Kungl. Maj:ts proposition med förslag tilI bisjukdomslag, m.m.
1974 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:24, Kungl. Maj:ts proposition med förslag tilI bisjukdomslag, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts
proposition nr 24 år 1974 Prop. 1974:24
Nr 24
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till bisjukdomslag, m. m.; given den 18 januari
1974.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbmksärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att 1946 års bipestförordning ersätts med en bisjukdomslag.
Vidare föreslås ett utvidgat ekonomiskt stöd till biodlingen.
1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 24
Prop. 1974: 24
Förslag
till Bisjukdomslag
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Bekämpning enligt denna lag
får ske i fråga om bisjukdomar som Kungl. Maj:t föreskriver. Sådan föreskrift
får meddelas endast beträffande bisjukdomar som sprids genom smitta och som
kan allvarligt skada biodling.
2
§ Den som har anledning antaga
att bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1 §, angripit bisamhälle som
han innehar skall genast anmäla detta. Sådan amnälan göres till tUlsynsman
eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
3
§ För att bekämpa och hindra
spridning av bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1 §, får Kungl. Maj:t
eller tillsynsman eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
1.
förelägga innehavare av
bisamhälle att vidtaga åtgärd för bekämpning av sjukdom hos bisamhället,
2.
förordna om förintande av
bisamhälle,
3.
föreskriva att bibostäder som
ej längre hyser levande bin samt honung, bivax och avfall av honung eller bivax
skall förvaras på sådant sätt att bin icke kan få tUlträde därtUI,
4.
förbjuda eller föreskriva vUlkor
för införsel, utförsel eller bortförande av levande bin, vaxkakor och avfall
av sådana, begagnade bi-bostäder och begagnade biodlingsredskap,
5.
vidtaga eller föreskriva annan
åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad.
Åtgärd
som avses i första stycket 2, 3 eller 5 kan verkställas genom tillsynsmans
eller annan myndighets försorg.
4 §
Innehavare av mark eller byggnad är skyldig att lämna tUlträde
för undersökning eller åtgärd som behövs för tillämpningen av denna
lag.
5
§ Underlåter någon att fullgöra
skyldighet som ålagts honom med stöd av 3 §, kan myndigheten låta verkställa
åtgärden på den försumliges bekostnad.
6
§ För kostnad eller förlust som
föranletts av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser kan utgå ersättning av statsmedel. Fråga om ersättning prövas av Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl Maj:t bestämmer.
7
§ Kronofogdemyndigheten skall
på begäran av tUlsynsman eller annan myndighet som avses i 3 § första stycket
lämna handräckning när det behövs för kontroll av att lagen eller med stöd av
lagen meddelade bestämmelser efterleves eller för verkställighet av beslut
enligt 5 §.
Prop. 1974: 24 3
8 §
TUl böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
underlåter att göra anmälan enhgt
2 §,
2.
underlåter att efterkomma
föreläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av
3 §,
3.
åsidosätter skyldighet enligt 4
§.
9 §
Mot tillsynsmans beslut enligt 3 eller 5 § föres talan hos lant
bruksstyrelsen genom besvär.
Talan
mot beslut som annan myndighet än Kungl. Maj:t eller tillsynsman meddelat med
stöd av 3 eller 5 § föres genom besvär hos kammarrätten, om beslutet meddelats
i särskilt fall, och i övrigt hos Kungl. Maj:t.
Mot
beslut som annan myndighet än Kungl. Maj:t meddelat enligt 6 § föres talan hos Kungl.
Maj:t genom besvär.
Beslut
som avses i första och andra styckena länder omedelbart till efterrättelse, om
ej annat förordnas.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974, då förordningen (1946: 81) om bekämpande av
smittsamma sjukdomar hos bin skall upphöra att gälla.
Prop. 1974: 24
Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 18 januari 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-'WALLÉN.
Chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om förslag till bisjukdomslag, m. m. och
anför.
Inledning
Kungl.
Maj:t uppdrog den 30 juni 1971 åt lantbruksstyrelsen att utreda den svenska
biodlingens nuvarande förhållanden och utvecklingsmöjligheter samt att tiU
jordbruksdepartementet inkomma med förslag till de åtgärder som bedömdes
nödvändiga för biodlingens framtid.
Med
skrivelse den 5 juni 1973 överlämnade lantbruksstyrelsen sitt betänkande i
ämnet. I betänkandet har styrelsen föreslagit att ekonomiska stödåtgärder samt
att förordningen (1946: 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin
upphävs och ersätts av en ny lag. Styrelsen har bifogat förslag till bipestlag
och tillämpningskungörelse till lagen. Styrelsens förslag till bipestlag torde
få bifogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Remissyttranden
över betänkandet har avgetts av statens jordbruksnämnd, statens
naturvårdsverk, statens växtskyddsanstalt, lantbrukshögskolan, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges biodlares riksförbund, Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges handelsträd-gårdsmästareförbund och Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från resp. lantbruksnämnder
samt från ohka sammanslutningar.
I
prop. 1974: 1 (bU. 11 s. 35) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Särskilt stöd åt biskötsel och
växtodling för budgetåret 1974/75 beräkna ett reservationsanslag av 215 000
kr.
Prop. 1974: 24 5
Nuvarande
förhållanden
I
Sverige finns i dag ca 10 000 biodlare med omkring 75 000 bisamhällen. Antalet
biodlare beräknades år 1949 tiU drygt 33 000 med 224 000 samhällen. Såväl
antalet biodlare som antalet bisamhällen har således minskat med omkring två
tredjedelar under den senaste tjugoårsperioden. Medelåldern bland biodlarna är
hög, ca 60 år. Biodlaraa har vanligen endast några få bisamhällen vardera och
stordrift är sällsynt. Det torde f. n. inte finnas mer än högst tio personer
som bedriver biskötsel av sådan omfattning att man kan beteckna dem som yrkesbiodlare.
Biodling förekommer huvudsakligen i Götaland och Svealand. Flest bisamhäUen
har Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län. I Norrland finns
endast omkring 3 % av bisamhällena.
Samhällsekonomiskt
har bina betydelse dels som honungsproducenter, dels som pollinatörer av vissa
kulturväxter. Det årliga värdet av den svenska honungsskörden uppgår till ca 10
milj. kr. i producentledet. Värdet av binas pollinationsarbete är betydande.
