Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bostadsdomstol m.m.
1974 · 261 sidor, varav 160 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 160 av 261 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:151, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bostadsdomstol m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1974 Prop. 1974:151
Nr 151
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om bostadsdomstol m. m.; giTcn den 4
oktober 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet öyer justitieärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en särskild domstol
bostadsdomstolen skall itirättas den 1 juli 1975 för överprövning av
hyresnämnds avgöranden. Enligt förslaget är bostadsdomstolen sista instans i
tvister som förs dit från hyresnämnderna.
I domstolen föreslås ingå dels lagfarna ledamöter,
dels ej lagfarna ledamöter som utses efter förslag av bl. a. hyresmarknadens
partsorganisationer. I mål med inslag av tekniska frågor, t. ex.
bostadssanerings-mål, skall en av juristdomama kunna bytas ut mot teknisk
ledamot.
Vidare läggs i propositionen fram förslag till
vissa jämkningar i fråga om hyresnämndsförfarandet. De hänger närmast samman
med inrättandet av den nya överinstansen.
1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
Prop. 1974:151
Lagförslag
1
Förslag till
Lag om bostadsdomstol
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1
§ Bostadsdomstolen upptager
besvär mot beslut av hyresnämnd enligt vad som föreskrives i lag eller annan
författning.
2
§ Om bostadsdomstolen gäller i
tillämpliga delar de allmänna bestämmelsema i rättegångsbalken om domstol, i
den mån ej annat följer av denna lag eller annan författning.
3
§ Mot bostadsdomstolens
avgöranden får talan ej föras.
4
§ Bostadsdomstolen sammanträder
på den ort där domstolen har sitt säte. Sammanträde kan även hållas på annan
ort, om det är påkallat.
Bostadsdomstolens
sammansättning m. m.
5
§ Bostadsdomstolen består av
minst tre ledamöter, som är lagkunniga och erfarna i domarvärv (lagfama
ledamöter), en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings-
eller byggnadsteknik (teknisk ledamot) samt högst tolv ledamöter med särskild
sakkunskap om förhållandena på bostadsmarknaden (intresseledamöter).
6
§ Regeringen förordnar
ledamöterna i bostadsdomstolen. Av de lagfarna ledamöterna förordnas en till
ordförande i domstolen. Ledamot förordnas för tre år.
För annan ledamot än lagfaren ledamot förordnar
regeringen en eller flera ersättare. Bestämmelsema om ledamot gäller även
ersättare. Är ordföranden hindrad att tjänstgöra, inträder annan lagfaren
ledamot i hans ställe.
7 §
Lagfaren ledamot och teknisk ledamot får ej förordnas bland per
soner som kan anses företräda fastighetsägares, hyresgästers eller bo-
stadsrättshavares intressen.
Innan intresseledamot förordnas skall sådan
riksorganisation av fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, hyresgäster,
bostadsrättshavare eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal,
verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp
som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.
8 §
Ledamot i bostadsdomstolen skall vara svensk medborgare och får
ej vara omyndig eller i konkurstillstånd.
Itman ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall
han ha avlagt domared.
Prop. 1974:151 3
9 §
Ledamot har rätt att bli entiedigad, om särskilda omständigheter
föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av regeringen. Avgår
ledamot, förordnar regeringen annan för återstoden av den tid för vil
ken ledamoten varit utsedd.
Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i
fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut har deltagit.
10
§ Bestämmelserna i 4 kap.
rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i
bostadsdomstolen.
11
§ Annan lagfaren ledamot än
ordföranden i domstolen är skyldig att i den mån göromålen tillåter det
tjänstgöra i annan domstol. Beslut om sådan tjänstgöring meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.
12
§ Bostadsdomstolen är domför
med sju ledamöter. Den är även domför med fyra ledamöter, om ej någon av dem
påkallar att målet skall prövas av sju ledamöter.
13
§ Sammanträder bostadsdomstolen
med sju ledamöter, är tre av dem lagfarna ledamöter och fyra av dem
intresseledamöler. En av de lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.
Av intresseledamötema skall två vara väl förtrogna
med förvaltning av hyresfastighet eller, när målet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan fastighet och två ledamöter väl förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 12 kap. 36 § jordabalken, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 52
§ eller 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen (1971: 479), med
bostadsrättshavares förhållanden. Rör mål hyresfastighet som tillhör enskild,
skall de två förstnämnda ledamötema vara väl förtrogna företrädesvis med
förvaltning av sådan fastighet. Rör mål annan hyresfastighet, skall dessa
ledamöter vara väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av hyresfastighet
som tillhör annan än enskild.
14 §
Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av
dem lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de
lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.
Av intresseledamöterna skall en företräda
fastighetsägareintressen och en bostadsrättshavares eller hyresgästers
inttessen. I övrigt äger 13 § andra stycket motsvarande tillämpning.
15 §
Den tekniske ledamoten skall deltaga i stället för lagfaren leda
mot, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Beslut härom fallas av ordföranden i målet.
16 §
Lagfaren ledamot får ensam på bostadsdomstolens vägnar före
taga förberedande åtgärd samt pröva fråga om avskrivning av mål. Så
dan handläggning kan enligt uppdrag av domstolens ordförande också
ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förord
nats därtill av domstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:151
Rättegången
i bostadsdomstolen
17
§ Om rättegången gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 52 kap. 3, 59, 11 och 12 §§
rättegångsbalken om besvär i hovrätt samt vad som i samma balk är föreskrivet
om tvistemål, allt i den män ej annat följer av denna lag eller annan
författning.
18
§ Finnes besvärstalan ej vara
fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av
bostadsdomstolen.
Har besvärsinlaga inkonunit till hyresnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till
bostadsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvisas.
Klagande får ej ändra sin talan att avse annan del
av hyresnämndens beslut än den som uppgivits i besvärsinlagan. Part kan i
bostadsdomstolen till slöd för sin talan åberopa omständighet som ej
förebragts tidigare.
19
§ Bostadsdomstolen skall verka
för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig
med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se
till att onödig utredning ej förebringas.
20
§ Förfarandet är skriftiigt.
Muntlig förhandling får hållas beträffande viss
fråga eller målet i dess helhet, om det kan antagas vara till fördel för
utredningen.
Muntiig förhandling skall hållas, om part begär det
samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.
21 §
Till muntlig förhandling skall part kallas. Part får föreläggas att
inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro ej ut
gör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
22 §
Ordföranden i målet får uppdraga åt en eller flera ledamöter
eller annan alt företaga besiktning för utredning av särskild fråga. Par
terna skall beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning, om den ej
sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. Vid besiktning
får yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekom
mer därtill.
Den som enligt första stycket har företagit
besiktning utom tjänsten tillerkännes av bostadsdomstolen skälig ersättning av
allmänna medel.
23 §
Bostadsdomstolen får hålla förhör med vittne eller sakkunnig
under ed eller motsvarande försäkran och med part under sannings
försäkran, om det är erforderligt för utredningen och bevisningen icke
finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kost
nad. Under motsvarande förutsättningar får domstolen hålla syn på
stället.
Har vittne eller sakkunnig eller part under
sanningsförsäkran hörts inför hyresnämnden och beror avgörandet även i
bostadsdomstolen av tilltron till den bevisningen, får ändring i hyresnämndens
beslut i detma del ej ske, om ej beviset upptagits ånyo vid bostadsdomstolen
eller synnerliga skäl föreligger att dess värde är ett annat än hyresnämnden
antagit.
Prop.
1974:151 5
24 §
Förhör med vittne eller sakkuimig och med part under sannings
försäkran äger rum vid muntlig förhandling. Sådant bevis får upptagas
vid annan domstol.
I
fråga om syn på stället äger 21 § motsvarande tillämpning.
Beslut
m. m.
25 §
Bostadsdomstolens avgörande sker genom beslut.
Beslut skall gmndas på vad handlingarna innehåller
och vad i övrigt förekommit i målet.
26
§ Omröstning till beslut sker i
den ordning som bostadsdomstolen bestämmer.
27
§ Beslut skall meddelas så
snart det kan ske.
Meddelas slutligt beslut annorledes än i samband
med förhandling, sker det genom att beslutet hålles tillgängligt på domstolens
kansli. Avskrift av beslutet skall i sådant fall genast tillställas partema.
28 §
Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom
avgjorts fråga som avses i 4 § 2, 3 eller 6 lagen (1973: 188) om arrende
nämnder och hyresnänmder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut,
varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 § jordabalken
eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostads-
saneringslagen (1973: 531) lämnats utan bifall.
Övriga
bestämmelser
29
§ Lämnar bostadsdomstolen
hyresgästs talan om förlängning av hyresavtalet utan bifall, får domstolen
efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten skall avträdas. Sådant beslut får verkställas som
lagakraftägande dom.
30
§ Vid besiktning enligt 22 §
föres protokoll.
31
§ Skall inlaga, kallelse,
föreläggande eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest
tillställas part eller annan, sker det genom delgivning, om ej annat följer av
andra stycket.
Beslut som skall tillställas part sändes till
parten i vanligt brev under hans för domstolen kända adress.
32 §
Bostadsdomstolen har rätt att för sina sainmanträden förfoga
över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad
som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller ut
göres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de er
sättas.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Prop. 1974:151 6
2
Förslag till
Lag
om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas att 12 kap. 5153, 62 och 7073 §§ jordabal-ken skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 kap. 51 §2 Bifalles
hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren för den
fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dom
eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt
förhyrning. Mot hyresförhållandet får ej åberopas omständighet som kuimat åberopas
i målet eller ärendet.
Beslut
varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt förhyrning.
Mot hyresförhållandet får ej åberopas omständighet som kunnat åberopas i målet
eller ärendet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bifalles
ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i beslutet skäligt
uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden eller hyresgästen begär
det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet uppsägas enligt 28 §
utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa
grunder eller är rätten till förlängning förfallen, får på begäran av
hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden samtycker till det.
Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet, får i domen eller beslutet skäligt uppskov med avflyttningen medges,
om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan
hyresavtalet uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet
att upphöra på någon av dessa gmnder eller är rätten till förlängning
förfallen, får på begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om
hyresvärden samtycker till det.
Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller
medges uppskov med avflyttningen, skall hyresvillkoren för tiden från avtalets
upphörande till avflyttningen fastställas enligt 48 §.
53 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall
hyresgäst enligt hyresnämndens beslut eller enligt dom utge högre hyra för
förfluten tid än som skolat utgå fömt, är hyresrätten icke förverkad på grund
av dröjsmål med betalning av det överskjutande beloppet, om betal-
1 Balken
omtryckt 1971:1209.
2
Senaste lydelse 1973:187.
3
Senaste lydelse 1973: 187.
Skall
hyresgäst enligt hyresnämndens eller bostadsdomstolens beslut utge högre hyra
för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten icke förverkad på
grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande beloppet, om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet vann laga
kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för
hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.
Nuvarande lydelse ningen sker inom en månad från den dag
då beslutet eller domen vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om
skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två
månader efter
nämnda
dag.
På överskjutande belopp skall
hyresgästen betala sex procent ränla som om beloppet förfallit till betalning
samtidigt med den förut utgående hyran.
I beslutet eller domen får an- I beslutet får anstånd medges
slånd
medges med betalningen av med betalningen av det överskju-
det överskjutande beloppet jämte tände beloppet jämte ränta som
ränta som avses i andra stycket, avses i andra stycket, om skäl
om skäl föreligger till det. föreligger
till det.
62 §*
Beror fråga om förlängning av
hyresavtal på prövning av rätten, får denna, utan hinder av att tiden för
lägenhetens avträdande ännu icke inträtt, i samband med nämnda frågas avgörande
till prövning upptaga talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att
flytta.
Hyresnämnden skall självmant
upptaga fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av 16 § andra
stycket. Har ändamålet med vitet förfallit, får vitet ej utdömas.
Vite som avses i andra stycket Vite som avses i första stycket
får ej förvandlas. får ej förvandlas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
70 §5
Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 §
andra stycket, 24 a §, 34, 36, 49, 52, 55 eller 62 § föres genom besvär inom
tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Om part ef godtager hyresnämnds beslut
i fråga som avses i 24 a, 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt
till talan förlorad.
Talan mot hyresnämnds beslut i
fråga som avses i 16 § andra stycket eller 62 § andra stycket föres genom
besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45,
56 eller 59 § får talan ej föras.
Mot hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får klander eller besvär ej anföras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:
150. 5 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyreslvist som ej enligt 69 §
ankommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall
upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
Klandertalan som avses i 70 § första stycket upptages, om den rör kollektivavtal,
av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts. Besvärstalan,
som avses i 70 § andra stycket, upptages, om den rör kollektivavtal av arbetsdomstolen
och i annat fall av Svea hovrätt.
Besvärshandlingen skall ingivas
till den domstol som har att upptaga besvären. Finnes besvärstalan ej vara
fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas. Har
besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till hyresnämnden, skall
besvären ändå upptagas till prövning.
Tvist som efter klander mot hyresnämnds
beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
Hyreslvist som ej enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen. Besvärstalan som avses i 70 § upptages, om
den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av
bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall inges till den domstol som har att
upptaga besvären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av hyresvillkor
i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om
förlängning av hyresavtal, uppskov med avflyttning i fall som avses i 52 § eller
fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § eller i fråga om
skadestånd i fall som avses i 24 a §. Talan får icke heller föras mot beslut
av Svea hovrätt i fråga som avses i 16 § andra stycket eller 62 § andra
stycket.
I fråga om handläggningen av besvärsmål vid
arbetsdomstolen äger 18, 22, 28 och 30 §§ lagen (1974:000) om bostadsdomstol
motsvarande tillämpning. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som i lagen
(1974: 371) om rättegången i arbetstvister föreskrives om rättegången i mål
som fullföljts till arbetsdomstolen genom besvär. Besvärsmål kan dock även
företagas till avgörande efter huvudförhandling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:
150. t Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.
Prop.
1974:151 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
73 §8
I hyreslvist som avses i 49 eller I hyreslvist som avses i 49 eller
55 § skall vardera parten
svara för 55 § och i mål om reparationsfö-sin rättegångskostnad i fastighets-
reläggande enligt 16 § andra styc-domstolen, i den mån annat ej föl- ket eller
om utdömande av vite jer av 18 kap. 6 § rättegångsbal- enligt 62 § skall
vardera parten ken. Motsvarande gäller i besvärs- svara för sin
rättegångskostnad i mål vars prövning ankommer på bostadsdomstolen eller
arbets-Svea hovrätt eller arbetsdomstolen. domstolen, i den mån annat ej följer
av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av och besvär mot hyresnämnds beslut samt i
fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller beslut, om ärendet har
avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.
3.
Mål, som efter klander av
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller
därefter anhängiggöres hos domstol som nyss nämnts, prövas av bostadsdomstolen,
om huvudförhandling eller därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats
dessförinnan. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga dels om
mål hos Svea hovrätt om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller om utdömande av vite enligt 12 kap. 62 § jordabalken, dels om
sådan talan av hyresvärd om åläggande för hyresgäst att flytta som avses i 12
kap. 62 § första stycket jordabalken i dess lydelse före utgången av juni 1975.
4.
Bestämmelserna i 12 kap. 7073
§§ jordabalken i den nya lydelsen äger motsvarande tillämpning i fråga om
tvist enligt 55 § samma kapitel i lydelsen före utgången av maj 1973 eller
motsvarande äldre bestämmelser. Punktema 2 och 3 gäller i tillämpliga delar i
fråga om sådan tvist.
5.
Bestämmelsema i 12 kap. 5153
§§ i deras äldre lydelse äger fortfarande tillämpning, om dom meddelas efter
ikraftträdandet.
6.
Bestämmelserna i 12 kap. 62 §
första stycket och 73 § jordabalken i deras lydelse före utgången av juni 1975
äger fortfarande tillämpning i mål som prövas av allmän domstol efter
ikraftträdandet.
3
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1973:187) om ändring i jordabalken
Härigenom förordnas att punkt 9 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 187) om ändring i jordabalken skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9.
Har i avtal om hyra av bo- 9. Har i avtal om hyra av bo-
stadslägenhet,
som innehaves på stadslägenhet, som innehaves på grand av sådan
upplåtelse av an- grund av sådan upplåtelse av an-
*
Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
delsrätt i förening eller aktiebolag som avses i punkt 16
övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971: 479), intagits bestämmelse
som strider mot 12 kap. 19 a §, äger bestämmelsen likväl även i annat fall än
som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen, om statens hyresråd medger det.
Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan om sådant medgivande, äger
avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på beslutet. Mot hyresrådets beslut i
fråga om medgivande som sagts nu får talan icke föras.
Föreslagen
lydehe
delsrätt i förening eller aktiebolag som avses i punkt 16
övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971: 479), intagits bestämmelse
som strider raot 12 kap. 19 a §, äger bestämmelsen likväl även i annat fall än
som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen, om bostadsdomstolen medger det.
Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan om sådant medgivande, äger
avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på beslutet. Mot domstolens beslut i
fråga om medgivande som sagts nu får talan icke föras.
/ fråga om förfarandet vid bostadsdomstolen
i ärende som avses i första stycket gäller lagen (1974: 000) om bostadsdomstol
i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag ttäder i kraft den 1 juli
1975. Ansökan om medgivande som har ingivits till statens hyresråd före
ikraftträdandet prövas av bostadsdomstolen.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsf astigheti
dels att 18 § skall upphöra att gälla,
dels att
17 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av
hyresnämnd får talan föras genom besvär.
Besvärshandlingen skall inges till
domstol som avses i 11 § tredje stycket inom tre veckor från den
1 Lagen omtryckt 1971: 544.
2 Senaste lydelse 1973: 194.
Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas
av hyresnämnd föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.
Prop.
1974:151 11
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
dag
beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullfölfd på föreskrivet sätt
eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen.
19 §
Vinner fastighetsägaren be- Vinner fastighetsägaren be
svärsmål, i vilket länstyrelsen är svärsmål, i vilket länstyrelsen eller
motpart, kan domstolen tiller- organisation som avses i 13 § är
känna honom ersättning av stats- motpart, kan bostadsdomstolen
verket för rättegångskostnad. Om tillerkänna honom ersättning av
han vinner besvärsmål, i vilket statsverket för rättegångskostnad,
hälsovårdsnämnden är motpart. Om han vinner besvärsmål, i vil-
kan sådan ersäitning tillerkännas ket hälsovårdsnämnden är mot-
honom att betalas av kommunen. part, kan sådan ersättning tiller-
I övrigt gäller allmänna bestäm- kännas
honom att betalas av kom-
melser om rättegångskostnad i till- munen. I övrigt gäller allmärma
lämpliga delar. . beslämmelser om rättegångskost
nad i tillämpliga delar.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juU 1975.
2.
Äldre beslämmelser gäller
fortfarande i fråga om fullföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols
beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden (öre ikraftträdandet,
3.
Mål, som efter besvär mot
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller
därefter anhängiggöres hos sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om
förhandling för avgörande av tvisten ej har påbörjats dessförinnan.
4.
Bestämmelserna i 18 § i
lydelsen före utgången av juni 1975 äger fortfarande tUlämpning i besvärsmål
som skall prövas av fastighetsdomstol efter nämnda tidpunkt. I sådant fall
äger 19 § i dess nya lydelse motsvarande tillämpning.
5
Förslag till
Lag
om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)
Härigenom
förordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973: 531) deh att 22 och 24 §§
skall upphöra att gälla, deh att nuvarande 23 § skall betecknas 22 §, dels att
21 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
21 §1
Mot beslut i fråga som enligt Talan mot beslut i fråga som
denna
lag skall prövas av hyres- enligt denna lag skall prövas av nämnd föres
talan genom besvär, hyresnämnd föres hos bostads-
1
Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150.
Prop.
1974:151 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
om
beslutet avser fråga om upp- domstolen genom besvär inom tre rustningsåläggande
eller använd- veckor från den dag beslutet med-ningsförbud eller åtgärd
enligt 12 § delades. Besvärshandlingen skall eller fråga enligt 2 a §,
hos Svea inges till domstolen, hovrätt och eljest hos den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen.
Besvärshandlingen skall inges till hovrätten eller,
om talan skall fullföljas hos fastighetsdomstolen, lill denna inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet
sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas. Har besvärshandlingen före
besvärstidens utgång kommit in till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas
till prövning.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om fullföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols beslut, om ärendet
har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.
3.
Mål, som efter besvär mot
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller
därefter anhängiggöres hos sådan domstol, prövas av bostadsdomstolen, om
förhandling för avgörande av tvisten ej har påbörjats dessförinnan. Vad som
sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om mål hos Svea hovrätt om
upprustningsåläggande, användningsförbud, åtgärd enligt 12 § eller fråga
enligt 2a§.
4.
Bestämmelserna i 22 och 24 §§ i
lydelsen före utgången av juni 1975 äger fortfarande tillämpning i besvärsmål
som skall prövas av allmän domstol efter nämnda tidpunkt.
6
Förslag till
Lag
om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)
Härigenom
förordnas i fråga om bostadsrättslagen (1971: 479) dels att 75 § skall upphöra
att gälla,
dels
att i 4, 62 och 68 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, deh att 7678 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
16 §2 Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga
enligt 7 § sista stycket eller 52 §, får parten klandra
1 Senaste
lydelse av 68 § 1971: 605.
2 Senaste
lydelse 1973: 195.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydehe
beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom
tre veckor från den dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga
Talan mot hyresnämnds beslut i
enligt 60 § första stycket 1 får ta- fråga enligt 7 § sista stycket, 52 §
lan föras genom besvär inom tre eller 60 § första stycket 1 föres
veckor från den dag beslutet med- hos bostadsdomstolen genom be
delades, svär inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till
domstolen.
Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 30 § andra stycket får talan ej föras.
77 § 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist) som ej ankommer på hyresnämnds
prövning skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten
är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 §.
Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till
domstolen.
Tvist som efter klander mot hyresnämnds
beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
Tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt
1 § (bostadsrättstvist) som ej ankommer på hyresnämnds prövning skall upptagas
av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket och ej
heller mot hovrätts dom i fråga som avses i 52 § eller i fråga om godkännande
enligt 60 § första stycket 1.
I tvist som avser fastställande av
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån ej amiat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
I tvist som avser fastställande av
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån ej aimat följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1975.
2.
Äldre
bestänunelser gäller fortfarande i fråga om klander av och besvär mot
hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot
3 Senaste lydelse 1971: 548. * Senaste lydelse 1973:195.
Prop.
1974:151 14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
domstols dom eller beslut, om ärendet har avgjorts av
nämnden före ikraftträdandet.
3.
Mål, som efter
klander av eller besvär mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos
fastighetsdomstol vid ikraftträdandet eller därefter anhängiggöres hos sådan
domstol, prövas av bostadsdomstolen, om huvudfÖrhandUng eller därmed jämförlig
förhandling ej har påbörjats dessförinnan.
4.
Bestämmelsema i
78 § andra stycket i lydelsen före utgången av juni 1975 äger fortfarande
tillämpning i mål som skall prövas av allmän domstol efter nämnda tidpunkt.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.i
deh att 17, 21 och 31 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 4, 12 och 26 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §2 Hyresnämndens beslut gäller
för tiden från och med den dag, då detsamma meddelats, eller den senare dag,
som nämnden bestämmer. 1 ärende som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nänmden,
där det av särskild emledning finnes skäligt, bestämma att beslutet skall avse
förfluten tid; och äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med
betalning av vad hyresgäst kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid
före nämndens beslut.
Talan mot nämndens beslut Talan mot nämndens beslut
föres hos statens hyresråd genom föres hos
bostadsdomstolen genom
besvär inom tre veckor från den besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. dag beslutet meddelades. Besvärs-
handlingen skall inges till domsto
len. I övrigt äger 23 § andra styc
ket och 23 b § första stycket lagen
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder motsvarande
tillämpning.
Nämndens beslut skall, om ej Nämndens beslut skall, om bo-
hyresrådet annorlunda förordnar, stadsdomstolen ej
annorlunda förlända till efterrättelse utan hinder ordnar, lända till
efterrättelse utan av anförda besvär. I vad beslutet hinder av anförda
besvär. I vad
1 Lagen omtryckt 1971: 418.
2 Senaste lydelse 1973:190.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla allenast
såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
/ fråga om fullföljd av talan mot
beslut varigenom hyresnämnden utdömt vite för underlåtenhet att iakttaga
föreläggande äger 23 § andra och tredje styckena lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tUlämpning.
Föreslagen
lydelse
beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla
allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad i
bostadsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1975.
2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds beslut, om
beslutet har meddelats före ikraftträdandet.
3.
Ärende som är
anhängigt hos statens hyresråd vid ikraftträdandet och besvär som enligt lag
och meddelad fullföljdshänvisning skolat upptagas därefter av hyresrådet
prövas av bostadsdomstolen.
4.
Fråga som avses
i 22 § och som före ikraftträdandet skolat upptagas av statens hyresråd,
prövas av bostadsdomsiolen. Därvid gäller lagen (1974: 000) om bostadsdomstol
i tillämpliga delar.
8 Förslag tiU
Lag om ändring 1 lagen (1973:189) med särskilda
hyresbesiämmelser för vissa orter
Härigenom förordnas att 5 § lagen (1973: 189) med
särskilda hyresbesiämmelser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Talan mot hyresnämndens beslut
föres hos statens hyresråd genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Mot hyresrådets beslut får talan ej föras.
Talan mot hyresnämndens beslut
föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23 §
andra stycket och 23 b § första stycket lagen (1973:188) om ar-
Prop.1974:151 16
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
rendenämnder
och hyresnämnder motsvarande tillämpning.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i bostads-domstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6
§ rättegångsbalken.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds beslut, om beslutet har
meddelats före ikraftträdandet.
3.
Ärende som är anhängigt hos
statens hyresråd vid ikraftträdandet och besvär som enligt lag och meddelad
fullföljdshänvisning skolat upptagas därefter av hyresrådet prövas av
bostadsdomstolen.
9
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder
deh att 5, 13, 20, 23, 27 och 32 §§ samt mbriken
närmast efter 16 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer,
13 a §, 16 a §, 19 a, 23 a och 23 b §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Hyresnämnd består av lagfaren Hyresnämnd
består av lagfaren
ordförande och två andra ledamö- ordförande och två andra ledamö
ter, om ej annat följer av andra ter, om ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare ledamöterna stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet med förvaltning av hyresfastighet
eller, när ärendet rör bostadsrätts- eller, när ärendet rör bostadsrätts-
fastighet, med förvaltning av så- fastighet, med förvaltning av så
dan fastighet och den andre vara dan fastighet och den andre vara
väl förtrogen med bostadshyres- väl förtrogen med bostadshyres
gästers förhållanden eller, när gästers förhållanden eller, när
ärende rör annan lägenhet än bo- ärende rör annan lägenhet än
stadslägenhet, med näringsidkande bostadslägenhet, med näringsid-
hyresgästers förhållanden. I bo- kände hyresgästers förhållanden. I
stadsrättstvist skall vad som sagts ärende enligt 52 § eller 60 § förs-
nu om hyresgästers förhållanden i ta stycket 1 bostadsrättslagen
stället avse bostadsrättshavares f/P/i.-479) skall vad som sagts nu
förhållanden. om hyresgästers förhållanden i
1
Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974:150.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
stället avse bostadsrättshavares förhållanden.
Hyresnämnd får anlita teknisk
expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl
föranleder det.
Bestämmelserna i 2 § andrafjärde
styckena äger motsvarande tilllämpning i fråga om hyresnämnd.
Regeringen kan förordna att i
hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelsema om hyresnämnd gäller
i tillämpliga delar även avdelning.
Nuvarande lydehe
13 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 35 §
jordabalken eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §
samma balk eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971: 479), får
hyresnämnden, om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det, hålla
förhör med vittne under ed eller försäkran och förhör med part under
sanningsförsäkran. Om sådant förhör gäller
36
kap.
118 och 2022 §§ samt
37
kap. 13
och 5 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Rör ärende hos hyresnämnd såväl fråga om förlängning av
hyresavtal som villkoren för sådan förlängning, får särskilt beslut ges beträffande
förlängningsfrågan.
Då särskilt beslut enligt första stycket meddelats, får
nämnden förordna att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har
vunnit laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 a §
Lämnar hyresnämnd Iiyresgästs talan om förlängning av
hyresavtalet utan bifall, får nämnden efter yrkande av hyresvärden i beslutet
ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall avträdas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besiktning
m. m.
Vissa bevismedel m. m.
16a§
Nämnd skall verka för att utredningen i ärende får den
inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till ärendets beskaffenhet.
Därvid skall nämnden såvitt möjligt se till att onödig utredning ej
förebringas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
19 a §
Hyresnämnd får hålla förhör med vittne eller sakkunnig
under ed eller motsvarande försäkran och förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det och förhöret är erforderligt för utredningen. Sådant förhör
får dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna föras på annat sätt med
avsevärt ringare besvär eller kostnad. Om sådant förhör gäller 36 kap. 118
och 2022 §§, 37 kap. 13 och 5 §§ samt 40 kap. 1 10, 1215 och 19 §§
rättegångsbalken i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med
endast lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd.
Ordföranden skall dock säga sin mening först.
Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning
äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock
säga sin mening först.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-,
hyres-eller bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut
i fråga om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket,
utdömande av vite enligt 12 kap. 62 § andra stycket jordabalken eller
godkännande av beslut på föreningsstämma eller i ärende angående tvångsförvaltning
eller bostadssanering finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 §
jordabalken, 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 76 § bostadsrättslagen
(1971: 479), 17 § lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
samt 21 § bostadssaneringslagen (1973: 531).
Mot beslut av nämnd får talan i
annat fall än som avses i sjätte stycket föras hos fastighetsdomstolen genom
besvär, när nämnden
Om fullföljd av talan mot hyresnämnds
beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller i ärende angående bostadsrätt,
tvångsförvaltning eller bostadssanering finns bestämmelser i 12 kap. 70 §
jordabalken, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 17 § lagen (1970: 246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastighet samt 21 § bostadssaneringslagen (1973:
531).
Mot beslut av hyresnämnd får talan
föras särskilt, om nämnden
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop.
1974:150.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
avvisat ansökan
som avses i 8,11 eller 1416 §,
2.
avskrivit
ärende enligt 810 eller 16 §, dock ej när ärendet kan återapptagas,
3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvärshandlingen skall inges till
den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17
§ lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 77 § bostadsrättslagen (1971: 479), 11 §
lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet samt 21 §
bostadssaneringslagen (1973: 531) inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller
inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen. I övrigt äger 52 kap.
3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens
beslut med anledning av besvär enligt andra stycket 13 får talan ej föras.
Mot annat beslut av nämnd än som
avses i första och andra styckena får talan föras endast i samband med sådan
talan som avses i första stycket.
Undanröfes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, ålerupplages ärendet av nämnden.
Andra femte styckena äger
motsvarande tillämpning i ärende angående reparationsföreläggande enligt 12
kap. 16 § andra stycket eller utdömande av vite enligt 12 kap. 62 § andra
stycket jordabalken och i ärende enligt bostadssaneringslagen angående
upprustningsåläggande eller användningsförbud eller förbud eller medgivande
som avses i 2 a § sainma lag eller åtgärd som avses i 12 § samma lag, dock
skall vad som sägs om fastighetsdomstol i stället gälla Svea hovrätt.
Särskild talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges
till domstolen.
Prop.
1974:151 20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 a §
Om rätt för part att klandra beslut
av arrendenämnd i arrendetvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jordabalken
och 16 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Mot arrendenämnds beslut i fråga
som avses i 23 § andra stycket får talan föras särskilt genoin besvär hos
fastighetsdomstolen.
Besvärshandlingen skall inges till
den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga inkommit till arrendenämnden
före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till
fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvisas. I övrigt äger
52 kap. 3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot
fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 §
andra stycket I3 får talan ej föras.
23 b §
Mot annat beslut av nämnd än som
avses i 23 och 23 a §§ får talan föras endast i samband med sådan talan som
avses i 23 § första stycket och 23 a § första stycket.
Undanröfes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, ålerupplages ärendet av nämnden.
27 §
Bestämmelserna i 5 kap. rätte- Bestämmelserna
i 5 kap. rätte-
gångsbalken om offentiighet och gångsbalken om
offentiighet och
ordning vid domstol äger motsva- ordnmg vid domstol äger motsva
rande tillämpning vid nämnd. rande tillämpning vid nämnd. E.x-
Prop.
1974:151 21
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
pert som avses i 5 § andra stycket denna lag får närvara vid hyresnämndens
överläggning till beslut.
32 §3
Föres ej talan mot nämnds be- Föres ej talan mot nämnds be
slut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. slut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.
24 a § jordabalken, får beslutet 24 a § jordabalken eller 13 a §
verkställas såsom lagakraftägan- denna lag, får beslutet verkställas
de dom. såsom lagakraftägande dom.
1.
Denna lag ttäder i kraft den 1
juli 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fullföljd mot hyresnämnds och domstols beslut samt om
förfarandet i besvärsmål, om nämnden har meddelat sitt beslut före
ikraftträdandet.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av
domare
Härigenom förordnas att 1 § lagen (1955: 261) om
avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse
1 §1 Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas
medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.
Med
domare avses i denna lag Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befattnings- ledamot samt lagfaren befattnings
havare, som ej är ledamot, vid all- havare, som ej är ledamot, vid all
män underrätt, hovrätt eller högs- män underrätt, hovrätt eller högs
ta domstolen eller vid regerings- ta domstolen eller vid regerings
rätten, arbetsdomstolen, försäk- rätten, arbetsdomstolen, försäk
ringsrådet, statens hyresråd, ringsrådet, marknadsdomstolen,
kammarrätt, skatterätt, fastighets- bostadsdomstolen, kammarrätt,
taxeringsrätt eller länsrätt eller, då skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
regeringen förordnat därom, vid eller länsrätt eller, då regeringen
annan särskild domstol. förordnat därom, vid annan sär
skild domstol.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
3
Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt prop. 1974: 150. 1 Senaste lydelse
1974: 354.
Prop. 1974:151 22
11
Förslag till
Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom
förordnas i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)
dels
att i 3, 4, 5, 8, 18, 26, 40, 41, 43 och 45 §§ ordet "Konungen"
i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,
dels
att 9,17, 22, 24,25,31 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse
9
§
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i
den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den
rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp
finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom
kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1.
biträde som varit behövligt för
tillvaratagande av den rätlssökan-des rätt,
2.
bevisning vid allmän dom- 2.
bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomsto- stol,
krigsrätt, arbetsdomstolen el-len samt nödvändig utredning i ler
bostadsdomstolen samt nödangelägenhet, som kan komma un- vändig
utredning i angelägenhet, der sådan domstols prövning eller som kan
komma under sådan som skall prövas av skiljemän, domstols prövning eller som
skall
prövas
av skiljemän,
3.
utredning i angelägenhet som
skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltaingsmyndighet om utredningen
är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan
erhållas genom myndigheten,
4.
resa och uppehälle för den
rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste
anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om
personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om
äktenskaplig börd eller faderskapet till bam utom äktenskap,
5.
avgift som enligt expedi- 5.
avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår tionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all- för
ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt eller ar- män domstol, krigsrätt, arbets-betsdomstolen, dock ej i fråga om domstolen
eller bostadsdomstolen, sådan rättens expedition som ut- dock
ej i fråga om sådan rättens färdas endast på särskild begäran expedition som utfärdas endast på om icke expeditionen begäres in- särskild
begäran om icke expedi-nan tiden för fullföljd av talan tionen
begäres innan tiden för gått till ända, samt avgift som ut- fullföljd av talan gått till ända, går enligt exekutionsavgiftskungö- samt
avgift som utgår enligt exercisen (1971: 1027), kutionsavgiftskungörelsen
(1971: 1027), 1 Lagen omtryckt 1973: 247. Senaste
lydelse av 3, 4 och 43 §§ 1974: 321.
M
Prop. 1974:151 23
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6. kungörelse
i mål eller ärende 6. kungörelse i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt eller vid allmän domstol, krigsrätt, ar-
arbetsdomstolen, betsdomslolen eller
bostadsdom
stolen,
7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för
översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersök
ning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderska
pet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken el
ler 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som r.ätten självmant för
anstaltat om.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2
anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till bam utom äktenskap.
17 § Ersättning till biträde samt för bevisning och
annan utredning skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat
utgå av allmänna medel enligt denna lag.
I mål eller ärende vid allmän I mål
eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbets- domstol, krigsrätt, arbetsdomsto-
domstolen fastställes ersättningen len eller bostadsdomstolen fast
till biträdet av domstolen. I annat ställes ersättningen till biträdet av
fall fastställes biträdesersättningen domstolen. I annat fall fastställes
av rättshjälpsnämnden, om den biträdesersättningen av rätts-
rättssökande eller biträdet begär hjälpsnämnden, om den rättssö-
det eller rättshjälpsnämnden själv- kände eller biträdet begär det eller
mänt upptager ersättningsfrågan rättshjälpsnämnden självmant
till prövning. upptager ersättningsfrågan till
prövning.
22 §
Biträde har rätt till skälig er- Biträde har rätt till skälig er
sättning för arbete, tidsspillan och sättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Ko- utlägg som uppdraget krävt. Rege-
nungen eller, efter Konungens be- ringen eller, efter regeringens be
myndigande, centralmyndigheten myndigande, centralmyndigheten
fastställer taxa som skall tillämpas fastställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersättning. vid bestämmande av ersättning.
Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande.
Ersättning
till biträde fastställes Ersättning till biträde fastställes
i
mål eller ärende vid allmän i mål eller ärende vid allmän
domstol,
krigsrätt eller arbets- domstol, krigsrätt, arbetsdomsto-
domstolen
av domstolen. Biträdes- len eller bostadsdomstolen av
ersättning
i annat fall fastställes domstolen. Biträdesersättning i
av rättshjälpsnämnden. annat
fall fastställes av rättshjälps
nämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i
mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen med
skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.
I
den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i
mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller
bostadsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnämnden.
Den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes
av rättshjälpsnämnden.
I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej
förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.
Den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart
eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att
utge ersättningen till statsverket.
I
fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen äger bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana
kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Viimer makar efter gemensam ansökan boskillnad
eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall
rätten, om det ej med hänsyn till omständighetema är obilligt, ålägga andra
maken att betala statsverket hälften av kostnadema för rättshjälpen.
Skall i aimat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämpning i fråga om kostnadema för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.
50 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av förvaltningsmyndighet, gäller
även
2
Senaste lydelse 1973: 659.
Bestämmelserna
i denna lag om angelägenhet, som skall prövas av förvaltningsmyndighet, gäller
även
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:151
Nuvarande
lydelse
sådant
ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, som avser
domstolens förvaltande verksamhet.
25
Föreslagen
lydelse
sådant
ärende vid alliriän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,
som avser domstolens förvaltande verksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
12
Förslag fiU
Lag
om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister
deh att i 3 kap. 1, 3, 5 och 10 §§ orden
"Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 2 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse
2
kap.
3 § Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2
§ upptagits vid tingsrätt och därifrån fullföljes.
Att
i arbetsdomstolen talan i Att i arbetsdomstolen talan i
visst fall kan föras mot
central visst fall kan föras mot beslut,
förvaltningsmyndighets
beslut som meddelats av annan myndig-
föreskrives i lagen
(1969: 93) om het än tingsrätt, föreskrives i 12
begränsning
av samhällsstöd vid kap. 70 och 71 §§ fordabalken och
arbetskonflikt. /
lagen (1969: 93) om begränsning
av samhällsstöd vid
arbetskonflikt.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Prop. 1974:151 26
Utdrag
av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 4 oktober 1974.
Närvarande:
Statsråden HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om bostadsdomstol, m. m. och
anför.
1
Inledning
De allmänna bestämmelserna om hyra, som tidigare
ingick som 3 kap. i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,
återfinns numera i 12 kap. jordabalken som trädde i kraft den 1 januari 1972.
Hyresbestämmelsema betecknas allmänt och även av
mig i det följande som hyreslagen.
Statsmaktema beslöt år 1968 en genomgripande reform
av hyreslagen (SFS 1968: 346). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1969.
När hyresbestämmelsema fördes över från lagen om nyttjanderätt till fast egendom
till jordabalken, gjordes endast mindre ändringar i sak.
Genom 1968 års hyreslagsreform inrättades statliga,
regionala hyresnämnder med representanter för hyresmarknadens parter.
Bestämmelser om förfarandet inför hyresnämnd togs upp i lagen (1968: 349) om hyresnämnder.
Derma har ersatts, först av lagen (1970: 998) om arrendenämnder och
hyresnämnder och fr. o. m. den 1 juni 1973 av lagen (1973: 188) om
arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen).
På hyresnämnd har lagts bl. a. att pröva vissa
hyrestvister enligt hyreslagen samt frågor enligt bostadsrättslagen
(1971:479), lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet (TvL),
bostadssaneringslagen (1973: 531) (BSL), lagen (1973: 189) med särskilda hyresbesiämmelser
för vissa orter (bristortiagen) och lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
(hyresregleringslagen). Systemet för fullföljd av talan mot hyresnämnds
avgöranden är inte enhetiigt. I vissa fall, t. ex. i tvist om rätt till
förlängning av hyresavtal eller fastställande av hyresvillkor, får talan
fullföljas genom att part som är missnöjd med beslutet väcker talan mot den
andra parten vid fastighetsdomstol. I andra fall är rättsmedlet besvär.
Besvärsinstans är, i ärenden enligt bristortlagen och hyresregleringslagen
normalt statens hyresråd, i vissa ärenden enligt BSL Svea hovrätt och annars
fastighetsdomstol. För de olika ärendeka-
Prop. 1974:151 27
tegoriema
gäller skilda begränsningar i fullföljdsrätten. Sålunda får inte t. ex. tvist
om fastställande av hyrans storlek eller annat hyresvillkor föras vidare från
fastighetsdomstol eller tvist om rätt till förlängning av hyresavtal till
högsta domstolen. Frågor enligt exempelvis TvL får däremot fullföljas ända upp
i högsta domstolen, vilket innebär att sådana frågor kan prövas i inte mindre
än fyra instanser.
Mot den nuvarande ordningen för överprövning av
hyresnämnds avgöranden har framförts viss kritik. Denna går främst ut på att
prövningsorganen inte har utvecklat en fullt enhetiig rättstillämpning i
hyres-sättningsfrågor.
Genom beslut den 9 febraari 1973 bemyndigade Kungl,
Maj:t mig att tillkalla högst fem sakkunniga att utreda frågan om överprövning
av hyresnämnds avgöranden.
De sakkunniga, som antog namnet
hyresprocesskommittén, avgav den 15 mars 1974 betänkandet (Ds Ju 1974: 3)
Bostadsdomstolen, överinstans tUl hyresnämnd. I betänkandet lades fram förslag
om inrättande av en särskild domstol, bostadsdomstolen, för överprövning av
hyresnämnds avgöranden och därav föranledda ändringar i nuvarande
full-följdsbestämmelser. Betänkandet upptar också förslag till vissa jämkningar
i fråga om hyresnämndsförfarandet. Förslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Betänkandet
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, bostadsstyrelsen,
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), statens hyresråd, arbetsdomstolens
ordförande, Stockholms, Göteborgs, Malmö och Umebygdens tingsrätter,
hyresnämnderna för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus
län. Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästemas sparkasse- och
byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Näringslivets byggnadsdelegation,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska riksbyggen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges domareförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Till domareförbundets remissvar har fogats särskilt
yttrande av den förbundsmedlem som föredragit ärendet för förbundets styrelse.
Även till det yttrande som avgetts av hyresnämnden för Malmöhus län har fogats
särskilt yttrande.
SHIO och Sveriges köpmannaförbund, som avgett
gemensamt yttrande, har dels åberopat vad som anförs i yttrandet av
Näringslivets byggnadsdelegation, dels framfört vissa egna synpunkter.
1 Hyresrådet Ulf Gad, tillika ordförande,
direktören Folke Berg, hovrättsassessorn Lars-Uno Didön, direktören Sven
Jansson och advokaten Gösta Järielius. Som expert åt de sakkunniga förordnades
byråchefen Hans-Åke Wängberg.
Prop. 1974:151 28
2
Instans- och fullföljdsordningen 2.1 Gällande rätt m. m.
2.1.1
Hyreslagen
I hyreslagen har bostadshyresgäst tillförsäkrats
ett direkt besittningsskydd, en kvarboenderält. Hyresgästen har således i
princip rätt att vid hyrestidens utgång få avtalet förlängt. Vissa
inskränkningar i besittningsskyddet har gjorts. Hyresgästens intresse av att
få bo kvar i lägenheten har nämligen ansetts böra vägas mot hyresvärdens behov
av att i vissa fall kunna förfoga över lägenheten på annat sätt. Bestämmelser
som närmare reglerar inskränkningarna i besittningsskyddet meddelas i 45 och 46
§§. I 45 § anges vissa generella inskränkningar, medan 46 § reglerar under
vilka förutsättningar besittningsskyddet bryts i det enskilda fallet.
Tvister
om rätt till förlängning av hyresavtal prövas av hyresnämnd.
För att besittningsskyddet skall bli fullgott behövs
regler som hindrar att det sätts ur spel genom oskäliga hyreskrav eller andra
obilliga hyresvillkor. Besittningsskyddet har därför förenats med normer för
hyressättningen och fastställande av andra hyresvUlkor. Bestämmelser om
villkoren för fortsatt förhyrning av bostadslägenhet finns i 48 §. Prövning av
hyrans storlek enligt de s. k. bruksvärdereglerna i 48 § första stycket kan
aktualiseras genom att antingen hyresvärden eller hyresgästen säger upp
avtalet, den senare för ändring av villkoren.
Tvist om villkor för förlängning av
bostadshyresavtal prövas av hyresnämnd.
En uppsägning från hyresvärdens sida innebär i
princip alltid en uppsägning för avflyttning. För att hyresgästen skall bli
skyldig att flytta från lägenheten krävs emellertid enligt 49 § första och
andra styckena att hyresvärden lämnar hyresgästen s. k. avfiyttningsmeddelande,
i princip senast inom tre månader efter hyrestidens utgång. Hänskjuter hyresgästen
inte förlängningstvisten till hyresnämnden inom tre veckor efter det han fick
del av avflyttningsmeddelandet, förfaller normalt hans rätt till förlängning av
avtalet (tredje stycket). Hyresgästen blir då skyldig att lämna lägenheten, om
han inte kan träffa avtal om fortsatt förhyrning. Sker hänskjutandet inom den
angivna tiden, har hyresnämnden att pröva förlängningsfrågan.
Enligt 51 § första stycket åligger det hyresnämnden
att fastställa villkoren för den fortsatta förhyrningen, om nämnden bifaller
hyresgästens förlängningsyrkande. Även om nämnden skulle lämna
förlängningstalan utan bifall, kan nämnden emellertid bli skyldig att
fastställa hyresvillkoren efter hyrestidens utgång. Enligt 52 § första stycket
får nämligen hyresnämnden besluta om skäligt uppskov med avflyttningen på
begäran av hyresvärden eller hyresgästen. Meddelas uppskov, skall enligt 52 §
Prop.
1974:151 29
andra
stycket nämnden fastställa hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande
lill avflyttningen. Bestämmelserna i 48 § är därvid tillämpliga. Motsvarande
gäller, om tvisten avgörs till hyresgästens nackdel efter hyrestidens utgång.
Genom en reform av hyreslagen år 1973 infördes
bestämmelser som ger bostadshyresgäst rätt att säga upp hyresavtalet för
prövning av hyresvillkoren. Bestämmelserna har tagits upp i 54 och 55 §§ och
innehåller sammanfattningsvis följande. Vill hyresgästen påkalla ändring av hyresvillkoren,
skall han säga upp avtalet till den tidpunkt då han enligt lag eller avtal
kunnat bringa hyresförhållandet att upphöra. I uppsägningen skall han uppge
att han begär ändring av hyresvillkoren. Gör han inte det, gäller uppsägningen
hyresavtalets upphörande. Det innebär att hyresgästen, till skillnad från
hyresvärden, redan vid uppsägningstillfället får ta ställning till om uppsägningen
skall avse avflyttning eller villkorsändring. Har hyresgästen sagt upp avtalet
för ändring av hyresvillkoren, skall han inom tre veckor från sin uppsägning
hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Gör han inte det, är uppsägningen utom
i visst undantagsfall utan verkan. Vissa inskränkningar i hyresgästens rätt
att påkalla omprövning av hyresvillkoren har emellertid gjorts (jfr 54 § första
stycket). Vid prövning av tvist som har hänskjutits till hyresnämnden med
anledning av hyresgästens uppsägning för villkorsändring skall villkoren för
den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §. Beträffande det närmare
innehållet i bestämmelserna om bostadshyresgästs rätt att säga upp avtal för
villkorsändring hänvisas i första hand till lagtexten, jfr även prop. 1973: 23
s. 108 och 180.
Frågan om bostadslägenhets braksvärde kan under en
övergångstid, räknad från den 1 juni 1973, aktualiseras också på annat sätt än
genom att endera parten säger upp hyresavtalet. Enligt 55 § i lydelsen före utgången
av maj 1973 har bostadshyresgäst rätt att under de föratsätt-ningar som anges i
lagrammet få skäligheten av s. k. förstagångshyra prövad av hyresnämnd (jfr
punkt 7 av övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i hyreslagen, SFS
1973:187, och kungörelsen 1973: 196 om prövning av förstagångshyra i vissa
orter). Vid sådan prövning äger hyressättningsbestämmelsema i 48 § hyreslagen
tillämpning.
Fråga om uppskov med avflyttning enligt 52 § första
stycket får prövas endast i samband med föriängningstalan (jfr prop. 1973: 23
s. 190).
Hyresnämnd har även att pröva vissa andra frågor
enligt hyreslagen, nämligen tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 3436 §§,
om upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 § och om uppskov med avflyttning
enligt 59 §. Av dessa bestämmelser avser 34, 35 och 40 §§ bostadslägenhet,
medan 36 och 59 §§ avser lokal, dvs. annan lägenhet än bostadslägenhet.
Slutiigen bör nämnas att hyresnämnd genom 1973 års lagstiftning fått rätt att
pröva s. k. preliminärfrägor, dvs. frågor som har omedelbar betydelse för den
tvist som nämnden har att pröva men som
Prop. 1974:151 30
inte
i och för sig är sådana att deras avgörande ankommer på hyresnämnd.
Ärende rörande förlängnings- eller villkorstvist
eller aiman tvist enligt hyreslagen avgörs av hyresnämnden genom beslut.
Klandras inte beslutet, äger det enligt 22 § nämndlagen i princip rättskraft.
I 51 § andra stycket hyreslagen har meddelats en speciell preklusionsregel för
det fall att hyresnämnden har bifallit hyresgästens förlängningstalan och beslutet
inte klandras. Sådant beslut skall anses som avtal om fortsatt förhyrning och
mot hyresförhållandet får inte åberopas omständighet som kunnat åberopas i
ärendet.
Bestämmelserna om fullföljd av talan mot
hyresnämnds beslut varigenom nämnden prövat den hänskjutna tvisten i sak finns
i 7072 §§. Om part inte godtar nämndens beslut i förlängnings- eller
villkorsfråga eller i fråga om uppskov enligt 52 § får parten enligt 70 §
klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades. Klandras inte beslutet inom den angivna
tiden, är partens rätt till talan förlorad. Klandertalan skall väckas vid den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Denna föreskrift är
emellertid inte utan undantag. Enligt 67 § finns möjlighet att reglera
hyresvillkor genom kollektivavtal. Har så skett, skall enligt 71 § första
stycket klandertalan tas upp av arbetsdomstolen i stället för av fastighetsdomstolen.
Enligt 72 § får talan inte föras mot
fastighetsdomstols dom i fråga om fastsiällelse av hyresvillkor och inte heller
mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastsiällelse av
hyresvillkor. Fråga om fastsiällelse av hyresvillkor kan uppkomma i hovrätten
bl. a. genom att denna med ändring av fastighetsdomstolens dom bifaller
hyresgästens föriängningstalan. Enligt nämnda lagrum får inte heller talan
föras mot hovrätts avgörande av fråga om uppskov med avflyttning.
Hyresnämnds avgörande av fråga om tillstånd till
överlåtelse av hyresrätt enligt 34 eller 36 § (överlåtelse till samboende
resp. överlåtelse av hyresrätt till lokal) får också klandras till
fastighetsdomstolen. Mot domstolens dom får talan inte föras. Nämnds beslut i
fråga om tillstånd till lägenhetsbyte (35 §), upplåtelse av lägenhet i andra
hand (40 §) och uppskov med avflyttning från lokal (59 §) får däremot inte
klandras (jfr 70 och 72 §§). Hyresnämnds avgörande får inte heller klandras när
det gäller ärende angående godkännande av avtal om avstående från besittningsskydd
för bostadslägenhet enligt 45 § andra stycket eller godkännande av avtal om
avstående från besittningsskydd för lokal enligt 56 § andra stycket.
Den nuvarande begränsningen av fullföljdsrätten i
fråga om överlåtelse av hyresrätt för byte enligt 35 § och upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 40 § hyreslagen infördes år 1973 (SFS 1973: 187).
Ett viktigt skäl att slopa klanderrätten i sådana ärenden var önskemålet att
minska
Prop. 1974:151 31
handläggningstiden.
En förutsättning för åtgärden var att möjlighet samtidigt öppnades för parterna
att förebringa muntlig, formell bevisning vid hyresnämnd i bytes- och
sublokationsärenden (jfr 13 § nämndlagen).
Bestämmelserna om fullföljd mot hyresnämnds eller
fastighetsdomstols avgörande i tvist om hyresvillkor torde äga motsvarande
tillämpning i ärende om prövning av förstagångshyra enligt 55 § hyreslagen i
lydelsen före utgången av maj 1973.
I detta sammanhang bör också nämnas att
bestämmelserna i hyreslagen om bostadshyresgästs besittningsskydd i vissa fall
är tillämpliga på den som sambor med hyresgästen. Sådan samboende har,
oberoende av om han är gift med hyresgästen eller ej, rätt att under närmare
angivna fömtsättningar för sin del påkalla förlängning av hyresavtalet. Bestämmelserna
härom har meddelats i 47 och 47 a §§ hyreslagen; jfr lagen (1973: 651) om
ogifta samboendes gemensamma bostad.
Frågan om förfarandet i hyrestvister har övervägts
av statsmakterna vid flera tillfällen under senare år.
Hyreslagstiftningssakkunniga föreslog i sitt betänkande (SOU 1966: 14) Ny
hyreslagsliftning att en enhetlig organisation skulle tillskapas för
handläggning av alla slags hyrestvister. Förslaget syftade till att genom ett
effektivt medlingsförfarande kraftigt begränsa antalet hyrestvister som fördes
vidare till rättslig prövning. Medlingsverksamheten skulle enligt förslaget
utövas av statliga medlLngsnämnder. Hyreslagstiftningssakkunniga ansåg vidare
att det från rättssäkerhetssynpunkt var nödvändigt att parterna tillhandahölls
en domstolsmässig handläggning av de tvister som inte kunde biläggas under
medlingsförfarandet med lillgång till alla de bevismedel som den ordinära
processen erbjuder. Vid valet av domstolsform stannade de sakkunniga för att
som första instans i hyresmål föreslå en till den allmänna
underrättsorganisationen knuten specialsammansatt hyresdom-stol.
Från rättssäkerhetssynpunkt och av hänsyn till
behovet av enhetlig rättstillämpning ansåg de sakkunniga angeläget att en
överprövning av avgörandena i första instans av besittningsskydds- och
hyressättnings-tvislema kunde komma till stånd. Enligt de sakkunniga borde alla
hyresmål kunna fullföljas till hovrätt.
I lagrådsremiss den 17 mars 1967 med förslag till
ny hyreslagsliftning anförde departementschefen att en synpunkt som måste
tillmätas stor betydelse vid utformningen av förfarandet i hyrestvister var att
dessa ofta är av sådan beskaffenhet att de kräver ett relativt snabbt avgörande.
Också kostnadssynpunkten var av stor vikt. Departementschefen ansåg att
behandlingen av hyressättningstvisterna och vissa andra likartade
målkategorier borde kunna koncentreras till två omgångar. I överensstämmelse
härmed föreslogs att talan inte skulle få föras mot underrätts dom i fråga om
tillstånd till substitution eller sublokation eller fast-
Prop. 1974:151 32
ställelse
av hyresvillkor. Förslaget innebar vidare att talan inte heller skulle få föras
mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller faststäUelse av
hyresvillkor. Målen skulle enligt förslaget koncentreras till ett mindre antal
underrätter. Härigenom skulle man enligt departementschefen uppnå större
enhetlighet i rättstillämpningen.
Lagrådet avstyrkte den föreslagna
fullföljdsbegränsningen. I prop. 1967:141 (slutprotokollet) förklarade sig
departementschefen emellertid vidhålla den lösning som det remitterade
förslaget innebar i denna del. Beträffande det närmare innehållet av lagrådets
yttrande och slutprotokollet hänvisas till prop. 1968: 91 Bih. A s. 351 och
366.
Sedan prop. 1967:141 i september 1967 förelagts
riksdagen och det med anledning därav väckts ett flertal motioner, bl. a. med
yrkande om upphävande av de föreslagna begränsningarna i fullföljdsrätten,
återkallade Kungl. Maj:t i skrivelse den 5 december 1967 propositionen (jfr
3LU 1967: 58).
