Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till gruvlag m.m.

1974 · 390 sidor, varav 368 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 368 av 390 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:32, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till gruvlag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 32 år 1974 Prop. 1974: 32

Nr 32

Kungl, Maj:ts proposition med förslag till gruvlag m, m.;
given den 8 mars 1974.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag
av statsrådsprotokollet över industriärenden och lagrådets protokoll, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under konungens frånvaro:

BERTIL

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag till ny gruvlag
jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning. Den föreslagna
lagen grundar sig liksom gällande gruvlag på del s. k. inmulningssystemet.
Enligt detta får i prmcip den som först anmäler sig till bergmästaren en ovillkorlig
rätt all undersöka och bearbeta på egen eller annans mark belägen fyndighet
som innehåller järn, koppar, bly eller någol annat s. k. inmutningsbart
mineral. Denna s. k. inmutningsrätt ger i första hand inmutaren rätt att under
viss tid utföra undersökningsarbete inom ett anvisat område (inmutat område).
Påträffar inmutaren brytvärd fyndighet har han vidare en principiell rätt att
få sig anvisat ett arbetsområde för gruvdrift (utmål), där han får bryta
inmutningsbart mineral och tillgodogöra sig detta.

För att tillgodose allmänna intressen inom gruvnäringen
föreslås en rad partiella reformer inom ramen för inmutningssystemet. ÅtskiUiga
av de förordade bestämmelserna avser att stimulera till ett aktivi och
ändamålsenligt utnyttjande av fyndigheterna.

De nuvarande bestämm.elserna att inmutat område får ha
högst viss storlek och att del skall ha viss form slopas. I stället införs en
regel om att inmutningsområdet inte får vara större än att det kan antas att
inmutaren har möjlighet all undersöka del i sin helhet på ett ändamålsenligt
sätt och all del i övrigt skall ha för ändamålet lämplig form.
Undersökningstiden skall liksom f. n. vara tre år. Inmulare som använder
inmulningsområdet för ändamålsenligt undersökningsarbete skall

1 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 2

dock
kunna räkna med att vid behov få undersökningstiden utsträckt till sex år. I
särskUda fall kan undersökningstiden utsträckas till sammanlagt tio år.
Inmutaren åläggs att betala en inmutningsavgift vars storlek beror på områdets
storlek och den tid detta används.

Föralsätlningarna
för erhållande av utmål skärps. Därigenom sker i viss mån en kompelensprövning
av den som vill ha utmål. Också i fråga om utmålsområdel las de nuvarande
bestämmelserna om viss maximi-storlek och viss form bort. Enligt lagförslaget
skall ulmålet ha den storlek som med hänsyn tUl fyndighetens sträckning,
gruvdriftens behov och övriga omständigheter är lämplig och skall i övrigt ha
för ändamålet lämplig form. Förslaget innehåller flera bestämmelser som syftar
till att främja ett aktivt och ändamålsenligt utnyttjande av utmål. Statens
rätt till hälftendel i utmål, den s. k. kronoandelen, bibehålls och föreslås i
forisättningen uppkomma automatiskt i och med utmålsläggningen, om staten inte
då avstår därifrån. Rätten att inneha utmål tidsbegränsas till 25 år.
Förlängning av giltighetstiden kan ske med 20 år i sänder. Utmålsinnehavaren
har rätt till förlängning om han bedrivit regelbunden gmvdrift eller på annat
sätt varit aktiv. I annat fall prövas frågan om förlängning med hänsyn särskilt
till del allmännas intresse av att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av
landets mineraltUlgångar.

I
lagförslaget har förts in bestämmelser om inlösen av utmål. Inlösen skall under
vissa förutsättningar kunna ske dels i arronderingssyfle, dels för
tillgodoseende av ett betydande allmänt intresse. Del föreslås få ankomma på
Kungl. Maj:l alt förordna om inlösen.

I
övrigt innebär förslaget till ny gruvlag bl. a. alt kretsen av
inmul-ningshinder vidgas. Dispensabelt förbud mol inmutning införs sålunda i
fråga om allmän väg, aUmän flygplats samt område med stadsplan eller
byggnadsplan och område som upptas av vissa allmännyttiga byggnader. Den
nuvarande möjhgheten att införa inmutningsförbud på statlig mark genom att
förklara visst område för statsgruvefält utsträcks tUl att avse även icke
statlig mark. Samtidigt avses statsgruve-fältsinstitutel komma tiU användning
främst för att skydda fyndigheter av extraordinär betydelse för samhället. Det
blir riksdagen som beslutar i fråga om utläggande av statsgruvefält. I
förslagel finns också en bestämmelse som ger Kungl. Maj:l möjlighet att
förordna om inmutnings-hinder beträffande område där gravdrift kan antas hindra
eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller planerad användning av marken
som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Den
nya gruvlagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32

1
Förslag till Gruvlag

Härigenom
förordnas som följer.

1
kap. Allmänna bestämmelser

1
§ Var och en äger under de
förutsättningar och i den ordning som anges i denna lag erhålla rätt att
undersöka och bearbeta på egen eller annans grund belägen mineralfyndighel
(inmulningsrätt).

2
§ Mineralfyndighet är
inmutnmgsbar, om den innehåller

1.
malm till någon av följande metaller,
nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan,
krom, kobolt, nickel, tilan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, anlimon
och arsenik, dock icke sjö- eller myrmalm, eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatil eller magnesit.

3
§ Inmulningsrätt erhålles efter
ansökan hos bergmästaren, som utfärdar bevis om inmulningsrätten (mulsedel).

4
§ Den som erhållit
inmutningsrätt (inmutaren) får inom det område som anges i mulsedeln (inmutat
område) utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral.

5
§ Vill inmutaren bearbeta
fyndigheten och kan han visa, att inmutningsbart och för teknisk bearbetning
lämpat mineral finnes inom det m-mutade området i sådan myckenhet att
fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift, har han rätt att
för ändamålet få sig anvisat arbetsområde (utmål).

Utmål
anvisas vid särskUd förrättning (utmålsförrättning) efter ansökan hos
bergmästaren.

6 §
Har flera kommit in med ansökningar om inmulningsrätt eller

utmål, vilka helt eller delvis avser samma område, äger den företräde

som först kom in med sin ansökan.

I
fall då ansökningar om inmulningsrätt kommit in samma dag har sökandena lika
rätt i fråga om det gemensamma området. Dock gäller i fråga om område som icke
förut varit inmutat eller belagt med utmål att den har företräde som kan visa
all han, innan ansökningarna kom in, först upptäckt inmutningsbar
mineralfyndighet inom området.

Den
som ansöker om utmål har företräde framför den som samma dag kommit in med
ansökan om inmutningsrätt.

Har
flera samma dag kommit in med ansökningar om utmål, äger den företräde som
först kom in med ansökan om inmulningsrätt. Ansökan som avser utvidgning av
utmål ger dock företräde framför ansökan om nytt utmål.

7 §
I utmål som lägges för annan än staten har staten rätt till andel

med hälften (kronoandel).

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 4

8
§ Bestämmelser som i vissa
avseenden begränsar rätten att inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller
bearbeta inmutad mineralfyndighet eUer idka gravdrift finnes i lagen (1916:156)
om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.

9
§ Över inmutade områden och
utmål föres register av bergmästaren (gruvregisler).

10 §
Denna lag äger icke tillämpning inom allmänt vallenområde i

havet.

2
kap. Inmutning

Områdets
storlek och form

1 §
Område som inmutas får icke vara större än att det kan antagas,

att inmutaren har möjlighet att undersöka det i sin helhet på elt ända

målsenligt sätt, och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Om

rådet skall vara bestämt till läge och gränser så, all del lätt och säkert

kan återfinnas på marken.

Gränserna
räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

Hinder
mot inmutning

2 §
Inmulningsrätt får ej bevUjas inom område som redan är inmutat

eller ulmålslagt.

Inom
område som under del senast förflutna året eller del därav varit inmutat eller
ulmålslagt får inmulningsrätt beviljas endast efter medgivande av statens
industriverk.

3 §
Inmulningsrätt får ej utan medgivande av Kungl. Maj:t beviljas

inom

1.
område som genom beslut av
riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för
statsgruvefält statlig myndighet gjort framställning hos Kungl. Maj:t, såvida
icke inmutning sökes för statens räkning,

2.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort
framställning hos Kungl. Maj:l,

3.
befästningsområde och, i den
utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer, område utanför detta,

4.
kyrkogård eller annan
begravningsplats,

5.
område varpå sökts eller
meddelats koncession enligl lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheler
m. m. eller undersökningstillslånd eller koncession enligt uranlagen (1960:
679).

Ulan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges under 5
inmulningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt eller erhållit
koncessionen eller undersökningslillståndel.

4 §
Inmulningsrätt får ej utan medgivande av länsstyrelsen bevUjas

inom

1.
område på muidre avstånd än
trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligl fastställd
arbetsplan eller från sådan järnväg eUer kanal som är upplåten för allmän
trafik eller från allmän flygplats,

2.
område på mindre avstånd än
etthundra meter från byggnad, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 5

är avsedd alt stadigvarande användas till bostad och som
ej är belägen på inmutat eller ulmålslagt område, eller från tomtplats eller
trädgård vid sådan byggnad,

3.
område som
upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller
pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om
anläggningen är avsedd för mer än femtio personer,

4.
område som
upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggnmg,

5.
område med
stadsplan eller byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får
inmutnings-rätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av
ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt
därlUl samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nytljanderällshavare.

5 § Kan i annat fall än som avses i 3 och 4 §§ gruvdrift
inom visst

område antagas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan på

gående eller planerad användning av marken som är av väsentlig be

tydelse från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t förordna att inmul

ningsrätt icke får beviljas inom området ulan medgivande av Kungl.

Maj:l eUer myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer.

Inmutningsavgift

6 § Inmutaren skall betala avgift till staten enligl
grunder som Kungl.

Maj:t bestämmer (inmutningsavgift).

Inmutningsansökan och dess handläggning

7
§ Ansökan om
inmutningsrätt göres hos bergmästaren i det distrikt där del för inmutning
avsedda området eller större delen därav ligger.

8
§
Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla

1.
uppgift om
mineralfyndighetens art och beskrivning av det område som avses med
ansökningen,

2.
uppgift om
fastighet som beröres av ansökningen saml namn och adress på fastighetsägaren
och de övriga sakägare sökanden känner tUl.

Om bergmästaren finner del behövligt, skall sökanden ge in
plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att
fullfölja planen.

Fordras medgivande till inmutningen av myndighet eller
rättsägare enligt vad som sägs i 25 § eller i lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., skall vid ansökningen
fogas handling som visar alt medgivande erhållits av myndigheten eller
rätlsägaren eller begärts hos myndigheten.

Sökanden skall erlägga, förutom föreskriven
ansökningsavgift, förskott tUl inmutningsavgiften beräknat enligt grunder som
Kungl. Maj:l bestämmer.

9 § Uppfyller ansökningen icke föreskrifterna i 8 §
första stycket

eller är den i övrigt ofullständig eller har sökanden icke bifogat handling

som anges i 8 § tredje stycket eller erlagt avgift eller förskott enligt 8 §

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 6

fjärde
stycket, skall bergmästaren, om ej rättelse vinnes på annat sätt, förelägga
sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Detsamma gäller om sökanden i fall
som sägs i 8 § andra stycket icke givit in plan eller utredning som där avses.

Efterkommes
icke föreläggande att avhjälpa brist i fråga om ansökningens innehåll och är
bristen så väsentlig att ansökningen icke kan ligga lUl grand för prövning av
ärendet, skall ansökningen avvisas. Om annat föreläggande som förut nämnts ej
efterkommes, skall ansökningen likaledes avvisas.

Fråga
om avvisning skall skyndsamt utredas och avgöras.

10 §
Med inmulningsärendets avgörande skall anstå i avvaktan på

slutlig prövning av sådan ansökan om inmulningsrätt eller utmål som

berör samma område och som ger företrädesrätt enligt 1 kap. 6 §.

I
fall som avses i 1 kap. 6 § andra stycket skall var och en av sökandena
föreläggas att, om han vill göra gällande företrädesrätt som där sägs, inom
viss tid väcka lalan mot övriga sökande vid allmän domstol. Iakttages icke
tiden, är rätten till talan förlorad. I avvaktan på att liden går ut eller, om
talan väckes, tvisten blir slutiigt avgjord, skall med inmulningsärendets
avgörande anstå.

11
§ Har sökanden i fall som avses
i 8 § Iredje stycket begärt myndighets medgivande till inmutningen, skall
myndighetens beslut avvaktas innan inmutningsärendet avgöres.

12
§ Bergmästaren får avgöra
inmutningsärendet utan att annan än sökanden erhållit tillfälle att yttra sig.

13
§ Skall ej enligt 911 §§
avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, företages ärendet snarast
till prövning. Därvid skall bergmästaren, i den mån ej hinder möter enligt vad
som sagts förut i denna lag, bevUja inmulningsrätt med iakttagande av
bestämmelserna i 1 § samt utfärda mutsedel och fastställa inmutningsavgiften.

14
§ Bergmästaren skall genast
sända mulsedeln till inmutaren saml delge fastighetsägaren och övriga kända
sakägare avskrift av densamma.

Inom
två månader från det mulsedeln utfärdats skall bergmästaren dessutom införa
meddelande om mulsedeln och dess innehåll i Post-och Inrikes Tidningar och
tidning inom orten.

3
kap. Undersökningsarbete

1 §
Minst två veckor innan undersökningsarbete påbörjas inom in

mutat område skall underrättelse härom genom inmutarens försorg del

ges såväl ägare till den mark där arbetet skall bedrivas som inne

havare av nyttjanderätt eller servitul avseende marken.

Innan
arbetet påbörjas skall inmutaren ställa säkerhet för ersättning enligt 8 §, om
icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

2 §
Undersökningsarbete får bestå endast i sådana åtgärder som be

hövs för att visa all inmutningsbar mineralfyndighet förekommer inom

det inmutade området och för att vinna närmare kännedom om fyndig

hetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

Inom
inmutat område får inmutaren ej utan medgivande av markens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 7

ägare
och innehavare av nyttjanderätt eller servitul avseende marken uppföra annan
byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för undersökningsarbetet. I den
mån del behövs får han bygga väg inom området eller begagna befintlig väg till
och inom området. Efter tillstånd av bergmästaren får han också bygga
nödvändig väg till området. Åtgärd skall ulföras så, att minsta skada och
intrång vållas.

3 §
Inmutaren får använda inmutningsbart mineral som brytes under

arbetet endast i den mån det behövs för undersökning av dess beskaf-

ferUiet och lämplighet för teknisk bearbetning. Produki som inmutaren

därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får inmutaren

utnyttja förat bratet inmutningsbart mineral, i den mån ej annat följer

av 7 kap. 2 § andra stycket.

Ej
inmutningsbart mineraliskt ämne får brytas endast i den mån det behövs för
undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det brutna får inmutaren
använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

4
§ Bergmästaren får meddela
särskilda föreskrifter för att förebygga alt inmutaren överskrider sin rätt
enligl 2 § första stycket eller 3 §. Sådana föreskrifter länder omedelbart till
efterrättelse.

5
§ Undersökningstiden är tre år
från dagen för miitsedelns utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren äger
inmutaren få liden förlängd med sammanlagt högst tre år. Förlängnmg får dock
icke medges, om någol ändamålsenligt undersökningsarbete ej utförts och ej
heller kan antagas bli ulfört.

Inmutaren
äger efter ansökan hos statens industriverk få undersökningstiden ytterligare
förlängd med sammanlagt högst fyra år, om synnerliga skäl föreligger.

Vid
prövning av fråga om förlängning enligl första eller andra stycket skall inmutningshinder
som anges i 2 kap. 25 §§ beaktas, om hindret förelåg redan då inmulningsrätten
bevUjades.

6 §
Ansökan om förlängning göres skriftligen. Den skall för att

kunna upptagas till prövning ha kommit in före utgången av den lö

pande undersökningstiden.

I
fråga om ansökan om förlängning och dess handläggning äger i övrigt 2 kap. 8
och 9 samt 1113 §§ motvarande tiUämpning.

Beslut
om förlängning skall genast sändas till inmutaren samt delges fastighetsägaren
och övriga kända sakägare.

7
§ Är vid undersökningstidens
utgång ansökan om utmål eller om förlängning av undersökningstiden beroende på
prövning, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen slutiigt
prövats. Avvisas eller avslås ansökningen om förlängning av undersökningstiden
men söker inmutaren utmål inom den i 4 kap. 7 § angivna tiden, får undersökningsarbetet
fortgå liU dess ansökningen om utmål slutiigt prövats.

8
§ Föranleder
undersökningsarbetet skada eUer intrång, skall ersättning härför utgå. Vid
tvist om sådan ersättning väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger. Har tvisten när
utmålsförrättning hålles icke hänskjutits till avgörande av skiljemän eller
domstol, prövas frågan vid förrättningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 8

4 kap. Utmål

Utinålets storlek och form

1 § Ulmålet skall ha den storlek som med hänsyn till
fyndighetens sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter är
lämplig och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Del skall omfatta
minst ett på det inmutade området beläget ställe, där iimiutningsbar fyndighet
påvisats. Ulmålet skaU vara bestämt till läge och gränser så, att del lätt och
säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna
räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

Hinder mot utmålsläggning

1 % I fråga om utläggande av utmål inom det inmutade
området gäller hinder som anges i 2 kap. 25 §§, om hindret förelåg redan då
inmulningsrätten beviljades.

Vid utläggande av utmål utanför det inmutade området
gäller hinder som anges i 2 kap. 2 § första stycket samt 35 §§, om hindret
uppstod innan ansökningen om utmål kom in. Ulmålet får dock omfatta annat
inmutat område, om innehavaren av inmulningsrätten medger det.

Mark för gruvdriften

3 § Inmutaren har rätt att få sig anvisad mark för gruvdriften
och därmed sammanhängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller
annan anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för
uppläggande av malm samt varp och andra avfallsprodukter. Inom ulmålet anvisas
den mark som inmutaren begär i den mån det ej är uppenbart all den icke behövs
för ändamålet. Utanför ulmålet anvisas den mark som är nödvändig. Om visst
område inom eller utom ulmålet hotas av ras eller sättningar vid gruvdriften,
kan även det området anvisas.

Ersättning

4 § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt
till fastighet är

berättigade att av inmutaren få intrångsersätlning och ersättning för

annan skada till följd av alt mark tages i anspråk enligl 3 §. Även ska

da eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. saml 5 kap. 23
§, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972: 719)
i tiUämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt ram under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid utmålsförrättningen.

5 § I fråga om ersättning för skada eller intrång, som
uppstår efter

utmålsförrättningen och som icke kunnat förutses vid förrättningen, är

denna lag ej tillämplig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 9

Ansökan
om utmål

6
§ Ansökan om utmål göres hos
bergmästaren i det distrikt där inmutningsrätten beviljats.

7
§ Ansökrungen skall ha kommit
in före utgången av undersökningstiden eller den förlängning därav som kan ha
medgivits. Har ansökan om förlängning av undersökningstiden som gjorts inom
nämnda tid avvisats eller avslagits, får dock utmål sökas inom fyra veckor från
den dag då ansökningen slutiigt prövades.

Ansöker
inmulare ej om utmål inom tid som sägs i första stycket, förlorar han
inmulningsrätten.

8 §
Ansökan om utmål skall vara skriftlig och innehålla

1.
beskrivning av det område som
inmutaren önskar få sig anvisat som utmål och den mark inom och utom utmålet
som han önskar taga i anspråk,

2.
uppgift om fastighet som
beröres av ansökningen saml namn och adress på fastighetsägaren och övriga
sakägare,

3.
den utredning inmutaren vill
åberopa för alt visa all de i 1 kap 5 § angivna föratsättningama för erhållande
av utmål är uppfyllda,

4.
uppgift huravida tvist som
enligl 3 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen föreligger.

Fordras
medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare, skall vid
ansökningen fogas handling utvisande att medgivande erhållits av myndigheten eller
rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren
skall erlägga förskott till ersättning som avses i 30 §, om bergmästaren begär
det.

9 §
Vad som föreskrives i 2 kap. 9 § om föreläggande och avvisning

samt i 2 kap. 10 och 11 §§ om att avgörandet av inmulningsärende

skall anstå i vissa fall äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan

om utmål.

Utmålsförrättning

10
§ Skall ej enhgt vad som följer
av 9 § avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, företages ärendet så
snart det kan ske tUl prövning vid utmålsförrättning.

11
§ Utmålsförrättning hålles av
bergmästaren. Förekommer fråga om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligl 4 §
i detta kapitel, skall även två gode män deltaga i prövningen av ulmålsärendet.
Detsamma gäller när bergmästaren i annat fall finner att del behövs eller när
sakägare begär del och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav.

12
§ Bergmästaren utser gode
männen bland dem som i orten är valda till gode män vid
fastighetsbildningsförrättning. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas gode
män med behövlig ortskännedom och sakkunskap.

Är
god man av jäv hindrad att tjänstgöra eller ulebhr han och kan annan god man ej
utan tidsutdräkt infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar till
god man vid faslighetsbildnmgsförrältning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 10

Den
som kallats att tjänstgöra som god man är underkastad ämbetsansvar i fråga om
tjänstgöringen.

13
§ Vad som föreskrives i 4 kap.
12 § rättegångsbalken om hinder för dem som är varandra närstående att
samtidigt tjänstgöra som domare äger motsvarande tUlämpning beträffande
förrättningsmän.

14
§ Mol förrällningsman gäller
samma jäv som mot domare.

15
§ Vill sakägare anföra jäv mot
förrättningsman, skall han framställa invändning därom första gången han för
talan i ärendet sedan han fick kännedom om att förrätlningsmannen tjänstgör och
att jävsanledning förehgger. Underlåter han det, är hans rätt att anföra jäv
förfallen.

Sedan
fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit, får han endast vidtaga åtgärd som
ej utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och som ej innefattar avgörande av
en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådan åtgärd får vidtagas av
bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Den
omständigheten att förrällningsman finnes vara jävig påverkar icke giltigheten
av beslut eller åtgärd som tUlkommit innan frågan om jäv uppkom.

16
§ Vid förrättningen skall
hållas sammanträde med sakägarna. Om viss fråga icke kan avgöras ulan
ytterligare utredning eller om det av annat skäl är oundgängligen nödvändigt,
får mer än ett sammanträde hållas.

17
§ Till sammanträde skall kända
sakägare kallas. Kallelsen skall delges dem i god lid före sammanträdet. Har
vid sammanträde tillkännagivits tid och plats för nytt sammanträde, behöver
den icke kallas som i föreskriven ordning kallats till det sammatiträde vid
vilket tillkännagivandel skedde.

Bergmästaren
skall minst fyra veckor i förväg införa kungörelse om tid och plats för
sammanträdet i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten. Uppskjutes
sammanträdet eller skall nytt sammanträde hållas, behöver ny kungörelse ej
utfärdas.

Kallelse
och kungörelse skall innehålla redogörelse för ansökningens innehåll, uppgift
om den person till vUken avskrift av ansökningshandlingarna sändes enligt 19 §
samt erinran om innehållet i 20 §.

18 §
Vistas ägare av fastighet eller ställföreträdare för denne stadig

varande utom riket och kan delgivning som avses i 17 § första stycket

icke ske här i riket med känt ombud, får handlingen lämnas till den

som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den
till vilken handlingen lämnats är skyldig all snarast sända handlingen vidare
till den sökte, om det kan ske. Han skaU erinras därom när handlingen lämnas
till honom. Är den söktes upphållsorl känd, skall bergmästaren därjämte med
posten sända honom meddelande om del-givningen.

Delgivningen
anses ha skett, när handlingen lämnats enligt första stvcket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 11

19
§ Bergmästaren
skaU i samband med att kungörelse utfärdas sända styrkt avskrift av
ansökningshandlingarna till lämplig person på platsen för att av denne hållas
tillgänglig för sakägarna.

20
§ Ägare av
fastighet som beröres av ansökningen skall uppge sakägare i fråga om
fastigheten som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl och
uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta
skadan.

21
§ Uteblir
inmutaren utan alt ha anmält laga förfall från första sammanträde till vilket
han kallats i föreskriven ordning, skall sammanträdet inställas. Nytt
sammanträde skall utsättas, om inmutaren inom tre veckor och senast inom tid
som i 7 § är föreskriven för ansökan om utmål gör framställning därom. Sker
det ej, avskrives ärendet.

Har sakägare ej i föreskriven ordning kallals till
sammanträde, skall sammanträdet uppskjutas, såvida icke sakägaren ändå infunnit
sig eller medger att förrättningen likväl slulföres.

22
§ För utredning
av fråga vars bedömande kräver särskild fackkunskap får förrätlningsmannen
anlita biträde av sakkunnig. Den som står i sådant förhållande till saken eller
till sakägare att hans tillförlitlighet kan anses förringad får ej anlitas som
sakkunnig.

23
§ Har
förrättningsmännen olika mening, gäller såsom deras beslut vad två av dem
säger. Har- varje förrällningsman sin mening, gäller bergmästarens mening. I
fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla
som avser den näst största mängden.

24
§ I beslut
skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, om det icke är uppenbart
obehövligt att upplysa om dem.

25
§ Bergmästaren
skall föra protokoll över vad som förekommer vid förrättningen.

26
§ Visar
inmutaren vid förrättningen all de i 1 kap. 5 § angivna förutsättningarna för
erhållande av utmål är uppfyllda, skall i den mån ej huider möter enligt vad
som sagts förut i denna lag utmål anvisas med iakttagande av bestämmelserna i 1
§ i detta kapitel.

27
§ Gränserna för
ulmålet och för mark som anvisas enligl 3 § skall utstakas och utmärkas i
behövlig omfattning. Över utmålet och marken skall upprättas karta i den mån
del ej är obehövligt.

28
§
Överenskommelse om ersättning som avses i 3 kap. 8 § eller i 4 § i detta
kapitel skall, oni parterna begär del, fastställas vid förrättningen.

29
§ I samband med
utmålsläggning fastställes försvarsavgift enligt 6 kap. 8 §.

30
§ TUl
bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid förrättningen
enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar.

Ersättning tUl sakkunnig bestämmes av
förrättningsmännen. Till

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 12

myndighet
eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när särskild föreskrift
är meddelad.

Inmutaren
skall betala ersättning som avses i första och andra styckena.

31
§ Inmutaren skall bära sina
egna kostnader på grund av förrättningen och ersätta sakägare de kostnader som
denne fått vidkännas för all bevaka sin rätt vid förrättningen, i den mån ej
annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken. Beslut i frågan meddelas vid förrättningen.

32
§ Sedan alla till förrättningen
hörande frågor avgjorts, skall förrättningen förklaras avslutad
(avslutningsbeslut). Beslutet meddelas vid sammanträde.

I
avslulningsbeslutet skall anges vad som är att iakttaga vid talan mol beslut
vid förrättningen.

Mark
som anvisats enligt 3 § får genast tUlträdas, om ej annorlunda förordnals.

Betalning
av ersättning

33
§ Vid förrättningen fastställd
ersättning skall betalas inom tre månader från det avslutningsbeslutet
meddelades. På ersättningen utgår sex procent årlig ränta från dagen för delta
beslut. Har förordnande enligt 32 § Iredje stycket meddelats, skall dock räntan
på ersättning som avser anvisad mark beräknas från den dag då marken tidigast
får tillträdas.

34
§ Svarar mark som anvisats
enligt 3 § för bevUjad eller sökt inteckning, skall ersättning enligl 4 §, som
ej avser personlig skada, jämte ränta betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen i del län där marken ligger. Hör marken till olika län, skall
ersättningen nedsättas hos den länsstyrelse som bestämmes vid förrättningen.

Om
borgenär som har panträtt i fastighet lider förlust därigenom att ersättning
blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan
den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning icke blivit prövad vid förrättningen, har borgenären rätt att av den
ersättningsskyldige få gottgörelse för förlusten mol avskrivning på
fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse skall väckas vid den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger.

35
§ Vid nedsättning skall den
ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över
utmålsförrättningen och gravations-bevis i fråga om fastighet som beröres. Sker
det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges
bekostnad.

36
§ Försummar den
ersättningsskyldige att inom föreskriven tid betala eller nedsätta ersättning,
skall länsstyrelsen på begäran av den ersättningsberättigade låta uttaga
beloppet jämte ränta. Länsstyrelsen kan också efter bergmästarens hörande
förordna att gruvarbetet skall inställas tUl dess ersättningen erlagts eller
uttagits.

I
fråga om uttagande av ersättning jämte ränta skall bestämmelserna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 13

i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om verkstäUighet av lagakraftägande dom i
tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande
tillämpning.

37
§ Medel som har nedsatts eller
uttagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål sättas in i
bank mot ränta.

38
§ Nedsatta eller uttagna medel
skall jämte upplupen ränta betalas ut av länsstyrelsen till den som är
berättigad till medlen. Därvid äger bestämmelserna i 6 kap. 18 § andra och
tredje styckena samt 19 § expropriationslagen (1972: 719) motsvarande
tUlämpning.

Den
ersältningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelningen av nedsatta
medel, i den mån ej annat följer vid en motsvarande lill-lämpning av 18 kap. 6
eller 8 § rättegångsbalken. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Ändring
av utmål m. m.

39 §
Bestämmelsema i detta kapitel äger motsvarande tUlämpning,

om innehavare av utmål önskar

1.
utvidga eller minska utmålet
eller få dess gränser reglerade eller på nytt utstakade,

2.
laga i anspråk mark enligt 3 §,

3.
avstå anvisad mark tUl ägaren.

Vid
utvidgning eller minskning av utmål tillämpas ej 1 § första stycket andra
punkten.

40 §
Utmål som gränsar till varandra får läggas samman till ett ut

mål för gemensam gruvdrift. Utmål får även delas i två eller flera ut

mål.

Förordnande
om sammanläggning eller delning av utmål meddelas av statens industriverk efter
ansökan av berörda utmålsinnehavare. Verket skall därvid lämna de föreskrifter
som behövs för genomförandet av dess beslut.

5
kap. Kronoandel

1 §
Staten får kronoandel som sägs i 1 kap. 7 § om icke staten senast

vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån.

Anmälan
som icke sker vid förrättningssammanlräde skall göras skriftligen hos
bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande till inmutaren om sådan
anmälan.

2 §
Har staten ej avstått från kronoandelen enligt 1 §, skall staten

ersätta mmutaren hälften av dennes utgifter för ersättning enligt 4 kap.

4 § samt för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel.

Om inmutaren tUlhörig mark anvisats enligl 4 kap. 3 §, skall staten i

förhållande till sin andel ersätta inmutaren härför enligl de grunder

som anges i 4 kap. 4 §.

Talan
om ersättrung enligt första stycket väckes vid den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger.

3 §
Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 14

4
§ Kungl. Maj:l eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får besluta i fråga om
avstående från kronoandel eller om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel.

6
kap. Rätt att använda utmål

Brytning
m. m.

1 §
Den som innehar utmål får där såsom gravinnehavare bryta in

mutningsbart mineral och tillgodogöra sig delta.

Från
tidigare gruvbrytning härrörande inmutningsbart mineral, som ej uppfordrats
eller som finnes på anvisad märk inom utmålet, tillfaller gruvinnehavaren i den
mån ej annat följer av 7 kap. 2 § andra stycket.

Inmutningsbart
mineral som bratits under undersökningstiden och ej använts enligt 3 kap. 3 §
tillfaller gruvinnehavaren.

2 §
Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mine

raliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna be

drivas på ett ändamålsenligt sätt.

Av
ej inmutningsbart mineraliskt ämne som bratits före eller efter
utmålsläggningen får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid gruvarbetet och
dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning eller därmed
likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral. Han får även i
övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om markägaren ej
inom sex månader efter tillsägelse avhämtar del och ersätter därpå nedlagda
kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger. Väckes talan, räknas tiden för
avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutligt beslämts.

Vad
som föreskrives i andra stycket gäller ej ämne som avses med uranlagen (1960:
679). Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur fyndighet för
analys eller anrikningsförsök.

3 §
Gruvinnehavaren får använda utmålet i dagen endast tUl den

del mark inom utmålet anvisats enligt 4 kap. 3 §. Mark som inom eller

utom målet anvisats enligl nämnda paragraf får ej användas för annat

än där avsett ändamål.

Under
jord får utmålet användas endast för gruvdriften och därmed sammanhängande
verksamhet.

Gruvinnehavaren
skall hålla behövligt stängsel på mark som inom eller utom utmålet anvisats
enligt 4 kap. 3 §. Om icke bergmästaren medger annat, skaU stängslet utföras i
varaktigt material.

4 §
Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt alt gruvans fram

tida bestånd äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad till

gång på malm omöjliggöres eller i väsentlig mån försvåras eller så,

att uppenbar misshushållning med malm på annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas öppna. För
igenläggning av sådan utfraklsväg eller ort kräves tUlstånd av bergmästaren,
även om rätten till utmålet icke längre består.

5 §
Bergmästaren får förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid

vidtaga åtgärd som behövs för att förekomma fara för gravans be

stånd eller annans egendom, trygga tillträdet till gruvans obrutna delar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 15

eller hindra uppenbar misshushållning med malm.
Efterkommes icke föreläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på
gruv-innehavarens bekostnad eller förordna att gravarbelel skall inställas till
dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också meddela
gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande.

Bedrives gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara
uppstår för gruvans bestånd eller annans egendom, får bergmästaren förbjuda
arbetets fortsatta bedrivande.

Föreskrifter och förbud som avses i denna paragraf länder
omedelbart till efterrättelse.

6 § Över gruva som är under arbete skall genom
gruvinnehayarens

försorg upprättas gravkarla. På kartan skall redovisas borrhål inom

utmålet av bestående värde. I fråga om utmål där gruvdrift ej pågår skall

sådana borrhål inläggas på borrhålskarta.

Gruvkarta och borrhålskarta skall förvaras hos
gruvinnehavaren och fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag av kartorna skall
sändas in till myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer.

Iakttager gravinnehavaren icke vad som föreskrives i
första och andra styckena, kan bergmästaren förelägga honom all inom viss tid
antingen fullgöra sina åligganden eller lämna förskoll för arbetets utförande
genom bergmästarens försorg. Föreläggande kan förenas med vite om högst
femlusen kronor.

7 § Grava får ej utan bergmästarens tillstånd läggas ned
förrän alla

gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta.

Försvarsavgift

8 § Gruvinnehavaren skall betala en årlig avgift till
staten enligt

grunder som Kungl. Maj:t bestämmer (försvarsavgifl).

Avgiften utgår från och med året efter det år under vilkel
utmålsförrättningen avslutades och erlägges tUl bergmästaren årsvis i förskott
före utgången av december.

9 § Erlägges icke försvarsavgiften inom tid som anges i 8
§ andra

stycket, skall bergmästaren förelägga gravinnehavaren att inom viss

tid, högst tre månader, erlägga ett belopp motsvarande dubbla belop

pet av vad som icke betalats. Om föreläggandet ej efterkommes, skall

bergmästaren förklara rätten till utmålet förverkad. Rätten upphör i

så fall vid utgången av den lid inom vilken föreläggandet skulle ha

fullgjorts.

Beslut om förverkande skall delges gruvinnehavaren och, om
det kan ske, fastighetsägaren.

GUtighetstid

10 § Rätten till utmålet beslår till utgången av
tjugofemte året efter

det år under vilket utmålsförrättningen avslutades. Lägges utmål sam

man enligl 4 kap. 40 §, gäller rätlen till del sammanlagda ulmålet under

den längsta tid som återstår för något av utmålen.

Gruvinnehavaren har rätt till förlängning av
giltighetstiden för utmålet med tjugo år i sänder, om han under löpande
giltighetstid inom

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 16

utmålet
eller inom utmålsfäll vari utmålet ingår bedrivit regelbunden gruvbrytning.
Detsamma gäller, om han under löpande gUtighetstid ulfört undersökningsarbete
av större omfattnuig inom utmålet eller inom ulmålsfältel på omåde, som var
ulmålslagt när arbetet utfördes, eller där utfört omfattande
tillredningsarbeten eller anläggningar för upptagande av gruvdrift. Med
utmålsfäll förstås sådana intill varandra gränsande utmål, i vilka samme ägare
innehar andel med minst hälften eller av annan orsak har elt bestämmande
inflytande.

I
annat fall än som avses i andra stycket prövas frågan om förlängning med
hänsyn särskilt till det allmännas intresse av att främja ett ändamålsenligt
utnyttjande av landets mineralliUgångar.

11 §
Fråga om förlängning enligl 10 § andra eller Iredje stycket

prövas av statens industriverk efter ansökan av gravinnehavaren eller,

om utmålet lUlhör två eller flera, någon av dem.

Ansökan
göres skriftligen. Den skall för all kunna upplagas till prövning ha kommit in
senast ett år före utgången av den löpande giltighetstiden.

Har
ansökan om förlängning ej slutligt prövats vid giltighetstidens utgång,
utslräckes tiden till dess så skett.

12
§ Gruvinnehavaren eller, om
utmålet tUlhör två eller flera, någon av dem äger efter ansökan hos statens
industriverk erhålla förhandsbesked, om planerat arbete har sådan omfattning
att det berättigar till förlängning enligt 10 § andra stycket.

13
§ Anmäler gmvinnehavaren tUl
bergmästaren att han icke längre vUl behålla rätten till utmålet, upphör denna
vid nästföljande årsskifte.

7
kap. Verkan av att rätten till utmål upphör

1
§ Upphör rätten till utmål
enhgt 6 kap. 9, 10 eller 13 §, gäller förutom vad som för visst fall
föreskrives i 10 kap. 6 § andra stycket bestämmelserna nedan i detta kapitel.

2
§ Gruvinnehavaren förlorar
rätlen till brutet inmutningsbart mineral som ej uppfordrats.

Inmutningsbart
mineral som uppfordrats får ligga kvar för gruv-innehavarens räkning under
högst två år efter det att rätten till utmålet upphörde. Gruvinnehavaren
förlorar rätten till det som icke tagits bort inom denna tid.

Mineral
till vilket gruvinnehavaren förlorat sin rätt enligt denna paragraf tUlfaller
fastighetsägaren.

3 §
Gruvinnehavaren förlorar rätlen till byggnad som gjorts för

gruvans styrka och bestånd saml till stängsel som gruvinnehavaren varit

skyldig att håUa. Sådan anläggning skall lämnas kvar på platsen och

tillfaller vid ny utmålsläggning den nye gravinnehavaren.

Annan
anläggning än som anges i första stycket får finnas kvar under högst två år
efter del att rätten till utmålet upphörde. Det som icke tagits bort inom denna
tid tillfaller fastighetsägaren.

4 §
Gruvinnehavaren förlorar rätten till mark som anvisats inom eller

utom utmålet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 17

8 kap. Samäganderätt i utmål

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utmål i vilket
finns krono

andel eller som eljest lUlhör två eller flera gemensamt.

Vad som föreskrives i 4-10 §§ tiUämpas i den mån ej
delägarna kommer överens om annat.

2 § Delägarna skall årligen utse en gruvföreståndare.
Denne skall

vara svensk medborgare och bosatt i riket.

Val av gruvföreståndare skall anmälas hos bergmästaren.
Sker icke sådan anmälan eller har person som ej är behörig utsetts, ansvarar
varje delägare som om han var gruvföreståndare.

3
§
Gruvföreståndaren ansvarar för att bestämmelserna i 6 kap. 17 §§ iakttages.
Han får från delägarna fordra in de tillskott som behövs för detta och för
erläggande av försvarsavgift.

4
§ Minst en gång
om året skall hållas stämma med delägarna. På stämman väljes gruvföreståndare
saml behandlas frågor om gruvrörelsens bedrivande och andra gemensamma
angelägenheter.

Stämma skall utlysas av gruvföreslåndaren, när denne
finner det lämpligt eller när delägare som äger minst en fjärdedel i gruvan
skriftligen begär det. Finnes icke gruvföreståndare, kan var och en av delägarna
utiysa stämma.

Delägarna kaUas till stämma genom rekommenderade brev.
Saknas kännedom om namn och adress på någon av delägarna, skall kallelsen
införas i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten. Kallelse skall
ske i god tid före stämma.

5 § På stämman föres ordet av den som delägarna
utser.

Delägare bar rösträtt efter sin andel i utmålet. Förekommer skilda

meningar, gäller som stämmans beslut den mening som fått
högsta röstetal. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning och skall i annan
fråga, om ej annat följer av 6 §, den mening gälla som ordföranden biträder.
Lån får ej tagas, om ej alla delägarna samtycker tUl det.

6 § VUl delägare utföra arbete för undersökning eller
brytning i större

omfattning än annan delägare och innehar han minst hälften i utmålet,

skall del större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är, om ar

bete för undersökning eller brytning skallpåbörjas.

Den som begärt arbetet svarar för den därav föranledda
kostnaden och tillgodoräknas den ytterligare malm som utvinnes.

7
§ Delägare som
utfört undersökningsarbete inom utmålet skall på begäran tillhandahåUa annan
delägare resultatet av undersökningen.

8
§ Delägare som
icke deltagit i visst arbete får ansluta sig tUl delta efter tillkännagivande
på stämma eUer skriflUg anmälan hos gruvföreslåndaren. I sådant fall skall han
i förhållande till sin andel i utmålet ersätta av arbetet påkallade kostnader
av följande slag, nämligen

1.
kostnader för
byggnader och andra anläggningar, maskiner, redskap, inventarier och förråd,
som är nödvändiga eller nyttiga för fortsall undersökning eller brytning,
efter del värde egendomen har vid delägarens anslutning till arbetet,

2.
ersättning
enligt 4 kap. 4 § samt kostnader för utmålsförrättning och fördelning av
ersättningsmedel,

2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 18

3.
kostnader för sådana efter utmålsförrättningen utförda undersöknings- och
tUlredningsarbeten som är, nödvändiga eller nyttiga för fortsall undersökning
eller brytning.

Har
delägare tUlhörig mark tagits i anspråk för arbetet, skall delägare som
ansluter sig utge ersättning i förhållande till sin andel enligl de grander som
anges i 4 kap. 4 §.

9 §
Vid tvist rörande fråga som avses i 6 § andra stycket eller som

angår ersättning enligl 8 § väckes talan vid den fastighetsdomstol inom

vars område utmålet eUer större delen därav ligger.

10 §
Betalar delägare icke senast två månader efter anmodan därom

vad på honom belöper av tUlskott enligt 3 § eller av nödvändiga kost

nader för undersökningsarbete eller brytning, är hans andel i utmålet

med vad därtiU hör förverkad tUl övriga delägare.

9
kap. Övergång av rätt till utmål m. m.

1 §
Avtal varigenom inmulningsrätt eller rätt till utmål överlåtes skall

upprättas skriftligen. Handlingen skall upptaga parterna, vad som över

låtes saml förklaring, alt överlåtelse sker till förvärvaren.

Avtal
som icke uppfyller föreskriftema i första stycket är ogiltigt.

2
§ Den som förvärvat
inmulningsrätt eller rätt till utmål skall skriftligen anmäla förvärvet hos
bergmästaren.

3
§ Anmälan som avses i 2 § skall
göras inom tre månader efter det att den handling på vilken förvärvet grandas
(fångeshandlingen) upprättades.

Den
som gör anmälan skall bifoga fångeshandlingen och de övriga handlingar som
behövs för att styrka förvärvet.

I
fråga om anmälan av förvärv i anledning av dödsfall eller genom bodelning,
förvärv som beror av villkor, myndighets tUlstånd eller annan sådan
omständighet samt förvärv beträffande vilket talan väckts om återgång eller
hävande äger bestämmelserna om lagfartsansökan i 20 kap. 1 § andra stycket, 2 §
andra stycket samt 5 § andra punkten jordabalken motsvarande tillämpning.

4 §
Har fångeshandling icke företetts eUer har Kungl. Mai:ts tillstånd

tUl förvärvet ej erhållits, när sådant kräves enligl lagen (1916: 156) om

vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m., skall

bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. I annat fall skall han

snarast anteckna anmälningen i gravregislrel.

5
§ Avtal som avses i 1 § gäller
ej mol överlåtarens borgenärer, förrän anmälan om förvärvet gjorts på sätt som
sagts förut i detta kapitel.

6
§ Bestämmelserna i 15 §§ äger
motsvarande tiUämpning i fråga om upplåtelse och övergång av nyttjanderätt till
utmål.

10
kap. Inlösen av rätt till utmål

1 §
Utmål med vad därlUl hör får helt eller till viss andel tagas i anspråk genom
inlösen,

1.
om det skulle innebära betydande teknisk och ekonomisk fördel

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 19

att
utnyttja utmålet gemensamt med elt eller flera andra utmål och sådant
utnyttjande är av väsentligt intresse från allmän synpunkt, eller

2.
om det är av synnerlig vikt från allmän synpunkt att fyndighet som hör till
utmålet undersökes eller bearbetas eller, i fall då sådan fyndighet är föremål
för bearbetning, att den utnyttjas på annat sätt eller i större omfattning samt
härigenom vinnes betydande teknisk och ekonomisk fördel.

I
fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar, i
den mån ej annat följer av 210 §§.

2 §
Tillstånd till inlösen enligl 1 § första stycket 1 får ges endast den

som innehar annat av utmålen till minst hälften.

Vill
flera lösa enligl 1 § första stycket 1 eller 2, skall företräde ges ål den som
har de bästa förutsättningarna all idka gruvdrift på platsen.

3
§ Ersättningen för utmål som
löses kan bestämmas all helt eller delvis utgå som en årlig avgäld, om
fyndighetens storlek och beskaffenhet ej kan bedömas med tillräcklig säkerhet.
På yrkande av den ersättningsberättigade skall så ske, om det ej är uppenbart
att utredningen ger tillräckligt underlag för att bestämma engångsersättning.

4
§ Avgäld erlägges i form av fast
avgift och produktionsavgift. Produktionsavgiften beräknas med hänsyn till
mängden eller värdet av de mineral som varje år brytes och uppfordras inom
utmålet. Från produktionsavgiften för visst år skall avräknas ett belopp som
motsvarar den fasta avgiften för året.

