Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av Wienkonventionen om traktaträtten.

1974 · 208 sidor, varav 149 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 149 av 208 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:158, Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av Wienkonventionen om traktaträtten.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 158 år 1974 Prop. 1974:158

Nr 158

Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande av Wienkonventionen om traktaträtten;
given den 4 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vUl härraed, under åberopande av
bUagda utdrag av stadsrådsprotokoUet över utrikesdeparteraentsärenden, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredraganden hemställt,

CARL GUSTAF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehall

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
Wienkonventionen om traktattätten. Konventionen kodifierar huvuddelen av den
allmänna folkrättens regler om intemationeUa överenskommelser.

1 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 158

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:158

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden
hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 4 oktober 1974.

Närvarande:
statsråden HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Statsrådet Lidbora anmäler efter gemensam beredning
raed statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av Wienkonventionen den
23 maj 1969 om traklalrätten och anför.

Inledning

Folkrättens regler om internationella
överenskomraelser hörde tUl de ämnen sora Förenta nationemas koraraission för
interaationeU rätt (International Law Commission, förkortat ILC) redan vid sin
första session år 1949 beslöt att ta upp på sitt program för folkrättens
kodifiermg och progressiva utveckling. Under de följande åren ägnade
koraraissionen detta ämne ett gnmdligt studium. Ar 1961 beslöt koramissionen
att ändra arbetets uppläggning: i stället för att syfta tiU en kodifikation i
icke-förpliktande form ("expository code") kora arbetet nu att
inriktas på att forraiUera regler sora kunde läggas till gmnd för en
internationell konvention. Kommissionen motiverade den ändrade målsättningen
bl. a. med att en konvention utgjorde ett effektivare medel för konsolidering
av traktaträtten och alt utarbetandet av en sådan skulle ge alla de nya statema
tUlfälle att deltaga i kodifikationen. Kommissionens slutUga utkast tUl
konvention om traktaträtten färdigställdes år 1966, FN:s generalförsamling
beslöt i december samma år att en intemationell konferens skulle hållas för
att behandla det av ILC utarbetade konventionsutkastet. Konferensen hölls i
Wien i två sessioner den 26 raarsden 24 maj 1968 och den 9 aprilden 22 maj
1969. Vid den första sessionen var 103 stater representerade, vid den andra
110. Vidare deltog observatörer från nio fackorgan, det internationella
atomenergiorganet och fem andra mellanstatliga organisationer. lLC:s
rapportör Sir Huraphrey Waldock deltog sora sakkunnig rådgivare åt konferensen.
Den svenska delegationen leddes av utrikesrådet Hans Blix.

Konferensen resulterade i en konvention om
traktaträtten, som lades fram för undertecknande i Wien den 23 maj 1969. Dess
engelska och franska text järate svensk översättning torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga. För konventionens
ikraftträdande krävs enligt dess artikel 84 att den ratificeras eller biträds
av 35 stater. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158

Wienkonventionen
om traktaträtten

Terminologi
och definitioner

Art.l

Konventionens del I innehåller inledande
bestämraelser och definierar olika i konventionen använda uttryck, I art, 1
fastslås att konventionen gäller för traktater mellan stater,

ILC

I sin komraentar tiU artikeln frarahöll FN:s
koraraission för internationell rätt att syftet med denna bestämmelse var att
från början understryka att konventionen utarbetats för att kunna tUlämpas på
ttakta-ter mellan stater och inte avsåg traktater som ingås av stater med andra
folkrättssubjekt eller mellan sådana andra subjekt inbördes. Då särskUt
intemationella organisationers överenskommelser företedde åtskiUiga särdrag,
hade denna begränsning varit nödvändig för att inte komplicera och fördröja arbetet
raed konventionen alltför raycket, Ett särsldlt förtydligande angående andra
folkrättssubjekts traktater har intagits i art, 3,

Konferensen

Wienkonferensen antog en resolution, i vilken
hemställdes att FN:s generalförsamling skulle uppdraga åt ILC att också ta upp
tiU behandling frågan ora regler angående överenskoraraelser sora ingås av
stater raed intemationella organisationer eller inbördes mellan intemationella
organisationer. Denna fråga behandlas nu av ILC, och förslag ora en särskild
konvention ora dessa överenskoraraelser är under utarbetande.

Art.
2

Art. 2 innehåUer definitioner. ILC underströk i
sin koraraentar att artikeln, såsom dess mbrik och de inledande orden i mora, 1
antyder, endast är avsedd att fastslå den innebörd de olika uttrycken skall ha
vid tillärapning av konventionen.

Vid konferensen visade en del deltagare i
diskussionerna en benägenhet att betrakta definitionema ur ett vidare och
saratidigt i viss raån doktrinärt perspektiv såsom allmänt tUlämpliga inora den
intemationeUa rätten. Della föranledde gensagor av bl. a. BrasUien och Italien,
sora för undvikande av raissförständ fann det angeläget, att det begränsade
syftet med definitionema inte förlorades ur sikte, I samband med att konferensen
antog art, 2 bekräftade både konferensens president och redak-tionskoraraitténs
ordförande att de ansåg begreppsbestäraningarna ha den begränsade räckvidd sora
ILC angett.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 3

har
undertecknats av 47 stater, däribland Sverige, och har hittills ratificerats
eller biträtts av 20 stater: Argentina, Austtalien, Barbados, Canada,
Centralafrikanska republiken, Filippinerna, Italien, Jamaica, Jugoslavien,
Lesotho, Marocko, Mauritius, Niger, Nigeria, Nya Zeeland, Paraguay, Spanien,
Storbritannien, Syrien och Tunisien.

En utförlig rapport om konferensen i Wien avgavs av
den svenska delegationen den 17 mars 1970. Konferensen officiella handlingar
och protokoll publicerades av FN år 1971 i tre volymer (A/CONF, 39/11 med 2
addenda).

Konventionen kodifierar huvuddelen av den allmänna
folkrättens regler ora intemationella överenskoraraelser. Konventionen avser
endast överenskoraraelser mellan stater och alltså inte överenskomraelser raellan
intemationella organisationer eller raeUan sådana organisationer och stater.
Den är också begränsad till skriftiigt ingångna överenskoraraelser. Utanför
konventionen faller vidare frågor om statssuccession tUl traktat-förpliktelser
och om verkningama av ett utbrott av fientligheter. Konventionens del I
innehåller inledande bestämraelser. I del II regleras
traktaters ingående och ikraftträdande, däri inbegripet reservationer tUl
multUaterala traktater, i del III traktaters tUlämpning och tolkning, i del IV ändring
av traktater, i del V traktaters ogiltighet, upphörande och suspension, i del VI vissa
särskUda frågor och i del VII ttaktatdeposita-riers uppgifter, rättelser i
traktattexter och traktaters registrering.

I det följande kommer att lämnas en redogörelse för
det huvudsakliga innehållet i konventionen. Samraandrag av ILC:s koramentarer
till sitt konventionsutkast och uppgifter om de ändringar i utkastet som antogs
eller diskuterades vid Wien konferensen kommer att medtagas i redogörelsen i
viss utsträckning för att belysa bakgmnden tUl konventionens bestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 5

Art.
2 mom. 1 a)

Med "traktat" förstås enUgt artikeln en
internationeU överenskommelse sora ingåtts mellan stater i skriftiig form och
regleras av internationeU rätt, oavsett överenskommelsens betecknuig och
oavsett ora den är intagen i en enda handling eller i två eller flera
saramanhörande handlingar.

ILC

EnUgt ILC:s koraraentar används ordet
"traktat" ("tteaty") genoragående i konventionen sora ett
generiskt begrepp orafattande alla slag av intemationella överenskommelser som
ingåtts mellan stater i skriftlig förra. ILC frarahöll att en konvention ora
ttaktaträtten raåste orafatta både forraella ttaktater och "traktater i
förenklad förra", såsora noteväxlingar, Bmket av de senare hade blivit
allt vanligare och den rättsUga skUlnaden raellan de två typema av
överenskoraraelser, ora den över huvud existerade, låg nästan helt i sättet för
deras ingående och i-kraftträdande, I andra ttaktaträttsUga hänseenden fanns
onekligen vissa väsentiiga skiUnader raellan intemationeUa överenskommelser av
oUka kategorier. Dessa skillnader berodde dock inte på överenskoraraelsemas
förra eller andra yttre kännetecken utan uteslutande på deras innehåU.

Avsikten med de i definitionen använda orden
"underkastad intemationell rätt" var enligt ILC:s kommentar att
skUja av folkrätten reglerade överenskommelser från sådana sora, fast de
ingåtts raeUan stater, regleras av någon stats nationella lag.

Konferensen

Vid konferensen framlades ett antal ändringsförslag
till definitionen av "traktat". Några av dessa avsåg att klargöra att
överenskoraraelser sora hade karaktären av avsiktsförklaringar eller politiska
deklarationer inte föll inom begreppet traktat, Schweiz föreslog i detta syfte
att efter uttrycket "intemational agreement" skulle tiUäggas
"providing for rights and obligations". Flera andra staters
delegationer underströk att parternas avsikt att skapa ett rättsförhållande
dera eraellan var ett väsentiigt eleraent i en ttaktat. Konferensens sakkunnige
rådgivare förklarade att ILC hade övervägt, ora detta borde korama tUl uttryck
i definitionen, men funnit uttrycket "underkastad internationeU rätt"
vara tiUräckligt, Redaktionskommittén fann ej anledning att ändra definitionen,
och denna blev antagen av konferensen i den form som ILC hade föreslagit.

Vid konferensen föreslog Frankrike att
definitionema i art, 2 skulle utökas med begreppet "restricted multUateral
treaty", varmed borde förstås en traktat sora var avsedd att gälla endast
raellan vissa i traktaten bestärada stater och vars ikraftträdande för alla de
förhandlande statema utgjorde ett väsentligt viUkor för varje stats samtycke
tUl att vara bunden av traktaten. Syftet med förslaget var enhgt den franske
delega-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 6

ten
att i artikeln införa en definition av den typ av traktater som avsågs i art.
20: 2. Det var här fråga om en viktig grupp multUaterala traktater, nämligen
sådana som faststäUer ett mycket nära saraarbete raeUan vissa stater,
exempelvis ttaktater om ekonomisk integration, ttaktater ora saraarbete raeUan
strandstater för utnyttjande av floder eller traktater om uppförande av
kraftverk, vetenskapUga installationer o. d. Dessa hade vissa geraensararaa
särdrag: det nära samarbetet krävde att samtliga stater som enligt planen
skulle deltaga verkligen blev parter i traktaten. Ora någon av dem föll bort,
skulle projektet behöva antingen överges eUer också gmndas på nya
fömtsättningar, vilket skulle göra det nödvändigt att ändra traktaten.
Förhållandet blev detsamraa, om ytterligare en stat anslöt sig tUl den
urspmngliga gruppen. Vidare raåste sådana traktater tUlämpas i sin helhet.

Den franske delegaten förklarade, att ILC klokt nog
föreslagit att de allmänna reglerna ora godtagande av reservationer inte skulle
vara tilllämpliga på "restricted raultilateral treaties".
Kommissionen hade emellertid ej fuUt dragit konsekvensema av sm tankegång, då
det fanns andra på vanUga miUtUaterala ttaktater tillämpUga regler, som också
var oförenliga raed de särdrag som utmärkte denna typ av traktater. Den franske
delegaten avsåg de regler som intagits i konventionens art, 9, 30, 40, 41, 58,
69 och 70, Om den föreslagna definitionen antogs, kunde problemet lösas genom
redaktionellt enkla ändringar i dessa artiklar. Utkast till sådana ändringar
franUades också från fransk sida.

Under den efterföljande diskussionen stöddes det
franska förslaget av ett flertal länder, däribland Schweiz, sora fann det
viktigt att begreppet "restricted raultilateral treaty" definierades.

Vidare stöddes förslaget av Sovjetunionen, Polen,
Syrien, Mali och Guinea. Dessa sökte eraellertid sararaankoppla frågan raed ett
av öststa-tema och vissa andra stater framlagt förslag, enligt vilket i art, 2
också skuUe införas en defraition av "general multilateral treaties",
ett förslag sora hade politisk bakgmnd och syftade tUl att öppna raöjligheter
för "alla stater" att tUlträda allraänna intemationeUa konventioner.

En rad talare, inkl, den franske representanten
själv, förordade att ett beslut om "restricted multUateral treaties"
skulle uppskjutas tills de raateriella artiklarna slutbehandlats. Så skedde
också. Sedermera beslöt plenarkoramittén att uppskjuta saken tiU konferensens
andra session. Under denna återtog Frankrike sitt förslag och därraed uppgavs
tanken på att i olika artiklar införa särskUda bestämraelser om "restricted
multilateral tteaties".

Konferensens sakkunnige rådgivare framhöll i
samband raed behandlingen av art, 9 att ILC ingående hade övervägt
möjlighetema att i konventionen särbehandla oUka kategorier av multUaterala
traktater men funnit sig böra avstå därifrån på grand av
definitionssvårigheter.

Frågan om särskUda regler för multUaterala
traktater innehållande förpliktelser som till sin natur är
"interdependent" berördes också i ILC:s konunentar tUl art. 30.

Art. 2 mom. 1 b)i)

Uttrycken "ratifikation",
"godtagande", "godkännande" och "anslutning"
avser enligt b) de så benämnda intemationella handlingar, genom vilka en stats
samtycke tiU att vara bunden av en traktat faststäUs på det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 7

intemationella
planet, ILC konstaterade i sin kommentar att åtskUliga staters
konstitutioner föreskriver att traktater skall föreläggas ett bestämt organ
för godkännande eUer "ratifikation". Detta var en intern
angelägenhet. Den intemationeUa handling, varigenom statens samtycke
faststäUdes, bestod i utväxlingen eUer deponeringen av det i traktaten
föreskrivna instrumentet. Då det på sina håll fanns en tendens att blanda ihop
det intema och det internationella förfarandet, hade kommissionen genora
defmitionen velat klargöra att uttrycken "ratifUcation" etc, i konventionen
endast avsåg åtgärderna på det internationella planet.

Punkt
c) innehåller en definition av uttrycket "fullmakt".

Med "reservationer" förstås enligt d)
ensidiga förklaringar vid undertecknande eller tiUträde av en traktat,
varigenom en stat avser att utesluta eller modifiera rättsverkningarna av vissa
bestämmelser i ttaktaten vid deras tUlämpning i förhåUande tUl staten i fråga.
I sin koraraentar påpekade ILC att stater, när de tiUträder en traktat, ofta
avger förklaringar ora sin uppfattning eller tolkning av en viss bestämmelse i
traktaten. En sådan förklaring kan vara enbart ett klarläggande av statens
hållning. Den är en reservation endast om den avser att modifiera eUer utesluta
tUlämpnuigen av traktatbestämmelsen i fråga.

I punktema e), f) och g) preciseras innebörden av
uttrycken "förhandlande stat", "fördragsslutande stat" och
"part". Konferensens sakkunnige rådgivare framhöll att statemas
rättigheter och skyldigheter växlade under de olika stadiema av en traktats
tillkorast. Det var därför nödvändigt att vid tillämpningen av vissa regler skUja
mellan olika kategorier av stater såvitt angår deras relationer tUl en viss
traktattext. Det bör särskUt uppmärksararaas att konventionen med
"part" endast avser en stat som givit bindande samtycke tUl en
traktat och för vUken traktaten i fråga är i kraft. En stat sora ratificerat en
ttaktat vilken inte ännu trätt i kraft är således i konventionens mening ej
"part" utan "fördragsslutande stat".

Med
"tredje stat" menas enligl b) en stat som inte är part i ttaktaten.

Med "internationeU organisation" menas i
konventionen enligt i) en mellanstatlig organisation.

Art. 2 mom. 2

I artikelns raora. 2 fastslås att definitionerna i
artikeln inte är avsedda att inverka på de olika uttryckens användning i intern
rätt. Enligt lLC:s komraentar har detta raoraent tiUagts för att undvika
svårigheter vid konventionens tillärapning för stater vilkas konstitution
kräver att intemationella överenskoraraelser som internt klassificeras som
"traktater" skall godkännas av parlamentet, kanske med kvalificerad
majoritet, medan andra internationella överenskommelser inte är underkastade
samma krav.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 g

Begränsningar
i konventionens tillämpningsområde

Art.
3

Art. 3 innehåUer ett förtydligande rörande dels
intemationeUa överenskommelser som ingåtts av stater med andra
folkrättssubjekt eUer raeUan sådana andra folkrättssubjekt inbördes, dels
intemationella överenskoraraelser som ingåtts i icke skriftiig form. I
punktema a) och b) fastslås att det förhållandet att konventionen inte gäller
för sådana överenskommelser inte skall påverka vare sig dessas rättsUgt
bindande verkan eller tUlämpnuigen på dem av sådana regler i konventionen som
gäUer för dem erdigt internationell rätt oberoende av konventionen. Enligt c)
skall nämnda förhållande ej heller påverka konventionens tiUämpning i det
inbördes förhållandet raeUan stater som är anslutna tUl internationella
överenskomraelser, i vUka även andra folkrättssubjekt är parter.

ILC

Punkterna a) och b) i artikeln avsåg enligt ILC:s
kommentar att förebygga att de bestämmelser som begränsar konventionen tUl att
gälla endast traktater mellan stater skulle ge intrycket att andra
intemationeUa överenskommelser låg utanför traktaträttens område. Då de senare
framför allt bestod av intemationella organisationers överenskommelser och
sådana blivit allt vanligare, hade kommissionen funnit det önskvärt att
klargöra att deras bindande kraft inte påverkades av denna begränsning av
konventionens tUlämpningsområde och att konventionens regler skulle bli
tUlämpliga på dem i den utsträckning som de var det enligt allmän folkrätt
oberoende av konventionen. Fast koraraissionen begränsat konventionen tiU att
gälla skriftliga överenskoraraelser, var den också medveten om att muntiiga
överenskomraelser var bindande och att vissa av konventionens regler kunde ha
betydelse även för sådana överens-konunelser.

Punkt c) saknade motsvarighet i ILC:s text och
antogs av konferensen på förslag av redaktionskommittén, som därmed avsåg att
tydligare avgränsa konventionens räckvidd i fråga ora s, k, ttUaterala eUer
blandade intemationella överenskoraraelser, dvs, överenskomraelser i vilka både
stater och andra folkrättssubjekt är parter, Redaktionskomraittén fann det olärapligt
att helt utesluta en tiUärapning av konventionen på sådana överenskommelser.
Konventionen borde i dessa fall gälla i de deltagande staternas inbördes
relationer raen däreraot inte i förhåUandet raellan dem och de andra
folkrättssubjekten eUer inbördes mellan de senare.

Art. 4

I art, 4 fastslås att konventionen inte har
retroaktiv verkan. Konventionen är således enligt artikeln tUlämplig endast på
traktater som ingås

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 9

av
stater efter dess ikraftträdande för staterna i fråga, Genora denna besläraraelse
inskränks inte tUlämpningen av sådana regler i konventionen som gäller för
traktater enligt internationell rätt oberoende av konventionen.

Artikeln saknade raolsvarighet i ILC:s förslag. Vid
konferensen var det stora flertalet av staterna överens ora den gmndläggande
principen att konventionen inte kunde ha retroaktiv verkan. Några delegationer
hävdade att den aUmänna regeln ora ttaktaters icke-retroaktivitet i art. 28 var
tUläraplig även på själva traktaträttskonventionen, raen de flesta ansåg att en
särskild bestämmelse därora krävdes.

Den i artikeln intagna regeln föreslogs vid
konferensen av Sverige tillsararaans med fyra andra stater. Från svensk sida
framhölls att konventionen enUgt traktaträtten inte kunde gälla retroaktivt
raen tUl största delen utgjordes av regler som redan gällde enligt
internationell sedvanerätt. Dessa regler skulle komma att vara tUlämpliga
oberoende av konventionen, även för ttaktater och omständigheter som föregick
denna. Det var däremot inte raöjligt alt på sararaa sätt åberopa de nya bestäraraelsema
i konventionen. Detta förhållande kunde sägas fraragå redan av den allraänna
regeln raot retroaktivitet i art, 28, Det var eraellertid bättre och säkrare
att införa en särskild regel för konventionen,

I ferastatsförslagets text angavs alt artikeln inte
innebar någon inskränkning av de i konventionen kodifierade
sedvanerättsreglemas tilllämplighet på tidigare traktater. Uttrycket
"sedvanerätt" ogillades av en del delegationer, sora ansåg att
klausulen i fråga borde avse den intemationeUa rättens regler oavsett deras
källa. Klausulen ändrades seder-raera, så att forrauleringen blev densararaa
som i art, 3 b) i konventionen, I denna raodifierade förra blev
femstatsförslaget antaget av konferensen,

I en röstförklaring efter den nya artikelns
antagande uttalade den svenska delegationen som sin mening att artikeln, såvitt
angick multilaterala traktater, borde innebära att traktaträttskonventionen
skuUe bli tUlämplig mellan stater som tillträtt en multilateral ttaktat efter
det att konventionen trätt i kraft för dera, även om det fanns andra parter i
samma traktat för vUka konventionen inte trätt i kraft.

Art.
5

Art, 5 innehåUer ,ett förbehåU angående
konventionens tillämpning på traktater om upprättande av internationella
organisationer och traktater som antagits inora en internationeU organisation.
Enligt artikeln skall konventionen inte utgöra hinder för tUlämpning av
vederbörande organisations eventuella egna regler rörande sådana traktater,

ILC

ILC anförde i sin kommentar alt koraraissionen i
stället för att införa en rad specialbestämmelser om tUlämpningen av
internationella organisationers egna regler angående traktater ansett sig böra
forraulera ett aUraänt förbehåll sora täckte hela konventionen.

Enligt
koraraissionens raening borde bestäramelsen begränsas tUl att

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 10

gälla
intemationeUa organisationers konstitutioner och traktater antagna inom en
intemationell organisation. Det senare uttrycket var avsett att utesluta
traktater sora endast utarbetats imder en organisations auspicier eller raed
utnyttjande av dess raateriella anläggnmgar. Traktaten i fråga måste ha
"antagits" inom något av organisationens organ.

Konferensen

Vid konferensen framlade flera stater förslag om en
strykning av denna artikel. Vissa delegationer, bl, a. Förenta statema, ansåg
att artikeln gav internationella organisationer alltför stor frihet att bortse
från konventionens regler och öppnade möjlighet för stater att undandra sig
väsentliga bestämmelser i konventionen genom att inrätta organisationer eUer
ingå överenskommelser inom en organisations ram. Den amerikanska delegationen
viUe göra en skUlnad mellan konventionens regler rörande procedurfrågor och
dess regler av materiell natur. Från de förra kunde undantag göras för
intemationella organisationers särskUda regler och metoder, men däremot inte
från de senare.

Även den svenska delegationen föreslog att artikeln
skulle utgå, om också av andra skäl. Den framhöll att konventionens regler tUl
största delen är av subsidiär natur, dvs, gäller endast ora inte staterna överenskommit
om annat, 1 många artiklar anges detta genom förbehåll av varierande innehåll,
t, ex, "såvida inte ttaktaten föreskriver annat" eller "såvida
inte partema överenskommit om annat". Även utan sådana ut-trycldiga
förbehåll var konventionens bestämmelser enUgt delegationens mening i aUmänhet
av subsidiär natur. Om staterna hade frihet att genom inbördes
överenskommelser avvika från konventionens regler, fanns ingen anledning att
inte anse detsamma kunna ske genom att stater inom en internationell
organisation antog särskUda regler angående traktater. Enligt den svenska
delegationens mening behövde således denna rätt tUl avvikelser från
konventionen inte uttryckligen fastslås i konventionen. Den kunde självfallet
inte orafatta de regler i konventionen sora var av tvingande natur. Denna
inskränkning fraragick inte av artikeln och var svår att närraare precisera.
Det var bättre att inte ingå på saken och således stryka artikeln.

Flera delegationer anförde att gränsdragningen
raellan traktater antagna "inom" en intemationell organisation och
sådana som tUlkommit under en organisations auspicier var godtycklig. Det fanns
inget skäl att i traktaträttsligt hänseende skUja mellan t, ex.
Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, vilken kom till stånd under FN:s
auspicier vid en särskild konferens, och den liknande konventionen om
"Special Missions", som antogs av generalförsamlingen. Några
delegationer föreslog att artikeln skulle begränsas tUl att gälla endast
intemationeUa organisationers konstitutioner, men dessa förslag vann ringa
gensvar.

Inte heller förslagen om att artikeln skulle utgå
fick större anslutning vid konferensen. Nästan samtliga observatörer från
internationella organisationer höU anföranden, och dessa gick genomgående ut
på att bestämmelsen borde bibehållas. Man anförde som skäl att organisationerna
hade egna regler, med vars stöd ett stort antal traktater ingåtts och
tUlämpats. Dessa regler stämde inte alltid överens med konventionens
bestäraraelser och detta förhållande raåste beaktas.

Storbritannien
lade fram ett förslag, enligt vilket förbehåU skulle gö-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 11

ras
också för organisationernas stadgade praxis. I sak instämde organisationemas
observatörer men det frarahölls från flera håll lUfsom av den sakkunnige
rådgivaren, att uttrycket "relevant rules" orafattade sådan praxis.
Redaktionskomraittén faiiri således det av Storbritannien föreslagna tillägget
onödigt. Koraraittén ansåg enUgt ordförandens rapport, att i uttrycket
"rules" ingick både skrivna och oskrivna regler under för-utsättnuig
att de var rättsligt bindande.

Förmåga
och behörighet att ingå traktater

Art.
6

Konventionens del II handlar
om ingåendet och ikraftträdandet av ttaktater. Den börjar med art, 6, som
fastslår den alhnänna principen att varje stat besitter förmåga att ingå
ttaktater. I sin kommentar tiU artikeln framhöU ILC att uttrycket
"stat" här har samraa innebörd som i FN-stadgan, Internationella
dorastolens stadga, Genévekonventionema om havsrätten och Wienkonventionen om
diplomatiska förbindelser, dvs, avser en stat i folkrättsUg bemärkelse,

I ILC:s utkast hade artikeln ett andra stycke,
enligt vUket delstater i en förbundsstat kunde besitta förmåga att ingå
traktater, ora och i den utsträckning som förbundsstatens konstitutionen medgav
det, ILC påpekade i sin komraentar att bestämmelsen inte avsåg
överenskommelser sora träffades internt mellan två delstater inora en
förbundsstat. Sådana avtal föll under förbundsstatens egen rättsordnmg,
Bestäraraelsen gällde endast traktater sora ingåtts av en enhet inora en förbundsstat
med en främraande stat. Oftast låg traktatmakten uteslutande hos förbundsstaten,
men det fanns ingen regel i intemationell rätt sora hindrade att delstater
gavs befogenhet att ingå ttaktater med tredje stat, Det av ILC föreslagna
andra stycket av artikeln blev emellertid inte antaget av konferensen.

Under debatten vid konferensen motsatte sig
flertalet förbundsstater bestänunelsen i fråga. Den vanligaste invändningen var
att bestäraraelsen gav alltför stort utryrame åt andra stater att tolka förbundsstatemas
författningar, vUket var en intem angelägenhet. Detta var särskUt olämpUgt, när
reglerna om delstatemas traktatmakt byggde på konstitutionell sedvana. Det
påpekades vidare att delstaters förmåga att ingå intemationella
överenskommelser egentligen berodde av folkrätten. Det räckte inte att
delstaten i förbundsstatens författning bemyndigats att ingå traktater,
Dessutora krävdes att andra stater normalt gick med på att ingå sådana avtal
med delstaten,

I ett inlägg av den svenska delegationen anmärktes
mot den föreslagna bestäramelsen att det inte syntes riktigt att anse
delstaters folkrättsliga behörighet att ingå traktater vara exakt densararaa
som deras behörighet enligt intern konstitutionell rätt. Det var rimligt att
stater litade på regeringars tolkningar av sina konstitutioner. Huruvida man
var berättigad att förlita sig på en delstats tolknmg av sm konstitutionella
behörighet att ingå traktater, var emellertid en i praxis obesvarad fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 12

Problemet
syntes ej raoget för kodifikation.

Det var framför allt öststaterna sora i sina
anföranden förordade att bestämmelsen skulle behåUas. Ukraina och Vitryssland
hänvisade tUl sin egen praxis och framhöll att de ingått ett stort antal
traktater med utomstående stater, Sovjetunionen åberopade intemationell praxis
och ansåg att andra stycket av artikeln på ett förträffligt sätt svarade mot
denna. Även Frankrike och Schweiz uttalade sig till förmån för bestämmelsen.

Art.
7

Art, 7 anger i mom. 1 a) att en person anses kunna
antaga eller bestyrka en traktattext för en stats räkning eller uttrycka en
stats samtycke till att vara bunden av en traktat, om han uppvisar vederbörlig
fullmakt, Detsanuna gäUer enligt mom. 1 b) om det fraragår av de berörda staternas
praxis eller av andra oraständigheter att de avsett att anse personen i fråga
företräda staten för sådant ändaraål och att avstå från fullraakt,

I mom. 2 anges vissa särskUda fall då en person
skall anses i kraft av sin ställning och utan att behöva uppvisa fullraakt
kunna utföra handlingar för en stats räkning i samband med ingåendet av en
traktat. Sådan "ställningsfullmakt" tiUkomraer enligt punkt a)
statschefer, regeringschefer och utrikesministrar generellt för utförande av alla
handlingar i samband med ingåendet av en traktat, enligt punkt b) beskickningschefer
för antagande av texten tUl en traktat mellan den sändande och den mottagande
staten och enligt punkt c) staters ackrediterade representanter vid en
internationell konferens eller hos en interaationeU organisation eller ett av
dess organ, för antagande av texten till en traktat vid den konferens eUer
inom den organisation eller det organ där de är ackrediterade,

ILC

I sin komraentar tUl de aUmänna reglema i artikelns
mom, 1 framhöll ILC att uppvisandet av fullmakter i aUmänhet var det sätt varpå
förhandlande staters ombud kunde inför varandra styrka sm behörighet att
företräda staterna vid utförande av de handlingar sora avsågs i artikeln. Det
tUlkora staterna att avgöra, om de tryggt kunde avstå från kravet på
uppvisande av fullmakter. Vid ingående av ttaktater av raera for-raellt slag
var det vanUgt att fullmakter krävdes. Men en betydande del av de modema
traktaterna ingicks i förenklad form, varvid uppvisande av fuUmakt oftast inte
begärdes.

Konferensen

Så som artikeln hade formulerats i ILC:s utkast,
innebar den att behörighet att företräda en stat vid ingående av en traktat
inte kunde före-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 13

ligga
annat än i tre faU: när fuUraakt företeddes, när oraständigheterna angav att
staterna avsåg att bortse från fuUraakter och när representanten hade
"ställnragsfullmakt" enligt raora, 2, Konferensen vidtog vissa
ändrragar i ILC:s text, varigenora bestäraraelsema blev ramdre restriktiva, I
enlighet raed ett av Sverige och Venezuela fraralagt ändrmgsför-slag som
godtogs av redaktionskoramittén sttöks sålunda de forraulering-ar sora uteslöt
behörighet i andra faU än de i artikeln angivna. Den svenska delegationen
anförde i sin raotivering för ändringama, att det kunde förekomraa fall där de
utförda handlingama raåste anses ha varit bemyndigade av staten, fastän den
sora utfört dera inte haft forraell behörighet vare sig genora fulhnakt eUer
på gmnd av sin stälhiing eUer funktion. Artikeln gällde frärast bevisfrågor
raen behandlade endast formeUa kriterier. Andra bevis för att staten läranat
sitt berayndigande borde inte uteslutas.

Däremot avslog konferensen en annan punkt i
Sveriges och Venezuelas ändringsförslag, eiUigt vUken bestämmelsen i mora, 1
b) borde utgå. Från svensk sida anmärktes raot denna besläraraelse, att den var
alltför oklar. Den angav inte på vUket sätt en avsikt från statemas sida att avstå
från fuUraakter skulle fraragå av omständighetema. Även om stater ofta underlät
att begära företeende av fullraakt vid ingående av överenskoraraelser i enkla
forraer, t, ex, genora noteväxling, kunde därav inte dras slutsatsen att det i
sådana fall förelåg en rättslig presuration för att representanten berayndigats
av sin stat. Flera andra delegationer motsatte sig dock att raora, 1 b) ströks
och hänvisade tUl att det i så fall inte skuUe franas någon bestämraelse i
artikeln ora fuUraakter sora stämde raed vanlig praxis i fråga ora
överenskoraraelser i förenklad förra.

Vissa ytterligare ändringar vidtogs i ILC:s utkast.
På förslag av Förenta staterna beslöt konferensen att "de berörda
staternas praxis" skulle nämnas i mom, 1 b) som exempel på omständigheter,
av vilka en avsikt att bortse från fullmakter kunde framgå,

Redaktionskomraitténs ordförande yttrade i sin
rapport att koramittén var av den meningen att problemen rörande fuUraakter i
betydande utsträckning skulle kunna finna sin lösning genora statspraxis,

I fråga ora mom, 2 a) uttrycktes vid konferensen
från några håU en förhoppning att uttrycket "utrikesministrar" inte
skuUe tolkas aUtför snävt. Därvid avsågs de faU då en annan regeringsmedlem, t.
ex, en utrikeshandelsminister, hade ansvaret för en viss sektor av
utrikespolitiken. Enligt redaktionskomraitténs ordförande var det i sådana fall
raöjligt att bestäramelsen i mom. 1 b) angående vederbörande staters praxis
kunde befria ministern från att behöva förete fullmakt vid ingående av traktater
rörande frågor inom hans kompetensområde.

Konferensen beslöt på förslag av Polen, Ungern och
Förenta staterna att utvidga raora. 2 c) sora i ILC:s utkast avsåg
representanter ackrediterade vid raternationella konferenser eller hos
intemationeUa organi-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 14

sationers
organ tiU att gälla även för representanter ackrediterade hos en
internationell organisation sora helhet.

Redaktionskoramitténs ordförande förklarade i sin
rapport att uttrycket "ackrediterade representanter" i mora, 2 c)
inte avsåg aUa raedlera-mar av en delegation eller representation utan endast
dem som hade rätt att företräda sitt land.

Art.
8

Art, 8 avser det faU att en handling i samband med
en traktats ingående utförts av någon som enligt art, 7 inte kan anses
bemyndigad att företräda en stat för detta ändamål. Enligt artUeln är en sådan
handling utan rättslig verkan, såvida den inte efteråt bekräftas av staten i
fråga.

ILC

ILC framhöU i sra kommentar att artikeln avsåg
handlingar utförda utan något bemyndigande ("authority"). Om en stats
samtycke tUl att vara bunden av en traktat uttryckts utan något som helst
bemyndigande, hade det ingen verkan, såvida inte saratycket efteråt bekräftades
av staten. Kommissionen hade ansett att detta faU, där det var fråga om avsaknad
av saratycke snarare än ogUtigt samtycke, borde behandlas i samband raed
reglema om ttaktaters ingående. Situationen var en annan, när den som uttryckt
statens samtycke var berayndigad därtUl raen med vissa inskränkande viUkor,
sora han underlåtit att iakttaga. Detta fall behandlades i samband med frågor
rörande ett samtyckes ogUtighet (art, 47).

ILC anförde vidare att det i ett fall, där det inte
förelegat något bemyndigande att ingå en traktat, föreföll klart att staten i
princip måste ha rätt att ta avstånd från sitt orabuds handlmg. A andra sidan
fann ILC det vara lika klart att staten, trots att orabudet ursprungligen
saknat berayndigande, efteråt kunde godkäiraa hans handlande och därigenom
fastslå sitt samtycke tUl att vara bunden av ttaktaten. Staten anses enligt ILC
också ha gjort detta indurekt, ora den åberopar traktatens bestämraelser eUer
eljest handlar på ett sätt sora visar att den betraktar sitt ombuds handling
som giltig.

Konferensen

Vid konferensen föreslog Venezuela en ändring sora
gick ut på att den i artikeln berörda bekräftelsen raåste vara uttrycklig. Mot
förslaget invändes, bl. a, från svensk sida, att en sådan bestämmelse skuUe
strida mot statspraxis. Förslaget avslogs av plenarkoraraittén. Redaktionskommittén
betonade senare genom sin ordförande att ordet "confirraed" avsåg
både uttrycklig och tyst bekräftelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 15

Förfarandet
vid ingående av traktater

Art.
9

Art, 9 innehåller i mom. 1 en allraän regel att
antagandet av texten till en traktat sker genom samfällt beslut av alla stater
som deltar i textens utformande. Regeln gäUer emellertid inte när ttaktattexten
antas vid en internationell konferens, I så fall sker antagandet enligt mom. 2
genom beslut av två tredjedelar av de närvarande och röstande staterna. Med
samraa majoritet kan den intemationeUa konferensen besluta att till-lärapa en
annan voteringsregel för textens antagande,

7LC

ILC frarahöll i sin koraraentar att antagandet av
texten till en traktat är det led i ttaktatens tUlkorast där de förhandlande
staterna bestäraraer traktatens form och innehåU, De uttrycker därraed inte på
något sätt sitt samtycke tUl att vara bundna av ttaktaten. När ttaktater
utforraades vid stora intemationella konferenser eUer inora intemationeUa
organisationer, såsom numera ofta skedde, var textens antagande genora
raajori-tetsbeslut ett norraalt förfarande. Det skulle därför vara orealistiskt
att uppstäUa krav på enhälligt beslut sora aUraän regel för traktater sora utforraas
vid konferenser eUer inom en organisation, EnhäUighet förblev den aUraänna
regeln för bUaterala ttaktater och traktater sora gjorts upp mellan ett fåtal
stater. Koraraissionen hade eraellertid för andra traktater föreslagit att
beslut skulle fattas raed två tredjedels majoritet, vilket nuraera blivit
vanligt. Den hade funnit att artikeln också borde reglera det beslutsförfarande
genom vUket en konferens kunde fastställa en annan voteringsregel för
antagande av texten tiU en traktat. Några medlemmar av kommissionen hade
ansett enkel majoritet böra vara tUlräcklig för beslut i en sådan
procedurfråga. Kommissionen hade eraeUertid föreslagit två ttedjedels majoritet
även i detta fall. Hänsyn tUl rainoritets-intressen vid en konferens krävde att
konferensen inte raed enkel raajoritet skuUe kunna besluta att låta antagandet
av texten tUl en ttaktat ske med enkel raajoritet. För traktater sora
utforraades inora en internationeU organisation raåste den voteringsregel gäUa,
sora tiUämpades i det organ där texten antogs. Detta behövde inte nämnas i
artikeln, då fallet täcktes av den generella bestämmelsen i art. 5,

Konferensen

Enligt lLC:s utkast skulle konferensbeslut som
avses i mom, 2 fattas med två tredjedels raajoritet av de
"deltagande" statema. Konferensen antog en av Mexico och
Storbritannien föreslagen ändring, enligt vilken två tredjedels majoritet av de
"närvarande och röstande" statema skaU vara tiUräckligt.
FörslagsstäUama frarahöU att detta stod i överenskoraraelse med FN:s och
fackorganens praxis, liksom också raed ttaktaträtts-konferensens egna
omröstningsregler.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 16

An. 10

I art. 10 behandlas tUlvägagångssättet för
bestyrkande av att en traktattext är autentisk och slutgUtig, Om inget annat
förfarande angetts i själva texten eUer överenskonraiits meUan de stater sora
deltagit i textens utforraande, sker sådant bestyrkande genora att dessa
staters representanter imdertecknar eUer paraferar antingen traktatens text
eUer en slutakt, i vilken texten intagits vid avslutandet av en konferens.

EnUgt ILC:s komraentar avsågs i denna artikel det
förfarande ("au-thentication") genora vUket bestyrks att en
traktattext är autentisk och riktigt återger det slutgUtiga resultatet av
förhandlingama. Förr hade detta bestyrkande i allmänhet skett genom
undertecknande av texten. Undertecknandet hade också en annan funktion,
antingen som ett första steg för tillttäde av traktaten genom ratifikation eUer
godkäimande eller som ett uttryck för statens samtycke tiU att vara bunden av
traktaten. Bestyrkandet sammanföU aUtså i dessa fall med undertecknandets andra
funktion, I senare tids praxis hade emellertid utbUdats nya forraer för
bestyrkande av en traktattext, t, ex. genora att den vid en diploraatisk
konferens antagna traktattexten intogs i konferensens slutakt. Det förekora
vidare att en traktattext "antogs" på ett språk men "bestyrktes"
på två eller flera språk. Dessa skäl talade för att bestyrkandet raåste behandlas
sora ett separat steg i förfarandet vid ingående av en traktat.

ILC påpekade att nya sätt att bestyrka en
ttaktattext också korarait tiU användning inora intemationella organisationer.
Inte sällan bestyrktes texten genora att undertecknas av ordföranden i
vederbörande organ eUer annan behörig representant för organisationen. Det
förekom också att bestyrkandet skedde genom att texten intogs i en av
organisationen antagen resolution. Det var då fråga om traktater antagna inom
organisationen. Dessa fall täcktes av den allraänna bestäraraelsen i art. 5
och behövde aUtså inte beröras i förevarande artikel.

Artikeln
antogs av konferensen utan några ändringar.

Art.
11

I de närraast följande artUdarna behandlas olika
sätt att uttrycka samtycke till att vara bunden av en ttaktat. Inledningsvis
anges i art, 11 att en stat kan uttrycka sådant samtycke genom undertecknande,
utväxling av insttument som utgör en traktat, ratifikation, godtagande, godkännande
eller anslutning eUer genom något annat förfarande, ora så överenskommits.

Artikeln, sora saknade motsvarighet i ILC:s utkast,
antogs av konferensen på förslag av Förenta statema och Polen,
Förslagsställarna framhöll att staters samtycke tUl att vara bundna av en
traktat kunde uttryckas på andra sätt än de i efterföljande artiklar särskUt
nänmda. Som exempel nämndes att en bUateral ttaktat kunde föreskriva, att den
blev bindande när staterna underrättat varandra om att aUa intemrättsliga el-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 17

ler
konstitutionella krav var uppfyUda eUer när de för traktatens genomförande
nödvändiga raedlen anslagits genom parlamentsbeslut.

Art.
1215

I art, 12 anges faU där undertecknandet av en
traktat innebär att staten samtycker tiU att vara bunden av ttaktaten. På
raotsvarande sätt anges i art, 13 faU där utväxling av instmraent som utgör en
traktat har sådan verkan och i art, 14 och 15 fall där samtycket uttrycks
genora ratifikation, godtagande eller godkännande och fall där det sker genora
anslutning, Artiklama avser bl, a, de faU där traktaten själv anger att åtgärden
i fråga har denna verkan eller där det på annat sätt fraragår att de
förhandlande staterna var överens därora. Vidare nämns i art, 12 och 14 de fall
där en stats avsikt vid iradertecknande av en traktat framgår av
representantens fullmakt eller av uttalanden under förhandlingarna.

ILC

I sin komraentar tUl art, 14 angående ratifikation
konstaterade ILC att ratifikationsförfarandet i sin nuvarande förra utbUdats
under 1800-talet, Tidigare utgjorde ratifikationen inte ett godkännande av
själva traktaten utan en bekräftelse att statens representant varit berayndigad
att ingå traktaten. Statsöverhuvudet gav därraed endast en slutlig bekräftelse
på representantens fullmakt och ansågs därför skyldig att ratificera, ora
fullraakten varit utfärdad i vederbörlig ordning. Med tiden kora eraeUertid
ratifikationen i de flesta faU att tjäna sora ett raedel att underkasta
regeringens ttaktatraakt parlaraentarisk kontroll och fick en väsentligt annan
innebörd. Själva traktaten skuUe ratificeras av staten, innan den blev
bindande. Vid denna tid var flertalet intemationeUa överenskoraraelser
forraeUa traktater. Uppfattningen att traktater i regel raåste ratificeras för
att bli bindande var därför naturlig. Sedan dess har de starkt utvidgade
raellanstatliga förbindelsema lett till en allt raera utbredd användning av
internationella överenskommelser av raindre forraellt slag, däribland
noteväxlingar, och dessa är vanligen avsedda att bli bindande genora enbart
undertecknande.

ILC ansåg att den oratvistade frågan, under vUka
förhållanden ratifikation krävdes för att traktater skuUe bU bindande,
huvudsakligen var teoretisk. De raera forraeUa traktatema innehöU nästan alltid
uttryckliga bestäraraelser i sådant hänseende. Det var norraalt att de angav
antingen att de skulle ratificeras eller genora bestämmelser att de trädde i
kraft vid undertecknande eller vid särskUt angiven tidpunkt eller händelse
att ratifikation inte behövdes. Detta förekora även i inforraella traktater,
Koraraissionen fann det riktigast att i sitt utkast låta frågan ora
ratifikation vara beroende av de förhandlande staternas avsikter och avstå från
att införa en kontroversieU subsidiär regel,

2
Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 18

Konferensen

Frågan om införande av en aUmän regel för fall där
de avtalsslutande statemas avsikt inte klart fraragår blev föremål för ingående
diskussion vid konferensen. En gmpp av nio latinamerikanska stater föreslog att
en sådan regel skulle införas och att presumtionen skulle vara att en traktat
kräver ratifikation. Schweiz föreslog detsararaa. Motsatt regel, dvs, att en
ttaktat skulle presumeras bli bindande genom iradertecknande, föreslogs av
Tjeckoslovakien, Polen och Sverige. Den svenska delegationen anförde att
problemet uppkom mycket sällan i praktiken och att det därför inte var någon
större skada, om ILC:s text, som lämnade frågan öppen, bibehöUs. Men ora frågan
skuUe regleras, talade statspraxis för att iradertecknande borde presumeras
vara bindande. En presumtion för att ratifikation var nödvändig skulle inte
vara förenlig med rådande praxis. Meningama var emeUertid raycket delade
bland delegationerna i denna fråga och det blev uppenbart att inget av de båda
altemativen skulle kunna sarala erforderlig majoritet.

Polen föreslog vid konferensen en ny artikel,
enligt vUken traktater som bestod av noteväxlingar skulle bli bindande genora
utväxlingen av noter, om inte partema komrait överens om annat. Förslaget ledde
till att konferensen antog en av redaktionskommittén utforraad särskild artikel
om traktater som består av utväxlade instrument, art, 13, vilken saknade
motsvarighet i ILC:s utkast. Artikeln innehåUer dock ingen sådan subsidiär
regel som föreslagits av Polen utan följer samma mönster som de övriga
artiklama ora formema för uttryckande av saratycke.

Den svenske representanten anförde invändningar
raot de ändringar som redaktionskomraittén gjort i det polska förslaget. Det
kunde inte råda mycket tvivel ora att överenskomraelser sora ingicks genom noteväxling
blev omedelbart bindande, ora inget aimat stipulerats. Han ansåg att
konferensen därför borde kunna faststäUa en subsidiär regel åtrainstone för
ttaktater sora hade denna särskilda form.

Konferensen antog artiklarna 12, 14 och 15 utan att
vidta någon ändring i ILC:s utkast.

Art.
16

Art. 16 anger att ratifikationsinstmment liksora
instrument genom vilka stater godtar, godkänner eller ansluter sig till en
traktat får verkan vid deras utväxling mellan de fördragsslutande statema
eUer deras deponering hos depositarien. Enligt punkt c) kan sådana instrument
också få verkan genom notifikation tiU de fördragsslutande statema eUer
depositarien, ora så överenskommits. Enligt lLC:s koraraentar var det i näranda
punkt avsedda notifikationsförfarandet visserUgen raindre vanligt men användes
ibland som en förenklad motsvarighet till utväxling eller deponermg av
intmraent.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 19

Art.
17

En stats saratycke tiU att vara bunden av viss del
av en traktat får enligt art. 17 verkan endast om traktaten tiUåter detta eUer
de andra fördragsslutande staterna samtycker därtUl, Artikeln innebär ingen inskränkning
av rätten att göra reservationer till en ttaktat i enlighet med art, 1923.

Art.
18

Efter att ha undertecknat en ttaktat sora blir
bindande först genom ratifikation eUer godkännande är en stat enligt art, 18
skyldig att avhålla sig från handlingar som skuUe omintetgöra traktatens
ändaraål och syfte. Denna förplUctelse består tUls staten klargjort att den
inte avser att tillttäda ttaktaten. Samraa förplUrtelse åvUar en stat när den
uttryckt sitt samtycke tUl att vara bunden av en traktat och denna ännu inte
ttätt i kraft, under fömtsättning att ikraftträdandet inte oskäligt fördröjs,

ILC

ILC anförde i sin kommentar att det föreföll vara
aUmänt erkänt att undertecknandet av en ttaktat som kräver ratifikation medför
en bona /ide-förpliktelse för signatärstaten att avhåUa sig från handlingar
ägnade att omintetgöra traktatens ändaraål, ILC hänvisade tiU ett precedensfaU,
där Haagdomstolen tycktes ha ansett att, ora en traktat ratificerades, en
signatärstats raissbmk av sina rättigheter under tiden före ratifikationen
kunde mnebära en kränkning av statens skyldigheter enligt traktaten.
Kommissionen ansåg att förpliktelsen i fråga inttädde redan på det stadium då
förhandlingar ora avslutande av en ttaktat inleddes. Förpliktelsen gäUde a
fortiori för en stat sora ratificerat eUer på annat sätt tiUträtt en traktat,
om det dröjde någon tid innan traktaten trädde i kraft.

Konferensen

Vid konferensen riktades från raånga håll kritik
mot artikeln i dess förra enligt ILC:s utkast, särskUt raot en av ILC
föreslagen punkt, enligt vilken en förpliktelse att inte omintetgöra en
ttaktats ändamål skulle åvUa stater redan när de inlett förhandlingar om att
ingå traktaten. Mot bestäraraelsen invändes bl, a. att dess innebörd var oklar och
att den kunde aUtför raycket inskränka staters handlingsfrihet. Konferensen
beslöt att stryka denna punkt i ILC:s utkast.

En del delegationer vUle gå längre och stryka hela
artikeln. De bestred visserligen inte den bona fide-piincip sora låg till gmnd
för artikeln raen frarahöll svårigheten att oraforraa principen till en
rättsregel. Storbritannien ansåg att bestämmelsema i artikeln skulle bli nästan
omöjliga att tiUämpa. Ett brittiskt förslag om stryknmg av artikeln blev dock
avslaget.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 20

Reservationer

An. 19 och 20

Vid undertecknande, ratifieering eUer godkännande
av en traktat eller vid anslutning till en traktat kan en stat enUgt art, 19
avge en reservation, såvida inte reservationen är förbjuden enligt traktaten
eUer är oförenlig med dess ändamål och syfte.

