningsskyldigheten alllid kommeratl aktualiseras vid
fall av förtida betalning, t.ex. vid exekutiva försäljningar, och all det
framstår som nödvändigt att den faktiska återbelalningsskyldigheten alllid
redovisas.

Flertalet remissinstanser som har avvisat
utjämningslånesystemet har i stället förordat atl paritetslånesystemet
bibehålls men atl det ändras och kompletteras i vissa avseenden. Hit hör
statskontoret, RRV, bosladsstyrelsen. länsbostadsnämnderna i Stockholm,
Uppsala. Östergötlands. Jönköpings. Kronobergs. Kalmar, Krisliansiads,
Göteborgs och Bohus. Alvsborgs, Skaraborgs. Örebro, Västmanlands, Kopparbergs.
Västernorrlands och Norrbottens län, länsstyrelserna I Slockholms. Kronobergs,
Kalmar. Gollands. Kristianstads, Alvsborgs, Örebro, Västmanlands.
Västernorrlands och Jämtlandslän, kapiialmarknadsuiredningen, riksbanksfullmäkiige,
LO. TCO. Svenska sparbanksföreningen. Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Svenska riksbyggen och SAR.

Bosladsstyrelsen
påpekar atl vid de jämförelser som utredningarna gjort mellan det föreslagna
utjämningslånel och traditionella lån slutsatser har dragits som i vissa
avseenden ger en missvisande bild av paritelslänesystemet och all de
fördelarsom tillskrivits utjämningslånel i fiertalet fall äger giltighet även
för pariietslånel. Enligl styrelsen borde det därför ha varil mera fruktbart
alt undersöka möjlighelerna att anpassa pariietslånel till de krav utredningarna
ställt upp på elt framtida finansieringssystem. Viss revidering av
paritetslånesystemel ärenligt styrelsen föranledd av berättigad kritik mol
nuvarande utformning av pariietslånel i fråga om låntagarens avkastning på
eventuellt eget kapital. Paritetslånets lekniska uppbyggnad bör i princip
lämnas oförändrad. En revidering av pariietslånel har vidare,enligl styrelsen,
från administraliv synpunkt avgörande fördelar vid en anknytning lill del
hittills belånade beslåndel. Styrelsen anser bl. a, att såvitt den kan bedöma
en revidering lorde kunna ske utan att erbjudanden om en ny låneform måste
lämnas låntagaren. Liknande synpunkter framför också flertalet
länsbostadsnämnder.

Vid sina överväganden säger sig
kapitalmarknadsulredningen ha funnit atl paritetslånesystemet vad gäller sin
tekniska konstruktion är väl ägnat att uppfylla olika krav på
finansieringssystemet. Det faktum att lånesystemet inte fungerat
lillfredsslällande, och som en följd därav misskrediterats, bör således inte
tillskrivas brister i dess uppbyggnad även om vissa justeringar kan vara
önskvärda. Kapitalmarknadsutredningen anför vidare att det därför

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 150

har
framstått som naturligt atl överväga hur de problem som uppkommit kan
elimineras ulan större ingrepp i lånesystemels konstruktion. Därvid har del
främst gällt all utröna hur evenluella generella subventioner till
bostadssektorn bäst skall kanaliseras. Kapitalmarknadsutredningens slutsats är
att paritetslånesystemet bör lämnas oförändrat till sin konstruktion. En
grundläggande förutsättning för all systemet skall fylla sin avsedda funktion
är atl pariletstalen ovillkorligen anpassas efter byggnadskostnaderna. Om
utvecklingen av byggnadskostnaderna uppvisar avvikelser från den takt som
antogs när basannuiteten fastställdes och kapitalkostnaderna och därmed
amorteringstiden på statslånen följaktligen kommer att skilja sig från förutsättningarna,
bör basannuiteten korrigeras för att återanpassa utvecklingen lill den
ursprungligen antagna. En ändring av basannuiteten får således ses som en
korrigeringsåtgärd som vidtas för alt upprätthålla de ursprungligen beräknade
lånevillkoren.

SCä finner att ett lånesystem som uppfyller de av
utredningarna uppställda villkoren kan erhållas genom såväl del föreslagna
utjämningslånet som det nuvarande paritetslånesystemet kompletterat med en
utjämningsfaktor Enligl centralbyrån är det sålunda möjligt alt inom ramen för
paritetslånesystemet uppnå utjämning av del slag som utredningarnas förslag
innebär, dvs. dels inbördes paritet vad gäller kapitalkostnaderna för skilda
årgångar av hus, dels anknytning av kapitalkostnaderna lill aktuell prisnivå,
dels utjämning i tiden av förändringen i kapitalkostnaderna för varje enskild
årgång. 1 en bilaga till yttrandet visas ingående hur en sådan utjämning skulle
kunna ske inom ramen för paritetslånesystemet genom viss modifiering av
lillämpningen av delta.

Några remissinstanser anser alt
paritetslånesystemet t. v. bör behållas ulan några ändringar. Enligl SAR kan
pariietslånel bibehållas med sina nackdelar, vilka inte lösts i
utjämningslånesystemet, i avvaktan på ytterligare utredning av en rad olösta
frågor.

Utredningarnas diskussion om möjligheterna till
förändringar inom paritetslånesystemels ram genom någon form av subvention har
föranlett kommentarer från fiertalet remissinslanser. Belräffande behovet av
subventioner i någon form råder slor enighet bland remissinstanserna. 1 olika
sammanhang betonas också all dessa bör klari redovisas. Bland remissinslanser
som anseratl paritetslånesystemet bör bibehållas och som förordar subvention av
både statslåne- och botienlå-neräntan kan nämnas bostadsstyrelsen,
kapiialmarknadsuiredningen. riksbanksfullmäktige. LO. Svenska
byggnadsarbeiareförbundei och Svenska bankföreningen.

Kapitalmarknadsutredningen utvecklar ingående sina
synpunkter på sub-venlionsfrågan och erinrar om alt när paritetslånesystemel
konstruerades det kravet ställdes att en rimlig kapitalkoslnadsnivå skall nås
utan inslag av

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 151

statliga
subventioner. Enligl utredningen lorde inställningen till detta krav ha
förändrats något. Kapitalmarknadsutredningen har vid sina överväganden således
utgått ifrån förutsättningen alt ett inslag av subventioner kommer att ingå i
elt reviderat bostadsfinansieringssystem. Enligt kapitalmarknadsutredningens
mening borde subventioner av kapitalkostnaderna som anses nödvändiga knytas lill
den nominella ränla som belastar de boende. Denna metod kan tillämpas för att
nä ett flertal syfien. Staten garanterar enligt denna metod en viss ränla för
såväl de långfristiga bollenlånen som de statliga bostadslånen och utbetalar
direkta subventioner motsvarande mellanskillnaden mellan marknadsräntan och
denna högsta ränla. Metoden erbjuder enligt kapitalmarknadsutredningen således
möjligheter för statsmakterna att anpassa kapitalkostnaderna till en nivå som
kan justeras vid behov. Om slalen på angivet sätt utbetalar subventioner som är
knutna lill skillnaden mellan marknadsräntan och en viss basränta, uppnås
samtidigt den fördelen att räntevillkoren för bostadsbyggandet stabiliseras. F.
n, utgör räntevillkoren på kapitalmarknaden ett osäkert moment i
bostadsfinansieringen. Systemet med fixerad låneränta kan enligt
kapitalmarknadsutredningen sägas innebära atl bostadssektorn isoleras från
påverkan av ränteutvecklingen på kreditmarknaden, vilket torde medföra
fördelar även vad gäller möjligheterna all bedriva en flexibel räntepolitik.
Kapitalmarknads-utredningen anser vidare all en anpassning av räntevillkoren
för bostadssektorn öppnar vissa möjligheter atl uppnå kostnadsneutralitet
mellan bosläder med olika upplåtelseformer. Ulredningen har dock inte sell som
sin uppgifi all närmare utveckla denna synpunkt utan inskränker sig till atl
påpeka atl den kan beaktas. Kapitalmarknadsutredningen anför vidare alt
systemet med räntesubventioner erbjuder den fördelen att kapitalkostnaderna
även i det icke slatsbelänade bostadsbeståndet kan påverkas om man så önskar.

Kapitalmarknadsutredningen anger att den har
övervägt etl system, som skulle kunna sägas innebära att dubbla basannuiteter
tillämpas. Utredningen har dock funnit att ett sådani system är avseväri underiägset
från administrativ synpunkt, att det inte heller är överskådligt för de
berörda, att delta system knappast skulle kunna åstadkomma rättvisa bland
låntagarna med avseende på fiuktuationer i den långa räntan samt att
kapitalkostnaderna med denna metod inte kan påverkas i det icke slatsbelänade
bostadsbeståndet om man så skulle önska.

Beträffande systemet med räntesubventioner anför
kapitalmarknadsulredningen vidare att , om statsmakterna finner att den
kapitalkostnadsnivå som etablerats vid en viss lidpunkt är oacceptabel, den
räntenivå måste beräknas som anpassar kostnaderna till en nivå som anses
godtagbar. Inom ramen för paritetslånesystemet blir beräkningarna enkla. Inga
problem föreligger sålunda enligl kapitalmarknadsulredningen att fastställa
vilket värde på basannuiteten som skulle ge upphov till godtagbara
kapitalkostnader. Sedan denna annuilet fixerats, är det en enkel matematisk
operation alt

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 152

lästsiälla
vilken nominell ränla som svarar mot denna vid givna antaganden om den framtida
utvecklingen av pariletstalen och fastställd löptid på statslånen. Skillnaden
mellan den sålunda beräknade räntan och marknadsräntan subventioneras sedan av
staten. Genoin atl den nominella ränta som skall belasta låntagarna sålunda
fixerats för samlliga årgångar, så att kapitalkostnaderna etablerats på en
nivå som anses godtagbar, kommer ökad säkerhet alt uppnås för att statslånen
blir återbetalda inom den godtagbara amorteringstiden. Systemet utmärks således
av att del inle kräver löpande politiska beslut där bostadskostnaderna i alla
årgångar av hus måste övervägas. Statsmakterna förutsätts ingripa endast då
utvecklingen av kapital-kostnadsnivån anses oacceptabel. Man behöver då endast
justera en enda parameter, den fixerade räntan, och i samband därmed också
basannuiteten, Kanaliseringen av räntesubventionerna kan ske i enkla former
genom utbetalning direkt till de långivande bostadsinstiluten. De verkliga
kostnaderna för staten kan beräknas med stor säkerhet och ingå som en avläsbar
post i statsbudgeten. Del föreslagna systemet med räntesubventioner synes mol
denna bakgrund uppfylla de krav på överskådlighel och klarhet som är
grundläggande för att ett finansieringssystem skall inge förtroende bland de
berörda anser kapitalmarknadsulredningen.

Som tidigare nämnts har många remissinstanser,
däribland bosladsstyrelsen. LO och Svenska byggnadsarbeiareförbundei.
riksbanksfullmäktige och Svenska sparbanksföreningen, uttryckligen anslutit sig
till kapitalmarknadsutredningens synpunkter i denna del eller redovisat
liknande synpunkler,

Bosladsstyrelsen har vid sin bedömning övervägt
förutom subvention av siaislåneränlan även en garanti av botlenlåneränlan saml
båda dessa räntor tillsammans. Styrelsen anför alt såvitt den kan bedöma en
subvention av den långa räntan medföravsevärda fördelar från allmän
kreditmarknadssynpunkl, efiersom kapitalkostnadsnivån för bostadssektorn i det
närmaste helt frikopplas från förändringar i det allmänna ränteläget. Önskvärd
ökad röriighel för den allmänna lånemarknadsränian uppnås enligl styrelsen
härigenom. Vid subvention av enbari bollenlåneräntan krävs ingen
differentiering av räntenivån för bostadslånen med hänsyn till olika
låntagarkalegorier. Styrelsen anför att oavsett vilken form som väljs nivån
bör anpassas så alt lånet kan förväntas "gå ut" inom den fastställda
amorteringstiden. Styrelsen anser dock, med hänsyn till förändringar under
låneliden i boitenlånets och statslånets relativa andel av den samlade låneskulden,
all den garanterade räntenivån skall avse både botienlånel och statslånet.

RRV ställer sig positivt lill en räntesubvention
ulan att direkt ta ställning till behovet av en sådan. Om generella
subventioner aktualiseras är det enligt RRV angeläget att de klart och öppet
redovisas. Dessutom bör övervägas att upprätta en tidsplan för successiv
avveckling av subventionerna. Verket anger atl en subventionering via bl.a,
förbättrade räntevillkor för bostadssektorns kapitalförsörjning bör prövas. En
sådan subvention torde

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 153

vara
administrativt lätlhanteriig och dessutom ge gynnsamma effekter belräffande
neutraliteten i bostadskostnaderna mellan olika upplålelseformer

Konungariket
Sveriges sladshypolekskassa anser att eventuellt utgående generella
subventioner klari skall kunna överskådas. Kassastyrelsen erinrar om att
utredningarna har pekat på möjligheterna att subventionera skillnaden mellan
faktiska och godtagbara ränte- och amorteringskostnader. Detta kan enligl
kassastyrelsen ske genom räntebidrag lill boltenlån och sänkt statslåneränta
eller genom ett system med dubbla basannuiteter. Godtagbara konsekvenser synes
också enligl kassastyrelsen kunna uppnås med ett nominellt lånesystem
kombinerat med underen 20-årsperiod avtrappande subventioner. Oavsett vilkel
lånesystem som väljs är sladshypoteksinstitutionen beredd atl anpassa sin
låneverksamhel lill de ändrade förutsättningar som kan uppkomma.

Ett
system med dubbla basannuiteter förordas av bl. a. länsslyrelserna i Kalmar.
Alvsborgs och Västmanlands län samt länsbostadsnämnderna i Västmanlands och
Norrbottens län. Detta kan ske genom justeringar i paritetslånesystemel,
varvid alternativt en generell subvention genom sänkning av bostadslåneränlan
kan övervägas, 1 båda fallen kan ytterligare sänkning av kapitalkostnaderna
åstadkommas genom förlängning av amorteringstiden. Elt system med dubbla
basannuiteter förordas, då detta anses innebära slora fördelar. Lånet kan
formellt löpa efter en basannuitet som medger återbetalning inom förutsatt tid.
Man behåller också anknytningen lill kostnaderna i nyproduktionen.
Statsmakterna har då också möjligheter alt från lid lill annan bestämma hur
stor subventionen skall vara, dvs. hur stort gapet skall vara mellan den
formella basannuiteten och den subventionerade. Man kan också fastlägga olika
basannuiteter för olika upplåtelseformer och bostadsformer föratt därigenom
åsladkomma koslnadsmiissig jämslälldhet.

Flera
remissinstanser har behandlat frågan om justeringar av basannuitet och
paritetslal i ett sammanhang. Bostadssiyrelsen föreslår att dessa benämningar
bibehålls, Basannuiteten bör fastställas på grundval av hyrespolitiska
bedömningar med beaktande av kravet på kostnadsutjämning mellan ägda småhus
och övriga bosläder. Styrelsen anser emellerlid all kravet på au hålla fast vid
en viss längsta amorieringstid, inom vilken lånet samt uppskjuten ränta i
princip skall vara återbetalt, medför en begränsning av möjligheterna all
sänka basannuiteten. Basannuiteten bör fastställas för en treårsperiod med
möjlighet till omprövning under perioden,om särskilda skäl föreligger.
Paritetstalshöjningen börenligt styrelsen grundas på en prognos beträffande
byggnadskostnadsutvecklingen. Eventuella avvikelser från prognosen beaktas vid
fastställande av paritetstals-höjning för näsla period, Basannuiteten och
paritetstalshöjningen bör fastställas av regeringen för en treårsperiod. Med
hänsyn till de allmänna bosladspoliliska överväganden som skall göras vid
fastställande av dessa faktorer samt vid prövning av frågan om eventuella
subventioner bör del an-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 154

komma
på bosladsstyrelsen att tillhandahålla underlag för regeringens beslut.

Med utgångspunkt i ett numeriskt illustrerat
exempel visar SCB hur en pålaglig tidsutjämning av ökningar i
kapitalkostnaderna kan åstadkommas Ulan betydande rubbning av paritetsialens
avsedda funktioner.

Kapitalmarknadsutredningen har övervägt om principerna
bör ändras vid fastställande av pariletstalen och funnit att så bör ske
åtminstone i ett avseende. I avvaktan på fullständiga uppgifier om
kostnadsutvecklingen i nyproduktionen sker f n. ingen uppräkning av
paritetstalen med hänsyn till kostnadsutvecklingen i nyproduktionen under det
löpande året. Som en följd av eftersläpningen kommer fastigheterna i den sista
årgången därför atl betinga en högre kapitalkostnad vid stigande
kostnadsutveckling och alltså missgynnas vid en jämförelse med lidigare
årgångar, Enligl kapitalmarknadsulredningens mening kan denna olägenhet
lindras om pariletstalen justeras upp enligl någon schablonmelod. Om den
verkliga kostnadsutvecklingen i nyproduktionen visar sig avvika från
genomsnittet, kan den dis-paritet som sålunda uppkommer läll justeras genom
anpassning av pariletstalen så snart tillförlitliga dala föreligger.

Belräffande basannuiteten anför
kapitalmarknadsutredningen all, om kostnaderna i bostadsbyggandet stiger
hastigare än som förutselts när paritetslånesystemels basannuitet fixerats, en
höjning av pariletstalen i enlighel med kostnadsutvecklingen leder till atl
löptiden fördestatligalåneni tidigare årgångars fastigheter förkortas. De
löpande kapital kostnaderna för samlliga årgångar stiger samtidigt till en nivå
som kan komma atl anses som oacceptabelt hög. För att parilelskravet skall
uppfyllas måste emellertid pariletstalen ovillkorligen höjas i enlighet med
kostnadsutvecklingen. Om de löpande kapitalkostnaderna genom en stegring av
pariletstalen stigit till en nivå som anses oacceptabel av statsmakterna, kan
de återanpassas till en lägre nivå genom att basannuiteten, som ju är lika för
alla årgångar, sänks. Den återstående löptiden på statslånen för alla årgångar
utom den sista kan förväntas bli ungefär oförändrad genom all sänkningen av
basannuiteten kompenserar höjningen av pariletstalen. För den aktuella årgången
och de därefier följande kommer enligl kapitalmarknadsulredningen emellerlid
den beräknade löptiden på statslånet atl föriängas genom sänkningen. Härav
följer alt en sänkning av basannuiteten i syfte all kompensera en plötslig
stegring av byggnadskostnaderna leder lill en förlängning av den beräknade
amorteringstiden på statslånen för alla årgångar från och med den för vilken
koslnadssiegringen gäller, även om takten i kostnadsökningarna sedan återanpassas
till den ursprungligen antagna. En föriängning av den beräknade återstående
amorteringstiden på statslånet leder till att ovissheten ökar om den faktiska
innebörden av statens utbetalningar lill bostadssektorn. För att uppfylla det
uppställda kravet alt de finansiella konsekvenserna av statsmakternas beslut
skall kunna överblickas måste därför enligt kapitalmarknadsulredningens mening
en sänkning av basannuiteten under alla om-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 155

ständigheter
begränsas föratt hålla amorteringstiden inom rimliga gränser.

Utredningarnas förslag att e g e n kapitalinsats
for låntagare med statliga lån placeras närmast över boitenlånets övre gräns
har fått etl negativt mottagande bland remissinstanserna. Efiersom
utredningarna i sitt senare avlämnade betänkande. Följdfrågor frångått
förslaget tas inte remisskritiken här upp lill närmare behandling.

Flera
remissinstanser, däribland bosladsstyrelsen, länsslyrelserna i Örebro,
Västmanlands. Jämtlands och Västerbottens län, samt Konungariket Sveriges
stadsbypotekskassa är däremot positiva till förslaget att viss avkastning av
egen kapitalinsats garanteras.

Några
remissinslanser, bl. a. bosiadsstvrelsen. vissa länsbosladsnämnder och
länsstyrelsen i Kalmar län. framhåller all syftet med utredningarnas förslag,
dvs. atl garantera viss avkastning på egen kapitalinsats, går att tillgodose
inom ramen för nuvarande länesystem genom att ändra pariietslåneformeln.

Den av utredningarna föreslagna ordningen för
kapitalersättningens eriäggande, som innebär att kapitalersättningen med
avdrag för förräntning av eventuell egen insats inbetalas till
bosiadsmyn-dighelen, varefter utbetalning därifrån sker till
bottenlångivaren,skulle enligl bostadsstyrelsen innebära nackdelar för såväl
bostadsmyndighel som låntagare och bottenlångivare. Efiersom endast delar av
låntagarens samlade bollenlåneskuld ingår i lånesyslemet, kommer betydande
svårigheter atl uppstå när det gäller att överblicka vad betalningen hänför sig
till. Därtill kommer komplikationer med hänsyn till skilda förfallodagar för
statslån och bottenlån.

Utredningarnas förslag beträffande bostadsräntan,
dvs. k a p i t a 1 k o s t -nadsnivån, har tillstyrkts eller lämnais utan
erinran av flertalet remissinslanser som uttalat sig i frågan. Hit hör
bosladsstyrelsen. Svenska kommunförbundel. Hyresgästernas riksförbund, HSB och
SABO.

Bostadsstyrelsen tillstyrker i princip den av
utredningen föreslagna kapitalkostnadsnivån. Sannolikheten för att löne- och
prisutveckling skall bli sådan att statens uppoffringar skall minska och så
småningom återbetalas inom 60 år, får med den efiersträvade
kapitalkostnadsnivån nu och för ell antal år framåt bedömas såsom mycket liten.
Målsättningen om ell "rimligl pris" på bostaden synes enligt
styrelsen endast kunna uppfyllas, om priset på tillhandahållet kapital bestäms
från bostadssocial synpunkt. Detta förutsätter direkta subventioner från
slatens sida redan från början. Vidare framhåller styrelsen atl en bostadsränla
på 4,0 96 erhålls om hänsyn skulle tas till numera beslutad kompensation lör
merviirdeskatt.

Enligt
Svenska kommunförbundet torde den föreslagna kapitalulgifisnivån inle
möjliggöra att den i och för sig relativt måttliga hyressänkningen på 10-15 96
skall kunna åstadkommas. En större del av det utrymme som skapas för
hyressänkningar genom den föreslagna kapitalkostnadsnivån torde nämligen
behöva tas i anspråk för reglering av sådana kostnader som

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 156

inte har kunnat täckas genom hyresintäkter. Att många
bosladsförvaltande företag f n. har en otillfredsställande kostnadstäckning
framhåller även SABO, som tror atl förväntningar på hyressänkning kan bli svåra
att infria.

Hyresgäsiernas riksförbund anser
däremot all den föreslagna nivån är för hög. Den rimliga kapitalkostnaden måste
enligl förbundei sättas åtminstone 10 kr. per m' lägre för att rimliga
förulsätlningar för en bostadspolitiskt önskvärd hyresnivå skall ges. Vidare
finner förbundet det naturligt att bestämmandel av de i lånekonstruktionen
ingående faktorerna föregås av samråd med hyresgäströrelsen.

Bland de remissinstanser som anser att den föreslagna
kapitalkostnads-nivån är för låg märks NBD. Med så låg kapitalkostnadsnivå för
nyproduktion som utredningarna förordar kan, anför NBD, tidigare i hyresnämnd
låsl-slällda bruksvärden komma all uppfattas som oskäliga och krav på sänkningar
därför aktualiseras. En utveckling som innebär en sänkning av redan fastställda
hyror kan inle accepteras av NBD, Länsbostadsnämnden i Östergötlands län anser
del orimligt att utgå ifrån att hyran i nyproduktionen skall läcka endasl en
tredjedel av de faktiska kapitalkostnaderna.

Utredningarnas bedömning att en
årlig höjning av kapitalersättningen med mellan 3,0 och 3,596 är realistisk
delas av bl, a. SCB och bosladsstyrelsen. Nuvarande höga räntenivå nödvändiggör
enligt bostadsstyrelsen en större höjning än den av utredningarna förordade om
bosladsränlan fastställs på grundval av den angivna kapitalkostnads-nivån. Den
kapitalkostnadsulveckling som följer med en stegring av denna storleksordning
kan emellertid inte anses acceptabel från hyrespolilisk synpunkt. Enligt
bosladsstyrelsen bör stegringen t, v. begränsas till ca 3 % per är.

Några remissinstanser, däribland
stålens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Krisliansiads län. SBEF
och NBD ifrågasätter utredningarnas bedömning.

Statens instilut för
byggnadsforskning pekar på all drifi- och underhållskostnaderna under de
senaste åren har ökat kraftigt. Detta förhållande har utredningarna enligt
institutet inte ägnat tillbörlig uppmärksamhel. Om inte det politiskt
tillgängliga hyresutrymmet, dvs, betalningsförmågan, ökar avsevärt snabbare än
byggkostnaderna kommer kraftiga ökningar av koslnader för drift och underhåll
atl minska utrymmet för statsmakternas kapitalersättning.

SBEF och NBD anser att utrymmet för
kapitalkoslnadshöjningar är mer begränsat än vad utredningarna antagit. Enligt
beräkningar gjorda av SBEF måste detta utrymme beräknas med utgångspunkt i den
förutsättningen alt den ärliga kapitalkostnadshöjningen skall rymmas inom en
hyreshöjning som understiger 0:80 kr,/m' och år, Detla skall enligt SBEF
jämföras med den årliga ökning av kapitalkostnadsersättningen på 1:50-2 kr./m'
som ut-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 157

redningarna kalkylerar med.

Utredningarnas förslag alt den
årliga höjningen av kapitalersättningsanspråken bör bestämmas för ett besläml
antal är i förväg får stöd av bl, a bosladsstyrelsen och länsslyrelsen i
Skaraborgs län. Den principiella utgångspunkten bör enligt bosladsstyrelsen
vara att kapitalersättningen så långt möjligt anknyter till den faktiska
byggnadskostnadsutvecklingen. Styrelsen förordar en period om tre år men
betonar alt möjlighet till ändring under perioden bör föreligga om
kostnadsutvecklingen i betydande omfallning avviker från vad som antagits vid
periodens början. Länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Skaraborgs län anför
atl förslaget skulle innebära atl småhusbyggarna skulle la bättre överblick
över de ekonomiska konsekvenserna av lånesyslemet.

Bland de remissinstanser som
uttalar sig kritiskt om utredningarnas förslag kan nämnas konjunkiurinsiituiei
och kapiialmarknadsuiredningen. Förslaget synes enligt konjunkiiirinslituiet
innebära en onödig restriktion, särskilt med tanke på de svårigheter som är
förenade med en bedömning av den långsikliga utvecklingen förproduktionskoslnadema.
Kapitalmarknadsutredningen anser att osäkerheten om den framtida utvecklingen
skulle leda till trögheter all anpassa trenden till en realistisk ökningstakt.
Osäkerheten om den framlida utvecklingen kommer, även med många subtila
beräkningar och överväganden, ändå alltid att vara stor. Del skapar en naturlig
benägenhet atl prognosera förändringar i underkant. Därtill kommer att elt
fastläggande av en stor höjning av kapitalanspråken kan tolkas som att staten
både väntar en kraftig pris- och lönestegring och är beredd atl tolerera den.
Risken finns för att fastslällandel i sådana situationer därmed innehåller ell
element av självuppfyllelse. Mycket talar mol denna bakgrund för att man i
praktiken kommer atl fastställa etl lågt värde och, om den sista synpunkten är
relevant, även bör göra det.

Bland de remissinstanser som stöder
utredningarnas förslag om minskning av bollenlånet och motsvarande ökning av
bostadslånet återfinns/o>;siO'''

Länsslyrelsen i Jämtlands län anför
all för Jämtlands län bör förslaget innebära att kreditinstituten lar lättare
alt uppfylla centralt gjorda åtaganden. Genom förslaget bör, anser länsbostadsnämnden
i Västernorriands län. möjlighelerna öka alt snabbare klara av behovet av
avlyft, som f n. är en besväriig hake i lånebehandlingen.

Några remissinstanser tillstyrker
förslaget under vissa förutsättningar, BOFAB. SBEF och NBD tillstyrker sålunda
förslaget om utjämningslånesystemet införs. Länsbostadsnämnden i Norrbottens
län. som tillstyrker förslaget, har svårt all förslå motiveringen för förslaget
men ser del som elt led i

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 158

en
övergång till statlig lolalfinansiering av bostadsbyggandel. Liknande tankegångar
återfinns i yttrandet från länsbostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län.

Bosladsstyrelsen anser atl slatens möjligheter till
upplåning av erforderiigt kapital sannolikt är större än övriga kreditgivares
och tillstyrker därför en utökad statlig låneandel. Med hänsyn till viss
osäkerhet vid bedömning av en sådan utvidgning förordar styrelsen tillsvidare
en utökning med 10 % dvs, lill 25096 av låneunderiaget.

Enligt Konungariket Sveriges sladshypolekskassa
däremol synes några bärande skäl att minska botlenlånens storiek inte
föreligga. Ökade finansieringsmöjligheter för bosladsbyggandet innebär
förslaget inte, efiersom staten är hänvisad lill samma kapitalmarknadskällor
som bostadslåneinstituien. Vill man vid rådande brist på kapitalmarknadsmedel
avskaffa de långa väntetiderna på långa lån måsle andra investeringsbehov
begränsas. Länsslyrelsen i Västerbottens län anser alt den föreslagna ökningen
av statens låneandel kan användas rationellare genom att möjliggöra
totalfinansiering av vissa grupper av låneärenden.

Utredningarnas förslag atl amorteringstiden för de
statliga lånen skall förlängas lill 60 år har fått ell blandat mottagande
bland remissinstanserna,

Bosladsstyrelsen, flertalet länsbosladsnämnder.
länsslyrelserna I Uppsala. Kalmar. Krisliansiads, Örebro. Västmanlands.
Västernorriands och Jämtlands län samt Hyresgäsiernas riksförbund hör till dem
som ställer sig i princip positiva till förslaget. Några av remissinstanserna ifrågasätter
emellertid om inte amorteringstiden för småhus bör vara koriare än 60 år.

Enligt bosladsstyrelsen, som anser atl
amorteringstiden för ägda småhus bör vara högst 45 år, utgör en föriängning av
amorteringstiden vid den bostadsprisnivå som förutsätts en av de grundläggande
förulsältningarna för att så långt möjligt skapa utrymme för omfördelning av
kapitalkostnaderna i tiden. En förlängning av amorteringstiden så alt denna
bättre överensstämmer med fastighetens ekonomiska längd torde dessutom vara ett
medel för all förhindra förmögenhetsöverföringar från hyresgäster till
fastighetsägare. Styrelsen erinrar om atl, som en följd av en förlängd amorteringslid,
möjligheterna till rebelåning vid förbättrings- eller moderniseringsarbeten
begränsas. All rebelåningsmöjligheterna begränsas understryker enligt styrelsen
vikten av att betryggande fonder för löpande och periodiskt underhåll
ovillkorligen beaktas vid hyressätlningen. Länsstyrelsen i Västernorriands län
är tveksam till 60 års amorteringstid för småhusen och anför bl. a, att småhus
i viss utsträckning uppförs i orter där del framlida behovet f n, kan vara
mycket svårbedömt. Skuldökningen blir vid en amorieringstid på 60 år betydande
efter ca 15-20 år, vilket kan medföra stora problem för en enskild person.

Några
remissinstanser uttalar sig för en förlängning av amorteringstiden

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 159

ulan
all ange i vilken omfallning della bör ske. Hit hör bl, a, siaiskonioret samt
länsstyrelserna i Kalmar och Krisliansiads län.

Negativa lill utredningens förslag ställer sig bl.
a. länsstyrelserna i Kronobergs och Gotlands län. kapiialmarknadsuiredningen.
slatens insiiiul for byggnadsforskning, riksbanksfullmäktige. Konungariket
Sveriges sladshypolekskassa. Svenska bankföreningen. LRF. SBEF och NBD.

Ell
bibehållande av pariteislånen för enligt riksbanksfullmäkiige med sig att
pariletstalen bör anpassas till kostnadsutvecklingen och att basannuiteten
liksom eventuellt tillkommande subventioner bör utformas så att det statliga
lånet får en avsedd återbetalningstid. Denna återbeialningstid behöver inte,
anser fullmäktige, vara angiven i ett precLst antal år utan kan mycket väl
anges i ell intervall, t.ex. 25-40 år. Fullmäktige anför vidare att återbetalningen
dock inle får ske för långsam! med tanke på att efier en tid behov kan uppkomma
alt ta upp nya lån för reparationer eller ombyggnad. Därvid erfordras
inteckningssäkerhet för dessa lån, vilkel kan förutsätta att avbetalning i
relativt slor utsträckning sketl på äldre lån. Kapiialmarknadsuiredningen
anser alt en längsta amorieringstid på 30-40 år bör kunna godtas och alt det
därvid obetingat skall förutsättas att en fullständig återbetalning kommer atl
ske inom denna tid. Svenska bankföreningen anser att statslånet bör amorteras i
den takt som behövs för alt tillräckligt nybelåningsutrymme skall ha uppkommit
när fastigheten bör renoveras, dvs. i regel efier 350 år. Inteckningar inom det
nödvändiga förmånsläget måste då fritt kunna disponeras av fastighetsägaren
utan hinder av de statliga lånevillkoren.

Statens institut för byggnadsforskning framhåller
alt byggnader som helhet knappast har någon enhetlig brukstid; vissa delar har
en varaktighet av omkring 20 år medan andra har en varaktighet på 60 år och
kanske långt däröver. Med hänsyn till behovet av ganska genomgripande
upprustningar efter ca 40 år är det enligt institutet lämpligt om
amorteringstiderna anpassades lill motsvarande behov av finansiering,
eventuellt med olika amorteringslider för olika delar av byggnaden. Det senare
kan synas administrativt krångligt men gör det möjligt att med differentierade
lånevillkor styra nyproduktionen, t.ex. mot ökad ulrymmesstandard. Också SBEF
anser att utredningarna inte beaktat fastigheternas behov av genomgripande
förbättring och modernisering. Föreningen pekar på den förändring av bl.a. bostädernas
kvalitet, utrustning och planlösning som successivt införs på bostadsmarknaden.
Som exempel nämns alt kostnaderna för byggnadsstommen i dag utgör 20-30 96 av
den totala byggnadskostnaden mot 70-80 96 under 1930-talet. Denna
produktförändring förkortar, anför föreningen, väsentligt moderna fasligheters
varakiighelslid beroende på dels att inrednings- och insiallationsdetaljer
underkastas värdeminskning i snabbare lakt än själva byggnadsstommen, dels all
dessa inredningar efier en maximal förslil-ningslid på 250 år i många fall inle
lönar sig atl byta ut av ekonomiska och lekniska skäl. Därtill kommer atl
förändringar i byggnadsslommens

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 160

planlösning
kommer all erfordras i slörre omfattning i framtiden. Liknande tankegångar
återfinns i bl.a. yttrandet från NBD.

Konungariket Sveriges sladshypolekskassa anser att
utredningarnas syn på amorieringsfrågan strider mot den uppfattning som
tidigare påverkat bostadslångivningen. Stadshypolekskassan erinrar om att
kreditmarknadsui-redningen år 1959 föreslog all generell amorteringsplikt borde
genomföras på faslighelslån antingen genom direkta lagregler eller genom
frivilliga överenskommelser.

Några remissinstanser tar upp frågan om den övre
lånegränsen förstatliga bostadslån. Sålunda anför LRF att likställighet i fråga
om övre lånegräns för olika låntagarkalegorier bör införas, Förbundei säger sig
inte kunna finna några bostadssociala skäl för nuvarande ordning och anser alt
lånegränsen bör ligga antingen vid 95 eller 98 96 av pantvärdel för alla
låntagare. Genom hittills gällande låneregler har man enligt förbundet
försvårat för bostadskonsumenler i vanliga inkomstlagen att skaffa småhus, men
sedan gjort själva boendet relativt billigt genom tämligen liberala avdragsregler.
En sådan ordning förvärrar bostadssegregationen, anser förbundet.

Även SBEF anser alt de statliga lånegränserna skall
vara lika för alla låntagarkaiegorierna och framhåller därvid att den
gemensamma lånegränsen skall anpassas så atl byggherren/förvaltaren genom en
rimlig egen kapitalinsats har ell direkt ekonomiskt ansvar för del ekonomiska
utfallet. Ulan elt sådani ekonomiskt ansvar är del enligt SBEF svårt att få
byggherren/förvaltaren tillräckligt intresserad av att tillgodose de
kvalitativa och miljömässiga aspekterna. Den för alla låntagare gemensamma
övre gränsen för de statliga bostadslånen bör enligt SBEF fastläggas lill
exempelvis 95 % av belåningsvärdel.

Länsslyrelsen och länsbostadsnämnden i
Västernorrlands län anser atl lånegränserna för enskild person som bygger
småhus och äger hyresfastighet skall sättas till 95 96.

Utredningarna har vid sin diskussion om
lolalfinansiering delat upp denna i tre frågor. Den första frågan avser
fullständig finansiering, dvs. ett enda slutligt lån. Den andra frågan gäller
integrerad finansiering, dvs. integrerad kort och lång slutlig finansiering.
Den tredje frågan avser kraven på en bostadsbank, dvs, en samordning av
låneformer och kreditinstitut lill elt enda lån och ett enda institut.
Utredningarnas diskussion föranleder kommentarer från många remissinstanser,
varvid frågan om fullständig finansiering har rönt ett stori och positivt
intresse. Flera remissinstanser understryker emellertid atl frågan om
totalfinansiering är så komplicerad alt ytterligare ulredningsarbele krävs för
all det skall gå att ta ställning i de olika delfrågorna.

Majoriteten av de remissinstanser som berör frågan
om lolalfinansiering, däribland nästan samtliga länsstyrelser och
länsbosladsnämnder. som lar upp

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 161

frågan,
kapitalmarknadsulredningen. Svenska kommunförbundel. LO, Svenska
byggnadsarbeiareförbundei. Hyresgästernas riksförbund, Svenska riksbyggen, SABO
och SAR. ställer sig allmänt positiva lill utredningarnas diskussion.

Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår att man
utreder frågan om en tolalfinansiering genom staten. Mycket viktigt i
sammanhanget är enligt länsslyrelsen all lånet ges innan huset börjar byggas
och alt del sålunda inte uppstår några överfiyltningsproblem med onödiga
ränteutgifter när huset är färdigt. Beträffande förvandlingen av kreditiv till
bollenlån understryker länsstyrelsen särskilt det meningslösa i all söka
förhindra en sådan överfiyttning i ett läge då en allmän åtstramning av
marknaden anses motiverad. Den enda konsekvensen blir ju högre
bostadskostnader. Man kan enligt länsstyrelsen inte gärna reglera konjunkturen
bakåt och del är inle heller rimligt att av penning- eller konjunklurpoliliska
skäl avbryta pågående bostadsbyggen.

Enligt Z.Ooch Svenska byggnadsarbetareförbundet,
vilka förutsätter att kapitalmarknadsulredningen snarast överväger
utformningen av en statlig tolalfinansiering, talar övervägande skäl för en
övergång till statlig tolalfinansiering av bostadsbyggandet. En sådan
finansiering skulle underiätta en omfördelning av kapitalkostnaderna i liden
och därigenom även motverka uppkomsten av infiationsvinster för
fastighetsägarna. Vidare skulle möjligheterna atl garantera en jämn tillförsel
av långfristigt kapital till bostadssektorn öka. Nuvarande komplikationer som
beror på statslånets och fastighetslånets olika långa löptid skulle också
elimineras. Ett ytteriigare skäl för en statlig lolalfinansiering ulgör den
önskvärda formen för kanalisering av subventioner till bostadssektorn,
nämligen nedsättning av den nominella ränta som utgår för fasiighetslånen. De
friktioner i avlyfien av byggnadskrediter som nu regelmässigt förekommer lorde
vidare avhjälpas genom statlig totalfinansiering, förutsatt all finansieringen
sker över statsbudgeten. Även omfattningen av verksamhelen talar för
budgeifinansiering. Om utlåningen finansieras över statsbudgeten föreligger
alltid garantier alt den erforderiiga volymen krediler kan uppbringas. Inga
friktioner behöver uppstå av finansiella skäl för atl del av statsmakterna
fastställda byggnads-programmet skall kunna uppfyllas. Eftersom slatens
upplåning kan ske i en mängd olika former kan en statlig totalfinansiering
tänkas erbjuda den fördelen atl kortfristig upplåning på marknaden i ökad
utsträckning kan förvandlas lill långfristig utlåning.

Svenska riksbyggen bedömer de principiella
synpunkler som anförs av utredningarna som riktiga. Såväl lillämpningen av en
subventionerad räntesats för bostadskapilalet som en omfördelning av
kapitalkostnaden för hela bostadskapilalet oavsett placeringsläge förutsätter
enligt Svenska riksbyggen att statsmakterna har fullständigt infiytande över
bostadskapilalet. En tolalfinansiering innebär påtagliga administrativa
fördelar för såväl låntagare som långivare. Vidare hänvisar Svenska riksbyggen
lill sitt bosladspo-

11
Riksdagen 1974. I saml Nr 150

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 162

liiiska
program, i vilket finns en modell för en tolalfinansiering till de förslag som
framfördes av delegationen för bostadsfinansiering i beiänkandei (SOU 1968:30)
Bostadsbyggandets planering och kreditförsörjning samt till yttrandet från
Svenska byggnadsarbeiareförbundei.

Bland de remissinstanser som är kritiska till
väsentliga delar i utredningarnas diskussion återfinns bankinspekiionen.
slalens instilut for byggnadsforskning, Konungariket Sveriges
sladshypolekskassa, Svenska bankföreningen, som emellertid ställer sig positiv
lill fullständig finansiering. Svenska sparbanksföreningen och poslbanken.

Bankinspekiionen
anför alt konsekvenserna skulle bli mycket vittgående och medföra svåriösta
problem. Följden skulle bli en radikal förändring av vårt kreditväsende. Tack
vare bankernas medverkan kan botlenlåne-institutens organisation och
drifikostnader hållas vid etl minimum och därmed deras räntemarginaler
begränsas lill några tiondels procent. Även den statliga
bostadslåneorganisalionen kan i betydande mån falla tillbaka på bankerna och
därmed begränsa vissa omkostnader, Enligl bankinspektionen är den nuvarande
arbetsfördelningen mellan bankinsliiulen, bollenlånein-stituien och statliga
bostadsorgan i grunden rationell. Fördelar ligger framför alll i den breda
kontaktyta som bankinsliiulen erbjuder. Instituten är också väl rustade all
handha bostadskrediigivning och därmed förenade förmedlingsuppgifter. Det
förefaller så långt nu kan bedömas inte rationellt med en särskild organisation
för ändamålet.

Svenska sparbanksföreningen anför alt sparbankerna
i samarbete med sill inteckningsbolag Spinlab utvecklat finansieringsmetoder
som medfört atl några friktionsproblem mellan den kortfristiga och långfristiga
bostadsfinansieringen inle längre kan sägas förekomma för den del av bostadsfinansieringen
där sparbankerna och Spinlab medverkar. Finansieringsfrågorna bör enligt
föreningen kunna lösas utan en statlig tolalfinansiering.

Bosladsstyrelsen anser sig, med hänsyn lill
utredningarnas uppfattning all ytterligare utredningsarbete bör föregå en
slutlig bedömning, inle böra behandla de av utredningarna aktualiserade
frågorna. Styrelsen vill avvakta dels det aviserade fortsatta
utredningsarbetet, dels ställningstagandet till det statliga
finansieringssystemet. Härvid framhäller styrelsen atl ell finansieringssystem
utformat i enlighet med de av styrelsen förordade principerna inle förutsätter
någon ändring av den nuvarande finansieringsstrukluren.

Utredningarnas uppfattning all slarka skäl talar
för en fullständig finansiering delas av flertalet remissinstanser som uttalat
sig i frågan. Hit hör vissa länssiyrelser och länsbosladsnämnder.
kapiialmarknadsuiredningen. Svenska kommunförbundel. LO. Svenska
byggnadsarbeiareförbundei. Svenska bankföreningen och Hyresgäsiernas
riksförbund.

En statlig totalfinansiering vad gäller de långa
fastighetslånen synes enligt kapitalmarknadsutredningen - som framhåller att
den inte är beredd alt ta slutlig ställning till frågan förrän i samband med
sina överväganden av

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 163

den
svenska kapitalmarknadens långsiktiga utveckling fördelaktig från fiera
synpunkter. En sådan finansiering bör innebära en viss administrativ förenkling
så till vida all antalet lån och därmed antalet betalningstransaktioner
minskar. Därtill kommer atl de överföringar, som följer av alt det statliga
topplånet nu fungerar såsom "buffert" för omfördelningen av lånekostnaderna
i tiden, inte skulle behöva göras. I den mån statsmakterna kommer att välja atl
sänka kapitalkostnaderna genom räntesubventioner i enlighet med de av
kapitalmarknadsulredningen angivna principerna skulle redovisning och
administration av dessa subventioner också förenklas om hela det
paritelsbelånade bostadsbeståndet vore samlat i elt institut.

Från
kreditpolitisk synpunkt är del enligt kapitalmarknadsulredningen av belydelse
om elt tänkt institut för långfristig bostadsfinansiering förutsätts finansiera
sin utlåning via egen upplåning eller via statsbudgeten. Antas institutet
finansieras genom egen upplåning och dess utlåning läcka större delen av
fastighetsbeståndet, skulle dess operationer på marknaden t. o. m, kunna bli av
slörre omfattning än riksgäldskoniorets. Möjligheterna alt föra en effektiv
kreditpolitik skulle härigenom minska. Om statsmakterna skulle komma att
beslula att subventionera boendekostnaderna genom att bestrida mellanskillnaden
mellan marknadsräntan och den ränla som skall belasta lånlagarna, kan
ytteriigare en källa lill problem uppkomma. Den situationen skulle kunna uppslå
alt institutet, med rätta eller ej, anklagades för en lättsinnig
upplåningspolitik eftersom staten ändå subventionerar upplåningsräntan i den
mån den överstiger den fixerade basräntan. De svårigheter som redan idag
föreligger för hypoleksinsiituten skulle vid oförändrad räntepolitik i
förstorad skala överföras till ett bostadsinstitut med uppgifi att svara för
totalfinansiering. Den del som nu finansieras över statsbudgeten skulle
överföras på institutet. Om ett statligt bostadsinstitut inrättas, bör enligt
kapitalmarknadsulredningen därför gälla alt dess verksamhet finansieras över
statsbudgeten. Della är också en förutsättning för att friktioner inle skall
uppslå av finansiella skäl att uppfylla det av statsmakterna fastställda
byggnadsprogrammel. Efiersom statens upplåning äger rum kontinuerligt och i de
former som bäsl kan anpassas lill läget på kreditmarknaden, bör störningarna
för kreditpoliliken bli mindre än om institutet finansieras genom egen
upplåning. Vidare anför ulredningen att finansieringsmetoden skulle medföra
betydande följdverkningar i institutionellt avseende och för kapitalmarknadens
funktionssätt över huvud och att frågan därför bör uf-redas i eu vidare
sammanhang.

Svenska bankföreningen framhåller att en
fullständig finansiering i statlig regi skulle kunna medföra positiva
verkningar för kreditpolitiken och kapitalmarknaden. Såsom utredningarna
påpekat skulle staten nämligen kunna finansiera bostadskrediterna genom
emission av statsobligationer som en del av den totala slatsupplåningen. Denna
kan beträffande omfattning och villkor anpassas till det aktuella läget på
kapitalmarknaden och lill de kre-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 164

ditpolitiska
kraven i stori. Härigenom skulle man befria kreditpoliliken och
kapitalmarknaden från de begränsningar som följt av kravet på kapitalförsörjning
av bostadssektorn lill förmånliga räntor.

Kritiska synpunkter riktas mot utredningarnas
uppfattning av bl. a. bankinspektionen, slalens Instilut för
byggnadsforskning. Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och poslbanken.

Slalens insiiiul för byggnadsforskning anser all
utredningarna inte lyckats dokumentera några bostadspolitiskt siarkt vägande
skäl som talar för en fullständig slatlig finansiering. Vad gäller möjligheten
för slalen alt minska kreditriskerna genom all den skaffar sig förfoganderätt
över de säkerheter som svarar mot de genom amortering av bottenlånen uppkomna
överhy-poteken anför institutet att delta givelvis aren fördel från den
statliga långivarens synpunkt men att frågan om fastighetsägarnas
förfoganderätt över överhypoieken är av väsentligt större bostadspolitisk
belydelse.

Konungariket Sveriges sladshypolekskassa anser all
utredningarnas resonemang i fråga om lånetekniska detaljer äger sin riklighet
men anser atl dessa administrativa skäl inte väger särskilt tungt. En
omläggning till fullständig finansiering vare sig den sker via staten eller via
elt eller fiera kreditinstitut påverkarioch för sig inte den totala
upplåningsvolymen på kapitalmarknaden. Även för slalens vidkommande torde samma
regler om likvidi-letsplanering komma alt gälla som f n, gäller för
hypoleksinsiituten. Med hänsyn lill de omfallande återverkningar på
kreditmarknaden, institutionellt och påannatsätt.som en omläggning lill
fullständig finansiering skulle medföra vill stadshypolekskassan understryka
utredningarnas slutsals atl ytterligare utredningar är nödvändiga. Härvid
torde böra ingående belysas på vilkel sätt upplåningen lämpligast bör ske. Det
framstår ingalunda som självklart atl en upplåning via staten är alt föredra.
Om upplåningen lill bosladssektorn sker för sig via ett eller fiera institut
kan bl, a, verkliga kostnader och ev, subventioner särskiljas ulan
komplikationer. Enligt kassan är sladshypoteksinstitutionen särskilt lämpad
att, om så befinns önskvärt, handha en fullständig finansiering inte minst med
tanke på del förtroende som kassans obligationer åtnjuter.

Poslbanken anVör att vissa kreditmarknadsmässiga
aspekter inle penetreras i betänkandet. Banken framhåller bl. a. alt
kortfristiga fordringar på staten är höglikvida tillgångar såväl hos banker som
andra innehavare, varför en ökning av den koria slatsupplåningen som ersättning
för emission av bostadsobligationer verkar expansivt på kreditmarknaden. Med
den omfattning operationerna skulle behöva få för att vara meningsfyllda skulle
den expansiva effekten i de flesla lägen vara oförenlig med andra
kreditpoliiiska mål.

Synpunkter på omfattningen av den fullständiga
finansieringen förs fram av några remissinstanser. Enligt
kapiialmarknadsuiredningen talar omfördelningskravel för all finansieringen
omfattar hela det paritelsbelånade

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 . 165

bosiadsbeståndel.
Utredningen belönar dock att det självfallet är möjligt, och kan visa sig
praktiskt lämpligt, alt begränsa finansieringen till större projekt, lill
enbari fierfamiljshus eller enligt någon annan princip. LO och Svenska
byggnadsarbeiareförbundei anför att det naturligtvis är möjligt att låla
samtliga fastigheter omfattas av systemet. Härvid förutsätter organisationerna
atl lån lör vissa fastigheter får utgå lill en lägre andel av låneunderlaget.

Svenska bankföreningen framhåller att en
fullständig finansiering i statlig regi inte utesluter ell vissl utrymme för
forisatt utlåning genom de nuvarande hypoteksinstiluten. Dessas framtida
ullåningsverksamhet skulle i så fall avse privalfinansierade projekt och
kapitalanskaffningen skulle ske genom emission av bostadsobligationer lill
marknadsmässiga villkor.

Bland de remissinstanser som uttalar sig positivt
om integrerad finansiering märks Svenska kommunförbundel och SABO.

Enligt Svenska kommunförbundet torde en integrerad
finansieringsform ha stora administrativa förtjänster och väsentligt medverka
lill all kreditgivningen kan ske i smidiga och ändamålsenliga former. I
sammanhanget framhåller förbundet alt svårigheterna att få byggnadskrediliv
ersatta med långfristiga lån ökal under senare år, SABO anför att
kredilförsörjningen under byggnadstiden måste vara tryggad, så alt byggherren
inle råkar ut för onödiga störningar och fördyringar. Likaså måsle
försörjningen med s. k. långa lån vara tryggad så atl avlyfi kan ske i den takt
färdigställandet medger detla. Delta leder enligt SABO till att den nuvarande
ordningen med uppdelning på byggnadskrediliv och långa lån bör ersättas så atl
de lån, som ges under byggnadstiden, sedermera inte behöver utbytas mol långa
lån.

Konungariket .Sveriges sladshypolekskassa
framhåller all integrerad finansiering lör stadshypoteksinstitutionens del
varit aktuell sedan institutionen år 1964 fick möjlighet atl lämna
byggnadskrediliv. På grund av alt efierfrågan på långfristiga krediler vuxit
från år 1964 och fram till dags dato har det inle funnits möjligheter att vid
sidan av den sedvanliga bollenlångivningen lämna byggnadskrediter. En sådan
kredilgivning har bedömts splittra institutionens resurser och ytteriigare
föriänga väntetiderna på långa lån. Stadshypolekskassan anför vidare atl den
så senl som i februari 1973 ingående prövade förutsättningarna för en
integrerad kredilgivning och då kom fram liM all förulsätlningar för sådan kredilgivning
inte förelåg. Stadshypolekskassan framhåller emelleriid att en integrerad
kredilgivning kan sällas igång utan dröjsmål under förutsättning alt
statsmakterna ställer erforderliga medel lill förfogande eller garanterar
erforderliga medel.

Negativa till integrerad finansiering är däremol
bankinspekiionen. Svenska hankföreningen och postbanken.

Bankinspektionen anför att byggnadskreditgivningen
kräver kontinueriig övervakning och medverkan från kreditgivarens sida under
hela byggnadsskedet. Den lokala närheten lill bankkontoren och därav följande
möjligheter

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 166

till
förhandlingar direkt på platsen mellan kredittagare och kreditgivare under
medverkan av värderingsmän och byggnadskontrollanter, t.ex. vid kredit-avlyft,
har varit en oundgänglig förutsättning för alt bostadskreditgivningen skall
fungera smidigt och med minsta möjliga förlustrisk för kreditgivarna.

Liknande
tankegångar återfinns också i yttrandet från Svenska bankföreningen, som anser
alt det starkaste argumentet för en beslående uppdelning av kreditgivningen på
byggnads- och faslighelslån ligger i del nuvarande systemets välutvecklade och
beprövade möjligheter att fortlöpande kontrollera all bostadsprojektet ros i
hamn. När del gäller utredningarnas önskemål all kredilgivningen under
byggnadstiden måste vara tryggad anser bankföreningen atl de årliga
överenskommelserna mellan delegationen för bostadsfinansiering och
bankinstituten innebär att byggnadslånen säkerställs på ell lillfredsslällande
sätt. De byggnadsprojekt som inte kunnat få byggnadslån är sådana som
ekonomiskt sell varil myckel tveksamma. De är dessutom en försvinnande liten
andel av det totala antalet. Beträffande utredningarnas önskemål att
finansieringen av bosladsbyggandet bör ske på sådana villkor att de inte
förorsakar stora skillnader i kostnaderna för fastigheter som uppförs under
olika år framhåller föreningen bl. a, att integrerad finansiering i och för sig
inte skulle innebära att kreditvillkoren blir lika mellan olika årgångar
bostäder. Även på de långfristiga fastighetslånen sätts olika räntor beroende
på vilken räntenivå som gäller på kapitalmarknaden när det långa lånet ges.
Vidare framhåller föreningen att nuvarande av-lyfisproblems orsak, nämligen
bristen på långfristigt kapital, inte skulle försvinna genom en integrerad
finansiering. Däremot skulle sannolikt problemen försvinna om man övergick
lill en fullständig finansiering av de långa bostadskrediierna via statsbudgeten,
eftersom kapitaltillförseln då delvis kan ordnas oberoende av förhållandena på
obligationssidan.

Också poslbanken berör de nuvarande
avlyftsproblemen. Enligt banken har uppdelningen på byggnadslån och
faslighelslån under många år av brist på långfristigt kapital inneburit en
flexibilitet, efiersom nya byggnadskrediter i slor utsträckning lämnats, trots
atl den långfristiga finansieringen av färdigställda objekt ej kunnat ordnas
utan lång väntetid. Ansvällningen av kredilbeloppen för färdigställda ej avlyfiade
objekt är ett uttryck för denna fiexibililet. Vid en integrerad finansiering
skulle den otillräckliga tillförseln av långfristigt kapital vara ännu mera
kännbar, eftersom den då direkt skulle påverka krediterna lill nya byggen. Om
tillförseln av långfristiga medel ökas på del sätt som erfordras för atl medge
integrerad finansiering skulle även den nuvarande organisationen av
kredilgivningen fungera tillfredsställande.

Flera remissinstanser berör frågan om inrättandet
av en särskild bostadsbank, men endast ett fåtal instanser behandlar frågan
separat.

Lö och Svenska byggnadsarbeiareförbundei erinrar om
att delegationen för bostadsfinansiering i betänkandet Bostadsbyggandets
planering och kreditförsörjning framhöll att ett statligt bostadsinstitut bör
kunna få en mycket

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop;
1974:150 167

enkel
organisation. En betydande del av det administrativa arbetet, som hantering av
pantbrev, värdering och inspektion av fastigheter samt avisering av ränlor och
amorieringar, borde enligt delegationen kunna handhas av kommunala organ,
länsbostadsnämnder och bostadsstyrelsen.

Svenska bankföreningen anför att av uttalanden i
betänkandet framgår att utredningarna anser atl skälet för atl eventuellt skapa
en bostadsbank är all en sådan skulle underiätta elt införande av fullständig
eller integrerad finansiering. Det innebär enligl föreningen alt frågan om en
eventuell bostadsbank inte kan behandlas som ett separat problem utan först
kan bli aktuell om man beslutar sig för all övergå lill fullständig eller
integrerad finansiering. Föreningen vill dock understryka att en eventuell
övergång till dessa finansieringsformer skulle kunna ske inom ramen för redan
existerande institutioner ulan all någon ny bostadsbank skapas. En fullständig
finansiering, som enligl föreningen som nämnts skulle kunna medföra positiva
verkningar för kreditpolitiken och kapitalmarknaden, skulle sålunda kunna
administreras av exempelvis bosladsstyrelsen och de lokala organen. Det innebär
enligt föreningen att en övergång till fullständig finansiering uppenbarligen
inle kräver all en ny bostadsbank skapas. Vidare framhåller föreningen atl om
hela kredilgivningen övertogs av en slatlig bosladsbank skulle en myckel
kosinadskrävande organisation för kredilbedömning, rådgivning, granskning,
besiktning m. m. behöva byggas upp parallellt med den expertis som redan finns
i bankerna.

Konungarike! Sveriges stadsbypotekskassa anser att
konsekvenserna för kredilmarknaden och riksbankens möjligheteratt bedriva en
effekiiv penning-och räntepolitik synes ytieriigi svårbedömbara, om
bostadsfinansieringen hell skulle avskärmas och överlagas av staten. Inte ens
en grundlig specialutredning i ämnet lorde kunna helt klargöra dessa
konsekvenser. Styrelsen vill därför bestämt avråda från del experiment, som
inrättandet av en slatlig bostadsbank måste anses innebära. Skapandet av en
dylik bank skulle inte öka kapitalmarknadens resurser och skulle därför inte
heller lösa det nuvarande dilemmat, nämligen atl man inle i en bristsituation
kan finansiera marginalbyggandel annal än på bekostnad av andra investeringsbehov,
som kan göra sig gällande med samma eller t.o.m, ännu slörre styrka.

3.1.7
Bostadsmiljö

RR V, statens institut för byggnadsforskning,
länsstyrelsen i Ösleigöilands län, statens planverk och SAR m. fl. har gett
vissa allmänna synpunkter på utredningarnas behandlingav fråganom bostadsmiljöns
innehåll och uiformning. Det är en samstämmig uppfattning bland dessa
remissorgan atl behandlingen är ofullständig och knapphändig. /?/?KanseraU
utredningarna borde ha prioriterat denna fråga

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 168

i
sitt arbete på grund av dess slora betydelse för bostadshushållen. Statens
institut för byggnadsforskning efleriyser en mer utförlig analys av olika bebyggelse-
och boendeformers egenskaper bl. a. som grund för de överväganden som
utredningarna gör beträlTande behovet av statliga minimikrav på miljöns
uiformning och verksamheter i denna. Länsslyrelsen i Östergötiands län
beklagar att tid inle har kunnat avsättas för en mer ingående behandling av
boendemiljön, eftersom meningarna just nu bryts om vilken bebyggelseform,
flerfamiljshus eller småhus, som är all föredra.

Länsslyrelsen i Jönköpings län betraktar avsnittet
om boendemiljön som en utgångspunkt för etl fortsatt arbete med frågan och
karakteriserar de synpunkler som förs fram och de utredningar som redovisas i
bilagedelen som värdefulla och av slori iniresse.

Flertalet remissinstanser instämmer, som tidigare
har nämnts, i utredningarnas uppfattning atl bostad och närmiljö bildar en
funktionell enhet. Statens Itistitut for byggnadsforskning fmner det emellertid
otillräckligt att vidga synen på bostadsmiljön på det sätt som utredningarna
har gjort och ifrågasätter om del är möjligt att särskilja den fysiska
utformningens belydelse för individens upplevelse av sin bostadsmiljö på ett
så generaliserande sätt som utredningarna gör I ell vidgat synsätt är det,
betonar institutet, önskvärt att i högre grad söka se fysisk och social miljö i
ett sammanhang och att också se bostads- och annan vislelsemiljö, bl. a.
arbetsmiljö, som samhöriga. Sistnämnda synpunkt förs fram också av
länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Blekinge län.

Boendemiljöbegreppeis
innehåll diskuteras av bl.a. bosladsstyrelsen. statens insdtut for
byggnadsforskning, länsslyrelserna i Östergötlands. Blekinge och .Alv.sboigs
län. Landstingsförbundet. LO. TCO. Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgästernas riksförbund och SAR. Bostadsstyrelsen nämner sådani som friylor
för barns och vuxnas lek och utevistelse, lekplatser, tvättstugor och
fritidslokaler. Länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Blekinge län pekar
därutöver på barnstugor, boendeservice i form av mal-, städ- och tvälljänsler,
närbuliker och kollekliv trafikservice. Hyresgästernas riksförbund, som
likaledes erinrar om viklen av tillgång lill samhällelig och kommersiell
service, påpekar all även estetiska och hygieniska kvaliteter måsle beaktas.
Förbundet hänvisar i övrigl lill sitt några år gamla miljöpolitiska
handlingsprogram, där hyresgäströrelsens krav på boendemiljön närmare har
utvecklats.

Slatens insiiiul for byggnadsforskning,
länsstyrelsen i Alvsborgs län och SAR in. fl. tar upp sådana egenskaper som
bebyggelsens uiformning, dess skala och variationsrikedom. SAR menar atl, även
om del inle finns anledning att förringa betydelsen av den ökning av den rent
maleriella bostadsstandarden som har sketl, också de boendes behov a\ atl
kunna skapa sociala kontakter måste tillgodoses liksom enskilda människors
behov av positiva upplevelser och stimulans. Organisationen hävdar att del är
fråga om en

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 169

nedvärdering
av de boendes behov om man bygger en miljö som i sin helhet och sina detaljer
har en skala som saknar relation till människans mått och den gåendes
aktionsradie, som domineras av material som är hårda och avvisande, som har en
utformning som bidrar till atl förslärka alla ljud till störningar, som ger
otillfredsställande skydd mot väder och vind och som har en vegetation som bara
är en utfyllnad av överblivna ytor. Både slalens instilut for byggnadsforskning
och SAR anser att slora delar av den miljö som produceras i dag kännetecknas av
likformighet och monotoni.

SAR riktar uppmärksamheten särskilt på behoven hos
de slora grupper av människor som i dag är hänvisade lill att tillbringa
praktiskl tagel hela sin tid i bostaden och dess närhet. Della gäller
hemarbetande och barn, men också en snabbt växande grupp av åldringar,
sjukpensionärer och förtidspensionärer. Samma påpekande görs av
socialstyrelsen.

En allsidig hushålls- och boendestruktur ses både
som en miljökvalitet i sig och som en förutsättning för andra.
Landstingsförbundet understryker t. ex. viklen härav för sina möjligheter att
svara för sin del av servicen.

Behovet av att uppmärksamma också kraven på
etablering av verksamheter i boendemiljön framhålls av bl.a. bostadssiy-refsen,
statens planverk, länsstyrelserna i Jönköpings, Alvsborgs och Värmlands län.
LO, TCO, Svenska byggnadsarbetareförbundet och SAR. Bostadsstyrelsen finner det
angeläget att fl behovet av verksamheter närmare utrett och alt få klarlagt vad
dessa verksamheter kräver av den fysiska miljön. Vidare bör kostnadernas storiek
och fördelning klarläggas, påpekarstyrelsen. Svenska kommunförbundet och några
kommuner erinrar om all en utbyggnad av verksamheter i bostadsområdena, i den
mån kommunerna skall svara för den, endast kan ske i den takt som kommunernas
resurser ökar och då måsle vägas också mot andra angelägna behov.
Kommunförbundet påpekar i detta sammanhang att finansieringen av
drifikostnaderna i allmänhel ulgör ell betydligt större problem än
finansieringen vid anskaffandet av lokaler, LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet
framhåller de olika förutsättningarna kommunerna emellan vad avser ekonomi och
planeringsresurser. Enligl organisationernas mening kan detta förhällande vara
elt motiv för ökade insatser från statens sida. Länsslyrelsen i Jönköpings län
riktar uppmärksamheten på de förutsättningar som genom organisationer och
enskilda initiativ kan skapas för aktiviteter i bostadsområdena och betonar
vikten av all representanter för folkrörelser, bildningsorganisalioner och
organisationer inom fritidsverksamheten deltar redan vid planeringen av
bostadsområden.

De många anknytningspunkter som finns mellan frågor
om bostadsmiljö och frågor om boendedemokrati understryks av många
remissorgan. Denna fråga behandlas i avsnillet 3,1.8.

Några remissorgan berör de orsaker som kan finnas
till bristerna i dagens nya bostadsmiljöer Statens institut för bygg-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 170

inidsförskning.
LRF och SAR m. fl. ser den snabba utbyggnadstakten och ulbyggnadsenheternas
sloriek som väsentliga förklaringsgrunder.

Slalens insiiiul för byggnadsforskning förmodar alt
produktionens inriktning på stora enheter sätter spår i samtliga led i
byggprocessen och även i fastighetsförvaltningen. Institutet finner det
angeläget all den nämnda produktionsinriktningens betydelse för bostadsmiljön
analyseras föratt framtida problem vid snabb tillväxttakt skall kunna
bemästras. Institutet anser vidare att det bör diskuteras vilket utrymme för
annan produktionsinriktning som den nu lugnare urbaniseringen ger. Institutet
nämner möjlighelerna till ombyggnad och successiv komplettering och föriälning
av bebyggelse med små enheter och omtalar alt en utredning, gjord vid
länsstyrelsen i Stockholms län, visat atl de närmaste tio årens produktion i
länet hell skulle kunna genomföras i sådana former I detta sammanhang fäster
institutet uppmärksamheten vid de hinder som kan uppkomma när det gäller att
ställa om byggandet på delta sätt och framhåller att det synes nödvändigt att
förändra såväl lagsiifining som finansieringsmöjligheter, planeringsrutiner
och produktionssystem.

SAR nämner även andra orsaker till brister i
bostadsmiljön än utbyggnadstakt och ulbyggnadsenheternas storlek, t. ex.
materialutveckling, försök atl dämpa kostnadsökningarna och utvecklandet av en
industriell produktionsapparat. Enligl organisationens uppfattning finns del
inte någon anledning att hävda all någon av dessa förutsättningar skulle lägga
hinder i vägen för att åsladkomma en kvalitativt god bostadsmiljö. SAR menar
att bristerna kan återföras främsi på de förändringar som skett av själva
planeringsprocessen, som i alltför hög utsträckning har styrts av producentledets
krav på rationalitet. I likhet med statens institut för byggnadsforskning
anser SAR atl förutsättningarna är bättre för framtiden när del gäller atl
realisera de mål som ställts upp för bostadsmiljön. Det väsentligaste skälet
härtill är den måttligare bostadsefierfrågan och den därav följande lugnare
utbyggnadslakten.

SABO tar i detla sammanhang upp frågan om de kostnadsföruisätlningar
som gäller för de olika boendeformerna. Organisationen menar atl
fierfa-miljshusföretagen, kanske särskill då de allmännyttiga bostadsföretagen,
utsatts för hård och ofta oberättigad kritik i den pågående miljödebatten.
SABO hävdar atl kritiken, även då den är befogad, har sin grund i ekonomiska
förhållanden, varöver fierfamiljshusförelagen inte råder och belyser sin
upp-fiutning med vissa kostnadsdata. Organisationen syfiar på de olikheter i
skattevillkor som gäller för de skilda upplåtelseformerna.

Några remissinslanser har synpunkler på
utredningarnas undersökning av bostadsområden i Göteborg, Slalens planverk påpekar
alt resultaten i fiera hänseenden avviker från andra liknande undersökningar
och menar alt de därför kräver en fördjupad analys. RRV har uppfattningen alt
undersökningen har visat resultat som efter en mera

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 171

ingående
behandling från utredningarnas sida skulle ha kunnat fungera som underlag för
förslag till miljöförbättrande ålgärder. Göieborgs kommun menar att
utredningarna i denna undersökning på ett förtjänstfullt sätt tagit upp och
behandlat angelägna och intressanta frågor. Även om tiden för analys blivit
kortare än avsett är framställningen klar och välgörande nyanserad, säger
Göteborgs kommun.

RRV är kritiskt inställd till den slutsals som
utredningarna drar från Göteborgsundersökningen och andra undersökningar,
nämligen att brister i närmiljön mera gäller verksamheter än fysisk utformning.
Också statens institut för byggnadsforskning och SAR anför kritiska synpunkter
och menar atl utredningarnas synsätt är alltför begränsat. Bostadssiyrelsen och
stålens planverk säger sig däremot i huvudsak dela utredningarnas uppfattning.
Bostadssiyrelsen understryker dock behovet av klariäggande av hur den fysiska
miljön bör vara beskaffad också i andra avseenden än dem som sammanhänger med
definierade verksamheter,

SAR
delar inte heller utredningarnas mening all brister i bostadsmiljön kan
kompenseras genom en målmedveten verksamhetsplanering. SAR finner denna
uppfattning vara etl uttryck fören alltför begränsad målsättning. Såväl en
omsorgsfull planering av bostadsmiljön som en målmedveten verksamhetsplanering
kan främja utvecklandet av sociala kontakter. Därför behöver båda vägarna
utnyttjas, anser SAR.

Siaiskonioret, länsstyrelserna i Uppsala.
Östergötlands, Hallands, Göieborgs och Bohus, Alvsborgs samt Västernorriands
län. många kommuner, däribland Slockholms, Svenska kommunförbundet. Lö, TCO.
SBEF, Svenska byggnadsarbeiareförbundei. Svenska riksbyggen. SABO och NBD m.
fl. tillstyrker utredningarnas förslag om lån till miljöförbättrande åtgärder,
RRV anser sig sakna underiag för att ta ställning till förslaget, Bosladsstyrelsen.
statens planverk m. fl. har inte uttalat någon mening i frågan.

Länsstyrelsen i Ösiergöilands län understryker
särskilt angelägenheten av atl möjligheter skapas för alt avsevärt förbättra
den yttre miljön i de fier-familjshusområden som tillkommit under senare
årtionden.

Länsslyrelsen i Väsimanlands län. Svenska
kommunförbundet, några kommuner, bl.a. Siockholm, Hyresgästernas rikstörbund
och NBD m. fl. menar, i motsats lill utredningarna, atl lån bör kunna ulgå
oberoende av om de berörda objekten finansierats med statliga lån eller ej saml
oberoende av när områdena kom till.

Länsslyrelsen i Hallands län och Halmstads kommun
säger sig dela utredningarnas uppfattning alt ansvaret för
miljöförbättringarna skall åvila bostadsföretagen och de boende själva.

Svenska kommunförbundel och SBCf framhåller att det
administrativa förfarandet vid långivningen måsle vara enklare än vad som för
närvarande gäller för del statliga bostadslånet. Som skäl för detla anges alt
kostnaderna

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 172

för förbättringarna vanligtvis blir små i förhållande lill
fastighetens totala värde,

S/1/? redovisar utförligt sin syn
på den fysiska planeringens betydelse för möjligheterna alt åstadkomma en god
bostadsmiljö, Slor vikt bör enligt SAR läggas vid idé- och planeringsstadiet,
då de för de boende avgörande besluten bör fattas, Det är då som konsumenterna
skall ges tillfälle till informalion och deltagande, SAR stryker under
nödvändigheten av att den fysiska planeringen samordnas med planering av
sociala verksamheter och långsiktig ekonomi. Enligt SAR bör den fysiska
planeringen ulgå från omsorg om människan. Planerings-begreppet bör utvidgas
lill atl omfatta även förmedling av sociala upplevelser. Planeringen bör
dessutom utgå från landskapets krav och från den lokala miljömässiga
situationen för alt den sociala miljön skall få förankring i sin omgivning.

SAR hävdar vidare all samhällets
mål beträffande fördelning mellan husformer och upplålelseformer bör
klariäggas och en redovisning ske av vad som föranleder en prioritering av den
ena eller andra formen i det konkreta fallet.

När det gäller fierfamiljshusbebyggelse anser SAR atl den
bör motiveras av bl. a. krav på tät exploatering, att spara sammanhängande
grönområden, att ge god service och utrymme för gemensamma anläggningar samt
goda allmänna kommunikationer.

SAR rekommenderar också atl omfattande satsningar görs för
alt utveckla lösningar av bostadsområden som inte är fastlåsta av lidigare
produktionsförutsättningar och förvaltningsformer utan är öppna för nya
kombinationer i syfie att minska motsättningarna mellan olika boendeformer.
Stålens institut för byggnadsforskning anför liknande synpunkter och anmärker
på att utredningarna inte har diskuterat den eventuella önskvärdheten i eller
problem i samband med utveckling av bebyggelse- och boendeformer där flera av
de fördelar som kännetecknar traditionella flerfamiljs- resp, småhus kombinerats.

För ell i alla avseende lyckat
planeringsresullal måste enligl SAR:s uppfattning tid och resurser ställas
till planeringsstadiets förfogande. En hög planeringsberedskap bör
upprätthållas genom alt tillräckliga resurser ställs till förfogande for
kapacitet och hög kvalitet inom planeringsstadiet, anför SAR,

Utredningarna är tveksamma till i n
föra n d e t av minimikrav beträffande bostadsmiljöns utformning. Remissopinionen
är splittrad i denna fråga. Negativt inställda till bindande normer för
boendemiljön är bl, a, SBEF. Hyresgäsiernas riksförbund och SAR. S.4R anser all
en total normering skulle i väsentliga avseenden innebära oerhörda
sche-matiseringar som skulle förhindra varje hänsynslagande till lokala förutsättningar.
Del innebär att det för planeringsprocessens parter - i oenighet

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 173

om
målen och i kamp om prioriteringarna - skulle vara omöjligt atl uppnå ell
resultat som tillgodoser alla intressen. Därför är det enligl SAR:s mening
nödvändigt att målen för utformningen av den enskilda bostaden och för
bostadsområdet utvecklas i sin helhet och beskrivs inle i bindande normer utan
i form av klart formulerade målsättningar, Hyresgäsiernas riksförbund har
liknande synpunkter, Förbundei menar all den enda metoden att på etl
tillfredsställande sätt la hänsyn lill variationerna i kraven är all bereda de
boende möjlighet att genom hyresgäströrelsens lokala organisationer få ett
direkt inflytande över samhällsplaneringen. SBEF gör gällande atl samhällsorganens
reglerings- och styrsystem över hela byggnadssektorn begränsar en önskvärd
produktivitetsutveckling och variationsrikedom i nyproduktion och ombyggnad
och alt regleringarna dessutom försämrar förutsällningarna för att uppnå mest
gynnsamma pris- och produktutveckling. Därför finner SBEF det nödvändigt alt
regleringarna ses över och begränsas lill omfallning och innehåll och inle
ytteriigare utvidgas,

Slatens institut ftir byggnadsforskning finner
däremot att de krav som varit förknippade med den ställiga bosladslångivningen
varil i huvudsak av godo. De har inneburit dels all den helt övervägande delen
av produktionen kunnat ske med en god minimistandard, dels atl den fått en
relativt jämnt fördelad kvalitet, då reglerna försvårat lyxbetonat byggande.
Institutet tar i sitt yttrande också upp de icke önskvärda konsekvenser som
statliga minimikrav enligt SBEF skulle ha och hävdar atl påståenden om alt s.
k. byggkrångel orsakas av statliga minimikrav är olillräckligl grundade.
Institutet åberopar en studie i ämnet, som visar att krångel i regel kunnat
återföras på behandlingen vid de myndigheter som har alt kontrollera au kraven
tillgodoses saml på del förhållandel att ställiga rikllinjer, anvisningar och
råd ofta ges auktoritet som absoluta krav. Som exempel härpå nämns de s, k,
parkeringsnormerna. Brister i samband med tillämpningen av krav, riktlinjer,
råd och anvisningar torde enligt institutets mening kunna bemästras genom att
de myndigheter som utfärdar krav förbättrar informationen om bakgrunden till
dem. Institutet menar vidare all en ökad klarhet avseende bl, a, kravs
juridiska status inte är motstridig önskemål om alt kunna göra avvikelser från
krav. Därför finner institutet det vara av intresse att analysera
förutsättningarna för vidgad dispensgivning saml att utvidga planverkets
typgodkännande och bostadsstyrelsens stöd lill experimenibyggande.

Statens planverk påpekar all utredningarna inle
klargjort vad man menar med begreppen "krav" och "normer".
Verket noterar att det för närvarande saknas rättslig grund att meddela
föreskrifter, dvs. bindande normer, för den fysiska planeringen, men alt det
även i forisäiiningen behövs en allmän vägledning i form av råd och
anvisningar, Verkel omtalar alt det förbereder en skrift med råd och
anvisningar för planering av bostadens grannskap, som huvudsakligen behandlar
frågor om boendemiljöns utformning, Däremol har verket befogenhet all meddela,
förutom råd och anvisningar, även

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 174

bindande
föreskrifier, när del gäller byggnads väsendet, dvs, för byggnads utförande och
tomts ordnande. Planverket berör i sammanhanget de bindande normer som är
förknippade med den statliga bosladslångivningen och nämner att dessa enligl
överenskommelse mellan bostadsstyrelsen och planverket skall överföras till
Svensk Byggnorm och där utgöra dels föreskrifter, dels råd och anvisningar.
Därigenom blir de giltiga för allt bostadsbyggande, vilket verkel ser som en
fördel.

Bosladsstyrelsen
menar att vissa kvaliteter i den fysiska miljön är möjliga att fastlägga i
centrala bestämmelser. Del kan gälla t. ex. erforderlig friyla för de boendes
lek och utevistelse, lekplatsers, tvättstugors och fritidslokalers storlek,
uiformning, läge och underiag. Andra kvaliteter, t.ex, hänsynstagande till och
bevarande av befintlig natur, torde enligt styrelsens mening lämpa sig bättre
all uttrycka i mer allmän form, kompletterad med anvisningar och exempel.
Förfar man på detta sätt lorde de negativa verkningar som utredningarna befarar
av centrala bestämmelser kunna undvikas, menar styrelsen.

3.1.8
Boendedemokrati

Utredningarnasvärdering.ait möj 1 i ghe l e n för
individen all själv få påverka sina levnadsförhållanden är av grund1äggande
värde och att med inf I y t andet i boendet är en rättighet, som bör
tillkomma' alla kategorier boende, stryks under av flertalet remissinstanser,
bl. a. hyres- och arrendenämnderna för Stockholms, Uppsala och Gollands län.
statens planverk, länsslyrelserna i Gollands och Blekinge län och SABO. Också
Sveriges fåsiighetsägareförbund instämmer i utredningarnas värdering men
framhålleratl den bäsla vägen för alt uppnå infiytande har individen genom sina
möjligheter atl själv välja bostad, atl säga upp hyresavtalet eller att genom
byte erhålla en annan lägenhet. Liknande synpunkter anförs av NBD.

SABO omtalar all man inom organisationen f n. är
sysselsatt med all försöka finna lämpliga modeller för tillämpad
boendedemokrati. Detta arbete bedrivs i samarbete med ett av de stora
SABO-företagen och vederbörande orts hyresgästförening, I avvaktan på
resultatet av detta arbete och på de förslag som utredningarna så småningom
kommer all lägga fram inom området vill SABO inte gå in i en diskussion om hur
ett vidgat boendeinfiytande kan och bör utformas,

Hyresgäsiernas riksförbund hänvisar i sitt yttrande
över utredningarnas belänkande i denna del till det belänkande som
hyresgäströrelsens egen bo-infiylandeutredning har avgett.

Utredningarna har redovisat erfarenheler beträf fa
nde medinfiytandefrågor från arbetslivet och funnit att frågeställningarna
där i viss mån är likartade med dem inom bostadsmarknaden.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 175

LO
och Svenska byggnadsarbeiareförbundei ansluter sig till utredningarnas
uppfaUning och anser att utredningarna i det fortsatta arbetet bör beakia de
erfarenheter som vunnits inom arbetslivet, Arbetsrättskommilléns förslag bör
också ge vägledning. SAR tillägger atl utredningarnas parallell med arbetslivet
visar hur försummad boendedemokralin är, Slatens insiitui för byggnadsforskning
framhåller atl, med tanke på den vikt utredningarna lagt vid denna parallell,
de i det fortsalla arbetet bör ta upp och analysera likheter och skillnader i
infiytande och betingelser för delta i arbetsliv och boende.

De svårigheter som kan uppstå vid förverkligande av
boendedemokrati har berörts av fiera remissinstanser. Socialstyrelsen anser
att utredningarna i det kommande arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet ål de
målkonfiiktersom finns mellan de nuvarande boende och fastighetsägarna på ena
sidan och samhällets långsiktiga intressen på den andra, så au de boendes
inflytande över den egna miljön kan starta med gynnsamma förutsättningar,
Bostadssiyrelsen framhåller att de långsikliga samhälleliga intressena måsle
väga tungt i detla sammanhang. Enligt styrelsen är det från
finansieringssynpunkt olämpligt med sådana successiva förändringar enligt de
boendes önskemål, som kan ge anledning lill upplagande av lån i elt flertal
omgångar. Enligt Svenska kommunförbundet har utredningarna inle beaktat
samhällets roll i tillräcklig omfattning när det gäller frågorna om ökat
boendeinflytande. Utredningarnas förslag kan t, ex. leda till att lägenheterna
i en omodern fastighet får myckel varierande standard, vilket kan försvära
genomförandel av kommunens intentioner belräffande planeringsverksamheten.

SAR påpekar atl man i saneringsfallei har möjlighet
all nå kontakt med den presumtive nylljaren av en miljö, som man tänker
förändra eller tillskapa. Också Stockholms och Uppsala kommuner betonar
medinflytande-frågornas belydelse vid saneringsverksamhet men finner del nödvändigt
all dessa frågor utreds mera ingående.

Belräffande frågan om vem som skall företräda
hyresgästernas intressen stryker LO och Svenska byggnadsarbeiareförbundei
under vad utredningarna anfört om hyresgäströrelsens roll och angelägenheten
av att den ges en stark ställning som företrädare förde boende. Dessa remissinstanser
hävdar- med hänvisning till erfarenheten från de fackliga organisationernas
roll på det företagsdemokratiska området - vikten av atl inflytandet inom
boendet baseras på en fast organisation, i"/!BO samt Ljusdals och Motala
kommuner lämnar liknande synpunkter. Också Sveriges fastighetsägareförbund
delar utredningarnas uppfattning all förening tillhörande den organiserade
hyresgäströrelsen bör vara den naturliga förhandlingsparten för fastighetsäga
ren när del gäller frågor om fö rändringar a v fastigheten eller den yttre
miljön. Förbundet erinrarom den förhandlingsverksamhei som har utvecklats
såväl på riks- som på lokalplanet och förutsätter atl den kommeratl byggas

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 176

ut,
Länsslyrelsen i Alvsborgs län menar atl hyresgästföreningen på orten bör kunna
företräda hyresgästerna genom deltagande i den program-och
måisäii-ningsdiskussion som bör föregå varje planläggning av elt nytt
bostadsområde liksom vid varje sanering av äldre bostadsområden. Länsstyrelsen
instämmer i vad utredningarna säger men menaratten komplikation kan vara att
hyresgäströrelsen är svagt representerad på vissa orter och där inte kan sägas
vara representativ för hyresgästerna i gemen,

Länsslyrelsen i Västernorrlands län menar däremot
all det är tveksamt atl primäri hänvisa hyresgästinfiylandet till centrala
organisationer. De frågor, fortsätter länsstyrelsen, där medinflylandet kan ge
direkt resultat berör i första hand bostadens närmaste omgivning och det är
därför önskvärt att i dessa fall ge de boende ett mera direkt infiytande,

SAR anser det omöjligt atl i dag slå fast om SABO
och Sveriges fastighetsägareförbund å ena sidan och Hyresgästernas riksförbund
å andra sidan också i framtiden kommer all kunna företräda resp, part. Detta
beror enligt SAR på resp. organisations framlida vitalitet, SAR berör
hyresgäströrelsens nuvarande organisation med kontaktkommittéer och menar all
en ytterligare nedbrytning av organisationen bör komma till stånd, om
demokratiseringsprocessen skall kunna fortgå. SAR draren parallell med
verksiadsklubbar eller SIF-klubbar inom arbetslivet.

Utredningarnas synpunkler på en lagfäst förhandlingsrätt
som grundval för boendedemokralin delas av länsslyrelserna i Hallands. Skaraborgs
och Västernorrlands län. Halmstads kommun, ulredningen om den kommunala
demokratin. TCO och S.ABO. SABO anför bl, a, att del är nöd-vändigl atl ett
ökat infiytande från de boendes sida kompletteras med att deras ansvar för
förelagen ökar i samma omfattning och atl såväl infiytande som ansvar regleras
i juridiskt bindande former. SABO ulgår vidare från all slor frihet kommer alt
lämnas bostadsmarknadens parier när det gäller utformande av såväl innehåll som
omfattning av boendedemokralin,

Slalens insiitui för byggnadsforskning menar att
del bör övervägas om inte förhandlingsrätten, för att verkligen stärka
hyresgästens slällning, måsle kompletteras med en statlig reglering som
beskriver vad som är rimliga krav på bostaden och dess förvaltning,

Siadskoniorei anser däremot alt lagfäst
förhandlingsrätt inte är det lämpligaste medlet för all ge hyresgäsierna
verkligl infiylande, Verkel menar alt den nuvarande hyreslagstiftningen varil
mindre verksam. Svenska kommunförbundel och NBD påpekar att utredningarnas
förslag om en eventuell lagsiifining om boendeinflytande inie är tillräckligl
penetrerat, NBD anser sig därför inte kunna tillstyrka ett förslag om
lagsiifining ulan förordar att parterna på hyresmarknaden ges tillfälle atl
lillsammans försöka lösa infiytandefrågorna,

Sveriges fåsiighetsägareförbund hävdar med hänsyn
till möjligheterna atl utveckla förhandlingsverksamheien att lagsiifining är
onödig, Förbundei

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 177

framhäller
dessutom, att en eventuell lagsiifining skulle bli ytterligt komplicerad.

Beträffande utredningarnas förslag alt
fastighetsägare skall kunna motsätta sig etl av hyresgästförening påfordrat
arbete endasl om della är lill synnerligt men för fastighetsägaren a nser hyres
- och arrendenämnderna i Hallands, Göteborgs och Bohus saml .Alvsborgs län att
det är oklart vad utredningarna menar. Nämnderna hänvisar till
bostadssaneringslagen och vad den uppställer som förutsättningar för
upprustningsåläggande, nämligen att del skall vara täsiigheisekonomiskt
motiverat. Fastighetsägare skall alltså kunna motsätta sig ett arbele, om
kostnaderna inte kan antas förränta sig inom ramen lör tillåten bruksvärdeshyra,

Hyres- och arrendenämnderna för Hallands, Göieborgs
och Bohus samt .4/i'5-borgs län och länsstyrelsen i Jönköpings län instämmer i
utredningarnas uppfattning att de boende skall kunna kräva att
fastighelsägaren underhåller fastigheten på elt t i 11 f red s s lä 11 a n d e
sä 11, Så gör även hvres-och arrendenämnderna för Slockholms. Upfisala saml Gotlands
län. som dessutom framhåller att hyresgästerna i elt hus inte alltid är
medlemmar i hyresgästföreningen och alt generella förhandlingsbefogenheter då
kanske inte tillgodoser hyresgäsiernas behov av medinfiytande,

Slockholms kooperativa bostadsförening delar
utredningarnas uppfattning all hyresgästförening skall ha en stark ställning
men menar alt undanlag från principen alt hyresgästförening skall företräda
hyresgästerna måste göras för kooperativa bostadsföretag av del slag som
föreningen företräder. Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län menar att
boendedemokrati endast kan förverkligas om ett direkt ekonomiskt infiytande
garanteras. Länsstyrelsen föreslår all man låter utreda, hur de boende direkt
via sina organisationer kan få lillfälle alt beslula i vissa
förvaltningsärenden.

Utredningarnas förslag, att hyresgäst skall ha rätl
att vidta individuell ändring av lägenhetens utformning Ulan alt inhämta
särskill tillstånd från fastighelsägaren får ett blandat mottagande bland
remissinstanserna, Hyres- och arrendenämnderna i Stockholms. Uppsala samt
Gotlands län instämmer i huvudsak i förslaget men tillägger att det är
nödvändigt att uppkomna tvister om en ändringsålgärds lämplighet löses innan
åtgärden ulföres. Nämnderna finner det inte rimligt alt fastighetsägarens enda
skydd mot åtgärder som kan nedsätta säkerheten eller påtagligt försvåra en
rationell fastighetsförvaltning skall vara en möjlighet all i efierhand påkalla
hyresnämnds prövning och eventuellt utlösa en handräcknings- eller
skadesiåndssanktion. Nämnderna understryker också kravet på att
förhandsmedgivande måste vara ovillkorligt såvitt gäller åtgärder som kräver
byggnadslov.

Bosladsstyrelsen framhåller atl förslaget kan
innebära ökade koslnader i fastighetsförvaltningen genom återställande eller
omändringar i samband med hyresgästs avflyttning. Dessa ökade koslnader, säger
styrelsen, kan

12
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 178

innebära
vissa kreditrisker. Styrelsen pekar emellertid på möjligheterna att i samband
med nybyggnation vidga utrymmet för hyresgästens möjligheter till förändringar
utan stora kostnader med hjälp av tekniska lösningar, t. ex. flyttbara väggar.

Statens insiitui för byggnadsforskningar tveksamt
lill om förslaget innebär så stora framsteg med tanke på de
sanklionsmöjligheter som kringgärdar del. Beträffande möjligheterna i nyproduktionen
har institutet samma åsikter som bosladsstyrelsen,

Hyres- och arrendenämnderna för Hallands, Göieborgs
och Bohus samt Alvsborgs län är helt avvisande lill förslaget. De menar all en
sådan regel skulle kunna få till följd atl ändringar utförs, som gör det
omöjligt att hyra ut lägenheten till annan hyresgäst utan hyresförlust.
Nämnderna förordar atl hyresgästen får möjlighet att vända sig till hyresnämnd
för att få tillstånd, om fastighelsägaren vägrar samtycka lill ändringsarbete.
Liknande förslag framför av länsstyrelsen i Blekinge län.

Sveriges
fåsiighetsägareförbund och Slockholms faslighetsägareforening avstyrker också
förslaget. Fastighetsägareförbundet menaratt de boendes möjlighet att
tillgodose sin smak bör utgöras av val av lägenhet respektive flyttning lill
annan lägenhet. Förbundet anför all del lorde ligga i sakens natur att samlliga
boendes önskemål ofiast inle kan tillfredsställas vid upprustning och
forändringar av lägenheter och anordningar. Vissa upprustningsåtgärder i
lägenheterna måste t. ex. av prakiiska skäl genomföras på samma sätt i hela
huset. Det kan gälla sådant som all införa centralvärme och varmvatten.
Tekniskt ekonomiska skäl och hänsynslagande lill med-hyresgäster innebär
således enligt förbundets mening en given begränsning av vad som är möjligt att
uppnå i fråga om den enskildes inflytande över sina boendeförhållanden.
Förbundet framhåller vidare atl, efiersom det i hyresrättsfallel är
fastighetsägaren som bär del ekonomiska ansvaret och ansvaret gentemot myndigheter
och kredilgivare för fastighetens uiformning och skick, den enskildes rält att
handla måsle vara mera beskuren i ett hyreshus än i andra boendeformer. Enligt
förbundei är inle heller förslaget i vad gäller hyresvärdens möjlighet alt
reagera mol förändringar som vidtagits av hyresgäst tillfredsställande. Den av
utredningarna skisserade ordningen är nämligen orimlig från åtskilliga
synpunkter. Den skadeståndsrält för hyresvärden som utredningarna förordar
lorde bli av ringa värde med hänsyn lill att hyresgästen ofia saknar tillgångar
för atl täcka skadestånds-beloppet. Länsslyrelsen i Alvsborgs län och
Slockholms kooperativa bostadsförening finner det tvivelaktigt att hyresgäst
utan fastighetsägarens medgivande bör få utföra ändringar som fordrar byggnadslov.

Bland kommunerna yttrar sig//a//wi/aA/foww(w
positivt om förslaget, medan Helsingborgs kommun framför kritiska synpunkler.

Utredningarnas förslag, all fastighetsägaren i
görlig mån skall överlåta beslutanderätten över gemensamma

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 179

anordningar
inom- och utomhus till dem som bor i fastigheten eller bostadsområdet, fär stöd
av länsslyrelserna i Alvsborgs och Värmlands län. FCO och länsslyrelsen i
Jämtlands län menar all bosiadskooperationen i detta avseende kan tjäna som
förebild för allmännyttiga och privata fastighetsägare,

Stockholms kooperaliva bostadsförening ek. for.
anser att det ligger nära lill hands alt instämma i utredningarnas åsikt, men
all det vid närmare överväganden framkommer så många oklarheteratt det inle
synes lämpligi med ett ställningstagande förrän dessa eliminerats. Sveriges
fåsiighetsägareförbund menar att förslaget från utredningarna visar alt
frågorna om rättigheter inte kan frikopplas från frågorna om skyldighet och
ansvar. Förändras gemensamt utrymme så att det får ell annal användningsändamål
än som avsetts, har den minoritet av hyresgäsierna som har motsait sig
förändringen enligt nuvarande regler rält all säga upp hyresavtalet till
upphörande, räll till nedsättning av hyran och eventuellt rätt till
skadestånd. Detsamma gäller om hyresgästförening eller hyresnämnd skulle
tillerkännas beslutanderäiten i stället för hyresgäslkollektivet, säger
förbundet.

Flera remissinslanser tar i sina remissvar upp
frågor som anknyter till

upplålelseformen bostadsrätt. Bl. a, LO. Svenska sparbanks

föreningen, SBEF och Svenska byggnadsarbelareflirbundel anför att den bästa

garantin för demokrati i boendel är all upplålelseformen bostadsrätt får en

slörre andel i produktionen. Mol bakgrunden härav beklagar LO och Svenska

byggnadsarbetareförbundet att det inflytande som tillgodoses inom bostads-

kooperationen inte fått en starkare markering i betänkandet. Svenska riks

byggen finner det anmärkningsvärt all utredningarna inte tar upp bostads

rättens fördelar som upplåtelseform utifrån boendedemokratisk synpunkt.

Svenska riksbyggen anser att utredningarna borde ha lagt fram förslag lill

ålgärder som undanröjer faktorer som påverkat bostadsräitsproduktionen

i negaliv riktning och som underiällar för de boende ätt i bostadsrätls-

föreningsform överta befintliga hyreslägenheter. \

Också länsslyrelsen i Jönköpings län nämner de
möjlighetef, till medinfiytande som finns i bostadsrättsföreningarna, medan
slatens institut för byggnadsforskning anser att utredningarna glidit förbi
denna frågeställning. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar all del finns
slörre anledning alt utveckla en boendedemokrati inriktad på vad slag
bostadsbebyggelse som bör realiseras både vad avser bebyggelsetyp och
upplåtelseform än att försöka finna former för demokrati inom de skilda, var
och en på sitt sätt relativt fixerade förvaltningsformerna, NBD anlägger
liknande synpunkter. Delegationen framhåller vidare att de förslag att
överföra vissa kommunala företags lägenheter till bostadsrätter som har
framföris i olika sammanhang allvarligt bör prövas.

Statskontoret pekar på alt utredningarna i det
fortsatta arbetet bör pröva möjligheterna att ge lån lill
bostadsrättsföreningar som vill köpa fastigheten

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 180

i samband med ombyggnad. Hyres- och arrendenämnderna i
Slockholms. Uppsala samt Gollands län framför samma åsikt,

SAR har en i viss mån annan
uppfattning i frågan än länsstyrelsen i Östergötlands län och NBD, Förbundet
menar, all man i del fortsatta arbetet bör verka lör alt hyresräll jämställs
med bostadsrätt, när det gäller in-nylandefrågorna.

Utredningarnas synpunkler på alt ge
hyresgäsierna i en fastighet möjlighet till insyn i fastighetsägarens
ekonomiska förhållan-d e kommenteras av ett par remissinslanser.
Länsslyrelserna i Alvsborgs och Värmlands län instämmer i utredningarnas
synpunkter. Hyres- och arrendenämnderna i Slockholms. Uppsala och Gollands län
anser däremot förslaget omotiverat. Endasl den omständigheten att en
motsvarande ordning föreslås gälla på arbetsmarknadens område kan inte utan
vidare leda lill den slutsatsen, atl insynsmöjligheten har någon uppgifi att
fylla på hyresmarknaden, säger dessa remissorgan.

Beträffande gränsdragningen mellan
boendedemokrati och den kommunala representativa demokratin hävdar statens
insiiiul ftir byggnadsforskning, all utredningarna inte gjort en sådan
avgränsning. Ulredningen om den kommunala demokraiin anser det angeläget atl
gränsen mellan de kommunala organens ansvarsområde och de boendes infiytande
blir föremål för ytteriigare överväganden i det fortsatta arbetet.

Utredningarnas fortsatta arbete
beträffande boendedemokrati kommenteras av etl par remissinstanser, Slalens
insiiiul för byggnadsforskning anser atl utredningarna bör teckna den enskilda
människans levnadsvillkor, t. ex, sociala olikheter och bristande
valmöjligheter, som ligger bakom människors krav på bl. a, förbättrad kommunal
demokrati och infiytande i företag och boende. Slalens planverk menaraii
utredningarna i del fortsatta arbetet bör göra en utföriigare karlläggning av
de frågor på vilka de boende har behov alt öva inflytande.

3.1.9 Köpeskillingsprövning

Utredningarnas förslag till
prövning av köpeskilling vid snar försäljning av småhus har hos
remissinstanserna erhållit etl blandat mottagande.

Konjunkturinslilulel anser alt
utredningarnas förslag lorde vara förenat med vissa komplikationer som inle
närmare berörts i betänkandet. Institutet framhåller att svårigheten torde
ligga i möjligheten att få en effektiv kontroll av efterlevnaden, vilkel kan
begränsa verkningarna i belydande omfallning. Förslaget som innebär att
initiativrätten skall ligga hos kommuner kommer enligt institutet att medföra
att en belydande variation i praxis kommer alt utbildas i skilda kommuner. En
lösning som institutet rekommenderar

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 181

är den metod som provas i Lidingö kommun och som innebär
alt köparen förpliktigar sig atl efier vissa fastställda regler inbetala 15 000
kr. vid en försäljning inom 10 år.

Andra remissinstanser, däribland
RRV, anser att åtgärder mot en oförmånlig prisbildning på småhus i första hand
skall inriktas på de grundläggande orsakerna till denna. Verket påpekar atl
problemet med alt säljare av småhus kan tillgodoräkna sig det kapitaliserade
värdet av kommunala marksubventioner därmed dock inte är löst och menar att del
kan finnas anledning att i särskild ordning pröva användningen av kommunala
mark-subventioner. Prövning bör ske med särskild hänsyn till om marksubventioner
kan betraktas som ell effektivt bostadspolitiskt instrument från bosladssociala
utgångspunkter. Först efter en sådan prövning bör det enligt verkets upplänning
avgöras om det finns behov av all införa en priskontroll.

Slalens insiitui ftir
byggnadsforskning är tveksam till föreslagen prövning av köpeskilling vid snar
försäljning av småhus och hänvisar till tidigare erfarenheter av liknande
kontrollåtgärder för bl. a. bostadsrätter. Institutet anser lörsin del att
risker finns föratt en "svart marknad" etableras. Flera
remissinstanser har anfört liknande synpunkter, däribland Vetlanda och Uddevalla
kommuner saml SACO.

De remissinstanser som ställt sig
helt negativa till utredningarnas förslag har motiverat sina ställningstaganden
med atl prisbildningen på småhusmarknaden i huvudsak bör stabiliseras genom
etl ökat utbud av småhus som därmed skapar balans mellan tillgång och
efierfrågan. Med dessa åtgärder undanröjes behovet av statliga
kontrollåtgärder. Till de remissinstanser som ansluter sig till denna och
liknande uppfattningar hör länsslyrelserna i Kronobergs, Gotlands. Blekinge,
Kristiansiads. Skaraborgs, Värmlands. Västmanlands. Jämtlands och Västerbollens
län. Nacka. Solna. Eslövs. Trelleborgs. Tjärns, Marks. Lidköpings och Are
kommuner, länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Örebro och Västerbollens län.
Svenska sparbanksjöreningen. LRF och Sveriges irähusfabrikers riksförbund.

Positiva till utredningens förslag lill prövning av
köpeskilling vid snar försäljning av småhus är bostadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Uppsala. Jönköpings och Kopparbergs län samt Stockholms.
Södertälje. Linköpings. Gislaveds. Nässjö, Lunds, Öckerö, Torsby, Köpings.
Sala och Sundsvalh kommuner, Svenska kommunförbundel. LO. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska meioll-indiisiriarbeiarelörbundei. Svenska
fabriksarbeiareförbundel. Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen. HSB.
Slockholms kooperaliva bosiadsförening ek. för. och SABO.

Andra remissinstanser, däribland länsstyrelsen i Malmöhus
län och Malmö kommun, anser atl kommunerna bör använda de nuvarande
möjligheterna att i samband med övertagande av statliga bostadslån ingripa
genom alt vägra den borgen för 5 96 av låneunderlaget som fastställts av
vederbörande länsbostadsnämnd och som erfordras för all lånet skall få
övertagas av den nye köparen.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 182

3,2,
Betänkandet Följdfrågor

3.2,1
Lån för ombyggnad

Remissinstansernas allmänna uppfattning beträffande
utredningarnas förslag att statens lånestöd vid ombyggnad, liksom vid
nybyggnad, skall lämnas som utjämningslån, är givetvis beroende av den
ställning de tidigare har tagit till utjämningslånesystemet som sådant.

Hyresgäsiernas riksförbund. SABO och Sundsvalls
kommun, vilka ansluter sig till förslaget om uljämningslån lill nybyggnad,
anser all sådani lån skall kunna ulgå även vid ombyggnad. Även
länsbosladsnämnderna i Skaraborgs och Västerbollens län. länsslyrelsen i
Skaraborgs län. Veilanda och Örnsköldsviks kommuner in. fl. har uttalat sin
principiella anslutning till utredningarnas förslag men har uppfattningen att
de syfien som utredningarna vill främja genom elt utjämningslån lika väl skulle
kunna tillgodoses genom en revidering inom paritetslånesystemels ram.

Statens planverk har inle uttalat någon mening i
finansieringsfrågan men anser sig kunna konstatera all en lillämpning av
utjämningslånesystemet på ombyggnadsverksamheten inte skulle medföra några
olägenheter när det gäller verksamhetens inriktning eller valet av
kvalitetsnivå.

Flerialet
remissinslanser avstyrker, som lidigare har nämnts, att uljämningslån införs
för nybyggnad. De avstyrker därför också en lillämpning härav vid ombyggnad. De
motiv som redovisas för detla är desamma som beträffande nybyggnad. Även bland
den stora majoritet som har avstyrkt utjämningslånel finns det emellerlid
flera som stryker under angelägenheten av en samordning mellan formerna för lån
till nybyggnad och till ombyggnad. Bland dessa återfinns sialskoniorei.
bosiadssiyrelsen. flera länsbostadsnämnder, slatens insiitui för
byggnadsforskning, några länsstyrelser och kommuner, SBEF, HSB och NBD.
Länsbostadsnämnden i Slockholms län framhåller att lånevillkoren inte bör verka
styrande på valet mellan olika grad av ombyggnad och ej heller på ett val
mellan ombyggnad och toialsanering. SBEF framför i detta sammanhang som sin
uppfattning att den statliga finansieringsmedverkan vid förbättringar av det
äldre fastighetsbeståndets standard och miljö skall vara öppen och tillgänglig
för alla fasligheter och ägar-kategorier.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län och stålens
institut,ftir byggnadsforskning påpekar de svårigheter som i framtiden kommer
atl föreligga all finansiera ombyggnadsåtgärder i fastigheter som redan har
utjämningslån. Dessa fasligheter kommer alt sakna utrymme för en återbelåning,
menar dessa två remissinstanser. Statens instilut for byggnadsforskning ser som
utväg ur delta dilemma att lånen för nyproduktion delas upp på två eller flera
lån med olika löplider och följaktligen olika bostadsränlor.

Frågan om avvägningen mellan lån med omfördelning
och annuitetslån berörs av bl.a, bosladsstyrelsen. flera läns-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 183

bostadsnämnder,
länsstyrelserna i Kalmar, Skaraborgs och Örebro län, SBEF och SABO.

Positiva till den avvägning som utredningarna
själva har gjort är länsbostadsnämnden och länsslyrelsen i Skaraborgs län och
SABO.

Bosladsstyrelsen anser i likhet med utredningarna
att tillämpningsområdet för lån med omfördelning bör utvidgas. Betänkligheter
häremot från kreditrisksynpunkt bör vika av bosladssociala skäl, menar
styrelsen. Dock vill bostadsstyrelsen förorda en begränsning av
tillämpningsområdet jämfört med utredningarnas förslag på så sätt att
annuitetslån får utgå vid mindre omfattande ombyggnader och/eller åtgärder med
kort varaktighet, I dessa läll, säger styrelsen, har kapitalkostnadsaspekten
regelmässigt betydligt mindre tyngd.

Länsbostadsnämnden och länsslyrelsen i Kalmar län
påtalar det förhållandel att ombyggnad av hus som finansieras med annuitetslån
kan lä högre kapitalkostnad än hus som finansieras med paritetslån, även om
ombygg-nadskostnaden i del förra ftillel är lägre. Denna inkonsekvens måste
rättas till hävdar dessa remissinstanser.

Länsbostadsnämnden och länsstyrelsen i Örebro län
vill gå längre än utredningarna har gjort och menar att lån med
kapilalkoslnadsomfördelning bör kunna ges till alla ombyggnader och alltså
ersätta annuitetslån vid be-griinsade ombyggnader. Länsbostadsnämnden i
Slockholms län har en i viss mån annan uppfattning. Den anser alt annuitetslån
är den lämpligaste formen för finansiering av åtgärder, som ökar husets
varaktighet med högst 30 år. För atl undvika att låneformen blir styrande på
valet av ombyggnadsåtgärder föreslår dock nämnden, som rekommenderat alt
paritetslånens amorieringstid vid nybyggnad föriängs till 60 år, att också
annuitetslånens löptid förlängs samt att paritetslån får meddelas i större
utsträckning än enligt nuvarande regler.

Länsbostadsnämnderna i Östergötlands och Jönköpings
län samt länsslyrelsen i Jönköpings län hänvisar lill de skiftande förhållanden
som råder inom del äldre beslåndel och föreslår mot bakgrund härav att
länsbostadsnämnderna ges möjlighet all tillämpa lånebestämmelserna utan alltför
fastlåsta regler.

Också SBEF stryker under behovet av en bättre
anpassning av kapitalkostnaderna till det faktiska boendevärdel efter
saneringsåtgärder,

Länsbosladsnämnderna och länsslyrelserna i
Jönköpings och Skaraborgs län delar utredningarnas principiella inställning i
frågan om kapitalkostnadens anpassning till bostadens återstående brukningstid
och åtgärdens varaktighet. Länsbosiadsnämnden och länssiyre/sen i Skaraborgs
län påpekar att det dock kan bli en svår och grannlaga uppgifi för
länsbostadsnämnderna att göra de erforderiiga bedömningarna. Statskontoret
menar att vid en avvägning stor hänsyn måste tas till åtgärdens varaktighet.

/V5S
anmärker på all utredningarnas förslag i praktiken kommeratl verka

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 184

styrande
på fastighetsägarens handlande. Eftersom löptidens längd, som avgör
kapitalkostnadens sloriek, hänger samman med ombyggnadens art och omfattning
kan detta leda till att fastighetsägaren föredrar att låla fastigheten
förfalla tills en total ombyggnad eller rivning och nybyggnad är enda
alternativet framför att vidta i och för sig välbetänkta ombyggnadsarbeten som
han finner olönsamma.

Också Hyresgästernas riksförbund riktar viss kritik
mot utredningarna på denna punkt genom alt hävda att utredningarna i alllför
hög grad betonar långivarens möjlighet att återfå utlånade medel och alllför
litet beaktar de bostadssociala aspekterna på frågan.

Bostadsstyrelsen anser alt det saknas motiv för all
acceptera lika långa amorteringstider vid ombyggnad som vid nybyggnad. Att
ställa krav på nybyggnadsstandard i alla avseenden för att medge 60-årig
amorteringstid kan leda till onödigt omfattande ombyggnader, menar
styrelsen,och åberopar också hänsyn till kulturhistoriska värden och
trivselvärden samt sociala hänsyn m. m. för en lägre standard i eu eller annal
avseende. Styreisen bedömer att kapitalkostnaden därför bör beräknas på
grundval av en amorieringstid på högst 40 år.

Bosladsstyrelsen har vidare en gentemot
utredningarna i viss mån avvikande uppfattning belräffande vilka faktorer som
bör vara bestämmande för valet av låneform och för amorteringstidens längd.
Styrelsen menaratt hänsyn skall las till dels den bostadsmiljö och standardnivå
som uppnås, dels ombyggnadsålgärdernas omfattning och kostnad, under det atl
utredningarna har satt bostädernas återstående brukningstid och åtgärdens varaktighet
i främsta rummet.

Till
åtgärd som resulterar i nybyggnadsstandard anser styrelsen alt paritetslån med
basannuitet beräknad utifrån en löplid av 40 år bör kunna utgå. Detsamma bör
enligt verkets mening gälla för sådan kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse som kan erhålla förhöjt låneunderlag eller till-läggslån. När
del gäller ombyggnad till lägsia godtagbara standard utan utvecklingsmöjligheter
bör endasl annuitetslån med löptider på mellan 20 och 30 år kunna komma i
fråga. Om varaktigheten är kortsiktig eller om-byggnadsåtgärderna mindre bör
annuitetslån med löplider på 10-20 år erbjudas, oberoende av vilken standard
som uppnås genom åtgärden. Bostadsstyrelsen anser vidare atl annuitetslån bör
bibehållas som en valmöjlighet i de fall då paritetslån inte önskas. Längsta
löptid bör då vara 30 år.

Till utgångspunkt för beräkning av basannuiielens
storlek bör tas basannuiteten i nyproduktionen. Den av utredningarna
redovisade principen bör därvid kunna användas, .säger bostadsstyrelsen.

Belräffande ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse föreslår bosladsstyrelsen viss ändring av villkoren för
lilläggslån till ombyggnad av sådan bostadsbebyggelse, som av riks-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 185

anlikvarieämbelel
bedömts kunna förklaras som byggnadsminne enligt byggnadsminneslagen. Enligt
gällande beslämmelser kan tilläggslån till sådan bebyggelse ulgå endast när
det statliga bostadslånet lämnas i form av annuitetslån, Efiersom paritetslån
vanligtvis kommer att ställa sig fördelaktigare än annuitetslån kombinerat med
tilläggslån, kommer många låntagare atl välja det förstnämnda alternativet.
Syfiet med tilläggslångivningen skulle därvid förfelas, säger bosladsstyrelsen.
Styrelsen föreslår att reglerna ändras så alt tilläggslån kan kombineras med
paritetslån.

Bosladsstyrelsen, länsbosiadsnämnden i Göteborgs
och Bohus län samt SABO har lämnat vissa synpunkler på metoderna för
fastställande av låneunderlag och pantvärde, Bostadsstyrefsen anser att ingångsvärdet
vid fullständig ombyggnad i sin helhet bör överföras till låneunderlaget. Vid
begränsad ombyggnad bör en viss del kunna ingå i låneunderiaget.
Länsbostadsnämnden i Göieborgs och Bohus län föreslår att ingångsvärdet får
inräknas till så stor del all likställighet med nybyggnad uppnås. Också SABO
berör frägan om ingångsvärdenas finansiering vid ombyggnad och anser att
kapitalkostnaderna för de lån som måste las upp för förvärven ofia blir så höga
all de förhindrar eller försvårar en önskvärd ombyggnad.

SABO påpekar alt vid sidan om reglerna för
bestämmande av låneunderlag och pant vä rde också beskattningsreglernas
effekter för olika fö-retagarkategoriers möjligheter atl genomföra ombyggnaden
måsle beaktas.

3,2.2
Utjämningslån för miljöförbällrande åtgärder

Utredningarnas förslag om statliga I å n t i 11
miljöförbättrande å t g ii r d e r har mottagits posiiivt av praktiskt taget
alla remissinstanser som kommenterat det, Siaiskonioret. flera
länsbostadsnämnder, stolens planverk, åtskilliga länsstyrelser, vissa
kommuner, däribland Stockholm. Botkyrka. Växjö. Örebro och Sundsvall. Svenska
kommunförbundet. LO. TCO. SBEF. Svenska hyggnadsarbetareförbundei.
Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska riksbyggen. HSB och S.ABO har uttalat sin
anslutning lill förslaget. Flera av dem deklarerade sin positiva inställning
redan i yttrandet över utredningarnas huvudbetänkande. Vä.xjö kommun stödjer
förslaget möt bakgrunden av sin uppfattning att riskerna är stora fören
förstärkning av de skiktande faktorerna i samhällel, om inle belydande insatser
görs lör all lörbiiltra miljön i befintliga bostadsområden, särskilt i de stora
hyreshusområdena. .Samhiillet måste känna detla som en skyldighet mot de
människor som bor där, framhåller kommunen, Länsslyrelsen i Västmanlands län omtalar
alt fiera bostadsföretag i länet f n. planerar åtgärder av det slag som
förslaget av.ser för all öka altrakliviieien i områden mccl
uthyrningssvårigheler.

Statskontoret
menar atl behovet av miljöförbättringar är något olika för

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 186

olika
kategorier av bostäder. För äldre områden förmodar verket atl direkta bidrag är
mer effekliva än lån. För nybyggda områden är kommunala investeringar och
service ofia de mest angelägna åtgärderna. Trots detta, menar statskontoret, är
behovet av förbättring av den yttre närmiljön relativt stort i många områden
även med yngre bebyggelse, varför verkel anser sig böra tillstyrka
utredningarnas förslag.

Bosiadssiyrelsen har uppfattningen att
lånemöjlighelerna redan i dag är förhållandevis goda och föreslår därför endast
vissa ändringar i gällande bestämmelser,

RR lanser sig inte kunna tillstyrka utredningarnas
förslag. Som skäl härför anger verket brislen på kunskapsunderlag. Slalens
institut for byggnadsforskning, som inte tar klar ställning till förslaget,
framhåller likaledes bristen på information som underlag för beslut. Institutet
efieriyser en analys av vari bristerna i nya bostadsområden består. För egen
del anser institutet atl de ofia är av den arten att de är svåra att rätta till
genom förändrings-och kompletteringsåtgärder i själva bostadsområdet. Bland
bristerna nämner institutet enformiga uppställningar av mastodonthus, för
strikt åtskillnad mellan arbetsområden och bostadsområden samt underutvecklad kommunikations-
och servicestandard.

När det gäller formerna för statens långivning är
remissinstansernas uppfattning liksom när det gäller lån till ombyggnad
beroende av deras inslällning till utjämningslånet och alternativa
finansieringsformer. Del är alltså endast några få remissorgan som menar att
den tillämpade låneformen skall vara utjämningslån.

Länsbostadsnämnderna
i Slockholms. Kalmar och Värmlands län samt slatens institut,för
byggnadsforskning anmärker pä att utredningarna inte har preciserat tillämpningsområdet
för den nämnda långivningen, Länsbosiadsnämnden i Slockholms län m. fl.
efierlyser en klarare avgränsning mellan åtgärder som är att hänföra lill
ombyggnad och underhåll resp, miljöförbättring. Enligt nämndens egen
uppfattning bör speciella åtgärder, som t. ex. ökar sammanhållningen i etl
äldre bostadsområde, finansieras med lån till miljöförbättrande ålgärder, under
det atl normala ombyggnader liksom hittills bör finansieras med särskilda
ombyggnadslån. Nämnden understryker också vikten av att tillse atl inle
underhåll kommer att finansieras med lån till miljöförbättrande ålgärder.
Länsbostadsnämnden i Värmlands län riktar kritik mol utredningarnas motivering
lill varför de avstått från alt ge exempel på vilka åtgärder som kan komma i fråga
och framhåller all exemplifieringar är nödvändiga just i frågaom åtgärderav
denna karaktär.

Slatens
insiiiul för byggnadsforskning menar alt, efiersom miljöförbältrings-lånen ter
sig synnerligen förmånliga i jämförelse med ombyggnadslånen, lånesökanden
iällmänhet kommeratl söka det förstnämnda. Institutet håller för troligt att
avsaknaden av klara gränser mellan ombyggnads- och mil-jöförbättringsfallen
därför i sista ledet kommer atl innebära alt betydelsen

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 187

av
det normkomplex som gäller ombyggnad urholkas. Huruvida etl sådant minskat
infiytande över förändringar i bostadsbeståndet är önskvärda eller ej borde
enligt institutets mening diskuteras.

Hyresgäsiernas riksförbund säger sig vilja starkt
understryka att författ-ningstexten bör utformas så att inte bedömningarna av
vilka ålgärder som kan belånas blir alltför schablonmässigt utformade.
Möjligheterna för den boende att själv avgöra vilka ålgärder som är angelägna måsle
tillvaratas, säger förbundet.

Bostadssiyrelsen refererar till den beskrivning av
tillämpningsområdet för en statlig långivning till miljöförbättrande åtgärder
som boendeutredningen gjorde i betänkandet Bostäder 1974-76. Styrelsen
konstaterar atl flera av de där upptagna åtgärderna faller inom
lillämpningsområdel för den statliga långivningen till ombyggnad och också för
det s. k. initialstödet. Styrelsen nämner att en utvidgning av den statliga
långivningens tillämpningsområde skedde när initialstödet infördes och ulgår
från all denna utvidgning kommer att ha permanent karaktär. För all inrymma
också sådana miljöförbättrande ålgärder som i dag inle kan finansieras med
bostadslån föreslår styrelsen alt begreppei ombyggnad vidgas. Styrelsen ger
också exempel på aktuella åtgärder.

Utredningarnas förslag om boendeinflytande vid utformningen
av ålgärder har mottagits positivt av praktiskl alla remissinstanser, som
berört frågan. Bostadssiyrelsen framhåller t. ex. att de boendes medverkan är
mycket angelägen för atl säkerställa långivningens inriktning på kvaliteter som
är väsentliga förde boende. Hudiksvalls kommun betonar vikten av att
inflytandet paras med ett reellt kostnadsansvar, Länsslyrelsen i Jönköpings
län. som ser ett infiytande för de boende som väsentligl, hävdar dock atl
erfarenheterna har visat att miljöfrågorna ofta måste lösas i större sammanhang
och att det då är naturligt att förmedlingsorgan och länsbostadsnämnd gemensamt
försöker finna en samlande lösning.

1 viss motsats till bostadssiyrelsen menar slalens
instilut för byggnadsforskning att etl statligt inflytande över lånemedlens
användning behövs för att förebygga risken för all miljöåtgärderna främst
tillför bostadsområdena ell högre marknadsföringsvärde eller förbättringar
enbart på kort sikt.

Bosladsstyrelsen och länsbosladsnämnderna i
Stockholms och Norrbollens /flV; anser att länsbosiadsnämnden liksom hittills
bör ha samma prövningsrätt beträffande ärenden rörande lån till
miljöförbällrande åtgärder som beträffande andra låneärenden och kan därför
inte ansluta sig till utredningarnas förslag om att behovet och utformningen av
åtgärden skall bedömas endasl av lånesökanden efier hörande av
hyresgästorganisationen.

//5B och 5'/löO delar utredningarnas uppfattning
att lån skall utgå endast till bostäder som har statliga lån:

Hyresgäsiernas
riksförbund, som anser atl starka skäl talar för en begräns-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 188

ning lill lånesökande med stalligl lån, fäster
uppmärksamheten på det sämre läge som hyresgästen i etl icke statligt belånat
hus härigenom skulle försättas i genom alt han varken har yttranderätt när det
gäller tilltänkta åtgärder eller rält att ta initiativ till miljöförbällrande
åtgärder. Förbundet, som i annat sammanhang krävt en lagstadgad
förhandlingsrätt för hyresgästföreningarna, anser att en sådan rätl också
skall kunna gälla initiativ till och utformning av miljöförbättrande ålgärder.
Detta bör enligl förbundets uppfattning kunna ge hyresgäster i
privalfinansierade hus samma möjligheter som tillförsäkras hyresgäsierna i
statligt belånade hus.

Flera remissinstanser anser däremot
alt långivningen bör-omfatla även hus ulan statliga lån, bland dem
bosladsstyrelsen. några länsbosladsnämnder, länsslyrelserna i Jönköpings och
Skaraborgs län, några kommuner. Svenska kommunförbundel och SBEF.

Förslaget om alt lån
skall kunna utgå liil all bostadsbebyggelse oberoende av
dess ålder har tillstyrkts av bl, a, bosladsstyrelsen. statens planverk.
Svenska kommunförbundel. SBEF och HSB. Ingen remissinstans har anmält avvikande
mening.

Frågan om lånets omfattning berörs
av några remissinstanser. HSB och SABO tillstyrker utredningarnas förslag atl
lån skall ulgå lill hela kostnaden för åtgärden. Bosladssiyrelsens uppfattning
är däremol all den övre länegränsen bör vara beroende av företagsform och
gränserna desamma som vid förbättringslån, dvs. 100, 98 och 90 96. Vidare anser
styrelsen i motsats till utredningarna att automatisk fördjupning liksom f n.
bör ske vid ett låneunderlag som understiger 100000 kr,, men att vid större
projekt, då åtgärderna regelmässigt lorde ingå som ett led i ett större
ombyggnadsprojekt, vanliga regler om fördjupning bör gälla,

Bosladsstyrelsen accepterar
deminimi-ochmaximigränser för lånebeloppets storiek som utredningarna har
föreslagit. Ingen remissinstans har redovisat någon avvikande uppfattning i
denna fråga.

Frägan om 1 å n e t s I ö p t i d
och därav beroende kapitalkostnad berörs av bosiadssiyrelsen. länsstyrelsen i
Kalmar län. Hudiksvalls kommun och SABO. SABO ansluter sig till utredningarnas
uppfaUning atl kapitalkostnaden när del gäller lån till miljöförbättrande
ålgärder bör bestämmas enligt samma principer som för lån lill ombyggnad, dvs.
efter åtgärdens varaktighet. Hudiksvalls kommun, som inte tar ställning i
frågan, understryker dock vikten av att lånevillkoren får en sådan utformning
atl de inte driver kostnaderna för åtgärderna i höjden på etl avskräckande
sätt. Länsslyrelsen i Kalmar län menaratt lånen bör utformas som
annuitetslån,efiersom miljöförbättrande åtgärder till sin karaktär är nära
besläktade med mindre genomgripande ombyggnad, till vilka lån utgår i denna
form, Bosiads.siyrelsen har uppfattningen att när miljöförbättrande åtgärder
sker samtidigt med ombyggnad av hus en helhetsbedömning av projektet bör avgöra
valet mellan annuitetslån resp, paritetslån saml amorteringstidens längd. Avser
åtgärden enbart miljöför-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 189

bättring
bör lånet vanligen ges form av etl annuitetslån med högsl 10 års
amorteringstid. Om åtgärderna vidtas påen faslighet, där bostäderna uppnått
lägsta godtagbara standard och där utvecklingsmöjligheter finns till högre
standard, bör dock paritelslån med 20-30 års amorteringstid kunna ulgå.
Utredningarnas förslag om all också annan säkerhet än p a n 1 -rätl i fastighet
eller lomlrält skall kunna g o d l a s tillstyrks av bosladsstyrelsen. Inga
remissinslanser har kritiserat förslaget.

3.2.3
Finansieringsunderlag

NBD uttrycker sin tillfredsställelse med alt
utredningarna i sill forisatta arbete har för avsikt att ta upp reglerna för
bestämning av läneunderlag och panlvärde. Också länsbostadsnämnden i Jönköpings
län och Bräcke kommun anser att en översyn bör komma till stånd,

Länsbosiadsnämnden i Örebro län hävdar atl
begreppen låneunderlag och panlvärde bör ersättas med ett nylt begrepp
finansieringsunderlag, som med en något enklare beräkning än nuvarande
fastställs till del nuvarande pantvärdets nivå.

Svenska kommunförbundel menar alt del finns ett
stort behov av förenklingar av bostadslångivningen, bl.a. i fråga om
konstruktionen av låneunderlag och panlvärde,

HSB framhåller i sammanhanget behovet av en snar
anpassning av fi-nansieringsunderiaget til! full kostnadstäckning.

Som lidigare har nämnts har vissa synpunkter på
frågan om låneunderlag och pantvärde lämnats också i anslutning till
behandlingen av frågan om lån lill ombyggnad.

Utredningarnas förslag om att ändra gränsen för vad
som skall ingå i låneunderlag för omfördelningslån har mottagils posiiivt av
bostadssiyrelsen. Hvresgästernas riksförbund och SABO. Bostadssiyrelsen har
närmare "angett vilka slag av bostadskomplement som i framliden bör ingå
vid sidan om dem som redan i dag får räknas in. Styrelsen nämner sådant som
smärre hobby-och molionsrum, bastu, fritids-och samlingslokaler i direkt
anslutning till en mindre grupp bostäder. När det gäller fritids- och
samlingslokaler vill styrelsen som förutsättning ange att de uppgår till högst
200 m' vånings- och biulrymmesyta. Styrelsen påpekar att kostnaderna för sådana
komplement ofia direkt belastar hyran för de lägenheter som de betjänar,
varför det är angeläget att kapitalkostnaderna kan hållas låga.

Länsbosiadsnämnden I Stockholms län är tveksam till
förslaget på grund av att utredningarna inle närmare har beskrivii vilka krav
som skall ställas på användningen av sådana lokaler som del kan bli aktuellt
att medge omfördelningslån för.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 190

3,2,4
Överlagande och uppsägning av lån

Hyresgäsiernas riksförbund och SABO. som har
tillstyrkt utredningarnas förslag om utjämningslån, tillstyrker också förslagen
om regler för övertagande och uppsägning av sådana lån.

Övriga remissinstanser, som kommenterat förslagen,
anför kritiska synpunkter.

Bankinspekiionen förmodar att utjämningslånet genom
sin konstruktion kommer atl vålla svåra värderingsproblem vid f ö r s ä I j n i
n g av hus. Säljare och köpare kommer atl vara osäkra om affärens ekonomiska innebörd,
Hudiksvalls kommun betonar vikten av all lånevillkoren utformas på elt sådant
sätt alt överiåtelse och uppsägning av lån inle försvårar för människor att
anpassa sina bostadsförhållanden till förändringar i famil-jesammansätlning,
ålder och hälsotillstånd. Kommunen uttrycker med hänvisning till reservationer
till betänkandet farhågor för alt utjämningslånens skuldökningseffekier skall
motverka behövliga valmöjligheter.

Konungariket Sveriges sladshypolekskassa stryker
under betydelsen av att de verkliga kostnaderna räknas fram, när en förtida
belalning skall ske av låneskulden. Även slatens administrations- och
riskkostnader för lånen bör därvid beaktas. Också länsbostadsnämnden i
Slockholms län anser alt principen om att slalen skall ersättas för under
lånetiden gjorda uppoffringar är riktig men bedömer reglerna om ersättning vid
uppsägning oklara och i praktiken svårbemästrade. Nämnden ger också exempel på
svårigheter som kan uppkomma.

Bosladsstyrelsen avstyrker utredningarnas förslag
om grunden för beräkning av statens fordran vid inlösen av lån. Enligl
styrelsen förutsätter en sådan bedömning en individuell prövning av statens
ersättningsanspråk, vilken skulle medföra belydande utrymme för
lolkningstvister av mera civil-än förvaltningsrältslig karaktär.

Belräffande utredningarnas förslag all
länsbosiadsnämnden skall kunna besluta om koriare löptid och därmed högre
bostadsränla för bostadslån, om bostäder eller lokaler används för annat
ändamål än avsett, påpekar bosladsstyrelsen att denna möjlighet finns redan i
dag. När det är fråga om paritelslån läggs det därvid om till nominellt lån med
rak amortering, omtalar styrelsen. Styrelsen anser, atl bestämmelsen bör lillämpas
i oförändrad form också i framliden.

Förslaget om ställande av säkerhet för
skuldökningen har föranlett kritiska kommentarer från många remissinslanser,
däribland bankinspektionen, bostadssiyrelsen. några länsbostadsnämnder,
länsstyrelserna I Gollands och Alvsborgs län. några kommuner. Konungariket
Sveriges sladshypolekskassa. BOFAB och LRF. Kritiken inriktas framför alll på
det förhållandel att en säkerhet som placeras mellan 100 96 och 150 96 eller
155 96 av pantvärdet försvårar och kanske t. o. m. helt omöjliggör belåning för
atl finansiera kommande underhållsåtgärder och moderniseringar som

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 191

inte
är så genomgripande att nya statliga lån aktualiseras. Koniingarikel Sveriges
Sladshypolekskassa anser atl en sådan konsekvens av det föreslagna lånesyslemet
knappast kan godtas från kreditgivningssynpunki, Bankinspekiionen framhåller
dessutom att elt pantbrev, motsvarande 50 96 av låneunderlaget och placerat i
del föreslagna säkerhetsläget, såväl vid pantsältnings-tillfället som de
närmaste åren därefier kommer att sakna egentligt säkerhetsvärde.
Bosladsstyrelsen avstyrker utredningarnas förslag med hänvisning till sitt eget
förslag om revidering av parilelslånesystemei, vilket möjliggör för låntagaren
alt överblicka förhållandena under lånets löptid, inkl, den säkerhet han har
all ställa,

HSB berör i sammanhanget en fråga, som
utredningarna inle har behandlat, nämligen den nu gällande bestämmelsen om att
s t a 11 i g a lån för förvärv av bostads fa sligheter kan utgå endast till kommun
och allmännyttigt bostadsföretag, Enligl HSB:s mening bör också de kooperativa
bostadsföretag, som uppfyller villkoren för98 96 belåning, kunna erhålla
förvärvslån. Del bör vidare, med hänsyn till de beslutade satsningarna på
ombyggnad och upprustning av det äldre bosiadsbeståndel, prövas om inte
förvärvslåneverksamhelen bör utvidgas till atl gälla förvärv av äldre statligt
belånade eller privalfinansierade bostadshus, när förvärvet sker i syfte att
bygga om och modeniisera husen med stöd av statliga lån, säger HSB.

Också
Svenska sparbanksföreningen aktualiserar vissa problem i samband med förvärv av
äldre fastigheter, företrädesvis egnahem. Föreningen anser all bristen på
kreditutbud till äldre hus begränsar valfriheten för många konsumenter. I många
fall uppslår finansieringsproblem även i samband med om- och tillbyggnader av
äldre bostäder, i synnerhet egnahem, säger föreningen. För atl förbättra
finansieringsmöjligheterna anser föreningen att särskilda obligationslån skulle
kunna emitteras.

3.2,5
Utjämningslån för redan byggda hus

SABO tillstyrker utan kommentarer utredningarnas
förslag om att ägare av hus med ränte- eller paritelslån skall erbjudas u t j ä
m n i n g s I å n. Hyresgästernas riksförbund, som likaledes är positivt till
förslaget om utjämningslån, menar alt begränsningen till fastigheter färdigställda
1958 eller senare inte står i överensstämmelse med förbundets bedömningar av
behovet av hyressänkningar. Förbundets krav på större hyressänkningar än vad
utredningarnas förslag skulle möjliggöra påverkar behovet av att sträcka ut
låneformen längre bakåt i tiden. Negativa till förslaget att hus uppförda före
år 1958 inte skall kunna erbjudas utjämningslån är också hyresnämnderna för
Hallands. Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län. De anser att följden härav
skulle bli atl ägare av sådana fastigheter inle kan konkurrera på
hyresmarknaden med ägare till statligt be-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 192

lånade
fastigheter som fått utjämningslån och att den föreslagna finansieringsformen
på grund härav inte är förenlig med bruksvärdesystemet.

Bosladsstyrelsen. några länsbosladsnämnder och
länsstyrelser m. fl. som avstyrkt utredningarnas förslag om uljämningslån och
föreslagil andra alternativ för den statliga bostadslångivningen, säger sig
dela utredningarnas bedömning att en förändring av kapitalutgifierna i
nyproduktionen måsle följas av en förändring av villkoren för likartade delar
av bosiadsbeståndel. Länsbostadsnämnderna i Väsierboitens och Norrbottens län
framhåller de slora administrativa problem som realiserandet av utredningarnas
förslag kommer att föra med sig, Länsbosiadsnämnden och länsslyrelsen i
Jönköpings län tillstyrker förslaget i vad det avser nybyggnader, men anser
att frågan om kapitalutgifterna i hus som byggts om under perioden 1958-1966 är
mera svårbedömbar. Dock menar dessa två remissinslanser att del inte kan uteslutas
atl det har förekommit ombyggnader med belydande kapitalkostnader och som
närmast kan jämföras med nybyggnad.

SCB berör vissa tekniska frågor bl.a. belräffande
förulsältningarna alt beräkna byggnadsprisindexar bakåt i tiden lill år 1958.
SCB redovisar också vissa kalkyler, vilkas resultat relativt väl stämmer
överens med de av utredningsmajorilelen föreslagna "rimliga"
kapitalutgifterna.

Bostadsstyrelsen berör den rättsliga grunden för
förändringar av lånevillkoren för redan byggda hus och gör bl. a. den
bedömningen att den lägre kapitalkoslnadsnivå som erhålles såväl med
utredningarnas som med styrelsens eget förslag torde kunna genomföras ulan
låntagarens medgivande.

Utredningarnas förslag om att också lägenheter utan
statliga lån färdigställda år 1958 eller senare skulle kunna
få ut-jämningslån tillstyrks av SABO. Hyresgästernas riksförbund avstyrker
däremot förslaget och hänvisar till de synpunkter som anförts av reservanten
Erik Svensson.

Även bosladsstyrelsen och länsbosladsnämnderna i
Slockholms och Hallands län har förklarat sig vara negativa till förslaget om
att statligt bostadslån skulle kunna erbjudas fastigheter som lidigare
finansierats utan statslån, Bosladsstyrelsen anser att motiv saknas härför och
alt dessutom synnerligen svårbemästrade administrativa problem skulle uppslå,
om en sådan möjlighet öppnades. Länsbosiadsnämnden i Slockholms län finner det
vara stötande alt fastighetsägare som lidigare erhållit avslag på sina
ansökningar om statligt lån nu skulle kunna beviljas sådant. När det gäller
fastigheter för vilka statslån lidigare ej sökts, torde enligl nämndens
bedömning åtskilliga vara sådana som både vid byggnadstiden och enligt den nu
föreslagna låneförordningen icke skulle komma i fråga för statlig långivning.
Nämnden hävdar slutligen att stora svårigheter skulle föreligga att bestämma
låneunderiaget för tidigare icke stalsbelånade fastigheter.

Länsbostadsnämnden och länsslyrelsen i Jönköpings
län vill inte motsätta sig utredningarnas förslag alt ell nytt bostadslån också
skall kunna erbjudas

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 193

fastighetsägare
som lidigare inle erhållit statslån, även om de menar att också andra
stödformer skulle kunna övervägas. Som villkor anser dessa remissinstanser dock
skall gälla alt lägenhelerna uppfyller de standardkrav som gällde för statslån
vid den aktuella tidpunkten.

Mol bakgrund av sitt förslag om förändringar inom
paritetslånesystemels ram anför bosladsstyrelsen vissa synpunkler beträffande
ka pila I-koslnadsvillkoren för redan byggda hus. En av utgångspunkterna för
styrelsens förslag är atl kostnadsnivån för de olika årgångarna bör anknytas
till den av utredningarna angivna.

Styrelsen
behandlar först hus med hyres- eller bostadsrätt.

Beträffande hus med paritelslån för nybyggnad bör
enligt styrelsens mening basannuiteten anpassas lill den nivå som med
utgångspunkt i genomsnittligt låneunderiag för respeklive årgång ger den
eftersträvade kapital-kostnadsnivån. För år 1975 appliceras parilelstalel 1,0
på samlliga årgångar, varefter åriiga höjningar sker likformigt för samlliga
årgångar. För hus som byggts om med stöd av paritelslån bör en motsvarande
anpassning genomföras, säger styrelsen.

Bostadsstyrelsen påpekar i sammanhanget alt
principerna för beräkning av botlenlånekostnaderna måste ändras, om
subventioner införs. Detta anses medföra dels administrativa påfrestningar i
omläggningsskedel, dels utvidgade löpande rutiner.

För hus med räntelån behålls nuvarande metod för
ränteläneberäkning. Basräntan anpassas lill den efterslrävade
kapitalkostnadsnivån med hänsynstagande också till amorteringarnas storlek.
Omräkning med pariletsta) sker pä samma sätt som för pariteislånen.

För övriga hus med statliga län som omfattas av
förslaget, dvs. huvudsakligen hus byggda åren 1958-1967, har erbjudande om
räntelån lidigare lämnats. Styrelsen bedömer mol bakgrund av den relalivt låga
kapitalkoslnadsnivå, som numera föreligger i dessa hus, saml de motiv som kan
ha föranlett dessa låntagare all lidigare avstå frän räntelån, all behovet av
sänkning av kapitalkostnadsnivån för dessa hus är begränsat. Med hänvisning
lill dessa förhållanden anser bosladsstyrelsen all förnyat erbjudande om räntelån
inle bör lämnas dessa låntagare. Däremot bör amorteringstiden efter hemställan
av låntagaren kunna föriängas lill högst 60 är, om della kan anses motiverat
med hänsyn till kapitalkostnadsnivån. För hus som byggts om med stöd av
bostadslån med nominella villkor enligl 1967 ärs bosladslä-nekungörelse bör en
anpassning av ränlan på del statliga lånet ske lill den nivå som förutsatts
gälla för pariteislånen. Ytteriigare förändringar synes enligt styrelsens
uppfattning inte vara motiverade.

För hus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt skall
låntagaren garanteras alt betalningsansvaret upphör efter 60 år.

Räntesubventioner förutsätts ulgå lill samlliga
paritelsbelånade hus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt och också till
prakliskt taget alla hus med räntelån.

13 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 194

Bosladsstyrelsen berör därefier frågan om lån
lill småhus med äganderätt,

Enligl styrelsens mening saknas motiv för atl vidta
några förändringar i kapitalkostnadsvillkoren för sådana hus. Dock bör
låntagare med paritelslån garanteras att betalningsansvaret upphör efter 45 år,
dvs. delsamma som skulle garanteras nya låntagare enligl styrelsens förslag.

För låntagare med nominella lån bör nuvarande
amorteringstid på 30 år bibehållas. Som skäl härför anför styrelsen dels att en
föriängning till 45 år skulle innebära en myckel lilen sänkning av
kapitalkostnaderna, dels att det skulle vålla stor administrativ omgång.

Till småhus med äganderätt skall enligl
bostadsstyrelsens förslag inte utgå några räntesubventioner.

Beträffande säkerhet för den ytterligare
skuldökning som uppkommer för hus med ränte- och paritelslån som en följd av bostadsstyrelsens
förslag om sänkning av kapitalkosinadsnivån anser styrelsen alt krav på sådan
inte bör ställas. Den ökade kreditrisk som uppkommer, där realsäkerhet för
delar av skuldökningen saknas, bör accepteras, säger styrelsen.

Utredningarna har i sammanhanget föreslagit en
utökning av uteslående lån lill vissa bosladsrällsföreningar. Förslaget
tillstyrks av HSB och Slockholms kooperaliva bosiadsförening ek. för. Den
senare framhåller i sammanhanget att förening därvid bör likställas med
bostadsrättsförening.

Negativa till förslaget är däremot bostadsstyrelsen
och länsbosiadsnämnden i Slockholms län. som anseratl några skäl fören sådan
åtgärd inle har anföris av utredningarna.

3.2.6
Komplellerande låneformer

Utredningarnas förslag om a n n u i t e t s 1 å n i
vissa fall tillstyrks av länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna I Jönköpings
och Blekinge län samt SABO. Hyresgästernas riksflirbund säger sig inte ha några
invändningar att göra men vill vänta med all la slutlig slällning lill dess att
frågorna om finansieringsunderiag och totalfinansiering har slutbehandlats.

Bostadsstyrelsen anför kritik mol vissa delar av
förslaget. Sålunda anser styrelsen alt det saknas bosladssociala motiv föratt
begränsa småhusägarnas valfrihet genom atl hänvisa dem uteslutande till lån med
omfördelning. Lån med nominella villkor bör alltså liksom hittills vara ett
alternativ för dem, menar styrelsen. Dock bör lånevillkoren så till vida
förbättras all annuitetslån med 45 års amoriering bör erbjudas i stället för
lån med rak amoriering och 30 års amorteringstid. En sådan förändring skulle
enligl styrelsens uppfattning öka de statliga lånens attraktivitet och därmed
deras konkurrenskraft gentemot övrig långivning.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 195

Bostadsstyrelsen påpekar vidare att utredningarnas
förslag innebär att amorteringstider på upp till 60 år skulle accepteras för
lokaler. Detta föranleder styrelsen atl avstyrka förslaget omatt lån inom
låneunderlaget,som ej omfattas av utjämningsunderiag, skall kunna utgå i form
av annuitetslån med 60 års löplid. Styrelsen föreslår i stället lån med rak
amortering och högst 30 års löplid med hänvisning bl. a, till all de lokaler
frågan gäller i regel är kommersiella. Hyreskalkylen för dem lorde i allmänhel
baseras på en avskrivningslid på högsl 30 år. Hudiksvalls kommun anför liknande
synpunkter Kommunen menaratt en förlängning av lånens löptider möjligen skulle
kunna övervägas belräffande sådana bostadskomplement som har en flexibel
uiformning.

Bostadssiyrelsen och SABO har uttalat sin
anslutning till utredningarnas förslag om all annuiteiens räniedel skall vara
bunden i 5-årsperioder Ingel remissorgan har anmält avvikande mening,
Bosladsstyrelsen tillägger all ränlan i här avsedda fall bör följa den allmänna
lånemarknadsränian och subventioneras endast när del rör sig om en fördjupning
av lån avseende bosläder och lokaler som ingår i underlaget för omfördelning.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 196

4
Bostadsskattekommittén 4.1 Gällande beskattningsregler

4.1.1 Inledning

En bostad innehas i regel med antingen äganderätt,
bostadsrätt eller hyresräll.

Äganderätt lill en fastighet medför de längsi
gående möjligheterna för innehavaren all disponera över bostaden. Med
äganderätt kan i slor utsträckning jämställas tomträtt,som aren nyttjanderätt
lill faslighet i allmän ägo för i princip obegränsad lid. En väsentlig skillnad
är dock att tomt-räilshavaren har att utge en åriig avgäld.

Bostadsrätt är den rätt i bostadsrättsförening som
tillkommer medlem på grund av upplåtelse till honom av nyttjanderätt lill
lägenhet i hus som tillhör föreningen. Sådan upplåtelse sker på obegränsad lid.
Bostadsrälishavaren förfogar över del förmögenhelsvärde som bostadsrätten kan
representera och för tillgodogöra sig detta genom överlåtelse av
bostadsrätten. Vid upplåtelsen erlägger medlemmen en grundavgift. Genom
årsavgifier bidrar han lill atl läcka föreningens löpande utgifier.

Hyresrätt lill lägenhet grundar sig på avtal mellan
hyresvärd och hyresgäst. Avtalet innebär att hyresgästen mot ersäitning får
disponera lägenheten. I motsats lill vad som är fallet med äganderätt och
bostadsrätt representerar hyresrätten inte något legalt förmögenhelsvärde.

Skallerällsligi föreligger principiella skillnader
mellan de olika bostadsformerna. Den ägda bostaden anses enligt
kommunalskattelagen (KL) utgöra eller ingå i förvärvskälla. Intäkten och
ulgifien för bostaden skall beräknas enligt reglerna för inkomstslaget annan
fastighet. Resultatet av inkomstberäkningen, och därmed bosladsinnehavei,
påverkar den boendes skall.

Även bostadsrätt är i skattelagarna principiellt
setl Ittformad som en förvärvskälla, hänföriig lill inkomstslaget kapital. Intäkten
utgörs av hyresvärdet av bostaden och kostnaderna av avgifierna lill
föreningen utom kapitaltillskott. Medlemmen beskattas inte för hyresvärdet av
lägenheten, annal än om lägenheten är uthyrd. Däremot är
bostadsrättsföreningen i princip underkastad schablonbeskattning. Hyresrätt
utgör enligt KL inle förvärvskälla, ulan förhyrning av bostad betraktas
skattemässigt såsom helt likställd med annan konsumtion.

För inkomslbeskallningen av bosladsfasligheter har
fastighetstaxeringen väsentlig betydelse, främst genom alt taxeringsvärdet
ligger till grund för den schablonmässiga inkomstberäkning, som sker för vissa
bostadsfastigheter, och genom att den bildar underlag för
garantibeskaltningen. Taxeringsvärdena kommer även lill användning i vissa
fall när det gäller att fastställa avskrivningsunderiag för byggnader och vid
realisationsvinstbeskattningen samt kapitalbeskattningen.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 197

Taxeringsvärdet skall sättas till belopp som
motsvarar 75 96 av taxeringsenhetens marknadsvärde. Marknadsvärdeli dvs. del
pris som taxeringsenheten sannolikt skulle betinga vid en försäljning, skall
bestämmas med hänsyn till del allmänna prislägel vid ingången av året före taxeringsåret
som det kommer till uttryck i den officiella fastighetsprisslalisliken.
Taxeringsvärdet uttrycker taxeringsenhetens lolala värde. Vid
fastighetstaxeringen redovisas emellertid även särskilda delvärden. För annan
fastighet redovisas delvärdena markvärde och byggnadsvärde.

Taxering av faslighet sker dels vid allmän
fastighetstaxering, som skall verkställas vart femle år, och dels vid särskild
fastighetstaxering, som kan ske under vissa i lagen närmare angivna
förutsättningar, de år när allmän fastighetstaxering inte äger rum.

4.1.2
Beräkning av inkomsl av annan fastighet

Reglerna om beräkning av inkomst av annan fastighet
finns i 24-26 KL med anvisningar. Inkomstberäkningen, som i princip grundas på
en kon-tantmässig redovisning av intäkter och utgifter sker antingen på konventionellt
sätt eller enligt en särskild schablonmelod. Den konventionella metoden
innebärati inkomstberäkningen sker med hänsyn till fastighetsägarens verkliga
intäkter och koslnader. För egna hem och bl. a. allmännyttiga bostadsföretags
fastigheter beräknas däremot fr. o. m. 1955 års taxering inkomsten efter en
schablonmelod enligl vilken såsom intäkt tas upp viss proceni av fastighetens
taxeringsvärde. A andra sidan medges avdrag endast för vissa kostnader, bl.a.
gäldräntor.

4.1.2.1
Den konventionella metoden

Inkomstberäkning enligt konventionell metod
tillämpas främst för hyresfastigheter i enskild ägo. Beräkningen syfiar såsom
för förvärvskällor i allmänhet till atl få fram ett netto mellan faktiska
intäkter och kostnader. I korihel sker beräkningen enligl följande.

Som intäkt upptas dels hyror och andra kontanta
intäkter av fastigheten, dels hyresvärdet av lägenheten, som ägaren använt för
sin, sin familjs eller sina personliga tjänares räkning. Hyresvärdet beräknas
med ledning av i orten gällande hyrespris eller, om möjlighet till sådan
jämförelse saknas, efier annan lämplig grund.

Om fastighet används i ägarens rörelse anses
fastigheten ingå i rörelsen och någon särskild redovisning av
faslighetsinkomslen sker inte. Används fastighet delvis i rörelse och delvis
lill egen bostad eller för ulhyrning görs uppdelning mellan den del av
fastigheten som används i rörelsen och den övriga delen.

Avdrag
får göras för kostnader för drifien av fasligheten, reparationer

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 198

och
underhåll av byggnad, värdeminskning av byggnad och maskiner och andra
inventarier som hör till fastigheten saml ränlor och lomträttsavgäld eller
liknande avgäld.

Avdrag för värdeminskning av byggnad beräknas
enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde. 1 anskaffningsvärdet
inräknas kostnad för till- eller ombyggnad som nedlagts efter förvärvet av
byggnaden. Del årliga värdeminskningsavdragel beräknas normall efter 1,5 96 för
byggnader av slen och liknande material och efter 1,75 96 för träbyggnader. För
värmepannor, hissmaskiner och jämförlig maskinell utrustning medges avdrag
efter högre procenttal än för byggnaden i övrigl. Även beträffande lösa inventarier
medges värdeminskningsavdrag.

4.1.2.2
Schablonmetoden

Inkomstberäkning enligt schablonmetoden innebär i
huvudsak att intäkten av fastigheten beräknas lill viss proceni av
fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret samt att avdrag inte
medges för andra kostnader än ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten
och för lomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Schablonmetod för inkomstberäkningen tillämpas i
fråga om fastighet som vid beskattningsårets utgång är inrättad lill bostad åt
en eller två familjer med personliga tjänare saml fastighet som tillhör
bosiadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsförelag.

Villaschablonen för en- och ivåfamiljsfastigheler
innebär följande. Som intäkt av fastigheten las upp ett belopp som motsvarar
för hell år räknat 2 96 av den del av fastighetens taxeringsvärde eller
motsvarande värde som inte överstiger 150 000 kr., 4 96 av den del som
överstiger 150 000 kr. men inte 225 000 kr. och 8 96 av den del som överstiger
225 000 kr. Intäkten kan nedsättas under vissa närmare angivna förutsättningar.
Som exempel kan nämnas att fastigheten inte kunnat utnyttjas på grund av
eldsvåda eller därmed jämföriig händelse eller till följd av ägarens
avfiyttning från orten eller annan sådan särskild omständighet.

Förutom för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt
kapital samt lomträttsavgäld eller liknande avgäld åtnjuter fysisk person, som
blivit för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven
på fastigheten, etl extra avdrag med, för helt år räknat, 500 kr., dock högst
med del belopp som skall upptas som intäkt av fasligheten. Äger den
skattskyldige endast del av fastigheten skall avdraget nedsättas i motsvarande
mån.

Har fastighet delvis använts i ägarens rörelse
tillämpas schablonmeloden bara på den del som inle kan anses belöpa på den i
rörelsen använda fastighetsdelen. Schablonmetoden är tillämplig även om
fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två
familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning
kan användas

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 199

för
annat ändamål än som bostad. Schablonmässig inkomstberäkning skall tillämpas
även beträflände fastighet som nyttjas endast viss del av året eller
tillfälligt, såsom sommarstuga och liknande, eller som ulan alt användas står
lill ägarens förfogande. Detsamma gäller beträffande fastighet som uthyrs till
stadigvarande bostad.