Grunderna
för avgälden fastställes för tjugo år i sänder. Part kan under det näst sista
året av varje ljugoårsperiod påkalla omprövning av grunderna för avgälden. Har
icke lalan därom väckts inom angiven tid, skall avgälden under följande period
utgå efter oförändrade grander.

5 §
Den ersältningsskyldige skall hos länsstyrelsen stäUa säkerhet för

avgälden.

Vid
övergång av rätten till utmålet svarar förvärvaren för avgälden. Förre
innehavaren är fri, när förvärvaren ställt säkerhet som avses i första stycket.

6 §
Vinnes sådan kännedom om fyndigheten all dess storlek och be

skaffenhet kan bedömas med tillräcklig säkerhet, skall på lalan av part

avgälden upphöra och det inlösta utmålets återstående värde bestäm

mas. Detsamma gäller när regelbunden gruvdrift pågått under samman

lagt minst tio år, såvida del ej är uppenbart all sådan kännedom fort

farande saknas. Del belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på en

gång. Om skäl föreligger, kan dock förordnas att beloppet skall erläggas

genom årliga avbetalningar under viss tid, högst tjugo år. I samband

med avbetalning skall erläggas ränta på utestående kapitalbelopp.

Upphör
rätlen tUl utmålet enligt 6 kap. 9, 10 eUer 13 §, skall avgälden omedelbart
upphöra och utmålets återstående värde bestämmas. Det belopp vartill värdet
bestämmes skall betalas på en gång.

7 §
Mål om inlösen eller ersättning enligt detta kapitel upptages av

den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen där

av ligger. Gäller saken flera utmål som är belägna inom olika fastig-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 20

hetsdomslolars
områden och bör utmålen vid bestämmande av ersättningen lämpligen behandlas
som en enhet, upplages målet av den av fastighetsdomstolarna som Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ls förordnande, annan myndighet bestämmer.

8 §
I mål om inlösen är den lösande icke skyldig all svara för kost

nad som motparten i målet nedlagt på undersökning av fyndigheten i

vidare mån än arbetet uppenbarligen är till nytta för den lösande.

I
mål om beloppet av avgäld som enligt fastställda grander skall utgå för visst
år tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

I mål om ny prövning av
grunderna för avgäld enligt 4 § andra stycket och mål enligl 6 § får om
särskilda omständigheter föranleder det förordnas, alt den
ersättningsberättigade själv skall vidkännas sina rättegångskostnader vid
fastighetsdomstolen.

9 §
Har i mål om inlösen beslämts alt ersättning skall utgå med såväl

engångsbelopp som avgäld, skall vid tillämpning av bestämmelserna i

expropriationslagen (1972:719) om exproprialionsersältningens erläg

gande och expropriationens fullbordande engångsbeloppet anses som

slutlig ersättning.

Om ersättningen icke till
någon del beslämts att utgå som elt engångsbelopp, skall den lösande anmäla
detta till länsstyrelsen sedan samtliga frågor i saken slutligt avgjorts. I
fråga om sådan anmälan äger 6 kap. 9 § första stycket andra punkten
expropriationslagen motsvarande tillämpning.

Inlösen
anses icke fullbordad förrän säkerhet som anges i 5 § blivit ställd.

10 §
Vill någon för inlösen av utmål undersöka utmålet genom mät

ning, grävning, borrning, sprängning eller annan liknande åtgärd, får

statens idustriverk föreskriva att tillträde till utmålet för sådan under

sökning skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall
ulföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får icke uppföras och
väg icke byggas i vidare mån än som oundgängligen kräves för undersökningen.
Resultatet av undersökningen skall tillhandahållas gravinnehavaren.

Föranleder undersökningen
skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes
vid den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen därav
ligger.

11 kap.
Tillsyn, handräckning, ansvar m, m,

1
§ Statens industriverk och
bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i denna lag
föreskrives angående undersökningsarbete och gruvdrift.

2
§ Påbörjas undersökningsarbete
i strid med 3 kap. 1 § andra stycket eller ulföres anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får överexekutor på ansökan av den som äger eller
innehar marken förordna att arbetet skall inställas eUer att anläggnuigen
skall lagas bort på inmutarens bekostnad.

Åsidosattes
förbud som bergmästaren meddelat enligl 6 kap. 5 § andra stycket, kan
överexekutor på ansökan av bergmästaren meddela handräckning för att åstadkomma
rättelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 21

I
fråga om åtgärd av överexekutor enligt första eller andra stycket gäller samma
regler som för handräckning enligl 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

3
§ Om den som enligl 2 kap.
25 §, 3 kap. 5 § tredje stycket eller

4
kap. 2 § fått myndighets
medgivande tUl inmutning, till förlängning av undersökningstid eller
utmålsläggning icke uppfyller villkor som förbundits med medgivandet, kan
länsstyrelsen vid vite ålägga honom all fullgöra shia skyldigheter.

4
§ Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1.
bearbetar inmutningsbar
mineralfyndighel utan att ha erhållit inmutningsrätt,

2.
påbörjar undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § eller föreskrift som meddelats enligl 4 § samma kap.,

3.
ulan tiUstånd enligl 6 kap. 4 §
andra stycket lägger igen utfraklsväg eller ort som leder tUl gravas obralna
delar,

4.
ej iakttager föreskrift som
meddelats enligt 6 kap. 5 § första stycket sista punkten,

5.
ulan tillstånd enligt 6 kap. 7
§ lägger ned gruva innan alla gravarbeten blivit inmätta och inlagda på karta,

6.
ej gör anmälan till
bergmästaren på sätt och inom lid som föreskrives i 9 kap.

Om
brott som avses i första stycket 2 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

12
kap. Fullföljd av talan ni. m,

1 §
Den som är missnöjd med beslut vid utmålsförrättning i fråga

om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligl 4 kap. 4 eller 31 § får

väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den mark

varom är fråga eller större delen därav ligger. Talan skall väckas

inom tre månader från det avslutningsbeslutet meddelades.

Mot
annat beslut vid utmålsförrättning föres talan hos statens industriverk genom
besvär.

2
§ Mot bergmästarens beslut
enligt denna lag i annan fråga än som avses i 1 § föres talan hos statens
industriverk genom besvär.

3
§ Mol beslut av statens
industriverk i fråga som avses i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 5 § tredje
stycket, 4 kap. 2 § första stycket, 6 kap. 3 § Iredje stycket, 4 § andra
stycket, 7 § och 10 § tredje stycket samt 10 kap. 10 § föres talan hos Kungl.
Maj:l genom besvär.

I
annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av
industriverket i fråga som verket enligt denna lag har all pröva föras hos
kammarrätten genom besvär.

4 §
Talan mol länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 2 kap.

4 §, 3 kap. 5 § tredje stycket, 4 kap. 2 § och 13 kap. 3 § föres hos

Kungl. Maj:l genom besvär. I fråga som avses i 11 kap. 3 § föres lalan

mot länsstyrelsens beslut hos kammarrätten genom besvär.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 22

5
§ För att tillvarataga allmänna
intressen, får länsstyrelsen föra talan mot beslut enligl denna lag.

6
§ I fråga om skyldigheten att
svara för kostnad i mål som avses i 1 § första stycket gäller, med tUlämpning i
övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att gravinnehavaren, om ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna
kostnader samt kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att
han där väckt talan och i högre räll genom all han där fullföljt talan.

13 kap.
Särskilda bestämmelser

1 §
Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,

servitul och rätt lUl elektrisk kraft saml liknande räll.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vUken fastigheten
svarar.

2 §
Föreläggande enligl 2 kap. 9 eller 10 § eller 6 kap. 5 eller 9 §

skall innehålla erinran om påföljden av alt föreläggandet ej efterkom

mes.

Föreläggande
som avses i första stycket saml föreläggande enligt 6 kap. 6 § och 11 kap. 3 §
skall delges. Delgivning av föreläggande enligt 6 kap. 9 § får icke ske med
tillämpning av 5, 12 eller 15 § delgivningslagen (1970: 428).

3 §
Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag icke godkänts

av den tUl vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

14 kap.
Övergångsbestämmelser

1 §
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då gruvlagen (1938:

314) skall upphöra all gälla.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

2 §
Bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket 1 nya lagen äger till-

lämpning även på område som enligt 5 § 1) äldre lagen förklarats utgöra

statsgruvefält.

IntUl
den 1 januari 1975 sker förklaring som avses i nämnda bestämmelse genom beslut
av Kungl. Maj:t och riksdagen.

3
§ Vad som föreskrives om
byggnadsplan i den nya lagen äger motsvarande tiUämpning på avstyckningsplan.

4
§ Vad som eiUigt den nya lagen
gäller om ägare av fastighet skall tUlämpas även på den som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma gäller den
som i enlighet med beslut vid allmän avvittring innehar ströäng.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 23

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet äger
motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden köpeskUling som åtnjuter
företrädesrätt enligl 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt liU avkomsl eller förmån som avses
i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är att anse som
särskUd rätt till fastighet.

5 §
Vad som föreskrives i den nya lagen angående tillämpning av

4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) gäUer ej i fråga om värde

ökning som ägt rum före utgången av juni 1971.

6 §
Genom den nya lagen inskränkes ej den rätt som tillkommer in

nehavare av äldre utmål ätt inom utmålets hittillsvarande gränser eller

på grund av donlägesrätt tillgodogöra sig de mineral rättigheten avser.

Ej heller medför lagen i fråga om äldre utmål inskränkning i rätt till

jordägareandel eller i rätt för jordägare till avgäld eller för staten till

kronoandel.

I
fråga om utmål, i vilket staten vid den nya lagens ikraftträdande är berättigad
till kronoandel men ännu ej inträtt som delägare, tillämpas fortfarande 4750
§§ äldre lagen. Har staten icke senast vid utgången av år 1983 anmält sig tUl
begagnande av kronoandelen, är rätten därtUl förlorad.

7 §
I övrigt tillämpas beträffande äldre utmål den nya lagen med

iakttagande av följande särskUda bestämmelser:

1.
Vid reglering eller ny
ulstakning av gränserna för utmålet skall utan hinder av vad som föreskrives i
4 kap. 1 § nya lagen gränserna på djupet räknas på det sätt som liUämpades vid
utmålets tillkomst. Detsamma gäller vid sammanläggning eller delning av utmål.

2.
I fråga om rätt till ersättning
för skada eller intrång.som före ikraftträdandet av den nya lagen uppstått på
grund av utmålsläggningen gäller den äldre lagen.

3.
Har bergmästaren vid den nya
lagens ikraftträdande att pröva fråga om förverkande av gruvrätt enligt 56 §
äldre lagen, gäUer fortfarande 56 § första och andra styckena nämnda lag.

4.
För utmål som utlagts för sjö-
eller myrmalmstäkt eller för bearbetning av varp skall försvarsavgift enligt 6
kap. 8 § nya lagen utgå första gången för år 1975. Avgifterna för åren 1975 och
1976 skall erläggas före utgången av år 1976. Erlägges ej avgifterna inom
denna tid, upphör rätten tiU utmålet vid utgången av år 1976.

5.
Vid tillämpning av 6 kap. 10 §
nya lagen skall så anses som om utmålsförrättningen avslutades den dag lagen
trädde i kraft.

6.
Bestämmelserna i 8 kap. 7 § och
8 § första stycket 3 nya lagen äger ej tUlämpning i fråga om undersökningsarbete
som utförts före ikraftträdandet.

7.
I fråga om övergång av rätten
till utmålet före den nya lagens ikraftträdande gäller fortfarande 6567 §§
äldre lagen.

8 §
På inmutningsrätt som gäUer vid den nya lagens ikraftträdande

tillämpas den nya lagen med iakttagande av följande särskilda bestäm

melser:

1.
Vid prövning av fråga om förlängning av undersöknuigsliden skall så anses som
om den nya lagen gällde när inmutningsrätten beviljades.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 24

2.
Vid förlängning
som beviljas på grand av ansökan som kommit in före ikraftträdandet utgår ej
inmutningsavgift.

3.
Bestämmelsema i
17 och 18 §§ äldre lagen tillämpas i fråga om undersökningsarbete som utföres
under undersökningstiden eller den förlängning därav som medgivils före
ikraftträdandet.

4.
Ansökan om anvisande
av utmål på grand av inmutningsrätten prövas enligt den äldre lagen, om
ansökningen gjorts före ikraftträdandet. Göres ansökningen efter
ikraftträdandet, sker prövningen såvitt angår hinder mol utmålsläggningen
enligt den äldre lagen och i övrigt enligt den nya lagen, dock utan den
begränsning som anges i 1 kap. 10 §.

5.
I fråga om
utmål som lägges på grund av inmulningsrätten gäller bestämmelserna om avgäld
till jordägaren i 53 § första stycket och andra stycket första punkten äldre
lagen, om ansökningen om utmål gjorts före ikraftträdandet. Avser inmutningen
allmänl vattenområde i havet, är bestämmelserna i 6 kap. 10 § andra och tredje
styckena nya lagen ej tUlämpliga på utmålet.

6. I fråga om övergång av inmutningsrätten före
den nya lagens

ikraftträdande gäller fortfarande 6567 §§ äldre lagen.

9 § Ansökan om inmulningsrätt som gjorts före den nya
lagens

ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen. Beträffande inmulnings

rätt som beviljas på grund av sådan ansökan tiUämpas den nya lagen

med iakttagande i tUlämpliga delar av vad som föreskrives i 8 § 4 och

5 för där avsedda fall.

10 § Ansökan om utvidgning eller annan ändring av utmål
som gjorts

före den nya lagens ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet
utvidgning av utmål, som lagts före den 1 januari 1940 eller på grund av
inmutning som sökts dessförinnan, gäller äldre bestämmelser om jordägareandel
beträffande den nya delen av utmålet. Om utvidgningen medges efter ansökan som
göres efter ikraftträdandet, är i stället staten berättigad till kronoandel i
den nya delen. Härvid gäller bestämmelserna i 5 kap. nya lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet
utvidgning av annat äldre utmål än som avses i andra stycket, är bestämmelserna
om avgäld till jordägaren i 53 § första stycket och andra stycket första
punkten äldre lagen tillämpliga beträffande den nya delen av utmålet.

11 § Handläggningen av mål eUer ärende som anhängiggjorts
före

den nya lagens ikraftträdande men ej slutiigt avgjorts dessförinnan

sker i den ordning som gäller enligl den äldre lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom
förordnas, att 1 och 7 §§ lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Med konlinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och
dess underlag inom allmänt vattenområde saml inom del havsområde utanför
Sveriges territorialgräns som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve
den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.

Med
kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra
icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana
levande organismer som i del utvecklingsskede, då de kunna bli föremål för
fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därander eller oförmögna
till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom
allmänl vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning och
bearbetning av inmutningsbart mineral som avses i gruvlagen den 3 juni 1938
(nr 314) och ej heller på fångst av sådana levande naturtillgångar som
omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

Inom allmänt
vattenområde äger denna lag ej tillämpning på fångst av sådana levande naturtillgångar
som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Meddelas
tillstånd enligt denna lag i fråga om viss naturtillgång på område som
omfattas av förut meddelat tillstånd avseende annan naturtillgång, får arbete
för undersökning eller bearbetning som verkställes på grund av först uppkommen
rättighet icke hindras på grund av rättighet som tillkommit senare. Uppstår
tvist om hur de särskUda slagen av arbete skola bedrivas, skall
tillsynsmyndigheten, med iakttagande av föreskrift som enligt 4 § har fogats
vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för att innehavaren av
äldre rätti"het skall kunna

7 §

BevUjas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket
rätt föreligger på grund av tUlstånd enligt 3 §, eller avser sådant tillstånd
inmutat område, får arbete för undersökning eller bearbetning, som verkställes
på grand av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet som
tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskUda slagen av arbete skola
bedrivas, skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som enligl 4 §
har fogats vid tUlståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för att innehavaren
av äldre rättighet skall

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

kunna
driva sitt arbete ändamåls- driva sill arbete ändamålsenligt

enligt och med minsta
förfång för och med minsta förfång för den

den senare
rättsinnehavaren. senare rättsinnehavaren.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

I
fråga om iimiulningsrätt som beviljats inom allmänt vattenområde i havet efter
ansökan som kommit in före lagens ikraftträdande, och om utmål, som där
tUlkommit på grund av sådan inmulningsrätt föreskrives i 14 kap. gravlagen
(1974: ). Beträffande arbete inom område vilkel omfattas av såväl
inmulningsrätt eller utmål som nyss nämnts som tillstånd enligt lagen om
kontinentalsockeln gäller 7 § i sin äldre lydelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 27

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 maj 1973,

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON.

Chefen för industridepartementet, statsrådet lohansson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny
gruvlag och anför.

1 Inledning

Enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande tiUkallades år 1963
sakkunniga för all göra en aUmän översyn av gruvlagstiftningen. De sakkunniga,
som antog benämningen gravrätlsulredningen, avgav våren 1969 betänkandet (SOU
1969: 10) Ny gruvlag. Betänkandet innehåller bl. a. förslag tiU gravlag.
Förslagel torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, kommerskollegium,
Sveriges geologiska undersökning (SGU), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, lantmäteristyrelsen, statens
vägverk, statens naturvårdsverk, statens planverk, länsstyrelsema i
Norrbottens, Västerbottens, Kopparbergs, Örebro, Värmlands, Västmanlands och
Uppsala län, kommerskollegieutred-ningen, centralnämnden för fastighetsdata
(CFD), jernkontoret. Svenska gruvföreningen, Svenska
gravindustriarbetareförbundet, Sveriges industriförbund. Svenska
teknologförenlngen, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), som därvid helt anslutit sig lUl Svenska
gruvföreningens yttrande, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sve-

' Landshövdingen Sven af Geijerstam, ordförande,
direktören Lars Erik Bolding, generaldirektören Karl Albert Lindbergson,
förbundsordföranden Nils Lindell, direktören Hans Nordmark och
departementsrådet Sven Swarting. I utredningsarbetet har som expert deltagit
f. d. bergmästaren G. Fröman.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 28

riges
lantbraksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund och
Samernas riksförbund.

KommerskoUegium
har överlämnat yttranden av bergmästama i riket. Även andra remissinstanser har
bifogat yttranden som de infordrat.

Gruvrättsutredningen
har den 30 juni 1970 avgelt betänkandet (SOU 1970: 45) Gruvrältslig
speciallagstiftning. 1 detta betänkande läggs fram förslag tiU lagstiftnmg om
vissa andra mineral än dem som omfattas av gravlagen. I betänkandet tas även
upp gränsdragningen mellan den nya gmvlagen och lagen (1966: 314; ändrad senast
1972: 816) om konlinentalsockeln. Betänkandet berörs här endast beträffande
frågan om gruvlagens tUlämpningsområde. Utredningens förslag till lag om
ändring i lagen om konlinentalsockeln och till lydelse av vissa paragrafer i
den nya gruvlagen torde få fogas tiU statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 2. I övrigt torde betänkandet få anmälas senare.

2
Gruvlagstiftningens principiella och historiska bakgrund

I
utredningens betänkande lämnas (s. 4149) en redogörelse för
gruvlagstiftningens principieUa och historiska bakgrand. Utredningen
sammanfattar innehållet i detta avsnitt på följande sätt.

I
fråga om rätten att utnyttja malm- och mineralförekomsler kan man urskilja tre
olika syslem, nämligen jordäganderältssystemet, kon-cessionssyslemel och
inmulningssystemet. Enligt grandtanken i jordäganderättssystemet tillkommer
mineralen ägaren av den mark där tillgångarna anträffas. Koncessionssystemel
innebär alt rätt att eftersöka och bearbeta mineralfyndigheler upplåts efter
diskretionär prövning av statlig myndighet. Inmulningssystemet, som sedan
gammalt ansetts i högre grad än de övriga systemen stimulera till eftersökande
och undersökning av nya malmfyndigheter, karakteriseras av att i princip vem
som helsl, som upptäcker en mineraltillgång, efter iakttagande av vissa
formaliteter kan förvärva ensamsrätt att utnyttja fyndigheten.

Gravrätten
i Sverige anses under medeltiden ha präglats av jord-äganderättssystemet. Under
1500- och 1600-talen gjorde kronan anspråk på regalrätt till malmtillgångarna.
För att uppmuntra tiU upptagande av nya gravor började kronan begagna
regalrätten för all tillförsäkra den som upptäckt en fyndighet viss andel i
denna. Härur skedde en utveckling mot ett inmutningssystem, fullbordad genom en
förordning år 1723. Nya gravförfattningar utfärdades därefter åren 1741, 1757,
1855 och 1884. Genom dessa stärktes upptäckarens ställning ytterligare. I anslutning
till del ökade intresset för de stora mineraltillgångarna i Norrbotten
framträdde omkring sekelskiftet 1900 strävanden att skydda statens
gruvintressen på kronojord. År 1899 erhöll staten rätt till jordägarandel på
kronojord, vilket den då ej hade. År 1902 utfärdades provisoriskt
inmutningsförbud på kronojord i Norrbottens län, vilket år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 29

1907
utsträcktes liU Västerbottens och Jämtlands län och efter förlängningar kom
att gälla ända till den nuvarande gruvlagens ikraftträdande den 1 januari 1940.
Under 1900-talets första decennier framfördes upprepade förslag om införande
av koncessionssystem.

Den
nuvarande gravlagstiftningen grundar sig på ett förslag av gruvlagstiftningssakkunniga
av år 1923, som förordade ett bibehåUande av den fria inmulningsrätten och av
principen om inmutarens och jordägarens rätt att ta del i gravföretag med
hälften vardera. I ett på särskilt uppdrag år 1927 avgivet yttrande över
förslaget föreslog socialiserings-nämnden i syfte all öka det aUmännas möjligheter
all öva inflytande på malmhushållningen och tillgodogöra sig del av
exploateringsvinsterna att staten och inmutaren skuUe få andel med hälften
vardera i gruvföretag och alt inmutarens rätt skulle upphöra efter trettio år,
med vissa möjhgheter till förlängning i femtonårsperioder. Detta förslag ledde
till att jordägarandelen avskaffades i 1938 års gruvlag beträffande nya
gravrältigheter och ersattes med en rätt för staten att få del med hälften i
nya gravor (kronoandel). Enligl förarbetena till lagen avsåg man att genom
kronoandelsinstitulel vinna åtskilliga av koncessionssystemets fördelar.

3
Huvuddragen av gällande lagstiftning

3,1
Gruvlagen (1938: 314, ändrad senast 1971: 582)

Gruvlagen
bygger på inmulningssystemet. Var och en har i princip rätt att efter ansökan
få s. k. inmulningsrätt. Denna innebär att man på egen eller annans mark får
undersöka och bearbeta vissa s. k. inmul-ningsbara mineralfyndigheler.
Fyndighet får inmutas om den innehåller

1.
malm tUl någon av följande
metaller, nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn,
mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut,
anlimon och arsenik, dock inle sjö- och myrmalm, eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatil eller magnesit.

Undanlag
från den fria inmulningsrätten föreskrivs i lagen (1916: 156, ändrad senast
1973: 307) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m.
Enligl denna lag får utiändsk medborgare eller utländsk juridisk person inle
utan särskilt tillstånd här i riket inmuta mineralfyndighel eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Delsamma gäUer
svensk ekonomisk förening saml vissa svenska aktiebolag och handelsbolag i
vilka det finns eller kan finnas utländska intressen. Fråga om tillstånd prövas
av Kungl. Maj:t.

Ansökan
om inmulningsrätt görs hos bergmästare. Landet är f. n. indelat i fyra
bergmästardislrikt. Även staten måste göra ansökan för.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 30

att
få inmulningsrätt. Sökanden behöver inle visa att inmutningsbart mineral finns
men skall uppge arten av den mineralfyndighet som avses. Någon diskretionär
prövning av ansökningen sker inte ulan den som först söker får i princip
inmulningsrätt till den fyndighet ansökningen avser. När inmutningsansökan bifalls,
utfärdar bergmästaren mutsedel för sökanden (inmutaren). Denne har därefter
rätt att anställa undersökningsarbete i fråga om inmulningsbara mineral inom
ett område som anvisas i mulsedeln, inmutat område. Inmutningsrätten gäller i
förhållande tUl andra inmulare fr. o. m. den dag då ansökningen därom kom in
tiU bergmästaren. Om flera samma dag konunit in med ansökningar, som helt
eller delvis avser samma område har de i allmänhet lika rätt med avseende på
del gemensamma området.

Inmutat
område skall som regel vara cirkelformigt och ha en radie av 200 meter.
Inmutnings maximistorlek är således 12,56 hektar. Medelpunkten i
inmutningscirkeln (inmutningspunkten) skall vara bestämd till sill läge på
marken.

Vissa
områden är i princip fredade mot inmutning. Inmutningspunk-len får inle vara
belägen på och det inmutade området inte omfatta dessa fredade områden.
Inmutningshinder gäller på i huvudsak följande områden, nämligen kronomark som
av Kungl. Maj:t och riksdag förklarats vara stalsgravefält, nationalpark,
befäslningsområde, begravningsplats, visst område kring sådan järnväg eller
kanal som är upplåten till allmän trafik, visst område kring bl. a. bostadshus,
tomtplats eller trädgård, område som upptas av elektrisk kraftstation eller
industriell anläggning, område som redan är inmutat eller ulmålslagt saml i
vissa fall område som omfattas av rätt enligt lagen (1886: 46, s. 1; ändrad senast
1971:583) angående stenkolsfyndigheler m.m. (stenkolslagen), uranlagen
(1960:679; ändrad senast 1971: 584) eller lagen om kontinentalsockeln.

Undantag
kan medges från flertalet inmutningshinder. Tillstånd till inmutning meddelas,
beroende på hindrets art, av Kungl. Maj:t eller ve-debörande myndighet och i
vissa fall även av vederbörande rättsägare.

Undersökningsarbetet
på det inmutade området får bestå endast i sådana åtgärder som behövs för att
där påvisa inmutningsbar fyndighet samt vinna närmare kännedom om dennas
storlek, beskaffenhet och brytvärdhet. Inmutaren skaU betala ersättning för
begagnandet av marken och skada på denna saml för förlust, skada eller intrång
som på annat sätt orsakas av undersökningsarbetet.

Undersökningsarbete
skall enligt huvudregeln vara utfört inom tre år från dagen för mutsedelns
utfärdande. Har ansökan om utmål inte getts in till bergmästaren inom denna
tid, går inmutningsrätten förlorad. Undersökningstiden kan dock förlängas i
vissa fall, i allmänhet med sammanlagt högst fem år.

Visar
inmutaren, att det inom det inmutade området finns inmutnings-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 31

bart
mineral, som lämpar sig för teknisk bearbetning och förekommer i sådan
myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift, har
han rätt att få sig anvisat visst arbetsområde (utmål). Inom utmålet får han
bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara mineral.

Utmål
får inte vara större än 16 hektar. Utmålet skall avpassas efter fyndighetens
sannolika sträckning och gravdriftens behov. I regel skall del begränsas av
räta linjer och vara fyrsidigl med räta vinklar. För utmål gäller i huvudsak
samma hindersbestämmelser som för inmutning. Sökanden får själv bestämma hur
stort utrymme inom ulmålet han vill ta i anspråk för arbete ovan jord. Utanför
utmålet har han räll all få sig anvisad mark som behövs för upplagsplats,
byggnad, väg m. m.

Gruvinnehavaren
skaU lösa annans mark inom utmålet, som han tar i anspråk för arbetet ovan
jord. Även mark som upplåts utanför utmålet skall lösas, om den helt tas i
anspråk för avsett ändamål eller lider synnerligt men av upplåtelsen. I annat
fall utgår ersättning för skada och intrång. Dessa ersättningsregler kan i
vissa fall bli tillämpliga också på en återstående del av fastigheten. Även s.
k. personlig skada skaU ersättas.

Lösen
och annan ersättning skaU bestämmas i pengar att utgå på en gång, särskilt för
varje sakägare. All ersättning utgår med 50 procents förhöjning. Enas inte
parterna om lösen eUer annan ersättning skall denna bestämmas av bergmästaren
med gode män.

Sker
inmutning av annan än staten har staten rätt att till hälften dellaga i
företaget (kronoandel). Önskar staten utnyttja kronoandelen, måste den anmäla
delta till bergmästaren. Sådan anmälan kan göras så snart mulsedeln utfärdats.
Anmälan måste göras senast inom cn månad efter det regelbunden brytning av
inmutningsbara mineral pågått under en lid av sex månader från det bergmästaren
underrättats om att sådan brytning påbörjats. Anmälan kan dock alltid ske inom
två år från utgången av det år under vilkel utmålsförrättningen avslutades. Gör
staten inle inom föreskriven tid anmälan om alt den vill utnyttja kronoandelen,
har inmutaren ensam rätt till gruvföretaget. Från den lid kronan anmäler sig
till begagnande av kronoandel eller, om inmutaren erhållit utmål, fr. o. m.
året efter del då sådan anmälan skett, har staten del i gruvföretaget med skyldighet
alt vidkännas motsvarande andel i alla kostnader som därefter behövs för
arbetets bedrivande. Staten har dock inte rätt all delta i arbetet under
undersökningstiden eller att uppträda med inmutares rättigheter vid
utmålsläggningen..

Vid
sitt inträde i företaget skall staten i förhållande till sin andel ersätta
inmutaren för dessförinnan av denne anskaffad egendom eller nedlagd kostnad av
vissa angivna slag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 32

Gruvinnehavaren
skall varje år betala en avgäld till fastighetsägaren. Denna motsvarar en
procent av värdet av alla inmutningsbara mineral som bratits och uppfordrats
inom utmålet. Avgälden är dock maximerad tUl 10 000 kr. för år och skaU
upphöra att utgå när regelbunden brytning pågått under sammanlagt 20 år.
Gravinnehavaren skall vidare, även om arbete inte bedrivs, betala en årlig
försvarsavgifl av 20 kr. för varje hektar eUer överskjutande del därav som
utmålet omfattar. Av denna avgift tillfaller i princip hälften fastighetsägaren
och hälften staten.

Om
försvarsavgifl inte betalas inom föreskriven tid, kan bergmästaren förklara
gravrätten förverkad.

Gruvlagen
innehåUer särskilda regler för del fall alt två eller flera deltar i samma
gruvrörelse. Reglerna har betydelse t. ex. när staten på grand av kronoandelen
eller, beträffande äldre utmål, faslighels-ägaren innehar ena hälften och
inmutaren andra hälften i utmål. Delägarna skall århgen utse en
gruvföreståndare för gruvans förvaltning. Denne har rätt att från delägarna
infordra de tillskott som behövs för erläggande av försvarsavgift och för
iakttagande av föreskrifter som kan meddelas av tUlsynsmyndighet. Delägarna
skall hålla stämma minst en gång om året. På denna väljs gruvföreståndare och
behandlas andra gemensamma angelägenheter. Vid omröstning på stämman har varje delägare
rösträtt efter den andel han äger i gruvan. I allmänhet gäller den mening som
får högsta röstetal eUer som vid lika röstetal biträds av ordföranden. En
särskUd regel gäUer bl. a. för det fall, att oenighet föreligger om brytningens
omfattning. Delägare som innehar minst hälften i gruvan kan genomdriva att viss
brytning eller visst undersökningsarbete sker. Han har s. k. brytningsvilsord.
Utnyttjar han delta, får han ensam svara för merkostnaden men får å andra sidan
ensam tiUgodoräkna sig den malm som på grund härav brutits. Annan delägare får
inle inträda i företaget med mindre han ersättter sin del av kostnaderna.

Reglerna
om gruvföreståndare och om dennes rätt all fordra in tillskott från delägarna
kan i motsats till övriga samäganderältsregler i gruvlagen inte sättas ur kraft
genom avtal mellan delägarna.

I
gruvlagen finns vidare bestämmelser bl. a om formerna för lör-värv av gruvrätt
och om liUsyn över gravdriften.

ErUigt
gruvlagen får gruva innehas utan någon tidsbegränsning.

1
lagen (1963: 599) om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län
föreskrivs att inmulningsrätt inom detta län inte utan Kungl. Maj:ts tiUstånd
får bevUjas annan än staten. Lagen gäller tiU utgången av år 1973 (SFS 1972:
710).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 33

3.2
Annan minerallagstiftning

Rätten
alt söka efter och bearbeta fyndighet som innehåller stenkol, salt, olja, gas
eller alunskiffer regleras i stenkolslagen.

För
att få söka efter och bearbeta slenkolsfyndighet måste man ha särskilt
tillstånd (koncession), som meddelas av Kungl. Maj:l. Koncessionsansökan
prövas med hänsyn till företagets gagn för orten och det allmänna. Söker flera
koncession på samma område, avgör Kungl. Maj:t vilken av sökandena som skall få
företräde. Får annan än den som upptäckt fyndigheten koncession, har dock
upptäckaren rätt tUl skälig gottgörelse av den som fått koncessionen.

Koncession
innebär ensamrätt att inom området eftersöka, bearbeta och tUlgodogöra sig
stenkolsfyndigheler och sådana eldfasta leror som förekommer i sammanhang med
sådana fyndigheter.

Beträffande
salt-, olje-, gas- och alunskifferfyndigheter gäller i stort sett samma
bestämmelser som i fråga om stenkol.

Även
uranlagen bygger på koncessionssystemet. Undersökningsarbete får dock i stor
utsträckning ulföras utan särskilt tUlstånd. För bearbetning av uranfyndighet
fordras aUtid tillstånd av Kungl. Mäj:t. Koncessionsfrågan skall i första hand
bedömas med hänsyn till det allmännas intresse.

Rätlen
all utforska konlinentalsockeln och utvinna dessa naturtUlgångar tillkommer
staten enligl lagen om kontinenlalsockeln. Beträffande undersökning och
bearbetning av inmutningsbart mineral inom allmänt vattenområde gäller dock i
stället för denna lag gruvlagen. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer kan meddela tillstånd för annan än staten alt utforska
konlinentalsockeln och alt utvinna naturtillgångar från denna.

Enligt
lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och slentäkt inom vissa allmänna
vattenområden äger staten rätlen tiU sand-, gras- och stentäkl inom allmänl
vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Länsstyrelsen beslutar om upplåtelse av rätt till dessa fyndigheler enligt
kungörelsen (1966: 320) om upplåtelse från staten av rätt tUl sand-, gras-
eller stentäkl inom vissa allmänna vattenområden.

4
Utländsk lagstiftning

Jordäganderältssystemet
behärskar i stor utsträckning engelsk och amerikansk rätt. Inmutningssystemet
upprätthålls numera huvudsakligen beträffande malmfyndigheter i Sverige,
Finland, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike samt på s.k. public
lands i Förenta Staterna. I Norge gäller dock en koncessionslagstiftning
parallellt med inmulningssystemet. Koncessionssystemel tUlämpas i bl. a.
Frankrike,

3
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 34

Belgien,
Nederländerna, Italien, Spanien, Portugal och ett flertal utomeuropeiska
länder. Dessutom används koncessionssystemel pä stenkols-, olje- och
nalurgasfyndigheter i åtskUliga länder där annat syslem tUl-lämpas i fråga om
malmfyndigheter.

I de
flesta länder som tiUämpar koncessionssystemel förekommer en uppdelning i
undersökningstillstånd och koncession (bearbelningslill-Stånd). Såväl
undersökningstUlslånd som bearbetningskoncession meddelas i allmänhet efter
diskretionär prövning av landets regering. Vanligen krävs att sökanden visar
sig ha erforderliga tekniska och ekonomiska resurser för arbetets utförande.
Innehavare av undersökningstUlslånd synes i regel inte vara tillförsäkrad
företrädesrätt till bearbetningskoncession men kan i stället ha rätt liU
gottgörelse av den som får sådan koncession. När det gäller
bearbetningskoncession är konces-sionsliden ofta obegränsad, men möjlighet till
återkallelse finns vid brott mot koncessionsvillkoren. Dessa innehåller oftast
bestämmelser om arbetsskyldighet. Allmänt förekommer att avgifter skall betalas
såväl till staten som till jordägaren.

I
Finland har år 1965 anlagils en ny gravlag, som i huvudsak bygger på samma
principer som den svenska. Den finska lagen har dock inle bestämmelser om
kronoandel och stalsgravefält.

I
Norge har år 1972 antagits en ny bergverkslag som i väsentliga delar har de
svenska och finska gruvlagarna till förebild.

I
övrigt hänvisas i denna del till utredningens betänkande s. 6068.

5
Gruvbanteringen i Sverige

Utredningen
lämnar i betänkandet (s. 6972) en översikt över gravhanteringen i Sverige.
Härav framgår i huvudsak följande.

Den
svenska gruvbrytningen är huvudsakligen koncentrerad tUl Norr-botlen,
Västerbotten och MeUansverige. År 1966 uppfordrades ur gruvorna totalt cirka
48,5 milj. ton malm och berg. Härar erhölls cirka 28 milj. ton
jämmalmsprodukter och cirka 3,7 milj. ton annan malm, huvudsakhgen sulfidmalm.
Malmproduklionens saluvärde beräknades år 1966 tUl 3,1 % av industrins totala
förädlingsvärde. Järnmalmen är en av de stora enskilda posterna i den svenska
exporten och år 1966 motsvarade produktionen av sådan malm 4,5 % av
världsproduktionen. På senare år har de svenska järnmalmsgruvornas
konkurrenskraft försämrats till följd av att flera stora nya dagbroltsgruvor
med låga kostnader öppnats i transoceana länder samtidigt som
sjöfraklkostnaderna sjunkit. I fråga om sulfidmalmer, dvs. malmer som
innehåller svavelföreningar, har marknadsläget under senare år varit tämligen
gynnsamt.

Möjligheten
till rationalisering inom gravhanteringen beror när det gäller brytning och
upplaslning i huvudsak på den enskilda malmkroppens dimensioner och
stupningsförhåUanden, malmens karaktär samt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 35

berghållfasthelen
och är i dessa avseenden förhållandevis oberoende av produktionens
oinfattnirig. Kostnaderna för bergets transport till schakt, för uppfordring
samt för malmens behandling ovan jord är däremot i hög grad kvantitelsberoende.
En stor samlad malmkropp ger betydande möjligheter tUl rationalisering i dessa
avseenden, men stordriftens fördelar kan även utnyttjas vid exploatering av
ett antal mindre, varandra närliggande malmer framför allt genom utnyttjande av
gemensamma malmbehandlingsanläggningar.

6
Malmletningen i Sverige

En
redogörelse för malmletningen i Sverige återfinns i betänkandet s. 7382.
Utredningen sammanfattar vad som framkommit i denna del på följande sätt.

Berggrunden
i Sverige är tiU mer än 95 % täckt av jord. Malmerna intar i aUmänhet ett
upprest läge, och malmarean (= ytan i horisonteUt snitt genom mahnkroppen) är i
regel relativt liten. Fyndigheterna är ofta små och särskilt sulfidmalmerna
svårupptäckla.

Sedan
första världskriget har malmlelningslekniken genomgått en snabb utveckling, som
gjort det möjligt att med vetenskapliga metoder genomsöka stora arealer. Härvid
begagnar man sig av blocklelning, geofysiska undersökningsmetoder (magnetiska,
elektriska, gravimetriska, seismiska och radiomelriska mätningar), geokemisk
malmlelning och diamanlborrning. Efter andra världskrigets slut utförs
magnetiska och elektriska mätningar samt radioaktivilelsmälningar också från
flygplan. I fråga om arbetsförloppet vid malmlelning skiljer utredningen mellan
regionalprospektering, lokalprospeklering och gruvundersökning.
Regio-nalprospeklering syftar tiU all avgränsa områden som motiverar närmare
undersökningar och innefattar flygmälningar och översiktliga geologiska och
geofysiska markundersökningar inom myckel vidsträckta områden.
Lokalprospeklering avser detaljundersökningar av avgränsade malmstråk och
separata malmobjekl. Arbetet innefattar bl. a detaljerade geofysiska
markmätningar och därav eventuellt föranledda diamanlborrningar och
blotlningsarbelen. Undersökningsområdets storlek varierar från någon
kvadratkilometer till tiotals kvadratkUometer.- Gruvundersökning, som i
förekommande faU utförs på grundval av resultatet från lokalprospeklering, är
nödvändig för att avgöra huruvida en tekniskt och ekonomiskt brytvärd malm
förehgger eUer ej. Arbetet mnefattar i regel avsänkning av schakt invid malmkroppen
och sprängning av orter på olika nivåer. Flygmätning kan utföras tiU
förhållandevis låg kostnad per kvadratkilometer räknat. Geofysiska
markmätningar och geokemisk prospektering kostar normall mindre än 10 000 kr.
per kvadratkilometer. Kostnaderna för de borrhål som behövs för alt konstatera
en

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 36

medelstor
fyndighels storlek och beskaffenhet understiger sällan 100 000 kr. En ordinär
gruvundersökning kostar ca 310 milj. kr.

Sedan
länge bedrivs en omfattande malmlelningsverksamhet av staten genom SGU samt av
enskUda företag. Av prospekteringen faller ungefär hälften på SGU.
Gruvundersökningsarbelena utförs tiU övervägande del av gravföretag.

För
att gravhanteringen i vårt land skall kunna vidmakthåUas och expandera krävs
alt kända malmtiUgångar undersöks ytterligare och att dessa tiUgångar
successivt utökas genom uppläckt av nya mineralfyndigheler. I fråga om
järnmalmstUlgångar kan utvecklingen i Norrbotten under senare år bedömas som
gynnsam. I Bergslagen har däremot malmtiUskoltet från fyndigheter som under de
senaste decennierna uppläckts utanför förat kända malmkroppar inte hållit
jämna steg med brytningen. Lelningen efter sulfidmalmer i landet under senare
tid har givit gott resultat, men en fortsalt prospektering är nödvändig, om den
nuvarande produktionen skall kunna bibehållas och om möjligt även ökas på
längre sUrt. Som en angelägen beredskapsåtgärd framstår att öka reserverna av
de för kvalitetsståltillverkningen erforderliga ferrole-geringsmetallerna
mangan, krom, nickel, molybden, volfram och ko-boh.

7
Praxis i fråga om inmutningar

Indikationer
i samband med malmlelning skyddas i första hand genom inmutningar. En
redogörelse för praxis i fråga om inmutningar lämnas i betänkandet s. 8387.
Sammanfattningsvis framgår härav följande.

Inmutning
söks vanligen först som förberedelse för lokalprospeklering. Diamanlborrningar
företas normalt aldrig innan inmutning sökts. Att inmutning söks av
privatpersoner som gjort fynd är numera mindre vanligt men förekommer dock
aUtjämt i en del fall.

Inmutningscirklarnas
ringa storlek i förhållande tUl de undersökningsområden som krävs vid modem
malmletnmg har föranlett att prospektö-rerna i betydande omfattnmg lagt ut
sammanhängande komplex av inmutningar. I några faU har lagts ul massinmutningar
som förberedelse för regionalprospektering.

Det
alldeles övervägande antalet inmutningar upphör vid undersökningstidens utgång
utan att leda tUl utmålsläggning. Ofta kan inmutaren genom markundersökningar
på ett relativt tidigt stadium av undersökningstiden konstatera all han inte
har anledning att fortsätta undersökningarna inom inmulningsområdet. A andra
sidan har i åtskilliga fall den nuvarande normala undersökningstiden tre år av
olika anledningar befunnits otiUräcklig. Inmularna har sålunda i ganska stor
utsträckning begärt och fått förlängning av undersökningstiden eller företagit
om-mutning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 37

8
Utvecklingen i fråga om utmålen

En
redogörelse för tiUämpningen av gruvlagens regler om föratsättningama för
erhållande av utmål m. m. finns i betänkandet s. 88100. Utredningen
sammanfattar vad den erfarit i denna del på följande sätt.

Gmvlagens
regler om förutsättningarna för utmålsläggning och om ulmåls storlek tillämpas
liberalt i praktiken. Blollningar som uppkommit genom mindre sprängning (s. k.
skärpningar) eller naturlig blotl-ning godtas som bevisning om malmförekomst,
liksom malmblottning genom ett borrhål per utmål i förening med en geofysisk
indikationskarta. Krav upprätthåUs ej att en påvisad fyndighet skall framstå
som sannolikt brytvärd under rådande malmkonjunkturer. Om en fyndighets
horisontella sträckning är nöjaktigt påvisad, beviljas i allmänhet utmål med
maximislorleken 16 hektar, även om utredningen är ofullständig beträffande
malmens sido- och fältslupning eller dess djupgående. De nuvarande
bestämmelserna gör del ibland omöjUgt att anpassa ett utmål efter fyndighetens
sträckning. För all skydda s. k. donlägiga malmer (malmer som har en viss
lutning) med relativt flack sidostupning och stor längd i stupningsriklningen
krävs ofta att flera utmål läggs ut, med därav föranledda borrningskostnader.

Antalet
utmål utgjorde vid årsskiftet 1967/1968 omkring 5 000. Av dessa hade endast 691
eller 13,8 % lagts enhgt 1938 års lag. På grand av den år 1938 höjda maximislorleken
för utmål svarade dessa utmål dock för 27,5 % av den utmålslagda arealen i
landet. Övriga utmål har lagts ul enligl äldre lagstiftning.

Utmålens
ringa storlek i förhållande till malmernas utsträckning har lett till att
ulmålen i stor omfattning koncentrerats i sammanhängande utmålskomplex.
Antalet utmålsenheler enstaka utmål eUer sammanhängande fält utgör omkring
900. Av samtliga utmål är normalt endast omkring 10 % under br34ning. Orokring
30 % ingår dock i fäll i drift.

De
befintiiga cirka 5 000 ulmålen är fördelade på omkring 150 olika förelag och
personer. Av ulmålen disponerade staten och cirka 10 större enskilda braks- och
gruvföretag den 31 december 1967 tillsammans över cirka 4 500 utmål varav
staten och statsägda företag 1 084 eUer 90 % av samtliga utmål. Av återstoden
tillhörde 150 utmål mindre gravägare som bedrivit brytning under senare lid,
52 utmål ett enskilt bolag och cirka 330 strödda utmål ungefär 100 olika
ägare.