Art, 20 innehåUer bestäraraelser om godtagande av
reservationer och om invändningar raot sådana, I mom. 1 fastslås att en
reservation som uttryckligen är tUIåten enligt traktaten inte behöver i
efterhand godtas av de övriga fördragsslutande statema. Mom. 2 avser faU där
traktaten med hänsyn tUl det begränsade antalet parter och sitt ändamål och
syfte uppenbarligen fömtsätts skola gälla i sin helhet raeUan alla parter. För
en reservation till en sådan traktat krävs att den godtas av alla parter. När
det är fråga ora en reservation tUl en traktat som utgör stiftelseurkund för
en internationell organisation, krävs enligt mom. 3, om inte annat bestämts i
traktaten, att reservationen godtas av organisationens behöriga organ,

I övriga faU gäller enligt artikelns mom. 4, såvitt
inte annat föreskrivits i traktaten, att traktaten blir gäUande raellan den
stat sora gjort reservationen och de stater sora godtar denna och att statens
saratycke tUl att vara bunden av ttaktaten får verkan så snart åtrainstone en
av de andra fördragsslutande statema godtagit reservationen. Även i förhållande
tiU en part sora fraraställt invändning raot reservationen blu: traktaten
gällande för den stat som gjort reservationen, såvida inte parten i fråga
utttyckligen förklarat raotsatsen vara dess avsikt.

Enligt mom. 5, vilket likaledes gäller endast ora
traktaten inte föreskriver annat, anses en stat ha godtagit en reservation, om
den inte framställt invändning raot reservationen inom tolv månader efter att
ba underrättats om denna eller senast vid sitt tillträde av traktaten, om detta
sker vid en senare tidpunkt,

ILC

ILC:s förslag till regler angående reservationer
gmndade sig i väsentliga delar på det rådgivande yttrande som avgavs av
Internationella domstolen den 28 maj 1951 tUl FN:s generalförsamlmg raed
anledning av vissa reservationer tiU konventionen i Paris den 9 december 1948
ora förebyggande och bestraffning av folkraord (genocide). Den förut förhärskande
uppfattningen, som bl, a, var vägledande för Nationernas Förbunds sekretariat i
fråga om verkningarna av reservationer till multilaterala traktater, var att
en stat inte kunde tillträda en traktat med reservationer utan de därav
berörda statemas uttryckliga eller tysta medgivande. Denna s. k.
enhällighetsregel hade sin gmnd i internationella konventioners allmänt antagna
egenskap av kontrakt, av vilken följde att en reservation tUl en konvention
egentiigen endast innebar ett erbju-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 21

dande
av staten i fråga att tiUträda konventionen utan att vara bunden av vissa av
dess bestäraraelser. För att få verkan raåste erbjudandet antagas av de övriga
partema, I utiåtandet rörande genocidekonventio-nen förklarade IntemationeUa
dorastolens raajoritet att den mte ansåg den traditioneUa uppfattningen ha
upphöjts tUl en rättsregel. Med 7 röster mot 5 uttalade domstolen sora sm
raening att en stat som gjort en reservation, som en del av de tUl konventionen
anslutna staterna motsatt sig men andra godtagit, kunde anses ansluten tUl
konventionen, om reservationen var förenlig med konventionens ändamål och syfte.
Domstolen anförde vidare att en konventionspart som motsatte sig en reservation
och fann den oförenlig raed konventionens ändamål och syfte hade rätt att anse
staten i fråga inte vara ansluten till konventionen. Ora den däreraot godtog
reservationen som förenlig med konventionens ändaraål och syfte, hade den rätt
att anse staten vara ansluten till konventionen. Dorastolen underströk att
dessa uttalanden hänförde sig uteslutande tiU genocidekonventionen. Detta
därapade dock mte den kritik som riktades mot dorastolens utlåtande, SärskUt
varnades för det kaotiska och osäkra tUlstånd sora oundvikligen skulle bli
följden, om domstolens uppfattning tUlämpades på multUaterala konventioner i
allraänhet,

ILC hade år 1950 fått ett särskilt uppdrag att
studera frågan ora reservationer till multUaterala konventioner ur
kodifieringssynpunkt. Kommissionen avgav en rapport härom år 1951 kort efter
domstolens utiåtande, EnUgt rapporten hade koraraissionen funnit att det
kriteriura som domstolens uppstäUt i fråga ora genocidekonventionen, dvs, en
reservations förenlighet med konventionens ändaraål och syfte, var aUtför subjektivt
för att kunna tUlärapas på raultUaterala konventioner i allmänhet. I rapporten
rekomraenderades sora huvudregel, raed vissa raodifikatio-ner, den traditionella
principen ora enhälligt samtycke som förutsättning för att en stat skall kunna
tiUträda en traktat raed reservationer,

ILC
övergav eraeUertid denna ståndpunkt år 1962, då koraraissionen tog vissa
grundläggande frågor irader oraprövning. Den ansåg att om en traktat själv
reglerar frågan ora reservationer, traktatens egna bestäramelser raåste vara
avgörande. Reservationer sora traktaten förbjuder är uteslutna, raedan sådana
sora traktaten tiUåter utan vidare får verkan. Vad angår fall där ttaktaten
inte näraner något ora reservationer fann koraraissionen emellertid nu, att det
krav på "förenUghet" som domstolen uppställt i sitt yttrande om
genocidekonventionen var lämpligt att antagas sora ett aUraänt kriterium i
fråga ora tiUåtligheten av reservationer tiU raultUaterala traktater och av
invändningar raot sådana. Enhälligt saratycke måste å andra sidan presuraeras
vara nödvändigt i fråga om ttaktater mellan en mindre grupp av stater. Det var
i huvudsak dessa principer sora låg tUl gmnd för koraraissionens utkast till
artiklar om reservationer, ILC framhöll i sin komraentar tUl de två artiklama
att frågan hade

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 22

kommit
i ett annat läge efter år 1951. Statssamfundet hade undergått en så snabb
expansion att redan antalet potentiella deltagare i multUaterala traktater nu
tycktes göra enhällighetsregeln raindre praktiskt användbar, HärtUl hade kommit
den praxis som utbUdat sig sora en följd av att många stater motsatte sig
regebi och att domstolen vägrat att anse denna vara en rättsregel. En stat som
gjort reservationer till en konvention betraktades numera i praktiken som
ansluten tUl konventionen av raajoriteten av de parter sora inte rest
invändningar raot reservationerna. Sedan koraraissionen väl hade beslutat sig
för att förorda ett mera flexibelt system för aUraänna raultUaterala traktater,
hade koraraissionen vidare ansett, att det inte fanns tilhräckliga skäl att
göra en skUlnad meUan olika slag av multUaterala traktater, utom så till vida
att från den allmänna regeln borde undantagas traktater ingångna raellan ett
Utet antal stater.

Konferensen

I den debatt om ILC:s förslag som ägde mm vid
konferensen fram-frädde huvudsakligen tte olUca raeningsriktningar.
Sovjetunionen före-ttädde den extrema suveränitetsteorin, enUgt vilken det är
en absolut suverän rättighet att fritt göra reservationer och att bli ansluten
till intemationella konventioner raed reservationer utan hinder av eventuella
invändningar mot dera. Från sovjetisk sida fraralades ett antal ändringsförslag,
sora bl. a, gick ut på att de punkter i utkastet tUl art, 19, sora avsåg fall
där en reservation är förbjuden enligt traktaten eller där traktaten endast
tUlåter särskUt angivna reservationer, skuUe strykas. Sovjetunionen vände sig
vidare mot den regel i ILC:s förslag, enligt vilken en invändning mot
reservationer skuUe hindra traktatens ikraftttädande meUan den stat som gjort
invändningen och den stat sora gjort re-servationema, ora den förra inte angett
annat. EnUgt det sovjetiska förslaget skulle raotsatt presuration gäUa, Den
sovjetiske delegaten anförde som motivering för de föreslagna ändringama bl, a,
att friheten att göra reservationer härrörde från staters suveräna rätt att
försvara särdrag i deras rättsordningar,

TiU motsatt ytterlighet gick Ceylon, som förslog
att ILC:s utkast tiU art, 19 skulle ersättas med den enkla regeln att en stat
kunde göra reservationer vid tillttäde av en traktat, om och i den
utsträckning som traktatens bestämraelser angav detta. En så långtgående
inskränknmg av reservationsrätten var det inte många som förordade,

Storbritanniens delegation medgav att
enhällighetsregeln nuraera kunde te sig perfektionistisk. Den uttryckte
eraeUertid tvivel om effektiviteten av det krav på förenlighet raed traktatens
ändaraål och syfte, sora UppstäUts i art, 19:c, Kravet kunde bli utan verkan,
om art. 20:4 innebar att det helt skulle överlämnas åt varje part att bedöraa
humvida kravet var uppfyUt. Enligt den brittiska delegationens raening borde bestäramelsen
om förenlighet uppfattas som ett objektivt kriterium. För att ga-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 23

rantera
en objektiv tiUärapning krävdes dock, att det inrättades något organ eUer någon
procedur sora kunde anlitas i faU där det gjordes reservationer som en stor
del av de berörda partema ansåg oförenliga raed traktatens ändaraål och syfte.
LUmande synpunkter anfördes av flera andra delegationer, däribland den svenska.

Konferensens sakkunnige rådgivare bekräftade att
ILC genom kravet på förenlighet hade avsett att ange ett objektivt kriterium.
Han medgav å andra sidan att det i utkastet föreslagna sättet för krUeriets
tUlämpning var subjektivt, eftersom tiUämpningen berodde på vederbörande
staters eget bedömande. Detta vore dock kännetecknande för många intemationeUa
rättsregler i avsaknad av rättsligt avgörande.

För att i någon mån komraa ifrån den osäkerhet som
det vaga förenlighetskriteriet kunde leda tUl föreslog några delegationer att
man skulle införa ett system raed majoritetsbeslut. Enligt detta skuUe en
reservation behöva godtagas, uttryckligt eller tyst, av en enkel eller två
tredjedels majoritet av de berörda statema, innan den stat som gjort
reservationen kunde anses ansluten tUl traktaten. Ändringsförslag av denna
innebörd framlades av Japan, FUippinema, Sydkorea och Australien.

Flera stater, däribland Sverige och Danmark, fäste
vikt vid att enhällighetsregeln skulle fortsätta att gälla för traktater
mellan ett mindre antal stater. Den svenska delegationen anmärkte att de i art,
20: 2 uppställda vUlkoren innebar en aUtför snäv begränsning av regelns
tillämp-ningsoraråde. Det förhåUandet att de förhandlande staternas antal var
litet borde vara tUlräckligt skäl att anse regeln tillämplig. Förenta statema
föreslog att de två viUkoren i början av art, 20: 2 det begränsade antalet
stater och ttaktatens ändamål skiUle gäUa var för sig och mte kumulativt,
dvs, att "och" skulle ersättas raed "eUer", Enligt ett
franskt ändringsförslag skuUe de huvudsakliga kriterierna för
enhäUig-hetsregelns tUlämplighet vara, att traktaten var avsedd att gälla
endast meUan vissa i traktaten bestärada stater och att dess ikraftttädande för
alla de förhandlande staterna var en väsentiig förutsättning för
över-enskoraraelsen. Den franska delegationen önskade för övrigt också i vissa
andra delar av konventionen införa undantag för dessa s. k. begränsade
traktater ("restricted raultUateral treaties").

Även raot bestämraelsen i art, 20: 3 angående
reservationer till en traktat om upprättande av en intemationell organisation
riktades invändningar från olika håll, Schweiz föreslog att bestämraelsen
skulle utgå, eftersom den berörde villkoren för raedlemskap i en organisation
och sådana frågor inte borde behandlas i förevarande konvention.

Ändringsförslagen blev nästan utan undantag
avslagna. De två artiklarna i ILC:s utkast stod sig således utan nämnvärda
ändringar under konferensens första session. En rätt allmänt orafattad raening
var att de av koramissionen föreslagna reglema, även om de inte var helt invändnings-
eller riskfria, dock representerade en riralig och balanserad medelväg raellan
å ena sidan den oinskränkta suveränitetsuppfattningen och å andra sidan den
strikta enhällighetsregeln, som aUtmer komrait att framstå som otjänlig för det
starkt utvidgade internationella statssamfundets behov.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 24

Under konferensens andra session tog Sovjetunionen
åter upp sitt förslag om att presumtionen angående verkan av invändningar mot
reservationer skuUe vara den motsatta raot vad ILC föreslagit. Den sovjetiska
delegationen gjorde gällande att stater faktiskt anser att underlåtenhet av en
stat att ange de avsedda rättsverkningama av en invändning som den framställt
innebär samtycke tUl att ttaktaten träder i kraft för dess del i förhållande
tUl den stat sora gjort reservationen. Konferensens sakkunnige rådgivare
förklarade att ILC funnit att en sådan presumtion kunde uppmuntra stater att göra
reservationer och att det också vore mera logiskt att antaga meningen med en
invändning vara att staten inte önskade vara bunden av traktaten i förhållande
tiU den stat som gjort reservationen. Rådgivaren ansåg det dock tvivelaktigt,
om några mera väsentliga sakskäl talade för den ena eUer den andra
presumtionen. Huvudsaken var att regeln var helt klar. Vid omröstning visade
det sig att opinionen i denna fråga hade svängt om sedan föregående session.
Det sovjetiska ändringsförslaget blev således antaget av konferensen, I övrigt
vidtogs ingen saklig ändring i ILC:s utkast under den andra sessionen.

An. 21

Art, 21 reglerar rättsverkningarna av en
reservation som blivit faststäUd i förhållande tiU annan part enligt de
föregående artUdama. I mom. 1 fastslås att de bestäraraelser i traktaten sora
reservationen avser raodif ieras mellan de båda statema i den utsträckning sora
reservationen anger. 1 det inbördes förhållandet mellan andra parter har
reservationen enligt mom. 2 ingen sådan verkan. När en part rest invändning mot
reservationen men inte motsatt sig ttaktatens ikraftträdande mellan sig själv
och den stat som gjort reservationen, blir följden enligt mom. 3 att de
bestäraraelser sora reservationen avser, i den utsträckning reservationen
anger, inte gäller dem eraellan.

Artikeln överensstäraraer raed ILC:s utkast,
bortsett från den följdändring som gjordes i den första satsen av raom. 3,
sedan konferensen antagit Sovjetunionens förslag ora ändring av art. 20: 4: b
angående verkan av invändningar raot reservationer.

Vid konferensen förekora ett meningsutbyte angående
rättsverkningarna av en reservation i det faU som avses i mom, 3,
Redaktionskommittén hade gett den sista satsen en i förhållande tUl ILC:s
utkast ändrad lydelse, enligt vUken en reservation i detta faU skulle ha samma
verkan som enligt mora, 1, Mot denna ändring rUttades kritUc av bl, a, Nederländerna
och Sovjetunionen, Dessa raedgav att en reservation sora gick ut på att en viss
bestämmelse i traktaten inte skulle gälla hade samma verkan, när invändning
gjorts som när den godtagits. Det fanns emeUertid enligt deras raening andra
slag av reservationer, för vUka detta inte kunde vara riktigt. De föreslog
därför en återgång tUl ILC:s text, vilket också blev konferensens beslut,
Storbritanniens delegation var dock av annan mening. Den ansåg att en
konvention i förhåUande tUl en stat som gjort reservationer måste gälla
antingen med de inskränkningar som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 25

reservationerna
angav eller också inte aUs, Konventionen kunde inte tUl-låtas gäUa för staten i
fråga, samtidigt som en eventuell tvist om verk-nmgama av en reservation raot
vUken invändning gjorts läranades olöst. Det skulle leda tiU den sorts oreda
sora konferensen hade tUl uppgift att söka förhindra.

På särskild fråga av konferensens ordförande
bekräftade redaktionskoramitténs ordförande att artikelns mom, 3 innebar att
traktaten i fråga trädde i kraft mellan de båda statema med undantag för den bestämmelse,
mot vilken reservationen gjorts, Bettäffande innebörden av uttrycket "to
the extent of the reservation" i mom, 3 förklarade han att om en
reservation t, ex, berörde endast de första tre momenten i en artikel, endast
dessa tre moment inte skulle gälla mellan de båda staterna.

Art.
22

Enligt art, 22, vars bestäraraelser uttryckligen
anges vara av subsidiär natur, kan en reservation återtagas när sora helst.
Återtagandet får verkan i förhåUande tUl eranan fördragsslutande stat först
när denna raotta- git raeddelande därom. Enligt artikeln kan en invändning mot
en reservation likaledes återtagas när sora helst,

ILC

ILC förklarade i sin koraraentar att koraraissionen
var raedveten om att de övriga partema, när en reservation återtas, i vissa
fall kan behöva anpassa sin interna rätt till den nya situationen,
Koraraissionen hade dock inte ansett sig böra föreslå en allmän regel ora en
viss tidsfrist för detta ändaraål. Ora det skulle dröja något, innan en part
genomfört nödvändiga ändringar i sin interna rätt, kunde den part som gjort
reservationen och därmed varit upphovet till svårighetema inte bona fide beklaga
sig däröver.

Konferensen

1 ILC:s utkast avsåg artikeln endast återtagande av
reservationer. Konferensen införde bestämraelsen om återtagande av invändningar
raot reservationer.

Enligt ILC:s utkast skulle återtagandet av en
reservation inte få verkan förrän de övriga fördragsslutande statema raottagit
meddelande därom, Redaktionskonunittén ansåg att återtagandet borde få verkan i
förhållande till en fördragsslutande stat när den för sin del hade underrättats
därora, även ora inte alla de övriga fördragsslutande statema nåtts av
raeddelandet. Texten ändrades i enlighet härmed.

Art.
23

Art, 23 innehåller bestämraelser ora det formeUa förfarandet
vid avgivande av reservationer och vid anmälan ora godtagande av eller om in-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 26

vändningar
mot sådana, EiUigt mom. 1 måste sådana förklaringar avges i skriftUg form och
delges de fördragsslutande statema och andra stater som är berättigade att
tUlträda traktaten. Mom. 2 föreskriver att en reservation som gjorts vid
traktatens undertecknande måste bekräftas vid efterföljande ratifikation eUer
godkännande av traktaten. Den anses i så fall gjord när den bekräftas. Ett
uttryckUgt godtagande av reservationen eller en invändning mot denna behöver
däremot enligt mom. 3 inte bekräftas på motsvarande sätt. Mom. 4 föreskriver
att även ett återtagande av en reservation eller av en invändning skall ske i
skriftlig förra,

ILC påpekade i sin kommentar att förbehåU som
uttryckts under förhandlingarna om avslutande av en ttaktat inte erkänns sora
reservationer i vare sig denna artikel eUer art. 19. Det förekom att sådana på
förhandlingsstadiet gjorda uttalanden senare åberopades som formella reservationer.
Kommissionen hade emeUertid ansett det vara av vikt att staten i fråga för att
göra sina avsikter fuUt klara skulle upprepa den avgivna förklaringen vid sitt
tillttäde av traktaten.

Vid konferensen gjordes vissa sraärre tiUägg tiU
ILC:s text, Mora. 3 utvidgades tUl att avse även ett uttryckligt godtagande av
en reservation, Mora, 4 saknade motsvarighet i ILC:s text.

Ikraftträdandet
av traktater

Art.
24

Art. 24 innehåUer bestämraelser om ttaktaters
ikraftträdande. Om inte traktaten anger annat eller de förhandlande staterna
överenskomrait ora annat, träder en ttaktat i kraft så snart aUa de
förhandlande statema uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av traktaten.
När en stat tUl-träder en traktat sora redan ttätt i kraft träder ttaktaten i
kraft för den staten vid tiUträdet, ora inte traktaten förskriver annat.

Enligt artikelns mom. 4 gäUer emeUertid de s. k.
slutbestämmelserna i en ttaktat från den tidpunkt då ttaktatens text blir
antagen. Här avses de klausuler i en traktat sora reglerar bestyrkandet av
texten, sättet att uttrycka samtycke tiU att vara bunden av traktaten, sättet
och datum för dess ikraftttädande, reservationer, depositariens uppgifter och
andra frågor sora nödvändigtvis uppkoraraer före traktatens ikraftträdande. Artikelns
mora, 4 saknade raolsvarighet i ILC:s utkast.

Art. 25

Enligt art, 25 blir en traktat eller en del av en
ttaktat tiUäraplig provisoriskt i awaktan på dess ikraftttädande, ora
ttaktaten så föreskriver eller de förhandlande staterna på annat sätt
överenskommit därom. Enligt mom. 2 upphör den provisoriska tiUärapningen för en
stat, om den meddelar övriga stater att den mte har för avsikt att tillträda
traktaten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 27

ILC hade i sitt utkast tUl denna artikel använt
uttrycket "provisoriskt ikraftträdande". Vid konferensen riktade
vissa stater invändningar mot denna formulering och föreslog i stäUet
"provisorisk tUlämpning", ILC:s text ändrades i enlighet härmed. Vid
konferensen tillfogades vidare raom. 2 om den provisoriska tUlärapningens
upphörande. Denna bestämmelse saknade motsvarighet i ILC:s utkast.

Traktaters
tillämpning och tolkning

Art
26

Konventionens del III innehåller bestämmelser ora
ttaktaters tUlärapning och tolkning. Den iiUedande art. 26 med mbriken
"pacta sunt ser-vanda" fastslår att varje i kraft varande traktat är
bindande för parterna och skall ärligt fuUgöras av dem.

ILC

ILC frarahöU i sin kommentar tiU artikeln att
kommissionen velat uttrycka denna gmndläggande princip i så enkel form sora
möjUgt. En del medlemmar av konmiissionen hade föreslagit att i artikeln också
skulle anges att en part skall avhåUa sig från handlingar ägnade att omintetgöra
traktatens ändamål och syfte. Kommissionen ansåg emellertid att detta klart var
inbegripet i skyldigheten att fuUgöra traktaten "in good faith".

Viss tvekan hade rått om behovet av orden "i
kraft varande", vilka koraraissionen eraellertid ansett sig böra medtaga
med hänsyn tUl artikelns logiska samband med andra artiklar, sora bl, a, ålade
fördragsslutande stater vissa förpliktelser före en ttaktats ikraftträdande.
Orden "i kraft varande" täckte självfaUet också traktater som trätt i
kraft provisoriskt i enlighet med den föregående artikeln (i vUken dock
uttrycket provisorisk tUlämpning införts; se ovan).

Konferensen

Vid konferensen framlade flera stater förslag om
att uttrycket "i kraft varande" skuUe ersätta med "gUtig".
Försöken att introducera begreppet gUtighet i artikeln mötte eraeUertid
bestämda invändningar från andra delegationer. Artikeln antogs i den form sora
ILC hade föreslagit.

Art.
27

Enligt art, 27 kan en part inte åberopa
bestämmmelser i sin interna rätt för att rättfärdiga underlåtenhet att fullgöra
en traktat. Denna regel innebär ingen inskränkning av art. 46,

Artikeln, som saknade motsvarighet i ILC:s utkast,
motiverades raed att stater stundom åberopar sin intema rätt för att undandra
sig sina in-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 28

ternationeUa
förpliktelser. Artikeln avsåg att förhindra detta genom att uttryckligt fastslå
den intemationella rättens företräde.

Art.
28

I art, 28 fastslås att en traktat, om inte annat
överenskommits, saknar tUlbakaverkande kraft, dvs, inte är tiUämplig för någon
part på handlingar eller händelser sora ägde ram eUer förhållanden som
upphörde innan traktaten trädde i kraft för parten i fråga,

ILC

ILC frarahöU att avgöranden av intemationeUa
domstolar bekräftat den allmänna regeha att en traktat inte kan anses vara
avsedd att ha retroaktiv verkan, såvida inte en sådan avsikt uttryckts i
traktaten eUer indirekt fraragår av dess bestäraraelser.

Det var enligt ILC förenligt med principen ora
icke-retroaktivitet att tUlämpa en traktat på förhåUanden som bestod när
traktaten trädde i kraft, även om förhållandenas uppkomst låg längre tUlbaka i
tiden. Som exempel härpå anförde ILC att Europeiska kommissionen för de mänskliga
rättigheterna inte ansett sig behörig att behandla klagoraål över
lagstiftningsåtgärder eller administrativa eUer judiciella beslut, som tUlkommit
och blivit slutgUtiga före ikraftttädandet av den europeiska konventionen om
de mänskliga rättighetema, men å andra sidan tagit upp fall där det gäUt nya
åtgärder vidtagna efter konventionens ikraftträdande med tiUämpnmg av sådan
tidigare lagstiftning.

Artikelns subsidiära natur angavs genora satsen
"såvida inte annan avsikt fraragår av traktaten eller på annat sätt
faststäUts", Denna forrau-lering var avsedd att även täcka faU där det
inte direkt följde av bestäraraelsema i traktaten utan snarare låg i
traktatens natur att den skulle ha vissa retroaktiva verkningar.

Konferensen

Mot formuleringen av sistnäranda sats riktades vid
konferensen invändningar av Österrike och Grekland, sora ansåg att den kunde
ge upphov till tolkningssvårigheter och äventyra rättssäkerheten. De föreslog
i stället uttrycket "såvida inte traktaten föreskriver annat". Ändringsförslaget
blev dock avslaget. Förenta staterna föreslog en strykning av uttrycket
"situation som upphört", vilket enligt dess uppfattning var
mångtydigt och t. ex. kunde föranleda parter att hävda att en händelse
visserligen inträffat före traktatens ikraftträdande raen gett upphov tUl en
situation som inte upphört före ikraftttädandet. Även detta ändringsförslag
avslogs. Artikeln antogs av konferensen utan ändringar.

Art.
29

Enligt art. 29 gäller en traktat för varje parts
hela territorium, såvida inte annan avsikt framgår av traktaten eller på annat
sätt fastställts.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 29

ILC

ILC frarahöU i sm kommentar att artikeln endast var
avsedd att tUlgodose behovet av en subsidiär regel för det fall att parternas
avsikter i fråga om en traktats tiUämpUghet i territoriellt hänseende inte
fraragick av traktaten eller andra oraständigheter. Koraraissionen hade
föredragit orden "dess hela territorium" framför det i en del
konventioner använda uttrycket "territorium eUer territorier för vilka
parten är intemationellt ansvarig", eftersora koraraissionen önskade
undvika en association tUl s, k. kolonialklausuler.

Konferensen

Vid konferensen vidtogs en redaktioneU ändring i
artikeln. I ILC:s utkast användes uttrycket "en ttaktats
tUlärapning", raot vUket Ukrainas delegat invände att ttaktater inte kunde
bli direkt tUlärapUga inom en stats territorium om inte statens interna rätt
raedgav det. I hans eget land hade en traktat intem rättsverkan först när en
lag därom hade utfärdats. Han föreslog därför att formuleringen i fråga skulle
ersättas raed "är bindande för varje stat raed avseende på".
Konferensen ändrade artikeln i enlighet härraed.

Art.
30

Art. 30 reglerar prioriteten raellan staters
rättigheter och skyldigheter enligt två traktater i följd rörande sararaa ämne.
Enligt mom. 1 gäller reglema i denna artikel såvitt inte annat följer av art.
103 i FN:s stadga. Enligt denna artikel skall en stats förpliktelser enligt
FN-stadgan ha företräde framför statens förpliktelser enligt andra
internationella överenskomraelser.

När den ena traktaten anger att den inte skall
utgöra hinder för tilllämpning av den andra traktaten, skall enligt mom. 2 den
andra traktaten ha företräde. Ora alla parter i den tidigare traktaten också
är parter i den senare traktaten, gäller den tidigare traktaten enligt mom. 3
endast i den utsträckning sora dess bestäraraelser är förenliga med den senare
traktatens. När inte alla parter i den tidigare traktaten är parter i den
senare traktaten, är nyssnäranda regel enligt mom. 4 tUläraplig i förhållandet
mellan stater sora är parter i båda ttaktatema, raen i förhållandet meUan en
sådan stat och en stat sora är part endast i den ena traktaten gäller endast
denna.

Mom. 5 anger att mora, 4 inte inverkar på art, 41,
sora rör överenskoraraelser ora ändring av traktater endast raeUan vissa av de
fördragsslutande staterna, eller på frågan ora en traktats upphörande eUer
suspension enligt art, 60, liksora inte heller på frågan ora en stats ansvarighet
i det f aU att den ingår eller tiUärapar en traktat vars bestämraelser är
oförenliga med dess förpliktelser mot en annan stat enligt en annan traktat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 30

ILC

I sra konunentar förklarade ILC att denna artUcel i
ett tidigare utkast hade en avfattning som angav att den avsåg prioriteten
meUan traktater sora innehåller oförenliga bestäramelser. Kommisionen hade
eraellertid nu föredragit att ge artikeln en mera allmän formulering
("successiva ttaktater rörande samma ämne"). Ett skäl härför var att
koramissionen viUe undvika att bestämmelsen i mora, 4 skuUe kunna tolkas så,
att den raedgav en stat att ingå en traktat som är oförenlig med dess
förpliktelser raot en annan stat enligt en annan traktat. Fast ordalydelsen
reviderats, var emeUertid det sakliga innehåUet i artikeln detsamma som enligt
det tidigare utkastet.

ILC framhöU att traktater inte säUan innehåUer
klausuler som anger deras förhåUande tiU andra ttaktater rörande sararaa ämne.
Artikelns mora. 2 avsåg faU där en klausul i en traktat ger förettäde åt en
annan ttaktat. Situationen var eraellertid en annan, när en traktat anger att
den själv skaU ha företräde fraraför andra traktater, tidigare eller senare.
Bortsett från art, 103 i FN-stadgan inverkade bestäraraelser av detta slag inte
på tUlärapningen av de allmänna prioritetsreglema i raora, 3 ooh 4,

Det låg i vissa ttaktatförpliktelsers natur att de
var avsedda att gäUa genereUt för aUa parter utan undantag. Inom kommissionen
hade övervägts, om en senare traktat med oförenliga bestämmelser borde anses
OgUtig, när den tidigare ttaktaten skapat förpliktelser för partema av särskild
art, i syimerhet sådana förpliktelser sora tiU sin natur var "interdependent"
eUer "integral". Enligt koraraissionens mening fanns emellertid mte
anledning att införa en särskUd regel rörande dessa typer av ttaktater. Frågan
om påföljderna för en stat som ingår eller tUlämpar en senare traktat med oförenliga
bestämraelser fick även i dessa fall bedöraas enligt reglema om internationeU
statsansvarighet för ttaktatbrott.

Konferensen

Artikeln antogs av konferensen med endast några
redaktionella ändringar.

Vid konferensen tog Storbritanniens delegat upp
vissa frågor rörande den praktiska tUlämpningen av reglema i förevarande
artikel. Han påpekade att tvivel kimde uppstå om vUken av två ttaktater som
var dien tidigare eller senare, t. ex. om den ena undertecknats först men ttätt
i kraft senare än den andra. Han ansåg att avgörande för frågan borde vara
tidpunkten för antagandet av texten, inte ikraftträdandet. Konferensens
sakkunnige rådgivare förklarade sig vara av samma mening. Denne påpekade dock
att ikraftträdandet var relevant för frågan, vid vUken tidpunkt reglema i
artikeln skuUe få verkan för varje enskUd part. Skyldighet att iaktta dessa
regler inttädde för en part, när de båda traktatema ttätt i kraft för den
parten, Den brittiska delegationen frarahöll vidare att uttrycket
"rörande samraa ämne" enligt dess uppfattning borde tolkas
restriktivt, I uttrycket borde inte inbegripas fall där en traktat som genereUt
reglerar ett ärane står i konflikt med någon

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 31

enstaka
bestämmelse i en tidigare traktat rörande ett helt annat ämne, I ett sådant
fall var det en tolkningsfråga, vUken traktat som skulle ha företräde. Sådana
tolkningsregler som "generalia specialibus non dero-gant" kunde vara
tUlämpliga, Även i detta uttalande instämde konferensens sakkunnige rådgivare.
Denne bekräftade också den brittiske delegatens förmodan att reglema i
artikeln var av huvudsakligen subsidiär natur och således inte hindrade att
traktatema själva reglerade prioritetsfrågorna, vilket tvärtom var önskvärt.

Art. 31 och 32

Art, 31 innehåller en allraän regel om tolkningen
av traktater: en traktat skaU tolkas bona fide i överensstämmelse med den
gängse meningen av ttaktatens uttryck sedda i sitt sararaanhang och mot
bakgrunden av traktatens ändamål och syfte,

I mom. 2 anges att vid tolkningen skaU beaktas,
fömtora traktatens text raed prearabel och bUagor, överenskoraraelser sora vid
traktatens ingående ttäffats mellan aUa partema rörande ttaktaten och
instrument avseende denna sora därvid upprättats av en eUer flera parter och
godtagits sora sådana av Övriga parter. Vidare skall enligt mom. 3 hänsyn tas
tUl senare överenskonunelser mellan parterna ora traktatens tolkning eller
tUlärapning och sådan praxis vid dess tiUärapning som visar att partema är ense
ora tolkningen, liksora också tUl tUlärapUga regler i internationeU rätt.
Enligt mom. 4 skall ett uttryck tiUäggas en specieU mening, om det är tydligt
att detta var partemas avsUit,

Enligt art, 32 kan supplementära tolkningsraedel,
såsom förarbetena tiU traktaten och oraständigheterna vid dess ingående,
anlitas för att söka bekräftelse på den mening som framgått vid tiUärapning av
art, 31. Dessa hjälpraedel kan också användas för att fastställa raeningen, när
oklarhet eUer tvetydighet kvarstår efter en tolkning enligt art, 31 eller sådan
tolkning leder tiU ett resultat sora uppenbarligen är orimligt eller
oförnuftigt,

ILC

I sin konunentar tUl dessa artiklar konstaterade
ILC att det bland jurister finns olUca uppfattningar ora metodema vid tolkning
av ttaktater. En del lägger framför allt vikt vid partemas verkliga avsikter
och medger i enlighet härraed ett fritt anlitande av andra käUor än traktaten
själv, såsora dess förarbeten. Andra tillraäter traktatens syfte stor
betydelse och är därför raera benägna, särskUt när det gäller allraänna
multilaterala ttaktater, att medge teleologiska tolkningar av texten som går
utöver parternas i texten uttryckta avsikter och även kan avvika från dessa. De
flesta betonar emeUertid textens primära betydelse som grundval för tolkningen
av en ttaktat, saratidigt som de i viss utsttäckning raedger att andra bevis om
partemas avsikter beaktas, liksora också traktatens ändamål och syfte.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 32

ILC erinrade vidare om att intemationeUa domstolar
vid tolkningen av traktater åberopat åtskUUga olika tolkningsregler. Nästan
varje princip eller maxira sora används inom intema rättssystem vid tolkning
av lagar och avtal hade koramit tiU användning även på det internationella
planet. Kännetecknande för många av dessa regler var emeUertid att
tUl-lämpningen av den ena eller den andra regeln inte var obligatorisk. De
tjänade närmast sora hjälpmedel, vilkas användning berodde på domstolens egen
bedöraning av omständighetema i det enskilda fallet.

Kommissionen hade begränsat sig till att söka
skilja ut och kodifiera de jämförelsevis få grundsatser som utgjorde allmänna
regler för tolkningen av traktater. Med hänsyn tUl de olika åsikter som fanns
ora tolkningsmetoderna hade kommissionen ansett sig böra klart ta ställning
till textens roll vid traktattolkning. Regler ora vUka källor sora kunde anlitas
för att fastställa partemas avsikter behövdes bl, a. för tUlärapningen av de i
konventionen i ett antal artiklar intagna klausuler, sora skiljer mellan
utttyckliga traktatbestäraraelser och partemas underförstådda avsikter. Ett
visst raått av enighet ora de grundläggande tolkningsreglerna var vidare av
vikt inte bara vid tiUärapningen utan också vid utarbetandet av traktater,

Koraraissionen hade varit enig om att
utgångspunkten för traktattolkning är traktatens text. Det gällde att
fastställa dennas mening, inte att utforska parternas bakomliggande avsikter,
ILC framhöll att kärnan i denna tolkningsraetod var principen att partema skaU
presuraeras ha haft den avsikt sora framgår av de av dera använda uttrycken,
fattade i deras gängse raening. Därvid avsågs inte den gängse raeningen av ett
uttryck i och för sig utan sett i samband raed traktaten och raot bakgrunden
av traktatens ändaraål och syfte (art. 31: 1). ILC påpekade att Haag-domstolen
i flera fall vid tolkningen av enskilda bestämraelser i en traktat stött sig på
uttalanden i prearabeln ora ttaktatens syfte.

Det hade inte varit koraraissionens avsikt att
faststäUa en rangordning mellan de olika i art. 31 angivna tolkningsmedlen.
Artikelns olika element sammanhängde alla raed varandra och var avsedda att
tUlämpas geraensarat som en enda tolkningsregel, vUket koraraissionen velat understryka
genora att i rubriken använda detta ord i singularis,

TUl de i art, 31:3 angivna tolkningsraedlen hör
sådan praxis vid en traktats tUlämpning, som visar att parterna är överens om
traktatens innebörd, ILC förklarade att denna bestämmelse förutsatte att det
förelåg samförstånd raellan partema "sora helhet". Däremot var det
inte nödvändigt att varje enskUd part själv utövat ifrågavarande praxis. Det
kunde vara tillräckligt att parten godtagit denna.

Av art, 31: 3: c fraragår att i förhåUandet raellan
parterna tiUärapliga regler i internationeU rätt skaU beaktas vid tolknmgen, I
ett tidigare utkast hade bestäraraelsen en annan formulering, enUgt vUken den
avsåg relevanta folkrättsregler i kraft vid tiden för ttaktatens ingående.
Enligt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 33

ILC:s
koraraentar hade koraraissionen ansett sig böra stryka denna tidsbestämning,
då det var möjligt att tolkningen av en ttaktat kunde påverkas av att rättsUga
termer som använts i traktaten fått en annan innebörd genora rättsutvecklingen
efter ttaktatens ingående. Hur sådana fall skulle bedömas, berodde enligt
kommissionens mening främst på parternas avsikter.

ILC frarahöU att aUa de i art. 31 angivna
tolkningsmedlen hänförde sig till den tidpunkt då partemas överenskommelse kom
autentiskt till uttryck i texten eUer tiU tiden därefter. Detta var inte fallet
med förarbetena. Dessa hade därför sora tolkningsraedel inte samma autentiska
karaktär, hur värdefulla de än ibland kunde vara för att belysa de i texten använda
utttycken. Dessutom kunde det inte fömekas att förhand-lingsprotokoU o, d, i
många fall var ofuUständiga eller vUseledande, så att stor försUctighet raåste
iakttagas vid bedömning av deras värde sora tolkningsraedel. Den skUlnad sora
gjordes i art, 31 och 32 raellan autentiska och supplementära tolknragsraedel
var därför enligt koraraissionens mening både berättigad och önskvärd.

Konferensen

Vid konferensen framlade Förenta staterna ett
ändringsförslag, som gick ut på att sammanslå art, 31 och 32 och eliminera
skillnaden raeUan autentiska och suppleraentära tolkningsmedel. Enligt
förslaget skulle en traktat tolkas bona fide i syfte att fastställa den mening
sora skall tUläggas dess uttryck mot bakgrunden av alla relevanta faktorer.
Efter denna bestämmelse skulle följa en icke uttömraande uppräkning av nio
faktorer, däribland ttaktatens text, dess ändamål och syfte, förarbetena och
oraständigheterna vid dess ingående.

Den araerikanska delegationen kritiserade ILC:s
utkast sora aUtför stelt och restriktivt och Ifrågasatte, om det gav uttryck åt
gällande folkrätt. Tendensen i rättsutvecklingen var att hänsyn skulle tas tUl
alla omständigheter sora kunde inverka på bedöraningen av den geraensararaa
avsikt sora partema sökt uttrycka i texten. Ordens naturliga eller vanliga
betydelse hade inte betraktats sora oavvisliga imperativ, vilka uteslöt
ytterligare undersökning, utan snarare som ett viktigt vittnesbörd, bland
många andra sådana, om parternas gemensamma avsikt.

Syftet med Förenta staternas förslag var att
undvika en fast hierarki mellan tolkningsmedlen och ställa till uttolkarens
förfogande vilket som helst av de medel som kunde vara av betydelse under de
omständigheter sora förelåg i det särskilda fallet.

Motsatt uppfattning hävdades raed eftertryck av bl.
a. Storbritanniens delegat, som försvarade principen att vid traktattolkning
huvudvikten måste läggas vid traktatens text. Han påpekade att raånga
raultilaterala traktater biträtts av en del stater först i efterhand genom anslutning.
Det var knappast möjligt att bedöma sådana staters rättigheter och skyldigheter
efter de urspmngliga upphovsmännens förmodade geraensararaa avsikter. Det vore
riraligare att antaga, att texten uttryckte de gemensamraa avsiktema och att
ttaktattolknmgens primära uppgift var att

3 Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 34

klargöra
textens innebörd. Den brittiske delegaten underströk vidare att förarbeten
nästan alltid utgjorde en bristfällig källa för fastställande av parters
avsikter. De bestod i aUmänhet av referat av uttalanden gjorda under
förhandlingama. Sådana referat var oftast både vUseledande och ofullständiga.
Alla delegationer uttalade sig inte om varje särskUd fråga och ett uttalande
gjort tidigt under förhandlingama kunde ange en delegations avsikter på detta
stadium men inte ha något samband med den slutgiltiga texten. Dessutom
utelämnades de inforraeUa raöten sora förekora raeUan delegationschefer och
sora ofta var den mest betydelsefulla delen av förhandlingarna. ILC:s
behandling av förarbetena som källa vid traklattolkning innebar endast ett
erkännande av att bevisvärdet av förarbeten var mindre än själva traktatens
text.

Frankrikes delegat uttalade sig i samma riktning.
Det var mycket mindre äventyrligt och mera rättvist att för utrönande av
parternas avsikter hålla sig tUl vad de överenskommit skriftligt än att
utanför texten leta efter de betydligt mer opålitliga belägg för deras
avsikter, som kunde påttäffas här och var i ofullständiga och ensidiga
handlingar.

Det stora flertalet talare i debatten motsatte sig
Förenta staternas ändringsförslag. Konferensens sakkunnige rådgivare framhöll i
anslutning tiU debatten att ILC inte hade sökt ta ställning tUl den ena eller
den andra teorin om ttaktattolkning. De regler sora den utformat hade emellertid
varit avsedda att raotsvara statspraxis. Vid omröstningen blev det amerikanska
ändringsförslaget avslaget med överväldigande raajoritet. Artiklama om
traktattolknmg antogs senare genom enhälligt beslut av konferensen.

Art. 33

I art, 33 fastslås att en ttaktattext sora
bestyrkts på två eller flera språk har samma vitsord på varje språk, såvida
inte traktaten föreskriver eller partema är överens om att en särskUd version
skall ha förettäde i händelse av skUjaktigheter, Endast de bestyrkta
språkversionerna presiuneras vara autentiska. Traktatens uttryck fömtsätts ha
samraa mening i varje autentisk text, I händelse av skiljaktigheter skaU den
mening antagas, sora bäst saramanjämkar texterna, med beaktande av traktatens
ändaraål och syfte,

ILC

ILC frarahöU i sin komraentar att det föreföll vara
aUraänt erkänt att de olika språkversionema av en traktat, ora annat inte
angetts i traktaten, är lUcvärdiga, Artikeln avsåg de språk på vilka
traktatens text "bestyrkts". Detta uttryck hade valts raed hänsyn
tiU art, 10, enligt vUken textens bestyrkande är att betrakta sora ett särskilt
led i förfarandet vid ingående av en traktat.

Artikelns första stycke innehåller ett aUraänt
förbehåU för fall där traktaten själv anger att en viss text skaU ha företräde
i händelse av skiljaktigheter. Vid tiUämpningen av en sådan bestämmelse i en
traktat

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:158 35

kunde
frågan uppkomma, ora "huvudtexten" skuUe gälla autoraatiskt vid
minsta skiljaktighet mellan textema, eller om åtrainstone en del av de normala
tolkningsmedlen först skulle anlitas för att söka samman-jämka texterna, innan
det kunde anses föreligga "skiljaktighet", InternationeUa dorastolsavgöranden
gav inte någon direkt ledning för sådana fall, och koraraissionen hade inte
ansett frågan böra regleras i samband raed de allmänna tolkningsreglerna. Hur
frågan borde lösas, berodde huvudsakligen på partemas avsikter vid
bestämraelsens införande i traktaten.

När en traktat var flerspråkig, krävdes som ett led
i tolkningen av traktaten en jämförelse av texterna. Utgångspunkten raåste
därvid vara att traktaten trots flerspråkigheten förblev en enda traktat och
att uttrycken på alla språken således var avsedda att ha en och sararaa mening.
Vid tolkningen gällde det att finna textemas geraensararaa raening. Av textemas
lUcvärdighet följde vidare att vid olikhet meUan texter försök måste göras att
sammanjämka texterna och faststäUa parternas avsikter med anlitande av de
normala tolkningsmedlen.

Kommissionen hade inte funnit skäl att införa en
presumtion för restriktiv tolkning i fall där den ena språkversionen hade en
vidare innebörd än den andra. Huruvida en traktat vid tvetydighet borde tolkas
restriktivt, var en mera allmän fråga. Svaret berodde på traktatens natur och
det sanunanhang i vUket det tvetydiga uttrycket förekom.

Konferensen

Vid konferensen gjordes vissa redaktionella
ändringar i artikelns sista stycke, som uppdelades i två. På grundval av ett
ändrmgsförslag av Förenta staterna tUlades vidare i sista meningen orden
"med beaktande av traktatens ändaraål och syfte", vilka saknade
motsvarighet i ILC:s utkast.

Traktater
och tredje stat

Art.
3436

I art. 34 faststäUs den allmänna regeln att en
traktat inte skapar vare sig förpliktelser eUer rättigheter för en tredje stat
utan dess samtycke.

För uppkomsten av en förpliktelse för ttedje stat
krävs enligt art. 35 att ttaktatp arterna avsett att genom en bestämmelse i
ttaktaten fastställa en sådan förpliktelse och att tredje staten uttryckligt
och skriftligt accepterat förpliktelsen.

En rättighet uppkommer för ttedje stat enligt art,
36, ora traktatparterna avsett att genom en bestämraelse i ttaktaten bevUja
tredje stat rättigheten i fråga och ttedje staten saratyckt därtUl. Om inte
annat föreskrivits i ttaktaten, antages i detta faU tredje staten samtycka, så
länge inte motsatsen visar sig vara fallet. I artikelns mom, 2 föreskrivs att

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 36

ttedje
staten vid utövande av rättigheten skaU iaktta de vilUcor härför, som traktaten
anger eller sora faststäUts i enlighet raed ttaktaten.

7LC

ILC konstaterade i sina kommentarer tUl dessa
artiklar att det var en omstridd fråga humvida grundsatsen att en ttaktat inte
raedför förpliktelser eller rättigheter för tredje stat gäller undantagslöst,
Inora koraraissionen rådde enighet ora att en traktat i sig själv aldrig
skapar förpliktelser för stater sora inte är parter. När de i art, 35 angivna
villkoren för en förpliktelses uppkorast var uppfyllda, förelåg i själva verket
en ytterligare överenskoraraelse raellan traktatparterna å ena sidan och
tredje staten å den andra. Den rättsliga gnraden för förpliktelsen var inte
själva ttaktaten utan den korapletterande överenskoraraelsen. Även raed en
sådan syn på saken var detta dock ett fall där en besläraraelse i en raeUan
vissa stater uigången ttaktat blev direkt bindande för en annan stat, som
varken var eller blev part i traktaten.

Några stater hade i sina yttranden ifrågasatt, ora
regeln i art. 35 kunde gälla i det fall att bestäramelser i en traktat
påtvingades en angri-parstat. Enligt koramissionens raening låg ett sådant faU
utora raraen för den i artikeln fastslagna principen, fömtsatt att atgärdema
raot angri-parstaten stod i överensstäraraelse med FN-stadgan, En majoritet av
koramissionens raedleraraar hade funnit att i konventionen borde intagas ett
allmänt förbehåll rörande de förpliktelser i förhållande till en traktat, som
kunde uppstå för en angriparstat till följd av åtgärder vidtagna i enlighet
med FN-stadgan, Detta förbehåll återfinns i konventionens art. 75.

ILC förklarade vidare att det inom koramissionen
hade rått olika meningar i frågan humvida en traktat i sig själv kunde ge
tredje stat rättigheter. Bland kommissionens medleramar hade en gmpp ansett
att en traktat, om parterna avsåg det, kunde ha denna verkan, fast tredje staten
givetvis inte var skyldig att acceptera eUer utöva rättigheterna. En annan gmpp
hade menat att ingen verklig rättighet förelåg för en stat sora inte var part,
såvida eller så länge den inte accepterade den erbjudna rättigheten. Enligt
deras raening krävdes aUtså liksom i fråga om förpliktelser någon form av
ytterligare överenskommelse. Kommissionen hade eraeUertid funnit skUlnaden
mellan dessa uppfattningar vara huvudsakligen teoretisk. Den förra gmppen
medgav att ett avböjande av rättigheten inte behövde vara uttryckUgt utan i
vissa faU kunde ske indirekt genom underlåtenhet att utöva rättigheten. Den
andra gmppen medgav å sin sida att tredje statens accepterande av rättigheten
inte behövde vara uttryckligt. Enligt kommissionens raening ledde därför de
båda uppfattnragarna i de flesta faU till praktiskt taget samraa resultat.
Kommissionen hade gett art. 36 en utformning sora raotsvarade de praktiska
kraven och inte innebar ett ställningstagande tUl frågan hum-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 37

vida
rättigheten skapades genom traktaten eUer genom tredje statens saratycke. Den i
artikeln angivna presurationen för tredje statens saratycke gav nödvändig
flexibitet åt regeln i faU där rättigheten var avsedd att gäUa till förmån för
stater i allmänhet eUer en större gmpp av stater.

Konferensen

Vid konferensen antogs art. 34 utan ändring. I
slutet av art, 35 tullades ordet "skriftUgt" och i andra meningen av
art, 36 mora, 1 orden "såvida icke traktaten föreskriver annat".

Flera stater riktade vid konferensen kritik raot
bestäraraelsema i art, 36:1 ora uppkomsten av rättigheter för tredje stat,
Nederländerna ansåg att en sådan rättighet inte uppkom genora ett presuraerat
samtycke av tredje stat utan snarare förutsatte att den utövades av denna stat.
Enligt dess uppfattning överensstämde ILC:s förslag knappast raed statspraxis.
Finland föreslog en strykning av andra raeningen i art, 36:1, enligt vUken
tredje staten skaU presuraeras saratycka tiU rättigheten. Med hänsyn till bl.
a. att rättigheter i de flesta traktater var intimt förbundna raed
förpliktelser innebar denna presuration enligt den finländske delegatens
raening ett farUgt avsteg från huvudregeln i art, 34. ILC;s argument att
presumtionen gav nödvändig flexibUitet åt regeln i art. 36:1 fann han inte
övertygande. Precision var att föredraga fraraför flexibiUtet i detta fall.
Flera andra delegationer talade för det finländska förslaget, vilket dock
avslogs av konferensen.