Däremol är metoden inte tillämplig beträffande
fastighet eller fastighetsdel, vilken i icke endast ringa omfattning brukar i
förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för ulhyrning till stadigvarande
bostad eller såsom bostad för ägaren. Från tillämpning av metoden undanlas
exempelvis fastigheter som under somrarna brukar uthyras lill sommargäster men
i övrigl bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthyrs under somrarna,
fastigheter vilka till viss del upplåts för upplagsplats, för rörelse e. d.
samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster
eller naturtillgångar från fastigheten. En faslighet anses i endast ringa
omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom
förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 1 200 kr. eller överstiger
nämnda belopp men inte 2 proceni av fastighetens taxeringsvärde.

Beträffande fastigheter tillhöriga
bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt allmännyttiga bostads fö
retag gälleratt som inläkt av fastighet som tillhör bostadsförening eller
bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag upptas 3 96 av
fastighetens taxeringsvärde eller motsvarande värde.

Med bostadsförening eller bostadsaktiebolag förstås
ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller
huvudsakligen beslår i all åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare
bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller av bolaget,

I fråga om nytillkommande bostäder blir schablonen
för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag tillämplig endast på
bostadsrättsförening. Det finns emellerlid en del äldre ekonomiska föreningar
och aktiebolag, som upplåter bostäder lill medlemmar eller delägare,
beträlTande vilka föreningsschablonen är tillämplig.

Riksskattenämnden har meddelat anvisningar (nr
1967:7 p. 3) om gränsdragningen mellan sådana bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag som ovan avses ("äkta" och "oäkta"
bostadsföretag). För att ett förelag skall anses som "äkta" krävs
dels att företagets fastighet (fastigheter) inrymmer minst tre
bostadslägenheter, dels atl minst 60 96 av hela taxeringsvärdet för företagets
fastighet (fastigheter) belöper på de till medlemmar eller delägare med
bostads- eller hyresräll upplåtna bostadslägenheterna. För etl "äkta"
bostadsföretag beräknas inkomsten av samtliga dess fastigheter enligt schablon.
Har företaget dessutom en villafastighet skall däremot inkomstberäkningen för
denna ske efier villaschablonen.

För medlem eller delägare i bostadsförening eller
bostadsaktiebolag medför bostadsinnehavet normalt inga omedelbara
skattekonsekvenser bortsett från

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 200

att
han kan lå belala rörmögenhelsskall för värdet av bostadsrätten. Om medlem
eller delägare upplåter bostaden till annan skall han dock i vissa fall
beskattas för inkomsl av upplåtelsen.

Allmännyiligi bostadsföretag är bolag, förening
eller slifielse, som av bosladsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänts som
sådant företag. Enligt bostadslånekungörelsen (1967:552) för bolag eller
slifielse, som arbetar utan enskilt vinstsyfie samt under samverkan med och
tillsyn av kommunen, om vissa ytteriigare förutsättningar är uppfyllda, av
länsbostadsnämnden godkännas som allmännyttigt bostadsföretag.

4.1.2.3
Övriga skattefrågor

Ulöver de tidigare redovisade skattereglerna som
rört förvärvskällan annan fastighet finns ytteriigare beslämmelser av betydelse
för bostadsbeskattningen.

Först kan nämnas att en bostad kan ingå i
förvärvskällan jordbruksfastighet. Till intäkt av jordbruksfastighet hänförs
bl. a. åriiga värdet av bostad som den skattskyldige tillgodogjori sig för sin,
sin familjs och sina personliga tjänares räkning. Värdet av bostadsförmånen
beräknas med ledning av hyrespriset i Orten eller, om sådant saknas, efier
annan lämplig grund, såsom hyrespriset i kringliggande orter. Riksskatteverket
meddelar åriigen anvisningar för värdering av bostadsförmån på orter utan
egentlig hyresmarknad. Från bruttointäkten får avdrag göras för bl. a. kostnad
för reparalion och underhåll saml värdeminskning av bostadsbyggnad.

Även garantibeskaltningen har belydelse för
beskattningen av olika boendeformer. Denna beskattning ingår som ett led i den
kommunala inkomstbeskattningen. För skattepliktig fastighet beräknas
garantibelopp lill 2 96 av fastighetens taxeringsvärde. Garantibeloppel upptas
inom den kommun där fastigheten är belägen såsom skattepliktig inkomst för
fastighetens ägare eller därmed jämställd. Vid beräkning av inkomsl av
förvärvskälla, vari ingår faslighet för vilken garantibelopp skall upptas som
inkomst för den skattskyldige, för avdrag göras med belopp motsvarande
garantibeloppet (procentavdrag). Avdrag medges inle för underskott som uppstått
genom atl procentavdrag överstigit nettointäkten av förvärvskällan. Den
taxerade inkomsten kommer därför alltid alt uppgå lill minsl garanlibeloppels
sloriek.

Den som innehar bostad i en egen fastighet kan vid
en försäljning av fastigheten komma all beskattas för realisationsvinst.
Beskattning kan ske oavsett hur fastigheten förvärvats eller hur lång tid den
innehafts. Reglerna är dock så utformade all mer ordinära vinster går fria. Har
fastigheten innehafts mindre än två år, är hela realisationsvinsten
skattepliktig. Vid längre tids innehav beskattas 75 % av vinsten. Vid beräkning
av realisationsvinsten får avdrag ske för eriagd köpeskilling, inköps- och
försäljningskostnader m. m. Förbättringskostnader, liksom i fråga om
schablontaxerade fastigheter även sådana koslnader för reparalion och underhåll
av fastigheten som gjori

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 201

att
egendomen vid avyttringen är i bättre skick än vid förvärvet, är avdragsgilla
för år då de uppgått lill minst 3 000 kr. Omkostnadsbeloppei skall minskas med
avdrag som åtnjutits för värdeminskning av byggnad och lasta inventarier Delta
gäller dock inte för år då åtnjutet avdrag understigit 3 000 kr.

Vid längre tids innehav, liksom vid vissa benifika
förvärv, får den skattskyldige i stället för köpeskilling vid vinstberäkningen
efier eget val använda vissa särskill angivna alternativa ingångsvärden.

Köpeskillingen eller motsvarande värde liksom
avdragsgilla förbättrings-eller därmed jämföriiga reparations- och
underhållskostnader omräknas efter det allmänna prislägel när avyttringen
skedde. Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på
konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med 1914 som ba.sår.
Omräkningstalen fastställs årligen av riksskatteverket.

Har
den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak varit avsedd atl
användas för bostadsändamål får från lörsäljningsvinsten dras ytterligare ell
belopp - del s. k. fasta tillägget - av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår
som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden. Finns del mer
än en bostadsbyggnad på fastigheten beräknas avdrag endast för huvudbyggnaden.

Särskilda regler finns även för den skattemässiga
behandlingen av ränlor som finansierats genom statligt lån. Bestämmelserna
härom är intagna i punkt 5, tredje stycket av anvisningarna till 25 v KL,
Bestämmelserna innebär, att ränla på statligt bostadslån eller räntelån skall,
till den del räntan lagts till låneskulden, anses belald då den debiterats. 1
den mån ränta på bostadlån eller annat statligt lån erlagts med hjälp av
räntelån anses ränlan betald då ränielånei betalats ut.

4,2
Bostad.sskattekommitténs förslag

4.2,1
Allmänt

Kommittén påpekar inledningsvis att, lill följd av
underhandsdirektiven från regeringen, vilka innebar atl förslag i huvudfrågorna
skulle avges på ett långl tidigare stadium än som ursprungligen varit avsett,
man inte har kunnat slutföra alla planerade undersökningar rörande ekonomin för
bosläder i olika upplålelseformer. De framlagda förslagen har därför fått
grundas på elt delvis ofullständigt utredningsmaterial.

För bedömning av huvudfrågan, alltså möjlighelerna
att åstadkomma en neutral beskattning av bostäder i olika upplålelseformer, har
kommillén bl.a, upprättat kalkyler för boendekostnaderna, skatteeffekterna
därvid inberäknade, i egna hem av olika sloriek och åldrar i ett antal
representativa orter. Kalkylerna har kompletterats med kalkyler för upplåtelser
av mot-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 202

svarande
hus med hyresrätt och bostadsrätt. En viss jämförelse har sedermera kunnat ske
med den av boendeutredningen samtidigt anordnade småhusundersökningen.

Kalkylerna avser egna hem om 80. 120 resp. 200 m'
bostadsyta, färdigställda 1970, 1960 och 1950 i Stockholmsområdet,
Staffanstorp, Västerås och Örnsköldsvik. Hänsyn har tagits till varierande
läneformer. Strävan har varit att lä fram fastigheter som är av genomsnittlig
typ för de olika grupperna.

Arbetet med kalkylerna gjordes föratt få underlag
för en jämförelse mellan resultaten av nuvarande villaschablon och av en
taxering efier strikt konventionell metod, där intäkterna består i
förmånsvärdet av bostaden med biutrymmen, trädgård m, m, efier hyresläget på
orten och avdragen ulgöres av samtliga kostnader, 1 samband härmed uträknades
skatteeffekten av nuvarande schablonmetod.

Kostnadsposterna har i regel varit självklara.
Kommittén har i kalkylerna även medtagit ränta på eget kapital och
värdeminskning, Ränleposten avses motsvara den uteblivna inkomst som
villaägaren skulle ha fått om kapitalet innestått pä bank. Såsom kostnad för
fastigheten har dock endast räknats del belopp som kvarstår efier beskattning
av räntan efier genomsnittlig mar-ginalskaltesats, 60 96,

Vidkommande avdrag för värdeminskning på byggnad
har detla, framhåller kommillén, beaktats vid bestämmande av intäktsprocenten
i nuvarande villaintäktschablon.

Vid beräkning av statskommunalt bostadsbidrag ål
egnahemsägare ingår också värdeminskning på byggnad i en schablonmässigt
bestämd kostnadspost. Kommittén påpekar att mot ett hänsynstagande till
värdeminskning på byggnad på egnahemslåsiighel har invänts att någon
värdeminskning i verkligheten inte äger rum; ägaren kan i regel efier några år
sälja fastigheten med god förtjänst. Kommillén framhåller här bl, a. att
vinsten till betydande del hänför sig lill tomten och således i den delen
saknar iniresse i sammanhanget. Priserna på egna hem beror också på olika
förhållanden som påverkar tillgäng och efierfrågan och man erinrar här särskilt
om kommunernas byggnads- och markpolilik, som i hög grad är bestämmande för
möjlighelerna att göra realisationsvinster på egna hem. Än vidare hindrar inte
den omständigheten, alt nominella vinster kan göras på en egnahemsbyggnad
underen stor del av dess livslängd, att det i huset nedlagda kapitalel
successivt förbrukas och atl huset lill slut når det stadium då det måsle i en
eller annan form renoveras eller, om så inle sker, får elt negativt värde,
genom atl belasta lomtvärdel med rivningskosinaden, 1 kalkylerna har värdeminskningen
beräknats enligl skatterältsliga regler och upptagits lill 1,75 96 av
anskalTningsvärdet för byggnaden.

Kalkylerna ger enligl kommittén också visst
material för en jämförelse mellan kostnaderna för en egnahemsfastighel och
kostnaderna för en lill

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 203

utrymme,
ålder och standard jämföri ig hyreslägenhet, åt minstone i vad angår
Stockholmsområdet. Förmånsvärdena där är nämligen beräknade med ledning av
tillgänglig hyresstalistik. Förmånsvärdet anger alltså kostnaden i hyra för en
jämförlig hyreslägenhet. I fråga om villorna har man i allmänhet räknat med nominella
lån. 1 ett par exempel förekommer visserligen paritelslån, men della har inle
inverkat på kalkylen, därför alt minskningen i kontanta utgifier för ägaren
motsvaras av en skuldökning. 1 ett hyreshus verkar däremol paritetslånesystemet
så, att hyran sänkes med ett belopp motsvarande den amortering och den ränta
som skjutils på framliden, och nya flerfamiljshus är så gott som undantagslöst
paritelsbelånade. För en korrekt jämförelse bör hyran i
fierfamiljshuslägenheterna höjas med etl belopp motsvarande
parlietslåneeffekten, vilken enligt kommittén inte lorde undersliga 2 000 000
kr per lägenhet.

4.2.2
Neutraliiei i beskattningen

En huvuduppgifi för kommittén har varit att föreslå
sådana regler, att beskattningen blir i möjligaste mån neutral för de olika
boendeformerna. Två viktiga anvisningar har dock lämnats i direktiven. Rätlen
till gäldrän-teavdrag skall kvarstå för egnahemsägarna, och förslagen får inle
leda till påtagliga generella skärpningar av boendekostnaderna för hushåll med
måttliga bruttoinkomster.

Kommittén påpekar beträffande frågan om neutralitet
alt man varken kan eller bör åsladkomma neutralitet i den meningen, att
reglerna formellt blir i alla avseenden identiska. Hänsyn måste nämligen tagas
lill innehållet i de civilrättsliga regler som gäller för besittningen av
bostaden. Den eftersträvade neutraliteten bör enligt kommittén i stället
innebära, att beskattningen inte får sådana ekonomiska verkningar all en
besittningsform framstår som påtagligt mera gynnad av skattelagstiftningen än
de övriga. Konkurrensen mellan olika bostadsformer bör inte styras av
beskattningen, så atl utfallet av skattereglerna blir avgörande för valet av
bostad. Bedömningen får emellertid inte avse ett enda eller ett fåtal år utan
göras i ett längre tidsperspektiv. Den bör inte heller strikt begränsas lill
inkomstbeskattningen av bostadsinnehavet, utan viss hänsyn får också lagas
exempelvis lill realisationsvinstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen.
Viktiga i detta sammanhang är även samhällets bostadssociala och
bostadspolitiska åtgärder. Vid beskattningens utformning kan man enligt
kommittén däremot inte beakta kommunernas bostadspolitik, dvs, inriktningen på
småhus resp, fierfamiljshus, subventioner av mark- och exploaieringskostnader
o, d.

1 formellt hänseende är beskattningen likartad för
självägda egna hem, bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag.
Beskattningen sker som nämnts schablonmässigt med viss procent av
taxeringsvärdet, och avdrag får ske för skuldräntor och tomträttsavgälder. Den
kommunala ga-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 204

ranlibeskattningen
är helt lika. Vissa skillnader föreligger dock bl.a, i in-läkisproccniens höjd
och vidare åtnjuter egnahemsägaren eU schablonavdrag av 500 kr/år För enskilt
ägda fierfamiljshus gäller skatteregler som i formellt hänseende siarkt avviker
från de schablonbeskattade fastigheterna.

Kommittén framhålleratl denna bild av relativ
formell överensstämmelse i beskattningen av schablonbeskattade fastigheter
också har reell motsvarighet, när byggnadsbeståndet blivit äldre och lånen
lill betydande del av-betalats. Egnahemsägaren, bostadsrättsföreningen eller
det allmännyttiga bostadsföretaget visar då laxeringsmässig vinst, dvs. den
schablonmässigt be-riiknade intäkten är slörre än skuldräntan och eventuell
tomirällsavgäld.

Den omfallande ökning och förnyelse av
bostadsbeståndet som har ägt rum under de gångna 20 åren har emellertid medfört
att numera ytterst lä bostadsrätlslöreningar och allmännyttiga bostadsföretag
uppvisar laxeringsmässig vinst. De har i stället betydande underskott som inte
kan utnyttjas av medlemmar eller hyresgäster. De betalar ingen skatt utom den
kommunala garantibeskaltningen, men avsaknaden av möjlighet lill underskottsavdrag
leder lill all räntekostnaden, som tas in i hyreskalkylen, lår betalas av
medlemmar och hyresgäster med beskattade medel. I realiteten bestrides en
belydande del av hyra och avgifier i nyare hus av statsmedel via
paritetslånesystemet, I bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag
betalas genom paritetslånesystemel 350 kr,/m' och år av staten mot 19-25 kr,
för villor och enskilt ägda fierfamiljshus. Men paritetslånesystemel innebär
ingen subventionering i egentlig mening, endast alt betalningen skjutes på
framtiden. Beloppen i fråga belastar fastigheterna som en skuld. Bilden synes i
fråga om enskilt ägda flerfamiljshus vara likariad med den som gäller lör de
allmännyttiga företagen.

Beträffande egnahemsfastighelerna påpekas i
betänkandet att den schablonbeskattning av egna hem, som infördes fr. o. m. år
1954, i realiteten har inneburit en skatleskärpning i jämförelse med tidigare
konventionell taxering. Successivt har dock intäktsprocenien sänkts från 3
till 2 96 och vidare har det extra avdraget införts i schablonen. Genom dessa
ålgärder har taxeringsvärdehöjningarna överiag neutraliserats för mindre egna
hem, medan de höjda taxeringsvärdena delvis har slagit igenom belräffande
medelstora och slörre villor. Tendensen att behandla större villor slrängare
förstärktes, när den s. k. lyxvillabeskattningen infördesår 1967, varvid
intäktsprocenten blev 4 för den del av taxeringsvärdet som låg närmast över
gränsen för denna beskattning och 8 i det högsta skiktet.

Samtidigt har å andra sidan en allmän räntehöjning
ägl rum sedan 1950-lalcts milt. De höjda räntorna har visserligen medfört
utgifisökningar för egnahemsägarna, men dessa ökningar har till betydande del
kunnat kompenseras genom avdragsrätlen för gäldräntor, Viirdet av
avdragsrätten har med tiden ökat genom den skatleprogressionsökning som ägt rum
i anslutning till penningvärdets fall och som endast i förhållandevis låga in-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 205

komsilägen
effektivt molverkats genom ändringar i den statliga in-komsiskatteskalan. I
samma riktning har de ökade produktionskoslnaderna verkat.

Genom den utveckling som sålunda ägl rum å ena
sidan i fråga om egna hem och å andra sidan på marknaden för hyreslägenheter
och bo-sladsrältslägenheter har en belydande förändring i konkurrenslägel
skett. Enligt kommillén råder det inte heller delade meningar om atl det egna
hemmet i dag framstår som ett ekonomiskt fördelaktigt allernaliv. Den stegrade
efierfrågan på ägda småhus och den vikande efierfrågan på lägenheter i flerfamiljshus
talar sitt lydliga språk, även om andra faktorer har medverkat.

Kommittén har med stöd av de tidigare nämnda
kalkylerna sökt få underlag för en jämförelse mellan de skattemässiga
resultaten av nuvarande schablonmetod och en taxering efier konventionell metod
med beräkning av marknadsmässiga förmånsvärden och verkliga kostnader.

Kalkylerna har även gett visst material för
ungefärliga jämförelser mellan kostnaderna för egna hem och för hyreslägenheter
av samma storlek, ålder och standard, I fråga om de egna hem som har anskaffats
1950 och 1960 och som alltjämt är i samma ägares hand kan enligl kommittén inle
med fog göras gällande atl de är speciellt gynnade. Boendekostnaden är ungefär
lika hög som hyran i jämförliga flerfamiljshuslägenheter,

Belräffande nyare hus är bilden en annan. De
kontanta kostnaderna för de år 1970 byggda, icke paritelsbelånade husen-jämte
mistad ränta på eget kapital och värdeminskning - är visserligen ungefär lika
stora som hyran för jämföriiga lägenheter. Men hyran för dessa lägenheter är
till följd av paritetslånesystemel lägre än den eljesl skulle vara. Differensen
uppgår åtminstone till 2 000000 kr./år, motsvarande 15-20 kr/m' bostadsyta.
Gör man en jämförelse med kalkylerna för uthyrning av motsvarande villor, blir
differensen ännu något slörre, beroende på atl produktionskostnaden per
kvadratmeter lägenhetsyta för en villa normalt är något större än för en
jämföriig flerfamiljshuslägenhet. Även om man beaktar att egnahemsägaren
ålminslone efier några år kan få betala förmögenhetsskatt för det kapital som
innestår i villan, att han kan beskattas för realisationsvinst vid en kommande
försäljning och att han kan få kostnadsökningarvid framtida
laxeringsvärdehöjningar, är det enligt kommittén uppenbari all beskalt-ningen, såvitt
gäller de nya villorna, inte är neutral, Egnahemsiigaren är beträffande nyare
hus gynnad,

4.2.3
Kommitténs Iöislag lill lösningar

För att motverka ojämnheter i verkningarna av
beskattningen och åstadkomma största möjliga neutralitet hos skattereglerna är
enligt kommittén i princip två vägar länkbara. Den ena är att skärpa
beskattningen av egna hem, den andra all åsladkomma lättander för medlemmar av
bostadsrätts-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 206

föreningar
och för hyresgäster. Beträffande äldre egna hem har dock kommittén inle ansett
sig kunna konstatera någon nämnvärd bristande neutralitet i skattereglerna.
Eventuella skärpningar bör därför i princip inte träffa dem. Det bör vidare
nämnas alt kommiUén byggi upp sina förslag med Utgångspunkt från atl nuvarande
schablonbeskattning behålls. Under arbetet har man dock övervägt en del andra
modeller för villabeskattningen men inte funnit atl dessa skulle innebära några
förbättringar i förhållande till gällande syslem som sådani. Kommittén tar
först upp ivå delfrågor, som i viss mån är ägnade att påverka förutsättningarna
för en lösning av huvudfrågorna.

Den ena gäller garantibeskattningen. Kommittén
erinrar om atl denna skall sedan länge kritiserats för sina ojämna verkningar.
För hyresgäster och bosladsrättsinnehavare måsle det kännas stötande att de
via hyror och årsavgifier skall betala sådan skatt, oaktat
bostadsrättsföreningen eller bostadsföretaget visar stora taxeringsmässiga
underskott som inte kan Utnyttjas. Tidigare har frågan om alt avskaffa
garantibeskatiningen fallit på grund av åtgärdens kommunalekonomiska
konsekvenser. Härvidlag har rörulsättningarna ändrats, i vart fall såvitt angår
bostadsfastigheter för permanent boende. Kommittén föreslår också atl
garantibeskattningen skall avskaffas för bosladsfasligheter. Härigenom
åsiadkommes en lättnad för hyresgäster och bostadsrättsinnehavare, som fördet
stora fiertalet beräknats motsvara 3-4 kr./m'.

Den andra delfrågan avser rätten till avdrag för
sådana räntor s o m ej betalas kontant utan finansieras genom skuldökning
enligt parilelslånesystemei. När denna avdragsrätt infördes, torde man inte ha
räknat med alt övervällringen av ränlor på framliden skulle bli så omfattande
som senare visat sig bli fallet. Enligt kommittén framstår del som stötande att
avdrag lill betydande belopp medges för ränlor som skall betalas först i en
oviss framlid. Någon motsvarande möjlighet alt finansiera räntebetalning på
privat väg lorde inte finnas beträffande de högt belånade egna hem det här
gäller. Avdragsrätten föreslås därför över-fiyttad till de år då räntorna
verkligen betalas. En sådan förskjutning i en nybyggd villa på 120 m'betyder en
ökning av de aktuella kontanta utgifierna och en däremol svarande minskning i
framtiden med omkring 1 200 kr./år eller ca 10 kr./m'- Efiersom del här enbari
rör sig om boritagande av en klart oberättigad förmån, har kommittén inle
ansett särskilda övergångsbestäm melser erforderliga. Förslaget medförpå
längre sikt inte någon ändring av skattebelastningen utan endasl en tämligen
krafiig likvidiieismässig försämring under de första åren av innehavet, något
som fått beaktas vid skattens avvägning.

Den lättnad som uppkommer för egna hem genom den
slopade garantibeskattningen bör enligt kommittén motsvaras av höjd
intäkts-procent. Den genomsnittliga lättnaden har beräknats motsvara 0,6-0,7

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 . 207

procentenheter,
varvid hänsyn tagits lill såviil fastigheter med underskott som sådana som
redovisar taxeringsmässiga överskott. Kommittén har övervägt att beslämma
intäktsprocenten till 2,5 eller 3,

Kommittén har inte funnit skäl att föreslå
särskilda åtgärder för all neulralisera verkningarna av de förestående taxcringsvärdehöjningarna
på sätt som skett vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar. Som skäl har man
bl. a. anfört alt egna hem överlag inte kan anses skattemässigt missgynnade.
Däremot har kommittén ansett det motiverat att låta de höjda taxeringsvärdena
inverka på så sätt alt intäktsprocenien avrundats nedåt till 2,5 och inte uppåt
till 3.

Beträffande nya villors ägare har kommittén
konstaterat alt de till följd av skattereglernas utformning och
ränteutvecklingen är gynnade både i jämförelse med hyresgäster och
bosladsrättsinnehavare och i förhållande till ägare av äldre villor. En något
högre beskattning har därför anselts motiverad. Därmed skapas större rättvisa
inte bara i jämförelse med hyresgäster och bostadsrättsinnehavare ulan också
olika egnahemsägare emellan,

Enligl kommillén är det de höga avdragsgilla
räntorna och de låga icke avdragsgilla reparationskostnaderna som i fråga om
nyare egna hem gör beskattningen oneulral till ägarnas förmån. När räntorna
efier etl antal år minskat genom amorieringar och reparationskostnaderna börjat
öka, verkar skattereglerna åter mera neutralt. Den högre beskattningen bör dock
upphöra efter några år och således inte fortsätta när reparationskostnaderna
erfarenhetsmässigt börjar växa och amorteringarna inom olika låneformer kommit
i gång på allvar. Kommittén föreslår alt tiden bestäms till sex år och att
skalleuttaget blir en procent högre under denna tid än för övriga egna hem.

Den högre intäktsprocenten, 3,5, föreslås inte
tillämpas i fråga om egna hem, som är färdiga för infiyttning före den nya
lagstiftningens ikraftträdande. Förvärvet av ett eget hem innebär ofia en
ansträngning av förvärvarens ekonomi och han bör därför inte genom
beskattningens omläggning drabbas av större utgifier för fastigheten som han
inte haft anledning kalkylera med. Kommittén räknar med att de nya reglerna
skall träda i krafi den I januari 1975 med tillämpning första gången vid 1976
års inkomsttaxering,

I fråga om den s. k. lyxvillabeskattningen påpekar
kommittén atl de nuvarande reglerna bygger på att gränserna skall justeras i
anslutning till de allmänna fastighetstaxeringarna, så att dessa regler även
efier taxeringsvärdehöjningen kommer alt omfatta villor av ungefär samma
storiek och standard som lidigare. Taxeringsvärdena väntas stiga med i
genomsnitt ca 30 96 och kommillén föreslår all den lägre gränsen höjs från
150000 kr, till 200 000 kr. Med hänsyn till den mindre gynnsamma
prisutvecklingen för de största villorna föreslås att gränsen för del högsta
skiktet sätts vid 300000 kr. mot nuvarande 225 000 kr. I gengäld har
intäktsprocenten i

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 . 208

det
lägre skiktet föreslagits bli 2,5 mot nuvarande 2. För äldre villor blir
intäktsprocenien 5 för den del av taxeringsvärdet som överstiger 200 000 kr.
men inte 300 000 kr. saml 8 för överskjutande del, I fråga om nya villor
föreslås motsvarande procenttal bli 6 resp. 9.

Genom
de nu redovisade förslagen åsiadkommes en relativ förskjutning i kostnadsläget
mellan egna hem samt hyres- och bostadsrätlslägenheter. Om garantiskaiten
slopas, går kostnaderna i hyres- och bostadsrätlslägenheter ned med 3-4 kr./m'
och år. Taxeringsvärdehöjningarna kommer inle att drabba hyresgäster och
bosladsrättsinnehavare men ökar skatten för villaägarna. Med den föreslagna
intäktsprocenien 2,5 innebär della för vanligen förekommande egna hem av olika
slag en ökad skall varje år med 200-1 200 kr., motsvarande 2-6 kr./m', i
landsorten med något lägre belopp. För nyproducerade villor tillkommer 8-11
kr/m'. En sammanlagd förskjutning av konkurrensläget kommer således att ske,
såvitt angår äldre villor och motsvarande äldre flerfamiljshus med 5-10 kr./m'
och, såvitt angår nya villor och nya flerfamiljshus, med ca 12-20 kr./m".
Beträffande paritets-belånade egna hem beiyder omläggningen i liden av rälten
till avdrag för skuldflnansierade ränlor en likvidiieismässig belastning
motsvarande ca 10 kr/m'.

Kommittén
påpekar att även om de nu redovisade förslagen skulle genomföras så kvarstår
trots alll en kostnadsskillnad på ca 5 kr./m' lill de nya villornas förmån och
därmed en bristande neutralitet. Därtill kommer också alt del även efier etl
genomförande av förslagen blir praktiskl laget omöjligt för allmännyttiga,
kooperativa och enskilda byggnadsföretag att till konkurrenskrafiiga priser
uppföra småhus för uthyrning eller upplåtelse med bostadsrätt. Enligt kommittén
bör den kvarstående bristen i neutralitet undanröjas och detta har man sökt
åstadkomma inom beskattningens ram.

Kommillén
har härvid inte velat göra någon reell åtskillnad mellan bostadsrältshavare
och hyresgäster utan föreslagit alt dessa båda grupper skulle vara berättigade
till allmänt avdrag vid inkomsttaxeringen för viss del av hyran eller
årsavgiften. Avdraget avses utgöra en viss motsvarighet till
gäldränleavdragel för villaägare.

Del
föreslagna avdraget avser den del av hyran som överstiger viss andel av den
skallskyldiges sammanlagda årsinkomst, dvs. den sammanräknade inkomsten från
olika förvärvskällor före underskotlsavdrag och andra allmänna avdrag. Om den
skattskyldige är gifi och sammanbor med maken, skall man räkna med den högsta
av makarnas årsinkomster och göra avdrag från denna. Avdraget avser den del av
hyran eller årsavgiften, som överstiger 10 procent av den sammanräknade
inkomsten av olika förvärvskällor. Nämnda relation lorde genomsnitlligl ge den
effekten atl den kvarstående förmånen i villaboendet neutraliseras. Avdraget
har maximerats till 4 000 kr/år för all få godtagbara finansiella konsekvenser
för stat och kommun och föratt inte uppmuntra till bosättning i utpräglade
lyxbostäder.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 209

Kommittén har förutsatt att reglerna om
statskommunalt bostadsbidrag jämkas så alt avdraget för hyra och årsavgifi
beakias på samma sätt som villaägarnas gäldränleavdrag,

4.2.4 Finansiella
konsekvenser ftir siat och kommun

Förslaget att avskaffa garantibeskaltningen på
bosladsfasligheter innebär enligt kommittén etl skattebortfall för kommunerna
på ca 700 milj. kr./år, varav hälfien avser villafastigheter.

Omläggningen av rätten till avdrag för skuldräntor,
som finansieras genom skuldökning enligt paritetslånesystemet, innebär på
längre sikt ingen förändring. De första åren ökar emellertid det allmännas
intäkter med 200 -300 milj. kr., varav huvudparten hänför sig till villorna. Ca
100 milj. kr, kommer på kommunerna.

Omläggningen av villabeskattningen i övrigt samt
höjningarna av taxeringsvärdena tillför det allmänna sammanlagt omkring 1
miljard kr./år. Av dessa lillfaller ca 400 milj. kr, kommunerna. Under del
första året begränsas emellertid de ökade intäkterna på grund av
övergångsregeln till ca 800 milj. kr., varav kommunerna får ca 300 milj. kr.

Verkningarna av den föreslagna nya avdragsrätlen
för hyresgäster och bosladsrättsinnehavare är svåra alt beräkna, eftersom
senast tillgängliga statistik över hyra i kombination med inkomst är från år
1970. Kommittén har uppskattat skattebortfallet lill omkring 1 miljard kr/år.
Härav skulle omkring 40 96 avse kommunalskatt,

4.2.5 Reservationer
m. m.

Kommitténs förslag är långt ifrån enhälliga och
delade meningar råder både om bostadsbeskattningens allmänna utformning och
villabeskattningens höjd.

Ordföranden och ledamöterna Almgren. Carlsiein och
Jansson har reserverat sig mol förslaget om allmänt avdrag för hyror och
årsavgifier. Reservanterna anser i likhet med majoriteten att den brisl i
neutralitet i beskattning som kvarstår efter de föreslagna ändringarna
beträffande egna hem och villor bör undanröjas men alt frågan bör lösas inom
bostadsfinansieringens ram, I reservationen påtalas åtskilliga nackdelar -
såväl skattemässiga som bostadspolitiska - som är förenade med det av
majoriteten föreslagna allmänna avdraget.

I en annan reservation vänder sig ledamöterna Dahl.
Hellstedl. Landgren och Larsson mot förslaget om höjd intäktsprocenl för nya
egna hem och anser att det saknas underlag för olika behandling av hus beroende
på om de är mer eller mindre än sex år gamla. Differentieringen skulle dessutom
komma atl motverka nyproduktion av småhus och försvåra för inkomslta-

14
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 150

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 210

gare
med måttliga inkomster att förvärva sådana hus. Procentintäkten bör vara
densamma för samtliga årgångar,

Ledamölerna Almgren. Carlsiein. Jansson. Leo och
Lindh reserverar sig mot införandet av en sexårsgräns i intäklsschablonerna,
efiersom en sådan molverkar den eftersträvade neutraliteten i skattehänseende
mellan olika upplåtelseformer.

Ledamoten
Dahl har reserverat sig mol att garantibeskaltningen behålls för
fritidsfasligheier och i ett samtidigt särskilt yttrande redovisat synpunkler
på det allmänna avdraget för hyresgäster m. fi.

Till
betänkandet har även fogats särskilda yttranden av ledamölerna yfl/;s-son. Leo,
Lindh. Almgren och Carlsiein samt Larsson rörande främst bostadsbeskattningens
allmänna uiformning.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 211

5
Remissyttrandena

5.1 Inledning

Flerialet remissinslanser beklagar alt
bostadsskattekommittén (BSK) varit tvungen atl påskynda arbetet på sådant sätt
alt elt fullständigare malerial inle kunnat presenteras. Genomgående menar man
atl mer djupgående och detaljerade analyser varit påkallade för alt möjliggöra
en allsidig belysning av de frågor som hänger samman med beskattningen av
skilda boendeformer, 1 sammanhanget kan även nämnas att åtskilliga
remissinstanser ansett remisstiden alltför kort tillmätt föratt möjliggöra en
tillfredsställande bedömning av förslagens innebörd och räckvidd. Särskilt
stark har kritiken i denna del varit från underremissinslanserna.

En
annan allmän anmärkning avser att BSK:s förslag inte är samordnade med boende-
och bosladsfinansieringsulredningarnas. Många instanser menar nämligen atl en
lösning av boendeproblemen förutsätter etl samlat grepp. Svenska rikshyggen
påpekar att BSK synes ha baserat sina förslag på att inga förändringar sker i
fråga om bostadsfinansieringen. Boende-och bostadsfinansieringsutredningarna å
sin sida har förutsatt att BSK genom förslag rörande beskattningen skall klara
neutraliteten mellan olika boendeformer. Bristen på samordning har dessvärre
fått till resultat att effekten av utredningarnas förslag knappast blir den
avsedda. Likartade uttalanden görs av fiera remissinstanser,

5.2 Neutralitetsfrågor
m. m.

I och för sig råder enighet bland remissinstanserna
om att skattereglerna för olika upplålelseformer bör vara neutrala i den
meningen all ingen form skall särskill gynnas framför andra, BSK:s allmänna
principuttalande på denna punkt har alltså vunnit allmänt gillande. Olika
meningar redovisas dock rörande neutralitetsbegreppets närmare innebörd och
uiformning,

Konjunklurinsliiutei anser alt likformighet vid
beskattningen av olika för-mögenheisobjekt inte föreligger på intäktssidan och
inte heller med avseende på behandlingen av realisationsvinster. Såvitt gäller
exempelvis bankmedel beskattas den faktiska nominella avkastningen. För
fastigheter beräknas intäkten enligt en räntesals som i nominella termer
framstår som exceptionellt låg men kan förefalla rimlig uppfattad såsom
realränta. För övriga varaktiga konsumtionsvaror (bålar, bilar m. m.) beskattas
inte avkastningen alls. Däremot får man i samtliga fall dra av de nominalräntekoslnader
som är att hänföra till finansieringen såväl av förmögenhelsobjekt som av konsumtion.
Realisationsvinstbeskattningen är vad gäller egna hem så utformad all nominell
värdestegring undgår beskattning i den mån den inte har real innebörd. Denna brytning
mellan reala och nominella beskattningsprinciper inom framför alll
inkomstbeskattningen kan enligl institutets mening ses som en av grunderna lill
den brist på neutralitet som fåranses känneteckna

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 212

den
nuvarande bostadsbeskattningen i synnerhet vad gäller behandlingen av egna hem
med stora lån. Länsslyrelsen i Upfisala län anser del tveksamt om försök alt
åstadkomma en rättvis beskattning bland olika boendeformer bör göras utan all
framför alll lyxkonsumtion, som möjliggörs genom lån med avdragsgilla
räntekostnader, tas med i bilden. Om en så viktig social funktion som boendel
blir föremål för utredning av beskaltningseffeklerna av ränteavdrag bör i vari
fall lyxkonsumtion som finansierats med lån och avdragsgilla räntor beaktas.
Härigenom skulle undvikas atl neutraliserings-åtgärder inom
bostadsbeskattningen indirekt lämnar slöd till satsningar som från
samhäUssynpunkt är mindre värda än satsningen på egna hem. En totalbedömning
och en genomgripande och fullständig utredning av olika konsumtionsformer såsom
exempelvis boende, bil- och båtköp, fritidshusköp mm, vore önskvärd som
underlag för säkra slutsatser om någon skattskyldig grupp ur materiell
beskattningssynvinkel särskill gynnas eller missgynnas vid jämförelse med andra
grupper,

Slalens insiiiul ftjr byggnadsforskning ullalar i
anslutning till frågan om bristande neutralitet mellan olika boendeformer att
BSK inte gjort någon närmare analys av bristerna och bedömning av hur
allvarliga de är från bostadssocial och allmän rättvisesynpunkt, BSK har inte
tillräckligt klargjort innebörden av den efiersträvade
beskattningsneutraliteten. Det är därför oklart varför neutraliteten ses som
angelägen, BSK har vidare inte belyst förhållandena på bostadsmarknaden på
sådant sätt alt det går att bedöma beskattningsreglerna vare sig som instrument
för efierfrågepåverkan eller utifrån rättvisesynpunkt.

Alt
del egna hemmet är en gynnad boendeform anser bl. a, kammarräiien i Siockholm
och pekar på den successiva urholkning som skett av villaschablonen efier dess
tillkomst år 1954, Genom successiva sänkningar av repartitionstalel i förening
med införande av elt extra avdrag -och dessutom taxeringsvärden som ligger
under de verkliga värdena - har den från början skattemässigt väl avvägda
schablonen kommit alt urholkas till villaägarnas förmån. A andra sidan har
hyrorna i hyreslägenheterna stigit under motsvarande lid. Likartade uttalanden
rörande villaschablonens utveckling görs av bl, a, sialskoniorei. länsslyrelserna
i Slockholms och Värmlands län. boende- och
bosladsfuiansiering,suiredningarna. Svenska komimmjörbundel. Hyresgäsiernas
riksförbund och Svenska melallindiislriarbclareförbimdel.

Såsom redovisats i avsnitt 3,1.5 i anslutning till
behandlingen av yttrandena över boende- och bosiadsfinansieringsutredningarnas
huvudbetänkande anser en stor majoriiei av remissorganen atl gällande
skatteregler inte är neutrala gentemot bostädernas upplälelseform. Vissa
remissinslanser har dock inte tagit slällning i frågan, bl, a, därför att de
menat atl tillförlitligt underiag har saknats härför.

Kritik har i detta sammanhang riktats mot BSK:s
kalkyler Så anser t. ex, RSV atl BSK:s förslag är grundade på ett bristfälligt
statistiskt underiag.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 213

Uppfattningen
all valet av boendeform är beroende av skattereglernas nuvarande utformning är
enligt verket i alll väsentligl obekräftad. De utförda undersökningarna visar
inte i vilken utsträckning gällande skatteregler påverkar den enskildes val av
boendeform. NBD liksom Näringslivets skattedelegaiion påpekar likaså atl den
gjorda utredningen inte ger underlag för någon säker bedömning av
neutralitetsfrågan. Länsslyrelsen i Norrbollens län an.ser att det framstår som
en brist atl kommittén fått ta fiertalet ståndpunkter på till synes osäkra
grunder. RRV kritiserar likaså BSK:s kalkyler och anser att uppskattningen av
förmånsvärdena för villaägarna kan ifrå-gasätUis. RRV anser inte all kommitténs
kalkyler med hänsyn lill uppskattningen av förmånsvärdena kan läggas till
grund för bedömningar om villaägarna är gynnade i skattehänseende och från
bostadskoslnadssynpunkt, Enligl RRV är vidare av BSK konstaterade
kostnadsskillnader mellan egnahemsägare och hyresgäster fiktiv, BSK:s metod
att vid kostnadsjämförelsen mellan dessa grupper belasta hyran fören lägenhet
i etl paritetsbelånal flerfamiljshus med ett belopp motsvarande ökningen av
paritetslånet är felaktig. Dagens hyresgäster är inte betalningsskyldiga för
skuldökningen och den hittillsvarande utvecklingen av den totala
paritetslåneskulden tyder på atl skulden kommer all betalas först i en oviss
framtid. Motsvarande anmärkningar framförs av bl, a. RSV, länsstyrelsen i
Gollands län. boende- och bostadsftnaiisieringsiiiredningarna. fullmäktige i
riksbanken, LRF och SBEF.

Kritik mol underlaget för BSK:s överväganden och
förslag framförs även frän andra utgångspunkter, Sialskoniorei saknar en
diskussion kring även andra faktorer än de rent kostnadsmässiga. Den
omständigheten alt kostnaden för en äldre villa, enligt BSK, svarar mot
kostnaden för en lägenhet av samma ålder och storlek innebär ofiast inte alt
bostäderna för den skull är likvärdiga. Inte minst bostadsmiljön torde skilja i
avsevärd mån. Enligt statskontoret kan del också finnas motiv för att beakia
även del allmännas kostnader för olika boendeformer. Som exempel nämns
skolskjutsarna vars kostnader i många kommuner till övervägande del har
anknytning lill boendet i villa. LRF anser att BSK bort diskutera även de
ekonomiska riskmoment som är förenade med villainnehav. Ägaren kan vara
tvungen att fiytta och står då en ekonomisk risk vid sådan försäljning. Dylika
problem uppkommer inte för dem som bor i hyreslägenhet.

Flera remissinstanser framhåller atl BSK inte på
ell tillfredsställande sätt beaktat realisalionsvinstreglernas innebörd,
Slatens insiitui för byggnadsforskning anser det anmärkningsvärt att BSK gått
förbi de enligl institutets mening generöst utformade reglerna för
realisationsvinstbeskattningen. Även LO nämner realisationsvinslbeskaltningens
betydelse. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller i anslutning lill
neutralitetsfrågan svårigheterna alt skapa lik-- ställdhet ens mellan olika
villaägare, Liinssiyrelsen nämner skillnaderna mellan den kommunala och den
privata villatomtsmarknaden och de skatteförmåner som innehavare av nyare
villor kan skaffa sig genom försäljning

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 214

och
då i synnerhet när det är fråga om villor som uppföris på kommunal mark. Även
länsslyrelsen i Värmlands län framför likariad mening. Boende-och
bosiadsfinansieringsutredningarna anför exempel som visar att realisalionsvinstreglernas
verkningar för hushållen är olika för olika upplålelseformer. Utredningarna
anser också att frågan har stor belydelse för en bedömning av beskattningens
neutralitet i förhållande till upplåtelseform sedd i etl längre tidsperspektiv.

En
del remissinstanser anser BSK:s kalkyler behäfiade med ytteriigare
felaktigheter. De av kommittén påvisade skillnaderna mellan villaägare och
hyresgäster (bostadsrältshavare) anses inte riktigt beräknade. Enligt LO leder
BSK:s beräkningar uppenbart till en underskattning av den skattemässiga
subventionen. Detta beror på atl kommitténs beräkningar är dels ofullständiga,
dels felaktiga. Kommittén grundar sina beräkningar på reglerna i
skal-telagstifiningen. Den metoden leder enligt LO fel, eftersom skattereglerna
bygger på medvetet försiktiga värderingsprinciper, syfiande till ekonomisk konsolidering.
Bl. a. innebär detla alt beskattningsreglerna är utformade som om infiation
inle existerade. Ulan någon som helst reservation har BSK i sina beräkningar
till grund för förändringen över tiden av en fastighets värde lagl den
skattemässiga avskrivningen på 1,75 96 per år. Att verkligheten är den
motsatta och alt fastighetsvärdena bl. a, till följd av in-fiationen stadigt
ökar (de senaste fem åren med 30 96) har BSK därmed inte fäst avseende vid.
Samma svaghet vad gäller brist på grundlig analys vidlåder dessvärre också
BSK:s överväganden och förslag i övrigl. LO anser därför atl förslagen inle kan
läggas till grund för reformförslag på bostadsbeskattningens område. Även
statens institut fÖr byggnadsforskning kritiserar att hänsyn inte lagits till
värdestegringen. Enligt länsslyrelsen i Slockholms län bör vid
kostnadsjämförelsen hänsyn inte tas till värdeminskning, efiersom fiertalet
villor stiger i värde.

Enligt boende- och
bostadsflnansieringsuiredningarna. som i sitt betänkande gjort motsvarande
kalkyler, har BSK påtagligt underskattat beskattningens kostnadseffekter för
olika upplåtelseformer. Den av BSK beräknade skillnaden på mellan 1 och 25
kr./m' lägenhetsyla och år bör fördubblas lör att ge en realistisk bild av de
nuvarande skillnaderna mellan upplåtelseformerna. BSK:s förslag blir därmed
otillräckliga och de bostadspolitiska konsekvenserna av förslagen är inte
heller i vissa avseenden gynnsamma. Vidare påpekas sammanfattningsvis att BSK
för småhusens vidkommande kommer fram till högre boendekostnader efier skatt
jämföri med utredningarna på grund av att pariietslåneelfekten inte beakias
och på grund av att ränta räknas på verkställda amorteringar. Dessutom
tillämpar BSK och utredningarna olika metoder för värdeminskningen, vilket
leder till atl denna infaller olika i tiden, BSK räknar med en årlig
värdeminskning på 1,75 96 under det alt utredningarna anser värdeminskning lika
med amortering. Som skäl härför anför utredningarna atl ett småhus knappast är
alt se som en affärsrörelse där avskrivning verkställs för konsolidering. Amor-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 215

teringen
är däremot en utgift som bör beakias vid beräkningen av boendekostnaden.

Även SABO kritiserar BSK:s beräkningsmetoder.
Inledningsvis påpekas all beiänkandei ger intrycket atl kommittén ägnat mera
iniresse och arbele åt atl söka klarlägga och jämföra bosladskostnadsnivåerna
hos de olika upplåtelseformerna - hyresräll, bostadsrätt och äganderätt - och
mindre iniresse och arbete åt att söka klarlägga gällande beskattningsreglers
betydelse för dessa nivåer. Vad beträffar de närmare beräkningarna accepterar
inle SABO kommitténs sätt att beräkna boendevärde och andra förmåner i småhus
med äganderätt. Kommittén har med utgångspunkt i befintlig hyresstalistik för
fierfamiljshus ansett att boendevärdel per m' lägenhetsyta i elt småhus är
detsamma som det statistiska kvadratmeterprisei i hyreshus av motsvarande
årgång. Enligt SABO leder ett sådani belraktelsesält till orimligheter. Med
kommitténs metod all beräkna förmåner framstår skattereduktionen - framför
allt i nya hus - som nödvändig för att den boende/ägaren inte skall behöva
betala "överpris" för sin bostad.

BSK:s förslag syfiar till att genom ingrepp i
skattelagstiftningen söka uppnå neutralitet mellan skilda boendeformer. Flera
remissinstanser ställer sig dock tvivlande till möjligheterna, liksom del
lämpliga i, att söka bota en bristande neutralitet genom ingrepp på
skaltelagstifiningens område. Kritiken på denna punkt tar sikte inte minst på
förslaget att ge hyresgäster och bostadsrältshavare rält till allmänt avdrag
för viss del av boendekostnaden. En majoritet av remissorganen anser atl
åtgärder inom bostadsfinansieringen är atl föredra. Därvid har olika vägar
anvisats. Inie ovanligt är atl man förordar en kombination av skilda åtgärder.
En redogörelse härför har lämnais i avsnittet 3,1.6.

Kammarrätten i Stockholm redovisar i sammanhanget
bl. a. följande synpunkter.

Skattelagstiftningens uiformning är i många
sammanhang av slor betydelse fördel enskilda företagets och den enskilda
medborgarens ekonomi. Delta giiller också för boendel och vid valet av
boendeform. Det är därför angeläget med regler för bostadsbeskattningen som är
välgrundade och som har för medborgaren i gemen en överblickbar innebörd.

Man skall enligt kammarrättens mening inte
föreställa sig att det i större omfattning är möjligt att just med hjälp av
beskallningsinstrumenlei tillrättalägga snedvridningar, som är att återföra på
andra omständigheter än dem som hänför sig just till beskattningen, 1 själva
verket rör man sig hiir inom ganska smala marginaler, om man inte skall göra
våld på principer efter vilka hela skatlelagstifiningen är uppbyggd.
Skärpningar eller favo-riseringar utan en godtagbar teoretisk underbyggnad är
ägnade att undergräva tilltron till vårt skattesystem i dess helhet och
därigenom till respekten lör ett rättssamhälle däri detta system är etl
betydelsefullt inslag.

Vad
nu sagts innebär inte att kammarrätten är oförstående för synpunkten

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 216

att
skattereglerna kan och skall nyttjas i medborgarnas intressen genom all jämkas
med utvecklingen och därigenom spela en aktiv roll i skapandet av ell samhälle
med tillfredsställande betingelser. Men det finns anledning atl i elt
sammanhang som det nu aktuella varna för skattemässiga konstruktioner, som är
principiellt oriktiga eller ägnade all skapa en ökad förvirring belräffande
betydelsen av grundläggande regler eller som eljest försvårar det redan
tidigare besvärliga deklarations- och taxeringsförfarandet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att
bostadspolitiska ålgärder av annat slag än beskattningsåtgärder framstår som
naturligare instrument för neutralisering inom bostadssektorn. Regler av den
typ BSK föreslagit skulle för de samlade resurserna bli väsentligt mer
betungande i förhållande till nyttan än andra bostadspolitiska lösningar för
att åstadkomma bättre neutralitet inom bostadssektorn. Länsslyrelsen i Kopparbergs
län anser att förslagen endast har marginella effekter på utjämningsproblemet,
Länsslyrelsen i Hallands län redovisar liknande åsikt och betecknar också BSK:s
förslag som en provisorisk lösning, Länsslyrelsen i Göieborgs och Bohus län
anser likaså all BSK:s förslag inte medför någon tillfredsställande lösning av
problemet med bristande neutralitet från beskaltningssynpunkt, Länsslyrelsen i
Gävleborgs län anser att, även om BSK:s förslag genomförs, valet av bostadsform
blir i hög grad beroende av dess beskaltningsverkan,

RRV anser att möjligheterna är begränsade atl
enbari genom åtgärder på beskattningens område skapa regler som får
neutraliletsutjämnande effekl. Verkel anser alt en skillnad i
bostadsbeskattningens effekler mellan olika boendeformer bör kunna utjämnas
genom en kombination av åtgärder inom bostadsbeskattningens och den allmänna
bostadspolitikens ramar.

Hyresgäsiernas riksförbund anser att en lösning
inom beskattningens ram är den mest naluriiga. Förbundei pekar på möjlighelerna
alt höja intäktsprocenten för nya villor i nivå med det allmänna ränteläget
och använda de ökade skatteintäkterna lill generella subventioner. Är det inte
möjligt all lösa neutralitetsfrågan skattevägen, måste kompensation till
hyresgäster m. fi. ges på annat sätt. Förbundei kräver atl hyresgäster och
bostadsrältshavare erhåller en minst lika slor subvention som egnahemsägarna.
Villaägarnas skatiesubveniion beräknas för år 1974 till minsl 1,8 miljarder kr.
Motsvarande subvenlionsbehov lör hyresgäster m. fi., som svarar för ca 60 96 av
det totala lägenhetsbeståndet, skulle då uppgå till 2,7 miljarder kr.

5.3
Kommitténs förslag

5,3,1
Inledning

Kommitténs förslag har, såsom redan framgått av den
tidigare redovisningen, fåll elt ganska blandat mottagande. Förslagen, som
helhet betraktade, avstyrks helt av bl. a. bosiadssiyrelsen. statens insiiiul
för byggnadsforsk-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 217

ning.
länsstyrelserna i Kronobergs. Blekinge och Gävleborgs län. boende- och
bo-siadsftnansieringsuiredningarna samt LO. Mer posiiivt inställda lill BSK:s
lösningar i stort är bl, a, socialslyrelsen, länsslyrelsen i Krisliansiads
län. Svenska kommunförbundel samt HSB.

Del bör redan inledningsvis betonas att etl
genomgående drag i remissyttrandena är att man anser att en bristande
neutralitet inte i första hand bör botas genom skärpningar för innehavare av
egna h e m. Åtskilliga remissinstanserärav den åsikten alt neutralitetsbrisler
inte bör avhjälpas på sådant sätt att de som redan innehar egna hem iräffas av
alltför belydande skalteskärpningar. 1 stället bör neutraliteten åstadkommas
genom åtgärder som kommer andra boendeformer till godo,

BSK:s
förslag bygger på att v i 11 a s c h a b I o n c n skall behållas. Det alldeles
övervägande antalet remissinstanser delar denna uppfattning. Vissa smärre
modifieringar förordas dock på några håll. L/?fpåpekaratl kommittén enligt
direktiven bort pröva om inte den nuvarande schablonen kunde ersättas med
någon annan form av schablon som kunde spegla hyresnivån på olika orier. Inom
ramen härför skulle då avdrag erhållas för fastighetens omkostnader. LRF anser
att detta alternativ, som BSK kortfattat avvisat, hade bort utredas ingående.
En sådan schablon skulle bättre spegla hyresnivån på olika orter. En fördel
med alternativet skulle också vara de ökade möjlighelerna till kontroll av dem
som utfört reparationer på fastigheten. Länsstyrelsen i Uppsala län nämner att
villafasligheter i åtskilliga fall lorde användas som säkerhet för lån, som används
för uppehälle eller köp av bil, båt, fritidshus, resor m. m. samtidigt som
ränteavdrag felaktigt görs i förvärvskällan annan fastighet. Här har
ränteavdraget inte samband med bostadskostnaden. Dessa fall bör enligl
länsstyrelsen brytas ut ur rena bostadsbeskattningssammanhang vilket inte synes
ha sketl hittills i i kommitténs utredning.

Sialskoniorei anser att det extra avdraget på 500
kr/år borde tas bort av administrativa skäl. Vid ägarbyten uppkommer ofia fel i
deklarations-materialet. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser likaså att
avdraget bör avskaffas, efiersom något bärande skäl numera knappast kan anföras
för alt behålla det,

Siaiskonioret anser atl det kan vara motiverat med
en särskild progressiv skala för frilidsfastigheterna. Del kan även övervägas
om iniäktsberäkningen enligl schablonen skall ske med utgångspunkt i det
samlade fastighetsinnehavet för en person eller sambeskattade personer. Verket
påpekar också viklen av att de maleriella reglerna ses över så att t, ex,
konstruktioner där ena maken deklarerar inkomsten för fastigheten och andra
maken drar av räntorna elimineras.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 218

De ekonomiska konsekvenserna för
det allmiinna av B S K: s fö rs I a g berörs i fiera yttranden. Svenska
kommunförbundel, som anser att den sammanlagda effekten av BSK:s förslag synes
innebära en rimlig utjämning av de föreliggande skillnaderna, menar med instämmande
av flerlalei kommuner att finansieringsfrågorna inte lösls tillfredsställande.
De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna får sammantaget mycket
belydande verkningar på kommunernas skatteinkomst och ekonomi. Enligt
förbundets bestämda uppfattning måsle kommunerna ges full kompensation.
Landstingsförbundet liksom åtskilliga länsstyrelser redovisar samma
uppfattning.

5,3.2 fnläklsprocentens höjd

1 det föregående har nämnts alt
vissa remissmyndigheter påtalat alt villaschablonen urholkats. Från att från
början ha gett lämligen rättvisande resultat återspeglar schablonen inte längre
en verklig beskattning av det egna hemmet. Dessa remissinstanser har också
ifrågasatt om inle schablonen nu borde ges en sådan uiformning alt den bättre
stämmer överens med vad som avsetts från början, Iniäktsberäkningen borde då
göras mer realistisk och anpassas till rådande ränteläge. Delta skulle leda
lill en kraftig höjning av intäktsprocenten, något som dock får ske på sådani
sätt att egnahemsinnehavare med normala inkomsler inle drabbades alltför hån.
Härigenom skulle också på sikt en bättre avvägning kunna göras mellan olika
boendeformer. Tankar i denna riktning redovisas av bl.a. kammarrätten i
Stockholm, sialskoniorei, RSV. länsslyrelserna i Värmlands. Örebro och
Väsierbollens län. LO. Svenska meiallindusiriarbelareförbundet samt Hyresgästernas
riksförbund.

Förslaget att intäktsprocenten höjs lill 2,5 för äldre
villor tillstyrks av RRV. så gott som samtliga länsbosladsnämnder liksom
åtskilliga kommuner, länsstyrelserna i Södermanlands. Östergötlands. Jönköpings.
Kronobergs. Kristianstads. Göieborgs och Bohus. Skaraborgs. Västmanlands.
Västernorriands samt Västerbottens län. Svenska kommunförbundel, SACO, Folksam.
SBEF. NBD. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund och TOR. Länsslyrelsen
I Blekinge län anser att intäktsprocenten bör sättas till 3. BSK:s förslag
avstyrks däremot av länsslyrelsen i Jämtlands län. TCO. LRF. Näringslivets
skaltedelegaiion och Sveriges villaägareförbund.

BSK:s förslag att intäktsprocenten skall vara 3,5 under de
första sex åren tillstyrks av endast några remissinslanser, bl. a,
länsstyrelsen i Malmöhus län, Hyresgäsiernas riksförbund och HSB, vilka dock
anseratl den högre procentsatsen inte skall vara tidsbegränsad. SABO menar att
antingen skall den högre procentsatsen lillämpas permanent eller också skall
åtskillnad inte göras mellan äldre och nyare egna hem. En eventuellt

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 219

förhöjd procentsats bör inte begränsas till endast
nyproduktionen utan även omfatta nyförvärv av äldre villor.

Så gott som samlliga
remissinstanser har dock avstyrkt förslaget och en lång rad invändningar har
framföris. Man menar i regel all förslaget inte är sakligt motiverat och att
det har ett begränsat värde från neutralitetssynpunkt. Vidare anses förslaget
strida mot grundtanken i villaschablonen. Flera remissorgan påpekar också alt
de första innehavsåren inte sällan är de mest tyngande från ekonomisk synpunkt.
Förslaget ger även en tröskeleffekt. Kritik av nu nämnt slag framförs av bl.
a. kammarräiien i Stockholm, siaiskonioret. RRV, RSV, konjunkturinslilulel.
slalens planverk, flerlalei läiissiyrelser. boende- och
bostadsfliiansieriiigsiilrednitigarna. SACO. Svenska sparbanksföreningen, LRF.
Näringslivels skattedelegaiion. SBEF, Sveriges villaägareförbund saml NBD.

En ytteriigare invändning mol
förslaget är atl den högre procentsatsen för nyare egna hem försvårar för
personer med måttliga inkomsteratt skaffa sig ett egna hem. Samtidigt medför
förslaget en omotiverad värdehöjning av äldre egna hem. Denna uppfattning
framförs av bl.a, bosladsstyrelsen - samlliga länsbostadsnämnder, som med elt
undantag har avstyrkt BSK:s förslag, - några länsstyrelser samt Svenska
kummiinförhundet. Svenska fabriksarbeiareförbundel betonar att förslaget
skulle leda till ökad segregering inom bostadssektorn.

Slutligen påpekas alt förslaget
vållar prakiiska svårigheter, framför alll när det giiller att ta ställning
lill frågan om nybyggnad skett i sådan omfattning att den högre
intäktsprocenien skall tillämpas, Kammarräiien i Siockholm. RR V och 1972 års
skalleutredning anser att förslaget strider mol kravet på enkelhet inom
beskattningen. TOR framhålleratl förslaget skulle förorsaka avseväri merarbete
för taxeringsnämnderna, Synpunkler rörande de prakiiska svårigheterna återfinns
också i andra yttranden, inte minsl i dem som lämnats av länsstyrelserna.

5.3,3 Lyxvillabeskattningen

Kommitténs förslag till ändrade
gränser m,m, för lyxvilla-beskatt n i n ge nhari regel godtagitseller lämnais
utan erinran av remissinstanserna. Kammarräiien i Siockholm anser dock att
lyxvillamodellen numera med tanke på de förbättrade metoderna för
fastställande av taxeringsvärden kan diskuteras. En beskattning av det
kapital, som ligger i en fitstighet, bör inte vara beroende av hur stort detta
är och än mindre av ägarens inkomstförhållanden. När så sker har man enligt
kammarrätten lämnat de grundläggande principerna därhän. Näringslivels
skalledelegation anser att lyxvillabeskattningen bör omprövas, Länsslyrelsen i
Blekinge län ifrågasätler om inte lyxvillabeskattningen bör baseras på
byggnadsvärdet. Skäl föreligger knappast att "lyxbeskatta" en mindre
villa på en slörre tomt.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 220

Förslag om en lokalt differentierad lyxvillabeskattning
med hänsyn till prisskillnaderna mellan likartade villor på olika orter
framförs av länsstyrelserna i Kalmar och Krisliansiads län samt av
länsbosladsnämnderna i Kalmar. Krisliansiads och Örebro län.

Några remissinslanser anser alt den
föreslagna övre gränsen bör sänkas från 300 000 kr, till 275 000 kr. så alt
inle lättnader skall uppkomma där de inle framstår som påkallade. Denna
uppfattning företräds av bl.a, länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i
Kronobergs län. Svenska fabriksarbeiareförbundel. Svenska meialhndustriarbetareförbundel
och Svenska träindu-siriarbeiareförbundel.

5,3,4 Garantibeskaltningen

Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget om slopande av garanliskatten för bosladsfasligheter utom
fritidshus. Det bör dock nämnas att åtskilliga av dessa förutsatt alt
kommunerna kompenseras av staten för det inkomstbortfall som reformen medför.
Denna uppfattning redovisar framför allt länsstyrelser och kommuner. Förslaget
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bl. a. sialskoniorei. RRV,
samlliga länsbosladsnämnder, länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala,
Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Krisliansiads. Malmöhus. Skaraborgs.
Örebro, Västernorrlands, Västerbollens samt Norrbottens län. 1972 års
skatleuiredning. Svenska fabriksarbeiareförbundel. SACO. Folksam. SBEF.
Hyregäsiernas riksförbund. Sveriges villaägareförbund. HSB. NBD, SABO.
Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund samt TOR. Näringslivets skattedelegation
tillstyrker förslaget under förutsättning atl det är ell första steg mol en
total avveckling av garantiskatten. Flertalet kommuner som yttrat sig
tillstyrker likaså förslaget. Flera av de remissinslanser som lillsiyrkl förslaget
har dock pekat på vissa praktiska tillämpningssvårigheter och i vissa fall som
en förutsättning lör sill tillstyrkande krävt en del förbättringar. Några har
dessutom nämnt svårigheterna atl tillämpa förslaget redan vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering och 1976 års taxering, efiersom reformen kräver en
omtaxering av berörda fastigheter.

Några remissinstanser anser alt
rättviseskäl och prakiiska överväganden talar föran slopa garantibeskatiningen
även för fritidshus. Hil hör länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala saml
Malmöhus län. Svenska kommunalarbeta-reförbundei. Sveriges villaägareförbund
och .Auktoriserade fasiigheisinäklares riksförbund. 1 en reservation lill
yllrandet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförs motsvarande
önskemål. Länsslyrelsen I Malmöhus län pekar på svårigheterna att avgöra när
elt hus övergår från permanent bostad till tillfällig bostad och tvärtom,
Omtaxering av fasligheten måsle ske i sådana fall och detla kan lätt förbises.

Länssivrelserna i Gotlands och Blekinge län samt LRF anser
atl garanti-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 221

skatten
bör avvecklas när samtliga fasligheter kan inbegripas. Även Sven.ska
kommunförbundel anser atl garantibeskaitningsfrågan bör prövas i sin helhet. På
grund av de praktiska svårigheterna all tillämpa förslaget när en faslighet
används för olika ändamål anser länsstyrelsen i Värmlands län att endast de
allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter bör befrias från garanliskatten,
Länsslyrelsen i Jämtlands län anser alt kommunalekonomiska skäl talar för att
garantiskaiten behälls för villor och även för fasligheter med blandad
användning, Slockholms kooperaliva bosiadsförening ek. för. föreslår att alla
bostadsföretag som schablonbeskaltas skall undantas från garantibeskaltningen.

Förslaget om slopad garantibeskatlning för
bostadsfastigheter har avstyrkts av Svenska kommunförbundet och Svenska
riksbyggen med motiveringen all det träffar kommunerna mycket ojämnt beroende
på olika be-byggel.sestrukiur, Kammarräiien i Siockholm avstyrker förslaget och
framhåller att del i förening med den höjda intäktsprocenien drabbar samtliga
egnahemsägare såsom en kostnadsfördyrning och således även de icke nytillkomna
egnahem och andra en- och ivåfamiljsfastigheler, för vilka överensstämmelse i
del hela synes föreligga med övriga bostadsformer såvitt gäller boendekostnaderna.
Åtgärden får således, såvitt kan utläsas av BSK:s kostnadskalkyler, i
åtskilliga fall en i viss mån motsatt effekt i förhållande till den åsyfiade.
Kammarrätten påpekar vidare atl en partiell avveckling av
lästighetsbeskattningen vållar ett väsentligl merarbete för taxeringsmyndigheterna,
I åtskilliga bosladsfasligheter - såväl villor som fierfamiljshus - används
viss del av fastigheten till affärslokaler eller kontor. 1 samlliga dessa fall
skall enligl förslaget göras en uppdelning av taxeringsvärdet i en
skattepliktig och en icke skattepliktig del. En sådan ordning kan också befaras
ge upphov till åtskilliga taxeringstvister. Kammarrätten pekar även på andra
praktiska svårigheter, bl.a, fastigheter som endast tillfälligt slår till ägarens
förfogande utan att användas, svårigheterna att räll behandla biutrymmen såsom
iväustugor, garage m. m. Även RSV gör liknande påpekanden och nämner vidare
att skatteplikten när del gäller schablontaxerade en- eller
ivåfamiljsfastigheler kan bli beroende av om intäkten skall beräknas enligt
schablon eller enligl konventionell metod. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
anser atl förslaget inger betänkligheter,

Länsslyrelsen i Gävleborgs län avstyrker förslaget
och anför alt kommitténs förslag alt slopa garantibeskatiningen för
bosladsfasligheter, laxerade som annan faslighet, betyder försvagning av
kommunernas skatteunderlag och således ytterligare svårigheter atl undvika den
från skilda synpunkter inte önskvärda höjningen av det kommunala skaiieullaget.
Om bostadsfastigheterna skulle undantas från skatteplikt, skulle vidare minsla
ökning eller minskning av bostadsandelen i en fastighet föranleda nylaxering
redan under den mellan de allmänna fastighetstaxeringarna löpande
femårsperioden (13 s kommunalskaltelagen). Även med ökade kontrollinsatser
skulle taxerings-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 222

nämnderna
knappast ha möjligheter att i tillräcklig omfattning hålla sig underrättade om
de i detta sammanhang relevanta ändringarna i fastigheternas användning,
exempelvis koniorisering av bostäder, småföretagarnas inredning av
rörelselokaler i egna villor, friiidslästigheters omändring till
permanenlbosläder osv. Del är vidare enligl länsstyrelsen oriktigt att - såsom
kommittén föreslagit - avveckla garantibeskatiningen för bosläder på annan
fastighet ulan alt införa motsvarande regler för jordbrukets bosläder. En
ändring av garantibeskaltningen enligl kommitténs förslag skulle således
medföra tillkrångling av taxeringsförfarandet, ökat konirollbehov och olikformig
skattebelastning på bostäderna.

Likartad kritik återfinns även i remissyttranden
där förslaget tillstyrkts. Avslutningsvis kan nämnas all bl, a, boende- oeh
bosiads/inansieringsuired-iiiiigania och Svenska ineiallindiisiriarbelarelörbiiiidel
anfört atl förslaget har en begriinsad elTekt från ncuiraliteissynpunkl,

5,3,5
Pariietslåneränlor m. m.

BSK:s förslag atl r ä n t o r e n I i g t p a r i t
e t s- o c h räntelånesyslemel skall få dras av vid inkomstberäkningen för det
år de lånade räntebeloppen å t e rbe t a I as har tillstyrkts av fiertalet
remissinstanser. Emellertid har man genomgående samtidigt påpekat atl
villaägare med sådana lån normalt har köpt sill hus med tanke på den nu
gällande avdragsrätlen. För dessa skulle ell genomförande av förslaget innebära
en allvariig ekonomisk försämring. Av denna anledning anser man att särskilda
övergångsbestämmelser behövs eller att stöd till berörda grupper ges i någon
annan form.

De remissinstanser som tillstyrkt förslaget har i
allmänhet ansett all det framstår som stötande alt avdrag medges för ränlor,
som skall betalas försi i en oviss framtid. De har även åberopat
konlantprincipen till slöd för en lagändring. Förslaget har tillstyrkts av RRV.
RSV. konjunkiurinsiituiei. slatens planverk, flertalet länsstyrelser,
kapiialmarknadsuiredningen. 1972 års skatleuiredning. SACO. LRF. Näringslivets
skattedelegation, Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen. SABO.
Aiikioriserade fastighelsmäklares riksförbund samt TOR. Förslaget tillstyrks
även av SBEF och NBD, vilka dock framhåller att förslaget inle skall avse de
fall där inkomst av annan fastighet beräknas enligl bokföringsmässiga grunder,
Flerlalei kommuner som uttalat sig i frågan tillstyrker också förslaget.

Förslaget avstyrks däremot av kammarräiien i
Siockholm, bosladsstyrelsen. flerlalei länsbosladsnämnder. länsslyrelserna i
Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands län. Ifrågavarande myndigheter anser att
förslaget träffar innehavare av paritelsbelånade egna hem alltför hårt, Bosladsstyrelsen
påpekar all vid elt genomförande av förslaget skulle bl. a, fördelen med
staislän jämföri med finansiering helt utan statslån avsevärt reduceras.
Intresset

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 223

för
statslån skulle minska med därav följande begränsning i möjligheterna atl
påverka bl, a, kostnaderna vid gruppbyggen. Länsstyrelsen i Malmöhus län
framhåller att egnahemsägaren lånar pengar för all betala sina räntor och vem
han lånar av kan inle ha någon belydelse, efiersom han debileras skuldbeloppet,
Länsslyrelsen i Kronobergs län anser att de nya reglerna blir svåra all
tillämpa och inte minsl gäller detta då fastigheter överiåtes. Boende- och
bosiad.sflnansieringsiiiredningarna framhåller i sitt yttrande alt de
hushållsgrupper som valt ränte- och paritelslån för sina småhus kan förutsättas
ha lägre inkomster än hushåll som vall statligas, k, nominella låii eller enbart
har privatlån. Den kosinadssiinkande effekten av pariteislånen är ju belydande
i början av lånens löplid. Effekterna av förslaget på denna punkt innebär
således en omedelbar kostnadshöjning för ett antal hushåll vilka för re-liTiivi
kort tid sedan skaffat sig småhus och kan antas ha kalkylerat med gällande
låne- och skatteregler som kostnadslörutsättning lör sill bosladsval,

5.3.6
Allniäni avdrag för hyra m. m.

Det föreslagna allmänna avdraget för hyresgäster
och bostadsrältshavare har utsatts för stark kritik och endasl undantagsvis
tillstyrkts. 1 regel har i stället reservanternas uppfattning vunnit gehör.

De remissinslanser som tillstyrkt avdraget har inte
sällan betecknat det som en provisorisk lösning. Socialstyrelsen vill inte
motsätta sig BSK:s förslag men erinrar om att styrelsens inställning eljest är
att antalet resursutjäm-nande åtgärder bör minskas, Länsslyrelsen i Jämtlands
län tillstyrker i etl inte enhälligt yttrande förslaget. 7"C0 liksom HSB
godtar förslaget som ett första steg mot neutrala skatteeffekter mellan olika
boendeformer, SACO kan i och för sig tillstyrka förslaget men anser atl
avdragets konstruktion noga bör övervägas och sällas i samband med
bosladsslödei, så atl besvärliga marginalskatteeffekter undviks. SBEF anser all
avdraget kan motiveras av sociala skäl för atl sänka hyreskostnaderna.
Hyresgäsiernas riksförbund riktar kritik mot avdragels närmare uiformning och
anser alt avdrag i stället bör ske från skallen, Slockholms kooperaliva
bostadsförening ek. för. tillstyrker förslaget såsom ell provisorium,
Aiikioriserade,faslighelsmäklares riksförbund accepterar också förslaget men
anser det opraktiskt utformat och ifrågasätter om det inte bör kunna ges en mer
schablonariad utformning,

I övrigt riktas genomgående mycket krafiig kritik
mol förslaget, 1972 års skaiieuiredning. som avstyrkt förslaget, sammanfattar
sina erinringar på följande sätt.

Förslaget leder i vissa fall lill resullat som från
fördelningspolitisk synpunkt inte är tillfredsställande. Såsom påpekats i
reservation till beiänkandei lorde nämligen avdraget i första hand få betydelse
för större inkomsttagare och förhållandevis högklassiga lägenheter vilket
innebär en obefogad subventionering.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 224

Förslaget motverkar i hög grad strävandena atl förenkla
skattesystemet. Del kan antas att avdrag kommer all yrkas i elt stort antal
fall, vilket medför ett betydande merarbete vid taxeringen och försvårar
kontrollarbetet. Det föreligger vidare uppenbar risk för atl avdraget kommer
atl missbrukas och att del leder till etl ökal antal skaiteprocesser.

Avdragets konstruktion medför atl marginalskallen
ökar med 5-6 procent i de inkomstlagen där avdrag blir aktuellt.

Del är från principiella synpunkter i högsta grad
betänkligt atl införa elt avdrag för ren konsumtionsutgifi.

Den
kritik som 1972 års skatteutredning framfört återfinns med olika uiformning i
fiertalet avstyrkande yttranden. Härutöver kan påpekas att sialskoniorei anser
att etl väsentligl skäl mot avdrag är att dessa förutsätts påverka bedömningen
av statskommunalt bostadsbidrag på samma sätt som f n, villaägarnas
gäldränleavdrag. Avdragen komplicerar alltså även handläggningen av
bostadstilläggsärendena, RSV nämner alt begreppei hyra inle är entydigt utan
att sinsemellan högst varierande förmåner kan ingå med därav följande
orättvisor mellan olika hyresgäster, Verkel påpekar vidare att den i
deklarationen redovisade sammanräknade inkomsten -som bildar en utgångspunkt
för avdraget - för många skattskyldiga inle ulgör något mått på förmågan all belala
hyran. För skallskyldiga, som genom tillåten resultatutjämning eller på annat
sätt själva kan bestämma hur stora intäkter de vill ta fram till beskattning,
innebär det föreslagna avdraget nya möjligheter all uppnå särskilda
skatteförmåner. Vidare påpekas atl del har blivit vanligare all
bostadsrättsföreningar konstrueras på så sätt att bostadsrätts-innehavarna är
personligen ansvariga för lånat kapital som lagts ned i den av föreningen ägda
fastigheten. En sådan bosladsrättsinnehavare skulle då kunna tillgodogöra sig
både ränteavdrag och allmänt avdrag för del av årsavgiften och därigenom bli
otillbörligt gynnad. Flera länsstyrelser nämner även riskerna för konstlade
hyresarrangemang mellan olika familjemedlemmar, liksom även de avsevärda
svårigheterna alt beakta avdraget vid pre-liminiirbeskattning. Bl.a, boende-och
bostadsfinansieringsuiredningarna och LO framhåller med skärpa all det
föreslagna avdraget inle leder lill vare sig jämställdhet eller ökad
neutralitet. Många remissinstanser kritiserar även avdraget därför all del får
synneriigen ojämna effekler för gifia skattskyldiga, alll efter inkomsternas
fördelning mellan makarna.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 225

6.
Byggkonkurrensuiredningen

6.1
Utgångspunkter för utredning.sarbete(

Byggkonkurrensuiredningen beskriver inledningsvis
konkurrenspolitikens syfte och framhåller att konkurrens stimulerar säljare av
varor och tjänster lill ökad effektivitet - bättre produkter och lägre priser -
genom alt köparen har möjlighet atl jämföra egenskaper och priser hos olika
produkter och att välja mellan vad olika säljare har all erbjuda. Konkurrens
mellan .säljare leder därför, om den är effekiiv enligl ulredningen till all
produktionen av varor och tjänster på sikt utvecklas på ett från samhällsekonomisk
synpunkt fördelaktigt sätt. Elt mål för samhällets konkurrenspolitik är därför
alt undanröja hinder för effektiv konkurrens, vad som brukar kallas
konkurrensbegränsningar.

Konkurrenspolitikens mål har bl. a. utvecklats i prop.
1956:148 med förslag till utvidgning av konkurrensbegränsningslagen. I
propositionen uttalade departementschefen att lagstiftningen mot
konkurrensbegränsningar inte syftar till den klassiska nationalekonomiska
teorins fria konkurrens ulan till den från samhällets synpunkt mest effekliva
konkurrensen, dvs. en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning, som på
längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjandet av samhällets
resurser. Departementschefen framhöll vidare att vissa begränsningar av
konkurrens otvivelaktigt är inte blott godtagbara utan förmånliga och rent av
nödvändiga från samhällets synpunkt.

Konkurrenslagstiftningen syftar enligl utredningen
således lill att skydda samhällets intressen. Lagstiftningen är därför inriktad
på atl undanröja sådana konkurrensbegränsningar som ter sig skadliga från
allmän synpunkt. Enligt utredningen ligger det i sakens natur atl en
konkurrensbegränsning som är en direkt följd av en offentlig reglering, t. ex.
när del gäller bostadspolitiken eller regionalpolitiken, inte kan anses
skadlig från allmän synpunkt.

Bakom hela konkurrenslagstiftningen ligger enligt
ulredningen också elt konsumentskyddande syfie, även om detta endasl indirekt
kommit lill ullryck i konkurrensbegränsningslagen. Konsumenternas kollektiva
iniresse sammanfaller också med samhällets iniresse framhåller utredningen.

1 konkurrensbegränsningslagen har hinder eller
försvårande av annan nä-ringsulövning angetts som ett särskilt
skadligheLsrekvisit. Det skyddsin-iresse som ligger bakom delta rekvisit är
etablerings- och konkurrensfriheten, som emellertid är underordnat
samhällsintresset, Elt ingripande till förmån för etablerings- och
konkurrensfrihelen förutsätter nämligen att konkurrensbegränsningens
verkningar är skadliga också från allmän synpunkt.

Samhällets konkurrenspolitiska mål -som det kommer
till uttryck i konkurrensbegränsningslagen - kan enligt ulredningen
sammanfattat sägas vara all främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens
inom näringslivet, dvs. en effektiv konkurrens som gagnar konsumenterna och
innebär del

15 Riksdagen 1974 1 saml Nr 150

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 226

bästa
utnyttjandet av samhällets resurser.

Ulredningen har sett som sin uppgifi atl föreslå
åtgärder som kan förbättra konkurrensförutsättningarna inom bostadsbyggandet
och beskriver därvid begreppen bostadsmarknad och byggmarknad. Utredningen
anger byggmarknaden - närmast byggmarknaden för bostäder - och konkurrensen
mellan dem som tar del i bostadsproduktionen som del huvudsakliga området för
sill utredningsarbete. Byggmarknaden definierar utredningen som
produktionsstadiet - köp och försäljning av varor och tjänster i
byggproduklionen. Byggmarknadens förhållanden är i viktiga avseenden beroende av
bostadsmarknaden, som avser bruksstadiet - utbudet av och efierfrågan på
bostäder. De båda marknaderna är beroende av varandra genom del samspel som
rådet mellan efterfrågeutvecklingen på bostadsmarknaden och byggmarknadens
utveckling. I princip styrs bostadsbyggandets inriktning och omfallning ytterst
av konsumenterna på bostadsmarknaden. Bostadsbyggandets förutsättningar bestäms
emellerlid omedelbart av hur olika parter som är engagerade i
bosladsbyggnadsprocessen agerar.

Utredningen konstaterar atl bostadsmarknaden inte
har de för en konkurrensmarknad utmärkande egenskaperna. Bostadsmarknaden har
en särställning inte minst därför att konsumenlerna harsvårt atl göra sina
intressen gällande genom alt de inle har samma frihet all välja säljare som
köpare har på andra marknader. Med hänsyn till bostadens sociala betydelse har
statsmakterna genom sin bostadspolitik sökt stärka konsumenternas ställning.
Såväl hyreslagstiftningen som hyresregleringen och bosladslångivningen
innehåller beslämmelser till skydd för konsumentintresset. Dessa regler
påverkar konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden och på byggmarknaden.

Dä och då förs enligt utredningen fram förslag om
all förbättra konkurrensförhållandena genom atl undanröja sådana inslag i
bosladspolitiken som påverkar konkurrensförutsättningarna inom bostadssektorn.
Som önskvärda åtgärder brukar härvid framhållas en uijämning av de lånevillkor
som gäller för de olika byggherrekategorierna samt ett slopande av kvarstående
prisregleringar på bostadsmarknaden. Enligl utredningens uppfattning är det
osannolikt att man därigenom skulle kunna i väsentlig grad undanröja hindren
föratt bostadsmarknaden skall kunna fungera på samma sätt som fiertalet andra
marknader Utredningen har emellertid inte gått in på en prövning av dessa
frågor efiersom det ligger utanför dess uppdrag all ompröva bostadspolitikens
innehåll,

1 fråga om utredningsarbetets uppläggning anför
utredningen att konkurrensförhållandena på byggmarknaden bestäms av många
delvis samverkande faktorer. Beställariedet resp. producentledets struktur,
produktionens geografiska spridning, de enskilda projektens sloriek, tillgången
på material och arbetskrafi är några av de faktorer som härvid är av slor
belydelse. 1 väsentliga stycken är förutsättningarna för bosladsbyggandet
givna genom samhällets reglering av byggnadsverksamheten. Även

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 227

på
annat sätt är betingelserna för byggandet givna genom t. ex, statliga och
kommunala anvisningar i form av planbestämmelser, lånevillkor m, m. Utredningen
har sett som sin uppgifi atl inom ramen för den av statsmakterna fastlagda
bostadspolitiken föreslå åtgärder som kan förbällra konkurrensförutsättningarna
inom bostadsbyggandet.

Utredningen erinrar om sina direktiv där det
framhålls alt effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet är en viktig
förutsättning för atl nå lägsia möjliga kostnad för bostäder av given kvalitet.
Ökad konkurrens inom bostadsbyggandet kan förutsättas ge fördelar åt
bosladskonsumenterna såväl omedelbart som på längre sikt. Konkurrensen ger
fördelar i varje särskild upphandling genom atl köparen/beställaren, om
marknadens konkurrensmöjligheter utnyttjas, försäkrar sig om en produkt med så
förmånligt pris som möjligt. De långsiktiga effekterna av konkurrens uppnås
genom alt den stimulerar säljare av varor och tjänster till ökad effektivitet.
Alt köparna vinnlägger sig om att välja de bäsla produkterna innebär nämligen
en drivfjäder för säljarna att förbättra sina produkter lill pris och kvalitet
och att utnyttja sina resurser bättre. Konkurrensen kan därför enligt
byggkonkurrensuiredningen beräknas medföra alt bosladsbyggandet utvecklas på
ett från samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigt sätt.

Det är enligt utredningen elt samhällsekonomiskt
intresse och samlidigt ett konsumentintresse att bostadsbyggandet sker i sådana
former atl man på bästa sätt utnyttjar byggmarknadens resurser och
förulsättningarati bygga bostäder av hög kvalitet till lägsta möjliga kostnad.
Delta sker bäst genom all byggföreiagen konkurrerar om bygguppdragen. Staten
och kommunerna bör därför verka för att marknadskrafterna utvidgas i
bostadsbyggandel i den mån detta leder till ökad effektivitet i
bosladsbyggandet.

Byggherren avgör som beställare frågor som har väsentlig
belydelse för konkurrensförhållandena, t, ex. val av entreprenadform och sättet
för an-budsinfordran. Också byggnadsentreprenören intar en nyckelställning i
producentledet. Han är ofia beställarens enda konirakispart bland produktionsföretagen
och upphandlar tjänster och varor av underleverantörer och
maie-rialtillvcrkare. Ulredningen har funnit det lämpligt att lägga huvudvikten
i utredningsarbetet vid konkurrensen i entreprenörledet och därmed vid
relationen mellan byggherre och entreprenör.

Konkurrensen i bostadsbyggandet begränsas enligl
ulredningen i dag av att en betydande del av bostadsproduktionen undandras
entreprenadmarknaden. Många byggherrar som upphandlar utnyttjar inte heller
konkurrensmöjligheterna på marknaden. Utredningens arbele har därför inriktats
på atl undanröja hinder för konkurrens i entreprenörledel och att stimulera
beställarna i byggprocessen att i ökad utsträckning ulnyttja konkurrens som
medel atl nå ökad effektivitet i produktionen. En väsentlig fråga harockså varit
att söka renodla byggherrens och byggproduceniens ansvarsområden, all skapa elt
klarare partsförhållande mellan köpare och säljare i byggprocessen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 228

6.2
Marken

Utredningen beskriver inledningvis de aktuella
markpolitiska målen och hjälpmedlen.

Enligl uttalanden av slatsmaklerna (prop, 1967:100
s. 179, SU:100 s, 22) bör kommunerna förvärva mark i sådan omfattning atl de
får dominerande inflytande över de marktillgångar som inom överskådlig tid kan
beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet, Della innebär inle att
kommunerna måsle förvärva all mark som skall användas för samhällsbyggandet
även om detla i många läll är önskvärt. Kommunerna bör emellertid ha så myckel
mark i sin hand alt de behärskar tidsschemat för samhällsbyggandet och inte
löper risken att samhällsbyggandet leds av olika markägare, ibland med
monopolställning.

Om kommunerna skall kunna behärska tidsschemat för
samhällsbyggandet, måste markförvärven göras i så god tid före byggstart att
förvärven är genomförda när detaljplaneringen påbörjas. Perspektivet förde
kommunala markförvärven bör därför vara minst tio år. Kommunerna bör med andra
ord bygga upp en så god markberedskap au marken säkerställs för minsl tio års
byggande.

Kommunen bör vidare upplåta marken enligt fleråriga
fördelningsplaner där hänsyn tas lill alt rationellt byggande kräver slora och
långsikliga projekt, Sirävan all fördela marken rättvist mellan olika i
kommunen verksamma byggherrar bör underordnas de krav som en rationell
produktion ställer. Detta hindrar inie att marken delas upp på flera byggherrar
men sirävan börda vara all åstadkomma samordning i produktionsskedet, helst
genom samverkan vid projektering och upphandling.

Statsmakterna har vidare uttalat att marken
företrädesvis bör upplåtas med tomträtt sedan den iordningsställts för
bebyggelse. Markanvändningen kan genom tomträttsavtal styras aktivare än
bebyggelselagsiiflningen ger möjlighet lill. Problem som innefattar samverkan
mellan olika fastigheter löses smidigare vid tomträtt än vid äganderätt. Mera
genomgripande om-regleringar underlättas om marken innehas med tomträtt.
Upplåtelse av mark med lomlrält innebär vidare att kommunen förbehåller sig en
väsentlig del av markvärdestegringen.

Genom att utveckla olika markpoliiiska hjälpmedel
har samhället successivt förstärkt sina möjligheter att föra en aktiv
markpolilik. Under senare hälfien av 1960-lalel har sålunda fiera nya
hjälpmedel tillkommit: den kommunala förköpsrätien. tomträitslånen och
markförvärvslånen. Väsentliga ändringar har vidare gjoris i
expropriationslagstifiningen.

I fråga om kommunernas markförvärv och markinnehav
anger utredningen att kommunernas årliga bruttokoslnader för markförvärv under
senare hälfien av 1950-talet uppgick lill ca 150 milj, kr År 1961 började
kommunernas investeringar i mark att öka krafiigl och kommunernas åriiga
investeringar i fastigheter sjufaldigades mellan åren 1960 och 1967. Sistnämnda
år var de samlade kostnaderna för fastighets-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 229

förviirv
I 245 milj, kr, Efier år 1967 har förvärven minskal. De uppgick år 1970 till
927 milj. kr.

Ar 1970 utgjorde kostnaderna för förvärv av
reglerings- och sanerings-fastigheter drygt 32 96 av kostnaderna för samtliga
fastighetsförvärv som detta år genomfördes inom ramen för den egentliga
kommunalförvaltningen.

Kommunernas finansiella läge är enligt
byggkonkurrensuiredningen av avgörande betydelse för omfattningen av deras
markförvärv. Låga finan--sieringsunderskott och/eller goda lånemöjligheter
sammanfaller relativt väl med växande markförvärv, såväl utan avdrag för
försäljningar som efter sådana avdrag.

Trots de mycket omfattande kommunala markförvärven
under 1960-talet har fördelningen av planerad produktion på olika
markägarekategorier i de kommunala bosladsbyggnadsprogrammen inte förändrats
nämnvärt. I programomgången 1965-1969, som upprättades två år innan de kommunala
förvärven kulminerade, uppgick andelen lägenheter på kommunmark till 63 96 lör
hela programperioden. Andelen sjönk till 60 96 i följande programomgång. I de
fyra senaste programomgångarna har andelen varit relativt konstant i närheten
av 70 96, Detla tyder på atl markförvärven till Slor del gällt mark som
erfordras på lång sikt. Utredningens egna undersökningar styrker ett sådani
antagande. Trots att fiera kommuner äger mark för betydligt mer än tio års
byggande innebär emellertid inte detta att kommunerna behärskar just den mark
som under de närmaste tio åren kommer att las i anspråk för samhällets
utbyggnad.

Utredningen anger att någon allmän statistik över
byggföretagens markförvärv och markinnehav inte finns. Inte heller har några
mer omfattande undersökningar .som behandlar detta ämne publicerats. Om man
begränsar sig till den mark som under de närmaste åren beräknas bli tagen i
anspråk lör bostadsbyggande, ger dock de kommunala bo--stadsbyggnadsprogrammen
ingående upplysningar om ägareförhållandena. Bostadsbyggnadsprogrammen ger
emellertid inte någon information om när byggföretagen förvärvat marken eller
vilkel markpris som betalats.

I byggkonkurrensutredningens uppdrag har ingått att
belysa utvecklingen av de producerande byggföretagens markinnehav. Ägareförhållandena
i ett antal kommuner i västra Skåne har därför kartlagts. Utredningen har även
studerat när och till vilket pris marken förvärvats.

Utredningen har vidare genom en enkätundersökning
inhämtat uppgifier från vissa byggintressenter och lill dem knutna
markförvallande bolag om deras investeringar i mark och om deras innehav av
fasligheter. I undersökningen har ingått de med hänsyn till omsättningen 21
slörsia byggföretagen inklusive belagda dotterföretag, Des,sa företag
förvärvade under perioden 1966-1970 mark för 545 milj, kr. Om diirtill läggs
förvärv som genomfördes av markförvallande bolag som endast delvis ägdes av
byggföretagen kan de 21 byggföretagen beräknas ha investerat totalt 613 milj,
kr. i markförvärv under en femårsperiod, dvs. 120 milj. kr/år.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 230

Betydande skillnader finns mellan företagen.
Sålunda har två av företagen under perioden 1966-1970 förvärvat mark för högst
1 milj, kr, medan 16 företag har förvärvat mark för mer än 10 milj, kr, per
förelag. Vart och ett av de senare nämnda företagen har således gjort förvärv
av en omfattning som är jämförbar med slörre kommuners markköp. Fyra av
företagen förvärvade mark för mer än 50 milj, kr,, dvs, mer än 10 milj, kr,
per företag och år. Ett enskilt förelag svarade för 30 96 av berörda
byggföretags samlade markförvärvskostnader. Detta företags uppgivna kostnader
för markförvärv under femårsperioden Överstiger Malmö kommuns totala
markförvärvskostnader under hela 1960-talet,

Byggföretagen och de markförvallande bolagens
samlade markförvärvskostnader har under den aktuella perioden hafi en med
kommunernas markförvärvskostnader likartad utveckling med en markerad topp
under år 1967.

Närmare 60 96 av byggföretagens och de markförvallande
bolagens innehav av exploateringsmark år 1970 låg inom de tre
storstadsområdena, dvs. inom myckel expansiva regioner. Men även huvuddelen av
marken uianför storstadsområdena låg i anslutning till expanderande tätorter.

De 21 byggföretagens saneringsfasligheter barett
sammanlagt taxeringsvärde av drygt 200 milj. kr. (1970 års taxeringsvärde).
Företagens innehav av saneringsfasligheter synes inte ha förändrats i någon
större utsträckning mellan åren 1965 och 1970,

Även i fråga om innehav av saneringsfastigheter är
skillnaden mellan olika företag betydande. Sålunda äger tre företag
saneringsfastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av ca 110 milj. kr. Tio
förelag äger saneringsfasligheter med taxeringsvärde av högsl 5 milj, kr De
företag som har storl innehav av saneringsfastigheter har i allmänhet också ett
stort innehav av exploateringsfastigheter.

Utredningens undersökning i västra Skåne ger en
uppfattning om i vilken utsträckning mindre företag förvärvar mark inom
exploateringsområden. I de kommuner som omfattas av undersökningen äger mindre
företag med ett lokalt begränsat verksamhetsområde exploateringsmark med en
samlad inköpssumma av omkring 40 milj. kr. Delta utgör drygt en Ijärdedel av
förvärvskostnaderna för byggföretags innehav av exploateringsmark i dessa
kommuner. Även om mindre företag antas ha relativt begränsade möjligheter att
investera i mark blir alltså - genom det stora antalet sådana företag - såväl
deras samlade investeringar i mark som deras markinnehav betydande.

Utredningen övergår därefier till att diskutera
vilka villkor som i b o s t a d s 1 å n e s a m m a n h a n g kan uppställas
beträffande marken.

Innan mark får användas för tätbebyggelse måste den
planläggas i enlighet med byggnadslagstifiningen. Kommunen hardärvid befogenhet
att bestämma var och hur tätbebyggelse får äga rum. Men när detaljplan väl
fastställts för ett område har markägaren rätt att förverkliga den i planen
angivna

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 231

byggnadsrälten.
Markägaren bestämmer formerna och villkoren för byggandet. Härigenom får
enligl ulredningen markägaren etl avgörande infiytande över byggprocessen.
Marken och äganderätten till marken intar därför en central plals i
diskussionen om konkurrens i bostadsbyggande.

Markägarens ställning i byggprocessen ger förelag
inom byggbranschen starka motiv för förvärv av mark där tätbebyggelse kan
förväntas. Speciellt gäller detta producerande företag som genom att äga mark
kan säkra en viss framtida verksamhet antingen genom att bebygga den egna
marken eller genom att förbehålla sig bygguppdrag i samband med försäljning av
marken till kommunen eller något byggherreföretag. Enligt ulredningen är
byggintressenternas markinnehav i vissa kommuner sä omfattande att de kan sägas
ha etl lokall markmonopol.

Utredningen
anser atl med den starka ställning som markägaren har genom
byggnadslagstiftningen del från allmän synpunkt medför betydande olägenheter
att byggintressenter äger mark. I olika sammanhang har framhållits riskerna för
atl en markägare påverkar bebyggelseplaneringen på ett från samhällets synpunkt
ovidkommande sätt. Är markägaren ell företag inom byggbranschen, ökar riskerna
för sådan påverkan, efiersom motiven och resurserna för påverkan kan
förutsättas vara större. 1 betydligt mindre utsträckning har enligt utredningen
hittills konsekvenserna av bygginires-senters markinnehav för konkurrensen i
byggandet uppmärksammats. Eftersom markägaren bestämmer formerna och villkoren
för byggandet kan följderna av all ett företag med intressen i produktions-
eller materialledet äger marken förutsättas bli atl produktionen avskärmas från
konkurrens, vilkel innebärati effektivitetskontrollen försämras. Dessutom
minskar den andel av totalproduktionen som sker under konkurrens. Företag som
konkurrerar med andra medel än innehav av mark får härigenom en mindre volym
alt tävla om.

Utredningen framhåller atl del inte är möjligt alt
med enbari de bestämmelser i fråga om upphandlingsförfarandet som utredningen
föreslår eliminera nackdelarna med bygginiressenters markinnehav. Man kan
visserligen föreskriva hur upphandlingen skall gå till, men man kan inte styra
byggherrens val av anbud. Risken för att en markägare med intressen i
produktions- eller malerialledet brister i objektivitet vid prövningen av anbud
är därför uppenbar. Men även om markägaren lojalt tillämpar bestämmelserna,
leder upphandlingsregler av denna typ lill effekiiv konkurrens endast om
presumtiva anbudsgivare verkligen irorait reglerna kommeratl lillämpas
objektivt. Det är enligt utredningens mening inle möjligt all bygga upp en
sådan tilltro till korrekt upphandling, om marken kontrolleras av företag med
intressen i produktions- eller materialledet. Det är därför nödvändigt att
neutralisera dessa företags inflytande över tätbebyggelsemarken. Endast om
marken ägs av någon som kan förutsättas ha en positiv vilja all utnyttja
marknadens konkurrensmöjligheter skapas förutsättningar för en effekiiv
konkurrens i bostadsbyggandel.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 232

Eu sätt att åsladkomma detta är enligt utredningen
atl låta kommunerna förmedla marken. Om marken skall kunna elimineras som en
faktor som hindrar effektiv konkurrens måste emellerlid all mark för
bostadsändamål förmedlas av kommunen, Enligl de kommunala
bosladsbyggnadsprogrammen tillhandahåller kommunerna f n, mark för ca 75 96 av
nyproduktionen av bostäder (första programåret). Kommunerna måste därför öka
sina markförvärv så att de inle bara har dominerande inflytande över byggmark
utan behärskar all den mark som erfordras för bostadsproduktion.

För atl kravet på konkurrens i byggandet och
önskemålei om låga markpriser skall kunna tillgodoses måste således en ordning
införas som gör att markförvärv inle blir attraktiva för byggintressenter
Marken måsle med andra ord neutraliseras som konkurrensfaktor i
bostadsbyggandel. Ulredningen har funnit alt detta till väsentlig del kan
uppnås genom att som villkor för statligt bostadslån ställa krav på alt marken
förmedlas av kommunen, m a r k v i 11 k o r e i. Därmed förslås all kommunen
skall ha såll marken eller upplåtit den med tomträtt till den blivande
byggherren för genomförande av det projekt för vilkel bostadslån söks.

Syftet med markvillkorel är atl säkra konkurrens i
byggandet genom att eliminera byggintressentens möjligheter all via eget
markinnehav påverka fördelningen av produklionsuppdragen. Därvid åsyftas i
första hand företag med intressen i produktions- och materialledet. Med hänsyn
härtill kan del förefalla rimligl atl undanta byggherreföretag som saknar
sådana intressen. Etl sådant undantag är emellertid enligl
byggkonkurrensuiredningen svårt atl avgränsa. Vidare kan företag som inle
omfattas av etl markvillkor dras in i förhandlingar med andra företag om
markförvärv. Byggherrefö-retageis förhandlingsposition skulle vid sådana
förhandlingar vara svag, varför det inte kan uteslutas all motpartens
markinnehav skulle komma atl spela en väsentlig roll för
förhandlingsresultatet.

Om vissa byggherreföretag undantas från
markvillkoret, kommer dessa att ha intresse av atl köpa mark. Förutom berörda
byggherreföretag kan också andra företag eller personer som bedömer del möjligt
att vid en vidareförsäljning uppnå fördelar komma att uppträda som markköpare.
Detta kan leda till markspekulation och markprisstegringar Ulredningen föreslår
därför alt endast kommun skall godtas som förmedlare av mark för statligt
belånade bostäder. Med kommun avser ulredningen i första hand borgeriig
primärkommun, Stockholms läns landstingskommun, som övertagit vissa
primärkommunala uppgifter på samhällsbyggandets område, jämställer ulredningen
med primärkommun. Övriga landstingskommuners verksamhet på
bostadsförsörjningsområdet har begränsad omfattning. Utredningen förutsätter
att denna verksamhet framdeles inte kommer all öka nämnvärt och att
landstingskommun som förvärvar mark för samhällsbyggnadsändamål samråder med
berörd kommun, Enligl utredningens mening finns det därför ingen anledning att
vägra bostadslån då marken ägs eller har ägts av landstingskommun.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 233

I vissa kommuner förvaltas den kommunala
exploateringsmarken av etl kommunalt bolag som i regel endast har lill uppgift
ad förvärva och förvalta exploateringsmark. Under förutsättning atl bolaget är
helkommunalt kan det ses sorn en utlöpare av den kommunala förvaltningen.
Utredningen anser därför atl det inte finns anledning alt i sammanhanget göra
någon skillnad meUan ett sådant bolag och kommun.

Sammanfattningsvis föreslår ulredningen att som
villkor för bostadslån skall gälla att marken av kommun eller landstingskommun
eller av kommun/landstingskommun helägt bolag, som enbari har till uppgifi alt
förvärva och förvalta kommunal mark, skall ha sålts eller upplåtits med tomträtt
till den blivande byggherren för genomförande av det projekt för vilkel
bostadslån söks.

Enligt Ulredningen kan markvillkoret inte anses
vara uppfyllt, om kommunen har förvärvat marken med bivillkor om vem som skall
bebygga marken, leverera material e. d.

Markvillkoret ärenligt utredningens mening en
mycket viktig förutsättning för effektiv konkurrens i det statligt belånade
bosladsbyggandet. Vid sidan härav kan emellertid markvillkoret få flera
positiva effekter.

Under senare år har inom byggsektorn fiera
vertikalt integrerade löre-tagskedjor bildats. I dessa kedjor ingår även
markanskaffande företag och bankintressen. De markanskaffande företagen
spelaren strategisk roll i sammanhanget eftersom ett markinnehav ger möjlighet
för övriga företag i kedjan att bedriva en verksamhet som i väsentlig grad är
avskärmad från konkurrens. Genom markvillkoret försvinner denna möjlighet lill
konkurrensavskärmning anser utredningen. Den första länken i kedjan avlägsnas.

Statsmakterna har rekommenderat kommunerna att
bygga upp en så god markberedskap alt mark är säkerställd för minst tio års
byggande. Genomförs mark villkoret kommer kommunernas ställning på det
markpolitiska området att stärkas. Byggföretagens motiv för markförvärv kommer
att försvagas avsevärt. -Sådana förvärv torde därför i huvudsak komma att
upphöra. Detta gäller i varje fall inom exploateringsområden där
rörutsällningarna för atl finansiera byggandet ulan statliga lån är små.
Tidsperspektivet för kommunala markförvärv bör därför enligt utredningen kunna
minskas från tio år lill sex ä alla år Om så sker kommer de räntekostnader som
belastar bostadsbyggandet att minska.

Ulredningen anseratl markförvärven hittills i slor
utsträckning har styrt planeringen och utbyggnaden av tätorterna. Om förvärven
kan genomföras i elt senare skede ökar kommunernas möjligheter att bedöma
vilken mark som skall förvärvas. Planeringen bör i slörre utsträckning kunna
styra markförvärven. Som en följd härav kan kommunerna förutsättas begränsa
sina förvärv till enbari mark som erfordras för samhällets utbyggnad. Investeringarna
i mark blir alliså enligl ulredningen effektivare.

Av fiera olika skäl bör enligt
byggkonkurrensuiredningen vissa undantag göras frän det principiella kravet på
alt kommunen skall förmedla marken

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 234

lör
att bostadslån skall kunna utgå.

Utredningen föreslår att markvillkorel inte skall
gälla inom landsbygdsområden. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen alt närmare
definiera begreppet landsbygdsområde, 1 huvudsak bör därmed förstås inle
detaljplanelagl område,

1 fråga om nybyggnad i exploateringsområde anser
utredningen att markvillkoret skall gälla ulan inskränkning för fierfamiljshus
och i princip också för småhus. Beträffande småhusen framhåller utredningen att
del för den blivande småhusägaren i allmänhet är en fördel om tomlen
tillhandahålls av kommunen och alt frågan om vilken lyp av bostadsbebyggelse -
flerfamiljshus eller småhus - som skall uppföras på etl vissl område avgörs
först i etl relativt sent skede,

1 enstaka läll kan dock tomten för småhus i
exploateringsområde ha för-viirvals under sådana förhållanden att ett
upprätthållande av markvillkoret inte ter sig rimligt. Utredningen anser därför
att länsbostadsnämnderna bör ges möjlighet att i enslaka fall för slyckebyggda
småhus bevilja dispens från markvillkoret under förutsättning atl den som skall
bebo huset har förvärvat marken från annan än byggintressent. En ytterligare
förutsättning bör vara all kommunen tillstyrker dispens.

Om fierfamiljshus i saneringsområde inte skulle
omfattas av markvillkorel, kan enligt utredningen en stor del av den från
exploateringsområden frigjorda invesleringskapaciieten komma all flyttas över
till marknaden för saneringslästigheler. Konkurrensen om saneringsfasligheter
skulle därigenom öka vilket kan föruisätlas höja priserna. Förhållandena i
saneringsområden avviker emellerlid i ett viktigt avseende från förhållandena
i exploateringsområden. I sistnämnda områden är det i regel nödvändigt all
marken förvärvas av någon i samhällsbyggandet aktiv part -ofia kommunen - lör
att en utbyggnad skall kunna genomföras. Marken måste således i allmänhet byta
ägare löre exploateringen. I saneringsområden däremol kan ofta en rivning och
efterföljande nybyggnad ske ulan all tomlen byier ägare.

Många flerfamiljshus inom områden som under de
närmasie årtiondena kommeratl lolalsaneras ägs enligl utredningen av seriösa
fastighetsförvaltare som vid en toialsanering kan förutsättas ha inires.se av alt genomföra en effekiiv upphandling av den nya
bebyggelsen. Ges markvillkoret generell giltighel för flerfamiljshus i
saneringsområde, måste emellertid fastigheter som skall lolalsaneras säljas
lill kommunen för alt saneringen skall kunna genomföras med stöd av statliga
lån, Ulredningen har funnit all del skulle föra lör långl att uppställa sådana
krav. En toialsanering är elt naturligt led i en långsiktig
fastighetsförvaltning. En generell tillämpning av markvillkoret skulle kunna komma
alt molverka en önskvärd förnyelse av de äldre ficrlämi|jshusbestånden. Del
skulle även ställa stora ekonomiska krav på kommunen. Utredningen föreslår
därför alt fierfamiljshus i saneringsområde som varit i lånesökandens ägo
alltsedan den 1 juli 1972 och som skall lolalsaneras undanlas från
markvillkorel.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 235

Enligt bostadsbyggnadsprogrammen planeras ell
småhusbyggande i saneringsområden på ca 1 500 hus per år. Ett krav på all
kommunen skall förmedla mark för delta småhusbyggande skulle därför tvinga
kommunerna att väsentligt öka sin förvärvsverksamhet inom äldre småhusområden.
Efiersom marken i dessa områden i regel är förhållandevis dyr, skulle den ekonomiska
belastningen på kommunerna bli belydande trois den kvantitalivt ringa andel av
bostadsproduktionen som det är fråga om. Även i administrativt hänseende
skulle markvillkoret tillämpat på småhus i saneringsområde enligt utredningen
vara en belastning för kommunen, Mol denna bakgrund anser utredningen sig kunna
föreslå att småhus i saneringsområde som skall lolalsaneras undantas från
markvillkoret. Med hänsyn lill risken för markspekulaiion bör dock
bosladsstyrelsen bevaka utveckningen och ta de initiativ som kan erfordras.

Detta ställningstagande i fråga om småhus i
saneringsområde får dock enligt utredningen inte tolkas så atl kommunerna bör
avstå från alt förvärva småhusmark i saneringsområde. Vid större saneringar
inom äldre småhusområden, t, ex, vid förnyelse och förtätning av gamla villa-
och sommarstugeområden inom tätorternas ytterområden är det tvärtom önskvärt
och ofta nödvändigt atl kommunerna engagerar sig genom omfattande markförvärv.

Vid modernisering gäller i än högre grad än vid
totalsanering att åtgärderna vidtas ulan atl fastigheten byter ägare. Att kräva
atl kommunen skulle förvärva fastigheten iir därför inte rimligt. Effekten av
en sådan regel skulle förmodligen bli att fastighelsägaren avstår från atl söka
bostadslån. Därigenom skulle markvillkoret komma atl motverka en modernisering
av det äldre bostadsbeståndet. Utredningen anser därför all villkoret inle
skall gälla modernisering.

Utredningen påpekar atl kommunerna kan ha anledning
aii förviirva mo-derniseringsfasiigheter även om markvillkorel
inteomfattardessa fastigheter och erinrar om att saneringsulredningen har
framhållit atl del bl, a. finns hyrespolitiska motiv för sådana förviirv.

Vissa övergångsbestämmelser erfordras för att
möjliggöra en smidig övergång lill de nya bestämmelserna. Utredningen föreslår
därför att bostadslån under en femårig övergångstid, fram lill den 1 juli 1977,
skall kunna utgå även om marken inle har förmedlats av kommunen. En
förutsättning skall dock vara all lånesökanden ägde marken eller innehade
tomträtten den 1 juli 1972,

1 fråga om effekterna på fastighelsmarknaden anser
utredningen alt markvillkorel torde komma att slarki påverka marknaden för
byggmark. Den helt övervägande delen av bostadsproduktionen eller ca 90 96
finansieras med statliga lån, 1 många fall är sådana lån en förutsättning för
ell bostadsbyggande, efiersom erforderliga hyror i annat fall blir så höga all
avsättningen av bostiiderna försvåras eller omöjliggörs. Byggherrelöretag och
byggföretag kan därför riikna med att endast i begränsad utsträckning kunna

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 236

genomföra
etl bostadsbyggande som inte finansieras med bostadslån.

Inom områden som ännu inte tagits i anspråk för
tätbebyggelse kan mot den bakgrunden antalet markköpare föruisätlas minska
krafiigl. Till följd av markvillkoret kommer konkurrensen om marken således all
minska. Detta bör kunna leda lill alt markprisstegringarna dämpas,
Prisutvecklinge..; blir dock enligt utredningen i hög grad beroende av hur
kommunen agerar.

Om konununen och fastighetsägaren inte kan nå
överenskommelse om priset, kan låstighetsägaren genom all vägra sälja lill
erbjudet pris tvinga kommunen alt söka expropriation av fastigheten. Kommunen
måste då betala en löseskilling motsvarande fastighetens marknadsvärde.

Enligt
de ersättningsregler som år 1971 infördes i expropriationslagen skall den
värdestegring som ägt rum under den senaste 10-årsperioden inle ersättas, om
det inte kan visas alt värdestegringen beror på annal än förväntningar om
ändring i faslighetens tillåtna användningssätt. För fastigheter till vilka
förväntningar om tälbebyggelseanvändning knyts får alltså löseskillingen högst
motsvara fastighetens realvärde 10 år före expropriationen, enligt
övergångsbestämmelserna dock tidigast den 1 juli 1971, Löseskillingen kan
likväl bli lägre om fastighetens marknadsvärde har sjunkit. Expropriationslagen
ger därför ingen garanti mol en sänkning av markpriserna som kan bli en följd
av markvillkoret. Någon drastisk sänkning av dessa ärenligt byggkonkurrensuiredningen
emellertid inte trolig. En mera sannolik utveckling är alt köpeskillingarna vid
frivilliga försäljningar under 1970-talet i huvudsak kommeratl motsvara eller
något överstiga fastighetens realvärde den I juli 1971, efiersom della värde i
allmänhet skulle läggas lill grund för bestämmande av löseskillingen vid en
eventuell expropriation. Genom markvillkorel och expropriationslagens
ersättningsregler kan därför priserna på exploaleringsmark antas komma atl
successivt närma sig värdet av marken i dess tidigare användning.
Expropriationslagens ersättningsregler borgar samtidigt för alt prisnivån inle
kommer alt sjunka under denna vär-denivä.

Om en ägare av en exploateringstästighet, t.ex, en
jordbrukare, önskar sälja sin fastighet några år innan kommunen normall skulle
ha förvärvat fastigheten kan vissa problem uppstå till följd av markvillkorel.
Del torde i sådana fall vara svårt att hitta någon annan köpare än kommunen.
Kommunen bör diirför enligt utredningens mening i en sådan situation förvärva
fastigheten även om delta sker några år tidigare än planerat.

Beträffande
det s ta 11 i ga krediistödet lill kommunala markförvärv anför ulredningen alt
det med hänsyn till alt markvillkoret ökar markförvärvsbehovel men samtidigt
dämpar markpriserna är svårt all bedöma hur markvillkorel på längre sikt
påverkar kommunernas kostnader för markförvärv, Pä kort sikt blir dock effekten
alt kommunernas samlade markförvärvskostnader stiger kraftigt.

Byggkonkurrensuiredningen anser det inte möjligt
atl med ledning av uppgifter om kommunernas markförvärv och markinnehav bedöma
kom-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 237

muncnias
koslnader för faslighelsförvärv på sikl efiersom förändringar i kommunernas
markberedskap och kostnaderna för denna förändring inle kan uppskattas. För att
kunna bedöma vilka ekonomiska konsekvenser de föreslagna villkoren i
bostadslånekungöreksen om kommunägd/kommun-försåld mark för med sig har
utredningen gjort ett försök att uppskatta marklörvärvskoslnaderna för ell års
bostadsbyggande.

Kostnaderna för förvärv av mark för 100 000 nya
bosläder i 1972 års priser uppskattar utredningen till följande (milj. kr).

Flerfamiljshus
exploateringsområde (55 000lgh) 75

Flerfamiljshus
saneringsområde (I5 000lgh) 150

Småhus
exploateringsområde (30 000lgh) 125

Summa
milj, kr, 350

Om hänsyn las lill att bostadshus normall även
inrymmer vissa lokaler, bör den beräknade kostnaden ökas med 10-15 96 vilket
ger en total kostnad av ca 400 milj. kr. Efiersom omkring 90 96 av bostadsproduktionen
uppförs med statliga lån, kan fånevillkorel antas innebära att kommunerna
belastas med markförvärvskostnader om ca 360 milj. kr./år.

En del kommuner har vid förvärv av fastigheter
finansierat förvärven genom att till säljaren överlämna köpeskillingsreverser
på hela eller en del av köpeskillingen, Specielll gäller detta Slockholms
kommun. Sålunda har drygt 40 96 av kommunens totala markförvärvskostnader under
1960-lalet täckts genom utställande av köpeskillingsreverser.

Del saknas uppgifier om i vilken utsträckning andra
kommuner utnyttjar köpeskillingsreverser vid fastighetsförvärv. Klart är dock
enligl ulredningen atl del sker i avsevärt mindre utsträckning än i
stockholmsområdet. Enligt utredningens mening bör del emellertid vara möjligt
för andra kommuner atl i ökad utsträckning använda köpeskillingsreverser som
betalningsmedel.

Kommun kan ulan särskilt medgivande från Kungl,
Maj:t upptaga lån inom utrymmet för kommunens underställningsfria lånerält
under förutsättning atl lånet är ställt att återbetalas inom fem år samt, om
låneliden är merän ell år, att länet avbetalas årligen. Vid förvärv av
intecknad egendom kan kommun överta även sådana lån i egendomen som löper under
längre tid än fem år eller som inte skall avbetalas årligen. Om lånet inle ryms
inom den underställningsfria lånerätlen erfordras emellerlid Kungl, Maj:ts
tillstånd.

Detla innebär att kommun som avser alt utnyttja
köpeskillingsreverser som betalningsmedel vid faslighelsförvärv alltid måste
utverka Kungl. Maj:ts tillstånd om reversen skall löpa på längre tid än fem år
eller om årliga avbetalningar inle skall göras. Likaså erfordras Kungl, Maj:ls
tillstånd om den genom reversen upptagna krediten inte ryms inom den underställningsfria
lånerätten. Övertagande av lån i fastigheter inkräktar dessutom på kommunens
underställningsfria lånerätt.

Bestämmelserna motverkar enligt ulredningen
strävandena all underiätta för kommunerna atl förvärva mark för
lätbebyggelseändamål. Mot denna

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 238

bakgrund
föreslår uireilningen all beslämmelserna i kommunallagen om den kommunala
upplåningen ändras så all lån i inlecknad egendom som kommunen övertar vid
förvärv av egendomen saml lån som kommunen upptar genom att som betalning för fast
egendom utge köpeskillingsrevers inte inkräktar på utrymmet för kommunernas
underställningsfria lånerätt Utredningen föreslåräven atl det undanlag från
beslämmelserna om femårig lånelid och årliga amorteringar som görs för lån som
kommun övertar vid förvärv av egendom utvidgas till all avse även
köpeskillingsrevers som utges som likvid vid läsligheisförvärv,

Byggkonkurrensuiredningen har uppskattat atl
kommunerna genom utgivande av köpeskillingsreverser kan finansiera ca 50 milj,
kr. av den totala marklörvärvskosinaden fören årsproduktion av bosläder. Ett
lika stort belopp antas kunna finansieras genom övertagande av inlecknad gäld
i läs-ligheterna. Av marklörvärvskosinaden på 360 milj. kr, kan därför ca 260
milj, kr, behöva betalas kontant.

Utredningen erinrar emellertid om alt huvuddelen av
marken för bostadsändamål redan nu förmedlas av kommunerna. Utredningens beräkningar
visar all förvärvskoslnaderna för den mark som kommunerna redan förmedlar
uppgår lill ca 235 milj. kr. Under anlagande all all kommunal mark bebyggs med
stöd av statliga bostadslån blir därför kostnadsökningen ca 165 milj, kr. Den
del som måsle erläggas kontant blir något lägre eller ca 125 milj, kr.

Det nuvarande finansieringsstödet för kommunala
markförvärv, dvs. markförvärvslångivningen, motsvarar inle del behov som i
ansökningar om marklorvärvslån har redovisats från kommunerna. 1 många läll
avslår kommunerna dessutom enligt utredningen frän att söka markförvärvslån i
vetskap om all tillgången på lånemedel är knapp.

Byggkonkurrensuiredningen erinrar vidare om att
saneringsulredningen har föreslagit att bestämmelserna om mark förvärvslån
ändras så att lån även skall kunna utgå för förvärv av fastigheter i
saneringsområde. Byggkonkurrensuiredningen tillstyrker - med vissa inskränkningar
som redovisas i det följande - saneringsulredningens förslag, Efierfrågan på
lån kommer då all öka krafiigl, Mol denna bakgrund anser utredningen all
tillskottet till markförvärvslånefonden bör vara större än den kostnadsökning
för kommunerna som uppslår till följd av markvillkoret.

På grundval av de redovisade beräkningarna och mol
bakgrund av bl, a. önskemålei om atl kommunerna bör komplettera sitt
markinnehav så alt de år 1977 om möjligt äger all mark som under den därpå
följande femårsperioden skall tas i anspråk för bostadsbyggande föreslår
ulredningen att markförvärvslånefonden tillförs medel i sådan utsträckning att
fonden redan fr.o.m, budgetåret 1973/74 fåren utlåningskapacitel av 250 milj.
kr./år.

Hur slora avsättningarna till fonden behöver vara
för all denna utlåningskapacitel skall uppnås beror på amorteringsvillkoren
för utlämnade lån. Med

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 239

gällande
länebeslämmelser uppnås enligl utredningen den önskade utlå-ningskapacitelen,
om fonden under två år tillförs ca 250 milj, kr, Därefier kan avsättningarna
till fonden successivt trappas ned för att helt upphöra efter ytterligare sju
år. Förlängs den amorteringsfria liden till fem år såsom .saneringsutredningen
har föreslagil, måste avsäilningarna till fonden vara närmare 250 milj. kr.
under de första fem åren för all den önskade ui-låningskapacileien skall
uppnås, Efier denna lid kan avsäilningarna reduceras krafiigt för alt helt
upphöra efier totalt nio år.

Enligt byggkonkurrensutredningens mening bör del
ses som ell primäri önskemål att fonden ges en utlåningskapacitel av 250 milj,
kr. Endast om detta kan uppnås samtidigt som den amorteringsfria liden förlängs
från två år lill högsl fem år tillstyrker ulredningen saneringsulredningens
förslag om ändrade amorleringsvillkor,

Enligl utredningens mening bör förvärv av
fastigheter där byggnaderna beräknas kvarstå under överskådlig tid inte - som
saneringsutredningen har föreslagit - finansieras genom markförvärvslån. Del
lånebehov som uppkommer i dessa situationer är av långfristig natur och kan
alltså inte täckas genom tioåriga mark förvärvslån. Möjligheter bör i stället
öppnas för kommunerna atl finansiera dessa förvärvskostnader med långfristiga
lån,

Byggkonkurrensuiredningen diskuterar slutligen de
samhällsekonomiska effekterna av sina förslag och understyrker alt de statliga
tillskollen till markförvärvslånefonden föreslås bli förhållandevis små eller
250 milj, kr,/år när de är som slörsl. Som jämförelse nämner ulredningen att
den totala prioriterade långivningen med vilken avses bostadsfinansieringen och
slatens upplåning, uppvisar en årssiffra på omkring 12 miljarder kr. Varje
ökning av prioriteringarna bör emellertid omsorgsfullt prövas och
angelägenheten av den nya prioriteringen vägas moi den belydelse andra
prioriterade ändamål bör lillmälas. Vid sådana överväganden finner
byggkonkurrensuiredningen, mot bakgrunden av markfrågans vikt. atl del finns
starka skäl för staten att ge finansiellt stöd av föreslagen omfattning och för
alt kredilmarknaden bär den temporära ökningen av prioriterade krediter,

Byggkonkurrensuiredningen har ansett sig kunna
konstatera atl de nuvarande formerna för markförvärvslångivningen är förenade
med vissa olägenheter. Den begränsade tillgången på lånemedel har dock knappast
gett möjlighet all tillämpa någon annan ordning, Enligl utredningens mening är
tiden nu mogen fören översyn av reglerna för markförvärvslångivningen. Med de
ökade anslag lill lånefonden .som förordas skapas dessutom förutsättningar
fören mera ändamålsenlig handläggningsordning än den nuvarande.

Ett väsentligl krav vid utformningen av en ny
handläggningsordning är enligt utredningen att kommunerna snabbt skall kunna få
besked om lån kommer att utgå för ett visst markförvärv. Förhandsbesked om lån
bör även kunna meddelas. För all kommunerna skall kunna planera sin förvärvsverksamhet
bättre bör varje kommun dessutom få uppgifi om hur

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 240

slort
belopp den totall kan räkna med i markförvärvslån under en viss tid. Denna tid
bör omfatta åtminstone ett år.

Etl annal väsentligt krav är enligt
byggkonkurrensuiredningen atl disponibla lånemedel fördelas på ell rikligt
sätt mellan olika kommuner. Grunderna för denna fördelning bör vara
kommunernas markförvärvsbehov inom ramen för statsmakternas regionalpoliliska
målsättning. En regional fördelning på ett tidigt stadium förutsätter all man
centralt kan göra en samlad bedömning av samlliga för fördelningen relevanta
uppgifier. Uppgifier om kommunernas markförvärvsbehov som kan läggas lill grund
för ett beslut om medelsfördelning måsle därför enligt utredningen inhämtas
genom eu förfarande som är skilt från lånehanleringen.

Markförvärvslånen bör enligl utredningen även i
fortsättningen knytas lill genomförda markförvärv. Därigenom betonas lånets
karaklär av mark-politiskt stöd. När elt låneberättigande markförvärv
genomförts bör lånet beviljas och utbetalas snabbt. Bl, a. av denna anledning
bör en enkel handläggning av de enskilda låneärendena efiersirävas.
Beslutanderätten i enskilda ärenden börenligt ulredningen decentraliseras till
länsbosladsnämnderna.

Byggkonkurrensuiredningen förestår all följande
handläggningsordning tillämpas vid markförvärvslångivningen.

Kungl.
Maj:t, alternativt bostadsstyrelsen, fördelar disponibla lånemedel regionalt på
de tre storstadsområdena och på länen i övrigt. En första fördelning görs
snarast efter det att riksdagen anvisat anslag för kommande budgetår och
omfattar huvuddelen av de medel som under budgetåret beräknas bli disponibla
för utlåning. Fördelningen innebär att ett visst kredilulrymme reserveras för
varje storstadsområde resp. län. De medel som inte fördelas i denna omgång
utnyttjas för särskilda uppkommande behov, t. ex. all en kommun genomför elt
mycket omfattande förvärv som bedöms vara specielll angelägel men som inle kan
finansieras inom ramen för del låneutrymme som tilldelats regionen.

Inom resp. län bör enligt utredningen
länbosladsnämnden handha fördelningen på kommuner. Länsstyrelsen skall dock -
efter förslag från länsbosiadsnämnden - fastställa allmänna rikllinjer för
fördelningen. Därvid bör länsslyrelsen anlägga elt fierårsperspektiv så att
utrymme lämnas för länsbostadsnämnden att göra omfördelningar mellan åren och
därigenom tillgodose de behov av flexibilitet som följerav variationer i
kommunernas förvärvsaktivitet. Snarast efier det att låneramen fastställts bör
länsbostadsnämnden göra en preliminär fördelning på kommuner.

Länsbostadsnämnden börenligt utredningen besluta i
enskilda låneärenden. Därvid skall länsbostadsnämnden tillse atl lånemedlen
slutligt fördelas mellan kommunerna i enlighet med av länsstyrelsen angivna
riktlinjer och i övrigl med hänsyn lill kommunernas markförvärv.

Fördelarna med här skisserad handläggningsordning
ärenligt utredningen hög fiexibililet och belydande handlingsuirymme för
länsbosladsnämnder-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 241

na.
Som markpolitiski hjälpmedel blir markförvärvslångivningen därför aktiv. En
nackdel är att kommunerna inte i förväg med säkerhet kan avgöra vilka
möjligheter de har att erhålla markförvärvslån.

Alternativt
ärenligt ulredningen följande handläggningsordning tänkbar. Inom resp, län gör
länsstyrelsen - efier förslag från länsbosiadsnämnden - en fördelning på
kommuner. Denna fördelning skall ha innebörden att ett vissl kredilulrymme
reserveras för varje kommun i länet för en viss tid. Därmed menas all kommunen
under denna tid kan beviljas markförvärvslån upp lill del angivna beloppet.
Efter hand som kommunen genomför markförvärv som uppfyller förutsättningarna
för lån kan ansökan om lån göras. Lånen utbetalas därefier så snabbi som
möjligt. Beslutanderätten i enskilda låneärenden delegeras lill
länsbosiadsnämnden.

Fördelen
med denna senare modell ärenligt byggkonkurrensuiredningen att kommunerna i
början av varje budgetår bättre kan bedöma sina möjligheter att erhålla
markförvärvslån. Därmed underlättas deras planering av förvärvsverksamheten.
Administrativt är modellen enkel. Till dess nackdelar hör att möjligheterna
minskar all på rimligl sätt ta hänsyn lill de ofta slora variationerna från år
till år i kommunernas förvärvsvolym. Del är vidare svårt att omfördela pengar
om ett oväntat och angelägel förvärv dyker upp. Länsbostadsnämndens
handlingsutrymme krymper och långivningen blir ett mindre aktivt instrument än
i det först nämnda alternativet.

En kommuns markförvärvsbehov börenligt
byggkonkurrensuiredningen i markförvärvslånesammanhang anses omfatta all mark
som inom ålta år beräknas bli tagen i anspråk för bebyggelse och som kommunen
inte äger. I syfte att stödja en planmässig markförvärvspolitik bör
markförvärvslån i prinicp inle utgå för mark som enligt-kommunernas
bostadsbyggnads-program kommer atl tas i anspråk för bebyggelse inom tre år.
Vid bedömning av en kommuns markförvärvsbehov bör därför inte hänsyn las lill
sådan mark,

Ulredningen föreslår att kommunerna skall upprätta
markförvärvsprogram som bör ingå som en del i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.
Den föreslagna handläggningsordningen för fördelning av disponibla
markförvärvslånemedel på kommuner förutsätter nämligen enligt ulredningen all
man centralt har tillgång lill uppgifier om kommunernas markförvärvsbehov,
Uppgifierna mäste föreligga vid tidpunkten för fördelning av lånemedel på
storstadsområden och län.

Eftersom kommunerna bör förvärva marken minsl fem
år före planerad byggstart måste enligl utredningen markförvärvsprogrammen avse
en längre tid än bosladsbyggnadsprogrammen. Utredningen föreslår därför atl
kungörelsen om kommunala bosiadsbyggnadsprogram ändras så atl kommunerna
åläggs alt upprätta tioåriga markförvärvsprogram som bör ingå i bosladsbyggnadsprogrammen,
Bostadssiyrelsen bör efier samråd med Svenska kommunförbundel utfärda
anvisningar för sådana program.

16 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 150

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 242

6.3 Markfördelning

Byggkonkurrensuiredningen beskriver
de nuvarande formerna för kommunernas markfördelning. I större stadskommuner
förekommer ofia alt de kommunala organen beslutar hur kommunens mark för
fierfamiljshusbyggande skall fördelas på byggherrekategorier och byggherreförelag.
Fördelningsbesluten styrs i stor utsträckning av en strävan att ge varje
företag möjlighet till en jämn nybyggnadsverksamhet, 1 kommuner där inga
riktlinjer för fördelningen bestämls tilldelas byggherrefö-relagen mark från
fall till fall med hänsyn till företagens önskemål och en mer eller mindre
uttalad praxis.

Under senare år har tävlingsförfarande
i samband med fördelning av mark till flerfamiljshus prövats i några kommuner.

Omkring 75 96 av byggandet av
småhus i grupp sker på kommunal mark eller mark .som upplåtits av kommunen. När
det gäller småhus med äganderätt avser kommunens markupplåtelse rälten att
exploatera marken och som regel också försäljningsansvaret. Kommunerna fördelar
ofia sin mark för gruppbyggda småhus på byggherrekategori och förelag från fall
till fall utan fastställa ramar, I några kommuner avser fattade beslut om de
olika sektorernas andel vid markfördelningen fierfamiljshus och gruppbyggda
småhus sammantagna.

Enligt uppgifier som utredningen
inhämtat från vissa länsbostadsdirektörer är det relativt ovanligt all
kommunerna utnyttjar möjligheterna atl ställa krav på bebyggelsens utformning
och kostnader i samband med markupplåtelsen. Krav på viss lägenhetsfördelning
förekommer ibland, I undantagsfall ställer kommunerna bestämda krav på
kostnaderna. Krav på statlig belåning och på atl lånemyndigheternas villkor
uppfylls är ofta en outtalad förutsäUning.

Utredningen tar därefter upp frågan om ändrade former för
markfördelningen och anger som en utgångspunkt härför att kommunens ansvar för
bostadsförsörjningen innefattar rätten alt besluta om principerna för fördelningen
av bostadsbyggandet på allmännyttiga, kooperaliva och enskilda byggherrar.
Byggandets fördelning på byggherrekategorier ingår som en väsenllig del i den
kommunala bostads- och hy-respolitiken, 1 de riktlinjer för bostadspolitiken
som fastlades i slutet av 1940-ialei ingick alt spekulativa vinstintressen
skulle hållas borta från bostadsbyggande och bosladsförvallning med offentligt
stöd. Som målsättning för bostadspolitiken uppställdes alt huvudparten av nya
flerfamiljshus borde förvaltas av företag som arbetade utan enskilt
vinstintresse och i samverkan med kommunen.

Under 1950- och 1960-ialcn har de
allmännyttiga och de kooperaliva bostadsföretagen fåll den dominerande roll
som eftersträvades i efterkrigstidens bostadspolitik, I samband med den
omfattande översynen av bostadspolitiken vid 1967 års riksdag betonades på
nytt all de självkosinadsbesiämda

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 243

bostadsföretagen
bör dominera bostadsbyggande och bostadsförvaltning, I prop, 1967:100 framhöll
departementschefen att uttalandena om de självkostnadsbestämda företagen
syftade till alt ange vad som från hyrespolilisk synpunkt var väsentligl vid
fördelning av byggandet mellan de olika byggherrekategorierna och att
uttalandena inte var uttryck för en negativ hållning lill bostadsbyggande i
enskild regi. Departementschefen ansåg det tvärtom önskvärt att bibehålla de
konkurrensmoment som ligger däri att byggandet sker i olika företagsformer.

Med den centrala ställning som byggherren intar i
byggprocessen har byggandets fördelning på byggherrar enligt utredningen
avgörande betydelse för hur konkurrensen i bostadsbyggandel gestaltar sig.
Statsmakternas uttalanden anger riktlinjerna för bostadsbyggandets fördelning
på förvaltningsformer. Denna målsättning lägger emellertid enligt utredningen
inte hinder i vägen för att byggherrarnas skicklighet som byggare och
förvaltare skall kunna vara utslagsgivande för fördelning av byggherreuppdrag.

Markfördelningen måste enligl
byggkonkurrensuiredningen ses som ell av kommunens viktigaste bostadspolitiska
styrinstrument. Fördelningen bör ske med utgångspunkt i klart definierade mål i
fråga om byggandels fördelning på dispositionsformer, boendekostnader och
boendemiljö. Vid markupplåtelsen kan kommunen i varje projekt omsätta den
överordnade målsättningen i ramar för byggherrens handlande.

Den från utredningens synpunkt väsentligaste
aspekten på markfördelningen är kommunens möjligheter att främja
effektiviteten i bostadsproduktionen. För effektiviielen vikliga avgöranden i
samband med markfördelningen är bl.a. projektens storlek, strukturen inom
byggherreledet och möjligheterna lill konkurrens vid genomförandet.

Ulredningen konstaterar i fråga om byggandets
projektslorlek och byggherrestruktur att enligt uppgifterna i
bosladsbyggnadsprogrammen kommunerna nu koncentrerar byggandet till större
projekt, Mol bakgrund av de ansträngningar som redan görs för att få lill stånd
en fortsatt samordning av byggherreföretagen och deras verksamhet har
utredningen inte funnit anledning att föreslå ytteriigare åtgärder från
slalsmakiernas sida. Kommunerna bör enligt ulredningen givetvis utnyttja
möjlighelerna atl främja byggherresamordningen vid markfördelningen genom atl
ställa krav på samordning mellan projekt och se lill all byggherreuppdragen
anförtros företag som är kompetenta att svara för såväl exploatering som
förvaltning. Självfallet bör inte koncentrationen inom byggherreledel drivas
längre än vad kraven på kompetens och rationell efterfrågesirukiur motiverar.
Den konkurrens som ålminslone indirekt finns mellan byggherreföretagen kan i
slörre kommuner vara så värdefull alt den motiverar att t, ex. två
allmännyttiga företag behålls som skilda enheter.

Byggkonkurrensuiredningen föreslår,såsom senare
kommeratl redovisas, upphandlingsregler som villkor för statliga bostadslån i
syfie att förbättra konkurrensen vid genomförandet av byggherrarnas projekt.
Direkt konkur-

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:150 244

rens
kan emellertid enligl utredningen åstadkommas redan vid fördelningen av
kommunens mark på olika byggherrelöretag, om kommunen låter byggherrarna tävla
om uppdraget all bygga och förvalta. Om kommunen utser byggherre på annal säli
än genom tävling, kan det enligt ulredningen finnas en indirekt konkurrens.
Byggherren löper nämligen risk atl bli utan mark nästa gång kommunen upplåter
mark, om han inte sköter sill uppdrag och det finns andra byggherrar som kan
påvisa bättre resultat.

Flerfamiljshusbyggandeis fördelning på hyresräll
och bostadsrätt faller enligt utredningen uianför ramen för etl
tävlingsförfarande. De två dispositionsformerna är från ekonomisk synpunkt
alllför olika för de bostadssökande för att fördelningen skulle avgöras genom
tävling.

De egenregibyggande allmännyttiga företagen har
enligl ulredningen goda förutsättningar föratt tävla med enskilda sektorns
förelag. En förutsäUning härför torde vara att engagemanget i tävlingsprojekt
endast ulgör en mindre del av förelagens totala verksamhet. Förutsättningarna
för en effektiv konkurrens torde vidare vara bättre, om de egenregibyggande
allmännyttiga företagen får tävla utanför den egna kommunen. Det syns främsi
vara i storstadsregionerna som tävlingar av delta slag kan vara möjliga.

Byggkonkurrensuiredningen framhåller all vid
fördelning för fierfamiljshusbyggandel inom enskilda sektorn
tävlingsförfarandel synes vara väl lämpat. För all vidga konkurrensen är del
angelägel att BPA ges tillfälle atl della i tävlingar inom den enskilda sektorn.
När det gäller markfördelning inom den kooperativa sektorn finns det enligt
utredningens mening inga prinicpiella hinder mot all använda
tävlingsförfarandel. Deltagare i en sådan tävling kan vara HSB och Svenska
riksbyggen. Entreprenadföretag eller andra företag som kan erbjuda samma
lörvaltaransvar som de rikskooperativa företagen kan också tänkas delta.

Del är enligt utredningens mening vidare väl
motiverat all använda tävlingsförfarandel vid fördelning av mark för
småhusändamål. Vid dispositionsformen äganderätt förenklas tävlingen av atl
den avser endasl byggandet. Erfarenheterna från genomförda tävlingar inom
delta område visar all konkurrensen spelar en väsentlig roll närdet gäller all
uppnå goda kost-nadsresullal.

Utredningen framhåller att, oavsett vilken
byggherrekategori markupplåtelsen gäller, tävlingsförfarandel inte är möjligt
eller lämpligt att tillämpa i varje projekt. Även om utnytljandel av
tävlingsförfarandel kan bli mera omlättandc än i dag, torde fördelning utan
föregående tävling bli den vanligaste formen. Oavsett hur markfördelningen
sker måsle emellerlid kommunen känna sill ansvar för att kostnaderna för
projektet hålls nere. När fördelningen sker ulan föregående tävling måsle
kommunen se lill all byggherreuppdraget anförtros en byggherre som är villig
och kompetent att bygga och förvalta i enlighet med konsumenternas önskemål.
Det är angeläget all kommunerna följer byggherrarnas byggande och förvaltande
verksamhet för att lå underlag för markfördelningen. Kommunerna bör använda sin

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 245

ställning
som markägare lill atl i samband med markupplåtelsen ställa krav på projektens
utformning och kostnader,

Etl minimikrav på kommunens insats vid
markupplåiefse bör vara all kommunen anger en kostnadsnivå och preciserar de
mest elementära kvalitetskraven på bostäderna och boendemiljön:
lägenhetssiorlekar, ulruslningsstandard, hushöjder, bostadskomplement. Genom
att skaffa sig kunskaper om kostnaderna för olika kvaliteter i
bostadsbyggandel bör kommunerna kunna utveckla en meningsfull styrning av
byggandet.

Toialenlreprenaden kan enligt
byggkonkurrensuiredningen i vissa fall vara en lämplig tävlingsform. Etl
genomtänkt program och noggrann uppföljning av färdigprojekleringen hos
vinnande anbudsgivare och kontroll av den färdiga bebyggelsen är väsentliga
förutsättningar för atl denna tävlingsform skall fungera väl. Det är också
viktigt att kommunen ställer konkreta krav på drifi och underhåll av
bostadsområdet. Anbudsgivarna bör vara skyldiga att klart redogöra för vilka
service- och underhållsåtgärder som ingår i anbudet. Normer för denna del av
fastighctsförvaftningen saknas nästan helt, Bosladsstyrelsen, Hyresgästernas
riksförbund och berörda byggherreorganisationer borde enligt utredningen ta
initiativ till en sådan normering. Underlag för normer gällande drifi och
underhåll borde kunna utarbetas av bosladssiyrelsens utredningsgrupp för
konsumentupplysning inom bostadssektorn.

Byggkonkurrensuiredningen erinrar slutligen om det
behov av kommunall engegemang i byggherreuppgifierna på småhusområdet som har
framhållits i den inom dåvarande inrikesdepartementet utarbetade promemorian
(Ds In 1971:4) Vissa frågor rörande rationellt småhusbyggande. Ulredningen
anser all de för kommunen aktuella uppgifterna kan avse även fierfamiljshusbyggandel
och annat byggande,

6.4
Konkurrensfrämjande upphandling

Ulredningen beskriver inledningsvis nuvarande
upphandlingsformer inom bostadsbyggandet och olika lidigare utredningars
synpunkter på dessa.

När del gäller att belysa konkurensförhållandena
inom bostadsbyggandet flnns del enligt utredningen anledning all göra skillnad
mellan å ena sidan produktion som upphandlats i anbudskonkurrens, dvs. efter
anbudstävling mellan två eller fiera företag, och å andra sidan produktion som
genomförts utan direkt konkurrens. Under treårsperioden 1968-1970 har mindre än
hälf len av den llerfamiljshusproduktion. för vilken statliga bostadslån preliminärt
beviljats, upphandlats efter anbudslävlingar. Anbudskonkurrens dominerar som
upphandlingslbrm bara inom kategorin allmännyttiga bostadsföretag. Drygt en
tredjedel av den kooperativa produktionen upphandlades efier anbudstävling
medan motsvarande siffra för privata byggherrar var endasl 6 96,

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 246

I fråga om gruppbyggda småhus överensslämmer
fördelningen på genomförandeformer inom de olika byggherrekalegorierna i stora
drag med vad som gäller för fierfamiljshusen. Inom småhusbyggandet är
emellertid den enskilda byggherreseklorn den dominerande, vilket innebär alt
egenregibyggande är den vanligaste genomförandeformen. 55 96 av småhusen uppförs
i egen regi. Bara en tredjedel av småhusen upphandlas i anbudskonkurrens,

Efier en redovisning av vad lidigare utredningar
anfört i fråga om upphandlingsformerna konstaterar byggkonkurrensuiredningen
att statsmakterna inte har uttryckt någon preciserad målsättning när det
gäller bostadsbyggandets produktionsformer. Av direktiven till byggkonkurrensuiredningen
framgår alt riktlinjerna för bosladspolitiken kan sägas inrymma ett krav på
effektiv konkurrens. Detta har dock inte konkretiserats i några riktlinjer för
hur bostadsbyggandet bör genomföras, t. ex. i form av anvisningar för
upphandling. Bostadslån utgår således i princip oberoende av i vilka former
bostadsbyggandet sker.

Konkurrensen
i genomförandet av bostadsbyggandel begränsas i dag enligt utredningen ofta av
att bostadshusen byggs i egen regi eller upphandlas genom förhandlingar ulan
anbudstävling. Konsekvensen av detta för slulkostnaderna kan inte utläsas av
tillgänglig produktionskostnadsslalistik. Kostnadsskillnader mellan
egenregiproduk-tion och enlreprenadupphandling har emellerlid studerats av
bostadsstyrelsen vid s. k. revisionsundersökningar av avslutade
byggnadsprojekt. Undersökningarna visar atl i materialet ingående
egenproducerade objekt synes ha en något högre överkostnad i förhållande till
pantvärdet än de upphandlade projekten. Undersökningarna medger dock knappast
någon längre gående slutsals än all det finns en sannolikhet för atl
egenregiprojekten ger högre kostnader. Vad som emellertid från kostnadssynpunkt
måste tillmätas väsenllig betydelse är enligt utredningens mening atl
entreprenadupphandlingen ger bättre garantier för att uppställda kostnadsramar
hållas. Att två parier sluter ell entreprenadavtal som innefattar en preciserad
anbudssumma ger produktionen en ekonomisk stadga som mera sällan kan
åstadkommas när samma företag är både beställare och producent.

Förhållandel alt en belydande del av
bostadsproduktionen sker i former som utesluter anbudskonkurrens har enligt
ulredningen uppenbart en negativ inverkan på effektiviteten och
utvecklingsmöjligheterna inom bostadsbyggandet som helhet. Produktion utan anbudskonkurrens
medför nämligen att produktionsvolymen för entreprenadmarknaden minskar, vilkel
försämrar marknadens möjligheter att utvecklas. Denna produktion undandras
dessutom den effektivitetskontroll som en direkt konkurrens mellan
byggmarknadens företag innebär.

En effekiiv bostadsproduktion och låga kostnader
främjas enligt utredningen av att konkurrenskrafierna ges etl ökat spelrum i
bostadsbyggandel, Ulredningen föreslär därför att staten som villkor för
bostadslån ställer krav

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 247

på
att bostäderna upphandlas och byggs i former som stimulerar konkurrens och
rationell produktion.

Utredningens förslag om konkurrensfrämjande
upphandling som villkor för bostadslån avser nybyggnad av flerfamiljshus saml
småhus som inte skall bebos av de lånesökande.

Utredningen har i sitt arbete inte närmare gått in
på frågor som rör upphandling av ombyggnads- och moderniseringsarbelen.
Anledningen till detla är bl. a. att upphandling av sädana arbeten är av
speciell karaktär. Ulredningen undersiryker emellertid det angeliigna i atl
konkurrensen mellan byggföretagen förbättras även när det gäller ombyggnads-
och moderniseringsarbeten. Utredningen förutsätter atl konkurrensaspekterna
kommeratl beaktas i det fortsatta arbetet med alt utveckla lämpliga
upphandliiigsme-loder för sådana arbeten. De riktlinjer för upphandling av
nybyggnadsprojekt som utredningen föreslår bör i sina huvudrag kunna tillämpas
också lör ombyggnads- och moderniseringsarbelen. Sedan större erfarenheler
vunnits om upphandling av ombyggnads- och moderniseringsenireprenader finns det
enligt ulredningen anledning att även på delta område överväga upphandlingsregler
liknande vad ulredningen föreslår för nyproduktion.

När del gäller småhus som skall bebos av de
lånesökande föreslår utredningen all byggherren inle skall vara skyldig att
tillämpa de särskilda upphandlingsreglerna. 1 dessa fall saknas det anledning
att lill skydd för konsumenien föreskriva all upphandling bör gå lill på visst
sätt. Det föreslagna markvillkorel för enligl utredningen nämligen antas
innebära en garanti för atl de blivande småhusägarna inle kommer i
beroendeställning till byggföretag, vilket nu ofia är fallet när byggföretag
köper mark för småhusbebyggelse.

Byggkonkurrensuiredningen anser att
entreprenadupphandling framstår som den överlägsna genomförandeformen.
Egenregiproduklionen har visseriigen fördelar genom att samma företag är både
producent och förvaltare. Byggandet sker emellertid utan direkt konkurrens. Det
medför risk för all denna genomförandeform ger höga boendekostnader antingen på
grund av bristande effektivitet i produktionsverksamhelen eller på grund av att
byggherren utnyttjar möjligheterna till vad utredningen kallar monopolvinster,
Egenregiproduklionen innebär också - om den lokalt har slor omfattning - den
nackdelen att produktionsuppgifter undandras den öppna byggmarknaden vilkel
försämrar marknadens arbetsbetingelser och utvecklingsmöjligheter,
Egenregiproduktionens nackdelar är enligt uiredningens mening så stora atl det
finns anledning au ifrågasätta om bostadslån skall ulgå till egenregibyggande
förelag.

Om markvillkoret genomförs kommer enligt
ulredningen förutsättningarna för egenregiproduktion inom bosladsbyggandet alt
förändras. Byggherrarna kommer inle att som nu kunna skaffa sig bygguppdrag
genom markköp och kommunerna får ett avgörande infiytande över hur marken

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 248

fördelas
på byggherrar och genomförandeformer. Utredningen anser sig kunna utgå från
atl kommunerna i sin markfördelning tillser all bygguppdragen lämnas lill
kompetenta byggherraroch att egenregiproduktionens omfattning begränsas så att
det finns tillräckligt utrymme för den öppna byggmarknaden alt kunna
effektiviseras och utvecklas. Markvillkoret skapar sålunda förulsätlningar för
att betydande nackdelar hos egenregibyggandel elimineras. Väsentliga nackdelar
hos denna genomförandeform kommer emellertid alt kvarstå, om kommunerna delar
mark och bygguppdrag lill egenregibyggande byggherreföretag utan
tävlingsförfarande. Egenregibyggarna kommer i sådant fall liksom nu alt arbeta
ulan direkt konkurrens med byggmarknadens övriga företag.

Om egenregibyggande förelag tilldelas mark på grundval
av tidigare beskrivna markfördelningstävlingar,elimineras enligt utredningen
de väsentliga nackdelarna hos egenregibyggandel som produktionsform.
Byggprocessen skulle då innehålla elt moment av direkt konkurrens även när den
är organiserad som egenregiproduktion. Utredningen föreslår därför atl bostadslån
lill projekt som byggs av lånesökanden i egen regi skall kunna utgå om den
lånesökande fått marken upplåten efter markfördelningstävling.

Vilken målsättning ell egenregibyggande har för sin
produktion och förvaltning bestäms av förelagets allmänna verksamhet.
Härvidlag föreligger en väsentlig skillnad mellan vinslsyftande och inle
vinstsyftande förelag. Del förra eftersträvar nämligen att nå största möjliga
avkastning över tiden medan de senare - de allmännyttiga och kooperativa
företagen - har lill uppgifi att på självkoslnadsbasis upplåta bostäder på för
konsumenterna så förmånliga villkor som möjligt. Del finns med hänsyn härtill
enligt ulredningen anledning att i viss mån differentiera bedömningen av egenregiproduklionen
med hänsyn lill företagskategoriernas målsättning.

Vid sidan av kategorien enskilda byggherrar
förekommer egenregiproduktion hos elt tiotal allmännyttiga och två kooperativa
bostadsföretag. De argument som kan anföras mol den traditionella formen för
bostadsbyggande i egen regi - utan tävling i något led i processen - gäller
till väsentlig del oavsett byggherrekategori. Från dessa utgångspunkter är del
önskvärt att begränsa egenregiproduklionen hos de självkostnadsbestämda företagen
på motsvarande sätt som hos övriga företag. A andra sidan finns del - setl från
konsumentsynpunkt -även positiva drag hos de självkostnadsbestämda förelagens
egenregiproduktion. Dessa kan nämligen vara en konkurrensfaktor på
entreprenadmarknaden som domineras av enskilda företag.

Enligt byggkonkurrensutredningens bedömning bör
egenregiproduktion inom de allmännyttiga och kooperaliva företagen dock bara
accepteras om produktionen är konkurrenskrafiig och i fråga om kvalitet och
kostnader ge lika bra eller bättre produktionsresultat jämfört med
enlreprenadupphandling.

En
generell avveckling av den allmännyttiga och kooperativa egenregi-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 249

produktionen
är enligt uiredningens uppfattning varken önskvärd eller möjlig annat än
eventuellt på längre sikt, Ulredningen föreslår alt allmännyttiga och
kooperativa företag under vissa förutsättningar beviljas bostadslån även om
produktionen genomförs i egen regi och marken anvisats utan föregående tävling.
Härvid bör gälla dels att företagen inle bara bygger i egen regi utan även
upphandlar på entreprenad, dels att egenregiverksamheten särskiljs i
företagens redovisning som en fristående resultatenhet och alt denna belastas
med alla kostnader som är hänföriiga till egenregiverksamheten. Med dessa
regler vill utredningen åstadkomma alt egenregiproduklionen direkt kan jämföras
med bostäder upphandfade på den öppna byggmarknaden och dessutom vill den
förbättra möjligheterna att bedöma det ekonomiska resultatet av
egenregiproduklionen.