I
Sverige konsumeras f. n. ca 0,3 kg honung per person och år. Det är
internationellt sett en förhållandevis låg konsumtion. Den inhemska
honungsproduktionen uppgår till omkring 2 000 ton per år och importen till ca
600 ton per år. Exporten av honung är obetydlig. Importhonungens
konkurrenskraft har stärkts genom att tullen på honung under senare år har
sänkts. Sedan den 1 januari 1972 utgör tullen 25 öre per kg. Honung från
utvecklingsländerna är tuUfri sedan den 1 januari 1973. Dessa länder svarar för
20 % av honungsexporten tUl Sverige. Importpriset på honung var år 1972 i
medeltal 4,04 kr. per kg exkl. tiUl. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges
biodlares riksförbunds honungsförmedling vid kontantlikvid betalar biodlama
4,15 kr. per kg exkl. mervärdeskatt.
Sveriges
biodlares riksförbund, till vilket en mycket stor del av biodlarna är
anslutna, verkar bl. a. för avsättning av honung genom ett särskilt bolag, som
tar hand om ca 40 % av honungsskörden. Resterande 60 % direktförsäljs eller
förbrukas av biodlarna själva. De biodlare som själva förpackar och försäljer
sin honung erlägger vid köp av etiketter en avgift till riksförbundet, vilken
används till marknadsstimu-lerande åtgärder. Förhållandevis höga svenska
honungsskördar alltsedan slutet av 1960-talet har i kombination med unport
resulterat i att en stor del av den inhemska honungen har måst lagras 12 år
innan den kunnat avyttras.
Många
av våra viktigaste jordbmksgrödor, t. ex. vete, havre, korn och ärter är självbefruktande.
Hos råg och i stort sett samtliga vallgräs överförs pollenet av vinden. Båda
dessa växtgmpper är alltså obero-
It
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 24
Prop. 1974: 24 6
ende
av poUinerande insekter för sin reproduktion. Andra kulturväxter däremot är
beroende därav. Hit hör främst klöver, lusern, åkerböna, fruktträd, bärbuskar
samt i viss mån oljeväxter. Ett alltför lågt antal poUinatörer i samband med
dessa grödors blomning kan leda till en betydande minskning av frukt- och
fröskörden. Humlor och bin svarar för huvudparten av pollinationen. Inom
slättbygdsområden med stora sammanhängande åkerarealer med obetydligt inslag av
hagmark och impediment är humlor och andra vUda pollinatörer vanligen fåtaliga.
Förekomsten av bisamhällen är där ofta en nödvändig förutsättning för odling av
insektspoUinerade grödor.
En
särskild form av biskötsel är s. k. vandringsbiskötsel. Biodlaren flyttar då
sina bisamhällen till insektspoUinerade grödor eller tUl andra lämpliga s. k.
dragväxter t. ex. ljung. Enligt Sveriges biodlares riksförbunds statistik
omfattar denna form av biodling f. n. drygt 5 000 samhällen, dvs. ca 7 % av
det totala antalet. Över hälften av dessa finns i Skåne. Vid vandring för pollinationsändamål
är det vanligt att växt-odlare betalar viss ersättning till biodlaren.
Vandringsbiskötseln tenderar att minska i omfattning i hela landet.
Smittsamma
sjukdomar hos bin orsakar betydande kostnader och problem för biodlingen. Såväl
binas larver som de fuUbildade bina angrips. En del av sjukdomarna är tämligen
ofarliga. Andra kan i hög grad försvaga bisamhället eller t. o. m. ödelägga det
helt. Av de smUt-samma bisjukdomar som drabbar binas larver är amerikansk yngelröta
f. n. den svåraste. Den förekommer i större delen av landet. Under den senaste
tioårsperioden har i medeltal ca 1 % av bisamhällena varit angripna av
sjukdomen. Den viktigaste sjukdom som drabbar fuUbUdade bin är nosemasjuka. Den
fruktade kvalstersjukan som är spridd på den europeiska kontinenten och i
Storbritannien har Sverige hittills undgått. För sjukdomsbekämpningen gäller
särskilda författningsbestämmelser för vilka redogörs i det följande.
Central
myndighet för bifrågor är lantbruksstyrelsen. Den lokala övervakningen av
sjukdomarna sköts av s. k. bitillsyningsmän, som var och en inom sitt distrikt
skall verka för bekämpningen av bisjukdomar. TlUsyningsmännen är inom varje län
underställda lantbruksnämnden,, som leder och samordnar deras verksamhet. F. n.
är landet indelat i 550 tillsyningsdistrikt. I bisjukdomsbekämpningen deltar
också lantbrukshögskolans försöksavddning för bin inom institutionen för husdjurens
utfodring och vård. Bl. a. undersöks där prov för att diagnosticera misstänkta
fall av amerikansk yngelröta.
Statligt
stöd till biodlingen utgår från reservationsanslaget Särskilt stöd åt biskötsel
och växtodling. Av anslaget utgör bidraget till främjande av biskötsel
innevarande budgetår 81 000 kr. Det används till grundutbildning och
fortbildning av bitillsyningsmän, försök med vandringsbiskötsel m. m. samt
till bidrag åt Sveriges biodlares riksförbund.
Prop.
1974: 24 7
Vissa
kostnader för bisjukdomsbekämpningen ersätts från förslagsanslaget Bekämpande
av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. Budget-' året 1972/73 var dessa kostnader
59 000 kr. Biodlingen erhåller f. n. inget stöd av prisregleringsmedel.
Förordningen
(1946: 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin (omtryckt 1962:60,
ändrad senast 1967:404) är tUlämplig på amerikansk yngelröta. Sjukdomen, som
orsakas av en bakterie. Bacillus larvae, kallas även täckt yngelröta, nymfpest
och bipest. Kungl. Maj:t kan bestämma att förordningen skall göras tillämplig
också på andra smittsamma sjukdomar hos bin (1 §).
Om
sjukdom som avses i förordningen inträffar inom länet eller det finns skälig
anledning anta att sådan sjukdom förekommer där, skall länsstyrelsen förklara
länet eller viss del därav smittat eUer misstänkt för smitta. Sedan sjukdomen
upphört, skall länsstyrelsen förklara området fritt från smitta. Länsstyrelsen
skall också omedelbart häva miss-tänktförklaring, om det konstateras att sjukdoinen
i fråga inte förekommer inom området (2 §).