Genom prop. 1968:91 förelades riksdagen på nytt
förslag till ny hyreslag. Beträffande fullföljdsrätten var förslaget
likalydande med det förslag som förelagts 1967 års riksdag. Även med anledning
av denna proposition väcktes motioner med yrkande om upphävande av
full-följdsbegränsningarna. Tredje lagutskottet ansåg i sitt utlåtande (3LU
1968: 50) att med hänsyn till de rättssäkerhetsgarantier som faims inbyggda i
det nya systemet fullföljdsrätten kunde avskäras vid underrättema beträffande
hyressättningsfrågor. Utskottet hemställde därför att motionerna skulle avslås.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Genom prop. 1972: 70 förelades riksdagen förslag
till lag om ändring i jordabalken, innebärande bl. a. ett förtydligande av
bestämmelserna om fullföljdsrätten vid prövning av förstagångshyra enligt 55 §
hyreslagen i dess dåvarande lydelse. Med anledning av propositionen väcktes en
motion med yrkande om ändring av 72 § så att talan fick föras mot
fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av hyresvillkor. I motionen
anfördes att det med ledning av de erfarenheter som då fanns att tillgå torde
kunna konstateras att olika praxis höll på att utvecklas i olika delar av
landet vad gäller prövningen av bmksvärdehyror.
Med anledning av motionen ingav Sveriges
fastighetsägareförbund till lagutskottet en skrivelse, daterad den 28 mars
1972, i vilken hemställdes om bifall till motionen. I skrivelsen angav
förbundet sin principiella inställning vara att samtliga inskränkningar i
fullföljdsrätten enligt 72 § byreslagen borde avskaffas. Beträffande det
närmare innehållet av fastighetsägareförbundets skrivelse hänvisas till
lagutskottets betänkande (LU 1972: 17 s. 9).
Såvitt gäller frågan om fullföljd mot
fastighetsdomstols dom anförde lagutskottet i det förut nämnda betänkandet att
utskottet visserligen kunnat konstatera vissa avvikelser i bedömningen av
principema för fastställande av bruksvärdehyror men att enligt utskottets
mening mate-
Prop.
1974:151 33
rialet var för litet för att det skulle kunna vara möjligt
att dra några klara slutsatser om utvecklingen i praxis. Utskottet ansåg att de
skäl som åberopades vid den nya hyreslagsliftningens tillkomst för en
begränsning av fullföljdsrätten alltjämt var tungt vägande. Enligt utskottets
mening kunde det inte hållas för osannolikt att utvecklingen så småningom
skulle leda till ett behov av utvidgad fullföljdsrätt. Om pågående utredningsarbete
skulle komma att leda till inrättande av något slag av fastighets-överdomstol
skulle betänkligheterna mot att tillåta fullföljd mot fastighetsdomstols dom i
förevarande typ av mål minska betydligt. Utskottet avstyrkte bifall till
motionen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 1972: 221).
Frågan om fullföljdsordningen i
villkorstvister var uppe också i 1973 års lagstiftningsärende. Sålunda yrkades
i motion 1973:98 med anledning av prop. 1973: 23 att den nuvarande
fullföljdsbegränsningen i sådana tvister skulle slopas. Under hänvisning till
att regeringen tillkallat sakkunniga för att se över bestämmelserna om
överprövning av hyresnämnds avgöranden avstyrkte lagutskottet bifall till
motionen (LU 1973: 13 s. 57). Utskottets hemställan i denna del bifölls av
riksdagen (rskr 1973: 153).
2.1.2 Bostadssaneringslagen och tvångsförvaltningslagen
BSL äger tillämpning i första hand
på fastighet på vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt
hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen
bostad. Från lagens tillämpningsområde har tagits undan faslighet som tillhör
staten eller kommun (1 §). Lagen äger tillämpning också i fråga om hyreshus som
tillhör innehavare av inskriven tomträtt eller annan som inte äger den mark på
vilken huset är uppfört.
Har bostadslägenhet inte den lägsta
standard som kan godtas, får enligt 2 § första stycket hyresnämnden på ansökan
av kommunen meddela ägaren s. k. uppmstningsåläggande. Sådant åläggande, som
innebär att ägaren blir skyldig att vidta den åtgärd som behövs för att
lägenheten skall uppnå lägsta godtagbara standard, får enligt 5 § meddelas
endast under förutsättning att fastigheten med hänsyn till kostnaden för den åtgärd
som avses med åläggandet kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte. Brister
fömtsättningama enligt 5 § för att meddela upprustningsåläggande, eller kan
det antas att byggnadslov till åtgärden ej kommer att beviljas, får nämnden i
stället enligt 6 § meddela s. k. användningsförbud, som innebär förbud mot att
lägenheten används för bostadsändamål. Beslut om upprustningsåläggande eller
användningsförbud skall antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken (10 §
första siycket).
Ät regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer har uppdragits att meddela bestämmelser om vad som skall
förslås med lägsta godtagbara standard (2 § tredje stycket). Med stöd av
bemyndigandet har 3 Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
Prop. 1974:151 34
utfärdats
kungörelsen (1973: 532) om lägsta godtagbara standard för bostadslägenhet i
vissa fall.
I de fall som anges i 7 § BSL är
uppmstningsåläggande eller användningsförbud förfallet. När åtgärd som avses
med ett upprustningsåläggande har vidtagits eller när ett åläggande eller
användningsförbud är förfallet, skall detta antecknas i fastighetsboken eller
tomträttsboken efter anmälan av kommunen. Försummar kommunen att göra sådan anmälan,
skall enligt 12 § hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren i stället göra
anmälan.
Såväl upprastningsåläggande som användningsförbud
får enligt 13 § förenas med vite. Fråga om utdömande av vite prövas av
hyresnämnden på yrkande av kommunen (20 §). Rättar sig fastighetsägaren inte
efter meddelat upprastningsåläggande, får hyresnämnden på ansökan av kommunen
besluta att fastigheten skall ställas under förvaltning enligt TvL (14 § första
stycket BSL). 1 sista hand kan kommunen enligt 16 § BSL berättigas inlösa
fastigheten. Talan om inlösen prövas av fastighetsdomstol (17 §).
Enligt 21 § första stycket skall talan mot beslut i
fråga som enligt BSL skall prövas av hyresnämnd föras genom besvär hos Svea
hovrätt, om beslutet avser fråga om upprastningsåläggande, användningsförbud
eller åtgärd enligt 12 §. I annat fall förs talan hos fastighetsdomstolen. I
båda fallen gäller att talan kan fullföljas ända upp till högsta domstolen
enligt de allmänna fullföljdsreglerna i rättegångsbalken (RB). Den
fullföljds-ordning som gäller för talan mot beslut om upprustningsåläggande gäller
också i fråga om vite som kan ha förenats med åläggandet (prop. 1973: 22 s.
146).
Vad sedan angår TvL är tillämpningsområdet för
lagen såvitt gäller faslighetskategorierna detsamma som för BSL. Enligt 1 § TvL
får hyresnämnd besluta att ställa bostadsfastighet under tvångsförvaltning, om
fastighetens ägare väsentligen försummar vården av fastigheten eller underlåter
att vidta uppenbart angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och skick
inom fastigheten och det finns anledning anta att rättelse inte kommer att
ske. Fastighet kan som nämnts ställas under tvångsförvaltning också med stöd av
BSL. Meddelas beslut om tvångsförvaltning, skall nämnden också utse
förvaltare. Sådan kan entledigas från sitt uppdrag under pågående förvaltning
(2 §). Beträffande förvaltarens befogenheter och uppgifter hänvisas till
lagtexten, 311 §§. Förvaltaren har rätt till arvode. Det bestäms av
hyresnämnden.
Rätt att föra talan vid hyresnämnd tillkommer bl.
a. hälsovårdsnämnd, länsstyrelse och organisation av hyresgäster.
Fastighetsägaren har möjlighet att klandra
förvaltarens redovisning genom att instämma förvaltaren till fastighetsdomstol.
Sådant mål handläggs enligt allmänna regler.
Nämnds
beslut att ställa faslighet under tvångsförvaltning länder en-
Prop. 1974:151 35
ligt
14 § första stycket omedelbart till efterrättelse. Detsamma gäller i fråga om
annat beslut, om nämnden förordnat om det. Domstol kan förordna om inhibition.
Enligt 14 § andra stycket kan hyresnämnd meddela mterimistiskt beslut om
tvångsförvaltning och utseende av förvaltare.
Mot beslut som innefattar avgörande i sak i fråga
som skall prövas av hyresnämnd enligt TvL får enligt 17 § talan föras hos
fastighetsdomstolen genom besvär.
Genom beslut den 10 maj 1974 har regeringen
bemyndigat mig att tillkalla sakkunniga att företa översyn av lagstiftningen om
tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
2.1.3
Bostadsrättslagen
Mål och ärenden enligt bostadsrättslagen kan delas
upp i två huvudgrupper: dels sådana som avser rent föreningsrättsliga frågor,
dels sådana som har anknytning till den i bostadsrätten mgående
nyttjanderät-ten (s. k. bostadsrättstvister, jfr 77 § första stycket). Tvister
av det förra slaget, dvs. föreningstvister, handläggs och avgörs i samma
ordning som gäller för tvister i ekonomisk förening i allmänhet, eller således
av domstol enligt vanliga processuella regler. I fråga om bostadsrättstvisterna
gäller däremot speciella regler. De innebär följande.
Till att börja med är hyresnämnd enligt 4 § första
stycket 1 nämndlagen behörig att medla i alla bostadsrättstvister. Därutöver
har det ålagts hyresnämnd att pröva och avgöra vissa särskilt angivna tvister,
nämligen tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket och medlemskap enligt 52 § samt
fråga om godkännande av sådant beslut av föreningsstämma som avses i 60 §
första stycket 1 bostadsrättslagen.
Hyressättningsfråga enligt bostadsrättslagen kan
uppkomma i vissa fall, när upplåtelsen av bostadsrätt är ogiltig, t. ex. därför
att kravet på skriftlig form inte är uppfyllt (7 § första stycket). Har
lägenheten redan tillträtts i ett sådant fall, skall hyresavtal anses ingånget
för tiden från tillträdet. Motsvarande gäller dels när bostadsrättshavare som
tillträtt lägenheten utnyttjar den rätt lagen ger honom att efter uppsägning
frånträda bostadsrätten (jfr 7 § andra och tredje styckena och 24 § andra stycket)
föratsatt att han i uppsägningen har begärt att få bo kvar i lägenheten (7 §
fjärde stycket), dels i vissa fall när bostadsrättsfastigheten överlåts eller
säljs exekutivt och bostadsrätten därför upphör (38 §). Kan i nu angivna fall
parterna inte enas om hyresvillkoren, skall villkoren enligt 7 § femte stycket
fastställas av hyresnämnden. I bostadsrättslagen har emellertid inte
preciserats närmare hur villkoren för förhyrningen skall bestämmas. De får
fastställas av nämnden med hänsyn till samtiiga omständigheter i det enskilda
fallet. Det har förutsatts att ledning därvid skall kunna hämtas från 48 §
hyreslagen såvitt gäller hyressättningen av bostadslägenheter (prop. 1971: 12
s. 103).
Prop. 1974:151 36
För upplåtelse av bostadsrättslägenhet i andra hand
fordras styrelsens samtycke. Om bostadsrälishavaren Lnte är i tillfälle att
använda lägenheten, får han med hyresnämndens tillstånd upplåta lägenheten i
dess helhet i andra hand. Tillstånd skall lämnas om bostadsrälishavaren har
beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen inte har befogad anledning
att vägra samtycke (30 §).
övergår bostadsrätt till ny innehavare, får denne
enligt 10 § första stycket utöva bostadsrätten endast om han är eller antas
till medlem i föreningen. Föratsattningarna för förvärvaren att bli medlem
anges i 11 §. Huvudregeln är att den till vilken bostadsrätt har övergått inte
får vägras medlemskap, om han uppfyller de villkor för medlemskap som
föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som
bostadsrättshavare. Beträffande vissa specialbestämmelser för makes medlemskap
m, m. hänvisas till lagtexten. Frågan om antagande av medlem avgörs av
styrelsen (51 § första stycket). Vägras förvärvare av bostadsrätt inträde i
föreningen, kan han hänskjuta tvisten till hyresnämnden (52 §).
I vissa fall skall som nämnts beslut på
föreningsstämma godkännas av hyresnämnd för att det skall vara giltigt. Det
gäller enligt 60 § första stycket 1, om beslutet innebär ändring av grundavgift
och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan grandavgifterna och
det inte biträds av alla dem som berörs av ändringen. För giltighet fordras,
förutom nämndens godkännande, kvaUficerad majoritet.
Bostadsrättstvister som inte prövas av hyresnämnd
avgörs i första instans av fastighetsdomstol. För dessa tvister gäller vanliga
processuella bestämmelser.
Talan får inte föras mot hyresnämnds beslut enligt
30 § om andrahandsupplåtelse. Beträffande ordningen för fullföljd av talan mot
övriga avgöranden av hyresnämnd i frågor enligt bostadsrättslagen gäller
följande. Part som är missnöjd med nämndens beslut i fråga om hyresvillkor
enligt 7 § sista stycket eller om vägrat medlemskap enligt 52 §, får enligt 76
§ första stycket klandra beslutet genom att väcka talan inom tre veckor hos
fastighetsdomstolen. I tvist om hyresvillkor är fastighetsdomstolen, liksom i
bruksvärdemål, sista instans. Mål om vägrat medlemskap får däremot föras vidare
till hovrätt men inte till högsta domstolen. Nämndens beslut i ärende om
godkännande av föreningsstämmas beslut om ändring av grundavgift får enligt 76
§ andra stycket angripas genom besvär hos fastighetsdomstol. I sådana ärenden
är hovrätt sista instans.
2.1.4
Hyresregleringslagen och bristortlagen
Hyresregleringslagen upptar numera huvudsakligen
bestämmelser om reglering av hyran för bostadslägenheter som är underkastade
regleringen. Beträffande lagens tillämpningsområde såväl kategorimässigt
Prop. 1974:151 37
som
regionalt hänvisas till 1 § och 26 § första stycket, ämbetsskrivelse den 4
febraari 1972 till statens hyresråd (SFS 1972: 28) och kungörelsen (1972: 60)
om undantag från tillämpning av lagen om hyresreglering m. m. Ytterligare
undantag från den egentiiga regleringen finns i 2 §, t. ex. beträffande
lägenhet som är belägen i en- eller tvåfamiljshus eller som innehas av
upplåtaren med bostadsrätt.
Hyresregleringslagens giltighetstid är begränsad
och lagen upphör att gälla vid utgången av september 1975 (SFS 1974: 213).
Enligt huvudregeln får hyresvärden mte ta ut eller
ens begära högre hyra än bashyran för lägenheten (3 § första stycket, jfr 23
§). Vid sidan av bashyran får hyresvärden dock enligt 4 § första stycket ta ut
bl. a. värme- och va-tillägg. Som bashyra anses enligt 3 § första stycket den
hyra som enligt lagen eller beslutande myndighet gällde den 30 september 1972.
Finns inte sådan hyra, skall bashyran fastställas till det belopp som med
hänsyn till hyresläget för jämförliga lägenheter i orten och övriga
omständigheter är skäligt.
Bashyran får höjas dels när lägenhetens värde har
ökat genom standardförbättringar eller reparationer, dels om hyresvärden har
haft ökade omkostnader för räntor, tomträttsavgäld, löner eller annars för
fastighetens förvalttung (3 § andra stycket). Bashyra får inte höjas så att
hyran för lägenheten kommer att överstiga vad som med hänsyn till hyresläget
för jämförliga lägenheter på orten och övriga omständigheter är skäligt. Till
sitt innehåll erinrar bestämmelsen om hyreslagens braksvärderegel. Har å andra
sidan lägenhetens skick försämrats avsevärt eller förmåner som tillkommer
hyresgästen påtagligt inskränkts, skall enligt 3 § femte stycket bashyran
sättas ned till skäligt belopp.
Enligt huvudregeln fastställs eller ändras bashyra
genom skriftlig överenskommelse mellan riksorganisation av hyresgäster eller
till sådan organisation ansluten lokal hyresgästförening, å ena, och
motsvarande fastighetsägareorganisation å den andra sidan. Hyresvärden kan
också själv ingå överenskommelse med hyresgästorganisation (3 a § första
stycket). Har överenskommelse som sagts nu inte träffats, får hyresnämnd,
under vissa förutsättningar i övrigt, pröva frågan om fastsiällelse eller
ändring av bashyran. När överenskommelse har träffats om bashyra, kan
hyresgästen eller hyressökande få bashyrans skälighet prövad av nämnden. Samma
möjlighet har hyresvärden, när hans organisation har ingått överenskommelsen.
Nämnden skall enligt 3 a § tredje stycket bestämma hyran till skäligt belopp,
om den genom överenskommelsen har bestämts till belopp som väsentiigt avviker
från vad som följer av hyresregleringslagens bestämmelser. Har hyresvärden och
hyresgästen träffat avtal om t. ex. värme- och va-tillägg, skall hyresnämnden
pröva ersättningen, om hyresgästen begär det. Närmare bestämmelser om sådan
prövning finns i 4 § andra stycket (jfr även tredje stycket).
Särskilda
bestämmelser har meddelats i 6 § om hyressättning av bo-
Prop. 1974:151 38
stadslägenhet,
som inte är underkastad den egentliga regleringen. Är sådan lägenhet uthyrd
mot hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga
omständigheter föranleder, får hyresnämnd sätta ned hyran efter vad som finnes
skäligt. Sätts hyran ned, får nämnden dessutom föreskriva att lägenheten skall
vara underkastad bestämmelserna i 34 §§ hyresregleringslagen.
Vidare ankommer det på hyresnämnd enligt
hyresregleringslagen att efter framställning förordna att lagen skall upphöra
att gälla för hus eller del av hus som har undergått omfattande ombyggnad som
avslutats efter utgången av år 1968 (26 § andra stycket). Slutligen har hyresnämnd
enligt 9 § att i förekommande fall meddela förbud mot att lägenhet, som är
avsedd att helt eller till väsentlig del användas till bostad, hyrs ut i
möblerat skick ulan nämndens tillstånd.
På grund av hänvisning i 18 § är åtskilliga
bestämmelser i nämndlagen tillämpliga i fråga om förfarandet vid hyresnämnd i
ärende enligt hyresregleringslagen. Enligt 20 § andra stycket förs talan mot
nämndens beslut genom besvär hos statens hyresråd inom tre veckor från den dag
då beslutet meddelades, dock att talan mot beslut varigenom nämnd har dömt ut
processuellt vite, skall föras genom besvär hos fastighetsdomstolen (20 §
fjärde stycket). Mot beslut av hyresrådet får talan inte föras.
Bristortlagen gäller i ort som regeringen
bestämmer. Bestämmelser om lagens tillämpningsområde finns i kungörelsen (1973:
198) om tilllämpning av lagen (1973:189) med särskilda hyresbesiämmelser för
vissa orter. Enligt bristortlagen har hyresnämnd dels att bestämma gmndema för
beräkning av ersättning för yrkesmässig bostadsförmedling (2 §), dels att pröva
framställning om tillstånd att använda bostadslägenhet eller lägenhet, som är
avsedd att helt eller till inte oväsentlig del nyttjas för hotell- eller
pensionatsrörelse, för annat ändamål, t. ex. till kontor (3 §). I fråga om
förfarandet gäller nämndlagen i de delar som anges i 4 § andra stycket
bristortlagen.
Ordningen för fullföljd mot hyresnämnds beslut i
ärende enligt bristortlagen är i huvudsak samma som enligt
hyresregleringslagen. Den avvikelsen föreligger dock att talan mot beslut om
utdömande av processuellt vite i ärende enligt bristortlagen skall fullföljas
hos hyresrådet och inte som enligt hyresregleringslagen hos
fastighetsdomstolen.
2.7.5
Överprövningen av processuella beslut
Bestämmelser angående förfarandet inför hyresnämnd
har tagits upp i nämndlagen. Derma är omedelbart tillämplig vid nämnds handläggning
av tvist enligt hyreslagen, BSL, TvL eller bostadsrättslagen. På grund av
hänvisning i 18 § hyresregleringslagen och 4 § bristortlagen äger som nämnts
vissa bestämmelser i nämndlagen tillämpning vid nämnds handläggning av
hyresregleringsärende eller ärende enligt bristortlagen.
De
fullföljdsbestämmelser som hyresregleringslagen och bristortlagen
Prop. 1974:151 39
upptar
gäller även i fråga om processuella beslut. I avsnittet 2.1.4 har redogjorts
för dem. I 23 § nämndlagen meddelas bestämmelser om ordningen för fullföljd av
talan mot processuellt beslut av hyresnämnd i andra ärenden än
hyresregleringsärenden och ärenden enligt bristortlagen. De innebär
sammanfattningsvis följande.
I fråga om vissa slags beslut, som anges i
paragrafens andra stycke, får särskild talan föras genom besvär hos
fastighetsdomstol eller, i ärende enligt BSL om upprastningsåläggande,
användningsförbud eller åtgärd som avses i 12 § BSL, hos Svea hovrätt. Det
gäller vissa avvisnings- eller avskrivningsbeslut, beslut om ersättning för
någons medverkan i ärendet och beslut varigenom nämnden har dömt ut vite eller
annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för
förseelse i förfarandet. Besvärstiden är tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Mot fastighetsdomstolens resp. Svea hovrätts beslut med anledning
av förda besvär får talan inte föras. Denna begränsning gäller dock inte beslut
om utdömande av vite eller annan påföljd för processuell förseelse (23 § tredje
stycket sista punkten). Mot annat processuellt beslut av hyresnämnd än som har
sagts nu får talan föras endast i samband med att parten klandrar eller, i
förekommande fall, anför besvär över det beslut varigenom huvudsaken prövats
(21 § fjärde stycket).
2.2
Kommittén
Kommittén, som först behandlat frågan om
fullföljds- och instansordningen i bruksvärdetvister, konstaterar till en
början att det förekommer vissa avvikelser mellan prövningsorganen i fråga om
principerna för bruksvärdeprövningen och att det därför är motiverat att
frågorna om formerna för överprövning av hyresnämnds avgöranden i sådana
tvister nu tas upp till förnyat övervägande. Kommittén uttalar att den nuvarande
fullföljdsordningen otvivelaktigt svarar mindre väl mot det behov av vägledande
avgöranden som rättsutvecklingen har skapat. Det kan befaras, att man under
lång tid får räkna med bristande enhetlighet i rättstillämpningen, om det
nuvarande systemet får bestå.
Kommittén anför vidare, att målet vid en
reformering av fullföljdsordningen bör vara att få ett system som dels skapar
fömtsättningar för enhetlighet i rättstillämpningen, dels tillgodoser
önskemålet om partsorganisationernas medverkan vid överprövningen av
braksvärdetvister. Enligt kommittén kan detta mål inte uppnås, om
överprövningen av hyresnämnds avgöranden i sådana tvister förläggs till de
allmänna domstolarna. Det torde nämligen inte f. n. kunna komma i fråga att
tillföra allmän överrätt ledamöter som är intresserepresentanter. Lösningen av
frågan om överprövning av bruksvärdetvisterna måste därför enligt kommittén
sökas utanför det allmänna domstolsväsendets ram.
Prop. 1974:151 40
Om överprövningen av bruksvärdetvisterna förläggs
till myndighet utanför det allmänna domstolsväsendet bör enligt kommittén
tvisterna föras till den särskilda överinstansen som också bör vara
slutinstans direkt från hyresnämnd och inte via fastighetsdomstol. Kommittén
har nämligen ansett att det skulle vara en egendomlig ordning att gå från en
specialinstans, hyresnämnden, till allmän domstol, fastighetsdomstol, och från
domstolen tillbaka till en annan specialinstans.
Kommittén
föreslår att överprövningen av hyresnämnds beslut i bruksvärdetvister förläggs
till en särskild myndighet utanför det allmänna domstolsväsendet. Den
särskilda prövningsinstansen skall vara slutinstans. Denna föreslås få
benämningen bostadsdomstolen.
Kommittén
har därefter tagit upp frågan om fullföljds- och instansordningen i
förlängningstvister dvs. tvister där frågan är om hyresgästen skall få bo
kvar eller inte och andra villkorstvister än braks-värdetvisterna. De båda
huvudalternativ som kommittén till en början har diskuterat är att låta samma
fullföljdsregler gälla över hela fältet, vilket betyder alt även
förlängningstvisterna skall överprövas av bostadsdomstolen, eller att för
förlängningstvistema behålla den nuvarande ordningen med fullföljd från
hyresnämnd till fastighetsdomstol.
Kommittén
anför, att vissa skäl onekligen talar för att behålla överprövningen av
förlängningstvistema inom det allmänna domstolsväsendet. Sålunda torde sådana
tvister innehålla mera av rättsfrågor än hyressättningstvisterna. Det kan
därför te sig naturligt att de får prövas av de allmänna domstolarna. I
sammanhanget bör emellerlid beaktas att det finns ett betydande inslag av rena
skälighetsöverväganden även vid prövning av bostadshyresgästs
förlängningstalan. En genomgång av de besittningsskyddsbrytande gmndema i 46 §
hyreslagen utvisar att det är bara i ett par fall som prövningsorganet inte
behöver göra en skälighets-avvägning mellan hyresvärdens intresse av att kunna
disponera över lägenheten och hyresgästens intresse av att bo kvar i den.
Enligt kommitténs uppfattning är förlängningsmål utan inslag av rättsliga
frågor betydligt vanligare än mål med sådana frågor.
För
att behålla överprövningen av förlängningstvisterna inom det allmänna
domstolsväsendet talar vidare den omständigheten att hyresnämnd numera har
befogenhet att pröva fråga, som är av omedelbar betydelse för den tvist som
nämnden har att avgöra men som i och för sig inte är sådan att dess prövning
ankommer på nämnden, t. ex. fråga huruvida gUtigt hyresavtal över huvud
föreligger eller humvida uppsägningen har skett i laga form, i rätt tid eller
på rätt sätt. Sådana s. k. preliminärfrågor, som torde uppkomma förettädesvis
i förlängningstvister, är, framhåller kommittén, oftast av den arten att de kan
prövas av allmän domstol utan samband med förlängningsfråga. Det skulle bl. a.
från principiell synpunkt därför kunna hävdas att överprövningen av förlängningstvistema
inte bör flyttas från de allmätma domstolarna. Mot
Prop.
1974:151 41
tanken
på att låta även förlängningstvisterna gå till bostadsdomstolen torde enligt
kommittén också kunna invändas att lösningen möjligen står i strid med
strävandena under senare tid att håUa samman det allmänna domstolsväsendet.
Kommittén har härefter ingående redovisat de
komplikationer som en åtskUlnad i fullföljdshänseende mellan förlängnings- och
braksvärdetvister skuUe föra med sig. Kommitténs överväganden i denna del kan
sammanfattas sålunda.
Olika
altemativ kan uppställas när det gäller uppbyggnaden i stort av
fullföljdsordningen för förlängningstvisterna, om de ej skall föras tUl bostadsdomstolen.
Ett alternativ är att behålla det nuvarande systemet med klander till
fastighetsdomstol och fullföljd tUl hovrätten. Skall förlängningstvisterna
överprövas av allmän domstol, bör enligt kommittén det alternativet väljas. När
det gäller tvist om andra hyresvUlkor än som rör hyrans storlek bör sådana
villkorstvister i fullföljdshänseende behandlas på samma sätt som
förlängningstvisterna, dvs. kunna genom klander föras till fastighetsdomstol.
Till den grupp av villkor som rör hyrans storlek vill kommittén emellertid
hänföra inte bara sådana villkor som omedelbart gäller hyran utan alla villkor
som kan anses innefatta ekonomisk förpliktelse för hyresgästen. Kommittén
uttalar att, om olika hyresvillkor behandlas i fullföljdshänseende på olika
sätt, det självfallet uppstår vissa tillämpningsproblem. Av naturliga skäl
måste nämligen fullföljdsreglerna avfattas tämligen allmänt och därmed
uppkommer gränsdragningsfrågor. Kommittén anser att man därför inte kan undvara
bestämmelser som bevarar part vid hans talerätt, om han på grand av oriktig
eller otydlig fullföljdshänvisning på oriktigt sätt angriper nämndens beslut
såvitt gäller visst hyresvUlkor. En annan konsekvens av att
förlängningstvistema behandlas på annat sätt i fullföljdshänseende än
hyressättningstvisterna är att man behöver bestämmelser som garanterar att
bostadsdomstolen inte prövar hyressättningsfrågan förrän förlängningsfrågan är
slutligt avgjord av allmän domstol. Ännu en konsekvens av den diskuterade
ordningen med ett differentierat system för fullföljd av talan mot hyresnämnds
beslut är att möjlighet måste öppnas för nämnden att meddela särskUt beslut
"mellanbeslut" beträffande förlängningsfrågan och förklara ärendet
i vad avser hyressättningen vUande. Av den analys som kommittén gjort av de
situationer i vilka hyresnämnd skall kunna meddela mellanbeslut framgår att
hyressättningsfrågan i vissa fall kommer att avgöras först efter det att hyresgästen
har lämnat lägenheten.
Ett system i vilket förlängnings- och
hyressättningsfrågorna behandlas olika i fullföljdshänseende påkallar enligt
kommitténs mening också att vissa ingrepp görs i de bestämmelser som reglerar
rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst. Som hyresvärdens uppsägningsrätt
f. n. är konstraerad den gäller i princip alltid hyresförhållandets
upphörande
Prop.1974:151 42
har hyresgästen möjlighet att inför hyresnämnden eller domstol ange under vilka
förutsättningar han önskar förlängning av hyresavtalet. Hyresgästen kan
sålunda förklara att han inte vidhåller sin förlängningstalan, om myndigheten
skulle fastställa den nya hyran till högre belopp än hyresgästen medgett.
Finner nämnden eller domstolen att sådana vUlkor bör gälla vid förlängning av
avtalet som hyresgästen har förklarat sig inte kunna godta, ogUlas hyresgästens
förlängningsyrkande. Kopplingen mellan förlängnings- och vUlkorsfrågorna medför
således att en hyresgäst kan efter uppsägning från hyresvärdens sida
förhindra att han blir sittande i lägenheten med en hyra som han inte rår med
eller annars tycker är för hög. Väljer man att hålla isär förlängningstvisterna
och braksvärdetvistema vid fullföljd, kan man enligt kommittén inte gärna
undvara bestämmelser som ger hyresgästen möjlighet att förhindra förlängning
av hyresavtalet för den händelse man för den fortsatta förhyrningen skulle
fastsfälla strängare viUkor än dem hyresgästen anser sig kunna gå med på. Som
exempel på fall där en sådan möjlighet rimligen måste finnas anför kommittén
hyreshöjning med anledning av standardförbättring efter ombyggnad, i vilket
fall höjningen kan bli relativt stor även om den fastställda hyran i och för
sig är fullt rimlig med hänsyn tUl lägenhetens nya bruksvärde. Hyresgästerna
bör i sådant fall ges rätt att frånträda avtal som har förlängts av allmän
domstol, om hyran för den fortsatta förhyrningen höjts genom beslut av
hyresnämnd eller bostadsdomstolen utöver vad hyresgästen har medgett.
Mera i detalj innebär den av kommittén diskuterade
ordningen att hyresgästen skriftligen och senast inom tre veckor efter det att
beslut meddelas i hyressättningsdelen skall anmäla, lämpligen hos
hyresnämnden, att han inte vill bo kvar. Avtalet bör då upphöra att gälla vid
utgången av den hyrestid som har förlängts eller, om beslut i
hyressättningsfrågan meddelas därefter, vid utgången av månaden näst efter den
då anmälan gjordes. Både hyresvärden och hyresgästen bör emellertid kunna utverka
anstånd med avflyttningen, hyresgästen för att ordna sin bostadsfråga på annat
sätt och hyresvärden för att skaffa annan hyresgäst.
Kommitténs överväganden i denna del har mynnat ut i
slutsatsen att förlängningstvister och tvister om annat hyresvillkor än hyran
bör behandlas på samma sätt i fullföljdshänseende som kommittén föreslagit
beträffande bruksvärdetvisterna. Den allvariigaste invändningen mot en ordning,
enligt vilken förlängnings- och hyressättningsfrågorna behandlas olika i
fullföljdshänseende, är enligt kommittén att proceduren efter hyresnämndens
prövning blir allttör invecklad och tungrodd. Dessutom måsle för parterna
uppdelningen av tvistefrågorna, som obestridligen har ett nära samband med
varandra, ofta te sig främmande och delvis förvirrande. Därtill kommer,
framhåller kommittén, att regleringen med nödvändighet måste bli tämligen
detaljerad och vidlyftig, något som ingalunda talar till förmån för
alternativet. De invändningar, framför
Prop. 1974:151 43
allt
av principiell natur, som kan riktas mot en ordning som innebär atl även
förlängningstvistema skall överprövas av bostadsdomstolen anser kommittén väga
lätt i jämförelse med de nackdelar som är förenade med ett differentierat
system för fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut.
Kommittén har därefter övervägt frågan om
förlängningstvisterna bör få föras vidare från bostadsdomstolen till allmän
överrätt, hovrätt eller högsta domstolen. Kommittén vill emellertid inte
förorda att så får ske. Det innebär visserligen att antalet prövningsinstanser
för förlängningsmålen skärs ner från nuvarande tre till två, men det bedömer
kommittén närmast vara en vinning både från den synpunkten att nedskärningen
med en instans kan förväntas leda tUl avsevärda tidsvinster i många fall och
från kostnadssynpunkter. Enligt kommitténs uppfattning behöver det förordade
tvåinstanssystemet inte föranleda några betänkligheter från
rättssäkerhetssynpunkt. Övervägande antalet förlängningsärenden torde nämligen
vara av förhållandevis enkel beskaffenhet. Värdet av att den särskilda
överinstansens avgöranden i sådana ärenden kan överprövas förefaller kommittén
därför vara diskutabelt, i all synnerhet som bostadsdomstolen föreslås få en
sammansättning som gör den särskilt kompetent att göra de erforderliga
bedömningarna.
Hyresnämnds avgöranden i tvister om överlåtelse av
hyresrätt enligt 34 eller 36 § hyreslagen (överlåtelse till samboende resp.
överlåtelse av hyresrätt tUl lokal) föreslås i enhetlighetens intresse få
fullföljas tUl bostadsdomstolen.
Vad sedan gäUer bostadssanerings- och
tvångsförvaltningsärenden konstaterar kommittén att de båda ärendekategorierna
har det gemensamt att prövningen mestadels inrymmer ett betydande mått av
skälighetsöverväganden, som i sin tur föratsätter hyrespolitisk överblick och erfarenhet
av och insikt i frågor rörande förvaltning av hyresfastighet och
bostadshyresgästers förhållanden. Det ter sig därför mindre tUlfredsstäUande
att den nuvarande överprövningen sker utan medverkan av företrädare för
partsorganisationema. Bostadsdomstolen får enligt kommitténs mening anses
bättre skickad än allmän domstol att handha uppgiften att överpröva hyresnämnds
avgörande av frågor enligt BSL och TvL. I bostadsdomstolen finns eiUigt
förslaget nämligen inte bara det önskvärda inslaget av intresserepresentanter
utan också juristdomare som specialiserat sig på hyresrättsliga frågor.
Kommittén framhåller att ordningen med fullföljd från hyresnämnd tUl den
särskilda överinstansen också säkerställer en enhetiig praxisbildning minst
lika väl som nuvarande fullföljdsordning enligt BSL och TvL. På grund av vad
som har anförts förordar kommittén att talan mot beslut som hyresnämnd meddelar
i fråga enligt BSL eller TvL får fullföljas hos bostadsdomstolen.
Enligt kommitténs förslag skall bostadsdomstolen
vara slutinstans i bostadssanerings- och tvångsförvaltningsärende. Det innebär
att antalet
Prop. 1974:151 44
prövningsinstanser
skärs ner i förhållande till vad som gäller nu. Enligt kommitténs uppfattning
sätts dock inte rättssäkerheten i fara bara därför att antalet
prövningsinstanser nedbringas. Kommittén framhåller som sin principiella
inställning att antalet prövningsinstanser är av mindre betydelse ur
rättssäkerhetssynpunkt än frågorna om prövningsorganens sammansättning och
förfarandet vid dem. De förslag i sist angivna hänseenden som kommittén lägger
fram anser kommittén väl tillgodose de rättssäkerhetskrav som kan och bör
uppställas. Kommittén hyser således för egen del inte några betänkligheter mot
att för bostadssanerings- och tvångsförvaltningsärendena införa ett
tvåinstanssystem. Tvärtom anser kommittén minskningen av antalet
prövningsinstanser vara tUl fördel inte minst från processekonomisk synpunkt.
När det gäller tvångsförvaltningsmålen framhåller kommittén dämtöver att en
minskning av antalet prövningsinstanser torde medföra en effektivisering av
tvångsförvaltningslagstiftningen genom att tvångsförvaltningen kan påbörjas i
full utsträckning i ett tidigare skede än f. n.
Kommittén anser inte att det finns skäl att i
fullföljdshänseende behandla bostadsrättstvisterna på armat sätt än andra
tvister som ankommer på hyresnämnds prövning. Med hänsyn tUl att
bostadsdomsiolen vid handläggning av bostadsrättstvister enligt förslaget skall
bestå av bl. a. personer med erfarenhet av och insikt i förvaltning av bostadsrättsfastighet
och av personer som är väl förtrogna med bostadsrättshavares förhållanden är
den fullföljdsordning som sålunda förordas snarare att föredra framför den
nuvarande. Därtill kommer enligt kommittén fördelar i form av kortare
sammanlagd handläggningstid för vissa ärendekategorier och den möjlighet till
enhetlig rättstillämpning som den nya fullföljdsordningen erbjuder. Även tvist
som rör vägrat medlemskap i bostadsrättsförening och fråga om godkännande av
stämmobeslut enligt 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen bör överprövas av
bostadsdomstolen. Inte minst intresset av att fullföljdsreglerna blir så
enhetiiga som möjligt talar för detta.
Kommittén konstaterar härefter att hyresnämnds
avgöranden i ärenden enligt hyresregleringslagen och bristortiagen med ett
undantag överprövas av prövningsorgan vid sidan av det allmänna domstolsväsendet,
nämligen statens hyresråd, och att det för nämnda ärendekategorier redan gäller
ett tvåinstanssystem. Att föra dessa ärendekategorier tUl bostadsdomstolen
skulle således inte innebära någon principiell nyhet. På grand härav och då
bostadsdomstolen är avsedd att få en sammansättning som i sina huvuddrag
erinrar om den som statens hyresråd har f. n., föreslår kommittén att även de
här aktuella ärendetyperna förs dit.
Kommittén framhåller att dess förslag i vad avser
instansordningen i hyresregleringsärenden självfallet gäller under
förutsättning att hyresregleringen inte avvecklas före eller samtidigt med att
hyresprocessrefor-men genomförs. Sker sådan avveckling, saknar förslaget i vad
det avser
Prop. 1974:151 45
hyresregleringsärendena
i viss mån aktualitet. Frågan blir då, anför kommittén, närmast hur man bör
förfara med sådana ärenden som vid tidpunkten för avvecklingen är anhängiga hos
hyresnämnd eller hyresrådet.
Vad
slutligen angår överprövningen av processuella beslut som hyresnämnd meddelar
uttalar kommittén att de frågor som avgörs genom sådana beslut är frågor som
allmän domstol är väl förtrogen med genom sin verksamhet på andra områden än
hyresrättens. Som exempel anförs beslut om ersättning av allmänna medel till
den som har inställt sig inför nämnd för att höras (23 § andra stycket 3
nämndlagen, jfr 19 § andra stycket samma lag och 16 § instraktionen för
arrendenämnderna och hyresnämnderna) och beslut om utdömande av vite för
förfallslös utevaro från sammanträde (23 § andra stycket 4 nämndlagen, jfr 9 §
första stycket, 10 § och 2425 §§ samma lag). Inom kommittén har därför
diskuterats lämpligheten av att beträffande de processuella besluten ha en
ordning med besvär till fastighetsdomstol. Kommittén har emellertid kommit till
slutsatsen att också överprövningen av hyresnämnds processuella beslut bör
förläggas till bostadsdomstolen. Eftersom dess föreslagna sammansättning
säkerställer en kvalificerad överprövning också av rent rättsliga frågor, kan
det knappast inge några betänkligheter att bostadsdomstolen får pröva också de
jäniförelsevis okomplicerade processuella frågor som det här gäller. I denna
del innebär förslaget inte heller någon nedskärning av antalet
prövningsinstanser såvitt gäller frågor som avses i 23 § andra stycket 13
nämndlagen. Annorlunda förhåller det sig med beslut enligt punkt 4 i samma
lagrum, t. ex. beslut varigenom processuellt vite har dömts ut av nämnd. Talan
mot sådant beslut av fastighetsdomstol får fullföljas enligt de allmänna
fuUföljdsreg-lerna i RB. Den omständigheten att hyresnämnd getts behörighet att
i vissa ärendekategorier häkta tredskande vittne (jfr 13 § nämndlagen) inger
enligt kommittén inte några betänkligheter mot att låta talan mot hyresnämnds
beslut fullföljas hos bostadsdomstolen. Kommittén utgår från att hyresnämnd i
endast sällsynta undantagsfall kommer att utnyttja möjligheten att häkta
vittne. För dessa fall är det inte påkallat med en specialreglering. Med i
bilden har naturligtvis varit också strävan att få till stånd så enhetliga
fullföljdsbestämmelser som möjligt.
Avslutningsvis har kommittén tagit upp ett par
frågor som inte omedelbart rör fullföljds- och instansordningen i ärenden som
prövas av hyresnämnd.
En
fråga gäller formerna för överprövningen av arrendenämnds avgöranden.
Kommittén erinrar om att de statliga arrendenämnderna inrättades efter mönster
av hyresnämndema och att förfarandet i arrendetvister anordnades i huvudsaklig
överensstämmelse med förfarandet i hyrestvister. Kommittén uttalar att det
synes ligga nära till hands att gestalta överprövningen av arrendenämnds
avgöranden på i stort sett
Prop, 1974:151 46
samma
sätt som kommittén föreslår på hyressidan. Med hänsyn tUl att kommittén ålagts
att bedriva sitt arbete skyndsamt har kommittén emellertid inte ansett sig
böra utverka erforderliga tilläggsdirektiv för att företa en översyn av frågan
om överprövning av arrendenämnds avgöranden.
En annan fråga som kommittén har ägnat
uppmärksamhet rör formerna för prövning av hyrestvister som inte skall avgöras
av hyresnämnd. Sådana tvister skall, om de inte rör kollektivavtal, prövas i
första instans av fastighetsdomstol. I fråga om vissa slag av sådana tvister,
t. ex. tvist om jämkning av hyresvUlkor enligt 64 §, ersättning till lokalhyresgäst
enligt 57 §, bestämmande av hyra enligt 19 a §, allt hyreslagen, och tvist om
förverkande av hyresrätten i vissa fall när förverkan-deanledningen är annan än
dröjsmål med hyran, skulle det enligt kommitténs mening kunna övervägas att
låta dem prövas i första instans av hyresnämnd. Kommittén har emellertid fimnit
övervägande skäl tala för att behålla den nuvarande ordnmgen oförändrad. Enligt
kommittén bör således prövningen av de allmänna hyrestvisterna ligga kvar hos
fastighetsdomstolarna och inte föras över tUl tingsrätterna i vanlig sammansättning.
Detta gäller även om liknande fullföljds- och instansordning som föreslås i
fråga om hyrestvisterna skulle införas på arrendesidan.
I detta sammanhang'skaU slutiigen nämnas att
bostadsdomstolen enligt kommittén bör förläggas till Stockholm.
2.3
Remissyttrandena
Kommitténs förslag har, sett som helhet, fått ett
övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Sålunda tillstyrks
förslaget i sina huvuddrag av bl. a. Svea hovrätt, bostadsstyrelsen, statens
hyresråd, majoriteten i DON, hyresnämnderna för Stockholms län, för Göteborgs
och Bohus län och för Malmöhus län, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, SABO, HSB och Näringslivets byggnadsdelegation.
Företrädesvis från domstolshåll har invändningar
framförts mot förslaget att inrätta en särskild överinstans utanför det
allmänna domstolsväsendet för överprövning av hyresnämnds avgöranden. I denna
del avstyrks förslaget av en minoritet i DON, Stockholms, Göteborgs och Malmö
tingsrätter, en hyresnämndsordförande vid kansliet för hyresnämnden för
Malmöhus län, advokatsamfundet samt domareförbundet. En remissinstans, SACO,
anser att frågan bör utredas ytterligare, varvid utredningsarbetet bör inriktas
på att försöka finna en lösning inom det allmänna domstolsväsendets ram.
Enligt minoriteten inom DON är det en princip för
svenskt rättsväsendes del att alla mål handläggs av allmän domstol, om inte
målens särskilda natur gör det nödvändigt att de förs tUl specialdomstol.
Starka
Prop. 1974:151 47
skäl
talar för principen, bl. a. intresset av ett enhetiigt domstolsväsende och
intresset av att de allmänna domstolarna inte kopplas bort från väsentiiga
specialområden med minskad utblick som följd. Minoriteten erinrar om att
principen på senare tid har kommit tUl uttryck när fastighets- och
vattendomstolsmålen hänförts tUl vissa allmänna underrätter. Enligt minoriteten
finns inte tUlräckliga skäl att avvika från huvudprincipen, när det gäller de
målkategorier som enligt förslaget skall föras till bostadsdomstolen,
önskemålet att parterna på hyresmarknaden skall med sin sakkunskap vara
företrädda kan tillgodoses inom ramen för det allmänna domstolsväsendet genom
att nämndemännen i fastighetsdomstolen ersätts med företrädare för de berörda
organisationerna. Syftet att få till stånd en enhetiig rättstUlämpning kan
uppnås genom att målen får föras vidare från fastighetsdomstol till hovrätt och
där koncentreras till en sådan domstol. Även hovrätten skulle i så fall vid
behov tillföras experter från hyresmarknaden. En annan utväg som minoriteten
inom DON pekar på är att hyresnämnderna integreras i fastighetsdomstolarna och
att målen i vanlig ordning får föras vidare tUl hovrätt och högsta domstolen.
Slutligen framhåller minoriteten att det är angeläget att en samlad översyn nu
sker av kompetens- och fullföljdsreglerna på fastighetsdomstolssidan för att
få en större enhetiighet till stånd. I avbidan på resultatet av en sådan
översyn bör frågan om inrättande av bostadsdomstolen anstå. Stockholms
tingsrätt anlägger liknande synpunkter. Tingsrätten påpekar dessutom att
flertalet av de målkategorier som det här gäUer har handlagts av allmän domstol
sedan lång tid tillbaka. Den föreslagna ordningen bör inte genomföras, om inte
nuvarande ordning visat sig behäftad med brister som inte kan avhjälpas genom
mindre ingripande åtgärder. Tingsrätten uttalar vidare att, om en av
hovrätterna görs tUl slutinstans för de mål och ärenden som börjar i
hyresnämnd, man kan tänka sig en ordning med prövningstillstånd när det gäUer
fullföljd av talan mot fastighetsdomstols avgöranden.
Behovet av vägledande avgöranden talar enligt
Göteborgs tingsrätt starkt för att en särskild slutinstans får avgöra samtiiga
fullföljda bruksvärdemål. Tingsrätten vill emellertid sätta i fråga om en
särskUd specialdomstol bör inrättas och förordar i stället att överprövningen
förläggs tUl en hovrätt, förslagsvis Svea hovrätt, med den sammansättning som
kommittén föreslagit för bostadsdomstolen. Inte heller enligt Malmö tingsrätt
bör hinder möta mot att tUlföra allmän överrält sådan sakkunskap som finns
representerad hos hyresmarknadens intresseorganisationer. Även denna tingsrätt
anser att den aktuella överprövningen bör kunna förläggas till en av
hovrätterna, lämpligen Svea hovrätt. Domareförbundet framför liknande
synpunkter.
Enligt advokatsamfundet bör rättstvister kunna
prövas i tre instanser, om inte särskilda skäl talar mot det. Samfundet
förordar därför att talan mot hyresnämnds beslut får fullföljas hos hovrätt och
högsta domstolen.
Prop. 1974:151 48
Den
önskvärda snabbheten i avgörandena i vissa fall kan tillgodoses genom att
målen behandlas som förtursmål. Samfundet framhåller att de allmänna
domstolarna har ansetts lämpade att pröva exproprialionsmäl och andra mål där
tekniska och ekonomiska överväganden ofta spelar en avgörande roll. Det kan
inte anses att bruksvärdemål m. fl. hyresmål på ett så avgörande sätt skiljer
sig från nämnda målkategorier att de inte skulle kunna prövas vid allmän
domstol. Slutiigen anför samfundet att starka skäl talar för ett sammanhållet
domstolsväsende och att särskild sammansättning for domstolarna i vissa mål är
att föredra frainför inrättande av frislående specialdomstolar.
Även
bland de remissinstanser som är kritiska eller ställer sig tveksamma till
förslaget att inrätta en specialdomstol över hyresnämnderna anses allmänt att
den nuvarande instansordningen i bruksvärdemålen är mindre bra. Sålunda anför
t. ex. Stockholms tingsrätt att den nuvarande ordningen, som innebär att de 24
hyresnämndernas avgöranden av braksvärde- och andra vUlkorsfrågor slutligt
överprövas av lika många fastighetsdomstolar, är klart olämplig.
Om
en särskUd instans inom eller utom det allmänna domstolsväsendet inrättas
för överprövning av hyresnämnds beslut i bruksvärdemål, godtar
remissinstanserna i allmänhet kommitténs förslag i vad gäller överinstansens
kompetensområde i övrigt. En fråga som emellertid har tUldragit sig
uppmärksamhet under remissbehandlingen gäller fullföljds- och instansordningen
i besittningsskyddslvister, om förslaget att braksvärdemålen skall överprövas
av en särskUd prövningsinstans över hyresnärnnderna genomförs. Det övervägande
antalet remissinstanser ansluter sig emellertid till kommitténs bedömningar i
denna fråga. Hyresgästernas riksförbund anför sålunda att kommitténs skäl för
att föra över besittningsskyddsmålen till bostadsdomstolen är så övertygande
att någon annan ordning än som har föreslagits inte bör komma i fråga. Att låta
hyressättningsärendena gå till den nya bostadsdomstolen och förlängningsmålen
till allmän domstol skulle särskilt i de inte ovanliga fall där tvisten avser
båda frågorna för många framstå som både komplicerat och omotiverat.
Fastighetsägareförbundet framhåller att det visserligen finns goda skäl för
ståndpunkten att besittningsskyddstvisterna slutligt bör prövas av allmän
domstol men att kommitténs förslag i denna del bör godtas på grund av de
komplikationer av skilda slag som skulle kunna uppstå, om målen i
fullföljdshänseende behandlas olika. Det torde vara ett allmänt önskemål att
hyreslagstiftningen inte blir mera invecklad och svåröverskådlig än vad den
redan är. Bl. a. Svea hovrätt, majoriteten i Göteborgs tingsrätt och
majoriteten i Malmö tingsrätt betonar det sakliga samband som råder mellan
förlängnings-och vUlkorsfrågorna och anser att detta inte lämpligen bör brytas.
Majoriteten i Malmö tingsrätt framhåller dessutom angelägenheten av att
fullföljdsbestämmelserna blir så enkla som möjligt. Detta är väsentligt
Prop. 1974:151 49
inte
bara för de berörda myndigheterna utan framför allt för parterna. Uppenbarligen
skulle det inntebära processuella och processekonomiska nackdelar, om
hyressättnings- och förlängningsfrågorna samtidigt skulle vara aktuella vid
olika myndigheier.
Förslaget att också överprövningen av hyresnämnds
beslut i besittningsskyddstvister skall förläggas tUl den särskilda
överinstansen för överprövning av braksvärdemål kritiseras av en minoritet inom
DON, Stockholms tingsrätt, en ledamot i Göteborgs tingsrätt och en i Malmö
tingsrätt, Umebygdens tingsrätt samt domareförbundet. Nämnda remissinstanser
förordar att besittningsskyddstvisterna också i fortsättningen får föras vidare
från hyresnämnd tUl fastighetsdomstol, även om braksvärdetvistema och andra
villkorstvister skall överprövas av en särskild instans över hyresnämnderna,
bostadsdomstolen eller annat prövningsorgan.
För den redovisade ståndpunkten talar enligt
minoriteten inom DON följande. Förlängningsmålen får anses ligga så nära
allmänna tvistemål att de naturligt hör hemma hos allmän domstol
(fastighetsdomstol). Det kan inte heller vara lämpligt att dessa mål, i vUka
muntlig förhandling ofta torde bli erforderlig i andra instans, hänförs till en
för hela riket gemensam domstol i Stockholm med de ölägenheter som detla
innebär när målen kommer från en förhållandevis avlägsen ort. Det synes inte
heller från rättssäkerhetssynpunkt tUlfredsställande alt talerätten i
besittnings-skyddstvistema skall begränsas tUl två instanser. Om ett
tvåinstanssystem tillämpas över lag beträffande dessa tvister, kan befaras att
bevisupptagning i stor utsträckning måste ske i hyresnämnd. Detta torde i sin
tur medföra att det nuvarande snabba och biUiga förfarandet i nämndema
äventyras. De olägenheter som kommittén anför mot att hyressättningstvisterna
på ena och förlängningstvisterna på den andra sidan skuUe behandlas olika i
fullföljdshänseende kan enligt minoriteten i DON inte anses ha den tyngd att de
utgör tUlräckligt motiv att föra förlängningsmålen tUl bostadsdomstolen.
Liknande synpunkter anläggs av Stockholms tingsrätt
och domareförbundet. Tingsrätten understryker att förlängningsmålen enligt
tingsrättens erfarenhet mera säUan lämpar sig för enbart skriftlig
handläggning. Tingsrätten framhåller vidare att ett genomförande av förslaget
skulle innebära en olycklig splittring av tillämpningen av hyreslagstiftningen
på skUda domstolssystem, något som kan medföra risk för bristande enhetlighet
och följdriktighet i rättstillämpningen på området. Som ett ytterligare skäl
att förlägga överprövningen av hyresnämnds avgöranden i besittningsskyddsmål
till fastighetsdomstol framför domareförbundet att man måste räkna med att
överinstansen i aUmänhet måste hålla syn i åtskUliga besittningsskyddsmål.
Enligt förbundet är det otänkbart att en i Stockholm placerad domstol skall
kurma företa syn i den utsträckning som kommer att behövas. Detta förhållande
har inte beaktats tillräckligt
4
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 151
Prop. 1974:151 50
av
kommittén. Enligt förbundet kan det övervägas att tillåta prejudikatdispens
tUl högsta domstolen, om förlängningsmålen behålls inom det allmänna
domstolsväsendet. Under den fömtsättningen bör enligt förbundet
intresserepresentanter kunna medverka i överrättsprocessen och målen
anhängiggöras vid fastighetsdomstol efter besvär mot hyresnämndsbeslut.
Tingsrätten och domareförbundet anför vidare att åtskilliga av de
komplikationer som kommittén har redovisat vid ett differentierat
fullföljdssystem skulle elimineras genom att man tUlämpar olika procedurer
beroende på om hyrespart vUl att hyresförhållandet skall upphöra eller om han
endast vill ha en viUkorsändring till stånd. Domareförbundet uttalar att det
inte bara är obehövligt att behålla sambandet mellan villkorsfrågor och
avflyttningsfrågor utan att en brytning t. o. m. är förenad med betydande
fördelar. Enligt tingsrätten och domareförbundet behöver det inte heller
uppstå några svårigheter att hänföra hyresvillkoren till olika villkorsgrupper
och därmed tUl olika fullföljdsordning. Domareförbundet betonar att
lagstiftaren måste underkasta sig arbetet med att kartlägga de olika
vUlkorstyperna och utforma behövliga regler, om huvudfrågan skall kunna lösas
tillfredsställande. Görs en åtskUlnad i fullföljdshänseende, behövs enligt
domareförbundets mening bestämmelser som ger hyresgästen rätt att frånträda
avtalet inom rimlig tid oberoende av avtalets uppsägningsbestämmelser, om
hyresgästen inte kan åtnöjas med utgången i hyressättningstvisten. Tingsrätten
anser att den berörda frågan bör kunna lösas enklare än vad kommittén har angett.
Umebygdens tingsrätt anför bl. a. att det synes
ställt utom allt tvivel att den nuvarande ordningen för fullföljd av talan i
besittningsskydds-målen är att föredra framför ett system med endast en, för
hela riket gemensam fullföljdsinstans med ett i första hand skriftligt
förfarande. Tingsrätten instämmer i kommitténs uttalande att, om en åtskillnad
görs i fullföljdshänseende mellan förlängnings- och braksvärdemålen och därmed
mellan olika slags villkorsfrågor, det behövs regler till skydd för klagandens
rätt att fullfölja talan, om han inom rätt tid har kommit in med
fullföljdsinlaga fastän den på grand av oriktig eller oklar fullföljdshänvisning
getts in till fel instans.
De remissinstanser som förordar att
förlängningsmålen skall överprövas av allmän domstol uttalar allmänt att, om
så blir fallet, även talan mot hyresnämnds beslut i överlåtelse och
sublokationsfallen bör fullföljas hos domstol.
