Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670), m.m.

1974 · 51 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 5,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:180, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 180 år 1974 Prop. 1974:180

Nr 180

Kungl.
Maj:t$ proposition med förslag till lag otn ändring i tullagen (1973:670), m. m.;
given den 25 oktober 1974.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att bestämmelserom förseningsavgift införs i tulllagen
för det fall att tulldeklaration ej lämnas inom föreskriven tid. Förslaget
upptar också bestämmelser om ränta och restavgift på tullområdet. Vidare föresläs
författningsändringar så att restitution av eller befrielse från tull och skatt
för personbilar och inotorcyklar skall kunna medges redan i och med att
fordonen förs in i exportvagnsförteckning och utan att fordonen har levererats
i frihamn. Ändringarna i tullagen avses träda i kraft den 1 mars 1975 och de
övriga förslagen den 1 juli 1975.

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 180

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:180

1
Förslag till

Lag
om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom förordnas i fråga om tullagen (1973:670) dels
att 20-22, 41, 44, 45 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att mbriken
närmast före 39 § skall lyda "Särskild avgift, förseningsavgift, straff
och vite",

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 a, 20
a, 40 a och 40 b §§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6a§

Vid förtullning skall, om annat ej föreskrives, ,rörfattntngar
om tull och annan införselavgift tillämpas i den lydelse som gällde den dag då

1. anmälan gjordes att få taga hand

om varan enligt 3 § andra stycket,

2.
ansökan
om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet medgavs utan
ansökan,

3.
varan i
annat fall än som avses i 1 och 2 angavs till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första
stycket 2.

Har åtgärd som avses i första stycket 3 ej vidtagits i
föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då
åtgärden bort senast vidtagas.

20!

Betalas
ej tull eller annan införselavgift inom föreskriven tid, utgår ränta på
utestående belopp från förfallodagen till dess betalning sker efter en rän -tesats
som med ,fyra procentenheter överstiger det diskonto riksbanken till-lämpade
den 1 januari samma är som avgiften förföll till betalning. Ränta utgår dock
med minst tio kronor.

Tullmyndighet får avstå från ränta, om särskilda skäl föreligger.

Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall
betalas

1.
på grund
av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2.
enligt
beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten,

3.
i fall
som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen (1973:979).

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt
beslut erlagts med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frop. 1974:180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på
det överskjutande beloppet.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning tilljöljd av
att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett
varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20a §

Ränta enligt 20 § utgår för visst kalenderår efter den
högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta ,for det året enligt
69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). För tid som infaller efter utgången
av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats
som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres
ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra
stycket gäller alt rän -la utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan
angavs till,förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare
återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet
återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två
år utom ifall som avses i 20 § första stycket 3.

Ränta enligt 20 § tredje stycket utgår för den tid
fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt
att ränta icke

'Rubriken uppbördslag enligt prop. 1974:132.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skulle
ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta
göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår dock ej på räntebelopp
som tullskyldig åläg-ges betala enligt 20 § utöver tidigare eriagd ränta.

Bestämmelserna
i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning
beträffande ränta enligt denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21
§=

Till betalning förfallen
tull och annan införselavgift samt ränta enligt 20 § skall på framställning
av tullmyndighet indrivas av utmätningsman. Därvid äger 60 § 1-3 mom. uppbördslagen
(1953:272) motsvarande tillämpning. Har säkerhet ställts eller utgör varan
säkerhet, lår avgiften jämte ränta tagas ut av säkerheten.

Betalas
ej tull eller annan införselavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift med
fyra öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst tio kronor. Öretal
som uppkommer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela
krontal. Generaltullstyrelsen får meddela befrielse helt eller delvis från
skyldighet att erlägga restavgift, om särskilda skäl föreligger.

Till
betalning förfallen tull och annan införselavgift skall på framställning av
tullmyndighet indrivas av utmätningsman. Därvid äger 60 § 1-3 mom.
uppbördslagen (1953:272) motsvarande tillämpning. Har säkerhet ställts eller
utgör varan säkerhet, lår avgiften tagas ut av säkerheten.

Bestämmelserna
i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning på restavgift
enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
§' Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införsdavgift med högre bdopp än
han rätteligen har att eriägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot-

'
Lydelse enligt prop. 1974:132. 'Lydelse enligt prop. 1974:169.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

svarande gäller när
han inbetalat tull eller annan införsdavgift trots att avgift ej skall utgå.
Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På
belopp som återbetalas betalas ränta efter räntesats som motsvarar det
diskonto, som riksbanken tillämpade den 1 januari samma år som den tullskyldige
betalade beloppet. Räntebelopp, som ej överstiger fem kronor, utbetalas ej.

Vid
återbetalning för avdrag göras för annan till betalning förfallen tull, annan
avgift eller ränta som den tullskyldige har att eriägga till tullverket.

På
belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20 § som
återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första
stycket. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts
till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har
beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att
ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den
tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelser i
denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar

Vid
återbetalning //// den tullskyldige lår avdrag göras för till betalning förfallen
tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 a §

Har
den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket underlåtit
att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, påföres honom förseningsavgift
med 100 kronor.

Har
ifall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats att lämna tulldeklaration
inom viss tid men icke efterkommit anmaningen, bestämmes förseningsavgiften
till 200 kronor.

I
fråga om förseningsavgift gäller bestämmelserna i 17-19 §§ samt 21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

andra
stycket och 22 § i tillämpliga delar

opaginerad Kontrollera mot PDF

40
b §

Fråga om förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Innan beslut
fattas om påföring av förseningsavgift, skall den tullskyldige beredas
tillfälle att yttra sig, om ej hinder möter däremot.

Förseningsavgift
får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäktlig eller ringa. Sådan
avgift får även nedsättas.

41
§

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underiåter

1. att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§
eller 10 § första stycket, eller

2. att göra anmälan enligt 11 §, dömes för
tullförseelse till böter, om ej underiåtenheten är belagd med straff i lagen
(1960:418) om straff för vamsmuggling.

/, att, ifall som avses i 4§ andra stycket, ange vara till förtullning
inom föreskriven tid,

2. att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§
eller 10 § första stycket, eller

3. att göra anmälan enligt 11 §, dömes för
tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt
åtal för tullförseelse lår ej väckas utan anmälan av tullmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44
§

Avser besvären fastställelse
av tull,annan införselavgift, söra/c/Wav-gift, ränta, restavgift eller
förseningsavgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från
den dag då beslutet meddelades. Sker omtulltaxering gäller dock att besvärshandlingen
skall ha kommit

Talan mot beslut, som
annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen meddelat enligt denna lag eller
med stöd av lagen utfärdade bestämmelser, föres hos generaltullstyrdsen genom
besvär.

Avser
besvären fastställelse av tull eller annan införselavgift eller ränta därpå,
skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet
meddelades. Sker omtulltaxering gäller dock att besvärshandlingen skall ha
kommit in inom sex månader från den dag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

då
tulltaxeringsbeslutet meddelades in inom sex månader från den dag

eller,
om besvärstiden blir längre då tulltaxeringsbeslutet meddelades

därigenom,
inom två månader från eller, om besvärstiden blir längre

den
dag då omtulltaxeringsbeslutet därigenom, inom två månader från

meddelades, den dag då omtulltaxeringsbeslutet

meddelades.

45
§* Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av
lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser
fråga om

1, fastställelse av tull eller annan införselavgift
och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning
eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande,

2, temporär tullfrihet,

3, restitution av tull eller annan införselavgift,

4, vamcertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges
avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till
konventionen angående upprättandet av Europeiska frihanddssammanslutningen,

5, inskränkning i rätten att förfoga över vara,

6, förhandsbesked, 6.
förhandsbesked,

7, särskild avgift, 7. särskild
avgift,

8, ränta på tull eller annan inför- 8.
ränta, restavgift eller förseningssela vgift eller särskild avgift,
avgift,

9, kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Har
generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat
förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, lår talan
mot beslutet ej föras.

1
övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med
stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos Konungen genom besvär.

50
§ Till omedelbar efterrättelse länder Till omedelbar efterrättelse länder beslut
enligt 12-16 §§, beslut om sär- beslut enligt 12-16 §§, beslut om särskild
avgift enligt 39 § och i övrigt skild avgift enligt 39 § och om för-tullmyndighels
beslut, som medde- seningsavgift enligt 40 a § samt i övrigt las enligt denna
lag eller med stöd tullmyndighets beslut, som medde-

' Senaste lydelse 1973:983.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

av
lagen meddelade bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Föreslagen lydelse

las
enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser och som ej
innebär att målet eller ärendet avgöres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 mars 1975.

1 fråga om beräkning av
ränta enligt 22 § för tid före ikraftträdandet gäller paragrafen i sin äldre
lydelse. 1 fråga om den som före ikraftträdandet un-deriåtit att inom
föreskriven tid lämna tulldeklaration gäller äldre bestämmelser fortfarande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180

2
Förslag till

Lag
om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom förordnas att 20
och 22 §§ tullförordningen (1973:979) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Generaltullstyrelsen kan
medge att den som har tillstånd till. tull-restitution ej behöver betala tull
för vara innan frågan om restitution prövats.