I
län där det bedrivs biodling av någon betydelse skall länsstyrelsen efter
samråd med lantbruksnämnden och styrelserna för större bi-odlarföreningar inom
länet utse erforderligt antal tillsyningsmän med uppgift att inom för var och
en av dem bestämt tiUsyningsdistrikt verka för bekämpning av sjukdomar som
avses i förordningen (3 §).
När
ett bisamhälle angrips av en sjukdom som är eller misstänks vara sådan sjukdom
som avses i förordningen, är bisamhäUets innehavare skyldig att ofördröjligen
anmäla detta hos tillsyningsmannen i det tillsyningsdistrikt, inom vilket
bisamhället är uppställt. Sådan anmälan kan också göras hos länsstyrelsen (4 §).
Om
tillsyningsmän har grundad anledning misstänka förekomst av sjukdom som avses i
förordningen, skall han verkställa erforderlig undersökning för att fastställa
sjukdomens art. Finner han att bisamhälle smittats, skall han vidta de åtgärder
som behövs för bekämpning av sjukdomen. Bisamhälle som tagit bostad i annat
föremål än därtUl avsedd bibostad (vildbisamhälle) och som kan misstänkas vara
smittat får tillsyningsmannen förinta utan föregående undersökning. Annat bisamhälle
får han inte förinta utan medgivande av lantbruksstyrelsen. Sådant medgivande
erfordras emellertid inte, om innehavaren av bisamhället samtyckt tUl åtgärden
eller dä fråga är om vUdbisamhälle och den skada som uppkommer genom
förintandet är ringa (5 §).
Innehavare
av bisamhälle eller av föremål vari herrelöst bisamhälle tagit bostad skall
lämna tillsyningsmannen erforderligt biträde vid undersökning och behandling
av bisamhället (6 § första stycket). Om innehavaren föredrar att själv vidta
behandlingsåtgärd som ankommer på tillsyningsmän, får tillsyningsmannen skriftiigen
förelägga honom att inom viss tid verkställa åtgärden och underrätta tiUsyningsmannen
när
Prop.
1974: 24 8
den
verkställts (6 § andra stycket). Utförs inte förelagd åtgärd, kan tillsyningsmannen
själv vidta den (7 §).
Det är förbjudet att
förvara bibostäder som ej längre hyser levande bin samt honung, bivax och
avfall av honung eller bivax på sådant sätt att bin kan få tillträde därtUl. Är
område förklarat smittat eller misstänkt för smitta, är det förbjudet att från
tillsyningsdistrikt eller del därav, som tillhör området, föra ut levande bin,
begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap utan tillsyningsmannens
medgivande. Detsamma gäller utbyggda vaxkakor och avfall av sådana. Sistnämnda
föremål får emellertid under tiden oktobermars utföras för om-smältning (8 §).
Uppkommer skada genom att vUdbisamhälle
avlägsnas eller förintas kan den skadelidande, om bisamhället inte tillhörde
honom, av allmänna medel få ersättning med belopp som länsstyrelsen bestämmer
efter hörande av tUlsyningsmannen. För att rätten till ersättning inte skall gå
förlorad, skall ersättningsanspråket framställas hos länsstyrelsen inom tre
månader från det avlägsnandet eller förintandet ägde rum. Innehavare av
bisamhälle är i princip skyldig att ersätta tUlsyningsman för behandhng som
denne ägnar bisamhället. Beträffande herrelöst bisamhälle utgår motsvarande
ersättning av aUmänna medel liksom all ersättning för undersökning av
bisamhälle (10 §).
Den som underlåter att
fullgöra anmälningsskyldighet enligt 4 § eller att lämna tUlsyningsman biträde
enligt 6 § första stycket eller att fullgöra förelagd åtgärd som avses i 6 §
andra stycket eller som veterligen lämnar oriktig uppgift i underrättelse som
avses i 6 § andra stycket dömes tUl böter. Till samma straff dömes den som
bryter mot föreskriftema i 8 § eller vägrar tUlsyningsman tUlträde till
bisamhälle inom hans tUlsyningsdistrikt eller annars hindrar åtgärd som tillsyningsmannen
är berättigad vidta enligt bestämmelserna i förordningen (11 §).
Kungl.
Maj :t kan delegera tUl lantbruksstyrelsen att meddela närmare föreskrifter
rörande tiUämpningen av förordningen (13 §).
Tillämpnhigsbestämmdser
tUl förordningen finns i kungörelsen (1946: 82) angående tUlämpning av
förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos
bin (omtryckt 1962: 61, ändrad senast 1968: 7).
Kungörelsen
(1962: 62) angående införsel av levande bin innehåUer bestämmelser som avser
att förebygga att genom införsel av levande bin smittsamma bisjukdomar kommer
in i riket eller här vinner ytterligare spridning.
Bestämmelser
om bin finns också i 21 kap. byggningabalken.
I
sammanhanget kan även nämnas bestämmelsen i 38 § kungörelsen (1973: 334) om hälso-
och mUjöfarliga varor enligt vUken det är förbjudet om inte
lantbruksstyrelsen på gmnd av särskUda skäl medgett undantag att använda
bekämpningsmedel, som är särskilt skad-
Prop.
1974: 24 9
ligt
för poUinerande insekter, för att behandla växter under den tid då pollination
kan förekomma.
Lantbruksstyrelsen
Stödåtgärder
Lantbruksstyrdsen
konstaterar att det inom överskådlig tid kommer att finnas ett behov av bin för
att möjliggöra en tillfredsställande frukt-och frösättning hos vissa insektspoUinerade
växtarter. Den nuvarande utvecklingen inom svensk biodling pekar på en markant
minskad bi-hållning i framtiden. Styrelsen anser det angeläget att den pågående
nedgången i biodlingen bryts och att i landet bibehålls en biodling av i stort
sett nuvarande omfattning. Styrelsen anser det däremot inte motiverat från poUinationssynpunkt
att stimulera tUl en ökad bihållning. Stödet till näringen bör därför anpassas
så att biodhngen kan behållas på den nivå den har i dag.
Lantbruksstyrelsen
beräknar att poUinationsvärdet inom jordbruk och yrkesmässig frukt- och bärodling
är av storleksordningen 1621 milj. kr., varav 3,5 milj. kr. faller på klöverfröodlingen,
7,5 mUj. kr. på oljeväxtodlingen och 59,5 mUj. kr. på fmkt- och bärodlingen.