Utredningen har stannat för att bosladsstyrelsen
bör svara för uppgifien atl bevaka de självkostnadsbestämda bostadsföretagens
egenregiverksamhet. Kontrollen bör formellt la den formen atl bosladsstyrelsen
ges möjlighet att efier prövning från fall lill fall ge allmännyttiga och
kooperativa bostadsförelag tidsbestämd dispens, förslagsvis för tre år i
sänder, från det av Ulredningen föreslagna bostadslånevillkoret att byggherren
skall upphandla i konkurrens, såvida inte marken upplåtits efier tävling.
Dispens från konkurrenskravet bör lämnas bara under förutsättning alt
bosladsstyrelsen finner motiv för egenregibyggande och att företaget dessutom
bedöms ha förutsättningar alt bedriva egenregiproduktion i rationella former,

1 dispensbeslulel bör enligt utredningen
bosladsstyrelsen ange en ram för egenregiproduktionens omfallning under den
period som dispensen avser. Som utredningen tidigare framhållit bör som
huvudregel gälla all förelagen inte medges att bygga hela sin produktion i
egen regi.

Bostadsstyrelsen skall enligt ulredningen ha
möjlighet atl även ställa andra villkor för dispens, alll efter vad som bedöms
lämpligt i varje särskilt firll.

Utredningen framhåller alt oavsett dispens skall
låncmyndigheterna liksom tidigare pröva om produktionskoslnaderna för de
enskilda projekten är skäliga.

Från konkurrenssynpunkt finns del enligl
utredningen fog för att i viss mån jämställa förhandlingsentreprenad, dvs,
upphandling utan föregående anbudstävling, med egenregiproduktion, Gemensami
för de båda genom-förandeformcrnaäraii konkurrensen från byggmarknadens företag
som regel bara indirekt och i begränsad utsträckning får påverka produktionen.

Med hänsyn häriill anser ulredningen det angeläget
alt man även på annat sätt än med markvillkorel ser lill atl
förhandlingsentreprenad inte används annat än när del kan lörutsälias att
byggherren når ett bättre upp-handlingsresultal genom att begära anbud från etl
enda byggherreföretag än genom anbudstävling. För atl säkerställa alt
upphandling utan anbudskonkurrens lillämpas endast när det är sakligt
motiverat anser ulredningen alt länsbostadsnämnderna skall pröva om det finns
skäl all i en upphandling

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 250

frångå
ett normalt upphandlingsförlärande, Ulredningen föreslår därför alt del .som
villkor för bostadslån skall gälla atl byggnadsenlreprenader inte upphandlas
ulan föregående anbudslävling, om inte länsbostadsnämnden på förhand godkänt
upphandlingsförfarandet cfier prövning från fall till fall. Kravet atl
upphandlingen som regel skall ske efier anbudskonkurrens bör gälla alla slags
entreprenader, dock inte separat upphandling av konsulttjänster för
projektering- och konstruktionsarbeten.

Som exempel på upphandlingssituationerdär
förhandlingsenlreprenad bör kunna komma i fråga nämner utredningen etappvis
utbyggnad av bostadsområden. Om en lörsta etapp upphandlats med gott resultat
kan del för den fortsatta produktionen vara lämpligt alt i lörsta hand söka nå
en uppgörelse med de entreprenörer som svarat lorden första etappen. Liknande
upphandlingssitualioner kan uppkomma om fiera bostadsprojekt samordnas, t, ex.
genom byggherresamverkan. Länsbostadsnämnderna bör undantagsvis även i andra
fall kunna medge alt förhandlingsenlreprenad tillämpas, om del enligt nämndens
bedömning är sannolikt all denna upphandlingsform kommer att ge bättre resullat
än anbudskonkurrens,

Byggkonkurrensuiredningen övergår därefier lill alt
mera ingående diskutera upphandlingsförfarandet och anser att det är motiverat
atl uppställa vissa regler för upphandlingen av den statligt belånade bostadsproduktionen
föratt främja konkurrensen i bostadsbyggandel. Etl skäl härför är att många
byggherrar inom bostadssektorn har intressen i företag inom
entreprenadbranschen eller byggmaierialinduslrin. Ett annat skäl för att
uppställa rikllinjer för bostadsupphandlingen är önskvärdheten av att
byggherrelöretagen så långt möjligt tillämpar en enhetlig upphandlingspraxis.
Detla underlättar nämligen leverantörernas möjligheter att anpassa sin
produktion och marknadsföring efier beställarnas önskemål.

Upphandlingsreglerna för den statligt belånade
bostadsproduktionen bör enligt ulredningen så långt möjligt anpassas lill de
riktlinjer lorden statliga och kommunala upphandlingen, som kan komma atl
fastställas på grundval av upphandlingskommitiéns förslag (SOU 1971:88).

Byggkonkurrensutredningens krav på
upphandlingsförfarandet sammanfattas i ett förslag till ändringar i bostadslånekungörelsen.
Förslagen innebär att, förutom de restriktioner för egenregiproduktion och
förhandlingsen-treprenader som nyss beskrivits, som villkor för bostadslån
skall gälla särskilda regler i fråga om anbudsinfordran, materialupphandling,
jäv vid upphandling saml redovisning av anbud och upphandlingsbeslut. Med
dessa förslag kommer bostadslånekungörelsen enligl utredningen att ge en ram
lör byggherrens upphandling. Utredningen förutsätter alt bosladsstyrelsen
kompletterar de föreslagna upphandlingsreglerna med råd och anvisningar, som
grundas på byggkonkurrensutredningens och upphandlingskommitiéns betänkanden
saml de synpunkler som framkommer vid remissbehandlingen av utredningarna.
Upphandlingsreglerna och anvisningarna måsle sedan

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 251

fortlöpande
ses över med utgångspunkt i de erfarenheter som framdeles vinns.

Enligt utredningens mening börsamma krav på
affärsmässighet och objektiv behandling av anbud och anbudsgivare ställas på
byggherrar som önskar utnyttja statliga bostadslån som på myndigheterna i deras
upphandling. Med hänsyn lill att bostadslånekungörelsen i övrigt saknar mera
allmänt hållna krav av målsältningskarakiär har ulredningen främsi av formella
skäl avstått från att föreslå att en grundläggande regel motsvarande dessa krav
införs i bostadslånekungörelsen, Ulredningen förutsätter dock alt principerna
om affärsmässighet och objektiv behandling av anbud och anbudsgivare kommer
all gälla som en huvudprincip för upphandlingen av den statligt belånade
bostadsproduktionen,

Enligl utredningens mening kan inte etl visst
upphandlingssätl förordas generellt. Entreprenadform och lörfrågningsunderlag
måste anpassas till de förulsätlningar som gäller för det enskilda projektet.
Byggherrens förfråg-ningsunderlag bör klart och entydigt ange kraven på
kvalitet och entreprenadens eller leveransens omfattning, något som är ett
oeftergivligt villkor för effektiv konkurrens och goda upphandlingsresultat.

Valet mellan öppen eller begränsad anbudsinfordran
måste göras med hänsyn till omständigheterna vid varje särskild upphandling.
Den begränsade anbudsinfordran innebär emellertid en risk för att man från
anbudskonkurrensen uteslänger entreprenörer som har goda förutsältningar att
hävda sig i tävlingen. För att öka den begränsade inbjudningens användbarhet
bör man försöka motverka att en sådan situation uppkommer. Utredningen
föreslår därför att det som villkor för bostadslån skall gälla alt byggherren
vid begränsad anbudsinfordran skall medge att entreprenadföretag som står
utanför den inbjudna kretsen och som önskar lämna anbud skall beredas möjlighet
härtill.

I syfie atl förbättra inlörmationen om aktuella
anbudstävlingar föreslår utredningen att byggherrarna skall vara skyldiga att
samtidigt som anbudstävlingen ully.ses lämna ett lämpligt informationsorgan
upplysningar om tävlingen. Detta bör gälla både vid öppen och begränsad
anbudsinfordran. Informationsorganet bör sedan - varje vecka eller två gånger i
månaden - göra sammanställningar över aktuella anbudstävlingar och distribuera
sammanställningarna mol en expeditionsavgifi till dem som så önskar. Förslagsvis
kan enligt utredningen Svensk Byggtjänst fungera som informationsorgan och
svara för distributionen av information om utlysta entreprenader. Under hand
har från förelagets sida anmälts visst intresse för att svara för en sådan
uppgift upplyser ulredningen.

Vad
som här sagts i fråga om informationen bör enligl ulredningen till-lämpas även
när kommunen fördelar mark och byggherreuppdrag efter tävling, om tävlingen
skall anses uppfylla de konkurrenskrav som bostadslånekungörelsen föreslås
innehålla.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 252

Villkoren för statliga bostadslån bör enligt utredningen
utformas så all också konkurrensen i maierialtillverkningen främjas.
Utredningen föreslår därför alt byggherre som delupphandlar material eller
lämnar anvisningar för materialval utöver standard- och funktionskrav skall
vara skyldig alt erbjuda entreprenörerna möjlighet att vid sidan av
huvudanbudet lämna ett sidoanbud som omfattar leverans av likvärdigt material.
Byggherren skall ha frihet alt välja den materialleverans som han finner
lämpligast med hänsyn till pris och kvalitet men bör vara skyldig atl i
samband med låneansökan motivera sill val, om han inle väljer det alternativ
som har del lägsta priset.

Uiredningens förslag syfiar främst lill atl
byggherrarna skall uppmärksamma materialupphandlingens betydelse och
forilöpande kontrollera att det egna företagets materialförsörjning sker i
rationella former.

En förutsättning för all effektiv konkurrens skall
uppnås vid anbudstävlingar är enligt utredningenatt entreprenadföretagen har
förtroende för byggherrens sätt att upphandla - med andra ord all
entreprenörerna tilltror byggherrarna atl efierslräva saklighet och
opartiskhet vid anbudsprövningen. Utredningen föreslår som villkor för
erhållande av bostadslän skyldighet för byggherren/låntagaren att i
upphandlingsärenden tillämpa en jävsregel som innebär all den som är bunden
till något av de anbudsgivande företagen genom förtroendeuppdrag, anställning
eller ägarinlresse som inle är obetydligt inte får delta i byggherrens
prövning av anbud. Byggherren bör i samband med låneansökan avge en förklaring
att någon jävig person inle deltagit i upphandling av varor och tjänster för
byggnadsprojektet.

Utredningen föreslår inte att några särskilda
regler för byggherrarnas anbudsprövning skall införas i
bostadslånekungörelsen. I detta avseende skiljer sig uiredningens förslag från
upphandlingskommitténs. De lidigare angivna grundprinciperna för upphandlingen
-affärsmässighet och objektiv prövning av anbud och anbudsgivare - bör enligl
ulredningen vara vägledande.

För att skapa garantier för att byggherrarna följer
bostadslångivningens intentioner och även tillämpar de rikllinjer som kan ha
lämnats av kommunen i samband med markupplåtelsen föreslår utredningen att
byggherrarna skall vara skyldiga alt i samband med låneansökan schematiskt redovisa
inkomna anbud samt alt redovisa de upphandlingsbeslui som fattats. Detta avses
motsvara den skyldighet som enligt förvaltningslagen och offentlighetsprincipen
åligger myndighet när det gäller all motivera upphandlingsbeslui och tillämpa
öppenhet i upphandlingsärenden.

För att underlätta upphandlingsredovisningen bör
enligl utredningen bosladsstyrelsen utarbeta ett formulär som innehåller de
frågor som kommunen och lånemyndigheterna har anledning att ställa.

6.5
Lånemyndigheternas prövning av nybyggnadsobjekt

Statliga bostadslån förutsätter prövning av
låneobjekten med avseende på såväl kvalitet som kostnader. Enligt
bostadslånekungörelsen skall ansökan

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 253

om
bostadslån avslås, om de hyror eller årsavgifier som behövs föratt täcka de
åriiga kostnaderna för fastigheten beräknas bli så höga att påtaglig risk
föreligger för föriusi eller om den beräknade kostnaden för projektet väsentligt
överstiger pantvärdet. Projektet prövas således i kostnadshänseende med
avseende på dels förlustrisk vid förvaltning, dels produktionskostnadens
skälighet. I vissa fall prövas dessutom markprisets skälighet.

För att de konkurrensfrämjande åtgärder som
ulredningen föreslagit skall fö avsedd elTekt bör grunderna för produktionskostnadsprövningen
enligt utredningen ändras så atl bostadslångivningen i högre grad än nu kan
tjäna som ett medel atl pressa produktionskostnaderna, Detla kan enligt
ulredningen åstadkommas genom en skärpning av villkoren för att med hänsyn lill
pris och kvalitet godta byggprojekt för statlig belåning. Långivningen bör
också fylla funktionen som etl styrande och kontrollerande bostadspolitiskt
instrument. Lånesyslemet börenligt ulredningen tillgodose följande krav.

1. Lånemyndigheterna bör pröva låneärendena innan
projekten påbörjas,

2. Projekten bör vid den prövning som sker före
byggstart vara så preciserade i fråga om uiformning och kostnader att
låncmyndigheterna kan göra en säker bedömning av projekten,

3. Projekten bör inle efier den första prövningen
förändras så alt förutsättningarna för godkännande rubbas.

Enligl byggkonkurrensutredningens uppfattning är
bostadslånereglerna f n. inle utformade så att dessa krav tillgodoses. Det
finns därför enligt utredningen anledning alt överväga vilka förändringar som
bör godtas mellan preliminär och slutlig låneprövning och vilka krav som bör
ställas på precisionen i de preliminära låneansökningarna,

Byggkonkurrensuiredningen anser atl nuvarande
låneregler i fiertalet fåneärenden ger alllför slora möjligheter att förändra
ett projekt efier det att projektet prövats före byggstart. Bostadslån kan
således utgå även om de beräknade kostnaderna ökats på grund av
projektförändring som byggherren beslutat. Della minskar enligl utredningen
byggherrarnas respekt för den preliminära låneprövningen och deras benägenhet
att göra en noggrann kostnadsredovisning i den preliminära låneansökan.

Förändringar i projektens utformning och koslnader
börenligt utredningens mening inle godtas i den omfattning som nuvarande
låneregler möjliggör. Tyngdpunkten i låneprövningen måsle ligga i den
preliminära prövningen, dvs. innan bygget påbörjas.

I fråga om gruppbyggen av småhus och s. k.
byggmästarbildade bostadsrättsföreningar finns en särskild låneregel som
medger endast smärre avvikelser mellan preliminärt och slutligt uppgivna
koslnader. Del preliminära lånebeslulet skall nämligen innehålla uppgift om
att lånet inte kommer att beviljas slutligt, om kostnaden för det färdigställda
projektet blir högre än den kostnad som beräknats i samband med det preliminära
beslutet med de tillägg som länsbosiadsnämnden kan godta med hänsyn till pris-

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 254

ökningar
under byggtiden eller liknande omständigheter. Utredningen föreslår atl denna
regel blir generellt gällande för alla projeki med undanlag för slyckebyggda
småhus. Härigenom minskas byggherrarnas utrymme för atl i den slutliga
låneansökan avvika från vad som redovisats i den preliminära ansökan.

Utredningen
anser alt flera av de förslag som den framlagt bör bidra lill all rent allmänt
öka de preliminära låneansökningarnas kvalitet. Viktigt är därvid bl, a, atl
enireprenadupphandlingen kan väntas öka och atl anbudslävling kommer all bli
den dominerande formen vid enlreprenadupphandling. Efiersom upphandlingen
förutsätter att entreprenaduppdragel är preciserat, bör lillämpningen av
anbudskonkurrens utgöra en garanti för att projekten är klart definierade när
de underställs lånemyndigheterna,

Ulöver den nyss angivna regeln bör enligl
utredningen gälla au låne-objeklen vid den preliminära prövningen så långt
möjligt skall vara definitiva i fråga om kostnader och uiformning i de
avseenden som påverkar bedömningen av projekten,

Föratt egenregibyggda projekt vid den preliminära
låneprövningen skall kunna jämföras med entreprenadupphandlade bör
egenregibyggarnas kostnadsuppgifter ha karaklär av utfästelse att bygga till
den kostnad som angetts i den preliminära låneansökan. Skillnader mellan
preliminärt och slutligt uppgivna koslnader bör därför bedömas på samma sätt
som vid entreprenadupphandling.

De kostnadsuppgifter som infordras i
bosladslåneärendena representerar enligl utredningen de samlade
kostnadserfarenheterna inom bosladsbyggandet. Det finns inget annal
kostnadsmaterial att tillgå f n. Den kritik som frän olika håll har riktats mot
dessa uppgifter måste därför enligt utredningen tas lill intäkt för åtgärder i
kvalilelshöjande sylte.

För det första bör enligl utredningen byggherrarna
ändra sin attityd inför uppgifislämnandei. Från byggherrehåll har nämligen
hävdats atl uppgifierna endast lämnas i syfie all byggherren skall få
lånebeslul och kunna "komma i gång", varför uppgifterna inte är
lämpade för statistisk bearbetning. Utredningen anseratl förslagen om
konkurrensfrämjande upphandling knappast skulle få någon koslnadssänkande
effekl för konsumenterna, om inte denna byggherrarnas inställning till
redovisning av kostnader radikalt ändras.

Vidare bör enligt utredningen enhetliga
koslnadsredovisningsmetoder införas. Den allvarligaste bristen i nuvarande
kostnadsuppgifter är nämligen avsaknaden på definitioner på de olika
kostnadsgrupperna. Under senare år har ell intensivt arbete på att åsladkomma
enhetliga redovisningsprinciper inom byggnadsindustrin pågått inom BSAB
(Byggandets Samordning AB) och resulterat i att ett redovisningssystem, det s.
k, BSAB-systemei. nu föreligger. Del finns således enligl ulredningen numera en
utgångspunkt för alt gruppera kostnaderna för bostadsbyggandel på etl enhetligt
sätt.

En del av kriliken mol nuvarande kostnadsuppgifter
gär ul på atl uppgifierna lämnas så tidigt atl dels vissa entreprenadanbud
ännu inte hunnit

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 255

hämtas
in, dels att anbuden inte hunnit utvärderas, reservationer prissättas osv.
Efiersom det inle är möjligt att senarelägga uppgifislämnandei -
kosi-nadsuppgifierna måsle ju lämnas tidigt om de skall kunna vara underlag för
beviljande av lån eller avslag på låneansökningen - tänker sig ulredningen i
stället två redovisningstillfällen. Första redovisningen, kostnadsredovisning
I, skall göras före lånebeslul. Den bör avse en enkel sammanställning av
inkomna anbud tillsammans med beräkningsposter på de punkter där anbud ännu
inte kommit in samt för byggherrens egna koslnader. Sedan samtliga
entreprenörer antagils och enireprenadsummor fixerats lämnar byggherren en
kosinadssammanställning, kostnadsredovisning II, Den skall enligt utredningen
ha en enhetlig uppdelning enligt BSAB-systemet, Om kostnadsredovisning II skulle
visa en totalsunmia som inle obetydligt överstigar motsvarande summa i
kostnadsredovisning l,är förutsättningarna för del preliminära lånebeslutet
rubbade och lånefrågan får tas under omprövning.

Kostnadsredovisning II bör
byggherrarna enligt ulredningen kunna lämna inom tre månader från beslutet om
bostadslån. För att säkerställa atl byggherrarna verkligen kommer att lämna in
kostnadsredovisning II bör detta anges i lånebeslulet som ett lånevillkor.

I sin slutliga ansökan om lån skall byggherren
sedan redovisa kostnadsutfallet. Utredningens förslag atl de i preliminära
ansökningen uppgivna kostnaderna i princip inte skall fö ändras måsle få
konsekvenser för kostnadsredovisningen i ansökningen om slutligi beslui,
kostnadsredovisning 111. Denna måste kunna relateras lill kostnadsredovisning
II och avvikelser dem emellan måste förklaras.

Utredningen föreslår atl bostadssiyrelsen ges
uppdrag all utveckla del syslem för redovisning av produktionskostnader som här
skisserats.

Del finns enligt utredningens mening anledning atl
i bostadslånekungörelsen starkare än vad som nu är fallet markera kommunens
ansvar för vilka projekt som skall komma lill stånd med slöd av statliga
bostadslån. För all kommunens ansvar för långivningen skall bli ytterligare
markerat föreslår utredningen alt bostadslån inte skall få beviljas med mindre
kommunen tillstyrkt ansökan om lån med avseende på produktionskostnaden.

Kommunen börenligt utredningen vid sin prövning av
låneärendena bedöma de anbud som byggherren antagit mot bakgrund av övriga
inkomna anbud i den omfattning som bedöms erforderlig i varje särskilt fall. En
sådan ordning bör vara ägnad att främja en korrekt bedömning av
anbuds-tävlingen och därigenom inverka positivt på konkurrensförutsättningarna
i produkiionsledet.

Utredningen anser atl del självklart måsle ankomma
på byggherren all avgöra vilken entreprenör han skall välja. Detta följer av
byggherrens juridiska och ekonomiska ansvar för projektet. Kommunen kan alltså
inle föreskriva all ett vissl anbud skall antas av byggherren. Om kommunen
finner att de anbud som byggherren valt är påtagligt sämre än andra anbud, kan
delta emellerlid vara en anledning för kommunen att inle lillstyrka

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 256

byggherrens
ansökan om bostadslån.

Den föreslagna vidgade befogenheten för kommunen
vid långivningen möjliggör en kontroll av all låneobjeklen uppfyller de krav
som kommunen med utgångspunkt i sin bostadspolitiska och hyrespolitiska
målsättning har ställt upp i samband med att byggherren tilldelats mark för del
aktuella projektet.

Utredningen undersiryker all länsbostadsnämnden bör
kunna frångå den bedömning av låneärendet som konmiunen gjort genom atl
tillstyrka låneansökan. Kommunens bedömning bör dock inle frångås ulan vägande
skäl.

6.6
De allmännyttiga bostadsföretagen

I utredningens uppdrag har ingått att pröva om
gällande villkor för godkännande av bostadsföretag som allmännyltiga är
ändamålsenliga. Del viktigaste av dessa villkor är att kommunen skall ha del
dominerande inflytandet i bostadsföretaget och ulse merän halva antalet
styrelseledamöter saml alt övriga styrelseledamöter skall utses av personer
eller företag som är frislående i förhållande till egentliga
byggnadsföretagariniressen. Tillämpningen av delta stadgande aktualiserades
under hösten 1969 sedan näringslivels byggnadsdelegation väckt frågan om
Svenska riksbyggen kunde ingå som minoritetsdelägare i allmännyltiga
bostadsförelag med hänsyn lill att Svenska riksbyggen var nära lierat med
byggnadsförelaget BPA, Utredningens uppdrag är emellerlid inte begränsat till
detla speciella villkor för godkännande av allmännyltiga företag.

Beträffande reglerna för de allmännyltiga
förelagens styrelsesammansättning och ägarförhållanden erinrar utredningen om
att bestämmelsen i bosiadslånekungörelsen om styrelsesammansättningen i
allmännyttiga bostadsföretag har kvarstått oförändrad sedan den infördes i 1948
års lånekungörelse. Frågan om annan än kommun skall medges tillskjuta
grundkapital, som skall uppgå till minst I 96 av del förvaltade
fastighetskapitalet, aktualiserades emellerlid i en proposition lill 1958 års
riksdag. Frågan gällde om de allmännyttiga företagen skulle ägas hell av kommun
eller inte. Enligt den bedömning som godtogs av riksdagen borde samma möjlighet
lill tillskott av grundkapital, som HSB och Svenska riksbyggen hade, medges
även andra icke spekulativa intressenter som var representerade i allmännyttiga
företags styrelser efier prövning från fall lill fall.

Tre fjärdedelar av de aktiva allmännyttiga
bostadsföretagen är helkommunala, dvs, vederbörande kommun utser hela
styrelsen och/eller är en,sam ägare av del allmännyttiga företaget. I den
återstående flärdedelen av förelagen utser kommunen fiertalet
styrelseledamöter men en styrelsemino-rilet utses av annan än kommunen. I de
fiesta av dessa icke helkommunala

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 257

företag
är det de rikskooperaliva bostadsföretagen HSB och Svenska riksbyggen som
utser styrelseledamöter. För 5 96 av de allmännyttiga företagen utses
styrelseledamöter av andra - vanligen lokala industri förelag men också i
enslaka fall ideella sammanslutningar eller stiftelser.

De icke helkommunala allmännyttiga bostadsföretagen
har elt bostadsbestånd som omfattar sammanlagt ca 80 000 lägenheter, vilket
motsvarar 15 96 av lägenheterna hos allmännyttiga företag. Företag med
HSB-representaiion har omkring 29 000 lägenheter, förelag med representation
från Svenska riksbyggen omkring 31 000 lägenheter och andra icke helkommunala
företag omkring 20 000 lägenheter.

Företag som utser styrelseledamöter i allmännyttiga
företag har inte alltid skjutit till medel till företagens grundkapital
(aktiekapital eller grundfond). Kommunen har enligl en undersökning omfallande
712 företag, vilken byggkonkurrensuiredningen gjori, ensam tillskjulil
grundkapila] i 613 fall (88 % av de lilllVågade företagen). Svenska riksbyggen
har lillskjutit grundkapital i nästan alla företag i vilka Svenska riksbyggen
utser styrelseledamöter. HSB har lillskjutit kapital i två förelag. Andra än de
rikskooperaliva företagen har lillskjutit grundkapital i ca 35 företag, 1 15 av
dessa förelag har andra än kommunen tillskjutit mer än hälfien av
grundkapitalet, vilket inte är i överensstämmelse med bostadsstyrelsens
anvisningar.

De fiesta av de icke helkommunala förelagen är små.
En tredjedel har elt fastighetsbestånd som omfaitar mindre än 100 bostadslägenheter
och bara 26 förelag har etl bostadsbestånd på mer än 1 000 lägenheter,

Byggkonkurrensuiredningen framhåller all
förhållandena inom bostadsförsörjningens område i dag är väsentligl annorlunda
än för 25 år sedan, då nu gällande kriterier för allmännyttiga bostadsföretag
uppställdes. De förändringar som har skell har på elt genomgripande sätt
påverkal kommunernas slällning, särskilt i fråga om kommunernas
förutsättningar att fullgöra sina bostadspolitiska uppgifier. Frågan om vilka
regler som bör gälla för ägarförhållanden och styrelsesanmiansättning i de
allmännyttiga förelagen måste bedömas med hänsyn lill denna förändrade
silualion. Utredningen pekar också på att i direktiven till ulredningen sägs
att den skall pröva om gällande regler för godkännande av bostadsföretag som
allmännyiligi är ändamålsenliga med hänsyn till utvecklingen i fråga om kommunernas
slällning på bostadsförsörjningens område och strukturförändringen på
bygglöretagarsidan.

Den faktor som starkast bidragit till atl ändra förhållandena
är enligt utredningen de kommunsammanläggningar som genomförts. Utredningen
erinrar om alt antalet kommuner i landet uppgick till 2 505 år 1948 jämföri med
464 år 1971 och 272 år 1974, då den pågående kommunreformen i huvudsak blir
slutförd. Den koncentration av resurser som härigenom åstadkommits innebär att
kommunerna, när reformen är genomförd, i de allra flesta fall kommer att ha
goda förutsättningar alt bedriva en aktiv

17
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 258

bostadspolitik.
Kommunernas möjlighet all styra och leda bostadsbyggandet har även förbättrats
väsentligl genom de planeringsinstrument och de mark-och bostadspolitiska
hjälpmedel som successivt ulvecklats, Ulredningen anser att utvecklingen inom
bostadssektorn och kommunernas alltmera framträdande roll i bostadsbyggande
och bostadsförvaltning i hög grad också är en följd av alt bostadsfrågan gjorts
lill en central kommunalpolitisk angelägenhet och att bostadspolitiska
insatser prioriteras av kommunerna.

Med den ställning som kommunerna har inom
bostadsförsörjningen finns enligt utredningens mening numera inte något
egentligt behov av atl organisationer och förelag går in som delägare i
allmännyltiga bostadsföretag eller är tillförsäkrade representation i
allmännyttiga företags styrelser. Om det finns behov av atl komplettera
allmännyttiga förelags kapacitet, kan detta ske genom att företagel köper
tjänster i den utsträckning som erfordras. Den helkommunala företagsformen
framstår således enligl utredningens mening som den naturliga, om man
rörutsättningslösl diskuterar de allmännyttiga företagens ställning,

Ulredningen anser vidare att det är riktigt och
väsentligl att kommunerna har del hela och fulla ansvaret för verksamhelen i de
allmännyttiga bostadsföretagen. Delta förulsälteralt kommunens beslutande
organ exklusivt bestämmer vilka som skall leda företaget. De allmännyttiga
förelagen är atl se som en del av kommunernas verkslällande organisation och
styrelserna i allmännyltiga företag bör därför utses på samma sätt som
kommunala nämnder och styrelser.

Ett ytterligare argument för alt de allmännyttiga
bostadsföretagen bör vara helkommunala är enligt utredningen atl de härigenom
får en slällning som bidrar lill att slärka förtroendet för dem som
upphandlande företag. Såväl Svenska riksbyggen som HSB har intressen i
byggnadsbranschen. Enligt vad utredningen erfarit uppfattas detta av vissa
entreprenörer som kon-kurrenshämmande. Även om del inle har påvisats att förekomsten
av mi-noritelsrepresentation i vissa allmännyltiga bostadsföretag inneburit konkurrensbegränsning,
kan redan subjektiva föreställningar om sådana förhållanden vara ägnade atl
minska konkurrensviljan.

För bibehållande av nuvarande regler för godkännande
av allmännyltiga förelag talar enligt utredningen att ett relativt slort antal
icke helkommunala förelag är verksamma i dag. De intressenter som utsett
siyrelseminoriteien i de,ssa förelag harockså enligl utredningen utan tvivel
gjort betydelsefulla insatser i de allmännyttiga förelagen. Särskilt framhåller
ulredningen det slöd som de rikskooperativa företagen lämnat och som för många
kommuner ulgjori en värdefull tillgång. HSB och Svenska riksbyggen har också i
många fall tagit initiativ till bildande av allmännyttiga bostadsföretag och
även på annat sätt verkat som pådrivande när det gällt att få till stånd ökade
kommunala insatser inom bostadsförsörjningens område. 1 viss mån kan också
enligt utredningen företag med minoriteisrepresentanter i styrelsen

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 259

betraktas
som etl konkurrensinslag inom den allmännyttiga sektorn.

För
HSB:s och Svenska riksbyggens engagemang i allmännyttiga företag kan man enligl
ulredningen finna .såväl ideella som ekonomiska skäl. Båda företagen vill verka
för icke spekulativt byggande och förvaltning och menar sig - inte minsl på
grund av organisationernas nära förhållande till stora konsumentgrupper - kunna
ge elt väsentligt slöd åt de allmännyltiga företagen. Vad beträffar de
ekonomiskt motiverade skälen för samarbete i allmännyttiga förelag hänger dessa
samman med de uppdrag som allmännyttiga företag lämnar avseende projektering,
byggadminislration och förvaltning. Dessa uppdrag utgör en inle oväsentlig del
av underiaget för de rikskooperativa företagens verksamhet och har därigenom
slor belydelse för förelagen.

Enligt utredningens bedömning är det angeläget alt
slå vakl om de möjligheter till rationellt byggande och effektiv förvaltning
som ges genom samarbete mellan de allmännyttiga förelagen samt HSB och Svenska
riksbyggen. Förutom möjligheterna att ulnyttja de rikskooperativa företagens
resurser och erfarenheter vill ulredningen särskilt understryka möjligheterna
all genom sådant samarbete åstadkomtna en utvecklad byggherresamverkan.
Utredningen anser emelleriid att del bör vara möjligt alt upprätthålla detla
samarbete även om de allmännyttiga företagen görs helkommunala. De uppdrag som
HSB och Svenska riksbyggen utför för de allmännyttiga företagen grundas för
övrigt redan nu på särskilda avtal, varför föursättningarna för denna
verksamhet inte skulle komma att förändras.

Utredningen understryker alt den, samtidigt som den
föreslår atl de allmännyttiga företagen skall vara helkommunala, inte föreslår
någon inskränkning i kommunernas möjligheter all lill styrelseledamöter i
allmännyttiga bostadsföretag utse de personer som kommunen finner mest lämpade
för uppdraget. Kommunen bör således få full frihet atl beslämma styrelsens
sammansättning. Självklari finns inte något som hindrar alt kommunen som
styrelseledamöter utser personer som lidigare medverkat i företagels styrelse
som representanter för en niinoritetsdelägare.

Sammanfattningsvis har utredningen funnit
övervägande skäl tala föratt de allmännyttiga bostadsföretagen skall vara
helkommunala. En sådan ordning kommer såvitt utredningen kan bedöma inte att
försämra förutsättningarna för ett samarbete mellan allmännyttiga företag och
HSB och Svenska riksbyggen. Utredningen föreslår därför all reglerna för
godkännande av bostadsföretag som allmännyttiga ändras så alt bara helkommunala
förelag godkänns som allmännyttiga i bostadssammanhang. De ändrade reglerna
bör bara gälla sådana förelag som nyproducerar bostäder. Förelag som tidigare
godkänts som allmännyttiga bör inte behöva ombildas för att fö lån för
upprustning eller ombyggnad av fastigheter.

De ändrade reglerna bör träda i krafi först efier
en övergångsperiod som utan lidspress ger utrymme för erforderliga
företagsombildningar. Del kan

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 260

enligt
utredningen förutsättas alt en rad av de icke helkommunala företagen kommer atl
upphöra i samband med de nu pågående sammanläggningar av de allmännyttiga
företag, vilka lill stor del torde vara genomförda vid
kommunindelningsreformens slutförande. Ulredningen har emelleriid för vissa
andra ändringar i lånekungörelsen föreslagit en femårig övergångstid och
föreslår samma övergångstid belräffande nyss nämnda lånevillkor.

Med tanke på att bara helkommunala företag i
framliden föreslås erhålla bostadslån som allmännyttiga bör del inle längre
kunna förekomma all annan än kommunen äger ulse egna representanter i
allmännyiligi företags styrelse. Det förekommer emellertid redan i dag atl
kommunerna lill styrelseledamöter utser personer som är engagerade på ett
eller annat .sätt i bostadsbyggande och bostadsförvaltning. Del finns därför
enligt utredningen skäl att överväga regler som syfiar till all garantera atl
styrelsen i sin verksamhet är opartisk i förhållande till intressenter inom
bostadsbyggande och bostadsförvaltning.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 261

7
Remissyttrandena 7.1 Allmänna synpunkter

Det av utredningen angivna syflel med
utredningsarbetet, all öka konkurrensen inom bostadsbyggandet, har vunnil
allmän anslutning bland remissinstanserna. I fråga om vilken omfattning den
direkta konkurrensen skall ha i olika led i byggprocessen finns del emellertid
delade meningar. Flertalet remissinstanser delar dock utredningens allmänna inslällning
att åtgärderna för att förbättra konkurrensen i första hand skall avse
entreprenöriedet.

Majoriteten
av remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till utredningens
förslag. Till dessa hör inarknadsrådei (numera marknadsdom-slolen). NO.
bosladsstyrelsen. flerlalei länsbosladsnämnder, länsslyrelserna i Slockholms.
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorriands saml Norrbottens
län. flerlalei hörda kommuner, boendeulrednlngen. bygglaguiredningen. fiillmäkiige
i riksbanken. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundei. LO. TCO. SABO.
Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen, Svenska
byggnadsarhelareförbundet och Svenska kommunalarbelarelÖrbundet.

NO ansluter sig i princip till utredningens förslag
atl lä till stånd bättre konkurrensförutsättningar bl. a. genom att knyla vissa
villkor till bostadslångivningen, Sven.ska kommunförbundet instämmer i
uiredningens syfte och hyser sympati för de grundläggande tankegångarna i
utredningens betänkande, SABO delar del allmänna synsätt som ulredningen ger
uttryck för genom all i likhet med ulredningen markera skillnaden mellan bostadsmarknad
och byggmarknad,

Hyresgäsiernas riksförbund erinrar om att förbundet
vid flera tillfällen har krävt åtgärder för alt skärpa konkurrensen på
byggmarknaden. Enligl förbundet tjänar flera av de förslag ulredningen anvisat
sådana syften. Enligt Svenska byggnadsarbeiareförbundei är utredningens förslag
genomgripande och har ett syfie, som förbundei i stort sell kan instämma i.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar utredningens
grundsyn atl det är angeläget au hävda bosladskonsumenternas intressen genom
åtgärder för att nå efiéktiviiei och låga kostnader i bosladsbyggandet. Såväl
från konsumentsynpunkt som från samhällsekonomisk synpunkt är del angelägel
atl bostadsbyggandet sker i sådana former atl marken neutraliseras som konkurrensfaktor,
att markkosinaderna hålls nere och att man på bästa sätt utnyttjar
byggmarknadens resurser och förulsätlningar ati bygga bostäder av hög kvalitet
till lägsta möjliga kostnad. Enligt länsslyrelsen i Västernorrlands län
innebär utredningens förslag att kraftigt ingripande för atl komma lill rätta
med många av de faktorer som påverkar boendekostnaderna. Länsstyrelsen anför
att bostadsmarknaden normalt saknar de för en vanlig konkurrensmarknad gällande
karaktärsdragen. Även om konkurrens med slutprodukten måsle vara riktmärket
inom bostadsbyggandel, krävs enligt

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 262

länsstyrelsens
uppfattning på grund av marknadens speciella struktur slyr-ningsmedel av
konkurrensfrämjande karaktär redan inom produktions- och lörvaltningsledet.

Många av de remissinstanser som stöder utredningens
huvudförslag har emellertid också vissa invändningar. På några punkter
ifrågasätter NO om utredningens förslag verkligen kommer att leda till en
effektivare konkurrens. Dessa punkter gäller markfördelningen och
dispensmöjligheien för allmännyltiga och kooperaliva förelag som bygger i egen
regi. Svenska kommunförbundet anser alt åtskilliga invändningar kan göras
belräffande de ålgärder som föreslagils för atl förverkliga den av utredningen
angivna målsättningen. Enligl förbundet synes utredningen lagt tonvikten på
bostadsbyggandet i storstadsområdena och i viss utsträckning anpassat sina
förslag till förhållandena i dessa områden. Administrativa svårigheter kan
uppstå då de föreslagna reglerna skall tillämpas i medelstora och mindre
kommuner. Byggmarknadens struktur möjliggör på många håll inle heller en tillämpning.

SABO beklagar att utredningens ställningslagande i
fråga om valet av instrument för att påverka konkurrensen i bostadsbyggandet
inle analyserats ytterligare, efiersom en relativt stor del av bostadsbyggandet
skulle komma att lämnas utanför de föreslagna åtgärderna,

Bostadssiyrelsen anser att en förutsättning för att
utredningens förslag skall lå avsedd effekt är att den stalsbelånade andelen av
bostadsproduktionen blir avsevärd och inle myckel mindre än som kommii till
uttryck i bostadsbyggnadsplanen. Enligt styrelsen kan ett genomförande av de
föreslagna åtgärderna leda till ett ökat intresse att bygga ulan statliga lån,
LO framhåller angelägenheten av att den statliga bostadslånegivningen får en
sådan utformning att ett kringgående av eventuellt tillkommande bestämmelser
på grundval av utredningens förslag effektivt motverkas belräffande förelag som
avser att finansiera bostadsbyggande på annat sätt än genom slatlig belåning.

Svenska byggnadsarbeiareförbundei anser att
förslagen i vissa delar är behäfiade med såväl principiella som prakiiska
brister och riktar kritik mot utredningens behandling av
självkoslnadsföretagens ställning samt frågor rörande byggherrcsamverkan och
integrerad produktion.

Många remissinstanser med parlamentarisk
sammansättning har ofta en minoritet med avvikande mening i fråga om friimst
markvillkorel. Detta gäller siirskilt kommunala remissinstanser, I fiera av
dessa reservaiioner betonas alt reservanterna delar utredningens grundsyn att
kommunerna bör äga och förmedla mark som skall las i anspråk för
samhällsbyggande och alt statsmakternas åtgärder ytteriigare bör inriktas på
att stimulera kommunerna att föra en aktiv markpolitik. Markvillkoret vill
reservanterna dock inte biträda med hänsyn till de möjligheter kommunen i övrigt
har all slyra samhällsbyggandet. Däremot biträds ofia upphandlingsvillkoret i
dessa reservationer.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 263

Till de remissinslanser som i huvud,sak ställer sig
avvisande lill utredningens förslag hör SAF, Sveriges advokaisamfund, Sveriges
indusiriförbund. SBEF, Svenska bankföreningen. Sveriges byggmäslareförbund.
Sveriges irähusfabrikers riksförbund. NBD. Sveriges villaägareförbund. Svenska
förelagares riksförbund. Sveriges fdstigheisägareförbund, Skånska
cementgfiileriei samt Stockholms och Skånes handelskamrar.

Flera av dessa remissinslanser betonar alt ålgärder
för alt förbättra konkurrensen inom bostadsbyggandel inte bör, som utredningen
föreslagil, inriktas på enstaka led i byggprocessen, utan atl åtgärderna bör
spänna över samtliga led, SBEF anser att ulredningen har missal det
övergripande målet - atl uppnå bättre samspel mellan samhällsorgan,
producentorgan och de boende. SBEF riktar vidare kritik mot att utredningen har
begränsat sin uppgifi lill att föreslå åtgärder som kan förbältra
konkurrensförutsättningarna inom ramen för den av slalsmakterna fastlagda
bostadspolitiken. Denna begränsning innebär enligl SBEF att utredningen inte
uppmärksammat och därigenom inte angripit de institutionella faktorer, som
hindrar bostadsmarknaden från att bli en effektiv konkurrensmarknad,

SBEF anför alt del alltid ligger i byggherrens
iniresse alt göra billigast möjliga upphandling och att söka den
upphandlingsform som tillförsäkrar honom bäsla resullat. Om utredningen hyser
misstankar att dagens byggherrar inte agerar tillfredsställande, anser SBEF
att det varit särskilt befogat atl utredningen analyserat byggherrefrågan i
stället för atl ensidigt inrikta sig pä produktionsledet.

Enligt SBEF behövs en konkurrens över hela fältet
med särskild inriktning på slutresultatet. Byggnadsindustrin behöver utökade
möjligheter lill nära kontakt med marknaden,dvs, de boendes önskemål och krav
på bostadskvalitet och bostadsmiljö. Det kommunala planmonopolet har försvårat
direktkontakten mellan byggföreiagen och de boende. Med sitt förslag befäster
utredningen ytterligare kommunernas monopolställning vid utformning av
stadsplaner och bostadsområdenas miljö.

Även NBD riktar kritik mol all utredningen begränsar
sig till atl föreslå åtgärder inom ramen för den av slalsmakterna fastlagda
bostadspolitiken. En omprövning av bostadspolitiken måste göras så atl
konkurrenshämman-de inslag undanröjs och förutsättningar skapas för etl
positivt utnyttjande av marknadskrafterna. Utredningen har genom sitt
angreppssätt endast beaktat konkurrens om råmark resp. konkurrens i
produktionen. Då råmarks-kosinaden endast påverkar den slutliga boendekostnaden
med någon knapp procent lorde det stå klart atl utredningens förslag om
kommunal markfördelning inle kommer att leda till liigre boendekostnader.
Byggnadskostnaden utgör visserligen en större del av slutlig boendekostnad men
möjligheten alt påverka boendekosinadcn iir myckel begränsad genom insatser
enbart i produkiionsledet. Den avgränsning som ulredningen gjort innebär

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 264

att
möjligheterna till kostnadsslyrning krafiigl beskurits. För att uppnå en
kosinadspress som kommer konsumenlerna tillgodo krävs därför enligt NBD att
konkurrensen lår omfatta samtliga led i byggprocessen.

Utifrån delvis andra utgångspunkter riktar HSB, som
tillstyrker fiera av uiredningens förslag, och slatens insiiiul för
byggnadsforskning, som inle tar ställning till utredningens förslag, kritik mot
utredningens sätt atl angripa problemen, HSB. anser atl den åtskillnad
ulredningen gjort mellan byggmarknad och bostadsmarknad är teoretiskt elegant
men har dålig anknytning till de faktiska förhållandena, HSB är också kritisk
mot utredningens resonemang om rollfördelningen inom bosladsbyggandet. Överger
man roll-lördelningsieorin och i slällel söker belysa de sociala och ekonomiska
motiv som utgör drivkraf"terna i bostads- och samhällsbyggandet, kommer
man till helt annan syn i fråga om vilka konkurrensfrämjande ålgärder som erfordras
föratt konsumenternas intressen skall tillgodoses. HSB anför vidare atl
konkurrens i bostadsbyggandel i endast begrän.sad omfattning aren fråga om
bostadens pris vid produktionstillfällel. Grundläggande för den kooperaliva
sektorns verksamhei har varit en konkurrens med starkt hänsynstagande lill
kvalitet och lill ansvarstagande i den långsiktiga förvaltningen av bostäder
under bosladskonsumenternas egen bestämmanderätt. Enligt Slalens instilut för
byggnadsforskning kom mer den t i 11 tagande i nd ust ria I iseri ng-en av
byggnadsproduktionen att leda lill alt entreprenadledels andel av det lolala
förädlingsarbelel avtar. Enireprenudverksamhelen kommer därför all utvecklas
mol en alltmer renodlad inköpande och produktionssamordnande funktion, Mol
denna bakgrund synes uiredningens förslag om att två relativt väl integrerade
block, beställare-resp. producenter, skall mötas på entreprenadmarknaden
ofullständigt underbyggt.

Flera remissinstanser - det gäller både sådana som
är positiva till utredningens huvudförslag och sådana som hell eller delvis
avvisar dem -har pekat på all utredningen i sina förslag inte har beaktat det
nya lägel på bostadsmarknaden. Många instanser tror att den vikande efterfrågan
på bostäder och den minskade byggmarknaden kommeratl medföra ökad konkurrens i
bostadsbyggandet. Sålunda pekar BPA. som i långa stycken säger sig kunna
tillstyrka utredningens förslag, på att förslagen synes ha tillkommit mot
bakgrunden av en helt annan marknadsbild än den som gäller i dag. Denna
marknadsbild kan förutsättas bli rådande lång tid framöver. Ökad konkurrens
framtvingad genom ytterligare lagsiifining och byråkratisering är i rådande
marknadsläge knappast möjlig att åstadkomma. Enligt BPA bör ansträngningarna
alt begränsa kostnadsstegringen inom bosladsbyggandet i första hand inriktas
på ett effektivare utnyttjande av produktionsmedlen genom fortsatt
rationalisering, bättre planering på alla nivåer samt intensivt forsknings- och
utveckling.sarbele. Därvid är det synnerligen angelägel med ett mera utvecklat
samarbete mellan myndigheter, byggherrar, projektorer och producenter. Vidare
ifrågasätter BPA om man inte bör bcgriinsa lå-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 265

nemyndigheternas gransknings- och kontrolluppgifter saml
göra en omprövning av bosladssiyrelsens organisation och arbetsuppgifter,

7,2 MarkvUlkoret

Majoriteten av remissinstanserna
delar byggkonkurrensutredningens uppfattning att marken och äganderätten lill
marken intar en central plats i diskussionen om konkurrens i bostadsbyggandet.
Flertalet remissinstanser tillstyrker också utredningens förslag om att som
villkor för statligt bostadslån skall gälla att marken förmedlas av kommunen,
markvillkoret. Syftet med markvillkoret är enligt utredningen att särkra
konkurrensen i byggandet genom alt eliminera bygginiressenters möjligheter atl
via eget markinnehav påverka fördelningen av produktionsuppdragen. Till de
remissinslanser som ställer sig positiva till förslaget hör bosladsstyrelsen.
flerialet länsbostadsnämnder, samtliga hörda länssiyrelser uloin länsslyrelsen
i Ösiergöilands län, boendeutredningen. bygg/agiiiredningen. ful/mäktige i
riksbanken. Svenska kommunförbundet. LandslingsfÖrbundei. LO. TCO. SABO,
Hyresgästernas riksförbund. HSB. Svenska riksbyggen. BPA, SSU, Svenska
byggnadsarbeiareförbundei. Svenska komnninalarbelareförbundei. Slockholms.
Norrköpings. Helsingborgs. Malmö. Trelleborgs. Eslövs. Landskrona. Köpings.
Härnösands. Örn.sköldsviks. Timrå. Ange. .Sollefteå och Haparanda kommuner,
samarheisnämnderna i Sundsvalls. Sollefteå och Kraiiifbrs komnnmbloek samt
Norrbottens läns landsting.

Bygglagutredningen delar
byggkonkurrensutredningens uppfattning att niarkinnehavets styrande inverkan på
bebyggelseplanering, bostadsproduktion och bostadskostnader bör brytas och har
ingenting alt erinra mot atl man i nuvarande läge tillgodoser detta syfte på
del sätt som ulredningen föreslår, Pä längre sikl bör frågan om markinnehavets
påverkan på bebyggelseplaneringen och byggandet i lörsta hand lösas mera
generellt genom ändringar i den lagstiftning som reglerar fördelningen mellan
del allmänna och markägarna av befogenheterna alt bestämma om markens
användning för bebyggelse. Liknande tankegångar förs fram av Slockholms kommun
och boendeulrednlngen. Svenska kommunförbundel tillstyrker förslaget med hänsyn
till den stora belydelse som markägandet har för möjligheterna atl styra
bostadsbyggandet och påverka kostnaderna. Svenska byggnadsarbeiareförbundei
anser det vara av största vikt att markvillkorel genomförs. Markvillkoret är
enligt förbundet utredningens principielll viktigaste och prakliskt mest
realistiska förslag, Enligl förbundet innebär förslaget i praktiken alt en del
av byggnadsrälten överförs till kommunen. Med hänsyn till de omfattande förvärv
av mark som vi.ssa byggföretag ägnat sig ål under senare år anser förbundet del
vara angeläget atl snabbt genomföra förslaget. Svenska riksbvggen tror att
innehavet av mark hittills i många fall ansetts betyda

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 266

större trygghet i sysselsäiiningen för byggande förelag
och deras anställda. Det bör dock vara möjligt för samhället att trygga
enskilda människors sysselsättning ulan atl behöva godta en inskränkning i
rådigheten över marken. Ett sätt är att kombinera markvillkoret med krav på
långsiktig markfördelning i kommunerna.

Några remissinstanser, bl, a,
bosiadssiyrelsen och fullmiiktige i riksbanken, tillstyrker markvillkoret under
vissa förutsättningar. Bosiadssiyrelsen anser att en ovillkorlig lörutsäiining
lör ett markvillkor är alt det förenas med garantier från slatens sida au
kommunerna erhåller erforderliga lånemöjligheter lör finansiering av
markförvärv för bostadsbyggande och övrigt samhällsbyggande. Uppfylls denna
förutsättning, talar övervägande skäl för alt markvillkoret införs vad gäller
exploateringsområden. Fiillmäkiige i riksbanken anför alt elTekien av
markvillkoret väsentligen kommer all bero på del sätt på vilket fördelningen av
mark till olika byggherrelöretag sker. Sker fördelningen så att endast ell
eller några få byggherrelöretag kommer alt svara för utbudet av bostäder på en
ort, blir konkurrensen i fråga om ulbudel av bostäder begränsad eller rent av
obefintlig. Kan tillfredsställande metoder utformas lör markens fördelning på
byggherrar, har fullmäktige intet att invända mol alt markvillkoret uppställs.

Sambandet mellan markvillkoret och
förslaget om upphandling under konkurrens understryks av några remissinslanser.
Svenska byggnadsarbeiareförbundei anser att markvillkoret inte kan undvaras
även om utredningens förslag om upphandling i anbudskonkurrens skulle
genomföras. De båda förslagen kan enligl förbundet inte ersätta varandra. Ulan
markvillkorel skulle det möta stora svårigheter att kontrollera atl
anbudskonkurrens inte kringgås. Enligt boendeuiredningens uppfattning har
byggkonkurrensuiredningen anfört starka skäl för all kravet på upphandling
under konkurrens allvarligt kan urholkas om inle kommunen har full rådighet
över den mark som skall bebyggas.

Vissa remissinstanser anser au
markvillkoret skall omfatta krav på att all mark som förmedlas av kommun skall
upplåtas med tomträtt. Till dessa hör Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska
riksbyggen och Svenska byggnadsarbeiareförbundei. Svenska
byggnadsarbetareförbundet anser dessutom alt upplåtelse med tomrält kan
ställas som villkor för lån ur markförvärvslånefonden.

Bland de remissinstanser som är
tveksamma lill eller avstyrker markvillkoret återfinns länsbosiadsnämnden i
Uppsala län. slalens insiitui for byggnadsforskning. Slalens planverk,
länsslyrelsen i Ösiergöilands län, SAF, Sveriges advokaisamfund. Sveriges
indusiriförbund. SBEF, Svenska bankföreningen. .Sveriges byggmäslareförbund.
Sveriges trähusfabrikers riksförbund. NBD. Sveriges villaägarelörbund. Svenska
förelagares riksförbund. Sveriges fåsiighetsägareförbund. Stockholms och
Skånes handelskamrar. Sollentuna. Up/ilands Väsby. Linköpings, Göieborgs.
Uddevalla och Pariille kommuner samt förvallningsui-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 267

skollel
i Slockholms läns landsting.

Sollentuna kommun delar i princip utredningens
uppfattning att kommunerna bör äga marken för samhällsbyggande. Konsekvensen
härav börenligt kommunen vara atl de statliga åtgärderna framdeles inriktas på
atl ytterligare stimulera kommunerna atl föra en aktiv markpolilik. Detta
behöver dock inte innebära att del görs till etl obligatoriskt villkor för
slatlig belåning att marken i varje enskilt fall skall vara i kommunal ägo.
Liknande tankegångar återfinns i yttrandena från länsbosiadsnämnden i Uppsala
län och Göieborgs kommun.

Enligl NBD skulle markvillkoret sannolikt inte
medföra några fördelar för konsumenten, från vare sig kostnads- eller
kvalitetssynpunkt, efiersom bruksvärdet enligt hyreslagen styr det pris
konsumenten skall betala för sin bostad. Byggandet på egen mark kan därför inle
medföra högre hyra för konsumenten, SBEF anser att utredningen har överbetonat
markägarens möjlighet att slyra byggandet och framhåller att enskilda företag
inte kan genomföra en bebyggelse som kommunen inle accepterar. Vidare understryker
SBEF att utredningen inle har kunnat påvisa att enskilt markinnehav medför
sämre effektiviielskontroll och högre produktionskostnader än om marken ägs av
kommunen. Det hade därför varit angeläget att ulredningen sökt värdera den
positiva effekt som eget markinnehav kan ha hafi för företagens planering,
produktutveckling och sysselsättning.

Svenska bankföreningen tror att markvillkoret med
stor sannolikhet skulle medföra atl de allmännyltiga bostadsföretagens redan nu
gynnade slällning vid kommunens markfördelning ytterligare förstärks i
förhällande till övriga företagsformer. Enligt 5/lF kommer markvillkorel atl
innebära stora risker för störningar i bostadsproduktionen genom att kommunerna
tvingas till stora markförvärv på kort tid. Också Sveriges irähusfabrikers
riksförbund anser att markvillkoret kommer att innebära försvårad planering och
ryckighet i produktionen särskill för företag som avser att bedriva
småhusproduklion. Detta kan j sin lur medföra begränsade förutsättningar för
produktutveckling till nackdel för såväl småhusbranschen som
bostadskonsumenterna.

Utredningens beskrivning av markvillkoreis effekter
på fastighetsmarknaden har mött starka invändningar från några av de
remissinstanser som avstyrker markvillkoret.

NBD anför att konsekvenserna för
fastighetsmarknaden och prisutvecklingen på fiistigheier knappast lorde kunna
överblickas, men all del finns grundad anledning vänta sig att effekterna kan
bli mycket långtgående. En marknad utan några civila köpare utgör en helt okänd
och oprövad situation i vår ekonomi. Uppenbara risker finns atl bebyggda
fastigheter kan drabbas av mycket krafiiga värdefall, vilket kan leda till att
normala fastighetskrediter råkar i fara. Del synes därför oundgängligt alt
bereda fastighetsägare och kredilgivare skydd mol förluster, som helt kan
rubba de ekonomiska förutsättningarna för företag och enskilda. Det kan således
vara

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 268

motiverat atl enskilda parter lär påkalla inlösen och
opartisk prövning av ersättningen, om kommunen som ensam köpare bjuder priser
som understiger taxeringsvärden. En annan lika välmotiverad inlösensituation
synes föreligga, om kommunen över huvud taget inte visar något intresse som
köpare eller skjuter på förvärvsfrågan på obestämd lid. Enligt NBD måste
fastighetsmarknaden förses med ett grundskydd mot värdefall, om kredilgivning
och företagsamhet skall kunna fortgå ulan risk för allvarliga störningar i
framtiden. Del kan diirför finnas anledning att i expropriationslagen
föreskriva alt ersättning vid expropriation och annan inlösen inle i något fall
får understiga vissa miniminivåer, t.ex, av hypoteksinslitui godtaget
kreditvärde eller taxeringsmyndigheternas allmänna riktviirden vid
läslig-hetstaxeringen.

Fullmäkiige i riksbanken finner
uiredningens anvisning om förtidsinlösen alltför vag och anseratl utredningen
inte funnit en tillfredsställande lösning på della problem. Del synes enligt
fullmäktige nödvändigt att skapa regler beträflände lörlärandei vid inlösen i
hithörande läll. angivande under vilka villkor säljaren har rätl all påfordra
kommunalt köp och efter vilka normer köpet skall ske.

Enligt Sveriges villaägareförbund
medför markvillkorel svåröverskådliga risker för småhusägarna i landet, Inga
köpare utom kommunen kommer att finnas för bebyggelsefastigheter som skall
förändras eller byggas om. De garantier som expropriationslagen innehåller om
atl villaägarna vid ivångsköp skall lå kompensation, som räcker lill
anskaffning av en likvärdig fastighet, kommer på della sätt alt äventyras.

Bosiadssiyrelsen och Svenska
riksbyggen riktar krilik mol uiredningens uppfattning alt markvillkorel i
kombination med de ändringar i exproprialions-lagsiiftningen som genomförts
under senare år lår till följd alt t i d s p e r s p e k i v e t för de
kommunala markförvärven i framtiden kan vara kortare än tio år,
Bosiadssiyrelsen framhåller alt det är angeläget att kommunerna iiven framdeles
förvärvar mark i god tid och sålunda i ett i allmänhet gynnsamt
lörhandlingsläge. Därmed kan markpriserna hållas på en rimlig nivå. Enligt
Svenska riksbyggen är del tveksamt om utredningens resonemang om etl kortare
markpolitiski perspektiv till följd av markvillkorel är befogat. Många
kommuner-sannolikt fiertalet-kommer inte under överskådlig tid ail ha en
planeringskapacilet som sätter dem i slånd att särskill långt i förväg ange
vilka områden som skall byggas ul, Koiumunernas markpoliiiska perspektiv måsle
omfatta alternativa områden. Därtill kommer alt elt mer konsekvent tillämpat
medbor-garinfiytande i planeringen .säkeri inte motiverar etl koriare
markpolitiski tidsperspektiv.

De av utredningen föreslagna undantagen
från markvill-k o re t lörelallcr enligl SABO allmänt setl onödigt
komplicerade. Förutom ett generellt undanlag lör landsbygdsområde, i enlighel
med vad ulredningen

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 269

föreslagil.
torde en allmiint verkande regel vara lill lyllesi med möjlighet lill dispens
eller undantag, t.ex, i sådana siluaiioner som särskill angivits av
ulredningen.

Förslaget att landsbygdsområde skall undantas från
markvillkorel lillstyrks av samlliga remissinstanser som ytlrai sig i frågan.
Några remissinstanser framför synpunkter i fråga om definitionen av
landsbygdsområde. Länsslyrelsen i Norrbollens län anför att om landsbygdsområde
är alll som inte omläilas av detaljplaneläggning skulle markvillkorel komma all
gälla inom en stor del av länets mindre tätorter för vilka detaljplan
upprättats. För bebyggande av enslaka tomter inom sådana områden vilkas
exploatering saknar iniresse i större samhällsbyggnadssammanhang skulle den
föreslagna ordningen .såviit länsslyrelsen kan bedöma komma all innebära
avsevärd administraliv belastning för kommunerna. Då etl undanlag från markvillkorel
i des.sa orter knappasl kan förväntas ha prisuppdrivande effekl bör det enligt
länsstyrelsens mening undersökas om definitionen av begreppet landsbygdsområde
kan ges en annan utformning, Enligl Norrköpings kommun bör det ankomma på
kommunerna all kontinuerligt avgränsa områden som skall undanlas från
markvillkoret.

Utredningens förslag alt länsbostadsnämnderna ges m
ö j -lighet att i enslaka fall bevilja dispens från markvillkorel för
slyckebyggda småhus har endast i några fall föranlett reaktioner från
remissinstansernas sida. Länsbosiadsnämnden i Ösiergöilands län förulsäller
att bostadssiyrelsen ges uppdrag atl utfärda anvisningar lill bestämmelserna
och att undantagsmöjlighelerna skall användas generöst, medan
länsbosiadsnämnden i Kronobergs län förordar en strikt till-lämpning för
slyckebyggda småhus inom tätbebyggelse, Norrköpings kommun anser atl
dispensmöjligheien bör gälla även om någon enstaka tomt förvärvals från
byggintressent, däresl markpris och andra förutsättningar berättigar lill
bostadslån.

Förslaget atl nybyggnad av flerfamiljshus i saneringsområde
skall undantas från markvillkoret om marken varit i lånesökandens ägosedan den
I juli 197 2 föranleder fiera invändningar, Hyresgäsiernas riksförbund är
kritiskt mot alt den del av byggmarknaden inom vilken markpriserna är högst och
markprishöjningar varil mest uppenbara -saneringsmark för fierfamiljshus i tätoriernas
centra - i belydande utsträckning faller uianför markvillkorel,
Bygglaguiredningen ifrågasätter om den valda lösningen är den lämpligaste,
Avgränsningen synes kunna leda till ojämnheter i fråga om förutsättningarna för
byggandet som inte är hell motiverade eller lämpliga, Länsslyrelsen i
Slockholms län anser alt det kan uppstå vissa svårigheter alt inordna de
undantagna fastigheterna i en planmässig upprustning inom ett slörre område.
Länsstyrelsen anser alt reglerna för markvillkoreis tillämpning inom detta
bostadsbestånd bör studeras närmare, Enligl Svenska riksbyggen och

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 270

Svenska byggnadsarbeiareförbundei finns det slarka skäl
för att i del fall fier-familjshusfastigheter i saneringsområde undanlas från
markvillkorel kräva att upphandling undantagslöst sker i öppen
anbudskonkurrens, Ösira Ösiergöilands hvresgäsiförening anser alt en
förutsättning för undantaget är all bebyggelse sker inom en femårsperiod.

En del remissinstanser understryker all vissa
kompletterings-köptill flerfamiljshus i saneringsområden börvara möjliga att
undanta från m a r k v i 11 k o re t, Sålunda anser länsslyrelsen i
Väsiernorrlands län alt eventuella lillköp, som lånesökanden måsle göra från
annan fastighetsägare än kommunen för alt få en fastighet i överensstämmelse
med gällande plan, inte skall påverka sökandens möjlighet atl få statligt
bostadslån. Liknande synpunkter framförs av bl. a, länsbosiadsnämnden i
Väsierboitens län. En förutsättning bör dock enligt nämnden vara att den
lillköpta tomlens värde inle överstiger värdet av den ursprungliga tomlen.
Undanlaget från villkoret bör dessutom enligl nämnden gälla när lånesökanden
erhållit tomten genom arv - direkt eller genom fiera led -efter den som var ägare
den I juni 1972, Enligt Helsingborgs kommun bör även vissa kompletteringsköp
inom exploateringsområde vara möjliga. Kommunen anför all i många fall
byggherre lorde vara utsedd redan i ett förberedande skede varvid även
villkoren för bostadsbebyggelsens uiformning och kostnadsläget överenskommits.
Ett sådant avtal kan ha träffats utan atl all mark varit i kommunens ägo, 1 elt
sådant fall kan det knappast ha någon betydelse om kommunen eller den
tilltänkta byggherren gör dessa tillkommande förvärv.

En del remissinstanser är kritiska mol utredningens
förslag att undanta småhus i saneringsområde från markvillkoret. Enligl
länsstyrelsen i Slockholms län kan önskviird saneringstakl och planstandard
inle garanteras för förtätningoch omdaning av småhusområden ulan effektivare
styrmedel. Förnyelsen kan svårligen samordnas och genomföras i rationella
enheter med nuvarande splittrade ägarförhållanden, Markvillkorel bör därför
utsträckas till att omfatta småhus- och fritidsområden som är aktuella för
sanering och förnyelse genom rivning/nybyggnad. Svenska kommunförbundel anser
att det finns anledning all ulsträcka markvillkorel till all gälla även
gruppbygge av småhus inom saneringsområde. Kommunen bör dock kunna avgöra från
fall till fall om del är motiverat atl förvärva den aktuella marken.
Markvillkoret bör därför inte lillämpas om kommunen förklarar sig avslå från
alt förvärva marken. Även länsbostadsnämnden i Slockholms län, Slockholms
kommun. LandslingsfÖrbundei. BPA och SSU iir tveksamma till förslaget alt undanta
småhus i grupp i saneringsområde från markvillkorel.

BP.A delar inte uiredningens
uppfattning att markvillkoret inte skall gälla vid modernisering utan anser det
lika angeläget att priserna hålls nere på fastigheter som förvärvas för
ombyggnad eller upprustning som på råmarks-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 271

och lolalsaneringslästigheter. Man kan nämligen enligt BPA
förutsälta all det spekulativa köpintresset med ganska stor sannolikhet
kommeratl riktas mot ombyggnadsfastigheier, därest det utestängs från förvärv
av råmarks-och saneringsfasligheter, och all priserna därigenom pressas i
höjden. Vidare inrymmer saneringskvarieren ofia byggnader av mycket olika
kvalitet. En del kan vara i relativt gott skick och lämpade för
ombyggnad-renovering, medan andra är så förslitna att de måsle lolalsaneras, I
sådana fall kan olika villkor för faslighelsförvärv förhindra ett rationellt
genomförande av lämplig förnyelse, BPA anser därför all samma villkor bör gälla
för moderniseringsfastigheter som för saneringsfasligheter men att möjligheter
lill dispens från markvillkorel skall finnas. Liknande synpunkter förs fram av
Helsingborgs kommun och SSU.

Allmän enighet råder bland remissinstanserna om atl vissa
övergångsbestämmelser erfordras för all möjliggöra en smidig övergång lill de
nya bestämmelserna. Däremot anser en del remissinstanser atl den av utredningen
föreslagna övergångstiden - fem år - är för kort. Övergångstiden kan enligl
Svenska byggnadsarbeiareförbundei medföra problem med hänsyn lill vissa
företags omlätlande markinnehav, Förbundei anser del därför angeläget all
övergångsbestämmelserna utformas så alt man undviker störningar i
bostadsförsörjningen som skulle inverka på syssel-siiilningen och ge upphov
lill koslnadsstegringar vilka drabbar bosladskonsumenterna. Även BPA
undersiryker nödvändigheten av atl övergångsbestämmelserna utformas på elt
sådani sätt alt störningar i bostadsproduktionen inte uppkommer, Norrköpings
kommun och Svenska rikshyggen anser att vissa dispensmöjligheter bör finnas
även efter den föreslagna övergångs-liden. Om markvillkoret införs är, anser
.SÖfT, den femåriga övergångstiden orealistisk. Mot bakgrund av att tio år ansetts
vara en realistisk tidsrymd mellan förvärv och byggstart är det naturligt alt
övergångsbestämmelserna omfattar en tidsperiod om minst tio år. Liknande
synpunkter framförs av bl, a, NBD och Sveriges fåsiighetsägareförbund.

SABO delar inte utredningens uppfattning
att allmännyttiga förelag inle bör godtas som förmedlare av mark och anför atl
det föreligger en viss motsägelse mellan å ena sidan utredningens
framställning rörande helkommunala bolag för markförvärv och å andra sidan dess
avståndslagande från att allmännyttiga bostadsföretag skulle kunna ikläda sig
samma roll som kommunala bolag. Med den förtroendeställning som det
allmännyttiga bostadsföretaget har för bostadsförsörjningen på orten borde del
vara naturiigt atl även acceptera markförvärv som har sketl direkt av företaget
i fråga, efiersom den kommunala kontrollen genom beslutsförhållandena är
säkerställd, Slockholms kommun anser att markförvärv av allmännyttigt
bostadsförelag skall, om företagel agerar på kommunens uppdrag, jämställas med
kommunala förvärv i övrigt. Enligt länsbosiadsnämnden i Slockholms län bör det
vara möjligt för kommunerna

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 272

all
lämna uppdrag ål de kommunala bolagen att förvärva mark, Enligl HSB I
Nordväsira Skåne borde de icke vinsisyfiande bostadsföretagen, inkl,
kooperationen, kunna inneha mark i de fall kommunen av ett eller annat skäl
inle kan klara detsamma, Malmö kommun ifrågasätler om inte utredningens
gränsdragning - uteslutande av markföretag som ägs gemensamt av kommun och
utomstående part samt allmännyttiga företag - är för snäv och står i vissl
motsatsförhållande till uiredningens förslag om ökal kommunalt ansvar vid
exempelvis behandlingen av ansökningar om bostadslån.

Länsbosiadsnämnden i Alvsborgs län anser däremot
att endasl borgerlig primärkommun bör godtas som förmedlare av mark för
statligt bostadslån. Nämnden anför att del är primärkommunen som ansvarar för
mark politiken och som har förslahandsintresse av atl konkurrens om marken med
åtföljande markprisstegringar undviks och att landstingskommun inte utan
vidare kan antas ha samma intresse,

SABO pekar på att det i vissa tätortsregioner som
etl naturligt inslag kan förekomma köp från kommunernas sida över
kommungränserna, ,\\ praktiska skäl bör dessa här jämställas med köp inom den
egna kommungränsen. Liknande synpunkter framförs av bl, a, länsslyrelsen i
Slockholms län.

7.3
Statligt kreditstöd till kommunala markförvärv

De remissinstanser som tillstyrker markvillkoret är
eniga om alt markförvärvslånefondens uilåningskapaciei måste ökas vid etl
genomförande av nämnda villkor, Bostadssiyrelsen. länsslyrelserna i
Ösiergöilands, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Svenska
kommunförbundet. LandslingsfÖrbundei. Hyresgäsiernas riksförbund. Svenska
riksbyggen. BPA ni. fl. anser emellertid all den föreslagna
utlåningskapaci-telen är otillräcklig, medan fiillmäkiige i riksbanken
ifrågasätler om utlånings-kapaciteten behöver uppgå till 250 milj, kr/år.

Enligt bosladsstyrelsen har kommunernas ekonomiska
möjligheter all finansiera bl, a. markförvärv försämrats avseväri under de
senaste åren. Kommunerna kommer därför i växande omfattning alt bli beroende
av statliga markförvärvslån för förvärv av mark. Vidare påpekar styrelsen att
utredningens beräkningar endast avser markkostnader för bostadsbyggande. Under
den hittillsvarande handläggningen av låneärenden har bostadsstyrelsen med av
kommunerna angiven markanvändning som utgångspunkt endast kunnat hänföra ca 35
% av de tillstyrkta beloppen till mark för enbart bo-stad,sändamål, Enligl
styrelsen föreligger uppenbara svårigheter atl ange den totalt nödvändiga
utlåningskapaciieten. Styrelsen anser med hänsyn härtill att fonden i
inledningsskedet kan ges en utlåningskapacitel på 250 milj, kr., men atl denna
sedan bör ökas från år lill år mot bakgrund av det genom låneansökningar och
markförsörjningsprogram redovisade behovet.

Svenska
kommunförbundel finner den föreslagna utlåningskapaciieten vara

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 273

hell olillräcklig. Som långsiktig målsättning börgälla atl
fonden skall kunna läcka en växande andel av kommunernas
markförviirvskoslnader. Förbundet påpekar också att ulredningen inte beaktat
atl andelen markbostäder och bostäder i saneringsområden sannolikt kommeratl
öka påtagligt, vilket krafiigt ökar kommunernas kostnader för markförvärv.
Enligl förbundet är det nödvändigt alt kommunernas behov av krediter för
markförvärv görs till föremål för en mera ingående analys än vad
saneringsulredningen och byggkonkurrensuiredningen presterat.
Byggkonkurrensutredningens förslag aktuali-serar påtagligt behovet av att
möjliggöra för kommunerna att rationellt utnyttja kreditmarknaden. Effekliva
åtgärder härför utgör enligt förbundets uppfattning ett mera verkningsfullt
stöd för den av utredningen önskade inriktningen av den kommunala markpolitiken
än den otillräckliga förstärkning av marklörvärvslånefonden som ulredningen
föreslagit,

Enligl Hyresgäsiernas riksförbund
räcker inle det föreslagna lillskoltel till markförvärvlånefonden för att möta
behoven och ge kommunerna en tillräckligl stark slällning som markinnehavare
för bostadsändamål. Östra Ösiergöilands hyresgäsiförening anför all det är
helt nödvändigt atl erforderliga resurser ställs lill kommunernas förfogande
lör såväl långsikliga markförvärv som markförvärv för saneringsändamål.

Fullmäktige i riksbanken erinrar om
de förslag som gång efier annan reses i fråga om utökning av den prioriterade
sektorn på kreditmarknaden, I ifrågavarande fall synes emellerlid ändamålet
angeläget och inte innebära någon för framtiden växande belastning. Fullmäktige
vill därför inte motsätta sig en begränsad uppbyggnad av
markförvärvslånefonden. Fullmäktige vill dock ifrågasätta om
markförvärvslånefonden skall behöva ha en ulåningskapaciiel på 250 milj, kr/år,
Atl det erfordras mark i den omfattning och för den kostnad ulredningen
beräknat tvivlar inte fullmäktige på. Många kommuner torde emellertid som
hittills finansiera sina markförvärv ulan den procedur som upplåning i
marklörvärslånelonden innebär. Ökningen av de statliga anslagen till
markförvärvslåneibnden skulle därför såsom fullmäktige ser det kunna bli mindre
än vad utredningen föreslagil ulan all därför kommunernas
markförvärvsmöjligheter lider skada.

Några remissinslanser har hafi
synpunkter på låncbestäm-melserna. Enligt Norrköpings kommun har inle
ulredningen tagit tillräcklig hänsyn till amorteringstidens längd. Kommunen
anför att del är knappast troligt att en återbetalningstid av tio år är
tillräcklig föratt underlätta de kommunala finansieringsproblemen. En
förbättring kunde åstadkommas bl, a, genom att markförvärvslänen lämnades med
en amorteringstid på minst 20 år och med en högsta ränla lika den som tillämpas
för bundna kommunlån. En sådan uppläggning skulle innebära likställighet med
lån, som normalt anskaffas med tillstånd av Kungl, Maj:t, för övriga kommunala
investeringar,

Uiredningens förslag lill vissa ändringar i
kom mun a I-

18 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 274

lagarna belräffande den kommunala upplåningen tillstyrks
eller lämnas ulan erinran av de remissansianser som uttalat sig i frågan.

Enligt Svenska kommunförbundel
kunde förslagen i och för sig ses som försiktiga sleg i räll riktning,
Förbundei hävdar dock atl kommunallagens bestämmelserom inskränkningar i den
kommunala lånerätlen är överfiödiga och atl underställningstvånget kan och bör
avvecklas. Även Sollentuna och Helsingborgs kommuner för fram liknande
synpunkler.

Förslagen hälsas med lillfredsställcisc av länsslyrelsen i
Västernorriands län. Enligl länsslyrelsen är del dock tveksami om någon större
frekvens köpeskillingsreverser kan bli aktuell i varje fall inom den närmasie
liden. Länsstyrelsen ifrågasätler därför om inle kommun vid förvärv av mark, då
lån ur markförvärvslånefonden ej sökts eller beviljats, bör tillåtas atl inom
viss lid efter förvärvet uppta lån iniill ett belopp motsvarande köpeskillingen
mol säkerhet av panträtt i förvärvsegendomen. Även sådan belåning bör vara
underställningsfri och amorteringstiden kunna överstiga fem år. Effekten av ett
sådant medgivande blir i princip likadan som när fasligheien redan är belånad
vid förvärvet.

Landsiing,sförbundel förutsätter
att bestämmelserna blir gällande även för Slockholms läns landslingskommun,

7.4 Formerna för markförvärvslångivningen och
markförvärvsprogram

Uiredningens förslag atl h a n d I
ä g g n i n gs o r d n i n ge n för m a r k fö r v ä r v s I å n g i v n i nge
n ändras så att Kungl, Maj:l, alternativt bosladsstyrelsen, fördelar
disponibla lånemedel på de tre storstadsområdena och på länen i övrigt samt
att länsbostadsnämnderna meddelar beslut i de enskilda låneärendena tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av nästan samlliga remissinstanser som uttalat sig i
frågan. Bland de remissinstanser som ställer sig positiva till förslaget
återfinns flerlalei länsbosladsnämnder. länsslyrelserna i Stockholms. Malmöhus,
Västmanlands. Väsiernorrlands och Norrbollens län. boendeutredningen och BPA.
Flertalet av de remissinstanser som tillstyrkt den föreslagna
handläggningsordningen förordar beträffande fördelningen av länens låneramar på
kommuner det av utredningen angivna lörsta alternativet, dvs. alt
länsbosiadsnämnden skall beslula om fördelningen.

Fördelningen på län och
storsiadsområden av markförvärvslånefondens utlåningsmedel börenligt
länsslyrelsen i Västernorrlands län tillkomma Kungl, Maj:i, som i sista hand
har ansvaret för alt de bostadspolitiska och regionalpolitiska målsätiningarna
följs. Länsstyrelsen i Stockholms län. som tillstyrker utredningens första
alternativ niir det gäller fördelningen av lånemedlen på kommuner, anser det
vikligl att dessa fördelningsbeslui intimt samordnas med
länsstyrelsens regionalpolitiska planering. Också

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 275

länsbosiadsnämnden
i Alvsborgs län lillslyrker uiredningens första alternativ. Enligt nämnden bör
den av utredningen påtalade nackdelen av atl kommunerna inle i förväg med säkerhet
kan avgöra vilka möjligheter de har att erhålla markförvärvslån inte
överskattas. Länsbostadsnämnderna har nämligen intensiva kontakter med
kommunerna. Fortlöpande informalion om föreliggande möjligheter att få
markförvärvslån lorde därför bli regel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremol atl
utredningens andra alternativ, som innebär atl länsstyrelsen fördelar länets
låneram på kommuner, bäst främjar kommunernas planering av
markrörvärvsverk,samheten. Systemet har också den fördelen atl det lätt kan
inordnas i länsstyrelsens regionalpolitik. För atl kunna möta variationer från
år till år i kommunernas förvärvsvolym bör länsslyrelsen lägga upp en reserv
för hela länet. Reserven skall kunna utnyttjas om etl oväntal och angelägel
förvärv inle i önskad omfattning ryms inom den tilldelade låneramen. Låneramar
som inte utnyttjats under den gångna perioden bör föras lill länsreserven.
Reserven bör sedan balanseras lill nästa period,

Bosladsstyrelsen avstyrker utredningens förslag att
beslutanderätten i enskilda låneärenden skall tillkomma länsbosladsnämnderna
och anseratl beslutanderätten skall fiyttas från Kungl. Maj:t till
bosladsstyrelsen. Styrelsen väntar sig inte att markförvärvsprogrammen under de
närmasie åren skall kunna bli ell så tillfredsställande underlag för fördelning
på län och kommuner som ulredningen förutsätter. Därmed bortfaller en
väsentlig förutsättning för alt beslutanderätten i enskilda låneärenden skall
kunna överföras på länsbosladsnämnderna. Huruvida en decentralisering till
nämnderna framledes bör ske får prövas sedan tillräckliga erfarenheter
föreligger. En viss försöksverksamhet med förhandsbesked i enskilda låneärenden
bör dock enligt styrelsens mening kunna inledas,

Länsbosiadsnämnden i Södermanlands län. som
tillstyrker decentraliseringen av beslutanderätten avseende markförvärvslån
till länsbostadsnämnderna, finner systemet för fördelning av lånekvoier på
kommunerna diskutabelt. Enligl nämnden måste del vara svårt atl tillämpa della
syslem i praktiken. Det borde kunna uppslällas vissa regler för vilka
markförvärv som kommunerna kan få statligt lån lill. Markförvärvslån bör sedan
i princip kunna beviljas för alla förvärv som uppfyller dessa villkor och som
inte finansieras i öppna marknaden.

Ett fåtal remissinstanser, däribland länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län och Hyresgästernas riksförbund, delar inte
uiredningens uppfattning alt markförvärvslån i princip inle bör utgå för mark
som enligt kommunernas bostadsbyggnadsprogram kommer atl las i anspråk för
bebyggelse inom tre år. Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län framhåller alt
kommunerna givelvis bör inrikia sig på att förvärva den för bostadsbyggandet
erforderliga marken genom långsiktiga förvärv, I den mån detta i vissa fall
inte skulle visa sig möjligt finns del dock ej anledning att förmena kommunerna
rälten

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 276

att erhålla markförvärvslån.

Utredningens förslag om kommunala m
a r k f ö r v ä r v s p r o-gram har mött en positiv reaktion bland remissinstanserna.
Till de positiva remissinstanser hör bosladsstyrelsen. nästan alla
länsbosladsnämnder, länsslyrelserna i Slockholms, Ösiergöilands. Malmöhus.
Göieborgs och Bohus, Väsiernorrlands och Norrboiiens län, statens planverk.
Svenska koinmun/ör-biindei och ell flertal kommuner. Landstingsförbundet.
Hyresgäsiernas riksförbund, Svenska riksbyggen. BP.A och Svenska
byggnadsarbetareförbundet.

Bosladsstyrelsen understryker att
en ökad kommunal planeringsverksamhet kring markfrågorna är önskvärd för all
de markpoliiiska målen i samband med bostadsförsörjningen skall kunna
realiseras. Styrelsen anser därför alt en vidgad redovisning i
bostadsbyggnadsprogrammen av planeringen kring markfrågorna är av slort värde -
detla även om utredningens förslag om markvillkor och fördelningssystem
belräffande markförvärvslån inte skulle komma att genomföras, Enligl styrelsen
bör kommunernas planering kring markfrågorna avse inle enbart markförvärv. Den
bör också ha till syfie atl på elt tidigt stadium ge underlag för kommunens
markpolitiska handlande. Planeringen bör omfatta det totala behovet av mark för
samhällsbyggandet och inte endasl markbehov för bostadsbyggandel. Mark för alll
samhällsbyggande bör därför redovisas i ett program för markförsörjningen.
Även Svenska kommunförbundel. LandslingsfÖrbundei och länsslyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att markförvärvsprogrammen bör omfatta mark för andra
ändamål än bostadsbyggande.

Enligt Malmö kommun kommer
bosladsbyggnadsprogrammens värde som samhällsplaneringsinstrument alt
ytterligare öka,

Göieborgs kommun anser däremot atl
utredningens uppfattning, alt markförvärvsprogrammen även utgör etl värdefullt
planeringsinstrument för kommunerna, inger farhågor för atl ulredningen inte
tillräckligl insett hur bräckliga de översiktliga fysiska planerna i sin
nuvarande form är som underlag fören sådan planering. En förutsättning för alt
meningsfulla markförvärvsprogram skall kunna upprättas äratl förbättrade
metoder utarbetas för den översiktliga fysiska planeringen och för denna
planerings integrering med övrig kommunal verksamhetsplanering. Det arbele som
f n, pågår inom planverket i samarbete med Svenska kommunförbundel beträffande
kraven för planeringen bör därför intensifieras.

Några remissinstanser, däribland
bostadssiyrelsen. länsbosiadsnämnden i Väsierboitens län, länsslyrelserna i
Slockholms och Väsiernorrlands län och BPA. framhåller atl det för en del
kommuner kan vara svårt och i vissa läll heller inte nödvändigt att bedöma
markbehovet för en så pass lång tid som tio år. Länsstyrelsen i Väsiernorrionds
län anser att kommuner med vacklande sysselsällningsunderlag ej skall behöva
göra någon ingående redovisning för programperiodens fem sista år, Enligl
bosiadssiyrelsen förutsätter en någoriunda god uppskattning av markbehov och
markförvärv alt

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 277

del finns aktuella och elappindeladc översiktliga fysiska
planer eller likvärdigt underlag. 1 många kommuner saknas emellertid ett sådant
underlag. Uppgifterna i elt tioårigt markförvärvsprogram torde därför bli
osäkra -i varje fall i de närmaste programomgångarna - och lorde enligl
styrelsen endast i begränsad utsträckning kunna användas som underlag för
fördelning av markförvärvslån. BPA vill fästa uppmärksamheten på alt
upprättandet av markförvärvsprogram, framför allt den del därav som skall
omfatta den senare femårsperioden, kommer all ställa slora krav på kommunernas
ui-redningskapacitet och planberedskap. Ett storl antal mindre kommuner torde
därför lå svårigheter all på lillfredsslällande sätt fullfölja elt dylikl programarbete,
Länsbosiadsnämnden i Väsierbollens län anser all fullständiga och åriiga
markförvärvsprogram endasl erfordras i de större kommunerna. I de mindre
kommunerna, där del inte förekommer fierfamiljshusbyggande
ellersmähusgruppbyggande-ellerendasi sporadiskt sådani -lorde det enligl
nämnden endast behövas en förhållandevis enkel redogörelse för marksi-tuaiionen
och markförvärvsplanerna vid de tillfällen då markförvärvslån aktualiseras.

En del remissinslanser, bl, a,
länsslyrelsen i Malmöhus län. Svenska kommunförbundel och LandslingsfÖrbundei,
är tveksamma lill sammankopplingen av markförvärvs- och
bosladsbyggnadsprogrammen, Länsslyrelsen i Malmöhus län anser att
markförvärvsprogrammen bör vara förankrade i den översiktliga fysiska
planeringen och samordnade med bosladsbyggnadsprogrammen. Eftersom markförvärv
har slor betydelse för budgetarbetet an.ser liinssiyrelsen att
markförvärvsprogrammel främsi bör knytas till den ekonomiska
långtidsplaneringen (KELP). Svenska kommunförbundel och LandslingsfÖrbundei
anser mol bakgrund av au programmen även bör omfatta mark för andra ändamål än
bostadsbyggande atl en samordning kan ske inom ramen lör den kommunala verksamhetsptaneringen.

Några kommuner och kommunala organ
understryker alt programmen inte får innehålla sådan redovisning av kommunernas
markförvärvsplaner att markpriserna stiger.

Länsslyrelsen i Slockholms län
understryker att reglerna för markförvärvsprogrammens användning som untlerlag
för fördelning av markförvärvslån inte får utformas så att kommunen går miste
om markförvärvslån genom att markförvärvet har fördröjts genom expropriation.

Länsbosiadsnämnden i Söderman/ands
/än samt Mjö/by och Alvidabergs kommuner kan inic lillstyrka förslaget om
kommunala markförvärvsprogram. Länsbostadsnämnden i Södermanlands län anger
atl etl skäl härtill är all kommunernas möjligheter all la på sig olika
uppgifier iir begränsade. Man måste därför visa återhållsamhet och göra en
prioritering när del giiller att ålägga kommunerna nya uppgifier, särskilt då
det gäller alt inhämta material som i första hand är avsett alt anviindas av
andra iin kommunerna. Det bör kunna lämnas åt kommunerna själva alt bedöma i
vilken utsträck-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 278

ning de för egen del behöver markförvärvsprogram, Elt
annat skäl för länsbostadsnämnden alt avstyrka förslaget att kommunerna skall
åläggas atl upprätta och redovisa markförvärvsprogram är atl man inte kan
bortse från risken för ofördelaktig inverkan på prisbildningen och andra komplikationer
vid förvärvsverksamheten. Enligt Mjölby kommun skulle elt genomförande av
förslaget ytterligare formalisera den kommunala beslutsprocessen och medföra
en onödig ökning av den byråkratiska verksamheten. De uppgifier som lämnas i de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen börenligt kommunen vara tillräckliga som
underlag för statsmakternas bedömning av behovet av markförvärvslån.

7.5 Markfördelning

Remissinstanserna siäller sig
allmänt bakom uiredningens uttalande a 11 kommunerna bör begagna sina
möjligheter atl genom markfördelningen söka främja effektiviteten i
bostadsbyggandel.

Bosladsstyrelsen. Svenska
koininunförbundel. Landstingsförbundei m. fl.. tillhör dem som understryker att
de delar utredningens uppfattning atl kommunerna bör anviinda sin ställning
som markägare lill att ställa krav på projektens utformning och kostnader i
samband med markupplåtelse. Härigenom kan, enligt bosiadssiyrelsen, kommunerna
realisera de mål och intentioner i fråga om bostadsbyggandel som innefattas i
de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

Några remissinslanser varnar
emellertid för atl kommunernas agerande under vissa förutsältningar kan komma
alt motverka effektiviteten i bosladsbyggandet. NO finner del därför angeläget
att kommunerna utnyttjar sin räll all fördela mark så au inte något företag får
en monopolställning inom kommunen i fråga om byggherre- och
förvaltningsfunktionen. För att skapa garantier lör konkurrens i såväl
byggherre- som förvaltningsledet är det enligl NO nödvändigt alt det klart
utsägs atl kommun vid fördelning av mark fäster avgörande vikt vid företagens
effektivitet. Det skulle enligt NO också vara önskvärt au kommunerna offentliggör
motiven för fållade markfördelningsbesiul i varje enskilt fall,

SBEF anser att det i många fall
finns anledning att höja elt varnande finger för en alltför stark tilltro till
att kommunen som institution alltid löser problemen bäsl. Vidare ser man det
som en brist att utredningen inte sökt precisera några metoder föratt välja den
mest lämpade byggherren. Liknande synpunkter framförs iiven av bl. a, NBD.

Delade meningar råder bland
remissinstanserna när del gäller lämpliga metoder för fördelning av mark
mellan olika byggherrar. Bland de remissinslanser som i huvudsak delar utredningens
synsätt i denna fråga märks marknadsdomsiolen. NO. bosiadssiy-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 279

relsen. flerlalei länsbosladsnämnder. flerialet hörda
länsstyrelser och kommuner, statens institut för byggnadsforskning. Svenska
kommunförbundel och TCO.

Några av remissinstanserna anser
emellertid att ulredningen är alltför opiimisiisk när del gäller möjlighelerna
till en ökad användning av mark-lo rdelningstävlingar,

.Marknadsdomsiolen betonar att det
är en sak atl fördela mark lill i och för sig kompetenta byggherrar och en
annan och avgjort mycket svårare att fördela mark på sådant sätt att
konkurrensen mellan byggherrarna främjas. Mot denna bakgrund vill
marknadsdomstolen livligt instämma i utredningens förhoppning att marken i
större utsträckning än f n. kommer alt fördelas efier markfördelningstävlingar.
Svenska kommunförbundel och Lamlstiiigsföihiiiidet understryker atl känslan lör
rättvis fördelning på bygg-herrekalegorier inte lår leda till att
bostadsbyggandet splittras på ett storl anlal mindre irojeki, vilkel kan
molverka elt rationellt byggande, k andra sidan är förhållandena pade lokala
byggmarknaderna i stora delar av landet sådana, framhåller Svenska
kommunförbundel. all en alltför ensidig satsning på myckel stora projekt kan
medföra en skadlig koncentration av produktionen lill ell fålal företag,
Bosiatfsstyrelsen pekar på att erfarenheterna i dag från marklördelningstävlingar
inte är slora och IVamhåller att det är tveksamt om det i framtiden kommer att
byggas så stora bostadsområden atl sådana tävlingar kommeratl förekomma i någon
nämnvärd omfattning.

Statens insiitui för
byggnadsforskning framhålleratl det lorde finnas ytterst få och lokalt
begränsade marknader där det finns tillräckligt många konkurrerande företag
med kapacitet för att delta i markfördelningstävlingar av det slag som
ulredningen föreslår. Om man begränsar sig lill enskilda förelag är det
tveksami om förutsättningarna för effektiv konkurrens iir uppfyllda ens i
storstadsområdena. Vidare anför institutet alt kommunernas möjligheter all få
elt avgörande inflytande över och en effekiiv kontroll av bostadsbyggandet är
begränsade vid markfördelningslävlingar. Trots betydande nackdelar med
markfördelningslävlingar är dessa dock all föredra framför en fördelning enbart
genom "schablonbeslui". Enligt institutels mening torde elt större
direkt infiytande över produktens utformning vara nödvändig för alt kommunen skall
kunna försäkra sig om en kvalitativt god bostadsbebyggelse lill rimliga
kostnader,

Solicniuna kommun redovisar sina
erfarenheter av markfördelningslävlingar och anförall ell dylikt
lävlingsförfarande visat sig vara mycket komplicerat och arbetskrävande,
efiersom man måste ställa slora krav på både programunderlag och bedömning för
all tillgodose berättigade anspråk på oväld i de utslag som fälls,
MarklÖrdelningslävlingarna har inneburit att byggherrarna varil tvungna all
lägga ner mycket slora ansträngningar för att kunna presentera sina förslag.
Del har också visat sig att intresset för deltagande i lävlingsupphaiidlingarav
denna art vid stora projekt varil ganska begränsat. Tävlingsförfarande i
samband med markfördelning börenligt kommunens

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 280

mening
därför praktiseras med stor återhållsamhet. Del synes rimligl atl anta att
tävlingsförlärandet tillämpas lör enslaka, väl definierade och utvalda objekt
och atl resultatet från dessa tävlingar sedan lår ligga till grund för beslut
om markupplåtelse efier förhandlingar i andra läll.

Också flera andra remissinstanser understryker atl
markfördelningslävlingar ställer stora krav på kommunerna och all det diirför
är av slort värde au finna lämpliga meiotler tor bedömning av tävlingsbidragen.
BPA anför att det i allmänhet är betydligt svårare atl ta fram anbudsunderlag
och genomföra en objektiv granskning vid marklördelningsiävling än vid byggnadsupphandling,
varför tävlingsförfarandel ställer synnerligen stora krav på kompetens och
resurser hos konmiunen, resurser som nerlalei kommuner saknar i dag, Enligl
länsslyrelsen i Malmöhus län bör det centralt utarbetas en arbetsmodell för
tävlingar för att förbättra kommunernas möjligheter alt genomföra sådana.
Länsstyrelsen efterlyser också enklare metoder för att väga olika företags
produktionserbjudanden mol varandra. Liknande tankegångar framförs iiven av
länsstyrelsen i Östergötlands län.

SABO och BPA är tveksamma till
markfördelningslävlingar över huvud taget. Enligt S/)SO ställer dylika
tävlingar stora krav vid bedömningen utan alt några säkra fördelar står atl
vinna.

Några remissinstanser, bl, a, Hyresgäsiernas
riksförbund. HSB, Svenska riksbyggen. SSU. Svenska byggnadsarbetareförbundet
och .Svenska kommunalarhe-lareförbundei tar avstånd frän
markfördelningstävlingar och förordar i stället en ordning där markfördelningen
sker genom politiska beslut. Sålunda anser HSB alt tävlingsförfarandel som
grund för fördelning av mark och bygg-nadsräll till olika bostadsproducenler
leder till ytterligare leknokrali i bostadsbyggandet och försvagar
medborgarnas möjlighet all genom sina förtroendevalda avgöra hur
samhällsbyggandel skall ske. Vidare innebär tävlingsförfarandel alt snävt
kortsiktiga ekonomiska synpunkler kan påverka markexploaleringen. Svenska
byggnadsarbetareförbundet understryker atl såväl de bostadspolitiska
riktlinjerna som rådande hyreslagstifining lörut.säiter att
självkoslnadsföretag skall utöva elt dominerande infiytande på hyresmarknaden.
Möjligheterna att uppfylla detla krav måsle enligt förbundet beaktas i
riktlinjerna för kommunernas markfördelning. Liknande synpunkler återfinns i
yttrandet från Svenska riksbyggen. Svenska kommunalarbeia-reförbundei förordar
i stället för markfördelningstävlingar all kommunerna åläggs alt förvalta
samlliga hyresbostäder. Redan färdigställda liigenheter bör dessutom successivt
överföras till kommunernas förvaltning, SSU anser all kommunal mark avsedd för
fierfamiljshus och gruppbyggda småhus bör upplåtas enbart till allmännyttiga
och kooperaliva bosladsföretag.

En del remissinstanser, däribland SBEF. NBD och
Sveriges förelagares riksförbund, an.ser att uiredningens förslag kan leda
lill ell kommunall byggherre- och förvallningsmonopol och att andra
fördelningsmetodcr därför bör användas. NBD anför alt det inte enbari är
billigast möjliga produktion

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 281

som är av intresse lör konsumenlerna, ulan atl iiven
standard och kvalitet 111 111. ärav belydelse Om marken töiilclas genoin
marklördelningstiivling skall nämnda faktorer sammanvägas, vilket iir
arbetskrävande. Della talar fören begränsning av renodlade lävlingslörfaranden.
Den mark, som inte fördelas genom etl dylikl lävlingsförfarande och som antas
ulgöra huvuddelen av den fördelade marken, bör fördelas till företag i
proportion lill redovisad ordcrstock av bostadskunder, 1 sådani syslem kan
konsumenlerna direkt bestämma hur slor del av bostadsproduktionen som
exempelvis skall ske i kommunal resp, privata fierfamiljshus, vilken bebyggel.se
som skall ske i form
av bostadsrätt eller som enskilt ägda småhus osv. En av SBEF redovisad metod
för markfördelning skiljer mellan lyra olika marknader -lävlingsmarknad,
kommunal marknad, kooperativ marknad och enskild marknad,

SBEF och NBD riktar också kritik mot uiredningens
uppfattning a 11 flerfamiljshusbyggandeis fördelning på hyresrätt och
bostadsrätt faller utanför ramen för ett tävlings fö r fa rande, Enligl SiSff
måsle olika boendeformer tillåtas konkurrera med varandra så atl de boende
själva kan få välja. På detta sätt kan de önskvärda produkterna komma fram på
marknaden. SBEF understryker alt det är bostadskonsumentens efierfrågan, inte
kommunala diktat, som skall styra fördelningen mellan olika bostadsformer,

Länsbosiadsnämnden i Jönköpings län
anser att utredningens förslag i denna fråga på många orier kan leda lill ett
onödigt splittrande av produktionen. Bostadsrätt och hyresrätt hör förvaltningssladiet
lill och en samproduktion av dessa lägenheter bör innebära stora fördelar.
Genom samproduktion öppnas möjligheter för en anpassning av upplåtelseformen
efier den aktuella situationen, något som prövas f n. vid Öxnehagaprojeklet i
Jönköping,

Med hänvisning till de goda
erfarenheter .som enligt ulredningen uppnåtts i sainband med
markfördelningslävlingar i fråga om gruppbyggda småhus anser/VOalt man i
slörsia möjliga utsträckning börsöka undanröja de hinder som finns lör
tävlingar mellan olika byggherrekategorier. Ett av dessa hinder ärenligt
utredningen att konkurrensen kan snedvridas till följd av olikheter i
lånevillkoren för olika bygggherreförctag. NO vill därför ifrågasätta om inte
alla byggherrekategorier bör ha samma lånevillkor. Också NBD och SBEF har
(.lenna uppfattning.

7,6 Upphandling i anbudskonkurrens

Byggkonkurrensutredningens förslag
att upphandling i anbudskonkurrens i princip skall gälla som villkor för
bostadslån lill nybyggnad av flerfamiljshus och av gruppbyggda småhus har tillstyrkts
av fiertalet remissinstanser men harockså mött förhållandevis många invändningar
från olika intressegrupper inom byggnadsbranschen. Flera remissin-

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 282

stanser har pekat på all upphandlingsvillkoret kan vara
ulvecklingshäm-mande och all även andra upphandlingsformer har visat sig ge
goda resultat.

Till de remissinslanser som
sliiller sig positiva lill förslaget hör marknadsdomsiolen. NO, statens pris-
och kariellnämnd. bosladsstyrelsen. alla länsbosladsnämnder som yttrat sig i
frågan, samtliga hörda länsstyrelser, bo-endetiiredmiigen, fiillmäkiige i
riksbanken, Svenska kommunförbundel. Lands-tiiigsförbiindet. LO. TCO. SABO.
Hyresgästernas riksförbund. Svenska rikshyggen, BPA. SSU. Svenska
byggnadsarbeiareförbundei samt Upplands Väsby. Sollenluna, Mjölby. Malmö.
Trelleborgs, Eslövs. Landskrona. Göieborgs. Uddevalla. Köpings. Härnösands,
Örn.sköldsviks. Timrå. Sollefteå och Luleå kommuner. Flera av
remissinstanserna har dock vissa invändningar mot de föreslagna dispens- och
undantagsmöjlighelerna,

Marknadsdomsiolen biträder utredningens bedömning att det
är önskvärt att upphandlingen i ökad utsträckning sker i anbudskonkurrens.
Under förutsättning att relationerna mellan byggandet med statliga bostadslån
och övrigt byggande inte nämnviirl påverkas av utredningens förslag finner
marknailsdomstolen det föreslagna villkoret väl ägnat att IVämja konkurrensen
mellan entreprenörlörelagen, NO anser att förslaget är ytterst väsentligt
föratt lå lill slånd en effektiv konkurrens i bostadsbyggandet. Enligt NO bör
konkurrensfriimjande upphaiidlingslbrmer också utnyttjas vid upphandling av
slörre ombyggnads- och moderniseringsarbeten. Även statens pris- och
kariellnämnd delar utredningens uppfattning atl upphandlingen bör ske genom
anbudsförfarande. Nämnden anser det emellertid betänkligt att
utredningslörslagel ger vissa möjligheter lill byggande ulan föregående momeni
av anbudstävlan vare sig i byggherre- eller entreprenörledet, SABO vill Slarki understryka
behovet av all upphandling sker genom öppen anbudslävlan. Det finns enligt
SABO avskriickande exempel på att kommunerna lör lång tid bundits till vissl
byggnadsföretag, som ulan någon som helst konkurrens tillåiiis svara lör
belydande delar av kommunens bostadsförsörjningen och där avtalen mellan
kommun och beställare lett till oskäliga priser,

Bostadssiyrelsen ansluter sig till
uiredningens uppfattning om angelägenheten av en ökad anbudskonkurrens inom
bostadsbyggandet som elt medel atl främja en effektiv bostadsproduktion och
låga kostnader. Styrelsen kan dock inte tillstyrka vissa av utredningens
förslag om anbudskonkurrens som lånevillkor. Bl, a, anser styrelsen all
anbudskonkurrens inle skall gälla som lånevillkor för allmännyttiga och kooperaliva
förelag. Svenska kommunförbundel tillstyrker upphandlingsvillkoret i princip.
Förbundet anser emellertid att man bör studera olika upphandlingsmetoders
effekt på kosi-naderna mera ingående innan man inför ell dylikl villkor,

Länsslyrelsen i Ösiergöilands län
delar uiredningens uppfattning om att bo-sladsbyggandels elTekiiviiet positivt
påverkas av att konkurrens om entreprenaderna så långt som möjligt lillämpas,
Länsslyrelsen anser emellertid atl den lånebeviljande myndighelen genom sin
omfattande kännedom om

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 283

byggherrars och entreprenörers prestationsförmåga har goda
möjligheter all avgöra kostnadseffektiviteten i en entreprenad och atl
upphandlingsvillkoret därför bör lillämpas liberalt, Sollentuna kommun förordar
atl anbudskonkurrens antas som huvudprincip, men alt den inte bör utgöra etl
ovillkorligt krav lör statligt bostadslån. Svenska riksbyggen har heller
ingenting all invända mol alt man som villkor för statligt bostadslån föreskriver
alt upphandlingen skall ha skell i öppen anbudskonkurrens. Samtidigt
undersiryker Svenska riksbyggen att undanlag från denna regel måste få
förekomma. Liknande synpunkter framförs av BPA och Svenska
byggnadsarbeiareförbundei.

Några av de remissinslanser som
lillslyrker upphandlingsvillkorei pekar på de effekter ett dylikl villkor kan
få för de små egenregibyggande företagen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser
alt länsbostadsnämnderna under vissa förutsättningar bör få medge undantag från
upphandlingsvillkorei för mindre företag med begränsade resurser. Liknande
tankegångar återfinns i yttrandena från länsstyrelsen i Gotlands län och Malmö
kommun. Länsbostadsnämnden i Kronobergs län anser atl länsbosladsnämnderna bör
kunna lå undanta mindre gruppbyggen från upphandlingsvillkoret.

Till de remissinslanser som är kritiska liil förslaget hör
slatens insiiiul för byggnadsforskning, SAF. Sveriges advokaisamfund, Sveriges
indusiriförbund. SBEF. Svenska bankföreningen. Sveriges byggmäslareförbund.
Sveriges Irähusfabrikers riksförbund. HSB. NBD. Sveriges villaägareförbund,
Svenska förelagares riksförbund. Sveriges fastighelsägareforbiind. Slockholms
och Skånes handelskamrar. Linköpings kommun och förvaltnlngsutskotlet i
Slockholms läns landsting.

Slalens instilut för byggnadsforskning anför att
erfarenheter från pågående forskningsarbete lyder på att en förbätlring av
beställarledels ekonomiska kontroll i väsentliga avseenden kan vinnas genom att
byggherren i större omfattning direkt uppträder på de marknader som
traditionellt anses vara entreprenörens. Entreprenadverksamheten utvecklas mot
en allt mer renodlad inköpande och produktionssamordnande funktion. Mot denna
bakgrund synes enligl institutets mening utredningens förslag ofullständigt underbyggt.
HSB anser alt uiredningens förslag leder till etl statiskt konserverande av
nuvarande upphandlingsorganisaiion och produktionsorganisation. Reglerom
konkurrens i upphandlingsförfarandet har inte någon självständig funktion som
spelregler ulan måsle syfia till att ge byggherren en ökad styrka i
upphandlingen. Byggherrens ansvar fören god produkt kräver enligt HSB atl
byggherren kan handlägga upphandlingen på ell sådant siill som lör varje objekt
är mest ändamålsenligt,

.Sflff betonar alt det övergripande målel lör en verksam
konkurrens bör vara atl slutprodukten är konkurrenskrafiig och atl konkurrensen
skall gälla helheten och inte inom vissa utvalda processled, Uiredningens
förslag ger enligt SBEF ingen garanti föratt slutprodukten blir konkiirrensmässig.
För-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 284

slagei kommer i praktiken alt innebiira all enskilda
företag omgående måsle upphöra med sin egenregiverksamhet och atl
planeringsprocessen för dessa objekt avslannar. Varken kommunerna eller deras
företag har kapacitet all ta över och genomföra dessa projekt i planerad tid.
Följden blir minskad sysselsällning inom alla led av byggprocessen. Kravet på
anbudskonkurrens ulgör enligt Svenska förelagares riksförbund uppfattning ett
mycket allvarligt ingrepp i den fria marknaden. En vid tolkning av
lagförslaget kan enligt förbundei t, o. m, förhindra en markägare alt fritt
välja bland mon-icringshus vid uppsättande av ett eget hem, .S.4f anser alt anbudsvillkoret
får lill elTekt att rollen som byggherre i prakliken helt las över av kommunerna,
att enskilda företags utbud av kunnande i form av alternativa bostadsmiljöer
begränsas och all saneringen efiersätts, NBD säger att ett genomförande av
förslaget skulle innebära atl erfarenheter och kunskaper som byggts upp under
långt samarbete mellan vis.sa byggherrar och entreprenörer inte längre skulle
kunna nyttiggöras.

Flera remissinstanser - både sådana
som är negativa och sådana som är positiva lill upphandlingsvillkorei
-framhåller att det inle framgår av den slaii.slik som ulredningen redovisar
alt ell visst upphandlingssätl är överlägset andra upphandlingssätl.

Remissinstansernas meningar är
slarki delade till uiredningens förslag om dispens möjligheter för
allmännyltiga och kooperaliva förelag att även i fortsättningen få bygga i
egen regi under vissa förutsättningar. Flera av de remissinstanser som
tillstyrkt upphandlingsvillkoret, har inle godtagit dispensmöjligheterna.
Bland dessa miirks marknadsdomsiolen, Nö. slalens pris- och kariellnämnd.
länsstyrelserna i Väsimanlands och Norrboiiens län. /ullmäklige i riksbanken
och Hyresgästernas riksförbund.

Till de remissinslanser som
tillstyrkt dispensmöjlighelerna hör flerlalei länsbosladsnämnder som yttrat sig
i frågan, länsslyrelserna i Stockholms samt Göieborgs och Bohus län. LO.
Svenska kommunförbundel. Stockholms och Malmö kommuner. SABO. Svenska
riksbyggen, BPA. TCO och Svenska by,gg-nadsarbeiareförbiindei. Några av
remissinstanserna understryker emellertid all del kan bli svårt alt kontrollera
om verksamhelen drivs rationellt,

Malmö kommun anför all elt rätl
utfört byggande i egen regi kan ge mycket goda resullat både i fråga om
kostnader och kvalitet. Oberoende av resultat ger de i varje fall en byggherre
värdefulla erfarenheter, som bl. a. ökar hans skicklighet som upphandlare. Bara
vetskapen om att en beställare har möjlighet alt genomföra etl projekt i egen
regi kan verka kostnacl.sdämpande i ell från upphandlingssynpunkl mindre gynnsamt
marknadsläge. Bostadssiyrelsen förulsäller all berörda kommuner lar ansvaret
lör atl byggandet i egen regi blir elTektivt och konkurrcnskrafiigt.

Flera remissinstanser har
synpunkter på reglerna för dispens-fö r fa randet. Sålunda anser B//l. som tillstyrker
dispensmöjligheterna.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 285

att de skisserade dispensreglerna föreläller nära nog
omöjliga all genomföra i praktiken. SABO anför att det avgörande motivet för
egenregibyggande av della slag Iir alt bostäderna kan byggas med en kombination
av pris och kvalitet som långsiktigt är fördelaktigt. Efiersom
egenregiverksamheten kan ha en viss långsiktig prisåierhållande effekt på
byggprismarknaden, bör de egenregibyggande allmännyttiga bostadsföretagen ha
möjlighet atl genomföra även enslaka "dyrare" projekt, under
förutsättning att verksamheten totall sell inte är dyrare än reguljärt
genomförd enlreprenadupphandling. Dispensreglerna bör enligt SABO därför
lämpligen lå den form att de egenregibyggande företagen ges en viss garanterad
minsla volym efier den lörsta övergångstiden så att produktionen kan planeras
på någon sikt. Enligt Svenska kommunförbundet bör del inte uppställas som
generellt krav att en viss del av produktionen skall upphandlas på entreprenad,
efiersom byggandet på sina håll har så liten omfattning att
egenregiproduklionen icke får tillräckligt underlag om inte hela produktionen
byggs i egen regi. Dispensreglerna kan enligt TCO leda till alt de
allmännyttiga egenregibyggande företagen inle kan garantera en kontinuerlig
sysselsällning lör sin personal. TCO föreslår därför att d(spen,ser för
fortsall egenregiverksamhet inom de allmännyttiga bostadsföretagen får ges med
hänsyn till arbetsmarknadsvillkoren för de anställda. Länsbostadsnämnden i
Skaraborgs län understryker att begränsningsgrunderna när del gäller alt
avgöra om företagens produktion är fullgod från ekonomisk synpunkt bör utformas
så att subjektiva värderingar kan undvikas, t, ex. genom anknytning till
pantvärdet.

Flera remissinstanser, däribland
Svenska kommunförbundel och SABO, anser att den föreslagna dispensperioden är
för kort. Några remissinstanser föreslåratt dispensmöjligheten lämnas
projektvis i stället för periodvis. Vidare anser några remissinstanser atl
dispenslVågan bör handhas av länsbostadsnämnderna och inte som utredningen
föreslagil av bosladsstyrelsen.

Till dem som är kritiska mol de
allmännyttiga och kooperaliva företagens dispensmöjligheler hör
marknadsdomsiolen, NO. statens pris- och kariellnämnd. några
länsbostadsnämnder, länsslyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län.
flillmäklige i riksbanken. SAF. Sveriges advokaisamfiiiid. .Sveriges
industriförbund. SBEF. Sveriges byggmäslareförbund. Sveriges trähusfabrikers
riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. NBD. Svenska företagares riksförbund
och Sveriges fåsiighetsägareförbund.

Marknadsdomsiolen anser del
betänkligt alt som utredningen föreslår särbehandla vissa byggherrekategorier.
Domstolen anser att även enskilda egenregibyggande företag bör kunna komma i
åtnjutande av samma dispensmöjligheler som de allmännyltiga och kooperativa
förelagen. NBD finner, mol bakgrund av den kritik utredningen riktat mot
egenregiproduktion och upphandling ulan anbudslävling, del myckel förvånande
att allmännyttiga och kooperaliva företag föreslås få arbeta just i dessa
former. Statens pris-

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 286

och kariellnämnd anser all de anförda skälen till en
särbehandling inte är så tungt vägande atl ett avsteg från principen om
konkurrensfrämjande upphandlingsformer kan förordas. För att bereda de
allmännyttiga och kooperativa företagen rådrum för att överföra
produktionsresurserna lill annan verksamhet - exempelvis entreprenadverksamhet
uianför del nuvarande verksamhetsområdet -eller i förekommande fall all
avvackla egenregiverksamheten kan det dock enligl nämnden vara motiverat med
dispensmöjligheter under en viss övergångstid. Liknande synpunkler framförs av
NO och länsbosiadsnämnden i Norrbollens län.

Också fullmäkiige i riksbanken
ifrågasiiiter om det finn lillriickligi starka motiv för det föreslagna
undantaget. Utredningens IVämsia icma iir anbudskonkurrens, och mycket slarka
skäl måsle föreligga för all låla vissa bosladsförvaltande förelag bygga i
egen regi ulan föregående markfördelnings-tävling, Hyresgäsiernas riksförbund
anför atl i de hyresförhandlingar, som regelmässigt förs med egenregibyggande
företag, betydande svårigheter uppstår att bedöma skälighelen av uppgivna
koslnader. Del kan i och för sig anföras slarka skäl föratt kommunerna även i
fortsättningen får lillfälle atl uppträda som byggnadsföreiagare. Denna
verksamhei måsle emellertid skiljas från den fastighelsförvaliande. Förbundet
anser därför alt särskilda kommunala produktionsföretag bör upprättas vid sidan
om de allmännyttiga bostadsföretagen. Produktionsföretagen bör i konkurrens med
andra företag tävla på marknaden.

De remissinstanser som i princip
tillstyrker upphandlingsvillkoret är positiva till förslaget att
länsbosladsnämnderna under vissa förutsältningar får medge undantag från nämnda
villkor eller lämnar förslaget utan erinran, Bosiadssiyrelsen anför alt
styrelsen är medveten om att prövningen kan bli vansklig och arbetskrävande men
har inget alt erinra mot förslaget. Länsbostadsnämnden i Uppsala län
tillstyrker förslaget i princip, dock med förbehåll att regeln om undantag från
villkoret om anbudskonkurrens används restriktivt och får gälla generellt för
allmännyttiga, kooperaliva och privata företag. Enligl länsbosiadsnämnden i
Södermanlands län kan del bli svårt att tillämpa denna undantagsbestämmelse.
Det måste ankomma på byggherren/lånesökanden alt göra del sannolikl för nämnden
all förhandlingsuppgörelse verkligen är motiverad, Länsbosiadsnämnden i Örebro
län anser att förhandlingsentreprenad bör kunna godtas endasl i sådana fall
där del bevisligen skulle vara ur alla synpunkler omotiverat all gå ul med anbudstävling.

En del av remissinstanserna, bl, a.
Svenska kommunförbundel. Landstingsförbundei och Svenska riksbyggen. anser
emellerlid all ulredningen har gjort en alltför snäv avgriinsning av
undantagsmöjlighelerna.

Enligl Svenska rikshyggen måste
undanlagsreglerna uilbrmas så all låncmyndigheterna åläggs la slor hänsyn lill
motiveringar som insiktsfulla och erfarna byggherrar lämnar för avsteg från
huvudregeln öppen anbudsin-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 287

fordran. Vidare förutsätter Svenska riksbyggen att
bostadsstyrelsen ges uppdrag atl utforma anvisningar för lånemyndighelernas
avvikelse från regeln om öppen anbudsinfordran och all dessa anvisningar
remitteras lill bygghcrreorganisalioner innan de fastställs. Svenska
kommunförbundel anser atl avgränsningen av undanlagsmöjligheten är för snäv och
hävdar all ell genomförande av utredningens förslag skulle innebära att
bostadsföretag som i stor utsträckning använder sig av IÖrhandling,senlreprenad
skulle tvingas överge en upphandlingsform som åtminstone i vissa fall visat sig
kunna ge förmånligare uppgörelse. LandslingsfÖrbundei erinrar om den statliga
upphandlingskommitiéns förslag all en upphandling kan påbörjas som slulen
upphandling och avslutas som förhandlingsupphandling. En sådan form av
IÖrhandlingsenlre|)renad förenar enligl förbundet .såväl konkurrensmomentets
som förhandlingsmomenteis fördelar. Förbundet rekommenderar atl
lånebestämmclserna utformas så atl etl sådant upphandlingsförfarande blir
möjligt, BPA avstyrker utredningens förslag i denna del och anför all nackdelen
med förhandlingsenlreprenaden främst har varil all del ofia förekommit fall där
entreprenören ägl marken och såll denna på villkor all få utföra bygguppdraget.
Genom alt kommunerna i (brtsiillningen, om utredningens förslag går igenom,
skall förmedla marken bortfaller de favörer entreprenören i dylika läll haft.
Förhandlingsenlreprenaden har många fördelarsom utredningen inle beaktat. Den
erbjuder sålunda bättre möjligheter än fiertalet andra upphandlingsformer till
samarbete mellan i byggprocessen engagerade parter. Liknande synpunkler
framförs av .Svenska byggimdsar-betareförbiindei.

1.1 Upphandlingsförfarandet

Utredningens förslag till regler
för upphandlingen av den statligt belånade bostadsproduktionen har vunnit
anslutning bland ett storl antal remissinslanser. bl.a, byggnadsstyrelsen. RRV,
marknadsdomsiolen. NO. bosiadsstvrelsen. TCO. SBEF. SABO. HSB. .Svenska
riksbvggen. BPA och .Svenska bvggnadsarbeiareförbundei. Sistnämnda
remissinstans anser det dock vara tveksami om länsbostadsnämnderna kan klara
både lånegranskning och upphandlingsgranskning. Flera av remissinstan.serna
har emellertid synpunkler på några av de regler som ulredningen föreslår,

Nö understryker betydelsen av alt
samma öppenhet skapas kring u|ip-handling av bosläder som gäller vid offentlig
upphandling, HSB framhåller atl etl sätt atl nå ökad öppenhei i upphandlingen
är all på lämpligt sätt publicera samtliga relevanta faktorer i
bostadslåneärendel. En publiceringsskyldighet skulle ge vidgad insyn och ge
bosladskonsumenterna möjlighet att bedöma pris mot kvalitet i olika
boshtdsobjekt. HSB föreslår därför en närmare utredning av möjligheterna atl
föreskriva sådan publicering som bosladslånevillkor.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 288

RRV finner del värdefullt atl upphandlingsreglerna
för den statligt belånade bostadsproduktionen så långt möjligt anpassas lill
de riktlinjer för den statliga och kommunala upphandlingen som kan komma all
fastställas på grundval av upphandlingskommitiéns förslag. Ämbetsverket
framhåller atl del i betänkandet förekommer en terminologi som avviker från den
som begagnats av upphandlingskommillénoch anseratl man börsöka uppnå en
terminologi som överensstämmer med den som kommer att ingå i en kommande ny
upphandlingskungörelse, Byggnadssiyrelsen understryker atl uiredningens och upphandlingskommitténs
förslag skiljer sig i fråga om utformning och innehåll på vissa punkter,
Förekomslen av olika regelkomplex skapar osäkerhet och försvårar arbetet med
att åstadkomma enhetliga hjälpmedel för upphandling inom byggandet. De
anvisningar lill upphandlingsreglerna, som bostadsstyrelsen enligt utredningen
skall utarbeta, bör enligt styrelsen knytas lill de anvisningar som kommer alt
gälla ofienilig upphandling.

Bland de rcmi.ssinsiansersom riktar krilik mol
uiredningens förslag märks NBD och Svenska förelagares riksförbund. Sålunda
anser NBD all utredningens förslag endasl kommer atl resultera i omfattande
byråkratisering med åtföljande misshushållning av resurser,

Uiredningens förslag atl entreprenadföretag som
slår utanför den inbjudna kretsen vid begränsad anbudsinfordran skall kunna
lämna anbud har tillstyrkts av fiertalet remissinstanser som yttrat sig i
frågan, bl.a, marknadsdomstolen, NO. bostadssiyrelsen. länsslyrelsen i
Slockholms län och HSB.

Bland dem som avstyrker förslaget märks BPA. som
anför att byggherren bör ha möjlighet all ulesluia entreprenörer som han ej
vill ha affärsförbindelser med. Del kan finnas fiera skäl för en byggherre att
inle anlila vissa entreprenörer såsom bristande solvens, dålig kvalitet på
utfört arbete, tveksamhet om deras möjligheter atl genomföra
entreprenaduppdragel etc. Slockholms kommun pekar på att begränsad
anbudsinfordran kan vara motiverad i de fall då anbudsgivningen är förknippad
med stora koslnader. Om projekieringsbidrag då utgår kan, om byggkonkurrensulredningens
förslag genomförs, bidrag svårligen nekas tillkommande anbudsgivare.

Utredningsförslaget att byggherren skall vara
skyldig all lämna ell lämpligt informationsorgan upplysningar om anbudstävling
föranleder endast i några fall reaktioner från remissinstansernas sida, Enligl
bosladsstyrelsen bör Svensk Byggtjänst kunna fungera som informalionsorgan,
Åtvidabergs kommun ifrågasätter om del är nödvändigt all informalion om aktuell
anbudstävlan sker med särskill informalionsorgan. Redan nu befintliga
informalionsorgan synes, enligt kommunen, ge fullgod täckning,

Uiredningens förslag alt entreprenörerna skall ha
möjlighet alt lämna sidoanbud när byggherren delupp-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 289

handlar
malerial eller lämnar anvisningar för materialval utöver standard- och
funktionskrav har fån ell blandat mottagande. Det råder en viss oklarhet bland
remissinstanserna om vad utredningen föreslagil. Oklarheten gäller dels om
förslaget innebär ell lånevillkor eller ej, dels om del föreligger en avvikelse
mellan förslaget och den föreslagna författningstexten.

Bland de remissinstanser som i princip är positiva
lill förslaget märks marknadsdomsiolen, slalens planverk, SBEF. SABO. Svenska
riksbyggen och Elektriska installaiörsorganisaiionen Elö. Slalens planverk
anseratl utredningens förslag kan bidra lill att hålla materialkostnaderna
nere. Verket framhåller att en omständighet av stor betydelse för
materialkostnaderna också är förekomsten av konkurrens i fråga om produktion
och handel med byggmaterial.

Länsstyrelsen och länsbosiadsnämnden i Västmanlands
län förutsätter atl, även om byggherren motiverar sill val, en väsentligt fördyrande
och hy-reshöjande maierialupphandling kan föranleda avslag på
låneframsiällning-en. Länsbostadsnämnden i Ösiergöilands län anser atl de
regler som giiller för mervärdeskall praktiskt taget har omöjliggjort för
byggherrarna att själva upphandla malerial. Enligt nämndens mening ulgör detta
en konkurrensbegränsning eftersom stora byggherrar tidigare kunnat sluta avtal
med leverantörer på förmånliga villkor.

Enligt BPA torde i dagens utomordentligt hårda
konkurrenssituation i varje fall syftet att använda malerialleveranserna som
konkurrensmedel vara uppfyllt. Betydligt angelägnare är det enligt BPA atl söka
åstadkomma bättre konkurrens mellan olika materialleverantörer. Vidare anför
BPA all del torde bli en i det närmaste omöjlig uppgift för kommunerna att
objektivt granska byggherrens materialval i de fall denne inte accepleral de
alier-nativförslag som entreprenören lämnat i sitt sidoanbud. Flertalet
kommuner torde ej förfoga över de resurser som krävs för en sådan granskning.
Mol denna bakgrund anser BPA alt förslaget knappast är praktiskl genomförbart
och avstyrker detsamma. Svenska riksbyggen anser alt den huvudregel för
upphandling av entreprenaderna som ulredningen förordar också skall gälla som
princip för upphandling av material. Uiformning av undantag är emellerlid
väsentlig. Enligt Svenska riksbyggen ger ulredningen inga rikllinjer som på elt
tillfredsställande sätt garanterar byggherren frihet att ta hänsyn till andra
faktorer än kortsiktigt ekonomiska. Svenska riksbyggen anför vidare att det
finns anledning alt i ett något bredare perspektiv än det som
byggkonkurrensuiredningen hafi att anlägga på frågan, utreda
konkurrens-föruLsättningarna inom byggmaterialindustrin. Liknande tankegångar
återfinns i yttrandet från Svenska byggnadsarbeiareförbundei.

Slalens insiitui för byggnadsforskning anser att
den föreslagna kontrollen lorde vara ytterligt svår atl bedriva på ett
meningsfullt sätt genom atl de uppgifler som redovisas på grund av
förelagsintegraiionen mer har karaktären

19 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 150

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 290

av
löretagsimerna bokföringstransaktioner än prisnoteringar på en marknad.
Bosladsstyrelsen anser sig inle kunna tillstyrka förslaget, om det skall utgöra
eu "lånevillkor" med avslag som yttersta konsekvens. Bedömningen av
en låneförutsättning av här ifrågavarande slag måste bli betungande, subjektiv
och skönsmässig. Fördelarna är osäkra och kan inte antas slå i rimlig
proportion till arbetet, Däremol kan styrelsen godta förslaget i en annan
mening, nämligen om del uppställs såsom en närmast administraliv fö-reskrifi
atl sökanden förbinder sig atl redovisa materialleveransen och motivet föratt
del lägsta anbudet eventuellt inte antagits. WSB tycker att förslaget är
egendomligt. Enligl HSB har byggherren ofta anledning att ställa krav på viss
kvalitet, på säker leverans, på säkerhet för ersättnings- eller
ut-bytesleverans i framtiden, på åtgärdande av reklamationer utan tidsödande
och fördyrande tvist m. m. Uppfyller materialet de krav som kan uppslällas för
alt del skall godkännas vid slatlig belåning, bör byggherren ha möjlighet att
föreskriva dess användning ulan att detla särskilt behöver motiveras och
prövas, NBD anser all kravel kommer alt medföra stor osäkerhet för byggherrarna
och att det i praktiken torde medföra atl dessa inle har någon frihet atl välja
materialleverans.

Förslaget atl personer som är all anse som jäviga
inte deltar i handläggningen av e n t re p re na d u pp ha nd-lingar tillstyrks
av marknadsdomstolen. Nö, bostadssiyrelsen. Svenska byggnadsarbeiareförbundei.
Sveriges advokatsamfund. Svenska riksbyggen, BPA m. ,fl.

NO anser regeln vara myckel viktig såsom en garanti
för opartiskhet vid anbudsprövningen, Sveriges advokaisamfund anför alt det kan
synas vara en självklar regel att person som i byggherreföretag handlägger
entreprenad-upphandlingsärende inte skall tillåtas ta befattning härmed om han
samlidigt är knuten till något av de anbudgivande företagen genom anställning,
förtroendeuppdrag eller ägarinlresse. Denna regel har dock inte alltid respekterats,
varför en uttrycklig lagbestämmelse härom kan vara väl motiverad, BPA instämmer
i storl i de motiv som anförs för förslaget men anser all anställningsvillkoret
bör begränsas, Enligl BPA bör villkoret endast omfatta personer i ansvarig
slällning inom de anbudsgivande företagen. Samma uppfattning har även Svenska
byggnadsarbeiareförbundei och Svenska riksbyggen. Svenska
byggnadsarbeiareförbundei anser att det skulle vara orimligt om en
byggnadsarbetare skulle vara utestängd från vissa kommunala förtroendeuppdrag
endast därför atl han är byggnadsarbetare. Efiersom förmedlingsorganet i vissa
fall skall bedöma åtgärder vidtagna av kommunens bostadsföretag bör enligt
Norrköpings kommun även jävsreglerna på detta område ses över.

Enligt länsbosiadsnämnden i Södermanlands län, som
tillstyrker förslaget, kan problem uppstå vid lillämpningen av regeln, om
exempelvis någon i anbudsgivningen deltagande anseratl jävig person har
deltagit i prövningen av anbuden och anmäler della til! länsbostadsnämnden.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 291

Enligt NBD bör man i detla sammanhang hålla isär
kommunala och enskilda förelag. De kommunala företagen är nämligen som regel
utpriiglade förvaltnings- och byggherreförelag, som sköter sin upphandling
närmast för andras räkning och för hyresgästerna. Del är delta handlande för
andras räkning som motiverar jävsregler för kommunala företag. För enskilda företag
gäller det däremol all åsladkomma en bästa lösning för egen räkning inom de
ekonomiska ramar som självkostnadsföretagen lämnar. Man kan då inte gäma
förbjuda företagen atl använda egna resurser och förklara en företagare så att
säga jävig mot sig själv, vilket är en helt orimlig och av naluriiga skäl
hiiiills okänd användning av jävighetsbegreppel. Även SBEFär inne på liknande
tankegångar och pekar på alt många byggföretag inom samma organisation fungerar
som byggherrar, producenter och förvaltare.

Några remissinstanser, däribland marknadsdomstolen,
bosladsstyrelsen, och länsslyrelsen i Norrboiiens län. tillstyrker uttryckligen
del av utredningen föreslagna systemet för redovisning av anbud och upphandlingsbeslut.

Juridiska avdelningen I Slockholms kommun
framhålleratl utredningens förslag skulle innebära att vissa uppgifter, bl, a,
anbudsgivarens namn och anbudsbelopp, blir - lill skillnad från vad som gäller
i dag - offentliga handlingar. Avdelningen erinrar om innehållet i 34 ;;
sekretesslagen och anför alt innebörden av denna paragraf i korthet är all
handlingar i upphandlingsärendet inte far utlämnas förrän ärendet slutförts
utan tillstånd av den myndighet som handlägger ärendet. Myndighet äger dock om
anledning därtill föreligger besluta alt handlingar även efter denna tidpunkt inte
får utlämnas utan myndighetens tillstånd.

BPA vill inle avstyrka förslaget men undersiryker
alt den granskningsprocedur som åläggs kommunerna kommer all ställa stora krav
på i upphandlings- och byggtekniska frågor kunnig personal. Både byggherrar
och entreprenörer bör nämligen ha rätt alt kräva atl den granskning av anbud
som skall göras av kommunerna blir objektivt och sakkunnigt genomförd saml alt
den sker inom sådan tid att byggnadsärenden inle därigenom fördröjs. För att
uppfylla dessa krav torde etl slort antal kommuner behöva nyanställa personal.

Vad utredningen, med erinran om
byggindustrialiseringsulredningens förslag i ämnet, har anfört om utveckling
av programmerings- och värderingsmetoder har föranlett kommentarer av några
remissinstanser, Slalens planverk delar utredningens uppfattning och är för
sin del berett alt aktivt della i etl sådani utvecklingsarbete.
Bostadssiyrelsen anser att byggherrar och kommuner är i stort behov av råd och
anvisningar i frågor rörande programskrivning och upphandling av bosläder. En
samordning bör ske av pågående utvecklingsprojekt inom bl. a. sl;itens
planverk, byggforskningsinslilutet och bostadssiyrelsen med beaktande av
erfaren-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 292

heter
inom området, främsi hos vissa byggherrar, entreprenadföretag och kommuner. En
lämplig form härför kan vara bildandet av en sådan kommitté som
byggindusirialiseringsutredningen föreslog. Styrelsen är beredd att medverka i
ett arbele av detta slag. Med hänsyn lill arbetets karaktär av forskningsuppgift
bör ett särskill ulredningssekretariat med anknytning lill byggforskningen
biträda kommillén. Styrelsen finner det samlidigt angeläget atl framhålla alt
utvecklandet av allmänt tillämpbara och godtagbara system för programskrivning
och utvärdering av bosläder och bostadsområden synes vara förenat med stora
svårigheter,

BPA understryker viklen av alt byggherrens
förfrågningsunderlag är så klart och entydigt atl entreprenören därav kan
ulläsa entreprenadens om-lätlning, kvalitetskrav och andra villkor för
uppdragets genomförande. Byggnadsstyrelsen anser att de föreslagna
utredningsuppgifierna bör innefatta även annat byggande än bostadsbyggande,

7.8
Lånemyndigheternas prövning av nybyggnadsprojekt

Uiredningens förslag om vissa ändrade regler för
lånemyndigheternas prövning av nybyggnadsprojekt i syfte atl öka långivningens
användbarhet som medel att nå låga kostnader i bosladsbyggandet har fått ett
blandat mottagande.

Flertalet remissinstanser delar utredningens
uppfattning alt en ökad vikt bör läggas vid kostnadsprövningen. Till denna
grupp hör bosladsstyrelsen. flertalet länsbosladsnämnder, länsslyrelserna i
Slockholms. Väsiernorrlands saml Norrbollens län. flerialet av de kommuner som
uttalat sig i frågan, boendeutredningen, Svenska kommunförbundel. TCO, S.ABO
och Svenska byggnadsarbeiareförbundei.

Svenska kommunförbundet anför all långivningen i
högre grad än f n. bör kunna utnyttjas som ett medel att nå lägre kostnader i
bosladsbyggandet. Förbundet tillstyrker därför den föreslagna skärpningen av
kraven på vad som skall godtas som skäliga produktions- och
förvaltningskostnader. Samtidigt framhåller förbundet alt de vidgade
arbetsuppgifter som de kommunala förmedlingsorganen föreslås få, kommer att
ställa slora krav på personella och därmed också på de ekonomiska resurserna.
Förbundet förutsätter därför atl man så långl möjligt söker förenkla
handläggningsföiiärandel. Även TCO framhåller att utredningens förslag leder
lill ökade granskningsuppgifter för kommunerna och atl delta sannolikt kommer
att öka kommunernas administrativa kostnader. Delta bör emellertid enligt
TCO:s uppfattning ses i förhållande till de positiva effekter på effektivitet
och kostnader i bostadsbyggandet som utredningens förslag bör leda lill,

Slalens institut for byggnadsforskning. HSB,
Svenska riksbyggen och BPA är tveksamma till förslaget om en skärpt
koslnadsprövning.

Statens
insiiiul för byggnadsforskning anser allmänt alt ulredningen i alltför

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 293

hög grad koncentrerat sig pä prisfrågor, Mol bakgrund av
all myndigheternas kontroll av bostadsprojekt i samband med låneansökan avser
relationen mellan pris och kvalitet synes del enligl institutet betänkligt atl
ulredningen enbari uppehållit sig vid prisfrågan och lämnat kvalitetsfrågor
utan närmare behandling. Lånereglerna ger endasl i begränsad utsträckning en
styrning mol i kvalitetshänseende eftersträvansvärd bostadsproduktion. Med en
effektiv priskontroll och priskonkurrens kan således staten, generellt eller i
enslaka läll, länkas stödja en från kvalilelssyiipunki icke önskvärd bostadsproduktion,
förulsalt atl den fyller de krav som ställs beträffande kostnaderna.

Enligt HSB är kostnadsprövningen
integrerad med bedömningar och bestämningar av låneunderlag och pantvärde.
Skall kostnadsprövningen göras efter andra grunder än de som nu tillämpas,
måste en total översyn av bostadslånegivningen föregå en sådan ändring, HSB
anför vidare att en utökad koslnadsprövning hos de lånebeviljande myndigheterna
innebär en ökad administration. Detta kan vara motiverat om
produktionskostnadsnivån generellt sänks. Huruvida så kan bli fallet måste
också bedömas i en total översyn av bostadslångivningen. Svenska riksbyggen ansluter
sig till utredningens principiella ambition i fråga om granskningen av
nybyggnadsärenden. Av liera skäl kan emellertid inle Svenska riksbyggen dela
utredningens något optimistiska syn på möjligheterna atl med lånemyndighelens
hjälp nå resultat. BPA är tveksam till bl, a, möjlighelerna alt i
anbudsunderlagel precisera anbudslörulsättningarna så noggrant att de kan
ulgöra underlag för lasl anbudssumma.

Bland de remissinslanser som är
negativa lill förslaget märks SBEF. Svenska bankföreningen, NBD. och Sveriges
fästighelsägareförbund. SBEF delar inte uiredningens förhoppning om atl en
utvidgad kostnadskontroll kan leda till lägre hyror på sikt. Risken är iviirtom
uppenbar att myckel strikt kostnadskontroll från slatens och kommunens sida kan
medföra att hyresnämndernas prövning av bruksvärdet försvåras. Hyresnämndens
arbele kan genom en strikt kostnadskontroll beskäras så lillvida, att
prövningen i nämnden kan förskjutas till all bli en koslnadsprövning snarare än
en bedömning av bruksvärdet. En sådan utveckling innebär en återgång lill
hyresregleringen med alla de avigsidor som den medfört. Svenska bankföreningen
an.ser del i och för sig angeläget att man söker öka incitamenten till skärpt
kostnadsmedvetande och noggranna kalkyler. Enligt föreningens upplänning måsle
man emellerlid söka nå dessa mål med andra metoder än som föreslås i
betiinkandet. Enligt Sveriges fäsiigheisägareförbund lorde utredningens
förslag, förutom att del leder lill etl ökal "byggkrångel'" vara ulan
betydelse för bostadskonsumenten enär prisbildningen bctriifiandc det
nyproducerade bosiadsbeståndel enligl hyreslagens bcstiimmcfser sker med
utgångspunkt från lägenhetens boendevärde. Förbundet erinrar också om all
föredragande departemenischefen som skäl för införandet av de nya

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 294

bestämmelserna åberopade atl en
produklionskosinadskontroll inte i tillräcklig grad torde stimulera till ett
rationellt och billigt byggande.

Till utredningens uppfattning atl förändringar
i projektels uiformning och koslnader inle skall godtas i den omfattning som
nuvarande låneregler möjliggör ansluter sig fiertalet av de remissinslanser
som uttalat sig i frågan. Dit hör bosiadssiyretsen, flerlalei
länsbosladsnämnder, länsstyrelserna i Slockholms. Västernorriands och Norrbollens
län. flerlalei av de kommuner som uttalat sig i frågan och Svenska
byggnadsarbetareförbundet.

Uiredningens förslag att utvidgade
regler som gäller förbi, a. gruppbyggda småhus till alla låneärenden med två
beslut tillstyrkes av bl.a, bosladsstyrelsen. flerlalei länsbosladsnämnder som
uttalat sig i frågan, samt länsstyrelserna I Väsiernorrlands och Norrboiiens
län. Bosiadssiyrelsen. som instämmer i all större krav bör ställas på den
preliminära redovisningen och att pro-jekiförändringarav större omfattning inte
bör ske ulan att länsbostadsnämnden lått tillfälle till prövning, finner det
angeläget atl kommunerna och länsbostadsnämnderna på elt tidigare stadium än nu
lår kännedom om ett projekts ekonomiska förutsättningar för att på så sätt
kunna medverka i en bedömning av projektet och kunna påverka det i ekonomiskt
fördelaktig riktning, Enligl länsbosiadsnämnden i Malmöhus län är nuvarande
ordning orimlig. För ett småhusgruppområde med t. ex. 100-200 lägenheter kan
försäljningspriset för hela projektet fastställas i den preliminära prövningen
trots atl det omfatlar ett fiertal olika typer, men för ett litet
konventionellt flerfamiljshus med 20-25 lägenheter gäller inte samma regel.

Länsbosladsnämnderna i
Södermanlands och Väsierbollens län. som båda lillslyrker uiredningens förslag,
pekar på vissa problem i sammanhanget, Länsbosiadsnämnden i Södermanlands län
anför att när det gäller ett gruppbygge kan byggherre, som omgående säljer
husen, uppfylla villkoret genom att "ta förlusten",dvs, skillnaden
mellan vad länsbostadsnämnden fastställer som högsta godtagbara
produklionskoslnad och vad han själv uppger vara den slutliga kostnaden. När
det gäller fierfamiljshus är situationen annorlunda. En egenregibyggande
byggnadsföretagare kommer ifrån risken för avslag på slutlig bostadslåneansökan
genom att endast uppge godtagbar kostnad. Andra byggherrar har gjort en
upphandling som de är bundna av. Om en sådan byggherre inte lyckas hålla
kostnaderna inom den ram som den föreslagna regeln sätter, skulle resultatet
bli alt länsbostadsnämnden måste avslå slutlig låneansökan. Konsekvensen därav
blir att de boende får betala högre hyra än om bostadslån, trots kostnaderna,
hade beviljats. Enligl länsbosiadsnämnden i Väsierbollens län kan den
föreslagna regeln göra all det blir svårare att följa länsarbetsnämndernas
igångsättningsplanering. Redan tidigare har det i många låneärenden varit fråga
om ett val mellan att å ena sidan avdela erforderiig lid för fullgoda
förberedelser och att å andra sidan påbörja byggei vid förelagd tidpunkt.
Förberedelsearbetena kom-

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 295

mer
genom utredningens förslag att öka i en sådan omfattning att man enligt
nämndens mening inle kan räkna med alt kunna sätta in nya projeki i stället för
de fierfamiljshusprojekt eller småhusgruppbyggen som slopas eller uppskjuts.
Nämnda konsekvenser bör emelleriid enligl nämnden inte hindra ett genomförande
av utredningens förslag.

Enligt slalens institut för byggnadsforskning kan
utredningens förslag om krav på oförändrat projekt från och med lidpunkten för
preliminär ansökan om bostadslån medföra belydande nackdelar som sammanhänger
med en oflexibel byggprocess. Enligt institutet kwn en viss förbättring av
tillförlitligheten i uppgifierna i den preliminära ansökan åstadkommas genom i
princip oförändrade projeki mellan preliminär och slutlig ansökan samt genom
atl tyngdpunkten i granskningen förläggs till den preliminära ansökan. En
sådan princip kan dock samtidigt medföra atl från andra utgångspunkter
önskvärda förändringar i projekten, betingade av t, ex, marknadsförändringar,
inte sker. En ofiexibel byggprocess kan innebära alt belydande problem uppstår
i dessa avseenden. Särskilt torde detta vara angeläget belräffande
bostadsprojekt som är slora och har lång produktionstid och i
marknadssituationer med svårigheter att prognostisera efterfrågans utveckling.

Uiredningens förslag till ändrade former för
kostnadsredovisningen har mött kritik från många remissinstanser. Bland dessa
märks bosladsstyrelsen. många länsbosladsnämnder. länsslyrelsen I Väsiernorrlands
län. Svenska bankföreningen. BPA och Svenska riksbyggen. Bostadssiyrelsen
instämmer i att redovisningssystemet kan behöva utvecklas och är beredd atl
medverka i ett sådant arbele men avstyrker uiredningens förslag om tre
kostnadsredovisningar. Redovisningen bör enligl styrelsen, liksom nu sker,
lämnas i anslutning till preliminär resp, slutlig ansökan. Enligt länsbostadsnämnden
i Norrbottens län bör en fullständig kostnadsredovisning göras i samband med
det preliminära beslutet. En omprövning efter tre månader från stari skulle
innebära att lånemyndigheten sattes i en omöjlig situation, Alla ansträngningar
bör i stället inriktas på att kostnadsredovisningen före preliminärt beslut
blir så fullständig som möjligt.

Enligt BPA är utredningens förslag onödigt
krångligt och omständligt. En låneprövning enligt denna modell skulle medföra
ökal administrativt arbete lör såväl byggherrar som kommunala och statliga
lånemyndigheter samt en ytteriigare förliingning av låneärendenas handläggning.
Det finns dessutom risk för alt störningar uppstår vid genomförandel av
byggnadsprojektet. Byggnadsarbetena påbörjas i regel så snart preliminärt
lånebeslut meddelats, ibland tidigare på dispens. Enligt den föreslagna
ordningen skulle igångsättning i regel ske sedan preliminärt lånebeslut
meddelats på basis av kostnadsredovisning I, Om sedan
finansieringsförutsättningarna enligt kostnadsredovisning Il iindras och
ställiga lån ej lämnas, kan detta omöjliggöra eller i varje fall försvåra
projektets genomförande. Elt genomförande av förslaget

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 296

skulle enligl Svenska bankföreningen innebära alt inan
inför etl slort osäkerhetsmoment beträffande fastigheternas slutliga
finansiering. Denna osäkerhet skulle i sin tur försvåra den kortfristiga
kredilgivningen för bostadsprojekt under byggnadstiden,efiersom bankinsliiulen
inte kommeratl veta vilka projekt som kommer att få avlyft till statligt
bostadslån. För färdigställda fastigheter som i enlighel med utredningens
förslag inle skulle få stalligl bostadslån skulle slora finansieringsproblem
uppkomma, efiersom möjlighelerna atv uppbringa alternativa finansieringskällor
är begränsade.

Svenska riksbyggen anför atl det
inte kan vara riktigt att i del tidiga skede då kostnadsredovisning 11 skall
lämnas som villkor för statligt lån låsa en kostnadsnivå som i realiteten är
beroende av faktorer som då inte är kända. Projekt som planerats och många
gånger påbörjats med tanke på att statligt lån skall erhållas kan utvecklas på
etl sådant säli all de måste avbrytas eller fullföljas utan statlig belåning.

Förslaget om enhetlig redovisning
av produktionskostnader har fåll etl posilivi mottagande bland
remissinstanserna.

Boendeutredningen finner det mycket
angeläget att en enhetlig produk-lionskostnadsredovisning vid låneansökan
kommer till slånd. Det av ulredningen föreslagna systemet för kostnadsredovisning
synes enligt boendeutredningen avsevärt kunna öka möjlighelerna att jämföra
olika nybyggnadsprojekt i kostnadshänseende. En sådan ökad kunskap bör på sikt
kunna öka konkurrensbelingelserna i bostadsbyggandel på elt lör bostadskonsumenlerna
posilivi säli.

Hyresgäsiernas riksförbund anför
atl de praktiska svårigheterna vid hyresförhandlingar i fråga om nya
bostadsområden sammanhänger med bedömningar av produktionskostnaderna, Enligl
förbundet bör det klart framgå av redovisningen vad som är atl hänföra lill
dels exploaterings- och egentliga byggnadskosinader, dels låneunderlag,
panlvärde och överkoslnader.

Statens institut för
byggnadsforskning finneratt ändringar av det system som f n. tillämpas är
motiverade från olika utgångspunkter. Samtidigt framhåller institutet att del
bedömningssätt och den metod lör kostnadsuppskattning (pantvärdemetoden), som
återspeglas i del blanketimalerial som används i samband med låneansökan, är
etl resultat av en programmatisk bedriven utveckling under en följd av år,
varvid ofullkomligheler rättals lill efier hand de kommii till kännedom, Della
innebär bl, a, all nuvarande syslem är svåröverskådligt och komplicerat. Del
synes därför enligl institutet motiverat att i samband med de förändringar
ulredningen föreslår inte endast företa deljusieringar i systemet ulan ta upp
del lill prövning i sin helhel. Med hänsyn till alt låneansökningarna är den
enda ofléntligt tillgängliga ekonomiska redovisningen av bosladsbyggandet bör
man också överväga om inte andra intressenter (t, ex, byggherrars och brukares)
informationsbehov kan tillgodoses med låneansökningshandlingarnas hjälp.

Bostadsstyrelsen och .statens instilut for
byggnadsforskning framför synpunk-

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 297

ler
på det s. k. BSAB-systemet. Bosiadssiyrelsen framhålleratl systemet ännu inte
nått sådan användning i producentledet att någon redovisning kan påräknas i
systemets detaljerade termer. Till en översiktlig nivå bör dock styrelsens
redovisningsblanketler kunna anpassas. Enligt slalens institut fUrbyggnadsforskning
är inte utredningens argument och analys beträffande lillämpningen av
BSAB-systemet tillräckliga. Institutet pekar på svårigheten all bedöma det
föreslagna systemets tabeller.

Det råder delade meningar bland remissinstanserna
om uiredningens förslag atl bostadslån inle skall få beviljas med mindre
kommunen tillstyrkt ansökan om lån med avseende på produktionskostnaden. Bland
de remissinstanser som ställer sig positiva till förslaget återfinns länsbostadsnämnderna
i Södermanlands. Kristianstads. Malmöhus och Kopparbergs län, länsstyrelsen i
Stockholms län. samtliga kommuner som ullalat sig i frågan, samarbetsnämnden i
Sollefteå kommunblock och BPA.

Enligl länsbostadsnämnden i Malmöhus län är
förslaget i överenssiiimmelse med de principer som kan anses önskvärda men det
kommer i praktiken inle alt innebära någon ändring av nuvarande ordning.
Däremot skulle kanske den kommunala aktiviteten öka om lån till flerfamiljshus
inte kunde beviljas med mindre kommunen lämnat sin borgen. Malmö kommun framhåller
all kommunen redan i dag granskar produktionskostnaden i samband med såväl
preliminär som slutlig låneansökan. Vad som däremot saknas är fast anknytning
mellan beräknade erforderliga hyror och bruksvärdehyror. Bruksvärdehyror borde
enligl kommunen fastställas i samband med behandlingen av den preliminära
låneansökan. Enligt BPA finns det en viss risk all låneärendena inte blir
likformigt bedömda inom olika kommuner, beroende på bl.a. skillnader i möjlighet
att ställa erforderlig expertis till granskningsorganets förfogande.

Bosladsstyrelsen. Skånes handelskammare. NBD.
Svenska rikshyggen och Svenska byggnadsarbeiareförbundei hör till dem som
avstyrker förslaget. Det är enligt bostadssiyrelsen givet alt kommuns
ställningstagande i form av elt avstyrkande av här ifrågavarande anledning
måste anses väga lungi. Från della förhållande är det emellertid enligl
styrelsen ett långt steg till atl bostadslån inte skulle få beviljas om
avstyrkande skett. Erfarenheten visar atl del inle är rimligt att
lånemyndighelerna under alla omsiiindighcier skall vara berövade möjligheten
att bevilja lån trots alt avstyrkande skett. Enligl NBD skulle förslaget endasl
medföra en administraliv dubbelkonlroll som sannolikl inte för nämnvärd effekt
på bostadskostnaderna. Svenska riksbyggen anser all förslaget skapar risker
för olikartad bedömning i olika delar av landet. Enligt Svenska
byggnadsförbundet förefaller det inte motiverat alt frånta länsbostadsnämnderna
möjligheten all i särskilda fall godkänna produktionskostnader som avstyrkts
av kommunen. Förbundet anför all utredningens förslag medför risk för
godtyckliga variationer.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 298

7,9 De allmännyttiga bostadsföretagen

Utredningens förslag all bara hel
kom munala företag skall godkännas som allmännyltiga i bostadslånesammanhang
har fåll ett blandat mottagande.

Till dem som uttalat sig posiiivt
om förslaget hör bosladsstyrelsen. fleialet länsbostadsnämnder, några av de
hörda kommunerna, boendeutredningen. SBEF. SABO. NBD. Sveriges
fäsiigheisägareförbund och Svenska förelagares riksförbund.

Bostadssiyrelsen instämmer i
utredningens uppfattning atl övervägande skäl talar för alt de allmännyttiga
bostadsföretagen som producerar bostäder skall vara helkommunala. Den
föreslagna övergångstiden är enligl styrelsen rimligt avvägd. SABO finner att
vad utredningen anfört i fråga om styrelsesammansättning och ägarelörhållanden
eller övriga villkor för godkännande av allmännyttiga bostadsförelag är väl
ägnat att ligga till grund för beslut och åtgärder. Den hittillsvarande
utvecklingen har entydigt visat atl förulsätlningar numera föreligger för en
renodling av de allmännyttiga bostadsföretagen så att hela styrelsen utses av
kommunen. Inte minsl den klarhet och entydighet som erhålles i fråga om
upphandlingsfrågor eller förvaltningsfrågor gentemot entreprenör, konsult eller
förvaltningsföretag talar enligt SABO myckel starkt för den föreslagna
lösningen.

