Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken
1974 · 522 sidor, varav 468 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 468 av 522 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:28, Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj.ts proposition nr 28 år 1974 Prop. 1974:28
Nr 28
Kungl. Majits proposition angående den statliga kulturpolitiken;
given den 8 mars 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
CARL GUSTAF
BERTIL ZACHRISSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs förslag fram om mål,
ansvarsfördelning och organisatorisk struktur för statens kulturpolitiska
insatser. Utbyggnaden av de statliga insatserna förutsätts ske enligt en
treårsplan.
Förslagen bygger i första hand på utredningar av
kulturrådet och 1965 års musei- och utställningssakkunniga.
Mål för kulturpolitiken föreslås. Bl.a. betonas att
kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta
gruppers behov. De kulturpolitiska insatserna skall vidare medverka till att
skydda yttrandefriheten, motverka kommersialismens negativa verkningar på
kulturområdet och ge människor möjlighet till egen skapande aktivitet.
Frågan om fördelningen av ansvaret mellan stat,
primärkommuner, landsting och organisationsliv i fråga om insatser inom
kulturområdet behandlas. Vikten av att organisationslivet spelar en aktiv roll
i kulturverksamheten framhålls.
Ett framträdande drag i den kulturpolitik som föreslås är
betoningen av det fria kollektiva skapandet, dvs. konstnärlig verksamhet i
grupp utanför kulturinstitutionerna. Förslag läggs fram om vissa ändringar
1 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 2
i
bestämmelserna för studiecirkelverksamheten och om ett nytt statsbidrag till
experiment och utveckling av sådan amatörverksamhet som drivs i andra former än
studiecirkelns. Studieförbunden och ohka amatörorganisationer föreslås få
förstärkt stöd. Stödet till mindre ensembler och fria grupper samt tiU
centrumbildningarna förstärks.
Förslag
läggs också fram om ett nytt statsbidrag till kulturprogram inom
föreningslivet. Det ersätter nuvarande bidrag till föreläsningsverksamhet m.
m.
Beträffande
kulturinstitutionerna redovisas stäUningstaganden till frågor om bl. a.
ansvarsfördelning, företagsform samt styrelsens och institutionschefens
ansvar.
Riktlinjer
ges för hur staten bör främja en utbyggnad av teater-och dansinstitutioner med
regionalt ansvar. Ett nytt statsbidragssystem föreslås. Operans och Dramatiska
teaterns riksansvar betonas. Svenska riksteaterns uppgifter behandlas.
I
fråga om musikinstitutionerna framhålls behovet av ett nära samspel mellan
olika typer av musikinstitutioner. Yrkesorkestrarna inordnas i samma
bidragssystem som teater- och dansinstitutionerna. Rikskonserters uppgifter
förutsätts på sikt bli ändrade.
Riktlinjer
anges för det statliga och statsunderstödda museiväsendets verksamhet och
organisation. Bl. a. avses nationalmuseet med östasiatiska museet och moderna
museet få ny organisation. Frågan om statsbidrag tUl länsmuseerna skall
utredas.
Rikthnjer föreslås för
kulturminnesvårdens centrala och regionala organisation. För att förstärka
kulturminnesvårdens ställning i samhällsplaneringen bör länsstyrelserna få nya
uppgifter. Länsmuseerna förutsätts dock även i fortsättningen ha
kulturminnesvårdande uppgifter. Förslag läggs fram om riktlinjer för en ny
organisation för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt
medelhavsmuseet samt om en decentralisering av ärenden från ämbetet.
Folkparksrörelsen
föresläs få ett stathgt stöd, främst för vissa centrala uppgifter och för
lokal och regional försöksverksamhet.
En
ny myndighet, statens kulturråd, föreslås bli inrättad. Rådet skall ha
rådgivande, utredande och statsbidragsprövande uppgifter. Dess direkta
ansvarsområde bör omfatta teater, dans, musik, litteratur, folkbibliotek,
konst, museer och utställningsverksamhet. Rådet tar över uppgifter som teater-
och musikrådet, tidskriftsnämnden och skolöverstyrelsens bibliotekssektion
hittills svarat för. Rådet får en styrelse och tre nämnder.
Under
de i propositionen behandlade anslagen för kulturändamål föreslås
anslagsökningar som bortsett från pris- och löneomräkning uppgår till
sammanlagt 25,5 milj. kr. Härtill kommer ökningar av anslagen till
studiecirklar och studieförbund.
Prop. 1974:28 3
Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 8 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.
Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Zachrisson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den statliga
kulturpolitiken och anför.
Prop.
1974: 28
1 Inledning
Under senare år har ett omfattande utredningsarbete
genomförts rörande de statliga insatserna inom kiUturområdet. Utredningsverksamheten
har bedrivits bl. a. av kulturrådet, teater- och musikrådet, 1965 års musei-
och utställningssakkunniga (E 1966: 52) (MUS 65)-, operautredningen (U1972:01)
utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård* samt rUcsarkivet. Vissa
frågor har behandlats i en inom UtbUdningsdepartementet upprättad
departementspromemoria.
Kulturrådet, som im-ättades år 1968, har i oktober 1972
avgett betänkandet (SOU 1972: 66) Ny kulturpolitik Del 1: Nuläge ooh förslag
samt separat en sammanfattning därav i betänkandet (SOU 1972: 67) Ny
kulturpolitik Del 2: Sammanfattning.
Inom UtbUdningsdepartementet har under våren 1973
utarbetats en promemoria (Ds U 1973: 9) Det nya kulturrådets organisation.
Teater- och orkesterrådet (numera teater- och musikrådet)
avlämnade år 1969 utredningen Orkesterorganisationen i Sverige m. m. (stencil
1969).
MUS 65 har i juni 1972 avgett betänkandet (SOU 1972:45)
Kulturminnesvård. I betänkandet behandlas även de förslag som lagts fram i en
tiU utredningen av Kungl. Maj:t överlämnad utredning (Ds U 1969: 2) angående
Sambandet mellan Vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien samt
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. MUS 65 har vidare i
januari 1973 avgett betänkandet (SOU 1973:5) Museerna.
Teater- och musikrådet har under år 1973 avlämnat en inom
rådet gjord utredning Musikteaterutredningen Del I (stencU).
Operautredningen avlämnade i maj 1973 betänkandet (Ds U
1973: 6) Operans verksamhet och organisation.
Utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård, som
tiUkaUades
Direktören Paul Lindblom, ordförande,
bildningskonsulenten Bengt Andersson, sektionschefen Henry Björinder,
redaktören Rune Blomkvist, författaren Per Olov Enquist, professorn
Hans-Erland Heineman, konstnären Elisabet Hermodsson, rektorn Bengt Häger,
producenten Bertil Jansson, fil. lic. Bo Lagercrantz, konstnären Gunilla
Palmstierna-Weiss, förbundsdirektören Rolf Rembe, byråchefen Ragnar Thoursie
och professorn Bo Wallner.
" Generaldirektören Leimart Holm, ordförande,
överantikvarien Margareta Biörnstad, överintendenten Åke Meyerson, museichefen
Bengt Hubendick, landsantikvarien Sven E. Noreen, museidirektören Karl Gunnar
Hultén, konstnären Kurt Ullberger, f.d. organisationsdirektören Elof Jerdenius,
direktören Guimar Westin och fil. lic. Bo Lagercrantz. °
Näringsfrihetsombudsmannen Torsten Löwbeer, utredningsman. ' Expeditionschefen
Jan Stiernstedt, ordförande, samt professorerna Carl Ivar Ståhle och Bertil
Molde.
Prop. 1974: 28 5
i
februari 1973, avlämnade i juli samma år betänkandet (Ds U 1973: 10) Nämnden
för svensk språkvård framtida ställning och organisation. Riksarkivet har år
1973 lagt fram utredningen Teatrarnas arkivfråga.
De
betänkanden m. m. som jag nämnt i det föregående har remissbehandlats enligt
följande.
Efter
remiss har yttranden över kiUturrådets betänkande Ny kulturpolitik Nuläge och
förslag avgetts av kruninalvårds-styrelsen, krigsarkivet, armémuseet,
marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona, organisationskommittén för
regionmusiken, socialstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska
centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), riksarkivet, kungl. biblioteket,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, nationalmuseet,
livrustkammaren, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, statens
sjöhistoriska museum, universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen
(SÖ), teater- och musikrådet, kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
bostadsstyrelsen, statens nämnd för samlingslokaler, statens planverk, statens
invandrarverk, statens handikappråd, presstödsnämnden, forskningsbiblioteksrådet,
konstnärsstipendienämnden, tidskriftsnämnden, statens konstråd, styrelsen för
Sveriges författarfond, statens biografbyrå, dialekt- och ortnamnsarkiven samt
svenskt visarkiv, styrelsen för Skoklosters slott, statens ungdomsråd,
dramatiska institutet, samtiiga länsstyrelser, massmedieutredningen,
handikapputredningen, 1968 års barnstugeutredning, kommunalekonomiska
utredningen, styrelserepresentationsutredningen, 1972 års pressutredning, MUS
65, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television
inom utbildningsväsendet, 1968 års litteraturutredning, filmutredningen,
organisationskommittén för högre musikutbildning, sameutredningen,
operautredningen, invandrarutredningen, länsberedningen.
Vidare
har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Stiftelsen Svenska institutet, Sveriges allmänna biblioteksförening,
Stiftelsen Litteraturfrämjandet, Svenska bokförläggareföreningen. Svenska
bokhandlareföreningen. Bibliotek i samhälle. Författarcentrum, Stiftelsen
Svenska barnboksinstitutet. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Stiftelsen Nordiska museet.
Stiftelsen Skansen, Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum. Stiftelsen
Upplandsmuseet, Jönköpings läns hembygdsförbund, Kalmar läns
fornminnesförening, Blekinge musei- och hembygdsförening, HaUands
museiförening, Värmlands fornminnes- och museiförening, Västmanlands
fornminnesförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, Gävle kommuns
museinämnd. Föreningen Heimbygda, Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen
Norrbottens museum, Samfundet för hembygdsvård. Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund. Svenska museiföreningen, Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv,
Prop.
1974: 28 6
Folkrörelsernas
arkivförbund. Föreningen Sveriges pressarkiv och press-museum. Akademien för de
fria konsterna. Riksförbundet för bildande konst. Konstfrämjandet,
Konstnärscentrum, Svenska slöjdföreningen. Musikaliska akademiens styrelse,
Kungl. teaterns AB (Operan), Stiftelsen Institutet för rikskonserter.
Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim), Göteborgs
teater- och konsertaktiebolag. Stiftelsen Malmö konserthus, Norrköpings
orkesterförening. Nordvästra Skånes orkesterförening, Gävleborgs läns
orkesterförening, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Västerås musiksällskap.
Kulturnämnden i Örebro för Örebro orkesterstiftelse. Riksförbundet Sveriges
amatörorkestrar. Svenska jazzriksförbundet, Stiftelsen EMS (Elektronmusikstudion),
Musikcentrum, Föreningen Fylkingen, Ars nova föreningen för nutida musik i
Mahnö, Kammarmusikföreningen Samtida musik, Samarbetsrådet för Sveriges körer
(KÖRSAM), Sveriges körförbund. Svenska sångarförbundet, Riksförbimdet Svensk
kyrkomusik. Svenska baptisternas sångarförbund. Metodistkyrkans sångarförbund.
Svenska missionsförbundets sångarförbund, Kungl. dramatiska teaterns AB,
Svenska riksteatern, AB Upsala stadsteater. Kulturnämnden i Borås för Borås
stadsteater. Folkteatern i Göteborg, Föreningen Malmö stadsteater, Föreningen
Norrbottens länsteater, Göteborgs stadsteater AB, Stadsteatern
Norrköping-Linköping, Stockholms stadsteater AB, Västernorrlands läns
landsting för Västernorrlands regionteater. Stiftelsen Skådebanan,
Teatercentrum, Teaterforum, Kursverksamheten vid Stockholms universitet för
Balettakademien, Danscentrum, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges
Radio AB, Stiftelsen Svenska filminstitutet. Filmcentrum,
Smalfilmdistributörernas förening, Sveriges förenade filmstudios. Riksförbundet
Svensk fotografi Sveriges fotoklubbar, Sveriges biografägareförbund. Föreningen
Sveriges filmproducenter. Bygdegårdarnas riksförbund. Folkets husföreningarnas
riksorganisation. Folkparkernas centralorganisation. Riksförbundet Sveriges
fritids- och hemgårdar. Folkbildningsförbundet, Arbetarnas bildningsförbund
(ABF), Folkuniversitetet, Studieförbundet Medborgarskolan, Studieförbundet
Vuxenskolan, Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), Nykterhetsrörelsens
bildningsverksamhet, KFUKKFUM:s studieförbund, Sveriges kyrkliga
studieförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens
rUcsförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Sveriges
författarförbund, Sveriges dramatikerförbund, Konstnäremas riksorganisation.
Föreningen Svenska tecknare, Föreningen Sveriges konsthantverkare och
industriformgivare. Svenska fotografernas förbund. Föreningen Svenska
tonsättare. Föreningen Svenska populärauktorer. Svenska musikerförbundet.
Svenska tonkonstnärsförbundet. Svenska danspedagogförbundet. Svenska teater-
Prop. 1974: 28 7
förbundet.
Svenska regissörsföreningen. Svenska kyrtans kulturinstitut. Svenska
riksbyggen. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB), Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag. Hyresgästemas riksförbund, Kooperativa förbundet
(KF), Lantbrukarnas riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté, Sveriges
rUtsidrottsförbund, Moderata ungdomsförbundet. Centerns ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund.
Kungl.
bibhoteket, UKÄ, SÖ, teater- och musikrådet och organisationskommittén för
högre musikutbildnmg har avgett yttranden efter hörande av vissa underlydande
myndigheter. Länsstyrelsema har för resp. län inhämtat yttranden från vissa
kommimer samt samarbetsnämnder och sammanläggningsdelegerade i vissa
kommunblock.
Härutöver
har skrivelser kommit in från bl. a. politiska och ideeUa organisationer,
intresseföreningar och enskUda personer.
Remissinstanserna
har i stor utsträckning bifogat yttranden från myndigheter, tjänstemän och
sammanslutningar.
Över
departementspromemorian Det nya kulturrådets organisation har efter remiss
yttranden avgetts av statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, utrustningsnämnden för
universitet och högskolor, SÖ, teater- och musikrådet, tidskriftsnämnden, MUS
65, 1968 års litteraturutredning, fUm-utredningen. Svenska kommimförbundet,
Landstingsförbundet, Stiftelsen Institutet för rikskonserter. Svenska
riksteatern, Sveriges Radio AB, ABF, Studieförbundet Medborgarskolan, TCO,
SACO, LO, SAF, Klys, Teatrarnas riksförbund.
Efter
remiss har yttranden över teater- och orkesterrådets utrednmg
Orkesterorganisationen i Sverige m.m. avgetts av statskontoret, RRV, SÖ,
ktUturrådet, AMS, länsstyrelsen i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län, konsertbyråutredningen. Musikaliska
akademiens styrelse.
Vidare
har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Kungl.
teaterns AB, Stiftelsen Institutet för rikskonserter, Gävleborgs läns
orkesterförening, Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Konsertföreningen
i Stockholm, Nordvästra Skånes orkesterförening, Norrköpings orkesterförening.
Stiftelsen Malmö konserthus, Västerås musrksällskap, Örebro orkesterstiftelse.
Föreningen Fylkingen, Föreningen Malmö stadsteater, Sveriges Radio AB,
Folkbildningsförbundet, LO, SAF, Föreningen Svenska tonsättare. Teatrarnas
riksförbund.
Länsstyrelsema
har inhämtat yttranden från vissa kommuner. Härutöver har skrivelser inkommit
från vissa organisationer.
Efter
remiss har yttranden över MUS 65: s betänkande Kulturminnesvård avgetts av
fideikommissnätrmden, centralnämnden för fastighetsdata, fortifikationsförvaltningen,
statens vägverk, kanmiar-
Prop. 1974: 28 8
koUegiet,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, riksarkivet, kungl. biblioteket,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, statens sjöhistoriska
museum, UKÄ, SÖ, nationalmuseet. Stiftelsen Nordiska museet, statens
humanistiska forskningsråd, forskningsbiblioteksrådet. Vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien. Akademien för de fria konstema, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, AMS, bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, statens vattenfallsverk,
domänverket, samtiiga länsstyrelser, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund,
Göteborg, Härnösand och Visby, kulturrådet, saneringsutredningen,
bygglagutredningen, länsberedningen.
Vidare
har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, LO, TCO, SACO, Landsantikvarieorganisationernas
samarbetsråd, Stockholms läns kultiu-minnesråd. Upplands fornminnesförening,
Södermanlands hembygds- och museiförbund, Östergötlands och Linköpings stads
museum, Jönköpings läns hembygdsförbund. Stiftelsen Smålands museum, Kalmar
läns fommirmesförening. Föreningen Gotlands fomvän-ner, Blekmge musei- och
hembygdsförening, Skånes hembygdsförbund, HaUands museiförening, Bohusläns
hembygdsförbund. Älvsborgs läns museiförening, Västergötiands
fommirmesförening, VärrrUands fonmiin-nes- och museiförening, Örebro läns
hembygdsförbund, Västmanlands fornminnesförening. Dalamas fornminnes- och
hembygdsförbund, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund, Länsmuseet-Murberget,
Föreningen Heunbygda, Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen Norrbottens
museum. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, Föreningen Varbergs
museum. Föreningen Sveriges landsantikvarier, Svenska museiföreningen. Svenska
arkeologiska samfundet. Svenska fomminnesför-eningen. Samfundet för
hembygdsvård, Stiftelsen Skansen, Svenska turistföreningen.
UKÄ,
lantbmksstyrelsen, AMS och bostadsstyrelsen har avgett yttranden efter hörande
av vissa underlydande myndigheter. Länsstyrelserna har för resp. län iiUiämtat
yttranden från vissa kommimer samt samarbetsnämnder och sanmianläggnmgsdelegerade
i vissa kommunblock.
Härutöver
har skrivelser kommit in från bl. a. Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum,
Sveriges allmänna biblioteksförening och Sveriges museimannaförbund.
Remissinstanserna
har i stor utsträckning bifogat yttranden från myndigheter, tjänstemän och
sammanslutningar.
Efter
remiss har yttranden över MUS 65: s betänkande Museerna avgetts av
riksmarskalksämbetet, fideikommissnämnden, armémuseet, marhimuseet och
modeUkammaren i Karlskrona, chefen för flygvapnet, statens järnvägar,
luftfartsverket, kammarkoUegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV,
statens personalutbUdningsnämnd, riksarkivet, kungl.
Prop.
1974: 28 9
biblioteket,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, nationalmuseet,
livrustkammaren, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, statens
sjöhistoriska museum, medelhavsmuseet, styrelsen för Skoklosters slott.
Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Tekniska museet, Haliwylska museet, UKÄ,
utrustnmgsnämnden för universitet och högskolor, SÖ, teater- och musikrådet,
statens konstråd, museichefskollegiet i Stockholm, statens humanistiska
forskningsråd, statens naturvetenskapliga forsknmgsråd,
forskningsbiblioteksrådet, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Akademien för de fria
konsterna. Musikaliska akademiens styrelse, statens naturvårdsverk, AMS,
statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, Sveriges geologiska
undersökning, samtliga länsstyrel-er, kulturrådet, massmedieutredningen,
kommunalekonomiska utredningen, utredningen angående den fortsatta
verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet,
sameutredningen, länsberedningen.
Vidare
har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, LO, TCO, SACO, Stiftelsen Svenska
institutet. Stiftelsen Skansen, Förenmgen Sveriges pressarkiv och pressmuseum.
Föreningen Varbergs museum. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige,
Stiftelsen Dansmuseifon-den. Stiftelsen Drottningholms teatermuseum. Stiftelsen
Carl och Olga MiUes' Lidingöhem, Stiftelsen Musikhistoriska museet. Stiftelsen
Thielska gaUeriet, Zomsamlmgarna, Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum. Stiftelsen
Upplandsmuseet, Upplands fommirmesförening, Södermanlands hembygds- och
museiförbund, Östergötiands och Lmköpings stads museum, JötUcöpings läns
hembygdsförbund. Stiftelsen Smålands museum, Kalmar konstförening. Föreningen
Gotlands fomvänner, Blekmge musei- och hembygdsförening, Skånes
hembygdsförbimd, Hallands museiförenmg. Älvsborgs läns museiförerung,
Västergötiands fornminnesförening, Värmlands fornminnes- och museiförening,
Örebro läns hembygdsförbund, Västmanlands fornminnesförening, Västerås
konstförening. Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, Gästrike-Hälsmge
hembygdsförbund. Stiftelsen Silvanum, Länsmuseet-Murberget, Föreningen
Heimbygda, Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen Norrbottens museum.
Konstfrämjandet, LandsantUcvarieorganisationemas samarbetsråd. Föreningen
Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen. Föreningen för undervisning
och information vid svenska museer (FUISM), Nordiska konservatorsförbundets
svenska sektion, Svenska arkeologiska samfundet. Svenska fornminnesföreningen.
Samfundet för hembygdsvård, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges
industriförbund. Svenska teknologförenlngen. Svenska uppfinnareföreningen,
Svenska turistföreningen, Sveriges allmänna biblioteksförening. Stiftelsen
Svenska fUm-institutet, HiStorelärarnas förening, Svenska slöjdföreningen.
UKÄ
och SÖ har avgett yttranden efter hörande av vissa under-
Prop. 1974:28 10
lydande
myndigheter. Länsstyrelsema har för resp. län uihämtat yttranden från vissa
kommimer samt samarbetsnämnder och sammanläggningsdelegerade i vissa
kommunblock.
Härutöver
har skrivelser kommit in från bl. a. ideella organisationer och
intresseföreningar.
Remissinstanserna
har i stor utsträckning bifogat yttranden från myndigheter, tjänstemän och
sammanslutningar.
Teater-
och musUaådets utredning Musikteaterutredningen Del I har remissbehandlats av
rådet.
Efter
remiss har yttranden över operautredningens betänkande Ope
rans verksamhet och organisation avgetts av kammar
kollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, teater- och musikrådet,
länsstyrelsen i Stockholms län efter hörande av Stockholms kommun,
kulturrådet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Musika
liska akademiens styrelse, Kungl. teaterns AB, Stiftelsen Institutet för
rikskonserter, Kungl. dramatiska teaterns AB, Svenska riksteatern. Stif
telsen Skådebanan, Sveriges Radio AB, Studieförbundet Medborgar
skolan, Studieförbundet Vuxenskolan, Föreningen Svenska tonsättare.
Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, Sveriges arbetsle
dareförbund. Teatrarnas riksförbund.
Över
utredningens rörande Nämnden för svensk språkvård betänkande Nämnden för svensk
språkvård framtida ställning och organisation har efter remiss yttranden
avgetts av statskontoret, RRV, statens personalpensionsverk, statens
personalutbildningsnämnd, UKÄ efter hörande av vederbörande vid universitet
och högskolor, SÖ, kulturrådet och dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv. Yttranden har vidare avgetts av Nämnden för svensk språkvård,
Sveriges standardiseringskommission. Tekniska nomenklaturcentralen. Svenska
akademien, Vetenskapsakademien, Vitterhets-, historie-och antikvitetsakademien.
Föreningen Norden, Sveriges författarförbund, Sveriges Radio AB, TCO, SR,
SACO, LO, Publicistklubben, Folkbildningsförbundet, Folkuniversitetsföreningen,
Svensklärarföreningen och Sveriges marknadsförbund.
Dessutom
har en skrivelse konmiit in från Svenska språkvårdsnämnden i Finland.
Riksarkivets
utredning Teatrarnas arkivfråga har avgetts efter samråd med teater- och
musikrådet, institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms
universitet, kungl. bibhoteket. Svenska kommunförbundet. Stiftelsen
Drottningholms teatermuseum. Stiftelsen Dansmuseifonden, Svensk teaterunion
samt Teatrarnas riksförbund.
Jag
avser att i detta sammanhang ta upp det redovisade utrednings-och
remissmaterialet till en samlad bedörrmmg. Huvudvikten har härvid lagts vid
frågor som avser aUmänna riktlmjer för den stathga kiUtur-
politiken
och vid frågor om en ökning av statens ekonomiska engagemang inom
kulturområdet. Det har inte varit möjligt att ta stäUning tiU aUa de förslag
som förts fram i utrednings- och remissmaterialet. Förslag som inte föranleder
ställningstagande i förevarande sammanhang får anmälas senare.
För
överblickens och sammanhangets skull berörs i anslutning tUl de förslag som tas
upp till behandling vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.
I
beredningsarbetet har som jag kommer att redovisa i det följande ingått
överläggningar med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet samt med
kulturarbetarnas organisationer och vissa andra organisationer.
I
Artikel 14 i det nordiska kulturavtalet anges att varje avtalspart i
ministerrådet, vid andra mmistermöten eller i ämbetsmannakommittén för nordiskt
kultureUt samarbete bör samråda med övriga avtalsparter innan den fattar beslut
av väsentlig betydelse på områden som omfattas av avtalet. Med hänvisning till
denna artikel har, som ett led i beredningen, representanter för
utbildningsdepartmentet samrått med företrädare för utbildnings- och
kulturdepartementen i Danmark, Finland och Norge.
I
prop. 1974:1 (bU. 10 s. 26, 40, 60 och 409) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition om den stathga
kulturpohtiken, för budgetåret 1974/75 preliminärt beräkna
a. till
Vissa åtgärder inom kulturområdet ett förslagsanslag av
232 611000 kr.,
b. till
Kulturminnesvård och museer m. rn. ett förslagsanslag av
73
901 000 kr.,
c. till
Vissa folkbUdningsåtgärder m. m. ett förslagsanslag av 17 083 000
kr.,
d. till
Bidrag till studiecirkelverksamhet ett förslagsanslag av 259 000 000
kr.
och
e. till
Bidrag tUl studieförbund ett anslag av 14 400 000 kr.
Jag
anhåller nu att få ta upp dessa frågor.
Prop.
1974: 28 12
2 Kulturverksamhetens organisation
I
det följande ges en samlad översikt över lokal och regional kulturorganisation,
statliga förvaltningsorgan och institutioner samt organisationer med
verksamhet inom kulturområdet.
Den
lokala kulturorganisationen omfattar kulturinstitutioner inom de flesta
kultursektorer. Folkbibliotek finns i dag inom samtliga kommuner. Musikskolor
finns i nästan alla kommuner. I flertalet kommuner finns också lokala museer
även om många av dessa är små. Konsthallar finns i vissa kommuner. Lokala
teatrar (stadsteatrar) och större orkestrar finns totalt i ett tiotal
kommuner. Kommunerna är själva huvudmän för många av dessa institutioner men
vissa drivs i bolags- eller föreningsform. GenereUa statsbidrag utgår tiU stadsteatrarna
och de större orkestrarna.
Genom
bidrag och andra åtgärder stöder kommunerna föreningslivet. Många kommuner ger
stipendier till kulturarbetare. Kulturutbudet och den skapande verksamheten
inom skola, ungdoms- och fritidsgårdar och sociala institutioner är under
utveckling.
Praktiskt
taget alla kommuner har i dag en kulturnämnd. Dessa svarar ofta för
handläggningen av kommunens samtliga kulturfrågor.
Svenska
kommunförbundet följer kulturfrågorna och har som ett led i detta arbete
utarbetat normalreglemente för kulturnämnd samt förslag till principer för
kulturförvaltningens organisation. Dessutom har förbundet gett förslag till
normer för den kommunala bidragsgivningen till studieförbundens lokala
organisationer. Vidare har förbundet länsavdelningar som också tar upp kulturfrågor.
Den regionala
kulturorganisationen omfattar kulturinstitutioner inom de flesta sektorer.
Länsbibliotek eller stifts- och landsbibliotek finns i samtliga län. I
flertalet län finns länsmuseer. Dessa leds vanligen av en landsanktivarie och
har därmed anknytning till kulturminnesvården. Inom flertalet län finns också
statliga regionmusikav-delningar. Länsteatrar finns i några län. I länen finns
också ett flertal folkhögskolor. Huvudmannaskapet för institutionerna varierar.
Vissa är statliga, andra är primärkommunala och ytterligare andra har en förening
som huvudman. I några fall har landsting, primärkcmmun och föreningsliv
gemensamt bildat en stiftelse som driver en institution. Statsbidrag utgår i
varierande utsträckning. Landstingen bidrar vanligen ekonomiskt till de
länsinstitutioner som inte är statliga. Vissa lokala institutioner bedriver
också regional verksamhet.
Föreningslivets
regionala verksamhet stöds genom bidrag från landstingen.
Länsbildningsförbunden svarar ofta för betydande samordnande uppgifter på
länsplanet.
Prop.
1974: 28 13
Kulturverksamheten
inom landstingens institutioner som sjukhus och andra vårdinrättningar är under
utveckling.
Kulturfrågorna
på länsplanet har i hten omfattning fallit inom de statliga länsorganens verksamhetsområden.
Det är främst länsskolnämnderna som har medverkat till viss verksamhet inom
skolans område bl. a. genom förmedlmg av Rikskonserter.
Landstingens insatser
domineras dels av bidrag till föreningar och institutioner, dels av verksamhet
inom de egna institutionerna, i första hand sjukhus. Inom landstingen handläggs
kulturfrågorna som regel samlat i en kulturnämnd eller kultur- och
undervisningsnämnd.
Landstingsförbundet
följer kulturverksamheten och har bl. a. utfärdat rekommendationer beträffande
bidragsgivningen till organisations- och föreningslivets distriktsverksamhet.
Statliga
förvaltningsorgan och institutioner finns i dag inom flertalet av
kulturområdets olika sektorer.
Central
myndighet för den statiiga eller statsunderstödda verksamheten inom teater-
och musikområdet är teater- och musikrådet. Svenska riksteatern, som är en
sammanslutning av lokala teaterföreningar, bedriver teater och annan scenisk
verksamhet. Operan och Dramatiska teatern utövar och främjar musikalisk
scenkonst resp. klassisk och modern dramalUc.
Musikaliska
akademien. Institutet för rikskonserter och regionmusiken har tUl uppgift att
på olika sätt främja musikens utveckling. Akademin har även att fördela vissa
statliga konstnärsstipendier.
Utbildning inom teater-,
dans- och musikområdena sker vid tre musikhögskolor, fyra statliga scenskolor
och statens dansskola. Dramatiska institutet bedriver utbildning inom teaterns,
radions, filmens och televisionens områden. Organisationskommittén för högre
musikutbildning (OMUS) är tillsynsmyndighet för den högre musikutbildningen.
Riksantikvarieämbetet
är central myndighet inom kulturminnesvårdens område. Ämbetet är
tillsynsmyndighet för den statsunderstödda landsantikvarieorganisationen.
Inom
arkivområdet är riksarkivet central myndighet och chefsmyndighet för
landsarkiven. Myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
har till uppgift att bl. a. samla in och bevara material inom sitt
verksamhetsområde.
Inom
biblioteksområdet administrerar SÖ genom bibliotekssektionen stödet tUl de
kommunala folkbiblioteken. Kungl. biblioteket är tillsynsmyndighet för de fyra
statiiga stifts- och landsbiblioteken, som samtidigt fungerar som länsbibliotek
i de län där de är belägna. Styrelsen för Sveriges författarfond svarar för
ersättning till författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibhotek m.
m.
Tidskriftsnämnden
fördelar stöd till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter.
Prop.
1974:28 14
Inom
bildkonstens område har Akademien för de fria konsterna inseende över
konsthögskolan. Akademin har även att fördela vissa statliga
konstnärsstipendier. Andra organ inom området är statens konstråd och nämnden
för utstäUningar av svensk konst i utlandet.
SÖ är central myndighet
för konstfackskolan som svarar för utbUdning av konsthantverkare och
formgivare.
Inom musei- och
utställningsområdet finns under UtbUdningsdepartementet åtta statliga museer.
Vissa andra museer ligger under andra departement eller är knutna till
affärsdrivande verk. Staten har härutöver det ekonomiska ansvaret för två i
stiftelseform organiserade museer. Riksutställningar är en försöksverksamhet
för utställningar av konst samt kultur- och naturhistoriska föremål.
Verksamheten leds av MUS 65.
Inom
fUmområdet prövar statens biografbyrå frågor om godkännande av film för
offentlig visning. Rådgivande organ tUl biografbyrån är statens
filmgranskningsråd och statens barnfilmnämnd. Produktionsstöd och vissa andra
bidrag inom fUmområdet kanaliseras genom Svenska filminstitutet.
Konstnärsstipendienämnden
fördelar statliga konsftnärsstipendier till sådana konstnärsgrapper som inte
hör till de i det föregående nämnda stipendieorganens områden.
Vuxenutbildningsavdelningen
inom SÖ har inseende över folkbildningen och stödet tUl denna samt stödet till
ungdomsorganisationernas verksamhet. Statens ungdomsråd svarar bl.a. för vissa
frågor rörande samhällets insatser för ungdomsorganisationerna.
För radio- och
televisionsverksamheten svarar Sveriges Radio, som är ett aktiebolag.
Programverksamheten regleras genom radiolagen (1966:755, omtryckt 1972: 240)
och genom ett särskilt avtal mellan staten och Sveriges Radio.
Det
fria och friviUiga folkbildningsarbetet bedrivs främst i form av studier med
inriktning på språk-, samhälls- och kulturämnen.
F. n. finns tio fÖr
statsbidrag godkända studieförbund vilkas medlemmar utgörs av fackliga,
pohtiska, ideella, religiösa och andra organisationer. Folkbildningsförbundet
är samarbetsorgan för riksorganisationerna inom det frivUliga
folkbildningsarbetet. I länen finns länsbildningsförbund som är
folkbUdningsorganisationernas regionala samarbetsorgan. De har efter en
omorganisation i regel en sammansättning som är likartad
FolkbUdningsförbundets.
Inom
kulturområdet finns även lokalhållande organisationer. De föreningar,
organisationer och andra som bland sina uppgifter har att äga och förvalta
allmänna samlmgslokaler och liknande anläggningar finns samlade i fyra
riksorganisationer. Dessa är Folkets husföreningaraas riksorganisation,
Folkparkernas centralorganisation. Våra Gårdar riksförening för lokalägande
föreningar inom nykterhetsrörelsen samt Bygdegårdarnas riksförbund.
Prop.
1974: 28 15
Arbetstagarnas
fackliga organisationer har på olika sätt engagerat sig inom kulturområdet.
LO,
TCO, SACO och deras medlemsförbund har i olika grad tagit upp kulturfrågorna i
sui verksaihhet. LO:s största förbund inom kulturområdet är Svenska
musikerförbundet. Bland TCO:s medlemsförbund återfinns Svenska
journahstförbundet och Svenska teaterförbundet.
Samarbetsorgan
mellan kulturarbetarorganisationerna är Klys som består av 16 organisationer.
Arbetsgivarintressena
inom kulturområdet företräds av ett flertal organisationer. Inom den offentliga
sektorn är statens avtals-verk, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet
och Teatramas riksförbund avtalsslutande parter.
Inom
kulturområdet finns ett antal producent- och förmedlingsorgan.
Artistförmedlingsverksamhet på kulturområdet bedrivs med tillstånd av AMS av
två arbetstagarorganisationer och sex arbetsgivarorganisationer genom s. k.
organisationsförmedlingar.
Vissa
kulturarbetargrupper har med sanUiäUsstöd startat en egen verksamhet med
producent- och förmedlingsorgan, de s. k. centrumbUdning-arna. F.n. finns
Författarcentrum, FUmcentrum, Fotocentmm, Teater-centmm. Konstnärscentrum,
Musikcentrum, Danscentmm och Illustratörscentrum. Vissa centrumbildningar är
förmedlingsorgan för fria grupper.
Inom
kulturområdet finns i övrigt vissa organisationer av rikskaraktär.
På
teater- och dansområdet finns organisationer för icke yrkesmässig
kulturverksamhet, t. ex. Svenska ungdomsringen för bygdekultur
folkdansverksamhet och Teaterforum som är en sammanslagning av teatergrupper.
På
musikområdet finns två större förbund för orkestrar som inte arbetar
yrkesmässigt, nämligen Sveriges orkesterföreningars riksförbund och
Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar. De olika körförbunden har bildat ett
samarbetsorgan för Sveriges körer (KÖRSAM). Andra organisationer inom
musikområdet är Musik för Ungdom, Svenska jazzriksförbundet och Sveriges
spelmäns riksförbund.
Inom
bildkonstens område har Konstfrämjandet, Riksförbundet för bildande konst och
Föreningen Konst i skolan till uppgift att främja konstintresset.
Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund är centralorganisation för landets hemslöjdsföreningar.
I
landet finns en rad musei-, hembygds- och fornminnesföreningar. Länsföreningar
inom detta område är vanligen huvudmän för länsmuseerna. På riksplanet finns
bl. a. Samfundet för hembygdsvård.
Sveriges
allmänna biblioteksförening är det samlande organet inom biblioteksområdet med
representanter för både kommunala förtroendemän och biblioteksanställda.
Bibliotek i samhälle är en organisation för
Prop.
1974:28 16
biblioteksarbetare
och biblioteksutnyttjare som verkar på socialistisk grund. På litteraturens
område finns i övrigt bl. a. Litteraturfrämjandet. Sveriges smalfilmsförbundet
och Riksförbundet Svensk fotografi Sveriges fotoklubbar är riksorganisationer
inom film- och fotoomrädet. Sveriges förenade filmstudios sysslar främst med studiet
av spelfilm.
Prop.
1974: 28 17
3 Internationell samverkan inom kulturområdet
År
1970 anordnade Unesco i Venedig den första internationella kulturministerkonferensen
med ett nittiotal stater representerade. Som en följd av konferensens
rekommendationer har Unescos program på det kulturpohtiska området förstärkts.
Den första regionala kulturministerkonferensen hölls år 1972 i Helsingfors med
deltagande av Unescos europeiska medlemsstater.
Också Europarådets
styrelse för kulturellt samarbete har tagit upp kulturpolitiska projekt i sitt
verksamhetsprogram. Projekt i vilka Sverige deltar avser kulturstatistiska
metoder, en studie av kulturatgifterna i ett antal länder och en studie av
kulturpolitiken i ett antal europeiska städer.
Vidare
behadlar den i Geneve pågående konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
bl. a. frågor om vidgat utbyte och samarbete inom kulturområdet.
År 1971 träffade de
nordiska regeringarna ett avtal för kultursamarbetet i Norden (prop. 1971: 54,
KrU 1971: 13, rskr 1971: 188), omfattande såväl utbildning och forskning som
allmän kulturell verksamhet. Samarbetet skaU enligt avtalet bl. a. inriktas på
målen för den allmänna kulturpohtiken, dess innehåU och metoder, kulturlivets
institutionella, organisatoriska och finansiella förhållanden. Under det
nordiska ministerrådet finns en ämbetsmannakommitté och ett sekretariat för
nordiskt kultureUt samarbete. Det sistnämnda är förlagt till Köpenhamn.
Ministerrådet beslutar bl. a. om medel för vissa gemensamma nordiska ändamål. Nordiska
kulturfonden, som upprättades år 1967, ger stöd tUl gemensamma nordiska projekt
bl. a. inom kulturområdet.
Den i många avseenden
likartade utvecklingen i de nordiska länderna inom kulturpolitiken utgör en
bakgrund till det i det nordiska kulturavtalet berörda samarbetet. I Danmark
publicerade kulturministeriet år 1969 en kulturpolitisk redogörelse
(Betasnkning nr 517) som underlag för en kulturpolitisk debatt. 1 Norge lade
regeringen år 1973 fram en »Stortingsmelding om organisering og finansiering av
kultur-arbeid» (ru* 8) med förslag tUl riktlinjer för den framtida kulturpolitiken.
I början :av detta år läggs en »tUleggsmelding» fram.
Det allmänna kulturutbytet
och kultursamarbetet över gränserna i övrigt sker i första hand genom direkta
kontakter mellan berörda kulturinstitutioner och enskilda kulturarbetare i
resp. land. De nämnda internationella organisationerna främjar på olika sätt
ett sådant kulturutbyte. Flera icke-statliga organisationer främjar samarbetet
inom sina sektorer. Kontaktförmedlande och informationsspridande verksamhet
bedrivs av utrikesförvaltningen och av Svenska institutet, som är en
2
Riksdagen 1974. I saml. Nr 28
Prop. 1974: 28
statligt
finansierad stiftelse. Inom utrikesförvaltningen finns också f. n. kulturattachéer
i fyra länder (USA, Västtyskland, England och Frankrike). Vid sidan om sina
uppgifter på kultursamarbetets område skall de, enligt nyligen utfärdade
föreskrifter, rapportera om den kulturpolitiska utvecklingen i resp. länder.
Prop.
1974: 28 19
4 Allmänna synpunkter på kulturrådets betänkande
De flesta remissinstanser avger allmänna omdömen om
kulturrådets betänkande. Det övervägande flertalet av dem som redovisar sådana
omdömen anser att betänkandet utgör ett värdefullt underlag för den fortsatta
utvecklingen av samhällsinsatserna på kulturområdet.
Landstingsförbundet, Folkets husföreningarnas
riksorganisation och socialstyrelsen tillhör de remissinstanser som gör en
helhetsbedömning av kulturrådets förslag. Landstingsförbundet anser sig i huvudsak
kunna acceptera de slutsatser som kulturrådet dragit. Förbundet understryker
dock att staten måste ta ställning till sitt övergripande ansvar och förklara
sig vara beredd att göra de satsningar och prioriteringar som rådet har uttalat
sig för. En fördelning av samhällsansvaret för kulturområdet torde kunna dras
upp enligt de rikthnjer och intentioner, som rådet redovisar. Förbundet anser
vidare att rådets förslag till en ny kulturpolitik är ett reformarbete på
längre sikt, vilket genomförs stegvis för att om möjligt vara fullt utvecklat
vid början av 1980-talet. Folkets husföreningarnas riksorganisation instämmer i
väsentliga delar av kulturrådets synpunkter och förslag. Även socialstyrelsen
instämmer i stort med de framlagda förslagen.
Svenska kommunförbundet finner det värdefullt att för
första gången i vårt land en övergripande kulturutredning har kommit till
stånd. Kommunförbundet anser att det framlagda materialet bidrar tUl en mera
samlad och fördjupad syn på den mångskiftande verksamhet som normalt hänförs
till begreppet kulturpolitik. Betänkandet bör betraktas som en långsiktig
utvecklingsplan, vars successiva förverkligande till stor del blir beroende av
det samhällsekonomiska utrymmet.
LO konstaterar att den av samhället hittills bedrivna
kulturpolitiken uppnått begränsade effekter för att åstadkomma rättvisa och
jämlikhet i fråga om de kulturella värdena. En av orsakerna är att
kulturpolitiken tidigare inte blivit föremål för en samlad kartiäggning och
analys. LO anser att betänkandet utgör en första systematiserad diskussion och
en arsenal av praktiska förslag när det gäller ansvarsfördelning, uppgifter och
metoder för olika samhälleliga organ. Genom betänkandet har en viktig grund
lagts för en ny kulturpolitik.
LO redovisar sin egen kultursyn och framhåller att den
ojämlikhet och de brister som i dag råder inom kulturlivet och som i hög grad
drabbar de grupper som LO företräder endast till en del kan undanröjas genom
kulturpolitiska åtgärder i snäv mening. Enligt LO har de nämligen sin rot i
förhållanden inom arbetslivet och samhäUslivet i övrigt och kräver därför
insatser inom en mycket bredare sektor. Åtgärder inom alla olika
samhällsområden måste utgå från samma grundläggande poli-
Prop.
1974: 28 20
tiska
värderingar om jämlikhet och solidaritet. Det fackligt-politiska vardagsarbete
som bedrivs inom arbetarrörelsens organisationer är en grundläggande
fömtsättning för kulturella framsteg.
Folkbildningsförbundet
fiimer att kulturrådet utfört ett betydelsefullt arbete och anser att det
presenterade materialet utgör ett värdefullt underlag för en fortsatt
kulturdebatt. Förbundet hälsar med tillfredsställelse de framlagda förslagen i
deras huvudlinjer och delar rådets syn på folkbUdningsorganisationernas
framtida roll.
EiUigt
Klys utgör betänkandet generellt en politisk, värdeladdad handling väl i
samklang med en allmänt omfattad men i betänkandet odefinierad kritisk-politisk
uppfattnhig om människans väsen, behov och grundläggande
utvecklingsmöjligheter. Uppfattningen som sådan grundar sig enhgt Klys inte på
verklig kunskap utan är uttryck för värderingar med stor genomslagskraft i vårt
samhälle.
Flera remissinstanser,
däribland SÖ, betonar att genom kulturrådets arbete har en helhetssyn på
kulturpolitiken presenterats för första gången. SÖ finner kulturrådets
inventering av kulturverksamheten synnerligen värdefull liksom diskussionen
beträffande den framtida kulturpolitikens utformning. Å andra sidan
ifrågasätter SÖ rådets resonemang och förslag på vissa centrala punkter,
framför allt avsaknaden av en klar definition av kulturbegreppet och förslaget
till avgränsning av det kulturpolitiska området. Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum anser att kulturrådets klara markering av
kulturområdets anknytning till andra samhällsområden och behovet av samarbete
med dessa är av stor betydelse för 1970-talets kulturpolitiska reformer.
Statskontoret anser
kulturrådets beskrivnuig av rollerna för de institutioner som har att svara
för samhällets insatser vara värdefull. RRV finner kulturrådets kartläggning
och idédiskussion vara ett värdefullt underlag för ställningstagandena tiU den
framtida politiken inom kulturområdet. Särskilt förtjänstfullt fmner RRV det
vara att rådet så starkt understrukit den centrala roll som formulering av mål
samt planering och utvärdering bör ha.
Ett
fåtal remisshistanser är kritiska mot betänkandet som helhet. Bibliotek i
samhälle anser att betänkandet präglas av en vagt formulerad, konventionell
och slentrianmässig syn på kultur och kulturpolitik.
Teatercentrum
beklagar att utredningen är så vagt skriven att man endast med yttersta
svårighet kan begripa vilka förslag och tankegångar som rådet slutiigen står
fast vid. Kulturrådets förakt för alla de mitiativ till egen aktivitet som
tagits såväl av kulturarbetare som i andra grupper är slående. Den kultur som
människor skapar sig själva, utifrån behovet av gemenskap och aktivitet, bryr
sig inte kulturrådet om.
Flera
remissinstanser framhåUer att värdet av kulturrådets övergripande analys av
kulturområdet begränsas genom att flera delsektorer endast har kunnat behandlas
översiktiigt framför allt med hänvisning
Prop.
1974: 28 21
till
andra pågående utredningar. Bl. a. beklagar man att betänkandet inte innehåller
förslag i fråga om invandrarkulturen, de handikappades kulturella verksamhet
och barnkulturen. I många remissvar efterlyses konkreta förslag rörande
insatser inom den kommersiellt drivna delen av kulturområdet.
Teater- och musikrådet
anser att rubriken »Ny kulturpolitik» är alltför omfattande och övergripande
om man ser till betänkandets begränsade innehåU. Enligt rådet är det särskUt
olyckligt att kulturrådet har varit tvingad att utelämna de sektorer där den
fria marknaden dominerar kulturen dvs. litteraturen, bildkonsten, filmen och
fonogrammen. En samhällelig kulturpolitik som avstår från att direkt påverka
det kommersiella kulturutbudet riskerar enligt teater- och musikrådet att bli
rent margineU.
Svenska filminstitutet
framför den principiella invändningen att organisatoriska lösningar avseende
hela kulturområdet inte bör utformas enbart på grundval av detaljerade analyser
av begränsade delar av området.
Prop.
1974: 28 22
5 Målen för samhällets kulturpolitik
5.1 1961 års kulturpolitiska handlingsprogram och
kommunal måldiskussion
I prop. 1961:56 (SU 1961: 121, rskr 1961:304) om anslag
tUl stöd ät konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet presenterades ett
handlingsprogram för statens insatser inom kulturområdet. Detta är det enda
samlade kulturpolitiska program som statsmakterna har bundit sig för.
Efter allmänna synpunkter på formerna för statens stöd
anförde departementschefen att de statliga insatserna skulle avse följande punkter
(s. 22):
y>Den första punkten gäller stöd i skilda former åt
blivande utövare
av konstnärliga yrken under deras utbildning.
Den andra punkten avser ett förstärkt stöd åt utövare av
konstnärliga yrken dels genom ökning av antalet stipendier, i första hand
arbetsstipendier, dels genom en sådan avvägning av stipendiebelopp och villkor
att stipendierna i tiUfredsställande grad kan fylla uppgiften att främja
innehavares önskan om samling inför en uppgift, studier, resor etc.
Den tredje punkten gäller insatser för att öka den
offentliga konsumtionen av konstnärlig produktion av olika slag, i första hand
genom förstärkning av inköps- och beställningsanslag.
Som en ytterligare central punkt i ett mera långsiktigt
handlings
program på detta område ser jag naturhgtvis en förstärkning av de
krafter, som syftar tUl en breddning av kulturmiljön och en effektiv
kulturdistribution över huvud taget. I blickfältet kommer härvid sko
lans, det högre utbildningsväsendets och det fria bildningsarbetets ut
veckling, särskUt i fråga om initiativ för främjande av den estetiska
fostran. Givetvis är också strävanden att förbättra de instmment för
kulturdistributionen som utgöres av våra teatrar, bibliotek, museer och
liknande institutioner med kulturförmedlande uppgifter, ett viktigt led
i detta samhäUsarbete på lång sikt. »
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser sig
av principiella skäl inte kunna ta på sig att formulera bindande mål för
kommuner och lands ting. I enstaka kommuner och landsting har mål lagts fast
för de kulturpohtiska insatserna. Den allmänna inriktningen av insatsema har
dock behandlats i kulturutredningar som genomförts. Målfrågorna har i detta
arbete blivit föremål för ett ökande intresse.
Prop.
1974: 28 23
5.2 Kulturrådet
5.2.1 Begreppet kulturpolitik
Med kulturpolitik avses en samlad struktur för
samhällsåtgärder på kulturområdet. Det kan gälla statens, kommunernas,
landstingens eller hela samhällets insatser. En fuUt utformad kulturpolitik
fömtsätter mer eller mindre definierade mål som möjliggör långsiktiga
planeringar och planmässiga reformer. För att de uppsatta målen skall uppnås
krävs resurser, metoder och organ såväl för planering som för verkställighet.
Området för de kulturpolitiska åtgärderna måste avgränsas och dess ställning i
förhållande till närstående områden för samhällets insatser klargöras.
Kulturrådets analys avser i första hand den statliga
kulturpolitiken. Denna förutsätts dock ha indirekt betydelse för kommunernas
och landstingens kulturpolitik.
5.2.2 Kulturpolitik under 1960-talet
Kulturrådet redogör, efter en översikt av tidiga
kulturpolitiska insatser, utifrån olika utgångspunkter för de statliga
insatserna på kulturområdet under 1960-talet.
Den
statliga kulturpolitiken aktiverades under decenniet. Det kulturpolitiska
handlingsprogrammet i prop. 1961:56 angav riktlinjer för reformarbetet.
Programmet avsåg främst att ge vissa riktlinjer för de statliga åtgärderna
rörande kulturarbetarna de närmaste åren. De långsiktiga statliga insatserna
hänsköts tUl ett inte närmare preciserat utvecklingsarbete. I prop. 1968: 45
angående inrättandet av Institutet för rikskonserter redovisades allmänt vissa
syften med de kulturpolitiska insatserna. Samspelet mellan stat, landsting och
kommuner på kulturområdet uppmärksammades som en viktig olöst fråga.
Krav på utredning av kulturpolitikens långsiktiga
inriktning fördes motionsvägen fram i riksdagen under en följd av år. Ingen av
motionerna ledde till någon direkt åtgärd.
Kulturutgifternas andel av statsutgifterna ökade under
1960-talet från 0,5 % tUl 0,7 %. Utgifterna ökade räknat i fasta priser med ca
80 %. De stora utgifterna och de största anslagsökningarna gick till
produktions- ooh disCributionsfrämjande åtgärder.
Bland de reformer som kulturrådet nämner som viktiga är
film-reformen år 1963, beslutet om radio- och TV-verksamhetens organisation år
1966 (prop. 1966: 136, SU 1966: 163, rskr 1966: 388), inrättandet av Institutet
för rikskonserter är 1968 (prop. 1968:45, SU 1968:114, rskr 1968: 263) efter
förslag av den år 1962 tillsatta konsertbyråutredningen samt inrättandet av
regionmusiken år 1971 (prop. 1970: 31, SU 1970: 121, rskr 1970: 282). Under
1960-talet igångsattes vidare ett sek-torsavgränsat utredningsarbete genom
tillsättandet av 1965 års musei-
Prop. 1974: 28 24
och utställningssakkunniga, litteraturutredningen och
filmutredningen. Försöksverksamhet av stor omfattning förekom i anslutning tiU
vissa utredningars arbete. I fråga om konsertbyråutredningen och musei- och
utställningssakkunniga angavs i direktiven att det gällde behovet av att
förbättra olika kulturarbetargruppers sysselsättningsmöjligheter, för de senare
utredningarna gäUde det mottagarnas möjligheter till kulturella aktiviteter.
Vissa förändringar i den statliga kulturorganisationen
skedde under 1960-talet. Genom 1965 års departementsreform blev kulturområdet
ett av ecklesiastikdepartementets sakområden. År 1970 fick det år 1964
inrättade teater- och orkesterrådet ansvaret för hela musikområdet och blev
teater- och musikrådet.
Den kulturpolitiska debatten under den första hälften av
1960-talet handlade tiU stor del om hur institutionernas verksamhetsresurser
skulle förbättras samt hur marknaden för konstnärliga produkter skulle
breddas. Debatten under den senare delen av decenniet präglades bl. a. av
kravet på jämlikhet i kulturen och behovet av ett vidare kulturbegrepp med
kontakt och gemenskap som grund för insatsema.
Kulturarbetarnas möjligheter att påverka fördelningen av
statliga stipendier och ersättningar förstärktes. Kulturarbetarorganisationernas
fackliga agerande under senare hälften av 1960-talet präglades av författarnas
krav på högre ersättning för biblioteksutlåningen och bildkonstnärernas krav på
ökade stipendiemedel. Författarna krävde även förhandlingsrätt om ersättningen.
Kulturpolitiska programförklaringar av varierande
omfattning har formulerats av de politiska partierna och vissa organisationer.
Betydande samstämmighet föreligger i flera fall såsom i fråga om vikten av att
bryta ekonomiska, sociala och geografiska barriärer på det kulturella området,
ett ökat stöd till folkbildningsorganisationerna, stöd till fri skapande
verksamhet samt en ökad lokal och regional förankring av kulturlivet.
5.2,3 Behovet av en ny kulturpolitik
Kulturrådet betonar vikten av att den kulturpolitiska
planeringen sker med hänsyn tUl vissa bakgrundsfakta såsom uppgifter om hur
människor disponerar sin fritid på olika aktiviteter, olika gruppers kulturella
situation samt aUmänna socio-ekonomiska förhållanden. Vissa gmndläggande data
redovisas.
Kulturrådet anser att för 1970-talet är en kulturpolitik
av 1960-talets typ klart otillräcklig. En ny kulturpolitik som uppfyller de
tidigare angivna kriterierna är nödvändig. Skälen för detta sammanfattar rådet
på följande sätt.
1. Det saknas i dag definierade mål för samhällets
kulturpolitiska insatser.
Prop.
1974:28 25
1961
ärs statliga handlingsprogram har förlorat sin betydelse som vägledning för
kulturpolitiskt handlande. Därmed saknas i realiteten mål för den statliga
kulturpolitiken. Det är nödvändigt med preciserade mål för att det skall bli
möjligt att bedriva ett konstmktivt utvecklingsarbete inom kulturområdet. Mål
behövs för att tillgängliga resurser skall utnyttjas rätt. Staten bör inte
isolerat bestämma målen för den statliga kulturpolitiken. Varje kommun och
landsting måste bestämma mål för dc egna insatserna. Som utgångspunkt behövs mål
för samhällets kulturpolitik.
2. Det
saknas i dag metoder för att få till stånd en bred folklig
k ulturverksamhet.
Den
statliga kulturpolitiken kan i fortsättningen inte som hUtills vara inriktad på
stöd till institutionerna och i synnerhet de centrala producerande
institutionerna. Stödet till det fria skapandet har haft en underordnad
betydelse. Kulturpolitiken har i alltför hög grad byggt på kulturdistribution
i stället för kulturell aktivering. En genomgripande förändring måste ske i
syfte att få till stånd en breddad folklig kulturverksamhet som når fler
människor och som ger möjligheter till en ökad egen aktivitet.
3. Det
saknas i dag en klar fördelning av ansvaret mellan de statliga
och kommunala insatserna och det saknas också riktlinjer för samhälls
organens samverkan med organisationslivet.
Frånvaron
av principer för samspelet mellan statkommunorganisationsliv är en stor
brist som försämrar möjlighetema till en breddning av verksamheten.
Organisationema har en mer framträdande roll inom kulturområdet än inom andra
samhällsområden. Staten har ett ansvar för att samverkan fungerar mellan de
egna samt kommunernas, landstingens och organisationemas insatser. Samverkan
mellan organ på kulturområdet och organ inom skolområdet, det sociala området
samt andra områden fungerar dåligt. Den statliga kulturorganisationen är mot
bakgrand av samverkansbehovet splittrad. Insynen i beslutsfattandet från alla
berörda parter är bristfällig. Den kommunala kulturorganisationen fungerar
inte tillfredsställande.
4. De
ekonomiska resurserna för kulturpolitiska insatser är i dag
otillräckliga och metoderna att prioritera bristfälliga.
De
ekonomiska insatserna måste öka väsenthgt om det skall bli möjligt att
åstadkomma en breddad kulturverksamhet som når fler människor. Kulturområdet
har hittills varit eftersatt. Bättre metoder krävs för att prioritera mellan
krav på reformer både inom kulturområdet och i förhållande till andra områden.
Nuvarande metoder ger inga garantier för att resurserna utnyttjas på bästa
möjliga sätt.
5.2.4
Krav på en målformulering
Kulturrådet
föreslår att statsmaktema fastställer aUmänna mål för
Prop.
1974: 28 26
samhällets kulturpolitik. Vissa allmänna krav bör
uppställas på denna målformulering.
1. Målen bör avse hela samhällets (stat, landsting och
kommuner)
kulturpolitiska insatser.
De allmänna linjerna i fråga om såväl den statliga som den
kommunala kulturpolitiken bör vara gemensamma. Riktlinjema måste fastställas
av statsmakterna. Målen blir bindande för statliga organ. Bestämmelser som gör
målen helt bindande för annat än det statliga området bör inte utfärdas. Målen
kan bli bindande för kommunerna endast på enskilda punkter genom
statsbidragsvillkor. Målen bör kunna vara vägledande för kommunerna när de
formulerar egna kulturpolitiska mål.
2. Målen bör omfatta kulturområdet i dess helhet.
Statsmaktema har ett ansvar för utvecklingen inom kulturområdet i
dess helhet. Målen bör därför även avse de delar av
kulturområdet som f. n. inte är föremål för direkta samhälleliga insatser. Inom
dessa delar bör målen tjäna som allmän bedömningsgrund för avgöranden huruvida
direkta samhälleliga insatser är påkallade.
3. Målen bör inrymma alla de viktigare motiven för
samhällsinsatser.
Förutom de riktningsförändrande åtgärderna bör målen kodifiera de
allmänna motiv för insatser som redan gäller och som bör
fortsätta att gälla.
4. Målen bör gälla både de kortsiktiga och långsiktiga
insatserna.
Målen bör vara så formulerade så allmänna och vida och så pass
högt stäUda att de är giltiga under längre tid. De
kulturpolitiska målen måste kontinuerligt prövas mot bakgmnd av föreliggande
erfarenheter och förändras utifrån de ändrade förutsättningarna.
5. Målen bör formuleras så att det är möjhgt att följa
upp i vad mån
de förverkligas.
5.2.5 Det kulturpolitiska området
Kulturrådet anser att det vida sociologiska
kulturbegreppet är omöjligt att använda som utgångspunkt för en konkret
kulturpolitisk reformverksamhet. Det är nödvändigt att utskilja ett speciellt
område för de kulturpolitiska insatserna för att kulturpolitikens mål och medel
på ett meningsfullt sätt skall kunna diskuteras. Avgränsningen är nödvändig
bl. a. för att man skall kunna ange på vilka organ ansvaret hgger för
samhällets åtgärder.
De kulturpolitiska insatserna måste samordnas med insatser
inom andra områden. Kulturpolitiken bör ses som en del av samhäUets miljöpolitiska
åtaganden i stort till vilka bl. a. förs fysisk planering, samhällsservice,
landskapsvård, utbUdning samt frågor rörande arbetsmiljö och fritidsmiljö.
Miljöpolitik och kulturpolitik är dock inte synonyma be-
Prop.
1974: 28 27
grepp.
Samordningen med andra områden förutsätter inte en vid avgränsning av det
kulturpolitiska området utan främjas bäst genom att man söker ange i vilka
avseenden en sådan samverkan bör ske. Det övergripande målet för
kulturpolitiken måste utformas så att det överensstämmer med mål för samhäUets
åtgärder inom andra områden.
Samhällsåtgärder
med en kulturpolitisk målsättning måste konkret kunna skiljas från åtgärder med
en annan motivering. Avgränsningen av ett kulturpolitiskt område är nödvändig
för ätt man skall veta var
Religion
och religionsutövning lämnas utanför det kulturpolitiska området.
Utbildningsväsendet räknas inte tiU det kulturpolitiska området eftersom det
för detta område finns särskilda mål och medel och cn bestämd
ansvarsfördelning. Folkbildningsverksamhetens allmänna inriktning kan föras
under de mål som föreslås för kulturpyolitiken. Folkbildningsverksamheten har
under senare år till stor del inriktats på vuxenutbildning som är en allt
viktigare del av utbildningspolitiken. Den del av folkbUdningsorganisationernas
verksamhet som berörs av kulturrådet är fri skapande verksamhet och
kulturförmedling. Hela folkbildningen kan f. n. inte föras till det
kulturpolitiska området. Folkbildningsorganisationernas profil kan inte
avgöras av en statlig utredning utan skall avgöras av folkbildningens egna
organisationer.
Kulturpolitiken
bör enligt kulturrådet på sikt ses som en del av en samlad kultur-, idrotts-
och ungdoms- (-organisations) poUtik. En samordning och en mer samlad
bedömning på aUa nivåer av insatser för kultur- och fritidslivet är önskvärd
och angelägen. Ett överförande av alla frågor rörande kultur och fritid till
ett departement är önskvärd.
5.2.6
Målen för samhällets kulturpolitik
Kulturrådet
föreslår att statsmakterna för samhällets kulturpolitik fastställer dels ett
övergripande mål som är av aUmän natur, dels sju
Prop. 1974: 28 28
mer
konkreta delmål. Det övergripande målet anknyter till värderingar med
tUlämpning inom flera samhällsområden. Delmålen är relativt oberoende av
varandra och får ses som medel som samverkar för att det övergripande målet
skall förverkhgas. Utöver förslagen till formulering av målen utvecklar rådet
i åtföljande motiveringar de närmare övervägandena bakom formuleringsförslagen.
Rådet redovisar vidare under delmålen och med utgångspunkt i dessa ett antal
förslag och rekommendationer som förs fram senare i betänkandet.
Kulturrådet
föreslår följande övergripande mål för kulturpolitiken: Kulturpolitiken skall
medverka tUl att skapa en bättre sam-hällsmUjö och bidra till jämlikhet.
Som
delmål för kulturpohtiken föreslår kulturrådet att följande skaU gälla.
Verksamheten
och beslutsfunktionerna inom kulturområdet skall i ökad utsträckning
decentraliseras (decentraliseringsmålet).
De
kulturpolitiska åtgärderna skall samordnas med samhällets insatser inom andra
områden och differentieras med hänsyn till olika gmppers förutsättningar och
behov (samordnings- och differentieringsmålet).
De
kulturpolitiska åtgärdema skall utformas så att de kan förbättra
kommunikationen meUan olika gmpper i samhället och ge fler människor möjlighet
till kulturell verksamhet (gemenskaps- och aktivitetsmålet).
Kulturpolitiken
skall medverka tiU att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar
för att denna frihet skall kunna utnyttjas (yttrandefrihetsmålet).
Kulturpolitiken
skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse (förnyelsemålet).
Kulturpolitiken
skall garantera att äldre kultur tas tUl vara och levandegörs
(bevarandemålet).
Samhället
har ett övergripande ansvar för att främja mångsidighet och spridning av
kultumtbudet och för att minska eller hindra den negativa verkan som
marknadsekonomin kan medföra (ansvarighet s m å 1 e t).
5.3
Remissyttranden över kulturrådets betänkande Ny kulturpolitik
5.3.1
Behovet av en ny kulturpolitik
Kulturrådets
uppfattning att det behövs en ny kulturpolitik delas av de remissinstanser som
närmare berör frågan, t. ex. UKÄ, SÖ, statens ungdomsråd, några länsstyrelser.
Landstingsförbundet, ett antal kommuner. Svenska museiföreningen.
Konstfrämjandet, ABF. LO. Centerns ungdomsförbund och Unga Örnars riksförbund.
Prop.
1974:28 29
Några
remissinstanser invänder dock mot skälet att det i dag saknas metoder för att
få tUl stånd en bred folklig kulturell verksamhet. ABF framhåUer att det faktum
att den stathga kulturpolitiken i dominerande grad varit och är inriktad på
stöd till institutioner och i synnerhet centralt producerande organ inte är
liktydigt med att det saknas andra kanaler och möjligheter. LO erinrar om
studieförbundens verksamhet och anser i likhet med ABF, Konstfrämjandet och
Unga Örnars riksförbund att vad som begränsat effekterna av förbundens
insatser är de mycket knappa medel som stått till förfogande. Nya metoder bör
självklart utvecklas för att få hittiUs utanförstående gmpper delaktiga i ett
aktivt kulturengagemang. LO ser dock detta huvudsakligen som ett problem att
fördela de ekonomiska resurserna mellan å ena sidan institutionerna och å
andra sidan organisationslivet, där metoderna för att åstadkomma en bred,
folklig, kulturell verksamhet redan existerar. SÖ och statens ungdomsråd som
delar kulturrådets uppfattning i denna fråga betonar folkrörelsernas och
särskilt studieförbundens betydelse för förverkligandet av en ny kulturpolitik.
ABF
anser att ett ytterligare skäl för en ny kulturpolitik utöver de av kulturrådet
redovisade är att den hittUls förda kulturpolitiken ensidigt har främjat den
västerländska kulturen och bortsett frän kulturmönster och kulturliv i andra
delar av världen.
Några
remissinstanser berör i detta sammanhang kultursektorns beroende av andra
samhällsområden. SÖ erinrar om de genomförda skolreformernas betydelse för en
bredare kulturverksamhet och betonar samspelet med insatsema inom
utbildningsväsendet. LO och ABF understryker att kulturpolitiken inte kan
formas oberoende av samhällets politik i övrigt. Reformer på kulturområdet får
begränsad effekt om inte människomas viUkor i övrigt förändras.
5.3.2
Allmänna krav på en ny målformulering
Kulturrådets
uppfattning att statmakterna bör fastställa allmänna mål för kulturpolitiken
samt att målen bör gälla hela samhällets kulturpolitiska insatser delas i allt
väsentligt av bl.a. organisationskommittén för regionmusiken, statskontoret,
några länsstyrelser, filmutredningen, organisationskommittén för högre
musikutbildning. Svenska kommunförbundet, några kommuner. Institutet för
rikskonserter. Skådebanan och LO.
Vissa
remissinstanser gör dock en markering beträffande målens gUtighet för kommuner
och landsting. Svenska kommunförbundet betonar sålunda att den kommunala
kulturverksamheten bör utformas så att man bland annat bevarar och främjar
lokal och regional särart. Denna anknytning till lokala särdrag anser förbundet
vara ett viktigt delmoment i kulturpolitiken och påpekar att centralt
fastställda mål lätt kan få tiU följd att den lokala anpassningen försummas om
mälformu-
Prop. 1974: 28 30
leringarna
upplevs som bindande. Samma synpunkter förs också fram av länsstyrelsen i
Södermanlands län och av flera kommuner.
Kulturrådets
uppfattning att målen bör omfatta kulturområdet i dess helhet delas av de
instanser som berör frågan.
Beträffande
kravet på att det bör vara möjligt att följa upp i vad mån målen förverkligas
framhåller LO och organisationskommittén för regionmusiken att en förutsättning
för att samhällets kulturpohtik skall kunna bli ett medel för en
samhällsförändring är att målen formuleras så precist att det blir möjhgt att
göra cn fortlöpande utvärdering av resultatet.
5.3.3
Förslag till bestämning av det kulturpolitiska området
Att
kulturrådet avgränsar ett kulturpolitiskt område men inte definierar
kulturbegreppet accepteras av bl. a. statskontoret, ett par kommuner. LO. Klys
och Sveriges författarförbund.
ABF,
som anser ätt kultur och kulturpolitik inte kan avgränsas från andra delar av
vårt samhällsliv, finner kulturrådets metod nödvändig för att det ska bli
möjligt att konkretisera samhällets åtgärder. Studieförbundet Vuxenskolan har
en liknande inställning. Sveriges kyrkliga studieförbund anser avgränsningen
lämplig från vissa synpunkter men anser samtidigt att kulturrådet i sina
resonemang utgår från ett alltför vitt kulturbegrepp. Sveriges Radio anser att
sambandet mellan det vida kulturbegrepp som kulturrådet redovisar och det
smalare kulturpolitiska området är otUlräckligt belyst.
Flera
av de remissinstanser som uttryckligen accepterat kulturrådets metod, liksom
många remissinstanser som inte kommenterat metodfrågan, har kritiska
synpunkter på hur avgränsningen av det kulturpolitiska området gjorts.
SÖ finner avsaknaden av en
definition av kulturbegreppet besvärande. En avgränsning av det
kulturpölitiska området och en prioritering av samhällets insatser förutsätter
ett stäUningstagande till kulturbegreppets innehåll och omfång. Det
sociologiska/etnografiska kulturbegreppet bör bestämma kulturpohtikens position
i en samhäUelig reformpolitik. Derma syn måste bli vägledande för
avgränsningen av det kulturpolitiska området som då blir vidare än det av
kulturrådet föreslagna. Statens konstråd och Konstakademien anser att utan en
gmndläggande definition av kulturbegreppet riskerar avgränsningen av det
operativa området att bli för snäv.
Ingen
av de remissinstanser som efterlyst en definition av kulturbegreppet har
formulerat någon sådan. SÖ hänvisar dock till det sociologiska/etnografiska
kulturbegrepp som kulturrådet i korthet refererat.
Avgränsningen
av det kulturpolitiska området berörs av ett relativt stort antal
remissinstanser.
Avgränsningen
accepteras i allt väsentligt av bl.a. statskontoret, riks-
Prop.
1974: 28 31
antikvarieämbetet och statens historiska museum, statens
planverk, några länsstyrelser, ett antal kommuner, handikapputredningen. Samfundet
för hembygdsvård och Moderata ungdomsförbundet. TCO anser att den avgränsning
som gjorts är försvarbar från administrativ synpunkt men att den bör kompletteras
med mer preciserade förslag till åtgärder för en breddad kulturpolitisk
verksamhet inom hela undervisningsväsendet. ABF vill tillämpa en vidare
gränsdragning men bedömer kulturrådets förslag i betänkandet utifrån den
gränsdragning rådet gjort. ABF behandlar dock i sitt yttrande medier för
kommunikation endast i deras egenskap av kanaler för konstnärliga
uttrycksformer.
En rad remissinstanser kritiserar avgränsningen. I ett par
fall betraktas gränsen som aUtför vag med risk för att området blir för vittomfattande.
Uppfattningen att området är för snävt avgränsat är dock helt dominerande bland
de kritiska instansema. Områden som enligt dessa bör tiUföras det
kulturpohtiska området är utbildningsväsendet, folkbildningen i dess helhet,
ungdoms-, idrotts- och friluftsfrågor, religion och hvsåskådningsfrågor, vissa
typer av forskning samt vissa miljö-och samhäUsplaneringsfrågor.
Några remissinstanser lämnar allmänna synpunkter på
avgränsnings-frågan. Institutet för rikskonserter anser kvalitetsfrågan
otillräckhgt behandlad. I övrigt finner Rikskonserter avgränsningen snäv vUket
gör att man riskerar ätt fastna i etablerade förhåUanden. Svenska kyrkans
studieförbund saknar estetiska överväganden och kvalitetskriterier samt noterar
att kulturen enbart getts roUen av medel för vissa övergripande värden och mål
i samhället. Kulturens värde i sig borde ha behandlats och hävdats. SAF anser
att det övergripande mål för kulturpolitiken som kulturrådet formulerat
innebär att det är omöjligt att bestämma vad som ska hänföras till
kulturområdet eUer inte. De kulturpolitiska insatserna kan då i praktiken
gälla alla företeelser i samhället.
Den mest diskuterade avgränsningen är den mellan det
kulturpohtiska området och utbildningsväsendet. En rad remissinstanser finner
kulturrådets avgränsning mot och behandhng av utbildningsområdet
OtUlfredsstäUande. Hit hör bl.a. SÖ, teater- och musikrådet, dramatiska
institutet, några länsstyrelser, organisationskommittén för högre
musikutbildning. Konstakademien, Sveriges Radio, några studieförbund och Klys.
SÖ anser att utbildningsväsendet är en viktig kulturpolitisk faktor och finner
det olyckligt att dess roll i den framtida kulturpolitiken inte diskuterats.
SÖ betonar vikten av att utbUdningsväsendets insatser planeras in i ett
kulturpolitiskt samspel. Liknande formuleringar som snarare för tanken tUl ett
intensifierat samspel och samarbete än till en totalintegration inom ett
utvidgat kulturpolitiskt område förekommer hos de flesta av de tidigare nämnda
remissinstanserna.
Några remissinstanser berör särskilt den högre konstnärhga
utbUdningen. Teater- och musikrådet och dramatiska institutet anser det
Prop. 1974:28 32
olyckligt
att den högre konstnärhga utbUdningen ställts utanför kulturrådets förslag.
Ett
annat område som blir föremål för relativt många remisskommentarer är
folkbildningen. SÖ anser det varken rimligt eller möjligt att dela in
folkbildningen i en »utbildnings»- och en »kultur»-del. SÖ uttalar sig dock
inte närmare om hur avgränsningen mot resp. samspelet med kultur-,
folkbUdnings- och utbildningsområdena bör ske. Teater- och musikrådet finner
uppdelningen av studieförbundens verksamhet ohållbar och anser det betänkligt
om folkbildmngssektom skjuts över tiU utbUdningsväsendet och inte får spela en
central roU i kulturpolitiken. Andra remissinstanser som inte heller vill se
en delning av folkbildningssektorn är statens ungdomsråd, ett antal
länsstyrelser, några kommuner. Landstingsförbundet. Konstakademien. ABF,
Folkuniversitetet. KFUKKFUM:s studieförbund. Studieförbundet Vuxenskolan och
LO.
Några
remissinstanser berör särskUt folkhögskolans stäUning. SÖ anser att
folkhögskolan är en integrerad del av folkbUdningsarbetet samt att kulturrådet
därför borde ha analyserat folkhögskolans arbetsmöjligheter och framlagt
förslag om förbättringar på olika punkter. Andra remissinstanser som också
markerar folkhögskolans plats inom folkbildningen och dess roll som lokala och
regionala kulturhärdar är teater' och musikrådet. Landstingsförbundet.
Folkbildningsförbundet och några studieförbund.
Några
remissinstanser vUl föra folkrörelserna i dess helhet, inte bara
studieförbunden, tUl kulturområdet. Folkrörelserna har enhgt LO en klart
kulturstimulerande funktion. De är också ett av de främsta medlen för förmedling
av kultumpplevelser och kulturaktiviteter till folkgrupper som känner
främlingskap eller osäkerhet inför kulturinstitutionerna. Också statens
ungdomsråd viU föra folkrörelserna tUl det kulturpohtiska området.
Statens
ungdomsråd efterlyser en samlad kultur- och fritidspolitik och vill därför
föra samman hela folkbildningen och övriga folkrörelser med det kulturpolitiska
området. Ungdomsrådet pekar särskilt på betydelsen av denna integration för
ungdomsarbetet. Liknande synpunkter framförs av riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum, SÖ samt Göteborgs och Malmö kommuner. Göteborgs kommun
framhåller att de senaste årens utveckling i riktning mot en helhetssyn på
kultur- och fritidsområdet gör det föga meningsfullt att avgränsa det kulturpolitiska
området på det sätt kulturrådet föreslår. ABF anser att ungdomsverksamhet bör
föras tiU det kulturpolitiska området medan Unga Örnars riksförbund anser att
barn- och ungdomsorganisationernas förhållande till det kulturpolitiska
området behöver utredas.
Flera
remissinstanser invänder mot att religionen inte inrymts inom det
kulturpolitiska området. Sveriges kyrkliga studieförbimd finner
Prop.
1974: 28 33
avgränsningen mot religionen betänklig. Förbundet anser
hksom Göteborgs kommun att tiU religionsutövningen näraliggande områden som
t.ex. musikverksamheten inom kyrkor och samfund är knapphändigt behandlade.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbimd och Svenska kyrkans
kulturinstitut anser att studier och debatt av livsåskådningsfrågor hör hemma
inom det kulturpolitiska området.
Massmediefrågorna tas upp av några remissinstanser. Sveriges
författarförbund anser att man bör se kulturen och dess yttringsformer som en
kommunikationsprocess varvid budskapets art och kom-muiukätionsprocessen bör
hållas isär. Att olika medier för kommunikation hänförs tUl det kulturpohtiska
området skapar lätt oklarheter. Förbundet saknar vidare ett uttryck för en
nödvändig växelverkan i kommunikationsprocessen vilket tUlsammans med
formuleringen "konstnärliga uttrycksformerna" lätt leder tiU ett
ensidigt satsande på de etablerade konstarterna. KF anser att om avgränsningen
av det kultur-politiska området skall fylla en så praktisk funktion som en
bestämning av ansvarsområdet för det nya kulturrådet kan det inte generellt omfatta
medier för kommunikation.
Statens humanistiska forskningsråd tar upp avgränsningen
mot vetenskap och forskning. Rådet anser att det är av avgörande betydelse för
kulturlivets vitahtet att administrativa gränser inte hindrar fria och
vidsträckta kontakter mellan vetenskap och forskning, utbildningsområdet och
det kulturpolitiska området. Naturhistoriska riksmuseet och Svenska
museiföreningen anser att både mUjö-politiken och kulturpohtiken måste vUa på
en gemensam grund av forskning och information där skiljelinjer mellan
naturhistoriskt och kulturhistoriskt inte kan dras. Detta förutsätter en
helhetssyn på museernas verksamhet. -
Flera remissinstanser anser att kulturrådet genom sin
avgränsning inte täckt in frågor om kulturmiljön dvs. kulturminnesvård,
hembygdsrörelsens verksamhet och landskapsvården, vilket bort ske. Den
uppfattningen framförs bl.a. av humanistiska fakulteten vid Göteborgs
universitet, länsstyrelsen i Jönköpings län, Jönköpings läns hembygdsförbund
och Föreningen Heimbygda. Kommerskollegium anser att frågoma om arbets- och
boendemiljön bör ges större utrymme i kulturpohtiska sammanhang.
Konstakademien finner den miljöskapande konsten och arkitektulren bortglömd.
Centrumbehandlingarna framhåller i sitt gemensamma yttrande med skärpa att den
kulurpolitiska syn som målen ger uttryck för också måste gäUa exempelvis
skolan, vårdinstitutioner, fängelser och liknande. Den bör också omfatta
samhällsplaneringen och utformningen av den yttre miljön.
Kulturrådet förutsätter ett ökat samarbete och en bättre
samordning i framtiden mellan det kulturpolitiska området och andra
samhällsområden. Några remissinstanser redovisar sådana tanke-
3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 34
gångar
i diskussionen om en utvidgning av det kulturpolitiska området. Ytterligare
några remissinstanser berör de rena samarbetsfrågoma. Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum anser att uppgiften att finna fungerande
samverkansformer med andra samhäUsområden blir en av de viktigaste uppgiftema
för det föreslagna kulturdepartementet och kulturrådet. Samspelet med
samhäUsplaneringen i vid bemärkelse tas upp av flera remissinstanser som
statens handikappråd, handikapputredningen och Landstingsförbundet. Statens
planverk, länsstyrelsen i Östergötlands län och Svenska slöjdföreningen tar
upp information och opinionsbUdning i planfrågor och mUjöfrågor som ett
exempel på samarbetsfrågor. Behovet av ett samspel meUan kulturpolitik och
socialpohtik tas upp av socialstyrelsen, statens handikappråd och
handikapputredningen. Flera remissinstanser som godtar kulturrådets avgränsning
mot utbUdningsväsendet betonar behovet av ett intimt samspel med
utbildningspohtiken.
Svenska
fdminstitutet framför en avvikande uppfattning i fråga om samspelet mellan
kulturområdet och andra områden. Institutet anser att om aUtför stor tyngdpunkt
läggs vid kulturområdets samband med andra områden riskerar man att väsentliga
delar av kulturpolitiken styrs av om inte irrelevanta så dock i varje fall
perifera hänsynstaganden.
5.3.4
Det övergripande målet för samhällets kulturpolitik
Behovet
av ett övergripande mål behandlas av ett fåtal remissinstanser. Sveriges Radio
anser att en allmän målangivelse för kulturpolitiken är nödvändig och menar att
även om målet både blir omfattande och allmänt hållet kan det spela en viktig
roll som riktningsangivare och som prioriteringsinstrument. Svenska
fdminstitutet däremot anser att målsättningarna för kulturverksamheten inte
bör formuleras utanför kultursektorn utan av det fria kulturarbetet självt.
Det
övervägande flertalet av remissinstanserna tar upp och godtar uttryckhgen
förslaget till formulering av det övergripande målet. Några instanser som SÖ,
Musikaliska akademien, Sveriges kyrkliga studieförbund. Sveriges Radio och SACO
instämmer i formuleringen men påpekar samtidigt att den är vag och ällmänt
hållen.
Några
remissinstanser anser att det krävs preciseringar av begreppen bättre
samhällsmiljö och jämlikhet i målformuleringen.
Studieförbundet
Medborgarskolan finner det föga meningsfullt att diskutera kulturpolitikens
betydelse för jämlikheten i samhället. Att uppleva kultur är innerst inne
mindre en fråga om jämlikhet än om att utveckla de individueUa möjlighetema.
Moderata ungdomsförbundet menar att begreppet »jämlikhet» är alltför oprecist
för att fungera som målsättning. Om syftet är en nivellering motsätter sig
förbundet detta.
Prop. 1974: 28 35
Målet
bör vara att stimulera valfrihet och mångfald, inte att befrämja centrahsering
och likriktning. ABF tar upp jämlUihetsbegreppet i ett mera principieUt
resonemang och konstaterar att det nu är de välut-bUdade, högavlönade och i
andra avseenden privihgierade gmpperna som har de största fömtsättningama att
ta del av kiUturutbudet medan en lång rad grupper som lever under ogynnsamma
ekonomiska och sociala betingelser har små eller inga möjligheter tUl
delaktighet och valfrihet i kulturhvet. Ojämlikheten kommer att bestå så länge
väsentliga delar av produktion och verksamhet inom kulturområdet lämnas åt de fria
marknadskrafterna. SamhäUet kan därför inte nöja sig med att i liberal anda
endast ställa resurser tiU förfogande utan insatsema måste styras så att de når
ut tiU de kultureUt eftersatta gmppema. Jämlikhet är inte bara en fråga om
formeUa möjligheter utan måste innebära reella fömtsättningar efter varje
grapps eller individs speciella behov och föratsättningar. Liknande
uppfattningar utvecklas av bl.a. LO, Sveriges socialdemokratiska
undgomsförbiind och Unga Örnars riksförbund.
KF understryker att om den
övergripande målformuleringen skall kunna bli rUctningsgivande måste begreppen
»bättre samhällsmiljö» och »jämlikhet» preciseras. Kulturpolitiken bör ses som
ett led i konsumentpolitiken. Från mottagar- eller konsumentsynpunkt måste samhällets
kulturpolitiska ansvar då det gäller att bidra till ökad jämhkhet innebära att
stödja ett kvalitativt tillfredsställande utbud, att understödja
distributionen av detta utbud tUl de hittUls eftersatta gmpperna samt att
medveita till att de grupper som av ekonomiska, sociala, ut-bildningsmässiga
eUer andra skäl inte har förmånen av estetisk kvalitetsmedvetenhet får
möjhghet att utveckla sin förmåga tUl uppfattning av konstnärliga kvaliteter.
Förslag
tiU omformulering av det övergripande målet läggs fram av några remissinstanser.
Konstakademien anser att
det övergripande målet kan formuleras mera energiskt och föreslår följande:
»Kulturpolitikens mål är en god samhällsmiljö, där jämlUchet råder.»
Konstfrämjandet menar att till den av kulturrådet föreslagna formuleringen bör
läggas formuleringar som tar upp olika konstarters verkan i Sig, nämligen att
bidra till ökad insikt om livet och människomas situation. Utan ett sådant
tUlägg berör det övergripande målet endast i och för sig önskvärda
andrahandsverk-ningar av kultureU verksamhet men inte kulturens direkta
innehåll. Svenska filminstitutet anser att om ett behov föreligger att
formulera ett övergripande mål bör ett sådant mål vara att starkt stödja de
dynamiska krafterna inom kulturhvet varvid begrepp som innovation och
konstnärlig kvalitet bör stå i centmm. Det är orimligt att varje kulturpolitiskt
beslut skall syfta till en bättre samhällsmiljö eller en ökad jämlikhet. Detta
kan inte vara ett övergripande mål men väl ett viktigt
Prop. 1974: 28 36
delmål
för kulturpolitiken. Klys föreslår att målformuleringen ändras så att uttrycket
»bidra till jämlikhet» ersätts av »syfta till jämlikhet». Klys menar att denna
något mer bindande formulering innebär ett mini-miåtagande för de statliga
insatserna.
Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser att det övergripande målet för samhällets
kulturpolitik bör vara: »Människans valfrihet, kulturens frihet och kvahtet.»
Förbundet tillbakavisar varje form av styrning av kulturen och menar att
frågan inte penetrerats tillräckligt under yttrandefrihetsmålet. Kulturens
frihet tilUiör de övergripande målen för samhällets kulturpolitik hksom att
upprätthålla en kvalitetsprincip. Angreppen på den kvahtativt högtstående
kulturen utgår enligt förbundet från ett bakvänt jämhkhetsresonemang.
Decentralisering och stöd tUl amatöristisk verksamhet är nödvändiga insatser
men de får inte StäUas i motsatsförhållande till det yrkesmässiga
kulturskapandet som ytterst är inriktat på att ge vanhga enskilda människor
kulturupplevelser av god kvalitet.
Utan
att föreslå omformuleringar diskuterar ett antal remissinstanser ytterligare
punkter som de anser bör ingå i det övergripande målet.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum, dramatiska institutet, centrumbildningarna i
gemensamt yttrande. Operan, Institutet för rikskonserter, Göteborgs
stadsteater, SACO, Svenska teaterförbim-det och Teatrarnas riksförbund föreslår
att yttrandefriheten skall ses som ett övergripande mål. Ett antal
remissinstanser diskuterar kvaliteten i den kulturella verksamheten och menar
att detta är ett grundläggande krav i de kulturpolitiska satsningarna.
Centrumbildningarna
i gemensamt yttrande anser att kampen mot den kommersiella kulturen bör vara
det övergripande målet för samhällets kulturpohtik.
Sveriges
författarförbund påpekar att det måste klargöras att målformuleringen avser
kulturpolitikens innehåll och inte kulturens. Varje försök att fastställa
enstaka kulturyttringars roll eller betydelse i samhäUet innebär en risk för
missbrak. Statsmaktema bör mycket tydligt uttala att tolkningar av målet som om
det avsåg kulturens innehåll inte är tolerabla. Förbundet har inget att
invända mot målet om det förstås strikt efter ordalydelsen.
Ett
stort antal remissinstanser kommenterar motiveringarna som följer efter
målformuleringen.
Kulturpolitikens
samspel med andra miljöpolitiska åtgärder understryks av ett stort antal
remissinstanser. Socicdstyrelsen påpekar att den i sitt planerings- och
utveckhngsarbete i allt större omfattning tUlämpat en helhetssyn på människan
och hennes livsvillkor. Styrelsen ser på kulturrådets betär±ande med stor
tiUfredsstäUelse och instämmer i det övergripande målet och delmålen.
Statens
planverk, bostadsstyrelsen och AMS poängterar kopplingen
Prop.
1974: 28 37
av
kulturpolitiken till andra miljöpolitiska insatser. Flera länsstyrelser
instämmer i att kulturpolitiken måste ses som en del av samhällets
miljöpolitiska engagemang i stort varVid också sambandet med regional-pohtiken
betonas. Några länsstyrelser menar att länsstyrelsema i ökad omfattning bör ta
upp kulturfrågorna i det allmänna regionala planeringsarbetet.
Vikten
av att bryta de kultureUa orättvisorna mellan olika grupper samt behovet av att
rikta insatserna till de eftersatta gmpperna understryks av ett stort antal
remissinstanser. Många instanser ser detta som ett grandläggande krav på
kulturpohtiken.
Några remissinstanser
diskuterar kulturrådets uppfattning att det demokratiska inflytandet över
kulturpolitiken inte får innebära att kulturens innehåll styrs. Göteborgs
universitets humanistiska fakultet påpekar att val och prioriteringar alltid
måste göras i de anslagsfördelande organen och att detta i sig medger
styrning. Göteborgs och Lysekils kommuner samt länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län menar att det demokratiska inflytandet över kulturområdet måste ha
samma former som för andra områden. De två kommunerna anser att i fråga om
kommunala institutioner måste garantier skapas mot ensidighet och
monopol.stäUning. Länsstyrelsen anser inte att politiskt ansvar för kulturell
verksamhets inr'iktning och innehåU behöver utgöra hinder för samhällskritik
och debatt. ABF konstaterar att kulturrådet avstått från att analysera
konsekvenserna av formuleringen. Den styrning av kulturutbudet som
kännetecknar marknadsekonomin kan inte vara förenlig med de föreslagna målen
för kulturpolitiken. Marknadsekonomin ger inte heUer åt kulturarbetarna frihet
i fråga om kulturens innehåll. Frihet åt konstskaparna är emellertid inte
tillräcklig. Distributörernas och mottagarnas frihet är enligt förbundet minst
lika angelägen.
5.3.5
Decentraliseringsmålet
Det
övervägande antalet remissinstanser behandlar decentraliserings-målet.
Kommentarerna är med få undantag positiva. Inga förslag till annan formulering
förs fram.
Allmänna synpunkter i
anslutning till målformuleringen redovisas av ett antal remissinstanser.
Flera instanser som
organisationskommittén för regionmusiken, ett antal länsstyrelser.
Författarcentrum, Bygdegårdarnas riksförbund. Folkets husföreningarnas
riksorganisation. Folkbildningsförbundet och Centerns ungdomsförbund anser att
decentraliseringsmålet och de praktiska konsekvenserna härav är av central
betydelse i den framtida kulturpolitiken. Organisationskommittén för
regionmusiken ifrågasätter om inte decentraliseringsmålet är överordnat
övriga delmål. Konst-
Prop.
1974: 28 38
främjandet.
Svenska fdminstitutet och KF däremot menar att decentralisering mera bör ses
som ett medel för att nå det övergripande målet än som ett mål i sig.
Svenska
filminstitutet. Moderata ungdomsförbundet och Teatrarnas riksförbund instämmer
i kulturrådets betoning av vikten av decentralisering inom kulturområdet men
ifrågasätter om inte förslagen i vissa avseenden innebär en centralisering. LO
anser att en decentraUsering som tar sikte på jämnare fördelning meUan olika
landsdelar och grupper i tillgången till kulturaktiviteter föratsätter en
stark samhäUsmakt.
Synpunkterna
i motiveringen efter förslaget till målformulering kommenteras av många
remissinstanser.
AMS
samt ett antal länsstyrelser instämmer i kulturrådets uppfattning att
kulturpolitiken bör ses som en del i regionalpolitiken. AMS påpekar att en
decentralisering bidrar tUl att skapa väldifferentierade regioner i kulturellt
avseende vilket är önskvärt då arbetskraftens val av bostads- och arbetsort
inte bara är beroende av sysselsättningsmöjligheterna utan bl.a. också av den
kulturella service som erbjuds.
Vikten
av att staten ikläder sig ett ekonomiskt ansvar för utvecklingen av den
kulturella verksamheten i olika regioner betonas av länsstyrelsen i Uppsala
län, några kommuner, landstinget i Västernorrlands län, TCO och SACO.
Länsstyrelsen i Uppsala län vill skärpa statens ansvar tUl att garantera att
ett likvärdigt kulturutbud med viss miniminivå utvecklas och hålls vid makt
över hela landet. Sveriges författarförbund poängterar att lokala eller
regionala finansieringsproblem kan hämma en utveckling inom olika
kultursektorer. Detta kan bara förhindras genom att srtatsmaktema lagfäster
den decentraliserade ansvarsfördelningen inom hela kulturområdet, ekonomiskt
stöder denna decentralisering, garanterar de lokala och regionala
kulturinstitutionernas karaktär och frihet samt noga följer att uppgifterna
fullföljs på ett sådant sätt att alla delar av landet blir försörjda.
De
centrala institutionemas roU vid en ökad decentralisering tas upp av bl. a.
Operan och Studieförbundet Medborgarskolan som understryker att de stora
teaterscenerna måste få arbeta vidare på gynnsamma viUkor. En i och för sig
värdefull decentralisering får inte medföra en uttunning och
kvalitetsförsämring av verksamheten vid nu verksamma institutioner. Institutet
för rikskonserter framhåller att en förutsättning för att institutet skall
kunna släppa sitt direkta regionala ansvar är att kommuner och landsting både
organisatoriskt och verksamhetsmässigt kraftigt bygger ut sin verksamhet på
kulturområdet. Nordiska museet anser att förslaget att vissa av Riksteaterns
och Rikskonserters uppgifter bör föras över tUl regionala organ i princip skall
gälla alla samhäUsorgan med uppgifter liknande dem de två riksorganen har.
Vikten
av en decentralisering av radions och televisionens produk-
Prop.
1974: 28 39
tionsresurser poängteras av några länsstyrelser,
utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom
utbildningsväsendet. Institutet för rikskonserter. Studieförbundet Vuxenskolan
och TCO. Sveriges Radio framhåller att en decentralisering i betydelsen fasta
produktionsanläggningar utanför storstadsområdena bör ske för att företaget
inte skah etablera ett faktiskt produktionsmonopol. En fortsatt decentraliserad
kulturaktivitet kommer att vidga det programunderlag som företaget viU
utnyttja.
Svenska kommunförbundet konstaterar att för ätt få till
stånd en reell kulturspridning är det nödvändigt att planering, beslutsfattande
och verkstälhghet så långt som möjligt förläggs tiU lokal nivå. Kommunema
måste således även i fortsättningen bära ett huvudansvar för kulturpolitikens
utformning och för kulturaktivitetemas spridning tUl olika grupper i samhället.
Vikten av en decentralisering av den kulturella verksamheten inom regioner och
kommuner understryks av bl. a. flera länsstyrelser.
Statens
ungdomsråd, Svenska kommunförbundet, ABF, LO. HSB och Sveriges kristna
socialdemokraters förbund menar att i decentraliseringssträvandena bör också
ingå att ge folkrörelser och andra organisationer ökade resurser tiU
verksamhet inom kulturområdet. LO anser att dessa organisationer genom att de
får ett eget ansvar kan ta på Sig nya uppgifter och skapa en mångfald och
variation i aktiviteterna efter olika gruppers intressen, idéer och behov.
Detta leder också tiU en bredare folklig förankring av beslutsfunktionerna.
Svenska kommunförbundet betonar värdet av att kulturverksamheten i kommunerna
på olika sätt förankras i det lokala förenings- och organisationslivet.
5.3.6 Samordnings- och differentieringsmålet
Kulturrådets förslag tiU ett samordnings- och
differentieringsmål bemöts positivt av det relativt stora antal instanser som
behandlar frågan.
Inga förslag till omformulering av delmålet förs fram.
Konstakademien och Svenska filminstitutet anser dock att samordning och differentiering
av åtgärder bör ses som medel och inte som mål i kulturpolitiken.
En rad remissinstanser kommenterar de synpunkter som
redovisas i motiveringen efter målformuleringen.
Socialstyrelsen, statens ungdomsråd, ett antal
länsstyrelser. ABF, TCO, SACO och LO framhåller på samma sätt som kulturrådet
vikten av att de kulturpolitiska insatserna samordnas med åtgärder inom andra
områden bl.a. genom samarbete på planeringsstadiet. Socialstyrelsen
understryker att de olika administrativa organen för kulturplanering på olika
nivåer bör få möjlighet till och ha skyldighet att direkt samverka med
kommunernas sociala organ och de kommunala
Prop. 1974: 28 40
handikappråden.
SACO understryker vikten av att kulturnämndernas ställning stärks i kommunema.
LO framhåller att
kulturpolitiken måste ingå som ett led i en samlad politik och samordnas med
bl.a. arbetsmarknadspolitik, utbildnings-och socialpolitik och
samhällsplanering. Den ojämlikhet som råder inom kulturhvet och som i hög grad
drabbar de grapper organisationen företräder kan endast till en del undanröjas
genom kulturpohtiska åtgärder. Den bristande jämlikheten har sin orsak i
förhållanden inom arbetslivet och samhällslivet i övrigt och kräver därför
insatser inom flera områden.
Några
remissinstanser som Svenska fdminstitutet. Studieförbundet Medborgarskolan. LO,
Konstnärernas riksorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
understryker att samordningen inom kulturområdet inte får leda till en
utslätning av det kulturella utbudet så att olika uppfattningar, idéer och
konstnärliga uttrycksmedel försvinner. LO menar att dessa olikheter är omistliga
för ett demokratiskt kulturliv.
Behovet av differentiering
av de kulturpolitiska insatserna samt kulturrådets exempel på olika grupper för
vilka differentierade åtgärder är angelägna behandlas av ett antal remissinstanser.
ABF
konstaterar att kulturrådet inte närmare beskrivit arten av de differentierade
åtgärderna och inte heller lagt fram förslag om särskilda ekonomiska resurser.
Förbundet framhåller att om differentierade åtgärder skall ge betydelsefulla
resultat krävs ekonomiska resurser till skolning av medarbetare, ordentlig
organisation lokalt och ofta en relativt dyrbar informationsteknik. Liknande
synpunkter för Skådebanan fram. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund
understryker att en förutsättning för differentierade åtgärder är att kunskaperna
om vad som hindrar människor från att tillgodogöra sig kulturupplevelser ökas.
Vikten av att särskilda ågärder vidtas för de i kulturellt avseende eftersatta
gmpperna framhålls av flera remissinstanser bl.a. SÖ, statens ungdomsråd, ABF,
LO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. ABF och LO framhåUer vid
flera tillfällen att det är insatser för dessa grupper som bör prioriteras
bland de kulturpolitiska åtgärderna. Moderata ungdomsförbundet instämmer i att
en differentiering bör ske men understryker att en ökad satsning på de
kulturpassiva inte får medföra att de redan kulturaktivas intressen negligeras.
SÖ.
statens invandrarverk. Författarcentrum och Invandrarnas kulturcentrum anser
att kulturrådet försummat invandrarna och deras speciella problem i sina
förslag. SÖ anser att invandrargmpperna måste tillförsäkras möjUgheter att
utveckla sin kulturella särart samtidigt som insatsema inriktas på att rasera
barriärerna mellan svenskar och invandrare samt inhemska minoriteter bl.a.
genom gemensamma aktivi-
Prop.
1974: 28 41
teter.
Liknande uppfattningar förs fram av Svenska institutet, ABF och KFUKKFUM:s
studieförbund. Statens invandrarverk konstaterar att förslagen till mål för
kulturpolitiken inte strider mot de mål som formulerats för samhäUets insatser
för invandrare. Vad som krävs är en precisering och konkretisering av de
kulturpolitiska målen för insatsema för invandrargmppema. Verket påpekar att
det är viktigt att stödåtgärder sätts in i början av invandramas vistelse i
landet för att bidra till att upprätthåUa den kulturella aktiviteten och bevara
de etniska särdragen. Den kulturella verksamhet som bedrivs i invandrarnas
egna organisationer bör därför ges Starkare stöd. Invandrarverket påpekar också
att invandrarnas medinflytande i den föreslagna kulturorganisationen bör
säkerställas. De föreslagna målen är enligt invandrarutredningen fullt
tillämpbara också för invandrarnas och de språkliga minoritetemas
kulturproblem. Dessa problem kan emellertid inte lösas enbart inom ramen för samhällets
allmänna kulturella åtaganden. En föratsättning för att de aktuella grappema
skall kunna ta del av det allmänna svenska kulturutbudet är en effektiv
undervisning i svenska. Utredningen påpekar dock ätt om samhället tar på sig
ett ansvar för de språkliga minoritetsgrupperna kräver detta av olika skäl ett
aktivt stöd tUl verksamhet som sker på dessa grappers egna språk, vilket
föratsätter vissa säråtaganden från samhällets sida. Invandrarnas kulturcentrum
anser att av statliga, regionala och lokala insatser för kulturändamål skall
en del som motsvarar invandrarnas procentueUa andel av befolkningen avse
invandrare. Vidare bör ett särskilt kulturstöd eller en kulturfond skapas för
de språkliga minoriteterna.
Frågan
om särskilda kulturpolitiska åtgärder för handikappade tas upp av bl.a.
socialstyrelsen, SÖ, statens handikappråd, handikapputredningen och
Handikapporganisationernas centralkommitté. Socialstyrelsen, statens
handikappråd och handikapputredningen konstaterar att kulturrådets syn på handikappfrågorna
stämmer väl överens med den normaliseringsprincip som numera styr samhällets
åtgärder för denna grupp. SÖ anser däremot att kulturrådet genom hänvisningen
till handikapputredningens arbete gett handikappgrupperna en särbehandling.
Genom att åtgärderna fördröjs kommer klyftan meUan handikappade och andra
grupper att öka. Statens handikappråd, handikapputredningen och
Handikapporganisationernas centralkommitté betonar kulturrådets uppfattning att
åtskUd kulturell verksamhet för handikappade bör undvikas samtidigt som
instanserna konstaterar att det i vissa situationer är nödvändigt med
verksamhet som avser endast handikappade.
De
institutionsvårdades kultureUa situation behandlas mera utförhgt av
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, SÖ och Sveriges författarförbund.
Kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen pekar på det värde den kultureUa
verksamheten vid olika vårdinstitutioner
Prop.
1974: 28 42
har bl. a. för den sociala rehabiliteringen.
Kulturinstitutionernas och folkbUdningsorganisationernas verksamhet vid
vårdinstitutionerna bedöms vaira av stort värde. Sveriges författarförbund
menar att det fordras en grandläggande uppmstning av den kulturella servicen
så att den om möjUgt motsvarar servicen utanför institutionerna. De intagna bör
i detta arbete själva utforma den kulturella verksamheten.
Författarcentrum och Svenska barnboksinstitutet anser att
bar n-kulturen fått en alltför vag behandling av kulturrådet. Samma uppfattning
framförs av Författarcentrum, Barn -och ungdomsboksrådet. Föreningen Svenska
tecknare, Sveriges författarförbund och Sveriges allmänna biblioteksförening i
en gemensam skrivelse. Organisationerna föreslär i ett antal purikter åtgärder
för att stärka barnkulturen. TCO framhåller att undersökningar visar att de
kulturvanor som grundläggs under uppväxttiden blir bestående för flertalet
människor. Syftet med kulturpohtiken måste enhgt organisationen vara att så
många människor som möjligt blir kulturaktiva. För att nå detta mål är det
åtgärder bland barn och ungdom som på sikt ger det bästa resultatet. Inte minst
barnen i de kulturovana hemmen måste kompenseras varför insatser måste göras
såväl för barn i förskoleåldern som för barn och ungdom under hela skoltiden.
5.3.7 Gemenskaps- och aktivitetsmålet
Kulturrådets förslag till formulering av ett gemenskaps-
och aktivitetsmål möter inga invändningar från det begränsade 'antal remissinstanser
som behandlar frågan. Ingen remissinstans föreslår någon omformulering av
målet men flera ger kommentarer till de synpunkter som kulturrådet redovisar i
motiveringen.
Svenska kommunförbundet delar kulturrådets uppfattning att
insatser för att främja fri skapande verksamhet i grupp bör prioriteras.
Moderata ungdomsförbundet framhåller att insatser för kulturverksamhet i grupp
inte får ske på bekostnad av möjligheterna till individuell kulturaktivitet.
Föreningen Sveriges hantverkare och industriformgivare anser att en ökad
satsning på icke yrkesmässig kulturverksamhet är en viktig väg för att skapa
ökat intresse för kultur och kulturarbetarnas verksamhet. Något
konkurrensförhållande mellan icke yrkesmässig verksamhet och den rent
yrkesmässiga anser föreningen inte att det finns, i stället bör samarbete
mellan verksamhetsformerna stimuleras. Liknande synpunkter uttrycker länsstyrelsen
i Västerbottens län. Moderata ungdomsförbundet betonar att man under inga
villkor får skapa motsatsförhållanden mellan olika former av kulturaktiviteter
som t. ex. mellan amatörism och professionellt skapande. Konstnärernas
riksorganisation konstaterar att de elektroniska kommunikationsformerna har
en passiviserande tendens och saknar cn
Prop.
1974: 28 43
analys
av vilken roll de kommersiella intressena spelar i utvecklingen av denna
tekniska mediemarknad. Organisationen poängterar att teknisk mediekultur aUtid
mer eller mindre konkurrerar med självaktivitet eller gemensamma aktiviteter.
Folkrörelsernas
betydelse för att realisera delmålet betonas av bl.a. statens ungdomsråd som
framhåller att målsättningen sammanfaller med den efter vilken många
folkrörelser och ungdomsorganisationer arbetar. ABF och KF konstaterar att den
helt övervägande delen av gruppverksamheten inom kulturområdet återfinns inom
studieförbunden.
Landsantikvarieorganisationernas
samarbetsråd. Nordiska museet och Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund
understryker den lokala och regionala folkkulturens betydelse för gemenskap och
aktivitet samt hembygdsrörelsens roll i detta sammanhang.
5.3.8
Yttrandefrihetsmålet
Remissinstanserna
är i huvudsak positiva till förslaget till formulering av ett mål rörande
yttrandefriheten. Några remissinstanser ifrågasätter dock om det är motiverat
med en särbehandling av kulturområdet i fråga om yttrandefriheten. I en del
faU vill remissinstanserna ytterligare markera yttrandefrihetens betydelse
genom att ge detta delmål ställning av övergripande mål för kulturpolitiken.
Flera remissinstanser uttalar sig vid behandlingen av yttrandefrihetsmålet för
en grundlagsreglerad yttrandefrihet. Inga förslag till omformulering förs fram,
däremot ges många kommentarer tUl de synpunkter kulturrådet redovisar i
motiveringen.
Frågorna
om de anslagsbeviljande organens ansvar samt om frihetens tillämpning och
gränser diskuteras av relativt många remissinstanser. Nationalmuseet befarar
att tillkomsten av en kulturbyråkrati på tre nivåer kan leda till beskärningar
i kulturinstitutionernas rörelse- och yttrandefrihet. Teater- och musikrådet
understryker samhällets skyldighet att stödja olika kulturella strömningar
samt att kritik mot kultumtbudet inte får kopplas samman med påtryckningar
från de anslagsbeviljande samhällsorganens sida. En liknande uppfattning har
länsstyrelsen i Södermanlands län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
menar att yttrandefriheten i och för sig är ytterst väsentlig men att
utformningen behöver en noggrann analys för att man skall få en riktig
avvägning mellan demokratiskt inflytande och konstnärhg frihet. Det
demokratiska inflytandet över kulturpolitiken måste ha samma form som inom
andra samhällssektorer. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att kulturnämnder
i landsting och kommuner måste vara beredda att tolerera att alla former av
kulturyttringar får tillfälle att komma till uttryck. Det rör sig dock om en
Prop.
1974: 28 44
frihet under ansvar varför enskilda människor såväl som
grupper i samhället inte skäll behöva löpa risk att skadas på grand av missbruk
av en vidsträckt konstnärlig yttrandefrihet vars gränser kan vara svåra att
precisera. Frågan om yttrandefrihetens tUlämpning och gränser diskuteras även
av några kommuner som pekar på riskerna av en styrning av kulturverksamheten
genom att den kan präglas av en ensidig politisk inriktning. Det kan inte
betraktas som en inskränkning av ytt-randefr'iheten om ansvarigt kommunalt
organ i sådana situationer på ohka sätt söker motverka en sådan utveckling.
Landstingsförbundet anser att yttrandefriheten är väsenthg i en framåtsyftande
kulturpolitik och instämmer i kulturrådets synpunkter. Ansvarsfördelningen
mellan förtroendevalda och personal måste enligt förbundet vara klart utformad
för att möjligheter tiU fritt kulturarbete skall kunna föreligga. Frågan om de
politiska instansernas naturliga ansvar för verksamheten och
institutionschefens möjligheter till självständigt arbete bör lösas genom
fastställda förordnandeperioder för institutionscheferna. Studieförbundet
Medborgarskolan anser att yttrandefriheten är av central betydelse i
kulturarbetet och menar att den kan begränsas dels genom statsmaktemas och
institutionernas inskridande, dels genom att vissa åsiktsgrupper skaffar sig
ett dominerande inflytande över massmedia, kulturinstitutioner,
stipendienämnder och andra beslutande grupper. I dag är angreppen på
yttrandefriheten huvudsakligen av den senare typen menar förbundet som också
framhåller att en ohämmad yttrandefrihet kan komma i konflikt med individers
och gruppers integritet.
Den mera avgränsade frågan om friheten för person a-1 e n
inom kulturinstitutionerna kommenteras av bl. a. Landsantikvarieorganisationernas
samarbetsråd. Svenska museiföreningen, SACO, Klys, Sveriges författarförbund
och Svenska teaterförbundet vilka understryker kulturrådets uppfattning att
personalen bör få frihet att under ansvar utforma verksamheten.
Konstfrämjandet. ABF, TBV. LO, KF, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund
samt några kommuner år kritiska mot kulturrådets behandhng av yttrandefriheten
och menar att det inte är befogat med en specialbehandling av kulturområdet i
denna fråga. Inte heller är det rimhgt att inom kulturområdet göra det till en
fråga om frihet enbart för de konstnärliga utövama. Yttrandefriheten är enligt
ABF en äV hömstenama i vår demokrati och skäll gälla hela samhäUet, alltså även
det kulturpolitiska området. Förbundet har därför svårt att tänka sig en
särskild lagstiftning av grandlagstyp för konstnärliga och andra
opinionsmedier. Yttrandefriheten inom kulturområdet skall inte heller ses som
en fråga enbart för skapare av konstnärhga produkter utan måste avse alla
medborgares lika rätt till möjUghet att uttrycka sig, något som också Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund och Sve-
Prop. 1974:28 45
riges
kristna socialdemokraters förbund understryker. Enligt ABF måste
kulturpolitiken främja sådana former av kulturaktiviteter som också ger
deltagama/mottagama reeUa möjligheter att framföra uppfattningar och vinna
gehör för sina åsikter. Liknande uppfattningar förs fram av LO. Konstfrämjandet
och TBV. KF konstaterar att en reell yttrandefrihet är en fömtsättning för all
demokratisk poHtik och anser sig sakna anledning att i det aktuella
sammanhanget ge synpunkter på den allmänna yttrandefrihetens innebörd och
föratsättningar. Om avsikten med kulturrådets förslag är att ge konstnärer en
privilegierad ställning i fråga om yttrandefriheten vill förbundet avstyrka
detta förslag tUl delmål.
Problemet med den reella
yttrandefriheten tas upp av bl. a. statens ungdomsråd. Svenska
bokförläggareföreningen. Musikcentrum, Filmcentrum, ABF, TCO, Klys, Sveriges
författarförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Enligt ABF
finns formellt redan nu möjligheter för alla att skapa bildkonst, skriva
böcker, uttrycka sig i bild, i scenkonst etc. I realiteten är möjligheterna begränsade
på grund av bristande resurser för de ohka uttryckssätten. Orsakerna till detta
är dels det kommersiella trycket, dels alltför begränsade samhällsinsatser. En
lagfäst yttrandefrihet har därför enligt förbundet inte någon avgörande
betydelse om inte samhället samtidigt garanterar mångfalden av medier. Statens
ungdomsråd och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund ger uttryck för
liknande uppfattningar och anser att ett av de viktigaste medlen för att trygga
en reell yttrandefrihet är att stödja folkrörelser, organisationer och
föreningsverksamhet. Statens ungdomsråd finner frågan om yttrandefriheten och
dess praktiska tiUämpning vara av sådan vikt att den bör analyseras ytterligare
innan ställning tas till kulturrådets förslag. Musikcentrum och Filmcentrum
anser att den kommersiella verksamheten har ett förkrossande övertag inom
musik- och filmsektorn vilket hindrar en reell yttrandefrihet och ett
nyskapande.
5.3.9
Förnyelsemälet
Förslaget
tUl förnyelsemål behandlas av ganska få remissinstanser. En relativt stor andel
av de instanser som yttrat sig tar upp frågor som är av speciellt intresse för
den egna verksamheten. Ingen instans invänder mot att förnyelse skall vara ett
delmål i kulturpohtiken.
En
remissinstans, KF, föreslår att delmålet omformuleras och utvidgas till att
omfatta ett kvalitetsansvar över huvud taget. Hävdandet av den konstnärliga
kvaliteten är viktig då det inte är ovanligt att samhällsstöd eller stöd från
organisationer eUer institutioner begärs för verksamheter som tar sig yttre
form av konst, t. ex. teater eller
Prop.
1974: 28 46
utställning
av bilder, även om inga konstnärliga kvaliteter föreligger. KF föreslår att
delmålet omformuleras på följande sätt: »Kulturpohtiken skall möjhggöra
konstnärlig förnyelse och medverka till kvalitativ förbättring av
kultumtbudet».
Förnyelsen inom kulturinstitutionerna
tas upp av bl.a. Operan. Institutet för rikskonserter. Svenska riksteatern.
Filmcentrum och Teatrarnas riksförbund. Förnyelsemålet är tillsammans med
bevarandemålet det enda mål som härrör från kulturområdet och kan ge ledning
för kulturverksamhetens innehåll konstaterar Operan. Teatern anser att
kulturrådet inte har klart för sig vilken förnyelseverksamhet och konstnärlig
utveckling som förekommit inom kulturinstitutionerna de senaste åren.
Möjligheten att experimentera och rätten att misslyckas måste finnas
understryker teatern. Krav på lönsamhet i traditionell betydelse kan inte resas
i detta arbete. Institutionen efterlyser konkreta förslag för att främja
institutionernas förnyelsesträvanden. Teatrarnas riksförbund framför liknande
uppfattningar. Institutet för rikskonserter menar att förnyelsesträvandena är
en förutsättning för att kvalitetskravet skall kunna upprätthållas. Svenska
riksteatern anser att frågan om hur man skall kunna bevara både en konstnärhg
förnyelse och anställningstrygghet för kulturarbetarna måste lösas utifrån
gmndläggande resonemang om former för en garanterad grundlön tUl
kulturarbetarna utan att dessa är knutna till en enskild arbetsplats.
Filmcentrum anser att konstnärlig förnyelse ytterst sällan åstadkoms inom de
etablerade institutionerna, än mindre inom det kommersiella systemets ramar.
En konstnärlig förnyelse kan endast säkras genom ett direkt stöd tUl
kulturarbetarna själva och deras organisationer.
Svenska
filminstitutet menar att konstnärlig förnyelse är ett centralt mål för
kulturpolitiken men ställer sig samtidigt tveksamt tUl vissa delar i
kulturrådets resonemang. Institutet är tveksamt till om
folk-bUdningsorganisationema bör ges ökade resurser för konstnärliga experiment
och konstnärlig utveckling. Folkbildningsorganisationerna har oerhört stora
uppgifter inom kulturområdet men det är en fördel om även rörelser med stora
uppgifter inser sina naturliga gränser. Även i fråga om att utbildningen inom
kulturområdet bör utformas så, att den främjar konstnärlig och kulturell
förnyelse, är institutet tveksamt. Utbildningsinstitutionernas centrala uppgift
är att utbUda varför andra uppgifter kan vara direkt skadliga för verksamheten.
Sveriges
författarförbund konstaterar att delmålet har två aspekter nämligen dels den
konstnärliga friheten och yttrandefriheten, dels en fråga om resurser. Den
kulturella förnyelsen är beroende av en verksamhet som inte är inriktad på
lönsamhet. En sådan verksamhet kan inte existera utan samhällsstöd. I fråga om
det samhäUsstöd (stipendier) som utgår till kulturarbetare har det mycket
sällan markerats att mot-
Prop. 1974: 28 47
tagarna
bör få frigöra sig från den kommersialism, som ofta blir en följd av tvånget
att försörja sig på kulturell verksamhet, för att i stället få inrikta sig på
experiment och förnyelse. En orsak till att detta inte betonas torde vara ett
krav på att kulturella insatser skall ge tydliga resultat, en rädsla för
felsatsning.
Svenska
bokförläggareföreningen anser att det ur kulturpolitisk synpunkt är angeläget
att stödja experimentlitterauren. Insatser för att garantera att nya författare
på lämpligt sätt kan möta kritik och publik bör göras.
Svenska
institutet ser ökade intemationella kontakter som väsentliga för förnyelsen och
utvecklingen inom kulturområdet.
Frågan
om ett allmänt kulturellt utvecklingsarbete behandlas av bl. a. ABF och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Instanserna anser att det behövs
insatser som syftar till att stimulera och intressera grupper med begränsade
möjligheter till kulturdelaktighet. En av de bästa möjligheterna att nå målet
är att allmänt ge folkrörelserna och föreningslivet ökade resurser.
5.3.10
Bevarandemälet
Flertalet
av de remissinstanser som behandlat frågan är positiva till förslaget om ett
bevarandemål. Viss kritik mot förslaget tUl formulering av målet samt de
synpunkter som redovisas under motiveringen framförs av några remissinstanser.
Omformulering av målet föreslås av några instanser.
Flera
remissinstanser menar att kulturrådet aUtför litet betonat levandegörandet av
kulturarvet samt vad äldre tiders kultur betyder för förståelsen av vår egen.
Några instanser föreslår att detta tas in i målformuleringen.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum anser att levandegörandet
och vidareförandet av kvalitet ur det förgångna och nutid är en viktig aspekt
på bevarandemålet. Omsorgen om kulturarvet är ett viktigt medel för att skapa
kulturell identifikation. Ämbetet menar att målet är av stort socialt värde
och att det i stället för bevarandemålet skulle kunna benämnas
identifikations-målet.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län menar att äldre tiders kultur inte kan betraktas som något
avslutat och för alltid övergivet utan är en levande realitet för många
människor. Detta borde ha betonats mera i en annan formulering av målet såsom:
»Kulturpolitiken skall syfta till att samtidens kultur kan förstås genom att
äldre tiders kultur förvaltas som en oskiljaktig del i dagens samhälle».
Nordiska museet framhåller att kulturrådet inte har sett det dynamiska i
kulturarvet och anser att formuleringen av bevarandemålet bör vidgas till
följande: »Kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till
vara och efter-
Prop. 1974: 28 48
sträva
en sådan förvaltning av kulturarvet att samtidens kultur kan förstås». Liknande
synpunkter redovisas av Jönköpings läns hembygdsförbund och KÖRSAM.
Några
remissinstanser ger allmänna kommentarer till kulturrådets förslag.
Bostadsstyrelsen påpekar att kultur i detta sammanhang måste få en vid
tolkrung. Uttryck för det vatUiga livet och dess miljö, t.ex. de befinthga
stadsmiljöerna, är väl så betydelsefulla som konstyttringar av ohka slag. Några
länsstyrelser pekar på skolans betydelse för förståelsen och bevarandet av
kultur och kulturtraditioner. Sveriges kyrkliga studieförbund noterar
förslaget tiU mål med tiUfredsstäUelse och menar att det är ett välmotiverat
korrektiv till en tilltagande historielöshet.
Landstingsförbundet samt
några länsstyrelser konstaterar att de kulturella aktiviteter som har sin
grund i regionernas folkliv och tradition är en viktig del av kulturarvet. Den
provinsiella särkulturen bör därför stödjas och ges möjligheter att leva
vidare.
Kulturminnesvården
aktualiseras i detta sammanhang av några remissinstanser. Hallands museiförening
och Föreningen Heimbygda finner det nödvändigt att kulturminnesvården räknas
som en integrerad del i kulturpolitiken. Detta är nödvändigt dels då kulturminnesvården
ingår i museernas verksamhetsområde, dels då bevarandet i annat fall inte
skulle räknas som kulturpolitik utan endast levandegörandet. Liknande
synpunkter förs fram av SACO.
LO
och ABF ansluter sig till förslaget tUl delmål men påpekar liksom också
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund att insatserna i ökad utsträckning
bör omfatta hela samhällets kultur och inte bara högreståndskulturen.
Arbetarrörelsens historia bör bedömas lika angelägen som de styrandes och
maktägandes historia.
5.3.11
Ansvarighetsmålet
Kulturrådets
förslag tiU ansvarighetsmål kommenteras av ett stort antal remissinstanser. De
flesta instansema är i princip positiva till kulturrådets förslag men kritiska
synpunkter förs fram från några olika aspekter.
Omformulering
av delmålet föreslås från några håll.
Konstfrämjandet, ABF, KF
och Unga Örnars riksförbund gör gällande att kulturrådet i formuleringen av
ansvarighetsmålet fört samman två mål av delvis olika innehåll. Instanserna
föreslår att målformuleringen delas upp på två mål, ett som avser samhäUets
ansvar för mångsidighet och spridning och ett som avser åtgärder för att minska
de negativa verkningarna av marknadsekonomin på kulturområdet.
Organisationerna menar att den första delen av kulturrådets formulering närmast
framstår som en självklarhet.
Prop.
1974: 28 49
Några remissinstanser ger allmänna kommentarer till
förslaget. Svenska kommunförbundet tillstyrker att ett av kulturpolitikens
delmål skall vara att erbjuda altemativ till det privata kulturutbudet som i
hög grad styrs av lönsamhetskrav. Samhällets åtgärder kan bl.a. ha formen av
kompletterande insatser och produktions- och spridningsstöd. Kommunförbundet
erinrar också om att åtgärder på beskattningsområdet kan ge kulturpolitiska
effekter. Landstingsförbundet instämmer i att samhället har ett övergripande
ansvar för att sprida kulturutbudet men anser att förhållandet meUan de
offentliga och privatdominerade delarna av kulturområdet berörts i alltför
liten utsträckning. Teatrarnas riksförbund instämmer i formuleringen rörande
marknadsekonomin endast under förutsättning att eventuella åtgärder står i
överensstämmelse med yttrandefrihetsprinciperna. Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund anser att samhället skall stödja kulturell verksamhet av kvalitet
oberoende av om det är samhällelig eller privat driven verksamhet. SamhäUets
insatser bör vara ett komplement till den privatdrivna och kvalitetsmässigt
högstående verksamheten. Ett konkurrensförhållande mellan olika slag av
kulturutbud är angeläget.
Kulturrådets synpunkter på samhällets övergripande ansvar
föranleder få kommentarer. De instanser som tar upp frågan delar kulturrådets
uppfattning.
Frågan om den privat drivna kulturverksamheten och
verkningarna av marknadsekonomin inom kulturområdet har föranlett de flesta
kommentarerna under ansvarighetsmålet.
Några
instanser menar att kulturrådets resonemang är alltför vagt. Teater- och
musikrådet ser det som i längden förödande för ett lands kulturliv att
kortsiktiga och av vinstintressen styrda ambitioner får dominera
kulturutbudet. En samhällelig kulturpolitik som avstår från att direkt påverka
det kommersiella kulturutbudet riskerar att bli rent marginell. Rådet vill
därför ha en skarpare formulering av ansvarighetsmålet.
Klys anser att kulturrådets förslag inte eliminerar eller
i någon högre grad begränsar marknadsekonomins negativa inverkan på kulturområdet.
Sveriges författarförbund menar att frågan om
marknadsekonomins verkningar hör till de allra viktigaste i hela betänkandet.
De »risker» för styrningar som måhända kan anses ligga i en del av kulturrådets
förslag måste bedömas mot bakgrund av den nuvarande situationen i vilken
marknadskrafterna t.ex. inom litteraturen och bildkonsten har fått en avgörande
betydelse, för såväl ekonomin som förnyelsen och yttrandefriheten. Förbundet
anser att det är viktigt att statsmakterna tar upp denna fråga bland de första
i sin prioriteringsplan för insatser.
Svenska teaterförbundet framhåller att det är allvarligt
om målet för samhällets insatser inte sätts högre än till att städa upp efter
kommer-
4 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974:28 50
sialismens
härjningar. Enligt förbundet finns det formuleringar och förslag som tyder på
det. Det är särskUt anmärkningsvärt att kulturrådet i finansieringskapitlet
markerar att insatser inom den privata kultursektorn bör få hög prioritet.
Vissa remissinstanser
menar att kulturrådet har en alltför negativ inställning till den privat drivna
kulturverksamheten. Svenska bokförläggareföreningen ser det som samhällets
uppgift att genom stödåtgärder göra korrigeringar när marknadsekonomin leder
till från kulturpolitisk synpunkt icke önskvärda förhållanden. Föreningen
förordar en mera konstruktiv formulering så att ambitionen att »minska» eller
»hindra» marknadsekonomins negativa verkan ersätts av åtagande att ge stöd åt
den från kulturpolitisk synpunkt önskvärda verksamhet som har svårt att göra
sig gäUande till följd av de marknadsekonomiska villkoren. SAF konstaterar att
det råder enighet om att för vissa former av kulturell verksamhet krävs
ekonomiskt stöd av stat och kommun men samtidigt framhåller föreningen att den
anser att kulturrådet alltför ensidigt angriper den privata 'kulturproduktionen
och distributionen. Större delen av den är mycket värdefull för samhället och
individerna. Moderata ungdomsförbundet och Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund anser att det kommersiella utbud av torftiga och undermåliga
produkter som förekommer i första hand bör mötas med stöd till god kultur,
statlig såväl som privat.
En
rad remissinstanser som Litteraturfrämjandet, centrumbildningarna i gemensamt
yttrande, ABF, LO, KF och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund beklagar
att kulturrådet inte analyserat marknadsekonomins negativa verkningar eller
kommit med förslag till konkreta åtgärder för att eliminera dessa. Centrumbildningarna
finner kulturrådets ambitionsnivå i detta avseende alltför låg. Samhällets
insatser bör inte inskränkas till att minska eller hindra marknadsekonomins
verkan. De bör i stället syfta till att bekämpa den kommersiella kulturens
struktur. LO anser att slutsatserna kulturrådet drar av sitt målförslag är
otiUräckhga och hävdar att de åtgärder som föreslås är alltför passiva till sin
karaktär. LO menar att mera djupgående strukturingrepp är nödvändiga. Ett
fortsatt utredningsarbete både inom sektorsutredningar och inom det nya kulturrådet
bör ta fram underlag för sådana åtgärder. Liknande uppfattningar förs fram av
ABF. Förbundet föreslår som nämnts en uppdelning av ansvarighetsmålet på två
delmål. ABF föreslår följande formulering vad gäller marknadsekonomin:
»Samhället har det övergripande ansvaret för att hindra den negativa verkan som
marknadsekonomin medför». Även KF föreslår en ny formulering av denna del av
ansvarighetsmålet. Enligt KF bör delmålet formuleras: »Kulturpolitiken skall
medverka till att även marknadsekonomin inom kultursektorn bidrar tUl ökad jämlikhet
och bättre miljö». KF föreslår vidare att det nya kulturrådet som
Prop. 1974: 28 51
en förstahandsuppgift i samarbete med statens pris- och
kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen bör utreda marknadsförings-,
pris-och kvalitetsförhållanden för kulturutbudet inom de områden som kulturrådet
behandlat i sitt betänkande.
5.3.12 Förslag till nya delmål
Förslag om ytterligare delmål läggs fram av ett antal
remissinstanser.
Ett relativt stort antal remissinstanser tar upp frågan om
kvalitetsbedömningarna i den kulturella verksamheten.
Förslag om att ett särskilt kvalitetsmål skall formuleras
förs fram av Musikaliska akademien. Operan, Norrköpings orkesterförening,
KÖRSAM, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska musikerförbundet och KF.
Musikaliska akademien anser inte att kvalitetsanspråk inom kulturlivet är ett
uttryck för ett elittänkande eller en önskan att bibehålla privilegierade
samhällsklassers kulturmönster och föreslår att ett kvalitetsmål formuleras på följande
sätt: »Kulturpolitiken skall i dess praktiska åtgärder präglas av en strävan
att höja kulturlivets kvalitet».
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum menar att i det övergripande mål som kulturrådet
föreslår måste inbegripas också ett mål om kvalitet. Teater- och musikrådet
hävdar att för att motverka den kommersiella kulturen är det nödvändigt med en
aktiv och värderande kulturpolitik. Kvalitetsfrågorna måste ständigt tas upp i
en debatt om målen för en ny kulturpolitik. Svenska filminstitutet finner det
anmärkningsvärt att kulturrådet inte diskuterar den konstnärliga kvaliteten
trots att detta begrepp måste ha en central roll vid utformandet av
kulturpolitiken. Folkbildningsförbundet understryker vikten av att
kvalitetsaspekten beaktas vid stöd till samtliga former av kulturverksamhet.
ABF framhåller kulturpolitikens ansvar för att främja kvaliteten på alla nivåer
inom det konstnärliga området och konstaterar att kulturrådet ägnat obetydlig
uppmärksamhet åt kvalitetskrav i kulturutbudet från yrkesmässiga utövare.
Studieförbundet Medborgarskolan avvisar synsättet att en kvahtetsbedömning är
omöjlig eller meningslös på grund av svårigheten att objektivt mäta och värdera
en estetisk produktion. Det är inte minst ett studieförbunds uppgift att genom
skolning utveckla människors möjligheter till konstnärUgt skapande och
förmågan att förstå och uppleva konst. Andra instanser som påpekar att
kulturrådet inte tagit upp kvalitetsfrågorna är bl.a. Institutet för
rikskonserter. Skådebanan, KFUKKFUM:s studieförbund, Sveriges kyrkliga
studieförbund, Klys och Teatrarnas riksförbund.
Frågan om det svenska kulturlivets internationella
anknytning tas upp av bl.a. socialstyrelsen. Svenska institutet. Svenska
bokförläggareföreningen. Folkbildningsförbundet, ABF, Studieförbundet
Medborgarskolan och KF. Svenska institutet menar att ett
Prop. 1974: 28 52
särskilt
delmål borde ha formulerats om kulturens del i de internationella kontakterna.
Institutet föreslår följande formulering: »Kulturpolitiken skall som ett led i
det intemationella samarbetet främja ett fritt och levande utbyte av
konstnärhga produkter, erfarenheter och idéer över språk- och
nationsgränserna.» ABF och KF föreslår en uppdelning av kulturrådets förslag
tUl ansvarighetsmål på två delmål varvid ett skall ta upp samhällets ansvar för
att vidga ett internationellt kulturutbyte. ABF anser ätt samhället skall
främja utbytet av kultur, speciellt folkhg kultur, som kan vidga möjligheterna
till upplevelser och skapa förståelse, gemenskap och solidaritet meUan länder
och folk och föreslår följande formulering: »Kulturpolitiken skall främja mångsidigheten
i kulturlivet och spridningen av kultur och därvid särskilt medverka till ett
vidgat internationellt kulturutbyte». KF föreslår att målet formuleras:
»Samhället har ansvar för att främja mångsidighet och spridning av
kulturutbudet och därmed också ansvar för befrämjandet av det internationella
kulturutbytet».
Länsstyrelsen
i Hallands län föreslår att ett särskilt delmål om invandrarnas möjligheter
till egna kulturyttringar formuleras.
Hallstahammars
och Norbergs kommuner anser folkrörelsernas roll i utformandet av vårt
demokratiska samhällsliv samt i kulturpolitiken vara så stor att den motiverar
ett speciellt delmål. Norbergs kommun föreslår att delmålet formuleras på
följande sätt: »Kulturpolitiken utformas så att den underlättar en
vidareutveckling och förnyelse av våra folkrörelser».
5.4
MUS 65
Målen
för museerna bör enhgt MUS 65 vara dels ätt erbjuda material och information
som engagerar och stimulerar människornas mtresse att aktivt delta i ett
demokratiskt kulturliv, dels att genom vetenskaplig verksamhet medverka till
förklaringar på de frågor som uppställs av forskningen.
Museernas
funktioner är av specialiserad karaktär. Den museala verksamheten vilar såväl i
den utåtriktade verksamheten som i den vetenskapliga aktiviteten på de konkreta
tingen. Utställningen i dess skiftande former bildar ryggraden i varje
museiinstitutions utåtriktade aktivitet. Storleken och inriktningen av den
vetenskapliga verksamheten måste bestämmas av den relevans och den betydelse
det museala materialet anses ha i förhållande till övrigt forskningsmaterial.
Gemensamt för alla slag av museer är deras uppgift att bevara dokumentariska
föremål som möjliggör en forskning med perspektiv bakåt i tiden. Det är av vikt
att museerna i den utåtriktade verksamheten inte enbart låter inomvetenskapliga
bedömningar vara avgörande utan låter den knyta an till frågor och problem som
har aktualitet för aUmänheten.
Prop. 1974: 28 53
S.5
Remissyttranden över MUS 65:s betänkande Museerna
Förslagen
till mål för museiverksamheten har uppmärksammats av ett tjugotal
remissinstanser. Allmänt positiva till förslagen är bl.a. statens sjöhistoriska
museum, UKÄ, några länsstyrelser, ett antal kommuner, TCO, Västmanlands
fornminnesförening. Svenska slöjdföreningen och Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund.
UKÄ
framhåller att de av kulturrådet föreslagna generella målen för kulturpolitiken
även måste få konsekvenser för museiverksamhetens organisation och inriktning.
Även Landstingsförbundet understryker att de aUmänna kulturpohtiska målen bör
gälla museiverksamheten.
Kulturrådet
instämmer i att de angivna målen är centrala för museiverksamheten men finner
det vara en brist att inte någon samlad analys lagts fram av målen för denna
verksamhet. När statsmakterna beslutar om mål för samhällets kulturpohtiska
insatser bör de appliceras även på musei- och utställningsområdet. Museerna
skiljer sig från institutionerna på teater- och musikområdena genom museemas
vetenskap-hgt-dokumentära inriktning. I detta avseende har museerna och arkiven
likartade uppgifter. Det kan ifrågasättas om kulturrådets förslag till mål
täcker även denna del av museernas och arkivens verksamhet. Detta gäller
särskilt verksamheten vid de naturhistoriska museerna. En komplettering av de
av kulturrådet föreslagna formuleringarna kan därför behöva göras.
Konstfrämjandet
finner målbestämningen otUlfredsstäUande. Att delta i ett aktivt kulturliv kan
knappast anses vara ett självändamål. En kulturpolitisk målsättning för
museerna bör anknyta tUl den allmänna kulturpolitiska målsättningen, till
vilken förslag lämnats av kulturrådet. Målsättningsfrågorna bör på ett mera
ingående sätt diskuteras innan museiverksamheten genom politiska beslut får
sin framtida utformning.
Föreningen
Sveriges landsantikvarier delar inte uppfattningen att museernas huvudsakliga
mål är informationsverksamhet och vetenskaplig verksamhet. Museernas primära
verksamhet kommer enligt föreningen alltid att vara samlandet och bevarandet,
eftersom den är förutsättningen för alla övriga aktiviteter.
Svenska museiföreningen
anser att den presenterade målformuleringen inte klargör vad som är specifikt
för museemas verksamhet. Vidare kan den missförstås så att den utåtriktade
verksamheten och den vetenskapliga verksamheten uppfattas såsom helt skilda
från varandra. Enligt föreningen måste museiverksamheten ses som en helhet där
de olika momenten insamling, vetenskaplig bearbetning och utåtriktad verksamhet
- stödjer varandra. Både Föreningen Sveriges landsantikvarier och Svenska
museiföreningen finner det värdefullt att utredningen kraftigt markerat
forskningens betydelse.
Prop. 1974: 28 54
6 Kulturområdets struktur
6.1 Kulturrådet
Kulturrådet gör en uppdelning av kulturområdet efter
organisatoriskt ansvar, verksamhetstyp och finansiering. Rådet skUjer mellan
följande verksamhetsformer; nämligen enskilt skapande, fritt kollektivt
skapande, institutionernas verksamhet, radio och television samt privat driven
verksamhet. Också utbildningsväsendets kulturella uppgifter berörs trots att
rådet inte för detta till det kulturpolitiska området.
Samhällets insatser för de olika verksamhetsformerna är av
olika slag. För kulturinstitutionerna lUcsom för större delen av utbildningen
inom kulturområdet har samhället ett direkt organisatoriskt och ekonomiskt
ansvar. I fråga om etermedierna beslutar statsmakterna om den allmänna ramen
för verksamheten. Utöver de allmänna reglerna för bidragen till det fria kollektiva
skapandet har samhället ej något inflytande över hur verksamheten bedrivs.
Beträffande de fria kulturarbetarna söker samhället bidra till att deras
försörjningssituation blir rimlig.
I fråga om
enskilt skapande konstateras att de fritt verkande kulturarbetarna såsom
författare, bildkonstnärer och musiker svarar för en stor del av den
yrkesmässiga verksamheten inom kulturområdet. Deras arbete utgör grundvalen
för institutionernas verksamhet. Ett grundläggande krav på en framtida
kulturpolitik är att de fria kulturarbetarna får rimliga levnadsvillkor. Detta
kan ske genom stöd till kulturinstitutioner, etermedier och privat driven
kulturverksamhet. Möjligheterna tUl arbete liksom ersättningen för detta måste
förbättras. Vidare behövs kompletterande ersättningar bl. a. för att garantera
en fortsatt konstnärlig förnyelse. I ett kommande betänkande lägger rådet fram
ett program för förbättring av kulturarbetarnas ekonomiska villkor. Ett samspel
mellan statliga, landstingskommunala och primärkommunala insatser blir
oundgängligt. En satsning på folklig skapande verksamhet ser rådet som en
stimulans för hela kulturområdet.
Fritt kollektivt skapande förekommer i många former.
Största omfattningen har den icke yrkesmässigt inriktade verksamheten. Betydande
insatser görs av kommunerna bl. a. genom den kommunala musikskolan. Fritt
skapande genom studiecirklar i kulturämnen har under de senaste åren expanderat
kraftigt. Åtgärder för att stimulera det fria kollektiva skapandet är enligt
rådet ett av de viktigaste inslagen i samhällets framtida kulturpolitik.
Den yrkesmässigt inriktade fria verksamheten särskilt på
teaterområdet har utvecklats under 1960-talet. De fria teater- och
musikgrupperna
Prop.
1974: 28 55
har
fördelar gentemot institutionerna genom sin i flera avseenden större rörlighet.
Dessa fria grupper bör få arbetsvillkor som i möjligaste mån motsvarar de
institutionsanställda kulturarbetarnas samtidigt som de bör få arbeta med stor
självständighet.
Mot
bakgrund av en översiktiig analys av utvecklingen för de sam-hällsstödda
teatrarna, orkestrama, folkbiblioteken och museerna under 1960-talet
presenterar kulturrådet sin allmänna syn på institutionernas verksamhet och
deras roll. Kulturinstitutionen är i vissa avseenden en fördelaktig produktions-
och distributionsform. Den har kontinuitet i arbetet och klara former för
beslut, insyn och ansvar i fråga om ekonomi och administration. Samhället har
ett inflytande över sina ekonomiska insatser, personalen har relativt trygga
anställningsförhållanden. Publiken garanteras ett visst minimiutbud. En viss
administrativ och ekonomisk stelhet och en viss bundenhet till institutionen
som lokal kan dock göra sig gällande. Också den konstnärliga förnyelsen kan
hämmas av institutionsformen. En jämnare fördelning både geografiskt och
socialt av institutionernas verksamhet anser rådet vara en betydelsefull
kulturpolitisk fråga. Samhället bör garantera att det finns ett nät av
kulturinstitutioner med en bred utåtriktad verksamhet.
Kulturrådets
synpunkter och förslag beträffande radio och television samt kommersiellt
driven verksamhet behandlas i det följande (17 resp. 18).
Samspelet
meUan utbildningsväsendet och kulturområdet är enligt rådet omfattande och
betydelsefullt. UtbUdnings-och kulturpohtik skulle kunna ses som en enhet och
skolan betraktas som en kulturinstitution. Varje område bör dock behandlas för
sig. De idéer som präglar läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan har
mycket gemensamt med motiven för de kulturpolitiska insatserna. Jämsides med den
schemabundna undervisningen i kulturämnen bedrivs ett omfattande samarbete med
kulturinstitutionerna för att ge eleverna kontakt med teater, musik, museer och
bibliotek. En viktig del av Riksteaterns, Rikskonserters och RiksutstäUningars
verksamhet är inriktad på skolungdom. Den kommunala musikskolan är nära knuten
tUl skolan. Även radio, TV och film har betydelse i undervisningen.
Vuxenutbildningen
är viktig från kulturpolitisk synpunkt främst genom den ställning kulturämnena
har. Samarbetet meUan skola, kulturinstitutioner och den koUektiva skapande
verksamheten bör utvecklas. En ökad samverkan föreslås mellan lokala
skolstyrelser och kulturnämnder, mellan regionala kulturorgan och
länsskolnämnder samt mellan SÖ, andra utbildningsmyndigheter och det nya
kulturrådet.
I
fråga om kulturområdets struktur i framtiden understryker rådet att de
kulturpolitiska åtgärderna utgör en del av de totala insatserna för att skapa
en bättre samhällsmiljö. I arbetet med
Prop. 1974: 28 56
framtidsstudier
måste hänsyn tas tiU samtiiga faktorer som bidrar tiU att forma samhällsmiljön.
Kulturverksamheten är en av dem.
6.2
Remissyttranden
Relativt
få remissyttranden tar upp kulturrådets diskussion om kulturområdets stmktur
ur en mer allmän aspekt. De kommentarer och invändningar som görs avser de
olika verksamhetsformerna. Landstingsförbundet instämmer i vad rådet anför om
de olika verksamhetsformerna. LO bedömer översikten av kulturområdets struktur
vara ett värdefullt underlag för planering av en ny kulturpolitik. LO finner
det påfallande att den bild som presenteras blir ofullständig genom att den
inte tar upp och analyserar de folkliga organisationernas roll. Kulturrådet
har inte riktigt lyckats frigöra sig från ett traditionellt tänkande om att
kulturverksamheten är något som bärs upp av samhälleligt finansierade
institutioner och relativt små grupper av professionella kulturarbetare.
SamhäUets val av investeringsobjekt har en påtagligt styrande effekt på
människors sätt att välja formerna för kulturkontakt. Detta visar enligt LO
att, om samhället vill prioritera de kulturformer som stimulerar eget skapande
och kommunikation meUan människor, måste det också styra medelstilldelningen.
Enligt
SÖ är inte de fem verksamhetsformer som kulturrådet använder sig av heltäckande.
Kulturrådet förefaller anse att kulturområdet skall omfatta endast utövande
verksamhet inom olika konstområden. Självklart ryms, hävdar SÖ, inom
kulturområdet inslag där inte utövandet, »skapandet» är det centrala utan där i
stället upplevelser och utveckling på ett inre plan överväger. Inte heller
information och diskussion om kulturfrågor faller in under de angivna
verksamhetsformerna med den underförstådda definitionen av deras innehåll.
Vad
gäller enskilt skapande godtar LO och Svenska musikerförbundet kulturrådets
synpunkter på behovet av samhällsinsatser för dc fritt verkande
kulturarbetarna. LO menar att rimliga villkor inte kan åstadkommas utan att
arbetsområdet för konstnärer vidgas och att det i högre grad skapas former för
samverkan mellan yrkesutövande kulturarbetare och t. ex. folkbildnings- och
föreningsliv och de ansvariga för utformning av arbets- och bostadsmiljöer.
Folkbildningsförbundet
önskar att kulturarbetarna anknyts till det fria skapandet i kollektiva former.
Deras situation kan redan nu förbättras genom ökat stöd till
centrumbildningarna.
Enligt
Sveriges författarförbund är samhällets första förpliktelse att ersätta
kulturarbetarna på de områden där de tas i anspråk. Utvecklingen av
biblioteksersättningen kan här stå som modell.
Kritiskt
mot att kulturrådet först i ett kommande betänkande tar upp kulturarbetarnas
situation är statens konstråd. Konstrådet hade velat att
Prop. 1974: 28 57
lösningen
av de organisatoriska problemen i stäUet kommit i andra hand. Rådet motiverar
sin kritik med bildkonstnärernas klart otillfredsställande situation.
Remissmstanserna
uttalar sig i aUmänhet mycket uppskattande om kulturrådets syn på fritt
kollektivt skapande. Landstingsförbundet pekar på att satsningen på den fria
kollektiva verksamheten bör möjliggöra en växelverkan mellan yrkesmässig och
icke yrkesmässig kulturverksamhet.
Kulturrådets
uttalande att den icke yrkesmässiga verksamheten har ett egenvärde som inte är
beroende av prestationernas kvalitet stöds av SÖ och LO. Ett alltför högt
ställt kvalitetskrav förlamar enligt SÖ lätt självförtroendet.
Svårigheten att dra
gränsen mellan yrkesmässigt och icke yrkesmässigt skapande betonas av
Institutet för rikskonserter och Samarbetsorganisationen för Sveriges körer
(KÖRSAM). Det beror enligt Rikskonserter bl. a. på förekomsten av s. k.
fritidsmusiker. Deras prestationer kan ofta jämföras med yrkesmusikers. Inte
minst gäUer detta körområdet.
En
närmare redovisning av remissinstansernas bedömning av kulturrådets synpunkter
och förslag i fråga om fritt kollektivt skapande lämnas i det följande (7.3).
Flera av de
remissinstanser som yttrat sig över institutionernas verksamhet delar
kulturrådets uppfattning om att tonvUcten bör flyttas från centrala till
regionala institutioner. Enhgt länsstyrelsen i Jönköpings län kan dessa fungera
som inspirationskälla för såväl yrkesmässig som icke yrkesmässig skapande
verksamhet och därigenom bidra tUl en rikare miljö för människor bosatta
utanför storstadsområdena. Länsstyrelsen understryker vikten av att de
regionala institutionerna i sin tur medverkar tiU en lokal aktivering och att
tendenser till en alltför stark koncentration på länsplanet motverkas. Samma
tanke utvecklas av Nordiska museet som påpekar att väl rustade länsmuseer är en
viktig förutsättning för såväl regional som lokal verksamhet. För Nordiska
museet som centralmuseum är resursstarka länsmuseer nödvändiga samarbetsorgan.
Länsmuseerna i sin tur behöver falla tillbaka på välrustade centralmuseer med
täckande och klara ansvarsområden.
Svenska riksteatern delar
kulturrådets uppfattning att den viktigaste förändringen inom
institutionsverksamheten under 1960-talet har legat i mer uppsökande verksamhet
och ökad verksamhet för barn och ungdom. Utöver de fördelar med
institutionsformen som kulturrådet drar fram pekar Riksteatern på ytterligare
några, nämligen möjligheten till långtidsplanering och utbyggda
informationsvägar. För Riksteaterns del tiUkommer ytterligare en fördel,
nämligen folkrörelseanknytningen. Riksteatern invänder mot beskrivningen av
vissa av de nackdelar som, enligt kulturrådet, institutionsformen kan ha. Den
grundläggande frågan om hur man skall kunna bevara både en konstnärlig
förnyelse och
Prop. 1974: 28 58
anställningstrygghet måste enligt Riksteatern lösas
utifrån resonemang om former för säkrad grundlön till kulturarbetarna utan
uppbindning till enskilda arbetsplatser.
Svenska
filminstitutet vänder sig med bestämdhet mot vad man uppfattar som en implicit
kritik mot institutionerna för brist på mångsidighet jämfört med de fria
grupperna. Filminstitutet anser att några av de första betydande
teaterföreställningar, som i Sverige utarbetats med metoder som är
karakteristiska för de fria teatergrupperna, gjordes inom Dramatiska teatern.
I några yttranden bl. a. från LO tas förhållandet mellan
institutionerna och radio och TV upp. Den mycket starka publiktillväxten för
TV-teatern finner LO glädjande. Den får dock sitt fulla värde först i och med
att det intresse, som väckts genom sådana föreställningar får tillfälle att
utvecklas till kontakter också med levande teater, musik och dans. För att
detta syfte skall nås krävs sådana förändringar av institutionernas
organisation, publikkontakt och uppsökande verksamhet att de på ett annat sätt
än nu kan nå ut tiU nya grupper och förändra det geografiskt och socialt sneda
utnyttjandet av institutionernas resurser.
Ett antal remissinstanser, däribland SÖ, menar att
kulturrådets behandling av relationerna mellan utbildningsväsendet och
kulturområdet varit alltför summarisk. SÖ anser att utbildning är en del av
kulturpolitiken och att utbildningsreformerna har utgjort samhällets hittills
mest betydelsefulla kulturpolitiska insatser. Den kulturpolitiska diskussionen
blir besvärande ofullständig om inte utbUdnings-frågorna beaktas. Det hade
varit naturligt att kulturrådet analyserat och avgett synpunkter på
utbildningsväsendets kulturpolitiska uppgifter. Bl. a. Svenska riksteatern.
Akademien för de fria konsterna. Institutet för rikskonserter,
Folkbildningsförbundet och Författarcentrum beklagar att UtbUdningsväsendets
roll inte betonats mer av kulturrådet.
Statens ungdomsråd påtalar behovet av information om
fritids- och kulturaktiviteter i skolan.
Mot bakgrund av kulturrådets konstaterande att det saknas
elementära fakta som kan ligga till grund för egentliga prognoser om utvecklingen
av kulturområdets struktur i framtiden anser organisationskommittén för
regionmusiken, att en forskning på detta område måste prioriteras och betraktas
som en ständigt fortgående process i planeringsverksamheten inom
kulturområdet.
Enligt Akademien för de fria konsterna visar de senaste
årens miljöintresse, som är på väg att utvecklas tUl en folkrörelse, att den
allmänna opinionen och kulturarbetarna har hunnit längre än kulturrådet och
politikerna i insikten om den fysiska miljöns och kulturens samhörighet. I
samhällsutvecklingen har kvalitativa värderingar inte kunnat göra sig gällande
mot kortsiktiga ekonomiska och andra kvantitativa målsättningar.
Prop. 1974: 28 59
I
de fortsatta av samhället ledda framtidsstudierna måste enligt statens
ungdomsråd folkrörelserna garanteras ett dominerande inflytande. Därför
förordar ungdomsrådet att människans fritids- och kultursituation i framtiden
belyses och värderas på samma sätt som ekonomi och teknologi.
Prop. 1974: 28 60
7 Fritt kollektivt skapande
7.1 Nuläge
Under
begreppet fritt kollektivt skapande sammanfattas all konstnärlig verksamhet i
grupp utanför kulturinstitutionerna, såväl icke yrkesmässig sådan, d.v.s.
amatörverksamhet, som yrkesmässigt arbetande gmpper. Hit förs också verksamhet
som är individuell men som sker i kollektiva former och med utnyttjande av
kollektiva resurser t.ex. studiecirklar i måleri, keramik m.m.
En
del av dagens fria kollektiva skapande verksamhet sker i kommunal regi. Mest
omfattande är denna på musikområdet. Kommunala musikskolor fanns läsåret
1972/73 organiserade i 350 av landets kommuner med totalt ca 250 000 elever.
Inemot 40 000 av dessa elever deltog i olika former av cnsembleverksamhet. Inom
några musikskolor förekom också dansundervisning. Kommunal barn- och
ungdomsteater förekommer i utbyggd form i ett tiotal av de större kommunerna.
Större
delen av den fria kollektiva skapande verksamheten sker inom föreningshv och
folkbUdningsarbete.
Studieförbunden Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet,
KFUKKFUM:s studieförbund, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet.
Studiefrämjandet, Studieförbundet Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan,
Sveriges kyrkliga studieförbund och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV)
bedriver huvuddelen av sin skapande verksamhet i studiecirkelns form.
Verksamhetsåret 1972/73 var antalet cirklar i kulturämnen, dvs. litteratur,
konst och konsthantverk, teater och dans, foto och film, musik samt allmänna
kulturfrågor ca 73 500 vilket är mer än en tredubbling sedan verksamhetsåret
1960/61. Antalet deltagare var ca 765 000. Av cirklarna hade ca 10 000 en
huvudsakligen teoretisk inriktning medan övriga var praktiskt inriktade.
Andelsmässigt har kulturämnena under 1960-talet och början av 1970-talet
relativt oförändrat legat kring en tredjedel av det totala antalet
studiecirklar. Studieförbunden bedriver också viss verksamhet i andra former än
studiecirkelns, bl. a. för barn.
Studieförbunden
har delvis olika profil på sin skapande verksamhet. Frikyrkliga studieförbundet
och Sveriges kyrkliga studieförbund har t.ex. en markant inriktning på musik.
Alla förbund har dock åtminstone någon verksamhet inom varje konstart.
Till
studiecirkelverksamheten utgår statsbidrag. Statsbidragen regleras enligt
kungörelsen (1963:463) angående statsbidrag tUl det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet (omtryckt 1973:409) samt av de till-lämpningsanvisningar
till kungörelsen som SÖ meddelar. Studiecir-
Prop. 1974: 28 61
keln
är enligt författningen »en kamratkrets för gemensamma, planmässigt bedrivna
studier över ett på förhand angivet ämne eller problemområde». I SÖ:s
anvisningar sägs bl. a. att studiearbetet skall planeras så att deltagarna
stimuleras till enskilda studier mellan sammankomsterna samt att ämnets art
och studiernas uppläggning stimulerar till samarbete och utbyte av synpunkter.
F.n.
gäller i huvudsak följande grundprinciper för studiecirkelbidrag.
En
allmän studiecirkel skall omfatta 520 deltagare inklusive ledare. Deltagarnas
ålder skall vara lägst 14 år. Studietiden skall omfatta minst 20 studietimmar
fördelade på högst två gånger i veckan med högst tre studietimmar per gång.
Studierna skall vara fördelade på minst fyra veckor. Gemensamma sammanträden
mellan flera cirklar är i princip inte tillåtna, endast kortare massmedieinslag
och undantagsvis också expert/fackmannamedverkan får ske i storgrupp.
Bidragsgrundande studiebesök får ingå högst två gånger per studieperiod. Intagningen
av deltagare tiU en studiecirkel skall vara avslutad i och med tredje sammankomsten.
Statsbidrag
utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial, dock med
högst 30 kr. per studietimme. Av beloppet får högst 24 kr. per studietimme avse
ledararvode. För medverkan av expert eller fackman utgår statsbidrag för högst
två sammankomster per studiecirkel och högst två timmar per sammankomst med
högst 75 % av kostnaderna för arvode, resa och traktamente dock med högst 30
kr. per studietimme.
För studiecirkelverksamhet
avseende viss vuxenutbildning (svenska, engelska, matematik och samhällskunskap
på gmndskolenivå) liksom för studier som utvecklar handikappades färdigheter
att meddela sig utgår, utöver nämnda statsbidrag, ytterligare bidrag med 15
kr. för varje studietimme. För verksamheten i kulturämnen finns vissa speciella
regler. I musikcirklar får högst hälften av deltagarna vara under 14 år och
högst hälften av studietiden får i princip användas för studier i grupper om
minst tre deltagare, ledaren inräknad. I verksamhet som sker i form av
ensembler eUer körer får deltagarantalet överstiga 20. Även i teatercirklar får
de vidare gränserna för antalet deltagare tiU-lämpas. Studiecirkel som studerar
repertoaren i samband med besök på teatrar, biografer eller konsertlokaler får
omfatta minst 14 studietimmar om minst tre icke hidragsberättigande teater-,
biograf- eller konsertbesök ingår.
Andra
villkor gäller för universitetscirklar. Dessa är i regel inte till-lämpbara
inom den skapande verksamheten.
Det
är möjligt att söka dispens från de flesta av bidragsvillkoren hos SÖ.
SärskUt
statsbidrag utgår till studieförbundens organisationskostnader och pedagogiska
verksamhet.
Även
andra föreningar än studieförbunden organiserar amatörverksamhet.
Teaterfomm
är gemensam organisation för ett antal fast verksamma
Prop. 1974: 28 62
teatergrupper.
Många av dessa arbetar i studiecirkelform. SärskUda statsbidrag utgår till
Teaterforum samt i viss utsträckning till enskilda icke yrkesmässigt arbetande
grupper inom och utom Teaterforum.
Inom dansområdet bedrivs
en omfattande folkdansverksamhet av Svenska ungdomsringen, lOGT/NTO och
ytterligare några organisationer samt i organisatoriskt helt fristående
folkdanslag. Kulturrådet har uppskattat antalet deltagare till minst 60 000.
På
musikområdet finns ca 700 orkestrar med ca 17 000 medlemmar och ca 3 400 körer
med ca 68 000 medlemmar organiserade i olika riksförbund. Däratöver finns
ytterligare ett antal körer och orkestrar. Det totala antalet orkestermusicerande
personer kan uppskattas till ca 20 000 och antalet körsångare till ca 100 000.
Grupperna ger ett betydande antal konserter. Den helt dominerande delen av
dessa körer och orkestrar är icke yrkesmässigt verksamma. Även på musikområdet
arbetar många grupper i studiecirkelform. Statsbidrag utgår till orkester- och
körförbund.
Inom övriga konstområden
bedrivs amatörverksamheten i stor utsträckning individuellt.
Riksorganisationer av samma omfattning som på de tidigare nämnda områdena finns
f. n. inte.
De
yrkesmässigt arbetande mindre ensembler och fria grupper på teaterområdet som
är heltidsarbetande är i dag drygt 50. DärtiU kommer vissa deltidsverksamma
grupper. Budgetåret 1972/73 erhöll 27, främst heltidsarbetande, grupper
statsbidrag. Dessa gjorde tillsammans drygt 5 000 föreställningar med ca 650
000 besökare. I dessa siffror ingår några dansgrapper.
På musikområdet finns
också ett antal heltidsarbetande grupper främst dans- och
underhållningsorkestrar. Det stora flertalet grupper är dock deltidsarbetande.
Tolv musikgrupper erhöll statsbidrag budgetåret 1972/73.
Kulturrådet gör en
bedömning av den fria kollektiva skapande verksamhetens totala omfattning.
Bedömningen, som i huvudsak bygger på uppgifter från verksamhetsåret 1969/70,
ger vid handen att bruttoantalet deltagare detta verksamhetsår låg mellan 1 och
1,2 milj. medan antalet deltagande personer torde ha rört sig om 600 000 700
000. Därefter har bl. a. studiecirkeldeltagandet expanderat.
Kulturämnena är
representerade på samtliga folkhögskolor. Linjer och längre kurser med särskild
inriktning mot dessa ämnen finns på ett 30-tal skolor. Undervisningen siktar
främst till att utveckla elevens intresse för och kunskaper i de aktuella
ämnena utan att leda fram tUl yrkesutövande. I vissa fall har dock
undervisningen karaktär av yrkesutbildning och/eller utbildning av ledare för
bl. a. studieförbundens verksamhet. Folkhögskolorna, inte minst de med
estetiska hnjer, utgör också kulturcentra på resp. orter både genom egen utåtriktad
verksamhet och som mottagare av kulturutbud.
Prop.
1974:28 63
7.2
Kulturrådet
Kulturrådet
förordar väsentligt ökade insatser från samhällets sida till den fria skapande
verksamheten.
7.2.1
Icke yrkesmässig verksamhet
Förslagen
beträffande icke yrkesmässigt skapande syftar både till en breddning av
verksamheten geografiskt, socialt, ämnesmässigt och i fråga om
verksamhetsformerna och till en kvalitetsutveckling. Detta bör uppnås dels
genom vidgade och förstärkta bidrag till verksamheten, dels genom att vissa
basresurser som lokaler och ledarutbildning ställs tiU förfogande i ökad
omfattning.
Två
vägar för detta ökade stöd diskuteras. Den ena vägen innebär att staten ställer
medel till förfogande för kommunerna som tillskjuter kompletterande belopp och
sedan fördelar de samlade resurserna. Den andra vägen innebär att
folkbildningsorganisationerna används som bidragskanal. Båda vägarna bör
användas. Då statligt stöd via kommunerna innebär att nya bidragsformer måste
prövas, vilket kan ta viss tid, bör den ekonomiskt mest betydande satsningen
under det närmaste decenniet avse folkbildningsorganisationema.
Kommunerna
bör fuUfölja utbyggnaden av musikskolorna men också på sikt bygga upp en
motsvarande verksamhet för barn och ungdom inom övriga konstområden. Denna
friviUiga kommunala verksamhet bör bedrivas i nära samverkan med skolan som
har ett ansvar för grundläggande orientering och undervisning i dessa ämnen
och förskolan.