20 i

Generaltullstyrelsen
kan medge att den som har tillstånd till tullres-titution ej behöver betala
tull för vara innan frågan om restitution prövats. Skall tull betalas anses den
förfallen till betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag om medgivande
ej lämnats.

Har
tull ej betalats men föreligger i övrigt förutsättningar för tullrestitution, kan
tullmyndighet medge befrielse från tullen.

befrielse från tull, som
annars kan restituteras senare, för vara som förtullas för att användas för
ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 17 § första stycket 1-3.
Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Kungl. Maj:t
ej förordnar annat.

I
den omfattning Kungl. Maj:t be- 1 den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer
får tullmyndighet medge stämmer får tullmyndighet medge

befrielse
från tull, som annars kan restitueras senare, för vara som förtullas för att
användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 17 § första
stycket 1-3. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den,
om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om
förfallodag skall därvid ha motsvarande tillämpning

22
§

Med utförsel jämställes Med utförsel jämställes

2. vid industri- och handeisresti-tution,
att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse enligt 20 § tredje
stycket, att varan tages ombord som proviant eller förnö-denhetsartikd på
fartyg eller luftfar-

1.
vid tullrestitution i allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl.
Maj:t förordnar, lägges upp på tullager,

2.
vid industri- och handelsresti-tution, att varan levereras till någon som
medgivits tullbefrielse enligt 20 § tredje stycket, eller att varan tages
ombord som proviant eller förnödenhetsartikel på fartyg eller luft-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

fartyg
i utrikes trafik eller tages in tyg i utrikes trafik eller tages in i ex-

i exportbutik, portbutik eller, såvitt avser personbil

och motorcykel, att fordonet införes i exportvagnsförteckning,

3.
vid särskild och reducerad restitution, att varan förstöres under kontroll av
myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänt.

Begäres
restitution eller åtnjutes motsvarande tullbefrielse för vara, som förts till
frihamn eller lagts upp på tullager och föres varan från frihamnen eller tages
den ut från tullagret utan samband med utförsel, gäller de bestämmelser som Kungl.
Maj:t meddelar.

Kungl.
Maj:t kan förordna att tull skall betalas för vara, om varvsresti-tution, flygrestitution
eller motsvarande tullbefrielse medgivits för varan och denna därefter föres
från fartyg, ponton, mudderverk eller luftfartyg eller överiåtes eller tages i
anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution.

Denna
lag träder i kraft den 1 mars 1975 såvitt avser 20 § och i övrigt den 1 juli
1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas
att 64 d§ och punkt 4 av anvisningarna till 2 i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift som avses i 64 a
eller 64 b § utgår icke vid mervärdeskatt som fastställes och uppbäres vid
införsel.

64 d§

Avgift
som avses i 64 a § utgår icke / de fall mervärdeskatt fastställes och uppbäres
vid införsel. Avgift som avses i 64 b§ utgår i fråga om sådan mervärdeskatt
enligt bestämmelserna i 40a§ tullagen (1973:670).

Anvisningar

till 2§

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Som export räknas bl. a.
omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning
som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till
eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Motsvarande gäller i fråga
om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i
frihamn, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen. Som export räknas
även varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens räkning
skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säljaren eller
köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning inom landet till
utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transport-

4. Som export räknas bl.
a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande
av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Motsvarande
gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans
av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen. Som export
räknas även vamförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för
köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av
säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om vamförsäljning inom
landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt
utförsel med eget transport-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rubrik enligt prop. 1974:169. Lagen omtryckt 1969:237.
Senaste lydelse 1973:985.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

medel,
om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Vidare
räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export.
Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker
åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande
som gjorts av denne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles
utländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig.

Föreslagen lydelse

medel,
om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Som
export anses även omsättning av personbil eller motorcykel som vid leveransen
är införd i exportvagnsförteckning. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete
som avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara
anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej
är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling
av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare
som ej är skattskyldig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 mars 1975 såvitt avser 64 d § och i övrigt den 1 juli
1975.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 13

4
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon

Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på
motorfordon'

dels
att i 6, 24 och 32 §§ orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot
"regeringen",

dels
att i 1, 26 och 32 §§ ordet "förordning" skall, om det avser denna förordning,
bytas ut mot "lag",

dels
att mbriken till förordningen och 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag
om omsättningsskatt på motorfordon

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15 §
1 deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående
motorfordon

a) som
enligt bevis av tullmyn- a) som införts i exportvagnsförteck-

dighet av den skattskyldige eller för ning e/Zer enligt bevis av tullmyndig-

dennes räkning utförts ur riket eller het av den skattskyldige eller för

förts till frihamn och som icke varit dennes räkning utförts ur riket eller

registrerade eller varit registrerade förts till frihamn och som icke ti-

endast i förening med avställning; (/;gore varit registrerade eller varit re

gistrerade endast i förening med av-

ställning;

b) för vilka enligt bevis av tull- b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts
skatt enligt denna myndighet påförts skatt enligt denna förordning vid införsel
till riket; eller lag vid införsel till riket; eller

c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.

På
särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida avdrag jämväl må
göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige återtagit
eller vars försäljning förorsakat honom föriust på grund av bristande betalning
från köparen.

Denna
lag träder i kraft, såvitt avser 15 § a), den 1 juli 1975 och i övrigt den 1
januari 1975.

'
Rubriken ändrad 1973:885. Senaste lydelse av 1 § 1973:885. 26 § 1973:885. Senaste
lydelse 1973:986.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 14

Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 25 oktober 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av förseningsavgift på
tullagstiftningens område, m. m. och anför.

Inledning

Generaltullstyrelsen
har i skrivelse den 13 augusti 1974 hemställt att bestämmelser utfärdas om
förseningsavgift och ränta i fall då tulldeklaration ej har avgetts inom
föreskriven tid. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av
statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksåklagaren, kommerskollegium
och varusmugglingsutredningen (Fi 1973:()4). Kommerskollegium har därvid
bifogat yttranden från statistiska centralbyrån, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges speditörförbund och handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg och Skåne. Förslag till bestämmelser om ränta och restavgift
bl. a. på tullarnas område har vidare framlagts av utredningen (Fi 1970:69) om
företagens uppgiftsplikt i betänkandet (SOU 1973:33) Ränta och restavgift på
skatt m. m. Såvitt det gäller ändringar i tullagen har generaltullstyrelsen
avgett yttrande över förslaget. 1 detta sammanhang framläggs förslag till de
ändringar i tullagen som utredningens betänkande föranleder. Förslag till
ändrade bestämmelser om ränta på skatteområdet i övrigt har framlagts i prop.
1974:159.

1
skrivelse den 30 januari 1973 har Sveriges bilindustri- och bilgrossist-förening
anhållit att kravet på att fordon skall levereras i frihamn för att lå införas
i exportvagnsförteckning ersätts med ett krav som medger ett enklare, mindre
kostnadskrävande förfarande. Skrivelsen har remissbehandlats. Yttranden över
den har avgetts av generaltullstyrelsen, riksskatteverket, rikspolisstyrelsen,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län samt
motorbranschens riksförbund.

Förseningsavgift
och ränta

Gällande
ordning

På
den inrikes beskattningens område infördes år 1972 ett administrativt avgiftssystem.
Enligt detta utgår särskild avgift i form av skatte- eller av-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 15

giftstillägg
och förseningsavgift. Skattetillägg (avgiftstillägg) påförs skattskyldig som
har lämnat oriktig uppgift, medan förseningsavgift påförs skattskyldig som har
underlåtit att lämna deklaration eller som har lämnat deklarationen för sent.
Bestämmelser om förseningsavgift finns bl. a. i 116 c § taxeringsförordningen
(1956:623, 116 c § införd 1971:70 och ändrad senast 1972:764), 37 b §
förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum-tionsbeskauning (37 b §
införd 1971:72) och 64 b § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (64 b §
införd 1971:71). När det gäller den direkta beskattningen påförs skattskyldig
förseningsavgift, om han har underlåtit att avlämna självdeklaration som skall
avges utan anmaning eller avlämnat deklarationen först efter utgången av
föreskriven tid. För annan skattskyldig än aktiebolag utgår avgiften med 1 % av
den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen för inkomst i kommunen
jämte visst tillägg för förmögenhet, dock med högst 300 kr. Aktiebolag påförs
förseningsavgift med 500 kr. Har skattskyldig trots anmaning inte avgett
deklaration inom föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften till två gånger
del belopp som utgår enligt det nyss sagda, dock till lägst 100 kr. för annan
skattskyldig än aktiebolag,

Förseningsavgift
enligt 37 b § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och
64 b § förordningen om mervärdeskatt utgår med 100 kr. för skattskyldig som har
underiåtit att fullgöra sin deklarationsskyldighet inom föreskriven tid. Har
han underiåtit detta trots anmaning eller har han underiåtit att inom
föreskriven tid avge deklaration även för någon av de tre närmast föregående
beskattnings- eller redovisningsperioderna, bestäms förseningsavgiften till
200 kr.

I
de nämnda förordningarna finns bestämmelser enligt vilka förseningsavgift får
efterges helt, om underiåtenheten är att anse som ursäktlig med hänsyn till den
skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämföriig
omständighet eller om det belopp som kunde ha undandragits genom underiåtenheten
är att anse som ringa. Enligt förordningarna om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning och mervärdeskatt kan förseningsavgift också sättas ned
(116d §, ändrad senast 1973:367, resp. 37 c och 64 c §§). Enligt 116h § andra
stycket taxeringsförordningen påförs inte avgift eller för en och samma taxering
utgående avgifter som inte uppgår till 100 kr. Motsvarande belopp enligt de
andra förordningarna är 50 kr. (37 f och 64g§§).