En minoritet inom DON samt Stockholms och Göteborgs
tingsrätter och domareförbundet anser dock inte att andra mål och ärenden
enligt bostadsrättslagen än hyressättningslvister enligt 7 § nämnda lag bör
överprövas av den särskilda överinstansen. Frågor om medlemskap i bostadsrättsförening
och om godkännande av stämmobeslut enligt 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
bör överprövas av allmän domstol en-
Prop. 1974:151 51
ligt
nuvarande ordning. Göteborgs tingsrätt uttalar bl. a. att förhållandena i
dessa mål inte kan anses vara så speciella att medverkan av intresserepresentanter
kan sägas vara av värde. Enligt HSB bör däremot även fråga om medlemskap i
sådan ekonomisk förening där andel i föreningen är förenad med hyresrätt
avgöras slutligt av bostadsdomstolen.
Enligt Stockholms tingsrätt ter det sig onekligen
från vissa synpunkter naturligt att också bostadssanerings- och
tvångsförvaltningsmålen förs tUl bostadsdomstolen, om denna inrättas.
Tingsrätten anser dock att frå-' gan om överprövningen av hyresnämnds beslut i
bostadssanerings- och tvångsförvaltningsmål, som har beröringspunkter med bl.
a. expropria-tionsmålen, bör utredas närmare i samband med den allmänna översyn
av fastighetsdomstolarnas ställning och uppgifter som tingsrätten förordat i
annat sammanhang.
Hyresrådets majoritet, fastighetsägareförbundet och
Näringslivets byggnadsdelegation anför att även hyresnämnds avgöranden i frågor
om lägenhetsbyte enligt 35 § och upplåtelse i andra hand enligt 40 § hyreslagen
bör kunna fullföljas tiU bostadsdomstolen. Som skäl för ståndpunkten anför
hyresrådets majoritet att med den föreslagna ordningen möjligheterna ökar till
snabba avgöranden också i överinstansen samtidigt som större enhetlighet kan
vinnas i rättstillämpningen. Fastighetsägareförbundet framhåller att det
praktiskt sett viktigaste skälet för fullföljdsrätt i bytesmålen är de
komplikationer som med nuvarande ordning kan uppstå, när man beträffande en och
samma lägenhet tvistar både i fråga om byte och förlängning av avtalet.
Situationen blir besvärlig, om hyresnämnden bifaller såväl bytesyrkandet som
förlängningstalan och hyresvärden fullföljer talan i förlängningsdelen. Om man
inte vUl inta den ståndpunkten att hyresnämndens beslut i bytesfrågan i
realiteten får anses innebära att hyresvärdens möjlighet att få
förlängrungsfrågan överprövad går förlorad, vilket är en orimlig ståndpunkt
enligt förbundet, blir läget mycket bekymmersamt för den hyresgäst som genom
bytet fått hyresrätten överlåten på sig. Förbundet framhåller att fallet inte
är hypotetiskt. Hyresrådets minoritet, bestående av de båda
hyresgästrepre-sentantema, anser att fullföljdsförbudet inte bör avskaffas.
Bland remissinstanserna anses allmänt att talan mot
hyresnämnds processuella beslut bör föras hos den prövningsinstans som har att
mate-rieUt överpröva huvudsaken. Domareförbundet förordar dock att alla
processuella frågor i mål och ärenden enligt hyreslagen får föras tUl allmän
domstol, om bl. a. förlängningsmålen skall prövas av sådan.
Erdigt hyresnämnderna för Stockholms län och för
Göteborgs och Bohus län är det angeläget att frågan om formerna för
överprövning av arrendenämnds avgöranden tas under övervägande.
I anslutning tUl kommitténs uttalande att de
allmänna hyresmålen också framdeles bör tas upp och prövas i första instans av
fastighetsdomstol framhåller bl. a. DON att vissa olägenheter för såväl
tingsrätter
Prop. 1974:151 52
som
parter uppkommer f. n. genom att mål om lagsökning eller betalningsföreläggande
avseende hyra alltid skall föras till fastighetsdomstolen i länet. DON
förutsätter att frågan om ändring av fommreglema beträffande mål om lagsökning
eller betalningsföreläggande rörande hyra övervägs inom departementet.
Malmö tingsrätt uttalar, att även tvist om hyrans
storlek enligt 19 a § hyreslagen bör prövas i första instans av hyresnämnd.
Sådana tvister ligger tiU sin natur nära braksvärdemålen, och den av
tingsrätten förordade ordningen ter sig därför naturlig. Tingsrätten föreslår
vidare att de allmäima hyresmålen skall prövas av tingsrätten i vanlig sammansättning.
Domareförbundet förordar att den nuvarande
sammansättningen av fastighetsdomstol med bl. a. tre nämndemän upphör, när
sådan domstol har att pröva allmänna hyresmål. I stället bör domstolen, om den
inte förses med intresserepresentanter, vara sammansatt som fullsutten tingsrätt
i dispositivt tvistemål i allmänhet.
SHIO och Sveriges köpmannaförbund anför att det
borde vara möjligt att låta hyresnämnd pröva lokalhyresgästers
besittningsskydd och eventuella ersättningsanspråk vid obefogad uppsägning. För
parternas del skulle detta innebära en lättnad. För att vinna önskvärd
likformighet i handläggningen skulle tvisterna om ersättning till
lokalhyresgäst kunna överprövas av bostadsdomstolen. Möjligen skulle kunna
övervägas att begränsa hyresnänmds kompetens tiU tvister där det yrkade
skadeståndet uppgår till förslagsvis högst 50 000 kr.
Enligt bostadsstyrelsens mening finns det skäl som
talar för alt nuvarande dualism i handläggningen av hyresmål undanröjs.
Bortsett från allmänna fördelar med ett enhetligt system skulle det vara
rationellt, om samtliga hyrestvister kunde avgöras under medverkan av
intresserepresentanter. Enligt styrelsen förtjänar frågan att övervägas
ytterligare.
Hyresnämnden för Malmöhus län anför att det bör
övervägas att föra tvisterna om skyldighet för hyresvärd att ombesörja
sedvanligt underhåll och om reparationsskyldighet tiU hyresnämnd.
3
Bostadsdomstolens sammansättning m. m.
3.1
Sammansättningen i nuvarande överinstanser
Enligt 3 § andra stycket lagen (1969: 246) om
fastighetsdomstol består domstolen normalt av två lagfarna ledamöter och tre
nämndemän i mål eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller
tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Efter ordförandens bestämmande får
teknisk ledamot ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets
beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Teknisk ledamot skaU
Prop. 1974:151 53
enligt
tredje stycket i samma paragraf ha teknisk utbildning och erfarenhet av
fastighetsbUdning eller fastighetsvärdering.
De allmänna bestämmelsema i RB om tingsrätt i
domstol med endast en lagfaren domare är i princip tillämpliga även i
fastighetsdomstol (jfr 1 kap. 3 § andra stycket och 42 kap. 18 § och 20 § andra
stycket RB samt 4 § andra punkten lagen om fastighetsdomstol).
Bestämmelserna i 3 § andra stycket lagen om
fastighetsdomstol äger inte
tillämpning, när domstolen handlägger fråga enligt BSL (jfr 21 § första stycket BSL). I sådana fall skall enligt
huvudregeln i första stycket av paragrafen teknisk ledamot alltid medverka.
I fråga om hovrätts sammansättning vid prövning av
hyresmål och andra målkategorier som är aktuella i detta sammanhang gäUer de
allmänna bestämmelserna i RB om hovrätts sammansättning (jfr 2 kap. 4 § första
stycket RB). I ett till lagrådet den 28 juni 1974 remitterat förslag angående
hovsrätts sammansättning i s. k. fastighetsmål föreslås att en av de lagfama
ledamötema i hovrätten skall kunna bytas ut mot teknisk ledamot i bl. a.
hyresmål.
I fråga om högsta domstolens sammansättning vid
prövning av mål som har börjat i hyresnämnd gäller vanliga regler om domstolens
sammansättning.
Enligt 4 § instruktionen (1965: 670) för statens
hyresråd består rådet av ordföranden och sex andra ledamöter. Ordföranden skall
vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två representera
fastighetsägarna och två hyresgästerna.
I plenum som består av hyresrådets samtliga
ledamöter (s. k. ordinarie plenum) avgörs frågor och ärenden som anges i 6 §
instruktionen. Enligt punkt 7 i paragrafen skall besvärsmål, som inte genom
beslut i plenum överlämnats till ordföranden, avgöras av plenum. När ärende av
större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Enligt 7 §
första stycket instruktionen är rådet emellertid beslutfört, när ordföranden,
de andra ledamöterna som inte representerar fastighetsägare- eller
hyresgästintressen samt en intresserepresentant på vardera sidan är närvarande
(s. k. vanligt plenum). I beslut skall enligt sista punkten i samma
författningsrum lika antal ledamöter som representerar fastig-hetsägama och
hyresgästerna alltid delta. Särskilda beslämmelser om handläggning av ärende i
brådskande fall har meddelats i 7 § tredje stycket i instruktionen (jfr 14 §).
Fråga som inte skall avgöras av plenum avgörs enligt 8 § av ordföranden ensam.
Det alldeles övervägande antalet besvärsinål avgörs
av hyresrådet i vanligt plenum. Genom generellt beslut i plenum har överiämnats
åt ordföranden att ensam fatta beslut om avskrivning eller avvisning.
Prop. 1974:151 54
3.2
Kommittén
Kommittén uttalar tUl en början att målet bör vara
att skapa en form för överprövning av hyresnämnds avgöranden som tUlgodoser
högt ställda anspråk. De frågor som överinstansen enligt förslaget kommer att
få ta befattning med är dels frågor som innefattar avvägningar mellan
motstående intressen eller andra skälighets- eller lämplighetsbedöm-nuigar,
dels frågor av rent rättslig art. För prövning av frågor tillhörande den
förstnämnda gruppen krävs bl. a. erfarenhet av och insikt i de särskUda
förhållanden som råder på bostads- och hyresmarknaden. I bostadsdomstolen bör
därför vid sidan av personer med domarerfarenhet, ingå intresserepresentanter,
dvs. ledamöter som har utsetts efter förslag av organisationerna på
bostadsmarknaden och som är väl förtrogna antingen med förvaltning av sådan
fastighet som målet rör eller med bostadshyresgästers eller andra berörda
rättighetshavares förhållanden. Vad frågan närmast gäller är enligt kommittén
hur många ledamöter domstolen bör bestå av, vilka särskilda kvalifikationskrav
som bör uppstäUas i fråga om ledamöterna i olika ärendetyper och vUken
relation det bör vara mellan antalet intresserepresentanter och övriga
ledamöter.
I fråga om principema för uppbyggnaden av
bostadsdomstolen innebär kommitténs förslag att domstolens sammansättning
bestäms särskilt för olika fall. Den personkrets som domstolen utgörs av växlar
således allt efter uppgiftens art. En anledning till att kommittén har valt
denna lösning är att bostadsdomstolen enligt förslaget kommer, såvitt gäller ledamötemas
kompetens, att i stor utsträckning arbeta i olika sammansättning i olika slags
mål.
Kommittén föreslår till en början att
bostadsdomstolen vid prövning av besvärsmål skall bestå av, förutom
intresserepresentanterna, tre ledamöter som skall vara lagfama och ha
erfarenhet av domarvärv. Förslaget att tillföra domstolen flera än en
juristdomare sägs stå i överensstämmelse med det av kommittén angivna målet
att tillskapa en högt kvalificerad myndighet för överprövning av hyresnämnds
avgöranden.
Enligt förslaget skall en av juristdomama kunna
bytas ut mot teknisk ledamot i mål med inslag av tekniska frågor. Genom
teknikem tUlförs domstolen sådana allmänna tekniska insikter som behövs för att
domstolen skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av teknisk art,
t. ex. i bostadssaneringsmål och vissa tvångsförvaltningsmål. De särskUda
behörighetskraven för teknisk ledamot i domstolen föreslås vara att han har
teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- och byggnadsteknik. Formella
krav på att teknisk ledamot skall ha avlagt examen vid universitet eUer teknisk
högskola eller genomgått motsvarande utbildning bör inte uppställas (jfr 11
kap. 16 § första stycket vattenlagen, 3 § tredje stycket tredje punkten lagen
om fastighetsdomstol och den fömt nämnda lagrådsremissen).
Prop. 1974:151 55
Enligt kommitténs mening kan det inte komma i fråga
att låta teknisk ledamot delta i alla mål som handläggs av domstolen. Det kan
nämligen antas att de antal mål som innehåller tekniska moment av sådan beskaffenhet
att domstolen behöver tillföras teknisk sakkunskap kommer att bli jämförelsevis
litet. Kommittén föreslår därför f. ö. i överensstämmelse med vad som gäller
i fråga om teknikers deltagande i hyresmål vid fastighetsdomstol (jfr 3 § andra
stycket lagen om fastighetsdomstol) att i bostadsdomstolen skall efter
ordförandens bestämmande ingå teknisk ledamot bara om ärendets beskaffenhet
eller annat särskUt skäl motiverar det.
När det sedan gäller antalet intresserepresenlanter
är det enligt kommittén rimligt att dessa får bestämma utgången i målet, om de
alla är ense, men att de ledamöter som inte har anknytning tUl organisationerna
får ett avgörande inflytande när intresserepresentanterna inbördes inte enas.
På grund härav föreslås att domstolen i princip skall bestå av, förutom
juristdomarna och i förekommande fall teknisk ledamot, fyra intresserepresentanter,
två från vardera partsidan. I syfte att nedbringa antalet tjänstgöringsdagar
för intresserepresentanterna lägger kommittén emellertid fram förslag som
innebär avsteg från den angivna samman-sällningsregeln. Förslagen innebär
sammanfattningsvis följande.
Enkla besvärsmål skall kunna prövas i en mindre
sammansättning än den som har angetts i det föregående. I den mindre
sammansättningen består domstolen av två av de lagfarna ledamöterna och en
intresserepresentant från vardera sidan. Juristdomare skall inte kunna bytas
ut mot teknisk ledamot i denna sammansättning, eftersom mål i vilka tekniker
bör ingå normalt får anses vara av sådan beskaffenhet att det bör prövas av
domstolen i den större sammansättningen. Mål skall kunna avgöras i den mindre
sammansättningen, om tre av de fyra ledamöterna är ense om beslutet och om
muntlig förhandling inte finnes påkallad. I kravet på att ledamöterna skall
vara ense om beslutet ligger att de skall vara eniga om såväl skälen som
slutet. Som ytterligare fömtsättning skall gälla att inte någon av de fyra
ledamöterna motsätter sig att målet avgörs i den mindre sammansättningen
("vetorätt"). Enligt förslaget skall domstolen i den mindre
sammansättningen vara oförhindrad att avstå från att avgöra målet och i stället
hänskjuta prövningen av det till den slörre sammansättningen.
Vidare föreslås att lagfaren ledamot skall få ensam
på bostadsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärd och pröva fråga om
avskrivning av mål. Även de bestämmelser om undersökning på platsen som kommittén
lägger fram förslag till (jfr avsnittet 4.2) är avsedda att begränsa
utnyttjandet i bostadsdomstolen av intresserepresentanterna.
Kommitténs förslag till intresserepresentation i
domstolen vid handläggning av andra mål än bostadsrättsmål innebär i huvudsak
följande. I fråga om fastighetsägarerepresentanterna framhåller kommittén att
det i
Prop. 1974:151 56
bostadsdomstolen
bör finnas representanter såväl för enskUda fastighetsägare som för de
allmännyttiga bostadsföretagen. Från den nu angivna utgångspunkten har inom
kommittén diskuterats två principlösningar. Enligt den ena skall det i varje
mål i domstolen på fastighetsägaresidan finnas en representant för vardera
ägarekategorien, oavsett vUket slags fastighet målet rör. Enligt den andra
diskuterade lösningen skall båda ledamöterna från fastighetsägarsidan
representera enskilda fastighetsägare, om tvisten rör hyresfastighet som
tUlhör enskUd, och de allmännyttiga bostadsföretagen, när huset tUlhör annan
än enskild. Enligt kommitténs uppfattning talar övervägande skäl för att
fastighetsägarerepresentanterna i bostadsdomstolen skall representera samma
ägarekategori och kommittén ansluter sig därför till den senare lösningen. Med
hus som tUlhör allmännyttigt bostadsföretag likställer kommittén därvid hus som
avses i första stycket 25 kungörelsen (1972: 60) om undantag från
tillämpningen av lagen om hyresreglering m. m. Rör tvisten hus som tillhör staten,
primärkommun eller landstingskommun, skaU enligt förslaget i domstolen ingå de
fastighelsägarerepresentanter som utses efter förslag av de allmännyttiga
bostadsföretagens organisation.
På hyresgästsidan skall enligt förslaget i
bostadsdomstolen delta, vid prövning av mål enligt 36 § hyreslagen (överlåtelse
av hyresrätt tUl lokal) intresserepresentanter som är väl förtrogna med
näringsidkande hyresgästers förhållanden och vid prövning av andra mål
intresserepresentanter som är väl förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden. I denna del överensstämmer förslaget med vad som gäller om hyresnämnds
sammansättning (jfr 5 § första stycket nämndlagen).
För mål som rör bostadsrättsfastighet föreslår
kommittén vissa särskilda regler för intresserepresentationen. När sådant mål
avgörs i den större sammansättningen skall enligt förslaget alltid i domstolen
ingå två intresserepresentanter som är väl förtrogna med förvaltning av bostadsrättsfastighet
(jfr 5 § första stycket andra punkten nämndlagen). När det sedan gäller
medverkan av intresserepresentanter som företräder bo-stadsrätlshavarnas
intressen framhåUer kommittén att det egentiigen bara är frågor om vägrat
medlemskap i bostadsrättsförening och godkännande av stämmobeslut som är
specifika bostadsrättsfrågor. Tvist om hyresvillkor enligt bostadsrättslagen
skiljer sig i princip inte från andra hyressättningslvister. På grund härav
föreslår kommittén att ledamöter som är förtrogna med bostadsrättshavares
förhållanden skall ingå i domstolen bara när denna prövar tvist om vägrat
medlemskap eller fråga om godkännande av stämmobeslut. I andra
bostadsrättstvister ingår i domstolen intresserepresentanter som är förtrogna
med bostadshyresgästers förhållanden. Motsvarande ordning föreslås för
hyresnämnd, jfr 5 § första stycket sista punkten nämndlagen.
Kommittén föreslår att bestämmelsema om domstolens
sammansättning meddelas i en särskUd lag, benämnd lagen om bostadsdomstol.
Prop. 1974:151 57
Denna bör enligt kommittén vidare uppta, förutom viktigare
föreskrifter om förfarandet vid domstolen, vissa grundläggande organisatoriska
föreskrifter. Sålunda föreslås lagen få innehålla de allmänna
behörig-hetsviUkoren för domstolens ledamöter. Enligt förslaget skall ledamot i
domstolen vara myndig svensk medborgare och ha avlagt domared, innan han
börjar tjänstgöra i domstolen. Kommitténs förslag till lag om bostadsdomstol
innehåller också bestämmelser om jäv mot domare och om rätt för de berörda
partsorganisationerna att avge förslag, innan intresseledamot utses (jfr 6 §
andra stycket nämndlagen). Vidare föreslås lagen få innehålla en allmän
bestämmelse av innehåll att regeringen skall utse ordförande och övriga
ledamöter i bostadsdomstolen och att ej lagfaren ledamot skall utses för viss
tid. Övriga bestämmelser om domstolens organisation förutsätts av kommittén
kunna utfärdas i administrativ ordning genom en instruktion för domstolen.
Denna bör bl. a. uppta föreskrifter om domstolens handläggning av
administrativa ärenden.
3.3 Remissyttrandena
De föreslagna bestämmelserna om
bostadsdomstolens sammansättning m. m. har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissinstanser. Bland dem kan nämnas hyresrådets
majoritet, Stockholms och Göteborgs tingsrätter, hyresnämnderna för Göteborgs
och Bohus län och för Malmöhus län. Hyresgästernas riksförbund,
fastighetsägareförbundet, SABO och HSB.
Även DON, minoriteten inom hyresrådet och Umebygdens
tingsrätt lämnar i princip förslagen i denna del utan erinran men anser att det
bör övervägas att låta domstolen i större utsträckning än förslaget medger
pröva och avgöra mål i den mindre sammansättningen. Sålunda anförs att
praktiska svårigheter inte torde kunna undvikas, om som kommittén har föreslagit
den större sammansättningen skall behöva användas vid varje tillfälle när
muntlig förhandling förekommer. Den mindre sammansättningen bör därför enligt
minoriteten inom hyresrådet kunna användas även om muntlig förhandling finnes
påkallad men någon principiell fråga inte föreligger i målet. Även
hyresnämnden för Stockholms län uttalar sig för en ökad användning av den
mindre sammansättningen. Enligt hyresnämnden är exempelvis flertalet
besittningsskyddsmål av den arten att rättssäkerheten inte ens skulle kunna
påstås råka i fara, om ärendet i sista instans avgörs av två lagfarna ledamöter
och två intresserepresentanter.
Domareförbundet avstyrker att en
domstol av den storlek som kommittén föreslagit inrättas. Domstolens kvalitet
blir enligt förbundet inle nämnvärt högre om juristdomarna ökas från två till
tre eller om den innehåller två intresserepresentanter från vardera sidan i
stället för en.
Prop. 1974:151 58
Till
detta kommer praktiska och organisatoriska synpunkter. Att ordna
sammanträdesprogrammet för en sjumannadomstol blir uppenbarligen mycket
besvärligt, inte minst med tanke bl. a. på att domstolen kommer alt få företa
åtskUliga resor och att målen är svåra att tidsberäkna. Domareförbundet förordar
därför att bostadsdomstolen får bestå av två juristdomare, en
intresserepresentant från vardera sidan och, då det behövs, en teknisk
ledamot. Om domstolen anses böra i den större sammansättningen bestå av fyra
intresserepresentanter har förbundet inte någon erinran mot de föreslagna
sammansättningsreglerna. Malmö tingsrätt framför Uknande synpunkler.
Kommitténs förslag att inlresserepresentanterna i
den större sammansättningen skall kunna överrösta de ledamöter som inte har
anknytning till intresseorganisationerna kritiseras av Svea hovrätt och
advokatsamfundet. Hovrätten framhåller bl. a. att de mål som den nya domstolen
skall handlägga huvudsakligen rör tvister mellan enskilda avtalsparter. Dessa
tvister skall prövas enligt allmän civillag. De flesta målen torde komma att
avse frågan om besittningsskydd där rättssäkerhetssynpunkter för parterna gör
sig starkt gällande. Även vid tillämpning av TvL är rättssäkerhetsproblematiken
framträdande. Hovrätten erinrar vidare om att det finns grupper av enskUda som
inte är medlemmar i intresseorganisationen eller som rent av står i
motsatsförhållande till den. Hovrätten förordar att bostadsdomstolen får bestå
av tre juristdomare eller i förekommande fall av två juristdomare och en
tekniker samt två intresseledamöter. Advokatsamfundet uttalar att det inte
är troligt att domstolsledamöter som samtidigt är partsrepresentanter skulle
känna sig oförhindrade att i domstolen föratsättningslöst pröva sådana överenskommelser
som har ingåtts mellan organisationerna.
Mot förslaget att bostadsdomstolen skall få avgöra
mål i den mindre sammansättningen bara om tre av ledamötema är eniga om såväl
skälen som slutet framför Svea hovrätt vissa invändningar. Sålunda anförs att
den föreslagna ordningen torde förutsätta en fullständig föredragning och
eventuell omröstning för att frågan huruvida domstolen i denna sammansättning
är behörig att döma skall kunna besvaras. Mot en sådan ordning möter
invändningar från såväl principiell som praktisk synpunkt. Utformas domstolen
så som hovrätten förordat behövs inte regler om mindre sammansättning.
Hyresgästernas riksförbund anför att det enligt förbundets mening är av särskUt
värde att enklare besvärsmål skall kunna prövas i en mindre sammansättning med
"vetorätt" för varje ledamot. Domareförbundet anför däremot att
kommitténs uttalanden om den större och mindre sammansättningen och om
vetorätten är oklara och att förslaget i denna del synes kunna leda till
svårigheter.
Hyresnämnden för Stockholms län ställer sig tveksam
till förslaget att en tekniker skall kunna ingå som ledamot i bostadsdomstolen.
Under sin mer än nu femåriga verksamhet har hyresnämnden hittills inte kom-
Prop.1974:151 59
mit
i den situationen att den har saknat tUlgång till erforderlig teknisk
sakkunskap. I de få fall där sådan har varit önskvärd har den kunnat erhållas
antingen genom parternas försorg eller med stöd av 17 § nämndlagen. Enligt
hyresnämnden förefaller det dessutom betänkligt att låta en av juristdomama
ersättas av teknikern i mål som kan få prejudicerande betydelse. Det är inte
heller tUlfredsställande att ordföranden ensam skall avgöra, om sådant utbyte
skall ske eller inte. Hyresnämnden föreslår att frågan löses så att
bostadsdomstolen ges rätt att anlita teknisk expertis att biträda domstolen,
om ärendets beskaffenhet eller annat särskUt skäl föranleder det.
Enligt Svea hovrätt är det önskvärt att inte flera
gmpper av inttes-seledamöter än som verkligen behövs ges representation i
domstolen. Risken är annars att den enskilde ledamoten kommer att få deltaga i
domstolens arbete i alltför ringa omfattning. Hovrätten anser inte att särskild
representation för lokalhyresgäster, bostadsrättshavare och förvaltare av
bostadsrältsfastighet är behövlig. Enligt hyresnämnden för Stockholms län torde
de svårigheter av praktisk natur som är förenade med att det inom
bostadsdomstolen enligt förslaget skall finnas flera kombinationer av
intresserepresentanter i stort sett kunna lösas, om domstolen i dess mindre
sammansättning ges ökad befogenhet i överensstämmelse med vad hyresnämnden har
anfört.
Beträffande intresserepresentanternas ställning i
domstolen uttalar hyresrådet rent allmänt att de företrädare för
organisationerna som har tjänstgjort som ledamöter i rådet har tUlfört det
värdefull kunskap och överblick över hyresmarknaden och dess problem. Samtidigt
har de visat att de värderingar och den grundsyn som är naturlig hos
företrädare för en partsorganisation går att förena med den självständighet som
är en förutsättning för att avgörandena skall framstå som auktoritativa och
vägledande. Svea hovrätt understryker betydelsen av att enskild ledamot inte
skall i sin egenskap av domare anses företräda viss organisations intressen.
4
Förfarandet i bostadsdomstolen
4.1
Huvuddragen av förfarandet i nuvarande överinstanser m. m.
I fråga om förfarandet vid fastighetsdomstol gäUer
dels allmänna regler som är tUlämpliga i alla målkategorier som ankommer på sådan
domstol, dels särskUda bestämmelser för vissa av målkategorierna. De allmänna
förfarandereglema finns upptagna i 912 §§ lagen om fastighetsdomstol och i
RB. Som exempel på särskUda förfarandebestämmelser för fastighetsdomstol kan
anföras på flertalet bestämmelser i 5 kap. expropriationslagen (1972: 719), 16
kap. fastighetsbUdningslagen (1970:
Prop.
1974:151 60
988)
och, såvitt gäller mål med anknytning till rättsinstitutet hyra, 23 § tredje
stycket nämndlagen.
Klandertalan i mål enligt hyreslagen väcks som
nämnts genom att den part som är missnöjd med hyresnämndens beslut ansöker om
stämning på motparten. Klanderprocessen irUeds således på samma sätt som vanligt
tvistemål anhängiggörs vid tingsrätt. På det fortsatta förfarandet blir därför
RB:s bestämmelser om förfarandet i tingsrätt i tvistemål tiUämpliga med de
avvikelser eller tUlägg som följer av lagen om fastighetsdomstol.
I fråga om förfarandet vid hovrätt i hyresmål
gäller ulan undantag f. n. de allmänna bestämmelserna i RB om
hovrättsförfarandet i tvistemål. I lagrådsremiss den 28 juni 1974 föreslås
emellertid att vid prövning av bl. a. hyresmål av en av de lagfarna domama i
hovrätten skall kunna bytas ut mot teknisk ledamot.
Vad som har anförts om förfarandet i överinstans
enligt hyreslagen gäller också i fråga om mål enligt bostadsrättslagen. Ärende
om godkännande av stämmobeslut enligt 60 § första stycket 1 nämnda lag skall
dock anhängiggöras genom besvär hos fastighetsdomstolen.
Mot hyresnämnds beslut i ärende enligt TvL förs
talan genom besvär hos fastighetsdomstolen. I 18 § TvL har meddelats särskilda
bestämmelser om förfarandet i domstolen. Enligt dem skall part som regel
kallas att höras muntligen. I övrigt äger i fråga om handläggningen vid domstolen
52 kap. 3 och 512 §§ RB motsvarande tillämpning, varvid bestämmelse som avser
hovrätt i stället gäller fastighetsdomstolen.
I ärende enligt BSL, som skall fullföljas från
hyresnämnd till Svea hovrätt, dvs. ärende om upprustningsåläggande, användningsförbud
eller åtgärd enligt 12 §, gäller enligt 24 § BSL beträffande förfarandet i
hovrätten i princip vad som är föreskrivet i RB om tvistemål och om besvär.
Innebörden av bestämmelsen torde vara att sådana ärenden skall handläggas i
hovrätten enligt de regler som gäller i fråga om besvär i hovrätt med den
avvikelsen dock att part som regel skall kallas att höras muntiigen (jfr 22 §
första stycket BSL). I andra ärenden enligt BSL än sådana som skall fullföljas
direkt till Svea hovrätt gäller samma förfaranderegler som i
tvångsförvaltningsmål (jfr 22 § BSL).
I fråga om förfarandet vid statens hyresråd, till
vilket ärenden enligt hyresregleringslagen och bristortlagen fullföljs, finns
ett fåtal, spridda bestämmelser i rådets instruktion. Kännetecknande för
förfarandet i hyresrådet är att det är skriftligt men med möjlighet för rådet
att höra part muntligen.
Bestämmelserna i 18 kap. PB om rättegångskostnad
gäller inte vid hyresnämnd. I avsaknad av särskilda bestämmelser om
fördelningen mellan parterna av kostnader som uppkommit vid nämnd gäUer att vardera
parten står sin kostnad. I och med att ärendet förs vidare från hyresnämnd
till allmän domstol blir 18 kap. RB i princip tUlämpligt.
Prop. 1974:151 61
EmeUertid
har för de ärendekategorier som det här gäller i stor utsträckning getts
särskilda regler som irmefattar delvis långtgående undantag från de aUmänna
kostnadsbestämmelserna. Därvid gäUer i allmänhet att vardera parten också i
överinstansen skall svara för sin rättegångskostnad i den mån annat inte
följer av 18 kap. 6 § RB (jfr 73 § hyreslagen, 23 § andra punkten BSL och 78 §
andra stycket bostadsrättslagen). Bestämmelsema i 73 § hyreslagen att vardera
parten i princip svarar för sin rättegångskostnad gäUer bara i hyreslvist som
avses i 49 eller 55 §, dvs. i förlängnings- eller vUlkorstvist. Motsvarande
regel i bostadsrättslagen är begränsad tUl tvist om fastställande av
hyresviUkor enligt 7 § sista stycket samma lag. Enligt BSL gäller samma regler
med det undantaget dock att kommunen kan åläggas att ersätta fastighetsägaren
hans rättegångskostnad, om dennes talan bifalls i besvärsmål.
I TvL är bestämmelserna om kostnadsansvaret i
besvärsmål annorlunda utformade. Enligt 19 § kan domstol tiUerkänna
fastighetsägaren ersättning av statsverket för rättegångskostaad, om han vinner
bevärs-mål i vilket länsstyrelse är motpart. Virmer han besvärsmål, i vUket hälsovårdsnämnd
är motpart, kan ersättning tUlerkäimas honom att betalas av kommunen. I andra
fall gäller de allmänna bestämmelsema i 18 kap. RB om rättegångskostnad i
tillämpUga delar.
Vad som sagts om fördelningen av kostnadsansvaret
vid hyresnämnd gäller i motsvarande mån i statens hyresråd. Oavsett utgången av
besvärsmål som prövas av rådet får vardera parten bära sina kostnader i såväl
hyresnämnden som i hyresrådet i hyresregleringsmål och ärenden enligt
bristortlagen.
4.2
Kommittén
Kommittén konstaterar inledningsvis att de mål som
bostadsdomstolen enligt förslaget får att handlägga är av varierande
beskaffenhet. I flertalet fall gäUer målet tvist mellan enskUda, medan i något
fall offentligrättsligt rättssubjekt står mot enskild, t. ex. i sådant mål om
tvångsförvaltning i vUket länsstyrelse eUer hälsovårdsnämnd är sökande. I andra
mål råder det inte något egentUgt tvåpartsförhållande, t. ex. mål om
förmedlingsprovision enligt bristortiagen. Flertalet tvister som bostadsdomstolen
enligt förslaget skall handlägga är av dispositiv karaktär. Däremot får
officialprövningsprincipen i stor utsträckning anses vara tillämplig i mål
enligt hyresregleringslagen och bristortiagen. Slutiigen framhåller kommittén
att bostadsdomstolen enligt förslaget kommer att få pröva frågor som annars
skulle ha avgjorts av allmän domstol. Härmed åsyftas preliminärfrågor av olika
slag.
Som ett allmänt riktmärke vid utformningen av
förfarandet i bostadsdomstolen har kommittén haft önskemålet att undvika en
sådan formali-sering av förfarandet vid domstolen som skulle innebära att ett
av hu-
Prop. 1974:151 62
vudsyftena
med översynen motverkas, nämligen att få tUl stånd ett relativt snabbt, enkelt
och bUligt förfarande för överprövning av hyresnämnds avgöranden. Ett annat
riktmärke har varit att försöka finna ett någorlunda enhetligt regelsystem inom
vars ram domstolen skall i viss utsträckning kunna anpassa procederet efter
målets beskaffenhet. De överväganden som kommittén har ägnat frågan har lett
till slutsatsen att förfarandet i stort sett bör kunna utformas efter mönster
av vad som gäller i fråga om förfarandet i besvärsmål i hovrätt. Förfarandet
bör således i princip vara skriftligt med möjlighet att hålla muntlig förhandling
och ta upp muntlig bevisning. Utöver de bestämmelser i RB som direkt reglerar
besvärsförfarandet och som återfinns i 52 kap. RB bör de allmänna
bestämmelserna i balken äga motsvarig tillämpning i bostadsdomstolen och i
fråga om mål som handläggs vid denna. Kommittén syftar på t. ex. föreskrifterna
om offentlighet och ordning vid domstol, om part, ställföreträdare och
rättegångsombud och om frister och laga förfall.
Kommittén förordar att det nuvarande systemet med
klander mot hyresnämnds beslut överges. I stället bör samtiiga ärenden
fullföljas till bostadsdomstolen genom besvär över nämndens beslut.
Kommittén framhåller att avvägningen mellan
skriftligt och muntligt förfarande är en central fråga i sammanhanget. Kravet
på att förfarandet skall vara snabbt, billigt och förhållandevis enkelt för de
rättssökande talar för att det görs i huvudsak skriftligt. A andra sidan, framhåUer
kommittén, ligger i muntiigheten ett värdefullt komplement tUl det skriftliga
förfarandet. Muntlig förhandling behövs till en början för att domstolen skall
kunna höra part, vittne eller annan. Men också på annat sätt kan muntligheten
vara till fördel för utredningen, t. ex. för att reda ut parternas ståndpunkter
i ett mål och eventuellt undanröja onödiga och betydelselösa tvistefrågor.
Beträffande de fömtsättningar under vUka det
skriftliga förfarandet bör kunna ersättas av eller kompletteras med muntligt
förfarande framhåller kommittén att den muntliga förhandlingsformen i
bostadsdomstolen inte är avsedd att fylla samma uppgifter som muntlig
förhandling i RB:s tvistemålsprocess. Det muntliga förfarandet vid
bostadsdomstolen syftar således inte tUl att ensamt utgöra ett fullständigt
beslutsunderlag utan i stället tUl att vara ett komplement till det skriftliga
förfarandet. Kommittén föreslår därför att muntlig förhandling bör få förekomma
i första hand, då förhandlingen kan antas vara till fördel för utredningen.
Något hinder mot att begränsa förhandlingen till att gälla viss fråga som är
uppe i målet bör inte föreligga. De båda handläggningsformerna bör således med
kommitténs förslag inte uppfattas som alternativa i den meningen att de
utesluter varandra. Kommittén föreslår vidare att part bör ges visst men ej
avgörande inflytande på frågan. Den avvägning av här motstående intressen som
har kommit tUl uttryck i 9 § tredje
Prop. 1974:151 63
stycket
förvaltningsprocesslagen anser kommittén vara lämplig också här. I
överensstämmelse härmed föreslår kommittén att muntlig förhandling bör kunna
hållas, om part begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller
särskilda skäl talar mot det. Kommittén föreslår vidare att i lagen om
bostadsdomstol införs bestämmelser av innehåU att part skall kallas till
muntlig förhandling och att part får föreläggas att inställa sig personligen
vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande. Av en sådan bestämmelse får enligt kommitténs
mening anses tUlräckligt tydligt framgå att muntiig förhandling kan hållas och
ärendet avgöras utan hinder av parts utevaro, om det är försvarligt med hänsyn
till utredningen.
Kommitténs förslag innebär att bostadsdomstolen
skall kunna höra part under sanningsförsäkran samt vittne eller sakkunnig under
ed eller motsvarande försäkran och hålla syn på stället för besiktning av
fastighet eller lägenhet. Kommittén påpekar att förslaget i denna del innebär
en nyhet i fråga om förfarandet i överinstansen endast såvitt gäller hyresregleringsärenden
och ärenden enligt bristortlagen.
Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för
att ansvaret för att utredningsmaterialet är fuUständigt i princip läggs på
parterna. Bestämmelserna i 35 kap. 6 § RB om fördelningen av
utredningsansvaret bör således äga motsvarande tillämpning i bostadsdomstolen.
I överensstämmelse härmed skall enligt förslaget domstolen inte utan framstäUning
av part kunna höra vittne, som inte har hörts tidigare på parts begäran, eller
meddela s. k. editionsföreläggande. Däremot skall domstolen vara oförhindrad
att själv förordna om syn på stäUet och om utredning genom särskUd sakkunnig.
Kommittén föreslår att bevisupptagning i och för
avgörande av fråga vars prövning ankommer på bostadsdomstolen bör kunna ske vid
annan domstol (jfr 35 kap. 8 § RB). Enligt förslaget skall bostadsdomstolen
också kunna förordna om bevisupptagning vid utländsk domstol. Kommitténs
förslag irmebär såvitt gäller bevisning vid hyresnämnd att nämnd skall kunna ta
upp muntiig, formell bevisning i större utsträckning än f. n. (jfr avsnittet
5.1). Eftersom bostadsdomstolen kommer att inta ställning som överinstans i
förhållande till hyresnämnderna, får det enligt kommitténs mening anses
följdriktigt att bestämmelserna i 50 kap. 23 § RB om skyldighet för allmän
överrätt att på nytt höra part, vittne och sakkunnig ges motsvarande
tillämpning i bostadsdomstolen. Även bestämmelserna i 25 § tredje stycket i
samma kapitel i vad avser begränsning av parts möjlighet att i överrätt
åberopa ny omständighet eUer nytt bevis är enligt förslaget tUlämpligt i
bostadsdomstolen.
Efter mönster av 17 § första stycket nämndlagen och
9 § lagen om fastighetsdomstol föreslår kommittén att domstolens ordförande ges
möjlighet att förordna om besiktning för utredning av särskild fråga.
Prop. 1974:151 64
Enligt
förslaget är besiktningen tänkt som ett medel att tUlföra domstolen en
kännedom om vissa faktiska förhållanden som behövs för att domstolen skall
kunna tUlgodogöra den utredning som förebringas i målet och bedöma parternas
argumentering. Särskild besiktning är således inte avsedd att ersätta bevisning
genom syn på stället, då sådan befinnes påkallad, utan är närmast tänkt att
utgöra ett led i målets handläggning. Vad som utåt sett skUjer särskUd
besiktning från syn på stället är att inte alla de ledamöter vid domstolen som
skall delta i avgörandet behöver närvara vid besiktningen. I de fall syn på
stället inte skall hållas utgör enligt förslaget protokollet vid besiktningen
jämte annat material underlag för domstolens avgörande. Kommittén föreslår
därför att parterna i sådana fall skaU beredas tUlfälle att närvara vid
besiktningen. SkaU å andra sidan särskUd besiktning hållas exempelvis som
förberedelse för syn på StäUet, är det inte nödvändigt att parterna deltar
också vid besiktningen. Kommittén föreslår vidare att uppdrag att företa
särskild besiktning skall kunna lämnas någon utomstående, t. ex. tekniker som
brukar anlitas av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.
Efter att ha redogjort för de bestämmelser i RB som
ger aUmän domstol befogenhet att avvisa erbjuden bevisning eller som på annat
sätt innefattar en begränsning i parts möjlighet att vid domstol förebringa
utredning uttalar kommittén att det finns skäl att införa kompletterande bestämmelser
som ger bostadsdomstolen stöd för en mera aktiv materiell processledning. I
enlighet härmed lägger kommittén fram förslag tiU bestämmelser av innehåll att
bostadsdomstolen skall verka för att utredningen får den inriktning och
omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet och att domstolen
såvitt möjligt skall se till att onödig utredning inte förebringas. Förebilden
tUl bestämmelsen är 5 kap. 12 § första stycket expropriationslagen. Kommittén
avvisar däremot tanken på att införa andra begränsningar i parts möjlighet att
förebringa bevisning i bostadsdomstolen än som följer av RB.
De överväganden som kommittén har ägnat frågan om
kostnadsansvaret i besvärsprocessen i bostadsdomstolen har lett tUl slutsatsen
att den nuvarande ordningen för fördelning i överinstans av rättegångskostnaderna
bör behållas i huvudsak oförändrad. Detta innebär bl. a. följande. I
hyreslvist som avses i 49 eller 55 § hyreslagen, dvs. förlängnings-eller
villkorstvist, och i tvist om fastställande av hyresvUlkor enligt 7 § sista
stycket bostadsrättslagen skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad
också i bostadsdomstolen i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 § RB.
Delsamma skall gälla i mål enligt BSL, dock att kommunen skall kuima åläggas
att ersätta fastighetsägaren hans rättegångskostnad, om dennes talan bifalls i
besvärsmålet. I hyresregleringsmål och ärenden enligt bristortlagen skall
vardera parten bära sin rättegångskostnad också i överinstansen i den mån
annat ej följer av 18 kap. 6 § RB. Denna begränsning är ny i förhållande tUl
vad som gäller nu. I
Prop. 1974:151 65
övriga
mål och ärenden enligt hyreslagen och bostadsrättslagen än som nämnts särskilt
skaU de allmänna bestämmelserna om rättegångskostnad i 18 kap. RB äga
tillämpning.
Även kostnadsbestämmelserna i 19 § TvL bör enligt
kommittén i stort sett oförändrade gälla i bostadsdomstolen. De bör emellertid
jämkas så att organisation av hyresgäster som fört talan om tvångsförvaltning
(jfr 13 § TvL) inte drabbas av kostnadsansvar på grund av utgången i besvärsmålet.
Kommittén anför att det på grund av frågans natur inte heller ter sig rimligt
att låta fastighetsägaren själv bära sina kostnader, om han vinner
besvärsmålet. Kommittén föreslår därför att fastighetsägaren i den angivna
situationen skall kunna få ersättning för sina kostnader av statsverket.
Kommittén föreslår vidare att bostadsdomstolens
avgöranden skall betecknas som beslut oavsett om avgörandet innefattar avgörande
av saken eller ej. Bestämmelsema i 17 kap. RB om besluts innehåll föreslås
gälla i tUlämpliga delar i fråga om domstolens avgörande. Det innebär bl. a.
att avgörandet skall grundas på vad handlingarna innehåller och i övrigt
förekommit i målet (jfr 17 kap. 2 § andra stycket RB).
Har muntlig förhandling hållits, skall enligt
förslaget domstolen kunna välja mellan att meddela sitt beslut muntiigen i
samband med förhandlingen eller genom att hålla det tillgängligt på domstolens
kansli. Den sist angivna formen för offentliggörande av beslut blir med kommitténs
förslag obligatorisk, när förhandling inte har hållits. I överensstämmelse med
vad som gäUer enligt RB i fråga om allmän domstols slutiiga beslut (jfr 17 kap.
12 § RB jämfört med 7 och 10 §§) föreslår kommittén att slutligt beslut som
meddelas av bostadsdomstolen skall, om frågans beskaffenhet fordrar det,
innehålla bl. a. motivering till beslutet samt uppsättas särskilt och skrivas
under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.
Efter att ingående ha redogjort för
preklusionsbestämmelserna i 51 § andra stycket hyreslagen (se avsnitt 2.1.1)
och rättskraftsregeln i 22 § nämndlagen anför kommittén att 51 § andra stycket
hyreslagen bör vara tillämpligt också när bostadsdomstolen bifaUer hyresgästs
förlängningstalan. Kommittén anför att de uttalanden rörande bestämmelsen som
gjordes i 1973 års lagstiftningsärende (prop. 1973: 23 s. 128 och 177) bör vara
vägledande också när avgörandet träffas av bostadsdomstolen. Vad sedan angår
verkan i räilskraftshänseende av övriga avgöranden av saken som
bostadsdomsiolen meddelar bör enligt kommitténs mening den ordning som f. n.
gäller i fråga om beslut av hyresnämnd, som inle omfattas av 51 § andra
stycket, gälla även beträffande bostadsdomstolens avgöranden. I stället för 17
kap. 11 § första stycket RB bör således i fråga om bostadsdomstolens avgöranden
gäUa en särskild rättskraftsregel med i sak samma innehåll som 22 §
nämndlagen.
Detta
innebär att följande beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft,
Prop.
1974:151 66
nämligen
om genom beslutet avgjorts fråga om (1) överlåtelse av hyresrätt enligt 34
eller 36 § hyreslagen (2) förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan
förlängning enligt 49 § hyreslagen, (3) hyresvillkor enligt 55 § hyreslagen,
(4) hyresvUlkor enligt 7 § sista stycket bosadsrältslagen eller (5) medlemskap
enligt 52 § bostadsrättslagen. Beslut varigenom ansökan om tillstånd enligt 34
eUer 36 § hyreslagen lämnats utan bifall skall dock ej få rättskraft enligt
kommitténs förslag. Kommitténs förslag innebär slutligen att beslut enligt TvL
och BSL får rättskraft.
Kommittén
erinrar om att varken hyresregleringslagen eller bristortiagen innehåller
någon uttrycklig bestämmelse om rättskraftsverkan av beslut som meddelas av
hyresnämnd eller statens hyresråd. Kommittén uttalar att det emellertid inte
synes påkallat att för ifrågavarande målkategorier införa någon särskild
rättskraftsregel för det fall att bostadsdomstolen avgör sådant mål. I vad mån
domstolens avgöranden äger rättskraft eller inte får enligt kommitténs mening
överlämnas åt rättstill-lämpningen som bör kunna hämta vägledning i första hand
från hyresrådets cirkulär nr 22/1944 (jfr även GadStark: Hyresregleringen, 4
uppl. 1969, s. 116).
Kommittén
har slutligen övervägt frågan om förhållandet mellan bostadsdomstolen och
allmän domstol i belysning av bestämmelserna i 13 kap. 6 § RB om förbud för
domstol att till prövning ta upp fråga, om vilken redan är rättegång mellan
samma parter. Frågan hänger samman med att bostadsdomstolen enligt förslaget
skall, liksom hyresnämnd, kunna rättskraftigt avgöra preliminärfråga som
uppkommer i ärende som prövas i första instans av hyresnämnd. Kommitténs
överväganden har mynnat ut i slutsatsen att det inte behövs särskUda
bestämmelser av innehåll att allmän domstol eller annan myndighet inte får ta
upp preliminärfråga som är under bostadsdomstolens prövning. Även om parterna
är desamma i de båda rättegångarna och grunderna för deras yrkanden sammanfaller,
föreligger inte det krav på identitet mellan tvistemålen som RB:s
litispendensregler innehåller. Den omständigheten att bostadsdomstolen i en
förlängningstvist har att ta slällning tUl frågan om hyresrätten är förverkad
eller om det föreligger giltigt hyresavtal, bör således enligt kommittén inte
utgöra hinder för allmän domstol att till prövning ta upp talan om avhysning av
hyresgästen på grund av förverkande eller talan om faststäUelse av att gilligt
hyresavtal föreligger eller inte föreligger. Förhållandet allmän domstol
bostadsdomstolen blir med den föreslagna ordningen samma som förhållandet
mellan allmän domstol hyresnämnd (jfr prop. 1973: 23 s. 207).
Prop. 1974:151 67
4.3
Remissyttrandena
Kommitténs förslag i vad avser förfarandet vid
bostadsdomstolen har i allt väsentligt tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Bland de remissinstanser som i princip godtar
förslagen i denna del kan nämnas Svea hovrätt, h.yresrådei, Stockholms,
Göteborgs och Umebygdens tingsrätter, hyresnämnderna för Stockholms län, för
Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län. Hyresgästernas riksförbund,
fastighetsägareförbundet och SABO. Några av dem, t. ex. hyresnämnden för
Stockholms län och SABO, framhåller dock att bostadsdomstolen torde få hålla
muntlig förhandling oftare än vad kommittén synes ha räknat med. HSB anför bl.
a. att det knappast torde vara möjligt för domstolen att företa en
jämförelseprövning i ett bruksvärdemål utan att hålla syn. Frågoma om syn och
muntlig förhandling kan enligt HSB leda tUl avsevärda praktiska olägenheter
genom att bostadsdomstolens ledamöter regelmässigt måste företa resor till
olika delar av landet. HSB, som sätter i fråga om dessa konsekvenser beaktats
tiUräckligt av kommittén, anser att frågorna bör undersökas ytterligare.
Frågan om handläggningsformerna vid
bostadsdomstolen har gett anledning tUl synpunkter, framför aUt från
domstolshåll. Flera av remissinstansema uppehåUer sig ingående vid frågan hur
förfarandet vid överinstansen kommer att eller bör inverka på
hyresnämndsförfarandet. Sålunda framhåller Svea hovrätt att det föreslagna
förfarandet vid bostadsdomstolen kommer att ställa nya krav på förfarandet i
hyresnämnd och på dokumentation av vad som har förevarit där. Hovrätten
framhåller vidare att utformningen av hyresnämndsförfarandet är av avgörande
betydelse för överinstansens möjlighet att fungera huvudsakligen som en
prejudikatinstans. Denna funktion försvåras, om utredningsarbetet där får
alltför stor omfattning. Att fara härför föreligger belyses bl. a. av att
bevisning enligt förslaget i viss omfattning skall kunna tas upp i
överinstansen efter det att den har avvisats i hyresnämnden. Hovrätten finner
det sannolikt att både rättssäkerhetssynpunkter och nödvändigheten att erhålla
ett processmaterial, som kan ligga tUl grand för skriftiig överprövning, kan
verka tyngande på hyresnämndsförfarandet. Liknande synpunkter anläggs av
Stockholms tingsrätt.
Advokatsamfundet och domareförbundet uttalar att
förfarandet i den särskilda överinstansen över hyresnämndema i princip bör vara
muntligt. Malmö tingsrätt anser att muntlig process måste vara det normala
åtminstone i besittningsskyddsmålen. Handläggningen i överinstansen bör därför
i sådana mål utformas efter vadeförfarandet i tvistemål.
Förslaget
att bostadsdomstolen skall kunna ta upp bevisning i samma
Prop. 1974:151 68
utsträckning
som allmän överrätt har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.
Hyresgästernas riksförbund framhåller sålunda att förslaget får godtas f. n.
och att erfarenheten får visa om denna ordning bör gälla i fortsättningen. Ett
par remissinstanser, Umebygdens tingsrätt, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus
län, domareförbundet och fastighetsägareförbundet, framhåller emellertid att
det inte kan anses tiUfredsstäUande att ha olika regler för under- och
överinstansen om när bevis får tas upp. Bl. a. hyresnämnden förordar att de
föreslagna begränsningarna i hyresnämndernas möjlighet att ta upp muntiig
bevisning (jfr avsnitt 5.1) därför slopas. Det behöver inte medföra att hyresnämndsförfarandet
blir nämnvärt tyngre.
Hyresrådet uttalar att det inte kan vara lämpligt
att binda bostadsdomstolen med formella regler om bevisupptagning. För den
enskilde, som i de aktuella målkategorierna inte sällan själv för sin talan,
måste det te sig stötande att kanske behöva förlora sin talan av formella skäl.
En annan nackdel med den föreslagna ordningen är att parterna inför risken att
få bevisningen avvisad av bostadsdomstolen kan komma att känna sig tvungna att
förebringa betydligt mera omfattande utredningsmaterial vid hyresnämnden än de
själva bedömer som nödvändig.
Hyresnämnden för Stockholms län uttalar att nämnden
inte i alla delar kan ansluta sig till vad kommittén har anfört om verkan i
rättskraftshänseende av hyresnämnds och bostadsdomstolens avgöranden. Bl. a.
efterlyser hyresnämnden uttryckliga bestämmelser om verkan i
rättskraftshänseende av bostadsdomstolens avgöranden i hyresregleringsärende
eller ärende enligt bristortlagen.
Enligt advokatsamfundet bör parterna alltid kallas
till särskild besiktning.
De föreslagna bestämmelserna om fördelningen av
kostnadsansvaret i besvärsmål som avgörs av bostadsdomstolen godtas i allmänhet
av remissinstanserna. Hyresgästernas riksförbund framhåller i anslutning till
förslaget att hyresgästorganisation inte skall drabbas av kostnadsansvar i mål
enligt TvL att den ändring som kommittén föreslagit är rimlig och följdriktig
med hänsyn till att hyresgästföreningarna i tvångsförvaltningsmålen företräder
inte bara sina medlemmars och andra hyresgästers intressen utan även ett mera
allmänt intresse av att vanskötsel av hyresfastigheterna motverkas.
Beträffande den lagtekniska utformningen anför Svea
hovrätt att de av kommittén föreslagna allmänna hänvisningarna tUl RB:s
bestämmelser i den lag som är avsedd reglera förfarandet vid överinstansen kan
göra det oklart om och i vad mån vissa bestämmelser i RB äger tillämpning även
i specialdomstolen. En precisering kan inte anses vara opåkallat tyngande.
Hyresnämnden för Stockholms län anför att en sammanfattande redogörelse för de
bestämmelser i RB som blir tillämpliga på
Prop. 1974:151 69
förfarandet
vid överinstansen på grand av den aUmänna hänvisningen till balken åtminstone
bör lämnas i motiven tUl det lagförslag som kan komma att överlämnas tUl
riksdagen.
5
Frågor rörande hyresnämnderna
5.1
Kommittén
Kommittén uttalar inledningsvis att kommittén delar
den uppfattning som har kommit till uttryck i olika sammanhang, nämligen att
det nuvarande hyresnämndsförfarandet på det hela taget fungerar väl. Kommittén
har därför inte funnit anledning att ompröva formerna för nämndernas
verksamhet. Några mera omfattande ingrepp i hyresnämndsförfarandet behöver
inte enligt kommitténs mening göras med anledning av de förslag rörande
överprövningen av hyresnämnds avgöranden som läggs fram.
Kommittén behandlar först frågan om möjlighet för
hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning. Enligt nämndlagen (13 §) får
hyresnämnd hålla vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran
endast i tvist om lägenhetsbyte eller om upplåtelse av lägenhet i andra hand.
Som förutsättning gäller att särskUda skäl föranleder förhöret och att part
begärt förhöret. Enligt kommitténs uppfattning kommer frågan om befogenhet för
hyresnämnd att ta upp sådan bevisning i ett nytt läge, om formerna för
överprövning av hyresnämnds avgöranden ändras i överensstämmelse med vad
kommittén föreslår. Med hänsyn till att bostadsdomstolen enligt förslaget har
stäUning som överinstans tUl hyresnämnderna och till att domstolen är avsedd
att uppfattas i första hand som en prejudikatinstans föreslås hyresnämnderna få
ökade möjligheter att ta upp muntlig, formell bevisning. Kommitténs förslag i
denna del innebär att sådan bevisning skall kunna tas upp av hyresnämnd i alla
slags ärenden som nämnd har att pröva. De nuvarande kraven på att särskUda skäl
skall föranleda tUl bevisupptagningen och att part skall ha begärt förhöret bör
enligt kommittén dock stå kvar. Kommittén erinrar om att ärenden enligt
hyresregleringslagen och bristortlagen i sammanhanget intar en särställning i
det att muntlig bevisning i form av vittnesförhör eller förhör med part under
sanningsförsäkran enligt nuvarande ordning inte kan äga mm vare sig i
hyresnämnden eller i överinstansen. Kommittén har dock inte funnit anledning
att föreslå särregler för dessa målkategorier.
Kommittén föreslår vidare alt
hyresnämndsförfarandet jämkas så att hyresnämnd skaU kunna meddela särskilt
beslut "mellanbeslut" beträffande viss fråga och förklara ärendet
i övrigt vUande. Denna möjlighet skall enligt förslaget dock inte stå öppen i
andra situationer än då
Prop. 1974:151 70
förlängningstvist
handläggs gemensamt med vUlkorstvist, varvid nämndens mellanbeslut skall avse
förlängningsfrågan. Kommittén understryker, att förslaget inte innebär att
preliminärfråga skall kunna avgöras särskilt.