Art.
37

För återkaUande eller ändring av tredje stats
förpliktelser krävs enUgt art. 37 ttaktatparternas och tredje statens
ömsesidiga saratycke, ora inte annat visas vara överenskoraraet. För
återkaUande eller ändring av en rättighet som uppkommit för tredje stat krävs
denna stats saratycke, ora det visas ha varit avsett att rättigheten inte
skulle vara återkaUelig,

ILC förklarade i sin koraraentar att konunissionen
ansett örasesidigt saratycke böra krävas inte endast när tredje staten själv
önskade att en förpliktelse skuUe återkaUas eUer ändras utan även när det var
traktat-partema som tog initiativet därtiU, Tredje statens saratycke kunde kanske
förefaUa onödigt, ora ttaktatpartema helt enkelt viUe befria tredje staten från
förpliktelsen. Koraraissionen hade eraeUertid ansett att så enkla fall skulle
bli säUsynta. Man raåste räkna raed att tredje statens förpliktelse i de flesta
fall ingick i ett raera koraplicerat sammanhang, sora gjorde det önskvärt att
varje ändring av förpliktelsen skuUe ske med ömsesidigt samtycke.

Situationen var en annan, när en rättighet
uppkonorait för tredje stat. Det var önskvärt att stater inte skulle avhåUas
från att skapa rättigheter tiU förmån för tredje stater, särskUt när det gäUde
sådana frågor sora sjöfart i internationella farleder, av fruktan att förlora
sin handlingsfrihet i fraratiden. Det var å andra sidan av inte mindre vikt
att sådana rättigheter skulle ha en viss fasthet och stadga. Det borde också
beaktas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 33

att
ttaktatparter, sora önskade att tredje stats rättigheter skulle vara
återkaUeliga, kunde faststäUa detta i traktaten eller genom förhandlingar med
ttedje staten. Mot bakgnmden av dessa olika omständigheter hade koraraissionen
föreslagit regeln att en tredje stats rättighet inte skulle vara återkaUelig,
om det visades att rättigbeten varit avsedd att inte kunna återkallas eller
ändras utan ttedje statens samtycke. En sådan av-sUct borde norraalt framgå av
iiraehållet i eUer arten av de traktatbestäraraelser på vUka rättigheten
grundades eUer av någon mellan traktat-partema och ttedje staten ttäffad
överenskommelse eller uppgörelse. Artikeln antogs av konferensen utan någon
diskussion.

Art. 38

I art. 38 fastslås att bestämmelsema i art. 3437
inte på något sätt hindrar att en regel som intagits i en ttaktat kan bli
bindande för tredje stat som intemationell sedvanerättsregel, när den är erkänd
sora sådan,

ILC

1 sin kommentar konstaterade ILC att en meUan vissa
stater ingången ttaktat kunde innehåUa en regel, eller för något område eller
vattendrag upprätta en regim, sora sedermera blir aUmänt accepterad av andra
stater och övergår tUl att bli bindande för andra stater genora sedvanerätt.
Exerapel härpå utgjorde Haagkonventionerna ora lagar och bruk i lant-krig,
överenskomraelsema om neutraliseringen av Schweiz och olika fördrag rörande
intemationella flodvägar och vattenvägar. Likaså kunde en konvention avsedd att
kodifiera gällande sedvanerättsregler komraa att bb bettaktad sora den allmänt
erkända formuleringen av sedvane-rättsreglema i fråga även av stater som inte
var anslutna tUl konventionen,

I inget av dessa faU var det traktaten själv som
hade rättsverkan för ttedje stat. Källan tiU reglernas bindande verkan för
andra stater än partema var sedvanerätt, inte ttaktaten. Kommissionen hade
därför inte ansett att en direkt bestämmelse ora den utsttäcka tiUäraplighet
sora regler i en ttaktat kunde få genom sedvanerätt borde intagas i konventionen.
Den hade dock genom förevarande artUcel velat klargöra att sådana verkningar av
sedvanerätt inte uteslöts genom vad som utsagts i artiklarna om traktater och
tredje stat,

ILC förklarade vidare att det inom kommissionen
hade övervägts, om ttaktater som skapade s, k, objektiva regiraer, dvs,
förpliktelser och rättigheter som gäUde för alla ("erga omnes"),
skuUe bU föremål för särskUd reglering i konventionen. En del raedlemmar av
kommissionen hade ansett detta motiverat och hade därvid särskUt avsett
ttaktater ora neutralisering eUer demUitarisering av särskUda territorier eller
oraråden och ttaktater ora navigationsfrihet på intemationella floder och
vattenvägar. Sora ett exempel hade också nämnts fördraget om Antarktis,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 39

Andra
medlemraar raedgav att traktatförpliktelser och traktaträttigheter i vissa fall
kunde få verkan "erga omnes", men det berodde enligt deras raening
inte på att vissa traktater hade en särskUd ställning i traktaträtten. Fallen
i fråga hörde antingen tiU dem som avsågs i art, 36 eller till dera som täcktes
av det allraänna förbehåUet i förevarande artikel. Konmiissionen hade ansett
att en särskUd regel ora de regiraer sora avsågs inte hade utsikt att bU
allmänt accepterad. Bestäramelsen i art. 36 om ttaktater avsedda att skapa
rättigjieter tiU förraån för stater i aUraänhet, tiUsararaans raed de följder
av sedvanerätt sora nämndes i förevarande artikel, utgjorde en viss rättslig
grundval för uppkomsten av traktatförpliktelser och traktaträttigheter med
verkan "erga omnes". Längre kunde man f. n. inte gå.

Konferensen

Vid konferensen föreslog Syrien att orden
"erkänd som sådan" skulle tiUäggas tUl ILC:s text efter
"internationeU sedvanerättsregel". Den syriska delegationen sade sig
med detta tiUägg vUja ange att en regel för att bli bindande för en tredje stat
raåste vara erkänd av denna stat sora internationeU sedvanerättsregel, AUt
flera nya stater blev medleraraar av det intemationeUa statssainfundet med
samma suveräna rättigheter sora andra stater, och det kunde inte korama i fråga
att de skulle påtvingas sedvanerättsregler, i vUkas utformning de inte tagit
del. Det syriska förslaget sora i debatten stöddes av flera öststater,
latinamerikanska stater och arabstater antogs av konferensen.

Finland och Venezuela föreslog var för sig att
artikeln skuUe strykas. Den finländske delegaten motiverade sitt förslag raed
forraeUa skäl. Artikeln var inte påkallad i en konvention som uteslutande
behandlade traktaträtten. Venezuela befarade att artikeln i den praktiska
tUlämpningen kunde leda tUl att tredje part ålades förpliktelser till vilka
den inte saratyckt. Detta kunde avhålla stater från att ratificera konventionen.
Förslagen om strykning av artikeln fick dock inte något mera allmänt stöd vid
konferensen.

Ändring
av traktater

An.
39

Konventionens del IV innehåller bestäramelser ora
ändring av traktater och inleds raed art, 39, vari fastslås att en traktat kan
ändras genora överenskoraraelse mellan parterna och att reglema i del II är
tUlämpliga på en sådan överenskommelse, ora inte traktaten föreskriver annat,

I sin koraraentar tUl artikeln förklarade 7LC att
intemationeU rätt enligt kommissionens mening inte uppställer något krav på
att en överenskommelse om ändrmg (eller upphävande) av en traktat måste ingås
i samma form som traktaten eller i en form som är likvärdig raed traktatens.
Det har ibland hävdats att så skulle vara fallet. Kommissionen an-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 40

såg
att denna åsikt återspeglade konstitutionell praxis i vissa stater och inte
intemationeU rätt. Normalt ändrades en traktat genom en annan traktat i
skriftlig form. Reglerna i del II
blev då tUlämpliga på överenskoraraelsen
om ändring av traktaten. Det stod emeUertid partema fritt att välja vUken form
som helst för överenskoraraelsen. En traktat kunde även ändras genora rauntiig
eUer t, o, ra, tyst överenskommelse. Artikeln var inte avsedd att hindra detta.
Artikeln antogs av konferensen utan ändring.

Art. 40

Art. 40 innehåller särskUda bestämmelser rörande
ändring av multilaterala traktater. Enligt mom. 1 gäUer dessa bestämraelser,
såvitt traktaten i fråga inte själv anger annat.

I mom. 2 föreskrivs att ett ändringsförslag skall
delges alla de fördragsslutande staterna och att varje sådan stat skall ha
rätt att deltaga i beslut om vilka åtgärder förslaget skall föranleda, liksom
också i förhandlingarna och avslutandet av en överenskommelse ora ändringen.
En stat sora har rätt att tUlträda traktaten skall enligt mom. 3 också ha rätt
att tillträda ttaktaten i dess ändrade förra. Mom. 4 fastslår att en stat sora
redan är part i traktaten och inte tUlträder ändringsöverenskom-raelsen inte
blir bunden av denna. En stat som blir part i traktaten efter ikraftttädandet
av denna överenskoraraelse anses emeUertid enligt mom. 5, ora staten inte själv
uttryckt annan avsikt, ha tUlträtt ttaktaten i dess ändrade förra. En sådan
stat anses dessutom i förhåUande till traktatparter som rate är bundna av
ändringsöverenskoraraelsen ha tillträtt traktaten i dess tidigare form,

ILC

ILC frarahöll i sin komraentar att multUaterala
ttaktater nuraera inte sällan själva innehåller bestäramelser ora raöjligheten
att ändra dera. Det starkt ökade antalet traktater mellan ett mycket stort
antal stater hade vidare raedfört att det var uteslutet att endast raedge
ändring genom överenskoraraelse meUan samtUga parter. Det hade blivit allt
vanligare att ändringsöverenskoraraelser sattes i kraft raellan de stater som
godkände ändringama, raedan ttaktaten fortsatte att gälla oförändrad mellan
övriga parter. Några detaljerade sedvanerättsregler kunde inte härledas ur de
mycket varierande ändringsklausuler sora förekora i mul-titaterala traktater,
Koraraissionen hade inte heller ansett sig böra utforraa fuUständiga
standardregler i äranet. Det var dock enligt dess mening önskvärt att
konventionen skulle innehålla vissa gmndläggande regler om ändruigsförfärandet.

ILC understtök att förevarande artikel endast avsåg
ändringsöverenskoraraelser i egentiig raening, dvs, sådana som utarbetas för
att ändra en traktat meUan alla parter. Även om de ofta tillträddes av endast
en del

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 41

av
partema, var det en väsentlig skillnad raeUan dessa överenskoraraelser och
sådana sora från början var avsedda att gälla meUan en begränsad krets av
parter. Dessa senare överenskoraraelser raeUan en del av partema behandlades
för sig i nästa artikel.

Artikelns mom. 2 avsåg att säkerställa varje parts
rätt att bli konsulterad vid ändring av en traktat. Kommissionen var raedveten
ora att det inte säUan förekorarait att en gmpp av parter geoorafört en
revision av en traktat utan att samråda raed de övriga. Koramissionen ansåg
eraellertid att det låg i det genora en ttaktat upprättade rättsförhållandets
natur, att varje part borde bli tUlfrågad i saraband med ändringar i traktaten.
Detta krav var en direkt följd av parternas skyldighet att handla boim fide i
sitt förhåUande tUl varandra.

Genom bestämraelsen i raora. 3 beaktades att även
stater sora hade rätt att tUlträda traktaten och särskUt de stater sora
deltagit i traktatens utarbetande raen ännu inte tUlträtt denna kunde vara
intresserade av ändringar i ttaktaten, Bestämraelsen gav dem rätt att tiUträda
traktaten i dess ändrade förra. Däremot hade koraraissionen inte ansett att det
fanns anledning att gå längre och även tiUerkänna dera rätt att deltaga i
förhandlingarna ora ändringsöverenskoraraelsen.

Bestämraelsen i raora. 4 var egentligen endast en
följd av den allraänna regeln i art, 34 att en ttaktat mte mnebär
förpliktelser för en stat som inte är part i traktaten. Koramissionen hade
emellertid ansett det böra klargöras att denna allraänna regel gäller även för
ändringsöverenskoraraelser, såvitt inte ttaktaten föreskriver annat.

De i raora. 5 faststäUda presumtionsreglema tjänade
ett praktiskt syfte, eftersora det förekora att stater vid tUlträde av en
traktat inte angav hur de ställde sig tUl ingångna ändringsöverenskoraraelser.
Vid formuleringen av dessa presumtioner hade koramissionen följt principen att
en stats tUlttäde av en ttaktat, ora staten inte angett annat, skall ha sådan
verkan att största raöjliga antal stater koramer att bli örasesidigt bundna av
traktaten.

Konferensen

Artikeln antogs av konferensen utan annan ändring
än att uttrycket "varje part" i mora. 2 ersattes raed "alla de
fördragsslutande staterna". Ändringen föreslogs av Nederländema, sora
angav syftet därraed vara att täcka det fall att stater önskade ändra en
traktat sora ännu inte trätt i kraft. I sådant fall finns inga
"parter" i konventionens raenmg.

Art.
41

Art, 41 avser fall där två eller flera av parterna
i en raultilateral traktat avser att ingå en överenskommelse för att modifiera
traktaten endast dem eraellan. Enligt huvudregeln i mom. 1 är en
överenskoraraelse av detta slag tUlåten, ora den inte påverkar övriga parters
ställnuig vid ut-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 42

övande
av sina rättigheter eller fullgörande av sina skyldigheter enligt traktaten och
inte raodtfierar bestäraraelser, från vilka en avvikelse skulle vara oförenlig
med ett effektivt förverkligande av traktatens ändaraål och syfte sora heUiet,
I mom. 2 föreskrivs att parter som avser att ingå en sådan överenskoraraelse
skaU underrätta övriga parter därom,

ILC

ILC framhöll i sin kommentar att en uppgörelse
raeUan två eller en mmdre gmpp av parter, varigenora dessa sökte raodifiera
ttaktaten sins-eraellan utan att bereda övriga parter tiUfälle att deltaga, låg
på ett annat plan än en ändringsöverenskommelse i vars utformning partema allmänt
deltagit, även ora den sedan inte ratificerats av aUa. ArtUceln avsåg frärast
att ange vUlkoren för att överenskoraraelser om modifikationer av detta slag
skuUe kunna anses tUlåtUga, Som ett ytterUgare skydd mot otUlbörliga
modifikationer av en traktat hade kommissionen föreslagit regeln att parter som
hade för avsikt att ingå en sådan överenskommelse skulle i förväg underrätta
övriga parter om raodifikationema i fråga. Sådan skyldighet borde enligt
koraraissionens mening föreUgga även i det fall att traktaten själv
uttryckligen tUlät vissa modifikationer, såvida inte traktaten angav annat.

Konferensen

ArtUceln antogs av konferensen raed endast en
raindre redaktionell ändring av den av ILC föreslagna texten.

Viss diskussion förekora vid konferensen rörande
ett ändringsförslag av Australien, enligt vilket artikeln inte skulle vara
tUlämplig på de traktater mellan ett begränsat antal stater sora avses i art.
20: 2. Liksora fallet är med reservationer tUl en sådan traktat, borde enligt
förslagsställarens mening även en modifikation av traktaten raeUan vissa av
partema kräva alla övriga parters samtycke. Mot förslaget anfördes invändningar
av bl. a. Danmark, som ansåg det angeläget att undvika en inskränkning av
möjligheten att genom överenskommelser "inter se" raodifiera traktater
av det slag sora avses i art. 20: 2, Enligt den danska delegationens mening var
analogin med reservationer mera skenbar än verkUg, Att det vid tiden för en
multUateral traktats ingående fanns skäl att utesluta reservationer tiU
traktaten hindrade inte att det senare i samband med traktatens tUlämpning
kunde uppstå behov av modifikationer mellan vissa av parterna. Det fanns ingen
anledning att utesluta sådana modifikationer, förutsatt att de övriga
parternas rättigheter inte träddes för när. Bestämmelserna i artikelns mom. 1
b) gav dessa parter tUlräckligt skydd.

Del IV i ILC:s utkast innehöll en
ytterligare artikel, enligt vilken en traktat kunde raodifieras genora en
praxis vid dess tiUärapning som visade att partema överenskomrait om att
modifiera traktatens bestämmelser. ILC förklarade i en relativt kortfattad
koraraentar, att artikeln

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 43

avsåg
faU där det utbUdat sig en fast praxis, av vilken fraragick att parterna
aUraänt samtyckt tiU att ttaktaten tUlärapades på ett sätt sora avvek från
några av dess bestämraelser. Vid konferensen föreslog flera delegationer att
denna artikel skulle strykas. Efter en ingående debatt, under vilken flertalet
talare var starkt kritiska mot den av ILC föreslagna artikeln, beslöt
konferensen att artikeln skuUe utgå.

Allmänt
om traktaters ogiltighet och upphörande

Art.
42

Konventionens del V handlar om traktaters ogiltighet,
upphörande och suspension. Dess avsnitt 1 innehåller aUmänna bestämmelser och
inleds med art, 42, sora fastslår att gUtigheten av en traktat eUer av en stats
saratycke tUl att vara bunden av en traktat kan bestridas endast när det följer
av konventionen. Likaså skaU en ttaktats upphörande, suspension eller
uppsägning, utora genora tUlärapning av traktatens egna bestäraraelser, kunna
äga rura endast i enlighet raed konventionen.

ILC

ILC frarahöU i sin komraentar tUl artikeln att
konventionen innehöll en uttömmande uppräkning av de grunder som kunde åberopas
för åsidosättande av traktatförpliktelser. Föreskriften att det raåste ske i
enlighet med konventionen syftade på konventionen i dess helhet och inte endast
på de artiklar som kunde vara särskilt relevanta i det enskUda fallet.

Kommissionen hade inte ansett
"obsolescence" eller "desuetude" böra upptagas sora en
särskUd grund för traktaters upphörande. Även ora den faktiska orsaken tUl att
en traktat upphörde att gälla kunde vara att den blivit obsolet, var dock den
rättsliga grunden för upphörandet i ett sådant fall att partema saratyckt till
att låta traktaten förfalla, vUket fraragått av deras förhållande tiU denna,
EnUgt koraraissionens mening täcktes därför dessa fall av regeln om en traktats
upphörande genora partemas samtycke (art, 54: b).

Kommissionen hade inte heller funnit det böra
nämnas som en särskUd rättslig grund för ttaktatförplUctelsers upphörande, att
en part upphört att existera som folkrättssubjekt.

Kommissionen påpekade vidare att frågor ora
verkningarna av statssuccession, liksom också frågor om den statsansvarighet
som kunde uppkomma i samband med traktaters upphörande, hade lämnats åt sidan,
såsom framgick av det genereUa förbehåUet i konventionen (art, 73),

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 44

Konferensen

Vid konferensen vidtogs några ändringar av
redaktionell natur i artikeln. På förslag av redaktionskommittén infördes
efter "GUtigheten av en traktat" orden "eller av en stats
saratycke tUl att vara bunden av en traktat", TiUägget avsåg att täcka
frågor som gällde en parts bundenhet av en raultilateral ttaktat raen inte
traktatens gUtighet sora sådan.

Art.
43

Enligt art, 43 skaU en traktats ogUtighet eller
upphörande inte på något sätt befria en stat från sådana i traktaten
fastställda förpliktelser sora åvUar staten enUgt intemationell rätt oberoende
av ttaktaten,

An.
44

I art, 44 behandlas frågan ora en traktats delbarhet
vid tUlärapningen av reglerna i del V, Mom. 1 avser uppsägning, frånträde eller
suspension av en traktat enligt traktatens egna bestäraraelser eUer enligt
art, 56. En sådan åtgärd måste avse hela traktaten, om inte annat överenskommits.
Mom. 25 innehåller dels särskUda bestämmelser rörande de fall som avses i art.
4953 ocb art, 60, dels aUmänna bestämraelser ora en traktats delbarhet i de
övriga fall där fråga kan uppkomma ora ogUtighet eller ora upphävande,
frånträde eller suspension på grundval av konventionen. Enligt sistnäranda
bestäraraelser kan konventionens regler om OgUtighet och upphävande ra, ra,
under vissa förhållanden inte göras gällande med avseende på hela ttaktaten
utan endast i fråga ora särskilda klausuler. Så är fallet, ora den grund sora
åberopas hänför sig enbart tUl vissa bestärada klausuler i traktaten, vUka
låter sig särskUjas från återstoden av traktaten i tillärapningshänseende och
inte vid traktatens ingående utgjorde en väsentlig förutsättning för den andra
partens eller de andra partemas saratyeke tUl ttaktaten. En ytterUgare
fömtsättning är att ett fortsatt fullgörande av återstoden av traktaten inte
skulle vara obUligt,

ILC

I sin koraraentar framhöll ILC att den funnit
delbarhetsprincipen raed vissa undantag kunna äga tUlämpning vid ogUtighet,
upphävande och suspension. Allmänt sett föreföll det koraraissionen oriktigt
att traktater raeUan suveräna stater skulle i sin helhet kunna
ogUtigförklaras, upphävas eller suspenderas i faU där skälen för en sådan
åtgärd hänförde sig till helt sekundära bestämraelser i traktaten. Sådana
bestäraraelser kunde ibland eliraineras utan att balansen mellan parternas
intressen näranvärt rubbades. Med hänsyn tiU att ttaktater grundade sig på
örasesidigt samtycke, fick delbarhetsprincipen å andra sidan inte tUlärapas på
ett sådant sätt att grundvalen för partemas samtycke väsentligt förändrades.
Koramissionen hade således sökt finna en lösning som respekte-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 45

rade
traktatens ursprungUga grundval raen också hindrade att traktaten helt
åsidosattes, när anledningen sararaanhängde med bestämraelser sora inte utgjort
någon väsentiig fömtsättning för det ömsesidiga samtycket.

Konferensen

I debattema vid konferensen uttalade sig flera
väststater för en utvidgning av raöjligheten till separabUitet, i avsikt att
därigenora i största möjliga utsträckning undvika att hela traktater blev
ogUtiga, Öststaterna och vissa latinamerikanska stater intog en mera resttiktiv
hållning tiU delbarhetsprincipen och tryckte på gmndsatsen ora ttaktaters
integritet, Meningama bröt sig särskilt i fråga ora traktaters delbarhet vid
tUlärapning av den nya regeln ora jus cogens i art, 53, Diskussionen härora
koraraer att beröras i saraband raed anraärkningarna till denna artikel,

TUl den av ILC föreslagna texten gjordes vid
konferensen på förslag av Förenta staterna ett tUlägg i raora, 3, varigenora
sora ytterligare vUlkor för en ttaktats delbarhet uppställdes, att ett
fortsatt fuUgörande av återstoden av traktaten inte skulle vara obilUgt,
Bestämmelsens syfte var enUgt förslagsstäUaren att förhindra att en stat skulle
kunna bestrida gUtigheten av en del av en traktat raen kräva att resten av
traktaten skaU fullgöras, även ora detta slculle vara ytterst orättvist raot de
övriga partema.

Art.
45

I art, 45 fastslås regeln att en stat går föriustig
rätten att åberopa oraständigheter som kan göra en ttaktat ogUtig eUer som kan
utgöra skäl tUl att sätta en traktat ur kraft, om staten efter att ha fått
kännedom om oraständigheterna i fråga antingen uttryckligen raedger eUer genora
sin hållning raåste anses ha accepterat, att traktaten är gUtig eller förblu: i
kraft. Regeln skall vara tUlämplig i de fall som avses i art. 4650 samt art.
6062.

ILC

I sin koraraentar framhöll ILC att artikeln gav
uttryck åt den i folkrätten erkända principen att en stat inte skaU tUlåtas
uppnå fördelar genom att inta en position sora strider raot en tidigare intagen
hållning. Det var en princip sora hade särskUd betydelse på traktaträttens oraråde.
Det kunde tänkas att en stat, efter att ha fått kännedom om exempelvis att det
förelåg ett väsentUgt fel i en traktat, att dess ombud överskridit sina
befogenheter vid traktatens ingående eller att den andra parten brutit raot
traktaten, likväl fortsatte att tUlärapa traktaten i fråga som om inget hänt
och först långt senare åberopade en sådan omständighet, när den av helt andra
skäl önskade frigöra sig från sina förpliktelser enligt traktaten. Den nänrada
principen, sora fick anses hänga sararaan raed kravet att parterna skulle
uppträda bona fide, satte en

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 46

gräns
för raöjligheten att resa sådana anspråk. Trots principens allraänna natur
hade ILC med hänsyn till dess särskUda betydelse i saraband med traktaters
ogiltighet eller upphävande ansett det motiverat att den intogs i konventionen.

Enligt kommissionens mening borde den i art, 45
fastställda regeln inte tUlämpas i fall där staten i fråga inte varit i stånd
att fritt utöva sin rätt att bestrida traktatens gUtighet. Regeln var därför
inte avsedd att gäUa i fall av tvång mot ett orabud enUgt art, 51 eUer tvång
mot staten själv enligt art, 52. Att göra regeln tUlämplig även i sådana fall
skulle försvaga det skydd som dessa artiklar gav den för tvånget utsatta representanten
eller staten. Koramissionen hade också ansett det oriktigt att låta regeln gäUa
i faU där en traktat stted mot en norm sora hade karaktär av jus cogens (art.
53 och 64).

Konferensen

Vid konferensen diskuterades vissa ändringsförslag,
sora avsåg att ytterligare begränsa de fall där regeln skuUe vara tiUäraplig,
A andra sidan väckte Schweiz ett förslag om att regeln skuUe utsträckas att
gäUa också i fråga om traktater tUlkomna genom tvång (art, 51 och 52), Vissa
öststater ra, fl, önskade en strykning av artikelns punkt b), enligt vUken en
parts medgivande inte behövde vara uttryckligt utan kunde framgå av partens
hållning. Några stater föreslog ett tillägg till artikeln, varigenom rätten
att åberopa ogUtighetsgrundema i art, 4650 skulle tidsbegränsas. Inget av
dessa ändringsförslag vann någon större anslutning.

Ogiltighetsgrunder

An.
46

Avsnitt 2 i del V handlar om traktaters ogUtighet
och anger bl. a. de grunder på vilka en stat kan bestrida gUtigheten av sitt
saratycke tUl att vara bunden av en traktat, I art, 46 fastslås att en stat
inte sora ogUtig-hetsgrund kan åberopa, att en internrättslig bestämmelse om
behörighet att ingå ttaktater överträtts vid ttaktatens ingående, såvida inte
överträdelsen var uppenbar ("manifest") och berörde en regel i
statens interna rätt av grundläggande betydelse, Överttädelsen anses uppenbar,
ora den objektivt måste vara tydlig för varje stat som i ett sådant fall förfar
i överensstämmelse med normal praxis och bona fide.

ILC

I
sin kommentar framhöU ILC bl, a. följande.

Konstitutionella begränsningar i utövandet av
ttaktatraakten förekoraraer i olika former. Det finns bestämmelser som uppdrar
konstitutio-neUa gränser för en regerings befogenhet att ingå traktater, och
det finns sådana som endast begränsar regeringens möjUgheter att tiUämpa traktater
inora statens intema rättssystera utan att de i någon form godtagits

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 47

av
det lagstiftande organet. Den fråga som artikeln är avsedd att besvara är, i
vUken utsträckning konstitutionella begränsningar av någotdera slaget kan
påverka den folkrättsligä gUtigheten av ett samtycke till en traktat, när detta
uttryckts genom ett statsorgan som utåt framstått sora bemyndigat därtUl,

Några jurister hävdar, att folkrätten helt
överlämnar åt varje stats interna rätt att avgöra genom vilka organ och
tillvägagångssätt statens vilja att bli bunden av en traktat skaU uttryckas.
Enligt denna mening måste intema rättsregler som begränsar ett statsorgans
befogenhet att ingå ttaktater anses utgöra en del av foUcrätten, så att ett
samtycke till en ttaktat som uttryckts utan iakttagande av dessa regler är
folkrättsligt OgUtigt eUer åtminstone anfäktbart.

Andra rättslärda menar, att endast allmänt kända
(notoriska) konstitutionella begränsningar kan åberopas, om en stat vill
bestrida en traktats gUtighet på konstitutioneUa grunder. Denna åsUct grundar
sig på bona-fide-prmcipen och på nödvändigheten att vidmakthålla ett raått av
trygghet i de på ttaktater grundade förbindelsema meUan stater.

En ttedje gmpp av jurister anser, att folkrätten
reglerar de tUlväga-gångssätt genom vUka en stat ger uttryck åt sitt samtycke
till en ttaktat. Likaså fastställer folkrätten de vUlkor sora skall vara
uppfyUda för att olika kategorier av statUga organ eller representanter skaU
erkännas ha behörighet att på sin stats vägnar verkställa sådana åtgärder. Om
sålunda ett organ, som enUgt folkrätten är behörigt att binda staten, ger
uttryck åt statens samtycke tiU en ttaktat i enlighet raed ett vedertaget
förfarande, blir staten folkrättsUgt bunden av ttaktaten. Underlåtenhet att
följa intemrättsUga bestäraraelser kan medföra att traktaten inte blir gUtig i
intem rätt och kan också medföra intemt ansvar för organet i fråga raen
påverkar inte ttaktatens folkrättsligä gUtighet. Vissa förettädare för denna
uppfattning mjukar upp den genom att tUlägga att staten dock inte blir bunden
av traktaten, när motparten kände till underlåtenheten att iaktta de
konstitutioneUa bestämmelserna eUer när bristen på konstitutioneU behörighet
var så uppenbar (manifest) att motparten måste anses ha varit medveten om den.

IntemationeUa domstolens praxis överensstämde
liksom statspraxis enligt ILC:s uppfattning i stort sett med den mening som den
betecknat som den ttedje gruppens. Det fanns goda skäl för denna raening. Det
folkrättsliga förfarandet vid ingående av ttaktater gav en regering möjlighet
till eftertanke och tiUfäUe att inhämta författningsenUgt godkännande, innan
den slutgUtigt band sig. Det kunde knappast begäras att raotparten slculle
följa den intema handläggningen av en föreslagen traktat, F, ö, skuUe nog ett
ifrågasättande från motpartens sida av denna handläggning betraktas sora en
icke önskvärd inblandning.

Flertalet av de regeringar som avgett yttranden om
artikeln hade anslutit sig tUl den ståndpunkt sora koramit tiU uttryck i
denna, nämligen

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 48

att
överträdelse av en intemrättsUg bestämraelse angående befogenheten att ingå
traktater inte kunde åberopas som grund för att anse ett samtycke tiU en
traktat ogUtigt, såvida inte överträdelsen var uppenbar (manifest). Vissa av
regeringarna hade föreslagit att texten skulle ange dels för vem överträdelsen
raåste vara uppenbar, dels vad sora utgjorde en uppenbar överttädelse, ILC
ansåg emeUertid detta onödigt, I ordet "manifest" i dess vanUga raening
låg, att överträdelsen skuUe vara "objec-tively evident to any State
dealing with the raatter norraally and in good faitii".

För att understryka att de fall där ifrågavarande
ogUtighetsgrund

kunde åberopas var av exceptioneU natur, hade koraraissionen gett arti

keln en negativ forraulering: "kan ej åberopas såvida icke".

Konferensen

Vid konferensen framfördes vissa förslag om
ändringar i ILC:s text, vUka huvudsakUgen gick ut på att ytterUgare begränsa
intemrättsliga be-stäraraelsers verkan på det intemationella planet. Undantaget
från huvudregeln löd i ILC:s utkast: "såvida inte denna överttädelse av
dess intema rätt var uppenbar". Japan och Pakistan föreslog att undantaget
skulle utgå, eftersora det kunde ge upphov till svårigheter. Det var inte lätt
att avgöra, när en stats bestäraraelser om ingående av traktater blivit
uppenbart kränkta. Man kunde knappast vänta sig att en fördragsslutande part i
detalj skuUe känna tiU den andra statens regler på området,

Pem anmärkte mot ILC:s text att undantaget för
uppenbara överttädelser av intern rätt inte tog hänsyn tiU, ora den intema
bestämmelse som Överträtts var av större eller mindre betydelse. Begreppet
intem rätt omfattade inte endast väsentliga konstitutionella regler utan även
rättsregler av lägre dignitet och t. o. ra. adrainistrativa bestäraraelser, I
artikeln borde preciseras att ett saratycke tUl att vara bunden äv en traktat
kunde frånkännas gUtighet endast ora en författningsbestämraelse av
grundläggande natur blivit kränkt,

Storbritannien föreslog att innebörden av
"raanifest" skulle klargöras genora att den av ILC i komraentaren
angivna tolkningen av detta uttryck infogades i själva artikeln.

Den svenska delegationen anförde, att artikeln
måste ses mot bakgrunden inte av statsrättsliga eller folkrättsliga teorier
utan av statspraxis. Att åberopa en uppenbar överträdelse av en intemrättslig
bestämmelse angående behörigheten att ingå traktater skuUe knappast stå i
överensstämmelse med denna praxis. Stater litade på den regering som de hade
att göra med, fömtsatt att den effektivt innehade statsmakten. Grunden härför
föreföll vara en folkrättslig regel att en stat inte kunde hänvisa tUl sin
intema rätt som skäl för annullering av en traktat, Ora nu staterna tvingades
att undersöka och tolka varandras internrättsliga regler om ttaktaters
ingående, skulle raånga och besvärliga problera

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 49

uppstå,
SärskUda svårigheter kunde uppkomraa i saraband raed traktater sora ingicks
raed de /ac/o-regeringar, dvs, regeringar sora utövade effektiv makt raen
satte sig över konstitutionella regler. Det var aUraänt erkänt att sådana
regeringar kunde binda sina stater genora traktater. Det var emeUertid just
dessa stater som framför andra kunde tänkas ingå traktater i uppenbar strid med
konstitutioneUa bestäramelser om traktat-raakten.

Konferensen avslog Japans och Pakistans geraensamma
ändringsförslag. Däreraot antogs Pems förslag, liksora också Storbritanniens,

Den svenska delegationen, sora röstade för artikeln
i dess slutliga form, uttalade i en röstförklaring att den hade avgett sin röst
med den underförstådda fömtsättningen att artikeln inte gäUde traktater ingångna
av de /öc/o-regeringar. Det var allmänt erkänt i teori och praxis att sådana
regeringar, raed andra ord regeringar sora utövade effektiv myndighet men
bortsåg från konstitutionella regler, kunde binda sina stater folkrättsligt
genom traktater.

An.
47

Art, 47 avser det fall att statens saratycke tUl
att vara bunden av en traktat uttryckts av en representant vars berayndigande
var förknippat raed särskUda vUlkor, sora han underlåtit att iaktta. Enligt
artikeln kan detta förhållande inte åberopas sora ogUtighetsgmnd, såvida inte
inskränkningen i representantens berayndigande raeddelades de övriga förhandlande
statema, innan han uttryckte statens saratycke,

ILC

I sin komraentar frarahöll ILC att såvitt angår
traktater, som blir bindande först efter ratifikation eUer godkännande, frågan
ora verkan av att en stats representant vid traktattextens fastställande
överskridit sina befogenheter automatiskt avgörs, när frågan ora ratifikation
eller godkännande uppkoraraer. Staten kan då välja mellan att förkasta texten
eller att ratificera resp, godkänna traktaten, I det senare fallet får staten
anses ha godtagit representantens handlande och därraed ha rättat tUl den
ursprungliga bristen på berayndigande. Förevarande artikel avsåg därför
endast faU där en stats representant överskridit sina befogenheter vid
utförande av en handling sora innebar statens slutliga saratycke tUl att vara
bunden av traktaten. Regeln måste i sådana fall vara att de särskilda viUkor
sora inskränker representantens berayndigande inverkar på hans behörighet
genteraot andra stater endast om de på lämpligt sätt bringas till deras
kännedom, innan han uttrycker statens saratycke.

Konferensen

Vid konferensen föreslog Japan och Spanien att det
i ILC:s utkast använda uttrycket "brought to the knowledge of"
skulle ersättas av det

4 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 158

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 50

raera
precisa "notified to". Enligt den spanske delegatens raening borde
endast ett formellt meddelande tUl övriga förhandlande stater om inskränkningama
i representantens bemyndigande kunna bryta den rättsliga presuration för hans
behörighet sora fastställts i konventionens art. 7. Ändringsförslaget antogs av
konferensen.

Art.
48

Enligt art, 48 kan sakliga fel i en traktat under
vissa omständigheter utgöra en ogUtighetsgrund, Om ett fel i en traktat rör ett
sakförhållande eller en situation sora av någon av de förhandlande statema
antogs föreligga vid tiden för traktatens ingående och utgjorde en väsentlig
förutsättning för dess saratycke tUl att vara bunden av ttaktaten, kan staten
i fråga enligt mom. 1 åberopa felet för annullering av samtycket. Mom. 2
undantar från denna regel fall där staten i fråga genom sitt handlande själv
bidrog till felet eller där oraständigheterna var sådana att den borde ha
uppraärksararaat möjligheten av ett fel,

ILC

ILC anförde i sin koraraentar att förfarandet vid
ingående av traktater är sådant att risken för fel som gäller väsentliga
sakfrågor är liten, I nästan alla kända fall där sådana fel förekommit hade det
varit fråga ora geografiska fel, de flesta av dera fel i kartor. I några fall
hade problemet lösts genom ett tUläggsavtal, i andra hade felet ansetts
snarare beröra ttaktatens tUlämpning än dess giltighet, och saken hade avgjorts
genom skUjedom.

Konferensen

Vid konferensen framfördes ett antal
ändringsförslag tUl artikeln. Debatten kora huvudsakligen att röra sig om
vissa av Förenta statema föreslagna ändringar. En av dessa gick ut på att
artikeln inte endast skulle gälla "fel i en traktat" utan också
misstag som inte återspeglades i en ttaktats text men rörde faktiska
förhållanden som varit avgörande för en stats samtycke tUl traktaten. Förslaget
stöddes av Storbritannien men mötte raotstånd från skilda håU, bl, a. från
öststaterna. Konferensens sakkunnige rådgivare framhöll att orden "fel i
en traktat" just avsåg att klargöra att statens misstag måste sammanhänga
med traktaten, I annat fall skuUe en stat kunna åberopa att den misstagit sig
beträffande fakta som inte hade med traktaten att göra och hävda att detta
misstag spelat en väsentlig roll för dess samtycke. Efter rådgivarens inlägg
tog Förenta staternas delegation tUlbaka sitt förslag.

Förenta staternas delegation anmärkte också att
vederbörande stats egen uppfattning inte borde vara avgörande för humvida ifrågavarande
faktiska förhåUanden utgjort en "väsentiig fömtsättning" för dess samtycke.
Bedömningen måste ske på objektiva gmnder. Staten borde således visa att saken
skulle ha tiUmätts sådan vikt av varje annan stat i samma situation.
Delegationen framlade förslag tiU ett tUlägg tUl artikeln avsett att klargöra
detta. Enligt den mening som uttalades av kon-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 51

ferensens
sakkunnige rådgivare innehöll dock även detta tUlägg ett subjektivt element.
Vid omröstning avslog konferensen förslaget.

Den amerikanska delegationen föreslog vidare att i
artikelns mom. 2 skuUe införas en ytterligare inskränkning av regeln i mom. 1
genom tUI-lägg av orden "eller kunde ha undvikit det genom utövande av
rimlig aktsarahet". Konferensens sakkunnige rådgivare frarahöU att ILC
diskuterat ett liknande tUlägg, Han anförde vidare som sin mening att tiUägget
skulle beröva artikeln mycket av dess värde, då det fanns få misstag sora inte
på ett eller annat sätt borde ha kunnat undvikas. Förslaget avslogs av
konferensen.

Art.
49

Om en stat förmatts att ingå en traktat genom
bedrägeri från någon av de förhandlande statemas sida, kan den enligt art. 49
åberopa detta sora gmnd för annidlering av sitt saratycke till att vara bunden
av traktaten,

ILC

ILC frarahöU i sin koraraentar till denna regel att
knappheten på precedensfaU gjorde det svårt att precisera vUket utryrarae sora
i folkrätten tUlkom begreppet bedrägeri. Koraraissionen hade nöjt sig raed att
aUraänt ange principens tiUäraplighet i fråga ora traktater. Det borde
över-läranas åt statspraxis och intemationeUa domstolsavgöranden att närraare
fastställa dess räckvidd.

De ord sora använts i artikelns texter på oUka
språk för att uttrycka ifrågavarande begrepp, såsom det engelska
"fraud" och det franska "dol", hade här inte den tekniska
betydelse, sora de kunna ha i intern rätt, utan raåste fattas i raera aUraän
mening. De hade alla sarama innebörd. Även uttrycket "fraudulent
conduct" och "conduite fraudu-leuse" hade en och samraa raening.
De innefattade alla slags falska uttalanden, vUseledande framställningar och
andra bedrägliga metoder genoro. vUka en stat förmåddes ge ett samtycke tUl en
ttaktat som den annars inte skulle ha gett. Följden av bedrägligt uppträdande
var enligt koramissionens raening inte att traktaten blev ogUtig ipso facto,
raen väl att den förledda parten, om den så önskade, kunde åberopa det som
grund för annullering av sitt saratycke.

Konferensen

Vid konferensen frarafördes ett antal
ändringsförslag avseende denna artUcel, I några föreslogs t, ex, att artikeln
slculle strykas, att en tidsbegränsning skuUe införas för rätten att åberopa
ifrågavarande ogUtighetsgrund, och å andra sidan att bedrägligt uppträdande
skulle göra en traktat OgUtig ipso facto. Från svensk sida uttalades ingen
direkt invändning raot, raen en viss tvekan ora behovet av artikeln. Den antogs
eraeUertid av konferensen i den förra som hade föreslagits av ILC, bortsett
från en mindre redaktionell ändring.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 52

An.
50

Art. 50 anger som en ogUtighetsgrund med samma
verkan som den i föregående artikel nämnda, att en stats saratycke tUl att vara
bunden av en ttaktat uppnåtts genom att dess representant direkt eller indirekt
utsatts för kormmpering från en annan förhandlande stats sida.

ILC

ILC nämnde i sin kommentar att en del medlemmar av
konunissionen hade ansett kormmpering vara täckt av begreppet bedrägligt uppträdande
i föregående artikel. Majoriteten hade emellertid funnit att fall av
kormmpering på grund av sin speciella natur krävde en separat regel. Vidare
framhöUs i ILC:s kommentar att det starka ordet "kormmpering" hade
använts för att understryka, att endast handlmgar som syftade till att utöva
ett avsevärt inflytande på en stats representant kunde åberopas. Artighetsbevis
eUer någon raindre favör avsågs inte i artikeln. Det raåste också påvisas att
de kormmperande handlingarna kunde tUl-räknas en i förhandlingarna deltagande
stat.

Konferensen

Vid konferensen framfördes flera ändringsförslag
till artikeln, huvudsakligen av sararaa art som de ändringar sora hade
föreslagits tiU den föregående artikeln. Ett av Chile, Japan och Mexico
framlagt förslag om strykning av artikeln fann stöd hos väststatema men mötte
motstånd hos öststater och ett flertal nya stater, Sora motivering för
förslaget anfördes, att kormmpering föU under artikeln om bedrägligt
uppträdande och dessutora var ytterst sällsynt, vidare att artikeln saknade
stöd i praxis och att den var alltför vag och kunde inbjuda tUl raissbmk. Även
från svensk sida anfördes tvivel om att artikeln verkligen behövdes. Förslaget
om strykning av artikeln blev dock inte antaget,

An.
51

Ett uttryck för en stats saratycke tUl att vara
bunden av en ttaktat har enligt art. 51 ingen rättslig verkan, ora det uppnåtts
genora tvång mot statens representant i form av handlingar eller hotelser
riktade mot honom.

ILC

I sin kommentar framhöll ILC att den form av tvång
som avsågs i artikeln omfattade varje slag av tvång eller hot raot statens
representant, som utövades mot honom som individ och inte som statsorgan, I
artikeln avsågs sålunda inte endast hot mot hans person utan även exempelvis
hot att förstöra hans karriär genom att avslöja ett snedsprång eller hot att
skada en medlem av hans familj.

Koraraissionen
hade kommit till den uppfattningen att tvång som ut-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 53

övades
mot en stats representant för att få tUl stånd en traktat var något så
allvarligt, att ett samtycke som erhållits på detta sätt borde drabbas av
absolut ogiltighet (ogiltighet ipso facto).

Konferensen

I ILCrs text användes uttrycket "handlingar
eller hotelser riktade raot honora personligen". Konferensen antog ett
förslag av Österrike att ordet "personUgen" skulle strykas för att
det klarare skulle framgå att artikeln också täckte hot sora riktades raot
representantens anhöriga.

Förenta staterna, Australien och Frankrike lade var
för sig fram ändringsförslag sora raed olika forrauleringar gick ut på att
sådant tvång som avsågs i artikeln skulle utgöra anledning att bestrida
gUtigheten av det uttryckta samtycket tUl en traktat, raen inte såsora ILC
föreslagit en grund för saratyckets ogUtighet ipso facto. Motiveringen var att
den förfördelade staten borde ha fritt val att åberopa ogUtighetsgrunden eller
att underlåta detta, om den fann det fördelaktigare att traktaten tUlämpades,
Storbritannien stödde den uppfattning sora kora tUl uttryck i förslagen och
anförde, att det inte fanns anledning att låta tvång raedföra absolut
OgUtighet, när vid bedrägligt uppträdande och kormrapering an-fäktbarhet
ansetts tiUräcklig, Öststatema stödde däreraot ILC:s förslag. Ändringsförslagen
avslogs av konferensen, Sverige avstod i oraröstning-ama, I Förenta statemas
förslag ingick också forrauleringar sora avsåg att fastställa dels att endast
den kränkta staten kunde åberopa tvånget, dels att tvånget raåste ha utövats av
en annan stat sora deltog i förhandlingarna. Även dessa ändringar förföll
genora att förslaget avslogs,

An.
52

I art, 52 fastslås regeln att en traktat är ogUtig,
ora dess ingående uppnåtts genora hot ora eller bmk av våld i strid raed de
intemationella rättsprinciper sora intagits i FN:s stadga,

ILC

I sin koraraentar tUl artikeln erinrade ILC ora att
den ttaditioneUa uppfattningen i doktrinen före tUlkorasten av Nationernas
Förbund var, att en ttaktats gUtighet inte påverkades av att ttaktaten hade
komrait till stånd genom hot ora eller bmk av våld. Denna uppfattning
återspeglade emeUertid endast den aUmänna ståndpunkt som den tidens folkrätt
intog tiU rätten att använda våld för lösning av internationella tvister. Med folkförbundspakten
och KeUogg-fördraget började den raeningen alltraer göra sig gäUande, att
sådana traktater inte längre borde erkännas som rättsligt gUtiga, Denna åsikt
vann styrka genora stadgorna för de allierades niiUtärdomstolar efter andra
världskriget, i vilka anfaUs-krig förklarades vara en intemationeU förbrytelse,
genora det otvetydiga förbudet i art, 2: 4 i FN:s stadga raot hot ora eUer bmk
av våld, liksora genom FN:s egen praxis, I betraktande av denna utveckUng

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 54

ansåg
ILC det berättigat att konstatera, att ogUtigheten av en traktat sora ingåtts
genora rättstridigt hot ora eUer bmk av våld var en princip som numera tUlhörde
gäUande rätt.

En del medlemmar av koraraissionen hade hävdat att
också påtryckning raot en stat i någon annan form, såsom hot att strypa
landets ekonomi, borde i artikeln anges faUa inom begreppet tvång.
Koramissionen hade eraellertid beslutat att definiera tvång som "hot om
eUer bmk av våld i strid med FN-stadgans principer" och att låta den
närmare innebörden härav bestämraas genora praxis vid tolkningen av
ifrågavarande bestäramelser i FN-stadgan, Uttrycket "i strid raed stadgans
prraciper" var att föredraga fraraför "i strid raed stadgan",
för att artikeln inte skulle synas gäUa endast FN:s raedlemsstater. Stadgans
principer era-gående hot om eller bruk av våld var enligt koraraissionens
mening allmänna och universiellt tillärapliga folkrättsregler.

Den i artikeln uttryckta aUraänna regeln täckte
också det fallet att en stat tvingats att ge sitt saratycke till att bli bunden
av en raultUateral traktat.

Kommissionen ansåg att en traktat i de faU som
avsågs i artUceln måste bettaktas som ogUtig snarare än som anfäktbar. Den
förorättade parten fick därmed möjlighet att i full rättsUg likställdhet med
motparten besluta huruvida den ttots aUt vUle låta ttaktaten förbli i kraft,
BibehöUs traktaten i kraft, skedde detta i själva verket genom avslutande av en
ny överenskommelse. Det var alltså i sådant fall inte fråga ora att erkänna
gUtigheten av en traktat som tUlkommit genom åsidosättande av FN-stadgans mest
grundläggande principer.

I sin kommentar tiU artikeln berörde ILC också
frågan, från vilken tidpunkt den i artikeln uttryckta regeln skulle anses ha
varit gällande rätt. Koramissionen förklarade att fredsfördrag och andra
traktater som uppnåtts genom tvång, innan den modema intemationella rättens
principer om användning av våld var etablerade, inte kunde berövas sin giltighet
ab initio genom den regel som artUceln kodifierade, A andra sidan tiUkora det
inte koraraissionen att i saraband raed den raodema traktat-rättens kodifiering
precisera vid vUken tidpunkt i det förflutna som en gäUande allmän regel inora
en annan gren av den mternationella rätten blivit etablerad sora sådan.
Koramissionen ansåg sig därför inte böra gå närmare in på frågan, bortsett från
den tidsbestämning som låg i artikelns hänvisning till "FN-stadgans
principer".

Konferensen

Vid konferensen gav deltagama i debatten om
förevarande artikel genomgående sitt stöd åt den i artikeln uttryckta
principen. Från väststatshåll framhöUs emeUertid saratidigt att det måste
finnas raöjlighet tUl opartiskt avgörande i fall där en av parterna i en
traktat sökte göra gäUande att traktaten uppnåtts genom tvång av det slag som
arti-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 55

keln
avsåg. Flera talare betonade att detta var desto mera nödvändigt sora det
beklagUgtvis bland staterna fanns oUka uppfattningar ora tolkningen av
FN-stadgans förbud mot hot om eUer bruk av våld ("force").