Större
delen av utmålen är som förat framgått iiite i drift. Beträffande skälen till
att vilande utmål försvaras har närmare upplysningar inhämtats dels i fråga om
statens utmål och dels från fem större enskilda gravföretag. Beträffande de
fyra i gruppen ingående enskUda förelag som f. n. bedriver gruvbrytning ingår
meUan en tredjedel och en fjärdedel

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 38

av
företagens utmål i utmålsfält under bearbetning. I det närmaste lika många
betecknas av företagen som reserver för järn- och metallverk samt befintliga
gravanläggningar som tillhör företagen. Dessa utmål avses i aUmänhet bh föremål
för brytning inom överskådlig framtid. Ett betydande antal utmål betecknas av
förelagen såsom utmål avsedda för självständig brytning vid lämplig konjunktur.
En annan grapp utmål företrädesvis belägna inom främmande förelags
"intressesfär" anses utgöra lämpliga bytesobjekt. Som utmål av
tvivelaktigt värde eUer sekundärt intresse karakteriseras totalt cirka 300
utmål. Dessa har till stor del kommit i företagens hand i samband med
braksförvärv i senare tid. Företagens undersöknings- och
prospekteringsverksamhet är främst inriktad på gravfält som betecknas som
reserver eller avses för självständig brytning. Det femte företaget i gruppen
bedriver f. n. inte någon gruvbrytnuig och endast obetydligt undersökningsarbete.
På de staten tillhöriga utmål som inle ligger i fält under brytning anses
gmvdrift inte lönsam f. n. I fråga om dessa och övriga vUande utmål i landet
utanför driftsfält är aktiviteten i allmänhet tämligen låg. I många fall torde
några rationella skäl för bibehållandet av utmålen inte kunna åberopas.

9
Splittring av rätten till fyndigheter inom samma malmtrakt

Utredningen
har ulfört en undersökning rörande splittring av rätten tUl fyndigheler inom
samma malmlrakt. Härvid har framkommit i huvudsak följande.

Inom
Norrboltenregionen behärskar staten nära nog fullständigt järnmahnstUlgångama
och kan genom utnyttjande av hälflenandel i närliggande privatägda utmål
åstadkomma en arrondering i den mån delta skulle vara tiU fördel vid driften.
Beträffande sulfidmalmerna har Bolidenbolaget i egenskap av exploatör och
utmålsägare en dominerande ställning. I fråga om grafilfyndigheter är ägarbUden
mera splittrad. Sulfidmalmsfyndigheterna i Skelleftefället är uppdelade meUan
staten och Boliden på ett sätt som inte synes ha utgjort något hinder för rationell
gravbrytning och malmbehandling. Inom Bergslagen är de gravrältsliga
förhållandena mera komplicerade, beroende på sambandet med den historiska
utvecklingen. Inom de utmålsfält som är under brytning förekommer
ulmålssplitlring av i aUmänhet obetydlig omfattning i inemot tio fall. Det
stora flertalet övriga utmål i Bergslagen ingår antingen i äganderättsligt
enhetiiga komplex eller utgörs av avsides hggande ströutmål med små
malmtiUgångar. Återstoden cirka 600 utmål fördelar sig på ett 80-tal fält med
mer eller mindre splittrade äganderättsförhållanden. Bland dessa fält synes
fömtsättningar för exploatering inom överskådhg tid möjhgen finnas inom något
tiotal fält.

I
fråga om inmutningsverksamhelen förekommer någon anmärknings-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 39

värd
splittring i huvudsak bara i Bergslagen. Man kan där leta fram ett betydande
antal fall där kollisioner mellan inmutningar och utmål åtminstone teoretiskt
erbjuder förutsättningar för framtida konflikter. En utförligare redogörelse
finns i betänkandet s. 101106.

10 Medel
att tillgodose det allmännas intresse inom gruvnäringen

Utredningen
behandlar i betänkandet s. 107114 frågan vUka medel som f. n. finns all
tillgodose det allmännas intresse att kunna öva elt direkt inflytande över
mineraltillgångarnas exploatering i syfte alt utnyttja eller reservera dessa
för ändamål som samhället vUl främja samt del sätt på vilket dessa medel
hittills utnyttjats. Sammanfattningsvis framgår av utredningens redogörelse följande.

De
viktigaste medlen som samhället har för all tillgodose sina intressen är
kronoandelen och stalsgravefältsinslitutel.

Vid
1967 års utgång hade staten anmäld eller latent kronoandel eUer var själv
inmulare beträffande 13,8 % av samtliga utmål. Räknat efter arealen läckte de
ifrågavarande ulmålen 27,5 % av den totala ulmåls-lagda arealen. Anmälan lUl
begagnande av kronoandel har hittills aUtid skett i samband med alt andelen
utarrenderats till inmutaren. Begagnande av kronoandelen som ett instmment för
alt i egen regi få till stånd viss malmbrytning har inle förekommit. I ett fall
har staten avstått från kronoandelen.

Till
skydd för statiiga malmtiUgångar har utlagts 16 stalsgravefält, varav 14 i
Norrbotten och 2 i Västerbollen. Inom stalsgravefält ligger bl. a. gruvorna i
Kirana, Svappavaara och Malmberget samt Stekenjokk-fällel. Bortsett från
arbetena inom dessa fält saml undersökningar som utförts inom ramen för den av
1963 års riksdag beslutade malminventeringen i Norrbotten har aktiviteten inom
slatsgravefälten hittiUs varit ringa.

I
fråga om järnmalmslillgångarna i Norrbotten har staten en dominerande
ställning genom sitt stora utmålsinnehav samt innehavet av riksgränsbanan, som
f. n. utgör den enda möjliga vägen för uttransport av malm från flertalet
tänkbara produklionsställen. StäUningen har ytterligare förstärkts genom 1963
års lag om inmulningsförbud i länet.

11 Förhållandet
mellan gruvnäringen och motstående intressen

Utredningen
lämnar i belänkandet s. 115125 en redogörelse för hur konflikter mellan
gravnäringen och motstående intressen f. n. löses. Härav må nämnas följande.

Konflikter
av nämnda slag regleras föratom genom föreskrifter i gravlagen, av bestämmelser
av förfoganderällsinskränkande eller expro-priativ natur främst i byggnadslagen
(1947: 385; ändrad senast 1973:

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 40

312),
väglagen (1971:948; ändrad senast 1972:786) naturvårdslagen (1964: 822; ändrad
senast 1973: 311), vattenlagen (1918: 523; ändrad senast 1972:786) och
miljöskyddslagen (1969:387; omtryckt 1972: 782). Samemas rättigheter regleras i
rennäringslagen (1971: 437; ändrad senast 1972: 726). Gravinnehavare torde i
princip vara underkastad sådana föreskrifter angående markens användning, som
ges enligl nämnda lagstiftning, i samma utsträckning som fastighetsägare och
andra innehavare av rättigheter beträffande marken. Å andra sidan föreligger
inle hinder mot inmutning eller utmålsläggning i annan mån än som följer av
gruvlagens bestämmelser om inmutningshinder.

I
dagens samhälle påverkas tiUkomsten och utnyttjandet av gruvrättigheter även
av de instrument som används i den allmänna samhällsplaneringen.
Bebyggelseplaneringen genom instituten regionplan, generalplan, stadsplan och
byggnadsplan skall bygga på utredningar bl. a. rörande näringslivels och
befolkningens utveckling. De tre sistnämnda planinstitulen kan binda även
utnyttjandet av gruvrättigheter. Detsamma gäller sådana med stöd av
naturvårdslagen meddelade beslut vartill främst naturvårdsverkets och
länsstyrelsernas planering på naturvårdsområdet kan leda. Den kontinuerliga
planeringen inom det allmänna vägväsendet sker med beaktande av näringslivets
utveckling och lokalisering. Delsamma gäller kommunernas planering för
bostadsförsörjningen. En viss påverkan från samhällets sida av investeringar
inom gravnäringen kan vidare ske genom lokaliseringspolitiken. Del planeringsråd
som skall finnas i varje län, bör kunna fylla en viktig funktion bl. a. vid
lösandet av olika samordningsfrågor i samband med gruvdrift.

12
Huvudgrunderna i utredningens förslag

12.1
Principiell målsättning

Utredningen
framhåller alt Sverige är rikt på malm och att gravhanteringen i vårt land har
anor sedan medeltiden. De geologiska förhållandena i olika delar av landet,
särskilt Övre Norrland och Mellansverige, är gynnsamma för förekomst både av
järnmalmer och sulfidmalmer. Sverige är i förhållande till sin storlek en
betydande järnmalmsproducent med en produktion motsvarande 4,5 % av
världsproduklionen. Malmprodukternas exportvärde var för några år sedan cirka
en miljard kr. eller ca 4,5 % av del totala exportvärdet, och dess andel av
industrins totala förädlingsvärde utgjorde 3,1 %. Redan av dessa summariska
uppgifter framgår alt gravhanteringen utgör en för vår ekonomi och försörjning
viktig näringsgren både i och för sig och som råvarabas för de inhemska järn-
och metallverken och därpå vilande förädlingsindustri. Trots den på senare tid
starkt skärpta konkurrensen från

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 41

nya
transoceana malmfyndigheter anses ekonomiska förutsättningar finnas för att
järnmalmsproduklionen skall kunna vidmakthållas och ytterligare ökas.
Prognoserna på sulfidmalmssidan är enligt utredningen inte ogynnsamma. Ett
nödvändigt villkor för fortsalt produktion och expansion på längre sikt är,
anför utredningen, att den för brytningen erforderliga malmbasen vidgas genom
prospektering efter nya mineralfyndigheler och ytterligare undersökningar av
nu blott bristfälligt kända malmer.

Utredningen
framhåller i fortsättningen alt del allmänna ekonomiska intresset och inte mer
teoretiska tankegångar varit dominerande vid utformningen av den senare
svenska gruvlagstiftningen. I sitt år 1927 framlagda yttrande angående allmänna
principer för en ny gravlagslifl-ning uttalade socialiseringsnämnden all ingen
annan grundsats än del allmännas bästa fick vara avgörande för den inriktning
som borde ges åt en lagstiftning på detta område. Nämnden tiUade:

Folkhushållels
välfärd är prövostenen för i vilken grad utrymme inom en dylik lagstiftning bör
givas ål de skilda grupper, vilka ha eller anses ha speciella intressen all
bevaka inom gruvbanteringen. Staten, inmutaren och jordägaren ha från denna
utgångspunkt sett inga anspråk på all ovägda få laga plats bland dem, som skola
omhänderhava denna del av näringslivet. I den mån de äro nyttiga och nödiga för
gravnäringen i den meningen, alt deras insatser öka de fördelar folkhushållet
kan utvinna ur densamma, må de beredas inflytande över den; i den mån åter del
kan visas, all en faktor upphört all ha betydelse för näringen eller att en ny
tillkommit, bör detta återspeglas i den nya lagstiftningen.

Utredningen
har funnit alt den allmänna inriktning för gruvlagstiftningen som
socialiseringsnämnden angett fortfarande är aktuell. "Inmutaren"
torde därvid få anses representera upptäckaren och gravinnehavaren. I enlighet
härmed vill utredningen ange lagstiftningens huvudsyfte vara att främja
prospekteringsverksamheten och befordra ett ändamålsenligt utnyttjande av
naturtillgångarna, varvid som ändamål kan anges gruvnäringens utveckling och
därmed folkhushållets välfärd i stort och dess planmässiga försörjning med den
råvarutillgång som malmen utgör. Lagstiftningen bör samtidigt vara sådan att
en rimUg avvägning åstadkoms meUan gruvnäringens intressen och naturvårds-,
vattenvårds- och bebyggelseplaneringssynpunkter m. m.

12.2
Brister och reformbehov

Utredningen
framhåller att del nu gällande gravrättsligl systemet i sina väsentiiga delar
är utformat med hänsyn till förfarandet vid malmlelning och bergsbrak i äldre
tid och då rådande synsätt. De tid efter annan genomförda revideringarna av
lagstiftningen har inte inneburit några mer betydelsefuUa ändringar i
inmutningssystemets uppbyggnad. Samtidigt har, inte minst efter gruvlagens
tillkomst, betydande framsteg

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 42

gjorts
i fråga om prospeklerings- och gruvbrytningsteknik och en snabb omvandling ägt
ram på olika samhällsområden. Mot denna bakgrund vore det enligt utredningen
närmast egendomligt om gruvlagstiftningen skulle framstå som ändamålsenlig med
hänsyn tUl nutida krav på en sådan lagstiftning. Utredningen har också vid sin
kartläggning av gravnäringen kommit fram tUl att den nuvarande regleringen,
även om den i många stycken fungerat väl, lett till mindre tillfredsställande
resultat i vissa hänseenden. Även på åtskiUiga punkter där detta inte är fallet
framstår lagstiftningen för utredningen som föga tidsenlig.

Utredningen framhåller alt
de nuvarande inmutningarna företrädesvis är lämpade för att bereda enskilda
personer och företag, som inom ett begränsat område gjort iakttagelser tydande
på malmförekomst, tiUfälle att framför allt genom grävning, sprängning och
borrning göra undersökningar på platsen och därefter bearbeta eventuellt
påträffade fyndigheter. Numera sker emellertid malmlelning till alldeles övervägande
del genom alt tekniskt och ekonomiskt välrastade förelag inkl. SGU
systematiskt genomsöker stora arealer med vetenskapliga undersökningsmetoder.
Malmlelningsleknikens utveckling har medfört behov av stora
undersökningsområden. Behovet läcks i praktiken genom utläggning av mer eUer
mindre sammanhängande komplex av inmutningar. Det innebär emellertid en
opraktisk ordning och onödigt besvär både för myndigheler och gruvföretag alt
flera tiotal inmutningar skall behöva utiäggas vid en normal lokalprospeklering.

För alt genomföra en
rationell lokalprospeklering krävs enligl utredningen i regel betydande
tekniska och ekonomiska resurser. Kostnaderna är merendels av sådan
storleksordning att arbetena knappast kan genomföras av elt enskilt företag om
vederbörande inte kan påräkna viss företrädesrätt till fyndigheter som kan
påträffas. Utredningen anser att den ensamrätt inmutningen innebär i sådana
fall är motiverad från aUmän synpunkt.

Inmutningar
nyttjas emellertid i praktiken inte enbart som skydd för rationell
lokalprospeklering. Det förekommer alltjämt ehuru i ringa omfattning all
inmutningar beviljas personer som uppenbarligen saknar förutsättningar att
bedriva ett nyttigt undersökningsarbete.

Vidare
har särskilt i samband med vattenkraftutbyggnad i de norra delarna av landet i
viss utsträckning förekommit att sökanden i vattenmål tagit inmutningar inom
sådana områden som avsetts att överdämmas utan all syftet i första hand varit
att bedriva gravdrift. Genom inmutningarna har erhållits skydd mot eventuella
ersättningskrav i vattenmålet från främmande inmutares sida. Att inmutning
sker i sådant syfte kan inle anses motiverat. Ytterligare har del förhållandel
all inmutning kan erhållas utan prövning och till förhållandevis ringa kostnad
lett till alt i en del fall såsom förberedelse för regionalprospektering tagits

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 43

massinmutningar,
varigenom mycket betydande arealer temporärt spärrats från undersökning av
andra intressenter.

Utredningen
uttalar vidare att malmlelningsleknikens utveckling har medfört att den i
gruvlagen stadgade normala undersökningstiden om tre år i åtskilliga fall inte
är tiUräcklig för att undersökningsarbetet skall hinna slutföras och resultaten
slulbearbelas. Detta gäller inle minst undersökningar beträffande djupmalmer,
som numera börjat få allt större betydelse. Inmutaren har därför i betydande
omfattning antingen begärt och erhållit förlängning av undersökningstiden
enligt 19 § gravlagen eller också, vilket är möjligt med nuvarande
lagstiftning, mutat om samma fyndighet en eller flera gånger. Frekvensen av
ommutningar är myckel hög. Även om ommulningarna i stor utsträckning
tillgodosett ett legitimt behov av längre undersökningstid och trots att
ommulning inle medför elt fullständigt skydd gentemot inmutning av andra, anser
utredningen alt företeelsen inte står i överensstämmelse med syftet med inmulningssystemet.

I
åtskilliga fall förekommer, påpekar utredningen, att en inmutare medelst
geofysiska undersökningar förhåUandevis snabbt konstaterar all ett
inmulningsområde från hans synpunkter är ointressant. Att inmutningen i dylika
fall likväl spärrar området för andra intressenter undersökningstiden ut
finner utredningen inte rationellt.

Vid
sin kartiäggning av de gravrättsliga förhållandena har utredningen konstaterat
att en viss tUl omfattningen dock inte särskilt betydande splittring i
fråga om inmutningarna såväl mellan inmularna inbördes som i förhållande till
äldre utmål förekommit framför allt i Bergslagen. Även om numera endast 12 %
av de inmutningar som tas leder lUl utmål, föreligger i enstaka fall risk för
all inmutningar i närheten av andras inmutningar eller utmål kan försvåra
rationell drift i framtiden. Inmutningar av flera förelag inom samma trakt kan
också vara till hinder för en rationell prospektering inom området. Såvitt utredningen
är bekant har dock några nämnvärda olägenheter i sistnämnda hänseende inle
gjort sig märkbara under senare tid.

Den
ständigt fortgående utvecklingen av malmlelningslekniken har enligl utredningen
lett tUl all elt område, som en gång undersökts ulan framgång, senare kan komma
att genomgås på nytt både en och flera gånger med andra instrament eller på
gmnd av nya uppslag beträffande tolkningen av tidigare resultat. Sedan äldre
inmutningar eller utmål förfallit förekommer del inle sällan alt fömyade
undersökningar utförs av annat företag än del som verkstäUt de tidigare
undersökningarna. I allmänhet har prospektören därvid inle tillgång till de
resultat som nåddes vid de äldre undersökningarna, varigenom visst dubbelarbete
blir oundvikligt. Utredningen betecknar det som en brist alt inle resultaten
av åtminstone mera kostnadskrävande undersökningsarbeten bevaras på elt
betryggande sätt och står till förfogande för framlida prospeklörer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 44

Bakom
den förmånsställning som det gravrältsliga systemet i skilda avseenden ger dem
som letar efter mineraltillgångar ligger syftet att gravrättighelerna förr
eller senare skall utnyttjas tiU gravdrifl. De garantier som lagstiftningen erbjuder
för att rättigheterna verkligen kommer till användning på avsett sätt är
emellertid enligl utredningen obetydliga. Där en mineralförekomsl går upp i
dagen eller kunnat blottas genom grävning eUer andra enklare arbeten, kan utmål
i praktiken erhållas för en ringa kostnad. Del krävs inte att den som söker
utmål har tekniska och ekonomiska resurser att uppta gruvdrift. Utmål kan behållas
av innehavaren under obegränsad tid utan annan uppoffring än erläggande av
försvarsavgiflen om 20 kr. per hektar och år. Under senare lid har i genomsnitt
endast omkring 10 % av landets omkring 5 000 utmål varit under brytning medan
återstående 90 % vilat.

De
ledande gravföretagens och de integrerade förelagens ulmålspoli-tik är till
stor del inriktad på att genom breddning av malmbasen skapa underlag för
vidmakthållande och framtida expansion av gruvdrift samt, i vad gäller de
senare företagen, alt trygga tUlgången liU malm för de egna jäm- och
metallverken. Med hänsyn till gravhanleringens långsiktiga karaktär bör
företagen enligt utredningens mening ha möjhghet att inom rimhga gränser
reservera malm för all kunna la upp undersökning och bearbetiung av
fyndigheterna när det befinns mest lämpligt från skilda synpunkter. En
väsentlig förutsättning härför måste dock vara att reserveringen kan anses
berättigad från mera allmän synpunkt och att möjlighet ges tiU insyn för en
objektiv bedömning härav. Det har konstaterats all i landet förekommer flera
hundra äldre utmål som inle varit föremål för aktivitet under mycket lång lid
och som innehavama uppenbarligen inte heller har för avsikt all undersöka
eller bearbeta inom överskådlig tid. Utredningen anser det angeläget att
bättre garantier skapas för att gruvutmål kommer till användning på elt från
samhällsekonomisk synpunkt godtagbart sätt saml att, i den mån så inte sker,
en utrensning kommer liU stånd så.all områdena blir tillgängliga för undersökning
och eventuellt utnyttjande av andra intressenter.

Den
med gruvlagen införda ökningen av ulmålens maximiareal från 4 till 16 hektar
har enligt utredningen visat sig otillräcklig. I ett stort antal fall har det
varit nödvändigt all lägga ut många utmål i sammanhängande fält för alt täcka
det malmförande området.

Utredningen
har under sitt arbete undersökt förekomsten av splittring av ulmålsrättigheler
inom samma malmlrakt. Undersökningen har gett vid handen alt någon för
upplagande av rationell gravdrift hindersam splittring av gruvrättigheter f. n.
knappast kan sägas förekomma i Norr-botlen eller Västerbotten, bortsett från
vissa f. n. inte brytvärda grafilfyndigheter i Norrbotten. Inom den
mellansvenska bergslagen förekommer däremot enligl vad utredningen konstaterat
åtminstone något tiotal fall där en sådan splittring är för handen. De berörda
utmå-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 45

len
är med få undantag inte i drift. Den tidigare utvecklingen ger, anför
utredningen, anledning förmoda all samverkan meUan vederbörande rättsägare i en
eUer annan form kommer till stånd i flertalet fall om och när en enhetlig
brytning skulle bli lönsam. För utredningen har dock påvisats faU där
ulmålshavarens inställning varit till hinder för upptagande av rationellt
undersökningsarbete. För att underlätta strukturrationaliseringen inom
gravnäringen behövs enligt utredningens mening lagregler som gör det möjligt
att i vissa situationer framtvinga ett enhetligt ulnytl-pande av utmål som
ligger nära varandra. Från dessa synpunkter är det också ett starkt önskemål
att nya gravrältigheter om möjligt inte läggs ut så, alt en
splittringssituation grundläggs redan från början.

Det
finns enligl utredningen anledning antaga att det också förekommer fall där en
fyndighet av andra skäl än de nyss nämnda utnyttjas mindre effektivt eller
ligger obearbetad, trots att brytning skulle vara lönsam och önskvärd från allmän
synpunkt. Kronoandelsinstitulel innebär en möjlighet till ingripande i sådana
fall men har hittiUs inte begagnats för ändamålet. Institutets användbarhet
härför förringas av alt de efter den 1 januari 1940 ullagda ulmålen, vilka är
de enda där kronoandel kan finnas, ännu utgör en mindre del av
utmålsbeståndel.

Vid
utformningen av en ny gruvlagstiftning måste, anför utredningen, särskUd
uppmärksamhet ägnas förhållandena i Norrbottens län, som i fråga om
mineraltUlgångar skiljer sig från landet i övrigt bl. a. genom
järnmalmslillgångarnas storlek, det stora statliga engagemanget i brytningen,
de stora lappländska gravsamhällenas beroende av denna samt den pågående
statliga malminventeringen i länet.

Vad
slutligen angår förhållandet mellan gruvnäringen och motstående allmänna
intressen har utredningen funnit all den nuvarande ordningen i stort sett
fungerar tillfredsställande.

12,3
Allmänna synpunkter

Utrednmgen
framhåller alt malmlelning i vårt land är förknippad med särskUda svårigheter
beroende på malmernas förekomstsätt. Fyndigheterna är ofta små och
svåmppläckla. För alt få fram ekonomiskt brytvärda malmförekomsler måste
vanligen betydande kapital riskeras i undersökningsarbeten med tämhgen ovissa
vinstutsikler. Utredningen menar därför att lagändringar, som i aUlför hög grad
beskär malmlelar-nas möjlighet att få tillgodogöra sig resultatet av
prospekterings- och uU' dersökningsarbeten, kan antas få en negativ effekt på
det enskUda pro-spekleringsintresset. En fråga av stor betydelse när del gäUer att
ta stäUning till vilka lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för att komma liU
rätta med bristerna i nuvarande ordning är därför i vad mån del i framtiden
kommer att finnas behov att stimulera till enskild malmlelning.

Det
material som utredningen har lagl fram angående malmletningen

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 46

i
Sverige ger enligt utredningens mening klart vid handen att det från aUmän
synpunkt är i högsta grad önskvärt att malmletningsverksamhe-ten i landet
vidmakthålls och om möjligt avsevärt ökar i omfattning i jämförelse med
nuvarande nivå. I fråga om järnmalm synes härvid tonvikten i vad avser
Norrbottens län ligga på behovet att vinna ökad kännedom om
järnmalmsförekomslema i länet, så alt den förväntade ökningen av produktionen
kan koncentreras liU malmförekomsler som med hänsyn tiU storlek, beskaffenhet,
transportförhållanden och möjligheter till samhällsservice erbjuder de på lång
sikt bästa föratsättningama för lönsam gruvdrift. I Mellansverige tilldrar sig
utsikterna alt finna djupt liggande järnmalmer särskilt intresse. Påträffandet
av nya sulfidmalmer, vartiU utsikterna bedöms relativt gynnsamma såväl i de
nordliga länen som i MeUansverige, är en nödvändig fömtsättning för
bibehållande och ökning av sulfidmalmsproduktionen. Särskilt vikt bör vidare
tilläggas möjligheterna att påträffa fyndigheler med legeringsmetaller som
nickel, molybden och volfram. Förbrakningen av dylika me-taUer stiger snabbt
såväl i Sverige som i andra industriländer.

Av
den under senare år bedrivna prospekteringsverksamheten har SGU kostnadsmässigt
svarat ungefär för hälften och enskilda företag för hälften. Den statliga
prospekteringen har hittills så gott som uteslutande avsett Norrbotten och
Västerbotten. Det finns, anför utredningen, inte anledning anta alt denna aktivitet
blir så omfattande att inle enskild prospektering samtidigt skulle te sig
angelägen inom dessa landsdelar. I Mellansverige har någon prospekleringsinsats
av betydelse från statens sida hittills inte förekommit. I fråga om den viktiga
lelningen efter lege-ringsmetaUer är man med hänsyn till nuvarande
prospekleringsmetoder alltjämt i viss utsträckning hänvisad till enskilda
undersökningar i mindre skala. Enligt utredningens uppfattning kommer
gravnäringen under överskådlig framtid att i betydande utsträckning vara hänvisad
liU enskild prospektering för att få fram nya malmtillgångar i den takt som
erfordras för näringens fortbestånd och utveckling. Vid övervägande av
reformer inom gravlagsliflningen måste därför stor vikt läggas vid alt behovet
av stimulans blir i skälig mån tillgodosett.

Vad
gäller de rättsliga utgångspunkterna för en ny lagstiftning anför utredningen
alt frågan om landets mineraltUlgångar skall anses tiUhöra staten eller
jordägaren numera huvudsakligen torde ha teoretiskt intresse. Något behov av
ställningstagande i frågan från utredningens sida anses inte föreligga. Nar det
gäUer grandläggandet av nya rättigheter kan enligt utredningens mening sådana
frågor som angående graden av aUmänt inflytande samt upptäckarens och
jordägarens ställning helt lösas med utgångspunkt från praktiska överväganden.
Målet bör härvid kort sagt vara alt säkerstäUa en riktig avvägning mellan olUca
intressen för att befordra näringens utveckling. Detta torde inte kunna ske
utan att ett väsentligt intresse aUtjämt förbehåUs det aUmänna. En positiv

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 47

inställning
från jordägarens sida är emeUertid otvivelaktigt till gagn vid
prospekteringsarbetet. Jordägarens ställning bör därför enligt utredningens
mening rabbas endast om så befinns erforderligt för all främja allmänna
intressen av betydelse. Lagstiftningsåtgärder som avser bestående
gravrältigheter måste givelvis utformas under skäligt hänsynstagande till dessa
rättigheters innehåll.

12.4
Överväganden om införandet av ett koncessionssystem

En
huvuduppgift för utredningen har varit alt i fråga om de mineral som omfattas
av gruvlagen överväga en övergång från inmulningssystemet till
koncessionssystemel eller till en blandform av dessa syslem.

Utredningen sammanfattar
de fördelar som brukar anföras till förmån för en övergång från
inmulningssystemet till ett koncessionssyslem i följande huvudpunkter.

1.
Del allmänna kan se till all
koncession ges endast åt förelag som har tekniska och ekonomiska resurser alt
bedriva rationell undersökning och bearbetning samt även i övrigt kan anses
lämpliga för uppgiften.

2.
Koncessionsområdena kan ges en
omfattning som är lämplig med hänsyn lUl vad som krävs för rationell
undersökning och bearbetning och i överensstämmelse härmed bestämmas så att
splittting förebyggs.

3.
Genom koncessionsviUkor
angående omfatlnhigen av undersökningsarbete och biytning i förening med
möjlighet tUl återkallelse vid överträdelse av föreskrifterna vinns garanti för
alt koncession utnyttjas effektivt. Samma syfte främjas genom lidsbegränsning
eller möjlighet alt med vissa mellanrum ompröva koncessionsvillkoren.

4.
Samhälleligt inflytande över
mineraltillgångarnas utnyttjande kan säkras genom att koncession ges ål
statiigt förelag eller genom koncessionsvillkor av olika slag, t. ex.
förbehåll om statligt deltagande i verksamheten.

5.
Vid koncessionsgivning kan en
samhällsekonomiskt rimlig avvägning mellan gruvintressel och motstående
allmänna och enskUda intressen säkerställas såväl genom alt viss mark undantas
från koncession som genom särskUda koncessionsvillkor.

Utredningen framhåller att
synpunkten att gruvrättigheter bör ges endast åt ekonomiskt och tekniskt
kvalificerade förelag givetvis väl kan tillgodoses vid elt koncessionssyslem
när endast en kompetent sökande anmäler sig. Begär flera från denna synpunkt
likvärdiga sökande undersökningskoncession tUl samma område, uppkommer
emellertid lätt svårigheter för koncessionsmyndigheten att avgöra vem som
enligt samhällsekonomiska kriterier bör erhålla koncession. Här bör rimhgen
frågan till vUket förelags naturliga intressesfär området närmast hör tillmätas
betydelse. Bedömningen härav måste emellertid i många fall bli utomordentiigt
vansklig. Liknande svårigheter uppkommer när det gäUer alt

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 48

avgränsa
områden för undersökningskoncession så att en eventuell fyndighet kommer att
bilda underlag för en rationell produktionsenhet. Fyndighetens närmare
beskaffenhet och läge är ju obekanta när undersökningskoncession ges. Inte
heller kan då med större grad av säkerhet föratses hur produktionsförhållandena
i närliggande fyndigheler kommer att gestalla sig i den kanske avlägsna
framtid då brytning på koncessionsområdet aktualiseras. Om sålunda ett
koncessionssyslem i många faU skulle medföra svårigheter för myndigheterna alt
träffa samhällsekonomiskt riktiga avgöranden i frågan vem som bör erhåUa
koncession beträffande visst område, måste det, hävdar utredningen, allmänt te
sig än svårare för presumtiva prospeklörer att förutse sina möjligheter all erhålla
undersöknings- och bearbetningskoncession på ett område. Del synes ofrånkomhgt
all delta förhåUande skulle få en starkt negativ inverkan på förelagens
intresse att bedriva regionalprospektering.

Enligl utredningen är
möjligheterna alt genom koncessionsvillkor i verklig mening reglera
omfattningen av undersökningsarbete och brytning i realiteten tämhgen
begränsade. Intensiteten och metoderna i arbetet måste anpassas efter vad som
efter hand blir känt om fyndighetens beskaffenhet och andra vid
koncessionsgivningen inte kända förhållanden. Brytningens omfattning måste
nödvändigtvis bli beroende av lönsamhet och avsättningsmöjligheter. Allmänt
hållna föreskrifter om att arbetet skall bedrivas rationellt torde uite vara
till större nytta. Om kon-cessionsmyndighelen ansett sig kunna bestänama mera
preciserade vUlkor, lär det bh oundvikligt alt efter ansökan gång på gång
ändra vUlkoren.

Alt säkerställa ett direkt
samhälleligt inflytande över en malmfyndighet genom all tilldela koncession åt
statligt företag synes utredningen inte medföra särskilda problem utöver de
nyss nämnda. Skall staten ha möjlighet att i samband med koncession förbehålla
sig rätt till deltagande i företaget torde, för all prospekteringen inle skall
hållas tillbaka, böra krävas att de närmare villkoren härför är föreskrivna i
lag eller åtminstone kända för intresserade företag innan mera omfattande prospektering
igångsätts. Sådana viUkor skulle uppenbarligen få utformas med varsamhet, om
man vUl undvika en negaliv effekt på prospekle-ringsintressei.

De svenska malmerna,
framhåller utredningen, är på grund av alt de förekommer i form av relativt
många, små och svårupptäckla fyndigheler i och för sig inte sä väl lämpade för
ett koncessionssyslem. Man skuUe få ett mycket stort antal koncessionsärenden.
Ett koncessionssystem torde fungera bäst där det med hänsyn till
fyndigheternas uppträdande är ändamålsenligt med stora sammanhängande
koncessionsområden.

Som en väsentlig fördel
med ett koncessionssyslem har traditioneUt bettaktals möjligheterna all i samband
med koncession åstadkomma en

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 49

skälig,
av formeUa hänsyn obunden avvägning meUan gravintresset och motstående
intressen av skilda slag. Utredningen anser emellertid alt denna uppfattning i
dagens samhälle inte ter sig alltigenom lika vägande som tidigare och pekar på
följande förhållanden.

Till en början bör
uppmärksammas att samhällets möjligheter att påverka gruvföretagens
lokalisering med hänsyn till bundenheten vid mineraltillgångarna är
begränsade. Förläggningen av anläggningar för gruvdrift bestäms av tekniska och
ekonomiska överväganden. Positivt kan frågan om bearbetning av viss fyndighet
skall upptas eller inle påverkas genom lokaliseringspolitiska medel såsom
lokaliseringsstöd samt genom utbyggnad av vägar och offentlig service. En
negaliv påverkan kan utövas av planeringsmyndighelema genom utfärdande av
förbud enligt naturvårdslagen, fastställande av skyddsområde för
grundvallen-lillgångar eller planläggning enligt byggnadslagstiftningen.
Uppkommer konkurrens mellan gruvintresse och elt samhällsintresse som kräver annan
användning av marken, t. ex. naturvårdsinlresset, bör en avvägning ske efter de
skilda inttessenas tyngd. Det synes mest ändamålsenligt alt denna prövning
hksom beträffande annan industri i första hand görs av samhällets
planeringsorgan och inle av en gravkoncessionsmyndlghel.

Utredningen finner det
vara ogörligt eller förenat med betydande svårigheter att redan i en
koncession ge bestämmelser för lösandet av koUi-sioner som i en mera avlägsen
framtid kan uppkomma mellan gruvdriftens behov och föreliggande eller
nylUlkommande motstående intressen. Även vid ett koncessionssyslem måste
ofrånkomligen finnas möjhghet alt i framtiden till särskild reglering la upp
såväl gruvdriftens behov all göra ytterligare intrång på motstående intressen,
t. ex. genom ianspråktagande av naturreservat eller utsläpp av
vattenförorening, som frågor att låta det etablerade gruvintressel vika för
samhällsbehöv som då anses böra prioriteras, t. ex. inrättande av
naturreservat. Att några fördelar skulle vinnas genom att lägga avgörandet av
dyhka frågor på en gravkoncessionsmyndlghel är svårt att se. Beträffande t.ex.
tillstånd tiU åtgärder som inverkar på vattenförhåUandena torde en
detaljreglering genom gruvkoncessionsmyndigheten av praktiska skäl kunna
betraktas som utesluten. I dagens samhälle löses enligl utredningens mening konkurrensfrågor
som kan uppkomma mellan elt tillåtet gruvföretag och motstående intressen av
skilda slag bättre genom befintliga planeringsorgan, framför allt på
länsplanet, och genom tUlämpning av gällande lagstiftning om markanvändning än
genom bestämmelser i en gravkoncession.

En annan viktig
omständighet som enhgt utredningen talar mol övergång tUl ett
koncessionssystem avser förhållandet till beslående gruvrättigheter. Införs
ett koncessionssystem skulle detta visserligen redan efter några år komma alt
tillämpas på aU undersökningsverksamhet utanför bestående utmål. Om inle myckel
radikala övergångsregler införs vU-

4
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 32

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 50

ket
utredningen anser både praktiskt och principiellt olämpligt skulle däremot
undersökningsarbete efter ulmålsstadiet samt gruvdrift konrnia alt under flera
decennier framåt till övervägande del alltjämt regleras enligt gravlagens
bestämmelser. Tar man även i beaktande att räll tUl jordägarandel enligl äldre
bestämmelser länge ännu kommer all finnas i stora delar av utmålsbeståndel,
innebär det att tre olika system skulle gälla samtidigt. Även om olägenheterna
härav inle får överdrivas, måste ett sådant förhållande enligl utredningens
mening anses klart otillfredsställande från praktisk synpunkt.

Vid
övervägande av frågan om införande av koncessionssystem måste, framhåUer
utredningen, stor vikt fästas vid kronoandelsinstitutet. De möjligheter detta
institut erbjuder tiU samhälleligt inflytande över mineraltUlgångar är unika i
västerländsk gravlagstrflning. All foga in institutet med i huvudsak
oförändrat innehåll i elt koncessionssystem skulle innebära en dubbel
belastning på gravnäringen som enligt utredningens mening inle gärna kan komma
i fråga med hänsyn till verkningarna på prospekteringsinlressel och gravornas
intemationella konkurrenssituation.

Kronoandelsinstitutet
har hittills väsentligen begagnats endast på ett av de olika användningssätt
som rekommenderades i samband med institutets införande i lagstiftningen,
nämligen utarrendering av kronoandelen tUl inmutaren. Detta beror enligt
utredningens mening inte i första hand på att det på grund av sin konstruktion
skulle vara otjänligt för andra ändamål ulan främst på alt del hittUls saknats
en bestämd målsättning för statens verksamhet på mineralområdel och på att del
centrala organet för förvaltningen av statens gravegendom haft begränsade
resurser att föra en aktiv gravpolitik. Om en stark organisation skapas för
tillvaralagande av statens mineralintressen, får del allmänna praktiska
möjligheter att genom användande av kronoandelen främja en från samhällets
synpunkt önskvärd imiktning av gruvhanteringen och avhjälpa en del av de
olägenheter som blivit en följd av det nuvarande systemet. Kronoandelen kan
bl. a. utnyttjas till att sätta igång undersökning eUer brytning på vilande
utmål antingen i statlig regi eller genom upplåtelse av andelen till
intresserat förelag. Vid splittrade ägarförhållanden kan staten med begagnande
av kronoandelama i närliggande utmål antingen själv la upp enhetiig gruvdrift
eller utarrendera andelarna åt ett och samma företag i och för enhetligt
utnyttjande. Genom all utnyttja kronoandelen på dessa sätt bör man, menar
utredningen, kunna vinna åtsldUiga av de fördelar som anses förknippade med ett
koncessionssystem utan alt för den skull framkaUa de olägenheter som följer
med ett sådant syslem.

Enligt
utredningens mening bör även viss vikt tUlmätas det förhållandet att man i
Finland så sent som år 1965 antagit en ny gruvlag grundad på
inmutningssystemet samt att ett i Norge i december 1967 fram-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 51

lagt
kommitléförslag beträffande revidering av 1842 års norska gravlag likaledes är
grundat på bibehållande av inmulningssystemet.

Utredningen
sammanfattar sina synpunkter på frågan om de rådande reformbehoven bör
tUlgodoses genom en övergång till koncessionssystemel på följande satt.

Ett
koncessionssystem skuUe innebära vissa fördelar främst genom att del allmänna
fick möjlighet all reservera undersökningsarbete och därmed även exploateringen
av påträffade fyndigheter för därtill kompetenta och även i övrigt lämpade
företag. Utredningen anser del emellertid ofrånkomligt att ett
koncessionssystem skulle komma all inverka starkt negativt på den enskilda
prospektering som enligt utredningens uppfattning alltjämt är en viktig
föratsättning för gravhanleringens utveckling. En koncessionsmyndighet skulle
ställas inför betydande svårigheter vid konkurrens mellan flera likvärdiga
sökande eller vid prövningen huruvida en viss undersökningskoncession kan vara
till men för rationell brytning i framliden eller inte. Möjligheterna all genom
koncessionsvillkor reglera omfattningen av undersökningsarbete och biytning
är i realiteten begränsade. Någon påtaglig förbättring av de goda möjligheter
som redan finns all säkerställa elt direkt statligt inflytande i nya
gravförelag skulle inte vinnas. När del gäller att inordna undersökning och
gruvdrUit i den allmänna samhällsplaneringen samt alt lösa konflikter med
gruvdriften motstående intressen synes övergång till ett koncessionssystem inte
innebära någon fördel i jämförelse med nuvarande ordning, enligl vilken
gravdrifl i samhällsplaneringen och vid konkurrens i fråga om markanvändningen
i stort sett likställs med anr nan industriell verksamhet. Snarare kan befaras
all en särskild koncessionsprövning beträffande undersökning och bearbetning
kan försvåra den samlade bedömning som eftersträvas inom samhällsplaneringen.
Införande av ett koncessionssystem skulle medföra att det blev nödvändigt att
tillämpa flera syslem samtidigt under en mycket lång övergångstid, vilkel
uppenbarligen skulle medföra praktiska olägenheter. Om, såsom utredningen
föratsätter, föreliggande planer att aktivera statens gruvpo-lilik och
organisatoriskt stärka förvaltningen av den statiiga gruvegendomen
förverkligas, ger kronoandelsinstitutet det allmänna väsentliga möjligheter
att påverka gruvnäringens utveckling i en från samhällets synpunkt önskvärd
riktning. I de två övriga nordiska länder där gruvdrift förekommer, Finland och
Norge, har nyhgen manifesterats att inmulningssystemet skall bibehållas.

Utredningen
anser sig på de anförda skälen inte kunna förorda övergång till ett renodlat
koncessionssyslem.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 52

12.5
Utredningens förslag

Utredningen
har kommit till uppfattningen att bristerna hos inmutningssystemet i dess
nuvarande utformning bör avhjälpas genom att partiella reformer med vissa koncessionspräglade
inslag vidtas inom ramen för inmulningssystemet. Elt förslag tUl ny gravlag,
innefattande ett sådant "blandat system", har utarbetats av
utredningen. Förslaget upptar följande huvudgrunder.

Utredningen
anser all det för alt den enskilda prospekteringsverksamheten skall
vidmakthållas i den omfattning som är önskvärd från allmän synpunkt är
angeläget all,i princip upprätthåUa den fria inmutningsrätten och den därmed
förenade rätten för inmulare att under vissa förutsättningar tillgodogöra sig
av honom påträffade mineralfyndigheler.

Storleken
och formen av området för en inmutning bör enligt förslaget anpassas lUl den
modema malmlelningslekniken och tUl vad som från ändamålssynpunkl bör vara
inmutningens huvudfunktion. Inmut-nmgens huvuduppgift bör enligl utredningens
mening vara alt bereda skydd för investeringar i undersökningsarbeten i form av
ensamrätt till fyndigheler som påträffas vid undersökningarna. Sådant skydd bör
i princip utformas närmast med tanke på undersökningsarbeten som normalt drar
en tämligen hög kostnad per arealenhet, dvs. vanligen s. k. lokalprospeklering.
Utredningen föreslår från dessa utgångspunkter och på grundval av beräkningar
rörande lokalprospekteringens behov m. m. alt inmutningsområde skall omfatta
högst 100 hektar och alt något krav på bestämd form hos inmutningsområde inte
skall upprätthållas.

Bestämmelserna
om den normala undersökningstidens längd bör enligt utredningen bättre
avpassas efter det faktiska behovet. I denna del föreslår utredningen dels att
seriösa gruvföretag skall kunna utsträcka undersökningstiden till sex år ulan
prövning av behovet och dels att det skaU vara möjligt att efter två år avslå
från en inmutning.

Utredningen
anser del angelägel att man genom olika åtgärder söker uppnå alt inmutningar
utnyttjas för intensivt undersökningsarbete och inte bibehålls längre än som är
nödvändigt för detta ändamål. Även den föreslagna utsträckningen av
undersökningstiden gör dyhka åtgärder behövliga.

I
detta syfte föreslår utredningen tiU en början att den nuvarande ansökningsavgiften
vid inmutning om 10 kr. höjs tUl 100 kr. samt att in' mutaren skall utge per år
och areal beräknade inmutningsavgifter som efter vissa år utgår med förhöjt
belopp.

Dessa
åtgärder samt den skärpning av beviskraven vid utmålsläggning som utredningen
enligt vad som framgår i det följande föreslår kommer enligt utredningens
uppfattning alt avsevärt minska risken för all gruvrättigheter upplåts åt
personer eller förelag som saknar tekniska och ekonomiska förutsättningar att
bedriva ett ändamålsenligt undersök-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 53

nings-
eller gruvarbete eller som uppenbarligen inte har för avsikt alt utföra sådant
arbete. Avsaknaden av varje möjlighet lUl kompetensprövning framstår för
utredningen som principiellt otiUfredsstäUande. Utredningen har emellertid
förkastat tanken att införa kompelensprövning i omedelbart samband med ansökan
om irmiutning och utmål. Vad först gäller inmutningar föreligger enligl
utredningen betydande svårigheter att i samband med inmulningsansökan pröva en
sökandes kompetens alt företa ett ändamålsenligt undersökningsarbete. Främst
sammanhänger detta med alt omfattningen av de krav som bör ställas på arbetet i
stor utsträckning beror på fyndighetens beskaffenhet. Denna är på detta stadium
okänd både för sökanden och bergmästaren. Vad utmålslägg-nmgen beträffar
innebär den skärpning av kraven på bevisning om malmförekomst som utredningen
föreslår alt betydande resurser i allmänhet krävs för utmålsläggning. Därtill
kommer all staten normalt blir hälftendelägare och därmed innehavare av
brylningsvitsord i nya utmål. Del kommer således, påpekar utredningen,
oberoende av inmularens kompetens alltid alt finnas en delägare som har
resurser att ta upp brytning.

Utredningen
föreslår att frågan om kompelensprövning löses på det sättet all förlängning av
undersökningstiden utöver två år skall kunna vägras, om sökanden uite utfört
något ändamålsenligt undersökrungsar-bete och det finns anledning antaga att
han inle heller kommer alt bedriva sådant arbete. Härigenom blir det, anför
utredningen, möjligt all hindra personer eller förelag, som saknar
förutsättningar all ulföra ett rationellt undersökningsarbete eller som
uppenbarhgen inte har för avsikt att bedriva sådant arbete, från alt i
spekulativt syfte under en längre lid undanhålla markområden från undersökning
av kompetenta prospeklörer. En kompetensprövning på delta stadium är lättare
att praktiskt genomföra. Samtidigt bibehålls möjligheten för enskilda personer
att skaffa sig ett visst skydd för av dem påträffade fyndigheler, av värde
exempelvis vid förhandlmg om överlåtelse av fyndet tUl gravförelag.