Kommittén har vidare tagit upp frågan om medverkan
av teknisk expertis i nämndverksamheten. Kommittén konstaterar till en början
att det bör finnas möjlighet att vid behov förstärka hyresnämnd med tekniker.
Till stöd för sitt ställningstagande anför kommittén samma skäl som för
förslaget att låta teknisk ledamot ingå i bostadsdomstolen i vissa fall. Vad
frågan närmast har gällt är formerna för hur hyresnämnd skall kunna tillföras
den önskvärda sakkunskapen. Olika lösningar av frågan har diskuterats inom
kommittén. Utgångspunkten har därvid varit att teknikern i nämnden bör fylla
motsvarande funktioner som teknisk ledamot i bostadsdomstolen. Hans uppgift
bör således vara att tUlföra nämnden de allmänna insikter i tekniska frågor
som behövs för att nämnden skall kunna bedöma parternas argumentering och
utredningen i ärendet. För det ändamålet anger kommittén som önskvärt att han
är närvarande vid nämndens sammanträde. Teknikern bör också delta i
förberedandet av sådana ärenden i vilka hans medverkan behövs och komma med synpunkter
på den utredning som parterna förebringar och medverka till att eventuella
oklarheter undanröjs. Det är enligt kommitténs uppfattning vidare lämpligt att
teknikern får tillfälle att biträda nämnden vid utformningen av dess beslut.
Kommittén anför att det med hänsyn till teknikerns funktion i nämnden skulle
kunna övervägas att låta honom ingå som ledamot i nämnden. Kommittén har
emellertid funnit en sådan ordning vara oförenlig med bestämmelserna om
hyresnämnds sammansättning. I stället föreslår kommittén att hyresnämnderna
ges ekonomisk möjlighet att vid behov anlita utomstående som sakkunnigt biträde
åt nämnden i tekniska frågor. Sådan expert skall inte vara ledamot i nämnden
och har därför inte rösträtt. Detta bör enligt kommitténs uppfattning dock
inte hindra att experten kan fullgöra de uppgifter som har angetts i det
föregående.
5.2
Remissyttrandena
Förslaget att vidga möjligheterna för hyresnämnd
att ta upp muntiig, formell bevisning till alla målkategorier som ankommer på
nämnd att pröva har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehand
lingen. Som har anförts förut (avsnittet 4.3) förordar några remissin stanser
att andra begränsningar i nämnds möjlighet att ta upp muntlig bevisning än som
följer av de allmänna bestämmelserna i RB inte skall gälla.
Också förslaget att hyresnämnd skall kunna avgöra
förlängningsfrågti särskUt genom mellanbeslut och förklara vUlkorsdelen vilande
godtas av
Prop.
1974:151 71
remissinstanserna.
Hyresrådet anför att den motivering som kommittén har lämnat till förslag i
denna del i samma mån talar för att möjlighet öppnas för närand att avgöra
preliminärfråga genom mellanbeslut. Hyresrådet förordar därför att så får ske.
När
det sedan gäUer kommitténs förslag om biträde av teknisk expert åt hyresnämnd
är remissutfallet mera splittrat. Visserligen tillstyrks eller lämnas förslaget
också i denna del utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser men
några av dem, nämligen hyresrådet, DON, Stockholms tingsrätt och hyresnämnden
för Göteborgs och Bohus län, framför erinringar mot förslaget. Sålunda anför t.
ex. hyresnämnden att det visserligen är, som kommittén anfört, önskvärt att
hyresnämnd kan förstärkas med teknisk ledamot i vissa fall men att förslaget
såviit avser expertens ställning och funktion i nämnden är mindre lämpligt. De
ärenden för vUkas handläggning och avgörande teknisk sakkunskap kan bli
önskvärd är av dispositiv natur. Beslutsunderlaget är därför begränsat tUl vad
partema har tillfört ärendet. Med hänsyn härtill måste det ur parternas
synpunkt te sig otillfredsställande att den av nämnden utsedde experten får ta
så aktiv del i ärendets handläggning som kommittén föreslagit. Risken för att
experten under överläggningen tar fram uppgifter och synpunkter som borde
beaktas endast om parterna fått tillfälle att fraraföra dem är enligt
hyresnämnden inte obetydlig. I stället bör den tekniske experten förordnas som
sakkunnig enligt 40 kap. RB.
Svea hovrätt anför att hyresnämndernas ställning
förändras, om den föreslagna lagstiftningen genomförs. Enligt hovrättens mening
torde därför nämnd i sin prövande verksamhet bli att jämstäUa med allmän
domstol.
6
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
6.1
Kommittén
Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna får
träda i kraft den 1 januari 1975 under förutsättning att en önskvärd samordning
med andra förestående reformer på det bostadspolitiska och hyresrättsliga
området inte gör att annan tidpunkt för ikraftträdandet framstår som
lämpligare. Kommittén uttalar att det från dess synpunkter inte föreligger
något hinder mot att den av kommittén förordade reformen läggs tidigare eller
senare än den dag som kommittén har föreslagit.
Kommittén
konstaterar att dess förslag rör olika processueUa regler. Det är en allmän
princip att sådana blir omedelbart tiUämpliga vid ikraftträdandet, om inte
annat anges. De av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna har utformats
mot bakgrund av den angivna principen.
Prop. 1974:151 72
Kommittén uttalar att målet bör vara att
bostadsdorastolen så långt möjligt prövar och avgör tvister som vid
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna ännu inte är slutligt avgjorda. I
överensstämmelse härmed föreslås till en början alt de nya
fullföljdsbeslämmelserna skall ges tilllämpning i sådana fall då ärendet
visserligen har anhängiggjorts vid hyresnämnd före ikraftträdandet men nämnden
meddelar sitt beslut först därefter. Meddelas i stället beslutet före
ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser enligt förslaget fortfarande äga
tillämpning. Kommittén föreslår emellertid att man går ett steg längre. Sålunda
föreslås att bostadsdomstolen i princip skall ta över mål som vid
ikraftträdandet är anhängiga eller därefter raed tUlämpning av den förut
behandlade regeln anhängiggörs hos allmän domstol eller hos hyresrådet. Den
nu angivna regeln bör dock begränsas till mål och ärenden som är anhängiga hos
fastighetsdomstol eller hos hyresrådet. Ligger målet eller ärendet hos hovrätt
eller högsta domstolen vid ikraftträdandet, skall enligt förslaget äldre
fullföljdsbestämmelser gälla. Vidare föreslås av bl. a. processekonomiska skäl
att undantag görs också för mål och ärenden i vilka huvudförhandling eller
motsvarande förhandling har påbörjats vid fastighetsdomstol före
ikraftträdandet. Med motsvarande förhandling avser kommittén sådan muntiig
förhandling i mål enligt TvL eller BSL vid vilken saken slutbehandlats. Den
skyldighet för fastighetsdomstolarna att lämna över vissa mål till
bostadsdomstolen som kommittén har förordat föreslås gälla också för Svea
hovrätt i fråga om sådana mål enligt BSL i vilka talan skall fullföljas från
hyresnämnd direkt hos hovrätten.
I fråga om processuella beslut av hyresnämnd mot
vilka talan får föras särskilt föreslår kommittén att de nya
fullföljdsbestämmelserna skall tillämpas, om beslutet meddelas efter
ikraftträdandet, medan de nuvarande bestämmelserna skaU tUlämpas i fråga om
beslut som har meddelats dessförinnan. Däremot bör enligt kommitténs mening
överprövningen av sådana processuella beslut inte flyttas över på bostadsdomstolen
i de fall frågan är eller blir anhängiggjord hos allmän domstol efter
ikraftträdandet. I den mån en processuell fråga i hyresregleringsärende eller
ärende enligt bristortlagen vid ikraftträdandet är anhängig hos statens
hyresråd skall enligt förslaget prövningen dock ankomma på bostadsdomstolen.
6.2
Remissyttrandena
De principer för övergången till den nya
fullföljds- och instansordningen som kommittén föreslagit har godtagits under
remissbehandlingen. De synpunkter på den föreslagna övergångsregleringen som
har framförts rör närmast detaljfrågor, tUl vilka jag återkommer i specialmotiveringen.
Prop. 1974:151 73
Domareförbundet framhåller att bostadsdomstolen bör
ha organiserats och varit verksam någon tid, innan hyresregleringen avvecklas
helt eller till större delen i fråga om det äldre bostadsbeståndet i
storstadsregionerna. Hyresgästernas riksförbund framför liknande synpunkter.
7
Bostadsdomstolens organisation m. m.
7.1
Kommittén
Som har nämnts förut (avsnitt 3.2) bör enligt
kommittén huvudparten av bestämmelserna om den nya överinstansens organisation
lämpligen kunna meddelas i en instruktion för myndigheten. Av tidskä! har kommittén
ansett sig böra avstå från att i detalj gå in på innehållet i en sådan
instruktion och nöjt sig med att ange efter vUka riktlinjer vissa frågor
enligt kommitténs mening bör kunna lösas.
Kommittén
föreslår till en början att juristdomarna i bostadsdomstolen skall, åtminstone
i princip, vara heltidsarbelande i domstolen och inneha tjänst vid denna. Det
system som tillämpas f. n. vid statens hyresråd och som innebär att
juristledamöterna i princip innehar ledamotska-pet vid sidan av tjänst, bör
såviit gäller de lagfarna ledamöterna således överges. Ges juristdomarna
stadigvarande anställning vid domstolen, får de möjlighet att följa
utvecklingen på bostads- och hyrespolitikens område. De arbetsledande och
administrativa funktioner som i viss utsträckning kommer att ligga på
juristdomarna torde också förutsätta att de mera kontinuerligt kan ägna sig åt verksaraheten
vid domstolen. Kommittén utgår från att tre juristdomare skall ha tjänst vid
domstolen. Skulle måltillströmningen tUl domstolen bli raindre än kommittén har
räknat med och juristdomarna därför inte kunna beredas full sysselsättning,
bör föreskrifter meddelas om skyldighet för dem eller vissa av dem att i likhet med vad som gäller för arrende- och
hyresnämndsordförandena tjänstgöra i annan domstol, när göromålen vid
bostadsdomstolen tUlåter det.
Kommittén föreslår vidare att en av de lagfarna
ledamöterna utses att vara ordförande i domstolen och leda domstolens arbete.
Denne bör benämnas president. En av de andra juristdomama föreslås bli
förordnad alt vara vice ordförande i domstolen med uppgift att tjänstgöra som
ordförande i presidentens ställe, inte bara när denne är hindrad att tjänstgöra
utan också att jämte presidenten tjänstgöra som ordförande, om domstolen
behöver dubbleras.
Kommittén framhåller att behovet av lagfarna
ledamöter i bostadsdomstolen emellertid inte torde vara tillgodosett genom att
ett antal fasta domartjänster inrättas vid domstolen. Vid förfaU för ledamot
(jäv, sjukdom, semester osv.) måste det enligt kommitténs mening finnas tiU-
Prop. 1974:151 74
gång
till ersättare. Domstolen kan också tidvis behöva dubbleras. För att sådana
situationer skall kunna mötas föreslår kommittén att ytterligare ett antal
domare förordnas till ledamöter i domstolen. Dessa bör emellertid inte inneha
tjänst vid domstolen. Förebilden för den föreslagna ordningen anges vara
systemet med ersättare för arrende- eller hyresnämndsordförande, vilket system
enligt kommitténs uppfattning har fungerat i stort sett väl. Kommittén utgår
från att för sådant uppdrag i bostadsdomstolen ersättning bör kunna utgå enligt
i huvudsak samma normer som gäller för ordförandeersättare i arrende- eller
hyresnämnd. Komraittén framhåller att vid mera långvarigt förfall för ledamot
med tjänst i domstolen vikarie självfallet bör förordnas. Denne bör företrädesvis
kunna utses bland domare som förordnats att vara ledamot i domstolen utan
tjänst vid denna.
I
detta sammaiUiang framhåller kommittén att man i dag kan bilda sig bara en
mycket ungefärlig uppfattning om arbetsunderlaget för bostadsdomstolen och
därmed behovet av antalet tjänster för juristdomarna. Kommittén har räknat med
att domstolen får pröva sammanlagt omkring 500 mål om året. Kommittén utgår
från att utvecklingen följs med uppmärksamhet. Skulle det visa sig att de
lagfarna ledamötema utan tjänst i domstolen måste anlitas regelbundet under
längre, sammanhängande tider, bör ytterligare tjänster för lagfama ledamöter
inrättas. A andra sidan, anför kommittén, är det viktigt att de domare som fått
förordnande att vara ledamot i domstolen utan tjänst bereds tillfälle att
någorlunda regelbundet tjänstgöra i domstolen. Annars riskerar man de så
småningom förlora kontakten med domstolens arbete. Avvägningen mellan antalet
fasta tjänster för juristdomare och önskemålet om relalivt regelbunden
tjänstgöring för övriga lagfarna ledamöter är enligt kommittén, svår men
kommittén räknar med att frågan kan få en ändamålsenlig lösning, när domstolen
har fungerat någon tid.
Kommittén
berör härefter frågan om bostadsdomstolen vid behov bör kunna inrättas på två
eller flera avdelningar eller om arbetet inom domstolen bör fördelas efter
andra principer. Enligt kommitténs mening är en formell avdelningsindelning
inte lämplig. En sådan indelning kan enligt kommitténs uppfattning lätt leda
till att det inom domstolen uppkommer relativt fasta ledamotsgrupper som kan
komma att utbUda sinsemellan olika praxis. En utveckling av det slaget bör
undvikas. Den önskvärda cirkulationen mellan ledamöterna inom domstolen är
lättare att genomföra, om domstolen inte arbetar på avdelningar.
När
det sedan gäUer bostadsdomstolens sammansättning vid handläggning av
administrativt ärende föreslår kommittén att i plenum, bestående av samtliga
lagfarna ledamöter med tjänst vid domstolen samt intresserepresentanter, bör
avgöras viktigare frågor. Som exempel anför komraittén vissa frågor om
domstolens organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, anslagsfrågor
och andra frågor av större ekonomisk
Prop. 1974:151 75
betydelse
och förutsatt att uppgifterna delegeras till bostadsdomstolen frågor om
föreskrifter m. m. enligt hyresregleringslagen samt andra frågor som domstolen
finner böra hänskjutas tUl plenum. TUl tjänstgöring i domstolen bör med
beaktande av de principer som ligger tUl grund för dess sammansättning i
besvärsmål kallas de intresserepresentanter som presidenten i egenskap av
domstolens chef finner böra delta. Enligt kommitténs mening bör emeUertid i
allmänhet på fastighetsägaresidan delta en representant för de enskilda
fastighetsägarna och en för de allmännyttiga bostadsföretagen. Det innebär en
avvikelse i förhåUande tUl vad kommittén föreslagit i fråga om domstolens sammansättning
vid prövning av besvärsmål. Ärende som inte skall avgöras i plenum, bör enligt
kommittén kunna avgöras av presidenten ensam.
Kommittén understryker viklen av att
bostadsdomstolen får tUlgång till kvalificerade föredragande i besvärsmålen.
Kommittén föreslår att frågan löses på samma sätt som i t. ex. arbetsdomstolen,
dvs. genom att yngre hovrättsjurister får fullgöra viss del av tjänstgöringen
före assessorsförordnande som föredragande i bostadsdomstolen.
Som
har anförts förut (avsnittet 2.2) föreslår kommittén att bostadsdomstolen
skall förläggas till Slockhoim. Tillgängligt statistiskt material visar
nämligen att övervägande antalet klander- och besvärsmål i statens hyresråd
eller domstol hittills har kommit från hyresnämnderna med gemensamt kansli i
Stockholm. Då det kan antas att flertalet av intresserepresentanterna kommer
att rekryteras bland personer som i ett eller annat hänseende är knutna tUl de
organisationer på bostadsmarknaden som har sin verksamhet förlagd till
Stockholm, är en lokalisering av domstolen till annan ort inte ett realistiskt
alternativ.
7.2
Remissyttrandena
Vad kommittén har anfört om bostadsdomstolens
organisation m. m. har inte föranlett några allvarligare erinringar under
remissbehandlingen utan i stort sett godtagits.
I anslutning till förslaget om ersättare för de
lagfarna ledamötema i domstolen framhåller DON att systemet med ersättare för
ordförande i arrende- och hyresnärand inte alltid fungerat väl. Vissa ersättare
anlitas alltför sällan för att kunna hålla uppe sina kunskaper på rättsområdet,
medan andra får rycka in i hyres- eller arrendenämnd i sådan utsträckning att
de inte kan fuUgöra sin vanliga tjänst. Det bör därför ordnas så att domare
beviljas tjänstledighet från sin tjänst för särskilt uppdrag och få vikarie, om
han tUl följd av uppdraget inte kan sköta alla sina vanliga tjänstegöromål.
Med hänsyn till att antalet resor och muntliga förhandlingar torde komma att
bli slörre än vad kommittén har antagit måste emellertid enligt hyresnämnden
för Stockholms län domstolen åtminstone tiU en början få tillgång till
ersättare för de ordinarie ledamö-
Prop. 1974:151 76
tema.
Antalet ersättare bör dock vara mycket begränsat med hänsyn till kravet på
likformighet i bedömningen och vissa avgörandens prejudikatvärden. Principen
bör i stället enligt hyresnämnden vara att antalet fast anställda lagfama
ledamöter ökas om och när arbetets behöriga fortgång kräver insats av flera än
de tre ledamöter som komraittén har utgått från. Enligt hyresnämnden för
Malmöhus län bör i första hand hyresråd anlitas som ersättare för lagfaren
ledamot i bostadsdomstolen. Det befrämjar snabbheten i förfarandet vid
överprövningen utan alt andra viktiga krav på förfarandet eftersatts.
Hyresrådet anser däremot att det, inte minst med tanke på uppkommande
jävsituationer, är olämpligt atl anlita hyresråd som ersättare.
Med anledning av vad kommittén har anfört
beträffande plenum i bostadsdomstolen framhåller DON, att domstolen torde
komma att tillhöra förvaltningsområdet för den blivande centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet. Detta torde medföra att en del
av de administrativa frågor som kommittén anser böra avgöras i plenum i
bostadsdomstolen kommer att avgöras av den centrala förvaltningsmyndigheten,
sedan denna har inrättats den 1 juli 1975. DON viU vidare ifrågasätta om inte
avsevärda administrativa fördelar skulle vinnas, om man visserligen låter
bostadsdomstolen, som kommer att få ganska liten personalstyrka, vara en
fristående myndighet men ändå på motsvarande sätt som har skett i fråga om
rättshjälpsnämndema kanslimässigt knyter domstolen tUl en annan myndighet,
exempelvis Svea hovrätt. Hovrätten skulle i så fall kunna svara bl. a. för
vikariepersonal och vissa personaladministrativa göromål.
Samtliga remissinstanser biträder eller lämnar utan
erinran förslaget att bostadsdomstolen förläggs till Stockholm. Flera
remissinstanser, däribland fastighetsägareförbundet understryker att
bostadsdomstolen måste få sammanträda utanför kansliorten. Enligt förbundets
mening bör en uttrycklig bestämmelse härom tas upp i den särskilda lag sora avses
innehålla de grundläggande bestämmelsema om domstolen och förfarandet vid
denna.
Domareförbundet understryker vikten av att
överinstansen får kvalificerade föredragande och tillstyrker kommitténs
lösning av frågan.
Hyresrådet erinrar om att det enligt dess
instruktion åligger rådet att bl. a. handha vissa centrala administrativa
uppgifter för hyresnämndsorganisationen. Vid fullgörandet av dessa har sedan
flera år samråd ägt rum med partsorganisationemas representanter i hyresrådet.
Erfarenheterna av detta samråd är mycket goda. I blankettfrågor har samrådet
bidragit till framtagande av blanketter som förenklat administrationen såväl
hos hyresnämnderna som hos organisationema. Betydelsen av samråd med
partsorganisationerna kommer att kvarstå. Det är därför enligt hyresrådet
lämpligt att rådets centrala administtativa uppgifter överförs på
bostadsdomstolen. Denna synes mera lämpad att handlägga dessa
Prop.
1974:151 77
frågor
än den blivande centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet.
8
Föredraganden
8.1
Instans- och fullföljdsordningen m. m.
1968 års reform av hyreslagstiftningen innebar
många viktiga nyheter av både praktisk och principiell betydelse. Det kan här
vara tillräckligt att erinra om införandet av det direkta besUtningsskyddet för
bostadshyresgäster och systemet med bruksvärdehyror samt inrättandet av de
statliga hyresnämnderna. Därefter har vid skilda tillfällen ändringar företagits
i den hyresrättsliga lagstiftningen. Bl. a. infördes genora 1973 års reform
möjlighet för bostadshyresgäst att med bibehållet besittningsskydd säga upp
avtalet för ändring av hyresvillkoren. I prop. 1974:150 föreslås ytterligare
ändringar i hyreslagstiftningen. Bl. a. framläggs i nämnda proposition förslag
som delvis rör endast vissa komrauner om bl. a. förstärkt inflytande för
hyresgästerna vid ombyggnad och om rätt för hyresgäst att utföra arbeten i
lägenheten. Vidare föreslås vissa ändringar i bruksvärdereglerna.
I detta lagstiftningsärende behandlas frågan om
inrättandet av en central överinstans för samtliga de hyresärenden som f. n.
behandlas av hyresnämnd och som kan komma att behandlas av hyresnämnd efter ett
genomförande av förslagen i prop. 1974:150.
När de nuvarande hyresnämnderna inrättades år 1968
underströk dåvarande chefen för justitiedepartementet betydelsen av att
hyresmarknaden tillfördes en kvalificerad, statlig nämndorganisation som i
relativt obundna former kunde vara verksam för att bUägga hyrestvister, innan
de drogs inför domstol. Stor vikt lades vid att hyrestvisterna ofta kräver ett
relativt snabbt avgörande. Betydelse tiUmättes också kostnadssynpunkten.
Utan tvivel har det av handläggningsregler tämligen
obundna hyresnämndsförfarandet lett till att hyrestvisterna i första instans
har kunnat lösas förhållandevis enkelt, snabbt och billigt. Som regel har också
parterna godtagit hyresnämndernas avgöranden. Inte minst vid behandlingen av
de ofta ganska komplicerade bruksvärdemålen har det informella förfarandet vid
hyresnämnderna under medverkan av företrädare för hyresmarknadens
partsorganisationer visat sig ändamålsenligt. Däremot kan erfarenheterna av
den nuvarande ordningen för överprövning av hyresnämndernas avgöranden i
bruksvärdemål inte anses ha varit lika positiva.
Tanken bakom den ordning som infördes genom 1968
års reform var att i bruksvärdemålen prövningsförfarandets tyngdpunkt skulle
ligga i
Prop. 1974:151 78
hyresnämnderna.
Dessa skulle relativt snabbt utveckla en enhetlig praxis som skulle göra
vägledande avgöranden från en överinstans överflödiga. Därigenom skulle också
det enskilda avgörandet komma att sakna större allmänt intresse. Frärast av
rättssäkerhetsskäl öppnades emellertid möjlighet att få nämndernas avgöranden
i bruksvärdemål överprövade vid allmän underrätt (nuraera fastighetsdomstol).
Överprövningen skulle ha en renodlat rättslig karaktär.
Den diskussion som har förts rörande behovet av att
kunna fullfölja talan mot fastighetsdomstols dom i bruksvärdemål visar att
utvecklingen inte har blivit den förutsatta. Otvivelaktigt har i viss
omfattning skilda uppfattningar rörande principerna för fastställande av
bmksvärdehyror komrait till uttryck i oUka fastighetsdomstolsavgöranden. Det
har av många upplevts som en allvarlig brist i det nuvarande prövningssystemet
att det saknas möjlighet att genom en central högsta instans få till stånd en
enhetiig rättstiUämpning. Som en ersättning härför har vissa avgöranden i
braksvärdemål, särskilt av Stockholms fastighetsdomstol, blivit mycket
uppmärksammade och uppfattats som vägledande för hyressättningen för andra
lägenheter. Detta strider emellertid som framgått mot den roll som
fastighetsdomstolarna vid tillkomsten av det nuvarande prövningssystemet
förutsatts skola spela och för vilken deras organisation avpassats. Det
nuvarande systemet med ett stort antal slutinstanser i bruksvärdemålen,
huvudsakligen inrättade för rättslig bedömning, uppfyller alltså inte det behov
av auktoritativa och vägledande avgöranden som visat sig föreligga.
Efter 1968 års reform har hyresnämnderna fått
åtskilliga andra uppgifter än de egentliga hyresärendena, dvs. ärenden enligt
hyreslagen och hyresregleringslagen. Instans- och fullföljdsordningen är inte
enhetlig för de olika ärendekategorierna. 1 vissa fall skall hyresnämndens avgörande
klandras till fastighetsdomstol genom ansökan om stämning. I andra fall skall
hyresnämndens beslut angripas genom besvär hos domstolen. Vissa frågor kan
överklagas från hyresnämnd till fastighetsdomstol och från denna via hovrätt
till högsta domstolen. I andra ärenden gäller att talan mot hyresnämndens
avgöranden i stället skaU föras direkt hos Svea hovrätt. ÄtskUliga frågor av
processuell karaktär prövas i sista instans av fastighetsdomstol, medan t. ex.
fråga om utdömande av processuellt vite kan föras ända upp till högsta
domstolen. Nuvarande bestämmelser om fuUföljd mot hyresnämnds avgöranden kan
inte sägas fylla befogade anspråk på enkelhet och överskådlighet.
Utvecklingen under senare år på bostadsmarknaden
kännetecknas av att organisationerna fått ett allt större inflytande. Ett
uttryck härför är bl. a. de år 1971 beslutade ändringarna i
hyresregleringslagen angående fastsiällelse eller ändring av bashyra vilka
innebär att bashyra i första hand skall fastställas efter överenskommelse
mellan hyresmarknadens organisationer. Ett viktigt inslag i den nuvarande
hyresnämndsorganisatio-
Prop.
1974:151 79
nen
är alt parterna på bostadsmarknaden är representerade också i hyresnämnden.
När det gäller ärenden enligt hyresregleringslagen och ärenden enligt
bristortlagen finns sådan representation även i slutinstansen, statens
hyresråd. Andra ärenden, som ankommer på hyresnämnd, prövas däremot i sista
hand av allmän domstol utan att det finns någon representation i domstolen för
parterna på bostadsmarknaden. Detta har ansetts vara en påtaglig svaghet hos
det nuvarande prövningssystemet, framför allt i fråga om braksvärdemålen och
mål enligt bostadssaneringslagen (BSL).
För att komma till rätta med de olägenheter som har
angetts i det föregående har hyresprocesskommittén i betänkandet (Ds Ju 1973:
3) Bostadsdomstolen, Överinstans till hyresnämnd, lagt fram förslag om att det
skall inrättas en ny, för hela riket geraensam myndighet för överprövning av
hyresnämnds avgöranden. Myndigheten, som föreslås få namnet bostadsdorastolen,
är enligt förslaget sista instans i ärenden som anhängiggörs hos hyresnämnd. 1
bostadsdomstolen skall enligt förslaget ingå lagfarna ledamöter och ledamöter
utsedda efter förslag av de berörda organisationerna på bostadsmarknaden. I
mål med inslag av tekniska frågor, t. ex. bostadssaneringsmål, skall en av de
lagfarna ledamöterna kunna bytas ut mot ledaraot med teknisk utbUdning och
erfarenhet av värderings- och byggnadsteknik. Enligt förslaget är rättegången
i bostadsdomstolen i princip skriftiig. Domstolen kan dock hålla förhandling
bl. a. för att ta upp muntlig bevisning och hålla syn.
Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt
mottagande under remissbehandlingen. Förslaget om inrättande av en
specialdomstol för prövning av de tvister som börjar i hyresnämnd tUlstyrks av
bl. a. Hyresgästernas riksförbund, fastighetsägareförbundet och SABO liksom
även av flera hyresnämnder och Svea hovrätt. Framför allt från domstolshåll
fraraförs emellertid invändningar mot tanken att inrätta en specialdomstol. De
kritiskt inställda remissinstanserna anser allmänt att förutsättningar för en enhetlig
rättstillämpning kan skapas också om hyresnämnds avgöranden överprövas inom
det allmänna domstolsväsendet. Det anses inte föreligga tillräckliga skäl för
att ifråga om de målkategorier som förslaget avser göra avsteg från den
allmänna principen att mål skall handläggas av allmän domstol. De nu berörda
remissinstanserna hävdar även att det är möjligt att inora ramen för det
allmänna domstolsväsendet tillgodose önskemålet ora raedverkan i
rättsskipningen av företrädare för intresseorganisationerna.
För egen del vUl jag först framhålla att
hyrestvister redan nu delvis handläggs utanför de allmänna domstolamas ram.
Bara vissa hyrestvister prövas av allmän domstol, fastighetsdomstol, t. ex.
sådana som rör fråga om giltigt hyresavtal föreligger, om underhåU och
reparation av lägenhet eller om hyresrätt har förverkats. I andra frågor är som
framgår av det förut anförda hyresnämnd första instans. Under
remissbehandlingen har
Prop. 1974:151 80
den
tanken framförts att hyresnämnderna skulle inordnas i fastighetsdomstolarna.
Jag är inte beredd att överväga en sådan ordning. Som jag har nämnt förat har
hyresnämndema fungerat väl. De omfattas av parternas och dessas
organisationers förtroende. Att under sådana oraständigheter ändra
grundläggande förutsättningar för hyresnämndernas organisation bör inte komma
i fråga. Härtill kommer att det numera torde vara allmänt bekant för
hyresgästema att de kan gå tUl hyresnämnden med hyrestvister som utlösts genom
uppsägning. Avskaffas hyresnämnderna och integreras de i fastighetsdomstolarna
kan därför, åtminstone övergångsvis, betydande osäkerhet uppkomma hos
allmänheten om vad som egentligen gäller.
Utgångspunkten måste alltså erUigt min mening vara
att det avsteg från ett sammanhållet domstolsväsende som inrättandet av de
statiiga hyresnämnderna innebar skall bestå. Det kan enligt min mening med
visst fog ifrågasättas om inrättandet av en specialdomstol som överinstans
innebär ett mer betydande avsteg från principen om ett sammanhållet
domstolsväsende än det som gjordes genom 1968 års reform. Man utgick nämligen
då, som jag förut nämnde, från att tyngdpunkten i prövningsförfarandet i
framför allt braksvärdemålen skulle ligga hos hyresnämnderna. Utvecklingen har
nu blivit en annan än den som förutsattes då reformen infördes.
Fastighetsdomstolarnas avgöranden har fått större tyngd än man då räknade med.
I detta nya läge kan det enligt min mening ifrågasättas om inte ett inrättande
av en specialdomstol för överprövning av hyresnämnds avgöranden i ärenden
enligt hyreslagen i själva verket innebär ett fullföljande av tankarna bakom
1968 års reform.
Av vad som har anförts förut framgår att det är
angeläget att den sakkunskap och erfarenhet angående hyresförhållanden som
finns representerad hos hyresmarknadens organisationer i största möjliga
utsträckning utnyttjas vid prövning av hyrestvister. Den partsrepresentation
sora redan finns i hyresnämnderna är enligt min raening därvidlag inte tillräcklig.
Erfarenheten har visat att det vid överprövning av hyresnäran-dernas avgöranden
inte blir fråga om en renodlad rättslig bedömning vilket förutsattes vid 1968
års reform. Även i överinstanserna förekomraer i betydande utsträckning mera
skönsmässiga bedömningar av en typ som gör det särskUt angeläget att
hyresmarknadens organisationer kan få inflytande vid avgörandet. SärskUt
braksvärdemålen och saneringsmålen berör nära organisationerna och kräver
dessutom specieU sakkunskap och hyrespolitisk överblick.
Under remissbehandlingen har gjorts gällande att
det skulle vara möjligt att låta företrädare för hyresmarknadens
partsorganisationer medverka i rättsskipningen vid de allmänna domstolarna. I
dessa finns f. n. vissa ej lagfarna ledamöter, i första hand då nämndemän i
underrätt och i andra hand särskilda ledamöter i vissa specialmål t. ex. vissa
patent-
Prop.
1974:151 81
mål och sjörättsmål. Dessa ej lagfarna ledamöter intar
emellertid en helt annan ställning än sådana ledamöter som är knutna till den
ena eller andra partens mtresseorganisation. Att införa intresserepresentanter
i det allmänna domstolsväsendet skulle därför utgöra en nyhet av principiell
betydelse. Jag är, i likhet med kommittén, inte beredd att nu förorda en sådan
ordning.
Av det anförda framgår att flera
vägande skäl kan anföras tUl stöd för kommitténs förslag att tillskapa en
särskUd överinstans, en bostadsdomstol. Av stor betydelse i sammanhanget är
givetvis att partsorganisationema på hyresmarknaden, liksom även vissa
hyresnämnder och domstolar, godtagit kommitténs förslag i den delen. De
betänkligheter av främst principiell natur som kan anföras mot tanken att bryta
ut de ifrågavarande hyresmålen från det allmänna domstolsväsendet och överföra
dem till en specialinstans har enligt min mening inte en sådan tyngd att man
för den skull bör avstå från att genomföra kommitténs förslag. I sammanhanget
bör även påpekas att en specialdomstol torde komma att betraktas av partema på
hyresmarknaden som mer auktoritativ än t. ex. en hovrätt eller en
hovrättsavdelning med särskild sammansättning.
Mot den av kommittén föreslagna
prövningsordningen kan emellerlid riktas en invändning av något annat slag än
de som förut berörts. Som det nu är kan parterna få ett avgörande av hyresnämnd
överprövat av fastighetsdomstol. Några större svårigheter för parterna att
inställa sig vid dorastolen föreligger normalt inte, eftersom
fastighetsdomstolarna i regel är förlagda till någon större ort inom länet.
Sker överprövningen i stället i en för hela riket gemensam dorastol förändras
situationen. I de mål där muntlig förhandling behövs också i överinstans får
antingen parterna och andra som skall närvara resa till kansliorten eller också
får domstolens ledamöter hålla sammanträde på den ort där lägenheten och
normalt även parterna finns. Della förhållande kan emellertid inte åberopas
som stöd för att alternativet med en prövning inom allmänna domstolsväsendet
med exempelvis en hovrätt som slutinstans är överlägset den av kommittén
förordade ordningen. I båda fallen kommer nämligen slutinstansen att bli en för
riket gemensam instans.
De svårigheter av nyss antydd art
som uppkommer när en central slutinstans inrättas behöver inte bli särskilt
stora, om överrättsprocessen blir skriftiig, vilket kommittén har förutsatt.
Som några remissinstanser framhåUit kan emellertid utvecklingen bli den att
rent skriftligt förfarande inte kan användas i den stora utsträckning
kommittén för sin del har räknat med. Detta gäller särskilt om dorastolen i
överensstämmelse med kommittéförslaget skall pröva även förlängningsmålen. De
svårigheter som detta kan medföra antingen för parterna i form av resor till
domstolens kansliort eller också för domstolen i form av ökat antal sammanträden
utanför kansliorten bör eraellertid kunna avhjälpas om man
6 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 131
Prop. 1974:151 82
gör
vissa jämkningar i kommitténs förslag. Som jag kommer att utveckla närmare i
det följande bör det tiU en början vara möjligt för domstolen att i större
utsträckning än kommittén föreslår arbeta i en mindre sammansättning. I viss
utsträckning bör det också vara möjligt att ulse intresseledamöter eller
ersättare för sådana från olika delar av landet. Behovet av förhandling utanför
kansliorten kan minskas genom föreskrifter om särskild besiktning och om
dokumentation av vad som iakttagits vid sådan besiktning i förra av
fotografier, fUmupptagning, skisser m. m. Under sådana omständigheter anser jag
att det inte behöver möta några betänkligheter att lämna det nuvarande systemet
med ett stort antal slutinstanser för att i stället övergå till en ordning med
en enda för riket gemensam överinstans.
I enlighet med det anförda föreslår jag att en ny
myndighet för överprövning av hyresnämnds avgöranden inrättas och att i denna
skall ingå representanter för partsorganisationerna. Myndigheten bör, sora kommittén
förordat, benämnas bostadsdomstolen.
Jag övergår härefter till att behandla frågan om
vilka ärenden som bör kunna överklagas från hyresnämnd till bostadsdomstolen.
Jag biträder kommitténs förslag att överprövningen
av braksvärdemålen läggs på bostadsdomstolen.
Kommitténs förslag att förlängningstvisterna skall
prövas av bostadsdomstolen har godtagits av det stora flertalet
remissinstanser, däribland Hyresgästemas riksförbund, fastighetsägareförbundet,
SABO, Svea hovrätt och majoriteten i ett par tingsrätter. Kritik har
emellertid också framförts, främst från domstolshåll. Kritiken går bl. a. ut på
att förlängningstvister inte lämpar sig för skriftlig process, att det med
hänsyn tUl behovet av muntlig förhandling är olämpligt att förlägga överprövningen
till ett för hela riket geraensarat prövningsorgan och att det från
rättssäkerhetssynpunkt inte är tillfredsställande att talerätten begränsas till
bara två instanser.
För egen del gör jag följande bedöraning. Mellan
förlängnings- och vUlkorstvister råder obestridligen ett nära saraband. I de
fall hyresvärden vill få till stånd en omprövning av villkoren, i praktiken i
första hand hyran, är han hänvisad till att säga upp hyresavtalet. Uppsägningen
måste formeUt gälla hyresförhållandets upphörande även om hyresvärdens avsikt
endast är att få till stånd omprövning av villkoren. Det förekommer att
hyresvärden yrkar i första hand att avtalet skall upphöra att gälla vid
hyrestidens utgång och i andra hand att hyresvUlkoren skall ändras. Detta
samband mellan de olika tvistefrågorna talar för ett enhetligt
fullföljdssystem.
Under remissbehandlingen har gjorts gällande att
sambandet bör kunna brytas genom att man inför olika procedurer för det fall
att hyresvärden vill att hyresförhållandet skall upplösas och det fall att han
vill få villkoren ändrade. Frågan om en sådan differintierad besittnings-
Prop.
1974:151 83
skyddsprocedur
har övervägts tidigare (jfr SOU 1961:47 s. 108, SOU 1966: 14 s. 296 och prop.
1973: 23 s. 109). Man har därvid inte funnit skäl att införa en sådan ordning
på hyresvärdsidan. Ett skäl är att man inte gärna kan undvara bestämmelser som
i avflyttningsfallen ger hyresvärden möjlighet att påkalla jämkning av
villkoren för den händelse hyresgästens förlängningstalan skulle bifallas.
Sett från fullföljdssynpunkt är därmed inget vunnet med den ifrågasatta
ordningen. Detsamraa gäller också i de fall där båda hyresparterna säger upp
avtalet, hyresvärden för avflyttning och hyresgästen för vUlkorsändring. Man
har därför att utgå från att det råder ett nära samband mellan förlängnings- och
villkorsfrågorna. Det talar för att enhetliga fullföljdsbestämmelser bör gälla
för de båda kategorierna av frågor.
Avgörande för kommittén vid dess ställningstagande
till frågan ora förlängningsmålens behandling i fullföljdshänseende har varit
att en uppdelning i fullföljdshänseende av förlängnings- och vUlkorstvister skapar
avsevärda problem som man inte får, om frågoma liksom f. n. hålls samman. Jag
kan för egen del instämma i vad kommittén anför i denna del. Med ett
differentierat fullföljdssystem blir det således nödvändigt att också göra en
åtskillnad mellan olika slags hyresvUlkor. Sålunda bör tvist om villkor som rör
hyrans storlek eller annars kan anses innefatta ekonomisk förpliktelse för
hyresgästen överprövas av bostadsdomstolen, medan tvist om övriga hyresviUkor,
däribland sådana som har samband med förlängningsfrågan såsom vUlkor som rör
hyrestiden eUer uppsägningstiden, fullföljas tUl den instans som har att pröva
förlängningsfrågan. Det processuella samspelet mellan de ohka frågorna blir
obestridligen invecklat och måste för parterna te sig främmande och delvis förvirrande.
Enligt min mening behövs med ett differentierat
fullföljdssystem dessutom regler som bevarar parten vid hans talerätt för den
händelse han på grund av otydlig eUer rent av oriktig fullföljdshänvisning
fullföljer talan såvitt gäller visst villkor hos fel instans. Jag delar också
kommitténs uppfattning att ordningen vid ett differentierat fullföljdssystem
bör vara att hyressättningsfrågan inte prövas förrän förlängningsfrågan är
avgjord slutiigt. Ett system med villkorat avgörande i hyressättningsdelen är
inte godtagbart. Som kommittén anger kan det enligt den angivna ordningen
inträffa att hyressättningsfrågan alltjämt är anhängig i en instans trots att
hyresgästen har lämnat lägenheten. Det anförda visar enligt min mening att
systemet blir invecklat och svåröverskådligt, om förlängnings- och
vUlkorstvister delas upp i fullföljdshänseende. Jag biträder vidare i stort
sett kommitténs synpimkt att det behövs särskilda regler som möjliggör för
hyresgästen att frånträda ett hyresavtal, som har förlängts av en instans på
hans begäran, om utgången i hyressättningsdelen i en annan instans blir att
hyresgästen får högre hyra än den som har utgått förat.
Prop. 1974:151 84
Vad som har anförts i det föregående talar med
betydande styrka för att förlängnings- och hyressättningstvisterna hålls samman
även vid fiUlföljd. Fördelarna med en sammanhållen och enhetlig instans- och
fullföljdsordning är enligt min mening stora. I likhet med flertalet remissinstanser
kan jag inte finna att ett genomförande av förslaget kan innebära några risker
från rättssäkerhetssynpunkt. Med en lämplig utformning av bestämmelserna om bostadsdomstolens
sammansättning och om förfarandet vid denna kan den föreslagna fullföljds- och
instansordningen inte från nu angivna synpunkter sägas innebära någon
försämring jämfört med nuvarande prövningsordning. De farhågor för det som
uttalats under remissbehandlingen från ett par håll anser jag vara ogrundade.
Jag förordar därför att överprövningen av förlängningstvisterna förläggs tUl
bostadsdomstolen.
Som kommittén föreslagit utan erinran från
remissinstansernas sida bör även tvister om överlåtelse av hyresrätt till
samboende (34 § hyreslagen) och om överlåtelse av hyresrätt till lokal (36 §
hyreslagen) föras från hyresnämnd till den nya överinstansen.
Enligt kommittéförslaget skall bostadssanerings-
och tvångsförvalt ningsfrågor prövas av bostadsdomstolen. Även om det kan
sägas föreligga vissa likheter mellan sådana mål, å ena, och exempelvis
expropria-tionsmål, som också innehåller frågor av ekonomisk och teknisk art, å
andra sidan, bör bostadsdomstolen kunna ges en sådan sammansättning att den
blir lämpad att pröva också dessa tvister. Av särskild betydelse blir därvid
att, enligt vad jag förut föreslagit i fråga om bostadsdomstolens
sammansättning, representanter för partsorganisationerna kommer att medverka i
överprövningen av frågor enligt BSL och TvL. Också det föreslagna
tvåinstanssystemet innebär enligt min mening en betydande vinning i förhållande
tUl vad som gäller f. n. I likhet med så gott som alla remissinstanser ansluter
jag mig därför till kommitténs förslag på denna punkt.
Kommittéförslaget innebär att vissa tvister enligt
bostadsrättslagen, vUka f. n. prövas av hyresnämnd såsom första instans, skall
avgöras slutligt av bostadsdomsiolen. I den del förslaget avser tvister som
rör hyressättningsfrågor (7 § sista stycket bostadsrättslagen) har förslaget
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Därmot har kritik framförts mot förslaget
att tvist ora medlemskap i bostadsrättsförening (52 § bostadsrätts-lagen) och
godkännande av stämmobeslut i visst fall (60 § första stycket 1 bostadsrättslagen)
skall prövas av bostadsdomstolen i stället för såsom f. n. av de allmänna
domstolarna. För egen del vill jag till en början biträda förslaget att
bostadsdomstolen skall slutligt pröva hyressättningsfrågor enligt
bostadsrättslagen. Enligt min mening får det vidare anses vara till fördel både
från enskild och allmän synpunkt att låta även frågor om medlemskap och
godkännande av stämmobeslut gå till bostadsdomstolen. Genom en sådan ordning
kan domstolens speciella kunskap
Prop.1974:151 85
beträffande
hyres- och boendefrågor utnyttjas. Detta gäller särskilt om, som jag kommer att
föreslå i det följande, intresseledamöter som är förtrogna raed förvaltning av
bostadsrättsfastighet eller med bostadsrättshavares förhållanden skall
medverka i domstolen vid handläggning av sådana frågor. Prövning av förenings
vägran att bevUja medlemskap åt den som har förvärvat bostadsrätt innefattar
dessutom företrädesvis en skälighetsbedömning. Jag biträder alltså koramitténs
förslag i denna del. Jag har däremot inte funnit anledning biträda etl under
remissbehandlingen framfört förslag om att även tvister om medlemskap i ekonomisk
förening, i vilken andel i föreningen är förenad med hyresrätt, prövas
slutligt av bostadsdomstolen.
Jag biträder koramitténs förslag att ärenden enligt
hyresregleringslagen och bristortiagen överförs från statens hyresråd till
bostadsdomstolen. Jag godtar också förslaget att vissa processuella beslut som
meddelas av hyresnämnd (se närmare avsnitt 2.2) skaU prövas slutligt av
bostadsdomstolen.
Som har anförts förut läggs i prop. 1974:150 fram
förslag till ytterligare ändringar i hyreslagstiftningen. Förslagen går
samraanfattningsvis ut på dels att ge hyresgästerna ökat boendeinflytande, dels
att överbrygga övergången från hyresregleringen, som föreslås avvecklad vid
utgången av september 1975, till hyreslagens bruksvärdesystem. Förslagen medför
bl. a. att hyresnämnderna tillförs nya prövningsuppgifter. Till att börja med skall
hyresgäst kunna utverka vitesförläggande för hyresvärden att ombesörja
reparation av lägenheten eller utrymme eller anordning i huset, s. k.
reparationsföreläggande (16 § andra stycket hyreslagen i lydelsen enligt prop.
1974: 150). Förelagt vite skaU kunna utdömas av hyresnämnden (62 § andra
stycket hyreslagen i förslaget). Vidare föreslås hyresgäst få rätt att på egen
bekostnad och utan föregående samtycke utföra målning, tapetsering och därraed
jämförlig åtgärd i sin lägenhet (jfr 24 a § hyreslagen i förslaget). Minskar
därigenom lägenhetens bruksvärde, skall hyresvärden ha rätt tUl ersättning.
Sådan ersättningstalan skall enligt förslaget prövas av hyresnämnd. De angivna
ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. I fullföljdshänseende
föreslås som ett provisorium i avvaktan på alt bostadsdomstolen inrättas att
talan mot hyresnämnds beslut i fråga om reparationsföreläggande eller om
utdömande av vite som sådant föreläggande har förenats med skaU föras genom
besvär hos Svea hovrätt. Däremot skall hyresnämnds beslut i fråga om skadestånd
kunna angripas genom klander hos fastighetsdomstol. Ytterligare skall enligt
prop. 1974: 150 i angivna komrauner hyresnämnd vid vite kunna förbjuda
fastighetsägaren att vidta vissa åtgärder beträffande hyresfastighet och i
vissa situationer, när hyresgästerna har motsatt sig att viss åtgärd företas,
medge åtgärden (2 a § BSL enligt förslaget). Nämndens beslut i sådana frågor
Prop. 1974:151 86
skall
kunna överklagas på motsvarande sätt som gäller t. ex. beslut i fråga om
upprustningsåläggande, dvs. genom besvär hos Svea hovrätt. Också de frågor som
har antytts i det föregående bör enligt min mening lämpligen överprövas av
bostadsdomstolen.
De prövningsärenden som kan aktualiseras genom den
i det föregående nämnda övergångsregleringen med anledning av
hyresregleringens aweclding vid utgången av september 1975 gäller
hyressättningen. Det är naturligt att hyresnämnds beslut i sådana ärenden får
överklagas till bostadsdomstolen. Det i prop. 1974: 150 framlagda förslaget tUl
övergångslag har utarbetats med utgångspunkt i att bostadsdomstolen trätt i
verksamhet, när lagen träder i kraft.
Hyresrådets majoritet och fastighetsägareförbundet
har föreslagit att det nuvarande förbudet mot fullföljd av hyresnämnds beslut
angående lägenhetsbyte (35 § hyreslagen) och ärende om upplåtelse i andra hand
av lägenhet (40 § hyreslagen) upphävs. Det viktigaste motivet att ta bort
fullföljdsbegränsningen är enligt fastighetsägareförbundet de komplikationer
som den nuvarande ordningen ger upphov tUl när bytes- eller upplåtelsefråga är
sammankopplad med förlängningsfråga. Enligt min mening är rättsläget på denna
punkt alldeles klart. Om hyresnämnden dels bifaller hyresgästens förlängningstalan,
dels lämnar raedgivande tUl överlåtelse av hyresrätten, övertar den nye
hyresgästen hyresrätten som den är i förste hyresgästens hand, dvs. i den
angivna situationen med risk för att överinstansen ändrar nämndens beslut i
förlängningsdelen och ogillar förlängningstalan. Också i processuellt hänseende
träder den nye hyresgästen i den förres ställe. I rättegången i överinstansen
blir han således hyresvärdens motpart.
Enligt min mening finns det inte något skäl att
frångå den vid 1973 års reform intagna ståndpunkten (se prop. 1973: 23 s. 136)
att hyresnämnds avgörande i de nu behandlade fallen inte får överklagas. Jag
återkommer till frågan i specialmotiveringcn under 13 § nämndlagen.
Jag delar kommitténs och ett par av
rem.issinstansernas synpunkt att mycket talar för att motsvarande instans- och
fullföljdsordning som nu föreslås för hyresärenden också genomförs beträffande
arrendeärenden. Frågan behöver emellertid utredas närmare. Jag är därför f. n.
inte beredd att ta ställning till frågan om instans- och fullföljdsordningen i
arrendetvister.
Kommittén har i sitt betänkande vidare berört
frågan om ytterligare målkategorier än som hittUls behandlats bör prövas i
första instans av hyresnämnd. De överväganden som kommittén har ägnat frågan
har mynnat ut i slutsatsen att så inte bör ske. Vad som kommittén har anfört i
denna del har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Enligt SHIO och
Sveriges köpmannaförbund bör dock övervägas att på hyresnämndema och
bostadsdomstolen lägga prövningen av frågor om skadestånd till lokalhyresgäst
för obefogad uppsägning. Ett skäl för den
Prop. 1974:151 87
ordning
som sålunda förordas är att hyresnämnd har att medla i tvist mellan hyresvärd
och lokalhyresgäst om förlängning och att förlängnings- och
skadeständsfrågorna förhandlingsmässigt ofta hör samman.
I vissa mål, t. ex. tvist om bestämmande av hyra
enligt 19 a §, ersättning till lokalhyresgäst enligl 57 § och jämkning av
hyresvUlkoren enligt 64 §, allt hyreslagen, samt tvist om förverkande av
hyresrätt i vissa fall, när förverkandeanledningen är annan än dröjsmål med
hyresbetalning, skulle det otvivelaktigt vara värdefullt, om
partsorganisationernas företrädare kunde medverka i prövningen. Det finns
också vissa andra skäl som talar för den ifrågasatta ordningen. A andra sidan
företer de allmänna hyresmålen stora likheter med andra tvister mellan
enskilda som det ankommer på allmän domstol att pröva. Enligt min mening är det
tveksamt om det finns tillräckliga skäl att föra de allmänna hyresmålen till
hyresnämndernas och bostadsdomstolens prövning. Jag är åtminstone inte f. n.
beredd att föreslå någon förskjutning mellan fastighetsdomstolarnas och
hyresnämndernas kompetensområden. De under remissbehandlingen framförda
förslagen att förlägga prövningen av tvist om ersättning enligt 19 a § eller om
skadestånd till lokalhyresgäst enligt 57 § hyreslagen till hyresnämnd kan jag
därför inte biträda. Den av DON berörda frågan om formerna för prövning av mål
om lagsökning eller betalningsföreläggande avseende hyra får övervägas i annat
sammanhang.
Kommittéförslaget upptar inte bestämmelser om
begränsning av möjligheten för part att fuUfölja talan hos bostadsdomstolen.
Det ger mig anledning framhålla följande. Vid inrättandet av de nuvarande hyresnämnderna
utgick man från atl tyngdpunkten i prövningsförfarandet skulle ligga hos dem.
Uppenbarligen har parterna fått förtroende för hyresnämnderna och utvecklingen
har blivit den som förutsattes. Sålunda har fullföljd genom klander till
fastighetsdomstol skett i något mindre Un 10 % av hyresnämndsärendena under år
1972 för landet i dess helhet. Den reform av instans- och fullföljdsordningen
som inrättandet av bostadsdomstolen innebär är inte avsedd att medföra någon
förändring härvidlag. Avsikten med den förordade reformen är i första hand att
skapa förutsättningar för enhetlig rättstillämpning på hithörande rättsområden.
Häri ligger att bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift bör vara att fungera som
prejudikatinstans och genom rättsskapande verksamhet leda rättsutvecklingen på
området. Skulle det framledes visa sig att överklagandefrekvensen ökar i
förhållande till vad som gäller f. n., får det övervägas om inle någon form av
fullföljdsbegränsning måste införas, t. ex. dispensprövning.
Prop.
1974:151 88
8.2
Bostadsdomstolens sammansättning m. m.
I fråga om den nya överinstansens sammansättning
innebär kommittéförslaget sammanfattaingsvis följande.
I avgörandena skall i princip alltid delta lagfarna
ledamöter utan anknytning tUl partsorganisationerna, juristledamöter och
ledamöter som utsetts efter förslag av de berörda partsorganisationema,
intresseledamöter. I mål med inslag av tekniska frågor skall en av
juristledamötema kunna ersättas av s. k. teknisk ledamot. Enligt huvudregeln
skall domstolen bestå av tre juristledamöter eller i förekommande fall av två
juristiedamöter och teknisk ledamot och fyra intresseledamöter, av vilka två
utsetts efter förslag av den ena sidans intresseorganisation och två efter
förslag av intresseorganisation på den andra sidan.
Enligt förslaget skall enklare besvärsmål kunna
avgöras i en mindre sammansättning. I denna skall domstolen bestå av två
juristledamöter och två intresseledamöter, en från vardera sidan. I den mindre
sammansättningen skall juristiedamot inte kunna ersättas av teknisk ledamot.
Domstolen får enligt förslaget pröva och avgöra mål i den mindre
saramansättningen bara när muntlig förhandling inte finnes påkallad och minst
tre av de fyra ledamöterna är ense om beslutet. Var och en av ledamöterna i den
mindre saramansättningen skall kunna begära att målet prövas i den slörre
sammansättningen. Slutiigen föreslås att jurist-ledamot skall på domstolens
vägnar få vidta förberedande åtgärd och pröva fråga om avskrivning.
1 likhet med flertalet remissinstanser kan jag i
stort sett ansluta mig till kommitténs förslag om bostadsdomstolens
sammansättning. Med hänsyn lill att domstolen kommer att få pröva dels
lämplighets- eller skälighetsfrågor som föratsätter hyres- och bostadspolitisk
överblick, dels frågor av rent rättslig natur får förslaget i denna del anses
vara i huvudsak väl avvägt. Enligt min raening borgar de föreslagna
samman-sättningsreglema för att frågoma blir allsidigt belysta inom domstolen.
Jag vill emellertid något beröra elt par invändningar som under remissbehandlingen
riktats mot förslaget i denna del.
Domareförbundet har uttalat att det är onödigt och
olämpligt att ha en så stor domstol som kommittén föreslagit. För egen del vill
jag framhålla att en av huvuduppgifterna för domstolen är att tillskapa
vägledande avgöranden på ifrågavarande rättsområde. Mot bakgrunden härav kan
det inte anses opåkallat att två intresseledamöter från vardera sidan deltar i
avgörandet av mål som har principiell betydelse. Jag vill erinra om att detta
motsvarar vad som gäller för arbetsdomstolen.
Under remissbehandlingen har Svea hovrätt och
advokatsamfundet kritiserat förslaget att juristiedamöterna skall kunna
överröstas av intresseledamötema, när domstolen sammanträder i den större
samman-
Prop.
1974:151 89
sättningen.
Även på denna punkt ansluter eraellertid förslaget tUl vad som sedan lång tid
gäller beträffande arbetsdomstolen. Den föreslagna ordningen ligger dessutom
enligt min mening i linje raed den ställning på bostads- och hyresmarknaden som
partsorganisationerna, inte minst genom hyreslagstiftningen, har kommit att
inta. Den har också sedan länge gällt för det hyresreglerade området. Av
hyresrådets sju ledamöter representerar nämligen fyra partsorganisationer på
hyresmarknaden. Man måsle vidare hålla i minnet att intresseledamötema inte är
och inte skall uppfattas sora intresserepresentanter i egentiig mening, dvs.
som företrädare för endera partens intressen. De är meddomare som har att
företa en objektiv bedöraning av samtliga fakta i målet utifrån sina särskilda
kunskaper och erfarenheter. Eventuella farhågor för att sammansättningsreglerna
skall kunna leda till att enskilda parter inte kan få sin sak
förutsättningslöst prövad anser jag vara ogrundade. Det kan tilläggas att
liknande invändningar inte har, såvitt är bekant, framförts mot hyresrådet.
I enlighet med det anförda ansluter jag mig tiU kommittéförslaget
i den nu berörda delen.