Enligt länsbosiadsnämnden i Örebro
län finns det inget behov av att organisationer och företag går in som
delägare i allmännyttiga bostadsföretag eller är tillförsäkrade representation
i allmännyttiga företags styrelser. Kommunens uppgifter inom bostadspolitiken
är av sådan natur och betydenhet att det enligl nämndens mening är uppenbart
att de allmännyttiga bostadsföretagen skall ses som kommunala organ för
genomförande av bostadspolitikens intentioner. Länsbosiadsnämnden i Stockholms
län framhåller att en förändring av förelagets formella status givetvis inte
hindrar atl man samarbetar med och köper tjänster av de rikskooperativa
företagen, bl.a. när det gäller bostadsförvaltningen. Länsbosiadsnämnden i
Jönköpings län anser att den initiativförmåga som visals av vissa icke
helkommunala företag talar för att övergångstiden bör vara minsl den föreslagna
och att den undantagsvis bör kunna utsträckas,

Slockholms kommun anser att
reglerna för de allmännyttiga företagen bör utformas så att reglerna inte
hindrar en styrelserepresentation för hyresgäster och de anställda inom resp.
förelag.

Svenska koinmunfdrbundei och
Landsiiiigs/örbiindei anser alt existerande allmännyltiga företag med
minoritetsintressen bör få forisätta sin verksamhet, inkl,
nybyggnadsverksamhet, men att nya sådana företag inle bör bildas. Förbunden
anför alt de skäl som ursprungligen motiverade bildande av helkommunala
bostadsföretag i dag inie längre är giltiga. Det finns därför enligl förbunden
ingen anledning att nya icke helkommunala allmännyltiga bostadsföretag bildas.
Förbunden anser däremol att tillräckliga skäl saknas

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 299

för
att ombilda befintliga icke helkommunala företag om dessa företag lår kommunens
uppdrag atl forisätta som byggherrar, Länsslyrelsen i .Stockholms län anser det
beriitiigat all som allmännyttiga företag i samband med den statliga
långivningen endast godta sådana som är helt kommunägda och vars
styrelserepresentanter är utsedda av kommunen. Länsstyrelsen anser dock all det
bör beredas utrymme lör kommuner som så önskar att i fbrt-säitningen behåfla
minoritetsintressen i bofagen.

Länsbostadsnämnden i Kopparbergs län.
länsslyrelserna i Ösiergöilands och Norrbollens län. några av de hörda
kommunerna, LO. Hyresgäsiernas riksförbund, HSB. Svenska riksbyggen. BPA, SSU
och Svenska byggnadsarbeiareförbundei. hör till de remissinstanser som är
kritiska lill utredningens förslag.

HSB anser att utredningens förslag till nya regler
för godkännande av förelag som allmännyttigt innebären direkt ingrepp i den
kommunala självstyrelsen. Huruvida ett sådant ingripande är grundat på så
allvarliga bosladspoliliska överväganden att det inle bör utredas samtidigt
med övriga problem rörande den kommunala kompetensen framgår knappast av vad
ulredningen anfört. Frågan bör enligt HSB:s mening behandlas i delta större
sammanhang. Då erfarenheterna av nu gällande regler som utredningen framhållit
är goda bör rikskooperativa organisationer allt forifarande kunna ingå som
delägare i allmännyttiga företag och ha rätl att utse styrelserepresentanter.
Också Svenska riksbyggen anser att det är etl förhastat ingrepp i den kommunala
självbestämmanderätten att utan en systematisk prövning frånta kommunerna
rätten att själva avgöra om man önskar arbeta med helkommunala företag eller
tillsammans med någon minoritetsdelägare. Enligt Svenska riksbyggen borde
ulredningen ha analyserat de allmännyttiga företagens ställning i elt läge då
uiredningens förslag om markvillkor, upphandlingsnormer och jävsregler
genomförts.

Det
är enligt Svenska byggnadsarbeiareförbundei svårt att förstå utredningens
brist på intresse för den roll folkrörelseföretag som Svenska riksbyggen och
HSB kan spela genom atl kommunerna får möjlighet alt engagera dem i de
kommunala bostadsföretagen, särskilt som del enligt förbundet inte framkommit
några önskemål i den riktning som utredningen föreslår från någon kommuns eller
något av de berörda bolagens sida. Vill ett kommunall bolag som något av de rikskooperativa
organisationerna är delägare i inle ha dem med längre så varken vill eller kan
organisationerna hålla sig kvar. Den frågan har emellertid inle aktualiserats
någonstans. Förbundei hemsläller, att frågan om de rikskooperativa
självkoslnadsföretagens möjligheter att forisätta samt utbygga sitt samarbete
med kommunerna i allmännyttiga förelag inle allvariigt prövas.

Hyresgäsiernas riksförbund anser att utredningen
inle har visat att de allmännyttiga företag som HSB och Svenska riksbyggen
förvaltar skulle utgöra en fara för att konkurrens på byggmarknaden inte kan
upprätthållas, i synnerhet om de underkastas samma regler för upphandling som
gäller för

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 300

övriga
företag. Där den lokala marknaden så tillåter finner förbundet del vara väl
motiverat att vid sidan av kommunala företag även tillåta allmännyltiga
förelag förvallade av de rikskooperaliva organisationerna. SSU anser att
ulredningen genom sitt förslag underkänner verksamheten i de allmännyltiga
bostadsförelag som i dag finns etablerade mellan kommunerna och
folkrörelseföretagen, trots att utredningen finner många berömmande ord om
samarbetet mellan kommuner och folkrörelseföretag i allmännyttiga
bostadsförelag. SSU tror inte att enbart helkommunala bostadsföretag är
tillräckligt för att klara del allmännyttiga bostadsbyggandel i en kommun.
Konkurrensen mellan allmännyttiga bostadsföretag med olika ägarstruktur
möjliggör ett kostnadspressande förhållande som gynnar bostadskonsumenlerna.
De föreslagna reglerna för upphandling och jäv torde komma all bidra till all
etl fulll lillfredsslällande resultat uppnås. Även BPA noterar att utredningen
efier att ha redovisat så gott som enbart positiva intryck av HSB:s och Svenska
riksbyggens insatser i de allmännyttiga företagens verksamhet föreslår att de
skall utestängas därifrån som delägare.

När det gäller kommunernas förutsättningar att
fullgöra uppgifierna på bostadsförsörjningens område kan det enligl
länsbosiadsnämnden i Kopparbergs län anföras alt alla kommuner ännu inte är
lika stora och all alla inle har lika förulsätlningar. Alt t, ex.
bosiadskooperationen, med lång erfarenhet och stor sakkunskap, ställs utanför
synes mindre välbetänkt. Länsslyrelsen i Norrboiiens län förordar all gällande
regler inom detta område beslår oförändrade eller, om uiredningens förslag
ändock anses böra genomföras, förses med dispensregler, Helsingborgs kommun
anser all eftersom de lokala förhållandena är myckel skifiande, del bör ankomma
på kommunerna alt avgöra i vilken utslriickning och i vilken form de befintliga
halvkommunala förelagen skall få fortsätta sin verksamhet. Det bör därför bli
beroende av kommunernas ställningstagande om och när en ombildning av de
halvkommunala företagen skall äga rum.

Stiftelsen Stockholms siudenlbosiäder undersiryker
alt en förutsättning för den av statsmakterna avsedda kommunaliseringen av
studentbostadsföre-lagen är alt Stockholms studentkårers centralorganisation
(SSCO) och hyresgästerna tilllörsäkras i varje fall minoritetsrepresentation i
styrelse och utskott. Farhågor har uttryckts alt en försäkran om dylik
representation inlagen i slifielsens stadga skulle slå i slrid med
byggkonkurrensulredningens förslag.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 301

8,
Ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

8,1
Hyresgästernas inflytande vid sanering av bostadshus m. m.

8.1,1
Gällande räll

Ilar bostadslägcnhcl i hus som tillhör annan än
staten eller kommun inte den lägsta standard som kan godtas, får enligl 2 s
första styckel bosiadssaneringslagen (1973:531, BSL) hyresnämnd på ansökan av
kommun meddela ägaren s, k, upprustningsåliiggande, Sådani åläggande, som
innebär all ägaren blir skyldig alt vidta den åtgärd som behövs för atl
lägenheten skall uppnå lägsia godtagbara standard, får meddelas endast under
förutsättning att lästighelen med hänsyn lill kostnaden för den åtgärd som
avses med åläggandet kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte (5 > BSL).
Brister lörulsättningarna förall meddela upprustningsåläggande, får nämnden i
stället meddela förbud mot atl lägenheten används för bostadsändamål, s. k.
användningslörbud (jfr 6 ; BSL),

Regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer meddelar bestämmelser om vad som
skall förstås med lägsia godtagbara standard (2 > tredje stycket BSL),
Enligt kungörelsen (1973:532) om lägsta godtagbara standard för bostadslägenhet
i vissa fall skall bostadslägenhet anses ha lägsta godtagbara standard, om den
är försedd med anordning inom lägenheten för (1) kontinueriig uppvärmning, (2)
kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien, (3)
avlopp lörspillvatlen, (4) personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ
samt badkar eller dusch, (5) försörjning med elektrisk ström för normal
hushållsförbrukning och (6) matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp,
förvaringsutrymmen och avslällningsylor (2 ;; första styckel), 1 viss
utsträckning får avvikelse göras från de krav som sålunda ställts upp. Bl, a.
kan det i vissa fall vara tillräckligt att toalett finns all tillgå i nära
anslutning till lägenheten och att anordning för bad eller dusch finns i huset
(3 v).

Enligt 54

För rivning av byggnad inom stadsplanelagi område
krävs enligl 54 samma lag, om förbud mol rivning är
påkallat från bosiadsförsörjningssynpunki eller för bevarande av
kullur-hisioriskl eller miljömii,ssigl värdefull bebyggelse. Rivningsförbud får
meddelas lör en lid av högst tre år. Det kan förlängas med högst två år, om

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 302

det
föreligger synnerliga skäl. Har rivningsförbud meddelats, krävs byggnadslov lill
rivning även om byggnaden inte är belägen inom stadsplanelagt område (54 > I
mom, tredje styckel byggnadsstadgan i lydelsen enligl SFS 1973:1086), Elt av
syflena med de nya beslämmelserna är atl hindra att etl sådant hus rivs som
enligt kommunens planer bör rustas upp och beträflände vilket kommunen
förhandlar med ägaren om upprustning. Den antagna rivningsregleringen tillkom
som ett provisorium i avbidan på resultatet av bygglaguiredningens (K 1969:55)
arbete. I förarbetena uttalas all del skulle vara vanskligt atl utan en mera
allsidig utredning som underlag genomföra, inom ramen för
byggnadslagstiftningen, en ordning varigenom möjlighet öppnas all mer generellt
hindra rivning (prop. 1973:196 s, 29),

Av iniresse är också de jämkningar i rivningsregleringen
som genomfördes samtidigt med lagstifiningen om bostadssanering. Till 56 ;;
byggnadsstadgan fogades ell nytt moment - 4 mom, - av innebörd att, om ansökan
om upprustningsåläggande enligt BSL är föremål för prövning, byggnadslov till
rivning av byggnad som avses med ansökningen inte får meddelas förrän frågan om
åläggande avgjorts slutligt. Har upprustningsåläggande utfärdats och har
åläggandel inle förfallit, för lov lill rivning av byggnad som avses med
åläggandet inte heller meddelas (SFS 1973:548).

1 della sammanhang skall också anmärkas atl
bygglagutredningen i sitt betänkande Markanvändning och byggande förordar att
en reglering av rivningsverksamheten med etl konirollmedel av den typ som
byggnadslov-förfarandet utgör införs (s. 373).

Del direkta besiltningsskydd som 12 kap,
jordabalken (hyreslagen) tillerkänner bostadshyresgäsl och som i princip
innebär en rätl for hyresgästen alt vid hyrestidens utgång fö avtalet föriängl
får i viss utsträckning vika i de fall hyresvärden avser att riva huset eller
låta det undergå slörre ombyggnad och del inte är upppenbarl att hyresgästen
kan sitta kvar i lägenheten ulan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens
genomförande. För all det direkta besittningsskyddet skall vika fordras
dessutom i båda fallen all del inte får vara obilligt mol hyresgästen alt
avtalet upphör (46 ;; första stycket 3 och 4 hyreslagen).

Någon prövning av det tillämnade företagets
ändamålsenlighet och lämplighet sker inte vid ställningstagandet i
besiltningsskyddsfrågan. Det innebär emelleriid inle all besittning.sskyddel är
helt salt ur spel vid rivning eller större ombyggnad. Hänsyn skall nämligen tas
till hyresgästens möjlighet atl skaffa annan bostad. Om bostadsförhållandena i
orten är sådana all hyresgästen inte rimligen själv kan skaffa annan lämplig
bostad, leder den billighetsprövning som skall äga rum till atl hyresgästen får
s, k, relaiivi besillningsskydd, dvs, en kvarboenderält som upphör bara om
hyresgästen erbjuds annan bostad med vilken han skäligen kan nöjas (prop,
1968:91 Bil. A s. 91), Sistnämnda uttryck skall tolkas objektivt efier prövning
av samlliga omständigheter som t, ex. hyresgästens ålder och särskilda bo-

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 303

stadsbehov,
husens läge och lägenheternas storlek och utrustning. Hyresgästen kan därvid
bli nödsakad att godta en inle oväsentligt högre hyra
(hyreslagstiftningssakkunniga, SOU 1966:14 s, 210). Del finns också utrymme
för andra former av begränsat skydd än relativt besiltningsskydd som I, ex,
uppskov med avfiyttningen (52 > hyreslagen),

Föratt besittningsskyddet skall vika i
rivningsfallen krävs bevisning om rivningens aktualitet. Enligt uttalanden vid
bestämmelsernas tillkomst bör i princip inte annat hinder för rivningen
föreligga än själva evakueringen. Det skall således finnas byggnadslov till
rivningen eller motsvarande utredning. Att byggnadslov har meddelats behöver
dock inle nödvändigtvis betyda att rivningen är aktuell. Också i
ombyggnadsfallen måsle hyresvärden styrka del tillämnade förelagels aklualiiei,

1 samband med bestämmelsernas tillkomst uttalades
att om hyresgästen har flyttal in i ell "rivningshus" med öppen blick
för risken att behöva flytta så kan kravet på besittningsskydd aldrig föra
längre än till all hyresvärden måsle visa atl tidpunkten för rivningens
ingångsätlande fordrar avflyttning. Enbart den omständigheten att i
hyresavtalet har tagits in s, k, rivningsklausul lorde dock inle utan vidare
medföra att hyresgästen vid rivning går miste om sitt besittningsskydd. Verkan
av sådan klausul får bedömas från fall lill fall. Ulgångspunklen är, åtminstone
numera, att en rivningsklausul föriorar i belydelse ju äldre den blir. Är den
äldre än omkring fem år, när uppsägningen görs, lorde krävas särskilda
omständigheter för all klausulen skall kunna tillmätas betydelse (Järlelius,
Hyra och bostad, 1973, s. 126).

Hyreslagen innehåller bestämmelser om lägenhetens
skick och om hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten. Enligt 9
;; skall hyresvärden tillhandahålla lägenheten på tillträdesdagen i sådant
skick all den enligl den allmänna uppfaltningcn i orien är fullt brukbar för
del avsedda ändamålet. Motsvarande skyldighet åligger hyresvärden under hela
hyrestiden (15

Brister hyresvärden i sin underhållningsskyldighel
enligl 15 n första styckel i forsla hand räll alt
ombesörja reparationen på hyresvärdens bekostnad, s. k, självhjälpsrätt, saml
räll till skälig nedsättning i hyran under den tid lägenheten är i bristfälligt
skick.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 304

En
förutsättning för självhjälpsrätien är att hyresvärden efter anmodan underlåter
att vidta erforderliga åtgärder så snart det kan ske, Enligl praxis medges inte
nedsättning av hyran för tid innan hyresgästen har påtalat det bristfälliga
skicket eller hyresvärden på annal sätt blivit medveten om del. Förutom rätt
lill självhjälp och till nedsättning av hyran har hyresgästen rätt alt häva
avtalet, om brislen är väsenllig, och rält till skadestånd.

Bestämmelserna i 15 > andra stycket om
hyresvärds reparationsskyldighel är tvingande utom såvitt avser lägenhet i
enfamiljshus. I 51 JB:s pro-mulgationslag finns särbestämmelser som möjliggör
avtalsfrihet också i vissa andra fall. Det torde således inte normalt vara möjligt
för parterna atl avtala atl hyresgästen själv skall svara för det löpande
underhållet av bostadslägenhet i fierfamiljshus (Walin: Allmänna hyreslagen
1969, s 111).

Hyresgäst
som vill begagna sig av sin självhjälpsrätt får själv beställa arbetet hos
lämplig hantverkare och förskottera kostnaderna, I sin tur får hyresgästen
sedan kräva hyresvärden på betalning. Betalar inle denne godvilligt, kan
hyresgästen antingen väcka lalan mot hyresvärden med yrkande om åläggande för
denne atl belala beloppet eller hålla inne hyra lill motsvarande belopp, I del
senare fallet bör beloppet sättas ned hos överexekutor enligt ,21 ;;. Annars
riskerar hyresgästen alt förverka sin hyresrätt. D.;t blir sedan hyresvärdens
sak att väcka lalan mol hyresgästen om ulföende av del nedsatta beloppet om
överenskommelse inte träffas (jfr 22 ). Också i det fallet att hyresgästen
anser sig ha rätl lill nedsättning av hyran, för han anlila utvägen all
deponera del ivisiiga beloppet hos överexekutor.

Hyresgästen är å sin sida skyldig dels atl inte
använda lägenheten för annat ändamål än som avsetts (23 s), dels att väl vårda
den under hyrestiden (24 5 första stycket). I hyresgästens vårdnadsplikt ligger
alt han är skyldig - åtminstone i princip - att återställa lägenheten till
hyresvärden i samma skick som han mottog den och att ersätta all skada som
uppkommit genom hans vållande (jfr 24 ;; första siycket). När det gäller
bostadslägenheter modifieras den angivna principen genom bestämmelserna om
hyresvärdens ansvar för det löpande underhållet. Det kan således inte krävas av
en bostadshyresgäsl att lägenheten är i precis samma skick när han lämnar den
som när han flyttade in. Den avvikelse i fråga om skicket som är hänföriig till
normall slitage får således godtas. Åsidosätter hyresgäst sin vårdnadsplikt,
kan hyresrätten förklaras förverkad enligt 42 v hyreslagen, I vad mån en
hyresgäst får göra förändringar eller utföra underhållsarbeten i sin lägenhet
Ulan att först ha inhämtat hyresvärdens samtycke är en delvis oklar fråga.
Utgångspunkten är atl sådant samtycke erfordras. Emellertid torde numera
allmänt anses all den som hyr exempelvis en induslri- eller lagerlokal eller
butik har viss frihet att vidta de förändringar som krävs för att lokalen skall
kunna användas för avsett ändamål. Någon motsvarande frihet för
bostadshyresgäsl au utforma lägenheten efier sina behov och önskemål lorde inte
föreligga. Som exempel på gällande rättsståndpunkt anförs i litteraturen

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 305

all hyresvärdens samtycke lorde krävas för alt
bostadshyresgäsl skall få montera s, k, sjutillhållariås (Järielius, anf arbele
s. 77), Hyresgäst, som vidtar förändringar med avseende på sin lägenhet utan
samtycke, där sådant behövs, lär i vissa fall anses ha åsidosatt sin
vårdnadsplikt. Har hyresgästen gjort förändringar eller vidtagit särskilda
anordningar i lägenheten, är han i princip skyldig all återställa lägenheten i
del skick han ntDltog den (jfr Walin, anf arbele s, 102), Gör han inle det,
riskerar han alt få betala skadestånd till hyresvärden,

8.1.2 Boende- och bosladsftnansieringsutredningarna

Boende- och
bosiadsfinansieringsutredningarna tar i huvudbetänkandei upp frågor om
boendedemokrati eller bestämmanderätt för bostadshyresgästerna. Innehållet i
betänkandet och remissyttrandena har redovisats i avsnitten 2,1,8 resp, 3,1.8,

8.1.3 Boinflyiandeuiredningen

Styrelsen för Hyresgästernas
riksförbund beslutade hösten 1973 att tillsätta en utredning angående de
organisationspolitiska konsekvenserna av ändringar i den framtida hyres- och
bostadspolitiken. I utredningens uppgift har bl.a, ingått all belysa och
värdera de erfarenheler som vunnits vid lillämpningen av hyreslagen och
hyresregleringslagen och att lägga fram de förslag som på grundval av analysen
finnes påkallade. Utredningen, som tagit namnet boinflyiandeuiredningen, har i
juni 1974 för förbundels styrelse lagt fram etl delbetänkande med förslag till
sådana ändringar i hy-reslag.stifiningen som ulredningen funnit vara mest
angelägna.

Utredningens belänkande har för
kännedom överlämnats till bl, a, jusiitie-och bostadsdepartementen. I de delar
som rör frågan om ökat boendeinfiytande för hyresgäster och förstärkning av
deras slällning innehåller beiänkandei sammanfattningsvis följande.

Till all börja med konstaterar
utredningen att frågor som berör det egna bostadsområdets miljö- och
serviceförhållanden kommit att få ett allt slörre utrymme. Benägenheten hos
fastighetsägare och bosladsföretag alt tillmötesgå i och för sig naluriiga och
välmotiverade krav från de boendes sida sägs vara skiftande. Utredningen
erinrar om atl inom arbetslivet de anställda genom sina fackliga organisationer
och genom lagstiftning kunnat åstadkomma ett visst mått av demokrati på
arbetsplatserna och medbestämmande över arbetsvillkoren. På motsvarande sätt
bör hyresgäsierna enligt utredningens mening kunna skaffa sig liknande
möjligheter beträffande boendet.

Då del gäller omfattning och
inriktning av service samt utformning av den yttre miljön bör enligt
boinfiylandeutredningen de nuvarande förhållandena ändras så att avgörandena i
princip sker för varje område med elt stort mått av medbestämmanderätt från de
boendes sida. Som exempel

20 Riksdagen 1974. 1 samt Nr 150

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 306

på
frågor som bör kunna avgöras på lokalplanet anförs gårdsplantering och annan
utsmyckning, utformningen av lekplatser och fritidslokaler, trafikföring och
ivältstugeorganisation. Reparations- och underhällsfrågor, som i princip också
bör kunna avgöras områdesvis, avser utredningen att återkomma till i etl
senare belänkande.

Utredningen framhålleratl en absolut förutsättning
forell lokall infiytande är att det organiseras inom hyresgäströrelsens ram,
efiersom besluten kan fö ekonomisk betydelse och därigenom få anknytning till
förhandlingsverk-samhe'.en. Frågan om formerna för hyresgästinfiytandet bör i
förslå hand göras till föremål föröveriäggningar med SABOoch eventuellt andra
centrala fastighetsägarorganisationer i syfte att genom frivilliga överenskommelser
åsladkomma en försöksverksamhet i lämplig omfattning. Resultatet av överläggningarna
och erfarenheterna av en eventuell försöksverksamhet för bli avgörande för hur
frågan skall drivas framdeles.

Utredningen
lar också upp frågan om hyresgäsiernas infiytande över den kommunala
planeringen av blivande bostadsmiljöer. Bäst skickade att delge planerare och
politiker erfarenheterna från befintliga boendemiljöer är givetvis de
bostadskonsumenler som själva upplevt boendemiljöerna. Del är en naturiig uppgifi
för hyresgäströrelsen atl systematisera och kanalisera synpunklerna.
Ulredningen avser att återkomma med ytterligare överväganden och synpunkter i
frågan.

Boinfiylandeutredningen
framhåller att hyresgästens rätt att beslämma över lägenhetens utseende och
standard är i det närmasie obefintlig. Inte heller ger lagstiftningen
hyresgästen någoi inflytande över hur reparationer och standardförbättringar
skall utföras. 1 de hänseenden som angetts nu bör enligt ulredningen
hyresgäsiernas ställning stärkas. De bör få lagfäst räll all själva ulföra
ändringar och att påverka utförandet och omfattningen av reparationer och
standardförbättringar. De ekonomiska frågorna skulle kunna lösas efier det
system med fonder för inre reparationer som tillämpas i fråga om
bosladsrättslägenheter. Utredningen ställer sig emellertid skeptisk till en
sådan lösning, 1 stället bör i första hand undersökas i vad mån hyresgästernas
rätl kan tillgodoses inom ramen för den nuvarande ordningen enligt vilken
hyresvärden bär ansvaret för att reparationer kommer lill stånd. Det kan ske
dels på frivillighelens väg genom avtal, dels genom att förfarandet, när
hyresvärden åsidosatt sin reparationsskyldighet enligt 15 s andra stycket
hyreslagen, förenklas. Utredningen föreslår därför att hyresnämnderna
anföriros uppgiften all pröva tvister om reparationer och standardförbättringar,

Boinfiylandeutredningen har slutligen, såvitt nu är
i fråga, tagit upp frågan om s, k. kopplade avtal, t, ex, upplåtelse av
bostadslägenhet i förening med upplåtelse av bilplats. Utredningen uttalaratt
lagstifiningen bör ge ullryck för all sådana villkor kan vara obilliga mot
hyresgästen, t.ex, om i det anförda exemplet denne inte har bil.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 307

8,2
Uppsägningstid

8,2,1 G ä llande r ä tt

Hyreslagen innehåller följande reglerom
uppsägningstid, Hyresavlal som är träffal för bestämd tid skall, om
hyresförhållandet vid hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd,
alltid sägas upp för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång
(3 första stycket). Denna regel är tvingande och gäller oberoende av om det är
hyresvärden eller hyresgästen som vill bli fri från avtalet. Sker inte
uppsägning, förlängs avtalet på i princip oförändrade villkor (3 > tredje
stycket). Om avtal, som måste sägas upp för att upphöra vid hyrestidens utgång,
inte innehåller bestämmelse om uppsägningslid, skall enligt 3 > andra
styckel uppsägning ske viss tid i förväg. Uppsägningstidens längd beror i
sådani fall på hyrestidens längd.

Enligt
4 ;; första styckel kan hyresavtal som träffats för bestämd tid utan förbehåll
om uppsägning bli föriängl på obestämd tid. För atl så skall ske krävs att
hyresförhållandet vid hyrestidens ulgång inle varat längre än nio månader i följd
samt atl hyresgästen därefter suttit kvar i lägenheten en månad utan att
hyresvärden uppmanat honom atl flytta. Om hyrestiden inle är bestämd och
uppsägningstid inte avtalats, utgår enligl andra stycket hyrestiden en månad
efter uppsägning. Har hyresförhållandet varat längre än ett år ulgår dock
hyrestiden först på den fardag som inträffar närmast efier Ire månader från
uppsägningen. Fardagar är enligt tredje stycket den 1 april och den 1 oktober.
Med undantag för upplåtelser som har tjänsie-bosladskaraktär enligt 46 förslå
stycket 7 skall vid hyresavtal som beror av anställning - s. k. kopplade avtal
- hyresgästen alltid ha rätt lill en uppsägningstid av minst en månad.

Ar 1973 avskaffades den s, k, förstagångsprövningen
av hyran. Försla-gångsprövningen innebar all hyresvärd eller hyresgäst i vissa
fall fick begära hyresnämndens prövning av hyra som avtalats vid lägenhetens
upplåtande eller därefter innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i
följd. I stället medgavs hyresgästen rätt att säga upp hyresavtalet för ändring
av hyresvillkoren (54;;). Sådan uppsägning får ske till lidpunki då hyresförhållandet
enligl lag eller avtal kunnat bringas atl upphöra och med iakttagande av den
uppsägningslid som i sådant fall skulle ha gällt. En förulsätining är alt
hyresförhållandet vid nämnda tidpunkt varat längre än nio månader i följd.
Lägenheten för inte utgöra del av upplålarens bostad.

Om hyresförhållandet vid den lidpunkt då avtalet
kunnat bringas atl upphöra inle varat längre än nio månader i följd, får
uppsägning ske till utgången av kalendermånad då hyresförhållandet varat längre
än nio månader men längst ett år i följd. När hyresgästen sagl upp avtalet,
skall han inom tre veckor från uppsägningen hänskjuta tvisten till
hyresnämnden. Gör han inle del, är uppsägningen ulan verkan.

Till
följd av nämnda reform infördes en ny regel, 4a S, för det fall att

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 308

hyresavlal
som avser bostadslägenhet träffals för bestämd lid överstigande elt år. Hyresgästen
får enligl denna paragrafsäga upp avtalei lill den fardag som inträffar närmasl
efter sex månader från uppsägningen. En förutsättning för all uppsägning skall
få ske, är dock all hyresförhållandet på fardagen varat längre än nio månader i
följd.

8,2,2
Boinflyiandeuiredningen

Den inom hyresgäströrelsen tillsatta
boinflytandeutredningen har i fråga om de nuvarande beslämmelserna om
uppsägningstid anfört följande.

Rörligheten pä arbetsmarknaden och den ökade
tillgången på bostäder riktar enligl ulredningen uppmärksamheten på
hyresgästernas möjlighet all frånträda hyresavlal. Gällande beslämmelser är
lill nackdel för hyresgästerna. Kortare reell uppsägningstid än som f n, brukar
tillämpas kan åstadkommas genom att hyresgästerna ges ökade möjligheter liil
uppsägning i förtid. En bostadshyresgäsl börenligt utredningen inte kunna
tvingas att bli kvar i etl hyresförhållande under längre tid än som behövs för
alt tillgodose hyresvärdens iniresse av rimlig uppsägningslid. 1 hyreslagen
bör därför meddelas en generell regel om längsta uppsägningstid för hyresgäst.
Tiden bör inte överstiga tre månader. I hyreslagen bör samtidigt införas
tvingande beslämmelser om minsla uppsägningstid för hyresvärdarna. Den bör i
stori sett motsvara vad som nu gäller för dem enligt huvudregeln. Utredningen
föreslår att uppsägningstiden för hyresvärdarna bestäms lill minsl nio månader.

8.3
Besittningsskydd

8.3.1
Gällande rätl

Bostadshyresgäslen har i hyreslagen tillförsäkrats
etl direkt besittningsskydd. Hyresgästen har alltså i princip rätt all vid
hyrestidens ulgång få avtalet föriängl. Vissa inskränkningar i
besittningsskyddet har emellertid gjoris. Hyresgästens intresse av att få bo
kvar i lägenheten anses nämligen böra vägas mol hyresvärdens behov i vissa fall
av all kunna disponera över lägenheten på annal sätt. Bestämmelser som närmare
reglerar inskränkningarna i besittningsskyddet flnns i 45och 46 ss. 145 >
anges vissa generella begränsningar i besittningsskyddet medan 46 > reglerar
under vilka omständigheter besittningsskyddet bryts i det enskilda fallel.

Enligt 45 s undantas från besittningsskyddet dels
hyresförhållande som upphöri innan det varat mer än nio månader i följd
(kortlidsavtal), dels upplåtelse av lägenhet som utgör del av upplåtarens egen
bostad, dels hyresförhållande som upphör på den grund atl hyresrätten är
förverkad eller atl säkerhet som hyresgästen ställt försämrats och denne
underlåtit au på

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 309

anfordran
ställa ny säkerhet. Dessutom kan hyresvärden och hyresgiisten komma överens om
att hyresrätten inte skall vara förenad med rätt lill förlängning. Har
överenskommelsen iräflats innan hyresförhållandet varat mer än nio månader i
följd, gäller den dock endast om den har godkänts av hyresnämnden.

All korttidsavialen undanlas från
besittningsskyddet beror på att uthyrningar av utpräglat tillfällig karaktär
inte ansetts behöva etl hemskydd (prop. 1968:91, Bih. A s. 87). Såsom exempel
på kortlidsavtal nämns i förarbetena upplåtelse av lägenhet såsom sommarbostad.

Beslämmelserna i 46 innebär atl hyresgästen har
rätt till förlängning av avtalet, om inte någon viss i paragrafen angiven
situation föreligger. De besittningsskyddsbrytande grunderna tas upp i tio
särskilda punkter. De innebär bl. a. att besitlningsskyddet bryts om
hyresgästen har förverkat hyresrätten eller i annal fall åsidosatt sina
förpliktelser i sådan mån alt hyresavtal skäligen inte bör förlängas. Delsamma
gäller om huset skall rivas, om det skall undergå större ombyggnad och det inle
är uppenbari att hyresgästen kan bo kvar ulan nämnvärd olägenhet för
genomförandet av ombyggnaden samt om lägenheten inte vidare skall användas för
bostadsändamål, allt dock under förutsäUning alt det inle är obilligt mot
hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Hyresgästen har vidare inte rätt till
förlängning av hyresavtalet, om delta avser lägenhet i en- eller tvåfamiljshus
eller lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåiaren har
sådant intresse av all förfoga över lägenheten alt hyresgästen skäligen bör
flytta. Även när bostad har upplåtils i anslutning lill anställning kan
besittningsskyddet i vissa fall brytas. Paragrafen innehåller slutligen elt
allmänt hållet stadgande av innebörd atl föriängning kan vägras, om del inte
strider mot god sed i hyresförhållanden eller på annal sätt är obilligl mot
hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Tvist
om förlängning av hyresavlal prövas av hyresnämnd.

8.3.2
Boinflyiandeuiredningen

Den i del föregående omnämnda
boinflytandeutredningen erinrar i sitt betänkande om att hyreslagens
bestämmelser om direkt besittningsskydd för bostadshyresgäst inte är
tillämpliga, när hyresförhållandet upphör, innan del har varat längre än nio
månader i följd. Ulredningen föreslår alt denna begränsning utmönstras. Enligt
utredningen har niomånadersvillkorel sin rätta plals bland de s. k,
besittningsskyddsbrytande grunderna i 46 5 hyreslagen.

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 310

8.4
Hyressättningen 8.4.1 Gällande rält

De allmänna bestämmelserna om hyressätlningen har
intagits i hyreslagen. För åtskilliga bostadslägenheter gäller alt hyran
regleras genom särskilda bestämmelser i hyresregleringslagen.

Hyresregleringslagen är f n. tillämplig i endast 43
av landets kommuner (i vissa fall del av kommun). Del totala antalet
hyresreglerade lägenheter den I januari 1974 uppgick till omkring 350 000,
varav drygt 135 000 fanns i Stockholms kommun, knappt 40 000 i Göteborgs kommun
och knappt 20 000 i Malmö kommun. Hyresregleringslagen gäller numera endasl för
bostadslägenheter, varmed avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till
inle oväsentlig del användas såsom bostad. Från lagens tillämpningsområde har
emellertid undantagits bl.a. lägenhet i hus eller del av hus som har
färdigställts efier utgången av år 1957 och allmännyttiga företags lägenheter.

Hyresregleringslagen är tidsbegränsad och gäller
lill utgången av september 1975.

Regleringen av hyran sker enligl lagen för
fiertalet lägenheter enligt ett system med s. k. bashyra. Undanlag härifrån
gäller bl, a, lägenhet som hyrs ut i möblerat skick.

Bashyra är den hyra som gällde för lägenheten den
30 september 1972. Finns ingen sådan hyra för lägenheten, faslslälls bashyran
till det belopp som med hänsyn lill hyreslägel för jämföriiga lägenheter i
orten och övriga omständigheter är skäligt. Bashyran får höjas, om det är
påkallat med hänsyn till att lägenhetens värde ökats genom sådant ombyggnads-,
ändrings- eller underhållsarbete som ärav inte endast ringa omfattning eller
till annal skäl av därmed jämföriig belydelse. Höjning för även ske, om det är
påkallat med hänsyn till ökade kostnader för ränlor, lomträttsavgäld, löner
eller eljest för fastighetens förvaltning. Har ombyggnadsarbete m, m, bekostats
av hyresgästen, får bashyran med anledning därav höjas endast om särskilda skäl
är därtill. Höjning av bashyran får inle ske så att hyran kommer alt överstiga
vad som med hänsyn till hyreslägel för jämförliga lägenheter i orien och övriga
omständigheter är skäligt. Nedsättning av bashyran skall ske till skäligt
belopp, om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts. Förutom bashyran får hyresvärden efter avtal med
hyresgästen enligl 4 ;; la ut skälig ersäitning för vissa förbättringsarbeten m.
m. Frånsett nu angivna undantag kan hyresvärden straffas, om han tar ul högre
hyra än den tillåtna bashyran.

En lägenhets bashyra fastställs eller ändras genom
skrifilig överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av
fastighetsägare, i vil ken hy res värden är medlem, och å andra sidan
organisation av hyresgäster. Har överenskommelse rörande bashyra inte träffats,
för hyresnämnden på

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 311

framställning
av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande pröva frågan om fastställande eller
ändring av hyran. Om överenskommelse träffats om en bashyra som väsentligt
avviker från vad som föreskrivits i lagen om fastställande och ändring av
sådan hyra, kan hyresgäst, hyressökande eller hyresvärd, som inte själv
träffat överenskommelsen, begära atl hyresnämnden skall pröva hyran.
Hyresnämnden skall i sådant fall bestämma hyran lill skäligt belopp.

Ärende enligt hyresregleringslagen prövas av
hyresnämnd. Fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut sker f n. genom besvär
hos statens hyresråd. I prop, 1974:151 läggs förslag fram till ändrad
fulllöljds- och instansordning i ärenden som prövas av hyresnämnd. Enligt
förslaget skall talan mot hyresnämnds beslut bl, a. i hyresregleringsärende
fuUföljas genom besvär till en ny överinstans över hyresnämnderna,
bostadsdomstolen.

1
lagen (1956:567) med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan
hyresregleringen upphöri (övergångslagen; ändrad 1968:345), finns vissa bestämmelser
för lösande av de övergångsproblem som kan uppkomma vid avveckling av
hyresregleringen. I 2 ;j föreskrivs att hyresavlal som omfattar även lid efier
avvecklingen skall anses uppta den hyra som gällde närmasl dessförinnan. Enligt
ell år 1968 infört iredje stycke i paragrafen kan Kungl. Maj:t vid beslut om
avveckling av hyresregleringen för viss eller vissa orter eller vissa slag av
lägenheter sälla ut en övergångslid och förordna om sådan begränsning av
hyreshöjningarna under denna lid att hyran vid dess slut än anpassad till hyran
för likvärdiga lägenheter.

För
bostadslägenhet som inle omfattas av hyresregleringslagen tillämpas de
bestämmelser om hyressättning som finns i 48 s hyreslagen. Dessa bestämmelser
har den primära uppgifien att trygga hyresgästens besittningsskydd, 1 hyreslagen
tillförsäkras hyresgästen elt direkt besiltningsskydd som i princip innebär
rätl all vid hyrestidens ulgång få hyresavtalet föriängl. För att hindra all
besitlningsskyddet sätts ur spel genom hyreskrav har det förenats med normer
för hyressättningen. Beslämmelserna om villkoren för forisatt förhyrning
innebär följande.

Vid
förhyrning av en lägenhet bestäms hyran och andra villkor genom överenskommelse
mellan hyresvärden och hyresgästen. Förlängs hyresavtalet, skall hyran utgå
med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den
inte är oskälig. Den fordrade hyran skall anses oskälig, om den väsentligt
överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra inte är rimlig med hänsyn till del
allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda
bostadshus.

Med det i 48 > hyreslagen använda uttrycket
"bruksvärde" avses vad en lägenhet med hänsyn till beskaffenheten och
förmåner saml övriga faktorer kan anses från konsumentens synpunkt vara värd i
förhållande till likvärdiga lägenheter pä samma ort. Vid bestämmandet av
bruksvärdet skall

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:150 312

bortses
från byggnadsår och produktions-, drifi- och förvaltningskostnader samt andra
särskilda betingelser för hyresrätten. En rad olika faktorer inverkar på
bedömningen av en lägenhets beskaffenhet, som storlek, modernitetsgrad,
planlösning och läge inom huset, reparationsstandard och ljudisolering. Också
faktorer som inte är direkt hänförliga lill lägenheten som sådan inverkar på
dess bruksvärde. Bland dem kan till en början nämnas förmåner som är knutna
till lägenhelsinnehavet, som t, ex, tillgång till hiss,
sopnedkast,ivällsiuga,särskilda förvaringsutrymmen,god faslighetsservice,
garage och biluppslällningspUUs. Även faktorer som husets allmänna läge,
boendemiljön i stort och närhet lill kommunikationer spelar emellertid in. De
omständigheter som inverkar på bruksvärdet skall bedömas objektivt, dvs. ulan
avseende på den enskilde hyresgästens värderingar eller behov (prop, 1968:91
Bih. A s, 44 och 53).

När del gäller att beslämma en lägenhets bruksvärde
är del inte fråga om att uppskatta lägenhelens hyresvärde i pengar eller i
någon annan värdemätare. Det gäller endast att jämföra lägenhetens
beskaffenhet med andra i hyressättningsärendet åberopade lägenheters
beskaffenhet. Självfallet skall därvid jämlörelselägenheternas bruksvärde
bedömas enligt de riktlinjer som har angetts förut. För atl prövningslägenhelen
och en jämförelselägenhet skall anses vara likvärdiga krävs endast alt de i
grova drag motsvarar varandra, .Sålunda bör de normall ha samma
användningssätt, bostadsyta och modernitetsgrad. En relativt stor tolerans
behövs föratt jämförelsematerialet skall bli tillräckligt stort och därmed mera
rättvisande. Å andra sidan får avvikelserna inte vara avsevärda. Annars finns
del risk för att jämförelseprövningen blir alllför skönsmässig, I vissa
undantagsfall, som när hyresläget är mycket splittrat för en viss kategori av
lägenheter, kan det bli nödvändigt alt söka ledning vid hyressättningen genom
att jämföra med lägenheter av annal slag än prövningslägenheten (jfr anf prop,
Bih, A s. 53), Från dessa fall kan i detta sammanhang bortses,

Näsla led vid hyresprövningen blir att fastställa
hyresnivån för de lägenheter som befunnits vara likvärdiga med
prövningslägenheten. Ligger den begärda hyran under denna nivå eller
överensslämmer den med nivån, skall hyran godtas. Det skall den också, om den
visseriigen ligger högre men inte väsentligt överstiger nivån. Vid tillkomsten
av den nuvarande hyressältningsnormen var det med öppna ögon man godtog all
fordrad hyra skulle kunna sättas högre än hyresnivån för jämförliga lägenheter.
Om de ekonomiska faktorerna hindrades från alt förskjuta hyresnivån uppåt,
skulle man nämligen inte kunna få utrymme för en allmän uppjustering av hyresnivån
när della motiveras av den allmänna situationen på hyresmarknaden (anf prop.
Bih. A s. 55).

Vad som har anföris har tagit sikte på det fallet
alt man vid jämförel-seprövningen kan fastställa en någorlunda enhetlig
hyresnivå för jämfö-relselägenheierna. Kan man inte det, uppstår särskilda
svårigheter, Uppen-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 313

barligen
kan det inte tillåtas att nägra enstaka topphyror blir vägledande, lika litet
som några myckel låga hyror kan få avgöra saken. Inte heller anses
genomsnittshyran få bli utslagsgivande. I det läge som angetts nu bör enligt
uttalanden vid hyressättningsnormens tillkomst tillvägagångssättet vara
följande (anf prop. Bih, A s. 54),

Sedan ej representativa topphyror uteslutits från
jämförelsematerialet, ut-görhyresnivån för I ii genheter med de högsta hyrorna
riktpunkt för bedömningen, Efiersom hyresprövningen syftar lill att fastställa
lägenhetens marknadsvärde, mäste emellertid den angivna principen modifieras.
Hyresnivån för lägenheter med de högsta hyrorna är sålunda godtagbar bara om
den kan accepteras som etl ungefäriigi uttryck för marknadsvärdet. Som regel
bör krävas atl hyrorna blivit bestämda i elt läge på hyresmarknaden som i varje
fall inte varil olördelakligare för hyresgästen i del rådande läget.

Utgångspunkten vid 1968 års reform av hyreslagen,
när bruksvärdesysiemel infördes, var alt hyressättningen på den balanserade
hyresmarknaden borde skapas av marknadsförhållandena, medan det däremol på en
bristmarknad var ofrånkomligt att i viss utsträckning hindra hyreshöjningar
som betingades av brisilägel (anf prop. Bih. .\s. 52), I överensstämmelse
härmed kompletterades de normer för hyressättningen för vilka redogjoris
översiktligt i det föregående med en särskild s. k. spärregel. Denna som
tidigare gällde bara för vissa s. k. bristorier är numera generellt tillämplig
på alla orter. Enligt spärregeln skall vid jämförelseprövningen bortses från
lägenheter, vilkas hyror inte är rimliga med hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. Införandet av
spärregeln byggde på tanken att de allmännyttiga bostadsföretagen intar en
ledande ställning inom nyproduktionen med följd att de allmännyttiga förelagens
hyror blir bestämmande för hyreslägel inom nämnda sektor. Eftersom de
allmännyttiga bostadsföretagen tillämpar självkostnadsprincipen, vilkel
innebär att hyrorna sätts så atl de på lång sikt täcker de faktiska
kostnaderna, för man genom spärregeln dels en garanti för att oskäligt höga
hyror inte kommer att tillämpas för lägenheter som uppförs i rorlsätlningen,
dels en önskvärd låsning av hyresnivåerna i det äldre lägenhetsbeslåndel.
Hyresprövningen börenligt uttalanden vid 1968års reform tillgå på följande
sätt, när spärregeln lillämpas (anf prop. Bih. A s. 189).

Jämförelseprövningen med tillämpning av
bruksvärderegeln är också i nu åsyfiade fall grundläggande. När hyresnivån för
de aktuella jämförel-selägenheierna har fastställts, kommer hänsynstagandet
lill del allmänna hyreslägel i orten för nybyggda bostadshus in. Den
konstaterade hyresnivån för jämförelselägenheterna skall således ställas samman
med hyran för lägenheter i nyproduktionen. Jämförelsen bör därvid inriktas på
sådana lägenheter .som är så likvärdiga som omständigheterna tillåter
exempelvis i fråga om rumsantal och bostadsyta.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 314

Mot bakgrunden av hyresläget för lägenhelerna i
nybyggda hus får sedan bedömas om hyran för jämförelselägenheierna är rimlig.
Därvid för givelvis hänsyn tas till alt bruksvärdet för de båda kategorierna av
lägenheter ofta inte är detsamma. Leder bedömningen till atl hyran för någon
eller några av de lägenheter som ingår i jämförelsemaierialei inle kan anses
rimlig i förhållande till hyresläget i nyproduktionen, bortses från dessa
lägenheter vid jämförelseprövningen.

Vid
införandel av hyressältningsnormen i 48 ;? hyreslagen uppehöll sig
departementschefen något vid innebörden av kravet på alt den fordrade hyran
inte för "väsentligl" överstiga hyran för jämförliga lägenheter. Mot
det angivna kravet ansågs i normalfallet inte vara någon erinran. Redan med
hänsyn lill den osäkerhet som gäller vid uppskattningar av det slag som det är
fråga om vid bruksvärdeprövningen måste hyresvärden tillförsäkras visst
utrymme ovanför den hyresnivå som kunnat konstateras genom
jämförelseprövningen. Genom atl hyran för prövningslägenheten tillåts något
överstiga hyresnivån för jämförliga lägenheter ges dessutom utrymme för en
allmän uppjustering av hyresnivån, när della motiveras av den aktuella
situationen på hyresmarknaden. Några mera bestämda anvisningar ansågs inte
kunna ges om storleken av det belopp med vilket hyran skall tillåtas överstiger
vad som behövs för att täcka kapital- och driftkostnader. I denna fallet liksom
det allmänna lägel på hyresmarknaden ansågs ha betydelse för denna fråga (anf
prop. Bih, A s, 54).

Mot bakgrund av den prisutveckling som ägt rum
under senare lid kan konstateras atl hyrorna i nyproducerade hus regelmässigt
åtminstone inte överstiger vad som behövs för att täcka kapital- och
driftkostnader. I denna situalion fungerar bruksvärderegeln i huvudsak som ett
hinder mol försök från fastighetsägarens sida att få omotiverade
produktionskostnader täckta. I den mån produktionskostnaderna i nybyggda hus
därefier stiger ytterligare, ulgör bruksvärderegeln på så sätt en spärr mot
anpassning till kostnaderna i nyproduktionen, all jämförelsen med likvärdiga
lägenheter i huvudsak kommer all avse ungefär samtidigt producerade lägenheter
och höjning utöver jämlörelseni vän kan ske endast inom ramen för
"väsentlighets"-rekvi-sitet. Hyressättningen i hus producerade under
senare år är därför i huvudsak kosinadsbesiämd.
"Väsenlligheis"-rekvisilei kan emellerlid på sikl medföra en
anpassning till en högre hyresnivå än som är motiverad av kapital- och
drifikostnader.

Frågor om hyressättning och andra hyresvillkor vid
förlängning av hyresavtal prövas av hyresnämnd. Part kan klandra hyresnämnds
beslut i sådan fråga genom atl väcka talan mot andra parten vid den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Mol
fastighetsdomstolens dom i fråga om fastsiällelse av hyresvillkor för lalan
inle töras.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 315

8,4.2
Boinfiylandeutredningen

Boinfiytandeutredningen har i siti betänkande även
beröri frågor om hyressättningen.

Utredningen föreslår till en början att
hyresregleringen skall avskaffas när hyresregleringslagen upphör att gälla vid
utgången av september 1975, Utredningen anser att en forisan hyresreglering
inte låter sig förenas med kraven på ökat boendeinflytande över hyror och hyresvillkor,
eftersom den leder lill olika hyresnivåer för likvärdiga lägenheter och
motverkar strävandena till hyresparilel. Ulredningen anser vidare att
hyresregleringslagen genom sin uiformning ger anledning till krav om höjning av
bashyran, vilket illustreras av utvecklingen på orter där hyresregleringen
avvecklades den 1 oktober 1972. Enligt utredningen har hyreshöjningarna på
dessa orter varit lägre än vad som hade följt av en fortsatt hyresreglering. På
orter där hyresregleringen kvarstår sägs hyrorna ha ökat mer än på jämförliga
orter där hyresregleringen är avvecklad. Förklaringen härtill är enligt utredningen
all höjning av bashyran lätt kan motiveras med hänvisning till lagtexten.
Utredningen pekar även på att det är enkelt för hyresvärden atl begära höjning
av bashyran, eftersom denne endast behöver vända sig lill hyresgästföreningen,
som enligt hyresregleringslagen får träffa avtal om höjning av bashyran, i
stället för till varje hyresgäst.

Utredningen anser atl hyresvillkoren skall
bestämmas under medverkan av hyresgästerna och att hyresbildningen skall
påverkas av de boendes värderingar av bostaden som en social funktion.

Beträffande risken för atl hyresregleringens
avveckling skall leda till stora hyreshöjningar uttalar ulredningen att den
förutsätter att hyrorna i framliden skall bestämmas genom förhandlingar,
säkrade av en lagfäst förhandlingsrätt för hyresgästförening och av förbättrade
hyresspärrar i den allmänna hyreslagen.

Utredningen framhåller att den organisatoriska och
administrativa krafi som hyresgäströrelsen tvingats satsa på förhandlingar
enligt 3a > hyresregleringslagen varken givit den enskilde hyresgästen
eller hyresgästföreningen ett motsvarande infiytande över den faktiska
hyresutvecklingen inom hyresregleringslagens tillämpningsområde. Utredningen
konstaterar därför att hyresregleringen är ett hinder, inte bara för
hyresgästens enskilda infiytande över hyresvillkoren, ulan även för
hyresgästernas möjligheter att påverka hyresutvecklingen genom anslutning till
hyresgäströrelsen.

Rörande hyresspärrens utformning i hyreslagen anför
utredningen alt det har förutsatts atl spärren skulle leda till hyresparilel
mellan likvärdiga lägenheter. Enligt uiredningens uppfattning är det svårt att
bedöma om spärren verkligen har sådan effekt. Det är emellertid klart att även
lägenheter som aldrig varit underkastade hyresreglering har varierande hyror.
Orsakerna härtill kan enligt ulredningen vara fiera. Bruksvärdereglerna sägs
inte ulgöra någon garanti för att den önskvärda anpassningen någonsin kommer
till

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 316

stånd,
efiersom likvärdiga lägenheter förutsätts kunna ha olika hyror så länge
skillnaden inte är väsentlig. En noggrann och tidskrävande prövning utesluter
enligl utredningen inte atl hyran blir högre än samtliga jämlö-relsehyror för
likvärdiga lägenheter. Därtill kommer, framhåller utredningen, svårigheten att
avgöra vad som är väsentligl, eftersom vare sig förarbeten, kommentarer eller
praxis ger säkra besked.

Utredningen
anför vidare att syftet med spärregeln är att enskilt avtalade hyror skall
utsättas för jämförelse med hyrorna i allmännyltiga företags bostadshus, vilka
förutsätts vara prisledande för nyproduktionen. Den faktiska situationen sägs
dock variera från ort till ort. Enligt ulredningen har hyresnämnder och
domstolar i vissa fall grundat beslut på hyresnivåer som legal klart över
hyresnivån för lägenheter i de allmännyltiga bostadslöre-lagen.

Utredningen
framhåller att de allmännyttiga bostadsföretagens hyror grundas på
självkoslnader som granskats och godkänts av hyresgästföreningen. Vid
hyressätlningen fördelas hyresintäkten på de olika objekten från utgångspunkt
alt likvärdiga lägenheter skall ha samma hyra, Hyressättningen är således
resultatet av förhandlingar där hyresgästerna har inflytande genom
organisationen. Utredningen menar all elt bättre mått på vad som är skälig hyra
inte kan erhållas och att del därför är en brist i lagstifiningen att hyror som
avtalats på annal sätt och ulan medverkan av hyresgästföreningen skall kunna
läggas till grund för prövningen i hyrestvister. Utredningen föreslår därför
alt 48 ;; första styckel hyreslagen ändras på så sätt att däri föreskrivs alt
man vid jämförelseprövningen skall bortse från lägenhet vars hyra inte är rimlig
med hiinsyn till hyresläget i orten för närmasl jämförliga lägenheter i
allmännyttiga bosladsförelags hus. Vidare föreslår ulredningen att i lagrummet
skall markeras att fordrad hyra anses oskälig, om den överstiger den vid
jämförelseprövningen fastställda högsia rimliga prisnivån, genom orden
"mer än obetydligt" i stället för som f n. ordet
"väsentligt".

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 317

9.
Bostadstilläggsfrågor 9.1 Bo.stad,stillägg,sgruppen 9.1,1 Gällande regler m.
m.

Bostadslilläggsgruppen lämnar inledningsvis en
redogörelse för gällande regler om bostadstillägg lill barnfamiljer m. fl, i
form av statligt tillägg och statskommunalt tillägg.

Statliga bostadstillägg ulgår till familj med barn
under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Tillägget utgår med
högst 75 kr/månad för varje barn i familjen. Några krav på bostadens storiek
och utrustning ställs inle för räu till stalligl bostadstillägg.

I fråga om de slalskommunala bostadstilläggen
gäller följande. Kommun erhåller statsbidrag för sina kostnader för
bostadstillägg till barnfamiljer saml ensamslående och makar ulan barn,
Statskommunalt bostadstillägg utgår lill familj med barn under 17 år. Hänsyn
tas även lill barn över 17 år, som åtnjuter föriängl barnbidrag eller
studiebidrag enligt studieslödslagen under förutsättning atl familjen uppbar
statskommunalt bostadstillägg då barnet fyllde 17 år

Bostadstillägg till ensamstående och makar ulan
barn ulgår till den som fyllt 20 år och inte åtnjuter kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

Vid beräkning av statsbidraget beaktas endast den
del av bostadskostnaden som ligger inom vissa gränser. Gränserna varierar med
hushållstyp och barnantal. Den andel som berättigar lill statsbidrag ulgör 80
96 av bostadskostnaden inom dessa intervall eller 20 kr./månad för varje
25-ial kr. av bostadskostnaden. Statsbidrag ulgår med 70 96 av kostnaderna
förboslads-lillägg.

Inkomstprövningen för bostadstillägg sker i
huvudsak på grundval av familjeförsörjarens till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst (för makar deras sammanlagda taxerade inkomsl). För all oreduceral
bostadstillägg skall utgå får den taxerade inkomsten för barnfamiljer ej
överstiga 23 000 kr./år. Vid högre taxerad inkomsl reduceras bostadstilläggen
med viss andel av inkomsten, olika stor för olika inkomstnivåer.

Statskommunalt bostadstillägg till ensamslående
eller makar utan barn ulgår med oreducerat belopp upp lill en laxerad inkomst
om 18 000 kr/år, varefter stödet reduceras för överskjutande inkomst.

Om familjens inkomst minskal eller ökat väsentligl
under bidragsåret skall tillägget omprövas och bestämmas med hänsyn lill en
beräknad bidragsgrundande inkomst för bidragsårel.

För att en väsentlig inkomstminskning skall anses
ha uppstått krävs att den faktiska årsinkomsten för kalenderåret beräknas nedgå
med minsl en fiärdedel. En väsenllig inkomstökning ska anses ha sketl om
familjens inkomst har stigit så att den med 5 000 kr. överstiger den högsta
inkomst vid vilken bidrag kan ulgå.

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 318

Administrationen av bostadstilläggen handhas av bostadsstyrelsen,
länsbostadsnämnderna och kommunerna (förmedlingsorganen).

Efter kommunsammanläggningarna den I januari 1974
behandlas ärenden angående bostadstillägg manuellt i endast 19 kommuner med ca
10 000 bosladslilläggsiagare.

Övriga kommuner utnyttjar automatisk databehandling
(ADB), Våren 1972 engagerades sammanlagt 17 olika dalacentraler i detta arbete.
En och samma datacentral - Kommun-Dala AB - utnyttjades av ca 80 96 av de
kommuner som anviindc ADB, medan 12 av de 17 datacentralerna enbart utnyttjades
av en eller två kommuner.

Bostadstilläggsgruppen lämnar vidare en redogörelse
för gällande regler i fråga om sjukpenning försäkringen.

De
grundläggande bestämmelserna om sjukförsäkringen ingår i lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Vid årsskiftet 1973/1974 trädde en rad viktiga ändringar i
krafi i samband med alt sjukpenningen blev skattepliktig.

Till grund för bestämmandet av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) ligger den försäkrades beräknade framtida årsinkomst av
förvärvsarbete. Eftersom sjukpenningförsäkringen skall ge ersättning för den
genom sjukdom bortfallna inkomsten är del inkomsten av förvärvsarbete som har
belydelse för rätten till och omfattningen av försäkringsskyddet, medan övriga
inkomsler som inle är beroende av den försäkrades egen arbetsinsats, t. ex.
pensioner, livräntor och avkastning på fastighet och kapital, i princip inte
beaktas.

1 fråga om företagares inkomst gäller all
avkastning på kapital som lagts ned i rörelsen inte skall påverka SGI, som för
denna kategori inte får beräknas högre än som molsvarar skälig avlöning för
liknande arbete för annans räkning. Försäkrad kan, såviit angår inkomsl av
annat förvärvsarbete än anställning, begära undantagande från försäkringen,
varvid sådan inkomst inle skall beaktas vid beräkningen av SGI,

De försäkrade är skyldiga atl anmäla sådan
stadigvarande ändring av inkomsten som har belydelse för sjukpenningen. Vid
införandet av beskattad sjukpenning genomfördes flera förändringar som är
ägnade att minska antalet felaktiga inkomstuppgifier i sjukförsäkringen.
Beskattningen av de lidigare skattefria sjukförmånerna ger automatiskt en
bättre överensstäm melse mellan taxerad inkomsl och SGI. Förmånerna och
avgifierna frikopplas vidare från varandra, vilket torde undanröja eventuellt
förekommande spekulation i form av för låg klassplacering för erhållande av
låg avgifi.

Sjukförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna. För administrationen av bl. a. sjukförsäkringen har i
anslutning till verkets tekniska byrå i Sundsvall etl nytt ADB-system tagits i
bruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9.1.2 Bakgrundsinaierial

För att erhålla bakgrundsmaterial
till sina överväganden och förslag har bostadslilläggsgruppen genomfört vissa
undersökningar avseende bostadstilläggen och därtill anknutna frågor rörande
inkomstförhållanden m, m. Gruppen redogör för resultaten härav liksom för viss
övrig statistik i ämnet.

Enligt bostadsstyrelsens
undersökningar om bostadstilläggstagarna ökade antalet familjer med
bostadstillägg väsentligt under år 1972, Detta berodde främsi på de
förändringar av tilläggen som infördes fr o. m, den I april 1972. Utvecklingen
sedan år 1969 framgår av följande tabell.

Familicr
med bostadstillägg lör clecemher åren 1969-1972 (lusenlal)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slag av
bostadstillägg

1969

1970

1971

1972

opaginerad Kontrollera mot PDF

Endast
statligt tillägg

Statligt
och kommunalt tillägg

Endasl kommunalt tillägg

Totall

281

254

199

195

123

174

227

247

18

24

38

77

519

422

452

464

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antalet barn för vilka
bostadstillägg utgick i december 1972 var drygt en miljon, en ökning sedan
december 1971 med ungefär 100 000. Något mer än tre Ijärdedelar av de familjer
som uppbar bostadstillägg i december 1972 hade högst två barn. Trebarnsfamiljerna
utgjorde 17 % av alla familjer med tillägg,

Andelen ensamstående med barn och
som uppbär bostadstillägg har sedan tilläggen infördes ökal successivt från 19
96 i december 1969 lill 22 96 i december 1972, Vid sistnämnda lidpunkt uppgick
antalet ensamstående bland bostadstilläggstagarna lill 117 000,

Den av bostadstilläggsgruppen
utförda undersökningen om bostadstill-läggen avser förhållandena i april 1973,
Undersökningen omfattar ca 450 000 familjer eller närmare 90 96 av alla
barnfamiljer med bostadstillägg.

Enligt denna undersökning hade
omkring 70 96 av bostadstilläggstagarna en laxerad inkomsl som understeg 30 000
kr/år. För 25 96 av familjerna uppgick motsvarande inkomsl lill mellan 30000
och 40000 kr. Återstoden, 4 96, hade en högre inkomsl än 40 000 kr. Ju lägre
bostadskostnaden var desto större andel av familjerna hade inkomster under 30
000 kr. Följande tabell visar hur bostadstilläggstagarna fördelade sig efter
laxerad inkomst och bostadskostnader. Av tabellen kan utläsas att omkring 30 %
av alla tilläggslagare hade bosiadskostnader som understeg 400 kr./månad medan
för 8 96 hyran översteg 800 kr/månad.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 320

Bosladslilläggsiagare tördelade efter taxerad inkomsl och
bostadskostnad (procent)

Taxerad

Bostadskostnad (kr.

/m å n)

inkomsl.
kr,/ å r

600 - 800

>800

Totalt

- 20 000

47,2
.4,5

23,5

20,6

34,2

20 000 -
30 000

42,7
38,2

31,2

29,0

36,9

30 000 -
40 000

9,9
26,0

37,0

35,7

25,0

40 000 -
50 000

0,2
1,2

7,8

12,7

3,6

50
000-70 000

0,0
0,1

0,4

1,9

0,3

70
000-90 000

0,0
0,0

0,0

0,0

0,0

Totalt

100.0
100,0

100,0

100,0

100,0

Antal

130
825 165 900

116 115

37 752

450 592

Fördelningen av tilläggstagarna efter antal barn
och taxerad inkomsl visar alt med stigande barnantal minskar andelen familjer
med inkomster understigande 30 000 kr./år Drygt 85 % av ettbarnsfamiljerna
hade sålunda en inkomst under 30 000 kr./år mot 65 % av tvåbarnsfamiljerna och
60 % av tre- eller fierbarnsfamiljerna.

Av undersökningsresultaten framgår vidare atl
närmare 60 96 av bostadstilläggstagarna bor i lägenhet som upplåts med hyres-
eller bostadsrätt under del att 35 96 har eget hem och ca 6 96 jordbruksfastighet.
Ungefär 2 96 av familjerna med bostadstillägg saknar egen bostad. Av
tilläggstagarna i hyres- och bosladsrällslägenheler hade 75 96 en taxerad
inkomsl som understeg 30 000 kr./år. Motsvarande andel för dem som bor i eget
hem eller innehar jordbruksfastighet var 60 resp. 90 96.

Av samtliga bostadstilläggslagare med barn är
knappt 80 96 gifta. De ensamstående har som regel lägre inkomster än de gifta
familjerna. Sålunda hade enligt bosladslilläggsgruppens undersökning närmare 75
96 av de ensamstående inkomsler understigande 20 000 kr./år, medan della
förhållande gällde för 25 % av de gifta. Motsvarande andelar vid inkomslgränsen
30 000 kr. var 97 % resp. 64 %.

Undersökningen visar även alt närmare hälften av
alla bostadstilläggslagare har både statligt och kommunalt tillägg, medan en
tredjedel har enbari statligt tillägg och omkring 20 96 enbart kommunalt
tillägg.

Bostadslilläggsgruppen har genom en särskild
undersökning sökt belysa betydelsen av den tvååriga eftersläpningen i
inkomstprövningen för bostadstillägg. På uppdrag av gruppen har statistiska
centralbyrån (SCB) därför studerat inkomstslabilileten mellan åren 1968 och
1970. Eiidasl familjer med en inkomst under 40 000 kr./år har medtagils i
undersökningen. Av SCB:s malerial framgår inle om familjerna har bostadstillägg
eller ej.

Undersökningen visar bl. a. att av samtliga
barnfamiljer med en årsinkomst under 40 000 kr. hade drygt 30 96 (280 000
familjerlen inkomstökning på mer än 10 000 kr. mellan åren 1968 och 1970 medan
10 % (ca 90 000 familjer) hade en ökning på mer än 20 000 kr. Ungefär var femte
familj hade en inkomstminskning. För ca 5 % var inkomstminskningen slörre än 10
000 kr

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 321

På grundval av undersökningsmaterialet har gruppen
gjort beräkningar av antalet bostadstilläggslagare (bland barnfamiljer) som
mellan åren 1968 och 1970 hade inkomstförändringar soin låg uianför vissa
intervall. Beräkningarna visar att drygt 200 000 tilläggslagare hade
inkomstförändringar som låg utanför intervallet - 5 000 till -I- 10 000 kr
Antalet tilläggslagare med en inkomstförändring utanför intervallen - 5 000
till -I- 15 000 kr, resp, - 5 000 till -f 20 000 kr var 135 000 resp. drygt
90 000.

Gruppen lämnar vidare en redogörelse för vissa
undersökningar som gjoris avseende tillföriitligheten i försäkringskassornas
inkomstregistrering. Dessa undersökningar ger eu relalivt samstämmigt resultat
och visar bl. a. att 43 -45 96 av de tillfrågade var för lågt klassplacerade
medan 11 - 19 96 var för högt placerade. Undersökningarna har utförts på ell
begränsat material men det torde enligt bostadslilläggsgruppen få anses
klariagt, att sjukpen-ningklassplaceringarna i det system som tillämpades före
den 1 januari 1974 i påtaglig utsträckning inle har motsvarat den verkliga
inkomstbilden.

Resultaten av undersökningarna torde enligt gruppen
dock inle direkt kunna läggas lill grund för en uppskattning av
osäkerhetsgraden i det in-komstregistreringssyslem som tillämpas av
försäkringskassorna fr. o, m, år 1974, Vid införandet av beskattad sjukpenning
genomfördes nämligen flera förändringar som är ägnade all minska felfrekvensen.

Bostadstilläggsgruppen har även belyst kostnaderna
för bostadstilläggsadministrationen och redovisar i det sammanhanget vissa
beräkningar avseende de ekonomiska effekterna av en överflyttning av denna
administration från förmedlingsorganen till försäkringskassorna. För
beräkningen svarar den för riksförsäkringsverket och statskontoret gemensamma
s. k. RAFA-utredningen. Härvid bortses från koslnader som sammanhänger med
handläggningen av de nya bostadstilläggen till familjer och ensamstående utan
barn, eftersom arbetsbelastningen på grund av dessa ännu inte kunnat
uppskattas.

För förmedlingsorganens manuella handläggning av
ärenden rörande bostadstillägg till barnfamiljer har beräknats åtgå totalt ca
400 nettoårsarbeis-krafier, vilket molsvarar en kostnad på 18,4 milj. kr./år
(1973 års löneläge).

Vid en överfiyttning av administrationen till försäkringskassorna
skulle vissa rutiner kunna integreras med övrig handläggning hos kassorna,
framför allt vad avser barnbidragen. Därigenom skulle en del momeni i
hanteringen borifalla och vissa andra underiättas. Den totala
samordningsvinsten vid en integration med försäkringskassornas handläggning av
i första hand barnbidragen kan uppskattas till ca 20 96 av de nuvarande
kostnaderna.

Den nuvarande totalkostnaden för ADB-bearbelningen
av bostadstilläggen kan uppskattas till ca 2,5 milj. kr./år. Vid en överfiyttning
av den maskinella hanteringen till försäkringskassorna skulle ADB-rutinerna integreras
med det maskinella barnbidragssystemet. Samordning av bostadstilläggsrutinerna
skulle i stor utsträckning ske med redan existerande

21
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 150

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 322

system,
bl, a, vad gäller databashanlering, inmatning och uppdatering samt
informationsåtervinning, Särkostnader p, g. a. bostadstilläggen skulle uppstå i
första hand för ansökningsrutinen, beloppsberäkning och framställning av
beslutsmeddelanden, utbetalning och viss uppdatering. De med bostadstillläggen
förknippade särkostnaderna beräknas uppgå till totalt ca 1,0 milj, kr,/år,

Enligl de här återgivna beräkningsgrunderna uppgår
de årliga drifikostnaderna (exkl, distributions- och övergångskostnader) lill
de belopp som finns angivna i följande tabell.

Ärliga dri/ikoslnader /ör administrationen av
bostadstilläggen år 1973 (milj. kr.)

Handl ä ggande organ

Manuell hantering

ADB

Summa

Kommuner

F ö rs ä kringskassor

(s ä rkosinader)

18,4 14,7

2,5 1,0

20,9 15,7

Kosinadseffekl av oml ä ggning

- 3,7

- 1,5

- 5,2

En överfiyttning av administrationen av
bostadstillägg till barnfamiljer till försäkringskassorna skulle alltså leda
till en minskning av handlägg-ningskoslnaderna med ca 5 milj, kr/år om antalet
tilläggslagare hålls på ungefär oförändrad nivå. Även vid en bibehållen
kommunal administration bör emellertid vissa kostnadsbesparande
rationaliseringar vara möjliga, bl. a. genom en samordning och utveckling av
databehandlingen.

9,1,3
Överväganden och förslag 9,1.3,1 Inkomstprövningen

Bostadstilläggsgruppen behandlar i sina
överväganden angående valet av inkomsl som skall ligga lill grund för
inkomstprövningen för bostadstillägg två olika alternativ. Det ena knyter an
lill skattesystemet och del andra till SGI.

Atl lägga SGI till grund för prövningen av
bostadstillägg skulle enligt gruppen tillgodose kravet på elt aktuellt
inkomslunderiag. Gruppen anför emellertid vissa invändningar mot en sådan
ordning. Del föreligger nämligen en viss osäkerhet vid inkomstregistreringen
inom sjukförsäkringssystemet. Dessutom fastställs SGI endast för inkomster upp
lill 7,5 gånger basbeloppet. För vissa grupper - exempelvis egna företagare och
jordbrukare - är del vidare svårt att under löpande verksamhetsår avgöra hur
stor inkomsten kommer alt bli. Delta visar enligt gruppen att SGI skulle utgöra
ett i viss mån osäkert underiag för prövningen av bostadstillägg,

Häriill kommer att SGI avser att mäta endast del
inkomsiborifali som uppstår för den försäkrade vid sjukdom. Enligt gruppens
mening måsle hela den ekonomiska situationen vägas in vid inkomstprövningen för
bostadstillägg. Det betyder att också den bidragsberättigades ekonomiska si-

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 323

luation
i övrigt - hans inkomster av annat än förvärvsarbete, hans utgifter för
fullgörande av underhållsskyldighet m. m. - måsle utredas. Det kan endast ske
genom inhämtande av uppgifier från beskattningen. SGI utgör således enligt
gruppen inte ett hell rättvisande underiag för prövningen av bostadstillägg.
Inkomsten skulle behöva korrigeras vilkel blev administrativt betungande.

Bostadstilläggsgruppen avvisar på grundval av det
anförda ett system som skulle innebära atl SGI direkt lades lill grund för
prövningen av bosladstill-lägg. Enligt gruppens mening bör i stället även i
fortsättningen bostadslill-läggel grundas på en vid beskattningen framräknad
inkomst. Däremol har gruppen övervägt möjligheterna att använda SGI som
justeringsfakior eller hjälpmedel vid inkomstprövningen i etl syslem där
inkomstberäkningen från beskattningen utgör grunden.

Gruppen har prövat två andra alternativ som utgår
från den taxerade inkomsten. En metod som gruppen närmare utvecklar är all
beräkna inkomsten under bidragsårel preliminärt (exempelvis med hjälp av SGI
eller en på något sätt justerad taxerad inkomst) och göra den definitiva
prövningen i efterhand mot den då fastställda taxerade inkomsten.

Fördelen med ett dylikl system skulle enligt
gruppen vara alt bostadstilläggen koman utgåefieren till deaktuella
förhållandena anpassad inkomst och således kom att i huvudsak svara mot ett
aktuellt stödbehov vartill man, låt vara i efterhand, genom en exakt anpassning
fick ell så långt möjligt rättvisande underiag mot vilkel evenluella
felaktigheter kunde rättas till. En slor del av de problem som är förknippade
med egna företagares och jordbrukares inkomsler och som beror på att dessa är
svåra att med säkerhet uppskatta förrän vid taxeringen skulle bortfalla. Likaså
skulle alla tillfälliga inkomster av typ övertidsersättningar, inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet etc, kunna medtas vid inkomstprövningen.

Även etl sådant system kan vara förenat med
avsevärda nackdelar i form av bl, a, administrativ merbelastning genom
kontrollförfarandel. Man får vidare räkna med att efterhandskontrollen skulle
ge upphov till åtskilliga rättelser, I de fall då för högl preliminärt bidrag
utgår skulle det medföra återkrav. Gruppen är inte beredd att förorda en
ordning som förutsätter ålerkrav av sociala bidrag när någon felaktighet inte
begåtts av bidragsla-garen.

Del andra tillvägagångssätt som är möjligt är att
som nu under bidragsårel göra en definitiv prövning mol den laxerade inkomsten,
justerad med hänsyn lill inträffade förändringar. För all få ell rättvisare och
mot de aktuella förhållandena bättre överensstämmande underlag för prövningen
kan man då enligt gruppen dels minska de gränser inom vilka ökningar resp.
minskningar tillåls Ulan au rätten lill bostadstillägg påverkas, dels
förbättra metoden att mäta förändringarna genom alt använda variationer i den
sjukpenninggrundande inkomsten som mätare.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 324

Detta alternativ är närmast att betrakta som en
modifiering av det lidigare av gruppen avvisade systemet med SGI som direkt
grund för bostadstillläggen. SGI skulle användas för alt finna de fall då en
väsentlig inkomslför-ändring inträfföt utan atl bosiadstilläggstagaren också
måsle göra en anmälan lill förmedlingsorganet för att få bostadstillägget
ändrat. Det föreligger ändå en anmälningsplikt lill försäkringskassan vid
inkomständringar.

Ett
dylikl syslem skulle innebära att förändringar av SGI, i den mån förändringarna
överskrider gränserna, direkt fick slå igenom i bostadstill-läggels Sloriek.
Systemet skulle i huvudsak kunna skötas genom automatisk dalabehandling, vilkel
skulle innebära att även om antalet omprövningar ökar det ändå blir en
minskning av arbelsvolymen hos adminisirationsor-ganen.

Detta
system skulle enligl gruppen ha vissa administrativa fördelar. Det skulle
vidare innebära atl prövningen av bostadstilläggen i fler fall än f n. kom att
grundas på ell mer aktuellt inkomslunderiag. Särskilt inkomstökningar skulle
nämligen komma att bli beaktade i väsentligt större utsträckning. Systemet
skulle emellerlid - med hänsyn bl. a. till kvarstående brister och
ofullständigheter i inkomstregislreringen inom sjukförsäkringen - bli behäftad
med viss osäkerhet. Gruppen har emellertid funnit del angeläget atl, trots de
begränsningar som kan flnnas, vidareutveckla systemet närmare i samband med sin
behandling av frågan om löpande kontroll av inkomstförändringar.

1 det fall SGI inte bör användas vid prövningen av
bostadstillägg på detta sätt, bör den enligt gruppen i varje fall kunna
utnyttjas av de prövande myndigheterna i kontrollsyfle. Får de tillgång till
uppgifterom förändringar i SGI, kan de - stickprovsvis eller för hela gruppen
bostadstilläggslagare - bevaka att dessa fullgör sin skyldighet att göra
anmälan om sådana inkomslförändringar som påverkar förutsättningarna för
tillägg. Bostadslill-läggsgruppen flnner det därför angeläget att de
tillämpande myndigheterna prövar möjligheten att utveckla detta system, vilkel
kan ske helt inom ramen för nuvarande ordning,

Bostadslilläggsgruppen finner del alltså tveksamt
om fördelarna med ett system,enligt vilket väsentliga förändringar i SGI
automatiskt skall föranleda ändring i bostadstillägget, överväger nackdelarna.
Frågan om inkomsipröv-ningssystem får över huvud taget enligt gruppen prövas
mot bakgrund av den översyn av bostadstilläggen som sker. Gruppens undersökning
av olika allernaliv och deras för- resp, nackdelar har närmast syftat lill all
skapa elt underiag för en sådan prövning.

9.1.3.2
Administrationen av bostadstilläggen

Administrationen av barnbidragen fiyilades den 1
januari 1974 över från kommunerna till försäkringskassorna. Utformningen av
administrationssys-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 325

temet
för barnbidragen har skett så att en senare integrering med bl.a,
bosiadstilläggen skall kunna ske.

Bostadstilläggsgruppen har vid sin prövning funnit
att det finns skäl både för och emot en sådan överföring av bostadstilläggen
till försäkringskassorna. För handläggningen av bosiadstilläggen krävs redan i
dag ett samarbete mellan förmedlingsorgan och försäkringskassa, bl. a, för
samordning mellan de statskommunala bostadstilläggen och de kommunala
bostadstilläggen lill pensionärer Samlidigt fordras likariade
rapporteringsrutiner till förmedlingsorgan och försäkringskassa från olika
organ, t, ex, pastorsämbetet och länsstyrelsen, beträffande uppgifter som har
betydelse för bostadstillägg och barnbidrag. En anknytning lill registreringen
av SGI skulle vidare göra att ytteriigare uppgifter måste hämtas från
försäkringskassorna.

Gruppen har även funnit andra synpunkter som talar
för en överföring av administrationen till försäkringskassorna. Från
allmänhetens synpunkt skulle del innebära en viss fördel att kunna vända sig
till ett och samma ställe när del gäller olika familjeslöd. Att en sammanföring
av databehandlingen av bostadstilläggen till e 11 organ - kommunernas
databehandling handhas f n. i huvudsak av ca 15 datacentraler - skulle medföra
fördelar ligger i sakens natur. Även andra samordningsvinster vore atl vänta
vid en överföring.

Mot en överföring talar emellertid enligt gruppen
att det i dag finns en uppbyggd fungerande administration,sapparat som på det sättet
skulle brytas sönder. Ett ytterligare skäl mot en överföring är atl uppgifter
om bostadskostnader och fasligheter som kan behövas för
bostadstilläggsprövningar i dag finns inom kommunerna. Dessutom får kommunerna
kunskaper om bostadsmarknaden i andra sammanhang, t, ex, genom
bostadsförmedling, tomt- och småhusförmedling etc. som skulle bli mer
svårtillgängliga om bostadstilläggsadministrationen överfördes till
försäkringskassorna.

Mot den här redovisade bakgrunden har
bostadstilläggsgruppen inte varit beredd att föreslå någon förändring när det
gäller organ för administrationen av bostadstillägg,

9.1,3.3
Särskilda frågor rörande inkomstprövningen

Av de alternativ för inkomstprövningen för
bostadstillägg som bostadslilläggsgruppen har redovisat finner gruppen att etl
av dem borde återges mer utföriigl, utan att gruppen för den skull vill förorda
att det genomförs. Oavsett om detta eller något annat alternativ genomförs
eller om nuvarande system bibehålls, har gruppen vidare funnit alt de regler
som avgör när en väsentlig inkomsländring skett, som föranleder ändring i
rätten till bostadstillägg, bör ges en principiellt annan utformning än f n.

Gruppen behandlar till en början
frågan om väsentliga inkomst fö rändringar.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 326

Bostadstillägget påverkas när inkomsten förändras
väsentligt. För all en inkomstminskning skall föranleda omprövning av tillägget
krävs att den faktiska inkomsten minskar med minsl 25 96 jämfört med den senast
taxerade inkomsten. En väsentlig inkomstökning anses ha uppstått när familjens
beräknade inkomst med minst 5 000 kr, överstiger den högsta inkomstgräns vid
vilken bostadstillägg kan utgå.

Antalet fall då bostadstilläggslagare har begärt
omprövning med hänvisning till en väsenllig inkomstminskning har varit
begränsat. Ändå anser man hos de administrativa organen att omprövningarna
innebär en betydande arbetsbelastning. Omprövningarna resulterar dessutom som
regel i avslag.

Enligt
bostadstilläggsgruppens mening talar starka skäl för alt begreppet väsenllig
inkomslförändring tolkas så att förändringen anses väsentlig när den uppgår
till ett visst belopp - oavsett den ursprungliga inkomsten. Bostadstillägg bör
emellerlid inle framdeles utgå i högre inkomstlagen än i dag. Gruppen förordar
därför att bostadstillägg inte heller i fortsättningen ska kunna ulgå utöver
den gräns som i dag gäller vid väsentliga inkomstökningar.

Snäva gränser för inkomslförändringar ger hög
aktualitet i inkomstun-deriaget men också administrativa besvär. Gruppen finner
det lämpligt alt tills vidare hålla gränserna tämligen vida, dvs. låta endast
mer betydande förändringar av inkomsten slå igenom i ändrat bostadstillägg.
Inom ramen för ett eventuellt ändrat inkomstprövningssystem, som baseras på
SGI, torde det emellertid finnas förutsättningar att på sikt göra gränserna
snävare.

Gruppen förordar all ändring av bostadstillägg ska
ske dels när inkomsten ökal med mer än 20 000 kr./år, dels när inkomsten minskal
med mer än 5 000 kr./år. Atl gränsen sätts högre för inkomstökningar motiveras
av att det genomsnittligt fortlöpande sker en inkomstökning i samhällel.
Intervallet är sålunda salt med hänsyn lill en tvåårig genomsnittlig
inkomstökning för bostadstilläggslagare och avsett att vara ungefär lika storl
på båda sidor om den genomsnittliga inkomstökningen. Intervallets bredd är satt
med hänsyn till atl antalet ändringar inte skall bli för stort. De kan med
detta intervall enligl gruppen beräknas väsentligt undersliga 100 000 fall/år.

Gruppen redovisar därefier sill huvudalternativ
till inkomstprövnings-system. Detla innebär atl förändringar i SGI automatiskt
föranleder ändringar i bostadstillägget.

1 del tänkta systemet bör uppgifi om ändringar i
SGI för samtliga bostadstilläggslagare fortlöpande noteras av
prövningsorganet. Jämförelse görs i princip mellan nya SGI och den taxerade
inkomsten. Jämförelser skall ske först vid prövningstillfällel och därefter med
vissa mellanrum under bidragsårel. När en tillräcklig ändring av inkomsten
inträffat meddelas utan särskild utredning beslut om ändring av tillägget och
det nya tillägget utgår vid nästa utbetalningstillfälle.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 327

Gruppen visar med några exempel vad förslaget
innebär för normalfallen av bidragstagare. Om inkomsten under inkomståret - två
år före bidragsåret - låg på 30 000 kr och den under bidragsårel sjunker till
18 OOO kr,, medför detta att 7 000 kr, räknas bori från den inkomst som låg till
grund för tillägget. Ny bidragsgrundande inkomsl blir sålunda 23 000 kr. Om
inkomsten i stället ökar lill 60000 kr. skall lill den bidragsgrundande
inkomsten läggas 10000 kr. så att den ökar till 40 000 kr

Med verkan fr. o. m, den 1 januari 1974 har både
reglerna för sjukpenningförsäkringen samt formerna för inkomstregistreringen
och kontrollen av inkomstuppgiflerna avseväri förändrats. Förändringarna torde
på sikt förbättra inkomsluppgifierna för huvuddelen av de försäkrade. För vissa
grupper med varierande inkomster skulle emellertid med all sannolikhet
svårigheterna att göra riktiga inkomstuppskattningar bestå.

Vidare står en grupp företagare och likställda - f
n. ca 52 000 - helt uianför sjukpenningförsäkringen genom all de begärt
undantagande från denna. Enligl bosladslilläggsgruppens mening måsle - om den
redovisade konstruktionen lör inkomstprövningen genomförs - en särskild
inkomst-registrering byggas upp för denna grupp så att väsentliga inkomslförändringar
kan slå igenom automatiskt även i deras bostadstillägg.

Utanför SGI ligger bl. a. inkomsler av kapital och
tillfällig förvärvsverksamhet. Enligl gruppens bedömning torde väsentliga
förändringar av inkomst av kapital vara fötaliga. Att beakta även begränsade
förändringar av inkomst av kapital vid en omprövning som i övrigl kan ske
automatiskt skulle ge ett merarbete som inle motsvaras av de resullat som kan
uppnås. Mol denna bakgrund anser gruppen all en anmälningsplikt bör införas för
de fall då de inkomster som ligger uianför SGI förändrats med mer än 5 000
kr./år.

Bostadslilläggsgruppen har även beröri frågan om de
föreslagna reglerna för elt inkomsiprövningssyslem ska tillämpas när det gäller
prövning av inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen.

F, n. tillämpas gemensamma regler närdet gäller
inkomstprövningen för bostadstillägg och inkomstprövat tillägg inom
studiehjälpen. Det inkomstprövade tillägget ulgår till totalt ca 30 000
studerande i hela landet. Rent administrativt skulle det för bostadstillägg
föreslagna systemet med jämförelse mot SGI medföra stora svårigheter för
prövningsorganen (skolstyrelserna), om delta tillämpades vid bedömningen av
det inkomstprövade tillägget. Bl. a. skulle sannolikt varje
sludiehjälpsbeviljande myndighet behöva ha tillgång lill hela
jämförelsematerialet från försäkringskassan. Det av bostadslilläggsgruppen
skisserade systemet för prövning av inkomsl lör bostadstillägg bör därför inte
tillämpas för det inkomstprövade tillägget.

Gruppen tar vidare upp vissa frågor angående
indrivning av fordran på felaktigt utbetalat bostadstillägg. Förmedlingsorganet
beslutar om återkrav av sådant tillägg. Återbetalningen sker normalt genom
kvittning eller

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 328

frivillig
ålerbetalning. Förmedlingsorganet har rätt alt besluta om kvittning. I de fall
när kvittning inte är möjlig och när frivillig återbetalning inte sker skall
indrivning användas. Dessa ärenden skall handläggas av bosladsstyrelsen.

När regeln atl frågor om indrivning skulle
behandlas av bostadssiyrelsen tillkom lorde huvudskälet till detta ha varil all
man bedömde alt bostadsstyrelsen hade bättre resurser att handlägga frågor av
detta slag än kommunerna och att göra det på ett enhetligt sätt. Enligt
bosladslilläggsgruppens mening vardella sannolikl en riktig bedömning när
bostadstilläggen infördes år 1969, Under den tid som förflutit sedan dess har
emellerlid kommunerna i genomsniii blivit avsevärt slörre genom
kommunsammanläggningar samtidigt som deras resurser stärkts på bl. a. del
juridiska området. Bostadstilläggsgruppen flnner därför att handläggningen av
frågor om indrivning bör föras över från bostadsstyrelsen till
förmedlingsorganen.

Gruppen tar slutligen upp vissa frågor rörande
informationsutbyte mellan förmedlingsorgan och f(5rsä'kringskas-so r,

Om bosladslilläggsgruppens huvudalternativ till
inkomstprövningssystem skulle genomföras förutsätter del, om administrationen
inte samtidigt överflyttas till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket,
ett relativt omfattande informationsutbyte mellan förmedlingsorgan och
försäkringskassor. Gruppen redovisar vissa förutsättningar för elt sådant
informationsutbyte,

9,1,4
Reservation

Reservation
har avgelts av ledamoten Wiksiröm.

Reservanten anför att del enligt hans mening är
mera fördelaktigt med nuvarande syslem för omprövning av bostadstilläggen vid
inkomslförändringar än med det av utredningens majoritet föreslagna systemet.
Vid inkomstminskningar vinnes två fördelar med elt system som utgår från minskningens
sloriek i proceni jämfört med ell som utgår från elt visst krontal - det blir
mera rättvist för bostadstilläggslagare i olika inkomstklasser och antalet
omprövningar blir därtill färre. Vad gäller inkomstökningar menar reservanten
alt dessa är svåra att beräkna eller fastställa under löpande år för vissa
inkomsttagare. Ändring under löpande år molverkar tillika den bostadspolitiska
effekten. Nuvarande regler är därför att föredra.

Reservanten riktar även invändningar mot förslaget
om atl låla SGI vara en faktor som kan medföra ändring av bostadstilläggen.
Enligt reservanten avspeglar inte SGI alla inkomster för stora grupper
inkomsttagare. Detta gäller inkomster av kapital, av fastigheter och av
tillfällig förvärvsverksamhet. För jordbrukare och enskilda företagare ulgör
SGI inte någon mätare för hela inkomsten. Reservanten tror därför inte atl del
är möjligt att använda SGI för ändringar i beviljat bostadstillägg.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 329

9.2
Remissyttrandena

Mol bakgrund av del inom boendeutredningen och 1972
års skatteutredning pågående forisätta utredningsarbetet rörande
bostadstilläggen framhåller fiera remissinslanser det olämpliga alt nu vidta
mera g e n o m g r i -pande förändringar i gällande bostadslilläggssyslem. Hil
hör bl. a. sialskoniorei. RRV. boendeulrednlngen. Svenska kommunförbundel.
Svenska försäkringskasseförbundel. Svenska riksbyggen och SABO. HSB och
Hyresgäsiernas riksförbund är av samma uppfattning men anser att de i
belänkandet redovisade synpunkterna och förslagen är av principiell
bostadspolitisk betydelse och inte torde föregripa Ibrtsatt utredningsarbete.
Kommun-Dala AB anser alt slutligt ställningslagande lill den tekniska
utformningen bör ske när eventuella förändringar av principiell natur kan
överblickas.

Vad
gäller valet av i n k o m s t beg re pp har bosiadslilläggsgrupiien avvisat
tanken alt koppla prövningen lill den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) och
förordat att prövningen även i fortsättningen grundas på en vid beskattningen
framräknad inkomst. Denna mening delas av övervägande antalet remissinslanser,
däribland sialskoniorei. RFV, bosladsstyrelsen. Svenska riksbyggen. Svenska
kommunförbundel. HSB och Hyresgäsiernas riksförbund. De tre sistnämnda
remissinstanserna påpekar alt den efiersläp-ning, som uppkommer genom atl
inkomstprövningen grundas på en vid beskattningen framräknad inkomst, för
fiertalet bidragsberättigade uppvägs genom atl inkomslgränserna för tillägget
successivt anpassas till de genomsnittliga inkomstökningarna.

Några remissinslanser har en från
bostadslilläggsgruppen avvikande mening. RSV anför betänkligheter mot atl vid
inkomstprövningen för bostadstillägg knyta an till någon i
inkomstdeklarationen redovisad uppgifi om sammanräknad inkomst,sammanräknad
nettoinkomst, taxerad inkomst eller beskattningsbar inkomsl. Enligt RSV:s
uppfattning torde i många fall alla dessa begrepp vara osäkra mått på en
familjs faktiska ekonomiska situation. Kommunalförbundei för Sior-Siockholms
bosiadsförmedling anser att den taxerade inkomsten aren olämplig bas för
prövningen av bostadstillägg och finner att en vidare utveckling av SGI är den
lösning som ligger närmast till hands, Malmö allmänna försäkringskassa framför
liknande synpunkter.

Flertalet
remissinstanser instämmer i bostadslilliiggsgruppens bedömning att möjligheter
dock bör finnas atl använda SGI som justerings-faklor eller hjälpmedel vid
inkomstprövning i etl system där inkomstberäkning från beskattningen utgör
grunden. Bostadstilläggsgruppen har övervägt alternativa möjligheter för detta.

Ett alternativ är atl den bidrag,sgrundande
inkomsten beräknas preliminärt, varefier bostadstillägget i efierhand
korrigeras mot den fastställda taxerade inkomsten. SGI kan därvid användas för
den preliminära beräkningen. Detta alternativ har helt avvisats av samtliga
remissinslanser som uttryckligen berört frågan.

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 330

Ett annat alternativ, vilket bostadstilläggsgruppen
anger som sitt huvudalternativ, är atl en definitiv prövning görs mol den
laxerade inkomsten, justerad med hänsyn till ev. inträffade förändringar.
Därvid kan metoden all mala inkomslförändringar förbättras genom atl man
utnyttjar SGI och variationerna i denna. Uppkomna förändringar skall enligt
detta alternativ automatiskt kunna påverka bostadstillägget.

Remissopinionen är splittrad i fråga om fördelarna
med ett dylikt inkomsiprövningssyslem. Några remissinstanser, däribland RFV.
förordar atl ändringar av SGI läggs lill grund för automatisk omräkning av den
bidragsgrundande inkomsten och därmed av bostadstillägget. Det skisserade
systemet synes enligl RFV väl ägnat att förbättra nuvarande system, som
uteslutande grundar sig pä bostadstilläggstagarens egna anmälningar av inkomstförändringar,
Sialskoniorei undersiryker värdet av all SGI används i inkomstprövningen och
anser all en anknytning lill SGI f. n. är enda möjligheten att åstadkomma
slörre aktualitet i prövningen. Systemet med ADB möjliggör vidare en högre
aktualitet i inkomsten genom att det medger snävare intervall för väsentliga
inkomstförändringar än vid manuella omprövningar,

Bosiadssiyrelsen. Svenska kommunförbundel. HSB och
Hyresgäsiernas riksförbund menar atl del redovisade inkomslprövningssystemei
inle har några fördelar jämfört med nu gällande regler. Flera av de allmänna
försäkringskassorna anger atl ett beaktande av väsentliga ändringar i SGI
medför en ökad aktualitet i bostadstilläggsprövningen men anser det tveksamt om
systemet bör införas, om inte en samtidig överföring av
bosiadslilläggsadmi-nistrationen till försäkringskassorna genomförs.

Det tredje av de av bostadslilläggsgruppen
redovisade alternativen är att SGI utnyttjas av de prövande myndigheterna i
kontrollsyfie, RFV har förordat systemet med automatisk omprövning av
bostadstillägg men anför atl om del systemet inte genomförs bör i varje fall de
till försäkringskassorna anmälda inkomstförändringarna kunna ligga lill grund
för kontroll av bi-dragstagarnas egna uppgifter. Svenska kommunförbundel anför
liknande synpunkter och förordar att detta system blir föremål för närmare
utveckling lämpligen i form av försöksverksamhet i elt antal kommuner,

Bosladslilläggsgruppens förslag att beslämma
intervallet för väsentliga i n k o m s t ä n d r i n ga r lill fasta
krontals-gränser för instämmande från överviigande antalet remissinstanser däribland
RFV. sialskoniorei. RRV, centrala siudiehfälpsnämnden. boendeutredningen.
Svenska kommunförbundet. SABO samt flerialet kommuner.

Bostadssiyrelsen. vissa länsbostadsnämnder samt
Norrköpings. Kristianstads. Malmö och Luleå kommuner anser att
inkomstminskning som hittills skall anges i procentuell andel. Bosiadsstvrelsen
finner all bostadstilläggsgruppens förslag gällande väsentlig
inkomstmin.skning är otillfredsställande. Några remissinslanser anser atl den
nu använda regeln för ändring i bi-

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 331

dragsbeloppet
om inkomsten minskat med 25 96 eller mera bör ändras lill 2096.

Bostadstilliiggsgruppen
har förordat att ändring av bostadstillägg skall ske dels när inkomsten ökat
med mer än 20 000 kr,, dels när inkomsten minskat med mer än 5 000 kr, RFV
finner att de föreslagna toleranserna synes tillåta alltför betydande
inkomsiändringar ulan atl bostadstilläggen påverkas, Verkel anser också det
angeläget att intervallets bredd omprövas efier viss lids erfarenhet. Likaså
bör gränserna bli föremål för prövning om den allmänna inkomstulvecklingen i
samhället genomgår väsenllig förändring. Siaiskonioret ifrågasätter om inte de
föreslagna intervallen fortfarande är orimligt slora och konstaterar att de
medför sämre följsamhet mellan inkomst och utgående bidrag än vad som krävs för
andra inkomstprövade stödformer, SABO ifrågasätter om det trots administrativt
merarbete inte vore lämpligt att gränsen för inkomstminskningar sätts vid ett
lägre belopp, exempelvis 3 000 kr. Motivet härför är att för
tilläggsberätligade med låga inkomsteräven relativt små omedelbara
förbättringar av tilläggen är av stor betydelse för hushållen.

Bosiadssiyrelsen
anför att beslämmelserna om väsentlig inkomstförändring bör utformas så
generöst som möjligt. Styrelsen föreslåratt inkomstökningar som inte överstiger
20 000 kr. inte skall beaktas. Överstiger ökningen 20 000 kr, skall den
bidragsgrundande inkomsten med tillägg för hela ökningen överstiga en gräns som
bosladsstyrelsen föreslår dragés vid etl belopp som med 10 000 kr, överstiger
den högsia inkomst vid vilken bostadstillägg kan utgå. Först om
indragningsgränsen överskrids skall bostadstillägget slopas. HSB och
Hyresgäsiernas riksförbund ansluter sig i huvudsak lill ledamoten Wikströms
reservation i frågan om omprövning vid inkomstminskning och inkomstökning.

I fråga om a d m i n i s t ra 1 i o n e n av
bostadstilläggen ansluter sig bosiadssiyrelsen och det övervägande flertalet
övriga remissinstanser med direkt anknytning till bostadsfrågorna till
bosladslilläggsgruppens uppfattning atl slarka skäl talar mol en ändring av
nuvarande organisation. Några av dessa remissinstanser understryker alt en
överföring av bostadstilläggen till försäkringskassorna skulle medföra alt
bostadstilläggens betydelse som ett bostadspolitiskt instrument minskade.
Svenska kommunförbundel anser liksom flerlalei kommuner som yttrat sig i
fråganatt efiersom bostadstilläggens framtida utformning och omfattning är
under utredning en förändring av administrationen f n. inte bör genomföras.

Svenska försäkringskasseförbundel liksom
övervägande delen av de allmänna försäkringskassorna anser atl
försäkringskassan är ett väl lämpat organ för hanteringen av bostadstilläggen
men anser atl så länge osäkerhet råder om bostadstilläggens fortsatta
utformning och omfattning några tillfälliga förändringar av administrationen
inte bör genomföras.

En
överföring till försäkringskassorna förordas av bl, a, RFV. statskontoret.

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 332

RRV och RSV. Dessa remissinslanser anför därvid
rationaliseringar och kostnadsbesparingar som motiv,

Bosladslilläggsgruppens förslag att
handläggningen av frågor om i n -drivning av felaktigt utbetalade
bostadstillägg bör föras över från bostadsstyrelsen till förmedlingsorganen
tillstyrks av RR V. kommunalförbundet för Stor-Stockholms bosiadsförmedling.
Göieborgs. Malmö. Skellefteå. Skövde och Örebro kommuner.

Länsbostadsnämnden i Göteborgs och
Bohus län samt Växjö kommun anser däremot att handläggningen av
indrivningsärenden bör ligga kvar hos bosladsstyrelsen.

RSV biträder
bosladslilläggsgruppens ställningstagande i fråga om i n -komstprövat
tillägg inom studiehjälpen.

Några remissinstanser har i sina
remissyttranden tagit upp vissa andra frågor belräffande
bostadstilläggssyslemet än dem som bostadslilläggsgruppen har behandlat.

En av dessa frågor gäller samordning av de olika bostadstilläggssystemen.
Tidpunkten synes nu vara lämplig, påpekar HSB och Hyresgästernas riksflirbund,
att ta upp till prövning frågan om atl slopa de kommunala bostadstilläggen till
pensionärer (KBT) och vidga tillämpningsområdet för de slalskommunala bostadstilläggen
till att gälla även pensionärer. Svenska riksbyggen menar att en samordning
mellan KBT och de statskommunala bostadstilläggen bör behandlas av
boendeutredningen. Frågan om alt genomföra liknande regler mellan olika former
av bostadstillägg berörs också av RR V, Svenska försäkringskasseförbundel samt
några försäkringskassor.

HSB och Hyresgäsiernas riksförbund
anser att det behövs bindande föreskrifier för kommunerna att vid bos t ad s k
os t n ad s fö rån d-ringar under löpande bidragsår ompröva utgående
bostadstillägg.

RFV finner atl den nuvarande
bostadstilläggsprövningen, som bygger på etl årligt ansökningsförfarande,
medför en administrativt betungande nyprövning av förmånerna under en begränsad
tidsperiod varje år. Samtidigt gäller att ca 75 96 av dem som har
bostadstillägg ett år också har det nästa år. En icke föraktlig
rationaliseringsvinst torde enligl RFV:s uppfattning kunna uppnås om
förutsättningar skapas för ett rullande prövningssystem av liknande slag som
det som för närvarande används för KBT. Svenska kommunförbundet och
Kommun-Dala /)6 anför liknande synpunkler.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 333

10. Departementschefen

10,1
Bostadspolitikens mål och medel

10,1,1
Återblick

Samhällets nuvarande engagemang i aktiva
bostadspolitiska ålgärder av större räckvidd leder sitt ursprung till den under
början av 1930-lalet rådande ekonomiska krisen. Samhällets insatser under denna
tid var dock i huvudsak inriktade på vissa hushåffsgrupper som barnrika
famitjer, pensionärer och hushåll på landsbygden, Bosladspoliliska åtgärder av
mera generell natur utvecklades under 1940-talel, lill en början i syfie att
stimulera den under andra väridskriget starkt minskade bostadsproduktionen och
att molverka en höjning av hyresnivån i de nya bostäderna. Medlen härför var
statliga tertiärlån och tilläggslån för bostadsbyggandet, Tertiärlånen var
förenade med en tioårig hyreskontroll och ränlegaranti. Garantin innebar atl
slalen betalade den del av låntagarens räntekostnader som översteg en
garanterad räntenivå. Denna nivå var avsedd att motsvara en genomsnittlig,
långsiktig räntenivå, Räntegaranlin betraktades därför som en åtgärd ulan
egentlig subventionskaraktär. Tilläggslånen var ränte- och amorteringsfria
under tio år och utgjorde en generell subvention med hyresnedsäilande verkan.

Vid sidan av den hyreskontroll som var förenad med
de statliga lånen infördes år 1942 allmän hyresreglering i tätorterna.
Hyresregleringslagen innefattade också besittningsskydd för hyresgäster, dvs.
skydd mot obefogade uppsägningar.

Åren 1946-1948 fastställde statsmakterna rikllinjer
för efterkrigstidens bostadspolitik. Del allmänna målet för denna politik var
alt successivt höja bostadsstandarden. Delta skulle ske på följande sätt. Den
akuta bostadsbris-len skulle avvecklas. Ulrymmessiandarden skulle höjas enligt
normen högst två boende per boningsrum. I fråga om utrustningsstandarden angavs
som mål att fiertalet lägenheter skulle vara utrustade med vatten, avlopp, centralvärme
och badrum. Som norm för bostadskostnaderna skulle gälla att kostnaden fören
rimlig familjebostad borde motsvara ca 2096 av den genomsnittliga inkomsten
för industriarbetare.

Enligt
de nyss nämnda riktlinjerna skulle dessa mål nås genom både statliga och
kommunala insatser. På kommunerna lades ansvaret för ålgärder som behövdes för
alt åstadkomma tillräckliga produktionsinitialiv och ett ändamålsenligt
byggande och förvaltande av bostäderna. Spekulativa vinstintressen skulle
hållas borta och huvuddelen av nya flerfamiljshus borde förvaltas av förelag
som arbetade utan enskilt vinstintresse och i samverkan med kommunen. Genom den
s. k. bostadsförsörjningslagen blev kommunerna skyldiga att biträda vid den
statliga lån- och bidragsgivningen. Större kommuner ålades att upprätta planer
för bostadsförsörjningen,

I
sammanhanget bör också nämnas alt kommunerna genom 1947 års

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 334

byggnadslagstifining
fick elt avgörande infiytande över bebyggelseulform-ning och markanvändning.

De finansiella insatser som krävdes föratt
förverkliga de bostadspolitiska målen skulle i huvudsak göras av staten. Dessa
insatser hade väsentligen formen av lån lill bostadsbyggandet och bidrag lill
vissa hushållsgrupper.

Lånen - lerliäriån till fierfamiljshus och
egnahemslån till en- och tvåfamiljshus - skulle täcka det kapitalbehov som
inte tillgodosågs genom primär- och sekundärlån på den allmänna lånemarknaden
och genom egen kapitalinsats av låntagaren. Storleken av denna insats bestämdes
av de övre lånegränserna, som fastställdes till 100 96 för allmännyttiga
företag, 95 96 för kooperativa företag med kommunal kontroll och 85 eller 90 96
för enskilda företag. Lånen förenades med hyreskontroll under hela lånetiden,
Ränlan på lånen bestämdes till 3 96, vilket i stort setl motsvarade dåvarande
ränteläge. Också den tioåriga räntegaranlin anknöts till detla ränteläge. Den
garanterade ränlan var 3 96 för primärlån och 3,5 96 för sekundärlån. Räntegarantin
hade alltså fortfarande inte någon egentlig subveniionskarakiär. Dess syfte var
främst att åstadkomma att bostadskostnaderna inte skulle påverkas av
tillfälliga räntehöjningar över en långsiktig genomsnittsnivå.

Som ett tillfälligt inslag i lånesystemet behölls
en kapitalsubvention i form av tilläggslån. Avsikten var att tilläggslånen
skulle avvecklas när kostnadsutvecklingen gjorde det möjligt. Tilläggslån
utgick för fierfamiljshus och med olika belopp i olika orlsgrupper,
Kapitalsubvenlionen för en- och tvåfamiljshus var lika stor i hela landet och
hade formen av en ränlefri och stående del av egnahemslånet. Både dessa
lånedelar och tilläggslånen skulle vara ränte- och amorteringsfria under tio
år. Därefier skulle de avskrivas eller återkrävas.

1 samband med den statliga långivningen ställdes
vissa krav på bl.a, skäliga produktionskostnader och rimlig bostadsstandard.

För mindre genomgripande ombyggnad och förbättring
av en- och tvåfamiljshus på landsbygden tillkom en ny stödform,
förbätlringslån. Efter behovsprövning kunde förbättringslån till viss del vara
ränte- och amorteringsfritt under tio år. Därefter skulle denna del som regel
avskrivas.

Som stöd lill barnfamiljernas bostadsförsörjning
infördes en ny bidragsform, familjebostadsbidrag. Dessa var beroende av
familjens inkomst, barnantal och bostadsstandard.

De riktlinjer för bostadspolitiken som drogs upp i
mitten och slutet av 1940-talet gäller alltjämt i väsentliga delar Betydande
ändringar har dock undan för undan genomförts, särskilt i fråga om låne- och
bidragssystemen.

Kapitalsubvenlionerna i form av tilläggslån och
räntefria delar av egnahemslån avvecklades successivt under 1950-lalel. Den
sista etappen i denna avveckling, bortsett från den särskilda subventionen
till studentbostäder, genomfördes år 1960, Avvecklingen av dessa subventioner
för nyproduktionen förenades med återkrav av delar av de redan lämnade subven-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 335

tionerna.
Övriga delar av dessa avskrevs. Räntesubventionerna kom däremot lill följd av
höjningar av den allmänna räntenivån alt få betydande omfattning. Detta
medförde starkt ökade utgifter för de statliga räntebidragen, en utveckling som
fortsatte t, o, m, år 1967, då räntebidragen avskaffades. Utgiftsökningen
begränsades dock genom en successiv anpassning av de garanterade räntorna till
det allmänna ränteläget. Samtidigt differentierades de garanterade räntorna
mellan hus av olika årgångar och räntegaranlin slopades helt för vissa äldre
hus. Syftet härmed var atl med riiniebidragen utjämna de skillnader i frågaom
kapital kost nåder och hyror, som uppkommit genom den fortgående stegringen av
byggnadskostnaderna.

Också räntan på de si.ailiga lånen anpassades till
det allmänna räntelägel. År 1958 höjdes siaislåneränlan till 4 % för
nyproduktionen. Äldre lån, som hade en fast ränta för hela låneliden, berördes
dock inle.

År 1962 sammanfördes de två låneformerna tertiärlån
och egnahemslån lill en gemensam låneform, bostadslån, Eu syfte härmed var att
så långl möjligt skapa enhetliga lånevillkorså atl skillnader i dessa inte
skulle påverka valet av hustyp.

Kraven på kommunernas planering av bostadsbyggandel
skärptes år 1963. Flertalet kommuner blev då skyldiga att årligen upprätta
bostadsbyggnads-program för de närmaste fem åren.

Den s. k. irångboddheisnormen ändrades år 1966. Som
elt riktmärke för den framtida bostadsproduktionen skulle gälla högst två
boende per rum, kök och vardagsrum oräknade.

Förbätlringslångivningen
inriktades alltmer på en förbätlring av pensionärernas bostäder och år 1966
begränsades denna stödform till att gälla i huvudsak pensionärer och
handikappade. För de handikappade tillkom år 1959 en särskild stödform, numera
benämnd bosladsanpassningsbidrag, för sådana särskilda anordningar i bostaden som
behövs med hänsyn lill den handikappades behov,

Belydande bostadspolitiska reformer genomfördes
enligt beslut av riksdagen åren 1967 och 1968. De avsåg bl. a. lånesyslemet,
markpolitiken och hyreslagstiftningen.

Huvudsyftena med reformen av lånesyslemet var alt
nå ökad paritet i fråga om de årliga kapitalkostnaderna för bosläder som
tillkommit vid skilda tidpunkter, atl göra bostadskostnaderna oberoende av
kortsiktiga räntefiuktuationer och att avveckla de generella
räntesubventionerna så alt de därav följande kostnadsökningarna inle skulle få
omedelbart genomslag i boendekostnaderna. Medlet för all nå dessa syften var
del s, k. paritetslånesystemet. Det innebar i huvudsak följande. Räntebidragen
avskaffades och räntan på bostadslånen höjdes i nivå med kostnaderna för
slatens egen upplåning. Långivningen blev alltså i princip fri från
subventioner. Villkoren för betalning av ränta och amortering utformades
emellertid så all låntagarens årliga betalningar i början av lånetiden sattes
lägre än vad som mot-

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 336

svarade
de nominella betalningskraven. Skillnaden får låntagaren låna av staten och
hans låneskuld ökar alltså. De årliga betalningarna skall sedan successivt
ökas, i huvudsak i takt med kostnadsökningarna inom nyproduktionen.

Skuldökningen kan härigenom så småningom minskas
och övergå till betalning av full ränla och återbetalning av låneskulden. Del
förutsattes att återbetalningen skulle ske inom en tid av 30 år.

Denna omfördelning i tiden av lånekostnaderna
regleras på följande .sätt. Riksdagen lastställer en basannuitet, som anger det
första årels betalning i procent av fastighetskapitalet, bestämt på visst sätt.
Regeringen fastställer årligen paritetslal som anger hur myckel den genom basannuiteten
bestämda kostnaden skall räknas upp för det kommande året.

Den av riksdagen fastställda basannuiteten för
fierfömiljshus är 5,1 96, vilket motsvarar den tidigare gällande
subventionerade kapitalkosinadsnivån. För småhus som bebos av låntagaren är
basannuiteten 5,3 96. Sådan låntagare kan välja mellan paritetslån och
bostadslån med nominella villkor.

För hus som tillkotnmit efter år 1957 med stöd av
statliga lån enligt de äldre reglerna infördes en motsvarande möjlighet till
omfördelning av lånekostnaderna i form av räntelån.

De av riksdagen antagna markpoliiiska riktlinjerna
innebar att kommunerna bör förvärva mark i så stor omfattning att de får
dominerande infiytande över de marktillgångar som inom överskådlig tid kan
beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet. För att underiätta de
kommunala markförvärven inrättades en ny lånefond för della ändamål. Det årliga
tillskottet lill fonden har successivt ökats och uppgår nu till 125 milj, kr,

Ytteriigare medel atl främja en aktiv kommunal
markpolitik är lån lill kommun för mark som upplåts med tomträtt och
lagsiifining om kommunal rätt till förköp, dvs, rätt för kommunen att inträda
i fastighetsköpares ställe. Vidare har expropriationslagstifiningen under
senare år ändrats i syfie alt öka kommunernas möjligheter alt tvångsvis
förvärva mark och atl dämpa markprisstegringen.

Den hyrespolitiska reformen år 1968 innebar
väsentligen alt statsmakterna genom en ny allmän hyreslag fastställde regler om
förbättrat besittningsskydd för hyresgäster och om spärrar mot oskäliga hyror.
De allmännyttiga bostadsföretagen med sina i princip självkostnadsbestämda
hyror tilldelades en viktig roll genom att deras hyror i väsentlig mån blev
normgivande vid prövningen av skälig hyra. Andra viktiga inslag i den nya
hyreslagen var lagstadgad bytesrätt för hyresgäst och ökad skyldighet för
hyresvärden att underhålla lägenheten. I anslutning lill den nya lagstifiningen
slopades den hyreskontroll som dittills varit förenad med bostadslånen,

Samlidigt gjordes vissa ändringar i
hyresregleringslagen. Härigenom och genom både tidigare och senare fattade
beslut om partiell avveckling av hyresregleringen gäller den nu i endasl 43
kommuner och där bara för lä-

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 337

genheler
i privatägda hus som byggls före år 1958,

Också i fråga om det individuella bostadsstödet har
betydande reformer genomförts under senare år. Familjebosladsbidragen ersattes
år 1969 av statliga och kommunala bostadstillägg lill barnfamiljer. Del statliga
tillägget utgör ell allmänt, inkomstprövat konsumtionsslöd till barnfamiljerna.
Del kommunala tillägget, som numera benämns statskommunalt bostadstillägg och
utgår även lill hushåll utan barn, är knutet till hyran inom vissa beloppsgränser.
Oreducerade tillägg utgår med 80 96 av dessa hyresbelopp. Kommunerna får
statsbidrag med 70 96 av sina kostnader för tilläggen. Både det statliga och
det statskommunala bostadstillägget reduceras på vissl sätt vid inkomster över
en viss inkomstgräns. Ändringarna av bostadstillläggen har inneburit en
kraftig förstärkning av stödet. Statens och kommunernas utgifter för detta
ändamål beräknas uppgå lill ca 1,4 miljarder kr. under detta budgetår.

I syfie att främja saneringsverksamheten inom äldre
bostadsområden beslöt 1972 och 1973 års riksdagar om förbättringar av del
statliga krediistödet lill ombyggnader och om en förbättrad planering av
saneringsverksamheten genom bostadssaneringsprogram inom ramen för det
kommunala bostadsbyggnadsprogrammet. Markförvärvslångivningen vidgades lill
atl omfatta även kommunala förvärv av saneringsfasligheter avsedda för bostadsändamål.
Vidare antog riksdagen en bostadssaneringslag som ger kommunerna möjligheter
atl under vissa förutsättningar framtvinga sanering av undermåliga bostäder.

En ny låneform tillkom år 1972, nämligen s. k.
hyresförlusilån. Sådant lån utgår för hyresförluster som uppkommit i statligt
belånade hus under åren 1971-1974 på grund av alt lägenheter inte har kunnat
hyras ut. Lånen är räntebärande och skall efter ivå år betalas tillbaka inom en
lid av lägst 10 och högst 20 år. Kungl. Maj:i kan dock medge räntefrihet under
viss lid och amorteringsfrihei under längre tid än två år. Om låntagarens
fortsatta verksamhet äventyras av hyresföriusierna kan Kungl. Maj:t efterge
hyresförlusilån eller del därav.

I syfte all förbältra möjligheterna alt förse
bostadsområdena med nödvändiga bostadskomplement har reformer på grundval av
bl. a. servicekom-milléns förslag genom föris under senare år. Dessa reformer,
som i huvudsak gällt finansieringen av produktionskostnaderna för sådana
komplement, syftar bl. a. till att i väsentliga planerings- och
finansieringssammanhang jämställa nödvändiga lokaler med själva lägenhelerna
och lill att underlätta uppförande och ändamålsenligt utnyttjande av sådana
lokaler.

22
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 338 Kontrollera mot PDF

prop. 1974:150 338

10,1,2 Utvecklingen av boendeförhållandena sedan år 1960

De bosladspoliliska målen har i
betydande utsträckning uppnåtts, I enlighet med riksdagens uttalande år 1965
har ca I milj, nya lägenheter byggts under tioårsperioden 1965-1974. Den stora
nyproduktionen i förening med modernisering och avgång av lägenheter i det
äldre bostadsbeståndet har medfört en krafiig ökning av den genomsnittliga
utrymmes- och ulruslningssiandarden i bostäderna. Utvecklingen i dessa
avseenden belyses av följande uppgifter.

Den totala nyproduktionen under
perioden 1960-1974 kan beräknas uppgå lill drygt 1,3 milj. lägenheter, vilkel
motsvarar nära nog halva bostadsbeståndet år 1960.

Även efier den nedgång i
bostadsbyggandet som inträffat sedan år 1970 var den färdigställda
bostadsvolymen fortfarande år 1973 avsevärt slörre än i början av 1960-talet.
Jämfört med årsgenomsnittet för perioden 1961-1965 var antalet lägenheter 18 96
större år 1973. Antalet rumsenheter (rum och kök) per lägenhet var i genomsnitt
4,25 år 1973 mot 3,76 under nämnda femårsperiod.

Ökningen av den genomsnittliga
lägenhelsstorleken beror främst på all andelen slörre lägenheter - med fem
eller flera rum och kök - ökal avsevärt. I jämförelse med nyproduktionen under
1960-talet har andelen tre- och fyrarumslägenheler minskat, den förra
lägenhetstypen inte obetydligt. Förskjutningarna i produktionens lägenhelsfördelning
belyses av följande lal.

Färdigsiällda lägenheter fördelade pä lägenhelstyper.'

Är Procentuell fördelning

högsl

Irk 2rk 3rk 4rk 5on, rk

1960

21

22

29

20

9

1966

13

16

31

26

14

1973

13

19

23

21

24

' Specialbosiäderna, dvs. lägenheter i siudenibosiadshus,
ålderdomshem etc., ingår inle i sammanställningen.

Bostadsbeståndets standard har
förbättrats inte enbari genom nyproduktion ulan även genom en omfattande
modernisering av äldre, omoderna och halvmoderna lägenheter. Det kan beräknas
att nära 20 96 (ca 200 000 lägenheter) av tillskottet av moderna lägenheter
under perioden 1960-1970 har tillkommit genom modernisering. Den ökade
moderniseringen under 1960-talet var i väsentlig grad en följd av riksdagens
beslut år 1964 om vidgade insatser för att rusta upp åldringarnas bosläder.
Genom bl. a, den statligt stödda förbättringsverksamhelen höjdes de äldres
boen-

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 339

destandard
påtagligt. Nära två tredjedelar av alla hushåll där bostadsföre-ståndaren var
65 år eller äldre bodde år 1970 i fullt moderna lägenheter. År 1960 var andelen
endasl 34 96,

Moderniseringsverksamheten kom, bl, a, genom
förbätlringslångivningen, att till stor del inriktas på småhus i glesbygden.
Nära 45 96 av tillskottet av moderna småhuslägenheter under 1960-lalet tillkom
genom modernisering. Även brister i flerfamiljshusbeståndet undanröjdes men
detta skedde nästan hell genom rivning och nybyggande.

Bruttoavgången omfattade närmare 400 000 lägenheter
mellan åren 1960 och 1970, Genom rivning försvann ca 125 000 lägenheter - 32 96
av hela avgången. Del var i huvudsak det sämsta bostadsbeståndet med små och
dåligt utrustade lägenheter som berördes av rivningsverksamheien. Bland andra
avgångsorsaker kan nämnas sammanslagning av lägenheter, i regel genom att
tvåfamiljshus ändrades till enfamiljshus - 26 96 av hela avgången.
Permanenlbostädernas omvandling till fritidsbostäder förklarar 23 96 av avgången
och övergång lill användning för annat än bostäder 10 96.

.Som etl resullat av moderniserings- och
rivningsverksamheten har stocken av undermåliga lägenheter minskat kraftigt
under 1960-talet. Antalet omoderna lägenheter minskade sålunda från ca 930 000
år 1960 lill ca 390 000 år 1970. Deras andel av hela bostadsbeståndet minskade
från 35 96 till 12 96, De halvmoderna lägenhelerna var lill antalet lika många
år 1960 som år 1970 - ungefär 330 000. Förändringarna i bostadsbeståndets
fördelning efier kvalitetsgrupper under perioden 1960-1970 redovisas i följande
tablå.

Lägenhetsbeståndeis fördelning på kvalitetsgrupper

Ä r

Totala antalet l ä genheter (tusental)

D ä rav i proceni

moderna (kvali-leisgrupp 1-2)

halvmoderna (kvalitetsgrupp 3)

omoderna (kvalitetsgrupp 4-7)

1960 1970

2 675

3 181

51

77

12 10

35 12

Förbättringarna i ulruslningssiandarden kan utläsas
bl, a, av att andelen lägenheter med eget bad- eller duschrum har ökat från 54
96 år 1960 till 78 96 år 1970, med eget wc från 70 96 till 90 96 och med
centralvärme från 74 96 lill 92 96.

Drygt 700 000 lägenheter (22 96 av beslåndel)
uppfyllde år 1970 inte kraven på en modern bostad, Ulmönstringen av de sämre
lägenheterna har dock fortsatt även efter år 1970, Det omoderna och halvmoderna
bostadsbeståndet kan därför i dag beräknas omfatta inemot 550 000 lägenheter.

Antalet lägenheter i bostadsbeståndet ökade med 19
96 under 1960-lalet, Man kan beräkna all beståndet ytteriigare ökal med 8-9 96
sedan år 1970.

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 340

Därmed
skulle vi i dag ha etl bostadsbestånd på drygt 3,4 milj. lägenheter mot 2,7
milj. år 1960. Drygt 85 96 av dagens bestånd finns i tätorterna jämfört med 75
96 år 1960, Glesbygdens bostadsbestånd har minskat både absolut setl och i
förhållande lill det totala beståndet i landet.

Till följd av den omfattande nyproduktionen sedan
år 1960 och den samtidiga avgången av äldre bostäder har lägenhetsbeslåndel
krafiigl föryngrats. Man kan beräkna att i dag drygt 55 96 av beståndet är
yngre än 25 år och 25 % är byggt efier år 1965.

Genom att den offentliga sektorn (dvs.
allmännyttiga företag, stat, landstingskommuner och kommuner) kom alt svara
för en stor del av nyproduktionen under 1960-talet har
äganderättsförhållandena inom bostadsbeståndet förskjutits. Denna sektor ökade
sålunda sin andel av hela beståndet från 13 96 år 1960 lill 22 96 år 1970. Även
i fråga om bosiadskooperationen kan en ökning noleras, nämligen från II 96
lill 14 96. De privatägda bostädernas andel minskade däremot från 76 96 lill
64 96. Ser man enbari till flerfamiljshusbeståndet, finner man, att den offent
liga sektorn förvallade 34 96 av lägenheterna år 1970, kooperationen 24 96 och
de privata ägarna 43 96.

Den betydande ökningen av lägenhetsbeståndet sedan
år 1960 har medföri alt antalet bostäder per I 000 invånare har ökal från 357
lill ungefär 415 i dag. Genomsnittliga antalet rumsenheter per lägenhet har
under samma tid ökal från 3,41 till närmare 3,90, Den förskjutning i
bostadsbeståndels fördelning på lägenhetstyper som ägde rum under 1960-lalet visas
i följande sammanställning.

Bostadsbeståndets tördcining på lägenhetslvper

Är
Totala Därav i proceni beslående av

antalet

lägenheter högst

(lusenlal) Irk 2rk 3rk 4rk 5on. rk

1960 2 675 26 32 23

1970 3 181 19 27 26

Samtidigt med att lägenheterna har
ökat i storlek har hushållen blivii mindre. Den minskande hushållsstorleken
beror främsi på ökad hushållsbildning och på forskjutningar i befolkningens
ålderssammansättning. Antalet pensionärer ökar sålunda väsentligt. Även t, ex.
förbättrade ekonomiska förhållanden för många ungdomar medverkar lill en ökad
hushållsbildning. Det genomsnittliga antalet personer per hushåll, som år 1960
var 2,84, minskade lill 2,59 år 1970, Andelen hushåll med en eller två boende
ökade under samma tid från 47 96 lill 55 96 av samtliga hushåll, 1 absoluta tal
ökade dessa hushåll med 450 000 medan antalet hushåll med flera boende
väsentligen var oförändrat.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 341

Den minskande hushållsslorieken och den ökande
lägenhetsslorieken har medfört att boendetätheten genomsnittligt setl har
blivit allt lägre. År 1960 använde 100 personer 121 rumsenheter. Tio år senare
disponerade lika många personer 146 rumsenheter. I dag kan beräknas atl 100
personer disponerar ca 155 rumsenheter.

Andelen trångbodda hushåll enligt den norm som
började användas under 1960-talel - högst två boende per rum, kök och
vardagsrum oräknade -sjönk från 34 % till 16 % från år 1960 till år 1970.
Trångbodda är fortförande huvudsakligen de större hushållen med barn.

Boendekostnaderna har stigit kraftigt sedan år 1960
men inte i en takt som väsentligt avviker från prisstegringar på andra varor
och tjänster. Delta gäller såväl hyrorna i hela beståndet som
inflyttningshyrorna i nya lägenheten Genom paritetslån och räntelån har
boendekostnaderna i hus byggda efier år 1957 kunnat hållas på en väsentligt
lägre nivå än den som följer av de nominella kapitalkostnaderna.
Bostadstilläggen har medfört ytterligare sänkning av boendekostnaderna för ett
slort antal hushåll. Tilläggssystemet har byggls ut och förbättrats betydligt
under senare år.

10.1.3
Akluella problem

Med denna redovisning har jag velat peka på de
förbättringar som i olika avseenden ägt rum i fråga om bostadsförsörjningen
sedan år 1960. Påtagliga resultat har uppnåtts i fråga om balansen mellan
tillgång och efierfrågan på bosläder, vilkel varil ett väsentligt mål för den
bostadspolitik som bedrivits sedan år 1945.

Denna gynnsamma utveckling innebär dock inte att
det bostadspolitiska reformarbetet kan avstanna. Det finns fortfarande
trångboddhet och undermåliga bostäder och många hushåll, särskilt de med låg
inkomst och stor försörjningsbörda, kan inte skaffa en bostad som svarar mot
deras behov. Den fortgående kostnadsökningen inom nyproduktionen har medfört
att boendekostnaderna för många framstår som höga. En del nybyggda områden
företer brister i fråga om yttre miljö och service. Del finns tendenser till
skiktning av de boende i olika bostadsområden efier ålder oeh inkomst.
Skillnader i fråga om beskattningen av bostäder med olika besittningsformer
skapar vissa problem. På en del orier föreligger svårigheter all få avsättning
för lägenheter i de fierfamiljshus som byggts under de senaste åren. Det har
medfört betydande problem för de berörda bostadsföretagen och kommunerna samt
de boende. Även bostadsföretag utan uthyrningsproblem kan ha svårigheter att ta
ul en hyra som ger kostnadstäckning.

Också beträffande finansieringssystemet föreligger
problem. Skuldökningarna på paritetslån och räntelån har blivit betydande och
möjlighelerna till ålerbetalning av lånen har minskat. Det beror väsenlligen på
att räntenivån är högre än som förutsattes vid systemets införande och att
basannuitet

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 342

och
paritetstal av hyrespolitiska skäl inte har höjts på del sätt som hade behövts
för systemets funktion.

Som synes är del en rad problem som har samband med
bostadsbyggandets omfattning, inriktning och finansiering. Dessa problem bör
enligt min mening inte undanskymma de myckel slora framsteg på
bostadsförsörjningens område som har följt med den förda bosladspolitiken. De
ger emellerlid anledning till att nu göra en översyn av de bostadspolitiska
målen och medlen. De grundläggande riktlinjerna för bostadspolitiken bör i
allt väsentligt ligga fast men de bör kompletteras i syfte atl lösa de aktuella
problemen och i övrigt anpassa bostadspolitiken till dagens krav.

Kommunerna har tilldelats en styrande och ledande
uppgift inom samhällsbyggandet. De viktigaste medlen som står lill kommunernas
förfogande för atl fullgöra denna uppgift är byggnadslagstiftningen samt
lagstiftning och långivning som främjar kommunernas möjligheter au bedriva en
aktiv markpolitik. När de statliga markförvärvslånen tillkom i slutet av
1960-lalel slogs fast all målsättningen - att kommunerna borde förvärva mark i
så slor omfattning att de för dominerande inflytande över de marktillgångar som
behövs för samhällsbyggandet - krävde alt de hade en markberedskap för minst
tio års byggande. Under senare år har drygt två tredjedelar av bostadsbyggandet
i exploateringsområden skett på mark som ägs eller förmedlats av kommunerna. 1
saneringsområden har andelen varil betydligt lägre. Kommunerna saknar alltså
rådighel över en betydande andel av den mark som tas i anspråk för bebyggelse.
Del begränsar kommunernas möjligheter att fullgöra sin styrande och ledande
uppgift och kan också innebära en försvagning av konkurrensen och därmed av
effektiviteten inom bostadsbyggandet. Det finns därför anledning atl nu
överväga reformer i syfie att stärka den kommunala markpolitiken. Också
åtgärder uianför markpolitikens ram i syfie att förbättra
konkurrensförhållandena inom bostadsbyggandet bör övervägas. Jag behandlar
dessa frågor i det följande och redovisar därvid också vissa utgångspunkter för
den pågående översynen av byggnadslagstiftningen.

Mol bakgrund av den här i korthet tecknade bilden
av aktuella problem och reformbehov på del bostadspolitiska området anger jag
inledningsvis vissa allmänna riktlinjer för de förslag lill ändringar i fråga
om bostadspolitikens mål och medel som nu bör föreläggas rik.sdagen. Jag går
också in på andra frågor än de förut nämnda som fått ökad aktualitet under
senare tid, bl. a. frågan om boendedemokrati. 1 samband med dessa allmänna riktlinjer
redovisar jag översiktligt mina ställningstaganden till vissa förslag av
boende- och bostadsfinansieringsutredningarna och bostadsskatlekommittén. Till
en mera detaljerad redovisning av mina ställningstaganden och förslag med
anledning av utredningarnas betänkanden återkommer jag senare.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 343

10.1,4
.Allmänna riktlinjer

Slatsmaklerna angav vissa långsikliga mål för den
samhälleliga bostadspolitiken i samband med all bosladsbyggnadsutredningens
betänkande (SOU 1965:32) Höjd bostadsstandard redovisades för riksdagen i 1966
års statsverksproposition. Uttalandena sammanfattades sedan i prop, 1967:100
angående riktlinjer för bostadspolitiken m, m., varvid föredragande departementschefen
uttalade att den angivna målsättningen avsåg bostadsproduktionen fram lill
mitten av 1970-lalet,

Enligt 1966 och 1967 års uttalanden, som godkändes
av riksdagen, skall samhällets mål för bostadsförsörjningen vara att hela
befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt
utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. Närdet gäller
målsättningens konkreta innebörd i fråga om bostädernas beskaffenhel, storlek,
standard m. m. anfördes atl sådana mål påverkas av förändringar i
bosladskonsumenternas behov och önskemål, ändrade levnadsvanor samt den
tekniska och ekonomiska utvecklingen. Någon precisering en gång för alla vore
därför inle möjlig, men del kunde finnas behov alt för en begränsad period söka
dra upp riktlinjer för bostadsproduktionen för att närmare ange samhällets intentioner.
Mot denna bakgrund anfördes bl, a, att det som allmänt riktmärke för
planeringen av den framlida bostadsproduktionen borde gälla, atl lägenheterna
fick sådan sloriek alt det inte behövde bo fler än två personer per rum, kök
och vardagsrum oräknade. Ungdomens bostadsbehov borde beakias särskilt. Vid
utformningen av bostäder och bostadsmiljö borde man dessutom ägna särskild
omsorg åt alt tillgodose åldringars och handikappade personers speciella behov.

Min tidigare redogörelse för bostadsbeståndets
förändringar saml hushållens boendeförhållanden visar all de mål som ställdes
upp för bostadspolitiken år 1967 håller på att nås. Ännu återstår dock att
uppfylla en del av de krav som restes då. Utvecklingen under senare år har
vidare ställt samhällets bostadspolitik inför nya problem som det är angeläget
att söka lösa.

Innan jag går närmare in på frågan om vilka mål samhällets
bostadspolitiska insatser bör riktas in mot, vill jag något redogöra för min a
11 m ä n n a syn på bostaden och dess roll i hushållens ekonomi.

Enligt det synsätt som var förhärskande, innan
samhället utifrån socialpolitiska utgångspunkter ingrep med aktiva åtgärder
för att påverka bostadsförhållandena, var bostaden alt jämföra med varor och
nyttigheler i övrigt som tillhandahölls på den allmänna marknaden. Utbudet av
hyres-liigenheier bestämdes i allt väsentligt av marknadskrafierna, vilkel
innebar att bostadsproducenters och fastighetsförvaltares vinstkalkyler spelade
den helt dominerande rollen när bostadsbeståndets sammansättning bestämdes.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 344

Priset
för bostaden avgjordes enbart av förhållandet mellan tillgång och efierfrågan.

Även om rester av detla föråldrade sätt all
betrakta bostaden som marknadsvara fortfarande lever kvar, anser jag mig kunna
hävda atl ett mycket storl fiertal av vårt lands befolkning anlägger en helt
annan syn på bostaden. Den insikten har mer och mer trängt igenom att bostaden
och boendemiljön är en oumbiirlig tillgång i människornas liv som inte, i
likhet med många andra varor och tjänster, kan ersättas med andra
förnödenheter. Härav har man också i allmänhet dragit den slutsatsen, all
samhället inte passivt kan åse hur marknadskrafiernas inverkan på
bostadsutbudet lar beslämma dessa lör människorna grundläggande betingelser.

Svensk bostadspolitik har i enlighel härmed sedan
länge grundals på uppfattningen att tillgång till en god och tillräckligl
rymlig bostad i god miljö är en omistlig social rättighet. Denna syn har också
kommit till starkt uttryck i direktiven för boendeutredningen. Där slås fasi
atl bostaden är en social trygghetsfaktor av grundläggande belydelse och atl
samhällel har ansvaret för att säkerställa trygghet på bostadsområdet. Jag
finner det angeläget att statsmakterna slår vakt om denna grundsyn och att de
bostadspolitiska åtgärderna framförallt bör sikta lill all slärka de svagare
gruppernas positioner.

Byggkonkurrensuiredningen har i sitt belänkande
Konkurrens i bostadsbyggandel sökt karakterisera bostadsmarknadens
funktionssätt och därvid anfört vissa synpunkler som jag finner värda all här
återge för all å-skådliggöra några viktiga särdrag som bostaden uppvisar vid en
jämförelse med andra prissalla nyttigheler. Ulredningen pekar på att en
anpassning av bosladsutbudet lill förändringar i efierfrågan är trögare och mer
tidskrävande än vad som är fallet med andra nyttigheler. Den enskilda
lägenheten kan inte heller ses som en isolerad företeelse, eftersom den står i
funktionellt samband med andra byggnader och anläggningar, som tillsammans med
bostäderna utgör människornas totala bostadsmiljö. Den enskilda familjens val
av bostad är därför inle enbart uttryck för bestämda önskemål i fråga om
bostadens egenskaper och pris. Andra faktorer väger också tungt, t. ex. avstånd
till arbetsplats och skolor samt tillgång till kommunikationer och annan
kommunal service, Bostadsvalel bestäms således också av faktorer som
bostadsproducenler och fasligheisförvaliare har ringa, om ens några möjligheter
att råda över, Ulredningen pekar slutligen på att människor ofia haren stark
bindning till sin bostad,efiersom bostadsbyle kan innebära andra omvälvande
förändringar för dem, byte av miljö, skolbyte för barnen, längre avstånd till
arbetet, stora kostnader för fiyttning m. m.

Att bostaden bör betraktas som en social rättighet
innebär naturiigivis inte att marknadsmekanismerna hell kan lämnas därhän. Del
slår sålunda klart i.ex, all synen på bostaden som en social räitighei inle kan
gälla mer än upp till en viss standardnivå. Mera lyxbetonade inslag i
bostadsut-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 345

budet
har samhället inte anledning all slå vakl om. Redan härav följer all bostaden
måste betinga ett pris, Eii annan ordning är hell otänkbar. Det är vidare
angeläget att de som efterfrågar bostäder har möjlighet att välja mellan
bostäder av varierande storlek och utformning i olika typer av boendemiljö. Det
ligger i sakens natur all sådana olikheter också måste få slå igenom i
prisolikheter. Samtidigt är det emellerlid nödvändigt att samhället vidtar
åtgärder som förhindrar att den allmänna prisnivån på bostäder blir så hög att
den hindrar genomförandet av de bostadssociala intentionerna.

Boende- och bostadsfinansieringsuiredningen har i
sitt huvudbetänkande starkt betonat atl likvärdiga bostäder skall betinga lika
priser oavsett upplåtelseform och yttre omsländigheler i övrigl. En niistan
enhällig remissopinion ansluter sig till utredningarnas betraktelsesätt i
detta avseende. Jag återkommer till denna fråga i det följande men vill redan
nu slå läst atl jag betraktar en utjämning av utgifierna för olika typer av
bostäder med likvärdig kvalitet som en väsentlig faktor för alt bl, a, motverka
en inte önskvärd segregation i boendel och för alt skapa goda möjligheter lör
människor all välja den bostad som svarar mot deras behov.

Jag övergår nu till att ange min syn på de
riktlinjer som bör gälla för planeringen av bostad spröd u k t i o ne n under
den närmaste tioårsperioden. Det allmänt formulerade mål för bostadsförsörjningen,
som statsmakterna antog år 1967 och som jag förul återgav, finner jag inte
anledning atl nu föreslå nägon ändring av. Detta mål bör alltså stå fasi.

Under mer än två decennier har ett av
bostadspolitikens huvudmål varil att öka bostadslillgången räknat i antal
lägenheter. Bostadsbristen har nödvändiggjori enorma ansträngningar i syfie att
öka bostadsproduktionen. En sådan ökning har också skett nästan oavbrutet under
tjugo års lid. När bostadsmarknaden nu på de fiesta håll i landet företer
påtagliga tecken på att den kvantitativa bostadsbristen i stort sett
avvecklats, är det naturiigt atl uppmärksamheten i ökad grad vänds mol de
kvalitativa frågorna. Emellertid vill jag varna lör riskerna alt nya bristfenomen
kan framträda på bostadsmarknaden, om inte nyproduktionen hålls påen
lillfredsslällande nivå. Inte minst vikligl ärdei all bosladsprodukiionen
inberäknal ombyggnad av bostäder lår den omlättning och inriktning som krävs
lör atl vi skall kunna avskaffa trångboddheten. Jag återkommer senare med
närmare beräkningar av produktionsbehovet, varvid jag även behandlar behovel av
förnyelse inom del äldre bostadsbeståndet.

När det gäller bostäders och boendemiljöers
kvalitet anser jag del motiverat att statsmakterna anger vilken utveckling som
de är villiga all främja genom samhälleliga åtgärder av olika slag. Jag finner
del emellertid befogat alt samtidigt stryka under att sådana uttalanden från

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 346

statsmakternas
sida inte kan frila kommuner och bostadsproducenler från ansvaret alt nogsamt
följa utvecklingen av människors önskemål och från lid till annan anpassa
bostadsutbudets kvaliteter till den aktuella efterfrågan, utan atl för den
skull ge avkall på långsiktiga bostadspolitiska mål och på bedömningar av de
långsikliga behoven. Del bör också vara en uppgifi för de bostadspolitiska organen
att skaffa sig underlag för all bilda sig en någoriunda säker uppfattning om
förändringar i bostadsvanor och levnadsbetingelser och om människors önskemål
belräffande bostadsbyggandets inriktning samt all ta de initiativ som
utvecklingen i dessa avseenden kan påkalla.

Jag skall senare något närmare utveckla min syn på
bosläders och boendemiljöers kvaliteter i de senaste decenniernas
bostadsproduktion samt ange önskemål för den framtida utvecklingen men vill här
ange hur jag allmänt ser på dessa frågor.

Inom svensk bostadsproduktion i dag har de
nytillkommande lägenhelerna en utrustningsstandard som väl svarar mol
människornas behov och som befinner sig på högsta nivå vid en internationell
jämförelse. Med hänsyn lill boendekostnadens betydelse för det enskilda
hushållets ekonomi anser jag mig inte från allmänna utgångspunkter böra uttala
mig för någon ytterligare höjning av ambitionsnivån närdet gäller
utrustningsstandarden. Önskemål från de boendes sida om en förändring kan
emellertid ge sig till känna och de får då beaktas i den mån de är förenade med
en däremot svarande belalningsvillighet. Jag anser det också angeläget att vi
slår vakt kring de standardkrav som redan är etablerade.

1 fråga om bostadsområdenas utformning och utrustning
med nödvändiga komplement börenligt min mening ökade insatser göras. Jag kommer
i det följande att föreslå alt särskilda medel ställs till förfogande för
miljöförbättring. I delta sammanhang vill jag erinra om de beslut som 1972 års
riksdag fattade på grundval av i huvudsak servicekommitténs förslag. Dessa
beslut innebär bl. a. att nödvändiga lokaler i bostadsområdena i väsentliga
avseenden har getts samma betydelse och prioritet i samband med planering och
finansiering som själva lägenheterna. Härigenom har ett viktigt steg tagils mot
det som jag anser bör gälla som ett av samhällets mål i fråga om
bostadsstandarden, nämligen alt bostadens närmiljö ägnas ökad vikt.

Idéerna om boendemiljöers lämpligaste uiformning
har växlat under de senaste decennierna. Varje epok har hafi sin ideologi som
fått dominera bostadsbyggandet. Detta har lett till att vi i vårt land har
många boendemiljöer där en del kvalitetskrav är särskilt väl tillgodosedda
medan andra bara i ringa utsträckning blivit beaktade. Bristerna i boendemiljön
kan därför vara av olika slag. Enligt boendeutredningen talar erfarenheterna
för att bristerna i fråga om bostadens närmiljö mera gäller verksamheter än den

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 347

fysiska
utformningen, mängden utrustning etc. Men utredningen konstaterar också alt
det finns områden som visar upp motsatsen, områden som upplevs som bristfälliga
trots att de har god butiksförsörjning, väl utvecklad kollektivtrafik och övrig
service men en torftig yttre utformning. En mer målmedveten
verksamhetsplanering, främst i kommunernas och organisationernas men även
fastighetsägarnas och de boendes egen regi, anser utredningen vara nödvändig.

Flertalet remissinstanser stöder utredningen i
denna uppfattning men några anser atl ulredningen redovisar en alltför
begränsad målsättning för boendemiljön. Jag anser atl erfarenheterna talar för
att man vid utformningen av boendemiljön i första hand måste söka tillgodose
grundläggande mänskliga behov av gemenskap, stimulans, omväxling, självkänsla
och möjligheter för de boende att påverka den egna omgivningen.

På lång sikt mest angeläget är alt kommunen och
byggherrar vinnlägger sig om att i utformningen av framtida bebyggelse, med
utgångspunkt i bl. a. erfarenheterna från lidigare planering och produktion av
bostäder, söka nå bästa möjliga överensstämmelse med människornas efterfrågan.
Jag kommer i det följande att också föreslå vissa åtgärder för alt öka de
boendes möjligheter att göra sin önskemål gällande vid förändringar i
boendemiljön. Genom sådan aktiv medverkan från de boendes egen sida vid
miljödaningen ökas förutsättningarna atl tillgodose människornas behov i skilda
avseenden.

Med anledning av vissa ofta återkommande inslag i
den offentliga bostadspolitiska debatten finner jag det på sin plats att, i
överensstämmelse med den ståndpunkt som statsmakterna hittills har intagit i
denna fråga, krafiigt varna för att ange nägon boendeform som den ideala. Del
kan inte vara statsmakternas sak alt t, ex, söka styra människor till
enfamiljshus eller fierfamiljshus.

F. n. byggs fierialet stora lägenheter i småhus,
medan den större delen av de små lägenheterna byggs i fierfamiljshus.
Enfamiljshuset framstår för många familjer som den lämpligaste boendeformen,
medan andra familjer föredrar ett flerfamiljshusområde med den bättre service
som ofia finns där. Bostadsvalel påverkas också av olikheter i hushållens
silualion i olika livsskeden. Enfamiljshuset kan i allmänhet inte kombineras
med centralt läge i en större stad. I småhusområden måste därför avstånd till
kommunikationsmedel, arbetsplatser, butiker, barndaghem osv. ofta bli längre
än vad som är praktiskt möjligt alt åstadkomma i områden med ett större inslag
av fierfamiljshus, I småhusområden blir man således mer beroende av att ha bil.
De långa restiderna blir särskilt kännbara för småbarnsföräldrar med både
förvärvsarbete och hemarbete. Detta leder till krav på att slora lägenheter,
som är lämpliga lör barnfamiljer, byggs i tillräckligt stor utslriickning
iiven i flerfamiljshus, .

Även
andra skillnader mellan boendeformerna än kostnadsutfallet torde

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 348

emellertid
spela in vid hushållens bosiatlsval. Ägande medför en självbestämmanderätt och
i allmänhet en möjlighet atl successivt anpassa bostaden till familjens med
tiden skifiande behov. Hyresgästen saknar i stort sell motsvarande möjligheter
inom ramen för ell beslående hyresförhållande. Jag anser del därför också
angelägel med en utökad medbestämmanderätt för hyresgäster, framför allt i
frågor som rör fastighetsförvaltning, underhåll och modernisering. Genom
ålgärder för att åstadkomma ökad likställighet i koslnadshänseende mellan olika
besiilningsformer och genom atl främja en vidgad boendedemokrati i hyreshus skulle
statsmakterna kunna lägga grunden lill en frihet för människor att välja den
boendeform som passar deras familjetyp och livsmönster. Del innebär också elt
väsentligt steg bort från en oönskad social segregation. Jag återkommer strax
närmare lill frågorna om boendekostnader och lörstiirkt boendedemokrati.

Som framgår av min lidigare redogörelse har de mål
som år 1967 uppställdes i fråga om ulrymmessiandarden till väsentlig del
uppnåtts. År 1970 var emellertid forifarande ca 16 96 av hushållen och 27 96 av
barnfamiljerna trångbodda i den meningen, atl det bodde mer än i genomsnitt
två personer per rum sedan kök och vardagsrum räknats bort. Boende-och
bostadsfinansieringsutredningarna har uttalat sig fören ytterligare höjning av
ambitionsnivån när det gäller utrymmesstandarden men samlidigt medgett atl
förutsättningarna är små atl förverkliga de höjda ambitionerna under den
närmaste tioårsperioden. Remissinstanserna delar i slort utredningarnas
uppfattning.

För min del anser jag att en god ulrymmesstandard
hör till de väsentliga boendekvaliteterna. Med den takt i vilken trångboddheten
nu avvecklas kan vi räkna med att ambitionerna från år 1967 kan förverkligas
under 1970-talet, Vi bör därför så småningom kunna räkna med en ännu högre
utrymmesstandard.

På lång sikl kan således en höjning av riktmärket
för utrymme komma alt te sig naturlig och lämplig. Jag anser emellertid atl
slatsmaklerna inte f n. bör uttala sig för någon allmän höjning av
ulrymmessiandarden utöver den som gäller som målsättning enligl statsmakternas
beslut år 1967, Vid detta ställningstagande har jag också beaktat att priset
för såväl nyproducerade lägenheter som för lägenheter som ställs lill
bostadsmarknadens förfogande genom ombyggnads- och saneringsåtgärder inom det
äldre bostadsbeståndet lorde komma atl ligga på en sådan nivå - även efier de
ändringar i det statliga bostadslånesysiemet som jag kommer att föreslå senare
- att någon nämnvärd marginal för ytterligare allmänna standard-stegringar
enligl min bedömning inte kommeratl föreligga. Som jag tidigare antytt är det
emellertid av väsentlig vikt atl fördelningen av bostadsutrymmet på
fierfamiljshus och enfamiljshus lar rimligare proportioner än f n. Som jag
förut nämnt byggs nu flertalet stora lägenheter i småhus och

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 349

flertalet
smålägenheter i flerfamiljshus. Lika väsentligt är all i samband med sanering
beakta behovet atl bryta den slora dominansen av myckel små lägenheter i äldre
flerfamiljshus.

Bostadens
pris har självfallet stor betydelse för frågan om bo-stadsefierfrågans
inriktning och därmed också för den faktiska bostadsförsörjningen. Efter den
moderna bostadspolitikens genombrott i början av 1940-lalet har .samhället sökt
stimulera efierfrågan på rymliga och välutrustade lägenheter genom atl av
allmänna medel lämna bidrag lill bostädernas finansiering både i form av lån
på gynnsamma villkor och genom generella subventioner. De paritelslån som
tillkom genom beslui av 1967 års riksdag innebär en principiellt ny form för
anpassning av kapitalkostnaderna, och därmed av hyror och bostadspriser, till
de sociala bosladspoliliska målen. Jag kommer senare atl gå närmare in på
frågan om vilka ändringar som, med hänsyn till vunna erfarenheter, bör genomföras
i det statliga finansieringsstödets utformning. Redan nu vill jag emellertid
slå fast all en fullständig anpassning av bostadens pris till de
kapitalkostnader som skulle uppkomma vid lillämpning av traditionella
förräntnings- och amorleringskalkyler av nominell art är helt otänkbar för
lägenheter med hyres- och bostadsrätt, vilkas innehavare inte kan tillgodogöra
sig de förmåner som schablonbeskattningen ger fiertalet småhusägare. En sådan
anpassning skulle med all sannolikhet leda till ett sammanbrott i nyproduktionen
av bostäder och medföra en drastisk nedskärning av bostadsstandarden.

Jag kommer i del följande att förorda att systemet
med rätt till skatteavdrag för gäldräntor inte skall vidgas till lägenheter som
upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Däremot kommer även fortsättningsvis
särskilda ålgärder från samhällets sida att erfordras för atl bostadsprisel på
sådana lägenheter skall kunna hållas på en från bostadssociala utgångspunkter
godtagbar nivå. Enligl min mening bör fiera av de synpunkter som var vägledande
för ullormningen av paritetslånesystemel till väsentlig del bestämma formerna
för statens finansiella medverkan i bostadsproduktionen även i fbrtsiittningen.
En av huvudprinciperna bör sålunda vara alt hålla kapitalkostnader och därmed
bosladspriser nere i början av husets livstid för all därefter successivt öka
kapitalkostnaderna. Vid anlagen gradvis stegring av den allmänna prisnivån med
samtidig reell inkomstförstärkning kan della ske ulan all de boendes
beialningsbörda ökar realekonomiskt sett. Däremol bör de problem som är
förenade med skuldökningen inom det nuvarande sysleniei elimineras. Medlet
härför bör vara direkta generella räntesubventioner som klart avspeglar
lånlagarnas faktiska kapitalkostnader vid olika tidpunkter och effekterna på
sialsbudgeten. 1 frågan om finansieringen av ägda småhus bör lånesyslemet
utformas med beaktande av småhusägarnas skalteförmåner så att ökad ekonomisk
utjämning mellan de olika besiliningsformerna inom nyproduktionen uppnås.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 350

Som en allmän uigångspunkl för
finansieringssysiemet bör gälla att bostadspriserna bör ligga på en sådan nivå
all det blir möjligt för en genom-snillsfamilj att belala priset för en modernt
utrustad och rymlig familjebostad. Innebörden av sistnämnda begrepp bör ses
mot bakgrund av vad jag förul har anfört om den framtida bostadsstandarden. Som
jag redan framhållit anser jag det särskilt angelägel att likvärdiga bostäder
skall betinga likartade priser på bostadsmarknaden oavsett besitiningsform m.
m. Lägenheter av olika ålder bör betinga priser som i huvudsak motsvarar
skillnaden i bruksvärde. All fullständig matematisk rättvisa härvidlag inte går
alt uppnå säger sig självi. Jag kommer i det följande att föreslå vissa
justeringar i reglerna för hyressättning. Ändringarna syfiar lill att i möjlig
mån uppnå denna rättvisa och sanitidigt utgöra en prisbroms.