Värdet för husbehovsodlingen av frukt och bär är ca 7 mUj. kr. Därtill kommer
betydelsen för produktionen av vilda bär samt för den vUda floran. Dessa värden
är betydligt lägre än vad som beräknats av tidigare utredningar om biodlingen.
SkUlnaderna orsakas av dels förändrad inriktning av växtodlingen, dels delade
uppfattningar om bipollinationens mervärde för olika grödor. Senare tids
forskning har där gett nya beräkningsunderlag.
Biodlarna
får i aUmänhet inte någon direkt ersättning för binas pollinationsarbete. Med
hänsyn tUl det nyttiga arbete som bina utför i flera jordbruksgrödor föreslår
lantbruksstyrelsen att biodlingen av prisregleringsmedel inom fördelningsramen
tilldelas ett årligt belopp av 500 000 kr. Dessutom bör enhgt styrelsens mening
av medel utom fördelningsramen anvisas ett lika stort belopp. Sammanlagt
föreslås alltså biodlingen erhålla ca 1 milj. kr. av prisregleringsmedel.
Medlen bör tillföras en fond vars behållning skall användas till kollektiva
åtgärder för näringen. Sådana åtgärder är stöd tiU marknadsföring, lagring och
export.
Lantbmksstyrelsen
föreslår vidare att biodlingen tiUdelas medel för produktionsfrämjande
åtgärder. Den dd av reservationsanslaget Särskilt stöd till biskötsel och
växtodling som gäller främjande av biskötseln föreslås med hänsyn härtUl höjd
från nuvarande 81 000 kr. tiU 200 000 kr. Anslagsökningen skall bl. a. användas
till utveckling av bin för polli-
Prop.
1974: 24 10
nationsändamål
samt till aveisarbete. Kostnaderna för utbUdning och fortbildning av bitillsyningsmän
väntas också öka.
Biodlare
föreslås få ersättning för förintade sjuka bisamhällen. Med en ersättning av 40
kr. per samhälle beräknas den årliga kostnaden härför till 40 000 kr. Vidare
föreslås att staten helt svarar för kostnaderna för saneringen av sjuka
bisamhällen. Merkostnaden för detta beräknas till ca 20 000 kr. Anslaget
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. beräknas därmed komma att
belastas med ytterligare 60 000 kr.
Författningsfrågor
Lantbmksstyrelsen
framhåller att syftet med den föreslagna bipest-lagen är att förhindra
spridning av sådana smittsamma sjukdomar hos bin som allvarligt kan skada
biodlingen. För att lagen snabbt skall kunna göras tUlämplig vid en eventuell
ny sjukdomssituation bör det ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om vilka
sjukdomar som skall omfattas av lagens bestämmelser. Innehavare av bin skall
vara skyldig att hos myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer anmäla misstanke om
sjukdom som omfattas av Kungl. Maj:ts förordnande. Bekämpningen av sjukdomarna
kräver att ingrepp görs som ofta kan komma att medföra inskränkning i
enskildas förfoganderätt till egendom. Lagen bör ange de åtgärder som får
tillgripas för att bekämpa eller hindra spridning av sjukdomarna. Åtgärderna
föreslås i huvudsak motsvara de åtgärder som får tUlgripas enligt gällande
förordning av år 1946. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
skall kunna förelägga innehavare av bin att vidta åtgärd för bekämpning av
sjukdomar, förordna att bibostäder som inte längre hyser levande bin samt
honung och bivax eller avfall därav skall förvaras på ett från smittsynpunkt betryggande
sätt samt förbjuda förflyttning av levande bin, vaxkakor eller avfall därav,
begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap. Det bör även vara
möjligt för myndighet att vidta eller föreskriva annan åtgärd i fråga om
enskilds egendom som myndigheten finner oundgängUgen påkallad. Vissa
bekämpningsåtgärder bör lämpligen utföras genom myndighets försorg. För att
uppnå bästa möjliga effektivitet i bekämpningsarbetet är det i allmänhet väsentiigt
att en beslutad åtgärd kan sättas in snabbt. Med anledning härav föreslås att
myndighets beslut omedelbart skall lända till efterrättelse.
Lantbmksstyrelsen
anför vidare att det med de nuvarande bestämmelserna inte varit möjligt att
utan biodlarens eller markinnehavarens samtycke vinna tillräde för
undersökning av misstänkta smittkällor. Om vederbörande motsätter sig sådan
kontroll, kan fömtsättningama för en effektiv sjukdomsbekämpning starkt
begränsas inom området. I lagen bör därför föreskrivas skyldighet att lämna
tillträde för bekämpningsåtgärd som myndighet beslutat. Det har vidare visat
sig att straff-
Prop.
1974:24 11
sanktioner
inte är tillräckliga för att effektivt förhindra en sjukdomsspridning. Även om
böter utdömts, har den potentiella smittkällan funnits kvar oförändrad.
Styrelsen föreslår därför att vederbörande myndighet får befogenhet att låta
verkställa föreskriven åtgärd på den försumliges bekostnad. Myndighet bör även
kunna få handräckning av polismyndigheten när det behövs för kontroll av att
lagen efterlevs eller för verkställighet av beslutad bekämpningsåtgärd.
Myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bör kunna tillerkänna innehavare av
bisamhälle som förintats med stöd av bestämmelserna i lagen ersättning av
statsmedel.