Från afro-asiatiskt håll hävdades att ordet
"force" i FN-stadgans art, 2: 4 omfattade inte endast väpnad makt
utan även tvång mot en stat genora politisk eller ekonoraisk påtryckning. För
att understryka detta framlade en grupp av nitton stater ett ändringsförslag,
enligt vilket orden "includrag economic or political pressure" skulle
införas i artikeln efter "force". Förslaget stöddes av
öststatsgmppen men mötte bestämt motstånd från väststaterna. Dessa bestred i
allmänhet riktigheten av förslagsställarnas tolkning av stadgans förbud mot
användning av våld och franihöll vidare, att det inte tUlkom
traktaträttskonferensen att ta StäUning tUl denna fråga. Flera talare vamade
för en sådan utvidgning av art, 2: 4 i stadgan. Om så vaga begrepp som
politisk eUer ekonomisk påtryckning accepterades som gmnd för
ogiltigförklaring av traktater, skuUe säkerheten i traktatförhållandena
aUvarligt sättas i fara, Nittonstatsgmppen avstod från att kräva omröstning ora
sitt ändringsförslag, sedan motståndarna tiU förslaget samtyckt till att
konferensen i stäUet antog en deklaration, vilken fördömde alla former av mUitär,
politisk eller ekonoraisk påtryckning utövad av en stat för att tvinga en annan
stat tiU att ingå en traktat i strid med principema om staters suveräna
likstäUdhet och ora fritt samtycke. Deklarationen intogs i konferensens
slutakt.

En grupp av fjorton stater föreslog att det i ILC:s
utkast använda uttrycket "FN-stadgans principer" skuUe ersättas med
"de internationella rättsgrundsatser sora intagits i FN-stadgan",
Tjeckoslovakien, sora hörde till förslagsställarna, anraärkte raot lLC:s
forraulering att den föreföll innebära en alltför snäv begränsning av
verkningarna av förbudet raot användning av våld eller hot ora våld, särskilt i
tidshänseende, FN-stadgan var visserligen det raest auktoritativa uttrycket
för den modema sedvanerättens principer, men dessa principer hade också
korarait tiU uttryck i andra traktater, både före och efter FN-stadgans tUlkorast,
Tidsaspekten var den huvudsakliga anledningen tUl förslaget. Den föreslagna
ändringen slculle dessutora tydligare ange att artikeln inte gällde endast för
stater som var raedleraraar av FN, Spanien, sora också hörde tUl
förslagsställarna, ansåg att traktater sora påtvingats en stat med våld innan
FN-stadgans principer var accepterade visserligen inte kunde berövas sin
gUtighet ab initio på grund av den regel, sora artikeln avsåg att kodifiera,
raen att denna regel å andra sidan borde kunna åberopas för ogilligförklaring
av sådana traktater raed verkan från den tidpunkt då den blev gällande rätt.
Ändringsförslaget avsåg att förhindra, att artikeln tolkades därhän att
gUtigheten av detta slag av äldre traktater skulle var oangriplig. öststaterna
talade genoragående för den föreslagna ändrmgen. Genom denna skuUe betonas att
förbudet raot användning av våld hade funnits före FN-stadgan och att det var
en gällande internationell sedvanerättsregel. Flera väststater ul-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 56

tryckte
däreraot tvivel ora önskvärdheten av den forraulering sora hade föreslagits av
de fjorton staterna. Förenta staternas delegat anraärkte att forrauleringen
inte var tUlräckligt precis. Den franske delegaten fann det svårt att bedöraa
ändringens eventueUa verkningar. Storbritannien ansåg att ändringen inte gav
någon ledning beträffande den i artikeln kodifierade sedvanerättsregelns
tUlämplighet i tidshänseende, Schweiz uttalade sig emellertid tiU förraån för
fjortonstatsgruppens förslag. Hänvisningen till FN-stadgans principer kunde
vålla problem ur rent rättslig synpunkt för ett land som Schweiz, som inte var
medlem i FN, Förslaget kunde enligt den schweiziske delegatens mening göras
mera exakt genom formuleringen: "the rules of international law generally
recognized as such and embodied in the Charter". Denna lydelse skuUe
klarare ange att reglerna var dekläratoriska snarare än konstitutiva.
Konferensen antog emellerlid ändringen i den form som de fjorton staterna hade
föreslagit. De flesta väststatema avstod vid omröstningen på komraittéstadiet.

Det förtjänar slutUgen påpekas att artikeln bör
läsas i saraband med art. 4 ora konventionens icke-retroaktiva verkan.

An. 53

I art, 53 fastställs att en ttaktat är ogUtig, om
den vid tiden för dess ingående står i strid med en tvingande norm i allmän
folkrätt. En norm är av denna natur i konventionens mening, om den av det
intemationella statssamfundet som helhet är godtagen och erkänd sora en norra,
från vUken ingen avvikelse är tUlåten och vUken kan ändras endast genom en
efterföljande norm av samraa natur i aUmän folkrätt.

ILC

ILC förklarade i sin komraentar att det blivit allt
svårare att fasthåUa vid uppfattningen att det i folkrätten inte fanns regler
sora stater inte kunde avvika från genom inbördes överenskommelser. Av de
regeringar sora avgett ytttande över koraraissionens utkast hade endast en
ifrågasatt existensen av sådana tvingande regler 0'm* cogens) i folkrätten. Kommissionen hade i enlighet
härmed funnit sig böra utgå från att vissa folkrättsregler var av denna natur.

En bestämraelse i en traktat kunde inte betecknas
som jus cogens enbart därför att partema genom en klausul i traktaten
förpliktat sig att inte ingå traktater sora avvek från bestämmelsen. Ora en av
partema ändå ingick en sådan traktat, kunde den ådraga sig ansvarighet för traktatbrott,
men det innebar i och för sig inte att den senare traktaten blev ogiltig.

ILC frarahöU att aUraänna folkrättsregler som hade
karaktären av jus cogens var en ganska sen företeelse och att folkrätten var
stadd i snabb utveckling. Koramissionen hade därför ansett det riktigast att i
allraänna

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 57

ordalag
fastslå att en ttaktat som strider mot jus cogens är ogUtig och överlärtma åt
praxis att ge ett konkret innehåll åt denna regel. En del medleraraar av
kommissionen hade föreslagit att några av de raest påtagliga och etablerade
jus cogens-iegleima skuUe nämnas som exempel, Sora stridande raot jus cogens
kunde förslagsvis näranas en ttaktat sora föreskrev användning av våld i strid
raed FN-stadgans principer eller någon annan enligt folkrätten krimineU
handling eller en traktat sora innebar medgivande tUl handlingar som varje
stat borde medverka tUl att undertrycka, såsom slavhandel, sjöröveri eller
folkmord. Andra medlemmar hade ansett att eventueUa exerapel inte borde avse
endast fall där det var fråga ora folkrättsligt kriraineUa handlingar.
Traktater som kränkte mänskliga rättigheter, staters likställdhet eller
principen om självbestäraraanderätt hade närants sora andra tänkbara exerapel,
Koraraissionen hade eraeUertid beslutat att i artikeln inte ge några exerapel
på jus cogens, bl, a. därför att det kunde leda tiU raissförständ ora artikelns
tillämplighet i andra, inte särskilt näranda fall.

Konferensen

Artikeln om ogiltigheten av en traktat som strider
raot fus cogens var en av de vid konferensen mest omdebatterade reglema i ILC:s
utkast. Det var redan från början klart att det stora flertalet av de nya
afro-asiatiska staterna och de östeuropeiska staterna fäste den största vikt
vid principen att en traktat som innebar kränkning av en bestående eller
nyuppkoramen jus cogens-iegel skulle anses ogUtig och utan verkan. A andra
sidan hade flertalet västeuropeiska stater i sina yttranden över kommissionens
förslag uttryckt starka tvivel om önskvärdheten av att en så vag och obestämd
ogUtighetsgrund skulle införas i konventionen. Flera stater, däribland Sverige,
hade dessutom understmkit att tillämpningen av artiklarna om jus cogens måste
kombineras raed ett rättsligt förfarande som möjliggjorde opartiskt avgörande
av tvister därom.

I debatten vid konferensen erkändes visserligen
rätt allmänt, att den intemationeUa rättens och det raeUanstatiiga
organisationssysteraets utveckling under de senaste decennierna lett tUl att
staters frihet att ingå traktater oavsett deras innehåll inte var obegränsad
och att en ny överstatlig "ordre public"-princip kunde vara på väg att
utbUda sig. Meningama gick eraeUertid siarkt isår i fråga ora käUoma till jus
cogens, liksora också i fråga ora vUka regler sora innefattades i detta
begrepp och hur förekomsten av sådana regler kunde faststäUas,

De ändringsförslag sora fraralades från
väststatshåll avsåg huvudsakUgen att förtydliga den av ILC föreslagna texten,
sora inte innehöll någon närraare bestämning av uttrycket "tvingande norm
i allmän folkrätt". Förenta statema föreslog att tUl detta uttryck skuUe
tiUäggas "som är erkänd gemensarat av de nationella och regionala
rättssysteraen i värl-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 58

den",
Finland, Grekland och Spanien föreslog en annan forraulering, som tydligare
betonade att normens tvingande natur skuHe vara erkänd av det internationella
statssamfundet. Det senare förslaget lades till grund för den text som antogs
av konferensen. Enligt denna text måste en norra som har karaktären av jus
cogens vara "godtagen och erkänd av statssainfundet som helhet" sora
en sådan norm, Redaktionskomraitténs ordförande förklarade att uttrycken
"godtagen" och "erkänd" hade valts därför att de
förekoraraer i art, 38 i stadgan för Internationella dorastolen. Orden
"som helhet" hade tUlagts för att betona att det inte var nödvändigt
att normen erkändes som tvingande av alla stater. Det var tiUräckligt att en
mycket stor majoritet av staterna gjorde det.

Flera stater, däribland Förenta staterna,
Storbritannien, Nederländerna och Sverige, underströk i debatten om denna
artikel att de ansåg artikeln antagbar endast under förutsättning att ILC:s
utkast kompletterades raed bestämmelser om ett obligatoriskt rättsligt
förfarande för avgörande av tvister om dess tUlämpning,

ILC hade i sitt utkast till artikeln om delbarheten
av en traktats bestäraraelser art. 44 i konventionen föreslagit att ingen
separation av traktatbestämmelser skuUe vara tillåten, när en traktat stred
raot jus cogens. Motiveringen härför var att jus cogens-iegler var av så gmndläggande
natur att en traktat som stod i strid med en vid traktatens ingående redan
gäUande jus cogens-regel raåste anses totalt ogUtig, Vid konferensen sökte
Finlands delegation, stödd av ett antal väststater, uppnå att separabUitet
skuUe raedges vid ogUtighet på gmnd av konflikt raed jus cogens. Det frarahölls
att traktater som innebar en mera orafattande reglering, såsora
handelsfördrag, utläinningsfördrag eller överenskommelser för lösning av
komplicerade tvister kunde på någon raLadre punkt slå i konflikt med en
tvingande norm i gäUande eller fraratida allmän folkrätt. Det vore bättre att i
sådana fall tiUåta separabUitet än att anse hela traktaten ogiltig.
Väststatema, inkl, de nordiska ländema, röstade samstämmigt för Finlands
förslag, vilket emellertid avslogs av konferensen.

Traktaters
upphörande eller suspension

An.
54

Avsnitt 3 innehåUer bestämmelser om traktaters
upphörande eller suspension. Till en början fastslås i art. 54 att en traktat
kan upphöra att gälla eUer sägas upp i enlighet med dess egna bestämmelser
eller med aUa parters samtycke.

ILC

LUcsom i samband med reglema om ändring av
ttaktater (art. 39) påpekade ILC i sin kommentar tiU denna artikel, att en
överenskoraraelse om upphävande av en traktat inte behöver ingås i sainma form
som traktaten. Parterna kan välja vUken form som helst för överenskommelsen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 59

Även stater som deltagit i förhandlingarna om
traktaten raen ännu inte tUlträtt den kunde ha intressen sora berördes av
traktatens upphävande. Kommissionen hade övervägt, ora sådana staters
intressen krävde särskilt beaktande, exerapelvis genom en bestämraelse att en
raultUateral traktat under ett visst antal är efter antagandet av texten inte
skulle kunna upphävas av parterna utan att två tredjedelar av de förhandlande
statema samtyckt därtUl. Koramissionen ansåg emellertid att detta skulle
innebära en onödig komplicering av artikeln. Frågan föreföll aldrig ha vållat
svårigheter i praktiken.

Konferensen

Vid konferensen fraralade Nederländerna ett
ändringsförslag, enligt vUket en överenskoraraelse ora upphävande av en traktat
skuUe kräva alla de "fördragsslutande" statemas saratycke. En stat
sora tUlträtt traktaten men för vilken denna inte ännu trätt i kraft och
sora alltså inte var "part" i konventionens mening kunde sägas
genora sitt tUlträde ha antagit ett erbjudande av de övriga fördragsslutande
statema, vilket dessa inte borde tUlåtas ensidigt återta. Förslaget hänsköts
tiU redaktionskoramittén, sora eraellertid inte ansåg att en sådan stat borde
ha beslutanderätt i fråga ora ttaktatens upphörande. Däremot fann koraraittén
att staten hade rätt att bli konsulterad, Koraraittén tillade därför i slutet
av artikeln orden "efter sararåd raed de övriga fördragsslutande
statema". Detta tillägg antogs av konferensen.

Art.
55

Enligt art, 55 upphör inte en raultilateral ttaktat
att gäUa enbart därför att antalet parter blivit mindre än sora krävdes för
traktatens ikraftträdande,

ILC

ILC frarahöll i sin koraraentar att artikeln avsåg
det inte ovanliga fallet att en raultilateral traktat föreskriver, att den
träder i kraft när ett visst antal stater tiUträtt den, raen lämnar frågan
öppen, om traktaten skaU förbli i kraft fastän antalet parter senare genom uppsägningar
blir mindre än som angetts.

Konferensen

Enligt ILC:s utkast var artikeln begränsad tUl fall
där traktaten uttryckligen anger vilket antal staters tUlträde som krävs för
dess ikraftttädande. På förslag av Storbritannien beslöts emeUertid vid konferensen
att orden "specified in the treaty as" skulle utgå, Artikehi
utvidgades härigenom tUl att gälla även när ingenting nämns i traktaten om det
nödvändiga antalet parter och traktatens ikraftträdande enUgt art, 24:2
fömtsätter alla de förhandlande staternas tUlträde.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 60

An. 56

En traktat sora uite innehåller någon bestämmelse
om gUtighetstid eller uppsägning kan enligt art, 56 inte sägas upp såvida det
inte faststäUts att parterna avsåg att medge uppsägning eller uppsägningsrätt
får anses underförstådd på grund av traktatens natur.

Enligt artikelns mom. 2 skall minst tolv månaders
uppsägningstid iakttas, när en ttaktat sägs upp i enlighet med artikeln,

ILC

I sin kommentar förklarade ILC att frågan om en
parts rätt att säga upp en traktat, sora saknade bestäramelser därora, i
princip berodde på parternas avsikt i det enskUda faUet, Det låg i vissa
traktaters natur att parterna inte avsett att medge någon uppsägningsrätt.
Exempel härpå utgjorde fredsfördrag och traktater som fastställde territoriella
gränser. Många traktater var eraeUertid inte av sådan art att det kunde sägas
vara oförenligt raed deras natur att medge uppsägningsrätt,

ILC eruirade ora att ingen uppsägningsklausul
intagits i de vid havsrättskonferensen i Geneve år 1958 antagna fyra
konventionerna, liksora inte heller i Wienkonventionerna av år 1961 och 1963
ora diploraatiska och konsulära förbindelser. Härav kunde dock inte dragas
någon generell slutsats ora parters avsikter vid ingående av
"lagstiftande" raultUaterala traktater, eftersom andra konventioner,
såsom genocidekonventionen och Genévekonventionema av år 1949 tUl skydd för
krigets offer, uttryckligen medger uppsägning. Koramissionen framhöll också att
de diskussioner ora uppsägningsrätt sora ägde rura vid 1958 års havsrättskonferens
i Geneve inte gav någon klar bUd av de deltagande staternas avsikt. En del
delegationer vid denna konferens ansåg uppsägningsklausuler önskvärda med
hänsyn tUl eventuella framtida ändrade förhållanden. Andra fann det helt
oförenligt med kodifierande konventioners natur att tillåta uppsägning. Det
fanns vidare delegationer som tvärtora menade att sedvanerätt i vilket fall som
helst medgav uppsägning. En stor del av delegationerna vid havsrättskonferensen
avstod vid omröstningarna om de vid konferensen väckta förslagen att
uppsägningsklausuler skulle införas i konventionerna. Dessa förslag avslogs
med 32 röster mot 12 och 23 nedlagda röster i fråga om de
"kodifierande" konventionerna och med 25 röster mot 6 och 35
nedlagda röster i fråga ora konventionen angående fiske. Vid de efterföljande
Wienkonferensema om diplomatiska och konsulära förbindelser accepterades utan
diskussion, att några bestämmelser om uppsägning inte intogs i konventionerna
rörande dessa ämnen,

ILC konstaterade vidare att en del medleraraar av
kommissionen hade ansett att vissa typer av traktater, såsora alliansfördrag,
måste antagas innefatta en underförstådd uppsägningsrätt, om motsatt avsikt
inte angetts. Den inom kommissionen förhärskande uppfattningen hade

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 61

emellertid
varit att man inte enbart av en traktats natur kunde sluta sig till att en
sådan rätt förelåg. Partemas avsikt raåste bedömas med beaktande av alla
omständigheter i det enskilda fallet.

Konferensen

Vid konferensen fraralades flera ändringsförslag
avsedda att utvidga möjUgheten att säga upp traktater utan stöd av uttryckliga
klausuler därora. Längst i den riktningen gick ett förslag av Colorabia,
Spanien och Venezuela, enligt vUket uppsägningsrätt skulle göras till
huvudregel. Förslaget gick ut på att sådan rätt skulle föreligga, såvida inte
motsatt avsikt fraragick av traktatens natur eUer av oraständigheterna vid dess
ingående. Detta förslag och vissa andra avslogs av konferensen, Däreraot
antogs ett förslag av Storbritannien, varigenora tiU artikelns mora, 1 vUket
i ILC:s utkast sora grund för uppsägningsrätt endast närande parternas avsikt
tUlfogades punkt b), sora raedger uppsägning när sådan rätt får anses följa av
ttaktatens natur,

An.
57 och 58

Dessa artiklar innehåUer regler ora suspension av
en traktat. Art. 57 fastslår att en ttaktat kan suspenderas antingen mellan
alla parter eller i förhåUande tiU viss part i enlighet med ttaktatens egna
bestäramelser eller med aUa parters saratycke och efter sararåd raed övriga
fördragsslutande stater. Art. 58 anger vUlkoren för att en del av parterna i
en raultUateral traktat skall Icunna överenskomma om att suspendera traktaten
enbart dera eraeUan, VUlkoren är i huvudsak desararaa sora för överenskoraraelser
mellan vissa parter om modifikation av en multilateral traktat enligt art, 41,

ILC hade i sitt utkast inte intagit någon
bestämraelse ora att övriga parter skall underrättas i förväg ora en suspension
av traktaten raellan vissa av partema. Vid konferensen antogs ett
ändringsförslag, varigenora en sådan besläraraelse tillades till art, 58 och
denna artikel även i övrigt fick en lydelse som nära överensstämmer raed art,
41.

An.
59

En traktat skall enligt art. 59 anses ha upphört
att gälla, ora alla parterna ingår en ny traktat rörande sarama ämne och det
är tydligt att denna ar avsedd att i fortsättningen reglera ämnet eUer dess
bestäraraelser är så oförenliga raed den tidigare traktatens att båda inte kan
tiUärapas samtidigt. Enligt artikelns mom. 2 skall dock den tidigare traktaten
anses endast vara suspenderad, ora det är tydligt att partema avsåg detta,

I
sin koraraentar påpekade ILC att artikeln gäUer både i fall där par-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 62

terna
i de två traktaterna är identiska och i faU där sådan identitet inte föreligger
men alla parter i den tidigare ttaktaten också är parter i den senare. Mom, 1
angav under vUka förhåUanden den tidigare traktaten skuUe anses upphävd genom
den senare, Mora, 2 avsåg fall där det fraragick av oraständigheterna att den
senare ttaktaten var avsedd att endast suspendera den tidigare, ILC ansåg inte
att det kunde sägas vara en allmän regel att en senare traktat med begränsad
gUtighetstid inte upphäver en tidigare traktat raed längre eller obegränsad
gUtighetstid, Humvida den gör det, berodde enligt ILC helt på parternas avsikt
vid ragående av den senare ttaktaten, I de flesta faU var det troUgen snarare
deras avsUct att upphäva den tidigare traktaten än att suspendera den,

ILC påpekade att förhåUandet meUan två traktater i
följd rörande sararaa ämne mellan sarama parter också behandlades i art, 30
raora, 3 och 4 a). Där avsågs prioriteten mellan oförenliga förpUktelser i
traktater sora båda är i kraft och i tiUärapning, Art, 30 trädde inte i
funktion förrän det i enlighet raed art. 59 fastställts att partema inte hade
för avsikt att upphäva eller helt suspendera den tidigare traktaten.

Art. 60

Art, 60 innehåUer bestämraelser ora upphävande
eller suspendering av traktater raed anledning av traktatbrott.

I fråga om bilaterala traktater faststäUs i mom. 1
regeln att ett väsentUgt brott mot traktaten av den ena parten kan av den
andra parten åberopas som skäl för traktatens upphävande eUer dess suspendermg
helt eller delvis.

Mom. 2 avser multUaterala traktater. Ett väsentligt
brott mot en sådan traktat av någon av parterna ger de övriga parterna rätt
att gemensamt överenskomma ora att suspendera eUer upphäva traktaten, antingen
endast i förhåUande tUl den felande parten eller raellan alla parter.
Traktatbrottet kan också av en part som det särskUt berör åberopas för suspendermg
av traktaten i dess förhåUande tiU den felande parten. Om ttaktaten är av sådan
natur att ett väsentiigt brott raot dess bestämmelser av någon part radikalt
förändrar läget för varje part i fråga om ett fortsatt fullgörande av dess
förpliktelser enligt traktaten, har var och en av de övriga partema rätt att
åberopa traktatbrottet för suspendering av ttaktaten för sitt eget vidkommande.
Liksom när det är fråga om en bilateral ttaktat, kan suspendering av en
traktat i de faU sora avses i mom. 2 avse antingen hela traktaten eller endast
delar därav.

Enligt mom. 3 består ett "väsentiigt"
traktatbrott antingen i en vägran att erkänna ttaktaten eUer i ett brott raot
en bestänunelse sora är väsentlig för förverkligande av traktatens ändaraål
och syfte.

Av mom. 4 fraragår att artUcehi rate skall utgöra
hmder för tUlärapning av traktatens eventuella egna bestäramelser om
ttaktatbrott. Från

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 63

artikelns
tUlärapning undantas i mom. 5 bestämraelser till skydd för fysiska personer i
traktater av humanitär karaktär och särskUt bestämraelser som förbjuder varje
form av repressalier mot de av traktaterna skyddade personerna,

ILC

ILC konstaterade i sin komraentar att en kränkning
av traktatförpliktelser, liksora av andra förpliktelser, kunde raedföra rätt
för den andra parten att vidta repressalier och att dessa repressaUer raed
rätta kunde riktas raot den kränkande statens rättigheter enligt traktaten i
fråga. Det fanns emellertid bland jurister olika uppfattningar om i vilken
utsträckning ttaktatbrott gav den andra parten rätt att upphäva traktaten.
Enligt en mening skuUe varje ttaktatbrott medföra en sådan rätt för den andra
parten. Enligt en annan mening skulle denna rätt endast inträda vid
"väsentliga" eller "fundaraentala" traktatbrott och vidare
förutsätta iakttagande av en viss procedur. Statspraxis gav föga ledning i
fråga om omfattningen av denna rätt och viUkoren för dess utövande,

Koraraissionen var enig om att ett traktatbrott,
hur allvarligt det än var, inte utan vidare gjorde slut på traktaten och att
det inte stod en stat fritt att bara påstå att traktaten kränkts och förklara
den förfaUen, Inom vissa gränser och med vissa garantier mot raissbmk raåste å
andra sidan en parts rätt att åberopa brott raot traktaten sora skäl för dess
upphävande eUer suspendering erkännas. Genom uttrycket "åberopa sora
skäl" i artikelns raora, 1 underströks att det inte var fråga ora en rätt
att egenmäktigt förklara traktaten upphävd, Ora raotparten bestred påståendet
om kränkning, förelåg en raeningsskUjaktighet raellan partema sora det ålåg
dessa att söka lösa raed fredliga raedel i enlighet raed deras normala
förpliktelser enligt FN-stadgan och allmän folkrätt.

Den kränkta partens rätt att handla i enlighet raed
raora. 1 gmndade sig på principen att en part inte kunde åläggas att uppfyUa
sina förpliktelser enligt en traktat, om motparten underlät att uppfylla de
förpliktelser som den för sin del åtagit sig i samma traktat. Den rätt sora
avsågs i raom. 1 uppstod enligt traktaträtten oberoende av partens eventueUa
rätt att tUlgripa repressalier. Den hindrade givetvis inte parten från att framstäUa
skadeståndskrav på grundval av motpartens folkrättsliga ansvar för
traktatbrottet.

I det faU soni avsågs i raora, 2 b), dvs, när en
enskUd part i en raultilateral traktat reagerade mot annan parts brott mot
traktaten, befann sig den kränkta parten i en situation liknande den som
uppstod vid brott raot en bUateral traktat, Koraraissionen hade eraeUertid
ansett att partens rätt i detta faU borde vara begränsad tUl att suspendera
traktaten helt eUer delvis raeUan sig själv och den kränkande staten. De övriga
parternas inttessen raåste näraligen tas raed i beräkningen och en sådan

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 64

begränsning
var enligt koramissionens raening särskUt nödvändig i fråga ora traktater av
"lagstiftande" karaktär. Inom koramissionen hade ifrågasatts, om ens
suspendering kimde vara tiUåtlig vid brott mot lagstiftande traktater,
Koraraissionen hade eraeUertid ansett att det skuUe vara obilligt att låta den
kränkande parten kräva fortsatt fullgörelse av traktaten från den kränkta
partens sida, raedan den själv åsidosatte sina förpliktelser mot denna part
enligt traktaten, HärtUl kom att t, o, ra, sådana traktater sora
genocidekonventionen och Genévekonventionema om behandling av krigsfångar och
sjuka och sårade uttryckligen medgav uppsägningsrätt oberoende av något brott
mot konventionen, Koraraissionen hade således funnit att allraänna lagstiftande
traktater inte sora sådana borde behandlas på annat sätt än andra raultUaterala
traktater i detta sammanhang.

Mom, 2 c) reglerade en fråga som hade tagits upp i
regeringamas yttranden över ILC:s utkast och avsåg särskUda typer av
ttaktater, t. ex, nedmstningsttaktater, där en parts traktatbrott kunde
innebära en underminering av hela det systera som genom traktaten upprättats
mellan parterna. Vid brott mot en sådan traktat var reglema i raora, 2 a) och
b) otillräckliga. En enskild part kunde inte suspendera fullgörandet av sina
egna förpliktelser enligt traktaten i förhållande tiU den kränkande staten utan
att saratidigt kränka sina förpliktelser raot övriga parter. Men utan att göra
det skuUe den kanske inte kunna skydda sig mot det hot som den kränkande
statens uppmsming innebar. Kommissionen hade funnit att det i dessa faU måste
stå varje part fritt att suspendera traktaten genereUt i sitt förhåUande tiU
aUa övriga parter.

Koramissionen hade varit enig om att rätten att
upphäva eUer suspendera måste begränsas tUl fall där traktatbrottet var av
aUvarlig art. Den hade föredragit uttrycket "väsentiig"
("material") fraraför "fundaraen-tal", då även andra
bestäramelser än de sora direkt berörde traktatens huvudändamål kunde av en
part tUlmätas stor betydelse för ett effektivt fullgörande av traktaten och
kunde ha spelat en väsentlig roll för partens beslut att ingå traktaten.

Konferensen

På förslag av Storbritannien vidtog konferensen
vissa ändringar i artikelns mom, 2 c). Rätten att suspendera en traktat enligt
denna punkt i ILC:s utkast ändrades till en rätt att "åberopa
ttaktatbrottet som skäl för suspendering" i överensstämmelse med
formuleringen i mom, 1 och mom. 2 b).

Vidare tillades i mora. 2 a) och c) orden
"helt eller delvis". I samtiiga faU av suspendering enligt artikeln
skall således suspenderingen kunna avse antingen hela traktaten eller vissa
delar av denna.

Mom. 5, sora avser traktater av humanitär karaktär,
saknade motsvarighet i ILC:s utkast och tillfogades tUl artikeln vid
konferensen på förslag av Schweiz.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 65

Art.
61

Sora skäl för upphävande av en traktat kan enligt
art. 61 åberopas att traktatens fullgörande blivit oraöjligt tUl följd av att
ett för dess genomförande oundgängligt föreraål försvunnit eller förintats.
Ora hindret är temporärt, kan det åberopas endast för suspendering av
traktaten.

Enligt mom. 2 gäller artikeln inte för en part som
själv förorsakat hindret för traktatens fullgörande i strid raed sina
förpliktelser raot någon annan part,

ILC

ILC konstaterade i sin komraentar tUl artUceln att
det i statspraxis inte fanns raånga exerapel på att en ttaktat upphävts på
denna grund. Artikeln avsåg sådana fall som att en ö försvinner i havet, en
flod torkar ut, en damm eUer vattenkraftsanläggning förstörs och att en
traktats fullgörande därigenom omöjliggörs.

Konferensen

Mom. 2 saknade raolsvarighet i ILC:s utkast. Detta
undantag tUlades vid konferensen på förslag av Nederländerna, som hänvisade tUl
att art, 62 innehöll ett sådant undantag och ansåg att det inte fanns anledning
att göra någon skUlnad mellan art. 61 och 62 i detta hänseende.

An.
62

I art. 62 regleras frågan ora en traktats
upphävande, när det inträffat en ofömtsedd fundaraental förändring i de
oraständigheter sora förelåg vid tiden för dess ingående.

En sådan förändring kan enligt mom. 1 inte åberopas
sora skäl för traktatens upphävande ora inte två villkor är uppfyllda: dels
skall ora-ständighetema i fråga ha utgjort en väsentiig fömtsättning för
partemas samtycke till att vara bundna av traktaten, dels skall förändringen ha
verkningar sora radUcalt förvandlar orafattningen av de förpliktelser sora
återstår att fullgöra enligt traktaten.

Enligt mom. 2 kan en fundaraental förändring i
omständigheterna inte åberopas, om traktaten faststäUer en gräns. Vidare
fastslås i detta raoraent att en part inte kan åberopa en förändring, ora denna
förorsakats av parten själv i strid med sina förpliktelser mot någon annan
part i traktaten.

När en fundaraental förändring i omständigheterna
kan åberopas som skäl för upphävande av en traktat, kan den enligt mom. 3 också
åberopas sora skäl för suspendering av ttaktaten,

ILC

ILC förklarade i sin koraraentar att så gott sora
alla raoderna jurister, ora också motviUigt, erkände existensen av den
folkrättsligä princip som behandlades i denna artikel och som brukade kallas
rebus sic stanlibus.

5 Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 66

Den
innebar att liksom avtal enligt många interna rättssystem kunde bli OgUtiga
genom en fundaraental förändring i omständigheterna, även traktater kunde bli
ogUtiga av en sådan anledning. De flesla jurister underströk dock samtidigt
siarkt att principen gällde endast inom snäva gränser och alt strikta regler
raåste uppslällas i fråga om förutsättningarna för att den skulle kunna
åberopas. De risker som principen annars kunde innebära för traktatsäkerheten i
frånvaro av någon allmänt accepterad obligatorisk jurisdiktion var uppenbara.

Det fanns åtskilliga belägg för principen i
intemationell sedvanerätt, men InternationeUa domstolen hade inle ännu tagit
ställning till frågan.

Nationella domstolar hade däremot inte sällan
tUlmätt principen betydelse i folkrätten. Av ett eller annat skäl hade de dock
aUtid funnit sig böra avvisa principens tillärapning under de omständigheter
som förelegat i det enskilda fallet. I sådana domstolsavgöranden hade bl. a.
hävdats att principen var begränsad tUl förändringar i omständigheter vUkas
fortbestånd parterna uppenbarligen vid traktatens ingående betraktat som ett
tyst avtalsvUlkor. Det hade vidare ansetts att traktaten inte förföll
automatiskt vid inträffad förändring utan endast om principen åberopades av
endera parten och att den måste åberopas inom rimlig tid efter det att
förändringen inträffat,

I fråga om statspraxis kunde i stort sett sägas,
att det fanns betydande stöd för uppfattningen alt en fundamental förändring i
omständigheterna kunde motivera anspråk på upphävande eller revision av en
traktat, medan å andra sidan en parts rätt att på denna grund ensidigt häva en
traktat starkt ifrågasattes.

Principen hade också direkt eller indirekt
åberopats i debatter inom FN:s politiska organ. Därvid hade principens existens
vanligen inte bestritts, fastän tonvikt lagts på de villkor sora begränsade
dess tillämplighet.

Kommissionens slutsats var att principen måste
beaktas i den moderna traktaträlten men också att dess tUlämplighet måste
noggrant avgränsas och regleras. En traktat kunde förbli i kraft under lång
tid, och de åtaganden som gjorts i traktaten kunde korama att bli en oskälig
börda för en av parterna till följd av fundamentalt ändrade omständigheter.
Flertalet moderna traktater gällde visserligen för begränsad tid eller med
uppsägningsrätt, varigenora vardera parten fick möjlighet att utöva
påtryckning på den andra parten för att vid behov få traktatens bestämmelser
reviderade. När så inte var fallet, kunde emellertid principen rebus sic
stanlibus ibland fylla en uppgift som ett stöd för den missnöjda parten, om
den andra parten var motsträvig och vägrade att acceptera någon ändring av
förlegade och betungande traktatbestämmelser. Att denna princip trots de starka
betänkUgheter som ofta uttryckts dock vunnit ett visst erkännande i
internationell rätt, tydde på att den ansetts behövlig som säkerhetsventil i
traktaträtten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:158 67

Principen hade tidigare i allmänhet ansetts
innebära att varje "perpe-tuell" ttaktat ingicks med ett tyst
förbehåll att den upphörde att gälla i händelse av en fundamental förändring i
omständigheterna. Detta tysta förbehåU betraktades numera vanligen endast som
en fiktion, och enligt koraraissionens mening var det en icke önskvärd fiktion,
då den ökade risken för subjektiva tolkningar och raissbmk. Föreställningen om
ett tyst förbehåU måste avvisas. Principen borde i stället utformas som en
objektiv rättsregel, enligt vUken en fundamental förändring i omständigheterna
utgjorde en gmnd som av billighets- och rättviseskäl under vissa
förutsättningar kunde åberopas för traktatens upphävande.

Förr hade principen ofta ansetts gäUa endast s, k,
perpetuella traktater, dvs, traktater som inte innehöU någon bestämmelse om
deras upphörande. Om principen uppfattades som en rättsregel grundad på billighet
och rättvisa, fanns enligt koraraissionens mening inte anledning att göra
skiUnad mellan "perpetuella" ttaktater och traktater slutna för
"lång tid". Det förekom dessutom att ttaktater trots raera begränsad
giltighetstid innehöll uttryckliga förbehåll sora utgjorde en motsvarighet
till rebus sic stanlibus. Koramissionen hade därför beslutat att inte begränsa
regeln tUl traktater som saknade bestämraelser ora deras upphörande. Av
uppenbara skäl kunde regeln dock sällan eller aldrig få betydelse för
traktater som ingåtts för begränsad tid eller med uppsägningsrätt.

Kommissionen hade fäst stor vikt vid att villkoren
för principens åberopande skulle få en strikt formulering. För att ytterligare
understryka att denna grund för en traktats hävande var av exceptionell natur,
hade regeln i artikelns mom. 1 uttryckts i negativ form.

Några raedleraraar av kommissionen hade förordat
att i artikeln skulle införas en bestämmelse som klargjorde att en ändring av
en regerings hållning eller politik aldrig kunde åberopas som grund för en
traktats upphävande eller suspendering. Andra medlemmar hade visserligen delat
uppfattningen att sådana omständigheter normalt inte kunde göra principen
tUlämplig, raen hade ifrågasatt ora detta aldrig under några förhållanden kunde
vara faUet, Sora exerapel hade nämnts ett aUiansför-drag vars fortsatta
tUlämpning till följd av en radikal förändring i en regerings politiska
orientering kunde bli omöjlig att acceptera från båda parternas synpunkt.
Koraraissionens uppfattning var att definitionen av en "fundamental
förändring av omständigheter" i mom. 1 borde vara tillräcklig för att
utesluta försök att missbmka regeln för hävande av en traktat enbart på gmnd av
en ändrad politik. Den hade således funnit det onödigt att gå närmare in på
saken vid avfattandet av artikeln,

Koraraissionen hade ansett att traktater som
fastställde en gräns borde undantas från regelns tUlämpning, Regeln skulle
annars i stället för att utgöra ett medel för fredlig förändring kunna bli en
källa till farliga friktioner. Det andra i mora, 2 ratagna undantaget utgjorde
bara en

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 68

tillärapnmg
av den allmänna rättsgmndsatsen att en part inte kan dra fördel av sitt eget
felaktiga handlande.

Konferensen

Artikelns raom, 3 saknade motsvarighet i ILC:s
utkast. Detta stycke utformades av redaktionskomraittén, sedan konferensen hade
antagit ett förslag av Canada och Finland, enligt vUket en fundamental
förändring i oraständighetma skulle kunna åberopas sora grund för suspendering
av en traktat i stället för upphävande av ttaktaten, när förändringen kanske
inte var permanent.

Vid konferensen framlades av Venezuela ett
ändringsförslag, enligt vilket mora, 1 skulle ges en positiv formulering och
undantaget alltså göras tUl regel. Förslaget mötte eraellertid stark opposition
och togs tUlbaka, Det var en utbredd åsikt bland delegationema att möjligheten
att häva en traktat på grund av ändrade omständigheter borde betraktas som en
undantagsbestämmelse. Detta betonades från både väststats- och öststatshåll.

Några afro-asiatiska och latinamerikanska stater
anförde att bestämraelsen i raora, 2 a) ora gränstraktater borde strykas, då
den stred mot principen om staters självbestäraraanderätt och kunde tjäna sora
skydd för "unequal treaties", I debatten försvarade dock de flesta
talarna denna bestäramelse.

Art.
63

Avbrytandet av diploraatiska eller konsulära
förbindelser raeUan traktatparter påverkar enligt art, 63 inte det rättsliga
förhållande sora genom traktaten upprättats mellan dem, annat än i den
utsträckning som förekomsten av sådana förbindelser är nödvändig för traktatens
tillämpning.

ILC

ILC förklarade i sin komraentar tiU artikeln att
anlitandet av en tredje stats förmedling och även av direkta kanaler för
kommunicering mellan stater under avbrott i de diploraatiska förbindelserna
nuraera var så vanligt att frånvaron av de normala kanalema inte borde erkännas
sora ett hinder för fuUgörande av en traktat. Koraraissionen var medveten ora
att ett sådant avbrott knappast kunde vara förenligt raed tUl-lärapningen av
vissa slag av politiska traktater, såsora alliansfördrag. Den ansåg eraeUertid
att frågan om sådana traktaters upphävande, uppsägning eUer suspendering vid
avbrytandet av diplomatiska förbindelser fick bedömas enligt de allraänna
traktaträttsliga reglerna.

Konferensen

ILC:s utkast innehöU av nyss anförda skäl inte
något undantag från den allmänna regeln att rättsförhållandet meUan
traktatparter inte påverkas av avbrytandet av de diplomatiska förbindelserna.
Vid konferen-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 69

sen
antogs emeUertid på förslag av Italien och Schweiz det i artikelns andra sats
angivna undantaget. Förslaget motiverades med att det fanns traktater sora inte
kunde fullgöras utan diploraatiska förbindelser och även traktater sora just
avsåg de diploraatiska förbindelsema.

Vid konferensen antogs också ett ändringsförslag av
Ungem, varigenom artikeln utsträcktes till att avse även ett avbrytande av
konsulära förbindelser.

Art.
64

Ora det uppstår en ny tvmgande norra i aUraän
folkrätt Oh cogens), blir enUgt
art, 64 en existerande traktat som står i strid med normen ogiltig och upphör
att gälla,

ILC

ILC frarahöll att artikeln var en logisk följd av
den i art, 53 erkända principen ora ogiltigheten av traktater som sttider raot
jus cogens. En norra av denna karaktär berövade varje handling eUer förhåUande
som stod i strid därmed dess legaUtet, Genom uppkomsten av en sådan norm blev
inte endast framtida utan också redan ingångna ttaktater ogiltiga. Kommissionen
hade emellertid ansett separabilitetsprincipen i art. 44: 3 vara tiUämplig i
detta fall. Ora de bestämmelser i ttaktaten sora stred raot den nya norraen
kunde särskiljas från traktatens innehåll i övrigt, borde således återstoden av
traktaten förbli i kraft.

Konferensen

I samband raed denna artikel gav en del väststater
ånyo uttryck åt de betänkligheter sora de under debatten ora art. 53 anfört mot
jus cogens sora grund för traktaters ogUtighet eller upphörande.

På förslag av redaktionskommittén ersattes det i
ILC:s utkast använda uttrycket "is established" med "emerges".
Det senare uttrycket ansågs av koramittén bättre motsvara det sätt varpå en
tvingande folkrättsnorra blir till.

Förfarandet

Art.
65

Avsnitt 4 innehåUer bestämraelser om förfarandet
vid tillämpningen av konventionens regler ora gmndema för en traktats
ogUtighet, upphävande eller suspension. En part sora åberopar en sådan grund
måste enligt art. 65 notificera övriga parter härom och därvid ange vilken
åtgärd den avser vidta med ttaktaten. Efter utgången av en tidsfrist, sora
skall vara minst tre månader från notifikationens mottagande utom i särskUt
brådskande fall, kan parten enUgt artikelns mom. 2, om ingen invändning då
fraraförts av någon part, verkstäUa den föreslagna åtgärden på det sätt sora
anges i art. 67. Ora emellertid invändning framförts av nå-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 70

gon
part, skall partema enligt mom. 3 söka en lösning genom de medel som anges i
FN-stadgans art, 33 (förhandling, undersökning, medling, förlikning, skUjedom
och rättslig prövning).

Dessa regler skall enligt mom. 4 inte påverka
parternas rättigheter och skyldigheter enligt för dem gällande särskUda
bestämraelser rörande lösning av tvister.

En stat som inte tidigare gjort den i mom. 1
föreskrivna notifikationen är enligt mom. 5 inte förhindrad att göra det i
samband med annan parts krav på traktalens fuUgörande eller påstående att den
kränkts. Detta gäller såvitt inte annat följer av bestämraelserna i art. 45 ora
verkan av den hållning sora en stat intagit tUl en traktat.

ILC

Koraraissionen framhöll i sin komraentar tUl
artikeln att den ansåg det väsentligt att konventionen innehöll bestämmelser om
det formella förfarandet för att förebygga möjligheten att påståenden ora
ogUtighet eller om rätt att upphäva eller suspendera en ttaktat gjordes
godtyckligt som ren förevändning för att befria sig från obekväma
förpliktelser.

En del medlemmar av kommissionen hade år 1963
starkt förordat att konventionens tiUämpning obligatoriskt slculle vara
underkastad Internationella domstolens jurisdiktion, om parterna inte enades
om något annat medel för lösning av tvister. Andra medleramar hade emeUertid
under hänvisning till rådande intemationeU praxis framhållit att det inte
skulle vara realistiskt av koraraissionen att föreslå en sådan lösning av procedurfrågan.

Den av koramissionen föreslagna artikeln innebar
att den part som åberopar en ogUtighetsgrund eller ett skäl för upphävande av
en traktat först måste notificera den eller de andra partema och ge dem
tillfälle att uttrycka sin raening. Reses då invändning av den andra parten,
skall frågan behandlas i enlighet med staters allmänna förpliktelse enligt
FN-stadgans art, 2:3 att "lösa sina intemationella tvister raed fredliga
raedel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke
sätts i fara" och förpliktelsen att söka en lösning genom anlitande av
sådana metoder som anges i stadgans art, 33.

Ett antal regeringar hade i sina yttranden över
utkastet uttryckt som sin mening att det i artUceln angivna förfarandet inte
gav tiUräckligt skydd och att bestämmelser borde införas om frågans avgörande
genom en opartisk internationell instans i fall där parterna inte kunnat enas
om en lösning. Kommissionen hade emellertid funnit att artikeln representerade
det maximum av garantier som f, n, var allmänt antagbara för regeringarna
liksom också för kommissionens medlemmar.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 71

Konferensen

Vid konferensen antogs en av Frankrike föreslagen
omformulering av första meningen i artikelns mora, 1. Enligt den franska
delegationens mening framgick det inte klart av ILC:s text att det i artikeln
angivna förfarandet skall följas i de fall där en traktat enligt konventionen
är "ogiltig" (art, 51, 52, 53 och 64) lika väl som när en traktats
gUtighet är "anfäktbar" (art, 4650). Det franska ändringsförslaget
avsåg att klargöra att artikeln är tillämplig på aUa bestämraelser i
konventionens del V.

An.
66

Art. 66 innehåller bestämraelser ora förfarandet
för lösning av tvister rörande tolkningen eller tiUärapningen av reglema i del
V, Artikeln avser fall där en part rest invändning i enlighet med art. 65: 3
och ingen lösning av tvisten uppnåtts inora tolv raånader därefter. Då kan
endera parten, om tvisten avser tolkningen eller tiUämpningen av art. 53 eller
64 (jus cogens), hänskjuta frågan till Intemationella domstolen för avgörande,
om inte parterna enas om att anlita skiljedomsförfarande. Avser tvisten någon
annan artikel i del V, kan endera parten påkalla ett förlikningsförfarande i
enlighet med bestämraelserna i bUagan till konventionen.

Bilagan

Bilagan till konventionen reglerar det
förlikningsförfarande sora skall kunna anlitas enligt art. 66 vid tvist ora
tUlämpningen eller tolkningen av bestämmelser i del V, Förlikningskommissionen
skall bestå av fem medlemmar, därav två utsedda av vardera parten i tvisten och
en ordförande utsedd av dessa medleraraar eller eventuellt av FN:s generalsekreterare.
Kommissionens rapport och ställningstaganden till rättsliga frågor skall inte
vara bindande för partema, utan får karaktären av rekommendationer tUl parterna
avsedda att främja en vänskaplig lösning av tvisten. Kostnadema för en enligt
konventionen tiUsatt förlikningskommission skall enligt punkt 7 i bilagan
bestridas av FN.

Konferensen

Art, 66 saknade motsvarighet i lLC:s utkast. Såsom
redan nämnts i samband raed art, 65, ansåg koraraissionen i fråga ora
förfarandet för lösning av tvister, att den måste nöja sig med att föreslå en
bestämraelse som hänvisade till FN-stadgans art, 33, Vid konferensen blev
frågan föreraål för långa debatter. För det överväldigande flertalet
delegationer från väststater och även ett antal latinaraerikanska, afrikanska
och asiatiska delegationer var artiklama i konventionen del V och särskilt
artiklarna angående jus cogens svåra att acceptera utan ett tUlfredsställande
förfarande för obligatorisk lösning av tvister om deras tolkning och tUl-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 72

lämpning.
Andra delegationer och däribland framför aUt de östeuropeiska motsatte sig
ttaditionellt och ideologiskt alla autoraatiskt tUlärapliga raetoder för
lösning av tvister och särskUt avgöranden genora skiljedora eller
Intemationella dorastolen. Från dessa delegationers sida gjordes försök att
sararaankoppla frågan om lösning av tvister med den helt ovidkommande och
politiskt känsliga frågan om rätt för "aUa stater" att tUlttäda
aUmänna raultUaterala konventioner. De skarpa raotsättningar sora förelåg i
fråga ora lösning av tvister rörande del V var nära att stjälpa hela
konferensen mot slutet av dess andra session. I elfte timmen uppnåddes
emellertid en lösning genom ett kompromissförslag, som fraralades av en gmpp
afro-asiatiska stater under ledning av Nigeria, Lösningen innebar, såsom framgår
av konventionens art, 66 och bUagan tiU denna artikel, att tvister rörande
tolkningen eUer tUlämpningen av artiklarna om jus cogens skall på begäran av en
av parterna hänskjutas tUl Intemationella domstolen, om inte partema enas om
att låta tvisten avgöras genom skUjedom, och att ett förlikningsförfarande
skall vara obligatoriskt vid tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av
någon av de övriga artiklama i konventionens del V.

Frågan om en allraän klausul för konventionen i
dess helhet rörande lösning av tvister ora dess tolkning eller tUlärapning
överskuggades av debatterna om del V. Schweiz föreslog eraellertid en klausul
av traditionellt slag om att sådana tvister skuUe kunna av endera parten
hänskjutas tUI Intemationella domstolen. Förslaget hade aldrig någon utsUct att
uppnå två tredjedels majoritet. Omröstningen ora förslaget visade dock att det
fanns ett icke obetydligt stöd bland delegationema för obligatoriskt anlitande
av intemationell instans vid tvister. Vid konferensen röstade 41 delegationer
för förslaget, 36 emot, raedan 27 avstod. Förslaget blev således inte antaget,

An.
67

I art, 67 raora, 1 föreskrivs att den i art, 65
raom. 1 avsedda notifikationen skall vara skriftiig.

När en traktat förklaras ogUtig, upphävs, frånträds
eller suspenderas i den ordning som angetts i art, 65 mora, 2 och 3, skall
detta enligt art, 67 mora. 2 ske genora ett instturaent som tillställs de
övriga partema. Denna bestäramelse gäUer även när en sådan åtgärd vidtas i
enlighet raed traktatens egna bestäraraelser.

Den representant för staten som överlämnar
instmmentet kan, ora in-struraentet inte är undertecknat av statschefen,
regeringschefen eller utrikesministern, avkrävas f uUmakt,

ILC

Artikelns betydelse låg enligt ILC:s koraraentar
däri, att den krävde iakttagande av vissa formaliteter vid en traktats
ogUtigförklaring, upphävande ra, ra, och därraed bidrog tUl traktatsäkerheten.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 73

De krav som borde ställas i fråga om bevis för
representantens bemyndigande att säga upp eller upphäva en traktat var enligt
kommissionens mening analoga med reglema ora fuUraakt att uttrycka en stats
samtycke tiU att vara bunden av en ttaktat.

Konferensen

Bestämraelsen i artikelns mora, 1 saknade
motsvarighet i ILC:s utkast. Den antogs av konferensen på förslag av den
västtyska delegationen, som raotiverade den raed att det inte fanns någon
allraän regel att notifikationer måste vara skriftiiga, Notifikationer av det
slag som avsågs i art, 65 mom, 1 var av sådan vikt att det i konventionen
uttryckligen borde anges att de raåste ske i skriftlig förra.