En av remissinstanserna, hyresnämnden för
Stockholms län, ifrågasätter om det är påkaUat att tiUföra bostadsdomstolen
teknisk ledamot i vissa fall. Också mot förslaget att teknikern skall kunna
ersätta en av juristdomama framför hyresnämnden erinringar.
Otvivelaktigt innehåller raånga mål som domstolen
kommer att få handlägga tekniska frågor. Enligt min mening är det ofrånkomligt
alt domstolen i någon form tillförs sådana allmänna tekniska insikter som
behövs för att domstolen skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av
teknisk art. Som exempel på sådana mål nämner kommittén särskilt
bostadssaneringsmål och vissa tvångsförvaltningsmål. En annan målkategori där
medverkan av tekniker i domstolen ofta måste vara av värde är enligt rain
mening braksvärdemålen. Den utbildning och erfarenhet som teknikern är avsedd
alt ha kan antas i hög grad underlätta jämförelseprövningen. Jag vill i
sammanhanget erinra om att fastighetsdomstolarna i ökande utsträckning handlägger
hyressättnings-mål under medverkan av teknisk ledamot. Sora kommittén har
funnit får det anses att den lämpligaste formen för teknikerns medverkan i
bostadsdomstolen är att han ges ställning av ledamot. För att inte den
önskvärda balansen mellan intresseledamöterna och övriga ledamöter i den större
samraansättningen skall förryckas i raål, i vilka teknisk ledamot ingår, bör
som kommittén föreslår en av de tre juristledamötema utgå i teknikermål.
Mot förslaget i denna del har hyresnämnden vidare
invänt att det ter sig mindre tUlfredsställande att, som kommittén fömtsatt,
ordföranden ensam skall kunna avgöra om tekniker skall delta eller inte. Mot
den föreslagna ordningen har jag för egen del inte någon erinran. Jag utgår
Prop.
1974: 151 90
emellertid
från att även om ordföranden varmed avses den ledamot som vid målets
handläggning och avgörande fungerar som ordförande ges den formella
beslutanderätten han i tveksamma fall samråder med de andra juristledamötema
och med intresseledamöter. Jag vill erinra om att motsvarande ordning som den
jag föreslår gäller enligt lagen om fastighetsdomstol. Såvitt jag har mig
bekant har inte någon erinran framföris mot lagen på den punkten.
Enligt kommitténs förslag skaU teknisk ledamot ha
teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- och byggnadsteknik. Förslaget
har inte mött någon erinran under remissbehandlingen och även jag biträder det.
Enligt min mening bör det dock vara tillräckligt att teknisk ledamot har
erfarenhet antingen av värderingsteknik eller byggnadsteknik. I likhet med
kommittén anser jag inte att några formella krav bör uppställas beträffande
utbildningens nivå eller innehåll. Med hänsyn till arten av de tekniska frågor
som kan komma upp i domstolen ligger det dock nära till hands att välja någon
som har genomgått högre byggnadsteknisk utbildning.
I enlighet med vad som har anförts biträder jag
kommitténs förslag i vad det rör medverkan av tekniker i bostadsdomstolen. Till
frågan om vad som bör gälla i detta hänseende när domstolen handlägger mål i
den mindre sammansättningen återkommer jag i det följande.
Enligt kommitténs förslag skall bostadsdomstolen
handlägga och avgöra mål med olika uppsättning av intresseledamöler allt efter
målets beskaffenhet. För det fall att domstolen skall avgöra mål i den större
sammansättningen skaU enligt förslaget på fastighetsägaresidan delta
företrädare för allmännyttiga bostadsföretag, enskilda fastighetsägare eller
bostadskooperativa företag beroende på vad slags fastighet tvisten rör. På
hyresgästsidan skall delta intresseledamöter som är förtrogna med
bostadshyresgäslers förhållanden eller, vid prövning av fråga om överlåtelse av
hyresrätt tiU lokal, näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvister
ersätts dessa intresseledamöter av sådana intresseledamöter som är förtrogna
med bostadsrättshavares förhållanden.
Kommitténs förslag i denna del har i allmänhet
godtagits under remissbehandlingen. Under denna har dock framhållits att den
föreslagna ordningen med flera kombinationer av intresseledamöter kan skapa
svårigheter av praktisk natur. En remissinstans, Svea hovrätt, anser att inte
flera grupper av intresseledamöter än som verkligen behövs bör ges
representation i domstolen. Enligt hovrätten kan det inte anses påkallat med
särskild representation för lokalhyresgäster, bostadsrättshavare och
förvaltare av bostadsrättsfastighet.
För egen del vUl jag tUl en början ansluta mig till
förslaget såvitt rör bostadsdomstolens sammansättning i hyresmål som rör
bostadshyresgäster. Det kan däremot vara tveksamt om det är lämpligt att i
bostads-
Prop.
1974:151 91
domstolen
ha särskUd representation för de intressegrupper som Svea hovrätt har nämnt.
Olägenheterna av att ha många grupperingar inom domstolen är framför allt av
två slag. TUI att börja med skapar, som också framhållits av andra
rem.issinstanser än hovrätten, differentierade sammansättningsregler vissa
praktiska svårigheter. Däratöver medför en sådan ordning risk för att vissa av
ledamöterna får tjänstgöra så sällan i domstolen att de inte får erforderlig
erfarenhet av domstolens verksarahet. De målkategorier i vilka enligt förslaget
lokalhyresgäster, bostadsrättshavare och förvaltare av bostadsrättsfastighet
bör ges särskild representation torde nämligen förekomma i domstolen i
jämförelsevis liten utsträckning. Emellertid förhåller det sig otvivelaktigt
så att def i de mål om bostadsrätt, för vilka särskild representation föreslagits,
kan uppkomma speciella frågor som kräver förtrogenhet med förvaltning av
bostadsrättsfastighet respektive med bostadsrättshavares förhållanden.
Motsvarande gäller i fråga om de mål om överlåtelse av hyresrätt tiU lokal som
domstolen kan komma att fä pröva. I dessa fall står dessutom ofta betydande
ekonomiska värden på spel. Enligt min mening får övervägande skäl anses tala
för att ha särskild representation i bostadsdomstolen för de intressegrupper
som har diskuterats nu. Härtill kommer alt de förut angivna olägenheterna bör
kunna undanröjas till slor del. För det första bör det vara möjligt att till
ledamöter i domstolen förordna personer med dubbel kompetens, t. ex. sådana
som är väl förtrogna med såväl bostadshyresgästers som bostadsrättshavares
förhållanden. Eventuellt kvarstående nackdelar av praktisk natur med den
föreslagna ordningen bör rimligen kunna bemästras genom en om-sorgsfuU och god
planering av domstolens arbete. Jag biträder därför kommitténs förslag i denna
del.
1
överensstämmelse med vad kommittén, utan erinran från remissinstansemas sida,
har föreslagit bör riksorganisation för den berörda intressegruppen beredas
tillfälle avge förslag, innan intresseledamot förordnas.
Förslaget
att bostadsdomstolen skall kunna pröva vissa mål i en mindre sammansättning har
i allmänhet gillats under remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget i
princip. Som har anförts förat bör det emellertid övervägas om inte domstolen
bör ges befogenhet att pröva mål i den mindre sammansättningen i större
utsträckning än komraittén har föreslagit. En sådan jämkning av förslaget
bedömer jag vara ofrånkomlig, om domstolen skall kunna fungera väl.
Den jämkning som enligt min mening bör göras är att
man till en början tar bort den begränsning som ligger i den föreslagna
föreskriften att domstolen i den mindre sammansättningen inte får avgöra mål,
om muntlig förhandling behövs. Tanken bakom de av kommittén föreslagna
samraansättningsreglema har uppenbarligen varit att avgöranden av mera
principell natur skall träffas av domstolen i den större samman-
Prop. 1974:151 92
sättningen,
medan enklare mål, i vUka avgörandet kan antas sakna mera allmänt intresse,
skall kvmna prövas i den mindre sammansättningen. Mot denna princip är
självfallet ingenting att erinra, men jag är inte övertygad om att den
föreslagna avgränsningen mellan de båda huvudgrupperna av mål på alla punkter
är den mest ändamålsenliga. Likaväl som det kan finnas mål, inrymmande
principfrågor, som kan avgöras utan muntlig förhandling, kan det finnas mål
utan sådana frågor som kräver muntlig handläggning. Enligt min mening bör den
diskuterade förutsättningen för att domstolen skaU få pröva mål i den mindre
sammansättningen slopas. Om man, som jag förordar, inför den av kommittén
föreslagna rätten för ledamot i den mindre sammansättningen att få målet
avgjort i en större sammansättning, bör några invändningar från
rättssäkerhetssynpunkt eller annars principiell natur inte kunna göras mot att
möjlighetema för domstolen att pröva mål i den mindre sammansättningen vidgas
på sätt som angetts i det föregående. Jag föreslår därför att bostadsdomstolen
skall kunna avgöra mål i den mindre sammansättningen även om muntlig
förhandling finnes vara påkallad.
Mot kommittéförslaget har under remissbehandlingen
från något håll vidare invänts att föreskriften att bostadsdomstolen skall få
avgöra mål i den mindre sammansättningen bara om tre av ledamötema är ense om
såväl skälen som slutet torde förutsätta en fullständig föredragning och
eventuell omröstning för att frågan huruvida domstolen i den mindre
saramansättningen över huvud ar behörig att avgöra målet skall kunna besvaras.
Vad som har anförts äger obestridligen sin riktighet. Vidgas möjlighetema för
bostadsdomstolen att avgöra mål i den mindre sammansättningen på sätt jag har
föreslagit i det föregående kan en föreskrift om på visst sätt kvalificerad
majoritet i domstolen ibland leda till raindre tillfredsställande resultat. Jag
tänker på det fallet att domstolen i den mindre sammansättningen har hållit
förhandling kanske utanför kansliorten med ett inte obetydligt antal
personer närvarande, varefter vid omröstning det befinnes att erforderlig
enighet inte kan nås inom domstolen med följd att målet måste prövas i den
större samraansättningen. Det kan då på grand av sammansättningsreglerna bli
nödvändigt att hålla ny förhandling men i annan sammansättning. Delta är inte
tillfredsställande. Någon regel motsvarande den av kommittén föreslagna gäller
inte heller för arbetsdomstolens del. Jag föreslår att förslaget om
kvalificerad majoritet inte genomförs. Någon risk för att intresseledamöternas
ståndpunkter i frågor av principiell betydelse skulle få mindre vikt finns
inte, eftersom mitt förslag samtidigt innebär att ledamot i den mindre
sammansättningen aUtid kan få målet avgjort i den större sammansättningen.
En utvidgning av möjligheterna fÖr bostadsdomstolen
att avgöra mål i den mindre samraansättningen aktualiserar också frågan om den
tekniske ledamotens tjänstgöring i domstolen. Enligt kommitténs förslag
Prop. 1974:151 93
skaU,
som nämnts, teknisk ledamot inte kunna ingå i domstolen i den mindre
sammansättningen. Med de sammansättningsregler sora jag har förordat i det
föregående kommer det totala antalet mål som domstolen blir behörig att pröva i
den mindre saramansättningen att bli avsevärt större än om kommittéförslaget
skulle ha genomförts oförändrat i förevarande delar. Dessutom torde tekniker
kunna användas i något större utsträckning än vad kommittén har föratsatt, t.
ex. i åtskilliga braksvärdemål. Kan av formeUa skäl den tekniska ledamoten
inte användas i den mindre sammansättningen, måste många mål som annars skulle
ha kunnat avgöras i denna sammansättning tas upp av domstolen i den större
sammansättningen. En sådan ordning kan allvarligt motverka syftet med de
jämkningar i kommittéförslaget som jag har förordat i det föregående. Jag
föreslår därför att möjlighet öppnas för domstolen att avgöra mål under
medverkan av teknisk ledamot också i den mindre sammansättningen. På
motsvarande sätt som föreslås gäUa när teknisk ledamot skall ingå i den större
samraansättningen bör en av juristledamötema ersättas av teknikera. I
teknikerraål kommer bostadsdomstolen i den mindre sammansättningen således att
bestå av en juristledamot som ordförande, den tekniske ledaraoten och två
intresseledaraöter. Skulle det någon gång förekomma mål med både rättsliga och
tekniska frågor av svårbedömbar natur, finns alltid möjligheten att ta upp
målet i den större sammansättningen.
Till frågorna om domstolens närmare organisation
återkommer jag i ett följande avsnitt. Jag vUl här endast närana att jag
biträder kommitténs förslag att bestäraraelsema om domstolens grundläggande organisatoriska
bestämmelser meddelas i en särskild lag, som lärapligen bör benämnas lagen om
bostadsdomstol.
8.3
Förfarandet i bostadsdomstolen
Ett av målen för den reform av instans- och
fullföljdsordningen som jag föreslår är alt få till stånd ett relativt snabbt,
enkelt och billigt förfarande för överprövning av hyresnämnds beslut. A andra
sidan måste mot bakgrunden av bl. a. att den föreslagna överinstansen skall
vara slutinstans vissa formella regler uppställas i fråga om förfarandet. Som
kommittén har anfört är det av olika skäl önskvärt att man försöker finna ett
regelsystem som åtminstone i sina konturer är enhetligt för de olika
målkategorierna. Till bUden hör vidare alt den nya överinstansen,
bostadsdomstolen, koraraer att få handlägga mål och ärenden av mycket
varierande beskaffenhet. Förfarandereglerna bör därför utformas så att de
erbjuder tillräckligt utrymme för domstolen att i viss utsträckning anpassa
handläggningen allt efter målens olika beskaffenhet.
Som
kommittén anför, kan dessa synpunkter tillgodoses genom
Prop. 1974:151 94
att
förfarandet i bostadsdomstolen i stort sett utformas efter mönster av vad som
gäller i fråga om förfarandet i besvärsmål i hovrätt. Att låta förfarandet bli
i princip muntiigt skulle innebära olägenheier framför allt från
kostnadssynpunkt. Jag föreslår därför att förfarandet görs i princip skriftligt
men med möjlighet för domstolen att hålla muntiig förhandling, ta upp muntlig
bevisning och hålla syn.
Under remissbehandlingen har från ett par håll
uttalats farhågor för att det föreslagna förfarandet vid bostadsdomstolen
kommer att leda till att hyresnämndsförfarandet blir mer komplicerat. Skall bostadsdomstolen
i överensstämmelse med kommitténs intentioner fungera främst som en
prejudikatinslans, är det enligt några remissinstanser risk för att
utredningsarbetet får alltför stor omfattning i hyresnämnderna.
Det är enligt min menmg angeläget att det av
formella beslämmelser tämligen obundna hyresnämndsförfarandet inte ändras
alltför mycket i tyngande riktning. Jag tror emellertid inte att man behöver
befara en sådan utveckling, om kommitténs förslag jämkas något. Enligt kommittéförslaget
är bestämmelsema i 50 kap. 25 § tredje stycket RB om begränsning av parts
möjlighet att i överrätt åberopa ny omständighet eller nytt bevis tillämpliga
för förfarandet i bostadsdomstolen. Om man vidgar bostadsdomstolens möjligheter
att ta upp ny bevisning i förhållande till vad som gäller i allmän överrätt,
riskerar en part inte att i överinstansen förlora sin talan av formeUa skäl
därför att han förebragt en ofullständig utredning vid hyresnämnden. Den risk
som med kommittéförslagets uppläggning kan föreligga för att hyresnämnderna
belastas med onödig utredning bör rimligtvis i så fall minska. A andra sidan
kan någon gång resultatet i stället bli att tyngdpunkten ligger i
bostadsdomstolen i stället för i underinstansen. Detta är, som jag ser det, en
olägenhet man får ta för att inte riskera en försämring av nämndförfarandet.
För egen del tror jag emeUertid inte att ny utredning i nämnvärd omfattning
kommer att anföras särskilt ofta i bostadsdomstolen i de målkategorier som
denna enligt förslaget får att pröva. Jag förordar således att man inte ställer
upp särskUda begränsningar i fråga om parts rätt att åberopa nya omständigheter
eller nya bevis i bostadsdomstolen.
Detta innebär emellertid inte att jag anser att man
kan helt avvara regler om i vad mån muntiig bevisning skall förebringas i
bostads-domstolen. TUl en början bör, såsom kommittén förordat, bestämmelserna
i 50 kap. 23 § RB om skyldighet att ånyo höra part, vittne och sakkunnig, som
hörts i underrätt, göras tillämpliga beträffande bostadsdomstolen. Vidare
uppkommer frågan i vad mån nuvarande bestämmelser i 13 § nämndlagen bör
behåUas oförändrade. Dessa bestämmelser innebär, att hyresnämnd i vissa
tvister får anställa vittnesförhör och förhör under sanningsförsäkran endast
om särskUda skäl
Prop.1974:151 95
föranleder
det och part begär det. Kommittén har inte föreslagit någon ändring i fråga om
dessa begränsningar, vilket föranlett vissa remissinstanser till påpekandet
att förutsättningarna fÖr bevisupptagning blir olika i under- och
överinstansema.
Enligt min mening bör frågan kunna lösas enligt
följande. Den be gränsning i hyresnämnds befogenhet att ta upp muntlig, formell
bevisning som ligger i kravet att part skall ha begärt parts- eller vittnes
förhöret bör behållas. För hyresnämndernas del bör, liksom för bostads,
domstolens del, i övrigt föreskrivas att nämnd respektive domstolen får höra
vittne eller sakkunnig under ed eller motsvarande försäkran och part under
sanningsförsäkran, om det är erforderligt för utredningen och bevisningen inte
finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad (jfr
35 kap. 7 § RB). I bostadsdomstolen bör motsvarande förutsättningar gälla för
upptagande av bevisning genom syn på stället. Med sådana regler för
rättegången, vilka i bostadsdomstolen är avsedda att gälla i stället för
bestämmelsen i 50 kap. 25 § tredje stycket RB, behöver part inte riskera att få
sin talan ogillad av överinstansen av formella skäl samtidigt som de ger
domstolen jämförelsevis fria händer i sitt ställningstagande till frågan om
erbjuden bevisning bör tillåtas eller inte. Den uppmjukning av den nuvarande
bevisupptagningsregeln i nämndlagen som mitt förslag innebär torde inte behöva
tynga nämndförfarandet i nämnvärd mån.
Jag vUl understryka att det är angeläget att
hyresnämnderna noga överväger frågan om bevisupptagning och i första hand genom
en aktiv processledning ser till att onödig utredning inte dras in i ärendet.
Jag utgår också från att hyresnämnderna, där det är befogat, inte tvekar att
begagna sig av den möjlighet att avvisa erbjuden bevisning som de av mig
föreslagna bestämmelsema erbjuder.
Jag övergår härefter till att behandla vissa
enskUdheter i de av kommittén föreslagna förfarandebestämmelsema.
Jag biträder kommitténs förslag att det nuvarande
systemet med klander överges där det nu tUlämpas. Talan mot hyresnämnds beslut
i de fall fullföljdsrätt till bostadsdomstolen föreligger bör således alltid
'.öras genom besvär hos domstolen.
Beträffande
de förutsättningar under vUka det skriftliga förfarandet bör kunna ersättas av
eller kompletteras med muntligt förfarande delar jag, liksom det övervägande
antalet remissinstanser, kommitténs uppfattning att muntlig förhandling bör
kunna hållas dels då den kan antas vara till fördel för utredningen, dels om
part begär att muntlig förhandling skall hållas och förhandlingen inte är
obehövlig och inle heller särskilda skäl talar mot det. De föreslagna
bestämmelserna överensstämmer i sak med 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:
291).
Jag vUl understryka vad kommittén har framhållit,
näraligen att det muntiiga förfarandet vid bostadsdomstolen inte är
avsett att fylla
Prop. 1974:151 96
samma
uppgifter som huvudförhandling i RB:s tvistemålsprocess. Det muntiiga
förfarandet vid bostadsdomstolen syfiar således inte lill alt ensamt utgöra ett
fullständigt beslutsunderlag utan i slällel alt vara ett komplement till det
skriftliga förfarandet som tUlgodoser intresset av att målet blir utrett på
lämpligt sätt. I överensstämmelse härmed bör den muntliga förhandlingen kunna
begränsas till att gälla viss fråga som är uppe i målet. De båda
handläggningsformerna bör inte uppfattas som alternativa i den meningen att de
utesluter varandra. Det bör således vara fullt möjligt för bostadsdomstolen
att hålla muntlig förhandling endast för att ta upp partsutsaga eller
vittnesförhör i viss fråga.
Självfallet växlar behovet av muntiig förhandling.
Sålunda kan det i vissa fall vara lämpligt all hela målet handläggs vid muntlig
förhandling, varvid bestämmelserna om huvudförhandling i allraän överrält i
tvistemål synes kunna tjäna som ledning beträffande det yttre förloppet. I
andra faU åter kan, som jag nämnt förut, den muntiiga förhandlingen få
begränsas till viss fråga.
Till ledning för domstolens ställningstagande till
parts begäran om muntlig förhandling vUl jag erinra om vad som uttalades vid
tillkomsten av förvaltningsprocesslagen. Enligt det uttalande sora jag syfiar
på (prop. 1971: 30 s. 537) bör frågan huruvida muntiig förhandUng är obehövlig
eller inte i första hand bedömas mot bakgrunden av den föreliggande utredningen
i målet. Även andra faktorer kan böra tUlmätas betydelse, t. ex. att målet är
mycket viktigt för parten och att han genom förhandlingen kan få en bättre
förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. SärskUt skäl mot
atl anordna muntlig förhandling kan vara målels bagatellartade karaktär eller
att kostnaderna för förhandlingen blir stora i förhållande till Ivisteföremålets
värde.
Som jag har anfört i det föregående biträder jag i
princip kommitténs förslag att bostadsdomstolen ges möjlighet att ta upp
muntiig, formell bevisning och hålla syn på stället. Som kommittén föreslår bör
denna möjlighet också stå öppen i hyresregleringsmål och mål enligt bristortlagen.
Jag delar också kommitténs uppfattning som f. ö. inte föranlett någon
erinran under remissbehandlingen att ansvaret för att utredningsmaterialet
blir fullständigt i princip bör ligga på parterna. Den processrättsliga
grundsals som 35 kap. 6 § RB ger uttryck åt bör således gälla också i
bostadsdomstolen. I överensstämmelse härmed bör bostadsdomstolen inte utan
framställning av part kunna höra vittne som inte har hörts tidigare på parts
begäran eller meddela s. k. editionsföreläggande. Däremot bör domstolen vara
oförhindrad att självmant föranstalta om syn på stället och om utredning genom
särskild sakkunnig. Vidare tiUstyrker jag kommitténs förslag att bostadsdomstolen
skall kunna förordna om bevisupptagning vid annan inhemsk
Prop. 1974:151 97
domstol
eller vid utländsk domstol i samma utsträckning som allmän domstol.
Förslaget att ordföranden skall kunna förordna om
besiktning för utredning av särskUd fråga har i aUmänhet inte föranlett någon
erinran under remissbehandlingen. En remissinstans, advokatsamfundet, har dock
mot de föreslagna bestämmelsema invänt att parterna alltid bör kallas tUl
särskild besiktning. Jag kan inte dela samfundets uppfattning. SkaU särskUd
besiktning företas som förberedelse för syn på stället, till vilken parterna
självfallet skall kallas, kan det som kommittén anför inte anses påkallat att
de är närvarande också vid den särskilda besiktningen. Jag ansluter mig således
tUl kommitténs förslag i denna del.
I överensstämmelse med vad kommittén förordar bör i
lagen om bostadsdomstol införas en bestämmelse som ger domstolen stöd för en
mera aktiv processledning. Bestämmelsen bör, som kommittén föreslår, kunna
utforraas efter mönster av 5 kap. 12 § första stycket expropriationslagen.
Enligt min mening bör motsvarande regel också införas för hyresnämndernas del.
De bestämmelser om fördelningen av kostnadsansvaret
som kommitténs förslag upptar innebär sammanfattningsvis följande. I hyreslvist
som avses i 49 eller 55 § hyreslagen, dvs. förlängnings- eller villkorstvist,
och tvist om fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket
bostadsrättslagen skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i den
raån annat inte följer av 18 kap. 6 § RB. Detsamma skall enligt förslaget gälla
i mål enligt BSL, dock att kommunen skaU kunna åläggas att ersätta
fastighetsägaren hans rättegångskostnad, om dennes talan bifalls i
besvärsmålet. 1 mål enligt TvL skall enligt kommittéförslaget i princip de
allmänna kostnadsbeslämmelserna i 18 kap. RB gälla. Bostadsdomstolen skall
dock, i överensstämmelse med vad som gäller f. n., kunna tiUerkänna
fastighelsägaren ersättning av statsverket för rättegångskostnad, om han vinner
besvärsmål i vilket länsstyrelse är motpart, och av kommunen, om han vinner
besvärsmål i vilket hälsovårdsnämnd är motpart. I förhållande till gällande
rätt har kommittén föreslagit att fastighetsägare, som vinner besvärsmål, skall
kunna få ersäitning för rättegångskostnad också när organisation av hyresgäster
för talan om tvångsförvaltning (jfr 13 § TvL). I dessa delar har
kommittéförslaget i sak lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även
jag biträder förslagen.
Som har anförts i det föregående (avsnitt 8.1) innebär
förslagen i prop. 1974: 150 att hyresnämnderna och bostadsdomsiolen kommer att
tillföras heU nya prövningsuppgifter. Innebörden av de bestämmelser om ansvaret
för rättegångskostnad som nämnda förslag upptar är att de allmänna
kostnadsbestämmelserna gäller i skadeståndsmål enligt 24 a § hyreslagen men i
övrigt får vardera parten även i överinstan-7 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 151
Prop. 1974:151 98
sen,
såviit inte 18 kap. 6 § RB föranleder tUl annat, bära sin rättegångskostnad.
Vinner emellertid fastighelsägaren besvärsmål enligt BSL, i vilket organisation
av hyresgäster är motpart, skall han kunna tillerkännas ersättning av
statsverket. Kostnadsbestämmelserna har i förevarande förslag tagits upp med
endast den jämkning som föranleds av att frågorna enligt förslaget skaU
överprövas av bostadsdomstolen. Jag delar också kommitténs uppfattning att
bosladsdorastolens avgöranden bör betecknas som beslut oavsett om avgörandet
innefattar prövning av saken eller ej. Som framgår av vad som har anförts förut
biträder jag förslaget att domstolen skall grunda sitt avgörande på vad
handlingarna innehåller och i övrigt har förekommit i målet (jfr 17 kap. 2 §
andra stycket RB). Vidare har jag inte någon erinran i sak mot de föreslagna
bestämmelserna om offentliggörande av domstolens beslut och besluts innehåll.
Vad kommittén har anfört rörande verkan i
rättskraftshänseende av bostadsdomslolens beslut och om förhållandet mellan
bostadsdomstolen och allmän domstol i belysning av bestämmelserna i 13 kap. 6
§ RB om förbud för dorastol att till prövning ta upp fråga om vilken redan är
rättegång meUan samma parter (se avsnitt 4.2) kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till. Också enligt min mening är det således lämpligt att i lagen
om bostadsdomstol införs en uttrycklig bestämmelse om verkan i
räilskraftshänseende av sådana avgöranden av bostadsdomstolen som inte
omfattas av 51 § andra stycket hyreslagen. Bestämmelsen bör kunna utformas i
överensstämmelse med komraitténs förslag. Jag delar vidare kommitténs
uppfattning att det inte kan anses påkallat att meddela särskUda
rättskraftsbestämmelser för mål enligt hyresregleringslagen och bristortlagen.
Frågan om rättskraftsverkan i dessa fall bör med fördel kunna överlämnas åt rättstillämpningen.
I lagtekniskt hänseende föreslår kommittén att RB
görs i princip tilllämplig i fråga om bostadsdomstolen och förfarandet i mål
som domstolen handlägger. Innebörden av förslaget i denna del är bl. a. att de
bestämmelser av mera generell karaktär som finns i RB och som i och för sig är
tillämpUga i alla slags mål och ärenden och i alla instanser, t. ex.
föreskrifterna om offentlighet och ordning vid domstol, om part och
ställföreträdare och rättegångsombud, blir tUlämpliga också i bostadsdomstolen.
Enligt kommittén kan man därför nöja sig med att i lagen om bostadsdomstol ta
in en allmän hänvisning tUl RB och därutöver meddela de bestänunelser som
innebär en avvikelse från eller tillägg till de allmänna rättegångsreglerna. I
denna del har förslaget fått ett i huvudsak gynnsamt mottagande under
reraissbehandlingen.
För egen del vill jag först framhålla att det av
mig föreslagna förfarandet i sina huvuddrag överensstämmer raed förfarandet
enligt förvaltningsprocesslagen. Detta ger mig anledning att överväga om inle
förvaltningsprocesslagen borde göras i princip tiUämplig på bostadsdomsto-
Prop. 1974:151 99
len
i stället för RB. Mot denna tanke kan emellertid invändas att bostadsdomstolen
är en myndighet av helt annat slag än de förvaltningsdomstolar för vilka
förvaltningsprocesslagen gäller. Till skUlnad från dem kommer bostadsdomstolen
att få slita tvister av rent civilrättslig art meUan enskUda och i viss
utsträckning ta ställning till frågor som annars allmän domstol har att pröva.
Jag syftar närmast på de s. k. preliminärfrågorna. Under sådana förhållanden
får det anses ligga närraare till hands att RB görs direkt supplerande i
förhållande till lagen om bostadsdomstol. Jag biträder således den av kommittén
föreslagna lagtekniska lösningen.
Ett par av remissinstanserna riktar kritik mot de
av kommittén föreslagna förfarandebestämmelserna för att de innehåller endast
en mycket allmän hänvisning till RB. Enligt remissinstanserna bör erforderliga
preciseringar göras i den författning som avser att reglera förfarandet i
bostadsdomstolen eller, i form av en sararaanfattande redogörelse, åtminstone i
motiveringen till lagförslaget.
Jag är självfallet medveten om att allmänt hållna
hänvisningar från en lag tUl en annan kan ge upphov till vissa
tiUämpningsproblem. Det gäller särskUt när, som i detta fall, hänvisningen görs
till ett så omfattande lagverk som RB. Även om den föreslagna tekniken någon
gång kan tänkas ge anledning till tvekan om eller i vad mån en viss bestämmelse
i balken äger tUlämpning också i bostadsdomstolen delar jag kommitténs
uppfattning att det inte kan anses påkallat att tynga lagen om bostadsdomstol
med detaljerade hänvisningar till RB. Jag finner inte heller anledning att, på
sätt föreslagits under remissbehandlingen, i motiveringen till förevarande
lagförslag göra en sammanfattande uppräkning över tillämpliga lagrum i RB.
8.4
Frågor rörande hyresnämnderna
När de nuvarande statUga hyresnämnderna inrättades
år 1968, tillfördes hyresmarknaden en kvalificerad organisation som i tändigen
obundna former handlägger hyrestvister i första instans. Som kommittén
framhåUit har det nuvarande hyresnämndsförfarandet i slort sett fungerat väl.
Jag delar konunitténs uppfattning att man inte behöver göra några mera
omfattande ingrepp i hyresnämndsförfarandet med anledning av förslaget rörande
överprövningen av hyresnämnds avgö randen. Som kommittén förordat bör dock
några jämkningar göras i fråga om förfarandet. Det gäller frågorna om
bevisupptagning i hyresnämnd, medverkan av tekniker i nämnd och befogenhet för
nämnd att avgöra viss tvistefråga genom särskilt beslut, s. k. mellanbeslut.
Genom 1973 års lagstiftning infördes möjlighet för
hyresnämnd alt i begränsad omfattning ta upp muntiig, formell bevisning.
Sålunda får enligt 13 § nämndlagen hyresnämnd hålla förhör med vittne under ed
eller motsvarande försäkran och med part under sanningsförsäkran i
Prop. 1974:151 100
tvist
om överlåtelse av hyresrätt enligt 35 § hyreslagen eller om upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 40 § nämnda lag eller 30 § andra stycket
bostadsrättslagen. Som förutsättning för sådan bevisupptagning anges att
särskilda skäl föranleder till att vittnes- eller partsförhöret hålls och att
part skall ha begärt förhöret. Som jag förut framhåUit (avsnitt 8.3) bör
förutsättningen att "särskilda skäl" skall föreUgga slopas och
ersättas med en bestämmelse om att förhöret skall äga mm, om det behövs för
utredningen och bevisningen inte kan föras på annat sätt med avsevärt ringare
besvär eller kostnad. Kommittén har emellerlid också föreslagit att möjligheten
för hyresnämnd att ta upp muntiig, formell bevisning utvidgas till att gälla
alla ärendekategorier som nämnd har att pröva. Den förordade utvidgningen av
bevisupptagningsmöjligheten har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.
Om generell möjlighet öppnas för hyresnämnd att ta
upp muntlig, formell bevisning och höra sakkunnig under ed eller försäkran,
behöver man enligt min uppfattning inte befara att hyresnämndsförfarandet tyngs
i nämnvärd grad. Som jag har uttalat i annat sammanhang, när frågan om
bevisupptagning i hyresnämnd varit uppe, innebär möjligheten för nämnd att ta
upp muntiig bevisning praktiskt sett inte mera än att vittnet eller parten får
avlägga ed eller försäkran, innan han hörs (jfr prop. 1973: 23 s. 130). Elt
genomförande av förslaget i denna del påkallar således enligt min mening inte
särskUda beslämmelser om skriftlig eller muntlig förberedelse,
bevisföreläggande e. d. Jag ansluter mig därför till förslaget.
I förhållande lill nuvarande ordning och
kommittéförslaget förordar jag ytterligare den jämkningen att hyresnämnd skall
kunna ta upp bevisning i form av förhör med sakkunnig under ed eller
försäkran. Det torde vara nödvändigt för att få till stånd den önskvärda
överensstämmelsen meUan de bevisregler som är avsedda att gälla för
bostadsdom-stolen, å ena, och hyresnämnderna, å andra sidan. Det kan däremot
inte anses påkallat att införa bevismedlet syn på stället i hyresnämndsförfarandet.
Den möjlighet att företa besiktning av den aktuella fastigheten som 17 §
nämndlagen inrymmer torde vara tillfyllest. Sådan be-sUitning fyller samma
funktion som syn på stället med bostadsdomstolen eller särskUd besiktning
enligt förslaget till lag om bostadsdomstol.
Kommitténs förslag att hyresnämnd skall kunna
avgöra förlängningsfråga särskilt genom mellanbeslut och förklara ärendet i
övrigt vUande, när förlängningsfråga och villkorsfråga handläggs gemensamt har
tiUstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Också jag
biträder förslaget. Däremot kan jag inle biträda det yrkande som en av
remissinstanserna framfört, nämligen att preliminärfrågor också skall kunna
avgöras genom särskilt beslut. Jag kan nämligen inte finna att det föreligger
något behov av en sådan möjlighet. Dessutom skulle
Prop. 1974:151 101
därmed
uppkomma problem beträffande förhållandet mellan allmän domstol och hyresnämnd,
eftersom hyresnämnd då skuUe meddela självständiga rättskraftsägande beslut i
frågor som egentiigen skall avgöras av allmän domstol.
Den av kommittén framförda tanken att hyresnämnd i
vissa ärenden kan behöva ha tillgång tUl biträde av teknisk expert har vunnit
allmän anslutning under remissbehandlingen. Den kritik som framförts mot
kommittéförslaget i denna del gäller formen för teknikems medverkan i
nämndarbetet. De kritiskt inställda remissinstanserna uttalar farhågor för att
teknikern, om han ges den ställning som kommittén föreslår, kan komma att
tillföra ärendet sådana uppgifter och synpunkter som bör beaktas av nämnden
bara om de framförts av part.
För
egen del anlägger jag följande synpunkter på frågan. Jag är ense med kommittén
om att hyresnämnderna behöver förstärkas med teknisk sakkunskap i vissa
ärenden. Enligt min mening står det vidare klart att teknikern måste knytas
närmare tUl hyresnämnden än sakkunnig som avses i 40 kap. RB. Som kommittén
anför bör han delta redan i förberedandet av teknikerärendena och komma med
synpunkter på den utredning som parterna förebringar. Det kan gälla att påpeka
ofuUständigheter eller oklarheter eller att förklara och belysa tekniska
sammanhang som berörs i parternas utredning. Det är också ön.skvärt att han är
närvarande vid nämndens sammanträde. Hans sakkunskap kan också böra utnyttjas
vid utformningen av nänmdens beslut. Givetvis bör dock nya sakuppgifter som
teknikern tUlhandahåller inte få läggas till grund för nämndens avgörande utan
att parterna fått tUlfälle att yttra sig över dem. Skall de synpunkter som
anförts kunna tillgodoses, har man att välja meUan att låta teknikern ingå som
ledamot i nämnden eller att knyta honom till denna som sakkunnigt biträde på
sätt kommittén föreslår. Det förstnämna alternativet skulle medföra en
försvagning av intresseledamöternas ställning, eftersom ordföranden och den
tekniske ledamoten skuUe kunna överrösta intresseledamöterna. Jag är inte
beredd att föreslå en sådan ordning utan ansluter mig i stället till kommitténs
förslag. Jag vill tUlägga att jag för egen del inte kan inse varför en teknisk
expert med den ställning i hyresnämnden som jag förordar skulle från de
synpunkter som vissa av remissinstanserna har anlagt utgöra en större fara för
rättsskipningen än sådan tekniker som intar ställning som ledaraot i domstol.
Samma slags invändningar som har framförts mot kommittéförslaget i denna del
skulle med andra ord kunna riktas mot exempelvis teknisk ledamot i fastighetsdomstol,
och det har veterligen inte skett.
Prop. 1974:151 102
8.5 Ikraftträdande
och övergångsbestämmelser
Eftersom det torde möta svårigheter frainför allt
av praktisk art att få den nya överinstansen över hyresnämnderna att fungera
redan vid den tidpunkt som kommittén föreslår för genomförandet av
hyrespro-cessreformen den 1 januari 1975 bör ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna om fullföljd m. ra. senareläggas. Jag föreslår att de får träda
i kraft den 1 juli 1975. Även med mitt förslag tillgodoses det under
remissbehandlingen framförda önskemålet att bostadsdomstolen bör ha
organiserats och varit verksam någon tid, innan hyresregleringen som
förlängts tUl utgången av september 1975 avvecklas.
De riktlinjer som kommittén föreslår för att lösa
övergångsfrågorna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Även jag biträder i huvudsak kommittéförslaget i denna del.
I överensstämmelse med vad som har anförts bör de
nya fullföljdsbestämmelserna sålunda till att börja med tillämpas i sådana
fall då ärendet visserligen har anhängiggjorts vid hyresnämnderna före Ucraftlrädandet
men nämnden meddelar sitt beslut därefter. Vidare bör i princip mål och ärenden
som vid ikraftträdandet är anhängiga eller därefter anhängiggörs hos
fastighetsdomstol lämnas över till bostadsdomstolen. Motsvarande ordning bör
gälla beträffande ärenden som enligt nuvarande ordning överprövas av Svea
hovrätt närmast över hyresnämnd eller av statens hyresråd. Har huvudförhandling
eller raotsvarande förhandling påbörjats vid ikraftträdandet bör emellertid,
såsom kommittén föreslagit, målet inte överlämnas till bostadsdomstolen. Mål
som har förts vidare från fastighetsdomstol till hovrätt bör inte heller
övertas av bostadsdomstolen.
Vissa övriga frågor rörande övergången till den nya
ordningen behandlas i specialmotiveringen.
8.6 Bostadsdomstolens
organisation m. m.
Jag har i det föregående föreslagit att en ny
fristående myndighet raed namnet bostadsdomstolen inrättas för överprövning av
hyresnämnds avgöranden. Jag har också föreslagit att i bostadsdomstolen skall
ingå dels juristiedamöter, dels intresseledamöter. I stället för en
juristledamot skaU enligt förslaget i vissa fall tjänstgöra teknisk ledamot. I
arbetet med beredning av målen för avgörande och expediering av domstolens avgöranden
bör finnas föredragande och annan biträdande personal.
Enligt förslaget är bostadsdorastolen enda
fullföljds- och slutinstans i frågor som fullföljs från hyresnämnd. 1 administtativt
hänseende bör bostadsdorastolen vara underställd den centralmyndighet som är
avsedd att inrättas den 1 juli 1975 för domstolsväsendet m. m. I egenskap av
fullföljdsinstans på det ifrågavarande rättsområdet bör bostadsdorasto-
Prop. 1974:151 103
len
inta samma ställning till centralmyndigheten sora hyresnämnderna f. n. intar
till hovrätterna och DON. Vissa uppgifter av administrativ natur ankommer f. n.
på statens hyresråd (jfr 3 § instraktionen för hyresrådet). I princip bör de
läggas på annan myndighet än bostadsdomstolen. Jag är emellertid inte beredd
att nu ta ställning till frågan utan avser att anmäla den senare för
regeringen.
Medel för bostadsdomstolens verksamhet bör ställas
till centralmyndighetens förfogande. Anslag för verksamheten torde böra
anvisas i annat sammanhang. Jag återkommer emeUertid i det följande till en
totalberäkning av kostnaderna för ett genomförande av hyresprocessrefor-men.
I fråga om sammansättningen påminner den blivande bostadsdomstolen
om statens hyresråd, som har en blandad sammansättning av dels s. k.
ämbetsledamöter, dels intresseledamöter. Ledaraöterna i hyresrådet har inte
tjänster hos rådet utan uppbär arvode för sina uppdrag. Av de nuvarande
ämbelsledamöterna och deras ersättare innehar alla utom ordföranden slatlig
tjänst. Den nuvarande ordföranden har avgått med pension från statlig tjänst.
Det system som f. n. tillämpas vid hyresrådet är
enligt min mening förenat med betydande nackdelar. Det kan bl. a. leda tUl att
ledamot får svårt att på ett tillfredsställande sätt sköta sin vanliga tjänst.
Jag ansluter mig således till kommitténs förslag att juristiedamot bör vara
heltidsarbelande i domstolen.
Kommittén utgår vidare från att juristledamot, som
inte bara tillfälligt förstärker domstolen, skall inneha ordinarie tjänst vid
denna. En konsekvens av den ordning som kommittén förordar är att ordinarie juristledamot
inte kan skiljas från tjänsten i administraliv ordning. En förutsättning för
att domstolen skall kunna fylla sin uppgift att slita tvister mellan
hyresvärdar och hyresgäster är emellertid att organisationerna på
hyresmarknaden har förtroende för domstolen och dess ledamöter. Som har skett i
fråga om ämbetsmannaledamöterna i arbetsdomstolen bör därför den allmänna
principen att dömande befattningshavare i största möjliga utsträckning skall
inneha ordinarie doraartjänst få vika beträffande juristiedamöterna i
bostadsdomstolen. Juristledamot bör således inte ges ordinarie tjänst i
bostadsdomstolen utan med hänsyn till arbetsuppgiftemas beskaffenhet förordnas
på arvodestjänst för begränsad tid. Denna kan lämpligen bestämmas till tre år.
Självfallet bör nytt förordnande kunna meddelas, när tiden löper ut. Jag
förutsätter att detta blir det normala. Till frågan om tjänst för lagfaren
ledamot i bostadsdomstolen bör tas undan från föreskrifterna om varsel och
överläggning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd avser jag att återkomma
efter det att överläggningar ägt rum med personalorganisationen. Frågan kan enligt
2 § i lagen regleras i administrativ ordning.
Prop. 1974:151 104
Juristiedamot bör, som kommittén föreslagit, vara
lagkunnig och erfaren i domarvärv. Det kan naturligtvis ofta inträffa att till
juristiedamot i bostadsdomstolen förordnas innehavare av ordinarie domartjänst
eller liknande tjänst. För att undvika olägenheterna för den myndighet, hos
vilken ledamoten har sin ordinarie tjänst, av att tjänsten under kanske långt
tid måste uppehållas med vikariat bör regeringen bemyndigas att besluta att
ordinarie domartjänst eller ordinarie tjänst för ordförande i hyresnämnd som
juristledamot i bostadsdomstolen kan inneha får föras över stat. Det
överensstämmer med vad som gäller i fråga om tjänst som ordförande i arbetsdomstolen.
Enligt kommittén bör tre tjänster för juristledamot
inrättas i bostadsdomstolen. Sora kommittén själv anför är det emellertid i
dag svårt att bilda sig annat än en ungefärlig uppfattning om arbetsunderlaget
för bostadsdomstolen. För att få en bild av det blivande arbetsunderlaget har
komraittén inhämtat statistiska uppgifter från hyresnämnderna och de
myndigheter som överprövar hyresnämnds avgöranden. Sammanställningar av de
lämnade uppgifterna torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilagor 2 och 3. Kommittén har räknat med att, om till bostadsdomsiolen förs de
målkategorier som har angetts i det föregående, domstolen kommer att få
handlägga sammanlagt omkring 500 mål om året.
Till den av komraittén gjorda uppskattningen kan
följande anmärkning fogas. I det uppskattade antalet ingår inemot 200
hyresregleringsärenden. Dessa ärenden försvinner, om hyresregleringen, som
föreslås i prop. 1974: 150, upphör vid september månads utgång år 1975. Detta
bortfaU kommer emellertid i viss del att motsvaras av den ökning av antalet
bruksvärdemål som får antas inträda, då bruksvärdereglerna blir tillämpliga på
ytterligare omkring 350 000 lägenheter. De särskilda övergångsregler som
föreslås i nyssnämnda proposition kommer också att leda till att
bostadsdomstolen får avgöra ett antal hyressättningsären-den som kommittén inte
har haft anledning att räkna med. Hur stort antalet blir är vanskligt att
beräkna, men man torde kunna räkna med att antalet ärenden åtminstone under den
första delen av övergångsperioden blir ungefär detsamma som nuvarande antalet
hyresregleringsärenden.
Vidare bör framhållas att de i prop. 1974: 150
framlagda förslagen om hyresnämnds behörighet att förelägga vite i
underhållsfrågor, att besluta i ärenden om ombyggnad och att avgöra fråga i
vad mån hyresgästs åtgärder med lägenheten medfört sänkning av dess bruksvärde
innebär att bostadsdomstolen kommer att få avgöra ytterligare ärenden utöver
dem kommittén har utgått från. Det tillskott av ärenden som därigenora
uppkommer kan inte närmare uppskattas.
En annan osäkerhetsfaktor utgör
bostadssaneringsmålen. Några sådana mål har ännu inte förekommit och det är
svårt att ha någon
Prop. 1974:151 105
uppfattning
om den framtida tillströmningen av dem. Jag är emellertid benägen att hålla
före att sådana inte torde bli särskilt vanliga. Det är också svårt att
överblicka konsekvenserna av de ändringar i TvL:s kostnadsbestämmelser som jag
har förordat i det föregående. Den av mig föreslagna ändringen, som innebär att
hyresgästorganisation inte riskerar att få betala motpartens
rättegångskostnader, medför utan tvekan att antalet tvångsförvaltningsmål
kommer att öka, men hur ökningen påverkar arbetsunderlaget för
bostadsdorastolen är det självfallet svårt att uttala sig om nu. Hittills har
möjligheten för bostadshyresgäst att enligt 54 och 55 §§ hyreslagen få
hyresvUlkoren prövade utnyttjats i relativt liten omfattning. Man har
emellertid anledning anta att hyresgästerna i ökande utsträckning kommer att
använda sig av denna möjlighet, särskilt när hyresregleringen avvecklas. A
andra sidan får man vid ett genomförande av hyresprocessreformen räkna med att
en hel del ärenden som nu förs från hyresnämnd tUl fastighetsdomstol kommer att
stanna i hyresnämnden. Skälet därtill är att hyresnämnd enligt förslaget ges
vidgade möjligheter att ta upp bevisning och att i kanske inte så få fall parterna
därför anser sig inte behöva föra tvisten vidare.
Av vad sora har anförts framgår att varje antagande
om måltillströmningen till bostadsdomstolen vUar på ganska bräcklig grund. Jag
anser mig böra räkna med att antalet mål komraer att uppgå till 500 a 600 per
år, eller således tUl något mer än vad kommittén utgått från.
Enligt min uppfattning är det sannolikt att den av
mig beräknade arbelsvolymen kommer att ge full sysselsättning åt fler än tre
heltidsarbelande juristledamöter. Vid sin uppskattning av behovet av
heltidsarbelande juristiedamöter i domstolen har kommittén utgått från att det
skall finnas ett antal ersättare för vissa av de lagfarna ledamöterna. Som
framgår av det följande är jag inte beredd att biträda förslaget på denna
punkt. På grand av vad som har anförts och med hänsyn till vikten av att
bostadsdomstolen får sådana resurser att den blir i stånd att omedelbart
fullgöra sina uppgifter på det hyresrättsliga området har jag stannat för att
det bör finnas fem tjänster för lagfaren ledamot i bostadsdomstolen. Två av
tjänsterna bör emellertid inte tillsättas förrän om behov av dem visar sig
föreligga.
Om måltUlströmningen, från början eller senare,
visar sig bli mindre än som behövs för att ge de heltidsarbetande domarna full
sysselsättning, bör dessa kunna åläggas att tjänstgöra i annan domstol, när
göromålen vid bostadsdomstolen tiUåter det. Detta bör dock inte gälla ledamot
som enligt vad jag senare komraer att föreslå förordnas till ordförande i
domstolen. Motsvarande ordning gäller för ordförande i arrende- eller
hyresnämnd (jfr 11 § instraktionen, 1971: 698, för arrendenämnderna och
hyresnämnderna). Uppgiften att vid behov bestämma att
Prop. 1974:151 106
tjänstgöring
skall förekomma vid annan särskilt angiven domstol och att föreskriva i vUken
utsträckning sådan tjänstgöring skall ske bör ankomma på regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
Enligt kommittéförslaget skall en av de lagfarna
ledamöterna utses att vara ordförande i bostadsdomstolen och leda dess arbete.
Vidare föreslås att en av de båda andra juristledamöterna förordnas till vice
ordförande i dorastolen med uppgift att jämte den utsedde ordföranden
tjänstgöra som ordförande i domstolen.
Vad
först angår frågan om ordförandeskapet i domstolen, när denna utövar sin
dömande funktion, anser jag att den som innehar tjänst eller vikariat på tjänst
som lagfaren ledamot i domstolen, bör kunna vara ordförande såväl i den större
sora i den mindre sammansättningen. Som komraittén föreslår bör emellertid en
av juristledamötema förordnas att för sin återstående förordnandetid vara
ordförande i domstolen. Det får anses ligga i sakens natur att det är denne som
normalt skall tjänstgöra som ordförande, när domstolen sammanträder i den
större sammansätt ningen. Endast i den mån han är förhindrad att göra det, bör
ordförandeskapet läggas på någon av de andra juristledamöterna i domstolen. Sådan
ledamot bör kunna tjänstgöra som ordförande i domstolen i stället för den
utsedde ordföranden inte bara när denne på grund av ledighet, jäv e. d. är
förhindrad att tjänstgöra utan också om domstolen behöver sammanträda så ofta
att den utsedde ordföranden inte hinner med att tjänstgöra varje gång. Närmare
bestämmelser om arbetsfördelningen mellan de lagfarna ledamöterna får meddelas
i en instruktion för domstolen. Jag vill emellertid i detta sammanhang
understryka vikten av att den sora utsetts att vara ordförande i domstolen
deltar vid avgörandet av mål som är av principiell betydelse eller annars av
vikt för rättstUlämpningen på det hithörande rättsområdet.
Den som i enlighet med vad som har anförts förut
utses att vara ordförande i bostadsdomstolen bör för sin återstående
förordnandetid dessutom vara chef för domstolen i administrativt hänseende.
Förordnande bör meddelas av regeringen.- De bestämmelser härom och om ställföreträdare
för domstolens chef som behövs får tas upp i instruktionen för domstolen.
Tjänst som lagfaren ledamot i bostadsdomsiolen bör
enligt min mening tiUsättas av regeringen utan kungörelseförfarande.
Kommittén anför att behovet av lagfama ledamöter
inte torde vara tillgodosett genom att ett antal domartjänster inrättas vid
domstolen. Kommittén föreslår därför att domstolen får tillgång till lagfarna
ledamöter som inte skall ha tjänst vid domstolen.
För egen del anser jag att rättsskipningen i
bostadsdomstolen i största möjliga utsträckning bör fullgöras av lagfarna
ledamöter som har tjänst i domstolen. Det bör således inte förekomma att
lagfaren ledamot i
Prop. 1974:151 107
domstolen
fuUgör denna uppgift vid sidan av annan arbetsuppgift. Vid förfall för ledamot
eller behov av förstärknmg bör vikarie eller ytterligare ledamot förordnas i
sedvanlig ordning med motsvarande ledighet från annan tjänst.
Vikariatsförordnande för kortare tid än sex månader bör meddelas av
bostadsdomstolens chef. Jag utgår emellertid från att kortare förhinder för
juristledamot i domstolen inte behöver medföra behov av vikarie, i varje fall
inte om flera än tre tjänster sora lagfaren ledamot har tUlsatts.
Enligt kommitténs förslag skall teknisk ledamot
inte ha tjänst vid domstolen. Av det statistiska material som kommittén har
infordrat synes enligt kommittén följa att antalet mål i vilka det kan finnas
behov av tekniker väsentligt understiger det antal mål som torde behövas för
att ge en heltidsarbetande tekniker erforderligt arbetsunderlag. Även om jag,
som har anförts förat, är av den uppfattningen att teknisk ledaraot med fördel
kan användas i större utsträckning än som kommittén har räknat med, framför
allt i braksvärdemålen, tror jag inte att arbetsunderlaget kan bli
tillräckligt stort för att ge en heltidsarbetande tekniker full sysselsättning.
Jag biträder därför förslaget att tjänst inte inrättas vid domstolen för den
tekniske ledamoten- Förordnande för teknisk ledamot bör meddelas av regeringen.
Beslut om att i enskUt fall inkalla sådan ledamot till tjänstgöring skall
enligt förslaget fattas av den ledamot som tjänstgör som ordförande i målet.
Jag biträder för min del detta förslag.
Även förordnande att vara intresseledamot bör
meddelas av regeringen för viss tid. Innan förordnande meddelas, bör
respektive riksorganisation för fastighetsägare, hyresgäster och
bostadsrättshavare beredas tillfäUe avge förslag. Som jag har anfört i annat
sammanhang bör det inte vara uteslutet att tUl intresseledamot i domstolen utse
personer som har sin verksamhet förlagd utanför domstolens kansliort. För
teknisk ledamot och intresseledamot bör det finnas lämpligt antal ersättare.
Även de bör utses av regeringen för viss tid.
Vad kommittén har anfört om att bostadsdomstolen
inte bör vara indelad på avdelningar och om domstolens sammansättning vid
handläggning av administrativt ärende (avsnittet 7.1) kan jag i stort sett
anslula mig till. Som DON framhåller i sitt yttrande över kommitténs betänkande
torde emellertid en del av de administrativa frågor sora kommittén anser böra
avgöras i plenimi i bostadsdomstolen böra överlämnas åt den blivande centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet m. m. Dessutom bör det normala
vara alt administrativa frågor som ankommer på bostadsdomstolen avgörs av
domstolens chef. Endast vissa särskilda angivna frågor bör avgöras i plenum.
Frågan om domstolens handläggning av adminislrativt ärende avser jag att anmäla
för regeringen i annat sammanhang.
Firop. 1974:151 108
Som kommittén understrukit bör behovet av
kvalificerade föredragande i bostadsdomstolen tillgodoses i första hand genom
att yngre hovrättsjurister får fuUgöra viss del av tjänstgöringen före
assessorsförordnandet som föredragande i bostadsdomstolen.
I det föregående har jag redogjort för huvuddragen
av den organisation m. m. som bostadsdomstolen enligt min mening bör ges. När
del gäller de närmare detaljerna lorde det, som jag har antytt på flera ställen
förut, få ankoraraa på regeringen att bl. a. i en instruktion för
bostadsdomstolen utfärda närmare föreskrifter.
De skäl som kommittén har anfört till stöd för
förslaget att bostadsdomstolen skall förläggas tUl Stockholm är enligt min
mening vägande. Någon erinran mot förslaget i denna del har inte heller
framkommit under remissbehandlingen. Jag föreslår därför att domstolen får
kansli i Stockholm. Domstolen bör självfallet vara oförhindrad att sammanträda
utanför kansliorten.
Beträffande kostnaderna för genomförandet av
reformen får jag anföra följande.
Jag har i det föregående kommit fram till att
sammanlagt fem tjänster för lagfaren ledamot bör finnas i bostadsdomstolen. Jag
räknar tills vidare med att fem tjänster för föredragande och sju tjänster för
annan personal, främst biträdespersonal, kommer att behöva inrättas. Förutom
medel för domstolens omkostnader räknar jag också med att medel behövs för
vikariats- och förstärkningsändamål. Sammanlagt räknar jag med att för bostadsdomstolen
för budgetåret 1975/76 kommer att behöva anvisas två mUjoner kronor under
andra huvudtiteln. Centralmyndigheten för dorastolsväsendet m. m. kommer att
behöva anvisas vissa ytterligare medel för de uppgifter som myndigheten kan få
överta från statens hyresråd. Saramanlagt räknar jag med att inrättandet av
bostadsdomstolen kostnadsmässigl inte kommer att innebära någon större förändring
i förhållande till nuvarande ordning. Som jag förut sagt avser jag att i annat
sammanhang hemställa att regeringen föreslår riksdagen att ställa erforderiiga
medel tiU förfogande.