Erforderliga bestämmelser
om smittförklaring m. m., utseende av tillsyningsmän, ersättning tUl
skadelidande och ersättning tiU tillsyningsmän bör enligt lantbmksstyrelsen
inte tas in i den nya lagen utan i tiUämpningskungördse till denna. I samband
härmed föreslås att lantbruksstyrelsen skall ta över länsstyrelsens nuvarande
uppgift att meddela smittförklaring och härmed sammanhängande förordnanden och att
pröva ersättningsfrågor. Ändringarna motiveras främst med att lantbruksstyrdsen
numera förfogar över veterinärmedicinsk expertis och har bättre möjligheter än
länsstyrelserna att göra bedömningar rörande sjukdomsläget och besluta om
lämpliga åtgärder. Detta gäller i synnerhet frågor som berör flera län
samtidigt. Vidare har lantbmksstyrelsen numera från den fömtvarande
veterinärstyrelsen tagit över administrationen av förslagsanslaget Bekämpande
av smUtsamma husdjurssjukdomar m. m., varifrån det allmännas ersättningar i
anledning av bekämpningen av smittsamma sjukdomar hos bin utbetalas. Om lantbruksstyrelsen
görs till central övervakningsmyndighet, skapas enligt styrelsens mening
garantier för att frågor rörande smittförklaring m. m. av områden samt
ersättningsärenden blir hkartat bedömda i hela landet. Vidare föreslås att lantbmksnämnden
tar över länsstyrelsens nuvarande uppgifter att utse tillsyningsmän och att
jämte tillsyningsmän ta emot anmälan om inträffad bisjukdom. Genom att
länsstyrelsens uppgifter flyttas över till lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnderna betonas enligt lantbruksstyrelsen sambandet mellan
biskötsel och växtodling ytterligare. De organisatoriska förändringarna medför
dessutom en reducering av antalet myndigheter som har att svara för den
direkta till-lämpningen av bestämmelserna. Samtidigt minskar riskerna för att biodlare,
tillsyningsmän och andra skall vända sig till fel instans.
Tillsyningsmän skall
enligt de föreslagna tillämpningsbestämmelserna rapportera till lantbmksriämnden
om inträffad eller misstänkt bisjukdom i tidigare ej smittförklarat område.
Biodlares generella anmälningsskyldighet i fråga om inträffad eller misstänkt bisjukdom
skall förutom hos lantbruksnämnd kunna fullgöras hos tUlsyningsman. Har tillsyningsmän
anledning misstänka förekomst av sjukdom som avses i lagen, skall han verkställa
undersökning för att fastställa sjukdomens art. Finner till-
Prop. 1974: 24 12
syningsman
att bisamhälle smittats av sådan sjukdom, skall han vidta nödiga åtgärder för
bekämpning av sjukdomen. TUlsyningsman skall också se till att meddelade
föreskrifter efterlevs. Tillsyningsmän får även förelägga biodlare att inom
viss tid vidta anbefallda åtgärder och att därefter rapportera om den skedda
verkställigheten.
Av
de av lantbruksstyrelsen i övrigt föreslagna tillämpningsbestämmelserna kan
nämnas skyldighet för innehavare av bisamhälle att på tid och sätt som
styrelsen bestämmer lämna lantbmksnämnden uppgift om var bisamhällena är
stadigvarande uppställda. Genom registrering av erhållna uppgifter underlättas erUigt
styrelsen såväl bekämpningen av sjukdomarna som möjligheterna att undvika
förgiftningar hos bina i samband med användandet av kemiska bekämpningsmedel. Lantbmksstyrelsen
anser vidare att det allmänna bör svara för en större del av kostnaderna för
sjukdomsbekämpningen än som f. n. är fallet. Man torde därigenom kunna förvänta
sig en bättre efterlevnad av bestämmelserna och ett ökat iritresse från biodlarnas
sida att mera aktivt ta itu med bisjukdomarna. Styrelsen anser att detta på
sikt bör bidra verksamt till att minska det allmännas kostnader för
sjukdomsbekämpningen samtidigt som man uppnår större effektivitet.
Remissyttrandena
Stödåtgärder
Lantbmksstyrelsens
bedömning av det framtida behovet av bin delas eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser, bl. a. lantbrukshögskolan, länsstyrelserna och LRF.
Naturvårdsverket, som begränsat sitt yttrande till frågan om biodlingens
biologiska betydelse, anser att bin behövs som ett komplement till vilda pollinatörer
för att tUlförsäkra kulturlandskapet och den naturhga vegetationens insektspoUinerade
arter en jämnare tUlgång till aktiva pollinatörer.
Sveriges
biodlares riksförbund anser att biodlingens nuvarande omfattning måste
vidmakthållas och inom vissa distrikt förstärkas för att möjliggöra en fullgod pollinerrng.
Sveriges handelsträdgårdsmästareför-bund och Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund ifrågasätter om det inte från poUinationssynpunkt är motiverat med
en ökad bihållning i framtiden.
Sveriges
biodlares riksförbund är kritiskt mot lantbruksstyrelsens beräkning av binas pollinationsvärde,
främst därför att den bygger på utländska forskningsresultat som enligt
förbundet inte till alla delar är tillämpbara i Sverige.
Remissinstansema
tiUstyrker i huvudsak förslaget att det ekonomiska stödet till näringen bör
avpassas så att biodlingens nuvarande omfattning i stort sett bibehålls. LRF
finner det angeläget att bi-
Prop. 1974:24 13
odlingen
tillförsäkras sådana ekononuska betingelser att den nuvarande ogynnsamma
utvecklingstrenden bryts. Sveriges biodlares riksförbund framhåller att om en
stabil bihållning skall erhållas i framtiden, är det nödvändigt att den görs
någorlunda lönsam. De ekonomiska förutsättningarna bör vara sådana att enstaka
personer lockas att bedriva biodling yrkesmässigt.
Förslaget
om ekonomiskt stöd av prisregleringsmedel tillstyrks i princip eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom jordbruksnämnden.
Jordbruksnämnden finner sig inte kunna ta ställning tUl förslaget med hänsyn tUl
tillgången på regleringsmedel.
LRF
anser det föreslagna stödbeloppet på 1 milj. kr. väl avvägt. 500 000 kr. bör
tillföras av prisregleringsmedel, vilka bör fördelas med lika belopp inom och
utom fördelningsramen. Resterande 500 000 kr. bör dock enligt riksförbundets
uppfattning täckas av budgetmedel.
Sveriges
biodlares riksförbund tillstyrker att biodlmgen tillförs 500 000 kr. med hänsyn
till binas pollinationsarbete i jordbmksgrödor. Förbundet anser dock att
anslaget på sikt är otUlräckligt. Ett anslag på 2 milj. kr. är befogat på grund
av de stora skördeökningar som vinns. De 500 000 kr. som avser utomramsmedd
tillstyrks men även dessa medel är otillräckliga. De bör uppgå tUl minst 1
milj. kr. Förbundet anser dessutom att med hänsyn till binas betydelse för den
vilda floran 500 000 kr. bör tillföras biodlingen av naturvårdsverkets medd.
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om höjt anslag
till produktionsfrämjande åtgärder. Naturvårdsverket anser att ökad
uppmärksamhet bör ägnas biavdsarbetet för att utveckla lätthållna och för poUinationsändamål
effektiva biarter. Lantbrukshögskolan finner förslaget om ökat bidrag för
undersökningar om binas utnyttjande i pollineringen väl motiverat.