Statsbidrag
bör utgå till den frivilliga kommunala verksamheten. Innan ett statsbidrag införs
bör dock frågorna om målen och de pedagogiska vägarna för verksamheten,
samverkan med skolan, uppgiftsfördelningen och samspelet med föreningslivets
verksamhet liksom frågor om åldersgränsen för olika typer av statsbidrag och
avgränsningen mot den kommunala ungdomsverksamheten utredas. Det nya
kulturrådet föreslås göra utredningen i nära samverkan med berörda parter.
Utredningen bör ske i samband med utredningen om ett föreslaget lokalt
aktivitetsstöd på kulturområdet.
Skapande
verksamhet i terapeutiskt syfte, t. ex. inom olika vårdinstitutioner, behöver
kartläggas, forskning initieras och samarbetet mellan kultursektorn och
vårdsektorn på lokal och regional nivå stimuleras.
Kulturrådet
föreslår olika åtgärder för att förstärka det Statliga stödet till skapande
verksamhet inom föreningar och grupper.
För
stöd till verksamhet vars huvudsyfte är studier bör statsmakterna bygga
vidare på bidraget tiU studiecirklar. Studieverksamheten
Prop.
1974: 28 64
bör
kunna klart definieras. I kulturämnena bör den avse deltagarnas teoretiska och
tekniska förkovran samtidigt som den redan från början syftar till att väcka
och utveckla förmågan till konstnärlig gestaltning. Då det är värdefullt att
bibehålla ett för hela folkbildningssektorn en-hethgt studiecirkelbidrag är
kulturrådets förslag till vidgade bestämmelser i huvudsak så utformade att de
kan gälla all cirkelverksamhet.
Åldersgränsen
14 år för studiecirkeldeltagare utgör ett hinder för att inlemma de yngsta
grupperna i aktiviteter där olika åldrar möts. Statsbidrag bör utgå för
verksamhet även inom den lägre åldersgruppen. Frågan om åldersgränsen för
statsbidrag till ungdomsverksamhet behandlas av barnstugeutredningen. I
avvaktan på dess förslag lägger dock inte kulturrådet fram något förslag.
I
fråga om studietidens längd föreslås att SÖ under en försöksperiod skall kunna
ge generell dispens för längre sammankomster än tre timmar och när det gäller
glesbygd också för kortare studietid än fyra veckor i kulturämnen.
Medverkan
av expert eller fackman i studiecirkelarbetet bör få omfatta högst 25 % av en
cirkels totala antal studietimmar och gälla utan begränsning av antalet timmar
vid varje sammankomst. Statsbidrag bör utgå med 75 % av kostnaderna för arvode,
dock högst 75 kr. per studietimme, och med 100 % av resekostnader och
traktamente, dock högst 125 kr. per studietimme. I utpräglad glesbygd bör
dispens kunna lämnas för högre ersättning för resekostnad och traktamente.
Studiebesök
bör godkännas som statsbidragsgrundande för högst 30% av en cirkels totala
antal studietimmar. Studiecirklar i kulturämnen som antingen inriktas på
praktiskt utövande verksamhet eller på repertoarstudier bör få omfatta minst 14
studietimmar under förutsättning att dessutom minst tre inte
bidragsberättigade besök på teaterföreställning, konsert, utställning eller
motsvarande ingår.
Statsbidrag
till studiecirkelledares resekostnad och traktamente bör kunna utgå i hela
riket med 100 % av kostnadema, dock högst 125 kr. per sammankomst om kortaste
resväg mellan ledarens bostad och studiecirkelns sammanträdeslokal är minst 20
km.
övningslärare
vid folkhögskola och musiker vid regionmusiken bör i likhet med vad som f. n.
gäller för ämneslärare vid folkhögskola få räkna in ledaruppgiften för aUmän
studiecirkel i sin tjänstgöringsskyldighet.
Statsbidraget
till studiecirklar bör indexregleras. Därutöver bör ske en realhöjning av
bidraget med 10 kr. per studietimme.
Kulturrådet
föreslår att ett lokalt aktivitetsstöd införs som komplement till
studiecirkelbidraget. Syftet är att stimulera verksamhet i nya,
organisatoriskt enklare former, experiment samt aktiviteter kring olika
kulturutbud. Därigenom kan nya grupper och miljöer nås och en bredare aktivitet
skapas. Bidraget bör utgå till förening-
Prop. 1974: 28 65
ar
och organisationer men även till mindre fast organiserade grupper.
Det
lokala aktivitetsstödet bör inte utgå med ett schablonbelopp utan efter
bedömning från fall till fall. Vissa minimiregler bör gälla beträffande antal
deltagare, antal sammankomster och verksamhetens anknytning till
kulturområdet. Bidraget bör även kunna utgå tiU grupper för vilka kulturell
verksamhet är ett medel för kontakt och gemenskap. Inga regler bör uppställas
beträffande deltagarnas ålder, sammankomsternas längd, studiematerial eller
ledarens formella kompetens. Bidraget bör fördelas genom de kommunala
myndigheterna.
Införandet
av ett lokalt aktivitetsstöd bör föregås av ett kompletterande
utredningsarbete och av viss försöksverksamhet.
Ledamöterna
Blomkvist, Häger och Jansson reserverar sig mot att fördelningen av det lokala
aktivitetsstödet binds till de kommunala organen. Försöksverksamheten bör i det
avseendet vara förutsättningslös.
Ledamoten
Enquist reserverar sig till förmån för större resurser för lokalt
aktivitetsstöd än vad kulturrådet beräknat.
Staten
bör ge ett ökat stöd till ledarutbildning och me-todutveckling samt till
organisationskostnader inom studieförbund och övriga centrala organisationer på
amatörverksamhetens område. Statsbidragsgivningen bör utformas så att det är
möjligt att anställa kulturarbetare för bl. a. utvecklingsarbete samt för
beställningar av verk anpassade för de icke yrkesverksamma gruppernas
förutsättningar. Såväl i ledarutbildningen som i metodutvecklingen bör ett
betydande samarbete kunna ske mellan organisationema, kommunernas frivilliga
verksamhet och skolan. Kulturrådet uttalar sig för att statsbidraget till
studieförbunden för dessa ändamål delvis disponeras centralt genom
FolkbUdningsförbundet och att vissa medel specialdestineras till utvecklingsarbete
i kulturämnena. Statsbidragsgivningen till övriga centrala organisationer bör
utvidgas till ytterligare organisationer utöver dem som i dag uppbär
statsbidrag. Bidragen bör avse den centrala verksamheten och i princip inte
fördelas till organisationemas lokalavdelningar.
ökat
statligt stöd bör utgå till centrumbildningarna. Frågan om statsbidrag även
bör utgå till decentraliserad verksamhet bör övervägas av det nya kulturrådet.
Samhället bör svara för en avgiftsfri och väl fungerande arbetsförmedling inom
kulturområdet. Även i framtiden bör det finnas utrymme för medverkan från
centrumbildningarna i förmedlingsarbetet.
ökat
stöd bör utgå tUl de handikappades kulturella verksamhet. Målet bör vara att
integrera handikappverksamheten i annan verksamhet och att beakta
handikappaspekten inom varje verksamhet. Riksstatsanslaget Bidrag till de
handikappades kulturella verksamhet bör därför delas upp på olika
riksstatsanslag.
5
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974: 28 66
7.2.2
Yrkesmässig verksamhet
Det
bör i fortsättningen göras en klarare gränsdragning mellan yrkesmässigt och
icke yrkesmässigt arbetande grupper inom de olika konstområdena. Grapper som
genom sitt yrkeskunnande kan jämställas med den yrkesmässiga verksamheten inom
institutionerna bör få arbeta under liknande ekonomiska villkor som gäller för
institutionerna. Samtidigt bör grappernas frihet, öppenhet och smidighet
bibehållas.
Tre
vägar föreslås för ett förbättrat statligt stöd.
Centralt fördelade bidrag
bör utgå tUl grapper som inte önskar anknytning till institution eUer annan
stödjande part. Sådant bidrag kan utgå som årsanslag, projektbidrag, eller
bidrag till visst ändamål t.ex. utrustning. Statsbidraget bör inte täcka större
andel av totalkostnaden för dessa grupper än för övriga grapper. Gruppen får
själv svara för kompletterande finansiering. Det nya kulturrådet bör fördela
huvuddelen av de medel som står tUl förfogande för centrala bidrag. Återstoden
bör fördelas av ett organ sammansatt av exempelvis kulturarbetare. Detta för
att möjliggöra alternativa bedömningar av experimentella och kontroversieUa
gmpper.
Institutionsanknytning
är den andra vägen att ge statsbidrag. Institutionen svarar då för
finansieringen utöver statsbidraget. Samarbetsformerna meUan institutionen och
gruppen preciseras lämpligen genom ett avtal som också garanterar grappen
nödvändig frihet. Anknytning kan ske till lokal eller regional institution men
anknytning kan ookså ske till Svenska riksteatem. Institutet för rikskonserter eUer
statens försöksverksamhet med riksutställningar.
Den
tredje vägen för samhällsstöd är anknytning till annan part än institution.
Annan part kan vara kommun, landsting eller organisation. Denna part svarar då
för kompletterande finansiering utöver statsbidrag.
7.3
Remissyttranden
Remissinstanserna
uttalar sig i aUmänhet mycket uppskattande om kulturrådets syn på den fria
kollektivt skapande verksamheten och förslagen att väsenthgt öka stödet till
denna.
SÖ
instämmer helt i kulturrådets betoning av det fria skapandets betydelse inom
ramen för en aktiverande kulturpolitik som syftar tiU förbättrad kommunikation
meUan gmpper och enskUda. SÖ anser också att verksamheten har ett egenvärde som
inte är beroende av prestationernas och produkternas kvahtet. Amatörers
prestationer kan i rätt sammanhang dock mycket väl ha samma värde som
professionella kulturarbetares. SÖ anser dock att kulturrådet bort ägna större
uppmärksamhet åt folkhögskolan.
Svenska
kommunförbundet instämmer i den höga prioriteringen av
Prop. 1974: 28 67
fritt
kollektivt skapande och framhåller amatörverksamhetens funktion av komplement
och motvikt till den traditionella utbudskulturen. En ökad satsning på
självverksamhet kommer att medföra en stimulans för kulturlivet i dess helhet.
Folkbildningsförbundet
instämmer i likhet med flertalet studieförbund och LO i vikten av en satsning
på den fria koUektiva skapande verksamheten. LO bedömer det som en av de
angelägnaste uppgifterna att ge väsentligt förbättrade villkor åt en bred
folklig kulturaktivitet. KF. Svenska metallindustriarbetarförbundet och
Stockholms läns fackliga centralorganisation understryker att amatörismen
utgör underlag för en väl fungerande och utnyttjad professionell
kulturverksamhet.
Ett
antal instanser som principiellt instämmer i förslagen om en satsning på fritt
kollektivt skapande har dock vissa allmänna invändningar eller kommentarer att
göra.
Sveriges
författarförbund ansluter sig till kulturrådets allmänna syn. Det finns erUigt
förbundet ingen principiell motsättning mellan icke yrkesmässig och yrkesmässig
verksamhet. Förbundet framhåUer dock samtidigt risken av att amatörer kan komma
att ersätta yrkesutövare bara av det skälet att arrangörerna inte har medel att
på ett försvarligt sätt betala de yrkesverksammas prestationer. Även
Konstnärernas riksorganisation framför liknande synpunkter.
SAF menar att det inte av
betänkandet framgår vad som skiljer fri skapande verksamhet från annan
verksamhet och anser att statsbidrag till »s. k. fri verksamhet» förutsätter
att den fyller vissa kvalitetskrav och inte är rent politisk.
Bl.a.
Konstnärernas riksorganisation och Svenska slöjdföreningen understryker att
kvalitetskravet inte får bh eftersatt.
LO
yrkar liksom ABF på att en fortsatt utredning görs beträffande de svårigheter
för amatörgrapperna som hänger samman med upphovsrättsliga bestämmelser och
förlagsrätter, vilka gör det svårt att arbeta med aktueUt material, och med det
faktum att hjälpmedel och instrument är underkastade den kommersiella
produktions- och försäljningsapparatens vUlkor.
SACO
understödjer i och för sig tanken på en ökad satsning på den fria koUektiva
skapande verksamheten men anser det helt orealistiskt att några påtagliga
resultat kan nås med den av kulturrådet skisserade modeUen. Man framhåller att
den fria verksamheten i stället bör stödja sig på redan etablerade
institutioner, främst bibliotek och museer. Flera andra remissinstanser bl. a.
statens scenskola i Stockholm. Hallands museum och Norrbottens museum anser
också att institutionerna kan fyUa en funktion i den fria skapande verksamheten
genom att tillhandahålla lokaler, utrastning och tekniska rådgivare.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum beklagar att kulturrådet varit aUför bundet av
den traditionella inriktningen på
Prop. 1974: 28 68
konstnärlig
aktivitet. De möjligheter till fri skapande verksamhet som finns inom de
kulturhistoriska museernas och kulturminnesvårdens verksamhetsområde har
därigenom inte beaktats.
Teatercentrum
anser det självklart att gemenskaps- och aktionsgrupper skall få anslag för
sin verksamhet.
Statens
ungdomsråd anser att en översyn av det samhälleliga stödet till fritids- och
kulturaktiviteter också bör omfatta frågan om kostnads- och
ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och primärkommuner.
Svenska
kommunförbundet anser att förslagens förverkligande är helt beroende av det
stathga stödets omfattning.
Ett
par remissinstanser har mer generella invändningar mot kulturrådets förslag.
Svenska
filminstitutet ifrågasätter om betänkandets prioritering av den praktiska
färdigheten och utveckling av den egna förmågan till konstnärlig gestaltning
före uppövandet av färdigheten att motta ett kulturutbud är berättigad.
Den
enda instans som avvisar tanken på ett utbyggt statligt stöd tiU fritt koUektivt
skapande är RRV. Enligt verkets uppfattning bör utvecklingen av kulturell
verksamhet vid sidan om institutionerna tillgodoses genom kommunala bidrag.
En
rad remissinstanser behandlar frågan om kanalerna för bidragsfördelningen.
Meningarna är delade. Kulturrådets uppfattning biträds bl. a. av
länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län samt av ett antal kommuner.
Svenska kommunförbundet tar inte uttryckligen ställning i principfrågan men
välkomnar de olika föreslagna stödformerna till kommunema. Andra
remissinstanser som statens ungdomsråd, ABF, Studieförbundet Medborgarskolan,
LO och ett antal kommimer anser att de statliga bidragen bör koncentreras till
studieförbundens verksamhet. Det finns enligt ABF, inget som tyder på att
bredden på kulturverksamheten skulle bli större om de statliga medlen
fördelades över två kanaler i stäUet för att som nu koncentreras till
studieförbunden. Landstingsförbundet anser allmänt att folkrörelsernas
betydelse bör betonas starkare när en ny kulturpolitik utvecklas. Ytterligare
andra remissinstanser, bl. a. centrumbildningarna i gemensamt yttrande och ett
par kommuner anser i stället att kommunerna som politiskt ansvariga organ bör
vara den viktigaste kanalen för fördelning av statsbidrag.
De
flesta remissinstanser som yttrat sig angående den frivilliga kommunala
verksamheten är positiva till kulturrådets förslag om statligt stöd och om cn
utvidgning av verksamheten till andra områden än musik. Många remissinstanser
kommer endast indirekt in på frågan om statsbidrag i samband med den
principiella diskussionen om de två kanalerna för det statUga stödet.
Prop.
1974: 28 69
Svenska
kommunförbundet pekar på kommunernas betydande kostnader för musikskolan och
finner det väsentligt att kulturrådets förslag om statsbidrag förverkligas.
Staten bör lämna ett minst lika gynnsamt stöd till den kommunala musikskolan
som till motsvarande aktiviteter på folkbUdningssidan. Förbundet anser att
utvecklingen inom övriga konstområden i främsta mmmet bör komma till stånd genom
insatser i anslutning till grandskolan och gymnasieskolan.
Flera
remissinstanser bl.a. SÖ, teater- och musikrådet, organisationskommittén för
högre musikutbildning och Folkbildningsförbundet tar aUmänt upp önskvärdheten
av en närmare samverkan mellan musikskolan och skolväsendet i övrigt. SÖ
föreslår att en försöksverksamhet i detta syfte anordnas.
LO,
TCO, ABF och Helsingborgs kommun vill att musikskolorna och verksamhet inom
andra konstområden skall ingå i skolans fritidsverksamhet. TCO föreslår att
skolornas fritidshem skall erbjuda kulturella aktiviteter som musik, sång,
teckning, målning, skulptering, teater, dans, foto, film, litteraturstudier och
författande, aktiviteter som kan utvecklas till lokala konstskolor. Dessa
lokala konstskolor bör byggas upp med musikskolorna som förebild och vara
underställda skolstyrelserna. De bör emellertid mera direkt inordnas i den
övriga skolverksamheten och få statsbidrag enligt samma regler som för skolväsendet.
Även ABF anser att fritt
skapande bland barn och ungdom bör inordnas i skolornas fritidsverksamhet.
Förbundet avstyrker därför en utbyggnad av de kommunala musUtskolorna. ABF
anser också att kulturrådets förslag kommer att stimulera den kommunala
verksamheten till förfång för det föreningsanknutna ungdomsarbetet. Unga Örnars
riksförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund framför liknande
synpunkter. ABF förordar en särskild utredning i frågan.
Flera
andra remissinstanser berör förhåUandet meUan den kommunala verksamheten och
motsvarande verksamhet i föreningsregi. SÖ, som instämmer i kulturrådets
principiella åsikter, framhåUer att kommunens åtaganden inte bör få inskränka
möjhgheterna för den organisationsanknutna fria skapande verksamheten.
Svenska
kommunförbundet betonar kommunemas ansvar att stödja verksamhet i
organisationemas regi. Först när verksamheten nått en sådan omfattning att den
inte längre kan handhas av studieförbund eUer annan förening bör den överföras
i kommunal regi och då till kulturnämndens ansvarsområde.
LO
anser att det behövs en socialt inriktad bestämning av målen för den kommunala
verksamheten. Erfarenheterna från musikskolan visar klart att det finns risker
för en utveckling till enbart elitskola där de vanliga mekanismema av
privUegiering och utslagning gör att samhäUets satsning framför allt kommer de
redan gynnade gmpperna tUl
Prop. 1974: 28 70
del. Unga Örnars riksförbund och ett par kommuner framför
liknande synpunkter. Musikaliska akademiens styrelse och musikhögskolan i
Stockholm betonar däremot vikten av att tillvarata de begåvade elever som viU
ägna sig åt musikeryrket.
Beträffande de förslag som berör föreningar och grupper så
godtar en rad remissinstanser utan invändningar eller kommentarer de förändringar
som föreslås beträffande statsbidraget till studiecirklar. Hit hör Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet och ett antal kommuner.
Även många instanser som närmare kommenterar enstaka
punkter t. ex. Folkbildningsförbundet och flertalet studieförbund ger uttryck
för ett allmänt instämmande i övriga delar av förslaget.
Några instanser som Teaterfomm och Samarbetsrådet för
Sveriges körer (KÖRSAM) hävdar att studiecirkeln är mindre väl lämpad som
arbetsform för vissa typer av skapande verksamhet och föreslår andra
bidragsformer. KÖRSAM menar dock att i avvaktan på bättre former för stöd åt
körverksamhet bör studiecirkeln ha kvar även denna uppgift. Svenska
danspedagogförbundet betonar att reglerna för studie-cirkelbidrag tiU dans
skall anpassas till den typ av verksamhet det gäller.
Statens handikappråd och handikapputredningen anser att
bestämmelserna bör utformas så att handikappades deltagande underlättas.
ABF anser att en allmän översyn bör göras av bidrags
villkoren för studiecirkelverksamhet.
Kulturrådets uppfattning beträffande åldersgränsen för deltagare
i studiecirklar delas bl. a. av Studieförbundet Medborgarskolan,
Studieförbundet Vuxenskolan och Gävleborgs läns bildningsförbund. ABF instämmer
i att åldersgränsen inte bör ändras nu. SÖ anser att åldersgränsen inte bör
ändras men påpekar att de särbestämmelser som gäller för musikcirklar eventueUt
kan utvidgas tUl att också gälla andra områden. Det förutsätter dock
genomarbetade material och metoder för den åldersintegrerade verksamheten.
Frågan om studietidens längd berörs av några remissinstanser.
Studieförbundet Medborgarskolan önskar en större frihet att fördela det
stadgade antalet studietimmar i tiden och anser att kortare studietid än fyra
veckor bör medges generellt. ABF stöder kulturrådets förslag om dispens för
längre sammankomster i kulturämnen än tre timmar per studietUlfälle. Förslaget
om dispens för kortare studietid än fyra veckor i glesbygd finner ABF inte
motiverat. SÖ är f. n. inte beredd att tillstyrka en allmän förlängning av
cirkelsammankomsterna. Däremot kan övervägas att en viss del av sammankomsterna
under en studieperiod får omfatta fler än tre timmar. SÖ biträder inte
förslaget om dispens för kortare studietid än fyra veckor i glesbygd.
Kulturrådets förslag om expertmedverkan och studiebesök
biträds av FolkbUdningsförbundet och flera studieförbund.
Prop.
1974: 28 71
Den
nuvarande begränsningen av fackmannamedverkan avser att främja studiecirkelns
speciella metodik, betonar SÖ som i princip instämmer i kulturrådets förslag
men anser att förslagen bör bedömas med viss restriktivitet och att formerna
för sådana inslag bör utredas närmare. ABF, som i övrigt delar kulturrådets
uppfattning, anser att inslaget av fackmannamedverkan tillsammans med
studiebesöken endast bör få utgöra en tredjedel av studietiden.
Förslagen
i fråga om ledares resekostnader och traktamenten m. m. stöds bl. a. av
Folkuniversitetet och TBV.
SÖ
tillstyrker förslagen beträffande övningslärare vid folkhögskola och
regionmusiker. SÖ uttalar sig inte om bidrag till cirkelledares rese-och
traktamentskostnader.
ABF
ansluter sig till kulturrådets förslag om bidrag till cirkelledares
resekostnader och traktamenten men förordar att förslaget prövas i samband med
en aUmän genomgång av bidragsvillkoren för studiecirkelverksamheten. Förbundet
anser inte att regionmusiker men däremot övningslärare vid folkhögskolor bör
få inräkna ledarskap i studiecirkel i sin tjänstgöringsskyldighet.
Studieförbundet
Vuxenskolan föreslår att redan en resväg om 10 km skall kunna berättiga till
reseersättning för ledaren.
Folkbildningsförbundet,
ABF, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och Sveriges kyrkliga
studieförbund förordar att bidrag även skall kunna utgå till cirkeldeltagares
resa, framför allt i glesbygd.
Organisationskommittén
för regionmusiken anser att regionmusiken övergångsvis kan bistå med
studiecirkelledare jämsides med att pedagoger utbildas.
Nästan aUa instanser som
kommenterar kulturrådets förslag om bidragsnivån instämmer såväl i förslaget om
indexreglering som i förslaget om en realhöjning av bidragsnivån med 10 kr. per
studietimme.
Folkbildningsförbundet,
ABF, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, LO och Svenska riksbyggen anser
att den realhöjning som rådet föreslagit måste komma till stånd under de
närmaste åren. På sikt måste samhället svara för samtliga kostnader för
verksamheten så att deltagarna i en studiecirkel likaväl som elever vid
kommunal vuxenutbildning inte behöver vidkännas några kostnader för sina
studier.
Stockholms
läns fackliga centralorganisation anser att högre bidragsramar kan vara
motiverade för kulturämnena än för övrig studiecirkelverksamhet på grand av de
ofta högre lokal- och materialkostnaderna för de förstnämnda ämnena.
RRV
avvisar förslaget om indexreglering.
Förslaget
om att inrätta ett lokalt aktivitetsstöd får stöd av flertalet remissinstanser
som yttrat sig i frågan.
SÖ
finner att studiecirkelbestämraelserna inte alltid medger att
Prop. 1974: 28 72
kulturarrangemang
följs upp av andra aktiviteter och att det därför behövs bidrag av den typ
kulturrådet skisserar. SÖ framhåller vikten av att bl. a. de handikappades
intressen tillgodoses. En försöksverksamhet bör bygga på erfarenheter från
vissa försök som SÖ, Riksutställningar och Folkbildningsförbundet redan gjort.
Den bör ledas av SÖ.
Svenska
kommunförbundet tillstyrker att ett lokalt aktivitetsstöd införs men vill
markera att huvudinriktningen bör vara att stödja kulturverksamhet inom
förenings- och organisationslivet. Möjligheten att samordna det föreslagna
stödet med stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör
övervägas.
LO
ansluter sig i princip tUl tanken att det skapas bidragsformer för skapande
verksamhet utanför studiecirkelns ram men avstår i övrigt från att ta stäUning.
ABF
tUlstyrker en försöksverksamhet i enlighet med de riktlinjer reservanterna
Blomkvist m. fl. anför. Försöksverksamheten bör emeUertid föregås av
preciseringar av kulturrådets tankar, något som även LO anser. ABF presenterar
också en alternativ modell för lokalt aktivitetsstöd som syftar till att
stimulera en seriös och kvalitetsinriktad verksamhet.
Vissa
remissinstanser är dock i huvudsak skeptiska eller negativa till inrättandet av
det nya stödet.
Statens
ungdomsråd invänder inte mot målsättningen för kulturrådets förslag men finner
förslaget orealistiskt och otillräckligt. Bestämmelserna blir svåra att tolka
och kontrollera.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län ifrågasätter om förslaget inte innebär att varje form av
kultureU verksamhet skulle kunna få statsstöd vilket länsstyrelsen finner
tveksamt.
Frågan
om kanalerna för fördelningen av aktivitetsstödet har väckt en livlig
diskussion bland remissinstansema. Många behandlar frågan i samband med
diskussion av de allmänna fördelningsprinciperna för det statliga stödet. De
remissinstanser som har uttalat sig direkt om kanaler för fördelningen av det
lokala aktivitetsstödet fördelar sig i tre grapper.
En
grapp instämmer i kulturrådsmajoritetens åsikt att kommunerna bör fördela
stödet. Denna uppfattning har bl.a. Hallands läns landsting, ett antal kommuner.
Konstnärernas riksorganisation. Svenska teaterförbundet och
centrumbildningarna i gemensamt yttrande.
En
andra gmpp av remissinstanser anser liksom reservanterna Blomkvist, Häger och
Jansson att studieförbunden inte på förhand bör uteslutas som fördelningskanal.
Frågan om fördelningskanaler bör även den prövas föratsättningSlöst. TiU denna
grupp hör bl. a. teater- och musikrådet. Svenska kommunförbundet, ett antal
kommuner. Folkbildningsförbundet och flera studieförbund.
Prop.
1974: 28 73
Den
tredje gruppen remissinstanser förordar att stödet fördelas via
studieförbunden. Hit hör bl. a. SÖ och ett par studieförbund.
De instanser som
kommenterat storleken av det lokala aktivitetsstödet anser i allmänhet stödet
vara otillräckligt och instämmer i många fall med ledamoten Enquists
reservation. Remissinstanser som finner förslaget otUlräckligt i det avseendet
är bl. a. SÖ. statens ungdomsråd, flera kommuner. Svenska teaterförbiindet och
centrumbildningarna i gemensamt yttrande.
De
remissinstanser som behandlar frågan om statsbidrag tiU ledarutbildning,
metodutveckling och organisations-kostnader inom studieförbunden och övriga
centrala organisationer på amatörområdet stöder i allt väsentligt kulturrådets
förslag.
Förslagen
beträffande studieförbunden stöds av bl.a. SÖ, Folkbildningsförbundet, flera
studieförbund och LO.
Vissa
avvikande eller kompletterande synpunkter framförs dock. SÖ påpekar att
folkhögskolan är en resurs för ledamtbildning. ABF anser inte att en del av
bidraget till metodutveckling skah disponeras centralt av
Folkbildningsförbundet. ABF anser vidare att även annan verksamhet än
studiecirklar bör ligga till grund för fördelning av bidrag till
studieförbundens organisationskostnader. Folkbildningsförbundet och ABF önskar
en större bidragsökning tUl organisationskostnadema än vad kulturrådet
skisserat.
Förslagen beträffande
övriga centrala organisationer på amatörområdet biträds bl. a. av Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund. Musikaliska akademiens styrelse.
Institutet för rikskonserter, Samarbetsrådet för Sveriges körer (KÖRSAM),
Föreningen Sveriges jazzmusiker, Teaterforum och ABF. Studieförbundet
Vuxenskolan anser att också invandrarorganisationernas kulturella arbete bör
stödjas. Sveriges orkesterföreningars riksförbund (SOR) hälsar kulturrådets
förslag med tillfredsställelse. Förbundet erinrar samtidigt om de förslag bl.
a. beträffande regionmusikernas medverkan i SOR-orkestrarna som förbundet lagt
fram i en egen utredning. Organisationskommittén för regionmusiken framhåller
hksom kulturrådet att denna medverkan får vägas mot behoven inom andra delar av
musiklivet.
De flesta remissinstanser
som har yttrat sig över stödet till centrumbildningarnas kulturpolitiska
uppgifter tUlstyrker att det statliga stödet ökas. En stark betoning av värdet
av centrumbildningarnas verksamhet kommer till uttryck i yttranden från Klys,
Konstnärernas riksorganisation. Föreningen Svenska tecknare. Svenska fotografernas
förbund och i ett gemensamt yttrande från centrumbildningarna. Klys anser att
centrumbildningarna är organ för den rullande kulturpolitiska förändring som
kulturrådet efterlyser.
Även
Studieförbundet Vuxenskolan, ABF och Sveriges kristna socialdemokraters
förbund betonar centrambUdningamas betydelse som me-
Prop. 1974: 28 74
del
för att vidga kontakten mellan konstnärerna och publiken. Organisationerna
framhåller emellertid att centrambUdningamas utbud måste formas i samspel med
publiken. De båda sistnämnda organisationerna anser att ett sådant samspel bäst
säkerställs om de enskUda framträdandena inte betalas av centrumbildningama
utan av de lokala arrangörerna med bidrag från stat och kommun.
Svenska
filminstitutet anser att centrumbildningarna inte kan betraktas som en
enhetlig företeelse och att såväl verksamhetens omfattning som kvalitativa
aspekter bör beaktas vid fördelningen av samhällsstöd. Svenska
musikerförbundet ifrågasätter om inte större effekt skulle kunna nås om
resurserna satsades på redan existerande organisationer med färdiga
administrativa organ.
Centrumbildningarna i ett
gemensamt yttrande. Konstnärernas riksorganisation och Föreningen Svenska
tecknare anser att stöd skall kunna utgå för decentraliserad verksamhet. Det
anser däremot inte ABF som hänvisar tUl sitt förslag att de lokala arrangemang
i vilka centrumbildningarnas medlemmar medverkar bör betalas av arrangörerna.
Klys anser att inga
inskränkningar bör göras i centrumbildningarnas verksamhetsområden och att den
arbetsförmedlande verksamheten sålunda bör vara kvar. Även Konstnärernas riksorganisation
vill att centrambildningarna skall ha kvar sina arbetsförmedlande funktioner.
Institutet för rikskonserter, som tillstyrker statsbidrag till centrumbildningarna
framhåller att den statliga arbetsförmedlingen i första hand bör byggas ut och
att Rikskonserter och regionala organ i framtiden bör ges bättre möjligheter
att engagera artister. En viss kontakt-skapande verksamhet kan dock böra
stödjas även i fortsättningen. ABF anser att samhället och inte
centrumbildningarna bör svara för uppgiften att vara arbetsförmedlare.
En rad remissinstanser,
bland dem SÖ. ABF. LO, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Unga
Örnars riksförbund instämmer i behovet av ökade resurser för handikappades
kulturella verksamhet. Handikapputredningen vill i avvaktan på resultatet av
sitt utredningsarbete inte uttala sig om medelsbehovet.
ABF
och LO ansluter sig tUl målet att handikappverksamheten bör integreras i annan
verksamhet. Också SÖ. statens handikappråd, handikapputredningen och
Handikappförbundens centralkommitté delar den uppfattningen. De anser att det
stathga stödet tiU handikappåtgärder i princip bör stäUas till förfogande under
de anslag där verksamheten sakligt hör hemma. Med hänsyn till att
handikappstödet befinner sig i ett försöks- och uppbyggnadsskede är de dock
inte beredda att f. n. förorda kulturrådets förslag att anslaget Bidrag till de
handikappades kultureUa verksamhet delas upp på olika riksstatsanslag.
Remissinstanserna
hälsar i allmänhet med tiUfredsstäUelse kultur-
Prop. 1974: 28 75
rådets förslag att de yrkesmässigt arbetande fria grupperna
bör få ökat stöd. Från många håll understryks att grupperna utgör ett
värdefullt komplement till kulturinstitutionema.
En rad
instanser instämmer i kulturrådets åsikt att en klar gränsdragning måste göras
mellan yrkesmässigt och icke yrkesmässigt arbetande gmpper. ABF framhåller att
de fria gmppemas medlemmar måste ha utbildning och talang som är fullt i nivå
med de till institutionerna knutna kulturarbetarnas och en lön och anställningstrygghet
som är jämförbar med dessas. Det skulle enligt ABF vara olyckligt om de fria
grappema, som i första hand kommer i kontakt med de missgynnade grupperna i
samhället, skulle komma att representera en andra klassens kultur i jämförelse
med vad som presenteras vid institutionerna. Statens scenskola i Göteborg är
oroUg för att den många gånger bristande utbUdningen hos medlemmarna i de fria
grupperna skaU leda till en utveckling mot ett framtida outbildat
teaterproletariat. Scenskolan föreslår att fortbildningen vid scenskolorna i
första hand öppnas för mindre gmpper eUer medlemmar av fria grupper så att
dessa kan komplettera sina eventuella utbildningsbrister. Luleå kommun anser
däremot att den förordade gränsdragningen mellan yrkesmässig och icke yrkesmässig
verksamhet är tvivelaktig.
LO anser att formerna för samhäUets stöd behöver prövas
ytterligare. Moderata ungdomsförbundet anser att de fria grupperna ekonomiskt
framför aUt bör stödjas av kommunerna.
Malmö
kommun är tveksam om kulturrådets förslag verkligen kan ge grupperna både den
önskvärda tryggheten och bibehållen konstnärlig frihet.
I fråga om de föreslagna tre vägama för fördelning av
stödet är meningarna delade.
Kulturrådets förslag om tre vägar biträds av Svenska
kommunförbundet, några kommuner. Institutet för rikskonserter och Svenska m
usikerförbundet.
Teatrarnas riksförbund. Göteborgs och Helsingborgs
stadsteatrar. Folkteatern i Göteborg och Norrköpings orkesterförening godtar
förslaget om anknytning av fri grupp tiU institution. Teatrarnas riksförbund
anser att systemet med centrala bidrag hittUls praktiserats med mindre gott
resultat. Förbundet ställer sig också tveksamt till anknytning till annan part
än institution.
Några kommuner betonar särskilt möjligheten av anknytning
till annan part än institution.
En stor grupp remissinstanser är kritiska mot förslaget om
institutionsanknytning och betonar framför allt de centrala bidragens roll.
Teater- och musikrådet anser att de centrala bidragen är
den hittiUs mest framgångsrika formen för stöd åt fria grupper och att dessa
därför bör höjas väsentligt. Bidragen bör inte minst för rättvisans skuU
Prop. 1974: 28 76
som hittills fördelas av ett enda organ, det nya kulturrådet, i det fall detta
inrättas. Rådet är mycket tveksamt till förslaget om anknytning av fria
grupper till institutioner. Rådet anser att det enbart blir en extra omgång för
att fördela statsbidrag och att institutionsanknytning snarast innebär att en
grupp är stadd i upplösning. Rådet ser dock gärna ett samarbete mellan fria
grupper och institutioner präglat av oberoende från båda håll. Särskilt nämns
Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar vilka skuUe kunna handha
distribution och stå till tjänst med vissa hjälpmedel. Den tredje stödformen
anknytning till landsting, primärkommun eller organisation anser rådet vara
ett mer utvecklingsbart alternativ.
Även
Teatercentrum, Svenska teaterförbundet och Sveriges dramatikerförbund avvisar
förslaget att kanahsera stödet tiU fria gmpper genom institutioner. Förslaget
anses utgöra ett hot mot de fria gruppemas integritet. Teatercentrum och
Svenska teaterförbundet anser att den personal som skulle behövas inom
institutionema för att administrera fria grupper lika väl skuUe kunna
anställas av grappema själva eller Teatercentram.
ABF
ställer sig av principiella skäl tvekande tUl förslagen om anknytning tiU
institutioner, landsting eller kommuner och förordar att stödet tiU de
yrkesmässigt verksamma grappema antingen går direkt i form av centrala bidrag
eller genom anknytning till större organisationer. Av kvalitetsskäl förordar
ABF en långsammare anslagsutveckling än kulturrådet.
Svenska
filminstitutet framhåller liksom flera andra remissinstanser att det stora
värdet med de fria grappema är just deras frihet. Mot den bakgrunden är
filminstitutet tveksamt tUl förslaget att knyta fria grapper tiU
institutionerna. Däremot är det rimligt att institutionerna hjälper de fria
grappema.
Andra
remissinstanser som också är kritiska till en institutionsanknytning av fria
grupper är statens scenskola i Malmö, Malmö stadsteater, Malmö kommun, Upsala
stadsteater och stadsteatern NorrköpingLinköping.
Prop.
1974: 28 77
8 Kulturarrangemang utanför institutionerna 8.1 Nuläge
Något
statsbidrag tiU kulturarrangemang utanför institutionerna av den typ
kulturrådet föreslår finns inte i dag. Det nuvarande statsbidraget tiU
föreläsningsverksamhet fyller dock delvis denna funktion.
Föreläsningsverksamheten utgör också ett komplement tiU studiecirkelverksamheten.
ViUkoren för statsbidrag regleras i kungörelsen (1963: 463, omtryckt 1973:409)
om statsbidrag till det fria och frivilhga folkbildningsarbetet.
Statsbidrag utgår för
föreläsningar som anordnas av länsbildningsförbund, lokala
föreläsningsföreningar och studieförbund. Föreläsningarna skaU vara offenthga.
Undantag från offenthghetsfcravet gäller bl.a. för föreläsningar vid centrala
kurser anordnade av studieförbunden och deras medlemsorganisationer,
föreläsningar på vårdanstalter och för handikappade. Framträdanden med sång,
musUc, uppläsning och dramatisk framställning likställs i bidragshänseende med
föreläsning. Statsbidrag utgår för arvoden, resekostnadsersättning och
traktamenten för medverkande med högst 75 % av det belopp som totalt under
budgetåret utbetalas till de medverkande. Som centralt organ för föreläsningar
finns en föreläsningsbyrå vars styrelse utses av FoUcbildningsförbun-det och
vars föreståndare skall vara godkänd av SÖ som är tillsynsmyndighet.
Verksamhetsåret
1972/73 utgick bidrag till totalt ca 22 600 föreläsningstimmar. Det totala
antalet åhörare uppgick till 765 000. Av föreläsningstimmarna avsåg ca 9 700
eller 43 % föreläsningar och andra program i kulturämnen.
8.2
Kulturrådet
Kulturrådet
föreslår att ett statsbidrag tUI kulturarrangemang utanför institutionerna
införs. Syftet är att stimulera föreningar av ohka slag att bredda sin
verksamhet genom att efterfråga program från enskUda konstnärer, yrkesmässigt
arbetande grapper och institutioner men även från amatörgrapper. Bidraget bör
avlösa nuvarande statsbidrag till föreläsningar.
Statsbidraget
bör utgå till såväl offentliga som interna föreningsarrangemang och avse
föreläsningar, sång, musik, teater, dans samt sådana utställningar och
filmvisningar som beledsagas av en muntiig introduktion. Bidraget bör få
användas för arvoden, resekostnadsersättning och traktamenten för medverkande,
för utstäUnings- och fUm-hyror »samt för studiematerial, teknisk personal och
transporter.
Prop. 1974: 28 78
Bidraget
bör utgå till studieförbund och länsbildningsförbund. Genom samverkan meUan
dessa och kommuner och landsting bör arrangemangen även nå slutna
institutioner. Bidrag bör även kunna utgå tUl föreningar och organisationer som
inte är medlemmar av studieförbund. Därigenom bör bl.a. filmstudiorörelsen få
bättre arbetsmöjligheter. Administrativt bör dock även bidraget tUl sådana
mottagare kanahseras via studieförbund och länsbildningsförbund.
Om
en kvotering av bidragen måste ske vilket sker idag beträffande
föreläsningsbidraget bör olika regioner, olika arrangörer och ohka
verksamheter, däribland de traditionella föreläsningarna, tillgodoses. En
särskild kvot bör avsättas för föreningar utanför
folkbildnings-organisationerna.
Bidrag
bör inte utgå om statsbidrag för samma ändamål utgår i annan ordning. En viss
samordning med Svenska riksteaterns och Institutets för rikskonserter
verksamhet är därför nödvändig. Det statliga anslaget för kulturarrangemang
bör få betydligt större omfattning än anslaget tiU föreläsningsverksamhet.
Bidraget
bör administreras av en förmedlingsbyrå vars styrelse utses av
Folkbildningsförbundet. Det nya kulturrådet bör vara tillsynsmyndighet.
Ledamoten
Enquist reserverar sig tiU förmån för en utökning av förmedlingsbyråns styrelse
med representanter för föreningar utanför folkbUdningen och för
producentgrupperna.
8.3
Remissyttranden
Samtliga
remissinstanser, med något undantag, tiUstyricer införandet av ett statsbidrag
tUl kulturarrangemang. Behovet av en kraftig ökning av anslaget i förhåUande
tiU föreläsningsanslaget understryks aUmänt.
RRV
anser dock att ifrågavarande verksamhet främst bör stödjas genom kommunala
bidrag.
Avvikande
eller kompletterande synpunkter framförs beträffande vissa delar av förslaget.
SÖ
fömtsätter att verksamheten inte binds inom ramen för det enhgt SÖ:s
uppfattning snäva kulturbegrepp som kulturrådet använder.
Folkbildningsförbundet,
Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå och flera studieförbund
betonar vikten av att föreläsningarna får fortsatt stöd.
Konstnärernas
riksorganisation och Svenska filminstitutet motsätter sig att bidrag endast
skall utgå till sådana utställningar resp. filmvisningar som beledsagas av
muntUg introduktion.
Folkbildningsorganisationernas
föreläsningsbyrå och TBV pekar på riskerna för kommersiellt missbruk och
framhåUer att en klar gräns
Prop.
1974:28 79
mäse
upprätthåUas mot rena underhållningsarrangemang. Några remissinstanser, bl. a.
Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, anser att en viss kontroll av
kvaliteten måste upprätthåUas.
Bl.
a. SÖ, statens handikappråd. Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå,
handikapputredningen och Handikapporganisationernas centralkommitté anser att
högre bidrag bör utgå för verksamhet bland handikappade. Centralkommittén anser
liksom SÖ att hänsyn också bör tas till olika typer av vårdinstitutioner.
Helsingborgs
och Lysekils kommuner anser att även bibhoteken bör få del av bidraget för
kulturarrangemang.
Flera
remissinstanser berör sättet för förmedhng av bidraget. Meningarna är delade.
Kulturrådets förslag stöds bl. a. av SÖ och Folkbildningsförbundet. Däremot
anser ABF att länsbildningsförbunden i sin egenskap av regionala samarbetsorgan
mehan studieförbunden inte skall fungera som arrangörer. Därför bör bidrag
endast kanaliseras genom studieförbunden. Studieförbundens distrikt eller
avdelningar bör också stå som medarrangörer för sådana arrangemang som anordnas
av organisationer utanför förbunden. Centrumbildningarna anser i gemensamt
yttrande liksom bl. a. Svenska teaterförbundet att bidraget bör förmedlas genom
pohtiskt ansvariga organ, närmast de kommunala kulturnämnderna. Filmcentrum
anser dock att bidragen i första hand skall gå direkt tiU kulturarbetarna.
Även
i fråga om vUket organ som skall fördela bidraget är meningarna i viss mån
delade. Kulturrådets förslag godtas av bl.a. SÖ, Folkbildningsförbundet. ABF
och Studieförbundet Vuxenskolan. Några remissinstanser, bland dem Sveriges
författarförbund, godtar förslaget om en förmedUngsbyrå men stöder ledamoten
Enquists reservation beträffande sammansättningen av byråns styrelse.
Studieförbundet Medborgarskolan anser att det bör utredas om inte bidraget kan
fördelas av SÖ eUer motsvarande organ.
Några
remissinstanser, bland dem SÖ och Sveriges författarförbund uttalar att det
inom varje län bör avsättas en kvot av anslaget avsedd för föreningar utanför
folikbUdningen.
SÖ
och ett par studieförbund anser att SÖ bör vara tillsynsmyndighet för bidraget
till kulturarrangemang.
SÖ,
TBV och Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå pekar på behovet av
resurser för utbildning och metodutveckling i anslutning till
kulturarrangemangen.
ABF
förordar en snabbare ökning av statsbidraget än vad kulturrådet skisserat.
Prop. 1974:28 80
9 Kulturinstitutionerna, gemensamma frågor
9.1 Nuläge
Kännetecknande
för kulturinstitutionerna är att verksamheten är helt eller delvis
samhällsfinansierad, att den bedrivs kontinuerligt och att det finns bestämda
former för dess ledning samt för ansvar och tiUsyn. Organisatoriskt föreligger
dock stora olikheter bl. a. i fråga om företagsform och styrelsernas
sammansättning och uppgifter.
Företagsformen
för kulturinstitutionerna varierar inte bara meUan olika sektorer av
kulturområdet utan också inom sektorerna. Bland teater- och dansinstitutioner
är Operan, Dramatiska teatern och några stadsteatrar aktiebolag. Svenska
riksteatem och Norrbottens länsteater är ideella föreningar, några
stadsteatrar är ekonomiska föreningar och två hör under primärkommunal resp.
landstingskommunal förvaltning.
Musikinstitutionerna
uppvisar liknande förhållanden. Av symfoniorkestrarna är sålunda några
ekonomiska föreningar, en är ideell förening, en kommunal stiftelse, en
kommunägt teater- och konsertaktiebolag och en hör under kommunal förvaltning.
Institutet för rikskonserter är en stiftelse medan regionmusiken är en statUg
myndighet.
De
stathga museerna är i regel organiserade som myndigheter. Nordiska museet och
Tekniska museet är stiftelser. Kulturhistoriska föreningar och organisationer
av liknande slag, vUka i flertalet fall är huvudmän för de regionala museerna
(länsmuseerna), är ideella föreningar, ibland stiftelser. Lokala museer drivs
ibland som kommunal förvaltning med kommunen som ensam huvudman, ibland av
föreningar eUer gemensamt av kommunen och en förening. Riksutställningsverksamheten
leds av MUS 65 såsom en statlig försöksverksamhet.
De
statliga arkiven är myndigheter, medan de enskilda arkiven uppvisar skilda
organisationsformer. Folkbiblioteken liksom länsbiblioteken är primärkommunala
förvaltningsorgan. Stifts- och landsbiblioteken är stathga.
Kulturinstitutionerna
har vanligen en styrelse. Ett undantag är nationalmuseet. Styrelsens
sammansättning skiftar både vad gäller antalet styrelseledamöter och
representationen för stat, kommun och landsting. I vissa fall ingår ett flertal
företrädare för folkrörelser eller andra organisationer.
I
styrelsen för såväl Operan som Dramatiska teatern ingår ledamöter som utses av
Kungl. Maj:t. Teaterchefen är styrelseledamot. Också i styrelserna för Svenska
riksteatern och Institutet för rikskonserter utser Kungl. Maj:t ledamöter,
bland dem ordförande. I dessa organisationer utses vidare ledamöter av bl. a.
SÖ, Svenska kommunförbundet. Lands-
Prop. 1974: 28 81
tingsförbundet och Folkbildningsförbundet. Chefen för
Svenska riksteatem, som utses av styrelsen, är självskriven styrelseledamot.
Även i styrelsen för Institutet för rikskonserter är direktören, som utses av
Kungl. Maj:t, självskriven ledamöt. Kungl. Maj:t utser samtliga ledamöter i
regionmusiken. Dess direktör är självskriven ledamot. I Norr-bottensteatern har
kommun och landsting tillsammans hälften av styrelseplatserna. I fråga om
stadsteatrarna och några av symfoniorkestrarna utser kommunen hela eller
majoriteten av styrelsen. I styrelsema för de symfoniorkestrar, som är ekonomiska
föreningar, finns representanter för kommunerna, men med minoritet, samt i
några fall även för musikerna.
De statliga museerna leds vanligen av en styrelse eller
nämnd, vars ordförande och övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Museichefen
är i regel självskriven ledamot. Vid sidan av styrelserna för nationalmuseets
del överintendenten har några av de större centralmuseerna särskilda samråds-
och beslutsorgan. De föreningar, vilka i regel står som huvudmän för
länsmuseerna, har vanligen styrelser med 815 ledamöter. Flertalet av dessa
väljs av årsstämma men även landsting, berörda kommuner och länsstyrelser får
utse ledamöter. Landsantikvarien är självskriven ledamot. Kommunala museer
drivs liksom folkbiblioteken regelmässigt med kommunal nämnd som styrelse.
Nämnden för svensk språkvård består av 30 ledamöter.
Nämnden utser inom sig ordförande.
Huvudprincipen för den ansvarsfördelning mellan styrelse,
institutionschef och övrig personal, som tiUämpas vid statliga institutioner
som är myndigheter, är att styrelsen beslutar i ett antal bestämda
ärendegrupper, nämligen frågor om den allmänna inriktningen och omfattningen
av verksamheten, viktigare frågor om organisation, arbetsordning och
tjänsteföreskrifter, frågor om anslagsframställningar och större ekonomiska
frågor, tillsättning av vissa tjänster och frågor som institutionschefen
hänskjuter till styrelsen. Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs
av chefen. Beslutanderätten för chefen kan i fråga om vissa ärenden eller grupper
av ärenden delegeras till annan tjänsteman än chefen.
För institutioner med kommunal nämnd som styrelse regleras
ansvarsfördelningen av kommunallagen, vilket innebär att hela ansvaret ligger
på styrelsen i den mån inte formella delegationsbeslut fattas. För övriga
institutioner beror ansvarsfördelningen av den reglering som gäller i det
särskilda fallet. Gränsdragningen mellan kompetensområdet för styrelsen och
chefen är dock ofta oklar.
Frågor som rör yttrandefrihet för institutionerna och gränserna
för deras självständighet i övrigt har vid några tillfällen aktualiserats i
riksdagen. Bl. a. besvarade dåvarande utbildningsministern vid 1969 års riksdag
en fråga om det var riktigt att en utstäUningsverksam-
6 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 82
het
som bekostades med allmänna medel bedrev politisk propaganda. Enligt
utbildningsministern kunde det med viss tillspetsning sägas att »kännetecknet
på kulturpolitiken i en demokrati är att man kan ge stöd även till sådant som
man tycker mycket illa om».(prot. 1969:11:2 s. 31). Med anledning av den kritik
som riksdagsrevisorerna framfört på grundval av en granskningspromemoria (nr
8/1971) om viss genom statsmedel bekostad utställningsverksamhet framhöll min
företrädare i ett uttalande att regeringen inte avsåg att vidta några åtgärder
med anledning av skrivelsen och att inriktningen och utformningen av den
framtida kulturpohtiken förutsattes i första hand prövas på grand av
kulturrådets förslag. I en interpellationsdebatt i riksdagen den 8 maj 1972
(prot. 1972: 75 s. 115) underströk dåvarande utbUdningsministern att regeringen
stod fast vid den principiella syn som kommit till uttryck i det svar som
lämnats vid 1969 års riksdag.
9.2
Kulturrådet
Till
kulturinstitutioner hänför kulturrådet de samhällsstödda teatrarna,
orkestrarna, folkbiblioteken, arkiven, museerna och konsthallarna. I detta
sammanhang tar rådet också upp Folkets parker och Folkets hus, som dock inte
helt motsvarar kriterierna för kulturinstitutioner. Även Sveriges Radio är att
betrakta som en kulturinstitution, men med hänsyn tUl dess särskilda ställning
och verksamhet behandlar rådet denna institution i annat sammanhang.
Vid en utveckhng av
institutionernas verksamhet krävs en avvägning mellan de intressen som
institutionerna tiUgodoser. Som närmast berörda parter ser rådet samhäUet,
personalen och publiken.
Samhället
bör ha ett inflytande över den aUmänna inriktningen av de samhällsstödda
institutionernas verksamhet. Det statliga inflytandet över icke statliga
institutioner bör i princip begränsas till ett minimum av bestämmelser som
knyts till statsbidragen. Häri hgger att staten inte bör ha inflytande över
valet av ledamöter i styrelserna för regionala eller lokala institutioner.
Kulturrådet anser det självklart att personalen har inflytande på sin
arbetssituation, t.ex. genom styrelserepresentation, företagsnämnder och andra
samrådsorgan. Det är också nödvändigt att personalen får ett inflytande över
institutionernas kulturella roll och innehållet i verksamheten. Vid sidan om
vanliga representationsformer kan exempelvis inrättas råd för repertoarfrågor.
Vidare kan beslut rörande olika projekt delegeras till grupper inom
institutionerna. Som medel för ett ökat publikinflytande nämner rådet
samhällsrepresentation och förstärkt representation för föreningslivet i
styrelserna, utveckling av publikorganisationer och stödföreningar samt
deltagande i programråd. Lösningar av denna art måste dock kompletteras med
andra kontakt- och informationsmetoder, t. ex. publikundersökningar.
Prop.
1974: 28 83
Ett
viktigt syfte med kulturpolitiken är att skapa organisatoriska former som
främjar vitaliteten hos kulturinstitutionerna och bidrar till en reell
yttrandefrihet för och inom dessa. En väg är att få till stånd grundlagsskyddad
yttrandefrihet för alla medier. För att undanröja oklarheten om huruvida
direktiven för 1970 års massmedieutredning (Ju 1970:59) innefattar även
teater-, musik- och museiverksamhet föreslås att utredningen får
tilläggsdirektiv som anger att även dessa verksamheter skall inbegripas i ett
förslag tUl grundlag. De bör alltså betraktas som massmedier och skyddas på
likartat sätt som det tryckta ordet, radio och TV samt film. En grundtanke är
att alla muntliga, skriftliga och bildmässiga yttranden som ingår i åsikts- och
opinionsbildningen skall ha samma ställning. I fråga om ansvarig utgivare
resp. programutgivare anses ansvarighetsreglerna för radio och TV, som bygger
på en ansvarig för varje program, mest lämpade. En tanke, som väckts av
kulturarbetarorganisationerna, är möjligheten av ett kollektivt ansvar
.särskilt i fråga om de fria grupperna, där man ofta tillämpar ett koUektivt
ledarskap.
Kulturrådet
har vid en värdering av de företagsformer som kan komma i fråga för
kulturinstitutionerna funnit stiftelsen vara den i nuvarande läge smidigaste
organisationsformen. Detta gäller också Operan och Dramatiska teatern.
Ställningstagandet innefattar dock inte något förordande av att institutioner
på biblioteks-, musikskole- och museiområdena, som f. n. är statliga
myndigheter eller tiUhör den kommunala förvaltningen, omorganiseras. Eftersom
innebörden av stiftelseformen är oklar vad avser bl. a. de anställdas
tjänstemannaansvar och handlingarnas offentlighet är det angeläget att frågan
om den lämpliga organisationsformen för kulturinstitutioner utreds. Det är
önskvärt att finna en organisationsform som är lämplig för både statligt och
kommunalt stödda institutioner. Den bör tiUgodose behovet av rörelsefrihet i
kulturpolitiskt och ekonomiskt avseende och garantera insyn för samhäUet.
Utredningen bör syfta till en särskild lagstiftning om vad som kan benämnas
»non profit Corporation». I avvaktan på resultatet av den föreslagna
utredningen bör det nya kulturrådet utarbeta en översikt över de problem som
hänger samman med organisationsformen.
En
kulturinstitution bör, oavsett den företagsform i vilken verksamheten bedrivs,
ha en styrelse. Av särskild vikt är avgränsningen av styrelsens uppgift samt
ansvarsfördelningen mellan styrelsen, andra organ, chef och övrig personal.
Oklarhet om ansvarsfördelningen har bidragit tUl konflikter under de senaste
åren.
Vid
vissa institutioner som är statliga myndigheter tillämpas en ansvarsfördelning
enligt vilken närmare angivna ärendegrupper avgörs av styrelsen. Ansvarsfördelningen
innebär att styrelsen inte kan ingripa i frågor som inte angetts ankomma på
styrelsen, om det inte kan hävdas att ärendet hänger samman med den allmänna
inriktningen
Prop. 1974: 28 84
av
institutionens verksamhet eller chefen hänskjuter frågan till styrelsen. Denna
ansvarsfördelning bör kunna vara vägledande även för andra än statliga
institutioner med undantag för de helt kommunala, dvs. framför allt
folkbiblioteken. Med hänsyn till behovet av rörelsefrihet för alla slags
kulturinstitutioner, även de helt kommunala som har kommunal nämnd som
styrelse, bör möjligheten till delegation utnyttjas i större utsträckning.
I
fråga om styrelsens sammansättning förordar kulturrådet att de samhällsorgan
som har det ekonomiska ansvaret är representerade. Detta innebär dock inte att
de skah ha den definitiva bestämmanderätten. En partipolitiskt avvägd
representation är heller inte önskvärd. Den utveckling som inletts för att ge
personalen plats i styrelserna bör fullföljas för såväl statliga som kommunalt
stödda kulturinstitutioner. Olika möjligheter att låta publiken bli
representerad i styrelsen bör också prövas. Sluthgen bör styrelseledamöternas
förordnandeperioder begränsas till högst två med sammanlagd förordnandetid av
högst sex år.
Med
den ansvarsfördelning mellan styrelse och chef som förordas och som innebär att
ärende som inte ankommer på styrelsen avgörs av institutionens chef faUer ett
stort ansvar på denne. I statliga institutioner föreslås chefen vara ledamot
av styrelsen. En viss del av det ansvar som läggs på chefen bör kunna delegeras
till personal som är understäUd chefen. För framför allt många teatrar gäller
att cheferna har begränsade förordnandeperioder. Denna konstruktion bör införas
inom hela teatersektorn och även för andra sektorer inom kulturområdet. I
första hand avses de faU där chefen även har till uppgift att vara konstnärlig
ledare.
Det
är angeläget att arbetet med inrättande av samrådsorgan inom institutionerna på
teater- och musikområdena fullföljs så att det skapas former för personalens
medinflytande vid sidan om representation i styrelserna. Ett liknande arbete
bör komma till stånd inom musei-och biblioteksområdena. I vissa organ, t. ex.
nämnder för konstinköp vid museer, kan det vara lämpligt att personer utanför
institutionerna får inflytande. Med ökat medinflytande för personalen inom
institutionerna läggs ett ökat ansvar på denna. Kulturrådet anser att det bör
vara en uppgift för styrelserna att främja bildande av grupper inom institutionerna
med relativt självständiga uppgifter.
Till
information och publikkontakt hör bl.a. massmediernas kulturbevakning,
statliga och kommunala informationsinsatser, institutionernas
publikrekrytering, föreningslivets informations- och kontaktformer och de
särskilda publikorganisationernas arbete. HittUls är det Skådebanan och de
större kulturinstitutionerna som mest systematiskt utvecklat åtgärder för
publikkontakt. Detta har dock skett med små resurser. Enligt rådet måste
informationsverksamheten intensifie-
Prop. 1974: 28 85
ras.
En del bör även i framtiden handhas av producenter och arrangörer eller i
samarbete med dem, medan andra delar bör lösas gemensamt för teater-, musik-,
dans-, musei-, film- och utställningsområdena. Samarbetsorgan i kommunerna för
intressenter inom och utanför kulturområdet föreslås ta ansvaret för de
gemensamma insatserna, medan samhället bör svara för en stor del av
finansieringen. Vissa centrala funktioner kan också läggas på Skådebanan.
Ledamoten Björinder har reserverat sig mot en generell tillämpning av
kulturrådets rekommendation om samarbetsorgan bl. a. med hänvisning till att
ställningstagandet bör föregås av överläggningar mellan staten och
kommunförbunden om kostnadsfördelningen.
Samarbete mellan
institutioner inom olika sektorer av kulturområdet är begränsat av flera
orsaker t.ex. splittrad ansvarsfördelning inom de politiskt ansvariga organen,
skilda företagsformer för institutionerna samt brister i regel- och
bidragssystemens utformning. Svenska riksteatern. Institutet för rikskonserter
och försöksverksamheten med riksutställningar har var för sig en viktig roll
som samarbets- och serviceorgan inom sina sektorer. Ett närmare samarbete
mellan de tre organen har aktualiserats. Kulturrådet förordar ej en
sammanslagning av dem då deras verksamhet är olikartad och ställer skilda krav
på ledningsfunktioner och producenter. Det bör i likhet med vad man gett
uttryck för inom de tre organen finnas möjligheter tUl rationaliseringsvinster
genom att servicefunktioner förs samman tUl en gemensam enhet. Frågan bör
utredas ytterligare. Rådet ifrågasätter vidare om det inte i styrelserna för
de tre organisationerna bör ingå representanter för de regionala organen inom
resp. sektor.
9.3
Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Kulturrådets
bestämning av begreppet kulturinstitution har inte föranlett några
invändningar från remissinstanserna.
De remissinstanser som
berör kulturrådets allmänna resonemang om en avvägning mellan olika intressen
bakom institutionerna delar de synpunkter som rådet för fram. LO menar att de
anstäUda och publiken hittills haft ett alltför ringa inflytande och att de
förändringar som nu bör inledas bör utgå från detta förhållande.
Bl.a.
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum och teater-och musikrådet
instämmer i att samhället bör ha ett inflytande över den allmänna inriktningen
av de samhällsstödda institutionernas verksamhet och att detta inflytande
begränsas till ett minimum av bestämmelser som knyts till statsbidragen.
Sveriges
författarförbund anser i likhet med kulturrådet att staten inte skall ha något
inflytande över valet av ledamöter i styrelserna för regionala eller lokala
institutioner.
Prop. 1974: 28 86
Kulturrådets förslag om personalens inflytande på sin
arbetssituation och pä institutionens kulturella roll och verksamhet mottas
positivt av bl.a. teater- och musikrådet, Sveriges författarförbund och Svenska
musikerförbundet.
Styrelserepresentationsutredningen
anser att de principer för styrelserepresentation hos statliga myndigheter som
kan komma att tillämpas som ett resultat av utredningens arbete bör följas
också i fråga om personalrepresentation i de statliga kulturinstitutionernas
högsta beslutande organ. Svenska kommunförbundet framhåller att några
särlösningar för kultursektorn inte bör tiUskapas, utan att samarbetsformer och
personalinflytande inom denna sektor bör byggas upp och utvecklas på samma
sätt som inom den kommunala verksamheten i övrigt.
Teatrarnas riksförbund påpekar att frågan om de anställdas
medinflytande hittiUs har lämnats åt parterna på arbetsmarknaden att reglera
och framhåller att tyngdpunkten i arbetet att främja de anställdas inflytande
även i fortsättningen bör ligga på parternas egna organ.
De remissinstanser som berör frågan om institutionernas
kontakter med publiken anser liksom kulturrådet att dessa bör förstärkas.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
betonar att det vid sidan av styrelserepresentation för bl.a.
hembygdsföreningar, folkbildningsintressen och fristående personer med aktivt
miljöintresse och kulturvårdande insikter bör kunna bildas referensgrupper för
ohka verksamheter vid institutionerna.
LO kan dock inte ansluta sig tUl kulturrådets resonernang
att pubhk-inflytande kan tUlgodoses genom samhällsrepresentation. Enligt LO
visar erfarenheterna hittills att de publikgrupper som i mycket ringa grad
kunnat tillgodogöra sig institutionernas utbud måste få en mera direkt
representation i styrelserna om målet »att bidra till jämlikhet» skall kunna
förverkligas.
Remissinstanserna är i allmänhet positivt inställda tiU en
enhetlig, i grundlag reglerad yttrandefrihet som innefattar såväl massmedierna
som teater-, musik- och utställningsverksamhet. Till de instanser som uttalar
sig för en sådan lagstiftning hör bl.a. riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, några länsstyrelser. Svenska riksteatern, Sveriges Radio,
Sveriges författarförbund och Teatrarnas riksförbund.
Svenska kommunförbundet delar kulturrådets åsikt om att
stor konstnärlig frihet måste råda inom kulturinstitutionerna. På det
kommunala området bör det dock vara möjligt för förtroendemannaförsamlingen,
vanligen kulturnämnden eller institutionens styrelse, att om den finner behov
därav göra en viss egen bedömning av en förestäUning eller utställning för att
t.ex. bilda sig en uppfattning om sådana inslag som kan befaras leda till
rättsliga påföljder enligt gällande lag. Det kommunala organet har i princip i
sista hand ansvaret för den verksamhet som organet leder.
Prop.
1974: 28 87
Kulturrådets förslag om tilläggsdirektiv till
massmedieutredningen mottas positivt av flertalet remissinstanser bland dem
statskontoret, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Institutet
för rikskonserter, MUS 65, TCO, Klys, Sveriges författarförbund. Teatrarnas
riksförbund och centrumbildningarna.
Däremot avstyrker massmedieutredningen förslaget om
tilläggsdirektiv. Utredningen anser att de frågor man har att utreda redan är
av så betydande omfattning och att man i första hand bör koncentrera sig på den
väsentliga uppgiften att söka åstadkomma enhetliga grundlagsregler för
yttrandefriheten i tryckta och därmed jämställda skrifter samt radio, TV och
film. Om det i samband med detta arbete visar sig att de framkomna allmänna
principerna utan mera omfattande särregler kan tillämpas även på andra områden
lämnar enligt utredningens mening de givna direktiven tiUräckligt utrymme
därför.
Flera remissinstanser delar kulturrådets mening att av
existerande företagsformer för kulturinstitutioner med producerande uppgifter
är stiftelsen den lämpligaste. Bl.a. statskontoret, teater- och musikrådet,
länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge län och Institutet för
rikskonserter är positiva till kulturrådets synpunkter i denna fråga.
Enligt Svenska kommunförbundets mening kan man inte
generellt förorda den ena företagsformen framför den andra. Kommunförbundet kan
inte finna någon större nackdel i att kulturinstitutionerna drivs i olika
företagsformer utan anser att full frihet bör föreligga att välja den
företagsform som passar i det enskUda fallet.
Länsstyrelsen i Stockholms län menar att
organisationsformen bör kunna bedömas av huvudmännen efter eget gottfinnande
beroende på de krav som ställs på verksamheten.
Några remissinstanser berör, i förhållande till
stiftelseformen, andra företagsformer för kulturinstitutioner med producerande
uppgifter.
Teatrarnas riksförbund uttalar sig i princip för
aktiebolagsformen, som man har funnit vara till full belåtenhet bland
riksförbundets medlemmar. Riksförbundet menar att kulturrådets betänkligheter
mot aktiebolagsformen inte väger särskilt tungt mot de praktiska erfarenheterna.
Enligt Svenska filminstitutet underskattar kulturrådet fördelarna med ekonomisk
och ideell förening samt för en alltför ytlig diskussion om alternativet
aktiebolag. Operautredningens remissyttrande vad avser företagsformen och
övriga för kulturinstitutionerna gemensamma frågor innefattas i utredningens
tidigare nämnda betänkande och redovisas därför särskUt i det följande (9.4).
Kulturrådets förslag, att frågan om lämplig
organisationsform för kulturinstitutioner utreds genom att Kungl. Maj:t
tillsätter en särskild utredning, tillstyrks av statskontoret, RRV,
länsstyrelserna i Jönköpings och Norrbottens län, ABF, LO, KF, Sveriges
författarförbund. Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet.
Prop.
1974: 28 88
Svenska kommunförbundet stöder förslaget om utredning men
anser att kulturrådet inte tillräckligt har beaktat de skillnader som bottnar i
de olika grundläggande fegelsystemen för statlig och kommunal verksamhet.
Däremot avstyrker Landstingsförbundet och Svenska
filminstitutet kulturrådets förslag.
Endast en remissinstans, nämligen nationalmuseet, delar
inte kulturrådets uppfattning om att det skall finnas en styrelse för varje
kulturinstitution.
Flera remissinstanser understryker vikten av att klara
regler tillskapas beträffande ansvarsfördelningen mellan styrelse, andra
organ, chef och övrig personal enligt de riktlinjer som kulturrådet framfört.
Bland dessa instanser återfinns bl.a. Landstingsförbundet, TCO och Svenska
fdminstitutet.
Svenska filminsUtutet betonar dock att man kan tillstyrka
att klara regler bör gälla för ansvarsfördelningen så länge man inte menar ett
för alla kulturinstitutioner enhetligt regelsystem.
Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan om
styrelsens sammansättning.
ABF och LO understryker att företrädare för
folkbildningsorganisationerna, fackföreningen och kooperationen bör få en
väsentligt starkare ställning i institutionsstyrelserna.
TCO betonar att sådana åtgärder vidtas att det blir
normalt att ha personalrepresentanter i styrelserna för såväl statiigt som
kommunalt stödda kulturinstitutioner. Enligt ABF är det viktigt att hela
personalen tillförsäkras ett inflytande över institutionen.
MUS 65 anser att det bör ges ett visst utrymme för
personalrepresentation i institutionernas styrelser. MUS 65 har för de
statliga museernas del föreslagit att en ledamot i varje styrelse skall utses
efter förslag av personalorganisationernas företrädare i vederbörande företagsnämnd.
Styrelserepresentationsutredningen erinrar om att
lagstiftning numera genomförts vad gäller styrelserepresentation för anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Dessa regler har dock inte tillämpning
på samhällsstödda kulturinstitutioner som inte drivs som aktiebolag eller
ekonomiska föreningar.
Landstingsförbundet påpekar att representanter för
personal numera enligt lagen om kommunal närvarorätt kan adjungeras till
kommunala nämnder och styrelser och på så sätt få önskad insyn. Förbundet anser
att samma ordning bör gälla för kulturinstitutioner.
TCO anser även att man enligt kulturrådets förslag bör
pröva möjligheterna att låta publiken bli representerad i
institutionsstyrelserna genom organisationerna.
Landstingsförbundet betonar vikten av att grunden för det
politiska
Prop.
1974: 28 89
ansvarssystemet består och att det inte inom kultursektorn
införs särbestämmelser för politiskt inflytande och ansvar. Förbundet menar
därför att övriga intressenter kan få sina kontaktbehov och synpunkter
tillgodosedda genom referensgmpper och andra samverkansformer.
Kulturrådets förslag om begränsade förordnandeperioder för
styrelseledamöterna har kritiserats av en rad remissinstanser.
Bl.a. SÖ, teater- och musikrådet, länsstyrelserna i
Södermanlands, Älvsborgs och Västmanlands län. Landstingsförbundet, några
landsting, en rad kommuner och ABF anser att en tidsbegränsning av styrelseförordnande
för kulturinstitutionerna skulle medföra en olycklig särbehandling av
kulturområdet.
Styrelserepresentationstitredningen framhåller särskilt
att tidsbegränsade förordnanden inte bör gälla personalledamot.
Svenska kommunförbundet anser att mandatperiodens längd
för styrelseledamöterna delvis blir beroende av den företagsform som väljs.
Däremot är länsstyrelsen i Skaraborgs län positiv till kulturrådets förslag om
begränsade förordnandeperioder.
Kulturrådets synpunkt att det inte är önskvärt att införa
en partipolitiskt avvägd representation i institutionsstyrelserna kritiseras
av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Göteborgs och Bohus
län. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Länsstyrelsen i Stockholms län betonar vikten av att
samtliga styrelseledamöter i en institutionsstyrelse har ett reellt ansvar
inför huvudmannen för institutionens verksamhet. Det är också enligt
länsstyrelsen betydelsefullt för institutionen att ha en politisk förankring
hos huvudmannen.
Positiva till kulturrådets förslag ställer sig teater- och
musikrådet och ABF. Teater- och musikrådet anser att det skall finnas politiskt
valda kulturnämnder, men att styrelsen för en institution bör vara mer allsidigt
sammansatt. Politiskt valda representanter samt representanter för
studieförbund kan då växla med representanter för berörd kultursektor och för
fackorgan inom denna sektor liksom för publikorganisation. Därmed garanteras
enligt teater- och musikrådet inflytande både från publiken och från resp.
fackligt håll.
Vad gäller frågan om chefens ställning uttalar LO och ABF
att institutionschefen bör ingå i styrelsen, men inte såsom ordförande.
Kulturrådets förslag att begränsa förordnandeperioden för
institutionschefen mottas positivt av bl.a. teater- och musikrådet,
länsstyrelsen i Jönköpings län. Landstingsförbundet och Sveriges
författarförbund.
Svenska kommunförbundet påpekar att det inte finns några
starka skäl att införa en sådan ordning i fråga om chefskapet vid rent kommunala
institutioner.
Bl.a. styrelserepresentatlonsutredningen och MUS 65 anser
liksom kulturrådet att institutionsstyrelserna bör främja tillkomsten av självständigt
arbetande grupper inom institutionerna.
Prop.
1974: 28 90
Ingen remissinstans invänder mot ståndpunkten att
information och publikkontakt måste förstärkas, ges en klarare målinriktning
Och mer riktas mot avgränsade grupper. Kulturrådets allmänna synpunkter på
behovet av en ökad informations- och publikkontaktverksamhet delas av teater-
och musikrådet, LO, TCO, Svenska kommunförbundet. Konstfrämjandet, Svenska
musikerförbundet. Folkparkernas centralorganisation. Skådebanan och ett antal
kommuner.
Vikten av en intensifierad information och kommunikation
olika intressenter emellan understryks av bl. a. Svenska riksteatern, några
länsstyrelser. Folkbildningsförbundet, Föreningen Sveriges socialchefer och
Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Särskilt positiva till en mot nya
publikskikt inriktad information ställer sig LO, TCO, Svenska kommunförbundet,
länsstyrelserna i Stockholms, Örebro och Skaraborgs län. Konstfrämjandet,
Institutet för rikskonserter, Svenska riksteatern, sameutredningen, Sveriges
kyrkliga studieförbund, Teatrarnas riksförbund och ett antal kommuner.
Förslaget om att som ett komplement till institutionernas
egna insatser skapa ett gemensamt lokalt publikorgan biträds bl. a. av
teater-och musikrådet, organisationskommittén för regionmusiken, Alvsborgs läns
landsting. Skådebanan, Studieförbundet Vuxenskolan och . några kommuner.
TCO instämmer i att den del av publikarbetet som inte
direkt kan anses vara en integrerad del av arrangörens egen verksamhet bör
lösas gemensamt för teater-, musik-, dans-, musei-, film- och utställningsområdena.
LO är positiv till en effektiv publikorganisation och betonar värdet av ett
utvidgat samarbete mellan institutionerna, studieförbunden och de fackliga
organisationerna. Liknande synpunkter framförs av ABF.
Helt negativa tUl förslaget om ett gemensamt publikorgan
är bl. a. Svenska filminstitutet. Teatercentrum, Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund och ett par kommuner.
Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Blekinge och
Örebro län. Institutet för rikskonserter. Svenska fUminstitiitet, KFUK-KFUM:s
studieförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund. Moderata ungdomsförbundet och
ett femtontal kommuner instämmer i ledamoten Björinders reservation, vilken
innebär att ett gemensamt lokalt publikorgan inte bör upprättas ulan att
föregås av såväl genomtänkt praktisk försöksverksamhet i ett mindre antal
kommuner/regioner som överläggningar mellan statsmakterna och kommunförbunden
om fördelningen av kostnaderna för erforderliga insatser. Rekommendationen att
på mindre orter lägga ansvaret för servicefunktionen med pubhkarbete på de
föreslagna lokala samarbetsorganen stöds av relativt få instanser, bl. a.
teater- och musikrådet, Skådebanan och TCO.
Flera remissinstanser instämmer i att publikarbetet på
stora orter bör
Prop. 1974: 28 91
ske inom ramen för en självständig organisation. Bl. a.
länsstyrelsen i Stockholms län, TCO, LO, ABF och Teatrarnas riksförbund anser
att Skådebanan bör vara organ för publikarbetet på stora orter.
ABF understryker behovet av att samhället ekonomiskt
stödjer publikarbetet. Förbundet anser det synnerligen angeläget att
Skådebanan och dess verksamhet tUlförsäkras ekonomiska resurser i takt med att
de regionala kulturinstitutionerna byggs upp och stabiliseras.
Skådebanan ser med tUlfredsställelse på förslaget tUl en
väsentligt ökad statlig insats för publikarbetet. Behovet av
Skådebaneavdelningar också då det gäller publikarbetet på regional nivå
framhålls av Svenska musikerförbundet och Skådebanan.
I fråga om
samarbetet mellan institutionerna behandlas här endast frågan om samarbete
mellan Svenska riksteatern, Institutet för rikskonserter och
försöksverksamheten med riksutställningar, de s. k. tre R-en. Teater- och
musikrådet instämmer helt i uppfattningen att det finns bärande motiv för ett
förstärkt samarbete dem emellan, men att de tre organens produkter är så olika
att någon sammanslagning av organen inte bör ske. För den händelse någon
sammanslagning inte blir aktuell menar Landstingsförbundet att det är angeläget
att verksamheten ändå integreras så långt som möjligt.
Tanken på en sammanslagning av de tre organen avvisas av
Svenska riksteatern och Institutet för rikskohserter. Svenska teaterförbundet
ser med tillfredsställelse att kulturrådet inte förordat en sammanslagning av
de tre organen.
Institutet för rikskonserter anser ätt frågan om ett ökat
samarbete med sikte på dels samverkan i planerings- och programverksamhet, dels
rationalisering och ekonomiska besparingar närmare bör utredas.
I likhet med kulturrådet anser Svenska riksteatern att
möjligheterna att skapa ett gemensamt serviceorgan för vissa tekniska
funktioner bör utredas av de tre R-en i samråd med det nya kulturrådet. Denna
uppfattning delas också av Institutet för rikskonserter som dock påpekar att
den föratsättning för samarbete som hgger i gemensamma lokaler förefaller att
saknas genom att institutet nyligen fått sin lokalfråga löst. Svenska
filminstitutet är skeptiskt mot tanken på serviceorgan.
Ett ökat samarbete och en samlokalisering av
regionintendenter skulle enligt Institutet för rikskonserter kunna ge stora
fördelar, inte minst beträffande gemensam projektplanering, distribution och i
viss mån information. Åsikten att de tre organens olika karaktär och de något
olika regelsystemen försvårat samarbetet dem emellan delas inte av Svenska
riksteatern, som bestämt avstyrker en omvandhng av sin karaktär äv ideell
förening.
Svenska riksteatern har inget emot att samarbetet markeras
genom någon regional representation i den centrala styrelsen i enlighet med
kulturrådets tankegångar, men anser att den nuvarande uppbyggnaden
Prop. 1974:28 92
är
en betydligt mer effektiv samarbetsform än den som rådet syftar till.
Institutet för rikskonserter biträder i princip förslaget att de regionala
organen blir representerade i de tre R-ens styrelser eller att referensgrupper
med representanter för ledningarna för länsinstitutionerna inrättas. Teater-
och musikrådet anser sådana referensgrupper med representanter för länsinstitutionerna
värdefulla.
9.4 Operautredningen
Utredningen,
som bl. a. behandlat frågan om Operans företagsform anser att
aktiebolagsformen är den lämpligaste. Denna företagsform erbjuder med
erforderlig rörelsefrihet de största garantierna för stabilitet i ekonomiskt
avseende. Nuvarande ägareförhåUanden har dock medfört att bolagsstämman inte
kunnat fungera på ett tUlfredsställande sätt. Därför bör det nuvarande bolaget
överlåta verksamheten till ett nytt statligt aktiebolag.
Enligt
avtalet mellan staten och Operan skall bolaget ha en t e a t er -chef. F. n. är
teaterchefen och bolagets verkställande direktör samma person. Även i
fortsättningen bör så vara fallet.
Önskemålet
om ett ökat publikinflytande över verksamheten vid Operan kan tUlgodoses genom
att en del av de samhällsägda aktierna förs över på publikorganisation (typ
Skådebanan) eller stödförening. En del av aktierna bör kunna läggas ut på
andra intressenter.
9.5 Remissyttranden
över operautredningens betänkande
De
flesta av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om operautredningens
ställningstagande beträffande företagsformen delar utredningens uppfattning.
Hit hör kammarkollegiet, statskontoret, RRV, länsstyrelsen i Stockholms län,
Stockholms kommun. Svenska kommunförbundet. Operan, Dramatiska teatern och
Skådebcman. Stockholms kommun anför som skäl att aktiebolagsformen innebär en
ansvars- och insynsreglering som stiftelseformen saknar.
Teater-
och musikrådet ansluter sig i princip till kulturrådets uppfattning om att
stiftelseformen är att föredra i detta sammanhang. I avvaktan på utredning om
stiftelseformen bör Operan tills vidare drivas i form av ett aktiebolag där
staten äger samthga aktier.
Kulturrådet
finner ingen anledning att frångå sin i Ny kulturpolitik redovisade ståndpunkt,
även om den ombildning av bolaget som utredningen föreslär otvivelaktigt
skulle eliminera vissa av de nackdelar som gäller Operans nuvarande
organisation. Stiftelseformen torde emellertid kunna ge ytterligare fördelar.
Under alla omständigheter bör den föreslagna utredningen om
organisationsformer på kulturområdet avvaktas innan någon ställning tas till
frågan om omorganisation för Operans del.
Institutet
för rikskonserter anser att varken aktiebolags- eller stiftelse-
Prop. 1974: 28 93
formen
har nämnvärda fördelar framför den andra. Det är enligt institutet lättare att
anpassa ett adekvat regelsystem för ansvarsförhållanden, organisation m.m. tiU
stiftelseformen än till aktiebolagsformen och institutet har goda erfarenheter
av stiftelseformen. '
Remissinstanserna
delar i allmänhet utredningens förslag i fråga om befattningen som chef,
nämligen att en och samma person bör vara operachef och verkställande direktör.
Till skiUnad från flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan, anser
statskontoret att den administrativa skickligheten i första hand skall vara
vägledande vid val av verkställande direktör.
Statskontoret
finner operautredningens synpunkter på frågan att nå ökad publikkontakt genom
spridning av aktieinnehavet väl värda att pröva.
Dramatiska
teatern ställer sig mycket tveksam till uppslaget att överföra äganderätten
till en del av aktiema till en publikorganisation eller dylikt. En fördelning
av aktierna på olika intressenter ligger enligt teatern närmare till hands.
9.6
MUS 65
För
att verksamheten vid museerna skall kunna bedrivas inom vidast möjliga ramar
bör varje museum äga ett ansenligt mått av självständighet. En central
styrning av museiväsendets olika institutioner bör sålunda undvikas.
Museernas
styrelser har en viktig funktion när det gäller att dra upp riktlinjer för
verksamhetens utveckling. Deras främsta uppgift är inte att utöva kontroll utan
att medverka inom de för verksamheten övergripande frågorna. Vid de få
institutioner som saknar styrelse bör frågan om att inrätta en sådan tas upp
tUl behandling.
Till
museerna bör knytas lekmän med intresse och förståelse för museernas frågor och
med vilja att ta på sig ansvar för att föra dessa frågor framåt. Styrelserna
för museerna bör därför ha ett betydande lekmannainslag innefattande bl.a.
personer med erfarenhet av offentlig verksamhet, fackligt verksamma personer,
företrädare för skolan, universiteten och bildningsorganisationerna,
företrädare för fackliga organisationer eller branschorganisationer inom de
fält som berörs av museets arbete samt personer med erfarenhet av vUlkoren för
museiverksamheten på länsnivå och i kommunerna.
Det
är önskvärt med viss representation för publiken vid museerna, varför en
utveckling av publikorganisationerna bör eftersträvas.
För
att de anställdas initiativ och kapacitet skall komma verksamheten till godo
fordras en hög grad av delegering av beslutanderätt till olika nivåer.
Personalen bör vidare ges representation i styrelsen. Vid de statliga museerna
bör en styrelseledamot utses efter förslag av per-
Prop. 1974: 28 94
sonalorganisationernas representanter i företagsnämnden.
Även i de enskilda museistyrelserna bör personalrepresentanter kunna utses av
vederbörande företagsnämnder.
Den fackkunskap en museistyrelse behöver i sitt arbete bör
tillgodoses främst genom museets egna tjänstemän. Cheferna vid de större
statliga museerna bör ha ställning som styrelseordförande. Övriga tjänstemän
svarar för föredragningar inför styrelsen. Tjänstemän som deltagit i
beredningen av ett ärende skall ha rätt att vara närvarande när beslut fattas
samt ha yttrande- och reservationsrätt.
Det ansvar och de uppgifter som åläggs styrelsen resp.
tjänstemännen bör vara klart angivna och väl definierade. Styrelsens uppgifter
bör främst gäUa grundläggande frågor för verksamheten, viktigare organisatoriska
frågor och ärenden om anslagsframställningar. Däremot bör styrelsen inte
befatta sig med fackmässiga bedömningar av innehållet i verksamheten.
Förslagen från riksdagens revisorer om ökad kontroll av
utställningsverksamheten vid museerna bör inte läggas till grund för ändringar
i ansvarsfördelningen eller i museernas organisation. Frågan om ansvarigheten
för utställningarnas innehåll bör lösas genom ett system, där ansvaret vilar på
de befattningshavare som har det allmänna ansvaret för produktionen av
ifrågavarande utställning. Det bör uppdras åt massmedieutredningen att även
behandla de problem som gäller museer och utställningar.
9.7 Remissyttranden över MUS 65:s betänkande Museerna
Utredningens förslag att styrelser för
museiinstitutionerna bör inrättas biträds av statskontoret.
Nationalmuseet ställer sig däremot kritiskt till
förslaget. Enligt museet är den praktiska erfarenheten av styrelser för
kulturinstitutioner inte uppmuntrande.
Beträffande
styrelsens sammansättning går meningarna isär. Bland de remissinstanser som
ansluter sig till utredningens åsikt att en lekmannastyrelse är den
lämpligaste styrelseformen återfinns naturhistoriska riksmuseet, etnografiska
museet. Skoklosters slott, länsstyrelsen i Blekinge län, kulturrådet och TCO.
En
parlamentariskt sammansatt styrelse förordas däremot av Nordiska museet,
Stockholms läns landsting, några kommuner. Stiftelsen Upplandsmuseet,
Stiftelsen Västerbottens museum. Föreningen Norrbottens museum och Föreningen
Sveriges landsantikvarier. Som skäl anförs bl.a. att det finns risk att museet
kommer vid sidan av den politiska beslutsprocessen så länge styrelsen saknar
politisk anknytning. Vidare påpekas att genom den parlamentariska
representationen en fast förankring skapas i de anslagsgivande församlingarna.
Prop. 1974: 28 95
Kulturrådet ansluter sig till utredningens förslag att
representanter för publikorganisationerna ges ledamotskap i de statliga
museernas styrelse.
Nordiska museet anser däremot det vara omöjligt att
åstadkomma en rättvis publikrepresentation den vägen och förordar i stället att
museerna använder sig av referensgrupper.
Förslaget att även personalen bör ges representation i
styrelsen anser de flesta remissinstanserna vara riktigt, däribland
etnografiska museet, kulturrådet, TCO. Stiftelsen Upplandsmuseet och
Östergötlands och Linköpings stads museum.
Förslaget att cheferna vid de större statliga museerna bör
ha ställning som styrelseordförande avstyrks av flertalet av de remissinstanser
som tagit upp saken, däribland statskontoret och Nordiska museet. Enligt
nationalmuseet bör institutionschefen fungera som styrelsens verkställande
ledamot, lämpligen biträdd av museets administrative chef. Kulturrådet
framhåller att klarheten beträffande ansvarsfördelningen mellan styrelsen och
chefen kan komma att äventyras.
Att varje museum bör äga ett ansenligt mått av
självständighet understryks av flertalet remissinstanser, däribland RRV.
Kulturrådet betonar att det är samhällets uppgift att skapa de organisatoriska
ramarna och ge ekonomiska resurser för verksamheten. De generella principer som
angetts i Ny kulturpolitik bör kunna avse också musei- och utställningsinstitutionerna
och det är enligt kulturrådet av stort värde att komma fram tUl en gemensam
grundsyn på kulturinstitutionerna, som kan slås fast av statsmakterna i samband
med beslut om nya riktlinjer för kulturpolitiken.
Utredningens synpunkter beträffande ansvarigheten för utställningarnas
innehåll vinner flertalet remissinstansers gillande. Således finner
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Nordiska museet. Göteborgs
kommun och kulturrådet det välmotiverat att uppdra åt massmedieutredningen att
även behandla problem som gäller museer och utställningar.
Massmedieutredningen, däremot, avstyrker förslaget om
tilläggsuppdrag. Enligt utredningens mening lämnar de givna direktiven
tillräckligt utrymme för att ta upp dessa frågor, om så skulle befinnas
lämpligt efter det att enhetliga grundlagsregler åstadkommits för yttrandefriheten
i tryckta och därmed jämställda skrifter samt radio-TV och film.
Prop. 1974: 28 96
10 Teater- och dansinstitutioner
10.1
Nuvarande verksamhet
I
det följande behandlas verksamheten vid följande teater- och dansinstitutioner,
nämligen Operan, Dramatiska teatern, Svenska riksteatern samt de elva
statsunderstödda teatrarna i Stockholm, Göteborg (Stora teatern, Göteborgs
stadsteater och Folkteatern), Malmö, Helsingborg, Borås, Norrköping-Linköping,
Uppsala, Norrbottens och Västernorrlands län.
Staten
har det fuUa ansvaret för Operan och Dramatiska teatern trots att teatrarna är
aktiebolag med privatpersoner som aktieägare. FörhåUandet tUl staten är
reglerat i särskilda avtal. Operan har tiU uppgift att utöva och främja
musikalisk scenkonst genom att uppföra i första hand musikdramatiska verk och
baletter. Dramatiska teaterns uppgift är att utöva och främja klassisk och
modern dramatik av både svenskt och utländskt ursprung.
Svenska
riksteatern är en ideeU förening uppbyggd på lokala teaterföreningar och
länsteaterföreningar. Kungl. Maj:t har utfärdat vissa särskilda bestämmelser
för verksamheten. Riksteaterns uppgift är att bedriva teater och annan scenisk
verksamhet. Vidare skall teatern bidra till att utveckla teaterverksamheten i
aUa delar av landet och därvid se till att såväl allmänhetens som skolans och
föreningslivets behov och intressen beaktas. De nio statsunderstödda
stadsteatrarna samt Norrbottensteatern och Västernorrlands regionteater
bedriver en skiftande verksamhet som omfattar både musik- och talteater samt
dans.
Under
större delen av 1960-talet låg institutionsteatrarnas sammanlagda utbud på
meUan 7 000 och 8 000 föreställningar per år. Under samma period ökade antalet
teaterbesök totalt, till största delen beroende på Svenska riksteaterns ökade
verksamhet. Under de första åren av 1970-talet har föreställningsantalet snabbt
stigit och uppgick spelåret 1972/73 tiU närmare 12 000.
Antalet
besök vid teaterinstitutionerna samma år beräknas tiU 3,1 milj.
Huvuddelen
av teaterinstitutionernas föreställningar sker i traditionella former och
riktar sig till en vuxen publik. 19 % av föreställningarna spelåret 1972/73
men bara 12% av publiken kan dock hänföras till den uppsökande verksamheten.
Antalet besök på särskilt producerade barn- och ungdomsföreställningar ligger
numera på meUan 25 och 30 % av teatrarnas totala publikantal. Även här har
Svenska riksteatern gjort den största satsningen, men också Norrbottensteatern
och den nytillkomna Västernorrlands regionteater har satsat mycket på barn-och
skolteater.
Prop. 1974:28 97
Institutionernas
förestäUningar är trots Svenska riksteaterns ökande insatser ojämnt fördelade
över landet. Undersökningar genom kulturrådet avseende spelåren fram t. o. m.
1970/71 utvisade bl. a. att det då var i huvudsak Riksteatern och
Norrbottensteatern som turnerade. Stadsteatrarna gav ett mycket begränsat antal
föreställningar utanför sina hemorter. Operan och Dramatiska teatern gav vissa
turnéföreställningar i egen regi utöver dem som distribuerades av Svenska riksteatern.
Spelåret 1972/73 var 40 % av föreställningarna på stadsteatrarna (och motsv.)
turnéförestäUningar och 21 % låg utanför hemkommunen.
Klart
bäst tiUgodosedda med offentliga föreställningar för vuxna är de tätast
befolkade delarna av landet. När det gäller barn- och skolteater är stora
delar av Norrland och mellersta Götaland dåligt täckta. I båda dessa hänseenden
har bilden något förändrats efter tillkomsten av riksteaterensembler i
Skellefteå, Örebro och Växjö.
Beträffande
den totala teaterverksamheten vid institutionerna uppger kulturrådet att
Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena spelåret 1968/69 med en knapp
tredjedel av landets befolkning fick ca 45 % av föreställningarna. Spelåret
1972/73 har andelen föreställningar i dessa områden minskat något.
10.2
Kulturrådet
Enligt
kulturrådet karaktäriseras institutionsteatrarnas insatser under 1960-talet av
att dessa inte helt svarat mot behov och förväntningar. Utbudet av
förestäUningar har främst nått de redan teatervana och därmed i stor
utsträckning de ekonomiskt och utbild-ningsmässigt bättre ställda grupperna i
samhäUet. Geografiskt har utbudet varit ojämnt fördelat. Barn- och
skolföreställningar har getts i otillräcklig omfattning och den uppsökande
verksamheten har endast långsamt ökat. Vidare har samarbetet utåt såväl mellan
de olika teatrarna som med fria teatergrupper och med radio och TV varit
alltför begränsat. Detsamma gäller möjligheterna tUl påverkan av och inflytande
över verksamheten för personal och avnämare.
En
jämnare geografisk spridning av teaterutbudet är både ett mål i sig och en
viktig förutsättning för målgruppsinriktade åtgärder. En spridning kan
åstadkommas i följande tre former, vilka bör ses som en helhet att användas som
komplement tiU varandra: 1) fler regionala ensembler (länsteatrar), 2) fler
turnéer och turnéföreställningar av regionala eller centrala ensembler och 3)
ett ökat teaterutbud i TV, i framtiden även regionala program.
Det
är bättre att inrätta regionala teaterensembler än att öka den centrala
turnéverksamheten eller den centralt producerade TV-teatern. Skälen för att
länen väljs som geografiska enheter sammanfaller med de allmänna skälen för
avgränsning av det regionala ansvaret. Bl.a. kommer ensemblerna att
behöva finansieras genom
7
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974: 28 98
landstingsanslag.
En anpassning till länsgränserna underlättar även i övrigt de nya teatrarnas
verksamhet. I den mån länen inte är lämpliga enheter kan köp av föreställningar
eller samgående meUan två län förekomma i den utsträckning länen bedömer detta
lämpligt. Likaså bör områden som av specieUa geografiska eller
befolkningsmässiga skäl heUre vill knyta an till ensembler i angränsande län
kunna göra det. Det primära medlet att öka teaterutbudet är dock att upprätta
länsteatrar. Ett rimligt mål är en ensemble i flertalet län vid början av
1980-talet.
Inom
län med stadsteatrar är det önskvärt att det ökade utbudet i regionen klaras
genom en volymökning. De ökade ekonomiska insatser som krävs för en
volymökning och för resekostnader bör staten och landstingen gemensamt svara
för.
Regionaliseringen
bör ske genom att Riksteaterns landsortsbaserade ensembler och flertalet
stadsteatrar omvandlas till länsteatrar. Vidare bör ett tiotal nya länsteatrar
tUlkomma. De tre största städerna i landet har en specieU stäUning genom att
en mycket stor del av teaterutbudet, liksom det statliga stödet, är
koncentrerat dit. Behovet av decentralisering inom teaterns egen kommun
understryks.
Behovet
av komplettering av teaterutbudet från länsteatrarna t. ex. beträffande
opera, operett, musical och dans blir sannolikt stort och kan tänkas lösas på
fyra sätt. Dessa är utbyte av föreställningar mellan länsteatrarna, produktion
och distribution baserad på större regioner än län (lyrisk teater), centralt
organiserad produktion och distribution samt distribution av föreställningar
från fria teatergrupper.
Rådet
föreslår att Svenska riksteaterns huvuduppgifter efter en utbyggnad av den
regionala teatern blir samverkan med länsteatrarna, distribution av
produktioner från andra teatrar, egen produktion samt expert- och
konsultuppgifter. Riksteatern bör således medverka i ett samspel mellan
centralt och regionalt utbud samt främja utbyte av länsteaterföreställningar
över landet. Bl. a. kan Riksteatern behöva ställa skådespelare, regissörer och
scenografer till förfogande för de små länsteatrarna. Distribution av
produktioner från andra teatrar avser i första hand föreställningar från
Operan och Dramatiska teatern samt utländska gästspel. Den egna produktionen
torde främst gälla musikteater, större uppsättningar och uppsättningar som av
ohka skäl inte kommer till stånd vid länsteatrarna. Expert- och konsultuppgifterna
kan avse produktions- och distributionsfrågor, information och
publikrekrytering samt stöd till den icke yrkesmässiga teatern.
Svenska
riksteatern har hittills erbjudit en smidig väg för att sätta i gång nya
regionala projekt och rådet räknar med att även nya länsteatrar skall kunna
initieras den vägen för att sedan överföras till regionalt huvudmannaskap.
Prop.
1974: 28 99
Operans och Dramatiska teaterns huvuduppgifter är att
spela på scenerna i Stockholm, att turnera i olika delar av landet och att
framträda i radio och television. Det är angeläget att ett ytterligare ökat
antal föreställningar ges utanför Stockholmsområdet även om utbudet i Stockholm
därmed skuUe minskas något.
Det är av
olika skäl inte möjligt att räkna med att turnéverksamheten blir mycket
omfattande. Turnéerna är att se som ett led i samspelet mellan statliga
teatrar och länsteatrar. Samtidigt ger turnéerna möjlighet till gästspel i
Stockholm av länsteatrarna. Svenska riksteatern förutsätts få ansvaret för
distributionen av turnéerna.
De helt avgörande möjligheterna att nå ut till stora och
nya publikgrupper ligger i ett ökat teaterutbud i radio och framför aUt
television.
Samarbetet
mellan Operan och Dramatiska teatern bör intensifieras bl. a. i fråga om
gemensam användning av vis.sa artister, gemensamt utnyttjande av verkstäder och
tekniska tjänster samt administrativa funktioner. Teatrarna bör antingen bilda
någon form av samarbetsorgan eller bli representerade i varandras styrelser.
I fråga om teatrarnas samarbete med Sveriges Radio är
avvägningen mellan Sveriges Radios egen produktion och dess distribution av
föreställningar från andra producenter en central fråga. Det är viktigt att
Sveriges Radio har goda möjligheter att göra egna produktioner för radio och
TV. Men det är också möjligt att lägga ut medieanpassad produktion på teatrarna
även för television och även att i viss utsträckning radio- och TV-sända
teatrarnas ordinarie repertoar. »Levande» teater och radio- och TV-teater kan
dock inte ersätta varandra utan bör utvecklas parallellt.
Teatrarna bör aUtså utnyttjas i radio och TV i betydligt
större utsträckning än hittills. För Operans och Dramatiska teaterns del med
deras karaktär av riksinstitutioner är detta särskilt angeläget. Massmedieframträdanden
får dock inte förbehållas dessa statliga teatrar. Förslaget fär sålunda inte
motverka sitt egentliga syfte, dvs. att verka i decentraliserande riktning. De
möjligheter till förnyelse som samarbete med fria grupper erbjuder bör
utnyttjas.
Från statsmakternas sida bör alla möjhgheter tas till vara
att främja ett utbyggt samarbete mellan teatrarna och Sveriges Radio. Bl. a.
bör i de statliga teatrarnas utgiftsstater finnas anslagsposter för sådana föreställningar
vilka skall kunna utnyttjas av teaterföretagen efter samråd med Sveriges Radio.
Sveriges Radios avtalsenliga rätt att själv avgöra vad man önskar sända bör
givetvis bestå.
Ledamoten Rembe reserverar sig mot rådets förslag
beträffande teatrarnas samarbete med Sveriges Radio. Han anser det rimligare
att helt lita till frivUliga avtal mellan berörda parter.
Vissa frågor som rör samverkan mellan olika institutioner
på teaterområdet berörs. I vad mån en mer formaliserad samverkan mellan
Prop.
1974: 28 100
nationalscenerna
och Svenska riksteatern än f. n. kan bli aktuell är beroende av Riksteaterns
framtida organisationsstruktur. Ett utbyggt samarbete mellan Operan och
Institutet för rikskonserter är motiverat, t. ex. för att utnyttja enskilda
artister för konserter under den tid då de inte kan utnyttjas i
föreställningsverksamheten.
Rådet föreslår också
åtgärder för ökad teaterverksamhet för vissa publikgrupper. Med utgångspunkt i
de kulturpolitiska målen bör barn- och ungdomsteatern ges starkare stöd än
hittills. Tillsammans med den uppsökande verksamheten bör den prioriteras
framför andra teaterformer. Blandad barn- och vuxenverksamhet bör också
eftersträvas.
Staten
bör så långt som möjligt avhålla sig från detaljstyrning av teatrarnas
verksamhet och bör därför främst stimulera till ökade insatser för barn- och
ungdomsteaterverksamliet samt uppsökande verksamhet. De ökade ekonomiska
resurserna för teatrarna bör i framtiden i stor utsträckning gå tUl dessa
ändamål. Om den påbörjade ompriorite-ringen inom teatrarna inte fullföljs, bör
en styrning i sådan riktning ske via statsbidragen.
Musikteaterns
problem behandlas översiktligt med hänvisning till teater- och musikrådets
särskilda utredning (10.67).
Olika
åtgärder behövs för att förbättra villkoren för danskonsten i landet.
Resurserna för denna konstform är för knappa. Detta gäller både i fråga om den
utövande verksamheten och i fråga om utbildning.
Nuvarande
dansensembler vid Operan, Stora teatern och Malmö stadsteater bör bibehållas.
Genom turnéverksamhet i Svenska riksteaterns regi bör dessa ensembler få ökade
möjligheter att framträda i rena balettprogram. Även inom dansområdet bör på
sikt en regionalisering ske. Vid slutet av 1970-taIet bör man kunna räkna med
fyra större ensembler med turnéansvar inom var sin region i Syd-, Väst-,
Mellan-och Nordsverige. När det gäller utbUdningen framhåller rådet att det
finns ett klart samband mellan bristen på dansamtbildning och konstområdets
svaga ställning.
10.3
Remissyttranden över kulturrådets betänkande
10.3.1
Allmänna synpunkter
I
stort är remissopinionen enig med kulturrådet i bedömningen av institutionsteaterns
insatser under 1960-talet. Göteborgs stadsteater anser dock inte att
beskrivningen stämmer, i varje fall inte generellt.
Vissa
remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län, TBV,
Svenska musikerförbundet och Svenska teaterför-
Prop. 1974:28 . 101
bundet, ansluter sig helt till grunddragen i kulturrådets
förslag på teaterområdet. Vissa andra remissinstanser, såsom SÖ, Svenska
kommunförbundet. Folkbildningsförbundet, ABF och TCO, uttalar sig endast
aUmänt om värdet av en regionalisering av kulturinstitutionema.
Teatrarnas riksförbund framhåller att förslagen bör
genomföras varsamt och med noggrant beaktande av de lokala förhållandena.
RPiV avstyrker en enhetlig och på länen baserad
institutionsverksamhet.
De medel som föreslås för att ge teaterutbudet en jämnare
spridning ger upphov till en rad olika kommentarer. Flera remissinstanser anger
vilka insatser som bör prioriteras. De flesta kommentarerna går ut pä att
teaterutbudet från en regional ensemble måste kompletteras, i första hand med
centralt producerade turnéföreställningar för att inte bli ensidigt. Vissa
remissinstanser anser att förslagen är otUlräckliga för att tillgodose
önskemålen om att teatern skall nå en större och en socialt och geografiskt
bättre sammansatt pubhk. LO anser att den chockerande ojämnhet i tiUgången
till teater i olika delar av landet, som kulturrådet visar, knappast kan under
överskådlig tid rättas till enbart genom uppbyggandet av länsteatrar.
Ett flertal remissinstanser, t. ex. Svenska riksteatern.
Stadsteatern NorrköpingLinköping, länsstyrelserna i Hallands och Värmlands län
samt Västerbottens läns landsting, utgår ifrån att huvuddelen av det ökade
regionala teaterutbudet kommer att vara barn- och ungdomsteater och uppsökande
teater.
Kristianstads kulturnämnd framhåller att en stationär
teatergrupp ger ett ovärderligt stöd åt amatörverksamhet och möjlighet att
förstärka skolans dramatikundervisning.
Dramatiska teatern anser att det för svenskt teaterliv är
en olycka att det närmast är vattentäta skott mellan amatörer och
professioneUa. Teatern anser det vidare beklaghgt att kulturrådet helt
förbigått frågan om teatramas behov av internationellt samarbete och utbyte.
10.3.2 Regionala teatrar
Kulturrådets förslag om inrättande av regionala teatrar
får i mycket stor utsträckning stöd av remissinstanserna. Utöver dem som redan
nämnts återfinns bland de remissinstanser som stöder förslaget bl. a. teater-
och musikrådet, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Hallands, Älvsborgs, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län.
Landstingsförbundet. Östergötlands. Jönköpings och Kronobergs läns landsting.
Operan, Borås stadsteater, Svenska teaterförbundet, SACO, Svenska kyrkans
kulturinstitut, Moderata ungdomsförbundet. Studieförbundet Medborgarskolan,
Umeå universitet. Mode-
Prop.
1974: 28 102
rata samlingspartiets kvinnoförbund. Unga Örnars
riksförbund samt en rad kommuner.
Ett
flertal synpunkter förs fram i fråga om verksamhetsområdet för de regionala
teatrarna. Teater- och musikrådet anser det lämpligt att två län går samman om
en teater i den mån vissa län anses för små. Härvid måste man dock betänka
faran i att en länsteater med ansvar i två län mister förankringen i ett enda
politiskt ansvarigt organ.
Vissa regionala och primärkommunala instanser, t. ex.
länsstyrelserna i Örebro och Älvsborgs län och Kungsbackablockets
samarbetsnämnd, förordar också av olika skäl samgående eller samarbete meUan
två län.
Teatrarnas riksförbund pekar på det stora och
otUlfredsställda kultur-behov som finns i storstädernas förorter vilket man
anser kulturrådet försummat att behandla. Förbundet framhåller vidare att
teaterinstitu-tionema anser de föreslagna regionerna i allmänhet för stora.
Regiona-liseringsfrågoma måste lösas från län till län.
En
länsteater i varje län räcker inte på något sätt för att täcka behoven anser
Teatercentrum. Svenska teaterförbundet anser det önskvärt att de olika
regionteatrarna inte blir för stora. Antalet teatrar bör i stället öka så att
varje kommun får tillgång till en teatergrupp.
Norrbottens länsteater anser dock att alltför små resurser
vid en regionteater medför otillräckligt varierade uppsättningar vilket går ut
över publiken.
Ett
sluthgt beslut i fråga om teatrarnas verksamhetsområde kan enligt Operan inte
fattas förrän länsberedningen avgett sina förslag. Svenska kommunförbundet
anser att nuvarande länsindelning inte alltid är någon lämplig grund för de
regionala institutionernas ansvarsområden. Samma uppfattning kommer fram i
flera andra yttranden från kommunalt håll.
Ytterligare synpunkter på länen som enhet för en regional
kulturorganisation redovisas i det följande (21.3).
Kulturrådets förslag i fråga om ansvar och huvudmannaskap
för länsteatrarna anses i allmänhet vara godtagbart. Bl. a. länsstyrelsen i
Västmanlands län anser att det bör ankomma på resp. landsting att besluta om
hur en länsteater skall organiseras och ledas. Örebro kulturnämnd kan inte
heller ansluta sig till någon generell rekommendation om landstingen som
huvudansvariga. I många fall borde det i StäUet vara lämpligare att lägga
ansvaret på den kommun där institutionen är stationerad.
Landstingsförbundet stöder kulturrådets förslag men anser
att det bör vara möjligt för lokala institutioner, som samverkar med andra
kommuner och som har uppsökande verksamhet på sitt program, att fortsätta i
etablerade former. I de fall vederbörande teater söker ekonomiskt stöd från
landstingskommunen, skall dock landstinget kimna
Prop.
1974: 28 103
utse förtroendevalda till institutionens styrelse.
Riksteatems landsortsensembler bör regionaliseras i samband med övrig
regionalisering av kulturella länsaktiviteter.
Svenska
kommunförbundet anser att befintliga teatrar kan ges ett regionalt ansvar utan
att man för den skull behöver göra någon ändring i nuvarande huvudmannaskap.
Även annat huvudmannaskap än det föreslagna kan diskuteras
anser Teatrarnas riksförbund.
Svenska riksteatern framhåller att Riksteaterns regionala
ensembler fortfarande är ett realistiskt altemativ. Teatern räknar med att i
mån av behov medverka vid bildandet av nya regionala ensembler.
De
synpunkter som förs fram på kulturrådets förslag om ökat regionalt ansvar för
befintliga teatrar och ensemb- I e
r har framför allt att göra med de ekonomiska villkoren för teatrarnas
fortsatta verksamhet.
Att det ökade regionala utbudet förutsätter en volymökning
framhålls bl. a. av Stadsteatern Norrköping-Linköping, Malmö kommun och
Svenska teaterförbundet, som understryker vikten av att en volymökning för uppsökande
verksamhet inte får inskränka på den fasta verksamheten.
Teatrarnas riksförbund framhåller att en fullt ut
genomförd ombildning av stadsteatrarna till regionteatrar kommer att medföra
mycket genomgripande förändringar i konstnärligt, organisatoriskt och i andra
hänseenden.
I flera
remissyttranden framförs speciella synpunkter på förhållandena i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdena. Allmänt sett anses dessa områden vara så
speciella att kulturrådets generella förslag för landet i dess helhet knappast
kan göras tillämpliga.
Stockholms läns landsting påpekar att de befintliga
institutionerna i Stockholm sedan länge är fast anknutna till kommunen.
Landstingets ansvar bör prövas i en speciell utredning.
Beträffande Göteborgsområdet finner länsstyrelsen i
Skaraborgs län att en organiserad samverkan i en västsvensk teaterkrets med
Göteborg som centralpunkt i växelverkan med länskretsar skulle ge högre
kvalitet och kapacitet åt teatemtbudet. Regionaliseringen vad gäller Göteborg
och Västsverige skulle enhgt Göteborgs kommun kunna ske dels genom en
förstärkning av nuvarande basinstitutioner i Göteborg, dels genom inrättande av
distriktsteatrar i olika delar av de län, som är aktuella. Fördelen med en
sådan principlösning är att möjligheter ges att utnyttja de erfarenheter och
resurser, som finns vid basinstitutionerna, samtidigt som det skulle finnas
fasta, självständigt arbetande enheter i olika delar av regionen med en
förankring i närmiljöerna.
Vad gäller Malmöhus län finner länsstyrelsen i Kristianstads
län att
Prop. 1974: 28 104
en
ökning och spridning av den regionala teaterverksarnheten kan ske antingen
genom utbyggnad av de båda stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö eller genom
inrättande av en ny fast regionteater. Länsstyrelsen förutsätter att dessa
alternativ kommer att behandlas av den samarbetskommitté, som tUlsatts av de
båda Skånelänen och Malmö kommun. Kristianstads kommun anför liknande
synpunkter. Enligt Malmö kommun är de båda Skånelänen för små för att var för
sig utgöra en region.
Remissinstanserna
instämmer i allmänhet i kulturrådets förslag till komplettering av
länsteatrarnas utbud genom utbyte av föreställningar mellan länsteatrarna,
produktion och distribution baserad på större regioner än län, centralt
organiserad produktion och distribution samt genom föreställningar av fria
teatergrupper.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län och Norrbottens länsteater tar upp behovet av tuméer inom
Nordkalottområdet. Teaterforum pekar på att de fasta amatörscenerna bör kunna
komplettera länsteatramas utbud.
10.3.3
Svenska riksteatern
I
stort tUlstyrker remissinstanserna kulturrådets förslag rörande Svenska
riksteaterns förändrade roK. De synpunkter som förs fram innehar i allmänhet
att remissinstanserna kompletterar eller betonar vissa av de föreslagna
uppgifterna.
RRV
går så långt som att säga att något egentligt underlag för Riksteaterns
verksamhet knappast skulle finnas kvar, om en regionalisering skulle komma att
genomföras i enlighet med kulturrådets förslag. Teater-och musikrådet betonar
liksom SÖ Riksteaterns distribuerande och förmedlande roll. Teater- och
musikrådet tillstyrker också förslaget om att Riksteatem skall komplettera
länsteatrarnas utbud och pekar särskilt på Riksteaterns uppgift på
musikteaterområdet.
Svenska riksteatern
framhåller att konsekvenserna av förslaget om inrättande av länsteatrar på
sikt får avsevärd effekt på Riksteatern. Teatern anser det nödvändigt att
skapa fasta former för samplanering mellan det regionala och centrala
teaterutbudet. Teatern bör vidare svara för Dramatiska teaterns och Operans
turnéverksamhet liksom för en ökad verksamhet med utländska gästspel. Teatern
föreslår att ett planeringsråd för samarbete mellan Riksteatern och de
statliga teatrarna inrättas. Efterfrågan på större dramatiska produktioner
kommer att öka. Teatern framhåller också, att man har goda förutsättningar att
bistå den icke yrkesmässiga teatern.
Riksteatems
regionalt baserade ensembler har visat sig vara en smidig väg för geografisk
spridning menar LO och motsätter sig att RUcs-teaterns utvecklingsmöjligheter
beskärs. Uttryck för en liknande uppfattning ger ABF och Folkets
husföreningarnas riksorganisation.
Teatrarnas
riksförbund menar att det kompletterande utbudet från
Prop. 1974: 28 105
Riksteatern på grund av regionensemblernas små resurser
behöver bli relativt omfattande. Liknande uppfattning har Karlstads
kommun.
Västernorrlands läns Icmdsting ifrågasätter nödvändigheten
på lång sikt av Riksteaterns egen produktion och menar att resurserna i stället
bör kunna ställas till länsteatrarnas förfogande. Teaterföreningen i Kalmar
län menar att Riksteatern helt bör släppa produktion och distribution av
skolteater och uppsökande teater och rikta in sig på turnerande ordinarie
föreställningar, där inslaget från de fasta teatrarna blir väsentligt utökat.
Enligt Operan bör eventuellt produktionen av operetter och
musicals överlåtas på Operan och övriga musikinstitutioner..
Det effektivaste utbytet teatrar emellan sker bäst genom
direktkontakt utan förmedlande organ anser Upsala stadsteater. Enligt teatern
tyder erfarenheterna av Riksteaterns konsultverksamhet under senare år på en
allvarlig stagnation.
Förslaget att Riksteatern kan ställa skådespelare,
regissörer och scenografer tUl förfogande för komplettering av länsteatrarna
avvisas av teater- och musikrådet. Svenska teaterförbundet samt statens
scenskola i Stockholm.
10.3.4 Operan och Dramatiska teatern
Kulturrådets förslag har föranlett mycket omfattande
kommentarer i remissyttrandena. Här skall huvudsakhgen redovisas synpunkter på
förslagen i fråga om teatramas tuméverksamhet.
Operautredningens betänkande Operans verksamhet och
organisation, som samtidigt är remissyttrande över kulturrådets betänkande,
redovisas särskilt i det följande (10.45).
Ett mycket stort antal remissinstanser, däribland teater-
och musikrådet, länsstyrelserna i Kristianstads, Jämtlands och Västerbottens
län, Jönköpings och Västernorrlands läns landsting, ABF, LO, Upsala stadsteater,
Malmö stadsteater. Svenska musikerförbundet, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Jönköpings läns teaterförening samt vissa kommuner, bl. a.
Västerås, Umeå och Luleå, stöder kulturrådets uppfattning att den centrala
frågan är att vidga de båda teatrarnas publik, i första hand genom föreställningar
utanför Stockholm.
Båda teatrarna och ett antal remissinstanser med
anknytning till dem, däribland Svenska teaterförbimdet, Svenska
musikerförbundet och Teatrarnas riksförbund, framhåller att turnéverksamheten
inte bör få sådan omfattning att det finns risk för att den konstnärliga
kvaliteten och teatrarnas ansvar att som nationalscener svara för konstnärlig
förnyelse till gagn för hela landets teaterverksamhet därigenom äventyras.
Personalorganisationerna menar att kulturrådet ej tagit hänsyn till de sociala
och fackliga krav som en turnéverksamhet ger upphov till.
Prop. 1974: 28 106
Varken
Teatrarnas riksförbund eller personalorganisationerna anser att en nedskäming
av produktionen på hemmascenerna kan godtas. Riksförbundet påpekar att kulturrådet
inte gjort gäUande att utbudet i Stockholm skulle vara obehövligt. Svenska
musikerförbundet anser att den Ökade turnéverksamheten måste leda till att
teatrarnas personella resurser ökas. Operan är av samma uppfattning.
Dramatiska
teatern understryker de risker, som följer med att i alltför hög grad förändra
institutionen i riktning mot en turnéteater, nämligen centralisering av
utbudet, sämre kvalitet och höga kostnader. Man bör inte, framhålls det, låta
Dramatiska teatern överta Svenska riksteaterns redan i många avseenden
övergivna och förkastade distributionsformer.
Operan
ansluter sig till kulturrådets förslag om samarbete mellan Operan, Dramatiska
teatern, Svenska riksteatern och Institutet för rikskonserter.
10.3.5
Samarbete med Sveriges Radio
Kulturrådets
allmänna ståndpunkt i fråga om samarbetet med Sveriges Radio har uppmärksammats
mycket vid remissbehandlingen. TUl dem som uttalat sitt stöd för kulturrådets
ståndpunkt hör RRV. länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska riksteatern.
Landstingsförbundet. Umeå universitet samt Umeå, Mora och Härnösands kommuner.
Dramatiska teatern, som
har en positiv inställning tiU etermedierna, anser att televisering är ett
substitut för levande teater. Det kan vara berättigat när det gäller
produktioner av särskilt intresse. Teatern anser att bearbetning av en
föreställning för bättre anpassning tiU TV-mediet är ett alternativ som bör
prövas i större utsträckning än hittills. I sammanhanget understryker teatern
särskilt rätten för den enskilde artisten att välja medium.
I
samma riktning uttalar sig Svenska teaterförbundet och Norrbottens länsteater.
Enligt
Sveriges Radio medför en anpassning av en scenföreställning till radio eUer TV
en alltmer genomgripande process. Ofta kan föreställningen varken behålla sin
urspmngliga slagkraft eller få ett så mediamässigt fulltonigt uttryck att den
når tittaren resp. lyssnaren på ett önskvärt sätt.
Dramatiska
institutet finner kulturrådets beskrivning av denna problemkrets oklar och
motsägelsefull. Institutet menar att teatermediets egenart ligger i den
tvåvägskommunikation, som uppstår genom pubh-kens direkta reaktion på
framförandet. Teatern låter sig därför inte distribueras via registrering av
föreställningen.
Teater-
och musikrådet ställer sig tveksamt till förslaget om mer reguljär TV-sändning
av teatramas ordinarie repertoar. Det är enligt rådet risk för att etersända
förestälhiingar inte minst i ett ansträngt
Prop.
1974: 28 107
budgetiäge kommer att ersätta TV- och
radioteaterföreställningar. Rådet anser dock att samarbetet mellan teatrarna
och Sveriges Radio bör ytterligare utvidgas och intensifieras.
När det gäller de fackliga avtalens betydelse för
samarbetet mellan teatrarna och Sveriges Radio, görs kommentarer från vissa
remissinstanser.
Svenska
filminstitutet finner det anmärkningsvärt att kulturrådet förbigår frågan om
det fackliga motståndet mot att låta föreställningar spridas genom
televisionen. Sveriges Radio framhåUer de upphovsrättsliga problemen, som bl.
a. hänger samman med att både teaterinstitutionen och artisterna var för sig
anser att de förfogar över den inövning som skett. De problem, som f. n. råder
för radio- och TV-teatern, har framför allt att göra med det stora antal
förhandlingspartners, som blir aktuella i mera omfattande projekt. Sveriges
Radio menar att de avtals-överenskommelser som slutits mellan företaget och
vissa orkestrar här eventuellt kan tas som förebild.
Svenska
regissörsföreningen motsätter sig att teatramas produktioner i ökad omfattning
skall sändas i TV och att det i personalens reguljära åligganden skall ingå
att arbeta för sådana sändningar. Sveriges dramatikerförbund ställer sig också
avvisande till televisering av teater-förestäUningar, som ursprungligen avsetts
för scenteater. Förbundet motsätter sig också att avtalsförhandlingarna mellan
teatrama och Sveriges Radio skall påverkas av statUga direktiv om
nyttjanderätten till dramatikernas verk.
Kulturrådets förslag att särskilda medel i Operans och
Dramatiska teaterns utgiftsstäter avdelas för radio- och TV-ändamål ger upphov
till genomgående kritiska kommentarer.
Flera
remissinstanser ansluter sig till reservanten Rolf Rembes ståndpunkt. TiU dem
hör bl. a. Sveriges Radio, TCO, Teatercentrum, Sveriges dramatikerförbund.
Svenska musikerförbundet. Svenska teaterförbundet. Svenska regissörsföreningen
och Helsingborgs stadsteater.
Sveriges
Radio anför principiella skäl för sin avvisande hållning. En öronmärkning av
anslag på det föreslagna sättet kan enhgt företaget innebära en risk, att
Sveriges Radios ensamrätt att avgöra innehållet i etersändningar åsidosätts.
Dessutom kan onödiga konfliktsituationer uppstå mellan Sveriges Radio och
övriga självständiga institutioner. Enligt teater- och musikrådet bör ökade
medel för radio- och TV-teater om sådana blir aktuella riktas direkt till
Sveriges Radio.
Operautredningens synpunkter i frågan redovisas i det
följande (10.4).
10.3.6 ökad verksamhet för vissa publikgrupper
Kulturrådets förslag att barn- och ungdomstcater bör ges
ett starkare stöd än hittills och att den tUlsammans med den uppsökande
verksamheten bör prioriteras framför andra teater-
Prop. 1974: 28 108
former bemöts positivt av remissinstanserna.
Att
kvaliteten är av samma vikt i dessa verksamhetsformer som i övrig professionell
teater påpekar Upsala stadsteater som också i likhet med Uppsala kommun
bestämt motsätter sig varje tanke på att utsättas för styrning av
verksamhetens inriktning.
Svenska riksteatern vill gärna medverka till att skapa
bryggor mellan den professionella teatern och skolans dramaverksamhet. Vidare
framhåller teatern vikten av ökade resurser för uppsökande teater.
Teatercentrum finner att kulturrådets redovisning av barn-
och ungdomsteater är oriktig och ofullständig genom uppdelningen mellan fria
grupper och institutioner.
Bam- och
ungdomsteatern bör enhgt teater- och musikrådet inte ensidigt inriktas på att
öka antalet föreställningar och besök. Utveckling av innehåU och form inom
barnteatern och uppsökande teater, en ökning av barn- och ungdomsrepertoaren,
ett förstärkt samarbete mellan teater och skola samt ett kontinuerligt utbyte
av erfarenheter mellan barnteatergrupper av olika slag bör kunna ge
föratsättningar för en fortsatt meningsfull utveckling på området.
LO anser
det värdefullt och glädjande att barn och ungdom fått vidgade möjligheter att
uppleva teater genom samhällets försorg. Men en sådan utveckling får inte ske
till priset av stagnerande eUer minskade möjligheter för den vuxna
generationen.
TUl skUlnad från kulturrådet och de andra remissinstanser,
som yttrat sig i frågan, anser Handikapporganisationernas centralkommitté att
särskilda bidrag för uppsökande verksamhet bör utgå. I annat fall lär
uppsökande verksamhet på institutioner inte bli särskilt omfattande.
10.3.7 Åtgärder för danskonst och musikteater
Kulturrådets uppfattning att danskonstens problem ligger i
de knappa resurserna delas av remissinstanserna. Bl. a. Operan, Malmö
stadsteater och Svenska riksteatern tar upp behovet av ökade resurser för
dansen.
Förslag om en utlokalisering av antingen både Cullberg-
och Cramér-baletterna eller endast en av baletterna framförs av Danscentrum,
Balettakademien och Upsala stadsteater.
Upsala stadsteater menar vidare att nya professionella
dansensembler bör upprättas med moderscener i orter, som har tillgång till
orkesterföreningar eller regionmusik. Kommuner med ett stort antal invandrare
bör erUigt teatern prioriteras då dans är ett av språk oberoende scenmedium.
Balettakademien anser att de fria gruppema bör få
arbetsmöjligheter och att medel bör ges tiU Danscentmm som distribuerande
organ. Dans-centrum finner att regionaliseringen för dansens vidkommande är av
av-
Prop. 1974: 28 109
görande betydelse. Ett regionalt utbyggt kulturnät
innefattar såväl större ensembler som mer flexibla grupper.
Teater- och musikrådet framhåller att det på dansens
område skett en utveckling sedan kulturrådet lade fram sina förslag och pekar
därvid på att vissa yrkesarbetande dansgrupper numera får bidrag från rådet.
Det är enligt rådet angeläget att dansgrapper av detta slag får ökat stöd för
att kunna fortsätta sin verksamhet, en uppfattning som delas av Svenska
teaterförbundet. Förbundet anser också att den levande dansen bör prioriteras i
nuläget och påpekar att dit hör varken Dansmuseet eller Drottningholms
teatermuseum. Uttryck för en liknande uppfattning ger Danscentrum och
Balettakademien.
TV kan göra en stor insats då det gäller att popularisera
konstarten påpekar TCO, som dessutom menar att barnen bör föras in i verksamheten
genom inrättandet av kommunala dansskolor. Även Svenska danspedagogförbundet.
Svenska teaterförbundet och Danscentrum pekar på stora möjligheter för dansen.
Kulturrådets konstaterande att det finns ett klart samband
mellan bristen på utbildning och danskonstens svaga ställning delas, av
teater-och musikrådet, statens dansskola. Svenska teaterförbundet. Teatrarnas
riksförbund samt Danscentrum.
Kulturrådets uppfattning om behovet av särskilda åtgärder
för m u-sikteatern delas i allmänhet av remissinstanserna.
Teater- och musikrådet betonar att ett ökat stöd bör ges
till musikteater utanför institutionerna, dock utan att det går ut över de
redan etablerade dramatiska gmpperna. Stödet till de fria musikteatergrupperna
framhålls också av musikhögskolan i Stockholm, Teatercentrum och Svenska
teaterförbundet.
Att även den äldre och traditionella musikteatern kräver
stöd och utvecklingsarbete betonar Svenska musikerförbundet.
KÖRSAM påpekar att det pågår en intressant
experimentverksamhet på körområdet. Olika former av körteater och kördans
håller på att utvecklas. KÖRSAM menar att här finns möjligheter till samarbete
mellan körer och teatergrupper.
Tanken på en »Riksopera»-organisation väcks av statens
musikdramatiska skola, som menar att en mängd aktiviteter vilka torde öka i
omfattning och som handhas av Riksteatern, Rikskonserter och regionmusiken
var för sig, torde kunna rabriceras som musikteater. Ett musikteaterorgan bör
finnas som fungerar som riksoperaproducent i nära samband med de tre nämnda
organisationema.
10.4 Operautredningen
Kulturrådets betänkande och en förvaltningsrevisionen
studie av RRV utgör bakgmnd till översynen av Operans verksamhet och
organisation.
Prop. 1974:28 110
Här
skaU huvudsakligen redovisas operautredningens synpunkter på Operans
verksamhet.
En
alltför stark splittring av Operans resurser bör undvikas. Tumé-verksamheten
bör därför koncentreras till vissa »fasta stationer», varifrån ett intensivt
publikarbete bör bedrivas. Samarbetet med lokala orkestrar och körer bör så
långt möjligt utvecklas. Viktiga kulturpolitiska, konstnärliga och ekonomiska
fördelar kan vinnas genom en viss begränsning av repertoaren, så att
uppsättningarna spelas i relativt sammanhängande sekvenser. Säsongrepertoaren
bör på sikt begränsas tiU 1215 operaverk (1971/72: 32 st.) och ungefär lika
många balettverk (1971/72: 21 st.). Den årliga nyproduktionen bör omfatta ca
35 verk av vardera opera och balett. Härtill bör komma 24 turnéförestäUningar
av olika format under varje spelsäsong.
För
att underlätta distribution genom etem av operaföreställningar anser
utredningen till skillnad från kulturrådet att om man från statsmaktemas
sida önskar påverka de prioriteringar, som inom ramen för radioavtalet bör
ankomna på Sveriges Radio, bör detta i princip ske genom en ändring av
radioavlalet.
Ett
nytt avtal mellan staten och det nya bolaget bör liksom det nuvarande avtalet
ta upp endast vissa gmndläggande krav på operaverksamheten. Bl. a. bör i
avtalet föreskrivas att de årliga anslagsframställningarna skall utgå från en
samlad planering som utförs på ett sådant sätt att man får underlag för en
avvägning på sikt av intäkter och kostnader.
Teatern
bör få stimulans att möta en del av kostnadsökningarna med egna åtgärder. Om
stimulansen skall fungera på avsett sätt bör den vara utformad som en stimulans
på lång sikt. Uppkomna överskott bör således få behållas något eller några år i
stället för att staten så snart bidraget skall bestämmas på nytt tillgodogör
sig överskottet genom att reducera bidraget med ett belopp som svarar mot
inbesparingen. Vidare kan en ekonomisk buffert skapas genom att
aktiekapitalet, som nu är 300 000 kr., ökas till 2 milj. kr. En
ändamålsinriktad budget av det slag som kulturrådet diskuterar är inte förenlig
med gällande bidragssystem som bygger på ett självständigt kostnadsansvar för
Operan.
10.5
Remissyttranden över operautredningens betänkande
Åtskilliga
remissinstanser delar utredningens uppfattning att eventuella önskemål om ett
ökat utbud av opera i radio och TV i princip bör åstadkommas genom förändringar
i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Hit hör statskontoret, som anser
att det skulle kunna vara en helt verkningslös åtgärd att ställa medel till Operans
förfogande för att Operan skulle kunna erbjuda Sveriges Radio föreställningar
till ett lägre pris. Å andra sidan bör man enligt ämbets-
Prop.
1974:28 111
verket
inte överbetona de ekonomiska frågornas betydelse. Det begränsade utbudet av
opera i etermedierna kan också förklaras med programpolitiska hänsynstaganden
från Sveriges Radios sida.
Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet anser det angeläget att etermediema i
större utsträckning än f. n. används för spridning av utbudet från de stora
kulturinstitutionerna.
Svenska
teaterförbundet anser att det är en orealistisk slutsats att man måste sända
Operans föreställningar i TV. En TV-utsändning från Operan är, framhåller
förbundet, inte opera. ErUigt all expertis är TV-utsändningar från teatrar
ytterst svåra att genomföra så att de blir konstnärligt tillfredsställande.
Operan
anser till skUlnad från utredningen att det skulle vara en fördel om särskilda
medel kunde anvisas till teatern för produktion av radio- och
TV-föreställningar medan Institutet för rikskonserter anser att en
programbudgetstyrd produktion direkt för TV bör övervägas för Operans del.
Remissmstanserna
instämmer i regel i utredningens synpunkter på turnéverksamheten.
Kulturrådet
betonar att Operan måste vara offensiv inte bara geografiskt utan också då det
gäller att finna former för konstnärligt full-lödiga förestäUningar under yttre
förhållanden som avviker från de som gäller vid huvudscenen. De betydande
årliga kostnaderna för Operan motiverar enligt Institutet för rikskonserter en
omfattande turnéverksamhet, i synnerhet tUl sådana delar av landet som inte
täcks av annan musikteaterverksamhet.
Både
Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet pekar på riskerna att en
ökad tuméverksamhet resulterar i sänkt konstnärlig kvalitet.
Operan
mstämmer i utredningens synpunkter beträffande turnéverksamheten men vill peka
på att de föreslagna 24 turnéföreställningarna av opera och balett i olika
format inte förefaller täcka de behov som finns.
I
fråga om repertoarpolitiken och den föreslagna begränsningen av
säsongrepertoaren är meningarna mera delade.
Kulturrådet
och Institutet för rikskonserter instämmer i utredningens synpunkter.
Svenska
musikerförbundet, som tillstyrker en successiv nedskärning av repertoaren,
understryker att minskningen inte får bli så stor att den konstnärliga
personalen inte får tUlfälle till omväxling mellan skilda verk. Svenska
teaterförbundet anser den föreslagna nedskärningen av repertoaren och
planeringen av stagionetyp vara otänkbar. Teatrarnas riksförbund anser att de
ekonomiska fördelarna av den föreslagna repertoaromläggningen inte bör överdrivas.
Teater- och musikrådet tUlstyrker en minskning av den stående repertoaren, men
förutsätter att upp-
Prop. 1974:28 112
kommande
besparingar kommer repertoarförnyelsen och turnéverksamheten tillgodo.
Operan
understryker behovet av tillräcklig omväxling för personal och publik. Antalet
operaverk bör vara något mindre än f. n. men inte så lågt som operautredningen
föreslår. Antalet balettverk bör ökas i förhållande tiU utredningens förslag.
Studieförbundet
Medborgarskolan och Musikaliska akademien är starkt kritiska tiU utredningens
förslag och anför en rad nackdelar av konstnärlig art. Akademin föreslår att en
konstnärligt underbyggd och allsidig utredning av repertoaren vid Operan
verkstäUs.
Olika
meningar förs fram i fråga om de av utredningens synpunkter som har samband
med finansieringen av Operans verksamhet.
Teater-
och musikrådet invänder mot utredningens synpunkter på ändamålsinriktad
budgetering. Enligt rådet bör en diskussion om förändringar av budgeten för
Operan inledas först sedan resultaten av pågående försök med en
ändamålsinriktad budget inom kulturområdet utvärderats. Operan delar
utredningens uppfattning att statens inflytande bör regleras genom ett avtal
som endast skall innefatta vissa grundläggande krav på verksamheten.
Målen
för verksamheten bör anges och kontinuerligt diskuteras och omprövas anser RRV.
Verket anser att Operans aktiekapital inte normalt bör fungera som ekonomisk
buffert. TUlfälliga likviditetsbehov bör i stället lösas genom anlitande av
bankkrediter. Både storleken av bankkrediten och av aktiekapitalet bör kunna
begränsas i förhållande till utredningens förslag.
10.6
Teater- och musikrådets musikteaterutredning
Musikteaterns
utvecklingsmöjligheter är beroende av särskilda åtgärder som tar hänsyn till
behovet av musikerresurser, repertoarutveckling samt behovet av särskilda
bidragsbestämmelser för vissa typer av mindre rörliga föreställningar.
En
stor del av musikteaterutbudet är mycket resurskrävande i fråga om personal och
lokaler. Detta gäller särskilt de medelstora och stora föreställningarna. De
institutioner som har möjlighet att producera sådana förestäUningar måste
alltså täcka regioner som är större än ett län. I dag finns tre institutioner
som i stort kan fullgöra en sådan uppgift, nämligen Operan, Stora teatern i
Göteborg samt Malmö stadsteater.
Dessa
institutioner bör fungera som musikteatercentra för sina resp. regioner. På
sikt bör fyra musikteatercentra utvecklas i landet genom att en ny
musikteaterensemble tillkommer i Norrland. Den bör lokaliseras till Umeå och
starta som länsmusikteater i Västerbottens län. Några fasta gränser för de
olika musikteaterregionerna går inte att sätta f.n. Det blir de ohka
musikteatercentras uppgift att ge-
Prop. 1974:28 113
nom samverkan uppnå ett så brett geografiskt underlag som
möjhgt.
Operan måste förutom sitt regionala ansvar också tilldelas
ett riksansvar beträffande stora och medelstora föreställningar, framför allt
i de regioner som inte kan nås av musikteatercentra i Göteborg och Malmö.
I resp. västsvenska och sydsvenska regionen bör Stora
teatern i Göteborg och Malmö stadsteater få ansvar för en allsidig
musikteaterverksamhet.
Musikteater bör i ökad utsträckning kunna produceras vid
nuvarande stads- och länsteatrar samt vid ett par nya länsteatrar som får en
huvudsaklig inriktning mot musikteater (länsmusikteatrar). Vid de förstnämnda
torde musikteaterproduktionen huvudsakligen komma att inriktas på uppsökande
verksamhet samt enstaka produktioner med tillfälligt engagerad personal.
Arbetet vid en länsmusikteater bör inte enbart inriktas på länet. Genom byte av
föreställningar med angränsande län eller regioner erhålls ett mer varierat
utbud. I första hand bör två länsmusikteatrar tillkomma, nämligen i
Västerbottens län och Värmlands län. Verksamheten i Västerbotten bör starta
budgetåret 1974/75.
Förslagen beträffande Svenska riksteatern ansluter i stort
till vad kulturrådet föreslagit. Riksteatern bör sålunda distribuera Operans
riksutbud och medverka till utbyte av förestäUningar mellan regionerna.
Institutet för rikskonserter bör inte producera musikteater
utan svara för musikahskt utvecklingsarbete genom tonsättar-beställningar och
samarbete med ensembler och institutioner som arbetar för en förnyelse av
musikteatern. Vidare har institutet en viktig uppgift i distributionen av den
uppsökande musikteatern till föreningshv och skolor.
En effektiv spridning och förnyelse av musikteatern kan
inte komma tUl stånd om inte regionmusiken i betydande utsträckning utnyttjas
för detta slags verksamhet. Man måste bl. a. vid upprättande av nya regionala
länsmusikteaterenscmbler undersöka om musikerbehovet helt eller delvis kan
tillgodoses genom regionmusik. Regionmusiken förutsätts också spela en viktig
roll för musikteaterverksamheten vid befintliga länsteatrar.
De fria musikteatergruppernas produktion bör i ökad
utsträckning kunna distribueras genom existerande centrumbildningar. För att
garantera en ekonomisk stabilitet för vissa grupper krävs någon form av
anknytning till fasta institutioner, t. ex. länsteatrar. Behovet av
musikerresurser hör därvid kunna tillgodoses genom regionmusiken.
Olika åtgärder föreslås slutligen för att stimulera
tillkomsten av ny repertoar.
8 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28 114
10.7 Remissyttranden över teater- och musikrådets
musikteaterutredning
Så gott som samtliga remissinstanser är positiva till
utredningens förslag. Musikteatercentra med ett övergripande regionalt ansvar
samt nya s. k. dansmusikteatrar accepteras av flertalet instanser, bl. a.
Musikaliska akademien. Svenska riksteatern. Teatrarnas riksförbund. Svenska
musikerförbundet. Folkets husföreningarnas riksorganisation och Malmöhus läns
landsting. På en rad punkter föreligger dock avvikande uppfattning i skilda
yttranden. Umeå kommun och Västerbottens läns landsting anser att ett fjärde
musikteatercentrum, i resurshänseende likvärdigt med de övriga, bör tillkomma
i Umeå. Teatrarnas riksförbund vill dock att man först tillgodoser nuvarande
institutioners behov. Operan bör t. v. svara för Norrland.
Att Operan måste tilldelas ett riksansvar för större och
medelstora föreställningar och ett större ansvar för den mellansvenska regionen
är de flesta instanser, t. ex. Operan, Svenska riksteatern och Svenska kommunförbundet,
positiva till. Svenska riksteatern efterlyser dock en långsiktig
utvecklingsplan för Operans turnéverksamhet och Svenska teaterförbundet varnar
för riskerna i att låta Operan bli alltför mycket av en turnéteater. Förbundet
kan av konstnärliga skäl inte godta en nedskärning på hemmascenen.
Göteborgs teater- och konsert AB och Malmö stadsteater kan
tänka sig att åta sig ökade regionala uppgifter i resp. Väst- och Sydsverige,
om ökade kostnader kan bestridas bl. a. av staten. Stiftelsen Malmö konserthus
delar utredningens uppfattning om vilka uppgifter Skåneinstitutionerna skall
få. Göteborgs och Malmö kommuner understryker att man inte är beredda att öka
musikteaterns verksamhet regionalt, om inte stat, landsting och övriga kommuner
ger ökade bidrag.
En tämligen enhällig opinion tillstyrker förslaget om
länsmusikteatrar främst i Umeå och Karlstad. Uppfattningarna om insatsernas
storlek och organisationen av teatrama varierar dock. En prioritering av Umeå
förordar Umeå kommun, Västerbottens läns landsting och Musikaliska akademien
samt Sångens Makt. Örebro kommun menar att Örebro är den lämpliga orten för en
musikteaterensemble i Mellansverige.
Utredningens
uppfattning att Riksteaterns egen lyriska produktion bör kunna minska när de
fasta regionala ensemblerna byggts ut delas inte av Svenska riksteatern, som
anser att det finns flera skäl som talar för alt betydande produktionsresurser
bör ligga kvar hos teatern. Även andra instanser framhäver starkt Riksteaterns
roll när det gäller uppbyggnad av länsmusikteatrar, distribution och
produktion, t. ex. Folkbildningsförbimdet, Folkets husföreningarnas
riksorganisation. Folkparkernas centralorganisation. Landstingsförbundet och
Institutet för rikskonserter framhåller särskilt samordnings- och
distributionsupp-
Prop.
1974:28 115
gifterna. Institutet delar dock utredningens uppfattning
om den framtida omfattningen av Riksteaterns lyriska produktion och om sin
egen roll.
Utredningens synpunkter på de principer som bör gälla för
distributionen av musikteatern accepteras med vissa förbehåll och tillägg. Förbehållen
går i stort ut på att turnéverksamheten inte får splittra och reducera arbetet
på hemmascenen.
Genomgående
är remissinstanserna positiva till att utredningen lägger stor vikt vid att en
ökad uppsökande musikteaterverksamhet kommer till stånd.
Beträffande
huvudmannaskapsfrågorna menar Svenska kommunförbundet att man inte bör tvinga
fram någon bestämd lösning utan att lösningar får ske efter överläggningar
inom varje region. Landstingsförbundet och Malmöhus läns landsting hänvisar
beträffande finansieringsfrågorna till kommande förhandlingar mellan stat,
landsting och kommuner.
Beträffande statsbidraget är det ett genomgående önskemål
att detta skall stimulera regional verksamhet.
Regionmusiken
delar utredningens uppfattning om utnyttjande av regionmusiken i
musikteatersammanhang men framhåller att organisationen inte får bli en
»musikerbank». Mera pessimistiska än utredningen beträffande regionmusikens
användbarhet är i varierande grad Institutet för rikskonserter, Stockholms
kommun. Stiftelsen Malmö konserthus. Föreningen Svenska tonsättare samt
Musikaliska akademien.
Förslagen i fråga om åtgärder för repertoarutveckling
bedöms genomgående positivt.
Prop.
1974:28 116
11 Musikinstitutioner
11.1
Nuvarande verksamhet
Statsunderstödda
symfoniorkestrar finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg
och Gävle. De har i allmänhet sammanförts under beteckningen yrkesorkestrar.
Mindre orkesterenheter finns också i Västerås och Örebro. Orkestrarna fungerar
i skilda organisatoriska former (9.1).
Spelåret
1969/70 utgjorde det sammanlagda antalet konserter ca 840 och antalet besökande
470 000. Spelåret 1972/73 var konsertantalet ca 940 och besökarna ca 575 000.
Den mest markanta ökningen beträffande såväl konserter som publik hänför sig
till Norrköpingsorkestern. Huvuddelen av konserterna sker i traditionella
former och riktar sig till vuxen publik. Barn- och skolkonserter samt
uppsökande verksamhet av skilda slag har totalt sett utgjort den mindre delen
av verksamheten men har efter hand fått en framskjuten ställning i vissa
orkestrars verksamhet. Skolungdom utgjorde spelåret 1972/73 ca 25 % av
publiken.
Totalt sett konserterar
symfoniorkestrarna i relativt stor omfattning utanför sina egna hemorter. En
femtedel av de offentliga konsertema genomfördes spelåret 1972/73 utanför resp.
hemkommun. Variationen mellan orkestrarna är dock betydande och antalet
turnékonserter är långt ifrån tillräckligt för att täcka landet. Institutet för
rikskonserter har hittills inte kunnat erbjuda något större antal offentliga
orkesterkonserter som komplement.
Institutet
för rikskonserter tillkom genom beslut år 1968 (prop. 1968:45, SU 1968:114,
rskr 1968:263). Institutet är en statlig stiftelse med av Kungl. Maj:t
fastställda stadgar.
Institutets
uppgift är att främja musiklivet och vidta åtgärder för att öka intresset för
musik bl.a. genom att anordna och förmedla konserter. Konsertverksamheten i
skolan är institutets huvuduppgift. Skolkonserter kan numera anordnas i aUa
län. Institutet har även till uppgift att producera allmänna offentliga
konserter för distribution över hela landet. Interna konserter och konserter
inom ramen för Musik för Ungdom har under senare år ökat.
Budgetåret
1972/73 var institutets totala produktion ca 5 600 konserter varav ca 2 500
med regionmusiken. I produktionen ingick omkring 3 500 skolkonserter och 1 500
interna konserter.
Utöver
den egna produktionen svarar institutet bl. a. för stöd till vissa lokala och
regionala musikarrangemang, utbyte med utlandet, experimentverksamhet, kurs-
och utbildningsverksamhet, bl.a. inom ramen för Musik för Ungdom, visst stöd
till amatörmusiken, bl. a. på körområdet.
Prop.
1974:28 117
samt
fonogramproduktion. Till verksamheten med skolkonserter är knuten produktion av
läromedel. Institutet har även ett visst övergripande konstnärligt ansvar för
regionmusiken och svarar för vidareutbildning av regionmusiker. Ett visst
samarbete förekommer också med Sveriges Radio.
År
1970 beslöt riksdagen (prop. 1970:31, SU 1970:121, rskr 1970:282) att
mihtärmusiken från den 1 juli 1971 skuUe omorganiseras tUl regionmusik. Denna
skulle till ca 60 % av sin kapacitet stå till det allmänna musikUvets
förfogande. Sedan den 1 juli 1973 leds den av en särskild styrelse med nio av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöter (prop. 1973:65, KrU 1973:18, rskr 1973:142).
Verksamheten omfattar 22 avdelningar fördelade på åtta regioner.
Regionmusikens
främsta uppgift inom det allmänna musiklivet är att medverka i
rikskonsertverksamheten, främst i skolkonserter och interna konserter.
Samarbete med olika slags amatörmusikalisk verksamhet är också en viktig
uppgift. En viss del av kapaciteten disponeras av regionmusikens egen
regionala ledning för direkta lokala och regionala insatser. Den regionala
ledningen ansvarar för musikalisk kvahtet och repertoar inom regionen och
planerar den samlade musikaliska verksamheten vid regionens musikavdelningar.
Omkring
4 000 civila konserter gavs av regionmusiken spelåret 1972/73.
Svenska kyrkans
kyrkomusikerorganisation omfattar f. n. ca 2 700 aktiva kyrkomusiker, vilket
omräknat i heltidstjänster motsvarar ca 1 050. Musikerna är anställda av resp.
församling. De flesta kyrkomusiker har dessutom tjänstgöring i skola och
avlönas för detta av resp. skolmyndighet.
11.2
Teater- och orkesterrådets utredning Orkesterorganisationen i Sverige m.m.
Orkesterorganisationen
har, inte minst på grund av att andra musikmedier utvecklats, blivit
otidsenlig. En omprövning är nödvändig. Hela systemet för musikdistribution
behöver förändras och målet bör vara att skapa goda föratsättningar för
musikupplevelser för så många lyssnare som möjligt. Den framtida orkestern bör
inte vara fastlåst i den traditionella symfonirepertoaren utan i hög grad
flexibel. Stmkturföränd-ringen bör ske med utgångspunkt i att nuvarande
lokalisering av yrkesorkestrarna bibehålls.
Kommunerna
bör vara huvudmän för symfoniorkestrarna och initiativ tUl etablering och
utbyggnad bör ligga på kommunema. Kommun som önskar fast anställa musiker skall
kunna erhålla Statsbidrag efter samma principer som de stora orkestrarna.
Sådana mindre orkesterenheter eller ensemblekämor bör i samverkan med
regionmusiken kunna lösa musik-
Prop.
1974:28 118
försörjningsproblemen i de delar av landet som inte täcks
av befintliga orkestrar. Landstingen bör generellt inte vara huvudmän för
musik-institutionerna men bör på samma sätt som primärkommunerna kunna erhålla
statsbidrag för anställande av musikergrupper.
Den nuvarande formen av Statsbidrag till stadsteatrar bör
tillämpas på symfoniorkestrarna och delvis även på Västerås- och Örebroensemblerna.
En viss utökning av antalet musiker vid befintliga orkestrar bör ske.
11.3 Remissyttranden över utredningen
Orkesterorganisationen i Sverige m.m.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Folkbildningsförbundet
och några av symfoniorkestrarna redovisar en positiv grundinställning till
förslagen.
Utredningens resonemang om ökad flexibilitet och
differentiering i orkestrarnas verksamhet diskuteras av flertalet
remissinstanser. De nyss nämnda förbunden och t.ex. Institutet för
rikskonserter anser att resonemanget är riktigt medan bl.a. Svenska
musikerförbundet. Konsertföreningen i Stockholm och Göteborgs teater- och
konsertaktiebolag vamar för splittring av resursema.
När det gäller den geografiska spridningen av orkestrarnas
verksamhet tillstyrker bl.a. RRV, Institutet för rikskonserter, SAF och
Svenska kommunförbundet en ökad distribution utanför orkesterstäderna. Svenska
kommunförbundet och kulturrådet framhåller vikten av en samlad verksamhetsplanering
över landet. Sveriges Radio understryker företagets villighet till ökad
turnéverksamhet med radions symfoniorkester.
Av de instanser som behandlar huvudmannaskapsfrågan
tillstyrks förslaget om kommunalt huvudmannaskap av bl. a. RRV, länsstyrelserna
i Malmöhus och Västmanlands län. Musikaliska akademien, några kommuner och
Teatrarnas riksförbund. Enligt Svenska kommunförbundet bör varje kommun själv
ta ställning till företagsform m.m. Några instanser, bl.a. Göteborgs kommun
och Norrköpings orkesterförening, avstyrker kommunalt huvudmannaskap. I
stället rekommenderas regionalt resp. statligt huvudmannaskap.
De flesta remissinstanser som behandlar
lokaliseringsfrågor tar upp Norrlands musikförsörjning. Institutet för
rikskonserter anser att en yrkesorkester bör upprättas i Umeå, Skellefteå eller
Luleå. Regionmusiken kan inte medverka till en lösning här. Liknande
synpunkter framförs av bl.a. Svenska musikerförbundet. Sveriges
orkesterföreningars riksförbund stöder för sin del utredningens förslag om
kommunala ensemblekärnor i Norrland.
Prop. 1974:28 119
Förslagen om förstärkning av orkestrarna föranleder endast
invändningar från Föreningen Fylkingen.
Det föreslagna statsbidragssystemet tillstyrks i princip
av en rad remissinstanser. Reservationer mot konstruktionen framförs av bl. a.
Svenska kommunförbundet. Musikaliska akademien. Teatrarnas riksförbund samt
några kommuner.
11.4 Kulturrådet
Såsom musikinstitutioner behandlar rådet under den
gemensamma beteckningen symfoniorkestrar de statsunderstödda s. k. yrkesorkestrarna
samt Västerås musiksäUskap och Örebro orkesterstiftelse. Vidare hänförs till
musikinstitutionerna Institutet för rikskonserter och regionmusiken. I detta
sammanhang behandlas däremot inte Hovkapellet, som får ses som en integrerad
del av Operan. Inte heller berörs Sveriges Radios symfoniorkester.
Vid
beskrivningen av musikinstitutionernas insatser framhålls att utbudet är
geografiskt och socialt ojämnt fördelat. Verksamheten för barn och ungdom
liksom den uppsökande verksamheten är totalt sett otillräcklig. Samarbetet
mellan symfoniorkestrarna samt mellan dessa och Institutet för rikskonserter
resp. det icke-institutionel-la musiklivet har varit begränsat.
Motiven
för en regionalisering liksom formerna för regionalt ansvarstagande på
teaterområdet gäller även musiklivet. Utgångspunkterna för förslagen rörande
musiksektorn är följande. Alla musikformer bör ges likvärdiga
utvecklingsmöjligheter. Därvid förutsätts att ökade resurser i första hand
används till en snabbare expansionstakt för små grupper och för de genrer som
är sämst tillgodosedda. Även om symfoniorkestrar, regionmusik och
rikskonsertverksamhet har olika huvudmän är det nödvändigt att få till stånd
en nära samverkan mellan dem. Samarbete måste också utvecklas mellan
institutionerna och de fria grupperna samt mellan yrkesmässigt verksamma
grupper och musiker och den icke yrkesmässigt bedrivna musikverksamheten.
Detsamma gäller kontakt och samverkan mellan å ena sidan musikcirkelverksam-het
och andra former av frivillig musikundervisning och å andra sidan annan fri
musikverksamhet. Musikutbildningen i den kommunala musikskolan eller
studieförbundens musikcirklar bör inte betraktas enbart som en form av
utbildning och isoleras från annan musikverksamhet. Slutligen måste mer
utvecklade kontakter komma till stånd med teaterområdet.
På liknande sätt som föreslagits för teatern bör flertalet
av de nuvarande åtta symfoniorkestrarna omvandlas till länsorkestrar med ett
regionalt ansvar inom hemlänet och län utan orkester bör få möjlighet att köpa
symfonimusik. Samtidigt får man
Prop. 1974: 28 120
räkna
med att orkestrarna inom länen i större utsträckning än hittUls arbetar i
mindre grupper och med inriktning mot en ny publik. En omvandling till
länsorkestrar bör föregås av utredningar på regional nivå. I princip räknar
rådet inte med fler orkestrar av liknande typ som nuvarande symfoniorkestrar.
Ytterligare en sådan orkester behöver dock komma till under 1970-talet,
nämligen i Norrland. Vidare finns behov av att öka antalet musiker vid
orkestrarna i Västerås, Örebro och Norrköping samt den samlade numerären i
Skåne.
De yrkesverksamma
orkestrarna bör inte slå vakt om musik från en viss tidsperiod. En
arbetsfördelning mellan skilda orkestrar som innebär att de under vissa
perioder arbetar med delvis olika inriktning vore ändamålsenlig. Vidare bör
tonsättarna i större utsträckning än i dag direkt knytas tiU arbetet vid
orkestrarna. På motsvarande sätt förutsätts regionmusiken och fristående
grupper kunna få möjhghet att engagera tonsättare. Mindre ensembler med
särskild inriktning bör kunna bildas av medlemmarna i symfoniorkestrarna eller
knytas till orkestrarna. Det statsbidragssystem som föreslås bör kunna
underlätta en utbyggnad av nuvarande orkestrar. I detta system bör även Örebro-
och Västeråsorkestrarna inordnas. Helt fristående vokal- och
instrumentalgrupper kan etableras oavsett om symfoniorkester finns i länet. Det
bör vara möjligt att med hjälp av statsbidrag organisera grupper av yrkesmusiker,
som specialiserar sig på andra musikgenrer än den europeiska konstmusiken, t.
ex. jazzgrupper och folkmusikgrupper.
Någon
ändring i 1970 års beslut om den statliga regionmusikorganisationen bör inte
ske nu. Ett ändrat huvudmannaskap och en integration med den övriga
orkesterorganisationen kan emellertid tänkas på sikt. Det ansvar för
samordningen mellan regionmusiken och det regionala musiklivet som hittUls
legat på Institutet för riks-konserter bör i fortsättningen kunna läggas över
på regional nivå. I länen bör regionkapellmästaren svara för samordningen med
det lokala och regionala musiklivet.
Till
följd av regionaliseringen på musikområdet får Institutet för rikskonserter en
förändrad roll. Organisationen bör ha följande fyra huvuduppgifter i framtiden,
nämligen samverkan med länsorkestrarna och regionmusiken, distribution av
produktioner från andra ensembler, egen kompletterande produktion samt expert-
och konsultuppgifter. Beträffande samverkan får den viktigaste uppgiften
förutsättas bli att organisera konsertutbytet mellan länen. I fråga om
distribution av produktioner från andra ensembler är utländska gästspel och
över huvud artistutbytet med utlandet en viktig del. Utöver dessa fyra
huvuduppgifter har institutet uppgifter inom fonogramproduktio-nen.
Rådet
rekommenderar att skolkonsertverksamheten, för vilken institutet hittills haft
planeringsansvaret i samråd med länsskolnämnderna,
Prop.
1974: 28 121
i
framtiden i betydande utsträckning planeras på länsnivå. I motsvarande
omfattning får även det ekonomiska ansvaret föratsättas bli förlagt till
länsplanet. En decentralisering av de ekonomiska resurser som nu står till
institutets förfogande för verksamheten Musik för Ungdom bör kunna ske. Liksom
beträffande skolkonserterna bör institutets planeringsansvar i framtiden i
ökad utsträckning förläggas till länen. Även verksamheten med interna konserter
bör, när den kommit över experimentstadiet, i betydande utsträckning planeras
på länsnivå.
Institutet
bör även i fortsättningen ha medel för punktstöd till sin disposition. På samma
sätt som föreslagits för Svenska riksteaterns regionala intendenter bör
institutets huvudmannaskap för regioninten-dentema upphöra så snart uppgifterna
övertagits av ett organ på länsplanet.
Liksom
på teaterområdet är det viktigt att de fasta institutionerna på musikområdet
får möjlighet att framträda i radio och TV. Det är angeläget ätt Sveriges Radio
i ökad utsträckning kan göra radio- och TV-inspelningar med landets orkestrar.
I
fråga om orkestrarnas verksamhet för vissa publik-grupper föreslår rådet ätt
statsmakterna uppmärksamt följer och stimulerar utvecklingen mot mer uppsökande
och mer differentierad verksamhet. Visar sig stimulansåtgärder otillräckliga
bör man via stats-bidragsvillkoren söka åstadkomma en styrning av verksamheten
i önskvärd riktning.
En
utredning bör göras i fråga om insatser för den elektroniska musiken.
Beträffande
kyrkomusikerorganisationen framhålls att man bör beakta kyrkomusikernas
betydelse inte bara för gudstjänstlivet utan även för den frivilliga
musikverksamheten inom och utom församlingarnas ram.
11.5
Remissyttranden över kulturrådets betänkande 11.5.1 Allmänna synpunkter
Flera
remissinstanser, däribland Musikaliska akademien. Svenska tonsättares
internationella musikbyrå (Stim) u. p. a. och KÖRSAM, anser att kulturrådet
genom definitionen av begreppet musikinstitution kommit att alltför ensidigt
behandla den instrumentala musikens problem och försummat vokalmusiken.
Teater-
och musikrådet framhåller att en fullständig musikpolitik även måste innefatta
mediadistribuerad musik.
Ett
stort antal remissinstanser, däribland teater- och musikrådet,
Landstingsförbundet, Östergötlands och Västernorrlands läns landsting.
Prop.
1974: 28 122
Svenska filminstitutet, Musikaliska akademien, TCO, ABF,
Stiftelsen Malmö konserthus, Gävleborgs läns orkesterförening, Svenska jazzriksförbundet.
Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar samt en rad kommuner, ställer sig i
princip positiva till kulturrådets samlade förslag för musikområdet. Vissa
preciseringar görs dock.
RRV:s allmänna ståndpunkt i fråga om regionala
kulturinstitutioner är tidigare redovisad (10.3.1).
Teater- och musikrådet, som allmänt hänvisar till sin
utredning Orkesterorganisationen i Sverige m. m. (11.2), anser att den
traditionella uppfattningen av orkestern måste förändras. Rådet anser att
kulturrådet ägnat för hten uppmärksamhet åt repertoarproblemen och tar i det
sammanhanget upp olika frågor som bör utredas särskUt. Rådet anser ätt staten
bör ta ett ansvar för att bredda det konstnärliga underlaget för
musikinstitutionernas arbete. Målsättningen med de statliga åtgärderna skall
vara att en bred repertoar görs tillgänglig i hela musiklivet och att ingen
musikgrupp eUer orkester av kostnadsskäl måste avstå från att framföra en ny
repertoar.
Musikaliska akademien betonar särskilt de kvalitativa
aspekterna och understryker behovet av samordning av
symfoniorkesterorganisa-tionen och regionmusiken.
ABF och teater- och musikrådet anser att
musikinstitutionerna bör åläggas ett betydligt större ansvar än i dag för den
sociala och geografiska spridningen av musikutbudet. ABF pekar bl.a. på att en
alltför stor del av landets orkesterresurser är koncentrerade till Stockholm.
Svenska jazzriksförbundet anser att de berörda institutionerna inte bör tUlåtas
expandera utöver nuläget. De medel som planerats utgå till dessa bör i stället
omfördelas.
Kulturrådets bUd av den institutionella verksamheten är
aUtför Statisk anser Institutet för rikskonserter. Bl.a. genom institutets
medverkan har en märkbar breddning och nyorientering i fråga om genrer och
publikkontakter kommit tUl stånd under senare år. Denna utveckling måste få
fortsatt stöd.
Enligt Teatrarnas riksförbund har kulturrådet drivit
paralleUen med teatersidan för långt. I stället bör förslagen på musikområdet i
största möjliga utsträckning byggas upp utifrån detta områdes egna behov.
Det finns i landet ett stort uppdämt behov av att uppleva
symfonisk musik i konsertsalens gemenskap menar Sveriges orkesterföreningars
riksförbund. Kulturrådets förslag om en jämnare resursfördelning bör leda till
en ökad satsning i olika former på förbundet och dess medlemsorkestrar.