Som
en ytterligare åtgärd för alt hindra missbruk av inmulningssyste

met förordar utredningen införande av förbud mot ommutning. Inmut

ning bör sålunda inle ulan dispens få företas på område som under året

närmast före inmutningsansökningen omfattats av inmutning eller ut

mål. Härigenom skapas garanti mot att inmutningar, såsom nu sker i

stor omfattning, bibehålls under mycket lång lid utan prövning av beho

vet. '

Även
i fråga om utmål är del enligt uttedningen angeläget alt genom
lagstiftningsåtgärder söka uppnå all rättigheterna utnyttjas för sitt syfte och
inte bibehålls längre än som med hänsyn härtill är försvarligt.

Med
hänsyn till de möjligheter som kronoandelsinstitutet erbjuder när det gäller
all få liU stånd ett ändamålsenligt utnyttjande av utmål förordar utredningen
all institutet bibehålls. Mot bakgrunden av att staten

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 54

endast
i ett fall avstått från kronoandel i utmål föreslår utredningen en förenkling
av reglema på området innebärande i huvudsak att kronoandel i princip skall
uppkomma automatiskt i och med utmålsläggningen.

Uttedningen
påpekar alt del som en brist hos kronoandelsinstitutet stundom framhållits att
del inte ger det allmänna möjlighet att hindra exploatering som bedöms olämplig
från samhällsekonomisk synpunkt. Behovet av en dylik möjlighet är enligt
utredningen obetydligt. Om ett sådant behov någon gång skulle yppas, torde de
möjligheter till ingripande som ges genom allmänna förfogandelagen och de
medel i övrigt som samhället redan nu förfogar över vara till fyllest. Viss,
låt vara begränsad, möjlighet i detta hänseende ger också bestämmelserna i
nuvarande gruvlag om misshushållning med malm, vilka enhgt förslaget skall
bibehållas.

Vad
gäller reglema om samäganderätt föreslår utredningen i syfte alt stimulera
delägarna i samägt utmål till aktivitet att varje delägare i sådant utmål
skall kunna påfordra att få del av resultatet av undersökningsarbeten som
annan delägare utfört på utmålet. Denna rätt föreslås bli förbunden med
slcyldighel för passiv delägare alt, om han sedermera tar aktiv del i
gruvföretaget, efter sin andel utge ersättning för kostnaderna för sådana
efter utmålsförrättningen utförda undersökningsarbeten som är nödiga eller
nyttiga för fortsatt undersökning eller gruvdrift.

I
övrigt har utredningen ansett all frågan om en mera genomgripande revision av
kronoandels- och samäganderättsreglerna bör anslå t. v. och bli beroende i första
hand på de erfarenheter som kan vinnas vid en aktiv statlig gruvpolitik.
Utredningen har härvid anfört i huvudsak följande. Samäganderättsreglerna har
betydelse främst när det gäller förhållandet mellan staten som innehavare av
kronoandel och inmutaren. Erfarenheter av samdrift meUan staten och annan
delägare saknas helt. Frågan i vad mån de nu gäUande samäganderättsreglerna
tjänat syftet att fixera utgångspunkten för förhandlmgar har väsentligen prövats
bara i samband med utarrendering av kronoandelar. Utrednmgen anser visserligen
all samäganderättsreglerna inle i alla stycken är ändamålsenliga. Inom
utredningen har därför diskuterats olika förslag till ändringar i dessa regler.
De diskuterade förslagen har framför allt inne-håUil bestämmelser som på olika
sätt inneburit ett tryck på delägare att ta ställning i frågan om han vill
delta i visst arbete eller inle. Alt genomföra sådana ändringar skulle
emellertid allvarhgt kunna rubba balansen mellan delägarna på elt sätt som
knappast kan överblickas ulan om-sorgsfuUa undersöknmgar grandade på konkreta
erfarenheter. Något påtagligt behov av en hyreglering på området har knappast
gjort sig gällande. Alt skapa effektiva regler för beslutsfattandet i
sammanslutning vari två parter har del med hälften vardera är i och för sig ett
svårlöst problem som fordrar ingående associationsrältsliga överväganden. Ut-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 55

redningen
anser därför som redan nämnts alt frågan om en genomgripande revision av
bestämmelserna bör anstå.

Ledamoten
Bolding anför i en reservation alt reglema om kronoandel och samäganderäll i
gruva bör vara så utformade alt de främjar aktivitet från såväl statens som
inmutarens sida. De av utredningen föreslagna nya reglerna om kronoandel och om
skyldighet för delägare alt tillhandahålla annan delägare
undersökningsresultat m. m. är enligt hans mening ägnade att verka hämmande
såväl på statens som på inmularens intresse för aktivitet på ett utmål. Han
kan därför inte ansluta sig tUl majoritetens förslag i denna del. En eventuell
reform av reglerna anses i stället böra ske efter linjer som innebär alt
delägare, som i efterhand ansluter sig till ett tidigare påbörjat arbete,
skall erlägga ersättning för anskaffad egendom eller nedlagd kostnad med 50 %
förhöjning.

I
avsikt att skapa garantier för all utmål utnyttjas på ett sätt som överensstämmer
med gravlagsliflningens syfte föreslår utredningen alt en viss skärpning
genomförs beträffande kraven på den bevisning angående itialmförekomst som
måste presteras för att utmål skall kunna erhållas.

Mest
angeläget för att uppnå detta syfte anser emellertid utrednmgen det vara all
införa en ordning som gör rältighelemas bestånd under längre lid beroende av
all de utnyttjas på ett sätt som gagnar gruvnäringen och samhället. Efter
övervägande av olika altemativ, som aUa syftat till all få tiU stånd en
begränsning av giltighetstiden för utmål som inte längre utnyttjas på detta
sätt, har utrednmgen stannat för en lösnmg av i huvudsak följande innebörd.

Utmål bevUjas för en lid
av 25 år. Kommerskollegium kan på ansökan av gruvinnehavaren förlänga utmålets
giUighetstid med högst 20 år i sänder. Har sökanden under någon del av utmålets
löpande giltighetstid bedrivit regelbunden gruvbrytning inom det ifrågavarande
ulmålsfältel,' skall förlängning beviljas med 20 år. Sådan förlängning skall
också beviljas sökanden om denne under giltighetstiden gjort undersökningsarbete
av större omfattning inom ulmålsfältel eller där utfört omfattande
tillredningsarbeten eller anläggningar för upplagande av gruvdrift. I annat
fall skall frågan om förlängning prövas med hänsyn till det allmännas intresse
all främja ett ändamålsenligt utnyttjande av landels mineraltillgångar. Härvid
skall särsldlt beaktas å ena sidan, om andra än gruvinnehavaren kan antas vara
beredda att undersöka eller bearbeta fyndigheten och å andra sidan fyndighetens
värde såsom reserv för gruvinnehavaren tillhörigt förädlingsverk eller
gruvföretag samt de kostnader denne nedlagt på utmålet eller utmålsfältet.
Gruvinnehavaren skall kunna få förhandsbesked om planerade
undersökningsarbeten m. m. är tillräckligt omfattande för att kvalificera till
automatisk förlängning.

Förslagel
ger enligl utredningen det allmänna möjlighet all pröva huruvida det från
samhällsekonomisk synpunkt finns tillräckliga motiv för

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 56

att
en gruvägare skall få bibehålla mer eller mindre vilande utmål under
ytterligare en period samtidigt som gruvinnehavaren får en betydande frihet vid
utnyttjandet av ulmålen och goda möjligheter till en långsiktig planering. Vid
prövning av förlängningsfrågan bör enligt utredningens mening största hänsyn
las till företagens behov av malmreserver för den långsiktiga planeringen.
Storleken av de kostnader som lagts ned på ett utmål bör också komma med i
bilden. Stor vikt bör vidare liUmätas vUka utsikter som finns att ett visst
ulmålsområde kommer all undersökas eUer bearbetas av andra intressenter om del
lämnas fritt.

Experten
Fröman anför i särskilt yttrande all utredningsmaterialet enligt hans mening
inte ger belägg för uppfattningen att del sätt på vilket utmålsbeståndet nu
disponeras hämmar prospekteringen eller medför påtagliga olägenheter som inte
kan avhjälpas genom inlösen eller begagnande av kronoandel. Om en ytterligare
möjlighet att av\'eckla enskild gruvrätt anses påkallad bör detta inte ske
genom generell lidsbegränsning ulan genom en utvidgad inlösenrätt, förslagsvis
utformad på så sätt att innehavare av vilande utmål på initiativ av någon som
förklarat sig beredd alt sälta i gång undersökningsarbete skulle kunna föreläggas
att inom viss tid ta upp gravdrift eller undersökningsarbete inom ulmålet.
Initiativtagaren skulle därvid erhåUa räll alt ulföra undersökningsarbeten
samt, om dessa visade att betingelser för gruvdrift förelåg, kunna utverka rätt
alt mot ersättning lösa utmålet.

Enligt
utredningen bör självfallet eftersträvas att nya gruvrättigheter inle
grundläggs på ett sätt som försvårar ett rationellt tillgodogörande av
malmfyndigheter. Av olika skäl främst kravet på samband mellan undersöknings-
och bearbelningslillstånd, bristande kännedom om fyndigheternas beskaffenhet
och om framtida produktionsförhållanden saml intresset att ej minska
prospekteringen är del dock, anför utredningen, knappast möjligt att helt
förebygga uppkomsten av olämplig splittring av rätten till närliggande
fyndigheter. Vissa åtgärder som verkar i förebyggande riktning bör dock vara
möjliga. I detta syfte föreslår utredningen till en början att omkring
befintiiga utmål skall finnas en skyddszon om 100 meter inom vilken annan än
gravinnehavaren inte utan tillstånd av denne eller kommerskollegium kan erhålla
inmutning eller utmål. Vidare föreslås att maximislorleken för utmål höjs från
16 till 50 hektar och att kravel på viss form hos utmål mildras. Genom detta
förslag, som bl. a. medför ökade möjligheter att i utmål täcka in en fyndighets
donlägiga fortsättning på djupet, förbättras möjligheterna all genom
utmålsläggning skydda all malm som kan las ul vid exploatering av en
huvudfyndighel.

Experten
Fröman anför i särskilt yttrande alt förslaget om en 100 m bred skyddszon
omkring utmål enligt hans mening är orealistiskt. Höjningen av ulmålens
maximiareal till 50 hektar ger inmularna praktiskt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 57

tagel
obegränsade möjligheter att skydda sina fyndigheter och deras närmaste
omgivning genom utmålsläggning och utvidgning av äldre utmål. Den enda påtaghga
effekten av skyddszonen torde därför, hävdar Fröman, bli all företagen minskar
på den säkerhetsmarginal som nu alllid ingår i utmålen, vilket medför minskade
kostnader för utmålsläggningen och lägre försvarsavgifter.

Utredningen
har under sitt arbete funnit att i Bergslagen förekommer ett inte obetydligt
antal fall där i huvudsak äldre utmål avseende närbelägna fyndigheter är
uppsplittrade på flera händer på sådant sätt att elt rationellt utnyttjande av
fyndigheterna knappast kan komma till stånd utan samverkan i någon form mellan
ägarna. Viss splittring har även konstaterats beträffande några
grafilfyndigheter i Norrbotten. Del finns enhgt utredningens mening knappast
anledning antaga annat än att erforderlig samverkan i flertalet fall skulle
komma till stånd, om enhetiig brytning skulle bli lönsam. Beträffande
nylUlkommande utmål visar erfarenheten att gruvföretagen är angelägna om att
genom inmutning och utmålsläggning skydda mineraltillgångar i
huvudfyndigheternas omgivning. Å andra sidan, menar utredningen, är del
ingalunda uteslutet alt för exploatering nödvändigt samgående beträffande äldre
närliggande utmål omöjliggörs genom motstånd från någon utmålsägare eller all
nya utmål tillkommer som vållar skadlig splittring. Även om kronoandelen i en
del faU skuUe kunna begagnas för all uppnå ett gemensamt tillgodogörande, är
denna utväg stängd i fråga om utmål som inte tiUkommit enligt 1938 års gruvlag och
kan i fråga om nya utmål av olika skäl inle alltid användas för detta ändamål,
t. ex. därför all andelen redan är utarrenderad eller därför att en tilltänkt
exploatör inte godtar arrende av kronoandelar som tillräckligt säker grandval
för verksamheten. Utredningen föreslår därför alt regler införs som gör del
möjligt alt tvångsvis sammanföra ulmålsrättigheler avseende samma fyndighet
eller närliggande fyndigheler. Utredningen har kommit till uppfattningen att
detta bör ske genom att regler om inlösen av närbelägna utmål införs. Om sådana
utmål är i olika innehavares hand och ett gemensamt utnyttjande av ulmålen
innebär väsentlig teknisk och ekonomisk fördel, skall Kungl. Maj:t enligt
förslaget kunna berättiga den som innehar minst hälften i ett av utmålen alt
hilösa ett eller flera av de övriga ulmålen med vad därtill hör eller
delägares andel i sådant utmål (arronderingsinlösen). En förutsättning härför
är dock alt åtgärden är till gagn från allmän synpunkt och erforderlig för all
få tUl stånd ändamålsenlig gruvdrift. Enligl förslagel gäller vidare att utmål
inte får lösas om det är föremål för regelbunden gruvbrytnmg eller ingår i
utmålsfäll där utmålets innehavare bedriver sådant arbete. Vill flera lösa
skall den ha företräde som bedöms ha de bästa förutsättningarna att idka
gruvdrift pä platsen.

Utredningens
förslag till bestämmelser om arronderingsinlösen är inle enhäUigt. Ledamoten
Bolding anför i en reservation bl. a. att införandel

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 58

av
en möjlighet att i vissa situationer tvångsvis sammanföra gruvrättigheter
avseende närbelägna fyndigheter även enligt hans mening i vissa fall skuUe
kunna vara ägnat att främja en strukturrationalisering inom gruvnäringen. En
bestämd föratsättning härför är dock enligt reservationen att sådana regler
kringgärdas med modifikationer och villkor på sådant sätt alt gruvägarna inte
kommer alt känna osäkerhet beträffande den framtida giltigheten av de
gravrättigheter på vilka investeringarna i undersökningar och anläggningar
baseras. För alt inlösen skall kunna medges bör enligt Boldings åsikt utöver
vad majoriteten föreslagit bl. a. ställas följande krav. Endast den som
framstår såsom en aktiv huvuddelägare inom ett utmålsfält bör vara berättigad
alt få inlösa utmål inom fältet. Den lösandes utmål måste i storlek eller
betydelse överväga det utmål som avses för inlösen. Begäran om inlösen måste
omfattas av samtiiga delägare i del utmål till vars förmån inlösen söks. Vidare
bör inlösenbeslulet inle få träda i kraft förrän viss, ganska lång lid förflutit
från beslutet, allt i syfte att möjliggöra frivilliga uppgörelser. Utmål, som
existerar vid den nya lagens ikraftträdande bör slutligen inte få lösas förrän
viss tid förflutit från ikraftträdandet.

Vissa
betydelsefuUa fall där allmänna synpunkter av särskild styrka talar för att
inlösen bör kunna ske nås enligl utredningen inle av de föreslagna reglema om
inlösen i arronderingssyfle. Ett sådant fall är att ett oekonomiskt utnyttjande
av en fyndighet leder till att en gruva som har betydelse för ett samhälles
existens eller många människors försörjning läggs ned, trots att lönsam
brytning åtminstone på sikt skulle vara möjlig vid mera rationell drift.
Avsaknaden av möjligheter till samhälleligt ingripande för alt få tUl stånd
sådan brytning kan, anför utredningen, i sådana och liknande fall framstå som
en allvarlig brist. Utredningen anser att del i annan lagstiftning finns
exempel på all tvångs-ingripande i likartade situationer kan tiUåtas.
Jämförelser kan sålunda göras med bl. a. reglerna i 1 kap. 14 § vattenlagen om
ianspråktagande av annan liUhörig vattenkraft och bestämmelserna i den numera
upphävda lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom.
Utredningen föreslår att Kungl. Maj:l med riksdagens samtycke skaU i situationer
av detta slag kunna förordna att utmål med vad därtill hör skall mol lösen
avstås till den Kungl. Maj:l bestämmer. Som vUlkor för inlösen uppställs enligt
förslaget att det bedöms vara av synnerhg vikt från allmän synpunkt att viss
mineralfyndighel undersöks eller bearbetas eller att fyndighet utnyttjas på
annat sätt eller i större omfattning än tidigare och att därigenom dessutom
vinns väsentlig teknisk och ekonomisk fördel. En förutsättning för inlösen
skall vidare, liksom i fråga om arronderingsinlösen, vara att det avsedda
syftet inte kan vinnas på annat sätt, t. ex. genom utnyttjande av kronoandelen
eller genom frivUlig överenskommelse. Utredningen räknar med att de föreslagna
bestämmelserna om inlösenrätl inte behöver tUlämpas annat

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 59

än
i rena undanlagsfall. Deras blotta existens kan enligl utredningen väntas
underlätta den nödvändiga strukturrationaliseringen inom grav-hanleringen.

Ledamoten Bolding har även
på denna punkt anmält avvikande mening. Han anför i en reservation alt de
föreslagna reglerna skuUe skapa en osäkerhet inom gruvnäringen som skulle kunna
få allvarliga konsekvenser när det gäller framtida investeringar. Han far
därför avstånd från förslagel i denna del.

Bestämmandet av ersättning
för gruvrätt som avslås genom inlösen erbjuder enligt utredningen särskilda
problem med hänsyn till svårigheten all uppskatta en fyndighels värde innan
mycket dyrbara undersökningar gjorts och eventuellt även brytning pågått en
lid. Utredningen föreslår i denna del regler som innebär att löseskiUingen i
vad avser själva fyndigheten skall bestämmas såsom en årlig avgäld, om den som
avstått ulmålet begär det och del inle är uppenbart att utredningen är
tillräcklig för slutlig prövning av ersättningsfrågan. Avgälden skall bestämmas
dels såsom en fast årlig avgift och dels som en produktionsavgift beräknad i
förhåUande till mängden eller värdet av de mineral som uppfordras. Från
produktionsavgiften för visst år får avdragas den fasta avgiften för året.
Grunderna för avgälden fastställs för 20 år i sänder. Dessutom föreslås att
vardera parlen under vissa förutsättningar skall äga påkalla att avgälden skall
upphöra och ersättning för rättighetens återstående värde slutligt bestämmas
att utgå med ett engångsbelopp. Vidare föreslås att den som tvångsvis får avslå
från en gravrältighet normalt garanteras viss minimiersätlning avseende
nedlagda kostnader för jordlösen m. m. saml för undersökningsarbeten,
tillredningsarbeten och anläggningar, i den mån dessa är tiU nytta för den
lösande.

Beträffande förhållandena
i Norrbottens län framhåller utredningen att det med hänsyn till den roll
gruvdriften vid Kiruna och Malmberget kommit att spela för dessa samhällen och
för länels näringsliv över huvud är angeläget att brytningen sker inle
uteslutande med utgångspunkt i ett rent företagsekonomiskt betraktelsesätt utan
att gruvdrift och undersökningar för framtagande av nya malmreserver sker under
hänsynstagande till de föratsättningar som på lång sikt kan föreligga för
samhällsbUdning och sysselsättning. Från dessa synpunkter är del enligt
utredningens mening viktigt all i varje fall rätten till fyndigheler som
brylningstekniskt bör tillgodogöras i anslutning till de existerande
anläggningarna förbehålls staten eller organ över vilka staten har ett väsentligt
inflytande. Del synes vidare utredningen naturligt all staten tillförsäkras
bestämmanderätt bl. a. i fråga om de fyndigheler som påträffas vid den
pågående malminventeringen. Att hindra en olämplig uppsplittring av sådana
fyndigheler var huvudmotivet för det gällande temporära inmulningsförbudet i
Norrbotten. Samtidigt är del emellertid ett betydande allmänt intresse all
ytterligare eftersökande av i första hand

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 60

sulfidmalmer
och legeringsmalmer kommer till stånd i Norrbotten. Ett koncessionssystem för
Norrbotten eller elt fortsatt långvarigt inmulningsförbud med
dispensmöjligheter skulle enligl utredningen otvivelaktigt minska de enskUda
gruvföretagens intresse för prospektering i länet. Enligl utredningens mening
väger fördelarna med att i princip upprätthålla den fria inmulningsrätten i
Norrbotten tyngre än de skäl som kan andras för all tiUförsäkra de statliga
gruvintressena där ett starkare skydd än utredningen antytt. Utredningen
föreslår att inmutningsförbudet i Norrbottens län bibehålls under en
övergångstid. På så sätt får de statliga organen möjlighet all genom
utmålsläggning eller utvidgning av utmål enligt de av utredningen föreslagna
bestämmelserna tUlförsäkra staten rätlen till sådana fyndigheter som enligl vad
utredningen nyss förordat bör förbehållas staten. Därefter bör de nya reglema
bli fullt till-lämpliga även i Norrbotten.

Vad
gäller statsgruvefältinstitiitet anför utredningen bl. a. alt den nuvarande
begränsningen av institutets användningsområde till kronojord efter
jordägarandelens avskaffande ter sig helt irrationell. Den ringa aktivitet som
tidigare förekommit inom fälten synes närmast tala för alt institutet helt
avskaffas. Erforderligt skydd för omgivningen lUl statliga fyndigheter bör
enligl utredningens mening i första hand åvägabringas på samma sätt som i fråga
om andra fyndigheter, dvs. genom inmutning och utmålsläggning saml genom
skyddszonerna.

Å
andra sidan, anför utredningen, har institutet mer än ett halvsekels hävd inom
svensk gmvlagstiftning. Med vissa efter de ändrade förhållandena anpassade
ändringar i fråga om tiUämpningsområde och huvudsakligt användningssyfle bör
statsgruvefällinstitutet enligt utredningens mening kunna fyUa en funktion som
en värdefull komplettering av de övriga reformer som utredningen föreslår i
gravlagsliflningen. Dessa reformer syftar tiU att stärka garantierna för all
landets mineralfyndigheler utnyttjas på ett från samhäUsekonomisk synpunkt
riktigt sätt ulan alt för den skull de ölägenheter som ofrånkomligen är
förenade med elt koncessionssyslem skall behöva uppkomma. Även om dessa
reformer genomförs kan emellertid den tekniska och ekonomiska utvecklingen leda
liU situationer där avsaknaden av befogenheter för det aUmänna att öva
omedelbar kontroll över gravrälligheters uppkomst och ställa vUlkor för deras
utnyttjande skulle framstå som en allvarlig brist från aUmän synpunkt. Som
exempel på sådana situationer nämner utredningen all inom vissa begränsade
delar av landet påvisas betingelser för förekomst av inmutningsbara mineral som
av olUca skäl, t. ex. nya tekniska uppfinningar, fått vital betydelse för
samhällsekonomin eller som kan få det i en avspärmingssituation och där elt
vanligt inmutnings- och utmålsförfarande inte kan anses vara lämpligt från allmän
synpunkt. I ett sådant läge kan det le sig som elt angeläget samhäUs-intresse
att del allmänna har möjlighet att snabbt tiUförsäkra sig en

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 61

mera
fullständig kontroll över undersökning och bearbetning av dylika fyndigheter än
vad de föreslagna reformerna tillsammans med kronoandelsinstitutet medger.

Med hänvisning liU det
anförda föreslår utredningen att statsgrave-fältinslilutel bibehålls med i
huvudsak nuvarande utformning och alt tiUämpningsområdet utsträcks till all
mark i hela landet. Samtidigt förutsätter utredningen all institutet i
fortsättningen företrädesvis får karaktären av ett beredskapsinstramenl och i
princip reserveras för fyndigheter som har sådan betydelse från aUmän synpunkt
att en starkare samhäUelig reglering än som är möjlig genom de ordinära
gmvrällsliga reglerna bedöms som nödvändig. De nuvarande slatsgravefälten bör
enligt utredningens åsikt avvecklas så snart de undersökts och fyndigheterna
skyddats genom utmål.

Ledamoten Bolding anför i
en reservation alt enligl hans mening statsgravefällinstilutet helt och så
snart som möjligt bör avvecklas sedan inom befintliga stalsgravefält
förekommande fyndigheler skyddats genom utmålsläggning. Bolding anser vidare
alt han inle kan biträda förslagel alt stalsgruvefällinslilulet skall
omvandlas till en sorls beredskaps-insttument och kunna användas även på enskUd
mark. Enhgt hans mening öppnar förslaget möjligheter alt sälta gruvlagen ur
spel på stora områden på annan väg än genom lagstiftning.

Även experten Fröman är
kritisk mol utredningens förslag. Han anför i särskilt yttrande all
utredningen som exempel på fall där statsgra-vefältinslilulet skuUe kunna
utnyttjas som ett beredskapsinstrument nämnt den tänkta situationen all inom
vissa delar av landet påvisats betmgelser för förekomst av inmutningsbara
mineral som tiU följd av nya tekniska uppfinningar fått vital betydelse för
samhällsekonomin. Med hänsyn liU alt de mineral som synes komma i fråga i delta
sammanhang förekommer som små, sporadiskt över hela eller stora delar av landet
spridda malmkroppar, torde statsgruvefällinstitutet vara mindre väl lämpat för
användning i det anförda exemplet. Redan av statlig myndighet väckt förslag om
utläggande av stalsgravefält medför såväl enligt gällande lag som enhgt förslaget
automatiskt totalt inmulningsförbud, oavsett om slalsgruvefältet blir utlagt
eUer ej. Vid föreslagen utvidgning av statsgravefällinstilutet kan detta,
påpekar Fröman, således utnyttjas för temporär spärrning av vidsträckta
områden.

När det gäUer lösandet
av konflikter mellan gruvrättigheter och motstående allmänna och enskilda
intressen anser utredningen att den nuvarande ordningen i stort sett fungerat
tillfredsställande. I denna del föreslås ändringar endast på några punkter.
Sålunda har de senare årens utveckling inom vägbyggandet ansetts motivera att
allmän väg och området närmast däromkring skall vara inmutningshinder.
Delsamma föreslås gäUa i fråga om allmän flygplats. Utredningen föreslår också
alt inmutningshinder skall gälla inom område med fastställd stadsplan eller

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 62

byggnadsplan.
Vidare förordas all en reservregel infors innebärande all Kungl. Maj:t får
befogenhet all förordna om dispensabelt inmutningsförbud på område där, i
andra fall än som avses med de i lagen uppräknade inmulningshindren, gravdrifl
kan antas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller
planerad användning av marken som är av väsentiig betydelse från allmän
synpunkt.

Enligt
en av ledamoten Bolding avgiven reservation går förslagel alt allmän väg skaU
utgöra inmutningshinder alltför långt med tanke på det stora antal obetydligt
trafikerade vägar av mindre god beskaffenhet som finns inte minst i Norrland.
Bolding anser att tillräckliga skäl för upptagande av allmän väg bland
inmutningshindren finns endast såvitt avser riksvägar och länshuvudvägar.
Bolding har anmält avvikande mening också i fråga om nyssnämnda reservregel.
Denna regel öppnar enligt hans mening möjlighet att på administrativ väg sätta
gruvlagen ur kraft på betydande områden. Bolding anser sig därför inle kunna
biträda detta förslag.

I
fråga om inverkan på vattenstånd, vatten- och luftföroreningar samt buller till
följd av gruvdrift anser utredningen det vara mest ändamålsenligt att
gruvdriften likställs med annan industri i överensstämmelse med vad som sker
enligt gällande lagstiftning. På naturvårdens område erbjuder erUigt
utredningens uppfattning naturvårdslagen tillräckliga möjligheter att i
normala fall åstadkomma behövlig avvägning mellan gruvdrift och
naturvårdsinlresset. Möjligheterna att påverka gruvindustrins lokalisering
genom åtgärder i samband med den allmänna samhällsplaneringen är som
utredningen poängterat i annat sammanhang mycket begränsade med hänsyn till
industrins bundenhet vid mineraltillgångarna. Om förvaltningen av statens
gruvegendom effektiviseras, får emellertid det allmänna vissa möjhgheter inte
bara att påverka gruvnäringens straktur genom utnyttjande av kronoandelarna
utan också all vid behov använda dessa som elt instrament i sysselsättnings-
och lokaliseringspolitiken samt vid den fysiska samhällsplaneringen. Frågan om
bearbetning av en fyndighet kan också påverkas genom allmänna
lokali-seringspoliliska medel. Möjligheterna till "negaliv påverkan"
förbättras i viss mån genom förslaget att inmulningsförbud skall gälla inom
detaljplaneområden.

Beträffande
övergångsbestämmelserna liU den nya lagen föreslår utredningen att de nya
reglerna i princip görs tUlämpliga också på utmål som existerar vid reglernas
ikraftträdande. Vid tillämpning av de föreslagna reglerna om begränsning av
ulmåls giltighetstid på sådana utmål skall dessa anses vara lagda vid den nya
lagens ikraftträdande.

Ett
särskilt problem i förevarande sammanhang utgör enligl utredningen de utmål
som tUlkommit enligl före den 1 januari 1940 gällande lagstiftning. Enligt
övergångsreglerna till gruvlagen tiUämpas med vissa angivna undanlag
grandsalsen att bestämmelserna i äldre författningar

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 63

fortfarande
skall gälla beträffande rättsförhållanden som uppkommit före gruvlagens
ikraftträdande. Detta leder inte sällan till svårigheter när det gäller att
fastställa vilka regler som gäller för ett äldre utmål. Av praktiska skäl är
del önskvärt att sådana utmål i så stor utsträckning som möjligt förs in under
samma bestämmelser som senare lUlkomna utmål. Utredningen föreslår alt i
stället för nämnda grundsals skall gälla principen alt den nya lagens regler
skall tillämpas också på dessa utmål, om annat inle uttryckligen anges.

Utredningen
har övervägt möjligheten att införa regler varigenom staten skulle få räll att
inträda som hälftendelägare i utmål där kronoandel saknas. En sådan ordning
skulle innebära elt stort steg mot en utjämning av skiUnaderna mellan nya och
gamla utmål och en betydelsefull utvidgning av kronoandelsinstilutets
användningsområde.

Inom
utredningen har diskuterats såväl möjligheten att staten redan vid lagens
ikraftträdande skall kunna på vissa villkor inträda som hälftendelägare i
gamla utmål som alternativet all rätt till kronoandel införs i samband med
förlängning av gUtighetstiden för sådana utmål. Bägge lösningarna möter enligl
utredningen allvarliga komplikationer. Ett överförande till staten av halva
gruvrälten kan rimligen inle ske annat än genom expropriation mot ersättning
till rättighetsinnehavarna. Expropriation av hälflendelägarskap framstår inle
som en särskilt rationeU anordning. Särskilda regler skulle krävas för del fall
all utmål vari hälften skall avslås innehas av flera delägare. Även andra
svårlösta komplikationer skulle uppkomma. Utredningen har därför inte velat
förorda en sådan lösning.

Den
från flera synpunkter önskvärda avvecklingen av vissa gamla utmål torde enligl
vad utredningen anför komma att påskyndas genom de föreslagna
tidsbegränsningsreglerna. Många utmål som i dagens läge saknar värde för
innehavarna torde komma all släppas myckel snart efter lagens ikraftträdande.
Nya utmål som eventuellt läggs i dessas ställe är förenade med kronoandel.
Vidare skall enligl utredningens förslag reglerna om kronoandel och
jordägaravgäld gälla beträffande område som genom framtida utvidgning tilläggs
utmål som tillkommit enligt den lagstiftning som gällde före år 1940.
Utredningen räknar sålunda med all de föreslagna reglerna, även utan möjlighet
lUl statlig expropriation av hälflendelägarskap, tämligen snart kommer all
medföra en ytterligare utbredning av kronoandelsinstitulel.

Ledamöterna
af Geijerstam och Lindell anför i särskUt yttrande all åtskUligl talar för att
staten genom en särskild regel i den nya gruvlagen ges rätt all omedelbart
uilösa jordägarandelen i utmål som tUlkommit enligt före år 1940 gällande
bestämmelser. De har emeUertid böjt sig för de skäl som anförts mol en sådan
ordning. Däremot kan de inte finna att dessa skäl bör gälla vid den ganska avlägsna
lidpunkt om mer än ett kvartssekel, då frågan om förlängning av giltighetsti-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 64

den
för dessa utmål aktualiseras. Även om en del av de ifrågavarande utmålen senast
vid denna lidpunkt sannolikt kommer att upphöra genom sonande eller avslag på
framställning om förlängning, bör man vid en normal utveckling kunna räkna med
att ett inte ringa antal utmål kommer all automatiskt eller fakultativt
förlängas i ytterligare 20 år. Del synes mindre tillfredsstäUande att man inte
i detta sammanhang skall ha möjlighet alt genom kronoandelen effeklivera
exploateringen och överhuvud tUlgodose del starka allmänna intresse som här kan
finnas. Enligt af Geijerslams och Lindeils mening bör därför i den nya
gravlagsliflningen införas regler om rätt för staten att efter inlösen i
samband med förlängning av giltighetstiden för dessa utmål få hälften-andel i
sådana utmål där kronoandel saknas.

Med hänsyn till all de
regler de två ledamöterna vill förorda får aktualitet först de sista åren av
detta sekel har de avstått från all utforma konkreta förslag. Om deras
principiella inställning godtas, bör en deklaration härom göras redan nu och i
god tid före 25-årsperiodens utgång en närmare utredning komma tiU stånd om
detaljutformningen.

13
Remissyttrandena

Förslaget
har fått elt gynnsamt mottagande av remissinstanserna som aUmänt tillstyrker
att det i sina huvuddrag läggs till grand för ny lagstiftning.

Utredningens redogörelse
för de brister och reformbehov som efter hand gjort sig gällande under den
nuvarande gruvlagens tillämpning synes i stor utsträckning ha godtagits av
remissinstanserna. Någon principieU kritik har inle heller riktals mot
utredningens aUmänna deklaration att gruvlagstiftningens huvudsyfte bör vara
all främja prospekteringsverksamheten och befordra ett ändamålsenligt
utnyttjande av ifrågavarande naturtillgångar.

Hovrätten för Övre
Norrland konstaterar all socialiseringsnämndens år 1927 gjorda uttalande, att
ingen annan grundsats än det allmännas bästa får vara avgörande vid bedömningen
av den inriktning som bör ges åt en lagstiftning på detta område, fortfarande
torde vara giltigt. För att svenskt bergsbrak skall kunna hävda sig i den allt
hårdare konkurrensen på världsmarknaden måste, enligt vad hovrätten vidare
uttalar, största möjhga samordning och rationalisering eftersträvas. Staten bör
därvid naturligen beredas rimliga möjligheter att utöva det direkta inflytande
över mineraltUlgångarnas exploatering som det aUmännas bästa kan kräva.

Svenska teknologförenlngen
ansluter sig till utredningens uppfattning att nyttan för gruvnäringen, och
därmed för folkhushållet, måste vara avgörande för hur de till malmfyndigheter
hörande rättigheterna och skyldigheterna skall fördelas mellan upptäckare,
jordägare och staten.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 65

Från
folkhushållets synpunkt bör man genom gravlagstiftningen söka uppnå att
gruvrälterna aktivt ingår i ett samhällsnylligt program an-lingen som
producerande råvamleveranlörer eller som en reserv för framtida behov.
Samtidigt bör lagen enligl föreningens uppfattning driva fram en rationell
prospekteringsverksamhet, som leder till ökade tiUgångar och nya utmål. En så
fullständig kännedom som möjligt om landets malmtiUgångar skulle för
gruvindustrins del betyda möjligheter till en säkrare långtidsplanering, vilket
i sin lur innebär stabilare förelag. För övriga delar av samhället är
kunskaperna likaså värdefulla, t. ex. för den s. k. fysiska planeringen som har
elt starkt behov av att få veta vilka anspråk som finns på mark inom olika
delar av landet. För planering av fritidsområden t. ex. är det av vikt att man
har kännedom om de områden som inte väntas bli berörda av gruvbrytning.

LKAB
ansluter sig lUl utredningens synpunkt rörande huvudsyftet med lagstiftningen
samt betecknar del framlagda förslagel rent allmänt som en med hänsyn tUl
samhällsutvecklingen och den tekniska ulveck-luigen inom gruvbanteringen
välmotiverad modernisering av gällande rätt. I anslutning tUl utredningens
uttalanden om det framtida prospek-teringsbehovel säger sig bolaget särskilt vilja
understryka hur betydelsefuUt det är alt ökad kännedom vinns om
järnmalmsförekomsterna i Norrbottens län. All brytnmg kan ske med hänsyn till
malmförekomsternas storlek, beskaffenhet, transportförhållanden etc. torde
vara en grundläggande förutsättning för gravsamhällenas bestånd och
upprätt-hållandel av sysselsättningen inom länet.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller likaledes hur angeläget del är för gravnäringens
fortbestånd och utveckling att den nuvarande prospekteringsverksamheten vidmakthålls
och om möjligt intensifieras. Uttalanden av samma innebörd görs av bl. a.
länsstyrelsen i Västerbottens län.

Den
totala malmlelningsverksamhelen i landet är enligt SGU f. n. underdimensionerad.
Mol bakgrund härav måste det betraktas som angeläget att prospekleringen
aUsidigt stimuleras. SGU konstaterar också med tUlfredsstäUelse att utredningen
genomgående vid sina ställningstaganden haft som mål alt underlätta den aktiva
malmletnings- och gravhan-teringsverksamheten.

Jernkontoret
betonar all gruvindustrin är en näringsgren där lagstiftningen är mera
inträngande i verksamhetens bedrivande än på de flesta andra områden. Del är
därför av största vikt alt kontinuiteten i de legala betingelserna inle rabbas
mera än vad omständigheterna och den allmänna utvecklingen kräver. Kontoret
betecknar följaktiigen del som värdefullt att den nu gällande gruvlagens regler
i stor utsträckning kunnat bibehållas i förslagel.

Beträffande
frågan vilka mineral som bör omfattas av en ny gruvlag framför bergmästarna i
södra, västra och östra distrikten i sill gemen-

5
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 66

samma
yttrande den uppfattningen all uran och uranföreningar nu bör föras in under
gruvlagen. Uranledningen, som åren 19611969 varit myckel begränsad, skulle
härigenom kunna förväntas ta ny fart.

Utredningens överväganden
och ställningstaganden till frågan om en övergång till ett koncessionssystem på
förevarande område av gruvrälten har kommenterats av ett stort antal
remissinstanser. Del enda yttrande som kan sägas innebära ett visst stöd för
en sådan åtgärd har avgivits av LKAB. Bolaget uttalar sålunda att de skäl som
utredningen anfört för ett koncessionssyslem kan anses väl så starka som de
skäl vilka anförts mol ett sådant system. Då bolaget trots detta biträder
utredningens förslag sker det med kraftigt understrykande av vikten av att de
koncessionspräglade inslag som utredningen föreslagit genomförs.

Mot bakgrund av antagandet
att allt vidare kretsar numera torde ansluta sig till åsikten all
mineraltillgångar är så viktiga naturrikedomar att de bör ägas av staten eller
att deras utvinning i varje faU bör ligga under statiig kontroU konstaterar JK,
att del i förstone kan synas något förvånande att utredningen stannat för ett
bibehållande av det fria inmulningssystemet. Utredningens omsorgsfulla
redovisning av de olika synpunkter som härvidlag gör sig gällande visar dock
enligt JK:s mening tämligen övertygande fördelarna med all bibehålla den fria
inmulningsrätten.

Kommerskollegium erinrar om
del av lagrådet vid granskningen av nu gällande gruvlag gjorda ullalandet, all
inmulningsrätten är en anordning i allmänt ekonomiskt intresse saml att dess
bibehåUande i lagstiftningen helt bestäms av lämplighelsskäl och inle av
privaträltshga synpunkter. Från rättslig synpunkt står valet alltså fritt
mellan ett inmutnings- och ett koncessionssyslem. Det är enligt kollegiets
mening elt allmänl ekonomiskt intresse att gruvlagstiftningen kommer att
stimulera tUl aktivitet på malmletningens område. I likhet med utredningen
finner koUegiet att övervägande skäl talar för all ett renodlat koncessionssystem
skulle verka hämmande på enskUdas intresse för prospektering. Inmutningssystemet
framstår däremot som elt beprövat medel att såväl främja malmlelningsverksamhelen
som befordra ett för det allmänna och den enskilde ändamålsenligt utnyttjande
av landets malmtillgångar.

IVA finner del myckel
tiUfredsställande att inmutningssystemet bibehållits i förslaget till ny
gruvlag. Akademui framhåller därvid att gällande syslem starkt stimulerat
enskild malmlelning vilkel i sin lur lett till för folkhushåUet myckel
betydelsefuUa upptäckter av nya malmförekomsler. Inmulningssystemet har även
bidragit tUl att svensk malmlet-ningsleknik internationellt sett utvecklats lill|
ledande ställning.

Liknande uttalanden görs
av Svenska gruvföreningen, som därvid också framhåller alt del här i landet
läggs ner väsentligt mer på prospektering efter nya malmer i förhåUande tUl
produktionens värde än vad genomsmttligl är faUet utomlands. Föreningen
konstaterar vidare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 67

att
det för en prospektör är av avgörande betydelse att han kan vara säker på att
få tUlgodogöra sig resultatet av sin verksamhet. Ett koncessionssystem skulle
skapa osäkerhet i detta avseende och verka starkt återhållande på de enskUda
förelagens intresse för prospektering.

Länsstyrelsen i
Västerbottens län framhåller alt det torde vara av stor betydelse för
gruvföretagen att del nuvarande systemet bibehålls eftersom deras verksamhet
ofta bygger på kombinationen gravhanlering-pro-speklering. Förelagen måste
kontinuerligt se sig om efter malmreserver för framtida behov.
Inmulningssystemet synes mer än någol annat syslem vara agnat all underlätta
denna nödvändiga planering. En övergång till ett koncessionsförfarande skulle
enligt länsstyrelsens mening sannolikt leda till en ofrihet i företagens
agerande och motsvarande osäkerhet i planeringen.

En
övergång till ett koncessionssyslem föratsätter enligt planverket att
koncessionsmyndigheten kommer att få avgöra huravida visst gruvföretag kan
passas in i samhällsplaneringen i stort. Den erfarenhet verket har från andra
områden ger anledning till farhågor att resultatet av en sådan
myndighetsprövning skulle bli att enbart gruvintressel kommer att beaktas samt
att den samlade bedömning som eftersträvas i samhällsplaneringen bortfaller.
Från de synpunkter verket företräder förordas därför utredningens förslag
framför ett koncessionssystem.

I
anslutning till viss detaljkrilik mot skilda lagbestämmelser i utredningens
förslag gör Svenska gruvindustriarbetareförbundet uttalanden som visar att
förbundet helt ansluter sig till utredningens uppfattning, att fortsatt privat
prospektering är nödvändig samt att stor vikt bör läggas vid att behovet av
stimulans därtill bhr i skälig mån tillgodosett.

Andra
remissinstanser som finner utredningens ställningstagande övertygande motiverat
är Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, Industriförbundet, Svenska
Teknologförenlngen och TCO. En klart uttalad positiv inställning till
förslaget om ett i princip bibehållet inmutningssystem redovisas i yttrandena
från bl. a. SGU, jernkontoret, länsstyrelserna i Norrbottens, Värmlands och
Uppsala län samt handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län.

Den
av utredningen föreslagna ökningen av inmutningsområdets högsta tillåtna
storlek från 12,56 hektar enligl gällande rätt tiU 100 hektar tillstyrks
allmänl av remissinstanserna. SGU betecknar den föreslagna reformen som mycket
välkommen.

Beträffande
Inmutningsområdets form föreslår utredningen all någol krav på bestämd form
inle skall uppstäUas. Häremot har flertalet remissinstanser inte gjort några
invändningar. Kritik mot förslagel framför kommerskollegium som anser all
utredningen inte tillräckligt beaktat de praktiska svårigheterna vid en
övergång till den föreslagna ordningen. Lägesangivelsen och beskrivningen av
inmutningsområdet kommer sålunda att förorsaka betydligt ökat arbete i
förhållande till vad som f. n.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 68

krävs,
dvs. att precisera läget för en cirkels medelpunkt. Det kan vidare befaras att
en övergång till den föreslagna ordningen får till följd, att det lätt uppslår
osäkerhet om del inmutade områdets belägenhet. Därtill kommer även de
möjligheter för mindre seriösa inmutare att ingripa störande omkring eller i
andra inmutares undersökningsområden som följer av förhåUandet att ett t. ex.
50 meter brett inmutningsområde kan utsträckas tiU en längd av 20 kilometer.
Kollegiet förordar i stället ett av bergmästaren i norra distriktet framlagt
alternativt förslag som innebär alt inmulningsområden kan anges med cirklar
med alternativa radier varvid mellanrammen mellan för samme inmulare samtidigt
utlagda cirklar, som tangerar eller skär varandra, skall räknas som inmutat
område. Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten föreslår den
inskränkningen i rätten att ge ett inmutningsområde en oregelbunden form att
områdets längd inte får överstiga fyra gånger bredden saml att gränserna såvitt
möjligt skall utgöras av räta linjer.

Del
ändamålsenhga i den föreslagna övergången till oregelbundna former för
inmutningar ifrågasätts även av SGU, som anser all reformen skulle medföra
besvärliga problem med koordinalangivningen och i framliden även kunna vålla
svårigheter vid en övergång till ADB-system. SGU förordar därför antingen att
cirkelformen bibehålls eller att rektangulära former av samma typ som vid
utmålsläggning används.

IVA
anser att utredningens förslag är i princip ändamålsenligt. För all begränsa
möjligheten att en inmutning i enbart spekulativt syfte skall kunna bli ett
allvarligt hinder för seriösa företags undersökningar inom ett mångdubbelt
större område än inmutningen omfattar, föreslår akademien, all det föreskrivs
beträffande inmutningsområdet, att del skall vara sammanhängande med en största
längd som inle får överstiga tio gånger dess medelbredd.