Sveriges
fröodlareförbund betonar angelägenheten av att nya vägar söks för att
möjliggöra en säkrare polhnering av klöverarterna och finner det därför
motiverat att höja bidraget tUl produktionsfrämjande åtgärder. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser det angeläget att vandringsbiskötsdn
omfattas av stödåtgärderna. Om forsknings- och försöksverksamheten på detta
område erhåller samma andel som hittills av bidraget tUl främjande av
biskötseln skulle för utvecklingen av vandringsbiskötsel utgå 50 000 kr. Enligt
förbundets mening bör sistnämnda belopp fördubblas.
Sveriges
biodlares riksförbund ansluter sig till förslaget men anser det otillräckligt
med hänsyn tUl starkt ökade undervisningskostnader och behovet av ett väsentligt
utökat aveisarbete. Forsknings- och försöksverksamheten behöver också
förstärkas. Förbundet bedömer att 500 000 kr. behövs för nämnda ändamål.
Lantbruksstyrelsens
förslag rörande kostnaderna för bi-
Prop.
1974: 24 14
sjukdomsbekämpningen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Författningsbestämmelser
Lantbruksstyrelsens
förslag till bipestlag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna.
Departementschefen
Stödåtgärder
Kungl.
Maj:t uppdrog år 1971 åt lantbruksstyrelsen att utreda den svenska biodlingens
nuvarande förhållanden och utvecklingsmöjligheter samt att lämna förslag till
de åtgärder som bedömdes nödvändiga för biodlingens framtid. Lantbruksstyrelsen
avlämnade år 1973 betänkandet 1971 års biutredning.
Av
betänkandet framgår att biodlingen f. n. är på tillbakagång. Såväl antalet
biodlare som antalet bisamhällen har den senaste tjugoårsperioden minskat med
omkring två tredjedelar till ca 10 000 biodlare med 75 000 bisamhällen. Enligt
lantbruksstyrelsen pekar utvecklingen på en markant minskad bihållning även i
framtiden.
Samhällsekonomiskt
har bina betydelse dels som honungsproducenter, dels som pollinatörer av vissa
kulturväxter. Det årliga värdet av den svenska honungsskörden uppgår till ca 10
milj. kr. i producentledet. Värdet av binas pollinationsarbete är betydande.
Lantbruksstyrelsen beräknar att det uppgår till mellan 16 och 21 milj. kr. inom
jordbruk och yrkesmässig frukt- och bärodling. DärtUl kommer ca 7 milj. kr. för
husbehovsodlingen av frukt och bär samt värdet för den vilda floran. Från
jordbruks-, trädgårdsnärings- och naturvårdssynpunkt har pollina-tionsfunktionen
understrukits såsom särskilt värdefull av såväl lantbruksstyrelsen som
remissinstanserna. Styrelsen har bedömt att det ur denna synvinkel är angeläget
att ha kvar en biodling av i stort sett nuvarande omfattning för att denna
funktion skall kunna upprätthållas. Även jag delar uppfattningen att bihållningen
har en sådan omfattning att en tillfredsställande polhnering kan ske av både
odlade och vilda växter. I likhet med remissinstanserna delar jag
lantbruksstyrelsens bedömning att biodlingen därför bör behållas på nuvarande
nivå. Stödet till näringen bör således avpassas så att den nuvarande ogynnsamma
utvecklingen bryts.
Samhället
stöder redan nu på olika sätt biodlingen. Över statsbudgeten lämnas ekonomiskt
stöd tUl utbUdning och forskning m. m. på området. Vidare ersätts vissa kostnader
i samband med bisjukdomsbekämpningen. Sveriges biodlares riksförbund erhåller
också bidrag. Genom författningsmässigt reglerade bekämpningsåtgärder minskar biodlarnas
förluster till följd av bisjukdomar.
Prop.
1974: 24 15
Lantbruksstyrelsen
föreslår att stödet till biodlingen skall förbättras i olika avseenden. Med
hänsyn tUl det nyttiga pollineringsarbete som bina utför i flera
jordbruksgrödor anser styrelsen att biodlingen årligen bör erhålla 1 milj. kr.
av införselavgiftsmedel. Kungl. Maj:t har till statens jordbruksnämnd
överlämnat de delar av styrelsens förslag som rör stöd till biodlingen med
införselavgiftsmedel. Nämnden har fått i uppdrag att efter överläggningar med
lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation avge
förslag om prisregleringen för jordbrukets produkter för tiden efter den 30
juni 1974. Förslaget kommer bl. a. att omfatta den beräknade storleken och den
huvudsakliga dispositionen av införselavgiftsmedlen.
Statligt
stöd till biodlingen utgår från reservationsanslaget SärskUt stöd åt biskötsel
och växtodling. Lantbruksstyrelsen föreslår att den del av anslaget som avser
främjande av biskötsel höjs från 81 000 kr. till 200 000 kr. I likhet med vad
som redan nu gäller bör medlen användas till forskning och försök på
biskötselns område, utbUdning av bitillsyningsmän samt till bidrag till
Sveriges biodlares riksförbunds verksamhet. Liksom flera remissinstanser vill
jag framhålla vikten av att en ökad försöksverksamhet rörande
vandringsbiskötsel och andra frågor av betydelse för binas utnyttjande i pollineringen
kan komma till stånd. Jag tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag och föreslår
således att till främjande av biskötsel anvisas 200 000 kr. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t, eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, att besluta om den
närmare användningen av medlen.
Vissa
kostnader för bekämpningen av smittsamma bisjukdomar ersätts f. n. från
förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. Dessa
ersättningar uppgick budgetåret 1972/73 till 59 000 kr. Lantbruksstyrelsen
föreslår att kostnaderna för bisjukdomsbekämpningen skaU täckas med statsmedel
samt att viss ersättning skall utgå för förintade bisamhällen. Förslagen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Enligt min mening
bör ersättningsbestämmelserna utformas så att de leder till en ändamålsenlig
och effektiv sjukdomsbekämpning. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer att utforma ersättningsbestämmelserna.
Kungl.
Maj:t har i prop. 1974: 1 (bil. 11 s. 79) föreslagit att på förslagsanslaget
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. skall för budgetåret 1974/75
anvisas 4 mUj. kr. Jag föreslår att de kostnadsökningar som kan komma att följa
av nyssnämnda förslag rörande bisjukdomsbekämpningen får bestridas från detta
anslag.