Kulturrådets förslag om ökad samverkan mellan
musikinstitutionerna och det fria musiklivet har inte föranlett någon
omfattande diskussion. Teater- och musikrådet hävdar liksom Riksförbundet
Sveriges amatörorkestrar att ett ökat samarbete med amatörsidan är viktigt,
medan Svenska musikerförbundet framhåUer att den gmndläggande verksam-
Prop.
1974: 28 123
heten för symfoniorkestrarna inte får bli splittrad genom
en sådan samverkan.
11.5.2 Regionala musikinstitutioner
Ett mycket stort antal remissinstanser är eniga med
kulturrådet om behovet av en regionalisering även på musikområdet och att detta
måste leda till förändringar för de nuvarande symfoniorkestrarna. Många
remissinstanser anser emellertid att kulturrådets förslag lämnar många problem
olösta. I fråga om musikutbudets karaktär är meningarna bland remissinstanserna
mycket delade. Mänga remissinstanser, däribland Musikaliska akademien,
Institutet för rikskonserter. Teatrarnas riksförbund. Svenska musikerförbundet,
musikhögskolan i Stockholm, Regionkollegiet för musikfrågor i västra regionen,
Sveriges orkesterföreningars riksförbund samt i stor utsträckning de berörda institutionerna
själva, utgår uttryckligen ifrån att det även i fortsättningen i första hand
bör vara fråga om utbud av sådan musik, som kräver stor orkester. Å andra sidan
hävdar bl.a. teater- och musikrådet och ABF ätt man i framtiden måste kräva ett
mycket mer differentierat musikutbud av dessä orkestrar. Rådet förutsätter ätt
utvecklingen bäst främjas genom stimulansåtgärder och inte genom bestämmelser
från de anslagsgivande myndigheterna. Yrkesorkestrarna bör enligt ABF
omvandlas till musikinstitutioner som utöver orkestermusiken också tar ett
ansvar för andra musikgenrer, t. ex. körmusik, jazz och folkmusik.
Organisationskommittén
för högre musikutbildning (OMUS) har invändningar mot de högt ställda krav som
kulturrådet för fram på flexibihtet i symfoniorkestrarnas verksamhet när det
gäller arbetssätt och repertoar. OMUS håller för troligt att man mycket snart
når den gräns när dessa krav bhr oförenliga med de krav på hög specialisering i
fråga om både repertoar och musikformer som är grundvalen för orkestrarnas existens.
Kulturrådets
förslag om att orkestrarna i större utsträckning än hittiUs bör arbeta i
mindre grupper och med inriktning mot en ny publik möter ett visst motstånd
från de remissinstanser som hävdar att symfoniorkestrarna primärt bör ansvara
för den musik som kräver stor orkester. Svenska musikerförbundet anser sålunda
att en verksamhet i kammar-musikgrupper o.d. kräver såväl fallenhet som
speciell inriktning. Enligt förbundet bör följaktligen dylik medverkan inte
vara en obligatorisk tjänstgöringsskyldighet för orkestermusikern om inte
rekryteringen gjorts mot bakgrund härav. Teatrarnas riksförbund framhåller att
det är stimulerande för såväl publik som musiker att dessa får framträda i
mindre besättningar men anser det vara ett misstag att tro att sådana
framrädanden automatiskt skulle medföra en inriktning mot en ny publik.
De remissinstanser, som anser att en orkesterreform bör
leda till en
Prop.
1974:28 124
genomgripande förändring av orkestrarnas repertoar och
arbetssätt, stöder kulturrådets förslag. Förslaget stöds även av Gävleborgs och
Östergötlands läns landsting samt Kammarmusikföreningen Samtida musik i
Stockholm.
Genomgående positiva till förslaget att ge orkestrarna ett
regionalt ansvar är SÖ, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands län,
Östergötlands läns landsting, musikhögskolan i Stockholm, Sveriges
orkesterföreningars riksförbund samt bland de kommunala instanserna bl.a.
Kristianstads, Malmö, Sävsjö, Södertälje och Umeå kommuner.
Teatrarnas riksförbund finner ätt en regionalisering ner
till länsnivå inte för musiklivets del är underbyggd på samma sätt som
beträffande teatern. Detta beror bl.a. på att kulturrådet inte på långt när
räknar med ett motsvarande antal symfoniorkestrar som teaterensembler. Så länge
man inte tänker sig en fullständig integrering av regionmusiken med det övriga
musiklivet är en regionalisering tiU länen enligt förbundets mening knappast
motiverad. Det är i sådant fall mer motiverat med en regionindelning av ungefär
den omfattning som Rikskonserters regionintendentorganisation i dag har.
Gotlands kommun anser att kulturrådets förslag innebär
minskade möjligheter till statsbidrag och att förslaget därför är
otillfredsställande med hänsyn till de kommunala intressena.
Svenska musikerförbundet liksom flera av de berörda
institutionerna anser att det behövs ett ökat statligt stöd för att sprida
orkestrarnas verksamhet utanför hemorten. Norrköpings orkesterförening påpekar
dock att regionaliseringen av musikinstitutionema måste vara beroende av
landstingens vUlighet att påtaga sig det ekonomiska ansvaret.
Vissa ytterligare synpunkter i fråga om länen som enhet
för den regionala kulturorganisationen redovisas i det följande (21.3).
Kulturrådets förslag om inrättande av en ny symfoniorkester
i Norrland biträds av ett stort antal remissinstanser, däribland teater- och
musikrådet, organisationskommittén för regionmusiken, länsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbottens län. Musikaliska akademien, Institutet för
rikskonserter, ABF, LO, Svenska musikerförbundet, Teatrarnas riksförbund,
konsistoriet vid Umeå universitet samt Sundsvalls och Umeå kommuner.
Teater- och musikrådet, ABF och LO påpekar att kravet på
flexibilitet måste fyllas av den nya orkestern.
Musikcentrum anser att målsättningen bör vara en symfoniorkester
i varje län.
Synpunkter i lokaliseringsfrågan framförs av länsstyrelsen
i Norrbottens län, universitetet i Umeå och Sundsvalls kommun samt Musikaliska
akademien. Västernorrlands läns landsting för regionteatern ifrågasätter
emellertid om inrättandet av en symfoniorkester i Norrland gagnar musiklivet i
stort. En sådan orkester får betjäna ett område som
Prop.
1974: 28 125
till ytan är större än vad de åtta övriga
symfoniorkestrarna betjänar tillsammans. I stället föreslås en satsning på de
mest livaktiga lokala orkestrarna inom Sveriges orkesterföreningars riksförbund
genom att dessa förstärks med yrkesmusiker.
Enligt kulturrådet innebär förhållandena i Skåne ätt särskilda
lösningar är nödvändiga för den regionala verksamheten.
Enligt teater- och musikrådet bör Malmö stadsteater utgöra
ett musik-teatercentram för södra Sverige. Samtidigt bör enligt rådet
konserthusstiftelsens orkester ombildas till länsorkester. Detta kräver att
regionens musikerresurser kan disponeras på ett annat sätt än f.n. Det rådande
kärva finansiella läget kommer enligt Stiftelsen Malmö konserthus sannolikt att
fördröja genomförandet av en stor symfoniorkester i Malmö. Kulturrådets idéer
kan endast förverkhgas genom att symfoniorkestrarna i Malmö och Helsingborg
slås samman till en orkesterinstitution. Malmö kommun ansluter sig till
tankarna på en regionalisering men tar inte ställning i organisationsfrågan.
11.5.3 Regionmusiken
Ett mycket stort antal remissinstanser delar kulturrådets
uppfattning att regionmusikens verksamhet måste anpassas efter regionala behov.
Att detta bör leda till en integration med övrig orkesterorganisation och att
regionmusiken därför måste omorganiseras och underställas ett regionalt
huvudmannaskap kommer till uttryck i yttranden bl.a. från teater- och
musikrådet, länsstyrelserna i Västerbottens och Blekinge län.
Landstingsförbundet, Västernorrlands och Jönköpings läns landsting, ABF, TBV.
LO, Svenska musikerförbundet, Teatrarnas riksförbund. Musikcentrum samt från
ett antal kommuner, däribland Gävle, Härnösand, Järfälla, Kalmar, Karlstad,
Lidköping, Umeå och Uppsala. TCO ser också det nuvarande huvudmannaskapet som
ett hinder för det erforderliga samarbetet mellan regionmusiken och andra
orkestrar och grupper.
Meningarna går isär mellan remissinstanserna om vad
regionmusiken bör ha för uppgifter inom en regional orkesterorganisation.
Teater- och musikrådet och ABF anser att samma krav på
flexibilitet bör ställas på regionmusiken som på yrkesorkestrarna. Ensemblerna
inom regionmusiken måste enligt rådet kunna skapa en egen profil, vilket
förutsätter att aUa slags musiker måste kunna anställas. Regionmusikens
möjligheter att disponera resurser för icke fast anställda musiker, tonsättare
och arrangörer måste vara lika stora som symfoniorkestrarnas. Rådet anser det
ohållbart att det på varje musikavdelning .skall ställas kravet att kunna
utföra militär tjänste- och paradmusik med traditionell besättning. Enligt
rådet är det av vikt att även region-musikensemblerna kommer med i ett utbyte
mellan länen. LO vUl dock
Prop.
1974: 28 126
se regionmusiken som en resurs som i högre grad bör
betjäna skolor, föreningsliv, vårdinstitutioner och verka i andra sammanhang,
där nya folkgrupper kan föras i kontakt med levande musik.
Vissa andra remissinstanser, bl. a. Stiftelsen Malmö
konserthus och Gävleborgs läns orkesterförening, anser att regionmusikens
resurser i första hand bör utnyttjas för den utbyggnad av yrkesorkestrarna, som
med hänsyn tUl dessa orkestrars uppgifter anses oundgängligen nödvändig. Enligt
Teatrarnas riksförbund kan en sådan utbyggnad till stor del ske genom
överföring av tjänster från regionmusiken.
Institutet för rikskonserter erinrar om att
utvecklingsarbetet för regionmusikens del tar sikte på en differentiering av
uppgifterna mellan olika musikregioner och avdelningar men finner det samtidigt
självklart att man strävar efter integration i fråga om regionmusikens
användning i musiklivet.
Vikten av ökade kontakter mellan å ena sidan regionmusiken
och å andra sidan det regionala körhvet och den fria kollektiva skapande
verksamheten i övrigt betonas av KÖRSAM samt Uppsala och Karlstads kommuner.
Teatrarnas riksförbund och Svenska musikerförbundet vill
att en särskild utredning om regionmusikens inpassning i det civUa musiklivet
snarast tillsätts.
Organisationskommittén för regionmusiken anser att
kulturrådets förslag till decentralisering i stort redan genomförts inom
regionmusiken vad gäller form och innehåll. En strävan bör enligt kommittén
vara att regionens musikavdelningar närmare integreras med varandra och i ökad
utsträckning bildar basen för de ensembler som musikregionen kan sätta upp.
11.5.4 Körverksamhet
KÖRSAM tar förslagen om mindre ensembler knutna till
orkestrarna och om fristående vokal- och instrumentalgrupper som utgångspunkt
för en rad förslag angående körverksamhet vid musikinstitutionema. KÖRSAM
föreslår bl. a. att professionella vokalensembler skall kunna knytas till de
lokala och regionala institutionerna. KÖRSAM menar vidare att det i områden
utan institution bör kunna etableras fristående vokalensembler med statligt
stöd. Man kan också tänka sig att redan existerande körer får status som
länskörer och erhåller statsbidrag.
Musikaliska akademien och Stim uttalar sig delvis i samma
riktning som KÖRSAM.
11.5.5 Institutet för rikskonserter
I allmänhet biträder remissinstanserna kulturrådets
förslag rörande institutets framtida utveckhng.
Prop. 1974: 28 127
Teater- och musikrådet ifrågasätter om inte en minskning
av institutets centrala kansliresurser borde ske med hänsyn till att
omfattande arbetsuppgifter kommer att föras över till andra organ. Rådet ifrågasätter
också om det centralt hos institutet bör finnas medel för konsertstöd m.m.
Statliga medel bör inte utgå från olika organ till i princip samma ändamål. Det
nya kulturrådet bör därför enhgt rådet fördela medlen.
En utveckling av Institutet för rikskonserter tiU mera av
ett konsult-och serviceorgan tillstyrks av TCO och Musikcentrum.
Institutet för rikskonserter tillstyrker i princip den
föreslagna decentraliseringen av skol- och internkonserter. Beträffande Musik
för Ungdom bör centrala konsult- och expertuppgifter ligga kvar på institutet
även efter en decentralisering.
RRV anser att om kulturrådets förslag skulle genomföras på
musikområdet kommer något egentiigt underlag för institutets fortsatta verksamhet
knappast att kvarstå.
Teatrarnas riksförbund delar kulturrådets uppfattning att
en av Rikskonserters huvuduppgifter bör vara att komplettera det regionala utbudet
från symfoniorkestrarna med utbyteskonserter och turnéer med orkestrarna.
ABF och LO framhåller att Rikskonserter också i framtiden
måste se som en av sina viktigaste uppgifter att främja och skapa
förutsättningar för interna konserter. Svenska musikerförbundet är av samma
mening. LO ser de interna konserterna som en möjlighet att ge vuxengenerationen
musikupplevelser jämförliga med dem de unga får genom skolkonserter. Svenska
musikerförbundet framhåller liksom Nordvästra Skånes orkesterförening
betydelsen av utländska gästspel och artistutbyte med utlandet och anser att
institutet bör få ökade resurser för sådan verksamhet.
Förslaget att föra ner ansvaret för skolkonserter och
interna konserter till länsnivå tillstyrks förutom av tidigare nämnda
remissinstanser bl. ä. av Västernorrlands och Gävleborgs läns landsting.
Stiftelsen Malmö konserthus, Norrköpings orkesterförening samt en rad kommuner,
bl. a. Sorsele, Umeå och Uppsala.
Kulturarbetarnas
socialdemokratiska förening i Örebro län anser institutets centrala styrning
av skolkonsertverksamheten onödig och hämmande och inte i linje med
kulturrådets mening. Musikcentrum instämmer i kulturrådets uppfattning att
institutet bör bibehålla ett övergripande ansvar för skolkonserterna. Ett
samarbetsorgan för pedagogiskt fungerande skolkonsertprogram bör inrättas.
ABF understryker behovet av en utveckling av institutets
fonogram-verksamhet. Denna verksamhet måste dock enligt Musikcentrum kompletteras
med centralt fördelat stöd till annan fonogramproduktion.
Enligt teater- och musikrådet bör arbetsfördelningen
mellan riks-
Prop.
1974: 28 128
konsertintendenterna, regionmusikens musiksekreterare och
länsbildningsförbundets musikkonsulenter klarläggas. Institutet för rikskonserter
anser att frågan om överförande av huvudmannaskapet för regionintendenterna
tiU regional instans är en utveckling på längre sikt än vad kulturrådet
fömtsätter.
11.5.6 Samarbete med Sveriges Radio
Kulturrådets förslag om att musikinstitutionerna i ökad
utsträckning bör få möjlighet att framträda i radio och TV har genomgående mottagits
positivt äv remissinstanserna.
Institutet för rikskonserter understryker att
decentraliseringen främjas genom att radio- och TV-sändningar med regionala
orkestrar, körer, andra ensembler samt enskilda artister sker i ökad omfattning.
Uttryck för en liknande uppfattning ger teater- och musikrådet, TBV, TCO,
länsstyrelsen i V Österbottens län samt bland kommunerna Gislaved och Umeå.
Vikten av ökad distribution genom etermedierna betonas
vidare av Göteborgs teater- och konsertaktiebolag. Stiftelsen Malmö konserthus,
Gävleborgs orkesterförening. Föreningen Fylkingen och Riksförbundet Sveriges
amatörorkestrar.
Sveriges
Radio framhåller att man med sitt utbud söker tillgodose musikintresserade
människors behov av musik av olika slag samt väcka intresse för musik även hos
andra. Beroende på avtals- och upphovs-rättsliga förhållanden är det på
musikområdet oftast dyrare att köpa utomstående medverkan än att använda egna
resurser. Det är också i allmänhet biUigare att utnyttja grammofoninspelad
musik. Sveriges Radio vill gärna fortsätta att utveckla verksamheten med
sändningar med orkestrar utanför Stockholm och Göteborg.
TV:s funktion i sammanhanget är enhgt Sveriges Radio för
det första att förmedla vissa evenemang, för det andra att med iakttagande av
mediets karaktär förmedla musikupplevelser, som bl.a. kan vara ägnade att bryta
ner fördomar mot olika musikarter.
11.5.7 Elektronisk musik
Kulturrådets förslag om en utredning i fråga om insatser
för elektronmusiken tillstyrks av Stiftelsen EMS. Teater- och musikrådet anser
ätt elektronmusiken utvecklats till att bli en mycket viktig del av musikområdet.
Enligt rådet kräver en fortsatt utveckling av musikformen insatser framför allt
för forskning, såväl i rent tekniska frågor som för användning av dataspråk.
Rådet menar vidare att det bör finnas resurser som gör det möjligt att arbeta
med elektronmusik på olika håll i landet, vilket även krävs av Institutet för
rikskonserter och Kammar-
Prop. 1974: 28 129
musikföreningen
Samtida musik i Stockholm. Föreningen Fylkingen anser att detta kan ske genom
inrättande av regionala centra som samverkar med skol- och utbildningsväsendet
inom resp. region. Föreningen Svenska tonsättare framför förslag i samma
riktning.
11.5.8
Kyrkomusikerorganisationen
Musikaliska
akademien beklagar att kulturrådet inte gett en beskrivning av kyrkomusiken,
som motsvarar dess betydelse i kulturlivet och KÖRSAM beklagar att kulturrådet
förbigått kyrkans stäUning som kulturförmedlare.
TCO
anser att den kapacitet som kyrkomusikerna utgör bör tas till vara på samma
sätt som föreslagits för andra kategorier av musiker.
9
Riksdagen 1974. I saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 130
12 Museer 12.1
Nuläge
Under
utbildningsdepartementet sorterar åtta av de statliga museerna, nämligen
statens historiska museum, nationalmuseet, livrustkammaren, naturhistoriska
riksmuseet, statens sjöhistoriska museum, etnografiska museet, medelhavsmuseet
(alla i Stockholm) och Skoklosters slott. Statens historiska museum och
medelhavsmuseet är organisatoriskt förenade med riksantikvarieämbetet. I
nationalmuseet ingår som särskilda avdelningar moderna museet och östasiatiska
museet. Härjämte har staten ett ekonomiskt ansvar för de som stiftelser
organiserade Nordiska museet och Tekniska museet. Vidare ger staten årliga
bidrag till Skansen och ett tiotal mindre museer. Under försvarsdepartementet
sorterar de två statliga museerna armémuseet samt marinmuseet och
modellkammaren i Karlskrona. Staten svarar också för museiverksamhet inom vissa
verk och andra organ. En del museer är knutna till statliga bolag eller
affärsdrivande verk, t. ex. postmuseet och järnvägsmuseet.
De
större statliga museerna är liksom även Nordiska museet ställda direkt under
Kungl. Maj:t. De leds med undantag av nationalmuseet av en styrelse eller
nämnd, vars ordförande och övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Museichefen
är i regel självskriven ledamot. Nationalmuseet leds av en överintendent. Vid
sidan av styrelserna eller, för nationalmuseets del, överintendenten finns inom
några av de större centralmuseerna formellt eller informeUt tillkomna samråds-
och beslutsorgan.
I
ämbetsskrivelse den 15 mars 1946 regleras den närmare inbördes avgränsningen av
sakområdena mellan statens historiska museum, nationalmuseet, livrustkammaren,
etnografiska museet, statens sjöhistoriska museum och armémuseet. Vidare
stadgas att chefema för dessa statliga museer tillsammans med cheferna för
Nordiska museet och Tekniska museet samt stadsantikvarien i Stockholm skall
bilda ett museichefskollegium i Stockholm.
MUS
65 bedriver försöksverksamhet med riksutställningar av konst och kultur- och
naturhistoriska föremål samt med försäljning av konst. Det åligger statliga och
statsunderstödda museer att genom utlån av museiföremål och på annat sätt medverka
i försöksverksamheten. Museiföremål får disponeras för
utställningsverksamheten utan hinder av vad Kungl. Maj:t eljest förordnat
rörande utlån av sådana föremål. MUS 65 har att samverka med kommunala och
övriga museer som inte är statliga eller statsunderstödda samt med andra
institutioner som anordnar utställningar. MUS 65 samverkar med Föreningen konst
Prop. 1974: 28 131
i
skolan och Riksförbundet för bildande konst. MUS 65 har delegerat det praktiska
genomförandet av försöksverksamheten med försäljning av konst tUl
Konstfrämjandet.
I
de flesta län finns regionala museer (länsmuseer) inriktade främst på
kulturhistoria och konst. Huvuddelen av länsmuseerna tillhör kulturhistoriska
föreningar, som har till uppgift att bedriva kulturminnesvård och
museiverksamhet. Chef är landsantikvarien som också är riksantikvarieämbetets
regionale representant. Landstingen och kommunfullmäktige i de kommuner som
fortlöpande lämnar ekonomiskt bidrag utser ledamöter i museistyrelsen.
Länsstyrelsen utser en ledamot. I regel är landshövdingen ordförande.
Landsantikvarien är självskriven ledamot. Fyra av dessa regionala museer är
numera stiftelser, nämligen Upplandsmuseet, Smålands museum, Jämtlands läns
museum och Västerbottens museum. I flertalet fall är hembygdsförning-ar och
organisationer av liknande slag huvudmän för länsmuseerna.
Det
finns också ett antal från landsantikvarieorganisationen fristående
kulturhistoriska museer som ägs av föreningar, bl. a. Kulturhistoriska museet
i Lund, Varbergs museum och Skellefteå museum samt konstmuseerna i Kalmar och
Västerås.
I
ett 20-tal kommuner finns lokala museer av större omfattning, t. ex. i
Göteborg, Malmö och Helsingborg. I övriga kommuner finns vanligen någon form av
mindre museum eller hembygdsgård. I några enstaka fall utgår statsbidrag. Vid
sidan av museerna finns kommunala konsthaUar, privata konstgaUerier och andra
utställningsinstitutioner, som helt eUer i huvudsak arbetar utan egna
samlingar.
De
kommunala museerna lyder antingen under kulturnämnden eller under en speciell
museinämnd. I Göteborg, som har en betydande museiorganisation, handhas
förvaltningen av museerna med undantag av Sjöfärtsmuseet av museistyrelsen.
I andra fall delas huvudmannaskapet för de lokala museerna och konsthallarna
av kommunerna och vissa föreningar. Övervägande antalet torde f. n. drivas av
föreningar, men en kommunalisering pågår.
Musei-
och utställningsverksamheten är av mycket skiftande karaktär. Gemensamt för
alla museer är ätt verksamheten baseras på samlingar av föremål. I vissa fall
tjänar samlingarna i första hand vetenskapliga syften. I andra fall är
utställningar avsedda för allmänhet och skola dominerande inslag. Insamlande
och bevarande av föremål, forskning samt utställningar och programverksamhet i
anslutning till utstäUningama utgör museernas grundläggande uppgifter. De
utåtriktade, publika verksamheterna kom under 1960-talet mer i förgrunden. Inom
museerna har genom denna utveckhng utställningsmediet kommit att framstå som
ett viktigt informationsinstrument. Bl. a. har samhällsinformation och
samhällskritik blivit teman i många utställningar.
Prop. 1974: 28 132
Antalet
besök vid de statliga och statsunderstödda museerna var är 1970 3,6 miljoner
och vid länsmuseerna och större icke statsunderstödda museer 2,3 miljoner.
12.2
Kulturrådet
Ett
av målen för samhällets kulturpolitik är att skapa samband mellan nuet och det
förflutna. Museerna är viktiga instmment för att förverkliga detta mål genom
att bevara föremål och dokumentera traditioner och genom ätt göra det som
bevarats levande för en senare generation. Särskilt viktiga är museernas och
konsthallarnas uppgifter som institutioner för information och kommunikation.
Under
1960-tälet inledde många museer ett arbete med att söka nå nya grupper och
skapa former för medverkan från allmänhetens och skilda opinionsgruppers sida.
Det är angeläget att museerna får möjlighet att fortsätta detta arbete.
Anknytningen inte minst genom temautställ-ningar tUl aktuella problem har
gett utställningsmediet en viktig roll i samhällsdebatten. Det är angeläget att
utställningar som har karaktären av debattinlägg kan garanteras plats vid
sidan av utställningar som syftar till en så allsidig presentation av ett
problemområde som möjligt.
Riksutställningar
bör efter en permanentning av organisationen få en likartad roll inom sitt
område som Riksteatern och Rikskonserter föreslås få inom sina områden. Dess
uppgifter bör främst bestå av distribution av utställningar, produktion av
kompletterande utställningar, samverkan med centralmuseer och länsmuseer,
konsult-, service- och ut-veckhngsfunktioner. Konstfrämjandet bör
vidareutvecklas med speciell inriktning på uppsökande verksamhet.
De
statliga museernas uppgift blir att göra utställningar för det egna museet och
för förmedling i landet i övrigt. De bör vidare biträda de regionala museerna
med service samt svara för utvecklingsverksamhet inom resp. arbetsområden.
Låne- och depositionsverksamheten museer emellan bör stimuleras och
underlättas. De statliga museerna bör bibehålla sin självständiga ställning
under särskilda styrelser.
De
nuvarande länsmuseerna och vissa andra regionala museer bör få förstärkta
resurser. Det är särskilt angeläget att länsmuseerna stärks om chefskapet för
museet skiljs från uppgiften som landsantikvarie. Länsmuseerna bör hä ansvaret
för en omfattande regional verksamhet med tyngdpunkt på utställnings- och
museiverksamhet. De kulturhistoriska föreningar som är huvudmän för regionalt
verksamma museer, bör efter hand lösas från det omedelbara ansvaret för
förvaltningen av dessa. En organisatoriskt lämplig form för huvudmannaskap
torde därför vara en stiftelse med kommun, landsting och föreningar som
stiftare.
Prop.
1974: 28 133
12.3 Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Remissinstansernas inställning tUl rådets synpunkter på
såväl målfrågor som de organisatoriska konsekvenserna av målen är på det hela
taget positiv.
Kulturrådets syn på målen för musei- och
utställningsverksamheten delas helt av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, etnografiska museet, LO, ABF, KF och Landstingsförbundet.
Målet att
nå nya publikkategorier och ätt skapa former för medverkan från allmänhetens
sida vinner gillande från flera remissinstanser, bl. a. LO och ABF.
Naturhistoriska riksmuseet och Svenska museiföreningen framhåller att en
viktig förutsättning för den utåtriktade verksamheten är att forskning,
dokumentation och bearbetning kan bedrivas i tillräcklig omfattning.
Vikten av temautställningar med anknytning till aktuella
samhällsproblem understryks av ett par instanser, bl. a. riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum, som anser att museerna bör utnyttja sina unika
möjligheter att underlätta människornas förståelse för ändringar i den totala
samhällsmiljön. Nordiska museet ställer sig däremot skeptiskt till sådana
temäutställningar som tar formen av partsinlagor. Dessa åstadkommer enligt
museet bara ytliga resultat, som inte ger underlag för en vital kulturdebatt.
Kulturrådets syn på Riksutställningars framtida roll finner
stöd hos en rad remissinstanser. MUS 65 betonar angelägenheten av att Riksutställningar
distribuerar och producerar kompletterande utställningar, särskilt i syfte att
stödja sammanslutningar och grupper som bedriver utställningsverksamhet utan
att ha anledning att bygga upp en egen produktions- och distributionsapparat.
Föreningen Norrbottens museum framhåller särskilt Riksutställningars funktion
som konsult-, service- och utvecklingsorgan och riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum anser att Riksutställningar bör ges en huvudsakligen
distribuerande verksamhetsinriktning.
Några
remissinstanser, däribland LO, ABF och KF, understryker vikten av att
Konstfrämjandets verksamhet utvecklas och att samhället tar ett större
ekonomiskt ansvar för denna än hittills. Konstnärernas riksorganisation ställer
sig kritisk till den kommersiella delen av Konstfrämjandets verksamhet och
framhåller att konstnärerna en gång för alla bör befrias från sin roll som egna
företagare.
Kulturrådets
förslag beträffande de statliga museernas verksamhet finner stöd hos bl. a.
etnografiska museet, naturhistoriska riksmuseet och riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum. Den förstärkning av länsmuseerna som föreslås av
kulturrådet understöds av en rad remissinstanser, däribland Nordiska museet.
Stiftelsen Västerbottens museum, landstingen i Västernorrlands och
Västerbottens län.
Prop. 1974: 28 134
Den
föreslagna förändringen av huvudmannaskapet för de regionalt verksamma museerna
välkomnas av bl. a. Nordiska museet. Filmcentrum och Östergötlands läns
landsting. Länsberedningen förordar för museerna samma system beträffande
interkommunal samverkan och statsbidrag som gäller inom gymnasieskolan.
Ett
antal instanser framhåller att kulturrådet i större utsträckning borde ha
beaktat de lokala institutionernas behov av stöd.
12.4
MUS 65
12.4.1
Utåtriktad verksamhet
Museernas
verksamhet kommer ofta endast begränsade grupper till godo. Riktmärke för
museernas utåtriktade verksamhet bör därför vara att i större utsträckning söka
kontakt med de grupper som idag inte nås av utbudet. I detta arbete bör
samarbetet med studieförbunden och de fackliga organisationerna förstärkas.
Museemas service bör genomgående göras tiUgänglig utan kostnad för enskUda
besökare.
Museernas
äldre permanenta utställningar bör ersättas med nya, pedagogiskt bättre ordnade
sådana. De nya s.k. basutställningar som ordnas måste med nödvändighet planeras
med minskat utrymme i förhållande till de nuvarande. Större plats bör ges åt
tillfälliga utställningar.
Den
vidgade informationsspridningen från museerna bör också omfatta utgivningen av
publikationer. Frågan om samarbete med Sveriges Radio för sändning av program
från museerna bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Museernas
utåtriktade verksamhet bör ta särskild hänsyn till skolans och
bildningsarbetets behov. Basutställningarna bör således i första hand ordnas
med tanke på detta.
Målet
att göra museernas stoff tillgängligt för så många olika grupper av
befolkningen som möjligt torde kunna uppnås främst genom att den för publiken
avsedda verksamheten i betydande utsträckning decentraliseras. Ansvaret för
museisamlingarnas funktion i kulturlivet bör tUl stor del läggas på de
regionalt och lokalt verksamma museerna.
De
regionala museerna bör därför ges förutsättningar att erbjuda material och
information tillhörande samtliga mer betydande grenar av museiverksamheten,
inte minst konst, naturhistoria samt teknik- och industrihistoria. En central
uppgift för lokal- och länsmuseerna är upplysningsarbete rörande vår miljö.
Museerna bör få rollen som aUmänna kulturcentra inom det lokala och regionala
kulturlivet. Tyngdpunkten bör läggas på upplysning och information inom museernas
speciella ämnesområden.
För
en effektiv planering av museernas utåtriktade verksamhet förd-
Prop. 1974:28 135
ras
en organisation som möjliggör samverkan med olika myndigheter och organ på
länsnivå. Det är därför angeläget att en betydande del av den regionala
museiverksamheten baseras på länsmuseerna.
1 kommuner som saknar
underlag för en självständig utåtriktad museiverksamhet får
utställningsverksamheten baseras på vandringsutställningar. Minst ett museum i
varje län bör kunna ge service tiU kommuner utan eget museum eller
museipersonal.
En
ökad utåtriktad verksamhet inom landsortens museiväsen leder till ett ökat
behov av stöd från centralmuseernas sida. Dessa bör därför få bättre
möjligheter att ge service till regionmuseerna, exempelvis i form av medverkan
vid Riksutställningars och region-museernas produktion av utställningar,
fortlöpande information och rådgivning etc. Större tillfälliga utställningar
bör utgöra en viktig del av centralmuseernas utåtriktade verksamhet. De bör
också bedriva utvecklingsarbete i bl. a. pedagogiska och utställningstekniska
frågor. De permanenta utställningarna, basutställningarna, som kommer att
utgöra en betydande del av centralmuseernas verksamhet, bör i förekommande fall
knytas an till aktuella samhällsfrågor.
Det
primära ansvaret för musei- och utstäUningsverksamheten i Storstockholm bör
åvila Stockholms kommun och Stockholms läns landsting och inte de statliga
museerna. Centralmuseernas service till skolorna bör vidgas till att gäUa även
skolor i kommuner utanför Stockholm.
12.4.2
Vetenskaplig dokumentation
Beträffande
de naturhistoriska samlingarna anser MUS 65 att naturhistoriska riksmuseet och
i mån av möjlighet även andra naturhistoriska museer bör svara för en allmän
långsiktig dokumentation av utvecklingen i naturen. Riksmuseet bör inom
biologiområdet bli centrum i riket för den systematiska forskningen. Museet bör
samtidigt ges möjlighet tiU ökad aktivitet på de övriga forskningsområden som
är särskilt beroende av museiresurser, t. ex. ekologi och morfologi.
De
naturhistoriska museerna bör kunna åta sig beställningsforskning och undersökningar
för naturvårdsändamål. Riksmuseet är lämpligt som bas för
naturvårdsundersökningar.
Vad
angår de kulturhistoriska samlingarna föreslår MUS 65 att forskning och
bearbetning av samlingarna skall i större utsträckning än f. n. organiseras och
planeras jämsides med insam-hngen. Detta fordrar en nära samverkan mellan
museerna och den vid universiteten bedrivna forskningen.
Gallringen
av de kulturhistoriska samlingarna bör ökas. Riksantikvarieämbetets nuvarande
principer för fördelning av fynd mellan ohka samlingar bör i huvudsak
bibehållas.
Prop. 1974:28 136
De
arkeologiska samlingarna bör organiseras så att de så effektivt som möjligt kan
utnyttjas inom forskningen. De arkeologiska samlingarna i Lund och Göteborg
föreslås successivt utvidgas för att så långt möjligt lämna underlag för den
forskning som bedrivs där. En utvidgning av den arkeologiska museiverksamheten
i Umeå bör övervägas.
Region-
och lokalmuseer föreslås i ökad omfattning få ansvar för specialiserad
insamling inom särskilda sakområden.
Vad
beträffar konstsamlingar bör det vara en primär uppgift för de på
samtidskonsten inriktade museerna att belysa och stödja olika tendenser och
riktningar i konstlivet.
En
komplettering av moderna museets och nationalmuseets samlingar anser de sakkunniga
angelägen. En noggrant planerad och de olika museerna emellan samordnad
nyförvärvspolitik är önskvärd. För att kompletteringarna skall ske med så brett
perspektiv som möjligt är en regelbunden och nära kontakt med forskningen vid
universitetens konstvetenskapliga institutioner av värde. Behovet av gallring
föreligger även vid konstmuseerna.
Vården
av föremålssamlingarna är i många fall eftersatt. TiUräckliga och på lämpligt
sätt organiserade resurser för konservering är en nödvändig förutsättning för
ett effektivt fungerande museiväsen. De sakkunniga efterlyser härvid ett bättre
samarbete mellan konserveringsteknisk sakkunskap och konst- eller
kulturhistorisk sakkunskap. Det är också angeläget att de olika åtgärder som
vidtas i samband med konserveringen noggrant dokumenteras. Ett omfattande
utvecklingsarbete föreslås komma till stånd.
De
sakkunniga föreslår beträffande konserveringsverksamheten att ett mindre antal
museer, i första hand statliga centralmuseer, bör svara även för service till
övriga museer. Dessutom bör institutet för materialkunskap vid konsthögskolan
utnyttjas för konserveringsuppgifter, som är förenliga med institutets
verksamhet som utbUdningsanstalt för konservatorer. Viss konservering av icke
museiägda konst- och kulturhistoriska föremål, t. ex. kyrkliga inventarier,
bör också få utföras vid de större museerna, liksom vid konsthögskolan.
Registreringen
av museiföremål är av mycket växlande kvalitet. Det är i dag omöjligt att ge
en korrekt bild av det totala antalet föremål i alla landets museer och andra
samlingar. Detta beror dels på att alla samUngar inte är inventarieförda, dels
att sätten att förvärva föremålen är så skiftande i olika museer.
MUS
65 anser att erfarenheterna av hittills genomförda försök med användning av
automatisk databehandling (ADB) vid registrering visar att man får en
väsentligt förbättrad informationsåtervinning och att tiden är mogen för en
sådan registrering för museiväsendet i dess helhet. För genomförandet av
registreringarna bör en registreringscentral
Prop.
1974:28 137
inrättas.
Nomenklaturundersökningen vid Nordiska museet bör härvid föras över till
registreringscentralen.
12.4.3
Centralmuseer
Som
centralmuseum betecknar utredningen varje museum, som har det yttersta ansvaret
i riket för den museala verksamheten inom ett visst område.
MUS 65 redogör för
centralmuseernas organisatoriska förhållanden och föreslår vissa strukturella
förändringar i förbindelse med förstärkningar av personalresurserna. Den
hittillsvarande prioriteringen av den utåtriktade verksamheten måste
fortsättas. Detta förutsätter en viss ökning av omkostnadsanslagen.
Behovet av ett särskilt
organ för frågor om förvärv vid centralmuseerna upphör i och med inrättandet
av det föreslagna musei- och utställningsrådet. Museichefskollegiet i Stockholm
föreslås övergå till att vara ett allmänt foram för överläggningar i frågor
som är gemensamma för museiverksamheten i Stockholm. Av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser rörande museichefskollegiet bör upphöra att gälla.
Ett huvudmål för arbetet
inom statens historiska museum bör vara att tillgodose olika intressegruppers
behov av orientering och undervisning inom museets ämnesområden. Museet skall
också fungera som forskningsorgan med de särskilda funktioner som tillkommer
ett centralmuseum. Större delen av landets konservering av arkeologiskt
material bör koncentreras till historiska museet. Riksantikvarieämbetets
textUkonservering bör övergå till museet. Museet bör såsom uppdragsverksamhet
utföra konservering av arkeologiskt och kyrkligt material för bl. a. kommunala
och enskilda museer.
MUS 65 konstaterar att
museets och ämbetets verksamhetsprogram till större delen är helt skilda från
varandra. Nuvarande gemensamma organisation för Vitterhetsakademien,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum bör upphöra. Museet bör få
samma självständiga ställning som övriga statliga museer av motsvarande storlek
och art. Museet föreslås med egen styrelse och chef sortera direkt under Kungl.
Maj:t. Vid'ett åtskUjande av riksantikvarieämbetet och historiska musett bör
de nuvarande gemensamma avdelningarna om möjligt fördelas meUan de båda nya
organisationerna. Administrativa och kamerala avdelningen föreslås ingå i
riksantikvarieämbetets administrativa byrå, som även bör svara för vissa
kamerala och personaladministrativa uppgifter som service till historiska
museet. Arkivet tillförs ämbetets dokumentationsbyrå. Tekniska avdelningen
tillförs statens historiska museum tUlsammans med textilkonserveringsateljén
vid riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning. Till historiska museet förs
också pedagogiska avdelningen och biblioteket.
Prop. 1974: 28 138
Statens
historiska museum bör organiseras med särskilda avdelningar för vardera av
museets båda huvudsakliga verksamhetsgrenar, det utåtriktade och det
vetenskapliga arbetet. Utöver dessa avdelningar, musei-avdelningen resp.
undersökningsavdelningen, bör museet bestå av myntkabinettet, tekniska
avdelningen, biblioteket och ett kansli.
Samtidigt med
organisatoriska förändringar fordras resursförstärkningar. Redan i samband med
övergången tiU den nya organisationen bör 12 nya tjänster inrättas och därefter
ytterligare 20 tjänster under de fyra påföljande åren.
Moderna museet bör skiljas
från nationalmuseet och bli en självständig institution. De båda museerna
förhåller sig olika till sitt material. Inom nationalmuseet har arbetet en
tillbakablickande karaktär, medan moderna museet sysslar med en form av
samtids- och framtidsstudier inom det konstnärliga området. Moderna museet bör
omfatta den nutida konsten i alla dess yttringar och tekniker, även
konsthantverk och porträtt. Tidsgränsen meUan nationalmuseets och moderna
museets resp. insamlingsområden, sekelskiftet 1900, bör bibehåUas.
Biblioteket och
konserveringsanstalten bör förbli odelade och ingå i nationalmuseets
organisation. Nationalmuseet bör vidare för moderna museets del svara för vissa
kamerala funktioner, personaladministration och telefonväxeltjänst. En särskild
fotoateljé bör inrättas för moderna museet. Genom bibehållandet av vissa
gemensamma enheter bhr de direkta kostnadsökningarna till följd av delningen
marginella. För att moderna museet bl. a. skall kunna ge service till regionala
och övriga museer är en väsentlig utökning av museets personal angelägen.
Ledamoten Ullberger har
reserverat sig mot utredningens förslag att skilja moderna museet från
nationalmuseet.
Östasiatiska museet bör
främst vara ett konsthistoriskt museum, vars huvudsakliga verksamhet ägnas de
östasiatiska kulturerna. En utvidgning av verksamheten till att söka belysa
också andra asiatiska kulturer än de östasiatiska är befogad inom ramen för en
allmän samverkan mellan etnografiska museet och östasiatiska museet.
Även om skäl kan anföras
för att skilja östasiatiska museet från nationalmuseet bör någon omorganisation
f. n. inte ske.
Utredningen anser att det
saknas anledning att föreslå någon mer djupgående förändring i fråga om
nationalmuseets avdelningsstruktur. De båda avdelningarna för slottssamlingar
och depositioner bör dock omorganiseras som en följd av i viss mån ändrade uppgifter.
Inom nationalmuseets konserveringsanstalt finns behov av ytterligare personal.
I samband med den
föreslagna omorganisationen föreslås nationalmuseet med östasiatiska museet få
en lekmannastyrelse. Styrelsen bör
Prop. 1974:28 139
bl.
a. överta de uppgifter som nu åvilar östasiatiska museets nämnd.
Utredningen konstaterar
att Haliwylska museet och Skoklosters slott i flera avseenden uppvisar
grundläggande överensstämmelser. De bildar bl. a. slutna kulturhistoriska
miljöer med samlingar som inte förnyas. Samlingarna vid Skoklosters slott bör
på grund av sitt höga vetenskapliga värde bearbetas och vårdas planenligt och
med hjälp av särskild personal. Det är vidare angeläget att en fuUgod
forskarservice kan erbjudas vid Haliwylska museet. Det är mest rationellt att
de två museerna ansluts till ett lämpligt större organ. Livrustkammaren,
HaUwylska museet och Skoklosters slott bör bilda en ny museiorganisation.
En samordning mellan de
olika museala enheterna på Stockholms slott bör eftersträvas, varvid i första
hand en gemensam publikservice bör anordnas för livrustkammaren och den år 1970
installerade regahe-utställningen. Man bör också bygga vidare på
livrustkammarens utveckling som serviceorgan för konservering av vapen och
vissa slag av textilier.
Den nya
museiorganisationen föreslås uppdelad på eri vetenskaplig avdelning och en
museiavdelning samt en enhet för administrativa och kamerala uppgifter. Den
gemensamma organisationen föreslås få en lekmannastyrelse och en museichef. Vid
vardera Haliwylska museet och Skoklosters slott bör finnas en särskild
tjänsteman för vissa med den lokala verksamheten förenade uppgifter.
Gränsdragningen av
naturhistoriska riksmuseets ämnesområde i förhållande till andra museer och
organ är i huvudsak ändamålsenlig. På det geologiska fältet saknas dock en fast
skiljelinje mellan riksmuseets och Sveriges geologiska undersöknings (SGU) museala
funktioner. En utredning rörande bl. a. denna fråga bör snarast komma till
stånd. I sin service till undervisningsväsendet har riksmuseet ett påtagligt
behov av samarbete med Bergianska trädgården. Ett samarbetsavtal bör ingås
mellan staten och Bergianska stiftelsen.
Riksmuseets
ledning har en delvis oklar arbetsfördelning. Musei-direktörens och prefektens
uppgifter är otillfredsställande definierade i förhåUande till varandra och
till styrelsen. En tjänst som museichef och tUlika styrelseordförande bör
inrättas. Prefekten och föreståndaren för museiavdelningen bör i styrelsen
föredra ärenden som berör forskningsavdelningen resp. museiavdelningen.
Museets administrativa personal inordnas i ett kansli direkt under
museichefen.
Forskningsavdelningens
resurser är otillräckliga med hänsyn till förutsedda arbetsuppgifter.
Museiavdelningen bör förstärkas, inte minst inför planläggningen och
uppbyggandet av den basutställning som skall ersätta de föråldrade permanenta
utställningarna. Riksmuseets medverkan är också nödvändig vid uppbyggnaden av
naturhistorisk verksamhet vid de regionala museerna.
Prop. 1974: 28 140
Statens
sjöhistoriska museum har en för sina uppgifter väl fungerande organisation.
Begränsade personalförstärkningar erfordras dock.
Genom konserveringsarbetet
med regalskeppet Wasa har sjöhistoriska museet fått erfarenheter av konservering
och konserveringstek-niskt utvecklingsarbete, som det är angeläget för svenskt
museiväsen att tillvarata. Starka skäl talar för att konserveringssektionen
bibehålls inom museets organisation, även sedan den huvudsakliga konserveringen
av Wasa avslutats. Museet bör kunna betjäna bl. a. Nordiska museet,
etnografiska museet och de regionala museerna.
Etnografiska museets
verksamhetsområde bör vara i huvudsak oförändrat. I avvaktan på att museets
lokalfråga blir löst måste det utåtriktade arbetet fortsätta och
vidareutvecklas. Eftersom etnografisk museiverksamhet saknas utanför Stockholm
och Göteborg, kommer större krav än för centralmuseema i allmänhet att ställas
på att museets verksamhet kan nå ut till olika delar av landet. I samverkan
med riksutställningar bör museet framställa vandringsutställningar och
utställningar i mindre format för skolbruk. Det är vidare angeläget att museet
finner former för ett samarbete med studieförbunden.
Etnografiska
museets nuvarande organisation är väl ägnad att läggas till grund för en
fastare indelning i avdelningar med skilda ansvarsområden. Museet föreslås
bestå av en avdelning för museiundervisning och publik verksamhet i övrigt, en
avdelning för vetenskapligt arbete samt ett kansli.
Etnografiska museet bör
enligt utredningen räknas till de museer, vilkas behov av resursförstärkningar
måste sättas i främsta rummet. Vid bedömningen av museets personalbehov bör man
utgå från att det behöver hög ämnesteoretisk sakkunskap med specialister på
olika världsdelars kulturhistoria. Frågan om samlingarnas förvaring måste
lösas och särskild personal anvisas för löpande vård och tiUsyn av samlingarna.
För uppgifter som förutsätter avancerad teknisk sakkunskap föreslås museet få
stödja sig på de större museernas konserverings-anstalter.
Medelhavsmuseets
verksamhet bör inte ensidigt inriktas på endera den kulturhistoriska eUer den
konsthistoriska aspekten. Nationalmuseets antiksamlingar, utom Gustaf Illis
antikmuseum i Stockholms slott, bör i konsekvens härmed ställas till
medelhavsmuseets förfogande i den utsträckning som forskarservice och publik
verksamhet kräver.
Medelhavsmuseet
föreslås få en ställning som självständig institution med egen styrelse under
Kungl. Maj:t. Även om museet i viss utsträckning måste stödja sig på statens
historiska museum innebär detta inte att en organisatorisk samordning är
nödvändig. Museets nuvarande uppdelning på en egyptisk och en grekisk-romersk
avdelning föreslås upphöra.
Prop,
1974: 28 141
De
organisatoriska förslagen leder endast till begränsade kostnadsökningar, men
museets resurser betecknas som otillräckliga. En lösning på frågan om museets
lokalförsörjning är också nödvändig.
Det
är av största intresse för svenskt kulturliv att Nordiska museet på längre sikt
ges utrymme för fortsatt utveckling och expansion. Under den närmaste framtiden
är det emeUertid nödvändigt att låta museet arbeta inom i stort sett
oförändrade ekonomiska ramar. Museet bör kunna koncentrera sig på att utveckla
och leda en samordnad insamlings- och forskningsverksamhet vid landets kulturhistoriska
museer.
Nordiska
museets arbetsområde inom konserveringen bör liksom f. n. inriktas på textilt
material av mindre speciell karaktär samt möbler. Museet bör kunna ge råd och
anvisningar till andra museer.
Eftersom
staten redan nu har ansvaret för museets ekonomi, bör Stiftelsen Nordiska
museet ombildas till en helt statlig institution. MUS 65 föreslår att staten
förhandlar med stiftelsen om ett förstatligande av museet och att en utredning
görs rörande donationsvillkoren för stiftelsens fonder. Julita gårds
särställning som en kombination av museianläggning och lantbruksegendom behöver
särskilt beaktas.
Museets
inre organisation bör f. n. inte förändras. Det bör utredas om förvaltning,
vård och underhåll av museets kulturhistoriska fastigheter helt eller delvis
kan överföras på riksantikvarieämbetet, varvid museet dock fömtsatts svara för
all verksamhet av muséal eller annan karaktär.
Samtidigt
som utvecklingen av ett på teknik- och industrihistoria inriktat verksamhetsprogram
vid regionala museer är angelägen är det nödvändigt att öka resurserna för
Tekniska museet. Museets samlingar bör vara lätt tillgängliga för forskare och
museimän, samt vara förtecknade och publicerade på ett ändamålsenligt sätt.
Utställnings- och undervism'ngsverksamheten hindras av bl. a. den ringa forskningen
inom det teknikhistoriska området. Museet måste vidare rastas för att kunna
medverka i utredningar och ge service till riksantikvarieämbetet i arbetet med
att skydda äldre industrimiljöer.
Ett
ökat statUgt engagemang i museiverksamheten ger enligt utredningen anledning
att överväga om Tekniska museet alltjämt bör ha StäUning som enskild stiftelse.
Bidragen från industrin och museets vänförening kan inte förutsättas växa i
proportion till det ökade statliga stödet. Förhandlingar föreslås äga rum
mellan staten och Stiftelsen Tekniska museet om ett förstatligande av museet.
Någon
omedelbar omstrukturering av museets inre organisation föreslås inte. En
tämligen omfattande ökning av Tekniska museets personal betraktas som en av de
mer angelägna prioriteringar som kan göras för centralmuseernas del.
De
kulturhistoriska byggnaderna på Skansen avses i första hand
Prop. 1974: 28 142
ge
upplevelser av äldre tiders miljöer och levnadssätt. Skansen kan inte ta ansvar
för att fortlöpande dokumentera utvecklingen framåt i tiden. De
kulturhistoriska anläggningarna bör rustas upp. Beträffande Skansens
naturhistoriska verksamhet finns behov av ytterligare utredning.
Nyinvesteringar bör f. n. inte göras i djuranläggningar.
Det
är inte i första hand angeläget att öka publiktiUströmningen till Skansen, utan
det gäller framförallt att utveckla Skansen som kulturinstitution. Skansen bör
ges tillräckliga resurser för att inom den kulturhistoriska avdelningen kunna
bedriva en rikt sammansatt utåtriktad verksamhet. Anvisade bidrag föreslås få
disponeras friare och med undvikande av en specificerad ändamålsbestämning.
Principen att Skansen skall vara till största delen självbärande står i
motsättning till de allmänna strävandena att göra kulturinstitutionernas
tillgångar mer lättillgängliga. En prövning av frågan om i hur stor
utsträckning verksamheten skall finansieras genom avgifter av de besökande är
angelägen. Överläggningar härom bör inledas mellan staten och Stockholms
kommun.
Armémuseets
anslag är f. n. uppfört under försvarshuvudtiteln. Ingen ändring i fråga om
departementstillhörigheten föreslås. Vissa förändringar behöver göras i fråga
om museets kontakter med armén.
MUS
65:s förslag rörande verksamhetsinriktningen beräknas leda till
kostnadsökningar om ca 200 000 kr.
Ett
av Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum och Svenska slöjdföreningen utarbetat
förslag till program för ett utvidgat arkitekturmuseum är enligt utredningen
väl ägnat att läggas till grund för den framtida organisationen av
arkitekturmuseet. Detta innebär att arkitekturmuseet bör svara för
utställningar som belyser den aktuella utvecklingen inom formgivning och
miljögestaltning, vilket medför att museet får viktiga uppgifter inom Svenska
slöjdföreningens nuvarande arbetsområde. Arkitekturmuseets utställningsprogram
bör förutom en mindre, fast utställning inrymma bl.a. vandringsutställningar
och lokala utställningar för skolbruk.
Arkitekturmuseet
föreslås få ställning som centralmuseum med riksansvar för dokumentationen
inom sitt område. Med hänsyn till bl. a. att kostnaderna för verksamheten redan
nu främst åvilar staten bör museet övergå i statlig ägo. Förhandlingar bör
upptas med stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum om ett förstatligande av
institutionen.
Arkitekturmuseet
bör få en organisation som redan från början kan bedriva den nya verksamheten i
full utsträckning. Museet bör ställas under en lekmannastyrelse. Utredningen
beräknar det ökade anslagsbehovet tiU ca 500 000 kr.
12.4.4
Vissa specialmuseer
Utredningen
använder begreppet specialmuseum för vissa
Prop.
1974: 28 143
museer
som har ett mer avgränsat ämnesområde, men svarar för insamling av material
från i princip samtliga delar av landet. Problem rörande verksamheten vid
mindre specialmuseer med lokala eller regionala uppgifter berörs i det
följande (12.4.6).
För
de större specialmuseernas del fordras liksom för centralmuseerna en allmän
ökning av omkostnadsmedlen samt särskilda medel för projekt.
Dansmuseet,
Drottningholms teatermuseum och Musikhistoriska museet hör nära samman
ämnesmässigt och en fusion mellan dem kan förmodas erbjuda viktiga fördelar.
Med hänsyn till museernas nuvarande lokalsituation lägger utredningen emellertid
inte fram något förslag om en gemensam organisation. En viss förstärkning av
personalen föreslås för Dansmuseet och Drottningholms teatermuseum.
Musikhistqriska
museet föreslås få vidgade uppgifter som ett specialmuseum med riksomfattande
funktioner. En vidgad verksamhet kan realiseras endast genom ökade statliga
insatser. Med hänsyn till att staten redan i dag bär det huvudsakliga
ekonomiska ansvaret för driften föreslår utredningen att förhandhngar inleds
med Musikaliska akademien om ett förstatligande av Musikhistoriska museet.
Statsbidraget föreslås öka med ca 300 000 kr. under femårsperioden 1974/75
1978/79.
Millesgården,
Thielska galleriet, Waldemarsud-de och Zornmuseet betraktas som värdefulla
komplement till museerna i övrigt. Dessa museer bör med oförändrade resurser
söka åstadkomma en intensifiering av den utåtriktade aktiviteten. En viss
ökning av statsbidragen till Millesgården och Thielska galleriet kan bli
erforderlig för att verksamheten skall kunna bibehållas i nuvarande omfattning.
Marinmuseet
och m o de 11 ka m maren i Karlskro-n a föreslås med bibehållen organisatorisk
ställning successivt inleda ett samarbete med Blekinge museum. De
rationaliseringsvinster som uppkommer genom det föreslagna samarbetet bör
bereda marinmuseet visst utrymme för expansion.
Det
är inte möjligt att till Tekniska museet sammanföra de större samlingar av
flyg- och järnvägsmaterial som redan finns. Tekniska museet bör emellertid ha
ett översiktligt centralt ansvar i fråga om kommunikationshistoriska
museisamlingar.
Järnvägsmuseet
i Gävle bör som specialinstitution bl. a. belysa järnvägskommunikationernas
sociala och kulturella roll under olika tider. Utredningen anser
järnvägsmuseets organisatoriska ställning som en enhet inom statens järnvägars
centralförvaltning vara lämplig. Järnvägsmuseet saknar tillräckliga ekonomiska
resurser och bör i ett första skede erhålla medel för försöksverksamhet. De
framtida ökade kost-
Prop. 1974: 28 144
naderna
för museet aktualiserar en omprövning av finansieringsfrågan. I stället för att
belasta statens järnvägars verksamhet bör för museets driftkostnader utgå
anslag under kommunikationshuvudtiteln. För den närmaste femårsperioden
beräknas ett årligt anslag på ca 275 000 kr. Utrymme bör skapas för en i
förhållande tUl Tekniska museet fristående flyghistorisk museiverksamhet. De
redan var för sig påbörjade museiaktiviteterna inom luftfartsverket och
flygvapnet bör utvecklas. MUS 65 kommer att lägga fram förslag rörande flygvapnets
museiverksamhet.
12.4.5
Universitetsmuseer
Museer
och universitet bör ömsesidigt lämna varandra stöd både i fråga om den
vetenskapliga verksamheten och den utåtriktade, publika aktiviteten. Gemensamma
organisationer för museer och universitetsinstitutioner är emellertid
motiverade endast för ett fåtal museer med rena forsknings- och
undervisningsfunktioner vid universiteten.
Beträffande
verksamheten vid de naturhistoriska universitetsmuseerna förordar de
sakkunniga i anslutning till tidigare förslag av 1965 års biologiutredning en
närmare samverkan med riksmuseet. En samarbetsnämnd med representanter för
riksmuseet, Göteborgs naturhistoriska museum och de biologiska och geologiska
universitetsmuseerna bör inrättas.
Då
naturhistoriska riksmuseets möjligheter att sköta fältbevakningen i hela landet
är begränsade är det önskvärt att de större museerna ute i landet, främst de i
Göteborg och Lund, kan medverka i fältbevakningen när det gäller att
dokumentera utvecklingen i naturen. För att tillgodose dokumentationen av
naturutvecklingen i norra Sverige föreslås verksamheten vid Stiftelsen
Västerbottens museum vidgad till att omfatta även det naturhistoriska fältet.
Inom
det kulturhistoriska området föreslår MUS 65 att Kulturhistoriska museet i Lund
och Lunds universitets historiska museum bildar en större gemensam
organisatorisk enhet. Museet bör svara för en allsidig museal verksamhet
innefattande både vetenskapligt och pedagogiskt arbete. I fråga om de närmare
problemen vid en sammanslagning av de båda kulturhistoriska museerna i Lund
har de sakkunniga påbörjat en särskild utredning.
Museet
för nordiska fornsaker vid universitetet i Uppsala bör tiUföras
Upplandsmuseet, som skall lämna service till arkeologiska institutionens
lärare och forskare samt genom depositioner ställa material till förfogande.
Statens historiska museums nuvarande samarbete med den arkeologiska
institutionen vid universitetet i Stockholm bör utvidgas till att omfatta även
Uppsalainstitutionen.
MUS
65 föreslår att Stiftelsen Västerbottens museum, som har
Prop.
1974: 28 145
viktiga
samlingar för forskning och undervisning, skall lämna service till den
blivande arkeologiska institutionen vid universitetet i Umeå.
12.4.6
Region- och lokalmuseer
MUS
65 behandlar främst regionala museer som har ett län som arbetsfält. Utredningens
synpunkter berör emellertid också större museer med mer begränsade
verksamhetsområden.
Det
är inte möjligt att ange någon för hela landet gUtig norm för
museiverksamhetens omfattning. Det primära ansvaret när det gäller
verksamhetsinriktning och ambitionsnivå för lokal och regional museiverksamhet
måste ligga hos kommun och landsting, medan det statliga ansvaret främst måste
gälla olika former av stöd.
En
förnyelse och förstärkning av de lokala och regionala museernas utställnings-
och undervisningsverksamhet är den mest angelägna frågan för svenskt
museiväsen. Utredningen föreslår en organisationsmodell för länsmuseerna,
enhgt vilken dessa skaU bestå av en undervisningsenhet och en allmän enhet.
Tillkomsten av en sär.skild undervisningsenhet är en förutsättning för att
länsmuseerna, med egen museipedagogisk sakkunskap och materiella resurser för
utåtriktad verksamhet, skall kunna erbjuda invånare i olika delar av länet ett
tillfredsställande utställnings- och undervisningsprogram.
En
väsentlig del av det naturhistoriska informationsbehovet bör tillgodoses genom
naturhistoriskt verksamma museer i alla delar av landet. En anknytning till de
befintliga länsmuseerna får betraktas som en förutsättning för sådan
verksamhet.
Personal
med uppgifter inom insamling och kulturminnesvård bör sammanföras inom den
allmänna enheten. Vidare bör konserveringsverksamheten vid de regionala
museerna i regel vara knuten till allmänna enheten. För underhåU och vård av
samlingar bör vid varje länsmuseum finnas minst en konservator med biträde.
Chefsbefattningen
vid länsmuseerna bör vara placerad utanför de båda föreslagna enheterna. Vid
mindre institutioner kan chefskapet behöva förenas med befattningen som
föreståndare för någon av enheterna.
Länsmuseerna
bör eftersträva en ökad regional spridning av sin verksamhet. En rimlig
fördelning mellan landsting och kommun vad gäller finansiering och inflytande
är nödvändig. Huvudmannaskapet för länsmuseerna kommer bäst att kunna utövas
av stiftelser, i vilka framför allt ingår företrädare för de organ som bär
huvudansvaret för verksamhetens finansiering.
Kommun
och landsting bör tillhöra stiftarna tillsammans med den förening som är
ursprunglig huvudman och ägare tiU samlingarna.
10
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 146
Ett
alternativ är att föreningen inte ingår i stiftelsen, men fortsätter sin
verksamhet som stödförening åt museet. Länsstyrelsen bör utse en ledamot i
länsmuseets styrelse.
Föreningsägda
museer som har en huvudsakligen på kommunala medel baserad budget bör Överföras
till stiftelser med större kommunalt inflytande eller underställas kommunalt
huvudmannaskap eller förvaltning. Där länsmuseer saknas finns möjlighet att
inleda en på kommunala museer baserad länsomfattande museiverksamhet.
Länsmuseernas
insamling och övriga vetenskapligt inriktade verksamhet inom det
kulturhistoriska fältet bör fortsätta i oförändrad omfattning. För att
tillförsäkra den statliga kulturminnesvården museal medverkan vid
dokumentations- och inventeringsverksamheten fordras att minst ett museum i
varje län har kompetens inom arkeologi, etnologi och konstvetenskap. För
länsstyrelsernas del krävs viss löpande bibhoteks- och arkivservice från
länsmuseerna. Staten har sålunda ett ansvar för att länsmuseerna ges
grundläggande resurser för den kulturhistoriska verksamheten.
MUS
65 föreslår ett statsbidrag för kulturhistorisk regional museiverksamhet som
hjälp främst till att avlöna en tjänsteman med vetenskaplig och museal
erfarenhet inom de kulturhistoriska museemas ämnesområden. Bidraget föreslås i
ett första skede uppgå till 75 000 kr. per län. De mottagande museerna bör ha
vetenskapligt kompetent personal och resurser för vård och förvaring av
dokumentariskt värdefulla samlingar.
I
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, där särskilda länsmuseer saknas, bör
bidraget till kulturhistorisk museiverksamhet kunna utgå till annat museum, i
första hand de kommunala museerna i Stockholm och Göteborg. Frågan om vilka av
Skånemuseerna som bör erhålla statsbidrag behandlas närmare i samband med MUS
65 :s särskilda utredning om Kulturhistoriska museet i Lund.
Särskilt
statligt stöd föreslås utgå till verksamhet vid större regionala museer med
ansvar för värdefullt vetenskapligt material representerande en region om
flera län. Ett vidgat statsstöd bör också kunna ges till museer med regelbunden
service till bl. a. den högre utbildningen och forskningen.
Enskilda
och kommunala museer med regional eller lokal verksamhet måste kunna möta
anspråken på en livlig utställnings- och undervisningsaktivitet och kunna
tillgodose behoven i olika delar av regionerna. Kommuner och landsting kan
förväntas vara beredda att fortsätta den hittiUsvarande ökningen av medel till
museerna. En mer betydande museal expansion riskerar dock att ställas på framtiden,
om inte statligt stöd kan utverkas.
Utredningen
föreslår ett statsbidrag för regional utåtriktad museiverksamhet i form av
ett lika stort belopp till
Prop. 1974: 28 147
varje
län. Bidrag föreslås utgå med 75 000 kr. per län. Bidraget bör i första hand
utgå till de nuvarande länsmuseerna. I län med mer än ett större museum bör
bidraget kunna delas mellan samverkande museer med olika ämnesinriktning. Hela
statsbidraget eller del därav bör också, om en samverkan över länsgränserna
visar sig rationell, kunna gå till museum utanför det län, för vars verksamhet
bidraget är avsett. Som allmänna viUkor för bidragen tiU utåtriktad aktivitet
bör gälla bl. a. att bidrag från landstinget bör utgå med lägst samma belopp
som statsbidraget och att landstinget skall vara väl företrätt i det bidragsmottagande
museets styrelse.
Region- och lokalmuseerna
föreslås vidare kunna erhålla statsbidrag för genomförande av projekt. Sådana
projektbidrag skall främst vara avsedda för insamling och dokumentation, konservering
av samlingar, större utställningar och olika former av utvecklingsarbete.
Statliga projektbidrag föreslås kunna utgå i högst fem år. Bidraget får inte
överstiga 50 % av de totala projektkostnaderna. I ett inledande skede bör 2
milj. kr. anvisas för projekt vid enskilda och kommunala museer.
Verksamheten
vid Kulturhistoriska museet i Lund bör ses i förhållande till de båda
skånelänens museisituation i dess helhet. MUS 65 har föreslagit att
Kulturhistoriska museet och Lunds universitets historiska museum bildar en
större organisatorisk enhet (se 12.4.5) och har påbörjat en närmare utredning
av hithörande frågor.
Varbergs museum har
länsomfattande funktioner såväl inom den utåtriktade aktiviteten som inom det
vetenskapliga arbetet. Genom samlingarnas storlek och systematiska karaktär
intar museet en viktig plats i svenskt museiväsen. Museets ställning som
självständigt organ med egen styrelse och chef måste bibehållas och museet
måste garanteras ett statligt stöd som tryggar dess vidareutveckling.
Ett genomförande av MUS
65: s statsbidragssystem ger utrymme för oförändrad bidragsgivning till
Varbergs och Hallands museer. Statsbidrag som anvisas för museiverksamhet i
Hallands län bör delas mellan Hallands och Varbergs museer, varvid det
nuvarande särskUda statsbidraget till Varbergs museum bör upphöra. Frågan om
den fortsatta statsbidragsgivningen till Varbergs museum bör bli föremål för
förhandlingar meUan Föreningen Varbergs museum, Hallands läns landsting och
staten.
Göteborgs
kommun svarar genom sin museiverksamhet för uppgifter, som till en beaktansvärd
del tillgodoser riksintressen. Göteborgs museer är bl. a. genom sin geografiska
spännvidd jämförbara med de statliga centralmuseema. Den ekonomiska satsning
som Göteborgs kommun gör för museiverksamhet motiveras i första hand av kommunens
egna behov. De anspråk som av kultur- och forskningspolitiska skäl måste
ställas på Göteborgsmuseerna förutsätter emellertid vä-
Prop. 1974: 28 148
sentligt
ökade anslag, varav viss del måste ställas till förfogande av staten.
Göteborgs
museer föreslås få ett årligt statsbidrag. Bidragets storlek och de närmare
villkoren för det bör övervägas vid förhandlingar mellan staten och Göteborgs
kommun. Utredningen rekommenderar ett bidrag på 2 milj. kr.
Skogsmuseet
Silvanum i Gävle bör fortsätta att vara en huvudsakligen för regionens skolor
och publik avsedd utställningsinstitution. Medel för verksamheten bör liksom
hittills ställas till förfogande av kommun och landsting. Genom det föreslagna
statsbidraget för regional utåtriktad museiverksamhet bör visst statligt stöd
kunna lämnas även för verksamheten vid skogsmuseet Silvanum.
12.5
Remissyttranden över MUS 65:s betänkande
12.5.1
Utåtriktad verksamhet
Utredningens
allmänna överväganden rörande museernas utåtriktade verksamhet får stöd av
flertalet remissinstanser. Ett uttalat bifall lämnas av bl. a. marinmuseet och
modeUkammaren i Karlskrona, riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum. Akademien för de fria konsterna, länsstyrelserna i Hallands och
Västmanlands län samt Kalmar konstförening.
SACO
och Sveriges museimannaförbund delar utredningens uppfattning beträffande
vikten av en ökad satsning på samhällsinformation, naturhistoria och mUjövård
men vänder sig mot den förmånsställning MUS 65 gett dessa områden. De båda
organisationerna finner det lika angeläget att en motsvarande satsning görs på
området konst- och kulturhistoria. Ett flertal remissinstanser uttalar däremot
sitt stöd för MUS 65:s prioritering. Helsingborgs kommun konstaterar med tillfredsställelse
att de sakkunniga understryker värdet av att museernas utåtriktade verksamhet
vidgas, bland annat genom utställningar kring allmänna debattfrågor och
aktuella samhällsproblem. Örebro kommun delar de sakkunnigas mening, att
museernas verksamhet i större utsträckning bör omfatta naturvetenskap och
teknikhistoria.
SÖ,
länsstyrelsen i Östergötlands län och några kommuner delar MUS 65:s bedömningar
rörande behovet av ökade insatser som riktas direkt till grupper, vilka saknar
kontakter med museerna. Dessa och andra remissinstanser understryker i detta
sammanhang vikten av ytterligare samverkan med studieförbunden, de fackliga
organisationema och föreningslivet i övrigt.
Flera
av remissinstanserna behandlar frågan om relationerna mellan basutställningar
och tiUfäUiga utställningar. Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum instämmer i de sakkunnigas bedömning
Prop. 1974: 28 149
rörande de tillfälliga utställningarnas betydelse.
Naturhistoriska riksmuseet delar MUS 65:s syn på basutställningarnas
begränsade livslängd. Museidirektören m. fl. vid statens historiska museum,
liksom naturhistoriska riksmuseet, anser emellertid att basutställningarna vid
dessa museer dock fordrar ytterligare utrymmen utöver de nuvarande.
De sakkunnigas rekommendationer rörande museernas service
till skolan berörs främst av SÖ, som instämmer i utredningens bedömningar om
betydelsen av att skolornas museibesök infogas som led i kurserna och anpassas
till läroplanerna. I likhet med bl. a. länsskolnämnderna i Hallands, Örebro och
Jämtlands län, understryker SÖ utredningens mening att basutstäUningarna bör
anordnas i första hand med direkt tanke på skolornas behov samt instämmer i att
produktionen av por-tabla utställningar för skolorna bör utvecklas. SÖ understryker
också den roll dessa utställningar i litet format kan få för en spridning av
museernas service tUl mindre orter.
Ett tjugotal remissinstanser uttalar sitt stöd för åsikten
att alla mer betydande grenar av museiverksamheten, främst den naturhistoriska
sektorn, bör bli representerade i den regionala utåtriktade museiverksamheten.
Naturhistoriska riksmuseet påtalar att det vid regionmuseerna saknas personal
med kompetens för demonstrationer, undervisning och marknadsföring i
anslutning till vandringsutställningar med naturhistoriskt innehåll. Svenska
naturskyddsföreningen anser utredningens förslag om naturhistorisk verksamhet
vid länsmuseerna vara mycket betydelsefuUt. Inte minst bör det bli en angelägen
uppgift att popularisera och sprida information om resultaten av
länsstyrelsernas naturvårdsinventeringar.
Museidirektören m. fl. vid statens historiska museum,
Eskilstuna och Örebro kommuner har särskilt noterat den vikt de sakkunniga
lägger vid teknik- och industrihistorisk verksamhet och framhåller otillräckligheten
i de hittiUsvarande insatserna på detta fält.
Åsikten
att museerna bör få en roll som allmänna kulturcentra kommenteras av ett tiotal
remissinstanser. Teater- och musikrådet, kulturrådet, ett antal kommuner,
Kalmar konstförening och Varbergs museum är positiva tUl att museema vid sidan
om folkbiblioteken och kulturhusen får rollen av allmänna kulturcentra. °
Nordiska museet anför, gentemot utredningens uppfattning, att rollen som
kulturcentrum bör vara en funktion som enbart åvilar biblioteken. Museernas
arbetsfält begränsas erUigt museet både i fråga om innehåll och anslag av det
material, som de är satta att förvalta och bearbeta. Stockholms kommun och
Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att det fordras en klarare
arbetsfördelning mellan museer och bibliotek.
Utredningens förslag till precisering av centralmuseernas
roll berörs närmare av något över ett tiotal remissinstanser, vilka samtliga i
huvudsak ger det sitt stöd. Utredningens åsikt att central-
Prop. 1974:28 150
museerna
bör få bättre tillfälle att på det publika området inrikta sina resurser på
uppgifter av rikskaraktär biträds av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, naturhistoriska riksmuseet, kulturrådet, SACO och Föreningen
Sveriges landsantikvarier. Flera remissmyndigheter efterlyser emellertid
förslag rörande kostnaderna för centralmuseernas konsultuppgifter. Föreningen
Heimbygda betonar att centralmuseernas service inte får göras beroende av
avgifter utan ha karaktären av en ordinarie uppgift.
Flera remissinstanser
berör frågan om ansvarsfördelningen mellan centralmuseerna och
Riksutställningar. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum.
Nordiska museet, Helsingborgs och Luleå kommuner samt Föreningen Heimbygda
anser att centralmuseernas produktion av vandringsutställningar är en
angelägenhet, som inte bör överföras på RiksutstäUningar. Svenska
museiföreningen bedömer det som synnerligen angeläget att såväl centralmuseer
som regionmuseer i framtiden kommer att producera vandringsutställningar.
MUS
65:s uppfattning att det bör ankomma på Stockholms kommun och Stockholms läns
landsting att med egna organ svara fÖr distributionen av museernas material
inom Storstockholmsregionen delas av Nordiska museet och kulturrådet.
Naturhistoriska riksmuseet. Nordiska museet och Tekniska museet anser i likhet
med MUS 65 att central-museernas service till skolorna bör orrifatta även
skolor utanför Stockholms kommun. Kulturrådet anser det angeläget att frågan
om ansvarsfördelningen mellan statUga kulturinstitutioner och kommunala organ
i Storstockholmsområdet blir föremål för överläggningar mellan staten och de
kommunala organen.
Länsstyrelsen
i Stockholms län och Stockholms kommun ställer sig emellertid frågande inför
tanken att det bör ankomma på kommun och landsting att med egna organ svara för
distribution av centralmuseernas material.
12.5.2
Vetenskaplig dokumentation
Utredningens
syn på de naturhistoriska museernas uppgifter får i huvudsak stöd av
naturhistoriska riksmuseet. Man framhåller de biologiska museisamlingarnas
specifika uppgift att bevara typexemplar och understryker behovet av geologisk
dokumentation.
Rektorsämbetet vid
universitetet i Stockholm understryker det viktiga i att riksmuseet bhr
centrum för dokumentationen i samband med utforskningen av naturutvecklingen.
Utredningens förslag tUl närmare anknytning mellan de regionala naturhistoriska
museerna och riksmuseet samt den arbetsfördelning som därvid föreslås
tillstyrks av Malmö kommun under förutsättning att statliga bidrag beviljas för
detta ändamål.
Prop. 1974: 28 151
Nordiska museet anser för sin del att det finns
förutsättningar för en starkare regional organisation inom de naturhistoriska
museernas arbetsområde. Enligt Nordiska museet borde hushåUningssällskapen ha förutsättningar
att inta en roll, som motsvarar den, vilken på det kulturhistoriska området
innehas av hembygdsförbunden.
Den kulturhistoriska insamlingsverksamhetens uppgifter
behandlas av kulturrådet, som betonar vikten av att detta material levandegörs
för att belysa och förklara den samhälleliga utvecklingen. Sambandet mellan
forskningen och den utåtriktade verksamheten framhålls förutom av kulturrådet
även av statens humanistiska forskningsråd, Göteborgs kommun och Föreningen
Norrbottens museum. Vitterhetsakademien konstaterar med tillfredsställelse att
utredningen genomgående lagt vikt vid den vetenskapliga betydelsen av
museiverksamheten.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum.
Nordiska museet. Föreningen Norrbottens museum. Svenska museiföreningen och
Föreningen Sveriges landsantikvarier delar de sakkunnigas mening att de
kulturhistoriska museernas forskning och bearbetning i ökad utsträckning bör
organiseras och planeras jämsides med insamlingen.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
instämmer i att fördelningen av fynd tiU mindre museer bör begränsas.
Utdeposition bör sedan tillämpas så generöst som möjligt.
Nordiska museet. Föreningen Sveriges landsantikvarier,
länsstyrelserna i Kalmar, Skaraborgs och Värmlands län, sju kommuner och några
länsmuseer och hembygdsföreningar ställer sig positiva till principförslaget
om en till region- och lokalmuseerna decentraliserad specialinsamling inom
ramen för en för landets kulturhistoriska museer gemensam planering.
Beträffande föremålssamlingarnas vård pekar utredningen
på otillräckligheten i dokumentationen i samband med konservering och
framhåller vikten av ett utvecklingsarbete på området. Museidirektören m. fl.
vid statens historiska museum och Svenska arkeologiska samfundet vitsordar
behovet av ett utvecklingsarbete i nära samverkan meUan teknisk och
kulturhistorisk sakkunskap.
De sakkunrugas förslag angående konserveringsverksamhetens
organisation, vilket bl. a. innebär en koncentration av resursema tUl ett
mindre antal museer, tas upp till behandhng av flera remissinstanser. Åsikterna
är delade.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
framhåller att man i stort delar de sakkunnigas mening i denna fråga. Även
Vitterhetsakademien kan ansluta sig till tankegången i utredningsförslaget.
Nordiska konservatorsförbundets svenska sektion framhåller
att den genomgående positiva inställning till konserveringsproblemen som genomsyrar
utredningen är mycket glädjande ur konservatorernas synpunkt.
Prop.
1974:28 152
Bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att
verksamheten borde baseras på ett mindre antal tekniska expertanstalter,
specialiserade på någon eller några former av konservering.
Enligt SACO:s uppfattning krävs en betydligt mera
förutsättningslös och ingående analys av konserveringsproblemen än den
utredningen presterat.
Till det principiella förslaget om en central registrering
med hjälp av ADB ansluter sig bl. a. fideikommissnämnden, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum, livrustkammaren, styrelsen för Skoklosters
slott, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, statens sjöhistoriska
museum, museichefskollegiet i Stockholm, Vitterhetsakademien, sju kommuner
samt Värmlands läns landsting, ett antal hembygdsföreningar. Föreningen
Sveriges landsantikvarier och Svenska m useiföreningen.
RRV samt riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum framhåller att behovet av ett eUer flera system för registrering av
museernas samlingar förefaller oomtvistat och att det på sikt torde bli
nödvändigt med någon form av ADB för detta. Statskontoret anser sig inte kunna
ta ställning i frågan och förordar därför att registrering av museiföremål
med eller utan hjälp av ADB-teknik blir föremål för fortsatt utredning.
Beträffande det system för registrering, som föreslås av
MUS 65, är många remissinstanser kritiska.
12.5.3 Centralmuseer
Naturhistoriska riksmuseet anser att det hade varit
önskvärt med en grundläggande utredning beträffande innebörden i begreppet
centralmuseum och ett klarläggande av dessa museers verksamhetsområde och
arbetsuppgifter i förhållande till regionala och lokala museers. Utredningens
definition bör enligt Tekniska museet kompletteras med en funktionell sådan.
Definitionen är enligt Nordiska museet tillämplig på begreppet specialmuseum.
Inte heller museichefskollegiet i Stockholm finner utredningens definition
adekvat.
Bristen på klarhet i diskussionen av begreppet
centralmuseum har enligt Svenska museiföreningen framför allt fått konsekvenser
för gränsdragningen mellan museernas ansvarsområden. Föreningen anser det
viktigt att ansvarsområdena är så klart definierade som möjligt. Även
museichefskollegiet i Stockholm anser att ansvarsområdena fortfarande bör
definieras för undvikande av kollision och konkurrens.
Ett tiotal remissinstanser, däribland statskontoret.
Nordiska museet, Västmanlands fornminnesförening, Gästrike-Hälsinge
hembygdsförbund. Föreningen Heimbygda och Föreningen Sveriges landsantikvarier
upp-
Prop. 1974: 28 153
märksammar
det ansvar centralmuseerna har för att ge landsortsmuseerna stöd i olika
former. Man befarar att utredningens organisationsförslag beträffande
centralmuseerna skall innebära en olycklig uppsplittring av ansvaret på ett
stort antal centrala institutioner.
Statskontoret
ifrågasätter rent allmänt om uppdelningen av statens kulturhistoriska museer i
ett flertal separata myndigheter kan betecknas som ändamålsenlig och rationell.
Kulturrådet, som har förståelse för en princip som medger stor självständighet
för varje enhet, anser att man dock inte kan bortse från att en långtgående
uppdelning kan bli kostnadskrävande eftersom många servicefunktioner måste
dubbleras. Kulturrådet finner det inte uteslutet att man inom ramen för en
större organisation kan ge stor självständighet åt dess olika enheter. Nordiska
museet konstaterar att utredningen, i stället för att undersöka vilka museer
som har nära beröringspunkter och som kan nå styrka genom att gå samman,
fortsatt på en väg som innebär etablering av små, resurssvaga »centralmuseer».
För
bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier framstår det som självklart att man
söker åstadkomma någon form av samordning mellan centralmuseema. Detta bör
kunna ske med fullt bibehållen självständighet för de enskilda museerna, men så
att något eller några av dem får huvudansvaret för vissa samordnande funktioner.
De
instanser som avvisar en delning av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum har naturligt nog ofta också en annan uppfattning om
organisationen av historiska museet, framförallt om vilka av de nu gemensamma
avdelningarna som skall tillföras museet.
Ämbetsverket
bör enligt riksantikvarieämbetet och statens historiska museum vara
sammanhållet med en verksledning, som har tyngdpunkten i ett chefskoUegium med
riksantikvarien som ordförande och beslutsfattande och en styrelse med annan
ordförande än riksantikvarien. Riksantikvarieämbetet föreslår att det inom
museet upprättas ett särskilt kansli för ekonomisk planering och vissa kamerala
funktioner direkt underställt museidirektören i frågor inom dennes kompetensområde.
Under detta kansU bör också museets hantverkare sortera. För hela det odelade
verket bör, utöver den administrativa enheten, också arkiv, bibliotek och
teknisk-laborativa enheter vara gemensamma. Den nuvarande pedagogiska
avdelningen bör enligt verket ombildas och ingå i museets organisation på det
sätt MUS 65 föreslår. En del gemensamma informationsfrågor bör lösas i
samarbete mellan olika enheter inom verket. Även fyndfördelning och inspektion
av länsmuseerna bör enligt verkets uppfattning ske i samarbete mellan museet
och ämbetet.
Museidirektören
m. fl. vid statens historiska museum ansluter sig
Prop. 1974: 28 154
i
sitt säryttrande i stort sett till MUS 65:s förslag till uppdelning av de
gemensamma avdelningarna mellan museet och verket. Man vänder sig med skärpa
mot ämbetets mening att tekniska avdelningen skulle utgöra en del av ämbetets
organisation. Reservanterna understryker att huvuddelen av
konserveringsanstaltens arbete ligger och kommer att hgga på konservering av
föremål som tiUhör museet.
Vitterhetsakademien
framhåller att museet redan nu har det mått av självständighet som gör det
möjligt för det att utveckla sin särart och hävda sin ställning som
kulturhistoriskt riksmuseum.
Beträffande
museets inre organisation accepterar riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum i princip grundidén i utredningsförslaget att dela upp
verksamheten i funktionsinriktade avdelningar, nämhgen en
undersökningsavdelning för den normala materialhanteringen och forskningen
resp. en museiavdelning för den utåtriktade verksamheten. Den hittillsvarande
tidsindelningen bör enligt verket tills vidare bibehållas i det dagliga
rutinarbetet, men på sikt synes en sektionsindelning olämplig för det
arkeologiska arbetet.
Museidirektören
m. fl. vid statens historiska museum framhåUer i sitt säryttrande bl. a. att
man accepterar den föreslagna organisationen vid museiavdelningen. Däremot
avvisar man tanken på en hårt driven sektionsindelning vid undersökningsavdelningen
och framhåller att den existerande tidsindelningen av avdelningarna fortfarande
är lämpligast i det dagliga rutinarbetet.
Nationalmuseet
ifrågasätter lämpligheten av att dela upp de museala funktionerna på en
undersökningsavdelning och en museiavdelning. Museet finner det väsentligt att
museernas utställningsverksamhet i motsats till riksutställningsorganisationen
får möjlighet att utvecklas efter en induktiv, från forskningen inspirerad,
metod i stället för den deduktiva metoden där man är hänvisad till redan känt
material.
Den
föreslagna sammanslagningen av de tre fackavdelningarna inom museet är en
organisatorisk förändring, som kommer att försvåra den väsentligaste av museets
uppgifter, vården av museets samlingar, anser Svenska fornminnesföreningen.
Föreningen hävdar att begränsningen till ett fält är en nödvändig förutsättning
för en någorlunda gedigen kunskap om samlingarna inom resp. område.
Museidirektören
m. fl. vid statens historiska museum och humanistiska fakulteten vid
universitetet i Lund instämmer i utredningens förslag om att myntkabinettet
förblir en avdelning inom museet. Bl. a. Vitterhetsakademien och Svenska
numismatiska föreningen anser däremot att myntkabinettet bör få en från museet
i övrigt fristående StäUning som särskild enhet direkt under ledningen för det
odelade verket. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum finner att
det inte finns anledning att söka någon annan lösning för myntkabinettet än
den man väljer för medelhavsmuseet.
Prop. 1974:28 155
MUS 65:s förslag till resursökningar betecknas av
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum som inte helt
tillräckliga, trots att markeringar om en kraftig ökning av resurserna gjorts i
vissa fall.
MUS 65:s förslag att göra moderna museet till en från nationalmuseet
fristående institution avvisas eller mottas med tveksamhet av flertalet
instanser, som yttrat sig över förslaget, däribland nationalmuseet.
Principiellt positivt om utredningens förslag uttrycker
sig bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, humanistiska
fakulteten vid universitetet i Lund, Akademien för de fria konsterna, kulturrådet.
Kalmar konstförening. Svenska fdminstitutet och Konstnärernas
riksorganisation. Några av dessa instanser framför dock på vissa punkter starka
reservationer mot utredningsförslaget.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
instämmer i utredningens uppfattning att bevakningen av hela den svenska och
utländska samtidskonsten bör ingå i moderna museets uppdrag och att museet bör
ha ett mycket fritt definierat uppdrag att idka samtids-och framtidsstudier av
hela det moderna samhällets bUdframställning. Denna bedömning ger enligt verket
gott underlag för slutsatsen att moderna museets ledning bör utövas
självständigt i förhållande till nationalmuseet i övrigt och att dess
anslagsfrågor prövas utan speciell avvägning mot just nationalmuseets. Verket
är dock tveksamt mot förslaget att tillsätta lekmannastyrelser för vart och ett
av museerna utan föreslår en sammanhållen styrelse för vad som lämpligen kan
kallas statens konstsamlingar. Chefen för nationalmuseet skulle sålunda även
svara för en del frågor rörande de mindre museerna, men i övrigt skulle
direktörerna för dessa vara självständiga. Konstruktionen är i viss mån analog
med den som verket föreslår för sin egen del.
Kulturrådets majoritet ansluter sig till själva principen
om delning av nationahnuseet i två enheter. I samband med beredningen av betänkandet
bör olika former för organisatoriskt samarbete mellan nationalmuseet och moderna
museet ingående belysas. Ledamöterna Andersson och Häger anser i en
reservation att en delning oundvikligen kommer att medföra merkostnader för
statsverket och att alla möjligheter att undvika icke absolut nödvändiga
kostnadsökningar för de centrala kulturinstitutionema bör prövas.
Akademien för de fria konsterna vill så tillvida biträda
utredningens förslag att skUja moderna museet från nationalmuseet att denna förändring
bör utgöra en målsättning för det framtida utvecklingsarbetet. Akademin menar
dock att en sådan uppdelning som utredningen föreslagit kan ifrågasättas.
Med tanke på verksamhetens omfång och samhngarnas storlek
vid de två museerna stöder Konstnärernas riksorganisation (KRO) för-
Prop.
1974: 28 156
slaget om delning av nationalmuseet. KRO kan inte godta
den gräns utredningen drar vid år 1900. Dessutom föreslår man att en museinämnd
med uppgift att sköta programverksamheten och bestående av tjänstemän från
museet och olika bildproducenter skall inrättas.
Statsanställdas förbund instämmer i princip i förslaget om
ett skiljande av moderna museet från nationalmuseet men finner ett betydligt
större personaltillskott än vad utredningen förordar nödvändigt.
Uttalat negativa till förslaget om att skilja moderna
museet från nationalmuseet ställer sig statskontoret, RRV. nationahnuseet.
konstvetenskapliga institutionen vid universitetet i Stockholm, humanistiska
fakulteten vid universitetet i Umeå, statens konstråd. Vitterhetsakademien,
Helsingborgs kommun. Föreningen Heimbygda, TCO, Föreningen Sveriges
landsantikvarier och Konstfrämjandet.
Statskontoret anser uppdelningen både orationell och
onödigt kostnadskrävande, samtidigt som den skulle leda till besvärliga
gränsdragningsproblem vid uppdelningen av t. ex. tecknings- och grafiksamlingarna,
biblioteket och arkivet liksom även administrationen. Verket anför att
förändringar i nationalmuseets interna organisation förmodligen skulle kunna
lösa flertalet av de problem MUS 65 nu påtalat.
Nationalmuseet framför mycket hård kritik mot de flesta
punkter i utredningens förslag. Museet finner att MUS 65:s förslag dels inte är
museifunktionellt riktigt, dels inte ger tillräckliga resurser för att
förverkhga den med delningen avsedda målsättningen. Tanken att dela upp
nationalmuseets och moderna museets verksamheter efter epoker medförande samma
uppbyggnad för de båda enheterna skulle enligt nationalmuseets uppfattning låsa
institutionerna i ett statiskt och föråldrat organisationsmönster.
Statens konstråd avstyrker förslaget till delning och
finner att helt tUlfredsställande förutsättningar finns att inom ramen för en
gemensam organisation genomföra olikartad programverksamhet för äldre och nyare
tids konst inom de olika avdelningarna på museet.
Museidirektören m. fl. vid statens historiska museum tar i
särytt-randet upp fotomuseet, som man anser bör knytas till ett kulturhistoriskt
museum med erfarenhet av dylikt material t. ex. arkitekturmuseet. Fotografiska
museets vänner finner det märkligt att MUS 65 inte närmare uppehåller sig vid
fotografiska museets ställning. Föreningen föreslår en utredning om museet
syftande tUl att antingen göra fotomuseet till en självständig avdelning av
nationalmuseet eUer ett eget centralmuseum.
MUS 65:s förslag till resursökningar för moderna museet
kritiseras på många håll som allt för knappa. Till de kritiska instanserna hör
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, nationalmuseet,
etnografiska museet, institutionen för konstvetenskap vid uni-
Prop.
1974:28 157
versitetet i Stockholm, Föreningen Sveriges
landsantikvarier och Konstnärernas riksorganisation.
Ingen
remissinstans har funnit anledning att gå emot utredningens uppfattning om att
östasiatiska museet f. n. inte bör omorganiseras tiU en fristående
institution.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum framhåller det förslag till lösning man
skisserade i samband med frågan om moderna museets framtid: en gemensam
organisation med en enda styrelse för nationalmuseet, moderna museet och
östasiatiska museet, men med vidsträckt frihet för de tre olika delarna och
rätt för deras chefer att föredra anslagsframställningar direkt för styrelsen.
Östasiatiska
museet anser inte heller ett frigörande från nationalmuseet f. n. vara
aktuellt, även om det kan vara principiellt befogat med tanke på museets
särkaraktär.
Etnografiska museet behandlar under detta avsnitt frågan
om gränserna mellan östasiatiska och etnografiska museerna och framhåller att
samarbetet bör fortsätta som hittills och de olika samlingarna vårdas på den
institution där de av historiska skäl kommit att hamna.
Mot
utredningens förslag att nationalmuseet skall ställas'under en
lekmannastyrelse är nationalmuseet kritiskt och framhåller att museet tidigare
haft en styrelse men att denna organisationsform inte utfallit väl. För den
händelse statsmakterna skulle finna styrelseinstitutet nödvändigt framhåller
museet bl. a. att medlemmar i styrelsen bör väljas i kraft av sina personliga
kvalifikationer och att företrädare för utbildningssektorn bör ingå i
styrelsen.
Konstfrämjandet biträder MUS 65:s uppfattning att
nationalmuseet bör ställas under en både för publik och konstnärer
representativ styrelse.
Utredningens
förslag att sammanföra livrustkammaren, Haliwylska museet och Skoklosters slott
inom en gemensam organisation får ett blandat mottagande av remissinstanserna.
De av förslaget närmast berörda tre museerna är alla positiva och därutöver
RRV, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt statens
humanistiska forskningsråd medan övriga instanser, däribland nationalmuseet
och riksmarskalksämbetet liksom TCO, SACO, Svenska museiföreningen och
Föreningen Sveriges landsantikvarier, är negativa eller tveksamma. Nordiska
museet har invändningar mot förslaget om en fusion, vari Haliwylska museet
ingår, men är positivt inställt till ett sammanförande av Skoklosters slott
med livrustkammaren.
RRV delar
utredningens uppfattning om att verksamheterna vid livrustkammaren, Haliwylska
museet och Skoklosters slott ej kan bedrivas rationeUt annat än inom en större
organisation. Denna uppfattning grundar sig dock enligt RRV främst på en
ekonomisk-administra-
Prop. 1974: 28 158
tiv
bedömning, snarare än en fackmannamässig museal tillhörighetsanalys.
Med
hänsyn bl. a. till att de tre museerna utgör slutna samhngar samt att storleken
på de tre institutionerna gör att ingen kommer att dominera över den andra,
anser livrustkammaren en samordning naturhg.
Styrelsen
för Skoklosters slott menar att förslaget tar hänsyn till behovet av teknisk
och teoretisk kompetens för många skUda uppgifter vid slottet och dessutom till
säsongvisa växlingar i den utåtriktade verksamhetens intensitet.
Till
yttrandet har fogats en skrivelse från personalen vid Skoklosters slott, vars
majoritet finner att i första hand formema för ett självständigt Skokloster
bör övervägas, i andra hand ett samarbete med Nordiska museet.
Två
av de tre ledamöterna i direktionen vid Haliwylska museet. Reuterswärd och
Wachtmeister, ansluter sig, ehuru med skilda motiveringar, tUl MUS 65:s
förslag. Ledamoten Widman anser i sitt säryttrande att de skäl som framförts i
en tidigare utredning för en anslutning till nationalmuseet fortfarande
föreligger under förutsättning att Haliwylska museet garanteras full
integritet.
Riksmarskalksämbetet
är starkt kritiskt mot tanken att på längre sikt samordna de olika museala
verksamheterna vid Stockholms slott. Att skUja nationalmuseet från
huvudmannaskapet över målerisamlingarna på slottet är enligt ämbetet
oacceptabelt. Lika orealistiskt anser man det vara att lägga husgerådskammaren
på slottet under en rent museal förvaltning, då husgerådskammaren förutom sina
kulturvårdande uppgifter också har andra åligganden.
Nationalmuseet
påpekar att MUS 65, som enligt museet annars i regel slagit vakt om de olika
museala institutionernas självständighet, i just detta fall på ett markant sätt
frångått denna huvudprincip. Även Nordiska museet anser att MUS 65:s förslag
rörande Haliwylska museet, livrustkammaren och Skoklosters slott står i
motsättning till utredningens synsätt i andra sammanhang inom museisektorn.
Museet tillstyrker att Haliwylska museet och Skoklosters slott anknyts tiU
något centralmuseum, men kan inte finna att livrustkammaren är en för
Haliwylska museet lämplig partner där framstår fortfarande nationalmuseet.
Nordiska museet eller Stockholms stadsmuseum som alternativ.
SACO
och Sveriges museimannaförbund anser utredningens förslag beträffande
Skoklosters slott, Haliwylska museet och Sveriges arkitekturmuseum vara mindre
ändamålsenliga. Om man vUl underlätta samordningen av befintliga resurser samt
undvika onödig splittring bör man enligt SACO i första hand eftersträva en
organisatorisk samordning mellan dessa museer och Nordiska museet och/eller
nationalmuseet.
Prop. 1974: 28 159
Föreningen
Heimbygda anser att både Haliwylska museet och Skoklosters slott bör föras
till Nordiska museet.
Föreningen
Sveriges landsantikvarier finner utredningens motivering för en sammanslagning
av, som man anser, tre institutioner med vitt skilda verksamhetsområden
egenartad och hänvisar till sitt principiella resonemang i dessa frågor.
Föreningen anser att en anknytning till Nordiska museet eller nationalmuseet
vore att förorda.
Kammarkollegiet,
som framhåller att förslaget om Haliwylska museets ändrade ställning innebär
en permutation av gåvobrevets förvaltningsbestämmelser, anser det finnas
bärande skäl för en sådan.
Till
utredningens förslag rörande naturhistoriska riksmuseet ställer sig de flesta
instanser som berört ämnet, däribland statskontoret, övervägande positiva.
Statskontoret
ansluter sig tiU de sakkunnigas uppfattning att musei-uppgifterna vid Sveriges
geologiska undersökning (SGU) bör samordnas med den mineralogiska verksamheten
vid riksmuseet och att hithörande frågor bör utredas i särskild ordning.
Naturhistoriska riksmuseet framhåller att den planerade nära samverkan med SGU
ersatts av ett nära samarbete med de geovetenskapliga ämnena vid Stockholms
universitet. Museet ansluter sig till förslaget om en utredning i frågan. Sveriges
geologiska undersökning upplyser att verkets organisation f. n. är föremål för
utredning. I stor utsträckning behövs enligt verket samlingarna för arbetet.
Verket finner det angeläget att riksmuseet får personal för att presentera det
geologiska materialet.
Vad
beträffar samarbetet mellan riksmuseet och Bergianska trädgården framhåUer
riaturhistoriska riksmuseet behovet av odlingsmöjligheter för forskarna vid
museet och att de nödvändiga resurserna för ett samarbete därvidlag borde kunna
utvecklas inom botaniska trädgårdens ram. En förutsättning för samarbete inom
den publika verksamheten är att en pedagogisk befattning inrättas vid
trädgården.
Utredningens
förslag att inrätta en chefsbefattning, vars innehavare dessutom är ordförande
i museistyrelsen, möter instämmande från den enda instans som kommenterat
förslaget, naturhistoriska riksmuseet. När det gäller de av utredningen
föreslagna personalförstärkningarna har naturlustoriska riksmuseet inga
invändningar för forskningsavdelningens vidkommande, men anser de föreslagna
förbättringarna i musei-avdelningens personalbesättning vara otillräckliga.
Allmänt
framhålls naturhistoriska riksmuseets betydelse och behov av resursförstärkning
av statens naturvårdsverk, som särskilt understryker museets roll för
informationen i mUjöfrågor.
TUl
de mest positiva dragen i svenskt museiväsen under senare år hör enligt
Föreningen Norrbottens museum riksmuseets utåtriktade verksamhet. Föreningen
tillstyrker den föreslagna naturhistoriska verksamheten vid de regionala
museerna och en förstärkning av riksmuseets
Prop. 1974:28 160
organisation
för detta ändamål. Naturhistoriska riksmuseets samordnande funktion för den
naturhistoriska verksamheten vid landets museer är enligt SACO en direkt
förutsättning för att verksamheten skaU kunna utvecklas vid regionmuseerna.
Statens
sjöhistoriska museum omtalar att arbetet med Wasa nu är så långt drivet att
museet kan framlägga ett förslag till nödvändig justering av den nuvarande
organisationen av statens sjöhistoriska museum. Organisationen bör bestå av
följande avdelningar: administrativa avdelningen, konserveringstekniska
avdelningen, informations- och undervisningsavdelningen,
fältundersökningsavdelningen, dokumentationsavdelningen samt Wasa och
utställningsavdelningen. Organisationen ansluter sig nära till den tidigare.
Den väsentligaste förändringen ligger i den striktare funktionsuppdelning som
gjorts mellan de olika avdelningarna.
Sjöhistoriska
museet anser det orealistiskt att ett överförande av viss personal från
underhållsanslaget till förvaltningskostnadsanslaget skulle kunna medföra att
utgiftssidan på underhållsanslaget skulle kunna minskas i motsvarande grad.
Sjöhistoriska museet vänder sig mot utredningens förslag om endast begränsade
resursförstärkningar för museet. Den konserveringstekniska avdelningen bör
omfatta en väsentligt större personalstyrka än nu, trots att konserveringen av
Wasa slutförs inom de närmaste åren.
Utredningens
förslag tUl upprustning av etnografiska museet hälsas med glädje av
etnografiska museet, som därigenom ser möjligheter att göra museet till en
basinstitution för forskning och utåtriktad verksamhet som motsvarar ett
växande intresse för främmande kulturer och u-landsfrågor. Enligt museets
mening bör det finnas minst två konservatorer för vård av materialet i museet
och en med modern data- och informationsteknik förtrogen intendent. Av stor
vikt är slutligen enligt museet att både på forskningssidan och inom den
utåtriktade verksamheten anställs biträdande personal.
Humanistiska
fakulteten vid universitetet i Lund föreslår att etnografiska museet tiU de
universitetsstäder som inte har egna etnografiska museer deponerar material i
studiesamlingar.
TUl
MUS 65:s förslag om att etablera medelhavsmuseet som en helt självständig
institution ställer sig statskontoret kritiskt och förordar i stället att
medelhavsmuseet inordnas i riksantikvarieämbetet på samma sätt som
statskontoret föreslagit i fråga om historiska museet. Till ämbetet bör knytas
en särskild rådgivande nämnd för medelhavsmuseet. En likartad inställning har
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum och Vitterhetsakademien.
Akademin godtar att dess roll som huvudman för medelhavsmuseet upphör.
Medelhavsmuseet
finner MUS 65:s förslag om museets ställning som fristående myndighet som den
mest lämpade lösningen för att museet
Prop.
1974: 28 161
skall få möjlighet att utveckla sin egen profil i
anslutning tiU samlingarnas särart. Medelhavsmuseet instämmer helt i MUS 65:s
förslag att förlägga de administrativa och kamerala funktionerna för museet tUl
riksantikvarieämbetet.
Museidirektören
m. fl. vid statens historiska museum ansluter sig i sitt säryttrande i huvudsak
till utredningens förslag.
Förslaget
att överföra nationalmuseets antiksamlingar, med undantag för Gustav III:s
antikmuseum på Slottet, till medelhavsmuseet bemöts positivt av de instanser
som uttalat sig i frågan, nämligen riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, museidirektören m. fl. vid statens historiska museum i
säryttrande, samt medelhavsmuseet.
Mot de
sakkunnigas förslag att slopa uppdelningen på två olika avdelningar inom
medelhavsmuseet vänder sig medelhavsmuseet självt och Vitterhetsakademien.
De
sakkunnigas förslag till höjning av museets anslag betecknas av
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum som synnerligen knappt.
Medelhavsmuseet yrkar på att museets resurser utreds vidare i samband med
lokalproblemens lösning.
Statskontoret
har inte något att erinra mot att en omprövning av huvudmannaskapet för
Nordiska museet kommer till stånd.
I det sammanhanget bör enligt statskontoret erfarenheterna
av museets
nuvarande organisation följas upp och värderas.
Bl. a.
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt Statsanställdas
förbund tillstyrker utredningens förslag om en omvandling av Nordiska museet
från stiftelse till statlig institution.
Nordiska
museet anser att för- resp. nackdelarna med ställningen som statlig institution
inte klarlagts av de sakkunniga. Museet ser utredningens förslag om
förstatligande av central- och specialmuseer utan denna status som uttryck för
en positiv inställning och är berett att överväga utredningens förslag om
statligt huvudmannaskap samt ingå i direkta förhandlingar med statsmakterna i
frågan.
Kulturrådet
känner en viss tvekan inför tanken att i nuvarande läge ombilda Nordiska och
Tekniska museerna till statsinstitutioner. Den vanliga organisationsformen för
de statliga museerna är emellertid myndighetsformen. Myndighetsformen är bl. a.
ett uttryck för att staten tar hela det ekonomiska ansvaret. Det avgörande för
valet av företagsform för de båda museerna bör vara att nå fram till en
lösning som ger museerna en god ekonomisk ställning samtidigt med stor rörelsefrihet.
MUS 65:s
åsikt att Nordiska museet under de närmaste åren måste få arbeta med i stort
sett oförändrade ekonomiska ramar betecknas av Nordiska museet som
motsägelsefull, eftersom man samtidigt framhåller att museernas utåtriktade
verksamhet skall ökas. Utredningens tanke att de ökade resurser som föreslås
komma de regionala museerna till
II Riksdagen 1974. Isaml. Nr 28
Prop.
1974:28 162
del skulle möjliggöra för Nordiska museet att bedriva en
ökad del av sitt arbete i samverkan med dessa anses av museet vara orealistisk.
Sameutredningen,
som betonar behovet av ett samarbete mellan Nordiska museet och berörda
länsmuseer när det gäller insatserna för den samiska kulturen, framhåller att
en ökad aktivitet på detta område och ett fullföljande av planerna på en
inventering av forskningsprojekt rörande samekulturen kräver en förstärkning av
Nordiska museets ekonomiska resurser.
Beträffande
museets organisation delar inte Nordiska museet utredningens uppfattning att
en översyn av den inre uppbyggnaden inte skulle behövas. Nordiska museet har i
annat sammanhang ansökt om medel för en översyn av museets inre organisation,
vilket tillstyrkts av statskontoret och MUS 65. Frågan om museets gårdar bör
lösas i samband med avgörandet om museets ställning som självständig stiftelse
eUer statlig myndighet. Museet framhåUer att det i sitt dokumentationsarbete
av svensk äldre byggnadstradition behöver kulturhistoriska fastigheter som
åskådningsmaterial och grund för fortsatt utprövning av restaurerings- och
konserveringsmetoder.
Utredningens uppfattning att Tekniska museet bör förstatligas
delas av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt
Statsanställdas förbund.
Enligt
rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm måste hänsyn tas till det
stora intresse som näringslivet och enskilda stiftelser hittills visat museet,
så att detta inte bortfaller eller minskas om en ändring sker av museets
ställning.
Svenska
uppfinnareföreningen anser att näringslivets benägenhet att ge anslag för
separatutställningar och andra arrangemang bör vara stor om staten övertar
ansvaret för den kontinuerhga driften av museet.
Kulturrådet
känner tvekan inför tanken på ett förstatligande av Tekniska museet.
Myndighetsformen är dock enligt kulturrådet ett uttryck för att staten tar hela
det ekonomiska ansvaret, vilket inte skett beträffande Tekniska museet. Att ett
centralmuseum som Tekniska museet för sin löpande verksamhet är beroende av
bidrag från näringslivet finner kulturrådet djupt otillfredsställande.
Uttalat
negativa till ett förstatligande av Tekniska museet ställer sig Tekniska
museet. Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund och Svenska
teknologförenlngen.
Tekniska
museet betonar att det är beroende av en nära anknytning till industrin för att
få tUlgång tiU teknologiskt tänkande, för insamlingen av föremål och
dokumentation och slutligen mera allmänt i sin roll som kulturinstitution på
det teknisk-industriella området. Museet anser det otänkbart att museet även
som statsinstitution skulle till en del finansieras med bidrag från
näringslivet och museets vän-
Prop.
1974: 28 163
förening. Ett förstatiigande skulle således enligt museets
mening innebära att även ett bibehållande av verksamhetens nuvarande
omfattning skulle medföra ökade kostnader för staten. Museet framhåller det
angelägna i att avlägsna de olägenheter som de konjunkturberoende
industribidragens inräknande i den löpande budgeten medför och föreslår därvid
att staten svarar för en grundbudget och näringshvet för bidrag som utgår till
särskilda projekt.
Ingenjörsvetenskapsakademien anser att den förankring museet
haft genom stiftarorganisationerna skulle bli svår att upprätthålla om museet
förstatligas. De medel som industrin och enskilda personer ställt till
förfogande för museet skulle också troligen bortfalla vid ett eventuellt
ombildande tUl statsinstitution, anser akademin.
Enligt Sveriges industriförbund är intresset för att
bevara museet som enskild institution betydande inom industrin.
Industriförbundet hyser uppfattningen att det nu, när museets
finansieringsfråga blivit akut, skall bli möjligt med en ökning av de privata
bidragen till driftkostnaderna. Storleken av denna ökning måste dock närmare
undersökas, men torde enligt förbundets mening inte bli oväsentlig med
alternativet förstatligande i sikte. Den nedgång i de privata bidragen som
skett på senare år torde enligt Industriförbundets uppfattning bero på att
staten inträtt som medfinansiär och de enskilda bidragen skulle troligen helt
upphöra om museet förstatligades. Svenska teknologförenlngen finner
utredningens antagande att bidragen från det privata näringslivet även kommer
att utgå till ett helt statligt museum orea-hstiskt en uppfattning som man
anser sig ha fått bekräftad vid kontakter med industrin.
En upprustning av Tekniska museets resurser bedöms såsom
angelägen av alla remissinstanser som kommenterat utredningens förslag,
däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Nordiska
museet, rektorsämbetet vid Tekniska högskolan i Stockholm och Motorhistoriska
riksförbundet.
Tekniska museet ser med tillfredsställelse att det nu
föreslås en sådan ökning av museets resurser att åtminstone de mest elementära
behoven tillgodoses. Att en av de angelägnare prioriteringar som kan göras för
museernas del är ett ökat stöd åt Tekniska museet understryks av
Ingenjörsvetenskapsakademien. Även Sveriges industriförbund anser sig ha
bibragts uppfattningen att en viss upprustning av museet är motiverad. En
väsentlig resursökning förespråkas också av Svenska uppfinnareföreningen, som
uttrycker allmänt instämmande i Tekniska museets synpunkter.
I fråga om Skansen understryker Stiftelsen Skansen behovet
av mer personal till den kulturhistoriska avdelningen.
Nordiska museet anser att museets möjligheter att bedriva
forskning och folklig undervisning i enlighet med sina stadgar äventyras om
Prop.
1974: 28 164
Skansens ansvar att dokumentera utvecklingen framåt i
tiden borttas.
Även i fortsättningen bör på Skansen förenas både de
kulturhistoriska och naturhistoriska målsättningarna anser Stockholms kommun,
som hävdar att Skansens attraktionskraft just ligger i att den varit Stockholms
motsvarighet till andra huvudstäders zoologiska trädgårdar.
Naturhistoriska
riksmuseet hävdar att det är svårt att finna någon institution med bättre
resurser än Skansen för den typ av naturhistorisk forskning som baseras på
djur, vilka endast kan studeras i fångenskap. Museet anser att en upprustning
av den naturhistoriska avdelningen borde genomföras.
Stiftelsen Skansen kan inte dela de sakkunnigas
inställning till nyinvesteringar i djuranläggningar utan avser att fullfölja
moderniseringen och utbyggnaden enligt upprättad generalplan.
Vad beträffar Skansens ekonomi anser statskontoret att
staten bör svara för det kulturhistoriska området och den zoologiska verksamhet
som gäller utrotningshotade djur, medan kommunen ansvarar för den övriga
zoologiska verksamheten och underhåUning, försäljning m. m. Statskontoret
biträder förslaget om överläggningar mellan staten och kommunen rörande
Skansens framtida ställning.
Nordiska
museet betonar vikten av att de inarbetade medlen i större utsträckning får
användas som rörelsemedel. Stockholms kommun vänder sig mot tanken att minska
eUer slopa inträdesavgifterna. EnUgt kommunen bör det faktum att de aktiviteter
som nu bedrivs på Skansen är efterfrågade av en stor publik vara motiv nog för
att verksamheten även i fortsättningen bör bedrivas i nuvarande form. Liknande
synpunkter förs fram av Stiftelsen Skansen som anser den nuvarande
finansieringsformen ändamålsenhg.
Armémuseet
tillstyrker att de miUtärhistoriska museerna bibehålls under
försvarsdepartementet. Nordiska museet anser också att utredningens förslag
att låta armémuseet ligga kvar under försvarsdepartementet i princip är
riktigt, men framhåller att principen borde lett till att aUa krigshistoriska
samlingar där så är organisatoriskt möjligt sammanförs till ett block.
Utredningens förslag om en utvidgning av armémuseets uppgifter till sociala
förhållanden m. m. inom armén finner Nordiska museet riktigt.
De
föreslagna resursförstärkningarna till armémuseet tiUstyrks av armémuseet.
Förutom
Sveriges arkitekturmuseum och Svenska slöjdföreningen är det endast
humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund och historisk-filosofiska
sektionen vid universitetet i Uppsala som ställer sig positiva till
utredningens förslag rörande Sveriges arkitekturmuseum, medan övriga instanser
som yttrat sig ställer sig tveksamma eller uttalat negativa.
Prop. 1974: 28 165
Sveriges
arkitekturmuseum konstaterar med tillfredsställelse att MUS 65 accepterat det
av museet och Svenska slöjdföreningen utarbetade förslaget till nytt
centralmuseum och att utredningen föreslår resurser för att utöka museets
verksamhet och dessutom vidga dess verksamhetsområde till att omfatta även
närmiljöfrågor.
Svenska slöjdföreningen
ser med tillfredsställelse att arkitekturmuseet får ökade resurser för att
genomföra det program som museet i samarbete med Slöjdföreningen skisserat.
Föreningen anser att man åtminstone inledningsvis bör undersöka möjligheterna
att knyta museet till annan institution. Föreningen anser inte att ett utbyggt
arkitekturmuseum kommer att inkräkta på föreningens nuvarande verksamhet utan
ser i stället museet som en intressant samarbetspartner.
Historisk-filosofiska
sektionen vid universitetet i Uppsala anser att kompetensgränserna mellan
Nordiska museet och arkitekturmuseet närmare bör utredas.
Viss tveksamhet
beträffande den föreslagna verksamheten för det utvidgade museet redovisas av
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, som hävdar att det
föreslagna samlings- och utställningsprogrammet skulle gripa långt in i redan
etablerade centralmuseers områden. Nordiska museet betonar att utvidgningen av
arkitekturmuseets uppgifter berör långt fler museer än utredningen nämnt. Museet
avstyrker, liksom också Svenska museiföreningen, utredningens förslag. Nordiska
museet anser att arkitekturmuseet bör inordnas i något av de centrala konst-
eller kulturhistoriska museerna, eventuellt Nordiska museet.
Att
utredningens förslag innebär en dubblering av andra museers verksamhet
framhålls också av bl. a. Tekniska museet. Föreningen Heimbygda, Föreningen
Sveriges landsantikvarier och arkitektursektionen vid Chalmers tekniska
högskola. Tekniska museet anser att arkitekturmuseet bör förbli ett
specialmuseum och inom denna ram få nödvändiga medel, medan Föreningen
Heimbygda och Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att museet bör
införlivas som en avdelning inom Nordiska museet.
SACO
förordar en organisatorisk samordning mellan arkitekturmuseet och Nordiska
museet och/eller nationalmuseet.
12.5.4
Vissa specialmuseer
Beträffande
förslagen till ökningar av specialmuseernas driftkostnader under perioden
1974/751978/79 anför kulturrådet att dessa förefaller knappt tillmätta.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum menar att samtliga
anslagsbehov tycks vara ytligt bedömda och mindre väl ägnade att ligga tiU
grund för statsmakternas politik.
Prop.
1974: 28 166
Samtliga instanser som uppehåller sig vid frågan om en
sammanslagning av Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum och Musikhistoriska
museet är ense med de sakkunniga om att någon fusion dem emellan f. n. inte bör
komma till stånd.
Helt avvisande inför tanken på en framtida fusion mellan
de tre museerna är Dansmuseifonden, som menar att en närmare granskning av
museernas verksamheter inte alls leder till att man kan konstatera någon nära
samhörighet dem emellan. Inte heller riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, teater- och musikrådet, Nordiska museet och Drottningholms
teatermuseum kan instämma i utredningens synpunkter på en eventuell framtida
fusion mellan de tre museerna.
Musikhistoriska museet ser däremot gärna att ett samarbete
utvecklas meUan berörda museer.
Mot förslaget att öka anslaget till Drottningholms teatermuseum
för personalförstärkningar och en intensifierad utställningsverksamhet har
Drottningholms teatermuseum inte något att erinra. Riksmarskalksämbetet
instämmer i teatermuseets yttrande. Också teater- och musikrådet finner det
angeläget att Drottningholmsmuseet får ökade resurser för att motsvara växande
anspråk på information m. m., men anser att de sakkunnigas analyser av museets
uppgifter och de därmed förenade anslagsbehoven varit alltför ytliga. En
liknande uppfattning redovisar Dansmuseifonden.
Dansmuseifonden beklagar att de sakkunniga inte föreslår
en ökad medelstilldelning för Dansmuseet. Enligt fonden är det ett dåligt
utnyttjande av resurser att inte med relativt blygsamma tillskott av medel
möjliggöra en verksamliet av större omfattning. Teater- och musikrådet
konstaterar endast att utredningen förefaller ha gjort en något ytlig analys av
Dansmuseets behov av anslag.
Utredningens förslag beträffande Musik historiska museet
kommenteras av några instanser. Musikhistoriska museet anser det väsentligt att
museet tilldelas sådana resurser att det på ett tillfredsställande sätt kan
uppfyUa sitt ansvar och de riksomfattande funktionerna. Vikten av att
Musikhistoriska museet tiUförs förstärkta resurser för bl. a.
vandringsutstäUningar och decentrahserad undervisningsverksamhet betonas också
av museichefskollegiet i Stockholm, Nordiska museet och Musikaliska akademien.
Teater- och musikrådet och Musikhistoriska museet delar uppfattningen att
museet bör få en förstärkt personalorganisation.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,
teater- och musikrådet och kulturrådet tillstyrker förslaget om förhandlingar
med Musikaliska akademien om ett förstatligande.
Musikaliska akademien kan inte finna att övertygande skäl
anförts för en ändring av den nuvarande styrelseformen och museets anknytning
Prop. 1974: 28 167
tUl akademin. Akademin är dock beredd att ta upp
förhandlingar om museets framtida organisation.
Musikhistoriska museet anser stiftelseformen vara en
lämplig organisationsform. Museet har inget att invända mot att statliga
representanter utses i stiftelsens styrelse.
I en särskild skrivelse föreslår personalen vid
Musikhistoriska museet mot bakgrund av museets kraftiga expansion och
utvecklingen av framför allt den utåtriktade verksamheten att Musikhistoriska
museet frigörs från akademins huvudmannaskap och förstatligas.
Ett fåtal
remissinstanser uppehåller sig vid synpunkter på M i 11 e s -gårdens, Thielska
galleriets. Waldemarsuddes och Zorn museets nuvarande och framtida
verksamheter.
Endast Nordiska museet invänder mot att de sakkunniga
avvisar tanken på en samordning med ett större statligt museum. Museet anser
att ett konstmusealt block kring nationalmuseet ter sig rationellt.
Zornsamlingarna framhåller att Zornmuseet har ett
omedelbart behov av stöd för att bättre kunna tjäna publiken.
Beträffande Waldemarsudde framhåller Stock/iolms kommun
att det bör övervägas om inte staten eventuellt i samverkan med landstinget
bör ta över finansieringsansvaret.
Statens
sjöhistoriska museum instämmer i att marinmuseet och modellkammaren i
Karlskrona och Blekinge museum tills vidare med bibehållen organisatorisk
ställning bör inleda ett samarbete beträffande gemensamt utnyttjande av t. ex.
information och fotoservice. Nordiska museet menar att de sakkunnigas
motivering mot en sammanslagning av marinmuseet och Blekinge museum är svag.
Utredningens tanke på en samverkan mellan nämnda museer inom ramen för en
gemensam stiftelse med representation för olika intressen finner Nordiska
museet väl underbyggd. Tanken på en eventuell sammanslagning av marinmuseet
och Blekinge museum avvisas däremot av armémuseet, marinmuseet och
länsstyrelsen i Blekinge län. Armémuseet tillbakavisar också tanken på att
upprätta ett partiellt samarbete mellan berörda museer i avvaktan på en
eventuell framtida sammanslagning. Också marinmuseet avstyrker att ett
partiellt samgående sker för gemensamt utnyttjande av tekniska och andra
resurser.
Vikten av att marinmuseet snarast får personella och
därmed sammanhängande ekonomiska förstärkningar betonas av armémuseet och
marinmuseet.
I fråga om järnvägsmuseet understryker statens järnvägar
att museiverksamhet inte bör bekostas med trafikmedel och betonar att de
sakkunnigas förslag till anslag bör korrigeras så att det innefattar hela drift-
och kapitalkostnaden. Statens järnvägar kan inte dela uppfattningen att
järnvägsmuseet även i fortsättningen skall tillhöra SJ:s organisation. Statens
järnvägar menar att järnvägsmuseet bör inordnas i det allmänna museiväsendet.
Prop. 1974:28 168
Nordiska
museet menar att det är motiverat att järnvägsmuseet är knutet till SJ och att
anslagen till museet belastar sjätte huvudtiteln. Också Statstjänstemännens
riksförbund delar de sakkunnigas uppfattning att museets nuvarande
organisatoriska ställning är lämplig. Förbundet anser dock att det föreslagna
anslaget bör ökas.
Beträffande
den flyghistoriska museiverksamheten tUlstyrker chefen för flygvapnet de
sakkunnigas förslag. Han anser det mest lämpligt att ha ett museum för den
civila luftfarten och ett för flygförsvaret, även om han inte är någon
principiell motståndare tUl ett gemensamt museum. Flygvapenchefen ansluter sig
också helt till att ett militärt flygmuseum lokaliseras till Linköping.
Luftfartsverket
understryker att Tekniska museet även framgent kommer att sakna resurser för en
mer fullständig dokumentation av den flygtekniska utvecklingen, varför verket
förordar en i förhållande till Tekniska museet fristående verksamhet som
belyser flygtekniken och dess utveckling. Verket ansluter sig likaså till
tankegångarna pä en funktionsuppdelning av museiverksamheten mellan civil
luftfart och flygförsvar.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län ävensom Östergötlands och Linköpings stads museum stöder
de sakkunnigas uppfattning att ett flyghistoriskt museum bör förläggas till
Linköping.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län finner det adekvat att förlägga ett flyghistoriskt museum till
Skaraborgs län.
12.5.5
Universitetsmuseer
Allmänna
synpunkter på de sakkunnigas förslag rörande universitetsmuseerna lämnas av
några remissinstanser. Statskontoret tillstyrker förslagen utan närmare
kommentarer. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum anser att
utredningen i positiv anda observerat de behov av utökade resurser som finns
vid de till vissa universitetsinstitutioner knutna museerna. Ämbetet betonar
betydelsen av att ett samspel kan växa fram meUan universitet och centrala och
regionala museer såväl beträffande insamlingsarbete som forskning och
utåtriktad verksamhet.
UKÄ
understryker att universitetsmuseerna har en betydelsefull funktion att fylla
som hjälpmedel i strävandena att öka mångsidigheten i universitetens
utbildningsutbud och vidga deras öppenhet gentemot samhället, inte minst i
syfte att göra forskningsresultat tillgängliga också för andra än dem som är
verksamma eller studerar inom universiteten. Prövningen av
universitetsmuseemas behov av resurser bör enligt UKÄ därför bl.a. gmndas på
den förutsättningen att de i ännu högre grad än f. n. skall kunna vara allmänt
tUlgängliga och verkligen utnyttjas som en aktiv resurs för utbildning och
forskning.
Prop.
1974: 28 169
Vetenskapsakademien anser det ofrånkomligt att såväl
uruversitetens som akademins egna lärdomshistoriska samlingar görs tillgängliga
för forskning, utställningar och undervisning.
Beträffande de naturhistoriska universitetsmuseernas
samlingar instämmer naturhistoriska riksmuseet i att det i princip måste anses
ändamålsenligt att sådant material som insamlats vid fältarbeten inom den vid
universiteten bedrivna forskningen inte bör stanna vid institutionema sedan de
utnyttjats för sitt primära forskningsändamål utan i stället bör tillföras
naturhistoriska riksmuseet. I likhet härmed anser statens naturvetenskapliga
forskningsråd det i och för sig lämpligt att riksmuseet blir central för
långsiktig dokumentation av naturatveckhngen och därmed sammanhängande
undersökningar.
Naturhistoriska riksmuseet anser att frågan om de
naturhistoriska samlingarna i Uppsala grundligt bör utredas. En negativ
hållning gentemot tanken på en överföring av de botaniska och zoologiska
samlingarna i Uppsala till riksmuseet intas av UKÄ under hänvisning till universitetens
remissyttranden.
UKÄ anser att en fortsatt och vidgad samordning mellan de
naturhistoriska museema eventuellt i form av ett samarbetsorgan i enlighet
med de sakkunnigas förslag är välmotiverad med hänsyn till riksmuseets
nyckelroll på det naturhistoriska området. Att den föreslagna samarbetsnämnden
tUlskapas tillstyrker också de biologiskgeografiska sektionerna i Uppsala,
Lund och Göteborg, varvid Göteborgssektionen dock förutsätter att nämnden
endast får karaktär av rådgivnings- och samarbetsorgan utan beslutsfunktioner.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser att det föreslagna samarbetsorganet
mellan naturhistoriska riksmuseet, universitetsmuseerna och Göteborgs
naturhistoriska museum kan bli ett lämpligt fomm för att standardisera metodik,
fördela material och stimulera tiU bearbetning av samlingarna förutom att
tjänstgöra som utredningsorgan. Naturhistoriska riksmuseet anser att särskilda
resurser bör Ställas till samarbetsnämndens förfogande för en intensiv
verksamhet. Vikten av att samarbetsorganet får tillräckliga resurser betonas
särskilt av statens naturvetenskapliga forskningsråd och humanistiska
fakulteten vid universitetet i Göteborg.
Beträffande de kulturhistoriska universitetsmuseerna
uppehåller sig flera instanser vid de särskilda förslagen rörande Lunds
universitets historiska museum och museet för nordiska fornsaker vid
universitetet i Uppsala. Remissopinionen är splittrad.
Förslaget att Kulturhistoriska museet i Lund och Lunds
universitets historiska museum bör bUda en gemensam organisatorisk enhet
biträds av bl.a. riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt
Landskrona och Eksjö kommuner. UKÄ avvisar tanken på en organisatorisk
samordning av de båda kulturhistoriska museerna i Lund och
Prop.
1974: 28 170
uttrycker främst farhågor för att utbildningen och
forskningen negativt kan drabbas av en sådan samordning. Skånes
hembygdsförbund hälsar med tiUfredsstäUelse att en separat utredning om de
skånska museerna skall komma till stånd.
Förslaget att man bör överföra Uppsala universitets
nordiska fom-sakssamlingar till Upplandsmuseet så snart de lokalmässiga
förutsättningarna härför föreligger avstyrks av riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum som anser den föreslagna kopplingen olämplig och
hämmande för de båda institutionerna. Också UKÄ jämte underremissinstanser
avvisar förslaget.
Stiftelsen
Upplandsmuseet delar de sakkunnigas uppfattning att Upplandsmuseet i sin
utåtriktade verksamhet också bör visa upp förhistoriskt material. Museet
avvisar dock bestämt tanken på att föra över hela fornsakssamlingen till
Upplandsmuseet, eftersom det i museet inte finns någon möjlighet att exponera
ett förhistoriskt material från hela landet.
12.5.6 Region- oeh lokalmuseer
En enig remissopinion delar utredningens uppfattning att
det är de regionala och lokala museerna som i första hand måste svara för att
tiUgodose allmänhetens behov av museiservice, såsom utställningar och
museiundervisning m.m. För detta krävs en grundlig upprustning av museema. MUS
65:s förslag till medelsförstärkningar för region- och lokalmuseerna betraktas
dock som helt otUlräckliga.
Kulturrådet vill se länsmuseerna som samma slags
självständiga kulturinstitutioner som teatrar och orkestrar. Nordiska museet
ser starka länsmuseer med bred kompetens som en förutsättning för bl.a. en
decentrahsering av de statliga central- och specialmuseernas verksamhet.
SamhäUet måste enligt Svenska kommunförbundet ta ett
större ansvar än nu för lokala museer, såväl kommunala som enskilda. Detta
gäller både när länsmuseum saknas i länet och verksamheten måste bygga på
lokala museer, och när det vid sidan av länsmuseet finns ett eUer flera lokala
museer som kompletterar länsmuseets regionala verksamhet.
Utredningens konstaterande att det primära ansvaret i
frågor rörande verksamhetsinriktning och ambitionsnivå för lokal och regional
museiverksamhet måste åvila kommun och landsting samt att det statliga ansvaret
måste gälla olika former av stöd biträds uttryckligen av bl.a. RRV,
länsstyrelsen i Hallands län, Jönköpings läns landsting,
sammanläggningsdelegerade i Alingsås kommunblock och Varbergs museum.
Bl.a. RRV delar också utredningens uppfattning att det
inte är
Prop. 1974: 28 171
möjligt att ange någon för hela landet giltig norm för
museiverksamhetens omfattning.
Utredningens uppfattning om angelägenheten av en förnyelse
och förstärkning av de lokala och regionala museernas utställnings- och
undervisningsverksamhet delas av så gott som samtliga av det femtontal
instanser som uttalat sig i frågan, däribland riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, länsstyrelsen i Värmlands län. Västernorrlands läns
landsting, sammanläggningsdelegerade i Alingsås kommun-block. Älvsborgs läns
museiförening och Föreningen Norrbottens museum.
Kulturrådet delar de sakkunnigas syn på de regionala
museernas strategiska betydelse för att nå en bättre spridning i landet av
utställningsverksamheten. Vid sin behandling av teater- och musiksektorerna
fann kulturrådet att den mest effektiva metoden att genomföra en verklig
decentralisering i fråga om kulturinstitutionerna bör vara att förstärka det
statliga stödet till befintiiga institutioner.
Naturhistoriska riksmuseet finner det synnerligen
angeläget att länsmuseernas utåtriktade verksamhet även kommer att omfatta de
naturhistoriska aspekterna. En förstärkning av länsmuseerna med naturvetenskapligt
utbildad personal hälsas också med tillfredsställelse av statens
naturvetenskaphga forskningsråd, landstingen i Jönköpings och Örebro län,
Jönköpings och Göteborgs kommuner, sammanläggningsdelegerade i Nyköpings
kommunblock och Föreningen Norrbottens museum.
Föreningen Norrbottens museum understryker behovet av
kvalificerad konserveringsverksamhet, både för vård av museernas egna
samlingar och för konservering av inredningar och inventarier i kyrklig,
kommunal och enskild ägo. Kravet på en konservator med biträde vid varje
länsmuseum är enligt föreningen väl underbyggt. Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum finner det vara väsentligt att ställa frågan om hur
konserveringsresurserna skall förstärkas. Det vore enligt riksantikvarieämbetet
rimligt att staten, som endast i obetydlig utsträckning medverkat vid
insamlandet av länsmuseemas omistliga tillgångar, ikläder sig ett ansvar för
deras bevarande. Älvsborgs läns museiförening och Föreningen Norrbottens museum
noterar också att utredningen inte redovisat något förslag till finansiering av
konserveringsverksamheten. Stiftelsen Västerbottens museum framhåller att
vård- och konserveringsfrågorna är de mest bekymmersamma för museerna och att
befintliga anläggningar är helt underdimensionerade.
Ett femtiotal remissinstanser har uppehållit sig vid
utredningens förslag till organisationsmodell för länsmuseerna, enligt vilken
dessa skulle bestå av en undervisningsenhet och en allmän enhet. På flera håll
understryker man dock samtidigt att den föreslagna modellen bör kunna
modifieras utifrån lokala förutsättningar i varje
Prop. 1974:28 172
enskUt
fall. Några instanser är allmänt tveksamma tiU möjligheterna att använda sig av
den föreslagna organisationsmodellen med hänsyn till de regionala museernas
skiftande karaktär.
I
runt tal hundra remissinstanser berör i sina yttranden frågan om
huvudmannaskapet för länsmuseerna. Utredningens uppfattning att det är
ändamålsenligt att ombilda de regionalt verksamma museerna till stiftelser
vinner flertalets bifall. Några instanser framhåller att stiftelseformen inte
alltid är lämplig med hänsyn till de lokala förhåUandena. Några få tar direkt
avstånd från stiftelsekon-stmktionen.
Beträffande
frågan om stiftelsestyrelsens sammansättning är flertalet instanser positivt
instäUda till att framför allt de som bär huvudansvaret för verksamhetens
finansiering blir väl företrädda i styrelsen. Ett tjugofemtal instanser
instämmer i det altemativ som innebär att man dessutom låter de
kulturhistoriska föreningar, som nu är huvudmän för de regionalt verksamma
museerna, ingå i styrelsen. Flera instanser tar i sammanhanget också upp frågan
om personalens inflytande och om en eventuell statlig representation i
stiftelsestyrelsen. Några instanser ställer sig helt negativa till att
styrelsen skaU ha annan förankring än en parlamentarisk sådan.
Vid
utredningens förslag om statsbidrag till region-och lokalmuseer uppehåller sig
mer än hundra remissinstanser. Flertalet av dem anser förslaget
otiUfredsstäUande. Ett genomgående drag är att man finner de föreslagna
bidragen alltför lågt tUltagna. Flera av remissinstanserna finner att medlen
inte kommer att räcka till for den önskade vidgningen av länsmuseemas
verksamhet. Att en inte oväsentlig del av anslagen kommer att användas för viss
service åt staten uppmärksammas av flera instanser. Konsekvenserna av att
landsantikvarierna inordnas i länsstyrelseorganisationen tar åtskilliga
instanser också med i beräkningen.
Kritik
riktas emellertid inte enbart mot bidragsbeloppens storlek utan även mot
bidragens utformning. Bl.a. förordas i många fall indexreglering i stället för
fasta bidrag eller också ställer man krav på att bidraget skall utgöra en viss
andel av museets personalkos:tnader. En förebild i detta sammanhang är
kulturrådets förslag om statsbidrag till regionala och lokala teater-, dans-
och musikinstitutioner.
Utredningens
förslag till bidragskonstruktion, innebärande ett årligt bidrag till varje län
för dels kulturhistorisk dokumentation, dels regional utåtriktad
museiverksamhet, tillstyrks eUer får ett i stort sett positivt bemötande av
länsstyrelserna i Kalmar och Skaraborgs län, ett antal kommuner samt Skaraborgs
läns landsting.
Ett
väsenthgt inslag i utformningen av den statliga bidragsgivningen bedömer
åtskilliga instanser vara att bidragen görs värdebeständiga. Denna uppfattning
förs fram inte enbart av instanser som intar en
Prop. 1974: 28 173
negativ hållning tiU utredningens förslag. Bland dem som i
stort godtar utredningsförslaget, men ändå påtalar behovet av någon form av
indexreglering, är länsstyrelserna i Blekinge. Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län, några kommuner och Hallands läns landsting.
Bland dem som finner utredningsförslaget
otillfredsställande finns ett betydande antal instanser som förordar någon form
av indexreglering. Dit räknas inte bara de som direkt förordar en sådan utan
också de instanser som föreslår att bidragsgivningen utformas på det sätt
kulturrådet föreslagit beträffande regionala teater- och musikinstitutioner.
Till dem som förordar en indexreglering utan att för den skull knyta an till
kulturrådets förslag hör länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län,
landstingen i Kalmar, Hallands, Älvsborgs och Väster-norrlands län samt ett
tiotal kommuner.
Till kulturrådets förslag om statsbidrag till regionala
teater- och musikinstitutioner anknyter omkring tjugo remissinstanser,
däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museum och teater- och
musikrådet, när de framför sin kritik mot de sakkunnigas förslag om Statsbidrag
till länsmuseerna.
Kidturrådet
understryker att staten har en viktig uppgift i fråga om länsmuseerna liksom i
fråga om regionala teatrar och orkestrar, nämligen att genom statsbidrag efter
samma generella principer kraftfullt understödja deras verksamhet. Kulturrådet
kan inte ansluta sig tiU MUS 65:s förslag, som inte skulle ge de möjligheter
tUl förbättring av museernas ekonomi som kulturrådet finner önskvärt. Det är
angeläget att överförandet av vissa arbetsuppgifter till länsstyrelsen inte
får medföra en försvagning av museernas ekonomi. Den väsentliga förbättringen
jämfört med nuläget blir att hela personalen och inte endast två befattningar
vid varje museum blir berättigade till statsbidrag.
Att bidragsnivån för länsmuseerna är väsentligt lägre än
den som föreslås för stadsteatrar och yrkesorkestrar understryks också av Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet och Göteborgs kommun. Svenska
kommunförbundet finner dodk. att MUS 65:s förslag innebär att museerna i
allmänhet kompenseras för bortfallet av lönebidraget till landsantikvarien och
hans närmaste man. Förbundet framhåller angelägenheten av att statsbidragen
indexregleras.
Den väsentligaste frågan för genomförandet av den
naturhistoriska verksamheten vid länsmuseerna är enligt naturhistoriska
riksmuseet de ekonomiska konsekvenserna. Med det av utredningen föreslagna
statsbidraget kommer det att helt ankomma på det lokala initiativet om några
resurser avsätts till uppbyggande av en naturhistorisk verksamhet.
Ett annat motiv för att anse förslaget om statsbidrag
otUlfredsstäl-lande är att landstingen och primärkommunerna enligt flera
instanser inte kan tänkas orka med att bära en ökande andel av kostnaderna, i
varje faU inte i den utsträckning utredningen förutsätter. Exempel på
Prop.
1974: 28 174
instanser som har denna uppfattning är länsstyrelserna i
Jämtlands och Västerbottens län samt Kalmar läns landsting. SACO och Sveriges
museimannaförbund finner att någon snabb ökning av kommunala och
landstingskommunala anslag enligt aUa tUlgängliga uppgifter i nuvarande
ekonomiska läge inte är att förvänta.
Andra instanser som anser det föreslagna bidragsbeloppet
otiUräck-ligt är museichefskollegiet i Stockholm, länsstyrelserna i Kalmar och
Gävleborgs län och ett tjugotal kommuner. Till denna grupp hör också över 15
huvudmannaorganisationer för länsmuseer eller andra regionala museer.
En annan sida av utredningens förslag som föranleder
kritiska kommentarer är principen om lika stora bidrag tUl varje län och
möjligheten till uppdelning av bidraget inom ett län. Betydelsen av att även
annat museum än länsmuseum skall kunna erhålla driftbidrag av staten
understryker TCO. Svenska kommunförbundet uttalar att bidrag bör kunna utgå
till flera museer i ett län i förhållande till de insatser som dessa museer gör
utan att begränsas tiU det belopp som avses för normallänet. Denna uppfattning
delas av Moderata samlingspartiets kvinnoförbund.
En annan uppfattning har Föreningen Sveriges
landsantikvarier, som anser det vara väsenthgt att statsbidragen knyts till
länsmuseerna och inte splittras på flera olika museer i varje län. En
splittring på flera skulle göra det omöjUgt för länsmuseet att hävda den
övergripande ställning som krävs för samarbetet med andra länsinstitutioner och
resursmässigt skulle inget museum kunna växa sig tillräckligt stort för effektiva
insatser utanför den egna kommunen.
Enligt kulturrådet bör stödet i första hand avse
länsmuseer. Där sådana saknas bör det enhgt kulturrådet vara möjligt att ge
bidrag också till vissa lokala museer enligt samma statsbidragsprinciper som
till de regionala.
Stiftelsen Västerbottens museum och Nordiska museet
förutsätter att statsmedel skah kunna utgå för sådan insamlingsverksamhet vid
regionmuseer, vUken sträcker sig utanför länets gränser.
Svenska kommunförbundet finner det önskvärt att hela
frågan om bidragens utformning, storlek och fördelning när det gäller
länskulturinstitutionerna behandlas som ett paket vid de överläggningar mellan
staten och kommunförbunden som fömtsatts äga rum i anslutning till beredningen
av utredningsförslaget. Också Landstingsförbundet anser att frågan om
museisektorns finansiering måste övervägas på samma sätt som finansieringen av
övrig kulturverksamhet och bli föremål för överläggningar mellan staten och
företrädare för landsting och primärkommuner.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget om
statsbidrag till lokalt och regionalt verksamma museer för genom-
Prop.
1974:28 175
förande av projekt är positiva till att en sådan
bidragsform kommer till. Förslaget stöds helt av bl.a. riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum. Nordiska museet och kulturrådet.
Teater-
och musikrådet tror att projektbidragen för lokal och regional
utställningsverksamhet kan bli mycket värdefulla. Rådet anser det väsentligt
att när det gäller dessa bidrag skapa så stor parallellitet som möjligt mellan
olika kulturområden, varigenom möjligheterna ökar att göra samlade
prioriteringar, åstadkomma projekt över områdesgränserna etc.
Kulturrådet bedömer att projektbidragen utgör ett
dynamiskt inslag som rådet i och för sig är positivt inställt till. Enhgt rådet
kan sådana bidrag dock aldrig bli tillräckliga för att åstadkomma en
förstärkning av länsmuseemas ekonomi. För att uppnå en sådan är det enligt
rådet nödvändigt att huvudmännen kan räkna med att staten satsar en viss del av
kostnaderna för en planerad utbyggnad.
Endast ett mindre antal remissinstanser uppehåller sig vid
de sakkunnigas förslag rörande Varbergs museum. Hallands läns landsting finner
det angeläget att man skapar en gemensam styrelse för länets båda museer,
Hallands museum och Varbergs museum. Med en stiftelse som gemensam huvudman för
de två museerna i Halland skulle man enligt länsstyrelsen i Hallands län
underlätta en önskvärd samordning av museernas verksamhet.
Varbergs museum anser att museets ställning som
självständigt organ med egen styrelse och egen chef ovillkorligen måste
bibehållas. Museet intar i likhet med några andra remissinstanser en negativ
håUning tUl förslaget att samordna statsbidragsgivningen till Hallands och
Varbergs museer.
Utredningsförslaget angående Göteborgs museer kommenteras
av ett tiotal instanser, däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum, naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet och Lysekils kommun,
vilka samtliga instämmer i behovet av statliga stödåtgärder. Flera av
instanserna anser att bidrag bör utgå med betydligt högre belopp än som
föreslagits.
Göteborgs kommun anser att betänkandet i flera avseenden
präglas av bristande förtrogenhet med de göteborgska museiförhållandena och
bristande förståelse för den situation som museiverksamheten i Göteborg
befinner sig i. Bl.a. får de problem som den starkt expanderande
universitetsorganisationen aktualiserat i förhållande till de med kommunala
medel helt finansierade museerna en styvmoderlig behandling. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län understryker, liksom Göteborgs kommun, att Göteborgs
museer till stor del måste betraktas som en angelägenhet av rikskaraktär,
särskilt i fråga om den på forskning och dokumentation inriktade verksamheten.
Möjligheten att i fortsättningen upprätthålla och utveckla de delar av
museernas verksamhet
Prop. 1974:28 176
som
hänför sig till forskning, dokumentation och service till undervisningsområdet
förutsätter enligt länsstyrelsen statligt stöd av betydligt större omfattning
än vad som föreslagits. Länsstyrelsen förutsätter att förhandhngar meUan staten
och Göteborgs kommun kommer till stånd.
Kulturrådet
anser att det borde vara möjligt att för Göteborgs museer utnyttja samma
statsbidragskonstruktion som för regionala och lokala museer i övrigt.
Bidragsprocenten bör bedömas med hänsyn till museernas regionala insatser.
Tidpunkten då statsstöd kan införas beror på vUken total medelsram som det kan
bli fråga om för statens kulturinsatser de närmaste åren. Frågan om stödet
till Göteborgsmuseerna bör i första hand tas upp vid de föreslagna
överläggningarna mellan staten och kommunförbunden.
Föreningen
Sveriges landsantikvarier stödjer tanken på att Göteborgs museer i
fortsättningen erhåUer statsbidrag. Föreningen kan dock inte acceptera
utredningens motivering för stödet, att Göteborgs museer skall fungera som ett
slags länsmuseum för Västsverige. I stället borde stödet motiveras med de
vetenskapliga insatser som utförs.
Utredningens
synpunkter och förslag angående skogsmuseet Silvanum kommenteras endast av
naturhistoriska riksmuseet, länsstyrelsen i Gävleborgs län och Stiftelsen
Silvanum. Samtliga tillstyrker ett statligt stöd. Stiftelsen Silvanum kan inte
instämma i att museet enbart är ett regionalt museum.
Prop. 1974:28 177
13 Kulturminnesvård
13.1 Nuläge
Riksantikvarieämbetet
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om forn- och byggnadsminnesvården
i den mån ärendena inte ankommer på annan myndighet. Ämbetet är
tillsynsmyndighet för landsantikvarieorganisationen och beslutande myndighet
enligt kulturminnesvårdens speciaUagstiftning.
Som
centralmyndighet för kulturminnesvården utarbetar ämbetet normer och
anvisningar och bedriver en upplysande och rådgivande verksamhet. Ämbetet
utför också inventering och registrering av kulturminnen, bedriver
undersöknings- och dokumentationsverksamhet samt utför vårdarbeten.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum utgör ett ämbetsverk knutet till Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien, vars förvaltningsutskott fungerar som
styrelse för verket.
Ämbetet
samarbetar med andra centralorgan, dels genom formeUa remisser, dels genom
fortlöpande samråd och genom underhandskontakter. Särskilt bör uppmärksammas
det fasta samarbete som etablerats med statens planverk och naturvårdsverket
som en följd av att kulturminnesvården numera har viktiga uppgifter inom
miljövården.
I
landsantikvarieorganisationen ingår f. n. 24 landsantikvarier, en i varje län.
Landsantikvariesysslan är i alla län utom tre förenad med chefskapet för
museum. Amanuensbefattningar med statsbidrag finns i samtliga 24
landsantikvariedistrikt.
Landsantikvarieorganisationen
har en i förhållande tUl centralmyndigheten fristående ställning genom att
huvudmannaskapet utövas av enskilda organisationer med kulturminnesvårdande
uppgifter. Trots detta föreligger en stark statlig bindning genom att de bidrag
till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen som utgår enligt kungörelsen
(1955: 317) angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
(ändrad senast 1965: 167) administreras av riksantikvarieämbetet. Bidraget
uppgår till 90 % av de kontanta avlöningsförmåner som tillkommer statiig
tjänsteman i löneklass 30, för amanuenserna löneklass 22. Lönen för landsantikvarierna
och deras biträden ligger emellertid i dag väsentligt högre än
statsbidragskungörelsen förutsätter och mellan-skUlnaden tillskjuts av
huvudmannen.
De
statliga bidragen är förenade med vissa villkor som anges i nyssnämnda
kungörelse. Enligt denna är huvudmannaorganisationerna underkastade
riksantikvarieämbetets inspektion. Ämbetet fastställer stadgar för
huvudmannaorganisationerna.
12
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 178
Landsantikvarien
skall enligt kungörelsen vara riksantikvarieämbetets företrädare inom sitt
verksamhetsområde och inför ämbetet ansvara för kulturminnesvården inom länet.
Han skall rätta sig efter de föreskrifter för verksamheten som
riksantikvarieämbetet utfärdar och utföra de uppdrag som ämbetet ålägger honom.
Landsantikvarien har inga beslutsfunktioner inom den statliga
kulturminnesvården.
Landsantikvarien
utövar inom sitt område ledningen av den kulturminnesvårdande verksamheten och
tar initiativ till och sörjer för kulturminnenas skyddande och bevarande.
Vidare bedriver han publikations-ocli föreläsningsverksamhet i
kulturminnesvårdsfrågor och går kommuner och enskilda tillhanda med stöd och
anvisningar.
Landsantikvarien
är remissorgan för riksantikvarieämbetet, för vars räkning han också fullgör en
rad olika uppdrag, bl.a. arkeologiska och byggnadshistoriska undersökningar.
Vid
sidan av riksantikvarieämbetet är länsstyrelsen och kommunerna de viktigaste
uppdragsgivarna, åt vUka landsantikvarien lämnar sakkunnigutlåtanden i frågor
som berör kulturminnesvården. Som en av sina viktigare uppgifter har
landsantikvarien att se till att kulturminnesvårdens intressen tillgodoses vid
upprättande och faststäUelse av planer.
Landsting
och primärkommuner bidrar till kulturminnesvårdande verksamhet genom anslag
till länsmuseerna. Landstingens insatser därutöver inskränker sig till att i
särskUda fall lämna bidrag till vård och underhåll av kulturminnesmärken.
De
enskUda kommunerna har stora möjligheter att spela en mycket viktig roll inom
kulturminnesvården eftersom den fysiska planeringen primärt är en kommunal
angelägenhet. En rad kommuner har sålunda låtit genomföra inventeringar och
klassificeringar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemUjöer.
I en del fall har bevarandeplaner upprättats att läggas till grund för
planarbetet.
Primärkommunernas
insatser på kulturminnesvårdsområdet sker i vissa fall via deras
kulturnämnder. Nämnderna fömtsatts enligt Svenska kommunförbundets
normalinstruktion för kulturnämnd ha ansvar också för den kulturminnesvårdande
verksamheten.
Insatser
på kulturminnesvårdens område görs även av ohka kommunala museer, som i större
eller mindre omfattning utför arbetsuppgifter för riksantikvarieämbetets
räkning. Stockholms stadsmuseum, Göteborgs arkeologiska och historiska museer
och Malmö museum är exempel på museer som påtagit sig uppgifter inom kulturminnesvården.
På
lokal nivå företräds kulturminnesvården av en ombudsorganisation.
Riksantikvarieämbetet engagerar i samråd med landsantik-variema olika kommunala
förtroendemän som ombud i syfte att nå kontakt med de krafter som på
lokalplanet har intresse för kulturminnesvården.
Prop.
1974: 28 179
13.2
MUS 65
Den
kulturminnesvårdande verksamheten var tidigare främst inriktad på skyddandet
och bevarandet av vissa utvalda objekt som uppfyllde bestämda kriterier på
ålder, kulturhistoriskt/antikvariskt värde eller konstnärlig betydelse. Alltmer
har emellertid uppmärksamheten kommit att inriktas på hela miljön. Många
tillmäter bevarandet av den historiska kontinuitet som stadsplaner och
bebyggelse representerar grundläggande betydelse för den enskildes känsla av
trygghet och förankring i tillvaron. Utvecklingen har lett fram till ett
synsätt beträffande den fysiska kulturmiljön, som förutsätter att behandlingen
av den befintliga miljön som ansvarsområde likställs med utformningen av ny
miljö.
Att
kulturminnesvården på så vis kommit att inriktas på sammanhängande
bebyggelsemiljöer och på kulturlandskapet ställer ökade krav på de
kulturminnesvårdande organen. Dessa måste upprustas och förses med effektiva
medel för tillvaratagande av kulturminnesvårdens intressen. I likhet med vad
som befunnits nödvändigt inom naturvårdsområdet måste även kulturminnesvården
få en sådan organisatorisk uppbyggnad och sådana medel till sitt förfogande
att den med framgång kan hävda sig mot andra, motstridiga intressen. Härvid bör
de krav på medborgarinflytande och lokal självbestämmanderätt som
aktualiserats i skUda sammanhang tillgodoses i så stor utsträckning som
möjligt.
Den
nuvarande lagstiftningen på kulturminnesvårdens område ger endast begränsade
möjligheter till en kulturminnesvård inriktad på bevarandet av samlade
miljöer. Denna måste därför i betydande omfattning tillgodoses inom ramen för
den fysiska planeringen. Det allmännas ansvar för den fysiska planeringen är
liksom inom övrig samhällsplanering delat mellan stat och kommun. Statens
uppgifter hänför sig till de översiktliga och samlade avvägningarna mellan
kommuner eller större regioner, medan de kommunala myndigheterna har det
huvudsakliga ansvaret för kommunemas översiktliga planering och för
detaljplaneringen.
Flertalet
verksamhetsområden inom den statliga förvaltningen företräds av
förvaltningsorgan på central och regional nivå. Den statliga planeringsverksamheten
har sin tyngdpunkt inom de olika verkens regionala organisationer.
Kulturminnesvården har inte sådan statlig regional representation som står tUl
förfogande för flertalet andra sektorer inom den statliga verksamheten.
Kulturminnesvårdens centrala myndighet, riksantikvarieämbetet, företräds
visserligen på regional nivå av landsantikvarien, men dennes
anstäUningsförhåUande hos enskild huvudman gör att han samtidigt har ansvar
både mot huvudmannen och staten. Kulturminnesvården föreslås därför få en statlig
regionalorganisation, vilket skulle skapa förutsättningar för en klarare
ansvarsfördelning mellan stat och kommun.
En
förutsättning för att kulturminnesvården i tUlräcklig utsträckning skall
beaktas i planarbetet är att dess representanter engageras direkt i
Prop. 1974: 28 180
verksamheten
och med fullt ansvar för sitt område. De avgörande besluten i viktiga
kulturminnesvårdsärenden måste kunna fattas på det regionala planet. Av denna
anledning föreslås att beslutanderätten enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning förs ut på det regionala planet. En dylik decentralisering
skulle också utgöra ett viktigt steg mot ökat medinflytande och bättre kontakt
med de lokala intressena. Vidare skulle onödig fördröjning undvikas och riksantikvarieämbetet
som nu handhar speciallagstiftningen skulle avlastas åtskilligt arbete till
förmån för mera översiktlig och planerande verksamhet.
En
total, länsbunden samordning av kulturminnesvård och museiverksamhet inom en
enda länsinstitution är inte möjlig att genomföra i alla län. Länsmuseerna är
alltför ojämnt utvecklade i de olika länen. Ofta besväras länsmuseerna och
därmed den regionala kulturminnesvården av huvudbidragsgivamas växlande
hållning till verksamhetens finansiering. Länsmuseets starka kommunala bindningar
skapar också en oklar ställning för landsantikvarien i den granskande
verksamhet, som han utför på riksantikvarieämbetets uppdrag. Därför avvisas
alternativet att bibehålla och förstärka den nuvarande organisationen.
Ett
altemativ med avsevärda fördelar utgör en på länsblock uppbyggd
regionalorganisation. Genom en uppdelning av landet på högst elva
landsantikvariekontor skulle det vara möjligt att tillfredsställa högt ställda
krav på differentierad sakkunskap. Med hänsyn till den år 1971 genomförda
reformen av länsförvaltningen får länsblocksalternativet framstå som en
framtidsmodell.
Med
kulturminnesvårdens ökade betydelse för miljövården bör den få en regional
orgarusation med starkast möjliga ställning inom den fysiska planeringen.
Landsantikvarien bör ingå i länsstyrelsen vid sidan av länsarkitekten och
representanterna för naturvården. Länsstyrelsen föreslås således bli regional
myndighet för den statliga kulturminnesvården. En särskild kulturminnesenhet
med landsantikvarien som chef föreslås inrättad vid länsstyrelsens
planeringsavdelning. Härmed vidgas länsstyrelsens nuvarande ansvar för naturen
till att omfatta även den fysiska kulturmiljön, vilket ger de nödvändiga
förutsättningarna för en samlad planering över hela mUjövårdsfältet. Samtidigt
kan riksantikvarieämbetets nuvarande beslutsfunktioner föras ut till
länsstyrelserna med deras närmare kontakter med kommuner, lokala
intressegrupper och de enskUda medborgarna.
Bland
kulturminnesenhetens arbetsuppgifter ingår främst att företräda
kulturminnesvårdens intressen i den för hela huvudenheten gemensamma
verksamheten med samhällsplanering och i dess befattning med den Översiktliga
fysiska planeringen. Tyngdpunkten i arbetet förläggs tUl förberedelser inför
den sammanvägning av olika intressen som görs gemensamt i
planeringsavdelningen. Målet för denna förberedande
Prop. 1974: 28 181
verksamhet
bör vara att, på grandval av en fullständig kartläggning av länets tillgångar
på kulturhistoriska monument och miljöer, utarbeta be-varingsplaner och
upprätta aktionsprogram som kan tjäna till ledning för arbetet i huvudenheten.
Ett intimt samarbete med naturvårdsenheten, länsarkitekten och överlantmätaren
förutsätts. I den fysiska detaljplaneringen bör kulturminnesenheten
eftersträva kontakter med kommuner och planförfattare för att på ett
förberedande stadium införa de kulturminnesvårdande aspekterna i planarbetet.
Under planeringsarbetets gång skall enheten vara beredd att bistå med
faktaunderlag och med rådgivning.
Kulturminnesenheten bör
delta i de landsomfattande inventeringar som nu bedrivs eller kan komma att
företas från riksantikvarieämbetets sida samt själv genomföra eller initiera
speciahnventeringar och bearbeta det insamlade materialet. Kulturminnesenheten
bör bereda och framlägga förslag till de beslut enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning som skall fattas inom länsstyrelsen. Dessa ärenden rör bl.
a. borttagande av fast fornlämning och gränslinjebestämningar, skydd och vård
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, restaurerings- och konserveringsarbeten
på enstaka byggnader och handhavandet av fornfynd och kyrkliga inventarier.
Kulturminnesenheten får vidare i uppgift att kontrollera att de vid
länsstyrelsens tillståndsgivning föreskrivna åtgärdema avseende undersökningar
och dokumentation genomförs på ett från vetenskaplig synpunkt
tillfredsstäUande sätt. Vidare skall landsantikvarien tillse att vid
restaurerings- och konserveringsföretag framlagda och av länsstyrelsen godkända
förslag följs och att de antikvariska, arkitektoniska och kulturhistoriska
kraven iakttas vid arbetenas genomförande. Den antikvarisk-tekniska
granskningen av restaureringsförslag blir däremot en uppgift för den
fastighetsbyrå som föreslås inrättad vid riksantikvarieämbetet.
Kulturminnesenhetens
rådgivning till kommuner och enskilda kan förutses omfatta det kommunala
planarbetet, kulturhistoriska inventeringar, det praktiska genomförandet av
restaurerings- och konserveringsarbeten samt även förvaltningsproblem
beträffande de kulturhistoriska monumentens utnyttjande. En närbesläktad
uppgift gäller information till kommuner och allmänhet rörande den egna
verksamheten, dess mål och medel samt uppnådda resultat.
Som
länsstyrelsetjänsteman med uppgift att granska och delta i faststäUelse av planer
skall landsantikvarien däremot inte själv delta i det kommunala arbetet med att
utforma sådana planer som skall fastställas av länsstyrelsen. Vid
handläggningen i länsstyrelsen av dessa ärenden måste han vara obunden och ha
full frihet för sina ställningstaganden.
Kulturminnesvården
innefattar en rad konkreta arbetsuppgifter såsom inventeringar,
forskningsprojekt, arkeologiska eller byggnadshistoriska undersökningar,
förvaltningsuppgifter och vårdarbeten. Dessa uppgifter
Prop.
1974: 28 182
kan
endast till viss del genomföras av kulturminnesenhetens egen personal. Enheten
måste därför tUlförsäkras möjligheter att anlita arbetskraft utifrån. Härvid
kan olika institutioner komma i fråga, såsom riksantikvarieämbetet,
centralmuseerna och universiteten men framför allt länsmuseerna eller kommunala
museer. För mer kontinuerliga insatser från kommunernas sida föreslås
statsbidrag utgå. För uppdrag av engångskaraktär föreslås länsstyrelserna få
särskilda uppdragsmedel till sitt förfogande.
I
länsmuseerna och vid de från museiväsendet fristående landsantikvariekontoren
finns bibliotek och arkiv som inrymmer ett för kulturminnesvården viktigt
arbetsmaterial. Endast den del av ämbetsarkivet som landsantikvarien måste ha
tillgång till i det dagliga arbetet bör kopieras för länsstyrelsens räkning.
För den ordinarie verksamheten har landsantikvarien endast behov av ett
begränsat handbibliotek. Beträffande huvuddelen av arkiv- och
biblioteksmaterialet bör länsmuseerna kunna erbjuda service inom ramen för det
statsanslag som föreslås utgå för kontinuerliga insatser på det
kulturhistoriska området.
Vad
beträffar personalbehovet vid kulturminnesenheter-n a behöver det i varje län
finnas expertis på i första hand det byggnadshistoriska och det arkeologiska
området. Detta ger en minimiperso-nal om två tjänstemän, vilket även torde vara
tillräckligt med hänsyn tUl arbetsbelastningen i de små och medelstora länen
med normal arbetsvolym. För aderton län föreslås därför två tjänster vardera.
De övriga länen delas upp i tre kategorier med fem, fyra resp. tre tjänstemän
per länsstyrelse. Härtill kommer biträdespersonal. Beträffande tjänstetillsättningarna
föreslås att riksantikvarieämbetets yttrande skall inhämtas. För övergången
till den nya organisationen föreslås särskUda undantagsregler.
Landsantikvarieorganisationernas
lönefonder bör bibehållas. Avkastningen bör avräknas mot de bidrag som
föreslås för museernas medverkan i kulturminnesvården.
MUS
65 framlägger inga direkta förslag beträffande den kommunala och landstingskommunala
kulturminnesvården. Den kommunala verksamheten berörs endast allmänt.
Kommunernas
ansvarstagande beror i första hand på de krav som de själva StäUer upp. Deras
ambitioner har som regel hållits på en hög nivå. Ett realiserande av saneringsutredningens
förslag om upprättande av bostadssaneringsprogram skulle dessutom ge
kommunerna bättre medel för styrning av bebyggelsemiljöernas vård och
utformning. En ytterligare vidgning av samhällets befogenheter och ansvar kan
med återverkan inom den kommunala sektorn även komma att bli ett resultat av
saneringsutredningens fortsatta arbete och arbetet inom bygglagutredningen.