Det är ett angeläget bostadspolitiskt mål att söka
bereda bostadshushåll med olika ekonomiska villkor likartade förulsäiiningar au
hålla sig med en bostad som är rymlig och välutrustad samt i fråga om
utformning och miljöegenskaper uppfyller individuella önskemål. Möjligheter
härtill saknas f n. för många hushåll. Hushåll med begränsade inkomster och
stor försörjningsbörda kan på många håll ha oöverstigliga svårigheteratt
förverkliga önskemålet att få bo i småhus. Delvis beror detta på att utbudet av
småhus under senare år har tenderat alt bli mer och mer exklusivt, även om en
del producenter har gjort lovvärda försök att marknadsföra även s. k. lågprisalternativ,

1 vissa fall skulle möjligheterna för hushåll med
låga inkomster alt skaffa sig småhus kunna ökas genom att staten ökade sitt
bidrag till kapitalanskaffningen, varigenom kravel på egen kapitalinsats från
ägarens sida skulle minska. Jag återkommer senare lill denna fråga. För såväl
hushåll som kan prestera erforderlig kapitalinsats för att skaffa sig ett eget
hem som hushåll vilka saknar denna möjlighet ter del sig emellertid otillfredsställande
atl bostadsmarknaden i stort setl inle kan uppfylla önskemål om alt bo i småhus
utan att äga det. Jag finner det därför angelägel alt såväl allmännyltiga som
enskilda bostadsföretag och bostadsrättsföreningar i fortsättningen söker
å.siadkomma ökad variation i sill bosladsuibud så alt småhus i större
utsträckning finns att tillgå även för den som vill hyra lägenhet eller
förvärva den med bostadsrätt. De förslag jag senare lägger fram i syfie alt
åsladkomma ökad ekonomisk likställdhel mellan de skilda besiliningsformerna
samt mina förslag i anslutning till byggkonkurrensutredningens arbele torde
väsentligl underlätta en sådan omställning.

Ett direkt ekonomiskt stöd till hushåll med stor
försörjningsbörda eller små inkomster kommer även i framtiden atl vara
nödvändigt om en god boendestandard skall komma alla lill del. Systemet med
bostadstillägg inrymmer emellertid f n, vissa ofullkomligheter. Jag skall
senare komma in på förslag till justeringar av dessa.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 351

Jagövcrgår nu till frågan om en vidgad boe n d e d
e m o k ra t i . Utvecklingen i Sverige präglas av en fortgående
demokratisering inom samhällslivets skilda områden. Under senare tid har
uppmärksamheten i hög grad inriktats på att öka de anställdas infiytande över
förhållandena på sina arbetsplatser. Motsvarande uppmärksamhet har riktals på
de studerandes infiytande på sina förhållanden. Viktiga ålgärder har också
vidtagits för atl slärka konsumenternas slällning inom handeln med varor och
tjänster. Jag har nyss pekat på några omständigheter som talar för atl man
också bör öka människornas inflytande när det gäller bostadsproduktionen och
miljöutformningen över huvud tagel.

Vissa grupper har som jag nämnt redan nu betydande
möjligheter alt utöva elt bestämmande inflytande i fråga om bostadens
uiformning, dess förvaltning och underhåll, förändringar i dess standard m.m.
De som själva äger sina hus har den största handlingsfriheten härvidlag. De har
frihet att inom ramen för sina ekonomiska möjligheter och med beaktande av
gällande bebyggelseplan och andra restriktioner i enlighel med bl, a. byggnadslagstifiningen
forma sina boendeförhållanden i överensstämmelse med sina individuella
önskemål.

En annan besiuningsform som innebär hög grad av
självförvalining och bestämmanderätt är bostadsrätten. Den som innehar en
lägenhet med bostadsrätt har numera i regel praktiskt taget full rält alt
själv bestämma om sin lägenhet såvitt gäller dess inre. Frågor som har att göra
med husets yttre och närmiljön avgörs av bostadsrättsföreningen, där varje
medlem kan föra fram sin åsikt och genom sin röst påverka föreningens beslut.

När
det gäller hyresgäster måste däremol konstateras att deras möjligheter att
utöva infiytande på lägenheten och boendemiljön i sin helhel är slarki
beskurna, Visseriigen har deras ställning stärkts väsentligl genom lagsiifining
under del senaste årtiondet, framför allt i fråga om besittningsskydd och
bytesräii. Fortfarande präglas emellerlid lagstifiningen av den grundsynen atl
den som äger ett hus och hyr ut lägenheter har den exklusiva bestämmanderätten
när del gäller åtgärder på egendomen såsom underhåll, reparationer,
ombyggnadsålgärder o, d, Lagstifiningen ger visseriigen i allmänna ordalag
föreskrifier om fastighetsägarens åligganden i dessa fall. Föreskrifterna ger
dock inte hyresgästen något reellt infiytande på valet av åtgärder Den gällande
befogenhetsfördelningen bottnar i den traditionella synen att ägaren lill en
nyttighet själv skall äga förfoga över nytlighelen och bestämma om ändringar i
dess egenskaper som han finner för gott. Med hänsyn till bostadens
grundläggande betydelse som livsmiljö för individer och familjer är del
olillfredssiällande all brukaren av bostaden inte skall kunna utöva något
reellt infiytande på frågor som bestämmer utformningen av denna miljö.

1
praktiken förekommer det naturiigivis ofia atl fastighetsägare och hy-

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 352

resgäster
överlägger i frågor som rör lägenhetens vård och alt hyresgästerna åtminstone
får lillfälle alt ge uttryck för sina önskemål när det gäller standardförändringar,
reparationer m, m. Hyresgästens möjligheter all göra sill infiytande gällande
är emellertid helt beroende av hyresvärdens välvilja, Ofia innebär detta att
han inte får tillfälle atl utöva något infiytande alls.

Enligt
min mening är det från bostadssocial utgångspunkt nödvändigt alt öka
hyresgäsiernas rättsliga och praktiska möjligheter att själva beslämma över sin
lägenhet och bostadens närmaste omgivning. Boende- och
bo-stadsfinansieringsutiedningarna har enligt sina direktiv hafi till uppgifi
atl behandla främst de boendes infiytande vid bostadssanering. Utredningarna
har från mera generella utgångspunkter behandlat frågan om ett ökat infiytande
för hyresgästerna och därvid framfört synpunkter på hur detla skall kunna
åstadkommas. Som framgår av remissyttrandena är det emellertid förenat med
belydande svårigheter att finna lämpliga former för en vidgad boendedemokrati.
Svårigheterna består främst i att kunna förena ett väl avvägt infiylande för
hyresgästerna med ell ekonomiskt ansvar.

Frågan om atl utveckla mer definitiva former för en
vidgad boendedemokrati måsle enligt min mening ses på sikt. Det är angeläget
att gå fram stegvis så att beslut om förändringar i de rättsliga förhållandena
mellan hyresgäster och fastighetsägare kan grundas på säkra erfarenheter. Del
är också angelägel atl formerna för boendedemokrati kan utvecklas under väsentligt
infiytande från hyresgästernas och deras organisationers sida. Jag finner det
därför, i enlighet med statsmakternas tidigare gjorda uttalanden i denna fråga,
önskvärt alt fastighetsägarnas och hyresgäsiernas organisationer tillsammans
försöker finna lämpliga former för ökad boendedemokrati i bosladsförvaltningen.
Enligl vad jag har erfarit har viss försöksverksamhet i della syfie påbörjais
inom den allmännyltiga bostadssektorn. Jag räknar med atl överiäggningar i
samma syfie skall komma till stånd också med enskild fastighetsförvaltning.

En angelägen uppgift är all ge de boende en stärkt
ställning i situationer när ombyggnads- och förnyelseåtgärder i det befintliga
bostadsbeståndet aktualiseras. Konsekvenserna av sådana ålgärder är ofia
genomgripande för de boende. Också här gäller emellertid atl del är förenat med
vissa svårigheter all finna de lämpligaste formerna för sådani
hyresgäsiinfiytande. De förslag på denna punkt som jag lägger fram i del
följande avser i vissa stycken en försöksverksamhet med begränsat giliighetsområde.

Hyresmarknadens parier bör ges biista möjliga
Ibrulsätiningarall utveckla formerna för en verklig boendedemokrati. Delta
lorde emellertid bli svårt om inie slatsmaklerna redan nu medverkar även i
finansiellt avseende. De ålgärder jag i det följande kommer atl föreslå
beträffande särskilt stöd för Ibrbäiiring av befintliga bostadsområden har
därför getts sådan form all de tjänar iiven syftet alt åstadkomma den önskvärda
ökningen av hy-resgäslinfiytandel.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 353

Jag vill slutligen i detta sammanhang beröra frågan
om den bostadspolitiska organisationen. Uppgifter av väsentlig betydelse för
bosladspolitiken ankommer på bosladsstyrelsen och dess regionala organ,
länsbostadsnämnderna. 1 uppgifterna ingår främst att ha hand om den statliga
lån- och bidragsgivningen till bostadsändamål, alt undersöka och belysa
utvecklingen i fråga om bostadsbyggande och bostadsmarknad samt att beräkna det
framtida bostadsbehovet. Slatens planverk och på regional nivå länsstyrelserna
har viktiga uppgifler när det gäller bebyggelseplaneringen samt normer och
föreskrifter för byggande. Slutligen har kommunerna successivt tilldelals allt
tyngre och självständigare uppgifier och spelar numera en nyckelroll inom
bostadspolitiken.

Nya och ändrade arbetsuppgifter har från lid till
annan gett anledning till en anpassning av samhällets organisation för den
bostadspolitiska verksamheten genom ändringar i den organisatoriska
uppbyggnaden eller förskjutningar i uppgiftsfördelningen mellan de i
verksamheten engagerade organen. Någon samlad översyn av organisationen har
emellertid inle företagits hittills. Jag anser nu tiden vara inne för en sådan
översyn, inte minst med hänsyn till att bostadsförsörjning och bostadsmarknad
nu företer en helt annan bild än när samhället började ta sig an
bostadspolitiska uppgifter. En sådan samlad översyn är motiverad främst för att
ge en bild av vilka uppgifter som samhällsorganen med nuvarande perspektiv på
bostadsförsörjningsproblemen bör ägna sig ål i första hand samt vilken
uppgiftsfördelning mellan olika berörda organ som medför de gynnsammaste förutsättningarna
atl genomföra dessa uppgifter.

Enligt min mening finns det goda skäl för all den
centrala bostadsmyn-dighelens verksamhet borde få en mera aktiv inriktning än
den har i dag. Exempel på uppgifler som i rådande situation på bostadsmarknaden
ter sig angelägna är t. ex. atl främja konsumentupplysning och varudeklaration
i fråga om bosläder, att ge information om mönslerplaner och mönsterprojekt,
alt informera småhusköpare om finansiering, upphandling och kontraktsfrågor,
alt upplysa om bostadstilläggen och andra former av bostadsstöd, alt ge råd
och informalion i upphandlingsfrågor, alt utveckla underlag för atl utarbeta
program, infordra anbud och värdera anbud, att följa försöken atl utveckla
former för en vidgad boendedemokrati saml att stödja experimentverksamhet inom
bostadsbyggandel och utvecklingsprojekt inom serviceområdet. En översyn bör
bl.a. klarlägga de organisatoriska förutsällningarna för all sådana uppgifter
skall kunna ulföras av de bostadspolitiska myndigheterna på etl mera aktivt
och verksamt sätt.

Jag kommer senare denna dag att anmäla frågan om
tillkallande av en sakkunnig för atl göra en sådan översyn.

23 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 354

10,2
Bostadsbyggandets inriktning och omfattning

Jag har nyss i stora drag redogjort för
bostadsförsörjningens utveckling sedan 1960-talets början och därvid kunnat
konstatera all betydande förbättringar i olika avseenden härsken. Många orter
hade under denna period en besvärande bostadsbrist främst lill följd av den
starka omfiyllningen inom landet. Därtill kom atl befolkningen växte i relativt
snabb takt, bl, a. genom en omlätlande immigration. Den gynnsamma ekonomiska
utvecklingen ledde vidare till en ökad hushållsbildning och föranledde
önskemål om förbättrad bostadsstandard, vilket ytterligare ökade trycket på bostadsmarknaden,
Mol denna bakgrund blev det ett huvudmål för bosladspolitiken all främja
bostadsförsörjningen framför allt genom all öka tillgången på bostäder.

Med inriktning mot detta bostadspolitiska mål
avdelade statsmakterna under 1960-talet avsevärda resurser i syfte att
väsentligl öka bosladsbyggandet, 1965 års riksdag fastställde sålunda som mål
för bostadsproduktionen atl 1 miljon nya lägenheter skulle färdigställas under
åren 1965-1974. Delta mål har nåtts. Syftet att avveckla bostadsbristen har
också till slor del blivit tillgodosett. Elt av uttrycken för det ändrade
förhållandet mellan utbud och efierfrågan på bostäder är förekomslen av lediga
lägenheter. Alltjämt återstår emellertid brister som måsle rättas till.

Det primära målet för bostadsförsörjningen bör som
jag redan nämnt liksom hittills vara att alla invånare skall kunna erbjudas
tillräckligt slora och välutrustade lägenheter. Detta innebär bl. a. atl de
undermåliga egenskaper som utmärker vissa delar av del äldre bostadsbeståndet
successivt skall avlägsnas. För att möjliggöra den erforderliga
bostadsförnyelsen krävs en ersällningsprodukiion av betydande omfattning. För
att ulrymmessiandarden skall kunna förbättras för de grupper, främst
barnfamiljer, som fortfarande är trångbodda krävs det också fortsatt byggande
av nya lägenheter. Förbättrade ekonomiska förhållanden kan vidare leda till
ökad hushållsbildning, företrädesvis bland yngre personer, och lill en
inriktning av bostadsefierfrågan mot höjd utrymmesstandard. Med hänsyn till
att bostadsbeståndets brister inte ger förutsättningar att tillgodose
önskemålet om en allsidig boendestruktur måste därtill ställas krav på
förändringar i lägenhetssammansättningen.

Vad jag här pekat på leder till slutsatsen atl en
fortsatt hög bostadsproduktion är nödvändig. Till frågan om omfattningen av
denna produktion återkommer jag strax. Jag vill emellertid i detla sammanhang
stryka under vad jag redan förut anfört, nämligen att de kvantitativa
aspekterna på bostadsbyggandet, vilka tidigare starkt betonats, nu i viss mån
bör stå tillbaka för ett mera kvalitativt betraktelsesätt. Därmed avser jag att
ökad uppmärksamhel bör ägnas åt bostadsbebyggelsens uiformning och närmiljö -
del gäller såväl den befintliga som den planerade bebyggelsen - liksom åt
frågan om bostadsområdenas försörjning med bostadskomplement och service av

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 355

olika
slag. Med anledning härav kommer jag i det följande att föreslå vissa ålgärder
i syfie au möjliggöra förbättringar i nämnda hänseenden inom i första hand de
redan byggda bostadsområdena.

Jag går härefier över lill boende- och
bostadsfinansieringsutredningarnas bedömningarav del framtida bostadsbyggandet.
Utredningarna har ingående studerat nuvarande förhållanden och
utvecklingstendenser och mot bakgrund därav lämnat förslag och synpunkter i
fråga om bostadsbyggandets inriktning och omfattning saml förändringar av det
befintliga bostadsbeståndet.

Utredningarna har funnit atl den nuvarande
inriktningen av bosladsbyggandet ger anledning lill oro. Det byggs i dag
myckel få lägenheter i fierfamiljshus som är större än tre rum och kök och
knappast några lägenheter i småhus, som är mindre än fyra rum och kök. Därtill
kommer all fierfamiljshusbyggandel har gått tillbaka krafiigt, samtidigt som
småhusbyggandet har ökat.

Denna inriktning av nyproduktionen samt det
förhållandet all småhusen resp. fierfamiljshusen koncentreras till skilda
områden medför enligt utredningarna automatiskt en uppdelning områdesvis av
hushållen efter storiek och därmed också i viss mån efter de boendes ålder.
Genom att småhusen nästan alltid ägs av den boende och lägenheterna i
flerfamiljshusen upplåts med hyres- eller bostadsrätt har olikheterna i
ekonomiska villkor mellan besittningsformerna medföri alt en sådan uppdelning
kommii atl ske också efter inkomst. Denna tendens har förstärkts av att
byggandet sker i stora enheter. Utvecklingen molverkar på så sätt en socialt
önskvärd allsidig hushålls- och boendestruktur i våra bostadsområden.

Tendenserna till en skiktning av de boende
områdesvis måste motverkas, anser utredningarna. Delta förutsätter all
nyproduktionen görs mera varierad så all lägenheter av olika storlek kan
erbjudas inom etl och samma bostadsområde. För att ge alla människor verkliga
valmöjligheter bör enligt utredningarnas mening lägenheter av olika sloriek
dessutom kunna erbjudas i olika besittningsformer och hustyper.

Om man skall kunna få en allsidig boendestruktur i
bostadsområdena krävs vidare enligt utredningarna att det befintliga beståndet
lill myckel slora delar förändras. Andelen små lägenheter är betydligt slörre i
äldre hus, särskilt i sådana från 1930- och 1940-lalet, än i dem som byggts
under senare år. För att åstadkomma ett mer varierat bosiadsutbud inom de äldre
områdena behövs därför enligt utredningarna i betydande omfattning sammanslagning
av mindre lägenheter.

Flertalet remissinstanser delar utredningarnas
synpunkler på följderna av förskjutningen i produktionsinriktningen under
senare år. Därvid framhålls också alt förskjutningen äventyrar möjligheterna
alt tillgodose kraven på en förbättrad boendeservice. En blandning av olika
hustyper i samma bo-

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 356

stadsområde
bör därför eftersträvas och en mer varierad lägenhelsfördelning åstadkommas i
de olika hustyperna.

Några remissinstanser finner förskjutningen mot ett
ökat småhusbyggande helt naturlig med hänsyn lill hushållens preferenser. Det
föreligger enligl dessa instanser en uppdämd efterfrågan på småhus som kan
tillgodoses i nuvarande läge på bostadsmarknaden.

Del övervägande antalet remissinstanser instämmer i
utredningarnas synpunkter på behovet att öka allsidigheten i hushålls- och
boendesirukturen inom såväl nya som äldre bostadsområden.

Innan jag redovisar mina synpunkter på det framtida
bostadsbyggandets inriktning vill jag betona all statsmakternas uttalanden
beträffande denna inriktning inte kan ges bindande karaktär i den meningen att
fördelningen på olika hustyper, lägenhetstyper etc. närmare faslslälls i
kvantitativa termer. Uttalandena skall ses som en vägledning för kommuner och
bostadsföretag, vilka har all beslämma och la ansvaret för bostadsförsörjningen
på de lokala marknaderna. Förutsättningarna för bostadsbyggandet varierar i hög
grad mellan olika orter beroende på bl. a. geografisk belägenhet och
ortsstoriek. Bostadsbyggandet måste därför inriktas så, att utbudet av
lägenheter så nära som möjligt anpassas till del eflerfrågemönster som
framträder på orten.

Jag delar utredningarnas och remissinstansernas
uppfattning atl en skiktning mellan olika befolkningsgrupper måste undvikas
och att en allsidig hushälls- och boendestruktur inom bostadsområdena är
angelägen från både sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Denna grundsyn
bör enligl min mening i hög grad slyra den kommunala planeringen av bostadsförsörjningen.

Som
jag redan har nämnt kännelecknas de senaste årens bostadsbyggande, framför alll
i de större tätorterna, av en uppdelning mellan klart avgränsade småhus- resp.
fierfamiljshusområden. Det börenligt min mening vara möjligt att ge
bebyggelsen en betydligt mer varierad utformning i della hänseende. En ökad
variationsrikedom bör eftersträvas även i fråga om lägenhetsfördelningen och
besiliningsformerna. En utveckling i denna riktning bör således innebära all
etl och samma område skall kunna erbjuda viss valmöjlighet mellan småhus som de
boende äger, hyr eller innehar med bostadsrätt saml fierfamiljshus, liksom att
i såväl småhus som flerfamiljshus skall finnas lägenheter av skilda storlekar
Nuvarande produktionsinriktning hindrar många människor att fritt välja
bostadsform. För de mindre hushållen, vilka ofta består av äldre personer,
begränsas möjligheterna atl efierfråga lägenheter i småhus av att dessa
vanligtvis är alllför stora för deras behov. A andra sidan är de större
hushållen nästan uteslutande hänvisade till småhusmarknaden för an kunna
tillgodose sill behov av bostadsutrymme. Dessa förhållanden gör dei till en
viktig uppgifi all öka de boendes valfrihet.

Sirävan
all öka allsidighelen i bostadsutbudet är, som jag redan har nämnt.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 357

angelägen
inte bara från social synpunkt - för att motverka segregationen i boendel och
den därav följande skiktningen av befolkningen också i förskolor, skolor,
fritidslokaler m. m, - utan även samhällsekonomiskt setl. Uppdelningen på
renodlade flerfamiljshus- resp. småhusområden och på områden med stor
ensidighet i lägenhetssammansättningen försvårar och fördyrar områdenas
försörjning med service av olika slag, t. ex. skolor och daghem. Från kanske
främst kommunalekonomiska utgångspunkter är del önskvärt alt serviceutbudet
hålls samman i möjlig mån. Endast härigenom kan lörutsäitningar ges för en
kvalitativt tillfredsställande service åt alla som bor inom etl område.

Produktionens
inriktning på hustyper, besittningsformer och lägenhets-typer styrs i dag i
väsentlig grad av de olika ekonomiska villkoren för byggandet. Som jag redan
nämnt har jag för avsikt att föreslå ändringar i dessa hänseenden i syfie att
skapa slörre ekonomisk likställdhel mellan småhus som bebos av ägaren resp,
lägenheter som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Jag kommer också alt
föreslå all kraven på egen insats skall reduceras för de hushåll som vill skaffa
sig ett eget småhus.

Dessa ändringar av villkoren för
bostadsfinansieringen bör göra det möjligt för ett ökal antal hushåll att
skaffa sig bostäder som är anpassade lill deras behov och önskemål t. ex.
därigenom an även hushåll med svagare ekonomi liksom de mindre hushållen bör
kunna efierfråga och bo i småhus. För de hushåll som föredrar att disponera ett
småhus med hyresrätt eller bostadsrätt bör möjligheterna härtill kunna bli
väsentligt bättre. Beträffande flerfamiljshusen bör de gynnsammare villkoren
kunna medföra en förskjutning i produktionen mol en ökad andel lägenheter med
fyra eller flera rum och kök. Della finner jag i likhet med utredningarna vara
särskill angeläget för att tillgodose efterfrågan från de hushåll som av olika
anledningar inle önskar bo i småhus men som har behov av en slor bostad. En
dylik förskjutning i fierfamiljshusproduktionen är nödvändig även med hänsyn
lill den förändring i hushållsstrukturen som kan beräknas ske framdeles. Till
skillnad från utvecklingen under 1960-lalet, då antalet hushåll ökade främst i
åldersgrupperna under 30 år och över 45 år, dvs. som regel mindre hushåll,
lorde ökningen under den närmasie tioårsperioden lill slor del komma att gälla,
förutom hushåll i åldersgruppen över 65 år, hushåll med föreståndare i åldern
30-4 år, dvs. de som regel förhållandevis stora hushållen med barn. För att öka
valfriheten för dessa grupper krävs en tillräcklig produktion av Slora
lägenheter även i fierfamiljshusen och i skilda besiilningsformer.

Del räcker emellertid inle med atl nyproduktionen
ges en annan inriktning än under de senaste åren för alt betingelserna att
främja en allsidig boendestruktur skall bli goda. För detta krävs också stora
förändringar i del befintliga bostadsbeståndet, bl.a, i de delar därav, i vilka
andelen smålägenheter är stor.

De
nödvändiga förändringarna kan ske dels genom rivning och nybygg-

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 358

nad,
dels genom sammanslagning av mindre lägenheter. 1 många bostadsområden är det
också möjligt att förtäta bebyggelsen och därigenom tillföra området
lägenhetstyper som förekommer i alltför liten utsträckning.

Mänga av de små lägenhelerna är också omoderna
eller halvmoderna. Utredningarna har i sin studie över hushållsstrukturen på
två lokala bostadsmarknader funnit att en stor del av dessa lägenheter finns
insprängda i bostadsområden med en också i övrigt ensidig lägenhetsstruktur.
Det torde därför många gånger finnas goda förutsättningar alt använda sanering
som ett medel också när del gäller att förändra lägenhelssammansättningen inom
ell område mol större allsidighet.

Som
jag tidigare har sagt finner jag det angeläget alt på olika sätt stärka de
boendes ställning i situationer när förändringar av bostadsbeståndet övervägs.
Del är sannolikl alt ett ökat boendeinfiytande i vissa fall kommer att medföra
atl man nödgas gå långsammare fram än vad som kan framstå som önskvärt av andra
skäl, Mina förslag i det följande kommer dock atl öka möjligheterna all
genomföra förändringar som uppfattas som angelägna av alla berörda parier. Till
angelägna förändringar hör också all skapa goda betingelser för en väl
fungerande social och kommersiell service för alla dem som bor i etl
bostadsområde.

När
det gäller ulrymmessiandarden har jag förut anfört atl vi under den närmaste
tioårsperioden bör koncentrera oss på all i första hand avveckla den
trångboddhet som forifarande kvarstår enligt den gängse tolkningen av della
begrepp. Denna avveckling underlättas av att den genomsnittliga
hushållsslorieken kan beräknas forisätta all minska främst lill följd av en
ytteriigare ökad hushållsbildning bland yngre grupper. Under förutsättning atl
antalet rumsenheter per lägenhet ökar i samma takt under den närmaste
tioårsperioden som under 1960-talet, skulle nuvarande trångboddhet automatiskt
kunna avvecklas. Om så verkligen kommer att bli fallet är dock till stor del en
fråga om hur lägenhetsutbudet kommer atl fördelas bland olika grupper.
Trångboddheten är som jag tidigare har understrukit ett problem huvudsakligen
för hushåll med små ekonomiska resurser eller stor försörjningsbörda. Deras
möjligheter atl höja sin bostadsstandard får därför stärkas genom
bostadstillägg, Boendeutredningen kommer att ägna denna fråga stort utrymme i
sitt fortsatta arbele.

Ett ändrat eflerfrågemönster på bostadsmarknaden
liksom ändrade ekonomiska villkor för bostadsbyggandel kommer att påverka det
framtida bostadsbyggandets inriktning på hustyper och lägenhetstyper. Även
andra faktorer kan emellertid få belydelse i detta avseende. Bostadsbyggandets
fördelning på t, ex. småhus och fierfamiljshus får i sin tur återverkningar på
förhållanden inom andra samhällsområden. Jag avser bl.a, frågan om utvecklingen
av den framtida energiförsörjningen i landet,

I energiprognosulredningens (EPU) nyligen avlämnade
belänkande redovisas all bostadssektorns andel av Sveriges totala
energiförbrukning utgör

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 359

knappt
30 96. Materialet visar även att förbrukningen per lägenhet är drygt 50 96
högre i småhus än i fierfamiljshus. Förklaringen ligger i alt småhusen dels är
större, dels har en högre andel ytterytor,

EPU har även gjort prognoser om utvecklingen av det
framtida energibehovet inom bostadssektorn. Dessa prognoser bygger bl, a. påen
beräknad total nyproduktion om 2,5 milj, lägenheter, varav hälfien i småhus,
fram till år 2000, Om man i stället antar alt närmare 2/3 av lägenheterna
skulle byggas i fierfamiljshus och drygt 1 /3 i småhus under nämnda period,
skulle energibehovet enligt EPU:s beräkningar minska med 3,3 % för bostadssektorn.

Del råder alltså ett visst motsatsförhållande
mellan å ena sidan behovel av hushållning med energi och å andra sidan kraven
på en ökad utrymmesstandard generellt sett och önskemålen om en vidgad småhusproduklion.
En bostadspolitik som inriktades på tätorter med ell slori antal lägenheter i
fierfamiljshus och få småhus, skulle medföra besparingar i fråga om energi för
uppvärmning och transporter.

Bostadssektorn kan i della avseende inte betraktas
isolerat från samhällel i övrigt. Av slor belydelse för utvecklingen också på
bostadsområdet blir den utbyggnad av energitillgångarna som vi har alt räkna
med. Denna fråga är f n. föremål för livlig debatt och någon bestämd plan för
den framtida energiförbrukningen föreligger inle ännu. Även om vi har att räkna
med återhållsamhet beträffande energianvändningen kan detta inte få vara utslagsgivande
vid bestämmande av den framtida bostadsproduktionens inriktning på hustyper
och lägenhetstyper. Om energisynpunkler skulle få styra bostadspolitiken
riskerar man att strävandena atl förbällra boendeförhållandena och att
successivt öka utrymmesstandarden skulle bromsas. Skulle detta ändå bli fallet
är del angeläget att grupper med klart efiersatta bostadsbehov främst får sina
önskemål tillgodosedda. Vissa ålgärder i ener-gibegränsande syfie kan dock
vidtagas utan all bostadspolitikens mål äventyras. De bostadspolitiska medlen
bör utformas så att de stimulerar lill ener-gibegränsande syfie kan dock vidtas
utan att bostadspolitikens mål även-byggnadslekniska forskningen bör kunna ge
vägledning härvidlag,

I anslutning härtill vill jag erinra om de åtgärder
som statsmakterna vidtagit under innevarande år inom här berörda område och
som innebär atl statliga lån och bidrag kan utgå för energibesparande
investeringar inom bl, a, det befintliga bostadsbeståndet. Jag avser att anmäla
frågan om anvisning av ytteriigare medel för sådana ändamål på lilläggsstat I
lill riksslaten för budgetåret 1974/75,

Jag går härefier över till frågan om
bostadsbyggandets framlida omfattning och saneringsverksamheien,

Boende-och bostadsfinansieringsutredningarna
konstaterar atl det är nödvändigt med ett fortsatt högt bostadsbyggande, om de
bosladssociala ambitionerna skall kunna upprätthållas. Den påtagliga
minskningen i nypro-

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 360

duklionen
under senare år finner utredningarna därför oroande, även om en viss nedgång i
förhållande lill åren kring 1970 är naturlig,

I boendeutredningens belänkande Bosläder 1974-76
redovisas en kalkyl avseende bosladsbyggnadsbehov och förulsäiiningar för
byggande under 1970-lalet. En viktig utgångspunkt för bedömningarna äratl alla
lägenheter i de sämre kvalitetsklasserna förutsätts bli moderniserade under en
tioårsperiod. I övrigt baseras beräkningarna på anlaganden om befolkningsutveckling,
hushållsbildning, rivningsverksamhel m. m.

Enligt dessa kalkyler uppgår behovet av nybyggnad
till 90 000-100 000 lägenheter per år under återstoden av 1970-talel. Det
förutsätts därvid att ombyggnadsverksamhelen härutöver skall ge etl
nettotillskott av 25 000-30 000 moderna lägenheter per år.

Ulredningen finner emellertid atl den akluella
efterfrågan och rörutsättningarna för produktionen inte möjliggör en så slor
produktion på kort sikl. En produktionsnivå på 70 000-80 000 lägenheter per år
de närmaste åren bedöms som mer sannolik.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
konstaterar i sitt huvudbetänkande att vissa förutsältningar för bostadsproduktionen
har ändrats. Befolkningstillväxten bedöms t, ex, bli svagare än vad som
tidigare antagils, vilket innebär alt del genomsnittliga netiotillskottel av
hushåll per år minskar.

Flertalet
remissinslanser instämmer i utredningarnas mening att ett fortsatt högl
bostadsbyggande är nödvändigt för att undanröja kvarstående brister i fråga om
lägenheternas utrustning och för att höja hushållens ulrymmesstandard. Några
instanser ullalar dock slor tveksamhet beträffande sannolikheten för all
nyproduktionen kommer upp till den angivna nivån på 90 000 lägenheter per år
och menar det vara realistiskt att utredningarna i sill huvudbetänkande har
antagit en lägre bostadsproduktion under de närmaste åren. Flera
remissinslanser belönar den osäkerhet som med nödvändighet måsle omgärda
prognoser av den art utredningarna presenterar.

För
egen del vill jag instämma med remissinstanserna all alla beräkningar som görs
avseende det framtida bostadsbyggandets omfattning måste bli osäkra.
Förutsällningarna för beräkningarna går inle all f n. ange med någon slörre
precision. Det gäller exempelvis befolkningsutvecklingen totalt i riket,
befolkningens fördelning inom landet, bostadsförnyelsens fördelning på modernisering
och toialsanering, utvecklingen av inkomsler och boendekostnader m. m. Ändras
någon eller några av de grundläggande förutsättningarna i mera väsentlig grad,
kan prognoserna komma atl variera inom etl brett intervall,

Bosladsbyggandet
nådde en toppnivå under åren 1969-1970, då nära 110 000 lägenheter per år
färdigställdes. Sedan dess har produktionen minskat väsentligt. För år 1974
beräknas sålunda omkring 83 000 lägenheter bli färdigställda. Påbörjandet
detta år väntas komma atl omlätla ca 70 000 lägenheter, varav drygt 60 96 i
småhus.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 361

Enligl länsbostadsnämndernas bedömningar av de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen uppgår del planerade påbörjandet under programperioden
1974-1978 lill 329 000 lägenheter, dvs. i genomsnitt 65 800 lägenheier per år.
För de två närmast föregående programomgångarna var motsvarande antal 105 000
resp. 82 000. Den senaste bedömningen visar således på en fortsatt krafiig
nedgång i nyproduktionen.

Jag vill understryka vad jag anfört förut om riskerna
för att de bostadspolitiska målen äventyras på sikt om bostadsbyggandel under
en längre period kommer alt ligga på en mycket låg nivå. Ändrade
förutsättningar i olika avseenden - särskilt i fråga om den ekonomiska
utvecklingen - kan leda lill atl bristsituationer ånyo uppstår på olika
regionala marknader, Krafiiga kastningar i fråga om bostadsbyggandets volym är
vidare ägnade att framkalla allvarliga sysselsättningsproblem för dem som är
verksamma inom byggnadsbranschen och byggnadsmalerialindustrin eller indirekt
beroende av dessa näringar.

Av här anförda skäl och på grundval av
utredningarnas mera långsiktiga bedömningar anser jag - med all reservation för
svårigheterna att göra en säker bedömning -att det erforderliga resursutrymmet
för bostadsbyggandet under de kommande åren bör kunna uppskattas lill 70 000-80
000 lägenheter per år. Med hänsyn till all de kommunala
bosladsbyggnadsprogrammen visar en betydligt lägre produktionsnivå under de
närmaste åren räknar jag således med atl produktionen senare skall ligga på en
högre nivå. På grund av svårigheterna att i dag göra någon säkrare bedömning av
sådana faktorer som den inrikes omfiyttningen, immigrationen,
hushållsbildningen etc, är det emelleriid synnerligen svårt atl över huvud ange
bostadsbyggandets omfattning vid denna tid. Följaktligen får den nuvarande
allmänna bedömningen revideras efier hand som ytterligare underlag härför
kommer fram.

Jag tar härefter upp frågan om saneringen av del
befintliga beståndet. Det totala beståndet av halvmoderna och omoderna
lägenheter kan i dag beräknas omfatta inemot 550 000 lägenheter, varav drygt
250 000 lägenheter i fierfamiljshus. Detta antal ger etl ungefärligt mått på
det kvarstående saneringsbehovet.

Utredningarna sätter upp som etl mål all det sämre
bostadsbeståndet skall avvecklas inom en tioårsperiod. Många remissinstanser
ifrågasätler möjligheterna härtill. Elt sådant ambitiöst program finner de
skulle kräva bostadspolitiska stödåtgärder av betydande omfattning. Den lakt i
vilken saneringen kan genomföras sägs också vara i hög grad beroende av
varierande lekniska och ekonomiska förutsättningar i olika orter.

Bostadspolitiken har som jag tidigare nämnt sedan
länge väsenlligen inriktats på att undanröja bostadsbristen genom
nyproduktion. Den under senare år uppkomna silualionen på bostadsmarknaden har
inneburit att ökad uppmärksamhel kunnat ägnas ombyggnads- och
förbättringsverksamhelen. Statsmakterna harockså väsentligt utvidgat och stärkt
det ekonomiska slödel

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 362

till
denna verksamhei. Effekterna härav har bl, a. visat sig i en ökad ombyggnad av
flerfamiljshus.

Vad gäller den takt med vilken saneringen av del
sämsta bosiadsbeståndel kan genomföras vill jag anknyta lill vad chefen lör
dåvarande inrikesdepartementet anförde i denna fråga i prop, 1973:21 angående
sanering av del äldre bostadsbeståndet. Han ansåg del av fiera skäl inle vara
möjligt eller ändamålsenligt all närmare ange en tidpunkt dä alla bristfälliga
lägenheter i landet skall vara ersatta eller moderniserade. Han menade vidare
all det inte finns underlag att för någon längre lid ange det antal lägenheier
som årligen bör förbättras, byggas om eller rivas, I anslutning härtill vill
jag framhålla all saneringstaklen beror bl, a, på bebyggelsens ålder och sammansättning
inom en ort och kommunernas möjligheier alt ta initiativ lill och driva på
saneringsverksamheien. Avvecklingen av t, ex, det sämsta
flerfamiljshusbeståndet, som lill dominerande del finns inom äldre stadsdelar i
etl mindre antal tätorter, sker sålunda betydligt långsammare än annan
bosladssanering.

En angelägen förbättring av del från
kvalitetssynpunkt bristfälliga bostadsbeståndet i någoriunda snabb takt
förutsätter atl ombyggnadsverksamheten ökas väsentligt, Della är även
nödvändigt för att möta det ytterligare behov av bosladssanering som uppkommer
efier hand som bostadsbeståndet åldras. Det krävs emellertid också en stark
förskjutning i ombyggnadsverksamheten från småhus till flerfamiljshus. Moderniseringen
under 1960-lalet avsåg näsian uteslutande småhusen. Ungefär 20 000 lägenheier
byggdes i genomsnitt om per år. Av dessa var endast I 000-2 000 belägna i
flerfamiljshus. Som jag nyss nämnde har detta antal under de senaste åren ökal
väsentligt och kan beräknas till mellan 5 000 och 6 000 lägenheier. Del krävs
enligt gjorda beräkningar emellertid i det närmaste en fördubbling av antalet
årligen ombyggda flertämiljshuslägenheter för att förbättringen av de sämre
lägenhelerna skall kunna ske inom acceptabel tid. Mina förslag i det följande
beträffande finansieringssysiemet bör kunna främja en ökning av
ombyggnadsverksamheten.

Jag lar slutligen upp frågan om konstruktionen av
ramar för bostadsbyggandet.

Delegationen för bostadsfinansiering har i promemorian
(Ds In 1973:14) Ekonomiska ramar för det statligt stödda bosladsbyggandet
redovisat förutsättningarna för all uiirycka dessa ramar i ekonomiska i
stället för fysiska termer. Delegationen har därvid funnit alt en övergång till
ramberäkning i ekonomiska termer gör det lättare att ställa upp en gemensam ram
för allt statligt belånat bostadsbyggande. En gemensam ram möjliggör enligt
delegationen i sin tur en bostadspolitiskt motiverad utbytbarhet vid långivningen
mellan nybyggnadsförelag och moderniseringsföretag samt mellan bosläder och
bostadskomplement. Vidare ger ekonomiska ramar bättre än fysiska ramar ett
direkt ullryck för investeringsvolym och kreditbehov.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 363

Delegationen har i fråga om lämpligt rammåit främst
diskuterat möjligheten att basera den ekonomiska ramen på pantvärden vid
nybyggnad och på låneunderlag ( godkända koslnader) vid ombyggnad och
förbättringar.

Remissinstanserna
redovisar olika uppfattningar i frågan.

De remissinstanser - främsi olika
kreditmarknadsorgan - som tillstyrker en övergång till ekonomiska ramar, menar
atl man härigenom får ett samlat mått på den investeringsvolym och det
kreditbehov som programmet för det statligt stödda bostadsbyggandet medför. På detta
sätt skapas ett väsentligt bättre underlag för kreditinstitutens planering av
bostadssektorns krediiförsörjning. Vidare anses ekonomiska ramar ge möjlighet
lill avvägning på kommunal nivå mellan olika bosladsinvesieringar.

Till de instanser som avstyrker hör
bostadsstyrelsen och de länsbostadsnämnder från vilka yttrande inhämtats. Dessa
instanser anser allmänt all det bör vara möjligt atl tillgodose de av
delegationen angivna syftena med ekonomiska ramar genom komi)leiteringar i
olika avseenden inom nuvarande ramsystem. Situationen på bostadsmarknaden anses
även göra del olämpligt att nu ändra ramkonstruktionen. Flera remissinstanser,
bl. a. Svenska kommunförbundet som avstyrker delegationens förslag, anser
vidare all en övergång lill ekonomiska ramar skulle innebära elt icke obetydligt
merarbete och adminislrativt krångel för lånemyndigheter, kommuner och
byggherrar.

Jag kan i huvudsak ställa mig bakom de av
delegationen redovisade syftena med ekonomiska ramar. Också den tekniska
utformning av ramsystemet som delegationen förordat anser jag äga förtjänster.
En ekonomisk ram som möjliggör utbytbarhet mellan olika verksamheter -
nybyggnad resp. ombyggnad och förbättringar m. m. - kan sålunda sägas ligga väl
i linje med den under senare år alltmer utbredda uppfattningen all en förbättrad
bostadsstandard bör åstadkommas genom såväl nybyggnad och modernisering som
förbättringar av miljö och service i bostadsområdena. Med hänsyn främst till
invändningarna beträffande tekniska svårigheter är jag emellertid inte beredd
att nu förorda delegationens förslag. Liksom bl.a, bostadsstyrelsen anser jag
att möjligheterna lill förbättring och komplettering av nuvarande ramsyslem, så
alt det i möjlig mån tillgodoser samma syfien som delegationens förslag, bör
prövas i första hand. Detta gäller såväl möjligheterna att beräkna
investeringsvolym och kreditbehov för bostadsbyggandet som utbytbarheten
mellan nybyggnadsförelag och moderniseringsförelag. Jag ämnar därför föreslå
Kungl. Maj:t all bosladsstyrelsen erhåller uppdrag all utarbeta sådana
ändringar i nuvarande ramsystem att dessa syfien tillgodoses.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 364

10.3
Förbättrad boendemiljö

10,3.1
Kvaliteter och brisier i befintliga bostadsområden

Under senare delen av 1960-talet växte en intensiv
debatt om boendemiljön fram. Hyresgäströrelsen presenterade elt program för
boendemiljön och skilda medborgargrupper började ta alltmer aktiv del i
debatten om stadsplaner och nya bostadsområden. Från all ha varil ell tema, som
huvudsakligen diskuterats i fackkretsar och bland ansvariga förtroendemän,
blev frågan om bebyggelsens uiformning och miljö elt diskussionsämne för gemene
man. Enligl min mening har vi anledning att se på denna utveckling med stor
tillfredsställelse. Planering av bostäder och bostadsmiljöer har tidigare i
allt för stor usträckning varit en fråga för enbari en liten grupp experter och
förtroendemän.

Många miljöer som vuxit fram de senaste 30 åren
kännetecknas likväl i väsentliga avseenden av hög kvalitet och en god
anpassning lill människornas önskemål, behov av omväxling, hemkänsla, trivsel
och mänsklig kontakt. Andra bostadsområden, särskill bland dem som kommii till
under senare tid, har emellertid visat sig inte motsvara allmänhetens krav pä
en god boendemiljö. Skälen lill detta varierar och är inte lillfredsslällande
klarlagda. Det lorde emellertid stå klart alt akluella uthyrningssvårigheter i
vissa områden åtminstone delvis kan hänföras till brisier i boendemiljön. 1
vissa fall kan sådana brisier ta sig uttryck i att området har gestaltats på
etl torfiigl och enformigt sätt. Det upplevs som trist och spänningslöst. 1
andra områden finns kanske för få möjligheter till fritidsaktiviteter Ett
sådant område upplevs som dött och kontaktlöst, 1 några områden har biltrafik,
buller och föroreningar blivit alltför besvärande. På många håll saknas en
boendeservice som är anpassad lill dagens familjetyper. Människornas
inställning till ett bostadsområde bestäms inte bara av lägenheternas kvalitet
utan också i hög grad av bostadsområdets innehåll, utformning och läge i
förhållande lill kommunikalioner, arbetsplatser, skolor, sjukvård osv.

I det följande skall jag begränsa mig lill de
spörsmål som rör bostadens närmaste omgivning, närmiljön, efiersom dessa frågor
kan och bör påverkas av bostadspolitiska ålgärder

Brister och kvaliteter i svenska boendemiljöer är
dokumenterade i en mängd olika studier och forskningsrapporter. Av naluriiga
skäl har dessa studier gjoris från skilda utgångspunkter och med inriktning på
olika problem. En förutsättning för alt de skall kunna användas som underlag
för bedömningen rörande den framtida boendemiljön är därför att de blir föremål
för sammanfattande analyser. Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har
inte ansett sig kunna göra några sådana analyser i sina betänkanden. Jag har
emellertid inhämtat all utredningarna har påbörjat etl sådani arbele.
Utredningarna har inte heller nu lagl fram konkrela förslag i boendemiljöfrågan
uiom såviit angår finansiellt stöd till miljöförbättrande åtgärder. Jag
återkommer strax härtill.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 365

1 avvaktan på resultaten av utredningarnas
Ibrlsatla arbele vill jag begränsa mig till all redovisa allmänna erfarenheler
av dagens boendemiljöer och de utvecklingstendenser som har betydelse för
bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas för alt åstadkomma lörbättringar.

Boendemiljön är en av de faktorer som har stor
betydelse för att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov av gemenskap,
omväxling, stimulans, självkänsla och möjlighet att påverka sin närmaste
omgivning. Många människor i vuxen ålder har möjligheter att kompensera en
bristfällig boendemiljö med stimulerande semesterresor, tilltalande och aktiverande
arbetsmiljö, fritidshus, umgänge inom orten och besök hos släkt och vänner på
annan ort. Nya forskningsrön talar för atl människor i den situationen finner
sig till rälla även i elt område som annars upplevs som innehållslöst eller
full. För dem är kanske lägenheten viktigare än bostadens närmaste omgivning.

En stor del av befolkningen har emellertid inte
dessa möjligheter alt kompensera brisier i boendemiljön. För den som har
begränsade ekonomiska resurser kan resor och fritidshus inte bli något reellt
alternativ. För den som har elt tungt och enformigt arbele kan arbelsmiljön
inle väga upp brisier i boendemiljön. För hemarbetande mödrar finns ingen annan
arbetsmiljö än boendemiljön. Barnen rör sig i en mer begränsad miljö än de
vuxna. Detsamma gäller människor, som på grund av ålder, sjukdom eller
handikapp har svårt att röra sig inom stora områden och som inte längre
förvärvsarbetar. En stor del av befolkningen vistas sålunda större delen av sin
tid i hemmet eller i dess närmaste omgivning. Där finns alltså för många
människor de grundläggande förutsättningarna för hur deras liv skall utvecklas
och hur de skall lyckas i sina strävanden efier ett posiiivt livsinnehåll.
Dessa förhållanden gör att vi måste ställa stora krav på boendemiljön.
Särskild vikt bör läggas vid att tillfredsställa barnens, åldringarnas och de
handikappades behov. Det är också angeläget att anpassa miljöns innehåll och
utfbrmning lill utvecklingen av familjemönstret. Jag skall senare återkomma
lill della.

Diskussionen om bostadsmiljön fick mot slutet av
1930-lalet en ny inriktning. Bl. a. pekades på behovet av lekplatser i
bostadshusens närhet. Tidigare hade reglering av bebyggelseutvecklingen
huvudsakligen gällt anordnandet av gator och allmänna platser. Husens friare
gruppering under 1930-talel innebar visserligen en revolt mot tidigare
stadsbyggandes osunda, mörka och trånga bakgårdar, Alla lägenheter skulle få
tillgång till sol. ljus och lufi. Allmänt setl bottnade dock nyorienteringen av
stadsbyggnadstänkandet främst i strävanden att åstadkomma bättre standard i
lägenheterna.

Mellan 1930- och 1940-talen skedde emellertid en
radikal omsvängning. Nya tankar om behovet av grannskapscentra och värdet av en
hemkänsla i omgivningen förmedlades från England och vann snabbi gensvar i
Sverige.

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 366

Krav
på möjligheter till fritidsaktiviteter och kulturell verksamhet i bostadens
närmaste grannskap gjorde sig gällande. Det resulterade under 1940-talet och en
bra bit in på 1950-talet i nya bebyggelsemiljöer med tillgång till sådana
möjligheter och med ett rikligt mått av grönska och natur insprängda i
bebyggelsen. Tidens ideal var att husen skulle anpassas till naturen.

Efierhand blev emellertid 1940-talels stadsbyggande
utsatt för krilik. En snabb fortsalt ökning av antalet bilar förutsågs. Krav på
trafiksäkerhet och tillgång till fler parkeringsplatser ställdes därigenom i
förgrunden. Detta kom att sätta sin prägel på nya stadsplaner. På grund av del
ökande antalet parkeringsplatser minskade utrymmet för barnens lek samlidigt
som avstånden mellan husen och därmed avstånden lill olika slags service
växte. Utvecklingen mot ökande avstånd mellan bostad och service förstärktes av
att trångboddheten successivt var på väg atl avvecklas. Det medförde alt del
kom atl bo alll färre människor i varje lägenhet. Butiker och andra
gemensamhetsanläggningar kunde därmed lä tillräckligt underlag endasl under
förutsättning att ett större antal lägenheter betjänades av dem.

Utvecklingen ledde till att det stora husets
fördelar framhölls allt ofiare under 1950-talet, 1 etl stort hus skulle service
kunna inrymmas i eller nära huset. 1 omedelbar närhet av huset skulle man kunna
anordna både lekplatser för de minsta barnen och bilparkering. Del slora huset
ansågs ge förutsättningar all, utan uppoffring av de fördelar tidigare
byggande erbjudit, i närmiljön tillgodose många av de boendes krav: korta
avstånd till service, lekplatser och bilparkering. Allt ofiare kom fierfamiljshusområden
att mot bakgrund av denna ideologi domineras av höghus. Framförallt kom
1960-talets bostadsområden atl få elt stort inslag av höga hus eller andra läll
placerade fierfamiljshus, "Stenstaden" ansågs kunna få en ny
renässans och sladsmässighel upphöjdes lill elt ideal,

Efier hand började kritik riktas även mot denna
stadsbyggnadsideologi. Ingen förnekade fördelarna av koria avstånd men man
vände sig mol alt andra kvaliteter som hade präglat det tidigare stadsbyggandet
inte bevarats. Brist på kontakt mellan grannar framhölls som orsakad av den
stora skalan och frånvaron av naturliga träffpunkter. Allt oftare pekades på
atl höghusmiljön medför många problem för barnfamiljer.

Samtidigt som kriliken växte sig allt starkare mol
höghusmiljön och mol hårt exploaterade fierfamiljshusområden, vilkas positiva
tillgång främst var närheten till service, skärptes under 1960-talel kraven på
tillgång till service i bostadens närmaste omgivning. Della berodde främsi på
all kvinnor med små barn i allt större utsträckning började delta i
förvärvslivet. Det framstod därvid som allt angelägnare att det i
bostadsområdet fanns lätt tillgänglig service som daghem och möjlighet att
ordna med tvätt och inköp även pä kvällstid, samt atl del var nära till
rritidsakliviieter osv. Sådana krav underslöddes av önskemålen att ge
handikappade och åldringar möjlighet

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 367

att
bo i en levande stadsmiljö och i mindre grad vara hänvisade lill institutioner
av olika slag.

Det vill alltså synas som om de senaste årens
debatt gått i två helt olika riktningar En riktning har kritiserat tristessen
och den torftiga utformningen i många fierfamiljshusområden, bristen på
grönska, den stora skalan eller den hårda exploateringen. En annan riktning har
främsi kritiserat boendemiljöernas bristande anpassning till den nya
familjetyp, där båda föräldrarna förvärvsarbetar och en av dem gör endast
koriare uppehåll i sill förvärvsarbete när barnen är små, samt den bristande
anpa.ssningen av boendemiljön till åldringars och handikappades behov. De
olika typerna av argument har vanligtvis lett till två var för sig entydiga
slutsatser nämligen atl områden med enfamiljshus är den lämpligaste och bästa
boendemiljön eller atl bostäder i fierfamiljshus med riklig tillgång lill
service äratl föredra.

Uppenbarligen skulle det vara olyckligt om del
framtida stadsbyggandet skulle grundas på anlagandel all någon av dessa
slutsatser är en adekvat tolkning av de erfarenheler vi har av senare års
stadsbyggande. Den kritik som riktats mot dagens boendemiljöer bör naturiigivis
inte lämnas obeaktad, men del finns slarka skäl att varna för tron atl det
finns entydiga lösningar. Del finns nämligen risk för att vi stirrar oss så
blinda på bristerna i dagens miljöer, att vi bestämmer oss för nya och
annoriunda lösningar som visserligen inte har samma brister som dagens
stadsbyggande men i gengäld inte heller tar vara på dess goda egenskaper.
Mycket av det som efterfrågas i dag framfördes som krav redan på 1940-talet. Vi
är således på sätt och vis tillbaka vid ulgångspunklen för det moderna
stadsbyggnadstänkandet. Nu finns erfarenheter tillgängliga av de gångna
decenniernas olika försök atl skapa boendemiljöer som tillgodoser skifiande
krav. Det borde därför finnas goda möjligheter att skapa miljöer som tar lill
vara det bästa av olika perioders byggande och som samtidigt är anpassade till
dagens krav. Alla bostadsområden kan göras trivsammare och service,
lrafik.säkerhet och omgivningshygien i områdena kan förbättras.

Ell bostadsområdes kvaliteter, så som de upplevs av
de boende, beror också i hög grad på vilka som bor i området. Det är därför
angelägel att molverka tendenser till ensidighet i befolkningsstrukturen.
Framför alll torde ensidighet i befolkningens ålderssammansättning upplevas
som negativ.

Befolkningens ålder och fördelning på hushållstyper
inom ett bostadsområde hänger i hög grad samman med områdets ålder och
lägenhelssammansättningen i området. Jag har förul beröri de problem som har
samband med den stora andelen små lägenheter i äldre hus och skillnaden i fråga
om lägenhetsstorlekar mellan nybyggda flerfamiljshus och småhus. Bostadsutbudeis
struktur inrymmer uppenbara risker för att de boendes behov och önskemål inte
kan bli tillgodosedda. Del är därför angeläget atl bostadsproduktionens
utveckling följer utvecklingen av familjemönster och levnadsvanor.

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 368

Familjemönslret har ändrats mycket under de senaste
trettio åren. Samtidigt har den ekonomiska standarden och utrymmesstandarden i
lägenhelerna ökal. Det har medfört alt elt stort anlal bostadsområden är
byggda för en annan familjetyp och för andra utrymmeskrav än dagens.

En av de viktigaste förändringarna är att
förvärvsverksamheten bland gifia kvinnor har ökat siarkt sedan andra
världskriget. Ökningen har varit särskilt markant i fråga om yngre gifia
kvinnor med barn i förskoleåldern. En annan utveckling som har stor belydelse i
delta sammanhang är hushållens uppdelning i mindre enheter. Drygt hälfien av
landets hushåll består av endasl en eller två personer och andelen sådana
hushåll beräknas öka.

Sammanfattningsvis kan sägas atl en rad olika
utvecklingstendenser medverkat till att många bostadsområden är i behov av
förändringar av olika slag så all de bättre anpassas till dagens
förutsättningar och värderingar. Även om vi givetvis inle kan bygga om
befintliga miljöer hell och hållet framstår det som särskilt angeläget atl
finna former för en förbättring av bebyggelsemiljöer alll efter som
förutsättningar och värderingar förändras. Det ligger i sakens natur att del
inle är möjligt att planera och bygga bostadsmiljöer som passar för all
framtid, utan förändringar måsle vidtas efter hand.

Med tanke på den belydelse som en väl utbyggd boendeservice
har för boendemiljön vill jag i sammanhanget erinra om att, som jag nämnt
förut, servicekommitténs tidigare förslag delvis har legat till grund för
beslut av statsmakterna, som i väsentliga avseenden har förbätlrat
möjlighelerna lill planering och finansiering av lokaler för boendeservice.
Servicekommittén har i sitt slutbetänkande Boendeservice 7 lagl fram
ytterligare malerial som bör kunna bilda underlag för rortsalt planerings- och
utvecklingsarbete på serviceområdet.

Kommittén har endasl i vissa fall ansett del
befogat att fora fram diskussionen till konkreta förslag till omedelbara och
preciserade ålgärder. Ett av dessa förslag är att etl centralt råd för
boendeservice inrättas med uppgift bl. a. att samordna och följa utvecklingen
på serviceområdet. Dessa uppgifier kan enligt min mening i väsentliga avseenden
fullgöras av bostadsstyrelsen. Frågan torde lå övervägas ytterligare i samband
med den översyn av de bosladspoliliska myndigheternas uppgifter och
organisation som jag lidigare har aviserat.

1 övrigt innebär kommitténs förslag att vissa
myndigheter skulle få uppdrag att fullgöra vissl utrednings-och
utvecklingsarbete på området, Kungl, Maj:t har beslutat au kommitténs
slutbetänkande skall överlämnas lill berörda myndigheier för all övervägas i
deras arbete,

10,3,2
Åtgärder i syfte all förbällra boendemiljön

Av min tidigare redogörelse framgår alt en
successiv förbättring av befintliga bebyggelsemiljöer är önskvärd om de skall
kunna anpassas till nya

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 369

förulsäiiningar
och värderingar, Behovel av förbättringar är särskilt framträdande i områden
med uthyrningssvårigheter som kan hänföras till brisier i boendemiljön. För all
åtgärder i della syfie skall komma till stånd i till-riicklig oniiäitning krävs
emellerlid ell finansiellt slöd från slalen.

Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna har i
belänkandet Följdfrågor föreslagit att uljämningslån skall ulgå för
miljöförbättrande åtgärder i befintliga bostadsområden. Härmed avses åtgärder
som ökar områdenas användbarhet och attraktivitet. Åtgärderna skall enligt
förslaget kunna avse såväl den yttre miljön som ändringar av byggnader.

Lån föreslås ulgå med belopp som täcker hela
kostnaden intill elt belopp av 50 kr/m' lägenhetsyta.

Förslaget om ett lånestöd för detta ändamål har
vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna, även om meningarna är delade
beträffande stödets utformning.

För egen del vill jag framhålla all en
lånefinansierad lörbältringsverk-samhei kan medföra behov av höjda
boendekostnader som det i många fall, inle minst i områden med tomma
lägenheter, inte är möjligt atl ta ut. Jag anser det därför nödvändigt med
direkta statliga bidrag för att mil-jölbrbällrande åtgärder skall komma lill
stånd i tillräcklig omfattning.

Bidragsgivningen bör inte bindas i detalj genom
beslut av statsmakterna. Det är väsentligt att erfarenheterna av behoven av
ålgärder för bli vägledande vid utformandet av stödverksamheten.

Som allmänna riktlinjer för den närmaste tidens
insatser från statsmakternas sida bör följande kunna gälla.

Bidrag bör kunna utgå för förbättring av
trafiksäkerhetsförhållandena, åtgärder som avser konstnärlig gestaltning,
anordnande av mindre lokaler för hobbyverksamhet och samvaro, komplettering med
boendeservice, förbättring av otillfredsställande ulemiljöer i syfie all
tillgodose barns lekbehov saml de boendes behov av rekreation, motion, samvaro
och andra fritidsaktiviteter. Stöd bör också kunna ulgå för åtgärder för att
begränsa buller och luftföroreningar.

Prioritet bör ges åt områden inom vilka del
föreligger svårigheter alt få avsättning för lägenheterna. Bidrag bör dock inte
utgå för bebyggelse som tillkommer efter år 1974.

I fråga om bidragsvillkoren förordar jag följande.
Bidrag bör ulgå med högsl 50 96 av den godkända kostnaden för åtgärderna, dock
högst I 000 kr. för varje lägenhet som berörs av eller har nytta av åtgärderna.
Om särskilda skäl föreligger, t. ex. alt kostnaden är hög i förhållande till
antalet lägenheter och åtgärderna är mycket angelägna, bör beloppsgränsen per
lägenhet kunna höjas lill högsl 2 000 kr.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att beslula om de
administrativa formerna för bidragsgivningen. Jag vill emellertid här
framhålla all jag ansluter mig till utredningarnas uppfattning att de boende
bör beredas tillfälle atl

24
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 370

la
aktiv del i planeringen och utformningen av åtgärderna. Jag ser detta som etl
led i arbetet på en vidgad boendedemokrati,

I vissa fall kan de nya bidragen komma atl utgå i
kombination med bostadslän enligl gällande regler, I sådana fall bör
låneunderlaget minskas med de kostnader för åtgärderna som beaktats vid
beräkningen av bidraget.

Med hänsyn till behovet av tid för förberedelse av
den nya bidragsverksamheten förordar jag atl bidragsreglerna träder i kraft
den I juli 1975.

I anslutning härtill vill jag erinra om de av
statsmakterna år 1973 beslutade särskilda insatserna för en barnvänlig
boendemiljö. För ändamålet anvisades elt anslag på 30 milj. kr. Bidrag ulgår
med halva byggnadskoslnaden. De belopp varmed bidrag hittills sökts överstiger
väsentligt det anvisade anslaget. Med hänsyn härtill samt lill den av mig
förordade tidpunkten för ikraftträdande av de nya bidragsbeslämmelserna anser
jag all som en övergångsåtgärd ett ytterligare anslag på 15 milj. kr, bör
anvisas for innevarande budgetår att användas för särskilda insatser för en
barnvänlig boendemiljö m, m. enligt samma regler som gällt hittills. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet, som torde återkomma
till frågan i samband med anmälan av anslag på lilläggsstat 1 lill riksstaten
för budgetåret 1974/75,

Det saknas säkert underlag för att beräkna behovel
av medel för de nya bidragen. Jag räknar med ett anslagsbehov för budgetåret
1975/76 om 30 milj, kr, Ulöver nämnda belopp bör arbelsmarknadspolitiska
ålgärder komma i fråga för detta ändamål.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 371

10,4
Markpolitik och planfrågor

10,4.1
Reformbehov och reförmmöjligheier

Det alll intensivare markulnytljandet har lett till
all marken har blivit en nyckelfaktor i samhällsplaneringen. Markens läge och
kostnaderna för dess ulnytljande har fött växande betydelse inom skilda
verksamhetsområden, Särskill påtagligt är kanske detta inom bostadssektorn.
Var mark finns tillgänglig och under vilka betingelser den kan utnyttjas spelar
en avgörande roll både för bostadsproduktionens omfattning och inriktning och
för del slutliga resultatet av bostadsbyggandet, dvs. för bostadsmiljön lagen i
vid bemärkelse. När del gäller mark med särskill goda egenskaper eller mark
belägen i särskill eftertraktade lägen har samtidiga anspråk på att få utnyttja
marken allt oftare och med allt större styrka kommit att ställas av företrädare
för skilda intressen. Detla har slarki ökal behovel av en hushållning med
marklillgångarna.

En tillgång av så begränsad natur och med så
strategisk betydelse i samhällsplaneringen för inte behandlas som ett
spekulationsobjekl. Det är ett krav som är motiverat av hänsyn till
effektivitet i samhällsverksamheten. En ohämmad konkurrens om marken leder
sålunda till knapphet, stock-ningaroch misshushållning saml till
monopollendenseroch spekulativa prisförändringar. Kravet är motiverat ocksåav
hänsyn till medborgarinfiyiandel över samhällsutvecklingen. Görs marken till
föremål för konkurrens med spekulativa inslag mellan enskilda parter med
intressen i skilda led av samhällsbyggnadsprocessen, är risken betydande för
atl samhällsorganen föriorar det avgörande infiytandet över utvecklingen.

Vi har i vårt land varit internationellt setl
förhållandevis förskonade från verkligt svåra missförhållanden av den art som
jag nu har beröri. Del beror på alt vi lyckats genomföra rätl långtgående
ålgärder i syfte atl motverka markspekulation och alt stärka samhällets
ställning när del gäller avgöranden om markanvändningen. Det råder en lämligen
bred enighet i vårt land om en politik med den inriktningen, låt vara att fiera
av de åtgärder som jag syftar på har måst genomföras under politisk strid.

Det är emellerlid nödvändigt all vidtagna ålgärder
ständigt ses över och kompletteras i ljuset av vunna erfarenheter. Jag kommer
all i det följande lägga fram vissa förslag som innebär ytterligare
förbättringar av samhällets möjligheter all slyra markanvändningen.
Dessförinnan vill jag peka på vissa, särskill för bosladspolitiken
betydelsefulla linjer i utvecklingen på det markpolitiska området.

Genom 1947 års alltjämt gällande byggnadslagstiftning
upphävdes markägarens dittillsvarande i princip fria rält atl exploatera sin
mark för bl. a. bebyggelse och ersattes med en rält för samhällel - i första
hand företrätt av kommunen - att bestämma var bebyggelse får komma till stånd.
Detta samhällets s. k. planmonopol gällde ursprungligen bara bebyggelseutveck-

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 372

lingen
i tätorterna. Efter hand som behovel av en hushållning med markresurserna ökade
kom ytteriigare typer av bebyggelse att omfattas av planmonopolet. Genom
lagändringar i samband med riksdagsbeslutet år 1972 angående den fysiska
riksplaneringen (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348) underkastades all
bebyggelse, alltså också s. k. glesbebyggelse, kravet på att den måste föregås
av en planmässig prövning.

Man
kan säga att genom planmonopolet har lagts fast som grundläggande princip för
markpolitiken att det är samhället som ytterst skall bestämma över
markanvändningen. Planmonopolet kan emellertid bli mer eller mindre
verkningslöst. Genom sin planering kan kommunen visserligen beslämma var och
hur bebyggelse får ske. Det beror emellertid på markägarens inställning om den
byggnadsrätt som följer av kommunens beslut blir utnyttjad. Det är således
markägaren som bestämmer om marken skall bebyggas. Om han beslutar sig för att
bygga, avgör han i princip också när det skall ske. Ell betydande faktiskt
infiytande över planeringens inriktning och innehåll ligger därmed hos
markägaren, och kommunen är i motsvarande grad beroende av dennes agerande.
Också på frågor som berör markanvändningen men som inte bestäms i plan kan
markägaren utöva ett faktiskt inflytande genom det ibland tillämpade systemet
med exploateringsavtal mellan kommunen och markägaren. Hur storl kommunens
beroende av markägaren i praktiken är bestäms bl. a. av kommunens möjligheter
atl förvärva marken för alt själv genomföra eller låta genomföra planläggningen.
I praktiken spelar ofia även hänsynstaganden till tidsfaktorn en belydande
roll, vilkel kan leda lill atl kommunen inle anser sig kunna genomdriva sina
önskemål till fullo.

Vikten av kommunala insatser också vid
plangenomförandet - en aktiv kommunal markpolitik - betonades starkt när
riksdagen år 1967 lade fast inriktningen av samhällets markpolitik. Det skedde
närmast med anledning av prop, 1967:90 med förslag till förköpslag och prop.
1967:100 angående rikllinjer för bostadspolitiken m. m,

1 prop, I967:100(s, 177-180) framhölls att en aktiv
kommunal markpolitik till följd av bebyggelseutvecklingen blivit etl alll
viktigare inslag i planeringen av bostadsbyggandet. Huvudansvaret för
samhällsbyggandet på det lokala planet, framhölls det vidare, ligger hos
kommunen, varvid ansvaret för bebyggelseplaneringen och bostadsförsörjningen
är särskilt markant. De viktigaste medel kommunen förfogar över för denna
uppgifi är byggnadslagstiftningen med dess planmonopol,
förmedlingsverksamheten för statliga bostadslån, egna investeringar och en
aktiv kommunal markpolitik. Plan-monopolet och förmedlingsverksamheten är
värdefulla medel all styra samhällsbyggnadsprocessen men måste betecknas som
otillräckliga. Om ett ändamålsenligt samhällsbyggande och god samhällelig
investeringsekonomi skall kunna uppnås måsle, framhölls det, dessa medel
kompletteras med ett ökat kommunalt markinnehav.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 373

En god kommunal markberedskap är, anfördes det
vidare i propositionen, av stor betydelse i flera avseenden. Kommunen kan, om
den förfogar över mark i tillräcklig omfallning, bestämma när bebyggelsen skall
komma till Slånd inom olika delar av samhällena och säkrar därigenom ett
ändamålsenligt samhällsbyggande och god samhällelig invesieringsekonomi. Markinnehavet
ökar vidare kommunens möjligheter att aktivt påverka bebyggelsens utformning i
samband med bebyggelseplaneringen, vid valet av hustyper och vid bestämmande
av lägenhetsfördelningen m. m. Ett omfallande kommunall markinnehav har
dessutom en återhållande inverkan på markprisutvecklingen. Mot bakgrund av
bl.a. dessa förhållanden uttalades att en aktiv kommunal markpolitik är
nödvändig för att samhällel skall fö tillfredsställande kontroll över den
komplicerade process som samhällsbyggandel utgör. Kommunerna borde förvärva mark
i sådan omfattning atl de får dominerande inflytande över de marklillgångar som
inom överskådlig lid kan beräknas bli tagna ' anspråk för samhällsbyggandet.
Detta innebär inie, uttalades det vidare, atl kommunerna måsle förvärva all
mark som skall användas för samhällsbyggandel, även om delta i många fall är
önskvärt. Kommunerna bör emellerlid ha så myckel mark i sin hand alt de
behärskar tidsschemat för samhällsbyggandel och inte löper risken att samhällsbyggandet
leds av olika markägare, ibland med monopolställning. Kommunerna bör bygga upp
en så god markberedskap atl mark är säkerställd för minst 10 års byggande.

Dessa uttalanden godkändes av riksdagen (SU
1967:100 s, 22, rskr 1967:265). De har därefter i olika sammanhang preciserats,
bl. a, i samband med tillkomsten av den nya expropriationslagen (SFS 1972:719),

De medel kommunerna i dag har till sitt förfogande
för att föra en aktiv markpolilik är främst den kommunala
förköpsrätien,expropriationsinstitulet och statens kreditstöd lill kommunala
markförvärv.

Enligt förköpslagen (1967:868, ändrad senast
1973:544), som trädde i krafi den 1 januari 1968, har kommun förköpsrält vid
försäljning som omfatlar sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida
utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Förköpsrält föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom.
Förköpsrätten innebär att kommunen för förvärva den egendom som köpet avser
från säljaren på de villkor som avtalats mellan denne och köparen. Syftet med
lagen var att förbältra kommunernas möjligheter att på elt tidigt stadium
förvärva mark som behövs för samhällsutvecklingen och därigenom åsladkomma en
dämpning av prisutvecklingen i fråga om sådan mark.

Vissa begränsningar i kommunens möjligheter atl utöva
förköpsrält föreligger. Bl.a. får förköpsrätt inle utövas, om fastigheten
haren ägovidd som understiger 3 000m' och dessutom ett taxeringsvärde som är
lägre än 200 000 kr.

Inom
juslitiedepartementet har-bl. a. med anledningaven framställning

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 374

från
riksdagen (CU 1973:18, rskr 1973:207) - utarbetats en promemoria (Ds Ju 1974:6)
med förslag till ändringar i förköpslagen i syfte främst all förbättra
kommunernas möjligheter att utöva förköp som ett led i
bosladssanerings-verksamheien. Promemorian, som har remissbehandlats, har
beretts inom justitiedepartementet.

Vid förköp betalar alltså kommunen det pris som
faktiskt avtalats mellan enskilda parier vid en försäljning av den aktuella
fastigheten. Den enkla övertagandemöjlighet som förköpslagen erbjuder kan
användas endast om kommunen är beredd att acceptera det pris som avtalats
mellan säljare och köpare. Om kommunen vill ha en prövning av fastighetens
värde, får kommunen använda sig av expropriation.

Under
åren 1971 och 1972 genomfördes betydelsefulla ändringar i
ex-propriationslagsliftningen. De ändringar som vidtogs år 1971 syftade lill
all förbällra kommunernas möjligheier all expropriera mark för lätbebyggelseändamål.
Samlidigt ändrades värderings- och ersättningsreglerna för att förhindra att
kommunerna skulle behöva belala ersäitning för sådana värden som beror på
förväntningar om ändrat användningssätt, främsi sådana förväntningar som är
knutna lill den av samhällets egna insatser beroende
lätbebyggelseutvecklingen. 1972 års ändringar avsåg bl.a. att fö lill slånd en
förkortning av handläggningsliderna i exproprialionsmäl.

Eftersom dessa ändringar i
expropriationslagstifiningen bildar väsentliga utgångspunkter för mina
överväganden i fortsättningen när del gäller markpolitik och planfrågor,
finner jag det befogal all något ytteriigare redogöra för ändringarna.

Beslämmelserna i den lidigare gällande
expropriationslagen innebar atl kommun i huvudsak hade rält till expropriation
för att säkerställa all mark på skäliga villkor fanns tillgänglig för
tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Expropriation kunde
vidare ske för att i kommuns ägo överföra mark, som inte var tätbebyggd, för
upplåtelse med tomträtt.

I prop. 1971:122, där förslaget lill 1971 års
ändringar lades fram, anfördes bl. a.(s. 157 ff )ait reglerna om expropriation
för lätbebyggelseändamål borde utformas så att de möjliggör en aktiv kommunal
markpolitik. Utgångspunkten borde därvid vara atl kommunerna skall ha en
obetingad företrädesrätt till mark som skall bli föremål för
tätbebyggelseåigärder. Del ansågs vidare i hög grad önskvärt att kommunerna
får möjlighet all förvärva mark redan på ell tidigt stadium, bl. a, för att
därigenom skapa förulsätlningar för en långsiktig planering av bebyggelsen.

De överväganden som mot bakgrund av det nu anförda
gjordes i propositionen utmynnade i förslag till bestämmelser som sedermera
antogs av riksdagen (CU 1971:27, rskr 1971:310). Bestämmelserna innebär att expropriation
får ske för att ge kommunen möjlighet atl förfoga över mark som med hänsyn lill
den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning. För all understryka betydelsen

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 375

av
tomiräitsinsiilulei anges dessutom alt expropriation kan ske för att ge kommun
möjlighet att upplåta mark med tomlräll.

Genom 1971 års reform infördes som förut nämnts
även regler som syftar till att dämpa markvärdestegringen och atl göra det
möjligt fördel allmänna att tillgodogöra sig vissa sådana markvärdestegringar
som beror på samhällets egna insatser. Reformen innebar i detla avseende bl. a.
alt reglerna om ersättning vid expropriation ändrades.

Den mest betydelsefulla nyheten när det gäller
beräkningen av exproprialionsersältning är den s. k. presumtionsregeln. Regeln
kan på yrkande av den exproprierande tillämpas, om den exproprierade
fastighetens värde ökat under den närmast föregående tioårsperioden. En sådan
värdestegring skall inte ersättas såvida det inte blir utrett atl den beror på
annat än förväntningar om ändring i fastighetens tillåtna användningssätt.
Däremot ulgår ersättning, om utredningen ger vid handen alt
markvärdestegringen helt eller delvis saknar samband med den kommande ändrade
markanvändningen. Enligl en särskild övergångsbestämmelse gäller presumtionsregeln
inte värdeökning som har inträffat före den 1 juli 1971.

Genom tillkomsten av de nya värderingsreglerna vid
expropriation har en viktig förutsättning skapats för all framgångsrikt
motverka uppkomsten av förvänlningsvärden på mark. Också andra värdestegringar
som ytterst beror på samhällets insatser är del emelleriid angelägel att kunna
förbehålla samhällel självt. Belydande värden som skapas genom
samhällsbyggandet lillfaller fortlöpande vissa markägare i form av stegringar i
fastighetsvärdena. I viss utsträckning dras dessa värden in till del allmänna
genom beskattning. Ett annat insirumeni för att förbehålla samhällel sådana
värden är tomt-rättsinstitutet. Tomiräit är en till tiden obestämd
nyttjanderätt till faslighet för visst ändamål mol en årlig avgäld som skall
ulgå med oförändrat belopp under vissa lidsperioder, i allmänhet om tio år.

Statsmakterna har i olika sammanhang framhållit
lomirätlsinslitulets stora betydelse som hjälpmedel för den kommunala
markpoliliken (Jfr prop. 1967:100 s. 179 och 180, SU 1967:100 s, 22, rskr
1967:265, prop, 1971:122 s. 160, CU 1971:27, rskr 1971:310). 1 1967 års prop.
uttalas sålunda, i anslutning till de lidigare berörda uttalandena om en aktiv
markpolitik, all kommunerna företrädesvis bör upplåta byggnadsmarken med
tomträtt. Bland de fördelar som är förenade med tomlrätisinstitutet nämns -
utöver atl det öppnar möjlighet att förbehålla det allmänna en rimlig del av
markvärdestegringen genom alt tomträltsavgälden kan omprövas vart tionde år -
atl kommunen i tomirättsupplålelsen kan på etl enkelt säti reglera frågor
angående bebyggelsen.

För all underlätta för kommunerna atl föra en aktiv
markpolilik lämnar staten kredilsiöd i form av markförvärvslån saml, när mark
upplåts med tomträtt, tomlräitslån.

Tomträltslån
enligt lomlrättslånekungörelsen (1965:905, omtryckt

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 376

1973:537)
utgår lill kommun som har upplåtit mark med tomträtt för bostadsändamål.
Tomträttslån är amorteringsfritt under tio år och skall därefier amorteras
under 30 år, Ränlan är densamma som för bostadslån. Åriigen utbetalas f n. ca
200 milj. kr. i tomträttslån.

Kommun kan vidare enligt kungörelsen (1968:227;
ändrad senast 1974:258) om markförvärvslån lill kommun få markförvärvslån för
förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Fr, o. m. år
1974 utgår markförvärvslån också för förvärv av sådana saneringslästigheler
som efter ny- eller ombyggnad till större delen skall utnyttjas lör
bostadsändamål. Räntesatsen är densamma som för bostadslån. Amorteringstiden
är tio år. Amorieringsfrihet kan dock medges för två år innan amorieringsiiden
börjar löpa. Markförvärvslånen betalas ut från en för ändamålet särskilt
inrättad lånefond, markförvärvslånefonden. Anslaget till denna lånefond har
successivt utökats från budgetåret 1968/69, då anslaget uppgick till 30 milj.
kr., till 125 milj. kr för innevarande budgetår

Av vad jag har anfört i det föregående torde framgå
alt ett betydande samhällsinfiytande över markanvändningen är nödvändigt för
att utvecklingen skall kunna länkas in mot de sociala, miljöpolitiska och
andra mål som samhället ställer upp. Ett sådant inflytande kan f n, inte nås
bara genom planmonopolei ulan förutsätter också en aktiv kommunal markpolilik.
Bygglagutredningen har i sill belänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och
byggande lagt fram förslag av betydelse för kommunernas ställning på det
markpoliiiska området. Som jag senare skall utveckla närmare måste dock dessa
förslag arbetas över ytterligare innan de kan bli föremål lör statsmakternas
ställningslagande.

I detta läge är det angeläget all la till vara de
möjligheter som föreligger all redan nu åstadkomma en förbättring av
kommunernas möjligheter alt styra plangenomlörandel. En sådan möjlighet har när
det gäller bostadsbyggandet anvisats av byggkonkurrensuiredningen genom
uiredningens förslag om det s, k. markvillkorel. Enligl detla skall statligt
bostadslån för nybyggnad i allmänhel kunna utgå endasl om kommun,
landstingskommun eller vissa kommunala bolag har sålt marken eller upplåtit
denna med tomträtt lill byggherren för genomförande av det projekt för vilket
bostadslån söks,

I följande avsnitt avser jag att behandla detta
förslag. Dessförinnan vill jag bara stryka under det angelägna i atl arbele
fortlöpande bedrivs på ytterligare reformer. Till en början bör den
erforderliga överarbelningen av bygglaguiredningens förslag genomföras utan
dröjsmål. Jag kommer att efier min behandling av förslaget om etl markvillkor
redogöra för vilka utgångspunkter för ett sådant arbele som nu föreligger.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 377

10,4,2
Kommunal upplåtelse av mark som villkor,for stalligl bostadslån m. m. 10,4.2.1
Allmänna synpunkter

Som jag utvecklat närmare i det föregående kan elt
erforderligt samhällsinfiytande över markanvändningen bara åstadkommas genom
alt kommunerna i betydande utsträckning förvärvar mark som behövs för samhällsbyggandet.
Jag har pekal på atl kommunernas medel all föra en sådan aktiv markpolitik
avsevärt förbättrats under senare tid, främst genom revisionen av
expropriationslagstifiningen och vidgade lånemöjligheler för kommunala
markförvärv. Betydande svårigheter kvarstår ändå för kommunerna när det gäller
atl föra en aktiv markpolilik. Att utnyttja expro-priationsinslitutet kan -
trots förbättringar i förfarandereglerna - bli både dyrt och tidskrävande och
torde bl.a, av det skälet komma i fråga bara undanlagsvis. De nya
värderingsreglerna i expropriationslagen bör visserligen vara ägnade att dämpa
markvärdestegringar på exploateringsmark också i fall av frivilliga
försäljningar och därmed verka återhållande även på den allmänna prisnivån.
Varje köpare kan ju riskera expropriation med lill-lämpning av
presumtionsregeln som utesluter ersättningar för förvänlningsvärden.
Erfarenheler som visar att presumtionsregeln verkligen får denna effekt
föreligger emellertid inte ännu. Det finns tvärtom anledning anla atl det i
fortsättningen, liksom hittills, kan komma atl råda en stark konkurrens -
mellan enskilda intressenter inbördes och mellan sådana å ena och kommunerna å
andra sidan - om exploateringsmark med osunda prisstegringar som följd för så
vitt inte ytterligare motåtgärder sätts in.

Del ligger i öppen dag all en sådan utveckling, om
den tillåts, avseväri skulle försvåra kommunernas möjligheteratt föra en aktiv
markpolitik. Därtill kommer naturligtvis all markprisslegringar indirekt
påverkar boendekostnaderna på ell ogynnsamt sätt, låt vara att råmarkspriset f
n. har en relativt begränsad betydelse för den slutliga boendekostnaden. I
detta avseende skiljer sig Sverige på ell glädjande sätt från många andra
länder. Att råmarkspriserna har kunnat hållas på en genomsnittligt låg nivå
lorde i betydande utsträckning kunna tillskrivas kommunernas krafifulla
agerande på det markpolitiska området. Vad jag nu har sagt om råmarksprisernas
betydelse för boendekostnaderna avser dock bara fierfamiljshus i exploateringsområden.
För småhus utgör råmarkskostnaden ofia en betydligt större andel av
totalkostnaden än för fierfamiljshus. Inom saneringsområden svarar markkoslnaden
i dag för en så belydande del av produktionskostnaden för både flerfamiljshus
och småhus att den inte sällan blir avgörande för projektens genomförbarhet.
Vad som främst ger upphov till den konkurrenssituation som jag nyss har antytt
är de omfattande inköp av mark för exploatering som görs av förelag inom
byggbranschen. Jag vill rörande dessa förhållanden hänvisa till den
kariläggning av sådana företags markinnehav som byggkonkurrensuiredningen har
gjort.

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 378

Au byggföretagen är angelägna att förvärva mark är
förslåeligi. Markinnehav ger, som jag lidigare utvecklat, möjlighet alt
påverka bebyggelseplaneringen, vilket kan vara av belydande intresse för ett
byggföretag. Måhända viktigare äremellertid att markinnehavet ger ell
avgörande inflytande när det gäller formerna och villkoren för byggandet och
därmed möjlighet att trygga avsättningen av den egna produktionen. Markägare
med egna resurser för byggnadsprodukiion kan sålunda t.ex, bebygga marken i
egen regi avskärmad från konkurrens och därmed från den insyn och
effektivitels-koniroll som upphandling i konkurrens innebär. Producerande
förelag kan också sälja marken till kommunen eller till ett byggherreföretag
och i samband med försäljningen tillförsäkra sig det efierföljande
bygguppdraget. Följden blir även i ett sådant fall att produktionen undandras
konkurrens. Om marken ägs av ell företag med intressen i malerialledet, kan
företaget vid upphandling av byggandet eller vid en försäljning av marken
ställa upp villkor beträffande materialval och materialleveranlör. Även om
byggandet i sådana situationer som nu har antytts sker effektivt och lill låga
kostnader, är det inte säkert att konsumenien får någon glädje härav, efiersom
markägaren - producenten inte har någon anledning att avstå från de monopolvinster
som marknaden kan ge möjlighet lill,

Byggkonkurrensuiredningen har i sitt betänkande
Konkurrens i bostadsbyggandet lagl fram en rad förslag till åtgärder i syfte
atl främja konkurrensen i bostadsbyggandet. Bl.a. föreslås vissa villkor
knutna lill den statliga bosladslångivningen vilka innefattar
upphandlingsregler i syfte att främja konkurrensen. Jag kommer att i det
följande redovisa mina ställningstaganden till dessa förslag. Dessutom
föreslår ulredningen att statligt bostadslån för nybyggnad skall kunna utgå
endast om kommun eller landstingskommun eller av kommun eller landstingskommun
helägt bolag som enbart har lill uppgift att förvärva eller förvalta kommunal
mark har såll marken eller upplåtit denna med tomiräu lill den blivande
byggherren för genomförande av del projekt för vilkel bostadslån söks. Delta
lånevillkor, som enligt utredningen alltså inte skall omfatta lån till
ombyggnad eller förbättring, kallas i det följande markvillkoret. Om kommunen
förvärvat marken med bivillkor om vem som skall bebygga marken, leverera
malerial o, d, skall markvillkoret inte anses vara uppfyllt. Genom
markvillkoret skall enligt utredningen bygginiressenters möjlighet att via eget
markinnehav påverka fördelningen av produktionsuppdrag elimineras.

Förslaget om etl markvillkor har fått ett i
huvudsak positivt mottagande bland remissinstanserna. Sålunda lillstyrks
förslaget av fiertalet remissinstanser. Byggnadsarbetareförbundet, lill vars
yttrande LO anslutersig, anser att markvillkoret är utredningens principiellt
viktigaste och prakliskt mest realistiska förslag. Enligt förbundet kan
markvillkoret inle undvaras även om uiredningens förslag i övrigt genomförs.
Remissinstanser med paria-mentarisk sammansättning har emelleriid i regel en
minoriiei med avvi-

s. 379 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 379

kände
mening. Minoriteten godtar i allmänhet utredningens markpolitiska utgångspunkter
men anser att markvillkoret är elt alltför genomgripande och onödigt tvingande
medel. Bland de remissinstanser som helt avstyrker markvillkorel återfinns
främst representanter för det enskilda näringslivet, Enligl dessa har
utredningen överbetonat markägarens möjligheter att styra byggandet.

Jag kommer i det följande, i anslutning till
behandlingen av byggkonkurrensutredningens övriga förslag, att mer utförligt
behandla frågan om lämpligheten av byggproduktion på mark som ägs av
byggproducenlen själv (egenregibygge). Redan nu vill jag uttala all
byggkonkurrensulredningens betänkande och remissyttrandena över detla har
övertygat mig om atl starka invändningar från konkurrenssynpunkt kan riktas mot
egenregibygge. Jag kommer att föreslå vissa åtgärder i anslutning till den
statliga bostadslångivningen i syfte att motverka olämpligt egenregibygge och
att även i övrigt främja ändamålsenliga upphandlingsformer, Elt markvillkor i
enlighet med utredningens förslag skulle vid sidan av sådana åtgärder vara ett
verksamt medel när det gäller atl genom en kommunal markfördelning tillse att
bostadsbyggandet anförtros byggherrar som har bäsla förutsättningar och vilja
atl bygga goda och billiga bostäder. Därtill kommeratl ett markvillkor skulle
eliminera eller i vart fall dämpa den konkurrens om exploateringsmark som,
enligl vad jag nyss har utvecklat, bl, a. utgör ett belydande hinder mot en
aktiv kommunal markpolilik.

En invändning mot införandel av ell markvillkor som
förts fram under remissbehandlingen är att del skulle få vissa oacceptabla
effekter på fastighetsmarknaden. Etl som jag ser det grundläggande motiv för
markvillkoret äratl det skall medföra minskad konkurrens om marken och därmed
en dämpning av prisnivån. 1 fråga om mark belräffande vilken markvillkoret är
av betydelse kommer kommun att uppträda praktiskt taget ensam som köpare. Som
utredningen närmare har utvecklat kan del för fastigheter med höga
förvänlningsvärden även bli fråga om en sänkning av markpriset. Detta är som
jag ser det gynnsamma och eftersträvansvärda effekter. Däremot finns del ingen
anledning atl tro att priset i allmänhet skulle sjunka under ett med bortseende
från evenluella förväntningsvärden beräknat marknadsvärde. Eftersom det alltid
står fastighelsägaren fritt att vänta med försäljning och avvakta en tidpunkt
då kommunen tvingas atl expropriera och eftersom löseskillingen då i enlighet
med expropriationslagens värderingsregler alllid skall motsvara fastighetens
sålunda beräknade marknadsvärde, kan man räkna med atl frivilligt köp i
allmänhel går alt få till stånd till ett pris motsvarande minst delta
marknadsvärde.

Undantagsvis kan situationen dock vara den alt
fastighelsägaren har svåri atl avvakta kommunens initiativ. Han skulle i en
sådan situalion kunna löpa risken att behöva sälja sin fastighet till etl pris
understigande marknadsvärdet. Motsvarande silualion kan emellerlid inlräffa
redan i dag. Jag

s. 380 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 380

tänker
på den situationen att en faslighet är föremål för nybyggnadsförbud eller
beslut eller överväganden om expropriation. Det finns inga skäl atl anla alt
sådana situationer skulle bli väsentligl mer frekventa om markvillkorel
införs.

I
samband med ändringarna i expropriationslagstifiningen avvisades tanken på
all, när elt expropriationstillstånd omöjliggjorde en försäljning på öppna
marknaden, införa en rätt för fastighetsägaren atl påkalla inlösen av
fasligheten. Del skedde med hänvisning till att fastighetsägarens handlingsfrihet
är beskuren även genom många andra faktorer än formligt beslut om
expropriation. Enligt min mening finns det lika liten anledning att av nu
berörda skäl avstå från att införa markvillkoret eller atl förknippa det med en
räll för fastighetsägaren all i vissa siluaiioner påkalla inlösen. Påtagliga
olägenheter i situationer sådana som de nu berörda uppkommer bara om kommunerna
på etl otillböriigt sätt utnyttjar situationen. Jag kan inte finna all så är
fallet i dag och del saknas anledning anta att ett införande av markvillkoret
skulle medföra någon ändring härvidlag.

På
grund av vad jag nu har anfört förordar jag att byggkonkurrensutredningens
förslag om elt markvillkor genomförs. Belräffande de rikllinjer som bör gälla
för kommunernas fördelning av nu ifrågavarande mark på byggherrar återkommer
jag senare i anslutning till min behandling av byggkonkurrensutredningens
förslag rörande upphandlingsförfarandet m. m.

10.4.2,2
Den närmare utformningen av markvillkoret

När det gäller den närmare utformningen av
markvillkoret är innebörden av utredningens förslag att villkoret skall vara
uppfyllt inte bara om kommunen eller landstingskommunen utan också ell av
kommunen eller landstingskommunen helägt bolag med uppgift uteslutande att
förvärva eller förvalta mark såll eller upplåtit marken. Jag biträder detta
förslag som gör det möjligt för kommunen alt fritt välja mellan att bedriva
markexploatering själv eller genom bolag. Endast aktiebolag torde komma i
fråga för uppgiften. Jag kan däremol inte biträda ell under remissbehandlingen
framfört förslag att med exploateringsbolag i delta sammanhang jämställa
kommunall bostadsföretag. En sådan ordning skulle strida mot del grundläggande
syfiet med markvillkorel.

Utredningen har vidare föreslagit vissa undanlag
från markvillkorel. Sålunda föreslås en generellt undanlag för ombyggnad eller
förbättring. Bostadslån föreslås också kunna utgå lill nybyggnad av
fierfamiljshus i saneringsområde oberoende av vem som varil föregående ägare
eller lomt-rättshavare under förutsättning att lånsökanden var ägare till
marken eller innehade den med lomlrält den 1 juli 1972. Vidare föreslås småhus
i saneringsområde och småhus i landsbygdsområde bli helt undantagna från
markvillkorel. Därutöver föreslås länsbostadsnämnden i enslaka fall få be-

s. 381 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 381

vilja
dispens från markvillkoret för slyckebyggda småhus i exploateringsområde under
förutsättning att den som skall bebo huset har förvärvat marken från annan än
byggintressent samt att kommunen tillstyrker dispensen.

Under en övergångstid fram till den I juli 1977
föreslås markvillkoret inle omfatta lånsökande som ägde marken eller innehade
den med tomträtt den I juli 1972.

Det föreslagna generella undantaget för ombyggnad
eller förbätlring och del mer begränsade undantaget för nybyggnad av
fierfamiljshus i saneringsområde är förestavat av uppfattningen att sanering -
även s, k, toialsanering, dvs, fall då hus rivs och ersätts med nytt - får
anses ingå som ett reguljäri led i fastighetsförvaltningen. Jag kan dela denna
synpunkt och godtar att markvillkoret skall omfatta bara saneringsfasligheter
som förvärvas framdeles. Med hänsyn lill saneringsverksamhetens utomordentliga
vikt i dagens samhällsbyggande och till de tendenser till fasligheLsspeku-lation
och andra osunda företeelser på saneringsmarknaden som förmärkls på senare lid
finner jag emellerlid alt markvillkorel bör omfatta också ombyggnad av
flerfamiljshus. Med ombyggnad avses också förbättring. Den tidpunkt före vilken
fastigheten eller tomträtten skall ha förvärvats för all markvillkorel inte
skall vara tillämpligt bör sättas lill den I november 1974.

Beträffande
de av utredningen föreslagna undantagen för småhus har flera remissinslanser
riktat kraftig kritik mot att småhus i saneringsområden föreslås bli generellt
undantagna från markvillkoret. Man framhåller bl. a. alt en omfattande
markspekulation sedan länge pågår inom äldre småhusområden. Jag har förståelse
för remissinstansernas synpunkter i denna fråga. Äldre småhusområden är ofta
välbelägna och av bl. a. denna anledning attraktiva för dem som avser all
skaffa sig ett småhus. Detta ger byggintressenter som förvärvat mark inom
sådana områden stora möjligheter all utnyttja sin monopolställning. Del är dock
enligl min mening.inie lämpligt att som villkor för bostadslån lill nybyggnad
av småhus i saneringsområde generellt ställa krav på att marken har förmedlats
av kommunen. Som ulredningen framhållit skulle ett sådant krav innebära en
orimlig administrativ och ekonomisk belastning på kommunerna. Vidare förvärvar
ofta den blivande egnahemsbyggaren tomlen direkt från den som tidigare bott på
fastigheten. Några villkor belräffande val av entreprenör eller byggnadsmaterial
är då normalt inte förenade med försäljningen. Motsvarande lorde i regel gälla
vid försäljning av småhustomier i landsbygdsområde och emellanåt vid
försäljning av småhustomier i exploateringsområden. Från konkurrenssynpunkt
saknas i dessa fall anledning att kräva att marken skall ha förmedlats av
kommunen. Däremot bör bygge på mark som upplåtits av byggintressent, oavseU
inom vilken typ av område som det har skett, inte kunna bli föremål för statlig
långivning.

Jag förordar därför att slyckebyggda småhus som
skall bebos av den som gör ansökan om bostadslånet - i vilkel fall endast ett
lånebeslut meddelas

s. 382 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 382

-alltid
skall vara undantagna från markvillkoret,om marken av lånsökanden förvärvats
från annan än byggintressent. Med byggintressent avses bl. a.
byggnadsentreprenör eller materialleveranlör, t. ex. kataloghusleverantör. Med
byggintressent bör jämställas dels förelag eller person som har ett
äga-reintresse som inle är endasl obetydligt i bygginiressentföretag, dels
förelag i vilket byggintressent har ett inte obetydligt ägarinlresse. Så
utformad lorde undantagsregeln erbjuda ett effektivt skydd för den enskilde
småhusbyggaren samtidigt som den ger denne stor frihet vid valet av tomt.

Med den av mig förordade utformningen av
undanlagsregeln för småhus bortfaller behovel av de av ulredningen föreslagna
särskilda dispensreglerna,

1 de läll fastighet eller lomirätt förvärvats på
exekutiv auktion eller genom arv, gåva, teslamente eller bodelning bör bosladslån
utgå ulan hänsyn lill ägarskifiet om lån kunnat ulgå när fastigheten var i
föregående ägares hand. Motsvarande bör gälla i vissa fall vid förvärv genom
fusion mellan juridiska personer och i liknande situationer,

1 likhet med utredningen anser jag det rimligl att
den som i dag äger mark under en övergångslid skall kunna fö statslån för
bostadsbebyggelse på marken. Jag delar emellerlid den mening som uttalats av
fiera remissinstanser om att den av utredningen föreslagna övergångstiden är
för kort. Jag förordar därför atl övergångstiden utsträcks till den I juli
1984. Fram lill denna lidpunki bör alltså från markvillkorel undanlas ärenden i
vilka lånesökanden ägde marken eller innehade den med tomträtt den 1 november
1974, I saneringsfallen skall dock, enligt vad jag förordat i det föregående
alla ärenden i vilka lånesökanden ägde marken eller innehade den med tomträtt
den 1 november 1974 vara undantagna från markvillkorets till-lämpning ulan
någon begränsning framåt i liden.

Även med de undantag och övergångsregler jag nu har
förordat kan länkas fall där en tillämpning av markvillkorel skulle innebära
olägenheier från allmän synpunkt. Jag föreslår därför alt Kungl, Maj:t eller,
om erfarenheterna efter någon tids tillämpning av markvillkoret talar för det,
annan myndighel som Kungl, Maj:i bestämmer skall kunna medge undantag från
markvillkoret för särskilt fall. 1 nybyggnadsområde bör sådant undanlag medges
bara när starka skäl talar för del och bara om kommunen ansökt om undantag, I
saneringsfallen torde tillräckliga skäl för undantag i allmänhel föreligga om
kommunen ansökt om eller tillstyrkt undantag,

Markvillkorel
bör införas fr. o. m. den I januari 1975.

10,4,2.3
Finansiering av kommunala markförvärv

Införandet av markvillkorel kommer, som jag redan har
utvecklat, att förbättra kommunernas möjligheter att förvärva mark. Självfallet
kvarstår emellertid även därefier del samband mellan kommunernas markförvärv
och deras finansieringsförmåga som uppenbarligen föreligger och som bl. a.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 383

illustreras
av vissa undersökningar som byggkonkurrensuiredningen gjort.

Jag delar byggkonkurrensutredningens och
remissinstansernas uppfattning alt kommunernas möjligheter all finansiera
markförvärv bör förbättras.

Byggkonkurrensuiredningen har i delta hänseende
föreslagit dels vissa ändringar i kommunallagstiftningen beträffande kommuns
möjligheter att ta upp lån, dels en förstärkning av markförvärvslånefondens
utlåningskapacitel. Jag kommer i det följande alt först behandla
lagstifiningsfrågan och därefter markförvärvslånefondens utlåningskapacitet.

Enligt gällande bestämmelser har kommunerna rätt
att la upp lån intill ett sammanlagt belopp som för kommun som inle tillhör
landstingskommun utgör 7 kr, per skattekrona i kommunen enligl nästföregående
års taxering och för annan kommun 5 kr, per skattekrona. För lån utöver denna
s, k, underställningsfria lånerält krävs tillstånd av Kungl. Maj:t. Lån som kommun
upptar inom den underställningsfria lånerätlen skall vara ställt all återbetalas
inom fem år och skall amorteras åriigen. Vid förvärv av inlecknad egendom kan
dock kommun inom den underställningsfria lånerätlen överta betalningsansvaret
även för sådana lån i egendomen som löper under längre tid än fem år eller som
inte skall avbetalas årligen. Om lånet inte ryms inom den underställningsfria
lånerätten, fordras även i della fall lillslånd av Kungl. Maj:t.

Utredningen anser atl dessa bestämmelser molverkar
strävandena att underlätta för kommunerna all förvärva mark för
lätbebyggelseändamål. Bl. a. försvårar bestämmelserna användningen av
köpeskillingsreverser vid förvärv av fast egendom. lUredningen föreslår därför
sådan ändring i bestämmelserna att lån i intecknad egendom som kommun övertar
vid förvärv av egendomen samt lån som kommun upptar genom atl som betalning för
fast egendom utge köpeskillingsrevers inte skall inkräkta på utrymmet för
kommunens underställningsfria lånerätt. Utredningen föreslåräven att det
undantag från bestämmelserna om femårig lånetid och årliga avbetalningar som
görs för lån som kommun övertar vid förvärv av läst egendom utvidgas lill att
avse även köpeskillingsreverser som utges som likvid vid fastighetsförvärv.
Förslagen har lätt etl posiiivt mottagande av remissinstanserna.

De av utredningen föreslagna
författningsändringarna skulle underlätta kommunernas handläggning av
lånefrågorna i samband med markförvärv. Enligt utredningens förslag skulle
emellertid de ändrade bestämmelserna komma all avse samtliga kommunala förvärv
av fast egendom. Då syftet med ändringarna är begränsat till att underlätta för
kommunerna att förvärva mark för samhällsbyggnadsändamål är jag f n, inte
beredd att förorda en så långtgående ändring, Enligl min mening bör
tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna begriinsas i förhållande till
lörslaget och i stiillei Samordnas med tillämpningsområdet för de markpolitiska
hjälpmedlen.

Efter samråd med chefen för kommundeparlementel
förordar jag en sådan ändring i kommunallagstiftningen alt lån i inlecknad egendom
som kom-

s. 384 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 384

mun
övertar vid förvärv av egendomen saml lån som kommun upptar genom att som
betalning för fast egendom utge köpeskillingsrevers inte inkräktar på utrymmet
för kommunens underställningsfria lånerätt i de fall förvärvel avser sådan fast
egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen erfordras för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Jag förordar vidare att
motsvarande skall gälla vid förvärv av fast egendom som behöver rustas upp. De
ändrade bestämmelserna bör i till-lämpliga delar gälla även Stockholms läns
landslingskommun.

Ändringen
bör träda i kraft den I januari 1975,

De förordade författningsändringarna kommenteras
något ytterligare i specialmotiveringen till upprättade författningsförslag.

Om kommunerna i ökad utsträckning utnyttjar
möjligheterna all överia lån i förvärvad egendom samt att genom
köpeskillingsreverser uppta lån från säljaren, minskar anspråken på annan
lånefinansiering.

Såväl utredningen som de remissinstanser som
tillstyrker markvillkoret äremellertid eniga om att markförvärvslånefondens
utlåningskapacitet ändå måste ökas om markvillkorel genomförs. Utredningen har
vidare presenterat vissa kalkyler över hur mycket medel fonden bör tillföras.
På grundval av dessa beräkningar föreslås all fondens utlåningskapacitel ökas
lill 250 milj, kr, per år.

Jag delar utredningens och remissinstansernas
upplänning atl markförvärvslånefondens utlåningskapacitel måste ökas om
markvillkoret genomförs. Vad gäller storieken och takten i denna ökning måsle
dock konstateras atl förutsättningarna för utredningens kalkyler är väsentligt
förändrade. Sålunda har under senare år såväl bostadsbyggandets omfattning och
inriktning som kommunernas samlade markförvärvsbehov minskal. Vidare medför den
av mig förordade längre övergångstiden för markvillkoret atl längre tid
förflyter innan markvillkorel får full effekt i fbrm av kommunala markförvärv.
Kommunernas årliga upplåningsbehov för förvärv av mark för nybyggnad av
bostäder blir därför lägre under de närmasie åren än vad utredningen beräknat.
Därtill kommer alt, sedan byggkonkurrensuiredningen gjorde sina beräkningar,
markförvärvslånefonden tillförts allt slörre inflytande amorteringar. Jag vill
också, liksom riksbanksfullmäktige gjort i sitt remissyttrande, påpeka alt
uiredningens kalkyler inte tillräckligl beaktat att många kommuneräven i
fortsättningen bör kunna finansiera markförvärven på annal sätt än genom
markförvärvslån. Eftersom markvillkoret bör träda i krafi först den 1 januari
1975, påverkar det inte nämnvärt medelbehovet lör budgetåret 1974/75, För
följande år lar anslagen till fonden prövas mot bakgrund av redovisade behov
och med hänsyn lill vad det statsfinansiella läget vid varje tillfälle ger utrymme
för.

s. 385 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 385

10.4.2.4
Kommunernas planering av markförvärven m. m.

Införandet av markvillkoret innebär att kommunernas
centrala roll i bosladsbyggandet och kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
kommer all ytterligare markeras. Som jag redan utvecklat måste kommunerna kunna
tillhandahålla praktiskt laget all mark som behövs för den statligt belånade
nyproduktionen av bostäder inom den egna kommunen, vilkel lör många kommuner
innebär att markförvärven måste öka. Vidare måste marken vara tillgänglig vid
planerad tidpunkt för atl störningar i produktionen inte
skall inträffa. Eftersom markförvärven och iordningställandet av marken tar
lång tid, krävs en långsiktig planering av den markpolitiska aktiviteten i
kommunen.

För all säkerställa ett planenligt bostadsbyggande
anser jag att en aktivering av kommunernas planering kring markfrågorna är
angelägen, Byggkonkurrensuiredningen föreslår att kommunerna skall upprätta
tioåriga markförvärvsprogram som skall ingå som en del i de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen. För de första fem programåren förutsätts
fullständig överensstämmelse råda mellan markförvärvsprogrammet och
bostadsbyggnads-programmet i övrigt. För de därpå följande fem åren anser
ulredningen all markförvärvsprogrammet bör baseras på den beräkning av det
långsiktiga bosladsbyggnadsbehovet som görs i bostadsbyggnadsprogrammet samt på
översiktliga fysiska planer. Programmet bör även för de sista fem åren såvitt
möjligt vara eiappindelat i lid och rum, innefatta överväganden om genomförande
från ekonomisk synpunkt samt vara kommunalpolitiskt förankrat. Utredningens
motiv för förslaget om markförvärvsprogram är i första hand att man centralt
måste ha uppgifier om kommunernas markförvärvsbehov för alt en önskvärd
omläggning av markförvärvslångivningen skall vara möjlig. Utredningen
konstaterar dock all sådana program även bör utgöra elt värdefullt
planeringsinstrument för kommunerna. Vidare anses programmen kunna utgöra
underiag för upprättande a v rutiner för olika markpolitiska ålgärder.

Uiredningens förslag om kommunala
markförvärvsprogram har fått ell positivt mottagande bland remissinstanserna.
Några remissinslanser, däribland bostadsstyrelsen och Svenska kommunförbundel,
anser dock alt markförvärvsprogrammen bör omfatta behovet av mark för allt
samhällsbyggande - således inte enbart mark för bostadsbyggande.

För egen del anser jag kommunala program för
kommunernas markförvärv för bostadsändamål vara önskvärda liksom en ökning i
den kommunala planeringsverksamhet kring markfrågorna över huvud tagel, alltså
planeringen av markförvärv också för annal samhällsbyggande än för bostadsändamål.
Jag vill betona att en sådan planering bör vara förankrad inte bara i
bostadsbyggnadsprogrammet ulan också i en översiktlig fysisk planering.
Förutsättningarna härför har förbättrats under senare år lill följd av bl. a.
de omfattande kommunala insatserna inom den översiktliga fysiska

25
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 386 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 386

planeringen.
Jag förutsätter därför att en sådan markförvärvsplanering kommer till slånd i
den utsträckning som är önskvärd och lämplig utan att den görs obligatorisk.
Några föreskrifier i ämnet bör alltså inte utfärdas. Jag vill betona all de
program som kan komma att upprättas inle bör verka styrande på den statliga
långivningen.

Enligl byggkonkurrensuiredningen kan
lidsperspektivet för de kommunala markförvärven lill följd av markvillkorel
minskas från av statsmakterna lidigare rekommenderade tio år till sex ä åtta
år. Vid en sådan förkortning av lidsperspeklivet kommer de räntekostnader som
belastar bostadsbyggandet all minska. Ulredningen framhåller vidare att
planeringen av samhällsbyggandet i större utsträckning än hittills kommeratl
kunna slyra mark-förvärvsverksamheten, om markförvärven senareläggs. Några
remissinstanser har riklat kritik mot uiredningens uppfattning i denna fråga.

För egen del anser jag all markvillkorel i
kombination med de nya värderingsreglerna i expropriationslagen ger kommunen
en så stark ställning på det markpolitiska området all en förkortning av
tidsperspektivet vid markförvärven är motiverad. Förvärven bör dock genomföras
i så god tid att kommunen behärskar tidschemat för samhällets utbyggnad och så
att kommunen har handlingsfrihet i vad avser val mellan olika
utbyggnadsalternativ. Möjlighet bör sålunda finnas till tidigareläggning av
viss produktion. Kommunen bör vidare ha tillräckliga tidsmarginaler för etl
expropriationsför-farande.

Del kan emellertid i vissa fall vara fördelaktigt
för kommunen att genomföra markförvärv tidigare än som normalt sker. Det kan
gälla t, ex, de förvärv som genomförs med stöd av förköpslagen. Vidare kan en
kommun ha anledning atl på ett tidigt stadium förvärva en fastighet vars ägare
har starka skäl att göra sig av med fastigheten men inle kan finna annan köpare
än kommunen. Planeringen kring markfrågorna bör därför omfatta en inte alltför
kort tidsperiod, lämpligen 10 år.

Markförvärvslån bör enligl utredningen i princip
inte ulgå vid förvärv av mark som enligt kommunens bostadsbyggnadsprogram
kommer att tas i anspråk för bebyggelse inom tre år. Jag är inte beredd att
förorda att en sådan bestämmelse införs. Jag finner del däremol naturligt att
bostadsstyrelsen i siluaiioner då efterfrågan på lån överstiger tillgången på
lånemedel prioriterar förvärv som utgör elt led i en planmässig
markförvärvspolilik och som fyller syftet att skapa en kommunal markberedskap
som är rimlig med hänsyn till den beräknade tidpunklen för markens
ianspråktagande för bebyggelse. Förvärv som genomförs endast något år före
planerad byggstart kan i allmänhel inte hänföras till denna kategori.

När det gäller förvärv av mark på vilken byggstart
kan antas ligga förhållandevis långt fram i tiden är situationen mera
komplicerad. Som jag redan har framhållit innebär etl onödigt långt
tidsperspektiv för de kommunala markförvärven en belastning på den kommunala
ekonomin som

s. 387 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 387

skulle
kunna undvikas, I del enskilda fallet kan det å andra sidan vara Ibrdclakligl
för både kommunen och säljaren om förviirvet genomförs i ett tidigt skede. Jag
tiinker därvid i första hand på de fall där säljaren av privata skäl måsle
avyttra fastigheten. Om markvillkoret införs, kan vidare säljaren till följd av
della villkor få svårigheter att finna en annan köpare än kommunen. För atl
hindra atl säljaren hamnar i en tvångssituation, bör kommunen i etl sådant läge
förvärva fasligheten även om detta sker tidigare än som eljest hade varit
motiverat. För all underlätta ell sådani lörlärande bör lånebeviljande
myndighel vid prövningen av ansökan om markförvärvslån ta särskild hänsyn till
denna typ av förvärv och om möjligt prioritera dem,

10.4,3
Arbetet på en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning

I det föregående har jag strukit under atl en
framgångsrik bostadspolitik och en ändamålsenlig hushållning med mark och
vallen förutsätter att samhället - i första hand kommunerna - för en aktiv
markpolitik. En grundförutsättning i sin tur för en sådan politik är atl
samhället bedriver en effekiiv planering av markanvändningen. En ändamålsenlig
fysisk planering är naturiigivis också ett viktigt instrument i och för sig
för bl. a. bostadspolitiken. Del är i en sådan planering som förutsättningarna
för miljöutformningen

- det må gälla utformningen av själva bostadshusen
eller av grannskapet

- läggs fast.

Mol denna bakgrund är del angelägel all, i
anslutning till en översyn av samhällets bostadspolitik, vissa överväganden
görs också i fråga om den lagstiftning som reglerar markanvändningen och
byggandet. Ett underlag för sådana överväganden föreligger i och med alt
bygglagutredningen avlämnat sitt principbetänkande och remissbehandlingen av
della nyligen har avslutats.

Bygglagutredningens förslag innebär atl nuvarande
byggnadslagstiftning skall ersättas med en helt ny lagstiftning om
beslutsprocessen rörande förändringar av markanvändningen och
bebyggelsemiljön. Bygglagutredningens betänkande innehåller emellerlid endasl
allmänna överväganden rörande principer för en ny lagstiftning. Något
lagförslag läggs sålunda inle fram. Åtskilliga frågor har inle behandlats eller
har behandlats bara översiktligt. Ett motiv för att redovisa resultatet av
utredningsarbetet innan del ännu slutförts var all tillfälle skulle ges lill
vissa överväganden i lagstiftningsfrågorna i anslutning till atl riktlinjerna
för en ny bostadspolitik lades fast. Ett annat motiv var att del bedömdes
ändamålsenligt med en prövning utanför utredningen av vissa huvudtankar innan
utredningsarbetet fördes fram lill ett utarbetat lagförslag. Resultatet av en
sådan prövning borde bli att del fortsatta utredningsarbetet kunde bedrivas med
ökad fasthet.

Bygglagutredningens
belänkande innehåller i huvudsak dels synpunkler

s. 388 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 388

på
vilket syfie en ny lagstiftning bör ges, dels ett principförslag till ell nylt
plansystem.

I
fråga om lagstifiningens syfie anför utredningen i huvudsak följande.

Lagstifiningen bör bidra till alt tillgodose
intresset av atl en från allmänna synpunkter god markhushållning kommer till
stånd och all vid utformningen av miljön sociala och välfärdspolitiska mål kan
uppnås. Planläggningen bör avse den fysiska miljöförändringen i slori och
alltså inte vara begränsad lill bebyggelsefrågor i inskränkt mening. Den bör
vidare syfta till att tillgodose också intresset av att i önskvärd utsträckning
bevara befintliga bebyggelsemiljöer och upprusta och underhålla äldre
bebyggelseområden, Lagstifiningen bör åstadkomma en beslutsordning som har sin
tyngdpunkt i ett kommunalt ansvar för frågornas avgörande under hänsynstagande
till statliga och enskilda intressen. Vid avvägningen mellan olika intressen
bör beakias alt grundläggande sociala strävanden och gemensamma och
långsiktiga samhällsintressen skall väga tungt i förhållande lill kortsiktiga
och privata intressen. Planläggningen bör tillgodose behovel av samordning
mellan den fysiska, den sociala och den ekonomiska planeringen och bör för den
skull ges största möjliga anknytning till kommunernas verksamhetsplanering och
ekonomiska planering. Lagstifiningen bör syfia till att åstadkomma en sådan
beslutsordning att viktiga principiella ställningstaganden kan diskuteras och
göras öppet på elt så tidigt stadium att reella bindningar ännu inle uppstått
och att en bedömning från allmän synpunkt av olika åtgärders lämplighet kan
ligga lill grund för fortsatta bedömningar. Alla förändringar i
markanvändningen bör föregås av planmässig prövning. Någon generell rätt för
mark- eller nyttjanderättshavare att förändra markanvändningen bör alltså inle
finnas. Bestämmelser bör införas som har den verkan att det framstår som
angelägel för vederbörande att utnyttja givna tillstånd lill förändring.

För att uppnå dessa syfien är det enligt
bygglaguiredningen angeläget bl, a. att den översiktliga kommunala planeringens
slällning stärks. Det bör ske främst genom att den görs obligatorisk, inriktas
på atl slyra markanvändningen över hela kommunens yta och genom atl
planeringsansvaret läggs på kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Ell annal
vikligl medel att nå vissa av de uppställda syftena är enligt utredningen alt
tillstånd till förändringar i markanvändningen görs tidsbegränsade.

Bygglagutredningens förslag till nytt plansysiem
innehåller i övrigl i huvudsak följande.

Den kommunala fysiska planeringen skall omfatta tre
plantyper, kom-munplan, kommundelsplan och byggnadsplan. Kommunplanen skall
vara obligatorisk, omfatta kommunens hela yta och omprövas med jämna mellanrum.
Den skall ange hur man tänker sig att markresurserna skall användas på lång
sikt samt vara bindande för efterföljande mera detaljerad planering.
Kommundelsplanen skall innefatta mera ingående översiktliga ställnings-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 389

taganden
för viss del av kommunen. Den skall inte vara obligatorisk. Behovet av
kommundelsplanläggning för olika områden skall bedömas när kom-munplan upprättas.
Kommundelsplanen skall vara bindande för efierföljande markanvändningsbeslut
och i viss utsträckning grunda räll till inlösen av mark. Byggnadsplan skall i
princip upprättas beträffande alla förändringar av markanvändningen.
Byggnadsplan förutsätts i regel bli projektinriktad och upprättad för varje
markägare för sig. Den skall slå i huvudsaklig överensstämmelse med kommunplan
och med kommundelsplan, om sådan upprättas, och i sin tur vara bindande för
byggnadslovsprövningen, Byggnadsplan skall i princip las i anspråk i full
utsträckning och inom viss lid. 1 den mån byggnadsplanen utnyttjas skall den
inte kunna tas i anspråk på nytt.

Del statliga infiytandet i planeringen skall enligt
utredningens förslag begränsas till frågor om markhushållning av riksintresse
samt till frågor som rör regionalpolitiken, de statliga offentliga
verksamhetsintressena samt statliga sektoriella utvecklings- och
planeringsiniressen. Staten skall dessutom svara för samordningen mellan olika
allmänna intressen och för att vissa materiella riktlinjer för planläggningen
och miljöutformningen följs. Del statliga infiytandet föreslås få göra sig
gällande främst genom atl -efter etl samråd mellan länsstyrelsen och kommunen -
kommunalplanen skall godkännas samt kommundelsplan och byggnadsplan utanför
område för kommundelsplan skall fastställas. Byggnadsplanen skall dock
fastställas bara om inte undanlag från faslställelse angetts i kommunplanen. 1
slor utsträckning är utredningens förslag till plansystem utformat med sikte på
atl medborgarinfiyiandel skall öka. Delta syfie har förstärkningen av den
översiktliga planeringen, formaliseringen av plansystemet och det vidgade
plankravel. Andra förslag i samma syfie är att möjlighet att genom dispensbeslut
tillåta ändrad markanvändning inte skall slå öppen och alt sak-ägarkretsen
skall vidgas till alt omfatta också nyttjanderättshavare, vilkel bl. a. innebär
att dessa skall underrättas om planer och byggnadslov som berör dem.

Bygglaguiredningens förslag och synpunkter har i
väsentliga stycken rönt instämmande av remissinstanserna. Del gäller främst de
principiella synpunkler som ulredningen har anfört om en ny lagstifinings
syfie. I andra väsentliga avseenden - del gäller främst frågan om uppbyggnaden
av elt nylt plansystem - går emellertid meningarna starkt isär hos remissinstanserna.
På fiera punkter anses utredningens förslag bristfälligt underbyggda eller
ofullständigt utvecklade. Åtskilliga remissinslanser har framhållit svårigheterna
att till följd härav bilda sig en säker uppfattning om utredningsförslaget i
dess helhet.

För egen del anser jag i likhet med flera av
remissinstanserna alt vad bygglaguiredningen har anfört omen ny lagstiftnings
syfte i väsentliga stycken är väl värt att läggas till grund lör lagstiftning.

s. 390 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 390

En förstärkning av den översiktliga planeringens
ställning och en vidgning av planeringen till en allsidig
markanvändningsbedömning som inbegriper också bevarandeaspekter och som är
integrerad med kommunens verksamhetsplanering och sociala planering är sålunda
också enligl min mening angelägen. Genomen förstärkning av översiktsplaneringen
bordet bli lättare att undvika att bedömningar på delaljplanestadiet görs under
tidsbrist och med dålig överblick över alternativa handlingsmöjligheter.
Härigenom kan förhindras att de kommer till under påverkan mer av kortsiktiga
mark-ägarinlressen än av sociala och miljöpolitiska målsättningar. Mycket talar
vidare för all man härigenom får det bästa medlet att nå etl bättre medborgarinflytande
över planeringen. Bara om ett sådant infiytande får göra sig gällande på ett
tillräckligt tidigt stadium i en planeringsprocess kan det innebära reella
möjligheter att påverka förändringarna. Erfarenheterna av hur det renl
praktiskt varil svårt eller omöjligt att tillmötesgå sent väckta
medborgaropinioner bestyrker en sådan uppfattning.

Det
är lillfredsslällande all kunna konstatera all den översiktliga planering som f
n. håller på atl växa fram i kommunerna och bygglagutredningens förslag i dessa
delar ligger i allt väsentligt väl i linje med varandra. Jag syftar i detla
sammanhang på de former för översiktsplanering som redan nu utvecklas bl. a.
inom ramen för den fysiska riksplaneringen och med slöd av anvisningar som slalens
planverk har utfärdat i samråd med Svenska kommunförbundet. Det framgår av de
åtgärdsprogram för fullföljande av den fysiska riksplaneringen som upprättats
av kommunerna, att praktiskt tagel samtliga kommuner avser alt före mitten av
år 1976 upprätta översikter över hur bebyggelse- och markanvändningsfrågor
skall behandlas i kommunens olika delar.

En annan angelägen reform som bygglagutredningen
skisserat är en begränsning av det statliga infiytandet över den fysiska
planeringen. Utan att ta ställning lill en rad spörsmål som ulredningen
behandlar rörande samordningen mellan den föreslagna lagstiftningen och annan
lagsiifining eller rörande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i bl.a.
frågor om naturvård och miljövård eller vägfrågor vill jag i likhet med ett
avsevärt antal remissinstanser framhålla att en sådan fördelning av statens och
kommunens ansvar bör eftersträvas all frågor av enbari lokal räckvidd hell förbehålls
kommunerna. Jag måste emellertid konstatera alt en betydande del av remissinstanserna
funnit alt bygglagutredningen inte i alla avseenden lyckats göra en riktig
avgränsning av sådana frågor eller att utredningens förslag lill plansysiem
inle heller eljesl fulll ul svarar mol en sådan målsättning.

Ett annat enligt min mening inuessant inslag i det
av bygglaguiredningen föreslagna plansystemet är tidsbegränsningen av
lillståndsbeslu-len. En sådan ordning bör vara ägnad bl. a. atl i betydande
grad stärka kommunens slällning när det gäller plangenoTnförandet. Som fiera
remiss-

s. 391 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 391

instanser
har påpekat är det emellertid inle möjligt att fullt ut bedöma förslaget i
denna del med hänsyn till att vissa konsekvenser inte har blivit belysta. Jag
syftar då på vissa frågorom ersättning till markägare när verkan av tillstånd
upphör saml frågan om hur man i del nya systemet skall kunna registrera bl. a,
pågående markanvändning, något som i dag delvis sker i fastställda detaljplaner
men som enligt förslaget måste ske i andra former.

Av vad jag nu har anfört torde framgå atl betydande
delar av bygglagutredningens förslag måste överarbetas och kompletteras, bl,
a. med ledning av remissyttrandena, innan statsmakterna kan ta slällning i
lagstiftningsfrågan. I del läget är del varken möjligt eller lämpligt att, som
ursprungligen varit avsett, nu förelägga riksdagen förslag till principer för
en framlida lagstiftning.

Även om en sådan plan alltså inle kan fullföljas,
har den valda uppläggningen av utredningsarbetet enligt min mening varit av
värde. Genom remissbehandlingen av principförslaget har sålunda kunnat påvisas
i vilka avseenden utredningen byggt sina bedömningar på mindre lämpliga utgångspunkter.
Inte minst i de delar där utredningsförslaget varit ofullständigt har vidare
genom remissbehandlingen tillkommit värdefullt material och beaktansvärda
synpunkler som knappast hade varil möjligt alt få tillgång till på annat sätt.

Genom att denna remissopinion har kunnat fångas upp
har Ibrulsätt-ningar skapats atl snabbare genomföra en ny markanvändnings- och
byggnadslagstifining än om utredningsarbetet hade slutförts i sedvanliga
former med fullständiga lagförslag. Härtill kommer atl en värdefull samlad belysning
av reformbehov och relbrmmöjligheter på det markpoliiiska fältet kommit lill
slånd. Därigenom har bl.a. åstadkommits bättre möjligheter att bedöma behovel
av och förutsättningarna för atl genomföra del av byggkonkurrensuiredningen
föreslagna markvillkoret.

Jag avser alt inom kort låta publicera en inom
departementet upprättad sammanställning av remissyttrandena över
bygglagutredningens betänkande. Efter ytteriigare bearbetning inom
bostadsdepartementet av betänkandet och remissyttrandena kommer en eller flera
departementspromemorior med lagförslag all bli föremål för ny remissbehandling.
Med en sådan uppläggning av beredningen av lagstifiningsfrågan blir det möjligt
all tillgodose elt från ett myckel siori antal remissinstanser, främst
kommunerna, framfört önskemål om en grundlig remissbehandling av konkreta
lagförslag där remissinstanserna inle skall vara i förväg bundna av
ställningstaganden från statsmakternas sida i principfrågor, DeUa önskemål har
förts fram oberoende av om vederbörande remissinstans delat bygglagutredningens
bedömningar i principbetänkandet eller inte.

s. 392 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 392

10,5
Bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

10.5,1
Inledning

I takt med att det allmännas ansvar för
bostadsförsörjningen ökat har samhällets finansiella medverkan kommii att spela
en växande roll för bostadsförsörjningen. Sedan bostadspolitiska åtgärder av
mera generell nalur började komma till användning under 1940-lalet har staten
bidragit med successivt ökande insatser i form av långivning och subventioner.
Subventionerna har varil dels generella, i regel knutna till långivningen,
dels inkomstprövade som gått direkt till hushållen. Vidare har staten genom
olika ålgärder garanterat bostadsbyggandets kapitalförsörjning. Också kommunernas
finansiella insatser har vuxil till betydande omfattning. Främst gäller delta
bostadsstödet till hushållen. Kommunerna gör också stora ekonomiska åtaganden i
anslutning lill bostadsbyggandel genom investeringar i skolor, daghem,
trafikapparat m, m.

Etl
huvudsyfte med samhällets finansiella insatser är alt åstadkomma rimliga
boendekostnader i förhållande till betalningsförmågan. Insatserna bör inte få
sådan effekt att en boendeform gynnas i förhållande till en annan. 1 båda dessa
hänseenden har kritik riktats mot den rådande ordningen. Boende- och
bosiadsfinansieringsutredningarna har främsi behandlat den förstnämnda frågan
medan bostadsskaltekoinmiiténs arbete gällt den sistnämnda frågan. Innan jag
går in på utredningarnas förslag vill jag peka på några utvecklingslinjer som
har lell lill alt utformningen av samhällets ålgärder i dag inle kan betraktas
som invändningsfri.

Inriktningen av samhällets insatser för
bostadsförsörjningen har varierat från tid till annan. Fram till 1960-talels
slut förekom betydande inslag av generella subventioner, främsi
kapitalsubventioner i form av tilläggslån och räntefria delar av lån samt
räntebidrag.

Enligt de bostadspolitiska riktlinjer som drogs upp
år 1967 skulle de generella subventionerna avvecklas. Räntebidragen slopades
och bostadslåneräntan sattes till en nivå som skulle motsvara kostnaderna för
statens upplåning. Genom beslut av 1968 års riksdag bestämdes atl de sista utestående
kapitalsubvenlionerna, tilläggslån och räntefria delar av bostadslån lill
sludenibosladsröreiag, skulle återkrävas. De generella subventionerna skulle
enligt de år 1967 uppdragna riktlinjerna ersättas av dels direkta, inkomstprövade
subventioner, dels elt på sikl subventionsfritt lånesystem. Detta lånesystem -
egentligen två system, paritetslånesystemet och räntelånesyslemel - bygger på
förutsättningen att kapitalkostnaderna omfördelas i tiden. De årliga
betalningarna, som i början av lånetiden är låga i förhållande till de s. k,
nominella villkoren, förutsätts successivt öka genom årliga
paritelslalshöjningar som i huvudsak bestäms av byggkostnadsökningen.

Till
följd av utvecklingen på bostadsmarknaden och den höga räntenivån

s. 393 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 393

har
paritetslånesystemels principer blivit allt Svårare alt upprätthålla. Sedan
lånesystemet infördes, har räntenivån för långa faslighelslån stigii med drygt
2 procentenheter. För alt systemet skall fungera så som förutsatts fordras
antingen en höjning av basannuitet och basräntor eller avseväri slörre paritetstalshöjningar
än de 3 96 årligen som antogs vid systemets införande. Under de senaste åren
har en förhållandevis krafiig stegring av byggnads-kostnaderna ägt rum. På
flera orter har ell betydande överskott av lägenheter uppkommit vid nuvarande bostadskostnader.
Det är uppenbari att läget på bostadsmarknaden f n, inle medger de justeringar
i paritetslånesystemet som skulle varit erforderiiga. Pariletstalen för år 1973
höjdes sålunda bara med hälfien av vad som hade behövts med hänsyn till kostnadsutvecklingen
och lånesystemels tekniska krav. För år 1974 skedde ingen höjning alls av
paritetstalen. Härigenom har skuldökningarna blivit avsevärt större än som
förutsattes vid systemets införande. Under innevarande budgetår kommer
skuldökningen på paritetslån och utbetalningen av räntelån att uppgå lill
inemot 1,4 miljarder kr. Den totala ackumulerade skuldökningen vid utgången av
år 1974 beräknas uppgå till drygt 5,7 miljarder kr.

Denna utveckling av paritetslånesystemet har skapat
oklarhet om återbetalningsperiodens längd och om möjligheterna att på sikt
förränta och amortera den uppkomna skuldökningen. En krafiig förlängning av
återbetalningstiden är inle acceptabel, Behovel av finansielll ulrymme för modernisering
och underhåll kan nämligen beräknas bli större i framliden än hittills.

Också beträffande beskallningssyslemel har
utvecklingen medfört vissa effekter som kräver uppmärksamhet från
bostadspolitisk synpunkt. Jag tänker på nuvarande, schablonmässiga
inläktsberäkning vid beskattning av en-och ivåfamiljsfastigheler. Denna
beräkningsmetod som infördes i mitten av 1950-lalet syfiade, i likhet med
tidigare s, k, konventionella metod för beskattning av villor, till alt
beskatta värdet av den förmån som villaägaren kan anses åtnjuta av del i villafasligheien
nedlagda egna kapitalet. Värdet av denna förmån, angiven som en procentsats
(intäktsprocenien) av faslighetens taxeringsvärde, bestämdes med beaktande av
bl, a, den beräknade avkastning, som villaägaren hade fått, om han i stället
placerat sin kapital i bank. Från den bruttointäkt, som härigenom framkommer,
får avdrag göras för bl. a. ränta på lånat kapital som lagts ned i
villafastigheten.

På grund av att den allmänna räntenivån stigii
avsevärt, samtidigt som intäktsprocenien däremol för flertalet fastigheter
sänkts i samband med höjningen av taxeringsvärdena, har betydande underskott
vid inkomstbeskattningen uppkommit för flertalet villaägare som kan göra
avdrag för ränla på upplånat kapital. Dessa underskott medför minskad skall för
villaägaren. Särskill i fråga om nyare hus kan skatteminskningen bli belydande.
Villabeskattningen har härigenom i praktiken kommii alt fungera som ell stöd
lill boendet i främst nya egna hem.

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 394

Av den redogörelse jag hittills lämnat framgår atl
de samhällsinsatser som sker inom bostadslångivning och villabeskatlning och
som har slor bostadspolitisk betydelse bör samordnas så atl de kommeratl slå i
samklang med bostadspolitiska strävanden.

10.5.2
Ulredningsförslagen och reniissyllraiidena

Boende- och bosladsfinansieringsulredningarna har i
sitt belänkande ansett sig kunna konstatera bl. a. alt prisnivån för
nyproducerade bostads-och hyresrättslägenheler är för hög för hushåll med
genomsnittliga inkomster. Bl, a, på grund härav har de hyror och årsavgifter
som tas ut av de boende kommii att undersliga de faktiska kostnaderna för
fastighetskapitalet samt drift och underhåll av fastigheterna. Mot bakgrund av
dessa omständigheter har utredningarna bedömt atl boendekostnaderna i nyproducerade
hyres- och bostadsrätlslägenheter behöver sänkas med 10-15 96-

Med vissa krav på bostadsfinansieringen som
utgångspunkt - bl.a. att den skall ge förutsättningar för ett rimligt pris i
nyproduktionen och likvärdiga priser på bostadsmarknaden samt att den skall
utjämna slarka förändringar av ränlor och produktionskostnader- har
utredningarna lagt fram förslag till ett nytt finansieringssystem, det s, k,
utjämningslånesystemet, Utjämningslånel bör enligt utredningarna vara så
konstruerat all summan av den totala kapitalersättningen för lånen och
driftkostnaden skall ge förutsältningar för ell rimligt bosladspris.
Kapitalersättningen under det första året bestäms av vad utredningarna kallar
bostadsränla, närmast motsvarande basannuitet i paritetslånesystemet, och
skälig produktionskostnad, Bosladsränlan, som förutsätts kunna vara olika för
olika årgångar av hus med hänsyn till bl, a. byggnadskoslnadsutvecklingen men
konstant låneliden ut för en viss årgång, bestäms således så att den därav
betingade kapitalkostnaden molsvarar differensen mellan rimligt bostadspris
och drifikostnaderna. För lägenheter som produceras under år 1974 har
utredningarna med dessa utgångspunkter räknat fram en bostadsränla pä 3,7 96.
Kapitalersättningen skall årligen räknas upp med en uljämningsfaktor som närmast
svarar mot parilelstalel i nuvarande syslem. Ökningen av utjämningsfaklorn bör
läggas fast för etl antal år framåt men omprövas med jämna mellanrum med hänsyn
till bl.a, önskemålen om prisparitet mellan olika årgångar av hus. 1 vilken
omfattning den statliga lånedelen - som föreslås bli utökad lill 50 96 av
fastighetskapitalet - skall betalas tillbaka blir enligl utredningarnas förslag
beroende av framtida beslut. Lånetiden föreslås bli föriängd till 60 år.
Slalens insatser i början av lånets löptid betraktas som fordran för staten,
dvs, som skuld för låntagaren, endasl om låntagaren säger upp det statliga
lånet. Härigenom blir, enligt utredningarna, del redovisningsförfarande som
lillämpas för paritelslån onödigt.

Utredningarna
har också vissa synpunkter på siiltet för bostadsbyggandets

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 395

kapitalanskaffning
och på behovet och möjlighelerna av all uppnå ekonomiskt setl Hkvärdiga
villkor för olika besiilningsformer, Efiersom bo-sladsskattekommittén hafi till
uppgifi atl se över bostadsbeskattningen i syfte bl, a, alt göra
beskaltningseffeklerna i möjlig mån neutrala med avseende på boendeform, har
boende- och bostadsfinansieringsutredningarna grundat sina förslag beträffande
finansieringssystemet på förutsättningen all skattemässig neutralitet råder
mellan boendeformerna. Utredningarna har dock redovisat vissa räkneexempel som
bl, a, visaratt om bostadsräntan, eller basannuiteten, sätts lill 3,9 96 för
bostads-och hyresrättslägenheler nelloulgifien under det första året blir
densamma som för ägda småhus med traditionella lån, dvs. lån utan
kapitalkostnadsomfördelning.

Också bostadsskattekommittén konstaterar att den
som bor i en nyare paritetsbelånad villa har en sammanlagd bostadskostnad som
är lägre än den som hyr en lika stor lägenhet i ett paritetsbelånal
fierfamiljshus. Kommitténs och boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas
uppfattningar om storleken av villaägarnas förmåner är emellertid olika.
Bostadsskattekommittén har sålunda kommit fram till en mindre storlek på
förmånen - 15 till 25 kr, per kvadratmeter lägenhetsyta och år - än
utredningarna. Skillnaden beror främst på att kommittén som kostnad för småhusen
också tagit upp skuldökning på paritelslån saml värdeminskning, utöver gjorda
amorteringar, för de ägda småhusen. Med hänsyn till den konstaterade kostnadsskillnaden
och mot bakgrund av direktiven för kommitténs arbete -att göra
beskaltningseffeklerna i möjlig mån neutrala med avseende på besitiningsform -
föreslår bosladsskatiekommiliéns majoritet att ett nytt allmänt skatteavdrag
införs för hyresgäster och bostadsrättshavare. Härigenom skulle en motsvarighet
till gäldränleavdragel för villaägare skapas. Avdrag bör enligt förslaget få
göras med den del av hyran som överstiger 10 96 av den sammanräknade inkomsten
före vissa avdrag. Avdraget bör maximeras lill 4 000 kr,

Bosiadsskattekommitién föreslår vidare att den
kommunala garantibeskaltningen avskaffas för alla fasligheter utom fritidshus.
För egna hem föreslås atl intäktsprocenien i stället höjs i en omfattning som
svarar mot ungefärden skattelättnad som villaägaren får genom atl
garantibeskatiningen avskaffas. För nyproducerade villor föreslår kommitténs
majoritet därutöver höjningar av intäktsprocenien under sex år i syfte att
minska nuvarande skattefördelar som främst ägare lill nyproducerade villor
åtnjuter, Bostadsskattekommittén föreslår slutligen vissa ändringar i beskattningsreglerna
för paritelsbelånade småhus och beträffande de särskilda reglerna om
beskattning av s. k, lyxvillor.

En minoritet beslående av fyra ledamöter inom
bostadsskattekommittén har reserverat sig mot del föreslagna skatteavdraget för
bostadsrättshavare och hyresgäster. Dessa ledamöter anser del lämpligare all
neutralitet i fråga om ekonomiska villkor för olika boendeformer åstadkommes
genom ålgärder

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 396

inom
bostadsfinansieringens ram.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig lill
boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas utgångspunkter beträlTande
hushållens betalningsvilja, faktiskt hyresuttag i förhållande lill
erforderligt hyresuilag saml behovel av att sänka boendekostnaderna för främsi
nyproducerade bostads-och hyresrättslägenheler. Också de krav på och allmänna
utgångspunkter för bosladsfinansieringssystemet som utredningarna redovisat har
i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Utredningarnas förslag till nytt
lånesystem, utjämningslånesystemet, har däremol mött många erinringar och
avstyrks av elt stort fiertal bland remissinstanserna. Kriliken gäller främst
den lånetekniska utformningen. En uppfattning, som ofta kommer till uttryck i
remissyttrandena, är att det är olämpligt att bygga upp etl lånesystem inom
vilkel lånlagarna och långivarna inte kan bilda sig någon klar uppfattning om
den framtida återbelalningsskyldigheten och inom vilket skuldredovisningen
därför saknar reell ekonomisk innebörd. Bl, a, blir möjligheterna all i
framtiden erhålla finansiellt ulrymme för modernisering och upprustning
därigenom oklara. Vidare anses systemet ge för dålig överblick över de
stalsfinansiella konsekvenserna. Framtida och obestämda avskrivningsbeslut
skulle innebära växande subventioner som mer eller mindre automatiskt skulle
kanaliseras lill bostadssektorn utan atl storleken av dessa kunde redovisas vid
varje tidpunkt.

Flertalet remissinstanser förordar i stället etl
modifierat pariletslånesyslem där den främsta ändringen skulle gå ul på att
generella subventioner på etl eller annat sätt används föratt minska de
kapitalkostnader som de boende faktiskt skall belala.

Också bostadsskattekommitténs förslag har på
avgörande punkter avvisats av fiertalet remissinstanser.

Det råder visserligen allmän enighet om alt
gällande skatteregler inte likställer olika besiilningsformer ulan gynnar ägda
småhus. Som jag nyss angell har emellertid bosladsskaltekommittén och boende-
och bostadsfinansieringsutredningarna redo visat olika uppgifier om storleken
a v dessa skattefördelar. Flertalet remissinstansersom tillkännagett sin
uppfattning i frägan anser atl bostadsskatlekommittén har underskattat
skatteeffekten. Många, bl.a, LO och statens institut för byggnadsforskning,
finner det särskilt anmärkningsvärt att kommittén tagit hänsyn till en anlagen
värdeminskning när flertalet villor i själva verkel i stället stiger i värde.

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till den
minoritet inom bostadsskattekommittén som förordat att ekonomisk neutralitet
mellan olika boendeformer bör skapas genom åigiirder i anslutning lill
finansieringssystemet. Många förordar atl liigenheter med bosladsrätt och
hyresräll skall komma i åtnjutande av en subvention som svarar mol
skatteförmånerna för ägda småhus. Härigenom skulle också småhus upplåtna med
hyres-och bostadsrätt kunna tillhandahållas på marknaden vilket skulle öka möj-

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 397

lighetema
för hushåll med lägre inkomster au bo i småhus, IVamhåller fiera
remissinstanser,

10,5,3
Bostadspolitiska åtgärder inom bosiadsflnansiering och bostadsbeskattning -
översiktliga ställningstaganden

Innan jag redovisar mina ställningstaganden till
utredningarnas förslag vill jag ange mina allmänna utgångspunkter för åtgärder
inom bostadsfinansierings- och b o s t a d s b e s k a 11-ningssystemet.

Som framgått av min inledande beskrivning har -
inom finansierings-och bostadsbeskattningssyslemens ram - betydande resurser
kommii att kanaliseras lill bostadssektorn vid sidan av det individuella och
inkomstprövade bostadsstödet som utgår till främst barnfamiljer och
pensionärer. Till slor del är dessa insatser en följd av utvecklingen på
bostadsmarknaden och en successivt stigande räntenivå. Genom denna utveckling har
samhällets sammanlagda insatser för boendet föll belydande omfattning, Efiersom
jag i det följande kommer att förorda ytterligare finansiella insatser från
samhällets sida för att främja bostadsförsörjningen, vill jag först redovisa
min principiella inställning lill subventioner inom bostadssektorn. Jag finner
en sådan redovisning vara motiverad också av det skälet att man i den aktuella
debatten inom bl, a. fackekonomernas krets ibland hävdar att generella
subventioner till bostadssektorn är samhällsekonomiskt sett olämpliga.

Jag vill till alt börja med erinra om atl
bostadskonsumtionen i vårt land liksom i fiertalet andra länder är anpassad bl.
a. till del förhållandel att betydande skatteförmåner tillkommer dem som bor i
eget småhus. En avveckling av dessa förmåner framstår som helt otänkbar med
hänsyn till de effekter detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och
de störningar som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen
av småhus. För flertalet av de under 1960- och 1970-lalen producerade lägenhelerna
upplåtna med hyres- och bostadsrätt innebär paritets- och rän-telänesyslemen en
betydande omfördelning i liden av bostadskostnaderna. En omedelbar avveckling
av systemet med omfördelning skulle belräffande bostäder med hyres- och
bosladsrätt medföra effekler motsvarande dem som enligt vad jag nyss sagt
skulle följa med avveckling av skatteförmånerna.

Jag har förut framhållit att bostaden aren social
trygghetsfaktor av grundläggande betydelse for människorna. Bostaden och dess
närmiljö spelar en väsentlig roll när det gäller att forma de grundläggande
betingelserna för människornas såväl individuella som sociala liv. Eftersom
samhället har ansvaret för bostadspolitiken, är det naturligt att samhället
griper in när denna trygghet hotas och när de bostadssociala mål som samhället
ställt upp inte kan nås på grund av alltför snabbt stigande boendekostnader.

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 398

Del är visserligen sant, som flera remissinstanser
påpekat, alt boendekostnaderna i den utsträckning de inle betalas direkt av de
boende måsle betalas av dem över skattsedeln eller på annat sätt. Valet av
betalningssätt har emellertid fördelnings- och bostadspolitiska effekter.
Tanken bakom del individuella bosladsslödei är sålunda all stödja de grupper i
samhällel som inle har ekonomiska möjligheter alt betala kostnaden för en
bostad som svarar mot deras behov. Också generella subventioner kan ha sådana
önskvärda fördelnings- och bostadspolitiska effekler.

Min slutsats av det förda resonemanget är att
subventioner, såväl individuella som generella, är motiverade som medel att
förverkliga samhällets bostadspolitiska intentioner. I dagslägel innebär del
bl. a. atl principen om ett subventionsfritt lånesystem inte kan upprätthållas.
Jag vill emellertid redan nu framhålla alt de behövliga insatserna i form av
generella subventioner kan koncentreras till del Inledande skedet av
bostädernas livstid mot bakgrund av det rimliga antagandet att
produktionskostnaderna för nya årgångar bosläder successivt ökar.

De grundläggande målen för bostadspolitiken som
behandlades ingående i inledningen av mitt anförande slår givelvis i huvudsak
fast. De bostadspolitiska medlen bör emellertid från tid till annan anpassas
till utvecklingens skifiande förutsättningar. Det innebär atl de
bostadspolitiska strävandena kan ha något olika inriktning beroende på akluella
problem och utvecklingstendenser inom det bostadspolitiska området. Enligt min
mening måste en reformering av bostadspolitikens medel ske i syfte att bl, a.
uppnå ökad utjämning i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer
samt skapa gynnsammare relationer mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan,
framför allt beträffande de senast producerade bostäderna.

Olikheterna i boendekostnaderna mellan olika
besiitningsformer har sin grund i nuvarande regler för villabeskattningen.
Skillnaderna i kostnadsutfall har flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
effekler. En sådan är atl skatteförmånens storlek ökar med inkomstens storlek.
Den för bostadsstödet i övrigt gällande principen att de som har lägst inkomst
skall få störst stöd har således en direkt motsatt tillämpning. Härigenom blir
de tendenser till boendesegregation som finns redan som en följd av rådande inkomstolikheter
kraftigt förstärkta. Genom att boendekostnaderna i ägda småhus på grund av
skattereglerna blir lägre än kostnaderna för samma småhus upplåtet med bostads-
eller hyresrätt eller kostnaderna för lika stora lägenheter i fierfamiljshus
har av naturliga skäl kostnaderna för främst nyproducerade bostads- och
hyresrättslägenheter kommit att framstå som lör höga, Detla förhållande har
påverkat valet av besitiningsform och bidragit till alt det f n, i endast
obetydlig utsträckning byggs slörre hyres-och bostadsrättslägenheter än med tre
rum och kök. Vidare har det blivit allt svårare för hushåll med låga inkomster
atl bo i småhus, efiersom produktionen av småhus i hyres- eller
bostadsrättsform så gott som hell upphört

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 399

och
produktionen av småhus med äganderätt till väsenllig del inriktas på hushåll
med större inkomster.

Med hänsyn till villaägandeis stora spridning bland
hushåll med måttliga bruttoinkomster, främst barnfamiljer och pensionärer, bör
villabeskaitnings-reglerna inte ändras på sådant sätt alt boendekostnaderna
påtagligt skärps för hushåll som bor i egna hem av normal storlek och standard.
Någon allmän höjning av villabeskattningens inläklsschablon kan därför inte förordas.
Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard skärpas. Jag
kommer i det följande atl lägga fram förslag med delta syfte.

När reglerna för villabeskattningen sålunda blir i
huvudsak oförändrade återstår att söka utjämna skillnaderna i boendekostnaderna
på annat sätt än genom höjd intäktsschablon för villor, Bostadsskaitekommilléns
förslag till lösning av problemet, att införa ett skatteavdrag för hyresgäster
och bostadsrättshavare, har avvisats av fiertalet remissinstanser. Med undantag
av HSB harockså företrädare för bostadsrättshavare och hyresgäster genomgående
avvisat förslaget. Också LO har avstyrkt förslaget och därvid anfört bl. a. att
det inte upphäver tendenserna till segregation i boendet och att det inte
undanröjer de från jämlikhets- och rättvisesynpunkt negativa konsekvenserna av
elt utvidgat avdragssystem. Till LO:s ställningstagande har också bidragit den
uppfattningen atl en nödvändig förenkling av skattesystemet i riktning mot
definitiv källskatt i syfie atl eliminera det nuvarande skattesystemets
orättvisor - bl.a, i anledning av avdragsrättens existens - avsevärt skulle
försvåras om kommitténs förslag genomfördes. Ett stort antal remissinstanser
anser att den efiersträvade neulralilelen bättre kan uppnås genom att finansieringsvillkoren
för olika boendeformer differentieras, så all bosladskoslnadsnivån i
lägenheter med hyres- och bostadsrätt blir i slort sett densamma som för
egnahemsägaren sedan hänsyn tagits lill den senares skatteförmån.

För egen del kan jag i stort setl ansluta mig till
de synpunkter som bl. a. LO redovisat i fråga om skatteavdragen. Jag vill i
sanmianhanget också peka på de administrativa komplikationer som den förordade
avdragsmöjligheten skulle föra med sig inom systemet för slalskommunala bostadstillägg
och svårigheterna alt, som riksskatteverket och flera länsstyrelser framhållit,
på etl entydigt sätt beslämma hyran med hänsyn till bl, a, att denna kan
innefatta högst varierande förmåner. På grund av de avgörande invändningar som
kan riktas mot bostadsskattekommitténs förslag från såväl bostadspolitiska som
skatlepolitiska och administrativa utgångspunkter har jag efter samråd med
chefen för finansdepartementet kommii fram lill all kommitténs förslag inte bör
genomföras, I stället bör som flertalet remissinstanser varit inne på en ökad
utjämning åstadkommas genom att bostäder upplåtna med hyres- och bostadsrätt i
anslutning lill lånesyslemet erhåller en förmån som så långl det är möjligt
svarar mol de förmåner som småhusägare åtnjuter inom beskattningssystemeis ram.
Denna effekt

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 400

bör
uppnås genom att kapitalutgifterna inom lånesyslemet för nytillkommande hyres-
och bostadsrättslägenheter sänks. Detta förutsätter all subventioner tillförs
bosladsfinansieringssystemet.

Genom denna kapitalkostnadssänkning kan även andra
syften för de aktuella bostadspolitiska strävandena uppnås, nämligen att skapa
lägre boendekostnader i nyproduktionen.

De senaste årens utveckling av boendekostnaderna i
nyproduktionen har för många hushåll utgjort etl hinder för en fortsatt
förbätlring av boendeförhållandena, Detla gäller i första hand de grupper som
ännu har en otillfredsställande boendestandard. Denna bostadspolitiskt
motiverade strävan att nedbringa boendekostnaderna står för övrigt också i
överensstämmelse med sysselsäitningspolitiska önskemål, eftersom en fortsatt
hög och jämn bostadsbyggnadsvolym - som kan antas uppkomma av den
efler-frågestimulans som sänkta boendekostnader i nyproduktionen innebär -är av
stor vikt för sysselsättningen inom byggnadssektorn.