Art.
68

Enligt art, 68 kan de notifikationer eller
instrument sora avses i art, 65 eUer art, 67 återkallas när sora helst innan de
får verkan,

ILC närande i sin koraraentar till artikeln att
vissa regeringar ifrågasatt lärapligheten av att medge fullständigt frihet att
återtaga en uppsägning innan den fått verkan, Koraraissionen var raedveten ora
att avsikten raed ttaktatbestäramelser ora en viss uppsägningstid var att
raöjliggöra för de andra parterna att anpassa sig till det läge sora uppkom genom
traktatens upphörande eller en parts frånträde. Kommissionen hade eraeUertid
funnit starka skäl tala för att återtagandet av uppsägningar borde
underlättas. Den allmänna regeln borde därför fritt medge sådant återtagande.
Det fick ankoraraa på parterna att införa en avvikande regel i själva
traktaten i de fall där traktatens särskUda ärane kunde göra detta nödvändigt.

Följderna
av en traktats ogiltighet, upphörande eller suspension

An.
69 och 70

I avsnitt 5 behandlas följderna av en traktats
ogiltighet, upphörande eller suspension, Bestäraraelser i en traktat vars
ogiltighet fastställts i enlighet raed konventionen har enligt art. 69 mom. 1
ingen rättslig verkan. Har handlingar trots detta utförts raed stöd av en sådan
ttaktat ger artikelns mom. 2 varje part rätt att kräva av annan part att den i
deras inbördes förhållande skall såvitt raöjligt upprätta det läge som skulle
ha förelegat, ora handlingama inte hade utförts, I raora, 2 fastslås vidare att
handlingar som utförts i god tro, innan traktatens ogiltighet åberopades, inte
blir rättsstridiga endast därför att traktaten är ogUtig, Mom, 2 gäller
emellertid enligt mom. 3 inte för den felande parten i fall sora avses i art,
49, 50, 51 eller 52, dvs, när ogUtighetsgrunden är bedrägligt uppträdande,
kormrapering eller tvång.

När en traktat upphör att gälla enUgt sina egna
bestäraraelser eller enligt konventionen, befrias partema enligt art. 70 från
varje förpliktelse

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 74

att
vidare fullgöra traktaten. Traktatens upphörande påverkar inte rättigheter,
förpliktelser eller rättsförhållanden som uppstått för partema genora
traktatens fullgörande innan den upphörde att gäUa.

När en enskild stats samtycke tiU att vara bunden
av en multilateral traktat är ogiltigt eller en stat sagt upp en sådan traktat,
äger reglerna i art. 69 resp. 70 motsvarande tillämpning i förhållandet mellan
denna stat och övriga parter.

ILC

ILC förklarade i sin kommentar att artiklarna
endast handlade ora rättsverkningarna av en traktats ogUtighet resp.
upphörande. De avsåg således inte frågor om ansvarighet eller gottgörelse för
handlingar sora förorsakat traktatens ogUtighet eller upphörande. Sådana frågor
låg utora raraen för konventionen enligt den aUmänna bestäramelsen i art. 73.

Kommissionen ansåg att en traktat som fastställts
vara ogiltig på någon av de grunder som anges i avsnitt 2 av del V, dvs. art.
4653, var OgUtig redan från början (ab initio) och inte bara från den tidpunkt
då ogiltighetsgrimden åberopades. Situationen var en annan, när en traktat blev
ogiltig och upphörde att gälla enligt art, 64 i avsnitt 3, Detta fall
behandlades i art, 71:2.

För att principen ora ogUtighet ab initio skuUe få
full verkan, borde varje part kunna kräva att status quo ante såvitt raöjligt
åtempprättades, Ora parterna under någon tid i god tto handlat i förlitan på
traktaten, blev emellertid handlingarna inte olagliga enbart därför att
traktaten visade sig vara ogiltig. Reglerna härom i art. 69: 2 kunde dock
självfallet inte gälla till förmån för en part som genora bedrägligt
uppträdande, kormmpering eller tvång förorsakat traktatens ogiltighet.

Konferensen

Vid konferensen anmärkte vissa stater raot några av
bestämmelserna i art. 69, att dessa rörde frågor om statsansvarighet och var
alltför stela och onyanserade. Förenta statema föreslog att mom. 2 a) och raom.
3 i art. 69 skulle strykas. Förslaget blev dock avslaget. Artikeln antogs med
endast några redaktionella ändringar,

An.
71

Art, 71 reglerar följderna av att en traktat är
ogiltig på grund av konflikt med en tvingande norm i allmän folkrätt, I fall
som avses i art, 53 åligger det parterna att såvitt raöjligt undanröja
följderna av handlingar utförda i förlitan på bestänunelser som sttider mot
normen i fråga och att inrätta sitt inbördes förhåUande så att det
överensstämmer med denna norm.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 75

Om en ttaktat blir ogUtig och upphör att gälla
enligt art. 64, befrias parterna från varje förpliktelse att vidare fullgöra
traktalen. Rättigheter, förpliktelser eller rättsförhållanden som uppstått för
parterna genom traktatens fuUgörande innan den upphörde att gälla påverkas inte
av traktatens upphörande. De får dock därefter bestå endast i den utsträckning
sora deras fortsatta upprätthållande inte i sig självt sttider mot den nya
tvingande folkrättsnorraen.

ILC

ILC framhöU i sin koraraentar till artikeln att en
traktats ogiltighet på grund av konflikt raed en vid tiden för dess ingående
gällande jus co-gens-xegel var ett specieUt fall av ogiltighet. Den fråga sora
uppköra i detta fall gällde inte främst hur partemas ställning i förhållande
tiU varandra skulle rättas tUl utan snarare vardera partens skyldighet att
rätta sin StäUning så att den överensstämde med den tvingande regeln.

En traktats upphörande på gmnd av konflikt raed en
ny jus cogens-regel var ett speciellt fall av upphörande. Reglerna i art, 70: 1
om följderna av en traktats upphörande var visserligen i princip tiUämpliga,
men den nya tvingande regeln måste beaktas vid bedömande av frågan i vilken
utsträckning rättigheter, förpliktelser eller rättsförhållanden som uppstått
för parterna genora traktatens tidigare fullgörande fortfarande fick
upprätthållas.

Konferensen

Vid konferensen riktade en del stater vissa
anmärknmgar mot artikeln. Storbritannien ansåg att raora, 1 a) egentligen
gällde en fråga ora statsansvarighet, sora inte hörde tUl konventionens
ämnesområde.

Art.
72

När en traktat suspenderas enligt sina egna
bestämraelser eller enligt konventionen, är enligt art, 72 de parter raellan
vUka traktaten suspenderats befriade från förpliktelsen att fullgöra denna
sinseraellan imder den tid suspensionen varar. Suspensionen påverkar inte på
annat sätt rättsförhållandet raellan parterna.

Enligt artikelns mom. 2 skall parterna under den
tid traktaten är suspenderad avhåUa sig från handlingar sora hindrar ett
återupptagande av traktatens tillärapning.

Bestämmelsen i artikelns raom, 1 om att
suspensionen inte på aimat sätt påverkar rättsförhållandet mellan parterna var
enligt ILC:s komraentar avsedd att klargöra att det endast var tillärapningen
("the operation") av traktatens bestäraraelser, sora suspenderades.
Det genora ttaktaten upprättade rättsliga bandet raeUan parterna bestod. Detta
underströks ytterligare genom den förplUctelse som ålagts partema i mom, 2,
Kommssionen ansåg att denna förpliktelse följde av själva begreppet

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 76

"suspension"
liksom också av parters skyldighet att fuUgöra en traktat "in good
faith".

Särskilda
bestämmelser

Art.
73

Konventionens del VI innehåUer
ett par artiklar med särskilda bestämmelser. Enligt art. 73 skall konventionen
inte prejudicera frågor som i saraband med en traktat kan uppkomraa tUl följd
av

1,
statssuccession,

2,
en stats intemationella
ansvarighet eller

3,
ett utbrott av fientiigbeter
raeUan stater.

ILC

Av de tre i artikeln intagna förbehållen var endast
de två förstnämnda medtagna i ILC:s utkast. Koramissionen förklarade i sin komraentar
att ett utbrott av fientligheter raeUan stater enligt våra dagars folkrätt
måste anses vara ett helt abnormt tUltånd och att regler om rättsverkningarna
därav inte hörde tUl den aUmänna folkrätt sora gällde i det normala förhåUandet
mellan stater, Koraraissionen hänvisade också till att inget förbehåU för utbrott
av fientiigbeter intagits i Genévekonventionema ora havsrätten och
Wienkonventionema ora diplomatiska och konsulära förbindelser, vUka dock inte
på något sätt var avsedda att reglera följderna av en sådan eventualitet,
bortsett från vissa bestämmelser i Wienkonventionema sora uttryckligen
förklarats vara tillämpliga även under krigsförhållanden.

Konferensen

ILC hade av nyss anförda skäl ansett att något
förbehåll för verk ningama av ett utbrott av fientiigbeter raeUan stater inte
borde intas konventionen, fast sådana frågor föll utora raraen för konventionen
Flera stater föreslog eraeUertid vid konferensen att ett sådant förbehåll
skulle intas i artikeln, och förslaget antogs av konferensen med stor ma
joritet.

Art.
74

I art, 74 fastslås att avbrytandet eller frånvaron
av diplomatiska eller konsulära förbindelser raellan två eller flera stater mte
hindrar att traktater ingås mellan dessa stater. Ingåendet av en ttaktat
påverkar i och för sig inte läget i fråga ora diploraatiska eller konsulära
förbindelser.

Artikeln, sora saknade raolsvarighet i ILC:s
konventionsutkast, antogs vid konferensen på förslag av ChUe. Förslaget väcktes
i saraband raed art, 63. De flesta delegationerna hade inget att invända mot
sakinnehållet i det chilenska förslaget.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 77

An.
75

Konventionens bestäramelser skaU enligt art, 75
inte inverka på förpliktelser som i saraband raed en ttaktat kan uppkoraraa
för en angriparstat till följd av åtgärder vidtagna i enlighet raed FN:s
stadga raed anledning av statens angrepp,

ILC

I
sin koraraentar tUl artikeln frarahöll ILC följande.

Den i art, 35 faststäUda principen att en
förpliktelse inte genora traktatbestäraraelser kunde uppstå för en tredje stat
utan dess saratycke orafattade enligt kommissionens mening inte fall där det
var fråga om en angriparstat, Såsora koniraisionen också tidigare påpekat
hindrade inte heller art, 52, som avsåg våld eUer hot om våld "i sttid med
FN-stadgans principer", att en ttakatbesfämmelse påtvingades en
angriparstat. Vissa regeringar hade i sina ytttanden över konventionsutkastet
föreslagit att ett förbehåU avseende angripare skulle intas i art, 35.
Koraraissionen hade eraeUertid funnit att ett mera allmänt förbehåll tUlämpligt
på konventionen i dess helhet var att föredraga. Åtgärder vidtagna raot en
angriparstat kunde näraligen ha verkningar även för andra artiklar, t. ex. dera
sora reglerade traktaters upphörande eller suspension. En del raedleraraar
hade raenat att aggressionsfall hörde tUl en helt annan gren av folkrätten,
vars eventuella återverkningar på traktattättens oraråde inte behövde beröras i
konventionen. Enligt koraraissionens raening kunde eraeUertid ett allmänt
förbehåU för sådana fall vara till nytta. Vid avfattandet av detta förbehåll
var det av vikt att inte ge intrycket att en angriparstat var ställd helt
utanför lagen i traktaträttsligt hänseende. Man raåste också undvika att ge en
stat raöjlighet att ensidigt stärapla en annan som angripare som förevändning
för att upphäva obekväma traktater. Förbehållet raåste därför begränsas tUl
att avse åtgärder vidtagna i överensstäraraelse raed FN:s stadga.

Koraraissionen hade således beslutat att föreslå
det i helt allraänna ordalag avfattade förbehåll sora intagits i förevarande
artikel.

Konferensen

Vid konferensen uttryckte flera delegationer från
väststater sora sin raening att artikeln borde utgå. En del av dera ansåg att
probleraet redan var löst i FN-stadgans art. 103, Andra fann den av ILC
föreslagna forrauleringen alltför oklar. Vissa ändringsförslag frarafördes raen
vann inte något större stöd. Artikeln antogs i den förra sora ILC hade föreslagit.

Depositariers
uppgifter m. m.

Art.
7680

Konventionens del VII innehåUer bestäraraelser ora
ttaktatdeposita-riers uppgifter, rättelse av fel i ttaktattexter och
registtering av traktater.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 78

Enligt art. 76 utses en depositarie av de
förhandlande staterna och kan vara en eller flera stater eller en
internationell organisation eller dess administrativa chef. I artikeln fastslås
vidare att depositariens uppgifler är av intemationell natur och att
depositarien skall handla opartisk vid fullgörandet av dessa.

Art. 77 innehåUer en uppräkning av de uppgifter som
skall åvila depositarien, om inte annat angetts i traktaten eller
överenskommits mellan de fördragsslutande staterna. Till uppgiftema hör att
förvara traktatens originaltext och eventuella fullmakter, att upprätta
bestyrkta kopior av originaltexten och eventuella ytterligare versioner på
andra språk och översända dem till parterna och till stater som är berättigade
att bli parter i traktaten ,att mottaga undertecknanden av traktaten och
instrument och meddelanden rörande denna, att granska om dessa undertecknanden,
instrument och meddelanden är i behörig och riktig form och om nödvändigt fästa
vederbörande stats uppmärksamhet på saken, att underrätta parterna och de
stater som är berättigade att bli parier i traktaten om åtgärder och
meddelanden som rör traktaten, att underrätta sistnäranda stater när det antal
undertecknanden eller ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument
som krävs för traktatens ikraftträdande mottagits eller deponerats och att
registrera ttaktaten i FN-sekretariatet.

Om
meningsskiljaktighet uppstår mellan någon stat och depositarien rörande den
senares uppgifter, skall depositarien framlägga frågan för signatärstaterna och
de fördragsslutande staterna eller i förekomraande fall för det behöriga
organet i vederbörande intemationeUa organisation. I art. 78 föreskrivs att
notifikationer och meddelanden som någon stat enligt konventionen skall lämna
annan stat skall sändas tUl depositarien, när det fiims en sådan. Statens
meddelande anses då ha lämnats vid den tidpunkt då depositarien mottagit det
men anses inte mottaget av den andra staten förrän denna imderrättats därom av
depositarien.

Art. 79 innehåller regler ora förfarandet vid
rättelse av felaktigheter i en traktattext, som upptäcks efter textens
bestyrkande. Om signatärstaterna och de fördragsslutande staterna är överens
om att rätta felet, kan det ske genom att rättelse införs i texten och
paraferas av bemyndigade representanter för statema. Alternativt kan felet
rättas genom att det upprättas eller utväxlas instmment sora innehåUer
rättelsen eUer genom att hela ttaktaten utfärdas i korrigerad form i samma
ordning som den ittsprangliga texten. När det finns depositarie för traktaten,
åligger det denne att underrätta signatärstaterna och de fördragsslutande
staterna om felet och att om dessa inte reser invändningar införa rättelse i
texten och parafera rättelsen. Depositarien skall vidare upprätta ett
protokoll över beriktigandet och översända ett exemplar därav till parterna och
till de stater som är berättigade att bli parter i traktaten. Har traktaten
redan registrerats, skall meddelande om rättelsen tillställas FN-sekretariatet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 79

Enligt art. 80 skall traktater efter sitt
ikraftträdande översändas till FN-sekretariatet för registrering eller
arkivering och för offentliggörande.

Art.
8185 innehåUer slutbestämmelser. Enligt dessa träder konventionen i kraft
trettio dagar efter deponeringen av det trettiofemte ratifikations- eller
anslutningsinstruraentet. Konventionen innehåller ingen uppsägningsklausul.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 80

Föredraganden

Wienkonventionen om traktaträtten innehåUer en
orafattande reglering av frågor rörande intemationella överenskoraraelsers
ingående, tUl-lärapning och tolkning, ändring, ogiltighet och upphörande ra, m.
Den innebär en kodifiering av de intemationella sedvanerättsreglerna på detta
område men också en precisering och komplettering av dessa i många avseenden
där de varit omstridda eUer osäkra.

Konventionens bestämraelser har i stor utsträckning
karaktären av subsidiära regler, dvs, regler som skall gälla, ora partema i en
traktat inte överenskorarait ora annat. Vidare bör uppraärksainraas att konventionen
som sådan inte är retroaktivt tUlämplig på traktater som en stat ingått innan
konventionen trätt i kraft för staten, I den mån konventionens regler avviker
från gällande sedvanerätt, blir de alltså tUlämpliga endast på fraratida
traktater.

En viss oklarhet har länge rått i fråga ora staters
rätt att vid tUlträde av raultUaterala traktater göra reservationer och om
verkningarna därav. Reglerna härora i konventionens art. 1923 innebär att den
ttaditioneUa enhällighetsprincipen, enligt vUken reservationer krävde alla berörda
staters uttryckliga eller tysta godtagande, i stort sett övergivits och ersatts
med ett i hög grad flexibelt system, som i sina huvuddrag bygger på den
panaraerikanska uppfattningen ora reservationer. Enligt detta systera är
reservationer i allraänhet tillåtna, raen det finns en möjlighet för övriga
fördragsslutande stater att göra invändningar raot reservationerna. Det kan
inte förnekas att konventionens regler ora reservationer är svårförenliga med
vissa kategorier av traktater och även av andra skäl kan ge upphov till
problera vid tillämpningen. Det bör emeUertid observeras att dessa regler är
subsidiära. Det står således avtalsförhandlande stater fritt att ersätta dem
med mera passande regler i själva traktaten. För att undvika svårigheter torde
det komma att vara av vikt att raöjligheten att i själva traktaten reglera
rätten att göra reservationer utnyttjas, när traktatens särskUda natur eUer
andra skäl kräver det,

TUl de bestäramelser sora bör uppmärksararaas från
praktisk synpunkt hör art, 56, som anger förutsättningarna för rätt att säga
upp en traktat sora saknar klausul ora giltighetstid eller uppsägning, och särskUt
artikelns andra moment, enligt vilket minst tolv månaders uppsägningstid skall
iakttagas, när en sådan traktat sägs upp. Den sistnämnda regeln kan synas
onödigt sttäng såvitt angår en del i enkla former träffade överenskommelser av
mindre vikt, som t. ex. kan vara avsedda att gälla endast tUls vidare. Även
sådana överenskomraelser torde vara att betrakta som "ttaktater" i
konventionens mening. Olägenheter bör emellertid kunna undvikas genora
iakttagande av en viss försiktighet, så att en överenskoraraelse inte ingås
utan uppsägningsklausul i de fall där man vill förbehålla sig rätt att säga upp
den med omedelbar verkan eUer med kort varsel.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 81

Bestänunelserna i konventionens del V och särskilt
de där uppräknade grunderna för traktaters ogiltighet har inte begränsats till
att kodifiera i statspraxis aUraänt erkända regler utan syftar i vissa
hänseenden tiU att vidareutveckla traktaträtten, I detta avsnitt av
konventionen fastslås bl, a, ogiltigheten av traktater sora tillkorarait genora
våld eller hot ora våld i strid raed FN-stadgan (art. 52 ) och traktater vars
innehåU står i strid med en tvingande allmän folkrättsregel (art. 53 och 64).
Vid traktaträttskonferensen i Wien uttrycktes från väststaternas sida en viss
oro eller tveksamhet inför dessa artiklar i ILC:s utkast. Dessa stater accepterade
i allmänhet den i art, 52 uttryckta principen men befarade att artikeln kunde
missbrukas, särskUt som många afro-asiatiska stater sökte i uttrycket
"våld eller hot om våld" inbegripa allt slags tvång raot en stat,
inkl. politisk eller ekonoraisk påtryckning. Än större betänkligheter anfördes
av raånga västliga stater raot att begreppet tvingande folkrättsregler
("jus cogens") skulle införas i konventionen utan angivande av vilka
regler sora avsågs. För det stora flertalet väststater var denna nya och
obestärada ogUtighetsgmnd antagbar endast under fömtsättning att en riralig
tUlämpnmg säkerställdes genom tUlgång till ett obligatoriskt rättsligt
förfarande för avgörande av tvister.

I fråga ora proceduren vid tillämpningen av
reglerna i del V om traktaters ogiltighet eller upphörande hade ILC i sitt
utkast intagit bestäramelser som innebar krav på ett notifikationsförfarande
raen i övrigt endast hänvisade tUl FN-stadgans föreskrifter ora staters
skyldighet att söka en lösning av tvister med fredliga medel (art. 65). Längre
än så hade koramissionen inte ansett sig kunna gå. En belydande del av delegationema
vid Wienkonferensen, inkl, den svenska delegationen, förordade emellertid
väsentligt raera effektiva procedurbestäraraelser till skydd raot raissbmk. Den
koraproraisslösning som slutligen uppnåddes innebar, såsom framgår av
konventionens art, 66 och bUagan till denna artikel, att tvister om
tillämpningen av artiklarna angående "jus cogens" skall på begäran av
någon av parterna hänskjutas till Internationella domstolen i Haag, om inte
parterna enas ora att låta tvisten avgöras genora skUjedora, och att ett
förlikningsförfarande på raotsvarande sätt skall vara obligatoriskt i tvister
ora andra artiklar rörande traktaters ogiltighet eller upphörande,

Bestäramelsen om Internationella domstolens
behörighet i tvister om tUlämpningen av artiklama angående "jus
cogens" utgör ett betydelsefullt resultat av Wienkonferensen, Den kan
komraa att göra det möjligt för den högsta internationella rättsinstansen att
genom sin rättspraxis klarlägga innebörden och räckvidden av detta nya och ännu
outvecklade begrepp, Bestämraelsen bör också avhåUa stater från försök att
ensidigt ogiltigförklara traktater genom att sätta beteckningen "jus
cogens" på regler som inte är erkända som sådana, I varje fall har
möjlighet tUl en opartisk prövning av sådana påståenden skapats. Konventionen
innebär

6 Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 82

bättre
garantier i detta hänseende än ILC hade föreslagit i sitt utkast. För att
tillförsäkra konventionen det allmänna stöd, utan vUket den inte skulle kunna
fylla sin uppgift, har det särskilt gällt att överbrygga klyftan mellan å ena sidan
raånga nya stater i Afrika och Asien och öststater, sora eftersträvat ganska
radikala förändringar i traktaträtten, och å andra sidan de väststater sora
velat slå vakt ora hävdvunna regler. Den ändrade utforraning sora konventionens
raest omstridda delar fick vid Wienkonferensen och i synnerhet beslämmelserna
om lösning av tvister bidrog i hög grad till att utjämna dessa motsättningar, I
sin slutliga form antogs konventionen av Wienkonferensen med 79 röster för, en
emot och 19 nedlagda röster. Bland dem sora röstade för konventionen fanns det
överväldigande flertalet av såväl de nya statema som väststaterna, Sverige har
aktivt medverkat vid konventionens tUlkomst, På det förberedande stadiet
läranades från svensk sida utförliga synpunkter på ILC:s preliminära förslag,
och raånga av dessa synpunkter påverkade utformningen av konventionen. Under
konferensen i Wien hörde Sverige till de 15 stater som var representerade i
redaktionskommittén.

Konventionen har hittiUs tillträtts av Argentina,
Australien, Barbados, Canada, Centralafrikanska republiken, FUippinema,
Italien, Jamaica, Jugoslavien, Lesotho, Marocko, Mauritius, Niger, Nigeria,
Nya Zeeland, Paraguay, Spanien, Storbritannien, Syrien och Tunisien, För att
konventionen skall träda i kraft krävs att 35 stater tillträtt den. Följaktligen
har konventionen ännu inte trätt i kraft. Det finns emellertid för Sveriges del
inte anledning att dröja längre med ratificeringen. Konventionens regler måste
anses vara godtagbara från svensk synpunkt. Enligt min mening bör Sverige nu
ratificera konventionen och därmed bidraga till att förverkliga dess syften.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att
Kungl, Maj:t föreslår riksdagen

att
godkänna Wienkonventionen ora traktaträtten.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga
ledaraöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur
protokoUet BrUta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vienna Convention on the Law of Treaties

The
States Parties to the present Convention,

Considering the fundamental role of treaties in
the history of international relations,

Recognizing the ever-increasing irapor-tance of
treaties as a source of international law and as a raeans of developing
peaceful co-operation araong nations, whatever their constitutional and social
systems,

Noiing that the principles of free consent and of
good faith and the pacta sunt ser-vanda rule are universally recognized,

Affirming that disputes conceming treaties, lika
other intemational disputes, should be settled by peaceful means and in
con-formity with the principles of justice and intemational law,

Recalling the deterraination of the peoples of the
United Nations to establish con-cUtions under which justice and respect for the
obUgations arising frora treaties can be raaintained,

Having in mind the principles of international law
erabodied in the Charter of the United Nations, such as the principles of the
equal rights and self-determination of peoples, of the sovereign equality and
independence of aU States, of non-inter-ference in the domestic affairs of
States, of the prohibition of the threat or use of force and of universal
respect for, and observance of, human rights and fundaraental freedoras for
all,

Believing that the codification and progressive
developraent of the law of treaties achieved in the present Convention wiU
promote the purposes of the United Nations set forth in the Charter, namely,
the maintenance of international peace and se-curity, the development of
friendly relations

Convention
de Vienne sur le droit des traités

Les
Etats Parties å la présente Convention,

Considérant le röle fondamental des traités dans
Tbistoire des relations internationales,

Reconnaissanl Timportance de plus en plus grande
des traités en tant que source du droit international et en tant que moyen de
développer la cooperation pacifique entré les nations, quels que soient leurs
regimes constitutionnels et sociaux,

Constatanl que les principes du libre
con-senteraent et de la bonne foi et la régle pacta sunt servanda sont
universellement recon-nus,

Affirmant que les différends concernant les traités
doivent, corame les autres différends internationaux, étre réglés par des
moyens pacifiques et conformément aux principes de la justice et du droit international,

Rappelant la resolution des peuples des Nations
Unies de créer les conditions néces-saires au maintien de la justice et du
respect des obligations nées des traités,

Conscients des principes de droit international
incorporés dans la Charte des Nations Unies, tels que les principes concernant
régalité des droits des peuples et leur droit de disposer d'eux-raéraes,
Tégalité souve-raine et Tindépendance de tous les Etats, la non-ingérence dans
les affaires intérieures des Etats, TintercUction de la menace ou de Temploi de
la force et le respect universel et effectif des droits de Thomme et des
libertés fondamentales pour tous,

Convaincus que la codification et le
déve-lopperaent progressif du droit des traités réalisés dans la présente
Convention servi-ront les huts des Nations Unies énoncés dans la Charte, qui
sont de maintenir la paix et la sécurité internationales, de développer entré
les nations des relations ami-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 85

(Översättning)

Wienkonventionen
om traktaträtten

De
UU denna konvention anslutna staterna har,

i betraktande av traktaters gmndläggande betydelse
i de internationella förbindelsemas historia,

medvetna om traktaters ständigt växande betydelse
som källa tiU den intemationeUa rätten och sora medel för utveckling av
fredligt samarbete mellan nationer oavsett deras styrelseskick och
samhällsordning,

med konstaterande av att grundsatserna om
frivilligt samtycke och om tro och heder och regeln pacta sunt servanda är universellt
erkända,

med bekräftande av att tvister rörande traktater
liksom andra intemationeUa tvister bör lösas med fredUga medel och i överensstämmelse
med rättvisans och den InternationeUa rättens principer,

under erinran om Förenta nationernas folks föresats
att skapa de viUkor som är nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och
aktning för förpliktelser som uppstår genom traktater,

medvetna om de intemationeUa rättsgrundsatser sora
intagits i Förenta nationemas stadga, såsom gmndsatsema om folkens lika
rättigheter och självbestäranings-rätt, om alla staters suveräna likställdhet
och oavhängighet, om icke-inblandning i staternas inre angelägenheter, om
förbudet mot hot ora eller bmk av våld och ora univer-seU aktning för och
iakttagande av mänskliga rättigheter och gmndläggande friheter för alla,

i förvissning om att den kodifikation och
progressiva utveckling av traktaträtten, som uppnätts i denna konvention, skall
främja Förenta nationemas i stadgan angivna ändamål, nämligen upprätthåUandet
av internationeU fred ocb säkerhet, UtveckUngen av vänskapliga förbindelser
och åstadkoraman-

opaginerad Kontrollera mot PDF

and
the achievement of co-operation among nations,

Affirming that the rules of customary intemational
law will continue to govem questions not regulated by the provisions of the
present Convention,

Have
agreed as follows:

cales et de réaliser la
cooperation internationale,

Affirmant
que les régles du droit international coutumier continueront å régir les
questions non réglées dans les dispositions de la présente Convention,

Sont
convenus de ce qui suit:

opaginerad Kontrollera mot PDF

PART I Introduction

Artide
1

Scope
of the present Convention

The present Convention applies to treaties between
States.

Artide
2 Use of terms

1. For the purposes of the present Convention:

(a) "treaty" means an international
agree

ment conduded between States in written

form and governed by intemational law,

whether embodied in a single instrument or

in two or more related instruraents and

whatever its particular désignation;

(b) "ratificätion",
"acceptance", "ap

proval" and "accession" mean in each case

the international act so named whereby a

State establishes on the international plane

its consent to be bound by a treaty,

(c) "fuU powers" means a document

emanating from the competent authority of

a State designating a person or persons to

represent the State for negotiating, adopting

or authenticating the text of a treaty, for ex-

pressing the consent of the State to be bound

by a treaty, or for accomplishing any other

act with respect to a treaty;

(d) "reservation" means a unilateral
state-

ment, however phrased or named, made by

a State, when signing, ratifying, accepting,

approving or acceding to a treaty, whereby

it purports to exclude or to modify the legal

effect of certain provisions of the treaty in

their application to that State;

(e),
"negotiating State" means a State

PARTIE I Introduction

Artide
premier

Portée
de la présente Convention

La présente Convention s'applique aux traités entré
Etats.

Artide
2

Expressions employées 1. Aux fins de la présente
Convention:

a) Texpression «traité » s'entend d'un ac-

cord intemational conclu par écrit entré

Etats et regi par le droit intemational, qu'U

soit consigné dans \m instrument unique ou

dans deux au plusieurs instmments con-

nexes, et quelle que soit sa dénomination

particuliére;

b) les expressions « ratificätion », « ac-

ceptation », « approbation » et « adhésion »

s'entendent, selon le cas, de Tacte inter

national ainsi dénommé par lequel un Etat

établit sur le plan international son con-

senteraent a étre lié par un traité;

c) Texpression « pleins pouvoirs » s'entend

d'un document émanant de Tautorité com-

pétente d'un Etat et désignant une ou plu

sieurs personnes pour représenter TEtat pour

la négociation. Vadoption ou Tauthentifica-

tion du texte d'un traité, pour exprimer le

consentement de TEtat å étre lié par un

traité ou pour accomplir tout autre acte å

régard du traité;

d) Texpression « réserve» s'entend d'un

dedaration uiulatérale, quel que soit son

libeUé ou sa désignation, faite par un Etat

quand il signe, ratifie, accepte ou approuve

un traité ou y adhére, par laquelle U vise ä

exclure ou ä modifier Teffet juridique de

certaines dispositions du traité dans leur

application ä cet Etat;

e) Texpression
« Etat ayant participé a la

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 87

det
av meUanfolkligt samarbete,

med bekräftande av att den intemationella
sedvanerättens regler förblir gäUande för frågor som ej reglerats genom bestämmelsema
i denna konvention,

överenskommit
om följande:

DEL
I Inledning

Artikel
1

Konventionens
tillämpningsområde

Denna konvention äger tillämpning på traktater
mellan stater.

Artikel
2 Terminologi 1.1 denna konvention förstås med

a) "traktat": en internationeU överens

kommelse sluten mellan stater i skriftlig

form och underkastad intemationell rätt,

oavsett ora den intagits i ett enda instm

raent eller i två eUer flera sammanhörande

instmment och oavsett dess särskilda be-

teckmng;

b) "ratifikation",
"godtagande", "god

kännande" och "anslutning": i varje enskUt

fali den så benämnda intemationeUa åtgärd

genom vilken en stat på det intemationeUa

planet fastslår sitt samtycke tUl att vara

bunden av en traktat;

c) "fullmakt": ett dokument som härrör

från den behöriga statsmyndigheten och i

vilket en eller flera personer utses att före

träda staten för att förhandla om, antaga

eller bestyrka en traktattext, för att uttrycka

statens saratycke till att vara bunden av en

traktat eller för att utföra någon annan åt

gärd avseende en traktat;

d) "reservation": en ensidig förklaring,

oavsett forraulering eUer beteckning, avgi

ven av en stat vid undertecknande, ratifi

kation, godtagande eller godkännande av

eller anslutning till en traktat i avsikt att

utesluta eller raodifiera rättsverkningarna

av vissa bestäramelser i traktaten i förhål

lande tUI staten i fråga;

e) "förhancUande
stat": en stat som har

opaginerad Kontrollera mot PDF

which
took part in the drawing up and adoption of the text of the treaty;

(/) "contracting State" means a State
which has consented to be bound by the treaty, whether or not the treaty bas
entered into force;

(g) "party" means a State which has consented
to be bound by the treaty and for which the treaty is in force;

(/t) "third Stete" means a State not a
party to the treaty;

(/) "intemational organization" means an
intergovernmental organization.

2. The provisions of paragraph 1 regarding the use
of terms in the present Convention are without prejudice to the use of those
terms or to the meaning which may be given to them in the internal law of any
State.

négociation
» s'entend d'un Etat ayant participé å rélaboration et å Tadoption du texte du
traité;

f) Texpression «Etat contractant»

s'entend d'un Etat qui a consenti å étre lié

par le traité, que le traité soit entré en

vigueur ou non;

g) Texpression «partie» s'entend d'un

Etat qui a consenti ä étre lié par le traité et

å régard duquel le traité est en vigueur;

h) Texpression « Etat tiers » s'entend d'un Etat
qui n'est pas partie au traité;

i) Texpression «organisation intematio-nale»
s'entend d'une organisation inter-gouverneraentale.

2, Les dispositions du paragraphe 1 concernant les
expressions eraployées dans la présente Convention ne préjudicient pas å
Temploi de ces expressions ni au sens qui peut leur étre donné dans le droit
interne d'un Etat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 3

International
agreements not -within the

scope of the present
Convention

The fact that the present Convention does not apply
to international agreements conduded between States and other subjects of
international law or between such other subjects of international law, or to
international agreements not in written form, shaU not affect:

(a) the
legal force of such agreements;

(b) the appUcation to them of any of the

rules set forth in the present Convention to

which they would be subject under inter

national law independently of the Conven

tion;

(c) the application of the Convention to

the relations of States as between them-

selves under international agreements to

which other subjects of international law are

also parties.

Artide 3

Accords internationaux
nentrant pas dans

le cadre de la présente
Convention

Le fait que la présente Convention ne s'applique ni
aux accords internationaux conclus entré des Etats et d'autres sujets du droit
international ou entré ces autres sujets du droit international, ni aux accords
internationaux qui n'ont pas été conclus par écrit, ne porte pas atteinte :

a)
a la valeur juridique de tels
accords;

b)
ä rapplication å ces accords de
toutes régles énoncées dans la présente Convention auxquelles Us seraient
soumis en vertu du droit intemational indépendamment de ladite Convention;

c) ä rapplication de la Convention aux

relations entré Etats régies par des accords

internationaux auxquels sont également

parties d'autres sujets du droit intemational.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 4

Non-retroactivity
of the present Convention Without prejudice to the application of any rules set
forth in the present Convention to which treaties would be subject under
intemational law independently of the Convention, the Convention applies only
to treaties which are conduded by States after

Artide 4

Non-rélroaclivité
de la présente Convention Sans prejudice de rapplication de toutes régles
énoncées dans la présente Convention auxquelles les traités seraient soumis en
vertu du droit intemational indépendamment de ladite Convention, ceUe-ci
s'appU-que uniquement aux traités conclus par des

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 89

deltagit
i utarbetandet och antagandet av traktattexten;

f) "fördragsslutande stat": en stat
sora har

samtyckt tUl att vara bunden av traktaten,

oavsett om denna trätt i kraft eUer ej;

g) "part"; en stat som har samtyckt till

att vara bunden av traktaten och för vilken

traktaten har trätt i kraft;

b) "tredje stat": en stat sora ej är part
i traktaten;

i) "intemationell organisation": en
mel-lanstatiig organisation,

2. Bestämmelserna i mom. 1 rörande terminologin i
denna konvention är ej avgörande för användningen av dessa uttryck eller för
den betydelse som kan tilläggas dem i någon stats intema rättsordning.

Artikel
3

InternationeUa
överenskommelser som ej

omfattas
av konventionen

Den oraständigheten att denna konvention ej äger
tiUämpning på internationella överenskommelser meUan stater och andra
folkrättssubjekt eUer meUan sådana andra folkrättssubjekt eller på
intemationeUa överenskomraelser i icke-skrifUig form skaU ej inverka på

a)
sådana överenskoraraelsers
rättsverkan;

b)
tiUärapningen på dem av någon
av de regler som intagits i denna konvention och som de kan vara underkastade
enligt folkrätten oberoende av konventionen;

c)
konventionens tillämpning på
det inbördes förhållandet mellan stater enligt intemationeUa
överenskoraraelser, i vilka andra folkrättssubjekt också är parter.

Artikel
4

Konventionens
icke-tillbakaverkande kraft

Utan att detta hindrar tUlärapningen av regler som
intagits i denna konvention och som traktater skulle vara underkastade enligt
folkrätten oberoende av konventionen, äger konventionen tUlämpning endast på
traktater som stater ingår efter det att

opaginerad Kontrollera mot PDF

the entry
into force of the present Convention with regard to such States.

Etats
apres son entrée en vigueur å Tégard de ces Etats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Artide 5

Treaties conslituting international organiza-tions and
trealies adopted within an international organization

The present Convention applies to
any treaty which is the constituent instmment of an intemational organization
and to any treaty adopted within an intemational organization without
prejudice to any relevant rules of the organization.

Artide 5

Traités constilulifs d'organisations internationales et
traités adoplés au sein d'une organisation internationale

La présente Convention s'applique a
tout traité qui est Tacte constitutif d'une organisation internationale et ä
tout traité adopté au sein d'une organisation internationale, sous réserve de
toute régle per-tinente de Torganisation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

PART II

Conclusion and entry into force of treaties

Section 1. Conclusion of treaties

Artide 6

Capacity of States to conclude treaties

Every State possesses capacity to
conclude treaties.

PARTIE II

Conclusion et entrée en vigueur des traités

Section 1. Conclusion des traités

Artide 6

Capacité des Etats de conclure des traités Tout Etat a la
capacité de conclure des traités.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Artide 7 Full powers

1. A person is considered as
representing

a State for the purpose of adopting or

authenticating the text of a treaty or for

the purpose of expressing the consent of

the State to be bound by a treaty if:

(a) he produces appropriate full
powers; or

(b) it appears from the practice of the
States concerned or from other circumstances that their intention was to
consider that person as representing the State for such purposes and to
dispense with full powers.

2. In virtue of their functions and
without

having to produce full powers, the following

are considered as representing their State:

(a) Heads of State, Heads of Government
and Ministers for Foreign Affairs, for the purpose of performing aU acts
relating to the conclusion of a treaty;

(b) heads of diplomatic missions, for
the purpose of adopting the text of a treaty between the accrediting State and
the State to which they are accredited;

Artide 7 Pleins pouvoirs

1. Une personne est considérée
comme

representant un Etat pour Tadoption ou

rauthentification du texte d'un traité ou

pour exprimer le consentement de TEtat å

étre lié par un traité :

a)
si elle produit
des pleins pouvoirs ap-propriés; ou

b)
s'il ressort de
la pratique des Etats intéressés ou d'autres circonstances qu'Us avaient
Tintention de considérer cette personne comme representant TEtat å ces fins et
de ne pas requérir la presentation de pleins pouvoirs.

2. En vertu de leurs fonctions et
sans

avoir ä produire de pleins pouvoirs, sont

considérés comme representant leur Etat:

a)
les chefs
d'Etat, les chefs de gouveme-ment et les ministres des affaires étrangéres,
pour tous les actes relatifs å la conclusion d'un traité;

b)
les chefs de
mission diplomatique, pour Tadoption du texte d'un traité entré TEtat
accréditant et TEtat accréditaire;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 91

konventionen
trätt i kraft för dem.

Artikel
5

Traktater
genom vilka internationella organisationer stiftas och traktater antagna inom
en internationeU organisation

Denna konvention äger tUlämpning på traktater som
utgör stiftelseurkunder för en internationeU organisation och traktater antagna
inom en internationeU organisation med förbehåll för vederbörande organisations
i detta hänseende relevanta regler.

DEL
II

Traktaters
ingående och ikraftträdande

Avsnitt
1: Traktaters Ingående

Artikel
6

Staters
förmåga att ingå traktater

Varie stat besitter förmåga att ingå traktater.

Artikel
7 Fullmakt

1. En person anses företräda en stat för

antagande eller bestyrkande av en traktat

text eller för att uttrycka statens samtycke

till att vara bunden av en traktat, om

a)
han företer vederbörlig
fullmakt; eUer

b)
det framgår av de berörda
statemas praxis eller av andra omständigheter att de hade för avsikt att anse
denna person företräda staten för dessa ändamål och att avstå från fullmakt.

2. I kraft av sin stäUning och utan att

behöva förete fuUmakt anses följande före

träda sin stat:

a) statschefer, regeringschefer och utrikes-

ministtar för alla åtgärder i samband med

en traktats ingående;

b) beskickningschefer för antagande av

texten tUl en traktat meUan den ackredite

rande staten och den stat där de är ackre

diterade;

opaginerad Kontrollera mot PDF

(c) representatives accredited by
States to an international conference or to an international organization or
one of its organs, for the purpose of adopting the text of a treaty in that
conference, organization or organ.

Artide 8

Subsequent confirmation of an act performed without
authorization

An act relating to the conclusion
of a treaty performed by a person who cannot be considered under artide 7 as
authorized to represent a State for that purpose is without legal effect unless
afterwards confirraed by that State.

Artide 9

Adoption of the text

1.
The adoption of
the text of a treaty takes place by the consent of aU the States participating
in its drawing up except as provided in paragraph 2.

2.
The adoption of
the text of a treaty at an intemational conference takes place by the vote of
two-thirds of the States present and voting, unless by the same majority they
shall decide to apply a different rule.

Artide 10 Aulhentication of the text

The text of a treaty is established
as authentic and définitive:

(a) by such procédure as may be
provided

for in the text or agreed upon by the States

participating in its drawing up; or

(b) faUing such procédure, by the
signa

ture, signature ad referendum or initialling

by the representatives of those States of

the text of the treaty or of the Final Act

of a conference incorporating the text.

Artide 11

Means of expressing consent to be bound

by a treaty

The consent of a State to be bound
by a treaty may be expressed by signature, ex-change of instmments conslituting
a treaty, ratificätion, acceptance, approval or acces-

c) les representants accrédités des
Etats å une conference internationale ou auprés d'une organisation
internationale ou d'un de ses organes, pour Tadoption du texte d'un traité dans
cette conference, cette organisation ou cet organe.

Artide 8

Confirmation ultérieure d'un acte accompli

sans autorisation

Un acte relatif å la conclusion
d'un traité accompU par une personne qui ne peut, en vertu de Tarticle 7, étre
considérée comme autorisée å représenter un Etat å cette fin est sans effet
juridique, ä moins qu'il ne soit confirmé ultérieurement par cet Etat.

Artide 9 Adoption du texte

1.
L'adoption du
texte d'un traité s'ef-fectue par le consentement de tous les Etats participant
ä son élaboration, sauf dans les cas prévus au paragraphe 2.

2.
L'adoption du
texte d'un traité å une conference internationale s'effectue å la majorité des
deux tiers des Etats presents et votants, å moins que ces Etats ne dé-cident, å
la méme majorité, d'appliquer une régle différente.

Artide 10 Authentificalion du texte

Le texte d'un traité est arrété
comme authentique et définitif :

a)
suivant la
procédure établie dans ce texte ou convenue par les Etats participant ä
rélaboration du traité; ou,

b)
a défaut d'une
telle procédure, par la signature, la signature ad referendum ou le paraphe,
par les representants de ces Etats, du texte du traité ou de Tacte final d'une
conference dans lequel le texte est consigné.

Artide 11

Modes d'expression du consentement a étre

lié par un traité

Le consentement d'un Etat å étre Ué
par un traité peut étre exprimé par la signature, réchange d'instmments constituant
un traité, la ratificätion, Tacceptation, Tapprobation

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 93

c) representanter ackrediterade av stater vid en
internationell konferens eller hos en intemationell organisation eller något av
dess organ, för antagande av en traktattext vid konferensen, i organisationen
eller i organet,

Artikd
8

Efterföljande
bekräftelse av en åtgärd vidtagen utan bemyndigande

En åtgärd rörande ingåendet av en traktat vidtagen
av en person som inte enligt artikel 7 kan anses bemyndigad att företräda en
stat för detta ändamål är utan rättslig verkan, om den icke efteråt bekräftas
av vederbörande stat.

Artikel
9 Antagande av texten

1.
Antagandet av en traktattext sker
genom samtycke av alla de stater som deltar i dess utarbetande utora i de faU
som avses i mom, 2.

2.
Antagandet av en traktattext
vid en internationeU konferens sker med två tredjedelars flertal av de
närvarande och röstande staterna, såvida de ej med samma flertal beslutar att
tillämpa en annan regel.

Artikel
10 Bestyrkande av texten

En traktattext faststäUs sora autentisk och slutlig

a)
genora det tillvägagångssätt
sora kan vara föreskrivet i texten eller överenskommet mellan de stater som
deltagit i dess utarbetande; eUer

b)
ora inget tUlvägagångssätt är
föreskrivet eller överenskoraraet såsora nyss sagts, genom att dessa staters
representanter undertecknar, undertecknar ad referendum eller paraferar
traktattexten eller konferensens slutakt som innehåller texten.

Artikd
11

Sätt
att uttrycka samtycke till alt vara bunden av en traktat

En stats samtycke tiU att vara bunden av en traktat
kan uttryckas genom undertecknande, utväxling av instmment som utgör en
traktat, ratifikation, godtagande, god-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:158

sion, or by any other means if so agreed.

94

ou Tadhésion, ou par tout autre moyen con-venu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 12

Consent to be bound by a treaty expressed

by signature

1. The consent of a State to be
bound by

a treaty is expressed by the signature of its

representative when:

(a) the treaty provides that
signature shall

have that effect;

(b) it is otherwise established
that the

negotiating States were agreed that signature

should have that effect; or

(c) the intention of the State to
give that

effect to the signature appears from the

full powers of its representative or was

expressed during the negotiation.

2. For the purposes of paragraph 1:

(ä) the initiaUing of a text
constitutes a signature of the treaty when it is established that the
negotiating States so agreed;

(b) the signature ad referendum of
a treaty by a representative, if confirmed by his State, constitutes a full
signature of the treaty.

Artide 13

Consent to be bound by a treaty expressed by an exchange
of instruments conslituting a treaty

The consent of States to be bound
by a treaty constituted by instmments exchanged between them is expressed by
that exchange when:

(a) the instmments provide that their
exchange shall have that effect; or

(b) it is otherwise estabUshed that
those States were agreed that the exchange of instruments should have that
effect.

Artide 12

Expression, par la signature, du consentement å étre lié
par un traité

1. Le consentement d'un Etat å étre
lié

par un traité s'exprime par la signature du

representant de cet Etat:

a)
lorsque le
traité prévoit que la signature aura cet effet;

b)
lorsqu'U est
par aUleurs établi que les Etats ayant participé å la négociation étaient
convenus que la signature aurait cet effet; ou

c)
lorsque
rintention de TEtat de donner cet effet å la signature ressort des pleins
pouvoirs de son representant ou a été ex-primée au cours de la négociation.

2. Aux fins du paragraphe 1 :

a)
le paraphe d'un
texte vaut signature du traité lorsqu'U est établi que les Etats ayant
participé å la négociation en étaient ainsi convenus;

b)
la signature ad
referendum d'un traité par le representant d'un Etat, si elle est confirmée par
ce dernier, vaut signature définitive du traité.

Artide 13

Expression, par Véchange d'instruments constituant un
traité, du consentement å étre lié par un traité

Le consentement des Etats ä étre lies
par un traité constitué par les instmments échangés entré eux s'exprime par cet
échange:

a)
lorsque les
instmments prévoient que leur échange aura cet effet; ou

b)
lorsqu'U est
par aUleurs établi que ces Etats étaient convenus que Téchange des instmments
aurait cet effet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 14

Consent to be bound by a treaty expressed

by ratificätion, acceptance or approval

I. The consent of a State to be
bound by a treaty is expressed by ratificätion when:

Artide 14

Expression, par la ratificätion, Vacceptation ou V
approbation, du consentement ä étre Ué par un traité

1. Le consentement d'un Etat å étre
Ué par un traité s'exprirae par la ratificätion:

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 95

kännande
eller anslutning eller på vilket sora helst annat överenskoraraet sätt.

Artikel
12

Samtycke
lill att vara bunden av en traktat

uttryckt
genom undertecknande

1. En stats samtycke tUl att vara bunden

av en traktat uttrycks genom dess repre

sentants undertecknande, när

a)
traktaten föreskriver att
undertecknandet skall ha denna verkan;

b)
det på annat sätt faststäUts
att de förhandlande staterna var överens om att undertecknandet skuUe ha
denna verkan; eller

c)
statens avsikt att ge
undertecknandet denna verkan framgår av dess representants fullmakt eUer
uttrycktes under förhandlingarna.

2. Vid tUlämpningen av mom. 1 gäller

följande:

a)
paraferingen av en text utgör
ett undertecknande av traktaten, när det fastställts att de förhandlande
statema var överens härom;

b)
en representants undertecknande
av en traktat ad referendum utgör ett fullständigt undertecknande av traktaten,
om det bekräftas av hans stat.

Artikd
13

Samtycke
till att vara bunden av en traktat uttryckt genom utväxling av instrument som
utgör en traktat

Staters samtycke tUl att vara bundna av en traktat
bestående av instmment som utväxlats meUan dem uttrycks genom denna utväxling,
när

a)
instmmenten föreskriver att
deras utväxling skaU ha denna verkan; eller

b)
det på annat sätt faststäUts
att statema var överens om att instrumentens utväxling skulle ha denna verkan.

Artikel
14

Samtycke
till atl vara bunden av en traktat uttryckt genom ratifikation, godtagande eller
godkännande

1. En stats samtycke tUl att vara bunden av en
traktat uttrycks genom ratifikation, när

s. 13 Kontrollera mot PDF

(a)
the treaty provides for such
consent to be expressed by raeans of ratificätion;

(b)
it is otherwise established
that the negotiating States were agreed that ratificätion should be required;

(c)
the representative of the State
has signed the treaty subject to ratificätion; or

(d) the intention of the State to sign the

treaty subject to ratificätion appears from

the full powers of its representative or was

expressed during the negotiation.