Kommunerna
har i kulturnämnderna skaffat sig egna organ vilka enligt en av
kommunförbundet utarbetad normalinstruktion bör ha det
Prop. 1974:28 183
samlade ansvaret för hela kulturområdet. Kulturnämnderna
kan genom sin parlamentariska förankring få en stark ställning och bh av mycket
stor betydelse som remissorgan åt byggnads- och fastighetsnämnderna.
MUS 65 framhåller hembygdsrörelsens stora betydelse för
kulturminnesvården. Hembygdsföreningarnas betydelse som foram för miljö- och
kulturfrågor har ökat. Det nya miljövårdstänkandet har bl.a. inneburit en
vitalisering för många hembygdsföreningar. Ett stort antal hembygdsföreningar
har numera ett avsevärt kommunalt stöd.
Hembygdsrörelsen har en naturlig anknytning till
provinsens museer men också till kommunernas kulturnämnder. MUS 65 fömtsätter
att länsmuseerna, även sedan landsantikvarieorganisationen förstatligats,
kommer att intimt samarbeta med regionens hembygdsföreningar och att museets
tjänstemän kommer att fungera som konsulter för hembygdsmuseerna. Även för
länsstyrelsens kulturminnesenhet blir kontakten med hembygdsrörelsen av stor
betydelse. De sakkunniga anser inte att man bör eftersträva en
institutionalisering av hembygdsrörelsen. Den bör stå fri och obunden från
myndigheter och institutioner.
Det samarbete som Samfundet för hembygdsvård inlett med
riksantikvarieämbetet är av intresse. Samfundet torde få en viktig uppgift
inom informationsverksamheten rörande kulturminnesvård och hembygdsarbete.
MUS 65
konstaterar ätt det för hembygdsrörelsen i Skåne gäller specieUa förhållanden.
De sakkunniga kommer att behandla Skånes hembygdsförbunds framtida
organisation och finansiering i samband med sin fortsatta utredning beträffande
Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige.
13.3 Remissyttranden
Ett stort antal remissinstanser ansluter sig tiU MUS 65:s
synpunkter beträffande kulturminnesvårdens nya inriktning på sammanhängande
miljöer liksom till dess uppfattning att kulturminnesvården bör inordnas i den
allmänna miljövården. Bland dessa instanser återfinns riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum, SÖ, UKA, statens naturvårdsverk, byggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, kulturrådet, ett femtontal länsstyrelser, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet samt ett antal landsting, kommuner och
hembygdsförbund.
MUS 65:s åsikt att man bör tillämpa ett synsätt på
kulturminnesvården jämförbart med synen på naturvården vinner ett flertal
remissinstansers gillande, däribland statens planverk. Nordiska museet och
Svenska kommunförbundet.
Föreningen Sveriges landsantikvarier önskar mer än
utredningen betona vikten av medborgarinflytande och hänsyn till lokala förhållanden.
Den regionala kulturminnesvårdens nuvarande förankring i landsting.
Prop.
1974:28 184
kommuner och hembygdsrörelse framstår därför för
föreningen som mycket värdefull. Kulturrådet stöder strävanden att bereda
lokala opinioner större inflytande på kulturminnesvårdens utformning och anser
att den främjas om verksamheten integreras i det kommunala planeringsarbetet.
Att kulturminnesvården måste få en sådan organisatorisk
uppbyggnad och sådana medel till sitt förfogande att den med framgång kan hävda
sig mot andra, motstridiga intressen, är en uppfattning som vinner stöd hos ett
stort antal remissinstanser, däribland statens planverk, länsstyrelserna i
Östergötlands, Hallands, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län,
domkapitlet i Uppsala, TCO, Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska
kommunförbundet samt ett antal landsting, kommuner och hembygdsförbund.
Ett femtontal remissinstanser ställer sig skeptiska till
MUS 65:s försök att klart dela upp ansvaret för kulturminnesvården på stat och
kommun och framhåller i stället som viktigt att åstadkomma en smidig samverkan
mellan de statiiga och kommunala instanserna.
Jämtlands läns landsting, Östersunds kommun. Föreningen
Heimbygda, Ångermanlands hembygdsförbund, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund
och Föreningen Sveriges landsantikvarier finner således utredningens
ansvarsuppdelning vara en alltför teoretisk konstmktion. Speciallagstiftning
kan visserligen betraktas som ett instrument för statens strävanden inom
kulturminnesvården men möjligheten tUl praktiska åtgärder och initiativ har
genom det kommunala planmonopolet nästan helt lagts i händerna på kommunema.
För att upprätta och genomföra beva-ringsplaner är en intim samverkan nödvändig
mellan kommuner och kulturminnesvårdens organ och detta beroende av kommunema
ökar genom att beslut i detaljärenden i ökad utsträckning delegeras från länsstyrelsema
till kommunema.
Upplands fornminnesförening och Stiftelsen Västerbottens
museum instämmer i denna kritik. Museet anser att kulturminnesvården måste ha
en närmare och smidigare anknytning till kommunema än länsstyrelserna har.
Länsmuseerna bör enligt museet få en organisatoriskt fast grand genom
sammanskott av resurser från statiigt, primär- och sekundärkom-munalt håll.
Nordiska museet framhåller att den samverkan mellan stat,
landsting och primärkommuner samt folkrörelser som den hittillsvarande landsantikvarieorganisationen
inneburit, inte har uteslutit en klar ansvarsfördelning, men att verksamheten
hämmats framför allt av att staten inte tagit de ekonomiska konsekvenserna av
sitt ansvar.
Kulturrådet finner i likhet med bl.a. Gotlands kommun att
utredningen vid behandlingen av ansvarsfördelningen alltför starkt poängterat
statens roll. För huvuddelen av insatserna inom en utbyggd kulturminnesvård
måste kommunerna själva få ansvar utifrån sina egna ambitio-
Prop.
1974: 28 185
ner och resurser. Det faktum att en statlig utredning
naturligen inriktas på de organisatoriska förändringar som kan behöva göras
inom den statiiga administrationen får inte skymma den grandläggande synen på
ansvarsfördelningen.
Statskontoret anser att principen om medborgarinflytande
och lokal självbestämmanderätt bör bli bestämmande för ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun. Statens ansvar bör främst gälla kulturhistoriskt särskilt
värdefulla mUjöer av nationellt intresse, där statens myndighetsutövande
funktioner grundas på en klart utformad lagstiftning. Vidare har staten enligt
statskontoret ansvar för vård och underhåll av sådan statlig egendom som
uppfyller bestämda kriterier på kulturhistoriskt värde. I övrigt bör statens
engagemang avgränsas till konsultationer, rådgivning och information till
kommuner och enskilda.
Länsstyrelsen i Blekinge län ansluter sig i likhet med
Linköpings och Örebro kommuner till utredningens uppfattning att inrättandet av
en statlig regional organisation för kulturminnesvården skulle skapa förutsättningar
för en klarare ansvarsfördelning mellan stat och kommun.
Flertalet remissinstanser har kommenterat utredningens förslag
om en decentralisering av beslutanderätten enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning. Av dessa tillstyrker ett åttiotal den föreslagna
förändringen. Ett tiotal remissinstanser ställer sig helt negativa till
utredningens förslag, medan en något större grupp anmäler tveksamhet eller
förordar delegering av beslut från riksantikvarieämbetet som ett medel att nå
utredningens syften.
Förslaget tillstyrks av bl.a. bostadsstyrelsen, rikets
allmänna kartverk. Akademien för de fria konsterna, kulturrådet,
länsberedningen, samtliga länsstyrelser utom två. Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, ett tiotal landsting, ett tjugotal kommuner, flertalet
hembygdsförbund samt Svenska arkeologiska samfundet.
Remissinstansema anknyter i allmänhet till de av
utredningen anförda skälen till en decentralisering. Således anförs att en
decentralisering skulle utgöra ett viktigt steg mot ökat medinflytande för och
bättre kontakt med de lokala intressena. Vidare anser man att onödig
fördröjning och byråkrati i större utsträckning skulle kunna undvikas. Man
utgår från att riksantikvarieämbetet skulle avlastas en del av sitt tidigare arbete
till förmån för översiktliga bedömningar och planering av verksamheten i
stort.
Svenska kommunförbundet påpekar att riksantikvarieämbetets
beslutsfunktion ofta inskränkts till en ren formalitet som fördröjt ärendenas
handläggning och framhåller att en breddning av kulturminnesvården förutsätter
att man accepterar det mönster som i övrigt gäller för beslutsfattandet i
samhället. Till denna uppfattning ansluter sig länsstyrelserna i
Kristianstads, Västmanlands och Örebro län som anser att kulturminnesvårdens
organisation bör ansluta till den ordning som i
Prop. 1974: 28 186
princip gäller på andra områden för roUfördelningen mellan
de centrala och regionala organen. Således bör frågor som rör övergripande
inventeringar och planer, avvägningar mellan riksintressen och lokala intressen,
bevakning av enhetiighet och kontinuitet i besluten lösas genom samspel mellan
riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna på samma sätt som redan sker vad
gäller plan- och naturvårdsfrågor mellan länsstyrelserna och plan- resp.
naturvårdsverket.
Landstingsförbundet ger sitt stöd till förslaget och
framhåller i likhet med Värmlands läns landsting att det står i god
överensstämmelse med de grundläggande principerna i kulturrådets betänkande Ny
kulturpolitik.
Kidturrådet ser utredningens förslag som ett steg mot ökat
lokalt och regionalt inflytande över kulturminnesvården och framhåller att
motivet för att decentralisera beslutsfattandet mindre är möjligheten att
överföra ansvaret för beslut av det slag som i dag fattas av
riksantikvarieämbetet än att förstärka handläggningen av det avsevärt ökade
antal ärenden som kan förutsättas bli följden av den aktivering på lokal nivå
som utredningen förordar.
De farhågor som uttalats för att en decentralisering
skulle leda till olikartad behandling i olika län tillbakavisas av
länsstyrelsen i Stockholms län och Linköpings kommun, som hävdar att en
eventuell sådan tendens motverkas av att riksantikvarieämbetet erhåller större
resurser för att kunna ge råd och anvisningar tUl länsstyrelserna och av att
möjlighet kommer att finnas att besvära sig över länsstyrelsernas beslut.
Ett tiotal remissinstanser, däribland sjöhistoriska museet
och Karlskrona och Härnösands kommuner avstyrker utredningens förslag om
decentralisering.
Vitterhetsakademien framhåller i likhet med Svenska
fornminnesföreningen att kulturminnesvårdens speciallagstiftning tillkommh för
att skydda nationella riksintressen och att den därför bäst bevakas av en
central myndighet. Endast på central nivå kan den erforderiiga expertisen
samlas och endast om besluten ligger kvar hos den centrala myndigheten kan man
få en garanti för enhetlighet och kontinuitet i besluten, större kringsyn vid
inventerings- och planfrågor och större oväld vid avvägningen mellan
riksintressen och lokala intressen.
Statens institut för byggnadsforskning och statens
vattenfallsverk finner det föga troligt att riksantikvarieämbetets förmedling
av råd och anvisningar skall kunna uppväga den försvagning man anser att
decentraliseringen skuUe innebära, inte minst för byggnadsminnesvården. ,
Domkapitlet i Göteborg anser ati utredningens förslag skulle innebära en
väsentiig försämring av de kulturvårdande insatserna för kyrkan. Särskilt när
det gäller dokumentation och arkiv är fördelarna stora med en central
myndighet, påpekar domkapitiet.
Enligt Nordiska museet har utredningen tillmätt
speciaUagstiftningen
Prop. 1974:28 187
en alltför stor betydelse som inte motsvaras av den
sekundära roll lagstiftningen spelar vid primärkommunernas markdisposition.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum hyser
i likhet med ett femtontal andra remissinstanser stor tveksamhet inför utredningens
förslag om decentralisering. Speciallagstiftningen har enligt ämbetet
tUlkommit för att skydda övergripande nationella intressen och tillvaratagandet
av dessa intressen bör därför i första hand åvUa den centrala myndigheten. De
motiv utredningen anför för en decentralisering finner ämbetet föga
övertygande. Avlastningen av riksantikvarieämbetet torde inte bli särskilt
betydande eftersom den övervägande delen av frågorna förutsätts bli granskade
av ämbetets experter. Resultatet skulle endast bli en mer komplicerad och
byråkratisk handläggningsprocess snarare än, som hävdas av utredningen, en
snabbare och smidigare sådan. Med hänsyn till kravet på specialistgranskning
finner ämbetet det olämpligt med en så långtgående decentralisering till en i
fråga om arbetsstyrka och erforderlig sakkunskap så svagt utmstad enhet som den
av utredningen föreslagna. Kulturminnesvårdens ärenden är enligt ämbetet i hög
grad bedömningsfrågor, där man endast i vissa delar kan ha stöd i generella
anvisningar och normer.
Ämbetet delar i och för sig utredningens uppfattning att
den nuvarande fältorganisationen är för svag både organisatoriskt och
ekonomiskt och anser även att en ökad utflyttning av ärendebehandlingen till
det regionala planet vore önskvärd. Ämbetet förordar emellertid som mest
praktiskt att nuvarande centrala beslutsordning bibehålls som huvudprincip men
att beslut i vissa ärendegrupper successivt delegeras till landsantikvarien. På
kort sikt föreslås en förändring av landsantikvarieorganisationen endast av
den begränsade omfattningen att landsantikvarierna fastare knyts till
länsstyrelsens planenheter vid beredningen av vissa frågor och ges formell
beslutanderätt i vissa ärenden som hänför sig till kulturminnesvårdens
speciallagstiftning.
Bland de andra remissinstanser som förordar en delegering
av besluten från riksantikvarien till landsantikvarien återfinns bl.a. RRV,
SACO och Svenska museiföreningen.
Föreningen Sveriges landsantikvarier och Föreningen
Heimbygda påpekar att de förseningar och praktiska svårigheter som den
nuvarande ordningen ofta gett upphov tUl delvis undanröjts genom en på senare
år alltmer utbyggd delegering av besluten från riksantikvarieämbetet. En
fortsatt delegering inom ramen för den nuvarande organisationen skulle därför
vara det mest ändamålsenliga sättet att tillgodose utredningens
decentraliseringssträvan.
Nationalmuseet anser att frågan om vilka ärenden som kan
lämpa sig för lokala beslut bör utredas närmare och att, när en reglering av
den frågan genomförts, former bör skapas för en delegering av besluten från
riksantikvarieämbetet.
Prop.
1974:28 188
Fortifikationsförvaltningen menar att utredningens förslag
i den del de avser statens byggnader skulle leda till en mindre enhetiig
bedömning och en mer komplicerad handläggning. Fortifikationsförvaltningen, som
för försvarets del fattar beslut som avser restaurerings- och underhållsåtgärder
på enstaka byggnader och byggnadsmiljöer i statlig ägo anser det orealistiskt
att tro att dess regionala organ inom överskådlig tid skulle kunna utrustas
med den arkitektoniska och teknisk-antikvariska sakkunskap som krävs för att
besluta i dessa ärenden.
Bland de
remissinstanser som i likhet med utredningen tillbakavisar en organisatorisk
lösning med bibehållet samband mellan kulturminnesvård och museiväsende
återfinns länsstyrelsen i Kalmar län, som anser att inte minst målsättningen
att decentralisera besluten enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning
till länen förutsätter en statlig regional organisation.
Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det skulle te
sig svårt att inom ramen för den nuvarande organisationen, med ett samtidigt
ansvar för den statliga kulturminnesvården, uppnå de målsättningar om museernas
utåtriktade verksamhet som förs fram i betänkandet över museerna.
Ett femtontal remissinstanser finner inte utredningens
motiv för att tillbakavisa ett fortsatt samband mellan kulturminnesvård och
museiväsende övertygande.
Föreningen Sveriges landsantikvarier påpekar att både
kulturrådet och MUS 65 anser att museiverksamheten bör baseras på länsmuseerna
och då finns det enligt föreningen ingen anledning att resonera på annat sätt
när det gäller kulturminnesvården. Nordiska museet. Föreningen Norrbottens
museum och Örebro läns hembygdsförbund invänder mot uppfattningen att
förutsättningar saknas att bygga ut länsmuseiinstitu-tionen generellt över hela
landet och framhåller att en betydelsefull utveckling ägt rum vid ett flertal
av länsmuseerna sedan utredningen inledde sitt arbete. Den sammanhållna
länsmuseiorganisationen är därför väl funktionsduglig inom kulturminnesvården.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,
statens sjöhistoriska museum, statens institut för byggnadsforskning och
Svenska fornminnesföreningen är positiva tUl tanken på en på länsblock uppbyggd
regional kulturminnesvårdsorganisation. Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum menar att en sådan organisation förmodligen skulle medföra
flertalet av de fördelar som angetts som motiv för decentralisering men inte
leda till de negativa effekter, som skulle kunna bli en följd av
länsstyrelsealtemativets genomförande.
Ett övervägande antal remissinstanser är negativa tUl
länsblock. Länsstyrelserna i Jönköpings, Värmlands, Hallands och Kopparbergs
län, ett par kommuner och landsting anser att kontakterna och samarbetet med
bl.a. länsmyndigheter och kommuner skulle försvåras i en
länsblocks-organisation.
Prop. 1974:28 189
Kulturrådet, länsberedningen samt länsstyrelserna i
Jönköpings och Kristianstads län finner det tillfredsställande att utredningen
avstått från att föreslå ändringar i den regionala indelningen.
Ett stort antal remissinstanser är positiva tiU de
sakkunnigas förslag om att införa länsstyrelsen som regional myndighet för den
statliga kulturminnesvården och att inrätta en kulturminnesenhet med
landsantikvarien som chef inom länsstyrelsen. Centralnämnden för fastighetsdata,
statens vägverk, fortifikationsförvaltningen, statens naturvårdsverk, statens
planverk, lantbruksstyrelsen, rikets aUmänna kartverk, lantmäteristyrelsen,
bostadsstyrelsen, två länsbostadsnämnder, fyra länsarbetsnämnder,
saneringsutredningen och bygglagutredningen tillstyrker samtliga MUS 65:s
förslag. Ett femtontal länsstyrelser, fem landsting, ett tjugotal kommuner och
fyra hembygdsföreningar är positiva till förslaget.
Byggnadsstyrelsen tillstyrker i princip förslaget, men
framhåller att betänkandet saknar dels en mera precis vägning av den nya
regionalorganisationens kostnader mot dess förväntade effektivitetsökning för
den statliga kulturminnesvården, dels en mot klart angivna mål genomförd
prioritering av de föreslagna resursökningarna inom olika sektorer av
kulturminnesvården.
Akademien för de fria konsterna anser att en organisation
för arbete med de praktiska vårdproblemen bör byggas upp inom länsmuseerna med
stöd från staten och i samverkan med kommuner och landsting.
Länsstyrelsen-ta i Blekinge och Kristianstads län hoppas
att ett genomförande av förslaget medför att det nuvarande sambandet mellan
kulturminnesvård och museiväsende kan bevaras även efter landsantikvariens
inordnande i länsstyrelseorganisationen.
Även om länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrker de
sakkunnigas förslag framhåller man att länsmuseerna eller motsvarande måste
ges en organisation och verksamhetsinriktning som säkerställer landsantikvariens
fortsatta behov av kontakter med bl.a. den enskilda och kommunalt bedrivna
verksamheten på kulturminnesområdet. De måste vidare få en personell och
ekonomisk kompensation som möjliggör en framtida verksamhet i övrigt av minst
nuvarande omfattning.
Landstingsförbundet (minoriteten) förordar att
landsantikvarien upphör att vara chef för länsmuseet för att placeras på
kulturminnesenheten inom länsstyrelsens planeringsavdelning. Utbyggnaden av
länsmuseerna innebär att det behövs en museichef, som svarar för museisektom
och förverkligandet av dess idéer i anslutning till den nya kulturpolitikens
genomförande.
Uppsala läns landsting tillstyrker förslaget under
förutsättning, dels att en klar precisering kommer till stånd av
kulturminnesenhetens och länsmuseets ansvars- och arbetsområde, dels att den
ideella och folkrörelseanknutna kulturminnesvårdens organisationer ges
garantier för fortsatt
Prop. 1974:28 190
information och expertmedverkan från länsstyrelsen och
länsmuseet och dels att länsmuseet garanteras ett fortsatt statligt stöd.
Svenska kommunförbundet (majoriteten) anser utredningens
förslag principiellt riktigt och framhåller att den starka kommunala
bindningen, som sammanhänger med att kommun och landsting är huvudbidragsgivare,
gör den nuvarande landsantikvarieorganisationen olämplig som statlig
beslutsinstans i frågor där kommunen ofta är intressent. Förbundet
understryker dock vikten av ett nära samarbete med kommunernas kulturnämnder,
länsmuseet och hembygdsföreningar.
Länsberedningen finner det naturligt och praktiskt att
länsstyrelsen blir sektorsorgan också för kulturminnesvården.
Kidturrådet framhåller att även om det är kommunerna som
primärt ansvarar för den fysiska planeringen bör kulturminnesvårdens särskilda
behov kunna tillgodoses med det framlagda förslaget. Rådet anser att det bör
övervägas att inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar inrätta
kulturenheter som förutom kulturminnesvård också ansvarar för en erforderlig
regional planering av bl.a. kulturserviceanordningar. Rådet menar vidare att
det är lämpligare att inte tala om en överflyttning av landsantikvarien till
länsstyrelsen utan i stället om en flyttning av en viss grupp av ärenden från
länsmuseerna till de nya enheterna inom länsstyrelserna.
Några remissinstanser är positiva tUl att länsstyrelsen
införs som regional myndighet för den statliga kulturminnesvården men anser
att landsantikvarien skall bibehålla sin placering på länsmuseet. TUl dessa hör
länsstyrelsen i Västerbottens län, landstingen i Kalmar, Kronobergs och
Norrbottens län samt Föreningen Norrbottens museum.
Kronobergs läns landsting menar att frågor rörande
kulturminnesvården vid de mindre länsstyrelsema inte kräver inrättande av en
särskild enhet utan bör kunna handläggas vid enheten för naturvård.
Västerbottens läns landsting tillstyrker förslaget om
särskilda enheter för kulturminnesvård, men anser att landsantikvarien även i
fortsättningen bör stå fri gentemot länsstyrelsen och tjänstgöra som remissinstans
utan att delta i handläggningen vare sig som föredragande eller beslutsfattare.
Ett stort antal remissinstanser förordar bibehållande
eller utbyggnad av nuvarande landsantikvarieorganisation.
Flera instanser anser att sambandet mellan landsantikvarierna
och länsmuseema är så värdefullt att det bör bibehållas. TUl dessa hör kammarkollegiet,
RRV, länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO, Föreningen Sveriges
landsantikvarier, Sveriges museimannaförbund. Landstingsförbundet
(majoriteten) samt ett antal landsting och kommuner.
RRV framhåller att de sakkunnigas förslag leder till stora
kostnadsökningar. Det är tveksamt om denna kostnadsökning ger en motsvarande
ökning av effektiviteten inom kulturminnesvården.
Prop. 1974: 28 191
Några remissinstanser menar att utredningens förslag leder
till en splittring av ekonomiska resurser t.ex. rektorsämbetet vid
universitetet i Stockholm, Nordiska museet, länsstyrelsen i Kronobergs län,
Västerbottens läns landsting samt Kalmar och Karlstads kommuner.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum delar helt utredningens uppfattning att den
nuvarande fältorganisationen är för svag både organisatoriskt och ekonomiskt.
Ämbetsverket anser dock att länsstyrelsens kulturminnesenhet, om den
organiseras enligt de sakkunnigas förslag, kan bli en alltför begränsad
beredningsmiljö. I denna mening instämmer bl. a. domkapitlen i Lund och Visby,
historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i Uppsala och tekniska
högskolan i Stockholm. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt
bl. a. Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd menar, att ett
bibehållande av nuvarande organisation kräver att verksamheten ges fastare
former t. ex. genom stiftelsebildning. Det gemensamma ekonomiska ansvaret för
stat, kommun och landsting bör regleras i avtal.
Ett
antal landsting och kommuner pekar på det värdefulla samarbete som f. n. sker
mellan landsantikvarien, hembygdsrörelsen, landstinget och kommunerna. Enligt
Kronobergs läns landstings merung skulle ett genomförande av förslaget innebära
risk för att landsantikvariens relationer till hembygdsrörelsen inte kommer
att kunna upprätthållas, vilket skulle påverka såväl kulturminnesvården och
den museala verksamheten som hembygdsrörelsen i negativ riktning. Samfundet
för hembygdsvård delar denna uppfattning. Jönköpings och Västerbottens läns
landsting menar att den viktigaste delen av planeringen sker på ett tidigt
stadium ute i kommunerna. Redan här bör kulturminnesvårdens synpunkter komma in
och ett intimt samarbete mellan kommunen och de kulturminnesvårdande organen
bör eftersträvas. Bunden till länsstyrelsen skulle landsantikvarien få mindre
möjlighet att agera på ett förberedande stadium. Liknande synpunkter framförs
även av landstingen i Jämtlands och Göteborgs och Bohus län samt Vilhelmina
kommun.
Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Svenska
museiföreningen, Sveriges museimannaförbund och ett antal hembygdsföreningar
framhåller, att största vikt bör läggas vid det direkta medborgarinfly-tandet över
samhällets kulturminnesvård, som tryggas genom det nära samarbetet med
kommunerna liksom med den frivUliga hembygdsrörelsen. En omorganisation bör
därför inriktas på att underlätta denna samverkan i synnerhet som kommunerna
får förutsättas erhålla ett vidgat ansvar för detaljplaneringen.
Flera remissinstanser anser att MUS 65 frångår de
ståndpunkter statsmakterna i prop. 1970:103 intagit i fråga om de
organisatoriska formerna för landsantikvariens medverkan i
samhällsplaneringen. Till dessa hör länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs
län, Jämtlands läns landsting. Föreningen Sveriges landsantikvarier och fem
hembygdsföreningar.
Prop.
1974: 28 192
Länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län menar att
länsstyrelsen skulle kunna överta rätten att besluta i frågor om översiktlig
planering som anses vara av större regionalpolitisk betydelse. I övrigt skulle
kulturminnesvården kunna kvarstå som en fristående verksamhet med starka band
till den lokalt verkande hembygdsrörelsen och den museala verksamheten. Även
Vitterhetsakademien, Nordiska museet, historisk-filosofiska sektionen vid
universitetet i Uppsala samt institutionerna för konstvetenskap och arkeologi
vid universitetet i Stockholm menar, att starka skäl talar för att
kulturminnesvårdens regionalorgan bibehålles som självständiga gentemot
länsstyrelserna. Landsantikvarien bör dock självfallet delta i
planeringsarbetet jämte länsstyrelsens egna tjänstemän.
Föreningen Sveriges landsantikvarier, Östersunds kommun
och Föreningen Heimbygda framhåller att MUS 65 blundar för flera avgörande
skillnader mellan landsantikvarien och de myndigheter som hittUls införlivats
med länsstyrelsen.
Östersunds kommun och Föreningen Heimbygda befarar att
landsantikvarien som tjänsteman i länsstyrelsen skulle få små möjligheter att
göra sina synpunkter gällande. Denna uppfattning delas av bl. a. Uddevalla
kommun, Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd och Föreningen Sveriges
landsantikvarier.
Domkapitlet i Göteborg konstaterar att ett fullföljande av
de sakkunnigas förslag får till följd en väsentlig försämring av de
kulturvårdande insatserna för kyrkan.
I anslutning till att många remissinstanser önskar ett
bibehållet samband meUan landsantikvarie och länsmuseum framförs synpunkten
att landsantikvarien i framtiden bör fungera som föredragande i länsstyrelsen.
Denna ståndpunkt intas av RRV, länsstyrelserna i Kronobergs, Västerbottens och
Norrbottens län, fyra landsting, åtta hembygdsföreningar. Föreningen Sveriges
landsantikvarier och Svenska museiföreningen.
Vitterhetsakademien anser i likhet med
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum att medarbetarskapet kan
lösas genom sådana ändringar i författningarna att landsantikvarien eller någon
av deimes medarbetare ges rätt och skyldighet att göra sin åsikt gällande inte
bara i själva planeringsarbetet inom länsstyrelserna utan också vid själva
beslutsfattandet där.
Statskontoret finner att förslagen på några punkter är
alltför översiktliga som underlag för ett beslut om lämpliga arbetsuppgifter
och rimlig personaldimensionering på regional förvaltningsnivå. De sakkunnigas
analys av samspelet och rollfördelningen mellan stat och kommun på
kulturminnesvårdsområdet redovisas i allmänna termer, där statens granskande
och kontrollerande funktioner enligt verkets mening tillmäts alltför stor vikt
på bekostnad av de praktiska problemen med samman-
Prop. 1974: 28 193
jämkning
av olika parters intressen och önskemål inom en kommun. Utredningsmaterialet
är enligt statskontorets mening i behov av kompletteringar för att kunna tjäna
som underlag för ett slutligt ställningstagande till formerna för uppbyggnad
och dimensionering av en statlig regionalförvaltning för kulturminnesvård.
Verket förordar, och häri instämmer också byggnadsstyrelsen, att en särskild
organisationskommitté får i uppgift att verkställa de återstående utredningar
som är önskvärda.
TUl utredningens
förslag om arbetsuppgifter för kulturminnesenheten liksom tUl vad som sägs om
samordningen med andra enheter vid länsstyrelsen ansluter sig bl.a.
länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län, ett antal kommuner och
Skånes hembygdsförbund.
Statens
naturvårdsverk och länsstyrelsen i Malmöhus län anser att en integrering av den
regionala kulturminnesvården i länsstyrelsen skulle stärka ett behövligt
samarbete mellan kulturminnesvården och naturvården på regional nivå.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller också att kulturminnesvården har
anknytningar inte bara till länsstyrelsens markanvändningsplanering utan också
till dess regionalekonomiska verksamhet. Statens planverk erinrar om att
ytterligare kulturminnesvårdande uppgifter kan komma att läggas på
länsstyrelserna som resultat av bygglagutredningen.
Ett
större antal remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag att
kulturminnesenheten skall utarbeta bevaringsplaner och upprätta aktionsprogram
på grandval av en kartläggning av länets tillgångar på kulturhistoriska
monument och mUjöer. Bland dessa återfinns statens humanistiska forskningsråd,
statens vägverk, fortifikationsförvaltningen, centralnämnden för
fastighetsdata, länsarbetsnämnden i Uppsala län, länsstyrelsen i
Västernorrlands län och Lunds kommun.
Kulturrådet
understryker starkt det angelägna i att genomgripande och kontinuerliga
inventeringar genomförs och bevaringsplaner upprättas. Initiativ till detta
bör kunna komma från exempelvis länsmuseer och länsstyrelser, men rådet
understryker samtidigt att det är kommunerna som har det primära ansvaret för
detta arbete.
Länsstyrelsen
i Kalmar län ansluter sig till utredningens uppfattning att landsantikvarien
som länsstyrelsetjänsteman får förbättrade möjligheter att delta i den fysiska
detaljplaneringen och på ett tidigt stadium agera med råd och anvisningar tUl
de kommunala planförfattarna. Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum anser däremot, i likhet med VUterhetsakademien, att det finns betydande
risk för att landsantikvarien som bunden tUl länsstyrelsen skulle få mindre
möjlighet att agera fritt på ett förberedande stadium när det gäller mängden av
frågor utanför speciallagstiftningens ram. Enligt länsstyrelserna i Kristianstads
och Östergötlands län kan kulturminnesvårdens intressen tillgodoses lika väl
och bättre genom att landsantikvarien i länsstyrelsens arbets-
13
Riksdagen 1974. Isaml. Nr 28
Prop.
1974: 28 194
ordning garanteras rätt att delta i samråd och beslut, med
rätt och skyldighet att anmäla avvikande mening.
Utredningens förslag att den teknisk-antikvariska
granskningen av restaureringsförslag bör ligga kvar hos riksantikvarieämbetet
tillstyrks av bl. a. domkapitlet i Visby och Örebro läns hembygdsförbund.
Skånes hembygdsförbund däremot, anser inte att frågan om den teknisk-antikvariska
granskningen fått en tillfredsställande lösning. Om beslut i restaureringsärenden
skall ske regionalt bör enligt förbundet också ifrågavarande del av
granskningsproceduren kunna klaras av länsstyrelserna.
Vikten av landsantikvariens uppgifter som rådgivare åt
kommuner och enskUda framhävs av ett antal remissinstanser, däribland byggnadsstyrelsen.
Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län och ett
par kommuner.
Statens planverk utgår i likhet med länsstyrelserna i
Malmöhus och Västernorrlands län från att den föreslagna omorganisationen
skulle förbättra landsantikvariens möjligheter att biträda kommunerna med sakkunnig
rådgivning. Särskilt fäster man uppmärksamheten på landsantikvariens möjlighet
att delta i det samrådsförfarande i planfrågor mellan länsstyrelsen,
planförfattaren och kommunen som är föreskrivet i byggnadsHagen. Förslaget
upptas däremot negativt av bl. a. riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum som i likhet med Visby domkapitel och Stiftelsen Västerbottens museum
gör gällande att landsantikvarien i sin nuvarande ställning har bättre
förutsättningar att intensifiera samarbetet med kommunala nämnder, byalag och
hembygdsförbund.
Utredningens förslag att landsantikvarien inte själv ska
delta i det kommunala arbetet med att utforma sådana planer som skall
fastställas av länsstyrelsen, beklagas av en rad remissinstanser, däribland
Nordiska museet, Örebro läns hembygdsförbund och landsantikvarien i Stockholms
län. Instansema betecknar förslaget som en ödesdiger konsekvens av
landsantikvariens förstatligande.
Länsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län framhåller
att i likhet med vad som gäller för länsstyrelsens andra experter, inget
formellt hinder föreligger för landsantikvarien att biträda kommuner och enskilda
i den förberedande behandlingen av ärenden, i vars slutliga behandling han
skall delta som beslutande eller föredragande vid länsstyrelsen.
En rad remissinstanser tar fasta på utredningens förslag
att landsantikvarien skall förmedla information om den kulturminnesvårdande
verksamheten till kommuner och allmänhet. Således understryker bl. a.
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, nationalmuseet,
länsstyrelsen i Västernorrlands län och Föreningen Sveriges landsantikvarier
att en framgångsrik kulturminnesvård är starkt beroende av stöd i den allmänna
opinionen och att ökat intresse och medinflytande från allmänhetens sida
förutsätter en omfattande och aktiv informations-och undervisningsverksamhet.
Prop.
1974: 28 195
Utredningens
förslag att länsstyrelserna, när det gäller information i kulturminnesfrågor, i
stor utsträckning skall kunna repliera på museerna, möter kritik från bl. a.
Nordiska museet, som finner det otillfredsställande att kulturminnesvården på
detta sätt försätts i beroendeställning till länsmuseet. Svenska
museiföreningen och Föreningen Sveriges landsantikvarier understryker att inga
garantier finns för att det samarbete som utredningen förutsätter verkligen
kommer att fungera.
Utredningens
förslag att kulturminnesenheten för vissa uppgifter bör kunna anlita
arbetskraft utifrån, föranleder ett antal remissinstanser att ifrågasätta det
meningsfulla i att bilda en enhet som är så beroende av medverkan utifrån även
inom de delar av kulturminnesvården där den förutsätts äga kompetens. Bland
dessa instanser återfinns Nordiska museet, Jämtlands läns landsting,
Östersunds kommun och Föreningen Norrbottens museum. Föreningen Sveriges
landsantikvarier menar att problemet skulle lösas om man i stället valde att
förstärka den nuvarande organisationen. Då skulle man i samtliga län kunna ha
fyra till åtta experter till sitt förfogande.
Uddevalla
kommun anser att kulturminnesenhetens arbetsuppgifter bör begränsas helt och
hållet till planeringsuppgifter medan samtliga andra kulturminnesvårdande
uppgifter bör ligga kvar på en vid länsmuseet bibehållen landsantikvarie.
Några
remissinstanser, däribland Östergötlands läns landsting och Upplands
fornminnesförening, reser inte några principiella invändningar mot
utredningens förslag men betonar vikten av ett väl fungerande samarbete mellan
länsstyrelsema och länsmuseerna. Jönköpings kommun finner det således
utomordentiigt viktigt att befogenheter och samarbetsförhållanden mellan
landsantikvarien och länsmuseet fullständigt klarläggs, då annars ett smidigt
och effektivt samarbete inte kan ske. Östergötlands fornminnes- och
museiförening finner det önskvärt att garantier skapas för ett meningsfullt
samarbete mellan länsstyrelsen och länsmuseet, exempelvis i form av
representation för länsstyrelsen i länsmuseets styrelse eller genom att
landsantikvarien adjungeras med rätt att yttra sig och anmäla avvikande mening.
Att
museerna av utredningen förutsätts kunna utföra vissa av uppgifterna inom
ramen för sina ordinarie resurser finner bl. a. Föreningen Sveriges
landsantikvarier orealistiskt och oroande. Servicen kan enligt föreningen
garanteras endast om länsmuseerna dels får ersättning för det indragna
statsbidraget, dels, får ersättning för den service de ska lämna
länsstyrelsema.
Det
av utredningen föreslagna samarbetet mellan kulturminnesenheten och
riksantikvarieämbetet kommenteras av domkapitlet i Skara, som förutsätter att
en samverkan mellan den regionala organisationen och det statliga verket bör
kunna visa sig fruktbärande. Härnösands kommun anser däremot att behovet av
specialisthjälp från centrala ämbetsverk
Prop.
1974: 28 196
tyder på att den av utredningen eftersträvade
decentraliseringen kan betraktas som skenbar.
De uppgifter som utredningen förutser att
kulturminnesenheten skall utföra för planeringen av beredskapsarbeten tas upp av
arbetsmarknadsstyrelsen, som framhåUer vikten av att administrativa
fömtsättningar skapas för att snabbt kunna få till stånd
sysselsättningsprojekt.
Några
remissinstanser riktar kritik mot utredningens förslag beträffande museernas
arkiv- och biblioteksservice. Upplands fornminnesförening anser således att
utredningen underskattat landsantikvariens behov av ett tjänstearkiv och
framhåUer att denne inte sällan just ur arkivet hämtar en väsentlig del av den
kunskap han behöver för att effektivt hävda kulturminnesvårdens intressen.
Riksarkivet stödjer utredningens uppfattning att det
varken är möjligt eller önskvärt att på länsstyrelserna bygga upp både
bibliotekssamling och arkiv och menar att arkiven inte bör splittras utan
finnas kvar odelade på länsmuseerna. Under alla förhållanden bör arkivfrågorna
i samband med en eventuell överflyttning av landsantikvarien bli föremål för
ytterligare utredning.
Landsarkivet i Uppsala ser däremot inga hinder för att
splittra arkiven och förordrar att den del som berör kulturminnesvården i sin
helhet överflyttas till länsstyrelsema medan den del som rör den museala verksamheten
ligger kvar vid museerna.
Utredningens förslag tUl personalorganisation vid kulturminnesenheten
tillstyrks av ett tiotal remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Västerbottens län, Östergötlands
fornminnes- och museiförening och Södermanlands läns hembygds- och
museiförbund.
Ett trettiotal remissinstanser anser på olika gmnder att
den föreslagna organisationen är otUlfredsstäUande. Härvid redovisas dels
invändningar av mer allmän karaktär mot kulturminnesenhetens personella och ekonomiska
dimensionering, dels invändningar mot en enligt remissinstansernas förmenande
otillräcklig bemanning i ett specifikt län.
En
återkommande invändning är att den föreslagna personalorganisationen skulle
innebära en allvarlig inskränkning i ämneskompetensen för kulturminnesvården,
främst emedan den etnologiska sakkunskapen inte skulle finnas företrädd på de
flesta kulturminnesenheter. Detta anförs av bl. a. Nordiska museet, statens
humanistiska forskningsråd. Vitterhetsakademien, SACO, Svenska museiföreningen
och Sveriges museimannaförbund.
Att den
föreslagna organisationen är otillräckligt dimensionerad för den intensiva
verksamhet som kulturminnesenheten enligt utredningen förväntas bedriva,
framhålls av bl. a. länsstyrelsen i Örebro län, Härnösands kommun.
Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd och Värmlands fornminnes- och
museiförening.
Prop. 1974:28 197
Örebro läns hembygdsförbund, Jämtlands läns landsting och
Föreningen Sveriges landsantikvarier finner det förvånande mot bakgrand av de
föregivna decentraliseringssträvandena att den regionala organisationen bara
får en blygsam ökning i förhållande till de nu statsbidragsberättigade
tjänsterna, medan riksantikvarieämbetet som genom förslaget avlastas
huvuddelen av sina granskningsuppgifter erhåller en väsentlig personalökning.
Svenska kommunförbundet ställer sig tveksamt till
likformigheten hos den föreslagna personalorganisationen med hänsyn till de
olikartade förhåUanden som råder-på kulturvårdens område i skilda län.
Den redogörelse utredningen lämnar för den kommunala och
landstingskommunala kulturminnesvården kommenteras i till övervägande del
kritiska ordalag av en rad remissinstanser.
Kalmar
läns fornminnesförening och Föreningen Sveriges landsan-ti/cvarier menar att
utredningen underskattat kommunemas roll i kulturminnesvården. Genom sitt
planmonopol, sin beslutsrätt i viktiga ekonomiska frågor och sitt
huvudmannaskap för museerna förfogar kommunerna över tre av
huvudförutsättningarna för bedrivande av kulturminnesvård.
Svenska kommunförbundet ansluter sig i likhet med ett
antal kommuner tUl utredningens uppfattning att kommunerna i kultumämnder-na
fått ett viktigt organ för kulturminnesvården, inte minst som remissorgan till
byggnads- och fastighetsnämnder.
Några remissinstanser, däribland Föreningen Sveriges
landsantikvarier, länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms och Göteborgs
kommuner uppehåller sig vid de speciella problemen för kulturminnesvården i
Storstadsområden. Man beklagar att utredningen inte närmare berört den frågan
och fömtsätter att förhållandena i storstadsområdena kommer att studeras
närmare innan beslut fattas i huvudfrågan.
Nordiska
museet och Norrbottens läns landsting anser att utredningens behandling av
landstingens kulturminnesvårdande verksamhet är alltför kortfattad. Då
landstingsanslagen till kulturminnesvården för hela riket är nästan lika stora
som de primärkommunala menar man att landstingens betydelse inte redovisats på
ett rättvisande sätt.
Rent allmänt instämmer några instanser i vad MUS 65 anfört
beträffande hembygdsrörelsens betydelse för kulturminnesvården.
Landstingsförbundet, ett antal kommuner och landsting samt kulturrådet
understryker de sakkunnigas positiva uttalanden. Länsstyrelsen i Jönköpings
län tillägger att hembygdsrörelsen även i framtiden bör kunna spela en aktiv
roll genom att verksamheten fömyas och breddas.
Ett antal remissinstanser, däribland Jönköpings läns
hembygdsförbund, Kalmar läns fornminnesförening. Föreningen Heimbygda och
Östersunds kommun, är mycket kritiska till det sätt på vilket hembygdsrörelsen
behandlats av MUS 65. Dessa anser att de sakkunniga under-
Prop. 1974:28 198
värderat
eller nonchalerat hemygdsrörelsens betydelse. Även Föreningen Sveriges
landsantikvarier, Värmlands fornminnes- och museiförening, Gästrike-Hälsinge
hembygdsförbund och Gävle kommun finner att hembygdsrörelsen behandlats
ytterst knapphändigt. Nordiska museet framhåUer att hembygdsrörelsens
betydelse såsom folkrörelse är starkt undervärderad i betänkandet.
Några
remissinstanser, såsom Kopparbergs läns landsting och Sundsvalls kommun tar
särskilt upp de sakkunnigas synpunkter på att hembygdsrörelsen bör stå fri och
obunden från myndigheter och institutioner. Kulturrådet anser att så bör vara
fallet för att den skall effektivt kunna verka för opinionsbUdning och vara
påtryckningsgrupp i miljöfrågor.
Landstingsförbundet,
länsstyrelsen i Jönköpings län och landsantikvarien i Stockholms län
framhåller att det är angeläget att samhället lämnar ekonomiskt stöd till
hembygdsrörelsen.
För
att kunna bedriva och utveckla sin kulturminnesvårdande verksamhet inom
hembygdsrörelsen anser sig Samfundet för hembygdsvård behöva ett fast
statsbidrag utöver vad som nu erhålls för miljövårdsupplysning.
Ett
stort antal remissinstanser har tagit upp frågan om hur hembygdsrörelsen
påverkas av en omorganisation. Länsstyrelsen i Västerbottens län och Örebro
läns hembygdsförbund konstaterar att förslaget innebär att kontaktmöjligheterna
med hembygdsrörelsen försämras och kulturminnesvårdens folkliga förankring
försvåras. Även bl.a. Nordiska museet, Östersunds kommun. Föreningen Heimbygda
och Stiftelsen Västerbottens museum framför liknande synpunkter.
Om hembygdsrörelsen över
huvud taget skall kunna få den inriktning som eftersträvas så är, enligt
Samfundet för hembygdsvård, tillgången på museifolk av avgörande betydelse.
Östersunds kommun, Föreningen Sveriges landsantikvarier och ett par
hembygdsföreningar efterlyser fortsatt statsstöd till länsmuseerna för att
dessa skall kunna fortsätta konsultverksamheten åt hembygdsföreningarna.
Hembygdsföreningarnas
framtida kontakt med länsstyrelse och kommun tas upp av länsstyrelsen i Örebro
län som understryker att man vid en omorganisation så långt möjligt bör bevara
samarbetet mellan kulturminnesvårdens företrädare på länsplanet och dess
företrädare i länsorganisationer och lokalföreningar. Landstingsförbundet
framhåller att hembygdsföreningarna även i fortsättningen måste kunna påräkna
expertmedverkan från den regionala kulturminnesvården. Häri instämmer
Linköpings kommun och Upplands fornminnesförening.
Det
är enligt MUS 65 angeläget att Skånes hembygdsförbund ges förutsättningar att
fortsätta sin verksamhet även efter landsantikvarieorganisationens
förstatligande. Länsstyrelsen i Kristianstads län, Skånes hembygdsförbund och
humanistiska fakulteten vid Lunds universitet
Prop. 1974: 28 199
delar
denna uppfattning, medan Östersunds kommun och Föreningen Heimbygda samt
Föreningen Sveriges landsantikvarier menar att verksamheten inom övriga
hembygdsförbund inte är mindre viktig.
Prop. 1974: 28 200
14 Arkiven m.m. 14.1 Nuläge
Riksarkivet
är central myndighet för arkivfrågor (22.1). Till försvarsdepartementet hör
krigsarkivet som är central arkivmyndighet inom försvarsväsendet. De sju
landsarkiven, i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand och
Östersund, är regionala arkivmyndigheter och arkivdepåer. Landsarkiven har
skyldighet att bistå kommunala organ och, i den mån så kan ske, enskilda med
råd i arkivfrågor.
Kommunerna
har enligt kommunallagen skyldighet att vårda och förteckna sina arkiv. I flera
av de större kommunerna finns särskilda arkivinstitutioner, flertalet benämnda
stadsarkiv. Stadsarkiven i Stockholm och Malmö fullgör vissa uppgifter av det
slag som i övrigt ankommer på landsarkiv. Landstingen har motsvarande
skyldigheter som kommunema beträffande sina arkiv.
Vid
sidan av de offentliga arkiven finns den enskilda arkivsektorn, dvs.
föreningars, företags och enskilda personers arkiv. Staten ger bidrag till
Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv och Föreningen Sveriges pressarkiv och
pressmuseum. Stöd utgår vidare till inventering av enskilda arkiv. Vissa av
folkrörelsearkiven får bidrag för att avlöna depåföreståndare.
Den
snabba tekniska utvecklingen har medfört att nya medier för att bevara
information kommit till. Dataarkiveringskommittén (U 1968:48) utreder
arkivfrågorna för den moderna informationsbehandlingens databärare m.m.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1974.
Sedan
år 1970 är dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv organiserade som
en myndighet. I denna ingår numera dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala,
ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, dialekt- och
ortnamnsarkivet i Umeå samt svenskt visarkiv. Myndigheten har till uppgift
bl.a. att samla in, bevara, bearbeta och utge material om dialekter, ortnamn,
visor, folkmusik och folkminnen. I prop. 1974:1 (bil. 10 s. 38) har föreslagits
att institutet för ortnamns- och dialektforskning vid universitetet i Göteborg
skall omvandlas till ett nytt dialekt- och ortnamnsarkiv inom myndigheten.
Den
statliga institutionen Svenskt biografiskt lexikon har till uppgift att
fortsätta och slutföra utgivandet av verket Svenskt biografiskt lexikon.
Nämnden
för svensk språkvård grundades år 1944 av ett 20-tal s.k. stiftare,
representerande skilda myndigheter, institutioner och organisationer. Sedan år
1954 bedrivs nämndens huvudsakliga verksamhet vid Institutet för svensk
språkvård. I verksamheten ingår rådgivning i språkfrågor, språkgranskning,
utgivande av publikationer, vetenskapligt arbete, föredrag, kurser och
konferenser m.m.
Prop. 1974: 28 201
14.2 Kulturrådet
Kulturrådet
har inte på annat sätt berört arkivinstitutionerna än i avseende på central
ledning för den stathga arkivsektorn (22.2.2).
14.3 Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Det
förhållandet att kulturrådet inte närmare behandlar arkivområdet kritiseras av
vissa remissinstanser. Sålunda efterlyser krigsarkivet en ingående analys av
arkivens uppgifter i kulturpolitiken. Analysen bör innefatta en inventering av
nu existerande arkivinstitutioner i landet, både statliga, kommunala och
privata, vUka mål de i nuläget arbetar för och hur man önskar dem styrda för
framtiden. I anslutning därtUl bör självfallet resursfrågorna bedömas. Även
Folkrörelsernas arkivförbund efterlyser en kompletterande utredning om arkivvärdens
målsättning, huvudmannaskap och ekonomiska resurser. Stiftelsen Arbetarrörelsens
arkiv framhåller att man i en kompletterande utredning särskilt bör
uppmärksamma arkiven utanför de statliga eller statligt stödda
arkivinstitutionernas verksamhetsområden.
14.4 Riksarkivets
utredning om teatramas arkivfråga
Statliga
och statligt stödda fasta teatrar och teaterorganisationer bör som villkor för
statsbidrag åläggas att sända in ett exemplar av program, pjästexter, affischer
m. m. tUl Drottningholms teatermuseum och i förekommande fall även till
Dansmuseet. Av varje teaterpjäs som därutöver uppförs eller kommer till med
stöd av statsmedel bör på samma sätt den uppförande institutionen eller gruppen
resp. författaren åläggas att sända in ett exemplar. Drottningholms
teatermuseum bör därför få ökade resurser för katalogisering m. m.
Riksarkivet
bör bli arkivmyndighet för de kungl. teatrarna och Svenska riksteatern. Övriga
statligt stödda teatrar och teaterorganisationer bör genom bestämmelserna för
statsbidrag åläggas att i viktigare arkivfrågor samråda med riksarkivet resp.
landsarkiven.
Särskilda
medel bör kunna ställas till teatrarnas förfogande för arkivvårdande uppgifter
och förbättringar av arkivlokalerna. Medlen bör fördelas av teater- och musikrådet
efter samråd med riksarkivet. Ett årligt anslag om 50 000 kr. för ändamålet
föreslås.
14.5 Utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård
Nämndens
verksamhet fyller ett väsentligt behov. En ökning av personalstyrkan är
nödvändig och personalen bör få en tryggad anställning.
Möjligheterna
att anknyta institutets verksamhet till institutionen för nordiska språk vid
universitetet i Stockholm har prövats. Denna utväg har emellertid befunnits
mindre lämplig, eftersom institutets verksam-
Prop. 1974: 28 202
het
är klart artskild från en universitetsinstitutions. Över huvud taget kan inte
fördelarna med ett förstatligande anses överväga utan nämnden bör även i
fortsättningen ha en fristående ställning med oförändrat huvudmannaskap.
Personalen
vid nämndens sekretariat föreslås bestå av en föreståndare, tre
forskningsassistenter och två deltidsanställda skrivbiträden, vilket utgör en
ökning med två heltidstjänster och en deltidstjänst. Tjänsterna som
föreståndare och forskningsassistent bör bli statligt reglerade. Statsbidrag
föreslås utgå för dessa tjänster.
Kostnaderna
för de tjänster, som föreslås bli statligt reglerade, beräknas tiU 322 000
kr., vilket är en ökning med 167 000 kr. jämfört med de statliga bidrag som
utgår innevarande budgetår. Kostnaderna för övrig personal, hyra och expenser
anses kunna täckas genom nämndens egna inkomster och genom bidrag från
donationsfonder och övriga givare.
14.6
Remissyttranden över utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård
Den
av utredningen föreslagna organisatoriska lösningen tillstyrks bl.a. av
statskontoret, SÖ, UKÄ, kulturrådet, Nämnden för svensk språkvård. Svenska
akademien. Föreningen Norden, Sveriges Radio. SACO. Folkbildningsförbundet och
Folkuniversitetsföreningen. RRV anser däremot att man vid en förstärkning av
nämndens resurser, varigenom statens ansvar ökar, yttterligare bör överväga
att samordna nämnden med någon annan statlig institution. Härigenom uppnår man
fördelar när det gäller t.ex. administration av verksamheten. Skulle det visa
sig att en samordning med annan statlig verksamhet inte är lämplig, ligger det
enligt RRV närmast till hands att nämnden organiseras som ett fristående,
statligt organ. Även LO förordar ett förstatligande dels på grund av att ett
väsentligt ökat statsbidrag föreslås, dels på grund av att insynen i
verksamheten från samhällets sida bör garanteras.
Bl.a.
statskontoret, UKÄ, SÖ. kulturrådet, dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv instämmer i utredningens bedömning av nämndens personalbehov. Svenska
akademien anser en kraftig personalförstärkning behövlig. Nämnden för svensk
språkvård och den språkvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala
stryker under att den föreslagna personalorganisationen endast tillgodoser ett
minimikrav. Utredningens förslag att de vetenskapliga tjänsterna blir statligt
reglerade och att statsbidrag skall utgå för dessa tjänster tillstyrks av
statskontoret, statens personalutbildningsnämnd. Svenska akademien och
FolkbUdningsförbundet. RRV anser däremot att bidraget till nämnden bör beräknas
utan någon formell anknytning till vissa tjänster. I nämndens verksamhet bör
dessutom inte någon skillnad göras mellan olika personalkategorier när det
gäller anställningsvillkor.
Prop.
1974:28 203
15 FoIkbibUoteken 15.1 Nuläge
Folkbibliotekens
nuvarande uppgifter kan sammanfattas under mediaförmedling,
informationscentrum och kulturellt centrum.
Mediaförmedlingen
domineras av böcker, tidningar och tidskrifter. Den har dock i växande
utsträckning kommit att omfatta också andra medier som grammofonskivor,
ljudband, bildkonst och film. Mediaförmedlingen sker delvis i samarbete med
lokala och regionala AV-cent-raler. Med teknikens fortgående utveckling kan man
räkna med att ytterligare medier som videoband och ADB-material kan komma att
tillföras biblioteken.
Bibliotekens
ställnmg som de mest besökta kommunala institutionema har bidragit till att de
fått uppgifter som informationscentra bl. a. för kommunal information.
Specialinriktad information tUl bestämda grapper som invandrare och
vuxenstuderande förmedlas i växande utsträckning. På många orter fungerar
biblioteket som kulturcentrum med bl. a. utställningar, teaterföreställningar,
författaraftnar, konserter samt olUca former av baraverksamhet. I alla sina
funktioner har biblioteken i växande grad tagit upp uppsökande och
målgrappsinriktad verksamhet.
FoUcbiblioteken
uppvisar fortfarande betydande skUlnader sinsemellan såväl i verksamhetens
kvalitet som i fråga om dess bredd.
Länsbiblioteken
fyller i viss utsträckning en utjämnande funktion. Deras främsta uppgifter är
att komplettera de lokala biblioteken i fråga om mediaförsörjningen, att bistå
dem med råd och vägledning samt att i övrigt verka för en planmässig utbyggnad
av biblioteksverksamheten i länen.
I 19 län fungerar något av
de primärkommunala folkbiblioteken som länsbibliotek. I några län har därvid
landstingsrepresentanter knutits tUl den primärkommunala styrelsen. I övriga
fyra län svarar de statliga stifts- och landsbiblioteken för
länsbiblioteksfunktionen. Statskontoret föreslår i en utredning att dessa
bibliotek kommunaliseras (Huvudmannaskapet för stifts- och landsbiblioteken.
1970). Kungl. Maj:t har uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att uppta
förhandlingar med berörda parter angående en kommunalisering.
En
regional verksamhet med serviceansvar för större regioner bedrivs av de tre
lånecentralerna. Som sådana fungerar de kommunala biblioteken i Stockholm,
Malmö och Umeå. Statsbidrag utgår tiU denna verksamhet.
Folkbibliotekens
verksamhet behandlas i litteraturutredningens slutbetänkande (SOU 1974: 5)
Boken. Betänkandet remissbehandlas f. n.
Prop. 1974:28 204
15.2 Kulturrådet
Kuhurrådet
behandlar främst folkbibliotekens aUmänkulturella upp-. gifter och deras
organisatoriska ställning. Verksamheten i övrigt föratsatts bli behandlad av
litteraturatredningen.
Kulturrådet
anser att folkbiblioteken intar en central plats i kulturlivet. De bör därför i
flertalet kommuner utgöra den institutioneUa grunden för ett mer
differentierat kulturatbud.
Biblioteken
bör utvidga den avgiftsfria mediadistributionen inom ton-och bUdkonsten och så
långt möjligt även på fUmområdet. Då bildförsörjningen är ett relativt
obearbetat område måste ett utvecklingsarbete här komma tiU stånd.
Länsbiblioteken
utgör ett vUctigt komplement till de lokala biblioteken. För att få en reellt
utjämnande funktion är det dock nödvändigt att ge dem en i vissa delar ny
straktur samt ökade resurser.
Länsbibliotekens
mediaanskaffning bör i större utsträckning än hittills kunna anpassas till regionens
behov. Kursverksamhet, rådgivning och förmedling av kulturarrangemang är andra
uppgifter som kan behöva öka. Nuvarande statsbidrag bör därför förstärkas.
Stifts-
och landsbiblioteken bör kommunaliseras. Vidare är det rimhgt med ett starkare
inflytande för landstingen över länsbiblioteksverksam-heten. Formerna för detta
inflytande bör emellertid studeras ytterligare med hänsyn till att
länsbiblioteken samtidigt är kommunala folkbibliotek.
15.3 Remissyttranden
Remissinstansema
accepterar i allt väsentligt kulturrådets syn på folkbiblioteken. Bedömningen
av deras betydelse och framtida uppgifter delas bl. a. av kungl. biblioteket,
bibliotekshögskolan, statens handikappråd, forskningsbiblioteksrådet, styrelsen
för Sveriges författarfond. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Författarcentrum, Litteraturfrämjandet, Folkbildningsförbundet, ABF och LO.
Folkbibliotekens
betydelse för befolkningen i glesbygd, för invandrare, handikappade,
institutionsvårdade och bam understryks av olika remissinstanser som samtidigt
pekar på behovet av ytterligare insatser för dessa grupper. Vidare markeras
bibliotekens betydelse för föreningsliv och folkbildningsarbete.
En
rad remissinstanser bl. a. SÖ, ABF och ett antal kommuner betonar att
folkbiblioteken behöver ökade ekonomiska resurser och förordar ett statligt
stöd. SÖ accepterar utvidgningen av biblioteksverksamheten men vill kraftigare
understryka den informationsförmedlande funktionen. SÖ anser att den bok- och
informationsförmedlande servicen vid många bibliotek är otUlräckligt utbyggd.
Teater- och musikrådet anser att förstärkta personalresurser för
folkbiblioteken är en av de viktigaste kulturpolitiska insatsema just nu.
Prop.
1974:28 205
Flera remissinstanser, bland dem Svenska kommunförbundet,
några kommuner, Sveriges allmänna biblioteksförening och SACO, uppmärksammar
standardskilhiaden mellan biblioteksväsendet i olika kommuner. SACO finner det
otillfredsställande att kulturrådet inte framlägger några konkreta förslag tiU
resursutjämning. Luleå kommun bl. a. anser att en bibhotekslag skuUe motverka
dessa skilhiader.
Några remissmstanser, däribland forskningsbiblioteksrådet
och SACO, beklagar att samspelet mellan folkbibhoteken och de vetenskapliga biblioteken
mte uppmärksammats.
Några remissinstanser däribland Sveriges allmänna
biblioteksförening uttrycker oro for att folkbibliotekens situation inte blir
tillfredsställande behandlad då kulturrådet och litteraturutrednmgen endast tar
upp del-aspekter. Örebro kommun förordar därför en utredning om folkbibliotekens
stälhimg och ekonomi.
Konsekvenserna av kulturrådets förslag för
bibliotekarieutbildningen tas upp av bl. a. bibliotekshögskolan. Skolan anser
att kulturrådets förslag innebär att utbUdningen vid skolan måste förändras
och att större utrymme måste ges åt moment som kulturdistribution och
kulturpedagogik. Också nya medier kräver en förändrad utbildning.
Kulturrådets syn på länsbiblioteken accepteras i allt
väsentligt av remissinstansema.
Förslaget om ökade resurser tUl länsbiblioteken för
kurser, rådgivning och förmedling av kuhurarrangemang stöds bl. a. av kungl.
biblioteket, SÖ. forskningsbiblioteksrådet, styrelsen för Sveriges
författarfond, några landsting, några kommuner och Sveriges allmänna
biblioteksförening.
Östergötlands läns landsting förordar att länsbiblioteken
får en ny organisatorisk stmktur med starkt landstingsinflytande. Landstingsförbundet,
några landsting och några kommuner anser att frågan om ökat landstingsmflytande
över länsbiblioteken behöver analyseras närmare. Länsberedningen och Svenska
kommunförbundet bl.a. finner inga skäl för en ändring av huvudmannaskapet.
ABF och Litteraturfrämjandet anser att biblioteken bör ges
en organisation som överensstämmer med vad som kommer att tillämpas för andra
lokala och regionala institutioner.
Prop. 1974:28 206
16 Folkets park och Folkets hus
16.1 Nuläge
Folkparksrörelsen
och folketshusrörelsen är inte enbart lokalhållande organisationer. De bedriver
även omfattande verksamhet i egen regi.
Folkparkerna
spelar en roll i folkrörelsemas arbete men fyller också funktioner som
nöjesplats, kulturinstitution och dagpark. Dag-parksfunktionen är under
utveckling. Det anses ofta naturligt och ekonomiskt riktigt att förlägga olika
fritidsanläggningar i eller i anslutning tiU folkparkerna.
Nödvändigheten
att arbeta efter lönsamhetsprincipen upplevs inom folkparksrörelsen som ett
dilemma. Valfriheten för publiken minskas därigenom. Folkparkernas
centralorganisation erhöll år 1973 statsbidrag tUl vissa programproduktioner
som annars inte varit möjliga att genomföra.
Folketshusrörelsens
lokaler används för en rad olika ändamål som t. ex. teater, konserter, film,
utställnmgar, dans och föreningssammankomster. Därigenom spelar också de en
stor roll för folkrörelsemas arbete.
Viss
verksamhet bedrivs i folketshusföreningarnas egen regi, främst biografrörelse
och dans. I övrigt hyrs lokalema ut till föreningar, organisationer m. fl.
Lönsamhetsprincipen
har inneburit problem också för folketshusrörelsen och dess biografrörelse. En
rad biografer på mindre orter har lagts ned. Som altemativ till den
kommersiellt styrda biografrepertoaren startade folketshusrörelsen år 1970
försöksverksamhet med kvalitetsfilmvisning, Bio Kontrast. TUl
försöksverksamheten har sedan starten utgått statligt stöd.
16.2 Kulturrådet
Kulturrådet
anser att folkparkerna erbjuder möjlighet till kontakt och samvaro i trivsam
mUjö och under otvungna former. De erbjuder också stora möjhgheter att nå
grapper av människor som mte i första hand nås av det institutionsbundna
kulturutbudet. Folkparkemas verksamhet utgör vidare en väsentlig motvikt mot
kulturverksamhetens koncentration tUl vmterhalvåret. En stor del, kanske
huvuddelen av folkparkernas funktioner faller därför inom samhällets
kulturpolitiska ansvar.
Kulturrådet
anser det angeläget att folkparksidén får möjlighet att vidareutvecklas.
Behovet av statligt stöd bör utredas men statsbidrag i mera provisoriska former
bör kunna utgå redan dessförinnan. Bidrag
Prop.
1974: 28 207
bör i första hand avse central service, metodutveckling,
utbildning samt lokal och regional försöksverksamhet med teater-, balett-,
musik- och utställningsverksamhet. Man bör särskilt söka utveckla fri skapande
verksamhet i former som passar folkparkerna. Svenska riksteatern. Institutet
för rikskonserter och statens försöksverksamhet med riksutställningar bör få
resurser att vidareutveckla sitt samarbete med folkparkerna.
Kulturrådet anser att också folketshusrörelsen bör få
möjlighet att vidareutveckla kulturverksamheten genom experunent och
försöksverksamhet av olika slag. Folketshusföreningama bör dock inte generellt
ta över aUt arrangörsansvar i sina lokaler.
16.3 Remissyttranden
Kulturrådets uppfattning att folkparkerna och
folketshusrörelsen har viktiga uppgifter och att deras verksamhet bör få
möjlighet att vidareutvecklas delas med något undantag av de remissinstanser
som berör frågan.
Statiigt stöd till folkparksrörelsen och till
folketshusrörelsen biträds bl. a. av teater- och musikrådet, några
länsstyrelser, några kommuner. Teatercentrum, ABF, Konstfrämjandet, LO.
Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
ABF delar kulturrådets uppfattning att Folkets park och
Folkets hus har stor allmän kulturell betydelse inte bai-a därför att dessa
organisationer tUlhandahåller lokaler utan också med hänsyn till de kulturaktiviteter
som genomförs i organisationemas regi.
LO anser att den ojämna kostnadstäckning från samhäUets
sida som framträder, om man jämför å ena sidan de offentiiga kulturinstitutionerna
med deras ännu smala och socialt sneda publikunderlag och å den andra de
folkligt uppbyggda folkparkerna och Folkets hus, är ett uttryck för en förlegad
syn på kulturpolitiken. ABF uttrycker en liknande uppfattning. LO betonar
också, liksom flera andra remissinstanser, alt folkparkerna kan bidra till en
jämnare fördelning över året av kulturaktiviteterna.
Teater- och musikrådet anser att folkparkerna bör kunna
bli en betydelsefull stimulansfaktor i det lokala kulturlivet genom att ge
plats åt lokala och regionala kulturproducenter.
Teatercentrum stöder i och för sig tanken på att
folkparksidén ges möjligheter att vidareutvecklas men framhåller att en
fömtsättning är att den kommersiella inriktning som hittills varit förhärskande
inom folkparksrörelsen bryts.
Folkparkernas centralorganisation och Folkets
husföreningarnas riksorganisation noterar med tillfredsställelse den betydelse
kulturrådet tillmäter folkparkernas och Folkets hus verksamhet. Folkparkernas
cen-
Prop. 1974: 28 208
tralorganisation,
som instämmer i kulturrådets förslag, betonar att samarbetet med Svenska
Riksteatern, Institutet för rikskonserter och statens försöksverksamhet med
riksutställningar snarast behöver utvidgas och få fastare former. Samtidigt bör
folkparkema få möjhgheter att fortsätta viss egen programproduktion utöver de
rent kommersiella samt möjlighet till utvecklingsverksamhet. Statsmakterna bör
betrakta folkparkerna med samma intresse som övriga kulturinstitutioner.
Flertalet
av de instanser som är positiva tiU statligt bidrag instämmer i att frågan om
stödets utformning behöver utredas.
Flera remissinstanser,
som stäUer sig bakom tanken på stöd tUl folkparker och Folkets hus, betonar
att ett statligt stöd även bör utgå till bygdegårdsrörelsen och Våra Gårdar.
Särskilt betonas bygdegårdarnas betydelse för ett mångsidigt kulturatbud. Hit
hör bl. a. länsstyrelserna i HaUands och Skaraborgs län, Hallands läns
landsting och Centerns ungdomsförbund.
Prop. 1974: 28 209
17 Radio och television
17.1 Nuläge
Televisionens
och ljudradions (rundradions) programverksamhet regleras genom radiolagen
(1966: 755, omtryckt 1972: 240) och genom ett särskilt avtal meUan svenska
staten och Sveriges Radio AB. Regleringen innebär att Sveriges Radio med
ensamrätt svarar för rundradions programverksamhet. För yttrandefriheten i
randradioverksam-heten gäller radioansvarighetslagen (1966: 756) som bl. a.
föreskriver att för varje program skall finnas en av programföretagets chef förordnad
programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott.
Myndighet
eUer annat allmänt organ får enligt bestämmelser i radio-lagen ej i förväg
granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och ej heller
förbjuda rundradiosändning på grund av dess innehåU. För granskning av program
som förekommit i rundradio-sändning finns radionämnden som utses av Kungl.
Maj:t. Anmärkningar mot visst program prövas av nämnden.
Drift-
och investeringsutgifterna bestrids av avgiftsmedel med undantag av
skolprogram och program för utlandet som bekostas genom riksstatsanslag.
Aktierna
i Sveriges Radio AB innehas av pressen, näringslivet och folkrörelserna.
Styrelse utses till en del av Kungl. Maj:t och i övrigt av bolagsstämman.
Sveriges
Radio har en central programproduktion och ett antal distriktskontor som producerar
regionala och lokala program samt i viss utsträckning även riksprogram.
Olika
sektorer av TV- och ljudradioverksamheten har under den senaste tiden varit
eller är f. n. föremål för utredning.
1969
års radioutredning avlämnade den 14 mars 1973 sitt betänkande (SOU 1973: 8)
Radio i utveckhng. Betänkandet har remissbehandlats och beredning av
utredningens förslag pågår. Reklamutredningen avlämnade den 17 januari 1974
sitt delbetänkande (SOU 1973: 10) Reklam III, TV-reklamfrågan.
Remissbehandlingen av betänkandet beräknas vara avslutad under sommaren 1974.
Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom
utbildningsväsendet (TRU-kommittén) bedriver försöksverksamhet inom området.
Radionämndens organisation m. m. utreds av en särskilt tillkallad sakkunnig (U
1973: 4).
17.2 Kulturrådet
Kulturrådet
hänför radio och television till det kulturpolitiska områ-
14
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974: 28 210
det. Informationssektorn dit rådet hänför bl. a. radio,
television och press går enhgt rådet inte att skilja från de sektorer som
hittills räknats till kulturområdet. Radioverksamheten är av central betydelse
i kulturpolitiken. Med hänsyn till Sveriges Radios ställning som en
självständig institution finner rådet dock möjligheterna till påverkan med
direkta kulturpohtiska medel begränsade. Rådet lägger därför inte fram några
direkta förslag annat än på några enstaka punkter.
Kulturrådet föreslår att personalen blir representerad i
Sveriges Radios styrelse, och att personalrepresentanterna får samma ställning
som övriga styrelseledamöter.
Statsmakterna beräknade år 1966 att på sikt omkring en
fjärdedel av Sveriges Radios programproduktion skulle ske regionalt. Det målet
anser rådet snarast böra betraktas som en miniminivå i fråga om
de-centrahseringsgrad. Radions regionala organisation bör knyta an till
kulturlivet i alla delar av landet.
Det är angeläget, att Sveriges Radio redovisar sina
programprinciper. En uppföljning av i vilken mån tidigare angivna principer följts
bör ske. EnUgt rådet måste denna bygga på en bättre programstatistik än den som
f. n. finns.
Kulturrådets förslag och synpunkter, i fråga om samarbetet
meUan Sveriges Radio och teater-, dans- och musikinstitutionerna har redovisats
i det föregående (10.2 och 11.4).
17.3 Remissyttranden
Frågorna om radio och television tas upp i ett stort antal
remissvar. Vissa remissinstanser, bl. a. RRV och Svenska filminstitutet, anser
att kulturrådet inte tillräckhgt ingående gått in på dessa frågor. RRV önskar en
belysning av etermediernas roll för att stimulera en ökad lokal
kulturaktivitet. Svenska filminstitutet finner kulturrådets respekt för
Sveriges Radios självständighet överdriven. Ett centralt kulturpolitiskt
betänkande kan enligt institutet inte avstå från att analysera avvägningen av
kulturutbudet i medier som spelar en helt dominerande roll som
kulturförmedlare.
Remissinstanserna instämmer i allmänhet i vad kulturrådet
har att säga om angelägenheten av en regionaliserad programproduktion. Hit hör
flera länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Norrbottens län som anser att
kravet på mångsidighet i programpolitiken förutsätter en mycket betydande
ökning av utrymmet för regional programproduktion. Man anser därför att
andelen 25 % endast bör uppfattas som ett etappmål. Länsstyrelsen i
Västerbottens län framhåller särskilt betydelsen av ett regionalt inflytande
över den decentraliserade produktionen, en uppfattning som delas av fler
remissinstanser. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker den betydelse för
aktiveringen av de regionala
Prop. 1974:28 211
kulturinstitutionerna
som en decentralisering av Sveriges Radios produktionsresurser kan få.
Sveriges Radio anser att kulturrådets uppfattning om önskvärdheten av en
decentralisering helt överensstämmer med företagets egen målsättning. Man
påpekar emellertid att graden av decentralisering och takten i en sådan
process är avhängig av de ekonomiska resurserna och kraven på rationeUt
utnyttjande av den tekniska kapaciteten.
De remissinstanser som
uttalar sig i frågan stöder förslaget att Sveriges Radio skall redovisa sina
programprinciper samt i vilken mån tidigare angivna principer har följts. En
del instanser lämnar dessutom synpunkter på Sveriges Radios nuvarande
programpolitik. Författarcentrum tar avstånd från Sveriges Radios bevakning av
samhäUspro-blem, vilken i alltför hög grad präglas av publikfriande jippon i
stället för seriösa redovisningar. I samma riktning uttalar sig Svenska teaterförbundet.
TCO finner vissa
företeelser i Sveriges Radios nuvarande programpolitik diskutabla, och menar
bl. a. att ljudradion är ett tveeggat vapen ur kulturell synpunkt genom att
program 3 ofta slår ut andra programalternativ. Risken för utarmning av
samhälls- och kulturbevakningen är stor också i TV:s tvåkanalsystem. TCO anser
att renodling av kanaler, vare sig det gäller radio eller TV inte är någon bra
metod om man vill ge publiken reell valfrihet. Allsidighet bör prägla varje
kanal för sig. I samma riktning uttalar sig TBV. LO anser att det bör klarläggas
om en anpassning efter publikundersökningarna verkar socialt och kulturellt
konserverande. LO erinrar om att sociala och utbild-ningsmässiga skillnader
styr människors programval. Om publikundersökningarna tillmäts en avgörande
betydelse vid programpolitikens utformning, kan därigenom strävandena efter
social och kulturell jämlikhet motverkas. Enligt LO:s uppfattning måste
hänsynen till missgynnade gruppers konkreta situation och önskemål kombineras
med en vilja att eliminera sociala och kulturella begränsningar.
Remissinstansernas
synpunkter på samarbetet meUan Sveriges Radio och teater- och
musikinstitutionerna har redovisats i det föregående (10.3.5 och 11.5.6).
Prop.
1974: 28 212
18 Kommersiellt driven kulturverksamhet
18.1 Nuläge
Större
delen av kulturproduktionen och kulturdistributionen ligger i dag i privata
händer. Det gäller stora delar av musikområdet och större delen av
konstmarknaden. Bok-, tidnings- och tidskriftsproduktionen är nästan helt
privat liksom en betydande del av filmproduktionen. Nästan hela bok-,
tidnings- och tidskriftshandeln drivs i enskild regi. Detsamma gäller större
delen av filmdistributionen.
På
bokmarknaden finns ca 175 förlag med någorlunda regelbunden bokutgivning. I
drygt 15 förlag har staten eller folkrörelserna ägarintressen. År 1970
omfattade den totala bokutgivningen i Sverige över 6 000 titlar, varav hälften
vände sig tUl en större aUmänhet.
För
bokdistribution finns ca 450 bokhandlare, varav ca 300 fullsor-terade
(abonnemangsboklådor). Böcker säljs också i större varuhus, tobaksaffärer,
kiosker och en del andra affärer. Bokförlagen arbetar vidare genom bokklubbar.
Bokdistributionen genom bokklubbarna har de senaste åren expanderat och är i
förhåUande till andra kanaler för distribution av böcker den distributionsform
som ökat mest.
Bokmarknaden har utretts
av litteraturutredningen som bl. a. föreslagit olika former av produktionsstöd
och startandet av ett massmarknadsförlag med stathgt stöd. Utredningens
slutbetänkande (SOU 1974: 5) Boken remissbehandlas f. n.
Förhållandena på
veckopress- och facktidningsområdet i dess helhet har inte kartlagts av några
statliga utredningar. Viss statistik redovisas av Tidningsstatistik AB.
Kulturtidskrifter och ideella tidskrifter kan få tidskriftsstöd som fördelas av
tidskriftsnämnden.
Dagspressen tidningar
som utkommer minst två gånger per vecka omfattade 1972 151 tidningar. De
sammanlagda upplagorna uppgick tUl ca 4,5 milj. exemplar per dag. År 1969
inrättades pressens lånefond och samtidigt infördes samdistributionsrabatt för
dagstidningar. Statsmakterna inrättade år 1971 en ny typ av stöd tiU dagspressen
i form av produktionsstöd för dagstidningar. 1972 års pressutredning (Fi 1972:
7) utreder pressens förhåUanden.
Inom
teaterområdet finns endast ett-par privata teaterföretag med permanent
verksamhet. Vidare finns teaterlokaler som hyrs ut tiU enskilda producenter av
teater- och revyföreställningar. Flertalet privatteatrar åtnjuter kommunalt
stöd i olika former.
På
musikområdet svarar grammofonskivor och ljudband för en stor del av
musikutbudet. Det finns f. n. uppskattningsvis ett hundratal skivproducerande
företag i landet. Produktionen är emellertid kon-
Prop. 1974: 28 213
centrerad
till ett fåtal bolag. Handeln med importerade grammofonskivor utgör en stor
del av marknaden. En stor del av den musikutövande verksamheten bedrivs utan
stöd av samhället.
På
bildkonstens område är försäljning via privata gallerier, konsthandlare,
auktionsfirmor o. d. avsevärt större än försäljningen via samhälleliga och
samhällsstödda utställningslokaler.
Bildkonstens
distributionsförhållanden utreds av MUS 65.
Inom
filmområdet arbetar ett fåtal större företag kontinuerligt och ett antal mindre
företag mer sporadiskt med spelfilmsproduktion. Ett tjugotal företag arbetar
med filmuthyrning. Den 1 juli 1973 fanns knappt 1 300 registrerade biografer i
landet, av vilka knappt 400 gav minst sex föreställningar per vecka. Ungefär
hälften av dessa större biografer kontrolleras av de tre stora filmbolagen. Av
de registrerade biograferna är 700 föreningsbiografer, dvs. anslutna till
Folkets husrörelsens riksorganisation eller Föreningen Våra Gårdar.
Stiftelsen
Svenska filminstitutets verksamhet finansieras genom en avgift motsvarande 10 %
av bruttointäkterna vid filmförevisningarna på biografer med minst sex
förestäUningar per vecka. Sedan år 1972 ger staten bidrag till Filminstitutets
H-fond. Filmutredningen har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1973:
53) Samhället och filmen Del 4. Remissbehandlingen beräknas vara avslutad
under sommaren 1974.
18.2
Kulturrådet
Kulturrådet
behandlar allmänt behovet av samhäUsinsatser inom olika områden av den
kommersiellt drivna kulturverksamheten. Med hänsyn till det arbete som pågår
inom olika utredningar lägger kulturrådet inte på något område fram konkreta
förslag till åtgärder. Rådet finner det bl. a. rimligt, att staten gör insatser
till stöd för viktiga delar av bokproduktionen som har svårt att bära sig. Det
kan bh aktuellt att samhället i någon form får underlätta eUer svara för
bokförsäljning på platser som riskerar att bli utan bokhandel. Vidare anses att
staten bör ge ett realstöd till pressen.
De
av konsertbyråutredningen i betänkandet (SOU 1971:73) Fonogrammen i musiklivet
föreslagna åtgärderna för stöd till produktion och distribution av
grammofonskivor, tonband m. m. stöds av rådet.
Filmen
bör ses som en kulturaktivitet jämstäUd med andra. Samhället bör alltså bidra
till att en rimlig filmproduktion upprätthåUs och att möjhgheter skapas att se
god film i olika delar av landet.
Det
är angeläget att privatteatern kan bestå som komplettering till teaterutbudet i
övrigt. Frågan om stöd till privatteatrarna anses dock i första hand vara en
angelägenhet för berörda kommuner.
Prop. 1974: 28 214
18.3
Remissyttranden
Som
framgår av redovisningen av remissyttranden över kulturrådets förslag tiU
ansvarighetsmål (5.3.11) beklagar flera remissinstanser att rådet inte
analyserat marknadsekonomins negativa verkningar eller kommit med förslag för
att ehminera dessa. Från vissa håll önskar man mera djupgående strukturingrepp.
Svenska
filminstitutet beklagar att betänkandet inte i klarspråk tagit ställning till
avvägningen mellan generella och selektiva stödåtgärder inom kulturområdet.
FUminstitutet vill med skärpa understryka att generellt verkande metoder av
typen momsbefrielse genomgående måste bli mindre effektiva än om de belopp det
gäller används för selektiva insatser.
En
rad synpunkter förs fram om de olika delområdena av den privat drivna
kulturverksamheten.
I
flera yttranden diskuteras stödet till press och bokmarknad.
Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund ansluter sig till kulturrådets uppfattning
att det statliga presstödet skall bibehållas och utvecklas.
Svenska
filminstitutet anser att kulturrådet närmare borde ha diskuterat presstödets
teknik utan att för den skull föregripa den pågående pressutredningens förslag
om presstödets utformning.
Sveriges
författarförbund föreslår bl. a. att man överväger möjligheten att inrätta en
särskUd riksdagens pressnämnd. Riksdagen skulle således bli huvudinstans för
anslag, förvaltning och fördelning av stödet. Flera remissinstanser uttalar
sitt instämmande i kulturrådets synpunkter på behovet av stöd till delar av
bokproduktionen. Det gäUer bl. a. Svenska bokförläggareföreningen, Sveriges
författarförbund, humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet,
musikhögskolan i Stockholm och ett par kommuner.
Kulturrådets
synpunkt att samhället skuUe kunna svara för bokförsäljning kritiseras av
Svenska bokhandlareföreningen som finner förslaget mindre välbetänkt. Allt
fler kommuner har emeUertid under de senaste åren kommit underfund med att det
i stor utsträckning beror på kommunens eget agerande om en bokhandel skall
kunna fortleva. Kommunerna är ju genom inköp till bibliotek och skolor
bokhandlarnas största kunder, påpekar föreningen.
Konstfrämjandet
aktualiserar en motsvarighet till det diskuterade stödet tiU bokproduktion för
grafik och skulptur. Konstfrämjandet framhåller att prisnivån på
bildkonstområdet i hög grad bestäms genom de möjligheter tiU spekulation och
penningplacering som här erbjuds.
KF
tar upp konsthantverkets och den estetiska
Prop. 1974: 28 215
formgivningens
ställning. Man erinrar om dessa konstnärliga uttrycksformers stora betydelse
bl. a. för hemmiljön och slår fast att detta måste beaktas i kulturpolitiken,
särskilt som såväl produktion som distribution praktiskt taget helt ligger
inom den privata sektorn. Åtgärder från samhällets sida kan enligt KF behövas
även inom detta område.
Mot kulturrådets bedömning
att det samhälleliga stödet till privat-teatern är de stora kommunernas ensak
invänder Teatrarnas riksförbund och Malmö kommun. Enligt Teatrarnas
riksförbund arbetar de existerande privatteatrarna i konkurrens med de
offentiigt stödda teaterinstitutionerna. Förbundet finner det vara starka
tvivel underkastat att de stora kommunerna är beredda att ta på sig hela det
ekonomiska ansvaret. Malmö kommun påpekar att en ökande del av publiken på
storstadsteatrarna erfarenhetsmässigt består av tiUresande från den omgivande
landsbygden. Det måste därför enligt kommunen anses rimhgt att staten tar
ansvar även på detta område.
Prop. 1974: 28 216
19 Kommunal och statlig kulturorganisation, allmänna
synpunkter
19.1 Kulturrådet
Kulturrådet
för fram olika motiv för förändringar av den kommunala och statliga
kulturorganisationen.
Det
måste finnas organ som kan omvandla de kulturpolitiska målen tiUen målinriktad
verksamhet inom olika områden. Utvecklingen behöver också följas upp i
förhållande tiU målen.
Långtidsplaneringen
inom kulturområdet behöver förbättras. I jämförelse med de flesta andra
samhällsområden är den dåligt utbyggd på kultursidan.
Det
behövs en bättre samordning inom kulturområdet av samhällsorganens insatser.
Nuvarande sektorsinriktade organ bör ersättas eller kompletteras med organ av
mer övergripande karaktär. Såväl på lokal och regional nivå som centralt bör de
kulturpohtiska frågoma få en samlad handläggning.
En
ökad samverkan mellan samhällsorganen på kulturområdet med förenings- och
organisationslivet behövs också. Det gäller organisationer både inom och
utanför kulturområdet. En samverkan är nödvändig för att ge kulturverksamheten
bättre förutsättningar t.ex. i bostadsområden och på arbetsplatser. Härigenom
kan nya grupper nås.
Samverkan
mellan kulturområdet och andra samhällsområden bör ökas. Exempel på sådana
andra samhällsområden är bebyggelseplanering, åtgärder för fritidsverksamhet
och socialpolitiken. Samverkan bör ske i organiserade former.
Inom
kulturområdet bör en decentralisering av ansvar, planerings- och
beslutsfunktioner och resurser ske. På alla nivåer bör finnas särskilda
politiskt ansvariga organ för kulturområdet. Med en decentrahsering följer ett
vidgat medinflytande över beslutsprocesser.
I
viss utsträckning förekommer redan nu en utvecklingsverksamhet på det
kulturpolitiska området. En mer systematisk sådan bör komma tiU stånd.
Flera
grandläggande frågor om uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun utreds f.n. Rådets förslag är så utformade att de kan anpassas till de
förändringar som kan bli följden av utredningsarbetet.
Decentrahseringen
av planering, beslut och resurser inom kulturområdet bör kunna föras
förhållandevis långt. Såvitt det är möjligt bör ansvaret ligga på lokal nivå.
Till regional och central nivå förs de speciella uppgifter som inte kan
fullgöras lokalt. I stor utsträckning bör initiativ till regionala och centrala
insatser komma från lokal nivå.
Prop.
1974: 28 217
19.2
Remissyttranden
De
motiv för organisatoriska förändringar inom kulturområdet som kulturrådet
presenterar anses av de flesta remissinstanser som berört frågan vara
bärkraftiga. LO framhåller sålunda att en så omfattande utbyggnad och
förändring av den samhälleliga kulturpolitiken som föreslås knappast kan komma
till stånd utan en modemisering av kulturlivets organisation på olika nivåer.
LO anser att en modernisering brådskar. Även Folkbildningsförbundet ansluter
sig till motiven för organisatoriska förändringar och markerar särskilt behovet
av decentralisering och vidgat medinflytande från enskilda, grapper och
organisationer.
Även
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, vissa länsstyrelser och
kommuner. Svenska tonkonstnärsförbundet. Svenska teaterförbundet m.fl. ansluter
sig tUl kulturrådets motiv för organisatoriska förändringar inom
kulturområdet. Tonkonstnärsförbundet understryker betydelsen av ett vidgat
medinflytande för kulturarbetare som en gmndläggande förutsättning för ett mer
aktivt kulturengagemang på lokal och regional nivå.
SÖ
ansluter sig till motiven för förändringar på lokal och regional nivå. I fråga
om den centrala nivån begränsar sig SÖ till att uttala att det föreligger behov
av en viss samordning.
TCO tillstyrker de
gmndläggande värderingama beträffande fördelningen av arbetsuppgifter och
ansvar inom den framtida kulturorganisationen. Även Svenska riksteatern, KF
och vissa länsstyrelser ansluter sig uttryckligen tiU gmnddragen i kulturrådets
förslag.
Vissa
remissorgan anser inte att kulturrådet i tillräcklig utsträckning anlagt det
helhetsperspektiv på organisationsfrågorna som rådet sagt sig eftersträva.
Vissa delområden tas inte upp medan andra fått en mer ingående behandling.
Teatrarnas
riksförbund menar att den föreslagna organisationen inskränker institutionernas
och de enskildas inflytande och ökar avståndet till beslutsfattarna. Förbundet
finner också organisationsförslaget kostnadskrävande. Liknande synpunkter
framförs av nationalmuseet.
I
flera yttranden berörs risken för en byråkratisering. Detta påpekas av bl. a.
UKÄ. som i och för sig inte har någon erinran mot den föreslagna
organisationen, KF och Sveriges författarförbund. Författarförbundet betonar
att organisationen inte får leda tiU en styrning av de kulturella
aktiviteternas innehåll eller av den kulturella utvecklingen. RRV anser att den
föreslagna kulturorganisationen innebär en betydande institutionalisering av
de kultureUa aktiviteterna.
Prop. 1974: 28 218
20 Den lokala kulturorganisationen
20.1 Nuläge
Den
lokala kulturorganisationen har i korthet redovisats i det föregående (2).
20.2 Kulturrådet
Kulturrådet
ser utformningen av den lokala kulturorganisationen som en kommunal uppgift.
Rådet lägger därför inte fram några förslag men diskuterar
organisationsfrågorna och ger vissa rekommendationer.
Kommunerna
förutsätts även i framtiden ta ett ansvar för den lokala kulturverksamheten. I
kulturnämnderna bör kommunerna ta upp målfrågorna till behandling, diskutera
prioriteringar och utföra en långtidsplanering. Kulturnämnderna har ett ansvar
för att initiativ tas till samarbete i regelbundna former med andra kommunala
myndigheter. Kulturnämnderna bör tUl sitt förfogande ha såväl
ämnesspecialiserad som administrativ personal.
Svenska
kommunförbundets arbete med att utforma råd och anvisningar till det tidigare
utfärdade normalreglementet för kulturnämnder bör inte slutföras förrän
remissbehandlingen av kulturrådets betänkande avslutats och om möjligt inte
förrän överläggningar i anledning av rådets betänkande ägt rum mellan
representanter för regeringen och förbundet.
Det
lokala föreningslivet kommer att spela en stor roll när en ny kulturpolitik
skall förverkhgas. Organisationerna har goda kontakter med en stor grupp
människor och bör därför få viktiga uppgifter i den uppsökande verksamheten.
Studieförbunden har genom sin väl utbyggda organisation och sina erfarenheter
en nyckelställning.
Samverkan
inom det lokala kulturarbetet avser enligt kulturrådets mening fem
huvuduppgifter: aUmän kontaktfunktion, referensgrupp till kulturnämnden,
samplanering av uppsökande verksamhet, samordning av offentliga arrangemang
samt gemensam service för publikkon-takter. Samverkan i praktiska frågor får
dock inte hindra variation och mångfald i den lokala kulturverksamheten. Någon
samordning av verksamhetens innehåll avses därför inte.
Kulturrådet
rekommenderar kommunerna att inrätta ett samarbetsorgan omfattande föreningar,
organisationer och andra grupper inom och utanför det traditionella
kulturområdet. Däremot bör kommunen inte vara representerad i samarbetsorganet
utan i stället ha regelbundna kontakter med detta. I vissa fall kan
samarbetsorganet behöva egen
Prop.
1974: 28 219
personal. I de minsta och de största kommunerna kan andra
samarbetsformer vara mera ändamålsenliga.
Ledamoten Björinder ställer sig i en reservation tveksam
till en formell uppbyggnad av samarbetsorganet.
20.3 Remissyttranden
Kulturrådets konstaterande att utformningen av den lokala
organisationen är en lokal uppgift anser de flesta remissinstanser vara principiellt
riktigt.
Svenska
kommunförbundet betonar att statsmakterna varken med direktiv eller
rekommendationer bör söka styra utvecklingen i kommunerna. Den lokala
kulturorganisationen måste få utformas på grandval av lokala förutsättningar
och med hänsynstagande till de skillnader som finns mellan olika kommuner.
Detta understryks också av teater- och musikrådet, flera länsstyrelser, några
kommuner, TCO och Moderata ungdomsförbundet.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att kulturrådets
rekommendationer är värdefulla som riktlinjer för en principiellt likartad
organisation inom kommunerna.
RJRV förutsätter att ett ökat samarbete kommer att ske
över kommungränserna.
De flesta remissinstanserna anser liksom kulturrådet att
tillkomsten av kulturnämnder i kommunerna har en avgörande betydelse för den
lokala kulturorganisationen och för samordningen inom kulturområdet.
Sveriges författarförbund önskar att kulturnämnderna och
grundlinjerna för deras arbete lagfästes. Statens ungdomsråd instämmer i att
det lokalt bör finnas politiskt valda organ som handlägger fritids- och kulturfrågorna,
men förordar att handläggningen sker gemensamt i en och samma nämnd. Fördelarna
med detta skulle enligt ungdomsrådet vara att bl. a. den långsiktiga
planeringen underlättas och att stödet till lokala aktiviteter samordnas.
Beträffande
kommunernas uppgifter framhåller bl.a. flera kommuner. Svenska riksteatern.
Folkets husföreningarnas riksorganisation. Konstfrämjandet, Samfundet för
hembygdsvård, ABF, LO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund att
kulturnämnderna bör undvika att själva stå som arrangörer av olika
kulturaktiviteter och i stället överlåta arrangörsskapet på föreningslivet.
De flesta remissinstanserna delar kulturrådets uppfattning
om föreningslivets uppgifter på kulturområdet. Remissinstanserna framhåller
särskilt att en uppsökande verksamhet i första hand måste bygga på
föreningarnas och organisationernas insatser.
I vissa yttranden framför allt från olika
kulturarbetarorganisatio-
Prop. 1974: 28 220
ner
yppas dock en oro för att föreningslivet tillmäts en för stor roll, särskilt
med tanke på angelägenheten av att nå just de grupper som inte är aktiva inom
föreningar av olika slag.
Svenska
teaterförbundet anser liksom kulturrådet att den uppsökande verksamheten kommer
att kräva bättre kontakter med olika grapper av människor än vad institutioner
och kommunala nämnder kan svara för. Däremot anser teaterförbundet att
studieförbunden inte kommer att räcka tUl att nå ut till de eftersatta och
isolerade publikgruppema.
De
flesta remissinstansema anser i likhet med kulturrådet att ett samarbete på
lokal nivå är motiverat.
I
likhet med Svenska kommunförbundet och ett tiotal kommuner uttalar bl. a. RRV,
flera studieförbund. Svenska riksteatern. Konstnärernas riksorganisation och Svenska
musikerförbundet att målsättningen att åstadkomma ett omfattande samarbete med
det lokala föreningslivet är helt riktig.
Enligt
Svenska riksteatern får inte den lokala samverkan bli ett självändamål, utan
den skall växa fram genom de behov som framställs av organisationerna.
Remissinstanserna
framhåller också att samarbetet och arbetsformerna över huvud taget måste få
utformas på grundval av de lokala förutsättningar som existerar.
Frågan
om inrättande av ett samarbetsorgan har rönt stort intresse bland
remissinstanserna.
Några
remissinstanser stöder kulturrådets förslag, nämligen bl. a.
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, några länsstyrelser, MUS
65 och TCO.
Konstfrämjandet
förordar liksom länsstyrelsen i Kalmar län och länsstyrelsen i Älvsborgs län
att en försöksverksamhet genomförs i kommunema med samarbetsorgan uppbyggda
efter kulturrådets modeU. Först efter en utvärdering av dessa lokala försök kan
man ta ställning till hur ett mera allmänt uppbyggt samarbetsorgan skall se ut.
Det
övervägande antalet remissinstanser kritiserar kulturrådets förslag tiU lokalt
samarbetsorgan och förordar ett mera informellt samarbete, vanligen i form av
en referensgrupp tUl kulturnämnden av den typ Svenska kommunförbundet tidigare
föreslagit. Vissa remissinstanser ansluter sig till ledamoten Björinders
reservation.
Svenska
kommunförbundet anser att det av kulturrådet förordade samarbetsorganet skulle
innebära en onödig överorganisation och byråkratisering av samarbetet kommun
föreningsliv kulturarbetare. De försök med organ av dylikt slag som gjorts
har fått uppges. Erfarenheterna i kommunerna av ett mer informellt samarbete
av typen referensgrupper och projektgrupper med rådgivande funktion är däremot
positiva. Enhgt kommunförbundet möjliggör denna samarbetsform att man från
gång till gång kan anpassa formerna för samarbetet beroende på vilka frågor det
är som skall behandlas.
Prop. 1974: 28 221
Centrumbildningarna
anser i gemensamt yttrande det olyckligt om kommunerna inte skuUe bli direkt
ansvariga för de kulturpolitiska besluten utan bindas upp till andra
organisationer.
Somliga remissinstanser
framför alternativa lösningar på hur samrådet inom kommunerna bör ordnas.
Statens ungdomsråd anser
att den kommunala nämnden kan sköta kontakterna och samarbetet med
föreningslivet utan att lokala referensgrupper byggs upp. Även några kommuner.
Folkets husföreningarnas riksorganisation och ABF ställer sig tveksamma eller
negativa tUl att lokala referensgrupper bildas. De anser att direkta kontakter
med berörda parter inom ramen för kulturnämndens löpande arbete är att
föredra. ABF och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund förordar årligen
återkommande samrådskonferenser efter det att kulturnämnden arrangerat
speciella överläggningar med enskilda organisationer.
Enligt
SACO blir det billigast och effektivast att inrätta samråds-grupper knutna tUI
de olika institutionerna. SACO anser att man därigenom kan stimulera de
ideella och frivilliga insatserna inom kulturområdet.
Konstnärernas
riksorganisation anser att det bör inrättas lokala samarbetsorgan för de
producerande kulturarbetarna som komplement till kulturnämnderna och eventuella
samarbetsorgan på det lokala planet. Musikcentrum och Svenska
tonkonstnärsförbundet föreslår mediakompetenta referensgrupper tUl de lokala
kulturnämnderna.
Prop. 1974: 28 222
21 Den regionala kulturorganisationen
21.1 Nuläge
Den
regionala kulturorganisationen har i korthet redovisats i det föregående (2).
21.2 Kulturrådet
Kulturrådet
avger inga förslag beträffande den regionala kulturorganisationen men för en
diskussion och ger vissa rekommendationer.
Kulturrådet
väljer länen som geografisk enhet för den regionala kulturverksamheten. Därmed
får man geografiska områden som i de flesta fall är lagom stora samtidigt som
man får en anpassning tUl den indelning som gäller för flertalet andra
verksamheter. Vid en eventuell framtida ändring av länsindelningen får
kulturorganisationen anpassas till denna. Lösningen av frågorna om den
regionala kulturorganisationen bör inte uppskjutas i avvaktan på förslag från
länsberedningen och andra övergripande utredningar.
Ansvaret
inom länen för de uppgifter som man väljer att föra upp från det
primärkommunala planet till länsplanet bör inte ligga på något statligt organ.
Länsstyrelserna bör dock ta hänsyn till kulturlivets behov i den regionala
planeringen. Länsskolnämnderna har givetvis också ett intresse av att beakta
kulturfrågorna. Det politiska ansvaret bör dock ligga på landstingen. Detta
innebär ingen överordnad ställning i förhållande till kommunerna. I den m.ån
insatserna syftar till stimulans av kommunernas kulturpolitiska åtaganden bör
kommunförbundets länsavdelningar vara forum för diskussioner och
rekommendationer.
Bland
landstingens främsta uppgifter på kulturområdet nämner kulturrådet
målbestämningar och utredningsarbete. Landstingen bör t.ex. i samarbete med
kommuner och föreningsliv ta initiativ till nödvändiga utredningar för en
utbyggnad av länsinstitutioner. För att lösa de kulturpolitiska uppgifterna är
en samlad handläggning av kulturfrågorna inom landstingen viktig.
Ansvaret
för länsinstitutionerna bör under en övergångstid delas mellan landsting,
resp. institutions hemkommun och föreningslivet. Kulturrådet avser dock t. v.
ingen förändring av det primärkommunala huvudmannaskap som gäller för
flertalet länsbibliotek. Landstingen bör ha en sammanhållande uppgift vad
gäller finansiering och statsbidragsansökningar för länsinstitutionerna.
Behovet
av samverkan på länsplanet avser främst tre uppgifter: allmän kontaktfunktion,
referensgrupp till kulturnämnden samt samordning av arrangemang- och
turnéverksamhet. Visst stöd tUl det lokala
Prop. 1974: 28 223
publikarbetet
kan också behöva ges från länsplanet. Samordningen av arrangemang- och tuméverksamhet
kan bli mera omfattande än på lokal nivå. Den bör ske på ett tidigt
planeringsstadium och bl.a. syfta tiU att eftersatta konst- och
verksamhetsområden och eftersatta länsdelar blir tillgodosedda. Avsikten är
inte att samordna verksamhetens innehåll eller att tvinga på
länsinstitutionerna en viss verksamhetsplan. De arrangerande uppgifterna bör
helt handhas av lokalt förankrade organ.
Utformningen
av samarbetet får lösas med hänsyn till de skiftande förhållanden som råder i
olika län. Kulturrådet bedömer dock skillnaderna mellan länen som generellt
sett mindre än skillnaden mellan primärkommunerna. Rådet rekommenderar ett
formellt uppbyggt samarbetsorgan även på länsplanet. I många fall kommer det
att vara naturligt att låta länsbildningsförbunden vara detta organ. Det
förutsätter dock att förbunden breddar sin bas från att omfatta studieförbund,
folkhögskola och länsbibliotek till att också omfatta andra intressenter.
Statliga organ, landsting och kommunförbundets länsavdelningar bör av formella skäl
stå utanför och i stället upprätthålla nära kontakter med samarbetsorganet.
Det
regionala samarbetsorganet behöver viss personal. Kanslisamverkan med
landstingens kulturnämnder kan tänkas. Samarbetsorganet får också förutsättas
överta de funktioner som de regionala intendenterna hos Svenska riksteatern.
Institutet för rikskonserter och statens försöksverksamhet med
riksutställningar nu har. Statsbidrag bör utgå till de regionala
samordningsfunktionerna.
Ledamoten
Enqvist anför i sin reservation att det är principiellt felaktigt att lägga
samarbetsfunktionen på länsbildningsförbunden som redan har andra
kulturpolitiska uppgifter.
21.3
Remissyttranden
En
rad remissinstanser noterar med tillfredsställelse att kulturrådet inte lägger
fram några förslag till regional kulturorganisation utan betraktar
utformningen av den som en regional uppgift. Remissinstanserna understryker
också rådets markering av de regionala skillnaderna.
Några
remissinstanser avger helhetsomdömen om kulturrådets synpunkter. Statskontoret
och TCO har inget att erinra mot dessa. Bl. a. Svenska riksteatern anser att de
inte utgör tillräckligt underlag för ställningstagande.
En
rad remissinstanser bl.a. SÖ, teater- och musikrådet, några länsstyrelser, ett
tiotal kommuner, ett tiotal landsting, MUS 65, ett par studieförbund, TCO, LO
och Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker att länen väljs som geografiskt
område för den regionala kulturorganisationen. ABF accepterar kulturrådets
skäl men anser att många län är
Prop. 1974: 28 224
för
små. Länsberedningen finner det tillfredsställande att kulturrådet inte
föreslagit någon ändring av nuvarande regionala indelning.
Några
remissinstanser finner det nödvändigt med anpassning till aktuella
förhållanden inom kulturområdet.
Landstingsförbundet
anser att den institutionella verksamheten inte är beroende av en
länsbegränsning utan kan bedrivas inom och utanför hemlänen. Existerande
geografiska gränser får inte medföra att utvecklingen av kulturpolitiken
förhindras. Förbundet anser också att det i framtiden kan vara möjligt att
arbeta med andra enheter än de nuvarande länen. Nuvarande samarbetet mellan
län och kommuner bör därför utvecklas. Bl. a. några kommuner uttrycker
liknande åsikter.
I
flera remissyttranden pekas på de särskUda problem som kan uppstå vid en
regionalisering av kulturverksamheten i de tre storstadsregionerna.
Några
remissinstanser avstyrker en på länen baserad regional kulturorganisation.
Enligt
RRV medför en sådan likformig uppbyggnad i hela landet att vissa län blir för
små för att erbjuda underlag för en kulturinstitution och vissa blir för stora
enheter när det gäller kulturaktiviteter som förutsätter närhet och
lättillgänglighet. RRV föreslår en i huvudsak på kommunerna baserad
kulturverksamhet kompletterad med statliga insatser av rikskaraktär.
Instittitet
för rikskonserter vill åtminstone under ett övergångsskede utgå från sin
egen nuvarande regionala,organisation som i stort sett sammanfaller med
regionmusikens och Sveriges Radios organisation. Detta skulle innebära ätt man
får åtta regioner i stället för 24.
Några
remissinstanser berör frågan om länsstyrelsernas och andra statliga organs
uppgifter i den regionala kulturverksamheten. Man finner det naturligt att det
politiska ansvaret för kulturfrågorna inte läggs på länsstyrelserna. I flera
yttranden understryks att de statliga organen dock har vissa uppgifter.
Länsberedningen
instämmer i kulturrådets bedömning av att länsstyrelserna har ett visst ansvar
att se tiU att det finns god tiUgång tUl kultureUa aktiviteter, eftersom det
får anses vara en del av samhällets regionalpolitik. Det får anses
följdriktigt att det organ som har ansvaret för samordningen mellan olika
regionalpolitiska insatser får yttranderätt när det gäUer regionala
kulturinstitutioners lokalisering och dimensionering.
Länsskolnämnderna
i Uppsala och Jönköpings län anser att länsskol-. nämnderna måste få spela en
betydligt aktivare roll vid utbyggnaden av den framtida kulturorganisationen än
vad kulturrådet anför.
Flertalet
remissinstanser som yttrar sig om landstingens roll i den regionala
kulturverksamheten är positiva till att landstingen får det politiska ansvaret
för samhällsstödet till kulturverksamhet på länsplanet.
Prop. 1974: 28 225
Landstingsförbundet
ansluter sig till kulturrådets syn. Förbundet konstaterar att kulturfrågorna
faller inom ramen för kommunallagarnas allmänna kompetensbestämmelser, vilket
medför att staten saknar skäl att detaljreglera denna verksamhetssektor.
Därigenom saknas också motiv för att kulturfrågorna läggs under statliga
kontrollorgan på andra nivåer än den centrala. Den naturliga basen för
samordnande och prioriterande insatser på den regionala nivån är enligt
förbundet landstingen, inte minst med tanke på att landstingens stöd till
skilda verksamheter inom kultur och folkbildning har gamla traditioner.
Skillnaden mot tidigare skulle bh att kulturverksamheten nu ingår i en mera
målmedveten politik för jämlikhet, bättre samhällsmUjö och ökat innehåll i den
regionala servicen åt länsinvånarna. Förbundet anser inte att det förhållandet
att flera olika utredningar f.n. behandlar frågor som rör kompetensförhållandena
och ansvarsfördelning inom olika samhällsverksamheter bör hindra att
kulturverksamhetens organisation övervägs särskilt.
Bl.a.
Folkbildningsförbundet och flera studieförbund anser att landstingen skaU ha
det politiska och ekonomiska ansvaret men endast undantagsvis verka som
förmedlare och arrangör av kulturaktiviteter. De sistnämnda uppgifterna bör
åvila institutioner och organisationer.
Vissa remissinstanser
pekar på de risker som kan ligga i en oklar kompetensfördelning mellan kommun
och landsting. Länsberedningen finner det riktigt att planering,
beslutsfattande och verkställighet så långt som möjligt förläggs till lokal
nivå. Kommunerna bör således även i framtiden bära ett huvudansvar för
kulturpolitikens utformning och för kulturaktiviteternas spridning till olika
grupper i samhäUet. Förslaget att landstingen skaU ha det politiska ansvaret
för samhällsstödet till kulturverksamhet på länsplanet kan enligt beredningen
medföra risker för kompetenstvister. En negativ konsekvens skulle kunna bli att
ingen part känner fullt ansvar för kulturområdet. Beredningen pekar på möjligheten
av en utbyggd interkommunal samverkan. Den skulle medföra bättre möjligheter
att anpassa organisationen oberoende av nuvarande länsgränser. Ett
primärkommunalt huvudmannaskap även för länsinstitutioner skulle enligt
beredningen vara en möjlighet. En förutsättning är emellertid att värdkommunen
kompenseras ekonomiskt för det åtagande som avser engagemanget utöver vad som
kan anses motiverat för den egna kommunens invånare.
Att
landstingens politiska ansvar inte får innebära en överordnad ställning i
förhållande till kommunerna betonas i de flesta remissvar som berör frågan om
den regionala kulturorganisationen.
Kulturrådet
rekommenderar att ansvaret för länsinstitutionerna under en övergångsperiod
delas mellan landstinget resp. institutionens hemkommun och föreningslivet.
Endast några få remissinstanser uttalar sig direkt i denna fråga.
Uppfattningarna går här isär.
Svenska
riksteatern anser att landsting, institutionens hemkommun
15
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28 226
och föreningslivet inte bara övergångsvis utan även på
sikt skall dela ansvaret för länsinstitutionerna.
Teater- och musikrådet ser en viss fara i ett alltför
komplicerat organisationsmönster och förordar en noggrann analys innan
principerna för länsinstitutionernas arbete låses.
Svenska kommunförbundet, länsstyrelsen i Västmanlands län
och Västerås kommun anser att huvudmannaskapet för regionalt arbetande och
stödda institutioner kan ligga kvar hos en primärkommun. Beträffande
länsbiblioteken understryker Svenska kommunförbundet att det saknas anledning
att ändra huvudmannaskapet.
Några remissinstanser uppehåller sig kring frågan om
vilken roll Svenska kommunförbundets länsavdelningar bör ha i den regionala
kulturverksamheten. Meningarna är.delade om det är principiellt riktigt alt
tilldela kommunförbundets länsavdelningar den av kulturrådet föreslagna rollen.
Många remissinstanser berör aUmänt behovet av regionalt
samarbete. Så gott som samtliga anser liksom kulturrådet att det föreligger ett
sådant behov. Remissinstanserna utvecklar däremot i allmänhet inte närmare sin
syn på samarbetets omfattning och funktioner. Remissinstanserna drar olika
slutsatser i fråga om den organisatoriska lösningen. Endast ett par
remissinstanser ifrågasätter samarbetsbehovet.
När det gäller formerna för det regionala samarbetet
redovisar remissinstanserna en lång rad skilda nyanser i uppfattningen.
Remissvaren kan emellertid sammanföras i några huvudgrupper.
En grupp av remissinstanser med bl. a. länsstyrelsen i
Norrbottens län och MUS 65 stöder kulturrådets uppfattning att man genom ett
breddat länsbildningsförbund får ett lämpligt formellt uppbyggt samarbetsorgan.
En andra grupp med bl.a. länsstyrelsen i Gotlands län vill
bredda länsbildningsförbundet ännu mer än kulturrådet rekommenderar.
En tredje grupp med bl. a. Folkbildningsförbundet och en
rad studieförbund stöder också tanken på att länsbildningsförbunden skall
utgöra samarbetsorgan men vill inte bredda förbundens bas utöver den nuvarande.
Att folkbildningsförbundet och vissa studieförbund avvisar
en organisatorisk förändring av länsbildningsförbunden innebär emellertid inte
att man är negativ till samarbete med andra parter. Folkbildriingsförbundet.
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och TBV nämner länsbildningsförbundens
ämneskommittéer som lämpliga samarbetsformer med övriga parter och ABF nämner
årliga länskonferenser, tillhandahållande av tjänster samt olika direkta
överläggningar med skUda intressenter. ABF konstaterar att
länsbildningsförbundens samordnings-och samrådsuppgifter enbart bör ha en
teknisk karaktär.
En fjärde grupp remissinstanser anser att ett informellt
samarbete är
Prop.
1974: 28 227
tillräckligt. Dessa vUl i allmänhet lägga ansvaret för att
samarbete kommer till stånd hos landstingens kulturnämnder. Hit hör bl.a.
Svenska kommunförbundet, ett tiotal kommuner, några landsting. Svenska teaterförbundet,
centrumbildningarna i gemensamt yttrande och Moderata ungdomsförbundet.
En femte
grupp remissinstanser med bl.a. Landstingsförbundet och några landsting vill
helt lämna frågan om samarbetsformerna till regionalt avgörande.
Ett fåtal
remissinstanser berör förslaget om ett regionalt övertagande av de uppgifter
som Svenska riksteaterns. Institutets för rikskonserter och
riksutställningars region intendenter nu svarar för.
FolkbUdningsförbundet,
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och Studieförbundet Medborgarskolan
tillstyrker förslaget. Jönköpings läns hembygdsförbund, Hallands museiförening.
Föreningen Heimbygda och Västerbottens museum är också positiva till förslaget
men anser att funktionerna då skall föras över till motsvarande
länsinstitutioner och inte till ett regionalt samarbetsorgan.
Prop. 1974: 28 228
22 Den centrala kulturorganisationen
22.1
Nuläge
Inom
Kungl. Maj:ts kansli handläggs kulturärenden inom ut-bUdningsdepartementets kulturenhet.
Kulturenhetens arbetsområde innefattar frågor rörande konst, litteratur,
musik, teater, film, arkiv, museer, kulturminnesvård, folkbibliotek,
föreläsningsverksamhet och vissa andra folkbUdningsfrågor, ungdomsverksamhet,
nykterhetsupplysning, högre utbildning inom kulturområdet samt radio- och
TV-frågor.
En
översikt över statliga förvaltningsorgan inom kulturområdet har gett i det
föregående (2). I det följande behandlas endast de organ som berörs av
föreliggande utredningsförslag.
Riksantikvarieämbetet
är central myndighet för ärenden om forn- och kulturmirmesvård. Ämbetet är
tillsynsmyndighet för landsantikvarieorganisationen. Chef för ämbetet och
statens historiska museum är riksantikvarien. Sedan år 1966 leds museets
arbete av en museidirektör. Medelhavsmuseet står under inseende av
riksantikvarieämbetet. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
förvaltningsutskott har hand om vissa uppgifter för ämbetet och de båda
museerna, bl.a. att inge anslagsframställningar och tUlsätta vissa tjänster.
Inom
riksantikvarieämbetet finns två avdelningar, fornminnesavdel-ningen och
byggnadsminnesavdelningen. TUl ämbetet är vidare provisoriskt knuten en
kulturhistorisk byrå, som förts över från byggnadsstyrelsen i samband med dess
omorganisation. För riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
gemensamt finns fem avdelningar, nämligen en för administrativa och kamerala
frågor, en för bibliotek samt akt- och bildarkiv, en för tekniska frågor, en
för pedagogiska frågor och en för tiUsynen över landsantikvarieorganisationen.
Riksarkivet
utövar högsta inseendet över det offentliga arkivväsendet samt är
chefsmyndighet för landsarkiven. I riksarkivets uppgifter ingår att vara
arkivdepå och att främja vetenskaplig forskning. Riksarkivet skall bl. a. verka
för en tidsenlig organisation och utveckling av arkivväsendet. Riksarkivet har
skyldighet att bistå statsägda bolag, kommunala myndigheter och enskilda med
råd och anvisningar i arkivfrågor. Chef för riksarkivet är en riksarkivarie.
Inom riksarkivet finns två byråer, en administrativ avdelning och en fristående
heraldisk sektion. Till den heraldiska sektionen är knuten statens heraldiska
nämnd. Till riksarkivet är vidare knuten en nämnd för enskilda arkiv. Nämnden
för enskilda arkiv har bl. a. till uppgift att fördela det statliga stödet
till folkrörelsearkiven.
Teater-
och musikrådet är tillsynsmyndighet över det statsunderstödda teaterväsendet,
det statsunderstödda musikväsendet, statens
Prop. 1974: 28 229
scenskolor
och statens dansskola. Rådet skall främja samordning samt planerings- och
utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde. Vidare skall det granska och
avge utlåtande över förslag tUl anslagsframställningar som faller inom rådets
verksamhetsområde samt biträda med råd och anvisningar i frågor om upprättande
av förslagen.
Rådet
har att tUlse att utbUdningen vid statens scenskolor och statens dansskola i
fråga om innehåll och metoder fortiöpande fömyas, utvecklas och förbättras.
Enligt särskilda föreskrifter fördelar och betalar rådet ut statsbidrag tUl
olika teater- och musikändamål.
Rådet
består av ordförande och tio andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. Ett
särskilt kansli är knutet till rådet med en direktör som chef.
Tidskriftsnämnden
prövar frågor om stöd tUl kulturtidskrifter och ideella tidskrifter. Nämnden
består av ordförande och sex andra ledamöter som alla utses av Kungl. Maj:t.
Hos nämnden finns en sekreterare.
S
Ö har inseende över bl. a. det aUmänna folkbildningsväsendet, innefattande
folkhögskolor, folkbibliotek och det fria folkbildningsarbetet.
En
särskUd enhet bibliotekssektionen ingående i byrå V 1 inom
undervisningsavdelningen för vuxenutbildning (V) handhar frågor om bl.a.
kommunala bibliotek, läns- och landsbibliotek och lånecentraler. Sektionen samverkar
med andra myndigheter om bibliotek inom krigsmakten, mentalsjukvården och
kriminalvården. Vidare medverkar sektionen i regional och lokal planering och
utveckling av bibliotek. Bland uppgifterna i övrigt märks informations- och
publLkationsverksamhet samt frågor rörande Bibliotekstjänst AB och samarbete
mellan olika bibliotek. Inom byrå V 1 handläggs även ärenden rörande bidrag
till föreläsningsverksamhet, speciella folkbUdningsåtgärder och de handikappades
kulturella verksamhet.
22.2
Kulturrådet
22.2.1
Motiv för förändringar
Kulturrådet
konstaterar att det i dag under UtbUdningsdepartementet saknas ett organ som
har att ge statsmakterna underlag för beslut om mål för den statliga
kulturpolitiken och förslag till åtgärder för att realisera dessa. Som en
följd härav är inte heller långtidsplaneringen särskilt väl utbyggd inom
området. Den organisatoriska splittringen inom den statliga
kulturadministrationen är stor. Existerande organ har i de flesta fall snävt
sektorsinriktade uppgifter. F.n. redovisas i statsverkspropositionen
anslagsframställningar från ca 50 myndigheter och institutioner på detta
område. Dämtöver prövar Kungl. Maj:t fortlöpande ett stort antal ansökningar om
medel ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål och ur behållningen
av särskilda lotterimedel.
Prop. 1974: 28 230
I
viss utsträckning har Kungl. Maj:t delegerat fördelningen av vissa
anslagssummor till i första hand teater- och musikrådet.
22.2.2
Strukmren på den centrala kuimradministrationen
Då
avsevärt ökade uppgifter under 1970-talet kommit att läggas på
utbildningsdepartementet föreslår kulturrådet att ett nytt departement för
kultur-, idrotts- och ungdomsfrågor inrättas.
Kulturrådet föreslår att
ett nytt organ, det nya kulturrådet, inrättas som ett centralt organ närmast
under det ansvariga departementet.
Som
motiv för förslaget anförs i första hand att ett sådant organ skulle öka
insynen och inflytandet från bl. a. folkrörelser, kulturarbetarorganisationer
och kommunrepresentanter.
Det
nya kulturrådet föreslås få ett allmänt ansvar för den statliga kulturpolitiken
och ha till uppgift att fortlöpande göra övergripande bedömningar av vidtagna
åtgärder. Rådet föreslås på ett motsvarande sätt som teater- och musikrådet
vara ett serviceorgan, som biträder statsmakterna i kulturpolitiska frågor och
lämnar råd och stöd till landsting, kommuner och organisationer. Däremot avses
det nya kulturrådet inte direkt svara för den berörda verksamheten eller för
tjänstetUlsättningar.
Det
nya kulturrådet föreslås få ett allmänt ansvar för utvecklingen av samhäUets
insatser inom hela kulturområdet. Det direkta ansvaret för t.ex. anslagsfrågor
bör dock begränsas till följande sektorer, nämligen teater, musik, dans, film,
litteratur (däribland folkbiblioteken), konst, museer och
utställningsverksamhet.
Vad
gäller sektorer utanför det nya kulturrådets direkta ansvarsområde föreslår
kulturrådet att riksantikvarieämbetet förblir central myndighet för
fornminnes- och byggnadsminnesvård.
Arkivväsendet
faller utanför rådets direkta ansvarsområde, eftersom det inte finns något
starkt behov av nära samarbete mellan arkiven och övriga kultursektorer.
Ledningen
för arkivväsendet bör ordnas så att organisationen bättre än nu ansluter sig
tUl vad som gäller för kulturområdet i övrigt. Rådet anser det lämpligt med en
för hela det statliga arkivväsendet gemensam Styrelse. Till arkivväsendet
hänför rådet då, förutom riksarkivet och landsarkiven, dialekt- och
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv liksom svenskt biografiskt lexikon. Styrelsen
bör kunna göra ekonomiska avvägningar inom arkivområdet och förbättra
kontakterna mellan det statliga arkivväsendet, å ena sidan, och förvaltningen,
rättsväsendet, de centrala kommunala samarbetsorganen och folkrörelserna, å
andra sidan. I den nya styrelsen bör ingå representanter för här nämnda
intressen. Frågan om en gemensam styrelse för det statliga arkivväsendet bör utredas
av riksarkivet i samråd med berörda arkivinstitutioner.
Prop. 1974: 28 231
SÖ föresläs i fråga om stödet till folkbildningen behålla
ansvaret för studiecirkelbidraget och bidrag till folkbildningsorganisationema.
Däremot föreslås att ansvaret för föreläsningsbidraget, omvandlat till
arrangemangsbidrag, förs över till det nya kulturrådet. Även ansvaret för
vissa delar av stödet till de handikappades kulturella verksamhet bör föras
över till det nya organet.
Frågan om tillsynen över den statliga utbildningen inom
kulturområdet bör lösas i samband med ställningstagandet till förslag från
1968 års utbildningsutredning (U 68). Den konstnärliga utbildningens Särart i
förhåUande till andra grenar av utbildningsväsendet understryks av kulturrådet
som därför anser att det nya kulturrådet bör ha inflytande över dimensionering
och uppläggning av den konstnärliga utbildningen samt initieringen av nya
utbildningsvägar.
Ingen ändring föreslås ske av Sveriges Radios ställning.
Press-stödsnämnden föreslås även i fortsättningen lyda direkt under Kungl.
Maj:t.
Kulturrådet föreslår att en inordning av frågor om stöd
till samlingslokaler övervägs i samband med beredningen av samlingslokalutredningens
och kulturrådets betänkanden.
Kulturrådet anser det angeläget att ansvarsfördelningen på
myndighetsnivå för ungdomsfrågorna blir klarare än den f.n. är. I samband med
att denna fråga övervägs bör formerna för den nödvändiga samverkan mellan den
myndighet som får ansvaret för ungdomsfrågorna och det nya kulturrådet
studeras.
Vad beträffar akademiernas myndighetsfunktioner föreslås
att den statliga regleringen av akademiernas verksamhet och tjänstebefattningar
avvecklas. Staten förutsätts efter avvecklingen ge ett ekonomiskt stöd, som
ger akademierna möjligheter att bedriva en fri verksamhet.
22.2.3 Det nya kulturrådets ansvarsområde
Det nya kulturrådet föreslås handha åtgärder rörande
statsunderstödd teater-, musik- och dansverksamhet. Utbildning inom dessa
sektorer föreslås dock bli undantagen från rådets ansvarsområde. Med detta
undantag föreslås således teater- och musikrådets uppgifter inom nämnda
sektorer bli överförda till det nya kulturrådet. Även filmområdet bör
innefattas i det direkta ansvarsområdet. En närmare precisering av insatserna
inom filmsektorn kan dock inte göras förrän i samband med att ställning tas
till filmutredningens förslag. Det nya kulturrådet föreslås vidare få ansvaret
för bidragsgivning och rådgivning till lokal och regional biblioteksverksamhet.
Ansvaret för de ärenden som nu handläggs inom SÖ:s bibliotekssektion bör
därför läggas på det nya organet. Även andra åtgärder på litteraturområdet
bör det nya orga-
Prop. 1974: 28 232
net
få ansvar för. Åtgärdernas karaktär blir i första hand beroende av beslut med
anledning av litteraturutredningens förslag. Vidare bör handläggningen av
tidskriftsstödet överföras från tidskriftsnämnden tUl det nya kulturrådet.
Någon förändring av administrationen av presstödet föreslås inte.
I
det nya kulturrådets ansvarsområde föreslås även ingå konst, museer och
utställningsverksamhet.
22.2.4
Det nya kulturrådets uppgifter
Det
nya kulturrådets uppgifter bör härledas ur de mål som bör ställas upp för det
kulturpolitiska arbetet. På gmndval av dessa bör det nya kulturrådet som ett
första led i arbetet utforma operationella mål för de statliga insatserna. En
annan uppgift blir att medverka i de successiva förändringarna av de
långsiktiga målen för samhällets kulturpolitik. Vidare bör det nya kulturrådet
medverka i en långtidsplanering av de statliga insatserna. Planeringen skall
avse de ekonomiska och organisatoriska aspektema, inte kulturverksamhetens
form och innehåll.
Det
nya kulturrådets allmänna verksamhet bör vara inriktad på rådgivning och
utredning. Rådet bör yttra sig över anslagsframställningar från institutioner
och andra organ inom det direkta ansvarsområdet och göra en samlad avvägning av
de anspråk som ställs på statliga medel inom dessa sektorer. En central uppgift
för det nya kulturrådet blir att fungera som remissinstans.
Rådet
bör även svara för viss fördelning av statsbidrag. Det bör samarbeta med
centrala organ och institutioner inom kulturområdet. Rådet bör vara
tillsynsmyndighet för Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar, de
statliga teatrarna och museema.
Kulturrådet
anser att det nya kulturrådet även bör samarbeta med myndigheter m. m. utanför
det egentliga kulturområdet, t. ex. med SÖ i frågor som rör insatser för den
fria kollektiva skapande verksamheten samt olika former av kulturell
verksamhet inom skolan.
Rådet
förutsätts samverka med organ inom ungdoms- och idrottsområdena men också med
organ inom t.ex. det sociala området.
Den
framtida kulturpolitiken föratsätter en nära samverkan meUan stat, landsting
och kommuner. Inga förslag har lagts fram som formeUt gör kulturinsatserna tUl
åligganden för kommuner och landsting. Ett nära samarbete mellan det statliga
organet och Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet blir därför
angeläget.
Rådet
föreslås också ha nära kontakter med bl.a. folkbUdningens och arbetsmarknadens
organisationer. Det bör också ha kontakt med institutioner som sysslar med
forskning inom kulturområdet.
Det
nya kulturrådet bör följa utvecklingen inom den privat drivna delen av
kulturområdet och i sina bedömningar och förslag tUl statliga
Prop. 1974: 28 233
åtgärder
utgå från situationen på kulturområdet som helhet. Rådet bör även svara för
viss informationsverksamhet av praktiskt samordnande slag i kulturpolitiska
frågor. Det nya kulturrådet föreslås bli representerat i organet för
samlingslokalsstöd. Vissa samlingslokalsärenden bör dessutom remitteras tUl det
nya kulturrådet.
22.2.5
Det nya kulturrådets sammansättning och organisation
Det
nya kulturorganet bör med hänsyn tUl det övergripande ansvaret ha förankring i
olika intresseområden. Därigenom skapas de nödvändiga kontakterna utanför
kulturområdet för stöd och impulser från olika delar av samhällslivet.
Det
nya kulturrådet föreslås bestå av en styrelse (kulturrådet), tre nämnder samt
ett kansli. Styrelsen föreslås få femton ledamöter. Ledamöterna bör utses av
Kungl. Maj:t med utgångspunkt bl.a. i att de viktigaste intresseområdena blir
företrädda. Styrelsen föreslås få följande sammansättning: ordförande, sju
ledamöter med bred samhäUsorientering och allmänt god kännedom om
kulturområdets förhållanden, en ledamot som företräder landstingen, två
ledamöter som företräder löntagarorganisationerna, en ledamot som företräder
kulturarbetarorganisationerna, en ledamot som företräder
folkbUdningsorganisationerna samt en ledamot som företräder radio och
television (radiochefen).
Ordförandeskapet i
styrelsen bör inte förenas med befattningen som chef för rådets kansli.
Ledamötema i styrelsen bör utses för tre år med möjlighet tUl omförordnande i
allmänhet endast en gång.
Rådets
styrelse föreslås avgöra frågor av större betydelse. Rådet bör vidare avgöra
frågor som inte hör tiU någon nämnd eller som är gemensamma för flera nämnder.
Det
nya organet föreslås få tre nämnder med följande ansvarsområden, nämligen en
nämnd för teater, dans, film och musik, en nämnd för litteratur och bibliotek,
samt en nämnd för konst, museer och utställningar. Varje nämnd föreslås bestå
av tio ledamöter företrädande en allsidig kunskap inom resp. nämnds
ämnesområden. Ledamöterna utses av Kungl. Maj:t, hälften av antalet efter
förslag av styrelsen. Nämnderna föreslås ha självständig beslutanderätt inom
ramen för de bestämmelser Kungl. Maj:t eller styrelsen beslutar om.
Nämnderna
bör allsidigt bevaka utvecklingen inom sina ämnesområden och ta initiativ till
insatser. Särskilda arbetsgrapper bör tUlsättas för frågor som är gemensamma
för olika sektorer men som inte uteslutande bör behandlas av styrelsen.
Kansliet
bör organiseras som en projektorganisation där personalre-sursema primärt förs
till särskilda basenheter för utredningar, planering, information och
administration. Den fasta personalen föratsatts inledningsvis vara förhållandevis
liten och medel för att anställa tUlfällig ex-
Prop.
1974: 28 234
pertis och att beställa utredningar förutsätts stå till
förfogande. Det nya kulturrådet föreslås överta personal vid teater- och
musikrådet och vid SÖ:s bibliotekssektion.
Kulturrådet föreslår att det nya kulturrådet inleder sin
verksamhet under senare hälften av år 1974. Teater- och musikrådet, SÖ:s bibliotekssektion
och tidskriftsnämnden bör då samtidigt upphöra.
22.3 Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Den helt övervägande delen av remissinstanserna avstyrker
kulturrådets förslag att ett särskilt departement för bl. a. kulturärenden
inrättas. I flera av remissvaren hänvisas till att sambandet mellan utbUdningsväsendet
och kulturområdet i övrigt är så starkt att handläggningen av kulturfrågor bör
bibehållas inom utbildningsdepartementet.
Kulturrådets förslag att inrätta ett nytt kulturråd får
ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. Statskontoret, RRV,
teater- och musikrådet, statens handikappråd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Jönköpings, Blekinge, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och
Jämtlands län, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
museiföreningen. Konstfrämjandet, Institutet för rikskonserter. Dramatiska teatern.
Svenska riksteatern, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, TCO, SACO, LO, Sveriges
författarförbund. Konstnärernas riksorganisation, Svenska musikerförbundet,
Landsantikvarieorganisationernas samarbetsråd. Svenska kyrkans kulturinstitut.
Svenska riksbyggen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tillstyrker
förslaget att ett nytt kulturråd inrättas.
Statskontoret framhåller att den utveckling som pågått
under de senaste åren inom kulturområdet kräver att ett centralt organ
tillkommer som får planerande och beredande arbetsuppgifter. Det nya
kulturrådet ger bättre fömtsättningar att långsiktigt planera de statliga
insatserna.
Teater- och musikrådet betonar vikten av att det nya
kulturrådet både blir serviceinriktat och får möjligheter att aktivt verka för
genomförandet av den nya kulturpolitiken.
ABF
biträder i huvudsak förslaget om ett nytt kulturråd, men ifrågasätter om inte
detta organ bör ges funktionen av förvaltningsmyndighet för att undvika att en
rad ärenden av administrativ art får hänskjutas till regeringen för avgörande.
Vissa remissorgan uttrycker tveksamhet mot inrättandet av
det nya kulturrådet. Det gäller bl. a. SÖ, länsstyrelsen i Södermanlands län
och Stockholms kommun.
SÖ instämmer i kulturrådets synpunkter att det finns behov
av samordning och samplanering på central nivå. SÖ är däremot mycket tveksam
tiU inrättandet av det föreslagna nya kulturrådet. Enligt SÖ:s mening
föreligger risk att förekomsten av ett sådant organ skulle
Prop. 1974: 28 235
avgränsa uppfattningen av vad som är kultur till att gälla
i huvudsak det traditionella estetiska området.
Även länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands, Älvsborgs
och Skaraborgs län. Akademien för de fria konsterna, Sveriges Radio, Svenska
fUminstitiitet, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska teaterförbundet.
Svenska regissörsföreningen och Moderata ungdomsförbundet avstyrker eller
ställer sig avvisande till förslaget.
Bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
angående kulturminnesvården uttalar bl. a. Hallands museiförening och
Föreningen Heimbygda att även kulturminnesvården bör ingå i den centrala
kulturorganisationen i en nämnd för museer, kulturminnesvård och arkiv.
Frågan om en gemensam styrelse för arkivväsendet behandlas
i första hand av organen inom arkivområdet.
Riksarkivet och dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv stöder rådets uppfattning att arkivväsendet inte bör inordnas under
det nya kulturrådet. Motsatt uppfattning hyser Stiftelsen Arbetarrörelsens
arkiv och Folkrörelsernas arkivförbund, som framhåller, att kulturrådets
bedömning, att det inte förehgger något hehov av nära samarbete mellan arkiven
och övriga kultursektorer, är felaktig. Enligt arkivförbundet bör man ompröva
förutsättningarna för att inordna arkivsektorn under kulturrådet.
Riksarkivet accepterar tanken på en gemensam styrelse och
är berett att utreda frågan om en förändrad ledningsorganisation. Riksarkivet
har inte heller for egen del något att erinra mot den i betänkandet föreslagna
omfattningen av den planerade styrelsen, därest en sådan lösning skulle bedömas
praktisk. Även statskontoret biträder rådets förslag om en översyn av
ledningsorganisationen för arkivväsendet. I sammanhanget bör
institutionstillhörigheten för frågor som gäller arkivering av Ijud-och bUdband
uppmärksammas.
Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
framhåller den principiella skUlnaden mellan dem och arkivstatens arkiv och
menar att deras nuvarande organisation bör bestå, även om det nya kulturrådet
och en särskild styrelse för riksarkivet och landsarkiven kommer till stånd. Om
det däremot inte skulle visa sig vara möjligt, bör dialekt- och ortnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv, samlade under någon nämnd eller dylikt, underordnas den
nya styrelsen.
Enligt krigsarkivet föreligger visserligen ett samband
mellan de uppräknade myndigheterna men knappast av den betydelse att det
skulle motivera en sammanföring under en gemensam styrelse. Det synes inte
rationellt att pröva anslagsbehoven för så disparata myndigheter i en nyskapad
styrelse. Krigsarkivet avstyrker därför förslaget om en gemensam styrelse.
Krigsarkivet menar att under alla förhållanden bör den framtida organisationen
av arkivväsendet prövas först sedan den av- ar-
Prop. 1974: 28 236
kivet
i annat sammanhang föreslagna utredningen rörande hela arkivväsendet
genomförts.
Stiftelsen
Arbetarrörelsens arkiv föratsätter att, om den av rådet föreslagna
arkivstyrelsen kommer till stånd, styrelsens roll kommer att begränsas till
att ge service och att fungera som samarbetsorgan.
Några
remissinstanser berör frågan om folkbildningsverksamhetens placering och
meningarna är något delade.
SÖ
avstyrker förslaget att vissa delar av folkbildningsverksamheten, såsom
tUlsynen över det föreslagna bidraget till kulturarrangemang och genomförandet
av försöksverksamheten med ett nytt aktivitetsbidrag, förs över till det nya
kulturrådet.
Däremot
anser länsstyrelserna i Gotlands, Örebro och Västmanlands län,
kulturförvaltningen i Stockholms kommun och SACO att folkbild-ningsfrågoma helt
bör överföras tUl det nya kulturrådet. Man anser det inte vara ändamålsenligt
att skilja studieförbundens verksamhetsformer åt.
ABF
och Studieförbundet Vuxenskolan tiUstyrker att studiecirkelbidraget ligger
kvar inom SÖ:s förvaltningsområde. Förbunden har ingen erinran mot att
arrangemangsbidraget och statens stöd till de handikappades kulturella
verksamhet förs till det nya kulturrådet.
Sveriges
Radio utgår ifrån att Sveriges Radios ställning inte påverkas genom tillkomsten
av det nya kulturrådet.
Kulturrådets
förslag att avskaffa myndighetsfunktionerna för akademierna tUlstyrks av
styrelserepresentationsutredningen och Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien.
Musikaliska
akademiens styrelse har inget att erinra mot kulturrådets förslag att den
statliga regleringen av verksamheten upphör. Akademins styrelse framhåller att
sådana institutioner som inte är av myndighetskaraktär och som ägs av eller är
knutna till akademier även i fortsättningen bör ha akademin som huvudman.
Vitterhetsakademien
framhåller att akademin även i framtiden kommer att vara i behov av den
speciella offentligrättsliga ställning akademin erhållit genom att dess
stadgar är fastställda av Kungl. Maj:t.
Kulturrådets
förslag tUl ansvarsområde för det nya kulturrådet tillstyrks i princip av
flertalet remissinstanser däribland teater-och musikrådet och ABF.
Förslagen
att inordna teater- och musikområdena i det nya kulturrådet har inte mött
invändningar bland det fåtal remissinstanser som yttrat sig i denna fråga,
däribland statskontoret.
Svenska
kommunförbundet framhåller att den föreslagna administrativa samordningen för
olika kulturområden inom det nya kulturrådet innebär en mera ändamålsenlig
central handläggning av kulturfrågor och bidragsärenden.
SÖ
instämmer i att SÖ:s bibliotekssektion bör överflyttas till det nya
Prop. 1974:28 237
kulturrådet.
SÖ betonar behovet av fortsatt samarbete med utbildningsmyndigheter och
folkbUdningsorganisationer. Även Svenska kommunförbundet, Sveriges allmänna
biblioteksförening och SACO stöder förslaget att överflytta
bibliotekssektionen till det nya kulturrådet. Statskontoret framhåller,
samtidigt som man biträder förslaget att överflytta Sö:s bibliotekssektion tUl
det nya kulturrådet, att formen för den fortsatta rådgivnings- och utredningsverksamheten
på området bhr beroende av bl.a. litteratumtredningens förslag.
Generaldirektören
i SÖ och en minoritet i styrelsen har en från majoriteten i styrelsen
skiljaktig mening beträffande överförandet av Sö:s bibhotekssektion tUl det nya
kulturrådet. Generaldirektören betonar bl.a. folkbibliotekens nära samhörighet
med folkbildningsarbetet och det naturliga samspelet mellan folk- och
skolbiblioteken.
Sveriges
författarförbund är tveksamt om lämpligheten att överföra SÖ:s nuvarande roll
på biblioteksområdet till det nya kulturrådet.
Kulturrådets
förslag att överföra tidskriftsnämnden tUl det nya kulturrådet biträds av
tidskriftsnämnden under föratsättning att en självständigt arbetande nämnd,
utsedd av Kungl. Maj:t, även i fortsättningen fattar beslut i tidskriftsfrågor.
I
likhet med Svenska kommunförbundet ansluter sig naturltistoriska riksmuseet,
styrelsen för Skoklosters slott, Nordiska museet, Svenska museiföreningen och
Sveriges arkitekturmuseum till att uppgiftema för det av MUS 65 föreslagna
musei- och utställningsrådet inordnas i det nya kulturrådet.
Även
MUS 65 ansluter sig tiU kulturrådets förslag i fråga om inordnande av musei-
och utställningssektorn i kulturrådets ansvarsområde.
Däremot
anser statskontoret att skälen för att tUldela det nya kulturrådet funktionen
som central förvaltningsmyndighet för de statiiga centralmuseema inte är
tillräckliga. Statskontoret tillstyrker att frågor rörande bUdkonsten och dess
villkor liksom allmänna frågor om utstäUningsverksamhet bör föras över tUl det
nya kulturrådet.
Flertalet
av remissinstanserna tUlstyrker att det nya kulturrådet erhåller de uppgifter
som föreslagitas av kulturrådet.
Bland
dessa återfinns statskontoret som anser att det slags uppgifter som föreslås
för det nya kulturrådet i fråga om planering och samordning av samhällets
insatser på kulturområdet är väl motiverade.
Även
länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län, MUS 65, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska riksteatern och TCO ansluter sig
till att det nya kulturrådet tUldelas de föreslagna uppgifterna.
Då
kulturrådet vUl tUldela kommunerna ökat ansvar på det kulturella området anser
RRV att det nya kulturrådets uppgifter så långt möjligt bör begränsas tUl en
samordnande funktion.
Prop.
1974:28 238
Sveriges Radio anser i likhet med Skaraborgs läns
landsting. Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska teaterförbundet och
Moderata ungdomsförbundet att det nya kulturrådet tUldelas alltför stora och
vidsträckta uppgifter.
Institutet för rikskonserter understryker behovet av att
det nya kulturrådet erhåller de föreslagna planeruigsuppgifterna, särskilt som
den fortsatta regionaliseringsprocessen kräver långsiktig planering och samordning
inom bl.a. musikområdet.
Det nya kulturrådets uppgift att ha kontakt med
utvecklingen utomlands anser teater- och musikrådet inte vara tillräcklig utan
föreslår att uppgiften utvidgas utöver det rent observerande. Rådet föreslår
att möjligheterna att samordna vissa arbetsuppgifter rörande det internationella
kulturella samarbetet närmare utreds. Svenska unescorådet uttrycker
tillfredsställelse över att det nya kulturrådet tilldelas uppgiften att ha
kontakt med utvecklingen utomlands.
Institutet för rikskonserter. Svenska riksteatern och
Svenska musikerförbundet instämmer med kulturrådet att det är nödvändigt med
en nära kontakt och ett nära samarbete med de centrala kulturinstitutionerna i
det utvecklingsarbete som kan komma att ske på kulturområdet.
Liksom statens handikappråd framhåller
handikapputredningen att det är viktigt att samhällets samarbete med
handikapprörelsen i kulturpolitiska frågor ytterligare utvecklas.
UKÄ ser det som värdefullt att en särskild expertgmpp för
kulturforskning tillsätts enligt kulturrådets rekommendationer. I arbetet för
kulturpolitikens vidareutveckling bör man kunna dra nytta av de resurser som
finns inom universitetsväsendet.
Förslaget att det nya kulturrådet följer utvecklingen och
tar erforderliga initiativ inom den privata delen av kulturområdet mottas
positivt av länsstyrelsen i Uppsala län och Konstfrämjandet. ABF framhåller i
detta sammanhang att det nya kulturrådet bör ha en viss beredskap för att
snabbt kunna föreslå åtgärder då vissa sektorer hotas tUl sin existens.
Emot
förslaget att det nya kulturrådet skall handha viss informationsverksamhet har
en remissinstans. Institutet för rikskonserter, uttalat en viss tveksamhet.
Rikskonserter, som menar att central information endast är möjlig i mera
principiella sammanhang, anser att informationsverksamhet i stället bör i största
utsträckning decentrahseras.
I fråga om handläggning av byggnadsärenden föreslår
teater- och musikrådet att det antingen till rådet knyts en lokal- och
utrustningsprogramkommitté (LUP-kommitté) för statliga kulturbyggnader eller
att samma uppgifter läggs direkt på det nya rådet.
Förslaget om kulturrådets organisation mottas positivt av
de flesta instanser. Bl.a. statskontoret och RRV tillstyrker förslaget om att
särskilda facknämnder skall fungera som samarbetsorgan med berörda
intressenter.
Prop. 1974:28 239
MUS
65 framhåller att ansvarsuppdelningen meUan ett råd och särskilda nämnder är
angelägen med hänsyn till verksamhetsområdets omfattning och natur. Även ABF
och Teatrarnas riksförbund stöder tanken på en organisation med styrelse och
nämnder. Däremot är Teatercentrum och Svenska teaterförbundet kritiska mot dén
föreslagna organisationsformen. Teatercentrum anser att de olika nämnderna bör
vara direkt ansvariga inför departementet. Även Svenska teaterförbundet
föredrar separata nämnder framför den av kulturrådet förordade organisationsformen.
LO,
statens ungdomsråd, länsstyrelsen i Stockholms län och Konstfrämjandet ställer
sig avvisande tUl att betydande delar av det blivande kulturrådets arbete skall
delegeras till sektorsinriktade nämnder. LO menar att nämnderna kommer att bli
»tunga» kulturpolitiska instanser medan styrelsen kommer att spela en
andrahandsroll. Breddningen av inflytandet för olika intressenter bör skapas på
andra vägar än genom nämnder med vidsträckta befogenheter. Statens ungdomsråd
anser att huvudansvaret för de uppgifter som åvilar en myndighet skall hgga på
dess styrelse.
Svenska
filminstitutet finner det anmärkningsvärt att hälften av ledamöterna skall
utses efter förslag i rådet. Detta innebär enligt fUminsti-tutet en försvagning
av det parlamentariska inflytandet.
I
fråga om styrelsens sammansättning understryks från olika håll att vissa
intressen har för liten representation i styrelsen eller att ytterligare
intresseriktningar bör bli företrädda.
Liksom
statskontoret anser RRV att det bör övervägas om inte antalet ledamöter i
styrelsen bör bli mindre än 15.
Ett
expertbetonat råd är enligt Musikaliska akademiens styrelse att föredra framför
ett parlamentariskt utsett eller på representationsbasis sammansatt stort
kulturråd.
Bland
de remissinstanser som i stort ansluter sig tUl förslaget att kulturrådet bör
få femton ledamöter återfinns teater- och musikrådet, ABF och TCO.
Enligt
ABF bör alla ledamöter i styrelsen utses bland personer med en bred
samhällsorientering och allmän god kännedom om kulturlivets förhållanden men
dessutom också med en nära kontakt med de breda befolkningsgrupperna i
samhället.
Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att kommunernas resp.
landstingens representation måste' bli avsevärt större bl.a. med hänsyn tUl det
ansvar som kommuner resp. landsting kommer att få i att förverkliga den nya
kulturpolitiken.
Styrelsen
för Sveriges författarfond, musikhögskolan i Stockholm, Akademien för de fria
konsterna, Sveriges författarförbund. Musikcentrum, Konstnärernas
riksorganisation. Svenska tonkonstnärsförbundet. Föreningen Sveriges
konsthantverkare och industriformgivare. Svenska
Prop. 1974: 28 240
musikerförbundet.
Svenska fotografernas förbund. Svenska regissörsföreningen och Svenska
teaterförbundet vänder sig bestämt emot att kulturarbetarna föreslås bli
företrädda av endast en ledamot.
LO,
ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Svenska riksbyggen framhåller att
folkbildningsorganisationerna bör få én större representation i det nya
kulturrådet än vad kulturrådet föreslagit.
Beträffande förslaget att
en ledamot, nämligen radiochefen, skall företräda radio och television i det
nya kulturrådet framhåller Sveriges Radio att det är otUlfredsstäUande för
denne att delta i beslut eller rekommendationer som kommer att beröra andra
självständiga kulturinstitutioners förhållande till Sveriges Radio. I stället
bör Sveriges Radio medverka genom sakkunniga representanter för de
programproduce-rande enheterna och distrikten. Även teater- och musikrådet,
Akademien för de fria konsterna och Svenska riksbyggen vänder sig emot
förslaget att radiochefen skall ingå i kulturrådet. Teater- och musikrådet
föreslår att en representant för utbildningsväsendet bör ingå i stället för
radiochefen.
Nämndernas
sammansättning och ansvarsområden diskuteras av några remissinstanser.
Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet önskar bli representerade i de
föreslagna specialnämnderna.
Enligt
Svenska riksteatern bör nämnderna få en expertbetonad sammansättning. I
nämndema bör även företrädare för institutioner och centrumbildningar få plats
liksom företrädare för kulturarbetarna.
Vad
beträffar nämndernas ansvarsområden anser Svenska riksteatern det vara riktigt
att en nämnd skall svara för just teater, dans, film och musik. Institutet för
rikskonserter uttalar däremot tveksamhet inför möjligheten att på detta sätt
tUlgodose musiklivets intressen. Institutet anser att det behövs ett bredare
rekryterat expertorgan under det nya kulturrådet. Svenska musikerförbundet
instämmer i institutets synpunkter.
En
speciell musiknämnd bör enligt Musikaliska akademiens styrelse och KÖRSAM
bildas, som på ett kompetent sätt kan handskas med musiklivets olika problem.
Svenska
filminstitutet anser det önskvärt att förslaget om filmens plats inom den
centrala organisationen omprövas. Enligt fUminstitutet bör massmedier av typen
film, TV och andra audivisuella medier föras ihop till ett ansvarsområde.
Operan
förordar att området film bör ingå i nämnden för htteratur och bibliotek.
Tidskriftsnämnden,
som anser att beslut i tidskriftsfrågor även i fortsättningen bör fattas av en
särskild nämnd, hävdar att det föreslagna överförandet tUl kulturrådet endast
bör avse prövning av nämndens budgetförslag och handhavande av nämndens
sekretariatsfunktion.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum ifrågasätter om museerna skall ligga inom
kulturtådets ansvarsområde.
Prop. 1974: 28 241
22.4
Departementspromemorian om det nya kulturrådets organisation
Promemorian
utgår från dels att de centrala uppgifterna på musei-och utställningsområdet
inordnas i det nya kulturrådet i de avseenden som kulturrådet avsett i sitt
betänkande, dels att de uppgifter som enligt MUS 65:s mening därutöver bör
handläggas centralt tas om hand på annat sätt, ev. efter ytterligare utredning
av det nya kulturrådet.
Beträffande
det nya kulturrådets uppgifter fömtsatts utbUd-ningsfrågorna i avvaktan på
remissbehandling och beredning av U 68:s förslag inte ingå på annat sätt än som
ett av de områden på vilket det nya rådet följer utvecklingen. Rådet bör dock
övergångsvis svara för de uppgifter som teater- och musikrådet nu har på
utbildningsfältet.
Samlingslokalsfrågorna
föreslås, mot bakgrund av beslut om att dessa frågor skall behandlas inom
bostadsstyrelsen av en särskild delegation, inte ingå i det nya rådets
uppgifter annat än som ett område för bevakning och samarbete.
Det nya kulturrådets
uppgifter på biblioteks- och litteraturområdet kan i hög grad komma att
påverkas av de förslag som läggs fram av litteraturutredningen. De uppgifter
som SÖ:s bibliotekssektion f.n. handhar föreslås överföras till det nya rådet
enligt kulturrådets förslag. Den nuvarande konsulentverksamheten på
biblioteksområdet bör på sikt avvecklas och ersättas med insatser av annat
slag. De insatser som andra organ, t. ex. forskningsbiblioteksrådet och
Bibliotekstjänst AB, lämpligen kan svara för bör uppmärksammas. Det nya
kulturrådet föreslås få resur ser för att i ett övergångsskede svara även för
den nuvarande konsulent-verksamheten på biblioteksområdet.
Det
samlade ansvaret för statens kulturråds verksamhet föreslås ligga hos
styrelsen. Detta innebär att det blir i styrelsen som förverkligandet av
huvudlinjerna i den av statsmakterna beslutade kulturpolitiken skall behandlas.
Styrelsen har också det centrala ansvaret för styrelsens och nämndernas
gemensamma arbete samt har i övrigt det ledningsansvar som normalt ankommer på
en stathg myndighets styrelse. I utkast till instruktion för statens kulturråd
preciseras styrelsens uppgifter.
Nämnderna
skall inom sitt verksamhetsområde följa kulturlivets utveckling, villkor och
behov samt vidta eller hos styrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller
i övrigt lämpliga.
Nämndema
föreslås avgöra de frågor inom sin del av rådets verksamhetsområde som inte är
av sådan beskaffenhet att prövningen ankommer på styrelsen. I övrigt
handlägger nämnderna som rådgivande organ frågor som rör nämndens
verksamhetsområde.
Arbetsuppgifterna
inom kansliet föreslås bli fördelade efter sin art på tre enheter benämnda
utredningsenheten, sekretariatsenheten och administrativa enheten.
Uppgifter
av konsuleritkaraktär föreslås inte ingå i det nya kultur-
16
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28 242
rådets
uppgifter utan i stället knytas till lämpliga institutioner på kulturområdet.
Teater- och musikrådets konsulent för bamteater föreslås bh knuten tUl
riksteatem. Konsulenterna på folkbiblioteksområdet föreslås tUls vidare i ett
övergångsskede bli knutna till det nya kulturrådet. Personalen i det nya
kulturrådet har beräknats behöva uppgå till 40 personer. HärtUl skall läggas
vissa konsulenter och tUlfälligt anställd personal för utredningsarbete. Vid
personalberäkningen har hänsyn tagits tUl nuvarande personalresurser i teater-
och musikrådet, i SÖ:s bibliotekssektion och i stathga utredningar på
kulturområdet samt till MUS 65 :s förslag om ett särskUt centralt organ på
musei- och utställningsområdet. Med inberäknande av belopp som f. n. står till
förfogande i de sammanhang som nyss berörts har anslagsbehovet beräknats till 4
768 000 kr. för nya kulturrådet.
22.5
Remissyttranden över departementspromemorian
Flera
remissinstanser har allmänna synpunkter på promemorian om det nya kulturrådets
organisation.
Statskontoret, MUS 65, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum och TCO ansluter sig i allt väsentligt till de
riktlinjer för ad-muiistrativa och organisatoriska reformer som dras upp i
departementspromemorian. Enligt statskontoret är förslaget om statens
kulturråds uppgifter och verksamhetsformer rimligt avvägda med hänsyn till den
typ av ärenden det rör.
Svenska
kommunförbundet framhåller att det tUls vidare är naturligt att inte betrakta
kulturrådets organisation som definitiv.
Studieförbundet
Medborgarskolan avstyrker den i promemorian föreslagna organisationsformen för
det nya kulturrådet.
Svenska
riksteatern är tveksam inför den uppbyggnad av kulturrådet som föreslås i
promemorian.
Flertalet
remissinstanser behandlar de föreslagna arbetsuppgifter n a för det nya kulturrådet.
RRV,
SÖ, teater- och musikrådet, Svenska kommunförbundet och ABF avger allmäima
synpunkter angående det nya,kulturrådets uppgifter ooh framtida stäUning inom
statsförvaltningen.
Enligt
RRV:s uppfattning behövs en ytterligare precisering av rådets arbetsuppgifter
då de är alltför omfattande för att de skall kunna lösas på ett kvalitativt
tUlfredsställande sätt., RRV framhåller också att rådet bör byggas upp
successivt och möjligheter ges tUl omprioritering mellan rådets
arbetsuppgifter.
SÖ
betonar att rådets uppgifter ter sig alltför begränsade genom att man valt att
låta vissa sektorer falla utanför det nya kulturrådets egentliga
ansvarsområde.
Teater-
och musikrådet instämmer i ätt det nya kulturrådet bör utfor-
Prop.
1974: 28 243
mas
för uppgiften att vara ett serviceorgan med uppgift att försöka skapa
ekonomiska och andra föratsättningar att genomföra den beslutade
kulturpolitiken. Teater- och musikrådet lägger även stor vikt vid att det nya
kulturrådet får reella möjligheter att genom egna medel och egna initiativ
successivt realisera den nya kulturpolitiken.
Svenska
kommunförbundet ansluter sig i princip till den ytterligare precisering av
arbetsuppgifterna som görs i promemorian. Kommunförbundet är positivt tiU att
rådets verksamhet i första hand skall koncentreras på uppgiften att vara
serviceorgan för statlig kulturpolitik. Förbundet ansluter sig även tUl den
föreslagna fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rådets styrelse, nämnder
och kansli.
ABF
betonar att förvaltningsuppgifterna bör anförtros åt det nya kulturrådet medan
det politiska ansvaret för den statiiga kulturpolitiken bör ligga hos riksdag
och regering.
Teater-
och musikrådet framhåller än en gång att det är olyckligt att
utbUdningsfrågorna faller utanför det nya kulturrådets ansvarsområde. ABF
ansluter sig däremot till förslaget om övergångslösningar på
ut-bUdningsområdet.
Beträffande
samUngslokalsärendenas handläggning påminner Svenska riksteatern om att
organisationen gärna påtar sig den tekniska konsultverksamheten som kan utgöra
underlag för olika beslut i dessa ärenden.
Enligt
teater- och musikrådet är det väsentligt att det nya kulturrådet regelmässigt
kommer in i granskningen av ansökningar om stöd tUl teater- och musiklokaler.
Likaså anser rådet att det nya kulturrådet bör medverka i utarbetandet av
information och normer inom detta område. Detta kan ske genom remisser till
kulturrådet som dock enligt teater- och musikrådet inte bör ha egen personal
för bedömningen utan biträdas av expertis från Riksteatern och Rikskonserter.
Några
remis.sinstanser berör verksamheten inom SÖ:s bibliotekssektion och dess
överförande tUl det nya kulturrådet.
SÖ
anser det nödvändigt att rådets uppbyggnad ändras beträffande biblioteksdelen
om SÖ:s bibliotekssektion överförs. SÖ har övervägt om inte nämnden för
litteratur och bibliotek borde uppdelas på två utskott. Litteraturutredningens
förslag bör emellertid avvaktas innan ställning tas i denna fråga. SÖ
konstaterar vidare med tillfredsställelse att konsulentverksamheten inom
biblioteksområdet föreslås bibehållen. Däremot anser SÖ att det är varken
möjligt eller lämpligt att lägga över några väsentiiga delar av
bibliotekssektionens nuvarande funktioner på forskningsbiblioteksrådet och
Bibliotekstjänst AB.
De funktioner, som SÖ:s
bibliotekssektion nu fuUgör, bör enligt Svenska kommunförbundets mening blott i
begränsad omfattning över- . föras till det nya kulturrådets kansli. I övrigt
ankommer de servicefunktioner, som kommunema kan ha behov av på det kommunala
biblioteksområdet, på de organ som kommunerna själva etablerat för rådgivning
och service.
Prop.
1974:28 244
Flera
remissinstanser uppehåUer sig vid frågan om ansvarsfördelningen meUan
styrelse, nämnder och kansli.
RRV
finner att det med hänsyn till rådets samordnande uppgifter är riktigt att
styrelsen och nämnderna tillmäts den roll och de befogenheter som föreslås.
LO
anser att nämnderna kommer att bli de tunga kulturpolitiska instanserna, medan
styrelsen kommer att spela en andrahandsroll. Visserligen förutsätts styrelsen
få ansvaret i frågor av principiell och övergripande natur, men enligt LO
kommer det i praktiken bli nämnderna som kommer att styra de kulturpolitiska
insatserna inom skilda områden.
Enligt
LO skulle ett alternativ vara att inrätta beredningsgrupper eller
referensgrupper för skilda kulturområden. Dessa grapper skulle kunna vara flera
till antalet än de föreslagna nämnderna och vara sammansatta så att de kan ge
styrelsen vägledning om hur dess insatser bör utformas för att svara mot de
mål, som sätts upp för den samhälleliga kulturpolitiken. Grupperna skulle
enligt LO kunna fungera som beredningsorgan åt styrelsen i vissa frågor samt i
övrigt ha rådgivande uppgifter.
ABF
anser att nämnderna bör fungera som referensgrupper. ABF betonar att den
föreslagna ansvarsfördelningen mellan styrelse och nämnder inte tUlgodoser
folkbildningsarbetets krav. Enhgt ABF aktualiseras behovet av att en fjärde
referensgrupp tillsätts genom en förväntad ökande satsning på det fria
kollektiva skapandet. Först med en sådan ordning kan enligt ABF det fria
kollektiva skapandet få en i förhållande till andra sektorer likvärdig
behandling inom det nya kulturrådet. Antalet ledamöter i referensgrupperna bör
enligt ABF kunna variera.
Även
SACO avstyrker förslaget om inrättande av tre nämnder.
KLYS
finner samordningen mellan styrelse och nämnd som uppstår genom att
nämndordföranden samtidigt är styrelseledamot mindre lyckad.
Teater-
och musikrådet betonar vikten av att det ges klara direktiv för
arbetsfördelningen inom det nya kulturrådet. En arbetsordning bör enligt
teater- och musikrådet utformas innan det nya rådet tillträder. Enligt teater-
och musikrådet är det ur kulturpolitisk synvinkel av mycket stor betydelse att
nämnderna inte enbart får rådgivande uppgifter utan även beslutande.
Institutet
för rikskonserter framhäver starkt nödvändigheten av att en
kompetensavgränsning mellan styrelse, nämnder och kansli blir klar och enkel så
att onödiga administrativa omgångar undviks.
Teatrarnas
riksförbund, som anför olika principiella och praktiska invändningar mot
förslaget, framhåller att övervägande skäl talar för att den hittiUsvarande
ordningen med ett särskilt organ för teater och kanske också musik bibehållls.
Sveriges
Radio anför vissa praktiska skäl för att förslaget skall vara representerat i
rådet.
Prop.
1974: 28 245
Landstingsförbundet
anser att det finns anledning att ytterligare överväga kompetens och ställning
för styrelse resp. nämnder.