Från
anslaget Särskilt stöd åt biskötsel och växtodling utgår innevarande budgetår
bidrag med 15 000 kr. till främjande av växtodling. Bidraget har de senaste
åren använts till att utreda betingelserna för produktion av grönytefrö.
Lantbruksstyrelsen föreslår att bidraget tas upp med oförändrat belopp nästa
budgetår. Jag biträder förslaget.
Prop.
1974: 24 16
Förf
attningsf lågor
Bestämmelser
om bekämpning av smittsamma sjukdomar hos bin finns i 1946 års s. k. bipestförordning
med därtill hörande tillämpningskungörelse. I en år 1962 utfärdad kungörelse
finns bestämmelser som syftar till att förebygga att genom införsel av levande
bin smittsamma sjukdomar kommer in i riket eller vinner ytterligare spridning
här. Lantbruksstyrelsen bedömer de nuvarande bestämmelserna vara otillräckliga
och att behov föreligger av nya regler som medger effektivare insatser mot bisjukdomarna.
Styrelsen föreslår därför att bipest-förordningen upphävs och ersätts av en ny
lag, benämnd bipestlag, som innehåller de gmndläggande reglerna om
bekämpningsåtgärder från myndigheternas sida. Vidare föreslår styrelsen att en
ny tillämpningskungörelse utfärdas, till vilken bör flyttas över vissa
bestämmelser av huvudsakligen administrativ karaktär som f. n. finns i bipestförordning-en,
t. ex. om smittskyddsförklaring, utseende av tillsyningsmän, ersättning till
skadelidande och ersättning till tUlsyningsman.
Lantbmksstyrelsens
författningsförslag har i allt väsentligt tillstyrkts av remissinstanserna.
Även jag anser mig i princip kunna godta förslaget. Jag finner i likhet med
styrelsen det vara angeläget att bestämmelserna i ämnet utformas så att de
möjliggör en effektiv sjukdomsbekämpning. De åtgärder som det allmänna skall
kunna tillgripa för bekämpning av bisjukdomar bör understäUas riksdagen och
anges i lag. Med hänsyn till omfattningen av de föreslagna ändringama finner
jag det lämpligt att 1946 års bipestförordning ersätts med en ny lag i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Inom jordbruksdepartementet har upprättats
förslag tUl en sådan lag. I fråga om förslaget vill jag anföra följande.
Eftersom
bipest är namnet på en av flera bisjukdomar på vilka lagen fömtsatts kunna bli
tillämplig, synes bisjukdomslag vara en lämpligare mbrik för lagen än bipestlag
som lantbruksstyrelsen föreslagit.
Bipestförordningen
är enligt 1 § tillämplig på amerikansk yngelröta, även kallad täckt yngelröta,
nymfpest och bipest och, i den mån Kungl. Maj:t så bestämmer, också på andra
smittsamma sjukdomar hos bin. Något sådant beslut har inte meddelats. Det bör
såsom lantbmksstyrelsen föreslagit ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva i
fråga om vUka sjukdomar bekämpning enligt lagen får ske. Sådan föreskrift bör
få meddelas endast beträffande bisjukdomar som sprids genom smitta och som kan
allvarligt skada biodling. Härigenom kommer bisjukdomsbestäm-mdserna att
närmare ansluta sig tUl bestämmelserna i epizootUagen (1935: 105) med epizootikungördsen
(1935: 106) och växtskyddslagen (1972: 318) med växtskyddskungördsen (1972:
319).
En
generell anmälningsplikt bör liksom f. n. förehgga för envar som har anledning
anta att bisjukdom, på vilken lagen gjorts tillämplig, an-
Prop.
1974: 24 17
gripit
bisamhälle som han innehar. Anmälan bör göras tiU tUlsynsman dier annan
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Jag anser att tillsynsman är en
lämpligare benämning än tUlsyningsman som hittUls använts.
Bekämpningen
av bisjukdomarna kräver ingrepp som ofta kan komma att beröra enskildas intressen.
Lagen bör ange de åtgärder som får tillgripas för att bekämpa och hindra
spridning av bisjukdomar. Åtgärderna bör i huvudsak motsvara de åtgärder som
får tillgripas enligt gällande bipestförordning. De kan avse föreläggande för
innehavare av bisamhälle att själv vidta åtgärd för bekämpning av sjukdom hos
bisamhället. Ofta är det emellertid fråga om bekämpningsåtgärder som lämpligen
bör utföras genom myndighets försorg. TUlsynsman eUer annan myndighet bör kunna
förordna om förintande av bisamhälle och föreskriva att bibostäder som inte
längre hyser levande bin samt honung, bivax och avfall av honung eller bivax
skall förvaras på sådant sätt att bin inte kan få tUlträde därtUl. Vidare bör
det vara möjligt att förbjuda eller föreskriva vUlkor för införsel, utförsel
eller bortförande av levande bin, vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder
och begagnade biodlingsredskap. Det bör även vara möjligt för tillsynsman
eller annan myndighet att vidta eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds
egendom som anses oundgängligen påkallad. Eftersom det är angeläget från
bekämpningssynpunkt att en beslutad åtgärd vidtas snabbt, bör beslutet
omedelbart lända till efterrättelse.
Lantbruksstyrelsen
framhåller att det enligt nuvarande bestämmelser inte är möjligt att utan biodlarens
eller markinnehavarens medgivande vinna tillträde för att undersöka misstänkta
smittkällor. Om biodlaren eller markinnehavaren motsätter sig sådan kontroll,
blir enligt styrelsen fömtsättningama för en effektiv sjukdomsbekämpning starkt
begränsade. I likhet med styrelsen finner jag det nödvändigt att sädana hinder
mot en effektiv sjukdomsbekämpning undanröjs. I lagen bör därför tas in en
bestämmelse om skyldighet för innehavare av mark eUer byggnad att lämna
tillträde för undersökning eller åtgärd som behövs för tillämpningen av lagen.
Härigenom blir det också möjligt att snabbt ingripa, om någon underlåter att
fullgöra bekämpningsåtgärd som ålagts honom. Styrelsen uttalar att
straffsanktion ofta visat sig otUlräcklig för att förhindra sjukdomsspridning.