Beträffande avtalsbara anställnings- och
arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som
behövs.
Departementsförslaget innebär att de
prövningsuppgifter som nu ligger på statens hyresråd skall övertas av
bostadsdomstolen. Mål som är anhängiga vid hyresrådet när reformen genomförs
skall överlämnas av rådet till domstolens prövning. Som har nämnts i det
föregående bör de uppgifter av administrativ natur som f. n. ankommer på
hyresrådet den 1 juli 1975 övertas av annan myndighet. Vid nu angivna
förhållanden bör hyresrådet avvecklas i och med utgången av juni 1975. Gällande
Prop. 1974:151 109
bestämmelser
för alt lösa övertalighetsproblem bör givetvis tillämpas även i detta fall.
I
nu behandlade delar har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.
9 Upprättade
lagförslag
I enlighet raed det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om bostadsdomstol,
2.
lag ora ändring i jordabalken,
3.
lag om ändring i lagen (1973:
187) om ändring i jordabalken,
4.
lag om ändring i lagen (1970:
246) ora tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
5.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),
6.
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479),
7.
lag om ändring i lagen (1942:
429) om hyresreglering m. m.,
8.
lag om ändring i lagen (1973:
189) med särskilda hyresbesiämmelser för vissa orter,
9.
lag ora ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
10.
lag om ändring i lagen (1955:
261) om avstängning av domare,
11.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429) och
12.
lag om ändring i lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister. Samråd har ägt rura med chefen för
bostadsdepartementet angående
lagförslaget
under 5 och med chefen för arbetsmarknadsdepartementet angående lagförslaget
under 12.
10 Specialmotivering
I prop. 1974:150 raed förslag tiU åtgärder på det
bostadspolitiska området läggs fram förslag tUl ändring bl. a. i hyreslagen
och BSL. Ändringsförslagen rör bl. a. bestämmelsema om fullföljd i
hyrestvister och saneringsmål. Ändringarna föreslås träda i kraft före de
ändringar som hyresprocessreformen aktualiserar. Samordningen mellan de båda
lagstiftningsärendena har skett på så sätt att de bestämmelser som föranleds
av den nya instans- och fullföljdsordning som jag har förordat i det föregående
i förekommande fall utgår från den lydelse som föreslås i nämnda proposition.
Genom en år 1974 av statsmakterna beslutad ändring
i lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (SFS 1974: 387)
har lagen gjorts tiUämplig även på rättegång som förs vid annan än allmän
domstol, t. ex. vid arbetsdomstolen när denna är fullföljdsinstans. Det
förfarande som utspelas vid hyresnämnd är inte att betrakta som rätte-
Prop. 1974:151 110
gång
i egentlig mening. Nyssnämnda lag är således inte tiUämplig i hyresnämnd. Härav
får anses följa att den inte heller kan gälla i fråga om rättegång vid
bostadsdomstolen. Särskild undantagsbestämmelse torde inte behöva meddelas i
lagen om rättegången i tvistemål ora mindre värden (jfr 3 §).
10.1
Förslaget till lag om bostadsdomstol
I överensstämmelse med vad som har anförts i den
allraänna motiveringen har de gnmdläggande bestämmelserna om den nya
överinstansens organisation och verksamhetsformer tagits in i förevarande lag.
Bestämmelserna om bostadsdomstolens sammansättning
och förfarandet vid domstolen är avsedda att gälla endast i besvärsraål. På
grand av uttrycklig föreskrift i punkt 9 av övergångsbestämraelserna tUl lagen
(1973: 187) om ändring i jordabalken i den lydelse jag föreslår (jfr avsnittet
10.3) kommer lagen om bostadsdomstol emellertid att gälla i tilllämpliga delar
också i ärenden enligt nämnda övergångsbestämmelse.
Som har anförts i avsnittet 8.6 får frågan om vilka
administrativa uppgifter som bör läggas på bostadsdomstolen övervägas i annat
sammanhang. Närmare föreskrifter härom synes lämpligen kunna meddelas i en
instruktion för bostadsdomstolen (jfr vad som anförs i det följande under 1 §).
Detsamma gäller i fråga om vad som skall gälla vid
bostadsdomstolens handläggning av administrativt ärende.
Som har anförts i avsnittet 8.3 i den allmänna
motiveringen innebär förslaget bl. a. att RB:s bestämmelser i princip är
tillämpliga i fråga om bostadsdomstolen och i besvärsmål som handläggs där. I
lagen om bostadsdomstol har därför i huvudsak endast tagits upp bestäramelser
som innefattar avvikelse från eller tUlägg tUl RB:s regler. I klarhetens intresse
har emellertid ett par avsteg gjorts från principen. I sammanhanget bör
erinras om att från RB avvikande bestämmelser meddelas inte bara i lagen om
bostadsdomstol utan också i de författningar som upptar de särskUda
bestämmelserna om de olika rättsinstituten, t. ex. 71 § hyreslagen, enligt
vilket lagrum besvärshandlingen skall ges in tUl bostadsdomstolen.
Inledande
bestämmelser
1 §
I paragrafen anges bostadsdomstolens
verksamhetsområde. Det sker genom en allmänt hållen hänvisning tUl de
fullföljdsregler som meddelas i annan lag eller författning.
I punkt 2 av övergångsbestämmelserna tUl förslaget
till ändring i JB har tagits upp en föreskrift av innehåll att talan mot nämnds
beslut i
Prop. 1974:151 111
tvist
om prövning av förstagångshyra skall fullföljas genom besvär till
bostadsdomstolen. Nämnda övergångsbestämmelse, jämförd med förevarande
paragraf, medför att bostadsdomstolen blir behörig att överpröva sådana
tvister.
Enligt 3 § instruktionen för statens hyresråd
ankommer det på rådet att handha vissa administrativa eller organisatoriska
uppgifter med anknytning tUl hyresregleringen och rättsinstitutet hyra. Bl. a.
är hyresrådet tillsynsmyndighet över hyresnämnderna såvitt gäller deras
åligganden enligt hyresregleringslagen. Vidare åligger det rådet att i viss utsträckning
fastställa formulär till blanketter i hyresärenden och att meddela föreskrifter
om statistiska uppgifter om nämndernas verksamhet. På vilken myndighet de
angivna uppgiftema bör läggas är en fråga som jag som nämnts får anledning att
återkomma till i annat sammanhang.
2 §
Förslaget innebär att den allmänna hänvisningen tUl
RB delas upp på två paragrafer i lagen om bostadsdomstol. Hänvisningen i
förevarande paragraf är avsedd att täcka de allmänna bestämmelserna i RB ora
dorastolar, t. ex. föreskriftema om offentlighet och ordning och om omröstning,
medan hänvisningen i 17 § tar sikte på de bestämmelser i balken som mera
direkt reglerar förfarandet, t. ex. bestämmelserna ora skriftväxling och om
bevismedel. Av hänvisningarna sammantagna följer att RB gäUer i tUlämpliga
delar i alla de hänseenden som inte regleras särskilt i lagen om
bostadsdomstol eller i annan författning.
Som exempel på bestämmelser i balken som blir
tillämpliga vid bostadsdomstolen på grund av hänvisningen i förevarande
paragraf kan nämnas, föratom föreskriftema om offentlighet och ordning vid
domstol och omröstningsreglerna, bestämmelserna om storleken av vite som föreläggs
(9 kap. 8 § RB), rättelse av beslut (17 kap. 15 § RB), vUandebeslut (32 kap. 5
§ RB) och föreläggande för part i visst fall att ställa ombud för sig (33 kap.
8 § RB).
3 §
Som har anförts i den allmänna motiveringen skall
bostadsdomstolens avgöranden inte kunna överklagas. Detta skall gälla både
slutliga beslut och beslut under förfarandet. I förevarande paragraf föreskrivs
i överensstämmelse härmed att talan inte får föras mot bostadsdomstolens avgöranden.
Frågan om rätt att föra talan mot domstolens beslut i administrativt ärende
regleras inte i lagen.
Prop. 1974:151 112
4
§
I paragrafen, som inte har någon motsvarighet i kommitténs
förslag, meddelas bestämmelser ora var sammanträde med domstolen skall hållas.
Beträffande platsen för sammanträde gäller som
huvudregel att domstolen skall sammanträda på den ort där den har sitt säte. I
lagen om bostadsdomstol har lämnats öppet var domstolen skall ha sitt säte.
Som jag har uttalat i avsnittet 8.6 bör domstolen dock förläggas till
Stockholm. Frågan kan lämpligen regleras i en blivande instruktion för
domstolen. Avsteg från huvudregeln om sammanträdesort får göras, om det är påkallat.
För frågan om domstolen skall sammanträda utanför förläggningsorten är många
faktorer av betydelse, framför allt hänsynen till de parter, vittnen och andra
sora skall närvara vid förhandlingen och utredningstekniska synpunkter. Även
möjligheten att samla de ledamöter sora skall delta i avgörandet raåste vägas
in bland övriga omständigheter. Krav på att det skall föreligga särskilda skäl
för sammanträde utanför förläggningsorten bör enUgt min mening inte uppställas
(jfr däremot 4 kap. 1 § lagen, 1974: 371, om rättegången i arbetstvister).
Önskar part att bostadsdomstolen skall sammanträda
på annan ort än förläggningsorten bör han så snart det kan ske anmäla
önskemålet hos domstolen och ange skälen för sin begäran. Självfallet är
domstolen oförhindrad att även utan framställning från part besluta om sådant
samraanträde. Av 16 § fraragår att frågan får avgöras av lagfaren ledamot
ensara. Den kan dock hänskjutas till avgörande av domstolen i den större eller
mindre sammansättning som föreskrivs i 13 och 14 §§.
Förslaget upptar inte någon särskild bestämmelse om
när sammanträde skall hållas. På grund av den allmänna hänvisningen i 2 § tUl
RB blir bestämmelsen i 2 kap. 5 § andra stycket RB att sammanträde skall hållas
så ofta det behövs för arbetet tUlämplig.
Bostadsdomslolens
sammansättning m. m.
5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om de olika slag
av ledamöter som ingår i bostadsdomstolen.
Som framhållits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 8.2) skall i domstolen för det första ingå minst tre lagfarna
ledamöter. Dessa skall enligt paragrafen vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv. Detta överensstämmer med vad som gäller beträffande ordförande och
vice ordförande i arbetsdomstolen, se 3 kap. 2 § andra stycket lagen om rättegången
i arbetstvister. Vidare ingår i domstolen en ledamot med teknisk utbildning och
erfarenhet av värderings- eller byggnadsteknik. Slutiigen ingår högst tolv
ledamöter med särskUd sakkunskap om förhållandena
Prop. 1974:151 113
på
bostadsmarknaden, s. k. intresseledamöter. Den särskilda sakkunskap som skaU
finnas representerad bland intresseledamöterna rör (1) förvaltning av enskild
tillhörig hyresfastighet, (2) förvaltning av hyresfastighet som tillhör annan
än enskild, (3) förvaltning av bostadsrättsfastighet, (4) bostadshyresgästers
förhållanden, (5) näringsidkande hyresgästers förhållanden och (6)
bostadsrättshavares förhållanden.
Av 13 § andra stycket följer att det finns behov av
tolv intresseledamöter. Det är emellertid möjligt, såsom framhållits i den
allmänna motiveringen (avsnitt 8.2), att som intresseledamot förordna en
person sora representerar dubbel sakkunskap, exempelvis en som särskilt känner
till både bostadshyresgästers och bostadsrättshavares förhållanden. I sådant
fall kan det bli aktuellt att förordna mindre än tolv intresseledamöler.
I lagtexten används uttrycket intresseledamot. Jag
vill ytterligare understryka att detta inte betyder att intresseledamot skall
känna sig bunden i sin dömande verksamhet till det intresse han kan sägas
representera. AUa ledamöter i bostadsdomstolen utövar en dömande verksamhet
och skall i denna egenskap inte uppfattas som företrädare för bestärada
partsintressen utan tvärtom som självständiga domare.
6
§
Paragrafen, som närmast motsvarar 11 § i kommitténs
förslag, innehåller bestämmelser om hur ledamot i bostadsdomstolen skall
förordnas m.m.
Enligt 4 § tredje stycket instruktionen för statens
hyresråd utser Kungl. Maj:t ledamöter i hyresrådet. Motsvarande bör gälla i
fråga om ledamötema i bostadsdomstolen. En bestämmelse av denna innebörd har
tagits upp i förevarande paragraf. Paragrafen innehåller också en föreskrift
att ledamot skall förordnas för en tid av tre år.
Enligt paragrafen skall av de lagfama ledamöterna
en förordnas till ordförande. Om denne är hindrad att tjänstgöra, skall annan
lagfaren ledamot i domstolen inträda i hans ställe. Varje lagfaren ledamot är
således formellt behörig att fungera som ordförande såväl i den större som
mindre sammansättningen. Som har framhålUts i avsnittet 8.6 i den allmänna
motiveringen skall åtminstone i den större sammansättningen ordförandeskapet
normalt uppehållas av den som förordnats att vara ordförande i domstolen.
Både för arbetsdomstolen och marknadsdomstolen
gäller ett system som innebär att regeringen utser ordinarie ledamöter i
domstolen samt ersättare för dessa. Kommittéförslaget bygger därvidlag på en
annan organisationsmodell. Enligt kommittéförslaget skall nämligen utses
intresseledamöter och tekniska ledamöter till det antal som svarar mot behovet.
För egen del anser jag emeUertid att det inte finns någon bärande anledning att
såvitt gäller intresseledamöterna avvika från det system som visat sig
fungera väl både vid arbetsdomstolen och mark-
8
Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
Prop. 1974:151 114
nadsdomstolen.
Mitt förslag innebär därför att regeringen förordnar visst antal ledamöter samt
ersättare för andra ledamöter än de lagfarna. I enlighet härmed föreskrivs i
paragrafen att för annan ledamot än lagfaren ledamot skall förordnas en eller
flera ersättare. Bestäinmelserna om ledamot gäller även ersättare. Denna senare
regel mnebär alt om exempelvis den tekniske ledaraoten får förhinder skall i
hans ställe inträda den för den tekniske ledamoten särskUt förordnade
ersättaren. Denne ersättare skall ha sådan teknisk utbildning och erfarenhet av
värdering eller byggnadsteknik som krävs beträffande den ordinarie ledamoten.
Motsvarande gäller i fråga om ersättare för intresseledamot.
7 §
Paragrafen, som motsvarar 5 § andra stycket, 6 §
sista punkten och 12 § i kommitténs förslag, innehåller vissa regler om
kvalifikationskrav för ledamöter i bostadsdomstolen.
Enligl första siycket får lagfaren ledamot och teknisk
ledamot inte förordnas bland personer som kan anses företräda
fastighetsägares, hyresgästers eller bostadsrättshavares intressen. Detta
överensstämmer i sak med kommittéförslaget. Med fastighetsägarintresse avses
här även bostadsrättsföreningars intressen.
EnUgt andra stycket skall vissa
intresseorganisationer beredas tillfälle att avge förslag, iiman
intresseledamot utses. De intresseorganisationer det är fråga om är
riksorganisation av fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, hyresgäster,
bostadsrättshavare eller näringsidkare. Vidare fordras att organisationen i
fråga med hänsyn till medlemsantal, verksarahet och övriga omständigheter kan
anses väl företräda den intressegrupp det är fråga om. Reglerna motsvarar
bestämmelserna i 6 § andra stycket nämndlagen. I förhållande till nämndlagen
innebär stycket den nyheten att även riksorganisation av bostadsrättsföreningar
formellt sett får förslagsrätt.
8 §
Paragrafen, som motsvarar 10 § i kommitténs
förslag, upptar vissa aUmänna kvalifikationskrav för ledamot i
bostadsdomstolen. Ledamot skall vara svensk medborgare och får inte vara
omyndig eller i konkurstillstånd. Detta motsvarar vad som gäller beträffande
arbetsdomstolen, se 3 kap. 1 § andra stycket lagen om rättegången i
arbetstvister.
I paragrafen föreskrivs vidare, i överensstämmelse
med vad kommittén förordat, att ledamot skall ha avlagt domared innan han
börjar tjänstgöra i domstolen. Att ed kan bytas ut mot försäkran på heder och
samvete följer av 4 kap. 11 § andra stycket RB.
Prop. 1974:151 115
9 §
I paragrafen har tagits upp bestämmelser om
entledigande m. m. Bestämmelserna har inte någon motsvarighet i kommitténs
förslag men överensstämmer raed reglerna i 3 kap. 5 § lagen om rättegången i arbetstvister.
Enligt paragrafen har ledamot rätt att bli entledigad om särskUda
omständigheter föranleder det. Att ledamot inte har medgetts obegränsad rätt
att avsäga sig uppdraget före förordnandetidens utgång beror på att det är
önskvärt att få kontinuitet i bostadsdomstolen. Avsägelse av uppdraget skall
därför prövas av regeringen.
Om ledamot avgår i förtid, skall enligt första
stycket regeringen förordna annan för återstoden av den tid för vUken
ledamoten varit utsedd. Att föreskriftema i 7 § därvid skall tillämpas torde
vara klart utan någon särskild bestämmelse.
Enligt andra stycket är ledamot som har avgått
skyldig att delta i fortsatt behandling av mål i vars handläggning han förut
har deltagit. Detta gäller oavsett om ledamoten har avgått under
förordnandetiden med stöd av första stycket eller vid förordnandetidens slut.
Däremot gäller föreskriften självfallet inte, om ledamoten inte längre
uppfyller de kompetenskrav som anges i 8 § första stycket.
10 §
Enligt paragrafen, som överensstämmer med 9 § i
kommitténs förslag, skall bestämmelsema i 4 kap. RB om jäv mot domare äga
motsvarande tUlämpning på ledamot i bostadsdomstolen. Visserligen torde genom
hänvisningen 2 § tUl RB de aUmänna bestämmelserna i balken om ledamot i vanlig
domstol bli i princip tillärapliga på ledaraot i bostadsdomstolen. I
tydlighetens inttesse har dock en uttrycklig hänvisning till RB:s
jävsbestämmelser ansetts påkaUad.
I likhet med den praxis som har utbildats inom
statens hyresråd och hyresnämndema, bör intresseledamot som medverkat på riks-
eller lokalplanet i förhandlingsöverenskommelse om schabloner för ändring av
bashyra inte anses vara av jäv hindrad att delta i beslut som gäller bostadslägenhet
som berörs av förhandlingsöverenskommelsen. Har däremot ledamoten som
företrädare för fastighetsägare eller hyresgästförening förhandlat ora
hyressättningen eller annat hyresvUlkor för just det hus eller den lägenhet
målet rör, torde i allraänhet en jävssituation föreligga. Det sagda äger
självfallet tUlämpning också i fråga om ledamot som deltar i andra liknande
förhandlingsöverenskommelser.
11 §
I paragrafen, sora inte har någon motsvarighet i
kommitténs förslag, har tagits upp bestämmelser om skyldighet för annan
lagfaren ledamot än ordföranden att i den mån göromålen vid bostadsdomstolen
tillåter
Prop. 1974:151 116
det,
tjänstgöra vid annan domstol. Beslut om sådan tjänstgöring meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen betämraer. Norraalt torde sådan tjänstgöring
komma att förläggas till hovrätt.
12 §
Paragrafen upptar bestämmelser om domstolens
domförhet. Domstolen är domför antingen med sju ledamöter (den större
sammansättningen) eller med bara fyra ledamöter (den mindre sammansättaingen).
I överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har
föreskrivits att domstolen inte är domför i den mindre sammansättningen, om
någon av ledamöterna påkallar att målet skall prövas i den större
sammansättningen.
I de närmast följande paragraferna ges bestämmelser
om vilka ledamöter som skall ingå i domstolen i olika fall. En av de lagfarna
ledamöterna kan både i den större och den mindre sammansättningen ersättas av
teknisk ledamot i vissa fall enligt 15 §.
Av förevarande paragraf framgår att det endast
finns två tänkbara sammansättningar av bostadsdomstolen, den större
sammansättningen med sju ledamöter och den mindre sammansättningen med fyra
ledamöter. Det är alltså inte möjligt för bostadsdomstolen att sammanträda i
en sammansättning med fem eller sex ledamöter. I detta sararaanhang bör dock
påpekas att det av 16 § följer att lagfaren ledaraot i vissa fall är behörig
att ensam vidtaga vissa åtgärder på bostadsdomstolens vägnar.
13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om bostadsdomstolens
sammanträde i den större sammansättningen.
Enligt första stycket sammanträder domstolen i
sådant fall med tre lagfarna ledamöter och fyra intresseledamöter. En av de
lagfarna ledamöterna skall tjänstgöra som ordförande vid handläggningen av
målet. Bestämmelse om vem som skall vara ordförande torde kunna undvaras.
Andra stycket innehåller särskUda regler om vUka
intresseledamöler som skall deltaga i olika slag av mål. Regleringen innebär
följande. Rör målet enskild hyresfastighet skall på fastighetsägarsidan inträda
de två intresseledamöter som är väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av
enskild hyresfastighet. Rör mål hyresfastighet som tillhör annan än enskild
skall de båda intresseledamöterna på fastighetsägarsidan utgöras av
intresseledamöter som i stället är förtrogna med förvaltning av hyresfastighet
som tillhör annan än enskUd. Om målet rör bostadsrättsfastighet inträder på
fastighetsägaresidan två ledamöter som är väl förtrogna med förvaltning av
bostadsrältsfastighet. På hyresgästsidan inträder normalt två intresseledamöter
som är väl förtrogna med bostadshyresgästers förhållanden. Rör målet fråga
enligt 12 kap. 36 § jordabalken.
Prop.
1974:151 117
dvs.
överlåtelse av hyresrätt till lokal, skall dock på hyresgästsidan inträda två
ledamöter med särskUd sakkunskap beträffande näringsidkande hyresgästers
förhållanden. Angår tvisten fråga enligt 52 § eller 60 § första stycket 1
bostadsrättslagen skaU de båda intresseledamöterna i stället vara väl förtrogna
med bostadsrättshavares förhållanden.
Avgörande
för frågan om vUka fastighetsägareledamöter som skall tjänstgöra i visst mål är
alltså om fastigheten tillhör enskUd fastighetsägare eller inte. Med enskild
avses här självfallet inte bara fysisk person utan också juridiska personer av
skUda slag, under förutsättning dock att den juridiska personen inte är
allmännyttigt eller därmed likställt bostadsföretag.
Som framgår av paragrafen är det avgörande om
fastigheten tillhör enskUd. Skulle en fastighet som tiUhör enskild ha ställts
under allmännyttigt bostadsföretags förvaltning efter förordnande om
tvångsförvaltning skall alltså vid tUlämpningen av paragrafen i domstolen ingå
ledamöter som har erfarenhet företrädesvis av förvaltning av hyresfastighet
som tiUhör enskUd.
14 §
Paragrafen reglerar det fallet då bostadsdomstolen
sammanträder i mindre sammansättning. I sådant fall är bostadsdomstolen domför
med två lagfarna ledamöter och två intresseledamöter. En av de lagfarna ledamöterna
tjänstgör som ordförande.
När domstolen sammanträder i den mindre
sammansättningen skall en av intresseledamöterna företräda
fastighetsägarintressen och en bostadsrättshavares eller hyresgästers
intressen. Bestämmelserna i 13 § andra stycket skall enligt paragrafen äga
motsvarande tUlämpning. Genom denna hänvisning markeras att till tjänstgöring
i domstolen i den mindre sammansättningen skall kallas intresseledamöter som
uppfyller de kompetenskrav som för varje särskUt fall uppställs i 13 § andra stycket.
Om sålunda målet exempelvis rör frågan om överlåtelse av hyresrätt tUl lokal i
en fastighet som ägs av allmännyttigt bostadsförelag, skall den ene av
intresseledamöterna vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet som
tillhör annan än enskild och den andre med näringsidkande hyresgästers
förhåUanden.
15 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att teknisk
ledamot skall ingå i stället för lagfaren ledamot, om målets beskaffenhet eller
annat särskilt skäl föranleder det. Frågan om teknisk ledamot skall ingå i
bostads-domstolen avgörs av ordföranden i målet.
Teknisk ledamot kan ingå i stället för lagfaren
ledamot både när bostadsdomstolen sammanträder i den större samraansättningen
enligt 13 § eUer då den sammanträder i den mindre sammansättningen enligt 14 §.
Prop. 1974:151 118
16
§
Enligt paragrafen får lagfaren ledamot ensam på
bostadsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärd samt pröva fråga om
avskrivning av mål. Med förberedande åtgärd avses alla sådana åtgärder som kan
anses tillhöra inledningen av förfarandet, t. ex. att ombesörja skriftväxling,
förelägga klaganden att komplettera ofullständig besvärsinlaga och kalla
parter och andra till förhandling.
Efter mönster av 3 kap. 8 § lagen om rättegången i
arbetstvister anges vidare i paragrafen att sådan handläggning också kan
anförtros annan lagfaren tjänsteman vid domstolen.
Departeraentsförslaget innehåller inte någon
motsvarighet till bestämmelsen i 6 § tredje stycket nämndlagen att ordföranden
skall till tjänstgöring i nämnden kaUa de ledamöter sora han med hänsyn till
bl. a. målets beskaffenhet finner lämpligast och därvid beakta vad som är föreskrivet
om sammansättningen i nämnden. Jag delar kommitténs uppfattning att en sådan
regel inte behövs för bostadsdomstolens del.
Departementsförslaget innehåller inte heller några
bestämmelser om bostadsdomstolens sammansättning när mål är av brådskande
natur. Sådana raål kan någon gång förekorama i förlängningstvister. Så länge en
förlängningsfråga inte har avgjorts slutligt har visserligen bostadshyresgäst
enligt 50 § första punkten hyreslagen rätt att sitta kvar i lägenheten och
löper därmed inte någon risk att behöva flytta innan domstolen har meddelat
sitt beslut. Men läget kan vara det att hyresgästen godtar att hyresnämnden
inte förlänger avtalet men vill ha anstånd med avflyttningen eller längre
anstånd än nämnden medger och därför överklagar nämndens beslut i
anståndsfrågan. I sådana fall kan det någon gäng inträffa att anståndsfrågan
måste prövas skyndsamt. Kommittén har dock inte funnit det nödvändigt att för
sådana enstaka fall föreslå särskUda regler om domstolens sammansättning,
exempelvis att brådskande fråga får avgöras interimistiskt av ordföranden
ensam. Kommittén har inte heller funnit skäl att föreslå bestämmelser som ger
hyresgästen rätt att sitta kvar i lägenheten till dess att anståndsfrågan
blivit slutligt avgjord. Med hänsyn tUl att ärenden av nu angiven art torde bli
ganska sällsynt förekommande och att i sådana fall bostadsdomstolen torde ha
möjlighet att sammanträda med kort varsel anser jag att kommitténs förslag kan
godtas på denna punkt.
Rättegången
i bostadsdomstolen
Som har anförts i avsnittet 8.3 bör det nuvarande
systemet med klander mot hyresnämnds beslut överges där det nu används. Enligt
förslaget blir därmed över hela linjen rättsmedlet besvär.
Enligt RB skall inlaga varigenom talan fullföljs
ges in tUl den domstol vars avgörande överklagas men ställas till överrätten.
Inom förvaltnings-
Prop.
1974:151 119
rätten
gäller i stället att besvärsinlaga skall ges in till överinstansen direkt (jfr
12 § första stycket förvaltningslagen, 1971:290, och 7 §
förvaltningsprocesslagen 1971: 291). Förvaltningslagen är, såvitt nu är i
fråga, direkt tillämplig när talan mot hyresnämnds beslut i hyresregleringsärende
eller ärende enligt bristortiagen fullföljs tiU statens hyresråd. På grund av
uttryckliga bestäramelser gäller motsvarande ordning för anförande av besvär
när talan mot beslut av hyresnärrmd enligt TvL, BSL eller nämndlagen förs hos
aUraän domstol. Enligt min mening bör man i överensstämmelse med kommiiténs
förslag behålla den ordning för anförande av besvär som sålunda har vunnit
insteg på hyresrättens område. Det saknas också anledning att göra ändring i
reglerna om beräkning av fullföljdstiden. I enlighet med vad som har anförts
bör besvärsinlaga ges in till bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag då
nämnden meddelade sitt beslut. Jag har således inte funnit skäl biträda
Stockholms tingsrätts och domareförbundets förslag om införande i
hyresprocessen av RB:s ordning för fullföljd. Inte heller har jag ansett mig
kunna biträda ett av hyresnämnden för Stockholms län frara-fört förslag om
införande av en motsvarighet tUl rättsinstitutet anslutningsvad.
Övervägande skäl får anses tala för att
bestämmelserna ora beräkning av besvärstiden och om var bevärshandlingen skall
ges in tas upp i anslutning till de i de särskilda författningarna meddelade
föreskrifterna om hur och var talan mot nämndens beslut får föras.
Närmare bestämmelser om skyldighet för
bostadsdomstolen att underrätta hyresnämnden om besvär sora har anförts kan
lämpligen meddelas i instruktionen för domstolen.
17
§
Paragrafen innehåller en allmän hänvisning dels
till beslämmelserna i 52 kap. 3, 59, 11 och 12 §§ RB om besvär i hovrätt, dels
lill vad som i balken är föreskrivet om tvistemål, allt i den mån annat inte
följer av lagen om bostadsdomstol eller annan författning. Bestämmelsen
inotsva-rar 13 § i kommitténs förslag, jfr även 24 § BSL. Den närmare innebörden
av hänvisningen torde framgå av vad som har anförts i avsnittet 8.3 i den
allmänna motiveringen samt vid 2 § i förevarande lagförslag.
Hänvisningen till bestämmelserna i 52 kap. RB torde
inte påkalla någon närmare kommentar. Bestämmelserna i 52 kap. 1 § RB ora när
och var besvär skall anföras motsvaras sora nämnts i departeraentsförslaget av
bestämmelser i de särskUda författningarna, jfr 70 och 71 §§ hyreslagen.
Motsvarighet till bestämmelserna i 52 kap. 2 § RB om avvisning av besvär har
tagits upp i 18 §.
Genom hänvisningen tUl RB:s bestämmelser om
tvistemål kommer, som har anförts i den allmänna motiveringen, vissa allmänna
bestämmelser om förfarandet vid allmän domstol i tvistemål att gälla i
tUlärap-
Prop. 1974:151 120
liga
delar också vid bostadsdomstolen. Som exempel på sådana bestämmelser i RB kan
anföras 11 kap. om part och ställföreträdare, 12 kap. om rättegångsombud, 18
kap. om rättegångskostnad, 32 kap. om frister och laga förfaU, 33 kap. om
inlaga i rättegång och om delgivning särat 3540 kap. om bevisning. Även
bestämmelserna i 13 kap. RB om föremål för talan och talans väckande samt i 14
kap. RB om förening av mål och tredje mans deltagande i rättegång är i princip
tillämpliga vid bostadsdomstolen med den begränsning som följer bl. a. av att
bostadsdomstolen är prövningsmyndighet i andra instans. I den allmätma motiveringen
har behandlats frågan i vad mån bestämmelserna i 50 kap. 23 och 25 §§ RB bör
efterbUdas beträffande rättegången i bostadsdorastolen. Uttryckliga regler i
de spörsmål som behandlas i nämnda lagrum har tagits in i 18 § tredje stycket
och 23 § andra stycket förevarande lag. Den allmänna hänvisningen till RB
omfattar alltså inte 50 kap. 23 och 25 §§ RB.
Departementsförslaget innebär att part kan åberopa
nya omständigheter eller nya bevis i bostadsdomstolen. Skulle det undantagsvis
inträffa att en part i illojalt syfte eller av försumlighet eller av liknande
anledning åberopar bevis eller omständighet som han likaväl kunnat anföra i
hyresnämnden bör den särskilda kostnadsregeln i 18 kap. 6 § RB tillärapas.
Domstolen bör också i en sådan situalion kunna återförvisa raålet tUl förnyad handläggning
av hyresnämnden. Departementsförslaget upptar visserligen inte några
uttryckliga bestämmelser om rätt för domstolen att återförvisa mål. I de fall
processuellt fel har förelupit i hyresnämndsförfarandet blir bestämmelserna i
50 kap. 2629 §§ samma balk ora återförvisning m. m. tillämpliga. Att
återförvisning kan ske också i andra fall, t. ex. när nya omständigheter eller
bevis åberopas, är enligt aUmänna processrättsliga grundsatser en följd av
instansordningen (jfr prop. 1968: 91 Bih. A s. 244 och rättsfallet NJA 1969 s.
45, II).
18
§
I paragrafen, som väsentligen raotsvarar 14 § i
kommitténs förslag, meddelas bestämmelser om rätt för bostadsdomstolen att i
vissa fall avvisa besvärstalan m. m. Eftersora besvärsinlaga enligt vad som
anförts förut skall ges in direkt till bostadsdomstolen får det ankomma på
denna att pröva om besvärstalan har fullföljts på rätt sätt och inom rätt tid.
Bestämmelserna har utformats efter förebild av 52 kap. 2 § RB. Vad sora
föreskrivs i 33 kap. 3 § RB om när handling skall anses ha komrait in till
domstol är avsett att äga tillämpning också i fråga om handling som ges in till
bostadsdomstolen.
I fråga om innehållet i parts besvärsinlaga eller
skriftlig förklaring kommer att gälla, förutom de allmänna föreskrifterna i 33
kap. 1 § RB, 52 kap. 3 resp. 8 § samma balk. Detta innebär att part inte är
skyldig att i besvärsinlaga uppge t. ex. att muntlig bevisning skall tas upp på
nytt. I
Prop.1974:151 121
den
mån part vUl att muntlig bevisning skall tas upp på nytt i bostadsdomstolen
eUer att syn skall hållas eller att motparten skall inställa sig personligen
vid förhandling i ärendet, kan det antas att han framställer begäran härom utan
att utttryckUga lagbestämmelser getts. Skulle part inte ange sin ståndpunkt, är
det naturligtvis ingenting som hindrar domstolen från att i tveksamma fall höra
efter med parten om han önskar förnyad bevisupptagning e. d.
Andra stycket upptar en bestämmmelse av innehåll
att, om besvärsinlaga har kommit in till hyresnämnden i rätt tid,skall den
omständigheten att den komrait in tUl bostadsdomstolen först därefter inte
föranleda att den avvisas. FörebUden är 52 kap. 2 § andra punkten RB. Bestämmelser
motsvarande dera som återfinns i kungörelsen (1973: 266) om skyldighet för
allraän domstol att underrätta om fullföljd talan får utfärdas i administrativ
ordning.
I tredje stycket har intagits en motsvarighet tUl
50 kap. 25 § andra stycket RB samt en regel som innebär att part får åberopa
nya omständigheter i bostadsdomstolen.
19 §
Paragrafen, som motsvarar 15 § i kommitténs
förslag, innehåller allmänna riktiinjer för bostadsdomstolens materiella
processledning. Beslämmelsen har behandlats i avsnittet 8.3 i den allmänna
motiveringen.
Bestämmelsen, som av naturliga skäl torde få störst
betydelse i mera omfattande bruksvärdemål, är avsedd att ge domstolen stöd för
en mera aktiv materiell processledning. Det bör emellertid betonas att
domstolen inte med stöd av bestämmelsen skall kunna avvisa erbjuden bevisning.
Det får ske i första hand med stöd av bestämmelserna därom i 23 § i förslaget.
20 och
21 §§
I paragraferna ges bestämmelser om formerna för
handläggningen och om kallande av part till muntlig förhandling. Paragraferna,
som överensstämmer med 16 och 17 §§ i kommitténs förslag, har behandlats i
avsnittet 8.3 i den allraänna motiveringen. Här skall endast erinras om att
frågan huruvida part bör åläggas personlig inställelse får prövas enligt de
allmänna bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket sista punkten RB. Av 24 §
i förslaget följer att muntlig, formeU bevisning skall upptas vid muntlig
förhandling och att 21 § äger motsvarande tUlämpning vid syn på stället.
Av föreskriften i 21 § om att part får föreläggas
att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro inte
utgör hinder för målets vidare behandling och avgörande får anses tillräckligt
tydligt framgå att muntiig förhandling kan hållas och ärendet avgöras utan hinder
av parts utevaro, ora det är försvarligt med hänsyn till utredningen.
Prop.
1974:151 122
Nägon
särskild regel om hur domstolen skall förfara, när part uteblir från
förhandUng, kan således inte anses påkallad (jfr prop. 1971: 30 s. 551).
Jag
vUl i sararaanhanget framhåUa att det inte föreligger hinder mot att domstolen
vid nytt samraanträde nöjer sig med att muntiig bevisning, som tagits upp
tidigare, förebringas genom protokollet, om det inte är ändamålsenligare alt
bevisningen upptas på nytt.
22
§
Paragrafen som motsvarar 18 § i kommitténs förslag
upptar bestämmelser sora öppnar möjlighet för ordföranden i målet att uppdra
åt en eller flera ledamöter eller annan att företa besiktning för utredning av
särskild fråga. Bestämmelsen har behandlats i avsnittet 8.3 i den allmänna
motiveringen.
Som
har framhållits förat är besiktning enligt förevarande lagrum inte avsedd att
ersätta bevisning genom syn på stället utan närmast tänkt att utgöra ett
förberedande led i målets handläggning. Besiktningen är ett medel att tUlföra
dorastolen den kännedom om vissa faktiska förhållanden som behövs för alt
domstolen skall kunna tillgodogöra sig den utredning som förebringas i målet
och rätt bedöma parternas argumentering. Vad som utåt sett skiljer besiktning
enligt detta lagrara från syn på stället är att besiktningen kan verkställas av
endast en eller ett par av ledamöterna eller t. o. m. av annan än ledamot,
medan vid syn på stället alla de ledamöter som skall delta i avgörandet skall
närvara. Så som förfarandet vid bostadsdorastolen har utformats kommer också
protokoll från särskild besiktning att utgöra underlag för avgörandet (jfr 25 §
andra stycket). Normalt bör därför parterna ges tillfälle att närvara vid
besiktningen. En bestämmelse med denna innebörd har tagits upp i första
stycket andra punkten av paragrafen.
Frågan
om i vilka fall besiktning enligt förevarande paragraf bör göras och när i
stället syn bör hållas enligt 39 kap. RB är närmast en praktisk fråga. Som ett
allmänt riktmärke synes kunna uppställas att besiktning bör kunna ske, om
parterna inte är oense om de faktiska förhållanden som kan iakttas på platsen
och det för prövningen av saken inte kan anses påkallat att ledamöterna själva
besett fastigheten och dess omgivningar. Vidare bör besiktning, som framgår av
den föreslagna lydelsen, i vissa fall kunna göras som förberedande åtgärd för
syn på stället. I vissa ärendekategorier, nämligen braksvärdemål och
tvångsförvaltningsmål, synes besiktning enligt förevarande lagrum i huvudsak
böra reserveras för nämnda ändamål. Ett praktiskt fall då besiktning kan vara
av värde är då parterna i ett bruksvärdemål åberopar ett omfattande jämförelsematerial.
På grundval av de uppgifter av faktisk natur som redovisas i protokoUet över
besiktningen bör domstolen under de förutsättningar som angetts nyss kunna
göra en sovring av materialet.
Prop.
1974:151 123
Av 30 § i förslaget framgår att protokoll alltid
skall föras vid besiktning som avses i förevarande paragraf. Protokollet från
besiktningen, som enligt vad nyss sagts utgör beslutsunderlag, skall
självfallet alltid tillställas parterna för kännedom.
I första stycket sista punkten har föreskrivits att
vid besiktning yrkeshemlighet får röjas bara om det finnes synneriig anledning
därtill. Härigenom uppnås överensstämmelse med 39 kap. 1 § andra stycket RB.
Om ledamot, som inte innehar tjänst vid domstolen,
eller utomstående har ulfört besiktningen, bör han ha rätt till ersättning.
Förrättningskostnaden är en domstolskostnad som parterna inte gärna kan
åläggas att bestrida. I paragrafens andra stycke har därför tagits upp en
bestämmelse av innehåll att den som enligt första stycket har företagit
besiktning utom tjänsten har rätt till skälig ersättning av allmänna medel.
Motsvarande bestämmelser finns i 19 § första stycket nämndlagen.
23
§
I paragrafen, som inte har någon motsvarighet i
kommitténs förslag, meddelas bestämmelser om upptagande av bevisning i
bostadsdomstolen.
Som har framhåUits förut är bestänunelserna avsedda
att träda i stället för vissa av de allmänna bestämmelserna i RB om behörighet
för allmän överrätt att ta upp bevisning. Sålunda äger bestämmelserna i 50 kap.
25 § tredje stycket RB om förbud för överrätt att i vissa fall ta upp ny bevisning
inte tUlämpning i bostadsdomstolen. Vid sidan av den föreslagna bestämmelsen
bör gälla de allmänna bestämraelserna i 35 kap. 7 § i den mån de inte täcks av
förevarande paragraf.
Vägledande för tillämpningen av bestämmelserna bör
kunna vara de allmänna föreskrifterna i 35 kap. 13 § andra stycket RB om
förnyad bevisupptagning i hovrätt. Som har framhållits i den allmänna motiveringen
bör bestämmelserna i 50 kap. 23 § RB om skyldighet för allmän överrätt att på
nytt höra vittne, sakkunnig eller part äga motsvarande tUlämpning i
bostadsdomstolen. Bestämmelse härom finns i andra stycket.
Äger bevisupptagning rum på nytt i
bostadsdorastolen bör de särskilda bestämmelserna som har meddelats i 3640
kap. RB gäUa i tilllämpliga delar. Hänvisningen i 17 § är avsedd att täcka
också dem. Det sagda innebär bl. a. att bestämelserna i 36 kap. 24 och 25 §§,
38 kap. 7 § resp. 40 kap. 17 och 18 §§ RB om ersättning och förskott på
ersättning kommer att gälla också i bostadsdomstolen. Detla påkallar jämkning
av kungörelsen (1973: 261) om utbetalningar av vissa ersättningar i mål eller
ärende vid domstol m. m. så att de däri upptagna föreskriftema blir tillämpliga
också i bostadsdomstolen. Däremot synes någon ändring inte behöva vidtas i
fråga om vittnesersättningskungörelsen (1973: 262).
F.
n. saknas uttryckliga bestämmelser om skyldighet för hyresnämnd
Prop. 1974:151 124
alt
i protokoll över nämnds sammanträde anteckna utsaga av vittne, sakkunnig och
part under sanningsförsäkran (jfr 29 § nämndlagen samt 1314 a § instruktionen
för arrendenämnderna och hyresnämnderna). En bestämmelse härom, liksom om
möjlighet för nämnd att förordna att utsagan i stället skall upptas på fonetisk
väg kan meddelas utan riksdagens medverkan.
24
§
Paragrafen
motsvarar 19 § i kommitténs förslag.
I första stycket första punkten av paragrafen
föreskrivs att upptagande av muntlig formell bevisning skall äga ram vid
muntlig förhandling. TUl sådan bevisupptagning skall part således kallas
enligt 21 § i förslaget. Som har anförts i den allmänna motiveringen är det
ingenting som hindrar att förhandUngen begränsas till att avse endast
bevisupptagningen.
Enligt andra punkten får bostadsdomstolen förordna
om bevisupptagning vid annan domstol. Vid sådan bevisupptagning gäller i
stället för denna paragraf föreskriftema i 35 kap. 9 § RB, som emellertid i sak
överensstämmer med de föreslagna bestämmelserna om ordningen för upplagande av
muntlig bevisning i bostadsdomstolen. Eftersom muntlig förhandling fyller en
annan funktion i förfarandet vid bostadsdomstolen än huvudförhandling i
tvistemål som handläggs av allmän domstol, blir däremot inte 35 kap. 13 §
första stycket RB tUlämpligt på det fortsatta förfarandet vid bostadsdomstolen
i nu åsyftade fall. Domstolen kan dock själv ta upp beviset, om hinder däremot
inte längre möter. Det kan i vissa fall vara att föredra i stället för att
beviset förebringas genom protokoll.
Av andra stycket följer att 21 § äger motsvarande
tUlämpning vid syn på stället. Det innebär dels att part skall kaUas tUl syn,
dels att domstolen får förelägga part att inställa sig personligen vid vite
eller vid påföljd att hans utevaro inte utgör hinder för handläggningen. Det
torde dock höra till undantagen att parts personliga närvaro är påkallad vid
syn, varför vitesföreläggande enligt förevarande lagram torde komma att höra
till ovanligheten.
Någon gång kan inträffa att part eller annan inte
vill medverka tUl besiktning eller syn och därför vägrar den som skall utföra
besiktningen eller domstolen tUlträde tUl sin lägenhet. Även utan uttryckliga
regler torde i nu åsyftade fall domstolen kunna utverka handräckning av
utmätningsman för att genomföra besiktningen eller synen (jfr prop. 1971: 30 s.
566). Är det part som på angivet sätt försöker hindra att förrättningen äger
ram, blir 35 kap. 4 § RB tUlämplig. Det betyder att dorastolen får med hänsyn
till allt som förekommit pröva vilken verkan som bevis som kan tillkomma
partens förhåUande. Oftast torde prövningen utmynna i att domstolen i den nyss
angivna situationen får ta
Prop. 1974:151 125
motpartens
uppgifter om lägenhetens skick och liknande för goda. På grand av vad som har
anförts har jag inte funnit anledning föreslå bestämmelser av innehåll att
domstolen får förelägga part att vid vite bereda domstolen eller annan
tillträde till den lägenhet som målet rör för besiktning eller syn (jfr 18 §
nämndlagen). På grand av att 35 kap. 4 § RB är tUlämplig i bostadsdomstolen är
det inte heller påkallat att i lagen om bostadsdomstol ta upp bestämmelser som,
utöver de tvångsmedel RB anvisar, ger bostadsdomstolen möjlighet att förelägga
part att tillhandahålla skriftlig handling eller föremål som kan flyttas till
domstolen vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras (jfr 22 §
förvaltningsprocesslagen).
Beslut
m. m.
25 §
Paragrafen, som motsvarar 20 § i kommitténs
förslag, upptar bestämmmelser av innehåll att bostadsdomstolens avgörande sker
genom beslut och att beslut skall grundas på vad handlingarna innehåller och
vad i övrigt förekommit i målet. Bestämmelsema har behandlats i avsnittet 8.3
i den allmänna motiveringen.
1
fråga om det närmare innehållet i domstolens beslut gäller på grund av den
allmänna hänvisningen till RB i tUlämpliga delar 17 kap. 12 § RB. Slutligt
beslut skall således, om frågans beskaffenhet fordrar det, innehålla uppgifler
i de hänseenden som anges i 7 § första och andra styckena i samma kapitel.
Under motsvarande förutsättning skall beslutet sättas upp särskilt och skrivas
under av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet. Det synes mig
lämpligt att alla beslut varigenom saken prövats motiveras och sätts upp
särskilt. Domstolens slutliga beslut, som satts upp särskilt, bör ordnas i
överensstämmelse med vad som anges i 17 kap. 10 § andra stycket RB i fråga om
domstols domar.
26 §
Genom hänvisningen i 2 § i förslaget gäller som
nämnts i tillämpliga delar 16 kap. RB om omröstning. Med avvikelse från vad som
föreskrivs där gäller enligt förevarande paragraf att domstolen själv bestämmer
i vilken ordning omröstningen skall äga rum. Motsvarande gäller i
arbetsdomstolen (4 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister, se närmare
prop. 1974: 77 s. 168). Bestämmelsen motsvarar i sak 21 § i kommitténs förslag
men har getts en annan formell uiformning.
27 §
1 paragrafen ges bestämmelser om när och hur beslut
meddelas. Medan första stycket, sora föreskriver att beslut skall meddelas så
snart det kan ske, är tillämpligt på alla slags beslut av bostadsdomsiolen,
gäller föreskrifterna i andra stycket bara slutliga beslut av domstolen.
Prop. 1974:151 126
Innebörden av paragrafens andra stycke är alt
domstolen kan välja mellan att avkunna slutligt beslut i samband med
förhandling och att meddela det genom att håUa det tiUgängligt på domstolens
kansli. Beträffande innebörden av uttrycket "i samband med
förhandling" hänvisas till prop. 1973: 23 s. 211. När det gäller andra
beslut än slutliga, upptar förslaget inte särskilda bestämmelser om ordningen
för beslutets offentliggörande. Det betyder att domstolen har att tillämpa vad
sora anses gäUa därom enligt RB. Någon underrättelseskyldighet för domstolen i
fråga om sådana beslut föreligger således inte i vidare raån än sora följer av
principen att part skall ha kännedora om vad som tillförs målet. Således får
det anses åligga domstolen att utan uttrycklig föreskrift på ett eller annat
sätt informera parterna om innehållet i vissa beslut, t. ex. beslut att kalla
vittne till förhandling eller beslut att anlita sakkunnig. Vidare ligger det i
sakens natur att domstolen skall underrätta part om beslut som berör hans rätt,
t. ex. beslut om utdömande av processuellt vite som förelagts parten.
Expeditionskungörelsen
(1964: 618) blir delvis tillämplig i fråga om bostadsdomslolens expeditioner,
t. ex. bestämmelserna om expeditions form och tillhandahållande. Dock bör
bestämmelserna om lösenskyldighet och avgifter vid domstol inte göras tillämpliga
i fråga om bostadsdomstolens expeditioner (jfr 2 § kungörelsen). För detta
talar enligt min mening arten av de tvister som domstolen har att pröva. I
förevarande hänseende bör bostadsdomstolen således likställlas med arbetsdomstolen.
Enligt 21 § fjärde stycket nämndlagen skall, med
visst undantag, beslut tUlställas part genom närandens försorg. Om
tUlvägagångssättet finns bestämmelser i 30 § andra stycket nämndlagen. Enligt
dem behöver beslutet inte delges medparten utan kan sändas med posten i vanligt
brev. Jag föreslår att motsvarande ordning införs i fråga om bostadsdomstolen.
Bestämmelserna om skyldighet för domstolen att översända vissa beslut tUl part
har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf. Stycket kompletteras
av föreskrifter om sättet för tillhandahållandet i 31 § andra stycket i
förslaget. Bestämmelserna har uformats efter förebild av motsvarande
bestämmelser i nämndlagen. Eftersom beslutet enligt stycket skall sändas tUl
parterna samma dag som det meddelas, finns det inte något utrymme för reglerna
i 17 kap. 9 § fjärde stycket RB om underrättelse till parterna beträffande
tiden för beslutets meddelande.
Det har inte ansetts nödvändigt med särskilda
regler om att slutligt beslut, som meddelats vid förhandling, skall expedieras
inom viss tid.
Prop. 1974:151 127
28
§
I paragrafen, som motsvarar 23 § i kommitténs
förslag, ges bestämmelser om verkan i rättskraftshänseende av vissa avgöranden
av bostadsdomstolen. Paragrafen har utformats efter förebild av 22 § nämndlagen
i lydelsen enligt prop. 1974: 150. De jämkningar i förhållande till sagda
lagrum som har vidtagits hänger samman med att det nuvarande förbudet mot
fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40 och 59 §§
hyreslagen och 30 § andra stycket bostadsrättslagen behåUs enligt förevarande
förslag. Beträffande den närmare innebörden av lagrummet, sammanställt med
bestämmelserna i 51 § andra stycket hyreslagen, kan följande anföras.
BifaUs hyresgästens talan i en förlängningstvist,
anses domen eller beslutet enligt 51 § andra stycket första punkten hyreslagen
som avtal om fortsatt förhyming. Enligt andra punkten i samma stycke får
därefter mot hyresförhållandet inte åberopas omständighet som kunnat åberopas i
målet eller ärendet. Bestämmelsen medför att såväl invändningar i preliminärfrågor
som omständigheter som hänför sig till de besittningsskyddsbrytande grunderna
i 46 § hyreslagen prekluderas. Invändning från hyresvärdens sida att det inte
föreligger giltigt hyresavtal får således inte åberopas i senare
förlängningstvist, ora invändningen kunnat göras i den tidigare tvisten. Ett
lagakraftvunnet avgörande får alltså verkan utöver den tvist som har avgjorts
genom beslutet eller domen. Som har anförts i avsnittet 8.3 i den aUmänna
motiveringen bör preklusions-regeln i 51 § andra stycket hyreslagen äga
tUlämpning även i fråga om avgöranden som träffas av bostadsdomstolen.
Den rättskraftsregel som upptagits i förevarande
lagrum blir, liksom motsvarigheten i nämndlagen, däremot tUlämplig bl. a. när
hyresgästens föriängningstalan har lämnats utan bifall. Genom beslutet blir
således rättskraftigt avgjort att det hyresförhållande som tvisten avser skall
upphöra vid hyrestidens utgång. En invändning från hyresgästens sida, t. ex.
att uppsägningen inte är gUtig, prekluderas genom avgörandet (jfr prop. 1973:
23 s. 206).
Nämndlagens rättskraftsregel i lydelsen enligt
prop. 1974: 150 är vidare tUlämplig bl. a. på beslut i villkorstvist enligt 54
§ hyreslagen och i ärende enligt TvL eller BSL utom i fråga om vissa beslut
enligt 2 a § sistnämnda lag. Regeln skiljer sig från 51 § andra siycket
hyreslagen bl. a. därigenom att den verkan i rättskraftshänseende som följer av
regeln inte sträcker sig utöver den tvist som har hänskjutits till nämnden.
Motsvarande gäller i fråga om den här föreslagna rättskraftsregeln.
Som har anförts i den allmänna motiveringen kan det
inte anses påkallat att införa några uttryckliga beslämmelser om verkan i
rättskraftshänseende av hyresnämnds eller bostadsdomstolens avgörande i
hyresregleringsärende eller ärende enligt bristortiagen. Även efter hy-
Prop.1974:151 128
resprocessreformens
genomförande bör i stället det i avsnittet 4.2 i den allmänna motiveringen
omtalade cirkuläret 22/1944 av statens hyresråd kunna vara vägledande. Beslutet
överfört tUl nuvarande förhållanden innebär såvitt gäller ärenden enligt
hyresregleringslagen i stora drag följande.
Beslut av nämnd eller hyresrådet, varigenom ansökan
om ändring av överenskommen eller fastställd bashyra ogUlats eUer bara delvis
bifallits, äger inte rättskraft. Om ansökan däremot bifalls, är frågan
rättskraftigt avgjord. Detsamma gäller beslut om fastställande av gmndhyra
eller bashyra, när sådan hyra inte tidigare har faststäUts för lägenheten, oberoende
av om beslutet innefattar helt eller endast delvis bifall till framställt
yrkande. Beslut som enligt det anförda äger rättskraft kan emellertid angripas
dels med stöd av bestämmelserna i 22 § hyresregleringslagen om rättelse av
oriktigt beslut och om rätt för hyresnämnd att ta upp avgjort ärende tUl ny
prövning, om väsentligt ändrade förhållanden har inträtt, dels, i viss
utsträckning, genom extraordinära rättsmedel. De principer som sålunda gäller i
fråga om hyresregleringsärenden torde i tillämpliga delar gälla beträffande
ärenden enligt bristortlagen, dock att någon motsvarighet till 22 § inte finns
i bristortlagen. Även den praxis som kan ha utbildat sig i fråga om
rättskraftsverkan av allmän domstols beslut i ärenden som avses i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden synes kunna vara till viss ledning. Vad
som har anförts nu bör gälla även sedan bostadsdomstolen har inrättats.
Övriga
bestämmelser
Enligt komraitténs förslag (25 §) kan
bostadsdomstolen självmant ta upp fråga om ansvar för rättegångsförseelser och
om utdömande av processuellt vite. Jag har inle någon invändning i sak mot
förslaget men anser att särskilda bestämmelser i ämnet inte behövs, eftersom RB
gäller i tUlämpliga delar beträffande förfarandet. Departementsförslaget upptar
därför inte någon motsvarighet tUl 25 § i kommitténs förslag.
29
§
Paragrafen
överensstämmer med 24 § i kommitténs förslag.
62 § hyreslagen tUåter domstol att samtidigt pröva
förlängningstvist och talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att
flytta trots att tiden för lägenhetens avträdande då ännu inte har inträtt.
Bestämmelserna skall ses mot bakgrunden av att RB utgår från den allmänna
principen att en fullgörelsetalan inte får tas upp till prövning med mindre
fullgörelseliden har inträtt när målet avgörs (jfr 13 kap. 1 § RB). Med stöd av
62 § hyreslagen kan hyresvärden således i en och samma dom dels få fastslaget
att hyresgästen inte har rätt till fortsatt hyresförhållande, dels få ett
åläggande för hyresgästen att vid äventyr av vräkning flytta, när tiden för
lägenhetens avträdande är inne. I vad
Prop.
1974:151 129
domen avser prövning av hyresvärdens avflyttningstalan är
den exigibel (SOU 1961: 47 s. 213).
Kommittén föreslår att motsvarande
ordning får gälla även sedan förlängningslvisterna undandragits de allmänna
domstolarna. Kommittén anför bl. a. att den verkan i rättskraftshänseende som
enligt förslaget knyts till bostadsdomstolens avgöranden innebär att, om
domstolen ogillar hyresgästens förlängningstalan, det därraed är rättskraftigt
avgjort att det hyresförhållande som tvisten avser skall upphöra vid
hyrestidens utgång. Mot bakgrunden härav har kommittén funnit det vara mest ändamålsenligt
att bostadsdomstolen för dessa fall ges behörighet att efter yrkande av
hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då han på grund av
domstolens beslut i förlängningsdelen är skyldig att avträda lägenheten, varvid
domstolens beslut med anledning av hyresvärdens yrkande om avflyttning bör
kunna verkställas som lagakraftvunnen dom (jfr 32 § nämndlagen). Kommittén
framhåller att bostadsdomstolens beslut om avflyttning får betraktas endast
som en logisk följd av utgången i förlängningsdelen.