Statskontoret,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum och teater- och musikrådet
tillstyrker promemorians förslag till organisation av kulturrådets kansli.
SACO
ställer sig däremot något tveksam till möjligheterna att på ett praktiskt sätt
avgränsa arbetsuppgifterna mellan enheterna.
Institutet
för rikskonserter anser att fördelningen av uppgifterna mellan de tre enheterna
bör få en klarare avgränsning.
Statskontoret
tillstyrker utifrån de intressen ämbetsverket har att företräda riktlinjema
avseende personaldimensioneringen av rådets kansli.
LO
är medveten om att en förändrad ledningsorganisation inom kulturområdet kan
medföra krav på en förstärkning av kansliets personalresurser. LO menar att
även om en viss ökning av personalstyrkan skulle befinnas önskvärd redan från
början, kommer det nya kanshet att vara litet till formatet.
Svenska
kommunförbundet anser att eventuella förstärkningar av kul-turrådskanshet bör
prövas med stor försiktighet. Kommunförbundet framhåller vidare att det är
angeläget att man vid tillsättningen av personalen strävar efter en allsidig
rekrytering så att t.ex. praktisk erfarenhet från lokal kulturverksamhet inom
organisationer och kommuner blir tUlräckligt företrädd i kansliet.
22.6
MUS 65
22.6.1
Musei- och utställningsrådet
MUS
65 konstaterar att de frågor som är bestämmande för den statliga
museiverksamhetens planering bereds på departemental nivå. Museiväsendet
saknar en gemensam kontaktpunkt för kommunikation med företrädare för
verksamhet och planering inom de områden, med vilka museerna har att samverka.
En ökad samverkan mellan museerna är angelägen liksom också en samordnad
bedömning av resurstilldelningen, inom hela museisektorn. För att fullgöra
planerings- och samordningsfunktioner för musei- och utställningssektorn bör
ett centralt administrativt organ, statens musei- och utställningsråd,
inrättas.
En
av de viktigaste uppgifterna för rådet bör vara att svara för bedömningar av
de statliga museernas anslagsframställningar samt andra museers framställning
om statliga driftbidrag. Rådet bör vidare svara för bl.a. övergripande
planering inom musei- och utställningssektorn samt vara tillsynsorgan för de
kommunala och enskilda museer som erhåller statsbidrag. En ytterligare uppgift
för musei- och utställningsrådet föreslås vara att avge utlåtanden över
ansökningar från museisektorn om bidrag från lotterimedel. Rådet bör även svara
för vissa utredningar och prognoser bl.a. rörande arbetsmarknad och
utbildningsbehov inom
Prop. 1974: 28 246
musei-
och utställningssektom samt planera vidareutbUdning av museipersonal. De sakkunniga
har konstaterat att det råder ett starkt behov av rådgivning tUl kommuner och
landsting samt statliga verk och myndigheter rörande etablering och utveckling
av verksamheter inom museiområdet. Rådet föreslås därför lämna sakkunnig
vägledning i planeringsfrågor. Rådet bör dessutom följa verksamheten inom de
internationella museiorganisationerna samt vara det nationella kontaktorganet
för dessa.
Musei-
och utställningsrådet bör organiseras med ett råd och ett kansli. Rådet bör
bestå av ordförande jämte fem ledamöter, som i första hand företräder de
samhällssektorer, med vUka museiväsendet främst har att samverka, såsom skola,
folkbildning, högre utbildning och forskning. Riksantikvarien bör ha rätt att
närvara då rådet behandlar frågor av betydelse för fornminnes- och
byggnadsminnesvården. Till rådet bör knytas särskilda beredningsorgan och
arbetsgrupper för större utvecklings- och planeringsfrågor. MUS 65 föreslår
att kansliet förutom en chef skall ha fyra handläggande tjänstemän samt viss
övrig personal. En registreringscentral för museisamlingar bör ingå som
självständig sektion i musei- och utställningsrådets organisation.
De
sakkunniga anser det möjligt att senare inordna musei- och utställningsrådet i
det av kulturrådet föreslagna permanenta kulturrådet.
22.6.2
Riksantikvarieämbetet
Det
finns sedan läng tid ett starkt behov att renodla de museala resp.
kulturminnesvårdande verksamheterna. Statens historiska museum och
riksantikvarieämbetet har artskilda arbetsuppgifter, som inte kan tillgodoses
inom den nuvarande organisationen. F.n. är varken museets eller ämbetets behov
av samhällskontakter tillgodosedda i verkets ledning beroende på att
ledamöterna i den för ämbetsverket gemensamma styrelsen Vitterhetsakademiens
förvaltningsutskott utses inom akademin. De sakkunniga föreslår därför i
fråga om riksantikvarieämbetets relationer till Vitterhetsakademien och
statens historiska museum att Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum upphör och att museet och
ämbetet blir sinsemellan fristående institutioner. Samtidigt föreslås att
medelhavsmuseet bildar en egen institution. Riksantikvarieämbetet får
härigenom uteslutande ställning som central myndighet för den statliga
kulturminnesvården, medan museerna får samma ställning som övriga
centralmuseer.
Riksantikvarieämbetet
föreslås vidare få en styrelse med verkschefen, riksantikvarien, som
ordförande och av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Antalet ledamöter bör vara
starkt begränsat. I styrelsen bör ingå representanter för de samhällsorgan och
grapper genom vilka verket kan
Prop.
1974: 28 247
inhämta
information för sitt arbete samt sprida upplysning om den egna verksamheten.
Representanter för kommunema bör också ingå i styrelsen. För statens planverk,
statens naturvårdsverk och det av de sakkunniga föreslagna musei- och
utställningsrådet föreslås särskild begränsad styrelserepresentation. På
styrelsen bör ankomma att svara för beslut i ärenden av större allmän betydelse
för verkets ekonomi, verksamhets-och personalpolitik. Vidare bör styrelsen
svara för beslut i ärenden av principiell betydelse.
Riksantikvarien
föreslås svara för ämbetsverkets direkta ledning. Samtidigt bör han avlösas
från chefskapet för historiska museet och medelhavsmuseet. Genom
decentraliseringen av beslutsfunktionema och verkets ändrade arbetsuppgifter
kommer hans direkta befattning med konkreta kulturminnesvårdsärenden att
minska. Riksantikvarien föreslås få till huvuduppgift att leda planeringen och
samordningen åv den kulturminnesvårdande verksamheten och att utåt svara för
verkets allmänna policy och för dess ställningstaganden i ärenden av
principiell betydelse.
I
fråga om ämbetsverkets inre organisation föreslås att av nuvarande fem
gemensamma avdelningar den administrativa och kamerala avdelningen ingår i
riksantikvarieämbetet men samtidigt upprätthåller vissa funktioner för
historiska museet. Avdelningen för bibliotek samt akt- och bUdarkiv bör
uppdelas så att biblioteket inordnas i museet, medan arkivet tUlförs
riksantikvarieämbetet. Den tekniska och den pedagogiska avdelningen föreslås
ingå i historiska museets organisation. De uppgifter inom avdelningen för
landsantikvarieorganisationen som kvarstår efter omorganisationen av den
regionala kulturminnesvården bör fullgöras inom olika delar av det nya
ämbetsverket.
Genom förslaget att
länsstyrelsen inträder som regional myndighet för den statliga
kulturminnesvården och övertar beslutanderätten enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning, kan riksantikvarieämbetet befrias-från huvuddelen av sina
nuvarande granskningsuppgifter. Härigenom kan ämbetet i ökad utsträckning
inrikta sig på verksamhetsplanering. Utvecklingsarbete, råd och anvisningar
samt information. För att möjliggöra en sådan verksamhet anser de sakkunniga
att det erfordras en organisatorisk uppbyggnad som grundar sig på
verksamhetens olika funktioner och inte som den nuvarande på en typindelning
av vårdobjekt. MUS 65 föreslår därför att riksantikvarieämbetet får en
byråorganisation med en administrativ byrå, en allmän byrå, en
dokumentationsbyrå och en byrå för fastighetsförvaltning.
MUS
65 föreslår att den allmänna byrån skall svara för sådana funktioner som
i'stor utsträckning gäller riksantikvarieämbetets relationer till andra samhäUsorgan
och till aUmänheten dvs. granskning, utvecklingsarbete och information.
Dokumentationsbyrån
skall svara för kulturmirmesvårdens dokumenterande verksamhet, vilken omfattar
dels inventeringar av kulturmin-
Prop, 1974: 28 248
nen,
dels undersökningar av fornlämningar och byggnader m.m. Inventarieverket
Sveriges Kyrkor överförs till dokumentationsbyrån från Vitterhetsakademien.
Det antikvarisk-topografiska arkivet bör också föras till dokumentationsbyrån.
Till arkivet bör knytas en reproduktionscen-tral som skall svara för verkets
egna behov och för arkivets forskarservice.
Fastighetsbyrån
skall svara för vård och förvaltning av i första hand riksantikvarieämbetets
och Vitterhetsakademiens fastigheter, varvid akademins fastigheter överförs i
statlig ägo. Byrån föreslås även kunna överta förvaltningen av andra statiiga
fastigheter av framträdande kulturhistoriskt värde.
Riksantikvarieämbetets
interna servicefunktioner bör sammanföras till en administrativ byrå. MUS 65
föreslår att denna även lämnar ekonomisk och administrativ service till vissa
utomstående institutioner såsom historiska museet, till ämbetet eller museet
knutna vetenskapliga företag och medelhavsmuseet. Byrån bör även svara för
juridisk service till olika enheter inom ämbetet.
Riksantikvarieämbetet
med gemensamma avdelningar har en personalorganisation på sammanlagt 96
tjänster. Avskiljandet av museet tUlsammans med biblioteket, den pedagogiska
avdelningen och tex-tUkonserveringen medför att 78 tjänster bUdar den grand på
vUken det nya ämbetsverket föreslås bli uppbyggt. MUS 65:s förslag resulterar i
en personalökning på 52 tjänster, vilket ger en personalorganisation på
sammanlagt 130 tjänster.
22.6.3
Vitterhetsakademien
MUS
65 :s förslag angående Vitterhetsakademien innebär att akademin skiljs från en
stor del av sina nuvarande arbetsuppgifter. I samband med att akademins
huvudmannaskap för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum upphör
föreslås att akademins kulturhistoriska fastigheter förs över till riksantikvarieämbetet.
Den framtida förvaltningen av Stjernsunds och Skånelaholms slott samt
fastigheten ViUa-gatan 3 i Stockholm bör dock bli föremål för särskilda
överväganden. MUS 65 föreslår vidare att de vetenskapliga företagen Svenskt
diploma-tarium och undersökningen av medeltida pergamentsfragment skall överföras
till riksarkivet. Runverket och arkivet bör föras till riksantikvarieämbetet
och Helgundersökningen och biblioteket till statens historiska museum.
MUS
65 framlägger inga förslag angående akademins framtida verksamhet. Utredningen
framhåller dock att Vitterhetsakademien har synnerligen goda föratsättningar
att etablera och förstärka det vetenskapliga kontakt- och informationsnätet med
utiandet.
Prop.
1974: 28 249
22.7 Remissyttranden över MUS 65 :s betänkanden
22.7.1 Musei- och utställningsrådet
De flesta remissinstanser som berör utredningens förslag
om ett centralorgan för museiväsendet framhåller behovet av ett samordnande
organ på musei- och utställningsområdet, men anser samtidigt att detta organ
direkt bör ingå i det nya kulturrådet i enlighet med kulturrådets förslag.
Denna uppfattning företräds av bl.a. statskontoret, RRV,
Skoklosters slott. Nordiska museet, kulturrådet, teater- och musikrådet,
museichefskollegiet i Stockholm, ett antal länsstyrelser, ett tiotal kommuner.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SACO, Sveriges pressarkiv och
pressinuseum, flera hembygdsföreningar. Konstfrämjandet, Landsantikvarieorganisationernas
samarbetsråd. Föreningen Sveriges landsantikvarier. Svenska museiföreningen
och Sveriges museimannaförbund.
Statskontoret anser att frågor om utställningsverksamhet
bör inordnas i det nya kulturrådet, medan mer museitekniskt betonade frågor
däremot bör handläggas i andra former.
Kulturrådet finner att den kombination av expertis inom
nämndema och bred anknytning till samhällets olika delar i styrelsen, som det
nya kulturrådet skulle ge, är en avgjort bättre lösning än den av MUS 65
förordade organisationsformen.
Om museirådet skall ingå i ett sådant större sammanhang
som kulturrådet föratsätter finns det inte enligt riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum någon anledning att inte också i dess kompetens inbygga
rådgivning i kulturminnesvårds- och även vissa naturvårdsfrågor.
Ett antal remissinstanser, däribland Helsingborgs kommun,
SACO och Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att vissa av uppgifterna på
musei- och utställningsområdet kan inlemmas i den av kulturrådet föreslagna
organisationen, medan andra uppgifter bör läggas på andra organ, företrädesvis
centralmuseerna.
Nordiska museet understryker att det nya kulturrådet inte
får tilldelas verksfunktioner på museiområdet utan enbart vara ett
referens-organ. I stället bör enligt museet och Stockholms kommun de redan befintliga
verken riksantikvarieämbetet, nationalmuseet och naturvårdsverket förstärkas
så att de i högre grad kan fullfölja en uppgift som samordnande organ.
Bland de remissinstanser som uttryckligen avstyrker ett
inrättande av ett centralt organ med de arbetsuppgifter och den omfattning som
MUS 65 föreslår återfinns riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,
nationalmuseet. Vitterhetsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, vissa
kommuner. Föreningen Gotlands fomvänner och Föreningen Sveriges landsantikvarier.
Stockholms kommun befarar att inrättandet av ett organ med
angivna
Prop. 1974: 28 250
befogenheter
kommer att medföra en inte önskvärd centralisering och styrning av
museiområdet.
Enligt
nationalmuseet torde ett kollegium med ansvar för statens konstsamlmgar
kompletterat med en för hela konstmuseiblocket gemensam styrelse vara en både
billigare och rationellare lösning än separata styrelser för varje liten
institution och ett centralt museiråd. Det i betänkandet planerade museirådets
uppgifter rörande konstmuseema torde enligt nationalmuseets mening med fördel
kunna uppdelas på det nya kulturrådet och det förordade konstmuseikollegiet.
Bland
de remissinstanser som uttalar sig positivt om MUS 65 :s förslag att inrätta
ett särskilt musei- och utställningsråd återfinns statens personalutbUdningsnämnd,
naturhistoriska riksmuseet, etnografiska museet, länsstyrelserna i Skaraborgs
och Kopparbergs län. Upplands fornminnesförening och TCO.
Att
de statliga museerna även fortsättningsvis bör lyda direkt under Kungl. Maj:t
understryks av museidirektören m.fl. vid statens historiska museum,
naturhistoriska riksmuseet och etnografiska museet.
I
fråga om museirådets arbetsuppgifter anser RRV att den föreslagna
uppläggningen av petitaarbetet på museiområdet är ändamålsenlig. RRV
tUlstyrker även att det föreslagna rådet får uppgifter i fråga om övergripande
utredningar och prognoser rörande arbetsmarknad och utbildningsbehov.
Statens
personalutbildningsnämnd finner det naturligt att samverkan sker mellan personalutbildningsnämnden
och museirådet vid planering och uppläggning av bl.a. internutbUdning inom
museiväsendet.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum finner att de föreslagna arbetsuppgiftema
föratsätter en vidsträckt kompetens inom centralorganet. Bortsett från att
rådets tänkta resurser inte alls står i rimlig proportion till de givna
arbetsuppgifterna, så är dessa enligt riksantikvarieämbetet blandade på ett
sätt som måste betecknas som betänkligt.
Utredningens
förslag att en registreringscentral för museisamlingar skall ingå som en del
av musei- och utställningsrådets organisation tas upp av bl.a.
Ingenjörsvetenskapsakademien som ifrågasätter behovet av en speciell
organisation för central dataregistrering.
Svenska
museiföreningen avstyrker att dataregistreringen läggs under det föreslagna
centralorganet och anser, liksom bl.a. Stiftelsen Västerbottens museum, att
den i stället bör utföras vid något eller några centralmuseer. Helsingborgs
kommun anser att ansvaret för en central registrering bör läggas på Nordiska
museet, medan Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslår Nordiska museet
eher nationalmuseet eller en fördelning på dessa två jämte naturhistoriska
riksmuseet.
MUS
65 har i sitt förslag betonat att föremålsbeskrivningarna bör göras vid resp.
museum. Nordiska museet anser också att nomenklatur-
Prop. 1974: 28 251
undersökningen liksom för övrigt registreringscentralen
behöver den museala miljön som daglig referens och därför bör ligga
kvar inom Nordiska museet.
Beträffande
museirådets organisation delar TCO uppfattningen att musei- och
utställningsrådets ledamöter bör företräda de samhällssektorer med vilka
museiväsendet främst har att samverka, såsom skola, folkbUdning, högre
utbildning och forskning. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
har däremot svårt att acceptera den föreslagna konstruktionen. Museifackmännen
kommer enligt ämbetet att få mycket små möjhgheter att delta i styrningen av
den verksamhet de är utbildade att sköta.
Angående museichefskollegiets framtida ställning yttrar
sig bl.a. museichefskollegiet i Stockholm, som framhåller vikten av att
ansvarsområdena för centralmuseerna även i fortsättningen definieras för att
undvika kollision och konkurrens. Målsättningen för integrering och samarbete
både på det vetenskapliga planet och i fråga om utställningar bör enligt
kollegiet ytterligare penetreras. Museerna i Stockholmsområdet har många
gemensamma frågor som motiverar en samarbetsorganisation för centralmuseerna
och de kommunala Stockholmsmuseerna utan inskränkning av dessas suveränitet.
En liknande uppfattning företräds av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, naturhistoriska riksmuseet och Tekniska museet.
22.7.2 Riksantikvarieämbetet
MUS 65:s förslag att Vitterhetsakademiens huvudmannaskap
för riksantikvarieämbetet skall upphöra mottas positivt av de remissinstanser
som berör denna fråga.
Den enda instans som är negativ till förslaget är
nationalmuseet, som förordar att nya former skall prövas för ett fortsatt
samarbete mellan Vitterhetsakademien och riksantikvarieämbetet.
Statskontoret, UKÄ, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs och Västmanlands län, kulturrådet och Svenska kommunförbundet delar
de sakkunnigas uppfattning att Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för
riksantikvarieämbetet bör upphöra.
RRV anser att i samband med att Vitterhetsakademiens
huvudmannaskap för ämbetet upphör bör akademins fastigheter och tillgångar i
övrigt överföras i statlig ägo.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
tillstyrker förslaget, men anser att akademin framdeles bör vara representerad
i verkets styrelse. Liknande synpunkter framförs av Vitterhetsakademien.
Riksantikvarieämbetets relationer till statens historiska
museum diskuteras livligt av remissinstanserna. Majoriteten av dessa är
antingen negativa eller tveksamma till de sakkunnigas förslag att
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum blir sinsemellan fristående
institutioner.
Prop. 1974: 28 252
Statens
planverk tillstyrker förslaget med hänsyn till att en uppdelning av
kulturminnesvård och museal verksamhet föreslås även på regional nivå. Rikets
allmänna kartverk framhåller att förslaget lägger granden för den starka
stäUning som kulturminnesvården fordrar i dagens samhälle.
Bl.a.
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs samt Jämtlands
län och Svenska kommunförbundet har ingenting att erinra mot att riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum blir sinsemellan fristående institutioner. Även
kulturrådet ansluter sig till förslaget.
Bland
de remissinstanser som tar avstånd från förslaget är statskontoret, som
förordar att ämbetets och historiska museets resp. verksamheter ur
anslagsteknisk synpunkt behandlas och redovisas var för sig på riksstaten, att
historiska museet organiseras som en separat institution med eget
verksamhetsprogram inom ramen för myndigheten riksantikvarieämbetet och att en
rådgivande nämnd för museiverksamheten med företrädare för berörda intressen
knyts till myndigheten riksantikvarieämbetet. Dessa förändringar torde enligt
statskontoret kräva en översyn av den nya myndigheten riksantikvarieämbetet i
fråga om dess uppgifter och interna organisation.
RRV
menar att förslaget kan leda till en dubblering av nu gemensamma funktioner,
vUket således kan innebära en kostnadsökning. En tydligare markering av de båda
institutionernas verksamhet kan göras genom en tillämpning av programbudgeteringens
principer.
Riksantikvarieämbetet
och statens liistoriska museum menar att ekonomiska skäl talar för ett
fortsatt samgående mellan ämbetet och museet, liksom det faktum att ett odelat
ämbetsverk i kraft av sin samlade storlek och betydelse måste beräknas kunna
tala med större auktoritet än två självständiga mindre organisationer. Museet
kan ges all den självständighet som kan vara intressant ur allmän
kulturpolitisk synpunkt och nödvändig för effektiv drift av museiverksamheten.
Åtskilliga beröringspunkter mellan de båda verksamheterna existerar.
Ämbetsverket nämner särskilt de arkeologiska grävningarna och det samarbete som
härvid förekommer, behovet av gemensamt planerade forskningsinsatser och
gemensamt lösande av utbUdningsfrågor, samt arkivets, bibliotekets och den
tekniska verksamhetens betydelse som serviceorgan för såväl ämbetet som museet.
Andra områden där ett nära samarbete är nödvändigt enligt ämbetsverket är
uppdragsverksamheten och ärenden rörande byggnadsminnesvård. En gemensam högsta
ledning för de bägge enheterna anser ämbetsverket vara den bästa garantin för
en smidig samordning av verksenheterna och ett rationellt utnyttjande av begränsade
anslag.
I
yttrandet över (SOU 1973:5) Museema tillägger riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum att de sakkunniga överbetonar in-
Prop.
1974: 28 253
slagen
av myndighetsutövning i ämbetets verksamhet, och att i själva verket den
ojämförligt större delen av ämbetets verksamhet består av utredande, forskande,
rådgivande och förhandlande aktiviteter inom kulturminnesvårdens område och
således ligger betydligt närmare museets verksamhet än vad som framgår av
utredningen. Museiverksamhetens självständighet kan enligt verket ytterligare
accentueras dels genom att museichefen själv får föredra museets
anslagsframställningar för verkets styrelse, dels genom att museets stat bryts
ut från verkets i övrigt och på så sätt prövas skild från kulturminnesvårdens
behov. Även Nordiska museet och statens humanistiska forskningsråd anser att
historiska museet bör kunna ges ett något friare organisatoriskt förhållande
till ämbetet.
Till
yttrandet från riksantikvarieämbetet och statens historiska museum över
betänkandet Museema har fogats ett säryttrande från museidirektören m.fl. vid
statens historiska museum, där skiljaktig mening från ämbetsverkets yttrande
redovisas. I reservationen tUlstyrks utredningens förslag om skiljande av
statens historiska museum från riksantikvarieämbetet. Reservantema instämmer i
att ämbetets karaktär av förvaltande och myndighetsutövande organ bör
förstärkas. Reservanterna hävdar att museets anslagsbehov på grund av
samhörigheten med ämbetet inte satts i relation till andra museers önskemål och
tillgängliga anslag. Reservanterna anser att varje sammankoppling mellan
ämbetet och museet medför en risk för att större hänsyn tas till ämbetets än museets
ekonomi. Även behovet av en med ämbetet gemensam lokalplanering avvisas. De
med ämbetet gemensamma avdelningarna kan enligt saryttrandet ersättas av
uppdragsverksamhet institutionerna emellan. Behovet av gemensam
forskningsplanering kan menar reservanterna tUlgodoses genom ett
vetenskapligt råd med företrädare för museet, ämbetet och universiteten.
Enligt
humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund, Lunds universitets
historiska museum och Svenska arkeologiska samfundet har de sakkunniga
överdrivit skillnaderna i fråga om kontaktstrukturer.
Nationalmuseet
menar att en reglering av de nuvarande formerna för sambandet mellan ämbetet
och museet bör ske.
Om
en skilsmässa skulle äga rum avstyrker Vitterhetsakademien förslagen att
hänföra tekniska avdelningen och biblioteket till en verkshälft samt arkivet
och landsantikvarieärendena till en annan. Akademien varnar för en dragkamp
mellan ämbetet och museet om servicefunktionerna.
SACO,
Svenska museiföreningen och Sveriges museimannaförbund framhåller att
forskningsverksamheten även i framtiden måste planeras gemensamt, liksom den
utåtriktade verksamheten. En stor risk för dubbleringsfunktioner föreligger, vilket
måste innebära ökade kostnader och besvärliga samordningsproblem.
Prop. 1974:28 254
Föreningen
Sveriges landsantikvarier finner att frågan om museets ställning bör prövas i
ett större organisatoriskt sammanhang.
Remissinstanserna
intar i huvudsak en positiv håUning till MUS 65:s förslag angående
riksantikvarieämbetets arbetsuppgifter och organisation.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum framhåller att ämbetet bör kunna organiseras på
ungefär samma sätt oavsett om det görs helt fristående eller ingår i en större
enhet, och oavsett regionalorganisationens utformiung.
Nordiska
museet, UKÄ, fortifikationsförvaltningen, kulturrådet, domkapitlet i Uppsala,
Landstingsförbundet, Södermanlands läns landsting, fyra hembygdsföreningar.
Svenska museiföreningen. Svenska arkeologiska samfundet och Sveriges
museimannaförbund ställer sig i huvudsak positiva till den interna organisation
av riksantikvarieämbetet som föreslagits av MUS 65.
MUS
65 föreslår att riksantikvarieämbetet skaU underställas en verksstyrelse med
riksantikvarien som ordförande och av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Positiva
tUl detta förslag är riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,
kulturrådet, länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län. Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum framhåller att Vitterhetsakademien bör vara
representerad i styrelsen med hänsyn tUl de fortsatta intima kontaktema mellan
ämbetet och akademin. Ämbetsverket framhåUer vidare att styrelsens
sammansättning måste bli något annorlunda än vad MUS 65 föreslagit om den även
skall tjäna museiverksamheten. Ordningen med att låta verkschefer vara
representerade i varandras styrelser är enligt ämbetsverkets mening inte effektiv.
Kulturrådet
betonar i likhet med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet vikten av
att kommunema och landstingen blir representerade. Rådet instämmer också i
förslaget att vissa statliga centrala myndigheter skall ha rätt att närvara
och få sin mening antecknad men ej deltaga i besluten. Vidare menar rådet att
en representant för det nya kulturrådet bör finnas i styrelsen.
Domkapitlet
i Visby föratsätter att även de kyrkliga kommunerna kommer att representeras i
riksantikvarieämbetets styrelse.
Vad
beträffar den föreslagna byråorganisationen inom ämbetet anser
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum att den allmänna byrån bör
byggas upp kring överantikvarien och handlägga övergripande och
internationella ärenden, samt dessutom svara för kontakterna med andra
myndigheter och med den regionala organisationen.
Domkapitlen
i Uppsala, Lund och Visby samt Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund tillstyrker att inventarieverket Sveriges Kyrkor och dess
personal förs över till riksantikvarieämbetets dokii-mentationsbyrå.
Prop. 1974:28 255
Statens
humanistiska forskningsråd förordar en mera självständig ställning för
inventarieverket på det sätt som redan är fallet med Svenskt biografiskt
lexikon, gäma i anknytning tUl riksantikvarieämbetet.
Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser det angeläget att tillräckligt
stora resurser avdelas för att arbetet skall kunna slutföras inom rimlig tid.
Beträffande
förslaget att Vitterhetsakademiens antikvarisk-topografiska arkiv skall ingå i
riksantikvarieämbetets dokumentationsbyrå biträder riksarkivet helt förslaget
till utökad personalorganisation.
Biblioteket
och arkivet är enligt Vitterhetsakademien i princip odelbara. Akademin vUl
fasthålla äganderätten och anser att överenskommelser måste träffas med
vederbörande statliga myndighet om skötsel av såväl arkivet som biblioteket.
Forskningsbiblioteksrådet anser att det vore olyckligt att skilja arkivet och
biblioteket åt.
PosUiva
till de sakkunnigas förslag om inrättande av en fastighetsbyrå inom
riksantikvarieämbetet är statskontoret. Nordiska museet, statens institut för
byggnadsforskning och Föreningen Sveriges landsantikvarier.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum menar att frågan om i vilken utsträckning
riksantikvarieämbetet självt skall förvalta byggnader tillhör den gmpp av
problem som bör studeras noggrannare vid en uppföljning av MUS 65 :s arbete.
Vad
beträffar överföringen av akademins kulturhistoriska fastigheter menar
Vitterhetsakademien att ett avtal bör komma tUl stånd angående ämbetets
vårdfunktion.
Nordiska
museet anser att det är en brist i betänkandet att varken Nordiska museet eller
andra kulturhistoriska museer nämns i anslutning till förslagen orn
riksantikvarieämbetets fastighetsförvaltning och vårduppgifter.
Domänverket
finner det lämpligt att en stiftelse av det slag som akademiutredningen
föreslagit övertar förvaltningen av vissa fristående byggnader, som nu sköts av
domänverket. Fortifikationsförvaltningen har inte någonting att erinra mot
förslaget att möjlighet öppnas att överlämna kulturhistoriska fastigheter tUl
riksantikvarieämbetets fastighetsbyrå. Det kan emellertid ifrågasättas om det
inte är fördelaktigt att låta underhållsansvaret ligga kvar hos den urspmngliga
myndigheten.
Byggnadsstyrelsen
utgår från att förvaltningsmyndigheter med uppgifter inom den statliga
lokalhållningen även i framtiden kommer att ha förvaltningsansvar för den
övervägande delen av statens kulturminnesmärken. Byggnadsstyrelsen
ifrågasätter om riksantikvarieämbetet för att fullgöra sina huvuduppgifter
såsom kulturminnesvårdens centralorgan behöver en egen fastighetsförvaltning
eller om den nödvändiga kontakten med det konkreta vårdarbetet kan garanteras
genom uppdragsverksamhet åt andra förvaltningsmyndigheter. Den framtida
förvaltningen av akademins fastigheter och av de statliga fastigheter som f.n.
förvaltas av ämbetet bör göras tUl föremål för ytterligare överväganden.
Prop. 1974: 28 256
Kammarkollegiet
framhåller att tillskapandet av en separat förvaltningsorganisation för
förvaltningen av vissa kulturhistoriska objekt framstår som obehövligt.
Kollegiet föreslår att de sakkunnigas förslag i denna del ses över
ytterligare.
Angående
den administrativa byrån anser riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum att reprofunktionerna bör knytas till den administrativa byrån och inte
till arkivsektionen inom dokumentations-byrån som de sakkunniga föreslår.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum konstaterar att den av MUS 65 föreslagna
organisationen av ämbetet synes ge ett grundmönster som inte påverkas av valet
av modell för den regionala verksamheten. Däremot blir antalet och karaktären
av tjänster inom resp. sektioner beroende av ett sådant modellval.
TCO
framhåller att en omorganisation kräver ett noggrant och i detalj planerat
förarbete i vilket personalen bör delta.
22.7.3
Vitterhetsakademien
Endast
ett fåtal remissinstanser har behandlat Vitterhetsakademien. Dessa ansluter sig
i stort till de sakkunnigas förslag.
Beträffande
inordnandet av de vetenskapliga företagen under olika statiiga myndigheter
påpekar statskontoret att mål och syften liksom resursbehovet på längre sikt
bör omprövas i samband med överföruigen till ny huvudman. Vitterhetsakademien
anser att akademin bör kunna medverka i fråga om ledningen av de vetenskapliga
företagens publiceringsverksamhet och då ha en rådgivande funktion.
Bl.a.
statskontoret och VUterhetsakademien har inga erinringar angående de
sakkunnigas synpunkter på akademins framtida roll och uppgifter.
Vitterhetsakademien delar utredningens uppfattning att en systematisering och
intensifiering av Sveriges deltagande i det intemationella forskamtbytet är en
mycket angelägen uppgift för akademin. Akademin räknar med att kunna starkt öka
sin verksamhet på det internationella planet. Akademin förutsätter ett statiigt
stöd i detta avseende.
Prop. 1974: 28 257
23 Lokaler för kultur- och föreningsverksamhet
23.1 Nuläge
Stat,
landsting, primärkommuner, föreningar, församlingar och bostadsproducenter har
alla tagit på sig uppgifter för att tillhandahålla lokaler för kultur- och
föreningsverksamhet.
I
betänkandet ger kulturrådet en översikt över hur ansvaret för ohka slags
lokaler fördelar sig.
Det
finns en rad olika former för statligt stöd tUl kultur- och föreningslokaler.
Stöd tUl allmänna samlingslokaler utgår enligt kungörelsen (1973:400) om
statiigt stöd till allmänna samlhigslokaler som anordningsbidrag och lån samt
inventariebidrag vid nybyggnad, ombyggnad eller köp av allmän samlingslokal.
Vidare kan upprustningsbidrag och särskUd eftergift av statslån utgå för
bevarande av befintlig samlingslokal. Beslut meddelas enligt instruktionen
(1965:669) för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna (ändrad senast 1973:
401) av bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation.
I
vissa fall kan skollokaler, samlingslokaler, hobbylokaler, mindre bibliotek
etc. få inräknas i låneunderlaget för statliga bostadslån enligt bostadslånekungörelsen
(1967:552, omtryckt 1973:534, ändrad senast 1973:747). Lokaler som inte får
inräknas i låneunderlaget kan få inräknas i pantvärdet. Beslut meddelas av
bostadsstyrelsen.
Stöd
till studentkårlokaler, som på högskoleorterna ofta fyller funktionen som
allmänna samlingslokaler, utgår enligt kungörelsen (1964: 398) om lån till
anskaffning av studentkårlokaler (omtryckt 1973: 384). Stödet utgår i huvudsak
efter de regler som tidigare gällde i fråga om allmänna samlingslokaler. Beslut
meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om studentkårlokaler kan dessutom utgå lån
för inredning och utrustning enligt kungörelsen (1970:273) om lån för inredning
och utrustning för vissa studentkårlokaler (ändrad 1973: 385). Beslut meddelas
av Kungl. Maj:t.
Teatrar,
museer och konsertlokaler som inte får bidrag som allmänna samlingslokaler kan
erhålla bidrag ur behållningen från de särskUda lotterier som anordnas tUl
förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål. Beslut meddelas av
Kungl. Maj:t.
Byggnadsprojekt
som avser statliga kulturbyggnader finansieras över anslaget Byggnadsarbeten
för vissa kulturändamål (fr.o.m. budgetåret 1974/75 anslaget Byggnadsarbeten
inom utbUdningsdepartementets verksamhetsområde) inom åttonde huvudtiteln.
Beslut meddelas av Kungl. Maj: t.
Statsbidrag
till skollokaler utgår enligt kungörelsen (1957: 318) om
17
Riksdagen 1974. I saml. Nr 28
Prop. 1974:28 258
statsbidrag
till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet (omtryckt 1962: 479,
ändrad senast 1973: 355). Beslut meddelas av SÖ.
Bidrag
till ungdomslokaler utgår ur allmänna arvsfonden enligt lagen (1928:281) om
allmänna arvsfonden (ändrad senast 1972:640). Beslut meddelas av Kungl. Maj:t.
Statsbidrag
till sysselsättningsskapande åtgärder enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:
368, omtryckt 1972:300, ändrad senast 1973: 832) kan utgå till lokaler för
kulturändamål. Beslut meddelas av AMS.
Statens
planverk och bostadsstyrelsen ger ut anvisningar i frågor som rör
bebyggelseplanering och bostadsväsendet. Dessa berör också frågor om verksamhet
och lokalförsörjning på kulturområdet. Servicekommittén har i betänkandet (SOU
1973:24) Boendeservice 7 föreslagit tillsättande av ett centralt råd för
boendeservice. Ett sådant råd skulle också komma i kontakt med frågor om
kulturaktiviteter och kulturlokaler.
23.2
Kulturrådet
Kulturrådet
betonar lokalfrågornas stora betydelse för kulturarbetet. Rådet anser emeUertid
att det inte går att anvisa några allmängUtiga lösningar, som t.ex. uppförande
av kulturhus.
Kulturrådet
anser att man bör sträva efter en bas av mångsidigt användbara lokaler. Sådana
lokaler främjar kontakt mellan olika konstformer och olika deltagare. De kan
utnyttjas intensivt och blir därmed ekonomiska. Det behövs fler men framför
allt bättre utrustade och mera ändamålsenliga lokaler för olika typer av
verksamhet. Särskilt bör behovet av gemenskaps- och verkstadslokaler beaktas.
Kultur-
och förenmgslokaler behövs både i kvarter och stadsdelar och i kommuncentra.
Flexibla samlingslokaler bör finnas i alla bostadsområden och i övrigt i
miljöer där många människor samlas. I kommunala centra bör finnas större
bibliotek samt lokaler för större teater-, musik-och dansframträdanden, museum
och liknande. Behovet av lokaler i närmiljön betonas särskUt.
Kulturverksamheten
bör i stor utsträckning kunna dela lokaler med annan verksamhet. När ett
dubbelutnyttjande inte är möjligt bör en gemensam lokalisering med annan
service ändå eftersträvas. Särskilt skolorna bör i större utsträckning
utnyttjas för fritidsverksamhet och kulturaktiviteter. Det kan ske genom att
man redan från början planerar dem för dubbelutnyttjande. Statsbidragen till
skol-, ungdoms- och fritidslokaler bör utformas så att de stimulerar till
detta.
Kulturrådet
anser att föreningsliv och kommuner även i framtiden bör dela ansvaret för
lokalfrågoma. Dessa bör emellertid mer än hittUls ses som en helhet och då inte
bara inom kulturområdet utan även i förhållande till andra samhällsområden.
Prop.
1974: 28 259
En
bättre samordning av de statliga insatserna för samlings- och kulturlokaler är
önskvärd. Ett sätt att åstadkomma detta är att det nya kulturrådet blir
representerat i samlingslokalnämnden. Vissa av samlingslokalnämndens ärenden
bör också remitteras till det nya kulturrådet. Behållningen av de särskilda
lotterier som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturella
ändamål bör även i framtiden användas för bidrag av investeringskaraktär inom
kulturområdet. Även sådana ärenden bör remitteras till det nya kulturrådet som
bör verka för en samordning av den statliga bidragsgivningen tUl kulturlokaler.
23.3
Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Kulturrådets
synpunkter och förslag i lokalfrågoma har allmänt fått ett positivt mottagande
av remissinstanserna. Förslagen och synpunkterna tillstyrks eller lämnas
uttryckligen utan erinran av bl. a. Svenska kommunförbundet, LO, Hyresgästernas
riksförbund och Teatrarnas riksförbund.
Svenska
kommunförbundet har inget att erinra mot betoningen av behovet av mera samlade
lösningar av olika lokalbehov. Mot bakgrund av de erfarenheter som
fackföreningsrörelsen har anser LO att tillgången på lokaler spelar en
strategisk roll för möjlighetema att samla och aktivera människor.
Rådets
synpunkter på behovet av olika lokaltyper kommenteras av flera remissinstanser.
Remissinstanser
som allmänt delar kulturrådets uppfattning i detta avseende är bostadsstyrelsen
och Svenska kommunförbundet.
Behovet
av lokaler i kvarter och stadsdelar berörs av några remissinstanser.
Folkbildningsförbundet, flera studieförbund, LO, Svenska riksbyggen.
Konstnärernas riksorganisation och Unga Örnars riksförbund betonar hur viktigt
det är att fler lokaler för kulturverksamhet tillskapas i närmiljö bl. a. för
att främja fri skapande verksamhet.
ABF
pekar på undersökningar som visar att närheten till en lokal betyder mycket för
möjligheterna att rekrytera deltagare till verksamheten. Speciellt nämner ABF
att avstånden meUan arbetsplatsen och bostaden ofta är så stora att även
behoven av lokaler för kulturverk-.samhet i anknytning tUl större arbetsplatser
eller industriområden bör beaktas. Även LO framför liknande synpunkter och
tUlägger att för en ökad närhet och lättillgänglighet talar också strävandena
att integrera kulturaktiviteterna med människors mest omedelbara och konkreta
intressefrågor.
Några
remissinstanser berör behovet av lokaler i kommun- eller kom-mundelscentra för
teater, musik m.m. Enligt teater- och musikrådets uppfattning kommer resten av
1970-talet och början av 1980-talet att framstå som ett teaterbyggnadsskede.
Ett hundratal kommuner planerar
Prop. 1974: 28 260
ett
teaterbygge eller har behov av en teaterlokal. Behovet av nya konsertlokaler
är emellertid ändå större. Teatrarnas riksförbund önskar någon form av normer
för teater- och musiklokaler. Konstnärernas riksorganisation anser att
kulturrådet tagit för lätt på frågan om utställningslokaler. Sådana behövs
såväl centralt som i närmiljöerna.
Kulturhusfrågan
tas upp i några remissvar. Folkets husföreningarnas riksorganisation, ABF,
Svenska riksbyggen, KF och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund uttalar
den bestämda meningen att sådana inte bör byggas. I stället anser dessa
remissinstanser att man bör satsa tillgängliga resurser på mångsidigt
användbara lokaler i Folkets Hus, Folkets Park, skolor, bibliotek och andra
byggnader där människor träffas. ABF framhåller att detta skulle främja
kontakten mellan olUca former av kultureU verksamhet och olika deltagare i
denna.
Några
remissinstanser tar upp frågan om prioritering av närlokaler före
centrumlokaler. Meningarna är delade om var behovet av lokaler är störst.
Kulturrådets uppfattning att lokaler i närmUjö många gånger bör sättas i första
hand delas bl. a. av statens planverk. Däremot anser bl. a. Folkets
husföreningarnas riksorganisation att man inte i första hand bör söka skapa
närlokaler utan menar att centralt belägna samlingslokaler är lika viktiga för
att ett mångskiftande kulturutbud skall kunna föras ut. ABF och Svenska
riksbyggen anser att närlokalema bör finansieras på annat sätt och inte skall
konkurrera med centrumlokalerna i bidragshänseende.
De
flesta som tar upp frågan om dubbelutnyttjande samt samlokalisering med annan
verksamhet menar att detta bör ske i så stor utsträckning som möjhgt.
Bostadsstyrelsen, statens planverk, statens ungdomsråd, flera länsstyrelser,
ett tiotal kommuner. Svenska kommunförbundet, Latidstingsförbundet, Folkets
husföreningarnas riksorganisation, ABF, LO och Hyresgästernas riksförbund
stöder vad kulturrådet anför om samlokalisering och dubbelutnyttjande av
lokaler.
Svenska
kommunförbundet framhåUer att integration och dubbelutnyttjande av olika
lokalresurser inte bara minskar investeringsbehoven utan även medför bättre
service för medborgarna. Samlokalisering och dubbelutnyttjande är, betonar
Hyresgästernas riksförbund, inte bara en fördel ur ekonomisk synvinkel utan
även socialt sett då kontakt och gemenskap meUan olika grupper befrämjas genom
samordningen. Statens planverk understryker att det väsentliga värdet med
dessa åtgärder är att de möjliggör en decentralisering av samlingslokalerna
genom ett bättre lokalutnyttjande. Samlokalisering får inte motivera centralisering.
Statens
ungdomsråd önskar centrala rekommendationer som stöd för integrationstanken och
till ledning för det praktiska arbetet. Rekommendationerna bör bygga på den
samlade erfarenhet som i dag är spridd på ett stort antal statliga och icke
statliga organ.
Prop.
1974:28 261
Flera
remissinstanser finner det lämpligt och önskvärt att skollokaler av olika slag
dubbelutnyttjas.
SÖ,
LO, ABF, Svenska riksbyggen. HSB, Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund framhåller hur viktigt det är att kommunerna
redan på planeringsstadiet tar hänsyn till att skoUokaler skaU kunna användas
för annan verksamhet. LO och ABF anser också att man med relativt enkla medel
kan förbättra utnyttjandet av befintiiga skolor, något som SÖ också är öppen
för.
Folkets
husföreningarnas riksorganisation framhåller att skolans behov måste ges hög
prioritet då lokaler dubbelutnyttjas med skolan och ifrågasätter om flera
parters behov då verkligen kan tUlgodoses tUlräckligt väl. Statens ungdomsråd
anser att skolans behov skall jämställas med övriga lokalutnyttjares behov. Vid
en integrering i skolanläggningar av lokaler för utbildnings- och
fritidsändamål har man nämligen ofta i första hand beaktat skolans behov och
önskemål.
Flera
remissinstanser däribland Svenska kommunförbundet och LO anser liksom
kulturrådet att statsbidraget till skollokaler bör ändras för att stimulera ett
dubbelutnyttjande.
SÖ
framhåller att nuvarande statsbidragsbestämmelser inte utgör hinder för
integrering. Statsbidrag utgår enligt SÖ även om lokalerna används för annat
än skoländamål. SÖ har under vissa föratsättningar inget att invända mot att
lokaler för kulturändamål ingår i underlag för bidrag tUl skolor om nuvarande
statsbidragssystem ersätts av driftbidrag.
Frågan
om ansvaret för lokalhåUningen har rönt ett ganska stort intresse bland
remissinstanserna. Meningarna går isär om kommunen eller föreningslivet eUer
båda parter tiUsammans bör ha ansvaret för lokalhåUningen.
Att
det även i framtiden bör vara kommunerna och föreningslivet som har ett
gemensamt ansvar för lokalhåUnmgen framhålls uttryckligen av länsstyrelsen i
Örebro län samt några kommuner. Svenska kommunförbundet och ABF gör också
uttalanden av sådan innebörd.
Ett
kommunalt huvudmannaskap är enligt några kommuner, däribland Stockholms
kommun, att föredra framför ett föreningshuvudmannaskap.
Folkets
husföreningarnas riksorganisation, ABF, LO, Svenska Riksbyggen, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag och några kommuner framhåller det principiella
värdet och de praktiska fördelarna av att organisationslivet får vidgade
uppgifter på detta område. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser att
också de allmännyttiga bostadsföretagen i växande utsträckning bör bli byggherrar
för och ägare av samlingslokaler.
Flera remissinstanser
bl. a. bostadsstyrelsen, statens planverk, ett tiotal. kommuner. Folkets
husföreningarnas riksorganisation. Folkbildningsförbundet, ABF, Svenska
riksbyggen och Sveriges allmännyttiga bostads-
Prop. 1974: 28 262
företag
instämmer i att lokalfrågorna i en kommun mer än hittiUs måste ses som en
helhet.
Statens
planverk understryker kommunernas ansvar för planering och samordning och
Svenska kommunförbundet anser att kulturnämndema här har en viktig uppgift bl.
a. för att i samarbete med skilda lokalägare initiera en inventering och
planering av hela samlingslokalbeståndet i kommunen.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län och Svenska kommunförbundet påtalar glesbygdens behov av
särskilt stöd.
Statens handikappråd,
handikapputredningen och Handikapporganisationernas centralkommitté betonar
hur angeläget det är att lokaler blir anpassade till de handikappades särskilda
behov på sätt som anges i 42 a § byggnadsstadgan och i statens planverks
föreskrifter, råd och anvisningar till nämnda bestämmelse.
Den statliga
handläggningen av ärenden om samlingslokalstöd tas upp av Landstingsförbundet,
som anser att oavsett organisationsform så bör företrädare för kulturområdet få
inflytande över de övergripande besluten i samlingslokalärenden. Liknande
synpunkter framförs av ABF.
En
rad organisationer t. ex. ABF, HSB och Svenska riksbyggen önskar ett ökat
samhällsstöd till lokaler och utrustning.
Behovet av rådgivning i
lokalfrågor behandlas av några remissinstanser. Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum betonar att det bör vara en statlig uppgift att
bedriva ett fortlöpande utvecklings- och forskningsarbete inom lokalområdet
och att lämna råd och anvisningar i dessa frågor till landsting, kommuner och
organisationer. Det övergripande ansvaret för denna uppgift bör åvila det nya
kulturrådet som i vissa frågor bör samarbeta med byggnadsstyrelsen. Liknande
synpunkter framförs av teater- och musikrådet.
SÖ
anser sin rådgivning på biblioteksområdet fyUa en stor funktion. Svenska
riksteatern anser att rådgivning naturligt bör ingå i riksteaterns expert- och
konsultuppgifter.
23.4
MUS 65
Den
hittillsvarande fördelningen mellan museernas lokaler för skUda ändamål bör
enligt MUS 65 omprövas, varvid hänsyn bör tas till att museernas service tUl
allmänheten och forskare bör förbättras.
Ökade
utrymmen för tillfälhga utställningar är för majoriteten av museerna ett av de
mest angelägna behoven. En sådan ökning är i regel endast möjlig genom
motsvarande minskningar av lokalerna för basutstäUningarna. I samband med en
sådan minskning kan det bli nödvändigt att anordna studiemagasin.
En
lämplig vård av museisamlingarna försvåras i dag av otUlräckliga
Prop. 1974: 28 263
eller
bristfälliga magasinsutrymmen. Väsentliga rationaliseringsvinster kan göras
genom större magasinsenheter, där föremålen kan ges regelbunden tiUsyn. En
utredning bör göras av byggnadsstyrelsen i samarbete med det föreslagna musei-
och utställningsrådet rörande möjligheterna till gemensamma magasin med
stordrift för flera museer i olika delar av landet.
23.5 Remissyttranden över MUS 65:s betänkande Museerna
Utredningens
syn på behovet av lokaler för olika former av verksamhet delas av
naturhistoriska riksmuseet. Nordiska museet och Helsingborgs kommun.
Åsikten att en angelägen
ökning av de för tillfälliga utställningar avsedda utrymmena i regel endast är
möjlig genom motsvarande minskning av lokalerna för basutställningarna delas
inte av de remissinstanser som uttalat sig i denna fråga. Föreningen Sveriges
landsantikvarier finner förslaget spegla den tid då den tillfälhga
utstäUningen var ny och museets viktigaste verksamhetsform. En fortsatt
utbyggnad av den utåtriktade verksamheten måste enligt föreningen koncentreras
på uppsökande och ambulerande verksamhet, vilket ställer krav på verkstads-och
ekonomUokaler.
Utredningens åsikt att
möjligheterna att tillskapa gemensamma magasin med stördrift lör [lera museer
i olika delar av landet bör utredas tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i
Östergötlands län, Kalmar läns landsting och Östergötlands och Linköpings
stads museum. Länsstyrelsen i Värmlands län avvisar däremot bestämt tanken på
gemensamma magasin för stordrift, eftersom ett sådant system enligt
länsstyrelsen sannolikt leder till lägre nyttjandegrad och också kommer att
stöta på motstånd från mindre museer och hembygdsföreningar. Östersunds kommun
och Föreningen Heimbygda anför att de i princip ansluter sig tUl tanken på
centrala föremålsdepåer, men att det också finns ett starkt psykologiskt
motstånd mot denna tanke hos mindre museer och hembygdsföreningar.
Föreningen
Sveriges landsantikvarier anser att det största tänkbara uppsamlingsområdet för
ett magasin torde vara länet och att eventuella centrala depåer därför borde
knytas till länsmuseerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24 Statens ekononuska insatser
24.1
Insatserna i dag
Kulturrådets
beräkningar av offentliga utgifter för kulturändamål visar att de offentiiga
driftutgifterna för kultur under 1960-talets senare hälft årligen ökade med i
genomsnitt 9 % i fast penningvärde. , Kommunernas och landstingens utgifter
steg snabbare än statens. För samtliga utgör dock kulturutgifterna en liten del
av den totala budgeten. Kulturrådet gör dock vissa reservationer med hänsyn
till brister i det statistiska underlaget.
På
grundval av aktuell statistik och en delvis annan avgränsning av kulturområdet
beräknas de offentliga driftutgifterna för kulturändamål exkl. stöd till
ungdomsorganisationerna år 1972 (staten 1972/73) ha uppgått till 1 086 milj.
kr. eUer 134 kr. per invånare.
Kommunernas
drifttitgifter uppgick till 620 mUj. kr., landstingens till 30 milj. kr. och
statens tUl 436 mUj. kr. Det innebär att kommunerna svarade för 57 %, staten
för 40 % och landstingen för 3 % av de offentliga driftutgifterna för kultur.
Utvecklingen
av de statliga driftutgiftema för kultur under budgetåren 1964/651973/74
redovisas i figur 1. I figuren har också lagts in en uppgift avseende den i
denna proposition föreslagna ökningen för budgetåret 1974/75. Under.perioden
1964/651972/73 mer än fördubblades kulturutgifterna, mätta i fasta priser.
Den exakta storleken av ökningen kan inte anges främst med hänsyn till en
budgetteknisk reform som genomfördes i slutet av 1960-talet.
Formerna
för det statliga stödet till fri kollektiv skapande verksamhet har beskrivits i
det föregående (7.1). Utvecklingen av de statliga utgiftema för dessa ändamål
framgår av tabell 1.
Tabell
1. Statliga utgifter till fri kollektiv skapande verksamhet budgetåren
1964/65. 1968169 och 1972173. löpande priser (milj. kr.).
1964/65
1968/69
1972/73
Studiecirklar
kulturämnen
5,4
17,6
66,4
FolkbUdningsorganisationera)
1,8
2,3
3,0
Övriga
organisationer inkl.
centrumbildningarb)
0,4
0,8
2,0
Föreläsningsbidrag
2,1
2,3
2,5
Yrkesmässigt
arbetande fria
grupper
0,2
1,4
9,7
23,2
75,3
a) studieförbundens
kulmrdel
b) exkl.
bidrag via AMS
Prop. 1974: 28 265
Figur 1. Statliga driftutgifter för kultur
19641651974175. Löpande och fasta priser.
milj.kr.
600-500-
L ö pande priser
400-
300-200-
.
_______________
_____
Fasta
priser
-
iSi---
*
100-
0
Budget ä r
64
65
65/66
1 66/67
1
67/68
lllll
68/69 69/70 70/7t 71/72
72/73
1
1
73/74 74/75
TUl kultumtgifter förs utgifter under avsnittet
Kulturändamål i rUcsstaten,
en tredjedel av anslagen till studiecirkelverksamhet och studieförbund samt
bidrag av särskilda lotterimedel. I figuren redovisas utgifter för budgetåren
1964/651912/13, anvisade anslag för 1973/74 och föreslagna anslag för
budgetåret 1974/75. Fast prisberäkningen är osäker med hänsyn till den bud
gettekniska reform som genomfördes budgetåret 1969/70 (se anm. tiU ta
beU 2). . .
Hur statsanslagen fördelar sig tiU de statliga
kulturinstitutionerna redovisas i tabeU 2.
Tabell 2. Anslag till statliga kulturinstitutioner för
budgetåren 1964165, 1968169 och 1972/13, löpande priser (milj. kr.) och
procentuell fördelning.
1964/65
1968/69
1972/73
milj. kr. %
milj. kr. %
milj. kr. %
Riksteatern
8,9 17
21,6 21
30,7 16
Operan/Dramaten
24,7 45
35,8 34
59,3 31
Rikskonserter
7,4 7
14,8 8
Regionmusiken
4,9 9
5,9 6
20,0 10
Riksutställningar
2,7 3
5,1 3
Statiiga
museer 10,8 20
22,6 22
43,2 23
Arkiv
4,9 9
7,6 7
17,2 9
Summa
54,2 100
103,6 100
190,3 100
Anm.: Budgetåret 1969/70 gjordes en budgetteknisk reform
som innebar att sociala avgifter och lokalkostnader fr. o. m. detta budgetår
belastar resp. institution.
Bidrag tUl regional och lokal institutionsverksamhet
utgår i olika former.
Statsbidrag tiU stadsteatrar och därmed likställda teatrar
utgår i form av dels grandbidrag, dels tUläggsbidrag. Grandbidraget utgår med
be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
lopp motsvarande 55 % av teatrarnas kostnader i sin
helhet eller upp till ett av Kungl. Maj:t fastställt belopp ett visst spelar
för löner och vissa sociala avgifter. TiUäggsbidrag utgår varje budgetår med belopp
motsvarande 55 % av löneökning som beräknas motsvara förändringar av
statstjänstemännens löner efter det budgetår för vilket grand-bidrag senast
fastställts, dels 55 % av ökningen av de bidragsberättigade sociala avgiftema.
Teater- och musikrådet beslutar med vilket belopp statsbidraget skall utgå.
Till två teatrar utgår särskilda bidrag för turné-verksamhet.
Statens, kommunernas och landstingens bidrag till
stadsteatrar och därmed likställda teatrar 1964/651972/73 framgår av tabell 3.
Tabell
3. Samhällsstödet till stadsteatrar och därmed likställda teatrar budgetåret
1964165,1968169 och 1972173.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Spelar
Totalom-sluming
Statsbidrag
Landstings- och kommunbidrag
Entréavgifter och övriga intäkter
opaginerad Kontrollera mot PDF
mUj. kr. mUj. kr.
% av
tot.oms.
milj. kr.
% av
tot.oms.
milj. kr.
% av tot.oms.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1964/65 1968/69 1972/73
32,0 55,9 94,5
12,5 20,9
32,7
39 37 35
8,9
23,2 49,1
28 42 52
10.6
33 11,8
21
12.6
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
För de statsunderstödda yrkesorkestrarna prövar Kungl.
Maj:t inför varje budgetår resp. orkesters framställning om bidrag. Kungl.
Maj:t fastställer ett nettobidragsbelopp som utgår från en viss volym på verksamheten.
Bidrag föratsatts utgå till orkesterföretagen från kommun eller från annat håll
med minst samma belopp som staten anvisar. Sedan spelåret är avslutat får orkestem
tUläggsbidrag för i huvudsak icke förutsebara löneökningar som inträffat under
spelåret. Särskilda bidrag utgår tUl Örebro orkesterstiftelse och Västerås
musiksällskap som endast till en del består av professioneUa musiker.
Statens, kommunernas och landstingens bidrag tUl
yrkesorkestrarna 1967/681972/73 framgår av tabell 4.
TabeU
4. Samhällsstödet till yrkesorkestrarna budgetåren 1967168, 1968169
och 1972/73.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Spelar
Totalom-slutning
Statsbidrag
Landstings- och kommunbidrag
Entréavgifter
och övriga intäkter
opaginerad Kontrollera mot PDF
milj. kr milj. kr.
% av
tot. mUj. kr. oms.
% av tot. oms.
mUj. kr.
% av tot.oms.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1967/68
19,7
6,6
33
8,1
41
5,0
26
1968/69
22,3
7,6
34
9,5
43
5,2
23
1972/73
35,6
12,7
36
16,7
47
6,2
17
Prop.
1974: 28 267
Stödet
till länsbibhotek och lånecentraler fördelas av SÖ. I fyra län fungerar de
statliga stifts- och landsbiblioteken som länsbibliotek och har därför lägre
länsbiblioteksbidrag. Det statliga bidraget tUl folkbiblioteksverksamhet
uppgår innevarande budgetår tUl 5,8 milj. kr.
Länsmuseerna får inget
direkt statligt stöd. Ett indirekt stöd utgår dock genom det bidrag om 90 %
till avlöning av en landsantikvarie, vilken i de flesta län också är chef för
länsmuseet. I samtliga län utgår dessutom bidrag för en amanuens. Ktmgl. Maj:t
bestämmer bidragsunderlaget. För en särskild antikvarie på Gotland gäller
särskilda bestämmelser. Det statliga bidraget till avlöningar inom
landsantikvarieorganisationen är budgetåret 1973/74 2,3 milj. kr.
De
direkta statliga insatserna för kulturarbetarna uppgår budgetåret 1973/74 tiU
26,3 mUj. kr. I detta belopp ingår konstnärsstipendier, konstnärsbelöningar,
konstförvärv och biblioteksersättning.
Anslagen
tUl utbildning inom kulturområdet uppgår innevarande budgetår tiU 52,1 milj. kr.
Avgifternas
betydelse för finansieringen av kulturverksamheten är mycket olika inom skilda
sektorer. Vissa verksamheter finansieras helt med skattemedel, t.ex.
biblioteken och arkiven. Radio- och TV-området med bortseende från utlands-
och skolradio är det viktigaste exemplet pä. en fuUständig
avgiftsfinansiering. En kombinerad finansieringsform är dock det vanliga. Det
gäller t.ex. teater- och musikinstitutionerna, folkbUdningsorganisationernas
verksamhet och de flesta kommunala musikskolor.
De högsta avgifterna finns
på teaterområdet. Avgifter för konserter är vanhgen lägre än för
teaterförestäUningar. På musei- och utställningsområdet tUlämpas olika
avgiftsprinciper vid olika institutioner. Entréavgifterna är dock när de
tillämpas i de flesta fall låga. Folkbibliotekens tjänster står sedan länge
kostnadsfritt till förfogande med undantag för vissa specialtjänster.
24.2
Kulturrådet
Kulturrådet
anser att samhällets ekonomiska insatser inom kulturområdet måste få en helt
annan omfattning än de har i dag. Ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv får
inte hindra en höjning av ambitionsnivån på längre sikt. En ökning av de
statliga kulturatgifterna bör bh möjlig genom den aUmänna tillväxten av
resursema och genom en omfördelning inom den statliga budgeten.
Kulturatgifterna bör öka snabbare än utgifterna inom andra samhällsområden.
I
fråga om ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och primärkommuner bör de
statliga insatserna bl. a. syfta till att minska skillnaderna i möjlighet till
kulturell verksamhet i olika delar av landet.
Prop. 1974: 28 268
Primärkommunerna
föratsatts bygga ut och komplettera de insatser som påbörjats. Inga statliga
bestämmelser bör tillkomma, som stäUer nya krav på kommunerna. Landstingens del
av de samhäUeliga kulturutgifterna förutsätts öka snabbare än statens. Mera
principieUa ställningstaganden tiU fördelningen av kostnadsansvaret meUan
stat, landsting och kommun inom kulturområdet bör anstå i avvaktan på den
kommunalekonomiska utredningen.
Metoden
att med genereUa medel förstärka ekonomin hos de kommuner som har den lägsta
skattekraften hgger i linje med de krav på decentralisering inom kulturområdet
som rådet företräder.
För
att undvika att kostnader övervältras på kommuner Och landsting bör det nya
bidraget tUl regional och lokal institutionsverksamhet bli indexreglerat. Även
studiecirkelbidraget bör få en garanti mot realvärdeminskning.
Vissa
aUmänna krav ställs på statsbidragssystemen. Rådet anser att bidrag som utgår
enligt fasta principer är av grandläggande betydelse för det StatUga stödet
tiU kultureU verksamhet. Bidragen bör utformas så att de tjänar uppställda
kulturpolitiska mål. Statsbidragen bör även främja en utveckling som innebär
att möjlighetema till kulturella aktiviteter blir såvitt möjligt likvärdiga i
landets olika delar. Statsbidragen bör ta hänsyn till skiUnadema i fråga om
geografisk stmktur. Vidare bör statsbidragen utformas så att tillgängliga
resurser används på ett sätt som den mottagande institutionen eller organisationen
anser ändamålsenligt. Bidragen bör ge den mottagande parten så stor frihet som
möjligt i fråga om användning. Bidragsbestämmelsema bör inte medge att olika
statsbidrag utgår tUl samma ändamål, så att en avsedd bidragsandel mbbas.
Slutligen bör statsbidragen vara enkla att administrera.
Kulturrådet
anser att behovet av medel för tUlfälliga insatser är avsevärt Större inom
kulturområdet än inom många andra områden. Både Kungl. Majrt och det nya
kulturrådet bör därför disponera medel att fördela till ändamål för vilka fasta
bidrag inte kan utgå. Härigenom kan de behov som legat bakom förslaget om en
statlig kulturfond tillgodoses.
Kulturrådet
gör inga egenthga kostnadsberäkningar för sina förslag utan redovisar endast de
ekonomiska konsekvenserna av dem i form av räkneexempel.
Rådet
lägger fram en rad förslag och synpunkter i fråga om statliga organ och
institutioner.
Kostnaderna
för det nya kulturrådet under det första verksamhetsåret uppskattas tiU ca 2,5
milj. kr. Samtidigt bortfaUer utgifter för nuvarande centrala kulturorgan om
1,4 mUj. kr. Rådet bör för tUlfälliga insatser disponera ett belopp om ca 23
milj. kr. per år i ett initialskede.
Prop. 1974:28 269
Vissa
av rådets förslag medför ett minskat anslagsbehov för de statliga
kulturinstitutionerna. Andra förslag eller överväganden gör ökningar
motiverade. Rådet räknar under perioden 1972/731977/78 med en århg
utgiftsökning om 500 000 kr. för Riksteatern, 500 000 kr. för Operan och
Dramatiska teatern tUlsammans, 1 mUj. kr. för Rikskonserter (exkl. fonogramproduktion)
och 500 000 kr. för regionmusiken.
För
de statliga kulturinstitutionema anses en ändamålsinriktad budget mer
meningsfull än en fördelning på utgiftsslag.
Enligt
kulturrådet är det nödvändigt att man skaffar sig en klarare bUd av de centrala
organens bidragsprinciper då det centralt fördelade stödet måste ses tiUsammans
med bidragen tiU regional verksamhet.
Staten svarar för t.ex.
två tredjedelar av kostnaderna för Riksteatems regionala ensembler men endast
för ungefär en tredjedel av kostnaderna för stadsteatrar. Detta kan medföra
att den regionale huvudmannen inte finner det löiisamt att satsa på regionala
initiativ. Det bör därför föreskrivas att de centrala organens bidrag till
egna permanenta regionala verksamheter inte får sättas högre än den
subventionsnivå som uppnås genom det direkta statsstödet tUl regional
verksamhet.
Kulturrådet
föreslår en rad förbättringar av det statliga stödet tUl fri kollektiv skapande
verksamhet som redovisats i det föregående (7.2). I ett räkneexempel räknar
rådet med följande ökningar från budgetåret 1971/72 tiU budgetåret 1981/82.
Stödet tUl folkbUdningsorganisationerna bör i vad avser kulturämnena öka från
2,8 milj. kr. tUl 5 milj. kr., bidraget tiU övriga organisationer (inkl.
centrumbildningar m.m. exkl. de arbetsförmedlande uppgifterna) från 1,5 mUj.
kr. till 10 milj. kr., bidraget tUl de handikappades kulturella verksamhet m.m.
från 4,1 milj. kr. till 12 milj. kr., stödet tUl studiecirklar i kulturämnen
från 40 mUj. kr. till 107 milj. kr. och till yrkesmässigt arbetande grupper
från 1 mUj. kr. tiU 17 mUj. kr. Nya anslag till lokalt aktivitetsstöd och till
bidrag till kommunala musikskolor beräknas budgetåret 1981/82 uppgå till 8
milj. kr. resp. 40 milj. kr.
För
det nya bidraget tiU kulturarrangemang som föreslås ersätta nuvarande
föreläsningsbidrag förutsätts en årlig ökning av anslaget med 2 milj. kr. tUl
dess en tUlfredsställande nivå nåtts.
Enligt
kulturrådet finns det behov av en ny bidragsstruktm: till regional och lokal
institutionsverksamhet. De nuvarande bidragen tiU stadsteatrar och
yrkesorkestrar är ur flera synpurikter otillfredsställande.
Ett
gemensamt bidragssystem föreslås för teater-, dans- och musik-sektorerna som
ersätter nuvarande bidrag tiU stadsteatrar och därmed UkstäUda teatrar samt
yrkesorkestrar. Bidraget bör avse yrkesmässigt arbetande institutioner. Det bör
vara möjligt att utforma ett bidrag till länsmuseerna som ansluter till det
bidrag som föreslås för regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner.
Prop. 1974:28 270
Kommuner
och landsting bör dela det direkta ekonomiska ansvaret för flertalet av de nu
lokalt anknutna institutionerna. Samarbete mellan län bör vara möjligt.
Statsmakterna
bör i bidragsgivningen till regionala kulturinstitutioner skapa instmment för
att genomföra en effektiv och balanserad decentraliseringspolitik vid en
förändring i tyngdpunkten i de kulturpolitiska satsningarna från de centrala
riksorganen tUl de regionala institutionerna. Underlaget för bidragsgivning bör
prövas och fastställas i förhand så att kommuner och landsting vet vilket
bidrag staten avser att lämna. Behovet av kontinuerlig utbyggnad av stödet till
nya institutioner nödvändiggör årliga omprövningar av bidragsunderlaget.
Det
totala antalet anställda vid resp. institution bör vara den bidragsgrundande
komponenten. Bidraget bör utformas som ett lönekostnadsbidrag där staten
bidrar med viss procent av kostnaden. Bidragsunderlaget bör vara ett antal
personalenheter. Statsbidrag per personalenhet bör utgå med viss procent av ett
grandbelopp. Detta grundbelopp bör i utgångsläget vara den genomsnittliga
personalkostnaden för samtliga anställda vid institutionerna inom resp. sektor,
räknat i helårsverken, under det år för vUket bokslut senast föreligger.
Indexgarantin bör knytas till statstjänstemännens löneutveckling. TUl regionalt
verkande institutioner bör utgå bidrag enligt ett högre procenttal än till
lokalt verkande. Till nyinrättade institutioner bör under tre år utgå ett förhöjt
bidrag. TUl institutioner i län med gles befolkning och stora avstånd bör ett
förhöjt bidrag utgå.
Systemet
bör medge att antalet institutioner kontinuerligt ökas. Statsbidrag enligt
föreslagna bestämmelser föreslås utgå till Västerås-och Örebroorkestraraa.
Det
nya kulturrådet föreslås bli tillsynsmyndighet för den statsunderstödda
regionala och lokala kulturinstitutionsverksamheten. I bidragsbestämmelsema
bör tas in att institution som får bidrag bör beakta att verksamheten såvitt
möjligt blir tUlgänglig inom institutionens hela verksamhetsområde och ta
särskild hänsyn till olika publikkategorier såsom bam, ungdom, äldre och
lågutbUdade samt personer som vistas på vårdinstitutioner av olika slag.
Institutionema bör i årsredogörelser-na redovisa hur denna aUmänna
rekommendation efterlevs.
Staten
fömtsatts svara för en ökad andel av kostnaderna för den regionala
institutionsverksamheten jämfört med stödet till stadsteatrar och
yrkesorkestrar.
Det
nya bidragssystemet för teatrarna medför enligt kulturrådets beräkningar att
behovet av statliga anslag ökar 1972/731977/78 från 30 mUj. kr. till 42 milj.
kr., dvs. med 12 mUj. kr. Motsvarande ökning för orkestrarna är från 10 milj.
kr. tiU 16 mUj. kr. eller 6 milj. kr. Beräkningama är gjorda i 1972/73 års
penningvärde. I beloppen innefattas kostnader för ändring av bidragssystemet
och utökat antal bi-
Prop. 1974: 28 271
dragsberättigade
institutioner och utökning av personalen vid befintliga institutioner.
När
det gäller bidragen till länsbibliotek, lånecentraler och folkbibliotek
föreslås endast förstärkningar utgå inom nuvarande system.
Det
nya kulturrådet föreslås utarbeta förslag tiU bidrag till regional samordning.
Ett
statligt stöd tUl Folkparkernas centralorganisation (FPC) föreslås. De närmare
formerna för detta bör utredas. Enligt kulturrådet bör det vara möjligt att
till en början ge statsbidrag i mer provisoriska former utan annan utredning
än den som kan göras av FPC.
Vad
beträffar information och publik kontakt föreslås det statiiga stödet tUl
Stiftelsen Riksskådebanan öka med 1,5 milj. kr. per år under 1970-talet.
Kulturrådet
anser att institutioner och organisationer inom kulturområdet i högre grad än
f.n. bör beakta kostnadsaspekten i sin verksamhet. Metoderna för
cost-benefitanalyser bör utvecklas.
Kulturrådet framför vissa
synpunkter på avgifter inom kulturområdet. Avgiftsfriheten för
folkbibliotekens tjänster måste vara en självklar del av den fortsatta
bibliotekspolitiken. Avgifterna för inträde till de statliga museerna bör
successivt avskaffas. Teater- och musikinstitutionerna bör även
fortsättningsvis bedriva en lågprispolitik.
Den
enskUda institutionen bör ha stor frihet i fråga om beslutsfattandet i
avgiftsfrågorna. Staten bör inte ha något inflytande över avgiftsnivån vid de
kommunalt stödda institutionerna.
De nya
kulturrådet bör svara för att en forskning kommer till stånd om alla de
faktorer, däribland avgifterna, som hindrar kontakt med kulturverksamhet.
Forskningen bör kombineras med försöksverksamhet.
Kulturrådet
lägger frani ett förslag till prioritering av statens kulturutgifter fram till
början av 1980-talet.
Ett
räkneexempel redovisas som visar hur de ekonomiska insatserna kan fördelas vid
ett visst fömtsatt ekonomiskt utrymme. Tonvikten i förslagen läggs på
volymförändringar uttryckta i procent. Som ett uttryck för den förändrade
inriktningen av de statiiga insatserna redovisas förskjutningar i den
procentuella fördelningen av statsstödet mellan olika sektorer.
De
största förändringarna som redovisas i räkneexemplet för tiden fram till
1981/82 är att institutionernas andel av det totala statsstödet minskas från 59
% tUl 39 %, att andelen för den fria skapande verksamheten ökas från 15 % till
23 %, att insatserna i form av stöd till litieratur, press, film m.m. ökar från
10 % till 17 % och att kultur-arbetarersättningarnas andel ökar från 4 % till 7
%.
Kulturrådet
förutsätter att staten i framtiden tar ett större ekonomiskt ansvar för
samhällets utgifter inom kulturområdet än i dag.
Prop. 1974: 28 272
24.3
Remissyttranden över kulturrådets betänkande
En
betydande grupp remissinstanser godtar kulturrådets resonemang om att det
behövs ökade insatser från samhäUets sida inom kulturområdet.
Svenska
kommunförbundet instämmer i kulturrådets och långtidsutredningens bedömning
att kulturutgifterna bör kunna öka något snabbare än samhäUsutgifterna totalt.
Förbundet anser att det hos kommunerna finns en vUja tUl ökade satsningar. För
detta talar också den snabba kommunala anslagsutvecklingen under de senaste
åren. Genom ett ökat samhällsengagemang motverkas bl.a. det väldiga utbudet av
kommersiella kulturprodukter. I det hela representerar kulturområdet, betonar
förbundet, marginella kostnader för samhäUet.
Kortsiktigt
är möjligheterna begränsade för landstingen att i nämnvärd omfattning öka
stödet till kulturinsatserna framhåller Landstingsförbundet. En utbyggnad av
samhällets kulturinsatser måste enhgt förbundet ske etappvis under en längre
period. Om enighet kan nås om kulturens stäUning i samhället och
ansvarsfördelningen anser förbundet dock att de av kulturrådet framräknade
volymförändringarna för landstingens del borde vara möjhga att genomföra.
LO
delar kulturrådets bedömning att de kulturpolitiska insatsema måste få ta i
anspråk en större andel av samhäUets ekonomiska resurser i framtiden. En kulturreform
med sikte på en bred folklig kulturaktivitet kan lika lite som reformer på
andra områden komma tiU stånd utan att samhället stäUer ökade resurser tUl
förfogande.
Bl.a.
ABF, TBV. KF. Svenska musikerförbundet och Svenska metallindustriarbetarförbundet
understryker också behovet av ökade samhällsinsatser inom kulturområdet.
Flera
remissinstanser är tveksamma inför möjUghetema att öka samhäUets kultumtgifter
i den omfattning som kulturrådet föreslår. Det gäller bl.a. vissa
länsstyrelser, vissa kommuner. SAF och Moderata kvinnoförbundet.
Landstingsförbundet
menar att det först måste klargöras hur stort det samhällsekonomiska utrynunet
för kulturinsatser är innan kostnads- och ansvarsfördelningen mellan stat,
landsting och kommuner diskuteras.
Kommunalekonomiska
utredningen anser sig inte kunna ta ställning till kulturrådets överväganden
och förslag. Utredningen påpekar att dess bedömningar rörande den framtida
kommunalekonomiska utvecklingen delvis blir avhängiga av resultaten av
länsberedningens överväganden rörande arbetsfördelningen mellan stat och
kommun. Det är således för tidigt att gå närmare in på frågor rörande
kostnadsfördelningen. Enligt utredningens direktiv skall utredningsarbetet i
princip utgå från en oförändrad kostnadsfördelning meUan stat och kommun.
Svenska
kommunförbundet betonar vikten av överläggningar om de
Prop. 1974: 28 273
nya
statsbidragen. SamhäUets kulturinsatser på riksplanet måste enligt förbundet
samordnas med åtgärdema på regional och lokal nivå. Åtaganden från statens sida
om ökade kulturinsatser rhedför nämligen ofta automatiskt vidgat engagemang och
därmed ökade utgifter för kommunerna. Lcmdstingsförbundet förutsätter att stat,
kommun och landsting träffar överenskommelse om principer och
kostnadsfördelning sinsemellan för att få bästa möjliga effekt och resultat av
samhällets kulturpolitik.
En
mängd remissinstanser delar kulturrådets uppfattning att staten mer
systematiskt än hittills skall ta ansvar för en jämn fördelning av
kulturaktivitetema över hela landet. Bl.a. vissa länsstyrelser, vissa landsting
och ett 25-tal kommuner pekar med olika betoning på behovet av ökade statliga
insatser.
RRV
anser att det bör vara en riktigare linje för staten att genom
skatteutjämningsbidragen söka ge kommunerna en likvärdig ekonomisk standard och
därmed likartade möjligheter att främja också kulturverksamheten i den egna
kommunen än att genom separata bidrag till skilda kulturaktiviteter stödja
dessa.
Många
instanser tar upp frågan om kommunemas möjhgheter att öka sina insatser.
Svenska kommunförbundet framhåUer att möjUghetema för kommunerna att höja
utdebiteringarna är begränsade. Förutsättningarna för en realökning av
kommunernas utgifter sammanhänger därför i stort sett med skattekraftens
tiUväxt.
Bl.a.
Landstingsförbundet, ABF och Svenska riksteatern instämmer i kulturrådets
allmänna krav på statsbidragssystemen. Några remissinstanser trycker särskilt
på en statsbidragsutformning som möjliggör en geografisk spridning av den
kulturella verksamheten.
RRV
avstyrker kulturrådets förslag tUl principlösning när det gäller statens stöd
åt kommunala kulturaktiviteter.
Länsstyrelsen
i Hallands län, landstingen i Gävleborgs och Västernorrlands län och teater-
och musikrådet delar kulturrådets uppfattning rörande medel för tillfälliga
insatser. Teater-och musikrådet menar att medlen behövs såväl för investeringar
som för driftändamål.
ABF,
Svenska filminstitutet, teater- och musikrådet och Helsingborgs kommun
avstyrker i likhet med kulturrådet förslaget om inrättandet av en statlig
kulturfond.
Svenska
riksteatern hyser vad gäller frågan om stöd som fördelas av centrala organ
förståelse för synpunktema på en likartad statlig subventionsnivå till
regional verksamhet men vill föreslå en successiv övergång, helst
förhandsplanerad och tidsbestämd i samråd mellan Riksteatem, de regionala
instanserna och det nya kulturrådet. Riksteatern vill starkt hävda att de
faktorer som enligt kulturrådet skulle
18
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 28
Prop. 1974:28 274
minska utgiftsbehovet för riksteatern inte i realiteten
kommer att föreligga.
En övergång till mer ändamålsinriktade anslag finner RRV
värdefull. Teater- och musikrådet ser sådana anslag som ett väsentligt medel
för att förverkliga statsmakternas kulturpolitiska ambitioner. Även Svenska
riksteatern är positiv till införande av programbudgetering. Operan vUl däremot
inte ta ställning till förslaget i budgeteringsfrågan. Nuvarande system är
föråldrat och ineffektivt för ett företag av Operans karaktär.
Förslagen i fråga om anslagen tiil Operan och Dramatiska
teatern kommenteras i första hand av teater- och musikrådet.
Teater-
och musikrådet är inte berett att i nuvarande läge stödja kulturrådets
resonemang om vissa realkostnadsökningar för de båda nationalteatrarna. Rådet
menar att särskilda medel för eterdistribution av föreställningar bör gå direkt
till Sveriges Radio. Operan anser däremot att en fi.xering av Operans resurser
vid nuvarande nivå skulle äventyra den uppbyggnad som skett under 1960-talet.
Stillestånd kommer de facto att betyda tillbakagång.
Vad gäUer bidragen till regional och lokal institutionsverksamhet
hävdar bl.a. Landstingsförbundet att statsbidragen tUl samtliga
länsinstitutioner och länsaktiviteter bör fastställas samtidigt. Bidrag till
länsmuseer och länsbibliotek bör utgå på samma ekonomiska nivå som stödet till
stadsteatrar och yrkesorkestrar.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum menar
att länsmuseerna i framtiden kommer att få väsentliga uppgifter inom kulturminnesvården
varför statligt stöd till verksamheten är motiverat.
Teater- och musikrådet, länsstyrelsen i Älvsborgs län,
landstinget i Kristianstads län och SACO är i stort positiva till det
föreslagna statsbidraget till regional och lokal institutionsverksamhet. Även
åtskUliga andra remissinstanser är positiva tiU förslaget men framför invändningar
mot olika enskUdheter i det.
Tillämpningsområdet för de föreslagna bidragen inom
teater-, dans-och musikområdet godtas av bl.a. teater- och musikrådet, Malmö
konserthus och Göteborgs kommun. Teatrarnas riksförbund anser sig ha
förståelse för kulturrådets uppfattning att systemen bör göras enhetliga och
menar också att detta är möjligt.
Syftet med
statsbidragssystemet bör i enlighet med kulturrådets förslag vara att ge
Stimulans till skapande av ny verksamhet och nya institutioner framhåller
Landstingsförbundet. Också länsstyrelsen i Kalmar län, landstinget i
Västernorrlands län och TCO stöder huvudtankegången i kulturrådets förslag.
En mängd synpunkter och invändningar förs fram i fråga om
konstruktionen av det föreslagna statsbidraget.
I fråga om bidragsvillkoren menar Teatrarnas riksförbund
att det är
Prop. 1974: 28 275
felaktigt att ålägga institutionerna uppgifter av typ
uppsökande verksamhet utan att några medel ställs till förfogande för att
möjliggöra uppgifterna. Malmö stadsteater och Upsala-Gävle stadsteater delar
båda uppfattningen att bidragsvillkor i fråga om verksamhetens inriktning bör
undvikas.
Teatrarnas riksförbund vänder sig med bestämdhet mot
förslaget att statsbidraget i första hand skall avse regional verksamhet.
Genomförandet av regionaliseringen beror på landstingens insatser. Det måste
enligt förbundet anses förfelat att öva påtryckningar på institutioner för
vilka landstingen i dag saknar ansvar.
Teatrarnas riksförbund, Malmö stadsteater och Göteborgs
stadsteater ansluter sig till tanken att en prövning av teatramas
bidragsunderlag bör ske i förhand så att kommunerna vet vilka bidrag staten
avser att lämna och att årliga omprövningar bör kunna äga mm.
I förslaget om att antalet anställda bör vara den
bidragsgrundande komponenten instämmer Institutet för rikskonserter. Svenska
teaterförbundet, Malmö stadsteater, Helsingborgs stadsteater och Borås kulturnämnd
för Borås stadsteater.
En mängd remissinstanser ställer sig på olika grunder
tveksamma eller kritiska till förslaget om den bidragsgrundande komponenten.
Det gäller bl.a. länsstyrelsen i Norrbottens län. Landstingsförbundet, Teatrarnas
riksförbund. Svenska filminstitutet, några landsting, Malmö konserthus.
Folkteatern i Göteborg, Upsala-Gävle stadsteater, Gävleborgs läns
orkesterförening och några kommuner. Teatrarnas riksförbund förordar att
bidragssystemet utformas så att samtliga kostnader läggs till grund för visst
procentuellt statsbidrag. Med detta förslag behöver ej heller
statsbidragsunderlaget årligen omprövas, utan de kommunala huvudmännen får
helt och hållet ta ansvaret för utbyggnadstakten. Det behöver i och för sig
inte innebära att statsbidraget i kronor räknat behöver bh större då procenttalet
kan anpassas. Befarar man från statligt håll att en alltför våldsam kommunal
expansion skulle bli följden kan enhgt förbundet stimuleringsgraden avvägas
genom anpassning av statsbidragsprocenten.
Enligt Svenska filminstitutet bör bidragssystemet i
stället utformas så att man undviker varje metod som stimulerar den
administrativa sektorn inom kulturområdet på bekostnad av det egentiiga
skapande kulturarbetet.
Det är väsenthgt att bidraget kan användas till köp av
tjänster och kostnader för transporter, turnéer och gästspel framhåller
Landstingsförbundet, landstingen i Uppsala och Västernorrlands län. Teatrarnas
riksförbund och Gävleborgs läns orkesterförening. Förslaget att begränsa
möjligheten tUl köp av tjänster tUl förslagsvis en tredjedel synes Teatrarnas
riksförbund knappast vara erforderligt. En tredjedel är emellertid så mycket,
menar riksförbundet, att någon praktisk olägenhet i dagens läge knappast
uppstår.
Prop. 1974: 28 276
Teatrarnas
riksförbund kritiserar begreppet personalenhet och menar att schabloner i
lönekostnadsfrågor bör undvikas. Enligt förbundet bör aUa sociala kostnader
medräknas i underlaget. Även kostnader för allmän arbetsgivaravgift och
framför allt avgiften enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR)
bör medtas.
Behovet
av en indexreglering av bidragen understryks bl.a. av länsstyrelsen i
Älvsborgs län och landstinget i Uppsala län. Att låta indexgarantin följa
statstjänstemännens löneutveckling förefaller Teatrarnas riksförbund relevant
endast under föratsättning att staten automatiskt ger samtiiga institutioner
motsvarande lönekompensation.
Svenska
filminstitutet och Gävleborgs läns orkesterförening ansluter sig tUl
kulturrådets uppfattning att statsbidraget bör utformas differentierat.
Svenska fUminstitutet anser att differentiering bör ske såväl geografiskt som
efter verksamhetens art.
Teatrarnas
riksförbund framhåller att ett särskUt bidrag till täckande av de merkostnader
som regelmässigt uppkommer vid t.ex. turnéer är erforderligt. Enligt förbundet
är det en allvarlig invändning att kulturrådet inte gör någon åtskiUnad mellan
olika slag av regional verksamhet. Differentierade och högre statsbidrag bör
även utgå för den uppsökande verksamheten och föreställningar i förortema.
Dessa verksamhetsformer kan dra speciella kostnader samtidigt som de i allmänhet
inte ger några recettinkomster.
Bl.a.
teater- och musikrådet och Landstingsförbundet stöder förslaget om högre bidrag
till nya institutioner.
Kulturrådets
uttalande om högre stöd till institutioner i län med gles befolkning och stora
avstånd stöds av bl.a. Landstingsförbundet, vissa länsstyrelser, landstingen i
Gävleborgs och Västernorrlands län, Malmö stadsteater och Norrbottens
länsteater.
Teatrarnas
riksförbund noterar med tiUfredsstäUelse kulturrådets förslag att Västerås- och
Örebroorkestrarna skall få samma statsbidragsförmåner för den heltidsanställda
personalen som övriga orkestrar i landet.
Vad
beträffar kostnaderna för det nya bidragssystemet instämmer Landstingsförbundet
i att staten bör ta på sig ett ökat ansvar för den regionala
institutionsverksamheten. Svenska kommunförbundet uttrycker liknande åsikter.
Förbundet understryker att decentraliseringen medför att institutioner förläggs
till områden med betydligt lägre skattekraft än storstadsregionerna.
Statsbidragens
funktion att stimulera tiU nya initiativ i form av stadsteateretableringar har
under tiden från år 1963 inte infriats då någon yttterligare stadsteater inte
tUlkommit, menar Teatrarnas riksförbund. Däremot har på senare tid ett antal
regionteatrar bUdats, flera av dem i Riksteaterns regi. Genom det annorlunda
bidragssystemet för Riksteatem har statsbidragen för dessa etableringar skett
från
Prop. 1974: 28 277
en
statsbidragsnivå om ca två tredjedelar av de totala kostnaderna. Detta ger en
antydan om vilken nivå de framtida statsbidragen bör ha för att få den
eftersträvade stimulerande verkan. Enligt förbundet har det skett en successiv
övervältring av stadsteaterkostnaderna på kommunerna.
Om det slutliga bidraget
till regionteatern beräknas till 60 % av lönekostnaderna kommer de ökade
kostnader som förorsakas av att en ensemble frikopplas från Riksteatern och
övergår till att bli en regionteater att belasta de regionala finansiärerna,
framhåller Svenska riksteatern. Kostnadema för regionen (landsting och kommun)
ökar medan statens andel minskar både procentuellt och absolut.
Förslaget om ett regionalt
samordningsbidrag tas endast upp av ett begränsat antal instanser. Meningarna
om förslaget är delade.
Bl.a.
några landsting, MUS 65, Hallands museiförening och SACO stöder förslaget om
ett regionalt samordningsbidrag. Landstingsförbundet kommenterar förslaget
endast på så sätt att man understryker att regler om bidraget bör utarbetas i
samråd med förbundet.
Några remissinstanser är
kritiska mot hela förslaget om ett regionalt samordningsbidrag. ABF avstyrker
förslaget. En grundläggande princip för samordningsfrågorna bör enligt ABF:s
uppfattning vara att de organisationer och institutioner som upplever behovet
av samordning också bidrar ekonomiskt till att möjliggöra en sådan.
Kulturrådets
förslag om att länsbiblioteken bör få bättre resurser för utökad service och
rådgivning tUl de lokala biblioteken m.m. stöds av remissinstanserna. SÖ finner
det motiverat att kostnaderna för lånecentralverksamheten i sin helhet täcks
med statliga medel.
Vad
beträffar avgiftsfrågorna ansluter sig flera remissinstanser till kulturrådets
rekommendation om en lågprislinje för kulturinstitutionema, nämligen bl.a.
RRV, Landstingsförbundet. ABF och SACO. RRV menar att utrymme bör finnas för en
mer differentierad prissättning än vad som f.n. tUlämpas. Enligt RRV bör dock
inte prisfrågan överbetonas, även andra faktorer har stor betydelse, kanske
större, när det gäller möjligheterna för kulturinstitutionerna att nå en större
publik. Uppsökande verksamhet bör enligt Landstingsförbundet i huvudsak vara
avgiftsfri.
Kulturrådets
förslag rörande prispolitiken för teater- och musikinstitutionerna stöds av
Musikaliska akademiens styrelse och Operan. Teater- och musikrådet vill inte
heUer i avsaknad av erfarenheter rekommendera total avgiftsfrihet. Däremot
anser rådet det vara av vikt att de ökade samhällsmedel som kulturrådet räknar
med för teater- och musikinstitutionema används för att håUa en reell
lågprishnje.
Enligt
Svenska filminstitutets mening bör frågan om en subventionering av
biobiljettprisema studeras närmare.
Prop.
1974: 28 278
Ett fåtal remissinstanser avger helhetsomdömen om
kulturrådets prioriteringar av samhällets kulturutgifter. I ett stort antal
svar tas olika delaspekter upp.
Vad gäUer kulturrådets metod menar Göteborgs kommun att
den använda prioriteringstekniken syns alltför statisk för att illustrera
konsekvensema av de mål som kulturrådet föreslagit. Det hade i stället varit
att föredra att räkneexemplet utformats som alternativ baserade på olika
förutsättningar i fråga om ekonomiskt utrymme.
RRV finner det nödvändigt att understryka att de
presenterade beräkningarna inte bör fungera som underlag för ekonomiska
ställningstaganden. Detta gäller för såväl utvecklingen inom de olika
sektorerna som för enskilda institutioner. Innan mer preciserade beräkningar genomförs
för hela kulturområdet är det angeläget att utredningen om kommunernas ekonomi
hunnit slutföras.
Svenska filminstitutet understryker ätt den procentuella
beräknings-princip som utgör grunden för räkneexemplet inte kan tUlämpas för
filmens vidkommande.
Om enighet kan nås om kulturens stäUning i
samhällsuppgifterna och ansvarsfördelningen mellan samhällsleden anser
Landstingsförbundet att framräknade exempel på driftutgifter och
volymförändringar bör vara möjliga att genomföra. Landstingen skulle därvid
kunna öka sin andel under tio år fram till 1981/82 med de procentsatser kulturrådet
anser. Det fordras emellertid att underlaget för beräkningarna är säkrare än
det som kulturrådet lagt fram.
Vad beträffar avvägningen mellan olika sektorer delar
Svenska kommunförbundet kulturrådets höga prioritering av den fria skapande
verksamheten och framhåller amatörverksamhetens funktion av komplement och
motvikt till den traditionella utbudskulturen. Även ABF ansluter sig till den
prioritering av det fria kollektiva skapandet som kulturrådet förordar. Inom
denna sektor vill ABF ge högsta prioritet åt arrangemangsbidraget och
studiecirkelbidraget.
I räkneexemplet har hänsyn inte tagits till den onormala
anslagsutvecklingen för kulturminnesvården och museiväsendet under 1960- och
1970-talen, påpekar riksantikvarieämbetet och statens historiska museum.
Enligt verket måste därför en omfördelning ske tiU förmån för
kulturminnesvården och museiväsendet. En kraftig uppräkning av kostnaderna för
museer och kulturminnesvård krävs bl. a. av Landsantikvarieorganisationernas
samarbetsråd.
Centrumbildningarna anser i ett gemensamt yttrande att det
angivna utrymmet för lokalt aktivitetsstöd är orimligt litet i jämförelse med
vad som angetts för studieförbundens cirkelverksamhet. Bl.a. Svenska
tonkonstnärsförbundet och Svenska teaterförbundet ger uttryck för en liknande
uppfattning som centrambildningarna. Med kännedom om de ekononuska
svårigheterna för litteratur, tidskrifter och tidningar och
Prop.
1974: 28 279
behovet
av stöd till filmen anser Svenska fUminstitutet att de i betänkandet upptagna
siffervärdena för insatser inom privat drivna kultursektorer är alltför låga.
Med tanke på det från
kulturarbetarhåll resta kravet på ersättning i stället för stipendier vill Klys
hävda att den av kulturrådet föreslagna uppräkningen för
kulturarbetarersättningar och stipendier är alldeles för låg.
24.4
MUS 65
Den
föreslagna statliga regionalorganisationen för kulturminnesvård beräknas dra
en lönekostnad på närmare 6 milj. kr. I förhållande till det nuvarande
statsbidraget till landsantikvarieorganisationen, som uppgår till 2,3 mUj.
kr., innebär detta en ökning av de statliga utgiftema med 3,7 milj. kr.
Den
nya organisationen för riksantikvarieämbetet beräknas kosta 10,4 milj. kr. Den
reella årskostnadsökningen beräknas tiU 3,4 mUj. kr.
MUS
65 föreslår vidare att anslaget Vård och underhåll av fornlämningar och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader räknas upp till minst 3 mUj. kr., dvs. en
ökning om 2,3 milj. kr.
Den
totala årliga kostnadsökningen för den statliga kulturminnesvården uppgår till
sammanlagt 9,4 milj. kr.
När
det gäller museiväsendet beräknas kostnaderna för reformer m.m. vid
centralmuseerna uppgå till omkring 9 mUj. kr. Större delen av dessa utgörs av
en under åren 1974/751978/79 föreslagen höjning av anslagen med omkring 20 %.
De
.statliga museemas omkostnadsanslag föreslås bli höjda med sammanlagt 45
milj. kr. under samma tidsperiod bl.a. på grund av förslaget att
inträdesavgifterna vid de statiiga museernas ordinarie utställningar
avskaffas. Vidare krävs ökade medel för produktion av utställningar och vård av
samlingama.
Statligt
stöd till regional utåtriktad museiverksamhet och till kulturhistorisk
regional verksamhet föreslås till ett sammanlagt belopp av 3,6 milj. kr.
Till
regionala museer med mer omfattande vetenskaphg verksamhet av för riket
gemensamt intresse, i första hand Göteborgsmuseerna, beräknas i ett första
skede ett årligt belopp om ca 2 milj. kr.
Ett
belopp om 3 milj. kr. bör ställas till förfogande för särskilda projekt vid
såväl de statliga som de regionala och lokala museerna. Av medlen beräknas 1
milj. kr. för statiig museiverksamhet ooh 2 milj. kr. för regionala och lokala
museer med enskUd eller kommunal huvudman.
Årskostnaden
för det föreslagna musei- och utställningsrådet beräknas tUl sammanlagt 750
000 kr. Driftkostnaderna för en till rådet knuten
Prop. 1974: 28 280
central
för registrering av museisamlingar beräknas tUl omkring 570 000 kr. Vidare
beräknas 300 000 kr. för informationsåtgärder och 25 000 kr. för
vidareutbildning av museipersonal.
Den
sammanlagda kostnaden för åtgärder inom museiväsendet i enlighet med MUS 65:s
förslag skulle därmed uppgå till 19,2 milj. kr.
24.5 Remissyttranden över MUS 65:s betänkanden
Kammarkollegiet,
länsstyrelsen i Västerbottens län, landstingen i Kronobergs och Västerbottens
län, Svenska museiföreningen. Föreningen Sveriges landsantikvarier, SACO,
Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund. Älvsborgs läns museiförening och Sveriges
museimannaförbund anser att den av utredningen föreslagna regionala
organisationen för kulturminnesvård inte har fördelar som står i rimlig proportion
tUl kostnaderna för reformen. De förordar i stället en uppmstning av nuvarande
landsantikvarieorgarusation med utnyttjande av de medel som av utredningen
föreslås för inrättande av kulturminnesenheterna. Endast länsstyrelsen i
Skaraborgs län ställer sig odelat positiv till utredningens kostnadsförslag.
Landstingsförbundet
anser att förändringar i ansvarsfördelning och kostnadsåtagande för
kultursektorn endast kan ske efter överenskommelse mellan staten och
representanter för landstingskommunal och primärkommunal verksamhet.
Föreningen
Sveriges landsantikvarier framhåller betydelsen av den föreslagna uppräkningen
av anslaget för vård och underhåU av fornminnen och kulturhistoriskt värdefuUa
byggnader. En ytterligare ökning är erforderlig eftersom målet bör vara att
göra riksantikvarieämbetet mera självständigt i förhållande tUl bl.a. AMS.
Den
aUmänna uppfattrungen bland remissinstansema beträffande de föreslagna
resursförstärkningarna för museerna är att de är helt otillräckliga om en tillfredsställande
ambitionsnivå skall kunna upprätthåUas. Detta understryks av bl.a.
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum.
Balansen
meUan föreslagna anslagsökningar för central resp. regional/ lokal
museiverksamhet kommenteras av flera instanser. Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum sätter en utveckling av bidragen till länsmuseerna i
första mmmet men understryker samtidigt att en upprustning av centralmuseerna
är nödvändig. Denna sektor som på grand av utredningsarbetet inte i större
utsträckning berörts av 1960-talets kulturpolitiska upprustning har enhgt
riksantikvarieämbetet betydande brister som nu bör avhjälpas.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län liksom Kristianstads och Malmö kommuner redovisar att
centralmuseema får den ojämförligt största delen av de totalt föreslagna
anslagsökningarna. Även Nordiska museet
Prop. 1974: 28 281
anser
att det råder en bristande överensstämmelse mellan utredningens strävan att
decentralisera och dess förslag om bidrag till de regionala museerna.
Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum finner den föreslagna ökningen av centralmuseemas
driftkostnader mycket väl motiverad och anser att den bör prioriteras högt inom
den statliga kulturbudgeten. Kulturrådet finner de föreslagna anslagsökningama
vara förhåUandevis återhållsamma. Museichefskollegiet i Stockholm framhåUer
mot bakgrund av dagens situation att uppräkningen för aUa museer synes vara för
lågt beräknad.
Utredningens förslag om
avskaffande av entréavgiftema tUl de statliga museernas utställningar och
evenemang utlöser inte någon större entusiasm hos det tiotal remissinstanser
som uttalat sig i frågan. Under fömtsättning att museerna får fuU kompensation
för inkomstbortfallet, synes dock principen kunna accepteras av några instanser,
däribland riksantikvarieämbetet och statens historiska museum, naturhistoriska
riksmuseet och museichefskollegiet i Stockholm. Enligt museidirektören m.fl.
vid statens historiska museum pekar all erfarenhet på att besöksfrekvensen
ökar då fri entré införs och att kontakt härvid nås med nya publikkategorier,
samtidigt som de besökande stimuleras att återkomma.
RRV
stöder inte de sakkunnigas rekommendation om avskaffande av entréavgifter.
Enligt verkets uppfattning är de medel som tUlförs museerna via entréavgifter
en värdefull stimulans för det enskilda museet. För att denna linje skall få
avsedd effekt, nämligen att stimulera välskötta museer med en för en bred
publik attraktiv verksamhet, bör enligt RRV de medel som inflyter på detta sätt
ej påverka de anslag som museet erhåUer.
Prop.
1974: 28 282
25 Departementschefen
25.1
Bakgrunden
En
historisk tillbakablick visar att statens insatser inom kulturområdet har en
lång tradition i vårt land. Länge var insatserna främst inriktade på att skapa
nationell prestige eller glans kring kungamakten. Den kulturverksamhet som
stöddes var knuten till begränsade grupper i samhället. Aktiviteterna var
koncentrerade till huvudstaden och de allra största städerna.
Från
början var det kungarna och de övre samhällsklasserna som svarade för det
samhälleliga kulturstödet. Under 1800-talet tog riksdagen över allt mer av
ansvaret. Det ledde till att ambitionerna och målen för stödet ändrades. Genom
demokratins genombrott stärktes de intressen som förordade insatser i syfte att
påverka situationen för större delar av befolkningen.
Ett
av de första exemplen pä initiativ med en sådan större bredd är skapandet av
Riksteatern under 1930-talets första hälft. Direktiven till 1933 års
teaterutredning talar om en organisation för nationalteatrarna som "öppnar
möjligheten att från dem tillgodose teaterbehovet i olika delar av riket".
Teatrarna förutsattes "gå tUl nationen, då icke nationen har möjlighet
att gå till dem". Även andra principieUt viktiga initiativ togs under 1930-talet
men världskriget kom att avbryta den utveckling som påbörjats. Under tiden
närmast efter kriget genomfördes flera stora utredningar. Resultatet i fråga
om beslutade reformer blev dock begränsat.
Det
var först i och med 1960-talet som en mer genomgripande planering av åtgärder
över hela kulturområdet påbörjades. En utgångspunkt blev 1961 års proposition
(1961: 56) om stöd åt konstnärhg, litterär och musikalisk verksamhet. Där
lades för första gången fram ett handlingsprogram för de stathga insatserna. Av
programmets fyra punkter avsåg de tre första stöd till konstnärhga
yrkesutövare under och efter utbildningen. En fjärde, mindre konkretiserad
punkt avsåg breddning av kulturmiljön och kulturdistributionen. Programmet var
i första hand avsett för de närmaste åren. En reformverksamhet kom att bedrivas
på olika sektorer av kulturområdet. Arbetet underlättades genom att en
särskild arbetsenhet fick ansvaret för kulturfrågorna på det departementala
planet. Ett omfattande utredningsarbete sattes igång.
1961
års handlingsprogram kom aldrig att ersättas av nägot nytt och övergripande
program. Mot slutet av 1960-talet befanns det nödvändigt att åstadkomma ett
underlag för beslut om den långsikliga inriktningen av de statliga åtgärderna
på kulturområdet. För den uppgiften tillsattes kulturrådet.
Prop.
1974: 28 283
En
internationell utblick visar att den utveckling mot ökade statliga insatser på
kulturområdet som skedde i vårt land under 1960-talet har sin motsvarighet på
många håll i världen.
De
konferenser på ministernivå som ägt rum vid ett par tillfällen bl. a. i
Helsingfors är 1972 med deltagande av samtliga europeiska stater - visar en
betydande överensstämmelse i synen på många centrala kulturpolitiska frågor.
Man är allmänt medveten om
att de kulturpolitiska insatserna hittills kommit endast begränsade
befolkningsgrupper till del. Kulturpolitiken måste därför, menar man, utgå mer
från de breda befolkningsgruppernas situation. Tyngdpunkten i det
kulturpolitiska utvecklingsarbetet måste ligga pä den lokala nivån. Behovet av
insatser som främjar ett eget skapande framhävs. I ett väsentligt avseende
finns det emellertid en djupgående skiljaktighet i synsättet meUan olika
länder. Det gäller en så central fråga som gränserna för yttrandefriheten. Censur
och andra ingrepp sätter på många håll yttrandefriheten ur spel, även om man
formellt säger sig hylla dess princip.
I de nordiska länderna har
det kulturpolitiska utvecklingsarbetet i flera avseenden följt parallella
banor. Strävan efter decentralisering och breddning av kulturverksamheten är
ett gemensamt drag. På grund av olikheter i administrativ uppbyggnad och i
fråga om fördelningen av ansvaret på central och lokal nivå skiljer sig de organisatoriska
lösningarna åt. Det nordiska kulturavtalet av år 1971 syftar till en
förstärkning av samarbetet genom ett ökat informationsutbyte och praktisk
samverkan i olika former.
Vissa
delar av det omfattande utredningsarbete som igångsattes i vårt land under
1960-talet har redan lett till reformer. Sålunda har reformer genomförts på
grundval av förslag från konsertbyråutredningen och vissa utredningar om den
högre utbUdningen inom kulturområdet. Andra utredningar har först under de
senaste åren hunnit avsluta sitt arbete. Grunden för de förslag som läggs fram
här är i första hand de betänkanden som lagts fram av kulturrådet och 1965 ärs
musei- och utställningssakkunniga.
Kulturrådet
tillsattes då behovet av en samordning och avvägning av reformanspråken för
olika sektorer av kulturområdet blev allt mer angeläget. För att tillgodose
detta behov krävdes en analys av de grundläggande utgångspunkterna för en
statlig kulturpohtik. Samspelet mellan samhällets olika organ och
organisationslivet behövde därvid särskilt belysas.
Kulturrådets
utredningsuppdrag blev mycket omfattande. Eftersom det var nödvändigt att
förhållandevis snabbt få fram underlag för beslut från statsmakternas sida
fick kulturrådet i uppgift att utföra sitt arbete under en begränsad
tidsperiod. Härigenom måste rådet inrikta sig på vissa centrala
frågestäUningar. Parallellt med rådet arbetade ett
Prop. 1974: 28 284
antal
utredningar, som mera, ingående behandlade problemen inom olika sektorer av
kulturområdet.
Kulturrådets
betänkande (SOU 1972:66) Ny kulturpolitik har genomgått en mycket omfattande
remissbehandling. Utarbetandet av remissvaren föregicks i många fall av en
livlig diskussion inom berörda institutioner och organisationer. Debatten om
betänkandet i tidningar och tidskrifter har varit livlig, lag finner det
glädjande att en bred debatt kommit till stånd.
Enligt
min mening visar remissopinionen och den aUmänna debatten i fråga om
kulturrådets betänkande att det i gmndläggande frågor finns en stor uppslutning
bakom kulturrådels synsätt. De förslag och överväganden som jag i det följande
kommer att lägga fram ansluter i stort tUl grunddragen i kulturrådets
betänkande. Samtidigt är det ofrånkom.-ligt att remissvar, överläggningar med
olika berörda parter och den allmänna diskussionen lett till att vissa av
rådets förslag inte kunnat godtas eller godtagits först efter vissa ändringar.
Vidare är vissa förslag av sådant slag att de får tas upp senare som ett led i
ett fortsatt utvecklingsarbete.
Många
remissinstanser har beklagat att kulturrådet inte lagt fram förslag i fråga om
flera sektorer av kulturområdet än som skett. Jag finner emellertid att det
legat helt i linje med rådets uppdrag att inle gå in på de områden som
behandlades av andra utredningar. Genom tidsbegränsningen har rådet heller inte
haft möjlighet att avvakta förslag från andra utredningar.
Några
av de utredningar med mer avgränsade utredningsuppdrag, som arbetat paraUellt
med kulturrådet, har avlämnat sina betänkanden i sådan tid att det varit
möjligt att bereda dem tUlsammans med kulturrådets betänkande. Det gäUer
förutom 1965 års musei- och utställningssakkunnigas (MUS 65) betänkanden (SOU
1972:45) Kulturminnesvård och (SOU 1973:5) Museerna, operautredningens
betänkande (Ds U 1973: 6) Operans verksamhet och organisation samt utredningens
rörande Nämnden för svensk språkvård betänkande (Ds U 1973: 10) Nämnden för
svensk språkvård framtida stäUning och organisation. I det följande behandlas
vidare en inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U 1973: 9)
Det nya kulturrådets organisation, ett av dåvarande teater- och orkeslerrådet
utarbetat förslag om orkesterorganisation i Sverige, en inom teater- och
musikrådet utarbetad utredning om musikteatern och en av riksarkivet gjord
utredning om teatrarnas arkivfråga.
Min
avsikt är att foga ihop förslagen i nämnda betänkanden till ett mer
sammanhängande mönster.
Utredningsmaterialet
utgör enligt min mening ett tillräckligt underlag för ställningstaganden i
frågor om mål, ansvarsfördelning och organisatorisk stmktur, allt frågor av
grundläggande betydelse för en framtida
Prop. 1974: 28 285
kulturpolitik.
Jag ser detta som en god grundval för en fortsatt utbyggnad av de
kulturpolitiska insatserna.
Flera
faktorer gör en successiv utbyggnad av den statliga kulturpolitiken nödvändig.
Det finns t. ex. inte ett fullständigt beredningsunderlag beträffande vissa
kultursektorer. Det saknas vidare i dag tiU en del administrativa organ som kan
ta hand om genomförandet av statsmakternas beslut. Alltför omfattande
uppgifter kan inte läggas på nya eller omorganiserade organ. Även ekonomiska
skäl talar för en successiv uppbyggnad av den statliga kulturpolitiken.
Som
jag nyss nämnde saknas f. n. beslutsunderlag i fråga om väsentliga delar av
området för den statliga kulturpolitiken. Flera nyligen avlämnade betänkanden
om centrala sektorer har ännu inte kunnat beredas. Detta gäller
radioutredningens betänkande (SOU 1973: 8) Radio i utveckling, fUmutredningens
fyra betänkanden (SOU 1970: 73, SOU 1972: 9, SOU 1973: 16, SOU 1973: 53)
SamhäUet och filmen 14, litteraturredningens betänkande (SOU 1974:5) Boken
och reklamutredningens betänkande (SOU 1973: 10) Reklam III, TV-reklamfrågan.
Beredning pågår av 1968 års utbildningsutrednings betänkande (SOU 1973: 2)
Högskolan, Vidare arbetar kulturrådet med ett betänkande om de statliga
insatserna för kulturarbetare och en promemoria om forskningen inom
kulturområdet. Slutligen arbetar MUS 65 med ett betänkande om
Riksutställningar, konstförsäljning m. m. Jag räknar med att sistnämnda
betänkanden skall vara avlämnade i mitten av år 1974.
I
det följande kommer jag att mer eller mindre utförligt beröra aUa de insatser
som enligt min mening är att hänföra tUl den statliga kulturpolitiken. I
flertalet faU är det fråga om riktiinjer för en utveckling på sikt. I vissa
fall föreslås principbeslut. På en rad punkter presenteras förslag för
genomförande fr. o. m. nästa budgetår. Det gäller framför allt ohka former av
statsbidrag men också en reform av den statiiga centrala
kulturadministrationen. För de sektorer beträffande vUka beredningen av
nyligen avlämnade betänkanden inte är avslutad kommer givetvis behandlingen i
det följande att bh översiktlig. Det gäller foUc-biblioteken, vissa delar av
musei- och utställningssektorn, den kommersiellt drivna kulturverksamheten och
radio- och TV-verksamheten.
25.2
Statlig kulturpolitik
Mina
förslag i det följande avser den statiiga kulturpolitiken. Förslag läggs fram
om målen för denna och om utformningen av de statliga insatserna inom olika
sektorer. Vidare behandlas de admmistrativa organen, lokalfrågor och statens
ekonomiska insatser.
Ett
betydande utrymme ägnas samspelet mellan statliga och andra insatser.
Landstingens och primärkommunernas kulturpolitik, folkrörelsernas och de fria
organisationernas roll berörs därför.
Prop. 1974: 28 286
Kulturrådet
definierar begreppet kulturpolitik som en samlad struktur för samhällets
åtgärder inom kulturområdet. Enligt rådet förutsätter en utformad
kulturpolitik att det finns mål, lämpliga arbetsmetoder, ansvariga politiska
och administrativa organ samt ekonomiska resurser för insatserna.
Kulturrådet anser att det
i dag saknas definierade mål för samhällets kulturpolitiska insatser och
metoder att få till stånd en bred folklig kulturverksamhet. Enligt rådet
saknas också en klar fördelning av ansvaret mellan stat, landsting och
primärkommuner liksom riktlinjer för samverkan med organisationslivet.
Slutiigen är de ekonomiska resursema otillräckliga och metoderna att
prioritera bristfälliga. Därför behövs en ny kulturpolitik.
Remissinstanserna ansluter
sig i huvudsak till rådets synsätt. Vissa remissinstanser delar dock inte
uppfattningen att det saknas metoder att få till stånd en bred folklig
kulturverksamhet och pekar bl. a. på studiecirkelverksamheten som visat sig
kunna nå stora grapper. Metodema finns inom organisationslivet, menar man. Det
som begränsat insatserna har varit de knappa resursema.
De krav på mål, metoder,
organ och resurser som kulturrådet ställer gäller enhgt min mening för varje
typ av samlade samhälleliga insatser. Kulturpolitiken skiljer sig i det faUet
inte från övriga områden.
Jag delar kulturrådets
bedömning att det i dag saknas preciserade mål för kulturpolitiken liksom klara
riktiinjer för ansvarsfördelningen. Metoder för att skapa en bred folklig
kulturverksamhet finns i betydande grad men de behöver vidareutvecklas och
kompletteras. Statens ekonomiska insatser bör byggas ut i den takt det
samhällsekonomiska utrymmet medger.
Under
1960-talet fattades väsentliga beslut i fråga om den statliga kuhurpolitiken.
Det synsätt som präglade dessa beslut är i många avseenden fortfarande
giltigt. Vad som behövs är inte en helt ändrad inriktning av insatserna utan
en utveckling och precisering samt en helhetsbedömning.
Kulturrådet lägger fram
förslag om hur området för kulturpolitiska insatser bör avgränsas. Rådet
avstår däremot från att definiera någol kulturbegrepp. Samtidigt betonar rådet
vikten av kontakter och samverkan mellan kulturpolitiska insatser och insatser
inom andra samhäUsområden som ungdoms-, idrotts- och friluftsverksamhet,
samhäUsplanering, utbildningspolitik och socialpolitik.
Många remissinstanser är
kritiska mot kulturrådets avgränsning av det kulturpolitiska området. Några av
dessa menar att avgränsningen borde ha utgått från en definition av kulturbegreppet.
Ett flertal instanser anser att det föreslagna området är för snävt.
Jag
delar kulturrådets uppfattning att det är nödvändigt att ange vilka insatser
som skall betraktas som kulturpolitiska. Skälet är bl. a.
Prop. 1974: 28 287
att det föreligger ett uttalat behov av en administrativ
avgränsning av samhäUets olika typer av insatser för att klargöra
ansvarsfördelningen mellan skilda organ. Det vida kulturbegrepp som många
gånger används i den allmänna kulturpolitiska debatten kan enhgt min mening
inte utgöra utgångspunkt för en sådan avgränsning. Kulturpolitik skulle
nämligen därigenom bli ett alltför vittomfattande och därmed vagt begrepp som
inte kan ligga till grund för ett politiskt reformarbete. Denna vidgade
kultursyn som blivit alltmer framträdande under senare år och som jag i
princip delar bör emeUertid inte främst komma till uttryck vid avgränsningen av
de kulturpolitiska insatserna. Det bör i stället ske i de mål och metoder för
insatserna till vilka jag återkommer i det följande. Härigenom får det vidgade
synsättet en direkt återverkan i samhällets insatser.
Den statliga kulturpolitiken bör enligt min mening avse
åtgärder inom ordets, scenens, bildens och tonens områden samt i fråga om
medier för kommunikation såsom radio och television. Den bör vidare avse vissa
insatser inom folkbildning och organisationsliv samt åtgärder för att bevara
och levandegöra kulturarv.
Denna avgränsning motsvarar i stort vad som gäller i dag.
Förändringar av den administrativa indelningen kan komma att aktuahseras genom
förslag om olika organisatoriska förändringar. Budgetutredningen föreslår i
sitt betänkande (SOU 1973: 43) Budgetreform en sektorindelning av de statliga
insatserna inom samtliga samhällsområden. I detta sammanhang bör kulturrådets
förslag oin att kulturområdet skall föras samman med andra närliggande områden
prövas. Vidare kan förslagen från 1968 års utbildningsutredning komma att på
verka den konstnärliga utbildningens organisatoriska ramar.
Varje administrativ gränsdragning av det slag som jag nyss
redogjort för innebär en risk att den helhetssyn på människan som samhällets
insatser måste utgå ifrån går förlorad. Indelningen får därför inte göras
alltför strikt. Samverkan mellan olika områden och utbyte av impulser dem
emeUan måste få möjligheter att utvecklas. Så bör t. ex. i många fall
kulturpolitiska åtgärder samplaneras och samordnas med åtgärder inom andra
områden. I vissa sammanhang blir det fråga om en direkt samverkan, i andra att
åtgärder inom andra områden vidtas med beaktande av kulturpolitiska
målsättningar. Formerna för detta samarbete kan och bör enligt min mening inte
fixeras utan det bör vara en väsentlig uppgift för de ansvariga kulturpolitiska
organen på alla nivåer att fortlöpande följa denna fråga. Inom olika områden
för vilka det i första hand inte är kulturpolitiska mål som är avgörande för
utformningen av insatserna förekommer i varierande omfattning kulturella
aktiviteter av skilda slag. Det gäller t. ex. skolan, förskolan och
vårdinstitutioner. Vid utformningen av de kulturpolitiska insatserna och den
kulturella verksamheten får i dessa fall tas hänsyn till såväl
Prop. 1974: 28 288
de
kulturpolitiska målen som de utbildningspolitiska resp. socialpolitiska målen.
Samverkan
mellan utbildningspolitiken och kulturpolitiken har en lång tradition. Målen
sammanfaller i många avseenden.
Skolans
kulturpolitiska uppgifter är klart angivna i läroplanerna för grundskolan och
gymnasieskolan. Skolan bör, med läroplanens ord, främja en aktiv kulturmiljö.
Skolan bör, heter det, ta vara på alla möjligheter att berika och utveckla
elevernas känslohv, bl. a. genom att frigöra dessas personliga
uttrycksmöjligheter, genom att på olika sätt låta dem få ge utlopp åt fantasi
cch spontan skaparlust och genom att lära dem uppfatta och uppleva konst,
htteratur och musik. Skolan skall förbereda eleverna för aktiva insatser i
samhällslivet samt göra det möjligt för dem att ge fritiden ett utvecklande
och värdefullt innehåll. Intresset för sådana former av fritidsverksamhet, i
vilken de konstnärliga uttrycksformerna tas i anspråk, bör skolan stimulera bl.
a. genom att ge eleverna tillfälle till egen skapande verksamhet. Bäst främjas
en sådan utveckling enligt min mening om eleverna ges möjlighet att aktivt
verka i ett brett förgrenat föreningsliv. Skolan bör genom ett utbyggt
samarbete ge ungdoms- och studieförbund stor frihet att verka och inte genom
egna insatser tävla med föreningslivet.
Samhällets
insatser inom vuxenutbildningen är nära besläktade med de kulturpolitiska
strävandena. Studiearbetet kan aktivera, engagera och öka medvetenheten på
samma sätt som kulturaktiviteterna. Genom att folkbildningsorganisationerna
svarar för en betydande del av vuxenutbildningen kommer många just genom
studierna i kontakt med dessa organisationers mångsidiga kulturverksamhet.
Folkhögskolorna spelar en betydande roll som lokala kulturcentra.
Samverkan
mellan kulturpolitiska och socialpolitiska insatser har inte samma tradition
som relationerna mellan kulturpolitik och utbildning. Den helhetssyn på
människan och hennes livsvillkor som blivit alltmer framträdande i planerings-
och utvecklingsarbete på det socialpolitiska området är en naturhg
utgångspunkt för samverkan. I strävan att minska många människors främlingskap
i samhället finns en gemensam grund. Som socialstyrelsen påpekar kan en
kulturverksamhet vid barnstugor, ungdomsvårdsskolor, nykterhetsvårdsanstalter,
inom åldringsvården och inom hälso- och sjukvård i det sammanhanget få
betydelse. Också på detta område är samverkan med organisationslivet av central
betydelse för att anknyta till verksamheten utanför institutionerna och för
att skapa öppenhet mot samhället i stort.
En
av utgångspunkterna för den nuvarande regionalpolitiken är ds riktlinjer för en
aktiv lokaliseringspohtik som beslutades år 1964 (prop. 1964:185, BaU 1964:48,
rskr 1964:408). Enhgt dessa bör samhället styra utvecklingen i sådana banor att
det stigande välståndet fördelas på ett rättvist sätt och att människorna i
ohka delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell
service. Enligt min mening lig-
Prop.
1974: 28 289
ger en rad av de förslag som läggs fram i det följande i
linje med denna målsättning. Det krävs en mer medveten kulturpohtik om kulturaspekten
inom regionalpolitiken skall kunna förverkligas.
När
kulturrådet behandlar de insatser som bör göras för att förverkliga målen
skiljer rådet mellan olika verksamhetsformer. Grunden för uppdelningen är i
första hand arten av det ansvar i organisatoriskt och ekonomiskt avseende som
samhället tagit på sig för var och en av dessa verksamhetsformer.
1 fortsätiningen kommer jag att ta upp följande
verksamhetsformer till behandling, nämligen fritt kollektivt skapande,
kulturinstitutionerna, radio-TV och kommersiellt driven verksamhet. I
anslutning härtill tar jag upp vissa frågor som berör samtliga
verksamhetsformer, nämligen statens insatser för kulturarbetarna och behovet av
insatser för vissa grupper såsom barn, invandrare och handikappade.
Med
begreppet fritt kollektivt skapande avses all konstnärlig verksamhet i grupp
utanför kulturinstitutionerna, såväl icke yrkesmässig sådan, dvs.
amatörverksamhet, som yrkesmässigt arbetande grupper. Hit förs också verksamhet
som är individuell men som sker i kollektiva former och med utnyttjande av
kollektiva resurser.
Med
kulturinstitutioner avses här samhällsstödda teater-, dans- och
musikinstUutioner, museer, arkiv och folkbibliotek. Det är organ som
sinsemellan skiljer sig avsevärt åt. Från kulturpolitisk synpunkt är det som
kulturrådet visat av flera skäl meningsfullt att diskutera dem samlat.
25.3 Målen för kulturpolitiken
Kulturrådet har utförligt behandlat frågorna rörande målen
för samhäUets kulturpolitik. Utöver förslag till mål anger rådet även förutsättningarna
för och kraven på en målformulering. Vissa förslag i fråga om målen för
museernas verksamhet har förts fram av MUS 65.
Liksom ett
stort antal remissinstanser finner jag det värdefullt att frågor rörande målen
för de kulturpolitiska insatserna har behandlats ingående. Det är viktigt att
syftet med insatserna på kulturområdet har tagits upp till diskussion. Det
gäller såväl statens som kommunernas och landstingens insatser. Kulturrådets
behandling av dessa frågor har utgjort ett gott underlag för denna diskussion
som det finns all anledning att även fortsättningsvis söka hålla levande.
Det finns
f. n. inte någon för samhället i bemärkelsen stat, landsting och kommuner
samlad målsättning för de kulturpolitiska åtgärderna. Det år 1961 formulerade
handlingsprogrammet för de statliga insatserna har till stora delar
genomförts. Synen på samhällets engagemang inom kulturområdet har också
påtagligt förändrats sedan början av 1960-talet. Ställningstagandena i delta
program är därför inte längre
19 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974:28 290
en
tillräcklig grund för den framtida statliga kulturpohtiken. Erfarenheterna
från de ohka områden där samhället påverkar utveckhngen visar att samhällets
insatser måste bestämmas utifrån en klar uppfattning om vilka mål som skall
förverkligas. Enligt min mening är det därför angeläget alt målen för de
fortsatta kulturpolitiska insatserna läggs fast.
De mål för kulturpolitiken
som kulturrådet föreslår avser den statliga kulturpolitiken och gäller därmed
direkt endast för statliga organ. Självfallet får målen stor betydelse också
för kommuner och landsting genom att de ger uttryck för de ramar inom vilka
kulturpolitiken i samhäUet som helhet bör bedrivas. Den breda uppslutningen
kring kulturrådets förslag till mål är därför utomordentligt betydelsefull. Den
tyder på att det finns en stor enighet i synen på dessa frågor. Jag ser det
därför som naturligt alt de mål som fastställs för statens insatser även kommer
att kunna tjäna som vägledning då kommuner Och landsting beslutar om mål för
sin kulturpolitik.
Kulturrådet anser att de
mål som faststäUs bör äga tillämpning inle endast på de insatser som samhället
f.n. svarar för utan också i fråga om insatser som kan visa sig behövliga inom
de delar av kulturområdet som helt styrs av privata intressen. Motivet för
samhällets direkta eller indirekta engagemang i verksamhet som bedrivs under
privat huvudmannaskap är i allmänhet att verksamheten leder till förhåUanden
som inte är acceptabla från samhällets synpunkt. Om privat driven verksamhet
får resultat som står i motsats till syftena med kulturpolitiken, finns det
anledning att överväga vilka insatser som behöver göras. Målen för
kulturpolitiken kommer därigenom att indirekt gälla även den privat drivna
delen av kulturområdet genom att de läggs liU grund för statsmakternas
ställningstaganden i fråga om behovet av särskilda insatser.
Rådet pekar vidare på att
målen bör utformas så att det är möjligt alt följa upp i vilken mån de
förverkligas. De mål som fastställs måste av nödvändighet bli allmänna.
Kulturverksamhetens karaktär gör det också svårt att finna i aUa avseenden
lämphga kriterier i fråga om måluppfyllelse. Det bör emellertid bh en
väsentlig uppgift för ansvariga kulturpölitiska organ alt genom olika studier
fortlöpande ge en bild av förhållandena inom kulturområdet saml också söka
åskådliggöra vilka förändringar som kan komma alt ske. Detta är nödvändigt för
alt ge underlag för beslut om förändring av insatsernas inriktning.
Det målförslag för
kulturpohtiken som kulturrådet lagt fram har formen av ett övergripande mål av
allmän karaktär samt elt antal mer konkreta delmål. Delmålen ses samtidigt som
medel för att förverkliga del övergripande målet.
De
flesta av remissinstanserna behandlar målförslaget. Att de formulerade målen
bör ligga tiU gmnd inte bara för insatser inom de av
Prop.
1974:28 291
kulturrådet
behandlade sektorerna utan också för insatser inom övriga sektorer inom
kulturområdet franihålls av några remissinstanser. De utredningar som
parallellt med rådet arbetat inom kulturområdet ger i sina remissvar uttryck
för en positiv uppfattning i fråga om den redovisade principiella synen på
målen för samhällets kulturpolitik.
Elt
stort antal av de remissinstanser som tar upp målförslagen ansluter sig
uttryckligen till det övergripande målet och till delmålen. Många
remissinstanser ger kommentarer till målformuleringama och tUl de motiv
kulturrådet anför för dem. Dessa kommentarer görs dels utifrån mera principieUa
utgångspunkter, dels utifrån den betydelse för den egna verksamheten som man tillmäter
ohka mål. I vissa yttranden från olika organisationer konstateras alt de
föreslagna målen i stort sett överensstämmer med de mål som organisationerna
själva arbetar för.
Ett
relativt stort antal remissinstanser som representerar olika intressen inom
kulturområdet lar upp frågan om kvaliteten i den kulturella verksamheten.
Några instanser stannar vid att påpeka alt denna fråga inle närmare behandlats
av kulturrådet och anser att detta är en brist, medan andra föreslår all elt
särskilt kvalitetsmål formuleras. Ett antal remissinstanser pekar på ytterhgare
ett område där de anser alt det finns en brist i målförslagen. Det gäller de
internationeUa kontakterna i kulturverksamheten.
Enligl
min bedömning har kulturrådets förslag till mål fått en bred anslutning såväl i
remissyttrandena som i den aUmänna debatten. De kritiska synpunkter och
kommentarer som förts fram motsäger inte detta helhetsintryck. Jag ser de av
kulturrådet formulerade målen som ett i allt väsentiigt väl avvägt förslag. Det
summerar vad som kan anses vara de viktigaste riktUnjerna för det fortsatta
reformarbetet inom kulturområdet och bör således kunna tjäna som utgångspunkt
när mål fastställs för den statliga kulturpolitiken.
Behovet
av nya riktlinjer för de kulturpolitiska insatserna grandar sig på en insikt om
de brister som finns i dag. Vid formuleringen av målen är det därför angeläget
att helt kort beröra dessa brister.
Utveckhngen av det
materieUa välståndet och den sociala tryggheten för stora befolkningsgrupper
har inle medfört att skillnaderna i kultureUa villkor utjämnats i samma
omfattning. Detta beror till viss del på att del har varit nödvändigt att
prioritera andra områden än det kulturpölitiska i det samhälleliga
reformarbetet. En troligen ännu viktigare förklaring är de skillnader som
alltjämt finns mellan olika grupper i fråga om arbetsförhåUanden, sociah
miljö, utbildningsnivå och ekonomiska förhållanden. Dessa skillnader återverkar
också på möjligheterna till och förutsättningarna för aktivt deltagande i
kulturella verksamheter. Kulturella aktiviteter är fortfarande i betydande utsträckning
tiUgängliga endast för en minoritet, som även i andra avseenden befinner sig i
gynnad ställning, medan stora grupper är eller känner sig utestängda.
Prop. 1974: 28 292
Den bristande jämhkhet som i dag präglar kulturlivet kan
endast delvis undanröjas genom kulturpolitiska åtgärder. De villkor under vilka
människor lever och arbetar har en utslagsgivande betydelse för möjligheterna
till kulturupplevelser. Det är inle enbart det fysiskt tröttande arbetet eller
en bristfällig arbetsmiljö som begränsar människornas förmåga att tillgodogöra
sig kulturella värden. Även arbetets organisation och formerna för
arbetsledning bidrar tiU att skapa attityder som motverkar ett intresse att
delta i opinionsbildning och kulturaktiviteter. Den stora sociala rörlighet
som präglar vårt samhälle har trots omfattande insatser av stat och kommun lett
till att gamla gemenskaper på många håll brutits och efterträtts av isolering
och främlingsskap. I glesbygden har arbetstilTfällena minskat och kulturell
och social service försämrats. I expanderande områden har utbyggnaden av social
service på många håll släpat efter eller blivit underdimensionerad.
Utöver den ojämlikhet i kulturlivet som har sin grund i
förhållandena i samhället i övrigt finns det också problem som är mer speciella
för kulturområdet.
Behov som endast kan tillfredsställas genom kollektiva
insatser riskerar ofta att komma i skymundan för den konsumtion som stimuleras
av privata företagarintressen. Vinstintresset leder till försök att genom
reklam och andra former av påtryckning styra konsumtionen utan hänsyn till
angelägenheten av olika behov. Inom kulturområdet finns många exempel på en
ohämmad kommersialism. Den tar sig ofta uttryck i en spekulation i likgiltigt
allmängods. Stora grupper, särskilt barn och ungdom utsätts för en ensidig
påverkan av ett kulturutbud som är torftigt och undermåligt, t. ex. produkter
som spekulerar i våldsmentalitet. Den privata kulturindustrin har inom stora
delar av kulturområdet en genomslagskraft som gör den tiU en dominerande
attityd-blidare. Som utnyttjare av dessa attityder har den ett intresse av att
erbjuda produkter som kan accepteras av så många som möjligt. Detta leder tiU
ett kulturinnehåU som inte aktiverar eller befrämjar kritik och som förutsätter
en passiv krets av konsumenter.
Även i de fall kulturprodukter av seriöst slag produceras
eller förmedlas på kommersiell basis kan verksamheten sällan svara mot de krav
samhället ställer upp. Mångsidighet och förnyelse hålls tillbaka genom att
verksamheten koncentreras till områden där lönsamheten är störst. Inte heller
tillförsäkras de yrkesmässigt verksamma kulturarbetarna en säker och rimlig
försörjning genom den privata kulturverksamheten. Kulturarbetarna tvingas många
gånger att utforma sin konstnärliga verksamhet utifrån renodlat lönsamhetskrav.
Det kuhumtbud som styrs av marknadskrafterna begränsas
genom att verksamhetens ekonomiska förhållanden försämras i förhållande till
andra områden. Bokförlagen har svårigheter vad gäller delar av bok-
Prop. 1974: 28 293
utgivningen.
Detta går ut över oprövade författare. Den svenska filmen har motsvarande
problem. Valfriheten inom det kommersiella systemets ramar förefaller att
minska alltmer.
Det existerar alltjämt
betydande skillnader i möjligheterna till kulturell verksamhet i olika delar
av landet och i kommunernas olika delar. Verksamheten är i alltför hög grad
koncentrerad till de stora tätorterna och till kommunernas centrala delar. Detta
gäller även den samhällsstödda verksamheten. Statens stöd till kulturell
verksamhet har i betydande utsträckning koncentrerats till teater- och
musikinstilutio-ner i de största städerna. Insatserna i decentraliseringssyfte
har skett genom verksamheten med Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar.
För en vidgad geografisk spridning är detta viktiga men dock otillräckliga
instrument.
Möjligheterna till
delaktighet i kulturlivet varierar kraftigt mellan ohka grupper.
Kulturupplevelser förutsätter ofta speciella kunskaper och kan därför lätt bW
ett privilegium för välutbildade människor. Främlingskapet i kulturlivet är
ett av de handikapp som följer med en kort och bristfällig skolgång. Insatser
på utbildningsområdet, speciellt då vuxenutbUdning, är därför motiverade också
från kulturpoUtisk synpunkt. Andra grupper är på grund av fysiska och psykiska
handikapp utestängda från kulturella aktiviteter. En annan eftersatt grupp är
de mänga invandrare som under senare år kommit till vårt land. De är på grund
av bristande kunskaper i det svenska språket och om svenska
samhällsförhållanden socialt och kulturellt isolerade. Deras möjligheter att
upprätthålla de egna kulturtraditionerna är starkt begränsade:
Den
statiiga kulturpolitiken har hittills i betydande utsträckning varit inriktad
på stöd till kulturinstitutionerna. Institutionernas och de fristående
kulturarbetarnas verksamhet är inte sällan främmande för stora grupper.
Konstnärligt skapande anses ofta vara förbehållet de yrkesarbetande kulturarbetarna.
Inom ramen för nuvarande insatser på kulturområdet får stora
befolkningsgrupper inte möjligheter tiU egen kulturell aktivitet. Insatserna
för den icke yrkesmässiga kulturverksamheten, som syftar till att stimulera
till en bred folkligt förankrad kulturaktivitet, har varit eftersatta.
Kulturpolitiken
är ett led i statens samlade politiska insatser. De övergripande mål som styr
arbetet med att förändra samhället måste även gälla kulturpolitiken söm därmed
får ses som ett av flera instrument för att skapa ett samhälle som präglas av
jämlikhet och som ger människor möjligheter till ett rikare liv. De
kulturpolitiska insatserna skaU syfta till att göra de kulturella upplevelserna
tillgängliga för alla och också göra del möjligt för alla att få utlopp för sin
inneboende skapar-förmåga. Det är ett demokratiskt rättvisekrav att människor
ges föratsättningar att ta till vara och utveckla sina möjligheter till
skapande aktivitet. Vitt skilda föreställningsramar och stora skillnader i
uttrycks-
Prop. 1974:28 294
möjligheter
medför isolering grupper emellan. Om enbart vissa skikt inom samhället får
möjlighet all utveckla sina resurser för kulturellt skapande och utbyte blir
hela samhället fattigare.
Vår demokrati bygger på
möjligheten för alla människor att ge uttryck för sina uppfattningar, delta i
debatt och opinionsbildning och därigenom påverka utformningen av samhäUet. Elt
krav på demokratin är att det finns möjlighet tih en dialog mellan olika
samhällsgrupper. Elt fritt kulturliv är en viktig föratsättning för en
fungerande demokrati.och för en samhällsförändring i demokratiska former.
Kulturell verksamhet är elt sätt alt frigöra aktivitet och engagemang hos
människorna. Kulturfattigdom i den meningen alt möjligheter till aktivitet och
engagemang förkvävs eller inle ges stöd all utvecklas är något i sig odemokratiskt
och därigenom också ett hot mol demokratin.
Kulturell jämlikhet är
lika angelägen som ekonomisk och social jämlikhet. Det materiella välståndet
är en nödvändig förutsättning för människors frigörelse från tvång, otrygghet
och bekymmer. Det är också en grund för människors möjhgheter alt ta till vara
sina inneboende möjhgheter. Materiella och kulturella framsteg måste komplettera
varandra. Möjlighet tUl kultureUa upplevelser följer dock inle automatiskt med
ökat materieUt välstånd. På samma sätt som det krävs målmedvetna insatser för
alt skapa social och ekonomisk utjämning krävs det målmedvetna insatser för att
demokratisera kulturlivet.
Mäimiskors
levnadsstandard låter sig inte beskrivas endast i termer av materiellt
välstånd. Möjligheterna tUl skapande aktivitet, lUl gemenskap och kommunikation
är också väsentliga komponenter. Kulturpolitiken är således ett medel för att
skapa en välfärd som utgär från elt vidare begrepp än tidigare och som syftar
till att vidga människornas handlingsfrihet och utvecklingsmöjligheter.
Kulturell
verksamhet kan för den enskilda människan sägas syfta till att tillgodose ett
upplevelse-, uttrycks- och kontaktbehov samt all vara ett redskap för
utforskning av verkligheten och kritisk granskning av samhället. Kulturella
aktiviteter kan ge människan möjligheter all bättre förstå och därmed också
större möjligheter alt förändra sin hvssiluation. Aktiviteter som utgår från en
individs mest personliga behov och intressen kan på längre sikt få stor
betydelse för hennes syn på samhället i dess helhet. De kulturpölitiska
insatserna har därför som ett viktigt syfte all ge människor som sällan vågar
resa krav på samhället en möjlighet till detta och därmed föra in dem i ett
fmkt-bart samspel med samhäUet.
Kultumpplevelser
kan också föra människor och grupper samman, skapa förståelse för andra
människors förhållanden och krav och därigenom leda fram tUl ökad gemenskap
och samhörighet människor emellan. Betoningen av den kulturella verksamhetens
möjligheter till kontakt, gemenskap och kommunikation får emellertid inte leda
tUl att faktiska motsättningar mellan olika grupper slätas över.
Prop.
1974:28 295
Betoningen
av möjligheterna tUl kulturella upplevelser som ett väsentligt inslag i
människors välfärd kan medföra att diskussionen om kulturpolitiken uteslutande
tar sikte på människors situation på fritid. Kulturpolitiken får emeUertid
inte bli ett medel för alt göra fritiden till en vederkvickande oas som gör del
möjligt för människor att fördra en undermålig arbetsmUjö eller
missförhållanden i andra avseenden. Kulturpölitiska åtgärder får aldrig bli en
ersättning för andra åtgärder utan måste vidtas i samspel med dessa för att
skapa jämlikhet och social rättvisa.
Kulturrådet
har understrukit kulturpolitikens roll som ett instmment bland andra för att
omskapa samhället och har valt att låta detta komma tUl uttryck i formuleringen
av del övergripande målet för kulturpolitiken. Några remissinstanser anser att
målet är alltför allmänt hållet och menar att preciseringar behöver göras. Jag
kan i och för sig förstå den uppfattningen men denna invändning har samband
med problemet att formulera sammanfattande mål för samhällsverksamheten kort
och uttrycksfullt. Enligt min mening bör kiUturrådets förslag till
övergripande mål främst ses som en markering av kulturpohtikens roll i det
totala sam-häUsarbetet. Vad som härutöver framstår som angeläget är att ange
vilka mål som bör gälla specieUt för de kulturpolitiska insatsema.
Med
utgångspunkt i kulturrådets förslag och vad jag i det föregående anfört bör
målen för den statliga kulturpolitiken kunna sammanfallas på följande sätt.
Kulturpolitiken skall medverka
till att skydda yttrandefriheten och skapa reella föratsättningar för att derma
frihet skall kunna utnyttjas.
Kulturpolitiken skall ge
människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan
människor.
Kulturpolitiken
skall motverka kommersialismens negativa verkning
ar inom kulturområdet.
Kulturpolitiken skall främja en
decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet.
KulturpolitUcen skall i ökad
utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och
behov.
Kulturpolitiken skall möjUggöra
konstnärlig och kulturell förnyelse.
Kulturpohtiken skall garantera
att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs.
- Kulturpolitiken skall
främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och
nationsgränserna.
Jag
skall i del följande .något utveckla vad dessa mål bör innebära för de statliga
insatserna.
Yttrandefrihet
Samhällets
övergripande ansvar för utvecklingen inom kulturområdet har som en central del
skyldigheten att stödja sinsemellan mycket olika
Prop.
1974: 28 296
strömningar och därigenom främja mångsidigheten i
kulturlivet. Också samhällets politik beträffande massmedierna syftar till att
många röster skall kunna göra sig hörda.
Kulturell verksamhet erbjuder ett medel att utforska
verkligheten och att granska förhållandena i samhället. Det är naturligt att
den då ofta blir inopportun och inte stämmer överens med gängse värderingar.
Väsentliga delar av den kulturella verksamheten eller kulturproduktionen är i
dagens läge inte lönsam och kommer med all säkerhet inte heller att bli del i
framtiden. Om den skall fortleva blir den beroende av ekonomiskt stöd från
samhällsorgan som samtidigt i andra avseenden kritiseras av en del
kulturarbetare. Vill vi ha ett fritt och mångsidigt kulturliv får den
samhällskritik som kulturarbetare utövar inte tas till intäkt för påtryckningar
och styrning från de anslagsbeviljande organens sida. Det tillkommer de
politiska organen att svara för kulturpolitikens utformning men detta får inte
innebära att också verksamhetens innehåll styrs av dem. Detta måste i princip
gälla även i fråga om verksamheten inom statliga eller till övervägande del
statsunderstödda kulturinstitutioner. Att göra avgränsningar av institutionernas
verksamhetsområde, att ange deras speciella ansvarsområden, att ge dem i
uppgift att tillgodose särskilda gruppers behov etc. ankommer givetvis på de
politiskt ansvariga och anslagsbeviljande organen. Inom de på så sätt angivna,
vida ramarna måste emellertid institutionerna självständigt få bestämma
verksamhetens innehåll och utformning.
Den auktoritära vägen att med administrativa medel hindra
vad man tycker är ett obehagligt kulturutbud måste således bestämt avvisas. Vi
skall därför inte undvika en debatt om t. ex. vad som visas på teatrar eller
kommer till uttryck i massmedier. Enligt demokratins principer skall vi med
argument och fakta kunna angripa och bekämpa värderingar som vi inte delar.
Därför är del väsentligt att det finns klara regler för fördelningen av
ansvaret för den kulturella verksamheten både när den bedrivs enskilt och i
koUektiva former.
Diskussionen om yttrandemöjligheterna inom kulturområdet
har i stor utsträckning syftat till att garantera de yrkesmässigt verksamma kulturarbetarnas
frihet att framföra sina meningar. Möjligheterna att framföra uppfattningar
och värderingar får emellertid inte begränsas till de professionella och andra
enskilda som regelbundet har tillgång till kanaler för opinionsbildning. Bland
den stora allmänheten finns grupper som inte genom yrke eller utbildning har
tillgång tUl massmedier eller andra slagkraftiga uttrycksmedel men som ändå har
samma rätt att föra fram sina åsikter och erfarenheter och som bör beredas
bättre reella möjligheter att göra det. De kulturpolitiska insatserna bör därför
också främja en sådan vidgad uttrycksfrihet. Ett viktigt inslag i dessa
insatser är att förbättra folkrörelsers och organisationers möjlig-
Prop. 1974: 28 297
heter alt arbeta och därmed ge allmänheten ökade
möjligheter att komma liU tals.
Gemenskap och aktivitet
I den fria skapande verksamheten existerar inte den i
många kulturaktiviteter markerade rollfördelningen mellan producent och
mottagare. Deltagarna har möjligheter att föra fram uppfattningarna och värderingar
och kan också själva bestämma inriktningen på verksamheten. Medskapande och
imedinflytande stimuleras genom gruppverksamhet. Genom att aktiviteterna
bedrivs i mindre anspråksfuUa former och i för deltagarna kända miljöer är
verksamheten även ett värdefullt instrument för att komma i kontakt med
tidigare kultureUt inte aktiva grupper.
Det har ibland hävdats att en satsning på bred folklig
skapande verksamhet kan få negativa återverkningar för de yrkesmässigt
arbetande kulturarbetarna. Den motsatsställningen har i dag i stort försvunnit.
De två verksamhetsformerna är ömsesidigt beroende av varandra och mellan dem
finns en fruktbar växelverkan. En omfattande amatörverksamhel på kulturområdet
bidrar till att skapa intresse för och öka efterfrågan på de yrkesverksamma
kulturarbetarnas insatser och produkter och ger ökad respekt för deras
yrkeskunnande. Samtidigt ger denna fria verksamhet en möjlighet till närmare
kontakt mellan konstnär och "publik".
Verksamhet i kollektiva former skapar kontakter mellan
människor, bidrar till att bryta isolering och stimulerar till åsiktsutbyte och
debatt. Del är viktigt att de idéburna organisationerna aktivt deltar i detta
arbete. Våra folkrörelser har en central roll i vår demokrati och kan genom sin
verksamhet skapa intresse och engagemang för olika samhällsfrågor. Kulturarbete
och samhällsdebatt ingår i ett naturligt samspel i folkrörelsernas arbete. Bl.
a. därför är de viktiga instrument i arbetet med att omdana samhället.
Insatser för att öka människors möjligheter till egen
kultureU aktivitet bör ges hög prioritet i den framtida kulturpolitiken.
Organisationslivet kommer genom sin direkta anknytning till människors
erfarenheter och intressen att ha en central roll i detta arbete. Av stor
betydelse är därvid att organisationerna får möjligheter att arbeta utifrån sin
idémässiga särart. Profileringen bör stimuleras ty den utgör den grundläggande
kraften i organisationernas arbete. Den breda kulturverksamhet som redan nu
förekommer inom folkbildningsorganisationerna måste utvecklas och förnyas
genom ett ökat och förbättrat stöd. Utvecklingsarbete för att finna nya
verksamhetsformer bör främjas.
Frigörelse från kommersialism
Lönsamhet får inte bli avgörande för verksamheten inom
kulturområdet. När den privata verksamheten inom detta område inte kan ga-
Prop. 1974: 28 298
rantera
en mångsidighet i utbudet eller en jämn fördelning över landet av värdefuUa
produkter, när den inle kan ge kulturarbetarna deras försörjning eller i övrigt
inte uppfyUer de nödvändiga krav som stäUts upp måste samhället gå in med
aktiva insatser. HittiUs har på vissa områden sådana åtgärder vidtagits först
på ett sent stadium när angelägen verksamhet riskerat att helt falla bort.
Samhällets insatser måste i framtiden få en mer aktiv karaktär.
All
samhällsstödd kiUturverksamhet kan i ett större perspektiv sägas utgöra ett
alternativ till den privata företagsamheten på kulturområdet. SpecieUt viktigt
är det att samhället erbjuder altemativ tUl det privata kulturutbud som bedrivs
i rent spekulationssyfte. De samhällsstödda aklivilelerna måste därför i
framtiden kunna bedrivas i konkurrens med den privata verksamheten. Samhällets
insatser får inte reduceras lUl alt endast komplettera den kommersieUa
kulturmarknaden eUer ta över det ekonomiska ansvaret när den privata
företagsamheten inte längre har något intresse för verksamheten. De insatser
som kan komma i fråga måste täcka ett brett register. Formerna blir beroende
av vilka syften som i varje enskilt fall framstår som mest angelägna. En av de
viktigaste uppgifterna för de centrala statiiga organen inom kulturområdet
blir alt följa utvecklingen inom den priVata kultursektorn och föreslå
erforderliga åtgärder.
Samtidigt
som direkta åtgärder vidtas för alt minska de negativa verkningarna av det
kommersiella kulturutbudet måste också andra mer långsiktiga insatser göras för
att ändra efterfrågemönstret. Väsentliga inslag i detta arbete är insatser för
att utveckla skolans verksamhet samt vidga debatten och informationen inom
hela kulturfället. Både förskolan och skolan kan ge barnen möjhgheter tiU egna
kulturella aktiviteter och en rik allmän kulturell orientering. Satsning på
aktiviteter där deltagarna själva har elt inflytande över och ansvar för
verksamhetens innehåll och utformning är ett annat angelägel inslag i dessa
långsikliga insatser.
Decentralisering
Strävandena
till decentrahsering inom kulturområdet bör främst syfta till en ökad
geografisk spridning av institutionernas verksamhet och en bredare förankring
av beslut och ansvarstagande.
En
vidgad geografisk fördelning av den samhäUsslödda kulturverksamheten är ett
verksamt medel all åstadkomma en reell jämhkhet i kulturlivet. Det är ett
ekonomiskt rättvisekrav att staten stöder uppbyggnaden av självständig
regional kulturverksamhet. Det är önskvärt att teatrar, orkestrar och museer
tar ett ökat regionall ansvar för att i större utsträckning nå människor.
Kulturpohtiska insatser av detta slag är ett viktigt led i de regionalpohtiska
strävandena all skapa orter och områden som ur servicesynpunkt är väl
differentierade.
Prop.
1974:28 299
Decentraliseringen
inom kulturområdet bör även avse planering, beslut och ansvarstagande. Detta
medger ett bättre utnyttjande av lokala och regionala resurser, vilket bidrar
tiU en ökad variation i utbudet av aktiviteter utformade efter olika behov och
intressen.
Del svenska
organisationslivel har en stark lokal förankring och utgör i sig en
decentrahserad kiUturverksamhet som på ett naturligt sätt når ut till människor
och möter dem i deras vardagsmiljöer. Det är väsentligt att samhället ger sitt
stöd till sådana verksamhetsformer, t. ex. studiecirklar. Även andra former av
lokal kulturverksamhet i föreningsregi bör stimuleras.
En bredare förankring av
besluten genom större engagemang av organisationslivet bör understödjas. När
uppgifter förs över från offentliga organ tUI folkrörelser och organisationer
får dessa ett ökat eget ansvar att åstadkomma den mångfald i aktiviteterna som
behövs för att tiUgodose olika gruppers intressen och behov. Samhället bör ta
till vara folkrörelsernas möjligheter att utveckla den lokala kulturverksamheten
och kraftfuUt stödja dem. Samhället har ingen anledning att driva en verksamhet
som lika bra eller bättre sköts av en idéburen rörelse.
Insatser
för eftersatta grupper
De
grupper som redan är kulturellt aktiva bör beredas möjhgheter att fullfölja och
utveckla sina intressen. De kulturpolitiska insatserna kan dock inte begränsas
till denna i och för sig angelägna uppgift. När det gäller en utbyggnad av
statens åtaganden måste insatser för eftersatta grupper och i kulturfattiga
mUjöer prioriteras. Detta är nödvändigt för att bryta den isolering i
kultureUt hänseende som i dag präglar många grupper. Erfarenheterna visar att
generella insatser t. ex. aUmänt ökat kulturutbud på en ort oftast
inte når fram till de grupper bland befolkningen som man vill nä.
Åtgärder
som utformas med hänsyn tiU människors olika behov och sociala förhållanden får
inte leda till att grapper skUjs från varandra eller alt individer hålls kvar i
isolerade grupper. Syftet måste vara att bryta isolering och utestängdhet och
att skapa föratsättningar för en vidare gemenskap. De kulturpolitiska
insatserna bör medverka till att människor får en större verklig valfrihet i
kulturellt avseende. Deltagarna bör stimuleras att själva formulera sina krav
och därigenom påverka sin egen situation. Organisationer och föreningar som
har kontakt med och erfarenhet av verksamhet bland kulturellt eftersatta
grupper måste spela en framträdande roU i detta arbete.
De
undersökningar som gjorts av ohka gruppers förutsättningar för kulturell
aktivitet har givit värdefuUa uppgifter om var behoven av insatser är störst.
Detta arbete måste utvecklas. Ett väsentligt inslag i det fortsatta
reformarbetet bhr att systematiskt belysa olika grap-
Prop. 1974: 28 300
pers
kulturella situation. De grupper som bör uppmärksammas särskilt är bl. a.
barn, handikappade, institutionsvårdade, invandrare och andra etniska grupper
samt människor i glesbygd.
Den samhällsstödda
kulturverksamheten både vid institutioner och i föreningar och grupper bör så
htet som möjligt styras av detaljerade regler. Verksamheten måste i stor
utsträckning utformas utifrån deltagarnas erfarenheter och önskemål.
Utformningen av de riktade insatserna kommer därför att vila på institutioner,
grupper, organisationer och föreningar som svarar för verksamhetens
genomförande. Det är där de största erfarenheterna finns.
De riktade insatserna
måste utformas efter olika linjer. Skillnaderna gäller inte så mycket innehållet
som val av informationsteknik, informationskanaler och mUjö för verksamheten.
Många gånger är det fråga om att övervinna rent praktiska problem med lokaler,
ljudåtergivning etc. Viktigt är att verksamheten förankras i och utgår från
den miljö där människor känner sig hemma och upplever aktiviteten som naturlig.
Konstnärlig
och kulturell förnyelse
Kulturpolitikens
uppgift att skapa förutsättningar för konstnärlig och kulturell förnyelse har
nära samband med kravet på yttrandemöjligheter. Utan frihet att uttrycka och
gestalta kan något genuint nyskapande inte komma till stånd.
Det
konstnärliga arbetet består många gånger av fortlöpande försök och experiment.
Detta är ett arbete som måste få bedrivas utan att eferfrågan är säkrad.
Samhället måste genom insatser för enskilda och grupper av kulturarbetare
garantera att dessa under viss tid får möjlighet att inrikta sig på experiment
och förnyelse utan krav att kunna försörja sig på denna verksamhet. Här hksom
inom andra områden måste man tolerera att försök misslyckas. Statens insatser
för att stödja förnyelse får inte hämmas av ett stelt genretänkande. Tidigare
eftersatta verksamhetsformer inom de olika konstarterna bör få goda möjligheter
att utvecklas.
Det
konstnärliga utvecklingsarbetet är i vissa fall beroende av tekniska,
lokalmässiga och andra resurser, t. ex. när det gäller arbete med nya material
och nya uttrycksformer. Ibland krävs kollektiva anordningar av en sådan
omfattning och kostnad att verksamheten endast kan komma till stånd med samhällets
stöd.
I
institutionernas verksamhet är den konstnärhga förnyelsen en självklar del.
Eftersom institutionsverksamheten delvis finansieras av publikintäkter är den
också beroende av publikens storlek och sammansättning. Samhällets stöd liU
institutionerna måste därför lämna utrymme för experiment som inte i förväg kan
bedömas ge oförändrade eller ökade publikintäkter. Viljan till förnyelse får
dock totalt sett inte leda
Prop.
1974: 28 301
till aft publikens önskemål eftersatts. Utvecklingen av verksamheten
måste bygga på ett samspel mellan publiken, och de ansvariga inom
institutionerna. Möjligheter tiU meningsutbyte bör därför skapas. I detta
arbete för att förändra institutionernas verksamhet utifrån nya förutsättningar
och krav är inte bara den konstnärliga gestaltningen av intresse utan också
formerna för kontakt meUan institution och publik.
Institutionernas
uppsökande verksamhet och arrangemang för särskUda grupper kan ses som ett led
i ett allmänt kultureUt utvecklingsarbete. Del finns ett stort behov av att
finna former för att väcka tidigare inte aktiva gruppers intresse och
stimulera dem till kulturell verksamhet. Även sådan experimenlverksamhet bör
aktivt stödjas.
Äldre tiders kultur
Kulturlivet kan aldrig formas enbart på gmndval av de
samtida kulturströmningarna. Verksamheten inom flera av de konstnärliga uttrycksformerna
bygger till avsevärd del på ett arv från tidigare epoker. Inom teater, dans och
musik är äldre verk självklara inslag i institutionernas verksamhet. Museernas
och arkivens verksamhet är i sig inriktad på att bevara och levandegöra
kulturarvet.
Intresset för vården av vår miljö har under det senaste
decenniet vuxit sig aUt starkare. Samhällets insatser har också ökat vUket
bl.a. inneburit att naturvården inordnats i samhällsplaneringen.
Miljövårdsintresset har under de senare åren i allt större utsträckning kommit
att omfatta även den fysiska kulturmiljön, dvs. den miljö i form av bebyggelse
och landskap som utgör ramen för vår dagliga tillvaro.
Den snabba förändringstakt som i synnerhet präglar våra
tätorter utsätter den fysiska kulturmiljön för ett mycket hårt tryck. Högt
stäUda krav på funktionsduglighet och effektivitet hotar att göra vår arbets-
och boendemiljö steril och traditionsfattig. När den enskilda människan på så
vis berövas sin anknjning bakåt i tiden tilltar hennes känsla av otrygghet och
främlingsskap. Bevarandet av den historiska kontinuiteten i den fysiska
kulturmUjön måste därför tUlmätas grundläggande betydelse för den enskildes
känsla av trygghet och förankring i tillvaron.
Samhällets insatser för äldre tiders kultur får inte
begränsas till ett passivt bevarande. Kraftfulla åtgärder måste till för att
levandegöra och föra vidare vårt kulturarv. I detta arbete bör föreningar och
organisationer verksamma inom detta område spela en aktiv roll.
I arbetet med att bevara och föra kulturtraditioner vidare
är det viktigt att insatserna gäller hela samhällets historia och inte bara den
s. k. högreståndskulturen. Även arvet från det gamla bondesamhället samt den
framväxande industrialismen och de därmed sammanhängande folkrörelserna måste
föras vidare.
Prop. 1974:28 302
Internationella
kontakter
Ett
levande kulturliv fömtsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än
vårt eget. Del som vi betraktar som vårt nationella kulturarv rymmer i sig
århundradens impulser utifrån.
Under
de senaste decennierna har de intemationeUa kontakterna ökat på en rad
samhäUsområden. Betydelsefulla faktorer i denna utveckhng har varit ökade
personkontakter genom resor och vidgade kunskaper i främmande språk samt
utländska filmer och TV-program. I ett samhälle som det svenska sker
förändringarna i kulturlivet i myckel hög grad i en direkt eller indirekt
dialog med omvärlden.
Kulturpolitiken
bör främja kontakter och samverkan mellan Sverige och andra länder för att
därigenom vidga möjlighetema tUl en kiUturell förnyelse. Ökat erfarenhetsutbyte
är också ägnat alt skapa förståelse mellan länder och folk. Enskilda och
grupper av kulturarbetare samt institutioner bör beredas ökade möjhgheter till
kontakt med utiändsk publik. På samma sätt bör utländska grupper och enskilda
konstnärer ges tiUfälle lUl verksamhet i Sverige.
Numera
har vårt lands befolkning ett betydande inslag av invandrare. SamhäUet måste
aktivt stödja dem i deras arbete för att upprätthålla och utveckla den ktUtur
de fört med sig hit. Dessa kulturmönster utgör också ett värdefullt inslag i
del svenska samhället, som berikar och inspirerar vår egen kultureUa
utveckling.
De
mål som jag här redovisait har legat tUl grund för det förslag till statliga
kulturpolitiska åtgärder som läggs fram i det följande. Statens engagemang inom
kulturområdet kan givetvis inte i varje detalj föras tUlbaka till samtliga de
mål som uppställs i det föregående. Målen har olika betydelse för skUda
sektorer. I vissa sammanhang kan också de olika målen komma i konfhkt med
varandra. Detta är ofrånkomhgt och några allmänna regler för hur sådana
situationer skall lösas kan inle ställas upp. Ansvaret ligger här på de organ
som är ansvariga för de direkta, praktiska åtgärdema.
De
angivna riktlinjerna kan heller inte i dag annat än i begränsad utsträckning
föras ut i konkreta reformförslag. Som jag tidigare påpekat bör målen kunna
tjäna som vägvisare för samhällets insatser under en längre tid fram över. De
ekonomiska insatser som krävs för att förverkliga målen måste givetvis avvägas
mol vad som från lid till annan kommer all finnas tillgängligt. Det är
nödvändigt att ha klart för sig att målen för samhäUets kulturpolitiska insatser
successivt måste förändras i takt med att förhåUandena inom kulturområdet och
samhället förändras. Ett behov av att revidera målen kommer därför aUtid att
finnas. Inom den ram som här angetts bör dock de kulturpolitiska in-
Prop. 1974: 28 303
satserna
på ett vitalt sätt kunna bidra tUl att skapa ett samhälle som ger människor
möjligheter till ett rikare liv.
25.4
Ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och organisationsliv
I
bestämmelserna för kulturrådets arbete angavs alt rådet skulle undersöka samspelet
mellan statliga, kommunala och andra insatser på kulturområdet samt behovet av
samordning mellan dessa insatser och föreslå åtgärder som underlättar en sådan
samordning. Rådet har också belyst ansvarsfördelningen både från organisatorisk
och ekonomisk synpunkt. Del övervägande antalet remissinstanser har inte rest
några mer grundläggande invändningar mot rådets synpunkter och förslag.
MUS
65 har, framför allt i betänkandet om kulturminnesvården, kommit in på
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Vissa remissinstanser ifrågasätter
det menmgsfulla i utredningens försök att klart dela upp ansvaret för
kulturminnesvården mellan stat och kommun. Man anser det mer angeläget alt
åstadkomma en smidig samverkan mellan de statiiga och kommunala instansema. I
sitt remissvar över belänkandet om kulturminnesvården betonar kulturrådet att
MUS 65 på vissa punkter i alltför stor utsträckning poängterat statens roll.