Utredningens
förslag att undersökningstidens längd skall vara två år med möjlighet till
förlängning med elt, två, tre eller fyra år efter beslut av bergmästaren och i
vissa särskUda fall enligt medgivande av kommerskollegium med ytterligare
högst fyra är godtas av bl. a. hovrätten för Övre Norrland, Svenska
gruvföreningen och Svenska gruvindustriarbetareförbundet.

Kritik
mot förslagel framför bergmästarna i södra, västra och östra distrikten. Enligl
deras erfarenhet kan elt undersökningsarbete av den omfattning som behövs för
utmålsläggning slutföras inom två år endast i sällsynta undantagsfall. Mol
bakgrund härav föreslår de alt den första undersöknuigsliden liksom f. n. skall
vara tre år saml all förlängning sedan skall kunna beviljas med ytterligare
ett, två eller tre år. Kommerskollegium ansluter sig tiU detta förslag.

Bergmästaren
i norra distriktet anser all utredningens motiv för elt införande av det
invecklade förfaringssättet med obligatorisk förlängningsansökning efter två
år inte är realistiska. Han betvivlar sålunda alt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 69

en
seriös prospektör redan två år efter ansökningen om inmutning annat än i rena
undanlagsfall skall kunna ytterligare begränsa undersökningsområde utöver vad
som redan skett vid inmutningen av hänsyn tUl bl. a. de därmed förbundna
kostnaderna. Vad gäller del av utredningen åsyftade skyddet mot inmutningar av
inkompetenta personer eller företag framhåller bergmästaren att förekomsten av
denna typ av inmutningar redan är sporadisk och kan beräknas bli ännu
sällsyntare efter ett genomförande av utredningens förslag all höja
ansökningsavgiften, alt införa inmutningsavgifter samt att skärpa kraven på
malmbevisning vid utmålsläggning. Bergmästaren föreslår all undersökningstiden
bestäms till sex år.

Nutida
prospekteringsarbeten förutsätter enligt SGU ofta arbeten inom relativt stora
regioner för att få säkrare underlag för tolkning av resultaten vid
undersökningsarbetenas gång. I regel måste dessa första resultat sedan
kompletteras med geofysiska och/eller geokemiska mätningar och förnyade
geologiska fältarbeten. Del vore ytterligt orationellt att forcera dessa
arbeten genom att sätta in alla möjliga undersöknings-förfaranden på en gång
ulan att ingående ha bearbetat resultaten av först påbörjade mätningar. Många
av undersökningsmetoderna kan endast användas under barmarksförhållanden.
Detta förkortar ytterhgare den praktiskt användbara undersökningstiden.
Införande av höjda avgifter redan efter två år skulle därmed drabba främst de
prospekterings-organisationer vilka vill genomföra sina arbeten systematiskt
efter de krav som nutida teknik och vetenskap stäUer på prospekteringen. Således
skulle avgifterna minska de totala resurserna för praktiska prospekteringsarbeten
främst hos seriösa och tekniskt välrustade malmletnings-företag. SGU förordar
därför att undersökningstiden höjs från f. n. tre år till fyra år i stäUel för
att sänkas till två år.

Jernkontoret
uttalar sig för ett bibehållande av en treårig undersökningstid.

Förslagel om viss
kompelensprövning beträffande inmutare i samband med ställningstagande till en
ansökan om förlängning av undersökningstiden utöver två år bör enligt Svenska
gruvföreningen hindra att markområden under längre tid undanhålls från
undersökning av kompetenta prospeklörer. Ett liknande uttalande gör hovrätten
för Övre Norrland. Andra remissinstanser som tUlstyrker förslagel är Svenska
gruvindustriärbetareförbimdet och LKAB.

Del
av utredningen förordade förbudet mot ommutning avstyrks av kommerskollegium
och samtliga bergmästare. Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten
anför därvid följande.

Denna
"karenslid" är mycket dåligt motiverad. Även med max. tio års
giltighet för en inmutning torde med nuvarande stora inmutningskomplex en
ordenrtig undersökning av hela området taga längre tid än så, varför ommutning
helt eUer delvis får anses vara en fuUl legitim ål-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 70

gärd. Visserligen har kommerskollegium dispensrätt, men
detta är en omständlig och onödig procedur. I kombination med reglerna i 3 kap.
8 § om undersökningstidens längd medför denna bestämmelse i praktiken att den
fria inmutningsrätten upphävs och att elt koncessionssystem införs.

Jernkontoret ifrågasätter om inte nackdelarna av förbudet
mot ommutning kan bli större än fördelarna.

Övriga remissinstanser som kommenterat nämnda förslag
tillstyrker det eller lämnar det utan erinran. Bland dessa remissinstanser
märks bl. a. Svenska gruvföreningen, LKAB, hovrätten för Övre Norrland och
Sveriges advokatsamfund.

Förslaget om att kronoandel, dvs. delägarskap för staten i
fyndighet, i princip skall uppkomma automatiskt i och med utmålsläggningen har
inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Bland de instanser som tillstyrkt
förslaget finns Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelsen i
Norrbottens län, LO, TCO, Svenska gruvindustriärbetareförbimdet och Svenska
teknologföi eningen.

Kommerskollegium konstaterar att förslaget för statens del
innebär skyldighet att omedelbart erlägga sin del av kostnaderna för marklösen
och annan ersättning i samband med utmålsläggningen. En sådan ordning är
naturlig och rimlig. Det kan däremot medföra betydande svårigheter, om staten
måste vara beredd all besluta om åtgärder av olika slag redan vid tiden för
utmålsläggningen. Tas frågan om igångsättande av brytning upp omedelbart efter
utmålsförrättningen lär det sålunda bli myckel svårt för staten att skaffa sig
tillräcklig kännedom om fyndigheten för att kunna som jämbördig part ta
ställning till spörsmålet om aktivt deltagande i gruvrörelsen. Kollegiet
understryker i detta sammanhang utredningens uttalande om att elt aktivt
utnyttjande av kronoandelsinstitutet förutsätter en organisatorisk
förstärkning och en starkt vidgad ekonomisk rörelsefrihet hos del organ som har
hand om förvaltningen av statens gruvegendom.

De föreslagna reglerna om automatisk kronoandel och om
statens skyldigheter i koslnadshänseende innebär enligt LKAB i huvudsak endast
ett klarläggande av de möjligheter alt utnyttja kronoandelen som redan finns.
De nya bestämmelserna bör emellertid enligl bolagets mening vara ägnade att
bidra lUl ett tidigare ställningslagande från statens sida till frågan om
deltagande i företag och därmed även underlätta överenskommelser som möjliggör
ett rationellt utnyttjande av fyndigheter.

Utredningens förslag till regler om samäganderätt i gruva
kritiseras av Sveriges advokatsamfund, som konstaterar all dessa bestämmelser
med några få undanlag överensstämmer med gällande rätt. Nuvarande regler är
från praktisk synpunkt inle särskilt lämpligt utformade. Med hänsyn härtiU hade
det enligl samfundet varit önskvärt att man i delta samman-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 71

faang
grundligt omarbetat dessa regler i syfte att göra dem till ett någorlunda
effektivt instrament för att lösa de olika situationer som kan uppkomma i ett
samäganderältsförhållande beträffande gruva.

Svenska
gruvföreningen framhåller att de nuvarande samäganderättsreglerna i allt för
hög grad främjar en passiv delägare. Den av utredningen föreslagna
skyldigheten för delägare i utmål att tillhandahålla meddelägare resultaten av
utförda undersökningsarbeten innebär enligt föreningens uppfattning all den
passive delägaren gynnas ytterligare. Detta kan verka hämmande på såväl statens
som inmutarens intresse för arbete på ett utmål. Föreningen förordar i stället
bestämmelser som tvingar delägare att ta ställning till frågan om deltagande i
gravrörelsen inom skälig tid från del annan delägare aktualiserar en
gruvundersökning eller andra omfattande arbeten.

Ett
liknande uttalande gör Svenska teknologförenlngen. För den händelse delägare
som från början valt alt stå utanför företaget senare önskar deltaga i
gruvrörelsen bör den aktive parten, enligt vad föreningen tillägger, inte bara
få ersättning för nedlagt arbete utan också för sitt risklagande.

En
förstärkning av den aktive delägarens ställning förordas även av de båda
hovrätterna. Svea hovrätt konstaterar härvid att det är svårt att bedöma
huravida detta bör ske genom alt den passive vid något ävent}Tr tvingas lUl elt
ställningstagande eller genom att den aktive förr eUer senare får ekonomisk
kompensation för sitt risktagande. Möjligen kan en lösning efter båda dessa
linjer visa sig mest ändamålsenlig. Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om
inte en lösning i enlighet med det av utredningen diskuterade men förkastade
förslaget om skyldighet för dem som i efterhand ansluter sig tiU ett företag
alt erlägga en med 50 % höjd ersättning skulle visa sig verkningsfull ulan att
i alltför hög grad rubba balansen mellan delägarna.

IVA
föreslår att rätten att få del av annan delägares undersökningsresultat
förenas med villkor att ersättning utgår till den som utfört undersökningen.

Den
aktuella regeln betecknas av LKAB som värdefull genom att den tar bort
anledningen till dubbelarbete i fråga om undersökningar.

Utredningens
förslag om en skärpning av kraven på bevisning om malmförekomst vid
utmålsläggning har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Hovrätten
för Övre Norrland understryker dock vikten av att inan vid utarbetandet av
närmare föreskrifter i detta ämne iakttar sådan försiktighet att skärpningen av
beviskravet inle leder till alt undersökningsarbetet blir så kostsamt och
tidsödande att den legitima prospekteringsverksamheten hämmas. Svenska
gruvföreningen gör ett liknande uttalande.

Sveriges
advokatsamfund avstyrker förslaget. Enligl samfundels mening föreligger inle
tillräckliga skäl för en skärpning av beviskraven.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 72

Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten anför
att förslaget till lydelse av 4 kap. 20 § synes vara lämpligt och överensstämma
med nuvarande praxis. De påpekar emellertid att en malmkropps sträckning i
olika riktningar inte bhr säkert känd förrän malmen är utbruten. Borrningar
och geofysiska mätningar ger sålunda inte säker kännedom om dessa förhållanden.
Vid förberedelserna för utmålsläggning måste bergmästaren därför på del hela
taget bedöma de olika undersökningsresultaten med hänsyn till erfarenheterna
av liknande fyndigheter. En sådan bedömning är förrätlningsmannens huvudsakliga
uppgift. Hans ansvar härför torde inte kunna ersättas med några i administrativ
ordning utfärdade föreskrifter om vilken bevisning som skall krävas för utmålsläggning.

Kommerskollegium ansluter sig till vad de tre bergmästarna
anför om svårigheterna för inmutare att förebringa bevisning och för
förrättnings-män att bedöma om denna är tiUräcklig. Kollegiet konstaterar
vidare att del inle heller kommer all bli lätt all utarbeta föreskrifter av
generell natur som verkligen blir av värde för bergmästarens bedömning i det
särskUda faUel.

Förslaget om en begränsning av giltighetstiden för utmål
tillstyrks av flertalet remissinstanser, däribland kommerskollegium,
länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Örebro och Värmlands län, IVA,
Svenska gruvindustriarbetareförbundet, LKAB och Svenska teknologförenlngen.

Hovrätten för Övre Norrland ansluter sig till den av
utredningsleda-nioten Bolding och experten Fröman i särskilda yttranden framförda
uppfattningen, att utredningsmaterialet inte ger klart belägg för att nuvarande
utmålsbestånd disponeras på ett sätt som i nämnvärd mån hämmar prospekteringen
eller som medför påtagliga ölägenheter från samhäUsekonomisk synpunkt.
Hovrätten godtar emellertid majoritetens förslag, eftersom det från allmän
synpunkt måste anses mindre tUlfredsställande att utmål, som nu är fallet, kan
vila under obegränsad tid utan att anledningen därtiU kan göras till föremål
för en objektiv prövning.

Ett uttalande av i huvudsak samma innebörd gör Svenska
gruvföreningen. Härvid betonas att ett betydelsefuUt skäl för delta
ställningstagande är all bestämmelserna om förlängning av utmals giltighet i
förslagel fått en utformning som tillgodoser gruvnäringens intresse av trygghet
i den långsiktiga planeringen. Föreningen säger sig vidare i detta sammanhang
livligt vilja understryka utredningens uppfattning om betydelsen av att
gravförelagen med hänsyn till gravhanleringens långsiktiga karaktär har
möjlighet att inom rimliga gränser reservera malm för att kunna ta upp
undersökning och bearbetning av fyndigheterna vid en från skilda synpunkter
lämplig tidpunkt.

Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund betonar likaledes
viklen av all gravföretagens anspråk på tUlgång till malmreserver kommer att
tillgodoses i erforderlig utsträckning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 73

LO framhåller att gruvföretag måste arbeta med långa
tidsperspektiv och att 25 år i dessa sammanhang är en relativt kort period.
Seriöst arbetande gruvföretag bör därför beredas säkerhet i prospekteringsarbetet
för framtida bearbetningar genom bestämmelser som gör del möjligt för dem att
efter erforderlig förlängning av utmålstiden behålla utmål i sådant arbete.

Jernkontoret framför ingen annan erinran mol en lidsbegränsning
av utmals gUtighet än all den föreslagna tidsperioden 25 år synes väl kort.
Kontoret påpekar härvid att malmer på stort djup i framtiden kan komma att bli
föremål för brytning i större utsträckning än f. n. Säkerställandet av en räll
tiU förlängd gUtighetstid kan framför allt i dessa fall förorsaka
ulmålsinnehavarna förtida, onödigt kostsamma undersökningsarbeten.

Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten är
likaledes kritiska mot den föreslagna tidsperioden. Den betecknas som för knappt
tilltagen med hänsyn till de ekonomiska konjunkturcyklernas långvarighet,
teknikens framsteg och gruvindustrins berättigade krav på möjlighet att hålla
en rimlig framtida malmbas. För alt undvika all gravindustrin förorsakas extra
arbeten och kostnader, vilka kan innebära ett slöseri med insatser på objekt
som är avsedda att ligga i reserv, föreslår de tre bergmästarna all ulmålen i
första hand blir giltiga i 40 år.

Den enda remissinstans som helt avstyrker utredningens
förslag i denna del är bergmästaren i norra distriktet, som anser att det inle
föreligger någol styrkt behov av reformen.

Förslagel om införande av en skyddszon på 100 meter
omkring utmål, inom vilken zon inmutning får ske endast efter medgivande av
kommerskollegium eUer utmålets innehavare, tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen
i Norrbottens län. Svenska gruvföreningen och Svenska gruvindustriarbetareförbundet.
IVA finner förslaget väl motiverat genom att det skapar ett behövligt skydd för
redan etablerade utmål.

Jernkontoret tvivlar på värdet av reformen och
ifrågasätter om inte nackdelarna av bestämmelserna om en skyddszon kan bli
större än fördelarna. En liknande tveksamhet uttalar även hovrätten för Övre
Norrtand. Då zonerna i förslagel givits relativt begrä.nsad omfattning anser dock
hovrätten, att det skydd som de kan erbjuda, framför allt för en fyndighels
fortsättning på djupet, väger tyngre än eventuella nackdelar för
prospekteringen.

Några remissinstanser avstyrker förslaget. Sveriges
advokatsamfund konstaterar härvid all förslaget om en höjning av utmals
maximistorlek från 16 till 50 hektar ger en inmulare nära nog obegränsade
möjligheter att skydda sina fyndigheter mol inmutningar från tredje mans sida.
Den enda reella effekten av bestämmelsen om en särskild skyddszon blir då att
gruvförelagarna kostnadsfritt kan reducera den säkerhetsmarginal som annars
regelmässigt ingår i utmålen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 74

Liknande synpunkter framför bergmästarna i södra, västra
och östra distrikten, som även befarar att de föreslagna prioritetsreglerna
kommer att leda lUl tvistigheter. En annan konsekvens av bestämmelserna om en
skyddszon blir enligl deras uppfattning att stora arealer kommer att un-dandras
från vidare malmlelningsverksamhet. Även om förslagel angående utmålens form
ändras på sätt bergmästarna föreslagit skulle sålunda ett avlångt utmål om 50
hektar kunna få elt privilegierat område på upp till 89 hektar.
Kommerskollegium ansluter sig till de tre bergmästarnas kritik och avstyrker
likaledes förslaget.

Bergmästaren i norra distriktet avstyrker förslaget i vad
det avser vilande utmål. Vad däremot gäller i drift varande utmål förordar han
en skyddszon på 500 meter.

I anslutning till förslaget att höja maximistorleken för
utmål ifrågasätter lantmäteristyrelsen om det är nödvändigt alt bibehålla en
bestämmelse om största tillåtna areal. Styrelsen finner det i stället lämpligt
att som i den finska gravlagen låta utmålets storlek anpassas efter fyndigheten.
Om man är obunden av en bestämmelse om maximiareal ökar också möjligheterna att
anpassa utmålet till gällande fastighetsgränser och andra förhållanden.

Bergmästaren i norra distriktet och överlantmätaren i
Norrbottens län ifrågasätter om inle utmals maximistorlek bör bestämmas till
100 hektar.

Bland de av utredningens förslag som under
remissbehandlingen blivit föremål för särskilt stort intresse märks reglerna om
inlösen av utmål.

Vad först angår förslaget om möjlighet för Kungl. Maj:l
att ge innehavare av utmål rätt att i arronderingssyfle inlösa närbeläget
utmål eller andel i sådant utmål redovisar flertalet remissinstanser en positiv
inställning. Bland yttranden i vilka förslagel tillstyrks eller lämnas utan
erinran märks bl. a. de som avgivits av kommerskoUegium, länsstyrelserna i
Norrbottens, Västmanlands och Uppsala län, Svea hovrätt, LO och Svenska gru
vindustriarbetareförbundet.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att utredningens
undersökning angående eventuellt förekommande splittring av rätten till fyndigheter
inom samma malmlrakt visar, att splittring av nämnvärd omfattning f. n. inte
förekommer annat än inom vissa områden i Bergslagen. Även där synes dock en
utveckhng mot allt större enheter vara på gång sedan länge. Det finns därför,
enligt vad hovrätten vidare anför, knappast anledning anta annat än att nödvändig
samverkan i flertalet fall kan komma till stånd genom friviUiga
överenskommelser, om enhelUg brytning skuUe visa sig bli lönsam. Del sist sagda
hindrar emellertid inte att en legal möjlighet att i vissa fall tvångsvis
sammanföra gruvrättigheter skulle kunna vara ägnad att främja en
strukturrationalisering. Hovrätten vUl därför i princip tUlstyrka, att man
inför inlös-ningsrätl i arronderingssyfle av utmål som icke är föremål för
regelbun-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 75

den
gruvdrift. Vid bedömandet av inlösenfrågan synes emellertid hänsyn böra tagas
till det berättigade intresse som utmålsinnehavaren kan ha av att få behålla
ulmålet, t. ex som framtida malmreserv. Denna princip bör enligt hovrättens
mening komma till uttryck i lagtexten.

De föreslagna reglerna om
arronderingsinlösen är enligt LKAB principiellt av mycket ingripande natur.
Regler av likartal slag förekommer emellertid såsom utredningen framhållit inom
andra områden av svensk lagstiftning. Det är enligl bolaget också uppenbart att
inmutningssystemet ger utrymme för en splittring av fyndighet på olika ägare
på ett sätt som allvarligt kan försvåra dess rationella utnyttjande. Med hänsyn
tUI de i motiven redovisade förutsättningarna för tUlämpningen av institutet
tillstyrker därför bolaget förslaget.

Svenska gruvföreningen
anser inte all det visats att det hitintills uppstått några allvarliga
missförhållanden som haft sin grund i en splittring av rätten liU närliggande
fyndigheter. I vissa fall skulle emellertid en möjlighet till arronderingsinlösen
kunna vara ägnad all främja en strukturrationalisering inom gruvnäringen.
Föreningen vill därför inte motsätta sig alt regler om arronderingsinlösen
införs i gruvlagen. Reglerna bör dock utformas så att begäran om inlösen skall
omfattas av samtiiga delägare i det utmål till vars förmån inlösen söks.
Gruvföreningen vill också understryka vad utredningen framhållit om att vid
konkurrens om inlösen betydelse bör tillmätas sådana omständigheter som att en
sökande framstår som aktiv huvuddelägare eller att en sökandes andel av
mineraltillgångarna är väsentligt värdefullare än konkurrenternas.

Att
samtliga delägare i den utmålsgrupp som önskar få inlösen till stånd är eniga
härom bör även enligt IVA vara ett vUlkor för tillämpningen av de föreslagna
reglerna. Akademien betonar samtidigt hur betydelsefullt det är att reglerna
utformas restriktivt så all de inte ger upphov till någon verksamhetshämmande
osäkerhet.

Svenska teknologförenlngen
vitsordar att det många gånger finns starka skäl för att samordna t. ex.
brytningen i två eller flera utmål. Föreningen framhåller vidare att
utvecklingen går mol en alltmer mekaniserad gruvbrytningsleknik och en längre
driven bearbetning och behandling av malmer vid gruvan. Detta medför krav på
ytterligare centralisering och fortsatt strukturförändring av branschen. Denna
realitet har inom gruvindustrin lett till byten, köp och legoavtal i fråga om
gravrälter, råmalm, malmprodukter samt av tjänster och nyltigheter av olika
slag, vilka åtgärder aUa syftar till ett rationellare utnyttjande av befintiiga
resurser. Detta visar all del inte krävs tvångsregler för att få ett samarbete
till stånd. Eftersom skälen för en samverkan är av ekonomisk natur, bör det
alllid finnas möjligheter all komma till en uppgörelse genom förhandlingar.
Utredningen räknar heller inle med att de föreslagna bestämmelserna om
inlösenrätt skall behöva tillämpas. De förhållanden i Bergslagen som
utredningen hänvisar till har enligl fören-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 76

ingens
uppfattning hittUls inte givit upphov till några svårigheter när det gällt alt
genom sambrytning nå en rationell gruvhantering. Föreningen ställer sig därför
tveksam till utredningens förslag med särskilda bestämmelser om inlösenrätt i
arronderingssyfle, även om sådana regler i vissa lägen skulle kunna ha en viss
aktiverande effekt.

Förslagel avstyrks av
samtliga bergmästare och Sveriges advokatsamfund. Bergmästarna i södra, västra
och östra distrikten betecknar förslagel som helt omotiverat och stridande mot
gruvlagstiftningens idé. Risken för en inblandning eller ett tvång utifrån
skulle skapa en totalt onödig konkurrens och inbördes misstto mellan
gruvintressenterna. Enligl de tre bergmästarnas uppfattning är inlösenreglerna
dessutom tUl-krånglade och så utformade att de kan förorsaka många tillfällen
till obehövliga tvister.

Sveriges
advokatsamfund befarar att ett införande av regler om inlösen i
arronderingssyfle skulle kunna skapa en avsevärd osäkerhet för gruvnäringens
utövare beträffande giltigheten av förvärvade gravrältigheter och därigenom
inverka negativt på investeringsverksamheten inom näringen.

Bergmästaren
i norra distriktet föreslår all inlösenbestämmelserna begränsas liU utmål i
vilka kronoandel inte förekommer.

Förslagel om införande av
möjlighet för Kungl. Maj;t att med riksdagens samtycke förordna om inlösen av
utmål i andra fall där aUmänna synpunkter av särskild styrka talar för en sådan
åtgärd tillstyrks av bl. a. länsstyrelserna i Norrbottens och Västmanlands län
samt LO. LKAB konstaterar all de föreslagna bestämmelserna enligl utredningens
motiv är avsedda att tillämpas framför allt i fall där underlåtenhet att undersöka
eller bearbeta fyndighet eUer där driftsavbrott eller nedläggning av gruvdrift
kan bedömas förorsaka betydande samhällsekonomiska problem. Del förutsätts
vidare att de samhällsekonomiska fördelarna av ett inlösenförfarande skall väga
ojämförligt tyngre än de nackdelar som drabbar den som tvingas avslå från
gravrättigheten. Enligt bolagels mening är förslaget väl motiverat.

Naturvårdsverket
föreslår att de aktuella inlösenbestämmelserna skall kunna tUlämpas även för
att trygga mot gruvdrift stående naulrvårds-intressen av synnerlig vikt.

Kommerskollegium
befarar att inlösenreglerna kan komma att få en negativ inverkan på
gruvföretagens investeringsvilja. Eftersom utrymmet för tiUämpningen av
bestämmelserna är starkt begränsat genom de stränga vUlkor som uppställts, viU
kollegiet dock inte motsätta sig förslaget.

Hovrätten
för Övre Norrland konstaterar att utredningen förutsatt all ifrågavarande inlösenbestämmelser
skall kunna användas när ett oekonomiskt utnyttjande av utmål kan få till
följd all en grava, som har betydelse för ett samhäUes existens eller för
många människors försörj-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 77

rung,
läggs ned trots att lönsam brytning åtminstone på längre sikt skuUe vara möjlig
vid en mera rationell drift. Utredningen har inte gett exempel på andra faU,
där aUmänna synpunkter talar för att inlösen bör kunna ske. Enligt hovrättens
mening bör ett lagstadgande av så ingripande natur som del nu aktuella, av
hänsyn till dem som kan komma att beröras därav, klart ange de situationer i
vilka inlösen skall kunna ske. Eftersom del inte synes föreligga något uttalat
behov av inlösenmöjlighet i andra fall än de av utredningen särskilt angivna
finner hovrätten alt stadgandet bör begränsas till att avse denna situation.

Kritik
mol inlösenbeslämmelsernas utformning framför IVA och Svenska
gruvindustriarbetareförbundet. Akademien anser att vissa av de i lagtexten
angivna kriterierna för inlösen genom sin allmänna formulering kan ge
gruvinnehavaren en sådan osäkerhelskänsla att hans intresse för fortsatt
prospekteringsverksamhet och tillredning av nya malmer avtar. Om man inle i
olika parters intresse kan närmare precisera viUkoren för tUlämpningen av den
aktuella regeln, bör den enligt akademiens mening utgå ur lagförslaget.
Gravindustriarbetareförbundet betecknar lagbestämmelserna som alltför
kategoriskt hållna. Förslaget bör enligt förbundets mening inte upphöjas till
lag utan en starkt modifierad slcriv-ning, som ger uttryck för utredningens
uppfattning alt privat prospektering är nödvändig och att stor vikt bör läggas
vid att behovet av stimulans blir i skälig mån tillgodosetl.

En
besvärande osäkerhet för gruvföretagen och en negaliv inverkan på deras
investeringsvilja och framtidsplanering är de befarade följder som i aUmänhet
åberopas av de remissinstanser vilka direkt avstyrker förslagel. Sveriges
advokatsamfund ullalar härom all, såsom del föreslagna stadgandet avfattats,
inlösen kan ske även av utmål, som redan är föremål för brytning eller som
utgör ett eller flera gruvföretags malmreserv för kommande behov. Det
förefaller tydligt att det för en gravföretagare regelmässigt måste ställa sig
svårt att vid planering av framtida gruvdrift och bestämmande av investeringar
för driften vilka investeringar i regel är myckel långsiktiga kunna
förutse hur stor risken är att en framtagen fyndighet framdeles kan komma att
bli föremål för inlösen av hänsyn tUl de här åsyftade allmänna intressena. En
dylik inlösenbestämmelse skulle därför naturligt nog komm.a att skapa en betydande
osäkerhet för gruvföretagare och allvarligt hämma deras investeringsvilja.

Jernkontoret
påpekar alt syftet med bestämmelserna torde kunna tiUgodoses bättre på andra
vägar, t. ex. genom att staten utnyttjar sin kronoandel i ulmålen. Liknande
synpunkter framför Svenska teknologförenlngen. Svea hovrätt och Sveriges
industriförbund anser inle alt utredningen tUlförlitligt påvisat behovet av
ett institut som möjliggör så långtgående ingrepp som del här kan bli fråga
om. Industriförbundet framhåller vidare i likhet med Svenska gruvföreningen
att förslaget innebär

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 78

att
man skulle införa en expropriationsrätt vilken egentligen saknar motsvarighet
i nu gällande svensk lagstiftning. Den av utredningen gjorda jämförelsen med
vanhävdslagstiftningen och vissa regler i vattenlagen är enligl föreningens
mening inte relevant.

Bergmästarnas
tidigare redovisade negativa inställning till förslagel om inlösen i
arronderingssyfle gäller även delta inlöseninstitut.

Utredningens
förslag till regler om ersättning för gruvrätt som avstås genom inlösen godtas
i allt väsentligt av de tre remissinstanser som närmare kommenterar förslagen,
nämligen de båda hovrätterna och Svenska gruvföreningen.

Beträffande
förhållandena i Norrbottens län och frågan om behovet av en fortsatt
särreglering för länet finner LKAB att vad utredningen anfört i denna fråga
utgör skäl för att införa en särreglering av rätten till malmförekomsler i
Norrbottens län. Utredningen har emellertid stannat för all inte förorda en
sådan särreglering med hänvisning till bl. a. möjligheterna att under en
övergångstid bibehålla nu rådande inmutningsförbud i Norrbottens län. Enligt
bolagets mening är det också uppenbart att syftet med detta inmutningsförbud
skuUe kunna förfelas om fri inmutningsrätt tilläts innan planerade
undersökningar hunnit fullföljas.

Hovrätten
för Övre Norrland finner det angeläget, alt den pågående malminventeringen i
Norrbollen bedrivs så, att den kan avslutas inom förutsatt tid.
Inmutningsförbundet bör kunna bibehållas under en kortare övergångstid, om
detta oundgängligen behövs för att skydda de fyndigheter som påträffas vid
inventeringen.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser inte att det finns någon anledning att förlänga
gUtighetstiden för den speciella norrbottniska inmutningslagen. Länsstyrelsen
säger sig härvid särskUt ha beaktat att ett fortsalt inmutningsförbud
otvivelaktigt vore ägnal att avsevärt dämpa gruvföretagens intresse för
malmprospektering inom länet. Länsstyrelsen understryker vidare i detta
sammanhang att utredningen konstaterat, att någon för upptagande av rationeU
gruvdrift hindersam splittring av gravrättighelerna knappast kan sägas
förekomma inom Norrbottens och Västerbottens län.

Liknande
invändningar mot en förlängning av 1963 års lag framför IVA, Svenska
gruvföreningen, SAF, Svenska teknologförenlngen, handelskammaren i Luleå,
Sveriges advokatsamfund samt länsstyrelsen i Västerbottens län. Sistnämnda
remissinstans konstaterar härvid all gällande inmulningsförbud inneburit ett
visst hinder för bl. a. Bolidenbolagets aktivitet och verkat dämpande på
etableringsinlressel i ett län där statsmakterna gör stora insatser för att
stödja olika former av företagsamhet.

Starkt
delade meningar redovisas i de remissyttranden som närmare

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 79

berör
utredningens förslag om ett bibehållande av statsgruvefältinstitutet och dess
utvidgning till att omfatta även enskild mark.

LKAB anser alt möjligheten
att skydda förekommande indikationer på exempelvis djupmalmer motiverar att man
inte bara bibehåller vissa befintliga statsgruvefält utan även tillskapar nya
sådana. I likhet med utredningen finner bolaget vidare att den nuvarande
begränsningen av institutets användningsområde till kronojord ler sig
irrationell sedan jordägarandelen avskaffats.

Hovrätten för Övre
Norrland delar utredningens uppfattning att nuvarande statsgruvefält
successivt bör avvecklas efter genomförda undersökningar. Däremot ifrågasätter
hovrätten det fortsatta behovet av institutet som ett beredskapsinstramenl
vilkel reserveras för fyndigheter som har sådan betydelse från allmän synpunkt
att en starkare samhällelig reglering än som är möjlig genom de ordinära
gravrältsliga reglerna är motiverad. Eftersom institutet emellertid kan vara av
värde för att skydda fortsättningen på djupet av staten tillhöriga fyndigheler,
företrä desvis i Norrbollen, vill hovrätten inle motsätta sig att institutet
bibe-håUs.

Förslagel
om en utvidgning av institutets användning även till enskild mark är enligl
Jernkontoret ägnal alt inge starka betänkligheter om det inte klart sägs ut,
att stor återhåUsamhet skall iakttagas i tillämpningen under strikt
hänsynstagande till befintliga gravföretags intressen.

Svenska
gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker förslaget under det uttryckliga
förbehållet, all nya statsgruvefält kommer att snabbinvente-ras i likhet med
vad som sker i Norrbottens län enligt 1963 års riksdagsbeslut. Eljest
föreligger enligl förbundets mening risk för att prospekteringen under lång
tid blir obetydlig i lildiet med vad som skett i fråga om äldre statsgruvefält.
Om det visar sig all SGU inle har eller kan tillföras resurser för denna
verksamhet, bör ett eller flera av de seriösa gruvbolagen inbjudas att delta i
prospekteringen. Sedan inventeringen av nytt statsgruvefält slutförts bör
området frisläppas. LO gör ett uttalande av samma innebörd.

Kommerskollegium finner
att statsgruvefältinstitutet måste anses motverka intresset för
prospekteringsverksamhet och att utredningens förslag i denna del därför
strider mot del uppställda syftet för gruvlagstiftningen, nämligen att verka
stimulerande på malmletningen. Enligl kollegiets åsikt bör institutet efter
viss lid avvecklas, möjligen med vissa undantag, exempelvis för de stora
lappländska malmfälten. Förekommande fyndigheler inom övriga statsgruvefält
bör i stället skyddas genom utmålsläggning.

Länsstyrelsen i
Norrbottens län finner det vara ett angeläget samhällsintresse all man skapar
ett effektivt skydd för järnmalmsfyndighelerna i länels malmfält. Länsstyrelsen
förordar därför att Kiruna, Gällivare och Svappavaara stalsgravefält även för
framtiden skyddas mol ensldld

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 80

inmutning.
Beträffande övriga fäll hänvisar länsstyrelsen till utredningens uppgift om
att geologiska och geofysiska undersökningar utförts på samtliga fält utom
Routivare samt att borrningar utförts på över hälften av fållen. Utredningen
har vidare konstaterat all SGU förfogar över omkring hälften av den i landet
tillgängliga prospekteringsapparaten. Med hänsyn härtiU föreligger enligl
länsstyrelsens mening inte några motiv för alt behålla andra statsgruvefält än
de tre ovan angivna. Från prospekteringssynpunkl synes det dessutom i hög grad betänkligt
att redan elt förslag om inrättande av ett nytt stalsgravefält skall medföra
inmutningshinder. Beredskapsinlresset torde tillfredsstäUande kunna tillgodoses
med stöd av gällande förfogandelag. Länsstyrelsen påpekar i detta sammanhang,
att stadgandena om statsgruvefält borttagits i den nya finska gruvlagen, varvid
som skäl anförts att institutet onödigtvis kringskär företagsamheten och alt
statens intresse kan tryggas genom inmutning.

Flertalet
av de remissinstanser som bestämt avstyrker förslagel om
slatsgruvefällinstitutets bibehållande och utvidgning förutser i likhet med
Svenska teknologförenlngen en hämmande effekt på de enskilda prospektörernas
intresse för malmlelning och därmed på den totala prospekteringen i landet.
Länsstyrelsen i Västerbottens län konstaterar däratöver att en tiUämpning av
inslilulel i föreslagen omfattning i praktiken innebär att statsmakterna i
väsentliga delar sätter gruvlagstiftningen ur spel. Liknande synpunkter
framför Sveriges advokatsamfund och Industriförbundet. Förbundet och Svenska
gruvföreningen erinrar i detta sammanhang om vad föredragande
departementschefen uttalade under förarbetena till gällande gruvlag, nämligen
att en obegränsad befogenhet att utlägga statsgruvefält öppnar möjlighet för
statsmakterna all i annan ordning än den som gäller för stiftande av allmän
lag efter hand skapa ett rättstillstånd som väsentligt avviker från det med
gruvlagstiftningen avsedda.

Gruvföreningen
och Industriförbundet underkänner vidare det av utredningen anförda motivet,
att statsgruvefältinstitutet behövs för att bereda skydd för vissa statliga
järnmalmsfyndigheter på stort djup. De båda remissinstanserna åberopar i detta
sammanhang utredningens uttalande om att för utmålsläggning erforderiiga
borrningar och andra undersökningar i dessa fall blir myckel tidsödande och
kostsamma. Med hänsyn härtiU torde det i praktiken vara helt uteslutet att en
enskild prospektör kommer att intressera sig för djupmalmer i närheten av
statens järnmalmsfyndigheter. HärtUl kommer vidare att skyddet för
djupmal-merna förstärks genom förslaget om en särskUd skyddszon kring utmålen.

I
likhet med Industriförbundet vänder sig Svea hovrätt mol utredningens
påpekande om institutets långvariga hävd inom svensk gruvlagstiftning. Att institutet
har funnits i ett halvsekel synes sålunda enhgt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 81

hovrättens mening inte kunna åberopas som giltigt skäl för
att ha det kvar för ett helt annat ändamål än del hittillsvarande.

Bland övriga remissinstanser som avstyrkt utredningens
förslag i denna del märks IVA, handelskamrarna i Luleå, Gävle, Örebro och
Karlstad saml de fyra bergmästarna. Bergmästaren i norra distriktet påpekar
därvid alt statsgruvefältinstilutel med huvudsakligt undanlag för de områden
där LKAB bedriver gravbrylning i stor utsträckning fåll till följd att det
inom berörda områden under långa tidsperioder inte företagits några
undersökningsarbeten av nämnvärd betydelse.

Utredningens förslag i fråga om andra särskih angivna
inmutningshinder har i allmänhet lämnats utan större erinringar från
remissinslan-semas sida.

Beträffande förslagel alt inmutning i princip inle får
omfatta ett 30 meter brett område kring allmän väg föreligger dock ett flertal
delade meningar.

Statens vägverk mottar detta förslag med tillfredsställelse.

Tvekande inför förslaget ställer sig kommerskollegium som
befarar att det aktuella hindret kan medföra alltför stora ölägenheter för inmularna.
Då utredningen föratsatt att undantag kommer all medges i alla sådana fall där
inle väginlressel väger så tungt att inmutarens intresse bör få vika, vill
koUegiet emeUertid inle motsätta sig förslagel.

Svenska gruvföreningen anser att del är önskvärt med en
differentiering som utesluter alt även områden kring mindre vägar blir
skyddade från inmutningar. Svenska gruvindustriarbetareförbundet framhåller likaledes
all förslaget är för allmänt formulerat. Förbundet erinrar härvid om att det
överallt i våra glesbygder finns allmänna vägar som dessutom i en del fall har
myckel låg standard. Det skulle enligt förbundels mening vara liU skada för
samhället om eventuella malmförekomster inom områden intill sådana vägar inte
får inmutas och utmålsläggas.

Ledamoten Boldings i en reservation framförda förslag om
en begränsning av hindrets räckvidd tUl riks- och länshuvudvägar tiUstyrks av
Sveriges advokatsamfund och handelskammaren i Luleå. Jernkontoret och Svenska
teknologförenlngen förordar att förslagel begränsas >liU att avse vägar av
större betydelse. Länsstyrelsen i Västerbottens län önskar undantag för s. k.
ödebygdsvägar. Överlantmätaren i Värmlands län anser att även viktigare
enskilda vägar bör skyddas på samma sätt som allmänna vägar.

Sveriges arbetsledareförbund anser att den föreslagna
30-melersgrän-sen från miljöskyddssynpunkt är för knappt tilltagen. Statens
vägverk betonar i detta sammanhang betydelsen av all del inmutningsskyddade
området anpassas lUl de nya bestämmelserna om förbud mot bebyggelse efter
aUmänna vägar.

Förslagel avstyrks helt av samtliga bergmästare och SGU.
SGU påpekar härvid att erfarenheten visar att undersökningsarbeten aUtid kan
ge-

6 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 82

nomföras
så, all en väg inte skadas eller trafiken störs. Såväl geologiska och
geokemiska undersökningar som geofysiska mätningar och borrningar lämnar kvar
obetydliga märken i naturen. SkuUe dessa undersökningsarbeten indikera
förekomst av malm i sådan myckenhet all en brytning kan bli aktuell, vilkel
erfarenhetsmässigt är faUel vid mindre än 1 % av inmutningarna, kommer
transportfrågornas lösning intill fyndigheten ändå att framkalla väsentliga
om- och nybyggnader av vägnätet. SGU avstyrker därför att "allmän väg
eller sådan vägs sträckning enligl fastställd arbetsplan" las upp som elt
särskilt inmulningshinder i den nya gruvlagen.

Länsstyrelsen
i Uppsala län ifrågasätter om inle hindret mol inmutning inom område som ingår
i fastställd stadsplan eller byggnadsplan bör inträda redan i och med all sådan
plan har blivit antagen. Länsarkitekten i Västerbottens län förordar att
områden inom fastställda planer av nu aktuellt slag kringgärdas med en
skyddszon på 200 meter.

Svenska
gruvindustriarbetareförbundet hänvisar till de ingrepp inom planlagda områden
som gjorts i Grängesberg och Malmberget samt finner mot bakgrand härav att
utredningens förslag i denna del bör modifieras.

Flera
remissinstanser, däribland länsstyrelserna i Uppsala och Värmlands län,
länsarkitekten i Västerbottens län samt överlantmätaren i Örebro län, föreslår
all naturreservat i likhet med nationalpark i princip skyddas mol inmutning.

Utredningens
förslag om införande av en reservregel som ger Kungl. Maj:t befogenhet att
förordna om ett dispensabelt inmutningsförbud för område där gruvdrift kan
antas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande eUer planerad
användning av marken, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt,
tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som kommenterar förslaget.

Lantmäteristyrelsen
framhåller att den föreslagna reservregeln utan tvivel förbättrar möjligheterna
att i tid bevaka berörda intressen från samhällsplaneringssynpunkt. En
tillämpning av bestämmelsen bör kunna aktualiseras bl. a. i anslutning lUl
orter som är belägna i närheten av större gravfält. Här kan mark ha avsatts för
ortens utbyggnad och kostnader nedlagts i gator, ledningar och andra
anläggningar. Kungl. Maj:t kan då vid ansökan om inmutning väga gruvintressel
mot andra samhäUsintressen och därigenom hindra att en aUvarligare
konfliktsituation uppslår.

Den
möjlighet som den föreslagna regeln ger att freda exempelvis övnings- och
skjulfält saml flygfält från gruvdrift betecknar ÖB och fortifikationsförvaltningen
som positiv.

Svea
hovrätt och hovrätten för övre Norrland förutsätter att reservregeln kommer
all tillämpas med stor försiktighet. Enligl LKAB bör regeln bara tillämpas i
fall då del föreligger lika bärande skäl från allmän

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 83

synpunkt
all hindra inmutning som i de fall där lagen uppställer specificerade
inmutningshinder.

IVA
anser att del skulle vara mer ändamålsenligt att före planläggningen av visst
område undersöka om det finns mineralfyndigheler i trakten som är så värdefuUa
all de bör beaktas vid planläggningen. Detta gäller speciellt områden i
närheten av redan kända malmfyndigheter. Införs reservregeln i den nya lagen
bör det därför finnas samma möjligheter till förundersökning som vid
inmutning.

En
tvekande inställning inför förslaget redovisar kommerskollegium som anser att
lagens uppräkning av särskUda immutningshinder bör vara uttömmande. När
synnerligen starka skäl föreligger bör dock Kungl. Maj:l kunna införa ett
provisoriskt inmutningshinder. Bestående hinder bör däremot enligt koUegiets
mening endast kunna införas efter särskilt medgivande av riksdagen.

Svenska
teknologförenlngen finner att förslaget lyder på framsynthet hos utredarna,
eftersom det ger möjlighet att anpassa lagen till en snabb teknisk och
samhällehg utveckling. Föreningen finner del dock samtidigt stötande för
rättskänslan att reservregeln gör det möjligt alt sätta gruvlagen ur spel. Föreningen
föreslår därför att reservregcln formuleras så, att Kungl. Maj:l kan förordna
om inmutningsförbud för visst område under en tid av högst två år och att det
inom denna tid skall framläggas proposition om ändring av lagen för det
aktuella fallet. Tiden två år medger enligt föreningens uppfattning gott
utrymme för utredning och remissbehandling av en så pass enkel fråga som att
komplettera listan med inmutningshinder i gruvlagen.

Jernkontoret
uttalar sig också för en tidsbegränsning av det aktuella inmutningsförbudets
giltighet med krav på riksdagens medverkan för en förlängning.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län är en av de remissinstanser som avstyrker förslaget om en
reservregel. Länsstyrelsen finner att en sådan regel skuUe på samma sätt som
statsgruvefältinstitutet öppna möjlighet att inom betydande markområden
åsidosätta den på i huvudsak fri inmutningsrätt grundade gruvlagen. Vad
utredningen anfört har inte övertygat länsstyrelsen om nödvändigheten av den
föreslagna regeln i synnerhet som den säkerligen skulle verka hämmande på den
enskilda prospekteringsverksamheten. Liknande synpunkter framför bergmästaren
i norra distriktet.

Svenska
gruvföreningen anser inte att det föreligger nägot behov av en reservregel om
övriga inmutningshinder utökas i enlighet med utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen,
länsstyrelsen i Uppsala län och överlantmätaren i Norrbottens län förordar all
beslutanderätten i fråga om tiUämpningen av bestämmelserna angående det
särskilda inmutningshindret skall tillkomma länsstyrelsen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 84

Utredningens
övriga ställningstaganden till frågan om avvägningen mellan gruvintressena och
andra allmänna intressen uppmärksammas av några remissinstanser.

Naturvårdsverket
befarar att del även vid tUlämpningen av den nya lagen kan visa sig att
motstående intresse får svårt att hävda sig gentemot gruvintressel. Del är
därför enligt verkels uppfattning väsentligt all de organ som företräder sådana
andra intressen, bl. a. naturvårdsintresset, får tillfäUe alt framföra sina
synpunkter på elt tidigt stadium. Mol bakgrand härav föreslår verket att berörd
länsstyrelse skall delges varje ansökan om inmutning samt att mutsedel utfärdas
först sedan samråd skett. Länsstyrelsen bör vidare ges tillfälle att yttra sig
om utmals omfattning och disponering liksom i frågor som gäller möjligheten
alt släppa ut gravvalten och lokaliseringen av upplagsplatser för malm m. m.