Tullagstiftningen
innehåller inga bestämmelser om förseningsavgift för det fall att en
tullskyldig försummar att lämna tulldeklaration inom föreskriven tid. Sådan
försummelse kan endast s. k. hemtagare göra sig skyldig till. Huvudregeln
enligt tullagen (1973:670) är att vara som införs till landet inte lämnas ul till
importören förrän efter förtullning. Den lämnas alltså inte ut, förrän den har
deklarerats och tull, skatt och annan införselavgift betalats för den (jfr 2, 3
och 7 §§ tullagen). Enligt 3 § andra stycket tullagen kan emellertid den som
bedriver importverksamhet få tillstånd av tullverket

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 16

att
ta hand om och i övrigt förfoga över vara utan hinder av att den ej har
förtullats. Sådan importör som kallas hemtagare skall deklarera för varan inom
den tid som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, generaltullstyrelsen
bestämmer. 15 § tullstadgan (1973:671) har Kungl. Maj:t föreskrivit att varor
som har tagits hem skall anges till förtullning i tidsperioder - samtidigt som
vara anges till förtullning skall deklaration för den lämnas - och att
generaltullstyrelsen skall fastställa tidsperioderna så att varje vara skall
anges till förtullning senast tre veckor från den dag då den anmäldes till
hemtagning. Kungl. Maj:t har i 5 § också föreskrivit att generaltullstyrelsen
för särskilda fall lår medge undantag. Med stöd av 5 § har generaltullstyrelsen
föreskrivit att varje vara, som har anmälts till hemtagning under en
kalendervecka, skall anmälas till förtullning eller annan tullklarering senast
torsdagen i den andra kalenderveckan därefter, om inte annat föreskrivs.!
hemtagningstillståndet. Vidare gäller att de tulldeklarationer som har kommit
in senast nämnda torsdag i princip skall behandlas senast torsdag en vecka
senare. Därefter översänds deklarationerna till generaltullstyrdsen för
utfärdande av tullräkning. Tullräkningar utfärdas två gånger varje månad. De
framställs på datamaskincentralen för administrativ databehandling efter
förarbete hos generaltullstyrelsen. Betalning skall ske senast 25 dagar efter
tullräkningarnas utställningsdag. Eftersom tulldeklarationerna lämnas periodvis
och på gmnd av tidsfristen för tull-räknings betalning samt arbetet med
tulltaxering och tullräkningarnas utställande lår hemtagaren en sammanlagd
kredittid av i genomsnitt 67 dagar, räknat från den dag då varan anmäldes till
hemtagning.

För
att förhindra att kredittiden föriängs på gmnd av hemtagares un-deriåtenhet att
lämna deklaration inom föreskriven tid - som förut nämnts är det endast hemtagare
som kan disponera över införda varor innan deklaration eller motsvarande
handling lämnats för varorna - kan tull och annan införselavgift debiteras på
grundval av preliminärt tulltaxeringsbeslut (jfr 12 § andra stycket tullagen).
Lämnas ej heller senare någon deklaration, kan slutligt tulltaxeringsbeslut
meddelas, enligt vilket tull och andra avgifter fastställs efter skälig grund.
I nu angivna fall får tullmyndigheten utgå från de uppgifter som anmälningen till
hemtagning innehåller (jfr 16 ij tullagen).

De
övriga åtgärder som kan tillgripas, om hemtagare inte lämnar tulldeklaration
inom föreskriven tid, är indragning av tillståndet, vitesföreläggande och
anmälan till åtal för tullförseelse. Tullmyndighet kan sålunda enligt 7 §
tullstadgan återkalla hemtagningstillstånd. Om hemtagaren har anlitat sådant
ombud som generaltullstyrelsen har godkänt, kan också fråga om återkallande av
ombudets tillstånd tas upp. Vidare kan tullmyndighet enligt 42 § tullagen vid
vite förelägga den som har underiåtit att lämna tulldeklaration att fullgöra
sin skyldighet. Vitet skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vederbörandes
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom
att iaktta föreläggandet, dock ej lägre än 100 eller högre än 5 000 kr.
Försuttet vite utdöms av ge-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 17

neraltullstyrelsen.
Slutligen har tullmyndighet möjlighet att anmäla hemtagaren till allmänt åtal
för tullförseelse enligt 41 § tullagen. Den som har underlåtit att ange vara till
förtullning och därvid lämna deklaration kan enligt denna paragraf dömas för
tullförseelse till böter.

Enligt
20 § tullagen utgår ränta, om tull eller annan införselavgift inte betalas inom
föreskriven tid. Räntan utgår efter en räntesats som med 4 % överstiger det
diskonto riksbanken tillämpade den 1 januari samma år som avgiften förföll till
betalning. Ränta utgår dock med minst 10 kr. Skyldighet att betala ränta i
något annat fall åligger ej den tullskyldige, t. ex. om han fördröjt utfärdandet
av tullräkning genom underiåtenhet att ange varan till förtullning inom
föreskriven tid.

Förslag

Generaltullstyrelsen
föreslår i sin inledningsvis nämnda skrivelse att förseningsavgift skall lå
åläggas hemtagare som inte har lämnat tulldeklaration inom föreskriven tid.
Avgiften föreslås utgå med 50 kr. eller, om tull och annan införsdavgift för
varorna i fråga överstiger 1 000 kr., med 100 kr. Enligt förslaget bör också
ränta utgå på införsdavgiftema för den tid som utfärdandet av tullräkning har
fördröjts till följd av att deklarationen inte har lämnats i tid.

Styrelsen
uppger att del vid kontroll har visat sig att tulldeklarationerna i avsevärd
utsträckning inges för sent. Styrelsen har bifogat statistikuppgift om
förseningarna under tiden den 13 maj - den 7 juli 1974 enligt följande tabell.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 18

1 fråga om hemtagning.sanmälningar, lämnade av hemtagare
med nedan angivna kontrolltullanstalter, uppges här nedan veckovis dels totala
antalet lämnade hemtagningsanmälningar (Ha tot), dels det antal därav som inte
anmälts till tullklarering i rätt tid (Ha oredov) och dels det senare antalets
procentuella del av det förra (Oredov %)

Kontroll-tullanstalt

Veck

a 20

Veck,

a21

Vecka 22

Veck

u23

Ha
Ha

Ou

;-
Ha Ha

Ore

;-
h

la
Ha

Ore

-
H

a
Ha

Ort

tot
ore-

do\

' tot
ore-

do\

' tot
orc-

do\

' tot
ore-

dov

/

dov

%

dov

%

dov

%

dov

%

Norra
tull-

regionen

Sundsvall

239

33

14

192

18

9

137

11

8

212

55

26

Gävle

348

20

6

340

50

15

395

49

12

296

108

36

Falun

312

47

15

291

37

13

395

63

16

248

44

16

Östra
tull-

regionen

Stockholm

9 386 3 362

36

11555
2

763

24

12
462 4 207

33

9
857 3 092

31

Norrköping

768

66

9

599

55

9

778

61

8

601

39

6

Västerås

595

78

13

497

42

8

552

51

9

422

44

11

Örebro

555

74

13

422

50

11

654

88

13

492

41

8

Södra
tull-

regionen

Malmö

2 147

194

9

1 744

175

10

2412

222

9

1 780

222

13

Helsingborg

823

83

10

751

87

12

1 010

121

12

949

161

17

Västra
tull-

regionen

Göteborg

4 429

406

9

3 248

397

12

4 240

464

11

4 067

370

9

Borås

1 072

153

14

883

105

12

1 204

170

14

932

115

12

Jönköping

776

105

14

658

127

19

901

150

17

710

81

11

Lidköping

398

40

10

288

37

13

398

23

6

288

59

20

Gränstull-

distrikten

Kadstud

483

79

16

362

50

14

534

75

14

426

78

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kontroll-

Vecka 24

Vecka 25

Veck

a 26

Veck

a 27

tullanstalt

Ha
Ha

Ore

-
Ha Ha

Ore

;- H

a
Ha

Or£

- H

a
Ha

Or

tot
oredov

dov

%

tot oredov

dov

%

tot oredov

dov

%

' tot
oredov

dov

%

!

Norra
tull-

regionen Sundsvall Gävle Falun

256 326 361

45

104

59

18 31 16

180 286

325

58 91

87

32 31

27

215 308 359

70

105

90

33 34 25

214 410 351

49 96

73

23 23 21

Östra
tull-

regionen

Stockholm

Norrköping

Västerås

Örebro

10281 3381 829 64 567 82
564 55

33

8

14

10

11018 2 299 529 28 592 57
435 45

21 5

10 10

9965 4612 729 70 .493 99 543
58

46 10 20 11

9 289 4 674 389 .