För huvuddelen av insatsema inom en utbyggd kiUturminnesvård måste kommunema
enligl kulturrådets mening liksom hiom kulturområdet i övrigt ta ansvar utifrån
sina egna ambitioner och resurser.
Jag ser frågorna rörande
ansvarsfördelningen på kulturområdet mellan stat, kommun och organisationshv
som mycket betydelsefulla vid utformningen av den framtida kulturpohtiken
varför jag här vill redovisa min syn på dessa frågor.
En nära samverkan på olika
nivåer mellan stat, kommun, landsting och organisationshv är nödvändig. Elt
viktigt inslag i arbetet med alt utforma förslagen om de framlida kulturpölitiska
insatserna har varit överläggningar med Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Förbunden har för sin del inte haft något att erinra mot
de synpunkter och förslag som läggs fram i fråga om mål, ansvarsfördelning och
principer för statsbidragen. Kommunförbundet har dock med tanke på effekten
av konstruktionen av bidraget till lokala och regionala teater-, dans- och
musikinstilutioner på vissa institutioner framför aUl i de största kommunerna
önskat alt tillämpningen av bestämmelserna ytterligare övervägs. De
diskussioner som förts har enligt min mening varit mycket värdefulla.
I
beredningsarbetet har även ingått överläggningar med företrädare för
folkbUdningen, kulturarbetarnas orgam'sationer och vissa andra organisationer
som berörs av de förslag som läggs fram i propositionen. Överläggningarna med
kulturarbetarnas organisationer innebär en fortsättning av de överläggningar
som under senare år regelmässigt ägt mm då frågor om de statliga insatsema för
kulturarbetarna aktualiserats.
Prop. 1974: 28 304
De
överläggningar jag berört är ett uttryck för det beroende som råder mellan
staten, landstingen, primärkommunerna och organisationerna. Detta samspel
markeras också genom samverkan i olika beslutande organ på kulturområdet. Vid
behandlingen av de organisatoriska frågorna kommer jag att föreslå att
företrädare såväl för kommuner och landsting som för organisationer bör ingå i
styrelserna för vissa statliga myndigheter inom kulturområdet.
Ansvarsfördelningen
i fråga om samhällsinsatserna på kulturområdet måste naturligtvis ansluta till
vad som gäller i samhället i övrigt. Liksom kulturrådet anser jag att det inte
finns något behov av att ändra nuvarande ansvarsfördehiing. Det som behövs är
ett klargörande och en vidareutveckhng av de principer som gäller redan i dag.
Statens uppgifter på
kulturområdet har endast i ringa omfattning reglerats genom särskilda lagar.
Sådana finns egentligen endast inom kulturminnesvården. Lagstiftningen om
tryckfrihet och upphovsrätt är vidare av grundläggande betydelse för
kulturlivet. Kulturrådet avvisar tanken på att staten genom lagstiftning eller
andra regler än sådana som gäller statsbidrag skall meddela några bestämmelser
för kommuners, landstings och organisationers verksamhet inom kulturområdet. Litteraturutredningen
har i sitt nyligen avgivna betänkande vid behandlingen av
biblioteksverksamheten avvisat förslag om en reglering genom lagstiftning.
Jag
delar kulturrådets och htteraturulredningens bedömningar i detta avseende.
Staten bör enligt min mening inrikta sina insatser på att stimulera
kulturverksamheten i landet och inte på att reglera den. Reglerande
föreskrifter skulle minska möjligheterna för varje kommun och landsting att
välja egna lösningar med hänsyn till skiftande förutsättningar och behov.
Staten
bör vid sidan om ansvaret för egna institutioner eller helt statsstödda
sådana ta ett aUmänt ansvar för frågor av gemensamt intresse för de organ
som verkar inom kulturområdet. Exempel härpå är målfrågor, viss
utredningsverksamhet och information i angelägenheter av gemensamt intresse för
stat, kommuner och organisationsliv.
Staten
bör vidare ha ett ansvar för all genom ekonomiska bidrag stödja bl. a. viss
kulturverksamhet med primär- eUer sekundärkommu-nal anknytning, folkbildningsarbete
samt insatser inom olika organisationer.
Genom
lagstiftning, läroplaner och andra regler på utbildningsområdet finns
betydelsefulla instrament för all stimulera kulturakliviteter. Lagstiftningen
på samhäUsplaneringens område bör i samspel med kulturminnesvårdslagstiftningen
kunna utnyttjas till stöd för kulturminnesvården på det sätt som jag närmare
kommer att utveckla i det följande.
Primärkommunernas
ansvar för stöd till kulturverk-
Prop. 1974:28 305
samhet
utgör enligt min mening en grundval för samhällets kulturpolitiska insatser.
Många av behoven kan bäst bedömas på lokal nivå. Det är naturligt att
kommunerna ser insatsema på kulturområdet som elt verksamt medel alt skapa en
bättre mUjö. Ansvaret för kulturminnesvården kommer därvid också in i bilden.
Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att varje kommun fastställer egna
mål och riktlinjer för verksamheten.
Primärkommunernas
insatser inom kulturområdet går tillbaka på den aUmänna föreskriften i
kommunallagen att kommunerna har att själva vårda sina angelägenheter, om inte
särskilda författningsbestämmelser föreskriver annat. Kulturrådet har
redogjort för vilka betydande insatser kommunerna gör. Kommunernas totala
kultumtgifter är större än de direkta statliga insatserna. Av remissvaren från
Svenska kommunförbundet och från många kommuner framgår att man är villig att
öka sina insatser. De senaste åren har kommunernas kulturförvaltning förstärkts
bl.a. genom bildandet av kulturnämnder och anställning av särskUd personal.
Det
nya i kulturrådels analys av ansvarsfördelningen på kulturområdet är
betoningen av de uppgifter som bör hgga på den regionala nivån. Kulturrådet
konstaterar all det finns vissa slag av verksamhet för vilka en kommun är ett
för litet område. Det gäller framför aUt teater-, orkester- och
museiverksamhet. Rådet förutsätter här insatser av landstingen. Kulturrådet
anser att landstingen och andra parter på länsnivå bör ansvara för de
uppgifter som man inom länen väljer att föra upp från det primärkommunala planet
till länsplanet.
En betydande del av
remissopinionen har uttryckligen godtagit kulturrådets resonemang om behovet
av en förstärkning av insatsema på regional nivå. Landstingsförbundet ansluter
sig till kulturrådets syn på landstingens roU. Landstingen är enligt förbundet
den naturliga basen för samordnande och prioriterande insatser inom
kulturområdet på den regionala nivån. Andra remissinstanser anser att behovet
av regionala lösningar bör kunna tillgodoses genom samverkan mellan primärkommuner.
Frågor av grandläggande
betydelse för den framtida regionala orga-lusalionen utreds av i första hand
länsberedningen. De förändringar som utredningsarbetet kan leda tiU kommer
givetvis också att påverka fördelningen av samhällsorganens ansvar inom kulturområdet.
Del finns dock inte enhgt min mening någon anledning att uppskjuta lösningar
av för kulturområdet angelägna regionala frågor i avvaktan på resultatet av
detta utredningsarbete.
Jag
delar kulturrådets uppfattning att ansvaret för att lösa sådana uppgifter som
man inom länen väljer att föra upp från del primärkommunala planet tUl
länsplanet inle bör ligga på något statligt organ. Vissa frågor bör dock
behandlas av länsstyrelserna. Det gäller sådana
20
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974: 28 306
ärenden
som redan tiU följd av gällande regler för samhällsplaneringen ligger på dessa.
Såsom jag kommer att utveckla närmare vid min anmälan av frågoma om
kulturminnesvården bör beslutanderätten i vissa kulturminnesvårdsärenden,
främst de som har samband med samhällsplaneringen, läggas på länsstyrelsema.
Övriga kulturfrågor på det regionala planet bör dock inte handhas av statliga
organ. Staten bör inte ta ställning till vUka lösningar i fråga om
organisatoriskt ansvar eller regionemas omfattning som väljs på olika håll i
landet. Av remissvaren framgår att Landstingsförbundet och flertalet landsting
förklarat sig beredda att ta ett kulturpolitiskt ansvar. Därför finns det
enligt min mening skäl att utgå från landstingen som organ för regionala kultur-politiska
insatser. Jag finner det naturligt all landstingskommunerna liksom
primärkommunerna fastställer egna mål och rikthnjer för sin verksamhet. Vid
behandlingen i det följande av administrativa organ inom kulturområdet kommer
jag närmare in på dessa frågor.
Föratom
stal och kommun har organisationslivel en mycket omfattande verksamhet på
kulturområdet. Jag avser i detta sammanhang bl. a. folkbUdningsorganisationer,
kulturarbetarnas organisationer, organisationer för amatörkulturell
verksamhet, barn- och ungdomsorga-ganisationer, nykterhetsorganisationer,
fackhga organisationer och det övriga ideella föreningslivet. Av
remissyttrandena över kulturrådets betänkande framgår att det finns en stark
vilja inom organisationerna att spela en ännu mer aktiv roll inom
kulturområdet.
Att låta föreningslivet i
fria former lösa viktiga uppgifter har en lång tradition i svenskt
samhällsarbete. Detta förhållande utgör ett viktigt inslag i den svenska
demokratin. Det är därför naturligt att vid behandlingen av ansvarsfördelningen
inom kulturområdet framhäva organisationernas roll. I organisationsarbetet nås
i hög grad ett av syftena med kulturpolitiken, nämligen att ge människor
tiUfälle tUl personhg utveckling och socialt engagemang. Organisationerna har
större möjhgheter än kulturinslitutionerna att nå eftersatta grupper. De organ
som samhället bygger upp inom kulturområdet kan aldrig svara för hela det
spektram av aktiviteter som ett aktivt kullurliv måste inrymma. Staten och
kommunerna bör därför ge organisationerna resurser för att självständigt
genomföra uppgifter på kulturområdet.
Om
organisationerna skall medverka är det naturUgt alt de viU göra detta på sina
egna viUkor. De måste ha rätt att profilera verksamheten med hänsyn till den
ideologiska förankringen och de aktuella arbetsuppgifterna.
De
stora fackliga organisationerna, framför allt Landsorganisationen (LO) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), har under de senaste åren ägnat
kulturfrågorna en ökad uppmärksamhet. Detta intresse bör kunna få stor
betydelse för den framtida utveckhngen inte minst för att förbättra kontakten
med stora grupper som hittills i mindre
Prop. 1974: 28 307
utsträckning
deltagit i kulturaktiviteter. De fackliga organisationerna kan också bidra tiU
alt kulturaspekten kommer med i diskussionen om en bättre arbetsmiljö.
25.5
Fritt kollektivt skapande
Kulturrådets
förslag tiU ny kulturpolitik präglas av en stark inriktning på insatser som
syftar till att öka människors möjligheter tiU eget skapande och som främjar
gemenskap. Rådet föreslår en rad åtgärder för att stimulera fri kollekliv
skapande verksamhet såväl amatörverksamhet som verksamhet i yrkesmässiga
former. Remissinstanserna stöder, ofta med stort eftertryck, den nya profU som
kulturrådet vill ge statens kulturpölitiska insatser.
Jag ansluter mig till
kulturrådets allmärma syn på dessa frågor. Stimulans till fritt kollektivt
skapande Såsom jag definierat begreppet måste vara ett av de dominerande
inslagen i den framtida kulturpolitiken.
Den
skapande verksamheten erbjuder arbetsformer som är smidiga och lätt kan
anpassas till dellagarnas intresse och bakgrund. På det sättet kan man nå fram
liU de mångsidiga insatser som jag vid behandlingen av målfrågorna angett som
viktiga. I del kollektiva skapandet förlorar också den annars markerade
rollfördelningen mellan producent och mottagare sin betydelse. Detta anser jag
vara en stor fördel.
Amatörverksamheten
erbjuder utomordentliga förutsättningar att aktivera människor, att skapa
inlevelse, engagemang och ökad medvetenhet. Den är emeUertid inte endast av
betydelse då det gäller att tUlgodose individueUa behov. I det kollektiva
skapandet utvecklas på ett naturligt sätt kontakt och gemenskap människor
emellan. En livlig amatörverksamhet kan därför bidra till en öppnare social
miljö.
För att den skapande
verksamheten skall kuima fylla den funktion jag här beskrivit är det viktigt
att utformningen sker i myckel nära samarbete med dem som deltar i arbetet. Av
det skälet finner jag del angeläget att ansvaret för amatörverksamheten i
första hand kommer att vila på ideellt verksamma föreningar och gmpper med
erfarenhet av medlemsinflytande i demokratiska former. Det fina nät av
kontakter som byggts ut genom det friviUiga organisations- och studiearbetet är
en ovärderlig tillgång då det gäUer att uppnå en verksamhet med bred förankring.
Studieförbunden intar en
särskilt viktig roll i arbetet med alt utveckla folkliga kulturaktiviteter. De
har en stark organisation som är väl utbyggd i alla delar av landet. De är förankrade
i många olika sociala grupper, särskilt i grupper som tidigare endast i
begränsad omfattning kommit i kontakt med kultureUa aktiviteter. De är vidare
förankrade i folkrörelser med skiftande ideell inriktning vilket ger
förutsättning.ir för ett mångsidigt utbud av aktiviteter och ett meningsfullt
samspel mel-
Prop. 1974: 28 308
lan
kulturverksamheten och organisationernas idédebatt och opinionsbildning.
Under de senaste åren är
det främst studieförbundens roll för vuxenutbildningen som bUvit uppmärksammad.
Studieförbunden har gjort en viktig insats för att skapa fler
utbildningsmöjligheter för vuxna. Parallellt med det studiearbete som främst
inriktas på att ge en förbättrad grundutbUdning har förbunden bedrivit en
omfattande kulturell verksamhet. En stor del av studiecirklarna tar upp
kulturella ämnen och många erbjuder möjligheter till fritt skapande inom
exempelvis sång och musUi, teater och konsthantverk. Dessutom har
studieförbunden gjort en viktig insats då det gällt alt förmedla kulturarrangemang.
I dessa avseenden knyter studieförbunden an tUl gamla traditioner. Redan då
folkbildningen växte fram i vårt land intog den kulturella orienteringen en
framträdande plats i arbetet.
Jag räknar med alt en
väsentlig del av den tillkommande amatörverksamheten skall kunna ske inom
studieförbundens verksamhet och inom ramen för studiecirkelns arbetsformer. För
att stimulera aktiviteter i dessa former kommer jag i det följande att förorda
dels en förbättring av sludiecirkelverksamhetens ekonomiska vUlkor, dels sådana
förändringar av bidragsreglerna som kan underlätta verksamheten i kulturämnen.
Jag finner inle skäl alt f. n. förorda nya bidragsformer till fri skapande
verksamhet som ianebär statsstöd via kommunerna.
Kulturrådet hävdar att det
i dag saknas metoder för alt få tiU stånd en bred folklig kulturverksamhet. En
rad remissinstanser har invänt mot detta. De menar att organisationshvet har
sådana metoder. Som framgår av vad jag nyss sagt anser jag alt organisationerna
redan gör betydande insatser för att driva en sådan kulturverksamhet. Erfarenheterna
från t. ex. arbetet med att nå nya grupper av korttidsutbildade genom
vuxenutbildningsinsatser visar alt studieförbunden förmått att snabbt förnya
sin verksamhet och anpassa sin organisation. Det finns därför aU anledning alt
hysa tilltro lUl organisationemas möjligheter all göra nyskapande insatser
också då det gäUer en konstnärligt inriktad amatörverksamhet. Såväl
studieförbundens som andra organisationers och grappers möjligheter i delta
avseende begränsas dock bl. a. av statsbidragsbeslämmelsernas utformning. Det
finns därför enligl min mening behov av att pröva arbetsformer som" i dag
inte är statsbidragsberättigade. För att stimulera detta bör projektbidrag
utgå till experiment och utvecklingsarbete beträffande nya arbetsformer och
nya vägar för att ytterligare bredda den folkliga kulturverksamheten.
Amatörverksamheten på det
kulturella området bör bl.a. syfta till att väcka och utveckla intresset för
och förmågan till konstnärhg gestaltning, ge insikt i konstnärliga problem och
intresse för yrkesmässigt verksamma konstnärers arbete. Detta bör man söka nå
genom kvaliteten på studiematerialet, repertoaren och den pedagogiska
ledningen. Där-
Prop. 1974: 28 309
emot
bör inte sådana krav ställas på deltagarnas prestationer att många utestängs
från medverkan. För att bl. a. förbättra fömtsättningarna för ledarutbildning
och metodutveckling inom den fria skapande verksamheten kommer jag i det
följande alt förorda ökade resurser till studieförbundens centrala verksamhet
och tUl de övriga riksorganisationer, bl. a. orkester- och körförbunden, som
gör betydelsefulla insatser inom olika konstområden.
I
det föregående har jag uppehålUt mig vid amatörverksamhelen. Men också den
yrkesmässiga fria skapande verksamheten är betydelsefull. De mindre ensembler
och fria grupper som arbetar utanför kulturinstitutionerna har under senare år
fått allt större betydelse. De har bidragit till alt vitalisera och förnya
kulturlivet. Nya teater- och konserlformer har skapats och möjligheterna alt nå
ut med kulturarrangemang i nya miljöer har förbättrats. Det är viktigt alt de
fria grupperna kan vidareutveckla sitt arbete. Jag kommer all i det följande
förorda ökat stöd till mindre ensembler och fria grupper i former som bör
tillgodose gruppernas önskan cm största möjliga frihet. Jag kommer vidare att
förorda en höjning av bidragen till centrumbildningarnas kulturpolitiska
insatser.
Jag
övergår nu till att mera detaljerat behandla de olika delarna av fri kollektiv
skapande verksamhet.
Sludiecirkelverksamhet
i kullurämnen, dvs. i litteratur, konst och konsthantverk, teater och dans,
foto och fUm, musUc samt allmänna kulturfrågor bör förbättra deltagarnas
teoretiska och tekniska kunskaper som ett medel att nå det allmänna syfte med
amatörverksamheten som jag nyss berört. Det är angeläget att på olika sätt
underlätta studiecirkelarbetet i kulturämnen. I likhet med kulturrådet anser
jag att bidraget tUl aUmänna studiecirklar bör vara enhetligt med undantag av
det särskilda tilläggsbidraget till vuxenutbUdning i vissa ämnen. En
förstärkning av stödet till kulturcirklar bör därför utformas som en generell
höjning av statsbidraget till allmänna studiecirklar.
Många
kulturarbetare medverkar som ledare, experter eller fackmän i studiecirklar i
kulturämnen. Kulturrådet betonar behovet av sådan medverkan. Inom kulturområdet
kan del t. ex. gälla yrkesmusiker som medverkar som dirigenter, stämledare
eller solister i musikcirklar eller yrkesmässigt verksamma regissörer,
skådespelare eller scenografer som medverkar i lealercirklar. En allmän
förbättring av stödet till besök av experter och fackmän skulle öka
kulturarbetarnas möjligheter att medverka i studiecirklar i kulturämnen. Jag
förordar därför en höjning av bidraget för expert- och fackmannamedverkan.
Bidraget tiU fackmanna- eller expertmedverkan bör också utvidgas tiU att utgå
för högst två timmar för varje hel tiotimmarsperiod av en studiecirkels lo-tala
studietid. Del innebär bl. a. en förbättring för de många cirklar som omfattar
30 timmar eller mer.
Prop. 1974:28 310
Enligt
nuvarande bestämmelser kan skolöverstyrelsen (SÖ) ,ge dispens från kravel att
varje sammankomst i en studiecirkel får omfatta högst tre
slatsbidragsberältigande studietimmar. Sådan dispens ges f. n. i begränsad
omfattning. Många arbetsmoment inom bildningsarbetet på kulturområdet är
tidskrävande och tre studietimmar räcker då inte till. Det kan därför i detta
fall vara motiverat all pröva särbestämmelser. Jag förordar att under en
försöksperiod genereU dispens skall kunna ges i ämnena teater och dans, konst
och konsthantverk, foto och film samt musik för sammankomster omfattande högst
fyra studietimmar. Försöksperioden bör vara tre år.
I
prop. 1974:1 (bil. 10 s. 419) har jag i samband med min anmälan av anslaget
Bidrag tiU driften av folkhögskolor förordat att övningslärare vid
folkhögskola bör få räkna in ledaruppgiften för allmän studiecirkel i sin
tjänstgöringsskyldighet. De bör genom sitt yrkeskunnande och sin pedagogiska
erfarenhet kunna berika amatörverksamheten.
Kulturrådet
anför alt nuvarande åldersgräns för studiecirkeldeltagande utgör ett hinder
för alt inlemma de yngsta gmpperna i ålders-integrerade aktiviteter men
föreslår ingen ändring. Rådet anser nämligen att frågan också måste bedömas
med hänsyn till åldersgränsen för statligt stöd till olika former av
ungdomsverksamhet. På detta område väntas förslag från barnstugeutredningen. I
avvaktan på resultaten av det pågående art)etet inom denna utredning är jag
inte beredd att ta upp frågan om åldersgränsen för studiecirkeldellagande till
behandling.
Jag
kommer i det följande i samband med min anmälan av anslaget Bidrag till
studiecirkelverksamhet (27.31) att förorda en höjning av anslaget från 205
milj. kr. tiU 259 mUj. kr. budgetåret 1974/75. Häri innefattas bl. a. höjning
av statsbidraget till allmänna studiecirklar med 2 kr. per studietimme till 32
kr. per studietimme, en höjning av maximibeloppet för expert- och
fackmannamedverkan från 30 kr. till 40 kr. per studietimme samt ett ökat antal
studiecirklar.
En
studiecirkelverksamhet som skall kunna nå och aktivera nya grupper av människor
samtidigt som den uppfyller krav på kvalitet fordrar dels väl utbildade ledare,
dels en utveckling av pedagogiska metoder, studieplaner och studiematerial.
Studieförbunden behöver också ha en effektiv och stabil organisation. Den
stora expansionen av antalet studiecirklar och studietimmar har lett till alt
allt fler studiecirkeUedare har behov av utbildning och fortbildning i ämnen
som metodik, vuxenpedagogik och målfrågor.
Förbundens
kostnader för bl. a. central och regional kursverksamhet har ökat starkt. Med
hänsyn till de stora krav som ställs och kommer att ställas på studieförbunden
bl. a. inom kulturområdet, förordar jag i likhet med kulturrådet all stödet
till studieförbundens pedagogiska och organisatoriska verksamhet byggs ut. Jag
beräknar i det följande
Prop.
1974:28 311
(27.32)
en höjning av anslaget Bidrag till studieförbund från 10,4 milj. kr. till 14,4
milj. kr. budgetåret 1974/75.
När bidraget tUl
pedagogisk verksamhet infördes genom statsmakternas beslut år 1963 motiverades
det bl. a. med behovet av pedagogisk upprustning och förnyelse inom det
estetiska området (prop. 1963:36 s. 75, SU 1963:74, rskr 1963:190). En allmän
höjning av bidraget till pedagogisk verksamhet påverkar också kvaliteten på
verksamheten i kulturämnen. TiU skillnad från kulturrådet anser jag inte att
särskilda medel inom ramen för bidraget bör anvisas för pedagogiskt
utvecklingsarbete inom kulturområdet. Jag anser inte heUer att Kungl. Maj:l bör
föreskriva att vissa medel bör disponeras centralt av Folkbildningsförbundet.
Studieförbunden bör själva avgöra hur bidraget skall fördelas på ohka områden
och bedöma behovet av centrala insatser genom Folkbildningsförbundet.
Fri skapande verksamhet
bedrivs också inom ramen för andra centrala amatörorganisationer. Jag avser här
de olika kör-och orkesterförbund som i dag uppbär statsbidrag men också
organisationer inom andra konstområden. Även dessa organisationer har behov av
ökade resurser för ledarutbildning, metodutveckling och andra centrala
insatser. Jag förordar här ett ökat statligt stöd. Jag anser det önskvärt att
bidragsfördelningen mer än i dag grundas på vissa fasta kriterier på
verksamheten även om några helt likformiga bidragsvillkor inte kan skapas för
organisationer som verkar inom olika konstområden och utifrån olika
förutsättningar. I princip bör bidraget till dessa organisationer inte
användas för fördelning till organisationernas lokala avdelningar. Inom
organisation där så sker bör detta successivt avvecklas. Del bör ankomma på
Kungl. Maj:t att utforma statsbidragsvillkor som tar sikte på en sädan
avveckling. För budgetåret 1974/75 beräknar jag i det följande (27.8) en ökning
av stödet till centrala amatörorganisationer med 400 000 kr. till ca 1,2 milj.
kr.
Kulturrådet
behandlar också amatörverksamhelen i andra former än studiecirkelns. Denna
verksamhet faller i princip utanför den nuvarande statsbidragsgivningen. Många
av dessa verksamhetsformer bedömer rådet som värdefulla. De behöver dock ett
ökat samhällsstöd om de skall kunna vidareutvecklas. Kulturrådet anser att
behovet av stöd kommer att öka i omfattning och föreslår därför att
statsmaktema efter närmare utredning och viss försöksverksamhet inför ett
lokall aktivitelsstöd av generell karaktär på kulturområdet. Remissinstanserna
instämmer i behovet av ett statligt stöd men meningarna är delade i övrigt.
Som
framgått av vad jag tidigare anfört delar jag kulturrådets uppfattning att det
för den lokala amatörverksamheten finns behov av statliga insatser som
kompletterar nuvarande bidrag till studiecirkelverksamhet. Syftet bör vara att
stimulera verksamhet i nya, enklare former.
Prop.
1974:28 312
att
nå nya miljöer och nya grupper och därigenom stimulera till bredare aktivitet.
Jag delar också uppfattmngen att behovet kan väntas öka när insatserna för fri
skapande verksamhet nu intensifieras. Jag är emellertid som jag redan
framhållit inte beredd alt förorda ett generellt statsbidrag av det slag
kulturrådet skisserat.
Ett
betydelsefullt område när det gäller den här behandlade verksamheten är
metodutvecklingen. Det nyss berörda syftet med elt statligt stöd bör därför
kunna nås genom bidrag till experiment och utvecklingsarbete. Jag förordar att
ett sådant bidrag nu införs.
Statsbidraget
bör avse projekt av experiment- och utvecklingskaraktär på lokal nivå dels
inom amatörverksamhelen, dels beträffande uppföljning av andra
kulturaktiviteter. Statsbidrag till enskilt projekt bör vara tidsbegränsat och
normalt utgå under högst elt år. Del bör dock finnas möjlighet att statsbidrag
till ett begränsat antal projekt kan utgå i två år och i särskilda fall tre år.
Statsbidraget bör avse verksamhet som bedrivs av föreningar och organisationer.
Även löst organiserade grupper bör kunna komma i fråga om verksamheten har viss
stadga.
Experimenten
och utvecklingsarbetet bör kunna avse såväl verksamhetens form och innehåll
som olika former av arrangörssamverkan och information kring verksamheten. Utvärderingen
av projekten bör ägnas uppmärksamhet. Statsbidraget bör kunna utgå till
kostnader som t. ex. ledararvode, materialkostnader och kostnader för
utvärdering. Statsbidrag bör endast utgå till verksamhet som inle på annat
sätt stöds med statsbidrag. Om ett projekt innebär att ytterligare moment kopplas
till sådan på annat sätt statsbidragsstödd verksamhet, bör dock bidrag för
experiment och utvecklingsarbete kunna utgå till dessa moment.
Jag
avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att det bör ankomma på
statens kulturråd, vars inrättande jag avser att föreslå i det följande, att
fördela bidragen. Vid bidragsprövning bör de totala kostnaderna för varje
projekt beaktas liksom hur kostnaderna i övrigt avses bli täckta t. eX. genom
kommunalt stöd och egna medel. Kommunerna bidrar redan i dag till en kulturellt
inriktad amatörverksamhet på lokal nivå. Man bör därför kunna räkna med alt
kommunerna medverkar till finansieringen av de projekt för vilka statsbidrag
söks och att kommunerna även upplåter lokaler för verksamheten.
Jag
avser alt i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att del bör ankomma på
statens kulturråd att göra en utvärdering av varje års samlade erfarenheter
liksom att svara för att erfarenheter och resultat från de enskilda projekten
får önskvärd spridning.
För
det bidrag till experiment och utvecklingsarbete jag här förordat kommer jag
(27.8) att beräkna ett belopp om 2 milj. kr. för budgetåret 1974/75.
Kulturrådet
ser som en grandprincip att nuvarande skapande aktivi-
Prop. 1974:28 313
teter
inom föreningar, organisationer och andra gmpper vidareutvecklas. Samtidigt
finner rådet skäl för alt kommunerna fullföljer utbyggnaden av de kommunala
musikskolorna och alt de på sikt bygger upp motsvarande verksamhet för bam och
ungdom inom övriga konst-områden. Flera remissinstanser som i huvudsak ser
positivt på kommunernas hittillsvarande insatser har understmkit att den
kommunala verksamheten inte får byggas ul på bekostnad av föreningslivets utvecklingsmöjligheter.
Vissa remissinstanser har vidare funnit det angeläget med en närmare samverkan
mellan skolans obUgatoriska och friviUiga undervisning och kommunens övriga
frivilhga undervisning inom musik och övriga konstområden.
Kommunema
har enligt min mening gjort en värdefuU insats genom uppbyggnaden av
musikskolorna. Från kullurpohlisk synpunkt bör en bred verksamhet eftersträvas.
De kommunala insatserna bör vidgas till andra konstområden än musiken. Det bör
emellertid ske i intim samverkan med föreningslivet. Jag delar också remissinstansernas
uppfattning att en närmare samverkan mellan olika former av kommunal kulturverksamhet
inom och utanför skolan är önskvärd. Organisalionskommiltcn för högre
musikutbildning har bl. a. presenterat vissa tankegångar och förslag
beträffande olika former av kommunal musikundervisning i betänkandet (Ds U
1973:19) Musikundervisning, som nu remissbehandlas. Sedan remissbehandlingen
avslutats avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att utredningen om skolan, staten
och kommunerna i samarbete med statens kulturråd prövar hur en bättre
samordning mellan skolans obligatoriska undervisning och frivillig kommunal
verksamhet för barn och ungdom inom skilda konstområden påverkar
stalsbidragsfrågorna.
En av
samordningssvårigheterna förorsakas av att skilda bestämmelser gäller för
lärare och ledare inom olika kommunala verksamheter, för kyrkomusiker och för
ledare inom studiecirkelverksamhet. Möjligheter till samordning av
arbetsuppgifter inom mer än en verksamhetsform bör därför undersökas. Jag
avser att i annat sammanhang återkomma tiU Kungl. Maj;t i denna fråga.
Stat,
kommuner och landsting har ett grundläggande ansvar för att skapande verksamhet
kan bedrivas inom vårdinstitutioner under olika huvudmannaskap. Jag återkommer
tUl denna fråga vid behandlingen av kulturpolitiska åtgärder för olika grapper
i samhället.
Kulturrådet
föreslår ett förstärkt stöd till vad jag i del följande betecknar som mindre
ensembler och fria grupper. Det statliga stöd som i dag utgår till teater-,
dans- och musikgrupper har endast funnits några år. Resurserna är enligt
kulturrådet otiUräckhga med hänsyn till de anspråk som ställs. Kulturrådets
förslag syftar till att förbättra de ekonomiska villkoren för dem som arbetar
på detta sätt samtidigt som grupperna skall ha möjlighet att arbeta med stor
självständighet. Med hänsyn till att begreppet mindre ensembler och fria
Prop. 1974: 28 314
grupper
innefattar så många olika arbetsformer har rådet föreslagit flera olika former
för statsbidrag. Remissinstanserna, som allmänl tillstyrker rådets förslag om
ökade statliga insatser på detta område, är splittrade och till övervägande del
kritiska beträffande de föreslagna formerna för bidragsfördelningen. Den
dominerande kritiken riktas mot förslaget om institutionsanknytning. Centrala bidrag
framhålls i regel som en bättre form.
Jag
anser att ett ökat stöd bör ges till mindre ensembler och fria grupper inom
teater-, dans- och musikområdena. Stödet bör utformas så att det tillgodoser
gruppernas krav på frihet. Jag finner det lämphgt att bygga vidare på nuvarande
former för bidragsgivning, dvs. centralt fördelade bidrag. Det bör ankomma på
statens kulturråd att fördela bidragen.
Kulturrådets
förslag all en del av statsbidraget bör fördelas av ett organ sammansatt av
exempelvis kulturarbetare är jag i avvaktan på de förslag angående de
statliga insatserna för kulturarbetare som kulturrådet inom kort väntas lägga
fram inte beredd att nu la StäUning till.
Jag
kan i princip ansluta mig tUl kulturrådets uppfattning alt det i framtiden bör
göras en klarare gränsdragning mellan yrkesmässigt och icke yrkesmässigt
arbetande ensembler och gmpper. Det är emeUertid inte möjligt att i dag göra en
helt entydig gränsdragning. Förutom heltidsverksamma ensembler och grupper
finns sådana som verkar på deltid. Vissa grupper arbetar yrkesmässigt endast
under en del av året. Icke yrkesmässigt verksamma grupper kan också i vissa
fall arbeta under förhåUanden och fylla funktioner som i mycket liknar de yrkesverksamma
gruppernas.
Vid
bidragsfördelningen bör såväl grapper med fast stöd från kommun, landsting
eller organisation som grupper, vUka inte har sådant stöd, ges möjlighet till
bidrag. I den takt de ekonomiska resursema tilllåter det bör grupperna totalt
sett få ökade bidrag som medger en rimlig ersättning till medlemmarna. En
utgångspunkt vid bidragsprövningen bör vara att det statliga bidraget, om det
utgår som årligt driftbidrag, knyts till samma slag av kostnader som de som är
bidragsgrundande vad gäller stöd till teater-, dans- och musikinstilutioner.
Bidraget bör inte få utgå för större andel av dessa kostnader än den för vUken
bidrag utgår tiU sådan institution.
Statsbidraget
bör kunna användas för stöd av många olika typer av ensembler och grupper. På
musikområdet bör bidrag kunna utgå till bl. a. jazz-, pop- och folkmusikgrupper
liksom till vokalensembler och till en grupp yrkesmusiker som utgör kärnan i en
SOR-orkester. Olika former av samverkan mellan en mindre ensemble eller fri
grupp och kulturinstitution, kommun, landsting eller organisation bör vara
möjliga. Gruppverksamheten kan också tänkas utgöra ett förstadium till etable-
Prop.
1974:28 315
randet
av en institution. Vid bidagsgivningen är det Väsentligt att beakta gruppernas
möjligheter att nå kulturellt underförsörjda delar av befolkningen. Med
hänvisning till vad jag tidigare anfört om organisationernas stora möjligheter
i detta avseende är del viktigt all grupper som är anslutna till eller
samarbetar med organisationer ges goda förutsättningar att arbeta. Samtidigt
är det enhgt min uppfattning också viktigt att statsbidrag kan utgå till mindre
ensembler och fria grupper som verkar helt fristående från samhällsorgan och
organisationer. För bidrag tUl mindre ensembler och fria grupper beräknar jag i
det följande (27.8) en ökning med 1,7 milj. kr. tUl ca 3,1 milj. kr. budgetåret
1974/75.
I
likhet med kulturrådet anser jag alt centrumbildningarna gjort viktiga insatser
för att finna nya vägar för kontakt mellan konstnärer och publik. Arbetet bör
få utvecklas ytterligare. Jag förordar en ökning av det statliga bidraget till
centrumbUdningarna.
Frågan om
centrumbildningarnas arbetsförmedlande uppgifter har behandlats av utredningen
angående arbetsförmedling inom vissa yrkesområden (OLAF) i betänkandet (Ds In
1972:5) Arbetsförmedhng inom kulturområdet. Jag räknar med att förslaget kommer
att beredas tiUsammans med kulturrådets kommande betänkande. Jag är därför
inte nu teredd all ta upp centrumbildningarnas arbetsförmedlande uppgifter till
behandling.
För budgetåret 1974/75
beräknar jag i det följande (27.8) en ökning av stödet tiU centrumbildningarna
med 400 000 kr. tiU ca 1,1 milj. kr.
25.6
Kulturprogram inom föreningslivet
Kulturrådet
föreslår att ett statsbidrag till kulturarrangemang utanför institutionerna
införs. Bidraget bör avlösa nuvarande statsbidrag till föreläsningar.
Remissinstanserna har i mycket stor utsträckning tillstyrkt förslagel. Jag
ansluter mig i huvudsak tiU rådets förslag. Stats-hidragel bör benämnas bidrag
tUl kulturprogram inom föreningslivet.
Syftet
med bidraget är att ge föreningar, organisationer och andra grupper ekonomiska
möjligheter att efterfråga kulturprogram i ökad utsträckning. Föreningarna kan
på så sätt bredda och fördjupa sin verksamhet. Samtidigt blir det möjligt att
föra ut kulturprogram tiU grapper och miljöer som vanligen inte nås av
institutionernas utbud.
Ett statsbidrag till
kulturprogram ger också andra effekter. För kulturarbetarna innebär det
arbetsmöjligheter. För de kvalificerade och seriöst arbetande amatörgrupperna
innebär del en möjlighet till en stimulerande publikkontakt. Bidraget tiU
kulturprogram bör också liksom nuvarande föreläsningsbidrag erbjuda ett
komplement till studie-cirkelarbetel inom folkbUdningen.
Bidraget
bör gälla föreläsningar, sång-, musik- och dansprogram, dramatisk
framställning, film samt utställningar.
Prop. 1974:28 316
Statsbidraget
bör uteslutande riktas till föreningslivet. Liksom det nuvarande
föreläsningsbidraget bör bidraget till kuUurprogram utgå till studieförbund,
länsbildningsförbund och föreläsningsföreningar. Det bör stå öppet även för
föreningar utanför folkbildningsorganisationema.
I
dag finns krav på att de arrangemang för vilka föreläsningsbidrag utgår skall
vara offentliga. Dispenser frän delta krav har emellertid getts i stor omfattning.
Erfarenheterna från den interna verksamheten har varit positiva. Den har bl. a.
inneburit att nya grapper kommit i kontakt med kulturaktiviteter. Genom
förankringen i föreningslivet har man nått del främsta syftet med kravet på
offentlighet, nämligen att den verksamhet som lår samhällets stöd skall komma
så många som möjligt tUl del. Jag delar därför kulturrådets uppfattning att
programbidrag bör avse såväl offentliga som interna program. Något allmänt
krav på programmens offenthghet bör därför inle ställas.
Bidraget
bör kunna utgå tUl arvoden, resekostnadsersätlning och traktamenten för
medverkande, för film- och utställningshyror samt för studiematerial, teknisk
personal och transporter. Statsbidraget till programverksamheten i dess helhet
under ett år bör inte få översliga 75 % av de totala kostnaderna. I den
särskilda verksamheten med kulturprogram för handikappade bör dock bidrag för
den samlade verksamheten kunna utgå med 100 % av kostnaderna.
Statsbidrag
bör inte utgå för kulturprogram för vars genomförande utgår statsbidrag i annan
ordning. Med programmets genomförande avser jag här själva framträdandet eUer
uppförandet av programmet. Statsbidrag bör inte heller utgå till kommersiellt
inriktade program eller till program som ingår i kommersiell verksamhet.
Vid
bidragsfördelningen bör beaktas att bidrag utgår till program av skilda slag
och till verksamhet i olika delar av landet.
Statsbidragsgivningen
bör stå under tillsyn av statens kulturråd. Jag avser att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:l att uppdra åt rådet att, såsom kulturrådet föreslår,
årligen fördela de medel som står till förfogande för kulturprogram i en kvot
för folkbUdningsorganisationerna och en kvot för övriga organisationer.
Kulturrådet
föreslår att statsbidraget fördelas av en förmedlingsbyrå, som skall fortsätta
det arbete som FolkbUdningsorganisationernas föreläsningsbyrå bedrivit. Byråns
styrelse föreslås bestå av sex ledamöter, vUka utses av FolkbUdningsförbundet.
En rad remissinstanser anser att styrelsen också bör innehåUa företrädare för
föreningar utanför folkbildningsorganisationerna och för de producenter vars
program kommer att distribueras. Jag ansluter mig till kulturrådets förslag om
inrättande av cn förmedlingsbyrå med bidragsfördelande uppgifter. Det bör
ankomma på Kungl. Majit att i samband med att statsbidragsbestämmelser utfärdas
meddela föreskrifter om storleken och sammansättningen av byråns styrelse. Jag
avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att det i
Prop. 1974:28 317
styrelsen
utöver ledamöter som utses av Folkbildningsförbundet skall ingå företrädare för
kulturarbetarna.
Del
föreslagna statsbidraget bör införas från den 1 juli 1974.
För bidrag till
kulturprogram inom föreningslivet m. m. beräknar jag i det följande (27.29) för
budgetåret 1974/75 ett belopp om 6 000 000 kr., vilket jämfört med nuvarande
bidrag till föreläsningar m. m. innebär en ökning med ca 3,2 milj. kr.
25.7 Gemensamma frågor för kulturinstitutionema
Kulturrådet
förenar en stark betoning av fritt skapande med en positiv syn på
kulturinslitutionerna. Institutionerna föraisätts även i framtiden ha
betydelsefulla uppgifter. Rådet förordar dock vissa förändringar av
institulionsslrukluren, främst en starkare regional förankring och elt ökat
regionalt ansvarstagande av institutionerna.
Jag
kan ansluta mig tUl denna kulturrådets allmänna syn på kulturinstitutionerna.
Teater-, dans- och musikinstitutionerna, museerna, arkiven och folkbiblioteken
spelar en central roU i ett aktivt kulturliv. Varje institution fungerar som en
basresurs och inspirationskälla inom sin sektor och inom sitt
verksamhetsområde.
Kulturinstitutionerna är i
dag delvis ojämnt fördelade över landet. Ett av syftena med mina förslag i del
följande är alt skapa en bättre balans i det avseendet. Frågan om de statliga
institutionernas särskUda ansvar för landet i dess helhet kommer att utvecklas
i det följande.
De
kulturpolitiska insatserna måste stimulera institutionernas inre utveckling men
lämna åt styrelse och personal att finna vägarna för denna.
Det
karakteristiska för kulturinstitutionen är alt det finns regler för beslut,
insyn, ansvar och finansiering. Dessa regler är emellertid mycket olika bl. a.
beroende på om institutionen har kommunal eller statlig hu- vudman. Kulturrådet
har tagit upp vissa gemensamma frågor till diskussion. Del gäller bl. a
ansvarsfördelning, ledning och företagsform. Jag anser att denna belysning är
värdefuU och skall i det följande redovisa vissa synpunkter på dessa frågor med
utgångspunkt i de mål jag föreslår för kulturpolitiken. Mina förslag och
synpunkter avser endast de statliga eller till övervägande del stathgt stödda
kulturinstitutionerna. Detta utesluter inte all de lösningar som förordas kan
vara till vägledning också utanför det statliga området.
Ett
närmare klarläggande av vad kulturrådet benämner yttrandefrihet inom
kulturinstitutionerna och den därmed sammanhängande frågan om
ansvarsfördelningen inom institutionerna är enligl min mening väsentligt för
behandlingen av frågan om deras kulturpolitiska uppgifter.
Vid
behandhngen i det föregående av kulturpolitikens mål har jag
Prop. 1974:28 318
understrukit
att kulturpolitiken måste ge förutsättningar för ett rikt, mångsidigt och
varierat utbud av kulturell verksamhet. Dessa förutsättningar föreligger endast
om de som är engagerade i den kulturella verksamheten har frihet att uttrycka
åsikter och värderingar. Häri ligger också att många röster kan göra sig hörda
och att konst med olika innehåll och form får växa fram.
Kulturrådet
har hävdat att denna frihet bör skyddas på samma sätt som det tryckta ordet,
radio och TV samt fUm. Rådet har därför förordat, att den år 1970 tUlsatta
massmedieutredningen får tilläggsdirektiv av innebörd att teater-, musik- och
utställningsverksamhet skall betraktas som massmedier. Utredningens direktiv
utsäger nämligen enligt kulturrådet inte entydigt att massmedier bör innefatta
dessa verksamheter.
Jag anser i likhet med
kulturrådet att del finns skäl all överväga särskilda regler till skydd för
yttrandefriheten inom teater-, musik- och UtstäUningsverksamhet. Vid
utformningen av sådana regler är del naturligt att knyta an till vad som i
övrigt gäller i fråga om massmedier. På detta område pågår f. n. en översyn
inom massmedieutredningen, som har i uppdrag alt utreda frågan om enhetlig
reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier. Utredningen har hittiUs
i huvudsak koncentrerat sig på uppgiften att söka åstadkomma regler för tryckta
och andra skrifter samt radio, TV och film. Särskilda problem uppkommer om
motsvarande regler skall göras tillämpliga på teater-, musik- och
utställningsverksamhet. Dessa problem torde inle kunna lösas förrän klarhet
vunnits om vilka allmänna principer som skall gälla inom det område som
utredningen f. n. är sysselsatt med. Som massmedieutredningen själv har
påpekat hgger det inom ramen för dess uppdrag att ta upp också frågor som rör
teater-, musik- och utställningsverksamhet. Jag anser mot bakgrund av det nu
anförda och efter samråd med chefen för justitiedepartementet alt det inte finns
anledning att utfärda särskilda tiUäggsdirektiv till massmedieutredningen.
Vid sidan av friheten att
ge ullryck för åsikter och värderingar bör också finnas en frihet för
institutionerna att inom vida och av huvudmännen givna ramar också i övrigt
självständigt besluta om verksamhetens innehåU och utformning. Denna frihet
eller självständighet i beslutsfattandet inrymmer frågan om vem som bär
ansvaret för ett beslut, dvs. frågan om ansvarsfördelningen inom institutionen.
Kulturrådet har betecknat den som frågan om yttrandefrihet inom institutionema.
I
fråga om de institutioner som är statliga myndigheter får ansvarsfördelningen
sitt uttryck i den instmktion och de övriga föreskrifter som gäller för
myndigheten och dess tjänstemän. Dessa föreskrifter reglerar också den
enskilde anställdes tjänsteutövning och blir därmed avgörande för hans
ämbetsansvar. Det ligger i sakens natur att ansvarsfördelningen inte kan
innefatta regler som gäUer för alla sUualioner. En sådan reglering måste om
den inte skall utvecklas till elt stelt och
Prop. 1974: 28 319
hindrande
syslem på varje nivå innefatta en betydande självständighet såväl för det
särskilda myndighetsorganet som för den enskilde tjänstemannen. Det bör i detta
sammanhang framhållas att en myndighets uppgift, i den mån det inte är fråga
om myndighetsutövning som regleras i lag, är allmänt och översiktligt angiven
och att myndigheten därmed i betydande grad självständigt ger den dess
innehåll. Detta gäUer speciellt de myndigheter som kan hänföras till
kulturinstitutionerna. I fråga om dessa har i allmänhet endast angetts det
konstområde eller motsvarande som utgör dess verksamhetsfält. Jag ser en styrka
i denna självständighet för kulturinstitutionerna och i förtroendet för deras
kompelens.
Även i fråga om statiiga
kulturinstitutioner som inte utgör myndigheter utan drivs som stiftelser eller
aktiebolag eller i annan form måste regleringen av ansvarsfördelningen enligt
min mening ta sikte på en betydande frihet för dem att självständigt bestämma
vilket innehåll verksamheten skall ha och hur den skall utformas. Detta bör i
princip gälla också för institutioner som tUl övervägande del är
statsunderstödda. Regleringen av ansvarsfördelningen avser givetvis inte endast
förhållandet mellan huvudmannen och institutionen utan framför allt ansvarsfördelningen
inom institutionen. Om kravet på mångsidighet och rik variation i kultumtbudet
skall kunna uppfyUas måste den interna ansvarsfördelning i varje enskUd
institution utgå från att de kreativa insatserna får utformas i största
möjliga frihet under de betingelser som gäller för institutionen med hänsyn
till dess uppgifter och de övriga inle minst ekonomiska fömtsättningama
för dess verksamhet.
Den
interna ansvarsfördelningen sådan den utformas i instruktion eller
arbetsordning kan självfallet inte rubba de särskilda ansvars-regler som firms
i tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen (1966: 756) och som
innebär aft ansvar infe kan göras gällande mot annan person än den som anges
där. För området där inga sådana regler gäller, såsom inom teater-, musik- och
utställningsverksamheten, blir frågan om vem som skall bära ansvaret för ett
brottsligt yttrande att bedöma enligt allmänna regler. Inte heUer i dessa
regler kan en intern ansvarsfördelning åstadkomma någon ändring. Hur klara och
entydiga regler som än må gälla för den interna ansvarsfördelningen, t. ex. om
teaterchefens ansvar för teaterproduktionen, förändrar inte det förhållandet
alt skådespelaren kan ställas till ansvar för elt brottsligt yttrande på.
scenen. Också för institutionens styrelse kan under vissa förutsättningar
ansvar för medhjälp komma i fråga. Del är ofrånkomligt att detta kan föranleda
att styrelsen griper in i själva produktionen då brott kan befaras. Detta kan
givetvis ge anledning till konflikter. Särskilt påtagligt blir det i de fall
styrelsen enligl den instruktion som gäller för institutionen endast har att
handlägga de övergripande frågorna om verksamhetens inriktning och utformning.
Frågan huruvida
Prop. 1974: 28 320
särskilda
regler för yttrandefriheten bör införas i fråga om teater-, musik- och
utställningsverksamheten får, som jag berört i det föregående, utredas särskUt.
Jag vill emellertid i detta sammanhang betona alt jag inle ser problem av den
art jag här antytt utgöra något hinder för att ge föreskrifter av administrativ
natur i fråga om den interna ansvarsfördelningen.
Den
närmare regleringen av ansvarsfördelningen bör ske med utgångspunkt i en
avvägning mellan de intressen som institutionema tiUgodoser, nämligen statens,
personalens och publikens.
Statens intresse alt ha
inflytande över den allmänna inriktningen av den samhäUsstödda institutioneUa
kulturverksamheten tillgodoses främst genom att statsmakterna vid imättandet
av institutioner eller i samband med att verksamheten ges en ny eller ändrad
inriktning bestämmer dess uppgifter i stort och genom att anslag eUer bidrag
ställs till förfogande för verksamheten. En viktig möjlighet för samhällsintressena
att göra sig gäUande är härutöver föreskrifter om att institutionen skaU ledas
av en styrelse och om rätt för Kungl. Maj:t att utse ledamöter i denna. Regler
om rätt för Kungl. Maj:t alt utse styrelseledamöter tas i allmänhet in också i
fråga om stathga institutioner som ej utgör myndigheter liksom i fråga om
institutioner som till övervägande del är statsunderstödda. Enligt min menmg
är en styrelse, i vilken bl. a. företrädare för ohka samhällsintressen ingår,
av utomordentlig betydelse för en kulturinstitutions förankring i
samhällslivet och dess möjligheter att samordna sina insatser med verksamhet på
andra samhällsområden. Därtill kommer alt en slyrelse i den mån personalen ges
representation i denna erbjuder möjligheter för personalen att ta del i
institutionens arbete inom dess högsta ledningsorgan. De statliga
kulturinstitutionerna leds numera genomgående med undantag för nationalmuseet
med östasiatiska museet av en styrelse. Frågor om styrelsens storlek och
sammansättning vad gäller de olika institutionerna får givetvis bedömas från
fall till faU.
Personalens intresse av
att få möjlighet tUl inflytande har förstärkts efter det att kulturrådet avgett
sitt betänkande. Genom lagen (1972: 829) om slyrelserepresentalion för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har de anställda fått rätt tUl
sådan representation i styrelsen för företag som driver sin verksamhet i denna
form. Lagen gäller dock endast i fråga om aktiebolag eller ekonomisk förening
med mer än 100 anstäUda. Den är tUlämplig på Sveriges Radio liksom också på Operan
och Dramatiska teatern. I fråga om stiftelser och ideeUa föreningar finns
däremot inte någon lagstiftning om styrelserepresentation för de anstäUda.
Detta utesluter givelvis inte att en sådan representation kan komma tiU stånd
genom initiativ inom de enskilda stiftelserna och föreningarna. Så har t. ex.
redan skett beträffande Svenska riksteatern, för vilken införts bestämmelser om
personahepresentation
Prop.
1974: 28 321
i
styrelsen motsvarande dem som gäller för aktiebolag och ekonomisk förening. I
en statligt stödd stiftelse, i vars styrelse ingår företrädare för staten, bör
initiativ kunna tas av statens företrädare i styrelserna. I den mån
framställning av denna innebörd görs i fråga om stiftelse för vilken det
ankommer på Kungl. Maj:l att besluta om styrelsens sammansättning, avser jag
att förelägga Kungl. Maj:t förslag om sådan styrelserepresentation. Det bör
vidare nämnas att Kungl. Maj:t enligt bestämmelse i lagen (1972: 271) om
närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd på
framställning av kommun eller landstingskommun fär medge att företrädare för de
anställda får närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.
Kungl. Maj:t har i årets
statsverksproposition (prop. 1974: 1 bil. 2 För flera huvudtitiar gemensamma
frågor) lagt fram förslag om styrelserepresentation för anställda i statliga
myndigheter. Förslaget avser i princip statliga myndigheter över huvud, dvs.
också myndighet som i detta sammanhang är att hänföra till kulturinstitutionerna.
Förslaget innefattar rätt för personalföreträdare i lekmannastyrelse och ämbetsmannastyrelse
att delta i alla styrelsebeslut som inte har avseende på det slag av verksamhet
som myndigheten skall bedriva. I verk som saknar styrelse, s. k.
enrådighetsverk, motsvaras beslutsdeltagandet av reservationsrätt. I frågor
som har avseende på verksamheten föreslås rätt för personalförelrädare att
närvara och delta i överläggningarna men ej i besluten. Riksdagen har ännu inte
tagit stäUning till del framlagda förslaget.
Med
hänsyn tiU att de anställdas kreativa insatser är en förutsättning för den
verksamhet som en kulturinstitution bedriver är det enligt kulturrådet
nödvändigt att ge de anställda inflytande inte bara över sin arbetssituation utan
också över institutionens kultureUa roll och innehållet i dess verksamhet.
Även om de anställdas insatser är av väsentligt annat slag vid de stathga
kulturinstitutioner som bedriver musei-och utställningsverksamhet i
myndighetsform än vid kulturinstitutioner i övrigt, föreligger också i fråga om
de anställda vid dessa institutioner skäl som i och för sig talar för att
bereda dem särskUda möjligheter till inflytande på verksamheten. Från dessa
utgångspunkter skulle kunna finnas anledning att överväga en särskild
reglering som skulle innebära att personalföreträdare vad gäller dessa
myndigheter skulle ges rätt till medbestämmande i alla förekommande beslut i
myndighetens ledningsorgan. Jag är emellertid inte beredd att förorda att
styrelserepresentationen för de anställda vid dessa myndigheter ges annat innehåll
än i fråga om övriga statliga myndigheter. Detta innebär visserligen en
principiell skillnad meUan exempelvis Operan och de statliga museerna, men
behöver inte innebära att personalens inflytande i praktiken blir mindre vid
museerna än vid Operan.
21
Riksdagen 1974. Isaml. Nr 28
Prop. 1974:28 322
När
del gäUer att trygga ett verkligt inflytande för personalen vid en
kulturinstitution bör man inle minst med hänsyn till vad jag strax kommer att
förorda om styrelsens uppgifter - vidare böra beakta möjligheterna tiU ökat
inflytande över verksamheten på annat sätt än genom styrelserepresentation, t.
ex. genom inrättande av särskilda samrådsorgan för programfrågor och genom
delegering av beslutanderätt.
Även
frågan om inflytande för publiken kan lösas genom slyrelserepresentalion för
organ som företräder publikintressena, exempelvis Skådebanan, eUer för
föreningslivet. Publikinflytande i styrelsen finns stadgeenligl infört i
Svenska riksteatern, där majoriteten av styrelsens ledamöter utses av
kongressen bland företrädarna för lokala teaterföreningar. Några genereUa
lösningar kan här inte anges utan frågan får bedömas från fall till fall, men
med hänsyn till vad som framhållits i det föregående ser jag det som naturligt
att folkrörelserna i ökad utsträckning ges representation i institutionernas
styrelser.
På
det statliga området gäller som huvudprincip i fråga om styrelsens
ansvarsområde att denna avgör ett antal i instruktionen för myndigheten närmare
bestämda ärendegrupper. Ärende som inte ankommer på styrelsen avgörs av
myndighetens chef i den mån denne inte hänskjuter frågan till styrelsen. Till
de ärenden som skaU avgöras av styrelsen hör normalt bl. a. frågor om
inriktningen av myndighetens verksamhet, viktigare frågor om planläggning och
genomförande av åtgärder inom myndighetens verksamhetsområde, viktigare frågor
om organisation och arbetsordning samt frågor om anslagsframstäUning och andra
frågor av större ekonomisk betydelse.
Denna ansvarsfördelning
innebär att styrelsen inte har att handlägga andra frågor än sådana som
uttryckhgen angetts ankomma på styrelsen eller som sammanhänger med det
övergripande ansvar för verksamheten som kan härledas ur de i det föregående
särskilt angivna frågoma. För kulturområdet ser jag en sådan anordning som en
ändamålsenlig metod att tillförsäkra institutionens chef och övriga anställda
en betydande frihet all utforma den löpande verksamheten. En sådan frihet
utgör i sig en förutsättning för kreativa insatser. Principen bör, i den mån
inle andra regelsystem såsom aktiebolagslagens utgör hinder eller andra skäl
talar däremot, tUlämpas också för statliga kulturinstitutioner som inle är
myndigheler liksom för institutioner som till övervägande del är
statsunderstödda. Det ankommer på Kungl. Maj:l att i del enskilda faUel
precisera de uppgifter som skall ankomma på institutionens slyrelse.
Kulturrådet
har föreslagit att förordnandetiden för ledamöterna i kulturinstitutionernas
styrelser begränsas till två perioder om sammanlagt förslagsvis högst sex år,
om inte särskilda skäl föreligger. Som exempel på fall där en sådan ordning f.
n. tillämpas kan nämnas Institutet för rikskonserter. Förslaget har vid
remissbehand-
Prop. 1974: 28 323
lingen
mött åtskiUiga invändningar. Remisskritiken kommer framför aUt från kommunalt
håll.
Del
ankommer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om förordnandetidens längd.
Likaså ankommer del på Kungl. Maj:t att i de faU då förordnande utlöper för
ledamot som utsetts av Kungl. Maj:t ta under övervägande om nytt förordnande
skall meddelas. Frågan har emellertid väsenthg principieU betydelse vad gäller
andra ledamöter i statliga organ än sådana som utses av Kungl. Maj:t. En
begränsning av förordnandeliden kräver nämligen i sådana fall en särskild
bestämmelse därom. Enligt min mening skulle en begränsning av
förordnande-tiden vad gäller ledamotskapet i kulturinstitutionernas slyrelse
kunna bidra liU förnyelse och vitalisering av deras verksamhet. Undanlag från
en sådan huvudregel bör kunna göras när särskilda skäl föreligger. Principen
bör tillämpas också i fråga om sådana andra kulturinstitutioner än myndigheter
för vilka Kungl. Maj:t har att ta stäUning tUl bestämmandet av
förordnandetiden. Någon regel om lidsbegränsning av förordnande för
personaUedamot i styrelse bör dock inte införas. Jag avser att i annat
sammanhang återkomma tUl Kungl. Maj:t med anmälan av de förslag som föranleds
av vad jag här anfört.
En
ansvarsfördelning enligl vilken del skall ankomma på institutionernas
styrelser att avgöra de övergripande målfrågorna och vissa andra särskilt
viktiga frågor innebär att alla övriga frågor skall handläggas i den löpande
verksamheten. Det samlade ansvaret för denna verksamhet måste ligga på den som
salts att leda institutionens verksamhet, på dess chef. Ett delat ledarskap
skuUe innebära oklara ansvarsförhållanden och bör därför undvikas. Att chefen
har del samlade ansvaret innebär bl. a. att han ansvarar för samordningen av
alla de insatser som tillsammans formar institutionens verksamhet och leder
personalens arbete. Det innebär däremot självfallet inte att alla frågor skall
avgöras av honom själv utan förutsätter en delegering av ansvar tUl övriga
anställda inom institutionen. Regler om detta meddelas normalt i den
instraktion och arbetsordning som gäller för institutionen och genom särskUda
beslut av institutionens styrelse.
En
ansvarsfördelning av här angivet slag ställer stora krav på institutionens
chef. Genom sin självständighet gentemot styrelsen och genom den kuimighet i
fråga om verksamhetsområdet som kvaUficerar honom för chefskapet blir han i
betydande grad en garant för att institutionen fyller sin uppgift. Jag ser det
från denna utgångspunkt naturligt att Kungl. Maj:t även fortsättningsvis utser
chefer för de statiiga eller tUl övervägande del statliga kulturinstitutionema.
Chefen för en institution bör i allmänhet ingå som självskriven ledamot i dess
styrelse. Han bör däremot inte vara dess ordförande. De principer jag här
angett bör vara vägledande för de beslut i fråga om institutioner som det ankommer
på Kungl. Maj:t att meddela.
Prop. 1974: 28 324
En
generell rekommendation om lämplig företagsform för stathga eUer till
övervägande del statliga kulturinstitutioner är enligt min mening svår att ge.
I likhet med vad Svenska kommunförbundet anfört finner jag det inte heller vara
någon större nackdel att kulturinstitutionerna drivs i olika företagsformer.
Detta bör gälla också det statliga området. Avgörande i del enskilda fallet bör
vara att den företagsform som väljs svarar mot de anspråk som verksamheten
ställer i fråga om bl. a. inre organisation, administrativ och ekonomisk
handlingsfrihet och insyn. Valet av företagsform måste således göras med hänsyn
till förhåUandena i varje enskilt fall. Från denna utgångspunkt är det, som jag
ser det, angeläget att samhäUet tUlhandahåller företagsformer som är anpassade
tiU verksamhet, produktion eller distribution inom kulturområdet.
Kulturrådet
har funnit stiftelsen vara den i nuvarande läge smidigaste organisationsformen.
Kulturrådet förordar dock inte att organisationsformen för de institutioner på
biblioteks-, musikskole- och museiområdena som f. n. är stathga myndigheter
eller tUlhör den kommunala förvaltningen skall omprövas. Mot bakgrund av att
innebörden av stiftelseformen är oklar i vissa avseenden bör emellertid enligt
kulturrådets mening frågan om lämplig organisationsform för
kiUturinstitutio-ner utredas särskilt. Kulturrådet har i övrigt, liksom också
remissinstanserna, närmast uppehållit sig vid frågan om huruvida
stiftelseformen eUer aktiebolagsformen är att föredra.
En
organisatoriskt lämplig form för huvudmannaskapet för länsmuseerna är enligt
MUS 65 en stiftelse med kommun, landstingskommun och föreningar som stiftare.
Jag
vill i denna fråga fästa uppmärksamheten på att den ingående regleringen av
aktiebolagsformen innebär en begränsning av möjligheterna att anpassa den till
den organisation som är lämplig för en kulturinstitution. Aktiebolagslagen
medger bl. a. inte att förvaltningen av ett bolag anordnas på ett sätt som
inskränker de befogenheter som lagen lUldelat styrelsen och verkställande
direktören. Del är således inte möjligt att avgränsa styrelsens ansvarsområde i
ett aktiebolag till att avse vissa särskilt angivna frågor i enlighet med de
principer som i allmänhet gäller för statliga myndigheter. I fråga om stiftelseformen
innebär å andra sidan avsaknaden av närmare lagreglering betydande problem.
Huvudmännen släUs här inför uppgiften alt i alla avseenden finna en godtagbar
lösning av institutionens uppbyggnad. Härtill kommer alt efterlevnaden av de
bestämmelser som meddelas för verksamheten inte i någol avseende tryggas genom
särskilda bestämmelser av del slag som gäller för aktiebolag.
1973
års riksdag har hos Kungl. Maj:t hemstäUt att lagstiftningen om stiftelser i
lämpligt sammanhang blir föremål för en allmän översyn (rskr 1973: 320). Enligt
vad lagutskottet anförde i sitt betänkande (LU
Prop. 1974: 28 325
1973:
32) föreligger behov av lagbestämmelser beträffande bl. a. frågor som rör
slyrelse, stadgar, medelsförvaltning, revision, talan mot styrelsebeslut,
likvidation, upplösning och fusion, översynen bör därutöver enligt
lagutskottets av riksdagen godkända betänkande avse spörsmålen om insyn och offentlig
redovisning. En sådan översyn kan leda tUl att de olägenheter som f. n. är
förbundna med stiftelsen som företagsform för kuJturinstitutionerna minskas. De
här berörda frågorna har enligt min mening ett nära samband med det av
kulturrådet framförda önskemålet om en särskild utredning om en lämphg
organisationsform för statligt eller kommunalt stödda institutioner. Jag anser
det därför naturligt att i anslutning till översynen behandla också dessa
frågor. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lidbom. Del ankommer på
Kungl. Maj:l att ta stäUning till utredningsuppdragets närmare omfattning.
Med
hänsyn till att det tar viss tid innan den berörda utredningen kan leda tiU
ändrad lagstiftning är det angeläget att statens kulturråd, som jag kommer att
föreslå i det följande, ges möjligheter att bistå vid exempelvis
stiftelsebildning som kommer till stånd dessförinnan. Hinder föreligger
givetvis inte heller mol att kulturrådet utarbetar nor-malbestammelser för
kulturinstitutioner som är organiserade i stiftelseform.
Vad
jag nu anfört i fråga om företagsform gör att jag vid övervägandet av
Operautredningens förslag rörande Operan inte anser mig kunna ta ställning till
frågan om vilken företagsform som på sikt är den lämpligaste för
operaverksamhelen. Denna verksamhet bör därför t. v. bedrivas i sin nuvarande
form, dvs. som aktiebolag. Att slutiig ställning till företagsform inte kan
tas f. n. hindrar emellertid inte alt utredningens förslag om att föra över
verksamheten från det nuvarande privatägda bolaget till ett nytt statligt
aktiebolag tas upp tUl prövning. Avgörande är härvid enligt min uppfattning att
staten under alla förhållanden bör stå som huvudman för verksamheten i egenskap
av innehavare av bolagets aktier. Detta är med hänsyn till statens nuvarande
totala reeUa ansvar för verksamheten en självklarhet. Det finns därför inte
anledning att skjuta upp ställningstagandet i denna fråga. Med hänsyn tiU den
tid som fordras för genomförandet och tUl all motsvarande överförande bör ske
också i fråga om teaterverksamheten vid Dramatiska teatern föreslår jag att
överförandet sker den 1 juli 1975.
Jag
vill understryka att överförandet till ett statligt aktiebolag är att se som
ett provisorium i avvaktan på att underlag föreligger för ett definitivt ställningstagande
till frågan om företagsform. Jag är därför inte beredd att förorda
operautredningens förslag om tillskoll av medel för att det nya bolaget skall
få ett större aktiekapital än det nuvarande. Det bör anmärkas att såväl Operan
som Dramatiska teatern, den senare även vad gäller dess egen verksamhet,
uttalat sig för ett överförande
Prop. 1974:28 326
av
verksamheten på ett statsägt aktiebolag, överförandet bör mot att de nya
bolagen övertar de nuvarande bolagens skulder och andra förpliktelser kunna
genomföras utan annat tillskott av medel än som krävs för bolagsbildningen,
dvs. 50 000 kr. för vart och ett av bolagen. Med hänsyn till att överförandet
enligl vad jag förordat skall ske först den 1 juli 1975 föreligger inget behov
av medel för budgetåret 1974/75. Jag förordar med hänvisning till vad jag här
anfört att beslut om överförande av operaverksamheten och verksamheten vid
Dramatiska teatern fallas i delta sammanhang. Kungl. Maj:l bör bemyndigas att
träffa de överenskommelser med de nuvarande teaterföretagen som krävs för
överförandet.
Kulturrådet
förordar att kulturinstitutionernas information och publikkontakt
intensifieras. Remissinstanserna instämmer i rådets uppfattning om alt ökade
insatser behövs. Meningarna är däremot delade i fråga om de föreslagna formerna
för del lokala arbetet.
Jag
delar kulturrådets allmänna uppfattning att informationen inom kulturområdet
och institutionemas publikkontakter behöver intensifieras. Arbetet måste ha en
klar målsättning och en medveten inriktning. Valet av informationskanaler och
informationsteknik bör som jag berört i anslutning tUl målfrågorna mer än i
dag anpassas till skilda gruppers förhållanden. Kulturellt underförsörjda
grupper bör prioriteras. Alla konstområden och konstformer bör tiUgodoses och
integration mellan upplevelse och eget skapande hör stimuleras. Ett viktigt
syfte med en ökad information är att öppna en dialog mellan arrangörer och
publik. Ett ökat samspel dem emellan bör kunna bli fruktbärande.
Kulturrådet
förordar en generell modell för utvecklingen av kulturinformation och
pubUkkontakter på lokal luvå. Eftersom ansvaret för den lokala verksamheten
vilar på kommuner, lokala och regionala kulturinstitutioner och organisationer
bör statsmakterna inte binda utformningen genom att förorda någon enhetlig
lösning.
Det
statsbidrag tiU teater-, dans- och musikinstilutioner som jag kommer alt
förorda i det följande ger möjlighet för dessa att få stöd också till
informationsarbetet.
Skådebanans
verksamhet utgör ett viktigt inslag i publikkontakterna. Information genom ett
ombudsnät är på väsentiiga punkter överlägsen den massdistribuerade
informationen. Det gäller särskilt i förhållande tUl de kullurovana grupperna.
Skådebanans hittillsvarande verksamhet har gett värdefulla erfarenheter. Jag
finner det därför naturligt att på orter där Skådebanan har lokalavdelningar
institutionerna samarbetar med dessa. Genom ökade resurser kan Skådebanans
erfarenheter tillvaratas och verksamheten utvecklas. För budgetåret 1974/75
kommer jag i det följande (27.8) att förorda en höjning av nuvarande bidrag
till Skådebanans verksamhet med 400 000 kr. till sammanlagt 1 060 000 kr.
Prop. 1974:28 327
Erfarenheterna
av kulturinformation och publikkontakter stannar ofta inom den kommun, institution
eller organisation där de inhämtats. Statens kulturråd, vars inrättande jag
föreslår i det följande, bör inom ramen för sitt arbete och i samarbete med bl.
a. Skådebanan, Svenska riksteatern och Svenska kommunförbundet verka för en
spridning av dessa erfarenheter.
Kulturrådet
har inte närmare behandlat kulturinstitutionernas internationella samarbete.
Den vikt jag tUlmäter de internationella kontakterna framgår av mitt förslag
om alt de av rådet föreslagna delmålen kompletteras med ett mål om del internationella
samarbetet på kulturområdet.
Det
är framför aUt de centrala kulturinstitutionerna som bedriver ett mer
omfattande internationellt samarbete. För de statliga museerna är det naturligt
att bedriva sitt arbete i nära kontakt med motsvarande institutioner utomlands.
Konstmuseernas internationeUa kontakter är väl utbyggda. För
musikinstitutionerna är utbytet av enskilda artister och ensembler ett
naturligt inslag i verksamheten. Rikskonserter har artistutbyte med utlandet
som en av sina uppgifter.
En
princip för det svenska kulturutbytet med utlandet har varit att de
internationeUa kontaktema i väsentlig utsträckning bör skötas av
kulturinstitulionerna själva. Institutionerna förutsätts därför i sin budget
reservera erforderhga medel för del internationella samarbetet.
Svenska
institutet kan göra viktiga insatser både genom förmedling av kontakter och
kompletterande bidrag till mer kostnadskrävande projekt. Vidare ställs
särskilda ekonomiska resurser tiU förfogande för bl. a. musiksamarbete och teatergästspelsutbyte
inom ramen för den årliga verksamhelsbudgeten för nordiskt kulturellt
samarbete.
Kulturrådet
tar upp frågan om samarbete mellan institutioner inom olika kultursektorer, i
första hand samarbetet mellan Svenska riksteatern, Institutet för
rikskonserter och riksutställningsverksamheten. Ett förstärkt samarbete dem
emellan föreslås.
Kravet
på en förstärkt samverkan grundas på uppfattningen om del fruktbärande i ett
samarbete mellan olika konstformer. Ett annat motiv är att varje möjlighet till
besparing måste tillvaratas.
För
egen del finner jag del naturligt att samarbetet mellan Riksteatern och
Rikskonserter förstärks. Någon sammanslagning bör däremot inte aktualiseras.
Riksulställningsverksamhelens
roU i samarbetet kan inte i dag preciseras. Del är nödvändigt att först
avvakta förslag om verksamhetens framtida organisation.
Hur
samarbetet mellan de centrala organen skaU förstärkas bör ankomma på dem
själva att pröva i samverkan med statens kulturråd. Detsamma bör gälla
kulturrådets förslag att i olika former ge regionala organ och institutioner en
plats inom ramen för de centrala organens ledningsorganisation.
Prop.
1974: 28 328
Institutet
för rikskonserter aktualiserar behovet av en samverkan mellan de regionala
intendenter som de tre riksorganisationema om också i ohka omfattning har i
skilda delar av landet. Med den syn på utvecklingen av det regionala samarbetet
som jag redovisar i det följande (25.19.2) anser jag inte att det finns någon
anledning att räkna med ett sådant samarbete annat än i provisoriska former.
Organ med anknytning tiU landstingen bör i stället svara för samverkan på
regional nivå.
25.8
Teater- och dansinstitutioner
För
att teatern skall kunna bli ett verksamt medel i de kulturpolitiska
strävanden, som jag behandlat i det föregående, är det nödvändigt att
åstadkomma en ökad geografisk och social spridning av teaterinstitutionernas
verksamhet.
Ambitionen
att sprida tUlgången på teater till så många orter som möjligt i landet är inte
ny. Den har varit en grundläggande princip för Svenska riksteaterns verksamhet
och är också ett av de främsta motiven för det statliga stödet tiU
stadsteatrarna. De hittills vidtagna åtgärderna har emellertid inte kunnat
hindra alt vi fortfarande har en myckel ojämn geografisk fördelning av
teaterverksamheten.
Under
den senare hälften av 1960-talel påbörjades inom leaterinstitu-tionerna en
nyorientering av verksamheten vid så gott som samtliga teatrar. Nyorienteringen
innebar en ökad inriktning på barn- och ung-domsförestäUningar och på
uppsökande teater. I samband därmed har en förnyelse av repertoaren ägt ram med
sikte på nya publikgrupper. Den utveckling i riktning mot en större social
spridning som sålunda har inletts måste gå vidare. En fortsatt differentiering
av teatrarnas verksamhet är nödvändig.
Den
utveckling som jag i det följande förordar bygger på kulturrådets synpunkter
och förslag. En så gott som enig remissopinion har bedömt rådets förslag om
regionala teatrar som det bästa sättet att fullfölja de kulturpolitiska målen
när det gäller den institutionella teaterverksamheten. Jag är av samma
uppfattning. Regionalisering i den av kulturrådet föreslagna formen innebär
flera fördelar, i första hand en bättre förankring av teaterverksamheten ute i
landet. Såväl produktionsansvaret som distributionsuppgiftema förs därmed ut på
ett plan där del finns möjligheter att överbhcka de behov, önskemål och
förutsättningar som finns inom teaterns verksamhetsområde. Därmed kan
utformningen av verksamheten, i fråga om både form och innehåll, mer direkt
påverkas av förhåUandena inom området. Detta bör kunna leda lUl en ökad kontakt
mellan teatern och publiken. Erfarenheterna visar också att publikintresset
växer när teatern på detta sätt är förankrad i den miljö där den arbetar.
Prop.
1974: 28 329
Genom
landstingens positiva inställning till alt åla sig ett större ansvar på
kulturområdet bör det finnas goda föratsättningar för utvecklingen av en
regional teater, förankrad på landstingsnivå. På flera håll i landet har redan
utredningar kommit igång om den regionala kulturverksamheten. Jag har
anledning räkna med alt det under de närmaste åren kommer all läggas fram
utredningar med förslag i fråga om teaterverksamheten i skilda delar av
landet. Förslagen kommer sannolikt att variera ganska myckel inbördes. Enligt
min mening får man i detta sammanhang vara beredd att acceptera olika lösningar
i olika delar av landet. Såväl huvudmannaskap och geografiskt verksamhetsområde
som verksamhetens inriktning och innehåU bör kunna variera med hänsyn till
förhållandena i den region del gäller. De erfarenheter som Svenska riksteatern
har av samarbete med föreningshvel bör kunna ge god vägledning vid
uppläggningen av teaterverksamheten.
Även
om huvudvikten i framtiden läggs på regionalt förankrade teatrar bör detta inte
utesluta teaterinstitutioner med mer renodlat lokal förankring. Även sådana
teatrar bör emellertid kunna ta på sig uppgifter utanför den egna kommunens
gränser. Flertalet av de redan etablerade stadsteatrarna är lokala teatrar som bör
kunna bedriva en ökad regional verksamhet. En regionalisering innebär enligt
min uppfattning inte minskade lokala uppgifter för de nuvarande
stadsteatrarna. Det är tvärtom viktigt alt den påbörjade decentraliseringen
inom kommungränserna fortsätter. Detta är en fråga som får lösas av varje
enskild institution. Sannolikt finns speciella problem för de stadsteatrar som
nu verkar i storstadsregioner. Dessa problem behöver särskilt beaktas i del
utredningsarbete som jag nyss hänvisat till.
Statens
uppgifter i detta sammanhang bör främst vara att stimulera utvecklingen över
hela landet av teaterinstitutioner med elt regionalt ansvar samt att även på
andra sätt medverka till att olika befolkningsgrupper kan komma i kontakt med
och tillgodogöra sig teater. Vidare bör staten medverka till att olika
teaterformer, däribland exempelvis musikteatern, får möjligheter att utvecklas.
Häri bör också ingå att ge möjhgheter för dansen som självständig konstform.
Statens
ansvar kommer i första hand till uttryck genom del system för statsbidrag som
tillämpas pä verksamheten. För att främja en utveckling på teaterområdet i den
riktning som jag angett bör redan från nästa budgetår införas ett nytt
bidragssystem tiU teater- och dansinstitutioner. Det nya statsbidraget bör avse
både lokal och regional institutionsverksamhet.
Syftet
med det nya bidragssystemet är att ge en ekonomisk bas för
institulionsverksamheten. Statsbidraget bör syfta till att stimulera tillkomsten
av nya regionala institutioner. Institutionerna bör i sin verksamhet sträva
efter att nå olika publikgrupper. I statsbidragssystemet bör även ingå en
ekonomisk stimulans till institutionerna att bedriva
Prop. 1974: 28 330
sin
verksamhet regionalt. I övrigt bör systemet utformas på ett sätt som ger
utrymme för ett regionalt ansvarstagande vad gäller såväl verksamhetens
organisation som dess inriktning och arbetsformer. Bidraget bör medge stor
frihet för teatrarnas huvudmän att utforma verksamheten i enlighet med
föratsättningar och intressen inom det egna området. Bidraget bör vara neutralt
i repertoarhänseende. Statliga initiativ och beslut skall således inle verka
styrande på verksamheten. Detta innebär all förslag till åtgärder för att
utveckla någon teaterform som kommit fram till följd av statliga initiativ,
exempelvis förslag av den art som läggs fram i teater- och musikrådets
utredning om musikteatern, i första hand bör tas upp och prövas i berörda
regionala instanser.
Såsom
framhålls i flera yttranden över kulturrådets förslag är det troligt att nyetablerade
ensembler till en början kommer alt vara förhållandevis små och att de därför,
bl. a. av kvalitetsskäl, kommer att arbeta med en relativt smal inriktning. För
alt teatemtbudet i sådana regioner inte skaU bU alltför ensidigt räknar jag med
att de statUga bidragen skall kunna utnyttjas även liU olika former av
tillfälliga engagemang. En institution med speciell inriktning på t. ex.
skolteater skall således för vissa produktioner kunna komplettera sin personal
med artister för verksamhet av annat slag. Genom Svenska riksteaterns försorg
bör det också vara möjligt att komplettera den regionall eller lokalt
producerade teatern med teater som produceras centralt.
Jag
avser att i ett följande avsnitt (27.4) närmare redogöra för detaljerna i det
nya bidragssystemet. I min medelsberäkning för nästa budgetår har jag utgått
från all en ny regional ensemble skall få statsbidrag. Jag räknar också med
att det under de två följande budgetåren skaU kunna finnas möjhgheter för
bidrag till en vidgad regional verksamhet.
Jag
kommer i det följande (25.15) att beröra bl. a. teaterinstitutionernas
samarbete med Sveriges Radio.
Operan
och Dramatiska teatern har ett riksansvar som traditioneUt bestått i att vårda
den klassiska, särskilt den svenska repertoaren. Samtidigt har de till uppgift
att aktivt verka för en konstnärlig förnyelse som kan komma hela del
professionella teaterlivet tUl del.
De
statiiga teatrarna har som kulturrådet framhållit tre huvuduppgifter, nämligen
att spela på hemmascenerna, turnera i olika delar av landet samt framträda i
radio och TV. De båda teatrarnas riksansvar går främst ut på att vårda och
utveckla den konstnärliga verksamheten. I riksansvaret ingår dessutom att
genom turnéer eller på annat sätt ge så stora delar av landets befolkning som
möjligt tillfälle att ta del av teatrarnas produktion.
Omfattningen
av Operans och Dramatiska teaterns turnéverksamhet
Prop.
1974:28 331
har
diskuterats av många remissinstanser som vamat för all turnéverksamheten kan
gå ut över kvaliteten i arbetet. Båda teatrama har efter del all kulturrådet
gjorde sin undersökning ökat sin turnéverksamhet och därmed också sina
erfarenheter av sådan verksamhet. För Operans del torde nästa spelar, då
operahusets ombyggnad medför en total omställning av verksamheten, betyda helt
nya erfarenheter. Med hänsyn bl. a. härtill är jag nu inte beredd alt göra
något bestämt uttalande om omfattningen av lurnéverksamhelen. Avvägningen
mellan olika insatser får övervägas vid den åriiga prövningen av teatrarnas
anslagsbehov.
Distribution
genom etermedierna av föreställningar från de båda teatrarna har förekommit
sedan länge om än med skiftande intensitet. Kulturrådets förslag i syfte all
öka detta utbud, främst genom subvention av de etersända förestäUningarna, har
mött en mycket blandad remissreaktion. Det finns anledning att uppmärksamma de
försök som berörda parter har gjort att förhandlingsvägen lösa en del av de problem
som nu lägger hinder i vägen för en ökad distribution via TV. Jag återkommer i
det följande till hithörande frågor (25.15).
Kulturrådet
har behandlat frågan om olika former av samarbete mellan Operan och Dramatiska
teatern och föreslagit alt detta samarbete intensifieras. Enligt de avtal som
staten träffat med teaterföretagen åligger det teatrarna att tiUsammans med
liUsynsmyndigheten fortlöpande bevaka möjligheterna tUl rationahseringar och
samarbete på det tekniska och administrativa området. Jag anser inle all del
finns skäl att föreslå ytterligare åtgärder med avseende på samarbetet teatrarna
emellan.
Operans förhållanden har
förutom av kulturrådet behandlats av operautredningen i betänkandet (Ds U
1973: 6) Operans verksamhet och organisation. Vidare har teater- och musikrådet
behandlat Operan i sin utredning om musiklealern. Flertalet av de förslag, som
lagts fram av sistnämnda två utredningar, är av den karaktären att Operans
ledning själv kan ta initiativ till de åtgärder soni behövs. När det gäller
förslaget om en begränsning av den stående repertoaren anser jag alt en viss
minskning i förhållande tiU nuläget kan försvaras. De resurser, som därvid kan
frigöras, bör komma lurnéverksamhelen och det konstnärliga förnyelsearbetet
till del.
Svenska
riksteatern är en organisation av folkrörelsekaraktär som tagit på sig viktiga
riksuppgifter. Under en följd av år har Riksteatern svarat för merparten av det
lealeratbud som kompletterat den lokala teaterproduklionen. Genom sina
regionala ensembler har teatern på senare år svarat för en betydligt ökad
tealeraklivitet i tidigare underförsörjda regioner.
Enligl
kulturrådet kommer utbyggnaden av den regionala teaterverksamheten och en
konsekvent satsning på denna att på sikt inne-
Prop. 1974: 28 332
bära
förändringar för Riksteaterns del. I betänkandet har rådet redovisat
förändringarna genom att ange vilka framtida hiivuduppgifter Riksteatern bör
svara för. Svenska riksteatern har i sill yttrande över betänkandet också
diskuterat de framtida förändringarna och ställt sig positiv till att medverka
i de uppgifter som kulturrådet anger.
För
egen del anser jag det självklart att en utveckhng av institutionsverksamheten
inom teater- och dansområdet av del slag som här diskuterats måste leda till
att behovet av centrala insatser gradvis förändras. Även i den nya situationen
kommer emellertid' behovet av insatser från Riksteaterns sida att vara stort.
Enligt min uppfattning föreligger behov av insatser från teaterns sida på i
huvudsak följande områden.
Den
egna produktionen har Riksteatern själv lagt stor vikt vid. Som jag redan nämnt
i det föregående är det för den regionala institutionsverksamheten väsentligt
att del regionala och lokala teaterutbudet kan kompletteras. Detta kan ske
genom Riksteaterns försorg. Genom sin centrala position och överblick samt
genom sin direktkontakt med stora publikgrupper är det naturligt att
Riksteatern tar ett speciellt ansvar för att genom egen produktion komplettera
utbudet från den regionala och lokala teatern. Den egna produktionen får
givetvis anpassas tiU de olika regionernas önskemål och behov.
Insatser
från Riksteatems sida behövs också när del gäller distribution av
föreställningar från andra teatrar. I första hand är det här fråga om
distribution av de statiiga teatrarnas turnéföreställningar och förmedling av
olika slags gästspel. Redan nu förekommer ett samarbete meUan de statliga
teatrarna och Riksteatern vid distribution av föreställningar. På grund av de
stora kostnader som är förenade med denna turnéverksamhet, särskUt när det
gäller musikteater, är det enligt min mening naturligt att Riksteatern här har
ett samordningsansvar. Huruvida detta ansvar skall vara totalt eller ej är ännu
för tidigt att uttala sig om. De ekonomiska konsekvenserna av att Riksteatern
får hela ansvaret bör först undersökas. Förmedling av gästspel kan avse både
gästspel av regionala teatrar och utländska gästspel.
Slutiigen
finns behov av Riksteatern som expert- och konsultorgan för den yrkesmässigt
arbetande teatern. Denna uppgift, som främst innebär information och service i
dels tekniska frågor, dels produktions- och distributionsfrågor, bör även avse
amatörteatern.
Vad
jag här behandlat rör framtida förändringar, som kan komma att påverka Svenska
riksteaterns verksamhet och inriktningen av det statliga stödet tih teatern. De
konkreta förändringar som utvecklingen leder till får prövas i det årliga
budgetarbetet. De förändringar, som jag förordar för nästa budgetår, framgår av
det följande (27.3). Förändringarna innebär en möjhghet för Riksteatern att
redan nästa år
Prop. 1974: 28 333
utvidga
såväl sin produktion som sin service- och konsultverksamhet gentemot
teaterlivel i övrigt
Svenska
riksteaterns regionala ensembler har, som jag redan berört, snabbt blivit en
viktig faktor i kulturlivet i de regioner där de är stationerade. Del kan bh
en naturhg konsekvens av vad jag anfört i det föregående att landstingskommuner
eller kommuner önskar överta det ekonomiska ansvaret för riksteaterensemblen på
platsen. Då överenskommelser kan träffas mellan Svenska riksteatern och resp.
huvudmän bör bidrag till teaterverksamheten utgå enligt de nya
slalsbidragsbe-slämmelserna. Härigenom frigörs resurser inom Riksteatern som
kan utnyttjas för insatser i områden där teaterulbudet ännu är begränsat.
Riksteaterns förankring i folkrörelserna kan å andra sidan motivera att den
regionala ensemblen även i fortsättningen blir kvar inom denna organisation.
Vare sig en regional ensemble ingår i Riksteaterns organisation eller har
annan huvudman bör emellertid den statiiga bidragsandelen vara densamma.
Behovet
av ett förstärkt samarbete mellan Riksteatern, Rikskonserter och
Riksutställningar har jag behandlat tidigare i del avsnitt som rör gemensamma
frågor för kulturinstitulionerna (25.7).
25.9
Musikinstitutioner
De
allmänna motiv som kulturrådet angett för en spridning av den institutionella
kulturverksamheten finns även på musikområdet. I så måtto bygger del jag i det
följande kommer att förorda i fråga om den institutionella musikverksamhelen på
kulturrådets förslag. Däremot anser jag i likhet med flera remissinstanser, att
kulturrådet dragit parallellen meUan teater- och musikområdena väl långt. Redan
vid en allmän jämförelse mellan de båda områdena framstår skillnaderna som
större än vad kulturrådets analys ger intryck av. De statsunderstödda
institutionerna är betydligt färre på musikområdet än på teaterområdet. Genom
en långt driven konstnärlig specialisering är de också mindre flexibla.
Betydande statliga insatser tas i anspråk för den helt statliga regionmusiken
och till uppbyggnaden av rikskonsertverksamheten som i större utsträckning än
rikstealerutbudel är inriktad på skolan.
Även
då det gäller förhållandena utanför institutionerna finns stora skUlnader
mellan teater- och musikområdena. På teaterområdet finns i dag utanför
institutionerna drygt 50 heltidsverksamma fria grupper och därtill elt begränsat
antal deltidsarbetande grupper och amatörgrupper. Del karakteristiska för
musikområdet är en avsevärt mycket bredare amatörverksamhet både inom vokal-
och instrumentalmusiken. Ofta är denna av hög klass och samverkan med
yrkesmusiker är inte
Prop. 1974:28 334
ovanlig.
Vidare finns det på musikområdet förhållandevis fler deltidsverksamma artister
och grupper.
Den
framtida utvecklingen av institutionsverksamheten på musikom-rådel måste utgå
från de villkor och förutsättningar som gäller för området. Det är av stor vikt
att utvecklingen även på musikområdet går mol elt ökat regionall
ansvarstagande. I detta syfte behövs ett utredningsarbete på regional nivå som
går ut på att klarlägga de lokala och regionala förutsättningarna för att inom
regionen tiUgodose olika musikbehov och för all ange lämpliga organisations-
och arbetsformer för en instilulionsverksamhet. Jag utgår ifrån att ett sådant
utredningsarbete kommer till stånd och räknar med alt detta på sikt skall leda
till regionalt verksamma musikinstitutioner.
Fördelarna med och
principerna för en regionalisering, som jag redan berört i samband med min
behandling av teater- och dansinstitutionerna, gäller givetvis även på
musikområdet. Behovet av att åstadkomma en klarare ansvarsfördelning mellan
stat, landsting och kommuner är också lika tj'dligt men på grund av de
speciella förhållandena på musikområdet är ansvarsfördelningen inte helt
likartad. För det första måste man ta hänsyn tUl att det redan finns en stor
statlig musikinstitution, nämligen regionmusiken, med en omfattande verksamhet
ute i landet. För det andra bör man räkna med att det tar avsevärd tid för de
olika regionerna att bygga upp en regional musikverksamhet, baserad på
befintliga eller nya institutioner, och att det därför i första hand är fråga
om att på regional nivå planera och samordna det musikutbud som produceras av
Institutet för rikskonserter, av regionmusiken och inom det lokala musiklivet.
Det regionala ansvaret inom musikområdet bör således i sitt första skede i
allmänhet bestå i planerings- och utredningsuppgifter för alt i ett senare
skede ta formen av en musikinstitution i egentlig mening.
De
regionalt anknutna musikinstitutionema bör vara utformade och organiserade i
enlighet med de förutsättningar och intressen som finns inom området i fråga.
Sannolikt kommer de nya institutioner som uppstår att representera en större
mångfald i fråga om verksamhetsformer och musikgenrer än de nuvarande
symfoniorkestrarna. I likhet med kulturrådet räknar jag inte med all antalet
traditionellt uppbyggda symfoniorkestrar skaU komma att avsevärt utökas. Jag
håller också för troligt alt de nuvarande orkestrarna kommer att fortsätta att
utveckla sin verksamhet mot en större differentiering.
Liksom
på teaterområdet kommer statens ansvar för utveckling av
institutionsverksamheten på musikområdet till uttryck i det system för
statsbidrag som tUlämpas på verksamheten. Redan från nästa budgetår bör därför
det nuvarande statsbidraget till yrkesorkestrar ersättas med ett nytt system för
statsbidrag till regionala och lokala musikinstilutioner. De allmänna syftena
med det nya bidragssystemet är desamma
Prop. 1974: 28 335
som
på teaterområdet. Vid sidan av att bidra tUl en geografiskt sett jämnare
spridning av musikutbudet bör staten genom statsbidragssystemet medverka tiU
alt skilda musikformer får samma utveckhngs-möjligheter och tUl att nya
befolkningsgrupper får möjlighet till allsidig musikupplevelse.
Det
nya statsbidragssysteiriet bör kunna tUlämpas på yrkesmässigt arbetande musikinstilutioner
med såväl regional som lokal anknytning. Lokala institutioner bör stimuleras
att bedriva verksamhet utanför den egna kommunens gränser. Systemet är även i
övrigt detsamma som det som förordats för teaterinstitutionerna.
Att
bygga upp nya musikinstitutioner kan ta avsevärd tid. En eller flera mindre
ensembler eller fria grupper kan då från regional synpunkt vara ett alternativ
lUl en egen institution eller utgöra ett förstadium lUl en sådan. Det ökade
statliga bidrag tiU mindre ensembler och fria grupper som jag förordat i det
föregående innebär att statsbidrag kan utgå även till sådana alternativ.
Redan
nästa budgetär bör orkestrama i Västerås och Örebro bli bidragsberättigade på
samma villkor som de hittillsvarande sex statsunderstödda yrkesorkestrarna.
Jag återkommer i det följande (27.4) till medelsberäkningen. Under de närmaste
budgetåren räknar jag med att det skaU finnas förslag om en fortsatt utbyggnad
av stödet till musik-institutioner.
I
den statliga regionmusiken finns en tillgång för musikverksamheten ute i
landet som måste beaktas i det utrednings- och planeringsarbete i musikfrågor
som jag räknar med skah komma till stånd. Jag vill erinra om att regionmusiken
tillkom år 1971 som ett resultat av en omorganisation av mihtärmusiken (prop.
1970: 31, SU 1970: 121, rskr 1970: 282). Enligt de då beslutade riktlinjerna
skall regionmusiken användas för uppgifter både inom del allmänna musiklivet
och inom försvaret. Huvuddelen av organisationens insatser inom det aUmänna
musiklivet är enligt dessa riktlinjer avsedd att fullgöras inom ramen för
rikskonserlverksamhelen. Institutet för rikskonserter fick till uppgift att ge
allmänna rikthnjer i frågor som rör repertoar och musikalisk kvalitet för denna
del av verksamheten liksom för verksamheten inom försvaret. En mindre ej
angiven del av regionmusikens insatser skall avse direkt medverkan i det
regionala och lokala musikhvet. Även om huvuduppgifterna för organisationen
sålunda slogs fast i samband med 1970 års beslut gjordes dock samtidigt del
viktiga påpekandet att den framlida inriktningen av regionmusikens verksamhet
givetvis var beroende av utveckhngen inom musiklivet och resultaten av den allmänna
översyn av kulturpohtikens mål och medel som pågick inom kulturrådet.
Regionmusikens
roll och utvecklingsmöjligheter har diskuterats livligt i remissyttrandena
över kulturrådets förslag. En rad instanser sluter
Prop.
1974: 28 336
upp bakom regionmusiken som en självständig faktor i
musiklivet och betonar vikten av att regionmusiken får möjligheter att
utvecklas och konsolideras. Alt inrikta en så stor konstnärlig resurs som denna
på delvis nya arbetsuppgifter måste med nödvändighet vara en successivt
verkande process. I denna process är det viktigt att också regionala synpunkter
och önskemål kan beaktas. De åtgärder i form av vidareutbildning, nya former
för rekrytering, speciella arrangemang och ton-sättarbeslällningar, som redan
satts in kommer enligt min mening tillsammans med en fortlöpande erfarenhet av
skiftande arbetsuppgifter och möte med olika pubhkgrapper alt göra
regionmusiken tUl en aUt mer betydelsefull kulturell faktor. Man får också vara
öppen för att ohka musikavdelningar, bl. a. genom de försök all profilera
verksamheten som nu pågår, utvecklas åt helt olika håU. När del nu pågående
utvecklingsarbetet är avslutat bör de olika ensemblerna inom regionmusiken,
inom ramen för de arbetsuppgifter som åläggs dem, kunna göra gällande samma
konstnärhga frihet och individualitet som andra sam-hällsfinansierade
musikensembler. Detta innebär också att det då inte längre finns anledning att
hos Institutet för rikskonserter bibehålla något övergripande konstnärligt
ansvar för regionmusikens verksamhet.
Den nuvarande regionala indelningen av regionmusiken
beslöts år 1970 och betingades främst av behovet av regional samverkan inom organisationen.
I den regionalt förankrade musikverksamhet, som nu kan komma att växa fram, bör
man enligt min mening kunna räkna med att disponera hela den del av
regionmusikens kapacitet som står till det allmänna musiklivets förfogande. Jag
utgår ifrån att regionmusiken kommer att få möjlighet att deltaga i det
utredningsarbete på regional nivå som jag tidigare hänvisat till. I nuläget får
regionkapellmästarna svara för den direkta kontakten mellan regionmusiken och
del regionala musiklivet. I takt med att regionala organ skapas för planering
och samordning av musikverksamhelen bör dessa organ kunna ta över de regionala
produktions- och samordningsuppgifter för regionmusiken som Institutet för
rikskonserter nu svarar för. Enligl min mening bör man vara beredd på alt
utvecklingen på sikt kan leda liU att regionmusikens regionala organisation
och indelning får ses över.
Sedan Institutet för rikskonserler inrättades år 1968 har
vissa riktlinjer gäUt för arbetet med att bygga upp rikskonsertverksamheten.
Enligt dessa är skolkonserter den viktigaste uppgiften. Det statliga ansvaret
är främst knutet till den centrala organisationen. Uppgifterna att på det
regionala och lokala planet förmedla och genomföra konserter skall enligl
rikthnjerna ligga på organ som både ekonomiskt och organisatoriskt är
fristående i förhållande till staten och institutet.
År 1970 föreslog Institutet för rikskonserter alten
omfattande statlig organisation på musikområdet skulle byggas upp på regional
nivå. Då-
Prop. 1974: 28 337
varande
departementschefen ansåg sig inte kunna förorda detta utan att frågorna om
kostnadsfördelningen meUan stat, landsting och kommun blivit ytterhgare
belysta och hänvisade tiU de generella förslag i fråga om kullurlivets
finansiering, som kulturrådet då höll på att arbeta med. UtveckUngen har
emeUertid gjort det nödvändigt alt decentralisera en avsevärd del av
produktions- och samordningsuppgifterna från det centrala institutet. I
dagsläget har institutet därför sju regionkontor. Anordningen är alt betrakta
som provisorisk.
Som
jag redan nämnt anser jag alt ansvaret för alt planera och utreda
musikverksamheten bör åvila organ på regional nivå. Kraven på arbetsinsatser
från Institutet för rikskonserler kommer därmed att successivt förändras. Jag
utgår ifrån att möjligheten för regionala organ att ta över ansvaret för de
regionkontor som nu ingår i rikskOnserl-organisationen kommer att belysas i den
regionala utredningsverksamheten.
De
framtida arbetsuppgifterna för Institutet för rikskonserler har beskrivits av
kulturrådet. För egen del anser jag att institutets huvuduppgifter i framtiden
kan sammanfattas i dels uppgifter som experl-och konsullorgan, dels uppgifter
med produktion och distribution av ett kompletterande musikulbud. Institutets
uppgifter som expert- och konsultorgan blir viktiga och omfattande. Institutets
insatser bör förskjutas mot allmän information och rådgivning i produktions-
och distributionstekniska frågor, lokalfrågor m. m., när en mer intensiv
regional verksamhet byggs ut på musikområdet. Uppgiften att informera om och
främja nya tendenser i svenskt musikliv liksom uppgiften att vara konsultorgan
för skolkonsertverksamheten bör Särskilt framhållas. Institutet bör således
även fortsättningsvis behålla ett övergripande ansvar för uvecklingsarbetet
med skolkonsertverksamheten, bl. a. för att kunna ta pedagogiska initiativ och
bidra till arbetet iried att utarbeta läromedel.
Institutet bör vidare soin
huvuduppgift ha att svara för en komplettering av det regionala musikutbudet.
Under en relativt lång övergångstid får man räkna med ett förhållandevis stort
behov av elt sådant kompletterande musikutbud. Det kan ta formen av egen produktion
eller avse distribution av musik som producerats av andra organ och
institutioner. Dén egna produktionen kan vara en väg att informera om och
främja nya tendenser i musiklivet. I distributionsuppgifterna bör bl. a. ingå
all förmedla större turnéer och utländska artister. Det kompletterande
musikulbudet bör utgå från de olika regionernas önskemål och behov.
Kompletterande produktion behövs både vad gäller skolkonserter och allmänna
konserter. Jag räknar méd alt ansvaret för den uppsökande konsertverksamheten
på ett "relativt tidigt stadium kommer att kunna läggas över på regional
nivå. Även
22
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 338
här
torde dock vissa övergripande uppgifter behöva hgga kvar på central nivå.
Det
stöd tiU lokala musikakliviteter, som institutet har kunnat ge, har varit betydelsefuUt
ooh medel bör t. v. kunna disponeras för ändamålet. Det är angelägel all
medlen används på ett systematiskt sätt.
Institutets
uppgifter på fonogramområdet har vidgats och verksamheten innebär nu en
betydelsefull komplettering till den kommersiellt drivna produktionen.
Verksamheten, som bedrivs på försök, har i år tillförts ytterligare resurser. I
avvaktan på en utvärdering av delta tillskott räknar jag t. v. inte med några
förändringar av principiell natur.
Vad
jag här sagt om institutets förändrade uppgifter kommer successivt all påverka
rikskonsertverksamhetens uppläggning och medelsbehov. De konkreta
förändringar, som utvecklingen leder till får prövas i det årliga
budgetarbetet. Institutet har i sin anslagsframställning för nästa budgetår
föreslagit alt statsmakterna fastställer en plan för den återstående
utbyggnaden av rikskonserlverksamhelen, uiltryckt i det antal konserter av
olika slag som institutet årligen bör kunna anordna. Mot den bakgrund som här
angetts anser jag del inte möjUgt att nu ange någon sådan riktpunkt.
Jag
har i det föregående vid redogörelsen för min syn på målen för de
kulturpolitiska insatserna slagit fast statens ansvar för en utveckling och
förnyelse i kulturlivet. En av konsekvenserna av detta ansvar för musikens del
har jag nyss varit inne på vid presentationen av arbetsuppgifterna för
Institutet för rikskonserler. En annan konsekvens är att staten bör ge fortsalt
stöd till en utveckling av elektronmusiken i landet. Stödet bör, liksom stödet
till den instrumentala musiken, bl. a. syfta liU en spridning av
produktionsmöjligheterna och ökade möjligheter att ute i landet få kontakt med
den elektroniska musiken.
Kulturrådet
har endast i korthet berört kyrkomusikerorganisationen, vUket av flera
remissinstanser upplevts som en brist. Kyrkomusikerorganisationen är inte alt
hänföra till del slag av instilulionsverksamhet som här behandlats. Däremot är
givelvis kyrkomusikerna en myckel stor faktisk tillgång ute i musikhvet. De
står för en omfattande och varierad musikutövning och utnyttjas också i många
fall för andra uppgifter, i första hand pedagogiska. Mol denna bakgrund finner
jag det naturligt att man i det regionala planerings- och utredningsarbete som
jag tidigare berört även belyser möjligheterna att utnyttja kyrkomusikerna för
uppgifter utanför deras egentliga område. Det regelsystem, främst i form av
kyrkomusikerstadgan (1950:375), som i dag bestämmer kyrkomusikernas uppgifter
och tjänstgöringsförhållanden, innebär att möjligheterna f. n. är begränsade.
Från kulturpolitisk synpunkt kan en vidgning av dessa möjligheter vara av
intresse.
Prop.
1974: 28 339
Att
frågan belyses i det regionala utredningsarbetet kan ge en utgångspunkt för en
allmän översyn av det nuvarande regelsystemet. Jag vill också erinra om att jag
tidigare pekat på de samordningssvårigheter som finns i den fria skapande
verksamheten genom de skilda bestämmelser som gäller för ohka kategorier av
lärare och ledare, däribland kyrkomusiker, och att möjligheterna till
samordning av arbetsuppgifterna inom mer än en verksamhetsform bör undersökas.
25.10
Museer
MUS
65 har i betänkandet (SOU 1973: 5) Museerna redovisat sin principiella
uppfattning om museernas mål och uppgifter inom kulturlivet. Såväl museernas
utåtriktade verksamhet som den vetenskapliga dokumentationen behandlas
ingående. Utredningens förslag berör både den statliga museiverksamheten och
frågan om statligt stöd till kommunala och enskilda museer.
Remissinstanserna
understryker behovet av en upprustning av museiväsendet men anser att de
föreslagna resursförstärkningarna är otUlräckliga om en tiUfredsstäUande
ambitionsnivå skall kunna upprätthållas.
Enligt
min mening har utredningen på ett förtjänstfullt sätt belyst museernas roll som
kulturinstitutioner och det omfattande arbete som läggs ned i hela landet på
att vidareutveckla museernas verksamhet och göra museerna tillgänghga för aUa
grupper i samhället. Mot bakgrund av de allmänna kulturpolitiska målen kommer
jag i det följande att redovisa vissa synpunkter på de speciella målen för
museernas verksamhet och det arbete som museerna bedriver för att nå dessa
mål. Jag lar vidare upp vissa frågor om utnyttjandet av de statliga resurserna
för museiverksamhet och frågan om statsbidrag till regionala och lokala museer.
Mot bakgrund av vissa riktiinjer för organisationen av de statliga museerna
behandlar jag därefter dessa museer var för sig. Jag kommer ookså att beröra
vissa mindre museer med statsbidrag saml universitetsmuseerna.
Ett
av målen för den statliga kulturpolitiken är alt garantera att äldre tiders
kultur tas till vara och levandegörs. Museerna spelar en central roll när det
gäller att nå detta mål. Samhngarna av föremål utgör grunden för museernas
verksamhet. Genom att kontinuerhgt sanUa och vårda material från olika tider
ger museerna sitt bidrag tiU kommande generationers kunskaper om det
förflutna. Samlandet är bara det första stegel i en kedja av sammanhängande
aktiviteter i syfte att skapa samband mellan vår nuvarande kultur och äldre
tiders livsformer. Samlingarna måste utforskas och dokumenteras. De kunskaper
som det vetenskapliga arbetet ger måste föras ut tiU människorna genom en
aktiv verksamhet, i vilken utställningarna står i centrum. De fasta
utställningarna erbjuder museibesökaren elt brett
Prop. 1974: 28 340
perspektiv
över större ämnesområden. De tillfäUiga utställningarna kan ge möjlighet att
ställa samhngarna och den kunskap de förmedlar i relation tiU aktueUa
samhällsproblem. Genom utställningsverksamheten kan museerna, såsom MUS 65
uttryckt det, erbjuda material och information som engagerar och stimulerar
människornas intresse att aktivt delta i kulturlivet.
Jag viU särskilt
understryka vad utredningen anfört om utställningen som en beståndsdel i en mer
sammansatt kulturell verksamhet. Ett allsidigt utbud av bl. a. film, teater,
musik och litteratur i anknytning till museiverksamheten är ägnat att vidga
museibesökarens intresse för den information som varje museum kan ge inom sitt
särskUda ämnesområde. Del är värdefullt att museets aktiviteter utvecklas i
nära samspel med intressegrupper utanför museet. När museets fackkunskaper
ställs i relation till intressen och strävanden hos pohtiska organisationer,
studieförbund, kulturarbetare, aktionsgrupper och andra grupper av män- .
niskor ikan en utställning kring ett visst tema fungera som ett medium för
idékommunikation. Genom en publik verksamhet efter dessa hnjer bör museerna ha
goda möjligheter all fungera som debattforum för aUmänna samhäUsfrågor.
Museerna får sin egenart just genom all låta kunskapen om människornas
materiella standard och andliga situation i olika tider belysa den aktuella
samhällsdebatten. Referensen till det förflutna bör vara lika viktig som
anknytningen tUl museibesökarens egen situation.
Museernas
insatser för konstnärlig och kulturell förnyelse är en viktig del av
verksamheten. Ett museum för modern konst skall spegla och förmedla
förnyelsesträvanden inom konstområdet. Det bör också för t. ex. ett tekniskt
eller kulturhistoriskt museum vara möjligt att på grundval av kunskaperna om
det historiska skeendet och situationen i dag behandla den framtida
utveckhngen. Jag vill här särskilt betona museernas ställning som
informationscentraler och deras särskilda förutsättningar att stimulera debatt
och opinionsbildning.
Som förhållandena
är i dag är det så gott som enbart i tätortsområden som del finns goda
möjligheter till kontakt mellan å ena sidan museiinstitutionerna och å andra
sidan organisationslivet och de enskilda människorna. Såsom utredningen slagit
fast måste emeUertid museernas material som kunskaps- och upplevelsekäUa vara
tiUgängligt för aUa grupper i samhället.
Det
är ett rättvisekrav att de statliga museiresurser na så långt det är möjligt
kommer alla delar av landet till godo; De statliga museerna bör, vid sidan av
forskning, insamling och utveckhngsarbete av rikskaraktär, ställa sakkunskap
till förfogande, bedriva fortlöpande information och rådgivning samt svara för
olika slag av service till de regionala museerna. Vid nalionalihuseel,. statens
historiska museum. Nordiska museet m. fl. stathga och statsunderstödda museer
produceras
Prop. 1974: 28 341
vandringsutställningar
som bhvit ett väsenthgt inslag i de regionala och lokala museernas verksamhet.
En vandringsutställningsverksamhel av detta slag i nära kontakt med länsmuseer,
kommuner och organisationsliv bör på olika sätt utvecklas och understödjas.
Den försöksverksamhet med riksutställningar som MUS 65 bedriver är ett viktigt
inslag i ett sådant samspel meUan statliga och regionala museer.
En viktig princip för
riksutställningsverksamheten har varit att i nya tekniska och organisatoriska
former förmedla och ge möjlighet all visa de statliga museernas samlingar över
landet. Del åligger de statliga museerna att bl.a. genom att låna ut
museiföremål medverka i försöksverksamheten. Denna princip bör enligt min
mening befästas på så sätt att de statiiga museerna, t. ex genom depositioner
ute i landet, får ett ansvar för att göra sina samhngar och kunskaper
tiUgängliga. I samband med beredningen av MUS 65:s väntade förslag om
RiksutstäUningars framlida organisation bör omfattningen av de statliga museernas
ansvar för en decentraliserad museiverksamhet särskUt övervägas.
Även om man i ökad
utsträckning decentraliserar de statiiga museernas verksamhet bör del vara de
lokala och regionala museerna som i första hand tillgodoser behovet av
utställningar och museiundervisning. Jag vill liksom MUS 65 understryka alt
kommuner och landsting själva fastställer den lokala och regionala museiverksamhetens
inriktning och ambitionsnivå. Samma ansvarsfördelning meUan stat, landsting och
kommuner bör gälla för museiområdet som för kulturområdet i övrigt. Den
utveckling som ägt ram under 1960-talel innebär också att man med kommunala
insatser kunnat bygga upp länsmuseerna till institutioner med en synnerligen
omfattande och differentierad verksamhet. Härigenom finns inom museiområdet
till skillnad från andra sektorer av kulturområdet ett rikstäckande nät av
kulturinstitutioner.
Jag vUl i detta sammanhang
framhåUa att statsbidraget till landsantikvarieorganisationen indirekt
inneburit ett ekonomiskt stöd också för länsmuseiverksamheten. Bidraget kommer
inte att kunna utgå i nuvarande form i och med att länsstyrelsen i enlighet
med vad jag i det följande kommer att förorda övertar vissa uppgifter
beträffande den statliga kulturminnesvården. Detta får enligt mitt förmenande
inte innebära att staten undandrar sig ett ekonomiskt ansvar för regional
musei-och kulturminnesvårdande verksamhet.
MUS 65 föreslår dels statsbidrag
för regional kulturhistorisk museiverksamhet, för att bl. a. tillförsäkra
kulturminnesvården museal medverkan, dels statsbidrag för regional utåtriktad
museiverksamhet. Dessa bidrag föreslås utgå med lika stort belopp lUl varje
län. Ett vidgat statsstöd föreslås också kunna utgå till museer med regelbunden
service till bl. a. den högre utbUdningen och forskningen. Bidrag föreslås
vidare kunna utgå tiU region- och lokalmuseer för genomförande av särskUda
projekt.
Prop. 1974: 28 342
Flertalet
remissinstanser finner det föreslagna statsbidraget tUl region-och lokalmuseer
otUlfredsstäUande. I flera yttranden förordas indexreglerade bidrag eller
bidrag i förhållande till museets personalkostnader. Flera remissinstanser
åberopar kulturrådets förslag om statsbidrag tiU regionala och lokala
kulturinstitutioner.
Jag
förordar att ett nytt statsbidrag införs för länsmuseerna. Bidraget bör avse
länsmuseernas museala och kullurminnesvårdande verksamhet. Den närmare
utformningen av bidragssystemet bör övervägas inom en särskild arbetsgrupp som
jag i annat sammanhang avser att föreslå Kungl. Maj:t att tillsätta.
Arbetsgruppen bör vidare överväga frågan om statsbidrag till regional musei-
och kulturminnesvårdsverksamhet i sådana län där länsmuseum saknas.
MUS
65 har fört fram en rad förslag rörande de statliga museernas organisatoriska
uppbyggnad. Med statliga museer avser jag här de museer, som är organiserade
som statliga myndigheter, saml de två till övervägande delar statsunderstödda
stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet. I fråga om dessa museer
föreslås statens historiska museum, medelhavsmuseet och moderna museet bli
självständiga museer. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Haliwylska museet
bör enligt de sakkunniga läggas samman tUl en gemensam organisation. Dessa och
andra organisationsförslag har fått ett myckel blandat mottagande av
remissopinionen.
Jag
vill i likhet med de sakkunniga understryka betydelsen av alt museerna liksom
övriga kulturinstitutioner ges stor självständighet. Samhällets inflytande bör
begränsas till frågor om den allmänna inriktningen av de statliga och
statsunderstödda museernas verksamhet. Detta innebär doök inte att det allmänna
har anledning alt närmare pröva och godkänna de åsikter och bedömningar som
kommer liU uttryck i verksamheten. Målet att skapa reella yttrandemöjhgheler
gäller givetvis även museisektorn. Denna principiella grundsyn i fråga om
institutionernas frihet, som bl. a. mina båda företrädare gett uttryck för,
måste prägla ett ställningstagande även till museernas organisationsfrågor.
Inrättandet av elt mycket stort antal fristående museiinstitutio-ner kan
emellertid ge upphov tiU elt dåligt utnyttjande av personal, lokaler, utmstning
och ekonomiska resurser och därigenom försämrad service både för personal och
allmänhet. Detta måste också beaktas när man överväger om ett museum skall vara
helt fristående eller ingå i en större organisation.
Ett
ställningstagande tUl MUS 65:s organisationsförslag bör sålunda i varje enskilt
fall bygga på vissa allmänna riktlinjer för organisationen av statiiga och
statsunderstödda museer. Jag anser att man i en myndighet och under en
gemensam styrelse bör kunna förena museienheter, vUka har besläktade
ämnesområden. Frågor rörande gränserna för och inriktningen av varje
museienhets insamlingsområde kan härigenom
Prop. 1974: 28 343
lösas
i samråd inom en och samma organisation. Vidare möjliggörs ett samlat
utnyttjande av tillgängliga resurser, varigenom kostnadskrävande dubbleringar
kan undvikas. Del bör t. ex. vara till fördel för verksamheten i sin helhet
att kunna samla resurser för teknisk bearbetning, biblioteks- och arkivservice,
information och kontakter m. fl. gemensamma funktioner. Elt viktigt motiv för
en samordning mellan statliga museienheter är också att man härigenom skapar
ökade möjligheter för en samlad och effektiv service tiU de regionala museema.
Ett
organisatoriskt samgående i syfte att uppnå ett samordnat och rationeUt
utnyttjande av tillgängliga resurser för museiverksamheten får inte leda till
en beskuren handlingsfrihet för de olika institutioner som förs samman. Inom
varje gemensam organisation bör självständighet råda för de ingående
enheterna. Detta bör bl. a. komma till uttryck i att ledningen för resp. enhet
får besluta självständigt inom ramen för de resurser som ställs lUl enhetens
förfogande.
Jag
kommer vid min anmälan i det följande (25.19.4) av MUS 65:s förslag om elt
musei- och utsläUningsråd alt förorda att rådels funktioner inordnas i statens
kulturråd. Vissa frågor som tagits upp av MUS 65 kommer sålunda att ligga inom
kulturrådets ansvarsområde. Den fortsatta handläggningen av frågan om central
registrering av museisamlingar hksom av frågan om konserveringsverksamhetens
organisation bör kunna övervägas inom kulturrådet. Fortsatta överväganden
rörande museiväsendets personalutbildningsfrågor bör också kunna göras inom
statens kulturråd i samråd med utbUdningsmyndighetema.
I
och med inrättandet av statens kulturråd föreligger inte längre skäl för en
statiig reglering av verksamheten inom museichefskollegiel i Stockholm. Det
bör ankomma på Kungl. Maj:l att bestämma på vilket sätt en precisering av
museernas ansvarsområden fortsättningsvis skall kunna göras.
Jag
övergår nu till att behandla de enskUda museerna var för sig.
Statens
historiska museum har tiU uppgift att bevara mmnet av kulturutvecklingen i
Sverige och skall tillsammans med riksantikvarieämbetet sprida kunskap om
landets kulturminnen och om gångna tider. Medelhavsmuseet skall omfatta
samlingar av fornföremål, som belyser de antika kulturerna inom
medelhavsområdet och Främre Orienten.
MUS
65 föreslår alt riksantikvarieämbetet, statens historiska museum och
medelhavsmuseet i fortsättningen skall utgöra fristående institutioner. Med
hänsyn till bl. a. den starkt delade remiss opinionen och mot bakgrand av de
redovisade riktlinjerna för organisationen av statliga museer, kommer jag i
det följande att förorda att ämbetet och de två museerna bör utgöra en
myndighet med intern självständighet för de ingående enheterna.
I
avvaktan på resultatet av den utredning om riksantikvarieämbetets
Prop. 1974:28 344
och
de båda museernas inre organisation, som jag berör i det följande (25.19.5),
kommer jag att beräkna medel för bl.a. utökad utstäUningsverksamhet vid
historiska museet och medelhavsmuseet.
Nationalmuseet
har liU uppgift att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen.
Moderna museet och östasiatiska museet är avdelningar uiom nationalmuseet.
MUS
65 föreslår att moderna museet skUjs från nationalmuseet. Östasiatiska museet
bör däremot enligt utredningen även i fortsättningen vara knutet till
nationalmuseet.
Flertalet
remissinstanser avvisar eller för fram starka reservationer mot förslaget att
göra moderna museet tUl en frislående institution. Remissinstanserna delar
utredningens uppfattning om att östasiatiska museet inte bör omorganiseras
till ett fristående museum.
I
sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 föreslog nationalmuseet att
moderna museet skuUe avskiljas till en självständig organisatorisk enhet. Min
företrädare anförde i prop. 1971:1 (bil. 10 s. 68), mot bakgrund av bl. a.
statskontorels och MUS 65:s remissyttranden, att nationalmuseets förslag fick
tas upp i elt senare sammanhang i samband med behandhngen av frågor som är
övergripande för hela museiväsendet.
Jag
delar uppfattningen hos bl. a. kulturrådet all verksamheten vid moderna museet
oundvikligen måste bli annorlunda inriktad än verksamheten vid nationalmuseet
i övrigt. Jag anser däremot i likhet med statskontoret att en fullständig
uppdelning av nationalmuseet i ett samtidsmuseum och ett historiskt museum
skulle bli både orationell och onödigt kostnadskrävande. Besvärliga
gränsdragnmgsprbblem skulle uppstå vid uppdelningen av t. ex. tecknings- och
grafiksamlingama, biblioteket och arkivet samt administrationen. Önskemålen om
en självständigare ställning för modema museet kan enligt min mening
tUlgodoses inom en organisation av det slag som jag allmänt redogjort för i del
föregående.
Mot
bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att nationalmuseet med moderna museet
och östasiatiska museet bör utgöra en myndighet med en gemensam styrelse. Varje
museienhel bör självständigt under styrelsen ledas av en föreståndare. Vissa
servicefunktioner bör dock vara gemensamma för hela myndigheten. Styrelsens
uppgifter bör i huvudsak begränsas till beslut i gemensamma frågor om
verksamheten och de gemensamma resurserna samt viktigare organisations- och personalfrågor
lUcsom förslag tiU anslagsframställning. Föreståndare för musieenhet bör
självständigt leda det dagliga arbetet inom den egna enheten. Denne bör vidare
vara huvudföredragande i styrelsen i frågor som gäller enheten.
Jag
förordar således alt nationalmuseet skall omorganiseras efter de av mig
förordade riktlinjema. Vissa frågor rörande myndighetens inre
Prop. 1974: 28 345
organisation,
särskilt de gemensamma servicefunktionernas. omfattning och organisatoriska
ställning, behöver emeUertid ytterligare utredas innan en omorganisation
genomförs. Jag kommer senare att föreslå Kungl. Maj:t att tillsätta en
organisationskommitté för bl. a. detta utredningsarbete. Förslag på grundval
av kommitténs ställningstaganden kommer senare att anmälas för riksdagen.
Jag
vUl i detta sammanhang betona betydelsen äv alt den sedan år 1971 i moderna
museet inordnade verksamheten inom del fotografiska området ges tillräckligt
ulrym.me inom organisationen. Den fotografiska bildens betydelse som samhälls-
och tidsskildrare under detta århundrade är utomordentiigt stor. Min
företrädare beräknade i prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 7677, KrU 1973: 6, rskr
1973: 46) ökade medel för bl. a. en förstärkning av verksamheten med fotografi
vid museet.
Med
hänsyn till behovet att kunna anlita extra arbetskraft för olika projekt inom
den utåtriktade verksamheten på bl. a. fotoområdel kommer jag under anslaget
Nationalmuseet: Förvaltningskostnader att beräkna vissa medel härför. Jag
kommer också att beräkna ökade medel för inköp av modern svensk konst. Detta
bör bl. a. ses som elt led i de statiiga insatserna för kulturarbetarna
(25.17).
Naturhistoriska
riksmuseet har tUl uppgift att främja kunskapen om och forskningen rörande
växt- och djurvärlden, jordens uppbyggnad och historia samt människans biologi
och naturmiljö. Jag anser liksom MUS 65 alt riksmuseet bör fungera som centmm
för långsiktig dokumentation av naturutvecklingen och tjäna som bas för
naturvårdsundersökningar. Riksmuseet bör också medverka vid uppbyggnaden av
naturhistorisk verksamhet vid de regionala museerna. Jag kommer i det följande
all beräkna medel för en förstärkning av museets personal, som kan tillgodose
bl. a. kravet på service tUl den regionala museiverksamheten.
Jag
är inte beredd att förorda några organisatoriska förändringar bl. a. i vad
avser inrättandet av en befattning som museichef och tillika
styrelseordförande. Den nya organisation som riksmuseet erhöll år 1965 (prop.
1965: 81, SU 1965: 84, rskr 1965: 220) bör ligga fast.
Det
ankommer på naturhistoriska riksmuseet och Sveriges geologiska undersökning
(SGU) att i sin verksamhet uppmärksamma gränsdragningen mellan dessa båda
myndigheters museiområden.
Jag
delar MUS 65:s uppfattning alt rUcsmuseel har behov av alt i sin service till
undervisningsväsendet samarbeta med Bergianska trädgården. Jag avser att i
annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t all överläggningar las upp med
Bergianska stiftelsen om formerna för ett sådant samarbete.
Statens
sjöhistoriska museum har till uppgift att främja kunskapen om det svenska
sjöförsvarels, handelssjöfartens och skeppsbyggeriets verksamhet och utveckling
genom tiderna. I samband
Prop. 1974: 28 346
med
all museet den 1 juli 1964 övertog disposhionsrätten till regalskeppet Wasa
fattades beslut om viss omorganisation av museet. Del förutsattes härvid att
vissa ändringar i organisationen skulle kunna göras när bearbetnmgen av Wasa
hunnit längre (prop. 1964: 1 bU. 8 s. 128, SU 1964: 6, rskr 1964: 6).
I
sin anslagsframställning för nästa budgetår lägger sjöhistoriska museet fram
ett förslag till ändrad organisation, som innebär en slrifclare funktionsuppdelning
mellan museets olika avdelningar. Statskontoret tillstyrker de föreslagna
förändringarna i museets inre organisation.
Jag
anser all den föreslagna ändringen av museels organisation bör genomföras i
huvudsaklig överensstämmelse med museels förslag. Jag kommer i del följande att
beräkna medel för viss personalförstärkning vid den föreslagna
dokumentalionsavdelningen.
Etnografiska
museet har tUl uppgift att främja intresset för, kunskapen om samt forskningen
rörande främmande kulturer, framför allt utomeuropeiska,
MUS
65 har framhållit att etnografiska museets behov av personal och utrustning för
konservering inte kan tillgodoses enbart genom resurser som byggs upp vid
museet. Jag delar utredningens uppfattning. De närmare förutsättningarna för
ett tekniskt samarbete meUan etnografiska museet och bl. a. statens historiska
museum, hvrustkammaren och Nordiska museet bör prövas inom ramen för det
fortsatta utredningsarbetet som jag förordar i fråga om organisationen på
museiområdet.
Under
anslaget till etnografiska museet kommer jag att beräkna medel för bl. a.
forskningsverksamhetens ökade behov.
Nordiska
museets samlingsområde omfattar föremål som använts i Sverige efter år 1500.
Museet är en stiftelse, för vUken staten tagit hela det ekonomiska ansvaret.
Livrustkammaren har till uppgift att bevara bl. a. föremål från den forna
arsenalen och de kungliga livrust-, kläd- och skattkamrarna. Skoklosters slott
uppfördes under 1600-talets senare hälft. En betydande del av samlingarna av
konstföremål, vapen och böcker har förvarats i slottet sedan dess tillkomst.
Haliwylska museet skall med sina samlingar belysa den tid och de förhållanden
under vilka det kommit till stånd, dvs. 1900-talets första decennier. Sveriges
arkitekturmuseum är en statsunderstödd stiftelse, vars ändamål är att bl. a.
samla ur arkitektonisk synpunkt värdefullt material och anordna
arkitekturatställ-ningar i Sverige och utomlands.
MUS
65 föreslår att staten förhandlar med Stiftelsen Nordiska museet om ett
förstatligande av museet. Nordiska museet är för sin del berett att förhandla
med statsmakterna i frågan. MUS 65 föreslår vidare att förhandlingar upptas med
Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum om ett förstatiigande av denna
institution. Ingen remissinstans motsätter sig att arkitekturmuseet ombildas
tiU statiigt museum.
Prop.
1974: 28 347
När
det gäller frågan om organisationen av här berörda statliga och
statsunderstödda museer vUl jag erinra om vad jag i det föregående anfört
beträffande vissa allmänna riktlinjer för museernas organisation. En närmare
granskning av verksamheten vid Nordiska museet, livrustkammaren, Skoklosters
slott, HaUwylska museet och Sveriges arkiteklurmuseum ger vid handen att
samlingar och verksamhetsinriktning kan motivera ett samarbete och en samordning
mellan dessa museer. En sådan samordning kan innebära fördelar bl. a. i fråga
om elt gemensamt utnyttjande av vaktpersonal och konserveringsresurser.
Av
remissinstanser som berört denna fråga har Nordiska museet. Föreningen Sveriges
landsantikvarier och SACO peikat på möjligheten av en vidgad organisatorisk
samordning mellan flera av dessa museer i syfte all underlätta samordning av
befintliga resurser och undvika onödig splittring. Bland dem som tillstyrkt MUS
65:s förslag om ett sammanförande av livrustkammaren. Skoklosters slott och
HaUwylska museet återfinns förutom dessa tre museer även RRV samt riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum.
Jag
är inle beredd att nu ta ställning till frågan om en organisatorisk samordning
för de nämnda museerna. Vissa frågor bör ytterligare övervägas innan beslut kan
fattas. Hit hör frågan om ombUdande av Nordiska museet och Sveriges
arkitekturmuseum liU statliga institutioner. Staten bestrider redan i dag
merparten av kostnaderna för verksamheten vid de två museerna. Del århga
statsbidraget till Nordiska museet prövas i samma ordning som anslagen till de
såsom statliga myndigheler organiserade museerna. Jag avser att i annat
sammanhang föreslå Kungl. Maj:l att förhandlingar tas upp med Stiftelsen Nordiska
museet och Stiftelsen Sveriges arkitekturmuseum om att dessa museers verksamhet
ställs under statligt huvudmannaskap.
Innan
ställning tas till MUS 65:s förslag tUl organisation av nämnda museer bör också
vissa lokalfrågor övervägas. Sveriges arkitekturmuseum har i sitt
remissyUrande framhållit att verksamheten vid ett utbyggt arkitekturmuseum i
hög grad är beroende av att lokalfrågan löses. Senare denna dag kommer jag att
lägga fram förslag som innebär att livsrustkammaren får lokaler i Stockholms
slott och att möjligheten undersöks att i Nordiska museets byggnad på
Djurgården inrymma även Sveriges arkitekturmuseum.
Den
av Nordiska museet begärda översynen av museets inre organisation, vilken
tiUstyrkts av statskontoret, bör kunna göras inom den organisationskommitté som
jag kommer alt föreslå Kungl. Maj:t alt tillsätta för att utreda frågan om den
inre organisationen för vissa statliga museer. Vid denna översyn bör hänsyn las
tiU resultatet av de förhandlingar om elt förstatligande som jag tidigare berört,
olika lösningar för fastighetsförvaltningen och de frågor som sammanhänger med
en gemensam organisation för nyssnämnda museer. Kommittén bör
Prop. 1974: 28 348
kunna
pröva alternativa organisationslösningar för denna grupp av museer.
Mol
bakgrund av vad jag tidigare anfört och i avvaktan på fortsatta överväganden i
organisationsfrågan kommer jag i del följande att beräkna medel för bl. a.
konserveringsverksamheten vid Skoklosters slott.
Tekniska
museet skall belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess
grundvetenskaper samt inom industrin.
MUS 65 föreslår att
förhandlingar upptas mellan staten och Stiftelsen Tekniska museet om ett
ombUdande av museet till statlig institution. Remissopinionen är splittrad.
Uttalat negativa till ett förstatligande är bl. a. Tekniska museet,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund och Svenska
teknologförenlngen.
Med
hänsyn tiU de invändningar som rests mol ett förstatligande av Tekniska museet
är jag f. n. inte beredd alt ta ställning i denna fråga. Frågan om museets
ställning och den framtida fördelningen av det ekonomiska ansvaret för museet
bör kunna tas upp vid överläggningar med Stiftelsen Tekniska museet.
I
det följande kommer jag att beräkna medel för viss personalförstärkning vid
centrala avdelningen och föremålsavdelningen.
MUS
65 behandlar i särskUd ordning vissa s. k. specialmuseer med riksomfattande
uppgifter. Under anslaget Bidrag tiU vissa museer och arkiv (27.27) kommer jag
att räkna med viss medelsförslärkning för bl. a. Dansmuseet, Drottningholms
teatermuseum. Musikhistoriska museet, Millesgården och Thielska galleriet.
Mot
bakgrund av remissopinionen är jag f. n. inte beredd alt ta ställning till
frågan om elt förstathgande av Musikhistoriska museet. Det fortsatta
förhåUandet mellan staten och Musikhistoriska museet bör emellertid kunna tas
upp vid överläggningar med Musikaliska akademien.
I
enlighet med vad som anförts av MUS 65 och remissinstanserna bör universitets
museerna ta aktiv del i läroanstalternas utbUdnings- och forskningsverksamhet.
Samtidigt bör de svara för kontakt mehan vetenskap och samhäUe. De bör i delta
syfte göras mer allmänt tiUgängliga. Del ankommer på myndigheterna att
framlägga närmare förslag i dessa avseenden.
Mot
bakgrund av bl. a. de åsikter som framförts i remissyttrandena är jag f.n. inte
beredd all föreslå någon förändring beträffande museiorganisationen i Uppsala.
Utredningen har föreslagit
att ett samordnande organ inrättas för de naturhistoriska museerna. Förslaget
har vunnit anslutning i remissyttrandena. Jag avser att senare föreslå Kungl.
Maj:t att uppdra åt universitetskanslersämbetet och naturhistoriska riksmuseet
att överväga åtgärder beträffande de naturhistoriska universitetsmuseerna.
Prop.
1974: 28 349
Chefen
för försvarsdepartementet har i prop. 1974: 1 (bil. 6 s. 183) inte föreslagit
någon förändring av deparlementsliHhörighelen för armémuseet och marinmuseet
och model I kammaren i Karlskrona för nästa budgetår. Till den höjning av ambitionsnivån
och andra förändringar som föreslagits av MUS 65 kommer ställning att las för
varje särskUt budgetår.
Mot
bakgrund av MUS 65:s förslag och remissinstansernas synpunkter anser jag det
värdefullt att ett vidgat samarbete inleds mellan marinmuseet och
modeUkammaren i Karlskrona samt Blekinge museum. Marinmuseet bör anmodas
uppmärksamma vad jag här anfört.
MUS
65 föreslår att järnvägsmuseet i Gävle får en roll som specialinstitution för
att belysa järnvägskommunikationeraas sociala och kulturella roll under olika
tider. Beträffande museets organisatoriska ställning anser utredningen att
museet liksom hittills lämpligen bör utgöra en enhet inom statens järnvägar.
Jag
anser, i likhet med vad chefen för kommunikationsdepartementet i annat
sammanhang uttalat (prop. 1974: 1 bil. 8 s. 168), att järnvägsmuseet bör ses
som en naturlig del av statens järnvägars verksamhet och således
organisatoriskt tillhöra verket. Museets målsättning att i bUdningssyfte svara
för orientering om utvecklingen av järnvägskommunikationerna kan enligt min
mening förenas med verkets allmänna intresse att bedriva information om statens
järnvägar som företag och institution i samhället. Jag är därför inte beredd
att såsom utredningen föreslagit förorda särskild ersättning för
järnvägsmuseets driftkostnader.
25.11
Kulturminnesvård
De
senaste årens livliga intresse för kulturvård och miljöfrågor har medfört att
kulturminnesvården ägnats ökad uppmärksamhet. Synen på bevarandet av äldre
byggnader och kultnrhistoriskt värdefulla miljöer har härigenom vidgats.
Kulturminnesvården har sålunda kommit att tUlmätas ökad betydelse, i den
allmänna samhällsplaneringen. Detta har kommit till uttryck i en rad sammanhang
som jag här kortfattat skall redovisa.
I
de riktlinjer för den fysiska riksplaneringen som statsmakterna dragit upp
(prop. 1972: 111, CU 1972:35, rskr 1972: 348);har från flera utgångspunkter
betonats viklen av att la tiU vara olika miljöers nalur-och kulturhistoriska
värde. Som särskilt värdefullt har ansetts att kulturminnesvården integreras i
samhällsplaneringen. Som ett led i del programskede av den fysiska
riksplaneringen som sedermera skall redovisas för riksdagen har
riksantikvarieämbetet utarbetat anvisningar för redovisningen av
kulturminnesvårdens intressen. Även i det följande planeringsskedet spelar kulturminnesvården
en viktig roll.
Prop. 1974: 28 350
Ett
markerat uttryck för ett vidgat synsätt i fråga om kulturminnesvården är
vidare de tilläggsdirektiv som år 1972 utfärdades för bygg-lagulredningen (K
1969: 55). Enligt dessa skall utredningen i sitt arbete överväga de synpunkter
som 1971 års riksdag anfört (KrU 1971: 26, rskr 1971:264) vad gäUer skydd för
kulturhistoriskt värdefuU bebyggelse och miljö. Från bl. a. dessa
utgångspunkter överväger utredningen frågan om en mer generell rivningsreglering.
I avvaktan på en mera
genomgripande reform av byggnadslagstiftningen har enhgt statsmakternas beslut
år 1973 (prop. 1973: 196, CU 1973:35, rskr 1973:386) genomförts ändringar i
denna lagstiftning, innebärande möjlighet för byggnadsnämnd alt meddela
tidsbegränsade rivningsförbud, när del är påkallat bl. a. för bevarande av
kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse.
Statsmakterna har år 1973
(prop. 1973: 21, CU 1973: 19, rskr 1973: 208 och prop. 1973: 22, CU 1973: 20,
rskr 1973: 209) på grundval av förslag från saneringsutredningen fattat beslut
om betydelsefuUa reformer för att främja saneringsverksamheten inom äldre
bostadsområden. Förutom alt för ändamålet anslagits medel har riktUnjer dragits
upp för hur kommunerna skall leda verksamheten genom att upprätta
bostadssaneringsprogram. Av grundläggande betydelse är härvid all del
fastslagits all äldre byggnader av både samhällsekonomiska, kulturhistoriska
och mUjömässiga skäl saml av hänsyn liU de boendes intressen skall bevaras och
moderniseras i den omfattning som del är tekniskt och ekonomiskt möjligt.
Vidare har på grundval av saneringsutredningens slutbetänkande (SOU 1973: 73)
Sanering III i årets stats-verksproposilion (prop. 1974: 1 bU. 14 s. 130138)
lagts fram ytterligare förslag med anknytning till kulturminnesvården.
Förslagen avser dels vissa aUmänna riktlinjer för urval och planering i fråga
om upprustning och bevarande av kulturhistoriskt värdefuU bostadsbebyggelse,
dels förstärkt statiigt låneslöd till sådan bebyggelse. Bl. a. föreslås all
beslut i fråga om urvalet bör vara underbyggda av antikvarisk expertis. I
propositionen framhåller chefen för bostadsdepartementet vidare i fråga om den
särskilt värdefulla bebyggelsen, som föreslås få stöd i form av tilläggslån, att
prövningen bör anknytas till bestämmelserna om byggnadsminnen och att detta
synes böra leda till ett urval på riksnivå genom riksantikvarieämbetets
försorg. Riksdagen har ännu inte tagit ställning tiU det framlagda förslagel.
Som
ett komplement till de föreslagna stödåtgärderna har saneringsutredningen i
sitt slutbetänkande föreslagit ökade resurser för den bidragsgivning avseende
kulturhistoriskt värdefulla byggnader som riksantikvarieämbetet svarar för i
sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för kulturminnesvården. Del
framförda förslagel tar sikte på konservering av märkligare inrednings- och
fasaddetaljer på bygg-nadsminnesförklarade byggnader. Utredningen föreslår
vidare all kost-
Prop. 1974: 28 351
naderna
för den antikvariska kontroUen vid restaurering av kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse, vilka nu debileras fastighetsägaren, skall bestridas av
statsmedel med hänsyn till att kontrollen är en samhällehg angelägenhet.
Betänkandet har remissbehandlats inom dåvarande inrikesdepartementet.
Utredningens uppfattning delas av flertalet remissinstanser som yttrat sig i
frågan. Jag kommer i del följande, med hänsyn tUl bl. a. saneringsulredningens
förslag i denna del, att beräkna ökade medel under anslaget till vård och
underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Jag är
inte beredd att på föreliggande underlag biträda utredningens förslag rörande
bestridande av kostnaderna för den antikvariska kontrollen.
MUS
65 ger i betänkandet (SOU 1972: 45) Kulturminnesvård vad gäUer den allmännna
synen på kulturminnesvården ullryck för alt kulturminnesvården i dag bör
betraktas i ett vidare sammanhang än som traditioneUt varit brukligt. Tidigare
inriktades kulturminnesvården främst på skyddandet och bevarandet av vissa
utvalda objekt som uppfyllde bestämda konstnärhga eller kulturhistoriska kriterier.
Successivt har den emellertid kommit alt inriktas alltmer på hela den av
människan uppbyggda och påverkade miljön. Denna utveckling ställer enligl
utredningen ökade krav på de kulturminnesvårdande organen. Dessa bör förstärkas
dels i ekonomiskt avseende, dels organisatoriskt på elt sådant sätt att
kulturminnesvården ges möjlighet att effektivt medverka i samhäUsplaneringen.
MUS 65:s syn på
kulturminnesvården delas av elt stort antal remissinstanser. De understryker
också genomgående viklen av att kulturminnesvården ges effektiva möjligheter
att hävda sina intressen i den allmänna samhäUsplaneringen.
Även
jag ansluter mig i princip tiil den syn på kulturminnesvården som redovisas av
utredningen. Vid min tidigare redogörelse för målen för den statliga
kulturpolitiken har jag också berört den vidgade målsättningen för insatser på
kulturminnesvårdens område. Kulturminnesvården bör sålunda i ökad utsträckning
inriktas även på bevarandet av samlade miljöer vid sidan av den monument- och
objektvård som är kulturminnesvårdens traditionella domän. Kulturminnesvården
bör därför ges en sådan ställning att den utan alt försumma sina traditionella
uppgifter kan svara mot de vidgade kraven.
I
Ukhet med MUS 65 anser jag alt en nödvändig förutsättning för all
kulturminnesvården i framtiden skall kunna fullgöra sina uppgifter är att de
kulturminnesvårdande myndigheterna sätts i stånd att effektivt medverka i
planeringsarbetet. Den förstärkning av samhällsplaneringen på regional och
central nivå som statsmakterna har beslutat om på grundval av bl. a. prop.
1970: 103 och 1972: 111 bör således kompletteras vad beträffar den miljö som är
skapad av människan. Det bör kunna ske på ett i princip likartat sätt som i
fråga om naturmiljön.
Prop.
1974: 28 352
I fråga om den regionala kultur mi nnesvården föreslår
MUS 65 en statlig organisation. En sådan organisation är enligt utredningen en
förutsättning för en decentralisering av beslutanderätten enligt
kulturminnesvårdens speciaUagstiftning, dvs. i första hand lagen (1942:350) om
fornminnen (ändrad senast 1971:1163), lagen (1960:690) om byggnadsminnen
(ändrad 1972:777) och kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det
offentiiga byggnadsväsendet' (ändrad senast 1968: 739). En sådan
decentralisering skulle enligt utredningen utgöra ett viktigt steg mot ökat
medinflytande och bättre kontakt med de lokala intressena. För en sådan
organisation talar också att den statliga planeringsverksamheten har sin
tyngdpunkt på det regionala planet. Om kulturminnesvården skall kunna hävda
sina intressen i den fysiska planeringen, krävs därför enligt utredningen alt
den får en regional organisation jähiförbar med vad som slår till förfogande
för andra verksamhetsområden, inrättandet av 'en statlig regio-nalorganisation
skulle vidare enligl utredningen leda till en klarare ansvarsfördelning mellan
stal och kommun.
Del stora flertalet av de remissinstanser som kommenterat
utredningens förslag om en decentralisering av beslutanderätten enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning tillstyrker förslaget. Ett tiotal remissinstanser ställer
sig helt negativa tUl det. En något större grupp, vari bl. a. ingår
riksantikvarieärribetet och statens historiska museum, förordar såsom
huvudprincip all den nuvarande centrala beslutsordningen bibehålls, men att
beslut i vissa ärendegrupper successivt delegeras till landsantikvarien.
I likhet med utredningen förordar jag att den statiiga
kulturminnesvården ges en organisatorisk förankring på det regionala planet.
En sådan lösning skuUe tillgodose två syften, nämligen en strävan efter att
decentralisera beslut och att förbättra förutsättningarna för att hänsyn tas
tiU kulturminnesvården vid samhällsplaneringen.
Beslutanderätten enligl kulturminnesvårdens
speciallagstiftning ankommer i dag på riksantikvarieämbetet. På länsplanet
företräds ämbetet av landsantikvarien. Denne har emellertid inga'egna
beslutsfunktioner, även om de avgörande bedömningarna ofta sker på ort ooh
ställe i samband med landsantikvariens beredning av ärendena.
Jag ansluter mig i princip tUl utredningens förslag om en-
decentralisering av besluten enligt speciallagstiftoingen i syfte att förenkla
beslutsprocessen och att skapa Större förutsättningar för medinflytande för de
lokala intressena. Behov av en sådan decentralisering föreligger särskilt i
fråga om ärenden som har ett starkt samband med den fysiska planeringen och
samhällsplaneringen i stort. Vissa ärenden som faller inom speciallagstiftningens
ram kan emeUertid för sin handläggning kräva speciell sakkunskap av ett slag
som bara finns företrädd inom den centrala myndigheten. Det bör närmare
övervägas om inte beslut i så-
Prop. 1974: 28 353
dana
ärenden bör fattas av riksantikvarieämbetet också i fortsättningen. Förslag
till avgränsning av dessa ärenden bör utarbetas av den arbetsgrupp som jag
berört i anslutning lUl min behandling av museerna.
De farhågor som har
uttryckts för att enhetligheten och kontinuiteten i bedömningarna skuUe bli
hdande vid en decentralisering anser jag överdrivna. I fråga om beslut enligt
speciaUagstiftningen som förs över tiU regional nivå bhr en väsentiig uppgift
för riksantikvarieämbetet att nära följa tillämpningen och samla in och
bearbeta de erfarenheter som görs. På grundval av denna kontinuerliga bevakning
bör ämbetet meddela föreskrifter, råd och anvisningar till ledning för den
regionala handläggningen. Kraven på enhetlighet och kontinuitet blir härigenom
väl tillgodosedda. Riksantikvarieämbetets möjligheter all hävda del övergripande
ansvaret för kulturminnesvårdens intressen bör häratöver säkerställas genom
att ämbetet ges rätt att föra talan mot de regionalt fattade besluten enligl
kulturminnesvårdens speciallagstiftning. Detta motsvarar vad som f. n. gäller
för statens naturvårdsverk i fråga om naturvården.
Den
föreslagna decentraliseringen stäUer givetvis ökade krav på kulturminnesvårdens
regionala organisation. För att åstadkomma den integrering av
kulturminnesvården i planeringsarbetet på del regionala planet som jag åsyftar
bör den regionala organisationen ansluta till den organisation som råder inom
den statliga samhällsplaneringen. En sådan anslutning bör ge ökade möjligheter
för kulturminnesvården att hävda sina intressen.
MUS
65 föreslår alt länsstyrelsen blir regional myndighet för den statiiga
kulturminnesvården och att en kulturminnesenhet, med landsantikvarien som chef,
inrättas inom länsstyrelsens planeringsavdelning. Till länsstyrelsens
kullurminnesenhel överförs riksantikvarieämbetets beslutsfunktioner enhgt
kulturminneslagstiftningen liksom de uppdrag av statlig karaktär som
landsantikvarien haft att fullgöra främst som länsombud för
riksantikvarieämbetet. Kulturminnesenheten skall vidare enligt förslaget bl. a.
företräda kulturminnesvårdens intressen i den för hela planeringsavdelningen
gemensamma verksamheten med samhällsplanering.
Remissopinionen
är myckel splittrad i organisationsfrågan. Utredningens förslag tillstyrks av
bl. a. flertalet länsstyrelser och ett stort antal kommuner, samt statens
vägverk, statens naturvårdsverk och statens planverk. Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum förordar å andra sidan, i likhet med åtskilliga
kommuner och flertalet hembygdsförbund, ett bibehållande eller en utbyggnad av
nuvarande landsanlikvarieorganisalion. Många instanser uttrycker oro för att en
överflyttning av landsantikvarien liU länsstyrelsen skall innebära all del
betydelsefulla sambandet meUan kulturminnesvård och museal verksamhet inle i
fortsättningen kan upprätthållas.
Innan
jag går närmaire in på frågan om länsstyrelsen som regional
23
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 354
myndighet
för den statliga kulturminnesvården vUl jag mot bakgrund av remissinstansernas
synpunkter framhålla betydelsen av att länsmuseerna som basinstitutioner för
den kommunala och landstingskommunala kulturminnesvården också i
fortsättningen får möjlighet att bedriva en omfattande och kvalificerad
kulturminnesvård. Det är angeläget att värna om existerande samband mellan
kuUurminnesvård och museiväsende och att skapa garantier för en fortsatt
samverkan mellan statlig och kommunal kulturminnesvård. Länsmuseerna spelar
härvid en avgörande roll.
När
jag haft att ta ställning till själva organisationsfrågan har jag vägletts av
en strävan att dels åstadkomma den önskade integreringen av kulturminnesvården
i det regionala planeringsarbetet, dels åstadkomma en klarare
ansvarsfördelning på del regionala planet. Tyngdpunkten i del regionala
planeringsarbetet har genom statsmakternas beslut förlagts till
länsstyrelserna. Inom dessa fattas beslut i en rad ärenden som i större eller
mindre utsträckning också berör kulturminnesvårdens intressen. Plan- och
byggnadsärenden, fastighetsbUdningsärenden och tillståndsärenden enligl
naturvårdslagen m. fl. lagar är bara några exempel på ärenden i vars
handläggning kulturminnesvårdsaspekterna måste beaktas på ett bättre sätt än
vad som i dag är möjligt. Kulturminnesvården bör också finnas med i bilden vid
länsstyrelsens arbete med program för beredskapsarbeten, kommunala
bostadsbyggnadsprogram och kommunernas ekonomiska långtidsplanering.
Ett
grundläggande ansvar för kulturminnesvården liksom för kulturområdet i övrigt
ligger hos kommuner och landsting. Genom speciallagstiftningen har emellertid
staten ett större ansvar inom kulturminnesvårdsområdet än inom andra sektorer
av kulturområdet. Statens ansvar för samhällsplaneringen i stort innebär också
ett betydande ansvar för den regionala kulturminnesvården i de delar den faller
inom samhällsplaneringens vida ram. Mol denna bakgrund har jag övertygats om
att det statliga ansvaret för kulturminnesvården måste la sig uttryck i en
regional förankring hos det organ som på regional nivå svarar för samhällsplaneringen.
Jag förordar således i likhet med MUS 65 att länsstyrelsen blir regional
myndighet för den statliga kulturminnesvården.
Från
vissa av de remissinstanser som förordar ett bibehållande av nuvarande
landsantikvarieorganisation, med landsantikvarien knuten tUl länsmuseet,
framförs tanken att landsantikvarien bör kunna fungera som föredragande i
länsstyrelsen. Jag vill här först peka på att en myckel viktig grupp av
länsstyrelsens planeringsärenden berör den översiktliga avvägningen mellan
kommuner och större regioner. Det är enligl min mening mindre lämpligt att en
tjänsteman med enskild huvudman är föredragande i denna typ av ärenden
samtidigt som han företräder kulturminnesvården i de enskUda kommunernas
detaljplanering. Jag vill vidare betona vikten av att beredningen av
kulturminnesvårds-
Prop. 1974: 28 355
frågorna
ingår som ett led i länsstyrelsens allmänna planeringsarbete. Det är därför
enligt min mening nödvändigt att en statiig tjänsteman inom länsstyrelsen får
ett samlat ansvar för beredning och föredragning av kulturminnesärenden.
Länsstyrelserna måste således ha egna specialister som kan delta i varje led
av berednings- och beslutsprocessen.
Den
decentralisering som jag förordat i det föregående innebär för länsstyrelsens
del att den i fortsättningen skall handlägga ärenden enligt kulturminnesvårdens
speciallagstiftning, i den mån dessa som jag tidigare berört inle skall ligga
kvar på riksantikvarieämbetet. Inom länsstyrelsens ansvarsområde hgger vidare
ett stort antal ärenden rörande bl. a. plan- och byggnadsfrågor,
fastighetsbUdning och naturvård, i vilka kulturminnesvårdens intressen måste
bevakas. Det är också en central uppgift för länsstyrelsen att inom ramen för
den översiktliga planeringen ta stäUning tiU kulturminnesvårdens behov vid
arbetet med bl. a. den fysiska riksplaneringen.
I
fråga om kulturminnesvårdens organisatoriska inordnande i länsstyrelsen är jag
inte beredd att förorda att en särskild kulturminnesenhet inrättas inom
planeringsavdelningen. Jag anser emellertid att det vid länsstyrelsen i varje
län bör inrättas en tjänst för handläggningen av kulturminnesvårdsfrågorna.
Innehavaren av tjänsten bör vara organisatoriskt sidoordnad
planeringsavdelningens olika enheter på samma sätt som länsveterinären är i
dag. Jag har i dessa frågor haft samråd med chefen för kommundepartemenlet. Den
nya organisationen bör införas den 1 juli 1976.
Det
stöd som f. n. utgår tUl länsmuseerna i form av statsbidrag enligt kungörelsen
(1955: 317) angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
(ändrad senast 1965: 167) kan i princip anses utgöra ersättning för
landsantikvariens arbetsinsatser inom den på statiigt uppdrag bedrivna
kulturminnesvården, dvs. för dennes uppgift att vara riksantikvarieämbetets
företrädare på regional nivå. Genom de förändringar i fråga om organisation och
ansvar på kulturminnesvårdsområdet som jag har förordat upphör uppgiften för
landsantikvarien att vara riksantikvarieämbetets företrädare. Detta hindrar
emellertid inte att länsmuseerna även i forisättningen bör kunna utnyttjas av
riksantikvarieämbetet som remissinstanser. De bör också av ämbetet kunna
anförtros viktiga inventerings- och vårdnadsuppdrag.
Det
förhållandet all länsstyrelsen blir regional myndighet för den statliga
kulturminnesvården behöver enligt min mening inte innebära att den kännedom om
de faktiska förhåUandena och den sakkunskap som i övrigt finns representerad i
länsmuseet i fortsättningen inte kan utnyttjas. Utredningar och bedömningar
till belysning av de frågor som skaU handläggas av länsstyrelsen bör
fortsättningsvis kunna tillhandahållas av länsmuseet.
Jag
har i det föregående vid min anmälan av vissa frågor rörande
Prop. 1974: 28 356
regionala
och lokala museer förordat att ett nytt statsbidrag införs för länsmuseerna.
Det nya statsbidraget bör syfta lUl att dels trygga länsmuseernas möjligheter
att fullgöra de uppgifter som museerna inom ramen för sina egna åtaganden såsom
fria kulturinstitutioner tar på sig på kulturminnesvårds- och museiområdet,
dels kompensera länsmuseerna för fuUgörandet av uppgifter för
riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen. Statsbidraget bör i princip på
samma sätt som gäller stödet till andra kulturinstitutioner utgå utan alt
några villkor ställs upp i fråga om verksamhetens inriktning och innehåU. Det
måste sålunda stå fritt för länsmuseerna att enligt de viUkor som gäller till
följd av huvudmannaskapet för museet självständigt bestämma sina kulturinsatser.
Vissa viUkor som avser museets uppgifter för riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen
bör dock kunna föreskrivas.
Information
om resultaten av undersöknings- och forskningsarbete samt om
kulturvårdsplanering och andra aktuella kulturvårdsfrågor är en betydelsefull
del av länsmuseets verksamhet. Informationsarbetet bör i hög grad kunna bidra
till att skapa medvetenhet om kulturmiljöns värde och behov av skydd. Genom sin
fria ställning i förhållande till beslutande myndigheter kan länsmuseet i delta
sammanhang i högre grad än i dag bli opinionsbildande och ett forum för debatt
i miljöfrågor.
Med
en ansvarsfördelning i enlighet med vad jag här anfört kan inrättandet av en
kulturminnesvårdsorganisation inom länsstyrelsen inte uppfattas som en
dubblering av funktioner och en splittring av resurser. En
personalförstärkning inom länsstyrelsen och ett fortsatt statligt stöd tlU
länsmuseerna innebär givetvis en förstärkning av den regionalt bedrivna
kulturminnesvården i dess helhet.
Jag
vill särskilt framhålla det värdefulla arbete som hembygdsrörelsen uträttar
för kulturminnesvården. Jag har i del föregående i olika sammanhang understmkit
organisationslivels vikliga uppgifter i svenskt samhällsarbete. Enligt min
mening är det väsentligt att både länsstyrelsen och länsmuseet har goda
kontakter med hembygdsrörelsen, som kan tillföra kulturminnesvården
betydelsefulla erfarenheter. Del samarbete som Samfundet för hembygdsvård
inlett med bl. a. riksantikvarieämbetet anser jag värdefiUlt för möjligheterna
att informera allmänheten om aktuella frågor inom kulturminnesvården och hembygdsarbetet.
F.
n. utgående statligt stöd till hembygdsrörelsen avser uppgifter på central
nivå. Innevarande budgetår har Samfundet för hembygdsvård fått bidrag ur
anslaget Bidrag tiU särskilda kulturella ändamål för upplysningsverksamhet på
kulturminnesvårdens område. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:l att höja
det bidraget för nästa budgetår. Samfundet åtnjuter vidare statsbidrag över
nionde huvudtiteln för miljövårdsinformation.
Prop. 1974: 28 357
25.12
Arkiven m.m.
Arkiven
är sinsemellan som institutioner mycket olikartade.
Arkiven
i traditionell menmg har främst till uppgift alt vårda och bl. a. för
forskningsändamål tillhandahålla skriftliga dokument. Den tekniska
utvecklingen har emellertid genom tUlkomsten av automatisk databehandling och
olika former av mikrografiska medier medfört nya metoder för att ta upp och
lagra information. Genom denna utveckling har arkiven kommit att ställas inför
helt nya uppgifter.
Som
arkiv betecknas vidare institutioner som bevarar och bearbetar material om
dialekter, folkminnen, ortnamn, visor och folkmusik.
Det
gemensamma för arkiven i denna vidare menmg är att de bevarar det kulturarv som
är knutet till dokument och andra informationsbärare. I likhet med museerna
bidrar arkiven till kommande generationers kunskap om det förflutna och till
att bevara det nödvändiga sambandet mellan nutida och äldre kultur.
Riksarkivet
och landsarkiven har i första hand ansvar för den statliga administrationens
dokument. Den gmndläggande regleringen av det statiiga arkivväsendet, vUket
främst kommer tiU uttryck i den allmänna arkivstadgan (1961: 590, ändrad senast
1972: 578), avser framför allt att säkerställa offentlighetsprincipen inom
statsförvaltningen och att trygga förvaltningens och forskningens behov av
dokumentation. Riksarkivet utövar del högsta inseendet över det offentliga
arkivväsendet. Riksarkivet har bl. a. till uppgift att verka för en tidsenlig
organisation och utveckhng av arkivväsendet.
Kommuner,
landsting och organisationer ansvarar själva för sitt arkivmaterial. Genom kommunallagstiflningen
och andra bestämmelser finns dock vissa övergripande regler också för
arkivverksamheten inom kommuner och landsting. Riksarkivet och landsarkiven
har vidare tiU uppgift alt gå kommunala myndigheter och enskilda tillhanda med
råd och anvisningar i arkivfrågor. De lar också, i mån av utrymme, emot kommunala
och enskilda arkiv för förvaring.
En
rad förbättringar inom den statliga arkivorganisalionen har genomförts de
senaste åren. Härigenom har arkiven gjorts bättre rustade att fullgöra sina
uppgifter.
I
detta sammanhang bör nämnas att dataarkiveringskommittén har, lagt fram förslag
tiU bestämmelser om ulgallring hos statiiga myndigheter av information på
elektromagnetiska databärare. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t
att meddela bestämmelser i ämnet. Ytterhgare förslag från kommittén i frågor
som rör de nya informationsbärarna väntas under innevarande år. Kommittén
behandlar arkiveringsproblem inom ett mycket vitt område och tar även upp frågor
om bevarande av äldre film, grammofonskivor, ljudband och Sveriges Radios
inspelningar.
Prop.
1974: 28 358
Det finns i dag ett ökande intresse för den epok då vår
demokrati växte fram. Folkrörelsearkiven har i samband därmed kommit att bli av
allt större betydelse. Genom det arbete som utförts i anknytning till dessa har
ett oersättligt material kunnat räddas åt framtiden och en säkrare grund
läggas för kännedom om den tid då det i många avseenden unika svenska organisationslivet
formades. Genom beslut av statsmakterna år 1972 (prop. 1972:1 bU. 10, s. 53, KrU
1972:4, rskr 1972:40) utgår under vissa förutsättningar statsbidrag tUl
folkrörelsearkiven. Statsbidrag utgår vidare för inventering av enskilda arkiv.
Jag kommer i det följande (27.27) att föreslå att verksamheten vid pressarkivet
förstatligas och inordnas i riksarkivet.
Kulturrådet har inte gått in på frågor rörande
arkivväsendet i vidare mån än att rådet föreslagit att förutsättningarna för en
gemensam styrelse för det statliga arkivväsendet skall utredas. Riksarkivet
och statskontoret har anslutit sig till rådets förslag.
Jag anser att del finns anledning att såsom ett uttryck
för statens ökade ansvar för arkivsektorn överväga frågan om att inrätta en styrelse
för riksarkivet. I styrelsen synes böra ingå bl. a. företrädare för kommuner,
landsting och organisationsliv. Genom inrättandet av en styrelse bör fömtsättningarna
för riksarkivet att ta upp övergripande frågor om arkivverksamhetens mål och ansvarsfördelningen
inom arkivvården förbättras. Jag återkommer i det följande vid min behandling
av riksarkivet (25.19.6) till frågan om en styrelse för riksarkivet.