Beträffande lånesyslemet har utredningarna som
nämnts utarbetat ett förslag till nytt lånesystem, utjämningslånesystemet.
Detla skiljer sig från paritetslånesystemet främst genom att differensen mellan
marknadsmässiga (nominella) kapitalkostnader och de kapitalkostnader som låntagarna
faktiskt betalar, betraktas som en villkorlig subvention i utjämningslånesystemet.
Härigenom behöver, enligt utredningarna, inte denna differens betraktas som en
skuld i företagens bokföring - utom i de fall låntagaren önskar säga upp
statslånet. Samtidigt blir statens möjligheter alt återkräva utlämnade
subventioner beroende av utvecklingen i fråga om räntenivå, inkomstnivå,
drifikostnader och byggnadskostnader under lånets hela föreslagna löptid, 60
år. Först vid lånetidens slut går del sålunda alt överblicka omfatlningen av
utlämnade subventioner. Konsekvenserna av detla betraktelsesätt - osäkerhet om
låntagarnas framlida ålerbetalningsskyldighei och om statens ekonomiska
åtaganden - har föranlett fiertalet remissinslanser att avvisa utredningarnas
förslag.

I likhet med majoriteten av remissinstanserna
finner jag det föreslagna utjämningslånesystemet vara förknippat med så många
osäkerhetsfaktorer att det inte bör genomföras. Jag vill också framhålla all
utredningarnas förslag i väsentlig utsträckning grundats på förutsättningen all
neutralitet mellan olika besittningsformer skulle åstadkommas inom
skattesystemets ram. Som jag förut sagt bör ökad utjämning av kapitalutgifierna
åstadkommas inom lånesyslemet och i första hand avse nyproduktionen.

Många remissinslanser har förordat all lånesystemet
revideras med hjälp av generella räntesubventioner av viss omfattning. Syfiet
härmed skulle vara bl.a, att åstadkomma en rimlig kapitalkoslnadsnivå och att
begränsa skuldökningen så att den kan återbetalas under en förutbestämd tid.
Samtidigt skulle en klarare redovisning av de faktiska subventionerna
erhållas. Jag kan instämma i dessa synpunkter på syftena med generella
ränlesub-

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 401

ventioner.
Enligt min mening finns del emellertid anledning all gå längre på
subventionsvägen än vad dessa remissinstanser har förordat.

De förtjänster, som paritetslånesystemet enligl min
uppfattning har rent principielll, har inte kunnat utnyttjas på grund av bl.a.
ränteutvecklingen och den hyrespolitiska situationen. Ett element i
lånesyslemet som bör bevaras är möjlighelerna atl åstadkomma paritet i fråga
om kapitalkostnaderna för hus av olika årgångar med olika produktionskostnader.
Däremot finner jag del angeläget att undanröja de problem som sammanhänger med
skuldökningen på bostadslånen och den därmed förenade osäkerheten beträffande
framlida subventioner och ovissheten för låntagaren vad gäller hans betalningsansvar.

På grund av det anförda förordar jag att
paritetslånesystemet i princip avskaffas och ersätts med ett system med
garanterade räntenivåer. Härigenom uppkommer inte någon ökning av det ursprungliga
lånet. Dessa subventioner bör ha formen av räntebidrag som ulgår med belopp som
svarar mol skillnaden mellan faktisk ränla och en garanterad ränla, dvs. den
ränta som låntagaren skall betala. Ingångsnivån för den garanterade räntan bör
bestämmas så att den dels ger en åsyfiad sänkning av kapitalkostnadsnivån för
hyres- och bostadsrättslägenheter, dels medverkar till en ökad utjämning mellan
besiliningsformerna. Del sistnämnda syflel bör tillgodoses genom en
differentiering av de garanterade räntorna för ägda småhus resp. övriga hus.
Den garanterade ränlan bör under lånetiden årligen höjas i en takt som
tillgodoser följande syfien: upprätthållande av paritet mellan hus av olika
årgångar, bevarande i möjlig mån av den i ingångsskedel förbättrade kostnadsrelationen
mellan olika besittningsformer och amortering av bostadslånet inom rimlig tid.

För beståndet av hus med paritets- eller räntelån
är de formella och administrativa möjligheterna atl ersätta det nuvarande
lånesyslemet med etl hell nytt begränsade. Formellt får alltså paritets- och
räntelånesyslemel åtminstone under en övergångstid behållas och
räntesubventionerna får formen av omedelbar avskrivning av uppkommande
skuldökning. De reella effekterna på boendekostnaderna blir emellerlid likvärdiga
med effekterna inom systemet med garanterad räntenivå.

Jag återkommer i det följande närmare till frågan
om de låne- och bidragsregler som behövs för att tillgodose dessa syften.

Efter denna redovisning av mina översiktliga
ställningstaganden till utredningarnas förslag och av de utgångspunkter som
bör ligga lill grund för åtgärder inom bostadsbeskattnings- och
bostadsfinansieringssystemen övergår jag nu till alt närmare redovisa mina
förslag och ställningstaganden inom dessa båda områden.

26
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 402

10,5,4
Bosiadsbeskaiining

Som framgått vid redovisningen av mina översiktliga
ställningstaganden lill de olika ulredningsförslagen anser jag i likhet med
fiertalet remissinstanser att bostadsskattekommitténs förslag till lösning av
det bostadspolitiska huvudproblemet, att nå koslnadsliksiällighei mellan olika
besittnings-former genom att införa ett skatteavdrag också för hyresgäster och
bostadsrältshavare, inte bör genomföras, I stället bör en ökad utjämning
å-siadkommas genom alt till bostäder upplåtna med hyres- och bostadsrätt knyts
en förmån i anslutning till lånesyslemet som så långt det är möjligt svarar mot
de förmåner som småhusägare åtnjuter inom beskattningssystemets ram. Den
närmare utformningen av lånesyslemet i syfie att uppnå ökad likställighet
behandlar jag i del följande (avsnittet 10,5.5),

Av
mina ställningstaganden i denna fråga följer att fiera av bostadsskattekommitténs
förslag i övrigt, vilka byggde på förutsättningen alt kostnadsneutralitet i
möjlig mån skulle uppnås genom åtgärder inom bostadsbeskattningens ram, inle
är aktuella och således inte behöver behandlas närmare. Det gäller bl, a,
förslagen atl avskaffa den kommunala garantibeskaltningen för
bosladsfasligheter och att i stället höja intäktsprocenien i en omfattning som
svarar mot ungefär den skattelättnad som villaägaren skulle få om
garantibeskaltningen avskaffades. Det gäller också förslaget alt tillämpa en
högre intäktsprocent under sex år för nybyggda villor. En metod med varierande
intäklsprocenter skulle visserligen kunna tillämpas även inom ramen för den av
mig förordade huvuduppläggningen men metoden skulle onödigtvis komplicera beskattningssystemet
utan att några väsentliga fördelar skulle vinnas i fråga om ökad utjämning.
Metoden skulle också, som många remissinslanser påtalat, försvåra för personer
med måttliga inkomster att skaffa sig nybyggda egna hem och leda till en
omotiverad värdestegring på äldre egna hem.

Däremot bör, som jag framhållit, beskattningen av
särskilt dyra villor skärpas, I del följande kommer jag att behandla denna
fråga liksom reglerna om realisationsvinstbeskattning och om avdrag vid
inkomstberäkningen av räntor för småhus med ränte- och paritetslån.

Innan jag går närmare in på dessa frågor vill jag
emellertid i korthet beröra några vid remissbehandlingen aktualiserade metoder
att uppnå kostnadsneutralitet i huvudsak inom beskattningssystemeis ram.

Några remissinstanser, däribland LO, har varil inne
på en linje som i huvudsak innebär atl räntenivån generellt sänks till en nivå
som ger rimliga boendekostnader i fierfamiljshusbeståndet och att
intäktsprocenten för villor höjs i motsvarande mån så att resultatet i fråga om
beskattning för villaägarnas del blir i stort sett oförändrat. Den
huvudinvändning som enligl min mening kan resas mot denna metod är att det är
administrativt komplicerat och tekniskt sett svårt all undvika att villaägare
som inte har lå-

s. 403 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 403

neskulder,
eller har endast mindre skulder, skulle drabbas av en pålaglig skatleskärpning.
Skulle räntenivån sänkas endast för de senast producerade årgångarna, såsom LO
antytt i sill remissyttrande, blir problemet att undvika att del skapas en
klyfta mellan äldre och nyare villor. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att
föreslå ändring i nu gällande regler.

Beträffande villabeskattningen har
bosiadsskattekommitién föreslagit vissa ändringar i gränserna för de olika
intäktsprocenterna. Syftet med de föreslagna ändringarna är närmast att anpassa
gränserna lill de väntade resultaten av 1975 års fastighetstaxering och lill
utredningarnas förslag i övrigt så atl någon skärpning av beskattningen inle
uppkommer.

Av min inledande redogörelse för utvecklingen inom
bostadsfinansierings-och bostadsbeskattningssystemen framgår alt
villabeskattningen i prakliken kommit att fungera som ett stöd till boendet i
egna hem. Delta stöd är en förutsättning för atl fiertalet villaägare skall ha
ekonomiska möjligheter att bo kvar i sina hem. Det kan därför inte komma i
fråga all i någon nämnvärd omfattning minska dessa förmåner för hushåll som bor
i egna hem av normal storlek och standard. Däremot är det direkt stötande att
samhällel stödjer boendet i villor som lill storlek och standard väsentligt
överstiger normala villor. Målet bör vara att de hushåll som väljer att bo i
sådana villor också skall betala den faktiska kostnaden för boendestandard som
överstiger den normala.

Utformningen av villabeskaliningen är avsedd att
tillgodose detta syfie. Nuvarande regler innebär atl intäktsprocenien stiger
lill 4 96 för den del av villafaslighelens taxeringsvärde som överstiger 150
000 kr, men inte 225 000 kr. och till 8 96 av den del som överstiger 225 000 kr
Jag är inte beredd atl förorda några ändringar av de nuvarande gränserna för
höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna av taxeringsvärdena.
Däremol bor en högre intäktsprocenl än den nuvarande införas för de allra
dyraste villorna. Jag förordar sålunda efier samråd med chefen för
finansdepartementet att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger 300
000 kr. bör beräknas på grundval av 10 96. 1 enlighel härmed har förslag
upprättats till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Ändringen
avser 24 § 2 mom, i denna lag.

Villaägare som har ränte- eller paritelslån. får
fn. göra avdrag i inkomstbeskattningen även för de räntor som staten betalar
genom lån, dvs. avdrag för göras som om räntorna hade betalats kontant av
villaägarna. Bosiadsskattekommitién har föreslagit att avdragsrätten skall
avskaffas och atl avdrag i stället skall få göras när de lånade räntebeloppen
betalas tillbaka.

Som framgåtl av mina lidigare redovisade ställningstaganden
har jag förordat all lånesystemet tillförs generella räntesubventioner i sådan
omfattning att för nytillkommande hus någon ökning av det ursprungliga
bostadslånet inte uppkommer. Också för beståndet av hus med ränte- och
paritelslån

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 404

bör
räntesubventioner tillföras lånesystemet så alt fortsatt skuldökning upphör.

Den ränta som staten betalar genom en direkt
subvention får självfallet inte dras av vid inkomstbeskattningen. Enligt p. 7
anvisningarna till 24 § KL skall nämligen statligt bidrag av förevarande art
inte upptas såsom skattepliktig intäkt. Av p. 5 anvisningarna till 25 j KL
framgår vidare all avdrag medges endast för sådana ränteulgifier som överstigit
bidraget. Syfiet med bostadsskattekommitténs förslag i denna del blir således
tillgodosett genom de förordade räntesubventionerna.

Några remissinstanser har i anslutning till sina
yttranden över bostadsskal-tekommitténs och boende- och
bosladsfinansieringsutredningarnas betänkanden aktualiserat frågan om
skärpningar av realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av främst
villafasligheter. Realisations-vinstkommiltén (Fi 1970:79) har till uppgifi att
se över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig
avyttring av bl. a. fastigheter. Några ändringar i
realisationsvinstbeskattningen bör enligt min mening inte aktualiseras förrän
kommitténs överväganden föreligger.

10.5,5
Bosiadsflnansiering

I enlighet med de lidigare redovisade
ställningstagandena i huvudfrågorna anser jag mig inle kunna förorda boende-
och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag till lånesystem,
utjämningslånesystemet. Många av de synpunkler och förslag som utredningarna
har fört fram i anslutning till sitt huvudförslag anser jag emellertid vara av
värde vid utformningen av det framtida systemet. Vissa av förslagen har dock
sådant samband med utjämningslånesystemet alt de som en följd av
ställningstagandet lill lånesystemet inle behöver behandlas närmare.

När jag i det följande diskuterar de allmänna krav
på bostadsfinansieringssystemet som bör ställas sker det sålunda i viss utsträckning
med utgångspunkt i utredningarnas redovisning av synpunkter och förslag.

1 ett avseende har jag en helt annan utgångspunkt än
utredningarna. Ett syfte är nämligen, som jag redan beröri, alt en ökad
uijämning av bo-endeutgifterna mellan olika besittningsformer skall uppnås
genom åtgärder inom lånesystemels ram. Det kravel medför, som jag redan nämnt,
bl. a. all omlältningen av de räntesubventioner som bör förenas med
lånesyslemet blir olika för å ena sidan ägda bostäder och å den andra sidan
bostäder upplåtna med bostads- och hyresrätt.

Ett annat krav på finansieringssystemet bör vara
alt det skall ge förutsättningar för rimliga boendekostnader i förhållande
till belalningsförmå-gan både i nyproduktionen och det äldre bestånd som
omfattas av långivningen. Det innebär att de kapitalkostnader som de boende
faktiskt har

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 405

att
erlägga i början, vid hög räntenivå och fortgående infiation, måsle sältas lågt
i förhållande lill de nominella kapitalkostnaderna, medan de faktiska
kostnaderna underhusens livslid däreftersuccessivi kan höjas,även avseväri över
den nominella nivån. Det innebär också möjligheter atl utjämna effekterna av
tillfälliga räntefiuktuationer.

Etl tredje krav äratl systemet i möjlig mån skall
kunna förhindra väsentligt olika boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av
olika ålder, Della s, k. paritetskrav är särskill betydelsefullt i en situation
som den nuvarande med starkt stigande byggnadskostnader och överskott på
lägenheter. Uppfylls inle parilelskravet kommer nämligen de senast producerade
bostäderna all bli allt dyrare i förhållande till de lidigare producerade med
följd att hushållen föredrar de äldre bostäderna och i ett läge med överskott
faktiskt också kan förverkliga sina önskemål. Särskill viktigt är naturiigivis
detta krav för företag som inle har möjligheter all utjämna kostnaderna inom
beståndet.

Ett fjärde krav är atl lånesystemets uiformning
skall bidra till att motverka den förmögenhetsomfördelning till förmän för
fastighetsägarna som uppstår genom den infiatoriska utvecklingen och som medför
atl del i fastigheten nedlagda egna kapitalet ökar mycket snabbt. Det kan ske
genom alt kapitalkostnaderna successivt ökas i huvudsaklig takt med inkomst-
och prisutvecklingen i samhällel.

Ett femte krav som bör ställas på
finansieringssystemet är att storleken av subventionerna skall kunna anges och
vara känd vid varje tidpunkt. Det innebär bl, a, att utgående subventioner
antingen de uppkommer genom avskrivningar eller i form av utlämnade bidrag
skall fastställas av och redovisas för riksdagen. Det innebär vidare att
låntagarna skall kunna ha kännedom om låneskuldens storlek vid varje tidpunkt
och alt återstående skuld skall kunna framgå klart av den ekonomiska
redovisningen. Tillgodoseendet av dessa krav skulle också medverka till att
lånesyslemet i sin helhet blir mera begripligt och överskådligt.

Jag
övergår nu till den närmare utformningen av finansieringssystemet.

Den första ändring som bör göras i lånesystemet är
atl bestämma en kapitalkostnadsnivå i nyproduktionen som i möjlig mån uppfyller
kraven på både ökad utjämning mellan upplåtelseformerna och rimliga boendekostnader.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har,
i syfie att finna en kapitalkoslnadsnivå för bostads- och hyresrättslägenheler
som ger en med egna hem likvärdig boendekostnad, beräknat storieken av
skatteförmånen för ägda småhus. Utgångspunkten för utredningarnas beräkningar
har varil ell tänkt småhus om 95 kvadratmeter producerat år 1972 som kan
upplåtas med äganderätt eller med hyresrätt. Beräkningarna visar bl.a. alt
kapital-koslnadsprocenien för småhuset, om det upplåts med hyresrätt, måste
sänkas till 3,9 96 för att kostnaderna skall bli likvärdiga med
kapitalkostnaderna för huset - sedan hänsyn lagils till skatteeffekten - om det
upplåts med

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 406

äganderätt
och finansieras med s. k. nominella lån, dvs, lån utan kapilalkoslnadsomfördelning.
Om också det ägda småhuset finansieras med det av utredningarna föreslagna
utjämningslånet bör enligl utredningarnas beräkningar kapiialkoslnadsprocenien
vara 6,7 96.

Utredningarnas beräkningar har allmänt godtagits
eller lämnais utan erinran av remissinstanserna. Sålunda konstaterar LO att en
villaägare i en ny och normalt belånad villa har en med hänsyn till
underskottsavdragen effektiv bostadsränla på ca 4 96.

Jag anser för egen del alt del inle är möjligt att
matematiskt exakl och på ett meningsfullt sätt bestämma skillnaderna i
boendekostnader mellan olika besittningsformer. Detla sammanhänger med att
beräkningar av dessa skillnader kan grundas på olika förutsättningar som ger
skilda resultat. Jag anser emellertid med utgångspunkt i bl. a. nyssnämnda
beräkningar all en kapitalkoslnadsnivå på 4 96 för nyproducerade bostads- och
hyresrättslägenheler ger goda förutsättningar fören väsentlig och i liden
beslående utjämning mellan besittningsformerna. Denna kapitalkoslnadsnivå
motsvarar med hänsyn tagen till amorteringarna på underiiggande lån en
garanterad ränla pä 3,9 %. Vid min bedömning av lämplig kapitalkoslnadsnivå i
nyproduktionen har jag också tagit hänsyn till de förslag i fråga om
finansiering av de skyddsrumsspecifika merkostnaderna som chefen för
försvarsdepartementet avser att senare anmäla för Kungl. Maj:t. Förslagen
innebär bl. a. att de särskilda merkostnaderna för uppförande av skyddsrum i
väsenllig mån förs över lill försvarsbudgeten med motsvarande minskning av boendekostnaderna
i främst nyproducerade fierfamiljshus som följd. Den av mig förordade
kapitalkosinadsnivån, som i jämförelse med dagens nivå, 5,1 96. ger en sänkning
av kapitalkostnaderna med ungefär 15 kr./m' och år, tillgodoser enligt min
mening också kravel på rimliga koslnader i nyproduktionen.

Jag finner det angelägel alt understryka att denna
sänkning av kapitalkostnaderna inle kan leda till en motsvarande hyressänkning
i bostadsbeståndet. Bostadsföretagens möjligheter att låta de sänkta
kapitalkostnaderna slå igenom i hyrorna torde nämligen vara begränsade beroende
på de senare årens försämrade kostnadstäckning i förelagens verksamhet. Härtill
kommer behovel av att göra godtagbara avsättningar för framlida underhåll.

För nyproducerade småhus som skall bebos av
låntagaren bör den garanterade räntan vara 6 96, Som jag kommer atl behandla
närmare i det följande bör amoriering av det statliga bostadslånet ske redan
från början i fråga om småhus som skall bebos av låntagaren. Med hänsyn till
alt amorteringar sålunda sker på både bottenlån och bostadslån blir
kapitalkostnadsnivån för småhus del första året 6,3 % för småhus med
statslånet utformat som annuitetslån och 7,1 96 om statslånet återbetalas med
rak amoriering. Dessa lal är dock ungefärliga och kan bli något annorlunda
beroende på variationer i amorteringslid för boltenlån.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 407

Med de av mig nu förordade kapitalkoslnadsnivåerna
anser jag alt syfiet atl uppnå en väsentligt ökad utjämning mellan olika
besitlnjngsformer har tillgodosetls.

Den garanterade räntenivån bör åstadkommas på
följande sätt, Ell räntebidrag, som motsvarar skillnaden mellan den marknadsbestämda
(nominella) ränlan och den garanterade räntenivån bör utgå. Räntebidraget bör
avse räntekostnader för bottenlån och bosladslån till den del lånen belöper på
låneunderiaget för bosläder.

Den garanterade ränlan bör för del år då huset
färdigställs, som jag redan nämnt, vara 6 96 för småhus som skall bebos av
låntagaren och 3,9 96 för övriga hus.

Den garanterade räntenivån bör därefier höjas
årligen. Höjningen bör ske i en takt som i möjlig mån tillgodoser såväl kraven
på kostnadsparitet mellan olika årgångar av hus som kraven på kostnadsutjämning
mellan olika besittningsformer. Ytterligare krav bör vara alt höjningarna
skall ske i en takt som medger återbetalning av statslånet inom en rimlig
lånetid och begränsar statens utgifter för räntebidragen.

Mot denna bakgrund bör den garanterade räntan i
fråga om nyproducerade bosläder som upplåts med hyres- och bostadsrätt och som
färdigställs efier år 1974 för varje år efter året för färdigställandel höjas
med 0,15 procentenheter årligen under de första fem åren, dvs, åren 1976 -
1980, För tiden därefier bör gälla atl den garanterade räntenivån årligen
trappas upp med 0,2 procentenheter, varvid utgångspunkten är att statslånet
skall vara återbetalat inom ca 30 år. Detla innebär vid nuvarande räntenivå
all behovel av räntebidrag kommer alt upphöra efter ca 23 år, varefter
återbetalning av statslånet kan ske inom 30 år för län med en övre lånegräns av
100 96 och något kortare tid för lån med lägre länegräns. Därvid bör enligt min
mening amortering i viss utsträckning kunna påbörjas redan innan räntebidraget
avvecklats i syfte att åstadkomma en jämn ökningstakt i kapitalutgifterna,

I fråga om småhus som skall bebos av låntagaren bör
den garanterade räntan höjas i en takt som med hänsyn till effekten av
skattereduktionen för småhusägarna samt effekten av taxeringsvärdehöjningarna
ger ungefär samma ökning av kapitalkostnaderna under den kommande
femårsperioden som för bostäder upplåtna med hyres- och bostadsrätt. Mot denna
bakgrund förordar jag att den garanterade räntan för nyproducerade småhus som
bebos av låntagaren höjs med 0,2 procentenheter årligen.

I fråga om småhus som skall bebos av låntagarna
bordet finnas möjligheter till val av sätt för återbetalning av statslånet.
Låntagarna bör sålunda fö välja mellan återbetalning med lika stora årliga
amorieringar (rak amortering) och ålerbetalning av ränla och amortering i form
av lika stora årliga annuiteter (annuiletsläneprincipen). Det först nämnda
återbetalningssättet ger slörre årliga kapitalkostnader i början av lånetiden men
kapitalkostnaderna minskar

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 408

däreftersuccessivi
i lakt med atl lånet återbetalas. Om statslånet återbetalas med rak amoriering
utbetalas räntebidrag som motsvarar skillnaden mellan nominella ränlor och den
garanterade räntenivån. Om ränla och amortering på statslånet betalas enligt
annuitelslåneprincipen bör annuileten grundas på en räntesats av 8 96 och en
amorieringstid av 30 år. Annuileten bör justeras årligen med hänsyn till
räntebidrag saml skillnader mellan nämnda räntesats och nominell ränta.

Jag övergår nu till frågan om hur räntesubventioner
skall tillföras beslåndel av bostäder som omfattas av ränte- och pariteislånesystemen.

En allmän utgångspunkt bör, som jag redan angett,
vara all anpassa kapitalkostnaderna i beståndet till de kostnader som föreslås
gälla i nyproduktionen och att förhindra forisatt skuldökning. Den skuldökning
som redan uppkommit bör däremot kvarstå tills vidare för senare ålerbetalning.

Med denna allmänna utgångspunkt bör beståndet av
hyres- och bostadsrätlslägenheter med paritelslån tillföras räntesubventioner
i en omfattning som gör del möjligt både atl eliminera rortsatt skuldökning och
alt sänka kapitalkostnaderna så att dessa med hänsyn till kravel på kostnadsparitet
är avpassade lill kapitalkoslnaderna i nyproduktionen. Följande nya annuiteter
föreslås förär 1975, Nuvarande basannuitet multiplicerad med gällande
paritetstal anges som jämförelse.

Hus
larclig- Nuvarande basannuilel Ny annuilet (garanlc-

siällda
Sr x gällande paritetslal rad
ränla saml beräk-

nad
amoriering på botlenlån 0,1 96)

1974 5,1 4,2

1973 5,1 4,3

1972 5.1 4,5

1971 5,3 4,8

1970 5,46 4,8

1969 5,51 5,0

1968 5,56 5,0

För lån till ombyggnad gäller i vissa fall andra
basannuiteter än de nyss angivna. Räntesubventionen för dessa lån bör utformas
på etl likartat sätt.

Genom att räntebidrag, motsvarande skillnaden
mellan faktiska (nominella) ränlor och nyss nämnda garanterade ränlor,
tillförs de olika årgångarna i lånesyslemet kan sålunda kapitalutgifterna
sänkas med mellan 0,9 och 0,5 procenienheler för olika årgångar. Den
garanterade ränlan har för olika årgångar anpassais så atl bättre
kosinadsparitei än f n. skall kunna uppnäs mellan olika årgångar.

Den garanterade ränlan bör höjas i en takt som
molsvarar den som gäller för nytillkommande hyres- och bosladsrättslägenheter.

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 409

Senast när den garanterade räntenivån höjts upp
lill marknadsräntenivån kan amortering av ursprungligt statslån och amortering
och förräntning av lidigare uppkommen skuldökning påbörjas. Riktpunkten bör
härvid vara att det ursprungliga statslånet skall återbetalas inom 30 år. Under
den tid räntesubveniionerutgårskall den lidigare uppkomna skuldökningen på
statslånet vara ränle- och amorteringsfri.

Också
belräffande hyres- och bostadsrätlslägenheter med r ä n t e I å n förordar jag
räntesubventioner som eliminerar behovel av räntelån och som för vissa årgångar
också möjliggör en sänkning av kapitalkoslnaderna i jämförelse med den
kapitalkostnadsnivå som f n. gäller. Det senare bör gälla hus som är
färdigställda fr, o, m, år 1965, För sådana hus som har lån enligt 1957 och
1962 års kungörelser bör för år 1975 basräntorna sänkas på följande säli.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hus färdigställda år

1970 1969 1968 1967 1966 1965

Nuvarande
basr ä ntor

Garanterad rdnle-

X
g ä llande pariicislal

niv å my basr ä nta)

4,17

3,7

4,21

3,9

4,25

3,9

4,21

4,0

4,21

3,8

4,21

4,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

För hus som har finansierats på annal sätt än med
lån enligl 1957 och 1962 års kungörelser gäller andra basräntor än de nyss
nämnda. Motsvarande basräntesänkningar bör genomföras även för dessa hus.

I fråga om hus som färdigställts före år 1965 bör
för år 1975 gälla garanterade räntenivåer som nära motsvarar de nuvarande
basräntorna sedan dessa multiplicerats med gällande paritetslal.

Mitt förslag till garanterade räntenivåer innebär
atl räniesubvenlionens sloriek för olika årgångar har avpassats så all bättre
kostnadsparitet än f n. kan uppnås mellan de olika årgångarna. För hus
färdigställda åren 1966 och 1965 har sålunda hänsyn tagits lill de
ofördelaktiga finansieringsvillkor, bl. a. stora s. k. överkoslnader, som
gäller för dessa hus. Vad jag beträffande årgångarna med paritetslån nyss har
anfört om årlig höjning av den garanterade räntenivån samt förräntning och
amortering av nuvarande låneskuld saml hittills ackumulerad skuldökning bör ha
motsvarande tillämpning på ifrågavarande ränlelån.

Också i fråga om beståndet av småhus med
paritelslån som bebos av låntagaren bör räntesubventioner tillföras i en
omfallning som eliminerar fortsatt skuldökning. Med hänsyn till önskemålei alt
uppnå paritet med nyproducerade småhus bör följande nya basannuiteter
fastställas för år 1975.

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 410

Hus lardig- Nuvarande
basannuilel Ny annuilel igaranic-

sl ä lkla å r x g ä llande paritetslal rad riinia sami ber ä k

nad amoriering p å

_______________________________________ bollenl ä n 0,1 %)___

1974-75 5,3 5,9

1973 5,3 6,1

1972 5,3 6,3

1971 5,5 6,5

1970 5,67 6,6

1969 5,72 6,7

1968 5,78 6.8

Som jag kommer att behandla n ä rmare i del f ö ljande
b ö r i fr å ga om sm å hus
som skall bebos av l å ntagaren denne f å viss valfrihet mellan nya och ä ldre best ä mmelser
under en ö verg å ngstid. Den kapitalkosinadsproceni som f ö resl å s g ä lla f ö r hus f ä rdigst ä llda
å r 1975 om l å ntagaren v ä ljer
de ä ldre besl ä mmelserna ä r
f ö rdelaktigare ä n den som skall g ä lla
enligt de nya reglerna. Detta b ö r ses mot
bakgrund av att l å ntagaren enligt de nya reglerna kan
erh å lla en h ö gre slaisl å neandel
med å tf ö ljande minskande behov av egen insats.

De f ö rordade nya annuiteterna f ö r
best å ndet av sm å hus med paritetsl å n
b ö r p å samma s ä tt som den garanterade r ä nteniv å n
f ö r nyproducerade sm å hus, som bebos av l å ntagaren, h ö jas med 0,2 procentenheter å rligen.

De sm å hus ä gare som f ö rul har vall bosladsl å n med nominella l å nevillkor i st ä llet f ö r
paritetsl å n b ö r ges samma garanterade r ä nteniv å er som jag nyss har f ö rordat betr ä ffande sm å hus med paritelsl å n.

Ocks å de som innehar sm å hus med r ä nlel å n b ö r komma i å tnjutande
av r ä ntesubventioner som eliminerar
framlida skuld ö kning till staten. Samtliga r ä ntel å ne å rg å ngar b ö r av administrativa sk ä l behandlas som en enhet. F ö r
all i m ö jlig m å n uppn å
parilel med nya sm å hus och sm å hus med paritetsl å n
b ö r r ä ntesubventionen anpassas lill en garanterad r ä nteniv å f ö r å r 1975 som
erh å lls genom att produkten av
nuvarande basr ä ntor och paritetslal multipliceras
med parilelstalel 1,28,

Ä ven
dessa nya basr ä ntor b ö r ä rligen h ö jas med 0,2 procentenheter.

De av mig f ö rordade kapilalkostnadsvillkoren f ö r sm å hus med r ä nte- och paritetsl å n som bebos av l å ntagaren medf ö r att kapitalkostnaderna kommer atl stiga f ö rh å llandevis
krafiigt. Dessa h ö jningar b ö r enligt min mening ses mot bakgrund av att
kapitalkostnaderna hittills legat p å
en mycket l å g niv å om h ä nsyn las ocks å lill effeklerna av avdragsreglerna inom
villa-beskaltningssystemel. Kapitalutgifierna blir dock l ä gre ä n om l å ntagaren i st ä llet
vall nominella l å n. Dessutom subventioneras r ä ntorna s å
att n å gon ny skuld ö kning inte uppkommer. Vidare blir den ackumulerade
skuld ö kningen r ä nte- och amorieringsfri under den tid r ä ntesubventionen ulg å r. P å sikt blir denna utformning av l å nesystemet v ä sentligt
gynnsammare ä n om systemet skulle beh å llas of ö r ä ndrat.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 411

Också för nyproducerade småhus som skall bebos av
låntagaren innebär de av mig förordade kapilalkostnadsvillkoren högre
kapitalkostnader än vad som hittills har gällt för paritelsbelånade småhus. I
jämförelse med nominella villkor på de statliga bostadslånen innebär emelleriid
den av mig förordade ordningen fördelaktigare villkor. Jag vill i sammanhanget
erinra om att mer än hälfien av de nyblivna ägarna lill nyproducerade småhus f
n. har lån med nominella villkor genom atl antingen finansiera sitt hus utan
statliga lån eller inom det statliga lånesystemets ram välja lån med nominella
villkor. I många fall torde detta ske i syfie att bygga upp etl sparkapital på
sikt. Förutsättningarna för att tillgodose delta syfie blir säkerställda med
den förordade nya ordningen medan däremot en sådan säkerhet saknas inom paritetslånesystemet.

Jag är emellertid medveten om all, i jämförelse med
nuvarande förhållanden möjligheterna för hushåll med måttliga inkomster atl
skaffa sig småhus vid en bedömning på kori sikl kan förefalla att bli
försämrade. Häremot vill jag emelleriid framhålla atl den av mig förordade
sänkningen av kapitalutgifierna för bostäder upplåtna med hyres- och
bostadsrätt torde möjliggöra ett avsevärt ökat byggande av småhus i hyres- och
bostadsrältsform. Med årskostnader som är överkomliga även för hushåll med
lägre inkomster och med möjligheter att få bo i småhus utan krav på
kontantinsats eller med krav på endasl måttlig sådan insats kan nämligen småhus
som boendeform komma att efterfrågas av hushållsgrupper som f n, inte har ekonomiska
möjligheter atl bo i småhus.

1 syfte att öka möjlighelerna för hushåll med låga
inkomster alt skaf fa sig ägda småhus bör emellertid vissa åtgärder vidtas som
minskar kraven på kontantinsats och ökar möjligheterna för dessa hushåll alt
betala erforderliga årskostnader, särskilt i början av husens livslid.
Statslånets storlek för småhus som bebos av låntagaren bör med dessa
utgångspunkter utökas från 20 till 25 96 av låneunderiaget, varmed följer en
höjning av den övre lånegränsen från 90 till 95 96. Härigenom kan i princip
kontantinsatsen minskas till hälften av vad den är i dag. För att erhålla lägre
kapitalkostnader i början av lånetiden även vid nominella lånevillkor bör som
jag tidigare nämnt bostadslån vidare kunna återbetalas med fasta annuiteter i
stället för återbetalning enligt principen med rak amortering. Till vissa
ytteriigare åtgärder, som förbättrar småhusbelåningen särskilt i orter där
svårigheter föreligger att få bottenlån upp till bostadslånels nedre gräns,
återkommer jag i del följande,

I sammanhanget vill jag också ta upp frågan om
statslånets storlek och den övre lånegränsen för bosladsrällsföreningar som
arbelar utan enskilt vinstsyfte och har kommunal insyn, dsv. främsi föreningar
som är anslutna lill HSB eller Svenska riksbyggen. Sådana bostadsrättsföreningar
får f n, bostadslån som utgår med 28 96 av låneunderiaget med en övre lånegräns
vid 98 96 av pantvärdel.

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 412

Ifrågavarande
lånegränser tillkom genom beslut av 1971 års riksdag (prop, 1971:140, bil. 9,
FiU 1971:47, rskr 1971:293). Lånegränserna höjdes då från 25 % av
låneunderlagel och 95 96 av pantvärdet. Syfiet med höjningarna var att
stimulera efierfrågan på bosladsrättslägenheter.

Jag kommer i del följande att behandla medinfiytandefrågor
i bosladsförvaltningen. Den kooperaliva ägandeformen ger som jag närmare
motiverar i det följande de boende del önskvärda inflytandet i sammanhanget.
Med hänsyn till del angelägna i atl på olika sätt öka de boendes inflytande
över bosladsförvallningen finner jag del motiverat au ytterligare stimulera
efterfrågan på bostadsrätlslägenheter. Det kan ske genom en höjning av de nämnda
lånegränserna. Höjningen bör dock inle vara så slor att den eliminerar det för
bostadskooperationen grundläggande kravet på egen kapitalinsats. Mot denna
bakgrund bör lånegränserna höjas till 29 resp. 99 %.

Innan jag övergår till atl behandla reglerna för
beräkning av låneunderlag och pantvärde vill jag i korthet ta upp ett par
frågor som aktualiserats av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna och
som tilldragit sig stor uppmärksamhet vid remissbehandlingen,

I fråga om amorteringstiden för statslånet är jag
som framgått av vad jag tidigare anfört inte beredd atl förorda någon
principiell ändring av gällande regler bl. a. med hänsyn till angelägenheten
atl finansielll utrymme skapas för modernisering och underhåll.

Utredningarna
har föreslagit alt låntagarna skall ges en inom lånesystemet av staten
garanterad avkastning på den egna kapitalinsatsen. Utredningarnas förslag
innebär att slalens krav på ränla och återbetalning av statslånet skall
tillgodoses först sedan låntagaren fått en förräntning på egen instats som
svarar mot räntesatsen pä bottenlån.

Den nuvarande behandlingen av den egna insatsen
inom paritetslånesystemet inrymmer obestridligen problem för låntagarna. Den
egna insatsen förulsälts nämligen bli förräntad på samma sätt som statslånet.
Del innebär bl.a. alt det belopp, som återstår sedan kostnaderna för botlenlån
räknats av från den av basannuitet och paritetslal bestämda
kapitalersättningen, fördelas proportionellt på egen insats och statslån. När
denna kapitalersättning, som bestäms av basannuilel och paritetslal, inle
räcker till lör någon förräntning alls på det statliga lånet blir del sålunda
inte heller någon förräntning på den egna insatsen. När, såsom fallel varil
under senare är, kapitalersättningen inte räckt till föratt täcka
kapitalkostnaderna på bottenlånet har systemet inneburit alt staten genom
kontanta utbetalningar till låntagarna bidragit till betalningen av
kostnaderna för bollenlånen. Härigenom har också lånlagarna, utöver utebliven
förräntning på egen insats, tvingats lill kontanta tillskoll, varvid en negaliv
förräntning pä det egna kapitalet uppkommit.

Vidare blir den skuldökning som uppkommer under den
inledande delen av statslånets löptid avsevärt större än den ursprungliga
insatsen, Della,

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 413

som
är särskill påfallande för bostadsrältsliigenheter, medför att möjlighelerna
alt återfå gjorda insatser bfir avsevärt begränsade.

Genom den av mig förordade ordningen med
räntesubventioner elimineras problemet med Ibrtsatt skuldökning inom
lånesystemet. Härigenom borifaller i väsenllig utsträckning också problemet med
förräntning av egen insats i nyproduktionen. Genom vissa ändringar inom det
reviderade paritetslånesystemet bör motsvarande förräntningsmöjlighei
åstadkommas för beståndet.

När det gäller reglerna för låneunderlag och
pantvärde har bostadsstyrelsen i olika sammanhang föreslagit ändringar som alla
syftar till all så långt det är möjligt eliminera skillnaderna mellan
låneunderlag och panlvärde. Sålunda har styrelsen i sina anslagsframställningar
lör innevarande och nästa budgetår behandlat möjligheten att bl.a. slå samman
låneunderiag och pantvärde för småhus som bebos av låntagare.

Jag vill först erinra om atl det ankommer på Kungl,
Maj:t att besluta om jämkningar av reglerna för beräkning av låneunderlag och
att meddela närmare beslämmelser om vilka koslnader som skall ingå i
pantvärdet. För sammanhangets skull anser jag del emellertid vara lämpligt att
erinra om vissa redan genomförda ändringar i beräkningsreglerna, innan jag går
in på frågan om en sammanslagning av låneunderlag och pantvärde för småhus och
därmed sammanhängande ändringar av lånereglerna, vilka förutsätter riksdagens
medgivande.

I syfie främst att uppnå en administrativ
förenkling av lånehanteringen har Kungl, Maj:t genom skilda beslut under de två
senaset åren slopat eller till låneunderlagel föri över vissa tillägg som förut
beaktades endast vid beräkningen av pantvärdel. Härigenom har med några smärre
undanlag, främsi belräffande vissa lokaler som även i fortsättningen endast för
beaktas vid beräkningen av pantvärdet, skillnaden mellan låneunderlag och panlvärde
vid nybyggnad av flerfamiljshus i alll väsentligt eliminerats. Vid ombyggnader
av flerfamiljshus får det s, k, ingångsvärdet, dvs. priset på saneringsfastigheter
föreombyggnaden,dock räknas in endast i pantvärdet. Bosladsstyrelsen har
föreslagit all även ingångsvärdet förs över till låneunderlaget vid
fullständig ombyggnad. Det föreligger emellertid påtagliga risker för alt
ingångsvärdena skulle tendera att stiga om de fick räknas in i låneunderlaget
och därigenom kunna ges en garanterad finansiering till de lägre
kapitalkostnader som följer av lånesystemet. Jag kan därför inte biträda
bosladssiyrelsens förslag i denna del.

Också när det gäller småhus har ändringar i
reglerna för beräkning av låneunderiag och pantvärde genomförts som siktat lill
förenkling av småhusbelåningen. Fortfarande föreligger dock skillnader mellan
låneunderlag och pantvärde i enlighet med de av 1967 års riksdag (prop.
1967:100, s. 245, SU 1967:100, rskr 1967:265) angivna grunderna för maximering av
låneunderlaget och för bestämmande av en mot tidigare ytgräns svarande

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 414

kostnadsgräns
för småhus. Maximeringen av låneunderlaget grundades ursprungligen på en våningsyla
av 110 m' och har nu formen av en beloppsgräns. Den nämnda konslnadsgränsen
innebär alt lån inle beviljas om byggnadskostnaden överstiger den beräknade
kostnaden för ett småhus av normal standard och med en lägenhetsyla om 125 m'.
Härvid beräknas kostnaden enligt grunderna för beräkning av pantvärdel.

Nuvarande ordning för beräkning av låneunderlag och
pantvärde för småhus medför en begränsning av möjlighelerna till fördjupning
av statslånet, dvs. utökning av statslånets storlek när underliggande kredil
inle kan erhållas i erforderlig omfattning. Fördjupning får nämligen avse
endast del lånebehov som belöper på låneunderlaget. Svårigheterna atl erhålla
underliggande kredit med bättre förmånsrätt än statslånet är väsentligen
koncentrerade lill vissa regioner i främst norrlandslänen. Med anledning av bl,
a. dessa svårigheter har jag i prop. 1974:1, bil. 14 (s, 127) uttalat min
avsikt att i anslutning till översynen av bostadsfrågorna behandla frågan om en
förbättrad småhusbelåning.

Mot denna bakgrund anser jag atl särskilda
fördjup-ni n g s r e g 1 e r bör gälla i de orter där det föreligger belydande
svårigheter att erhålla underliggande kredit. Reglerna bör ha följande
innebörd. Om lånsökanden inte kan få underliggande kredit upp till statslånets nedre
gräns, bör bostadslänet kunna fördjupas så att bottenlån och bostadslån
tillsammans uppgår till 95 96 av pantvärdet. Det bör uppdras åt
bostadsstyrelsen all närmare ange de orter där de särskilda
fördjupningsreglerna skall gälla. Jag vill framhålla att de ökade
fördjupningsmöjligheterna inte får medföra att bottenlångivarna känner sig
mindre förpliktade än hittills att lämna lån.

I anslutning till de av mig förordade åtgärderna i
syfie att bl. a. undanröja vissa regionala orättvisor i belåningshänseende vill
jag ta upp frågan om vissa problem i samband med lånemyndigheternas
kreditriskprövning.

Denna prövning sker med utgångspunkt i regeln att
det skall föreligga en varaktigt behov av den bostad som låneansökningen avser.
Regeln har generell tillämplighet. Av naturliga skäl är kreditriskerna i
allmänhet störst på landsbygden i de regioner där försörjningsmöjligheterna är
otillfredsställande och befolkningsutvecklingen ogynnsam. Med anledning av bl.
a. effekterna av lånemyndigheternas kreditriskprövning har riksdagen vid fiera
tillföllen uttalat sig om syftet med prövningen. Sålunda uttalades år 1964 (SU
1964:42) bl, a, atl den omständigheten att gällande lag gav den enskilde en
betydande frihet i fråga om lokalisering av bostäder inte rimligen kunde anses
medföra någon förpliktelse för staten att för den enskildes räkning ikläda sig
de finansiella risker som en från kredilvärdesynpunkl tvivelaktig lokalisering
innebar. Vid bedömningen borde dock kreditriskerna vägas mot lånesökandenas
skäliga intressen. Prövningen fick enligt statsutskottet inte bli så snäv atl
bostadsbyggandet på landsbygden systematiskt missgynnades.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 415

Mot bakgrund av de under senare år genomförda
ändringarna av byggnadslagstifiningen, som innebär ett krav på att all
bebyggelse alltså också s, k, glesbebyggelse, skall ha föregåtts av en
planmässig prövning, har riksdagen (CU 1974:14, s, 6) uttalat sig för en
anpassning av ifrågavarande lå-neprövningsregler till de ändrade planeringsförutsättningarna.

Också för egen del anser jag att reglerna för
kredilriskprövning i ifrågavarande avseende behöver anpassas till nya
förutsättningar, Syfiet härmed bör vara atl i möjlig mån lägga ansvaret för
kreditriskbedömningen på kommunerna. Denna bedömning bör kommunen göra redan i
samband med prövningen av bebyggelsens lämplighet. Kommunens bedömning bör vara
avgörande även för möjligheten all erhålla bostadslån. Enligt min mening bör en
sådan ordning kombineras med ett ökat kommunalt ansvar för föriusi på
statslånet.

Enligt gällande bestämmelser kan bostadslån för
småhus som skall bebos av låntagaren utgå endast om kommunen åtar sig att under
tio år svara för förlust på lånet intill elt belopp som motsvarar 5 96 av låneunderlaget.
Med hänsyn till den av mig förut förordade utökningen av statslånets storiek
för egna hem och mot bakgrund av önskemålen om förenklad kreditriskprövning
förordar jag atl kommunernas ansvar för föriusi på statslånet bör vidgas till
att avse lånels hela löptid och till etl belopp som svarar mol 10 96 av
låneunderlagel. Med denna utökning av det kommunala ansvaret till 40 96 av
statslånet för egna hem anser jag någon särskild kreditriskbedömning från
lånemyndigheternas sida inte blir behövlig i fråga om lån till egna hem.
Kommunens ställningstagande i ansvarsfrågan blir alltså hell avgörande för
låneprövningen i detta avseende.

1 delta sammanhang vill jag anmäla följande fråga.
1 samband med den av statsmakterna beslutade gruvdrifien i Stekenjokk har
uppkommit behov av bostadsbyggande i Klimpfjäll. Bostadslån för ändamålet kan
inte utgå, efiersom kravet på varaktigt behov av bostäderna inte är uppfyllt på
grund av all gruvdriften är säkerställd för endast 20 år. För bostads- och samhällsbyggande
i Klimpfiäll har riksdagen (prop. 1973:52, NU 1973:28, rskr 1973:125) anvisat
etl ränte- och amorteringsfritt lån på 2 milj. kr Behov finns nu av ytterligare
finansieringsstöd för bostadsbyggande. Efter samråd med industriministern
förordar jag atl bostadslån kall kunna utgå utan hinder av varaktigheiskravet,
under förutsättning att kommunen går i borgen för hela lånet och att den del av
tidigare anvisat lån som använts för bostadsbyggande återbetalas med ränta.

Jag övergår nu till att behandla vissa ombyggnadsfrågor.
Genom beslut av förra årets riksdag (prop. 1973:21, CU 1973:19, rskr 1973:208
och prop. 1973:22. CU 1973:20, rskr 1973:209) genomfördes betydelsefulla
reformer i syfie alt främja saneringsverksamheten inom äldre bostadsområden.
Bl, a, förstärktes det finansiella stödet till ombyggnad och förbättring.
Vidare beslöt riksdagen innevarande år (prop, 1974:1 bil, 14,

s. 416 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 416

CU
1974:13, rskr 1974:86) om vidgat stöd för upprustning av kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse.

Mot
bakgrund av dessa nyligen genomförda reformer har jag inte hafi anledning atl
närmare överväga reformbehovet i samband med ombyggnadsverksamhelen. Vissa
frågor om möjligheter till infiytande för hyresgästerna vid ombyggnader kommer
jag dock all behandla i det följande.

När jag nu i det följande tar upp vissa frågor om
del statliga låneslödet lill ombyggnader är utgångspunkten härför mina förut
redovisade ställningstaganden i fråga om lånestödet till nybyggnad. Det innebär
all jag här inle närmare går in på utredningarnas förslag rörande lån till
ombyggnad.

Den
garanterade räntan förombyggnader som till standard är likvärdiga med
nybyggnader bör såvitt gäller fraintida ombyggnader bestämmas till 3,9 96 för
hyres- och bostadsrätlslägenheter samt 6 96 för ägda småhus.
Kapitalkosinadsnivån för ombyggnader som inte ger nybyggnadsstandard bör
beräknas med ledning av den amorteringstid som är motiverad med hänsyn till
ombyggnadens omfattning och husets återstående användningstid. Den nuvarande
möjligheten atl ulsträcka amorteringstiden till 40 år i kombination med
nominella lånevillkor torde med den förordade uppläggningen inte längre bli
aktuell. Redan genomförda ombyggnader med statliga lån bör fö del av den
förordade räntesubventionen och över huvud tagel röna samma behandling som jag
lidigare förordat.

Tilläggslån för bevarande av bostadsbebyggelse som
är av byggnadsminneskaraktär, en låneform som tillkom genom beslut av
innevarande års riksdag, får ulgå endasl i kombination med bosladslån i form av
annuitetslån. Anledningen till atl lilläggslån, som enligt huvudregeln skall
börja förräntas och amorteras efter tio år, inte kan ulgå i kombination med
paritelslån är all en sådan kombination väsentligl skulle begränsa ålerbetalningsmöjligheierna.
Riksdagen (CU 1974:13 s, 8) har förutskickat alt nuvarande ordning bör
övervägas i .samband med au sättet för återbetalning av bostadslån prövas.

Den
av mig förordade sänkningen av kapitalkostnaderna genom en räntesubvention
medför att frågan om tilläggslån får bedömas från delvis nya utgångspunkter.
Erfarenheterna av den förordade ordningen med räntesubventioner bör dock
avvaktas innan någon ändring av reglerna för till-läggslån sker. Tilläggslån
bör därför tills vidare utgå endast i kombination med lån utan
räntesubventioner. Kungl. Maj:l har riksdagens bemyndigande att frångå regeln
atl lilläggslånet i allmänhet inte skall utgå med mer än 40 % av
låneunderlaget,

Boende-och bosiadsfinansieringsutredningarna har i
enlighet med ett särskilt uppdrag behandlat frågan om köpeskillingskontroll
vid snar försäljning av småhus. Uppdraget har sitt upphov i en av riksdagen (CU
1973:19, s. 34) behandlad motion om åtgärder för att motverka oskäliga
kapitalvinster vid försäljning av slatsbelänade småhus.

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 417

Utredningarnas förslag innebär all kommunerna skall
få beslula om Ibrtsatt lillämpning av köpeskillingskontroll vid överiåtelse av
sådana småhus, s. k, gruppbyggda småhus, för vilka länsbostadsnämnden
fastställt ett högsia övcriåielsepris vid den första försäljningen. Enligt
utredningarna skall i dessa fall inte godtas sådana överlåtelsevärden som ger
skattepliktig realisationsvinst. Prövningsperiodens längd bör enligt utredningarna
inte överstiga tre år. Utredningarna pekar också på olika andra ålgärder som
kommuner, byggherrar och långivare kan vidta för atl begränsa ifrågavarande
försäljningar.

Utredningarnas förslag har fått ett blandal
mottagande. Flertalet remissinstanser ställer sig visserligen bakom syflel med
de förordade åtgärderna, men åtskilliga remissinstanser har invändningar mot
utformningen av den föreslagna kontrollen. Många pekar på svårigheter att
upprätthålla en kontroll och anser att problemet kan lösas genom en ökad
tillgång på småhus. Bl. a. bostadsstyrelsen anser att en anknytning av
kontrollen till skattepliktig vinst är mindre lämplig, efiersom en sådan
anknytning skulle leda till orimliga konsekvenser och iröskeleffekter, särskill
om husen säljs under samma år som förvärvet skett. Styrelsen anser vidare atl
kontrollen bör vara generell.

Föregen del ansluter jag mig till bosladssiyrelsens
synpunkter och förordar en av styrelsen föreslagen metod för prövning av
överlåtelsevärden. Styrelsens förslag innebär att prövningen anknyts till den
praxis som f n. till-lämpas vid andrahandsöverlåtelse före det statliga lånels
utbetalning. Prövningen innebär bl.a, att köpeskillingen anses godtagbar om
det inte överstiger ursprungligen godtagen högsia produktionskostnad med
skäliga tillägg för försäljningskostnader, förbättringar och allmän ökning av
byggnadskostnaderna från tiden för färdigställandel och fram lill
överlåtelsetillfällel. I likhet med bosladsstyrelsen anser jag all den
förordade kontrollen bör begränsas till två år från den första överlåtelsen.

10.5.6
Ikrafllrädande och genomförande

De av mig förordade ändringarna av
villabeskaliningen bör genomföras med verkan vid 1976 års taxering.

När det gäller olika ändringar i fråga om
bostadsfinansieringssystemet har bostadsstyrelsen framhållit att noggranna
förberedelser och erforderlig information bör föregå ikraftträdandet.
Bosladsstyrelsen har mot denna bakgrund föreslagit alt ändringarna i huvudsak
skall träda i kraft den 1 juli 1975,

Jag ansluter mig till bosladssiyrelsens uppfattning
om behovet av noggranna förberedelser och erforderiig information. Jag avser
att föreslå Kungl. Maj:i att besluta atl medel för informalion ställs lill
bosladssiyrelsens förfogande genom överskridande av anslaget lill styrelsen.

Mina förslag i det föregående om ett nytt låne- och
bidragssystem för nyproduktionen och om kapitalkostnadsändringar för redan
beviljade lån

27
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 418

bygger
på den uppfattningen att det är angeläget att ändringarna genomförs med verkan
fr. o. m. den I januari 1975. Alt så sker belräffande nyproduktionen torde
inte medföra större administrativa problem, eftersom den praktiska hanteringen
av räntebidragen växer fram successivt.

När det gäller räntebidrag lill hus med paritetslån
eller räntelån är möjlighelerna alt tillämpa de nya reglerna redan fr. o. m.
den 1 januari 1975 beroende av den teknik som man väljer föratt tillföra
nuvarande lånesystem de erforderliga subventionerna. Enligl vad jag inhämtat
från bosladsstyrelsen lorde elt ikraftträdande i denna del redan vid nämnda
tidpunkt vara möjligt endast om räntesubventionerna ges den formen att den fr.
o. m. den 1 januari 1975 uppkommande skuldökningen inom nuvarande lånesystem
efterges och till följd därav omedelbart avskrivs. Denna eftergift föranleder i
enlighet med vad jag tidigare anfört inte beskattning av låntagaren. Jag
förordar denna tekniska lösning och sålunda också att ikraftträdandet bestäms
lill den 1 januari 1975. Direkta räntesubventioner till låntagare med nominella
lån bör dock inte avse tid före den 1 juli 1975 med hänsyn lill all förberedelsearbetet
för en sådan ändring blir förhållandevis omfattande.

Från avskrivning och ränlefrihet bör dock undantas
så stor del av ränlelån som beräknas motsvara amortering på det ursprungliga
bostadslånet eller däremot svarande lån. 1 dessa fall skulle nämligen
låntagarna eljest fö en räntesubvention som inle har någon motsvarighet
beträffande paritetslån.

Också de ändrade lånegränserna för egnahemsägare
och vissa bostadsrättsföreningar bör träda i kraft den 1 juli 1975.

1 fråga om hus som färdigställs efter år 1974 och
för vilka lån har beviljats preliminärt enligl äldre bestämmelser bör de nya
reglerna lillämpas.

När det gäller ändringen av
kapilalkostnadsvillkoren för nytillkommande egnahem är dock vissa särskilda
övergångsregler nödvändiga. Beträffande småhus som skall bebos av låntagaren
och som färdigställs efter år 1974 bör sålunda låntagarna, om preliminärt
lånebeslut har meddelats före den 1 januari 1975, få välja mellan de gamla och
de nya lånevillkoren för ägda småhus. Låntagarna kommer således atl fö välja
mellan å ena sidan lånevillkor som innebär 90 96 belåning och
kapitalkostnadsvillkor som föreslås gälla för hus med paritelslån och å den
andra sidan lån till 95 % av pant värdet och de kapitalkostnadsvillkor som
föreslås gälla för nytillkommande hus. Motsvarande valmöjlighet bör dock inte
flnnas i de fall där endasl elt lånebeslut meddelas.

Övriga
ändringar i lånevillkoren bör träda i kraft den 1 juli 1975.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:i all med utångspunki
i de här angivna riktlinjerna för ikraftträdandet meddela erforderliga
övergångsbestämmelser och att även i övrigt meddela föreskrifter i detaljfrågor
som inte behandlats i det föregående.

s. 419 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 419

10.5.7
Sialsfinansiella konsekvenser

De av mig förordade räntesubventionerna kommer atl
medföra betydande stalsfinansiella uppoffringar.

För hyres- och bostadsrätlslägenheter beräknas
dessa subventioner under budgetåret 1975/76 uppgå lill drygt I 700 milj, kr
Subventionerna tas upp som etl särskilt anslag på driftbudgeten. För varje ny
årgång av bostäder med hyres- och bostadsrätt kommer behovet av räntebidrag,
vid nuvarande räntenivå, att uppgå till ca 130 milj. kr, 1 gengäld minskar
behovet av subventioner till beståndet genom de årliga höjningarna av den
garanterade räntenivån.

För småhus som bebos av lånlagarna beräknas
räntesubventionerna under budgetåret 1975/76 uppgå till ca 300 milj. kr.
Subventionerna tas upp på det nyss nämnda anslaget på driftbudgeten. För varje
ny årgång tillkommer etl subventionsbelopp som uppgår lill inemot 100 milj, kr.
För beståndet av småhus medför emellertid de åriiga höjningarna av den
garanterade räntenivån etl successivt minskat behov av subventioner.

Det sammanlagda beloppet för räntesubventioner som
för budgetåret 1975/76 bör föras upp på del särskilda anslaget på driftbudgeten
- preliminärt ca 2 200 milj. kr- är ell ullryck för den resursuppoffring som
staten åtar sig genom det nya finansieringssystemet. Vid en bedömning av
budget-utfallet för budgetåret 1975/76 bör hänsyn tas till att under anslaget
till lånefonden för bostadsbyggande m, m. har beräknats utgifter för ränlelån
och skuldökning på paritelslån - under innevarande budgetår sammanlagt 1 360
milj. kr. - vilka genom det föreslagna bostadsfinansieringssystemet helt kommer
atl bortfalla.

Genom att avdragsmöjligheterna som en följd av
räntesubventionerna kommer att minska för dem som bor i ägda småhus ökas
statens inkomster i viss mån.

Belräffande de finansiella konsekvenserna av övriga
förslag som jag lägger fram i frågan om bostadsbeskattning och
bostadsfinansiering kommer också den förordade skärpningen av
villabeskattningen att medföra ökade statsinkomster. Dessa ökningar är dock
endast marginella och uppgår till några milj, kr, per budgetår.

Den förordade ökningen av statslåneandelen för
småhus som bebos av låntagaren samt för bostadsrättsföreningar kommer däremot
atl fö betydande stalsfinansiella konsekvenser. För varje årgång av småhus
kommer anspråken på statsmedel alt öka med drygt 200 milj. kr. För varje ny
årgång av bosladsrättslägenheter blir ökningen ca 15 milj, kr

Till närmare beräkningar av anslagseffekterna
återkommer jag i samband med 1975 års budgetproposition.

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 420

10.5.8
Kreditförsörjningen till bosladsbyggandet

1 anslutning till bostadsfinansieringsfrågorna vill
jag slutligen i korihel beröra frågan om kreditförsörjningen lill
bostadsbyggandet.

Utredningarna
har enligt sina direktiv till uppgift alt mot bakgrund av vunna erfarenheter av
nuvarande ordning pröva frågan om lolalfinansiering inom bostadsbyggandel. I
föreliggande betänkanden har utredningarna dock närmast koncentrerat sig pade
mer principiella aspekterna på totalfinansiering. Del är alltså inte möjligt
all på grundval av det nu redovisade utredningsmaterialet la ställning i
frågan om vare sig en tolalfinansiering som omfattar endast fasiighetslånen
eller en ordning som inbegriper även byggnadskrediterna i tolalfinansiering.
Jag anser det emellertid vara lämpligt att redovisa de slutsatser som
framkommer av remissutfallet med anledning av utredningarnas synpunkler.

Innan
jag redovisar dessa slutsatser finner jag det lämpligt att göra en återblick på
kredilförsörjningen till bostadsbyggandet.

Fram
till år 1966 förelåg inte några överenskommelser om kreditförsörjningen till
bostadsbyggandet mellan statsmakterna och kreditinstituten. En allmän
förutsättning for statsmakternas planering av bosladsbyggandet var dock all del
av slatsmaklerna beslutade bostadsbyggandet skulle kunna rymmas inom
tillgänglig kredilvolym på kredilmarknaden. Åren 1965 och 1966 tillämpades av
konjunkturskäl en restriktiv kreditpolilik. Samtidigt ökade
bostadsbyggnadsvolymen kraftigt. Följden blev all del uppkom avsevärda
svårigheter att fö erforderliga byggnadskrediler lill del beslutade
bostadsbyggandet. Underdel första halvåret 1966blev därför igångsättningen av
bosladsbyggandet avsevärt förskjuten. Genom vissa tillfälliga ingripanden från
riksbankens sida kunde problemen i viss mån lösas under senare hälfien av år
1966. Del stod dock klart atl del framdeles behövdes bättre garantier för
finansieringen av bostadsbyggandel.

Ar
1967 tog regeringen genom delegationen för bostadsfinansiering, som hade
tillkallats redan året innan, initiativ till överläggninar med bankerna om
bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter. Dessa överiäggningar ledde
år 1967 fram lill en överenskommelse om kredilförsörjningen för 1967 års
igångsättning enligt den av statsmakterna beslutade bostadsbyggnadsplanen.
Överenskommelsen innebar atl bankerna förklarade sig villiga alt ställa byggnadskrediter
lill förfogande för statligt belånade nybyggnader. Liknande överenskommelser
har därefter slutils varje år. Överenskommelserna har successivt vidgats lill
att omfatta bl. a. statligt belånade ombyggnader, lokaler som finansieras med
statligt slöd och krediter till kommuner avseende tomlrättsmark.

I anslutning lill tillämpningen av
överenskommelserna har elt administrativt syslem utarbetats för information
till bankerna om bl. a. den pla-

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 421

nerade
igångsättningen av bosladsbyggnadsprojekt med statliga lån. Ett särskilt
rapportsystem och en särskild förhandlingsordning tillämpas vidare för projeki
för vilka kredit inle kunnat erhållas genom kontakt mellan kreditinstitut och
byggherrar.

Med undantag främst för åren 1969 och 1970, då
bankernas kreditkapaciiet var ytterst ansträngd samlidigt som igångsättningen
ökade mycket kraftigt, har bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter
fungerat i stort sett lillfredsslällande. Undersenareår har svårigheter
förelegat främsi i fråga om finansieringen av vissa ombyggnader samt delvis
belräffande finansieringen av nybyggda småhus. Dessa svårigheter lorde hänga
samman med ökningen av volymen ombyggnader och nybyggda småhus som bl, a.
medför att ett ökande antal byggherrar som inle bedöms vara tillräckligt
kredit-värdiga söker lån hos bankerna,

I stort sett kan utvecklingen av försörjningen med
byggnadskrediter således sägas ha utvecklats till det bättre. När del gäller
försörjningen med långfristiga faslighelslån har, som jag antydde redan
inledningsvis, förhållandena däremot ulvecklats på etl mindre
tillfredsställande sätt. Önskemålen om att byggnadskrediterna skall kunna
ersättas med långfristiga lån i nära anslutning till husets färdigställande har
sålunda inle kunnat förverkligas i någon nämnvärd omfallning under senare år.
Tiden för avlyft av bygg-nad.skrediter har särskill under åren 1971-1973
föriängts avsevärt.

Delta hänger samman med atl vare sig AP-fonden
eller affärsbankerna under dessa år ökade sin behållning av bosladsobligationer
i samma omfattning som tidigare. För affärsbankernas del var
netloplaceringarna i bosladsobligationer praktiskl laget oförändrade under
åren 1971 och 1972.

Mol bakgrund av den försämrade avlyftssiluationen
inledde delegationen för bostadsfinansiering på regeringens uppdrag
överläggningar med bankerna om deras bidrag till den slutliga
bostadsfinansieringen. Under år 1973 träf-firdes en överenskommelse med
affärsbankerna innebärande att dessa skulle öka sitt innehav av
bostadsobligationer under år 1973 med 1,5 miljarder kr. Dessutom skulle
affärsbankerna under året omvandla I miljard kr, i utestående byggnadskrediter
lill s, k, mellankrediler. På grund av att dessa krediter löper med samma
räntesatser som slutliga faslighelslån kunde vissa negativa följder av en stor
utestående byggnadskredit volym undanröjas. Under år 1974 träffade
delegationen överenskommelse med samtliga banker om deras bidrag till den
slutliga bostadsfinansieringen under år 1974, Överenskommelsen innebar att
bankerna åtog sig atl under år 1974 bidra med ca 4 miljarder kr, lill
finansieringen av färdiga bosiadsfastigheler.

Även om sålunda avlyfissituationen under år 1974
kan komma att förbättras något som en följd av sist nämnda överenskommelse är
del uppenbari alt åtgärder behöver övervägas som ger förutsättningar för en
varaktig förbättring av avlyfissituationen. De av chefen för
finansdepartementet på grundval av betänkandet (Ds Fi 1974:2) Kreditpolitiska
medel i lagrådsremiss

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 422

den
20 september 1974 framlagda förslagen om ny kreditpolitisk lagsiifining bör
kunna medverka till att bättre förulsätlningar skapas för tillfredsställande
förbättringar av avlyfissituationen. Förslagen innebär bl, a, atl, i den mån
överenskommelser i ifrågavarande hänseende inte kan nås, reglerom allmän
placeringsplikl skall kunna tillämpas för att tillgodose bostadsbyggandets
försörjning med långfristiga krediter.

Också
boende- och bostadsfina nsieringsulredning-a r n a har som jag redan nämnt
behandlat kreditförsörjningsfrågorna från mera översiktliga och principiella
utgångspunkter. Utredningarna har behandlat frågan om tolalfinansiering från
tre utgångspunkter Den första gäller frågan om ett enda slutligt lån
(fullständig finansiering). Den andra avser möjlighelerna att integrera kort-
och långfristig finansiering (integrerad finansiering). Slutligen diskuterar
utredningarna de institutionella formerna för bostadsfinansieringen bl.a,
möjlighelerna att tillhandahålla krediterna genom ett enda insiitui (en s. k,
bostadsbank).

Utredningarnas
redovisning har tagits upp förhållandevis ingående av remissinstanserna. Många
remissinslanser stöder tanken på en fullständig finansiering, särskilt om denna
kombineras med att slalen övertar upplåningsansvaret förde långfristiga
bosladskrediterna. Bl, a, anför Svenska bankföreningen atl en fullständig
finansiering i slatlig regi skulle kunna medföra positiva verkningar för
kreditpolitiken och kapitalmarknaden. Också kapitalmarknadsutredningen anser
alt en fullständig finansiering genom upplåning via statsbudgeten skulle vara
fördelaktig från fiera synpunkler. Utredningen understryker dock alt den inte
är beredd atl ta slutlig ställning till frågan förrän i samband med sina
överväganden av den svenska kapitalmarknadens långsiktiga utveckling. Också
fiera andra remissinstanser, som är i princip positiva till tanken, anser atl
ytterligare utredningsarbete behövs för att slutlig slällning skall kunna las i
frågan.

När det gäller frågan om integrerad finansiering är
fiera remissinslanser tveksamma. Bl. a. betonas all denna finansieringsform har
genomgripande och svåröverskådliga konsekvenser. Några remissinslanser pekar
också på möjligheterna atl tillgodose kraven på integrerad finansiering inom
ramen för nuvarande förhållanden. Bl, a, nämns det system som tillämpas av sparbankerna
och Sparbankernas inteckningsaktiebolag (Spinlab) i sammanhanget. Det innebär
i korthet att Spinlab och berörda sparbanker för ett år i tagel sluter avtal om
bankernas bidrag vid avlyfien.

Till tanken på en särskild bosladsbank med egel
upplångsansvar inlär många remissinstanser en negativ hållning. Skälet härför
är atl den väsentligaste fördelen med fullständig finansiering anses vara att
kapitalanskaffningen sker över statsbudgeten, dvs, inom ramen förstalens
upplåning i olika former. Den fördelen skulle gå förlorad om en särskild
bostadsbank med egel upplåningsansvar inrätlas. Vidare anser många instanser
att vid en eventuell övergång till fullständig finansiering, bostadsstyrelsen
och

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 423

länsbostadsnämnderna
på etl enkelt sätt kan fylla samma funktion som en bosladsbank genom att det
statliga bostadslånet fördjupas lill att omfatta även underiiggande krediler.

För egen del vill jag understryka alt det nu inle
är möjligt atl ta ställning lill de av boende- och
bostadsfinansieringsutredningarna aktualiserade frågorna. Ytteriigare
utredningsarbete och konkretiserade förslag till lösningar är nödvändiga för
ett ställningslagande. Vidare bör erfarenheterna av fortsatta överenskommelser
mot bakgrund av den föreslagna nya k red i t pol i tiska lagstiftningen kunna
ge ett bättre underiag för framtida ställningstaganden. För del fortsatta
arbetet i såväl bosladsfinansieringsulredningen, som bör bedöma frågorna ur
främst bostadspolitisk synvinkel, och kapitalmarknadsutredningen som av
naluriiga skäl kommer att göra sin bedömning från allmänna kreditpoliiiska
utgångspunkter, bör remissyttrandena vara av värde och sålunda kunna bidra lill
de fortsatta övervägandena i fråga om bostadsbyggandets kreditförsörjning.

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 424

10.6
Åtgärder för att främja konkurrensen på byggmarknaden

10.6,1
Allmänna synpunkter

Byggkonkurrensuiredningen har hafl till uppgifi alt
undersöka hur de ändrade konkurrensförutsättningarna för bostadsbyggande, som
redan inträtt eller som kan förutses för framtiden, inverkar på fastlagda
riktlinjer lör bostadspolitiken och särskilt kommunernas möjligheter att aktivt
öva inflytande över bostadsförsörjningen.

Den grundläggande utgångspunkten för ulredningen
har härvid varil samhällets konkurrenspolitiska mål. Dessa har utvecklats i
samband med 1956 års ändringar i konkurrensbegränsningslagstiftningen (prop.
1956:148). De konkurrenspoliiiska målen - som de kommer lill ullryck i nämnda
lagstiftning - kan sammanfattningsvis sägas vara all främja en från allmän
synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet, dvs. en effektiv konkurrens
som gagnar konsumenterna och som innebär del bästa utnyttjandet av samhällets
resurser. Etl mål för konkurrenspolitiken är därför atl i möjlig mån undanröja
sådana konkurrensbegränsningar som är skadliga från allmän synpunkt.

Byggkonkurrensuiredningen skiljer i sina analyser
av konkurrensförhållandena mellan två marknader, bostadsmarknaden och
byggmarknaden. Ytterst styrs i princip bostadsbyggandets omfallning och
inriktning av konsumenten på bostadsmarknaden. Utredningen utvecklar
emellertid närmare hur bostadsmarknaden saknar de flesla av de för en
konkurrensmarknad utmärkande egenskaperna. Bl. a. saknar konsumenlerna i sitt
val av säljare den frihet de har på andra marknader. Deras val beror sålunda av
åtskilliga faktorer som de ofta inte själva kan påverka, såsom arbetsplatsens
belägenhet, barnens skolgång etc. A andra sidan ingriper statsmakterna i andra
hänseenden, när det gäller bl. a. hyrorna och besittningsrätten, till konsumenternas
förmån, Enligl ulredningen är det osannolikt all man skulle kunna ändra på
dessa förhållanden, I vart fall har del inle hört lill dess uppdrag alt lägga
fram förslag i del hänseendet. Omedelbart bestäms däremol byggmarknadens
förutsättningar av hur olika parter som är engagerade i bostadsbyggnadsprocessen
agerar. Och här är enligl utredningens mening konkurrensförhållandena av
största betydelse. Byggmarknadens resurser och förutsättningar att bygga
bosläder av hög kvalitet lill lägsia möjliga kostnad utnyttjas bäst genom att
byggföretagen konkurrerar om bygguppdragen.

Konkurrensen i bostadsbyggandel begränsas enligt
ulredningen i dag av att en belydande del av bostadsproduktionen undandras
entreprenadmarknaden. Många byggherrar utnyttjar inle heller
konkurrensmöjligheterna på marknaden vid sin upphandling. Dessa förhållanden
kan tillskrivas bl. a. den starka integration inom byggbranschen som från andra
synpunkler hafl också belydande gynnsamma effekler.

Om
marken också ägs av bygginiresseni, behöver byggföretaget, som

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 425

jag
tidigare har utvecklat, inle tävla med andra om alt få bygguppdraget. Det är
uppenbart att denna situation - som ulredningen betecknar egenregibygge - i
princip kan vara ägnad att motverka konkurrenspolitiska mål. Av tillgängliga
uppgifter framgår vidare alt, när ett bygge upphandlas, förhandlingar i
betydande utsträckning ersätter anbudstävlan som upphandlingsform. Också detla
minskar det renodlade konkurrensmomentet i bostadsbyggandet.

Mot denna bakgrund har utredningens arbete varit
inriktat på att undanröja hinder för konkurrens i entreprenöriedet och att
stimulera beställarna i byggprocessen att i ökad utsträckning utnyttja
konkurrensen som medel alt nå ökad effektivitet i produktionen. En väsentlig
fråga har också varit att söka renodla byggherrens och byggproduceniens
ansvarsområden, att skapa elt klarare partsförhållande mellan köpare och
säljare i byggprocessen. Tyngdpunkten i utredningens förslag ligger på åtgärder
för att motverka egenregibygge och förhandlingsenlreprenad till förmån för
anbudsupphandling. Övervägandena rörande anbudsupphandling innehåller vidare
vissa förslag till reglering av anbudsförfarandet. Utredningen lägger
slutiigen också fram vissa förslag rörande lånemyndighelernas prövning av
nybyggnads-projekt med avseende bl. a. på deras koslnader och rörande de
allmännyttiga bostadsföretagens ställning.

Remissinstanserna har nästan genomgående instämt i
byggkonkurrensutredningens syfte med sina förslag-att öka konkurrensen inom
bostadsbyggandel - men har i viss utsträckning redovisat delade meningar bl.
a. i frågan om vilken omfattning den direkta konkurrensen skall ha i olika led
i byggprocessen. Det övervägande antalet remissinslanser ställer sig emellertid
i huvudsak positiva till utredningens förslag.

De huvudinvändningar som har riktats mot den
allmänna inriktningen av utredningens överväganden är främst två. Man menar alt
uiredningens överväganden gjorts mot bakgrund av en helt annan marknadsbild än
den som råder i dag och att reformbehovet är väsentligt mindre än ulredningen
förutsatt. Man menar vidare att ulredningen ensidigt inriktat sig på
entreprenöriedet. 1 stället borde ha beaktats angelägenheten av konkurrens
över hela fältet, inbegripet byggherreledet, med inriktning på slutresultatet,
dvs. en god bostadskvalitet och en god bostadsmiljö i enlighel med de boendes
önskemål.

HSB menar alt den åtskillnad utredningen gjort
mellan byggmarknad och bostadsmarknad är teoretiskt elegant men all den har
dålig anknytning lill de faktiska förhållandena. Enligl HSB är konkurrensen i
bosladsbyggandet i endast begränsad omfattning en fråga om bostadens pris vid
pro-cluktionsiillfället. HSB erinrar om alt grundläggande för den kooperaliva
sektorns verksamhet har varit en konkurrens med slarki hänsynstagande lill
kvalitet och till ansvarskännande i den långsiktiga förvaltningen av bostäder
under bostadskonsumenternas egen bestämmanderätt.

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 426

Jag är naturligtvis medveten om att den förändring
i marknadssituationen inom bostadssektorn som har inträtt under senare år har
haft en inverkan på konkurrensförhållandena och varit ägnad all pressa
kostnaderna och höja kvaliteten i bostadsbyggandet. Även om denna
marknadssituation skulle bli bestående, kan det emellerlid enligl mitt sätt att
se inte utgöra ett skäl mol alt söka ytterligare stärka konkurrensen.

Som jag redan lidigare har framhållit delar jag
vidare hell byggkonkurrensutredningens uppfattning atl bostadsmarknaden inle
kan fungera som en fri konkurrensmarknad. Med hänsyn lill bostadens sociala
belydelse är det just därför angeläget att del allmänna vidtar de åtgärder som
behövs för att så långt som möjligt stärka konkurrensförutsättningarna i den
process som utmynnar i produktion av bostäder. Med det sagda vill jag inte
förringa den roll som insatser i byggherre- och förvaltariedet spelar ulan bara
stryka under atl konkurrensfrämjande ålgärder i byggledel inte kan avvaras. När
det gäller bostadsmarknaden får man konstatera atl del spel mellan producent
och konsument som kännetecknar en renodlad konkurrensmarknad inle kan lå någon
fullständig motsvarighet på denna marknad. Därför måste kommunerna ges vissa
övergripande uppgifter i konsumenternas intresse, t. ex, i samband med den
statliga bostadslångivningen. Som jag framhåller i flera andra sammanhang är
del självklari att kommunen därvid beaktar de fördelar som byggande och
förvaltning i allmännyttig eller kooperativ regi erbjuder.

Jag delar alltså byggkonkurrensulredningens
uppfattning att insatser bör göras från samhällets sida för att förstärka
konkurrensmomentel i bosladsbyggandet, 1 likhet med en betydande del av
remissinstanserna anser jag det riktigt att insatserna, som utredningen
föreslagil, främst inriktas på att motverka egenregibygge och att stimulera
anbudsupphandling i former som är effektiva från konkurrenssynpunkt.

10,6.2
Kommunernas markfördelning - egenregibygge

Jag har i samband med behandlingen av de
markpolitiska frågorna utvecklat hur byggföretag genom innehav av mark kan
både få ell inflytande över samhällsplaneringen och slärka sin slällning i
byggprocessen, I syfie alt förbättra förutsättningarna för kommunerna alt föra
en aktiv markpolilik och att genom en markfördelning främja en
bostadsproduktion under ledning av byggherrar som har bäsla förutsättningar och
vilja atl bygga goda och billiga bosläder har jag förordat att det av
byggkonkurrensuiredningen föreslagna markvillkoret genomförs. Markvillkorel
innebär i huvudsak atl stalligl bostadslån för nybyggnad skall kunna ulgå
endasl om kommunen, landstingskommunen eller vissa kommunala bolag har sålt
marken eller upplåtit denna med lomlrält till byggherren för genomförande av
del projeki för vilket bosladslån söks,

Frägan
ar cia viiKa nKiiinjer som Dor galla lör kommunernas markför-

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 427

delning.
I anslutning därtill bör prövas frågan i vilken utsträckning egenregibygge bör
fö förekomma med stöd av statliga bostadslån.

Byggkonkurrensuiredningen har i förstnämnda
hänseende avstått från alt föreslå några bindande regler. En utgångspunkt för
uiredningens diskussion om markfördelningen har i stället varit att
fördelningen av bostadsbyggandet på byggherrekategorier aren angelägenhet för
den kommunala självstyrelsen som bör förbli oreglerad. Däremot redovisar
ulredningen vissa synpunkler på hur en markfördelning skall kunna organiseras
genom lävlingsförfarande. Utredningen förordar ökad användning av s. k.
markfördelningslävlingar.

Vad beträffar frågan om i vilken utsträckning och i
vilka fall statliga lån bör ulgå för bostadsbyggande i egen regi föreslår
ulredningen lill en början att det skall kunna ske om marken tilldelats den
byggande efier tävling (markfördelningslävlan). Fördelning av mark för
egenregibygge skall enligt utredningens förslag också kunna ske lill
allmännyltiga och kooperativa bostadsföretag efter prövning från fall lill
fall av bosladsstyrelsen. Prövningen skall ge möjlighet lill dispens
belräffande visst förelags produktion under viss tid och skall avse frågan om
förelagels egenregiproduktion är konkurrenskrafiig och i fråga om kvalitet och
kostnader ger lika bra eller bättre resultat som vid enlreprenadupphandling, I
andra fall än som nu nämnts skall enligt uiredningens förslag statliga
bostadslån inte kunna ulgå till egenregibygge.

Remissinstanserna delar i allmänhet
byggkonkurrensulredningens uppfattning atl kommunernas markfördelning bör
lämnas oreglerad. Flera remissinslanser uttrycker dock farhågor för alt
kommunerna kommer att på etl otillbörligt sätt gynna resp. missgynna vissa
företag eller företagskategorier och efleriyser för den skull metoder eller
riktlinjer för markfördelningen. Utredningens synpunkler på
markfördelningslävlingar är föremål för starkt delade meningar bland
remissinstanserna. En betydande tveksamhet beträffande värdet av sådana
tävlingar förmärks. Också i fråga om förslaget om dispensmöjligheler för de
allmännyttiga och kooperativa företagen är remissopinionen starkt splittrad.
En grupp av remissinstanser som i huvudsak utgörs av företrädare för del
privata näringslivet, uttalar sig allmänt lill förmån för egenregibygge.
Statens institut för byggnadsforskning anför atl erfarenheler från pågående
forskningsarbete tyder på atl det kan innebära fördelar om byggherren i slörre
omfattning uppträder på marknader som traditionellt är entreprenörens. Mol
denna bakgrund finner institutet uiredningens förslag att två relalivt väl
integrerade block, beställare resp. producent, skall mötas på
entreprenadmarknaden vara ofullständigt underbyggt. Också HSB menar att
uiredningens förslag kan leda till ett olyckligt konserverande av nuvarande
upphandlings- och produktionsorganisation.

För egen del ansluter jag mig till utredningens och
huvudparten av remissinstansernas uppfattning atl kommunerna ulan att vara
bundna av några

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 428

särskilda
regler bör utnyttja sina möjligheter all genom markfördelningen främja
effektiviteten i bostadsbyggandet. De av mig i det föregående förordade
förstärkningarna av kommunernas möjligheter all förvärva mark ger kommunerna
bättre förutsättningar än f n. alt fullgöra sina uppgifier all styra, leda och
ta ansvar för bostadsförsörjningen och bör vara ägnade all öka kommunens
uppmärksamhel på efiéklivitetsrrågor vid fördelningen.

Au
kommunen sålunda inle vid sin markfördelning skall vara bunden av särskilda
regler utesluter emellertid inle all slalsmakterna lar slällning lill vissa
allmänna riktlinjer för markfördelningen. Jag vill i detta sammanhang erinra
om de uttalanden som i prop. 1967:100 angående rikllinjer för bostadspolitiken
m. m. gjoris belräffande kommunernas markfördelning och fördelning av
byggherreuppdrag. Där sägs i fråga om markfördelningen bl. a. att strävan alt
fördela marken rättvist mellan olika i kommunen verksamma byggherrar bör
underordnas de krav som en rationell produktion ställer. Vidare sägs
belräffande de allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen, som tillämpar
självkoslnadsprincipen, att de bör ha en dominerande slällning inom
flerfamiljshusproduktionen och därigenom bli vägledande och normgivande vid
hyressättningen i framtiden. Samtidigt understryks det önskvärda i atl behålla
det konkurrenselement som ligger i atl byggandet sker i olika företagsformer.
Kommunerna anses företrädesvis böra upplåta byggnadsmarken med tomträtt.

De
angivna, och av 1967 års riksdag antagna, riktlinjerna bör ligga fast. De ökade
möjligheterna för kommunerna att styra, leda och ta ansvar för
bostadsförsörjningen som jag förordar innebär för kommunerna också ökade
möjligheter atl vid fördelningen av bostadsbyggandet på olika förvaltningsformer
ge de självkostnadsbestämda företagen det dominerande inflytande som iir en
förutsäUning för att de i ökad utsträckning skall bli vägledande och
normgivande vid hyressättningen.

Angelägenheten av all de kommunala
markupplåtelserna sker med tomträtt bör strykas under.

Även inom småhusproduktionen flnns del behov av
ökade insatser från kommunernas och de självkostnadsbestämda förelagens sida.
Det är sålunda som jag ser det, angeläget atl småhusbyggandet i ökande
utsträckning läggs på kommunerna och de självkostnadsbestämda företagen. En
sådan inriktning är väl förenlig med de år 1967 antagna riktlinjerna för
markfördelningen.

Jag vill också i likhet med utredningen stryka
under atl de antagna riktlinjerna för bostadsbyggandets fördelning på
förvaltningsformer inle heller lägger hinder i vägen för att bibehålla det
konkurrenselement som ligger i atl byggandet sker i olika förvaltningsformer.
Byggherrarnas skicklighet som byggherraroch förvaltare bör därför, som
ulredningen framhållit, kunna vara utslagsgivande för fördelningen av
byggherreuppdrag.

Jag
vill slutligen framhålla atl markfördelningen enligt min mening i ökad
utsträckning bör användas också för att uppnå en bättre boendemiljö

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 429

och
bättre boendeservice. Delta bör, vid sidan av målen atl främja en social hyres-
och bostadspolitik samt efléklivitelen inom bosladsbyggandet, vara vägledande
för kommunernas markfördelning.

Vad så angår frågan om i vilken utsträckning
egenregibygge bör komma i åtnjutande av statliga bostadslån tyder tillgängliga
uppgifter på att egenregiproduklionen är betydande när del gäller
flerfamiljshus och har en dominerande roll i fråga om småhus. För åren 1968-70
byggdes omkring en fjärdedel av de stalsbelånade flerfamiljshusen i egen regi,
medan motsvarande andel när det gäller småhus, som inte skulle bebos av
byggherren, var drygt hälften. Förde självkostnadsbestämda företagen spelar
dock egenregiproduklionen kvantitativt sett en mindre roll, medan den för
privata byggherrar är den helt dominerade produktionsformen. Av nyssnämnda
husproduklion utfördes sålunda inom den privata sektorn ca 75 resp. 80 96 som
egenregibygge.

Byggkonkurrensuiredningen har lill belysning av
egenregibyggels effektivitet redovisat en undersökning, som utföris av
bostadsstyrelsen vid s. k. revisionsundersökningar av avslutade
byggnadsprojekt, om kostnadsskillnader mellan egenregiproduktion och
enlreprenadupphandling. Enligl undersökningarna synes de i materialet ingående
egenregiproducerade objekten ha en något större överkostnad i förhållande lill
pantvärdet än de upphandlade projekten. Dessa undersökningar medger dock
enligt utredningen knappast någon längre gående slutsats än alt det flnns en
sannolikhet för all egenregiprojekten ger högre koslnader.

Sedan byggkonkurrensuiredningen har avslutat sitt
arbete har nylt malerial kommit fram som ger slöd åt anlaganden att
egenregiproduklionen tenderar all ge sämre resullat än entreprenadupphandling i
anbudskonkurrens. I en rapport som nyligen har utarbetats vid Tekniska
högskolan i Siockholm redovisas ca 200 upphandlingar omfattande omkring 12 000
gruppbyggda småhus från olika delar a v landet. Vid en jämförelse av objekten
framgår atl det ekonomiska resultatet varierar också beroende på andra omständigheter
än upphandlingsformen, främst kommunernas engagemang i bebyggelseprocessen.
Rapporten utmynnar emellertid i slutsatsen atl en klar tendens lill lägre
koslnader föreligger vid upphandling i anbudskonkurrens jämfört med kostnaderna
för objekt uppförda i egenregiproduktion ulan direkt konkurrens.

Även om nu ifrågavarande malerial måste tolkas med
försiktighet bör del enligt min mening lillmälas viss vikt. Det styrker
byggkonkurrensutredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att
entreprenadupphandling ger bättre garantier för alt uppställda kostnadsramar
kan hållas. När två parier sluter etl entreprenadavtal som innefattar en
preciserad anbudssumma, får man en ekonomisk stadga i produktionen som mera
sällan kan åstadkommas när samma förelag är både beställare och producent. Härtill
kommer alt en betydande förekomst av egenregibygge krymper mark-

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 430

nåden
för entreprenader och minskar förutsättningarna för atl denna skall fungera på
etl effektivt sätt.

På grund av det anförda finner jag all stark
restriktivitet gentemot egenregibygge vid den statliga bosladslångivningen är
påkallad. Som byggkonkurrensuiredningen närmare har utvecklat kan del dock hos
de självkostnadsbestämda förelagens egenregiproduktion finnas drag som är positiva
från allmän synpunkt och från konsumentsynpunkt. Bl. a. kan en myckel effekiiv
sådan produktion vara konkurrensfrämjande genom alt bli prisledande för annan
produktion. Remissynpunkterna på byggkonkurrensutredningens belänkande har
vidare övertygat mig om atl man skulle kunna föriora värdefulla
utvecklingsmöjligheter och andra fördelar om egenregibygge i övrigt hindrades
fullsländigl.

Som
ulredningen har funnit bör statliga bostadslån kunna utgå till egenregibygge
på mark som fördelals av kommunen efter tävlan. Markfördelningslävlingar
kräver emellerlid betydande marknadsunderlag och slora resurser hos den
lävlingsanordnande kommunen och kan därför av många kommuner inte anordnas ulan
svårigheter. Åtskilliga remissinstanser har också uttalat tveksamhet rörande
värdet av markfördelningslävlingar. Med hänsyn härtill börenligt min mening
egenregibygge i viss utsträckning kunna finansieras med statliga bosladslån
också utan föregående markfördelningstävlan. Mot den av utredningen föreslagna
dispensmöjligheten har rests åtskilliga invändningar under remissbehandlingen.
Som jag ser det tillgodoses syftet atl i lämplig utsträckning möjliggöra
egenregibygge på etl bättre sätt, om i stället kommunernas inställning lill
frågan om lån för sådani bygge tillmäts avgörande betydelse vid prövningen av
låneansökan. Kommunens medgivande bör enligl min mening i princip vara en
förutsättning för bostadslån i dylika fall. Medgivande, som i allmänhel lorde
begäras senast i anslutning till byggets igångsättning, skall lämnas om
kommunen bedömer att kostnaden för bygget inte kommer an överstiga
kostnadsnivån för upphandlade objekt och kommunen även i övrigt i det särskilda
fallet bedömer en sädan produktionsform lämplig. Denna bedömning bör ankomma
på det kommunala förmedlingsorganet. Finner statlig bostadsmyndighet särskilda
skäl föreligga, bör lån dock kunna utgå även om kommunen inle lämnat
medgivande.

Den av mig förordade ordningen torde föranleda
omstruktureringar inom branschen. Del är därför rimligl att den inle införs
omedelbart. Den bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså på grund av
det anförda att kommunernas markfördelning lämnas oreglerad men alt
beslämmelserna om statliga bostadslån ges sådan utformning alt lån inte lämnas
för sådan nybyggnad som utförs av markägaren eller tomträttshavarcn, såvida
inte kommunen på förhand lämnat medgivande eller statlig bostadsmyndighet
funnit särskilda skäl föreligga.

s. 431 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 431

Jag vill framhålla all den reglering som jag nu har
förordat och som har till syfte atl begränsa förekomsten av egenregibygge
självfallet inte bör vara tillämplig på den som på egen hand uppför ett småhus
som han avser atl själv bebo, s, k. självbygge. Sådan produktion inbegriper jag
alltså inle i begreppet egenregibygge.

10.6.3
Upphandlingsförfarandet

Av den slatsbelänade fierfamiljshusproduktionen
åren 1968-1970 utfördes inom den enskilda sektorn bara ca 6 96 efter
anbudsinfordran, medan motsvarande andel för de självkostnadsbestämda
företagen var, för de allmän-nyuiga ca 57 96 och för de kooperativa ca 37 96.
Av stalsbelånade småhus, som inle skulle bebos av byggherren, producerades inom
den enskilda sektorn ca 13 96 efter anbudsinfordran, medan motsvarande andel
för de självkostnadsbestämda företagen var 80 96 inom den allmännyttiga
sektorn och 47 % inom den kooperativa.

Byggkonkurrensuiredningen framhåller alt del från
konkurrenssynpunkt finns fog för att i viss mån jämställa
förhandlingsentreprenad, dvs. upphandling utan föregående anbudslävling, med
egenregiproduktion. Gemensamt för de båda genomförandeformerna är, påpekar
ulredningen, att konkurrensen från byggmarknadens förelag som regel bara
indirekt och i begränsad utsträckning fär påverka produktionen. Upphandling
genom förhandlingsenlreprenad kan visseriigen motverkas av kommunerna med
hjälp av markvillkorel men utredningen föreslår som ytterligare medel i detta
syfte all del som villkor för bosladslån skall föreskrivas alt
bygg-nadsenlreprenaden upphandlats efter anbudslävlan, om inle
länsbostadsnämnden på förhand godkänt annat upphandlingsförfarande från fall
till fall. Kravet på anbudskonkurrens skall enligt förslaget gälla vid all
slags upphandling utom separat upphandling av konsulttjänster för projekterings-
och konstruktionsarbeten.

Som exempel på fall där förhandlingsenlreprenad
enligl utredningens mening bör kunna komma i fråga nämns atl bostadsområden
byggs ut etappvis eller atl flera bostadsprojekt samordnas genom
byggherresamverkan. En förutsättning för all undanlag från detta villkor skall
medges bör enligt utredningen vara atl förhandlingsentreprenad enligl
länsbostadsnämndens bedömning kan beräknas ge bättre resultat än
anbudskonkurrens.

De flesta remissinstanserna lillslyrker förslaget.
En kritisk inställning redovisas av i storl sett samma remissinstanser som
avstyrkt åtgärder mot egenregibygge, varvid dessa i allmänhel anför motsvarande
motiv för sin ståndpunkt i båda frågorna. Också några remissinstanser som delar
utredningens grundsyn på egenregibygge har emellertid en annan mening än
ulredningen när del gäller förhandlingsenlreprenad, BPA menar sålunda all
olämpliga förhandlingsenireprenader kan motverkas med hjälp av mark-

s. 432 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 432

villkoret.
BPA tänker därvid närmast på fall då entreprenör såll mark under förbehåll alt
själv fö entreprenaden. Förhandlingsentreprenad harenligt dessa remissinstanser
många fördelar som utredningen inte har beaktat. Den erbjuder sålunda bättre
möjligheter lill samarbete mellan i byggprocessen engagerade parter. Svenska
byggnadsarbetareförbundet för fram liknande synpunkter. Enligt Svenska
riksbyggen måste undantagsreglerna utformas så all lånemyndighelerna åläggs la
stor hänsyn till motiveringar som insiktsfulla och erfarna byggherrar lämnar
för avsteg från huvudregeln om öppen anbudsinfordran.

För min del anser jag, i likhet med
byggkonkurrensuiredningen, all delvis samma olägenheter som är förknippade med
egenregibygge kan följa med en upphandling ulan anbudsförfarande. 1 själva
verket måste, om de av mig förordade åtgärderna mol egenregibygge skall bli
verkningsfulla, finnas en möjlighet att i vissa fall hindra
förhandlingsentreprenad. Ett förelag som bedrivit egenregibygge skulle ju
nämligen kunna uppnå samma fördelar från konkurrenssynpunkt som denna
produktionsform - sett ur företagets egen synvinkel - erbjudit genom att dela
upp verksamheten på ett byggherreförelag och ett entreprenadförelag och låla
del förra utan anbudsinfordran upphandla bygget av det senare. Härtill kommer
att det måste vara en betydande fördel för prisbildningen på
entreprenadmarknaden i storl, om en avsevärd del av entreprenaderna kommer till
slånd efter en sådan tävling som anbudsupphandling utgör. Jag förordar därför
all utredningens förslag att för statligt bosladslån i princip skall som
villkor gälla all byggei upphandlats efier anbud genomförs.

Också förhandlingsentreprenad kan emellertid, som
flera remissinstanser har utvecklat, ha fördelar. Det är därför angeläget alt
sådana entreprenader inte motverkas i de fall de är motiverade. Som antytts av
bl. a. BPA kan tillämpningen av markvillkoret och bedömningen av frågan om
förhandlingsenlreprenad är en lämplig upphandlingsform i vissa fall ha ett
slarki samband. Det ligger därför nära till hands atl ge kommunen uppgifien alt
pröva om avsteg från ell villkor om anbudsupphandling bör medges. En sådan
lösning ligger också i linje med den förstärkning av kommunernas slällning på
del bostadspolitiska området som jag förordar i andra sammanhang.

På grund av det anförda förordar jag att
byggkonkurrensulredningens förslag i denna del genomförs med den ändringen alt
uppgiften atl pröva frågorom undantag från villkoret om anbudsupphandling läggs
på det kommunala förmedlingsorganet. Gör statlig bostadsmyndighel en annan
bedömning om lämpligheten av förhandlingsentreprenad, bör dock denna, om särskilda
skäl föreligger, kunna föreskriva atl lån för ulgå. Den prövning som enligt
mitt förslag skall ankomma på förmedlingsorganet och ytterst på statlig
bostadsmyndighet bör gå ut på att, med beaktande av intresset att en belydande
del av marknaden förbehålls anbudsupphandling, medge förhand-

s. 433 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 433

lingsentreprenad
i de fäll där en sådan vid en allsidig bedömning kan antas vara minst lika
fördelaktig som en anbudsupphandling skulle ha varit i motsvarande fall. Jag
vill stryka under att en sådan prövning självfallet inte behöver utesluta att
byggherren efier förhandling upphandlar hos entreprenadföretag som han har
viss intressegemenskap med lorutsall att det saknas anledning anta annal än alt
upphandlingen är så fördelaktig som jag sagt nyss,

1 fråga om slyckebyggda småhus som skall bebos av
den som ansöker om bosladslån - i vilka fall endast ett lånebeslul meddelas -är
förhållandena så speciella alt något särskilt krav på upphandlingsform över
huvud taget inte bör ställas upp, I likhet med utredningen, som på denna punkt
har fåll stöd av huvudparten av de remissinstanser som yttrat sig, förordar jag
därför all statligt bostadslån för sådana projekt skall utgå utan särskild prövning
av upphandlingsformen. Jag erinrarom all mina förslag rörande markvillkorel
innebär atl statligt bosladslån inle utgår för slyckebyggl småhus som skall
bebos av den som ansöker om bostadslånet, om denne förvärvat marken av
byggintressent.

Byggkonkurrensutredningens förslag innebär inte att
särskilda regler skall ställas upp för byggherrens anbudsprövning. Utredningen
förutsätter atl, utan särskild föreskrift, vad som gäller för offentlig
upphandling om affärsmässighet och objektiv prövning skall lillämpas också vid
nu ifrågavarande upphandling. Jag delar uiredningens uppfattning mot vilken
inte har riktals några avgörande invändningar under remissbehandlingen. En
annan sak är alt det bör finnas vissa möjligheter att hindra att bostadslån
ulgår när del anbud byggherren har vall är påtagligt sämre än andra anbud.
Utredningen har föreslagit en sådan möjlighet. Jag återkommer strax lill denna
fråga.

I vissa andra avseenden föreslår emellertid
byggkonkurrensuiredningen alt upphandlingsförfarandet skall regleras.
Innebörden av förslaget torde vara all statligt bostadslån inte skall utgå, om
reglerna frångås.

Till en början skall enligt förslaget gälla atl
byggherren, samtidigt som del skall slå honom fritt att begränsa
anbudsinfordran lill vissa entreprenörer, skall vara skyldig all till lämpligt
informalionsorgan lämna upplysningar om tävlingen saml medge all
entreprenadföretag som står utanför den inbjudna kretsen och som önskar lämna
anbud skall beredas möjlighet härtill. Vidare skall enligt förslaget vissa krav
ställas på byggherre som delupphandlar malerial eller som lämnar sådana
anvisningar för materialval utöver standard- och funktionskrav. 1 sådana fall
skall byggherre sålunda vara skyldig att erbjuda entreprenörerna möjlighet att
vid sidan av huvudanbudet lämna elt sidoanbud som omfatlar leverans av
likvärdigt material. Han skall också vara skyldig atl motivera sitt val, om han
inle väljer det allernaliv som har det lägsia priset. För att slärka
förtroendet för opartiskhet i upphandlingen föreslås gälla alt den som är
bunden till något av de anbuds-

28
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 434 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 434

givande
företagen genom förtroendeuppdrag eller anställning eller genom ägareintresse
som inte är obetydligt inle för delta i byggherrens prövning av anbud.
Slutligen föreslås skyldighet för byggherren atl schematiskt redovisa inkomna
anbud samt att redovisa de upphandlingsbeslut som fattats. En genomgående
sirävan vid utarbetandet av förslagen har för utredningens del varil alt
anpassa dessa till vad som gäller för offentlig upphandling.

Byggkonkurrensutredningens förslag lill reglering
av anbudsförfarandet har i sina huvuddrag vunnit en bred anslutning hos
remissinstanserna. 1 viss utsträckning avser förslagen förhållanden som, enligt
vad som påvisats redan av ulredningen eller vid remissbehandlingen, behöver
utredas ytterligare. Del gäller bl. a. frågan om lämpligt organ för
information om anbudstävlingar. Till stor del rör förslagen vidare frågor som
del ankommer på Kungl. Maj:t alt avgöra utan riksdagens hörande. Jag vill
emellertid i delta sammanhang anföra följande.

Etl
grundläggande syfte med mina redan redovisade förslag rörande upphandlingen är
alt få lill slånd en öppenhet i förfarandei som skall vara ägnad alt stimulera
tävlingsmomenlet i upphandlingen och molverka osunda konkurrensbegränsningar
saml att tjäna lill upplysning i fråga om skälig kostnadsnivå på marknaden.
Byggkonkurrensutredningens förslag till närmare reglering av
upphandlingsförfarandet ligger i linje härmed och jag anser atl det i huvudsak
bör läggas lill grund vid övervägandena rörande komplettering av bostadslåneförfaltningarna.
Med anledning av viss remisskritik vill jag emellerlid framhålla alt jag i
likhet med byggkonkurrensuiredningen inte syftar till att göra någon
inskränkning i byggherrens principiella frihet atl välja entreprenör. Jag
bortser då från vad som följer av den befogenhet för kommunen att avstyrka
bostadslån för projekt som har tillkommit utan utnyttjande av marknadens
konkurrensförutsättningar som jag senare skall förorda. Byggherren skall vid
sitt val självfallet inte vara bunden vid den som lämnar det lägsia och därmed
till synes mest fördelaktiga anbudet. Hans prövning måsle i stället vara
affärsmässig och på ett allsidigt sätt omfatta alla faktorer som påverkar
slutprodukten både kostnads-, kvalitets- och miljömässigt. Jag vill särskilt
erinra om faktorer som måste antas också på sikl påverka
förvaltningskostnaderna. I linje härmed ligger atl byggherren skall ha frihet
atl genom inbjudan begränsa kretsen av anbudsgivare eller atl ge föreskrifter
om materialval, låt vara att det rimligtvis bör krävas alt han redovisar anbud
som kommit in från entreprenörer utanför den inbjudna kretsen eller som den
anbudsgivande entreprenören lämnar i slrid med föreskrifter om materialval.
Däremot har remissbehandlingen övertygat mig om atl del skulle innebära ett
tyngande av förfarandei ulan motsvarande vinst all ställa upp ell generellt
krav på att byggherren särskilt motiverar sitt val av anbud i de fall detla
inle är det lägsia. Också särskilda jävsregler knutna till låneförfallningarna
skulle enligt min mening vara onödigt tyngande och dessutom svårkontrollerbara.

s. 435 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 435

Jag
delar annars byggkonkurrensutredningens synpunkler på jävsfrägan men vill
alltså för egen del förorda att särskilda åtgärder inte vidtas nu men att
förhållandena fortlöpande uppmärksammas på ett sådant sätt atl eventuellt
erforderliga initiativ kan tas senare.

Jag vill stryka under alt vad jag nu har förordat
om skyldighet för byggherre att redovisa avgivna anbud inte är avsett att
läggas till grund för en omständlig och betungande kontrollverksamhet hos
lånemyndighelerna. Som framgår av vad jag anför i det följande rörande
lånemyndighelernas prövning blir del över huvud taget aktuellt med en närmare
granskning först om del av byggherren antagna anbudet förefaller påtagligt
sämre i fråga om totalkostnaden och kvaliteten än annat eller andra anbud. Inte
heller i ett sådant fall bör del bli fråga om någon detaljgranskning. Avsikten
med mina forslag är alltså inte alt få till slånd en sådan granskning utan att
redan genom kravel på öppenhei främja affärsmässighet och objektivitet vid
byggherrarnas anbudsprövning.

Den
nu förordade ordningen bör träda i kraft den 1 juli 1975.

10.6.4
Lånemyndigheternas prövning av nybyggnadsobjekt

Statliga bostadslän beviljas efier en prövning av
låneobjekten med avseende på såväl kvalitet som koslnader. Lånemyndigheterna
skall pröva både produktionskostnaderna och de beräknade hyrorna. Projekten
prövas sålunda i kostnadshänseende med avseende både på produktionskostnadens
skälighet och på förtuslrisk vid förvaltningen. I vissa fall prövas även markprisets
skälighet. Lånemyndigheten skall avslå ansökan om bosladslån, om den beräknade
kostnaden väsentligt överstiger pantvärdet. Ansökan skall också avslås, om de
hyror eller årsavgifter som behövs för atl läcka de åriiga kostnaderna för
fastigheterna beräknas bli så höga all pålaglig risk föreligger för föriusi.

Byggkonkurrensuiredningen anser all grunderna för
produklionskosl-nadsprövningen bör ändras så all bosladslångivningen i högre
grad än nu kan tjäna som elt medel all pressa produktionskoslnaderna. Det är en
förutsättning för atl de konkurrensfrämjande ålgärder som utredningen har
föreslagil skall fö avsedd effekt.

Enligl gällande ordning sker en prövning av ansökan
om statligt bosladslån i två etapper, nämligen pä grundval av dels preliminärt,
dels slutligt uppgivna koslnader. Lånemyndighelernas beslut på grundval av de
preliminärt uppgivna kostnaderna möjliggör igångsättning av bygget medan beslut
på grundval av de slutligt uppgivna kostnaderna är avgörande för om bostadslån
skall ulgå och för dess sloriek. I fråga om gruppbyggen av småhus och s. k.
byggmäslarebildade bosladsrällsföreningar gäller alt lån inte beviljas
slutligt, om den slutligt uppgivna kostnaden blir högre än den preliminärt
uppgivna med de tillägg som länsbosiadsnämnden kan godta med hänsyn

s. 436 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 436

till
prisökningar under byggnadstiden och liknande omständigheter. Förändra byggen
kan en motsvarande regel lillämpas om särskilda skäl föreligger, vilket dock
skett bara i få undantagsfall. Det innebär alt del beträffande dessa andra
byggen i allmänhel är möjligt att - utan annan begränsning än
skälighetsbedömningen av produktionskostnaden innebär- lägga etl högre belopp
än det preliminärt uppgivna till grund för den slutliga prövningen i
låneärendet.

Byggkonkurrensuiredningen anser att nuvarande
låneregler ger alllför slora möjligheter lill förändringar av projeki mellan
den preliminära och slutliga ansökan. Det har minskat byggherrarnas benägenhet
alt lämna fullständiga och noggranna kostnadsredovisningar i den preliminära
ansökan. 1 det nyss angivna syftet att pressa produktionskoslnaderna bör enligt
ulredningen övervägas vilka förändringar som bör godtas mellan preliminär och
slutlig låneprövning och vilka krav som bör ställas på precision i de
preliminära låneansökningarna. Utredningen föreslår i enlighet härmed all den
nyssnämnda, för gruppbyggda småhus gällande låneregeln blir generellt tillämplig.
Vidare föreslås all låneobjekten vid den preliminära prövningen så långl
möjligt skall vara definitivt angivna i fråga om kostnader och utformning i de
avseenden som påverkar bedömningen av objekten. För alt egenregibyggda projekt
vid den preliminära koslnadsprövningen skall kunna jämföras med
entreprenadupphandlade bör enligl utredningen egenregibygga-rens
kostnadsuppgifter ha karaklär av utfästelse att bygga lill den kostnad som
angetts i den preliminära låneansökan. Skillnaden mellan preliminärt och
slutligt uppgivna koslnader bör bedömas på samma sätt som vid enlreprenadupphandling.
Som ell medel alt genomföra den nu föreslagna ordningen och dessutom få lill
slånd en bättre kostnadsredovisning i storl av byggandet föreslår utredningen
ett delvis nytt syslem för kostnadsredovisning och för handläggningen av
låneärenden.

Byggkonkurrensuiredningen framhåller vidare att
kommunerna bör få etl ökat ansvar för vilka objekt som skall komma lill stånd
med slöd av statliga bostadslån. 1 sådant syfte föreslår utredningen att
bostadslån inle skall beviljas med mindre kommunen tillstyrkt ansökan om lån
med avseende på produktionskostnaden. Om kommunen finner att det anbud som byggherren
har vall är påtagligt sämre än andra anbud, kan detla enligl utredningens
mening vara en anledning för kommunen alt inte tillstyrka ansökan om
bostadslån. Länsbostadsnämnden bör kunna frångå kommunernas bedömning, om det
föreligger vägande skäl för det. Med det föreslagna avser ulredningen inte all
kommunerna skall kunna föreskriva all vissl anbud skall antas av byggherren.

En betydande del av remissinstanserna delar
byggkonkurrensutredningens uppfattning all ökad vikt bör läggas vid
kostnadsprövningen. De invändningar som riktas mot uppläggningen av
uiredningens förslag är främst att man menar att utredningen överskattat
möjligheterna alt nå resultat

s. 437 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 437

på
den anvisade vägen och att administrativa svårigheter kan befaras om förslagen
genomförs. Förslaget lill nytt redovisningssystem och ny handläggningsordning
för låneärendena har mött stark krilik vid remissbehandlingen.

För min del anser jag det angeläget all överväga
alla möjligheter all göra prövningen i bostadslåneärendena till etl bättre
instrument för kostnadskontroll. Mycket talar för alt man utnyttjar den
situation som uppstår, om mina förslag rörande markvillkoret och
upphandlingsförfarandei genomförs, till alt förskjuta tyngdpunkten i
kostnadskontrollen från en bedömning av skäligheten av produktionskostnaden som
sådan till en prövning av om marknadens konkurrensförutsättningar utnyttjas
lill fullo vid upphandling av projektet. Ställning till om en sådan
förskjutning bör komma till slånd bör dock tas först .sedan erfarenhet vunnits
av den nya situationen.

En angelägen åtgärd redan nu anser jag emellerlid
vara dels all knyta prövningen i låneärendena fastare till kostnadsuppgifter
som presenteras av byggherren i det inledande skedet, dels atl införa en
möjlighet atl vägra bosladslån i vissa fall när marknadens
konkurrensförutsättningar inte uinyltjals till fullo.

Byggkonkurrensutredningens förslag till metoder att
nå det förstnämnda syftet finner jag med hänsyn lill remisskritiken inte böra
omedelbart läggas lill grund för ålgärder. Jag avser all begära bemyndigande
all låta bosladsstyrelsen se över förslaget i denna del och utarbeta förslag
som innebär att ordningen för prövning av bostadslån i allmänhet så långt
möjligt närmas lill den ordning som gäller för bl. a. gruppbyggda småhus.

Vad så gäller möjligheten atl i vissa fall vägra
bosladslån när marknadens konkurrensförutsättningar inle till fullo utnyttjats
finner jag det naturiigt och hell i linje med en rad andra förslag till
förstärkning av kommunernas bostadspolitiska ställning som jag för fram alt
prövningen i första hand läggs på kommunerna. Prövningen bör självfallet inle
gå ut på atl lyfta av byggherren befogenheter och ansvar i fråga om val av
entreprenör. Den bör däremot syfta lill all motverka alt byggherrarna lill följd
av intressegemenskap elier av annat skäl gynnar viss entreprenör till förfång
för bosladskonsumenterna. Mol en sådan prövning har några invändningar i och
för sig inte rests under remissbehandlingen. Någon risk för större oenheilighel
vid lillämpningen - farhågor härom har förts fram under remissbehandlingen -
bör inle föreligga om, som ulredningen föreslagil, statlig bostadsmyndighel för
frångå kommunernas bedömning när vägande skäl föreligger.

Jag förordar alltså atl kommunen - företrädd av
förmedlingsorganet -får en möjlighet all i fall som nu har berörts hindra all
statliga bosladslån ulgår. Denna möjlighet bör utformas på följande sätt.

Förefaller enligt det J(ommuna!a
förmedlingsorganets mening del anbud byggherren valt att vara påtagligt sämre i
fråga om totalkostnaden eller

s. 438 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 438

kvaliteten
än annal eller andra anbud, bör en närmare granskning göras av
anbudshandlingarna. Visar del sig därvid all valet av anbud innebär ell otillböriigt
gynnande av entreprenören, bör låneansökan avstyrkas. Bostadslån skall därvid
inte kunna utgå, såvida inte statlig bostadsmyndighel finner särskilda skäl
föreligga fördet. Har bosladslån tillstyrkts, bör nämnda myndighet, på ansökan
av entreprenör vars anbud förkastals eller - om det finns skäl till det
-självmant överpröva den kommunala bedömningen. Finnes därvid byggherrens val
av entreprenör innebära ell otillböriigt gynnande av denne, bör bostadslån
inte utgå. Vid den prövning som sålunda skall ske kan det finnas anledning atl
utöver anbudssumman granska sådana särskilda anbudsvillkor - t. ex. s. k.
reservaiioner - som kan påverka slutkostnaden.

Kommunens ställningstagande i de nu berörda fallen
bör dock inte frångås annal än då del klart framgår all ansökan inle bort
tillstyrkas. Della bör, liksom när det gäller överprövningen av de kommunala
bedömningarna i fråga om egenregibygge och förhandlingsentreprenad, komma till
uttryck genom att som förutsättning föratt den statliga myndighelen frångår kommunens
bedömning anges atl särskilda skäl föreligger. Liksom när det gäller statlig
överprövning av kommunall ställningstagande i fråga om egenregibygge eller
förhandlingsentreprenad skall godkännas, vill jag inte nu ta slutlig ställning
till om prövningen skall ankomma på länsbostadsnämnden eller om den skall ske
på annan nivå inom den statliga bostadsadministrationen.

Vad jag har förordat nu om lånemyndighelernas
prövning av antaget anbud bör börja lillämpas den 1 juli 1975. Prövningen skall
inle omfatta småhus som skall bebos av lånesökanden.

10.6.5
De allmännyttiga bostadsföretagen

Alltsedan 1940-lalel har i enlighet med den då
fastlagda bostadspolitiken de självkostnadsbestämda bostadsföretagen, dvs. de
kommunägda eller allmännyttiga företagen och de kooperaliva förelagen, spelat
en viktig roll som bostadsbyggare och bosladsförvallare, en roll som efter hand
kommit att bli allt mer betydelsefull. Särskill inom flerfamiljshusbyggandet
har dessa kommit att inta en ledande slällning.

Vid den statliga bosladslångivningen gäller
särskilda regler för allmän-nyUiga bostadsförelag. För alt dessa regler skall
vara lillämpliga på visst företag skall detla i särskild ordning ha godkänts
som allmännyttigt. För godkännande gäller vissa villkor i fråga om bl. a.
ägarförhållanden och styrelsens sammansättning.

I byggkonkurrensulredningens uppgifter har ingått
atl mol bakgrund av utvecklingen av kommunernas ställning på del
bosladspoliliska området och av strukturförändringarna inom byggförelagsamhelen
pröva om gällande villkor för godkännande av allmännyttiga bostadsföretag är
ändamålsenliga.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 439

Som villkor för godkännande som allmännyttigt
bostadsförelag gäller f n. bl. a. att kommunen skall utse mer än halva antalet
ledamöter i företagets styrelse och att övriga styrelseledamöter skall utses av
personer eller förelag som är frislående i förhållande lill egentliga
byggnadsföretagariniressen. Något hinder mot all annan i styrelsen företrädd
intressent än kommunen tillskjuter grundkapital till förelaget föreligger inte.
Däremol får utomstående inte ha lillskjutit grundkapital, om företaget skall
godkännas som allmännyttigt.

Såsom företag vilket är frislående till egentliga
byggnadsföretagariniressen anses förening ansluten till HSB eller sådant
enskilt förelag - t. ex. större induslri - som inte företräder vinstintresse i
vad avser byggande av bostäder. Före den 1 juli 1970 ansågs även förening
ansluten till Svenska riksbyggen som företag fristående från egentliga
byggnadsföretagariniressen.

Utredningen har redovisat de allmännyttiga
företagens fördelning på helkommunala och icke helkommunala förelag, dvs. av
kommunen helägda förelag eller förelag med uteslutande av kommunen tillsatta
styrelseledamöter resp. andra företag. Det har därvid framgåtl all tre
fjärdedelar av de aktiva allmännyttiga bostadsföretagen är helkommunala. I den
återstående fjärdedelen av förelagen utser kommunen flertalet
styrelseledamöter, medan en siyrelseminoritet utses av annan än kommunen. 1 de
flesta av dessa icke helkommunala företag är det de rikskooperaliva
bostadsföretagen HSB och Svenska riksbyggen som utser styrelseledamöter. För 5
96 av de allmännyttiga företagen utses styrelseledamölerav andra,vanligen
lokala industriföretag, men också i enstaka fall av ideella sammanslutningar
eller stiftelser.

De icke helkommunala allmännyltiga bostadsföretagen
har elt bostadsbestånd som omfattar sammanlagt ca 80 000 lägenheier, vilkel
molsvarar 15 96 av lägenheterna hos allmännyttiga företag. Företag med
HSB-representation har omkring 29 000 lägenheter, företag med
Riksbyggen-representation omkring 31 000 lägenheter och andra icke
helkommunala företag omkring 20000 lägenheter.

Byggkonkurrensuiredningen har funnit del riktigt
och väsentligt alt kommunerna har det hela och fulla ansvaret för verksamhelen
i de allmännyltiga bostadsföretagen. Med hänsyn till den ställning kommunerna
numera har inom bostadspolitiken finns del enligt utredningens mening inle
längre något egentligt behov av att organisationer och förelag går in som
delägare eller utser styrelserepresentanter i allmännyttiga bostadsföretag.
Eftersom dessa förelag är alt betrakta som en del av kommunens verkslällande
organisation, bör ledamöterna i deras styrelser utses efter samma värderingar
och regler som tillämpas vid val av ledamöter i kommunala nämnder och
styrelser.

Ett ytterligare argument för alt de allmännyttiga
bostadsföretagen bör vara helkommunala är enligt utredningen att en sådan
ordning skulle bidra lill atl stärka föriroendet för dem som upphandlande
förelag. Trots all del

s. 440 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 440

inle
påvisats all förekomsten av minorilelsrepresenlation i vissa allmännyttiga
företag inneburit en konkurrensbegränsning kan vissa subjektiva föreställningar
om sådana förhållanden vara ägnade atl minska konkurrensviljan.

Utredningen har även lagit under övervägande de
fördelar som ett bibehållande av nuvarande regler för godkännande av
allmännyttiga förelag innebär. För ett bibehållande av nuvarande regler skulle
tala att ett relativt stort antal icke helkommunala företag är verksamma i dag.
Utredningen anser alt oförändrade regler om styrelsesammansättning och
ägarförhållanden också skulle kunna motiveras av de betydelsefulla insatser
inom bostadssektorn som särskilt de rikskooperaliva företagen gjort. Svenska
riksbyggen och HSB har också i många fall lagit initiativ till bildande av allmännyttiga
bostadsföretag och även på annat sätt verkat som pådrivande när det gällt att
få till stånd kommunala insatser inom bostadsförsörjningens område. Utredningen
anser vidare att elt företag med minoriteisrepresentanter i styrelsen i viss
mån kan betraktas som ett konkurrensinslag inom den allmännyttiga sektorn.

Enligt utredningens mening finns del sålunda både
ekonomiska och ideella skäl för HSB:s och Svenska riksbyggens engagemang i
allmännyttiga företag. Del är enligl utredningen angeläget alt slå vakt om de
möjligheter till rationellt byggande och effektiv förvaltning som ges genom
samarbete mellan de allmännyttiga företagen samt HSB och Svenska riksbyggen,
Ulredningen anser emellertid att det bör vara möjligt att upprätthålla della
samarbete även om de allmännyttiga företagen görs helkommunala.

Vid en sammanvägning av dessa synpunkter har
byggkonkurrensuiredningen funnit skäl föreslå atl reglerna för godkännande av
bostadsföretag som allmännyltiga ändras så alt endasl helkommunala
bostadsföretag godkänns som allmännyttiga. Utredningen föreslår att ändringen
träder i krafi efter en övergångslid av fem år.

Uiredningens förslag har hos remissinstanserna fått
etl blandat mottagande. Till de remissinstansersom uttalat sig positivt för
utredningens förslag hör bl. a. bosladsstyrelsen, fiertalet länsbosladsnämnder.
Svenska kommunförbundel och landstingsförbundei. De tvä sistnämnda
remissinstanserna anser att de skäl som ursprungligen motiverade bildande av
icke helkommunala bostadsföretag i dag inte längre är giltiga. De anser därför
alt inga nya icke helkommunala allmännyttiga bostadsföretag bör bildas.
Förbunden anser däremot all kommunerna själva bör avgöra om skäl föreligger för
all ombilda befintliga icke helkommunala allmännyttiga bostadsföretag lill
helkommunala.

Flera remissinslanser anser all ulredningen inte
tagit tillräcklig hänsyn till de värdefulla insatser förde allmännyttiga
bostadsföretagen som främst bosiadskooperationen gjort och avvisar helt
utredningens förslag. Dessa remissinslanser, lill vilka hör sådana med
bostadskooperaliv anknytning, anser

s. 441 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 441

att
kommunerna själva bör avgöra utifrån varje kommuns utgångspunkt om de vill
arbeta med helkommunala bostadsföretag eller med företag som har
minoriletsdelägare.

Som jag ser det finns det visseriigen fog för
byggkonkurrensutredningens ståndpunkt atl kommunerna, med den slällning som de
i dag intar inom bostadspolitiken, ensamma bör äga de allmännyttiga
bostadsföretagen och ulse deras styrelser saml alt del värdefulla samarbete som
i dag sker mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och bosiadskooperationen
utan olägenhet bör kunna fortsätta i andra former än att kooperationen är
delägare eller utser styrelseledamöter i förelagen. Jag vill i delta sammanhang
också erinra om all del med en sådan ordning givetvis står kommunerna friii att
till styrelseledamöter utse personer med erfarenhet från eller förankring i bostadskooperationen
ellerannan ideell verksamhet lika väl som det för övrigt står kommunen fritt
atl utse företrädare för de anställda eller hyresgästerna lill
styrelseledamöter. Samtidigt måste emellerlid beaktas alt, som ulredningen
likaledes framhållit, förelag med minoriteisrepresentanter i styrelsen i viss
mån kan betraktas som ell konkurrensinslag inom den allmännyltiga sektorn.

Med hänsyn härtill finner jag den bäsl avvägda
lösningen av den nu behandlade frågan vara att principen om hefkommunala
företag får slå igenom för framtiden men atl nuvarande regier får gälla
oförändrade för redan bildade företag. Jag förordar alltså att det för
godkännande av allmännyttiga företag i framliden skall gälla som villkor att
kommunen lillskjutit hela grundkapitalet och utsett hela styrelsen.

Den ordning som jag sålunda förordar bör träda i
krafi den I januari 1975.

s. 442 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 442

10.7
Ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

10,7.1
Hyresgäsiernas inflytande vid sanering av bostadshus m. m. 10.7.1.1 Allmänna
synpunkter

1 samband med att jag i det föregående anförl vissa
allmänna synpunkter på bostadspolitikens mål och medel har jag pekat på några
utvecklingslinjer i riktning mot ett ökat inflytande för medborgarna på deras
egna förhällanden inom bl. a. arbetslivet och undervisningen och när del gäller
handeln med varor och tjänster. Jag har också slagit fast att det är
otilHredsställande att de stora grupperna av hyresgäster praktiskl taget helt
saknar en motsvarighet lill del inflytande över utformningen av deras bosläder
och dessas omgivning som tillkommer småhusägare och bostadsrättshavare.

Det finns inte något avgörande skäl för att
bestämmanderätten över bostadsförhållandena vid hyresrätt, på det sätt som nu
är fallet, är förbehållen dem som äger bostadsfaslighelerna. Att äganderätt
inte kan tillåtas utgöra något hinder mot demokratisering är en insiki som nu
måsle få slå igenom på bostadsområdet på samma sätt som redan skett inom fiera
andra områden av samhällslivet.

Att hyresgäster till skillnad från småhusägare och
bostadsrättshavare saknar rält atl påverka förvaltningen av det hus som de bor
i är inte bara otillfredsställande i och för sig. Det innebär också en svaghet
i deras besiltningsskydd. Om exempelvis en ombyggnad medför hyreshöjning eller
andra konsekvenser som en hyresgäst inte vill eller kan godta, tvingas han atl
skaffa en annan bostad. Detsamma kan inträffa om hyresvärden upplåter
fastigheten för ändamål som ofördelaktigt påverkar boendemiljön. Alt hyresgästerna
inte har någon bestämmanderätt över sina bostadsförhållanden medför vidare att
deras kännedom om föreliggande behov och brister i fråga om dessa förhållanden
inle på bästa sätt kan utnyttjas till förbättring av bostadsmiljön eller till
en ändamålsenlig fastighetsförvaltning.

Avsaknaden av bestämmanderätt har upplevts som en
orättvisa av hyresgästerna. Från hyresgästernas organisationer har krav rests
på ökal infiytande på bostadsmiljön. Vissa av kraven har sammanfattats i det
förut nämnda betänkandet av den boinflytandeuiredning som tillsatts inom Hyresgästernas
riksförbund. En sammanfattning av beiänkandei i de delar det rör
inflytandefrågor har lämnats i avsnittel 8,1,3,

De allmännyttiga bostadsföretagen har genom sin
centralorganisation SABO visat ett posiiivt intresse för hyresgästernas
bestämmanderätt. Överenskommelse om förhandlingsordningar har träffats mellan
hyresgästföreningar och bostadsförelag på initiativ av Hyresgäsiernas
riksförbund och SABO, De innebär alt förhandling kan begäras av endera parten
avseende frågor som rör inte endast hyran utan även boendeförhållandena i övrigt.
Om överenskommelse inte kan iräffas på del lokala planet, prövas ärendet

s. 443 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 443

av
den s. k. hyresmarknadskommitlén, som emellerlid endast har befogenhet att
lämna rekommendationer. SABO och hyresgästorganisationen arbelar f n. med
rutiner för hur hyresgästinflytandet skall kunna tillgodoses vid sanering.
Också från fastighetsägareförbundets sida har intresse visats i frågan.

Boendeutredningen har i betänkandet Solidarisk
bostadspolitik lagl fram principförslag om boendedemokrati, Boendeutredningen
fortsätter sill arbele i denna fråga. Även boinflyiandeuiredningen inom
hyresgäströrelsen fortsätter sitt arbete i denna fråga och syfiar bl. a. till
atl få till stånd viss försöksverksamhet på området.

I detta sammanhang villjag också erinra om det av
mig framlagda förslaget om bidrag till miljöförbättrande ålgärder (jfr.
avsnittet 10.3). Om medel på så sätt ställs lill förfogande ökar möjligheterna
för hyresgästerna att utöva infiytande på bl.a, utbyggnaden av boendeservice
och på utformning av tomtmarken.

Innan en mera fullständig lösning av frågan om
hyresgästernas bestämmanderätt kan övervägas, bör man enligt min mening
avvakta erfarenheterna av sådana former för infiytande som redan är under utveckling.
Vissa problem framstår emellertid som så angelägna att de bör tas upp redan nu.

Jag går nu över till all redogöra för mina
synpunkter och förslag i detta ämne, vilka har utformats efter samråd med
statsrådet Lidbom.

Jag vill då först ange några nödvändiga
utgångspunkter för sådana lösningar som nu kan och bör åstadkommas.

På samhällsbyggandels område har fastighetsägarens
inflytande inskränkts lill förmån för ell kollektivt inflytande utövat av
kommunen. Medel härför är framförallt del kommunala
planmonopolei,expropriationslagstifiningen och den kommunala förköpsrätten. Som
jag föreslår i annat sammanhang i denna proposition bör kommunens inflytande i
detla hänseende ytteriigare stärkas genom införande av markvillkorel.

En bestämmanderätt för de boende måste självfallet
utövas inom ramen för den politiska demokraiin. När del gäller att skapa en god
boendemiljö för alla och hindra uppkomsten av segregation mellan olika
bostadsområden måste del vara kommunerna som bär det yttersta ansvaret. Hänsyn
till hyresgästernas synpunkter måsle självfallet tas när planerna upprättas. De
har också möjligheter all utöva inflytande på planeringen i egenskap av
kommunmedlemmar. Men när planerna fastställts, måsle de vara bindande för
hyresgäsierna på samma sätt som för fastighetsägarna.

Hur hyresgäsiernas inflytande på den kommunala
planeringen skall kunna ökas får övervägas i samband med den vidare
behandlingen av bygglag-utredningens förslag. Reformer till förmån för ett ökat
hyresgästinflyiande över boendeförhållandena för ske inom de gränser som den
kommunala planeringen nu drar upp eller framdeles kan komma alt dra upp.

s. 444 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 444

En annan begränsning för nu ifrågavarande reformer
ligger i att fastighetsägarnas intresse av att få en rimlig avkastning på sitt
i fastigheten nedlagda kapital inle kan åsidosättas. Jag vill emellerlid
framhålla all denna begränsning i viss utsträckning är skenbar. Självfallet är
det nämligen ett gemensamt iniresse för fastighetsägare och hyresgäster atl
bosladsfasligheter förvaltas på bästa sätt. Som jag redan framhållit bör ett
ökat hyresgästinflytande kunna bidra till en bättre fastighetsförvallning.

När del nu gäller all ta ett första steg på vägen
mol en bestämmanderätt för hyresgästerna finns del anledning all skilja mellan
två delvis olika situationer. Den första silualionen är den då hyresvärden
vill företa ändringar i fastigheten, medan hyresgäsierna har elt intresse av
alt ändringarna inte kommer till stånd. Anledningen härtill är då i regel atl
hyresgästerna inte kan godta de hyreshöjningar som blir resultatet av de
åtgärder som hyresvärden vill genomföra. Denna situation är jämförelsevis lätt
all bedöma. Här bör redan nu kunna föreslås en reglering.

Den andra situationen är den då hyresgästerna vill
la initiativet att få till stånd ändringar eller förbättringar inom fasligheten
eller de enskilda lägenhelerna. Det är l. ex. önskvärt alt hyresgästerna skall
kunna ges elt infiytande på reparations- och underhållsfrågor. Detsamma gäller
omfattning och inriktning av service samt användning och utformning av
tomtmarken.

1 den mån del emellerlid är fråga om hyresgäsiernas
möjligheter att få till stånd omfattande förbättringsarbeten uppkommer en rad
problem som kräver mer ingående överväganden än som kan göras nu. Detta torde i
regel vara fallet när del är fråga om ålgärder inom fastigheten som sådan och
kan ibland vara fallet även när det gäller den enskilda lägenheten. Inte minst
vikligl är därvid frågan hur åtgärderna skall kunna finansieras. Hyresgästernas
bestämmanderätt när det gäller att ta initiativ lill nya åtgärder bör därför i
huvudsak behandlas först på elt senare stadium av lagslifl-ningsarbelel.

I detta sammanhang finns dock anledning att la upp
frågan om initiativrätt för hyresgäsierna enligl bosiadssaneringslagen
(1973:531; BSL) och anläggningslagen (1973:1149). Vidare bör lagsiifining
kunna genomföras redan nu när del gäller hyresgästernas ratt att vidta mindre
ändringar i fråga om den egna lägenheten och att förmå hyresvärden atl fullgöra
sin underhålls-och reparationsskyldighel.

En särskild fråga när del gäller atl utforma ett
hyresgäsiinfiytande är vem som skall utöva detta inflytande. Närdet gäller
huset sett som helhel och omgivningen måste bestämmanderätten tillkomma
hyresgäsierna som kollektiv. Uppgifien atl företräda hyresgäsierna som
kollekliv bör ankomma på den organiserade hyresgäströrelsen. När det gäller den
egna lägenheten bör självfallet bestämmanderätten om möjligt i första hand
tillkomma den enskilde hyresgästen själv. Härvid föreligger emelleriid del
problemet att den enskilde hyresgästen i vissa fall bor bara en kortare tid i
lägenheten.

s. 445 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 445

som
sedan skall användas av andra hyresgäster. Den enskilde hyresgästen kan i
sådana fäll ha elt intresse av att själv få låg hyra, medan han fäster mindre
avseende vid alt lägenheten bevaras i gott skick även för kommande hyresgäster,
Hyresgäslkollektivet i sin helhet har däremot elt starkt iniresse av atl bevara
och kanske också höja lägenhetsbeståndeis standard både i fråga om utrymme,
lägenhetsfördelning och utrustning. Bestämmanderätten måste därför utformas så
att även de senare intressena tillgodoses. Den framkomliga vägen atl nå elt
sådant resultat är atl också i delta fäll ge ett inflytande åt den organiserade
hyresgäströrelsen.

Den nuvarande hyreslagstiftningen har utformats med
utgångspunkt i att det på hyresmarknaden finns starka partsorganisalioner.
Förfarandei i hyrestvister bygger på tanken att tvisterna ofta är sådana att
uppgörelse kan nås, om parterna får tillfälle alt väga sina synpunkler och
argument mol varandra. Många tvister kan därför biläggas genom enskilda förhandlingar,
vid vilka organisationerna förutsätts spela en viktig roll. Frågor om ombyggnad
och andra ändringsarbeten, bortsett från plansynpunkter och byggnadstekniska
aspekter, förefaller vara väl ägnade att lösas genom förhandlingar och
överenskommelser under medverkan av parternas organisationer på samma säli som
nu gäller för hyressättningen på slora delar av hyresmarknaden.
Boendeinfiytandet börsåledes på hyresgästsidan få utövas av riksorganisation
av hyresgäster eller av förening som är ansluten lill sådan organisation och
inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. Del kan förutsättas atl
organisationerna skall kunna komma överens om vägledande normer för bedömningen
av typfall.

Självfallet skall hyresgästorganisationen därvid
agera i samråd med de i det enskilda fallet närmast berörda hyresgäsierna. Hur
detla samarbete skall organiseras bör emellerlid överiämnas ål hyresgäsierna
själva atl bestämma.

Som jag förut framhållit ulgör de reformer rörande
boendeinfiytandet som jag avser att föreslå det första steget mol ett mer
omfattande inflytande för hyresgästerna. Det är fråga om viktiga nyheter av
principiell nalur. Mol den bakgrunden flnner jag det naturiigt att den
föreslagna reformen får karaktären av en försöksverksamhet som för
vidareutvecklas när närmare erfarenheter vunnits av den. Behovet av reformer är
störst inom storstadsområdena där ombyggnads- och saneringsverksamheten är
särskilt livlig, . Jag föreslår därför alt den nya lagstifiningen lill en
början begränsas lill alt gälla kommunerna i Stockholms-, göteborgs- och
malmöområdena. Denna begränsning bör dock endast avse den del av den
föreslagna lagstifiningen som förutsätter atl hyresgästorganisation agerar. De
förslag som jag lägger fram i det följande rörande enskilda hyresgästers räll
all efter ombyggnad flytta tillbaka och att påverka lägenheternas underhåll m.
m. (avsnitten 10,7.1,3 och 10.7,1,4) bör däremot ges giltighet för hela landet.

De
vidgningar i skilda hänseenden av hyresgäsiernas inflytande som så-

s. 446 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 446

lunda
bör genomföras nu och som jag utvecklar närmare i del följande, bör alla komma
till stånd fr.o.m. den 1 januari 1975.

10,7.1.2.
Hyresgästernas inflytande vid ombyggnad av bostadshus m.m.

Hyreslagstiftningen ger inte de boende möjlighet
all förhindra ett ombyggnadsförelag eller annat ändringsarbete i fastigheten
som från deras synpunkt inle är önskvärt. Det skydd hyreslagen erbjuder de
boende avser i ombyggnadsfallen i första hand alt hyresgästen inte skall
ställas utan bostad. Genom besitlningsskyddsreglerna och den möjlighet som
lagen öppnar atl medge anstånd med avflyttningen kan man lill en del mildra
verkningarna för den enskilde hyresgästen av ombyggnadsföretaget. Någon
prövning av det tillämnade förelagets ändamålsenlighet och lämplighet sker inte
i en besitlningsskyddslvist. Vid tillkomsten av de nuvarande
besittningsskydds-bestämmelserna ansågs att en sådan prövning borde ankomma på
andra samhällsorgan än de då inrättade statliga hyresnämnderna (prop. 1968:91
Bih. A s. 92). Samtidigt betonades vikten av atl den från samhällssynpunkt
synneriigen angelägna sanerings- och ombyggnadsverksamhelen inte hämmades av
de hyresrätisliga bestämmelserna.

Självfallet gäller forifarande att det är
utomordentligt angeläget att behövliga sanerings- och ombyggnadsåtgärder kan
vidtas så att äldre fastigheter och bostadsområden repareras i den utsträckning
som är nödvändigt samt ges den standard som i dagens samhälle anses önskvärd.

Jag har redan framhållit att ett
hyresgästinflyiande när del gäller ombyggnad och andra ändringsarbeten inte
bör rubba eller begränsa kommunernas befogenhet alt med stöd av
byggnadslagstifiningen reglera tillkomsten och vidareutvecklingen av
bebyggelsen inom kommunen. Lika litet bör elt sådant inflytande rubba kommunens
ansvar och befogenheter för saneringsverksamheien enligl
bosladssaneringslagstiflningen.

Genom införandet av BSL slogs fast alt kommunerna
har ansvaret för atl fastighetsägarna genomför en upprustning av det befintliga
lägenhetsbeståndet lill viss standard. Det är närmast en självklarhet att
hyresgästkollektivet inte skall kunna hindra en fastighetsägare från att
företa en sådan ombyggnad som innebär all lägenhetsbeslåndel rustas upp till
den nivå som av samhället vid varje tid betecknas som lägsta godtagbara
standard. Hyresgästernas intressen i fråga om sådan sanering som överensstämmer
med BSL bör tillgodoses inom den kommunala planeringen av bostadssaneringen.

När däremot fastighelsägaren vill gå längre än som
krävs för all uppnå lägsta godtagbara standard bör hyresgästerna ges etl
bestämmande infiytande. I detta fall står hyresvärdens intresse av att få
bästa ekonomiska avkastning av sin faslighet mot hyresgäsiernas iniresse av alt
hyrorna hålls nere. I vissa fall kan en hyreshöjning medföra att hyresgästen
tvingas fiytta

s. 447 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 447

från
sin invanda miljö. Hyresgästerna bör därför ha möjlighet alt säga nej till
ombyggnadsarbeten som inte behövs för att nå lägsta godtagbara standard.

Angelägenheten
av att hyresgästerna ges ökade möjligheter atl öva inflytande är inle
begränsat till ombyggnadsfallen. Också andra ändringsarbeten bör hyresgästerna
kunna påverka. Det är visseriigen givet att hyresvärden inte bör kunna hindras
från atl låta utföra målning, tapetsering och andra sedvanliga
underhållsarbeten som det dessutom åligger honom atl utföra i bostadsdelen.
Lika självklart är att han måste fö ulföra erforderliga reparationsarbeten i
fastigheten. Därutöver kan emellertid åtskilliga ålgärder vidtas som utan att
det är fråga om ombyggnad medför en höjning av lägenheternas standard och
därmed dess bruksvärde, vilket i sin lur kan leda till hyreshöjningar. Även om
del på sikt för anses vara ett allmänt hyresgäslinlresse att en fortlöpande
upprustning sker inom det befintliga lägenhetsbeståndet, bör hyresgästerna ges
inflytande också i sådana frågor. Eftersom fiertalet av de åtgärder som det här
är fråga om inle torde kunna leda lill mera avsevärda hyreshöjningar vid
bruksvärderingen, bör dock detta inflytande begränsas till en möjlighet att
hindra åtgärdersom uppenbariigen inle är påkallade av boendehänsyn.

Spörsmålet
om formerna för etl boendeinflytande i frågorom ombyggnad och andra
ändringsarbeten rör till väsentlig del formerna för information och
kommunikation (jfr prop. 1973:21 s. 78), Kan fastighetsägarna och hyresgästerna
etablera goda kontakter och i samförstånd försöka finna lämpliga lösningar,
torde åtskilligt vara vunnet. Det är en viktig uppgift för
parts-organisationerna på hyresmarknaden alt finna lämpliga former för samråd
och information. Av vad organisationerna har anfört i sina yttranden över
betänkandet Solidarisk bostadspolitik framgår att de själva är inställda på att
finna en lösning av frågan. Men man kan inte stanna med delta. En
förhandlingsordning, hur bra den än är, innebär på grund av nuvarande
lagstiftning bara alt hyresgästerna kan med sina argument försöka påverka
fastighetsägaren/hyresvärden. För all hyresgästerna skall få etl reellt infiytande
behövs lagregler som effektivt hindrar fastighetsägaren att företa vissa
ombyggnadsåtgärder som en opinion bland hyresgästerna motsätter sig. Jag
övergår nu till att behandla frågan om utformningen av sådana regler.

Vad först angår sådana ändringsarbeten som inte
förutsätter byggnadslov, ligger del närmast till hands att välja en ordning som
innebärati hyresnämnd för på ansökan meddela förbud för hyresvärden att vidta
den planerade åtgärden, om den inle behövs för att lägenhet skall uppnå lägsta
godtagbara standard. Som har anförts i det föregående bör förbud kunna meddelas
bara när de tillämnade åtgärderna uppenbariigen inte är påkallade av boendehänsyn.
Sådant förbud bör kunna förenas med vite. Har nämnden förelagt vite, bör den
självmant kunna ta upp fråga om utdömande av vitet.

s. 448 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 448

I fall när byggnadslov krävs, främst
ombyggnadsfallen, bör en i princip motsvarande ordning gälla. Den bör
emellerlid utformas något annoriunda för att undvika olägenheier av den dubbla
prövning som blir nödvändig. Huvudregeln bör vara, atl fastighetsägaren inle
för vidta annan byggnads-lovskrävande åtgärd än som behövs för att lägenhet
skall uppnå lägsia godtagbara standard i den mån hyresgästerna motsätter sig
det. Som exempel på åtgärd som bör kunna hindras kan nämnas en omfördelning av
bostadsytan på olika lägenheier. Motsätter sig hyresgäsierna den planerade
åtgärden, bör emellertid fastighetsägaren kunna få frågan prövad av ett
opartiskt organ. Prövningen bör lämpligen ankomma på hyresnämnden och, efter besvär
över nämndens beslut, av den i prop. 1974:151 föreslagna bostadsdomsiolen.
Godkänner prövningsorganet alt åtgärden får vidtas, bör den omständigheten att
hyresgästerna har motsatt sig företaget inte hindra det. Byggnadslov för
ombyggnadsföretaget bör däremot inte kunna ges, om hyresgästerna motsätter sig
ombyggnaden och hyresnämnden inte har godkänt den. Frågan huruvida det
föreligger hinder av det slag som har angetts mot bifall lill ansökan om
byggnadslov eller ej bör ha klarals ut, innan ansökan om byggnadslov görs.
Till ansökan bör fastighetens ägare således foga antingen bevis all
hyresgästorganisationen inle motsätter sig företaget eller, i förekommande
fall, beslut av hyresnämnd eller bostadsdomsiolen om medgivande till åtgärden.

Godkännande
bör som nyss antyddes alltid lämnas när ombyggnaden endasl innebär all
bostadslägenheterna ges lägsia godtagbara standard. Godkännande bör i övrigl
kunna lämnas i andra fall dock endasl om särskilda skäl föreligger. Särskilt
skäl kan vara att fastighetsägaren önskar utnyttja den byggnadsrätt som medges
i fastställd plan. Situationen måste då vara den att den aktuella bebyggelsen
utgör en avvikelse från den gällande planen och att ombyggnadslöreiagel endasl
innebär alt planen fullföljs, Ell typiskt exempel är att planen uttryckligen
anger att hus för ha ett större antal våningar än vad som faktiskt är fallet.
Begär fastighetsägaren alt få bygga om huset så all del i planen angivna
antalet våningar uppnås, föreligger alltså i regel särskilda skäl alt tillåta
ombyggnaden. Liknande situationer kan föreligga om den planerade ombyggnaden
slår i överensstämmelse med kommunens översiktliga planering, l. ex. elt
kommunall bosladssanerings-program.

Skulle fastställd detaljplan vara föråldrad, kunde
del däremot synas motiverat att anse att särskilda skäl inte föreligger. I etl
sådant fall lorde dock i allmänhel nybyggnadsförbud ha meddelats. I vart fall
torde det vara aktuellt att pröva frågan om sådant förbud. Ställningstagandet i
nybyggnadsförbuds-frågan bör bli avgörande vid hyresnämndens prövning. Utfärdas
med andra ord inte nybyggnadsförbud, för särskilda skäl för godkännande i
hyresnämnden anses föreligga. Innebörden av begreppet särskilda skäl utvecklas
ytterligare i den specialmotivering till upprättade lagförslag som jag lämnar
senare.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 449

Självfallet bör hyresnämnden ha möjlighet alt, om
den inte kan godkänna det av fastighelsägaren tilltänkta ombyggnadsföretaget i
oförändrat skick, meddela godkännande under förutsättning att de ändringar görs
i förelaget som nämnden finner påkallade.

Som jag har slagit fast i det föregående (10.7.1.1)
bör boendeinflytandet utövas i första hand av hyresgästförening. Det bör gälla
i fråga om både byggnadslovskrävande åtgärder och andra åtgärder Det får
ankomma på föreningen att bestämma, om det reella avgörandet bör lämnas över
till underavdelning inom föreningen, t. ex. hyresgästavdelning, eller till ännu
mindre enhet, t, ex, så kallad kontaktkommitté. Självfallet blir det en viktig
uppgifi för hyresgästorganisationen alt försöka finna lämpliga former för
information och samråd med dem som närmast berörs av ombyggnadsföretaget.

Det skisserade boendeinfiytandet bör i båda de
angivna fallen vara begränsat lill andra lägenheter än sådana som ägaren
regelmässigt hyr ul för fritidsändamål eller som utgör del av hans egen bostad.
Även i övrigt bör gälla motsvarande begränsningar som gäller för BSL:s
tillämpning. Som förut nämnts bör de nya reglerna gälla bara i Stockholms-, göteborgs-och
malmöområdena.

Omsatt i praktisk lillämpning bör den skisserade
ordningen kunna fungera enligt följande.

Hyresvärd som vill bygga om eller företa annan
förändring i fråga om bostadshus bör i ett tidigt skede informera både de
boende och hyresgästföreningen om sina planer och försöka komma överens med
dem om vilka ålgärder som skall vidtas och lämplig lidpunki för ombyggnaden.
Krävs inle byggnadslov, torde visseriigen de planerade åtgärderna i allmänhet
vara till fördel för hyresgästerna eller eljesl av del slaget att de enligl vad
som nyss sagts inte bör få motsätta sig dem. Det bör emellertid alltid vara angelägel
för hyresvärden all lämna en tidig underrättelse. Gör han det inle, riskerar
han nämligen att förelaget stoppas så sent alt han åsamkas både koslnader och
besvär.

Behövs byggnadslov, bör som nämnts förut
fastighetsägaren till ansökningshandlingarna foga antingen bevis alt
hyresgästföreningen inte motsätter sig företaget eller beslut om medgivande.
Saknas bevis eller beslut, bör ansökan inte avvisas omedelbart. I stället bör
nämnden bereda faslighetens ägare tillfälle att komplettera
ansökningshandlingarna. Underiåler han alt göra det, bör hans ansökan om
byggnadslov ogillas. Föreligger inle bestridande från hyresgästföreningen eller
har hyresnämnden medgett företaget, har byggnadsnämnden att pröva ansökan om
byggnadslov enligt vanliga grunder, dvs. om företagel är förenligt med
byggnadslagstiftningen och föreskrifter som meddelas med stöd av denna. Den
ordning som angetts innebär således inte någon ändring av principerna för
byggnadsnämndens granskning i sak av byggnadslovsärendet. Prövningen av de
planerade åt-

29 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 450 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 450

gärdernas
ändamålsenlighet och lämplighet från bostads- och hyrespolilisk synpunkt ligger
enligt den diskuierade ordningen inle på byggnadsnämnden.

Den här skisserade ordningen förulsäller ett visst
samspel mellan byggnadsnämnd och hyresnämnd. Jag kommeratl senare, i specialmötiveringen
till de föreslagna ändringarna i 17 § nämndlagen, utveckla närmare hur della
samspel bör gå till.

Den
förordade ordningen ålägger inte hyresgästförening att ta upp förhandlingar
med fastighetsägaren/hyresvärden om ombyggnad eller andra ändringsarbelen eller
avge yttrande lill byggnadsnämnden. Bara när föreningen anser sig ha befogad
anledning att motsätta sig det tillämnade företaget behöver föreningen agera
hos byggnadsnämnden och i förekommande fall föra talan inför hyresnämnd. Även
om inte flertalet av de boende är medlemmar i hyresgästföreningen, har denna
självfallet som företrädare för hyresgäslkollektivet ell iniresse av alt både
nuvarande och kommande hyresgästers intressen beaktas vid ombyggnads- och andra
ändringsarbeten.

Några
invändningar mol alt prövningen av det tillämnade ombyggnads-eller
ändringsförelagets ändamålsenlighet och lämplighet från bostads- och
hyrespolilisk synpunkt läggs på hyresnämnd lär inte kunna resas. Liknande
uppgifier ankommer redan nu på hyresnämnderna. Jag syfiar då i första hand på
den prövning som nämnd gör i vissa ärenden enligt BSL och lagen (1970:246)om
tvångsförvallningav bostadsfastighel(TvL). Öppnas i enlighet med vad som
föreslås i prop. 1974:151 möjlighet för hyresnämnd att låta sig biträda av teknisk
expert, blir del sörjt för att det inom nämnden finns den allmäntekniska
kunskap som kan behövas i ärenden om godkännande av ombyggnad.

Innebörden
av det hyresgästinfiytande vid ombyggnads- och andra ändringsarbelen som jag
nu har förordat är alt hyresgäsierna ges möjlighet att hindra arbeten som de,
med hänsyn till arbetenas omfattning och då i första hand den åsyftade
slandardnivån, inte vill acceptera. Något infiytande över den närmare
utformningen av arbetena, t, ex, planlösning, skåpinredning, färg- och
materialval eller gårdsplanering, inrymmes inte i den nu förordade ordningen.
En utvidgning av inflytandet i dessa avseenden bör anstå i avvaktan på
erfarenheterna av sådana former för inflytande som nu är under utveckling.
Självfallet är det angelägel alt hyresvärdarna ändå i lämpliga former sam råder
med de berörda hyresgästerna i fråga om den närmare utformningen av de
ändringsarbeten som kan ha tillåtits, så att hyresgästernas intressen samt
deras kännedom om lägenheternas och lokalernas förulsättningar och
förkovringsmöjligheter tillvaratas på bästa säli.

Vidgas
boendeinflytandet för hyresgästerna i överensstämmelse med vad som har anförts
i det föregående, kan det inte uteslutas all vissa fastighetsägare hellre
önskar riva huset och bygga nytt än underkasta sig det inflytande i
ombyggnadsfrågorna som tillerkänts hyresgästerna. Av vad som har anförts
rörande gällande rätt (avsnitt 8.1.1) framgår emelleriid atl sam-

s. 451 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 451

hället
numera har medel att ingripa mot och hindra rivningsföretag som inte är
förenliga med de fastlagda principerna för sanering av det äldre bostadsbeståndet.
Kommun kan sålunda för viss fastighet eller fastigheterna inom visst område
utfärda tidsbegränsat förbud mot rivning. Även om hyresgästerna i etl
rivningshotal hus f n. inte har formell rätt att utverka rivningsförbud, torde
de i praktiken ha goda möjligheter att hindra en förestående rivning, under
förutsättning att rivningen inte är önskvärd från det allmännas synpunkt.