För
alt naturvårdsintresset reellt skall kunna beaktas vid förrättningen anser
naturvårdsverket vidare att det är av stor vikt alt utredningens förslag
kompletteras med regler om all ulmålsansökan skall åtföljas av en plan över
landskapsvårdande åtgärder, utsläpp av gruvvat-len m. m. Länsstyrelsen bör även
enligt verkets mening ges besvärsrätl över bergm.äslarens beslut i inmutnings-
och ulmålsärenden.

Naturvårdsverket
pekar vidare på all det enligl nuvarande ordning inte föreligger någon
skyldighet för gruvinnehavaren att iordningställa ett gravområde efter avslutad
gravbrytning. Slamdammar och avfallshögar kan härigenom förorsaka vatten- och
luftvårdsproblem om inga åtgärder vidtas. Verket erinrar också om all det
finns ett stort antal övergivna, öppna gravschakt som utgör en allvarlig
olägenhet för viltvården och det rörliga frUuftslivet. Gravinnehavaren bör därför
även åläggas all vidtaga erforderliga skyddsåtgärder för alt hindra människor
och vill från all komma tUl skada. Naturvårdsverket kan således inte acceptera
att frågan om stängsel och andra säkerhetsåtgärder lämnas oreglerad som fallet
är enligl utredningens lagförslag.

Statens
planverk påtalar behovet av en föreskrift om samråd med byggnadsnämnd och
länsstyrelse innan mark anvisas för gruvdriften. En sådan ordning skuUe få till
följd all även sådana aktuella bedömningar från plan- och naturvårdssynpunkt
som ännu inte har manifesterats i fastställda planer och meddelade förordnanden
kan beaktas vid utmålsläggningen. Liknande synpunkter framför länsstyrelsen i
Kopparbergs län och länsarkitekten i Västerbottens län.

SALF
gör del allmänna uttalandet, all miljöskyddshänsyn borde ha beaktats i högre
grad än som skett i utredningens lagförslag.

Samernas
riksförbund ifrågasätter om bergmästaren är en lämplig instans för bedömning
av alla de motstående intressen som måste beaktas vid utmålsläggning och
behandling av därtiU hörande ersättningsfrågor. För alt bedöma de skador och
det intrång som uppkommer för samerna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 85

och renskötseln, bl. a. i samband med gruvdrift, krävs i
allmänhet vidlyftiga och omfattande utredningar. I vattenmål har det som regel
varit nödvändigt att förebringa en betydande vittnesbevisning. Sådan bevisning
kan vid bergmäslarförrältning inte tas upp under ed. Förfarandet vid sådana
förrättningar är dessutom i regel inriktat på en summarisk prövning med beslut
samma dag som förrättningen hålls. Terrängmarkeringar och liknande tekniska
arbeten har i allmänhet färdigställts i förväg. Eftersom bergmästarens
utbildning och intresse helt ligger på del tekniska planet torde ifrågavarande
förrättningar inle heller vara lämpliga fora för behandling av de många gånger
mycket invecklade rättsfrågor som blir aktuella i dessa sammanhang. Mot
bakgrund härav föreslår förbundet en reglering som innebär att skade- och
intrångsfrågor, vilka inte behandlas i vattenmål, på sakägares begäran skall
hänskjutas tUl behandling av expropriationsdomstol. Den som ansöker om utmål
bör dessutom aUlid vara skyldig all prestera en fullständig skadeutredning
beträffande motstående intressen. I fråga om rättegångskostnader bör samma
regler gälla som vid första instans i vattenmål.

Förbundet hemställer vidare att samerna, eller i varje
fall lappfonden, i förekommande fall blir berättigade att uppbära
jordägaravgäld och del av försvarsavgift.

En fråga som enligt förbundets mening nödvändigtvis måste
regleras i en ny gravlag är förhållandena efter gruvbrytningens upphörande. Redan
vid utmålsläggningen bör del sålunda fastställas vilka återställnings-arbeten
som gruvföretaget skall vara skyldigt att ulföra av hänsyn bl. a. till
renskölseln, miljövården och naturvården. För finansieringen av dessa arbeten
bör företagel kunna åläggas att under den tid gruvbrytningen pågår avsätta
medel tUl en särskild fond. Lagen bör dessutom innehålla en föreskrift om att
grava inte får nedläggas förrän föreskrivna återställningsarbeten blivit
utförda och godkända.

Den av utredningen till grund för övergångsbestämmelsernas
utformning antagna huvudprincipen, att den nya lagen med få undantag skall
tUlämpas även på gruvrättsliga förhållanden vilka tillkommit före lagens ikraftträdande,
har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar i detta sammanhang
att nu gällande utmål tUl stor del lagts ut enligl äldre författningar. Med hänsyn
till dessa författningars antal är del, för all förhållandena på området ej
skall bh alltför svåröverskådliga, önskvärt att de äldre reglerna bibehåUs i så
få faU som möjligt. Naturhgtvis bör dessa bestämmelser behåUas i sådana fall,
då ett slopande av dem skulle innebära ett påtagligt intrång i förvärvade
rättigheter. Såvitt hovrätten kan bedöma, är de av utredningen föreslagna
övergångsbestämmelserna i allt väsentligt ägnade att tiUgodose båda de ovan
angivna önskemålen.

Ett liknande uttalande gör länsstyrelsen i Örebro län.
Bland övriga

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 86

remissinstanser som godtar övergångsbestämmelsernas
principiella utformning märks bl. a. Svenska Gruvföreningen och Svenska
Griivin-dustriarbetareförbundet.

En från principieU synpunkt något tveksammare attityd till
förslaget redovisar Jernkontoret. I yttrandet betonas emellertid alt en
tillämpning av kvarstående stadganden från olika skeden av äldre lagstiftning
obestridligen kan skapa svårigheter och osäkerhet om rättsförhållandena. Med
hänsyn härtill och då de föreslagna reglerna såvitt kontoret nu kan bedöma
inte synes medföra något sakligt betydelsefullt intrång i redan bestående
rättigheter, vill kontoret inte motsätta sig förslaget.

Handelskammaren i Luleå anser att de föreslagna
övergångsbestämmelserna kan ge innehavarna av äldre tillstånd tiU inmutningar
och gruvdrift en osäkerhetskänsla om innebörden av deras rättigheter, vilka
ofta har stor ekonomisk räckvidd. Övergångsbestämmelserna bör därför enhgt
handelskammarens mening göras betydligt liberalare och klarare.

Mest kritiska mot denna del av förslaget är bergmästarna i
södra, västra och östra distrikten. I sitt gemensamma yttrande konstaterar de
sålunda att en tUlämpning av den nya lagen även på utmål som lagts ul före dess
ikraftträdande strider mot eljest gällande rättsprinciper.

Vad särskilt beträffar förslaget att de nya reglerna om en
tidsbegränsning av utmals giltighet ges retroaktiv tillämpning, ifrågasätter
Sveriges Advokatsamfund om det inte på grund av principiella skäl eventuellt
kan finnas anledning föreskriva en något längre tidsperiod än 25 år för utmål
som lagts ut före den nya lagens ikraftträdande. Ett annat sätt att mildra
verkningarna av en retroaktiv tillämpning skulle möjligen vara att införa ett
system med ersättning till innehavare av sådana utmål i syfte att kompensera
dem för den genomförda försämringen av deras tidigare förvärvade gruvrätter.

Sveriges Advokatsamfund och Svenska Gruvföreningen
avstyrker förslaget om att de nya reglerna om kronoandel och jordägaravgäld
skall gälla beträffande område som genom framtida utvidgning tilläggs äldre
utmål. Gruvföreningen påpekar härvid att sådana utvidgningar i praktiken
endast torde komma ifråga i mycket begränsad utsträckning och då i huvudsak för
att skydda en malmförekomsts donlägiga fortsättning på djupet. Hovrätten för
Övre Norrland anför i denna del följande. Väl kan vissa principiella
betänkligheter resas mol detta förslag. Såsom utredningen påpekat, måste det
dock, med hänsyn tiU den fortgående avvecklingen av jordägarandelsinstitutel
och de överväganden som hgger bakom kronoandelsinstilutets införande, te sig
föga tillfredsställande all tillåla förstnämnda institut att breda ul sig i
takt med utvidgningen av äldre utmål. Då den föreslagna ordningen ej heller kan
sägas medföra några större ekonomiska konsekvenser vare sig för gruvinnehavaren
eller för jordägaren, vUken får anses kompenserad genom reglerna

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 87

om
jordägaravgäld, finner hovrätten övervägande skäl tala för att rätt till
jordägarandel inte skall uppkomma beträffande nu aktuella områden.

Några
remissinstanser har slutligen även kommenterat den av utredningen i samband
med övergångsproblematiken behandlade frågan om kronoandel i äldre utmål. Svea
hovrätt konstaterar därvid att utredningen är enig om att jordägarandelen i
gamla utmål inle vid den nya lagens ikraftträdande skall ersättas av
kronoandel. Däremot är meningarna delade i frågan om kronoandel skall införas i
samband med all rätten tUl gamla utmål förlängs, vUkel kan bli aktuellt först
25 år efter del att lagen trätt i kraft. Att införa kronoandel i gamla utmål
torde erbjuda stora, av utredningen inte närmare penetrerade lagtekniska
svårigheter. Vidare är det vanskligt att uppskatta hur många gamla utmål som
kommer att finnas kvar om 25 år och att bedöma vUka samhällsekonomiska
värderingar som då kan komma att läggas på frågan. Med hänsyn till dessa
omständigheter finner hovrätten majoritetens ståndpunkt att inle redan nu avge
någon deklaration i frågan bäst grundad.

Reservanterna
af Geijerstams och Lindeils förslag om införande av regler som ger staten rätt
att i samband med förlängning av utmals giltighet inlösa jordägarandelen i
äldre utmål tillstyrks av JK och TCO.

14
Departementschefen

14.1
Allmämia synpunkter

Gruvbanteringen
har gamla anor i vårt land och spelar alltjämt en betydande roU för
samhällsekonomin. Några siffror kan tjäna till belysning. Malmproduktionens
saluvärde beräknades år 1971 till omkring 1,9 miljarder kr. Antalet inom
gruvindustrin sysselsatta personer utgjorde samma år omkring 11 700.
Järnmalmsexporlens värde uppgick år 1971 till närmare 1,3 miljarder kr. vilket
motsvarade 3,8 % av det totala exportvärdet. TUlgången på inhemsk järnmalm har
haft och har alltjämt stor betydelse för den svenska järn- och stålindustrins
utveckling.

I fråga om rätten att
utnyttja malm- och mineralförekomster kan man i modern gravlagsliftning
urskilja tre olika system, nämligen jordäganderältssystemet,
koncessionssystemel och inmutningssystemet. Jordäganderältssystemet utmärks av
att rätten att utnyttja mineralen i jorden tillkommer uteslutande jordägaren.
Koncessionssystemel innebär alt' rätten till mineralfyndighet uppkommer genom
beslut av vederbörande statliga myndighet varvid denna har fri prövningsrätt i
fråga om vem som skall få koncession. Enligt inmutningssystemel slutligen får i
princip den som i föreskriven ordning först anmäler att han vill utnyttja en

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 88

fyndighet
rätt att göra del. I svensk rätt tillämpas alla dessa tre system.
Inmutningssystemet gäller enligl 1938 års gruvlag i fråga om bl. a. järn-,
koppar-, bly- och zinkmalm. Koncessionssystemel tiUämpas enligt 1886 års lag
angående stenkolsfyndigheler m. m. i fråga om stenkol, salt, olja, gas och
alunskiffer samt enligt uranlagen av år 1960 beträffande uran och uranföreningar.
Enhgt lagen om kontinenlalsockeln från år 1966 tillkommer rätten att utforska
sockeln och att utvinna dess naturtillgångar staten. Kungl. Maj:t kan ge annan
tUlstånd alt utforska sockeln och att utvinna naturtiUgångar där. I övrigt
tillkommer mineral jordägaren.

Den
koncessionslagstiftning som nu gäller har huvudsakligen byggts upp inom ramen
för slenkolslagen. I 1855 års gravstadga upptogs stenkol bland de
inmutningsbara mineralen. Genom stenkolslagen övergick man i fråga om stenkol
till ett koncessionssyslem. Bakgrunden härtill var följande. På grund av
stenkolsflötsernas vidsträckta utbredning och ringa mäklighel måste ojämförligt
myckel större områden tas i anspråk för stenkolsbrytning än för gruvdrift.
Samtidigt hade marken i stenkolsområdena i allmänhet högre värde än marken i
malmtrakter. Efter 1800-talets mitt hade en stor mängd mutsedlar beträffande
stenkol utfärdats och spekulation förekommit tiU nackdel både för jordägarna
och stenkolsindustrin. Inmutningssystemel visade sig således inle vara en
lämplig ordning att reglera rätten till stenkolsfyndighet. Att i del lägel
ersätta inmutningssystemet med ett jordäganderättssystem och på så sätt hänvisa
industrin till frivUliga uppgörelser med jordägarna bedömdes kunna hindra
uppkomsten av nya stenkolsanläggningar, eftersom sådana krävde stora
sammanhängande markområden. Genom ett koncessionssyslem däremot ansåg man sig
kunna tillgodose såväl jordägarnas som industrins skähga anspråk. Koncession
skulle medges bara om ett verkligt industriellt behov fanns. På så sätt skuUe
jordägaren skyddas mol del intrång som del då tillämpade inmutningssystemet
medfört. Syftet med stenkolslagen var således att genomföra en
tillfredsställande reglering av förhållandet mellan stenkolsindustrin och
jordägaren. Av hknande skäl har koncessionsbestämmelserna i stenkolslagen
sedermera gjorts tiUämpliga även i fråga om fyndigheter av salt, olja, gas och
alunskiffer.

Rätten
att söka efter och bearbeta fyndigheler av uranhalligl mineral m. m. reglerades
första gången år 1945. Detta skedde genom att stenkolslagen ändrades så, att
koncessionsbestämmelserna i lagen gjordes tUlämpliga också på uranfyndigheler.
Därvid framhölls den utomordentliga betydelse som uran och uranföreningar
redan hade och framdeles kunde få inle minst från försvars- och utrikespolitisk
synpunkt. Med hänsyn härtill framstod del som uppenbart att avsevärda
ölägenheter och vådor var förbundna med en ordning som innebar att vem som
helst skulle ha rätt alt fritt förfoga över dessa naturtillgångar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 89

Numera
regleras rätten att söka efter och bearbeta uranfyndigheler av en särskild
uranlag, vilken som nämnts också bygger på koncessionssystemet.

På gruvlagens område har
vi här i landet alltsedan början av 1700-talel tiUämpat inmutningssystemel. Tid
efter annan har förslag förts fram om övergång från inmutningssystemet till
koncessionssystemet även beträffande de mineral som omfattas av gruvlagen. TUl
förmån för koncessionssystemel har anförts framför allt alt del ger staten
möjlighet att anförtro gruvrälten åt den som har de bästa föratsättningama att
utnyttja mineralfyndigheterna på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt och att
systemet även på annat sätt möjliggör ett ökat samhälleligt inflytande över
gruvnäringen. Skälet till att en övergång till koncessionssystemel inte skett
på gruvrältens område har främst varit det företräde inmutningssystemel ansetts
ha när del gäller att uppmuntra den enskUda malmletningen. Malmfyndigheterna
här i landet är ofta små och svårapptäckla. Malmletningen kräver därför i regel
betydande kapitalinsatser samtidigt som vinstutsikteraa är tämligen ovissa. För
att få fram nya fyndigheter i takt med gruvnäringens behov har del ansetts
nödvändigt för samhället alt i stor utsträckning kunna förlila sig även på
enskUda insatser. Inmutningssystemet har med hänsyn till att det ger
upptäckaren en ovillkorlig rätt till den upptäckta fyndigheten ansetts vara i
högre grad än koncessionssystemet ägnat att stimulera enskilda tUl att
efterforska och undersöka nya fyndigheter. De överväganden som skett om
övergång till koncessionssystemel även på gruvlagens område har därför, som
nämnts, hittUls alltid lett till att man bevarat inmutningssystemel och försökt
tUlgodose kraven på ökat samhällsinflytande efter andra linjer. Hit hör främst
de genom 1938 års gruvlag införda reglerna om s. k. kronoandel.

Inmutningssystemet
sådant del utformats i gruvlagen innebär i korthet följande. Vem som helst kan
i princip få s. k. inmutningsrätt. Denna innebär att man på egen eller annans
mark får undersöka och bearbeta vissa s. k. inmutningsbara mineralfyndigheler.
Fyndighet får inmutas bl. a. om den innehåller malm till vissa metaller t. ex.
jäm, koppar, bly, zink, nickel eller molybden. Inmutning söks hos vederbörande
bergmästare. Den som först ansöker får i princip inmutningsrätt lUl den
aktuella fyndigheten utan att någon prövning av hans kompetens sker.
Bergmästaren anvisar honom ett område, där han får bedriva undersökningsarbete
i fråga om inmutningsbara mineral. Det inmutade området skall ha viss form och
får inte överstiga en viss maximistorlek. Vissa områden är fredade mot
inmutning. Inmulningshinder gäller på bl. a. kronomark som av statsmakterna
förklarats vara statsgruvefält, befäslningsområde, visst område kring järnväg,
kanal eUer bostadshus, område som upptas av elektrisk kraftstation eller
industriell anläggning

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 90

samt
område som omfattas av rätt enligt bl. a. gruvlagen, slenkolslagen eller
uranlagen. Undantag kan medges från flertalet inmutningshinder.
Undersökningsarbetet på det inmutade området skall vara utfört inom tre år.
Förlängning av undersökningstiden kan dock bevUjas med i allmänhet högst fem
år. Skulle inmutningsrätten förfalla därför att undersökningstiden löpt ut,
föreligger inte hinder mot att på nytt ansöka om inmutningsrätt. Kostnaderna på
undersökningsstadiet består av vissa mindre avgifter för det administrativa
förfarandet och viss ersättning tUl markägaren. Undersökningstiden syftar till
att ge inmutaren möjlighet att bedöma om det på platsen finns förutsättningar
för gruvdrift. Om han bedömer alt så är fallet, kan han hos bergmästaren begära
att bli anvisad elt särskilt arbetsområde, s. k. utmål, för gravdrift. Inmutaren
har rätt att bli anvisad utmål, om han kan visa att det inom del inmutade
området finns inmutningsbart mineral. Det förutsätts dock att mineralet är
lämpat för teknisk bearbetning och att det förekommer i sådan omfattning att
det sannohkt kan göras till föremål för gruvdrift. Utmål får inte överstiga en
viss storlek och skall i regel ha viss form. Gruvinnehavaren skall ersätta
fastighetsägaren för markupplåtelsen samt för intrång och skada. Han skall
därutöver varje år betala en avgift lUl fastighetsägaren och en s. k.
försvarsavgifl, som delas mellan staten och fastighetsägaren. Staten har rätt
att inträda i varje gruvföretag med en hälftendel, kronoandel. Delta
förutsätter dock att staten inom viss tid anmäler sitt intresse. Gruvlagen
innehåller särskilda regler för det fall all två eller flera deltar i samma
gruvrörelse. Dessa regler får betydelse t. ex. när staten på grund av
kronoandel är delägare i gruva. Samäganderättsreglerna, som i allmänhet kan
sättas ur kraft genom överenskommelse mellan delägarna, innehåller bl. a.
regler om s. k. brytningsvitsord. Detta innebär att delägare som innehar minst
hälften i gruva kan mol annan delägares vUja genomdriva all viss brytning
eller visst undersökningsarbete utförs. F. n. gäller inte någon tidsbegränsning
i fråga om rätten att inneha gruva.

En
huvuduppgift för gruvrättsutredningen har varit att i fråga om de mineral som
omfattas av gravlagen överväga en övergång från inmutningssystemel till
koncessionssystemel eller en blandform av dessa system. Efter ingående
överväganden har utredningen inte ansett sig kunna förorda en övergång liU ett
koncessionssystem. Utredningen har visserligen konstaterat att
inmutningssystemel i dess nuvarande utformning har vissa brister men har
ansett alt dessa bör kunna avhjälpas genom all partiella reformer med
koncessionspräglade inslag vidtas inom ramen för systemet.

Yttranden över
utredningens betänkande har avgetts av ett 40-tal remissinstanser, bl. a. två
hovrätter, kommerskollegium, SGU, IVA, naturvårdsverket, planverket, sju
länsstyrelser, gruvföreningen, industriförbundet, SAF, LO,
gravindustriarbetarförbundet, TCO, lanlbruksför-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 91

bundet
och kommunförbundet. Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag om att i princip bibehålla inmutningssystemet utan
erinran. Från flera håll framhålls att gruvlagstiftningen bör stimulera till
malmlelning och att inmutningssystemet framstår som ett beprövat medel att
främja sådan verksamhet. Endast en remissinstans, LKAB, har uttryckt tvekan i
fråga om valet av gruvrättsligl system. Även LKAB biträder dock
utredningsförslaget under förutsättning alt de koncessionspräglade reformer
som förslaget i övrigt innebär genomförs.

Eftersom
valet av system för den gruvrättsliga regleringen varit en huvudfråga för
utredningen kommer jag att relativt utförligt uppehålla mig vid denna fråga.
Jag vill emellertid framhålla att den praktiska betydelsen av hur valet
utfaller inte får överdrivas. I praktiken står valet inte mellan renodlade
varianter av de två systemen. Om ett koncessionssystem väljs, torde olika
åtgärder för all stimulera till malmlelning bh erforderliga Även i övrigt
torde jämkningar till förmån för enskUda intressen få ske. Ett inmutningssystem
kan å andra sidan inte godtas i renodlad form utan måste modifieras så, att del
allmännas inflytande på olika sätt stärks. Valet står således i själva verket
mellan två biandsystem, som visserligen från teoretisk synpunkt företer klara
skillnader men som i den praktiska tUlämpningen torde vara tämligen likartade
med avseende på sina effekter. Enligt min mening kan frågan om gruvrättsligl
system därför i första hand avgöras med utgångspunkt från praktiska
överväganden.

Under
lång lid har malmkonsumlionen i Sverige ökat med omkring 4 % per år, vilkel
innebär att den vid oförändrad ökningstakt fördubblas på ca 16 år. För att
gruvhanteringen i vårt land skall kunna upprätthållas och om möjligt utvidgas
krävs inle bara all kända malmtillgångar undersöks ytterligare utan också att
nya fyndigheter upptäcks. I landet bedrivs därför sedan länge en omfattande
prospekterings- och undersökningsverksamhet.

I
fråga om arbelsförloppel vid malmlelning brukar man i grova drag skilja meUan
regionalprospektering, lokalprospeklering och gravundersökning.
Regionalprospektering syftar till alt avgränsa områden som motiverar närmare
undersökningar. Lokalprospeklering avser detaljundersökningar av avgränsade
malmstråk och separata malmobjekl. Gruvundersökningen utgör del sista stadiet i
undersökningsarbetet och omfattar i allmänhet schaklsänkning och ortdrivning.

Malmprospekteringen
i Sverige slår på en hög nivå internationellt sett både i fråga om omfattning
och beträffande kvalitet. Flera stora företag bedriver kontinuerligt
prospektering. Sedan 1920-talel utför SGU omfattande malmprospektering för
statens räkning. Under åren 1963 1972 har SGU genomfört en aUmän inventering
av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län. Av den under senare år bedrivna
prospekte-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 92

ringsverksamheten
i landet i fråga om inmutningsbara mineral kan kostnadsmässigt ungefär hälften,
dvs. i storleksordningen 15 mUj. kr. per år, beräknas ha fallit på SGU och
hälften på enskilda företag.

Gruvundersökningama,
som drar mer än dubbelt så stor kostnad som prospekteringen, utförs till
övervägande del av enskUda förelag.

Enligt
gravrätlsulredningen kan utvecklingen av järnmalmsreserven i Norrbottens län
under senare år bedömas som gynnsam. I Bergslagen har däremot upptäckten av nya
järnmalmsfyndigheter under de senaste decennierna inte hållit jämna steg med
brytningen. En framtida prospektering där torde, när det gäUer järn, i aUt
större utsträckning komma att inrikta sig på djupmalmer. Lelningen efter
sulfidmalmer i de båda nordliga länen har gett gott resultat. En fortsatt
prospektering är dock enhgt utredningen nödvändig om den nuvarande produktionen
skall kunna bibehållas.

Under
senare år har fyndigheler med ferrolegeringsmetaUerna mangan, krom, nickel,
molybden, volfram, kobolt, vanadhi och i någon mån titan tUldragit sig ökad
uppmärksamhet. Den svenska kvalitetsståltillverkningens behov av sådana
metaller tUlgodoses f. n. helt genom import. Alla dessa metaller förekommer
dock inom landet och har också brutits, låt vara i mindre omfattning. Enligt en
utredning, som utförts av en av kommerskoUegium tUlsatt arbetsgrupp, har tidvis
rått en besvärande brist på legeringsämnena nickel, molybden, vanadin, kobolt
och volfram. Mindre uttalade försörjningssvårigheter har även förekommit
beträffande krom. I sin promemoria Sveriges försörjning med legerings-ämnen för
stålindustrin (Kommerskollegium Dnr 119/69), som lades fram i december 1971,
understryker arbetsgruppen vidare att de allvarligaste riskerna för framtida
försörjningsstömingar föreligger i fråga om de legeringsämnen för vilka
prospekleringsutsiktema här i landet är gynnsamma, nämligen molybden, volfram
och nickel.

Gravrättsutredningen
anför sammanfattningsvis att dess undersökningar klart givit vid handen att
del från allmän synpunkt är i högsta grad önskvärt att malmlelningsverksamhelen
i landet vidmakthålls och om möjhgt avsevärt ökar i omfattning i jämförelse med
nuvarande nivå.

1964
års geologiulredning har i belänkandet (SOU 1971: 17) Malm Jord Vatten
anslutit sig till uppfattningen all del med hänsyn till bl. a. gravnäringens
betydelse för landet är nödvändigt att malmletningen intensifieras.

För
att gruvnäringen skall leva vidare och utvecklas krävs all nya fyndigheler
upptäcks och att ökade kunskaper om redan kända mineralfyndigheler inhämtas
genom prospektering och annan malmletnmgs-verksamhet. Kunskaper om våra mineraltUlgångar
behövs också som underlag för den samhälleliga planeringen. Enligl min mening
är det därför av vikt att malmletningsverksamheten kan vidmakthåUas på en hög
nivå.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 93

Som
har framgått av vad jag nyss sagt utför SGU en omfattande malmprospektering för
statens räkning. Anslag för prospekleringen anvisas f. n. över driftbudgeten.

Enligl
förslag i prop. 1973: 41 skall ett nytt industripolitiskl verk med utredande
och planerande verksamhet inom bl. a. mineralsektorn inrättas. Vidare avses
att SGU på sikt skall ulföra prospekteringsarbeten uteslutande på uppdrag.
Inriktningen och omfattningen av SGU:s prospekteringsverksamhet kommer därvid
att bestämmas av uppdragsgivaren. Uppdrag skall kunna lämnas av såväl privata
företag som myndigheler. Det nya industriverket kan komma att aktualisera t.
ex. näringspolitiskt motiverad prospektering. De föreslagna reformerna, som i
fråga om SGU syftar till ett bättre utnyttjande av dess sakkunskap på det
geologiska området, kommer dock inte alt minska behovet av enskUd malmlelning.

Malmlelning
föratsätter som jag redan framhållit i aUmänhet en långsiktig satsning av
betydande ekonomiska resurser i projekt med tämligen ovissa vinstutsikler. De
svenska malmerna förekommer i regel som skarpt avgränsade kroppar. Till läge
och form kan dessa i allmänhet beskrivas som kanlslällda, mer eller mindre
regelbundna skivor. Deras relativt ringa övre yta läcks i allmänhet av mäktiga
lager ofyndigl material. Fyndigheterna är ofta små och särskilt sulfidmalmerna
är svårupptäckla. Man får också räkna med att de lättast anträffbara malmerna
redan hittats. För all leta upp nya fyndigheter fordras i dagens läge allt
större insatser. All prospektering är förknippad med ett betydande ekonomiskt
risklagande sammanhänger dock inle bara med svårigheten att firma nya
fyndigheter. Prospeklören har också all la hänsyn till bl. a. en hårdnande
konkurrens på den intemationeUa malmmarknaden. Utbudet av högvärdig malm har
sålunda ökat mycket starkt genom att nya gravor öppnats i Kanada, Sydamerika,
Väslafrika och Australien. Sveriges närhet till avnämarländerna innebär inle
längre samma försteg som tidigare, eftersom Iransportkostnadema har sjunkit.

Det
är mol bakgrand av vad jag i del föregående har sagt viktigt att en ny gravlag
ges en sådan utformning alt enskilda stimuleras till malmlelning. Jag har i
likhet med utredningen och remissinstanserna kommit lUl uppfattningen alt ett
inmutningssystem från denna synpunkt alltjämt är alt föredra framför ett
koncessionssystem. Vid valet av gruvrättsligl syslem måste emellertid även
andra synpunkter beaktas. Av särskUt intresse härvidlag är möjligheten att
tillgodose samhällets intressen inom gruvnäringen.

Staten
förfogar direkt eller genom bolag över betydande gruvegendomar och intar en
dominerande ställning inom den svenska järnmalmsbrytningen. Huvuddelen av
statens gruvegendomar har tillkommit genom inmutningar i samband med SGU:s
prospekteringsverksamhet eller genom kronoandelsinstitutet. Som nämnts infördes
detta institut i 1938

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 94

års
gruvlag just för att inom ramen för inmutningssystemet stärka det allmännas
inflytande inom gruvnäringen. Del totala antalet utmål i landet uppgick vid
årsskiftet 1967/1968 tiU omkring 5 000. Av dessa äger staten direkt cirka 500
och genom statiiga bolag cirka 600. Vid 1967 års utgång hade anmälan om
begagnande av kronoandel gjorts eller fanns kronoandel latent i 13,8 % av
samtliga utmål. Räknat efter arealen täckte de utmål där kronan innehade anmäld
eller latent kronoandel 27,5 % av den totalt utmålslagda arealen. I egenskap av
jordägare har staten även fått ett antal jordägarandelar i utmål, som regleras
genom äldre lagstiftning. I sammanhanget bör vidare nämnas att det f. n. finns
16 statsgravefält där inmutning av enskUda får ske bara efter tillstånd av
Kungl. Maj:t.

Gravrätlsulredningen
har fäst stor vikt vid de möjligheter som kro-noandelssystemet ger alt främja
en från samhällets synpunkt önskvärd inriktning av gravhanteringen.
Kronoandelen ger staten s. k. brytningsvitsord vilket som nämnts innebär att
staten, även om annan delägare i gruvan inte vill det, kan sälla igång
undersökning eller brytning i gruvan. Vid splittrade ägarförhållanden erbjuder
kronoandelsinstitutet staten möjlighet att tillse all enhetiig gravdrifl
kommer till stånd.

HittiUs
har kronoandelarna regelmässigt utnyttjats på så sätt att de utarrenderats
till inmutaren. Detta har delvis haft sin grand i organisatoriska
förhållanden. De stathga gruvrättigheteraa förvaltas f. n. av kommerskoUegium.
Enligl det förslag som framlagts i den förat nämnda prop. 1973: 41 kommer bl.
a. de uppgifter som kommerskoUegium har enligt gruvlagen att överföras tUl det
nya industriverket. En särskild nämnd skall vidare inrättas med uppgift att
svara för förvaltningen av den gruvegendom som är eller kommer i statens ägo.
Huvudsyftet med nämndens verksamhet skaU vara att se till att gruvegendomen på
bästa sätt tas lUl vara. Nämnden skall bl. a. göra övergripande bedömningar av
hur staten på lämpligaste sätt skall kurma utnyttja sin gruvegendom t. ex.
genom utarrendering, annat samarbete med intresserade företag eller drift i
egen regi. Vidare skall den kunna ta initiativ av olika slag i syfte att
förbättra del ekonomiska utbytet, t. ex. att lägga ut prospekteringsuppdrag och
liknande uppdrag.

Vad
jag nu sagt innebär att staten också inom ramen för ett inmutningssystem
kommer att ha inte obetydliga möjligheter att tUlgodose samhällsintressena.
Frågan är då om ett koncessionssystem därutöver kan ge sädana fördelar från
samhällssynpunkt att del bör äga företräde framför inmutningssystemet.
Utredningen har redovisat olika fördelar som skulle kunna vinnas genom övergång
tUl elt koncessionssyslem. Del allmänna skulle kunna tillse att koncession ges
endast åt företag som bedöms lämpliga för uppgiften. Koncessionsområdena skulle
kunna ges ändamålsenlig utformning och storlek. Genom olika vUlkor skulle
vidare kunna tillses att koncessionen utnyttjas effektivt. SamhäUsin-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 95

flytandet
skulle kunna tUlgodoses antingen genom att koncession ges åt statiigt företag
eller genom villkor av olika slag. I samband med koncessionsprövningen skulle
staten också kunna göra en samhällsekonomiskt rimlig avvägning mellan
gruvintressel och motstående allmänna och enskilda intressen. Utredningen har
emellertid också pekat på omständigheter som på olika sätt begränsar
koncessionssystemets fördelar. Jag vill här nämna följande. De svenska malmerna
är, uttalar utredningen, med hänsyn till att de uppträder i form av relativt
många, små och svårupptäckla fyndigheter i och för sig inte så väl lämpade för
ett koncessionssystem. Man skulle få ett myckel stort antal koncessionsärenden.
Ett koncessionssystem torde fungera bäst där det med hänsyn tUl fyndigheternas
uppträdande är ändamålsenligt med stora sammanhängande koncessionsområden.
Samhällets möjligheter att påverka gruvföretagens lokalisering är med hänsyn
till bundenheten vid minerallUlgångarna begränsade. Begär flera ekonomiskt och
tekniskt väl kvalificerade förelag undersökningskoncession tiU samma område,
uppkommer enligl utredningen svårigheter för koncessionsmyndigheten att avgöra
vem som från samhällsekonomiska synpunkter bör erhåUa koncession. Möjligheterna
att genom koncessionsvillkor reglera omfattningen av undersökningsarbete och
brytning torde i realiteten vara begränsade. Intensiteten och m.etoderna i
arbetet måste anpassas efter vad som efter hand blir känt om fyndighetens
beskaffenhet och andra förhållanden som inte är kända vid
koncessionsgivningen. Brytningens omfattning måste bli beroende av lönsamhet
och avsättningsmöjligheter. Sammanfattningsvis synes utredningen mena, att
koncessionssystemet visserligen erbjuder något bättre möjligheter än
inmutningssystemel i dess nuvarande utformning när det gäller att tUlvaralaga det
allmännas intressen. De fördelar som skulle kunna uppnås från samhällehg synpunkt
med en övergång tUl ett koncessionssystem är dock i praktiken begränsade.

Vid bedömningen av vilket
system som bäst tillgodoser de samhälleliga intressena har man som jag redan
sagt inte att välja mellan renodlade former av inmutningssystemet och
koncessionssystemet. Valet står i stället mellan ett koncessionssystem, som
jämkats med hänsyn till enskilda intressen, och ett på olika sätt modifierat
inmutningssystem. Utredningens förslag innebär att vissa partiella reformer med
koncessionspräglade inslag vidtas inom ramen för ett i princip bibehållet
in-mutningssyslem. Jag skall här nämna några punkter i utredningens förslag
som är av särskilt intresse i detta sammanhang.

Del
är från allmän synpunkt angelägel att inmutningar utnyttjas för intensivt
undersökningsarbete och inle bibehålls längre än som är nödvändigt för detta
ändamål. Utredningen föreslår därför den nyheten att inmutaren under den lid
han bedriver undersökningsarbete skall utge en med hänsyn till tid och areal
beräknad avgift som efter viss tid höjs.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 96

Undersöknuigsliden
skall vara två år, om inte förlängning medges. Förlängning skall kunna vägras
om sökanden inte utfört någol ändamålsenligt undersökningsarbete och del finns
anledning anta att han inte heller kommer all bedriva sådant arbete. Som en
ytterligare åtgärd för all hindra missbruk av inmutningssystemet förordar
utredningen att hinder mol ommutning införs. När verkligt behov av längre
undersöknmgslid än den normala föreligger skall detta i första hand tillgodoses
genom förlängning efter särskUd prövning. Statsgruvefältinstilutel föreslås bli
tUlämpligt på all mark i hela landet. I förslagel utökas inmutningshindren
också med bl.a. en reservregel enligt vUken Kungl. Maj:t kan införa
inmutningshinder på område där gruvdrift kan antas hindra eUer avsevärt
försvåra sådan förekommande eller planerad användning av marken som är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vad gäller bestämmelserna om utmål
föreslår utredningen att en viss skärpning genomförs beträffande kraven på den
bevisning om malmförekomst som måste presenteras för att utmål skall kunna
erhållas. Kronoandelen bibehåUs och föreslås uppkomma automatiskt i och med
utmålsläggningen, om inte staten då avstår från kronoandelen. Vidare förordar
utredningen en ordning, som gör gruvrältens bestånd under en längre tid beroende
av att den utnyttjas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Enligt
förslaget skall utmål bevUjas för en lid av 25 år. På ansökan av
gruvinnehavaren skall denna tid kunna förlängas med högst 20 år i sänder. För
främjande av ett enhetiigt utnyttjande av gravrältigheter som avser samma
fyndighet eller närbelägna fyndigheter skall enligl förslagel inlösen under
vissa förutsättningar kunna äga rum av utmål som ligger nära varandra. Inlösen
skall även kunna ske när det är av synnerlig vikt från allmän synpunkt att viss
mineralfyndighel undersöks eller bearbetas eller att fyndighet utnyttjas på
annat sätt eller i större omfattning än tidigare och därigenom vinns väsentlig
teknisk och ekonomisk fördel.

De
olika reformer som utredningen föreslagit inom inmutningssysle-mets ram har i
allmänhet tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen. Även
jag anser att förslagen är i huvudsak väl anpassade för sitt ändamål. De
förordade reformerna innebär enligl min mening all väsentliga modifikationer
till förmån för samhällsintressena sker i det nu gällande inmulningssystemet.

Sammanfattningsvis
vUl jag anföra följande.

Det
nu tiUämpade inmulningssystemet synes i stort sett ha fungerat väl.
Utredningen, vari ingått bl. a. företrädare för gruvnäringen och dess
anställda, har efter ingående överväganden kommit tiU slutsatsen att de brister
som dock finns i den nuvarande rättsliga regleringen bör avhjälpas genom att
partiella reformer vidtas inom ramen för inmutningssystemel. Remissinstanserna
har i allt väsentligt enhälligt intagit samma ståndpunkt. Allmänl har man,
liksom jag själv gör, anslutit sig

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 97

till
uppfattningen all inmutningssystemel har elt klart försteg framför
koncessionssystemel när del gäller all stimulera till sökande efter nya
fyndigheter. Samhället har redan genom kronoandelama och på annat sätt ett
betydande inflytande inom gruvnäringen. Genom modifieringar av regelsystemet av
det slag utredningen förordar förbättras möjligheterna alt tUlgodose de
allmänna intressena samtidigt som inmutningssyste-mels fördelar bibehålls. Vid
övervägande av samtiiga omständigheter som inverkar på frågan om valet av
gruvrättsligl syslem har jag kommit till uppfattningen att inmulningssystemet
bör bibehållas. Jag ansluter mig således till den ståndpunkt som utredningen
och remissinstanserna intagit. Inmutningssystemel bör dock modifieras genom
kon-cessionsbelonade inslag efter de riktlinjer som utredningen har föreslagit.
Elt sådant blandat syslem synes mig innebära en lämplig avvägning mellan å ena
sidan behovet av alt stimulera den enskUda malmletningen och å andra sidan
önskemålet om ett samhälleligt inflytande inom gruvnäringen.

Jag
övergår härmed lUl alt behandla vissa viktigare avsnitt i utredningens förslag
lUl ny gruvlag. Förslagel har i allmänhet tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Även jag anser all förslaget kan läggas till grand för
ny lagstiftning. Som framgår av del följande föreslår jag dock i några
hänseenden andra lösningar än utredningen.

14.2
Inmutning

Enligl
gruvlagen kan mineralfyndighet inmutas om den innehåller malm till någon av
följande metaller, nämligen guld, silver, platina, kvicksUver, koppar, bly,
zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram,
tenn, vismut, anlimon och arsenik. Undantag görs dock för sjö- och myrmalm.
Inmutning kan också ske om fyndigheten innehåller svavelkis, magnetkis, grafit,
apatil eller magnesit.

Gravrätlsulredningen
har inte föreslagit någon ändring i fråga om kretsen av inmutningsbara mineral.

Vid
remissbehandlingen har från bergmästarhåll föreslagits att uran och uranföreningar
skall göras inmutningsbara.

Jag
anser för min del att det inle finns anledning all frångå principen all
utnyttjandet av uran bör vara underkastat den kontroll som koncessionssystemel
innebär. Inte heller i övrigt bör någon ändring i fråga om kretsen av
inmutningsbara mineral nu ske.

Inmutning
i anslutning till prospektering sker i varierande omfattning och på olika
stadier i arbetet beroende bl. a. på fyndighetens karaktär, geografiska läge
och betydelse från ekonomisk synpunkt. Vanligen söks dock inmutning som
förberedelse för lokalprospeklering. Inmulningsrätt beviljas av bergmästaren.

Antalet
inmutningar utgjorde under perioden 19401967 i genom-

7
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 ;, 98

snitt
nära 1 800 per år. Under senare år har antalet inmutningar, huvudsakligen
beroende på den särskilda Norrbollensinventeringen, varit väsentiigt högre.
Antalet översteg sålunda 8 000 år 1969 och 5 000 åren 1970 och 1971.

Inmutat
område skall enligl gällande bestämmelser vara cirkelformigt och ha en radie av
högst 200 meter. Arealen kan således högst uppgå till 12,56 hektar. Enligt
gruvrättsutredningen har malmlelningsleknikens utveckling medfört behov av
stora undersökningsområden. Storleken och formen av området för en inmutning
bör anpassas härtiU och tUl vad som är ändamålsenligt med hänsyn till
inmutningens huvudsyfte. Delta bör enligt utredningens mening vara alt bereda
skydd för investeringar i undersökningsarbeten i form av ensamrätt lUl fyndigheter
som påträffas vid undersökningarna. Sådant skydd bör i princip utformas med
tanke på sådana undersökningsarbeten,som drar en tämligen hög kostnad per
arealenhet, dvs. vanligen lokalprospeklering. Del bör däremot inle avpassas med
hänsyn till undersökningsområdets storlek vid flygprospektering, översiktliga
markundersökningar eUer regionalprospektering. Införande av ett så omfattande
skydd skulle enligt utredningens mening innebära att vidsträckta områden
temporärt avspärrades från undersökning av andra prospeklörer, även i sådana
fall då undersökningsintensileten per arealenhel kan, beräknas bli ringa. Utredningen
föreslår från dessa utgångspunkter och på grandval av beräkningar rörande
lokalprospekteringens behov m. m. all inmulningsområde skall få omfatta högst
100 hektar.

Cirkelformen
har, framhåller utredningen, den fördelen all dét inmutade områdets gränser
enkelt kan anges genom att medelpunktens läge på marken fixeras. Den största
nackdelen med cirkelformen är att den inte kan avpassas efter fyndighetens
form. Denna olägenhet skulle än tydligare komma till uttryck, om man som
utredningen förordar ökar maximiarealen på det inmutade området till 100
hektar. Med hänsyn till de svenska malmfyndigheternas vanligen långsträckta
form skulle cirklarna i många fall komma att läcka mycket större områden än inmutaren
vore intresserad av att undersöka. Vidare skulle mellanrammen mellan cirklarna
bli så stora all betydande överlappningar blev ofrånkomliga. Med hänsyn till
dessa omständigheter föreslår utredningen att kravel på att inmutat område skall
ha viss form slopas.

I
utredningens förslag ingår också alt inmutaren under den tid han utför
undersökningsarbete skall betala inmulningsavgifl tUl staten. Denna beräknas
med hänsyn till undersökningstidens längd och det inmutade områdets storlek.

Som
utredningen har anfört har den moderna malmlelningslekniken medfört behov av
stora undersökningsområden. Den nuvarande maximiarealen är i flertalet fall
helt otUlräcklig. Följden har blivit, alt malm-lelningsföretagen i betydande
utsträckning lägger ut sammanhängande

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 99

komplex
av inmutade områden. Detta innebär praktiska problem och onödigt besvär för
både myndigheter och inmulare. Ett undersökningsområde om 100 hektar synes i
allmänhet vara tUlräckligt för detalj-undersöknmg även av en relativt stor
fyndighet. Antalet mmulningar kan härigenom minska betydligt.
Utredningsförslaget är från denna synpunkt ändamålsenligt och har inte mött
någon erinran vid remissbehandlingen. Enligt min mening kan det emellertid
ifrågasättas om det finns skäl alt i lagen ta in en föreskrift om alt inmutat
område får omfatta högst viss areal. Två synpunkter gör sig härvid gäUande. Å
ena sidan bör en bestämmelse i ämnet tUlgodose prospektörernas behov av stora
undersökningsområden. Å andra sidan bör det vara möjligt alt hindra att större
områden än inmutaren har möjlighet att undersöka undantas från prospektering av
andra intressenter.

Vad
först gäUer frågan om behovet av stora undersöknuigsområden framgår av material
som utredrungen har framlagt angående inmutnings-enheternas storlek i norra
bergmästardistriktet åren 19551964 att ett inmulningsområde om 100 hektar
skulle ha varit otUlräckligt som skydd för ett undersökningsområde av
normalstorlek. Även vid elt genomförande av utredningens förslag torde således
i många fall komplexbUd-ning bli erforderlig. Detta är som redan nämnts en
opraktisk ordning. När det gäller begränsning av de inmutade områdenas storlek
har en regel som den föreslagna ringa praktisk betydelse. Om den skall få avsedd
effekt måste den kompletteras med förbud mot att inmutade områden läggs ut i
sammanhängande komplex. Något sådant förbud föreslås dock inle av utredningen
och torde inte heUer lämpligen böra uppställas. Man får som jag förut sagt
räkna med att det i många fall finns ett fullt berättigat intresse av alt ha
tillgång tUl mycket stora undersökningsområden. Ett förbud av nämnda slag
skulle i många fall kunna hindra att undersökningsarbetet bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt.