Riksarkivet
har efter samråd med berörda myndigheter. Svenska kommunförbundet och
organisationer på teaterområdet lagl fram förslag om teatrarnas arkivfråga. Vid
beredningen av frågan om avtal med de statsägda aktiebolag, som jag i det
föregående förordat skall ta över den nuvarande verksamheten vid Operan och
Dramatiska teatern, avser jag att även ta upp frågan om att göra bestämmelser
om arkivbildning m. m., vUka i huvudsak svarar mot allmänna arkivstadgan,
tillämpliga på dessa teatrar. Avsikten är att i bestämmelserna ta in skyldighet
att överlämna exemplar av program m. m. till Drottningholms teatermuseum.
Vidare har jag för avsikt att föreslå ändringar av motsvarande innebörd i
villkoren för statsbidrag för Svenska riksteaterns verksamhet.
Med hänsyn tiU vad jag i det följande (25.21) kommer att
anföra om principerna för statsbidrag till lokala och regionala
teaterinstitutioner kan jag inte förorda bestämmelser som innebär skyldighet
för teatrarna att leverera visst teatermaterial till Drottningholms
teatermuseum. Huruvida sådana leveranser kommer att ske får bli beroende av
överenskommelser som kan komma att träffas mellan museet och berörda teaterinstitutioner.
Min medelsberäkning i det följande till Drottningholms teatermuseum (27.27) är
avvägd med hänsyn till att museet skall kunna ta hand om sådant material.
Prop.
1974: 28 359
Särskilt
statsbidrag bör enligt min mening inte anvisas för arkivvårdande uppgifter vid
teatrarna.
I
detta sammanhang vill jag ta upp frågan om en institution som inte är att
betrakta som ett arkiv men som lämphgen kan behandlas i detta sammanhang,
nämligen Nämnden för svensk språkvård.
Utredningen
rörande Nämnden för svensk språkvård har avgett för slag angående nämndens
framtida ställning och organisation. I likhet med utredningen anser jag att
nämnden fyller ett väsentligt behov. Det är betydelsefullt att nämnden får en
förstärkt organisation och dess personal förbättrade anställningsförhållanden.
Jag ansluter mig till utredningens förslag om att nämnden även i
fortsättningen får en fristående ställning med oförändrat huvudmannaskap.
Nämndens verksamhet faller inom statens kulturråds ansvarsområde.
Som
utredningen föreslagit bör den vetenskapliga personalen få förbättrade
anställningsförhållanden genom att deras tjänster blir stathgt reglerade. Jag
kommer i det följande, under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål
(27.8) att beräkna medel för fyra vetenskapliga, statligt reglerade tjänster
vid nämnden.
Institutionen
bör benämnas Svenska språknämnden.
25.13
Folkbibliotek
Kulturrådet
anser att folkbiblioteken intar en central plats i kulturlivet. De bör därför
enligt rådet i flertalet kommuner utgöra den institutionella gmnden för ett
mer differentierat kulturutbud och erbjuda alternativ till det kommersiella
kulturlivet. Mediaförmedlingen bör enligt rådet utvidgas och biblioteken bör
söka skapa aktiviteter i olika kommundelar. Denna uppfattning delas också av
remissinstanserna. Kulturrådet uppehåller sig i övrigt främst vid
folkbibliotekens aUmänkulturella uppgifter och organisatoriska ställning.
Förslag beträffande bibliotekens roll i litteraturförsörjningen har senare
framlagts av litteratur-utredningen i dess slutbetänkande (SOU 1974: 5) Boken,
som nu remissbehandlas.
Jag
delar kulturrådets syn på folkbibliotekens framtida roll. Folkbiblioteken tUlgodoser
höga krav på decentralisering. Det finns numera bibliotek i varje kommun i
landet och de större kommunerna har i regel ett väl utbyggt filialnät.
Glesbygden betjänas av bokbussar och bland sjuka och handikappade bedrivs
uppsökande verksamhet. Tillgången på lokaler och personal och den
grundläggande uppgiften att tillhandahålla informationsmaterial gör
folkbiblioteken till en lämplig bas för kontaktskapande aktiviteter. Jag delar
också kulturrådets uppfattning att länsbiblioteken har viktiga utjämnande och
kompletterande uppgifter.
Folkbiblioteken
är kommunala institutioner. Kommunerna anslår år-
Prop. 1974:28 360
ligen
betydande belopp för verksamheten. Dessa kompletteras av statsbidrag främst
för regionalt utjämnande insatser. Med hänsyn till det olämpliga i att genom
reglerande föreskrifter minska kommunernas möjhgheter att efter förutsättningar
och behov välja egna lösningar har jag i det föregående (25.4) avvisat tanken
på att införa en biblioteks-lagstiftning.
De
förslag beträffande folkbiblioteken som framlagts av kulturrådet och litteratumtredningen
bör behandlas i ett sammanhang, när remissbehandlingen av litteratumtredningens
slutbetänkande avslutats. I avvaktan på detta bör vissa förstärkningar av det
statliga stödet tiU folkbiblioteken ske inom ramen för nuvarande bidragssystem.
Förstärkningarna bör avse länsbibliotek och lånecentraler samt lokala
initiativ. Jag beräknar i det följande (27.28) ett ökat statiigt stöd för dessa
ändamål med 900 000 kr. budgetåret 1974/75.
Några
remissinstanser, bland dem bibliotekshögskolan, anser att kulturrådets syn på
bibliotekens framlida roll ställer krav på en förändring av utbildningen vid
bibliotekshögskolan. Jag vUl här erinra om att min företrädare i propositionen
(1971: 52 s. 35) angående utbildning av bibhotekspersonal m. m. anförde att man
vid utformningen av bibliotekarieutbildningen bör ta stor hänsyn till nya
utvecklingstendenser på biblioteksområdet och att det är angeläget alt betona
sådana områden av biblioteksarbetet som är en följd av den ökade benägenheten
alt ge de kommunala biblioteken en alhnän servicefunktion även för information
och kulturaktiviteter utanför bibliotekens traditionella verksamhetsområde.
25.14
Folkets park, Folkets hus m. m.
Kulturrådet
anser att folkparkerna fyller en viktig funktion i det lokala kulturlivet. De
är populära träffpunkter i kommunerna. De erbjuder stora möjligheter all nå
grupper av människor som inte i första hand kommer i kontakt med del
institutionsbundna kulturatbudet. Folkparkerna är väl lämpade för olika former
av integrerad verksamhet. Parkernas arrangemang utgör också en motvikt mot
kulturverksamhetens koncentration till vinterhalvåret. En stor del, kanske
huvuddelen, av folkparkernas funktioner bör därför enligt rådets uppfattning
omfattas av samhällets kulturpölitiska ansvar.
Jag
delar helt kiUturrådets positiva syn på folkparkerna och deras framtida
möjligheter. Det är angeläget alt folkparksverksamheten kan vidareutvecklas. Av
folkrörelseförankringen följer en medveten strävan att motverka det kommersieUa
inflytandet i kulturlivet. Denna strävan kan inte fullföljas utan ekonomiskt
stöd från samhällets sida. Folkparkerna får i dag samhäUsstöd främst i form av
kommunala anslag. Statsbidrag har utgått för vissa programproduktioner sommaren
1973.
Prop. 1974:28 361
Samhällsstödet
bör emellertid ökas. Staten bör i första hand lämna bidrag tiU centrala och
för rörelsen gemensamma insatser. Jag delar kulturrådets uppfattning alt de
närmare formema för ett sådant stöd behöver utredas men all del är möjligt att
redan nu ge statsbidrag i mera provisoriska former.
Jag beräknar i det
följande (27.8) för budgetåret 1974/75 statsbidrag till Folkparkernas
centralorganisation med 700 000 kr. Statsbidraget bör avse olika för rörelsen
gemensamma insatser. Central service, metodutveckling, utbildning saml lokal
och regional försöksverksamhet är exempel på sådana insatser. Statligt stöd
till folkparkernas programutbud kanaliseras i dag genom Riksteatern,
Rikskonserter och Riksutställningar. Dessa läcker dock ännu inte alla genrer
och verksamhetstyper, t. ex. inle folkloreprogram, någol som emellertid bör
eftersträvas. F. n. bör därför statsbidraget till Folkparkernas
centralorganisation också avse vissa typer av produktioner, som i dag inte får
stöd från annat håll.
Folkels hus betydelse för
kultur- och föreningshvel framhålls av kulturrådet. Rådet anser det viktigt alt
folketshusrörelsen får möjlighet att vidareutveckla kulturverksamheten genom
experiment och försöksverksamhet av olika slag.
Jag delar helt
kulturrådets positiva syn på Folkets hus. Folketshus-lokalerna är i dag platsen
för mångskiftande kulturaktiviteter. Riksteatern använder t. ex. i stor
utsträckning folketshusscener. Genom Bio Kontrast-verksamheten visas i dag kvalilelsfilm
på 69 platser. Sistnämnda verksamhet erhåller sedan starten statligt bidrag.
Flera
remissinstanser har framhållit alt man i ett kommande utredningsarbete om stöd
till folkparksverksamheten också bör beakta behovet av samhällsstöd till
centrala insatser inom folketshusrörelsen och inom Bygdegårdarnas riksförbund
och Föreningen Våra Gårdar. Jag delar remissinstansernas uppfattning.
Utredningsarbetet ligger inom ramen för statens kulturråds uppgifter.
För
budgetåret 1974/75 beräknar jag (27.8) en höjning av bidraget till Folkets
husföreningarnas riksorganisation för kvalitetsfilmvisning med 70 000 kr. till
200 000 kr.
25.15
Radio och television
Etermediernas
utveckling under det senaste halvseklet har inneburit radikala förändringar i samhäUslivet.
Genom de tekniska landvinrung-arna har det varit möjligt att nå ut över hela
landet med ett kvalificerat utbud av information, debatt och annat
kulturmaterial. Möjlighetema alt tUlgodogöra sig detta utbud har inte i nänmvärd
utsträckning behövt begränsas av geografiska, ekonomiska eUer sociala hinder.
Genom
etermedierna har skapats en för alla gemensam upplevelse-
Prop. 1974: 28 362
och
informationskälla. Detta förhållande medför ett speciellt ansvar vid
utformandet av programpolitiken. Programmen har en så stark genomslagskraft alt
man även inom ramen för ett begränsat utbud måste eftersträva mångsidighet i
både åsikts- och ämnesinriktning.
Statsmakternas
ställningstaganden på radio-TV-området har präglats av medvetandet om
etermediernas centrala roll i samhälls- och kullurlivet. Insatserna på radio-
och TV-området har setts som en viktig del av samhällets totala insatser för
all minska människors isolering, ge bättre information, höja allmänbildningen,
skapa större medvetenhet och rikare kulturupplevelser. Många mämuskor har t.
ex. fått sin första kontakt med teatern eller den seriösa musiken genom radio-TV.
Som
jag nämnt i del föregående (25.2) anser jag att etermedierna tillhör området
för de kulturpölitiska insatserna. Del innebär att de kulturpolitiska målen
även bör avse radio och television. För den enskilde spelar dessa medier en
roll som i många avseenden liknar vad som i övrigt förs tiiil området. Sveriges
Radio har dessutom i sin organisatoriska form likheter med
kulturinstitutionerna.
De
principer som f.n. gäller för Sveriges Radios programverksamhet har fastlagts
av statsmakterna genom radiolagen (1966:755) och det särskilda avtal mellan
staten och Sveriges Radio som träffats på grundval av det av riksdagen
godkända, i proposition år 1966 framlagda förslaget till radiolag (prop. 1966:
149, K3LU 1966: 1, rskr 1966: 370). Sveriges Radios nuvarande organisation
grundas på statsmakternas beslut samma år angående rundradions fortsatta
verksamhet m. m. (prop. 1966: 136, SU 1966: 163, rskr 1966: 388).
På
radio-TV-området har under de senaste årtiondena skett en snabb utveckling.
Radio- och TV-nätel har byggts ul och läcker nu i stort sett hela landet.
Sändningstiden har steg för steg förlängts och flerkanalsyslem har införts
såväl i radio som TV. Färg-TV har införts. Det är angeläget att utvecklingen
kan föras vidare genom utnyttjande av nya tekniska möjligheter och genom
tillgodoseende av nya önskemål beträffande programverksamheten. Frågor om den
framtida utvecklingen av radio-TV har gjorts till föremål för ett omfattande
utredningsarbete.
1969 års radioulredning
(RUT 69) och reklamutredningen har nyligen avlämnat betänkanden. RUT 69 tar i
sitt betänkande (SOU 1973:8) Radio i utveckling upp frågan rörande lokalradio,
samhällsinformation, utbildning, sändningsutrymme och stereosändningar.
Reklamutredningens majoritet avvisar i belänkandet (SOU 1973:10) TV-reklamfrågan
tanken på att reklam skall införas i radio och TV och alt inkomsten från sådan
verksamhet skall användas för finansiering av etermedierna.
Utredningen
angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom
utbildningsväsendet (U 1971: 13) väntas komma med ett
Prop. 1974: 28 363
betänkande
vid årsskiftet 1974/75. Radionämndsutredningen (U 1973: 4), vars huvuduppgift
är att undersöka förutsättningarna för att förbättra nämndens arbetssituation,
väntas också komma med ett betänkande i år.
Filmutredningen har i två betänkanden
(SOU 1970: 73) SamhäUet och filmen 1 och (SOU 1973:53) Samhället och filmen 4,
tagit upp televisionens roll för den svenska filmen och därvid hävdat att
Sveriges Radio har ett betydande ansvar för filmproduktionen.
På
nordisk basis har Nordiska ministerrådet tillsall en kommitté med uppgift att undersö'ka
möjhgheterna att förbättra mottagningen av de nordiska grannländernas TV-program.
Kommitén har kommit med en delrapport, TV över gränserna (Nordisk
utredningsserie 11:75), och beräknas lämna sin slutrapport under år 1975.
Också Sveriges Radio har
tillsatt ett antal utredningar. En översyn av företagets inre organisation och
verksamhet, översynsutredningen, har genomförts. Ett rationaliseringsprogram
har utarbetats på grundval härav och håller på att genomföras. Förelagsledningen
avser att lämna en sammanfattande bedömning av åtgärderna lUl Sveriges Radios
styrelse under våren 1974. En utredning rörande decentralisering av Sveriges
Radios verksamhet har redan genomförts. Sveriges Radio har vidare anmält att
inom företaget pågår en utvärdering av erfarenheterna av tvåkanalsystemet i TV
med beaktande av såväl de program-poHliska som de organisatoriska och
ekonomiska aspekterna.
Det är inte min avsikt alt
nu föra fram förslag om ändring av de principer som gäller för rundradioverksamheten.
Jag vill emellertid i delta sammanhang peka på några frågor som har samband med
mina övriga överväganden beträffande kulturpolitiken. Det gäller frågan om
programverksamhetens geografiska fördelning, om Sveriges Radios utnyttjande av
resurser utanför företaget samt om kontakten mellan de programansvariga och
publiken.
Bakom strävan att
decentralisera programutbudet kan två motiv urskiljas. Det ena avser ambitionen
all skapa föratsättningar för en programverksamhet som tar upp regionala och
lokala frågor för en geografiskt avgränsad publik. Del andra avser strävandena
att låta regionalt producerade program få riksspridning i syfte att ta tillvara
den särprägel som finns på skilda håll samt att kunna spegla utveckling och
händelser i landets ohka delar.
Del av statsutskottet år
1966 angivna och av riksdagen godtagna målet att ungefär en fjärdedel av
programproduktionen skall ske regionalt är numera uppnådd med god marginal (SU
1966: 163, rskr 1966: 388). Förslag finns emellertid om all ambitionen skall
höjas ytterligare. Riksdagen uttalade år 1973 att del vore önskvärt att
andelen regional produktion ökas utöver vad som angavs vid 1966 års riksdag (KrU
1973: 42, rskr 1973: 113).
Prop. 1974:28 364
Med
Sveriges Radios ensamrätt all driva rundradioverksamhet följer kravet att
bedriva en ytterst mångsidig verksamhet. Ett sådant krav gör det omöjhgt att
genomföra all programproduktion med hjälp av dem som har ett anstäUningsförhåUande
till företaget. En viktig fråga blir därmed i hur stor utsträckning Sveriges
Radio bör utnyttja utomstående för att producera program och för medverkan i
program som produceras inom företaget. Radion och televisionen svarar för en
viktig del av de uttrycksmöjligheter som står olika opinionsbUdare till buds.
Ett
annat väsentiigt spörsmål som närmare bör belysas är frågan om möjhgheterna all
via etermedierna tiU en bredare publik förmedla den verksamhet som olika
kulturinstitutioner, i synnerhet på teaterns, musikens och dansens områden,
bedriver. Delta gäller inte minst de statiiga kulturinstitutionerna Operan och
Dramatiska teatern. Del är viktigt att man söker skapa effektivare
samarbetsformer mellan dessa institutioner och Sveriges Radio. Målsättningen
alt etermedierna skall ge en aUsidig bUd av landets kulturliv medför emellertid
också att företaget på olika sätt bör förmedla en kontakt meUan publiken och de
övriga institutioner och grupper som finns inom landet på teaterns och musikens
område.
Både
kulturrådet och RUT 69 har behandlat frågan om Sveriges Radios kontakt med
olika grupper utanför företaget. Sveriges Radio har också i egen regi prövat ohka
former av kontakt med publiken. Det är angeläget alt sådana försök fortsätter
och att man så småningom finner former för mera regelbundna kontakter. Utbytet
av sådana kontakter bör kunna bh ömsesidigt. Ett utbyte av idéer och synpunkter
meUan producenter och konsumenter bör kunna berika den framtida
programverksamheten och leda till att allt fler får kunskap om radio-TV-verksamhelens
föratsättningar.
En
annan fråga som behöver belysas är kontakten mellan publik och
programansvariga. I det sammanhanget kan det finnas skäl att överväga viUkoren
och formerna för rätten till genmäle i radio och TV.
Lösningar
av de problem som jag här har aktualiserat är starkt beroende av radions och
televisionens organisation och finansiering på längre sikt. Genom att perioden
för avtalet mellan staten och Sveriges Radio löper ut den 30 juni 1977
aktualiseras frågan huruvida de krav som från olika håll ställs på
radioverksamheten kan tillgodoses inom ramen för elt oförändrat avtal.
Inför
ett stäUningstagande till de problem som jag här berört krävs en noggrann
analys bl. a. av frågor rörande randradioverksamhetens organisation och
finansiering samt av formerna för Sveriges Radios kontakt med publiken.
Utredningsarbetet bör enligt min mening uppdras åt en parlamentarisk
utredning. Jag avser att senare återkomma liU Kungl. Maj:t med förslag liU
riktlinjer för detta utredningsarbete.
Det
finns emeUertid skäl att vid sidan av detta mera långsiktiga
Prop. 1974:28 365
utredningsarbete
som skall fullgöras av den parlamentariska utredningen ta upp vissa frågor som
kan lösas inom ramen för nuvarande avtal. Jag avser därför som jag anfört i
årets statsverksproposition (prop. 1974: 1 bil. 10 s. 466) all tUlkalla en
särskild arbetsgrapp. Grappen skall främst, med beaktande av
remissinstansernas synpunkter, bereda de förslag som avlämnats av RUT 69.
Gruppen skah också kunna lämna vissa förslag i frågan om televisionens regionalisering.
Som jag återkommer till i det följande kommer radio och television inte att
tillhöra det direkta ansvarsområdet för statens kulturråd. Med hänsyn till
rådets aUmänna ansvar för kulturfrågorna bör emellertid rådet följa hur
samarbetet mellan kulturinstitutionerna och Sveriges Radio utvecklas. Liksom kulturrådet
anser jag det angeläget med ett sådant samarbete. Det ankommer på parterna
själva att finna formerna för detta.
25.16
Kommersiellt driven kulturverksamhet
En
betydande del av kultumtbudet tUlkommer på affärsmässiga grunder. Privat
företagsamhet svarar således för nästan all bok- och fonogramproduktion liksom
för större delen av filmproduktionen. I viss utsträckning har det varit möjligt
att garantera såväl mångfald som kvalitet även inom en kommersiellt driven
produktion. Det har emellertid blivit aUtmer uppenbart att ett omfattande
kommersiellt beroende medför stora risker.
Medvetandet
om riskerna med ett kommersiellt beroende finns uttryckt i kulturrådets förslag.
Det av rådet formulerade ansvarighets-målet innebär en klart uttalad ambition
alt minska eUer hindra den negativa verkan som marknadsekonomin kan medföra. I
sin genomgång av olika sektorer det tryckta ordet, musiken, filmen, teatern
och bUdkonsten pekar rådet på en rad missförhållanden. Olika medel all komma
till rätta med dessa diskuteras också. Rådet lämnar emellertid inte några
preciserade förslag utan hänvisar till att flera utredningar arbetar med
problemen inom ohka sektorer av kulturlivet. Rådet anser emeUertid att det
måste bli en uppgift för det nya kulturrådet all följa utvecklingen inom den
privata kultursektorn och vid behov föreslå statsmakterna nödvändiga åtgärder.
Remissinstansema
är nästan genomgående överens med rådet om att samhället har ansvar också för
de kulturyttringar som är beroende av marknadskraftema. En rad remissinstanser
beklagar att kulturrådet inte analyserat marknadsekonomins negativa verkningar
eller kommit med förslag till konkreta åtgärder för att undanröja dessa.
Vad
kulturrådet i sitt belänkande anfört i denna fråga togs tiU utgångspunkt i en
motion av herr Palm m. fl. till 1973 års riksdag om åtgärder mot
maktkoncentration inom den kommersieUa kultursektorn
Prop. 1974: 28 366
(mot.
1973:448). Motionärerna menade att den ambition som karakteriserar
kulturrådets strävan att lösa maktbalansens problem inom den offentliga
kulturdistributionen inte får sin motsvarighet i några liknande anspråk i
fråga om förhållandena inom den privata kultursektorn.
Kulturutskottet
uttalade i sitt betänkande (KrU 1973:43) att en översyn och analys av del kommersieUa
marknadssystemet på kulturområdet var påkallad. Syftet med en sådan analys,
som lämpligen skulle kunna inriktas på att sammanfatta och komplettera del nu
pågående arbetet rörande olika delområden inom det kulturpölitiska fältet,
borde vara alt lägga en grund för åtgärder. Utskottet gjorde inte något uttalande
om i vilken form del önskade utredningsarbetet skulle bedrivas. Utskollels
hemställan biföUs av riksdagen (rskr 1973:313).
Som
jag redan påpekat vid min behandling av målen för kulturpolitiken får
lönsamhet inte bli avgörande för verksamheten inom kulturområdet.
Kommersialismens skadeverkningar är speciellt kännbara på kulturområdet;
kortsiktiga vinstintressen lockar till spekulation i torftiga produkter medan
det genomtänkta och kritiska trängs undan.
Del
allmänna svarar redan nu för omfattande insatser på områden där den
kommersiellt drivna verksamheten visat sig otillräcklig eller leder till
otillfredsställande resultat. Staten har sålunda påtagit sig ett betydande
ansvar för den konstnärliga utbildningen och för förbättringen av
kulturarbetarnas ekonomiska villkor. Åtskilliga kulturyttringar, bl. a. på
teaterns och musikens område, är också för sin förekomst helt beroende av samhäUsstöd.
Det allmänna kan vidare genom insatser på en begränsad del av en i övrigt helt
kommersiellt beroende kultursektor delvis neutralisera marknadsekonomins
svagheter. Det kommunala stödet tiU folkbiblioteken är ett sådant exempel.
De
statliga insatserna har under det senaste decenniet steg för steg vidgats till
att omfatta nya områden. Dagspress och tidskrifter åtnjuter numera stöd.
Detsamma gäller filmen och i begränsad utsträckning fonogrammen. Den omfattande
utredningsverksamhet som Startades under senare delen av 1960-talet har i stor
utsträckning gällt områden av kulturlivet som är starkt kommersiellt beroende.
På litteratur-och filmsektorerna har statiiga utredningar nyligen avlämnat slutbe-tänkanden.
Från 1972 års pressutredning och från 1965 års musei- och
utställningssakkunniga, som arbetar med frågor som gäller utställning och
försäljning av konst, väntas betänkanden framöver.
Under
den treårsperiod som jag återkommer till i del följande (25.21), räknar jag med
att ställningstaganden till de framlagda branschutredningarna skall kunna
föreläggas riksdagen.
Väsentiiga
problem inom den kommersiellt drivna kulturverksamheten återstår att
undersöka. Det är vidare sannolikt att del i ett senare sammanhang finns
anledning att ta upp frågan om en fortiöpande insamling av uppgifter rörande
resp. bransch med hänsyn till att beting-
Prop. 1974:28 367
elserna
inom flertalet privat drivna kultursektorer är under snabb förändring.
Enligt min mening bör del
bli en av de viktigaste uppgifterna för statens kulturråd att följa
utvecklingen i fråga om det kommersiella kulturutbudet och alt föreslå
erforderliga åtgärder. Några av de frågor som behöver belysas kan bli föremål
för en analys genom det utredningsarbete rådet får resurser att självt
bedriva. Andra frågor kan komma att kräva utredningar i andra former.
25.17
Kulturarbetarna
De
förslag i fråga om mål, ansvarsfördelning samt insatser inom en rad
verksamhetsområden som jag lägger fram i detta sammanhang är av stor betydelse
för kulturarbetarnas villkor. Förslagen innebär både omedelbara och långsikliga
effekter för de kulturarbetare som verkar inom institutioner, mindre ensembler
och fria grupper. Den nya syn på samhäUets kulturpolitik som mina förslag
representerar innebär emellertid också långsiktiga positiva effekter för de
enskilt arbetande konstnärerna. En omfattande amatörverksamhel kommer
exempelvis enligt min mening att skapa ökat intresse för de yrkesverksamma
konstnärernas arbete och ökad efterfrågan på deras medverkan. Av remissvaren på
kulturrådets betänkande framgår att kulturarbetarorganisationerna delar min
uppfattning.
Insatser
för kulturarbetarna har varit en viktig del av kulturpolitiken de senaste
decennierna. De statiiga åtgärderna under 1960-talel och början av 1970-talet
har i hög grad varit imiktade på att förverkliga de punkter i 1961 års kulturpölitiska
program som avsåg förbättringar i konstnärernas situation. De studiesociala
förmånerna utvidgades sålunda till att även omfatta den konstnärliga utbUdningen.
Biblioteksersättningen förbättrades successivt, antalet konstnärsstipendier
ökades och beloppen höjdes, konstnärsbelöningar inrättades och de statliga
konstinköpen ökade.
När
andra reformer inom kulturområdet, t. ex. verksamheten med rikskonserter
beslutades, logs stor hänsyn tUl effekterna på kulturarbetarnas
arbetssituation.
Under 1960-lalel inleddes
en omfattande reformering av den högre konstnärliga utbildningen. Det statiiga
ansvaret utvidgades bl.a. genom inrättandet av de statliga scenskolorna,
dramatiska institutet och statens dansskola. Sedan några år pågår arbetet med
en successiv reform av utbildningen på musikområdel. Utbildningen inom bUdkonsl,
konsthantverk och design har varit föremål för en särskild utredning vars
förslag f. n. överarbetas. En utredning av dansamtbUdnmgen har nyligen tillsatts.
Den högre konstnärliga utbildningen har även under senare år kommit alt omfatta
viss fortbildning och vidareutbildning. Jag avser
Prop. 1974:28 368
att
i andra sammanhang återkomma med förslag till åtgärder med anledning av
pågående utredningsarbete.
Insatsema
under 1960-talet för att förbättra kulturarbetarnas villkor behöver emellertid
fullföljas. När kulturrådet tillsattes och dess uppgifter bestämdes markerades
därför frågan om de statliga insatserna för kulturarbetarna som en av
huvudfrågorna. För att få en gmnd för en lösning fann rådet det nödvändigt att
först behandla frågan om målen för kulturpohtiken liksom frågan om samspelet meUan
stathga, kommunala och andra kulturpölitiska insatser. Dessa senare frågor
behandlades därför i kulturrådets första betänkande (SOU 1972: 66) Ny
kulturpolitik medan arbetet med de egentliga kulturarbelarfrågorna fortfarande
pågår.
Alt
jag inte i större utsträckning dkekt berör konstnäremas villkor i delta
sammanhang beror uteslutande på nödvändigheten av att avvakta förslag från
olika utredningar. Litteratumtredningen och filmutredningen har lagt fram
förslag i sina slutbelänkanden som f. n. remissbehandlas. Förslag från
kulturrådet och MUS 65 väntas senare i år. Sedan också dessa rerhissbehandlats
kommer det att finnas en grund för beslut om riktlinjer för de statliga
insatserna för kulturarbetarna. Jag räknar då med att förslaget om
arbetsförmedlingen på kulturoin-rådet skaU kunna beredas tillsammans med övriga
här nämnda utredningsförslag. Jag avser att återkomma till dessa frågor under
den treårsperiod som jag behandlar i del följande (25.21). Samhällets insatser
på delta område bör inriktas på alt skapa arbetstillfällen och att ge kulturarbetama
förbättrade arbetsvillkor.
I
avvaktan på de utredningsförslag jag här berört bör för nästa budgetår
liksom skett de senaste budgetåren de stathga insatsema för kulturarbetarna
förstärkas i provisoriska former, överläggningar har .ägt rum mellan
företrädare för utbildningsdepartementet och kulturarbetarnas organisationer
rörande den lämpligaste utformningen av sådana förstärkningar. Med hänsyn till
dessa förordade jag i prop. 1974: 1 (bil. 10 s. 17 och 21) en höjning av medlen
för konstnärsstipendier och för förvärv av konst för statens byggnader med saiimianlagt
1,5 milj. kr. Jag kommer vidare i det följande att förorda en ökning med 100
000 kr. av nationalmuseets medel för inköp av modern svensk konst m. m.
25.18
Kulturpölitiska insatser för olika grupper i samliället
Vid
behandlingen av målfrågorna har jag förordat att de kulturpölitiska insatserna
utformas med hänsyn till människors olika behov och sociala förhållanden.
Erfarenheterna visar hur svårt del är att méd generella insatser nå de grapper
man vill komma i kontakt med.
Kulturrådet
ger exempel på grupper för vilka särskilda insatser behövs. Med utgångspunkt i
dessa gruppers kullursiluation förordas en rad
Prop. 1974: 28 369
åtgärder.
Rådet föratsätter att dessa i huvudsak kan genomföras inom ramen för
kulturinstitutionernas och organisationernas allmänna arbete. Några nya specialdestinerade
statsbidrag föreslås inte. I vissa fall hänvisar rådet tiU pågående utredningar
som handikapputredningen och invandrarutredningen. Del nya kulturrådet
förutsätts ägna uppmärksamhet åt frågorna om den differentierade verksamheten.
Ett antal remissinstanser kritiserar kulturrådet för att inte närmare ha gått
in på olika gruppers behov.
Den
samhäUsstödda kulturverksamheten bör enhgt min mening utformas med hänsyn till
ohka gruppers behov. Särskilda insatser som undanröjer praktiska, ekonomiska
och andra hinder är nödvändiga. ÄlskiUigt sker redan i dag i dessa avseenden. Folkbibloilekens
barn-och ungdomsverksamhet, Boken-kommer-service och samarbete med olika
vårdinstitutioner är exempel på detta. Teaterinstitutionerna och de fria teatergruppema
ägnar en betydande del av sin verksamhet ål barnteater. Särskilda statsbidrag
utgår till de handikappades kulturverksamhet.
Genom
åtgärder av delta slag har man i betydande utsträckning nått ul till nya
grupper. Ytterligare insatser behövs emeUertid. Rådets starka betoning av den
fria skapande verksamhetens roll i detta sammanhang är naturlig. I en sådan
verksamhet kan man driva mångsidigheten myckel långt och lätt knyta an till
dellagarnas egna intressen. Differentierade insatser bör emellertid göras också
på åtskUliga andra områden.
Samhället
bör sträva efter att ge barnen bästa möjliga betingelser alt utveckla sitt känslo-
och tankehv. Insatser på kulturområdet är ett viktigt led i en sådan strävan.
Skapande verksamhet erbjuder barnen många tillfällen tUl kontakt och gemenskap.
Den har därför stor betydelse för deras sociala utveckling. De får i dessa
verksamheter bearbeta, ge ullryck för och förmedla sina sociala och
känslomässiga upplevelser. TV, tidningar, böcker, filmer, teaterförestäUningar m.
m. kan komplettera barnens egna erfarenheter och ge träning alt ta emot och
värdera information vilket är värdefullt för den personliga utvecklingen.
Tidiga erfarenheter av olika kulturverksamheter påverkar barnels intresse för
all i fortsättningen delta i kulturaktiviteter.
Litteratumtredningen
har i sitt slutbetänkande bl. a. behandlat barn-och ungdomshlteraturen. Filmutredningen
behandlade i sitt betänkande (SOU 1970: 73) Samhället och filmen, del 1 bl. a.
barnfilmen. År 1974 väntas förslag från 1968 års barnstugeutredning om fritidsverksamhet
för barn och ungdom. Utredningen väntas då bl. a. behandla de sam-häUehga
insatserna när det gäller bam i skolåldrarna.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om de fria och frivilliga barn-och
ungdomsorganisationernas stora betydelse. SamhäUet stöder sedan länge deras
verksamhet. De senaste åren har nya verksamhetsformer
24
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 370
prövats.
Jag kan här nämna försöksverksamheten för barn i åldern 712 år. Ett av syftena
med denna är att ge barn- och ungdomsorganisationerna möjlighet alt medverka i
skolans arbete. Denna strävan har också kommit till uttryck i läroplanen för
grundskolan. Syftet med fritt vall arbete på grandskolans högstadium är bl. a.
all utveckla elevernas personlighet genom att ge dem kontakt med det omgivande samhäUet.
Också här har organisationerna getts ökat utrymme i skolans arbete om än
hittills i relativt begränsad omfattning.
Kulturrådet
har föreslagit åtgärder som gäller verksamhet i frivillig form. Den frivUhga
verksamheten bör med stöd av aktiva kulturpolitiska åtgärder kunna nå ul till
allt fler människor. Men det kan också finnas anledning att i detta sammanhang
understryka den viktiga roU och det stora ansvar som skolan har i arbetet med
att förverkliga de kulturpölitiska målen. De insatser som kan göras inom den
obligatoriska skolan är särskilt betydelsefuUa då de når alla barn i åldrar
som är viktiga för personhghetsutvecklingen. Med införandel av en allmän
förskola skapas nya möjligheter i detta avseende. Förskoleåldern är av
grundläggande betydelse för personlighetsuivecklingen. Verksamheten sker i fria
former. Förskolans förutsättningar och betydelse i fråga om barnens
kulturutveckling bör särskilt beaktas när en arbetsplan utarbetas för förskolans
pedagogiska verksamhet.
Skolan
påverkar elevernas utveckling dels genom undervisningen, dels genom den miljö
som skolan erbjuder. I delta sammanhang är undervisningen i ämnen med
anknytning liU de konstnärliga uttrycksformerna, t. ex. musik, teckning,
gymnastik och svenska, av särskilt intresse. Undervisning i dessa ämnen är
obligatorisk i grundskolan. Det fritt valda arbetet på grundskolans högstadium
utnyttjas i inte ringa utsträckning för aktiviteter som ligger dessa ämnen
nära.
Skolan
är också en mycket viktig mottagare av del kulturutbud som består av skolkonserter,
teaterföreställningar och utställningar. Rätt utformat och utnyttjat kan ett
sådant kulturutbud vara ett betydelsefullt inslag både i skolans allmänna
verksamhet och i undervisningen i de närmast berörda ämnena.
Att
statsmakterna nu föreslås fastställa mål för de kulturpölitiska insatserna gör
det lättare att precisera skolans kulturpolitiska uppgifter. Jag har anledning
räkna med att ökad uppmärksamhet kommer att ägnas dessa uppgifter inom ramen
för SÖ:s fortlöpande arbete med analys och värdering av skolans verksamhet och
resultat.
Beträffande
de s.k. praktiskl-esletiska ämnena har organisationskommittén för högre
musikutbildning (OMUS) lagl fram betänkandet (Ds U 1973: 19) Musikundervisning
som f. n. remissbehandlats. I belänkandet görs ett försök till en samlad
analys av uppgifter, ansvarsförhållanden och förutsätlnmgar för undervisningen
inom såväl den obligatoriska som den frivilliga undervisningen i musik inom
och utom skolan.
Prop. 1974: 28 371
Behovet
av en analys av detta slag behandlas av kulturrådet. Filmutredningen har i
sitt betänkande (SOU 1972: 9) Samhället och filmen, del 2 avgett förslag
beträffande film- och TV-undervisningen. Det bör ankomma på SÖ och statens
kulturråd att gemensamt pröva om det finns behov av sådana undersökningar för
andra ämnen och att svara för att resultaten vägs samman i ett
helhetsperspektiv på skolans kulturpolitiska uppgifter.
Vid
bedömningen av vilka åtgärder som skall prövas för att stimulera barnens
kulturella verksamhet är det viktigt att uppmärksamma behovet av insatser för
att kompensera de barn som på grund av olika sociala förhållanden nu får mindre
kulturell stimulans och färre känslomässiga kontakter än andra. Det är vidare
viktigt att uppmärksamma att barnen i kanske särskilt hög grad exponeras för
det kommersiella kulturutbudet och all vissa barn är särskilt mottagliga för
och utelämnade åt detta. Jag har i del föregående berört de insatser som bör göras
för att eliminera kulturkommersialismens negativa effekter. Jag räknar med alt
statens kulturråd kommer att ägna stor uppmärksamhet ål barnkullurfrågorna.
Förslag från rådet bör tillsammans med förslagen från bl. a. litteratur- och
filmutredningarna utgöra underlag för statsmakternas fortsatta handlande i
barnkultur-frågor.
Invandrare och andra
etniska grupper tillför vårt kulturliv nya impulser. Härigenom kan våra kultumpplevelser
vidgas och förståelsen för andra grupper öka. För delta krävs emellertid en
ömsesidig beredskap att ta del av andras erfarenheter och att förändra det egna
synsättet. Kravet på anpassning får inle ställas enbart på invandrarna, kravet
på förståelse inte bara på de infödda.
Invandrarna och de
språkliga minoriteterna måste ha möjlighet alt delta i det svenska kulturlivet.
Språkkunskaperna är då den grundläggande faktorn. Från den 1 juh 1973 har, med
några undantag, de invandrare som har anställning getts laglig rätt till
ledighet och lön för deltagande i undervisning i svenska med samhällsorientering.
Undervisningen bedrivs av studieförbunden. För att öka även de hemarbetande
invandrarnas möjlighet till svenskundervisning har jag i årets
statsverksproposition (prop. 1974: 1 bil. 10 s. 430) förordat en brett upplagd
uppsökande verksamhet i studieförbundens regi.
Invandrare
och andra etniska grupper måste också ha möjlighet att utveckla sin ursprungHga
kultur för att därigenom bevara sin nationella identitet. Att kulturyttringar
av skiftande nationellt ursprung får tillfälle att utvecklas är inte bara i
minoritetsgruppernas intresse. Växelverkan mellan kulturaktiviteter med
skiftande nationell prägel blir ett stimulerande nytillskott till vårt
kulturliv. I delta arbete bör invandrarnas egna organisationer ha en plats.
För
att stärka den samiska kulturens ställning har jag i årets stats-
Prop. 1974: 28 372
verksproposition
(prop. 1974: 1 bil. 10 s. 419) efter förslag från sameutredningen (Ds U 1973:
2) förordat elt ökat statligt stöd till Samernas folkhögskola i Jokkmokk. I
samma proposition (s. 241) har jag efter förslag från utredningen (Ds U 1973:
14) förordat att en professur i samiska inrättas vid universitetet i Umeå den
1 juh 1975.
De språkliga
minoriteternas kultursituation har i vissa avseenden belysts i litteratumtredningens
slutbetänkande. Avsnittet om dessa frågor har utarbetats tillsammans med invandramtredningen.
Sistnämnda utredning kommer att allmänl behandla de språkliga minoriteternas
kultursituation. Förslag i dessa frågor beräknas komma under år 1974.
De handikappades möjhghet
alt delta i kullurlivet måste också förbättras. Strävan bör vara att
handikappade så långt det över huvud tagel är möjligt skall kunna delta i den
allmänna kulturverksamheten. Detta ställer krav på åtgärder inom områden som
stadsplanering, lokalutformning och social service.
Litteratumtredningen har i
sitt slutbetänkande framför allt tagit upp de vuxna läshandikappades litteralurförsörjning.
Under år 1974 väntas handikapputredningen börja lägga fram förslag beträffande
de handikappades ikultur- och fritidsverksamhet.
I avvaktan på
remissbehandlingen av htteraturulredningens förslag och på förslagen från
handikapputredningen kommer jag i det följande (27.30) alt förorda en
förstärkning av anslaget Bidrag till de handikappades kultureUa verksamhet med
1 milj. kr. för budgetåret 1974/75. Jag är inle beredd att tillstyrka
kulturrådets förslag att detta anslag nu delas upp pä de olika riksstatsanslag
dit verksamheten ämnesmässigt och organisatoriskt hör även om jag principiellt
delar rådets uppfattning all handikappaspekten skall beaktas i all verksamhet.
För budgetåret 1974/75 kommer jag vidare att i fråga om insatserna för handikappade
(27.29) beräkna ett belopp om 200 000 kr. under anslaget Bidrag till
kulturprogram inom föreningshvel, vilkel innebär en fördubbling i förhållande liU
innevarande budgetår, och en ökning med 500 000 kr. till 1,3 milj. kr. under
anslaget Bidrag tiU studieförbund (27.32).
Ansvaret för
kulturverksamheten inom vårdinstitulioner-n a vUar på institutionernas
huvudmän, dvs. såväl på staten som på landsting och primärkommuner. Huvudmännen
har visat ett växande intresse för kulturfrågorna, ökade insatser behövs
emellertid liksom en bättre integration av kulturaktiviteterna i vårdarbetet.
En del av dagens verksamhet bedrivs i samarbete med föreningshvel. De ökade statiiga
bidragen till studiecirklar, studieförbund, andra organisationer inom
kulturområdet samt liU experiment och utvecklingsarbete som jag i det
föregående förordat bör ge organisationerna bättre möjhgheter alt svara för
sin del av samarbetet. Uppgiften alt la upp kontakter med berörda parter för
att utveckla och stimulera kullurverk-
Prop. 1974:28 373
samheten
inom vårdinstitutionerna faller inom ramen för de uppgifter som ankommer på
statens kulturråd.
De undersökningar som
gjorts av olika gruppers förutsättningar för kulturella aktiviteter har gett värdefuUa
uppgifter om var behoven är störst. Ytterligare fakta kommer som jag tidigare
anfört att tUlföras av vissa nu arbetande utredningar. Kunskaperna behöver dock
fortlöpande vidgas. Ett väsentligt inslag i det fortsatta reformarbetet blir
därför att systematiskt belysa olika gruppers kulturella situation. Ansvaret
för delta liksom för konkreta åtgärder inom olika områden faller såväl på
staten som på landsting, kommuner, organisationer m. fl. Elt samarbete mellan
dessa är angelägel. I detta samarbete har statens kulturråd en viktig uppgift.
25.19
Administrativa organ inom kultiu-området
25.19.1
Kulturorganisationen i primärkommunerna
Kulturorganisationen
i primärkommunema har förändrats betydligt under 1960-lalet. Kullumämnder med
samordnande arbetsuppgifter har inrättats. Praktiskt taget alla kommuner har i
dag en kulturnämnd med ansvar för kommunens samlade kulturfrågor. Svenska
kommunförbundet har medverkat i denna utveckling genom alt utfärda rekommendation
beträffande normalreglemente för kulturnämnd (1970) och förslag tiU principer
för kulturförvaltningens organisation (1971).
Kulturrådet
lägger inte fram några förslag tUl kulturorganisation i kommunema. Rådet för
däremot en relativt ingående diskussion om samspelet mellan kommun,
föreningsliv och övriga intressenter, och ger vissa rekommendationer som syftar
till att ge stimulans och vägledning för debatt och ställningstaganden lokalt.
Remissinstansema
understryker rådels konstaterande att utformningen av den lokala
organisationen är en lokal uppgift. En rad remissinstanser betonar att orgaiusationen
måste anpassas liU skiftande lokala förutsältiungar. I övrigt instämmer remissinstansema
bl. a. i kulturrådets bedömning att tiUkomsten av kommunala kulturnämnder
varit av stor betydelse. Meningarna är däremot delade beträffande den form för
lokall samartiete på kulturområdet som rådet förordar.
Jag
har i det föregående principieUt berört ansvarsfördelningen på kulturområdet
mellan stat, landsting, primärkommuner och organisationer. En konsekvens av
denna är att utformningen av den lokala organisationen är en kommunal uppgift
som inte bör bindas av ställningstaganden från statens sida.
Vid
min behandling av frågan om ansvarsfördelningen har jag berört den enskUda
kommunens ansvar för att formulera mål och riktlinjer för siin kulturpolitik.
Svenska kommunförbundet har i sitt förslag.tUl
Prop. 1974: 28 374
principer
för kulturförvaltningens organisation förutsatt att kommunernas
verksamhetsplanering föregås av en målsättningsdiskussion. Kommunförbundet har
även tagit upp flera av de frågeställningar som kulturrådet behandlat.
Förbundet förordar sålunda att samarbetet mellan kommunen, föreningslivet och
övriga intressenter organiseras så att en rådgivande referensgrupp beslående av
representanter för det lokala kulturlivet knyts till nämnden. Referensgruppen
kan också kompletteras av mindre kontaktgrupper för särskilda frågor.
Kommunförbundet har vidare berört frågor om omfattningen av och formerna för
samverkan mellan kulturnämnden och andra kommunala organ och behovet av och formema
för en flerårsplanering av verksamheten. Vid de överläggningar som förekommit
mellan företrädare för utbildningsdepartementet och Svenska kommunförbundet
har framgått all förbundet planerar fortsatta åtgärder för kulturområdet. Bl.
a. avser förbundet att ge ut vissa råd och anvisningar till normalreglemente
för kulturnämnd. Härigenom är del möjligt att bl. a. möta det behov av
samverkan som kulturrådet starkt betonat.
Jag
räknar med all de centrala statliga myndighetema på kulturområdet kommer att
ha omfattande kontakter med kommunerna. För att underlätta samarbetet bör
företrädare för kommunerna kunna ingå i styrelserna för vissa centrala statliga
organ.
25.19.2
Kulturorganisationen i landstingskommunerna
Kulturorganisationen
inom landstingskommunerna har utvecklats under 1960-talet. Landstingen
handlägger nu kulturfrågorna samlat, vanligen i en utbUdnings- och kullumämnd
eller i en särskild kulturnämnd. Landstingen har särskilda kansliresurser för
kulturfrågorna. Några landsting har dock i viss utsträckning överlåtit
verkställighetsfunktioner på länsbildningsförbunden.
Kulturrådet
lägger inte fram förslag till kulturorganisation på lands-tingsiuvå. Rådet för
dock en diskussion av samma slag som beträffande kulturorganisationen i
kommunerna och ger rekommendationer för att ge stimulans och vägledning för
debatten och ställningstagandena inom det enskilda landstingsområdet. Flertalet
av de remissinstanser som berör frågan är positiva tiU att landstingen tar det
politiska ansvaret för kulturverksamheten på länsplanet. Remissinstanserna är
också, med något undantag, överens om alt det på kulturområdet finns ett behov
av samarbete på länsplanet meUan olika intressenter. Meningarna är däremot
delade beträffande formerna för ett sådant samarbete.
En
konsekvens av de resonemang som jag tidigare fört beträffande
ansvarsfördelningen på kulturområdet mellan stat, landsting, primärkommuner
och organisationer är att inte heller utformningen av lands-
Prop.
1974:28 375
tingskommunernas
kulturorganisation bör bindas av ställningstaganden från statens sida.
Vid
behandlingen av ansvarsfördelningen har jag berört det enskilda landstingets
ansvar för att formulera mål och riktlinjer för sin kulturpolitik. Bl. a.
dessa frågor har behandlats vid de överläggningar som förekommit mellan
företrädare för utbildningsdepartementet och Landstingsförbundet. Förbundet har
härvid uttalat att man är beredd a:tt medverka i den fortsatta utvecklingen
genom att bistå landstingen med råd och anvisningar och genom all utfärda de
rekommendationer som man finner önskvärda. Landstingsförbundet räknar med att
på detta sätt också la upp andra för landstingen gemensamma frågor inom
kulturområdet. Till dessa frågor bör samarbetet mellan de olika intressenterna
inom landstingsområdet rörande bl. a. planeringen av lealer-och musiklivet i
regionerna och ett successivt överförande av sådana uppgifter till andra än
statliga organ. Jag betraktar ett sådant arbete som ett värdefuUt led i decentrahseringssträvandena.
Jag
räknar med att de centrala statliga myndighetema på kulturområdet kommer att
ha omfattande kontakter också med landstingen. För att underlätta samarbetet
bör företrädare för landstingen kunna ingå i styrelserna för vissa centrala stathga
organ.
25.19.3
Den centrala kulturadministrationen
De
kulturpölitiska insatser som jag förordat i det föregående innefattar en rad
åtgärder på skilda områden. De förutsätter att åtgärderna inom olika sektorer
av kulturhvet samordnas på central nivå och att de vidtas utifrån en
övergripande planering för kulturområdet i dess helhet. De insatser som görs
måste vidare kunna följas upp. Detta kräver bl. a. insamling av ett brett och
ingående faktamaterial. Långtidsplaneringen måste i fortsättningen ges större
betydelse också inom kulturområdet. Ett kompletterande utredningsarbete kommer
alt behövas i åtskilliga sammanhang.
F.
n. är den statiiga administrationen inom kulturområdet splittrad på en rad sektorsinriktade
organ. För att uppgifter av det slag jag här redovisat skall kunna fullgöras
krävs en mer samlad struktur för den statiiga kulturadministrationen än den
nuvarande. Härigenom bör samverkan mellan olika kultursektorer kunna
förbättras.
Del
är vidare angelägel att åstadkomma en ökad samverkan mellan de statliga organen
och organisationslivet och att ge organisationerna möjligheter liU insyn i den
statliga verksamheten på området. En förändring av administrationen bör bidra
till att också främja samverkan mellan organen inom kulturområdet och myndigheler
inom andra områden.
Del
är vidare angeläget alt beslutsfattandet kan decen-
Prop. 1974: 28 376
traliseras.
Detta gäUer bl. a. i fråga om uppgifter av beredande art som avser bedömningen
av ohka myndigheters och organs anslagsframstäUningar och som f. n. fullgörs
inom utbildningsdepartementet. Men också många förvaltningsärenden av del slag
som inom andra samhällsområden avgörs av centrala och andra
förvaltningsmyndigheter bör kunna avlastas Kungl. Maj:ts prövning. I den mån
det bedömts möjligt har mina förslag i del föregående innefattat alt
beslutanderätten lagts på myndighetsnivå. Även en decentralisering från
central nivå till lokal och regional nivå är angelägen. Jag har i det
föregående (25.11) föreslagit en decentralisering av ärenden inom kulturminnesvården.
Ett ökat stöd till organisationernas verksamhet leder också genom
föreningslivets sätt att arbeta liU en breddning av ansvaret för kulturfrågoma.
En
viktig uppgift i det kulturpölitiska arbetet är all nyttiggöra erfarenheter
från utlandet. Det internationella kulturpolitiska samarbetet har under senare
år förstärkts framför allt genom insatser av Unesco och Europarådet. Det genom
del nordiska kulturav-lalet förstärkta samarbetet bör också i framliden kunna
ge viktiga resultat. Utvecklingen i de nordiska länderna rör sig som
kulturrådet framhållit efter likartade banor. Det är angeläget att de
administrativa organen inom kulturområdet mer systematiskt än f. n. drar nytta
av erfarenheter av det kulturpolitiska utveckhngsarbetet i de nordiska länderna
och i världen i övrigt. Men impulserna bör även kunna gå i den andra
riktningen, då intresset utomlands för svensk kulturpohtik är stort.
De
uppgifter av övergripande natur inom kulturområdet som jag här berört bör
enligt min mening fördelas på följande tre centrala administrativa organ, nämhgen
en ny myndighet, statens kulturråd, riksantikvarieämbetet och riksarkivet.
Ett
gemensamt drag för dessa tre centrala myndigheter bör bli att de får styrelsen
med bred samhällsrepresentation. I dessa bör bl. a. ingå företrädare för
kommuner, landsting och organisationsliv. Härigenom bör en samverkan mellan de
parter som bär ansvaret för samhällsinsatser på kulturområdet kunna främjas.
Vid
sidan av de nämnda tre myndigheterna finns inom kulturområdet ytterligare ett
centralt organ med en i viss mån speciell ställning, nämligen statens
ungdomsråd. Jag vill hänvisa tUl att jag i 1974 års statsverksproposition (prop.
1974: 1 bil. 10 s. 58) behandlat vissa frågor rörande ungdomsrådets verksamhet.
Jag finner därför ej anledning att i detta sammanhang ytterligare ta upp
hithörande frågor.
Utanför
verksamhetsområdet för de förutnämnda organen finns centrala uppgifter som f. n.
inte kan hänföras liU något av dem. Frågan om vilket organ som skall handha
fördelningen av kulturarbetarersättningar och stipendier i framtiden får
sålunda avgöras i samband
Prop. 1974:28 377
med
beredningen av kulturrådets kommande förslag rörande stathga iiisatser för
kulturarbetarna. Utformningen av den centrala administrationen för olika slags
högskoleutbildning inom kulturområdet får prövas i samband med beredningen av U
68:s betänkande.
Vid
sin behandling av den centrala kulturorganisationen lar kulturrådet upp vissa
akademiers framlida ställning. Rådet föreslår att den statliga regleringen äv
verksamheten m. m. vid akademierna upphör.
Enligt
min mening har akademierna betydelsefuUa uppgifter för att fritt och obundet
främja utvecklingen inom resp. sektor. Akademierna spelar en viktig roll för
de internationella kontakterna inom sina områden. Det är inte möjligt att lägga
fram generella förslag i fråga om de av kulturrådet berörda akademiernas
funktion och ställning. Sådana frågor får aktualiseras allteftersom särskilda
förslag som berör deras verksamhet läggs fram. Vid min behandhng i del följande
av riksantikvarieämbetets organisation lar jag upp MUS 65:s förslag om att
Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum bör upphöra.
25.19.4
Statens kulturråd
Enligt
föreliggande förslag bör det nya statliga organet på kulturområdet, statens
kulturråd, på verksamhetsområdet för teater, dans, film, musik, litteratur,
folkbibliotek, konst, museer och utstäUningsverksamhet ges rådgivande,
utredande och statsbidragsprövande uppgifter. Utöver ett direkt ansvar för
dessa områden bör det åhgga kulturrådet att aUmänt följa utvecklingen på
kulturområdet i dess helhet. Rådels verksamhetsområde, uppgifter och
organisation har närmare redovisats i det förslag som kulturrådet lagt fram och
som ytterligare behandlats i departementspromemorian om det nya kulturrådets
organisation. Jag kan i huvudsak ansluta mig till del framlagda förslagel
enligt de preciseringar jag gör i det följande.
Rådet
bör ta över de uppgifter som teater- och musikrådet, SÖ:s bibhotekssektion och tidskriflsnämnden
f. n. har. Det nya organet bör också svara för vissa av de uppgifter som enhgt
förslag av MUS 65 hänförts till elt särskilt musei- och utställningsråd.
Härtill kommer vidare de nya uppgifter som jag tidigare berört i olika
sammanhang.
Rådets
verksamhet bör i första hand syfta till att ge statsmakterna underlag för
beslut om olika åtgärder för att förverkliga målen för kulturpohtiken. Rådet
skall verka för samordning av statens åtgärder inom kulturområdet samt främja
samverkan mellan stathga och kommunala myndigheter och organ på kulturområdet
liksom meUan dessa och organisationer och andra företrädare för kulturlivet.
Rådet bör på ett flexibelt sätt anpassa sig tiU de krav som ställs. Ändringar
och
Prop.
1974: 28 378
kompletteringar
i rådets verksamhet får övervägas successivt med hänsyn tiU erfarenheterna av
rådels arbete och kommande beslut om kulturpohtiska åtgärder.
Tillskapandet av det nya
kulturrådet gör del möjligt att åstadkomma en samlad handläggning inom viktiga
delar av kulturområdet. Kulturrådets roll för olika delar av det direkta
ansvarsområdet kommer emellertid inte att vara enhetlig. I vissa delar, t. ex.
på utställnings- eller litteraturområdena pågår ännu ett utrednings- och beredningsarbete,
medan på exempelvis del sceniska området frågor om anslag och bidragsfördelning
är av större betydelse. Detta innebär att omfattningen av rådets insatser i
inledningsskedet kommer all variera mellan olika sektorer och vara synneriigen
begränsad på vissa av dem. Genom framtida ställningstaganden avseende bl. a. litieratur,
film, utställningar och museer kan behovet av insatser från rådels sida komma
att öka eller förändras.
På
verksamhetsområdet för teater, musik och dans har teater- och musikrådet
uppgifter som i huvudsak i oförändrad form bör tas över av det nya centrala
organet. Jag förordar emellertid att barn-teaterkonsulentverksamhelen vid rådet
förs över till Svenska riksteatern.
Filmutredningen
har nyligen avgett sitt slutbetänkande (SOU 1973: 53) SamhäUet och filmen, del
4. Utredningen förordar bl. a. alt filmen inte skall ingå i det nya
kulturrådels ansvarsområde, om massmedier av typen TV, radio och de nya audivisuella
medierna faller utanför. I avvaktan på att stäUning tas till filmutredningens
förslag bör enligt min mening filmen inte nu föras till kulturrådets direkta
ansvarsområde.
Av
utbildningsinstitutionerna inom kulturområdet står f. n. scenskolorna och
statens dansskola under tUlsyn av teater- och musikrådet. Frågorna om skolornas
inordnande i högskoleorganisationen har behandlats av U 68. T. v. bör statens
kulturråd svara för de uppgifter teater- och musikrådet hittills haft
beträffande skolorna.
Kulturrådet betonar
betydelsen av alt de statiiga insatserna på folkbiblioteksområdet knyts till
det nya kulturrådet med hänsyn till de lokala bibliotekens funktion som bas
för kulturverksamhet av olika slag. SÖ har tillstyrkt förslaget. Svenska
kommunförbundet har uttalat att de funktioner bibloitekssektionen fullgör bara
i begränsad utsträckning bör föras över tiU det nya kulturrådet. Förbundet
framhåller vidare att de servicefunktioner som kommunerna i övrigt kan ha behov
av på del kommunala biblioteksområdet bör få ankomma på organ som kommunerna
själva etablerat för rådgivning och service.
För egen del ansluter jag
mig till kulturrådels uppfattning att de centrala statliga insatserna på folkbibholeksområdet
bör knytas till statens kulturråd. Ett samarbete med SÖ blir därvid väsenthgt
med
Prop. 1974: 28 379
hänsyn
bl. a. till folkbibliotekens betydelse för vuxenutbildningen. Kulturrådets
uppgifter med avseende på folkbiblioteken bör främst knytas till den statiiga bidragsgivningen.
Den närmare utformningen av de statliga insatserna på folkbiblioteksområdet får
emellertid' övervägas ytterligare i samband med prövningen av htteraturulredningens
förslag. I avvaktan härpå bör den hittillsvarande konsulentverksamheten på
biblioteksområdet som SÖ nu svarar för motsvaras av insatser genom kulturrådet.
Del
nya kulturrådets uppgifter bör också innefatta frågor om statliga insatser på litteralurområdel.
Omfattningen av dessa bhr i hög grad beroende av ställningstagandena tUl det
nyligen avgivna förslaget från litteraturutredningen. Som kulturrådet
föreslagit bör ansvaret för lidskriftsstödel föras över från tidskriflsnämnden
till kulturrådet.
Det av MUS 65 föreslagna musei-
och utslällningsrådet angavs skola svara för, förutom uppgifter som enhgt vad
jag berört i del föregående kommer att åvila kulturrådet, även vissa i
museernas verksamhet gemensamma uppgifter, bl. a. frågor rörande registrering
av museiföremål, konserveringsverksamhet och viss utbUdning. Den fortsatta
handläggningen av sistnämnda frågor bör kunna övervägas inom kulturrådet.
Teater- och musikrådet har
i sitt remissyttrande över kulturrådels förslag framhållit att ökade insatser
behövs för handläggningen av byggnadsärenden på kulturområdet. Del är angeläget
all kulturrådet får möjligheter alt effektivt följa planeringen och
utformningen av kulturlokaler.
Som
en ytterligare precisering av kulturrådets uppgifter vill jag i detta
sammanhang anföra följande.
Kulturrådet bör svara för
sammanfattande bedömningar och prioriteringar av olika anslagsbehov i fråga om
de anslag som avser kulturrådets direkta ansvarsområde. Anslagsförslag utanför
rådets direkta ansvarsområde bör av Kungl. Maj:t kunna remitteras till rådet
för bedömning från kulturpolitiska aspekter. Genom rådets medverkan bör föreliggande
anslagsbehov på ohka delområden kunna få en enhetlig och genomarbetad
handläggning i såväl sakliga som formella avseenden. Rådets medverkan behövs
också vid utarbetande av bestämmelser som avser anslag och reformer samt för
uppföljning och utvärdering av resultatet av beslutade anslag och åtgärder.
Utrednings-
och planeringsarbete kan bedömas bli ett väsentligt inslag i rådels arbete.
Bl. a. i samband härmed bör rådet bevaka resultaten av forskning och
utvecklingsarbete på kulturområdet.
Det
stathga kulturrådets verkställande uppgifter bör i första hand avse fördelning
av anslagssummor som ställs liU rådels förfogande för att främja olika
kulturändamål. F. n. har bl. a. teater- och musikrådet vissa sådana
fördelningsuppgifter som bör tas över av del nya rådet.
Prop. 1974: 28 380
Jag
har vidare i del föregående förordat att del skaU ankomma på kulturrådet alt
handlägga frågor om bidrag till experiment och utvecklingsarbete inom
kulturell verksamhet för amatörer. Även lokal och utrustningsfrågorna på
kulturområdet kommer alt kräva insatser av rådet från såväl principiella som
tekniska utgångspunkter. I likhet med kulturrådet anser jag att statens
kulturråd inte bör ha andra befogenheter i förhållande tiU statliga
kulturinstitutioner eller bidragsmottagare än som följer av de särskilda
bestämmelser och villkor som gäUer för medelstilldelningen.
Det
nya rådet blir med hänsyn till avgränsningen av dess uppgifter i hög grad
hänvisat till att främja utvecklingen på kulturområdet genom information saml
genom samverkan och samråd med olika myndigheler, institutioner och
organisationer inom och utanför rådets ansvarsområde. Samverkan med Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet blir av grundläggande betydelse för
att uppnå de effekter som åsyftats med den reformerade kulturpolitiken.
För
det samarbete som här berörts bör kulturrådet utarbeta och distribuera
information om sin egen verksamhet och om utvecklingen på kulturområdet. För
faktasammanställning i detta och andra sammanhang behövs en utveckling på del kullurstatisliska
området, varvid kulturrådet behöver samverka med statistiska centralbyrån.
1
detta sammanhang bör också behovet av kontakt med den internationella
utvecklingen på det kulturpölitiska området framhållas.
Det
bör vara elt naturhgt inslag i arbetet inom statens kulturråd att ta del av och
bearbeta det material som utarbetas av de internationella organisationerna och
av kulturadminislrationer i andra länder, i synnerhet de nordiska. Vid de
överläggningar med representanter för utbildnings- och kulturministerierna i
Danmark, Finland och Norge, som ingått som ett led i beredningen av denna
proposition, har framkommit att det på många fäll finns elt stort intresse att
bygga ut det direkta erfarenhetsutbytet mellan de centrala organen inom resp.
land. Statens kulturråd bör kunna spela en viktig roU i ett sådant samarbete.
Kulturrådet
har vad gäller det nya kulturrådets organisation föreslagit all del nya
organet skall ledas av ett råd samt alt inom rådet skall finnas tre nämnder och
elt kansh. Rådet i fortsättningen benämnt styrelsen, föreslås bestå av en
ordförande och 14 andra ledamöter. Sju av ledamöterna föreslås bli utsedda
bland personer med bred samhällsorientering och allmänt god kännedom om
kulturområdets förhållanden. Bland övriga ledamöter föreslås ingå företrädare
för kommunerna, landstingen, kullurarbelarorganisationer-na,
folkbildningsorganisationerna, löntagarorganisationerna saml radion och
televisionen (radiochefen). Vid remissbehandlingen har flera krav framstäUts om
ökad representation för ohka intressegrupper.
Jag
ansluter mig till uppfattningen all statens kulturråd bör ledas
Prop. 1974:28 381
av
en styrelse. Styrelsen bör få högst 15 ledamöter. Bl.a. med hänsyn till vad
Sveriges Radio framhåUit i sina remissyttranden anser jag att företaget inte
bör ha företrädare i kulturrådets styrelse. Däremot bör övriga nämnda
intressegrupper vara representerade i styrelsen. I denna bör vidare ingå
ledamöter med en bred samhällelig erfarenhets-bakgrand. Styrelseledamöternas
förordnanden bör, om inte särskilda skäl föranleder annat, förnyas högst en
gång. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt utse styrelsens ledamöter och
all besluta i dessa frågor.
Styrelsen bör ges liU uppgift
all ha det samlade och övergripande ansvaret för kulturrådets arbete. Den bör
dessutom ha ett direkt ansvar för frågor som inle är av den beskaffenhet all
beslutanderätten enligt vad jag förordar i det följande delegerats på någon av
nämnderna.
Kulturrådet
föreslår alt de tidigare berörda tre nämnderna ges följande ansvarsområden,
nämligen dels teater, dans, film och musik, dels litteratur och bibliotek, dels
konst, museer och utstäUningar. Varje nämnd föreslås bestå av tio ledamöter med
allsidig sakkunskap inom nämndens område. Varje nämnds ordförande föreslås ingå
i rådels styrelse.
Jag lansluter mig till
förslaget om att nämnder inrättas. Nämndernas verksamhet kommer all avse
verksamhet på resp. ansvarsområde som bedrivs i olika former av bl. a.
institutioner, organisationer, fria grapper och enskUda kulturarbetare. I
nämnderna bör därför ingå ledamöter med sakkunskap och erfarenhet av verksamhet
inom olika delar av kulturområdet. Ordföranden i varje nämnd bör ingå i
kulturrådets styrelse. Nämndernas ledamöter bör få omförordnas högst en gång,
om inte särskilda skäl förehgger. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
om nämndernas ansvarsområden, sammansättning och storlek.
Nämnderna bör var och en
inom sill område vara beredande och rådgivande organ åt styrelsen. De bör
vidare på grundval av beslut av styrelsen ges rätt att självständigt besluta i
frågor som faller inom den särskilda nämndens ansvarsområde och som inte är av
sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på styrelsen. En sådan delegering
av beslutanderätten bör, om inte för visst område eller i övrigt särskilda
skäl talar däremot, komma till stånd i! fall när användningen av medel under
ett visst anslag kan avgränsas till en nämnds ansvarsområde.
Som jag förut berört
föreligger behov av insatser för all bereda lokal- och utrustningsärenden inom
kulturområdet. Dessa bör under kulturrådets styrelse självständigt handhas av
ett särskilt beredningsorgan. Jag återkommer till denna fråga i del följande
under avsnillet (25.20) Lokaler för kultur- och föreningsverksamhet.
Prop. 1974:28 382
I
vissa fall bör styrelsen kunna tillsätta särskilda arbetsgrupper för
berednings- och utredningsuppgifter.
Kulturrådets
kansli skall i första hand fungera som sekretariat för det löpande arbetet i
styrelse, nämnder, särskilda arbetsgrupper m. m. För detta arbete behövs i
första hand en relativt fast organisation med tjänster för de viktigaste
handläggningsfunktionerna inom styrelsens och nämndernas verksamhetsområden.
För att bl. a. underlätta kontakten utifrån med rådet torde en viss spedahsering
på olika områden vara önskvärd bland personalen. Samtidigt är det angelägel att
arbetet organiseras på sådant sätt att personalresurserna flexibelt kan
anpassas till föreliggande behov av arbetsinsatser.
Utöver
det löpande sekrelarialsarbetel kommer kulturrådets arbete att i hög grad avse
planering och utredning. Detta arbete kommer i allmänhet att bedrivas med någol
längre tidsperspektiv än övrigt arbete. Del kommer också ofta att vara
avgränsat till projekt. Detta leder till alt de fasta personalresurserna för
detta ändamål bör vara begränsade och i första hand avse tjänster för ledning
och planering av arbetet. I övrigt bör personal inom och utom kansliet
utnyttjas i projektgrupper för olika utredningsuppgifter m. m.
Den
närmare organisationen av verksamlieten ankommer det på Kungl. Maj:t och den
nya myndigheten att bestämma. Jag återkommer i det följande vid min anmälan av
anslaget Statens kulturråd med en redogörelse för de personalresurser som jag
lagt till grand för min beräkning av medelsbehovet för rådets verksamhet. Jag
utgår ifrån alt sekretariatsarbetet resp. utredningsarbetet inom kansliet blir
av den omfattningen att det bör organiseras på två ohka arbetsenheter. Personal
bör dessutom finnas för vissa administrativa frågor. För ledningen av kansliets
arbete bör en extra ordinarie tjänst som chef för kansliet inrättas.
Jag
föreslår att statens kulturråd inrättas den 1 oktober 1974. Jag förordar vidare
att teater- och musikrådet, tidskriftsnämnden och verksamheten vid
skolöverstyrelsens bibliotekssektion upphör vid samma tidpunkt.
Beträffande
avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk
del förhandlingsuppdrag som behövs. Det planerings- och förberedelsearbete som
erfordras för den nya organisationen bör lämpligen fullgöras av en
organisationskommitté. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till Kungl. Maj:t
i denna fråga. Kungl. Maj:t bör begära riksdagens bemyndigande att vidta de
övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för genomförande av de
förslag som redovisats i detta sammanhang.
25.19.5
Riksantikvarieämbetet
Riksantikvarieämbetets
organisation har under lång tid varit föremål för utredning och diskussion. MUS
65 har i betänkandet (SOU 1972:45)
Prop. 1974:28 383
Kulturminnesvård
lagt fram förslag om riksantikvarieämbetets framtida organisation. De
sakkunniga framhåller att allt fler arbetsuppgifter under senare år lagts på
ämbetet, vilket medfört att ämbetet måste ägna en oproportionerligt stor del av
sLn tid åt enskUda ärenden.
Jag
delar utredningens uppfattning och anser det värdefullt om ämbetet kan befrias
från arbetet med vissa ärenden. Jag har tidigare redogjort för den vidgade
målsättningen för kulturminnesvården, vilken i ökad utsträckning inriktas på
bevarandet av samlade miljöer inom ramen för den allmänna samhäUsplaneringen.
Kulturminnesvårdens nya inriktning ställer andra krav än hittills på den
centrala myndigheten på kulturminnesvårdens område.
Enligt
min mening bör tyngdpunkten i ämbetets verksamhet i ökad utsträckning läggas på
verksamhetsplanering, utvecklingsarbete, utarbetande av riktlinjer, råd och
anvisningar, uppföljning och värdering av nådda resultat samt utbildnings- och
informationsarbete.
Vid
bedömningen av lämplig organisation har också ämbetets relationer tiU
Vitterhetsakademien och statens historiska museum satts i fråga. MUS 65 anser
alt Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum bör upphöra. Vad beträffar ämbetets relationer tiU statens historiska
museum föreslår de sakkunniga att de båda institutionerna skall bli sinsemellan
fristående. Enligt de sakkunniga föreligger sedan lång tid ett starkt behov av
att renodla de museala resp. kulturminnesvårdande verksamheterna.
Av
de remissinstanser som yttrat sig om Vitterhetsakademiens förhållande till
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum är alla med undanlag av
nationalmuseet positiva till de sakkunnigas förslag. Däremot är remissopinionen
delad vad beträffar förslaget om skiljande av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum. Majoriteten av instanserna intar en negativ eller tveksam
inställning tUl ett skiljande. En del anför som skäl att de båda
institutionernas arbetsuppgifter hör så intimt samman, att ett skiljande skulle
mer skada än främja verksamheterna. Dessutom uttrycks farhågor för en
dubblering av nu gemensamma funktioner. En stor del av instanserna kan dock
tänka sig att museet ges en friare ställning i förhållande tUl ämbetet än vad
som i dag är fallet.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museums organisatoriska samband med Vitterhetsakademien
har minskat i takt med att ämbetet och museet utvecklats tUl stora och självständiga
institutioner. Vitterhetsakademiens förvaltningsutskott fungerar f. n. som
ämbetsverkets styrelse men kan knappast betraktas som en styrelse i egentiig menmg,
eftersom del endast behandlar en mindre del av de frågor som normalt ankommer
på en styrelse. Jag delar således de sakkunnigas uppfattning att
Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum bör upphöra. Jag förordar att förhandlingar tas upp mellan
akademin och staten, varvid frågan om
Prop. 1974:28 384
ändringar
i den nu gällande stadgan för akademin bör övervägas. Vidare bör en överföring
i statlig ägo av akademins kulturhistoriska fastigheter aktualiseras.
Sedan
lång lid är riksantikvarieämbetet samorganiserat med statens historiska museum.
Det finns också på många områden ett nära samarbete meUan ämbetet och museet.
MUS 65 framhåller att både ämbetet och museet under senare tid kommit att
ställas inför nya arbetsuppgifter och ökade krav från samhällets och enskildas
sida. Detta har ökat behovet av att renodla arbetsområdena. Enligt min mening
är det väsentligt att tiUgodose de båda institutionernas behov av att utvecklas
mer självständigt än hittills. Den friare ställning för museet som många
remissinstanser finner önskvärd anser även jag motiverad. Jag är emellertid
inte beredd att förorda att sambandet mellan ämbetet och museet helt upplöses.
I likhet med statskontoret och RRV anser jag att de syften som MUS 65
eftersträvar kan uppnås genom andra, mindre genorn-gripande åtgärder.
Enligt
min mening bör riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt
medelhavsmuseet utgöra en myndighet under ledning av en gemensam styrelse.
Styrelsen bör i huvudsak besluta i frågor om verksamhetens inriktning,
viktigare organisations- och personalfrågor saml frågor om gemensamma resurser.
Riksantikvarien bör ha det allmänna chefsansvaret för myndigheten. Jag anser
det väsentligt att de i myndigheten ingående enheterna ges inbördes
självständighet. Denna bör markeras genom att riksantikvarieämbetet under
styrelsen leds av riksantikvarien, statens historiska museum av en museidirektör
och medelhavsmuseel av en museiföreståndare. Om så visar sig lämpligt bör medeUiavsmuseet
kunna inordnas i statens historiska museum.
Mitt
ställningstagande för ett fortsalt organisatoriskt samband mellan
riksantikvarieämbetet och de båda ifrågavarande museerna förutsätter visst
ytterligare utredningsarbete rörande myndighetens organisation. Jag avser att
i annat sammanhang uppdra åt den organisationskommitté som jag berört i
anslutning tiU min anmälan av museifrågor-na (25.10) att svara för detta
utredningsarbete. Till de frågor som bör ytterligare belysas hör frågan om
servicefunktionernas organisatoriska placering inom den nya myndigheten. En strävan
bör vara alt minska antalet gemensamma avdelningar i förhåUande tiU nuläget.
Förslag på grundval av kommitténs ställningstaganden kommer senare att anmälas
för riksdagen. Organisationskommitténs arbete bör genomföras med sikte på all
den omorganiserade myndigheten skall kunna börja arbeta den 1 juli 1975.
25.19.6
Riksarkivet
Vid
min behandling i det föregående (25.12) av arkiven m. m. har jag tagit upp
frågan om att för riksarkivet inrätta en styrelse, i vilken
Prop. 1974: 28 385
skuUe
ingå bl. a. företrädare för allmänna intressen. Inledningsvis vid behandlingen
av den centrala kulturadministrationen har jag redovisat de aUmänna motiv som
enligt min mening föreligger för en sådan förändring.
Jag
avser alt i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t all ge riksarkivet i uppdrag
att lägga fram förslag i vad avser styrelsens uppgifter, sammansättning m. m.
I delta sammanhang bör närmare belysas vilka institutioner som skall ställas
under den föreslagna styrelsen. Vid fullgörandet av utredningsuppdraget bör
sålunda bl. a. övervägas huruvida motiv föreligger för all inordna dialekt-
och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv och svenskt biografiskt lexikon under
styrelsen. I utredningsarbetet bör i anslutning härtiU belysas om behov
föreligger av ett särskilt sammanhållande organ för dialekt- och ortnamnsarkiven
saml visarkivet. Även konsekvenserna för de till riksarkivet särskilt knutna
nämnderna bör beaktas. Utredningsarbetet bör bedrivas i samråd med berörda
institutioner och med statskontoret. Jag avser alt återkomma till Kungl. Maj:t
med anmälan av de förslag som föranleds av utredningen.
Riksarkivet
föreslår i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 att det av
Föreningen Sveriges pressarkiv och pressmuseum drivna pressarkivet skall
förstatligas och föras över till riksarkivet.
Vid
min anmälan av anslaget Bidrag till vissa museer och arkiv (27.27) kommer jag
alt la upp denna fråga och föreslå att verksamheten vid pressarkivet inordnas
i riksarkivet.
25.20
Lokaler för kultur- och föreningsverksamhet
Tillgången
på lämpliga och ändamålsenligt utrastade lokaler är av stor betydelse för
kulturverksamheten. Kommuner, föreningar, församlingar och bostadsproducenter
tillhandahåller huvuddelen av dagens lokalbestånd. Staten svarar för lokaler
för statliga och vissa centrala statsunderstödda kulturinstitutioner. Staten
ger vidare bidrag och lån till andra huvudmän för uppförande, inredning och
utrustning av olika slag av lokaler.
Kulturrådet
konstaterar brister i tillgången på lokaler för kultur- och föreningsverksamhet
liksom i utrustningen av befintliga lokaler. Rådet lar från denna utgångspunkt
upp behovet av lokaler för olika konstformer och verksamhelstyper, lokaler i
olika mUjöer, samlokahsering, dubbelutnyttjande och planering. Rådet avger
vidare förslag som rör de statiiga insatserna. Remissinstanserna delar i aUt
väsentligt rådels uppfattning. MUS 65 behandlar museernas allmänna
lokalsituation och behovet av lokaler för olika former av verksamhet.
Kulturrådet
anser att föreningsliv och kommuner även i framtiden kommer att dela ansvaret
för lokalhållningen och att en mer samlad bedömning av lokalbehov och
lokalbyggande i kommunerna bör ske.
25
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974:28 386
Jag
delar rådels uppfattning att föreningslivet har viktiga uppgifter som ägare och
förvaltare av bl. a. allmänna samlingslokaler.
Genom
statsmakternas beslut år 1973 (prop. 1973: 1 bil. 13 s. 179, CU 1973:10, rskr
1973:110) har del stathga stödet tiU aUmänna samlingslokaler reformerats. I
propositionen (s. 216) anförde chefen för dåvarande inrikesdepartementet att
de statliga insatserna präglas av all det i första hand är en kommunal
angelägenhet att se till att medborgarna i kommunen har tUlgång till
samlingslokaler i tUlräcklig omfattning, oavsett om huvudmannaskapet för
lokalerna läggs på kommunen eUer föreningslivet. Då föreningshvets initiativ
och insatser i fråga om samlingslokaler är myckel värdefulla bör dock
huvudmannaskapet för dessa också i fortsättningen anförtros i första hand föreningshvets
organisationer.
Kulturrådet
förordar en mer än hittills enhetlig bedömning av lokalfrågoma i en kommun.
Gemensam planering, samordning och dubbel-utnytljande sker i dag i viss
omfattning. Del bör enligt rådets mening kunna ske i ökad utsträckning.
Jag
delar i princip rådets uppfattning. Del är bl. a. viktigt att skolornas
lokalresurser planeras så att de lättare kan utnyttjas för kuUur-och
föreningsändamål.
Servicekommittén
har i sitt betänkande (SOU 1970:68) Boendeservice 2 föreslagit att möjlighet
till samordning och flexibUitet beträffande lokalanvändningen successivt
skrivs in som förutsättning för bostadslån tiU lokaler och för stathga bidrag
och lån till skolor, barnstugor, fritids- och samlingslokaler. Kungl. Maj:t
har uppdragit ät statens planverk att i samråd med andra berörda myndigheter
utreda i vad mån de av servicekommittén angivna syftena skulle kunna uppnås
genom normer i fråga om den tekniska utformningen av sådana lokaler och att i
så fall lägga fram förslag till sådana normer.
Flera
remissinstanser har påpekat alt kultur- och föreningslokaler måste kunna
användas av handikappade. När det gäUer allmänna samlingslokaler har Kungl. Maj:t
uppdragit åt bostadsstyrelsen att leda erforderligt utveckhngsarbete
beträffande lokalemas funktion.
De
här redovisade uppdragen till statens planverk resp. bostadsstyrelsen berör i
hög grad fömtsättningarna för olika kulturaktiviteter. De är exempel på all ett
samarbete i lokalfrågor behövs mellan statliga organ inom kulturområdet och
andra samhällsområden.
Det
finns i dag en rad skUda former för statiigt stöd lUl lokaler. Detta är i och
för sig en fördel eftersom del är möjligt alt anpassa insatserna efter
olikartade behov. Det är dock angeläget att se till alt inte mångfalden av
bestämmelser hindrar ett effektivt utnyttjande av de ekonomiska resurser staten
avsätter för stöd till lokaler. Lokalerna bör utformas så att de verkligen blir
instrument för en ny inriktning av kulturpolitiken. Statens kulturråd bör kunna
spela en viktig roll i delta
Prop. 1974:28 387
sammanhang
genom alt informera om de stödformer som står till buds och verka för en samlad
bedömning vid bidragsgivningen. Statens kulturråd bör i ohka samordningsfrågor
ha nära kontakt med andra statliga organ, t. ex. bostadsstyrelsens samlingslokaldelegalion.
Teater-
och musikrådet framhåller i sitt remissyttrande över kulturrådets förslag att
del behövs ökade insatser för handläggning av byggnadsärenden inom kulturområdet.
Statskontoret understryker i sill yttrande över MUS 65:s förslag behovet av
samlad lokalplanering för museerna.
Jag
delar remissinstansernas uppfattning. Behovet gäller lokal- och
utrustningsplanering av statliga byggnader för kulturändamål. Uppgifterna är
här i huvudsak av samma art som på den högre utbildningens område, där
särskilda s. k. LUP-kommittéer är verksamma. För detta beredningsarbete bör
ett lämpligt beredningsorgan för lokalfrågor knytas till kulturrådet. Organet
bör också kunna utnyttjas vid beredningen av ärenden om statliga bidrag till
vissa icke statliga kulturbyggnader. En ledamot av rådets slyrelse bör vara
ordförande i beredningsorganet vars sekretariat bör knytas liU rådets kansli.
Jag återkommer till frågan om inrättande av ett sådant beredningsorgan när jag
i annat sammanhang anmäler anslaget till byggnadsarbeten inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1974:34). I detta sammanhang
kommer jag även att anmäla de åtgärder inom bl. a. museisektorn som är aktuella
för budgetåret 1974/75.
25.21
Statens ekonomiska insatser
Med
utgångspunkt i en vidgad syn på kulturpolitiken, som innebär att de
kulturpolitiska insatserna ses som ett led i den allmänna välfärdspolitiken,
har jag i det föregående lagt fram en rad förslag i första hand för att stödja
det fria kollektiva skapandet och för att få till stånd en mer decentraliserad
organisation av kulturinstitutionerna. Förslagen förutsätter ökade statiiga
ekonomiska insatser.
Jag
vill i detta sammanhang sammanfatta de kostnadsmässiga konsekvenserna för
nästa budgetår av mina förslag.
Mina
här och i statsverkspropositionen (prop. 1974: 1 bil. 10) framlagda förslag i
fråga om anslagen under avsnittet Kulturändamål innebär en ökning för nästa
budgetår med sammanlagt 62,8 milj. kr. eller
35.4
mUj. kr. exkl. pris- och löneomräkning.
För innevarande budgetår är under dessa anslag anvisat 431 milj .kr. Ökningen
av de kulluran-slag som anmäls i det följande (27.130) uppgår tiU 44,7 mUj.
kr. eller
25.4
milj. kr. exkl. pris- och löneomräkning.
Vid
sidan om nämnda anslag anmäls här även två anslag under avsnittet
Vuxenutbildning i riksstaten, nämligen bidragen till studiecir-
Prop. 1974: 28 388
kel
verksamhet och studieförbund (27.3132). För dessa förordas en sammanlagd
ökning med 58 mUj. kr. Hela ökningen för nästa budgetår av de anslag som
anmäls här uppgår till 103 milj. kr.
Den mest omfattande delen
av det statliga stödet liU fritt kollektivt skapande är bidraget till
studiecirkelverksamhet. Bl. a. med hänsyn lUl den höjning av statidraget per
studietimme som förordas i det följande och det ökade antalet studiecirklar
har jag beräknat en höjning av anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet med
54 milj. kr. tiU 259 milj. kr. Ca en tredjedel av cirklarna avser kulturämnen.
Förstärkningen för nästa budgetår av stödet till studieförbunden uppgår till 4
milj. kr.
De
centrala amatörorganisationerna föreslås få en ökning av det stathga stödet med
400 000 kr. till 1,2 milj. kr.
För det nya statsbidraget
till experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet för amatörer
förordas ett belopp av 2 milj. kr.
I fråga om det
yrkesmässiga kollekliva skapandet innebär mina förslag att stödet till mindre
ensembler och fria grupper ökas med 1,7 mUj. kr. tiU 3,1 mUj. kr. och bidragen
till centrumbildningarna med 400 000 kr. till 1,1 milj. kr.
Det ekonomiska utrymme som
förordas för nästa budgetår för det nya bidraget till kulturprogram inom
föreningslivet m. m. uppgår till 6 milj. kr. Jämfört med nuvarande anslag till
föreläsningsverk-samhel innebär det en ökning med 3,2 milj. kr.
En
omläggning av stödet till lokala och regionala institutioner inom teaterns,
dansens och musikens områden föreslås. För nästa budgetår beräknas ett anslag
om 57,9 milj. kr. Jämfört med vad som anslagits till motsvarande institutioner
för innevarande budgetår innebär detta en ökning med 11,5 mUj. kr. eller 6,5
milj. kr. exkl. beräknad kostnadshöjning på grund av lönehöjningar.
Resurserna
för regionmusiken föreslås bli förstärkta med 300 000 kr. bl. a. för utveckling
och förnyelse av repertoaren.
I fråga om stödet tUl
folkbiblioteken föreslås vissa ökningar inom ramen för nuvarande bidragsformer.
För s.k. punktinsatser, bidrag till länsbibliotek, lånecentraler m. m. beräknas
en ökning med sammanlagt 900 000 kr. Samtidigt avvecklas del särskilda
statliga utvecklingsstödet i vissa kommuner.
Det under år 1973 införda
stödet till folkparksrörelsen föreslås bli avsevärt förstärkt, nämhgen till 700
000 kr. Stödet till Skådebanan höjs med 400 000 kr. tiU 1,1 milj. kr.
Av de centrala
institutionerna föreslås Svenska riksteatern få ett med 700 000 kr. ökat bidrag
för egen produktion och för service och konsultverksamhet gentemot teaterlivet
i landet. Rikskonserter föreslås få en ökning av sitt anslag med 500 000 kr.,
främst för ökning av sikol-konsertverksamheten.
Prop.
1974: 28 389
I
avvaktan på omorganisationen av vissa statliga och statsunderstödda museer har
jag beräknat medel för vissa angelägna resursförstärkningar på museiområdet.
Utöver kompensation för prisutvecklingen uppgår dessa förstärkningar till 1,4
milj. kr.
I
fråga om olika centrala ändamål avser förslagen dels en ökning av de disposilionsmedel
som står till förfogande för olika typer av insatser, dels en viss utbyggnad av
den centrala kulturadministrationen.
Inrättandet
av statens kulturråd medför en merkostnad av ca 1 milj. kr. Medlen avser
verksamheten fr.o.m. den 1 oktober i år.
Medel
bör liksom hittills stå till Kungl. Maj:ts förfogande för ohka ändamål på
kulturområdet inom ramen för anslaget Bidrag till särskUda kulturella ändamål.
Ur anslaget bör sammanlagt 400 000 kr. ställas till kulturrådets disposition
för diverse ändamål. För tidskriftsslödet föreslås en ökning med 200 000 kr.
till 1,5 milj. kr. Bidraget till de handikappades kulturella verksamhet
föreslås bli höjt med 1 mUj. kr. till 5,8 mUj. 'kr.
I
avvaktan på resultatet av elt fortsatt utredningsarbete om kulturminnesvårdens
centrala och regionala organisation beräknas en sammanlagd ökning under
riksantikvarieämbetets anslag om 800 000 kr. bl.a. för ämbetets medverkan i den
fysiska riksplaneringen och för vård och underhåll av fornlämningar och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Kulturrådet
betonar starkt viklen av en flerårsplanering av de statliga kulturutgifterna.
Ett av syftena med de förslag som läggs fram är att skapa underlag för en sådan
mer långsiktig planering. I fråga om flera sektorer presenteras förslag som
berör en längre tidsperiod än budgetåret 1974/75. Även den långsiktiga
utvecklingen av de statliga insatserna behandlas. Beträffande stödet till de
regionala kulturinstitutionerna framhålls att staten bör stimulera den
utveckling som växer fram genom regional planering.
Under de närmaste åren kan
flera utredningsförslag väntas komma, upp till behandling, däribland förslag
från litteratur- och filmutredningarna, från MUS 65 i fråga om riksulställningsverksamheten
och konslmarknaden saml från kulturrådet rörande de. statliga insatserna för
kulturarbetarna.
Med
hänsyn till de stora anspråk som kommer all stäUas på ekonomiska insatser från
statens sida blir prioriteringar meUan olika ändamål av väsentlig betydelse.
Dessa måste ske med ett långsiktigt perspektiv. Planeringen bör i första hand
inriktas på en treårsperiod, dvs. budgetåren 1974/751976/77. För liden
därefter bör planeringen bygga på de erfarenheter och kompletterande
utredningar som görs under de närmaste åren.
Prop. 1974:28 390
Bl.
a. mot bakgrund av vad jag anfört vid behandlingen av den kommersiellt drivna
kulturverksamheten (25.16) anser jag att insatserna under den senare delen av
treårsperioden i första hand bör avse sådana områden som nu inte kunnat tas
upp. Jag bedömer åtgärder inom litteratur-, konst- och filmområdena som särskilt
angelägna. Under treårsperioden bör det också bli aktuellt att ta stäUning till
formerna för de statliga insatserna för kulturarbetarna.
Vid
sidan om nämnda områden måste givetvis det reformarbete fortsätta för vilket
jag i det föregående angett riktlinjer.
Stödet
till det fria kollekliva skapandet bör byggas ul. Jag räknar därvid med att det
bl. a. skall bli möjligt att förstärka stödet till såväl experiment och
utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet för amatörer som till
kulturprogram inom föreningslivet.
I
fråga om de statsbidragsberättigade museerna och institutionema på teaterns,
dansens och musikens områden bör särskild vikt läggas vid att stödja en
utveckling mol en vidgad regional verksamhet. Vissa nya institutioner
förutsätts kunna få statligt stöd. Elt viktigt inslag i uvecklingen är alt ett slasbidrag
iU länsmuseerna införs samidigl med att det regionala ansvaret för
kulturminnesvården förändras. Bidraget bör avse länsmuseernas museala och
kulturminnesvårdande uppgifter.
De
statliga insatserna för de centrala kulturinstitulionerna bör bl. a. avse deras
riksansvar. Möjligheterna all i enlighet med de principer som redovisats i det
föregående föra över uppgifter och resurser från vissa centrala institutioner
till regionala huvudmän bör bevakas.
Jag
har här endast tagit upp de statliga insatserna för kulturändamål. Samhällets kultumtgifter
vilar emellertid i hög grad på primärkommunerna. Kulturrådet har diskuterat
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och fört fram vissa rekommendationer.
Med
hänsyn till pågående arbete inom den kommunalekonomiska utredningen är det
enligt min mening inte lämpligt alt nu gå in på frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun.
De enskUda kommunerna och
landstingen har olika föratsättningar alt göra insatser inom kulturområdet
liksom inom andra områden. Skatteutjämningssystemet, som genom beslut av
statsmakterna reformerades och byggdes ut förra året (prop. 1973:44, FiU
1973:23, rskr 1973:249), är avsett att minska sådana skillnader i föratsättningama.
Reformen är dock provisorisk i avvaktan på ställningstagande till kommande
förslag från kommunalekonomiska utredningen.
Som
jag tidigare anfört vid min behandling av ansvarsfördelningen anser jag det
inte lämpligt att staten genom lagstiftning reglerar den kommunala verksamheten
inom kulturområdet. Staten bör i stället inrikta sina insatser på att
stimulera kulturverksamheten i landet.
Prop. 1974: 28 391
Jag
finner det betydelsefullt att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
ansett det möjligt för primärkommunema och landstingen att öka sina insatser
inom kulturområdet.
Svenska kommunförbundet
instämmer sålunda i kulturrådets och långtidsutredningens bedömning alt kultumtgiftema
bör kunna öka snabbare än samhäUsutgifterna totalt. Förbundet anser att det hos
kommunerna finns en vilja till ökade satsningar. För detta talar också den
snabba utvecklingen under de senaste åren. I det hela representerar
kulturområdet, betonar förbundet, marginella kostnader för samhället. Takten i
utbyggnaden får enligt förbundet bli beroende av det ekonomiska utrymme som
skapas av ökad skallekraft och av en bedömning i kommunernas flerårsplaner av
vilka verksamheter som kan och bör prioriteras.
Landstingsförbundet
anser alt på kort sikt är möjligheterna för landstingen att öka stödet till
kulturinsatserna begränsade. Utbyggnaden måste enligt förbundet ske etappvis
under en längre period. Om enighet kan nås om kulturens ställning i samhället
och ansvarsfördelningen anser dock förbundet att den av kulturrådet framräknade
volymförändringen för landslingens del bör vara möjlig att genomföra.
Utformningen av de
statsbidrag som ställs till förfogande för verksamhet på lokal och regional
nivå är av betydelse för kommuner och landsting. Reglerna för de nya
statsbidrag som föreslås har därför diskuterats vid de överläggningar mellan
företrädare för utbildningsdepartementet och Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet som jag tidigare berört.
Som framgått av det
föregående (25.4) har Kommunförbundet vid överläggningarna med tanke på
effekten av konstruktionen av bidraget till regionala ooh lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner på vissa institutioner, framför aUl i de största
kommunerna önskat att tiUämpningen av bestämmelserna på dessa institutioner
ytterligare övervägs.
MUS 65 anser att
Stiftelsen Skansen f. n. arbetar under former som inle underlättar en effektiv
planering, vilket sammanhänger med bidragssystemets utformning. Utredningen
tar vidare upp frågan om ansvaret för försörjning med utstäUningar i
Storstockholm mot bakgrund av att flertalet statliga museer är förlagda till
Stockholm. Utredningen föreslår även ett särskilt stöd till Göteborgsmuseerna.
Enligt
min mening är det motiverat alt del statliga stödet till vissa
kulturinstitutioner i Stockholm och Göteborg övervägs i elt sammanhang,
övervägandena bör göras mot bakgrund av att det statliga stödet till
kulturinstitutionerna under de närmaste åren i första hand måste inriktas på
att åstadkomma en vidgad regional verksamhet, främst i de delar av
landet som saknar institutionell verksamhet. Jag avser att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:l att ge statens
Prop. 1974:28 392
kulturråd
i uppdrag att utarbeta underlag för mina fortsatta överväganden i dessa
frågor.
Vid
sidan om det ekonomiska ansvar som följer av huvudmannaskapet för egna
institutioner stöder stat och kommun kulturverksamheten genom fasta bidrag och
tillfälliga punktinsatser. Kulturrådet stryker under att dessa två kanaler för
samhällsstöd kompletterar varandra. Jag delar rådets bedömning att behovet av
medel för tUlfälliga insatser är större inom kulturområdet än inom många andra
samhällsområden. Samtidigt ger de fasta bidragen en nödvändig stabilitet åt
stödet till både fritt koUektivt skapande och institutionell verksamhet.
I
det föregående har jag förordat att flera nya typer av statsbidrag införs.
Vidare föreslås förändringar i gällande bidragsbestämmelser.
Av
de nya fasta bidragen är statsbidraget till regionala och lokala teater-, dans-
och musikinstitutioner av särskild betydelse. Avsikten är all få till stånd
ett administrativt lätthanterhgt bidragsssytem som medför att huvudmännen i
förväg vet vilket statlig stöd som kommer att utgå till verksamheten. Vidare
är avsikten all del skall stimulera ett regionalt ansvarstagande och medge en
kontinuerlig utbyggnad framför allt i de delar av landet där del är mest
angeläget att förstärka verksamheten.
Med
den syn på varje kulturinstitutions rätt att själv besluta om sin verksamhet
som jag utvecklat i det föregående bör i princip endast sådana bidragsvUlkor
som är nödvändiga av anslagstekniska skäl ställas upp. Vid behandlingen av
kulturpolitiska insatser för vissa grupper i samhället (25.18) har jag fäst
uppmärksamheten på behovet av att öka insatserna för bl. a. barn, invandrare,
handikappade och personer som vistas vid olika vårdinstitutioner. Enligt min
mening bör inriktningen av verksamheten mot sådana grapper beslutas av varje
institution. Del bör dock kunna ankomma på tillsynsmyndigheten alt med hjälp av
institutionernas redogörelse följa upp i vad mån olika gruppers behov
tillgodoses. Verksamhetens geografiska spridning kommer att kunna följas upp
mer direkt genom den föreslagna utformningen av tilläggsbidraget.
Riksarkivet
har i sin utredning om teatrarnas arkivfrågor föreslagit alt lokala och
regionala teatrar genom särskUda statsbidragsvillkor åläggs vissa leveranser
och samråd i arkivfrågor med landsarkiven. Med hänsyn till att bidragsvUlkoren
enligt min mening bör begränsas till ett minimum anser jag alt andra utvägar
bör sökas för att tUlgodose det syfte som legat bakom riksarkivets förslag
(25.12).
Det
nya bidraget till mindre ensembler och fria grupper syftar liksom institutionsbidragel
till alt ge ett fast stöd åt verksamheten. Bidragsbehovet får dock prövas år
från år. Med hänsyn till att de grupper som förutsätts få stöd genom denna
bidragsform är olikartade bör
Prop. 1974: 28 393
stödet
kunna smidigt anpassas efter olika gruppers behov. Bidragsbestämmelserna bör
därför främst avse regler för ansökningsförfarande och former för redovisning.
Studiecirkelbidragel
är statens grundläggande stöd tUl studieorganisationernas arbete. De
förändringar som föreslagils här syftar huvudsakligen till att på vissa
punkter ändra bestämmelserna så att de bättre svarar mot vissa av de behov som
verksamheten inom kulturområdet aktuahserar.
De krav på stöd som
kulturverksamheten stäUer kan växla snabbt. De allmänna fömtsättningama för det
stathga stödet kan vidare förändras genom generella överväganden, t.ex. i
fråga om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Det är möjligt att de
statsbidrag som här föreslås kan komma att förändras. Sålunda kan ställningstagandena
till förslagen från kommunalekonomiska utredningen och länsberedningen medföra
att stödet till regionala och lokala institutioner bör ges andra former.
Kulturrådet betonar att de
olika statliga insatserna måste stämmas av sinsemellan. Rådet pekar sålunda på
att Riksteatems regionala ensembler åtnjuter ett avsevärt högre statsbidrag än
regionala och lokala teaterinstitutioner. Vid min behandling i det föregående
av teater- och dansinstitutionerna (25.8) anförde jag att vare sig en regional
ensemble ingår i Riksteaterns organisation eher har annan huvudman bör den
statliga bidragsandelen vara densamma. Delta innebär att del statliga stödet
till Riksteaterns regionala ensembler får förutsättas minska. En sådan
förändring bör dock genomföras successivt. Jag räknar inte med någon minskning
av stalsbidragsandelen för nästa budgetår.
över de beslut om
fördelning av statsbidrag som f.n. meddelas av teater- och musikrådet kan
besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Jag har vid övervägande av frågan om en -motsvarande
bssvärsrält över statens kulturråds beslut om fördelning av statsbidrag
stannat för att det inte föreligger skäl att ge regler om rätt alt anföra
besvär i de fall när sökande kan komma i fråga för bidrag i män av tillgång på
medel, men någon ovillkorlig rätt till bidrag ej föreligger för den som uppfyller
särskilt angivna villkor för bidrag. Jag förordar därför att besvär inte bör få
anföras över kulturrådets beslut att fördela bidrag för stöd tUl experiment och
utvecklingsarbete på det amalörkullurella området, till centrala
amatörorganisationer, till mindre ensembler och fria grupper, tih
centrumbildningar och till de ändamål som faUer under den till kulturrådet stäUda
disposilionsposten för konferenser m. m. Ej heller bör besvär få anföras över
de beslut om fördelning av bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, som
meddelas av den av mig i det föregående förordnade förmedlingsbyrån. Det
ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i fråga om ärendenas handläggning.
Prop. 1974: 28 394
Bidrag
för tillfälliga insatser är nödvändiga som komplettering till de bidrag som
utgår enligt fasta bidragsprinciper.
Ur
anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål utgår ett stöd till en rad
institutioner och ändamål vilket får anses vara av permanent karaktär.
Dessutom finns del inom anslaget ett visst utrymme för att tillgodose nya behov
och därmed främja utveckling och förnyelse inom -kulturlivet. Enligl min
mening är del angelägel alt Kungl. Maj:t även i fortsättningen bör ha
möjligheter att besluta om insatser av sistnämnda slag.
Med
hänsyn till att det samtidigt är angeläget att flertalet beslut om insatser av
delta slag fattas på myndighetsnivå bör statens kulturråd få medel all
disponera för olika punktinsatser. Rådet bör således disponera medel för bidrag
tiU bl. a. konferenser, kurser, gästspel, vissa turnéer och studiebesök.
Beslut om vissa av dessa ändamål fattas i dag av Kungl. Maj:t. I andra fall har
beslutanderätten delegerats tih teater- och musikrådet.
Institutet
för rikskonserter disponerar bidrag för stöd till regionala och lokala
musikaktiviteter. Avgränsningen mellan dessa medel och de medel som ställs till
förfogande av statens kulturråd för hknande verksamhet bör övervägas av rådet.
Bidrag
ur behållningen från de särskUda lotterier som anordnats tUl förmån för konst,
teater och andra kulturella ändamål fördelar Kungl. Maj:t till
investeringsändamål av olika slag. Statens kulturråd bör inom sitt
ansvarsområde såsom remissorgan kunna belysa frågan om en avvägning till lotterimedelsbidragen
mot andra statliga bidrag till investeringsändamål.
Sedan
lång lid utgår av särskilda lollerimedel stöd till kulturminnesvård. Mitt
förslag i del följande om en ökning av anslaget Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum: Vård och underhåll av fornlämningar och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader är bl.a. motiverat av att elt permanent
behov av detta slag bör tUlgodoses över riksstalsanslag. I detta sammanhang
vill jag erinra om att de ekonomiskt sett mest betydande statliga utgifterna
för kulturminnesvårdande åtgärder under senare år utgjorts av de bidrag som
beviljas av arbetsmarknadsverket. Den anslagsmässiga utvecklingen av delta stöd
är därför av stor betydelse för kulturminnesvården i landet.
I en motion (1971:812) lUl
1971 års riksdag föreslogs inrättande av en statlig kulturfond. Yrkandet har
även förts fram vid 1972 års riksdag (motion 1972:1056). Ur fonden skulle
bidrag kunna utgå till ohka kulturella ändamål. Riksdagen har avslagit
motionerna (KrU 1971:28, prot. 1971:136 s. 74 resp. KrU 1972:18, prot. 1972:86 s.
192). Kulturrådet behandlar förslaget om kulturfonden och finner lösningen
mindre lämplig. Mycket få remissinstanser berör frågan om en statlig
kulturfond. De som berör förslaget avstyrker alt en sådan fond inrättas.
Prop. 1974: 28 395
De
förslag som här läggs fram om olika typer av fasta bidrag kompletterade med
medel för tillfälhga insatser tillgodoser enhgt min mening det önskemål om ett
ändamålsenligt utformat kulturslöd som legat bakom förslaget om en statlig
kulturfond.
Kulturrådet har belyst
olika frågor om avgifterna inom kulturområdet. Rådet förordar bl.a. en
lågprispolitik vid lealer-och musikinstitutionema. MUS 65 behandlar avgiflsfrågoma
vid museerna och föreslår att inträdesavgifterna till de statliga museernas
permanenta utställningar avskaffas.
För
egen del anser jag det angeläget att de statliga kulturinstitutionerna kan
-hålla en sådan avgiftsnivå all inte någon publikgrupp utestängs från
möjligheterna alt ta del av institutionernas utbud. Jag anser det emellertid
omöjligt att göra några mer preciserade ställningstaganden i dessa frågor.
Det bör ingå i uppgifterna
för statens kulturråd alt på olika sätt belysa avgifternas betydelse i
institutionernas verksamhet och i samband med yttranden över de årliga
anslagsframställningarna från institutionerna redovisa sin bedömning. Ett borlfaU
av intäkter innebär vanhgen ökade anspråk på bidrag.
Kulturrådet tar upp vissa
övriga frågor av ekonomisk natur, nämligen kostnadsnivån för den kulturella
verksamheten, behovet av en bättre prioriteringsteknik och ändrade
budgeteringsprinciper för de statiiga kulturinstitutionerna. Samtliga dessa
frågor är av den natur att de bör tas upp inom ramen för statens kulturråds
arbete.
Kulturrådet anser att det
finns ett behov av ett statligt inflytande över löneförhandlingarna beträffande
personalen vid kulturinstitutionerna inom teaterns, dansens och musikens
områden. Frågan är av det slag att den bör prövas av Kungl. Maj:t.
Prop.
1974: 28 396
26. Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen
att
1.
godkänna de rikthnjer för den stathga
kulturpolitiken som jag har förordat,
2.
godkänna de av mig förordade
grunderna för statsbidrag tiU
a)
experiment och
utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet för amatörer,
b)
mindre ensembler och fria
grupper,
c)
kulturprogram inom
föreningslivet,
3.
godkänna alt Operans och
Dramatiska teaterns verksamhet den 1 juli 1975 förs över på statsägda aktiebolag,
4.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
träffa erforderliga avtal med Operan och Dramatiska teatern om överförandet av
verksamheten på statsägda aktiebolag,
5.
besluta alt teater- och
musikrådet, tidskriflsnämnden och verksamheten vid skolöverstyrelsens bibhotekssektion
skaU upphöra vid utgången av september 1974,
6.
beslut all en central myndighet
för yissa uppgifter på kulturområdet skall inrättas den 1 oktober 1974 enligl
de riktiinjer jag förordat,
7.
bemyndiga Kungl. Maj:t att vid
den centrala myndigheten inrätta en extra ordinarie tjänst som chef för
myndighetens kansli,
8.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för genomförande
av förslagen rörande den nya myndigheten.
I
fråga om hemställan som avser anslagsberäkningar för budgetåret 1974/75
återkommer jag i del följande.
Prop.
1974: 28 397
27 Anslagsberäkningar för budgetåret 1974/75
27.1 statens kulturråd
1974/75
Nytt anslag (förslag) 2 665 000
Under
rubriken Teater- och musikrådet är innevarande budgetår uppfört ett anslag av
739 000 kr.
Teater-
och musikrådet har tillsyn över del statsunderstödda teaterväsendet, det
statsunderstödda musikväsendet, statens scenskolor och statens dansskola. Rådet
disponerar vissa medel från anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål
för fördelning tiU olika ändamål inom sitt område.
Av
anslaget tiU teater- och musikrådet för budgetåret 1973/74 avser 553 000 kr.
lönekostnader, 2 000 kr. sjukvård, 32 000 kr. resekostnader, 29 000 kr.
lokalkostnader, 23 000 kr. expenser och 100 000 kr. kostnader för inträdesprov
vid statens scenskolor och statens dansskola. Antalet anställda är sju varav
fem är personal med handläggande uppgifter.
Vid
oförändrad verksamhet budgetåret 1974/75 kan, sedan hänsyn tagits till pris-
och löneomräkning medelsbehovet beräknas till 671 000 kr., vartill kommer 105
000 kr. för kostnader för inträdesprov vid statens scenskolor och statens
dansskola.
Inom
skolöverstyrelsen (SÖ) handläggs inom undervisningsavdelningen för
vuxenutbildning bl.a. frågor rörande folkbibliotek och föreläsningsverksamhel.
För ärendena rörande folkbibliotek finns nu en särskild sektion, biblioteksseklionen.
Denna svarar för frågor rörande bl. a. lokala folkbibliotek, länsbibliotek och
lånecentraler. Sektionen samverkar med andra myndigheler i fråga om bibliotek
inom krigsmakten, mentalsjukvärden och kriminalvården. Vidare medverkar
sektionen i regionall och lokall planerings- och utvecklingsarbete för
bibliotek samt svarar för informations- och publikationsverksamhet.
Förvaltningskostnaderna
för SÖ:s verksamhet rörande folkbibliotek budgetåret 1973/74 kan efter
uppräkning till 1974/75 års kostnadsnivå beräknas till sammanlagt 1 128 000 kr.
Härav är 157 000 kr. hänförliga till de kostnader för två konsulenter, som
hittills belastat anslaget Bidrag till folkbibliotek.
Det
statliga tidskriftsslödet som utgår i form av grundbidrag, projektbidrag och
stödköp handhas av tidskriftsnämnden. För nämndens administrationskostnader har
budgetåret 1973/74 beräknats ett belopp av 60 000 kr. Vid oförändrad verksamhet
kan medelsbehovet budgetåret 1974/75 beräknas liU samma belopp.
Utöver
här redovisad verksamhet innebär de i det föregående redovisade rikthnjerna
för statens kulturråd att rådet skall ta över vissa uppgifter
Prop. 1974:28 398
som
hittUls åvUat utbildningsdepartementet saml svara för viss utredningsverksamhet
av den art som under senare år bedrivits i statliga kommittéer, däribland det
nuvarande kulturrådet.
I
vad avser konst-, musei- och utställningsområdet tillkommer vissa centrala
uppgifter, som hittills inte haft någon direkt motsvarighet.
Promemorian
om det nya kulturrådets organisation
På
grundval av en analys av del nya kulturrådets uppgifter vid elt fullt
genomförande av rådets förslag tiU åtgärder på kulturfället, beräknas de totala
kostnaderna tUl 4 768 000 kr. för helt budgetår. Med beaktande av att den nya
myndigheten föreslås börja sin verksamhet den 1 oktober 1974 skulle kostnaderna
för budgetåret 1974/75 uppgå till 75 % av nämnda belopp eller 3 576 000 kr. I
beloppet ingår kostnader för sådan förut redovisad verksamhet, som avses bli
överförd till del nya kulturrådet.
Departemen
tschefen
I
det föregående (25.19) har jag förordat att en ny myndighet, statens
kulturråd, skall inrättas.
Jag
räknar med att omfattningen av de uppgifter som åläggs statens kulturråd kan
begränsas i förhållande till del organisationsförslag som lagts fram. Detta samm.anhänger
bl. a. med alt vissa av de reformer som föreslagits eller förutsetts av kulturrådet
inte föranleder omedelbara åtgärder nästa budgetår utan bhr beroende av
fortsatt prövning av framlagda förslag under i första hand ytterligare två
budgetår. Med hänsyn härtill anser jag att man vid bedömningen av de
administrativa resurser som bör stäUas till statens kulturråds förfogande bör
utgå från nuvarande förhållanden och i första hand sammanföra och rationellt
utnyttja de resurser som på kulturrådets kommande verksamhetsområde f. n.
motsvaras av insatser genom teater- och musikrådet, skolöverstyrelsen (SÖ),
tidskriftsnämnden, utbildningsdepartementet och det nuvarande kulturrådet. Jag
beräknar att denna verksamhet innefattar en personal av 23 personer, varav 13
med handläggande uppgifter. Härtill kommer att, som jag berört i ett tidigare
sammanhang, konsulentverksamhet för folkbibliotek av det slag som SÖ svarat
för t. v. bör knytas till kulturrådet. Utöver de resurser som på angivet sätt
kan ställas till förfogande finner jag del angelägel att kulturrådet, främst
med hänsyn tUl flera i olika sammanhang berörda krav på kompletterande
utredningsarbete, tillförs särskUda medel för expertis och tillfälhg
arbetskraft. Härutöver uppkommer ökade kostnader i huvudsak endast för arvoden
till ledamöter i styrelse och nämnder, för utrustning och för expenser.
Medelsbehovet
för statens kulturråd under nio månader av budget-
Prop. 1974: 28 399
året
1974/75 beräknar jag liU 2 395 000 kr., vilket innebär en ökning med 1 050 000
kr. i förhållande till den del av nuvarande administrativa resurser som finns i
teater- och musikrådet, SÖ:s bibhotekssektion och tidskriflsnämnden. Vid
beräkningen har jag utgått från följande fördelning på utgiftsslag m. m.
Lönekostnader 2 009 000
Sjukvård 4 000
Reseersättningar 65 000
Lokalkostnader 13 5 000
Expenser m. m. 182 000
därav engångskostnader 85 000
Anslagsbehov 2 395 000
Kostnadema
för den barnteaterkonsulent som hittills varit knuten till teater- och
musikrådet kommer jag all beakta vid beräkningen av anslaget till bidrag till
Svenska riksteatern.
Utöver
medelsbehovet för statens kulturråd beräknar jag under delta anslag ett belopp
av 150 000 kr. för oförändrad verksamhet vid teater-och musikrådet under tre
månader. För lidskriftsnämndens adminstrativa kostnader under samma tid beräknar
jag ett belopp av 15 000 kr.
I prop.
1974: 1 bil. 10 har jag under anslaget D 1. Skolöverstyrelsen, i avvaktan på
ställningslagande till frågan om inrättande av en ny myndighet på
kulturområdet, beräknat medel för verksamheten vid SÖ:s bibhotekssektion även
för budgetåret 1974/75. Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande inordnande
av denna verksamhet i statens kulturråd bör medel för ändamålet ställas till SÖ:s
förfogande för verksamhet endast intUl den 1 oktober 1974.
TUl
kostnader för inträdesprov vid statens scenskolor och statens dansskola
beräknar jag elt belopp av 105 000 kr.
Enligt
de redovisade beräkningama bör förevarande anslag föras upp med (2 395 000-f
150 OOO-J-15 000-f 105 000=) 2 665 000 kr.
lag
hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen ' alt till Statens kulturråd
för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 2
665 000 kr.
27.2
Bidrag till Operan och Dramatiska teatern
1972/73
Utgift 59 288 763 Reservation 352 237
1973/74
Anslag 63 211000
1974/75
Förslag 67 780 000
Operan
och Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. Vardera
teaterstyrelsen beslår av fem ledamöter, av vUka Kungl. Maj:t utser tre,
däribland ordföranden.
Enhgt
de avtal som reglerar förhåUandet meUan staten och teater-bolagen står bolagen
under tiUsyn av teater- och musUcrådet. Resp. bolag
opaginerad Kontrollera mot PDF
skall ha en av Kungl. Maj:t utsedd teaterchef som svarar
för den konstnärliga verksamheten. Bolagen förbinder sig att samarbeta med
varandra och med Svenska riksteatem. Staten svarar genom byggnadsstyrelsen för
att bolagen erhåUer de lokaler som fordras för teaterverksamheten.
De för budgetåret 1972/73 anvisade statsbidragen till
Operan och Dramatiska teatem uppgick tUl 38 867 000 kr. resp. 20 464 000 kr.
Operan gav under spelåret 1972/73 383 föreställningar.
Häri ingår även föreställningar och konserter på andra scener, vid Drott-ningholmsteatem
samt turnéer. Antalet premiärer eUer andra nyuppsättningar uppgick liU 20.
Genomsnittligt har 92 % av platsema i operahuset varit belagda. Antalet
besökare vid Operans förestäUningar uppgick till ca 300 000.
Dramatiska teatem hade under samma spelar 15 premiärer och
sammanlagt 1 093 föreställningar, inkl. förestälhiingar på andra scener. Sammanlagt
ca 347 000 personer besökte teatems föreställningar. Belägg-nmgen beräknas lUl
81 % vid stora scenen och tiU 91 % vid lUla scenen.
Operan
opaginerad Kontrollera mot PDF
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Operan
Teater- och Departements-
musikrådet chefen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsbidragsberäkning
Utgifter
Lönekostnader 38
092 000 4-1610 000
Lokalkostnader 4
416 000 -f 1 514 000
Sjukvård 84
000 -|- 8 000
Expenser 300
000 -|- 30 000
Inredning och utrust
ning av byggnader 84 000 -f 8 000
Materiel m. m. för
teaterverksamheten 1
404 000 i-f- 140 OOO
Ersättningar åt författare och översättare 372 000
-H 38 000
Turné- och annan
teaterverksamhet 672
000 -f- 68 000
Reklam 576
000 -f 58 000
Diverse utgifter 350 000 -f- 35 000
46 350 000 4-3 469 000
Inkomster
Recetter 3
100 000 2 100 000
Programförsäljning,
reklam m. m. 193 000 )
Turné-
och annan I f\
teaterverksamhet 800
000 ( "'' I
Räntor 525 OOOJ )
Kommunala anslag 300
000 of.
Statligt bidrag 41432
000 +5 569 000
46 350 000 -f3 469 000
-1- 250
000 -fl 514 000
-t- 670 000 -Hl 514 000 -I- 8 000) -f 30 000
of.
-t- 140 000
+ 265 000
-f 2 029 000
1
900 000
of.
+ 30 000
+ 68
000 -f 50 000 -f 30 000, -1-2 540 000
2
100 OOO
of.
of. of. +4 640 000 +3 929 000 +2 540 000 +2 029 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Operan
1. Allmänna kostnadsstegringar m.m. 3 469 000 kr. varav
1005 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.
I 0-alternativel
förordar teatern i första hand en minskning åv personalen.
3.
Under den
planerade ombyggnaden av operahuset spelåret 1974/75 kan förestäUningsverksamheten
inte ske i samma utsträckning som tidigare år. Med anledning härav räknar teatem
med ett recetlbortfall av 2,1 milj. kr.
Teater- och musikrådet
1.
Rådet räknar
för allmänna kostnadsstegringar m. m. med 3 190 000 kr., varav 1 005 000 kr.
avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
I likhet med
Operan räknar rådet med ett recetlbortfall av 2,1 milj. kr. på grund av
ombyggnaden av operahuset under spelåret 1974/75. Samtidigt minskar enligl
rådet också behovet av extrapersonal vid teatern, vilket någol reducerar det
tillfälliga statsbidragsbehovel med anlednmg av ombyggnaden.
Dramatiska
teatern
opaginerad Kontrollera mot PDF
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dramatiska teatern
Teater- och Departements-
musikrådet chefen
opaginerad Kontrollera mot PDF
of.
of. + 74 000 + 48 000, +1176 000
of.
+ 1
176 000 +1176 000
Statsbidragsberäkning
Utgifter
Lönekostnader
Lokalkostnader
Sjukvård
Expenser
Inredning och utrustning av byggnader
Materiel m. m. för teaterverksamheten
Ersättning åt författare och översättare
Utbyte med utländska teatrar
Reklam
Diverse utgifter
Inkomster
Recetter
Programförsäljning,
reklam m. m. Räntor Hyror Statligt bidrag
18
572 000 + 486 000 + 486 000
2
545 000 . + 421 000 + 421 000
25
000 + 20 000 + 2 000)
250
000 + 25 000 + 25 000
180
000 + 100 000 + 20 000
1050
000 +105 000 +100 000
300
000 of.
10
000 of.
740
000 + 74 000
480
000 + 48 000
24152 000 -1-1279 000
2
200 000 of.
170
0001
135
000- of.
13 000j
21634
000 +1279 O Ö O
24 152 000 +1
279 000
+ 440000 + 435 000
+ 210 000
+1 085 000
+ - 300 000
of.
+ 785 000 +1 085 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dramatiska teatern
1.
AUmänna koslnadsslegringar
m. m. 1 191 000 kr., varav 486 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
I O-altemativet
förordas i första hand en personalminskning.
3.
En
medelsförstärkning krävs för att vissa skydds- och säkerhetsfrågor vid teatem skaU
kunna.lösas (+ 102 000 kr.).
26 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974: 28 402
Teater-
och musikrådet
Rådet
beräknar i stort sett samma belopp för allmänna kostnads-stegringar m. m. som
Dramatiska teatern.
Departementschefen
Jag
har i del föregående redogjort för mina synpunkter och ställningstaganden i
anledning av förslagen rörande Operan och Dramatiska teatern från kulturrådet
och operautredningen (25.7 och 25.8). Jag har i det sammanhanget förordat ett
principbeslut om överförande den 1 juli 1975 av operaverksamheten och
verksamheten vid Dramatiska teatern tiU statsägda aktiebolag.
Gällande
löneavtal för samtliga vid teatrarna anställda personalkategorier löper ul i
juni 1974. Jag avser att senare sedan teatrarna inkommit med redovisning av
det ökade medelsbehov för budgetåret 1974/75 som följer med de ingångna avtalen
återkomma till Kungl. Maj:l beträffande en anslagsförslärkning för ändamålet.
En
tillfällig förstärkning av Operans statsbidrag är nödvändig på grund av
ombyggnaden av operahuset. Den beräknade förstärkningen bör göra del möjligt
för teatern att under ombyggnaden bedriva en verksamhet på i stort sett samma
nivå som f. n.
I
övrigt har jag räknat med kompensation för allmänna kostnads-stegringar m. m.
inkl. förhöjt lönekostnadspålägg.
Dramatiska
teaterns statsbidragsbehov nästa budgetår minskar genom den av mig beräknade
ökningen av teaterns egna inkomster.
Statsbidraget
till Operan ökar enligt denna beräikning med 3 929 000 kr. och till Dramatiska
teatern med 785 000 kr. Med hänsyn tiU att ett mindre belopp av innevarande års
anslag inte tagits i anspråk bör anslaget för nästa budgetår ökas med
sammanlagt (3 929 000-f 785 000 145 000=) 4 569 000 kr.
Jag
hemställer att Kungl. Mai:t föreslår riksdagen
att
till Bidrag till Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1974/75 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 67 780 000 kr.
27.3
Bidrag till Svenska riksteatern
1972/73
Utgift 30 741925 Reservation 217 075
1973/74
Anslag 33 699 000
1974/75
Förslag 36 820 000
Svenska
riksteatern är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till
Riksteatern -knyts länstealerföreningar. Riksteaterns uppgift är att bedriva
teater och annan scenisk verksamhet saml att bidra till att utveckla
teaterverksamheten i alla delar av landet och därvid se till att såväl
allmänhetens som skolans och föreningslivets behov och intressen
beaktas.
Riksteaterns styrelse beslår av 21 ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser
ordförande och en ledamot. Övriga ledamöter utses av Riksteaterns kongress,
skolöverstyrelsen och vissa organisationer.
Enligl
de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna om Svenska riksteaterns verksamhet
står teatern under tillsyn av teater- och musikrådet. Det föreskrivs att
Riksteatern skall samarbeta med Operan och Dramatiska teatern. Institutet för
rikskonserter och försöksverksamheten med riksutställningar.
För
budgetåret 1972/73 anvisades lUl Svenska riksteatem ett statiigt bidrag av 30
959 000 kr. Enligt bokslutet redovisas ett överskott med ca 266 000 kr.
Svenska
riksteatem har under spelåret 1972/73 framfört 4 264 förestäUningar. Antalet
besökare var omkring 937 000. Den egna produktionen omfattade 117 program.
Riksteatern
är huvudman för verksamheten på Södra teatern i Stockholm. Bidrag för
ändamålet med sammanlagt 850 000 kr. har innevarande budgetår anvisats från
reservationsanslaget Bidrag till särskUda kulturella ändamål under denna
huvudtitel.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Svenska
Teater-
och Departements-
riksteate
rn
musikrådet
chefen
Statsbidragsberäkning
Utgifter
Lönekostnader
25 172
000 +
6 905
000
+2 908
000
+ 666
000
Traktamenten
3 950 000
+
1 947
000
+
951000
Sjukvård
25 000
-f
3 000
+
3000
Expenser
750 000
-f
123 000
+
101000
Kostnader
för köpta
turnéföreställ-
ningar
1 250 000
+
1 925
000
+
690 000
Materiel m. m. för produktionen
3 800 000
+
1324 000
+
682 000
+ 850
000
Rese-
och transport-
kostnader
2 950 000
+
824 000
+
535 000
. + 700
000 (nettobelopp)
Reklam m.
m.
1 250 000
+
524 000
+
212 000
Lokalkostnader
1 700 000
+
274 000
+
214 000
Diverse
utgifter
423 000
+
142 000
+
92 0001
Bidrag
till verksam-
heten pä Södra
teatern i Stock-
holm
+ 1280
000
41
270 000
+13
991 000
+6
388 000
+3
496 000
Inkomster
Gager
från arran-
görer, recetter
7 334 000
-f
2 912
000
+ 1294
000
+ 375
000
Medlemsavgifter
12 000
of.
of.
Perukmakeri
225 000
of.
of.
Statsbidrag
33 699
000 +11079 000
+ 5 094
000 ' +3 121000
41
270 000
+13
991 000
+6
388
000 +3 496 000
1
Bidrag till verksamheten har under budgetåret 1973/74 utgått från anslaget
Bidrag tiU särskilda kulturella ändamål med 850 000 kr.
Prop.
1974: 28 404
Svenska
riksteatem
1.
Den av kulturrådet föreslagna regionaliseringen
av teaterverksamheten i landet kommer att ta relativt lång tid. För budgetåret
1974/75 förehgger inga indikationer på att behovet av utbud från Riksteatern skuUe
minska i förhåUande till utbudet för budgetåret 1973/74. Riksteatern räknar
för budgetåret 1974/75 med ca 5 400 föreställningar, vUket innebär en ökning
med ca 400 kvällsföreställningar, lika många skolteaterföreslällningar och ca
600 förestäUningar av uppsökande teater.
2.
Allmänna koslnadsslegringar m. m.
uppgår till 1 902 000 kr., varav 659 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg. I
beloppet ingår avdrag för beräknad ökning av gageinkomster vid oförändrad
verksamhetsnivå.
3.
0-allemativet innebär för teatems
del all personalen måste minskas.
4. Cramérbaletten bör beredas möjlighet till
helårsengagemang vid teatern (-f 578 000 kr.).
5. Skolteaterverksamheten bör byggas ul. Teatern begär
ökade medel för att kunna anställa en mindre grupp som är helt inriktad på att
arbeta med teater i skolorna i nära anslutning liU undervisningen. Vidare
begärs medel för en tumé med en större skoltealer-föreslällning. ( + 1 086 000
kr.)
6.
Starka önskemål finns om att
utvidga verksamheten med uppsökande teater i föreningar, på vårdinrättningar
och sjukhus m. m. Behovet av en bred satsning på teater i samarbete med folkbildningsorganisationema
är särskilt stort. Medel beräknas för ytteriigare två mindre grupper (+1 070
000 kr.).
7. I fråga om verksamheten i övrigt finns önskemål om
att utvidga samarbetet med folkparkerna. Medel begärs för en turné med en
lyrisk produktion. Vidare föreslås en ökning i olika former av musiklealerverksamheten.
(+3 700 000 kr.)
8. För samarbete med Rikskonserler och RiksutstäUningar
samt köpta turnéförestäUningar -m. m. begärs ökade medel (-fl 404 000 kr.).
9.
På den tekniska och admimstraliva
sidan begärs omfattande personalförstärkningar, bl. a. med en sceninspektör,
20 scentekniker och producenter/projektledare. (+1 868 000 kr.)
10. För
verksamheten på Södra teatern begärs ökade
medel (+585 000 kr.).
Teater-
och musikrådet
1.
Rådet räknar med samma belopp
som Riksteatern för allmänna kostnadsstegringar m.m.
2.
Rådet ger hög prioritet ål
verksamheten med musiklealer och skolteater (+1 078 000 kr.). Rådet anser ookså
all Cramérbaletten bör beredas möjhghet till helårsengagemang (-f 578 000 kr.)
samt tillstyrker en medelsökning för köpta föreställningar (+381 000 kr.) saml
för den uppsökande teaterverksamheten (+505 000 kr.).
Prop. 1974: 28 405
3.
I övrigt tUlstyrker rådet vissa av de begärda personalförstärkningarna, främst
förslaget om en sceninspektör eller teaterteknisk konsult ( + 100 000 kr.).
Departementschefen
Jag
har i det föregående redogjort för mina synpunkter i anledning av kulturrådets
förslag rörande utvecklingen av institulionsverksamheten på teater- och dansområdel
samt Svenska riksteaterns framtida uppgifter (25.8).
Den beräkning av bidraget
till Svenska riksteatern, som framgår av sammanställningen, innebär alt medel
för nästa budgetår ställs tiU Riksteaterns förfogande för en viss ökning av
verksamheten på de områden som bedöms som mest angelägna. Jag förordar för
ändamålet en netto-ökning av bidraget med 700 000 kr. Jag räknar också med alt
denna ökning skall ge teatern möjlighet att redan nästa år öka sin service-.
och konsultverksamhet gentemot teaterlivel i landet. Ökningen bör således ge
teatern möjhghet att anställa en tealerteknisk konsult. En sådan förstärkning
kan bli av betydelse för arbetet med att utveckla goda teaterlokaler. Vidare
föreslår jag, vilket också framgår av min redogörelse i del föregående för
beräkningen av statens kulturråds förvaltningskostnader, att den
barnteaterkonsulent som nu finns vid teater- och musikrådet överförs till
Riksteatern. Konsulenten bör inle bara kunna utnyttjas av institulionsteatrarna
utan är även betydelsefull för den kommunala barntealerverksamhelen och de fria
teatergrupperna. Ökningen för sistnämnda ändamål är beräknad till 66 000 kr.
Det
medelsbehov som följer med de avtal som kommer att slutas avseende löner till
Riksteaterns personal för nästa budgetår liksom medelsbehovet för ökade traktamentskostnader
är inte beaktat vid min medelsberäk-ning. Jag avser att senare återkomma till Kungl.
Maj;l i denna fråga.
Vid
min beräkning av övriga kostnadsökningar av automatisk natur har jag tagit
hänsyn tiU att lönekostnadspåläggel höjs fr. o. m. nästa budgetår.
Bidrag
till verksamheten på Södra teatern, vilket innevarande år utgår från
reservationsanslaget Bidrag till särskilda kultureUa ändamål, bör i
fortsättningen anvisas under detta anslag. Av del för ändamålet uppförda
beloppet avser högst 651 000 kr. hyreskostnader.
Ökningen
i statsbidragsbehovet reduceras genom ett beräknat tillskott i teaterns egna
inkomster.
Sammanlagt
innebär vad jag här förordat att anslaget bör höjas med 3 121 000 kr. Jag
hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
tUl Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag ay 36 820 000 kr.
Prop.
1974: 28 406
27.4 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-och
musikinstitutioner
1974/75 Nytt anslag 57 942 000 (förslag)
Bidrag lUl verksamheten vid stadsteatrar och därmed
likställda teatrar utgår för innevarande budgetår från elt särskilt riksstalsanslag.
Bidrag till stadsteatrar och därmed likställda teatrar, uppfört med 33 845 000
kr. Till de sex statsunderstödda yrkesorkestrarna samt lUl
orkesterverksamheten i Västerås och Örebro utgår statligt bidrag från riksslatsanslaget
Bidrag till särskilda kulturella ändamål. För innevarande budgetår har
sammanlagt 12 551 000 kr. anvisats vartiU kommer 1 800000 kr. som tUläggsanslag
för verksamheten budgetåret 1972/73.
De bestämmelser som gäller för bidragen till teatrar och
orkestrar har redovisats i det föregående (24.1).
Statsbidrag för spelaret 1972/73
till stadsteatrar och därmed likställda teatrar
Borås stadsteater 759 000
Folkteatem i Göteborg 1 213 000
Göteborgs stadsteater 4 277 000
Göteborgs teater- och konsertaktiebolag 5 937 000
Helsingborgs stadsteater 1 038 000
Malmö stadsteater 7 736 000
Norrbottens länsteater 1 210 000
Stadsteatern Norrköping/Linköping 2 512 000
Stockholms stadsteater 5 757 000
Upsala-Gävle stadsteater 1 581 000
Västernorrlands regionteater 361 000
32 381 000
Avser bolagets teaterverksamhet och Göteborgs lyriska
teater
Statsbidrag för spelåret 1972/73 till yrkesorkestrar
Gävleborgs läns orkesterförening 1 205 000
Göteborgs teater- och konsertaktiebolag 2 231 000
Konsertföreningen i Stockholm 3 628 000
Nordvästra Skånes orkesterförening 1 054 000
Norrköpings orkesterförening 2107 000
Stiftelsen Malmö konserthus 1 528 000
Västerås musiksällskap 180 000
Örebro kulturnämnd' 355 000
12 228
000
För konsertverksamheten
Teater- och musikrådet
Rådet utgår från all ett nytt bidragssystem enligt de
principer kulturrådet föreslagit kommer att införas från budgetåret 1974/75.
Bidrag bör utgå tiU samtiiga de teatrar som hittUls erhållit bidrag från
anslaget
Prop. 1974: 28 407
Bidrag
tiU stadsteater och därmed likställda teatrar saml tiU de sex yrkesorkestrar
som redan erhåller statsbidrag. Rådet räknar däratöver med alt medel erfordras
under detta anslag för en ny regiontealer i Kopparbergs län samt tUl en
regionalt arbetande musikteaterensemble. I särskUda skrivelser från
Västerbollens läns landsting och Umeå kommun har framställning gjorts om
bidrag tUl en sådan ensemble. I samband med införandet av ett nytt
bidragssystem bör den reella bidragsnivån höjas för de två senast startade
teatrarna, de i Norrbotten och Västemorrlands län. Vidare bör orkesterverksamhelen
i Västerås och Örebro erhålla bidrag på samma viUkor som de övriga sex
statsunderstödda yrkesorkestrarna.
Departementschefen
Jag
har tidigare i de avsnitt som behandlar teater-, dans- och musik-institutioner
(25.8 och 25.9) redovisat motiven för att införa elt nytt system för
statsbidrag till regionala ooh lokala institutioner och i det sammanhanget även
berört de huvudsakliga syftena med det nya bidragssystemet.
Det
statsbidragssystem enligt vilket det nuvarande statliga slödel till
stadsteatrar och yrkesorkestrar utgår är otillfredsställande inle bara utifrån
de mål som uppställts för kulturpolitiken. Systemet har dessutom
administrativa nackdelar. För inslitulionemas del behövs ett system som ger
bättre möjligheter att planera verksamheten. Inte minst för yrkesorkestrarna är
del väsentligt all få möjlighet till en tryggare ekonomisk planering av
verksamheten än vad som hittills varit fallet.
Jag utgår
i mitt förslag till nytt statsbidrag tiU teater-, dans- och musikinstilutioner
i huvudsak från kulturrådets förslag till bidrags-syslem. Jag anser emellertid
inte att stöd tUl fria grapper bör inrymmas i det nya bidragssystemet.
Statsbidrag
enligt det nya systemet bör utgå till såväl lokal som regional instilulionsverksamhet.
Som förutsättning för bidrag bör liksom i fråga om hittillsvarande bidrag
gälla all bidrag utgår från kommun eller landstingskommun. Ett samarbete mellan
institutioner i olika län bör vara möjligt. Bidrag bör sålunda få utgå till
institution, som bedriver yrkesmässig teater-, dans- eller m-usikverksamhel för
publik och som uppbär bidrag från kommun eller landstingskommun, om Kungl. Maj:t
förklarat institutionen berättigad till statsbidrag.
Statsbidrag
bör utgå i form av grundbidrag och tilläggsbidrag.
Grundbidraget
bör beräknas på grundval av elt bidragsunderlag som utgörs av det antal
grundbelopp som varje år fastställs för institutionen. Gmndbeloppet bör
beräknas med utgångspunkt i den genomsnittliga lönekostnaden per anställd vid
teater- och dansinstitutionerna resp. musikinslitulionerna. Beräkningen av
grundbeloppet för budgetåret 1974/75 bör utgå från institutionernas
personalkostnader
Prop. 1974:28 408
budgetåret
1972/73. I grundbeloppet ingår kostnaderna för löner, avgifter för ATP,
sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring, grupplivförsäkring och avgångsbidrag.
Del bör ankomma; på Kungl. Maj:t att fastställa grundbeloppels storlek. FaststäUt
grundbelopp ansluts till den inträffade löneutveckhngen inom det statligt
reglerade avtalsområdet. Vid fastställande av grundbeloppels storlek bör Kungl.
Maj:t kunna ta hänsyn också till förändringar av de sociala kostnaderna. I
grandbeloppet som fastställs för budgetåret 1974/75 bör kompensation bl. a.
ges för den nya socialförsäkringsavgift som avlöst folkpensionsavgiften.
Det
totala antalet grundbelopp bör årligen faststäUas av Kungl. Maj:l. Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majt:s bemyndigande, på statens
kulturråd att besluta om fördelningen av grundbeloppen på de enskilda statsbidragsberättigade
institutionerna. Fördelningen bör redovisas för påföljande års riksdag.
Statsbidrag
bör för varje institution få utgå med högst del antal grundbelopp som svarar mol
det under redovisningsåret, på sätt som anges i 19 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1962: 381) om aUmän försäkring beräknade, genomsnittliga antalet
arbetstagare vid institutionen. Arbetstagare kan vara både fast anstäUda och
anställda som är tillfälligt knutna till institutionen, Ett belopp som svarar mol
högst 10 % av de tilldelade grundbeloppen bör dock få avse kostnader för köp av
tjänster.
Som
jag tidigare nämnt bör det nya bidragssystemet bygga på institutionernas
personalkostnader budgetåret 1972/73. Gmndbeloppet för detta budgetår bör för
teater- ooh dansinstitutionei- beräknas till 41 300 kr. och för
musikinstitutioner tUl 60 350 kr.
Till
de institutioner som omfattas av bestämmelsema bör grundbidrag utgå med 55 % av
bidragsunderlaget. Till nyinrättade institutioner kan efter Kungl. Maj:ts
prövning grundbidrag utgå med 60 % av bidrags-underlaget under högst tre år.
Institutioner
med regional verksamhet av väsentlig omfattning kan efter prövning av statens kulturråd
inom ramen för tUlgängliga medel få tilläggsbidrag. Kulturrådet har inte
närmare preciserat sina förslag när det gäller de krav som skall ställas på en
institution för att verksamheten skall gälla som regional. Enligt min
uppfattning är det svårt att utan ytterligare erifarenheter ställa upp
rättvisande och administrativt lätthanterliga regler för delta ändamål. Jag har
.därför stannat för alt föreslå att en bestämd del av anslaget för de närmaste
åren ställs till förfogande för statens kuUurråd som har att avgöra med vilket
belopp tilläggsbidrag skaU utgå. Vid prövningen skaU rådet beakta dels
geografiska eller andra föriiållanden som föranleder särskilt höga kostnader,
dels omfattningen av den verksamhet som institutionen bedriver regionall. Med
regional avses normalt en verksamhet utanför gränserna för den kommun eller de
kommuner där huvudscenen (scenerna) är belägen. Det är angeläget all få fram
regler som ger bidragsmolla-
Prop. 1974:28 409
garna
möjlighet alt överblicka del statliga åtagandet i fråga om tilläggsbidrag. Jag
avser därför att i annat sammanhang ge statens kulturråd i uppdrag all mot
bakgrund av gjorda erfarenbeter komma in med förslag till regler för
tilldelning av sådana bidrag. Detta utredningsuppdrag bör fullgöras i nära
kontakt med instilutioniernas huvudmän.
Ansökan om statsbidrag
görs av institution, som inte föregående redovisningsår uppburit statsbidrag,
hos Kungl. Maj:t. I övrigt görs ansökan varje år hos statens kulturråd inom
tid som rådet bestämmer. TiU ansökan hos Kungl. Maj:t skall fogas yttrande från
vederbörande landstingskommun och kommun eller kommuner som avser att lämna
bidrag till institutionen. Tilläggsbidrag för regional verksamhet bör i princip
utgå på grundval av särskUda ansökningar från resp. institution. I dessa
ansökningar bör bidrag från landsting och kommuner redovisas. Vid slutreglering
bör tilläggsbidrag kunna reduceras om den faktiska regionala verksamheten inte
nått den avsedda omfattningen.
Övergång
till de nya reglerna för bidrag bör ske fr. o. m. budgetåret 1974/75. Jag
förutsätter att de riyä reglerna för bidrag skall gälla samtliga teatrar som i
dag åtnjuter bidrag från anslaget Bidrag till stadsteatrar och därmed
likställda teatrar saml de sex yrkesorkestrar som redan erhåller statsbidrag.
Jag räknar med att flertalet institutioner kommer all få ett förbättrat stöd
jämfört med en fortsalt tUlämpning av nuvarande bidragssystem. Övergången till elt
nytt system får inle leda tUl en försämring för någon institution. Öm del inom
en kommun finns flera bidragsberättigade institutioner bör man vid denna bedömning
dock la hänsyn till del samlade statsstödet till dessa.
Mina
förslag i fråga om uppgifter för statens kulturråd bör för tiden intill dess
att rådet inrättas avse teater- och musikrådet.
Vid
min beräkning av -medelsbehovet för nästa budgetår har jag utgått från 1 505
grandbelopp vid befintliga teatrar och 410 grundbelopp vid befintliga
yrkesorkestrar. Vidare beräknar jag medel motsvarande 29 grundbelopp för en ny regional
teater och viss expansion vid befintliga teatrar. Jag har tidigare förordat
all orkestrarna i Västerås och Örebro blir berättigade till statsbidrag enligt
det nya systemet. Jag räknar med sammanlagt 50 grundbelopp för dessa institutioner
och viss exf>ansion vid befintiiga orkestrar.
Kostnaderna
för en ny teaterinstitution, inordnande i bidragssystemet av orkestrarna i
Västerås och Örebro saml viss expansion för befintliga inslitulianer beräknar
jag till 2,6 milj. kr. Själva omläggningen av bidragssystemet -medför också
kostnader, främst beroende på all bidragsunderlaget utgår från den faktiska personalslorleken
för budgetåret 1972/73. Del nuvarande systemet för statsibidrag till
stadsteatrarna utgår från teatrarnas personalkostnader spelaret 1970/71. För
vissa teatrar ingår inle heller hela kostnaden för spelåret 1970/71 i nuvarande
bidragsunderlag. Omläggningen av bidragssystemet beräknas med-
Prop. 1974: 28 410
föra
en sammanlagd merkostnad av ca 7,3 milj. kr. Härav beräknas ca 5 milj. kr.
utgöra merkostnader på grund av lönehöjningar.
Med
hänsyn till planeringsläget för institutionerna räknar jag inte med att det för
nästa budgetår skaU finnas underlag för någon mer väsentUg utveckhng av den
regionala verksamheten. Medelsramen för tilläggsbidrag bör därför för nästa
budgetår kunna begränsas. Jag beräknar för detta ändamål 1,6 milj. kr. För
kommande budgetår räknar jag med att det skall finnas elt fastare underlag för
att bestämma utvecklingen av och medelsbehovet för stöd lUl den regionala
verksamheten.
Jag
beräknar det sammanlagda medelsbehovet för bidrag tiU regional och lokal
teater-, dans- och musikinstilutioner för nästa budgetår till 57 942 000 kr.
Jämfört med de belopp som anslagits till motsvarande institutioner för
innevarande budgetår innebär del en ökning med ca 11,5 milj. kr.
Jag
hemställer alt Kungl. Maj:l föreslår riksdagen att
1.
godkänna de av mig förordade granderna
för statsbidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner,
2.
till Bidrag till regionala och
lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1974/75 under
åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 57 942 000 kr.
27.5
Rikskonsertverksamhet
1972/73
Utgift 14 858 000 Reservation
1973/74
Anslag 17 358 000
1974/
75 Förslag 18 913 000
Stiftelsen
Institutet för rikskonserter (IRK) har till uppgift all främja musiklivet och
vidta åtgärder för att öka intresset för musik bl. a. genom att anordna och
förmedla konserter, verka för musikutbildning och för kontakter med musUclivet
i utlandet.
IRK:s
slyrelse består av tio ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser fyra, däribland
ordföranden. IRK:s verksamhet står under tillsyn av teater- och musikrådet (TMR).
Enhgt
de av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna för anslaget är detta indelat i
anslagsposter som svarar mot IRK:s olika verksamhetsområden. Under varje
anslagspost har beräknats medel dels för de direkta kostnadema för produktion
av konserter m. m. tUl den del dessa skaU läckas med statsbidrag, dels för
personalkostnader och omkostna-ner vid IRK:s administrativa och producerande
enheter till de delar deras verksamhet avser området för resp. anslagspost. Poslema
är beräknade med hänsyn till de ersättningar som IRK äger ta ut av lokala
arrangörer av konserter samt med hänsyn tiU vissa övriga väntade inkomster av
verksamheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Iimevarande
budgetår beräknas arrangemangen under medverkan av rikskonserter uppgå tUl
följande antal, nämligen skolkonserter till 4 300, varav regionmusiken svarar
för 2 150, läger inom ramen för MusUc för Ungdom tUl 28, interna konserter
inkl. interna ungdomskonserter till 2 575, varav regionmusiken svarar för 1
800, och aUmänna konserter lUl 340, varav regionmusiken svarar för 50. Skolkonserter
förekommer nu i hela landet, i Stockholms kommun dock endast i form av provkonserter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rikskonserter
Teater-
och musikrådet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslag
Skolkonsertverksamhet Musik för Ungdom Intern
konsertverksamhet inom vårdanstalter och föreningsliv m. m. Allmän
konsertverksamhet Stöd till regionala och lokala
musikaktiviteter
Artistutbyte med utiandet Experimentell verksamhet Musiksociologiska utredningar
Produktion av fonogram Produktion av trycksaker/
Information
Vidareutbildning av regionmusiker
5 981000 +4 515 000 +3 061000 625 000 + 122 000
4 000
1439 000 + 427 000 + 295 000
3 133 000 + 794 000 + 280 000
1318 000 + 33 000 233 000
353 000 + 80 000 + 37 000
514 000 of. 40 000
378 000 + 63 000 + 57 000
1701000 + 157 000 47 000
689 000 +1 397 000 +1 107 000
1227 000 + 349 000 + 129 000
17 358 000 +7 937 000 +4
642 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Institutet för rikskonserter
1.
IRK hänvisar
till kulturrådets förslag om decentrahsering av konsertverksamheten. I
avvaktan på all förslagen genomförs bör IRK:s verksamhet byggas ut.
Utvecklingen i den av kulturrådet avsedda riktningen kan påskyndas och
underlättas om den får stöd, uppslag och samordning från en organisation som IRK.
Därför föresläs att statsmakterna nu fattar beslut om en slutlig utbyggnad av
rikskonsertverksamheten fram till budgetåret 1979/80. Vid full utbyggnad
beräknas konsertverksamheten böra omfatta 20 000 konserter/år, varav 15 000 skolkonserter,
4 000 inlernkonserter och 1 000 aUmänna konserter. I slutskedet beräknas 56
000 av skolkonserterna och ca 2 000 av intern-konserterna bli utförda av
regionmusiken.
2.
AUmänna koslnadsslegringar
2 021 000 kr., varav 313 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
3.
O-altemativet
innebär för IRK:s del att ambitionsnivån måste sänkas avsevärt och utvecklingen
hejdas på vikliga områden.
4.
Skolkonserterna
bör under nästa budgetår ökas med ca 1 900 konserter. Hälften av ökningen bör
kunna klaras genom ökad
Prop. 1974:28 412
medverkan
från regionmusiken. För återstoden av ökningen behöver IRK egna medel för att
anställa frUansmusiker. Vidare behövs ökade medel för att möjliggöra
användningen av större ensembler. ( + 3 508 000 kr.)
5. Antalet
interna konserter inom vårdanstalter
och föreningsliv m. m. bör ökas. Medel begärs för ytterligare
210 konserter med frUansmusiker. Ytterligare 200 konserter beräknas
komma tUl genom ökad medverkan från regionmusikens sida.
(
+ 342 000 kr.)
6.
Medlen för a I l.m än
konsertverksamhet har inte tillnärmelsevis räckt till för att motsvara de
förväntningar som i detta avseende StäUs på IRK. För nästa budgetår begärs
medel för i mnt tal 200 konserter med frUansmusiker. Regionmusiken beräknas däratöver
kunna öka sin andel av den allmänna konsertverksamheten med ca 50 konserter. (
+ 820 000 kr.)
7.
IRK har för sm verksamhet
indelat landet i åtta regioner. I sju av regionerna finns regionkontor.
Stockholmsregionen admhiistreras från huvudkontoret. Den regionala
personalorganisationen föreslås under nästa budgetår utökad med fyra tjänster
som region-producent samt tre biträdestjänsler. En regionproducent bör anstäUas
vid huvudkontoret för att ta hand om produktionen av skolkonserter för Stockholmsregionen.
IRK:s centrala organisation föreslås utökad med en producent, en assistent och
ett biträde vid fonogramavdel-ningen samt med en redaktör vid
informationsavdelningen.
Teater-
och musikrådet
1.
Teater- och musikrådet stäUer
sig i princip positivt till 15 000 konserter som mål för en utbyggd skolkonsertverksamhet.
Utbyggnadstakten får emeUertid bU beroende av den ekonomiska situationen för
kultursektorn som helhet. Rådet räknar med att en allt större andel av skolkonserterna
kommer att produceras regionall eller lokalt. Även i det läget är det angeläget
att minst elt program per elev och år kan produceras av IRK för att man
därigenom skall trygga de erfarenheter och den kunskap i musikaliskt och pedagogiskt
avseende som samlats inom IRK.
2.
Rådet räknar med samma belopp
som IRK för allmänna kostnads-stegringai" m. m.
3. För
nästa budgetår tiUstyrker rådet en ökning om sammaiUagt
2 054 000 kr. för skolkonsertverksamheten samt därutöver ökningar
med 210 000 kr. för intern konsertverksamhet, med 307 000 kr. för
alhnän konsertverksamhet saml vissa mindre öknmgar av medlen tUl
arlislulbyte med utlandet, experimentell verksamhet och musiksociolo
giska utredningar. (+2 621 000 kr.)
Prop. 1974:
28 413
Departemen tschefen
Jag har i det föregående redogjort för mina synpunkter i
anledning av kulturrådets förslag rörande utvecklingen av institulionsverksamheten
på musikområdet och Institutets för rikskonserter framtida upp-gifier (25.9).
En viss
fortsatt utbyggnad av rikskonserlverksamhelen, främst den verksamhet som gäller
skolkonserter, framstår som angelägen. För den utvidgade verksamheten beräknar
jag en ökning med 500 000 kr. För väntade koslnadsslegringar för löner m. m.
har jag beräknat ett belopp av 1 205 000 kr. Jag har vidare biträtt förslagel
om att medel för resekoslnadsersätlningar m. m. i anledning av regionmusikernas
dellagande i den av Rikskonserter anordnade vidareutbildningsverksamheten
framdeles skall bräknas under regionmusikens anslag. Den sammanlagda neltoökningen
under anslaget kan därför beräknas till 1 555 000 kr.
Jag hemställer all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
all till Rikskonsertverksamhet för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudlUeln anvisa ett reservationsanslag åv 18 913 000 kr.
27.6 Regionmusiken
1972/73 Utgifti 19 995 481
1973/74 Anslag 23
598 000
1974/75 Förslag 24 998 000 Anslaget Bidrag till
regionmusiken
Regionmusiken har uppgifter inom både det allmänna
musiklivet och försvaret. En övervägande del av regionmusikens insatser i del
allmänna musiklivet sker inom ramen för rikskonsertverksamheten. Viss
kapacitet disponeras dock för direkta lokala insatser. Verksamheten innefattar
främst skolkonserter, framträdanden i föreningsliv och vid vårdantsalter m. m.
samt insatser till stöd för amalörmusiken.
Regionmusiken leds av en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse
(prop. 1973: 65, KrU 1973: 18, rskr 1973: 142).
Organisationen omfattar 22 musikavdelningar fördelade på
åtta regioner. På regionens huvudort finns förutom en musikavdelning även ett
regionkansli. Det sammanlagda antalet musiker kommer vid genomförd
omorganisation att uppgå till 590.
Kostnader för regionmusikens verksamhet bestrids från
fjärde resp. åttonde huvudtiteln.
Prop.
1974: 28
414
1973/74
Beräknad
ändri
ing
1974/75
Regionmusiken
Departementschefen
Personal
Musikpersonal Övrig personal
633 40,5 673,5
+ 20 + 4 + 24
5
of.
5
Plan
Kostnader för verksamheten Intäkter från konsertverksamhet
40 388 000 1 570 000
+ 6 020
000 + 12 000
+
+
1 929
000 12 000
Summa
anslag
därav
under fjärde
huvudtiteln därav under åttonde
huvudtiteln
38 818 000
15 220 000 23 598 000
+ 6
008 000
.+ 1
838 000 + 4 170 000
+ + +
1 917
000
517 000
1 400 000
Regionmusiken
1.
Pris- och löneomräkning 3 872
000 kr., varav 885 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
O-altemativet innebär för
regionmusikens del en minskning av resursema med ca 2 mUj. kr. En sådan mmskning
kan endast åstadkommas genom alt en musikavdelning läggs ner samtidigt som
resurserna inskränks för ytterligare en musikavdelnmg.
3.
Merparten av regionmusikens
insatser inom ramen för rikskonserlverksamhelen sker i form av skolkonserter.
Regionmusiken har f. n. inle den bredd att den ulan förstärkningar utifrån kan
spela den aUsidiga repertoar, som krävs inom skolkonsertverksamheten. Därför
behöver regionmusiken medel för att i första hand komplettera skolkonsertproduktioner,
men även intern- och kvällskonsertproduktioner, med frUansmusiker (+1 020 000
kr.).
4.
Särskilda medel föreslås för
att utveckla och förnya repertoaren, däribland för samverkan med tonsättare,
arrangemang m.m. ( + 239 000 kr.).
5.
Ökade medel föreslås för att allmänl
förbättra regionmusikens inslrumentbestånd. För experimentverksamhet bör två
bärbara efektronmusikanläggningar kunna anskaffas (+255 000 kr.).
6.
Medel till kursverksamhet
behövs dels för all ge personal med administrativa uppgifter orientering om
utvecklingen på musikområdet, dels för att ge musikerpersonal viss
administrativ utbildning (+101000 kr.).
7.
Företagsdemokratisk verksamhet
på central-, regional- och lokal nivå medför kostnader för arvoden saml rese-
och traktamentskostnader (+101 000 kr.).
8.
Nuvarande resurser för skrivpersonal
vid regionkanslierna behöver ökas ut till att motsvara kostnaderna för en
heltidstjänst vid resp. kansli (+82 000 kr.).
Prop. 1974: 28 415
9. Regionmusiken
har utarbetat förslag till ny tjänstedräkt,
avsedd att kunna användas både inom försvaret och det allmänna mu
siklivet (+400 000 kr.).
10. Uppgiften
alt svara för regionmusikernas vidareutbild
ning åvilar Institutet för rikskonserler (IRK). Musikernas rese-
och traktamentskostnader i samband med vidareutbildningsverksamhet
en har hittills varit beräknade under lRK:s anslag. Regionmusiken
föreslår nu i samråd med IRK att regionmusiken i fortsättningen skaU
administrera regionmusikernas resor till och från kurserna. Rese- och
traktamentskostnader bör i anledning därav beräknas under förevarande
anslag (+ 150 000 kr.).
Teater-
och musikrådet
Regionmusiken
bör så snabbt som möjligt integreras i det övriga civila musiklivet.
Regionmusiken bör därför ges medel för i första hand utvecklingsarbete, tonsätlarstöd
och utbildning. RegionmusUcen bör vidare få ökade medel för att anstäUa frUansmusUcer
för produktioner inom rUcskonsertverksamheten. Sammanlagt tUlstyrks för nästa
budgetår en anslagsökning om 1 293 000 kr., exkl. ökningar för pris- och löneomräkning
m. m.
Departementschefen
Jag
har i det föregående redogjort för mina synpunkter på utvecklingen av
institutionsverksamheten på musikområdet och på regionmusikens roll och
uppgifter inom ramen för denna verksamhet (25.9).
Min
medelsberäkning under åttonde huvudtiteln för regionmusiken för nästa budgetår
framgår av sammanställningen. I beräkningen ingår bl. a. ett belopp av 150 000
kr. för insatser för utveckling och förnyelse av regionmusikens repertoar m. m.
Som framgår av prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 148) skall årligen högst tio aspiranter
från regionmusiken kunna bedriva studier vid musikhögskolan i Göteborg eller i
Malmö. För de extra kostnader för bl. a. resor och traktamenten som av denna
anledning uppstår för regionmusiken behövs särskilda medel. Jag räknar vidare
med ökade medel för kostnader, som föranleds av företagsdemokratisk
verksamhet. Sammanlagt beräknar jag för dessa båda ändamål en ökning med 150
000 kr. Som redan framgått av min anmälan av anslaget till rikskonsertverksamhet
har jag vidare godtagit förslaget att kostnaderna för regionmusikernas
reseersättningar och traktamenten i samband med deras deltagande i den av
Institutet för rikskonserler anordnade vidareulbildningsverksamhelen skall
beräknas under förevarande anslag. Jag har slutligen räknat med alt en engångsanvisning
om 55 000 kr. för expenser faller bort.
Chefen
för försvarsdepartementet har tidigare efter samråd med mig
Prop. 1974:28 416
lagl
fram förslag om anslagsberäkning under fjärde huvudtiteln för regionmusiken för
budgetåret 1974/75 (prop. 1974: 1 bil. 6 s. 185). Jag hemstäUer alt Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen
att
till Regionmusiken för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa elt
förslagsanslag av 24 998 000 kr.
27.7
Tidskriftsstöd
1972/73
Utgift 1 357 929 Reservation 270 389
1973/74
Anslag 1400 000
1974/75
Förslag 1 540 000
Från
detta reservationsanslag utgår i enlighet med statsmakternas beslut (prop.
1971: 47, KrU 1971: 14, rskr 1971: 206) stöd till kulturtidskrifter och
ideella tidskrifter. Enligt kungörelsen (1971:681) om tid-skriftsslöd skall
stödet handhas så att det främjar hög kvalitet och mångfald i utbudet av
åsikter och behandlade ämnen.
Stöd
utgår i form av grundbidrag, projektbidrag och slödköp. Grundbidrag kan utgå
till ägare av sådan kulturtidskrift för vilken intäkterna ej täcker utgifterna
och för vars utgivande ägaren inte har tillräckligt stöd från annat håll.
Projektbidrag kan utgå för utarbetande av essä eller artikelserie för
kulturtidskrift eller ideell tidskrift. Med stödköp avses tilldelning av medel
till statlig eller kommunal myndighet för prenumeration på kulturella och ideeUa
tidskrifter.
Tidskriftsslödet
administreras av tidskriflsnämnden, som, består av ordförande och sex andra ledamöter,
utsedda av Kungl. Maj:t.
1973/74 Ber ä knad ä ndring 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslag
Gmndbidrag
Projektbidrag Stödköp Administration
Tidskriftsnämnden
Departementschefen
900 000
240 000
200 000
60 000
1400 000
+300 0001 of.
+ 300 OOOJ of.
+ 600 000
+200 000
60000 +140 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tidskriftsnämnden
1.
De tidskrifter som söker
grundbidrag uppvisar genomgående förlustsiffror. För att möjliggöra bidrag
till ytterligare tidskrifter och högre bidragsbelopp bör medlen för
grundbidrag ökas.
2. Systemet med slödköp bör successivt utvidgas för
att man skall uppnå en jämnare spridning och större rättvisa mellan olika
bidragsmottagare.
Departementschefen
1
del föregående har jag föreslagit alt ansvaret för lidskriftsstödel skall övertas
av statens kulturråd, som föreslås börja sin verksamhet den
Prop.
1974: 28 417
1 oktober 1974. Från samma tidpunkt bör således
tidskriftsnämnden upphöra. Erforderliga administrationskostnader för
verksamheten såväl före som efter denna tidpunkt bör belasta anslaget tiU
statens kulturråd, vilket medför att medlen för ändamålet under detta anslag
kan räknas bort.
Utrymmet för bidrag under anslaget bör öka med 200 000 kr.
Med hänvisning till sammanstäUningen hemställer jag all Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen
att till Tidskriftsstöd för budgetåret 1974/75 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 540 000 kr.
27.8 Bidrag tiU särskilda kultureUa ändamål
1972/73 Utgift 25 997 559 Reservation 450 436
1973/74 Anslag 27
700 000
1974/75 Förslag 22 777 000
Ur detta reservationsanslag ställer Kungl. Maj:l medel
till förfogande åt olika organ för fördelning till vissa ändamål. Vidare utgår
bidrag till organisationer och institutioner. Slutligen utgår bidrag efter
beslut av Kungl. Maj;t i varje särskilt faU.