Den rivningsreglering som jag nu åsyftar är av
provisorisk karaktär och skall ses över innan permanenta regler införs. I
avvaktan på att denna översyn förs till slut får del antas att kommunerna
fäster slor vikt vid de synpunkter som framförs av dem som ett rivningsföretag
närmast rör. Uppkommer i byggnadsnämnden fråga om rivning av etl fierfamiljshus
som inte omfattas av rivningsförbud, bör det vara en förslahandsuppgift för
nämnden att överväga etl sådant förbud, om huset inte redan är evakuerat eller
evakuering pågår. Det är därvid önskvärt atl nämnden på lämpligt sätt
informerar hyresgästerna om den planerade rivningen och bereder dem och
hyresgästföreningen på orten tillfälle all anlägga synpunkler i frågan. Sådan
utredning bör byggnadsnämnderna självmant kunna skaffa in ulan atl uttryckliga
bestämmelser behöver meddelas.

På grund av vad jag nu har anfört lägger jag inte
nu fram förslag om infiylande för hyresgäsierna i rivningsfallen.

Gällande räll ger inle hyresgästerna befogenhet att
genomdriva ombyggnad eller liknande mera ingripande ålgärder inom huset eller
dess omgivningar frånsett möjligheten atl hos kommunen begära upprustningsåläggande
enligl BSL. Delta upplevs på många håll som en obefogad begränsning av möjlighelerna
all påverka den egna boendemiljön. I åtskilliga fall skulle hyresgästerna med
ganska enkla medel kunna fö lill slånd påtagliga förbättringar av
boendemiljön, om de hade rätt atl vidta åtgärder. Som exempel på sådana
gemensamma insatser från hyresgäsiernas sida kan nämnas inrättande av
hobbyrum, motionslokaler eller bastu, anordnande av lekplats m, m.
Hyresgästerna kan också ha intresse av atl själva la ansvaret för mer
ingripande ombyggnadsåtgärder. Deras möjlighet atl påverka boendemiljön blir
större, om de låter ombesörja ombyggnaden själva än om fastighetsägaren gör
del. Del kan också förekomma alt en ombyggnad kan bli mindre kostsam, om den
sköts av hyresgästerna än vad som annars skulle ha blivit fallel.

Åtskilliga problem uppkommer emellerlid när del
gäller att ge hyresgästerna räu alt vidta åtgärder av det slag som nyss
nämndes. Garantier måsle skapas för alt åtgärderna inle utförs på elt så
amatörmässigl sätt att fastigheten i själva verket skadas. Som
fastighetsägareförbundet anför i sitt yttrande över belänkandet Solidarisk
bostadspolitik innefattar ett ianspråktagande av gemensamma utrymmen för annal
än avsett ändamål en

s. 452 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 452

förändring
av den upplåtna nyttjanderätlens innehåll. Hyreslagens nuvarande bestämmelser
om hyresgäsiernas befogenheter i sådana situationer måste uppenbarligen jämkas,
om den antydda ordningen skall kunna genomföras. Den för inte heller medföra
att hyresvärden ges möjlighet all vältra över sitt ansvar för det löpande
underhållet på hyresgästerna. Gäller det mera ingripande åtgärder, uppkommer
vidare frågor om hur hyresgästerna skall kunna finansiera dem. Redan de nu
antydda problemen visaratt frågan är så komplicerad att förslag till lösning
inle bör föreläggas riksdagen utan en mer ingående utredning. Den definitiva
lösningen av dessa frågor bör bli beroende av fortsatt försöks- och
utredningsarbete.

I etl par hänseenden finns det emellerlid möjlighet
all redan nu ge hyresgästerna etl vidgat kollektivt inflytande när det gäller
förbättringar av boendemiljön. Till en början vill jag ta upp frågan om
initiativrätt för hyresgästerna när det gäller upprustningsåläggande enligt
BSL,

Har
bostadslägenhet inte den lägsta standard som kan godtas, får som närmare utvecklats
i redogörelsen för gällande rätl (avsnitt 8.1.1) hyresnämnden på ansökan av
kommunen ålägga fastighetens ägare atl vidta åtgärd som behövs för att
lägenheten skall uppnå sådan standard (upprustningsåläggande) eller förbjuda
att lägenheten används för bostadsändamål (användningsförbud). Hyresgästerna
har däremol inte själva någon rätt atl enskilt eller kollektivt göra ansökan
om åtgärd enligt BSL ulan för, om behov uppkommer, söka påverka kommunen att
göra framställning hos hyresnämnden. Om nu - på sätt som föreslagils i del
föregående -hyresgästorganisation tillerkänns rätl till inflytande vid en
sanering som fastighetsägaren ämnar ulföra, ligger del nära lill hands alt
även ge sådan organisation räll alt la initiativ till åtgärder som behövs för
all ge bostadslägenheter en godtagbar standard. Att hyresgästorganisation får
räll atl göra ansökan enligl BSL framstår som naturiigt inte minsl med hänsyn
lill att sådan organisation har talerält enligl TvL. Hyresgästernas intresse av
alt kunna få lill slånd sådana förbättringar av fastigheten som krävs för atl
lägenheterna skall uppnå lägsta godtagbara standard skiljer sig i princip inle
från deras iniresse av att kunna undanröja missförhållanden som kan leda lill
tvångsförvaltning. Det ankommer visserligen i första hand på kommunen att svara
för planering av saneringsverksamheien. Om hyresgästorganisation medges rätt
atl ta inilaliv till upprustningsåläggande i enskilt fall, kan delta dock inte
inverka negativt på den kommunala planeringen. Övriga förutsättningar för att
upprustningsåläggande skall meddelas bör nämligen bibehållas. Vidare gäller
enligt BSL att om upprustningsåläggande meddelats men byggnadslov inte beviljas
lill den åtgärd som avses med åläggandel så är åläggandet förfallet. Detta medför
att saneringsåtgärder inte kan komma till stånd i strid mot kommunala
planintentioner. Jag föreslår därför att BSL ändras så att ansökan om åtgärd
enligl lagen får göras även av hy-resgästorganisalion. Ändringen bör tills
vidare begränsas så att den gäller bara för kommunerna i Stockholms-,
göteborgs- och malmöområdena.

s. 453 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 453

Bl. a, i samband med sanering av bostadsfastighet
kan fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning enligl anläggningslagen
(1973:1149) uppkomma. Gemensamhetsanläggning kan vara l. ex.
parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, värmeanläggning
eller tvättstuga. Gemensamhetsanläggning inrättas genom förrätining av
fastighetsbildningsmyndigheten. Rält atl begära förrättning enligl
anläggningslagen tillkommer ägaren av faslighet som avses skola delta i
anläggningen saml byggnadsnämnden. Även länsstyrelsen kan i vissa fall påkalla
anläggningsförrättning. Inrättandet av gemensamhetsanläggning förutsätter viss
samstämmighet bland ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen. Om
dessa mera allmänt molsäller sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det,
fåranliiggningen enligt 7 anläggningslagen inte inrättas i (det s, k, opinionsvillkoret).
Vid prövningen skall främsi deras mening beaktas som har slörsl nytta av
anläggningen. Nyssnämnda hinder mot inrättande av anläggning gäller inte om
behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

De gemensamhetsanläggningar som kan komma i fråga i
anslutning till bosladsfasligheter angår uppenbarligen ofta hyresgästerna i hög
grad. Det är här naturiigt att jämföra dem med bostadsrättshavare, vilka kan
tillvarata sina intressen enligl anläggningslagen genom sin förening i dess
egenskap av fastighetsägare. Det är därför rimligl att hyresgästerna genom
hyres-gäslorganisalionen ges riilt alt ta initiativ till inrättande av sådan
anläggning. Hyresgästorganisation bör därför få rätl att göra ansökan enligt
anläggningslagen och alt ytira sig över ansökan som fastighetsägare gjort,
Molsäller sig organisationen därvid åtgärden, bör dess mening beaktas på samma
sätt som nu giiller i fråga om fastighetsägarnas. Det innebär att en anläggning
kan hindras om fastighetsägarna och hyresgästerna mera allmänt motsätter sig
åtgärden, A andra sidan bör vid lillämpning av opinionsvillkoret hyresgästernas
mening kunna beaktas också till slöd för att en viss anläggningsåtgärd bör
genomföras, även om en majoriiei av fastighetsägare moi-siiiter sig den. Den
ordning som förordats bör dock tills vidare gälla bara inom slockholms-,
göieborgs- och malmöområdcna,

10.7.1.3
Rält för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad

När en ombyggnad väl har genomförts, kan en
hyresgäst självfallet ha intresse av all flyila tillbaka lill den liigenhet som
han fåll lämna under ombyggnadsarbclei,

1 det betänkande som låg till grund för
hyreslagsreformen år 1968 (Ny hyreslagsliftning, SOU 1966:14, avgivet av
hyreslagstiftningssakkunniga) framhålls bl, a, att det i inte obetydlig
omfattning borde vara möjligt att låta hyresgästen flytta tillbaka efter
genomförd ombyggnad. En speciell konfliktsituation uppkommer, om hyresvärden
anser sig behöva friställa en eller, i slörre hus, flera lägenheier för all en
ombyggnad som har till syfte atl

s. 454 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 454

bereda
övriga hyresgäster bättre bostäder skall kunna ge tillfredsställande resullat.
1 en sådan situation borde det enligt de sakkunniga tillkomma hyresvärden att
välja vilken lägenhet som skall friställas (bet. s. 161),
Hy-reslagsliftningssakkunnigas uttalanden i dessa delar lämnades ulan erinran i
lagstiftningsärendet,

1
ombyggnadsfallen torde återflytiningsmöjligheten ha utnyttjats i endast ringa
utsträckning. Har den akluella besittningsskyddsbrytande grunden förelegat,
lorde hyresnämndernas beslut i allmänhet ha inneburit att hyresgästen fåll
frånträda hyresrätten definitivt, oberoende av om ersättnings-lägenhet anvisats
eller inte. I etl ombyggnadsfall föriängdes hyresavtalet "med tillfälligt
avbrott" (Praxis i hyresmål, utg, av Statens hyresråd, nr 1971:18),
Utgången har emellertid kritiserats i litteraturen (Berg m, fl,: Hyresrätt s,
106),

I linje med förslagen om ökal boendeinflytande
ligger att de enskilda hyresgästerna i ombyggnadsfallen i en eller annan form
bör tillförsäkras räu all, om de så önskar, flytta tillbaka lill sin
förutvarande lägenhet eller lill huset. En svårighet ligger emellertid i atl
flertalet hyresgäster förmodligen inle är beredda all redan vid
prövningstillfällel la slällning lill om de vill fiytta tillbaka. Inte förrän
ombyggnaden är avslutad, känner man de nya hyrorna och kan precisera innehållet
i hyresavtalen. Eftersom förhållandena är mångskiftande synes någon fullständig
reglering av frågan inle vara möjlig. Hyresgästernas intressen bör, så som
förutsattes vid tillkomsten av bestämmelserna om direkt besittningsskydd,
beaktas inom ramen för den billighetsprövning som skall ske när genomgripande
ombyggnad åberopas som grund för uppsägning av hyresavtalet. I syfte att främja
hyresgästs nu ifrågavarande intressen förordar jag atl lill ledning för denna
billighelsprövning införs en bestämmelse i 46 n
hyreslagen av innebörd all vid ombyggnad hyresgästen om möjligt skall
beredas lillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset. De
närmare motiven för en sådan bestämmelse och vissa synpunkler på hur de bör
tillämpas utvecklar jag i specialmotiveringen.

10.7.1.4
Lägenhetens underhåll, hyresgästens rätt att utföra arbeten i lägenheten

När del gäller underhållet av lägenhelerna ulgår
hyreslagen från att del är hyresvärdens skyldighet att vidmakthålla lägenheten
i det skick den skulle tillhandahållas hyresgästen. Hyresvärden är alltså i
princip skyldig all med jämna mellanrum reparera lägenhelerna. I 15j; andra
siycket hyreslagen föreskrivs sålunda beträffande bostadslägenhet atl
hyresvärden skall med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och
andra sedvanliga reparationer i lägenhetens bostadsdel med anledning av
lägenhetens försämring genom ålder och bruk.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 455

Det torde finnas ett ganska utbrett missnöje med
många hyresvärdars sätt atl sköta det löpande lägenhetsunderhållet. A andra
sidan har del hittills förekommit endasl enslaka mål vid domstol om hyresvärds
reparations-skyldighet. Dessa iakttagelser ger anledning lill antagandet all
beslämmelserna i hyreslagen om hyresvärdarnas reparationsskyldighel inte är
tillräckligt effektiva för att garantera etl tillfredsställande lägenhetsunderhåll.
Ytterligare åtgärder för atl skapa sådana garantier bör därför övervägas (jfr
prop. 1968:91 Bih. A s. 212). Anledningen till all beslämmelserna i prakliken
har fungerat mindre väl torde vara all den ordning som lagen anvisar för att
utkräva hyresvärdens ansvar inte är bra.

Av de sanktioner som hyreslagen tillhandahäller för
atl trygga efterievnaden av bestämmelserna om reparationsskyldighet är
självhjälpsrätien viktigast. En nackdel med denna rätt är att den förutsätter
alt hyresgästen kan förskotlera kostnaderna för reparationen, som i vissa fall
kan uppgå lill slora belopp. Vägrar hyresvärden alt belala kostnaderna, kan
hyresgästen fö ligga ute med pengarna under lång tid, eftersom han inte ulan
vidare kan hålla inne hyra till motsvarande belopp utan att riskera att
hyresrätten förverkas. Nuvarande regler ställer även i övrigt tämligen stora
krav på hyresgästen. För all säkerställa sitt krav bör han dels genom
besiktning eller på annat sätt säkra bevisning om lägenhelens skick före reparationen,
dels infordra anbud från flera hantverkare, innan han beställer arbelel. Oavsett
hur försiktig hyresgästen varil för han emellertid alltid räkna med all
domstolen i en tvist mellan honom och hyresvärden kan ha en annan mening om
reparationsbehovet eller skäligheten av kostnaderna för de reparationer som han
låtit utföra.

Bestämmelserna om hyresvärdarnas skyldighet atl
svara för del fortlöpande underhållet av bostadslägenheter torde kunna
effektiviseras i första hand genom att möjlighet öppnas för hyresnämnd att på
begäran av hyresgäst förelägga hyresvärden atl ombesörja de reparationer enligt
15 ;; andra siycket hyreslagen som nämnden finner påkallade. Jag förordar all
en sådan möjlighet öppnas. De rätligheler som en hyresgäst nu har när hyresvärden
inle fullgör sin reparationsskyldighel bör emellerlid finnas kvar.
Bostadshyresgäsl bör således kunna välja mellan all utverka vitesföreläggande -
reparations-föreläggande -eller t. ex. låla utföra reparationen på hyresvärdens
bekostnad.

Meddelar hyresnämnd reparationsföreläggande, bör
nämnden också beslämma viss lid inom vilken åtgärderna skall ha vidtagits.
Tiden bör kunna förlängas, om det finns skäl för det. Normall bör de ålgärder
som avses med föreläggandel ha ombesörjts inom relalivt kort tid - högst en
eller annan månad efter beslutet. 1 de fall hyresvärden har undandragit sig sin
skyldighet under längre lid bör närmare avseende inte fästas vid hans önskemål
om tidpunklen för reparationen. Åtgärderna skall då vidtas så snart det är
praktiskt möjligt. Nämnden bör kunna döma ut vite som har förelagts med stöd av
de förordade bestämmelserna. Frågan om utdömande av vite

s. 456 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 456

bör
nämnden kunna la upp självmant.

Föreläggande
för hyresvärden att fullgöra sin reparationsskyldighel enligl 15 andra slyckel
hyreslagen får självfallet inle omfatta andra åtgärder än som avses i nämnda
lagrum. I första hand blir del således fråga om målning, tapetsering och
liknande åtgärder. Också andra arbeten som har karaklär av underhållsarbete bör
emellertid hyresnämnden kunna förelägga hyresvärden att utföra, t. ex. all
byta ut defekta linoleummatlor eller reparera trasiga snickerier. Kan parterna
inle enas i frågor som färgval och tapeter m. m. bör erforderiiga preciseringar
göras i föreläggandel. Som allmänt riktmärke för avvägningen mellan parternas
ifrågavarande intressen bör kunna gälla atl hyresgästens önskemål bör
tillgodoses, om del kan ske utan väsentligl ökade kostnader för hyresvärden
och ulan att lägenheten kan antas bli mindre attraktiv för andra hyresgäster.
Hyresvärden bör inte kunna åläggas alt reparera oftare än vad han är skyldig
att göra enligt 15 ;; andra slyckel. Frågan om vilken intervall som bör gälla
för olika åtgärder bör överlämnas ät rättstillämpningen.
Förhandlingsuppgörelser mellan hyresmarknadens partorganisationer kan väntas fö
storl inflytande på denna.

Rält till självhjälp föreligger f n, i ytteriigare
ell par fall. Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen inle
ansvarig för skadan eller uppstår på annal sätt utan hyresgästens vållande
hinder eller men i nyltjanderälten, har hyresgästen rält att låla bota brislen
på hyresvärdens bekostnad (16 >; första stycket hyreslagen). Med dessa fall
avses dels alt skada uppstått på själva lägenheten, då alltså hyresvärden har
en reparationsplikt, dels all underhållet blivit eftersatt i ulrymme inom huset
som för disponeras gemensamt av hyresgästerna, t. ex. tvättstuga och trapphus,
eller atl sådani utrymme blivit skadat, i vilka fall alltså hyresvärden har en
reparations-och underhållsplikt. För atl självhjälpsrätt skall föreligga i nu
angivna fall krävs emellertid bl. a. att brislen är så allvariig all den medför
hinder eller men i nyltjanderälten (jfr prop. 1968:91 Bih. A s. 212). Enligt
min mening bör den förordade möjligheten för hyresnämnd att meddela
reparations-föreläggande utsträckas lill all omfatta alla de siluaiioner i
vilka bostadshyresgäsl har självhjälpsrätt enligt nuvarande bestämmelser. Går
t. ex. tvättmaskinen sönder i den gemensamma tvättstugan eller uppstår stopp i
köksavloppet i en enskild lägenhet och underiåler hyresvärden efter
tillsägelse rätta till felet, bör enskild hyresgäst som felet är lill förfång
för kunna utverka reparationsföreläggande för hyresvärden.

Hyresgäst har enligt gällande lag inle någon räll
atl själv ulföra mindre reparationer i lägenheten. Ulgångspunklen för nuvarande
lagstiftning är att ansvaret för lägenheternas underhäll i princip vilar på
hyresvärdarna. Regelsystemet siktar till all skapa garantier för att de
fullgör sin underhållsskyldighet lillfredsslällande. De föreslagna
beslämmelsera om rätt för hyresnämnd all förelägga hyresvärd alt ombesörja
vissa reparationer innebär en förstärkning av dessa garantier Nägon anledning
atl föreslå ändring i

s. 457 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 457

den
allmänna uppläggningen av lagstiftningen i dessa delar finns f n. inte.

Hyresgästerna å sin sida är skyldiga att väl vårda
sina lägenheter. I vårdnadsplikten ligger alt en hyresgäst inte ulan samtycke
av hyresvärden för göra förändringar i lägenheten eller vidta särskilda
anordningar (jfr NJA 1949 s. 141). Gör han det, är han - i sista hand när han
flyttar - skyldig all återställa lägenheten i del skick i vilket han mottog
den. Återställs inle lägenheten i lidigare skick, kan hyresgästen bli
skadeslåndsskyldig. I princip innebär ålgärder av det slag som diskuteras här
en form av vanvård av lägenheten i hyreslagens mening. Det betyder att en
hyresgäst som utan samtycke av hyresvärden vidtar förändringar med avseende på
lägenheten löper risk att förverka sin hyresrätt (jfr 42 första stycket 5
hyreslagen).

1 praktiken motsätter sig hyresvärdarna ofiast inle
all hyresgästerna på egen bekostnad gör mindre förbättringar i sina lägenheter,
när samtycke begärs. Del torde också förekomma relativt sällan all en hyresvärd
kräver av hyresgästen all lägenheten skall återställas i lidigare skick, om
arbetena är fackmässigt utförda och förändringarna i lägenheten inte kan anses
innebära all dess värde har minskat.

Även om sålunda hyresgästerna även med nuvarande
rätt i prakliken oftast har viss frihet att utföra mindre förbättringsarbeten i
sina lägenheter finns det anledning atl undersöka om man kan mjuka upp
regelsystemet utan alt man därigenom föregriper den fortsatta översynen av
frågorna om boendeinfiytande.

Hyresgästerna har ett befogat iniresse av all kunna
sälla en personlig prägel på sin lägenhet och utforma den efter sin smak och
sina behov. Det bör de kunna göra inom rimliga gränser utan all först behöva
fråga hyresvärden om lov och utan atl riskera alt bli ålagda all återställa
lägenheten i ursprungligt skick eller betala skadestånd, om de inte gör det.
Detla synsätt bör komma lill uttryck i lagstiftningen,

Å andra sidan måste beaktas hyresvärdarnas iniresse
av att kunna förhindra alt sådana åtgärder vidtas i fråga om lägenhelerna som
medför all deras värde minskar på hyresmarknaden eller alt del
uppkommerolägenheter för med hyresgäsierna eller alt huset kan skadas. Sådana
hänsyn bjuder atl den ifrågasatta rätten för hyresgästerna att vidta
förändringar i sina lägenheter, åtminstone t. v., begränsas till åtgärder som
typiskt sett inte innebär risk för sådana olägenheter. Till att börja med bör
därför möjlighet öppnas för hyresgäsierna att utan föregående samtycke av
hyresvärden måla och tapetsera om i sina lägenheier. Emellertid kan man länka
sig en rad andra Irivselhöjande ålgärder som inte är nämnvärt mer ingripande än
målning och tapetsering, t. ex, montering av persienner, kakelsättning i kök
och våi-utrymmen, utbyte av golvlister. Även sådana åtgärder bör hyresgästerna
kunna få utföra utan att först be hyresvärden om lov.

Under hänvisning till vad som har anförts förordar
jag att i hyreslagen las in en bestämmelse av innebörd att bostadshyresgäst för
ulan föregående

s. 458 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 458

samtycke
av hyresvärden i sin lägenhet utföra målning, tapetsering och därmed jämförlig
åtgärd.

Bestämmelsen bör i princip vara tvingande i den
meningen alten hyresgäst inte med bindande verkan skall kunna avslå från sin
rätt. Undanlag härifrån bör gälla när hyresavtalet avser enfamiljshus, som inte
är avsett all hyras ut varaktigt, samt bostadsrätlslägenhet (jfr I § fjärde
stycket hyreslagen). Självfallet blir hyresgäst som har utfört arbete av
angivet slag inte skyldig att återställa lägenheten i förutvarande skick.

Den
föreslagna bestämmelsen är inte avsedd att ge hyresgästen helt fria händer att
inom den givna ramen företa vilka ålgärder soiri helst. Skulle del, när
hyresgästen fiyltar, visa sig att de åtgärder som han har vidtagit i fråga om
lägenheten på grund av att de inte fyller anspråken på fackmässigt utförande
eller av annan anledning medför att lägenhelens bruksvärde har minskat, bör
hyresvärden ha rätl till ersättning för den skada han därigenom åsamkats.
Avgörande för skadeslåndsskyldighelens inträde bör således vara om lägenhelens
bruksvärde har nedgått. Vid tillämpningen av den förordade skadeståndsregeln
bör beakias bl. a, sådana omständigheter som lägenhetens reparationsbehov vid
den lidpunkt då åtgärden vidtogs av hyresgästen. Denne ber självfallet inte
kunna åläggas att utge full ersättning för en renovering, om lägenheten
tidigare varil i dåligt skick på grund av att hyresvärden eftersatt sin
reparationsskyldighet enligl 15 § andra siycket hyreslagen, 1 ett sådant fall
bör ersättningen minskas med vad det skulle ha kostat att reparera upp
lägenheten från det ursprungliga dåliga skicket till normalt skick.

Den skadeståndsregel som nu har förordats bör, när
bostadshyresgästen har utfört målning, tapetsering eller därmed jämföriig
åtgärd i sin lägenhet, gälla i stället för den allmänna bestämmelsen i 24 §
första stycket hyreslagen om skyldighet för hyresgäst att ersätta all skada som
har uppkommit genom hans vällande.

Enligl den föreslagna ordningen inträder, som
nämnts, hyresgästens skadeständsskyldighet först när del kan konstaleras alt
lägenhelens bruksvärde har minskal lill följd av åtgärden. Det förefaller
därför vara mest ändamålsenligt att prövningen av skadeståndsfrågan läggs på
hyresnämnderna, som har till uppgift att i hyressäliningsmålen beslämma
lägenheternas bruksvärde.

Det bör understrykas alt de föreslagna
bestämmelserna inte står i strid med de tvingande reglerna i 15 § andra siycket
hyreslagen om hyresvärdarnas reparationsskyldighet. De senare bestämmelserna
lägger hinder i vägen för parterna att, utom i ett par undantagsfall, komma
överens om att hyresgästen skall svara för del löpande underhållet. De nya
bestämmelserna innebär, såvitt nu är i fråga, inte annal än atl en hyresgäst,
om han själv vill, kan utföra mindre förbättringar i sin lägenhet ulan alt
först inhämta hyresvärdens samtycke. Med förslaget för hyresgäsierna således en
valmöjlighet, när re-

s. 459 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 459

parationsskyldighet
enligl 15 § andra styckel hyreslagen föreligger för hyresvärden. De kan
antingen begära att hyresvärden ombesörjer reparationen och i så fall använda sig
av sin självhjälpsrätt eller utverka reparations-föreläggande eller, om det är
fråga om målning, tapetsering eller liknande ålgärder, själva ulföra arbetet.

Det för anses ligga i sakens natur att
hyresgästerna själva får stå för kostnaderna för sådana förbättringsarbeten
som de med slöd av de föreslagna beslämmelserna företar i de fall där
reparationsskyldighel inte har inträtt enligt 15 § andra styckel hyreslagen.
Detsamma bör gälla, om hyresvärden enligt nämnda lagrum visserligen är
reparationsskyldig men hyresgästen vall alt själv ombesörja åtgärden i stället
för att begagna sina möjligheter att få arbetet utfört genom hyresvärdens
försorg. Tapeter, färg och liknande som betalats av hyresgästen lorde enligl
allmänna rättsgrundsatser tillfalla hyresvärden, när hyresgästen frånträder
hyresrätten (jfr prop. 1973:23 s. 146).

I fråga om del hyresreglerade lägenhetsbeslåndel
finns särskilda beslämmelser om vilken inverkan på hyran som hyresgästens egna
ålgärder med avseende på lägenheten kan få. Sålunda föreskrivs i 3!; tredje,
stycket hyresregleringslagen (1942:429) att. om ombyggnads-, ändrings- och
underhållsarbete eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse har bekostats av
hyresgästen, bashyran med anledning därav för höjas endasl om särskilda skäl finns
för det.

Införs i enlighet med vad som har föreslagils i det
föregående möjlighet för hyresgästen alt själv ulföra förbättringsarbeten i sin
lägenhet, bör i hyreslagen införas bestämmelser motsvarande 3 § tredje stycket
hyresregleringslagen. Sädana beslämmelser ligger i linje med lidigare
uttalanden rörande syftet med nuvarande lagsiifining (3LU 1968:50 s. 89),

10,7.2
Uppsägningslid

Hyresavtal med bestämd hyrestid kan i allmänhet
sägas upp endast till hyrestidens ulgång, om annal inle avtalals. Saknar
hyresavtalet bestämd hyrestid, för avtalet sägas upp när som helst. Om
hyresförhållandet i sistnämnda fall varat längre än elt är, kan hyresavtalet
bringas att upphöra tidigast på den fardag som inträffar närmast efier tre
månader från uppsägningen. 1 annal fall upphör avtalet redan en månad efier
uppsägningen.

Flertalet hyresavtal rörande bostadslägenheter är
ettårsavtal med tre månaders uppsägningstid. Alt så är fallel är uppenbariigen
i många fall en nackdel för hyresgästen. 1 ett samhälle med rörlig
arbetsmarknad och ökad tillgång på bosläder kan fråga om flyttning till annan
bostad, ofia på annan ort, uppkomma med kort varsel. Tidigare lär det i stor
utsträckning ha förekommit alt hyresvärdarna godtagit avsteg från hyresavtalens
innehåll eller, om avtalet saknat beslämmelser om uppsägning, hyreslagens före-

s. 460 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 460

skrifter
därom, eftersom del i regel inle varil någon svårighet att snabbi få en ny
hyresgäst. Den förbättrade tillgången på bosläder och den i vissa fall därmed
följande svårigheten all skaffa nya hyresgäster har emelleriid gjort
hyresvärdarna mindre benägna all godta uppsägningar i förtid.

Ett strikt iakttagande av hyresavtalets innehåll
eller hyreslagens bestämmelser kan medföra atl hyresgästen, om han flyttar i
förtid, för belala dubbel hyra under lång lid, kanske inemot femlon månader. I
många fall framstår en sådan betalningsskyldighet som oskäligt betungande.
Självfallet kan det vara olägligt för hyresvärden att hyresgästen avflyttar
under löpande hy-resperiod. Hyresvärdens möjligheter till riskfördelning är
dock större än hyresgästens. Vid avvägning mellan hyresvärdens och
hyresgästens intressen i enskilda fall av förevarande art måsle därför
bedömningen utfalla till hyresgästens förmån.

Den
förbättring av bosladshyresgäslernas situalion i detta hänseende som enligl
min mening är påkallad kan lämpligen ske genom att hyresgästerna ges generell
rätt alt säga upp tidsbestämt hyresavtal för avflyttning i förlid. Jag föreslår
sålunda - i nära överensstämmelse med vad boinflytandeutredningen förordar -
atl i hyreslagen införs en bestämmelse av innehåll all bostadshyresgäsl fårsäga
upp hyresavtalet att upphöra tidigast vid del månadsskifie som inträffar
närmast efter tre månader från uppsägningen.

Vad
jag nu har förordat bör dock inle gälla om hyresgästen säger upp avtalet för
omreglering av hyresvillkoren. Sådan uppsägning bildar utgångs-punken för
förhandlingar rörande hyran. Sådana förhandlingar bör inte ske med alllför täta
mellanrum. Tidsbestämda hyresavtal bör alltså, om uppsägningen sker för
omprövning av villkoren, liksom nu i normalfallen bara kunna sägas upp av
hyresgästen till hyrestidens utgång och med iakttagande av för avtalet gällande
uppsägningstid, dvs. normalt en gång om året. En fördel med denna ordning är
också "att hyresvärdens intresse av atl ha relativt långa hyrestider
beslår.

10.7.3
Besiltningsskydd

Som har nämnts i samband med redogörelsen för
gällande rätt (avsnittel 8.1.1) föreligger inte besittningsskydd i
bostadshyresförhållande, om hyresförhållandet upphör innan det har varat
längre än nio månader i följd. Boinflytandeutredningen har i sitt
delbetänkande kritiserat att samtliga kortlidsavtal har lagits undan från
besittningsskyddet. Utredningen pekar bl, a, på atl tidsbestämda hyresavtal
ofta är anpassade till den fardag som gäller för övriga hyresgäster, vanligtvis
den 1 oktober. Det händer då au den första hyrestiden blir kortare än nio
månader och att hyresgästen därför kommer att sakna .besittningsskydd vid
hyrestidens utgång.

Anledningen
till att korttidsavialen undantogs från besitlningsskyddet

s. 461 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 461

var
att den som tillfälligt hyr en lägenhet, t, ex, som sommarbostad, inte ansågs
vara i behov av skyddet. Elt sådani behov föreligger däremol självfallet för
den som hyr en lägenhet i avsikt att bo kvar en längre lid. Del kan knappast
anses rimligl all hans besillningsskydd skall vara beroende av att hyresavtalet
av praktiska skäl formellt fött karaktären av korttidsavtal så som kan bli
fallet under den första hyresperioden, om samma fardag tillämpas för samtliga
hyresgäster oberoende av inflyttningstidpunkten. Be-slämmefserna om
besillningsskydd bör därför göras i princip lillämpliga även på
korttidsavialen.

En utvidgning av besittningsskyddet på angivet sätt
bör emellertid inte ske ulan förbehåll. I vissa situationer är förhållandena
sådana att hyresvärdens intresse av att föriängning inle kommer till slånd
måsle få väga över. Till all börja med bör därför från besittningsskyddet,
liksom nu, undantas lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad. Vidare
bör undantas möblerade rum, som inle utgör del av upplåtarens egen bostad, t.
ex. holell-eller pensionatsrum, i de fall då hyresförhållandet inte har varat i
nio månader i följd eller längre. Slutligen bör också under motsvarande
förutsättning las undan lägenheier för fritidsändamål. I övriga fall bör
besittningsskydd i princip föreligga även om hyresförhållandet varat koriare lid
än nio månader. Även bland dessa fall kan del naturiigivis länkas situationer
där hyresvärdens intresse av atl få disponera över lägenheten måste anses väga
tyngre än hyresgästens intresse av att fö bo kvar. Del är emellertid inle
möjligt atl reglera frågan genom all i lagtexten ange de siluaiioner där hyresvärden
för anses ha haft befogad anledning räkna med all han vid avtalstidens ulgång
åter skulle kunna disponera över lägenheten och besittningsskydd därför inle
bör föreligga. Frågan i vad mån bostadshyresgäsl i hyresförhållande
understigande nio månader i följd bör sakna rätt till förlängning av
hyresavtalet bör kunna prövas av hyresnämnd med tillämpning av den allmänna
skäligheisregeln i 46 i första styckel 10 hyreslagen ("generalklausulen").

10.7.4
Hyresregleringens avveckling

10.7,4.1
Allmänna synpunkler

Hyresregleringen kom till för atl mildra
verkningarna av den brist på bostäder och andra lägenheter som uppstod efter
andra världskrigels utbrott på grund av en markant minskning av byggnadsproduktionen.
Till en början gällde lagen i de dåvarande städer, köpingar och
municipalsamhällen som vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare. Lagen
kunde dessutom genom särskilda beslut av Kungl. Maj:i göras tillämplig även i
andra tätbebyggda orter. Sådana beslut meddelades för ett storl antal orter.
Alltsedan mitten av 1950-talet har hyresregleringen stegvis avvecklats för
slora kategorier av lägenheter Detta har skett dels genom lagändringar, dels
genom

s. 462 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 462

beslut
av Kungl, Maj:l, Särskilt betydelsefulla lagändringar antogs år 1957, då
upplåtelser i första hand av lägenheier i allmännyttiga och därmed jämställda
bostadsföretags hus undantogs från regleringen, år 1968, då del föreskrevs att
lägenheter i hus eller del av hus som färdigställdes efter utgången av samma år
inte skulle omfattas av denna och år 1971, då bostadslägenheter som
färdigställts under åren 1958-1968 .samt lokaler undantogs från regleringen.
År 1968 infördes möjlighet för hyresnämnd att besluta om undantagande från
regleringen av hus eller del av hus som undergått omlältande ombyggnad,

Kungl,
Maj:t har vidare genom en serie beslut förordnat om såväl regional som
kategorimässig avveckling av hyresregleringen. F. n, gäller hyresregleringslagen
i fråga om bostadslägenheter i 43 kommuner (i vis.sa fall endasl del av
kommunen). Det totala antalet hyresreglerade lägenheter uppgår nu till omkring
350 000. Av dessa finns drygt 135 000 i Stockholms kommun, knappt 40 000 i Göteborgs
kommun och knappt 20 000 i Malmö kommun.

Hyresregleringslagen är provisorisk med begränsad
giltighetstid. Efter den senaste förlängningen, som beslöts våren 1974, gäller
lagen till utgången av september 1975.

Hyresregleringslagens bestämmelser om hyressättningen
innebär atl för hyran har fixerats en viss högsia nivå. Regleringen av
hyresbeloppen ulgår från den hyra som gällde för varje lägenhet den 30
september 1972, s. k. bashyra. Sedan den I oktober 1972 regleras höjning av
bashyran i första hand genom överenskommelse mellan partsorganisationerna på
hyresmarknaden. Bashyran lår höjas om det är påkallat med hänsyn till att
lägenhelens värde ökats genom sådani ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbete som är av inte endasl ringa omlättning eller med hänsyn till
annat skäl av jämförlig betydelse. Höjning får på samma sätt ske om det är
påkallat med hänsyn till ökade kostnader för räntor, lomträttsavgäld, löner
eller eljesl för fastighetens förvaltning. Höjning av bashyran för inte ske så
atl hyran kommer att överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämföriiga
lägenheter i orten och övriga omständigheter är skäligt, det s. k.
bruksvärdetaket. Om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgästen
tillkommande förmåner påtagligt inskränkts, kan bashyran sättas ned. Har
överenskommelse träffats om en bashyra som väsentligt avviker från vad som
följer av lagen, kan hyresgäst, hyressökande eller hyresvärd som inte själv
träffat överenskommelsen begära att hyresnämnden skall pröva hyran. Nämnden
bestämmer då hyran till skäligt belopp. Förutom bashyran får hyresvärden efier
avtal med hyresgästen ta ut skälig ersättning för vissa förbättringsarbeten m.
m. Sådani avtal kan på hyresgästens begäran prövas av hyresnämnd.

När hyresregleringslagen upphör att gälla för en
lägenhet blir i princip hyreslagens regler om hyressättning tillämpliga på
hyresförhållandet. Det innebär dock inle alltid alt hyressättningen omedelbart
kan ske enligt hy-

s. 463 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 463

reslagens
regler. Enligt den s, k, övergångslagen skall nämligen hyresavtal som omfattar
även tid efier avvecklingen anses uppta den hyra som gällde närmast
dessförinnan. Vidare kan enligt nyssnämnda lag Kungl. Maj:t vid beslut om
avveckling av hyresregleringen för viss eller vissa orter eller vissa slag av
lägenheter sätta ut en övergångslid och förordna om sådan begränsning av
hyreshöjningarna under denna att hyran vid övergångstidens slut är anpassad
till hyran för likvärdiga lägenheter.

I samband med att hyresregleringslagen förlängdes
våren 1974 uttalade företrädare för Hyresgästernas riksförbund och
fastighetsägareförbundet all hyresregleringen borde avvecklas.

Förhållandena på bostadsmarknaden är i dag
väsentligt annorlunda än de var då hyresregleringen infördes. Bostadsbyggandet
har under senare år legal på så hög nivå alt bostadsbristen på de fiesta håll
kunnat hävas.

De nuvarande förhållandena med två olika system för
hyressättningen, ett enligt hyresregleringslagen och ett enligt hyreslagen,
medför vissa komplikationer. Allmänt kan sägas att det i längden blir
svårhanteriigt att behöva arbeta med skilda regler för hyressättningen. Den
nuvarande ordningen leder också till en hyressplillring mellan hyresreglerade
och inte hyresreglerade lägenheier som i en del fall kan framstå som ogrundad.

Av
statistiska centralbyråns hyresstalistik för hyresreglerade lägenheter år 1972
framgår all del föreligger hyressplillring inom del hyresreglerade
lägenhetsbeslåndel. Delvis förklaras detla av skillnader i lägenheternas standard
och ålder. Hyressplitlringen förekommer emellertid även inom sådana delar av
lägenhetsbeslåndel som tillkommit vid samma lidsperiod och med i stort sett
jämförlig modernitetsgrad. Vad detta beror på kan man inle uttala sig om med
full säkerhet men en förklaring kan ligga i det faktum att hyresregleringen
medfört alt skillnader i hyresnivå, som förelåg när regleringen infördes eller
lägenhelerna vid senare tidpunkt kom till, har förstärkts under regleringens
giltighetstid. Del är naturligt att så skett, eftersom kompensation för
stegringar i de löpande omkostnaderna för fastighetsförvaltning under 1950-
och 1960-talen utgick i form av generella hyreshöjningar som bestämdes till
procenttal på utgående hyror.

Del system för hyreshöjningar som parterna på
hyresmarknaden tillämpar inom hyresregleringen kan medföra hyreshöjningar som i
del särskilda fallet inte är motiverade. Det kan även inträffa att bashyran för
en viss lägenhet efier en schablonmässig höjning kommer att överstiga den nivå
som med hänsyn lill hyreslägel för jämförliga lägenheter i orten och övriga
omständigheter är skälig. Detta är i och för sig inte förenligt med lagen. Men
för att effektivt motverka att sådana effekler uppstår, krävs en aktiv
medverkan från de enskilda hyresgästernas sida. Dessa har dock ofia svårt att
effektivt ta till vara sina intressen, vilket huvudsakligen beror på att en
jämförelse med hyror för likvärdiga lägenheter kräver ingående kännedom om
förhållandena på hyresmarknaden.

s. 464 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 464

1 det nuvarande systemet för hyresreglering ligger
också all hyran får höjas för att täcka kostnader för underhållsarbete som inle
är av endasl ringa omfattning. Denna regel som slår i principiell motsättning
lill hyresvärdens reparationsskyldighet enligl hyreslagen tillkom år 1968 i
syfte alt stimulera en behövlig upprustning av det reglerade
lägenhetsbeslåndel. Om fiera reparationer av samma slag med en tids mellanrum
får leda till hyreshöjningar, medför dock regeln orimliga konsekvenser. Den kan
därför inte behållas i längden.

Av
det anförda framgår alt hyresregleringen kommii all medföra fiera olägenheier,
som alla hänger samman med all hyran inte längre utan en hell orimlig
administraliv kontroUapparat kan anpassas lill vad som är skäligt med hänsyn
till omständigheterna i de enskilda fallen. Della för dock inle undanskymma del
faktum all hyresregleringen hafl slor belydelse för hyresgästerna som skydd
mot oskäliga hyreshöjningar. Av fiera skäl finns emellerlid inle längre samma
behov av ett skydd i hyresregleringens form. Bruksvärdereglerna i hyreslagen
ger en garanti för all de enskilda hyrorna inle höjs i en utsträckning som inle
kan godtas. Detta gäller i varje fall, om vissa justeringar görs i
bruksvärdereglerna på det sätt jag förordar i del följande. Av belydelse i
della sammanhang är också att hyresnivån i de hyresreglerade lägenhelerna
under senare år i betydande utsträckning närmat sig den hyresnivå som skulle
ha gällt om bruksvärdesreglerna tillämpats.

Sammanfattningsvis
kan därför sägas atl hyresregleringen medför ölägenheter utan all samtidigt ge
hyresgästerna etl skydd mot oskäliga hyreshöjningar som är väsentligt bättre
än det som kan åstadkommas inom ramen för hyreslagens bruksvärderegler. Jag föreslår
därför, efter samråd med statsrådet Lidbom, atl hyresregleringslagens
giltighetstid inte föriängs efter utgången av september 1975, Samtidigt bör
åtgärder vidtas lör atl till hyresgästernas förmån skärpa bruksvärdereglerna i
hyreslagen. Också i detla hänseende har jag samrått med statsrådet Lidbom, De
nu angivna åtgärderna i förening skall på sikt ge hyresgäsierna ell bättre
skydd mol omotiverade hyreshöjningar än de har enligl nuvarande ordning. Till
frågan om jämkningar i bruksvärdesreglerna återkommer jag i del följande.
Hyresregleringens avveckling bör självfallet genomföras på sådani sätt alt
sociala ölägenheter inte uppkommer för de hyresgäster som nu har hyresreglerad
hyra. Delta kräver övergångsvis vissa skyddsregler. Till denna fråga återkommer
jag i följande avsnitt.

Under senare tid har i bl. a. Stockholm funnits
tecken på en prisstegring vid överlåtelse av hyresfastigheter. Della kan ha
olika orsaker. Dei kan inle uteslutas atl sådana tendenser i vissa fall kan
förstärkas till följd av hyresregleringens avskaffande. Till betydande del
lorde prisslegringstenden-serna motverkas genom vad jag i avsnitt 10.4.2
föreslår om tillämpning av markvillkoret vid ombyggnads- och
förbättringsarbeten. 1 övrigl bör frå-

s. 465 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 465

gan
om värdestegring på hyresfastigheter beakias vid utformningen av de
skatteregler som skall gälla när fastigheten avyttras. Frågan om behövliga
skärpningar av skattereglerna bör emellerlid inte prövas i della sammanhang
utan när bl.a. realisationsvinslskatlekommillén (Fi 1970:79) lagt fram sitt
förslag.

10.7.4.2
Hyresspärr vid avveckling av hyresregleringen

1 slort sett lorde en avveckling av
hyresregleringen efter september 1975 kunna ske lugnt och utan större påfrestningar
för de enskilda hyresgästerna. Under senare år har det nämligen, som jag anfört
i del föregående, skett en betydande utjämning av hyresskillnaderna mellan det
äldre och det nyare lägenhetsbeståndet. Åtskilliga äldre lägenheier har därför
en reglerad hyra som ligger i nivå med eller nära deras bruksvärde.
Tillgängligt statistiskt material visar emellertid att det finns ell inte helt
obetydligt antal lägenheter som har hyror som ligger klart under vad som
skulle ha kunnat tas ut, om lägenheternas bruksvärde lagts till grund för
hyressättningen och hyrorna relaterats till nyproduktionens hyror. Särskilt
gäller delta i fråga om lägenheter i de centrala delarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö.

Jag utgår från att man vid tillämpning av bruksvärdereglerna
på det äldre lägenhetsbeslåndel i allmänhet kommer till det resultatet att
enbart lägenheter som har färdigställts under i stort setl samma tidsperiod
kan anses jämförliga med varandra. Det råder nämligen så stora skillnader
mellan äldre och nyare lägenheter bl. a. i fråga om planlösning och
modernitetsgrad alt det krav på jämförlighet som bruksvärdesystemet uppställer
annars inte är uppfyllt. Begränsas sålunda jämförelsematerialet till lägenheier
som har färdigställts ungefär samtidigt och som vid samma lidpunkt gått ut ur
hyresregleringen, torde man i allmänhet få en måttlig och successiv höjning av
hyresnivåerna i detta lägenhetsbeslånd, i all synnerhet om bruksvärderegeln
ändras på det sätt som jag kommer atl föreslå i det följande, Efiersom det
såvitt kan bedömas förekommer hyressplillring också inom jämförbara delar av
det reglerade lägenhetsbeslåndel föreligger ändå risk för att en del
hyresgäster får vidkännas hyreshöjningar, när regleringen upphör, som blir
oskäligt betungande om höjningarna ulgår omedelbart.

Av vad som har anförts lorde framgå att hyreslagens
bruksvärdesyslem inte kan anses ensamt innefatta tillräckliga garantier mot all
hyrorna i vissa äldre lägenheier höjs på ell sätt som blir betungande för
hyresgästen, när hyresregleringen avskaffas. Frågan blir då om övergångslagens
bestämmelser i sin nuvarande uiformning ger hyresgäsierna etl tillräckligt
skydd mot hy-re.sökningar.

Enligl 2 § första styckel övergångslagen skall elt
hyresavlal som förul varil hyresreglerat anses uppta den hyra som skolat ulgå,
när hyresregleringen upphörde även om annat har bestämls i avtalet. Innebörden
av be-

30 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 466 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 466

stämmeisen
är att hyran för liden efter avvecklingstidpunkten fram lill hy-resperiodens
slut låses vid den hyra som gällde närmast dessförinnan. Vill hyresvärden höja
hyran efier nämnda tidpunkt, är han på vanligt sätt hänvisad till att träffa
avtal med hyresgästen eller säga upp avtalet och vid hyresnämnd yrka högre hyra
som villkor för en föriängning. Bestämmelsen, som syftar till att göra
övergången från hyresregleringen till bruksvärdesystemet i del enskilda fallet
smidig, bör enligl min mening behållas.

Övergångslagen ger vidare Kungl. Maj:t möjlighet
att bestämma en övergångstid efier hyresregleringens avskaffande under vilken
endasl en del av skillnaden mellan den förut utgående reglerade hyran och hyran
enligt bruksvärdesystemet (bruksvärdehyran) för tas ut. Meddelas sådant förordnande
generellt, får man i och för sig möjlighet till en smidig anpassning av de
hyresreglerade avtalen till bruksvärdehyrorna, Föratt övergångslagens skydd för
hyresgästerna skall utlösas krävs emellertid i del enskilda fallel att
hyresgästen vägrar att gå med på hyresvärdens förslag om högre hyra och i
stället tar en tvist i hyresnämnden om villkoren för den fortsatta
förhyrningen. Man får räkna med all många hyresgäster väljer att betala högre
hyra framför att bli uppsagda med ålföljande tvist vid hyresnämnden. Det är
också svårt för den enskilde hyresgästen både att bedöma vad bruksvärdehyran
för hans lägenhet kan vara och vad som är en skälig höjning lör att uppnå
anpassning till bruksvärdehyran.

En med det förut anförda sammanhängande invändning
mot övergångslagens reglering är att man riskerar alt få en starkt ökad
tillströmning av villkorsärenden lill hyresnämnderna och svårigheter för
fastighetsägarna, efiersom nämnda reglering förutsätter atl uppsägning sker.

Vad
som har anföris i det föregående visar all inte heller övergångslagen, jämte
förordnande som meddelas med stöd av den, utgör ett tillräckligl medel att
förebygga betungande hyreshöjningar i enskilda fall där spännvidden mellan den
reglerade hyran och bruksvärdehyran är mera betydande. Härtill kommer de
administrativa problem som skulle bli följden av att övergångslagen
tillämpades. Det är således nödvändigt att försöka finna en annan lösning av
omställningsproblemen. Därvid bör efiersirävas elt skydd för hyresgästen mot
obefogade hyreshöjningar som verkar utan att han måste vända sig lill
hyresnämnd.

För detta ändamål fordras lill en början en
särskild bestämmelse motsvarande den som enligl övergångslagen kan sättas i
krafi av Kungl, Maj:t och som sakligt sett innebär att hyran för lägenhet, som omfattas
av hyresregleringen, inle får höjas i vidare mån än vad som är skäligt för atl
hyran vid övergångstidens slut skall vara anpassad till hyran för likvärdiga
lägenheier enligl hyreslagens bruksvärderegel. Den högsta hyra som i enlighel
härmed får utgå under övergångstiden kan lämpligen benämnas övergångshyra.

Motsvarigheten
i övergångslagen till den nu förordade skäligheisregeln

s. 467 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 467

förutsätter
att det är den enskilde hyresgästens sak att se till atl hans hyra inte höjs
mer än vad lagen medger. Som jag redan antytt inrymmer denna ordning risker
föratt enskilda hyresgäster,av okunnighet om lagens innebörd eller av annan
anledning, förleds atl godta större hyreshöjningar än skäligheisregeln medger.
Del är hos den samlade hyresgäströrelsen som tillräckliga erfarenheler finns
för att bedöma vilka hyror som kan godtas när det gäller att smidigt anpassa de
reglerade hyrorna till bruksvärdenivån. Det är därför nödvändigt atl hyresgäsiernas
organisationer för möjlighet att öva inflytande i frågan om höjning skall lå
ske.

Skäligheisregeln måste alltså kombineras med
bestämmelser om en särskild förhandlingsordning. Förebilden lill en sådan
förhandlingsordning kan lämpligen hämtas från hyresregleringen. Hyresvärden bör
alltså inte ha rält att höja den hyra som gällde när hyresregleringen upphörde
utan medgivande av hyresgästorganisation, dvs. riksorganisation eller förening
ansluten lill riksorganisation. Har förhandling med sådan organisation ägl rum
utan all överenskommelse i saken uppnåtts eller har mot förhandling mött hinder
som inte beror på hyresvärden eller hans organisation kan hyresvärden begära
prövning vid hyresnämnden av hyrans storlek.

Har däremol överenskommelse träffats med
hyresgästorganisation, bör alltså hyresvärden ha möjlighet atl höja hyran i
enlighet med överenskommelsen. Delsamma gäller självfallet om hyresnämnden
medgivit höjning. Skulle hyresvärd höja hyran ulan slöd av
förhandlingsöverenskommelse eller beslut av hyresnämnd bör straffansvar inträda
och hyresvärden vara skyldig att betala tillbaka vad han uppburit för myckel.

Självfallet bör del inte ställas upp något krav på
att den enskilde hyresgästen är medlem i hyresgästorganisationen för att en
överenskommelse som rör övergångshyran för hans lägenhet skall bli giltig. När
det sedan gäller alt ta ut den högre hyran av den enskilde hyresgästen är det
avgörande vad hyresavtalet mellan hyresvärden och hyresgästen innebär på den
punkten.

På det hyresreglerade området är läget det atl de
enskilda hyresavtalen i största utsträckning innehåller s. k. förhandlings-
eller kolleklivklausuler. Dessa bestämmelser, som tillkom inför förhandlingarna
mellan organisationerna om bashyra på grundval av 1971 års reform, innebär all
hyresgästen blir bunden av en förhandlingsöverenskommelse eller ett beslut av
myndighel om höjning av hyran. Om en sädan klausul gäller - vilkel torde vara
fallel belräffande det stora flerialet hyresreglerade lägenheier - kan alltså
värden omedelbart av hyresgästen ta ut den övergångshyra som överenskommits
eller i förekommande fall beslutats av hyresnämnd. Skulle klausul av nämnda
slag undanlagsvis saknas, kan hyresvärden, om han vill alt
förhandlingsöverenskommelse skall bli omedelbari bindande för hyresgästen,
träffa avtal med denne om införandel av en sådan klausul i hyresavtalet.
Vägrar hyresgästen att gå med på det, har hyresvärden möjlighet

s. 468 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 468

att
säga upp hyresavtalet och som villkor för föriängning kräva alt den hyra som
överenskommits med hyresgästorganisation eller medgetts av hyresnämnden också
blir gällande för det enskilda avtalet eller all i avtalet tas in en
förhandlingsklausul.

När det nuvarande förhandlingssystemet infördes på
hyresregleringens område år 1971, måsle hyresgäst som ville komma ifrån en
alllför hög hyra säga upp avtalet och flytta från lägenheten vid hyrestidens
ulgång om han inte kunde förmå hyresvärden att gå med på en hyressänkning. I
det lägel var det naturiigt att hyresgästen tillerkändes möjlighet att
underställa en förhandlingsöverenskommelse om höjning av bashyran hyresnämnds
prövning. Numera har emellertid förhållandena ändrats. Genom lagstiftning år
1973 har bostadshyresgäsl fött möjlighet atl med bibehållet besillningsskydd
säga upp hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Elt av de skäl som
föranledde den reformen var att den nya ordningen bedömdes göra del lättare för
parterna att godta systemet med förhandlings- eller kolleklivklausuler (prop.
1973:23 s. 103).

Genom reglerna om uppsägning för villkorsändring
har hyresgäsierna möjlighet att efter uppsägning av hyresavtalet i vanlig
ordning fö till stånd prövning av hyrans storiek. Delta är det system som nu
tillämpas generellt på bl. a. den allmännyttiga hyressektorn. Under sådana
omständigheter finns det inle något behov av alt i anslutning till avveckling
av hyresregleringen införa beslämmelser om rätl för hyresgäst atl underställa
förhandlingsöverenskommelser om övergångshyra hyresnämnds prövning. Påkallar
hyresgäst villkorsprövning enligl hyreslagen, har hyresnämnden alt vid sin
prövning av villkorslvislen tillämpa den förordade regeln om övergångshyra,om
över-gängsordningen är tillämplig på hyresförhållandet. Uttrycklig bestämmelse
härom kan inte anses vara påkallad.

Den nu förordade övergångsordningen bör tillämpas
under tre år efter det atl hyresregleringen upphör denl oktober 1975.

Den nuvarande hyresregleringen gäller som lidigare
sagts i 43 kommuner, i vissa kommuner dock endast i en del av kommunens område.
Som förut antytts torde risken för oskäliga höjningar av hyran vara störst i
Slockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Atl övergångsordningen bör gälla i dessa
tre kommuner synes mig därför klart. Belräffande övriga kommuner där
hyresreglering nu gäller är del mera tveksamt i vad mån behov föreligger av en
sådan ordning. Eftersom organisationerna på hyresmarknaden har bäst kännedom om
i vad mån en övergångsreglering behövs på olika håll utanför de tre
storstadsområdena, förordar jag all organisationerna ges behörighet atl träffa
överenskommelse om alt viss eller vissa kategorier av lägenheter eiler
lägenhelerna i viss eller vissa orter skall vara undantagna från
tillämpningsområdet för den föreslagna övergångsordningen. Della bör dock, som
nyss framhölls, inle gälla i fråga om de tre storstadskommunerna.

Situationen
kan vara den atl del inle finns skäl all undanta ell vissl

s. 469 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 469

lägenhetsbeslånd
från övergångsordningen men alt det i detta bestånd finns enstaka lägenheter
för vilka den hyresreglerade hyran nära ansluter till bruksvärdenivån. För
sådana fall bör möjlighet finnas alt på det lokala planet träffa
överenskommelse om undantag från den förordade förhandlingsordningen. Träffas
sådan överenskommelse, bör ändå den förordade övergängs-ordningen gälla i
övrigt, dvs. den materiella regeln om övergångshyra blir tillämplig.

Beträffande de närmare detaljerna i den förordade
övergångsordningen kan följande anföras.

Avsikten med förslaget är att hyrorna för de
tidigare hyresreglerade lägenheterna skall kunna anpassas till lägenheternas
bruksvärde successivt och ulan slörre påfrestningar för de boende.
Ulgångspunklen vid ställningstagandet till hyresvärdens krav är således att
hyran för den aktuella lägenheten fr. o. m.den I oktober 1978 skall motsvara
lägenhelens bruksvärde. Det vid förhandlingstidpunkten akluella bruksvärdet
måsle därför utrönas. Visar det sig vid en jämförelse mellan den utgående hyran
och bruksvärdehyran att spännvidden är måttlig, saknas anledning all motsätta
sig hyresvärdens krav. I sådant fall finns del inle heller anledning alt i
fortsättningen behålla förhandlingsordningen förlägenheten i fråga. Är
spännvidden slörre än som förutsatts i det föregående, kan del inle krävas all
hyran i elt slag kommer upp i bruksvärdenivån. 1 elt sådant fall leder kravet
på all hyreshöjningen skall vara skälig lill alt endast en del av höjningen
till bruksvärdehyran för tas ul. Givelvis får en hyreshöjning inte i något fall
leda lill atl hyran för lägenheten blir högre än hyreslagens bruksvärderegler
medger. Den bruksvärdeprövning som systemet förulsäller bör ofta kunna göras i
tämligen grova drag. I många fall bör det vara tillräckligt atl lägenhetens
bruksvärde uppskattas ulan alt någon egentlig jämförelseprövning sker. A andra
sidan ökar anspråken på bruksvärdeprövningens lillföriillighel ju närmare den
utgående hyran ligger bruksvärdehyran.

Om del enskilda hyresavtalet upptar erforderiig
förhandlingsklausul, behöver som nämnts hyresvärden inle iaktta hyreslagens
föreskrifter om uppsägningslid, om överenskommelse iräffas med
hyresgästföreningen. Av detla följer alt överenskommelse eller beslut om ny
hyra inle automatiskt kommer att gälla för bestämd tid, t. ex. en hel
hyresperiod. Överenskommelse och beslut bör med detla synsätt fö gälla ulan
begränsning till tiden, dys. tills vidare. Även om någon enslaka
fastighetsägare skulle vilja återkomma lämligen omgående med nya krav på
hyreshöjningar, innefattar del föreslagna systemet tillräckliga garantier mol
alllför täta höjningar av hyran. En ny höjning efier en kort tid kan inle gärna
sägas vara skälig. Några uttryckliga regler i frågan behövs inte.

Efiersom avsikten med övergångsordningen är atl
jämna ut eventuella övergångssvårigheler för enskilda hyresgäster, bör den i
princip knytas till det individuella hyresförhållandet och inte lill lägenheten
som sådan. Detla

s. 470 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 470

innebär
alt skyddsreglerna gäller lill förmån för den hyresgäst som innehar lägenheten
vid hyresregleringens upphörande också vid föriängning av hyresavtalet men atl
ny hyresgäst i lägenheten får belala bruksvärdehyra. Vissl undantag bör dock,
som jag närmare skall utveckla i specialmötiveringen, göras från denna
huvudregel.

Från
den ordning vars huvuddrag har angetts i det föregående bör undantas sådana
ersättningar som enligl 19 a ;; hyreslagen inte behöver vara till beloppet
bestämda, dvs. ersättning för den kostnad som hänför sig lill lägenhetens
uppvärmning, förseende med varmvallen eller elektrisk ström eller avgifier för
vatten och avlopp. Skäligheten av en sådan ersäitning bör - om överenskommelse
mot förmodan inte kan träffas direkt mellan hyresvärd och hyresgäst - prövas
som en vanlig villkorslvist, dvs. efier uppsägning och hänskjutande till
hyresnämnd.

10.7.5
Bruksvärdereglerna

Enligl bruksvärdereglerna anses den av hyresvärden
fordrade hyran o-skälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheier som
med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Bruksvärdereglerna innebär
principiellt inle bara atl jämföriiga lägenheier får lika höga hyror ulan
också, åtminstone på längre sikt, att hyrorna i hela lägenhetsbeslåndel
anpassas lill varandra efter lägenheternas varierande standard. Hyrorna blir
därigenom relativt bestämda. En särskild spärregel får verkan i etl
marknadsläge, när full balans inle råder mellan tillgång och efterfrågan på
lägenheier. Denna spärregel innebär att vid jämförelseprövningen skall bortses
från lägenhet vars hyra inte är rimlig med hänsyn lill hyreslägel i orten för
närmasl jämföriiga lägenheier i nybyggda bostadshus.

Den år 1971 beslutade avvecklingen av hyresregleringen
fr. o. m. den 1 oktober 1972 beträffande ett betydande antal lägenheier har
såvitt nu kan bedömas gått smidigt. Erfarenheterna av den år 1973 införda
rätlen för bostadshyresgäsl alt säga upp hyresavtalet för omprövning av
hyresvillkoren är ännu begränsade. Genomförs det i prop. 1974:151 framlagda
förslaget om inrättande av en ny, för hela rikel gemensam överinstans över hyresnämnderna
i bl. a. hyressättningslvister, skapas bättre förutsättningar för alt utbilda
en enhetlig och fast praxis.

Någon mera genomgripande ändring i
bruksvärdereglerna behöver därför inte företas nu. Däremot finns behov av vissa
jämkningar i regelsystemet i syfte att skapa ytterligare garantier för alt
bruksvärdesystemet medför skäliga hyresnivåer.

Den första frågan gäller de allmännyttiga
bostadsföretagens prisledande funktion. När bruksvärdesystemet tillskapades,
utgick man från atl hyrorna i det växande beståndet av sådana företags
lägenheter med sina självkostnadsbestämda hyror skulle fö en stabiliserande
belydelse. Del allmännyltiga

s. 471 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 471

lägenhetsbeståndet
borde tjäna som norm vid direkt jämförelse i fråga om lägenheternas bruksvärde.
Det borde vidare utgöra riktpunkt för den bedömning som enligt den nyss berörda
spärregeln skall göras när man vid jämförelseprövningen har atl bortse från
lägenhet vars hyra inte är rimlig med hänsyn lill hyreslägel i orten (prop.
1968:91 Bih. A s. 189), De hyror som lillämpas av de allmännyttiga
bostadsföretagen får alltså betydelse främsi i två hänseenden vid hyresprövning
enligt hyreslagen, nämligen dels när det i jämförelsematerialet ingår
lägenheier i hus som förvaltas av sådana företag, dels vid tillämpning av
spärregeln.

Del finns anledning att understryka vad som
uttalades vid 1968 års reform, nämligen att de allmännyttiga bostadsföretagens
hyressättning bör tjäna som riktpunkt vid hyresprövningen. Efiersom dessa
förelag tillämpar självkoslnadsprincipen, dämpas därmed den allmänna
hyresnivån. Detla har belydelse inte minst i orter med brisl på lägenheier,
där hyresgäster ibland kan vara benägna att godta hyror som väsentligt
överstiger vad de skulle fått belala under normala förhållanden. Avsikten med
atl lagstiftaren gett de allmännyttiga bostadsföretagen en prisledande
slällning har bl. a. varit atl motverka att det på sådana orter uppkommer en
okontrollerad hyresnivå som verkar i hyreshöjande riktning. Del är emellertid
tveksamt om de allmännyttiga bostadsföretagens hyressättning i
rättstillämpningen getts den prisledande funktion som lagstiftaren avsett och
som är nödvändig for att rida spärr mot opåkallat snabb höjning av den allmänna
hyresnivån. Del förefaller som om hyrorna i det allmännyttiga
lägenhetsbeslåndel tillmätts belydelse bara i den mån sådana lägenheier
dominerat i jämförelsematerialet eller, vid tillämpning av spärregeln, i orten.

Vad först angår principerna för
jämförelseprövningen bör slås fast att, om jämförelsematerialet innehåller elt
visseriigen inte dominerande men representativt inslag av lägenheier från
allmännyttiga bostadsföretags fastigheter, dessa hyror bör tillmätas avgörande
betydelse. Hyror som ligger högre bör i sådana fall inle få påverka bedömningen
ulan bör kunna uteslutas från jämförelsematerialet utan särskild utredning
(jfr, prop, 1968:91 Bih, A s, 190), Vad som har anföris innebär självfallet
inte att avsteg skall göras från bruksvärdeprövningens metodik i övrigt.
Sålunda får vid jämförelse-prövningen också framdeles i allmänhet beaktas bara
sådana lägenheter i det allmännyttiga lägenhetsbeslåndel som med hänsyn till
bl, a. storlek. moderniletsgrad, planlösning, läge i förhållande lill
samhällets centrala delar och boendemiljön i stort är jämförliga med
prövningslägenhelen (jfr avsniii 8,4.1). Självlallei måste krävas all
hyressättningen i de allmäiinyiiiga j;im-lörelselägenheierna är korrekl och
representativ för del allmännyltiga lii-genheisbeståndel.

Hur stort inslaget av allmännyttiga lägenheter bör
vara för atl deras hyror skall få tjäna som norm kan inte preciseras närmare
genom angivande av antalet eller andelen i jämförelsematerialet, uttryckt i
procent eller på lik-

s. 472 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 472

nande
sätt. Som en allmän riktpunkt bör dock gälla alt hyrorna i det allmännyttiga
lägenhetsbeslåndel bör godtas som norm vid fastställandet av hyran för
prövningslägenheten, om antalet allmännyttiga lägenheier i
jämförel.sematerialet är så stort att del kan sägas ge underlag för
tillförlitliga slutsatser om hyresnivån för allmännyttiga lägenheter av samma
beskaffenhet som prövningslägenhelen. Kan en sådan hyresnivå konstateras, bör
del sakna belydelse hur slor andel de allmännyttiga jämförelselägenheierna har
i hela jämförelsematerialet. Delta betyder att hyresnivån i det privatägda
fastighetsbeståndet för avgörande inflytande vid jämförelseprövningen först om
det i jämförelsematerialet inte ingår några allmännyttiga lägenheier eller så
liten andel sådana lägenheter att det inle finns underlag för en bedömning av
hyresnivån i jämförliga allmännyttiga lägenheter.

De rikllinjer för hyresprövningen som har angetts
nu bör utan vidare kunna tillämpas i fråga om relativt nyproducerade
prövningslägenheter, eftersom det i det nyare lägenhetsbeslåndel bör vara en
förhållandevis enkel uppgift att få fram tillräckligt många direkt jämförliga
allmännyttiga lägenheter. Även i lägen där jämförelsematerialet inle ger fullt
tillföriitlig anvisning om hyresnivån för likvärdiga lägenheier hos de
allmännyttiga bostadsföretagen bör deras hyror, om de genomsnittligt är lägre
än hyrorna i andra hus, kunna ulgöra en riktpunkt för hyresprövningen på så
sätt atl hyresnivån läggs lägre än som skulle ha varil fallel, om det inle hade
funnits någrajämförligaallmännylliga lägenheier. Del finns vidareanledningall
erinra om uttalandet vid 1968 års reform alt det ibland kan bli nödvändigt all
vid jämförelseprövningen ta hänsyn till del genomsnittliga hyresläget för
lägenheter som inte är direkt jämförliga med prövningslägenheten, t.ex. därför
att del på grund av stark hyressplillring är svårt att fastställa någon
vägledande hyresnivå (prop. 1968:91 Bih. A s. 53), 1 en sådan situation bör man
söka ledning i första hand i del allmännyttiga lägenhetsbeslåndel.

När det sedan gäller lillämpningen av spärregeln
har de allmännyttiga bostadsföretagen i praxis tillerkänts en prisledande
funktion endast i den mån de dominerar nyproduktionen i orten. En följd härav
är atl på orter där sådana företags andel av lägenhetsbeslåndel är obetydlig,
den högsta tillåtna nivån enligt spärregeln kommer all bestämmas av
hyresnivåerna inom det privatägda fasiighetsbesiändet. Delvis har också
spärregeln till-lämpats så atl hänsyn lagits lill alt de allmännyttiga
företagen inle dominerat nyproduktionen i jämförelsemaierialei. Också vid
tillämpningen av spiirr-regeln bör rättstillämpningen styras mot en närmare
anknytning lill de hyror som tillämpas inom den allmännyttiga hyressektorn.
Därvid får givetvis hänsyn tas lill atl bruksvärdet för jämförelselägenheten och
lägenhelerna i nyproduktionen på orten ofta inte är detsamma. Della innebär all
faktorer som t, ex. storlek, moderniletsgrad och hyreshusens läge kommeratl
beakias också vid tillämpningen av spärregeln. Lika litet som vid
jämförelseprövningen bör del krävas att inslaget av de allmännyltiga
bostadsföretagens

s. 473 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 473

lägenheier
är dominerande för atl deras hyror kan bli bestämmande för hyresnivån. Vad som
har anförts i del föregående om de allmännyttiga företagens prisledande
funktion gäller i tillämpliga delar också här. Det bör emellerlid anmärkas att
den ändring som föreslås i fråga om jämförelseprövningen leder till att
spärregeln får minskad betydelse, eftersom redan vid jämförelseprövningen
hänsyn skall las till en represeniativt inslag av allmännyltiga företags
lägenheier i jämförelsemaierialet.

För alt säkerställa atl 1968 års principer för
hyressättning skall slå igenom i full utsträckning i tillämpningen bör i
enlighet med det anförda en jämkning göras i 48 ;; hyreslagen. Den nuvarande
bruksvärderegeln bör kompletteras med en bestämmelse av innehåll att vid
hyresprövningen främst skall beakias hyran för lägenheter i hus som förvaltas
av allmännyttiga bostadsförelag.

Hyreslagens
regler ger uttymme för en viss prisskruv uppåt av den hyresnivå som bestämls
vid jämförelseprövningen och lillämpningen av spärrregeln. Den fordrade hyran
skall nämligengodtasom den inte vase n 11 ig t överstiger hyran för jämföriiga
lägenheter Erfarenheten visar att lagtextens nuvarande utformning har gett
ulrymme för belydande hyreshöjningar och praxis torde på sina håll även i
normala fall godta hyror som överstiger en konstaterad bruksvärdenivå med ända
upp till 10 96, Det är givet alt det kan behövas eu utrymme för hyreshöjningar
utöver den nivå som kunnat konstateras genom jämförelseprövningen. Detla bör
dock inte vara större än vad som är motiverat framför allt av önskemålei alt
skapa de nödvändiga förutsällningarna för röriighel på hyresmarknaden. Den
tolkning av väsenl-lighetsrekvisitet som börjai utvecklas i praxis kan komma
att visa sig olycklig från flera synpunkter. Dels ger den upphov lill alltför
krafiiga hyreshöjningar i de enskilda fallen, dels kan den leda till alt del
utbildas nya, alltför höga hyresnivåer som i sin tur kan åberopas lill slöd för
ytteriigare hyreshöjningar.

På grund av vad som har anföris nu föreslås atl
bruksvärderegeln jämkas även på det sättet att den för innehålla att fordrad
hyra skall anses oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som
med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

De nu förordade jämkningarna i bruksvärderegeln bör
träda i kraft den 1 januari 1975.

s. 474 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 474

10,8
Bostadstillägg

De nuvarande bostadstilläggen infördes den I
januari 1969, Den krafiiga förbätlring av bostadsstödet som därmed skedde bör
delvis ses mot bakgrund av det ändrade bostadsfinansieringssyslem som började
tillämpas år 1968 och som innebar en avveckling av lidigare generella
subventioner. Avvecklingen förenades med ett ökat slöd åt de grupper av
befolkningen som av ekonomiska skäl har särskilda svårigheter att skaffa sig en
bostad som motsvarar deras behov och önskemål.

Bostadstillägg ulgår dels i form av statligt
bostadstillägg, dels som statskommunalt bostadstillägg. Dessutom finns
särskilda kommunala bo-.stadslillägglill pensionärer (KBT). Det statliga
tillägget utgår till barnfamiljer med 75 kr, per månad och barn under 17 år.
Storleken av del statskommunala tillägget - som kan ulgå också till hushåll
ulan barn - är i varje enskilt fall beroende på hyreskostnaden eller kostnaden
för eget hem. Förutsättningen föratt sistnämnda tillägg skall utgå är atl
bostadskostnaden överstiger viss nivå. Över denna nivå molsvarar tillägget 80
96 av bostadskostnaden upp till en övre gräns. För båda tilläggsformerna gäller
vidare atl det bidragsberättigade hushållets sammanlagda inkomsl påverkar
tilläggels storlek. Sålunda utgår fullt tillägg när inkomsten understiger en
viss gräns, medan tillägget trappas av i ökande lakt, alll efiersom inkomsten
överstiger denna gräns. Storleken av KBT bestäms av varje kommun för sig. Också
detta tillägg är inkomstprövat och trappas av vid stigande inkomst. Del slalskommunala
tillägget finansieras lill 70 % av staten och till 3Q % av kommunen. Det
statliga tillägget finansieras av slalen och KBT av kommunen.

Genom de nya bostadstilläggen kom betydligt större
befolkningsgrupper än tidigare i åtnjutande av direkt bostadsstöd. Man kan
beräkna atl ca 150 000 barnfamiljer uppbar familjebosiadsbidrag år 1968, I
december 1969 hade 422 000 familjer bostadstillägg. Detta anlal har sedan dess
ytteriigare vuxit lill ca 525 000, Det innebär att nära hälfien av landels
barnfamiljer har bostadstillägg. Antalet barn för vilka bostadstillägg
utbetalas är omkring 1,1 milj. Av de 525 000 familjerna har knappt 30 96 endast
statligt bosiads-iilliigg,53 96 såväl statligt som statskommunalt tillägg och
nära 20 % endasl statskommunalt tillägg.

Fr,
o, m. den 1 januari 1974 har de statskommunala bostadstilläggen utvidgats till
alt omfatta även låginkomsUagare utan barn. Man kan beräkna alt ungefär 80 000
barnlösa hushåll får sådana bostadstillägg. Därmed skulle det riktade statliga
och slalskommunala bostadsstödet i dag omfatta drygt ifJQQOO hushåll. De lolala
kostnaderna för år 1974 uppgår till ca 1,4 miljarder kr., varav staten svarar
för närmare 1,2 miljarder.

Antalet pensionärshushåll med KBT kan beräknas till
ca 700 000. Kommunernas kostnad härför år 1974 är ca 1,3 miljarder kr.

Genom atl bostadstilläggen successivt har
förstärkts hårde fött alll slörre belydelse som ell medel all minska
bostadskostnaderna för många hushåll.

s. 475 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 475

Frågan om den principiella uppbyggnaden av etl
hushållsinriklal bostadsstöd i framliden behandlas dels av 1972 års
skatteutredning, dels av boende- och bostadsfinansieringsuircdningarna.
Utredningarna har inle slutfört sitt arbele i denna del, varför det enligt min
mening inte finns förutsättningar atl nu behandla frågor som rör grunderna för
del hushållsin-riktade bostadsstödet. Däremol finns del skäl alt ta upp vissa
avgränsade problem inom siödsyslemet som är av den arten att de nu kan och bör
rättas till.

Från olika håll har gjorts gällande atl nuvarande
regler för bostadstilläggen medför icke önskvärda konsekvenser i olika
avseenden. Riksdagen harockså funnit motiverat att det sker en översyn i vissa
delar av regelsystemet (SoU 1974:6, rskr 1974:88), De brister som berörts har
bl, a. gällt de skilda förulsättningama för olika grupper av sammanboende att
erhålla bostadstillägg liksom den bristande samordningen mellan reglerna för
statskommunalt bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn och KBT. Bland
övriga regler som beröris kan jag nämna bestämmelserna om minskning av
bostadstill-läggei när bostaden överstiger viss sloriek och nedre hyresgriinsen
för ensamstående och makar.

Vissa av här angivna frågor, nämligen samordningen
av reglerna för KBT och slalskommunala bostadstillägg samt den nedre
hyresgränsen, tas upp av boendeutredningen i dess fortsatta arbete avseende den
framtida utformningen av bostadstilläggen. Övriga angivna frågor behandlar jag
i det följande. Jag tar därvid först upp frågan om sammanboendebegreppet.

Nuvarande beslämmelser för bostadstillägg är i
väsentliga avseenden olika för äkta makar och för ensamstående. Med äkta makar
jämställs - efier mönster av skaltelagstifiningens regler om samtaxering -
sådana sammanboende personer som antingen tidigare varit gifia med varandra
eller som har eller har hafi barn tillsammans. Övriga ogifia sammanboende
behandlas som ensamstående, vilket i fiera hänseenden påverkar stödels sloriek.
Sålunda är del av betydelse för såväl inkomstprövningen som beräkningen av
bostadskostnadens storlek om parterna skall jämställas med äkta makar eller
inte.

För den grupp av ogifia sammanboende som jämställs
med makar läggs inkomsterna samman vid prövning av bostadstillägget och detla
beräknas på basis av den lolala bostadskostnaden. De sammanboende betraktas
alltså som en familj eller ett hushåll.

En annan grupp utgörs av ogifia sammanboende, varav
den ena eller båda har barn som dock inle är gemensamma. Dessa betraktas som
två hushåll om de ej heller tidigare varit gifta med varandra eller hafl gemensamma
barn. Varje hushålls inkomst beaktas för sig. Om de sammanboende innehar
bostaden gemensamt delas bostadskostnaden i två lika delar. 1 annat fall
fördelas kostnaden efter olika praxis i olika kommuner, t. ex. propor-

s. 476 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 476

lionsvis
i förhållande till det antal barn som var och en av parterna har. Till den
sammanboende, som inte gemensamt med den andra parten äger eller har
nyttjanderätt till bostaden, utgår inle något statskommunalt bostadstillägg,
eftersom en förutsättning för sådant tillägg är att sökanden har egen bostad.
Finns barn kan dock ulan hinder härav statligt bosiadstillägg utgå.

En
tredje grupp utgörs av de ogifta sammanboende som saknar barn och inle lidigare
varit gifta med varandra och inte heller hafl gemensamma barn. Även dessa
betraktas som två hushåll och varje hushålls inkomsl beakias för sig. Om de
sammanboende gemensamt innehar bostaden delas bostadskostnaden i två lika
delar. Till följd av kravel på egen bostad blir den sammanboende, som inte
innehar bostaden gemensami med den andra parten, ulan bostadstillägg.
Bostadskostnaden för den som innehar bostaden reduceras med ett schablonbelopp
som skall motsvara den inneboendes del i bostadskostnaden.

Nuvarande regler förbostadsiilläggen leder i vissa
fall till lägre bostadstillägg för ogifta sammanboende än för motsvarande gifta
och med dem jämställda grupper. Della gäller bl.a. när bostadskostnaden
halveras eller reduceras, vilkel kan leda till all den bidragsgrundande hyran
blir för låg för att statskommunalt bostadstillägg skall kunna utgå eller till
atl den berättigar endasl lill ett lågt tilläggsbelopp. Dessa konsekvenser har
starkt kritiserats, bl.a. mot bakgrund av att sammanboende under äktenskapsliknande
förhållanden blir alltmera vanligt, företrädesvis bland ungdomar. Dessa
gruppers inkomstförhållanden och boendekostnader är inte sällan sådana atl de
skulle fö ett högre bostadstillägg om de behandlades som etl hushåll. För dem
som lever i samma ekonomiska och sociala gemenskap som makar måste del framstå
som orättvist att inte från stödsynpunkt få behandlas som sådana. Ännu mera
stötande måste skillnaden förefalla dem som tillsammans vårdar och försörjer
barn i hemmet, låt vara att barnet inte är deras gemensamma. Endast den
omständigheten atl barnet inle är gemensami fråntar dem här rätten all
behandlas som ell hushåll när det gäller bostadstillägg. I vissa fäll är dock
inkomstförhållandena sådana all den nuvarande ordningen innebär fördelar for
dem.

En utvidgning av hushåilsstödet lill sammanboende
synes ha vissl fog för sig. Vid en sådan utvidgning skulle emellertid uppkomma
slora svårigheter atl kontrollera de nya omständigheter som skulle anses
grunda hushållsgemenskap. Eu krav på gemensamt bostadsinnehav skulle leda lill
atl bara de som kunde få gemensamt hyreskontrakt skulle bli behandlade som
gifta. Men många har inle möjlighet alt åsladkomma elt sådant hyresförhållande.
En regel om gemensamt bostadsinnehav skulle därför inte i tillräcklig grad lösa
problemet med den slora grupp sammanboende utan barn som lever under
äktenskapsliknande förhållanden och finner det nuvarande siödsyslemet
orättvist.

s. 477 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 477

En annan möjlighet att lösa problemet skulle vara
alt förutsätta hushållsgemenskap hos samtliga sammanboende. En sådan
presumtion skulle kunna kombineras med en regel som ålade sammanboende som inte
ville bli behandlade som gifta alt vid ansökan om tillägg uppge och styrka alt
hushållsgemenskap inle förelåg. Genom regler av detla slag skulle den fördelen
uppnås att samlliga grupper av sammanboende - även syskon, arbetskamrater m.
fi. - som lever i en ekonomisk gemenskap kunde erhålla gemensamt
bostadstillägg.

Med nuvarande beslämmelser är del inkomsl- och
boendeförhållandena i varje enskilt fall som är direkt avgörande för om
hushållsgemenskap innebär fördelar från slödsynpunkt eller inle. Regler av del
slag som jag senast skisserat skulle i realiteten innebära obegränsade
möjligheter alt få det i varje enskilt fall mest fördelaktiga stödet, oberoende
av den faktiska samlevnadssituationen. För ell stöd som är inriktat efter
varje hushålls ekonomiska möjligheter att bära boendekostnaden måste en sådan
lösning avvisas. 1 vart fall gäller della för den vida grupp av
sammanboendeförhållanden som nu diskuteras. A ena sidan skulle en grupp
sammanboende med låga inkomster kunna fö hushållsslöd, fastän någon annan
gemenskap än att de delade på viss bostadskostnad inte förelåg mellan dem. Om
del å andra sidan var fördelaktigt från slödsynpunkt om någon eller några med
högre inkomsler inte ingick i hushållsgemenskapen, kunde vederbörande lätt
påvisas vara enbart inneboende. Enligt min mening kan man inte ändra reglernas
innebörd i den här antydda riktningen.

Mot bakgrund av de svårigheter som föreligger all
på objektivt kontrollerbara grunder utöka kretsen av sammanboende som skall
anses utgöra en hushållsgemenskap, vill jag likväl ifrågasätta om man inte
beträffande vissa sammanboende bör överväga regler som i viss utsträckning
medger att de själva kan välja mellan olika stödformer.

De fall där speciellt missnöje med nuvarande regler
föreligger torde vara när en kvinna och en man utan barn lever lillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden utan att dock vilja gifta sig. Det är
angeläget att dessa för bli behandlade som gifta i bosladstilläggssammanhang.
Givelvis finns även inom gruppen sammanboende man och kvinna fall där den ena
parlen är inneboende i traditionell mening hos den andra. 1 dessa fall skulle
en liberal regel kunna medföra ett slöd som inle är avsett. Enligl min mening
bör emellertid del slora fierlalets berättigade krav på atl få betraktas som
ett hushåll inle behöva slå tillbaka av hänsyn lill den ändå relativt
begränsade olägenheten av att ett fålal skulle kunna få ett stöd som är
omotiverat eller något för högl efter deras förhållanden.

Sammanfattningsvis finner jag alliså att en
objektivt riktigt verkande regel inle är prakliskt möjlig all åstadkomma och
alt man i detta läge, för att uppnå det materiellt sett mest acceptabla
resultatet, bör medge viss frihet för bostadstilläggstagarna att själva
beslämma om de skall behandlas som

s. 478 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 478

äkta
makar eller inte. Jag förordar sålunda all sammanboende man och kvinna, som i
ansökan uppger sig ha gemensami hushåll, skall jämställas med äkta makar. Några
speciella omständigheter som styrker atl de har gemensamt hushåll bör inte
behöva förebringas. Därmed uppnås även den fördelen att, när ett barn föds i
familjen, bostadstillägget inte behöver ändras i vidare mån än att ytterligare
bidrag erhålles på grund av barnel. Vad jag sålunda förordar bör gälla också om
de hos sig har barn som inle är deras gemensamma.

Jag går därefter över till frågan om reducering av
bostadstillägg på grund av bostadens storlek. Bostadskostnaden -och därmed
bostadstillägget - kan reduceras i vissa fall. Vid beräkning av
bostadskostnaden skall sålunda beakias om kostnaden är oskäligt hög med hänsyn
till familjens bostadsbehov eller i förhållande till bostadskostnadsläget på
orten eller i vissa fall om bostaden disponeras även av annan än
bosiadstilläggstagaren,

Beslämmelsen om reducering av bostadstillägget när
bostadskostnaden är för hög med hänsyn till familjens behov tillkom i
anslutning till en i april 1972 genomförd höjning av de övre hyresgränserna för
statskommunalt bostadstillägg. Syftet var alt denna höjning inle skulle leda
lill en ulrymmesstandard som väsentligt översteg de normer som gällde för
bosladsbygg-nadsplaneringen enligt beslut av 1966 års riksdag. Den norm som här
avses innebär högst två boende per rum, kök och etl rum oräknat.

Erfarenheterna av reduklionsregeln visar all den
under vissa omständigheter kan få inle avsedda effekler, l. ex. när familjen
har en bostad som är svår atl avyttra och då familjeinkomsten är påtagligt låg,

1 dessa fall bör enligl min mening undantag kunna
göras från reduceringsregeln. Jag förordar att bestämmelsen ändras så att det
blir möjligt att medge dylikt undanlag när synnerliga skäl talar härför. För
all en sådan undantagsbestämmelse skall kunna lillämpas krävs en individuell
prövning av tilläggstagarens inkomstförhållanden och bostadssituation. Denna
prövning skall utvisa alt någon alternativ bostad som inte medför reduktion av
tillägget inte går att erhålla inom rimligt avstånd. I de fall familjeinkomsten
ligger på en påtagligt låg nivå bör detta påverka bedömningen.

I det följande lar jag upp vissa frågor som berör
bl.a. inkomstprövningen och administrationen av bostadstilläggen. Dessa frågor
har prövats av bostadstilläggsgruppen, .som avgett ett betänkande (Ds B 1974:1)
Bostadstillägg - inkomstprövning och administration,

Bostadslilläggsgruppen har vid sina överväganden
angående vilket i n ko m s ibegrep p som skall ulgöra grunden för
inkomstprövningen undersökt två allernaliv. Del ena innebär att man knyter an
till den sjukpenninggrundande inkomsten, det andra att man liksom hittills
använder den taxerade inkomsten.

Vid
denna prövning har gruppen funnit att den sjukpenninggrundande

s. 479 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 479

inkomsten
har vissa fördelar. Den avspeglar inkomslsituationen när rält lill sjukpenning
föreligger och tillgodoser således kravet på att inkomslun-deriaget bör vara
aktuellt, I etl inkomsiprövningssyslem som baseras på den sjukpenninggrundande
inkomsten skulle emellertid behöva tas in särskilda uppgifier avseende vissa
grupper av bostadstilläggslagare, som inte omfattas av sjukpenningsyslemel. Den
sjukpenninggrundande inkomsten skulle dessutom behöva kompletteras och
korrigeras i flera avseenden, bl. a, vad gäller inkomster av kapital och
tillfällig förvärvsverksamhet saml sociala förmåner,

Bostadslilläggsgruppen har på grund av det anförda
funnit att den sjukpenninggrundande inkomsten är mindre lämplig att direkt
läggas till grund för inkomstprövningen av bostadstilläggen. Denna prövning bör
enligt gruppen även i fortsättningen grundas på den taxerade inkomsten.

Del övervägande antalet remissinstanser ansluter
sig till gruppens uppfattning i fråga om val av inkomstbegrepp.

För egen del anser jag del angeläget att
stödbehovet kan bedömas på grundval av en inkomsl som så nära som möjligt
avspeglar bostadstilläggs lagarnas ekonomiska situation vid prövningstillfället.
I och för sig kunde det synas som om en övergång lill den sjukpenninggrundande
inkomsten som det för bostadstillägget grundläggande inkomstbegreppet skulle
innebära all prövningen generellt sett kom att grundas på ett riktigare
inkomslunderiag. Därmed skulle också behovet av omprövningar begränsas.
Bosladslilläggsgruppens utredning och remissbehandlingen har emelleriid
övertygat mig om all en sådan övergång skulle vara förknippad också med
betydande olägenheter Jag delar därför gruppens uppfattning att förbättringar i
nu varande system bör eftersträvas på andra vägar än genom en ändring av
inkomstbegreppet. Gruppen föreslår därvid att den sjukpenninggrundande
inkomsten används av de prövande myndigheterna i kontrollsyfte.

Enligt förslaget skall inkomstuppgifier inom
sjukförsäkringen fortlöpande föras över från försäkringskassorna lill
förmedlingsorganen. Förmedlingsorganen skall lägga dessa aviseringar lill
grund för en kontroll av att anmälan om inkomstförändring även kommit in dit
eller för en eventuell utredning av de berörda hushållens inkomstförhållanden.
Jag delar gruppens uppfattning att bosladsstyrelsen bör utveckla en dylik
verksamhet i samråd med riksförsäkringsverket. Jag avser alt i annat sammanhang
föreslå all bostadsstyrelsen skall fö ett sådant uppdrag.

Bostadslilläggsgruppen har vid sina överväganden om
möjliga inkomsiprövningssyslem även behandlat frågan om de gränser inom vilka
inkomstförändringar bör fö ske utan atl rätten till eller storieken av bostadstillägget
påverkas. Gruppen finneratt reglerna om väsentliga inkomstförändringar bör ges
en annan uiformning än de nuvarande. Dessa regler bör enligt gruppen ändras så
atl begreppen väsenllig inkomstminskning resp, inkomstökning i princip blir
lika för alla familjer

s. 480 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 480

oavsett
ursprunglig inkomst, barnantal och andra förhållanden. Detta skulle bäst uppnås
genom i krontal uttryckta gränser för förändringarnas storlek.

Övervägande antalet remissinstanser delar gruppens
uppfaUning atl intervallet för väsentliga inkomstförändringar bör bestämmas
lill fasta krontalsgränser, Enligl några instanser synes dock de föreslagna
toleranserna tillåta alltför betydande inkomslförändringar utan all
bostadstilläggen påverkas.

Jag anser i likhet med bostadslilläggsgruppen all
gränserna för vad som skall anses vara väsentliga inkomslförändringar bör
fastställas i krontal. Sådana regler skulle vara mera lättförståeliga för
allmänheten och myndigheterna skulle få etl mera överskådligt system.
Bosladsstyrelsen bör ges uppdrag att beslämma intervallets bredd.

Jag går så över till frågan om administrationen av
bostadstillläggen. Del alternativ lill nuvarande ordning som övervägts i olika
sammanhang, bl.a. av familjepolitiska kommittén, har avsett en överföring av
administrationen till försäkringskassorna. Bostadslilläggsgruppen redovisar
skäl som talar både för och emot en dylik överföring. Gruppen pekar bl.a. på de
rationaliseringsvinster som kan uppnås genom att allt fler av de
familjepolitiska förmånerna flyttas över till försäkringskassorna. Samordningssynpunkter
talar också enligt gruppen för en ändrad ordning. Del skulle sålunda innebära
väsentliga fördelar alt databehandlingen av bostadstilläggen centraliserades
till ett enda organ i stället lör att som nu ombesörjas av ett tiotal
dataföretag.

Mot en överföring talar emellertid enligt
bostadslilläggsgruppen bl. a. den omständigheten att det i dag finns en utbyggd
fungerande adminislralionsap-parat för bostadstilläggen. Några direkta
olägenheier med denna synes inle heller föreligga. Gruppen är därför inte
beredd all i dagens läge - med hänsyn till bl. a. pågående översyn av
bostadstilläggens framtida utformning - föreslå någon ändring i fråga om
administrationen av bostadstilläggen.

Flertalet remissinslanser, däribland
bosladsstyrelsen och Svenska kommunförbundet, finner all slarka skäl talar mot
en ändring av nuvarande organisation. Dessa instanser betonar främsi
bostadstilläggens betydelse som ell bostadspolitiskt medel och all denna skulle
minska vid en förändring. Andra remissinslanser åter - exempelvis
riksförsäkringsverket - förordar en överföring av administrationen lill
försäkringskassorna och anför som motiv möjligheten till rationaliseringar och
kostnadsbesparingar. Man pekar t.ex. på försäkringskassornas utsträckta
lokalnät, deras omfattande kontakter med allmänheten samt att kassorna
handlägger de flesla familjestödformerna, bl.a. KBT.

Föregen del kan jag delvis instämma med de
remissinstansersom särskill framhåller möjligheterna till samordnings- och
rationaliseringsvinster vid en överföring av bostadstilläggen lill
försäkringskassorna. Del är angelägel atl flnna former för administrationen som
så långl möjligt nedbringar per-

s. 481 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 481

sonal-
och handläggningskostnaderna. Emellertid bör även beaktas alt det är värdefullt
förde kommunala nämnder och förtroendemän som har ansvar lör bostadsfrågorna
att ha nära kontakt med verksamheten kring bostadstillläggen och att kunna
samordna denna verksamhet med andra åtgärder på bostadsområdet, som planeras
och genomförs av de egna förvaltningarna. Med hänsyn till atl flera frågor
rörande bostadstilläggens utformning f n, utreds anser jag mig dock inle nu
böra ta upp spörsmålet om bostadstilläggens administration till närmare
prövning.

Jag instämmer i bostadstilläggsgruppens uppfattning
att databehandlingen av bostadstilläggen bör samordnas på ett bättre sätt än
hittills. Del är nödvändigt bl, a, med hänsyn till att del kommer att krävas
en betydligt mer fördjupad analys än vad som hittills framkommit vad gäller
effekterna i olika avseenden av det riktade bostadsstödet. Delta nödvändiggör
bl. a, en utvecklad statistisk bearbetning avseende bostadstilläggen. Det
aTikommer på bostadsstyrelsen att ta initiativ för detta ändamål.

Vad gäller frågan om indrivning av fordran på grund
av felaktigt utbetall bostadstillägg finner bostadstilläggsgruppen alt
handläggningen av dessa ärenden bör föras över från bosladsstyrelsen lill
kommunerna. Kommunerna har enligl gruppen numera tillräckliga resurser för
sådana ärenden. Övervägande delen av de remissinstanser som uttalat sig i denna
fråga ansluter sig lill gruppens förslag. Jag vill för egen del förorda att den
av gruppen föreslagna ändringen genomförs och att således indrivnings-ärendena
överförs till kommunerna.

Jag går härefier över lill frågan om
inkomslgränserna för reducering av bostadstilläggen. Dessa gränser har tidigare
justerats åriigen i takt med den allmänna inkomstulvecklingen. En dylik
justering bör göras även för bidragsåret 1975,

Inkomstgränsen lör oreducerat bostadstillägg är för
bidragsåret 1974 fastställd till en till stallig inkomstskall taxerad inkomst
på 23 000 kr, för barnfamiljer och 18 000 kr, för hushåll utan barn. Med
hänsyn till inkomstulvecklingen förordar jag i likhet med 1972 års
skatleuiredning alt dessa gränser höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr, resp, 21
000 kr. för bidragsåret 1975.

1972 års skatleuiredning har föreslagil en enhetlig
reduktionsfaktor på 15 96 för bostadstilläggen i syfte att mildra de
marginaleffekter som uppkommer vid avtrappning av tilläggen. Förslagei innebär
en förstärkning av bostadsstödet, framför allt för flerbarnsfamiljer i
mellaninkomstlägen. En bieffekt av förslaget blir dock enligt utredningen all
tillägg skulle utgå i påtagligt högre inkomstskikt än i dagsläget. Utredningen
förklarade sig vara medveten om att det såväl från administrativa som
fördelningspoliliska synpunkter kunde resas invändningar mot all låla
inkomstprövade stödformer utgå i så höga inkomstlägen som skulle bli fallet
enligt utredningens förslag. Som exempel anfördes atl bidrag i vissa läll
skulle kunna utgå till familjer med en taxerad årsinkomst upp till 95 200 kr.
Bl, a. med hänsyn

31
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 482 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 482

till
att hela det bosladspoliliska området då var föremål för en översyn fann
utredningen ingen anledning att närmare gå in på denna fråga.

Jag
förordar att reduktionsfaktorn för avtrappning ändras i enlighet med
uiredningens förslag med det undantaget alt reduktionsfaktorn sätts till 24 96
för taxerade inkomster överstigande 54 000 kr./år. Härigenom undviks de av
utredningen exemplifierade olägenheterna med att inkomstprövade tillägg skulle
ulgå i inkomstlägena 80 000-95 000 kr. Den principiella uppbyggnaden av ett
hushållsinriklal bostadsstöd på längre sikt behandlas som jag tidigare nämnt av
bl, a, 1972 års skatteutredning.

De föreslagna ändringarna i regelsystemet bör träda
i krafi den I januari 1975, Detta gäller dock inte i fråga om kontrollen av
inkomsluppgifierna och viisentliga inkomslförändringar.

Kostnaderna
förde förordade förbättringarna av bostadstilläggen beräknar jag forell hell år
till 80 milj, kr. Anslagsbehovet för innevarande budgetår kan beräknas öka med
40 milj. kr. De ökade kostnaderna för bostadstilläggen skulle till viss del
drabba kommunerna. För att motverka detta förordar jag en uppräkning av
slalsbidragsprocenten från 70 till 72 96 av den stals-bid ragsgru ndade
bostadskost nåden,

10,9
Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad som sålunda anförts har inom
bostadsdepartementet upprättats förslag lill

1, lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

2, lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för
Stockholm,

3, lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda
bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun,

4, lag om ändring i jordabalken,

5, lag om ändring i bosiadssaneringslagen (1953:531),

6, lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

7, lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda
hyresbesiämmelser för vissa orter,

8, lag om ändring i lagen (1973:188)om arrendenämnder
och hyresnämnder,

9, lag om avveckling av hyresregleringen,

10, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

11, kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

Särskill samråd har ägt rum beträffande förslagen,
vid 1-3 med chefen för kommundepariementet, vid 4 och 6-9 med statsrådet Lidbom
samt vid 10 med chefen för finansdepariementel.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.

s. 483 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 483

10,10 Specialmotivering

10.10.1 Förslagen lill lag om ändring i
kommunallagen (1953:753). lag om änd

ring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm och lag om ändring i lagen

(1969:215) med särskilda besiämme/ser om Slockholms läns landstingskommun

1 den allmänna motiveringen har jag
förordat att bestämmelserna i kommunallagarna ändras så alt lån i intecknad
fast egendom som kommun övertar vid förvärv av egendomen samt lån som kommun
upptar genom att som betalning för läst egendom utge köpeskillingsrevers inle
inkräktar på utrymmet för kommunens underställningsfria lånerält i de fall
förvärvet avser sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida
utvecklingen erfordras för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Jag har vidare förordat alt motsvarande skall gälla vid förvärv av fast egendom
som enligt kommunens saneringsplanering bör bli föremål lör upprustning av icke
ringa omfattning. Enligt mitt förslag skall de ändrade beslämmelserna i
tillämpliga delar gälla även Stockholms läns landstingskommun.

Huvudbestämmelserna om kommunernas
underställningsfria lånerätt finns i 58 § kommunallagen (1953:753) och 62 §
kommunallagen (1957:50) för Stockholm. Utöver vad som sägs i dessa paragrafer
har kommunerna enligt 59 tesp. 63 § nämnda lagar rält alt i särksilda läll
undersiällningsfriti ta upp lån, i allmänhet dock bara i den omfattning och på
de villkor Kungl, Maj:t bestämmer, Föreskrifier i detta ämne har getts i
kungörelsen (1962:581) med vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av
lån m. m. Jag förordar att utvidgningen av kommunernas underställningsfria
lånerält sker genom etl tillägg till sista slyckel i 59 resp. 63 § i nämnda
lagar.

Bestämmelser om landstingskommuns
lånerält finns i 64 § landstings-lagen (1954:319). Enligl dessa bestämmelser
får landslingskommun utan underställning ta upp lån som löper på högst fem år.
Härutöver lår landslingskommun undersiällningsfriti la upp lån i vissa fall, i
allmänhet bara i den omfattning och på de villkor som Kungl. Maj:l bestämmer
För Stockholms läns landstingskommun gäller i detla hänseende samma regler som
för andra landstingskommuner. De särskilda beslämmelser som enligl mitt förslag
skall gälla lör nämnda landstingskommun har tagits in i en ny paragraf, 9 b§,
i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelserom Stockholms läns
landslingskommun. Också i delta fall har Kungl. Maj:t bemyndigats alt föreskriva
om villkor för lånen,

10.10.2 Förslaget lill lag om ändring i
jordabalken

Genom prop. 1974:151 läggs fram
förslag om inrättande av en ny överinstans över hyresnämnderna. Enligt
förslaget skall talan mot hyresnämnds avgöranden föras genom besvär hos den nya
överinstansen i de fall där enligl nuvarande regler klander- och besvärslalan
är tillåten. Överinstansen

s. 484 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 484

benämns
enligt förslaget bostadsdomsiolen. Den föreslagna instans- och fullföljdsordningen
föreslås träda i kraft den I juli 1975.

Genomförs
de förslag som jag har förordat i det föregående, kommer nya uppgifter alt
läggas på hyresnämnderna. Deras avgöranden i dessa frågor bör kunna föras
vidare. När bostadsdomsiolen har inrättats den I juli 1975 är del naturiigt atl
avgörandena överprövas där. Som jag har anfört i avsnittet 10.7 i den allmänna
motiveringen bör emellertid de reformer på hyresrättens område som jag nu
lägger fram förslag till träda i krafi redan den 1 januari 1975. Underen
övergångstid, innan bostadsdomsiolen har trätt i verksamhet, bör överprövningen
av hyresnämnds avgöranden i de frågor som det här gäller lämpligen kunna läggas
på de allmänna domstolarna. När därefier bostadsdomsiolen börjar sin
verksamhei, får de överlämna eventuellt an-hängiga mål till bostadsdomstolens
prövning.

En
samordning mellan de båda lagstiftningsärendena har skett genom att förevarande
lagförslag utgår från fullföljdsbeslämmelserna i hyreslagen, nämndlagen och BSL
i deras nuvarande lydelse, medan förslagen enligt prop. 1974:151 utgår från
bestämmelsernas lydelse enligt förevarande förslag.

12
kap.

4
a §

Paragrafen upptar nu bestämmelser om rätt för
bostadshyresgäsl med hyresavlal på bestämd tid, överstigande ell år, all säga
upp avtalet till upphörande i förlid. På grund av utformningen av 54 § första
stycket kan sådan hyresgäst, när hyresförhållandet varat i nio månader eller
längre, också säga upp avtalet för villkorsändring utan att behöva avvakta
hyrestidens utgång.

Som
har anföris i avsnittet 10.7.2 i den allmänna motiveringen bör varje
bostadshyresgäst ges rält att, oavsett den avtalade hyrestidens längd, säga upp
avtalet lill upphörande i förtid. Bestämmelserna härom har tagits upp i denna
paragraf De nuvarande bestämmelserna om rätt lill förtida uppsägning vid s. k.
långtidsavtal kan därmed ulgå (jfr 54 § iredje stycket i den föreslagna
lydelsen).

Enligt förslaget skall bostadshyresgäsl kunna säga
upp avtalet att upphöra tidigast vid del månadsskifte som inträffar närmast
efter tre månader från uppsägningen. Häri ligger att hyresgästen har möjlighet
alt säga upp avtalet till en senare tidpunkt än den som anges i lagrummet.

Självfallet
kan hyresgästen alltid säga upp avtalet till hyrestidens ulgång med iakttagande
av för avtalet i denna situalion gällande uppsägningstid. Den föreslagna
beslämmelsen kan m. a. o. sägas utgöra ett komplement till vad som i det
enskilda fallel kan ha avtalats om hyrestid och uppsägning och till
bestämmelserna i 3 § andra siycket och 4 § andra siycket hyreslagen.
Bostadshyresgäst med tidsbestämt avtal som vill bringa hyresförhållandet att
upphöra kan således välja mellan all antingen i vanlig ordning säga

s. 485 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 485

upp
avtalet lill hyrestidens utgång eller att säga upp det med stöd av den
föreslagna beslämmelsen. Motsvarande gäller i de undantagsfall hyrestiden inte
är bestämd (jfr 4 § andra slyckel).

Av vad som har anföris framgår alt
tillämpningsområdet för 3 § andra stycket och 4 § andra stycket hyreslagen i
praktiken kommerlitt bli något mindre än f n. Praktiskt setl får de åsyftade
bestämmelserna betydelse i lörsta hand i lokalhyresförhållanden men också i de
fall av förhyrning av bostadslägenhet i vilka föreskrivs en koriare
uppsägningslid än som följer av 4 a § i den lydelse som föreslagits. Dessutom
blir de bestämmande för till vilken tidpunkt uppsägningen för villkorsändring
kan ske enligt 54 §,

Både
hyresvärd och hyresgäst har i vissa situationer rätt all efter uppsägning
frånlräda hyresavtalet före hyrestidens utgång, I 6 § hyreslagen meddelas
bestämmelser om när avtalet upphör all gälla till följd av sådan uppsägning, I
första stycket av paragrafen anges i vilka fall avtalet upphör att gälla
genast. Övriga fall behandlas i andra stycket. Där regleras bl.a. konkursbos
rätt enligt 31 § att säga upp hyresavtalet, när hyresgästen försatts i konkurs,
och hyresgästens uppsägningsrätt enligl 32 §, då hyresvärden utan skälig
anledning vägrat samtycke lill överiåtelse eller inte lämnat hyresgästen
besked i frågan. Vad som har anförts om tillämpningsområdet för 3 § andra
stycket och 4 § andra stycket hyreslagen gäller självfallet också 6 § andra
siycket, I fortsättningen för således beslämmelserna i sistnämnda lagrum
betydelse främst i fråga om lokaler.

Att
de föreslagna bestämmelserna i 4 a § är tvingande till förmån för hyresgästen
följer av l§: sista styckel hyreslagen.

Till
frågan om sambandet mellan de nya bestämmelserna i 4 a § och beslämmelserna i
54 och 55 §§ hyreslagen om rätt för bostadshyresgäst atl säga upp avtalet för
ändring av hyresvillkoren återkommer jag i det följande.

16§

I första stycket av paragrafen i nuvarande lydelse
meddelas till en början bestämmelser om vad som gäller för det fall att
hyreslägenhet skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för
skadan eller hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra
stycket eller hinder eller men i nyttjanderätten uppslår på annal sätt utan
hyresgästens vållande. De befogenheter som hyresgästen har i de angivna
situationerna är att säga upp avtalet, få skälig nedsättning i hyran och att på
hyresvärdens bekostnad avhjälpa bristen (självhjälpsrätt). För inträdet av
påföljderna gäller delvis olika förutsättningar (jfr 10- 12§§). I lagrummet har
även upptagits bestämmelserom verkan av all myndighet under hyrestiden
meddelar förbud mot att lägenheten används för avsett ändamål (jfr 10 § andra
stycket) eller beslut, varigenom del av lägenheten frångår hyresgästen eller
denne på annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt (jfr 12§).

s. 486 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 486

1 andra stycket finns beslämmelser av innebörd atl
hyresvärden och hyresgästen med bindande verkan kan träffa avtal om
inskränkning i hyresgästens rätt enligt första stycket alt fö skälig
nedsättning i hyran.

1 departementsförslaget har första stycket
underkastats en rent formell jämkning i del att de olika situationer i vilka
lagrummet är tillämpligt angetts punktvis. Iförslaget härtill paragrafen fogats
elt nylt andra stycke av innehåll att, om avtalet avser bostadslägenhet,
hyresnämnden för på ansökan av hyresgästen ålägga hyresvärden alt avhjälpa
brist i de fall då anledning till all det uppstått hinder eller men i
hyresgästens nyttjanderätt är sådan som anges i första stycket. Del sagda
gäller dock inte när anledningen utgörs av myndighets beslut. Vidare har
föreskrivits atl sådani föreläggande - benämnt reparationsföreläggande - för
förenas med vite och atl i föreläggandet skall bestämmas viss tid inom vilken
åtgärd som avses med föreläggandet skall ha vidtagits. Lagrummet innehåller
även att den utsatta tiden får förlängas, om det föreligger särskilda skäl och
om ansökan görs därom före utgången av den löpande lidsfristen. De föreslagna
bestämmelserna har behandlats i avsnittet 10.7.1.4 i den allmänna
motiveringen.

Utöver vad som har anföris i anslutning till dessa
beslämmelser i den allmänna motiveringen bör följande anmärkas.

En förutsättning för att reparalionsföreläggande
skall kunna utfärdas är att skadan eller det efiersatta underhållet verkligen
innebär hinder eller men i sökandens nyttjande. Till en början måsle i andra
fall än då del är fråga om åtgärd enligt 15 andra styckel hyreslagen därför
utrönas om så är fallel. Genom detta krav utesluts mer bagatellartade skador
som t. ex. mindre repor på målade ytor och obetydliga sprickor på
saniietporslin. Enligt min mening bör kravet på atl skadan skall vara till
förfång vid utövandet av nytljanderällen inte sättas för lågt. Del kan
förekomma atl man måsle pröva om hyresgästen är ansvarig för skadan eller om
han på annat sätt är vållande lill hindret eller menet i nyttjanderällen.
Frågan bör emellertid inle las upp med mindre hyresvärden gör invändning om
vållande från hyresgästens sida. Det torde också få ankomma på hyresvärden att
styrka rikligheten av sin invändning.

Är det fråga om skada i gemensamt utrymme i huset,
lorde nuvarande ordning innebära att endasl den hyresgäst som är ansvarig för
skadan går miste om de befogenheter som hyreslagen tillerkänner hyresgästerna.
Det medför att en invändning i ärende om reparationsföreläggande att annan än
sökanden är vållande till skadan kan lämnas utan avseende.

Ytterligare gäller som förutsättning för att
reparationsföreläggande skall kunna utfärdas alt hyresvärden underiåtit att
efter tillsägelse ombesörja begärd åtgärd så snart det kanske, Atl utröna om
denna förutsäUning föreligger lorde i prakliken inte behöva vålla några
svårigheter. Man har nämligen anledning utgå från att hyresgästerna inte använder
sig av möjligheten att utverka reparationsföreläggande i andra fall än då de
anser att möjlighelerna

s. 487 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 487

att
på frivillighetens väg få en ändring till stånd är helt uttömda. Skulle det
någon gång inträffa all en hyresgäst direkt vänder sig lill hyresnämnd med
ansökan om reparationsföreläggande synes, om övriga förutsättningar för
meddelande av sådani föreläggande föreligger, hyresvärdens iniresse kunna
tillgodoses genom att den lid inom vilken åtgärden skall ha vidtagits bestäms
något längre än annars. Däremot synes det, framför allt av processekonomiska
skäl, vara mindre lämpligt att i del åsyfiade fallel avslå ansökan om
reparationsföreläggande.

Begär hyresgäst reparalionsföreläggande för atl förmå
hyresvärden att fullgöra sin reparationsplikl enligt 15 § andrastycket
hyreslagen, är det länkbari att hyresvärden invänder att bristen beror, inte på
normalt slitage utan på vanvård från hyresgästens sida. Innebörden av det nyss
nämnda lagrummet är bl. a. all reparalion skall kunna påfordras, om del finns
behov av reparationen och så lång lid har förfiutit sedan motsvarande arbeten
utfördes att det är rimligl att lägenheten repareras på nytt. Bara under dessa
förutsättningar kan reparationsföreläggande meddelas. Är dessa förutsättningar
för handen, torde hyresnämnden oftast kunna lämna en invändning från
hyresvärdens sida av det slag som angetts utan avseende. Någon gång kan
emellertid omständigheterna vara sådana att del är uppenbari alt reparationsbehovet
uppkommit uteslutande genom vanvård av lägenheten, 1 sådana fall får frågan om
hyresgästens vållande prövas som etl led i prövningen av hans ansökan om
reparationsföreläggande.

Del är viktigt all hyresnämnden i sitt föreläggande
noga anger vilka åtgärder som enligt nämndens mening bör vidtas. Det är också
angelägel att nämnden tar reda på parternas ståndpunkter i fråga om färgval,
tapeter m. m.

Som etl iredje stycke har i departementsförslaget
utan ändring tagils upp paragrafens nuvarande andra stycke.

Beslämmelser om rätt för hyresnämnd att självmant
ta upp fråga om utdömande av vite enligl reparalionsföreläggande m. m, har i
förslaget tagits upp j 62 § hyreslagen. All lalan mot nämnds beslut om
reparationsföreläggande och om utdömande av vite kan fullföljas genom besvär
hos Svea hovrätt följer av 70 § hyreslagen i förslaget.

Som har anföris i det föregående har hyresgäst rätt
till skälig nedsättning av hyran i de fall som anges i paragrafens första
stycke. Är anledningen lill hyresjämkningen brisl i lägenheten, har hyresgästen
denna rätl för hela den lid under vilken lägenheten är i bristfälligt skick.
Sådan nedsättning kan beslutas under löpande hyresperiod. Frågan om nedsättning
prövas, om parterna inte kan enas, av allmän domstol. Anser sig hyresgäst ha
rätt till nedsättning i hyran, kan han innan tvisten har avgjorts deponera hyresbeloppet
hos överexekutor enligl 21 § hyreslagen. Eftersatt lägenhetsunderhåll tillmäts
också betydelse vid bedömningen av lägenhetens bruksvärde (jfr prop, 1968:91
Bih, A s, 211). 1 bruksvärdesammanhang för dock

s. 488 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 488

bristande
underhåll betydelse för storleken av hyran bara för kommande hyresperiod,

Beslämmelserna om räll för hyresgäst att fö nedsättning
av hyran på grund av eftersatt underhåll eller annan anledning som nämnts nu
torde ha tillämpats i liten utsträckning. Förklaringen till del ligger
sannolikl bl. a. i atl det förfarande som hyresgästen måste iaktta för att få
sin rätl är alltför besvärligt. Om den förordade ordningen med reparalionsföreläggande
införs, skulle det kunna övervägas atl öppna möjlighet för hyresnämnd atl
samtidigt förordna om nedsättning av hyran till dess att bristerna har
avhjälpts. Av framför allt utredningstekniska skäl torde del i så fall inle
kunna komma i fråga att nämnden får medge nedsättning för tid före beslutet.
Det är då tveksamt, om så mycket står att vinna med den diskuterade ordningen.
Den lid under vilken hyran kommer alt utgå med det lägre beloppet torde bli
kori i förhållande till den lid före beslutet under vilken lägenheten varil i
bristfälligt skick, efiersom de ålgärder som avses med etl
reparationsföreläggande bör ha ombesörjts inom relativt kori lid efter
beslutet. Det skall å andra sidan inte förnekas alt en ordning innebärande all
hyresnämnd prövar frågor om reparationsföreläggande och allmän domstol tvist
om nedsättning av hyran kan länkas medföra vissa problem. Den utesluter
nämligen inte atl hyresnämnd och allmän domstol kan få pröva i ston sett samma
fråga, nämligen om reparationsbehov föreligger, och därvid komma lill olika
resultat. Fallet får emellertid betraktas som rent hypotetiskt. Dels lorde det
inte förekomma särskill många fall där hyresgästen väcker talan för att få
nedsättning i hyran, allra minst om han hos hyresnämnden utverkar
reparalionsföreläggande, dels lorde domstolen i senare tvist komma all
tillägga hyresnämndens avgörande belydande bevisvärde och vice versa med följd
att utgången av prövningen blir densamma i båda fallen. Till vad som har
anförts kommeratl del lorde behövas tämligen omfallande och komplicerade
beslämmelser som löser de kom-pelenskonfiikter som uppslår mellan hyresnämnd
och allmän domstol, om även hyresnämnd tillåts förordna om nedsättning av hyran.

Vad som har anförts i del närmast föregående gäller
i tillämpliga delar också hyresgästernas självhjälpsrätt enligt hyreslagen.
Förslag läggs därför inte fram om rätt för hyresnämnd alt pröva frågor som
sagts nu.

Rubriken
närmast före 23 §

Med hänsyn lill att i förevarande avsnili av
hyreslagen har tagits upp nya bestämmelser om räll för bostadshyresgäst att
själv och på egen bekostnad ombesörja vissa reparationer i sin lägenhet har
rubriken närmasl före 23 § jämkats.

s. 489 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 489

24
a §

I paragrafen, som är ny, har i första stycket
tagits upp bestämmelser som ger bostadshyresgäsl räu atl på egen bekostnad i
lägenheten utföra målning, tapetsering och därmed jämföriig åtgärd. Minskar därigenom
lägenhetens bruksvärde har hyresvärden rätl till ersättning för skadan. Bestämmelserna
är i princip tvingande till förmän för hyresgästerna (jfr 1 § sista siycket)
men genom en särskild regel i andra stycket har parterna getts rätl att i vissa
läll avtala atl annat skall gälla. De fall som avses är då ägare av
enfamiljshus hyr ul del för längre eller kortare tid men inle varaktigt och då
hyresvärden innehar den uthyrda lägenheten med bostadsrätt.

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 10.7.1.4
i den allmänna motiveringen. Till vad som har anförts där kan följande
tilläggas.

Paragrafen gäller inte i fråga om större ingrepp i
lägenheten eller dess inredning. Med stöd av de föreslagna bestämmelserna är
det inte möjligt atl I, ex. ändra lägenhetens planlösning genom att ta bort en
vägg eller låta göra etl valv mellan två rum. Bestämmelserna ger inte heller
hyresgästen rätl atl utan föregående samtycke riva ul den befintliga, fasta
köksinredningen och sätta upp annan i dess ställe. Andra exempel på ålgärder
som inle kan utföras med slöd av de nya beslämmelserna är all bygga om separat
duschrum eller en klädkammare till bastu, dela av rum med fast monterad
skiljevägg och alt montera spiskåpa med fiäkturtag till befintligt ventilationssystem.
Däremot bör hyresgästen med slöd av paragrafen kunna lägga på heltäckande
mattor på linoleumgolv, byta ut innerdörrar eller vred till sådana, sälta upp
träpanel i hallar eller rum, montera persienner m, m. Självfallet gäller atl
dörrar och sådant som tagits bort fortfarande tillhör faslighetens ägare.

En
begränsning i hyresgästens möjligheter att förändra sin lägenhet efter sill
tycke och sin smak ligger i föreskriften att, om hyresgästens åtgärd medför
minskning av lägenhelens bruksvärde, hyresvärden har rätt lill ersättning för
skada. Åtgärder som minskar lägenhetens efierfrågan hos de hyressökande och
därmed leder till att hyresvärden måsle godta lägre hyra än annars behöver han
inle finna sig i. Avgörande för om ersättningsskyldighet skall inträda är som
nämnts förul, om lägenhelens bruksvärde har minskat genom åtgärden. Vid
beräkningen av skadan lorde det vara mest ändamålsenligt att utgå från vad det
kostar atl återställa lägenheten i normall skick. Kan del emellertid vi.sas att
reparationsbehov förelåg vid den tidpunkt då hyresgästen vidtog åtgärderna,
skall ersättningen lill hyresvärden självfallet jämkas. I vissa fall då det
inre underhållet varit slarki eftersatt bör jämkningen kunna leda lill att
någon ersättning inle alls utgår till hyresvärden.

Som har anföris i den allmänna motiveringen bör
hyresnämnd pröva skadeståndsfrågan i dessa fall. Bestämmelser härom har lagits
upp i paragrafens Iredje stycke.

s. 490 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 490

Man har i fortsättningen atl skilja mellan två
huvudgrupper av åtgärder som hyresgäst kan företa med sin lägenhet, nämligen
dels målning, tapetsering och jämföriig åtgärd, dels andra åtgärder. De senare
kräver, liksom f n., samtycke från hyresvärdens sida för att de skall fö
företas. Företas de utan sådant samtycke, har hyresvärden rätt att fordra att
lägenheten återställs i förutvarande skick, Ålgärder av detta slag kan också
innefatta ell åsidosättande av hyresgästens vårdnadsplikl,

Den andra huvudgruppen av ålgärder - målning,
tapetsering m, m, -får däremol alltid vidtas ulan föregående samtycke och kan i
princip aldrig medföra skyldighet för hyresgästen att återställa lägenheten i
lidigare skick och än mindre innefatta åsidosättande av vårdnadsplikten, inle
ens i de fall då hyresgästens åtgärd medfört en minskning av lägenhetens
bruksvärde. Är så fallet, har hyresvärden däremot en skadeståndsrätt enligt
denna paragraf Hyresgästen kan naturiigivis i den angivna situationen själv
återställa lägenheten i normalskick för att undgå skadeståndskrav.

Har skada uppkommit på lägenheten utan samband med
förbättringsarbete, får den allmänna skadeståndsregeln i 24§ i stället
tillämpas. Jag är självfallet medveten om att gränsen mellan de olika
skadefallen i någon mån är fiytande men detta torde inte medföra några större
problem i prakliken. Självfallet bör skadeståndsskyldighet föreligga inte bara
när hyresgästen själv har utfört arbetet utan också när annan på hans uppdrag
har gjori det,

35
§

I paragrafen meddelas beslämmelser om rält för
bostadshyresgäst alt överlåta hyresrätten i syfte att genom byle erhålla annan
bostad. Enligt andra slyckel i paragrafen föreligger inte s, k. bytesrätt bl.
a. om hyresförhållandet inle har varat längre än nio månader i följd (punkten 5).

Undantagen från rätten att använda bostadslägenhet
för byle har motiverats av all bytesrätt inte bör föreligga, då hyresgästen
inte är berättigad till föriängning av hyresavtalet (prop. 1968:91 Bih, A s,
221). 1 avsnittet 10.7.3 i den allmänna motiveringen har förordats alt rält
lill föriängning i princip bör föreligga även om hyresförhållandet inte har
varat längre än nio månader i följd. Paragrafens andra stycke har jämkats i
överensstämmelse med den lydelse som 45 första stycket I hyreslagen föreslås
få.

45
och 46§§

45 § inleder det avsnitt i hyreslagen som behandlar
besittningsskyddet för bostadshyresgäsl. 1 paragrafen meddelas beslämmelser
varigenom vissa hyresförhållanden generellt las undan från besittningsskyddet.
I förslaget har första stycket 1 jämkats så att det endast omfattar hyresavtal
som avser

s. 491 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 491

möblerat
rum och lägenhet som hyrs ut för fritidsändamål. Upphör sådant hyresförhållande
innan det har varat längre än nio månader i följd, har hyresgästen inte någon
kvarboenderält. I övriga fall är hyresförhållandets längd utan belydelse för
frågan om avtalet är förenat med besittningsskydd eller inte. Andra och tredje
styckena har i förslaget tagits upp utan ändring.

Med uttrycket möblerat rum i 35 och 45 §§ avses,
oberoende av rumsantalet varje bostad som hyrs ut i möblerat skick och som
inte kan anses som bostadslägenhet i vedertagen mening, dvs. bostad inrymmande,
förutom elt eller flera rum, kök eller kokvrå saml hygienutrymmen. Som exempel
på möblerat rum kan anföras vanligt hotell- eller pensionatsrum men också
hotellsvit, bestående av flera rum. För bostadslägenhet som hyrs ut i möblerat
skick gäller således samma besiltningsskydd som vid förhyrning av omöblerad
lägenhet. I dessa fall får hyresgästen, om lägenheten inte är uthyrd för
fritidsändamål, besillningsskydd innan hyresförhållandet har varat i nio
månader i följd. Också hyresgäst som hyr omöbleral rum som bostad åtnjuter i
princip besiltningsskydd. Del lorde ligga i sakens natur att vissa krav måste
ställas upp i fråga om möbleringen för att niomåna-dersregeln i 45 § första
styckel skall bli tillämplig. För att bostadsrummet skall kunna sägas vara hyrt
i möblerat skick bör del sålunda inte vara tillräckligt att del i rummet vid
förhyrningen finns någon enslaka möbel eller möbler som närmast för anses vara
kasserade.

I 46 § meddelas bestämmelser om i vilka fall
hyresgästen inle har rätt till föriängning av hyresavtalet trots all della i
och för sig enligt 45 s är förenat med besittningsskydd. Des. k.
besittningsskyddsbrytande grunderna är angivna i första stycket under tio
punkter. Någon formell ändring i dem föreslås inte. Däremot kommer på grund av
den förordade jämkningen i 45 § första siycket den under punkt 10 upptagna
generalklausulen i realiteten att fö ett i visst mån annat innehåll. C)en blir
med den ordning som jag har förordat sålunda tillämplig även på vissa
hyresförhållanden som upphör innan de har varat så länge som nio månader i
följd. Frågan huruvida hyresvärdens eller hyresgästernas intresse bör få vika i
dessa fall får bero av omständigheterna i det enskilda fallel. I vissa fall kan
det stå klari att parterna redan från början tänkt sig ett tidsbegränsat
hyresförhållande, t. ex. om hyresgästen för utbildning eller omskolning eller
av liknande anledning hyrt en lägenhet under några månader.Är så fallet för
ofta hyresvärdens anspråk på att kunna disponera lägenheten efter den avtalade
hyrestidens utgång anses väga över. Är silualionen däremol den alt parterna
tänkt sig eU mera varaktigt hyresförhållande men kontraktet av formella skäl
anger en hyrestid understigande nio månader, bör hyresvärden, om uppsägning
sker till den första hyresperiodens utgång, inte kunna åberopa enbari
hyresförhållandets korivarighet för att bli kvitt hyresgästen, 1 utrymmet
mellan de nu angivna fallen finns del givetvis en rad gränsfall i vilka
avvägningen mellan parternas intressen är svårare alt göra. Det blir

s. 492 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 492

en
uppgifi lör rättstillämpningen alt dra upp riktlinjerna för generalklausulens
tillämpning i dessa fall. Jag vill här endast erinra om den möjlighet som
bestämmelserna i 52 § första styckel hyreslagen om anstånd med avfiyttning
erbjuder atl få till stånd en kompromiss mellan förlängning av hyresavtalet och
vägrad föriängning.

Enligt 48 § andra stycket andra punkten hyreslagen
(nuvarande lydelse) skall hyrestiden i en lörlängningssitualion normalt vara
ell år med tre månaders uppsägningstid. Den omständigheten att villkorsfrågan
enligt den föreslagna ordningen kan uppkomma innan hyresförhållandet har varat
så länge föranleder enligt min mening inte till all denna lagregel jämkas. Vad
som har anförts gäller självfallet bara om i förlängningsärendet tvist uppkommer
om hyresvillkoren. Påkallas inte ändring i dem, skall enligt 48 § tredje
siycket i den föreslagna lydelsen samma villkor som förut gälla.

Enligl 3 första stycket hyreslagen skall
hyresavtal som är träffal för bestämd lid alltid sägas upp - antingen av
hyresvärden eller hyresgästen - lör att upphöra att gälla vid hyrestidens
utgång, om hyresförhållandet har varat längre än nio månader i följd. Sägs
avtalet inte upp föriängs del automatiskt (jfr 3 § tredje stycket). Sker
uppsägning, blir i stället besill-ningsskyddsbestämmelserna tillämpliga
närdelär frågaom bostadslägenhet. Har hyresförhållandet varal kortare lid än
nio månader, gäller en annan ordning, 1 dessa fall upphör avtalet att gälla vid
den avtalade hyrestidens utgång utan uppsägning, om avtalet inle innehåller
bestämmelser om att uppsägning skall ske. Har emellertid hyresgästen suttit
kvar i lägenheten en månad efier hyrestidens utgång utan att hyresvärden har
anmanat honom att fiytta, anses avtalet enligt 4 § första styckel förlängt på obestämd
tid. Tillsvidareavial måste alllid sägas upp för att upphöra alt gälla (4 §
andra stycket).

För alt hyresgästen skall ha rätt till förlängning
av avtalet enligl bestämmelserna om direkt besittningsskydd för
bostadshyresgäst förutsätts alt hyresvärden har sagl upp avtalet (46 § första
stycket). Dennes uppsägning utlöser således det direkta besittningsskyddet.
Görs i enlighet med vad jag har förordat i det föregående bestämmelserna om
direkt besittningsskydd tillämpliga även pä vissa hyresförhållanden som varat
kortare tid än nio månader i följd - och som alltså kan upphöra ulan uppsägning
- måsle en jämkning vidtas i regelsystemet. Man kan då tänka sig antingen att
införa bestämmelser om obligatorisk uppsägning, i vari fall från hyresvärdens
sida, vid de tidsbestämda korttidsavialen eller alt göra besittningsskyddsbestämmelserna
tillämpliga också i de fall avtalet inte har sagts upp.

Enligt min mening bör den först angivna lösningen
inte väljas. 1 det alldeles övervägande antalet fall av korttidsförhyrning
lorde båda parterna vara helt införstådda med alt hyresförhållandet skall
upphöra när hyrestiden gått till ända. I de fall åter där den första
hyresperioden bestämls koriare än nio månader av formella skäl trots atl
parterna har avsett alt etablera

s. 493 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 493

ett
mera permanent hyresförhållande, torde avtalei i allmänhet innehålla förbehåll
om atl uppsägning skall ske för alt avtalet skall upphöra att gälla. Att införa
bestämmelser som generellt ålägger hyresvärden alt säga upp komidsavial kan på
grund av vad som har anförts inte gärna komma i fråga. I stället bör 46 §
första stycket hyreslagen jämkas såatt bestämmelserna om direkt
besittningsskydd blir tillämpliga också i de läll uppsägning inle erfordras
enligl nuvarande bestämmelser, 1 prakliken blirdet frågaom sådana fall där
hyresgästen har ett tidsbestämt avtal utan (Örbehåll om uppsägning och sitter
kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång trots atl hyresvärden inom en månad
därefier har anmodat honom alt flytta, dvs, i sådana fall då s, k, tyst
förlängning enligt 4 § första stycket hyreslagen inle sker.

Hur den av mig förordade ordningen är avsedd all
fungera i praktisk lillämpning lorde enklasi kunna belysas med ett exempel. Som
utgångspunkt kan väljas ett enligt förslaget besittningsskyddat hyresavtal som
ulan förbehåll om uppsägning är träffat /or viss lid, sex månader. Sitter
hyresgästen kvar efter hyrestidens utgång och är därvid omständigheterna sådana
som anges i 4 § första styckel, omvandlas avtalet lill etl tillsvidareavial som
enligl paragrafens andra stycke måsle sägas upp för alt upphöra. Det innebär
all hyresgästen ålminslone t, v, är tryggad i sin besittning lill lägenheten.
Säger hyresvärden sedan upp honom till avflyttning, blir beslämmelserna om det
direkta besittningsskyddet tillämpliga oavsett om hyresförhållandet vid den
tidpunkt till vilken uppsägningen görs har varat nio månader i följd eller
inte. Anmodas däremol hyresgästen att flytta inom en månad efier hyrestidens utgång,
är lägel ett annal. Någon lyst förlängning sker då inte. Hyresgästen har
emellertid enligt den av mig förordade ordningen också i detta fall rält alt bo
kvar t. v. i lägenheten men på annan rättsgrund än som angetts förut. Med den
jämkning av 46 § första stycket hyreslagen som jag föreslår utlöses i detta
fall det direkta besittningsskyddet. Det innebär bl. a. att hyresgästen har
rätt att sitta kvar i lägenheten till dess att förlängningstvisten avgjorts
slutligt (jfr 50 § hyreslagen), 1 sammanhanget bortses från beslämmelserna om
anstånd med avfiyttningen enligt 52 § första siycket.

Enligt 49 § första styckel skall hyresvärden
tillställa hyresgästen särskilt meddelande, s. k, avfiyttningsmeddelande,
föratt bostadshyresgäsl med besittningsskyddat avtal skall bli skyldig att
lämna lägenheten. Lämnas sådant meddelande, har hyresgästen att hänskjuta
tvisten lill hyresnämnden inom tre veckor från delfåenclet. Annars förfaller
hans rätt till föriängning, och skyldighet inträder då för honom atl flytta.
Härvid bortses från alt hänskjutande kan ha skett med stöd av 54 § tredje
styckel hyreslagen (i nuvarande lydelse, jfr 49 § iredje stycket sista
punkten), Avflytiningsmed-delandet är rättsligt sett fristående i förhållande
lill uppsiigningen och kan närmast betraktas som det fullföljande av denna
varigenom besiltnings-skyddsproceduren utläses. Också i de fall då enligt den
föreslagna ordningen

s. 494 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 494

besitlningsskyddsreglerna
blir tillämpliga trots att hyresavtalet inte sagts upp bör självfallet
skyldighet föreligga för hyresvärden att lämna hyresgästen
avflytlningsmeddelande. Lämnas inte, i de läll uppsägning krävs, sådant
meddelande senast inom ire månader efier hyrestidens utgång, är enligt 49 §
andra stycket hyreslagen uppsägningen utan verkan, om hyresgästen inte före
tremånadersfristens utgång har hänskjutit tvisten till hyresnämnden eller ändå
har fiyttal. Någon motsvarande påföljd lorde inle behövas, om hyresvärden
underlåtit att sända avfiyttningsmeddelande i de fall skyldighet inle
föreligger för honom all säga upp avtalet till upphörande, I dessa fall, som
kännetecknas av att hyresgästen bor kvar i lägenheten trots atl hyresvärden
har anmodat honom att flytta, ligger del nära lill hands att anse atl
hyresvärden har tagit tillbaka sin anmodan, om han inle inom i slort sett
motsvarande tidsfrist fullföljer saken genom all lämna avflytlningsmeddelande.
Det skulle innebära att avtalei enligl 4 § första slyckel hyreslagen genom hyresvärdens
underlåtenhet förlängts på obestämd tid.

En konsekvens av den förordade ordningen är alt
hyresgäst inte utan vidare kan avhysas från lägenheten i de fall den avtalade
hyrestiden gått till ända trots alt hyresförhållandet varal koriare tid än nio
månader. Även i dessa fall måste således undersökas, om hyresgästen har någon
rättslig grund för sin vägran att lämna lägenheten.

Åtskilliga bestämmelser i hyreslagen knyter an lill
hyresförhållandets längd på så sätt atl en ordning gäller, om del har varat
längre än nio månader i följd, och en annan om hyresförhållandet har varal
koriare lid. 1 del föregående har en del av dessa beslämmelser behandlats,
nämligen 3 § första slyckel, 4 § första stycket och 35 § andra slyckel 5. Andra
beslämmelser av det slag som har angetts är 3 § iredje siycket, 8 § första
siycket, 45 § andra stycket, 54 § första och andra styckena och 56 § första
styckel hyreslagen.

Enligt 3 § tredje styckel anses tidsbestämt
hyresavtal förlängt på i lagrummet angiven lid, om del saknar bestämmelse om
verkan av utebliven uppsägning och del inte sägs upp inom rätt tid (automatisk
förlängning). Förlängningstiden är etl år, om hyrestiden överstiger nio
månader och i annat fall tid som molsvarar hyrestiden. Bestämmelsen kan
behållas oförändrad, eftersom anknytningen till hyrestiden endast fyller
funktionen all dra gränsen mellan å ena sidan de fall där den automatiska
föriängningen skall vara ell år och å andra sidan övriga föriängningsfall.

Enligl 8 § första styckel skall uppsägning i princip
vara skrifilig, om hyresförhållandet har varat längre än nio månader i följd.
Bestämmelsen gäller både vid hyra av bostadslägenhet och i
lokalhyresförhållanden. Önskemålet har varit atl ha ett skriftlighelskrav
belräffande hyresavlal inom det direkta besittningsskyddets tillämpningsområde.
Skrifilighetskravel sammanfaller dessutom med uppsägningsplikten för
tidsbestämda avtal (prop. 1968:91 Bih. A s. 208). Uppenbariigen kan kravel på i
princip skrifilig form för upp-

s. 495 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 495

sägning
inle upprätthållas över hela fältet. På ett eller annat sätt måste man kunna
dra gränsen mellan de situationer i vilka uppsägningsförfarandet bör kunna
gestaltas enklare och övriga situationer. Den utvidgning av bestämmelserna om
direkt besittningsskydd som jag har förordat kräver i och för sig inle någon
jämkning av bestämmelserna om hur uppsägning skall göras. En utvidgning av
skrifilighetskravel så att det läcker alla de situationer där besittningsskydd
föreligger enligt departementsförslaget skulle medföra belydande prakiiska
olägenheter för hyresvärdarna och en ökad påfrestning på
delgivningsorganisationen. Den nuvarande förutsättningen för inträde av
skrifilighetskravel bör därför behållas,

I 45 § andra stycket hyreslagen anges under vilka
förutsättningar överenskommelse om avstående från besittningsskydd är
bindande. Har överenskommelsen träffats, innan hyresförhållandet varat längre
än nio månader, gäller den endast om den har godkänts av hyresnämnden.
Bestämmelsen tillgodoser närmast intresset av att besittningsskyddet inle skall
kunna åsidosättas alltför lättvindigt (prop, 1968:91 Bih. A. s. 89). Den
ordning som jag har förordat innebär en utvidgning av besittningsskyddet.
Enligt min mening saknas därför anledning att göra någon ändring i
bestämmelserna,

56 § första stycket 1 hyreslagen, slutligen, äger
tillämpning i lokalhyresförhållanden och påverkas till ingen del av den
förordade jämkningen av besittningsskyddsbesiämmelserna. Inte heller
beträffande 56 > första siycket föreslås därför någon ändring.

Bestämmelserna
i 54 § behandlas särskilt i del följande.

Till 46 § har i förslaget vidare fogats ell nylt
stycke av innehåll all, om hyresgäst avträder lägenhet eller del av lägenhet
med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, han om möjligt skall
beredas tillfälle alt efier ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i huset.
Avsikten är, som jag framhållit i den allmänna motiveringen, att denna
bestämmelse skall tjäna som ledning vid den billighetsprövning som skall ske
när genomgripande ombyggnad åberopas som grund för upplösning av
hyresförhållande.

I föriängningslvisl föranledd av föreslående
ombyggnad bör hyresnämnden ta upp frågan med parterna om möjlighet för
hyresgästen atl efter ombyggnaden flytta tillbaka lill lägenheten. Det bör
nämnden göra alldeles oberoende av om hyresvärden anses böra ställa
ersättningslägenhet lill förfogande eller inle. Förklarar hyresgästen alt han
i och för sig är intresserad av atl flytta tillbaka, bör hyresnämnden medverka
lill alt hyresgästens möjlighet till återflyttning tryggas. Man kan därvid
tänka sig olika former för hur del skall ske. Vilken lösning som skall väljas
får bero på omständigheterna i det särskilda fallet. En lösning är att
parterna träffar avtal om att hyresgästen - mot befrielse atl betala hyra under
tiden - skall utrymma lägenheten och ställa den lill faslighelsägarens
disposition under ombyggnadstiden. Företes ett avtal med sådant innehåll, bör
hyresnämnden kunna förlänga hyresavtalet. Eu annat sätt varigenom
åierflyttningsrätten

s. 496 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 496

kan
tryggas är att parterna träffar nytt hyresavtal beträffande viss lägenhet i det
ombyggda huset. Denna utväg lorde emellertid stå öppen bara i de fall då
parterna i förväg kan enas om hyrans storlek efier ombyggnaden eller om atl den
nya hyran skall bestämmas efier förhandlingar med hyresgästförening (jfr 19 a
§ hyreslagen) och då återfiyttningsiidpunkten inte är alllför avlägsen, 1
allmänhet bör del vara tillräckligt att hyresvärden i skrifilig handling
ulfäsier sig att, innan han hyr ut lägenheten till annan, bereda hyresgästen
tillfälle att sluta nytt hyresavtal. 1 vissa fall kan det vara lämpligt atl
utfästelsen säkerställs genom avtalsvite. Föratt tvist inte skall behöva
uppkomma framdeles, bör i handlingen anges bl. a. inom vilken tid hyresgästen
efier delföendet av erbjudandel måste ha slutit det nya avtalet. Också andra
lösningar för alt trygga hyresgästens anspråk på att få fiytta tillbaka kan
möjligen tänkas,

1 de fall som angetts i del föregående bör
hyresvärdens åtaganden inte utesluta att han åläggs att tillhandahålla
hyresgästen ersättningslägenhet. Ställs sådan lägenhet till hyresgästens
förfogande, ankommer det på hyresgästen att se till alt hyreskontraktet
avseende ersättningslägenheten ges sådan utformning att hyresgästen inie
behöver betala dubbla hyror under någon längre tid, om han vill fiytta tillbaka
till sin gamla lägenhet. Vill i något fall hyresvärden inte medverka till att
hyresgästen bereds möjlighet att, om han vill det, fiytta tillbaka, får hans
vägran vägas samman med andra omsländigheler som är av betydelse i
billighetsprövningen. Därvid bör gälla all om hans vägran är obefogad, hyresavtalet
i allmänhet bör förlängas vilkel i så fall leder till atl ombyggnaden inte kan
genomföras.

Vad som har anföris i det föregående har tagit
sikte på de fall där ombyggnaden visserligen är så omfattande all hyresgästen
inte lämpligen bör bokvar i lägenheten under ombyggnadstiden men inle medför
någon ändring i fråga om lägenheternas antal eller disposition. Fall kommer
naturligtvis atl finnas där antalet lägenheter blir färre efter ombyggnaden,
exempelvis därför atl flera små lägenheter slås samman lill en större eller
vissa liigenheter tas i anspråk för lokaler, avsedda att användas gemensamt av
de boende, t. ex. molionsrum eller tvättstuga. Oftast får man emellertid räkna
med att inte alla de förutvarande hyresgästerna vill fiytta tillbaka och då löser
sig i allmänhet problemen. Det ter sig därvid naturligt atl hyresgästerna lill
de lägenheter som försvunnit lar möjlighet att fiytta in i de lägenheter som
blivit lediga genom alt en förutvarande hyresgäst inte vill fiytta tillbaka.

Är läget undantagsvis del atl flera hyresgäster
vill fiytta tillbaka än det finns lägenheter for efier ombyggnaden, talar
myckel för att man tillämpar principen att de som har bott längsi i huset ges
företräde. Går det inte att tillförsäkra en hyresgäst rätt att efter ombyggnadens
slutförande flytta tillbaka till sin lägenhet, bör det vara möjligt att
tillförsäkra honom rätl till lägenhet som blir ledig genom alt medhyresgäst
inte utnyttjar sin möjlighet atl flytta tillbaka, dvs, en åternyliningsrätt i
andra hand.

s. 497 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 497

Frågan om återflyttning m. m. bör tas upp i ett så
tidigt skede som möjligt, helst redan i samband med att fastighetsägaren
informerar om det tillämnade ombyggnadsföretaget. Om möjligt bör erforderliga
överenskommelser-både om sättet att tillförsäkra hyresgästerna
återflytlningsrätt och, i förekommande fall, om fördelningen av de nya
lägenheterna - föreligga, om och när själva förlängningsfrågan behandlas i
hyresnämnden. Även om en förlängningstvist är att betrakta som en tvist mellan
hyresvärden och den enskilde hyresgästen bör i ombyggnadsfallen nämnden företa
samtliga förlängningsärenden i huset till gemensam handläggning, I annal fall
saknar nämnden möjlighet att göra den avvägning mellan hyresgästernas intressen
som enligt vad som har sagts förul bli aktuell i en konkurrenssituation.

Av den föreslagna bestämmelsen följer atl, om
ombyggnadsföretaget leder till all en del av hyresgästens lägenhet frångår
hyresgästen, han har anspråk på att efter ombyggnaden få flytta tillbaka lill
en lägenhet i huset som är likvärdig med den han lämnade. Delta innebär
exempelvis att, om hyresgästen förhyr en femrumslägenhet och lägenheten efter
ombyggnaden kommer atl innehålla endasl tre rum, hyresgästens önskemål alt hyra
en annan femrumslägenhei i samma hus bör tillgodoses, om det är möjligt.

Som jag nyss har anfört bör hyresnämnden handlägga
de förlängningstvister som etl och samma ombyggnadsförelag aktualiserar gemensamt.
Sådan gemensam handläggning lorde emellertid knappast kunna genomföras i
överinstansen. Innebär hyresnämndens beslut att endast vissa av hyresgäsierna
ges möjlighet att flytta tillbaka, är det bara de andra, dvs. de som inte fått
omedelbar återflytlningsrätt, som har intresse av att fullfölja talan i
förlängningsdelen. Överinstansen kan då bara konstalera att de lägenheter som
finns i huset efter ombyggnaden sannolikt kommer att tas i anspråk av dem som
inte är parier i målet och att någon ändring såviit gäller återfiyttningsmöjligheten
inle kan göras i det överklagade beslutet. Med nuvarande principer för
rättegången i högre instans, vilka föreslås gälla även i bostadsdomsiolen, kan
i överinstansen inte företas den sammanvägning av alla hyresgästernas
intressen som för hyresnämndernas vidkommande förutsatts i det föregående.
Eftersom den angivna konkurrenssituationen lorde uppkomma jämförelsevis sällan
och då möjlighet som nämnts bör finnas att uppställa krav på åternyliningsrätt
i andra hand, synes anledning saknas atl införa speciella processbestämmelser
för dessa fall,

I della sammanhang vill jag något beröra etl par
andra frågor som har anknytning till bostadshyresgästs besillningsskydd.

Enligt 46 § första stycket 5 hyreslagen får
hyresgästernas besittningsskydd vika, om lägenheten inle vidare skall användas
för bostadsändamål och det inte är obilligl mol hyresgästen alt
hyresförhållandet upphör. Normalt behöver någon utredning om behovel för
fastighetsägaren att genomföra omläggningen av brukningsändamålet inle
förebringas men sker omläggningen väsentligen i syfte alt sätta hyresgästens
besittningsskydd ur spel,

32
Riksdagen 1974 1 saml Nr 150

s. 498 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 498

bör
den anses vara obillig mot hyresgästen. På så sätt kan skälen till fastighetsägarens
önskan atl disponera lägenheten för annat ändamål få viss betydelse (prop,
1968:91 Bih, A s, 92).

Det är möjligt att vissa hyresvärdar kommer att
försöka att kringgå de bestämmelser om bestämmanderätt för hyresgäsierna som
har föreslagits i del föregående genom atl lägga om lägenheternas
brukningsändamål. På de orier där del alltjämt råder viss brist på
bostadslägenheter får hyresvärden enligt lagen (1973:189) med särskilda
hyresbesiämmelser för vissa orter emelleriid inte utan hyresnämndens tillstånd
hyra ut eller själv ta i bruk bl, a bostadslägenhet för väsentligen annal
ändamål Of"" kungörelsen, 1973:198, om lillämpning av lagen,
1973:189, med särskilda hyresbesiämmelser för vissa orter). På sådana orter
torde risken för omläggning av brukningsändamålet vara lilen. På andra orter
torde i viss utsträckning byggnadslagstiftningen lägga hinder i vägen för alt
använda bostadshus för annat än bostadsändamål. Sålunda förekommer det i
sannolikl inte så liten utsträckning all stadsplane-eller
byggnadsplanebestämmelserna lägger fast hur bygg-nadskvarieren skall användas,
t.ex. för bostadsändamål. En omläggning av brukningsändamålet på sådana orter
kan inte ske utan planändring eller dispens. Tillräckliga garantier mot
illojalt förfarande från hyresvärdens sida lorde därmed föreligga. Skulle mol
en omläggning inle möta hinder av del slag som har antytts, blir del
hyresnämndens sak atl ta ställning till frågan i samband med prövning av
förlängningstvist. Nämnden bör därvid ha sin uppmärksamhet riktad på alt den
planerade omläggningen kan ha det illojala syftet att kringgå bestämmelserna om
ökat boendeinfiytande. Med hänsyn härtill torde hyresnämnden inte kunna
framdeles undandra sig uppgiften alt granska hyresvärdens skäl för omläggningen.
Kan det därvid antas att hyresvärden försöker urholka boendeinfiytandet bör
obillighels-prövning utfalla till hyresgäsiernas förmån. Del bör ankomma på
hyresvärden att visa att han har sakliga skäl att disponera lägenheten på
annat sätt.

Under hänvisning till vad som har anföris kan det
inte anses påkallat att ändra de nuvarande reglerna om hyresgästens
besittningsskydd vid omläggning av brukningsändamålet. I de säkeriigen
fåtaliga fall där frågan uppkommer torde de rättstillämpande myndigheterna med
stöd av de nuvarande bestämmelserna kunna förhindra att orättvisor sker.

Uppräkningen i 46 § av de besittningsskyddsbrytande
grunderna avslutas med en allmänt hållen bestämmelse av innehåll all
besittningsskyddet bryts, om det inte strider mol god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt mot hyresgästen alt hyresförhållandet upphör (46 §
första styckel 10 hyreslagen). Generalklausulen har kommit lill därför atl det
inte har ansetts möjligt alt i lagtext närmare reglera alla de situationer där
fråga kan uppkomma all bryta besittningsskyddet. Bland de situationer där
intresseavvägningen vid lillämpning av bestämmelsen kan komma att utfalla lill
hy-

s. 499 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 499

resvärdens
förmån nämns i förarbetena (SOU 1966:14 s. 207 och prop. 1968:91 Bih. A s. 102)
mindre genomgripande ombyggnad än som avses i paragrafens punkt 4, dvs, sådan
som inte kräver att hyresgästen fiyltar från huset, I ett sådant fall skall
hyresvärden kunna säga upp avtalet och som villkor för föriängning kräva
garantier föratt få obehindrat tillträde till lägenheten under ombyggnadstiden
och begränsning av hyresgästens rätt till skadestånd och till nedsättning i
hyran (jfr 26 § hyreslagen).

Generalklausulen lorde i detla sammanhang kunna lämnas
uianför diskussionen, efiersom det i de ombyggnadsfall där klausulen enligl
motiven är tillämplig inte rör sig om hyresförhållandets fortsatta bestånd ulan
i första hand om hyresavtalels innehåll under följande hyresperiod. Den tvist
som hyresvärdens uppsägning utlöser är således i första hand en villkorstvist
och inte en föriängningslvisl i egentlig mening. Skulle emellertid fråga om
hyresförhållandets definitiva upphörande i något fall aktualiseras inför mindre
ombyggnad, får man ulgå från att hyresnämnden mot bakgrunden av vad som har
anförts förul är restriktiv när det gäller att använda dén möjlighet att
upplösa hyresförhållandet som generalklausulen formellt öppnar, I allmänhet
bör den intresseavvägning som alltid skall äga rum ulfalla lill hyresgästens
förmån på så sätt atl hyresgästens kvarboenderält får bestå åtminstone i
princip.

De
föreslagna bestämmelserna om ökat boendeinfiytande aktualiserar också frågan
om tillämpningen av besitlningsskyddsbestämmelserna i de fall hyresvärden vill
riva huset. Som har anförts i avsnittel 10.7.1.2 läggs inlenu fram förslag om
direkt infiytande för hyresgästerna i rivningsfallen. 1 stället bör den f n.
gällande rivningsregleringen bestå, vilkel innebär all bl. a. bostadssociala
skäl kan hindra rivning. Därutöver får hyresgästernas intressen tillgodoses i
besittningsskyddsproceduren. Av särskill iniresse är därvid verkan av de s. k.
rivningsklausuler som åtskilliga hyreskontrakt upptar. Den billighelsprövning
som enligt 46 § första stycket 3 skall företas i rivnings-fallen kan leda till
atl en alltför gammal rivningsklausul lämnas ulan avseende. Jag har emellertid
kommii lill den uppfattningen atl de tillämpande myndigheterna i allmänhet är
mindre benägna att bortse från en rivningsklausul annal än då avsevärd lid har
förflutit från dess tillkomst och att enhetlig rättstillämpning inte har
utbildats med följd att rätt stora olikheter förekommer vid bedömningen av
frågan vilken verkan som en rivningsklausul bör tillerkännas.