452

255 86 94 42

46

13

24

9

Södra
tull-

regionen

Malmö

Helsingborg

2 290 1 076

376 162

16 15

1 887 770

279 82

15 11

2 400 849

401 145

24 17

1 948 804

401 144

21 18

Västra
tull-

regionen

Göteborg

Borås

Jönköping

Lidköping

4 317 874 806 402

512

155

122

51

12 18 15
13

4 205 874 512 359

484

113

109

51

12 13 21 14

3612

1 097

819

356

569 252 136 115

16

23 17 32

3 365 836 740

385

678 251 191

78

20 30 26
20

Gränstull-distrikien Karlstad

453

77

17

325

38

12

408

97

24

382

88

20

Generaltullstyrelsen
framhåller att antalet hemtagningsanmälningar för vilka deklarationer har
saknats vid deklarationstidens utgång efter en topp under våren successivt har
minskat för att åter öka under semesterperioden. Även bortsett från denna
ökning, som styrelsen bedömer vara tillfällig, är eftersläpningen alltför stor
på fiera håll. Man har från tullverkets sida dock haft förståelse för import-
och speditionsföretagens svårigheter och därför inte låtit vidta några
sanktioner mot företag som överskridit deklarationstiden. De uppkomna
förseningarna hänger enligt styrelsens uppfattning delvis samman med att
ombudsinstitutet har använts i en omfattning som inte har förutsetts. Styrelsen
påpekar att en stor del av balansen avser sådan införsel som det har ålegat
olika speditionsfirmoratt tulldeklarera i egenskap av ombud enligt uppdrag av
resp. importör. Speditionsfirmorna synes emellertid ha åtagit sig förtullningsuppdrag
i en utsträckning som har inneburit en alltför kraftig ökning av deras
verksamhet i förhållande till resurserna. Styrelsen framhåller att en försening
av det slag varom här är fråga medför avsevärda olägenheter för tullverket. Med
förseningen följer sålunda enligt styrelsen merarbete för bevakning av balansen
av ej färdigredovisade hem-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 20

tagningsanmälningar,
utfärdande av muntliga eller skriftliga påminnelser och preliminär tulltaxering
på ofullständigt underiag. Detta innebär att rutinerna för tulltaxeringsarbetet
störs. Det påpekas, att om en tulldeklaration lämnas in för sent, den tidpunkt
då tullräkning kan utfärdas blir förskjuten. För att undvika att kredittiden föriängs
på detta sätt skulle tullverket i flertalet fall av försening nödgas verkställa
preliminär debitering inom fastställd tid på grundval enbart av uppgifterna i
hemtagningsanmälan. Detta är emellertid enligt styrelsen förenat med stora
praktiska svårigheter. Förfarandet har också, trots att det hittills har
tillämpats endast i begränsad omfattning, visat sig vara synneriigen arbetskrävande.
Generaltullstyrelsen påpekar också att förseningarna får negativa verkningar på
redovisningen av utrikeshandelsstatistiken.

När det gäller de åtgärder
som tullverket får vidta mot hemtagare som inte deklarerar i tid bör indragning
av tillstånd enligt styrelsens mening tillgripas endast i fall av upprepade allvariiga
försummelser och vite kan föreläggas först sedan förseningen redan är ett
faktum. Vad beträffar anmälan till åtal anser styrelsen att ett judiciellt
förfarande inte stämmer väl överens med den utveckling som har skett på den
inrikes beskattningens område. Styrelsen anser att de skäl som anfördes för att
införa förseningsavgift i samband med skattebrottslagens tillkomst i lika mån
kan åberopas för att ta ut en motsvarande avgift när tulldeklaration inte har
avlämnats inom föreskriven tid. Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04) har
enligt sina direktiv att överväga frågan om huruvida ett administrativt
sanktionssystem bör införas på tullområdet. Enligt styrelsens mening talar dock
de anförda omständigheterna för att bestämmelser om förseningsavgift snarast
införs utan att utredningens resultat avvaktas. Generaltullstyrelsen föreslår
att avgiften bestäms till 50 kr. eller, om den tull och de andra
införselavgifter som skall betalas för varan överstiger 1 000 kr., till 100 kr.
Förseningsavgift bör få efterges helt, om underiåtenheten med hänsyn till
omständigheterna är att anse som ursäktlig eller ringa. Avgiften bör också få
nedsättas. Med hänsyn till att det enligt vad generaltullstyrelsen har anfört
är administrativt betungande att göra preliminärdebitering av tull och annan införsdavgift,
föreslår styrelsen vidare att tullverket i stället skall kunna påföra ränta för
den tid som utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att tulldeklaration
inte har lämnats inom föreskriven tid.

Utredningen
om företagens uppgiftsplikt (Fi 1970:69) föreslår i betänkandet SOU 1973:33 i
fråga om restitution av skatt eller tull att likformiga regler om ränta införs
i uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75)', andra skatteförfattningar och i
tullagen. Utredningen anser att den tullskyldiges rätt till ränta vid
återbetalning bör motsvaras av en skyldighet att betala ränta

'
1 prop. 1974:132 föreslås att uppbördsförordningen skall heta
"uppbördslagen". Här används den föreslagna rubriken.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 21

(respitränta),
när ytteriigare tull eller annan införselavgift skall betalas på grund av omtulltaxering
eller eftertulltaxering eller enligt beslut av generaltullstyrelsen,
kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen föreslår därför att respitränta
skall utgå på tull och annan införselavgift i huvudsaklig överensstämmelse med
vad utredningen föreslagit i fråga om skatt enligt uppbördslagen. Utredningens
förslag till ändringar i uppbördslagen och andra skatteförfattningar har
närmare redovisats i prop. 1974:159.

Frågan
från vilken tidpunkt ränta bör beräknas får enligt utredningen bedömas med
hänsyn till den kredittid som i allmänhet gäller för tullskyldig enligt
tullagen. I betraktande av att jag i propositionen med förslag till tullag (prop.
1972:110 s. 95) har uttalat att kredittiden allmänt sett inte bör överstiga tre
månader när hemtagningsförfarandet tillämpas och två månader i övrigt anser
utredningen att ränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje månaden
efter den då varan angavs till förtullning. Någon maximitid för beräkning av respitränta
på tullområdet föreslås inte, Respitränta på tillkommande skatt utgår däremot
enligt utredningens förslag till ändring i uppbördslagen för en tid av högst
två år. Beträffande den ränta som skall utgå enligt 20 § tullagen när tull
eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid uttalar
utredningen att denna ränta till sitt syfte får anses jämställd med restavgift.
Utredningen föreslår därför att ränteregeln i 20 § ersätts med bestämmelserom restavgift
som motsvarar uppbördslagen. Generaltullstyrelsen skall enligt utredningens
förslag kunna meddela befrielse från restavgift när särskilda skäl föranleder
till det.

Remissyttrandena

.
Vid remissbehandlingen har samtliga statliga instanser tillstyrkt att bestämmelser
införs om förseningsavgift för det fall att tulldeklaration inte lämnas i tid.
Dessa remissinstanser har i huvudsak ej heller något att erinra mot att en
regel om ränta också införs för detta fall. De näringslivsorganisationer som
har yttrat sig i frågan har emellertid avstyrkt att bestämmelser om
förseningsavgift och ränta införs. Flera av de remissinstanser som anser att
ett system med förseningsavgift bör införas på tullområdet har synpunkter på
hur avgiftens belopp bör bestämmas. Bl. a. påpekas att de belopp som generaltullstyrelsen
har föreslagit, 50 och 100 kr., är så låga att de ofta inte skulle utgöra något
effektivt påtryckningsmedel. Några remissinstanser föreslår att avgiften
beräknas till viss procent av den tull och övriga införselavgifter som utgår
för de deklarerade varorna eller eventuellt till viss procent av varornas
importvärde.

De
remissinstanser som tillstyrker att bestämmelser om förseningsavgift nu införs
på tullagstiftningens område betonar vikten av att importerade varor deklareras
i tid. För att tulltaxeringen av de varor som hemtagare tagit hand om efter
tullverkets medgivande skall kunna verkställas på ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 22

effektivt
och rationellt sätt krävs enligt varusmugglingsutredningen att varorna anges till
förtullning inom föreskriven tid. Även relativt måttliga fördröjningar medför
lätt störningar i tullverkets mtiner. Förekommer dröjsmålen i större omfaltning
blir störningseffekterna svåra att motverka. Härtill kommer ränteföriuster
genom att betalningsskyldigheten blir uppskjuten till följd av att utfärdandet
av tullräkning fördröjs. Dröjsmål med förtullningen medför även negativa
verkningar på utrikeshandelsstatistiken. Mot denna bakgrund anser utredningen,
att försenad tullangivning av hemtagare i sådan omfattning som framgår av
generaltullstyrelsens framställning inte kan accepteras. Utredningen erinrar
om att den enligt sina direktiv bl. a. har att överväga huruvida ett
administrativt sanktionssystem i likhet med det som finns på den inrikes
beskattningens område också bör införas på tullagstiftningens område. Det
skulle enligt utredningens mening i och för sig vara önskvärt att frågan om ett
system med administrativa avgifter, innefattande både tulltillägg eller
motsvarande för det fall tull eller annan införselavgift har undandragits och
förseningsavgift, kunde övervägas i ett sammanhang. Utredningen anser att om
förseningsavgift nu införs i enlighet med generaltullstyrelsens förslag detta
dock inte behöver innebära att utredningens kommande ställningstagande
föregrips såvitt avser ett allmänt administrativt sanktionssystem för
tullområdets del. Den statistik som generaltullstyrelsen har anfört för att
belysa i vilken omfattning hemtagare har underlåtit att inkomma med tulldeklaration
inom föreskriven tid framstår enligt utredningens mening som ganska
alarmerande. Utredningen ifrågasätter om inte straff- och vitessanktioner hade
bort tillgripas för att få till stånd en bättre ordning. När nu
generaltullstyrelsen i det bekymmersamma läget har gjort framställning om att till
verkets förfogande skall ställas ett administrativt medel som är mera
lätthanterligt och i längden troligen mera effektivt än bötesstraffet anser sig
varusmugglingsutredningen dock böra tillstyrka styrelsens förslag att
bestämmelser om förseningsavgift omedelbart införs på tullområdet.
Riksrevisionsverket påpekar att ett motiv för att omedelbart införa
bestämmelser om förseningsavgift på tullområdet är att ge utredningen möjlighet
att studera effekterna av förseningsavgiften efter en tids tillämpning så att
erfarenheterna därav kan läggas till grund för en omprövning av reglerna om hur
förseningsavgiftens storiek bestäms.