Disposition av anslaget 1973174
Ändamål Belopp
1. Teater
1.1. Drottningholms teatermuseum för
föreställningsverksamhet 540 000
1.2. Skådebanan för verksamheten 660 000
1.3. Verksamlieten på Södra teatern i
Stockholm 850000
1.4. Teater- och musikrådet för
verksamheten vid centrum-
bUdning på teaterns område 130 000
1.5. Teater- och musikrådet för
fördelning på olika teaterändamål 1
550 000
1.6. Teater- och musikrådet för stöd åt
svenskt sceniskt verk 465 000
1.7. Övrigt 50 000
4 245 000
2. Musik och dans
2.1. Yrkesorkestrar (inkl. orkesterverksamhet i Västerås
och Örebro) 12 551 000
2.2. Teater- och musikrådet för bidrag
till körer och körförbund 315 000
2.3. Stiftelsen EMS för verksamheten 480 000
2.4. Stiftelsen Svenska Dalcrozeseminariet
för verksamheten 105 000
2.5. Stim :s informationsverksamhet
rörande svensk musik 95 000
2.6. Viss amatörverksamhet 340 000
2.7. Teater- och musikrådet för
fördelning på ohka musikändamål 425 000
2.8. Teater- och musikrådet för
verksamheten vid centrumbildnmg
på musikens och dansens områden 105 000
2.9. Övrigt 327 000
14743
000
27 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop. 1974:28 418
3. Konst och utställningsverksamhet
3.1. Försöksverksamhet med
riksutställningar och konst-försäljning 5 400 000
3.2. Konstfrämjandet för verksamheten 980 000
3.3. Vissa konstskolor för verksamheten 270 000
3.4. Sveriges arkitekturmuseum för
verksamheten 290 000
3.5. Konstnäremas riksorganisation för
verksamheten vid centrumbildiung på bildkonstens område 130 000
3.6. Övrigt 104 000
7174 000
4. Diverse
ändamål
4.1.
Bamfihhkommittén
för verksamheten 100 000
4.2. Estniska kommitténs
bildningsverksamhet 20 000
4.3. Folkets husföreningamas
riksorganisation för försöksverksamhet med spridning av kvalitetsfilm 130000
4.4. Föreningen Nordens institut för
kurser och seminarier 25 000
4.5. Nämnden för svensk språkvård för
verksamheten 120 000
4.6. Svenska barnboksinstitutet för
verksamheten 145 000
4.7. Sveriges schackförbund för
verksamheten 100 000
4.8. Föreningen Filmcentrum för
informativ och kontaktskapande verksamhet 97
000
4.9. Sveriges författarförbund för
verksamheten vid
centmmbildning på litteraturens område 225 000
4.10. Övrigt 225 000
För
tiden efter den 1 november 1973
reserverade
medel 351 000
1187
000
351 000
27 700
000
De bidrag som av Kungl. Maj:l anvisas ur detta anslag grandas
på ansökningar som i allmänhet ges in under våren.
1. Teater
1.1. Stiftelsen Drottningholms teatermuseum begär för
föreställningsverksamheten under spelsäsongen 1974 ett sammanlagt bidrag om
900 000 kr. från stat, landsting och kommun.
Teater-
och musikrådet föreslår i sitt yttrande över stiftelsens ansökan att
statsbidraget höjs tiU 600 000 kr. från nuvarande 540 000 kr., under fömtsättning
att även de kommunala bidragen räknas upp.
1.5-6.
Teater- och musikrådet fördelar medel tUl vissa allmänna teaterändamål,
nämligen bidrag till Svensk teaterunion Svenska ITI-rådet, Sveriges
dramatikerförbund, Teaterforam och Svenskt amatörteatercenler (50 000 kr.),
stöd åt svenskt sceniskt verk (465 000 kr.) samt bidrag tUl teater- och dansgrapper
med verksamhet utanför de större teaterinstitutionerna, lUl sommarspel, tiU studiebesök
och andra pedagogiska ändamål, dellagande i teaterkonferenser, teaterfestivaler
m. m. (1 500 000 kr.). Teater- och musikrådet föreslår nu en sammanlagd ökning
om 1 260 000 kr. för dessa ändamål. Rådet begär dessutom 300000 kr. för bidrag tiU
svenska teatrars gästspelsutbyte med länder utanför Norden.
1.7.
Folkparkernas centralorganisation anhåller om ett bidrag med 2 300 000 kr. för
egen programproduktion, lokal och re-
Prop. 1974: 28 419
gional
försöksverksamhet, fri kollektiv skapande verksamhet, metodutveckling och
utbildning samt för central och regional service.
Teater-
och musikrådet tiUstyrker bidrag med 450 000 kr. för försöksverksamhet, 500
000 kr. för produklionsverksamhet samt 125 000 kr. för central service och
personal, sammanlagt 1 075 000 kr.
2. M
usik och dans
2.2.
Teater- och musikrådet fördelar bidrag tiU körförbund och körer för utbUdnings-
och kursverksamhet samt tUl utiandsresor för körer (315 000 kr.). Rådet begär tiU
dessa ändamål för nästa budgetår ett belopp om 415 000 kr.
2.6.
TiU amatörorkesterverksamhet
utgår bidrag tUl orkesterförenmgar som är anslutna till Sveriges
orkesterföreningars riksförbund och tiU orkestrar som är anslutna liU
Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar med sammanlagt 315 000 kr. Rådet begär
för detta ändamål en höjnmg av bidraget med 115 000 kr.
2.7.
Teater- och musikrådet fördelar
även bidrag till olika musikändamål, såsom tiU fria musikgmpper (225 000 kr.)
samt tiU Ars nova, föreningen för nutida musik i Malmö, Föreningen Fylkingen,
Föreningen Levande musik i Göteborg och KammarmusUcföreningen Samtida musUc i Stockhohn
(200 000 kr.). TUl dessa gmpper och föreningar begärs ytterligare sammanlagt
325 000 kr.
3. K
o ns t och utställningsverksamhet
3.1.
Försöksverksamhet med riksutställningar påbörjades budgetåret 1965/66 och avser
utstäUning av konst samt kultur- och naturhistoriska föremål. Verksamheten leds
av 1965 års musei- och ut-stäUningssakkunniga. I juni 1967 träffades avtal om
samverkan meUan de sakkunniga. Föreningen konst i skolan och RUcsförbundet för bUdande
konst. Riksutställningars verksamhet avser tiU största delen experiment med
utställningar, i synnerhet vandringsutställningar. UlstäU-ningsarbetet är
sammanfört tUl två stora avdelningar, nänUigen en pro duktions- och en
distributionsavdelning. Därjämte finns en administrativ avdehimg samt en
uppföljnings- och utbUdningsavdelnmg. RUis-utstäUningar samarbetar i vissa
frågor med Sveriges Radio och med kommittén för den fortsatta verksamheten med
radio och television inom UtbUdningsväsendet. Förutom produktion av utstäUningar
omfattar verksamheten försök med olika former för distribution, sociologiska
undersökningar och pedagogiska experiment på området.
Sedan
budgetåret 1969/70 pågår särskild försöksverksamhet med försäljning av konst i
Stockhohn och i Örebro län. Kungl. Maj:t anvisade för detta ändamål vid
försöksverksamhetens början 1,5 milj. kr. som rörelsekapital för inköp av konst
och inventarier samt för andra utgifter av investeringskaraktär. Denna
försöksverksamhet leds av 1965
Prop. 1974: 28 420
års
musei- och ulställningssakkunniga, som delegerat det praktiska genomförandet
av verksamheten till Konstfrämjandet.
1965
års musei- och utställningssakkunniga beräknar medelsbehovet för löne- och
prisomräkning tiU 415 000 kr. I övrigt begärs en ökning med 1 035 000 kr. Av
den begärda ökningen avser 300 000 kr. försöksverksamheten med
konstförsäljning.
3.3. Konstskolor.
Bidrag utgår nu tUl Capellagården (30 000
kr.), Gerlesborgsskolan (75 000 kr.) och Stiftelsen Stockholms fria konst
skolor (165 000 kr.). Stiftelsen stöder verksamheten vid vissa konstskolor
i Stockholm, Göteborg och Mahnö.
3.4. Stiftelsen
Sveriges arkitekturmuseum. För
nästa budgetår föreslår stiftelsen att bidraget till museets verksamhet
höjs från 290 000 kr. till 532 000 kr.
4.
D i v e r s e ändamål
4.3.
Folke ts husföreningarnas riksorganisation anhåUer om bidrag med 275 000 kr.
för försöksverksamhet nästa budgetår med spridning av kvalilelsfilm.
4.5.
Nämnden för svensk språkvård
erhåller innevarande budgetår ett bidrag om 120 000 kr. från detta anslag.
Från anslag som står till statens humanistiska forskningsråds förfogande utgår f.
n. bidrag med 35 000 kr. Under avsnillet Arviken m.m. (14.1 och 14.5) har
närmare redogjorts för nämndens nuvarande verksamhet och de förslag som
utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård lagt fram om nämndens framtida
ställning och organisation.
4.6.
Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet
bildades i mitten på 1960-talet av universitetet i Stockhohn, Stockholms stad.
Svenska bokförläggareföreningen och Sveriges ungdomsförfattareförening.
Stiftelsen föreslår en höjning av anslaget med 343 900 kr. tiU 488 900 kr.
Departementschefen
Som
jag tidigare närmare utvecklat bör stödet till kulturella verksamheter utanför
kulturinstitutionerna ytterligare byggas ut. Under ifrågavarande anslag har jag
räknat med en sammanlagd ökning härför med 6 milj. kr., varav 2 OOOOOO kr. för
stöd till experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet för
amatörer (25.5). 400 000 kr. för ökat stöd till centrala amalörorganisationer
(25.5), 1 700 000 kr. för ökat stöd till mindre ensembler och fria grupper inom
teaterns, musikens och dansens områden (25.5), 400 000 kr. för ökat stöd till
centrumbildningar (25.5), 700 000 kr. för stöd liU Folkparksrörelsen (25.14)
och 400 000 kr. för ökat stöd till pubhkarbete inom Skådebanan (25.7).
Som
nämnts i det föregående (25.21) bör statens kulturråd disponera medel för olika
tillfäUiga insatser såsom bidrag till bl. a. konferenser, kurser, gästspel,
vissa turnéer och studiebesök. För delta ändamål bör kulturrådet disponera 400
000 kr. för nästa budgetår.
Prop. 1974: 28 421
För
föreställningsverksamheten vid Drollningholmslealem räknar jag för spelsäsongen
1974 med ett bidrag om 620 000 kr. tiU Stiftelsen Drottningholms teatermuseum.
MUS
65 avser att under våren 1974 lägga fram förslag med anledning av den av de
sakkunniga ledda försöksverksamheten med riksutställningar och
konstförsäljning. Verksamheten med riksutställningar och konslförsäljning
kommer alltså alt nästa budgetår bedrivas i hittillsvarande former. Jag räknar
med ett ökat medelsbehov härför av 600 000 kr. Av ökningen avser 100 000 kr.
försöksverksamheten med konstförsäljning.
För
den av Folkels husföreningarnas riksorganisation drivna försöksverksamheten
med spridning av kvalitetsfilm räknar jag med en höjning av bidraget med 70
000 kr. till 200 000 kr. (25.14).
Under
innevarande budgetår har från detta anslag utgått bidrag till de sex
statsunderstödda yrkesorkestrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg och Gävle samt till orkestrarna i Örebro och Västerås. Jag har
tidigare redogjort för mina förslag om elt nytt bidragssystem för bl. a. dessa
orkestrar (27.4). Bidrag till orkestrarna bör fr. o. m. nästa budgetår utgå
från del nya anslaget lUl teater-, dans- och musikinstitutioner, vilket medför
en minskning av medelsbehovet under förevarande anslag med sammanlagt 12
551000 kr. Som jag tidigare nämnt bör bidrag till Svenska riksteatern för verksamheten
på Södra teatern i forisättningen utgå från anslaget Bidrag till Svenska riksteatern
(27.3). Medelsbehovet minskar härigenom under förevarande anslag med ytterligare
850 000 kr.
Bidrag
tiU utgivande av vissa tidskrifter och tiU musikpedagogiskt utvecklingsarbete
har innevarande budgetår utgått från anslaget Bidrag till speciella foUcbUdningsätgärder
med 134 000 kr. resp. 220 000 kr. I fortsättningen bör dessa bidrag utgå från
förevarande anslag. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1973/74 kan
finnas på anslaget Bidrag tUl speciella folkbildningsåtgärder bör fördelas på
förevarande anslag och anslaget Bidrag till särskilda vuxenutbildningsåtgärder.
Jag
har under avsnittet Arkiven m.m. (25.12) redovisat mitt ställningstagande till
förslagen från utredningen rörande Nämnden för svensk språkvård.
Den
av utredningen föreslagna personalstyrkan om en föreståndare, tre
forskningsassistenter och två deltidsanställda skrivbiträden finner jag
behövlig med tanke på verksamhetens omfattning. Tjänsterna som föreståndare och
forskningsassistenter bör som jag tidigare nämnt vara statligt reglerade. Vid
reglering av avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för dessa bör Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medverka.
Omläggningen
medför behov av vissa ändringar i statens allmänna tjänslepensionsreglemente
(SFS 1959:287). Denna fråga bör underställas riksdagen i ett senare sammanhang.
Prop.
1974:28 422
För
de stathgt reglerade tjänstema föreslås statsbidrag utgå, medan kostnaderna för
övrig personal, hyra och expenser täcks genom inkomster av publikations- och
uppdragsverksamhet och genom bidrag från donationsfonder och övriga givare. Jag
beräknar kostnadema för de fyra vetenskaphga tjänstema tUl 331 000 kr., vilket
är en ökning med 176 000 kr. jämfört med nuvarande bidrag från staten.
Inom
fcullurmedelsanslaget kommer att finnas utrymme för insatser för nya ändamål.
Sedan
hänsyn tagits tUl att medel för tidigare angivna orkestrar och för Södra teatem
inte i fortsättningen beräknas under detta anslag samt att bidrag tUl utgivande
av vissa tidskrifter och till musikpedagogiskt utvecklingsarbete tiUgodoses
från anslaget, bör det beräknas till 22 777 000 kr.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt
1.
föreskriva alt Kungl. Maj:t eUer
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall medverka vid reglering av anstäUningsvill-koren
för tjänsterna som föreståndare och forskningsassistent vid Svenska
språknämnden,
2.
till Bidrag till särskilda
kulturella ändamål för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 22 777 000 kr.
27.9
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Förvaltningskostnader
1972/73
Utgift 11586 347
1973/74
Anslag 12 462 000
1974/75
Förslag 15 096 000
Riksantikvarieämbetet
är central myndighet för ärenden om forn-och kulturmmnesvård. Ämbetet är vidare
tUlsynsmyndighet för landsantikvarieorganisationen. Statens historiska museum
har ett samlingsområde som omfattar föremål som belyser kulturutvecklingen i
Sverige på det profana området fram tiU reformationen och på de kyrkliga och numismatiska
områdena fram tiU nutiden. Inom det numismatiska området samlas även föremål
från andra delar av världen. Ämbetet och museet har också tiU uppgift att
sprida kimskap hos allmänheten om landels kullurminnen.
Vilterhets-,
historie- och antUcviletsakademiens förvaltningsutskott har hand om vissa
uppgifter för ämbetet och museet, nämligen bl. a. all inge anslagsframstäUningar
tUl Kungl. Maj:t och att tillsätta vissa tjänster.
Inom
riksantikvarieämbetet finns två avdehiingar, fornminnesavdel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ningen och byggnadsminnesavdelningen. TUl ämbetet är
vidare provisoriskt knuten en kulturhistorisk byrå, som förts över från
byggnadsstyrelsen i samband med dess omorganisation (prop. 1967:64, SU 1967:
109, rskr 1967: 269). Inom museet finns fyra avdelningar, nämligen en för
sten- och bronsåldern, en för järnåldern, en för medeltid och nyare tid samt en
för myntkabinettet. För ämbetet och museet gemensamt finns fem avdelningar,
nämligen en för administrativa och kamerala frågor, en för bibliotek samt akt-
och bildarkiv, en för tekniska frågor, en för pedagogiska frågor och en för tUlsynen
över landsantikvarieorganisationen.
Förutom
tUl avlöningar och omkostnader hos myndigheten används anslaget för alt
bestrida kostnadema för den inventering av landets fasta fornlämningar som
behövs för all förse den på flygfotografering grundade ekonomiska kartan med
uppgifter om sådana fornlämningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Personal
Antikvarier, museitjänstemän och handläggande personal
Övrig personal
Anslag
Utgifter Lönekostnader Sjukvård Reseersättningar
därav utrikes resor
Lokalkostnader
Expenser
därav engängsutgifter
Utställningar
Information
Fornminnesinventering
Medlemsavgift till Centre International d'Etudes pour la Conservation
et la Restauration des Biens Culturels i Rom
Uppbördsmedel Textilkonserveri ng
Nettoutgift
Riksantikvarie-
Departements-
ämbetet
chefen
och statens
historiska
museum
57
+ 123
+5
82,5
+ 68,5
+2
139,5
+191,5
+7
8 324 000
+ 12 527 000
+
865 000
23 000
+ 27 000
+
7 000
242 000
+ 264 000
+
12 000
7 000
-f 43 000
+4 000
2 943 000
+ 1557 000
+ 1518
000
264 000
+ 699 000
+
147 000
+ 370 000
+ 20 000
104 000
+ 162 000
+
37 000
78 000
+ 122 000
+
5 000
474 000
+ 370 000
4.
43 000
25 000
12 477 000
15 000 12 462 000
. of.
+2 634 000
of. +2 634 000
of. +15 728 000
of. + 15 728 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
1965 års musei- och utställningssakkunniga
I samband med alt riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum blir sinsemellan helt frislående institutioner bör riksantikvarieämbetet
tiUföras 52 nya tjänster, vilket ger en personalorganisation om sammanlagt 130
tjänster. Av dessa utgör 28 tjänster, vars innehavare skaU ha handläggande
uppgifter, och 24 övriga tjänster.
Prop. 1974: 28 424
Statens
historiska museum behöver som fristående institution en personalorganisation
med sammanlagt 70 tjänster (exkl. förstärkningsvakler) redan i samband med
övergången tiU den nya organisationen, vUket innebär en ökning med 12
tjänster. Under ytterligare fyra år efter omorganisationen föreslås att
ytterligare 20 tjänster inrättas vid museet.
De
egentliga förvaltningskostnaderna för riksantikvarieämbetet beräknas till 10,4
mUj. kr. Den reeUa årskostnadsökningen beräknas tUl 3,4 milj. kr. med en
anlagen kostnadsfördelnmg baserad på att riksanlUcva-rieämbelet och statens
historiska museum med gemensamma avdelningar skills ut från varandra och med
hänsyn tagen till alt ett belopp om sammanlagt 1 milj. kr. frigörs bl. a.
genom att verksamheten inom Sveriges Kyrkor och projektet renoveringsteknik
övergår tUl ämbetet. För statens historiska museum beräknas en anslagsökning
med 900 000 kr. budgetåret 1974/75 och med ytterligare 900 000 kr. för fortsatt
utbyggnad budgetåren 1975/761978/79.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum
Anslagen
till kulturminnesvården har inte dknensionerats för all svara ens mot vad som föratsatts
enligt den existerande lagstiftningen och organisationen. Ännu mindre svarar de
mot de nya behov som MUS 65 pekar på. Bland angelägna behov nämns särskilt
medel för verkets medverkan vid uppföljning av riksplaneringen och till
samordning av initiativ inom kulturminnesvården med utvecklingen inom
naturvården och den övergripande fysiska planeringen. Det är vidare angeläget
all tUlgodose krav från arbetsmarknadsverket att ämbetet skall finansiera
basorganisationen för vårdarbeten över sin egen budget.
Ämbetets
anslagsframställnuig har utformats på så sätt att prioritetsgrupp 2 tar upp
yrkanden till reformupprustning i en första etapp. De av MUS 65 uppställda
målen bör enligl ämbetet eftersträvas inom en treårsperiod av reformarbete. Det
samlade behovet av ökade resurser för uppnående av fuU effektivitet har redovisats
som prioritetsgmpp 3, med en organisation för reformen i huvudsak svarande mot
vad verket föreslagit i sina yttranden över MUS 65: s betänkanden.
Av
riksantikvarieämbetets anslagsberäkning framgår bl. a. följande.
1.
Pris- och löneomräkning m.m. 1
982 000 kr., varav 209 807 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Riksantikvarieämbetets förslag
till 0-altemativ innebär en sammanlagd minskning av anslaget med 712 000 kr. Minsknmgen
har fördelats på anslagsposterna till lönekostnader, reseersättningar, utstäUningar,
information och fornminnesinventering. Konsekvensen av O-alternativet innebär
bl. a. att ett tiotal extra tjänstemän eller arvodister måste avskedas saml
att museet inte skulle kunna hålla öppet i samma utsträckning som f. n.
Alternativet skulle vidare innebära att fomminnesuivente-
Prop. 1974: 28 425
ringen
inte kunde genomföras i normal takt. En minskning av de lönemedel som avser
utredningar och särskUd expertis skulle få som konsekvens att kulturhistoriska
byråns bidrag tiU inventeringar av byggnads-miimesmärken och deltagande i samhäUsplaneringen
praktiskt taget skuUe upphöra.
3. För
de gemensamma avdelningarna vid riksantikva
rieämbetet och statens historiska museum begärs för den första etappen
av utbyggnaden 4 tjänster till administrativa och kamerala avdelningen
(+210 000 kr.).
Under
den andra utbyggnadsetappen behöver administrativa byrån förstärkas med 14,5
tjänster samtidigt som 6 tjänster kan dras in (+481 000 kr.).
4. För
bibliotek och arkiv begärs i den första etappen en förstärk
ning med 6 tjänster (+328 000 kr.).
Under
den andra etappen av utbyggnaden bör ytterligare 6 tiänster tiUföras
biblioteket och arkivet. 1 antikvarietjänst kan samtidigt dras in (+266 000
kr.).
5. I
den första etappen av utbyggnaden bör den tekniska avdelningen
förstärkas med 2,5 tjänster (+120 000 kr.).
Verket
yrkar för den andra utbyggnadsetappen att det tekniska blocket förstärks med 15
tjänster (+792 000 kr.).
6. För nästa budgetår begärs 4 tjänster tiU
pedagogiska avdelningen (+210 000 kr.).
7. 5 tjänster begärs för nästa budgetår tiU
avdelningen för tillsynen över landsantikvarieorganisationen (+338 000 kr.).
8. I den första etappen av utbyggnaden yrkas för
avdelningar under riksantikvarieämbetet följande förstärkningar. Fomminnes-avdelningen
behöver 11 tjänster och byggnadsminnesavdelningen 9,5 tjänster samt
kulturhistoriska byrån 2 tjänster (+1 349 000 kr.).
Under
den andra etappen av utbyggnaden begärs till allmänna byrån 10 tjänster, tiU
granskningsbyrån 7 tjänster, till dokumentationsavdelningen 35,5 tjänster samt
tiU vård- och förvaltningsbyrån 17,5 tjänster samt medel till utveckhngsarbete
med planfrågor och utbildningsverksamhet. 2 tjänster kan samtidigt dras in (+4
862 000 kr.).
9. För statens
historiska museum yrkas för den första
etappen av utbyggnaden följande förstärkningar, nämhgen tiU sten- och
bronsåldersavdelningen 3 tjänster, tiU jämåldersavdelningen 4 tjänster,
tUl medeltidsavdelningen 3 tjänster, tiU myntkabinettet 3 tjänster, till
osteologen 2 tjänster och för gemensam personal vid museet begärs 4
tjänster samt medel tiU förstärkningsvakter (+1 368 000 kr.).
Under
den andra etappen av utbyggnaden begärs tUl undersöknings-avdehiingen 11
tjänster, till museiavdelningen 10 tjänster, lUl myntkabinettet 3 tjänster
samt ytterligare 8 tjänster för kansliet resp. för bevakning och hantverk (+1
867 000 kr.).
Prop. 1974: 28 426
10. En
höjning av medlen tiU reseersättningar föreslås med
hänsyn bl. a. till verkets behov av att fortlöpande håUa kontakt med
andra länders organ för kulturminnesvård och museiväsende. Ökningen
av medel tiU expenser avser bl.a. en engångsanvisnmg för inköp
av möbler o. d., samt utgivande av en separat årsbok och förbättrmg av
en stencilerad skriftserie. Vidare yrkas under anslagspostema tiU sjuk
vård och lokalkostnader medel för följdkostnader på grand
av begärda nya tjänster. (+980 000 kr.)
11. För
under budgetåret 1974/75 planerade utställningar före
slås medlen uppräknade med 152 000 kr. Den föreslagna ökningen med
113 000 kr. till information avser bl.a. ett fördjupande av un
dervisningsverksamheten samt avskaffande av entréavgiftema.
12. Den
föreslagna ökningen av medel tiU fornminnesinven
tering avser i första hand arvoden tUl inventerare samt avlönande
av extra arbetskraft för att påskynda tryckningen av fomlämningsregist-
ret(+310 000kr.).
Vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien
Vitterhetsakademien
berör i en särskUd anslagsframstäUning för budgetåret 1974/75 de nya uppgifter
som väntar akademin vid upphörandet av huvudmannaskapet för
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Akademin framhåUer
särskilt dess framtida ökade engagemang i den internationeUa verksamheten.
Vidare torde akademin ktmna spela en roU vid samordningen av olUca
universitetsorters projekt samt initiera och leda tvärvetenskaphga
forskningsuppgifter och utgöra ett nationellt forum för diskussion av och
information om vetenskaphga framsteg.
Akademins
framstäUnmg innefattar bl. a. begäran om 50 000 kr. för forskaratbyle och 75
000 kr. för upprättande av ett intemationeUt sekretariat.
Departemen
tschefen
Vid
min tidigare anmälan av vissa frågor om riksantikvarieämbetets organisation har
jag förordat att förhandlingar tas upp mellan Vitterhetsakademien och staten
om ett upphörande av Vitterhetsakademiens huvudmannaskap för
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Jag har vidare förordat
riktlinjer för en omorganisation av riksantikvarieämbetet och startens
historiska museum samt medelhavsmuseet. I avvaktan på Tesultalel av det
utredningsarbete som skall föregå omorganisationen beräknar jag under delta
anslag medel för vissa angelägna förstärkningar av personal m. m.
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget liU 15 096 000 kr. Jag
har därvid beräknat medel för en tjänst som antikva-
Prop.
1974: 28 427
rie
med uppgifter inom fysisk riksplanering och regionalt utvecklingsarbete.
Vidare har jag beräknat 275 000 kr., utöver löneomräkning, för extra
arbetskraft för uppgifter inom bl. a. den fysiska riksplaneringen. För
utbildningsverksamhet, bl. a. såsom en förberedelse inför den nya
kulturminnesvårdsorganisationen på det regionala planet, har jag beräknat ett
belopp av 50 000 kr.
För
järnåldersavdelningen vid statens historiska museum beräknar jag medel för en
tjänst som antikvarie. Vidare beräknar jag ett belopp av 70 000 kr. för jterhgare
förstärkningsvakter.
Jag
förordar en ökning av anslagsposten till expenser med 95 000 kr. utöver
prisomräkning för bl. a. ökade insatser på informationsområdet. Av beloppet
utgör 20 000 kr. en engångsanvisning för bl. a. utbyggnad av telefonväxeln. Jag
beräknar slutligen elt belopp av 30 000 kr. för ökad utstäUningsverksamhet.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
15 096 000 kr.
27.10
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Underhåll och ökande av
museets samlingar m. m.
1972/73
Utgift 336 049 Reservation 7 068
1973/74
Anslag 289 000
1974/75
Förslag 356 000
Från
anslaget bestrids kostnader för underhåll och ökande av museets samlingar och antUcvarisk-topografiska
arkivet, bokinköp och bokbmd-nmg samt inredning och utrustning av ämbetets och
museets lokaler.
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Förstärkningar
av anslaget fordras för vård av museets föremåls- och boksamlingar, inköp av
föremål samt inlösen av arkeologiska fynd. De sakkunniga föreslår att anslaget skaU
uppgå tUl sammanlagt 375 000 kr. Därvid har föratsatts att materialkostnader m.m.
för det antUcva-riskt-topografiska arkivet i fortsättningen täcks från
riksantikvarieämbetets anslagspost tiU expenser.
Riksantikvcwieämbetet
och statens historiska museum
1.
Det för underhåll och ökande av museets samlingar nu utgående beloppet av 93
000 kr. bör räknas upp med 378 000 kr. bl. a. för underhåU och ökande av samlingama
samt för vetenskaphg bearbetning av material. För bokinköp och bokbindning
(nu 72 000 kr.) föreslås en ökning med 145 000 kr., varav
Prop. 1974: 28 428
60
000 kr. hänför sig till en på tre år fördelad engångsanvisning för bindning av
obundna och trasiga volymer som förvaras i ämbetets bokmagasin. För vård och
underhåll av antikvarisktopografiska arkivet (nu 19 000 kr.) föreslås en
ökning med 165 000 kr. Härav avser 150 000 kr. en engångsanvisning för
fotografering m. m. av ritsamlingen.
2.
Museels medel för inlösen av
sådana föremål, som enligt forn-mmneslagen tUlfaUer kronan, är alltför
begränsade. Museet upprepar tidigare förslag om medel för detta ändamål (+50
000 kr.).
3.
För inredning och utrustning av
ämbetets och museets lokaler (nu 105 000 kr.) begärs en ökning med 677 000 kr.
Medlen är avsedda för bl. a. en fortsatt utbyggnad av sten- och bronsålders-ulsläUningama
samt för instaUerande av TV-bevakning i museilokalema. Budgetåren 1969/74 har
anvisats engångsanslag om sammanlagt 280 000 kr. för en brandskyddsanläggning
och för utbyte av brandfarligt material i museet. För nästa budgetår begärs en engångsanvisning
av 110 000 kr. för fortsatt utbyte av brandfarligt material.
4.
För konsekvensema av O-altemativet
har redogjorts under ämbetets förvaltningsanslag.
Departementschefen
Anslaget
bör höjas med 67 000 kr. Jag har därvid beräknat en medelsökning av 40 000 kr.
utöver prisomräkning för underhåll och ökande av museets samlingar, vilket bör
möjliggöra vissa inköp samt ökade insatser i fråga om konservering,
registrering och dokumentation. Jag har vidare beräknat ett belopp av 10 000
kr. för bokbindning. Jag hemställer alt Kungl. Maj:l föreslår riksdagen
att
liU Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: UnderhåU och ökande av
museets samlingar m. m. för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln
anvisa elt reservationsanslag av 356 000 kr.
27.11
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Vård och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefuUa byggnader
1972/73
Utgift 720 722 Reservation 2 753
1973/74
Anslag 728 000
1974/75
Förslag 1 078 000
Ur
anslaget utgår bidrag tUl vård, undersökning och iståndsältning av
kulturhistoriskt värdefulla fasta foriUämningar och byggnader, inbegripet
kyrkor, med undantag av statiiga byggnadsverk som avses i 18 § kungörelsen
(1920: 744) med föreskrifter rörande det offenthga bygg-
Prop. 1974: 28 429
nadsväsendet
(18 § ändrad 1967: 331). Från anslaget utgår även ersättning tUl domänverkets
fond för upplåten mark på Björkö.
Ersättning
enligl 5 och 7 §§ lagen (1960: 690) om byggnadsminnen (5 och 7 §§ ändrade 1972:
777) får bestridas från anslaget.
Stöd
tiU kulturminnesvården utgår också av särskilda lotterimedel på ansökningar av
kommuner, hembygdsföreningar m. fl. Under budgetåret 1972/73 fördelade Kungl. Maj:t
sammanlagt 560 000 kr. som bidrag tUl restaureringsarbelen, inköp av
fastigheter m. m.
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Anslaget
bör räknas upp tUl minst 3 milj. kr., varvid även beräknats medel för uppdrag
åt experter och konsulter. För att de problem som är förknippade med
undersökning och borttagande av fast fomlämning skaU kunna lösas bör
anslagsposten till bidrag tUl uppdragsgivare som genom taxesättningen belastas
med aUlför höga ulgrävningskostnader uppräknas tiU 200 000 kr.
Saneringsutredningen
En
allmänl vidgad restaureringsverksamhet aktualiserar frågan om ökade resurser
för den bidragsgivning, som avser konservering av märkligare inrednings- och fasaddetaljer
på byggnadsminnen. Riksantikvarieämbetet beräknar det ökade medelsbehovet för
denna bidragsgivning till 400 000 kr.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum
1.
Medlen för vård och underhåll
av fasta fornlämningar (nu 187 000 kr.) går nästan helt tiU löner åt personal.
Ämbetet har föreslagit att fasta tjänster bör inrättas under förvaltningsanslaget
för de permanenta lokala vårduppgifterna. Anslagsposten bör kunna användas till
sådana uppgifter för vUka den egenlhgen är avsedd, bland vilka ingår vård av
omkring 1 000 fomlämningar. DärtUl kommer utredningar som påfordras av statUga
myndigheter, uppskyltnmg av sevärdheter, forskning och utvecklingsarbete.
Ämbetet föreslår en medelsökning av 1 200 000 kr. med hänsyn tUl de stora
behoven på delta område.
2.
För utredningar som
riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet gör för ämbetets räkning, bidrag till
vissa uppdragsgivare, ofömtsedda arkeologiska undersökningar saml arkeologiska
undersökningar på Helgo föreslås en öknmg med 97 000 kr.
3.
För vård och underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader begärs en uppräkning med 1 571 000 kr.
(nu 374 000 kr.). Av ökningen avser 300 000 kr. ersättnmg enhgt 5 och 7 §§
lagen (1960: 690) om byggnadsmiimen (ändrad senast 1972: 777) tUl ägare av
byggnad som förklarats som byggnadsminne. Ämbetet har
Prop.
1974:28 430
hittUls
funnit del nödvändigt att undvUca byggnadsmmnesförklaringar i sådana fall där
ersättningsanspråk kunnat förutses, vUket mneburit en väsenthg inskränkning i
ämbetets möjhgheter att verka i den anda som avses med lagstiftningen. Genom
den ändring av lagen som trätt i kraft den 1 januari 1973 har visserhgen
möjligheten alt kräva ersättning väsentiigt inskränkts, men fortfarande står
dock behovet kvar av medel för ändamålet.
4. O-altemativet, som
innebär en minskning med 36 000 kr., medför minskade resurser tUl vård och
underhåll av kulturhistoriskt värdefuUa byggnader, vUket medför stor risk alt
byggnader och inventarier av betydande kiUturhistoriskt värde ödeläggs mom en
snar framtid.
Departementschefen
Med
hänsyn tiU de av riksantikvarieämbetet dokumenterade behoven och mot bakgrand
av förslag från 1965 års musei- och utstäUningssak-kunniga och saneringsutredningen
räknar jag med en väsentlig förstärkning av förevarande anslag. Anslaget bör
höjas med 350 000 kr. Jag hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Vård och underhåU av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 078 000 kr.
27.12
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Uppdragsverksamhet
1972/73
Utgift 3 872 536
1973/74
Anslag 4 901000
1974/75 Förslag 4 890
000
Anslaget
används för att förskottera kostnader för sådana undersökningar och
utredningar som föranleds av lagen (1942: 350) om fom-minnen (ändrad senast
1971: 1163) och som på uppdrag av statiig eUer kommunal myndighet eUer enskUd
utförs av rUcsantUcvarieämbetet mot avgift. Av anslaget får tas i anspråk högst
ett belopp motsvarande summan av de ersättnmgar som ämbetsverket erhåller av
uppdragsgivarna.
Prop.
1974: 28
431
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Riksantikvarieämbetet och statens historiska
Departementschefen
museum
Personal
Antikvariepersonal Övrig personal
5 79,5
of. of.
of. of.
84,5
of.
of.
Anslag
Lönekostnader
för extra
tjänstemän Kostnader för övrig arbets-
1 095 000
+30 000
+30 000
kraft, maskinhyror m. m. Centraladministration
3 375 000 249 000
of. 65 000
of. 65 000
Sjukvård
Lokalkostnader
Expenser
2 000
70 000
110 000
of.
+24 000
of.
of.
+24 000
of.
4 901 000
11 000
11 000
Inkomster
vid riksantikvarieämbetet för uppdragsverksamheten, som redovisas på
driftbudgetens inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet, beräknas för
budgetåret 1974/75 tUl 4 890 000 kr.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum
De
ökade lönekostnadema avser löneomräkning och höjt lönekostnadspålägg. Kostnadema
för centraladmiiustrationen kan minskas med 65 000 kr. samtidigt som
lokalkostnaderna ökar med 24 000 kr.
Departementschefen
Med
hänvisning till sammanstäUningen hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen
att
till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 4
890 000 kr.
27.13 Bidrag till
avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73 Utgifl 1973/74
Anslag 1974/75 Förslag
2163 618 2 341 000 2 341
000
opaginerad Kontrollera mot PDF
LandsanlUcvariema,
som är anstäUda av olika organisationer med kullurminnesvårdande uppgifter, skaU
inom sina distrikt vara riks-antUivarieämbetels företrädare och inför ämbetet
ansvara för kulturminnesvården inom området. Vidare har de uppgifter i fråga
om den del av naturskyddet som avser skyddet av kulturlandskapet. LandsanlUcvariema
är i förekommande fall chefer för länsmuseema. F. n. finns en lands-
opaginerad Kontrollera mot PDF
antikvarie
i varje län. I Gotlands län finns förutom landsantikvarien en antikvarie.
Statsbidrag
lUl avlönande av landsantikvarier och antikvarien på Gotland utgår enligt bl.a.
kungörelsen (1955:317) angående statsbidrag tiU avlöningar inom
landsantikvarieorganisationen (ändrad senast 1965: 167) med 90 % av de kontanta
avlöningsförmåner som tUlkommer en på vederbörande ort stationerad statiig
tjänsteman i löneklass A 30 resp. löneklass A 26. Statsbidrag kan också medges
till en amanuens i varje landsantikvariedistrUcl med 90 % av lönen i löneklass
A 22. Beslut härom fattas av Kungl. Maj:t. Samtiiga distrikt åtnjuter nu
bidrag liU amanuens.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Riksantikvarie-
Departements-
ämbetet
chefen
och statens
historiska
museum
Personal
Antikvariepersonal
49
of.
oL
Anslag
Bidrag tUl
avlöningar åt
landsantikvarierna och
deras amanuenser
2 341 000
+1550 000
of.
Vidareutbildning
av personal
+ 30 000
of.
Stödåtgärder
inom lands-
antikvarieorganisationen
+5 500 000
of.
2 341 000
+7 080 000
of.
Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum
1.
Statsbidraget tUl avlönande av
landsantikvarierna och deras amanuenser är föranlett av skyldigheten för dessa
tjänstemän att på uppdrag av statlig myndighet, i första hand rUcsantikvarieämbetel,
utföra vissa arbetsuppgifter. Det procenlueUa statsbidraget har under en följd
av år beräknats på löneklasserna A 30 resp. A 22 samtidigt som det ansvar som
kommit att ligga på berörda tjänstemän har ökat. Med hänsyn härtill föreslås
alt statsbidraget för landsantUivarierna och deras amanuenser beräknas på löneklassema
C 1 resp. A 28. För antikvarien på Gotland föreslås att bidragsunderlaget
beräknas på löneklass A 30. Lönekostnadspålägg bör beräknas på samtliga
statsbidrag. Vidare föreslås landsantikvariens medhjälpare få
tjänstebenämningen antikvarie i StäUet för amanuens. (+1 550 000 kr.)
2.
Medel begärs för
vidareutbildning av personal inom landsantikvarieorganisationen (+30 000 kr.).
3.
Ämbetet har i sitt yttrande
över 1965 års musei- och utställningssakkunnigas betänkande föreslagit att den
nuvarande landsanlUcvarie-organisationen bibehålls t. v., men alt
landsantikvariens rnedverkan i länsstyrelsens arbete med planfrågor formahseras,
bl. a. genom bestäm-
Prop.
1974:28 433
melser
i länsstyrelseinstruktionen, samtidigt som vissa försök görs med ökad delegering
av uppgifter från riksantUcvarieämbetets sida tiU länsplanet. Under fömtsättning
att beslut inte fattas omedelbart om inrättande av en helt ny landsantUcvarieorganisation
synes det ur alla synpunkter synnerhgen angeläget att förstärka de nuvarande landsantUcva-riekontorens
resurser. Behovet av personalförstärkningar av skilda slag och medel för olika
arbetsinsatser varierar starkt mellan olika län. Behov förehgger också av stöd
åt länsmuseema. En lämplig form för ett ökat stöd torde vara all medel ställs tiU
förfogande som en särskUd post under anslaget att fördelas av Kungl. Maj:t på
olika landsantUcvarie-distrikt efter förslag från riksantikvarieämbetet. Beloppet
bör i nuvarande läge delas lika meUan den kulturmmnesvårdande och den museala
verksamheten inom länen. (+5 500 000 kr.)
Departementschefen
I
och med att länsstyrelsen, såsom jag tidigare förordat, den 1 juli 1976 övertar
vissa uppgifter på kulturminnesvårdsområdet kommer inte bidraget liU
landsantikvarieorganisationen alt kunna utgå i nuvarande form. Jag har i det
föregående förordat att ett nytt statsbidrag i samband därmed införs för
länsmuseernas museala och kulturminnesvårdande verksamhet. Bidraget till
landsantikvarieorganisationen bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat
belopp. Jag hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Bidrag tiU avlöningar inom landsantikvarieorganisationen för budgetåret
1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 341 000 kr.
27.14
Nationalmuseet: Förvaltningskostnader
1972/73
Utgift 8 900 200
1973/74 Anslag 9 163
000
1974/75 Förslag 10
934 000
Nationalmuseet
med östasiatiska museet har till uppgift att främja konsten, konstintresset och
konstvetenskapen. Museet ansvarar för huvuddelen av statens samlingar av
konst, konsthantverk och fotografiska bilder.
Inom nationalmuseet finns
sju avdelningar, en för äldre måleri och skulptur, en för nutida måleri och
skulptur samt fotografi (moderna museet), en för teckning och grafik,'en för
konsthantverk, en för slotts-samhngar, en för konstbildning samt en för
depositioner. Östasiatiska museet har hand om samlingar av östasiatisk konst
och konsthantverk, som anförtrotts museet. För museema finns gemensamt kansli,
bibliotek, arkiv, bildarkiv, teknisk anstalt och fotoateljé.
28
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28
434
1973/74
Beräknad
ändring
1974/75
National-
Depar tements-
museet
chefen
Personal
Museitjänstemän
och övrig
handläggande personal
34
+ 2
+ 1
Övrig
personal
109,5
+ 2
of.
143,5
+4
+1
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
5 705 000
+ 408 000
+
283 000
Sjukvård
16 000
of.
of.
Reseersättningar
32 000
+ 3 000
+
2000
därav utrikes resor
5 000
of.
of.
Lokalkostnader
2 778 000
+ 1410000
+ 1444
000
Expenser
306 000
+ 28 000
+
18 000
därav engängsutgifter
5 000
5 000
5
000
Utställningar,
fUm- och
konsertverksamhet
339 000
+ 141000
+
24 000
Bidrag
till Årsbok för
svenska statens konst-
samlingar
8 000
of.
of.
9 184 000
+1 990 000
+1
771 000
Uppbördsm
edel
Tavelkonservering
20 000
of.
of.
Ersättning
för värme och be-
lysning i uthyrda lägenheter
1000
of.
of.
Nettoutgift
9163 000
+1 990 000
+1
771
000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Det
framlagda förslaget beträffande nationalmuseet innebär bl. a. att moderna
museet skiljs från nationalmuseet och görs till en självständig institution.
Denna delning medför endast begränsade personalför-slärkningar. Då arbetsbördan
inom avdelningen för konsthantverk och avdelningen för teckning och grafik
beräknas minska efter delningen kan en tjänst som intendent föras över till konserveringsanstalten
där en tjänst som intendent inrättas. Innehavaren av denna tjänst skall ha konserveringsleknisk
utbildning. Konserveringsanslalten bör även förslärkas med två tekniker/biträdestjänsler.
Vid moderna museet föreslås att fyra tjänster inrättas, nämhgen två som
intendenter, en som fotograf och en som tekniker.
Kostnaderna
för den totala personalökningen i samband med omorganisationen medför en
anslagsökning av 320 000 kr. samt för sty-relsarvoden 50 000 kr.
Nationalmuseet
Nationalmuseet
har för budgetåret 1974/75 koncentrerat sin anslagsframställning till yrkanden
om förstärkningar på ett fåtal punkter. Museet har delat upp verksamheten i
inre och yttre verksamhet. Den inre verksamheten omfattar förvärv,
dokumentation och registrering
Prop. 1974: 28 435
ävensom
underhåU och vård saml uppställnmg och bevakning av museels bassamlingar, de
utställda lUcaväl som de magasmerade. Den yttre verksamheten omfattar främst
anordnande och visning av utställningar samt därtill anslutande evenemang såsom
föredrag, föreläsningsserier, konserter och filmvisningar. Av nationalmuseets
anslagsberäkning framgår bl. a. följande.
1.
Pris- och löneomräkning m. m. 1
671 000 kr., varav 148 300 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Museels förslag till 0-alternaliv
innebär en sammanlagd minskning av anslaget med 518 000 kr. Alternativet medför
bl. a. en reducering av personalen med sex tjänster. Konsekvenserna för
verksamheten blir all planering och programläggning av museets utbud av
utåtriktade aktiviteter allvarligt kommer att utarmas.
3.
Museet förfogar ej över några
särskilda medel för all anställa extra personal. Medel för detta ändamål är synnerhgen
angelägna då arbetet, särskilt inom den yttre verksamheten, ofta på grund av omständigheter
över vilka museet ej kan råda måste forceras så att extra personal behöver
anlitas (+204 000 kr.).
4.
En fortgående stegring av
utgifterna under anslagsposten till utställningar, fUm- och konsertverksamhet
har påverkat det ekonomiska utfallet i negativ riktning. För alt museet skall
kunna inte blott upprätthålla sin hittUlsvarande utställningsverksamhet utan
även i erforderlig utsträcknmg nyorientera denna krävs att ytterligare medel
ställs till förfogande (+115 000 kr.).
Departemen
tschefen
I
det föregående har jag i anslutning till min behandling av vissa
organisationsfrågor på museiområdet förordat riktlinjer för en omorganisation
av nationalmuseet.
Med
hänvisning till sammanstäUningen beräknar jag anslaget till 10 934 000 kr. Jag
har därvid beräknat 80 000 kr. för extra arbetskraft för museets utåtriktade
verksamhet, bl. a. inom det fotografiska området.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen
att
till Nationalmuseet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 934 000 kr.
27.15
Nationalmuseet: Underhåll och ökande av samlingarna m. m.
1972/73
Utgift 845 200 Reservation 23 111
1973/74
Anslag 903 000
1974/75
Förslag 1 067 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
National-
Departements-
museet
chefen
Avdelningarna
för äldre må-
\
leri och skulptur, teckning
och grafik, konsthantverk
samt slottssamlingar
315 000
+ 78 800
Avdehiingen
för nutida måleri
och skulptur samt fotografi
(modema museet)
182 000
+ 45 500
östasiatiska
museet
32 000
+ 8 000
Bibhoteket
44 000
+ 4400
Inköp av
svenska konstnärers
arbeten för modema museet
+164 000
och av modem svensk konst
för vandringsutställnings-
verksamhet
172 000
+ 43 000
Inköp av
svenska konstnärers
arbeten för avdelningarna
för teckning och grafik
samt för konsthantverk
58 000
+ 14 500
Inköp av
konst för deposition
65 000
+ 16200
Inköp av
fotografier, foto-
htteratur m. m.
14 000
+ 1400
Till
museets disposition
21000
+ 5
200 ,
903 000
+217 000
+164
000
Nationalmuseet
Med
hänsyn till den stora prisstegringen på den internationella konstmarknaden
under det senaste året begärs en prisomräkning med 25 %.
Ett
förverkligande av O-alternativet medför att museets konstsamhng-ar ej kan
vårdas och bevaras på ett tillfredsstäUande sätt och att museets möjligheter tiU
nyförvärv försämras.
Departenien
tschefen
Med
hänvisning till sammanstäUningen beräknar jag anslaget tiU 1 067 000 kr. Jag
har därvid beräknat en medelsökning av sammanlagt 100 000 kr. under
anslagsposterna Inköp av svenska konstnärers arbeten för moderna museet och av
modern svensk konst för vandringsutställningsverksamhet. Inköp av svenska
konstnärers arbeten för avdelningarna för teckning och grafik samt för
konsthantverk samt inköp av fotografier, fotolitteratur m. m. Jag hemstäUer
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Nationalmuseet: Underhåll och ökande av samhngarna m. m. för budgetåret
1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 067 000
kr.
27.16
Nationalmuseet: Utställningar av nutida svensk konst i utlandet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73 Utgift 1973/74
Anslag 1974/75 Förslag
357
839 344 000 364 000
Reservation
7
662
Prop. 1974: 28 437
Anslaget
används av nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet för direkta utställningskostnader
och nämndens administrationskostnader.
Nationalmuseet
Under
budgetåret 1972/73 har nämnden arrangerat och deltagit i utställningar i bl.
a. Brasilien, Finland, Frankrike, Japan, Senegal och Ungern. Det mest
omfattande projektet var utställningen i Senegal. Kostnaderna för projektet
belastar även budgetåret 1973/74, då nämndens nuvarande anslag inte ger
utrymme för utstäUningar av denna omfattning inom ramen för ett budgetårs
anslag.
Belastningen
på medlen till material och montering har väsentligt ökat och kommer att göra det
i ännu högre grad. Kraven på arvodering av konstnärer som anlitas av nämnden
för olika projekt blir allt starkare. Ett stigande antal konstnärer och
institutioner vänder sig tUl nämnden för att få ekonomiskt stöd till
utställningar i utlandet.
Museet
fömyar sin tidigare anhållan om medel tUl en heltidsanställd kommissarie, som
skall hålla nämnden informerad om den internationella konslsitualionen och ge
impulser till lämpliga utställningar.
Med
hänsyn till den stora arbetsbördan för ordföranden i nämnden föreslås en
höjning av dennes arvode till 10 000 kr. per år.
Mol
denna bakgmnd föreslår museet en höjning av anslaget till 494 000 kr. (+150 000
kr.). Av höjningen utgör 26 000 kr. prisomräkning med 1,6%.
En
reducering av medelstilldelningen i enlighet med O-alternativet skuUe
ytterligare accentuera medlens otillräcklighet för presentationen utomlands av
vårt konsthv.
Departemen
tschefen
Anslaget
bör höjas med 20 000 kr. Jag hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
tUl Nationalmuseet: UtstäUningar av nutida svensk konst i utlandet för
budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
364 000 kr.
27.17
Livrustkammaren
1972/73
Utgift 1 163 688
1973/74
Anslag 1305 000
1974/75
Förslag 1 342 000
Livrustkammaren,
som är landels äldsta museum, bevarar föremål från den forna arsenalen, de
kungliga livrust-, kläd- och skattkamrarna samt hovstallet. Den har även till
uppgift alt bevara andra jämförliga föremål av personhislorisk karaktär.
Livrustkammaren
leds av Nordiska museets nämnd som styrelse.
Kungl.
Maj:t uppdrog den 9 juli 1970 åt byggnadsstyrelsen att projektera lokaler för livrustkammaren
i Stockholms slott.
Livrustkammaren
har av särskilda lollerimedel erhållit 500 000 kr. för budgetåren 1970/74 för
fortsatt konservering av museets bestånd av äldre praktvagnar.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Livrustkammaren
Departementschefen
Personal
Museitjänstemän övrig personal
3,5 26
of.
+ 1
of. of.
Anslag
29,5
+ 1
of.
Utgifter
Lönekostnader
Sjukvård
Reseersättningar
därav utrikes resor Lokalkostnader
975 000
4000
3 700
1000
277 300
+ 123 500 of.
+ 300 of.
10 300
+42 000 + 400 + 200 of. 8 800
Expenser Konserveringsverksamhet
45 000 200 000
+ 44 500 of.
+ 3 200 of.
Uppbördsmedel
1505 000
+ 158 000
+37 000
Konserveringsverksamhet
200 000
of.
of.
Nettoutgift
1 305 000
+158 000
+37 000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Den
föreslagna samlade organisationen för livrustkammaren, HaUwylska museet och
Skoklosters slott bör få en viss ökning i förhållande tiU den nuvarande
personalen vid de tre institutionerna.
Vid
den föreslagna vetenskapliga avdelningen bör finnas tre museitjänstemän, varav
en tjänst bör inrättas som amanuens i reglerad befordringsgång.
Bibliotekspersonalen föreslås omfatta en bibliotekarie och två
biblioteksassistenter. För skrivgöromål m. m. bör anställas ett biträde.
Inom
den föreslagna museiavdelningen bör anställas minst två museimän för ulställningsarbele
och två experter inom resp. textil-och vapenhistoria saml en amanuens. För
vårdtekniska uppgifter behövs för vapen två konservatorer (rustmästare), för
textilier en hel- och en halvtidsanställd konservator samt ett
konserveringsbiträde och för träföremål en konservator. För fotograferingar och
fotografiskt laboratoriearbete beräknas en fotograf jämte en medhjälpare. Två
hantverkare beräknas för ulslällningsgöromål samt för tekniska uppgifter i
övrigt. Vidare bör för bl. a. skrivgöromål och handräkningsarbele inom konservering
finnas fyra biträden, varav två kvalificerade. Antalet vakter beräknas till
sammanlagt tolv.
Organisationen
för löpande administrativa och kamerala uppgifter
Prop.
1974:28 439
skaU
betjänas av ett kansli med en kanslist och en bokhåUare. HaUwylska museet och
Skoklosters slott föreslås stå under omedelbar uppsikt vart och ett av en
särskilt ansvarig tjänsteman, som bl. a. skaU svara för ordning och säkerhet
samt tillse att visningsverksamheten och övrig service tiU allmänheten
fungerar. För kansliet och de båda vid Haliwylska museet och Skoklosters slott
stationerade tjänstemännens behov av skrivarbetskraft beräknas två biträden,
varav elt kvalificerat. Den gemensamma organisationen föreslås slå under en lekmannastyrelse
och till museiledningen beräknas höra en chef. Organisationen skall beslå av 38
tjänster till en lönekostnad av 1 800 000 kr. Den sammanlagda anslagsökningen
beräknas till 600 000 kr., fördelad på budgetåren 1974/75 och 1975/76, vilket
bedöms motsvara kostnadsökningen vid oförändrad ambitionsnivå, om de tre
institutionerna bibehålls som skilda enheter.
Livrustkammaren
1.
Pris- och löneomräkning m. m.
37 000 kr., varav 23 665 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
I 0-allernalivet räknar livrustkammaren
med indragning av en med arbetet inom melallföremålskonserveringen förenad
tjänst som museivakt och en minskning av anslagsposterna till lokalkostnader
och expenser. Detta kommer att gå ut över underhållet av livrustkammarens
värdefulla metallföremålsbeslånd.
3.
För dokumentation och
registrering bör den vetenskaphgt utbildade personalen förstärkas med en
intendent. Samtidigt bortfaller vissa medel som tidigare anvisats för amanuensgöromål
(+41 000 kr.).
4.
Behovet alt motverka skador på livrastkammarens
textilbestånd kräver att medel anvisas för ytterligare ett konserveringsbiträde
(+40 000 kr.).
5.
För att kunna tillfredsställa
aktuella krav på modern utställnings-verksamhet behöver anslagsposten lUl expenser
förstärkas (+40 000 kr.).
Departementschefen
Med
hänvisning tiU sammanställningen hemställer jag all Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen
att
till Livrustkammaren för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 342 000 kr.
27.18
Naturhistoriska riksmuseet: Förvaltningskostnader
1972/73
Utgift 6 981 115
1973/74 Anslag 8 314
000
1974/75
Förslag 9 903 000
Naturhistoriska
riksmuseets verksamhet avser växt- och djurvärlden,
opaginerad Kontrollera mot PDF
jordens
uppbyggnad och historia samt människans biologi och naturmiljö.
Inom
museet finns två avdelningar, en museiavdelning och en forskningsavdelning. Museiavdelningen
handlägger även administrativa ärenden. För ämnesområdet isotopgeologi finns
inom forskningsavdelningen elt laboratorium för isotopgeologi.
För
museet finns en särskild av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. För isotopgeologi
finns en särskild nämnd.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Naturhistoriska
Departements-
riksmuseet
chefen
Personal
Handläggande
personal
40,5
+ 4
+2
Övrig
personal
52,5
+ 7
+1
93
+11
+3
Anslag
Lönekostnader
5 175 000
+ 861000
+ 408
000
Sjukvård
12 000
of.
of.
Reseersättningar
60 000
+ 7 000
+ 3
000
LokaUcostnader
2 462 000
+ 1 172 000
+ 1 128
000
Expenser
106 000
+ 13 000
+ 10
000
därav engängsutgifter
+5 000
Laboratoriet
för isotopgeologi
499000
+ 54 000
+ 40
000
8 314 000
+2 107 000
+
1589 000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Vid
forskningsavdelningen bör inrättas en tjänst som statistiker och dataexpert
samt vid avdelningens sektion för botanik en tjänst som biträdande professor.
Vidare bör inrättas tjänster för fem tekniska assistenter och tre vetenskaphga
medarbetare, vilka skaU svara för bevarandearbetet avseende zoologiskt och
botaniskt material och ta::tonomisk service inom det botaniska fältet. Vid
sektionen för verte-bralzoologi bör inrättas en tjänst som konservator.
Museiavdelningen
bör ställas under ledning av en föreståndare, som vid sin sida bör ha tre
tjänstemän med högre ämnesteoretisk sakkunskap. Av dessa fyra skall tre
gemensamt företräda var sitt av huvudområdena botanik, geologi och zoologi
medan den fjärde skall fungera som museilektor. En förstärkning av den tekniska
personalen bör genomföras och den tekniska personalen föras upp på museets
stat. Vidare bör inrättas en särskild befattning för en tjänsteman som skaU ha
det omedelbara ansvaret för museels service till den regionala
museiverksamheten. Museiavdelningen bör beredas möjhghet att i större
utsträckning än f. n. engagera fristående konservatorer som komplement tiU den
egna och forskningsavdelningens konservatorspersonal.
De
föreslagna förstärkningarna av personalresurserna har kostnadsberäknats till
sammanlagt 11,2 milj. kr. för budgetåren 1974/75 1978/79, vilket dock endast
är att betrakta som en första upprustning.
Prop.
1974: 28 441
Naturhistoriska
riksmuseet
Genom statsmakternas
beslut år 1965 (prop. 1965: 81, SU 1965: 84, rskr 1965: 220) erhöll
naturhistoriska riksmuseet ny organisation som skuUe möjliggöra en utveckling
av såväl forskningen som den utåtriktade verksamheten. Museet anser att den
reform som påbörjades år 1965, och som endast tUl vissa delar genomförts, nu
bör fullföljas. De förslag som framförts av 1965 års musei- och utstäUningssakkunnga
(MUS 65) beträffande naturhistoriska riksmuseet har samma innebörd. Museels uppmstning
betraktas av de sakkunniga som angelägen och museet föreslås få vidgade
arbetsuppgifter inom såväl museiavdelningens som forskningens
verksamhetsområden. De förslag tiU tjänster som museet nu för fram är därför
samtliga av hög angelägenhetsgrad. Förslagen avser endast början av den
upprustning som enligt MUS 65 omedelbart bör tiUföras museet men som av de
sakkunniga uppdelats på fem år.
1. Pris- och löneomräkning m.m. 1383 000 kr., varav
144 957 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Museets förslag till
O-alternativ innebär alt lönekostnaderna minskas genom att sex
biträdestjänster vid forskningsavdelningen omvandlas tiU halvtidstjänster, att
hyreskostnaderna skärs ned genom att visst un-derhåUsarbete på fastigheten
minskas samt att medelstilldelningen till laboratoriet för isotopgeologi
minskas.
3.
I enlighet med MUS 65:s förslag
bör en chefstjänst inrättas vid naturhistoriska riksmuseet. Inrättandet av en
ny chefsbefattning bör medföra vissa organisatoriska förändringar. Bl. a.
skulle ett centralt kansli komma att tiUskapas, dit följande tjänster vid museiavdelningen
skulle föras över nämligen tjänsterna som byrådirektör, kamrer, assistent och
vaktmästare. För chefens räkning erfordras därutöver en tjänst som sekreterare.
(+174 000 kr.)
4.
Genom att tjänsten som
assistent vid museiavdelningen förs över tiU det centrala kansliet förlorar museiavdelningens
föreståndare den sekreterarhjälp som bestritts av assistenten. En tjänst som
kontorsskrivare bör därför inrättas. TUls vidare bör detta ske genom att den
nuvarande kontoristtjänsten omvandlas tiU kontorsskrivartjänst (+7 000 kr.).
5. Vid museiavdelningen föreslås bl. a. inrättandet av
en tjänst som förste intendent för geologi samt en tjänst som konservator (+145
000 kr.).
6. Museet föreslår i en särskild skrivelse alt två
extra tjänster som förste intendent omvandlas tUl extra ordinarie tjänster som
förste intendent.
7. För utbyggnad av den tekniska utstäUningsverksamheten
behövs en hantverkare och för förbättrad bevakning och service behövs två museivakter
(+124 000 kr.).
Prop. 1974: 28 442
8.
För rationalisering av och ökad
precision vid insamling och katalogisering av material behövs en dataexpert
(+88 000 kr.).
9.
För förstärkning av den
systematiska botaniken fordras en biträdande professur i botanik (+98 000
kr.).
10. En teknisk biträdcstjänst som bekostas av statens
naturvetenskapliga forskningsråd bör föras över på museels stat (+41 000 kr.).
11. För katalogiseringsarbete med den paleozoologiska
sektionens evertebratsamlingar fordras ytterligare en museiassistent (+41 000
kr.).
12. Till följd av föreslagna personalförändringar
behöver museet ökade medel till reseersättningar och expenser (+6 000 kr.).
Departementschefen
Jag
har i det föregående i anslutning till min anmälan av vissa frågor rörande de
statliga museerna framhållit riksmuseets serviceansvar gentemot den regionala
museiverksamheten. Under förevarande anslag beräknar jag medel för en tjänst
som intendent, vars innehavare bör bistå länsmuseerna i deras naturhistoriska
verksamhet.
För
museiavdelningens behov har jag vidare beräknat medel för en tjänst som
intendent för geologi. Jag har dämtöver beräknat medel för en museivakt.
För
fortsatt arbete med de problem som sammanhänger med automatisk dalabehandling
av olika typer av museimaterial behöver riksmuseet anlita dalaexpertis. Jag
beräknar med hänsyn härtill ett belopp av 60 000 kr. för uppgifter på
dataområdet.
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 9 903 000 kr.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Naturhistoriska riksmuseet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 9 903 000 kr.
27.19
Naturhistoriska riksmuseet: Materiel m. m.
1972/73
Utgift 624 021 Reservation 32 953
1973/74
Anslag 657 000
1974/75
Förslag 703 000
Naturhistoriska
riksmuseet
Museet
föreslår att anslaget höjs med sammanlagt 68 000 kr., varav 33 000 kr.
motsvarar prisomräkning med 5 % samt 35 000 kr. avses för nyanskaffning av
instrument tiU forskningsavdelningen.
En
minskning av anslaget enligt O-alternativet skulle innebära att de utåtriktade
aktiviteter som museiavdelningen byggt upp tUl stor del skulle få avvecklas och
dess arbete helt inriktas på planering och suc-
opaginerad Kontrollera mot PDF
cessivt
genomförande av den långsiktiga omläggningen av utställningarna. Departemen tschefen
Anslaget
bör höjas med 46 000 kr. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Naturhistoriska riksmuseet: Materiel m. m. för budgetåret 1974/75 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 703 000 kr.
27.20 Statens
sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73 Utgifl 1973/74
Anslag 1974/75 Förslag
4 228 626 4 297 000 4 879
000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statens
sjöhistoriska museum har till uppgift att främja kunskapen om det svenska
sjöförsvarels, den svenska handelssjöfartens och det svenska skeppsbyggeriets
verksamhet och utveckling genom tiderna. Inom museet finns två avdelningar, en
utrednings- och museiavdelning samt en visnings- och informationsavdelning.
Förstnämnda avdelning är uppdelad på fyra sektioner, nämligen en för
sjöhistorisk undersökning, en för varv, sjöfart och örlog, en för regalskeppet
Wasa med konserveringsanläggning och en för uppgifter av teknisk karaktär. Vidare
finns en sektion för administrativa och kamerala arbetsuppgifter.
Museet
leds av en av Kungl. Maj:t utsedd nämnd.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
statens
Departements-
sjöhistoriska
chefen
museum
Personal
Museitjänstemän
15
+ 4
+1
Övrig
personal
37
+ 6
Of.
52
+10
+1
Anslag
Lönekostnader
2 814 000
+
849 000
+ 217
000
Sjukvård
11000
+
2 000
+ 1000
Reseersättningar
21000
+
14 000
+ 1000
därav utrikes resor
2 000
+3 000
-1-1000
Lokalkostnader
1354 000
+
342 000
+349 000
Expenser
97 000
+
26 000
+ 14 000
därav engängsutgifter
+ 3 000
4 297 000
+1233 000
+582
000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
För
att museet inom sin konserveringsverksamhet skall tillförsäkras möjlighet till
en vidare museal sakkännedom föreslår MUS 65 alt ett samarbetsorgan knyts till
museet. Detta samarbetsorgan skall bestå av expertis från de institutioner, som
kommer att svara för de större uppdrag som lämnas tUl museet.
Prop. 1974: 28 444
Den
nuvarande arbetskraften vid den tekniska sektionen bör minskas från 19 tiU 17
personer, varav 15 mot f. n. 11 bör vara förordnade på fasta tjänster samt två
vara arvodesanställda. En av de anstäUda bör ha vetenskaplig och teknisk
kompetens.
Museets
bibhotek och arkiv bör tiUföras två nya tjänster.
Anslagsökningen
för museets personal beräknas budgetåren 1974/75 1978/79 tiU 350 000 kr.
Statens
sjöhistoriska museum
Museet
föreslår en justering av organisationen fr. o. m. budgetåret 1974/75. Denna
justering innebär alt nuvarande avdelnings- och sektionsindelning ersätts med
sex avdelningar, nämligen en administrativ avdelning, en konserveringsleknisk
avdelning, en informations- och undervisningsavdelning, en
fältundersökningsavdelning, en dokumentationsavdelning samt en Wasa- och
utställningsavdelning. Den nya organisationen medger en bättre planering och
ekonomikontroll samt kan genomföras inom ramen för nuvarande personalresurser.
Posterna i museets anslagsframställning för budgetåret 1974/75 har uppdelats
i enlighet med den föreslagna justeringen av organisationen.
1.
Pris- och löneomräkning m.m.
498 000 kr., varav 70 728 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
I O-alternativet förordar
museet en minskad insats av teknisk personal och vaktpersonal samt minskad
bevakning och reseverksamhet. Detta medför bl. a. att restaureringsarbetet på
Wasa fördröjs.
3.
För att bereda arvodesanställd
personal vid konserveringstekniska avdelningen fasta tjänster föreslår museet
en tjänst som intendent med uppgift att biträda avdelningschefen med planering
av arbetet och alt vara dennes ställföreträdare, en assistent, en tekniker för
analys och fonskning samt en tekniker för bl. a. konserverings-teknisk skötsel
av Wasa (+219 000 kr.).
4.
Vid informations- och
undervisningsavdelningen föreslås att en extra tjänst som assistent omvandlas tUl
en tjänst som intendent (+69 000 kr.).
5.
För ökade arbetsuppgifter bl.
a. med aiUedning av ändring i lagen 1942: 350 om fornminnen tUI skydd för
skeppsvrak erfordras vid fältundersökningsavdelningen en amanuens och ett
kontors-biträde (+103 000 kr.).
6.
Museet har bl. a. inte kunnat
genomföra vissa uppordningsarbeten. Denna eftersläpning kommer inte att kunna
elimineras om inte tiUräckliga personeUa resurser skapas. Museet begär därför
till dokumentationsavdelningen en arkivarie och en bibliotekarie (+143 000
kr.).
7.
För att kunna behålla
oförändrad ambitionsnivå inom Wasa-
opaginerad Kontrollera mot PDF
och
utställningsavdelningen erfordras en arhanuens (+60 000 kr.).
8.
Personliga tjänster föreslås
inrättade för i arkivarbete sysselsatta personer (+131 000 kr.).
9.
För studier inom och utom
landet behöver museet ökade medel tiU resor (+10 000 kr.).
Departementschefen
Jag
har i det föregående förordat att statens sjöhistoriska museum får
omorganiseras i enhghet med museets förslag. Jag beräknar medel för en tjänst
som bibliotekarie vid dokumentalionsavdelningen.
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 4 879 000 kr. Jag
hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Statens sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 879 000 kr.
27.21
Statens sjöhistoriska museum: Underhåll och ökande av samhngarna
1972/73
Nettoinkomst 95 233 Reservation 511181
1973/74
Anslag 1 000
1974/75
Förslag 1 000
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Statens
Departements-
sjöhistoriska
chefen
museum
Personal
Museitjänstemän
5
2
of.
Övrig
personal
14
3
of.
19
S
of.
Anslag
Utgifter
Försäljningsverksamhet
och
övriga utgifter
550 000
+ 20 000
Konservering
365 000
147 000
Information
och under-
visning
350 000
+ 50 000
Fältundersöknmgar
80000
+ 42 000
Dokumentation
och föremåls-
+
50 000
vård
101 000
+ 35 000
Wasavarvel
och utstäU-
ningar
264 000
+ 50 000
Tillbyggnad
av Wasas
pontonhus
90 000
of.
1 800 000
+ 50 000
+
50
000
Uppbördsmedel
Inkomster
vid museet
100 000
+ 15 000
+
15 000
Inkomster
vid Wasavarvet
1 699 000
+ 35 000
+
35 000
Nettoutgift
1000
of.
of.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Utgifterna
under anslaget kan minskas. Ett belopp om 20 000 kr. bör dock inledningsvis
beräknas för inköp av material och utrustning.
Departementschefen
Med
hänvisning till sammanställningen hemställer jag att Kungl. Maj:l föreslår
riksdagen
att
till Statens sjöhistoriska museum: Underhåll och ökande av samlingarna för
budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1
000 kr.
27.22 Etnografiska
museet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73 Utgift 1973/74
Anslag 1974/75 Förslag
1
606 921
1
892 000
2
218 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Etnografiska
museet skall främja intresset för, kunskapen om samt forskningen rörande
främmande kulturer, framför allt utomeuropeiska. Museet leds av en särskild av Kungl.
Maj:t utsedd styrelse.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Emografiska museet
Departementschefen
Personal
Museitjänstemän Övrig personal
6
11
+2 + 1
+ 1
of.
Anslag
17
+3
+-1
Utgifter
Lönekostnader
Sjukvård
Reseersättningar
Lokalkostnader
Expenser
därav engängsutgifter UnderhåU och ökande av
samlingama
1 158 000
2 000
13 000
616 000
84 000
21000
+250 000 of. + 16 000 + 163 000 + 77 000
+ 19 000
+
+ + +
+
114 500
of.
1000
172 000
37 000
+2 000
1500
Uppbördsmedel
1894 000
+525 000
+-
326
000
Publikationer
2 000
of.
of.
Nettoutgift
1 892 000
+525 000
+-
326
000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Etnografiska
museet bör i ett första skede få minst fyra nya tjänster för museimän med ämnesteoretisk
sakkunskap. Av dessa bör två tjänster vara avsedda för personer med högre
vetenskaplig behörighet, vilka under museichefen skall ansvara för den
utåtriktade verksamheten resp. det dokumenterande arbetet.
Prop.
1974: 28 447
Museet
bör även tiUföras biträdande personal, som kan medverka inom föremålsvården och
i utställningsverksamheten.
För
ökad utåtriktad verksamhet bör vidare en förstärkning ske av museets
omkostnadsanslag.
För
budgetåren 1974/751977/78 föreslås museets anslag öka med sammanlagt ca 800
000 kr.
Etnografiska
museet
1.
Pris- och lönomräkning m. m.
215 000 kr., varav 30 669 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
En minskning av anslaget i
enlighet med O-alternativet skulle medföra mycket aUvarliga skador för museet
och dess utnyttjare.
3.
Museidirektörsljänsten, som
inrättades år 1966 vid en omorganisation av museet, är en extra tjänst i Cg 1.
Museet anser att den organisation som skapades år 1966 nu bör befästas genom
alt museidirektörsljänsten görs ordinarie.
4.
För forskningsverksamheten
begärs en intendent med uppgift alt samordna och ansvara för
dokumentationsverksamheten. Museet behöver även amanuenser, vilka skall arbeta
in sig på områden vilka de nuvarande intendenterna i sin verksamhet inle kan
täcka. För detta ändamål begärs för nästa budgetår en amanuens. (+139 000 kr.)
5.
Den föremålsvårdande
verksamheten vid museet bör byggas ul med en tjänst som konservator för trä-
och metallkonservering (+50 000 kr.).
6.
Särskilda medel bör beräknas
för förstärkningsvakter (+20 000 kr.).
7.
Medlen till reseersättningar
räcker inte till för erforderliga inrikes och utrikes tjänsteresor (+15 000
kr.).
8.
Museet behöver ökade expensmedel
för bl. a. föremålsvård, utstäUningsverksamhet och annonsering (+67 000 kr.).
9.
Utbudet av äldre föremål av god
kvalitet minskar snabbt och det är viktigt alt i tid kunna fylla luckor i
samlingarna. Museet bör också skaffa modernt material som belyser kullurpåverkningarna
och nutida förhållanden. Mot denna bakgrund föreslås ökade resurser för underhåU
och ökande av samlingarna (+19 000 kr.).
Departementschefen
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 2 218 000 kr. Jag
har därvid beräknat medel för en tjänst som amanuens för
forskningsverksamheten. Vidare har jag under anslagsposten till expenser beräknat
25 000 kr. utöver prisomräkning för föremålsvård, ulställningsändamål m. m.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Etnografiska museet för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 218 000 kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974: 28
27.23
Medelhavsmuseet
1972/73
Utgift
585 829
1973/74
Anslag
688 000
1974/75
Förslag
797 000
448
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medelhavsmuseet
inrymmer samlingar, som belyser den antika konst-och kulturutvecklingen inom
medelhavsområdet och Främre Orienten. Museet står till viss del under inseende
av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens förvaltningsutskott och
riksantikvarieämbetet.
Medelhavsmuseet
är uppdelat i en grekisk-romersk och en egyptisk avdelning.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Riksantikvarie-
Departements-
ämbetet
chefen
Personal
Museitjänstemän
3
+2
of.
Övrig
personal
3
+0.5
of.
6
+2,5
of.
Anslag
Lönekostnader
363 000
+ 159000
+
12 400
Sjukvård
600
of.
of.
Reseersättningar
+ 5 000
därav utrikes resor
*«
-f 5 000
Lokalkostnader
235 400
+ 75 600
+
75 600
Expenser
77 500
+ 68 900
+
20000
därav engångsutgifter
+21 500
Ökande
av samlingama
11500
+ 8 500
+
1000
688 000
+317 000
+-
109
000
1965
års musei- och utställningssakkunniga
De
sakkunniga anser att museets resurser i aUmänhet måste betecknas som OtiUräckhga
och föreslår att anslaget omedelbart höjs med lägst 75 000 kr.
Riksantikvarieämbetet
1.
Pris- och löneomräkning m.m. 96
000 kr., varav 9 047 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Ämbetets förslag till
O-alternativ innebär en reducering av anslagsposten till expenser, vilket
medför att all utställningsverksamhet omöjliggörs.
3.
Till den grekisk-romerska
avdelningen behövs en intendent bl. a. för att biträda museichefen, som även är
avdelningens föreståndare och saknar akademiskt utbildad personal (+69 000
kr.).
4.
För föremålskatalogisering,
vård av bildarkivet, skötsel av biblioteket saml fackbedömning av konstföremål
behövs en amanuens vid den grekisk-romerska avdelningen (+57 000 kr.).
Prop.
1974: 28 449
5.
En
halvtidstjänst som museivakt bör inrättas vid den egyptiska avdelningen (+20
000 kr.).
6.
Museet behöver
medel för utrikes resor till länder inom museets verksamhetsområde ( + 5 000
kr.).
7.
För
nyanskaffning av fotografisk utrustning begärs elt engångsanslag. Medel begärs
vidare för konservatorshjälp, litteraturinköp, bokbindning och bokvård,
utgivande av årliga publikationer och en vetenskaplig katalog över museets
samlingar samt för att tillgodose behovet av information och reklam. (+51 500
kr.)
8.
Medel begärs
för återupptagande av tidigare bedriven utgrävnings-verksamhet (+10 000 kr.).
9.
Anslagsposten
till ökande av samhngarna bör höjas för att möjliggöra nyförvärv av väsentligt
värde (+8 500 kr.).
Departemen tschefen
I anslutning till min tidigare anmälan av vissa frågor om
riksantikvarieämbetets organisation har jag förordat riktlinjer för en
omorganisation av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt medelhavsmuseet.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag
anslaget till 797 000 kr. Jag har därvid under anslagsposten till expenser
beräknat ytterligare 15 000 kr. för utställningsverksamhet m. m.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Medelhavsmuseet för budgetåret 1974/75 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 797 000 kr.
27.24 Skoklosters slott
1972/73 Utgift 1243 416
1973/74 Anslag 1290 000
1974/75 Förslag 1
611000
Skoklosters slott och samlingar inköptes av staten är 1967
(prop. 1967: 63, SU 1967: 80, rskr 1967: 192). Verksamheten vid Skoklosters
slott leds f. n. av en särskild av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Denna har
ansvaret för förvaltningen av slottet samt har att göra upp planer över hur
slottets samlingar skall sättas i stånd.
Kungl. Maj:t har förbudgetåren 1969/74 anvisat sammanlagt
2 175 000 kr. av särskilda lotterimedel för konservering av slottets samlingar.
29 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28
450
1973/74
Beräknad
ändring
1974/75
Styrelsen för
Departements-
Skoklosters
chefen
slott
Personal
Museitjänstemän
6
of.
of.
Övrig
personal
5
of.
of.
11
of.
of.
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
647 000
+
17 000
+
16 000
Styrelsearvoden
35 000
of.
+
1000
Sjukvård
1000
of.
of.
Reseersättningar
21000
+
500
+
1000
därav utrikes resor
--
-föOOO
-f4 000
Lokalkostnader
598 000
+
84 000
+
90 000
Expenser
113 000
+
13 500
+
13 000
Utställningar
+
63 000
Underhåll
och vård av sam-
lingarna m. m.
+400 000
+ 200
000
1 415 000
+578 000
+321
000
Uppbördsmedel
Entréavgifter
m.m.
125 000
of.
of.
Nettoutgift
1 290 000
+578 000
+321
000
Del
av 1965 ärs musei- och utställningssakkunniga beräknade medelsbehovet för den
gemensamma organisationen för livrustkammaren, Haliwylska museet och
Skoklosters slott har redovisats under anslaget 27.17 Livrustkammaren.
Styrelsen
för Skoklosters slott
1.
Pris- och löneomräkning m. m.
111 000 kr., varav 16 585 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Styrelsens förslag till
O-alternativ innebär en minskning av lönekostnader, lokalkostnader och expenser,
vilket bl. a. medför minskade insatser inom registreringsverksamheten och den
utåtriktade verksamheten.
3.
Styrelsen bör få disponera 6
000 kr. av anslagsposten till reseersättningar för utrikes resor då det är
angeläget att personalen genom besök vid institutioner utomlands får följa den museitekniska
utvecklingen.
4.
På grund av verksamhetens
intensifiering bör delposten till telefon m.m. höjas (+4 000 kr.).
5.
Resurser begärs för tiUfällig utstäUningsverksamhet
(+63 000 kr.).
6.
Styrelsen föreslår att den
hittillsvarande tUldelningen av särskilda lotterimedel för konservering av
slottets samlingar ersätts med ett anslag på riksstaten (+400 000 kr.).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departem,en
tschefen
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 1 611 000 kr. Jag
har därvid beräknat ett belopp av 200 000 kr. för konservering av slottets
samlingar.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Skoklosters slott för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 611 000 kr.
27.25 Bidrag till
Nordiska museet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73 Utgift 1973/74
Anslag 1974/75 Förslag
8
561 926
9
079 000 10 388 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nordiska
museet är elt kulturhistoriskt museum med elt samlingsområde som med
undanlag av vissa specialområden som bevakas av andra museer omfattar föremål
som använts i Sverige efter år 1500.
Museet
är en stiftelse men staten har hela det ekonomiska ansvaret för museet.
Ledamöterna i stiftelsens slyrelse. Nordiska museels nämnd, utses av Kungl. Maj:t.
Nordiska
museet har sju avdelningar, nämligen tre föremålsavdelningar, en
undersökningsavdelning, en undervisningsavdelning, en avdelning för bibliotek
och arkiv samt en administrativ avdelning. Till museet hör institutet för
folklivsforskning och Julita gård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
125
of.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Nordiska Departementsmuseet
chefen
Personal
Museitjänstemän
och övrig
handläggande personal Övrig personal
41 84
of. of. +
3 of.
+3
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
6 272 000
+
450 000
+
261000
Utgående
pensioner
200 000
of.
of.
Sjukvård
23 000
+
3 000
+
3 000
Reseersättningar
96 000
+
30 000
+
5 000
därav utrikes resor
22 000
of.
of.
Lokalkostnader
1 886 000
+
948 000
+
955 000
Expenser
673 000
18 000
48 000
UnderhåU
av museefs gårdar
94 000
+
19 000
+
14 000
Utställningar
322 000
+
32 000
+
23 000
Underhåll
och ökande av
samlingama
61 OÖO
+
140 000
+
106 000
Reglering
av underskott vid
Julita
37 000
of.
of.
9 664 000
+1604 000
+1319
000
Prop. 1974: 28 452
Inkomster
Entré- och visningsavgifter 145 000 + 5 000 +5 000
Försäljning av böcker, foto-
material m. m. 200 000 of. of.
Fondavkastning
och hyror 200 000 of. of.
Kommunalt anslag för skol-
visningar 40 000 + 5 000 +
5 000
Nettoutgift 9 079 000 +1594 000 +1309 000
1965 års musei- och utställningssakkunniga
För museets eget behov och för andra institutioners
anspråk bör konserveringspersonalen utökas med två tjänster, en texlilkonservator
och en möbelkonservator.
En viss ökning bör beräknas av museets bilrädespersonal.
Till följd av föreslagna personalförstärkningar bör
museets anslag under budgetåren 1974/75 och 1975/76 höjas med sammanlagt ca 160
000 kr.
Nordiska museet
1.
Pris- och löneomräkning
m.m. 1380 000 kr., varav 161362 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
Museets förslag
tiU O-alternativ innebär en minskning av löne- och lokalkostnaderna, vilket bl.
a. medför inskränkningar i öppethållande och visningsverksamhelen.
3.
Från delposten
till övriga expenser bestrids f. n. utgifter för inköp av arkivalier och
böcker, för bokbindning samt för fotomaterial m. m. Enligt museet bör
kostnaderna för ifrågavarande ändamål belasta posten till underhåll och ökande
av samlingarna. Museet hemställer därför att 102 000 kr. förs över från
anslagsposten Expenser till anslagsposten Underhåll och ökande av samlingarna.
4.
Med hänsyn till
samlingarnas tillstånd och till behovet av all till länsmuseerna förmedla
erfarenhet av föremålsvård behövs tre konservatorer för papper, möbler och
textilier (+139 000 kr.).
5.
För utveckling
av samarbetet med länsmuseerna, för utförande av kulturhistoriska
undersökningar samt för uppföljning av museets dokumenterande uppgifter begärs
ökade medel för resor (+25 000 kr.).
6.
Under
anslagsposten tUl expenser begärs medel till marknadsföring av publikationer
(+20 000 kr.).
7.
Medel begärs
för konservering av möbler, textilier och papper m. m. (+30 000 kr.).
Departementschefen
I anslutning till min tidigare anmälan av vissa frågor
rörande bl. a. de statliga och statsunderstödda museernas organisation har jag
förordat att förhandlingar tas upp med Nordiska museet om att ombilda museet
till statlig institution samt att en översyn görs av museels organisation.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag
anslaget till 10 388 000 kr. Jag hemställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Bidrag till Nordiska museet för budgetåret
1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 388 000 kr.
27.26
Bidrag till Tekniska museet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1972/73
Utgift 1973/74 Anslag 1974/75 Förslag
1
957 323
2
160 000 2 474
000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tekniska museet skall belysa utvecklingen inom
ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin.
Tekniska museet är en stiftelse till vilken utgår statligt
driftbidrag. Enligt den stat som fastställts av Kungl. Maj:t för innevarande
budgetår täcker statsbidraget mer än 75 % av utgifterna för driften.
Inkomsterna i övrigt härrör främst från entré- och visningsavgifter samt bidrag
från näringslivet och museels vänförening. I stiftelsens styrelse, som består
av högst 20 ledamöter, utses tre ledamöter av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:t godkände den 29 december 1970 elt avtal meUan
televerket och Tekniska museet angående televerkets samlingar av historiska
föremål och arkivalier. Telemuseet (prop. 1970: 1 bil. 10 s. 84). Avtalet
innebär att samlingarna, som innehåller över 16 000 föremål saml vissa
journaler, deponerats hos Tekniska museet. Kostnaderna för skötseln av
Telemuseet motsvaras enligt avtalet av ett anslag från televerket.
1973/74
Beräknad
ändring
1974/75
Tekniska museet
Departementschefen
Personal
Museiverksamheten
Museitjänstemän Övrig personal
7,5 12
+ 1 + 4
of.
+2
Telemuseet
Museitjänstemän Övrig personal
2 6
of.
+ 1
of. + 1
27,5
+6
+3
Stat
Museiverksamheten
UtgUter
Lönekostnader Utgående pensioner Sjukvård
Reseersättningar Lokalkostnader
därav enjjängsulgifier
1 262 500
53 000
5 000
12 000
619 000
+ 307 000
of.
of.
+ 500
+ 162 000
+25 000
+ 149
000
of.
of.
+ 1000
+ 150
000
Prop. 1974:28 454
Expenser
därav engängsutgifter
Utställningar
Information
Underhåll och ökande av samlingama
Framställning av läroboken »Svensk teknikhistoria»
Försöksverksamhet med interntelevision i museiunder-visningen
ReOTganisation och förteckning av museets arkiv
Separatutställning på temat »Människanmiljöntekniken»
Underskott
för Teknorama
Inkomster
Entré- och visningsavgifter
Pubhkationer m. m.
Lokalhyror för huvudbyggnaden
Kommunalt anslag för skol-visningar
Bidrag från näringslivet, museets vänförening m. m.
Nettoutgift
Telemuseet
Utgifter
Lönekostnader
Sjukvård
Reseersättningar
Expenser
Utställningar
Information
Underhåll och ökande av
samlingarna Tekniska museets kostnader
för Telemuseet
321 000
1175 ÖÖ 43 000
+ 51 500
+22 000 + 3 500 + 1500
+ 19 000
+ 4 000
+ 8 000
+ 3 OOO
63 000
+ 42 000
+ 4 000
+ 50 000
+ 50 000
+ 50 000
199 000
+ 100 000 + 33 000
+ 30 000
2 695
000
+851 000
+364
000
150 000 55 000
+ 25 000 + 15 000
+ 25 000 + 15 000
15 000
+ 10 000
+ 10 000
40 000
of.
of.
275 000
50 000
of.
2160
000
+ 851 000
+314
000
436 000
5 000 35 000 50 000 30 000
+ 109 400 + 1000 + 300 + 1 800 + 2 500 + 1500
+ 112 400 + 1000 + 300 + 1 800 + 2 500 + 1500
40 000
+ 2 000
+ 2 000
50 000
+ 2 500
+ 2 500
646 000
+ 121 000
+ 124
000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkomster
Anslag från televerket för
driften av Telemuseet 646
000 +121000 +124 000
1965 års musei- och utställningssakkunniga
Tekniska museet bör förstärkas med ett antal assistent-
och biträdestjänster samt en tjänst för planering odi målformulering för den
teknikhistoriska dokumentationen och insamlingen. Innehavaren av den
sistnämnda tjänsten bör ha högre vetenskaphg kompetens.
En successiv höjning föreslås av medlen till utställningar
och övriga omkostnader.
Den sammanlagda ökningen av statsbidraget under budgetåren
1974/751978/79 beräknas till ca 600 000 kr. samtidigt som oförändrat bidrag
beräknas utgå från industrin och museels vänförening.
Prop. 1974: 28 455
Tekniska
museet
1.
Pris- och löneomräkning m. m.
250 000 kr., varav 31 859 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2.
O-alternativet innebär för
museets del en minskad utstäUningsverksamhet samt ett minskat underhåU av samlingama.
3.
För att bereda fast anställning
åt befattningshavare med extra anställning begär museet att följande tjänster
förs upp på personalförteckningen nämligen en rustmästare, en förste fotograf,
en kansliskrivare saml elt konlorsbiträde i reglerad befordringsgång (+177 000
kr.).
4.
Museet saknar resurser för
undersöknings- och forskningsverksamhet. För uppbyggnad av denna verksamhet
behövs en intendenttjänsl med placering t. v. vid arkivet (+69 000 kr.).
5. Engångsanvisningar begärs för reparation av
huvudbyggnadens tak, för alt ersätta stulen fotoutrustning samt för inköp av
möbler och kontorsmaskiner (+47 000 kr.).
6.
Under anslagsposten till expenser
erfordras medel för ökning av årsbokens upplaga samt för dagarvoden tiU ledamöterna
i företagsnämnden och för vissa personalvårdande åtgärder (+18 000 kr.).
7. På grund av tilltagande skadegörelse och
förslitning till följd av den ökade publikfrekvensen behövs ytterligare medel
för underhåll och ökande av samlingarna (+40 000 kr.).
8. Museet begär särskilda anslagsposter till
försöksverksamhet med internlelevision i museiundervisningen, framställning av
en lärobok kallad »Svensk teknikhistoria», reorganisalion och förteckning av museets
arkiv saml en separatutställning på temat »Människan-miljön-lekniken» (+250 000
kr.).
Departementschefen
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 2 474 000 kr. Jag
har därvid beräknat medel för en tjänst som kontorsbiträde vid centrala
avdelningen samt för en tjänst som rustmästare vid föremålsavdelningen.
Jag
hemställer alt Kungl. Maj:l föreslår riksdagen
alt
tiU Bidrag till Tekniska museet för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 474 000 kr.
27.27
Bidrag till vissa museer och arkiv
1972/73
Utgift 2 308 000
1973/74
Anslag 2 823 000
1974/75
Förslag 3 442 000
Ur
anslaget utgår f. n. bidrag tiU de museer och arkiv som anges i följande
sammanställning.
Prop.
1974: 28
456
1973/74
Beräknad
ändring
1974/75
Museet resp.
Departements-
Pressarkivet
och press-
arkivet
chefen
1.
museet
35 000
of.
+ 50 000
2.
Varbergs
museum
60 000
+
53 000
of.
3.
Haliwylska
museet
255 000
+
120 000
+ 106
000
4.
Kulturhistoriska
museet
i Lund
388 000
+
88 000
+ 40 000
5.
Arbetarrörelsens
arkiv
268 000 ,
+
37 000
. +
37000
6.
Dansmuseet
397 000
+
249 000
+ 54 000
7.
Drottningholms
teater-
museum
699 000
+
102 000
+ 63 000
8.
Carl och
Olga Milles'
Lidingöhem
15 000
+
35 000
+ 10 000
9.
Musikhistoriska
museet
663 000
+
595 000
+242000
10.
Thielska
galleriet
43 000
+
49 000
+ 17
000
2 823 000
+1 328 000
+619
000
Kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige har fömtom bidrag från delta anslag budgetåret
1972/73 erhåUit 100 000 kr. som bidrag från anslaget Bidrag tiU särskilda kultureUa
ändamål för museets verksamhet samt 90 000 kr. som bidrag av särskilda lotterhnedel
för anskaffande av utstäUningsmontrar, hyUor o. d.
/.
Föreningen Sveriges pressarkiv och pressmuseum
Föreningen
anhåUer i första hand om en omorganisation i enlighet med sitt i juU 1971 tiU Kungl.
Maj:t uigivna förslag, viUcet innebär att museidelen läggs ned och föremålen
fördelas på andra museer, att arkivdelen med viss personal förs över till
riksarkivet och där bildar en enhet under namnet Sveriges pressarkiv, samt att
biblioteksdelen delvis utgallras och återstoden förs över till riksarkivet. I
andra hand begärs elt oförändrat bidrag om 35 000 kr.
Förslaget
om pressarkivets anknytning tiU riksarkivet har remissbehandlats. I prop.
1972:1 (bil. 10 s. 92) förklarade sig dåvarande departementschefen inle beredd
att ännu la ställning till förslaget. Riksarkivet har i sin
anslagsframställning för nästa budgetår beräknat erforderliga medel för
övertagandel av pressarkivet.
2.
Varbergs museum
För
att museet skaU kunna fortsätta med en verksamhet av nuvarande omfattnmg
begärs medel för att täcka en tredjedel av kostnads-Ökningama för bl. a. löner,
pensions- och försäkringsavgifter. För ökad service tUl skolor m. fl. begärs
bidrag tiU avlönande av en amanuens. Den föreslagna öknmgen uppgår tUl 53 000
kr.
1965
års musei- och utställningssakkunnigas förslag angående Varbergs museum
redovisas under 12.4.6.
Prop. 1974: 28 457
3. Haliwylska
museet
Verksamheten
vid museet fortsätter att öka. Samlingama utnyttjas bl. a. av ett stort antal
studerande, främst från konsthistoriska institutioner. En sammanlagd ökning av
statsbidraget med 120 000 kr. föreslås, av detta belopp utgör 88 000 kr. ökade
lokalhyror.
Det
av 1965 års musei- och utställningssakkunniga beräknade medelsbehovet för den
gemensamma organisationen för livrustkammaren, Haliwylska museet och
Skoklosters slott redovisas under anslaget 27.17 Livmstkammaren.
4. Kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige
För
att verksamheten vid Kulturhistoriska museet skaU kunna fortsätta i samma
omfattning som f. n. anhåller föreningen om ett ökat statsbidrag med 248 000
kr. för täckande av driftkostnaderna under år 1974. Föreningen har sedermera
inkommit med en reviderad budget och föreslår att statsbidraget för budgetåret
1974/75 ökas med sammanlagt 88 000 kr.
1965
års musei- och utställningssakkunniga fortsätter f. n. utredningen rörande KtUturhistoriska
museets verksamhet och organisation för att senare lägga fram förslag, bl. a. i
fråga om statens medverkan i finansieringen av museets drift. För budgetåret
1974/75 bör statsbidraget ökas med sammanlagt 20 000 kr.
5. Stiftelsen
Arbetarrörelsens arkiv
Med
hänsyn tiU stiftelsens ökade utgifter för främst löner, bl. a. en ny tjänst som
extra biblioteksassistent, och för interurbanlåneverksam-het begärs en ökning
av bidraget med 37 000 kr.
6. Stiftelsen
Dansmuseifonden
Museels
anslag för verksamheten budgetåret 191311A täcker inte fullt kostnadema för
hyra och personal. För att assistenten skaU kunna erbjudas heltidstjänstgöruig
och för bibehåUande av nuvarande utåtriktade verksamhet begärs elt ökat bidrag.
För inköp av monitorer begärs ett engångsanslag av 50 000 kr. Samarbetskommittén
för folkdans resp. arbetsgmppen för läromedelsulveckling inom danskonsten har eiUigt
dansmuseets anslagsframställning begärt alt museet skaU vara huvudman för
insamlandet och bevarandet av folkdansmaterial, centralbibliotek för
folkdansen samt på olUca sätt biträda folkbUdningsförbunden. I särskild
skrivelse har 18 danspedagoger föreslagit att dansmuseet beviljas medel för
distribution av böcker via stadsbibliotek och andra institutioner. Den av
museet begärda medelsökningen uppgår liU 249 000 kr.
1965
års musei- och utställningssakkunniga anser alt en viss ytter-
Prop. 1974: 28 458
ligare
personalökning på sikt torde vara nödvändig vid dansmuseet. (Se 12.4.4.)
7. Stiftelsen
Drottningholms teatermuseum
Drottningholms
teatermuseum består av Drottningholms sloltsteater, ett bibliotek och ett bUdarkiv.
För tealerförestäUningsverksamhelen utgår statsbidrag från anslaget Bidrag tiU
särskilda kulturella ändamål. För verksamheten i övrigt begär stiftelsen för nästa
budgetår en ökning av statsbidraget med 102 000 kr. Den begärda ökningen är
avsedd för bl.a. underhåU och ökande av samlingama, automatiska löneökningar m.m.
samt för ansläUande av en biblioteksassistent på halvtid. En tjänst som museiassistent
föreslås omvandlad tUl en tjänst som museiamaouens.
1965
års musei- och utställningssakkunniga
Den
nuvarande halvtidstjänsten som intendent bör omvandlas till en heltidstjänst
med en löneslällning som möjliggör ansläUande av museiföreståndare. Denne bör
vara föredragande i stiftelsens nämnd i ärenden som rör museiverksamheten och
nämndens sakkunnige i kulturhistoriska frågor. Man bör dessutom räkna med en
viss förstärkning av personalen i övrigt samt kostnadsökningar bl. a. på grund
av.vidgad UtstäUningsverksamhet. Under budgetåren 1974/75 och 1975/76 beräknas
en ökning av statsbidraget med sammanlagt 50 000 kr. (Se 12.4.4.)
8. Stiftelsen
Carl och Olga Milles' Lidingöhem
Statsbidraget
tiU stiftelsens driftkostnader har under en lång följd av år utgått med 15 000
kr. För fortsalt oförändrad verksamhet under budgetåret 1974/75 anhåller
stiftelsen om ett ökat statsbidrag med 35 000 kr.
1965
års musei- och utställningssakkunnigas förslag angående Millesgården redovisas
under 12.4.4.
9. Stiftelsen
Musikhistoriska museet
Museet
anhåller om en medelsökning av 595 000 kr., varav 171 000 kr. avser ökade
lokalkostnader. Ökningen i övrigt avser bl. a. betydande personalförstärknuigar
samt medel för utåtriktad verksamhet och underhåU av samlmgarna.
1965
års musei- och utställningssakkunniga anser att en personalökning bör i första
hand syfta till att bygga upp en mellan handläggande tjänstemän och övrig
personal väl avvägd organisation. Personalen bör ges förbättrade anstälhiingsvUlkor.
För museels fasta personal bör upprättas en personalförteckning. TUl denna bör
den f.n. på MusUcaliska akademiens personalförteckning uppförda tjänsten som museiföreståndare
föras över. Vidare bör på förteckningen föras upp tjänster för de
Prop. 1974: 28 459
tjänstemän
vid museet som f. n. är arvodesanställda. Museet bör i ordinarie
anslagsframställning föreslå de nya tjänster som främst erfordras. (Se 12.4.4.)
10.
Stiftelsen Thielska galleriet
Med
hänsyn tiU ökade driftkostnader bör bidraget höjas med 49 000 kr., vari
inräknats ett särskUt anslag på 10 000 kr. för utstäUningsverksamheten.
1965
års musei- och utställningssakkunnigas förslag angående Thielska gaUeriel
redovisas under 12.4.4.
Departementschefen
Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 3 442 000 kr. Jag
har därvid beräknat medel för ökade hyreskostnader vid Haliwylska museet med 88
000 kr., vid Dansmuseet med 1 000 kr., vid Drottningholms teatermuseum med 11
000 kr. och vid Musikhistoriska museet med 168 000 kr.
Föreningen Sveriges
pressarkiv och pressmuseum har föreslagit att det av föreningen drivna
pressarkivet skulle förstatligas och föras över tiU riksarkivet. Riksarkivet
har stäUt sig positivt till förslaget. Jag biträder förslaget och förordar att
övergången till statligt huvudmannaskap för arkivet bör ske den 1 juli 1974.
Jag räknar därvid med att föreningens överlåtelse av sitt arkivbestånd m. m.
till riksarkivet skall kunna ske utan kostnad för statsverket. Den närmare avgränsningen
av det material som skall föras över får bedömas i anslutning till överförandet.
Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att ta stäUning i dessa frågor på förslag av
riksarkivet i samråd med företrädare för föreningen och att träffa den
överenskommelse med föreningen som erfordras. Kostnaderna för arkivels
verksamhet under nästa budgetår beräknar jag tUl sammanlagt 85 000 kr., vilket
innebär en höjning med 50 000 kr. Medlen bör disponeras av riksarkivet.
För Haliwylska
museet beräknar jag för nästa budgetår en bidragsökning om sammanlagt 106 000
kr., varav 15 000 kr. avser ett beräknat underskott vid museet.
För
Kulturhistoriska museet i Lund räknar jag med en ökning av bi-daget med 40 000
kr. för höjda omkostnader.
Med hänsyn till ökade
lönekostnader och ökade utgifter för inler-urbanlåneverksamhet vid
Arbetarrörelsens arkiv har jag räknat med ett ökat bidrag till arkivet med 37
000 kr.
För Dansmuseet förordar
jag ett ökat bidrag med 54 000 kr. Jag har därvid beräknat elt belopp av 14 000
kr. för omvandling av en trefjärdedels tjänst som assistent till en
heltidstjänst samt 18 000 kr. för ökad UtstäUningsverksamhet.
Prop.
1974: 28 460
För Drottningholms teatermuseum har jag beräknat ett
sammanlagt bidrag av 762 000 kr. Inom medelsökningen bör finnas utrymme för bl.
a. de utökade uppgifter som kan bli följden av vad jag i det föregående
(25.12) anfört om leveranser av visst teatermaterial till museet.
För Musikhistoriska museet förordar jag ett ökat bidrag av
242 000 kr. Jag har därvid räknat med en medelsförstärkning av 45 000 kr. för
att bl. a. tillgodose museets behov av en tjänst som hantverkare/fotograf.
Vad slutligen gäller Thielska galleriet har jag räknat med
elt ökat bidrag av 17 000 kr.
Jag hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1.
bemyndiga Kungl.
Maj:t att träffa överenskommelse med Föreningen Sveriges pressarkiv och
pressmuseum angående överförande av arkivbestånd m. m. till riksarkivet,
2.
till Bidrag
till vissa museer och arkiv för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 3 442 000 kr.
27.28 Bidrag till folkbibliotek
1972/73 Utgift 6 186 923 Reservation 239 692
1973/74 Anslag 5 844 000
1974/75 Förslag 5
560 000
Stödet till de kommunala folkbiblioteken har hittills i
första hand avsett utvecklingsverksamhet i ett begränsat antal kommunala
enheter enligl av skolöverstyrelsen (SÖ) godkända planer. Efter år 1970 har nya
sådana bidrag inte medgetts. I stället har utvecklingsstödet i ökad omfattning
fått formen av bidrag till olika lokala initiativ på biblioteksområdet.
Enligt kungörelsen (1966:108) om statsbidrag tiU länsbibhotek
och lånecentraler (ändrad senast 1971:125) utgår statsbidrag till 20 länsbibliotek
med högst 70 000 kr. till vart och ett, varjämte vissa tilläggs-bidrag kan
utgå. I fyra län fungerar stifts- och landsbiblioteket som länsbibliotek och
erhåller härför ett särskilt statsbidrag av högst 40 000 kr. TUl var och en av
lånecentralerna i Siockholm och Malmö utgår bidrag med 150 000 kr. för år.
Bidraget till lånecentralen i Umeå utgår med 100 000 kr. för år.
Ur förevarande anslag utgår vidare bidrag till
biblioteksverksamhet för sjömän. Sigtunastiftelsens bibliotek och klipparkiv.
Tornedalens bibliotek samt biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet.
Slutligen täcks även vissa kostnader för bibliotekarieulbildning av medel från
anslaget.
1973/74
Beräknac
1
ändring 1974/75
Skolöver-
Departements-
stj
relsen
chefen
1.
Utvecklingsverksamhet
m.m.
3 185 000
+
100 000
634 000
2.
Länsbibliotek
1 500 000)
3!
Länsverksamhet
vid stifts-
1 160 000/
+
675 000
+
300 000
och
landsbiblioteken
4.
Lånecentraler
400 000
+
275 000
+
100 000
5.
Biblioteksverksamhet
för
sjömän
405 000
-h
40 000
+
40 000
6.
Sigtunastiftelsens
biblio-
tek och
klipparkiv
6 500
of.
of.
7.
Tornedalens
bibliotek
.78 000
of.
of.
8.
Biblioteksverksamhet
bland
svenskar i utlandet
19 500
of.
of.
9.
Bibliotekarieutbildning
90 000
90 000
90 000
5 844 000
+1 000 000
284
000
Skolöverstyrelsen
1.
Med utgången av år 1974 upphör stödet tUl utvecklingsarbete vid folkbibliotek.
Sedan år 1966 har sammanlagt 25 kommunala bibliotek erhållit femårigt
utvecklingsbidrag. En utvärdering av insatserna pågår f. n. inom SÖ.
SÖ
föreslår att de medel som under budgetåret 1974/75 frigörs genom att antalet
utvecklingsbibliotek minskar får disponeras för bidrag tiU särskilda lokala initiativ,
s.k. punktbidrag. Vid fördelningen av bidrag till särskilda lokala initiativ
avser SÖ att särskilt beakta behovet av stöd till bokbussverksamhet samt stöd
till inköp av litieratur på invandrarspråk. SÖ kommer vidare all prioritera
stöd till insatser som avser förnyade distributions- och verksamhetsformer som
arbetsplatsutlåning och uppsökande social verksamhet. Stöd behövs även till
barnbiblioteksverksamhet och till talböcker vid övergång från vanliga
bandspelare till kassettbandspelare.
Bokbussen
är ett värdefullt instrument för att nå ul med biblioteksservice och
verksamheten har också stor social betydelse. SÖ avser att liksom tidigare ge
bidrag tiU bokbussar utan annan kommunal motprestation än ansvaret för
driftkostnaderna. SÖ räknar med att under budgetåret 1974/75 kunna lämna bidrag
helt eller delvis till ca tio bokbussar.
En
arbetsgrupp inom SÖ har utrett frågan om insatser för invandrarnas litteralurförsörjning
och lade i december 1972 fram ett förslag om en femårig uppbyggnadsperiod för
ett bokbestånd på invandrarspråk med början budgetåret 1973/74. Bokbeståndet
föreslås fördelat på ett lokall bestånd omfattande två volymer per invandrare
knutet till de lokala folkbiblioteken samt ett centralt bestånd omfattande en
volym per invandrare knutet tUl länsbibliotek och lånecentraler. Kostnaderna
för anskaffandet av det centrala beståndet uppgående till totalt 11,9
Prop.
1974:28 462
milj.
kr. föreslås helt ligga på staten. Insatserna för de lokala biblioteken
beräknas uppgå till 2,9 mUj. kr. samt lika stort belopp för kommunema. Det
statliga bidraget skulle således utgöra 50 % av kostnadema för de lokala bibholekens
inköp.
SÖ
understryker betydelsen av ätt invandrarna får tillgång till litteratur på del
egna språket som ett medel för att vidmakthålla kontakter med hemlandets kultur
och språk. Detta är viktigt inte minst för invandrarbarnen. SÖ poängterar
nödvändigheten av ett statligt stöd till uppbyggnaden av de kommunala
bokbestånden på invandrarspråk, främst referensböcker och barnböcker. SÖ avser
att under budgetåret 1974/75 ge puhktbidrag liU kommuner om totalt 700 000 kr.
för inköp av litteratur på invandrarspråk. Bidraget kommer att utgå med 50 % av
kostnaderna.
För
utvecklingsverksamhet m. m. föreslår SÖ en ökning av 100 000 kr. avseende
central utrednings- och försöksverksamhet inom biblioteksområdet.
23.
Statsbidragen liU länsbiblioteken och länsverksamheten vid stifts- och
landsbiblioteken har varit oförändrade sedan budgetåret 1966/67. Flera
landsting har vid behandlingen av resp. länsbiblioteks budget uppmärksammat den
förskjutning mellan statsbidrag och landstingsbidrag som uppstått tUl följd av
det oförändrade statsbidraget. SÖ anser sig inle kunna föreslå en höjning av
statsbidraget som helt återställer värdet till 1966/67 års nivå eller en
höjning av den storlek arbetsgmppen för invandrarlitleratur föreslagit. SÖ
anser dock att en förstärkning bör ske av bidraget till biblioteken i de län
som har det största antalet invandrare och föreslår för detta ändamål en ökning
med 675 000 kr. av medlen för bidrag till länsbibliotek och länsverksamheten
vid stifts- och landsbibliotek.
4.
Lånecentralerna i Malmö, Umeå och Stockholm kompletterar länsbibliotekens samt
stifts- och landsbibliotekens interurban-låneservice och avlastar i betydande
utsträckning forskningsbiblioteken. Utbyggnaden av utbildrungsväsendel har ökat
kravet på lånecentralernas service. Statsbidragen har under de senare åren
inte täckt de berörda kommunernas kostnader för verksamheten vilket fick till
följd att man under år 1972 begränsade verksamheten för alt nå en överensstämmelse
meUan statsbidrag och kostnader. Nedskärningama drabbade till övervägande del
bokinköpen.
SÖ
anser att kostnaderna för lånecentralernas verksamhet helt bör täckas med
statliga medel. Bidrag bör utgå i form av dels ett fast grundbidrag på 100 000
kr. per lånecentral, dels ett rörligt bidrag i relation till antalet inkomna
låneansökningar. SÖ beräknar med utgångspunkt i dessa fördelningsprinciper medelsbehovet
för budgetåret 1974/75 till 675 000 kr., vUket innebär en ökning med 275 000
kr. jämfört med innevarande budgetår.
Prop.
1974: 28 463
5. SÖ föreslår med hänsyn till kostnadsökningar en höjning
av bidraget till biblioteksverksamhet för sjömän med 40000 kr.
9. SÖ föreslår alt anslaget minskas med 90 000 kr.
motsvarande medlen till bibliotekarieutbildning. Utbildningen som avsett
deltidsanställd folkbibliolekspersonal beräknas fr.o.m. budgetåret 1974/ 75
inte tillhöra SÖ:s arbetsuppgifter.
SÖ förordar i fråga om O-alternativet en minskning av
anslagsposten Bidrag till utvecklingsarbete och särskilda lokala initiativ. En
nedskär-' ning skulle minska möjligheterna att ge s.k. punktbidrag till de
lokala folkbiblioteken.
Departementschefen
I det föregående har jag betonat den centrala roll som
folkbiblioteken spelar för kulturverksamheten i kommunerna. Som förut anförts
är jag inle beredd att ta ställning till de förslag rörande folkbibhoteken som
lagts fram av kulturrådet förrän remissbehandlingen av litteratumtredningens
slutbetänkande avslutals. Jag ser det emellertid som angeläget att det redan i
delta sammanhang görs vissa förstärkningar av de statliga insatserna för folkbiblioteksverksamhelen
inom ramen för nuvarande bidragssystem, utan att detta innebär någol
föregripande av ställningstaganden till föreliggande utredningsförslag.
Vid utgången av år 1974 kommer den försöksverksamhet med
stöd till flerårigt utveckhngsarbete vid folkbibliotek som inleddes budgetåret
1965/66 att ha avslutats. Totalt har då 25 kommuner erhållit bidrag till sådant
utvecklingsarbete. Det statiiga stödet till folkbiblioteken har i samband med
den successiva avvecklingen av bidragen till flerårigt utvecklingsarbete aUtmer
inriktats på stöd till lokala initiativ, s. k. punktbidrag, för att möjliggöra
genomförandet av betydelsefulla, avgränsade projekt i biblioteksverksamheten.
Innevarande budgetår har ca 1,3 milj. kr. beräknats för bidrag av detta slag.
Jag anser det vara angelägel all ytterligare resurser
skall kunna användas för bidrag tiU olika punktinsatser. Jag räknar därför med
en medelsökning för detta ändamål av 460 000 kr.
Från anslagsposten för utvecklingsverksamhet m. m. är
vidare för innevarande budgetår medel beräknade för två konsulenter. Medel för
ändamålet under tre kvartal av nästa budgetår har beräknats under anslaget till
statens kulturråd. I övrigt sammanhänger minskningen under anslagsposten med
den successiva avvecklingen av det fömt berörda bidraget till flerårigt
utvecklingsarbete vid vissa bibliotek.
Skolöverstyrelsen (SÖ) redovisar i sin
anslagsframställning elt förslag rörande litteraturförsörj ningen för
invandrare som utarbetats av en arbetsgrupp inom SÖ och understryker därvid
behovet av ökade insatser på detta område under ett antal år. I prop. 1973:1 (bU.
10 s. 124)
Prop. 1974:28 464
underströk
dåvarande departementschefen vikten av att invandrarnas litteraturförsörjning
förbättras. Av medlen för punktbidrag beräknades 500 000 kr. kunna användas för
bidrag till delta ändamål under innevarande budgetår. Förslaget föranledde
ingen erinran från riksdagen (KrU 1973: 14, rskr 1973: 93). Även
litteraturutredningen tar i sitt slutbetänkande upp frågan om stöd till
bibliotekens inköp av litteratur på invandrarspråk. Utredningen har utformat
dessa förslag tillsammans med invandrarutredningen.
Enligl
min mening bör frågan om den långsiktiga inriktnigen av det statliga stödet
till bibliotekens inköp av litieratur på invandrarspråk ses tillsammans med
dels övriga insatser rörande folkbiblioteken, dels andra insatser för
invandrargrupperna. Jag är inte beredd att nu ta ställning till denna fråga. I
avvaktan på definitiva ställningstaganden rörande de statliga insatserna ser
jag det emellertid som synnerligen angeläget att den påbörjade verksamheten
fortsätter i oförminskad omfattning.
Med
den ökning av medlen för punktbidrag som jag i det föregående beräknat bör det
sålunda vara möjligt att ge sådana bidrag till inköp av litteratur på invandrarspråk
i samma omfattning som under innevarande budgetår.
Stödet tUl länsbibhoteken
bör förstärkas. Som en följd av vad jag nyss anfört bör de ökade bidragen inte
speciellt knytas till insatser för invandrarnas litteralurförsörjning utan bör
avse en allmän resursförstärkning. Medlen för ifrågavarande ändamål bör räknas
upp med sammanlagt 300 000 kr. vilket möjliggör en uppräkning av bidraget till
resp. bibliotek med 15 000 kr. I frågan om en kommunalisering av de fyra stifts-
och landsbiblioteken pågår f. n. förhandlingar mellan statens förhandlingsnämnd
och berörda parter. Jag är i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar inte
beredd att förorda någon ökning av bidraget till stifts- och landsbibhotekens
länsverksamhet.
De tre lånecentralerna i
Malmö, Umeå och Siockholm har vikliga uppgifter i interurbanlåneservicen.
Kraven på lånecentralernas service har successivt ökat bl. a. genom utbyggnaden
av utbildningsväsendet. En aUmän förstärkning bör därför ske av det statliga
stödet. Jag beräknar för nästa budgetår en ökning av medlen för bidrag till
länecentraler med sammanlagt 100 000 kr. Jag är inte beredd att föreslå några
förändringar av formerna för bidragsgivningen.
Med
hänsyn till kostnadsutvecklingen beräknar jag en ökning av bidraget till biblioteksverksamhet
för sjömän med 40 000 kr.
Jag
har i prop. 1974: 1 (bil. 10 s. 291) förordat att den utbildning av vissa
bibliotekarier som tidigare bedrivits med medel under detta anslag fr. o. m.
nästa budgetår skall ske inom ramen för bibliotekshögskolans verksamhet. Med
anledning härav kan från förevarande anslag ett belopp av 90 000 kr. räknas
bort.
Prop.
1974:28 465
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag all Kungl.
Maj:l föreslår riksdagen
att till Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 5 560 000 kr.
27.29 Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m.
1972/73 Utgifti 2 490 000
1973/74 Anslagi 2
790 000
1974/75 Förslag 6
000 000
' Anslaget Bidrag tiU föreläsningsverksamhet m. m.
I riksstaten för uinevarande budgetår är ett anslag av 2
790 000 kr. uppfört liU Bidrag till föreläsningsverksamhel m. m. Från anslaget
utgår bidrag till föreläsningar som är avsedda att meddela allmän och med-borgerhg
bildnmg och som anordnas av länsbildningsförbund, lokal föreläsningsförening,
studieförbund eller tiU studieförbimd ansluten lokal avdelning.
Som centralt organ för föreläsningarna finns en föreläsningsbyrå,
FolkbUdnmgsorganisalionernas föreläsningsbyrå, som svarar för förmedling av
föreläsningar och som fastställer och utbetalar ersättningaTna tiU föreläsarna.
Verksamheten står under tillsyn av skolöverstyrelsen (SÖ).
Fömtom bidraget tUl föreläsningskostnadema utgår från
detta anslag bidrag liU den centrala föreläsningsbyrån samt tiU länsbQdningsförbunden
och FolkbUdnmgsförbundet.
Allmän
föreläsningsverksamhet
Föreläsningsverksamhet
för
handikappade
FolkbUdningsorganisationernas
föreläsningsbyrå
Länsbildningsförbunden
Folkbildningsförbundet
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75 Skolöverstyrelsen
1.
2.
3.
4. 5.
2 075 000
100 000
265 000
328 000
22 000
2 790 000
+ 1 925
000
+ 400
000
+ 133
000
+ 822
000
of.
+3 280
000
Skolöverstyrelsen
1. FolkbUdnuigsorganisationemas föreläsningsbyrå hemstäUer
om en ökning av medlen lUl allmän föreläsningsverksamhet med 2 005 000 kr. tUl
4 080 000 kr. för att möjliggöra dels en utbyggnad av verksamheten med ca 9 500
föreläsningslunmar tiU totalt ca 30 000 timmar, dels en mmdre höjning av
föreläsarnas arvoden. Föreläsnmgs-byrån framhåUer att arvodena i stort sett
varit oförändrade sedan år
30 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974: 28 466
1963 och konstaterar vidare att allt större del av
verksamheten utgörs av medverkan av olika gmpper av kulturarbetare.
Föreläsningsbyrån utgår från kulturrådets förslag om ett bidrag till
kulturarrangemang samt önskvärdheten av en etappvis övergång tUl en mer
varierad och omfattande verksamhet med kulturarrangemang i föreläsningsverksamheten.
Huvuddelen av den begärda ökningen, ca 6 500 timmar, bör disponeras för sådan
verksamhet. Samtidigt understryker byrån att en ökad satsning på
kulturarrangemang inte får hindra en nödvändig utbyggnad av den allmänna
föreläsningsverksamheten. Den begärda ökningen till allmän
föreläsningsverksamhet, ca 3 000 limmar, bör användas till verksamhet där
resurser f. n. saknas, nämligen aktiviteter i anslutning till kunskaps- och
debattutställningar samt information i u-lands- och biståndsfrågor.
SÖ förordar en ökning av medlen för allmän föreläsningsverksamhel
till sammanlagt 4 milj. kr. SÖ har inget att invända mol de synpunkter som
föreläsningsbyrån för fram.
2. Föreläsningsbyrån hemställer om en ökning av medlen
för före
läsningsverksamhet bland handikappade med 400000
kr. till 500 000 kr. Under budgetåret 1971/72 tillgängliga medel gav
endast möjlighet att täcka hela föreläsarkostnaden för ca en femtedel
av antalet föreläsningstimmar för handikappade. Den föreslagna
ökningen skulle möjliggöra helt kostnadsläckande bidrag till ca 3 000
föreläsningstimmar samt en höjning av arvodena enligt samma principer
som för den allmänna föreläsningsverksamheten.
SÖ tillstyrker föreläsningsbyräns förslag och föreslår att
till föreläsningsverksamhet bland handikappade för budgetåret 1974/75 anvisas
500 000 kr.
3. Föreläsningsbyrån anhåller om en höjning av
bidraget
till byråns administrationskostnader med 435 000 kr. bl. a. med hänsyn
till förslaget om en ökning av föreläsningsverksamheten.
SÖ anser att ett ökat statligt stöd till föreläsningsbyrån
är nödvändigt om förslagen om en utökad föreläsningsverksamhet med en successiv
ökning av verksamheten med kulturarrangemang skall kunna genomföras. En
utvidgad verksamhet kan dock enligt SÖ ge möjlighet till viss rationalisering i
byråns arbete och föreslår att ökningen av bidraget begränsas tiU 133 000 kr.
varav 13 000 kr. utgör kompensation för kostnadsökningar.
4. Folkbildningsförbundet anhåller om en ökning av
medlen tUl b i-
drag till länsbildningsförbunden så att i genomsnitt
50 000 kr. kan utgå per förbund. Förbundet framhåller vidare behovet
av ett ökat antal kombinerade tjänster som lärare vid folkhögskola och
ämneskonsulent vid länsbildningsförbund.
SÖ anser att en kulturpolitik enligt de förslag
kulturrådet lagt fram bör innebära ett ökat statligt stöd i utjämnande syfte
till de basfunktioner
Prop. 1974: 28 467
länsbildningsförbunden
i dag har. Det statliga bidraget bör vara så stort att varje
länsbildningsförbund kan ha en konsulent anställd på heltid. SÖ föreslår en
ökning av medlen för bidrag liU länsbildningsförbundens organisationskostnader
med sammanlagt 822 000 kr. varav 16 000 kr. avser kompensation för
kostnadsändringar.
5.
Folkbildningsförbundet anhåller om en höjning av statsbidraget tUl förbundet tiU
75 000 kr.
SÖ
föreslår ett oförändrat bidrag med 22 000 kr.
I
O-alternativet förordar SÖ en minskning av medlen för allmän föreläsningsverksamhet
och bidrag till länsbildningsförbundens organisationskostnader. Resultatet
skulle bli en nedskäming av det antal föreläsningstimmar till vUka bidrag kan
ges saml en minskning av länsbildningsförbundens verksamhet.
Departementschefen
Jag
har i del föregående (25.6) förordat att ett statsbidrag tUl kulturprogram
inom föreningshvel införs den 1 juli 1974. Jag redogjorde därvid i korthet för
de regler som bör gälla för bidraget.
För bidrag till sådana
kulturprogram som här avses beräknar jag för budgetåret 1974/75 ett belopp om 5
335 000 kr. vilkel innebär en ökning med 3,2 milj. kr. i förhållande tiU vad
som innevarande budgetår är anvisat till föreläsningsverksamhet. Jag har
därvid räknat med 200 000 kr. för bidrag till kulturprogram för handikappade,
vilket utgör en ökning med 100 000 kr. Som jag berört i det föregående bör
statens kulturråd årligen fördela de medel som finns disponibla för
kulturprogram i en del som ställs till folkbUdningsorganisationernas förfogande
och en del som ställs till förfogande för föreningar utanför folkbildningen.
Med folkbildningsorganisationer avser jag studieförbunden och deras regionala
och lokala enheter, länsbUdningsförbunden samt föreläsningsföreningarna. Genom
studieförbunden nås också medlemsorganisationerna.
Fördelningen
av de medel som står till folkbUdningsorganisationernas förfogande bör göras av
den föreslagna förmedlingsbyrån.
De medel som står till
förfogande för föreningar utanför folkbildningen bör fördelas av
länsbildningsförbunden. Förmedlingen bör främst vara av teknisk natur och
innebär inle att länsbildningsförbunden tar ansvar för innehållet i
programmen. Vissa prioriteringar blir dock sannolikt ofrånkomliga av ekonomiska
skäl.
Det
bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser för del
förordade statsbidraget.
Jag
har i anslutning till frågan om inrättande av statens kulturråd förordat att Kungl.
Maj:l erhåller bemyndigande alt vidta de övergångsåtgärder m. m. som erfordras
med hänsyn till att statens kulturråd inrättas först den 1 oktober 1974. Det
bör ankomma på Kungl.
Prop. 1974:28 468
Maj:t
att förordna om hur de uppgifter i fråga öm insyn m. m. som enhgt det
föregående skaU ankomma på statens kulturråd skall fullgöras under tiden fram
till den 1 oktober 1974.
Till
den föreslagna förmedlingsbyrån bör utgå ett särskilt bidrag. Den ökning av
verksamheten som kan beräknas ske motiverar en höjning av bidraget jämfört med
vad som nu utgår till Fölkbildningsorganisa-tionernas föreläsningsbyrå. Jag
beräknar ett bidrag av 315 000 kr. till förmedlingsbyråns verksamhet, vilket
innebär en ökning med 50 000 kr.
Från
detta anslag bör vidare utgå bidrag till länsbildningsförbundens
organisationskostnader och Folkbildningsförbundet. Jag räknar för dessa ändamål
med oförändrade belopp, nämligen 328 000 kr. resp. 22 000 kr.
De
redovisade beräkningarna innebär att anslaget bör föras upp med sammanlagt 6
000 000 kr.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
allt
till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisa ett an-silag av 6 000 000 kr.
27.30
Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet
1972/73
UtgUt 3 812 531
1973/74
Anslag 4 815 000
1974/75
Förslag 5 815 000
Från
anslaget utgår bidrag till De blindas förening (DBF) för föreningens allmänna
biblioteksverksamhet saml för framställning av studie-litteratur för synskadade
högskolestuderande. Ifrågavarande verksamhet leds av en biblioteksstyrelse med
sju ledamöter.
Från
anslaget utgår vidare bidrag till konsulenlverksamhel för studie-och
ungdomsverksamhet bland handikappade. En del av anslaget står vidare till
skolöverstyrelsens (SÖ:s) förfogande för fördelning efter prövning i varje
särskilt fall till kurs- och studieverksamhet, fritidsverksamhet, ungdomsledamtbUdning
m. m. Sluilligen utgår från anslaget till tolkar för döva, till ulbildningskurser
för tolkar för döva, till framställning av lättläst och ordförenklad
litteratur för vissa handikappgrupper, till framställning av blindskrifter
genom Tomtebodaskolans försorg, till ersättning till televerket för
avgiftsbefrielse för vissa blinda samt till Föreningen Blinda barns utveckling.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Skolöver-
Departements-
Bidrag
till De blindas
styrelsen
chefen
1.
förening
för biblioteks-
verksamhet
2 070 000
+
955 000
+ 600 000
2.
Framställning
av studie-
litteratur
för synskadade
högskolestuderande
245 000
+
20 000
3.
Konsulentverksamhet
550 000
+
165 000
4.
Kurs-
och studieverksam-
het m.m.
1222 000
of.
5.
Bidrag
till tolkar för
döva
115 000
+
25 000
6.
Framställning
av TRU-
material
för synskadade
30 000
of.
7.
Bidrag till framställning av blindskrifter vid
Tomfebodaskolan
113 000
+
125 000
+ 400
000
8.
Framställning
av lätt-
läst
litteratur
250 000
+
125 000
9.
Bidrag
till Föreningen
Blinda
barns utveckling
15 000
of.
10.
Utbildning
av tolkar
för döva
175 000
+
35 000
11.
Ersättning till televerket för avgiftsbefrielse för
vissa
blinda
30 000
of.
12.
Produktion av videobandprogram för döva
och
hörselskadade
+
500
000
13.
Litteraturservice för yrkesverksamma syn-
skadade
+
50
000
4 815 000
+2 000
000 +1 000 000
Skolöverstyrelsen
SÖ föreslår att anslaget för budgetåret 191AI15 höjs med
sammanlagt 2 000 000 kr. till 6 815 000 kr.
1. DBF anhåUer om en ökning av bidraget tUl biblioteksverksamheten
med 798 000 kr.
Vid beräkningen av bidragsbehovet till DBF:s
biblioteksverksamhet har SÖ utgått ifrån att produktionen av talböcker och
punktskrifts-litteratur bör öka. Vidare föreligger ett behov av ytterligare
personal vid biblioteket för informations- och redigeringsarbete. SÖ slöt i
april 1973 ett avtal med Sveriges författarförbund om en tvåårig försöksverksamhet
med utvidgad talboksutlåning till alla handikappgrupper som är i behov av denna
litieratur. Försöksverksamheten kommer att bedrivas vid sex folkbibhotek saml elt
sjukhusbibliotek. Försöket kommer att ställa ökade krav på DBF:s biblioteks
funktion som depåbibholek. SÖ föreslår en ökning av bidraget till DBF:s
biblioteksverksamhet med 480 000 kr.
DBF:s bibliotek har beslutat att övergå från öppna spolar
till kom-
Prop.
1974: 28 470
paktkassetter vid produktion av talböcker och räknar med
att kopiera över ca 4 000 av de ca 8 000 tidigare producerade talböckerna till
kompaktkassetter.
SÖ
framhåller att övergången till kompaktkasselter kommer att medföra en betydande
förenkhng av talbokshanteringen både för DBF:s bibliotek och för de
handikappade. Stora grupper av äldre synskadade och synskadade med nedsatt
handfunktion, inte minst ensamstående och institutionsvårdade, kommer genom
övergången till kompaktkassetter och därmed enklare bandspelare att få
möjlighet alt använda talböcker. Överföringen av de tidigare producerade
talböckerna till kompaktkasselter bör göras så snabbt som möjligt för att man
skall undvika en parallell produktion av talböcker enligt bägge systemen med
extra kostnader som följd. Försöksverksamheten med en vidgad talboks-utlåning
gör del viktigt att tillgången till talböcker på kassetter snabbt blir tillfredsslällande.
I enhghet med förslag från DBF föreslår SÖ att, utöver den höjning som angivits
i det föregående, för nästa budgetår anvisas 475 000 kr. för överföring av
talböcker på öppna spolar till kompaktkasselter.
2.
Med hänsyn till
ökade kostnader föreslår SÖ en höjning av medlen för bidrag till framställning
av studielilteratur för synskadade högskolesluderande med 20000 kr.
3.
SÖ föreslår att
bidraget till de nuvarande elva konsulenterna höjs med 10 000 kr. per tjänst
samt att medel anvisas för bidrag till två nya konsulenter ( + 165 000 kr.).
5. SÖ finner det angeläget att döva i ökad utsträckning
skall kunna ta del av olika kulturarrangemang och föreslår en ökning av medlen
för bidrag till tolkar för döva med 25 000 kr.
7.
Behovet av
framför allt uppslagsböcker och lexikon i punktskrift är stort. SÖ föreslår en
ökning av bidraget för framställning av blindskrifter vid Tomlebodaskolan med
125 000 kr.
8.
SÖ medverkar
till framställning av lättläst litteratur. Arbetet med lättläst vuxenlitteratur
har främst inriktats på två målgrupper nämligen vuxna psykiskt
utvecklingsstörda och vuxna med en medfödd eller tidigt förvärvad dövhet eller
grav hörselskada. Till de förlag som producerar särskilda lättlästa böcker
utgår produktionsstöd för att böckerna skall bh tillgängliga för läsarna till
ett rimligt pris. Även i fråga om storstUsböcker lämnar SÖ produktionsstöd. SÖ
föreslår att medlen för bidrag till framställning av lättiäst litteratur och
böcker med stor slU höjs med 125 000 kr.
10. SÖ utbildar teckenspråkslolkar som arbetar inom
bildningsverksamheten bland döva och som hjälper döva i del dagliga livet.
Behov av en fördjupning och differentiering av kurserna föreligger. SÖ
föreslår en ökning av anslagsposten med 35 000 kr.
11. Televerket beräknar oförändrade kostnader
för verket
Prop.
1974:28 471
under budgetåret 1974/75 för avgiftsbefrielse från den'
särskilda ljudradioavgiften för vissa blinda.
12. SÖ föreslår att en
försöksverksamhet med produktion av v i d e o-bandprogram, anpassade för döva
och hörselskadade, startas budgetåret 1974/75. SÖ beräknar kostnaderna för
försöksverksamheten liU 500 000 kr.
13. Försöksverksamhet med speciell
litteraturservice för yrkesverksamma synskadade har under budgetåret 1972/ 73
påbörjats vid ett antal länsbibliotek. SÖ anser att försöksverksamheten bör
fortsätta och utvidgas och föreslår att för budgetåret 1974/75 anvisas 50 000
kr. för bidrag till länsbibliotek och stifts- och lands-bibliotek för service
till synskadade yrkesverksamma inom länen.
Handikappförbundens centralkommitté understryker i
skrivelse tUl Kungl. Maj:t nödvändigheten av att kräftåtgärder vidtas för att
minska klyftan mellan handikappade och andra i fråga om tillgång till och delaktighet
i det kultureUa utbudet. Kommittén understryker vikten av de förslag SÖ för
fram i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 och anser det också
angelägel att anslagen för kurs- och informationsverksamhet höjs.
De par tem en tschefen
Som jag redovisat i det föregående väntas
handikapputredningen under år 1974 börja lägga fram förslag beträffande
insatser för de handikappades kultur- och fritidsverksamhet. I förslagen
väntas utredningen komma att behandla flera av de verksamheter som erhåller
stöd inom ramen för detta anslag. Några genomgripande förändringar av formerna
för insatserna bör därför inle göras. Enligt vad jag inhämtat kommer också
utredningen att behandla de två nya frågor som skolöverstyrelsen (SÖ)
aktualiserat i sin anslagsframställning, nämligen produktion av videoband för
döva och hörselskadade samt litteratur-service för yrkesverksamma synskadade.
Jag är i avvaktan på handikapputredningens behandling av dessa frågor inte
beredd att ta ställning tiU de av SÖ föreslagna åtgärderna.
För
bidraget till De blindas förening (DBF) för biblioteksverksamhet och till
framställning av studielitteratur för synskadade högskolestuderande beräknar
jag en sammanlagd medelsökning av 600 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn till
behovet av särskilda medel för överföring av tidigare inspelade talböcker från
öppna spolar till kompaktkasselter. Det framstår som angeläget att denna
överföring sker under kortast möjliga lid samtidigt som en övergång sker till
kassettbandspelare vid tilldelning av bandspelare till synskadade. En övergång
till de mera lätthanterliga kasettbandspelarna bör göra talboken tillgänglig
för en större grupp handikappade vilket ur kulturpolitisk synpunkt framstår som
myckel önskvärt.
Prop. 1974: 28 472
För
övriga ändamål under anslaget beräknar jag en ökning med sammanlagt 400 000
kr. Anslaget bör således höjas med sammanlagt 1 000 000 kr. Jag hemställer att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen
alt
till Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 815 000 kr.
27.31
Bidrag till studiecirkelverksamhet
1972/73
Utgift 210 832 638 1973/74 Anslag 205 000 000 1974/75 Förslag 259 000 000
Enhgt
bestämmelserna i kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och friviUiga
folkbildningsarbetet (omtryckt 1973: 409) utgår statsbidrag för studiecirklar i
allmänhet med högst 75 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Bidragels storlek
bestäms av följande regler.
För
allmänna studiecirklar kan bidraget till kostnaderna för ledare och
studiematerial för varje studietimme utgöra högst 30 kr., varav högst 24 kr.
för ledararvode. Statsbidrag utgår för högst tre timmar per sammankomst. För
cirklar på ort inom det allmänna stödområdet som inte är g-ort (dvs. ort med
treårig linje av gymnasieskola) utgår bidrag till kostnaden för ledarens resor
och traktamente.
För
allmänna studiecirklar i s. k. prioriterade ämnen, dvs. cirklar i engelska,
svenska, matematik och samhällskunskap på en nivå som svarar mot högst gmndskolans
årskurs 9, utgår elt schabloniseral lill-läggsbidrag med 15 kr. per
studietimme. TUläggsbidrag utgår också för allmän studiecirkel som har tiU
syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig.
Om
expert eller fackman medverkar i allmän studiecirkel som han inte tillhör utgår
statsbidrag för arvode, resekoslnadsersältning och traktamente med högst 30 kr.
för varje studietimme. Statsbidrag för medverkan av expert eller fackman får
utgå för högst två timmar per sammankomst och för högst två sammankomster per sludiecirkelpe-riod.
Statsbidrag får, enligt skolöverstyrelsens anvisningar, utgå för högst två
studiebesök under perioden.
Den
1 juli 1973 infördes en förenkling av statsbidragsreglerna för aUmänna
studiecirklar (prop. 1973: 54, UbU 1973: 27, rskr 1973: 174). Tidigare beräknades
bidrag för varje studiecirkel. Beräkningen görs nu totalt för varje lokal anordnare,
vilket har medfört en rationalisering av studieförbundens arbete.
För
universiletscirklar kan bidraget tiU kostnaderna för ledararvode och
studiematerial utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, var-
Prop. 1974: 28 473
av
högst 60 kr. för ledararvode. Därutöver utgår bidrag till kostnaden för
ledarens resor och traktamente.
Skolöverstyrelsen
I
sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 föreslår skolöverstyrelsen
(SÖ) följande beträffande bidrag liU sludiecirkelverksamhet.
1.
För budgetåret 1974/75 beräknas
en fortsatt ökning av antalet studiecirklar (+28 500 000 kr., varav 4 500 000
kr. avser höjt lönekostnadspålägg).
2.
Schablonbidraget lUl cirklar i
prioriterade ämnen bör höjas från 15 kr. tiU 30 kr. (+30 000 000 kr.).
3.
Statsbidraget till universiletscirklar
bör höjas till högst 90 kr. per studietimme, varav högst 70 kr. för ledararvode
och studiematerial. Statsbidrag bör liksom tidigare utgå med högst 75 % av de
totala kostnaderna för dessa två kostnadsposter (+2 300 000 kr.).
4.
Maximibeloppet på 30 kr. per
studietimme för bidrag till kostnader för medverkan av expert eller fackman
bör höjas tiU 45 kr. I likhet med kulturrådet anser SÖ att fler än två besök av
expert eller fackman per cirkelperiod bör kunna bli statsbidragsberättigade.
Statsbidrag bör utgå för elt besök per tiotimmarsperiod. Statsbidrag bör vidare
utgå för högst tre limmar per besök. (+4 000 000 kr.)
5.
Bestämmelsen om två bidragsberättigade
studiebesök under en cirkelperiod bör bibehållas med tillägget all bidragsberättigat
fackman-nabesök får, i fall del inte utnyttjas, omvandlas till studiebesök för
vilket statsbidrag utgår. Sammanlagda antalet timmar expert- och fackmannamedverkan
och studiebesök bör dock få uppgå till högst hälften av studiecirkelns totala
antal studietimmar.
6.
Ämneslärare vid folkhögskola
får f. n. som en del av sin tjänstgöring leda allmänna studiecirklar. SÖ
föreslår att denna bestämmelse utvidgas till att omfatta såväl övningslärare
vid folkhögskola som musiker, anställd vid regionmusiken.
7.
SÖ stöder kulturrådets och
Folkbildningsförbundets krav på åtgärder för en indexreglering av bidragen
till sludiecirkelverksamhet men beräknar nu inga kostnader för detta.
8.
SÖ föreslår att det förenklade
redovisningssystemet utvidgas till att omfatta även universitetscirklar och
cirklar i svenska för invandrare.
9.
Del förenklade
redovisningssystemet medför förändringar i SÖ:s dalasystem. Delta accentuerar
behovet av en total omarbetning av datasystemet (+250000 kr.).
Departementschefen
Under
verksamhetsåret 1972/73 ökade antalet cirklar, inkl. s. k. prioriterade
cirklar och universitetscirklar, med 4 % och antalet studietimmar med 6 %
jämfört med motsvarande period 1971/72. Antalet del-
Prop.
1974: 28 474
tagare var ca 2,1 miljoner. Den största ökningen faller på
prioriterade cirklar som ökade från ca 69 000 läsåret 1971/72 tih ca 80 000
läsåret 1972/73. Denna ökning finner jag särskilt glädjande eftersom dessa
cirklar vänder sig till grupper med kort utbUdning som det från jämlikhetssynpunkt
är angeläget att i första hand tUlgodose.
Jag förordar en höjning av statsbidraget till allmänna
studiecirklar med 2 kr. per studietimme. Jag är däremot inte beredd all nu
tillstyrka skolöverstyrelsens (SÖ:s) förslag om höjning av statsbidraget lUl
cirklar i prioriterade ämnen (2) och universitetscirklar (3). Som jag anfört i
det föregående i samband med mina ställningstaganden till kulturrådets förslag
bör SÖ under en försöksperiod kunna ge generell dispens i ämnena teater och
dans, konst och konsthantverk, foto och film saml musik för sammankomster som
omfattar högst fyra studietimmar.
Det
maximerade bidragsbeloppet för medverkan av expert eller fackman bör höjas
till 40 kr. Bidraget bör utgå för högst två timmar per hel tiotimmarsperiod av
en studiecirkels totala studietid. Begränsningen av antalet statsbidragsberättigade
studietimmar per sammankomst bör i övrigt följa de allmänna reglerna för
cirkelns arbete. (4) Även när del gäller studiebesök är det önskvärt med regler
som bygger på att deras antal ställs i relation tiU cirkelns totala antal
studielimmar (5). Det är också önskvärt att musei- och utställningsbesök får
inräknas i de tre icke statsbidragsberättigade studiebesök som vissa
studiecirklar i kulturämnen måste ha för att få omfatta minst 14 statsbidragsberättigade
studietimmar mot normalt 20. Det bör emellertid liksom hittills ankomma på SÖ
att besluta om studiebesökens omfattning.
Jag har i del föregående erinrat om att jag i prop. 1974:
1 (bil. 10 s. 419) i samband med min anmälan av anslaget Bidrag till driften av
folkhögskolor förordat att övningslärare skall få möjlighet att inräkna
handledning av studiecirkel i sin undervisningsskyldighet. SÖ:s förslag om
motsvarande bestämmelser för musiker anställd vid regionmusiken är jag f. n.
inte beredd att tillstyrka (6).
I prop. 1974: 1 (bil. 10 s. 431) har jag i samband med min
anmälan av anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. tillstyrkt
SÖ:s förslag att det förenklade redovisningsförfarandet skall införas också
för studiecirklarna i svenska språket med samhällsorientering och särskUd samhällsundervisning
för invandrare. I likhet med SÖ anser jag att det bör införas också för universiletscirklar
(8). Vid min anmälan av anslaget Skolöverstyrelsen (prop. 1974: 1 bil. 10 s.
119) har jag beräknat medel för utveckling av ett nytt datasystem för studiecirkelverksamhet
(9).
Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag
i detta sammanhang anmäla följande. Del är angelägel att stimulera till en bred
debatt om energipolitiska frågor. En omfattande studie- och informationskampanj
bör därför genomföras och särskUda medel ställas till
Prop.
1974: 28 475
förfogande för de studieförbund som önskar engagera sig i
denna. För cirklar i energifrågor som påbörjas före den 15 november 1974 bör
generell dispens ges beträffande minimiantalet studietimmar, så att även
cirklar med minst 10 studietimmar blir statsbidragsberättigade mol normalt 20.
Vidare bör från förevarande anslag elt särskilt konferens- och materialbidrag
utgå för cirkelledarulbildning, materialframslällning m. m. Bidraget bör
utbetalas tiU studieförbunden på grundval av det faktiskt anordnade antalet
cirklar. En del av bidraget bör betalas ul i förskott. Jag beräknar det
särskilda konferens- och malerialbidraget till 1 milj. kr. Jag räknar med all
antalet studiecirklar om energifrågor kan komma att uppgå till ca 3 000.
Vid min beräkning av anslaget har jag utgått från all
antalet studietimmar kommer att öka någol mer än vad SÖ räknat med (1).
Jag hemställer att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen all
1.
godkänna de av
mig förordade ändrade grunderna för statsbidrag till studiecirkelverksamhet,
2.
godkänna vad
jag har anfört om studiecirklar i energifrågor,
3.
till Bidrag
till studiecirkelverksamhet för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 259 000 000 kr.
27.32
Bidrag tiU studieförbund
1972/73 Utgift 9 400 000
1973/74 Anslag 10
400 000
1974/75 Förslag 14 400 000
Enligt de grunder som godtagits av 1963 års riksdag (prop.
1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 10) utgår bidrag till av skolöverstyrelsen
godkända studieförbund (f. n. tio). Bidraget utgår dels till
organisations-kostnader, dels tUl kostnader för pedagogisk verksamhet.
Bidraget till organisationskostnaderna skall fördelas
mellan studieförbunden med hänsyn dels tiU kostnaderna för sludiecirkelverksamhet,
dels tiU den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska
spridning. TUl de poster som får beaktas vid beräkningen av detta bidrag hör
utgifterna för instruktörer och centralt anställd personal även den personal
som sysslar med pedagogiska uppgifter , förbundsledningens lokaler,
internationella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor, konferenser
och studiepropaganda.
Bidraget till pedagogisk verksamhet skall fördelas mellan
förbunden i proportion till genomsnittiigä antalet statsbidragsberättigade
studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för
åtgärder av pedagogisk natur inom studiecirkelverksamheten, i första hand till
utgifter för utbUdning av ledare för studiecirklar, framställning
av
studiematerial och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för
pedagogiskt bruk saml pedagogisk försöksverksamhet.
Sedan
budgetåret 1967/68 utgår ett särskUt belopp till studieförbundens pedagogiska
verksamhet bland handikappade samt sedan budgetåret 1972/73 ett bidrag till
produktion av studiematerial för handikappade. Dessa medel skall fördelas meUan
studieförbunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla
studiehjälpmedel och sludiemeloder för handikappade.
1973/74
Beräknad
ändring 1974/75
Skolöversty-
Departements-
relsen
chefen
Bidrag tUl
studie-
förbundens organisa-
tionskostnader
5 000 000
+ 1500 000
+1 500
000
Bidrag
till studie-
förbundens peda-
gogiska verksamhet
4 600 000
+ 800 000
+ 2 000
000
Bidrag
till studie-
förbundens peda-
gogiska verksamhet
för handikappade
500 000
of.
+ 200
000
Bidrag tiU
produktion
av studiematerial för
handikappade
300 000
+ 200 000
+ 300
000
10 400 000
+2 500 000
+4
000 000
Skolöverstyrelsen
Skolöverstyrelsen
(SÖ) ansluter sig till såväl kulturrådets som Folkbildningsförbundets
uppfattning all en ökning av bidraget lUl studieförbunden är nödvändig redan
under de närmaste åren. För budgetåret 1974/75 förordar SÖ en relativt måttlig
bidragsökning under förutsättning att en ytterligare höjning sker under åren
närmast därefter.
1.
Löne- och prisomräkning (+520
000 kr.).
2.
O-altemativet skulle minska
samtliga aktiviteter inom anslaget och få ytterst allvarUga konsekvenser för
studieförbunden (540 000 kr.).
3.
SÖ prioriterar ökningen av
bidraget till organisationskoslnader eftersom verksamhetens expansion varit
sådan att bidragets reella värde sjunkit med över hälften (+1 250 000 kr.).
4.
Som en följd av den fortsatta
utvecklingen inom studieförbunden ökar också kraven på pedagogiska insatser av
olika slag. Bidraget till pedagogisk verksamhet bör därför räknas upp. ( + 570
000 kr.)
5.
I studieförbundens verksamhet
bland handikappgrupper är problemen beträffande sludiemeloder och anpassning
av materialet särskilt markerade. Eftersom material ofta måste framställas i
relativt små upplagor är kostnaderna höga. Bidraget till materialutveckling
bland handikappade bör ökas. (+160 000 kr.)
Prop. 1974:28 477
Departementschefen
Jag
förordar att anslaget höjs med 4 milj. kr. från nuvarande 10,4 milj. kr. till
14,4 milj. kr. Jag har därvid beräknat 6,5 milj. kr. till or-ganisationskostnader,
6,6 milj. kr. till pedagogisk verksamhet, 700 000
kr.
till pedagogisk verksamhet för handikappade och 600 000 kr. till produktion av
studiematerial för handikappade.
Bidraget
tiU organisationskoslnader har hittills i enlighet med riksdagens beslut år
1963 (prop. 1963: 36 s. 7374, SU 1963:74, rskr 1963: 190) fördelats mellan
studieförbunden med hänsyn dels till kostnaderna för studieverksamhet, dels
till den bidragsberättigade sludiecirkelverksamhetens geografiska spridning. TUl
följd av kommunsammanslagningarna är det nu svårare att använda sig av den
sistnämnda fördelningsgrunden. Även i övrigt är nuvarande principer för fördelning
svåra att tillämpa. Jag förordar därför all nuvarande regler ändras. Vid
fördelningen av bidraget bör man inte längre utgå från vissa poster i
förbundens organisationskoslnader ulan i stället beräkna bidraget efter
schablonmässiga regler. Bidraget bör i likhet med bidraget tUl pedagogisk
verksamhet fördelas på gmndval av del genomsnittliga antalet studietimmar under
de tre senaste åren. Viss hänsyn bör dock därvid kunna tas tiU att arten och
omfattningen av de olika studieförbundens verksamhet kan medföra att
kostnaderna per studietimme varierar. Skolöverstyrelsen bör liksom tidigare (prop.
1963: 36 s. 83) från organisationsbidraget utbetala ett särskilt bidrag för
bildningsverksamhet bland sjömän. Kungl. Maj:t bör bemyndigas alt närmare
utforma principerna för fördelningen enligl de riktlinjer jag här förordat.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen all
1.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
enligt de riktlinjer jag har förordat närmare utforma principerna för
fördelningen av bidraget till studieförbundens organisationskoslnader,
2.
till Bidrag tiU studieförbund
för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 400
000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden med instämmande av statsrådels övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1974: 28 478
Innehåll
Sid.
1
Inledning 4
2
Kulturverksamhetens
organisation 12
3
Internationell
samverkan inom kulturområdet 17
4
Allmänna
synpunkter på kulturrådets betänkande 19
5
Målen för
samhällets kulturpolitik 22
5.1 1961 års kulturpohtiska
handlingsprogram och kommunal måldiskussion 22
5.2 Kuhurrådet 23
5.2.1 Begreppet kulturpolitik 23
5.2.2 Kulturpolitik under 1960-talel 23
5.2.3 Behovet av en ny kulturpolitik 24
5.2.4 Krav på en målformulering 25
5.2.5 Del kulturpolitiska området 26
5.2.6 Målen för samhällets kulturpolitik 27
5.3 Remissyttranden över kulturrådets betänkande
Ny kuhurpolitik 28
5.3.1 Behovet av en ny kulturpolitik 28
5.3.2 Allmänna krav på en ny
målformulering 29
5.3.3 Förslag till bestämning av det
kulturpolitiska
området 30
5.3.4 Det övergripande målet för samhällets
kulturpolitik 34
5.3.5 Decentraliseringsmålet 37
5.3.6 Samordnings- och differentieringsmålet 39
5.3.7 Gemenskaps- och aktivitetsmålel 42
5.3.8 Yltrandefrihetsmålel 43
5.3.9 Fömyelsemålel 45
5.3.10 Bevarandemålet 47
5.3.11 Ansvarighelsmålel 48
5.3.12 Förslag till nya delmål 51
5.4 MUS 65 52
5.5 Remissyttranden över MUS 65:s
betänkande Museerna 53
6 Kulturområdets struktur 54
6.1 Kulturrådet 54
6.2 Remissyttranden 56
7 Fritt kollektivt skapande 60
7.1 Nuläge 60
7.2 Kulturrådet 63
Prop. 1974: 28 479
7.2.1
Icke yrkesmässig verksamhet 63
7.2.2
Yrkesmässig verksamhet 66
7.3
Remissyttranden 66
8 Kulturarrangemang
utanför irislitutionerna 77
8.1
Nuläge 77
8.2
Kulturrådet 77
8.3
Remissyttranden 78
9 Kulturinslitutionerna,
gemensamma frågor 80
9.1
Nuläge 80
9.2
Kulturrådet 82
9.3
Remissyttranden över
kulturrådets betänkande 85
9.4
Operaulredningen 92
9.5
Remissyttranden över
operautredningens betänkande 92
9.6
MUS 65 93
9.7
Remissyttranden över MUS 65:s
belänkande Museerna 94
10 Teater-
och dansinstitutioner 96
10.1
Nuvarande verksamhet 96
10.2
Kulturrådet 97
10.3
Remissyttranden över
kulturrådets betänkande 100
10.3.1
Allmänna synpunkter 100
10.3.2
Regionala teatrar 101
10.3.3
Svenska riksteatern 104
10.3.4
Operan och Dramatiska teatern 105
10.3.5
Samarbete med Sveriges Radio 106
10.3.6
Ökad verksamhet för vissa
publikgrupper 107
10.3.7
Åtgärder för danskonst och
musikteater 108
10.4
Operautredningen 109
10.5
Remissyttranden över
operautredningens betänkande 110
10.6
Teater-och musikrådets musikteaterutredning 112
10.7
Remissyttranden över teater-
och musikrådets musikteaterutredning 114
11 Musikinslitulioner 116
11.1
Nuvarande verksamhet 116
11.2
Teater- och orkesterrådels
utredning Orkesterorganisationen i Sverige m. m. 117
11.3
Remissyttranden över
utredningen Orkesterorganisationen
i
Sverige m.m. 118
11.4 Kulturrådet 119
Prop.
1974:28 480
11.5 Remissyttranden över kulturrådets betänkande 121
11.5.1 Allmänna synpunkter 121
11.5.2 Regionala musikinstitutioner 123
11.5.3 Regionmusiken 125
11.5.4 Körverksamhet 126
11.5.5 Institutet för rikskonserler 126
11.5.6 Samarbete med Sveriges Radio 128
11.5.7 Elektronisk musik 128
11.5.8 Kyrkomusikerorganisationen 129
12 Museer 130
12.1 Nuläge 130
12.2 Kulturrådet 132
12.3 Remissyttranden över kulturrådets
betänkande 133
12.4 MUS 65 134
12.4.1 Utåtriktad verksamhet 134
12.4.2 Vetenskaplig dokumentation 135
12.4.3 Centralmuseer 137
12.4.4 Vissa specialmuseer 142
12.4.5 Universilelsmuseer 144
12.4.6 Region- och lokalmuseer 145
12.5 Remissyttranden över MUS 65:s
betänkande 148
12.5.1 Utåtriktad verksamhet 148
12.5.2 Vetenskaplig dokumentation 150
12.5.3 Centralmuseer 152
12.5.4 Vissa specialmuseer 165
12.5.5 Universitetsmuseer 168
12.5.6 Region- och lokalmuseer 170
13 Kuhurminnesvård 177
13.1 Nuläge 177
13.2 MUS 65 179
13.3 Remissyttranden 183
14 Arkiven
m. m. 200
14.1 Nuläge 200
14.2 Kulturrådet 201
14.3 Remissyttranden över kulturrådets
betänkande 201
14.4 Riksarkivets utredning om teatramas
arkivfråga 201
14.5 Utredningen rörande Nämnden för
svensk språkvård 201
14.6 Remissyttranden över utredningen
rörande Nämnden för svensk språkvård 202
15 Folkbiblioteken 203
15.1 Nuläge 203
15.2 Kulturrådet 204
15.3 Remissyttranden 204
16 Folkets park och Folkets hus 206
16.1 Nuläge 206
16.2 Kulturrådet 206
16.3 Remissyttranden 207
17 Radio och television 209
17.1 Nuläge 209
17.2 Kulturrådet 209
17.3 Remissyttranden 210
18 Kommersiellt driven kulturverksamhet 212
18.1 Nuläge 212
18.2 Kulturrådet 213
18.3 Remissyttranden 214
19 Kommunal och stathg kulturorganisation, allmänna
synpunkter 216
19.1 Kulturrådet 216
19.2 Remissyttranden 217
20 Den lokala kulturorganisationen 2l8
20.1 Nuläge 218
20.2 Kulturrådet 218
20.3 Remissyttranden 219
21 Den regionala kulturorganisationen 222
21.1 Nuläge 222
21.2 Kulturrådet 222
21.3 Remissyttranden 223
22 Den centrala kulturorganisationen 228
22.1 Nuläge 228
22.2 Kulturrådet 229
22.2.1 Motiv för förändringar 229
22.2.2 Strukturen på den centrala
kulturadministrationen 230
22.2.3 Det nya kulturrådets ansvarsområde 231
22.2.4 Det nya kulturrådets uppgifter 232
22.2.5 Det nya kulturrådets sammansättning
och organisation 233
22.3 Remissyttranden
över kulturrådels belänkande 234
31 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 28
Prop.
1974:28 482
22.4 Departementspromemorian om det nya
kulturrådets organisation 241
22.5 Remissyttranden över
departementspromemorian 242
22.6 MUS 65 245
22.6.1 Musei- och ulställningsrådel 245
22.6.2 Riksantikvarieämbetet 246
22.6.3 Vitterhetsakademien 248
22.7 Remissyttranden över MUS 65:s betänkanden 249
22.7.1 Musei-och ulställningsrådel 249
22.7.2 Riksantikvarieämbetet 251
22.7.3 Vitterhetsakademien 256
23 Lokaler för kultur- och föreningsverksamhet 257
23.1 Nuläge 257
23.2 Kulturrådet 258
23.3 Remissyttranden över kulturrådets
belänkande 259
23.4 MUS 65 262
23.5 Remissyttranden över MUS 65:s
belänkande Museerna 263
24 Statens ekonomiska insatser 264
24.1 Insatserna i dag ' 264
24.2 Kulturrådet 267
24.3 Remissyttranden över kulturrådets
betänkande 272
24.4 MUS 65 279
24.5 Remissyttranden över MUS 65:s betänkanden 280
25 Departementschefen 282
25.1 Bakgrunden 282
25.2 Statlig kuhurpolilUi 285
25.3 Målen för kulturpolitiken 289
25.4 Ansvarsfördelningen mellan stat,
kommun och organisationshv 303
25.5 Fritt koUektivt skapande 307
25.6 Kulturprogram inom föreningslivet 315
25.7 Gemensamma frågor för kuhurinstitutionerna 317
25.8 Teater- och dansinstitutioner 328
25.9 Musikinstitutioner 333
25.10 Museer 339
25.11 Kulturminnesvård 349
25.12 Arkiven m.m. 357
Prop. 1974:28 483
25.13
Folkbibliotek 359
25.14
Folkets park. Folkets hus m. m. 360
25.15
Radio och television 361
25.16
Kommersiellt driven kullurverkamhet 365
25.17
Kulturarbetarna 367
25.18
Kulturpohtiska insatser för
olika grupper i samhället 368
25.19
Administrativa organ inom
kulturområdet 373
25.19.1
Kulturorganisationen i
primärkommunerna 373
25.19.2
Kulturorganisationen i
landstingskommunerna 374
25.19.3
Den centrala
kulturadministrationen 375
25.19.4
Statens kulturråd 377
25.19.5
Riksantikvarieämbetet 382
25.19.6
Riksarkivet 384
25.20
Lokaler för kultur- och
föreningsverksamhet 385
25.21
Statens ekonomiska insatser 387
26
HemstäUan 396
27
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1974/75 397
27.1
Statens kulturråd 397
27.2
Bidrag tiU Operan och
Dramatiska teatem 399
27.3
Bidrag tUl Svenska riksteatem 402
27.4
Bidrag tUl regionala och lokala
teater-, dans och musikinstilutioner 406
27.5
Rikskonsertverksamhet 410
27.6
Regionmusiken 413
27.7
Tidskriftsstöd 416
27.8
Bidrag tiU särskUda kultureUa
ändamål 417
27.9
Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum: Förvaltningskostnader 422
27.10
Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum: Underhåll och ökande av museels samhngar m. m. 427
27.11
Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader 428
27.12
Riksantikvarieämbetet och
statens historiska museum: Uppdragsverksamhet 430
27.13
Bidrag till avlöningar inom
landsantikvarieorganisationen 431
27.14
Nationalmuseet:
Förvaltningskostnader 433
27.15
Nationalmuseet: Underhåll och
ökande av samlingarna
m.
m. 435
Prop. 1974: 28 484
27.16 Nationalmuseet:
Utställningar av nutida svensk konst
i
utiandet 436
27.17
Livrustkammaren 437
27.18
Naturhistoriska riksmuseet:
Förvaltningskostnader 439
27.19
Naturhistoriska riksmuseet:
Materiel m. m. 442
27.20
Statens sjöhistoriska museum:
Förvaltningskostnader 443
27.21
Statens sjöhistoriska museum: UnderhåU
och ökande av samlingarna 445
27.22
Etnografiska museet 446
27.23
Medelhavsmuseet 448
27.24
Skoklosters slott 449
27.25
Bidrag till Nordiska museet 451
27.26
Bidrag tUl Tekniska museet 453
27.27
Bidrag till vissa museer och
arkiv 455
27.28
Bidrag tiU folkbibliotek 460
27.29
Bidrag till kulturprogram inom
föreningslivet m. m. 465
27.30
Bidrag till de handikappades
kulturella verksamhet 468
27.31
Bidrag till sludiecirkelverksamhet 472
27.32
Bidrag till studieförbund 475
TRYCKERIBOLAGET [VAR H.GGSTR Ö M AB. STOCKHOLM 1974
Doktrin (1)
- Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift, FT 1985 nr 4–5 s. 137, på s. 171 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
271 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (265)
265 kopplingar i 141 dokument.
- SOU 2024:42 Bildning, utbildning och delaktighet s. 248 · s. 525 i texten
- SOU 2023:58 Kultursamhället - utvecklad samverkan mellan stat, region och kommun s. 86 · s. 279 i texten
- Skr. 2020/21:109 Politik för konstnärers villkor i texten
- Bet. 2018/19:KrU4 Kultur i hela landet i texten
- Prop. 2017/18:264 Kultur i hela landet s. 5 i texten
Doktrin (6)
6 kopplingar i 3 dokument.
- Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 238 · s. 239 · s. 499 i texten
- Levin, Satellitreklam och konsumentskydd, 1987 s. 74 om s. 361 · s. 172 i texten
- FT 1985 s. 137 Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift s. 171 i texten