Enligt
1884 års gruvsladga var inmulningscirkelns radie 100 meter, motsvarande en yta
av 3,14 hektar. I 1938 års gruvlag bestämdes radien till 200 meter. Höjningen
visade sig snart nog helt otUlräcklig. Den tekniska utvecklingen fortgår snabbt
och kan leda lUl alt inte heller en maximiareal om 100 hektar motsvarar
behoven.

Med
hänsyn till det anförda anser jag alt det inte finns skäl att i den nya
gravlagen la in en arealregel av del slag utredningen har föreslagit. En
allmänt hållen regel som gör det möjligt att avpassa inmutat område efter vad
som i varje särskilt fall är lämpligt är enligt min mening att föredra.
Bestämmelsen synes kunna få den innebörden alt inmutat område inte får vara
större än all del kan antas all sökanden har möjlighet alt undersöka del i sin
helhet på elt ändamålsenligt sätt. Härigenom blir det möjligt att avpassa
områdets storlek med hänsyn till omständigheterna i det enskUda fallet
samtidigt som missbruk av inmulningsrätten kan förhindras. Önskemålet att
onödig fältspärrning inte sker torde

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 100

dessutom
i stor utsträckning bli tillgodosett genom det system av un-dersökningsavgifler
som jag förordar i det följande.

Vad
gäller frågan om inmutat områdes form vUl jag anföra följande.

Cirkelformen
har som nämnts den fördelen, att det inmutade områdets gränser lätt kan
bestämmas genom att medelpunktens läge på marken fixeras. Å andra sidan medför
kravet på viss form den nackdelen att inmutningsområdet inte kan avpassas med
hänsyn liU de indikationer som kommit fram i fråga om fyndighetens sträckning.
Denna nackdel blir ännu större om någon begränsning i fråga om inmutat områdes
storlek inle längre skall finnas. Mol förslagel all slopa kravel på bestämd
form har från några håll anförts, att del medför ökat arbete med lägesangivelse
och beskrivning av inmulningsområdet. Denna synpunkt bör enligt min mening inle
få vara avgörande. Jag vUl f. ö. peka på att ett genomförande av uttedningens
förslag självfallet inte utesluter, all cirkelformen alltjämt används. För små
inmutningsområden och i särskilda fall även större sådana kan cirkelformen vara
den lämpliga. I andra fall kan del vara mest praktiskt all låta området omfatta
viss fastighet eller vissa fastigheter. Inte heller i sådana fall föreligger
några svårigheter alt ange det inmutade området.

Med
hänsyn tUl det anförda ansluter jag mig till uppfattningen att kravet på att
inmutat område skall vara ckkelformat bör slopas. Vid remissbehandlingen har
från bergmästarhåll befarats att elt slopande av kravet på viss form kan leda
liU att mindre seriösa inmulare lägger ul t. ex. mycket långa och smala
undersökningsområden. Missbruk av detta slag synes kunna stävjas genom att i
lagen las in en föreskrift om all inmutat område skaU ha lämplig form.

Som
utredningen har anfört bör inmutat område vara sammanhängande. Däremot bör
hinder inte möta mol att områden innanför inmut-ningsområdels yttergränser
undantas.

Undersökningsarbete
skall enligt gällande huvudregel vara utfört inom tre år från dagen för
mutsedelns utfärdande. Har ansökan om utmål inte getts in till bergmästaren
inom denna lid, går inmutningsrätten förlorad. Bergmästaren eUer
kommerskollegium kan dock under vissa förutsättningar medge förlängning av
undersökningstiden. Bergmästaren kan förlänga liden med högst två år bl. a. om
undersökningsarbetet inte har kunnat fullgöras på grund av markens
beskaffenhet, arbetsinställelse, särskilda naturförhållanden o. d. Därutöver
kan kommerskollegium i vissa fall medge förlängning med högst tre år. Om
inmulningsrätt skulle upphöra, kan f. n. ommulning ske.

Den
moderna malmlelningslekniken har enligl utredningen medfört att den i gruvlagen
föreskrivna normala undersökningstiden av tre år i åtskilliga fall inte är
tillräcklig. Inmutaren har därför i betydande utsträckning fått antingen
begära förlängning av undersökningstiden eller också mula om samma fyndighet en
eller flera gånger. Utredningen

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 lOi

föreslår
därför att bestämmelserna om undersökningstidens längd anpassas till det
faktiska behovet. Del bör med hänsyn härtill i allmänhet vara möjligt för inmutaren
alt behålla inmulningsområdet under sex år. Samtidigt förekommer enligl
utrednmgen i många fall att elt inmutat område snabbi kan avföras från
ytterligare undersökningar. Utredningen anser alt det i sådana fall är en
fördel från allmän prospekteringssynpunkl om inmutnmgsrätten kan upphöra redan
efter ett par år. I sådana fall då längre undersökningstid behövs krävs del å
andra sidan garantier för alt del inmutade området utnyttjas för intensivt undersökningsarbete
och inle bibehålls längre än som är nödvändigt för detta ändamål. Dessa
garantier bÖr, anser utredningen, i första hand skapas genom ett avgiftssystem
i kombination med vissa möjligheter för inmutaren att på ett tidigt stadium
avslå från inmutningsområdet eUer del därav.

Utredningsförslaget
innebär vidare alt en viss prövning av sökandens kompetens skall bli möjlig.
Utredningen konstaterar alt inmulningsrätt f. n. kan erhållas ulan sådan
prövning. Avsaknaden av varje möjlighet till kompelensprövning framstår enligl
utredningen som otUlfredsstäUande. Utredningen avvisar dock tanken på alt
införa en kompelensprövning i omedelbart samband med ansökan om inmulningsrätt.
Som skäl anförs att betydande svårigheter möter mol att redan då pröva en
sökandes kompetens att företa ett ändamålsenligt undersökningsarbete. Vilka
krav som bör släUas beror i stor utsträckning på fyndighetens beskaffenhet och
denna är på inmutningssladiel okänd för både sökanden och bergmästaren. Det
måste vidare enligt utredningen antas att intresset hos enskUda personer för
malmlelning skulle mmska om sådana kompetenskrav uppställs att enskUda i
allmänhet inle kan få inmulningsrätt.

Utredningen
föreslår av de skäl som jag här kortfattat redovisat att inmulningsrätt skall
beviljas för två år. Därutöver skall tiden kunna förlängas i första hand med
fyra år. Seriösa gruvföretag skall ulan behovsprövning få förlängnmg med fyra
år, och de kan således normalt räkna med en sexårig undersökningslid. Den som
under den första tvåårsperioden inle ulfört något ändamålsenligt undersökningsarbete
och som inte heller kan antas komma alt bedriva sådant arbete skall däremot
kunna vägras förlängning av undersökningstiden. Efter särskild prövning skall
å andra sidan tiden kunna förlängas utöver den första förlängningsperioden med
ytterligare fyra år. Undersökningstiden kan således enligl förslagel bli
sammanlagt högst tio år.

Utredningen
föreslår dessutom den nyheten i förhållande till gällande lag att inmutaren
under undersökningstiden skall betala inmulningsavgifl till staten. Avgiften
föreslås bli 5 kr. per hektar av del inmutade området. Vid förlängning skall
avgiften beräknas efter 10 kr. per hektar och år.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 102

Uttedningens
förslag beträffande undersökningstidens längd har blivit utsatt för kritik av
några remissinstanser. Kritiken går ul på alt den normala undersökningstiden
bör vara längre än två år. Enligt SGU torde som regel först efter fyra år
föreligga reella möjligheter att företa en gallring i ett inmutningskomplex.

För
egen del får jag anföra följande.

Inmutning
begärs ofta på tämhgen svaga indikationer om malmförekomst. I betydande
utsträckning förekommer att prospeklörer lägger ut sammanhängande komplex av
inmulningsområden. Exempel finns på att sådana komplex omfattat flera hundra
eller t. o. m. tusentals inmutade områden, vart och ett med nuvarande
maximistorlek. I del alldeles övervägande antalet fall upphör inmutningsrätlen
vid undersökningstidens slut utan att leda tUl utmålsläggning. Antalet under
perioden 19541967 lagda utmål utgjorde sålunda i genomsnitt endast 1,3 % av
antalet under samma tid utfärdade mutsedlar. Inte så sällan torde inmutaren
redan i ett tidigt skede av undersökningstiden kunna konstatera, att det
inmutade området eUer del därav saknar intresse för honom.

Om
de indikationer som erhålls vid de förberedande undersökningarna är positiva,
genomförs i regel ett omfattande undersökningsprogram innebärande att olika
delar av området systematiskt genomgås med olika instrument. Insamlingen och
bearbetningen av olika dala är ofta tidsödande. Den nuvarande normala
undersökningstiden om tre år har i flera fall visat sig otillräcklig för
utförande av sådana undersökningsarbeten som behövs för utmålsläggning. Ofta
ger den första bearbetningen av undersökningsresultatet inte något entydigt
svar utan kompletterande undersökningar måste ulföras. Geografiska och
klimatiska förhållanden kan medföra att arbetet ytterligare fördröjs.
Undersökning av djupmalmer kräver som regel längre tid än tre år. Nu nämnda
omständigheter har bl. a. lett tUl att frekvensen av ommutningar är mycket hög.

Bestämmelserna
om undersökningstidens längd bör i första hand utformas med sikte på att det
undersökningsarbete som normalt behövs för utmålsläggning skaU hiima slutföras
och resultaten bearbetas inom undersökningstiden. Den utredning som föreligger
i lagstiftningsärendet ger klart vid handen att den nuvarande
undersökningstiden i åtskilliga faU är otillräcklig. Jag delar utredningens
uppfattnhig att inmutaren, om så behövs, skall kunna påräkna en sexårig
undersökningstid. Som utredningen har framhållit är det å andra sidan
angeläget att inmutningar utnyttjas för intensivt undersökningsarbete och inte
bibehålls längre än som är nödvändigt för detta ändamål. Av vad jag förut
anfört framgår att många inmutningar på ett tidigt stadium kan avföras från
ytterligare undersökningar. I sådana fall bör inmutningen inle spärra området
för andra intressenter under så lång tid som sex år ulan

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 103

kunna
bringas att upphöra dessförinnan. För att tillgodose båda dessa synpunkter har
utredningen föreslagit att inmutning skall beviljas för en tvåårsperiod och att
inmutaren därefter i allmänhet skaU ha rätt att få förlängning med högst fyra
år. Vad utredningen föreslagit i denna del har inte mött någon principiell
erinran vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig lUl förslaget att
inmutning bör beviljas för en kortare period och alt inihularen i allmänhet
skall ha räll alt få tiden förlängd till sex år beträffande hela det inmutade
området eller del därav.

Den
första undersökningperiodens längd bör avpassas med hänsyn till den tid som
vanligen åtgår för de förberedande deltaljmätningar som syftar till alt utröna
om ingående undersökningar är motiverade. Ofta torde en tvåårig
undersökningstid vara tillräcklig. Den erforderliga liden synes emeUertid kunna
variera inom ganska vida gränser beroende bl. a. på det inmutade områdets
storlek och belägenhet, de undersökningsmetoder inmutaren använder sig av och
de resiirser han förfogar över. SGU har som jag förat nämnt anfört all del
först efter fyra år finns förutsättningar att göra en gallring bland
inmutningarna. Nutida prospekteringsarbeten föratsätter enligl SGU ofta
arbeten inom relativt stora regioner för alt man skall få säkrare underlag för
tolkning av resultaten vid undersökningsarbetenas gång. I regel måste de först
erhållna resultaten kompletteras med geofysiska och/eller geokemiska mätningar
och förnyade geologiska fältarbeten. Det vore enligt SGU orationellt all forcera
dessa arbeten genom att sälla in aUa tillgängliga undersökningsförfaranden
utan all ha ingående bearbetat resultaten av först påbörjade undersökningar.

Del
kan mot bakgrund av del anförda ifrågasättas om inte viss möjlighet bör finnas
alt redan när inmutning beviljas avpassa tiden efter omständigheterna i det
enskUda fallet. Del torde emellertid vara vanskligt att på ett så tidigt
stadium avgöra hur lång undersökningstid som behövs. Den remisskritik som går
ut på att två år är en för kort period synes dock ha fog för sig. Det är
angelägel alt inmulare och bergmästare inte onödigtvis betungas med
ansökningar om förlängning av undersökningstiden. Jag förordar därför att den
första undersökningsperioden får omfatta tre år. Däratöver skall seriösa
inmulare ulan närmare prövning kunna få förlängning med ytterligare tre år.
Sådana inmutare kan således normall räkna med en undersökningstid ay sex år.
När synnerliga skäl föreligger bör som utredningen föreslagit förlängning
kunna medges med ytterligare fyra år.

Utredningens
förslag om införande av inmulningsavgifter har allmänt godtagits vid
remissbehandlingen. Inte heller jag har något alt erinra däremot. Ett
avgiftssystem är ägnat alt verka för att undersökningsområdena inte görs
större än som är lämpligt med hänsyn till inmularens resurser och för att de
verkligen utnyttjas för undersökningsarbete. Ut-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 IO4

rednuigen
har föreslagit att avgiften för den första undersökningsperioden skall
beräknas efter 5 kr. per hektar av det inmutade området och att den under
förlängningsperioden skall utgå med 10 kr. per hektar och år. Även jag anser
att avgiften bör vara av ungefärhgen denna storlek. Avgifterna, som jag vUl
benämna undersökningsavgifler, bör emellertid sucessivt anpassas till ändringar
i penningvärdet. Vid bestämmandet av dessa avgifter bör hänsyn tas också tUl
kostnaderna för det administrativa förfarandet. Enklast kan en anpassning i
dessa avseenden ske om det läggs i Kungl. Maj:ts hand alt bestämma avgifternas
storlek. Jag förordar därför att i lagen föreskrivs att undersökningsavgifl
skall utgå enligl grander som Kungl. Maj:t bestämmer.

Beträffande
utredningens förslag om viss kompelensprövning vill jag anföra följande.
Inmulningssystemet har som framhåUits i avsnittet 14.1 betydande fördelar från
aUmän synpunkt på grund av dess stimulerande inverkan på malmletningen. Det är
emellertid också av vikt att de inmutningsbara fyndigheterna utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt. I stort sett torde visserligen inmutningssystemel även
från denna synpunkt ha fungerat väl. Det framstår emellertid som en brist att
en inmulare kan uteslänga andra från en fyndighet även i sådana fall när han
själv inle utför elt ändamålsenhgt undersökningsarbete. Den nyss förordade
undersökningsavgiften bör dock motverka onödig fältspärrning. Enligt min
mening bör därutöver också en viss kompetensprövning ske. Vissa skäl talar för
att en sådan prövning bör ske redan i samband med alt ansökan om inmulningsrätt
görs. Vad jag tidigare föreslagit i fråga om storleken på inmutat område innebär
i själva verket att en slags prövning sker av inmutarens kompelens redan vid
ansökningstillfället. Utöver denna prövning, som i aUmänhet torde bli tämligen
summarisk, bör dock inle någon kompetensprövning ske på ansökningsstadiet.
Utredningens förslag innebär att möjlighet införs till viss kompetensprövning
i samband med ansökan om förlängning av undersökningstiden. Förslagel har inte
mött någon erinran vid remissbehandlingen. Också enligt min mening framstår
del som rimligt att man vid ansökan om förlängning av undersökningstid har
möjlighet att pröva sökandens kompetens. Man får dock räkna med alt intresset
för enskUd malmlelning avlar om man uppställer kompetenskrav som i allmänhet
inle kan uppfyllas av enskilda. Del finns därför anledning att gå fram med viss
försiktighet. Utredningens förslag synes innebära en i princip lämplig lösning.

Enligt
utredningens förslag skall förlängning av undersökningstiden kunna vägras, om
sökanden inle utfört någol ändamålsenligt undersökningsarbete och det finns
anledning anta alt han inte heller kommer alt bedriva sådant arbete. Enligt min
mening bör kraven för bifall till ansökan om förlängning av undersökningstiden
skärpas något. Har sökanden inte utfört något ändamålsenligt
undersökningsarbete under den först medgivna liden, synes utgångspunkten böra
vara att han inte heller

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 10b

framdeles
kommer alt ulföra något sådant. Del bör då vara sökandens sak att göra
sannolikt alt han har för avsikt att utföra ändamålsenligt undersökningsarbete och
alt han har de resurser som behövs för detta. Jag föreslår alt bestämmelsen
utformas så, alt ansökan om förlängning skall avslås, om sökanden inle ulfört
något ändamålsenligt undersökningsarbete och det inte heUer finns anledning
till antagande alt han kommer att ulföra sådant arbete. Den förordade
bestämmelsen är inle avsedd alt lägga hinder i vägen för seriösa inmutares
utnyttjande av sina inmutningar. Sådana inmutare torde i allmänhet planera sin
verksamhet så, all de är i stånd all påbörja prospektering inom inmutat område
under den första undersökningsperioden. Undantagsvis kan emellertid motsatsen
inträffa. Uppgift från en sådan inmutare att han avser all la upp
undersökningsarbete bör i allmänhet kunna las för god. Har ett sammanhängande
fäll av inmutningar lagts ul för systematisk genomsökning bör de vid prövning
av ansökan om förlängning av undersökningstid betraktas som en enhet.

Den
nuvarande ordningen med ommutningar står enligt utredningen inte i
överensstämmelse med inmutningssyslemets syfte, då den ger inmutaren möjlighet
all under lång tid undanhålla ett område från undersökning av andra
intressenter ulan all han själv behöver utföra några undersökningsarbeten.
Utredningen förordar därför att förbud mot ommutning införs. Enligl förslagel
skall inmutning, oberoende av vem som begär del, inte ulan dispens få företas
på område som under året närmast före inmulningsansökningen varit inmutat
eller ulmålslagt.

Förslagel
har avstyrkts av kommerskollegium och samtliga bergmästare. För egen del
ansluter jag mig till uppfattningen att inmutningar inle bör få bibehåUas under
myckel lång tid utan prövning av behovet. När behov av längre undersökningslid
föreligger bör delta tUlgodoses inte genom ommutning utan genom förlängning av
undersökningstiden. Jag har i det föregående föreslagit att undersökningstiden
i särskilda fall skall kunna utsträckas till tio år. Härigenom torde kraven på
längre undersökningslider bli i allt väsentligt tUlgodosedda. Jag anser därför
att ommutning i princip inle bör få förekomma. Skulle i något enstaka fall
längre undersökningstid behövas än som kan erhållas enligl bestämmelserna om
förlängning av undersökningstid, bör del dock vara möjligt att tUlåta
ommutning.

Med
hänsyn lUl del anförda föreslår jag att förbud mot ommutning införs i
huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

14.3
Yissa inmutningshinder

Enligl
gruvlagen får medelpunkten i inmutningscirkeln, den s. k. in-mulningspunklen,
inte vara belägen på och del inmutade området inte omfatta vissa fredade
områden. Inmutningshinder gäller sålunda för an-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 106

nan
inmulare än staten beträffande område på kronojord som genom beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen förklarats skola utgöra statsgruvefält eller om vars
förklai-ande för stalsgravefält statlig myndighet väckt förslag hos Kungl.
Maj:t. Däratöver gäUer inmutningshinder på i huvudsak följande områden,
nänUigen befäslningsområde, nationalpark, begravningsplats, område på visst
avstånd från järnväg, kanal eller bostadshus, område som upptas av elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning samt område som omfattas av rätt
enligt bl. a. gruvlagen, slenkolslagen eller uranlagen. Från flertalet av
inmutningshindren kan dispens medges.

Systemet
med inmutningshinder innebär alt vissa intressen, som anses särskilt
skyddsvärda, ges företräde framför gruvintressel på så sätt, att inmutning
eller utmålsläggning inte får ske på berörda områden eller att dispens krävs.
Beträffande förhållandet mellan gruvnäringen och motstående intressen gäller
därutöver att innehavaren av en gravrältighet vid utövande av denna är
underkastad bl. a. sådana inskränkningar i fråga om markanvändningen som
föreskrivs enligt vatten-, byggnads-, naturvårds- och mUjöskyddslagstiftningen.
Utredningen har funnit att den nuvarande regleringen av förhållandel mellan
gruvrättigheter och motstående intressen i princip bör bibehållas. Utredningen
föreslår emellertid vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna om
inmulningshinder. Ändringarna berör bl. a. statsgravefältinslilutet.

Den
uppläggning utredningen föreslagit har i huvudsak lämnats utan erinran. Från
ett par håll har dock satts i fråga om inte i gruvlagen bör tas in regler om
skyldighet för gravinnehavaren att efter avslutad gruvbrytning vidta de
återställningsarbeten som kan behövas. I sammanhanget har nämnts bl. a. att
slamdammar och avfallshögar kan förorsaka vatten- och luftvårdsproblem om inga
åtgärder vidtas.

För
egen del vill jag anföra följande.

Gruvlagen
reglerar i första hand inmutarens och gruvinnehavarens förhåUande till
markägaren. Genom inmutningen skapas en rättighet av civilrättslig natur.
Förhållandel till motstående intressen regleras i stor Utsträckning i annan
lagstiftning än gruvlagen. Gruvinnehavaren är sålunda som jag redan nämnt
underkastad sådana inskränkningar i fråga om markanvändningen som föreskrivs
enligt bl. a. byggnadslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen. Naturvårdslagen
ger vidare det allmänna befogenhet att undanta naturområden från gruvdrift.
Jag anser att gruvlagstiftningen även framdeles bör vara upplagd efter dessa
riktlinjer. Vissa intressen bör liksom f. n. skyddas genom regler om inmutningshinder
i den nya gruvlagen. Vid sidan därav bör gruvnäringen på samma sätt som annan
industri vara underkastad de begränsningar beträffande markanvändningen som
gäUer enligl bl. a. miljöskyddslagen.

Som
utredningen här anfört medför gruvdrift i allmänhet större eller

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 107

mindre
ingrepp i landskapet. De allvarligaste problemen från landskapsvårdssynpunkt
vållas genom upplag av ofyndigl berg och det efter anrikningen kvarbhvande
avfallet. Åtgärder som medför ingrepp i vattenförhållandena förekommer främst
för tUlgodoseende av vallenbehovet vid malmbehandlingen och vid utsläpp av
avloppsvatten. Problemen i samband med utsläpp av avloppsvatten hänför sig
främst till an-riknmgsvatlnet och del häri uppslammade avfallet.

För
åtgärd som medför märkbar inverkan på vattenståndet i sjö eller annat
vattendrag fordras tillstånd enligl bestämmelserna om byggande i vatten i 2
kap. vattenlagen. I övrigt prövas frågor om inverkan i nämnda hänseenden enligt
miljöskyddslagen. Bestämmelserna om läkt-verksamhet enligt 18 § naturvårdslagen
är inte tillämpliga på gruvdrift. De särskUda bestämmelserna i 19 och 20 §§
denna lag om skydd för landskapsbilden gäller vidare inle förelag vars
tillåtlighet skall prövas enligt vallenlagen eller miljöskyddslagen. Sistnämnda
lag omfattar däremot också gruvdrift. Med stöd av bemyndigande i lagen har
Kungl. Maj:t föreskrivit all gruva eller anrikningsverk inle får anläggas utan
tUlstånd enligt miljöskyddslagen eller medgivande av undanlag från skyldighet
att söka tUlstånd. Anledningen lUl alt naturvårdslagens bestämmelser inte
gjorts tillämpUga när miljöskyddslagen gäller är all man velat undvika
dubbelprövning i så stor utsträckning som möjligt. Enligl uttryckligt uttalande
under förarbetena till miljöskyddslagen medför undantaget inle all
nalurvårdsintressena får åsidosättas (prop. 1969: 28 s. 310). Det åligger
således samtliga prövningsmyndigheter att beakta naturvårdsintressena. På grund
av bestämmelser i miljöskyddskungörelsen får länsstyrelsen kännedom om ärenden
enligl miljöskyddslagen och kan bevaka att naturvårdslagens regler beaktas i
sådana ärenden. Vid prövningen kan föreskrivas skyldighet för gruvinnehavaren
all vidta åtgärder för att begränsa eUer avhjälpa olägenhet av t. ex. upplag av
ofyndigl material. Även åtgärder som går ul på att ett område skall återställas
i sitt ursprungliga skick torde kunna komma i fråga. Ofta torde föreskrifter om
vidtagande av åtgärder efter hand som olika etapper i gruvdriften avslutas vara
att föredra.

De
vid remissbehandlingen framförda önskemålen är således i betydande
utsträckning redan tillgodosedda.

Jag
övergår nu liU all behandla statsgruvefällinslilutel och vissa av de övriga
inmutningshinder somi utredningen föreslår.

Statsgruvefältinstitutet
innebär alt Kungl. Maj:t och riksdagen kan förklara att visst område på statlig
mark skall utgöra stalsgravefält. Annan än staten får därefter inle utan
särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t inmuta området. Sådant tillstånd får ges
endast om det föreligger synnerliga skäl. Statsgravefällinslilulel infördes år
1910 och ingick som ett led i en serie åtgärder som vidtogs för att tUlförsäkra
staten bestämmanderätten över framför allt järnmalmsfyndighelerna i
Norrbotten.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 108

F.
n. finns 16 statsgruvefält, varav 14 i Norrbottens län och 2 i Västerbottens
län. Stalsgruvefällens sträckning varierar från områden på någon km2 till
vidsträckta områden med upp till tre mUs utsträckning på längden. Gruvoma i
Kiruna, Svappavaara och Malmberget är belägna inom statsgruvefält. Före den av
SGU under åren 19631972 genomförda malminventeringen har slatsgravefälten
endast i obetydlig omfattning varit föremål för undersökningsarbete. Enligl
utredningen ler sig den nuvarande begränsningen av stalsgravefältinstilulels
användningsområde efter jordägarandelens avskaffande helt irrationell. Den
ringa aktivitet som tidigare förekommit inom fälten kan närmast tala för all
institutet helt avskaffas. I den mån statiiga fyndigheter behöver skyddas bör
detta enhgt utredningens mening i första hand ske på samma sätt som i fråga om
andra fyndigheter, dvs. genom inmutning och utmålsläggning. Ä andra sidan har,
anför utredningen, statsgruvefältinstitutet mer än ett halvsekels hävd inom
svensk gruvlagstiftning.

Utredningen
anser all slatsgruvefältmstilulet bör kunna fylla en funktion som en värdefull
komplettering till de andra reformer som utredningen förordar. Delta förutsätter
dock all institutet anpassas till de ändrade förhållanden som inträtt. De
partiella reformer som utredningen föreslagit inom ramen för
inmutningssystemel syftar väsentligen till att stärka garantierna för att
landets mineralfyndigheler utnyttjas på ett från samhällsekonomisk synpunkt
riktigt sätt utan att för den skull de olägenheter, som är förenade med ett
koncessionssystem, skall behöva uppkomma. Den tekniska och ekonomiska
utvecklingen kan emellertid leda till situationer där avsaknaden av
befogenheter för del allmänna alt öva omedelbar kontroll över gruvrälligheters
uppkomst och ställa villkor för deras utnyttjande skulle framstå som en
allvarlig brist från allmän synpunkt. Som exempel på en sådan situation nämner
utredningen all inom vissa begränsade delar av landet påvisas betingelser för
förekomst av inmutningsbara mineral som av olika skäl, såsom till följd av nya
tekniska uppfinningar, fått vital betydelse för samhällsekonomin eller som kan
få del i en avspärmingssituation och där ett vanligt inmutnings- och
utmålsförfarande inte kan anses vara lämpligt från allmän synpunkt. I ett
sådant läge kan del, säger utredningen, te sig som ett angelägel
samhällsintresse all del aUmänna har möjlighet all snabbt tillförsäkra sig en
mer omfattande kontroll över undersökning och bearbetning av sådana
fyndigheter än vad de föreslagna reformerna tillsammans med
kronoandelsinstitutet medger. När del gäller Norrbottens län pekar utredningen
särskUt på behovet av all bereda skydd för fyndigheter på stort djup utanför
de nuvarande utmålsgränserna.

Uttedningen
föreslår med hänsyn tiU det anförda att statsgruvefältin-slilulel bibehålls med
i huvudsak nuvarande utformning men alt del skall kunna tiUämpas också på
privat mark. Samtidigt förutsätter utredningen alt institutet i forisättningen
företrädesvis får karaktären av ett bered-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 109

skapsinstrament
och i princip reserveras för fyndigheler som har sådan betydelse från allmän
synpunkt att en starkare samhällelig reglering än som är möjlig genom de
ordinära gruvrättsliga reglerna bedöms som nödvändig. Eftersom statsgruvefält
liksom f. n. endast skall kunna utläggas genom beslut av Kungl. Maj:t och
riksdagen, behöver missbruk av institutet inle befaras.

De
stalsgravefält som nu finns bör enligl utredningens åsikt i princip avvecklas
så snart de undersökts och de statliga mlressena skyddats genom utmål. I vissa
fall kan det dock av speciella skäl vara befogat att bibehålla ett
statsgruvefält. Elt sådant skäl kan enligt utredningen vara att man behöver
skydda vissa på stort djup belägna järnmalmsfyndigheter som inte är aktueUa
för brytning under överskådlig lid och inle kan utmålsläggas utan exceptionellt
dyrbara borrningar.

Bland
remissinstanserna råder starkt delade meningar om utredningens förslag om
bibehållande och utvidgning av stalsgruvefältinstitutet.

Flertalet
av de remissinstanser som avstyrker förslaget befarar all del kommer att ha en
starkt hämmande effekt på de enskilda prospektörernas intresse för malmlelning
och därmed på den totala prospekteringen i landet. Del hävdas också alt en
obegränsad befogenhet att utlägga statsgruvefält öppnar möjlighet för
stalsmaktema all i efterhand skapa ett rättstillstånd som väsentligt avviker
från det med gruvlagstiftningen avsedda.

Några
av de remissinstanser som tillstyrker förslaget gör det under olika förbehåll.
Del anförs sålunda bl. a. att stor återhållsamhet måste iakttas i tillämpningen
och att hänsyn måste las till befintliga gruvföretags intressen. Nya
stalsgravefält bör snabbt inventeras och därefter avvecklas.

Som
jag har anfört i det föregående ger ett koncessionssystem det allmänna bättre
möjligheter än inmutningssystemel all öva kontroll över gravrälligheters
uppkomst och ställa vUlkor för deras utnyttjande. När jag likväl har anslutit
mig till uppfattningen alt inmutningssystemel bör bibehållas har det skett bl.
a. mot bakgrund av de möjligheter som finns att genom vissa koncessionsbelonade
inslag modifiera systemet så, alt de allmänna intressena blir tillgodosedda i
skälig utsträckning. Statsgravefältinslilutet utgör härvid elt inle
oväsentligt element. I fråga om de invändningar som har anförts mol
utredningens förslag vill jag anföra följande.

Förslaget
innebär att stalsgruvefältinslilulel företrädesvis skall ha karaktären av ett
beredskapsinstramenl avsett för fyndigheler av extraordinär betydelse för
samhället. Kravet all betydande allmänna intressen skall slå på spel markeras
i förslaget på så sätt alt fråga om utläggande av statsgruvefält skall
underställas riksdagen. Den kritik som går ut på alt förslaget öppnar
möjligheter alt i efterhand skapa elt rättstillstånd som väsentligt avviker
från det med gruvlagstiftningen avsedda

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 110

finner
jag mot denna bakgnmd överdriven. Det räcker här med att konstatera alt
förslaget inte har detta syfte och att det inte heller enligt min menuig kan
komma i fråga att tUlämpa institutet på detta sätt. Även farhågorna för att
statsgruvefältinstitutet i den föreslagna utformningen skall kunna få en starkt
hämmande effekt på den enskilda prospekteringen synes vara överdrivna. Jag
tror för min del inte att ett genomförande av förslaget får någon nämnvärd
negativ effekt i detta hänseende. Institutet är avsett att användas i så
speciella situationer att det inle behöver föranleda någon allmän osäkerhet för
gruvföretagen.

Med
hänvisning till det anförda föreslår jag att statsgravefällinstilutet bibehålls
och utvidgas i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit.

De
nuvarande statsgruvefälten bör som utredningen har föreslagit avvecklas efter
hand som de undersöks. När förutsättningar föreligger bör fyndigheterna skyddas
genom utmål. Som utredningen hår anfört kan del dock i vissa fall finnas
särskilda skäl att bibehålla elt stalsgravefält.

Såsom
f. n. bör dispens kunna medges från del inmutningsförbud som ett statsgruvefält
innebär. Jag anser i likhet med utredningen att det inte är motiverat alt
uppställa krav på synnerliga skäl för att dispens skall kunna beviljas.

Jag
vUl i detta sammanhang också ta upp frågan om den fortsatta giltigheten av
1963 års lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län.
Lagen lUlkom samtidigt med all statsmakterna år 1963 beslöt att en systematisk
inventering beträffande järnmalm och andra mineral inom Norrbottens län skulle
utföras genom SGU:s försorg under åren 19631972. Avsikten med lagen var all
förebygga splittring av rätten tUl de brytvärda Norrboltensmalmerna. Lagen var
redan från början avsedd att vara temporär och skulle utlöpa vid utgången av
år 1972, då malminvenleringen i länet beräknades vara avslutad. Vissa kompletterande
arbeten kvarstod dock vid detta tillfälle och dessutom var beredningen av
förslaget till ny gruvlag då ännu inte avslutad. Genom lag (1972: 710) om
fortsatt gUtighet av 1963 års lag förordnades därför att sistnämnda lag skulle
fortsätta att gälla till utgången av år 1973. När jag lade fram förslag om
detta utgick jag från alt den nya gruvlagen skulle träda i kraft den 1 januari
1974. I det följande kommer jag alt föreslå att lagen i stället träder i kraft
den 1 juli 1974. Norrbottenslagen bör gälla fram till denna tidpunkt. Jag
avser alt senare återkomma i denna fråga.

Utredningen
anser att de senaste årens utveckling inom vägbyggandet bör föranleda att
allmän väg och området närmast däromkring skall vara inmulningshinder. Förbud
mot inmutning föreslås också gäUa i fråga om allmän flygplats. Utredningen
anser vidare all inmutning inle bör få ske på område som ingår i faststäUd
stadsplan eller byggnadsplan. Som skäl härför anförs alt inom sådant område kan
ha gjorts betydande

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 Hl

investeringar
i vatten- och avloppsanläggningar m. m. Över huvud synes det utredningen rimhgt
att gruvrättigheter inte bör kunna grundläggas inom område med så intensiv
markanvändning som detaljplaneområde ulan prövning från planmyndighelemas sida.

Förslaget
att allmän flygplats och detaljplanerat område skall skyddas mot inmutning har
inte mött någon principiell erinran. Även jag ansluter mig tUl vad utredningen
föreslagit. Förslagel alt allmän väg skall hänföras lUl inmutningshindren har
däremot kritiserats vid remissbehandlingen. Från ett par håll ifrågasätts
behovet av bestämmelsen. Flera remissinstanser förordar att det berörda
inmulningshindrel begränsas till alt avse vägar av större betydelse. Å andra
sidan framförs också förslag om all den förordade bestämmelsen skall utsträckas
tiUatt avse även viktigare enskUda vägar.

Även om hinder i gruvlagen
inle finns mol inmutning eller utmålsläggning på allmän väg torde dock sådan
väg vara skyddad mot intrång genom gruvarbete på grand av bestämmelser i
väglagen. Det skydd för trafiksäkerheten som härigenom kan erhållas synes dock
inte vara tillräckligt med hänsyn till utvecklingen inom vägbyggandet och den
allt intensivare trafiken. Jag delar således uppfattningen all allmän väg i
fråga om skydd mol inmutning bör jämställas med sådan järnväg och kanal som är
upplåten för allmän trafik. Det torde inle vara möjligt att på ett
tUlfredsställande sätt avgränsa förbudet till all gälla bara vissa allmänna
vägar. Vid remissbehandlingen har föreslagils att inmutnings-förbudet skall
omfatta endast vägar av större betydelse. En så allmänt hållen formulering ger
inte tillräcklig ledning för den praktiska tUlämpningen. Förbudet bör därför
som utredningen föreslagit avse allmän väg utan begränsning. Jag vill i
sammanhanget erinra om all de allmänna vägarna numera indelas i riksvägar och
länsvägar. De tidigare s. k. ödebygdsvägarna hänförs till kategorien
länsvägar. Många vägar av detta slag är obetydligt trafikerade och av mindre
god beskaffenhet. Som jag förut har nämnt är det emellertid knappast möjligt
att i lagen göra en helt tillfredsställande avgränsning. Dispensprövningen bör
dock i nu avsedda fall kunna ske myckel enkelt. Alltför stora olägenheter för
inmularna bör på så sätt kunna undvikas.

Enskilda
vägar tUlkommer ofta med betydande insatser av statliga och kommunala medel.
Flera sådana vägar har också myckel stor betydelse lokalt sett. Det kan
emellertid inle ifrågakomma att generellt låta enskild väg utgöra
inmutningshmder. En kalegorimässig uppdelning så alt endast viktigare enskilda
vägar skyddas torde inte vara möjlig att göra. Jag har därför stannat för att
enskUd väg inle bör utgöra inmutningshinder.

Vid
remissbehandlingen har från flera håll påtalats att del méd tanke på alt
bostadsbyggnad f. n. åtnjuter skydd mot inmutning ler sig anmärkningsvärt all
sådant skydd mte bereds också vissa allmännyttiga

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 112

byggnader,
t. ex. skolor, sjukhus och samlingslokaler. Delsamma gäller i viss utsträcknmg
hoteU och pensionat. Byggnader av detta slag kan ofta representera betydande
värden och gruvintressel bör därför inte oprövat få la överhanden. Även jag
anser alt byggnader av detta slag bör omfattas av inmutningshinder. I de
flesta fall kommer här nämnda byggnader att bli fredade mot inmutnmg på grand
av den förordade bestämmelsen om förbud mot inmutning på område som ingår i
stadsplan eller byggnadsplan. Jag anser emellertid att delta skydd inte är
tUlräckligt. I gruvlagen bör därför tas in en särskild föreskrift om alt mera
betydelsefulla byggnader av här berört slag skall omfattas av inmulningshinder.
Skyddet bör avse kyrka och annan samlingslokal, undervisningsanstalt samt
hotell och pensionat. Skydd bör även beredas vårdanstalt, elevhem och därmed
jämförlig inrättning. En förutsättning för att byggnad av detta slag skall
utgöra inmutningshinder bör dock vara all den har en viss storlek. Jag förordar
alt nämnda byggnader fredas om de är avsedda för mer än 50 personer.

Systemet
med olika inmutnmgshinder syftar lUl alt åstadkomma en avvägning mellan
gruvinlresset och vissa särskilt kvalificerade motstående intressen. De
särskilda inmutningshindren innefattar enligt utredningen dock inle alla de
fall där en sådan inlresseawägning bör kunna ske inom ramen för gravlagen. Det
kan däratöver förekomma fall där hinder mot inmutning inte föreligger men där
det framstår som elt starkt allmänt intresse all frågan om inmulningsrätt
underkastas särskild prövning. Utredningen syftar härvid främst på sådana med
gruvdrift oförenliga, från allmän synpunkt betydelsefulla former av markutnyttjande
beträffande vUka inmutningshinder inle gäller och som inte heller kan skyddas i
tUlräcklig grad genom byggnadslagstiftningen eller naturvårdslagen. Dessutom
kan andra nu inte förutsebara fall lätt nog aktualiseras genom den snabbi
framskridande samhällsutvecklingen. I sammanhanget pekar utredningen också på
de s. k. skyddsinmulning-arna. SärskUt i de norra delarna av landet har i
samband med vattenkraftutbyggnad förekommit att sökandena i valtenmål tagit
inmutningar inom områden som man avsett all överdämma. Syftet med inmutningarna
har härvid varit att skydda sig mot ersättningskrav från främmande inmutares
sida. Denna företeelse har visserligen avtagit väsentligt i omfattning i
samband med den under senare tid inträdda, sannolUil beslående minskningen i
valtenkraflulbyggnadsverksamhelen och problemet med skyddsinmutningar har
därför numera inte någon nämnvärd praktisk betydelse. Utrednmgen fmner det dock
inte uteslutet att ett starkt behov av kontroll över inmutningar inom elt
planerat kraftstations- eUer dämningsområde kan ge sig till känna i speciella
fall. Utredningen föreslår med hänsyn tUl del anförda alt de särsldlda
inmutnings-hindren kompletteras med en reservregel. Enligt denna regel bör
Kungl. Maj:t få befogenhet att förordna om dispensabelt inmutningsförbud be-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 113

träffande
område där gruvdrift kan antas komma alt hindra eller avsevärt försvåra sådan
förekommande eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt.

Flertalet
av de remissinstanser som särskUt berört frågan om en reservregel tUlstyrker
uttedningens förslag. Från några håll framförs dock kritik mot förslaget. Det
görs gäUande att det inte finns något behov av den föreslagna regeln och alt
den öppnar möjligheter alt åsidosätta den fria inmutnuigsrätten. Ett par
remissinstanser föreslår alt reservregeln inte skall kunna tUlämpas ulan
riksdagens medgivande.

Det
nuvarande systemet med inmulningshindej bygger som nämnts på att vissa andra
intressen än gruvintressel framstår som särskilt skyddsvärda. Vilken vikt som i
det enskilda fallet skall fästas vid det skyddade intresset avgörs efter en
prövning från fall till fall. Jag har i det föregående föreslagit alt vissa
ytterligare intressen hänförs lUl denna kategori. Som utredningen har anfört
kan det emellertid förekomma andra fall där inmutning inle bör få ske ulan
särskild prövning. Det torde inte vara möjligt att i lagtext beskriva aUa de
situationer där en prövning av detta slag bör föregå inmutning. Det behövs
således enligt miti mening en bestämmelse som samlar upp fall som inle kan
läckas av speciella regler. Utredningens förslag om införande av en reservregel
som ger Kungl. Maj:t befogenhet alt i vissa fall uppställa ett dispensabelt
inmulningshinder finner jag ändamålsenligt. Genom en sådan regel öppnas
möjlighet att i särskilt kvalificerade fall få till stånd en prövning av
styrkan hos de mot varandra stående inttessena ulan de nackdelar som följer med
en obligatorisk tUlståndsprövning. Belysande är vad utredningen anfört
angående frågan om alt låta naturreservat utgöra inmutnmgshinder. Omfattningen
av de begränsningar som gäUer beträffande markanvändningen inom ett reservat
bestäms av de föreskrifter som meddelas i det enskUda fallet. Dessa kan variera
kraftigt från långtgående restriktioner till helt obetydliga inskränkningar i
ägarens rådighet. I vissa fall torde gruvdrift utan olägenhet gå att förena med
de intressen som reservatföreskrifterna avser att skydda. Anledning att såsom
ifrågasatts från några håll vid remissbehandlingen låta naturreservat
generellt utgöra inmulningshinder kan därför inte anses föreligga. Skulle i
någol fall behov av inmulningsförbud föreligga kan den föreslagna reservregeln
tillämpas. En regel av detta slag bör givelvis till-lämpas med försiktighet.
Utgångspunkten bör vara att regeln används för all skydda intressen som från
allmän synpunkt är jämförbara med något av de i lagen särskilt angivna. Det kan
givelvis inle ifrågakomma alt med stöd av regeln införa begränsningar av sådan
omfattning att inmutningssystemet sätts ur spel. Enligt min mening föreligger
det inte skäl att göra förordnande enligt den föreslagna bestämmelsen beroende
av riksdagens medgivande. Dispens torde åtminstone tiU en början böra meddelas
av Kungl. Maj:l. När någon tids erfarenhet vunnits kan frå-

8 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 114

gan
om att anförtro dispensgivningen tUl underordnad myndighet upptas till
prövning.

14,4
Utmål

När
inmutningsrätt beviljats får inmutaren utföra undersökningsarbete i fråga om
alla inmulningsbara mhieral som finns inom del inmutade området. Visar han att
det inom området finns inmutningsbart mineral som lämpar sig för teknisk
bearbetning och förekommer i sådan myckenhet alt fyndigheten sannolikt kan
göras till föremål för gruvdrift, har han som framgått av vad jag tidigare
sagt räll alt få sig anvisat utmål. Inom detta får han bryta och tillgodogöra
sig inmutningsbara mineral. Utmålet skall enligt gällande gruvlag avpassas
efter fyndighetens sannolika sträckning och gruvdriftens behov. Dess areal får
dock inte överstiga 16 hektar. Utmålet skall i regel begränsas av räta linjer
samt vara fyrsidigl med räta vinklar. Längden får inte överstiga dubbla
bredden.

Enligt
utredningen ger gruvlagen bergmästaren stor frihet när del gäller att bedöma om
förulsällningarna för erhållande av iitmål uppfyllts. Några normer för
tUlämpningen har inle fastställts och praxis har inle blivit fullt enhetlig.
Tillämpningen kan enligl utredningen generellt sett sägas vara hberal.
Grävningar eller naturlig blollning godtas som bevisning om malmförekomst.
Likaså godtas i aUmänhet malmblottning genom ett diamanlborrhål per utmål i
förening med en geofysisk in-dikalionskarta. Liberala prhiciper tillämpas
enligl utredningen även vid bestämmandet av utmålets storlek. Vid förrättningen
är i regel fyndighetens horisontella sträckning nöjaktigt påvisad genom
geofysiska mätningar samt enstaka skärpningar eller borrhål. Däremot är undersökningarna
ofta ofullständiga när det gäller sådana för utmålets sträckning betydelsefuUa
faktorer som malmens sido- och fältslupning saml djupgående. Praxis har här
blivit att utmålen, om inmutaren begärt det och markägaren inle opponerat sig,
ulan krav på ytterligare bevisning lagts med maximislorleken 16 hektar.