Kommitténs förslag i denna del har
allmänt godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder det.
I överensstämmelse härmed har i
förevarande paragraf meddelats bestämmelser av innehåll att, om
bostadsdomstolen lämnar hyresgästs förlängningstalan utan bifall, domstolen
får efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta från
lägenheien och att beslutet i så fall får verkställas som lagakraftägande dom.
I det följande föreslås att en motsvarande regel införs i nämndlagen.
Yrkande från hyresvärdens sida om
skyldighet för hyresgästen alt flytta skall kunna framställas helt formlöst: i
besvärsinlaga eller förklaring, i särskild skrift till domstolen eller
muntiigen, om förhandling hålls. Yrkandet kan prövas även om det väcks först i
bostadsdomstolen. Självfallet skall hyresgästen alltid beredas tillfälle yttra
sig över yrkandet. Att märka är att domstolen inte får ålägga hyresgästen att
flytta utan att hyresvärden har framställt yrkande ora det.
Enligt den föreslagna ordalydelsen
får domstolen ålägga hyresgästen att flytta "vid den tidpunkt då
lägenheien skall avträdas". Skyldigheten att avträda lägenheten inträder
vid olika tidpunkt i olika fall. Avgörs förlängnmgstvisten före hyrestidens
utgång och medges inte anstånd med avflyttningen enligt 52 § hyreslagen, skall
hyresgästen flytta när hyrestiden löper ut. Medges anstånd, inträder denna
skyldighet vid anståndstidens utgång. Meddelar bostadsdomstolen sitt beslut
efter hyrestidens utgång och medges inte anstånd, är hyresgästen i princip
skyldig att flytta, när beslutet meddelas (jfr 50 § hyreslagen). För att
verkställigheten av domstolens beslut skall underlättas bör domstolen i
beslutet ange dagen för avflyttningen och således inle nöja sig med att formulera
sitt beslut så att hyresgästen förpliktas att vid äventyr av vräkning
9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 151
Prop. 1974:151 130
lämna
lägenheien "vid den tidpunkt då den skall avträdas" eller liknande.
Enligt 1 § i förslaget lill lag om bostadsdomstol
skall domstolen ta upp besvär mot beslut som hyresnämnd har meddelat. Beslut om
åläggande för hyresgäst att flytta är enligt förslaget sammankopplat med prövningen
av förlängningstvist och frågan får, liksom en anståndsfråga, närmast ses som
en del av förlängningstvisten. Någon uttrycklig föreskrift som kompleraent
till 1 § lagen om bostadsdomstol att domstolen får ta upp och pröva också
avflyttningstalan som sagts nu, kan därför inle anses påkallad.
30 §
På grund av hänvisning i tidigare paragrafer till
RB gäller föreskrifterna i 6 kap. RB om protokoll i tUlämpliga delar i
bostadsdomstolen. Protokoll skall således föras vid förhandling och vid annat
sammanträde som domstolen håller. Innebörden av förevarande paragraf, som motsvarar
26 § i kommitténs förslag, är att protokoll skall föras även vid sådan
besiktning som avses i 22 §. I instraktionen för domstolen bör lagrummet
kompletteras med föreskrifter av innehåll att protokoll över besiktning får
föras och skrivas under av den som förordnats att verkställa besiktningen
eller, om flera förordnals, någon av dem samt att RB:s bestäramelser om
innehållet i protokoll vid syn på stället skall äga motsvarande tUlämpning.
Hänvisningarna i lagen om bostadsdomstol till RB och därmed till bestämmelsema
om protokoll medför inte automatiskt att också protokollskungörelsen (1971:
1066) blir tUlämplig i bostadsdomstolen. Motsvarande bestämmelser kan
lämpligen, eventuellt i form av hänvisningar till protokollskungörelsen,
meddelas i instruktionen för bostadsdorastolen.
31 §
I första stycket av paragrafen, som överensstämmer
med 27 § i kommitténs förslag, ges en allmän föreskrift om att inlaga eller
annan handling som skall tillstäUas part eller annan skall delges. I andra
stycket har tagits upp bestämraelser som innefattar undantag från första
stycket. Beträffande undantagsbestämmelsen hänvisas till specialmotiveringen
vid 27 §.
Genom bestämmelsen i första stycket blir
delgivningslagen (1970: 428) och den därtiU anslutande delgivningskungörelsen
(1970: 467) i princip tUlämpliga i förfarandet vid domstolen. Det medför att
förteckningen i bilaga 2 till delgivningskungörelsen över myndigheter som får
anlita postverket för särskild delgivning bör kompletteras.
Prop. 1974:151 131
32
§
Paragrafen
överensstämmer med 28 § i kommitténs förslag.
Efter förebUd av 31 § nämndlagen har i förevarande
paragraf tagits upp bestäramelser av innebörd av bostadsdomstolen har rätt att
för sina sammanträden i princip förfoga över behövliga lokaler i allmän byggnad
utan annan ersättning än för sådana särskilda kostnader som kan föranledas av
domstolens ianspråktagande av lokalema.
Ikraftträdande
m. m.
Beträffande ikraftträdandet hänvisas tUl vad som
har anförts i avsnittet 8.5 i den allmäima motiveringen.
Frågan om bostadsdomstolens behörighet att pröva
tvist om förstagångshyra har berörts vid 1 §.
10.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken
Som har nämnts förat läggs även i prop. 1974: 150
fram förslag till ändring i hyreslagen. De paragrafer som föreslås ändrade
såväl i nämnda prop. som enligt förevarande förslag är 62 och 7073 §§.
Föreliggande förslag utgår från paragrafernas lydelse enligt prop. 1974: 150.
12
KAP. 5153 §§
De jämkningar som föreslås bettäffande 5153 §§ är
formella och hänger samman med att bostadsdomstolens avgörande enligt förslaget
till lag om bostadsdomstol (25 § första stycket) skall ske genom beslut.
62 §
Paragrafen upptar i lydelsen enligt prop. 1974: 150
dels bestämmelser om rätt för domstol att i saraband med förlängningstvist
pröva talan av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta (första
stycket), dels föreskrifter om utdömande av vite som hyresnämnd har förelagt
hyresvärd med stöd av 16 § andra stycket i lydelsen enligt anförda prop.
(andra och tredje styckena). Vid ett genomförande av hyresprocessreformen kan
62 § första stycket hyreslagen inte behållas oförändrat. Som har anförts i
specialmotiveringen till 29 § i förslaget till lag om bostadsdomstol bör
emellertid motsvarande bestämmelser meddelas i nämnda lag. 62 § första stycket
hyreslagen förslås därför upphävt. Ändringen i andra siycket enligt förslaget
är redaktionell.
70 §
1 paragrafen i lydelsen enligt prop. 1974: 150
meddelas bestämmelser om klander och besvär mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt hyreslagen. I första stycket anges i vUka fall part får klandra nämnds
beslut
Prop. 1974:151 132
och
hur klander skall anföras. I andra stycket har tagits upp bestämmelser om
besvär mot hyresnämnds beslut i fråga om reparationsföreläggande enligt 16 §
andra stycket i lydelsen enligt anförda prop. och i fråga om utdömande av vite
som förenats med sådant föreläggande. I tredje stycket, slutligen, har
meddelats bestämmelser som begränsar klander- och besvärsmöjligheten.
I överensstämmelse med vad som har anförts i
avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen har i förslaget de nuvarande
bestämmelserna om klander tUl fastighetsdomstol utmönstrats. I de fall talan
mot hyresnämnds beslut enligt förslaget i prop. 1974:150 kan klandras till
sådan domstol skall talan i stället kunna fullföljas genom besvär inom samma
tid som gäller för väckande av klandertalan.
Förslaget enligt prop. 1974: 150 innebär bl. a. att
talan mot hyresnämnds beslut om reparationsföreläggande enhgt 16 § andra
stycket hyreslagen i lydelsen enligt samma prop. och om utdömande av vite som
förenats med sådant föreläggande skall föras genom besvär hos Svea hovrätt (jfr
71 § i förslaget). I fråga om dessa ärendetyper innebär föreliggande förslag,
såvitt gäller rättsmedlet, ingen ändring.
Sedan länge har gällt att klandertalan skall väckas
hos arbetsdomstolen i stället för hos fastighetsdomstol, om hyrestvisten rör
kollektivavtal (jfr prop. 1968: 91 Bih. A s. 94). Enligt förslaget i prop.
1974:150 skall under motsvarande förutsättning hyresnämnds beslut om reparationsföreläggande
och utdömande av därmed förenat vite överklagas hos arbetsdomstolen i stället
för hos Svea hovrätt. Kommitténs förslag innebär såvitt nu är i fråga, dels att
överprövningen också i fortsättningen skall ankomma på arbetsdomstolen, när
tvisten rör kollektivavtal, dels att klandermöjligheten överges också i dessa
fall. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Också jag
biträder det. Sålunda föreslås att hyresnämnds beslut får angripas genom
besvär, också nar klandertalan enligt nuvarande bestämmelser skall prövas av
arbetsdomstolen.
I överensstämmelse med vad som har anförts har i
första stycket av paragrafen tagits upp en bestämraelse av innehåll att talan
mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 § andra stycket, 24 a §, 34,
36,49, 52, 55 eller 62 § förs genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Som ett andra stycke har med endast en formell jämkning tagits upp
i tredje stycket av paragrafen i lydelsen enligt prop. 1974: 150.
Bestämmelsema om var besvär skall anföras har
tagits upp i närmast följande paragraf.
71
§
I paragrafen i lydelsen enligt prop. 1974:150
meddelas i första styc ket forumregler. Den föreslagna ändringen gäller andra
och tredje punkterna och är föranledd av ändringarna i 70 §. Enligt förslaget
skall
Prop. 1974:151 133
besvärstalan
som avses i 70 § tas upp av arbetsdomstolen, om den rör kollektivavtal, och i
annat faU av bostadsdomstolen. Som en ny tredje punkt i första stycket har i
förslaget tagits upp bestämmelser om var besvärshandlingen skall ges in. I
överensstämmelse med vad sora har anförts i specialmotiveringen till förslaget
till lag om bostadsdorastol föreskrivs sålunda att besvärshandlingen skall ges
in till domstol sora har att ta upp besvären, dvs. bostadsdomstolen resp.
arbetsdomstolen.
Bestämmelserna i andra stycket av paragrafen i
lydelsen enligt prop. 1974: 150 motsvaras av första stycket sista punkten av
förevarande paragraf och 18 § första och andra styckena i förslaget till lag
ora bostadsdomstol. Stycket kan därför utgå.
Föreskriften i paragrafens tredje stycke i lydelsen
enligt prop. 1974: 150 om återförvisning av tvist till hyresnämnd synes kunna
utgå som obehövlig såvitt gäller mål i bostadsdomstolen. Det får anses följa av
allmänna rättsgrundsatser att bostadsdomstolen i egenskap av överinstans till
hyresnämnderna kan återförvisa tvist till nämnd utan att uttryckliga
bestämmelser finns om det. Eftersom också arbetsdomstolen enligt förslaget
kommer att inta ställning som överinstans till hyresnämnd, gäller vad som
sagts nu också i fråga om nämnda dorastol.
72
§
I paragrafen i dess lydelse enligt prop. 1974: 150
meddelas bestämmelser om begränsning i rätten att fullfölja talan mot
fastighetsdomstols och hovrätts avgöranden. Dessa bestämmelser bör upphävas.
Enligt kommitténs förslag bör paragrafen i stället
få innehålla en aUmän hänvisning till vissa förfaranderegler i lagen om
bostadsdomstol för det fall hyreslvist efter besvär prövas av arbetsdomstolen.
I sitt yttrande över kommitténs betänkande framhåller
arbetsdomstolens ordförande att med den av kommittén föreslagna hänvisningen
lill lagen om bostadsdomstol det kan uppkomma tveksamhet om vUka delar av lagen
om bostadsdomstol som är tillämpliga och vilka regler som skall gälla i den mån
lagen inte befinnes tillämplig (jfr 1 kap. 2 § lagen om rättegången i
arbetstvister). Enligt arbetsdomstolens ordförande får det anses opåkallat att
arbetsdomstolen, för de sannolikt mycket fåtaliga besvärsmålen i hyrestvister,
skall ha särskild processordning med regler som utan sakligt betingande skäl
avviker från den normala ordningen vid arbetsdomstolen. Vissa regler i
förslaget tUl lag ora bostadsdorastol är dock sådana att de genom särskUd
föreskrift bör få motsvarande tUlämplighet på handläggningen av besvärsmål i
hyrestvister vid arbetsdomstolen. Arbetsdomstolens ordförande framhåller
vidare att en samordning bör ske med lagen om rättegång i arbetstvister. Det
bör enligt domstolens ordförande kunna ske enligt de riktlinjer som angetts i
fråga om talan mot central förvaltningsmyndighets beslut rörande tillärapningen
av lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Prop. 1974:151 134
De synpunkter som framförts av arbetsdomstolens
ordförande ansluter jag mig helt till. De bestämmelser i lagen om
bostadsdomstol som bör ges motvarande tillämplighet på handläggningen av
hyresmål i arbetsdomstolen är 18 (jfr 71 § sista punkten hyreslagen i den
föreslagna lydelsen) 22, 28 och 30 §§. Den önskvärda samordningen med lagen om
rättegången i arbetstvister bör lagtekniskt kunna genomföras så att det i
72 §
anges att i övrigt gäller i tUlämpliga delar vad som i lagen om
rättegången i arbetstvister föreskrivs om rättegången i mål som fullföljts
till arbetsdomstolen genom besvär. Besvärsmål bör dock även kunna
avgöras efter huvudförhandling. 72 § hyreslagen har i departementsför
slaget utformats i enlighet med vad som har anförts.
I 2 kap. 3 § lagen om rättegången i arbetstvister
bör lämpligen införas en erinran om de särskilda förfarandebestämmelserna vid
handläggning av hyrestvister i arbetsdomstolen.
73 §
I paragrafen i dess lydelse enligt prop. 1974: 150
meddelas bestämmelser om ansvaret för rättegångskostnad i fastighetsdomstolen
i vissa hyrestvister och i besvärsmål som tas upp direkt av Svea hovrätt. Som
har anförts i avsnittet 8.3 i den aUmänna motiveringen bör bestämmelsema
behåUas oförändrade i sak. Den särskilda kostnadsregeln bör gälla också i
besvärsmål som prövas av arbetsdomstolen. De ändringar som föreslås är närmast
formeUa.
Övergångsbestämmelser
Beträffande tidpimkten för ikraftträdandet och
principerna för övergångsregleringen hänvisas i första hand till avsnittet 8.5
i den allmänna motiveringen.
Punkterna 2 och 3 innehåller de grandläggande
bestämmelserna om hur de mål och ärenden som är anhängiga vid ikraftträdandet
skall behandlas. Övergångsbestämmelserna har utformats med utgångspunkt bl. a.
i att hyresnämnds beslut om reparationsföreläggande och om utdömande av vite
enligt prop. 1974:150 överprövas av Svea hovrätt till dess att bostadsdomstolen
har trätt i verksamhet. Sålunda föreskrivs i punkten 2 att äldre bestämmelser
gäller även efter ikraftträdandet i fråga om klander eller besvär mot
hyresnämnds beslut samt i fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller
beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet. Av punkten 3
framgår, att mål som antingen efter klander eller, när fråga är om
reparationsföreläggande eller utdömande av därmed förenat vite, efter besvär
mot hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol resp. Svea hovrätt
vid ikraftträdandet eller som därefter anhängiggörs hos domstol som nyss nämnts
skall prövas av bostadsdomstolen om huvudförhandling eller i besvärsmål i
hovrätten därmed jämförlig förhandlig inte har påbör-
Prop.1974:151 135
jats
dessförinnan. Med därmed jämförlig förhandling menas förhandling vid vilken
besvärsmålet i sin helhet eUer i vart fall i huvudsakliga delar avhandlats och
som siktar till att besvärsmålet skall kunna avgöras av hovrätten utan
ytterligare förhandling eller skriftväxling.
Till punkten 3 har fogats en övergångsbestämmelse
enligt vilken fastighetsdomstol som med stöd av 62 § hyreslagen första stycket
i lydelsen enligt prop. 1974: 150 har tagit upp yrkande av hyresvärden om
förpliktande för hyresgästen att flytta skall, under de förutsättningar som angetts
i det föregående, överlämna även denna del av målet till bostadsdomstolens
prövning.
Enligt punkt 7 av övergångsbestämmelserna till 1973
års ändring i JB äger bestämraelserna om prövning av förstagångshyra i 55 §
hyreslagen i lydelsen före utgången av maj 1973 fortfarande tillämpning i fråga
om avtal som har träffats dessförinnan (jfr kungörelsen, 1973: 196, om prövning
av förstagångshyra i vissa orter). Även om det ter sig mindre sannolikt att det
kommer att finnas tvister av angivet slag som inte har prövats slutligt, när
hyresprocessreformen genomförs, kan övergångsfrågorna för denna målkategori
enligt miri mening inte lämnas obeaktade. Det är till en början klart, att
överprövningen av hyresnämnds avgöranden i fråga om förstagångshyra bör
ankomma på bostadsdomstolen, som enligt förslaget har att som sista instans
pröva övriga tvister om hyressättning. Det är då naturligt att kvarvarande mål
om prövning av förstagångshyra i övergångshänseende behandlas på samma sätt
som andra mål som först prövas av hyresnämnd. Avgörs målet av hyresnämnden
efter ikraftträdandet, bör talan således fullföljas enligt de föreslagna nya
bestämmelserna hos bostadsdomsiolen och vidare bör mål som är anhängigt hos
fastighetsdomstol vid ikraftträdandet i princip lämnas över till
bostadsdorastolen för att avgöras av denna. Regler av denna innebörd har
intagils i punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna.
Jag vill nu behandla ett par tillämpningsfrågor i
anslutning till dessa övergångsbestäraraelser.
Meddelar hyresnämnd sitt beslut först efter det att
de nya bestämmelserna har trätt i kraft, behöver några problem inte uppkomma
ifråga om fullföljden. I den fullföljdshänvisning som i förekommande fall skall
tas in i beslut enligt 21 § andra stycket närandlagen skall nämnden ange vad
part sora vill föra talan mot beslutet har att iaktta enligt de nya bestämmelserna.
Meddelas däremot beslutet före ikraftträdandet, skaU full-följdshänvisningen
utformas i överensstämmelse med nuvarande klander-eUer besvärsregler. Fullföljs
i senast angivna fall inte talan mot nämndens beslut, uppslår självfallet inga
problem. Fullföljer part talan tili fastighetsdomstolen eller, i förekommande
fall tUl Svea hovrätt, blir genom de föreslagna bestämmelserna domstolen
skyldig att lämna över målet tUl bostadsdorastolen. Det bör därvid ankomma på
fastighetsdomstolen resp. hovrätten att pröva om talan har fullföljts på
föreskrivet sätt
Prop. 1974:151 136
och
inom rätt tid liksom andra frågor som är av betydelse för om klander-
eller-besvärstalan över huvud kan tas upp till prövning, t.ex. att ombud som
har undertecknat stämningsansökan eller besvärsinlagan har fullmakt, att
inlagan är tjänlig som grund för det fortsatta förfarandet osv. Att denna
prövning inte bör flyttas över på bostadsdomstolen får anses ligga i sakens
natur och några uttryckliga bestämraelser om det anser jag inte behövliga. I
administrativ ordning får meddelas föreskrifter om skyldighet för domstolen
att underrätta parterna om överlämnandet. I de fall åter då tvist är anhängig
vid domstol redan när de nya bestämmelserna träder i kraft och målet inte skall
lämnas över tiU bostadsdomstolen blir de nuvarande fullföljdsbestämmelserna
tUlämpliga fullt ut. Det innebär bl. a. att, om talan enligt nuvarande regler
inte får fullföljas, fullföljdsbegränsningen kommer att gälla också efter
ikraftträdandet. Kan däremot talan fullföljas mot domen eller beslutet, skall
domstolens fullföljdshänvisning ange vad part enligt nuvarande regler har att
iaktta vid fuUföljd av talan.
Bestämmelserna i 5153 §§ hyreslagen i den nuvarande
lydelsen utgår från att allmän domstol genom dom kan pröva och avgöra förlängnings-
och hyressättningsfrågor. På grund av punkterna 3 och 4 av
övergångsbestämmelserna kan det ske även efter det att de nya bestämmelsema
har trätt i kraft. Bestämmelserna om fortsalt tUlämpning av 5153 §§ hyreslagen
i deras äldre lydelse synes därför inte kunna undvaras och har tagits upp i
punkt 5 av övergångsbestämmelserna.
Även kostnadsregeln i 73 § hyreslagen i lydelsen
enligt prop. 1974: 150 bör äga tUlämpning, om allmän dorastol efter
ikraftträandet avgör tvist eller Svea hovrätt besvärsmål som hovrätten tagit
upp direkt efter besvär mot hyresnämnds beslut i fråga om
reparationsföreläggande eller utdömande av därmed förenat med vite.
Bestämmelser härom föreslås i punkten 6 av övergångsbestämmelserna.
Har med stöd av 62 § hyreslagen hyresvärd väckt
talan om skyldighet för hyresgästen att flytta och är förlängnings- och
avflyttningstalan anhängig vid fastighetsdomstolen, när de nya bestämmelserna
träder i kraft, bör också avflyttningstalan lämnas över tiU bostadsdomstolen,
om denna skall pröva förlängningstvisten. Till punkt 4 av övergångsbestämmelserna
har fogats en föreskrift med denna innebörd. Skall däremot målet om avflyttning
inte enligt vad nu sagts lämnas över, bör domstolen även efter ikraftträdandet
pröva avflyttningstalan i samband raed prövning av förlängningstvisten trots
att tiden för avträdandet av lägenheten inte är inne. Punkten 6 av
övergångsbetämmelserna bör därför avse också 62 § hyreslagen.
Enligt förslaget skall bestämmelserna i 71 § andra
stycket hyreslagen om återförvisning upphöra att gälla. Eftersom på grund av
punkten 4 av övergångsbestämmelserna fråga om återförvisning av raål från
allmän
Prop. 1974:151 137
dorastol
till hyresnämnd i praktiken inte torde uppkomma efter ikraftträdandet, behöver
71 § andra stycket hyreslagen inte ges fortsatt tillämpning.
10.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:187) om ändring i jordabalken
I punkten 9 av övergångsbestämmelserna till 1973
års ändringar i hyreslagen har tagits upp bestämmelser som ger vissa
föreningar och aktiebolag rätt att åberopa avtalsklausul som strider mot 19 a
§ hyreslagen. En förutsättning härför är att statens hyresråd medger det. Såsom
kommittén föreslagit bör prövningen läggas på bostadsdomstolen. Övergångsbestämmelsen
har jämkats i enlighet härmed.
TiU punkten 9 av övergångsbestämmelserna har i
förslaget fogats en bestämmelse av innehåll att lagen om bostadsdomstol gäller
i tillämpliga delar i fråga om förfarandet vid domstolen i ärende om medgivande
som avses i övergångsbestämmelsen.
I överensstämmelse med de principer för övergången
från den nuvarande till den nya ordningen som förordats i avsnittet 8.5 i den
aUmänna motiveringen har föreskrivits att ansökan om medgivande som avses i
förevarande lagrum och som har getts in till hyresrådet före ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna skall prövas av bostadsdomstolen.
10.4
Förslaget till lag om ändring i tvångsförvaltningslagen
Kommittén föreslår, att talan, varigenom
fastighetsägaren klandrar redovisad förvaltning, även framdeles skall instämmas
till fastighetsdomstol. I likhet med remissinstanserna biträder jag förslaget.
Någon ändring i 11 § tredje stycket TvL föreslås därför inte.
I 14 § första stycket sista punkten TvL meddelas
bestämraelser av innehåll att domstol, som har att pröva besvärsmål, kan
förordna att beslut som skall lända till efterrättelse genast inte vidare
skall verkställas. Enligt kommiiténs mening bör bostadsdomstolen ges samma
möjlighet som allmän domstol har nu i mål enUgt TvL att förordna om inhibition.
Jag delar kommitténs uppfattning. I överensstämmelse med vad kommittén
föreslår bör bestämmelserna därom tas upp i TvL i stället för i lagen om
bostadsdomstol. TUl följd av den ändring som föreslås i fråga om 17 § TvL
kommer emellertid bestämmelserna i 14 § om inhibition att i sin nuvarande
lydelse avse bostadsdomstolen. På grund härav behöver inte 14 § TvL ändras.
De nuvarande bestämmelserna i 18 § TvL om
förfarandet i besvärsmål ersätts i departementsförslaget av föreskrifter i
lagen om bostadsdomstol och bör därför upphävas.
Prop. 1974:151 138
17
§
Paragrafen upptar bestämmelser om fullföljd av
talan mot hyresnämnds beslut i frågor som enligt TvL skall prövas av
hyresnämnd. Bestämmelserna är tiUämpliga endast på avgöranden som innefattar
prövning i sak. I fråga om processuella beslut gäller i stället
besvärsreglerna i 23 § nämndlagen.
I överensstämmelse med vad som har anförts i
avsnittet 8.11 den allmänna motiveringen har i paragrafen föreskrivits att
talan mot beslut i fråga enligt lagen skall föras hos bostadsdomstolen genom
besvär. I likhet med vad som gäller f. n. föreskrivs vidare att besvärstiden
skall vara tre veckor från den dag nämnden meddelade sitt beslut. Till första
stycket har fogats en ny punkt av innehåll att besvärshandlingen skall ges in
till bostadsdomstolen. Paragrafens nuvarande andra stycke motsvaras av dels den
tiUagda nya punkten, dels 18 § i förslaget till lag om bostadsdorastol.
19
§
Paragrafen innehåller bestämmelser om
rättegångskostnad i besvärsmål enligt TvL.
Kommitténs
förslag i denna del innebär att fastighetsägaren skall kunna få ersättning för
rättegångskostnad av statsverket i besvärsmål som han vinner och i vilket
hyresgästorganisation är motpart. Någon erinran mot den lösning i sak som
kommittén föreslår har inte framföris under remissbehandlingen. Däremot har en
av remissinstanserna, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, rest vissa
invändningar mot den föreslagna lagtekniska utformningen av
kostnadsbestämmelsen. Hyresnämnden påpekar bl. a. att nuvarande undantag från
de allmänna kostnadsreglerna syftar till att i vissa fall ge fastighetsägaren
ersättning för sina kostnader (jfr prop. 1970: 133 s. 115 och 122), medan
syftet med den föreslagna ändringen är primärt att befria hyresgästorganisation
från kostnadsansvaret. För att de olika syften som föranleder att de allmänna
kostnadsreglerna kan åsidosättas skall kunna hållas i sär bör den av kommittén
föreslagna lydelsen jämkas.
Som hyresnämnden påpekar fyller de ifrågakomna
undantagen från RB:s kostnadsbestämmelser olika funktion. Jag anser emellertid
att den av kommittén förordade lagtekniska lösningen trots detta är godtagbar.
Innebörden
av kostnadsbestämmelserna för det fall, att hyresgästorganisation för talan om
tvångsförvaltning är bl. a. att, om föreningen av en eller annan anledning
återkallar sin talan medan den är under bostadsdomstolens prövning,
fastighetsägaren kan få ersättning av statsverket för sin rättegångskostnad. Av
bestämmelserna följer också att fastighetsägaren kan åläggas att betala
hyresgästorganisationens kostnader, om organisationen vinner besvärsraålet.
Prop. 1974:151 139
Övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdandet och principerna för den
förordade övergångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet
8.5 i den allmänna motiveringen. Vad som har anförts i specialmotiveringen vid
punkterna 2 och 3 av de föreslagna övergångsbesläramelserna lill ändringarna i
hyreslagen gäller i lillämpliga delar i fråga om punkterna 2 och 3 av
förevarande övergångsbestämmelser.
Bestämmelserna i 18 § i nuvarande lydelse om
förfarandet i besvärsmål som handläggs av fastighetsdomstol bör vara
tillärapliga även i sådana fall då fastighetsdorastol prövar och avgör
tvångsförvaltningsmål efter ikraftträdandet. En föreskrift härom har tagits upp
i punkten 4 av övergångsbestämmelserna. Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus
län har i sitt remissyttrande förordat att de nya kostnadsbestämmelserna görs
tUlämpUga omedelbart, oavsett om prövningen av besvärsmålet efter
ikraftträdandet sker vid allmän domstol eller vid bostadsdomstolen. Jag
biträder förslaget. Med hänsyn tUl att det i 19 § i dess nya lydelse talas om
bostadsdomstolen har en särskild regel härom intagits i punkten 4.
10.5
Förslaget till lag om ändrmg i bostadssaneringslagen
I 22 och 24 §§ BSL meddelas bestämmelser om
förfarandet i besvärsmål som handläggs av fastighetsdomstol eller Svea
hovrätt. I departementsförslaget ersätts bestämmelserna av de förfaranderegler
som föreslås i lagen om bostadsdorastol. 22 och 24 §§ BSL kan därför upphävas.
Vid sådant förhållande är det lämpligt alt 23 §, som upptar bestämmelser om
rättegångskostnad i besvärsmål och som föreslås ändrad i prop. 1974:150, får
betecknas 22 §. Frågan om rättegångskostnad i besvärsmål har behandlats i
avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen.
21
§
Paragrafen innehåller bestäramelser om fullföljd av
talan mot hyresnämnds beslut i fråga som enligt lagen skall prövas av
hyresnämnd, dvs. avgöranden i sak, I prop. 1974: 150 föreslås paragrafen jämkad
så att även hyresnämnds beslut enligt 2 a § BSL i lydelsen enligt nämnda prop.
skall överklagas genom besvär hos Svea hovrätt. I fråga om processuella beslut
av hyresnämnd i ärenden enligt BSL gäller 23 § nämndlagen. I överensstämmelse
med vad som har föreslagits i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen har i
förevarande paragraf föreskrivits att talan mot beslut i fråga enligt BSL
varmed avses också fråga enligt 2 a § i dess lydelse enligt prop. 1974: 150
skall föras hos bostadsdomstolen genom besvär. Besvärsliden är enligt
förslaget densamma som nu, dvs. tre veckor från den dag beslutet meddelades. I
anslutning till full-
Prop. 1974:151 140
följdsbestämmelserna
har getts en föreskrift av innehåll alt besvärshandlingen skall ges in till
bostadsdomstolen. Andra stycket kan upphävas (jfr vad som anförts vid 17 §
andra stycket TvL).
Övergångsbestämmelser
I fråga om ikraftträdandet och principerna för
övergångsregleringen hänvisas i första hand tUl vad som har anförts i avsnittet
8.5 i den allmänna motiveringen. De föreslagna övergångsbestämraelserna har utformats
i överensstämmelse med dem som föreslagits i anslutning tUl ändringarna i
hyreslagen och i TvL. Som har anförts förut innebär förslaget enligt prop.
1974: 150 att hyresnämnd får att pröva nya ärendetyper, nämligen fråga om
förbud eller medgivande som avses i 2 a § BSL i lydelsen enhgt nämnda prop.
Enligt det förslaget skall talan mot nämndens beslut i sådan fråga föras genom
besvär hos Svea hovrätt. Samma övergångsreglering bör gälla för fullföljda mål
om förbud eller medgivande enligt den nya 2 a § som för mål om exempelvis
upprustningsåläggande.
10.6
Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
I 75 § bostadsrättslagen finns bestämmelser om rätt
för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa
tillämpningsföreskrifter. Med hänsyn till innehållet i nya regeringsformen kan
paragrafen utgå som obehövlig.
76
§
I första stycket av paragrafen i dess nuvarande
lydelse meddelas bestämmelser om klander mot hyresnämnds beslut i
bostadsrättstvist. Andra stycket upptar bestämmelser om besvär mot hyrenärands
beslut i visst fall. I tredje stycket, som inte föreslås ändrat, finns
bestämmelser om begränsning av fullföljdsrätten.
Departementsförslaget innebär, såvitt gäller
bostadsrättsmålen, att talan mot hyresnämnds avgörande i sak aUtid skall föras
hos bostadsdomstolen genom besvär. Förslaget har motiverats närmare i
avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen. I överensstämmelse härmed föreslås
att bestämmelserna om klander i första siycket får utgå och att det nuvarande
andra stycket, som i departementsförslaget bildar paragrafens första stycke,
får avse även frågor enligt 7 § sista stycket och 52 § bostadsrättslagen och
att som besvärsinstans anges bostadsdomstolen. Till fullföljdsbestämmelserna
har fogats en ny bestämmelse av innehåll att besvärshandlingen skall ges in
till domstolen. Beslämmelsen har motsvarighet i 77 § andra stycket i nuvarande
lydelse.
Prop. 1974:151 141
77 §
I paragrafens första stycke ges forumbestämmelser.
Enligt andra stycket skaU besvär som avses i 76 § andra siycket i den nuvarande
lydelsen ges in lill besvärsinstansen, dvs. fastighetsdomstolen. I tredje
siycket upptas bestämmelser om återförvisning av tvist.
Den ändring som föreslås beträffande paragrafens
första stycke innebär att sista punkten upphävs. Ändringen är föranledd av den
föreslagna nya instansordningen. Det nuvarande andra stycket ersätts i förslaget
av föreskriften i 76 § första stycket sista punkten. Beträffande tredje stycket
av paragrafen i den nuvarande lydelsen hänvisas till vad som har anföris i
specialmotiveringen vid 71 § hyreslagen. Av vad som har anförts där framgår att
också tredje stycket av paragrafen kan utgå.
78 §
Första stycket av paragrafen upptar bestämmelser om
begränsning i parts möjlighet att föra talan mot fastighetsdomstols och
hovrätts dom i bostadsrättsmål. Andra stycket innehåller bestämmelser om ansvaret
för rättegångskostnad i fastighetsdomstolen.
Genomförs förslaget tUl ny instansordning i
bostadsrättsmål, som handläggs av hyresnämnd i första instans, skall 78 §
första stycket ulgå. Den nuvarande kostnadsregeln i andra stycket bör, som har
anförts i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen, gälla i sak oförändrad i
bostadsdomstolen. Det nuvarande andra stycket har i förslaget jämkats i enlighet
härmed.
Övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdandet och principerna för
övergångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den
allmänna motiveringen.
Övergångsbestämmelserna har getts motsvarande
innehåll som har föreslagits i fråga om övergångsbestämmelserna till
ändringarna i hyreslagen.
10.7
Förslaget till lag ora ändring i hyresrcgleringslagen
Hyresregleringslagens gUtighetstid har senast
förlängts till utgången av september 1975. I prop. 1974:150 föreslås att lagen
inte skall förlängas ytterligare. De ändringar som föreslås nu får därför
betydelse bara under en kortare tid.
EnUgt 21 § hyresregleringslagen får talan mot
hyresrådets beslut med anledning av anförda besvär inte föras. I förslaget till
lagen om bostadsdomstol har bestämmelse med motsvarande innehåll tagits upp i
3 §. Därför kan 21 § hyresregleringslagen upphävas.
Prop. 1974:151 142
I 17 § föreskrivs att hyrenämnderna skall stå under
tillsyn av statens hyresråd, såvitt gäller ärenden enUgt hyresregleringslagen.
Ett genomförande av hyresprocessreformen innebär bl. a. att hyresrådet skall
upphöra. Föreskriften kan därför utgå. I mån av behov får frågor som avses i
lagrammet regleras i annan ordning.
I 18 § hyresregleringslagen meddelas bestämmelser
om förfarandet vid hyresnämnd i hyresregleringsärende. I första stycket av
paragrafen hänvisas till vissa bestämmelser i närandlagen. I denna införes
enligt departementsförslaget en ny paragraf, 19 a §, raed bestämmelser om
upptagande av bevisning vid hyresnämnd. Den nuvarande hänvisningen i 18 §
hyresregleringslagen kommer att avse också den nya paragrafen. Som har
förordats i avsnittet 8.3 i den allmänna motiveringen kan således enligt
förslaget muntiig bevisning tas upp även i hyresregleringsärende.
Enligt 31 § hyresregleringslagen kan regeringen
eller efter dess bemyndigande hyresrådet meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av hyresregleringslagen. Paragrafen kan utgå som obehövlig med
hänsyn till innehållet i nya regeringsformen.
20
§
I första stycket av paragrafen ges bestäramelser om
från vilken tidpunkt beslut av hyresnämnd skall gälla och om anstånd med
betalning av hyra. Någon ändring föreslås inte i fråga om första stycket.
Andra och fjärde styckena upptar bestämmelser om
fullföljd mot hyresnämnds beslut i ärenden enligt hyresregleringslagen.
Bestämmelsema i andra stycket, enligt vUken talan mot nämnds beslut skall föras
genom besvär hos hyresrådet, är tillämpliga i fråga om såväl beslut som innefattar
prövning i sak som andra beslut, t. ex, avvisningsbeslut. Fjärde stycket, av
vilket följer att talan mot beslut om utdömande av vite skall föras särskUt
genom besvär hos fastighetsdomstol, innefattar undantag från fullföljdsreglerna
i andra stycket. Tredje stycket upptar bestämmelser av innehåll att nämndens beslut
i princip länder till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.
Bestämmelserna i andra stycket om instansordningen
har jämkats. Enligt förslaget skall besvärstalan föras hos bostadsdomstolen.
TUl full-följdsbestämmelsema har fogals en föreskrift av innehåll att besvärshandlingen
skall ges in till domstolen. Det överensstämmer med vad som har föreslagits
beträffande andra, här aktuella författningar.
I fråga om vissa beslut av processuell natur i
ärenden enligt hyreslagen, TvL, BSL och bostadsrättslagen föreskrivs i 23 §
nämndlagen att talan mot beslutet skall föras särskUt genom besvär. Enligt
samma lagrum får talan raot övriga processuella beslut föras bara i samband
med att talan förs mot avgörandet i sak. Motsvarande bör gälla också i fråga om
processuella beslut i hyresregleringsärenden. På grand härav har i andra
stycket tagits upp en hänvisning tUl de åsyftade bestämmelserna i nämndlagen.
Prop. 1974:151 143
Som anförts i avsnittet 8.1 i den allmänna
motiveringen bör talan raot hyresnämnds beslut om utdömande av processuellt
vite och andra beslut som avses i 23 § andra stycket 4 nämndlagen föras hos
bostadsdomstolen. I överensstämmelse härmed föreslås att bestämmelserna i
fjärde stycket i paragrafen i dess nuvarande lydelse får utgå.
I hyresregleringslagen finns f. n. inte några
bestämmelser om ansvaret för kostnader i förfarandet. 18 kap. RB gäller inte i
hyresrådet. Det innebär att partema också i hyresrådet får var och en bära
sina kostnader i ärendet. Detsamma bör gälla även i bostadsdomstolen.
Bestämraelser härom har Intagits i fjärde stycket. I överensstämmelse med
kommitténs förslag har möjlighet öppnats för bostadsdomstolen att ålägga part
som gjort sig skyldig till försumUg processföring att betala motpartens
rättegångskostnad.
Övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdandet och principerna för
övergångsregleringen hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5 i den
allmänna motiveringen. Som har anförts där bör de nuvarande fullföljdsbestämmelserna
gälla, om hyresnämnden har meddelat sitt beslut före ikraftträdandet. En
föreskrift härom har meddelats i punkten 2 av övergångsbestämmelserna. Av
punkten 3 framgår att prövningen av hyresregleringsärende som är anhängigt vid
hyresrådet vid ikraftträdandet skall ankomma på bostadsdomstolen. Det kan
förekomma att besvär mot hyresnämnds beslut i hyresregleringsärende enligt lag
(jfr punkten 2) och meddelad fullföljdshänvisning anförs hos hyresrådet efter
ikraftträdandet. Punkten 3 har utformats så att besvären också i denna
situation skall prövas av bostadsdomstolen.
Bestämmelsema i 22 § hyresregleringslagen om
rättelse av beslut och återupptagande av ärende vid väsentligt ändrade
förhållanden har ansetts äga tillämpning också i hyresrådet trots att
bestämmelsema omedelbart gäller hyresnämnd. Fråga om rättelse av hyresrådets
beslut eller återupptagande av ärende som hyresrådet har avgjort kan givetvis
uppkomma även efter ikraftträdandet. Frågan bör i så fall prövas av bostadsdomstolen,
som därvid bör tillämpa i stort sett samma förfarande som vid handläggning av
vanligt besvärsmål. En bestämmelse med angivna innebörd har tagits upp i
punkten 4 av övergångsbestämraelserna.
Upphävandet av 17 och 31 §§ hyresregleringslagen
påkallar inte särskUda övergångsbestämmelser. Föreskrifter av olika slag sora
hyresrådet har meddelat före ikraftträdandet gäller självfallet tills annat
föreskrivs.
10.8
Förslaget till lag om ändring i bristortlagen
I 5 § bristortiagen meddelas bestämmelser om
fuUföljd raot hyresnämnds beslut i ärenden enligt lagen. Enligt lagrummet förs
talan mot närands beslut genom besvär hos statens hyresråd. Bestämraelserna är
Prop. 1974:151 144
tillämpliga
på alla slags beslut som meddelas av nämnd i sådana ärenden det här gäller. I
överensstämmelse med vad som har anförts i avsnittet 8.1 i den allmänna
motiveringen har i 5 § i stället föreskrivits att besvär skall anföras hos
bostadsdomstolen. TiU bestämmelsen har i förslaget fogats föreskrifter om var
besvärshandlingen skall ges in och om talan mot processueUa beslut i ärenden
enligt lagen. Motsvarande bestämmelser har meddelats i 20 §
hyresregleringslagen. Vad som har anföts vid nämnda paragraf äger motsvarande
tillämpning här.
I departementsförslaget har till 5 § fogats ett
nytt andra stycke som upptar bestämmelser om ansvaret för rättegångskostnad i
besvärsmål. De har utformats på samma sätt som motsvarande bestämmelser i hyresregleringslagen.
De hänvisningar beträffande förfarandet tUl vissa
bestämmelser i nämndlagen som 4 § andra stycket bristortlagen innehåller kommer
att avse också den föreslagna nya paragrafen, 19 a §, i nämndlagen. Det betyder
att nämnd kan ta upp muntiig bevisning också i ärende enligt bristortlagen. Det
bör anmärkas, att hänvisningen i 4 § andra stycket föreslås jämkad i prop.
1974: 150.
Beträffande ikraftträdandet och principerna för
övergångsregleringen hänvisas i första hand till vad som har anförts i
avsnittet 8.5 i den allmänna motiveringen. Övergångsbestämmelserna till
ändringarna är likalydande med de föreslagna övergångsbestämmelserna
(punkterna 23) till ändringarna i hyresregleringslagen. Vad som har anförts i
anslutning till dem gäller således i tillämpliga delar också här.
10.9
Förslaget till lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
I prop. 1974: 150 läggs förslag fram tUl ändring i
4, 17, 22, 23 och 32 §§ nämndlagen. Härvid bortses från de formella ändringar
som samtidigt föreslås i fråga om 3, 5, 6 och 19 §§. I förevarande förslag utgår
jag från den lydelse som respektive lagrum föreslås få enligt nämnda prop.
Som har anförts i avsnittet 8.4 påkallar
genomförandet av kommitténs förslag tUl ny instans- och fullföljdsordning inte
några mera omfattande ingrepp i nämndlagen. Det är i första hand
besvärsreglerna i 23 § sora behöver ändras. Av övriga ändringar är det endast
de föreslagna bestämmelserna om teknisk expert (5 och 27 §§ i förslaget), om
mellanbeslut (13 § i förslaget), om beslut om skyldighet för hyresgäst att
flytta från lägenhet (13 a och 32 §§ i förslaget) och om bevisning (19 a § i
förslaget) som inefattar sakliga nyheter i förhållande till vad som gäller
f.n.
Enligt 7 § andra stycket nämndlagen kan domstol i
tvist varmed torde avses arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist som är
anhängig
Prop. 1974:151 145
vid
domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall helt eller delvis
hänskjutas till nämnd för medling. Bestämmelsen torde främst ha avseende på
tvist som det inte ankoraraer på hyrsnämnd att pröva, men formellt gäller den i
varje tvist som är anhängig vid domstol, dvs. även sådana som anhängiggjorts
efter klander av eUer besvär mot hyresnämnds beslut. Bestämmelsen bör stå kvar
oförändrad, varvid med domstol får förstås även bostadsdorastolen.
I 21 och 22 §§ nämndlagen ges bestämmelser som
knyter an bl. a. till nuvarande bestämmelser om klander. Eftersom de båda
paragraferna är tiUämpliga i fråga om såväl arrendenämnds som hyresnämnds
beslut och departementsförslaget inte medför ändring av systemet för överprövning
av arrendenämnds avgöranden, kan paragrafernas lydelse behållas oförändrad.
I detta sammanhang vill jag framhåUa att
förvaltningslagen skall tiU-lämpas i hyresnämndsförfarandet i den mån inte
avvikande bestämmelser meddelas i nämndlagen eller annan författning.
5
§
Bestämmelserna i paragrafens första stycke om
hyresnämnds samman sättning har jämkats så att ledamot som är förtrogen med
bostadsrättshavares förhållande skall delta bara när nämnden handlägger ärende
enligt 52 § eller 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen. I ärenden enligt 7 §
sista stycket samma lag om fastställande av hyra skall således i nänmden ingå
intresseledamot som är väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden.
Motsvarande ordning föreslås i fråga om bostadsdomstolens sammansättning, jfr
13 § andra stycket i förslaget till lag om bostadsdomstol.
Till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke av
innehåll att hyresnämnd får anlita teknisk expert att biträda nämnden, om
ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. Beträffande
motiveringen till bestämmelsen och dess närmare innehåll hänvisas i första
hand tUl vad som anförts i avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen. TUl vad
som anförts där kan följande tilläggas. Fråga huruvida tekniker skall anlitas
prövas av hyresnämnden. I normala fall bör nämndens ordförande kunna besluta i
frågan ensam med stöd av föreskriften i 5 § tredje stycket i paragrafens
föreslagna lydelse, jämfört med 2 § andra stycket, enligt vilken föreskrift
ordföranden får ensam företa förberedande åtgärd. Ingenting hindrar
eraellertid att i tveksamma fall frågan tas upp i fullsutten nämnd.
Omsatt i praktisk tillämpning är den föreslagna
ordningen avsedd att fungera på följande sätt.
Till varje hyresnämnds kansli bör knytas lämpligt
antal tekniska experter, som nämnden vid behov kan välja mellan. Det bör vara
möjligt för nämnder med skUda kanslier att anlita samma expert. Som riktmärke
10 Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
Prop. 1974:151 146
när
det gäller de kompetenskrav som teknikern bör fylla kan lämpligen användas
föreskrifterna om teknisk ledamots kompetens i 5 § lagen om bostadsdomstol. Det
är lämpligt att hyresnämnderna samråder med företrädare för
intresseorganisationerna vid personvalet. Det bör kunna ske helt informellt. De
personer som förklarat sig villiga att åta sig uppdrag av ifrågavarande slag
skall inte få något generellt förordnande att som teknisk expert biträda nämnden
utan får utses särskilt för varje ärende. Ingenting hindrar givetvis att en och
samma expert används i flera ärenden samtidigt. Tvärtom kan det vara lämpUgt
bl. a. ur kostnadssynpunkt.
Teknikern bör anlitas i ett så tidigt skede som
möjligt. Under målets fortsatta handläggning bör samråd kontinuerligt ske
mellan ordföranden och experten. Denne bör sålunda fortiöpande granska av
parterna tillhandahållet utredningsmaterial och i förekommande fall lämna
förslag till kompletterande utredningar. Vid sammanträde i ärende för vilket
han anlitas bör han lämpligen sitta med i nämnden och antingen själv eller
genom ordföranden kunna ställa frågor i tekniska ämnen till parterna eller
deras tekniska biträden. Experten bör också delta vid nämndens överläggning och
utformningen av dess beslut. Som framhållits i den allmänna motiveringen har
experten dock inte någon rösträtt utan han får nöja sig med att spela rollen av
rådgivare åt nämnden.
Även om teknikern inte ges ställning av ledamot i
hyresnämnd torde han ha samma ämbetsansvar som ledamot och således vara
underkastad straffbestämmelserna i 20 kap. brottsbalken. Den tekniske experten
torde nämligen få anses jämställd med ämbetsman på grund av det förordnande
som getts honom (jfr 20 kap. 12 § första stycket brotsbalken).
13
§
Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse
bestämmelser om rätt för hyresnämnd att i vissa fall och under vissa
förutsättningar ta upp muntlig, formell bevisning. Bestämmelser med motsvarande
innehåll har i departementsförslaget tagits upp i en ny paragraf, 19 a §.
Förevarande paragraf föreslås i stället få innehålla de nya bestämmelsema om
mellanbeslut.
Frågan
har behandlats i 8.4 den allmänna motiveringen.
Möjligheten för hyresnämnd att meddela mellanbeslut
är enligt de föreslagna bestämmelserna begränsad till fall, då nämnd gemensamt
handlägger förlängningstvist och tvist om de fortsatta hyresvUlkoren. Genom
meUanbeslutet kan föriängningsdelen avgöras för sig. Jag vill understryka att
preliminärfråga som uppkommer i förlängningstvist inte får prövas särskit med
stöd av lagrummet. Hinder bör emellerlid inte möta mot att hyresnämnd genom
mellanbeslut prövar även fråga om anstånd med avflyttningen, givetvis under
förutsättning att nämnden i samma beslut ogUlar hyresgästens förlängningstalan.
Anståndsfrågan får nämligen ses som en del av förlängningstvisten.
Prop. 1974:151 147
Självfallet skall mellanbeslut kunna överklagas
särskilt. De föreslagna fullföljdsbestämmelserna i hyreslagen har utformats så
att de täcker också dessa fall.
I andra stycket av paragrafen har tagits upp en
bestämmelse av innebörd att hyresnämnd får förklara de delar av ärendet som
inte har avgjorts genom meUanbeslutet vUande i avvaktan på att beslutet vinner
laga kraft.
I
detta sammanhang vUl jag återkomma till den i den allmänna motiveringen
(avsnitt 8.1) behandlade frågan om förening av förlängningstvist och
bytestvist. Som jag anfört där övertar den nye hyresgästen vid byte hyresrätten
som den är i den första hyresgästens hand. Det är tydligt alt det kan medföra
olyckliga konsekvenser för den nye hyresgästen i det att han kan bli nödsakad
att lämna lägenheten. Den angivna ordningen ter sig särskilt
otillfredsställande i de fall hyresvärden som skäl för vägrad förlängning anför
bristande skötsamhet från den förste hyresgästens sida (jfr 46 § första stycket
1 och 2 hyreslagen). SkuUe undantagsvis förlängnings- och bytesfråga komma upp
samtidigt i hyresnämnden, bör de antydda olägenheterna kunna undvikas genom
att hyresnämnden tar upp bytestvisten först sedan förlängningsfrågan avgjorts
slutligt. Det är då att märka att avgörandet i förlängningsdelen inte är att
uppfatta som ett sådant mellanbeslut som avses i förevarande paragraf i
departementsförslaget. Förlängnings- och bytestvisten är två olika ärenden som
inte nödvändigtvis behöver handläggas gemensamt. Föreligger beträffande samma
hyresförhållande tvist om både förlängning och byte och avgörs i enlighet med
vad som har anförts förlängningsfrågan först, bör bostadsdomstolen i
förekommande fall behandla förlängningsfrågan med förtur.
13
a §
Paragrafen, som är ny, upptar bestämmelser som
öppnar möjlighet för hyresnärand att i beslut, varigenom förlängningstalan
ogillas, ålägga hyresgästen att flytta från lägenheten. Bestämmelser med
motsvarande innehåU har tagits upp i 29 § i förslaget till lag om
bostadsdomstol. I stort sett kan samma skäl anföras för den föreslagna
utvidgningen av hyresnämndernas kompetens som för den ordning som sålunda
förordats i fråga om bostadsdomstolen.
Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen
hänvisas till vad som har anförts i specialmotiveringen till 29 § lagen om
bostadsdomstolen.
Att hyresnämnds beslut om avflyttning kan
verkställas som lagakraftägande dom följer av 32 § nämndlagen. Det bör
observeras att förslaget inte medger, att hyresnämnd genom mellanbeslut prövar
förlängningsfrågan särskilt och förklarar ärendet i vad det avser
avflyltningsfrågan vUande. Behov av en sådan ordning kan inte anses föreligga.
Prop. 1974:151 148
Vissa
bevismedel m. m.
1719 §§, den senare paragrafen i lydelsen enligt
prop. 1974: 150, upptar bl. a. bestämmelser om besiktning av den fastighet som
ärendet rör och om hörande av annan myndighet i vissa arrende- eller hyrestvister.
TUl detta avsnitt i lagen har i departementsförslaget fogats två nya
paragrafer, nämligen dels 16 a § som upptar bestäraraelser om hyresnämnds
processledande uppgifter, dels 19 a § i vilken raeddelas bestämmelser om
upptagande av muntlig, formell bevisning. Den nuvarande rubriken framför 17 §,
Besiktning m. m., bör därför lämpligen ändras tiU Vissa bevismedel m. m.
16
a §
I paragrafen, som är ny, har tagits upp
beslämmelser som syftar till att ge hyresnämndema stöd för en aktiv
processledning. Paragrafen motsvarar 19 § i förslaget tUl lag om
bostadsdomstol. Formellt gäller bestämmelsen både i arrendenämnd och i
hyresnämnd raen torde få sin största praktiska betydelse i hyresnämnd med
hänsyn tiU att endast sådan nämnd har getts befogenhet att ta upp muntiig,
formell bevisning.
19
a §
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
befogenhet för hyresnämnd att ta upp muntlig, formell bevisning. De ersätter
som nämnts de nuvarande bestämmelsema i 13 § om upptagande av sådan bevisning i
vissa ärenden. De nya bestämmelsema har behandlats i avsnitten 8.3 och 8.4 i
den aUmänna motiveringen.
Innebörden av lagrumraet är till en början att
hyresnämnd får ta upp muntlig bevisning i form av förhör med vittne eller
sakkunnig eller med part under sanningsförsäkran i alla sådana ärenden sora
nämnd enligt 4 § nämndlagen har att pröva. På grand av hänvisning i
hyresregleringslagen och bristortlagen till förevarande paragraf har närand
möjlighet att hålla förhör med vittne, sakkunnig eller med part under
sanningsförsäkran också i hyresregleringsärende och ärende enligt
bristortlagen.
De föratsättningar under vUka bevisupptagning kan
ske i hyresnämnd har i departementsförslaget jämkats i förhållande till vad som
gäller f. n. och till kommitténs förslag. Sålunda har kravet på att det skall
föreligga särsldlda skäl för att bevisupptagningen skall få äga ram slopats. I
stället har angetts att bevisupptagning får äga rum, om det är enforderligt för
utredningen och bevisningen inte finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt
ringare besvär eller kostnad. Motsvarande föreslås gälla i bostadsdorastolen
(jfr 23 § första stycket förslaget till lag om bostadsdomstol). I hyresnämnd
gäller enligt förslaget dessutom, lUisom nu, att parts-eUer vittnesförhöret
skall ha begärts av part. De föreslagna bestämmelsema torde, i förening med
den nya 16 a §, ge hyresnämnderna tillräckligt stöd för att begränsa ärendena
i utredningshänseende.
I
förarbetena till nuvarande 13 § nämndlagen uttalas bl. a. att nämnd
Prop. 1974:151 149
inte
bör förordna om sådan bevisupptagning som avses i lagrummet i annat fall än då
nämnden finner det "oundgängligen erforderligt för tvistefrågans avgörande"
(prop. 1973: 23 s. 202). Den nya instansordning som föreslås torde tUlsammans
med de förordade bestämmelserna om rättegången i bostadsdomstolen medföra att
den nyss angivna fömtsättningen inle gärna kan uppställas beträffande tvister
som kan föras vidare. Den nya ordningen synes således förutsätta en mindre
restriktiv tillämpning än som rekommenderades i 1973 års lagstiftningsärende.
Annars riskerar man, som har antytts i den allmänna motiveringen, att parterna
kommer att uppfatta förfarandet vid hyresnämnden bara som ett förspel tUI den
egentliga prövningen vid bostadsdomstolen. Den föreslagna lydelsen av
paragrafen ger stöd för en sådan mindre restriktiv tUlämpning.
20
§
Jämkningen är endast formell och är föranledd av
att omröstningsreglerna i 16 kap. RB numera är gemensamma för fall, då bara
lagfarna domare deltar i avgörandet, och fall, då även andra ledamöter deltar.
2323
b §§
I 23 § i den lydelse som föreslås i prop. 1974: 150
meddelas bestämmelser om fullföljd mot sådana beslut av hyresnämnd som inte
innebär prövning i sak, dvs. proseccuella beslut av olika slag. Bestämmelserna
är på grand av bl. a. 4 § första stycket direkt tillämpliga i ärenden som nämnd
prövar enligt hyreslagen, BSL, TvL och bostadsrättslagen. Bristortiagen i
nuvarande lydelse innehåller inte någon hänvisning till 23 § nämndlagen.
Hyresregleringslagen hänvisar endast till de bestämmelser i 23 § nämndlagen som
anger att talan mot beslut om utdömande av pro-cessueUt vite skall föras genom
besvär hos fastighetsdomstolen.