Riksåklagaren
finneratt en jämförelse med förhållandena på den allmänna inkomstbeskattningens
område synes gé vid handen att försening av tulldeklaration medför större nackdelar'än
försening av allmän självdeklaration. Därvid har riksåklagaren beaktat att
försening av det senare slaget, genom möjligheterna till skönstaxering m. m.,
inte torde hindra att debetsedel utfärdas i rätt tid och att själva
skattebeloppet regelmässigt har eriagts preliminärt.

Kommerskollegium
och statistiska centralbyrån diskuterar de försenade deklarationerna främst
med hänsyn till statistikens krav. Kollegiet pekar på betydelsen av tillgång till
aktuell och jämförbar statistik vid de utredningar

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 23

kollegiet
har att verkställa vid prövningen av olika förslag på det ekonomiska eller
handelspolitiska fältet. Vidare får enligt kollegiets uppfattning ej bortses från
att den kredittid som erhålls genom förseningarna i viss mån kan påverka konkurrenssituationen.
I och för sig finner kollegiet förståeligt att övergångssvårigheter har förelegat
vid en så genomgripande förändring av tull-förfarandet som det här har varit
fråga om. Kollegiet anser det inte uteslutet att en förbättring efter hand kan
komma att inträda utan särskilda lagstiftningsåtgärder. Med hänsyn till de
påtagliga olägenheter som är förenade med en försening på detta område anser
kollegiet emellertid i likhet med generaltullstyrelsen att åtgärder motsvarande
dem som gäller beträffande inkomstbeskattning är befogade. Statistiska
centralbyrån framhåller att centralbyrån måste ställa två mycket viktiga krav
på importstatistiken för att inte tolkningen av handelsbalansutvecklingen skall
försvåras. Dels skall värdet för en månad vara jämförbart med tidigare månaders
värden, dels skall statistiken så väl som möjligt vara knuten till
gränspassagen. Redan förskjutningar på några få dagar i genomsnitt medför allvariiga
svårigheter att belysa utvecklingen. Centralbyrån erinrar vidare om att värdet
av export och import enligt FN:s standard för nationalräkenskaper, till vilken Sverige
har anslutit sig, skall mätas när varorna passerar gränsen. Detta är enligt
centralbyrån praktiskt taget omöjligt och denna regel har inte heller kunnat
följas. Det införda hemtagningsförfarandet har enligt vad centralbyrån närmare
redovisar lett till en markant ökad avvikelse från FN:s regler. Statistiska centralbyrån
finner det vara angeläget att en ytteriigare avvikelse från dessa regler genom
t. ex. underiåtenhet att i tid lämna importanmälan förhindras, eftersom en
felaktig tidsallokering inte bara påverkar statistiken över handels-, bytes-
och betalningsutvecklingen utan också gör importstatistiken och produktions-
och lagerstatistiken ojämförbara. Dessutom försämras nationalräkenskapsstatistiken
genom att en besvärande osäkerhetsfaktor införs speciellt i de kvartalsvisa
nationalräkenskaperna. Statistiska centralbyrån påpekar att en ökad användning
av preliminärdebiteringar inte ger några positiva effekter på
importstatistiken, eftersom en importerad varupost av tekniska och administrativa
skäl inte kan föras in i statistiken förrän den har slutbehandlats.

Från
näringslivets sida ställer man sig som redan har framgått avvisande till generaltullstyrelsens
förslag. Frågan om ytteriigare sanktionsmöjligheter sägs överlag vara för
tidigt väckt. Sveriges industriförbiwd och Sveriges grossistförbund anser
sålunda att den tid som hittills har förfiutit sedan den nya tullagstiftningen
trädde i kraft är alltför kort för att man skall kunna bilda sig en uppfattning
om hur de nya bestämmelserna kommer att fungera på längre sikt. De avstyrker
därför att bestämmelser om förseningsavgift utfärdas redan nu. Frågan bör
möjligen tas upp till förnyad prövning längre fram men med hänsyn till de
sanktionsmöjligheter från tullverkets sida som redan föreligger ifrågasätter
förbunden om det är lämpligt att över huvud taget införa en förseningsavgift av
det slag generaltullstyrelsen har

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 24

föreslagit.

Förbunden
har utvecklat sin ståndpunkt i huvudsak enligt följande. Den tullagstiftning
som trädde i kraft vid årsskiftet 1973/74 innebar i fiera hänseenden en
radikal omläggning. Tidigare behövde importföretagen endast presentera sina
handlingar för tullverket, som sedan klassificerade godset och räknade ut de
avgifter som skulle debiteras. Hela denna procedur lades nu över på
importföretagen i och med att man införde krav på att fullständig tulldeklaration
skulle lämnas. Även om förbunden kan instämma i påståendet att speditionsföretagen
i vissa fall har bedrivit en alltför hård kundrekrytering och åtagit sig för
många förtullningsuppdrag, hade både dessa företag och importföretagen små
möjligheter att inför årsskiftet förbereda och införa fullt ut fungerande
rutiner för deklarationsarbetet till följd av försening i lagstiftningsarbetet.
Generaltullstyrelsens redovisning av deklarationsförseningar avser vidare till
en del tid då företagen hade stängt för semester och ofta inte hade möjlighet
att lämna deklarationer. Förseningarna har också i ej oväsentlig grad orsakats
av de lokala tullmyndigheterna som inte alltid har behandlat deklarationerna i
tid, bl, a, därför att dessa förkommit hos myndigheterna. Den tid inom vilken
vara som har anmälts till hemtagning skall deklareras har visat sig vara för
kort även under andra tider än semesterperioderna, beroende på att företagen
inte har tillgång till erforderiiga handlingar. När det gäller
handelsstatistiken framhåller förbunden att den nya lagstiftningen innebar en
viss försening i samband med övergången. Denna effekt i initialskedet torde
emellertid sakna betydelse för statistiken framöver. De förseningar i övrigt
som orsakas av att tull-klareringarna inte kan avslutas i beräknad tid är inga
nya företeelser. Både tidigare och nuvarande system medför att uppgifter för
handelsstatistiken försenas. Förbunden påpekar att generaltullstyrelsen inte
har antytt att antalet sådana förseningar skulle vara större nu än tidigare,

Sveriges
speditörförbund hävdar att det är oriktigt att, som generaltullstyrelsen
antar, förseningarna sammanhänger med att ombudsinstitutet har använts i ej
avsedd omfattning. Förbundet framhåller att deklarationsarbetet visseriigen kan
fördröjas, om ombudet inte i tid får det underiag från importören som krävs,
men att denna nackdel mer än väl uppvägs av fördelarna med ombudsförfarandet,
varigenom den erforderiiga expertisen kan koncentreras till ett färre antal
företag. Skulle bestämmelserom förseningsavgift likväl införas, bör - i stället
för en regel om obligatorisk förseningsavgift med möjlighet att göra undantag i
särskilda fall - enligt förbundets mening gälla att avgift kan tillgripas i
fall av längre och oursäktliga förseningar.

När
det gäller avgiftens storiek ansluter sig statskontoret och riksåklagaren till generaltullstyrdsens
förslag. Riksskatteverket, kommerskollegium, statistiska centralbyrån och
varusmugglingsutredningen anser däremot att avgiften bör sättas i närmare
relation till den tull och andra införselavgifter som skall utgå eller till importvärdet
av de varor för vilka deklaration inte har lämnats i tid.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 25

Riksskatteverket
befarar att de belopp generaltullstyrelsen har föreslagit, 50 och 100 kr., är
så obetydliga i förhållande till införselavgifterna att de inte skulle utgöra
något effektivt påtryckningsmedel. Om förseningsavgiften bestäms till viss
procent av införselavgifterna, bör enligt riksskatteverkets mening en övre
gräns för avgiftens storiek dock sättas, förslagsvis 500 kr. Statistiska
centralbyrån uppger att en mindre del av antalet importerade varuposter svarar
för en övervägande del av hela importvärdet. Av importstatistiken för april
1974 framgår sålunda att 20 % av totala antalet varuposter svarade för ca 85 %
av importvärdet. Enligt centralbyråns mening är det därför av särskild
betydelse att fl en så total redovisning som möjligt av de större varuposterna.
Statistiska centralbyrån föreslår med hänsyn härtill att förseningsavgiften
skall kunna utgå med tre olika belopp, nämligen 50 kr. om införselavgifterna är
lägre än 2 000 kr., som sägs motsvara ett importvärde hos varorna på ungefäriigen
10000 kr., 100 kr. om införselavgifterna utgör 2 000 - 10 000 kr. och ett
högre belopp, om införselavgifterna överstiger 10 000 kr. Det sistnämnda
beloppet sägs motsvara ett importvärde på ungefär 50 000 kr. Om
förseningsavgift skall utgå med ett fast belopp bör detta enligt
varusmugglingsutredningens uppfattning bestämmas till 100 kr. Utredningen
föredrar emellertid den lösningen att avgiften beräknas till 10 % av summan av
införselavgifterna, dock lägst 50 och högst 300 kr.