Även om böter utdömts, har den potentieUa smittkällan funnits kvar oförändrad.
Jag delar uppfattningen att tillsynsman eller annan myndighet bör få
befogenhet att låta verkställa föreskriven åtgärd på den försumliges
bekostnad. Myndigheten bör också kunna få handräckning av kronofogdemyndigheten
när det behövs för kontroll av att lagen efterlevs eller för verkställighet av
föreskriven åtgärd.
Det
bör ankomma på Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att
besluta i vad mån ersättning av statsmedel skall
Prop.
1974: 24 18
utgå
för kostnad eller förlust som föranletts av åtgärd som vidtagits enligt lagen
eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser.
Straffsanktionen i lagen
bör liksom i bipestförordningen vara böter. Till böter bör dömas den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot den generella anmälningsplikten, underlåter att
efterkomma föreläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats
med stöd av lagen eller åsidosätter skyldighet att lämna tillträde till mark
eller byggnad för undersökning eller åtgärd som behövs för tillämpningen av
lagen.
Som tidigare nämnts skall
enligt förslaget vissa beslut kunna delegeras till tillsynsman. Dennes beslut
bör kunna överklagas hos lantbmksstyrelsen. Talan mot övriga beslut om bekämpnmgsåtgärder
som annan myndighet än Kungl. Maj:t meddelat bör föras hos kammarrätt, om
beslutet meddelats i särskUt fall, och annars hos Kungl. Maj:t. Talan mot
myndighets beslut om ersättning av statsmedel bör föras hos Kungl. Maj:t.
Den
nya bisjukdomslagen bör träda i kraft den 1 juli 1974.
I likhet med
lantbruksstyrelsen anser jag att de i den nuvarande bipestförordningen intagna
bestämmelserna om smittförklaring och därmed sammanhängande förordnanden (2 §),
utseende av tillsyningsmän (3 §), ersättning till den som drabbats av skada
genom avlägsnande eller förintande av bisamhälle (9 §) samt ersättning till tillsyningsmän
(10 §) inte bör tas in i den nya lagen. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta i dessa frågor. I detta sammanhang vill jag informera riksdagen om att
jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning att länsstyrelsens nuvarande
uppgifter i samband med bekämpningen av bisjukdomar bör flyttas över till
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. För en sådan överflyttning talar
flera skäl, t. ex. det nära sambandet mellan biskötsel och växtodling liksom
det förhållandet att lantbruksstyrelsen förfogar över veterinärmedicinsk
expertis. Lantbruksstyrelsen kan snabbt göra bedömningar om sjukdomsläget och
besluta lämpliga åtgärder även i frågor som berör flera län samtidigt. Det är
min avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att meddela
tillämpningsföreskrifter till lagen. Upplysningsvis kan nämnas att jag i det
sammanhanget kommer att föreslå Kungl. Maj:t att lantbruksstyrelsen får
meddela smittför-klaringar och liknande förordnanden och pröva ersättningsärenden
samt att lantbruksnämnd får utse tillsynsmän och motta anmälningar om misstänkt
bisjukdom.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
Prop.
1974: 24 19
1.
antaga
förslaget tUl bisjukdomslag,
2.
godkänna vad
jag förordat om stöd tUl biodlingen samt om ersättningar m. m. vid bekämpning
av smittsamma bisjukdomar,
3.
medge att
kostnaderna för bekämpningen av smittsamma bisjukdomar får bestridas från
förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. under nionde
huvudtiteln,
4.
tUl SärskUt
stöd åt biskötsel och växtodling för budgetåret 1974/75 under nionde
huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 215 000 kr.
Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Margit Edström
Prop. 1974: 24 20
Bilaga
Lantbruksstyrelsens
förslag till bipestlag
1 §
Denna
lag äger i den utsträckning Konungen förordnar tUlämpning på bisjukdomar som
sprids genom smitta och som kan allvarligt skada biodlingen.
2 §
Om
innehavare av bin har anledning antaga att bisjukdom enligt 1 § angripit bina
skall han göra anmälan härom till myndighet som Konungen bestämmer.
3 §
För
att bekämpa eller hindra spridning av bisjukdom som omfattas av lagen får
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
1.
förelägga innehavare av bin att
vidtaga åtgärd för bekämpning av sjukdomen,
2.
förordna att bibostäder som
inte längre hyser levande bin samt honung och bivax eller avfall därav förvaras
på ett ur smittsypunkt betryggande sätt,
3.
förbjuda förflyttning av
levande bin, vaxkakor eller avfaU därav, begagnade bibostäder eller begagnade
biodlingsredskap,
4.
vidtaga eller föreskriva annan
åtgärd i fråga om enskilds egendom som befinnes oundgängligen påkaUad.
Åtgärd
som avses i första stycket 1, 2 eller 4 kan verkställas genom myndighets
försorg. Myndighets beslut länder omedelbart till efterrättelse.
4 §
Innehavare
av bin eller i 3 § första stycket angivna föremål och produkter är skyldig att
lämna tUlträde för åtgärd som avses i 3 §.
5 §
Underlåter
någon att fullgöra förordnande enligt 3 § 2 kan myndigheten låta verkställa
åtgärden på den försumliges bekostnad.
6 §
Innehavare
av bisamhälle, vUket efter föreläggande därom förintats, kan tillerkännas
ersättning av statsmedel. Fråga om ersättning prövas av myndighet som Konungen
bestämmer.
7 §
Polismyndigheten
skall på begäran av annan myndighet lämna handräckning när det behövs för
kontroll av att lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser efterlevs
eller för verkstäUighet av åtgärd enligt 5 §.
Prop.
1974: 24 21
TUl
böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.
underlåter att göra anmälan
enligt 2 §,
2.
underlåter att efterkomma
åläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 3 §,
3.
åsidosätter skyldighet enligt 4
§.
9
§
Närmare föreskrifter om tiUämpningen
av denna lag får meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen
bestämmer.
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1974. Genom lagen upphävs förordningen (1946:
81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin.
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740022
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (10)
10 kopplingar i 9 dokument.
- SOU 2020:62 En samlad djurhälsoreglering s. 705 om s. 18 · s. 781 i texten
- SOU 2009:16 Kulturutredningen i texten
- Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten
- Bet. 1982/83:JoU24 om statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83: 100.bilaga 11) s. 20 i texten
- Bet. 1978/79:JoU20 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1979/80 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 13 i texten