Bestämmelserna i 23 § är gemensamma för
arrendenämnd och hyresnämnd.
I första stycket av paragrafen erinras om de
bestämmelser om klander eller besvär som meddelas i de särskila lagarna i fråga
om sådana avgöranden av nämnd som innefattar prövning i sak. Andra stycket
upptar bestämmelser om när särskUd talan får föras mot processuellt beslut av
nämnd. I tredje stycket föreskrivs till en början att besvärshandlingen skall
ges in till överinstansen. Vidare ges bestäramelser om besvärstiden och om
avvisning av besvärstalan i vissa fall. Slutligen meddelas i samma stycke vissa
regler om förfarandet i Överinstansen och om begränsning av fullföljdsrätten.
Enligt fjärde stycket skaU talan mot processuella beslut, som inte får
överklagas särskilt, föras i samband med talan mot avgörandet i sak. Femte
stycket upptar bestämmelser om skyldighet för nämnd att åtemppta ärende, ora
nämndens beslut om avskrivning eller avvisning undanröjs. SpecieUa
besvärsregler, som är betingade
Prop. 1974:151 150
av
utformningen av nuvarande fullföljdsordning enligt BSL och den ordning som
föreslås i prop. 1974: 150 för vissa frågor enligt hyreslagen, meddelas i
sjätte stycket. Beträffande det närmare innehållet i paragrafen i den
nuvarande lydelsen hänvisas till lagtexten enligt anförda prop.
Motsvarande besvärsregler i departementsförslaget
har utformats med utgångspunkt i att talan mot hyresnämnds avgöranden i sak
alltid skall fullföljas genom besvär hos bostadsdomstolen. Som har framhållits
i avsnittet 8.1 i den allmänna motiveringen läggs inte fram förslag till ändrad
fullföljdsordning i fråga om arrendenämnds avgöranden. En följd härav blir att
olika regler i viss mån kommer att gälla i fråga om besvär mot arrendenämnds
och hyresnämnds processuella beslut. Det har därför blivit nödvändigt att dela
upp den nuvarande paragrafen i flera paragrafer. Jag har därvid valt att i en
paragraf, 23 § i förslaget, samla bestämmelserna om fullföljd av talan mot
hyresnämnds beslut och i en annan, 23 a § i förslaget, ta upp motsvarande
bestämmelser såvitt gäUer beslut av arrendenämnd. I en tredje paragraf, 23 b §
i förslaget, har slutligen tagits upp vissa bestämmelser som är gemensamma för
arrende- och hyresnämnderna.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget
kan följande anföras.
23 § första stycket motsvarar med de jämkningar som
föranleds av förslaget om ändrad fullföljdsordning 23 § första stycket i
lydelsen enligt prop, 1974:150 i de delar lagrummet rör beslut av hyresnämnd.
23 § andra stycket i förslaget har inte undergått annan ändring än som påkaUats
av att talan mot samtliga processuella beslut av hyresnämnd skall fuUföljas hos
bostadsdomstolen.
I 23 § tredje stycket i förslaget, som har sin motsvarighet
i 23 § tredje stycket i dess nuvarande lydelse, föreskrivs att särskild
besvärstalan enligt föregående stycke skall föras hos bostadsdomstolen, att
besvären skaU anföras inom tre veckor från den dag beslutet meddelades och att
besvärshandlingen skall ges in till domstolen. Enligt förslaget skall således
också beslut om utdömande av processuellt vite och andra beslut som avses i 23
§ andra stycket 4 i förslaget fullföljas till bostadsdomstolen.
23 § i förslaget upptar ingen motsvarighet till de
nuvarande bestämmelserna i 23 § tredje stycket andra och följande punkterna.
De ersätts av allmänna bestämmelser om rättegången vid bostadsdomstolen (jfr
bl. a. 18 § förslaget till lag om bostadsdomstol).
På grand av hänvisning i 20 § andra stycket hyresregleringslagen
och 5 § första stycket bristortlagen i lydelsen enligt departementsförslaget
blir bestämmelserna i 23 § andra stycket tillämpliga även i fråga om
processuella beslut som hyresnämnd meddelar i ärende enligt nämnda lagar.
Prop.
1974:151 151
23 a § gäller som nämnts bara i fråga om beslut av
arrendenämnc Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 23 § första
stycket: lydelsen enligt prop. 1974: 150 i de delar lagrummet rör arrendenämnderna.
Andra stycket av paragrafen upptar en hänvisning tiU 23 § andra stycket i
förslaget. I sak innebär bestämmelsen inte någon ändring i förhållande till
vad som gäller nu. Tredje stycket i paragrafen motsvarar för arrendenämndernas
del 23 § tredje stycket i lydelsen enligt prop. 1974:150. I
departementsförslaget har tiUagts en föreskrift av innehåll att besvärsinlaga
inte får avvisas av fastighetsdomstolen som för sent inkommen, om inlagan har
kommit till arrendenämnden i rätt tid. En bestämmelse med motsvarande innehåll
föreslås meddelad i lagen om bostadsdomstol (18 § andra stycket i förslaget;
jfr t. ex. 52 kap. 2 § RB).
Med
endast redaktionella jämkningar har 23 § fjärde siycket i nuvarande lag förts
över till 23 b § i kommitténs förslag. Till samma paragraf i förslaget har det
nuvarande femte stycket flyttats över oförändrat. Bestämmelserna är
tUlärapliga på beslut av både arrendenämnd och hyresnämnd. Bestämmelserna
föreslås gälla också i ärenden enligt hyresregleringslagen och brislorllagen
(jfr 20 § andra siycket hyresregleringslagen och 5 § bristortlagen).
Eftersom
fuUföljdsordningen i de ärenden enligt hyreslagen och BSL i vilka talan mot
nämndens beslut skall anföras genom besvär direkt hos Svea hovrätt (jfr prop.
1974: 150) blir sarama som i andra ärenden som prövas av hyresnärand, kan
särbestämmelserna i nuvarande 23 § sjätte stycket utgå.
TUl
besvärsreglerna i departementsförslaget har inte fogats någon bestämmelse om
ansvaret för rättegångskostnad i bostadsdomsiolen vid fullföljd av talan mot
nämnds processuella beslut. Av allmänna processrättsliga gmndsatser torde
följa att i sådana besvärsmål samma regler gäller som i besvärsmål rörande
huvudsaken.
27 §
I paragrafen hänvisas til RB:s bestämmelser om
offentlighet och ordning vid domstol. Som har anförts i den allmänna
motiveringen bör teknisk expert som avses i 5 § andra stycket i paragrafens
föreslagna lydelse bl. a. delta i överläggning tUl beslut. TUl förevarande
paragraf har, delvis med avvikelse från vad som föreskrivs i 5 kap. 5 § RB,
tillagts en bestämmelse av innehåll alt tekniker som hyresnämnden anlitat som
biträde får närvara vid överläggning till beslut. För det fordras inte något
särskUt beslut eller medgivande från nämndens sida. Bestämmelsen sträcker sig
självfallet dock inte längre än till det ärende i vilket experten har
anlitats.
Prop. 1974:151 152
32
§
Paragrafen, som föreslås ändrad i prop. 1974: 150,
innehåller bestämmelser om att vissa beslut får verkställas som
lagakraftägande dom. Den har kompletterats med atl detta gäller även beslut ora
alt hyresgäst skaU flytta, se 13 a §.
Övergångsbestämmelser
Beträffande ikraftträdandet och principerna för
övergångsregleringen hänvisas till avsnittet 8.5 i den allraänna motiveringen.
I fråga om processuella beslut av nämnd, mot vilka
särskUd talan får föras och som meddelas före ikraftträdandet bör de nuvarande
fullföljdsbestämmelserna gälla. Avgörande för om de äldre eller de nya bestämmelserna
skall tillämpas, är således enligt förslaget tidpunkten för nämndens beslut.
Innebörden av förslaget är vidare att nuvarande begränsningar i
fullföljdsrätten skall gälla, när nämndens beslut har meddelats före
ikraftträdandet. Detta innebär att beslut i fråga som avses i 23 § 13 stannar
i fastighetsdomstolen, medan beslut i fråga som avses i 23 § 4 kan fullföljas
tiU hovrätt och högsta domstolen. De särskilda bestämmelser om förfarande i
besvärsmål som nämndlagen mnehåller f. n. bör självfallet äga tillämpning även
efter ikraftträdanet, om allmän domstol har att pröva besvär över nänmds
beslut. En föreskrift med den angivna innebörden har tagits upp i punkt 2 i
övergångsbestämmelserna.
10.10 Förslaget
tiU lag om ändring i lagen om avstängning av domare
Med domare förstås i lagen (1955: 261) om
avstängning av domare ledamot och lagfaren tjänsteman vid bl. a. statens
hyresråd. Genomförs hyresprocessreformen, bör lagen ändras så att den blir
tillämplig på ledamot och lagfaren tjänsteman vid bostadsdomstolen.
I samråd med chefen för handelsdepartementet
föreslår jag i detta sammanhang också en ändring som inte föranleds av
hyresprocessreformen. Ändringen innebär att ifrågavarande lag görs tUlämplig
även på ledamot och lagfaren tjänsteman vid marknadsdomstolen.
Andra stycket av 1 § har jämkats i enlighet med vad
som har anförts.
Beträffande ikraftträdandet hänvisas till vad som
har anförts i avsnittet 8.5 i den allmänna motiveringen.
10.11 Förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen
I mål enligt hyreslagen, BSL, TvL eller
bostadsrättslagen, som handläggs vid fastighetsdomstol eller annan allmän
domstol, ulgår rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972: 429). Enligt min
mening bör rättshjälp kunna utgå i mål vid bostadsdomstolen i samma
utsträckning som i mål
Prop. 1974:151 153
som
prövas av t. ex. arbetsdomstolen. Vad som har sagts bör gälla även
hyresregleringsraål och mål enligt bristortlagen.
I överensstämmelse härmed föreslås att 9, 17, 22,
24, 25, 31 och 50 §§ rättshjälpslagen jämkas så att bestämmelserna blir
tillämpliga även i fråga om bostadsdomstolen. Beträffande ikraftträdandet
hänvisas till vad som har anförts i avsnittet 8.5. Det får anses ligga i sakens
natur att, om allmän rättshjälp har meddelat i mål sora vid ikraftträdanet är
anhängigt vid fastighetsdomstol och som skall lämnas över till bostadsdomstolen
för att prövas av denna, rättshjälpen inte upphör utan gäller rättegången i
bostadsdomsiolen. Särskild föreskrift härom torde därför inte behövas.
Till vad som har anförts vill jag foga den
anmärkningen att rättshjälp kan utgå också i hyresnämnd (jfr prop. 1972:132 s.
194).
10.12
Förslaget till lag om ändring i lagen om rättegången i arbetstvister
Som har anförts i specialmotiveringen till 72 §
hyreslagen bör i 2 kap. 3 § lagen om rättegången i arbetstvister införas en
erinran om de särskilda förfarandebestämmelser som föreslås gälla när
arbetsdomstolen handlägger hyresfråga. 2 kap. 3 § andra stycket har jämkats i
överensstämmelse härmed. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.
11
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemstäUer jag alt
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga förslagen till
1.
lag om bostadsdomstol,
2.
lag om ändring i jordabalken,
3.
lag om ändring i lagen (1973:
187) om ändring i jordabalken,
4.
lag om ändring i lagen (1970:
246) ora tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
5.
lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973: 531),
6.
lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971: 479),
7.
lag om ändring i lagen (1942:
429) om hyresreglering m. m.,
8.
lag om ändring i lagen (1973:
189) raed särskilda hyresbesiämmelser för vissa orter,
9.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
10.
lag om ändring i lagen (1955:
261) om avstängning av domare,
11.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429) och
Prop. 1974:151 154
12.
lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,
att godkänna att bostadsdomstolen med de uppgifter
jag har angett inrättas den 1 juU 1975,
att godkänna de riktlinjer för bostadsdomstolens
organisation och arbetsformer som jag har förordat i det föregående,
att godkänna att statens hyresråd skall avvecklas
fr. o. m. den 1 juli 1975,
att bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de
övergångsåtgärder som behövs på grund av att statens hyresråd upphör
samt att bemyndiga Kungl. Maj:t att föra över stat
annan ordinarie domartjänst än tjänst för justitieråd eller regeringsråd och
ordinarie tjänst för ordförande i hyresnämnd som förenas med tjänst som lagfaren
ledamot i bostadsdomstolen.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1974:151 155
Bilaga
1 Kommitténs förslag
1
Förslag till
Lag om bostadsdomstol
Härigenom
förordnas.
Inledande
bestämmelser
1
§ Bostadsdomstolen upptager
enligt vad som föreskrives i lag eller annan författning besvär mot beslut av
hyresnämnd.
2
§ Om bostadsdomstolen gäller i
tillämpliga delar de allmänna bestämmelserna i rättegångsbalken om domstol, i
den mån ej annat följer av denna lag eller annan författning.
3
§ Mot bostadsdomstolens beslut
i mål som avses i 1 § får talan ej föras. Detsamma gäller domstolens beslut i
övrigt enligt denna lag.
Bostadsdomstolens
sammansättning m. m.
4
§ Bostadsdomstolen består av
ordförande och sex andra ledamöter, om ej annat följer av 7 eller 8 §.
5
§ Ordföranden och två av de
andra ledamöterna skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.
De lagfarna ledamöterna får ej utses bland personer
som kan anses företräda fastighetsägareintressen eller bostadskonsumenters
eller näringsidkande hyresgästers intressen.
Av övriga ledamöter skall två vara väl förtrogna
med förvaltning av hyresfastighet eller, när målet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan fastighet och två ledamöter väl förtrogna med
bostadshyresgästers förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 12 kap.
36 § jordabalken, raed näringsidkande hyresgästers förhållanden eller, vid
prövning av fråga enligt 52 § eller 60 § första stycket 1 bostadsrätts-lagen
(1971: 479), med bostadsrättshavares förhållanden. Rör mål hyresfastighet som
lUlhör enskild, skall de två förstnämnda ledamöterna ha erfarenhet
företrädesvis av förvaltning av sådan fastighet. Rör mål annan hyresfastighet,
skall dessa ledamöter ha erfarenhet företrädesvis av förvaltning av
hyresfastighet som tillhör annan än enskild.
6
§ Efter ordförandens
bestämmande får i bostadsdomstolen i stället för en av de lagfarna ledamöterna
ingå ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- och
byggnadsteknik (teknisk ledamot), om målets beskaffenhet eller annat särskilt
skäl föranleder det. I fråga om teknisk ledamot äger 5 § andra stycket
motsvarande tiUämpning.
7
§ Vid prövning av besvärsmål, i
vilket muntlig förhandling icke finnes påkallad, kan bostadsdomstolen bestå av
ordföranden och tre
Prop. 1974:151 156
andra
ledamöter. Vad som sagts nu gäUer dock endast om minsl tre av ledamötema är
ense om beslutet och ingen av ledamöterna begär att målet skall prövas i den
sammansättning som anges i 4 §.
Av de fyra ledamöterna enligt första stycket skall,
förutom ordföranden, en vara lagfaren samt en företräda fastighetsägareintressen
och en bostadskonsumenters eller näringsidkande hyresgästers intressen. I
övrigt äger 5 § tredje stycket motsvarande tiUämpning.
8
§ Lagfaren ledamot får ensam på
bostadsdomstolens vägnar företaga förberedande åtgärd samt pröva fråga om avskrivning
av mål.
9
§ Bestämmelserna i 4 kap.
rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tUlämpning på ledaraot i
bostadsdomstolen.
10 §
Ledamot i bostadsdomstolen skall vara myndig svensk med
borgare.
Innan ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall
han ha avlagt domared.
11
§ Kungl. Maj:t utser ordförande
och övriga ledamöter i bostadsdomstolen. Icke lagfaren ledamot utses för viss
tid.
12
§ Innan ledamot som avses i 5 §
tredje stycket utses, skall sådan riksorganisation av fastighetsägare, bostadsrättsföreningar,
hyresgäster, bostadsrättshavare eller näringsidkare som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den
intressegrupp sora det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.
Rättegången
i bostadsdomstolen
13
§ Ora rättegången gäller i
tiUämpliga delar bestämmelserna i 52 kap. 3, 59, 11 och 12 §§ rättegångsbalken
om besvär i hovrätt samt vad som i samma balk är föreskrivet om tvistemål, allt
i den mån ej annat följer av denna lag eller annan författning.
14
§ Finnes besvärstalan ej vara
fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av
bostadsdomstolen.
Har besvärsinlaga inkommit till hyresnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till
bostadsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvisas.
15
§ Bostadsdomstolen skall verka
för att utredningen i målet får den inriktning och orafattning som är lämplig
med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se
till att onödig utredning ej förebringas.
16
§ Förfarandet är skriftligt.
Mimtiig förhandling får håUas beträffande viss
fråga eller målet i dess helhel, om det kan antagas vara tUl fördel för
utredningen.
Muntiig förhandling skall hållas, om part begär det
samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.
17 §
Till muntiig förhandling skall part kallas. Part får föreläggas
att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd att hans utevaro ej
utgör hinder för raålets vidare handläggning och avgörande.
Prop. 1974:151 157
18 §
Ordföranden får uppdraga åt en eller flera ledamöter eller an
nan att företaga besiktnmg för utredning av särskild fråga. Parterna
skall beredas tillfäUe att närvara vid sådan besiktning, ora den ej sker
endast sora förberedande åtgärd för syn på stället. Vid besiktning får
yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekommer
därtUl.
Den som enligt första stycket har företagit
besiktning tillerkännes av bostadsdorastolen skälig ersättning av allraänna
medel.
19 §
Förhör med part under sanningsförsäkran och med vittne eller
sakkunnig äger rum vid muntiig förhandling. Sådant bevis får upptagas
vid annan domstol.
I
fråga om syn på stället äger 17 § motsvarande tillämpning.
Beslut
m. m.
20 § Bostadsdomstolens
avgörande sker genom beslut.
Beslut skall grundas på vad handlingarna innehåller
och vad i övrigt förekommit i raålet.
21
§ Yppas vid överläggning
skiljaktiga meningar, bestämmer bostads-domstolen själv i vilken ordning
omröstningen skall äga rum.
22
§ Beslut skaU meddelas så
snart det kan ske.
Meddelas slutligt beslut annorledes än i samband
med förhandling, sker det genom att beslutet hålles tillgängligt på domstolens
kansli. Underrättelse om tiden därför skall senast samma dag avsändas till
parterna.
Slutligt beslut tUlställes part genom domstolens
försorg. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut om avskrivning, om beslutet
meddelas vid förhandling i partens närvaro.
23 §
Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenora av
gjorts fråga som avses i 4 § 2, 3 eller 6 lagen (1973: 188) om arrende
nämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut,
varigenora ansökan om tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 § jordabalken
lämnats utan bifall.
Övriga
bestämmelser
24
§ Lämnar bostadsdomstolen
hyresgästs talan om förlängning av hyresavtalet utan bifall, får domstolen
efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten skall avträdas. Sådant beslut får verkställas som
lagakraftägande dom.
25
§ Bostadsdomstolen skall
självmant upptaga fråga om ansvar för förseelse under förfarandet och om
utdömande av vite sora förelagts med stöd av denna lag.
26
§ Vid besiktning enligt 18 §
föres protokoll.
27
§ Skall inlaga, kallelse,
föreläggande eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest
tillställas part eller annan, sker det genom delgivning, om ej annat följer av
andra stycket.
Prop. 1974:151 158
Beslut som skall tillställas part sändes till
parten i vanligt brev under hans för domstolen kända adress.
28
§ Bostadsdorastolen har rält att för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för tillfället
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstiokal.
Uppkommer särskUda kostnader, skall de ersättas.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
2
Förslag till
Lag
om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas i fråga om 12 kap. jordabalken,
dels
att 62 § skall upphöra att gäUa,
dels
att 5153 och 7073 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse
51 §2 Bifalles hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet, skall villkoren för den fortsatta förhyrningen fastställas
enligt 48 §.
Dom
eller beslut varigenom hy- Beslut varigenom hyresgästens
resgästens
talan bifalles anses som talan bifalles anses som avtal om
avtal
om fortsatt förhyrning. Mot fortsatt förhyrning. Mot hyresför-
hyresförhållandet
får ej åberopas hållandet får ej åberopas omstän-
omständighet
som kunnat åbero- dighet som kunnat åberopas i må-
pas
i målet eller ärendet. let eller ärendet.
52
§
Bifalles
ej hyresgästens talan om Bifalles ej hyresgästens talan om
förlängning
av hyresavtalet, får i förlängning av hyresavtalet, får i
domen
eller beslutet skäligt upp- beslutet skäligt uppskov med av-
skov
med avflyttningen medges, flyttningen medges, om hyresvär-
om
hyresvärden eller hyresgästen den eller hyresgästen begär det.
begär
det. Är hyresrätten förver- Är hyresrätten förverkad eller kan
kad
eller kan hyresavtalet uppsa- hyresavtalet uppsägas enligt 28 §
gas
enligt 28 § utan att likväl hy- utan att likväl hyresvärden upp-
resvärden
uppsagt avtalet att upp- sagt avtalet att upphöra på någon
höra
på någon av dessa gmnder av dessa grunder eller är rätten tUl
eller
är rätlen till föriängning för- förlängning förfallen, får på begä-
fallen,
får på begäran av hyres- ran av hyresgästen uppskov dock
gästen
uppskov dock medges en- medges endast om hyresvärden
dast
om hyresvärden samtycker samtycker tUl det.
till det.
Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller
medges uppskov med avflyttningen, skall hyresvillkoren för tiden från avtalets
upphörande till avflyttningen fastställas enligt 48 §.
1 Omtryckt
1971:1209.
2 Senaste
lydelse 1973:187.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall hyresgäst enligt hyresnämndens beslut eller enligt
dom utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten
icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande
beloppet, om betalningen sker inora en månad från den dag då beslutet eller
domen vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta inträder
för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.
Skall hyresgäst enligt hyresnämndens eller
bostadsdomstolens beslut utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå
förut, är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det
överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då
beslutet vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet alt flytta
inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala sex
procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut
utgående hyran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I beslutet eller domen får anstånd medges med betalningen
av det överskjutande beloppet jämte ränta sora avses i andra stycket, om skäl
föreligger till det.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det
överskjutande beloppet jämte ränta sora avses i andra stycket, om skäl föreligger
till det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56
eller 59 § får ej klandras.
Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34, 36,
49, 52 eller 55 § föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelas.
Mot hyresnämnds beslut i fråga sora
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyreslvist som ej enUgt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal skall upplagas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 70 § upplages, om
den rör kollektivavtal, av arbetsdom-
Hyrestvist som ej enligt 69 § ankomraer på hyresnärands
prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen. Besvärstalan som avses i 70 §
upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senaste lydelse 1973: 187.
4 Senaste lydelse 1973:187.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
stolen
och i annat fall av domstol som nyss nämnts.
Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är
anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
Föreslagen lydelse
och
i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall inges till den
domstol som har att upptaga besvären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan
får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om tillstånd som avses i 34
eller 36 § eller i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i
51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av
hyresavtal, uppskov med avflyttning i fall som avses i 52 § eller fastställande
av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 §.
I
fråga om handläggningen av besvärsmål vid arbetsdomstolen gäller lagen ( ) om
bostadsdomstol i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
hyreslvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den raån annat ej följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
I
hyreslvist som avses i 49 eUer 55 § skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i bostadsdomstolen eller arbetsdomstolen, i den mån annat
ej följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag Iräder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Bestämmelserna i 12 kap. 70 och
73 §§ jordabalken i den nya lydelsen äger motsvarande tillämpning i fråga ora
tvist enUgt 55 § samma kapitel i lydelsen före utgången av maj 1973 eller
motsvarande äldre bestämraelser.
3.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av hyresnämnds beslut och fullföljd av talan
mot domstols dom, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.
4.
Mål, som efter klander mot
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet,
prövas av bostadsdomstolen, om huvudförhandling ej har påbörjats dessförinnan.
Vad som sagts nu äger raotsvarande tiUämpning i fråga om sådan talan av
hyresvärd om åläggande för hyresgäst att flytta som avses i 12 kap. 62 § jordabalken.
5.
Bestämmelserna i 12 kap. 5153
§§ i deras äldre lydelse äger fortfarande tillämpning, om dom meddelas efter
ikraftträdandet.
6.
Bestämmelserna i 12 kap. 62 och
73 §§ jordabalken i deras lydelse före utgången av år 1974 äger fortfarande
tillämpning i mål som prövas av allmän domstol efter ikraftträdandet.
5
Senaste lydelse 1973: 187.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:187) om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas, att punkt 9 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:187) om
ändring i jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
Har i avtal om hyra av bostadslägenhet, som
innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt i förening eller
aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna tUl bostadsrättslagen
(1971:479), intagits bestämmelse som strider mot 12 kap. 19 a §, äger
bestämmelsen likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot
hyresgästen, om statens hyresråd medger det. Har föreningen eller bolaget ingivit
ansökan om sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på
beslutet. Mot hyresrådets beslut i fråga om medgivande som sagts nu får talan
icke föras.
Föreslagen lydelse
Har i avtal om hyra av bostadslägenhet, som
innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt i förening eller
aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna till
bostadsrättslagen (1971:479), intagits bestämmelse som sttider mot 12 kap. 19 a
§, äger bestämmelsen likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot
hyresgästen, om bostadsdomstolen medger det. Har föreningen eller bolaget ingivit
ansökan om sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på
beslutet. Mot domstolens beslut i fråga om medgivande som sagts nu får talan
icke föras.
/ fråga om förfarandet vid bo
stadsdomstolen i ärende som av
ses i första stycket gäller lagen
( ) om bostadsdomstol i
tillämpliga
delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Ansökan om medgivande som har ingivits tUl statens hyresråd före
ikraftträdandet prövas av bostadsdomstolen.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970:246) om trångsförvaltning av bostadsfastighet
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet, dels att 18 § skaU upphöra att gäUa, dels att 17 och 19 §§
skall ha nedan angivna lydelse.
1 Omtryckt 1971:544. 11 Riksdagen 1974.1 saml Nr
151
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydehe
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot beslut i fråga sora enligt denna lag skall
prövas av hyres-nänrnd får talan föras genom besvär.
Besvärshandlingen skall inges till domstol som
avses i 11 § tredje stycket inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Finnes besvärstalan ej vara fullfölfd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid,
skall den avvisas av fastighetsdomstolen.
Talan
mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnd föres hos
bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skall inges till domstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vinner
fastighetsägaren besvärsmål, i vUket länsstyrelsen är motpart, kan domstolen
tillerkänna honom ersättning av statsverket för rättegångskostnad. Ora han
vinner besvärsraål, i vUket hälsovårdsnämnden är motpart, kan sådan
ersättaing tUlerkännas honom att betalas av kommunen. I övrigt gäller allmänna
bestämmelser om rättegångskostnad i tillämpliga delar.
Vinner
fastighelsägaren besvärsmål, i vilket länsstyrelsen eller organisation som
avses i 13 § är motpart, kan bostadsdomstolen tillerkänna honom ersättning av
statsverket för rättegångskostnad. Om han vinner besvärsmål, i vilket
hälsovårdsnämnden är motpart, kan sådan ersättning tiUerkännas honom att
betalas av kommunen. I övrigt gäller allmänna bestänunelser om
rättegångskostnad i tUlämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag ttäder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fuUföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols
beslut, om ärendet har avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.
3.
Mål, sora efter besvär raot
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid ikraftträdandet,
prövas av bostadsdomstolen, om förhandling för avgörande av tvisten ej har
påbörjats dessförinnan.
4.
Bestämmelserna i 18 och 19 §§ i
lydelsen före utgången av år 1974 äger fortfarande tUlärapning i besvärsmål som
skall prövas av aUmän domstol efter nämnda tidpunkt.
2
Senaste lydelse 1973:194.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag till
Lag
om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)
Härigenom förordnas
i fråga om bostadssaneringslagen (1973: 531), dels att 22 och 24 §§ skall
upphöra att gäUa, dels att nuvarande 23 § skaU betecknas 22 §, dels att 21 §
skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
§
Talan mot beslut i fråga som enligt denna lag skaU prövas av
hyresnämnd föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.
Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall
prövas av hyresnämnd föres talan genom besvär, om beslutet avser fråga om upprustningsåläggande
eller användningsförbud eller åtgärd enligt 12 §, hos Svea hovrätt och elfest
hos den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
Besvärshandlingen skall inges till hovrätten eller,
om talan skall fullfölfas hos fastighetsdomstolen, till denna inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på
föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas.
Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång
kommit in till hyresnämnden, skall besvären ändå upptagas till prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag ttäder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Äldre bestämraelser gäller
fortfarande i fråga om fuUföljd av talan mot hyresnämnds eller domstols beslut,
om ärendet har avgjorts a\ nämnden före ikraftttädandet.
3.
Mål, som efter besvär mot
hyresnämnds beslut är anhängigt hos fastighetsdorastol vid ikraftträdandet,
prövas av bostadsdomstolen, om förhandling för avgörande av tvisten ej har
påbörjats dessförinnan. Vad som sagts nu äger motsvarande tiUämpning i fråga om
mål hos Svea hovrätt om upprustningsåläggande, användningsförbud eller åtgärd
enligt 12 §.
4.
Bestämmelsema i 22 och 24 §§ i
lydelsen före utgången av år 1974 äger fortfarande tUlämpning i besvärsmål som
skaU prövas av allmän domstol efter näranda tidpunkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Förslag till
Lag
om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)
Härigenom
förordnas, att 7678 §§ bostadsrättslagen (1971:479) skaU ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
76
§1
Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga enligt 7 § sista styc
ket eller 52 §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan mot '. ,
den
andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Klandras icke
beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga Talan mot
hyresnämnds beslut
enligt 60 § första stycket 1 får ta- i fråga enligt 7 § sista stycket,
lan föras genom besvär inora tre 52 § eller 60 § första stycket 1 fö-
veckor från den dag beslutet med- res hos bostadsdomstolen genom
delades. besvär inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.
Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 30 § andra
stycket får talan ej föras.
77 § 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tvist
med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist)
som ej ankommer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan
enligt 76 §.
Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till
domstolen.
Tvist
som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får
återförvisas till nämnden.
Tvist
raed anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist)
som ej ankommer på hyresnämnds prövning skaU upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen.
78 §« Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande av hyresvillkor enligt 7 §
1 Senaste
lydelse 1973:195.
2 Senaste
lydelse 1971: 548.
3 Senaste
lydelse 1973:195.
Prop. 1974:151 165
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
sista
stycket och ej heller mot hovrätts dom i fråga som avses i 52 § eller i fråga
om godkännande enligt 60 § första stycket 1.
I
tvist sora avser fastställande I tvist ora fastställande av hyres-
av
hyresvillkor enligt 7 § sista viUkor enligt 7 § sista stycket skall stycket
skall vardera parten svara vardera parten svara för sin rätte-för sin
rättegångskostnad i fastig- gångskostnad i bostadsdomstolen, Ixetsdomstolen, i
den mån annat i den mån annat ej följer av 18 ej följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
kap. 6 § rättegångsbalken, balken.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Äldre bestämraelser gäller
fortfarande i fråga om klander av och besvär mot hyresnärands beslut samt i
fråga om fullföljd av talan mot domstols dom eller beslut, om ärendet har
avgjorts av nämnden före ikraftträdandet.
3.
Mål, som efter klander av eller
besvär mot hyresnärands beslut är anhängigt hos fastighetsdomstol vid
ikraftträdandet, prövas av bostadsdomstolen, om huvudförhandling eller i
besvärsmål därmed jämförlig förhandling ej har påbörjats dessförinnan.
4.
Bestämmelserna i 78 § andra
stycket i lydelsen före utgången av år 1974 äger fortfarande tillämpning i mål
som skall prövas av allmän domstol efter nämnda tidpunkt.
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m.,1
dels
att 21 § skall upphöra att gälla,
dels
att 17, 20 och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydehe Föreslagen lydehe
17 §
Hyresnämnderna
skola stå un- Hyresnämnderna skola, såvitt
der
tillsyn av statens hyresråd, så- gäller ärenden enligt denna lag, stå
vitt
gäller ärenden enligt denna under tillsyn av myndighet som
lag. Konungen bestämmer.
20 §2 Hyresnämndens beslut gäUer för tiden från och
med den dag, då detsamma meddelats, eUer den senare dag, som nämnden bestämmer.
I ärende som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskUd
anledning finnes skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger
näranden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med be-
1 Omtryckt
1971: 418.
2 Senaste
lydelse 1973:190.
12
Riksdagen 1974.1 saml Nr 151
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
talning
av vad hyresgäst kan bliva skyldig alt ytterligare utgiva för tid före nämndens
beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot nämndens beslut föres
hos statens hyresråd genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades.
Nämndens beslut skall, om hyresrådet
ej annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda
besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla allenast
såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera
upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
/ fråga om fullföljd av talan mot
beslut varigenom hyresnämnden utdömt vite för underlåtenhet att iakttaga föreläggande
äger 23 § andra och tredje styckena lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder moisvarande tillämpning.
Talan mot nämndens beslut föres
hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen. I övrigt äger 23 §
andra stycket och 23 b § första stycket la gen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder motsvarande tillämpning.
Närandens beslut skall, ora bostadsdomstolen
ej annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av anförda
besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gäUa
aUe-nast såvitt fråga är ora besvär av den som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån annat ef följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närmare föreskrifter angående
tiUämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av statens hyresråd.
Närmare föreskrifter angående tUlämpningen av denna lag
meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1975.
2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds beslut, om
beslutet har meddelats före ikraftträdandet.
3.
Ärende som är
anhängigt hos statens hyresråd vid ikraftträdandet prövas av bostadsdomstolen.
4.
Fråga som avses
i 22 § och som före ikraftträdandet skolat upptagas av statens hyresråd,
prövas av bostadsdomstolen. Därvid gäller lagen ( ) om bostadsdomstol i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:151 167
8
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1973: 189) med
särskUda hyresbestämmelser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Talan raot hyresnämndens be- Talan mot hyresnämndens be
slut föres hos statens hyresråd slut föres hos bostadsdomstolen
genom besvär inom tre veckor genora besvär inom tre veckor från
från den dag beslutet meddela- den dag beslutet meddelades. Be-
des. Mot hyresrådels beslut får svärshandlingen skall inges till
lalan ej föras. domstolen. 1 övrigt äger 23 § andra
stycket
och 23 b § första stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
motsvarande tillämpning.
Vardera parten skall svara för sin
rättegångskostnad i bostads-domstolen, i den mån annat ef följer av 18 kap. 6
§ rättegångsbalken.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär mot hyresnämnds beslut, om beslutet har
meddelats före ikraftträdandet.
3.
Ärende som är anhängigt hos
statens hyresråd vid ikraftträdandet prövas av bostadsdomstolen.
9
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom förordnas i fråga ora lagen (1973: 188)
om arrendenämnder och hyresnämnder,
dels
att 5,13, 20, 23 och 27 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 17 § skall lyda
"Vissa bevismedel m. m.",
deh att i lagen skall införas tre nya paragrafer,
19 a, 23 a och 23 b §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5
§
Hyresnämnd
består av lagfaren Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två
andra leda- ordförande och två andra ledamö-
möler, om ej annat följer
av and- ter, om ej annat följer av tredje
ra stycket. Av de senare
ledamö- stycket. Av de senare ledamöterna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tema skall den ene vara väl förtrogen raed förvaltning
av hyresfastighet eller, när ärendet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning
av sådan fastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhåUanden. I bosladsrällslvist skall vad som
sagts nu om hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättsinnehavares
förhåUanden.
Föreslagen lydelse
skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av
hyresfastighet eller, när ärendet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning
av sådan fastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden. / ärende enligt 52 § eller 60 §
första stycket 1 bostadsrättslagen (1971: 479) skaU vad som sagts nu ora hyresgästers
förhåUanden i stället avse bostadsrättshavares förhållanden.
Hyresnämnd får anlita teknisk
expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl
föranleder det.
Bestämraelserna i 2 § andrafjärde
styckena äger motsvarande tUl-lämpning i fråga om hyresnämnd.
Konungen kan förordna att i hyresnärand skall finnas flera
avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar
även avdelning.
13 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 35 §
fordabalken eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §
samma balk eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971: 479), får
hyresnämnden, om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det, hålla
förhör med vittne under ed eller försäkran och förhör med part under
sanningsförsäkran. Om sådant förhör gäller
36
kap.
118 och 2022 §§ samt
37
kap. 13
och 5 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Rör ärende hos hyresnämnd såväl
fråga om förlängning av hyresavtal som villkoren för sådan förlängning, får
särskilt beslut ges beträffande förlängningsfrågan.
Då särskUt beslut enligt första stycket meddelats, får
nämnden förordna att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har vunnit
laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 a §
Hyresnämnd får hålla förhör med
vittne under ed eller försäkran och förhör med part under sanningsförsäkran,
om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det. Om sådant förhör gäller
36 kap. 118 och 2022 §§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974:151
Nuvarande lydelse
169
Föreslagen lydehe
samt 37 kap. 13 och 5 §§ rättegångsbalken i tUlämpliga
delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättegångsbalkens regler om orru-östning i domstol äger
motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga
sin mening först.
Rättegångsbalkens regler om
omröstning i dorastol med endast lagfarna ledamöter äger motsvarande
tUlämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.
23 §
Om fullföljd av talan mot hyresnämnds
beslut i hyreslvist eller i ärende angående bostadsrätt, tvångsförvaltning
eller bostadssanering finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 76 § bostadsrättslagen
(1971:479), 17 § lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
samt 21 § bostadssaneringslagen (1973: 531).
(23 §1 första st)
Om rätt för part att klandra beslut
av nämnd i arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist och om fullföljd av talan
mot hyresnämnds beslut / fråga om godkännande av beslut på föreningsstämma
eller i ärende angående tvångsförvaltning eller bostadssanering finns
bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § jordabalken, 16 § lagen (1957:390)
om fiskearrenden, 76 § bostadsrättslagen (1971: 479), 17 § lagen (1970:246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastighet samt 21 § bostadssaneringslagen (1973:
531).
(23 § andra st)
Mot beslut av hyresnämnd får lalan föras särskilt, om
nämnden
Mot beslut av nämnd får talan /
annat fall än som avses i sjätte stycket föras hos fastighetsdomstolen genom
besvär, när nämnden
1.
avvisat ansökan
som avses i 8,11 eller 1416 §,
2.
avskrivet
ärende enligt 810 eller 16 §, dock ej när ärendet kan återupptagas,
3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.
Särskild talan föres genom besvär
hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Besvärshandlingen skaU inges till domstolen.
23 a §
Om rätt för part att klandra beslut
av arrendenämnd i arrende-1 Senaste lydelse 1973: 542.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
tvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jordabalken och 16
§ lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Mot arrendenämnds beslut i fråga som avses i 23 § andra
stycket får talan föras särskilt genom besvär hos fastighetsdomstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(23 §
tredje st)
Besvärshandlingen skall inges till
den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17
§ lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 77 § bostadsrättslagen (1971: 479), 11 §
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet samt 21 § bostadssaneringslagen
(1973:531) inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall
den avvisas av fastighetsdomstolen. I övrigt äger 52 kap. 3 och 512 §§ rättegångsbalken
motsvarande tilllämpning. Bestämraelse sora avser hovrätt gäller därvid i
stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut med anledning av
besvär enligt andra stycket 1 3 får talan ej föras.
(23 § fjärde st)
Mot annat beslut av nämnd än som
avses i första och andra styckena får talan föras endast i samband med sådan
talan som avses i första stycket.
Besvärshandlingen skall inges till
den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 § lagen (1957:
390) om fiskearrenden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall
den avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga inkommit till
arrendenämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att
inlagan inkommit till fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda att den
avvisas. I övrigt äger 52 kap. 3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot
fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 §
andra stycket 13 får talan ej föras.
23 b §
Mot annat beslut av nämnd än som
avses i 23 och 23 a §§ får talan föras endast i samband med sådan talan som
avses i 23 § första stycket och 23 a § första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(23 § femte st)
Undanröjes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, ålerupplages ärendet av nämnden.
(23 § sjätte st)
Andrafemte styckena äger
motsvarande tillämpning i ärende enligt bostadssaneringslagen angående
upprustningsåläggande eller användningsförbud eller åtgärd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1974:151 171
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som avses i 12 § samma lag, dock skall vad som sägs om
fastighetsdomstol i stället gälla Svea hovrätt.
27 §
Bestämmelserna i 5 kap. rätte- Bestämmelserna
i 5 kap. rätte-
gångsbalken ora offentlighet och gångsbalken om
offentlighet och
ordning vid dorastol äger motsva- ordning vid domstol äger motsva
rande tillärapning vid nämnd. rande tillämpning vid nämnd. Ex
pert som avses i 5 § andra stycket
denna lag får närvara vid hyres
nämndens överläggning till beslut.
1.
Denna lag
Iräder i kraft den 1 januari 1975.
2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fullföljd mot hyresnärands och
domstols beslut samt om förfarandet i besvärsmål, om nämnden har meddelat sitt
beslut före ikraftträdandet.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av
domare
Härigenora förordnas, att 1 § lagen
(1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l§i
Är domare på sannolika skäl
misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från
utövning av tjänsten.
Med domare avses i denna lag Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befattnings- ledamot
samt lagfaren befattnings
havare, sora ej är ledamot, vid all- havare,
som ej är ledamot, vid all
män underrätt, hovrätt eller högsta män
underrätt, hovrätt eller
domstolen eller vid regeringsrät- högsta
domstolen eller vid rege-
ten, arbetsdomstolen, försäkrings- ringsrätten,
arbetsdomstolen, för
rådet, statens hyresråd, kammar- säkringsrådet,
bostadsdomstolen,
rätt, skatterätt eller länsrätt eUer, kammarrätt,
skatterätt eller läns-
då Konungen förordnat därom, rätt eUer,
då Konungen förordnat
vid annan särskild domstol. därom,
vid annan särskUd dom
stol.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
1 Senaste lydelse 1972: 148.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Förslag till
Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)
Härigenom
förordnas, att 9, 17, 22, 24, 25, 31 och 50 §§ rättshjälps-lagen (1972: 429)1
skaU ha nedan angivna lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
9§
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i
den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den
rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp
finns i 16 § andra siycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom
kostnad för rättshjälpen anses den rältssökandes kostnad för 1. biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.
bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols
prövning eller sora skall prövas av skiljemän.
2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen särat nödvändig utredning i
angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,
3.
utredning i angelägenhet som
skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen
är skäligen påkaUad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan
erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans
ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med
inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse
ålagts, eller i samband med instäUelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftiiga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.
avgift sora enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan om expedition vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas
endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för
fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
6.
kungörelse i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen.
5.
avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan om expedition vid allmän domstol, krigsrätt,
arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition
som utfärdas endast på särskUd begäran om icke expeditionen begäres innan
tiden för fullföljd av lalan gått till ända, samt avgift som utgår enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
6.
kungörelse i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:151 173
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1. vad av allmänna medel utgått i ersättning för
översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående
blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av
faderskapet tUl barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2
anses ej den rätts-sökandes kostaad för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftiiga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap.
17 § Ersättning till biträde samt för bevisning och
annan utredning skall i fall sora avses i 16 § bestämmas som ora kostnaden
skolat utgå av allmänna medel enligt denna lag.
I mån eller ärende vid allmän I mål
eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbelsdom- dorastol, krigsrätt, arbetsdorasto-
stolen fastställes ersättningen till len eller bostadsdomsiolen fast
biträdet av domstolen. I annat fall ställes ersättningen till biträdet av
faslställes biträdesersättningen av domstolen. I annat fall fastställes
rättshjälpsnämnden, om den rätts- biträdesersättningen av rättshjälps
sökande eller biträdet begär det näranden, ora den rättssökande el-
eller rätlshjälpsnämnden självmant ler biträdet begär det eller rätts-
upplager ersättningsfrågan tUl hjälpsnämnden självmant uppta-
prövning. ger ersättningsfrågan tUl prövning.
22
§
Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utiägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestäraraande av ersättning.
Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande.
Ersättning
till biträde fastställes Ersättning tUl biträde faststäl-
i
mål eller ärende vid allmän dom- les i mål eller ärende vid aUraän
stol,
krigsrätt eller arbetsdomsto- domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
len
av domstolen. Biträdesersätt- eller bostadsdomsiolen av domsto-
ning
i annat fall fastställes av len. Biträdesersättning i annat fall
rättshjälpsnämnden. fastställes
av rätlshjälpsnämnden.
24 §
I den mån ej särskilda föreskrif- I den mån ej särskilda föreskrif
ter gäller, utgår ersättning för be- ter gäller, utgår ersättning för be
visning i mål eller ärende vid all- visning i mål eller ärende vid all
män domstol, krigsrätt eller arbets- män domstol, krigsrätt, arbetsdom-
domstolen med skäligt belopp en- stolen eller bostadsdomstolen med
ligt domstolens bestämmande. skäligt belopp enligt domstolens
bestämmande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, beslutar biträde om
utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.
Den sora medverkat vid utredning
till ersättning enligt föreskrifter som bestämmes av rättshjälpsnämnden.
I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,
beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar
rättshjälpsnämnden.
som avses i första stycket har rätt Konungen meddelar.
Ersättningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller
ärende vid aUmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tiUämpning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana
kostnader skall åläggas att utge ersättning tUl statsverket.
I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eUer
ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen
äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om
kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för
sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vinner makar efter gemensam ansökan
boskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän
rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn tUl omständigheterna är obiUigt,
ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för
rättshjälpen.
Skall i annat faU beslut meddelas
om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser
raotsvarande tUlämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part.
Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader
i deras helhet eller tiU viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.
50 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämraelserna i denna lag om angelägenhet, som skall
prövas av förvaltningsmyndighet, gäller även sådant ärende vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen, som avser domstolens förvaltande verksamhet.
Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som skall
prövas av förvaltningsmyndighet, gäUer även sådant ärende vid allmän domstol,
krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, som avser domstolens
förvaltande verksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Senaste lydelse 1973:659.
Bilaga
Statistiska uppgifter angående bruksvärdemål m. m.
A. Hyresnämnderna
1. Antalet avgjorda bruksvärdesmåP:
År
Antalet mål
1-5 > 5
totalt därav
hyresg
hyresg avskrivna
1971
1972 1973 t. 1.7
196 40
236 157
1215 110
1325 1007
590 72
662 507
2.
Antalet bruksvärdesmål, sora var anhängiga den 1. 7. 1973:
Antalet
mål
1-5
> 5 totalt
hyresg
hyresg
275
73 348
3.
Antalet
avgjorda
förlängningsmål och mål enligt 34 eller 36 § HL:
Är
Antalet
förlängningsmål mål enligt 34 eller 36 § HL
1971
1972 1973 t. 1.7
4 324 157 3
683 92 1 395 44
4. Den 1. 7. 1973 var anhängiga 1
233 förlängningsmål och
33 mål
enligt 34 eUer 36 § HL.
5. Antalet
avgjorda tvångsförvaltningsmål:
Antalet
mål totalt
Är
därav
avskrivna
4
11
3
16 15
5
1971 1972 1973 t. 1.7
Antalet hus som berörts
26 15
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Med bruksvärdesmål förstås här
och i det följande varje mål vari fråga om bostadslägenhets bruksvärde har
uppkommit (utom hyresregleringsmål). Har i ett och samma mål tvisten gällt
såväl hyresförhållandets fortsatta bestånd som hyressättningen har målet
således redovisats som bruksvärdesmål och inte som förlängningsmål.
Har flera bruksvärdesmäl enligt
diarium handlagts gemensamt och avgjorts samtidigt har de redovisats som ett
mål.
Uppgifterna om antalet
bruksvärdesmål är delvis osäkra, eftersom i den officiella statistiken mål om hyresförhållandets
bestånd och de fortsatta villkoren redovisas som förlängningsmål. Materialet
torde dock ge en hygglig uppfattning om förekomsten av mål med
bruksvärdesprövning.
- Med tvångsförvaltningsmål avses
här och i det följande endast mål om förordnande om tvångsförvaltning.
6. Den 1. 7. 1973 var
11 tvångsförvaltningsmål, avseende sammanlagt 11 hus,
anhängiga.
7.
Antalet avgjorda bostadsrättsmåF:
Är Antalet mål totalt
därav
avskrivna
1972 13
1973 t.
1.7 19
8 12
8. den 1. 7. 1973 var
6 bosladsrältsraål anhängiga.
B. Fastighetsdomstolarna
1. Antalet
avgjorda bruksvärdesmål:
Är
1971 1972 1973 t. 1.7
Antalet mål
1-5 > 5 totalt
hyresg hyresg
2 3 5
17 10 27
25 9 34
därav avskrivna
1 10 12
2. Antalet braksvärdesmål som var anhängiga den 1. 7.
1973:
Antalet mål
1-5 > 5 totalt
hyresg hyresg
24 16 40
3.
Antalet avgjorda förlängningsmål och mål enligt 34 eller 36 § HL: År
1971 1972 1973 r. 1.7
Antalet
förlängningsmål
257 144 84*
mål enligt
34 eller 36 § HL
20 11
2
4. Den 1. 7. 1973 var anhängiga
66* förlängnmgsmål och
O mål enligt 34 eller 36 § HL.
5. Antalet avgjorda tvångsförvaltningsmål:
Är
därav
av-sknvna
O O O
Antalet mål totalt
1971
1972 1973 t. 1.7
1 O
1
Antalet hus som berörts
1 O 9
6. Den 1. 7. 1973 var inga tvångsförvaltningsmål
anhängiga.
' Med bostadsrättsmål avses här
endast bostadsrättstvist enligt 76 § första stycket bostadsrättslagen samt
ärenden om godkännande av stämmobeslut enligt 60 § första stycket 1 samma lag.
* En domstol har ej kunnat göra
uppdelningen mellan förlängningsmål och övriga mål, varför ett mindre antal mål
som angår överlåtelse av hyresrätt kan ingå i siffran.
Prop.
1974:151 177
7.
Under år 1972
och första halvåret 1973 har inga bostadsrättsmål avgjorts.
8.
Den 1. 7. 1973
var 1 bostadsrättsmål anhängigt.
C. Hovrätterna
1. Antalet avgjorda förlängningsmål:
Är Antalet mål
1971
37
1972
32
1973 t. 1.7 11
2.
Den 1. 7. 1973
var 5 förlängningsmål anhängiga.
3.
Antalet
avgjorda tvångsförvaltningsmål:
År Antalet mål Antalet hus
totalt därav
av- som berörts
skrivna
1971
1 O 1
1972
0 0 0
1973 t. 1.7 O O O
4.
Den 1. 7.1973
var 1 tvångsförvaltningsmål, avsende 6 hus, anhängigt.
5.
Under år 1972
och första halvåret 1973 har inga bostadsrättsmål avgjorts. Den 1. 7. 1973 var
inget sådant mål anhängigt.
D. Högsta domstolen
1. Under år 1971 har 1 tvångsförvaltningsmål, avseende 1
hus, avgjorts. Inget sådant mål har avgjorts under år 1972 och första halvåret
1973. Den 1. 7. 1973 var inget tvångsförvaltningsmål anhängigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3
Statistiska
uppgifter ang. hyresregleringsmål m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
peiiod
Antal av
hyresnämnderna i hela landet avgjorda ärenden enligt HregL och bristortlagen
(BI) (uttryckt i antal diarienummer)
Antal av
statens hyresråd avgjorda besvärsmål (uttryckt i antal)
opaginerad Kontrollera mot PDF
totalt
varav
diarie- nummer
mål
enligt 9 § enligt 11 § 1 st HregL
1 st HregL eller 3 § Bl eller 2 § BI (kontorstillständ) (bostadsförmedlingstaxa)
1971 1972 1973 t. 1.7
3 945 3 610 1 739
180 -207
78 1
524 325 166
378 281 135
Antalet hos hyresnämnderna i hela
landet den 1 juli 1973 anhängiga ärenden enligt HregL uppgick tiU 830.
Antalet hos statens hyresråd den 1
juli 1973 anhängiga besvär (diarienummer) utgjorde 193.
Prop. 1974:151 179
Innehåll
ProposUionen
................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1
Lagförslag ...................................................... 2
Utdrag av
statsrådsprotokollet den 4 oktober 1974..... .. 26
1
Inledning .................................................. 26
2
Instans- och
fullföljdsordningen ....................... 28
2.1 Gällande
rätt m. ra 28
2.1.1
Hyreslagen .................................... 28
2.1.2
Bostadssaneringslagen och
tvångsförvaltningslagen 33
2.1.3
Bostadsrättslagen ......................... .. 35
2.1.4
Hyresregleringslagen och
bristortlagen 36
2.1.5
Överprövningen av processuella
beslut . 38
2.2
Kommittén .......................................... .. 39
2.3
Remissyttrandena .............................. 46
3 Bostadsdomstolens
sammansättning ra. ra.......... .. 52
3.1
Sammansättningen i nuvarande
överinstanser .. 52
3.2
Kommittén ......................................... .. 54
3.3
Remissyttrandena .............................. .. 57
4 Förfarandet
i bostadsdomstolen ....................... .. 59
4.1 Huvuddragen
av förfarandei i nuvarande överinstanser
m.
m.......................................................... .. 59
4.2
Kommittén .......................................... .. 61
4.3
Remissyttrandena ............................... 67
5 Frågor
rörande hyresnämnderna .................... 69
5.1
Kommittén ......................................... 69
5.2
Remissyttrandena ............................... 70
6 Ikrafllrädande
och övergångsbestämmelser ........ .. 71
6.1
Kommittén .......................................... .. 71
6.2
Remissyttrandena ............................... 72
7 Bostadsdomslolens
organisation ra. ra................ 73
7.1
Kommittén ......................................... 73
7.2
Remissyttrandena ............................... 75
8 Föredraganden
........................................... . 77
8.1
Instans- och
fullföljdsordningen m. m........... . 77
8.2
Bostadsdomstolens
sammansättning ra. ra.... 88
8.3
Förfarandet i bostadsdomstolen.................. 93
8.4
Frågor rörande hyresnämnderna
............... 99
8.5
Ikraftträdande och
övergångsbestäraraelser . 102
8.6
Bostadsdomstolens organisation
m. m.......... 102
9 Upprättade
lagförslag ................................... 109
10
Specialmotivering ....................................... 109
10.1
Förslaget tUl lag om
bostadsdorastol........... 110
10.2
Förslaget tUl lag om ändring i
jordabalken..... 131
10.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1973: 187) om ändring i jordabalken 137
10.4
Förslaget till lag om ändring i
tvångsförvaltningslagen 137
10.5
Förslaget till lag om ändring i
bostadssaneringslagen .. 139
10.6
Förslaget till lag om ändring i
bostadsrättslagen 140
Prop. 1974:151 180
10.7
Förslaget tUl lag om ändring i
hyresregleringslagen .... 141
10.8
Förslaget tUl lag om ändring i
bristortlagen . 143
10.9
Förslaget till lag om ändring i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder 144
10.10
Förslaget tUl lag ora ändring i
lagen om avstängning av domare 152
10.11
Förslaget till lag om ändring i
rättshjälpslagen. . 152
10.12
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen om rättegången i arbetstvister 153
11
HemstäUan .............................................. 153
Bilagor
1
Kommitténs förslag ....................................... . 155
2
och 3 Statistiska uppgifter ............................... . 175
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 974 740404
Doktrin (2)
- Jacob Sundberg, Viktigare tilldragelser på området för mänskliga rättigheter i Sverige. II, FT 1986 nr 1 s. 14, på s. 31 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Svensk rättspraxis Nyttjanderätt, SvJT 1985 s. 561, på s. 597 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
80 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (64)
64 kopplingar i 33 dokument.
- Prop. 2018/19:66 En modernare och mer ändamålsenlig prövning av hyres- och arrendeärenden s. 31 om s. 89 · s. 56 om s. 128 i texten
- Ds 2017:41 En omarbetad domstolsdatalag - Anpassning till EU:s dataskyddsförordning s. 78 om s. 145 i texten
- Ds 2016:4 Effektivare hyres- och arrendenämnder s. 112 om s. 89 · s. 131 om s. 145 i texten
- SOU 2014:47 Förbättrad tvistlösning på konsumentområdet s. 198 om s. 145 i texten
- SOU 2012:82 Hyres- och arrendetvister i framtiden s. 144 om s. 145 · s. 172 om s. 89 · s. 421 i texten
Rättsfall (7)
7 kopplingar i 6 dokument.
- RH 2016:52 om s. 131 ur registret
- RH 2016:64 om s. 138 ur registret
- Högsta domstolen, mål Ö 5897-22 om s. 93 i texten
- NJA 2023 s. 1010 »Lägenheten på Filmgatan« om s. 62 · om s. 93 i texten
- NJA 2008 s. 1113 om s. 137 i texten
Doktrin (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Tiby, Domarjäv, 1993 s. 117 om s. 89 · s. 269 om s. 89 · s. 281 om s. 88 · s. 330 i texten
- Heuman, Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder, 1980 s. 421 om s. 122 · s. 591 om s. 121 i texten
- FT 1986 s. 14 Jacob Sundberg, Viktigare tilldragelser på området för mänskliga rättigheter i Sverige. II s. 31 i texten
- SvJT 1985 s. 561 Svensk rättspraxis Nyttjanderätt s. 597 i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 2, 1978 s. 62 om s. 99 i texten