Ytteriigare
några frågor angående förseningsavgift har berörts vid remissbehandlingen.
Statskontoret och varusmugglingsutredningen är båda av den meningen att behov
ej finns av rätt att sätta ned avgiftens belopp. För att uppnå överensstämmelse
med systemet i taxeringsförordningen bör enligt riksåklagarens mening tullagens
bestämmelse om straff för underlåtenhet att deklarera i tid upphävas. Varusmugglingsutredningen
är av samma mening som riksåklagaren. Utredningen påpekar också att det enligt
gällande bestämmelser om förseningsavgift är vanligt att dubbel avgift utgår
om den avgiftsskyldige inte har efterkommit anmaning att avge uppgift eller tidigare
har gjort sig skyldig till sådan underiåtenhet. Utredningen anser att en motsvarighet
bör övervägas för hemtagares del. 1 likhet med vad som gäller enligt liknande
författningar bör vidare enligt utredningens mening föreskrift tas in i
tullagen om att den tullskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan förseningsavgift
påförs, om inte hinder möter mot det.

De
fiesta myndigheterna och vamsmugglingsutredningen har vid remissbehandlingen
uttalat sig för en regel om att ränta skall utgå för den tid under vilken
utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att deklaration inte
har lämnats inom föreskriven tid.

Riksåklagaren
säger sig dock inte vara övertygad om att en förenklad ordning för preliminär
debitering skulle erbjuda oöverstigliga svårigheter för tullverket. Genom
preliminära debiteringar kan tullverket förhindra att den som ej lämnar sin
deklaration i tid därigenom fåren extra kredit. Enligt riksåklagarens mening
kan det inte betraktas som oskäligt, om prelimi-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 26

närdebitering
som måste ske på grundval av endast hemtagningsanmälan eller i övrigt
bristfälliga uppgifter sker med belopp som inom rimliga gränser är för högt.
Införs en bestämmelse om ränta bör enligt riksåklagarens mening den tid för
vilken ränta skall utgå preciseras, exempelvis till att avse tidrymden mellan
den tidpunkt då varan senast skulle ha angetts till förtullning och den
tidpunkt då så i verkligheten har skett. En sådan precisering förordas också av
riksrevisionsverket.

De
näringslivsorganisationer som har yttrat sig om behovet av den föreslagna
räntebestämmelsen har avstyrkt förslaget av samma skäl som man har avstyrkt
förslaget rörande förseningsavgift. Sveriges industriförbund, Sveriges grossisiförbund
och Sveriges speditörförbund anser sålunda att frågan om ränta är för tidigt
väckt. För att tullverket skall kunna undvika ränteföriuster för statsverket
hänvisar förbunden till utvägen att preliminär-debitera tull och andra
införselavgifter.

Vad
beträffar det förslag som utredningen om företagens uppgiftsplikt har lagt fram
angående ränta och restavgift på tullområdet har generaltull-styrelsen i
huvudsak ej något att erinra mot förslaget. Styrelsen säger sig dela utredningens
uppfattning att tullskyldigs rätt till ränta vid återbetalning bör motsvaras av
skyldighet att eriägga respitränta när ytteriigare avgift skall betalas.
Styrelsen uttalar sig för att 22 § tullagen, som reglerar den tullskyldiges
rätt till ränta vid återbetalning, tolkas så att ränta utgår inte endast på
överskjutande belopp som skall återbetalas på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering
eller enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten.
Även när högre avgifter erlagts enligt preliminär debitering än som slutligt
har fastställts anses ränta böra utgå. I enlighet härmed föreslås att respitränta
också bör utgå på det belopp som ytteriigare skall betalas, sedan tull och
annan införselavgift eriagts enligt den preliminära debiteringen. Styrelsen
framhåller att dagen då hemtagare eller annan kreditimportör anger varan till förtullning
normalt inte sammanfaller med tidpunkten för varans utlämnande. För
kreditimportören kan tiden från dagen för varans anmälan till förtullning till
den dag då avgifterna för varan förfaller till betalning enligt styrelsen komma
att uppgå till 45-50 dagar. För annan tullskyldig blir denna tidrymd avsevärt
kortare. Med hänsyn härtill anser styrelsen att respitränta bör utgå från
utgången av andra i stället för tredje månaden efter den då varan har angivits till
förtullning. Till stöd för en regel att respitränta på tillkommande skatt utgår
för en tid av högst två år åberopar utredningen att taxeringsprocessen inte
sällan drar långt ut på tiden, ofta på grund av förhållanden som den
skattskyldige inte förorsakat eller kunnat påverka. Detta skäl kan enligt
generaltullstyrelsens mening även åberopas till stöd för en motsvarande
spärregel på tullområdet. Styrelsen föreslår därför att en sådan spärregel
införs även i tullagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 27

Leverans
av exportvagnar

Gällande
ordning

Om
någon som är bosatt i utlandet har förvärvat personbil eller motorcykel här i
landet och efter tillfällig vistelse här avser att föra ut den ur landet, får
bilen eller motorcykeln enligt 1 § första stycket exportvagnskungörelsen
(1964:39, 1 § ändrad senast 1973:106) användas här utan hinder av bilregisterkungörelsen
(1972:599, ändrad senast 1974:104) såvida den är införd i exportvagnsförteckning
och försedd med speciella skyltar. För fordon som är infört i sådan förteckning
medges temporär tull- och skattefrihet. Ett villkor för att biten eller
motorcykeln skall få föras in i exportvagnsförteckning är enligt 3 § första
stycket exportvagnskungörelsen att den levereras i svensk frihamn. Fordonet får
enligt 6 § stå kvar i förteckningen längst t. o. m. den månad då ett år har förfiutit
från den dag det fördes in i förteckningen.

Har
tull eller annan införselavgift utgått för material och delar som har använts
för tillverkning av exportvagnar kan restitution (industrirestitution) av dessa
avgifter erhållas. Vidare kan tull och avgifter som har utgått vid införsel av
hela fordon restitueras i form av handelsrestitution.

Skatt
enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt eller förordningen (1956:545)
om omsättningsskatt på motorfordon, s. k. bilaccis, utgår vid omsättningsskatt
inom landet. Någon skatt utgår däremot inte vid omsättning av vara på export.
Enligt punkt 4 anvisningarna till 2 § mervärdeskatteförordningen räknas
leverans av vara i frihamn som export, om varan ej är avsedd att användas i
frihamnen. Enligt 15 § första stycket a) förordningen om omsättningsskatt på
motorfordon får skattskyldig i sin deklaration göra avdrag för sådana
motorfordon som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för
dennes räkning utförts ur riket eller förts till frihamn. Det krävs enligt
sistnämnda föreskrift också att fordonen inte varit registrerade eller varit
registrerade endast i förening med avställning.

Förslag
och remissyttranden

Sveriges
bilindustri- och bilgrossist/orening framhåller att det nuvarande kravet på
leverans i frihamn för att fordon skall få införas i exportvagnsförteckning
innebär betydande besvär och kostnader och att motsvarande procedur såvitt
föreningen vet inte förekommer i någol annat land. Det vore därför enligt
föreningens uppfattning önskvärt att lå ett enklare, mindre kostnadskrävande
förfarande.

Remissinstansema
med undantag av generaltullsiyrelsen tillstyrker i princip att kravet på
leverans i frihamn slopas. Riksskatteverket påpekar att ändring i så fall krävs
i 15 § förordningen om omsättningsskatt på motorfordon och punkt 4 i
anvisningarna till 2 § förordningen om mervärdeskatt. Riks-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 28

polisstyrelsen
har intet att erinra mot ett enklare förfarande, om ett sådant kan åstadkommas
utan att kontrollmöjligheterna minskar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
framhåller att det kommer att innebära ekonomiska lättnader för de bilfirmor
som geografiskt är belägna långt från frihamn om tullhanteringen ej behöver ske
i frihamn.

Generaltullstyrelsen
har förståelse för de olägenheter som kravet på leverans i frihamn innebär men
anser likväl att det nuvarande systemet i princip bör bibehållas, eftersom det
medför stora fördelar i och med att systemet har kunnat på ett enkelt sätt
anknytas till redan gällande bestämmelser om restitution av eller befrielse
från tull och skatt.

Departementschefen

Förseningsavgift
och ränta

För
att åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning vid överträdelser
av skatte- och avgiftsförfattningar infördes år 1972 avgifter av en ny typ, s.
k. skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift, som beslutas i
administrativ ordning. Allvariigare fall av överträdelser skall dock fortfarande
bestraffas i vanlig ordning och således prövas av allmän domstol: 1972 års
reform som omfattar fierlalet skatter och allmänna avgifter gäller dock inte
tullar, skatter och andra avgifter som tas ut vid import.