2. The consent of a State to be bound by a treaty
is expressed by acceptance or approval under conditions simUar to those which
apply to ratificätion.

a)
lorsque le traité prévoit que
ce consentement s'exprime par la ratificätion;

b)
lorsqu'U est par aUleurs étabU
que les Etats ayant participé å la négociation étaient convenus que la
ratificätion serait requise;

c)
lorsque le representant de cet
Etat a signé le traité sous réserve de ratificätion; ou

d) lorsque
Tintention de cet Etat de signer

le traité sous réserve de ratificätion ressort

des pleins pouvoirs de son representant ou

a été exprimée au cours de la négociation.

2. Le consentement d'un Etat å étre lié par un
traité s'exprime par racceptation ou Tapprobation dans des conditions analogues
ä celles qui s'appliquent å la ratificätion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Artide 15

Consent
lo be bound by a treaty expressed

by
accession

The consent of a State to be bound by a treaty is
expressed by accession when:

(a) the treaty provides that such consent

raay be expressed by that State by means

of accession;

(b)
it is otherwise established
that the negotiating States were agreed that such consent may be expressed by
that State by means of accession; or

(c)
all the parties have
subsequenUy agreed that such consent raay be expressed by that State by means
of accession.

Artide 15

Expression,
par Vadhésion, du consentement

a étre lié par un
traité

Le consentement d'un Etat å étre lié par un traité
s'exprune par Tadhésion:

a)
lorsque le traité prévoit que
ce consentement peut étre exprimé par cet Etat par voie d'adhésion;

b)
lorsqu'U est par aUleurs établi
que les Etats ayant participé ä la négociation étaient convenus que ce
consentement pourrait étre exprimé par cet Etat par voie d'adhé-sion; ou

c)
lorsque toutes les parties sont
con-venues ultérieurement que ce consentement pourrait étre exprimé par cet
Etat par voie d'adhésion.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Artide 16

Exchange
or deposit of instruments of ratificätion, acceptance, approval or accession

Unless the treaty otherwise provides, instruments
of ratificätion, acceptance, approval or accession establish the consent of a
State to be bound by a treaty upon:

(ä) their exchange between the contracting States;

(b)
their deposit with the
depositary; or

(c)
their notification to the
contracting States or to the depositary, if so agreed.

Artide 16

Échange
ou dépot des instruments de ratificätion, d'acceptation, d'approbation ou
dadhésion

A moins que le traité n'en dispose autre-ment, les
instruments de ratificätion, d'ac-ceptation, d'approbation ou d'adhésion
étabUssent le consentement d'un Etat å étre Ué par un traité au moment:

a)
de leur échange entré les Etats
contractants;

b)
de leur dépot auprés du
dépositaire; ou

c)
de leur notification aux Etats
contractants ou au dépositaire, s'il en est ainsi con-venu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 97

a)
traktaten föreskriver att
sådant samtycke skaU uttryckas genom ratifikation;

b)
det på annat sätt faststäUts
att de förhandlande statema var överens ora att ratifikation skuUe krävas;

c)
statens representant har
undertecknat traktaten med förbehåU för ratifikation; eUer

d) statens avsikt att underteckna traktaten

med förbehåU för ratifikation fraragår av

dess representants fuUmakt eller uttrycktes

under förhandlingarna.

2. En stats samtycke tUl att vara bunden av en
traktat uttrycks genom godtagande eUer godkännande under Uknande förhållanden
som när det sker genom ratifikation.

Artikd
15

Samtycke
till att vara bunden av en traktat

uttryckt
genom anslutning

En stats samtycke tiU att vara bunden av en traktat
uttrycks genom anslutning, när

a)
traktaten föreskriver att
sådant samtycke kan uttryckas av staten genom anslutning;

b)
det på annat sätt faststäUts
att de förhandlande statema var överens ora att sådant samtycke skuUe kunna
uttryckas av staten genom anslutning; eUer

c)
aUa parter sedermera har
komrait överens om att sådant samtycke kan uttryckas av staten genom
anslutning.

Artikel
16

Utväxling
eller deponering av ratifikationsgodtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument

Ora inte traktaten föreskriver annat, fastställer
ratifikations-, godtagande-, godkännande- eUer anslutningsinstruraent en stats
samtycke tiU att vara bunden av traktaten från den tidpunkt då de

a)
utväxlas mellan de
fördragsslutande statema;

b)
deponeras hos depositarien;
eUer

c)
notificeras tiU de
fördragsslutande statema eUer tiU depositarien, ora så har överenskommits.

7
Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 17 Kontrollera mot PDF

Artide 17

Consent
to be bound by part of a treaty

and choice of differing
provisions

1. Without prejudice to artides 19 to 23,

the consent of a State to be bound by part

of a treaty is effective only if the treaty so

permits or the other contracting States so

agree.

2, The consent of a State to be bound by

a treaty which permits a choice between

differing provisions is effective only if it is

made clear to which of the provisions the

consent relätes.

Artide 17

Consentement
å étre lié par une partie dun

traité et choix entré
des dispositions diffé-

renles

1.
Sans prejudice des artides 19 å
23, le consentement d'un Etat å étre lié par une partie d'un traité ne produit
effet que si le traité le permet ou si les autres Etats contractants y
consentent.

2.
Le consentement d'un Etat å
étre lié par un traité qui permet de choisir entré des dispositions différentes
ne produit effet que si les dispositions sur lesquelles U porte sont dairement
indiquées.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Artide 18

Obligation
not to defeat the object and purpose of a treaty prior to ils entry into force

A State is obUged to refrain from acts which would
defeat the object and purpose of a treaty when:

(o) it has signed the treaty or has exchanged
instmments conslituting the treaty subject to ratificätion, acceptance or approval,
untU it shall have made its intention clear not to become a party to the
treaty; or

(b) it has expressed its consent to be bound by the
treaty, pending the entry into force of the treaty and provided that such entry
into force is not unduly delayed.

Artide 18

Obligation
de ne pas priver un traité de son

objet et de son but
avant son entrée en

vigueur

Un Etat doit s'abstenir d'actes qui prive-raient un
traité de son objet et de son but:

a)
lorsqu'il a signé le traité ou
a échange les instruments constituant le traité sous réserve de ratificätion,
d'acceptation ou d'ap-probation, tant qu'il n'a pas manifesté son intention de
ne pas devenir partie au traité; ou

b)
lorsqu'U a exprimé son
consentement å étre lié par le traité, dans la période qui précéde Tentrée en
vigueur du traité et å condition que ceUe-ci ne soit pas indument retar dée.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Section
2. Reservations

Artide
19

Formulation
of reservations

A State raay, when signing, ratifying, accepting,
approving or acceding to a treaty, formulate a reservation unless:

(a)
the reservation is prohibited
by the treaty;

(b)
the treaty provides that only
specified reservations, which do not indude the reservation in question, may
be made; or

(c)
in cases not falUng under
sub-para-graphs (a) and (b), the reservation is in-

Sectlon 2: Réserves

Artide 19

Formulation des
réserves

Un Etat, au raoraent de signer, de ratifier,
d'accepter, d'approuver un traité ou d'y adhérer, peut formuler une réserve, ä
moins:

a)
que la réserve ne soit
interdite par le traité;

b)
que le traité ne dispose que
seules des réserves déterminées, parmi lesquelles ne figure pas la réserve en
question, peuvent étre faites; ou

c)
que, dans les cas autres que
ceux vises aux aUnéas a) et b), la réserve ne soit in-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 99

Artikd
17

Samtycke
lill att vara bunden av en del av

en traktat och val
mellan olika bestämmelser

1. Ora annat ej följer av artiklama

1923 får en stats samtycke tiU att vara

bunden av en del av en ttaktat verkan

endast om traktaten tiUåter det eller de öv

riga fördragsslutande statema är överens

därom,

2, En stats samtycke tiU att vara bunden

av en traktat som tUlåter ett val meUan

oUka bestämmelser får verkan endast om

det tydUgt anges vilka bestämmelser sara

tycket omfattar,

Artikd
18

Förpliktelse
att ej omintetgöra en traktats

ändamål
och syfte före dess ikraftträdande

En stat är förpliktad att avhåUa sig från
handlingar sora skulle omintetgöra en traktats ändamål och syfte, när

a)
den har undertecknat traktaten
eUer utväxlat de instrument sora utgör traktaten raed förbehåU för
ratifikation, godtagande eUer godkännande, så länge den icke har uttryckt sin
avsikt att ej bU part i traktaten; eller

b)
den har uttryckt sitt saratycke
tiU att vara bunden av traktaten, så länge traktaten ej har trätt i kraft,
fömtsatt att ikraftträdandet icke OtiUbörligt fördröjs.

Avsnitt
2: Reservationer

Artikel
19

Anmälan
av reservationer

En stat kan vid undertecknande, ratifikation,
godtagande eUer godkännande av eUer anslutning tiU en traktat anraäla en
reservation, såvida icke

a) reservationen är förbjuden enUgt trak

taten;

b)
traktaten föreskriver att
endast särskilt angivna reservationer, sora ej omfattar reservationen i fråga,
får göras; eUer

c)
reservationen, i faU som ej
omfattas av pimktema a) och b), är oförenUg med

opaginerad Kontrollera mot PDF

compatible with the object
and purpose of the tteaty.

compatible avec Tobjet et
le but du ttaité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 20

Acceptance
of and objection to reservations

1. A reservation expressly authorized by a

treaty does not require any subsequent ac

ceptance by the other contracting States

unless the treaty so provides.

2. When it appears from the Uraited

number of the negotiating States and the

object and purpose of a treaty that the ap

plication of the treaty in its entu-ety between

aU the parties is an essential condition of

the consent of each one to be bound by

the treaty, a reservation requires acceptance

by £iU the parties.

3.
When a treaty is a constituent
instmraent of an international organization and unless it otherwise provides,
a reservation requires the acceptance of the competent organ of that
organization,

4.
In cases not faUing under the
preceding paragraphs and unless the treaty otherwise provides:

(a) acceptance by another contracting

State of a reservation constitutes the reserv-

ing State a party to the treaty in relation

to that other State if or when the treaty is

in force for those States;

(b) an objection by another contracting

State to a reservation does not preclude the

entry into force of the treaty as between

the objecting and reserving States unless a

conttary intention is definitely expressed by

the objecting State;

(c) an act expressing a State's consent to

be bound by the treaty and containing a

reservation is effective as soon as at least

one other contracting State has accepted

the reservation.

5. For the purposes of paragraphs 2 and

4 and unless the treaty otherwise provides,

a reservation is considered to have been

accepted by a State if it shaU have raised

no objection to the reservation by the end

of a period of twelve months after it was

notified of the reservation or by the date

Artide 20

Acceptation
des réserves et objections aux

réserves

1, Une réserve expresséraent autorisée par

im traité n'a pas ä étre ultérieurement ac

ceptée par les auttes Etats contractants, å

moins que le traité ne le prévoie.

2,
Lorsqu'U ressort du nombre
restreint des Etats ayant participé å la négociation, ainsi que de Tobjet et du
but d'un traité, que rappUcation du traité dans son intégraUté entré toutes les
parties est une concUtion essentielle du consentement de chacune d'elles ä étre
Uée par le traité, une réserve doit étre acceptée par toutes les parties,

3,
Lorsqu'un traité est un acte
constitutif d'une organisation intemationale et å moins qu'U n'en dispose
autrement, irae réserve exige racceptation de Torgane competent de cette
organisation.

4,
Dans les cas autres que ceux
vises aux paragraphes précédents et a moins que le traité n'en dispose
autrement:

a)
racceptation d'une réserve par
un autre Etat contractant fait de TEtat auteur de la réserve une partie au
traité par rapport å cet autre Etat si le traité est en vigueur ou lorsqu'U
entré en vigueur pour ces Etats;

b)
Tobjection faite å une réserve
par un autre Etat contractant n'empéche pas le traité d'entrer en vigueur entré
TEtat qui a formule Tobjection et TEtat auteur de la réserve, å moins que
Tintention contraire n'ait été nettement exprimée par TEtat qui a formule
robjection;

c)
un acte exprimant le
consentement d'un Etat a étre Ué par le traité et contenant une réserve prend
effet des qu'au moins un autre Etat contractant a accepté la réserve,

5, Aux fins des paragraphes 2 et 4 et å

moins que le traité n'en dispose autrement,

irae réserve est réputée avoir été acceptée

par ira Etat si ce dernier n'a pas formule

d'objection å la réserve soit a Texpiration

des douze mois qui suivent la date å la-

queUe U en a reu notification, soit å la

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 101

traktatens
ändamål och syfte.

Artikel
20

Godtagande av och invändningar mot reservationer

1, En reservation sora uttryckUgen är tiU-

låten enligt en traktat kräver inget efter

följande godtagande av de övriga fördrags

slutande staterna, såvida icke traktaten före

skriver det,

2,
När det framgår av det
begränsade antalet förhandlande stater och av traktatens ändaraål och syfte
att traktatens tiU-lärapning i sin helhet meUan aUa parter är ett väsentiigt
viUkor för varje parts samtycke tiU att vara bunden av traktaten, kräver en
reservation aUa parters godtagande,

3,
När en traktat är en
intemationeU organisations stiftelseurkund och den själv ej föreskriver annat,
kräver en reservation organisationens behöriga organs godtagande,

4,
I faU som icke orafattas av de
föregående raoraenten och där ttaktaten ej föreskriver annat gäUer följande:

a)
en annan fördragsslutande stats
godtagande av en reservation medför att den stat sora gjort reservationen blir
part i traktaten i förhåUande tiU denna ancka stat, om eUer när traktaten är i
kraft för dessa stater;

b)
en annan fördragsslutande stats
invändning mot en reservation utesluter ej traktatens ikraftträdande meUan den
stat sora framställt invändningen och den som gjort reservationen, såvida icke
motsatt avsikt klart uttrycks av den stat som framstäUt invändningen;

c)
en handUng som ger uttryck åt
en stats samtycke tUl att bU bunden av traktaten och innehåUer en reservation
får verkan så snart minst en annan fördragsslutande stat har godtagit
reservationen,

5, Vid tiUämpningen av mom. 2 och 4

gäUer, såvida ej traktaten föreskriver annat,

att en reservation anses ha godtagits av en

stat, om den icke har rest invändning mot

reservationen vid utgången av en period av

tolv månader efter det att den underrättades

om reservationen eUer den dag då den ut-

opaginerad Kontrollera mot PDF

on which it expressed its
consent to be bound by the treaty, whichever is låter.

date a laqueUe U a exprimé
son consentement å étre lié par le traité, si celle-ci est postérieure.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Artide 21

Legal
effeets of reservations and of objections to reservations

1. A reservation estabUshed with regard

to another party in accordance with artides

19, 20 and 23:

(a) modifies for the reserving State in its

relations with that other party the provi

sions of the treaty to which the reservation

relätes to the extent of the reservation; and

(b) modifies those provisions to the same

extent for that other party in its relations

with the reserving State.

2.
The reservation does not
modify the provisions of the treaty for the other parties to the treaty inter
se.

3.
When a State objecting to a
reservation has not opposed the entry into force of the treaty between itself
and the reserving State, the provisions to which the reservation relätes do
not apply as between the two States to the extent of the reservation.

Artide 21

Effets
juridiques des réserves et des objections aux réserves

1. Une réserve établie å Tégard d'une

autre partie conformément aux artides 19,

20 et 23 :

a)
modifie pour TEtat auteur de la
réserve dans ses relations avec cette autre partie les dispositions du traité
sur lesquelles porte la réserve, dans la mesure prévue par cette réserve; et

b)
modifie ces dispositions dans
la méme mesure pour cette autre partie dans ses relations avec TEtat auteur de
la réserve,

2.
La réserve ne modifie
pas les dispositions du traité pour les autres parties au traité dans leurs
rapports inter se.

3.
Lorsqu'un Etat qui a formule
une objection a une réserve ne s'est pas opposé å Tentrée en vigueur du ttaité
entré lui-mérae et TEtat auteur de la réserve, les dispositions sur lesqueUes
porte la réserve ne s'ap-pUquent pas entré les deux Etats, dans la mesure
prévue par la réserve.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 22

Withdrawal
of reservations and of objections to reservations

1,
Unless the treaty otherwise
provides, a reservation may be withdrawn at any time and the consent of a State
which has accepted the reservation is not required for its withdrawal.

2,
Unless the treaty otherwise
provides, an objection to a reservation may be withdrawn at any time,

3,
Unless the tteaty otherwise
provides, or it is otherwise agreed:

(a)
the withdrawal of a reservation
be-comes operative in relation to another contracting State only when notice
of it has been received by that State;

(b)
the withdrawal of an objection
to a reservation becomes operative only when notice of is has been received by
the State which formulated the reservation.

Artide 22

Retrait des réserves et
des objections aux

réserves

1, A raoins que le traité n'en dispose aut

rement, une réserve peut å tout moment

étre retirée sans que le consentement de

TEtat qui a accepté la réserve soit néces-

saire pour son retrait.

2,
A moins que le traité n'en
dispose autrement, une objection å une réserve peut å tout moment étre retirée,

3,
A raoins que le traité n'en
dispose ou qu'U n'en soit convenu autrement:

a)
le retrait d'une réserve ne
prend effet a régard d'un autre Etat contractant que lorsque cet Etat en a re9u
notification;

b)
le retrait d'une objection å
une réserve ne prend effet que lorsque TEtat qui a for mule la réserve a refu
notification de ce retrait.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 IO3

tryckte
sitt samtycke tiU att vara bunden av traktaten, om denna tidpunkt är den
senare,

ArtUcel
21

Rättsverkningar
av reservationer och av invändningar mot reservaiioner

1, En reservation som gäller gentemot en

annan part enligt artiklarna 19, 20 och 23

a)
modifierar så långt
reservationen sträcker sig de bestämmelser i traktaten som reservationen
avser för den stat som gjort reservationen i dess förhållande tiU denna andra
part; och

b)
modifierar dessa bestämmelser i
samma utsträckning för denna andra part i dess förhåUande tiU den stat som
gjort reservationen,

2,
Reservationen modifierar ej
traktatens bestämmelser för övriga parter i deras inbördes förhållande.

3,
När en stat som rest invändning
mot en reservation icke har motsatt sig traktatens ikraftträdande mellan sig
själv och den stat som gjort reservationen, är de bestäramelser som
reservationen avser, så långt reservationen sträcker sig, ej tUlämpUga raellan
de två statema.

Artikel
22

Återtagande
av reservationer och av invändningar mot reservationer

1.
Såvida icke traktaten
föreskriver annat, kan en reservation återtas när som helst, och något
samtycke av en stat som godtagit reservationen krävs ej för dess återtagande.

2.
Såvida icke traktaten
föreskriver annat, kan en invändrung mot en reservation återtas när som helst.

3.
Såvida icke annat föreskrivs i
traktaten eller är överenskommet,

a)
får återtagandet av en
reservation ej verkan i förhållande tiU en annan fördragsslutande stat förrän
denna mottagit meddelande därom:

b)
får återtagandet av en
invändning mot en reservation ej verkan förrän den stat som gjort reservationen
mottagit meddelande därom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Artide 23

Procédure
regarding reservations

1,
A reservation, an express
acceptance of a reservation and an objection to a reservation must be
formulated in writing and coraraunicated to the contracting States and other
States entiUed to becorae parties to the treaty.

2,
If formulated when signing the
treaty subject to ratificätion, acceptance or approval, a reservation raust be
forraally confirmed by the reserving State when expressing its consent to be
bound by the treaty. In such a case the reservation shall be considered as
having been made on the date of its confirmation.

3. An express acceptance of, or an ob

jection to, a reservation made previously

to confirmation of the reservation does not

itself require confirmation.

4. The withdrawal of a reservation or of

an objection to a reservation raust be for

mulated in writing.

Artide 23

Procédure
relative aux réserves

1. La réserve, racceptation expresse d'une

réserve et robjection å une réserve doivent

étre formulées par écrit et communiquées

aux Etats contractants et aux autres Etats

ayant quaUté pour devenir parties au traité,

2,
Lorsqu'eUe est formulée lors de
la signature du traité sous réserve de ratificätion, d'acceptation ou
d'approbation, une réserve doit étre confirmée formeUement par FEtat qui en est
Tauteur, au moment ou U exprimé son consentement å étre Ué par le traité. En
pareU cas, la réserve sera réputée avoir été faite å la date ä laqueUe eUe a
été confirmée,

3,
Une acceptation expresse d'une
réserve ou une objection faite å une réserve, si eUes sont antérieures å la
confirmation de cette derniére, n'ont pas besoin d'étre elles-mémes confirmées,

4. Le retrait d'une réserve ou d'une ob

jection å une réserve doit étre forraulé par

écrit.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Section
3. Entry Into force and provlsional application of treaties

Artide
24 Entry into force

1. A treaty enters into force in such raan-

ner and upon such date as it may provide

or as the negotiating States may agree.

2.
FaiUng any such provision or
agreement, a treaty enters into force as soon as consent to be bound by the
treaty has been established for aU the negotiating States.

3.
When the consent of a State to
be bound by a treaty is estabUshed on a date after the treaty has come into
force, the treaty enters into force for that State on that date, unless the
treaty otherwise provides,

4.
The provisions of a treaty
regulating the aulhentication of its text, the estabhsh-ment of the consent of
States to be bound by the treaty, the manner or date of its entry into force,
reservations, the functions of the depositary and other raatters arising

Section
3 : Entrée en vigueur des traités et application å titre provisoire

Artide
24 Entrée en vigueur

1,
Un traité entré en vigueur
suivant les modaUtés et ä la date fixées par ses dispositions ou par accord
entré les Etats ayant participé å la négociation,

2,
A défaut de teUes dispositions
ou d'un tel accord, un traité entré en vigueur des que le consentement å étre
Ué par le ttaité a été établi pour tous les Etats ayant participé å la
négociation,

3,
Lorsque le consentement d'un
Etat å étre Ué par un traité est établi å une date postérieure å Tentrée en
vigueur dudit traité, celui-ci, å moins qu'U n'en dispose autrement, entré en
vigueur a Tégard de cet Etat å cette date,

4, Les dispositions d'un traité qui régle-

mentent rauthentification du texte, TétabUs-

seraent du consentement des Etats ä étre

lies par le traité, les modalités ou la date

d'entrée en vigueur, les réserves, les fonc

tions du dépositaire, ainsi que les autres

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 I05

Artikd
23

Förfarandet
i samband med reservationer

1,
En reservation, ett uttryckUgt
godtagande av en reservation och en invändning mot en reservation skall
formuleras skriftligt och meddelas de fördragsslutande staterna och andra
stater som är berättigade att bU parter i traktaten,

2,
Om en reservation anmäls vid
traktatens undertecknande med förbehåU för ratifikation, godtagande eUer
godkännande, raåste reservationen formeUt bekräftas av den stat som gjort
reservationen när den uttrycker sitt samtycke tiU att vara bunden av
traktaten, I ett sådant faU skall reservationen anses ha gjorts den dag då den
bekräftades,

3,
Ett uttryckligt godtagande av
en reservation eUer en invändning mot reservationen som gjorts innan
reservationen bekräftats kräver däremot icke någon bekräftelse,

4,
Återtagandet av en reservation
eUer av en invändning mot en reservation skaU formuleras skriftUgt,

Avsnitt
3: Ikraftträdande och provisorisk tillämpning av traktater

Artikel
24 Ikraftträdande

1. En traktat träder i kraft på det sätt och

på den dag som den kan föreskriva eUer

sora de förhandlande staterna kan ha över

enskommit,

2.
I avsaknad av sådan föreskrift
eUer överenskoraraelse träder en traktat i kraft så snart aUa de förhancUande
statema har uttryckt sitt samtycke tiU att vara bundna av ttaktaten,

3.
När en stats samtycke tiU att
vara bunden av en traktat ges vid en tidpunkt efter traktatens ikraftträdande,
träder traktaten i kraft för denna stat vid denna tidpunkt, såvida icke
traktaten föreskriver annat.

4.
En traktats bestämmelser om
bestyrkandet av dess text, fastställandet av statemas samtycke till att vara
bundna av traktaten, sättet eUer datum för dess ikraftträdande,
reservationer, depositariens uppgifter och andra frågor som nödvändigtvis upp-

s. 25 Kontrollera mot PDF

necessarily
before the entry into force of the treaty apply from the time of the adoption
of its text.

Artide
25 Provisional application

1, A treaty or a part of a treaty is ap-

plied provisionally pending its entry into

force if:

(a)
the treaty itself so provides;
or

(b)
the negotiating States have in
some other manner so agreed,

2. Unless the treaty otherwise provides

or the negotiating States have otherwise

agreed, the provisional appUcation of a

treaty or a part of a treaty with respect to

a State shaU be terminated if that State

notifies the other States between which the

treaty is being applied provisionally of its

intention not to become a party to the

treaty.

questions
qui se posent nécessairement avant Tentrée en vigueur du traité, sont
appUcables des Tadoption du texte.

Artide
25

Application
å titre provisoire

1, Un traité ou une partie d'un traité

s'appUque å titre provisoire en attendant

son entrée en vigueur:

a)
si le traité lui-méme en
cUspose ainsi; ou

b)
si les Etats ayant participé å
la négociation en étaient ainsi convenus d'une autre maniére,

2, A moins que le traité n'en dispose

autrement ou que les Etats ayant participé

å la négociation n'en soient convenus autre

ment, TappUcation å titre provisoire d'un

traité ou d'une partie d'un traité å Tégard

d'un Etat prend fin si cet Etat notifie aux

auttes Etats entré lesquels le traité est ap-

pliqué provisoirement son intention de ne

pas devenir partie au traité.

s. 26 Kontrollera mot PDF

PART III

Observance,
application and interpretation of treaties

Section
1. Observance of treaties

Artide
26

Pacta
sunt servanda

Every treaty in force is binding upon the parties
to it and must be performed by them in good faith.

Artide
27

Intermd
law and observance of treaties

A party may not invoke the provisions of its
internal law as justification for its faUure to perform a treaty, This rule is
without prejudice to artide 46,

PARTIE III

Respect,
application et interpretation des traités

Section
1: Respect des traités

Artide
26

Pacta
sunt servanda

Tout traité en vigueur Ue les parties et doit étre
exécuté par eUes de bonne foi.

Artide
27

Droit
interne et respect des traités

Une partie ne peut invoquer les dispositions de
son droit interne comme justifiant la non-exécution d'un traité, Cette régle
est sans prejudice de Tartide 46,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Section 2. Application
of treaties

Artide
28 Non-retroaclivity of treaties

Unless a different intention appears from the
treaty or is otherwise estabUshed, its provisions do not bind a party in
relation to any act or fact which took place or any

Section 2: Application
des traités

Artide
28 Non-rétroactivité des traités

A moins qu'une intention cUfférente ne ressorte du
traité ou ne soit par ailleurs établie, les dispositions d'un traité ne lient
pas une partie en ce qui concerne un acte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 107

står
före traktatens ikraftträdande gäUer från den tidpunkt då dess text blir
antagen.

Artikel
25 Provisorisk tillämpning

1. En traktat eller en del av en traktat

tillämpas provisoriskt i awaktan på dess

ikraftträdande, om

a)
traktaten själv föreskriver
det; eUer

b)
de förhandlande statema på
annat sätt överenskommit därom.

2. Såvida icke traktaten föreskriver an

nat eUer de förhandlande statema överens

kommit ora annat, skall den provisoriska

tiUärapningen av en traktat eUer en del av

en traktat i förhåUande tUI en stat upphöra,

ora denna stat meddelar de övriga stater

raeUan vUka traktaten tiUärapas provisoriskt

att den icke har för avsikt att bli part i

traktaten.

DEL
III

Efterlevnad,
tillämpning och tolkning av

traktater

Avsnitt
1: Efterlevnad av traktater

Artikel
26

Pacta
sunt servanda

Varje i kraft varande traktat är bindande för dess
parter och skaU ärligt fullgöras av dem.

Artikel
27

Intern
rält och traktaters efterlevnad

En part kan ej åberopa bestämmelser i sin interna
rätt för att rättfärcUga sin xm-derlåtenhet att fuUgöra en traktat. Denna regel
inskränker ej tUlämpningen av artUcel

46.

Avsnitt
2r TiUämpning av traktater

Artikel
28

Traktaters
icke-tillbakaverkande kraft

Såvida icke en annan avsikt framgår av traktaten
eUer har faststäUts på annat sätt, binder dess bestämmelser icke en part med
avseende på någon handling eller händelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

situation
which ceased to exist before the date of the entry into force of the tteaty
with respect to that party.

Artide
29

Territorial
scope of trealies

Unless a different intention appears from the
treaty or is otherwise estabUshed, a treaty is binding upon each party in
respect of its entire territory.

Artide
30

Application
of successive treaties relating to

the
same subject-matter

1.
Subject to Artide 103 of the
Charter of the United Nations, the rights and obUgations of States parties to
successive treaties relating to the same subject-matter shaU be determined in
accordance with the following paragraphs.

2.
When a treaty specifies that it
is subject to, or that it is not to be considered as incompatible with, an
earUer or låter tteaty, the provisions of that other tteaty prevaU.

3.
When all the parties to the
earlier treaty are parties also to the låter treaty but the earUer treaty is
not terminated or suspended in operation under artide 59, the earlier treaty
applies only to the extent that its provisions are compatible with those of the
låter treaty.

4.
When the parties to the låter
treaty do not indude aU the parties to the earlier one:

(a) as between States parties to both

treaties the same rule appUes as in pa

ragraph 3;

(b) as between a State party to both

treaties and a State party to only one of

the treaties, the treaty to which both States

are parties govems their mutual rights and

obUgations,

5. Paragraph 4 is without prejudice to

artide 41, or to any question of the termi-

nation or suspension of the operation of a

treaty under artide 60 or to any question

of responsibiUty which may arise for a State

from the conclusion or appUcation of a

treaty the provisions of which are incom-

ou
fait antérieur å la date d'enttée en vigueur de ce traité au regard de cette
partie ou ime situation qui avait cessé d'exister ä cette date.

Artide
29

Application
territoriale des traités

A moins qu'une intention différente ne ressorte du
traité ou ne soit par aiUeurs étabUe, im traité Ue chacune des parties å régard
de Tensemble de son territoire.

Artide
30

Application
de traités successifs portant sur

la
méme matiére

1.
Sous réserve des dispositions
de TAr-tide 103 de la Charte des Nations Unies, les droits et obUgations des
Etats parties å des traités successifs portant sur la méme matiére sont
déterminés conformément aux paragraphes suivants.

2.
Lorsqu'un traité precise qu'U
est su-bordonné å un traité antérieur ou postérieur ou qu'U ne doit pas étre
considéré comme incompatible avec cet autre traité, les cUspo-sitions de
celui-ci Temportent,

3.
Lorsque toutes les parties au
traité antérieur sont également parties au ttaité postérieur, sans que le
traité antérieur ait pris fin ou que son appUcation ait été sus-pendue en vertu
de Tartide 59, le traité antérieur ne s'appUque que dans la mesure oii ses
dispositions sont cximpatibles avec celles du traité postérieur.

4.
Lorsque les parties au traité
antérieur ne sont pas toutes parties au traité postérieur:

a)
dans les relations entré les
Etats parties aux deux ttaités, la régle applicable est ceUe qui est énoncée
au paragraphe 3;

b)
dans les relations entré im
Etat partie aux deux traités et un Etat partie a Tun de ces traités seulement,
le traité auquel les deux Etats sont parties régit leurs droits et obUgations
réciproques.

5. Le paragraphe 4 s' appUque sans pré-

jucUce de Tartide 41, de toute question

d'extinction ou de suspension de TappUca-

tion d'un traité aux termes de Tartide 60

ou de toute question de responsabiUté qui

peut naitre pour un Etat de la conclusion ou

de rapplication d'un traité dont les cUspo-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 109

sora
ägde rura före dagen för traktatens ikraftträdande för denna part eUer på någon
situation sora hade upphört vid denna tidpunkt.

Artikel
29

Traktaters
territoriella tillämpningsområde

Såvida icke en annan avsikt fraragår av traktaten
eller har fastställts på annat sätt, är en traktat bindande för varje part med
avseende på hela dess territorium.

Artikel
30

Tillämpning
av successiva traktater rörande

samma
ämne

1. Om ej annat följer av artUcel 103 i

Förenta nationemas stadga skall staters

rättigheter och förpUktelser enUgt successiva

traktater rörande samma ämne avgöras i

enUghet raed följande bestämmelser.

2.
När en traktat anger att den
gäUer med förbehåU för, eUer att den icke skaU anses oförenUg med en ticUgare
eUer senare traktat, skall denna andra traktats bestämmelser ha företräde,

3.
När alla parter i den tidigare
traktaten också är parter i den senare traktaten, men den tidigare traktaten ej
upphört eller suspenderats enligt artikel 59, äger den tidigare traktaten
tiUämpning endast i den utsträckning sora dess bestämmelser är förenliga med
den senare traktatens bestämmelser.

4. När icke aUa partema i den ticUgare

traktaten är parter i den senare traktaten,

a)
gäller i förhåUandet meUan
stater som är parter i båda traktaterna sarama regel som erdigt mora, 3;

b)
är, såvitt angår en stat som är
part i båda traktaterna och en stat som är part endast i en av traktaterna,
den traktat i vUken båda statema är parter avgörande för deras inbördes
rättigheter och skyldigheter,

5. Mom, 4 inskränker ej tiUärapningen av

artikel 41 och inverkar ej på frågan ora en

traktats upphörande eUer suspension enUgt

artikel 60 eUer frågan om den ansvarighet

sora kan uppstå för en stat genom ingående

eUer tiUämpning av en traktat vars bestäm

melser är oförenliga med dess förpliktelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

patible with its
obUgations towards another State under another treaty.

sitions sont incompatibles
avec les obligations qui lui incombent å Tégard d'un autre Etat en vertu d'un
autre traité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Section 3. Interpretation
of treaties

Artide
31

General
rule of interpretation

1.
A treaty shaU be interpreted in
good faith in accordance with the ordinary meaning to be given to the terms of
the treaty in their context and in the light of its object and purpose.

2.
The context for the purpose of
the interpretation of a treaty shaU comprise, in addition to the text, induding
its pre-amble and annexes:

(a)
any agreement relating to the
treaty which was made between aU the parties in connexion with the conclusion
of the treaty;

(b)
any instrument which was made
by one or more parties in connexion with the conclusion of the treaty and
accepted by the other parties as an instrument related to the treaty.

3. There shall be taken into account,

together with the context:

(a)
any subsequent agreement
between the parties regarding the interpretation of the treaty or the
appUcation of its provisions;

(b)
any subsequent practice in the
application of the treaty which establishes the agreement of the parties
regarding its interpretation;

(c)
any relevant rules of
international law applicable in the relations between the parties.

4. A special meaning shaU be given to a

term if it is estabUshed that the parties

so intended.

Artide
32

Supplemenlary
means of interpretation

Recourse may be had to supplemenlary means of
interpretation, induding the pre-paratory work of the treaty and the circumstances
of its conclusion, in order to con-firm the meaning resulting from the appUcation
of artide 31, or to determine the meaning when the interpretation according to
artide 31:

Section 3 : Interpretation
des traités

Artide
31

Régle
générale d'interpretation

1.
Un traité doit étre interprété
de bonne foi suivant le sens ordinaire å attribuer aux termes du traité dans
leur contexte et å la lumiére de son objet et de son but,

2.
Aux fins de rinterprétation
d'un traité, le contexte comprend, outre le texte, pré-ambule et annexes indus
:

a)
tout accord ayant rapport au
traité et qui est intervenu entré toutes les parties å Toccasion de la
conclusion du traité;

b)
tout instruraent établi par une
ou plusieurs parties å Toccasion de la conclusion du traité et accepté par les
autres parties en tant qu'instmment ayant rapport au traité.

3. Il sera tenu compte, en méme temps

que du contexte:

a)
de tout accord ultérieur
intervenu entré les parties au sujet de rinterprétation du traité ou de
TappUcation de ses dispositions;

b)
de toute pratique
ultérieurement suivie dans TappUcation du traité par laqueUe est étabU l'accord
des parties å Tégard de rinterprétation du traité;

c)
de toute régle pertinente de
droit international appUcable dans les relations entré les parties,

4. Un terme sera entendu dans un sens

particlUier s'U est établi que teUe était rin

tention des parties.

Artide
32

Moyens
complémentaires d'interpretation

Il peut étre fait appel å des moyens complémentaires
d'interprétation, et notamment aux travaux préparatoires et aux circonstances
dans lesqueUes le traité a été conclu, en vue, soit de confirmer le sens
résultant de TappUcation de rartide 31, soit de déter-rainer le sens lorsque
rinterprétation donnée conformément å rartide 31 :

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 111

genteraot
en annan stat enligt en annan traktat.

Avsnitt
3r Tolkning av traktater

Artikel
31

Allmän
regel om tolkning

1,
En traktat skaU tolkas ärligt i
överensstäraraelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt
sammanhang och raot bakgmnden av traktatens ändamål och syfte,

2,
I sararaanhanget ingår vid
tolkningen av en traktat, fömtom texten inklusive dess prearabel och bilagor,

a)
överenskommelser rörande
traktaten sora träffats mellan aUa parter i samband med traktatens ingående;

b)
dokument som upprättats av en
eller flera parter i samband med traktatens ingående och godtagits av de andra
partema sora dokument sammanhörande med traktaten,

3, Utöver sammanhanget skaU hänsyn

tagas tiU

a)
efterföljande överenskommelser
raellan partema rörande traktatens tolkning eller tUlärapningen av dess
bestämmelser;

b)
efterföljande praxis vid
traktatens tiU-lärapning, som ådagalägger enighet meUan partema om traktatens
tolkning;

c) relevanta intemationeUa rättsregler

som är tiUämpliga i förhåUandet meUan

parterna,

3, Ett uttryck skaU tUläggas en speciell mening, om
det faststäUts att detta var parternas avsikt.

Artikel
32

Supplementära
tolkningsmedel

Supplementära tolkningsraedel, inbegripet
förarbetena tUl traktaten och omstäncUghe-terna vid dess ingående, kan anlitas
för att få bekräftelse på den mening som framkommer vid tiUämpningen av
artikel 31 eller för att faststäUa meningen, när en tolkning enligt artikel
31

s. 32 Kontrollera mot PDF

(a)
leaves the meaning arabiguous
or ob-scure; or

(b)
leads to a result which is
manifestly absurd or unreasonable.

a)
laisse le sens ambigu ou
obscur; ou

b)
conduit a un resultat qui est
manifeste-ment absurde ou déraisonnable.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Artide 33

Interpretation
of trealies authenticated in two or more languages

1,
When a treaty has been
authenticated in two or more languages, the text is equaUy authoritative in
each language, unless the treaty provides or the parties agree that, in case of
divergence, a particular text shaU prevail,

2,
A version of the treaty in a
language other than one of those in which the text was authenticated shaU be
considered an authentic text only if the treaty so provides or the parties so
agree,

3,
The terms of the treaty are
presumed to have the same meaning in each authentic text,

4,
Except where a particular text
prevaUs in accordance with paragraph 1, when a coraparison of the authentic
texts discloses a difference of meaning which the application of artides 31 and
32 does not remove, the meaning which best reconcUes the texts, having regard
to the object and purpose of the treaty, shaU be adopted.

Artide 33

Interpretation
de traités aulhentifiés en deux ou plusieurs langues

1, Lorsqu'un traité a été authentifié en

deux ou plusieurs langues, son texte fait

foi dans chacune de ces langues, å moins

que le traité ne dispose ou que les parties

ne conviennent qu'en cas de divergence un

texte déterminé Teraportera,

2.
Une version du traité dans une
langue autre que Tune de celles dans lesqueUes le texte a été authentifié ne
sera considérée corame texte authentique que si le traité le prévoit ou si les
parties en sont convenues.

3.
Les termes d'un traité sont
présumés avoir le raérae sens dans les divers textes authentiques,

4, Sauf le cas oii un texte déterminé Tem-

porte conformément au paragraphe 1, lors

que la comparaison des textes authentiques

fait apparaitre une difference de sens que

rapplication des artides 31 et 32 ne permet

pas d'éliminer, on adoptera le sens qui,

corapte tenu de Tobjet et du but du traité,

concUie le mieux ces textes.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Section 4. Treaties and
third States

Artide 34

General
rule regarding third States

A treaty does not create either obligations or
rights for a third State without its consent.

Section 4 : Traités et
Etats tiers

Artide 34

Régle générale
concernant les Etats tiers

Un
traité ne crée ni obUgations ni droits pour un Etat tiers sans son
consentement.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Artide 35

Treaties
providing for obligations for third States

An obUgation arises for a third State from a
provision of a treaty if the parties to the treaty intend the provision to be
the means of estabhshing the obligation and the third State expressly accepts
that obligation in writing.

Artide 35

Traités
prévoyant des obligations pour des Etats tiers

Une obligation nait pour un Etat tiers d'une
disposition d'un traité si les parties å ce traité entendent créer TobUgation
au moyen de cette disposition et si TEtat tiers accepte expresséraent par écrit
cette obligation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 113

a)
icke undanröjer dess
tvetydighet eller oklarhet; eller

b)
leder tiU ett resultat som
uppenbarUgen är orimligt eller oförnuftigt.

Artikd
33

Tolkning
av traktater som bestyrkts på två eller flera språk

1.
När en traktat har bestyrkts på
två eller flera språk, äger texten lika vitsord på vart och ett av dessa språk,
såvida icke traktaten föreskriver eller partema är överens om att en bestämd
text skaU ha företräde i händelse av skiljaktigheter.

2.
En version av traktaten på
annat språk än det eller dem på vUka texten bestyrkts skall betraktas som en
bestyrkt text endast om traktaten föreskriver det eUer partema är överens
därom,

3,
Traktatens uttryck fömtsätts ha
samma mening i varje bestyrkt text.

4,
När en jämförelse av de
bestyrkta texterna uppenbarar en skillnad i meningen som ej bortfaUer vid
tUlämpningen av artiklama 31 och 32, skaU den mening antagas, som med
beaktande av traktatens ändamål och syfte bäst samraanjärakar textema, utora
när en bestärad text har förettäde enligt raora. 1.

Avsnitt
4: Traktater och tredje stat

Artikd
34

Allmän
regel rörande tredje stal

En traktat skapar varken förplUctelser eller
rättigheter för en tredje stat utan dess samtycke.

Artikel
35

Traktater
med bestämmelser om förpliktelser för tredje stat

En förpliktelse för en tredje stat uppstår genom en
bestämmelse i en traktat, om det är traktatparternas avsikt att bestämmelsen
skaU tjäna som medel för förpUktdsens faststäUande och tredje staten
uttryckligen godtar denna förpUfctelse skriftUgt.

8
Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

s. 36 Kontrollera mot PDF

Artide 36

Trealies providing for
rights for third States

1. A right arises for a third State from a

provision of a treaty if the parties to the

treaty intend the provision to accord that

right either to the third State, or to a group

of States to which it belongs, or to aU States,

and the third State assents thereto, Its as-

sent shaU be presumed so long as the con-

trary is not indicated, unless the treaty

otherwise provides,

2, A State exercising a right in accordance

with paragraph 1 shaU comply with the

concUtions for its exercise provided for in

the treaty or established in conformity with

the treaty.

Artide 36

Traités prévoyant des
droits pour des Etats

tiers

1. Un droit nait pour un Etat tiers d'une

disposition d'un traité si les parties a ce

traité entendent, par cette disposition, con-

férer ce droit soit ä TEtat tiers ou ä un

groupe d'Etats auquel il appartient, soit å

tous les Etats, et si TEtat tters y consent.

Le consentement est présumé tant qu'il n'y

a pas d'indication contraire, ä moins que le

traité n'en dispose autrement.

2. Un Etat qui exerce un droit en ap

plication du paragraphe 1 est tenu de respec-

ter, pour Texercice de ce droit, les con

ditions prévues dans le traité ou établies

conformément ä ses dispositions.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Artide 37

Revocation
or modification of obligations

or
rights of third States

1, When an obligation has arisen for a

third State in conformity with artide 35, the

obUgation may be revoked or mocUfied only

with the consent of the parties to the treaty

and of the third State, unless it is establish

ed that they had otherwise agreed.

2. When a right has arisen for a third

State in conformity with artide 36, the right

may not be revoked or modified by the

parties if it is established that the right was

intended not to be revocable or subject to

modification without the consent of the

third State.

Artide 37

Revocation ou
modification d'obligations

ou de droits d'Etals
tiers

1,
Au cas oii une obligation est
née pour un Etat tiers conformément a Tartide 35, cette obligation ne peut étre
révoquée ou mocUfiée que par le consentement des parties au traité et de TEtat
tiers, ä moins qu'il ne soit établi qu'Us en étaient convenus autrement,

2,
Au cas oii un droit est né pour
un Etat tiers conformément å Tarticle 36, ce droit ne peut pas étre révoqué ou
mocUfié par les parties s'U est établi qu'U était destiné å ne pas étre
revocable ou modifiable sans le consenteraent de TEtat tiers.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Artide 38

Rules
in a treaty becoming binding on third

States through
intemational custom

Nothing in artides 34 to 37 predudes a rule set
forth in a treaty from becoming binding upon a third State as a customary mle
of intemational law, recognized as such.

Artide 38

Régles
d'un traité devenant obligaloires pour des Etats tiers par la formation d'une
coutume internationale

Aucune disposition des artides 34 å 37 ne s'oppose
å ce qu'une régle énoncée dans un traité devienne obligatoire pour un Etat
tiers en tant que régle coutumiére de droit intemational reconnue corame telle.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 115

Artikel
36

Traktater
med beslämmelser om rättigheter

för tredje stat

1,
En rättighet för en tredje stat
uppstår genom en bestämmelse i en traktat, om traktatparternas avsikt med
bestämmelsen är att denna rättighet skaU tUlerkännas antingen den ttedje staten
eUer en gmpp av stater sora den tiUhör eUer aUa stater, och den tredje staten
saratycker därtUl, Såvida icke traktaten föreskriver annat, fömtsätts dess
samtycke föreligga så länge icke motsatsen visats,

2,
En stat som utövar en rättighet
i enUghet raed mom, 1 skaU iakttaga de viUkor för dess utövande som
föreskrivits i traktaten eUer faststäUts i överensstämmelse med traktaten.

ArtUcd
37

Återkallelse
eller ändring av tredje siats förpliktelser eller rättigheter

1.
När en förpUktelse uppstår för
en tredje stat i enlighet med artikel 35, kan förpliktelsen återkallas eUer
ändras endast med traktatpartemas och den tredje statens samtycke, såvida det
icke faststäUts att de överenskommit om annat.

2.
När en rättighet uppstått för
en tredje stat i enUghet med artikel 36, kan rättigheten ej återkaUas eller
ändras av parterna, om det faststäUts att avsikten var att rättigheten icke
skuUe kunna återkaUas eUer ändras utan den ttedje statens samtycke.

ArtUcel
38

Regler
i en traktat som blir bindande för

tredje
stat enligt internationell sedvanerätt

Intet i artiklama 34 tiU 37 utesluter att en regel
som intagits i en traktat bUr bindande för en tredje stat som en intemationeU
sedvanerättsregel, vUken är erkänd som sådan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

PART IV

Amendment
and modification of treaties

PARTIE IV

Amendement
et modification des traités

s. 38 Kontrollera mot PDF

Artide 39

General
rule regarding the amendment of treaties

A treaty raay be amended by agreement between the
parties. The mles laid down in Part II apply to such an agreement
except in so far as the treaty raay otherwise provide.

Artide 39

Régle
générale relative ä Vamendement des traités

Un traité peut étre amendé par accord entré les
parties. Sauf dans la mesure oii le traité en cUspose autrement, les régles
énoncées dans la partie II
s'appUquent å un tel accord.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Artide 40

Amendment
of multilateral treaties

1,
Unless the treaty otherwise
provides, the amendment of multUateral tteaties shaU be governed by the
foUowing paragraphs.

2,
Any proposal to amend a
multUateral treaty as between aU the parties must be notified to aU the
contracting States, each one of which shaU have the right to take part in:

(a) the décision as to the action to be

taken in regard to such proposal;

(b) the negotiation and conclusion of any

agreement for the amendraent of the tteaty,

3,
Every State entitied to becorae
a party to the tteaty shaU also be entitied to become a party to the treaty as
amended.

4,
The amending agreeraent does
not bind any State already a party to the treaty which does not become a party
to the amencUng agreement; artide 30, paragraph 4(6), appUes in relation to
such State,

5,
Any State which becomes a party
to the treaty after the entry into force of the amending agreement shaU, faUing
an expression of a cUfferent intention by that State:

(a) be considered as a party to the treaty

as amended; and

(b) be considered as a party to the un-

araended treaty in relation to any party to

the treaty not bound by the amending

agreement.

Artide 40

Amendement
des traités multilaléraux

1.
A moins que le traité n'en
dispose autrement, Tamenderaent des traités multilaléraux est regi par les
paragraphes suivants,

2.
Toute proposition tendant a
araender un traité multilateral dans les relations entré toutes les parties
doit étre notifiée a tous les Etats contractants, et chacun d'eux est en droit
de prendre part:

a)
å la décision sur la suite a
donner å cette proposition;

b)
å la négociation et å la
conclusion de tout accord ayant pour objet d'amender le traité.

3.
Tout Etat ayant quaUté pour
devenir partie au traité a également quaUté pour devenir partie au traité tel
qu'U est amendé.

4.
L'accord portant amendement ne
lie pas les Etats qui sont déjå parties au traité et qui ne deviennent pas
parties å cet accord; Talinéa b) du paragraphe 4 de Tartide 30 s'appUque å
Tégard de ces Etats,

5.
Tout Etat qui devient partie au
traité apres Tentrée en vigueur de Taccord portant amendement est, faute
d'avoir exprimé une intention différente, considéré comme étant:

a)
partie au traité tel qu'U est
amendé; et

b)
partie au traité non amendé au
regard de toute partie au traité qui n'est pas Uée par Taccord portant
amendement.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 117

DEL
IV

Ändring
och modifikation av traktater

ArtUcel
39

Allmän
regel rörande ändring av traktater

En traktat kan ändras genom överenskoraraelse
meUan parterna. De i del II
faststäUda reglerna gäller för en
sådan överenskoraraelse, såvida icke traktaten föreskriver annat.