Enligt min mening bör en rivningsklausul tillmätas
betydelse i långt mindre utsträckning än vad nu vanligtvis är fallet. Redan
efier några få år efter rivningsklausulens tillkomst bör det krävas myckel
starka skäl för alt hyresvärden skall kunna åberopa klausulen. Riktmärket bör
vara atl, om hyresförhållandet har varat under en inte alllför kort lid och
hyresgästen kommit atl uppfatta del som permanent, en rivningsklausul bör
kunna frånkännas betydelse. Ett annat krav som bör kunna uppslällas är atl
rivningen

s. 500 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 500

varit
någorlunda aktuell vid den tidpunkt, då rivningsklausulen togs in i avtalet.
Har den tillkommit s, a. s, för säkerhets skull bör den kunna lämnas helt ulan
avseende även om föriängningsfrågan uppkommit redan elt eller annat år efier
klausulens tillkomst,

Eu väsentligl syfte med de lagförslag som nu läggs
fram är att slärka hyresgäsiernas rätl lill den egna bostaden. Del ligger i
linje med detla syfte atl vid den billighelsprövning som sker enligt 46 §
första stycket 3 tillmäta rivningsklausuler den mer begränsade innebörd jag
nyss angav. Jag anser mig kunna räkna med alt rättstillämpningen i
forisäiiningen blir mer restriktiv när det gäller all låla rivningsklausulen
fälla avgörandet till hyresvärdens förmån. Några uttryckliga lagregler i den
delen föreslås därför inte,

48
§

1 paragrafen meddelas bestämmelser om villkoren för
den fortsatta förhyrningen i samband med förlängning av hyresavlal.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär alt
utrymmet för höjning av hyran inskränks. 1 paragrafens nuvarande lydelse anges
att fordrad hyra är att anse som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran
för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Enligt den föreslagna
ändringen skall fordrad hyra anses oskälig redan om den är påtagligt högre än
jämförelsehyran.

I elt nytt andra stycke föreskrivs alt vid
jämförelseprövning enligl första stycket främst skall beaktas hyra för
lägenheier i hus som förvaltas av allmännyttigt bosladsföretag. Vidare tas
uppen regel om att ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete eller åtgärd
av därmed jämföriig betydelse som bekostats av hyresgästen inte får beakias vid
hyressätlningen enligt första styckel såvida inte särskilda skäl föreligger,

Belräffande bakgrunden till den föreslagna
ändringen i paragrafen hänvisas lill vad som anföris i den allmänna
motiveringen (avsnittet 10.7,4.3).

Som jag anförl i den allmänna motiveringen svarar
den föreslagna andra punkten i andra stycket mol 3 § iredje stycket
hyresregleringslagen. Tillkomsten av en sådan motsvarighet torde i prakliken
inte behöva medföra några nämnvärda tillämpningsproblem. I fiertalet fall blir
det knappast aktuellt för hyresgästen atl åberopa bestämmelserna därför att de
arbeten han utfört och bekostat är av begränsad omfattning och bara har
marginell betydelse vid en bruksvärdeprövning. Det bör i sammanhanget
framhållas, atl det är hyresgästen som är skyldig alt styrka att han vidtagit
förbättringsåtgärder i lägenheten och all dessa medföri att lägenhelens
bruksvärde har ökat.

Beträffande tillämpningen i visst fall av 48 §
iredje slyckel andra punkten i paragrafens lydelse enligt föreliggande förslag
hänvisas till vad som har anförts under 45 och 46§§,

s. 501 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 501

Ändringen
i paragrafens sista stycke enligt förslaget är rent redaktionell,

49
§

I paragrafen meddelas bestämmelser om
besittningsprocedurens inledande. Den jämkning som har vidtagits rör iredje
styckel av paragrafen och är rent formell.

54 §

I paragrafen meddelas bestämmelserom rätt for
bostadshyresgäst att säga upp avtalet för villkorsändring. I första och andra
styckena anges förutsättningarna för att hyresgästen med bibehållet besittningsskydd
skall få säga upp avtalet lor att få villkoren omprövade och i tredje stycket
meddelas bestämmelserna om vad hyresgästen har atl iaktta för att få till stånd
en omprövning. 55 § upptar normerna för hur de nya villkoren skall bestämmas.

För att hyresgästen skall ha rätt att säga upp
avtalet för villkorsändring, krävs enligt paragrafens första stycke i dess nu
gällande lydelse bl.a. att hyresförhållandet har varat längre än nio månader i
följd vid den tidpunkt då avtalet skulle ha upphört enligl lag eller avtal, om
uppsägningen i stället hade gällt dess upphörande, och alt lägenheten inte
utgör del av upplåtarens egen bostad. Genom bestämmelserna i andra styckel har
möjlighet öppnats för bostadshyresgäst med hyresavtal för kortare tid än nio
månader all säga upp avtalet för villkor.sändring. Uppsägning får då ske till
den tidpunkt då han har vunnit besittningsskydd. Han behöver således i detta
fall inte avvakta den nya hyresperiodens ulgång.

Nuvarande bestämmelser i 54 § första och andra
styckena skall sammanställas med bl, a. beslämmelserna i 4a§ i dess nuvarande
lydelse. Sistnämnda lagrum ger bostadshyresgäst med tidsbestämt hyresavtal,
överstigande ell år, rätt all säga upp avtalet lill den fardag som inträffar
närmast efier sex månader från uppsägningen, om hyresförhållandet på fardagen
har varat längre än nio månader i följd. På grund av utformningen av 54 §
första stycket kan sådan förtida uppsägning från hyresgästens sida avse villkorsändring
i stället för avtalets upphörande.

Genomförs den av mig idet föregående förordade
ordningen att bostadshyresgäsl skall kunna säga upp avtalet att upphöra i
förtid vid det månadsskifie som inträffar närmast efter tre månader från
uppsägningen (4a § i lörslaget) och att han i princip skall kunna få avtalet
förlängt trots all hyresförhållandet har varat kortare tid än nio månader i
följd (45 § första stycket i förslaget), måste bestämmelserna i 54 § jämkas.

Till all börja med bör den nuvarande
förutsättningen för hyresgästens uppsägning för villkorsändring som ligger i
kravet på att hyresförhållandet skall ha varat längre än nio månader i princip
utmönstras. Avser hyresavtalet inte möblerat rum eller lägenhet för
fritidsändamål, åtnjuter enligt lörslaget

s. 502 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 502

hyresgästen
redan dessförinnan besittningsskydd och spärregeln kan därför ulgå som
obehövlig i dessa fall, Däremol bör spärregeln behållas beträffande
hyresförhållanden i vilka besillningsskydd enligt förslaget inte föreligger
förrän efier nio månader. Härigenom uppnås överensstämmelse med 45 § första
stycket i den föreslagna lydelsen. Föreskrifterna härom har, jämte kravet att
lägenheten inte får utgöra del av upplåtarens egen bostad, tagits upp i ett
särskilt stycke närmast efter det nuvarande första stycket. ,

Förulsättningen i första stycket all hyresavtalet
kan sägas upp för villkorsändring lill den tidpunkt då hyresgästen enligt lag
skulle ha kunnat säga upp avtalet lill upphörande kommer atl avse även 4 a § i
den föreslagna lydelsen, om 54 § första stycket i förevarande del behålls
oförändrat. Del skulle innebära att bostadshyresgäsl skulle kunna säga upp
avtalet för villkorsändring under löpande hyrestid med i princip tre månaders
uppsägningstid. Som har anförts i avsnittet 10.7,2 i den allmänna motiveringen
bör det inle vara möjligt. Uppsägning från hyresgästens sida för villkorsändring
bör kunna göras bara till den tidpunkt, då hyresgästen enligt avtalet eller
enligt huvudreglerna i 3 § andra styckel eller 4 § andra stycket hyreslagen om
uppsägning av avtal kan bringa del alt upphöra. Som har framhållits i den
allmänna motiveringen torde den ordning som jag sålunda förordar leda till att
hyresvärdarna undviker alt sluta tidsbestämda avtal med kort löplid, 1
överensstämmelse med vad som har anföris har i första siycket tagils upp en
direkt hänvisning lill de nyss nämnda lagrummen. Av lagtexten framgår att
hänvisningen inle gäller den särskilda uppsägningstid en månad som föreskrivs
i 4 § andra styckel sista punkten för det fallel alt hyresförhållandet beror av
annan anställning än som avses i 46 § första slyckel 7 (jft prop, 1973:23 s.
180).

Enligt gällande ordning har som nämnts hyresgäst
med tidsbestämt hyresavtal, överstigande etl år, möjlighet att säga upp
avtalet för villkorsändring ulan att behöva avvakta hyrestidens ulgång. Denna
möjlighet bör finnas kvar. Till paragrafen har därför fogats ett nytt tredje
stycke. Det har utformats efier förebild av 4a§ i den nuvarande lydelsen.
Fjärde stycket upptar bestämmelserna i det nuvarande tredje stycket med en
redaktionell jämkning.

62
§

Till paragrafen, som innehåller bestämmelser som
ger domstol rätt att i mål om föriängning av hyresavtal pröva även talan av
hyresvärden om åläggande för hyresgästen att fiytta, har fogats två nya
stycken. 1 dem föreskrivs atl hyresnämnd självmant skall ta upp fråga om
utdömande av vite som förelagts med stöd av de nya bestämmelserna om
reparationsföreläggande, att vite inte för dömas ut, om ändamålet har
förfallit, och all utdömt vite inle får förvandlas.

Alt
nämnden självmant kan ta upp fråga om utdömande av vite innebär

s. 503 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 503

självfallet
inte all nämnden skall vara skyldig atl efierforska i vad mån hyresvärden har
vidtagit de ålgärder som föreläggandel avser. Man får räkna med att hyresgästen
normalt kommer att hålla nämnden underrättad om utvecklingen, men skulle
nämnden på annat sätt få kännedom om att föreläggandet inte har iakttagits,
bör nämnden således vara oförhindrad att la upp frågan om utdömande av vitet.

De
föreslagna bestämmelserna kräver ingen ytterligare motivering.

De nuvarande bestämmelserna i paragrafen, vilka
enligt förslaget har tagits upp som första stycke, föreslås i prop. 1974:151
bli upphävda från den I juli 1975,

66
§

Paragrafen upptar beslämmelser om skiljeavtal i
hyresförhållanden. Den jämkning paragrafen har underkastats i förslaget hänger
samman med alt beslämmelserna om förstagångshyra har upphävts i och med
utgången av maj 1973 (SFS 1973:187; jfr punkten 7 av övergångsbestämmelserna
till lagändringen).

70 §

Paragrafen anger i vilka fall hyresnämnds beslut
får klandras och hur part som är missnöjd med beslutet skall förfara (första
stycket). Vidare meddelas bestämmelser om i vilka fall beslut av hyresnämnd
inte får klandras (andra siycket).

Enligt förslaget läggs en del helt nya uppgifier på
hyresnämnderna, nämligen atl meddela reparationsföreläggande enligt 16 § andra
stycket, att döma ut vite som förenats med sådant föreläggande (62 § andra
styckel) och att döma ut skadestånd i fall som avses i 24a§, Självfallet bör
pari som är missnöjd med nämndens beslut i dessa fall kunna få frågan
överprövad.

Jämkningen i första stycket av paragrafen
innebärati klander skall anföras även mot hyresnämnds beslut i fråga om
skadestånd enligt 24 a § i förslaget, om part är missnöjd med beslutet.

Till paragrafen har fogals etl nytt andra stycke av
innebörd att lalan mot hyresnämnds beslut i fråga om reparationsföreläggande
enligt 16 § andra stycket i förslaget och vite som sådant föreläggande har
förenats med skall föras genom besvär inom samma tid som gäller för väckande av
klandertalan.

I följande paragraf, 71 § har tagils upp
beslämmelserna om var klander re.sp. besvär skall anföras.

Paragrafens nuvarande andra stycke har med en
endast formell jämkning tagits upp i förslaget som ett iredje stycke.

De föreslagna fullföljdsbeslämmelserna bör .ses som
etl provisorium i avvaktan på all bostadsdomsiolen inrättas. Det är, som har
nämnts förut, enligt prop, 1974:151 avsett att ske den 1 juli 1975,

s. 504 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 504

7I §

1 paragrafen meddelas forumbestämmelser. Enligt
forsla styckel skall hy-restvist som inte ankommer på hyresnämnds prövning och
inte heller rör kollektivavtal tas upp av den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Klandertalan skall las upp, om den rör
kollektivavtal, av arbetsdomstolen och annars av fastighetsdomstol som nämnts
nyss. I andra styckel föreskrivs att tvist som efter klander mot hyresnämnds
beslut är anhängig vid domstol för återförvisas till nämnden.

Till första styckel har i förslaget fogats en ny
punkt av innehåll atl besvärslalan som avses i 70 § andra stycket i den
föreslagna lydelsen skall las upp i första hand av Svea hovrätt. 1 ett nytt
andra stycke har tagits upp vissa bestämmelser om handläggningen av sådant
besvärsmål i hovrätten. Bestämmelserna har utformats efter förebild av 21 §
andra stycket BSL. Av paragrafen i den föreslagna lydelsen följeratt besvären
skall anföras hos arbetsdomstolen i slällel för hos hovrällen, om tvisten rör
kollektivavtal, och att därvid de särskilda handläggningsreglerna i andra
stycket kommer all gälla också i arbetsdomstolen.

Paragrafens nuvarande andra stycke har i förslaget
tagits upp som elt Iredje stycke.

72 §

Paragrafen upptar bestämmelser om begränsningar i
fullföljdsrätten i mål som överprövas av allmän domstol.

Enligt min mening bör fråga om skadestånd enligt 24
a § hyreslagen lämpligen kunna prövas av hovrätt som sista instans. Anledning
saknas vidare att öppna möjlighet för part att fullfölja talan mot beslut av
Svea hovrätt i fråga om reparationsföreläggande eller utdömande av vite som
sådant föreläggande har förenats med. Detta kan visserligen sägas innebära all
man bryter parallellileten mellan den föreslagna fullföljds- och
instansordningen och BSL:s syslem, men det är enligl min mening motiverat av
hänsyn till frågornas olika beskaffenhel och till atl fråga om
reparalionsföreläggande bör kunna avgöras jämförelsevis snabbt.

Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med vad som har anförts.

73 §

Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skall
rättegångskostnaderna i princip kvittas när del är fråga om hyreslvist som
avses i 49 eller 55 §§, Departementsförslaget innebär att detsamma skall gälla
i besvärsmål som skall prövas av Svea hovrätt eller arbetsdomstolen.

s. 505 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 505

Övergångsbestämmelserna

1. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den I
januari 1975.

2. Det är en allmän princip atl civilrältslig
lagstiftning inte bör ges till-bakaverkande krafi. Vid lidigare reformer på
hyresrättens område har det emellertid ansetts ofrånkomligt att göra vissa
avsteg från denna princip. Så har skett bl. a. vid 1968 års och 1973 års
reformer av hyreslagstifiningen. De överväganden som härvid gjorts bör vara
vägledande även i detta sammanhang. Övergångsbestämmelserna bör således
utformas med utgångspunkt i huvudregeln atl de civilrättsliga bestämmelserna i
lagen inte äger tillämpning på avtal som har slutits före lagens ikraftträdande
men med vissa avsteg härifrån som framgår av vad jag anför i det följande.

Till skillnad från vad som i övergångshänseende
anses gälla i fråga om civilrättsliga bestämmelser blir förfaranderegler
omedelbart tillämpliga vid ikraftträdandet, om inte annal särskilt anges. 1
förslaget häri 62 och 70-73 §§ hyreslagen nya sådana bestämmelser lagits upp.
De nya bestämmelserna innefattar emellertid inte ändring i gällande ordning
utan utgör tillägg till nuvarande bestämmelser. Särskilda övergångsbestämmelser
behövs därför inte. De nya bestämmelserna blir således tillämpliga i den mån
fråga som regleras i dem uppkommer efter ikraftträdandet.

Bestämmelser motsvarande dem som tagits upp i punkt
14 av övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i JB och som äger
lillämpning i fråga om vissa tillsvidareavial torde kunna undvaras.

De nya beslämmelserna i 4 a § hyreslagen om rätt
för bostadshyresgäst att säga upp avtalet till upphörande med i princip tre
månaders uppsägningstid bör äga tillämpning även i fråga om avtal som har
träffats före ikraftträdandet. Den möjlighet som 4a § i nuvarande lydelse
öppnar för bostadshyresgäsl med tidsbestämt långlidsavtal att i förväg befria
sig från avtalet, behöver därmed inte i och för sig ges fortsatt tillämpning.
Emellertid kan del inträffa att sådan bostadshyresgäst inlett ett förfarande
genom uppsägning före ikraftträdandet. Det bör i så fall få fortsättas. 1
överensstämmelse härmed bör 4a § i den äldre lydelsen alltjämt vara tillämplig,
om uppsägningen har skett innan lagen trätt i kraft. Härigenom uppnås också
överensstämmelse med vad som i övergångshänseende föreslås gälla i fråga om 54
§.

De nya bestämmelserna i 16 § om reparalionsföreläggande
bör bli tilllämpliga ulan inskränkning i fråga om avtal som ingåtts före
lagens ikraftträdande.

På motsvarande sätt som har skett vid tidigare
ändringar i hyreslagens besillningsskyddsregler bör de föreslagna ändringarna i
45, 46 och 48 §§ göras tillämpliga även på avtal som har slutits före lagens
ikraftträdande. Har avtalet sagts upp dessförinnan, bör emellertid äldre
bestämmelser gälla (jfr punkt 6 i övergångsbestämmelserna till 1973 års
ändringar i JB).

Har
i hyresförhållande, som varat kortare än nio månader i följd, avtalet

s. 506 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 506

sagts
upp av hyresvärden före ikraftträdandet, har hyresgästen således inte
besittningsskydd och någon skyldighet för hyresvärden all lämna avfiyttningsmeddelande
enligt 49 § föreligger inte. Motsvarande bör självfallet gälla då ett enligl
förslaget besittningsskyddat korttidsavtal löper ut före ikrafilrädandet (jfr
4 § första siycket).

Också de nya beslämmelserna i 54 § om
förutsällningarna för att bostadshyresgäsl skall kunna säga upp hyresavtal för
villkorsändring bör äga tillämpning på äldre avtal. Äldre bestämmelser bör dock
lillämpas, om hyresgäst sagt upp avtalet för del angivna ändamålet före
ikraftträdandet. Härigenom uppnås den erforderliga samordningen med vad som
bör gälla övergångsvis i fråga om de nya bestämmelserna i 45 §. I förslaget
har i 54 § tredje stycket tagits upp särskilda bestämmelser om uppsägning för
villkorsändring i de fall hyresavtalet är bestämt för längre tid än etl år. De
bör gälla också i fråga om äldre avtal med samma begränsning som har
föreslagits i fråga om de nya bestämmelserna i 4a§.

Blir avtal efier uppsägning föriängl på grund av
lag för lid efter ikraftträdandet genom dom eller beslut eller överenskommelse
som träffals i förlängningstvist, bör de nya bestämmelserna utan hinder av
uppsägningen bli tillämpliga på avtalet (jfr punkt 13 av
övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i JB). En övergångsbestämmelse
med denna innebörd bör avse endast det fallel alt förlängningen kommii till
stånd enligt bestämmelserna om direkt besillningsskydd. Uppsägning av avtal
som inle är förenade med sådant besittningsskydd gäller alltid avtalels
upphörande. Träffas i ett sådant fall efter uppsägning överenskommelse om
fortsatt förhyrning, blir avtalet alt betrakta som en ny upplåtelse på vilken
de nya bestämmelserna blir omedelbart tillämpliga vid ikraftträdandet (jfr
prop. 1973:23 s. 197).

Bestämmelser med det innehåll som har angetts i del
föregående har tagits upp i punkt 2 av övergångsbestämmelserna.

3, Även de nya bestämmelserna i 24 a § om rätt för
bostadshyresgäst atl utföra målning m. m. i lägenheten bör äga lillämpning på
äldre avtal. Undantag bör emellertid göras för det fall att avtalet avser
lägenhet i enfamiljshus, I sådant fall bör de nya bestämmelserna inle kunna
tillämpas före den tidigaste lidpunkt till vilken hyresvärden genom uppsägning
som görs efter ikraftträdandet kan säga upp avtalet för jämkning av hyresvillkoren.
Hyresvärden får därigenom möjlighet att, om avtal inle kan iräffas med
hyresgästen om undantag från regleringen, få prövat av opartiskt organ vad som
i detta hänseende bör gälla i avtalsförhållandet. Bestämmelser med den avgivna
innebörden har lagits upp i punkt 3 av övergångsbestämmelserna.

Det torde ligga i sakens natur att den i 24 a §
upptagna skadeståndsregeln inte är tillämplig i andra fall än då den åtgärd som
minskal liigenhetens bruksvärde har företagits efter ikraftträdandet, dvs, med
stöd av 24 a § första stycket första punkten.

s. 507 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 507

4. Ändringen i 35 § hyreslagen innebär alt
bostadshyresgäsl i vissa läll kan utöva sin bytesrätt utan hinder av att
hyresförhållandet har varat kortare tid än nio månader i följd. Det nuvarande
kravel på viss varaktighet av hyresförhållandet bör upprätthållas i fråga om
äldre avtal som inte enligt punkten 2 av övergångsbestämmelserna är förenat med
direkt besillningsskydd. Annars bör 35 § i den nya lydelsen äga lillämpning
även på äldre avtal, 1 punkt 4 av övergångsbestämmelserna har lagils upp en
föreskrift av denna innebörd.

10,10,3
Förslaget lill lag om ändring i bosiadssaneringslagen

Som har anföris i avsnittet 10,7,1,2 bör
hyresgäsiernas infiytande över fastighetens förvaltning ökas bl. a, genom alt
de ges räll atl genom sin organisation förhindra all vissa ålgärder företas i
fråga om fasligheten. Gemensamt för de åtgärder som åsyftas är att de inte
behövs för att lägenheten skall uppnå den standard som vid varje tidpunkt är
fastlagd som lägsia godtagbara standard för bostadslägenhet. De materiella
bestämmelser som behövs ha lagits upp i BSL,

Anknytningen lill BSL medför atl de nya
bestämmelserna om boendeinfiytande i 2 a § inte blir lillämpliga i fråga om
hus som tillhör staten eller kommun. Någon risk för lyxsanering inom delta
lägenhetsbestånd föreligger inte. Bestämmelserna är emellertid tillämpliga i
fråga om hus som ägs av kommunägda bolag eller kommunala siifielser.

Som också har anförts i den allmänna motiveringen bör
tills vidare de föreslagna bestämmelserna äga tilllämpning i slockholms-
göieborgs- och malmöområdena. Vad som anförs i det följande i anslutning till
de olika lagrummen utom 2 b § är således begränsat till förhållandena inom
nämnda områden.

Till stockholmsområdet bör i delta sammanhang
hänföras följande kommuner nämligen Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollenluna, Solna,
Stockholm,Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Viisby, Vallentuna,
Vaxholm och Viirmdö, Till göteborgsområdet bör hänföras Ale, Göteborg, Härryda,
Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Pariille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö.
Till malmöområdet slutligen bör hänföras följande kommuner nämligen Bara,
Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och
Vellinge.

Den möjlighet att förhindra genomförandet av vissa
åtgärder som enligt förslaget tillkommer hyresgäslkollektivet är självfallet
inle begränsad till åtgärder inom de olika bostadslägenheterna i huset. De
föreslagna bestämmelserna kan tillämpas exempelvis om hyresvärden önskar
renovera husets fasad eller trapphus eller bygga om vinds- eller
källarutrymmen.

De föreslagna fullföljdsbeslämmelserna utgår från
nuvarande ordning. De får ses som ett provisorium i avvaktan på att
bostadsdomsiolen inrättas den 1 juli 1975 (jft prop. 1974:151).

s. 508 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 508

Samtidigt med de ändringar som föranleds av
förslagen i avsnittet 10,7.1,2 föreslås även upphävande av 2§ tredje siycket
och införande av en nya paragraf 2 b §. Denna ändring är föranledd av
bestämmelserna beträlTande riksdagens och regeringens normgivningsmakl, i den
nya regeringsformen (RF).

1 §

1 paragrafen meddelas allmänna beslämmelser om
lagens tillämpningsområde. Del inflytande för hyresgäsierna som föreslås bör,
som har framhållits i den allmänna motiveringen, utövas genom
hyresgäströrelsen. Till paragrafen har därför fogats ell nytt iredje stycke med
en definition av del i följande paragrafer använda ullrycket organisation av
hyresgäster. Med sådan organisation förstås i överensstämmelse med vad som
gäller enligt exempelvis hyresregleringslagen, riksorganisation av hyresgäster
eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhels-område
fastigheten är belägen.

2 §

1 paragrafens första stycke meddelas beslämmelser
bl, a, om vem som är behörig att ansöka om upprustningsåläggande eller
användningsförbud. Sådan rätt tillkommer f n. kommun. I förslaget har lagrummet
jämkats så atl också hyresgästorganisation kan göra ansökan. Frågan har
behandlats i avsnittel 10,7,1.2 i den allmänna motiveringen.

1
andra stycket av paragrafen föreslås inte någon ändring.

Tredje stycket upptar i nuvarande lydelse etl
bemyndigande för Kungl, Maj:t eller myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer att
meddela bestämmelserom vad som skall förslås med den lägsia godtagbara
standard, varom talas i första styckel. Med stöd av detta bemyndigande har
utfärdats kungörelsen (1973:532) om lägsta godtagbara standard för
bostadslägenhet i vissa fall. Som jag utvecklar närmare nedan under 2 b §
innefattar bestämmelserna i RF inte någon möjlighet för riksdagen att
fullständigt delegera norm-givningen avseende sådana föreskrifier som meddelas
i kungörelsen. Jag föreslår därför alt bemyndigandet i förevarande stycke
upphävs och att vissa av reglerna i nämnda kungörelse intas i denna lag.

2a §

I paragrafen, som är ny, har tagits upp
bestämmelser som öppnar möjlighet lör hyresgäslkollektivet atl förhindra atl
vissa åtgärder vidtas i fråga om fastighet, I första stycket ges regler
beträffande åtgärder som inte kräver byggnadslov. Andra stycket behandlar
åtgärder som kräver byggnadslov.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 509

Enligt första stycket får hyresnämnd på ansökan av
hyresgästorganisation förbjuda fastighetens ägare alt i fastigheten utföra
förbättringsarbeten eller liknande ålgärder, om de inle behövs för atl lägenhet
skall uppnå sådan standard som avses i 2 § första siycket, dvs, lägsta godtagbara
standard. Som förutsättning för förbud gäller all det är uppenbart atl åtgärden
inle är påkallad av boendehänsyn. Härigenom utesluts till en början alla de ålgärder
som fastighetsägaren i egenskap av hyresvärd är på grund av lag eller avtal
skyldig ombesörja i huset. Åtgärder som är all hänföra till det löpande
underhållet eller ingår i hans reparationsskyldighel kan således inte förbjudas
med stöd av de föreslagna bestämmelserna, Samma sak gäller i fråga om
reparationer eller förbättringsarbeten som företas för att uppfylla
föreskrifterna i exempelvis hälsovårdsstadgan eller byggnadsstadgan. Åtgärder
som fastighetsägaren vill utföra för all uppfylla utfästelser gentemot
utomstående, exempelvis en långivare, är däremol inle uteslutna från förbudsregelns
lillämpning.sområde.

Av lagtexten framgår således alt del är bara i mera
uppenbara fall som förbud skall kunna meddelas. Förbudsregeln är tänkt all i
första hand tjäna som en spärr mot alt fastighetsägaren förser lägenheterna
eller huset med inredningsdetaljer eller andra anordningar som närmast får
betecknas som onödig lyx. Vid ställningstagandet till frågan om förbud bör
kunna meddelas bör emelleriid också beaktas i vad mån den tillämnade åtgärden
kan antas inverka i höjande riktning på hyrorna. Kan del förutses atl en sådan
effekl inle inträffar, lorde som regel anledning saknas att inte tillåta
företaget.

Med uttryckel boendehänsyn menas den hänsyn som
skall tas lill de boendes intresse i allmänhet. Med de boende åsyftas i detla
sammanhang således inte de personer som för tillfället bor i huset som
hyresgäster. Uttrycket boendehänsyn har m,a,o, en objektiv innebörd. När det
gäller att bestämma en sådan innebörd skall de bostadspolitiska mål som
samhället vid tillfället har uppställt tjäna som vägledning.

En annan förutsättning för att förbudsregeln i
första styckel skall vara tillämplig är, som förul nämndes, all den åtgärd som
avses inte kräver byggnadslov. För au underiätta hyresnämndens bedömning av den
frågan kan det vara lämpligt att inhämta byggnadsnämndens uppfattning i saken.
Bestämmelser om hörande av byggnadsnämnd har i förslaget lagits upp i
nämndlagen (17 §),

Har förbud meddelats med slöd av förevarande
bestämmelser, bör fastighetsägaren ha möjlighet alt få förbudet upphävt. Det
ligger emelleriid i sakens nalur att det krävs vägande skäl för beslut om det.
Av första Slyckel sista punkten framgår atl fastighetens ägare kan ansöka om
upphävande av förbud som meddelats med stöd av lagrummet.

Slutligen bör något beröras frågan om beslut om
förbud skall vara gällande mot ny ägare av fastigheten.

Enligt
8 § i dess nuvarande lydelse är upprustningsåläggande och an-

s. 510 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 510

vändningsförbud
gällande mol ny ägare med undantag för vite. Nämnden kan dock utsätta nytt
vite. Denna ordning måste ses mot bakgrund av att upprustningsåläggande och
användningsförbud skall antecknas i fastighetsbok. Anteckning i fastigheisbok
bör rimligen inte komma i fråga beträffande förbud enligl första styckel i
denna paragraf Av principiella skäl kan då förbudet inte tillålas träffa ny
ägare av fastigheten. F. ö. skulle inte så mycket vara vunnet med en sådan
ordning, efiersom det knappast kan undvikas att frågan tas upp i hela sin vidd,
när det blir aktuellt att sätta ut vite för den nye ägaren. Förslaget innebär
därför att förbud enligt första siycket inle gäller mot ny ägare av
fastigheten.

Enligl andra siycket av förevarande paragraf får,
om hyresgästorganisation motsätter sig alt i fastigheten vidtas annan åtgärd
som kräver byggnadslov än som behövs för att lägenhet skall uppnå lägsta
godtagbara standard, åtgärden vidtas endast om hyresnämnd på ansökan av
fastighetens ägare medger det. Medgivande för lämnas bara, om särskilda skäl
föreligger för det.

Hyresgästförening har inle möjlighet all med stöd
av andra stycket stoppa åtgärdersom utgör en teknisk förutsättning föratt
lägsta godtagbara standard skall uppnås. Är det t. ex, vid inredande av bad-
eller duschrum i lägenheterna nödvändigt att nya ledningar för vatten och
avlopp dras i huset, måste det arbelel få göras. Självfallet kan det vara
tveksamt om en viss åtgärd kan anses vara nödvändig för att den önskvärda
standarden skall kunna uppnås. Det kan också ofia komma att röra sig om
bedömningar av lämpligaste planlösning från funktionell och ekonomisk synpunkt.

Frågan om särskilda skäl föreligger för hyresnämnd
att mot hyresgästorganisations bestridande tillåta viss åtgärd måste bedömas
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Fall kan förekomma där det av faslighetsekonomiska
eller liknande skäl ter sig befogat att utföra vissa arbeten ulöver dem som
behövs för atl uppnå lägsta godtagbara standard. Om dessa tilläggsarbeten kan
bedömas ha obetydlig inverkan på lägenheternas bruksvärde, kan det i vissa
fall anses föreligga särskilda skäl att tillåta fastighetsägaren att genomföra
dessa till-läggsarbeten. Som ett allmänt riktmärke bör gälla atl
fastighetsägaren måsle kunna anföra myckel slarka skäl föratt lillålas ulföra
andra, mera omfattande arbeten än som innebär upprustning av lägenheterna till
lägsia godtagbara standard, om hyresgästorganisationen molsäller sig
åtgärderna. Det är inte tillräckligt alt han kan visa all ombyggnaden blir mer
lönsam för honom, om han får utföra de åtgärder han önskar. Endast i de fall
där en mindre omfattande ombyggnad inte uppfyller det lönsamhetskrav som
uppställts i 5 BSL bör en slörre ombyggnad eller de arbeten som behöver
utföras för att investeringen skall ge skäligt ekonomiskt utbyte kunna
tillåtas. Pröv-ningsmyndighelen bör således ställa sig frågan, om det från
lönsamhets-synpunkt skulle ha varit möjligt atl i motsvarande situalion meddela
åläg-

s. 511 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 511

gande
för fastighetsägaren enligt BSL att vidta bara de åtgärder som behövs för att
lägenheterna skall få lägsta godtagbara standard. Uttalandena i förarbetena
till BSL om den prövning som skall ske vid lillämpning av BSL torde vara
vägledande också i ombyggnadsfallen (jfr prop, 1973:22 s, 76).

Enligt kungörelsen om lägsta godtagbara standard
får vissa avvikelser göras från de standardkrav som har uppslällls. Genom att
standardkraven på alla punkter inte är absoluta kan skillnader i fråga om det
äldre fastighetsbeståndet av teknisk eller ekonomisk nalur beaktas. Skulle
fastighetsägaren i etl visst fall vilja rusta upp lägenheterna lill den
standard som kungörelsen anger för normalfallet, t. ex. installera loalett i
varje lägenhet, men hyresgäsierna anse att förutsältningar finns för det
billigare alternativet som bestämmelserna medger, nämligen i det anförda
exemplet att toalett anordnas i nära anslutning till lägenheterna, bör det
enklare alternativet, som sett från hyresgästkollektivels synpunkt är en
nödlösning, inte väljas utan att starka skäl talar för det.

En följd av den föreslagna bestämmanderätten för
hyresgästerna i ombyggnadsfallen kan bli alt en fastighetsägare skrinlägger
planerna på att rusta upp lägenhetsbeslåndel till lägsia godtagbara standard. I
etl sådani fall kan enligl föreliggande förslag hyresgäsierna genom sin
förening göra ansökan om upprustningsåläggande 0 2 § i den föreslagna
lydelsen).

Som framhållits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 10.7.1.2) kan hyresnämnden meddela godkännande på villkor att
ändringar görs i ombyggnadsföretaget.

2b §

Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifier om
förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åliggande för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, meddelas genom lag. Utan hinderav bl, a. 3 § kan riksdagen enligt
8 kap. 7 § bemyndiga regeringen att meddela föreskrifier förutsatt atl dessa
avser de ämnen som anges i paragrafen. Kungörelsen (1973:532) om lägsta
godtagbara standard, för bostadslägenhet reglerar emellertid inte ett ämne som
kan anses hänförligt till något av dem i fråga om vilka delegering till
regeringen kan ske. Regleringen i den nämnda kungörelsen avser alltså ell ämne
som faller inom det obligatoriska lagområdet, dvs. regleringen kan efier den I
januari 1975, då den nya RF träder i kraft, ske endast i form av lag. De
föreskrifier som nu ges i kungörelsens 2 och 3 §§ bör alltså tas in i BSL under
dessa paragrafer. Om förslaget godtas avser jag alt föreslå Kungl, Maj:l alt
kungörelsen upphävs samlidigt med att ändringen i BSL träder i kraft,

3§ Paragrafen upptar bestämmelser om mot vem
ansökan om upprustnings-

s. 512 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 512

åläggande
och användningsförbud kan riktas m. m. Paragrafen har jämkats med hänsyn till
de nya ansökningsärenden som anges i 2 a §.

Beslämmelserna i paragrafens första stycke om i
vilka fall beslut får förenas med vite har utvidgats till att avse förbud
enligt 2 a § första stycket.

Som har anföris vid 2 a § innebär förslaget atl
förbud enligl första siycket i nämnda lagrum inte gäller för ny ägare av
fasligheien, 1 andra siycket har vidtagits en redaktionell jämkning.

19§

1 paragrafens första stycke meddelas bestämmelser
som ger kommun, som avser att föra lalan enligt BSL, räll atl besiktiga
fastigheten, om del är nödvändigt. Motsvarande befogenhet bör tilläggas
organisation av hyresgäster som avser all göra ansökan enligt 2§ eller 2a §
första styckel eller som har atl föra talan i hyresnämnden angående medgivande
enligt 2 a § andra styckel.

Enligt andra stycket får hyresnämnden vid vite
förelägga tredskande fastighetsägare au hålla fastigheten tillgänglig för
besiktning. Vitesföreläggande bör kunna användas också när
hyresgästorganisation vägrats tillträde för besiktning. Paragrafen har jämkats
i överensstämmelse med vad som har anförts.

20 §

I paragrafen föreskrivs nu atl fråga om uttagande
av vite som förelagts med stöd av lagen skall prövas av hyresnämnden på yrkande
av kommunen.

Enligt förslaget skall även hyresgästförening kunna
ansöka om upprustningsåläggande och användningsförbud. Det bör tillkomma
föreningen att också föra talan om utdömande av vitet, Samma ordning bör
självfallet gälla när föreningen har utverkat förbud enligt 2 a § första
stycket och fastighetsägaren har handlat i strid med förbudet. Paragrafen har
jämkats i överensstämmelse härmed.

21§

Paragrafen upptar bestämmelser om fullföljd av
talan mot hyresnämnds beslut i fråga enligt lagen.

Den provisoriska fullföljds- och instansordning som
gäller i fråga om beslut om upprustningsåläggande, användningsförbud eller
åtgärd enligt 12 § och som innebär att talan skall fullföljas genom besvär hos
Svea hovrätt.

s. 513 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 513

bör
till dess all den nya överinstansen över hyresnämnderna, bostadsdom-stolen,
inrättas den 1 juli 1975 (jfr prop. 1974:151) kunna lillämpas också i fråga om
förbud enligt 2a § första slyckel och medgivande enligl 2a § andra slyckel.
Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

23 §

1 paragrafen upptas beslämmelser om fördelning av
kostnadsansvaret i besvärsmål. Enligt min mening bör fastighetens ägare kunna
tillerkännas ersättning för rättegångskostnad i överinstansen av statsverket,
om han vinner besvärsmål i vilkel hyresgästorganisation är motpart. Detla bör
gälla inte bara när talan fullföljs i fråga som avses i 2a § utan också när hyresgästförening
med slöd av de föreslagna bestämmelserna för lalan om upprustningsåläggande
eller användningsförbud. Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

Övergångsbestämmelserna

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Som jag har framhållit förut bör de föreslagna
bestämmelserna i 2 § första stycket om initiativrätt och i 2 a § om infiytande
för hyresgästerna i bl. a. ombyggnadsfrågor tills vidare gälla bara i
Stockholms-, göieborgs- och malmöområdena. En bestämmelse härom har fogats
lill ikrafllrädandebestäm-melsen. Det torde ligga i sakens natur atl de nya
bestämmelserna på de orter där de föreslås gälla blir omedelbart tillämpliga
vid ikrafilrädandet, om inte annat anges. För att inte bl. a. de
byggnadslovsärenden som redan har anhängiggjorts skall försenas, bör
föreskrifierna i 2 a § andra styckel inte vara tillämpliga i fall då
byggnadslov har sökts före ikrafilrädandet. I övrigt synes anledning inte
finnas att meddela undantag från den förut angivna huvudregeln.

Övergångsbestämmelserna

Kungörelsen föreslås träda i kraft den 1 januari
1975. På motsvarande sätt som har föreslagits i fråga om BSL bör de nya beslämmelserna
inte gälla, när an.sökan om byggnadslov har gjorts före ikraftträdandet. Någon
uttrycklig övergångsbestämmelse härom kan inte anses påkallad utan del lorde
följa av den lill BSL föreslagna övergångsregleringen.

33 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 514 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 514

10,10,4
Förslaget lill lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Som anföris i avsnittet 10.7.1.2 i den allmänna
motiveringen bör hyresgästernas slällning enligl anläggningslagen stärkas. 1 egenskap
av innehavare av särskild rätl lill fastighet som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning
har de visseriigen redan nu ställning som sakägare vid förrättning (jfr 20§),
men därigenom är deras intressen enligt min mening inte tillräckligt tillgodosedda.
Den förstärkning av hyresgäsiernas slällning som sålunda bör genomföras är att
de får rätt alt la initiativ lill inrättande eller förändring av
gemensamhetsanläggning (18 §), att vid lillämpning av del s. k.
opinionsvillkoret deras synpunkler tillmäts samma betydelse som
fastighetsägarnas (7 §) och, slutligen, atl de får föra lalan vid förrättningen
även i det fallel all fastighet skall ingå i anläggningen utan alt tas i
anspråk för densamma (20§). 1 de nu angivna hänseendena bör hyresgästerna företrädas
av sin organisation. Med hyresgästorganisation menas även i detta sammanhang
riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten lill sådan
organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna. På
motsvarande sätt som har föreslagits i fråga om BSL bör de nya bestämmelserna
tills vidare äga lillämpning i Stockholms-, göteborgs-och malmöområdena. Vad
som anförs i det följande tar således sikte på förhållandena i dessa områden.

7 §

1 paragrafens första stycke upptas det s, k.
opinionsvillkoret. Enligt delta får gemensamhetsanläggning inte inrättas, om
ägarna lill de fastigheter som skall delta i anläggningen mera allmänt
motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. I överensstämmelse
med vad som har anförts i det föregående har i förslaget hyresgäsierna i de
berörda fastigheterna jämställts med ägarna till fastigheterna. Del lörutsätts
därvid att de löreiriids av sin organisation. En definition av begreppet
hyresgästorganisation har lagits upp i paragrafens första stycke. Andra stycket
behålls oförändrat,

18
§

I första styckel anges vem som i normalfallet har
rätl all ansöka om förrättning enligt anläggningslagen. Sådan riitt har f n.
endasl ägare av fastighet som avses skola delta i anläggningen saml byggnadsnämnden,
I andra och tredje styckena, som inte föreslås ändrade, ges specialbestämmelser
om initiativrätt,

I förslaget har första styckel jämkats så att
initiativrätt också tillkommer hyresgästerna i de berörda fastigheterna,
Hyresgäsierna skall därvid vara företrädda av sin organisation.

s. 515 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 515

19, 30 och 31 §§

Om som f ö rordats i det f ö reg å ende hyresg ä storganisation
ges r ä tt att ans ö ka om anliiggningslbrr ä tining och dess mening skall beaktas vid till ä mpning av opinionsvillkoret, m å ste hyresg ä storganisationen
ocks å ges m ö jligheter all dels f ö ra lalan vid l ö rr ä llningen, dels fullf ö lja talan
mol beslut vid denna som kan ang å
organisationen, dels ocks å f ö ra talan vid domstol i m å l
om anl ä ggningsfr å ga. D ä remot synes
del inte b ö ra komma i fr å ga atl rent generellt ge hyresg ä storganisation sl ä llning
som sak ä gare.

Med anledning av det anf ö rda f ö resl å s i 19 § all, om hyresg ä storganisation p å kallat
f ö rr ä ttningen, organisationen skall underr ä ttas om tid och plats f ö r anl ä ggningsf ö rr ä ttning eller, om f ö rr ä ttning kan handl ä ggas helt ulan sammantr ä de, om f ö rr ä ttningen, innan den avslutas. Hyresg ä storganisationen b ö r underr ä ttas ocks å om f ö rr ä ttningen i annat fall kan r ö ra hyresg ä sters
r ä ll. Sj ä lvfallet beh ö ver
fastighetsbildningsmyndigheten vid till ä mpning
av sistn ä mnda best ä mmelse bara beakta mera p å tagliga inverkningar p å hyresg ä sternas nyttjander ä tt av ifr å gasatt
å tg ä rd. Finns hyresg ä stf ö rening f ö r det omr å de som f ö rr ä ttningen avser, beh ö ver fastighetsbildningsmyndigheten sj ä lvfallet inte underr ä tta ocks å riksorganisationen.

I 30 § f ö resl å s att hyresg ä storganisation i den ordning som g ä ller f ö r
sak ä gare skall f å f ö ra talan mot
anliiggningsbeslut och beslut mot inst ä llande
av f ö rr ä ttning som organisation beg ä rt.
Av 30 § j ä mf ö rt med 15 kap. 2 § sista stycket fastighetsbildningslagen (1970:988)
framg å r all hyresg ä storganisation ocks å f ö r f ö ra talan mot beslut varigenom dess ans ö kan om an-l ä ggningsf ö rr ä ttning
avvisats. Mot andra beslut av l ä stighetsbildningsmyn-dighelen,
t, ex. s ä rskill beslut om f ö rdelningen av kostnaderna l ö r anl ä ggningen, f å r d ä remot
organisationen inle f ö ra talan.

Om hyresg ä storganisation har f ö rt talan mol fastighelsbildningsmyndig-hetens beslut, b ö r organisationen i processuellt h ä nseende behandlas som sak ä gare i m å let.
Best ä mmelse h ä rom har tagits upp i 31 § . Detla inneb ä r
bl, a, alt hyresg ä storganisationen l å r f ö ra talan i m å let och ö verklaga
domstols avg ö rande enligt vad som g ä ller f ö r
sak ä gare. Fullf ö ljs talan av annan och kan lalan ber ö ra hyresg ä sters
r ä tl, b ö r organisationen ha sl ä llning som
sak ä gare. Finns hyresg ä stf ö rening, b ö r denna och inte riksorganisationen behandlas som
sak ä gare.

I fr å ga om koslnader inneb ä r milt f ö rslag alt hyresg ä storganisation,
som p å kallat f ö rr ä ttning,
enligt 29 § andra styckel j ä mf ö rt med 2
kap. 6 § l ä s-tighetsbildningslagen kan f å
betala ers ä ttning, om ans ö kningen avvisas eller f ö rr ä ttningen
insiiills men inte kostnaderna f ö r f ö rr ä ttningen i
andra fall. I m å l vid domstol g ä ller, om inte annat f ö ljer av 18 kap, 6 eller 8 §
r ä tteg å ngsbalken, att hyresg ä storganisation
som f ö rlorar m å let kan efier sk ä lighet
f ö rpliktas utge ers ä ttning f ö r
annan sak ä gares r ä tteg å ngskostnader.
Med h ä nsyn till den s å lunda begr ä nsade
risken f ö r hyresg ä storganisation

s. 516 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 516

att
behöva ersätta kostnader och till arten av de ärenden som nu är i fråga finner
jag inte skäl föreslå atl kostnaderna i detta läll skall ulgå av allmänna
medel.

Övergångsbestämmelserna

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Till ikraftlrädandebestämmelsen har fogats en
bestämmelse av innehåll att de nya bestämmelserna äger lillämpning i
Stockholms-, göteborgs- och malmöområdena. Har förrättning enligl anläggningslagen
påbörjais före ikraftträdandet, uppstår belydande svårigheter alt tillämpa de
nya bestämmelserna i 7,19,30 och 31 §§. Dessa bör därför gälla endast om
sammanträde med sakägarna ännu inte har ägl rum. En föreskrift härom har fogats
till ikraftlrädandebestämmelsen.

10.10.5
Förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda
hyreshe-stämmelser för vissa orier

Enligl 2§ lagen (1973:189) med särskilda
hyresbesiämmelser för vissa orter, i det följande benämnd brislorllagen, är det
inle tillåtet alt ta emot eller begära ersättning av hyressökande för anvisning
av bostadslägenhet. Sådan ersättning för dock utgå vid yrkesmässig
bostadsförmedling enligt grunder som bestäms av hyresnämnden. Föreskriften är
straffsanklionerad (6§). 1 fråga om förfarandet bl.a. i ärende om
förmedlingsprovision äger enligt 4 § andra stycket bristortlagen 4 § andra
stycket, 14, 17-21 och 24-30 §§ nämndlagen motsvarande lillämpning.

Beslämmelser motsvarande dem som nu återfinns i 2 §
bristortlagen har lill utgången av maj 1973 funnits i hyresregleringslagen.

I skrivelse den 10 juli 1974 lill chefen för
justitiedepartementet har statens hyresråd aktualiserat ell par frågor i
anslutning till bristortlagen. En fråga gäller i vad mån beslut om
fastställande av bosiadsfdrmedlingslaxa kan bli bindande också för andra
yrkesmässiga bostadsförmedlare än den som gjort ansökan. Härmed sammanhänger
frågan om myndighel har befogenhet all ulan föregående ansökan inskrida för atl
ändra tidigare fastställd taxa. Slutligen har hyresrådet väckt frågan om verkan
efter bristortlagens ikraftträdande av beslut om fastställande av
bostadsförmedlingstaxa som hyresnämnd meddelat med stöd av
hyresregleringslagen. 1 sin skrivelse erinrar hyresrådet bl. a. om atl rådet
genom utslag den 12 juli 1974 undanröjt etl beslut, varigenom en hyresnämnd
ulan att ansökan gjorts därom fastställt bostadsförmedlingstaxa för område som
lyder under nämnden.

Föregen del vill jag, efter samråd med statsrådet
Lidbom, anlägga följande synpunkler i frågan. De som efter bristortlagens
ikraftträdande sysslar med yrkesmässig bostadsförmedling mot ersättning enligt
grunder som hyres-

s. 517 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 517

nämnd
har fastställt med stöd av hyresregleringslagen kan enligt milt sätt alt se
inte sägas handla i slrid med brislorilagens föreskrifter. Denna utsäger inte
annat eller mera än att förmedlingsprovision är tillåten, när den las ut enligl
grunder som hyresnämnd författningsenligt har fastställt.

Uppkommer fråga om fastställande av bostadsförmedlingstaxa
på ort där sådan inle finns eller om ändring i lidigare fastställd taxa följer
av hänvisningen i 4 § andra stycket bristortlagen till vissa bestämmelser i
nämndlagen att frågan skall anhängiggöras genom ansökan (jfr 14 § första styckel
nämndlagen). Uppenbariigen utgår bristortlagen från alt ansökan görs av enskild
bostadsförmedlare. Det är tydligt att beslut om fastställande av taxa i etl
sådani fall inle kan bli bindande för annan yrkesmässig förmedlare. Detta lorde
emellerlid inle överensstämma med hur beslut om bostadsförmedlingstaxa
vanligtvis uppfattas bland dem som sysslar med yrkesmässig bostadsförmedling.
Av naturliga skäl uppfattas ett sådani beslut som normerande för alla dem som
på samma ort driver sådan verksamhet. Kravet på ansökan medför också atl
hyresnämnd inle på eget initiativ kan ingripa mot fastställd taxa som med liden
kommii att missgynna de hyressökande. Enligl min mening bör brislorllagen
jämkas så alt fråga om bostadsförmedlingstaxa kan las upp av hyresnämnd ex
officio. Beslut som nämnden meddelar kan därigenom göras bindande för alla dem
som bedriver yrkesmässig bostadsförmedling inom del eller de områden som anges
i beslutet. 4 § andra styckel har ändrats i överensstämmelse härmed.

Enligl 6 § brislorllagen kan den som uppsåtiigen
bryter mot 2 eller 3 § samma lag dömas till böter eller fängelse i högst elt
år. Någon uttrycklig bestämmelse om skyldighet för den som under samma
förutsättning uppburit otillåten ersättning för anvisning av bostadslägenhet
atl återbetala ersättningen finns inte. En sådan bestämmelse bör meddelas, I
förslaget har den lagits upp som en andra punkt i 6§.

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975,

10,10,6
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Dejäinkningarsom föreslås i fråga om nämndlagen
hänger samman med de ändringar som jag har förordat i det föregående.
Jämkningarna har närmast karaklär av följdändringar.

Vissa av ändringarna ansluter hell eller delvis
lill de föreslagna beslämmelserna i 2 a § BSL, Delta gäller 17, 22 och 23 §§
nämndlagen. Som har anförts förut bör de nya beslämmelserna om boendeinfiylande
i bl. a. BSL tills vidare ges tillämpning i Stockholms-, göieborgs- och malmöområdena.
Vad som anförs i det följande om tillämpningen av nämndlagen i ärenden enligl
2a § BSL tar således sikte på förhållandena i de angivna områdena.

s. 518 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 518

4 §

1 paragrafen räknas punktvis upp de uppgifter som
ankommer på hyresnämnd. Uppräkningen är inte uttömmande. Sålunda finns ärenden
enligt hyresregleringslagen och bristortlagen inte omnämnda, 1 förslaget har
första stycket 2 jämkats så att det omfatlar även tvist om skadestånd enligl 24
a § saml fråga om reparalionsföreläggande enligl 16 § andra stycket hyreslagen.
Det torde inte vara nödvändigt att i uppräkningen särskill ange alt hyresnämnd
även har alt beslula om uttagande av vite som reparationsföreläggande har
förenats med, jfr 62 § andra siycket hyreslagen enligt förslaget.

De nya uppgifter som föreslås ankomma på hyresnämnd
enligl BSL kräver inte något tillägg lill förevarande paragraf Punkten 6 av
första siycket i nuvarande lydelse omfaitar också dessa frågor.

Tvist om skadestånd och fråga om
reparalionsföreläggande bör lämpligen hänskjutas till hyresnämnds prövning på
samma sätt som exempelvis förlängnings- eller villkorslvist, dvs. genom
skriftlig ansökan. Även i övrigt bör det förfarande som enligl nämndlagen
gäller i ärenden som nyss sagts kunna tillämpas i skadeslåndsärenden och
ärenden om reparalionsföreläggande. I enlighel med vad som har anföris bör
beslämmelserna i 8 § om hur tvist anhängiggörs vid nämnd m. m., i 9 § första
siycket om kallelse till sammanträde och i 10 § om verkan av parts utevaro äga
tillämpning också i sådana ärenden som det här gäller. Det innebär bl. a. att
fråga om skadestånd kan avgöras av nämnden utan hinderav alt hyresvärden
uteblir (jfr 10 § första styckel sista punkten). Även de allmänna
beslämmelserna i I2§ om nämnds medlande verksamhei bör vara lillämpliga.

Självfallet bör ulöver de nyss anförda
beslämmelserna de allmänna processuella regler som i och för sig gäller i alla
lyper av ärenden som ankommer på nämnd alt handlägga äga tillämpning i de
nytillkommande ärendekategorierna. Som exempel på sådana allmänna bestämmelser
i nämndlagen kan anföras bestämmelserna i 17-18 §§ om besiktning av fastighet,
i 21 § om vad nämnds beslut skall innehålla och i 23 § om särskild talan mot
vissa beslut. Till frågan om rällskraftsverkan av nämnds beslut återkommer jag
i det följande.

Till vad som har anföris kan tilläggas atl
föreskriften i 24 § om högsta vitesbelopp gäller bara vite som har förelagts
med stöd av nämndlagen och således inte vite som reparationsföreläggande kan förenas
med enligt 16 § andra stycket hyreslagen.

De särskilda beslämmelserna i 16 § nämndlagen om
handläggning av ärende enligl BSL vid hyresnämnd blir direkt tillämpliga i
ärende om förbud för hyresvärden att utföra viss åtgärd som inte kräver
byggnadslov (2 a § första slyckel BSL enligt förslaget) eller om medgivande atl
företa viss byggnadslovskrävande åtgärd (2 a § andra stycket). Av 16 § första
stycket andra punkten nämndlagen följer att det i princip är sökanden som skall
till-

s. 519 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 519

handahålla
den utredning som behövs i ärenden enligt BSL. Enligt förslaget skall
hyresnämnd dock kunna inhämta yttrande från byggnadsnämnd (jfr 17 nämndlagen).

Nägon ändring föreslås inte i fråga om paragrafens
andra stycke, som innehåller forumregler,

17
;;

Enligt paragrafens första stycke, som inle föreslås
ändrat, får arrende-eller hyresnämnd besiktiga den fastighet som ärendet rör. I
andra siycket meddelas bestämmelser om skyldighet för arrendenämnd all i vissa
fall inhämta yttrande från lantbruksnämnd.

Till
andra stycket har i förslaget fogats en föreskrift av innehåll att hyresnämnd
i ärende som avses i 2a s BSL får inhämta yttrande från byggnadsnämnden.
Beslämmelsen har behandlats i specialmotiveringen till 2a > BSL och 56 N 1
mom. byggnadsstadgan. Här skall tilläggas all, medan arrendenämnd i de fall
som anges i lagrummet är skyldig all inhämta yttrande från lantbruksnämnd,
hyresnämnden endast getts befogenhet att inhämta yttrande från byggnadsnämnd.
Någon formell skyldighet all göra det föreligger således inte. Man får
emellerlid räkna med att det ofta blir nödvändigt för nämnden alt höra
byggnadsnämnden, innan ärende enligt 2 a BSL avgörs.

Jag vill i detta sammanhang anföra några synpunkler
på hur samspelet mellan hyresnämnd och byggnadsnämnd kan gestalta sig.

Genom kravet på att erforderligt samtycke eller
medgivande skall föreligga redan när ansökan om byggnadslov görs, riskerar man
att hyresnämnden och bostadsdomsiolen får företa en prövning som blir helt
onyttig därför all byggnadslov inle kan lämnas, t. ex, därför alt ombyggnaden
strider mot meddelade planbestämmelser. Det kan därför vara lämpligt alt
hyresnämnden inhämtar yttrande från byggnadsnämnden bl. a. i frågan huruvida
byggnadsnämnden från de synpunkter som denna har att anlägga vid saklig
granskning av byggnadslovsärendet ser något hinder mol bifall till kommande
ansökan om byggnadslov eller i frågan huruvida byggnadsförelaget för anses
utgöra ett sådani fullföljande av en fastställd plan all enligt
byggnadsnämndens mening särskilda skäl föreligger alt bifalla ansökan.
Byggnadsnämnden för därvid även tillfälle alt ta eventuellt initiativ att inom
område med föråldrad plan utverka byggnadsförbud. Redan frågan om det planerade
företaget över huvud tagel kräver byggnadslov bör i tveksamma fall avgöras med
ledning av yttrande från byggnadsnämnden. Fall kan naturligtvis tänkas där det
uppenbarligen inte föreligger krav på byggnadslov. Då behövs självfallet inte
något yttrande från byggnadsnämnden.

De jämkningar i övrigt som har vidtagits i andra
siycket av paragrafen är redaktionella.

s. 520 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 520

22 §

I paragrafen meddelas bestämmelser om verkan i
räilskraftshänseende av vissa beslut som meddelas av arrende- eller hyresnämnd.
Bestämmelserna innebär, såvitt nu är i fråga, atl hyresnämnds beslut i bl.a.
villkorsfråga och fråga enligt BSL äger rättskraft, om talan inte förs mot
beslutet. Belräffande paragrafens närmare innebörd hänvisas i första hand lill
prop. 1973:23 s. 205.

Genomförs de förslag som jag har förordat i del
föregående, för hyresnämnd att pröva bl. a. frågor om reparationsföreläggande
enligt 16 andra siycket hyreslagen, om utdömande av vite med vilkel sådant
föreläggande har förenats (jfr 62 § andra siycket hyreslagen) och om skadestånd
enligl 24a § hyreslagen saml fråga om förbud eller medgivande enligt 2a § BSL.
Enligl min mening bör hyresnämndens lagakraftvunna beslut i dessa ärenden i
princip äga rättskraft. Undantag bör dock göras för beslut varigenom ansökan om
reparalionsföreläggande enligt 16 § andra stycket hyreslagen eller ansökan om
förbud eller medgivande som avses i 2 a § BSL har lämnats ulan bifall av
nämnden.

Tilläggas bör att den nuvarande bestämmelsen om
verkan i rättskrafts-hänseende, när hyresnämndens beslui innefattar avgörande
av villkorstvist, inte påverkas av att enligl departementsförslaget hyresgäst
generellt skall kunna säga upp hyresavlal med i princip tre månaders uppsägningslid
(jfr 4 a § hyreslagen). Sådan uppsägning avser enligt förslaget alltid hyresförhållandets
upphörande (jfr 54 § första styckel enligt förslaget) och utlöser således inle
någon prövning från hyresnämnds sida av villkoren under löpande hyrestid.

23 §

I paragrafen meddelas beslämmelser om när särskild
talan får föras mot beslut av arrendenämnd eller hyresnämnd. Paragrafen har
jämkats i formellt avseende med hänsyn till alt enligl förslaget besvär skall
kunna anföras hos Svea hovrätt dels i ärende om reparationsföreläggande enligt
16 § andra siycket eller om utdömande av viie enligl 62 § andra slyckel
hyreslagen, dels i ärende om förbud eller medgivande enligl 2 a § BSL. Tvist om
skadestånd enligt 24 a § hyreslagen faller in under begreppet hyreslvist.

32 §

I paragrafen meddelas bestämmelser av innehåll att
arrendenämnds beslut om ersättning enligl 9 kap. 14 § JB får verkställas som
lagakraftägande dom. Motsvarande bör gälla i fråga om hyresnämnds beslut om
skadestånd enligt

24 a
§ hyreslagen.

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

s. 521 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 521

10.10.7
Förslaget lill lag om avveckling av hyresregleringen

1 den allmänna motiveringen (avsnittet 10.7.4.1)
har jag förordat atl hyresregleringslagen inle föriängs efter utgången av
september 1975. Som har anföris där behövs emellerlid en särskild
övergångsreglering för att överbrygga övergången från hyresregleringslagens
hyressättningssyslem lill hyreslagens bruksvärdesyslem. Beslämmelserna om vad
som bör gälla övergångsvis har tagils upp i denna lag. Lagen ersätter 1956 års
övergångslag som således kan upphävas.

1 §

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella
jämkningar 2 § första och andra styckena övergångslagen. Innebörden av första
siycket är att, om ett hyresavtals giltighetstid löper över den dag då
hyresregleringen upphör, avtalet skall anses uppta samma hyresvillkor under
hela giltighetstiden. Om ell hyresavlal föriängs den 1 oktober 1975, blir
paragrafen inle tillämplig.

Bestämmelserna i I § innebär - för atl ta ett
exempel - att elt hyresavtal, som löper på ett år per den I april, skall för
liden den 1 oktober 1975-31 mars 1976 anses uppta den hyresreglerade hyra som
utgick den 30 september 1975. Är hyresgästen bunden av förhandlingsklausul, kan
emellertid hyran för tiden efter den 30 september komma all höjas, nämligen om
förhandlingsöverenskommelse träffas därom eller hyresnämnden så beslutar.

2 §

Övergångsregleringen i 3 och 4 §§ denna lag bör
tillämpas på hyresförhållande i vilket hyran den 30 september 1975 är reglerad
enligt 3 och 4 §§ hyresregleringslagen. Övergångsregleringen bör emellertid,
som förut anförts (avsnittet 10.7.4.2), inte omfatta sådana ersättningar som
enligt 19 a § hyreslagen inle behöver vara till beloppet bestämda, nämligen
ersättning för kostnad som hänför sig till lägenhelens uppvärmning, förseende
med varmvatten eller elektrisk ström ellef- avtifter för vatten och avlopp.

Av lagtexten framgår atl 3 och 4 §!? denna lag inte
blir tillämpliga om hyresavlal sluts med en ny hyresgäst efter den 30 september
1975, jfr även 8§,

Andra slyckel upptar den möjlighet för
riksorganisationerna au göra undantag från lagens tillämpningsområde som nämnts
i det föregående (avsnittet 10.7.4.2). Viss eller vissa kategorier av
lägenheter eller lägenheter i viss eller vissa orter kan enligl stycket las
undan från övergångsregleringen genom central skriftlig överenskommelse mellan
partsorganisationerna pä hyresmarknaden.

Överenskommelse
om undantag från 3 och 4 §§ skall anmälas till myn-

s. 522 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 522

dighet
som regeringen bestämmer. Härmed skapas garantier för atl intresserade parter
kan få reda på i vad mån det i 3 och 4 §§ angivna systemet gäller. Jag ämnar i
annat sammanhang ta upp frågan till vilken myndighel anmälan bör ske,

I 26 § andra stycket hyresregleringslagen ges
hyresnämnd räll alt efter framställning från hyresvärd eller hyresgäst förordna
alt hus eller del av hus som undergått omfattande ombyggnad, som avslutats
efter utgången av år 1968, skall undanlas från hyresregleringen. När
hyresregleringen avvecklats, kan del inträffa att en sådan ombyggnad avslutats
dessförinnan ulan att framställning om hyresregleringens upphörande beträffande
huset kunnat göras. Det kan också inlräffa att ombyggnaden avslutats sedan hyresregleringen
avvecklats men innan övergångsregleringen upphört. I båda dessa situationer bör
det vara möjligt all låla bruksvärdereglerna gälla omedelbart för de berörda
lägenhelerna med det undanlag som följer av Ii;. Jag föreslår därför att del
även under denna lags giltigshetstid skall få meddelas undanlag från
regleringen i 3 och 4 §§ beträffande hus eller del av hus som undergått
omfattande ombyggnad. Möjligheten till undantag bör vara densamma som enligt
hyresregleringslagen, dvs. avse fall där ombyggnaden avslutats efter 1968.
Tredje siycket har utformats i enlighel härmed.

3 §

1 denna paragraf anges den förut omtalade principen
för höjning av hyran under en övergångstid av tre år efter hyresregleringens
avveckling (avsnillet 10.7.4.2). Den innebär att hyresvärden under
övergångstiden får la emol högre hyra än som utgått tidigare endast efter
överenskommelse eller prövning som avses i 4§, Överenskommelsen kan innebära
faststäUelse eller ändring av övergångshyra. Den kan också innebära att
hyresförhållandet i fråga undanlas från beslämmelserna i 4 § första och andra
styckena, se

4 §
fjärde styckel.

Den materiella skäligheisregeln i paragrafen
innebär, alt hyresgästen inle är skyldig alt godta slörre höjning av hyran än
som motsvarar en skälig andel av skillnaden mellan utgående hyra och
bruksvärdehyran. Senast den I oktober 1978 skall den utgående hyran vara
anpassad till bruksvärdehyran. I lagen fixeras alltså endasl tidpunkten när
den totala anpassningen till bruksvärdehyran skall ha skett. Hur många
elappvisa höjningar som det kan bli fråga om anges däremot inle närmare. Inte
heller preciseras storieken av de etappvisa höjningarna. Behöver hela
övergångstiden tas i anspråk för anpassning till bruksvärdehyra, bör denna dock
normalt ske i fyra etapper. Skulle skillnaden mellan utgående hyra och
bruksvärdehyra vara förhållandevis obetydlig, kan del finnas skäl att genomföra
höjningen på en gång i stället för atl dela upp den i etapper. Paragrafen
lägger inte hinder i vägen för elt sådant förfaringssätt.

s. 523 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 523

Som förul nämnts gäller reglerna i paragrafen i
princip (jfr dock 8 § andra punkten) inte beträffande ny hyresgäst. Upplåts
lägenhet lill annan hyresgäst efter den 30 september 1975, är hyresvärden
således oförhindrad atl omedelbart ta ul bruksvärdehyran,

Skälighelsprövningen skall ske med utgångspunkt i
förhållandena sådana de är när prövningen görs. Självfallet kan förhållandena
ändras efter prövningen, 1. ex. i fråga om lägenhetens skick. I så fall får
frågan om hyrans sloriek tas upp igen med utgångspunkt i de nya förhållandena.
Delsamma gäller beträffande ökade fastighetsomkostnader. Vid en prövning som
sker exempelvis hösten 1975 har man alltså atl utgå från del kostnadsläge som
då gäller.

4 §

Denna paragraf innehåller i första stycket regler
om att övergångshyra fastställs eller ändras genom förhandlingsöverenskommelse.
Beslämmelserna ansluter nära lill 3a § första slyckel hyresregleringslagen.

Andra siycket reglerar förfarandet då
överenskommelse enligt första stycket inte träffals. Hyresnämnden kan då på
framställning av hyresvärden pröva frågan om fastsiällelse eller ändring av
övergångshyra. Det bör framhållas alt, om hyresvärden underiåler att göra
framställning till hyresnämnden, den lidigare hyran skall fortsätta atl utgå
med oförändrat belopp och alt 19 a § hyreslagen lägger hinder i vägen för
hyresparterna all träffa överenskommelse om preliminär hyra i avvaktan på att
övergångshyran fastställs eller ändras.

Inom hyresregleringen gäller att om överenskommelse
om bashyra inte kunnat iräffas, hyresnämnden för pröva frågan endast om
förhandling ägt rum med organisation av hyresgäster eller mot förhandlingen
mött hinder, som inte berotl på hyresvärden eller dennes organisation eller
hyresvärden inle skäligen varil skyldig alt förhandla (3 a § andra siycket
hyresregleringslagen). Nämnda bestämmelser infördes föratt främja frivilliga
uppgörelser. Enligt min mening bör motsvarande regler gälla i avvecklingslagen,
Beslämmelserna har intagits i andra stycket,

1 19a§ hyreslagen föreskrivs atl hyran - med
undantag för ersättning förvissa koslnader-skall vara lill beloppet bestämd i
hyresavtalet. Undantag från denna huvudregel gäller vidare när hyresavtalet
innehåller förbehåll om all hyran skall ulgå med belopp som bestäms genom
skriftlig överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden eller organisation av
fastighetsägare, i vilken han är medlem, och å andra sidan organisation av hyresgäster.
Sådan överenskommelse blir omedelbart bindande för hyresgästen.

Flertalet av de hyresavlal som omfattas av
hyresregleringen torde innehålla en klausul som gör alt inle blott
överenskommelse om höjning av hyran utan även myndigheters beslut härom blir
omedelbart förpliktande för hy-

s. 524 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 524

resgästen.
Som exempel på en sådan klausul kan tas följande avtalsbestämmelser, som 1971
utformats av Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund
inför de kommande förhandlingarna enligt 3a § hyresregleringslagen:

"Kontraktet gäller med förbehåll alt den hyra
skall utgå, som medgivits eller kan komma att medgivas av vederbörande
myndighet eller som kan komma att bestämmas vid förhandlingar antingen mellan
hyresvärd, som för fastigheten är medlem av förening ansluten lill Sveriges
Fastighetsägareförbund, eller mellan dylik förening, lill vilken hyresvärden
och fastigheten är ansluten, å ena sidan, och hyresgästförening, ansluten till
Hyresgästernas Riksförbund, ä andra sidan."

Om en sådan klausul gäller, bör något hinder inle
möta mol all klausulen tillämpas även i fråga om överenskommelse enligt 4 §
första siycket denna lag.

I 19 a § hyreslagen finns inle någon regel om all
hyran kan ändras på grund av hyresnämnds beslut. Självfallet måste emellertid
en hyresnämnds beslut rörande övergångshyra kunna få verkan för de enskilda
hyresavtalen, om dessa innehåller bestämmelse därom. I tredje styckel har
därför i tydlighetens intresse angivits att 19 a § hyreslagen inle utgör
hinder för hyresvärden att ta ut övergångshyra med slöd av bestämmelse i
hyresavtalet.

Det kan förekomma att den utgående hyran i elt
vissl fall ligger så nära bruksvärdehyrans nivå alt det inte finns något skäl
alt tillämpa den särskilda förhandlingsordning som regleras i första och andra
styckena. Huruvida så är fallel prövas bäst i samband med organisationsmässiga
förhandlingar,

I Qärde stycket föreskrivs därför atl
överenskommelse får träffas i den ordning som anges i första stycket om alt
första - iredje styckena inle skall gälla för vissl hyresförhållande.

I 2 § andra stycket förutsätts atl överenskommelse
skall kunna iräffas på riksplanet om alt vissa kategorier av lägenheier eller
lägenheter på vissa orter skall tas undan från systemet med elappvisa
höjningar. Reglerna, som inte gäller för de tre storstadsområdena, lar sikte på
alt elt större antal lägenheter skall las undan från lillämpningen av 3 och
4§§. Undantagande i sådan ordning medför att inle heller den materiella
skäligheisregeln i 3 § andra slyckel blir tillämplig. Fjärde siycket i
förevarande paragraf syfiar däremot till en mer individualiserad prövning. Ett
visst hyresförhållande kan enligl detta stycke las undan från den särskilda
förhandlings- och prövningsordning som anges i 4 § första och andra styckena.
Däremot kan i detla fall undantag inte göras från 3 § andra styckel. Det
betyder att den individuella hyresgästen har möjlighet all i en villkorslvist
vid hyresnämnden åberopa den materiella skäligheisregeln i 3 § andra slyckel.

Frågan om undantagande enligt fjärde siycket kan
inte prövas av hyresnämnd.

s. 525 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 525

5 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om förfarandet
inför hyresnämnd i ärende enligt denna lag. Den motsvarar 18 §
hyresregleringslagen.

6§

I paragrafen meddelas efter förebild av reglerna i
20 § första siycket hyresregleringslagen bestämmelser om den tidpunkt från
vilken hyresnämndens beslut om övergångshyra blir gällande. Huvudregeln är alt
beslutet blir gällande för liden fr. o. m. den dag då beslutet meddelas.
Nämnden kan dock bestämma all beslutet skall gälla först fr. o. m. senare dag.
Om det av särskild anledning finns skäligt, för nämnden beslämma alt beslutet
skall avse förfluten lid. I sistnämnda fall för nämnden medge skäligt anstånd
med belalning som hyresgästen kan bli skyldig att utge för förfluten lid.

7 §

Paragrafen innehåller regler om lalan mot
hyresnämnds beslut i ärende om övergångshyra. Talan skall föras hos
bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från beslulsdagen och
besvärshandlingen skall inges lill domstolen. I övrigt skall de i prop.
1974:151 föreslagna reglerna om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i
förlängningstvist enligt 49 § hyreslagen äga motsvarande tillämpning.

I andra stycket behandlas verkan av hyresnämnds
beslut i ärende om övergångshyra. Motsvarande regler flnns i 20 § tredje
slyckel hyresregleringslagen.

Tredje stycket innehåller regeln om
rättegångskostnad i bostadsdomsiolen. I likhet med vad som enligl 73 §
hyreslagen gäller i fråga om föriängningslvisl enligt 49 § samma lag föreslås
vardera parten skola svara för sin rättegångskostnad i den mån denna inle
gäller kostnad som motparten förorsakat genom sådan vårdslöshet eller
försummelse som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken. 1 sistnämnda fall kan
motparten åläggas atl ersätta kostnaden.

8§

Beslämmelserna om övergångshyra bör inte kunna
kringgås genom atl hyresvärden och hyresgästen för tiden efier
avvecklingslidpunkten träffar nytt hyresavtal beträffande lägenhet som varit
hyresreglerad när hyresregleringen upphör.

1 paragrafen anges därför att 3 och 4§§ äger
motsvarande tillämpning på nytt hyresavtal mellan hyresvärden och hyresgästen
beträffande samma eller i huvudsak samma lägenhet.

Som
förut nämnts gäller 3 och 4 §§ i princip inte om ny hyresgäst inträn

s. 526 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 526

i
hyresförhållandet. Från denna huvudregel bör dock göras undantag för fall då
den nye hyresgästen förut bott i lägenheten och inträtt i hyresförhållandet
med stöd av 33 § hyreslagen (efierlevande make eller samboende), 34 §
hyreslagen (närstående som varaktigt sammanbott med hyresgästen), 47 §
hyreslagen (medhyresgäst samt make som inte hafi del i hyresrätten) och 47 a §
hyreslagen (ogifi samboende som inte hafi del i hyresrätten). Motivet för dessa
undantagsbestämmelser är att den nye hyresgästen i de angivna fallen har en
sådan personlig anknytning till lägenheten alt del, framstår som rimligt att
likställa honom med den ursprungliga hyresgästen,

9 §

Paragrafens första stycke innehåller
straffbestämmelser för det fall att hyresvärd lar emol högre hyra än den som
får utgå enligl denna lag. För att åtal skall fö ske, bör krävas att sådant är
påkallat från allmän synpunkt,

I likhet med vad som gäller enligt 24 §
hyresregleringslagen bör hyresvärd som mottagit otillåten hyra vara skyldig att
ålerbära denna. Bestämmelse härom uppläs i paragrafens andra stycke.

10§

Paragrafen har sin motsvarighet i 5 §
övergångslagen. Den reglerar förfarandet belräffande sådant ärende enligt
hyresregleringslagen som inkommit innan hyresregleringslagen upphört att
gälla. Dylikl ärende bör handläggas och avgöras enligt äldre bestämmelser.
Till följd av de ändringar i hyresregleringslagen som föreslås i prop. 1974:151
skall överprövning av hyresnämnds avgörande efter den I juli 1975 ske i
bostadsdomstolen.

11§

Paragrafen motsvaras i huvudsak av 6 §
övergångslagen. Föreskrift eller beslut som meddelats med stöd av
hyresregleringslagen bör i princip inte gälla sedan hyresregleringslagens
giltighetstid löpt ut. Från denna huvudregel görs i paragrafen undanlag för vad
som följer av I § denna lag, nämligen all hyra och andra hyresvillkor som
faslställls av hyresnämnden skall till-lämpas hela avtalstiden - belräffande
långtidsavtal dock endast för tiden intill den fardag som infaller näst etl år
från det hyresregleringen upphörde - om den rortsäiier all löpa även efter avvecklingstidpunkten.

12 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse för det fall
att otillåten hyra enligl hyresregleringslagen uttagits. För sådant fall bör
hyresregleringslagens regler

s. 527 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 527

om
straff och ålerbetalningsskyldighei kunna lillämpas även i forisäiiningen.
Paragrafen motsvarar 7 § övergångslagen.

13§

I paragrafen fastslås den självklara principen att
lagen är tvingande till förmån för hyresgästen. Detsamma gäller för ny
hyresgäst i de fall som anges i 8 §.

Övergångsbestämmelserna

Hyresregleringslagens
giltighetstid löper ul vid utgången av september 1975. Det är angeläget atl de
awecklingsfrågor som uppkommer kan tas upp av parlsorganisalionerna vid
förhandlingar i god tid dessförinnan. Att förhandlingar kan inledas och
överenskommelse träffas redan innan avvecklingslagen trader i kraft torde vara
uppenbart. Däremot kan handläggning vid hyresnämnd för prövning av
övergångshyra inte ske före ikraftträdandet. Det synes mig lämpligt all
hyresnämnderna får möjlighet att pröva sådana ärenden redan någon tid innan
hyresregleringslagen upphör att gälla. Jag föreslår därför alt avvecklingslagen
träder i kraft den I juli 1975. Enligt prop. 1974:151 skall bl.a. lagen om
bosladsdomstol och vissa nya regler beträffande förfarandet i hyresnämnd träda
i kraft samma dag, Efiersom reglerna i lagen skall ersätta övergångslagens
bestämmelser, bör övergångslagen upphöra alt gälla vid samma lidpunki.
Övergångslagen bör emellerlid alltjämt lillämpas när hyresregleringen upphöri
all gälla före utgången av juni 1975. I fråga om lagen (1942:470) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m, m,, som upphörde att gälla den
I januari 1969, bör alltjämt övergångslagen vara tillämplig.

10.10.8 Förslaget
lill lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

1 enlighet med vad som har anförts i avsnitt 10.5.4
angående höjning av intäktsprocenien för vissa villafastigheter föreslås
ändring i 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen. Beträffande
innebörden av ändringen får jag hänvisa lill den allmänna motiveringen i nämnda
avsnitt.

De ändrade bestämmelserna avses, i överensstämmelse
med förslag härom i avsnitt 10.5.6, bli tillämpliga första gången vid 1976
års taxering.

10.10.9 Förslaget
lill kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

56 §
1 mom.

1 paragrafen meddelas allmänna bestämmelser om vad
byggnadsnämnd har att iaktta vid prövning av ansökan om byggnadslov. Till den
nuvarande

s. 528 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 528

uppräkningen
av författningar som nämnden skall beakia i byggnadslovsärende har fogals BSL.
Den bestämmelse i nämnda lag som åsyftas med hänvisningen är i forsla hand 2a §
andra slyckel. Innebörden av hänvisningen är alt byggnadsnämnd inte får ge
byggnadslov till sådan åtgärd i hyresfastighet som avses i 2a § andra siycket,
om hyresgästförening motsätter sig att åtgärden vidtas och hyresnämnd inte
medger åtgärden. Som har framhållits i den allmänna motiveringen är de nya
bestämmelserna inte avsedda att leda till någon större ändring i
byggnadsnämndens prövning. Förändringarna i prövningsförfarandet ligger mera på
del formella planet. Nämnden har endasl alt tillse atl bestridande inte
föreligger från hyresgästföreningens sida eller, om så skulle vara fallel, all
erforderiigt medgivande av hyresnämnden finns. Bevis om alt
hyresgästorganisationen inle molsäller sig del företag som ansökan om
byggnadslov avser eller, i förekommande fall, beslut om medgivande lill
ålgärder skall som har framhållits i den allmänna motiveringen vara fogat till
ansökan i byggnadslovsärendel.

Som jag har anfört förut förutsätter den föreslagna
ordningen vissl samspel mellan hyresnämnd och byggnadsnämnd. Härför krävs bl.
a. all hyresnämnd kan inhämta yttrande från byggnadsnämnd. En bestämmelse härom
las upp i 17 § nämndlagen. I specialmotiveringen lill den paragrafen utvecklas
några ytteriigare synpunkter på samspelet mellan hyresnämnd och byggnadsnämnd.

1 övrigl hänvisas lill vad som har anföris i
avsnittel 10.7.1.2 i den allmänna motiveringen. Av vad som har anförts där
framgår all bestämmelserna i 2 a § BSL tills vidare bör äga lillämpning bara i
Stockholms-, göteborgs-och malmöområdena.

s. 529 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 529

10.11 Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i det föregående
hemsläller jag alt Kungl. Maj:t deh föreslår riksdagen atl

l.avge yttrande över vad jag har
anfört om bostadsbyggandets inriktning och omfattning.

2. godkänna av mig förordade grunder
för bidrag till förbättring av boendemiljön,

3. godkänna de av mig förordade
ändrade grunderna för bostadsfinansieringen,

4. godkänna vad jag har förordat om
ett markvillkor,

5. avge yttrande över vad jag i övrigt
har förordat i fråga om markpolilik saml uttalat i fråga om planfrågor,

6. godkänna de av mig förordade
åtgärderna för att främja konkurrens på byggmarknaden,

7. godkänna de av mig förordade
ändringarna i grunderna för statliga och slalskommunala bostadstillägg,

dels föreslår riksdagen

att antaga förslagen lill

8. lag om ändring i kommunallagen
(1953:753),

9. lag om ändring i kommunallagen
(1957:50) för Stockholm,

10, lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om
Stockholms läns landstingskommun,

11, lag om ändring i jordabalken,

12, lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),

13, lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

14, lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbesiämmelser för
vissa orter,

15, lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

16, lag om avveckling av hyresregleringen,

17, lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

dels bereder riksdagen lillfälle all yttra sig över förslaget lill

18.kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

34 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
1 Byggkonkurrensutredningens förslag

1
Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom
förordnas alt 58 § kommunallagen (1953:753') skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Kommunen äger upptaga lån intill ett sammanlagt
belopp motsvarande för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under
nästföregående år fastställda laxeringen en utdebitering av sju kronor, såvitt
angår kommun som ej tillhör landslingskommun, och en utdebitering av fem
kronor, såvitt angår annan kommun. Lån, som här avses, skall vara ställt att
återbetalas inom fem år och, däresl lånetiden är mer än ett år, atl årligen
avbetalas; dock må kommun vid föi värv av inlecknad egendom överlaga
betalningsansvar även för sådan i egendomen inlecknad gäld. som är ställd att
betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Kommun äger ock upplaga lån, vilkel enligl uttryckligt
beslut skall användas för att gälda äldre lån och återbetalas inom de
betalningsterminer, som gälla för det äldre lånet.

Med
lån

Föreslagen
lydelse

58
§

Kommun äger upplaga lån intill ell sammanlagt
belopp motsvarande för varje å kommunen belöpande skallekrona enligt den under
nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av sju kronor, såvitt
angår kommun som ej tillhör landslingskommun, och en utdebitering av fem
kronor, såvitt angår annan kommun. Lån, som här avses, skall vara ställt att
återbetalas inom fem år och, därest låneliden är mer än elt år, atl årligen
avbetalas.

Kommun äger ock upptaga lån,

vilkel enligt uttryckligt beslut skall

användas för all gälda äldre lån och

återbetalas inom de betalningstermi

ner, som gälla för det äldre lånet. Vid

förvärv av fasi egendom äger kommu

nen intill ett belopp motsvarande kö

peskillingen för egendomen upptaga

lån av säljaren eller övertaga betal

ningsansvaret for lån mot säkerhet av

panträtt på grundval av inteckning i

egendomen.

------------- även borgen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Lagen
omtryckt SFS 1969:765

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom
förordnas atl 62 § kommunallagen (1957:50') för Stockholm skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Kommunen äger upplaga lån intill ett sammanlagt
belopp motsvarande en utdebitering av sju kronor för varje å kommunen
belöpande skattekrona enligl den under nästföregående år fastställda
taxeringen. Lån, som här avses, skall vara ställt atl återbetalas inom fem år
och, därest lånetiden är mer än elt år, all årligen avbetalas; dock må kommunen
vid förvärv av inlecknad egendom överlaga betalningsansvar även för sådan i
egendomen intecknad gäld, som är ställd atl betalas inom längre tid eller i
annan ordning.

Kommunen äger ock upplaga lån, vilket enligt
uttryckligt beslut skall användas för att gälda äldre lån och återbetalas inom
de betalningsterminer, som gälla för del äldre lånet.

Med
lån

Föreslagen
lydelse

62
§

Kommunen äger upplaga lån intill etl sammanlagt
belopp motsvarande en utdebitering av sju kronor för varje å kommunen
belöpande skattekrona enligl den under nästföregående år fastställda
taxeringen. Lån, som här avses, skall vara ställt att återbetalas inom fem år
och, därest låneliden är mer än ell år, all åriigen avbetalas.

Kommunen äger ock upptaga lån,

vilket enligt uttryckligt beslut skall

användas för atl gälda äldre lån och

återbetalas inom de betalningstermi

ner, som gälla för del äldre lånet. Vid

förvärv av fast egendom äger kommu

nen iniill elt belopp motsvarande kö

peskillingen för egendomen upptaga

lån av säljaren eller överlaga belal

ningsansvarel för lån mol säkerhei av

panträtt på grundval av inteckning i

egendomen.

------------- även borgen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Lagen
omtryckt SFS 1957:766

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Propositionens författningsförslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom
förordnas att 59 § kommunallagen (1953:753)' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommun äger jämväl upplaga dels lån av statsmedel,
som av Konungen beviljats kommunen, dels ock, i den omfattning och pä de
villkor Konungen bestämmer, lån av statsmedel, som beviljats kommunen av
stallig myndighel, saml lån för bosladsbyggnadsföretag, som godkänts för
statlig belåning.

Kommun äger därjämte, i den omfallning och på de
villkor Konungen beslänimer,ålaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som
av statsmedel beviljas annan än kommunen, så ock borgensansvar för lån för
bostadsbyggnadsföretag, som godkänts för stallig belåning.

Likaså
må kommunen, på de vill- Likaså må kommunen, på de vill-

lån till vatten- och
avloppsanläggningar.

kor
Konungen bestämmer, upptaga kor Konungen bestämmer, rfc/supp-

taga lån till vatten- och avloppsanläggningar, dels vid förvärv av
fast e- gendoin. som med hänsyn lill den framlida utvecklingen krävesför tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning eller som behöver rustas upp. intill
ell belopp motsvarande köpeskillingen för egendomen upplaga lån av säljaren
eller överlaga belalningsansvarel för lån mol säkerhei av paniräti i
egendomen.

Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1975.

'
Lagen omtryckt 1969:765,

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom
förordnas att 63 § kommunallagen (1957:50)' för Stockholm skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommunen äger jämväl upptaga dels lån av
statsmedel, som av Konungen beviljats kommunen, dels ock, i den omfattning och
på de villkor Konungen bestämmer, lån av statsmedel, som beviljats kommunen av
statlig myndighet, saml lån för bosladsbyggnadsföretag, som godkänts lör
slatlig belåning.

Kommunen äger därjämte, i den omfattning och på de
villkor Konungen bestämmer, åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som
av statsmedel beviljas annan än kommunen, så ock borgensansvar för lån för
bostadsbyggnadsföretag, som godkänts för slatlig belåning.

lån lill vatten- och
avloppsanläggningar.

Likaså
må kommunen, på de vill- Likaså må kommunen, på de villkor Konungen bestämmer,
upplaga kor Konungen beslämmer, dels upp-

laga lån lill vallen- och avloppsanläggningar, dels vid förvärv av
fäst egendoin. som med hänsyn lill den framlida uivecklingen kräves för
läibe-byggelse eller därmed sammanhängande anordning eller som behöver rus-las
upp. iniill en belopp moisvarande köpeskillingen för egendomen upplaga lån av
säljaren eller överlaga belalningsansvarel jÖr lån mol säkerhei av panlräit i
egendomen.

Denna
lag iräder i kraft den I januari 1975.

'
Lagen omtryckt 1969:766.

s. 534 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 534

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om

Stockholnis
läns landstingskommun

Härigenom förordnas alt i lagen (1969:215) med
särskilda bestämmelser om Slockholms läns landstingskommun skall införas en ny
paragraf 9 b§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9b§

Utöver vad som följer av 64 § landstingslagen
(1954:319) får landstingskommunen på de villkor regeringen bestämmer vid
föiyärv av fäst egendom, som med hänsyn lill den framlida utvecklingen kräves
för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller som behöver
rustas upp. intill ett belopp motsvarande köpeskillingen för egendomen upplaga
lån av säljaren eller övertaga betalningsansvaret för lån mot säkerhei av
paniräti i egendomen.

Denna
lag iräder i krafi den 1 januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas i fråga om jordabalken'

dels alt i 8 kap. 29§, 12 kap. 44
och 68 §§, 13 kap. 2 §, 18 kap. 5 och 6§§, 19 kap, 2, 23 och 24§§ ordet
"Konungen" skall bytas ut mol "regeringen",

dels att 12 kap. 4a, 16, 35, 45,
46, 48, 49, 54, 62, 66 och 70-73 §§ samt rubriken närmast före 12 kap. 23 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap.
24a§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 a §'

År hyresavtal som avser bostadslägenhet träffal för
bestämd tid oeh är hyrestiden längre än ett år. får hyresgästen uppsäga
avialei till den fardag Som inträffar närmast efter sex månader från
uppsägningen, om hyresförhållandet på fardagen varat längre än nio månader i
följd.

Avser hyresavtal bostadslägenhet, får hyresgästen uppsäga
hyresavtalet all upphöra vid månadsskifte som inträffar lidlgasl eller tre
månader från uppsägningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 §

Skadas lägenheien under hyrestiden och är hyresgästen ej
ansvarig för skadan eller brisier hyresvärden i sin un-derhållsskyldighel
enligt 15 § andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens
vållande hinder eller men i nyllianderälien. äger 10-12 §§ motsvarande
lillämpning. Detsamma gäller, om myndighet under hyrestiden meddelar beslut
som avses i 10 §

Bestämmelserna i 10-12 §§ äger
motsvarande lillämpning, om

1. lägenheien skadas under hyresti

den utan att hyresgästen är ansvarig

för skadan.

2.
hyresvärden
brisier i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket.

3.
hinder
eller men på annat sätt uppslår i nytljanderällen ulan hyres-

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Omtryckt 1971:1209, ' Införd 1973:187.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

andra
siycket eller 12 § ulan alt hyresgästen givit anledning till del, dock ej
förrän beslutet länder till efterrättelse.

gäslens vållande, eller

4. myndighel under hyrestiden
meddelar beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § ulan all hyresgästen
givit anledning till del, dock ej förrän beslutet länder lill efterrättelse.

Avser hyresavtalet bostadslägenhet. får hyresnämnden i
fåll som avses i första stycket t-3 på ansökan av hyresgästen ålägga
hyresvärden alt avhjälpa bristen (reparalionsföreläggande). I föreläggandei.
som far förenas med vite. skall besiäininas viss tid inom vilken åtgärd som
avses med föreläggandet skall ha vidtagits. Föreligger särskilda skäl. får
liden förläligas, om ansökan därom göres före utgången av den löpande tidsfristen.
Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om
inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran för
hinder eller men i nytljanderällen till följd av alt hyresvärden låter utföra
arbele för all sätta lägenheien i avtalat skick eller för all ulföra sedvanligt
underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete som
särskilt anges i avtalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

Hyresgästens nyiijande av lägenhe-

ten

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 a §

Bostadshyresgäsl har rätt att på
egen bekostnad i lägenheten utföra målning, tapetsering och därmed jätn-föriig
åtgärd. Minskar därigenom lägenhelens bruksvärde, har hyresvärden rält lill
ersätming för skadan.

Avser hyresavialei enfåmiljshiis
som icke är avsell all ulhyras varakligl eller lägenhet som upplåtaren innehar
med bosiadsräti. gäller första slyckel en dasl om ej annal har avlalals.

Fråga om skyldighet för hyresgästen
all ulgiva ersällning enligt forsla stycket prövas av hyresnämnd.

s. 537 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 537

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35
§'

Hyresgästen för överlåta hyresrätten till
bostadslägenhet i syfte att genom byle erhålla annan bostad, om hyresnämnden
lämnar tillstånd lill överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om
hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detla kan äga rum ulan
påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte
och innehaft lägenheien mindre än tre år, för tillstånd dock lämnas endast om
synneriiga skäl föreligger.

Första
slyckel gäller ej, om

1. lägenheien är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplålarens bostad,

3. lägenheien är belägen i enfamiljshus som icke är
avsett att uthyras varaktigt eller i tvåfamiljshus,

4. upplåiaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat läng- 5. hyresavtalet
avser möblerat rum re än nio månader i följd. eller
lägenhet för fritidsändamål och

hyresförhållandet ej varat
längre än nio månader i följd. Medverkar kommun till atl hyresgästen för annan
bostad genom alt anvisa eller förmedla denna, får kommunen göra framställning
hos hyresnämnden om tillstånd som avses i första stycket. Vad som sagts nu
gäller även kommunalförbund, som handhar för två eller fiera kommuner gemensam
bostadsförmedling.

45 §' Bestämmelserna i 46-53 §§ gäller vid
upplåtelse av bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör in- 1.
hyresavtalet avser möblerat rum

nan det varat längre än nio månader eller lägenhet for fritidsändamål och

i följd, hyresförhållandet
upphör innan det

varat längre än nio
månader i följd,

2. lägenheten ulgör del av upplåtarens egen bostad,
eller

3. hyresförhållandet upphör på den grund att
hyresrätten är förverkad eller förhållande som avses i 28 § föreligger samt
annat ej följer av 47 eller 47a§.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskill
upprättad handling överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med
rätt lill förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet varal längre än nio månader i följd, gäller
den dock endast

'
Senaste lydelse 1973:187. ' Senaste lydelse 1973:660.

s. 538 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 538

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

om
den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyresrätten sin bostad
i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot honom
endasl om han godtagit den.

Vad i andra stycket Iredje punkten föreskrives om
make äger moisvarande tillämpning påsådan samboende som enligt lagen (1973:651)
om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att övertaga hyresrätten vid
upplösning av samlevnaden.

46 §'

Om hyresvärden uppsagt hyresav- Om hyresvärden uppsagt hyresav

talet, har hyresgästen räll lill för- talet eller, i fall som avses i 4 §
första

langning av avtalet, utom när stycket, anmodat hyresgästen att flyt-

ta,
har hyresgästen rätt till förlängning av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas
enligt 28 § utan alt likväl hyresvärden uppsagt avtalet atl upphöra på någon av
dessa grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina
förpliktelser i sådan mån alt avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och del ej är obilligl mol
hyresgästen alt hyresförhållandet upphör,

4. huset skall undergå slörre ombyggnad och del icke
är uppenbart att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheien utan nämnvärd
olägenhet för ombyggnadens genomförande samt del ej är obilligl mol
hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

5. lägenheien ej vidare skall användas för bostadsändamål
och det ej är obilligl mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. avtalet avser lägenhet i en- eller ivåfamiljehus
eller lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har
sådani iniresse alt förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör
fiytta.

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i
statlig eller kommunal verksamhei som är förenad med bosladslvång eller av
anställning inom lantbruket eller av annan anställning, om den är av sådan art
atl det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för
upplåtelse ål anställningens innehavare, saml anställningen har upphöri,

8. hyresförhållandet i annal fall än som avses i 7
beror av anställning för skötsel och tillsyn av fastighet samt anställningen
har upphört och del ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet
upphör,

9. hyresförhållandet beror av annan anställning än som
avses i 7 eller 8 och som upphört och det ej är obilligt mol hyresgästen att
även hyresförhållandet upphör samt, om hyresförhållandet varat längre än tre
år.

'
Senaste lydelse 1973:187.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

hyresvärden
har synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet,

10. det i annal fall icke strider mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest är obilligl mol hyresgästen atl
hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir lillgodosett genom
alt hyresgästen avträder endast en del av lägenheien och avtalet lämpligen kan
föriängas såvitt avser lägenheten i övrigl, har hyresgästen utan hinder av
första stycket rätt till sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet eller del därav
med anledning av au huset skall undergå större ombyggnad, skall hyresgästen om
möjligt beredas lillfälle atl efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet i
huset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48 § '

Vid
föriängning av hyresavlal utgår hyran med skäligt belopp. Den hyra som
hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad hyra är
att anse som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som
med hänsyn lill bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från
lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn lill det allmänna hyreslägel i
orten för närmasl jämförliga lägenheier i nybyggda bostadshus.

Vid föriängning av hyresavtal utgår hyran med
skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är
oskälig. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den är påtagligt högre än
hyran för lägenheter som med hänsyn lill bruksvärdet är likvärdiga. Härvid
skall bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna
hyreslägel i orten för närmasl jämförliga lägenheier i nybyggda bostadshus.

Vid
prövning enligl forsla slyckel skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus
som förvaltas av allmännyiligi bostadsföretag. Har ombyggnads-, ändrings-
eller underhållsarbete eller åtgärd av därmed jämförlig belydelse bekostats
av hyresgästen, får vid bestämmande av hyra enligl första styckel hänsyn lagas
till åtgärden endasl om särskilda skäl föreligger. Annat av hyresvärden
uppställt villkor skall gälla, om det ej strider mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden skall dock

'
Senaste lydelse 1973:187,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgöra
etl år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres- eller
uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare.

1
den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut
gälla.

Träffas
vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om villkoren för del fortsatta
hyresförhållandet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna i första
och andra styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer av bestämmelserna
i övrigt i denna balk.

Triiffas
vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om villkoren för del fortsatta
hyresförhållandet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna i första
och Iredje styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer av beslämmelserna
i övrigl i denna balk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49 § '

Föreligger tvist om föriängning av hyresavtalet
enligt 46 eller 47 § eller om villkor för sådan förlängning, åligger del
hyresvärden att skriftligen meddela hyresgästen all denne, om han icke går med
på atl fiytta, har att senast tre veckor efier det atl han fäll del av
meddelandet hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den
ordning som enligl 8 § gäller för uppsägning. Beslämmelsen i 8 § iredje stycket
tredje punkten gäller dock ej.

Meddelande som avses i första siycket skall lämnas
senast inom tre månader efter hyrestidens utgång. Iakttages ej liden, är
uppsägningen utan verkan, om hyresgästen ej före iremånaderslidens utgång har
hänskjulit tvisten till hyresnämnden eller ändå avfiytial.

Om
hyresvärden fullgjort vad som Om hyresvärden fullgjort vad som

ra styckena, har den som
fordrar förlängning all hänskjuta tvisten lill hyresnämnden inom den i
första styckel angivna liden. Iakttages ej denna, förfaller rälten till förlängning
av avtalet. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma lid tvist
hänskjules lill nämnden enligl 54 § Ijärde siycket.

åligger
honom enligl första och and- åligger honom enligl första och and-

ra
styckena, har den som fordrar förlängning alt hänskjuta tvisten till
hyresnämnden inom den i första styckel angivna tiden, Iakttages ej denna,
förfaller rätten lill förlängning av avtalet. Vad som har sagts nu gäller ej,
om inom samma tid tvist hänskjutes till nämnden enligt 54 § andra styckel.

54 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bostadshyresgäst
har rätt atl lill tidpunkt då han enligt lag eller avtal

Bostadshyresgäsl
har rätl att lill tidpunkt då han enligt 3§ andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste
lydelse 1973:187. Senaste lydelse 1973:187.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

kunnat bringa hyresförhållandet atl upphöra i stället med
iakttagande av den uppsägningstid som i sådant fall skulle ha gällt uppsäga
hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren, om/;>'-resförhållandet vid den
tidpunkten varal längre än nio månader i följd och lägenheten ej ulgör del av
upplålarens egen bostad. Hyresgästen skall i uppsägningen uppgiva alt han
begär ändring av hyresvillkoren.

Har hyresförhållande vid lidpunki som avses i första
slyckel ej varal längre än nio månader i följd, får uppsägningen ske lill
ulgången av kalendermånad då hyresförhållandet varat längre än nio månader men
längsi ell år i.följd.

Har hyresgästen uppsagt hyresavtalet
enligt första eller andra stycket, skall han inom tre veckor från uppsägningen
hänskjuta tvisten lill hyresnämnden. Gör han det ej, är uppsägningen ulan
verkan. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid tvist hänskjules till
nämnden enligt 49 § tredje stycket.

Föreslagen lydelse

stycket eller 4 § andra slyckel första punkten eller
enligl avtal kunnat bringa hyresförhållandet atl upphöra i slällel med
iakttagande av den uppsägningstid som i sådant fall skulle ha gällt uppsäga
hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Hyresgästen skall i uppsägningen
uppgiva all han begär ändring av hyresvillkoren.

Första stycket äger ej tillämpning,
om hyresavtalet avser möblerat rum eller lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet
vid den tidpunkt då det kunnat bringas att upphöra ej varat längre än nio
månader i följd eller om lägenheten utgör del av upplålarens egen bostad.

År hyresavtal som avser bostadslägenhet träffat för
bestämd_ lid och är hyrestiden längre än elt år. får hyresgästen uppsäga
avtalet för ändamål som avses i första styckel lill den fardag som inträffar
närmasl efter sex månader från uppsägningen, om hyresförhållandet på fardagen
varal längre än nio månader i följd.

Har hyresgästen uppsagt hyresavtalet
enligt första eller iredJe stycket, skall han inom tre veckor från uppsägningen
hänskjuta ivislen lill hyresnämnden. Gör han det ej, är uppsägningen ulan
verkan. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid tvist hänskjutes till
nämnden enligt 49 § tredje slyckel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 § Beror fråga om förlängning av
hyresavtal på prövning av rätlen, får denna, utan hinder av atl tiden för
lägenhetens avträdande ännu icke inträn, i samband med nämnda frågas avgörande
lill prövning upptaga lalan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen all
fiytta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Hyresnämnden skall självmant upptaga,fråga om
utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 § andra styc ket. Har ändamålet
med vitet förfallil, får viiei ej utdömas.

Vite som avses i andra stycket får ej förvandlas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst, alt framtida
tvist med anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas lill avgörande av
skiljemän ulan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, får ej
göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda
eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångshyra, fastställande av
hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § eller bestämmande av ersättning
enligt 57§. I övrigt gäller skiljeavtalet ej såvitt därigenom skiljemän utsetts
eller bestämmelse meddelats om skiljemännens antal, sättet för deras utseende
eller förfarandet vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen
(1929:145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för
all i skiljeavtalet ulse hyresnämnden lill skiljenämnd eller beslämma koriare
tid för skiljemannaåtgärdens avslutande än den lid om sex månader som anges i
nämnda lag.

Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 34, 36, 49, 52 eller 55§, för parten klandra beslutet genom att väcka
talan mot den

66 §

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst, all framlida
tvist med anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av
skiljemän utan förbehåll om rätt för par terna alt klandra skiljedomen, för
ej göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda
eller behålla lägenheien, fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51
eller 52 § eller bestämmande av ersättning enligt 57 §. I övrigt gäller
skiljeavtalet ej såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse
meddelats om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet
vid skiljenämnden, I berörda hänseenden skall lagen (1929:145) om skiljemän
tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för att i skiljeavtalet utse
hyresnämnden lill skiljenämnd eller beslämma koriare lid för
skiljemannaåtgärdens avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda
lag.

70 § "

Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 24 o, 34, 36,49,52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att
väcka talan

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1972:252, '" Senaste lydelse 1973:187,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

andra parten inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke beslutet inom denna lid, är paris rätt lill lalan
föriorad.

Hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

Föres/agen
lydelse

mot den andra parten inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna lid, är parts rätt till
talan förlorad.

Talan mot hyresnämnds beslui ifråga som avses i 16§ andra
stycket eller 62 § andra siycket föres genom besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades.

Mol hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § för klander eller besvär ef anföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71 §

Hyreslvist som ej enligl 69 § ankommer på hyresnämnds
prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den
faslighelsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som
avses i 70 § upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i
annal fall av domstol som nyss nämnts.

Hyreslvist som ej enligt 69 § ankommer
på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upplagas av den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som
avses i 70 § första stycket upplages, om den rör kollektivavtal, av
arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts. Besvärslalan som
avses i 70 § andra slyckel upplages, om den rör kollektivavtal av
arbetsdomstolen och i annat fäll av Svea hovrätt.

Besvärshandlingen skaft ingivas lill den domstol som har
all upplaga besvären. Finnes besvärslalan ej vara fullföljd på föreskrivei
säti eller inom räll lid. skall den avvisas. Har besvärshandlingen före
besvärsiidens ulgång kommit in Idl hyresnämnden, skall besvären ändå upplagas
lill prövning. Tvist som efter klander mol hyresnämnds beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

72 § "

Talan får ej föras mol faslighets-domstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av
hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av hyresavlal, uppskov med avfiyttning i fall som
avses i 52 § eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller
52 §.

Talan får ej föras mol faslighets-domstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av
hyresvillkor! fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts dom
i fråga om föriängning av hyresavlal, uppskov med avflyttning i fall som avses
ii 52 § eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 §
eller i fråga om skadestånd i fatl som avses i 24 a §. Talan, får icke heller,
föras mot beslui av Svea hovrätt i fråga som avses i 16 § andra stycket eller
62 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I hyreslvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera
parten svara för sin rättegångskostnad i faslighels-domstolen, i den mån annat
ej följer av 18 kap. 6§ rättegångsbalken.

I hyreslvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera
parlen svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån annal
ej följer av 18 kap. 6§ rättegångsbalken. Motsvarande gäller i besvärsmål vars
prövning ankommer på Svea hovrätt eller arbetsdomstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1,
Denna lag
iräder i kraft den 1 januari 1975,

2,
De nya
bestämmelserna i 12 kap. 4a, 16, 45, 46, 48 och 54§§ gäller även i fråga om
hyresavlal som slutits före utgången av år 1974. Har avtalet uppsagts eller har
i fall som avses i 12 kap. 4§ första stycket hyrestiden löpt ul dessförinnan
äger dock 12 kap. 4 a, 45, 46, 48 och 54 §§ i deras äldre lydelse fortfarande
lillämpning. Vad som sagts om verkan av alt avtalet uppsagts före den tidpunkt
då de nya beslämmelserna Iräder i krafi gäller icke om avtalet på grund av lag
har föriängts efter uppsägningen för tid efter ikraftträdandet.

3,
De nya
bestämmelserna i 24 a § gäller även i fråga om avtal som slutils före
ikraftträdandet. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller de dock först från och
med den tidpunkt till vilken hyresvärden genom uppsägning som göres efier
ikraftträdandet kan säga upp avtalet.

Senasie lydelse 1973:187,

s. 545 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 545

4, Bestämmelserna i 12 kap. 35 § i den nya lydelsen
gäller även i fråga om avtal som slutits före ikraftträdandet, om 12 kap. 45 §
i den nya lydelsen är tillämplig på avtalet enligl punkt 2.

35 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 546 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 546

5
Förslag till

Lag
om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom
lörordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973:531) dels alt 1-3, 13, 19-21
och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas två
nya paragrafer, 2 a och 2b§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 § Denna lag äger lillämpning på fastighet på
vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt uthyr för
annat ändamål än fritidsändamål och som ej ulgör del av hans egen bostad.
Lagen gäller dock ej faslighet som tillhör staten eller kommun.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven
tomträtt, äger bestämmelserna i denna lag motsvarande tillämpning på
tomträtten. I frågaom byggnad som eljesl tillhör annan än ägaren av marken
gäller lagen i tillämpliga delar.

Med organisation av hyresgäster avses i denna lag
riksorganisation eller förening, som är ansluten lill sådan organisation och
inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

2 §

Har bostadslägenhet ej den lägsta Har
bostadslägenhet ej den lägsia

standard som kan godtagas, får hy- standard som kan godtagas, får hy

resnämnd på ansökan av kommu- resnämnd på ansökan av kommu

nen och under förutsättning som nen eller organisation av hyresgäster

anges i 5 eller 6 § ålägga fastighetens och under förutsättning som anges

ägare att vidtaga åtgärd som behövs i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare

för att lägenheten skall uppnå sådan atl vidtaga åtgärd som behövs för att

standard (upprustningsåläggande) lägenheten skall uppnå sådan stan-

eller förbjuda alt lägenheten an- dard (upprustningsåläggande) eller

vänds för bostadsändamål (använd- förbjuda all lägenheien användes för

ningsförbud). bostadsändamål (användningsför-

bud).

Står fastigheten under förvaltning enligt lagen
(1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, skall hyresnämnden, i
stället för att meddela upprustningsåläggande, föreskriva all i förvaltningen
skall ingå all vidtaga de upprusiningsåtgärder som nämnden föreskriver. Vad i
lagen sägs om upprustningsåläggande skall äga moisvarande tillämpning på sådan
föreskrift.

s. 547 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 547

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Konungen eller myndighet som konungen
beslämmer meddelar bestämmelser om vad som skall förslås med lägsia godtagbara
standard.

2a§

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare
atl i fasligheien ulföra för-bällringsarbele eller liknande åtgärd, som ej
kräver byggnadslov, om ej ål-gärden behövs för all bostadslägenhei skall uppnå
lägsia godiagbara sian-dard. Förbud meddelas, om del är uppenbart atl åtgärden
ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga omförbud eller hävande av förbud
upplages på ansökan av organisation av hyresgäster eller av fastighelsägaren.

Om organisation av hyresgäster
motsätter sig alt i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver byggnadslov,
än som behövs för atl bostadslägenhet skall uppnå lägsta godiagbara sian-dard.
får åigärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av fasiig-hetsägaren
medger del. Sådani medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl föreligger
dänill

2b§

Bostadslägenhet ska// anses ha
/äg-sta godiagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten
för

1.
kontinuerlig
uppvärmning,

2.
kontinuerlig
tillgång till varmt och kallt vallen för hiishål/och hygien.

3.
avlopp
för sinllvaiten,

4.
fiersonlig
hygien, omfallande toaleil och ivällställ saml badkar eller dusch.

5.
försörining
med elektrisk si töm för normal liushållsförbrukning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

6. mailagning. omfallande spis.
diskho. kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsylor

Vidare skall lillgång finnas idf förrådsutrymme inom
fastigheten och till anordning för hiishållslväll inom fasligheten eller inom
rimligt avstånd från denna.

Ulöver förslå oeh andra styckena gäller i fråga om lägsta
godiagbara standard atl huset ef har sådana brister som avses i 48 a§ andra
styckel byggnadsstadgan (1959:612).

Föreligger särskilda skäl, skall bostadslägenhet
utan hinder av första stycket 4 anses ha lägsia godiagbara standard, om
lillgång lill loaletl ftnns i nära anslutning lill lägenheten och anordning
för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljesl avvikelser från vad som
föreskrives i förslå eller andra stycket, skall lägenheien anses ha sådan
standard, om särskilda skäl,föreligger och avvikelsen ej är belydande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Ansökan om upprustningsåläggande
eller användningslörbud kan riktas mot den för vilken lagfart senast är
beviljad eller sökt, även om denne haröverlålil läsligheten innan ansökan
göres,

Överiåtes fastigheten sedan ansökan
gjorts eller är fall som avses i första stycket, skall rättegångsbalkens
beslämmelser om verkan av alt del varom tvistas överiåtes och om Iredje mans
deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning.

Om tvist angående äganderätten är
antecknad i faslighelsboken, kan

Ansökan / ärende enligl 2 eller 2 a
§ första stycket kan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller
sökt, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan göres.

Överiåtes fastigheten sedan ansökan
som avses i 2 § eller 2 a § gjorts ellerär fall som avses i första slyckel,
skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att del varom tvistas
överiåtes och om tredje mans deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning.

Om tvist angående äganderätten är
antecknad i faslighelsboken, kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ansökan
riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Föreslagen lydelse

ansökan
enligt 2 § eller 2 a § första Slyckel riktas mot den som innehar fastigheten
med äganderättsanspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 §

Upprustningsåläggande och användningsförbud får
förenas med vite,

/ fåll .som avses i 8 § gäller ulsaii vite ej mol
den nye ägaren, men hyresnämnden får insalta viie för denne.

19

Kommunen för besiktiga fastighet i den mån det är
nödvändigt för att förbereda eller utföra talan enligt denna lag.

Lämnas kommunen ej tillfälle till besiktning som
avses i första stycket, för hyresnämnden förelägga fastighelsägaren alt vid
vite hålla fastigheten tillgänglig för besiktning.

Upprustningsåläggande, användningsförbud och
förbud enligl 2 a § förslå siycket får förenas med vite.

Utsatt vite gäller ej mol ny ägare. I fåll som
avses i 8 § får dock hyresnämnden insätta vite för denne.

Kommunen och organisation av hyresgäster får
besiktiga faslighet i den mån det är nödvändigt för atl förbereda eller ulföra
lalan enligl denna lag.

Lämnar
fastighelsägaren ej tillträde för besiktning som avses i första stycket, får
hyresnämnden förelägga honom att vid vite hålla fastigheten tillgänglig för
besiktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fråga
om uttagande av vite som förelagts med slöd av denna lag prövas av
hyresnämnden på yrkande av kommunen. Vite för ej förvandlas.

Fråga
om uttagande av vite som förelagts med stöd av denna lag prövas av
hyresnämnden på yrkande av den på vars ansökan vitet har förelagts. Viie får
ej förvandlas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 §

Besvärshandlingen
skall inges till hovrätten eller, om lalan skall fullföljas hos
fastighetsdomstolen, lill denna inom tre veckor från den dag beslutet

Mot
beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres talan
genom besvär, om beslutet avser fråga om upprustningsåläggande eller
användningsförbud eller åtgärd enligt 12§, hos Svea hovrätt och eljest hos den
faslighelsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Mot
beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres talan
genom besvär, om beslutet avser fråga om upprustningsåläggande eller
användningsförbud eller åtgärd enligl 12§ eller fråga enligt 2 a§, hos Svea
hovrätt och eljesl hos den faslighelsdomstol inom vars område fastigheten är
belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36
Riksdagen 1974 I saml. Nr 150

s. 550 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 550

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

meddelades.
Finnes besvärslalan ej vara fullföljd på föreskrivei säii eller inom räll lid,
skall den avvisas. Har besvärshandlingen före besvärsiidens ulgång kommii in
till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas lill prövning.

23 §

Bifalles faslighelsägarens lalan i Bifalles fastighetsägarens talan i

besvärsmål, kan kommunen åläggas besvärsmål / vilkel kommunen är

atl ersätta honom hans rättegångs- motpart, kan kommunen åläggas all

kostnad. 1 övrigt svarar vardera par- ersätta honom hans rättegångskost-

len för sin rättegångskostnad, i den nad. Om han vinner besvärsmål i vilket

mån ej annat följer av 18 kap. 6§ organisation av hyresgäster är mot-

rätlegångsbal ken. part. kan sådan ersättning tillerkännas

honom
av staisverket. 1 övrigt svarar vardera parlen för sin rättegångskostnad i den
mån ej annal följer av 18 kap. 6§ rättegångsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Har ansökan om byggnadslov gjorts före
ikraftträdandet, äger bestämmelserna i 2 a § andra styckel ej lillämpning.

De nya bestämmelserna i 2 och 2 a §§ äger tills
vidare tillämpning endasl i nedan angivna kommuner

Stockholms l ä n:

Botkyrka,
Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollenluna,
Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby,
Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner

Malmöhus
län:

Bara,
Buriöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och
Vellinge kommuner

Hallands
län: Kungsbacka kommun

Göteborgs
och Bohus län:

Göteborg,
Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och

Öckerö
kommuner

Älvsborgs
län:

Ale
och Lerum kommuner.

s. 551 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 551

6
Förslag till

Lag
om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom
förordnas i fråga om anläggningslagen (1973:1149)

rfe/satl
i 9 och 23 §§ ordet "Kungl. Maj:l" skall bytas ul mol
"regeringen",

deh
att 7, 18, 19, 30 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Gemensamhetsanläggning för ej Gemensamhetsanläggning får ej

inrättas,
om ägarna av de fastigheter inrätlas, om ägarna av de fastigheter

som skall deltaga i anläggningen som skall dellaga i anläggningen och

mera allmänt motsätter sig åtgärden hyresgästerna i sådana fastigheter

och har beaktansvärda skäl för det. mera allmänt motsätter sig åtgärden

Vid denna prövning skall främst de- och har beaktansvärda skäl för del.

ras mening beaktas som har slörsl Vid denna prövning skall främsi de-

nyila av anläggningen. ras mening beakias som har störst

nytta
av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster
eller förening, som är ansluten lill sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation). Första
slyckel gäller icke, om behovet av anläggningen är synneriigen angeläget.

18
§

Rätl
all påkalla förrättning enligt Rätl alt påkalla förrättning enligl

denna
lag tillkommer ägaren av fas- denna lag tillkommer ägaren av fas

tighet, som avses skola deltaga i an- lighet, som avses skola deltaga i an

läggningen, samt byggnadsnämn- läggningen, byggnadsnämnden och

den. hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för
inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större belydelse från
allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv för
förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom
olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

s. 552 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 552

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § I fråga om förrättning enligl
denna lag äger 4 kap. 1-24, 270 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988)
motsvarande tillämpning.

Har hyresgäslorganisailon påkallat
lörrällningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätl. skall
fasiigheis-bildniiigsmyndigheien uiiderrätia organisationen om lid och plats
för sam-manlräde eller, i fall som avses 14 kap. 15 § fasiigheisbildningslagen,
om för-ränningen innan denna avshiias.

30 §

I fråga om fullföljd av talan mot
beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten enligt denna lag äger 15
kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) moisvarande tillämpning. Bestämmelserna
om fastighetsbild-ningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslul.

Mol
anläggningsbeslul eller beslut om inslällande av förrätining som be gärts av
hyresgäslorganisailon lår or-ganisalionen föra lalan i likhei med vad som
gäller för sakägare. Mol faslighetsbildningsmyndighetens beslut enligt 4§ andra
stycket denna lag föres talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15
kap. 2§ fastighetsbildningslagen.

Vid tillämpning av 15 kap. 6 §
fastighetsbildningslagen i ärende om godkännande enligt 43 § denna lag räknas
besvärstiden från dagen för fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Mol beslut
om sådani godkännande får byggnadsnämnden och länsslyrelsen föra lalan såsom
mol anläggningsbeslul.

31 §

Beslämmelserna i 16-18 kap.
fastighetsbildningslagen (1970:988) om rät tegången i fastighetsbildningsmål
äger moisvarande tillämpning på mål som fullföljts enligt 30 §.

/ rättegången likställes hyresgästorganisation
med enskild sakägare, om organisationen lön lalan mol
lås-lighei.sbildiiiiigsmyiidigheiens be.sliii eller saken eljest kan beröra
hyresgästers räll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 553 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 553

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har vid förrättning enligl anläggningslagen
(1973:1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller
äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning
endasl i nedan angivna kommuner

Slockholms
län:

Botkyrka,
Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna,
Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Bro,
Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner

Malmöhus
län:

Bara,
Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och
Vellinge kommuner

Hallands
län: Kungsbacka kommun

Göteborgs
och Bohus län:

Göteborg, Härryda,
Kungälv, Mölndal, Pariille, Stenungsund, Tjörn och

Öckerö kommuner

Älvsborgs
län:

Ale
och Lerum kommuner.

s. 554 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 554

7
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbesiämmelser

för
vissa orter

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1973:189) med särskilda hyresbesiämmelser för
vissa orter dels atl i I § ordet "Konungen" skall bytas ul mol
"regeringen", dels all 4 och 6§§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse Föreslagen lydelse

4§

Ärende om ersättning enligt 2§ eller tillstånd
enligl 3§ prövas av hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken.

I
fråga om förfarandei inför hy- I fråga om förfarandet inför hy-

resnämnd
äger 4 § andra styckel, 74, resnämnd äger 4§ andra styckel, 17-21 och 24-30§§
lagen (1973:188) 17-21 och 24-30 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyres- om arrendenämnder och hyresnämnder moisvarande lillämpning. nämnder
moisvarande tillämpning.

6 §

Den som uppsåtiigen bryter mot Den som uppsåtiigen bryter mot

2
eller 3 § dömes lill böter eller fäng- 2 eller 3 § dömes till böter eller fäng

else i högsl ett år. else i högsl elt år. Han är även i fall

som avses 12 § skyldig atl ålerbära otill-låten ersällning.

Denna
lag iräder i kraft den I januari 1975.

s. 555 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 555

8
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder

dels alt i 3, 5, 6 och 19§§ ordet
"Konungen" skall bytas ul mol "regeringen",

dels
atl 4, 17, 22, 23 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §' Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 §
jordabalken har lill uppgift att

1. medla i hyres- eller bosladsrällslvist,

2. pröva tvist om överiåtelse av 2.
pröva tvist om reparationsföre-hyresrätt enligt 12 kap. 34-36§§, läggande
enligl 12 kap. 16§ andra upplåtelse av lägenhet i andra hand styckel,
skadestånd enligl 12 kap. enligt 12 kap. 40 §, föriängning av i/af, överiåtelse
av hyresräll enligt hyresavtal eller villkor för sådan för- 12 kap. 34-36 §§,
upplåtelse av lä-längning enligt 12 kap, 49§, hyres- genhet i andra hand enligl
12 kap. villkor enligt 12 kap. 55§ eller upp- 40§, föriängning av hyresavlal
eller skov med avflyttning enligt 12 kap. villkor för sådan föriängning enligl
59§, alll jordabalken, 12 kap. 49 §, hyresvillkor
enligt 12

kap.
55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7§ sista
stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra slyckel eller
medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrällslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som
avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 §
första stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrätlstvist,

6. pröva frågor enligt lagen (1970:246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastighel och enligt bosiadssaneringslagen
(1973:531).

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område
fasligheten är belägen.

17 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd
eller den nämnden förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna
skall beredas lillfälle

'Senaste
lydelse 1973:542.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också
föranstalta om annan nödvändig utredning.

1 ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken
skall arrendenämnden inhämta yttrande från den lanl-bruksnämnd inom vars
område fasligheien är belägen.

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken
skall arrendenämnden inhämta yttrande från lantbruksnämnden. Hyresnämnd får i
ärende som avses i 2 a§ bosiadssaneringslagen (1973:531) Inhämia yllrande från
byggnadsnämnden. Yllrande som sagts nu inhämtas från den lantbruks nämnd eller
byggnadsnämnd inom vars område fasligheien är belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 §

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär
ulgåtl när lalan för föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första styckel 2 eller 4 § första stycket 2, 3 eller 6.
Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om tillstånd enligt
12 kap. 34-36 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra styckel
bostadsrätts-lagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 §
jordabalken lämnats utan bifall.

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär
utgått när lalan för föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första slyckel 2 eller 4 § första siycket 2, 3 eller 6.
Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra styckel eller lillslånd enligt 12 kap. 34-36 eller 40
§ jordabalken eller 30 § andra stycket bosladsrätIslägen (1971:479) eller
ansökan om uppskov enligl 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud
eller medgivande som avses i 2a§ bosiadssaneringslagen (1973:531) lämnais ulan
bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 § '

Om rält för part atl klandra beslut av nämnd i arrende-,
hyres- eller bosladsrällslvist och om fullföljd av lalan mot hyresnämnds
beslut i fråga om godkännande av beslut på föreningsstämma eller i ärende
angående tvångsförvaltning eller bosladssanering finns bestämmelser i 8 kap.
31 § och 12 kap. 70 § jordabalken.

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-,
hyres- eller bostadsrätlstvist och om fullföljd av lalan mot hyresnämnds
beslut i fråga om reparalionsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra siycket.
utdömande av vite enligl 12 kap. 62 § andra stycket jordabalken eller
godkännande av beslut på föreningsstämma eller i

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1973:542.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

16
8 lagen (1957:390) om fiskearrenden, 76 § bostadsrällslagen (1971:479), 17 §
lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel samt 21 §
bosiadssaneringslagen (1973:531).

Föreslagen lydelse

ärende
angående tvångsförvaltning eller bostadssanering finns bestämmelser i 8 kap.
31 §och 12 kap. 70 § jordabalken, 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 76 §
bostadsrättslagen (1971:479), 17 § lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighel samt 21 § bostadssaneringslagen (1973:531). Mot beslut av
nämnd får talan i annat fall än som avses i sjätte siycket föras hos
fastighetsdomstolen genom besvär, när nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11 eller 14-16 §,

2. avskrivit ärende enligl 8-10 eller 16 §, dock ej
när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan
i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underiåtenhet
att iakttaga föreläggande eller ådöml straff för förseelse i förfarandet.

Besvärshandlingen skall inges lill den
fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17 §
lagen (1957:390) om fiskearrenden, 77 § bostadsrällslagen (1971:479), 11 §
lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel saml 21 §
bostadssaneringslagen (1973:531) inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Finnes besvärslalan ej vara fullföljd på föreskrivei sätt eller
inom räll lid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen. I övrigl äger 52 kap.
3 och 5-12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser
hovräll gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens
beslut med anledning av besvär enligt andra stycket 1-3 får talan ej föras.

Mot annat beslut av nämnd än som avses i första och
andra styckena får lalan föras endasl i samband med sådan lalan som avses i
första slyckel,

Andra-femte
styckena äger motsvarande tillämpning i ärende enligt bosiadssaneringslagen
angående upprustningsåläggande eller användningsförbud eller åtgärd som
avses i 12 § samma lag, dock skall vad som sägs om fastighetsdomstol i
stället gälla Svea hovrätt.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller
avvisning, ålerupplages ärendet av nämnden.

Andra-femte styckena äger motsvarande lillämpning
i ärende angående reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra styckel
eller utdömande av vite enligt 12 kap. 62 § andra siycket, jordabalken och i
ärende enligt bosiadssaneringslagen angående upprustningsåläggande eller användningsförbud
eller förbud eller medgivande som avses 12 a § samma

37 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 150

s. 558 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 558

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lag
eller åtgärd som avses i 12 § samma lag, dock skall vad som sägs om
fastighetsdomstol i slällel gälla Svea hovrätt.

32 §

Föres
ej talan mot arrendenämnds Föres ej talan mol nämnds beslui

beslut
om ersättningenligt 9 kap. 14 § enligl 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a §

jordabalken,
för beslutet verkställas jordabalken, får beslutet verkställas

såsom
lagakraftägande dom. såsom lagakraftägande dom.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1975.

s. 559 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 559

9
Förslag till

Lag
om avveckling av hyresregleringen

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Har lagen (1942:429) om hyresreglering m.m. varit tillämplig på hy

resavlal, som även omfattar tid efier det lagen upphöri atl gälla, skall
avtalet

för nämnda lid anses upptaga den hyra som utgick då hyresregleringen

upphörde. Är annal hyresvillkor bestämt genom hyresnämnds beslut eller

domstols dom, skall avtalet i denna del anses ha det innehåll, som framgår

av beslutet eller domen.

Är hyresavtalet slutet fören tid av minst fem år,
skall vad i första stycket föreskrives gälla endast för liden intill den fardag
som infaller näst efter elt år från det hyresregleringen upphörde.

2 §
Beslämmelserna i 3 och 4 §§ äger tillämpning pä hyresförhållande i vilkel

hyran den 30 september 1975 är reglerad enligt 3 och 4 §§ lagen (1942:429)

om hyresreglering m. m. 1 fråga om särskilt eriagd ersättning för kostnad

som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken gäller dock icke 3 och 4§§.

Riksorganisation av fastighetsägare och
riksorganisation av hyresgäster kan träffa skrifilig överenskommelse om all 3
och 4 §§ icke skall gälla belräffande viss eller vissa kategorier av
lägenheter eller lägenheterna i viss eller vissa orter. Överenskommelsen skall
anmälas lill myndighel som regeringen bestämmer. Vad nu sagts gäller ej i
fråga om lägenhet i Stockholms, Göieborgs eller Malmö kommun.

Har hus eller del av hus undergått omfattande
ombyggnad som avslutats efter utgången av år 1968, skall hyresnämnden på
framställning av hyresvärd eller hyresgäst förordna alt 3 och 4 §§ icke skall
gälla för huset eller husdelen.

3
§ Under tiden den 1 oktober 1975-den 30 september 1978 får hyresvärden la emot
högre hyra än som utgått tidigare endast efter sådan överenskommelse eller
prövning som avses i 4 §.

Om den utgående hyran understiger hyran för
lägenheter, som med hänsyn lill bruksvärdet är likvärdiga, får hyran under den
i första stycket angivna lidsperioden icke höjas i vidare mån än som molsvarar
skälig andel av skillnaden mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga
lägenheier. Andelens sloriek skall bestämmas så atl lägenhetens hyra den I
oktober 1978 är anpassad till hyran för likvärdiga lägenheier. Den högsta hyra
som sålunda får ulgå vid varje tidpunkt under övergångstiden betecknas i denna
lag som övergångshyra.

s. 560 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 560

4 §
Övergångshyra faslställes eller ändras genom skrifilig överenskommelse

mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare, i vilken

hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation av hyresgäsier. Med

organisation avses därvid riksorganisation eller förening, som är ansluten

lill sådan organisation och inom vars verksamhetsområde lägenheten är

belägen.

Har överenskommelse ej iräffals, för hyresnämnden
på framställning av hyresvärd pröva frågan om fastsiällelse eller ändring av
övergångshyran. Hyresnämnden för upptaga frågan endasl om förhandling har ägl
rum med organisation av hyresgäsier, som avses i första slyckel, eller mot
förhandlingen mött hinder, som ej berott av hyresvärden eller organisation av
fastighetsägare, i vilken han är medlem, eller hyresvärden eljest icke
skäligen kan anses ha varit skyldig all träda i sådan förhandling.

Beslämmelserna i 12 kap. 19 a§ jordabalken ulgör ej
hinder för hyresvärd att uttaga övergängshyra med slöd av bestämmelse i
hyresavtalet.

I den ordning som anges i första siycket får
överenskommelse träffas om alt försla-lredje styckena icke skall gälla för
visst hyresförhållande.

5 S)
I fråga om förfarandei inför hyresnämnd i ärende enligt denna lag äger

4 § andra styckel, 8, 10 och 12§§, 17-21 och 24-30 §§ lagen (1973:188)

om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande lillämpning. Bestäm

melse om tvist som avses i 4 § första siycket 2 sistnämnda lag gäller därvid

ärende enligt denna lag.

Nämnden skall kalla parterna all inställa sig inför
nämnden, om förhandling ej är onödig. Skall part inställa sig personligen, får
nämnden förelägga vite.

6 § Hyresnämndens beslut om övergängshyra gäller för tiden från och med
den dag, då beslutet meddelades, eller den senare dag som nämnden bestämmer.
Nämnden för dock beslämma alt beslutet skall avse förfluten lid, om det av
särskild anledning finnes skäligt. I sådani fall för nämnden förordna om
skäligt anstånd med betalning av vad hyresgästen kan bli skyldig atl
ytteriigare ulgiva för tid före nämndens beslut.

7 § Talan mol nämndens beslut enligt denna lag föres hos
bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall inges lill domstolen, I övrigl äger 23 § andra siycket
och 23 b § första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
motsvarande tillämpning.

Nämndens beslut skall, om bostadsdomsiolen ej
annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I
vad beslutet avser förfiuten tid skall vad nu sagts dock gälla endast såvitt
fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör alt
vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

s. 561 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 561

Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i bostadsdomsiolen i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.

8 § Bestämmelserna i 3 och 4§§ äger motsvarande tillämpning på nytt hyresavtal
mellan hyresvärden och hyresgästen belräffande samma eller i huvudsak samma
lägenhet. Detsamma gäller belräffande hyresförhållande där ny hyresgäst inträtt
med stöd av 12 kap. 33, 34,47 eller 47 a § jordabalken.

9 § Den som bryter mol vad som sägs i 3 § första slyckel dömes lill
böter eller fängelse i högsl ell år. Gärningen får icke åtalas av åklagare, om
ej åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

I fall som avses i första siycket första punkten är
hyresvärden skyldig att ålerbära otillåten hyra.

10 ij Ärende enligl lagen (1942:429) om hyresreglering m. m., som kommit
in till hyresnämnden innan lagen upphört alt gälla, skall handläggas och
avgöras av nämnden i den ordning som förul gällt.

11 § Föreskrift eller beslut, som meddelats med slöd av lagen (1942:429)
om hyresreglering m.m., äger ej lillämpning efter del lagen upphört alt gälla i
vidare mån än som följer av I §.

12 § Bestämmelserna i 23 § lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. om
straff och i 24 § samma lag om ålerbetalningsskyldighei skall, i fråga om
överträdelse som begåtts under giltighetstiden, lillämpas även därefier.

13 § Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är ulan verkan mol
hyresgästen eller ny hyresgäst som inträtt i hyresförhållandet med stöd av 12
kap. 33. 34, 47 eller 47 a § jordabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975, då lagen
(1956:567) med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört (1956 års lag) skall upphöra atl gälla. I den mån lagen (1942:429) om
hyresreglering m, m. upphört att gälla före ulgången av juni månad 1975, skall
dock 1956 års lag forifarande tillämpas, 1956 års lag skall även äga
tillämpning i den del den avser lagen (1942:430) om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10
Förslag till

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
förordnas atl 24 § 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370)' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

2
mom. Är annan faslighet inrättad lill bostad ål en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfasiighel) eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses nedan i sista slyckel, upplages såsom
intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat två procent
av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret som
icke överstiger 150 000 kronor, fyra proceni av den del av taxeringsvärdet
som överstiger 150 000 kronor men icke 225 000 kronor och åtta procent av den
del av taxeringsvärdet som överstiger 225 000 kronor. Finnes ej
taxeringsvärde åsall för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av faslighetens värde, uppskattat enligl de grunder, som gällt för
åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

2
mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga
tjänare (enfamiljsfasiighel) eller två familjer jämte personliga tjänare
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista styckel,
upplages såsom intäkt av fastigheten etl belopp motsvarande för helt år räknat
två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före
taxeringsårel som icke överstiger 150 000 kronor, fyra procent av den del av
taxeringsvärdet som överstiger 150 000 kronor men icke 225 000 kronor, åtta
procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 225 000 kronor men icke
300 000 kronor och tio procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger
300 000 kronor. Finnes ej taxeringsvärde åsätt för året näst före
taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat
enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före
taxeringsåret. Vad i nästföregående stycke sagts skall gälla jämväl fastighet,
som delvis använts i ägarens egen rörelse, därest fastigheten i övrigt är
inrättad för ändamål som i nämnda stycke avses. I sådant fall skall till grund
för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas i nästföregående stycke
avsedda värde å fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses

'
Senasie lydelse 1973:93.

s. 563 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 563

Nuvarande
lydelse Föreslagen Ivdelse

belöpa
på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som i första eller andra stycket
sägs och som är av.sedd för använding under hela året, på grund av eldsvåda
eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från
orten eller annan sådan Särskild omständighet icke kunnat utnyttjas under viss
lid eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet icke kunnat
uthyras, må den enligt första eller andra styckel beräknade intäkten nedsättas
med hänsyn till den omfattning, vari fastigheten icke kunnat användas eller
uthyras. Har sä varit fallet under endast kortare lid av beskattningsåret,
skall någon nedsättning dock icke ske.

Vad i detla moment stadgas skall icke äga
tillämpning beträffande fastigheter eller, i fall som i andra slyckel avses,
fastighetsdel, vilken i icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte
utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom
bostad för ägaren. Ej heller skola bestämmelserna i detta moment lillämpas
beträffande publikt boställe.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1975 och
tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11
Förslag till

Kungörelse
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom förordnas i
fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' deh att i 20, 22 och 29§§, 56 § 3 mom., 66
§, 71 § 2 mom. samt 76 § I mom. ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas ul mot "regeringen" i motsvarande form,
deh alt 56 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse 56 § 1 mom."

opaginerad Kontrollera mot PDF

ställts.
Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 § 4 mom. för beviljas endasl
om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av delta framgår att
skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna
fått lillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Vad nu sagts gäller dock
icke om det ej är känt för vilket slag av verksamhei arbetslokalen är avsedd.

Vid
prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det
tillämnade företagel ej sttider mol byggnadslagen (1947:385), väglagen
(1971:948), lagen (1939:608) om enskilda vägar, naturvårdslagen (1964:822),
miljöskyddslagen (1969:387), arbelarskyddslagen (1949:1), denna stadga eller
med slöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomlens ägare
enligl byggnadslagen skyldig alt gälda bidrag lill kostnad för gata eller all
anordna utfartsväg eller avlopp från tomten, må byggnadslov för nybyggnad ej
beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhei ställts.

Vid
prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, atl del
tillämnade företagel ej strider mol byggnadslagen (1947:385), väglagen
(1971:948), lagen (1939:608) om enskilda vägar, naturvårdslagen (1964:822),
miljöskyddslagen (1969:387), arbelarskyddslagen (1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531). denna stadga eller med stöd av nämnda författningar meddelade
föreskrifter. Är tomtens ägare enligl byggnadslagen skyldig att gälda bidrag
lill kostnad för gala eller all anordna utfartsväg eller avlopp från tomlen, må
byggnadslov ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Omtryckt
1972:776. 'Senaste lydelse 1973:840.

s. 565 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 565

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har i ullålande från yrkesinspektionen angivits all
erforderiig prövning ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende, skall i beslut om
byggnadslov erinras om skyldigheten alt göra anmälan enligt 8 a § andra
stycket arbetarskyddslagen.

Inom område, som icke ingår i stadsplan eller
byggnadsplan, må lov ej givas lill nybyggnad som skulle innefatta
tätbebyggelse, i vidare mån än för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets,
skogsskötselns eller därmed jämförligt behov.

Denna
kungörelse iräder i kraft den 1 januari 1975.

s. 566 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 566

Innehållsförteckning

Propositionen .............................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... ......... I

Utdrag ur statsrådsprotokollet över bostadsärenden den 4
oktober

1974 .......................................................................... ........ 6

1. Inledning .............................................................. 6

2. Boende- och bosiadsflnansieringsutredningarna .......... 12

2.1 Huvudbetänkandet .............................................. ...... 12

2.1.1
Inledning .................................................. 12

2.1.2
Nuvarande
boendeförhållanden ................ 12

2.1.3
Mål för
bostadspolitiken ........................... 18

2.1.4
Del framtida
bostadsbeståndet ............... ...... 19

2.1.5
Bostadens pris
m.m.................................... 24

2.1.6
Bostadsfinansiering
................................. 44

2.1.7
Bostadsmiljö ............................................ 71

2.1.8
Boendedemokrati
.................................... 74

2.1.9
Prövning av
köpeskilling för småhus i vissa fall 83

2.1.10 Reservationer m.m...................................... ...... 87

2.2 Betänkandet Följdfrågor ...................................... 91

2.2.1
Lån för
ombyggnad ................................. ...... 91

2.2.2
Utjämningslån
för miljöförbättrande åtgärder 92

2.2.3
Finansieringsunderiag
............................. ...... 93

2.2.4
Övertagande och
uppsägning av lån ........ 93

2.2.5
Utjämningslån
för redan byggda hus ....... 95

2.2.6
Kompletterande
låneformer ...................... 96

2.2.7
Övriga förslag ............................................ 97

2.2.8
Reservationer
.......................................... 97

3. Remissytiraiidena .................................................. 100

3.1 Huvudbetänkandei ............................................... 100

3.1.1
Allmänna
synpunkler ................................. 100

3.1.2
Nuvarande
bostadsförhållanden ............. 103

3.1.3
Mål för en
framlida bostadspolitik ............ .... 109

3.1.4
Det framtida
bostadsbeståndet ............... .... 114

3.1.5
Bostadens pris
m. m................................... 120

3.1.6
Bostadsfinansiering
................................. .... 136

3.1.7
Bostadsmiljö ............................................ .... 167

3.1.8
Boendedemokrati
...................... '............. .... 174

3.1.9
Köpeskillingsprövning
................................ .... 180

3.2 Betänkandet Följdfrågor ..................................... 182

3.2.1
Lån för
ombyggnad ............................. ........ 182

3.2.2
Uljämningslån
för miljöförbättrande ålgärder 185

3.2.3
Finansieringsunderlag
............................. .... 189

3.2.4
Övertagande och
uppsägning av lån ........ .... 190

s. 567 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 567

3.2.5
Utjämningslån för redan byggda hus ..... 191

3.2.6
Kompletterande låneformer .................. 194

4. Bostadsskattekommittén
............................ 196

4.1 Gällande
beskattningsregler ......................... 196

4.1.1
Inledning ........................................ ... 196

4.1.2
Beräkning av inkomst av annan
faslighet 197

4.1.2.1
Den konventionella metoden ...... ... 197

4.1.2.2
Schablonmeloden .................. 198

4.1.2.3
Övriga skattefrågor ................. 200

4.2 Bostadsskattekommitténs
förslag ................ 201

4.2.1
Allmänt .......................................... 201

4.2.2
Neutralitet i beskattningen ................ 203

4.2.3
Kommitténs förslag till lösningar .......... 205

4.2.4
Finansiella kon.sekvenser för stat och
kommun . . . 209

4.2.5
Reservationer m. m............................. 209

5. Remissytirandena ....................................... ... 211

5.1
Inledning ................................................ ... 211

5.2
Neutralitetsfrågor m.m................................. 211

5.3
Kommitténs förslag ..................................... ... 216

5.3.1
Inledning ....................................... ... 216

5.3.2
Intäktsprocentens höjd .................... ... 218

5.3.3
Lyxvillabeskattningen ....................... ... 219

5.3.4
Garantibeskatiningen .......................... ... 220

5.3.5
Pariietslåneränlor m. m........................ 222

5.3.6
Allmänt avdrag för hyra m. m................ ... 223

6. Byggkonkurrensuiredningen........................... ... 225

6.1
Utgångspunkter för utredningsarbetet
.......... 225

6.2
Marken .................................................... ... 228

6.3
Markfördelning .......................................... ... 242

6.4
Konkurrensfrämjande upphandling ................ 245

6.5
Lånemyndighelernas prövning av
nybyggnadsobjekt 252

6.6
De allmännyttiga bostadsföretagen .............. 256

7. Remissyttrandena ....................................... 261

7.1
Allmänna synpunkler ................................. ... 261

7.2
Markvillkorel ........................................... 265

7.3
Statligt kreditstöd till kommunala
markförvärv 272

7.4
Formerna lör markförvärvslångivningen
och markförvärvsprogram 274

7.5
Markfördelning ......................................... 278

7.6
Upphandling i anbudskonkurrens .................. ... 281

7.7
Upphandlingsförfarandet ............................ 287

7.8
Lånemyndigheternas prövning av
nybyggnadsprojekt 292

7.9
De allmännyttiga bostadsföretagen................. 298

s. 568 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 568

8, Ändringar
i hyreslagsliflningen m. m.................. ... 301

8.1 Hyresgästernas
infiylande vid sanering av bostadshus m.m, 301

8.1.1
Gällande rätt ................................... ... 301

8.1.2
Boende- och
bostadsfinansieringsulredningarna .... 305

8.1.3
Boinfiylandeutredningen ....................... 305

8.2 Uppsägningstid . .'...................................... ... 307

8.2.1
Gällande rätl ................................... ... 307

8.2.2
Boinfiylandeutredningen ........................ ... 308

8.3 Besittningsskydd ......................................... 308

8.3.1
Gällande rält ................................... 308

8.3.2
Boinfiylandeutredningen ....................... 309

8.4 Hyressätlningen ........................................ ... 310

8.4.1
Gällande rätl ................................... 310

8.4.2
Boinfiylandeutredningen ....................... 315

9, Bosladsiilläggsfrågor
.................................. 317

9.1 Bostadstilläggsgruppen
................................ 317

9.1.1 Gällande
regler m.m.............................. 317

9.1.2
Bakgrundsmaterial ............................. ... 319

9.1.3
Överväganden och förslag .................. 322

9.1.3.1
Inkomstprövningen ................... ... 322

9.1.3.2
Administrationen av bostadstilläggen
.... 324

9.1.3.3
Särskilda frågor rörande
inkomstprövningen 325

9.1.4 Reservation
...................................... ... 328

9.2 Remissyttrandena
....................................... 329

10, Depanemenischefen
.................................. 333

10.1 Bostadspolitikens
mål och medel ..................... 333

10.1.1 Återblick ......................................... 333

10.1.2 Utvecklingen av boendeförhållandena sedan år 1960 338

10.1.3 Akluella problem ................................. 341

10.1.4 Allmänna rikllinjer .............................. ... 343

10.2 Bostadsbyggandets inriktning och omlättning ... ... 354

10.3 Förbättrad boendemiljö ................................. 364

10.3.1 Kvaliteter och brister i befintliga bostadsområden
. 364

10.3.2 Åtgärder i syfte all förbättra boendemiljön 368

10.4 Markpolitik
och planfrågor ........................... 371

10.4.1 Reformbehov och reformmöjligheter......... ... 371

10.4.2 Kommunal upplåtelse av mark som villkor för
statligt bostadslån m. m 377

10.4.2.1 Allmänna synpunkter ............... 377

10.4.2.2 Den närmare utformningen av markvillkoret 380

10.4.2.3 Finansiering av kommunala markförvärv 382

10.4.2.4 Kommunernas planering av markförvärven mm 385

s. 569 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:150 569

10.4.3 Arbetet i>å en ny markanvändnings- och
byggnads

lagstifining .................................... 387

10.5 Bostadsfinansiering
och bostadsbeskattning .. 392

10.5.1 Inledning ........................................ 392

10.5.2 Utredningsförslagen och remissytirandena 394

10.5.3 Bostadspolitiska ålgärder inom bostadsfinansiering
och bostadsbeskattning - översiktliga ställningstaganden 397

10.5.4 Bostadsbeskattning............................. ... 402

10.5.5 Bostadsfinansiering ........................... 404

10.5.6 Ikraftträdande och genomförande ....... ... 417

10.5.7 Statsfinansiella konsekvenser................ ... 419

10.5.8 Kredilförsörjningen till bostadsbyggandet ... 420

10.6 Åtgärder för atl
främja konkurrensen på byggmarknaden . 424

10.6.1 Allmänna synpunkter .......................... ... 424

10.6.2 Kommunernas markfördelning - egenregibygge ... 426

10.6.3 Upphandlingsförfarandet ..................... 431

10.6.4 Lånemyndighelernas prövning av nybyggnadsobjekl 435

10.6.5 De allmännyttiga bostadsföretagen ..... ... 438

10.7 Ändringar i
hyreslagstiftningen m. m............... 442

10.7.1...................................................... Hyresgästernas
infiylande vid sanering av bostadshus

m.m................................................. 442

10.7.1.1 Allmänna synpunkler ............... 442

10.7.1.2 Hyresgästernas inflytande vid ombyggnad av
bostadshus m.m 446

10.7.1.3 Rätt för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad 453

10.7.1.4 Lägenhetens underhåll, hyresgästens rätt att utföra
arbeten i lägenheien 454

10.7.2 Uppsägningslid
459

iO.7.3
Besittningsskydd .......................... 460

10.7.4...................................................... Hyresregleringens
avveckling 461

10.7.4.1 Allmänna synpunkter .............. ... 461

10.7.4.2 Hyresspärr vid avveckling av hyresregleringen 465

10.7.5...................................................... Bruksvärdereglerna
470

10.8 Bostadstilläggen ...................................... ... 474

10.9 Upprättade lagförslag ................................. ... 482

10.10 Specialmotivering ...................................... ... 483

10.10.1 Förslagen
till lag om ändring i kommunallagen m, m. 483

10.10.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 483

10.10.3 Förslaget till lag om ändring i bosiadssaneringslagen 507

10.10.4 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen ., 514

10.10.5 Förslaget lill lag om ändring i lagen med särskilda hyresbesiämmelser
för vissa orier 516

s. 570 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:150 570

10.10.6 Förslagei lill lag om ändring i lagen om
arrendenämnder och hyresnämnder 517

10.10.7 Förslaget lill lag om avveckling av
hyresregleringen 521

10.10.8 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 527

10.10.9 Förslaget
lill kungörelse om ändring i byggnadsstadgan 527

10.11
Hemställan ........................................... 529

Bilaga I
Byggkonkurrensulredningens förslag ........... 530

Bilaga 2 Propositionens
författningsförslag ........... 532

Doktrin (6)

  1. Anders Victorin, Betydelsen av byggnadsår och ytskillnader vid bruksvärdering, JT 1991/92 nr 3 s. 487, på s. 489, 490
  2. Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik, SvJT 1991 s. 161, på s. 163, 169 · Fritt tillgänglig
  3. Fritjof Lejman, Svensk Rättspraxis, SvJT 1990 s. 405, på s. 413 · Fritt tillgänglig
  4. Svensk rättspraxis Nyttjanderätt, SvJT 1985 s. 561, på s. 591 · Fritt tillgänglig
  5. Fritjof Lejman, Svensk rättspraxis Nyttjanderätt till fast egendom 1972 — 1977, SvJT 1980 s. 258, på s. 266, 267 · Fritt tillgänglig
  6. Carl-Otto Lindberg, Om upphävande av detaljplan, FT 1976 nr 6 s. 255, på s. 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

375 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (314)

314 kopplingar i 143 dokument.

  1. Prop. 2024/25:192 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 21 om s. 471 i texten
  2. SOU 2024:83 Fler vägar till att äga sitt boende i texten
  3. SOU 2024:62 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 120 om s. 471 i texten
  4. Bet. 2022/23:CU14 Hyresrätt m.m. om s. 486 · om s. 499 i texten
  5. Bet. 2021/22:CU5 Hyresrätt m.m. om s. 486 i texten

Visa alla 143

Rättsfall (19)

19 kopplingar i 17 dokument.

  1. RH 2023:21 om s. 490 ur registret
  2. RH 2018:41 om s. 496 ur registret
  3. RH 2017:52 om s. 487 ur registret
  4. RH 2017:5 om s. 456 · om s. 487 ur registret · i texten
  5. RH 2016:51 ur registret
  6. RH 2015:4 om s. 471 ur registret
  7. RH 2014:43 om s. 471 ur registret
  8. RH 1999:90 om s. 471 ur registret
  9. RH 1999:65 om s. 471 ur registret

Visa alla 17

Doktrin (42)

42 kopplingar i 16 dokument.

  1. Lejman, Den nya hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, 1976 s. 80 om s. 460 · s. 222 om s. 486 · s. 223 om s. 456 · s. 262 om s. 457 · och 17 till i texten
  2. Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 130 om s. 256 · s. 499 i texten
  3. JT 1991/92 s. 487 Anders Victorin, Betydelsen av byggnadsår och ytskillnader vid bruksvärdering s. 489 om s. 312 · s. 490 om s. 465 i texten
  4. SvJT 1991 s. 161 Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik s. 163 · s. 169 i texten
  5. Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 80 om s. 475 · s. 142 i texten

Visa alla 16