En
ny tullag (1973:670) trädde i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt gjordes vissa
ändringar i lagen (1960:418) om varusmuggling. Dessförinnan hade olika
påföljder kunnat inträda för skattebrott, allteftersom brottet hade begåtts i
samband med inrikes transaktioner på vilka skattebrottslagen var tillämplig
eller i samband med införsel, i vilka fall varusmugglingslagen var tillämplig.
Ändringarna i varusmugglingslagen företogs bl. a. för att denna skillnad
skulle undanröjas.

I
propositionen med förslag till tullag, m. m. påpekade jag att de nya tullprocedurreglerna,
främst reglerna om deklarationssystem, aktualiserade ytteriigare anpassning.
Jag framhöll också att införande av ett administrativt sanktionssystem varvärt
att övervägas (prop. 1972:110 s. 130). Något förslag i dessa hänseenden lades
inte fram vid detta tillfälle. I stället tillsattes en utredning,
varusmugglingsutredningen, som har att överväga dessa och andra frågor i
samband med varusmugglingslagen.

Enligt
3 § andra stycket tullagen kan företag som bedriver regelbunden
importverksamhet få tillstånd att ta hand om och förfoga över införda varor innan
dessa har förtullats. Dessa företag är s. k. hemtagare. För andra tullskyldiga
gäller att införda varor inte lämnas ut till dem förrän varorna har deklarerats
och förtullats. Hemtagarna får ta hand om sina varor mot avlämnande av en
anmälan. Alla varor som har anmälts till hemtagning under en kalendervecka
skall regelmässigt deklareras senast torsdagen i andra kalenderveckan
därefter. För varje hemtagningsanmälan skall lämnas en deklaration. En
förutsättning för hemtagningstillstånd är att företaget har re-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 29

surser
att rätt fullgöra sin deklarationsskyldighet.

Försummar
en hemtagare att lämna deklaration för införda varor inom föreskriven tid, kan
tullmyndighet med stöd av 42 § tullagen förelägga honom vid vite av högst 5
000 kr. att inkomma med deklarationen. Enligt 41 § tullagen kan den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underiåter att ange vara till förtullning inom föreskriven tid
dömas för tullförseelse till böter, om ej underiåtenheten är belagd med straff
i varusmugglingslagen. Allmänt åtal för tullförseelse förutsätter dock anmälan
från tullmyndighet. Gäller det upprepad underiåtenhet att deklarera i tid kan
även frågan om indragning av hemtagningstillståndet aktualiseras.

Generaltullstyrelsen
har nu föreslagit att bestämmelser om förseningsavgift införs på tullområdet
utan att varusmugglingsutredningens förslag avvaktas. Det har enligt vad
styrelsen uppger visat sig att tulldeklarationerna i avsevärd omfattning inges
för sent. Enligt styrelsens redovisning har omkring 20 % av samtliga
deklarationer lämnats för sent under tiden den 13 maj - den 23 juni 1974 och
drygt 30 % under tiden den 24 juni - den 6 juli 1974. Antalet förseningar har visseriigen
därefter gått ned men utgjorde vid månadsskiftet september-oktober 1974
fortfarande omkring 15 % av hela antalet deklarationer. Styrelsen framhåller
att förseningarna medför avsevärda olägenheter för tullverket och försvårar
redovisningen av utrikeshandelsstatistiken. Av de medel som tullverket kan
använda för att söka komma till rätta med förseningarna är enligt styrelsens
mening indragning av hemtagningstillståndet ofta alltför ingripande,
vitesföreläggande ej tillräckligt verksamt och anmälan till åtal också eU
mindre lämpligt medel.

Vid
remissbehandlingen har alla statliga instanser tillstyrkt att bestämmelser om
förseningsavgift snarast införs, medan näringslivets representanter ställer
sig avvisande till generaltullstyrelsens förslag. Bland de tillstyrkande
remissinstanserna understryks särskilt vikten av att handelsstatistiken inte
försämras på grund av dröjsmål med deklarationerna. Från näringslivsorganisationernas
sida framhålls att fråga är om ett övergångsproblem.

För
egen del lår jag anföra följande. Flera skäl talar i och för sig för att samma
administrativa avgiftssystem som gäller på den inrikes beskattningens område
bör införas även på tullområdet. Slutlig ställning kan dock Inte tas till frågan
om man på tullområdet bör ha ett fullständigt administrativt avgiftssystem -
omfattande inte bara förseningsavgift utan även skatte- eller avgiftstillägg -
förrän varusmugglingsutredningen har slutfört sitt uppdrag.
Generaltullstyrelsen har emellertid under hänvisning till den föreliggande
eftersläpningen i deklarationernas avlämnande föreslagit att en förseningsavgift
införs redan nu. Förslaget har fått anslutning både från den sittande
utredningens och de olika berörda myndigheternas sida. Ett väsentligt motiv
synes vara att tillgängliga sanktionsåtgärder, främst åtal och indragning av
rätten till hemtagning, drabbar alltför hårt och även i andra hänseenden är
mindre tillfredsställande. Från näringslivets sida har

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 30

man
visseriigen inte ställt sig principiellt avvisande till införandet av en
förseningsavgift men hävdar att den föreliggande eftersläpningen är en övergångsföreteelse
och att särskilda åtgärder i varje fall inte bör vidtas redan nu. Som jag
framhöll redan i samband med den nya tullprocedurens införande får det anses
som en naturiig sak att övergångssvårigheter uppträder vid en så genomgripande
reform som denna. Självfallet bör stor hänsyn tas till dessa svårigheter. Så
har också skett. När det gäller deklarationstiderna medför emellertid mer
betydande eftersläpningar allvariiga nackdelar såväl för taxeringsarbetet som
för utrikeshandelsstatistiken. Om gällande bestämmelser inte tillämpas
konsekvent och likformigt skulle detta f. ö. också innebära att alla
importörer som är hemtagare inte får samma villkor i fråga om betalningen av tull,
skatt och andra avgifter. Med hänsyn till det sagda och till de eftersläpningar
som uppenbariigen förekommer finner jag det lämpligt att den nuvarande
straffbestämmelsen ersätts av den nu föreslagna ordningen med
förseningsavgifter.

Förseningsavgiftens
storiek bestäms på följande sätt enligt gällande bestämmelser. När det gäller
den direkta beskattningen utgår avgiften med 1 % av den högsta beskattningsbara
inkomsten vid taxeringen för inkomst i kommunen jämte visst tillägg för
förmögenhet, dock högst 300 kr. Denna regel gäller ej för skattskyldig som är
aktiebolag. Förseningsavgiften utgör då 500 kr. På den indirekta beskattningens
område är förseningsavgiften 100 kr. Såväl när det gäller det direkta som det
indirekta beskattningsområdet finns bestämmelser om dubbel avgift, om den
skattskyldige har underiåtit att avge deklaration trots anmaning. På det senare
området påförs den skattskyldige dubbel avgifi också för upprepad försummelse.

Tulldeklarationerna
utgör underiag för uttagande av, utom tull, mervärdeskatt och andra indirekta
skatter. Det torde därför ligga närmast till hands att beräkna den
förseningsavgift, som föreslås utgå för försummelse att lämna tulldeklaration,
på samma sätt som när det gäller indirekta skatter vid omsättning inom landet.
Några remissinstanser anser dock att avgiften bör vara mer differentierad. För
egen del anser jag att det knappast finns skäl att införa en annan ordning när
det gäller tull och indirekta skatter som tas ut vid import än när det gäller
indirekta skatter som utgår i samband med inrikes transaktioner. Avgiftens
belopp, 100 kr., har visat sig vara väl avpassad. Jag anser därför att
förseningsavgiften också för underlåtenhet att lämna tulldeklaration bör
bestämmas till 100 kr. 1 överensstämmelse med vad som gäller på den inrikes
beskattningens område bör vidare dubbel avgift påföras, om deklaration trots anmaning
inte har lämnats. Om underiåtenheten kan anses ursäktlig eller felet i övrigt
är ringa kan enligt nu gällande bestämmelser om förseningsavgift avgiften
efterges och, såvitt avser den indirekta beskattningens område, även sättas
ned. Enligt min mening kan möjligheten att medge inte bara eftergift ulan även
nedsättning behövas även på tullområdet. Jag föreslår därför att bestämmelser
om eftergift och nedsättning av förseningsavgift införs på detta område. Vidare
bör det i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 31

likhet
med vad som gäller enligt liknande författningar föreskrivas att den
tullskyldige skall ges tilirälle att yttra sig innan förseningsavgift påförs,
om inte hinder möter mot det.

Det
kan påpekas att underiåtenhet att lämna tulldeklaration i och för sig inte
torde kunna hänföras under någon strafföestämmdse i varusmugglingslagen. En
annan sak är att underiåtenhet att fullständigt ange de hem-tagna varorna i
deklarationen kan medföra ansvar för varusmuggling. Skulle en hemtagare både
lämna sin deklaration för sent och lämna oriktiga uppgifter i denna, torde
förseningsavgift böra utgå, även om han skulle fällas till ansvar för
varusmuggling på gmnd av de oriktiga uppgifterna och varorna i samband därmed
skulle förklaras förverkade.