ArtUcel
40

Ändring
av multilaterala traktater

1,
Såvida icke ifrågavarande
traktat föreskriver annat, skaU vid ändring av raultilaterala traktater
följande bestäraraelser iakttagas,

2,
Varje förslag tiU ändring av en
multilateral traktat i förhåUandet meUan aUa parter skaU meddelas aUa de
fördragsslutande staterna, och envar av dessa skaU ha rätt att deltaga i

a) avgörandet av vilka åtgärder som skall

vidtagas med anledning av ett sådant för

slag;

b) förhandUngen om och ingåendet av

en eventueU överenskommelse avsedd att

ändra traktaten,

3,
Varje stat som är berättigad
att bli part i traktaten skaU också vara berättigad att bli part i den ändrade
ttaktaten,

4,
Överenskoraraelsen om ändringen
binder icke någon stat som redan är part i traktaten och ej blir part i
överenskommelsen ora ändringen; artikel 30 mom. 4 b) äger tiUämpiung i
förhåUande tUl en sådan stat.

5,
En stat som blir part i
ttaktaten efter ikraftträdandet av överenskommelsen om ändringen skall, om den
icke ger uttryck åt en annan avsikt,

a)
anses sora part i den ändrade
traktaten; och

b)
anses som part i den icke
ändrade traktaten i förhåUande tiU parter i traktaten sora ej är bundna av
överenskoraraelsen ora ändringen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Artide 41

Agreements
to modify multilateral treaties between certain of the parties only

1. Two or more of the parties to a multi

lateral treaty may conclude an agreement

to modify the treaty as between themselves

alone if:

(a)
the possibiUty of such a
modification is provided for by the treaty; or

(b)
the mocUfication in question is
not prohibited by the treaty and:

(i) does not affect the enjoyment by the other
parties of their rights under the treaty or the performance of their obUgations;

(U) does not reläte to a provision, derogation
frora which is incompatible with the effective execution of the object and
purpose of the treaty as a whole.

2. Unless in a case faUing xmder paragraph

l(a) the treaty otherwise provides, the par

ties in question shaU notify the other parties

of their intention to conclude the agreement

and of the modification to the tteaty for

which it provides.

Artide
41

Accords
ayant pour objet de modifier des traités multilaléraux dans les relations entré
certaines parties seulement

1, Deux ou plusieurs parties a. un traité

multUateral peuvent conclure un accord

ayant pour objet de mocUfier le ttaité dans

leurs relations mutueUes seulement:

a)
si la possibUité d'une telle
modification est prévue par le traité; ou

b)
si la modification en question
n'est pas intercUte par le traité, a condition qu'eUe:

i) ne porte atteinte ni å la jouissance par les
autres parties des droits qu'eUes tiennent du traité ni a Texécution de leurs
obligations; et

u) ne porte pas sur une disposition å laquelle il
ne peut étre dérogé sans qu'U y ait incorapatibiUté avec la realisation
effective de Tobjet et du but du traité pris dans son enserable,

2, A moins que, dans le cas prévu å Tali-

néa a) du paragraphe 1, le traité n'en dis

pose autrement, les parties en question doi

vent notifier aux autres parties leur inten

tion de conclure Taccord et les modifica-

tions que ce dernier apporte au ttaité.

s. 42 Kontrollera mot PDF

PART V

Invalidity,
tennination and suspension of the operation of treaties

Section
1. General provisions

Artide
42

Validily
and conlinuance in force of treaties

1,
The vaUdity of a treaty or of
the consent of a State to be bound by a treaty may be impeached only through
the appUcation of the present Convention,

2,
The termination of a treaty,
its denunciation or the withdrawal of a party, may take place only as a result
of the application of the provisions of the treaty or of the present
Convention, The same rule appUes to suspension of the operation of a treaty.

Artide
43

Obligations
imposed by international law independently of a treaty The invalidity,
termination or denun-

PARTIE V

NuIIité,
extinction et suspension de Pap-pllcation des traités

Section
1 r Dispositions générales

Artide
42

Validité
et maintien en vigueur des traités

1.
La vaUcUté d'un traité ou du
consentement d'un Etat å étre Ué par un traité ne peut étre contestée qu'en
appUcation de la présente Convention.

2.
L'extinction d'un traité, sa
dénoncia-tion ou le retrait d'une partie ne peuvent avoir Ueu qu'en application
des cUsposi-tions du traité ou de la présente Convention. La méme régle vaut
pour la suspension de rappUcation d'un traité.

Artide
43

Obligations
imposées par le droit international indépendamment dun traité La
nuUité, Textinction ou la dénonciation

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 119

Artikel
41

Överenskommelser
om modifikation av multilaterala traktater endast mellan vissa av parterna

1. Två eUer flera parter i en multUateral

traktat kan ingå en överenskommelse av

sedd att modifiera traktaten endast dem

emellan, om

a)
möjligheten av en sådan
modifikation är fömtsedd i traktaten; eller

b)
traktaten icke förbjuder
modifikationen i fråga och denna

i) ej inverkar på de övriga partemas utövande av
rättigheter eller fullgörande av förpliktelser enligt traktaten; och

u) ej berör en bestämmelse från vUken en avvikelse
är oförenlig med det effektiva förverkligandet av ttaktatens ändamål och
syfte sora helhet.

2. Såvida icke traktaten i ett faU som

omfattas av mom. 1 a) föreskriver annat,

skaU partema i fråga underrätta de övriga

partema om sin avsikt att ingå överens

koraraelsen och ora den modifikation av

traktaten som överenskommdsen innebär.

DEL
V

Traktaters
ogiltighet, upphörande och suspension

Avsnitt
1: Allmänna bestämmelser

Artikel
42

Traktaters
giltighet och fortbestånd

1,
GUtigheten av en traktat eller
av en stats samtycke till att vara bunden av en traktat kan bestridas endast
med tiUämpning av denna konvention,

2,
En traktats upphörande, dess
uppsägning eller en parts frånträde kan äga rum endast som en följd av tUlämpningen
av traktatens bestäramelser eller av denna konvention, Samma regel gäUer för
suspension av en traktat,

ArtUcel
43

Förpliktelser
som fölfer av internationell rätt oberoende av en traktat En traktats
ogUtighet, upphörande eUer

opaginerad Kontrollera mot PDF

ciation of a treaty, the
withdrawal of a party from it, or the suspension of its operation, as a result
of the appUcation of the present Convention or of the provisions of the treaty,
shall not in any way impair the duty of any State of fulfU any obligation
embodied in the treaty to which it would be subject under intemational law
inde-pendenUy of the treaty.

d'un traité, le retrait
d'ime des parties ou la suspension de rapplication du traité, lors-qu'Us
résultent de TappUcation de la présente Convention ou des cUspositions du
traité, n'affectent en aucune maniére le de-voir d'un Etat de rempUr toute
obligation énoncée dans le traité ä laquelle il est soumis en vertu du droit
intemational indépendamment dudit traité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 44

Separability
of treaty provisions

1,
A right of a party, provided
for in a treaty or arising under artide 56, to denounce, withdraw from or
suspend the operation of the treaty may be exercised only with respect to the
whole treaty unless the treaty otherwise provides or the parties otherwise
agree,

2,
A ground for invalidatmg,
terminating, withdrawing from or suspending the operation of a treaty
recognized in the present Convention may be invoked only with respect to the
whole treaty except as provided in the foUowing paragraphs or in artide 60.

3. If the ground relätes solely to particular

clauses, it may be invoked only with re

spect to those clauses where:

(fl) the said clauses are separable from the
remainder of the treaty with regard to their appUcation;

(b) it appears from the treaty or is other

wise estabUshed that acceptance of those

clauses was not an essential basis of the

consent of the other party or parties to be

bound by the treaty as a whole; and

(c) continued performance of the re

mainder of the treaty would not be unjust,

4.
In cases faUing under artides
49 and 50 the State entitied to invoke the fraud or cormption may do so with
respect either to the whole treaty or, subject to paragraph 3, to the
particular clauses alone.

5.
In cases falUng under artides
51, 52 and 53, no separation of the provisions of the treaty is permitted.

Artide 44

Divisibilité
des dispositions dun traité

1.
Le droit pour une partie, prévu
dans un traité ou résultant de Tarticle 56, de dénoncer le traité, de s'en
retirer ou d'en suspendre Tapplication ne peut étre exercé qu'å régard de
Tensemble du traité, å moins que ce dernier n'en dispose ou que les parties
n'en conviennent autrement.

2.
Une cause de nuUité ou
d'extinction d'un traité, de retrait d'irae des parties ou de suspension de
TappUcation du traité reconnue aux termes de la présente Convention ne peut
étre invoquée qu'å Tégard de Tensemble du traité, sauf dans les conditions
prévues aux paragraphes suivants ou ä Tar-ticle 60.

3. Si la cause en question ne vise que

certaines clauses déterminées, elle ne peut

étre invoquée qu'ä Tégard de ces seules

clauses lorsque:

a)
ces clauses sont séparables du
reste du traité en ce qui concerne leur execution;

b)
U ressort du traité ou U est
par aUleurs établi que racceptation des clauses en question n'a pas constitué
pour Tautre partie ou pour les autres parties au traité une base essentieUe de
leur consentement å étre liées par le traité dans son ensemble; et

c)
U n'est pas injuste de
continuer å ex-écuter ce qui subsiste du traité,

4.
Dans les cas relevant des
artides 49 et 50, TEtat qui a le droit d'invoquer le dol ou la cormption peut
le faire soit å Tégard de Tensemble du traité soit, dans le cas vise au
paragraphe 3, a Tégard seulement de certaines clauses déterminées,

5.
Dans les cas prévus aux artides
51, 52 et 53, la division des dispositions d'un traité n'est pas admise.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 121

uppsägnmg,
en parts frånträde eUer dess suspension tiU följd av tillärapnragen av denna
konvention eUer av traktatens bestäraraelser skall icke på något sätt påverka
en stats skyldighet att uppfylla förpliktelser sora intagits i ttaktaten och
sora skuUe åvUa staten enligt intemationell rätt oberoende av traktaten.

Artikel
44 Traktatbestämmelsers delbarhet

1.
En parts rätt att i enlighet
raed bestäraraelsema i en traktat eUer enligt artUcel 56 uppsäga, frånträda
eUer suspendera en traktat kan utövas endast raed avseende på hela traktaten,
såvida icke annat beslärats i traktaten eller överenskoraraits meUan partema.

2.
En i denna konvention erkänd
grund för en traktats ogUtighet, upphävande, frånträdande eller suspension kan
åberopas endast med avseende på traktaten som helhet, om icke annat följer av
bestämmelsema nedan eller i artikel 60.

3. Om gmnden hänför sig endast tiU vis

sa bestämda klausuler, kan den icke åbero

pas annat än med avseende på dessa klau

suler, när

a)
dessa klausuler kan skUjas från
återstoden av traktaten såvitt angår deras tilllämpning;

b)
det framgår av traktaten eUer
på annat sätt faststäUts att godtagandet av dessa klausuler icke utgjorde en
väsentiig fömtsättning för den andra partens eUer de andra partemas samtycke
tUl att vara bundna av traktaten som helhet; och

c)
det fortsatta fuUgörandet av
återstoden av traktaten ej är obUligt.

4.
I de faU som avses i artiklarna
49 och 50 kan den stat som är berättigad att åberopa bedrägeri eUer
kormmpering göra detta antingen med avseende på hela traktaten eUer, under de
villkor som anges i mom. 3, enbart såvitt angår de särskUda klausulerna,

5.
I de fall som avses i
artiklarna 51, 52 och 53 är någon uppdelrung av traktatens bestämmelser ej
tiUåten,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Artide 45

Loss
of a right to invoke a ground for invalidating, ierminaiing, withdrawing from
or suspending the operation of a treaty

A State may no longer invoke a ground for
invalidating, terminating, withdrawing from or suspendmg the operation of a
treaty under artides 46 to 50 or artides 60 and 62 if, after becoming aware of
the facts:

(a)
it shaU have expressly agreed
that the treaty is vaUd or remains in force or continues in operation, as the
case may be; or

(b)
it must by reason of its
conduct be considered as having acquiesced in the vaUdity of the treaty or in
its maintenance in force or in operation, as the case may be.

Artide 45

Per
te du droit d'invoquer une cause de

nullilé dun traité ou
un motif d'y mettre

fin,
de s'en retirer ou den suspendre l'ap-

plicalion

Un Etat ne peut plus invoquer une cause de nuUité
d'un traité ou un motif d'y mettre fin, de s'en retire ou d'en suspendre rapplication
en vertu des artides 46 å 50 ou des artides 60 et 62 si, apres avoir eu
con-naissance des faits, cet Etat:

a)
a explicitement accepté de
considérer que, selon le cas, le traité est valide, reste en vigueur ou
continue d'étre appUcable; ou

b)
doit, å raison de sa conduite,
étre considéré corarae ayant acquiescé, selon le cas, å la vaUdité du traité
ou å son maintien en vigueur ou en appUcation.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Section 2. Invalidity of
treaties

Artide
46

Provisions
of internal law regarding compétence to conclude treaties

1.
A State may not invoke the fact
that its consent to be bound by a treaty has been expressed in violation of a
provision of its intemal law regarding compétence to conclude treaties as
invaUdating its consent unless that violation was manifest and concerned a
rule of its intemal law of fundaraental importance.

2.
A violation is manifest if it
would be objectively evident to any State conducting itself in the raatter in
accordance with normal practice and in good faith.

Artide
47

Specific
restrictions on authority to express

the
consent of a State

If the authority of a representative to express the
consent of a State to be bound by a particular treaty has been made subject to
a specific restriction, his omission to observe that restriction may not be
invoked as invalidating the consent expressed by him unless the restriction was
notified to the other negotiating States prior to his expressing such consent.

Section 2 r NuUité des
traités

Artide
46

Dispositions
du droit interne concernant la

compétence pour
conclure des traités

1.
Le fait que le consentement
d'un Etat å étre Ué par un traité a été exprimé en violation d'une cUsposition
de son droit interne concernant la compétence pour conclure des traités ne
peut étre invoqué par cet Etat comme viciant son consentement, a moins que
cette violation n'ait été manifesté et ne concerne une régle de son droit
inteme d'importance fondamentale.

2.
Une violation est manifesté si
eUe est objectivement évidente pour tout Etat se coraportant en la matiére
conformément å la pratique habitudle et de bonne foi.

Artide
47

Restriction
particuliére du pouvoir dexpri-

mer
le consentement dun Etat

Si le pouvoir d'un representant d'exprimer le
consentement d'un Etat å étre Ué par un traité déterminé a fait Tobjet d'une
restriction particuUére, le fait que ce representant n'a pas tenu compte de
celle-ci ne peut pas étre invoqué comme viciant le consentement qu'U a exprimé,
å moins que la restriction n'ait été notifiée, avant Texpression de ce
consentement, aux autres Etats ayant participé å la négociation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 123

ArtUcel
45

Förlust
av rätten alt åberopa en grund för en traktats ogiltighet, upphävande, frånträdande
eller suspension

En stat kan icke längre åberopa en gmnd för en
traktats ogUtighet, upphävande, frånträdande eUer suspension enligt artiklarna
4650 eUer artiklama 60 och 62, om staten efter att ha fått kännedom om
sakförhållandena

a)
UttryckUgen förklarat sig
införstådd med att traktaten är gUtig, respektive förblir i kraft eUer äger
fortsatt tiUämpning; eUer

b)
på grund av sin hållning måste
anses ha accepterat traktatens giltighet, respektive dess bibehåUande i kraft
eUer fortsatta tiU-lärapning.

Avsnitt
2: Traktaters ogiltighet

ArtUcel
46

Interna
rättsregler rörande behörighet att

ingå
traktater

1.
Den oraständigheten att en
stats saratycke tUl att Vcira bunden av en traktat har lämnats med
överträdelse av en bestämmelse i dess intema rätt angående behörighet att ingå
traktater, kan ej av staten åberopas sora grund för samtyckets ogUtighet, såvida
icke överträdelsen var uppenbar och berörde en regel i dess intema rätt av gmndläggande
betydelse.

2.
En överträdelse är uppenbar, om
den skuUe vara objektivt tycUig för varje stat som uppttäder i saken i
överensstäraraelse

med
normal praxis och i ärUgt uppsåt, ,

Artikel
47

Särskilda
inskränkningar i bemyndigandet

atl
uttrycka en stats samtycke

Om en representants bemyndigande att uttrycka en
stats samtycke tiU att vara bunden av en viss traktat har gjorts tiU föremål
för en särskUd inskränkning, kan hans underlåtenhet att iakttaga denna inskränkning
ej åberopas som grund för ogUtighet av det samtycke som uttryckts av honom,
såvida icke inskränkningen meddelades de övriga förhancUande staterna, innan
han uttryckte ett sådant samtycke.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Artide 48 Error

1.
A State may invoke an error in
a treaty as invaUdating its consent to be bound by the treaty if the error relätes
to a fact or situation which was assumed by that State to exist at the time
when the treaty was conduded and formed an essential basis of its consent to be
bound by the treaty.

2.
Paragraph 1 shaU not apply if
the State in question conttibuted by its own conduct to the error or if the
circumstances were such as to put that State on notice of a possible error.

3.
An error relating only to the
wording of the text of a treaty does not affect its validily; artide 79 then
appUes.

Artide 48 Erreur

1. Un Etat peut invoquer une erreur dans

un traité comme viciant son consentement

å étre Ué par le traité si Terreur porte sur

un fait ou une situation que cet Etat sup-

posait exister au moment oii le traité a été

conclu et qui constituait une base essentieUe

du consentement de cet Etat å étre Ué par

le traité.

2. Le
paragraphe 1 ne s'appUque pas lors

que ledit Etat a contribué å cette erreur par

son comportement ou lorsque les circons

tances ont été telles qu'U devait étre averd

de la possibiUté d'une erreur.

3. Une erreur ne concernant que la ré-

daction du texte d'im traité ne porte pas

atteinte å sa validité; dans ce cas, rartide

79 s'appUque.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Artide 49 Fraud

If a State has been induced to conclude a treaty by
the fraudulent conduct of another negotiating State, the State may invoke the
fraud as invalidating its consent to be bound by the treaty.

Artide 49 Dol

Si un Etat a été amené å conclure un traité par la
conduite frauduleuse d'un autte Etat ayant participé å la négociation, U peut
invoquer le dol comme viciant son consenteraent ä étre lié par le traité.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Artide 50

Corruplion
of a representative of a State

If the expression of a State's consent to be bound
by a tteaty has been procured through the cormption of its representative
directiy or indirectiy by another negotiating State, the State may invoke such
cormption as invaUdating its consent to be bound by the treaty.

Artide 50

Corruplion
du representant dun Etat

Si Texpression du consenteraent d'un Etat a étre
lié par un traité a été obtenue au moyen de la cormption de son representant
par Taction cUrecte ou indirecte d'un autre Etat ayant participé ä la
négociation, TEtat peut invoquer cette cormption comme viciant son
consentement å étre Ué par le traité.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Artide 51

Coercion
of a representative of a State

The expression of a State's consent to be bound by
a treaty which has been procured by the coercion of its representative through
acts or threats directed against him shall be without any legal effect.

Artide 51

Contrainte
exercée sur le representant dun Etat

L'expression du consentement d'un Etat a étre lié
par un traité qui a été obtenue par la contrainte exercée sur son representant
au moyen d'actes ou de menaces dirigés contre lui est dépourvue de tout effet
juridique.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 125

ArtUcel
48 Fel

1.
En stat kan åberopa ett fel i
en traktat sora grund för ogUtighet av dess saratycke till att vara bunden av
traktaten, ora felet rör ett sakförhåUande eller en situation som av denna stat
antogs föreligga vid tiden för traktatens ingående och utgjorde en väsentlig
fömtsättning för dess saratycke tiU att vara bunden av traktaten.

2.
Mom, 1 skall ej äga tiUämpning,
om vederbörande stat genom sina egna åtgöranden bidrog tiU felet eUer om
omstänchghe-terna var sådana att staten borde ha varit uppraärksam på
möjUgheten av ett fel,

3.
Ett fel som endast berör
ordalydelsen i en traktattext påverkar ej traktatens gUtighet; i sådant faU
äger artUcel 79 tUlärapning,

ArtUcel
49 Bedrägeri

Om en stat har bUvit förledd att ingå en traktat
genom en annan förhancUande stats bedrägliga uppträdande, kan staten åberopa
bedrägeriet som gmnd för ogUtighet av dess saratycke tiU att vara bunden av
traktaten.

Artikel
50

Korrumpering
av en stats representant

Om uttrycket för en stats samtycke tiU att vara
bunden av en traktat har uppnåtts genora en annan förhandlande stats direkta
eUer indirekta korrumpering av dess representant, kan staten åberopa
kormptio-nen som grund för ogUtighet av dess samtycke tUl att vara bunden av
traktaten.

Artikel
51

Tvång
mot en stats representant

Ett uttryck för en stats samtycke tiU att vara
bunden av en ttaktat sora uppnåtts genom tvång mot dess representant i form av
handlingar eller hotelser riktade mot honom har ingen rättslig verkan.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Artide 52

Coercion
of a State by the threat or use

of force

A treaty is void if its conclusion has been
procured by the threat or use of force in violation of the principles of
intemational law embodied in the Charter of the United Nations,

Artide 52

Contrainte
exercée sur un Etat par la menace ou Vemploi de la force

Est nul tout traité dont la conclusion a été
obtenue par la raenace ou Temploi de la force en violation des principes de
droit intemational incorporés dans la Charte des Nations Unies,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Artide 53

Treaties
conflicting with a peremptory norm

of general international
law (jus cogens)

A treaty is void if, at the tirae of its conclusion,
it confUcts with a peremptory norm of general international law. For the purposes
of the present Convention, a peremptory norm of general intemational law is a
norm accepted and recognized by the intemational community of States as a whole
as a norm from which no derogation is permitted and which can be raocUfied only
by a subsequent norm of general international law having the same character.

Artide 53

Traités
en conflil avec une norme impéra-

tive du droit
international general

(jus
cogens)

Est nul tout traité qui, au moment de sa
conclusion, est en conflit avec une norme impérative du droit intemational
general. Aux fins de la présente Convention, irae norme impérative du droit
international general est une norme acceptée et reconnue par la comraunauté
intemationale des Etats dans son enserable en tant que norme å laqueUe aucune
derogation n'est permise et qui ne peut étre mocUfiée que par une nouvelle
norme du droit intemational general ayant le méme caractére.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Section
3. Temiinati*on and suspension of the operation of treaties

Artide
54

Termination
of or withdrawal from a treaty

under
its provisions or by consent of the

parties

The termination of a treaty or the withdrawal of a
party may take place:

(a)
in conformity with the
provisions of the treaty; or

(b)
at any time by consent of aU
the parties after consultation with the other contracting States.

Section
3 : Extinction des traités et suspension de leur application

Artide
54

Extinction
dun traité ou retrait en vertu des dispositions du traité ou par consentement
des parlies

L'extinction d'un traité ou le retrait d'une partie
peuvent avoir Ueu:

a) conforraéraent aux dispositions du

traité; ou,

b) å tout raoraent, par consentement de

toutes les parties, apres consultation des

autres Etats contractants.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Artide
55

Réduction
of the parlies to a multilateral treaty below the number necessary for ils
entry into force

Unless the treaty otherwise provides, a
multilateral treaty does not terminate by reason only of the fact that the
number of the parties faUs below the number necessary for its entry into
force.

Artide 55

Nombre
des parlies a un traité multilateral tombant au-dessous du nombre nécessaire
pour son entrée en vigueur

A moins que le traité n'en dispose autrement, un
traité multUateral ne prend pas fin pour le seul motif que le nombre des
parties tombe au-dessous du nombre nécessaire pour son entrée en vigueur.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 127

Artikd
52

Tvång
mol en stal genom hot om eller bruk

av våld

En traktat är ogUtig, om dess ingående har uppnåtts
genom hot ora eller bmk av våld i strid raed de intemationeUa rätts-gmndsatser
sora intagits i Förenta nationemas stadga.

Artikel
53

Traktater
som strider mot en tvingande all-mån folkrättsnorm (jus cogens)

En traktat är ogUtig, om den vid tiden för dess
ingående står i strid med en tvingande aUmän folkrättsnorm, I denna konvention
förstås med en tvingande aUmän folkrättsnorm en norm, vUken av det internationella
statssarafundet sora helhet är godtagen och erkänd sora en norra från vilken
ingen avvikelse är tUlåten och vUken kan ändras endast genora en senare aUraän
folkrättsnorra av sararaa karaktär.

Avsnitt
3: Traktaters upphörande och suspension

Artikel
54

En
traktats upphörande eller parts frånträde i enlighet med traktatens
beslämmelser eller med parternas samtycke

En traktats upphörande eUer en parts frånträde kan
äga rum

a) i enlighet med traktatens bestämmelser;

eller

b) när som helst med alla parters sam

tycke efter samråd med de övriga fördrags

slutande statema,

Artikd
55

Minskning
av antalet parter i en multilateral traktat under det antal som fordras för
dess ikraftträdande

Såvida icke traktaten föreskriver annat, upphör
icke en multUateral traktat endast därför att antalet parter sjunker under det
för dess ikraftträdande nödväncUga antalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 56

Denunciation
of or withdrawal from a treaty containing no provision regarding termination,
denunciation or withdrawal

1. A treaty which contains no provision

regarding its termination and which does

not provide for denunciation or withdrawal

is not subject to denunciation or withdrawal

unless:

(a)
it is estabUshed that the
parties intended to admit the possibiUty of denunciation or withdrawal; or

(b)
a right of denunciation or
withdrawal may be implied by the nature of the treaty.

2. A party shaU give not less than twelve

months' notice of its intention to denounce

or withdraw frora a treaty under paragraph

1.

Artide
57

Suspension
of the operation of a treaty

under
its provisions or by consent of the

parties

The operation of a treaty in regard to aU the
parties or to a particular party raay be suspended:

(a) in conformity with the provisions of

the treaty; or

(b) at any time by consent of all the

parties after consultation with the other

contracting States.

Artide
58

Suspension
of the operation of a multilateral treaty by agreement between certain of the
parties only

1. Two or more parties to a multUateral treaty may
conclude an agreement to suspend the operation of provisions of the treaty,
temporarUy and as between themselves alone, if:

(a)
the possibiUty of such a
suspension is provided for by the treaty; or

(b)
the suspension in question is
not prohibited by the treaty and:

(i) does not affect the enjoyment by the other
parties of their rights xmder the treaty or the performance of their
obligations;

Artide 56

Dénonciation
ou retrait dans le cas d'un

traité ne contenant pas
de dispositions relä-

tives a Vextinction, ä
la dénonciation ou au

retrait

1, Un traité qui ne contient pas de dispo

sitions rdatives å son extinction et ne pré

voit pas qu'on puisse le dénoncer ou s'en

retirer ne peut faire Tobjet d'une dénoncia

tion ou d'un retrait, a moins :

a)
qu'U ne soit établi qu'U
entrait dans rintention des parties d'admettre la possibiUté d'une
dénonciation ou d'un retrait; ou

b)
que le droit de dénonciation ou
de retrait ne puisse étre déduit de la nature du traité,

2, Une partie doit notifier au moins douze

mois å Tavance son intention de dénoncer

un traité ou de s'en retirer conformément

aux cUspositions du paragraphe 1,

Artide
57

Suspension
de Vapplication dun traité en vertu de ses dispositions ou par consentement
des parties

L'appUcation d'un traité au regard de toutes les
parties ou d'une partie détemunée peut étre suspendue:

a) conformément aux dispositions du

traité; ou,

b) å tout moment, par consentement de

toutes les parties, apres consultation des

autres Etats contractants.

Artide
58

Suspension
de rapplication dun traité multilateral par accord entré certaines parties
seulement

1, Deux ou plusieurs parties å un traité multilateral
peuvent conclure un accord ayant pour objet de suspendre, temporaire-ment et
entré elles seulement, rapplication de dispositions du traité:

a)
si la possibiUté d'une telle
suspension est prévue par le traité; ou

b)
si la suspension en question
n'est pas interdite par le traité, å concUtion qu'eUe:

i) ne porte atteinte ni ä la jouissance par les
auttes parties des droits qu'eUes tiennent du ttaité ni å Texécution de leurs
obUgations; et

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 129

Artikel
56

Uppsägning
eller frånträde av en traktat som ej innehåller någon bestämmelse om
upphörande, uppsägning eller frånträde

1, En traktat som ej innehåUer någon be

stämmelse om dess upphörande och som

icke fömtser möjligheten av uppsägning el

ler frånträde kan ej bli föremål för upp

sägning eller frånträde, såvida icke

a)
det faststäUts att parterna
hade för avsikt att medge raöjligheten av uppsägning eller frånträde; eUer

b)
rätt tiU uppsägning eller frånträde
är underförstådd på gmnd av traktatens natur,

2, En part skaU ge minst tolv månaders

varsel om sin avsikt att uppsäga eller från

träda en traktat enligt mom. 1.

Artikd
57

Suspension
av en traktat i enlighet med dess

bestämmelser
eller med parternas samtycke

En traktat kan suspenderas i förhåUande tiU alla
parter eUer tiU en bestärad part

a)
i enUghet raed traktatens
bestäramelser; eller

b)
när som helst med aUa parters
saratycke efter samråd med de övriga fördragsslutande statema.

Artikel
58

Suspension
av en multilateral traktat genom

överenskommelse
endast mellan vissa av

parterna

1, Två eUer flera parter i en multUateral traktat
kan ingå en överenskommelse avsedd att temporärt suspendera bestämraelser i
ttaktaten endast dera eraeUan, ora

a)
raöjligheten av en sädan
suspension är fömtsedd i traktaten; eUer

b)
ifrågavarande suspension icke
är förbjuden enligt traktaten och

i) ej inverkar på de övriga parternas utövande av
rättigheter eUer fuUgörande av förpUktelser enligt traktaten; och

9
Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

opaginerad Kontrollera mot PDF

(U) is not incompatible with the object

and purpose of the treaty,

2. Unless in a case falUng under
paragraph l(a) the treaty otherwise provides, the parties in question shall
notify the other parties of their intention to conclude the agreement and of
those provisions of the treaty the operation of which they intend to suspend.

Artide 59

Termination or suspension of the operation

of a treaty implied by conclusion of a låter

treaty

1, A treaty shaU be considered
as ter

minated if aU the parties to it conclude a

låter treaty relating to the same subject-

matter and:

(a) it appears from the låter treaty or
is otherwise established that the parties intended that the raatter should be
governed by that treaty; or

(b) the provisions of the låter treaty
are so far incompatible with those of the earlier one that the two treaties are
not capable of being applied at the same time.

2. The earlier treaty shall be
considered as

only suspended in operation if it appears

from the låter treaty or is otherwise esta

blished that such was the intention of the

parties.

Artide 60

Termination or suspension of the operation

of a treaty as a consequence of its breach

1. A material breach of a bUateral
treaty

by one of the parties entitles the other to

invoke the breach as a ground for termi

nating the treaty or suspending its operation

in whole or in part.

2, A material breach of a
multilateral

treaty by one of the parties entities:

(a) the other parties by
unanimous agree

ment to suspend the operation of the treaty

in whole or in part or to terminate it either:

(i) in the relations between themselves and the defaulting
State, or (ii) as between all the parties;

(b) a party speciaUy affected by
the breach

to invoke it as a ground for suspending the

ii) ne soit pas incompatible avec Tobjet

et le but du traité.

2. A moins que, dans le cas prévu å
TaUnéa a) du paragraphe 1, le traité n'en dispose autrement, les parties en
question doivent notifier aux autres parties leur intention de conclure
Taccord et les dispositions du traité dont elles ont rintention de suspendre
Tapplication.

Artide 59

Extinction dun traité ou suspension de son application
implicites du fait de la conclusion dun traité postérieur

1. Un traité est considéré comme
ayant

pris fin lorsque toutes les parties å ce traité

concluent ultérieurement un traité portant

sur la méme matiére et:

a)
s'U ressort du
traité postérieur ou s'U est par aUleurs établi que selon rintention des
parties la matiére doit étre régie par ce traité; ou

b)
si les
dispositions du traité postérieur sont incompatibles avec ceUes du traité antérieur
å tel point qu'U est impossible d'ap-pliquer les deux traités en méme temps.

2. Le ttaité antérieur est
considéré comme

étant seulement suspendu s'U ressort du

traité postérieur ou s'U est par aUleurs établi

que telle était rintention des parties.

Artide 60

Extinction dun traité ou suspension de son application
comme consequence de sa violation

1.
Une violation
substantielle d'un traité bilateral par Tune des parties autorise Tautre partie
ä invoquer la violation corame motif pour mettre fin au traité ou suspendre son
application en totalité ou en partie.

2.
Une violation
substantielle d'un traité multilateral par Tune des parties autorise:

a) les autres parties, agissant par
accord

unanime, å suspendre rapplication du traité

en totalité ou en partie ou ä mettre fin a

celui-ci:

i) soit dans les relations entré elles-méraes et TEtat
auteur de la violation, ii) soit entré toutes les parties;

b) une partie spécialement atteinte
par la

violation å invoquer celle-ci comme motif

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 131

ii) ej är oförenlig med traktatens ändamål och
syfte.

2. Såvida icke traktaten i ett fall som omfattas
av mom. 1 a) föreskriver annat, skaU parterna i fråga underrätta de övriga partema
om sin avsikt att ingå överenskommelsen och meddela dem vUka av traktatens
bestämmelser de ämnar suspendera.

Artikd
59

En
traktats upphörande eller suspension till

följd
av ingående av en senare traktat

1, En traktat skall anses ha upphört, om

aUa parter i den ingår en senare traktat rö

rande samma ämne och

a)
det framgår av den senare
traktaten eller på annat sätt fastställts att partema avsåg att ämnet skulle
regleras av denna traktat; eUer

b)
den senare traktatens bestämmelser
är oförenUga med den tidigare traktatens i sädan grad att det icke är möjligt
att tiUämpa de två traktaterna samtidigt,

2, Den ticUgare traktaten skall anses en

dast suspenderad, om det framgår av den

senare traktaten eUer på annat sätt fast

stäUts att detta var parternas avsikt.

Artikel
60

En
traktats upphävande eller suspension lill

följd
av brott mol traktaten

1, Ett väsentUgt brott mot en bUateral

traktat av en av parterna berättigar den

andra parten att åberopa brottet som skäl

tUl att sätta traktaten ur kraft eller suspen

dera den helt eUer delvis,

2. Ett väsentligt brott mot en raultUateral

traktat av en av partema berättigar

a) de övriga parterna att efter enhäUig

överenskoraraelse suspendera traktaten helt

eUer delvis eUer sätta den ur kraft antingen

i)
i förhåUandet raeUan sig själva och den felande staten eUer ii) raellan aUa
parter;

b) en part som särskUt berörs av traktat-

brottet att åberopa det som skäl för suspen-

opaginerad Kontrollera mot PDF

operation
of the treaty in whole or in part in the relations between itself and the defaulting
State;

(c) any party other than the defaulting State to
invoke the breach as a ground for suspending the operation of the treaty in
whole or in part with respect to itself if the treaty is of such a character
that a material breach of its provisions by one party racU-caUy changes the
position of every party with respect to the further performance of its obUgations
under the treaty,

3, A material breach of a treaty, for the

purposes of this artide, consists in:

(a) a repudiation of the treaty not sanc-

tioned by the present Convention; or

(b) the violation of a provision essential

to the accompUshment of the object or

purpose of the treaty,

4, The foregoing paragraphs are without

prejudice to any provision in the treaty ap

plicable in the event of a breach.

5, Paragraphs 1 to 3 do not apply to

provisions relating to the protection of the

human person contained in treaties of a

humanitarian character, in particular to pro

visions prohibiting any form of reprisals

against persons protected by such treaties.

de
suspension de rapplication du traité en totalité ou en partie dans les
relations entré elle-méme et TEtat auteur de la violation; c) toute partie
autre que TEtat auteur de la violation å invoquer la violation comme motif pour
suspendre FappUcation du traité en totaUté ou en partie en ce qui la concerne
si ce traité est d'une nature teUe qu'une violation substantieUe de ses
cUspositions par une partie mocUfie racUcalement la situation de chacune des
parties quant å Texécution ultérieure de ses obligations en vertu du traité,

3, Aux fins du present artide, une viola

tion substantieUe d'un traité est constituée

par:

a)
un rejet du traité non autorise
par la présente Convention; ou

b)
la violation d'une cUsposition
essentieUe pour la realisation de Tobjet ou du but du traité,

4,
Les paragraphes qui précédent
ne por-tent atteinte a aucune disposition du traité appUcable en cas de
violation.

5,
Les paragraphes 1 a 3 ne
s'appUquent pas aux cUspositions relatives å la protection de la personne
huraaine contenues dans des traités de caractére humarutaire, notamment aux
cUspositions exduant toute forme de représaUles ä Tégard des personnes
pro-tégées par lescUts traités.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 61

Supervening
impossibility of performance

1, A party may invoke the impossibiUty of

performing a treaty as a ground for ter

minating or withdrawing from it if the im

possibility results from the permanent dis-

appearance or destmction of an object in-

dispensable for the execution of the treaty,

If the irapossibUity is temporary, it may be

invoked only as a ground for suspenchng the

operation of the tteaty,

2. ImpossibUity
of performance may not

be invoked by a party as a ground for

terminating, withdrawing from or suspend

ing the operation of a treaty if the unpos-

sibUity is the result of a breach by that

party either of an obUgation under the

treaty or of any other intemational obUga-

Artide 61

Survenance dune
situation rendant Vexécu-

tion impossible

1, Une partie peut invoquer Timpos-

sibilité d'exécuter un traité comme motif

pour y mettte fin ou pour s'en retirer si

cette impossibiUté résulte de la disparition

ou destmction définitives d'un objet in-

dispensable a Texécution de ce traité. Si

rimpossibiUté est temporaire, eUe peut étre

invoquée seulement comme motif pour

suspendre TappUcation du traité,

2, L'impossibiUté d'exécution ne peut étre

invoquée par une partie comme motif pour

mettte fin au traité, pour s'en retirer ou

pour en suspendre TappUcation si cette im

possibiUté résulte d'une violation, par la

partie qui Tinvoque, soit d'une obligation

du traité, soit de toute autre obUgation inter-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 133

dering
av ttaktaten helt eller delvis i förhållandet meUan sig själv och den felande
staten;

c) varje annan part än den felande att åberopa
brottet som skäl för suspendering av ttaktaten helt eUer delvis såvitt angår
den själv, ora traktaten är av sådan natur att ett väsentUgt brott av en part
raot dess bestämmelser genomgripande förändrar läget för varje part
beträffande ett fortsatt fuUgörande av dess förpUktelser enUgt traktaten,

3, Ett väsentUgt traktatbrott i denna ar

tikels mening består i

a)
ett förnekande av traktaten,
sora saknar stöd i denna konvention; eUer

b)
ett brott mot en bestämmelse
som är väsentUg för förverkligandet av traktatens ändamål och syfte,

4,
De föregående momenten påverkar
icke bestämmelser i traktaten, sora är tUl-lärapliga i händelse av ett brott
eraot den,

5,
Mora. 13 gäUer ej för
bestämraelser ora skydd för den enskilda raänniskans person intagna i
traktater av humanitär karaktär, särskUt bestäramelser som förbjuder varje
form av repressalier mot personer som är skyddade av sådana traktater.

Artikel
61

Händelser
som omöjliggör fullgörelse

1.
En part kan åberopa
omöjligheten att fuUgöra en traktat som skäl tUl att sätta den ur kraft eUer
frånträda den, om omöjligheten följer av ett varaktigt försvinnande eUer
förintande av ett föremål som är oundgängligt för traktatens fuUgörande. Om
omöjligheten är temporär, kan den åberopas endast som skäl för suspendering av
traktaten.

2.
En part kan icke åberopa
omöjlighet att fullgöra som skäl tUl att sätta en ttaktat ur kraft, frånträda
eller suspendera den, om omöjUgheten är följden av ett brott från denna parts
egen sida antingen mot en förpliktelse enligt traktaten eller mot någon annan
intemationeU förpliktelse gentemot en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158

tion
owed to any other party to the treaty.

134

nationale
å Tégard de toute autre partie au traité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 62

Fundamental
change of circumstances

1. A fundamental change of circum

stances which has occurred with regard to

those existing at the time of the conclusion

of a treaty, and which was not foreseen by

the parties, may not be invoked as a ground

for terminating or withdrawing from the

treaty unless:

(a) the existence of those circumstances

constituted an essential basis of the consent

of the parties to be bound by the treaty;

and

(b) the effect of the change is radicaUy to

transform the extent of obUgations stiU to

be performed under the treaty.

2. A fundamental change of circumstances

may not be invoked as a ground for ter

minating or withdrawing from a treaty;

(a) if the treaty estabUshes a boundary;

or

(b) if the fundamental change is the result

of a breach by the party invoking it either

of an obUgation under the treaty or of any

other intemational obligation owed to any

other party to the treaty.

3. If, under the foregoing paragraphs, a

party may invoke a fimdaraental change of

circumstances as a ground for terminating

or withdrawing from a treaty it may also

invoke the change as a ground for suspend

ing the operation of the treaty.

Artide 62

Changement
fondamental de circonstances

1, Un changement fondamental de cir

constances qui s'est produit par rapport a

ceUes qui existaient au moment de la con

clusion d'un traité et qui n'avait pas été

prévu par les parties ne peut pas étre in

voqué comme motif pour mettre fin au

traité ou pour s'en retirer, å moins que :

a)
Texistence de ces circonstances
n'ait constitué une base essentielle du consentement des parties å étre liées
par le traité; et que

b)
ce changement n'ait pour effet
de trans-former radicalement la portée des obligations qui restent ä exécuter
en vertu du traité,

2, Un changement fondamental de cir

constances ne peut pas étre invoqué comrae

raotif pour mettre fin å un traité ou pour

s'en retirer:

a)
s'U s'agit d'un traité
établissant une frontiére; ou

b)
si le changement fondamental
résulte d'une violation, par la partie qui Tinvoque, soit d'une obUgation du
traité, soit de toute autre obligation intemationale a Tégard de toute autre
partie au traité,

3, Si une partie peut, conformément aux

paragraphes qui précédent, invoquer un

changement fondamental de circonstances

comme motif pour mettre fin å un traité ou

pour s'en retirer, elle peut également ne

rinvoquer que pour suspendre Tapplication

du traité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Atride 63

Severance
of diplomatic or consular

relations

The severance of cUplomatic or consular relations
between parties to a treaty does not affect the legal relations estabUshed
between them by the treaty except in so far as the existence of cUplomatic or
consular relations is indispensable for the appUcation of the treaty.

Artide 63

Rupture
des relations diplomatiqiies ou

consulaires

La mpture des relations diplomatiques ou
consulaires entré parties å un traité est sans effet sur les relations
juridiques étabUes entré eUes par le traité, sauf dans la mesure oii Texistence
de relations diplomatiques ou consulaires est indispensable å TappUcation du
traité.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 135

annan
part i traktaten.

Artikel
62

Fundamental
förändring av omständigheter

1. En fundamental förändring av omstän

digheter som inträffat i förhåUande till dem

som förelåg vid tiden för en traktats in

gående och som icke var förutsedd av par

terna kan ej åberopas som skäl tUl att sätta

traktaten ur kraft eller frånträda den, så

vida icke

a)
förhandenvaron av dessa
omständigheter utgjorde en väsentlig fömtsättning för parternas samtycke till
att vara bundna av traktaten; och

b)
verkningarna av denna
förändring genomgripande ändrar räckvidden av de förpliktelser som återstår
att fuUgöra enligt traktaten.

2. En fundamental förändring av omstän

digheter kan ej åberopas som skäl tiU att

sätta en traktat ur kraft eUer frånträda den

a)
om traktaten fastställer en
gräns; eUer

b)
om den fundamentala
förändringen är följden av ett brott av den part som åberopar den antingen mot
en förpUktelse enligt traktaten eUer mot någon annan internationell
förpUktelse gentemot en annan part i traktaten.

3. Om en part enligt de föregående be

stämmelserna kan åberopa en fundamental

förändring av omständigheter som skäl tUl

att sätta en traktat ur kraft eller fränträda

den, kan den också åberopa förändringen

som skäl för suspendering av traktaten.

Artikel
63

Avbrytande
av diplomatiska eller konsulära

förbindelser

Avbrytandet av diplomatiska eller konsulära
förbindelser meUan parter i en traktat påverkar icke det rättsUga förhåUande
som upprättats mellan dem genom traktaten, utora för så vitt existensen av
diploraatiska eller konsulära förbindelser är nödvändig för traktatens
tillämpning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Artide 64

Emergence of a new
peremptory norm of

general international law
(jus cogens)

If a new peremptory norm of general intemational
law emerges, any existing treaty which is in confUct with that norm becomes
void and terminates.

Artide 64

Survenance
dune nouvelle norme impérative du droit international general (jus cogens) Si
une nouvelle norme impérative du droit intemational general survient, tout
traité existant qui est en conflit avec cette norme devient nul et prend fin.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Section
4. Procédure

Artide
65

Procédure
to be followed with respect to invalidity, termination, withdrawal from or
suspension of the operation of a treaty

1. A party which, under the provisions of

the present Convention, invokes either a

defect in its consent to be bound by a

treaty or a ground for impeaching the va-

UcUty of a treaty, terminating it, withdraw

ing from it or suspending its operation, must

notify the other parties of its claim. The

notification shaU incUcate the measure pro

posed to be taken with respect to the treaty

and the reasons therefor.

2.
If, after the expiry of a
period which, except in cases of special urgency, shall not be less than three
months after the receipt of the notification, no party has raised any
objection, the party making the notification raay carry out in the manner provided
in artide 67 the measure which it has proposed.

3.
If, however, objection has been
raised by any other party, the parties shaU seek a solution through the means
incUcated in Artide 33 of the Charter of the United Nations.

4.
Nothing in the foregoing
paragraphs shaU affect the rights or obUgations of the parties under any
provisions in force binding the parties with regard to the settlement of
cUsputes,

5.
Without prejudice to artide 45,
the fact that a State has not previously made the notification prescribed in
paragraph 1 shaU not prevent it from making such notification in answer to
another party claiming performance of the treaty or aUeging its violation.

Section 4: Procédure

Artide
65

Procédure
ä suivre concernant la nullité

dun traité, son
extinction, le retrait dune

partie ou la suspension
de l'application du

traité

1. La partie qui, sur la base des disposi

tions de la présente Convention, invoqué

soit un vice de son consentement å étre

liée par un traité, soit un motif de contester

la validité d'un traité, d'y mettre fin, de

s'en retirer ou d'en suspendre FappUcation,

doit notifier sa pretention aux autres parties.

La notification doit indiquer la mesure en-

visagée å Tégard du traité et les raisons de

celle-ci.

2. Si, apres un délai qui, sauf en cas

d'urgence particuUére, ne saurait étre in-

férieur ä une période de trois mois a comp

ter de la reception de la notification, aucune

partie n'a fait d'objection, la partie qui a

fait la notification peut prendre, dans les

formes prévues å Tartide 67, la mesure

qu'elle a envisagée.

3. Si toutefois une objection a été soulévée

par une autre partie, les parties devront

rechercher une solution par les moyens indi-

qué å TArtide 33 de la Charte des Nations

Unies.

4.
Rien dans les paragraphes qui
précédent ne porte atteinte aux droits ou obligations des parties découlant
de toute disposition en vigueur entré elles concernant le réglement des
différends.

5.
Sans prejudice de Tartide 45,
le fait qu'un Etat n'ait pas adressé la notification prescrile au paragraphe 1
ne rempéche pas de faire cette notification en réponse å une autre partie qui
demande rexécution du traité ou qui allégue sa violation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 137

Artikel
64

Uppkomsten
av en ny tvingande allmän

folkrättsnorm (jus
cogens)

Om en ny tvingande allmän folkrätts-norm uppstår,
bUr varje existerande traktat som står i strid med denna norm ogiltig och
upphör.

Avsnitt
4: Förfarandet

ArtUcel
65

Förfarande
som skall följas i fråga om en traktats ogiltighet, upphävande, frånträdande
eller suspension

1, En part som på gmndval av denna kon

ventions bestämraelser åberopar antingen

en brist i sitt saratycke till att vara bunden

av en traktat eUer ett skäl tiU att bestrida

en traktats gUtighet, sätta den ur kraft,

frånträda eller suspendera den måste med

dela de övriga partema sitt anspråk. Med

delandet skaU ange vUken åtgärd med trak

taten som åsyftas och skälen för åtgärden,

2,
Om efter utgången av en
tidsrymd, som, utom i särskUt brådskande faU, skaU vara rainst tre månader
efter meddelandets mottagande, ingen part rest någon invändning, kan den part
sora lämnat meddelandet verkställa den avsedda åtgärden på det i artikel 67
föreskrivna sättet,

3,
Om invändning eraeUertid rests
av någon annan part, skall parterna söka en lösning genom de medel som anges
i artikel 33 i Förenta nationemas stadga,

4,
Vad som sägs i de föregående
momenten skaU icke påverka parternas rättigheter och skylcUgheter enligt i
kraft varande bestämmelser som är bindande för partema i fråga om bUäggande av
tvister.

5,
Med förbehåU för artikel 45
skaU den omständigheten att en stat icke tidigare har lämnat det i mom. 1
föreskrivna meddelandet ej hindra den att lärana ett sådant raeddelande som
svar till en annan part, som kräver fuUgördse av traktaten eUer påstår att den
kränkts.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Artide 66

Procedures
for judicial settlement, arbitration and concilialion

If, under paragraph 3 of artide 65, no solution has
been reached within a period of 12 months following the date on which the
objection was raised, the following procedures shall be followed:

(a) any one of the parties to a dispute

conceming the application or the interpre

tation of artide 53 or 64 may, by a written

application, submit it to the International

Court of Justice for a décision unless the

parties by common consent agree to submit

the dispute to arbitration;

(b) any one of the parties to a dispute

conceming the application or the interpre

tation of any of the other artides in Part V

of the present Convention may set in motion

the procédure specified in the Annex to the

Convention by submitting a request to that

effect to the Secretary-General of the United

Nations.

Artide
67

Instruments
for declaring invalid, terminating, withdrawing from or suspending the
operation of a treaty

1.
The notification provided for
under artide 65, paragraph 1 must be made in writing.

2.
Any act declaring invaUd,
terminating, withdrawing from or suspending the operation of a treaty pursuant
to the provisions of the treaty or of paragraphs 2 or 3 of artide 65 shaU be
carried out through an instrument coraraunicated to the other parties. If the
instmment is not signed by the Head of State, Head of Government or Minister
for Foreign Affairs, the representative of the State communicating it may be
called upon to produce full powers.

Artide
68

Revocation
of nolifications and instruments

provided
for in artides 65 and 67

A notification or instmment provided for in artides
65 or 67 may be revoked at any time before it takes effect.