Den
tullskyldige har enligt gällande bestämmelser att betala ränta på tull och
andra införselavgifter endast vid dröjsmål med betalningen av dessa avgifter.
Generaltullstyrelsen föreslåratt ränta skall utgå även när tullräkning inte har
kunnat utfärdas inom föreskriven tid därför att den tullskyldige har lämnat sin
deklaration för sent. Ränta föreslås utgå för den tid under vilken räkningens
utfärdande har fördröjts. Bland remissinstanserna är meningarna delade på
samma sätt som i fråga om förseningsavgiften. Praktiskt taget alla de statliga myndighetema
tillstyrker och näringslivsorganisationerna avstyrker förslaget. För egen del vill
jag först fastslå att det inte kan vara rimligt att den som inte lämnar sin
deklaration i tid skall kunna därigenom få kredit under längre tid än den som
kommer in med sin deklaration inom föreskriven tid. Denna effekt kan tullverket
visseriigen motverka genom att prdiminärdebitera tull och andra avgifter på
grundval av hemtagningsanmälningens uppgifter. Dessa uppgifter är emellertid
med nödvändighet mycket knapphändiga och preliminärdebiteringarna är som generaltullstyrelsen
framhåller administrativt betungande för både tullverket och den tullskyldige.
Jag biträder därför styrelsens förslag om att en bestämmelse om ränta införs
för nu avsedda fall. En sådan bestämmelse bör avse ränta för den tid under
vilken utfärdandet av tullräkning har fördröjts. Eftersom tullräkningarna måste
utfärdas periodvis - enligt generaltullstyrelsens föreskrifter sker det f. n.
två gånger i månaden - försenas utfärdandet regelmässigt något längre tid än
den tid varmed den tullskyldige har överskridit fristen för lämnande av
deklarationen. Ränta bör utgå även för denna längre tid. Det bör i detta
sammanhang också påpekas att ränta inte torde behöva påföras vid kortare
dröjsmål, om en allmän regel införs enligt vilken räntebelopp som understiger
50 kr. inte skall påföras.

Utredningen
om företagens uppgiftsplikt har i betänkandet om ränta och restavgift på skatt m.
m. föreslagit enhetliga bestämmelser om ränta och restavgift på skatteområdet,
inklusive tullarnas område. På grundval av betänkandet har förslag till nya
bestämmelser lagts fram i prop. 1974:159. Såvitt avser bestämmelsernas allmänna
utformning, som bl. a. omfattar villkoret att räntebelopp understigande 50 kr.
inte skall påföras, lår jag hänvisa till sagda proposition. I nu förevarande
sammanhang skall jag endast beröra

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 32

några
frågor som är speciella för tullområdet.

Enligt utredningens
förslag motsvaras den tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning av för
mycket betald tull eller annan införselavgift av en skyldighet att betala
ränta (respitränta), när den tullskyldige skall betala ytterligare tull eller
annan avgift på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering eller enligt
beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen
anser att respitränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje månaden
efter den då varan angavs till förtullning. Någon längsta tid för respitränta
på tullområdet föreslås inte av utredningen, som däremot föreslår en regel om
två års maximitid på den inrikes beskattningens område. Den ränta som f. n.
utgår om tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid bör
vidare enligt utredningens förslag ersättas med restavgift.
Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över utredningens förslag förordat att
de föreslagna bestämmelserna justeras på några punkter. Eftersom även
tullskyldig som har betalat ett större belopp enligt preliminär debitering än
vad som slutligen fastställs torde vara berättigad till ränta på det
överskjutande beloppet, anser styrelsen att respitränta också bör betalas i det
motsatta fallet, dvs. då den tullskyldige har betalat lägre avgifter enligt den
preliminära debiteringen än enligt den slutliga. Styrelsen anser vidare att respitränta
bör utgå från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning
och att tullagen bör innehålla en motsvarighet till den i uppbördslagen
föreslagna regeln om längsta tid för ränteberäkning. För min del ansluter jag
mig till generaltullstyrelsens uppfattning i nu nämnda hänseenden och föreslår
således att utredningens förslag genomförs med de av styrelsen begärda
justeringarna. Till tullagen bör samtidigt överföras en föreskrift i
tullförordningen (1973:979) enligt vilken ränta kan utgå i vissa fall då
förutsättningarna för tullrestitution inte har uppfyllts.

Leverans
av exportvagnar

Gällande
bestämmelser ger möjlighet för den som är bosatt utomlands att använda en här i
landet förvärvad personbil eller motorcykel enligt ex-portvagnslicens. Fordonet
förs inte in i bilregistret utan endast i en exportvagnsförteckning och förses
med speciella skyltar. Så länge fordonet får stå kvar i förteckningen - den
längsta tiden är drygt ett år - medges temporär tull- och skattefrihet för det.
Det förutsätts att förvärvaren av bilen eller motorcykeln uppehåller sig här i
landet tillfälligt och avser att föra ut fordonet ur landet när vistelsen här
upphör.

För
att en personbil eller motorcykel skall få införas i exportvagnsförteckning
krävs att fordonet levereras i frihamn. 1 vissa hänseenden betraktas sådan
leverans som export och mervärdeskatt och bilaccis utgår inte i samband med
sådan leverans. I den mån som utländskt material och utländska delar har
importerats och använts vid tillverkningen av fordonet, kan tillverkare få
restitution av tull och skatt på materialet och delarna under hän-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:180 33

visning
till att fordonet därefter levererats i frihamn (industrirestitution). Försäljare
av utländska, hit importerade bilar och motorcyklar kan också lå restitution av
eriagd tull och skatt, om fordonen levereras i frihamn och är i samma skick som
när de importerades (handelsrestitution).

Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening har anhållit att kravet på leverans i
frihamn för att personbil eller motorcykel skall få införas i exportvagnsförteckning
slopas och ersätts med ett krav som medger ett enklare, mindre kostnadskrävande
förfarande. Nästan alla remissinstanser har ställt sig positiva till
framställningen.

Kravet
på att fordonet levereras i frihamn torde vara betingat av kontrollskäl.
Enligt min mening har dock detta krav inte något egentligt värde från
kontrollsynpunkt. Den kontroll av bilarnas identitet och skick som kan behövas
kan uppenbariigen lika väl eller bättre göras i anslutning till att frågan om
införande i exportvagnsförteckningen prövas. Denna prövning ankommer f n. på
vissa länsstyrelser. Om den överiåts på tullmyndigheterna, får dessa vidta
lämpliga kontrollåtgärder utan att vara bundna till frihamnsområdena.
Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare att
föreslå regeringen de ändringar som med anledning härav behövs i exportvagnskungörelsen
(1964:39).

På
grund av det nu sagda förordar jag att tullförordningen och berörda skattebestämmelser
ändras så att restitution av eller befrielse från tull och skatt för personbil
eller motorcykel kan medges, om fordonet införs i exportvagnsförteckning.
Givetvis bör det som hittills vara möjligt att få restitution även med åberopande
av att varan i fråga-det kan gälla motorfordon eller andra varor - förts till
frihamn för att senare exporteras.

Ikraftträdande
m. m.

De
nya bestämmelser som förslaget omfattar kräver viss omläggning av tullverkets
rutiner m. m. Med hänsyn till vad jag har anfört om syftet med bestämmelserna
om förseningsavgift bör dock ändringarna i tullagen träda i kraft relativt
snart efter årsskiftet 1974/75, lämpligen den 1 mars 1975. De övriga
ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975. Enligt 1 § tullkungörelsen
(1973:1014) skall, om annat ej föreskrivs, författningar om tull tillämpas i
den lydelse som gäller - såvitt avser vara som tas hem - den dag då varan
anmäls till hemtagning eller - såvitt avser vara som anges till förtullning
sedan s. k. temporär tullfrihet har medgivits för den - den dag då sådan
tullfrihet söks eller medges utan ansökan eller också - såvitt avser vara i
andra fall - den dag då varan anges till förtullning. Med hänsyn till att inte
bara tullförfattningarna utan även författningarna om andra införselavgifter
mycket ofta ändras föreslår jag att föreskriften i 1 § tullkungörelsen utan
ändring i sak överförs till tullagen. Genom att föreskriften tas in i tullagen blir
den tillämplig på båda slagen av författningar. Den blir enligt förslaget också
tillämplig på bestämmelserna om ränta och restavgift.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:180 34

eftersom
vad som gäller om tull och annan införselavgift föreslås äga motsvarande
tillämpning beträffande ränta och restavgift.

För
att göra de formella ändringar i tullagen och tullförordningen som föranleds av
den nya regeringsformen krävs en särskild översyn. Förslag till sådana
ändringar framläggs därför ej i detta sammanhang.

Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

1. lag om ändring i tullagen (1973:670),

2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i förordningen (1956:545) om
omsättningsskatt på motorfordon.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar i 5 dokument.

  1. Prop. 2007/08:25 Förlängd redovisningsperiod och vissa andra mervärdesskattefrågor s. 155 i texten
  2. Prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap i texten
  3. Prop. 1993/94:99 om ny mervärdesskattelag s. 309 i texten
  4. Rskr. 1974:387 i texten
  5. Bet. 1974:SkU63 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:180 med förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670), m. m. jämte motion s. 1 · s. 14 · s. 15 · s. 16 i texten