Artide 66

Procedures
de réglement judiciaire, d'arbi-

trage
el de concilialion

Si, dans les douze mois qui ont suivi la date å
laquelle robjection a été soulévée, il n'a pas été possible de parvenir a une
solution conformément au paragraphe 3 de rartide 65, les procedures ci-aprés
seront appliquées:

a)
toute partie ä un différend concernant
rapplication ou rinterprétation des artides 53 ou 64 peut, par une requéte, le
soumettre ä la décision de la Cour intemationale de Justice, å moins que les
parties ne décident d'un commun accord de soumettre le différend a Tarbitrage;

b)
toute partie a un différend
concernant l'application ou 1'interprétation de Tun quel-conque des autres
artides de la partie V de la présente Convention peut mettre en oeuvre la
procédure indiquée å TAnnexe å la Convention en adressant une demande å cet
effet au Secrétaire general des Nations Unies.

Artide
67

Instruments
ayant pour objet de dédarer la

nullilé
dun traité, dy mettre fin, de réaliser

le
retrait ou de suspendre Vapplication du

traité

1. La notification prévue au paragraphe 1

de rartide 65 doit étre faite par écrit,

2. Tout acte dédarant la nuUité d'un

traité, y mettant fin ou réalisant le retrait

ou la suspension de rapplication du traité

sur la base de ses cUspositions ou des para

graphes 2 ou 3 de rartide 65 doit étre con

signé dans un instrument communiqué aux

autres parties. Si Tinstmment n'est pas signé

par le chef de TEtat, le chef du gouverne-

ment ou le ministre des affaires étrangéres,

le representant de TEtat qui fait la com-

munication peut étre invite a produire ses

pleins pouvoirs.

Artide
68

Revocation
des nolifications et des instruments prévus aux artides 65 et 67

Une notification ou un instrument prévus aux
artides 65 et 67 peuvent étre révoqués ä tout moment avant qu'Us aient pris
effet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 139

Artikel
66

Förfarande
för domstolsavgörande, skiljedom och förlikning

Om ingen lösning uppnåtts i enUghet med artikel 65
raom. 3 inom en tid av tolv månader från den dag då invändningen restes, skaU
följande förfarande följas:

a)
varje part i en tvist rörande
tUlämpningen eller tolkningen av artikel 53 eUer 64 kan genom skriftlig
ansökan hänskjuta den till Intemationella domstolen för avgörande, såvida icke
parterna enas om att låta tvisten avgöras genom skUjedora;

b)
varje part i en tvist rörande
tillärapningen eller tolkningen av någon av de övriga artiklama i del V i
denna konvention kan inleda det i bilagan till konventionen angivna förfarandet
genora att inge en fraraställning härom tUl Förenta nationernas
generalsekreterare.

Artikd
67

Instrument
för förklaringar om en traktats

ogiltighet,
upphävande, frånträdande eller

suspension

1, Det i artikel 65 mom, 1 föreskrivna

meddelandet skaU lämnas skriftligt,

2. När en traktat förklaras ogiltig, sätts

ur kraft, frånträds eUer suspenderas med

tillämpning av traktatens bestämmelser el

ler av artikel 65 raora, 2 eller 3, skaU åt

gärden verkstäUas genom ett instrument

som tUlstäUs de övriga parterna. Om instm

mentet ej är undertecknat av statschefen,

regeringschefen eller utrUcesrainistem, kan

den representant för staten sora överläranar

det avkrävas fuUraakt,

Artikel
68

Återkallelse
av de meddelanden och instrument som föreskrivs i artiklarna 65 och 67

Ett i artikel 65 eUer 67 föreskrivet meddelande eller
instrument kan återkaUas när sorn helst innan det får verkan.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Section
5. Consequences of the invalidity, termination or suspension of the operation
of a treaty

Artide
69

Consequences
of the invalidity of a treaty

1.
A treaty the invaUdity of which
is estabUshed under the present Convention is void. The provisions of a void
treaty have no legal force.

2.
If acts have neverthdess been
performed in reUance on such a treaty:

(a)
each party may require any
other party to estabUsh as far as possible in their mutual relations the
position that would have existed if the acts had not been performed;

(b)
acts performed in good faith
before the invaUdity was invoked are not rendered unlawful by reason only of
the invalidity of the treaty.

3, In
cases faUing under artides 49, 50,

51 or 52, paragraph 2 does not apply with

respect to the party to which the fraud, the

act of cormption or the coercion is ira-

putable,

4, In the case of the invaUdity of a

particular State's consent to be bound by a

multUateral treaty, the foregoing mles apply

in the relations between that State and the

parties to the treaty.

Section
5: Consequences de la nullité, de 1'extinction ou de la suspension de
Papplica-tion d'un traité

Artide
69

Consequences
de la nullité dun traité

1,
Est nul un traité dont la
nuUité est étabUe en vertu de la présente Convention, Les dispositions d'un
traité nul n'ont pas de force juricUque,

2,
Si des actes ont néanraoins été
ac-corapUs sur la base d'un tel traité :

a)
toute partie peut demander å
toute autre partie d'établir pour autant que possible dans leurs relations
mutueUes la situation qui aurait existé si ces actes n'avaient pas été
accompUs;

b)
les actes accomplis de bonne
foi avant que la nullité ait été invoquée ne sont pas rendus iUicites du seul
fait de la nuUité du traité.

3.
Dans les cas qui relévent des
artides 49, 50, 51 ou 52, le paragraphe 2 ne s'ap-plique pas å Tégard de la
partie å laquelle le dol, Tacte de cormption ou la contrainte est imputable,

4.
Dans les cas oii le
consenteraent d'un Etat déterminé ä étre Ué par un traité raultilateral est
vicié, les régles qui précédent s'appUquent dans les relations entré ledit Etat
et les parties au traité.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Artide 70

Consequences of the
termination of a treaty

1. Unless the treaty otherwise provides

or the parties otherwise agree, the termi

nation of a treaty under its provisions or in

accordance with the present Convention:

(a)
releases the parties from any
obUgation further to perform the treaty;

(b)
does not affect any right, obUgation
or legal situation of the parties created through the execution of the treaty
prior to its termination,

2. If
a State denounces or withdraws from

a multUateral treaty, paragraph 1 applies

in the relations between that State and each

of the other parties to the treaty from the

date when such denunciation or withdrawal

takes effect.

Artide
70

Consequences de
réxtinction dun traité

1, A raoins que le traité n'en cUspose ou

que les parties n'en conviennent autrement,

le fait qu'un traité a pris fin en vertu de

ses cUspositions ou conformément å la pré

sente Convention:

a)
Ubére les parties de TobUgation
de continuer d'exécuter le traité;

b)
ne porte atteinte å aucun
droit, aucune obUgation ni aucune situation juridique des parties, créés par
Texécution du traité avant qu'U ait pris fin.

2. Lorsqu'un
Etat dénonce un traité multi

lateral ou s'en retire, le paragraphe 1 s'ap-

plique dans les relations entré cet Etat et

chacune des autres parties au traité å partir

de la date ä laqueUe cette dénonciation ou

ce retrait prend effet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 141

Avsnitt
5: Följdema av en traktats ogiltig-hct, upphörande eller suspension

Artikd
69

Följderna
av en traktats ogUtighet

1. En traktat är ogUtig, när dess ogiltig

het faststäUts med stöd av denna konven

tion. En OgUtig traktats bestämmelser har

ingen rättsverkan,

2, Ora bancUingar Ukväl utförts på grund

val av en sådan traktat,

a)
kan varje part fordra av varje
annan part att den såvitt möjligt skaU upprätta det läge i deras inbördes
förhållande sora skulle ha förelegat, ora handlingarna ej hade utförts;

b)
blir handUngar sora utfördes i
god tro innan ogUtigheten åberopades ej rättsstri-

3, I fall sora avses i artikel 49, 50, 51 el

ler 52, äger mom. 2 ej tUlämpning på den

part som bedrägeriet, kormmperingen eUer

tvånget kan tUlräknas,

4. I faU där en viss stats saratycke till

att vara bunden av en raultUateral traktat

är OgUtigt, är de föregående reglema tiU-

lämpliga i förhåUandet meUan denna stat

och parterna i traktaten.

Artikel
70

Följderna
av en traktats upphörande

1, Såvida icke traktaten föreskriver an

nat eUer parterna överenskommer om annat,

skall en traktats upphörande i enUghet med

sina bestämmelser eUer enhgt denna kon

vention

a)
fritaga partema frän varje
vidare förpUktelse att fullgöra traktaten;

b)
ej påverka någon rättighet
eller förpliktelse eUer något rättsläge som uppstått för partema genom
fuUgörande av ttaktaten innan den upphörde,

2, Om en stat uppsäger eUer frånträder en

raultUateral traktat, äger mora, 1 tiUämp

ning i förhåUandet meUan denna stat och

envar av de övriga partema i ttaktaten från

den dag då uppsägningen eUer frånträdet

får verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 71

Consequences
of the invalidity of a treaty which conflicts with a peremptory norm of general
international law

1, In the case of a treaty which is void

under artide 53 the parties shaU:

(a)
diminate as far as possible the
consequences of any act performed in reliance on any provision which confUcts
with the peremptory norm of general international law; and

(b)
bring their mutual relations
into conformity with tbe peremptory norm of general intemational law,

2. In the case of a treaty which becomes

void and terminates under artide 64, the

termination of the treaty:

(ä) releases the parties from any obUgation
further to perform the treaty;

(b) does not affect any right, obUgation or legal
situation of the parties created through the execution of the treaty prior to
its termination; provided that those rights, obUgations or situations may
there-after be raaintained only to the extent that their maintenance is not in
itself in conflict with the new peremptory norm of general international law.

Artide 71

Consequences
de la nullité dun traité en conflit avec une norme impérative du droit
international general

1, Dans le cas d'un traité qui est nul en

vertu de Tarticle 53, les parties sont tenues :

a)
d'éliminer, dans la mesure du
possible, les consequences de tout acte accompU sur la base d'une cUsposition
qui est en conflit avec la norme impérative du droit international general; et

b)
de rendre leurs relations
mutueUes con-formes å la norme impérative du droit intemational general,

2, Dans le cas d'un traité qui devient nul

et prend fin en vertu de rartide 64, la fin

du traité:

a)
Ubére les parties de robligation
de continuer d'exécuter le traité;

b)
ne porte atteinte ä aucun
droit, aucune obligation, ni aucune situation juridique des parties, créés par
Texécution du traité avant qu'U ait pris fin; toutefois, ces droits, obligations
ou situations ne peuvent étre main-tenus par la suite que dans la mesure oii
leur maintien n'est pas en soi en conflit avec la nouveUe norme impérative du
droit international general.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 72

Consequences
of the suspension of the operation of a treaty

1. Unless the treaty otherwise provides

or the parties otherwise agree, the suspen

sion of the operation of a treaty under its

provisions or in accordance with the present

Convention:

(a) releases the parties between which the

operation of the treaty is suspended from

the obligation to perform the treaty in their

mutual relations during the period of the

suspension;

(b) does not otherwise affect the legal

relations between the parties established by

the treaty,

2, During the period of the suspension the

parties shall refrain from acts tending to

obstmct the resumption of the operation

of the treaty.

Artide 72

Consequences
de la suspension de Vapplication dun traité

1. A moins que le ttaité n'en dispose ou

que les parties n'en conviennent autrement,

la suspension de rapplication d'un traité

sur la base de ses dispositions ou conformé

ment å la présente Convention :

a)
Ubére les parties entré
lesquelles Tap-pUcation du traité est suspendue de robligation d'exécuter le
traité dans leurs relations mutueUes pendant la période de suspension;

b)
n'affecte pas par aiUeurs les
relations juridiques étabUes par le traité entré les parties.

2. Pendant
la période de suspension, les

parties doivent s'abstenir de tous actes ten

dant å faire obstade å la reprise de rap

plication du traité.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 143

Artikel
71

Följderna
av ogUtigheten av en traktat som står i strid med en tvingande allmän folkrättsnorm

1. I faU där en traktat är ogiltig enligt

artikel 53 skaU parterna

a)
såvitt möjligt undanröja
följdema av handUngar utförda på gmndval av en bestämmelse som står i strid
med den tvingande allmänna folkrättsnormen; och

b)
bringa sitt inbördes
förhållande i överensstämmelse med den tvingande aUraänna follcrättsnormen.

2. I faU där en traktat blir ogUtig och

upphör enUgt artikel 64 skaU traktatens

upphörande

a)
fritaga partema från varje
vidare förpliktelse att fuUgöra traktaten;

b)
ej påverka någon rättighet
eller förpUktelse eller något rättsläge sora uppstått för parterna genora
fullgörande av traktaten innan den upphörde; dock får sådan rättighet eller
förpliktelse eUer sådant rättsläge därefter upprätthåUas endast i den utsträckning
sora dess upprätthåUande icke i sig självt står i strid raed den nya tvingande
aUraänna folkrättsnorraen.

Artikel
72

Följderna
av en traktats suspension

1. Såvida icke traktaten föreskriver annat

eller partema överenskoinraer ora annat,

skaU suspension av en traktat i enlighet med

dess bestämraelser eUer enligt denna kon

vention

a)
fritaga de parter mellan vilka
traktaten suspenderas från förpliktelsen att fuUgöra traktaten i deras inbördes
förhåUande under den tid suspensionen varar;

b)
icke på annat sätt påverka det
genora traktaten upprättade rättsliga förhåUandet meUan partema.

2. Under den tid suspensionen varar skaU

parterna avhålla sig från handlingar ägnade

att hindra åtempptagandet av traktatens

tUläraprung.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PART
VI

Miscellaneous
provisions

Artide
73

Cases
of State succession, State responsibiUty and oulbreak of hoslUilies

The provisions of the present Convention shaU not
prejudge any question that may arise in regard to a treaty from a succession
of States or from the intemational responsibUity of a State or from the
out-break of hostilities between States.

Artide
74

Diplomatic
and consular relations and the

conclusion
of treaties

The severance or absence of cUplomatic or consular
relations between two or more States does not prevent the conclusion of
treaties between those States. The conclusion of a treaty does not in itself
affect the situation in regard to cUplomatic or consular relations.

Artide
75

Case
of an aggressor State

The provisions of the present Convention are
without prejucUce to any obUgation in relation to a treaty which may arise for
an aggressor State in consequence of measures taken in conformity with the
Charter of the United Nations with referen-ce to that State's aggression.

PARTIE VI

Dispositions diverses

Artide 73

Cas de succession
dEtats, de responsabiUté

dun Etat ou douverture
dhoslilités

Les dispositions de la présente Convention ne
préjugent aucune question qui pourrait se poser å propos d'un traité du fait
d'une succession d'Etats ou en raison de la responsabiUté internationale d'un
Etat ou de Touverture d'hostiUtés entré Etats.

Artide
74

Relations
diplomatiques ou consulaires et

conclusion
de traités

La rupture des relations cUplomatiques ou des
relations consulaires ou Tabsence de teUes relations entré deux ou plusieurs
Etats ne fait pas obstade a la conclusion de traités entré lescUts Etats, La
conclusion d'un ttaité n'a pas en soi d'effet en ce qui concerne les relations
diplomatiques ou les relations consulaires.

Artide
75

Ccts
dun Etat agresseur

Les cUspositions de la présente Convention sont
sans effet sur les obUgations qui peuvent résulter ä propos d'un traité, pour
un Etat agresseur, de mesures prises conformément å la Charte des Nations
Unies au sujet de Tagression commise par cet Etat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

PART
VII

Depositaries,
notif ications, corrections and registration

Artide
76 Depositaries of treaties

1,
The désignation of the
depositary of a treaty raay be made by tbe negotiating States, either in the
treaty itself or in some other manner. The depositary may be one or more
States, an intemational organization or the chief administrative officer of
the organization,

2,
The functions of the depositary
of a treaty are international in character and

PARTIE VII

Déposifaires,
nolifications, corrections et enregistrement

Artide
76 Dépositaires des traités

1. La désignation du dépositaire d'un

ttaité peut étre effectuée par les Etats ayant

participé å la négociation, soit dans le traité

lui-méme, soit de toute autte maniére. Le

dépositaire peut étre un ou plusieurs Etats,

une organisation intemationale ou le prin

cipal fonctionnaire administratif d'une teUe

organisation,

2, Les fonctions du dépositaire d'un traité

ont un caractére international et le déposi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 145

DEL
VI

Särsldlda bestämmelser

Artikd
73

FaU
av slatssuccession, stalsansvarighet och

utbrott
av fientligheter

Bestämmelserna i denna konvention skall ej
prejudicera någon fråga som kan uppstå rörande en traktat tiU följd av statssuccession
eller på gmnd av en stats intemationella ansvarighet eller ett utbrott av
fientligheter mellan stater.

Artikd
74

Diplomatiska
och konsulära förbindelser

och
ingåendet av traktater

Avbrytandet eller frånvaron av diplomatiska eller
konsulära förbindelser meUan två eller flera stater hindrar ej ingåendet av
traktater meUan dessa stater. Ingåendet av en traktat har ej i och för sig
någon inverkan på läget i fråga om diplomatiska eller konsulära förbindelser.

Artikd
75

Fäll
rörande en angriparstat

Denna konventions bestämmelser inverkar ej på
någon förpliktelse i förhåUande tiU en ttaktat, som kan uppstå för en angriparstat
tUl följd av åtgärder vidtagna i enlighet med Förenta nationemas stadga i
samband med statens angreppshandUng.

DEL
VII

Depositarier,
meddelanden, rättelser och registrering

Artikd
76 Traktaldepositarier

1. Utseendet av depositarie för en traktat

kan företas av de förhancUande statema

antingen i själva traktaten eUer på något

annat sätt, Depositarien kan vara en eller

flera stater, en intemationeU organisation

eller organisationens högste administrative

ämbetsman,

2, Traktatdepositariens uppgifter är av

intemationeU karaktär och det är deposita-

10 Riksdagen 1974.1 saml Nr 158

opaginerad Kontrollera mot PDF

the depositary is under an
obligation to act impartiaUy in their performance. In particular, the fact
that a treaty has not entered into force between certain of the parties or that
a cUfference has appeared between a State and a depositary with regard to the
performance of the latter's functions shall not affect that obUgation.

taire est tenu d'agir
impartialement dans raccomplissement de ses fonctions. En parti-culier, le fait
qu'un traité n'est pas entré en vigueur entré certaines des parties ou qu'une
divergence est appame entré un Etat et un dépositaire en ce qui concerne
Texercice des fonctions de ce demier ne doit pas in-fluer sur cette obligation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 77

Functions
of depositaries

1, The functions of a depositary, unless otherwise
provided in the treaty or agreed by the contracting States, comprise in particular:

(a)
keeping custody of the original
text of the treaty and of any full powers deli-vered to the depositary;

(b)
preparing certified copies of
the ori-gmal text and preparing any further text of the treaty in such
additional languages as may be required by the treaty and transmit-ting them to
the parties and to the States entitied to become parties to the treaty;

(c)
receiving any signatures to tbe
treaty and receiving and keeping custody of any instruments, nolifications and
Communications relating to it;

(d) examining whether the signature or

any instrument, notification or communica-

tion relating to the treaty is in due and

proper form and, if need be, bringing the

raatter to the attention of the State in

question;

(e) informing the parties and the States

entitied to becorae parties to the treaty of

acts, nolifications and Communications

relating to the treaty;

(f) informing the States entitied to be

come parties to the treaty when the number

of signatures or of instruments of ratificä

tion, acceptance, approval or accession re

quired for the entry into force of the treaty

has been received or deposited;

(g) registering the treaty with the Secre

tariat of the United Nations;

(h) performing the functions specified in other
provisions of the present Convention.

2, In the event of any difference ap-pearing
between a State and the depositary

Artide 77

Fonctions
des dépositaires

1. A moins que le ttaité n'en cUspose ou que les
Etats contractants n'en conviennent autrement, les fonctions du dépositaire
sont notamment les suivantes:

a)
assurer la garde du texte
original du traité et des pleins pouvoirs qui lui seraient remis;

b)
établir des copies certifiées
conforraes du texte original et tous autres textes du traité en d'autres
langues qui peuvent étre requis par le traité, et les communiquer aux parties
au traité et aux Etats ayant quaUté pour le devenir;

c)
recevoir toutes signatures du
ttaité, re-cevoir et gärder tous instmments, notifica-tions et coramunications
relatifs au traité;

d) examiner si une signature, un instm

ment, une notification ou une communica-

tion se rapportant au traité est en bonne et

due forme et, le cas échéant, porter la

question å Tattention de TEtat en cause;

e) informer les parties au traité et les

Etats ayant quaUté pour le devenir des actes,

nolifications et coramunications relatifs au

traité;

f) informer les Etats ayant qualité pour

devenir parties au traité de la date å laqueUe

a été reu ou déposé le nombre de signa

tures ou d'instruraents de ratificätion, d'ac-

ceptation, d'approbation ou d'adhésion re

quis pour Tentrée en vigueur du traité;

g) assurer Tenregistrement du traité

auprés du Secretariat de TOrganisation des

Nations Unies;

b) remplir les fonctions spécifiées dans d'autres
dispositions de la présente Convention.

2. Lorsqu'une divergence apparait entré un Etat et
le dépositaire au sujet de Tac-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 147

riens
skyldighet att handla opartiskt vid fullgörandet av dessa. Särskilt skaU den omständigheten,
att traktaten ej trätt i kraft meUan vissa av partema eUer att det visat sig
finnas meningsskiljaktighet meUan en stat och en depositarie rörande fuUgörandet
av den senares uppgifter, icke inverka på denna skylcUghet,

ArtUcd
77

Depositariens
uppgifter

1. Såvida ej annat bestämts i traktaten eller
överenskommits mellan de fördragsslutande staterna, omfattar depositariens uppgifter
SärskUt

a)
att förvara traktatens
originaltext och eventueUa fullmakter som överlämnats tiU depositarien;

b)
att upprätta bestyrkta kopior
av originaltexten samt de ytterligare traktattexter på andra språk sora kan
vara föreskrivna i traktaten och översända dem tUl partema och tUl de stater
som är berättigade att bli parter i traktaten;

c)
att mottaga undertecknanden av
ttaktaten och mottaga och förvara instruraent, notifikationer och meddelanden
som rör denna;

d) att granska ora undertecknanden, in

stmraent, notifikationer eUer meddelanden

sora rör traktaten är i behörig och rUctig

förra och ora nödvändigt fästa vederböran

de stats uppraärksarahet vid saken;

e) att underrätta partema och de stater

sora är berättigade att bU parter i ttaktaten

ora åtgärder, notifikationer och meddelan

den som rör traktaten;

f) att underrätta de stater som är berät

tigade att bU parter i traktaten, när det för

traktatens ikraftträdande nödvändiga anta

let undertecknanden eller ratifikations-, god

tagande-, godkännande- eUer anslutningsin

struraent har mottagits och deponerats;

g) att registrera traktaten i Förenta na

tionemas sekretariat;

b) att fuUgöra de uppgifter som angetts i andra
bestämmelser i denna konvention.

2. I händelse meningsskUjaktighet uppstår meUan en
stat och depositarien rörande fuU-

opaginerad Kontrollera mot PDF

as
to the performance of the latter's functions, the depositary shaU bring the
question to the attention of the signatory States and the contracting States
or, where appropriate, of the competent organ of the international organization
concerned.

Artide
78

Nolifications
and Communications

Except as the treaty or the present Convention
otherwise provide, any notification or communication to be made by any State
under the present Convention shaU:

(a)
if there is no depositary, be
transmit-ted cUrect to the States for which it is intended, or if there is a
depositary, to the latter;

(b)
be considered as having been
made by the State in question only upon its receipt by the State to which it
was transmitted or, as the case may be, upon its receipt by the depositary;

(c)
if transmitted to a depositary,
be considered as received by the State for which it was intended only when the
latter State has been informed by the depositary in accordance with artide 77,
paragraph 1 (e).

Artide
79

Correction
of errors in texts or in certified

copies
of trealies

1. Where, after the authentication of the text of a
treaty, the signatory States and the contracting States are agreed that it
contains an error, the error shaU, unless they decide upon some other means of
correction, be corrected:

(a) by having the appropriate correction

made in the text and causing the correction

to be initiaUed by duly authorized repre

sentatives;

(b) by executing or exchanging an instm

ment or instruments setting out the correc

tion which it has been agreed to make; or

(c) by executing a corrected text of the

whole treaty by the same procédure as in

the case of the original text.

complissement
des fonctions de ce demier, le dépositaire doit porter la question ä
Tat-tention des Etats signataires et des Etats contractants ou, le cas échéant,
de Torgane competent de Torganisation intemationale en cause.

Artide
78

Nolifications
et Communications

Sauf dans les cas ou le traité ou la présente
Convention en cUspose autrement, une notification ou communication qui doit
étre faite par un Etat en vertu de la présente Convention:

a)
est transmise, s'U n'y a pas de
dépositaire, directement aux Etats auxquels eUe est destinée ou, s'U y a un
dépositaire, å ce dernier;

b)
n'est considérée comme ayant
été faite par TEtat en question qu'å partir de sa reception par TEtat auquel
eUe a été transmise ou, le cas échéant, par le dépositaire;

c)
si eUe est transmise å un
dépositaire, n'est considérée corarae ayant été refue par PEtat auquel elle est
destinée qu'ä partir du raoraent oii cet Etat aura re9u du dépositaire
rinformation prévue å Talinéa e) du paragraphe 1 de Tartide 77,

Artide
79

Correction
des erreurs dans les textes ou les copies certifiées conformes des traités 1,
Si, apres rauthentification du texte d'un traité, les Etats signataires et les
Etats contractants constatent d'un conunun accord que ce texte contient une
erreur, U est procédé å la correction de Terreur par Tim des moyens énumérés
ci-aprés, ä raoins que lesclits Etats ne décident d'un autre mode de
correction:

a) correction du texte dans le sens ap-

proprié et paraphe de la correction par des

representants dument habUités;

b) etablissement d'un instmment ou

échange d'instruments oii se trouve con-

signée la correction qu'U a été convenu d'ap-

porter au texte;

c) etablissement d'un texte corrigé de

Tensemble du traité suivant la procédure

utUisée pour le texte originaire.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1974:158 149

görandet
av den senares uppgifter skaU depositarien framlägga frågan för signatärstaterna
och de fördragsslutande statema eUer i förekommande fall vederbörande intemationeUa
organisations behöriga organ.

Artikd
78

Notifikationer
och meddelanden

När traktaten eUer denna konvention ej föreskriver
annat, skaU notifikationer eUer meddelanden som görs av en stat i enlighet med
denna konvention

a)
om det ej finns någon
depositarie, sändas direkt tiU de stater för vilka de är avsedda eUer, om
depositarie finns, tiU denna;

b)
anses ha gjorts av vederbörande
stat först när de mottagits av den stat tUl vilken de sänts, respektive när de
mottagits av depositarien;

c)
om de sänts tiU en depositarie,
anses mottagna av den stat för vUken de var avsedda först när denna stat bUvit
underrättad av depositarien i enlighet med artikel 77 mom, 1 e).

ArtUcel
79

Rättelse
av fel i texter eller i bestyrkta kopior av traktater

1. När signatärstatema och de fördragsslutande
statema efter bestyrkandet av en traktattext är överens om att den innehåUer
ett fel, skaU felet, såvida de icke väljer något annat förfarande, rättas
genom att

a)
låta den nödvändiga rättelsen
företas i texten och låta rättelsen paraferas av vederbörligen bemyncUgade
representanter;

b)
utfärda eUer utväxla ett eUer
flera instmment som innehåUer den rättelse som raan enats ora att företaga;
eller

c)
utfärda hela traktaten i rättad
förra enligt den procedur som använts för den ursprungUga texten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. Where the treaty is one for which there

is a depositary, the latter shaU notify the

signatory States and the contracting States

of the error and of the proposal to correct

it and shaU specify an appropriate time-

limit within which objection to the pro

posed correction may be raised. If, on the

expiry of the time-limit:

(a) no objection has been raised, the de

positary shaU make and initial the correc

tion in the text and shaU execute a procés-

verbal of the rectification of the text and

commutucate a copy of it to the parties

and to the States entitied to become parties

to the treaty;

(b) an objection has been raised, the de

positary shaU communicate the objection to

the signatory States and to the contracting

States.

3. The rules in paragraphs 1 and 2 apply

also where the text has been authenticated

in two or more languages and it appears

that there is a lack of concordancie which

the signatory States and the contracting

States agree should be corrected.

4.
The corrected text replaces the
de-fective text ab initio, unless the signatory States and the conttacting
States otherwise decide.

5.
The correction of the text of a
treaty that has been registered shaU be notified to the Secretariat of the
United Nations.

6.
Where an error is discovered in
a certified copy of a treaty, the depositary shall execute a procés-verbal
specifying the rectification and communicate a copy of it to the signatory
States and to the contracting States.

2. Lorsqu'U s'agit d'un traité pour lequel U existe
un dépositaire, celui-ci notifie aux Etats signataires et aux Etats
contractants Terreur et la proposition de la corriger et spécifie un délai
approprié dans lequel objection peut étre faite å la correction pro-posée. Si,
ä Texpiration du délai:

a)
aucune objection n'a été faite,
le dépositaire effectué et paraphe la correction dans le texte, dresse un
procés-verbal de rectification du texte et en communiqué copie aux parties au
traité et aux Etats ayant qualité pour le devenir;

b)
une objection a été faite, le
dépositaire communiqué robjection aux Etats signataires et aux Etats
contractants.

3.
Les régles énoncées aux
paragraphes 1 et 2 s'appliquent également lorsque le texte a été authentifié en
deux ou plusieurs langues et qu'apparait un défaut de concor-dance qui, de
Taccord des Etats signataires et des Etats contractants, doit étre corrigé.

4.
Le texte corrigé remplace ab
initio le texte défectueux, å moins que les Etats signataires et les Etats
contractants n'en décident autrement.

5,
La correction du texte d'un
traité qui a été enregistré est notifiée au Secretariat de rOrganisation des
Nations Unies.

6,
Lorsqu'une erreur est rdevée
dans une copie certifiée conforme d'un traité, le dépositaire dresse un
procés-verbal de rectification et en communiqué copie aux Etats signataires et
aux Etats contractants.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 80

Registration
and publication of trealies

Artide 80

Enregistrement et
publication des traités

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Treaties
shaU, after their entry into

force, be transmitted to the Secretariat of

the United Nations for registration or fiUng

and recording, as the case may be, and for

pubUcation.

2, The désignation of a depositary shall

constitute authorization for it to perform

the acts specified in the preceding para

graph.

1, Apres leur entrée en vigueur, les traités

sont transmis au Secretariat de TOrganisa-

tion des Nations Unies aux fins d'emegistre-

ment ou de dassement et inscription au ré-

pertoire, selon le cas, ainsi que de pubUca

tion,

2. La désignation d'un dépositaire cons

titué autorisation pour celui-ci d'accompUr

les actes vises au paragraphe précédent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 151

2, När det finns en depositarie för trak

taten, skaU denne underrätta signatärsta

tema och de fördragsslutande statema om

felet och om förslaget att rätta det och

ange en lämplig tidsfrist, inom vilken in

vändningar kan göras mot den föreslagna

rättelsen. Om vid tidsfristens utgång

a) ingen invändning gjorts, skall deposita

rien företaga och parafera rättelsen i tex

ten och utfärda ett protokoU över berik

tigandet av texten och sända ett exemplar

därav till parterna och till de stater som

är berättigade att bli parter i traktaten;

b) invändning gjorts, skaU depositarien

vidarebefordra invändningen tiU signatär

statema och de fördragsslutande statema,

3,
Reglerna i mom, 1 och 2 äger
också tUlärapning när texten bestyrkts på två eller flera språk och det visar
sig föreUgga en brist på samstämmighet, sora signatärstaterna och de
fördragsslutande statema är överens om bör rättas,

4,
Den rättade texten ersätter den
bristfäUiga texten ab initio, såvida icke signatärstaterna och de
fördragsslutande statema beslutar annat,

5,
En rättelse av texten tUl en
traktat som har registrerats skall raeddelas Förenta nationernas sekretariat.

6,
När ett fel upptäcks i en
bestyrkt kopia av en traktat, skall depositarien utfärda ett protokoU vari
rättelsen närmare anges och sända ett exeraplar därav tUl signatärstaterna och
de fördragsslutande staterna.

Artikel
80

Registrering
och offentliggörande av traktater

1.
Traktater skall efter sitt
ikraftträdande översändas till Förenta nationemas sekretariat för
registrering, respektive arkivering och protokollering, och för
offentUggöran-de.

2.
Utseendet av en depositarie
skall utgöra bemyndigande för denna att utföra de handlingar som nämns i mora.
1.

s. 81 Kontrollera mot PDF

PART VIII Final provisions

Artide 81 Signature

The present Convention shall be open for signature
by all States Members of the United Nations or of any of the specialized
agencies or of the International Atomic Energy Agency or parties to the Statute
of the Intemational Court of Justice, and by any other State invited by the
General As-sembly of the United Nations to become a party to the Convention, as
foUows: until 30 November 1969, at the Federal Ministry for Foreign Affairs of
the Republic of Austria, and subsequenUy, until 30 April 1970, at United
Nations Headquarters, New York,

PARTIE VIII Dispositions finales

Artide 81 Signature

La présente Convention sera ouverte å la signature
de tous les Etats Membres de rOrganisation des Nations Unies ou membres d'une
institution spécialisée ou de TAgence internationale de Ténergie atomi-que,
ainsi que de tout Etat partie au Statut de la Cour internationale de Justice et
de tout autre Etat invite par TAssemblée générale des Nations Unies a devenir
partie å la Convention, de la maniére suivante: jusqu'au 30 novembre 1969 au
Ministére federal des Affaires étrangéres de la Ré-publique d'Autriche et
ensuite jusqu'au 30 avrU 1970 au Siége de TOrgatusation des Nations Unies ä New
York,

s. 82 Kontrollera mot PDF

Artide 82 Ratificätion

The present Convention is subject to ratificätion.
The instmments of ratificätion shall be deposited with the Secretary-General of
the United Nations.

Artide 82 Ratificätion

La présente Convention sera soumise ä ratificätion,
Les instmments de ratificätion seront déposés auprés du Secrétaire general des
Nations Unies.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Artide 83 Accession

The present Convention shaU remain open for
accession by any State belonging to any of the categories mentioned in artide
81. The instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General
of the United Nations.

Artide 83 Adhésion

La présente Convention restera ouverte å Tadhésion
de tout Etat appartenant ä Tu ne des categories mentionnées å Tartide 81. Les
instmments d'adhésion seront déposés auprés du Secrétaire general des Nations
Unies.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Artide 84 Entry into force

1.
The present Convention shall
enter into force on the thirtieth day foUowing the date of deposit of the
thirty-fifth instrument of ratificätion or accession.

2.
For each State ratifying or
acceding to the Convention after the deposit of the thirty-fifth instrument of
ratificätion or accession, the Convention shall enter into force on the
thirtieth day after deposit by such State of its instmment of ratificätion or
accession.

Artide 84 Entrée en vigueur

1, La présente Convention entrera en

vigueur le trentiéme jour qui suivra la date

du dépöt du trente-cinquiéme instrument de

ratificätion ou d'adhésion,

2. Pour
chacun des Etats qui ratifieront

la Convention ou y adhéreront apres le

dépöt du trente-cinquiérae instrument de ra

tificätion ou d'adhésion, la Convention ent

rera en vigueur le trentiéme jour apres le

dépot par cet Etat de son instrument de

ratificätion ou d'adhésion.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 153

DEL
VIII Slutbestämmelser

Artikd
81 Undertecknande

Denna konvention skaU stå öppen för undertecknande
av aUa stater som är medlemmar av Förenta nationerna eller något av dess
fackorgan eUer IntemationeUa atoraenergiorganet eUer är anslutna tiU InternationeUa
domstolens stadga och varje annan stat som av Förenta nationemas generalförsamling
inbjuds att tiUträda konventionen, på följande sätt: tiU den 30 november 1969
i Österrikes federala utrikesministerium och därefter tUl den 30 aprU 1970 i
Förenta nationernas högkvarter i New York.

Artikd
82 Ratifikation

Denna konvention skaU ratificeras. Ratifikationsinstrumenten
skaU deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel
83 Anslutning

Denna konvention skaU slå öppen för anslutning av
varje stat som tiUhör nägon av de i artikel 81 nämnda kategorierna. Anslutningsinstrumenten
skaU deponeras hos Förenta nationemas generalsekreterare.

Artikel
84 Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft den

trettionde dagen efter deponeringen av det

trettiofemte ratifikations- eUer anslutnings-

instmmentet,

2, För varje stat som ratificerar eUer an

sluter sig tiU konventionen efter depone

ringen av det trettiofemte ratifikations- el

ler anslutningsinstrumentet träder konven

tionen i kraft den trettionde dagen efter den

då staten deponerar sitt ratifikations- eller

anslutningsinstrument.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide 85 Authentic texts

The original of the present Convention, of which
the Chinese, EngUsh, French, Rus-sian and Spanish texts are equaUy authentic,
shaU be deposited with the Secretary-General of the United Nations,

IN WITNESS WHEREOF the undersigned
Plenipotentiaries, being duly authorized thereto by their respective
Govem-ments, have signed the present Convention,

DONE AT VIENNA, this twenty-tiiird day of May, one
thousand nine hundred and sixtynine.

Artide
85

Textes
authentiques

L'original de la présente Convention, dont les
textes anglais, chinois, espagnol, franfais et msse sont également
authentiques, sera déposé auprés du Secrétaire general des Nations Unies,

EN FOI DE QUOI les plénipotentiaires soussignés,
dument autorisés par leurs gou-vernements respectifs, ont signé la présente
Convention,

FAIT A VIENNE, le vingt-ttois mai mU neuf cent
soixante-neuf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Annex

1,
A list of conciUators
consisting of qua-Ufied jurists shaU be drawn up and raaintained by the
Secretary-General of the United Nations. To this end, every State which is a
Member of the United Nations or a party to the present Convention shaU be
invited to nominate two conciUators, and the names of the persons so nominated
shaU constitute the Ust, The term of a con-ciUator, inducUng that of any
concUiator nominated to fUl a casual vacancy, shaU be five years and may be
renewed, A concUiator whose term expires shaU continue to fulfU any function
for which he shaU have been chosen under the foUowing paragraph,

2,
When a request has been made to
the Secretary-General under artide 66, the Secretary-Genercd shaU bring the
cUspute before a concUiation commission constituted as foUows:

The State or States conslituting one of the parties
to the dispute shall appoint:

(fl) one conciUator of the nationality of that
State or of one of those States, who may or may not be chosen from the list referred
to in paragraph 1; and

(b) one conciUator not of tbe nationaUty of that
State or of any of those States, who shaU be chosen from the Ust,

The State or States conslituting the other party to
the dispute shaU appoint two conciUators in the same way, The four conciUators
chosen by the parties shall be ap-

Annexe

1,
Le Secrétaire general des
Nations Unies dresse et tient une Usle de concUia-teurs composée de juristes
quaUfiés, A cette fin, tout Etat Membre de rOrganisation des Nations Unies ou
partie å la présente Convention est invite å designer deux con-cUiateurs et
les noms des personnes ainsi désignées composeront la Usle, La désignation des
conciUateurs, y compris ceux qui sont désignés pour rempUr une vacance
fortuite, est faite pour une période de cinq ans renouvelable, A Texpiration de
la période pour laqueUe Us auront été désignés, les concUiateurs continueront
a exercer les fonctions pour lesqueUes Us auront été choisis conformément au
paragraphe suivant,

2,
Lorsqu'une demande est soumise
au Secrétaire general conformément å Tarticle 66, le Secrétaire general porte
le cUfférend devant une commission de concUiation cxim-posée comme suit,

L'Etat ou les Etats constituant une des parties au
différend nomment:

a)
un concUiateur de la
nationalité de cet Etat ou de Tun de ces Etats, choisi ou non sur la liste
visée au paragraphe 1; et

b)
un concUiateur n'ayant pas la
nationalité de cet Etat ou de Tun de ces Etats, choisi sur la liste.

L'Etat ou les Etats constituant Tautre partie au
différend nomment deux conciUateurs de la méme maniére. Les quatre concUiateurs
choisis par les parties doivent étre

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 155

Artikel
85 Autentiska texter

Originaltexten tiU denna konvention, vars engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skaU deponeras
hos Förenta nationemas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade
befullmäktigade ombud, sora vederbörligen bemyncUgats därtUl av sina respektive
regeringar, undertecknat denna konvention,

SOM SKEDDE I WIEN den tjugottedje maj
nittonhundrasextionio.

Bilaga

1. En Usta över förlUcningsmän bestående av
kvaUficerade jurister skaU upprättas och upprätthållas av Förenta nationernas
generalsekreterare. För detta ändamål skaU varje stat som är medlem av Förenta
nationema eller ansluten tiU denna konvention anmodas att utse två
förlikningsmän, och de sålunda utsedda personernas namn skall utgöra listan.
En förUkningsmans uppdragstid, liksora uppdragstiden för en förlikningsraan som
utsetts att fyUa en tiUfäUig vakans, skall vara fem år och kan förnyas. En
förUknings-man vars uppdragstid utlöper skaU fortsätta att fuUgöra uppgifter
för vUka han valts i enlighet raed mom. 2.

2. När en ansökan gjorts tUI generalsekreteraren i
enlighet med artikel 66, skall generalsekreteraren framlägga tvisten för en
för-likningskoraraission saramansatt på följande sätt:

Den stat eller de stater sora utgör en av parterna
i tvisten skall tUlsätta

a)
en förlikningsman sora är
raedborgare i denna stat eUer i en av dessa stater och som kan men icke behöver
väljas från den i mom. 1 nämnda listan; och

b)
en förlikningsraan som icke är
medborgare i denna stat eUer i någon av dessa stater och sora skall väljas
från listan.

Den stat eUer de stater som utgör den andra parten
i tvisten skaU tiUsätta två för-Ukningsmän på samma sätt. De fyra av parterna
valda förlikningsmännen skaU tUlsät-

s. 156 Kontrollera mot PDF

pointed
within sixty days foUowing the date on which the Secretary-General receives the
request,

The four concUiators shaU, within sixty days
foUowing the date of the last of their own appointments, appoint a fifth conciUator
chosen from the list, who shall be chairman,

If the appointment of the chairman or of any of the
other conciUators has not been made within the period prescribed above for such
appointment, it shaU be made by the Secretary-General within sixty days following
the expiry of that period, The appointment of the chairman may be made by the
Secretary-General either from the list or from the membership of the International
Law Commission. Any of the periods within which appointments must be made may
be extended by agreement between the parties to the dispute,

Any vacancy shaU be fUled in the manner prescribed
for the initial appointment.

3.
The Concilialion Commission
shall decide its own procédure. The Commission, with the consent of the
parties to the cUspute, may invite any party to the treaty to submit to it its
views oraUy or in writing. Decisions and recommendations of the Commission
shall be made by a majority vote of the five members.

4.
The Commission may draw the
attention of the parties to the dispute to any measures which might facUitate
an amicable settlement.

5.
The Commission shall hear the
parties, examine the claims and objections, and make proposals to the parties
with a view to reaching an amicable settiement of the dispute.

6. The Commission shaU report within

twelve months of its constitution. Its report

shall be deposited with the Secretary-

General and ttansmitted to the parties to

the cUspute, The report of the Commission,

inclucUng any condusions stated therein re

garding the facts or questions of law, shaU

not be bincUng upon the parties and it shaU

have no other character than that of recom

mendations submitted for the consideration

of the parties in order to facilitate an ami

cable settlement of the dispute.

nommés
dans un délai de soixante jours å compter de la date å laquelle le Secrétaire
general re5oit la demande.

Dans les soixante jours qui suivent la derniére
nomination, les quatre concUiateurs en noraraent un cinquiéme, choisi sur la
liste, qui sera president.

Si la nomination du president ou de Tun qudconque
des autres conciUateurs n'inter-vient pas dans le délai prescrit ci-dessus pour
cette nomination, eUe sera faite par le Secrétaire general dans les soixante
jours qui suivent Texpiration de ce délai. Le Secrétaire general peut designer
comme president soit Tune des personnes inscrites sur la Uste, soit un des
membres de la Commission du droit international. L'un quel-conque des délais
dans lesquels les nomina-tions doivent étre faites peut étre prorogé par accord
des parties au différend.

Toute vacance doit étre rempUe de la fafon
spécifiée pour la nomination initiale.

3.
La Commission de concihation
arréte elle-méme sa procédure. La Commission, avec le consentement des parties
au différend, peut inviter toute partie au traité å lui soumettre ses vues
oralement ou par écrit. Les decisions et les recommandations de la Coraraission
sont adoptées å la majorité des voix de ses cinq membres.

4.
La Commission peut signaler a
Tatten-tion des parties au cUfférend toute mesure susceptible de faciliter un
réglement amiable.

5.
La Commission entend les
parties, examine les pretentions et les objections et fait des propositions
aux parties en vue de les aider a parvenir å un réglement amiable du différend.

6.
La Commission fait rapport dans
les douze mois qui suivent sa constitution. Son rapport est déposé auprés du
Secrétaire general et communiqué aux parties au cUfférend. Le rapport de la
Commission, y compris toutes condusions y figurant sur les faits ou sur les
points de droit, ne lie pas les parties et n'est rien de plus que rénoncé de
recommandations soumises å Texamen des parties en vue de facUiter un réglement
amiable du différend.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 157

tas
inom sextio dagar efter den dag då generalsekreteraren mottar ansökningen.

De fyra förlikningsmännen skaU inom sextio dagar
från den dag då den sista tiU-sättningen ägde rum tUlsätta en femte förlikningsman
vald från listan, som skall vara ordförande.

Om tillsättningen av ordförande eller av någon av
de andra förlikningsmännen ej skett inom den ovan föreskrivna tidsfristen för
sådan tillsättning, skall den företas av generalsekreteraren inom sextio dagar
efter utgången av denna tidsfrist. Tillsättningen av ordförande kan av
generalsekreteraren företas antingen från listan eUer bland raed-lemmama av
koraraissionen för internationell rätt. Varje tidsfrist inora vUken
tUlsätt-ningar skall ske kan förlängas efter överenskoraraelse mellan partema
i tvisten.

Varje vakans skaU fyUas på det för den urspmngUga
tiUsättningen föreskrivna sättet.

3. FörUkningskoramissionen faststäUer

själv sina procedurregler, Koraraissionen

kan raed de tvistande parternas saratycke

anraoda varje part i traktaten att för kora

missionen framlägga sina synpunkter munt

ligt eUer skriftiigt. Kommissionens beslut

och rekommendationer skaU antagas med

ett flertal av de fem medleraraamas röster.

4, Kommissionen kan rikta de tvistande

parternas uppmärksamhet på åtgärder sora

skuUe kunna underlätta en vänskaplig lös

ning av tvisten,

5. Koraraissionen skaU höra parterna, un

dersöka påståendena och invändningarna

och StäUa förslag tiU partema i syfte att

uppnå en vänskaplig lösning av tvisten,

6, Koraraissionen skaU avge rapport inora

tolv raånader efter tiUsättningen. Dess rap

port skaU deponeras hos generalsekretera

ren och tiUstäUas parterna i tvisten. Kora

raissionens rapport, inbegripet eventuella

slutsatser anförda däri rörande de faktiska

förhåUandena eller rättsUga frågor, skaU ej

vara bindande för parterna och den skaU

icke ha karaktären av annat än rekoraraen-

dationer som föreläggs parterna för att

främja en vänskapUg lösning av tvisten.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 158

7,
The Secretary-General shaU provide the 7, Le Secrétake general foumit å la Com-

Commission with such
assistance and fa- mission Tassistance et les faciUtés dont eUe

cihties as it may require.
The expenses of peut avoir besoin, Les dépenses de la Com-

the Commission shall
be bome by the mission sont supportées par rOrganisation

United Nations. des Nations Unies,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 159

7, Generalsekreteraren skall lämna kommissionen
det bistånd och biträde varav den kan vara i behov. Kommissionens utgifter
skaU bestridas av Förenta nationema.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:158 160

Innehållsförteckning

Propositionen
................................................... 1

Utdrag av
statsrådsprotokollet ............................... 2

Inledning
....................................................... 2

Wienkonventionen
om traktaträlten....................... 4

Terminologi
och definitioner............................... 4

Begränsningar
i konventionens tiUämpningsoinråde 8

Förraåga
och behörighet att ingå traktater........... 11

Förfarandet
vid ingående av ttaktater................. .. 15

Reservationer
.............................................. 20

Ikraftträdandet
av traktater ............................ 26

Traktaters
tillämpning och tolkning...................... 27

Traktater
och ttedje stat ................................. 35

Ändring
av traktater ........................................ 39

Allmänt
om ttaktaters ogUtighet och upphörande... 43

Ogiltighetsgrunder
......................................... 46

Traktaters
upphörande eller suspension .............. 58

Förfarandet
.................................................. 69

Följderna
av en traktats ogUtighet, upphörande eUer suspen

sion............................................ ,................ 73

Särskilda
bestämraelser..................................... 76

Depositariers
uppgifter ra. m............................. . 77

Föredraganden
............................................. 80

Hemställan
..................................................... . 82

Bilaga:
konventionstexten ................................. . 84

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1 » 74 740442

Doktrin (5)

  1. Måns Jacobsson, Redarens rätt till ansvarsbegränsning, SvJT 2023 s. 50, på s. 55 · Fritt tillgänglig
  2. Love Kellberg, 1987 års europeiska konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, SvJT 1995 s. 207, på s. 208 · Fritt tillgänglig
  3. IAN SINCLAIR. The Vienna Convention on the Law of Treaties., SvJT 1987 s. 50 · Fritt tillgänglig
  4. Göran Melander, Asylrätten i Sverige, SvJT 1980 s. 1, på s. 16 · Fritt tillgänglig
  5. Internationella överenskommelser och svensk rätt, SvJT 1975 s. 492, på s. 498 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

39 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (24)

24 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2026:21 Återkallelse av svenskt medborgarskap s. 72 om s. 80 i texten
  2. SOU 2025:2 Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter s. 168 om s. 80 i texten
  3. SOU 2023:79 Arbetsrätten under krig och krigsfara s. 101 · s. 439 i texten
  4. SOU 2020:63 Barnkonventionen och svensk rätt s. 114 · s. 1833 i texten · dokumentnivå
  5. Ds 2019:23 Vägledning vid tolkning och tillämpning av FN:s konvention om barnets rättigheter s. 19 om s. 80 · s. 20 · s. 21 · s. 22 · och 3 till i texten · dokumentnivå

Visa alla 12

Doktrin (15)

15 kopplingar i 11 dokument.

  1. Bernitz, Medborgarskapet i Sverige och Europa, 2004 s. 131 · s. 172 · s. 597 i texten
  2. Olsson, Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet, 2003 s. 41 · s. 630 i texten
  3. Cramér, Neutralitet och europeisk integration, 1998 s. 588 · s. 721 i texten
  4. SvJT 2023 s. 50 Måns Jacobsson, Redarens rätt till ansvarsbegränsning s. 55 i texten
  5. JT 2020/21 s. 106 s. 121 i texten · dokumentnivå

Visa alla 11