Utredningen
anser att den nuvarande gruvlagstiftningen inte ger tillräckliga garantier for
att gruvrättigheter utnyttjas på ett sätt som överensstämmer med
gruvlagstiftningens syfte. Vissa reformer är därför påkallade. Bl. a. bör
bestämmelserna om utmål ändras. Utredningen föreslår tUl en början att kraven
skärps beträffande den bevisning om malmförekomst som måste presenteras för att
utmål skall kunna erhållas. Anspråken på de undersökningar som skall ligga
till grund för bergmästarnas prövning bör alltjämt begränsas till vad som kan
anses nödvändigt för bedömningen av fyndighetens brylvärdighet och sträckning.
Däremot finner utredningen det önskvärt att man genom fastsläl-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 115

lande
av vissa rikthnjer söker åstadkomma en mera fast och enhetlig praxis vid
tUlämpningen av denna grandsats. Härvid måste särskilt uppmärksammas
konsekvenserna av utredningens förslag all höja ulmåls maxunistorlek tiU 50
hektar. Om detta förslag genomförs måste i allmänhet krävas starkare bevisning
beträffande fyndighetens slupning och djupgående. Vanhgen kommer detta att
innebära dyrbara och tidsödande djupborrningar. I vissa fall bör dock en fullt
betryggande bevisning kunna åstadkommas genom borming i kombination med geofysiska
mätningar. Enligt utredningen är det med hänsyn tUl mineral-fyndighetemas
mycket varierande geologi inle lämpligt eller möjligt att i lagtexten närmare
precisera de krav på borrning som sålunda bör uppställas. Utredningen föreslår
all de ökade kraven markeras i lagtexten genom att ordet "sannolika"
i uttrycket "fyndighetens sannolika sträckning och gruvdriftens
behov" utgår. I övrigt bör den åsyftade skärpningen och enhetligheten i tUlämpningen
väsentligen åstadkommas genom alt kommerskollegium i samråd med bergsstalen
meddelar närmare föreskrifter om den bevisning som bör krävas för
utmålsläggning och fortlöpande följer tUlämpningen av föreskrifterna.

Utredningens
förslag om ökning av beviskraven har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Endast en remissinstans har avstyrkt förslagel och därvid anfört alt
tillräckliga skäl för att skärpa beviskraven inle föreligger.

För
egen del vill jag anföra följande. Gruvlagen ger i skilda avseenden den som
letar efter mineraltUlgångar en förmånsställning. Gravrätlens centrala innehåll
är den räll att bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara mineral som
utmålsläggningen ger. I regel medför utläggande av utmål intrång för andra
intressen. Del finns mot denna bakgrund anledning all uppställa relativt starka
krav på all förutsättningarna för att erhålla utmål är uppfyllda innan sådant
läggs ut. Enligl min mening har utredningen övertygande visat all en viss
skärpning och större enhetlighet i praxis är erforderlig. Behovet av utredning
för bedömning av fyndighetens brytvärdhet och sträckning snarare ökar än
minskar om såsom jag förordar i del följande bestämmelserna om ulmåls
storlek och form slopas. De förslag som utredningen har lagt fram synes vara
ändamålsenliga och jag biträder dem därför.

Vid
remissbehandlingen har påpekats all en malmkropps sträckning i olika riktningar
inte blir säkert känd förrän malmen är utbruten. Borrningar och geofysiska
mätningar ger i aUmänhet inte någon säker kännedom om dessa förhåUanden. Min
avsikt är inle heller att sådan kännedom skall föreligga vid utmålsläggningen.
Del måste alltid bli fråga om en bedömning med ledning av föreliggande
undersökningsresultat. Som utredningen och elt par remissinstanser har betonat
får skärpningen av beviskravet självfallet inle drivas därhän all undersökningsarbetet
blir så kostsamt alt den legitima prospekteringsverksamheten hämmas.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 116

Utmålsläggningen
syftar tUl alt gmvrättighelerna förr eller senare skall utnyttjas för
gruvdrift. Något krav på alt den som söker utmål har tekniska och ekonomiska
resurser att driva sådan verksamhet ställs f. n. inte upp.

Utredningen
avvisar tanken att införa en prövning av sökandens kompetens i samband med
ansökan om utmål. Uttedningen hänvisar härvid till att skärpningen av kraven på
bevisning om malmförekomst medför att betydande resurser i allmänhet krävs för
utmålsläggning. DärtUl kommer att staten normalt blir hälftendelägare och
därmed innehavare av brytnhigsvitsord i nya utmål. I utmål med kronoandel
kommer det således alltid att finnas en delägare som har ekonomiska resurser
att ta upp brytning. Vid remissbehandlingen har inte från något håll framförts
krav på införande av någon form av kompetensprövning i samband med
utmålsläggningen.

Den
kompetensprövning som jag förordat vid prövning av ansökan om förlängning av
den inledande undersökningstiden är ägnad alt leda till alt prospeklörer som
inte har nödvändiga resurser sållas bort redan på inmutningsstadiet. Som
uttedningen har anfört leder skärpningen av kraven på bevisning om
malmförekomst till alt del i allmänhet krävs avsevärda resurser för
utmålsläggning. Häri ligger en betydande garanti mot att inkompetenta personer
beviljas utmål. Det förekommer emellertid att en mineralförekomst går upp i
dagen eller kan blottas genom grävning eller andra enklare arbeten. Utmål kan
då erhållas till en ganska ringa kostnad. T. o. m. diamantborrning kan under
gynnsamma omständigheter genomföras ganska biUigl. Också personer eller företag
som inte har tekniska och ekonomiska resurser att uppta gruvdrift kan således i
vissa fall prestera den utredning som behövs för all erhålla utmål. Om
särskUda kompetenskrav, skulle uppställas torde dessa få gå ut på alt
vederbörande skall vara i stånd all la upp gruvdrift. Uppställande av sådana
vUlkor skulle i praktiken innebära att endast några få stora gruvföretag kunde
få utmål. Den som har upptäckt en fyndighet men som inte uppfyller kraven
skulle på så sätt gå miste om möjligheten all bereda sig vederlag för del
arbete han nedlagt. En sådan ordning skulle naturligtvis verka hämmande på
intresset för malmlelningsverksamhet. Nackdelarna överväger enligt min mening
de fördelar som står att vinna genom införande av en särskild kompetensprövning
i samband med utmålsläggnhigen. Jag beaktar då också de möjligheter som
kronoandelsinstitulel erbjuder.

Med
hänsyn tiU det anförda ansluter jag mig till den ståndpunkt som utredningen och
remissinstanserna intagit.

Vad
gäller frågan om utmals storlek och form anför utredningen bl. a. att den med
gravlagen införda ökningen av ulmåls maximiareal från 4 till 16 hektar har
visat sig otUlräcklig. I ett stort antal fall har det varit nödvändigt att
lägga ul flera utmål i ett sammanhängande fäll

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 117

för
all täcka det malmförande området. Utredningen föreslår mol bakgrand av detta
att gränsen för tiUålen areal höjs tUl 50 hektar. Denna areal är enligt
utredningen lämplig med hänsyn tUl vanligen förekommande storlek hos
fyndigheterna och till gruvdriftens behov. Utrednmgen förordar vidare att
kraven på viss form hos utmål mUdras någol. Enligt gruvlagen skall utmål, om
inte annat påkallas av förhållandena, begränsas av räta linjer och vara
fyrsidigl med räta vinklar. Dess längd får inte översliga dubbla bredden.
Utredningen föreslår att utmål om inte annat påkallas av förhållandena skall
vara fyrsidigl och begränsas av parallella räta linjer, vUkas längd inte får
överstiga fyra gånger utmålets bredd, mätt vinkelrätt mot linjerna. I syfte
all förebygga all nya gravrättigheter grandläggs på ett sätt som försvårar elt
rationellt tillgodogörande av malmfyndigheterna förordar utredningen alt omkring
befintliga utmål skall finnas en skyddszon om 100 meter, inom vilken annan än
gravinnehavaren inle ulan medgivande av denne eller av kommerskoUegium kan
erhåUa inmutning eller utmål.

Lantmäteristyrelsen
har ifrågasatt om det är nödvändigt alt bibehålla en bestämmelse om största
tUlåtna areal. Styrelsen finner dét i stället lämpligt all såsom i den finska
gruvlagen låta utmålets storlek avpassas efter fyndigheten. Om man är obunden
av en bestämmelse om maximiareal, ökar också möjligheterna alt anpassa ulmålet
tUl gällande fastighetsgränser och andra förhållanden.

Ett
par remissinstanser har ifrågasatt om inle utmals maximiareal bör bestämmas tUl
100 hektar.

Flera
remissinstanser avstyrker eller ullalar tveksamhet i fråga om förslaget all
införa en skyddszon omkring utmål.

Som
jag förut har nämnt skall utmål f. n. enligl huvudregeln avpassas efter fyndighetens
sannolika sträckning och gravdriftens behov. Bestämmelsen om maximiareal
innebär formeUt sett en avsevärd modifiering av huvudregeln. I praktiken synes
emellertid bestämmelsen ha en ganska ringa betydelse när det gäller all
begränsa områden som utmålsläggs. Om hela del malmförande området inte ryms
inom maximiarealen, brukar nämligen erforderligt antal utmål läggas ul i elt
sammanhängande fäll med ledning av vad som är känt om fyndighetens sträckning
m. m. Så har skett i ett stort antal fall. Bestämmelsen om maximiareal torde
således i och för sig inte ha hindrat en ändamålsenlig utmålsläggning. En
uppdelning av en fyndighet på flera utmål är emellertid i regel geologiskt och
brylningstekniskt omotiverad. Den ökar vidare både myndigheternas och gruvägarnas
arbete med aminislra-lion och kontroll.

Även
om maximiarealen höjs på sätt utredningen föreslagit blir en uppdelning av
större malmförande områden i flera utmål troligen behövlig i åtskiUiga fall.
Del kan nämnas alt av de utmålsenheler där arbete bedrevs åren 19551964 nära
70 procent översteg 50 hektar. Me-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 118

delarealen
för dessa utmålsenheler var 124,2 hektar. Ett genomförande av utredningens
förslag medför visserligen att en bättre anpassning erhålls tUl den moderna
gravbrytningens krav. De nackdelar som är förenade med en maximiareal kommer
emeUertid alt i viss utsträckning kvarstå oförändrade. Om gränsen för högsta
tUlåtna areal, såsom föreslagits vid remissbehandlingen, höjs till exempelvis
100 hektar kommer å andra sidan en bestämmelse i ämnet alt förlora i det
närmaste all betydelse.

Som
skäl för en bestämmelse om maximiareal har i huvudsak anförts att en sådan är
ägnad att ge viss stadga åt bergmästamas praxis. En bestämmelse om maximiareal
torde knappast ha annat än margineU betydelse i detta hänseende och jag anser
att nämnda skäl i varje fall inte har sådan tyngd att det bör få varal
avgörande. Behovet av stadga i praxis vid utmålsläggning bör enligt min mening
tiUgodoses på annat sätt än genom en regel om största tillåtna areal. Jag får
här hänvisa till vad jag har anfört i det föregående om förutsättningarna för
att få utmål.

Med
hänsyn till det sagda har jag kommit till uppfattningen all den nya gravlagen
inte bör innehålla någon bestämmelse om utmals maxi-miareal.Inte heller kan
bestämmelser om att utmål skall ha viss form anses motiverade. Avgörande för
utmals storlek och form bör i främsta nmimel vara fyndighetens sträckning och
gruvdriftens behov. Även andra omständigheter bör i viss utsträckning kunna beaktas.
Hinder bör således inte möta att närliggande fyndigheler när så befinns
lämpligt får gemensamt utmål. Utmålets gränser bör vidare i viss utsträckning
kunna anpassas till gäUande fastighetsgränser och andra liknande förhåUanden.
Med hänsyn till behovet av att lätt kunna mäta in och markera gränsema torde de
i regel böra dras som räta linjer. Antalet hörnpunkter bör begränsas. Även nu
nämnda omständigheter bör kunna medföra jämkningar i utmals storlek och form.

Det
torde inte vara möjligt eller lämphgt att i lagtext ange alla de omständigheter
utöver fyndighetens sträckning och gruvdriftens behov tUl vUka hänsyn bör tas
vid bestämmandet av ulmåls storlek och form. Jag föreslår att bestämmelsen
utformas så, att utmål skall ha den storlek och utfomming som med hänsyn lUl
fyndighetens sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter är
lämplig.

Jag
vUl framhåUa att avsikten med den lösning jag förordar inte är att
utmålsläggningen skall ske efter i sak andra principer än utredningen
föreslagit. Skillnaden beslår huvudsakligen däri att med mitt förslag
dubblering av utmål inle i något fall blir nödvändig. I övrigt kommer de båda
förslagen i allmänhet alt leda lUl i stort sett samma resultat. Vad jag
förordar öppnar dock större möjligheter att när det gäller detaljutformningen
lägga utmål efter vad som i del särskilda fallet är mest lämpligt och
praktiskt. Genom mitt förslag skapas förut-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 119

sättningar
att i ökad utsträckning täcka in en fyndighets donlägiga fortsättning på
djupet liksom att genom utmålsläggningen över huvud skydda den malm som kan tas
ul vid exploatering av en huvudfyndighet. Något behov att därutöver ställa upp
särskilda regler om en skyddszon kring ulmålen anser jag inle föreligga.

F.
n. gäller att utmål kan behållas av innehavaren under obegränsad lid ulan annan
uppoffring än erläggande av en försvarsavgifl om 20 kr. per hektar och år.
Möjligheten all låta utmål "vila" utnyttjas i stor utsträckning.
Endast en mindre del av samtliga utmål är under bearbetning. Undersökningar
som utredningen har utfört visar att under senare lid i genomsnitt endast
omkring 10 % av landets samtliga cirka 5 000 utmål varit under brytning medan
ca 90 % vUal. Räknas utmål som ingår i sammanhängande utmålsfält där brytning
förekommer som "aktiva", sjunker procenttalet för vilande utmål till
ca 70.

Skälen lUl att utmål vilar
kan vara av ohka slag. Huvudsakligen sammanhänger förhåUandet med att
gruvföretagen har behov av alt reservera malm för lång lid framåt. Utredningen
anför härom bl. a. alt gruvföretagen med hänsyn till gravhanleringens
långsikliga karaktär bör ha möjlighet att inom rimliga gränser reservera malm
för att kunna la upp undersökning och bearbetning av fyndigheterna när del
befinns mest lämpligt från skilda synpunkter. Av betydelse är härvid bl. a.
hänsyn tiU optimalt utnyttjande av företagels prospekterings-organisation,
inslrumentleknikens utveckling, malmkonjunkluren och växlingar i efterfrågan på
olika malmsorler saml behovet av malm till egna förädlingsverk och sådana verks
förnyelse och vidareutveckling. Såvitt utredningen har kunnat finna disponeras
del nuvarande utmålsbeståndel till betydande del på detta sätt. Det finns
emellertid ett antal äldre utmål som inle utnyttjats under mycket lång lid och
som innehavarna behåller utan synbar avsikt all under överskådlig tid undersöka
eller bearbeta och utan att utmålen över huvud har något påvisbart värde för
dem. Utredningen finner del mindre väl förenligt med gruvlagstiftningens syfte
alt gruvrättigheter kan bibehållas under obegränsad lid utan annan prestation
än erläggande av en förhållandevis låg försvarsavgifl och föreslår att en
ordning införs som gör ulmåls-rältighetemas bestånd under längre tid beroende
av all de utnyttjas på ett sätt som gagnar gruvnäringen och samhället. Efter
övervägande av ohka alternativ som alla syftat till en tidsbegränsning av utmål
som inte längre utnyttjas på nyss angivna sätt har utredningen stannat för en
lösning av i huvudsak följande innebörd.

Utmål bevUjas för en tid
av 25 år. På ansökan av gruvinnehavaren får kommerskollegium förlänga utmålets
gUtighetstid med högst 20 år i sänder. Har sökanden under någon del av utmålets
löpande giltighetstid bedrivit regelbunden gruvbrytning inom del ifrågavarande
ulmålsfältel, skall förlängning beviljas med 20 år. Sådan förlängning skall
ock-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 120

så
bevUjas, om sökanden under gUtighetstiden genomfört undersökningsarbete av
större omfattnmg inom utmålsfältet eUer där utfört omfattande
tillredningsarbeten eller anläggningar för upptagande av gruvdrift. I annat
fall skall frågan om förlängning prövas med hänsyn till det allmännas intresse
av att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar.
Härvid skall särskUt beaktas å ena sidan, om andra än gravrnnehavaren kan antas
vara beredda ätt undersöka eller bearbeta fyndigheten, och å andra sidan
fyndighetens värde såsom reserv för gravinnehavaren tillhörigt förädlingsverk
eller gravföretag samt de kostnader denne nedlagt på utmålet eller
utmålsfältet. Förhandsbesked skall kunna erhållas huruvida planerade
undersökningsarbeten m. m. är tillräckligt omfattande för alt kvalificera till
automatisk förlängning.

Förslaget
om tidsbegränsning av utmals giltighet tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Endast en remissinstans avstyrker helt utredningens förslag.
Från några håll anförs att den föreslagna lidsperioden 25 år är för kort med
hänsyn tiU att gruvföretagen arbetar med långa tidsperspektiv.

Frågan
i vad mån det nuvarande utmålsbeståndet disponeras på ett sätt som hämmar
prospekleringen eller medför påtagliga olägenheter från samhäUsekonomisk
synpunkt har blivit föremål för skilda bedömningar såväl inom utredningen som
bland remissinstansema. Klart synes i varje fall vara att det inte i någon
större utsträckning förekommer all utmål disponeras på ett sätt som inte är
godtagbart från allmän synpunkt. Frågan i vilken omfattnuig utmål bibehålls
utan att några rationella skäl kan åberopas härför torde emellertid kunna lämnas
därhän. Del avgörande är enligt min mening att den nuvarande gruvlagen inte
ger några möjligheter alt ingripa om utmål utnyttjas på delta sätt. Som
utredningen har anfört finns del med den snabba utveckling som äger rum på
skilda områden anledning räkna med möjligheten att utmål, som inte bearbetats
på lång lid och som bibehålls utan att ha något påvisbart värde för
innehavaren, kan komma all tilldra sig intresse i framtiden, t. ex. i samband
med ny teknik eller uppkommet intresse för andra mineral än som föranlett
utmålsläggningen. Utredningen har vidare pekat på alt inmutningssystemel gör
det möjligt för enskilda att inneha utmål i rent spekulativt syfte. Detta är
inte tillfredsställande. Jag ansluter mig således till uppfattningen alt del
inle är rimligt att utmål kan vila under obegränsad tid utan alt anledningen
därtUl kan göras till föremål för en objektiv prövning. Det förslag till
ordning för prövningen som utredningen har lagt fram kan jag i allt väsentligt
godta. En betydelsefull faktor vid utformningen av dessa bestämmelser måste som
påpekats vid remissbehandlingen vara griivnäringens berättigade intresse av
trygghet i den långsikliga planeringen. Viktigt är bl. a. att gruvföretagen har
möjlighet all inom rimliga gränser reser-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 121

vera
malm fÖr att kunna la upp undersökning och bearbetning av fyndigheterna vid en
från skUda synpunkter lämphg tid. Jag kan mte finna annat än att
uttedningsförslaget även från dessa synpunkter innebär en rimlig avvägning.

14,5
Samäganderätt till gruva

Gravlagens
bestämmelser om samäganderäll i gruva är utformade för att reglera samdriften
mellan delägarna och därvid stimulera till aktivitet. Dessa bestämmelser har
numera betydelse framför aUt när det gäller förhållandet mellan staten såsom
innehavare av kronoandel och inmutaren. Bestämmelserna iimebär bl. a. alt
delägarna årligen skall utse en gruvföreståndare för gruvans förvaltning. Denne
kan från delägarna fordra in de tillskott som behövs för erläggande av
försvars-avgift och iakttagande av vissa föreskrifter. Dessa regler kan i motsats
tUl övriga samäganderältsregler inle sättas ur kraft genom överenskommelse
mellan delägarna. Övriga bestämmelser behandlar bl. a. stämma med delägarna
och omröstning på stämma och reglerar bl. a. det fall all oenighet föreligger
om brytningens omfattning. I sådant fall har som nämnts delägare som innehar
minst hälften i gruvan s. k. brytningsvilsord och kan därigenom få lUl stånd
en mer omfattande brytning än övriga delägare vUl ha. De som påkallat den
större brytningen är dock skyldiga alt ensamma betala merkostnaden för denna
men får å andra sidan ensamrätt till den del av malmen som svarar mot merkostnaden.
Bestämmelserna om brytningsvilsord är tUlämpliga också när delägare mot de
övriga delägarnas önskemål vill börja brytning el-er företa arbete för
undersökning av fyndighet.

Enligt
utredningens mening bör regler övervägas som främjar aktivitet från såväl
statens som inmutarens sida. En sådan åtgärd är ordningen att staten
automatiskt inträder som delägare vid utmålsläggningen. För alt ytterligare
stimulera delägarna till aktivitet föreslår utredningen att varje delägare i
samägt utmål skall kunna påfordra att få del av resultat av
undersökningsarbeten som annan delägare utfört på utmålet. Även passiv delägare
skall således få rätt att ta del av undersökningsresultatet. Denna räll
föreslås bli förbunden med skyldighet för passiv delägare att, om han sedermera
lar aktiv del i gruvföretaget, efter sin andel ersätta kostnaderna för sådana
efter utmålsförrättningen utförda undersökningsarbeten som är nödiga eller
nyttiga för fortsatt undersökning eller gravdrift.

Enligt
utredningen kan åtskilliga omständigheter åberopas för en allmän revision av
bestämmelserna om samäganderäll liksom av reglerna om kronoandel. Till förmån
för en reform har anförts bl. a. all de nuvarande reglema i alltför hög grad
är ägnade att främja passivitet. Om en delägare vill sätta i gång en
kostnadskrävande gruvundersökning, kan

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 122

den
andre delägaren avvakta resultatet av arbetet och sedan begära alt få delta i
brytning mot erläggande av viss begränsad ersättning för an-läggnmgskostnader
m. m. men utan skyldighet att utge kompensation för den risk den aktive tagit
genom gravundersökningen. Inom utredningen har diskuterats olika altemativ för
sådan jämkning av samäganderättsreglerna att de i högre grad än f. n. tvingar
delägare alt, när ett större arbete aktualiseras, la ställning till frågan om
dellagande i företagel. Utredningen har emellertid stannat för all föreslå överflyttning
av reglerna tUl den nya gruvlagen ulan andra sakliga ändringar än de nyss
nämnda. Utredningen har härvid anfört bl. a. följande. Samäganderättsreglerna
har betydelse främst när del gäller förhållandel meUan staten såsom innehavare
av kronoandel och inmutaren. Erfarenheter av samdrift mellan staten och annan
delägare saknas helt. Hur samäganderättsreglerna i sin nuvarande utformning
tjänat syftet att fixera utgångspunkten för förhandlingar har väsentligen
prövats bara i samband med utarrendering av kronoandelar. Ändringar av reglerna
i de olika riktningar som diskuterats skiUle allvarligt kunna rubba balansen
mellan delägarna på ett sätt som knappast kan överblickas utan omsorgsfulla
undersökningar grundade på konkreta erfarenheter. Något påtagligt behov av en
nyreglering på området synes knappast ha gjort sig gällande. Alt skapa
effektiva regler för beslutsfattandet i sammanslutning vari två parter har del
med hälften vardera är i och för sig ett svårlöst problem som fordrar ingående
associationsrältsliga överväganden. Mot bakgrund av det anförda har
utredningen ansett alt frågan om en eventuell genomgripande revision av krono-
och samäganderättsreglerna bör anstå tUls vidare och bli beroende i första
hand på de erfarenheter som kan vinnas vid den mera aktiva politik beträffande
utnyttjandet av kronoandelsinstitutet som utredningen förutsätter skaU komma
till stånd.

Vid
remissbehandlingen har från några håll anförts alt de nuvarande reglerna i
alltför hög grad främjar en passiv delägare. Den av utredningen föreslagna
skyldigheten för delägare i utmål all tillhandahålla resultaten av utförda
arbeten anses innebära alt den passive delägaren gynnas ytterligare. I stället
förordas en förstärkning av den aktive delägarens ställning t. ex. genom att
den passive vid någol äventyr tvingas alt ta ställning till frågan om
deltagande i gruvrörelsen inom skälig lid eller genom att den aktive får
ersättning inle bara för nedlagt arbete ulan också för sitt risklagande.

Som
utredningen och vissa remissinstanser framhållit kan vissa erinringar riktas
mol de gällande samäganderättsreglerna. Utredningen har emellertid anfört
vägande skäl mot att en mera genomgripande revision av bestämmelserna nu bör
ske. De jämkningar utredningen föreslagit är av begränsad betydelse. Farhågorna
för att de skulle verka hämmande på delägarnas intresse för aktivitet på ett
utmål synes mig överdrivna.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 123

Självklart
innebär möjligheten alt ulan omedelbar kostnad få ta del av annan delägares
undersökningar en favör för en passiv delägare. Skyldigheten att tUlhandahålla
undersökningsresultat uppvägs emellertid åtminstone i viss mån av den
föreslagna rätlen för undersökaren att få ersättning för undersökningsarbetet,
om motparten vill delta i arbetet på utmålet. I denna del innebär förslagel en
förbättring av den aktives ställning genom att den hittills upprätthållna
principen all inmutaren har att bära alla undersökningskoslnader frångås. Som
utredningen har påpekat ligger det också en betydande fördel för en aktiv
delägare däri all han utan ersättning får tillgodogöra sig en passiv delägares
andel i gruvan. Jag ansluter mig för min del till uttedningens bedömning alt
den föreslagna ordningen inle innebär någon rabbning av betydelse för balansen
meUan delägama. På grand härav och då utrednuigens förslag även i övrigt synes
lämpligt föreslår jag all det genomförs.

14,6
Inlösen av gruvrätt

Av
undersökningar som utredningen har utfört framgår att del i Bergslagen
förekommer elt inle obetydligt antal fall där närbelägna utmål är uppsplittrade
på flera innehavare så att ett rationellt utnyttjande av fyndigheterna knappast
kan komma tiU stånd utan samverkan i någon form mellan ägarna. Viss splittring
förekommer även beträffande vissa grafilfyndigheter i Norrbotten. Enligl
utredningen finns det knappast anledning anta annat än alt erforderlig
samverkan i flertalet fall skulle komma till stånd, om enhetlig brytnmg bedöms
bli lönsam. I fråga om nytillkomna utmål visar erfarenheten alt gruvföretagen
är angelägna om alt genom inmutning och utmålsläggning skydda mineraltillgångar
i hu-vudfyndighelens omgivning. Utredningen bedömer del därför vara ringa risk
för att nytillkommande utmål skall medföra splittring som försvårar ett
rationellt tillgodogörande av mineralfyndigheler. Däremot anser utredningen del
inte uteslutet all för exploatering nödvändigt samgående beträffande äldre
utmål omöjhggörs genom motstånd från någon utmålsägare eller att nya utmål
tillkommer som vållar skadlig splittring. Den snabba tekniska utvecklingen gör
vidare all fyndigheter, som i dagens läge inte med fördel kan tillgodogöras i
enhetlig drift, i framtiden kan böra brytas med utnyttjande av gemensamma gruv-
och malmbehandlingsanläggningar.

Utredningen
föreslår mot bakgrund av det anförda att regler införs som gör det möjligt all
tvångsvis föra samman ulmålsrältigheter avseende samma fyndighet eller
närliggande fyndigheler. Efter en genomgång av olika tänkbara vägar för en
sådan lagstiftning har utredningen kommit tUl uppfattningen alt frågan bör
lösas genom regler om inlösen av utmål i arronderingssyfle. Utredningens
förslag tar sikte på del fall att närbelägna utmål är i olika innehavares hand.
I sådant fall skall

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 124

Kimgl.
Maj:t, om ett gemensamt utnyttjande av utmålen innebär väsentlig teknisk och
ekonomisk fördel, kunna ge den som innehar mmst hälften i elt av utmålen rätt
att lösa in ett eUer flera av de övriga utmålen med vad därtUl hör eUer
delägares andel i sådant utrhål. Det föraisätts vidare att åtgärden är till
gagn från allmän synpunkt och nödvändig för alt få tUl stånd ändamålsenlig
brytning. Inlösen skall dock inle få ske av utmål som är föremål för
regelbunden gravbrytning eller ingår i utmålsfält där utmålets innehavare
bedriver sådant arbete. Om flera vill lösa utmål, skall enligt förslaget
företräde ges åt den som bedöms ha de bästa föratsättningama att idka gravdrift
på platsen.

Flertalet
remissinstanser redovisar en positiv inställning till förslagel. Endast i ett
par yttranden avstyrks det helt. En remissinstans föreslår all bestämmelsema
endast skall gälla utmål i vUka kronoandel inte förekommer. Två
remissinstanser uttalar sig fÖr alt reglerna utformas så, all begäran om
inlösen skall omfattas av samtliga delägare i del utmål till vars förmån
inlösen söks.

Under
de senaste årtiondena har en betydande strukturomvandling ägt ram inom det
svenska näringslivet. Denna omvandling har berört även gravindustrin.
Gravnäringens andel av den totala industrisyssel-sällningen reducerades från
1,9 % år 1955 tiU 1,2 % år 1971. Under denna period minskade antalet anställda
inom gruvindustrin med omkring 4 400 personer. De påfrestningar soni
omvandlingen medfört för gruvföretagen har de sökt möta genom bl. a. byten, köp
och legoavtal i fråga om gruvrätter. Några allvarliga missförhållanden som har
sin grund i splittring av rätlen tiU närliggande fyndigheter synes inte föreligga.
Utvecklingen går mot en alltmer mekaniserad gruvbrytningsteknik och en längre
driven bearbetning av malmer vid gruvan. Detta medför krav på ytterligare
centralisering och fortsall strukturförändring av branschen. Den tidigare
utvecklingen ger anledning tUl anlagande att branschen skall förmå att
bemästra även de svårigheter som härvid kan uppstå. Det finns således
anledning förmoda all samverkan skall komma till stånd genom frivilliga
överenskommelser i flertalet fall när det är tekniskt och ekonomiskt
fördelaktigt. För utredningen har dock påvisats fall där ulmålshavares
inställning varit tUl hinder för upptagande av rationellt undersökningsarbete.
Jag har för min del i likhet med utredningen och det övervägande antalet
remissinstanser kommit till slutsal-sen att en möjlighet alt i vissa fall
tvångsvis sammanföra gruvrättigheter kan behövas för alt främja
strakturrationahseringen inom gruvnäringen. Del är min uppfattning alt ett
inlöseninslilul kommer att få sin största betydelse genom att stimulera till
samarbelsavlal eller överenskommelser av olika slag varigenom syftet med den
förordade lagstiftningen frivilligt tUlgodoses. Sådana åtgärder är allmänt
sett till gagn för näringen. Enligt min mening finns det inle anledning att tro
all ett införande av regler om inlösen i aronderingssyfle skapar sådan
osäkerhet för gruvfö-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 125

retagen
att investeringsverksamheten inom gruvnäringen hämmas. Jag föreslår således att
bestämmelser om inlösen av utmål i arronderingssyfle införs.

Vad
bettäffar utformningen av bestämmelserna vill jag anföra följande.

Som
framgått av vad jag förut anfört har den som uinehar minst hälften i en grava
brytningsvilsord och kan, även om övriga delägare inle vUl det, påbörja eUer
utöka brytning inom elt utmål. Reglerna om brylningsvitsord bör som
utredningen har föreslagit föras över till den nya lagen. Jag finner det
naturligt alt den som har sådant vitsord också får rätt att ta initiativ till
inlösen i arronderingssyfle. Ett krav på alt begäran om inlösen skall omfattas
av samtliga delägare i det utmål till vars förmån inlösen söks skulle kunna
leda tiU alt inlösen inle kommer till stånd av formella skäl, trots att i sak
klara föratsättningar härför föreligger. Enligt min mening bör således krav på
enighet bland delägarna inte uppställas som vUlkor för inlösen.

I de utmål som omfattas av
kronoandel har staten möjlighet att få till stånd undersökning eller gruvdrift
antingen genom alt själv träda in eller genom att upplåta andelen tUl
inttesserat företag. Vid splittrade ägarförhållanden kan staten med begagnande
av kronoandelarna i närliggande utmål antingen själv la upp enhetiig gravdrifl
eller arrendera ut andelarna åt elt och samma företag i och för enhetligt
utnyttjande. Utredningen har likväl inle funnit anledning att från inlösen
undanta vare sig kronoandel eller utmål i vUkel kronoandel finns. Jag finner
inle skäl att frångå utredningens bedömning genom alt, såsom en remissinstans
föreslagit, begränsa bestämmelsernas räckvidd till utmål i vilka kronoandel
inte förekommer. Inlösen torde emellertid mera sällan komma i fråga i sådana
fall.

Som
förutsättning för att inlösen skall kunna ske bör som utredningen har
föreslagit gälla att ulmålen ligger nära varandra och alt ett gemensamt
utnyttjande innebär väsentlig teknisk och ekonomisk fördel vid tillgodogörande
av fyndigheterna. Vidare bör det krävas att del är ett väsentligt inttesse
från allmän synpunkt att ett gemensamt utnyttjande av utmålen kommer tUl stånd.

Som
framgår av det föregående skall enligt utredningens förslag inlösen inle få
ske av utmål som är föremål för regelburiden gruvbrytning eller ingår i
utmålsfält där utmålets irmehavare bedriver sådant arbete. Utredningen har
funnit frågan om inlösen bör få ske i dessa fall tveksam och därvid anfört bl.
a. att inlösen i så fall skulle kunna avse anläggningar av betydande värde.
Risk fiims enligt utredningen vidare för att en så långtgående inlösenmöjlighet
kan skapa sådan osäkerhet i fråga om rätlen att behålla en gruvanläggning i
framtiden all investeringsin-Iressel påverkas negativt. Samtidigt torde
troligen de fall där inlösen av en i drift varande gruva skulle medföra
samhällsekonomiska fördelar

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 126

vara
sällsynta. Enligt utredningens mening bör syftet med ett inlösenin-slilut i
första hand vara att möjliggöra ett rationellt, enhetiigt tillgodogörande av
outnyttjade naturtiUgångar.

Även
jag anser att bestämmelsema om arronderingsinlösen bör utformas så, alt de
inte inkräktar på utmålsinnehavarens behöriga intressen. Uttedningens förslag
irmebär i detta avseende att man vid prövningen av en inlösenfråga alltid skall
väga in de olägenheter som inlösen kan medföra med hänsyn till den drabbade utmålsinnehavarens
aktivitet eller behov av malmreserver. Är dessa olägenheter påtagliga, har man
enligt utredningen att göra en samlad bedömning av fördelar och nackdelar.
Först om man vid en sådan bedömning finner att fördelarna av ett gemensamt
utnyttjande av berörda utmål är så stora att de från allmän synpunkt klart
överväger de olägenheter som uppkommer för utmålsinnehavaren, skall inlösen få
ske. Redan dessa riktlinjer, som även jag anser bör vara vägledande vid
prövningen av inlösenfrågor, innefattar enligt min mening ett betydande
hänsynslagande tiU utmålsinnehavarens intresse. Utredningen föreslår emellertid
att därutöver skall införas elt absolut förbud mot inlösen i arronderingssyfle
av utmål som är föremål för regelbunden brytning eller ingår i utmålsfält där
utmålets innehavare bedriver sådant arbete. För min del anser jag alt en sådan
regel skulle föra för långt. Visserligen torde del i de allra flesta fallen
inle kunna komma i fråga att lösa in utmål som är föremål för regelbunden gruvbrytning.
Ett absolut förbud häremot synes dock inte böra uppställas. Jag föreslår alt
bestämmelsen i stället ges den innebörden att inlösen inte får ske om därigenom
uppkommer avsevärd olägenhet för utmålets innehavare. Bestämmelsen bör ha
generell giltighet och således gälla inte bara när utmålet är under brytning
ulan också exempelvis när utmålet vUar men innehavaren har behov av del som
malmreserv. En sådan bestämmelse möjliggör en avvägning mellan å ena sidan
behovet av struk-turtalionalisering och å andra sidan utmålsinnehavarens
intresse av all ha kvar sitt utmål. För inlösen bör naturligtvis också i detta
fall fordras all vid en samlad bedömning fördelama av ett gemensamt utnyttjande
befinns vara så stora alt de från allmän synpunkt klart överväger de ölägenheter
som uppkommer för utmålsinnehavaren.

Som
utredningen har anfört bör inlösen få ske bara när förhållandena är sådana att
utsikter inte fmns att rationell gravdrifl skall komma till stånd genom
överenskommelse eller utnyttjande av kronoandel. Villkoret synes lämpligen
kunna uttryckas så, all inlösen inte får ske om syftet därmed skäligen kan
vinnas på annat sätt.

Med
de jämknmgar som följer av vad jag nu anfört godtar jag utredningens förslag.

Jag
övergår härmed till att behandla frågan om inlösen med hänsyn till allmänna
synpunkter av särskild styrka.

De
av utredningen föreslagna reglerna om inlösen i arronderingssyfle

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 127

läcker
enligl utredningen inle vissa betydelsefulla fall där allmänna synpunkter av
särskild styrka talar för att inlösen bör kunna ske. Ett sådant fall är enligt
utredningen att elt oekonomiskt utnyttjande av en fyndig-hel leder tUl att en
grava som har betydelse för ett samhälles existens eller många människors
försörjning läggs ned trots att lönsam brytning åtminstone på sikt skulle vara
möjlig vid mera rationell drift. Avsaknaden av möjligheter till samhälleligt
ingripande för all få till stånd sådan brytning kan enligt utredningens menuig
i dessa och liknande fall framstå som en aUvarlig brist. Tvångsåtgärder för
att i särskilt angelägna fall möjliggöra ett rationellt utnyttjande av landels
naturtillgångar är inte något nytt i svensk rätt. Utredningen föreslår att
Kungl. Maj:l med riksdagens samtycke i situationer av det speciella slag som
nyss berörts skall kunna förordna att utmål med vad därtUl hör skall avslås mol
lösen till den Kungl. Maj:t bestämmer. Som vUlkor för inlösen uppställs enligt
förslaget att det bedöms vara av synnerlig vikt från allmän synpunkt att viss
mineralfyndighel undersöks eller bearbetas eller alt fyndighet utnyttjas på
annat sätt eller i större omfattning än tidigare och att därigenom vinns
väsentiig teknisk och ekonomisk fördel. En förutsättning för hilösen skall
vidare vara all del avsedda syftet inle kan vinnas på annat sätt, t. ex. genom
utnyttjande av kronoandelen eller genom frivillig överenskommelse.

Flera
remissinstanser har kritiserat utredningens förslag i denna del. Kritiken går
framför allt ut på att ett genomförande av förslagel kommer alt för
gravförelagen medföra en osäkerhet, som återverkar negativt på deras
invesleringsvUja. Det anförs vidare att utredningen inte tillräckligt styrkt
behovet av inlösenbeslämmelser och att syftet med dem kan tillgodoses genom att
staten utnyttjar sin kronoandel.

Jag
vill först anmärka att de nuvarande bestämmelserna om kronoandel gäller endast
i fråga om utmål som tillkommit på grund av inmutning som sökts efter
gruvlagens ikraftträdande den 1 januari 1940. Vid 1967 års utgång hade anmälan
om begagnande av kronoandel gjorts eller fanns kronoandel latent i endast 13,8
% av samtliga utmål. Andelen utmål på vilka gravlagen är tUlämplig ökar
långsamt. Under överskådlig lid kommer utmål i vUka kronoandel inte gäller all
antalsmässigt överväga. Del syfte som uttedningsförslaget avser alt tillgodose
kan således endast i mycket begränsad utsträckning nås genom utnyttjande av kronoandelen.

De
föreslagna bestämmelserna är avsedda för fall där underlåtenhet att undersöka
eUer bearbeta fyndighet eller driftsavbrott kan bedömas förorsaka betydande
problem för samhällsekonomin. Det förutsätts vidare att de samhällsekonomiska
fördelarna väger ojämförligt tyngre än de nackdelar som kan drabba den som får
avstå från gruvrälligheten i fråga. Även jag anser alt stränga krav för
tillämpning av en inlösenregel av delta slag måste uppställas. Förutsättningar
för att den skall komma

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 128

tUl
användning kan som uttedningen anfört antas komma all föreligga bara i
särskilda fall. Jag tror för min del inle att en inlösenregel med så begränsat
tiUämpnuigsområde kan ha någon egenthg inverkan på inves-teruigsvUjan inom
gruvnäringen. Jag delar uppfattningen att del inte är tillfredsställande alt
samhället saknar möjlighet att ingripa, om elt oekonomiskt utnyttjande av en
grava, som har betydelse för ett samhälles existens eller för många människors
försörjning, leder tiU alt gruvan läggs ned trots att lönsam brytning
åtminstone på sikt skulle vara möjlig. Som utredningen har anfört kan även
andra fall länkas där allmänna synpunkter av särskild styrka talar för all
inlösen bör kunna ske utöver vad som är möjligt enligt de föreslagna reglema om
inlösen i arronderingssyfle. Jag föreslår med hänsyn tUl det anförda att
möjlighet införs alt förordna om inlösen av utmål i de speciella silualiorier
som här avses.

Förslaget
att Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke skall förordna om inlösen har sin
förebUd i 1947 års lag om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. Denna
lag har numera upphävts och ersatts av bestämmelser i expropriationslagen (ExL
1972: 719). Enligt denna lag behövs inte i någol fall riksdagens samtycke för
expropriation. Jag anser att sådant samtycke inle heller bör krävas vid inlösen
i nu förevarande fall. Att uppställa krav på riksdagens samtycke tUl inlösen
skulle f. ö. strida mot 11 kap. 8 § i förslaget tUl ny regeringsform (jfr.
prop. 1973: 90).

Som
utredningen har föreslagit bör som vUlkor för inlösen uppställas att det är av
synnerlig vikt från allmän synpunkt att viss mineralfyndighet undersöks eller
bearbetas eller att fyndighet utnyttjas på annat sätt eller i större omfattning
än tidigare. Genom kravet på synnerlig vikt från allmän synpunkt markeras alt
mycket betydande fördelar skall uppnås. Dessa måste väga ojämförligt mycket
tyngre än de nackdelar som kan drabba den som får avslå från gruvrätligheten i
fråga.

I
enhghet med utredningsförslaget bör för ingripande med stöd av bestämmelserna
också krävas all del avsedda utnyttjandet skulle innebära väsentlig teknisk
och ekonomisk fördel. Utnyttjandet måste, som utredningen anför, bedömas som
tekniskt och ekonomiskt rationellt på lång sikt.

En
förutsättning för tUlämpning av bestämmelserna bör som vid arronderingsinlösen
vara att det avsedda syftet inte kan nås på annat sätt. Detta villkor synes
även i detta fall kunna uttryckas så, all inlösen inte får ske om syftet därmed
skäligen kan vinnas på annat sätt.

Med
de jämkningar jag nu berört ansluter jag mig till utredningens förslag.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 129

14.7
Jordägaravgäld m, m,

I
fråga om de utmål som tillkommit enligl gruvlagens bestämmelser har
fastighetsägaren rätt alt av gruviniiehavaren få ersättning (avgäld)
motsvarande en procent av värdet av aUa de inmulningsbara mineral som brutits
och uppfordrats inom utmålet. Avgälden är dock maximerad till 10 000 kr. för år
och skall upphöra att utgå sedan regelbunden brytning pågått inom utmålet under
sammanlagt 20 år.

Enligt
äldre lagstiftning var fastighetsägaren berättigad till s. k. jordägarandel,
dvs. han hade rätt all till hälften med inmutaren delta i förelaget. Genom
gravlagen byttes jordägarandelen ul mot kronoandel.

Bestämmelserna
om avgäld lUlkom under riksdagsbehandlingen av gravlagen. Någon direkt
motsvarighet till denna avgäld fanns inle i den äldre gruvlagstiftningen. Den
infördes i gruvlagen efter mönster i slenkolslagen. Vederbörande
riksdagsutskott framhöll alt man vid bedömande av fastighetsägarens ställning
inom gruvlagstiftningen borde fästa avseende vid att mineralen såsom
beståndsdelar av marken inrymdes i fastighetsägarens ägovälde och att principen
om jordägarandel upprätthållits under jämförelsevis lång tid. Jordägaravgälden
tUlkom sålunda som en kompensation åt fastighetsägaren för förlusten av
jordägarandelen. Fastighetsägaren kompenserades härför också på det sättet att
50 % förhöjning skulle utgå vid bestämmandet av ersättning för mark, skada och
intrång.

Utredningen
föreslår att avgälden bibehålls och att maximibeloppet höjs liU 20 000 kr. per
år. Skälet tiU beloppshöjnmgen är att ulmåls maximiareal föreslås höjd från 16
tUl 50 hektar och alt en uppräkning är påkallad av penningvärdels förändring
sedan beloppet senast justerades år 1960. Till stöd för systemets bibehållande
anför utredningen alt fastighetsägaren har vissa möjligheter att i annan form
än gravdrift utnyttja den substans vari mineralen ingår, att en positiv
inställning till malmlelning och gravdrift hos fastighetsägaren är av värde för
gruvnäringen och alt principen om fastighetsägarens rätt tUl andel, senare avgäld,
upprätthållits under lång tid. Utredningen anser att frågan om
jord-ägaravgäldens fortsalla bestånd främst är ett praktiskt och politiskt
spörsmål. Några rättsliga hinder mol alt avskaffa jordägaravgälden finns däremot
inle. Enligt uttedningens uppfattning bör emeUertid fastighetsägarens
ställning rubbas endast om det behövs för alt främja allmänna intressen av
betydelse. Utredningen anser inte alt sådana skäl föreligger. Utredningens
förslag innebär, förutom alt jordägaravgälden bibehålls, all också reglerna om
förhöjd ersättning bevaras. Utredningsförslaget avser inte bara de utmål som nu
finns utan även sådana som uppkommer i framliden.

En
remissinstans har anfört all del finns skäl överväga högre maximibelopp än 20
000 kr. per år. Enligt Samernas riksförbund bör även samerna eller lappfonden
ha rätt till avgäld.

9
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 130

Enligt
min mening visar vad som förekommit vid gruvlagens tUlkomst att det ingalunda
är självklart att fastighetsägaren skall ha rätt tUl avgäld av gruvinnehavaren
vid gravbrytning. Bestämmelserna infördes i lagen närmast av billighetsskäl i
anledning av all jordägarandelen avskaffades. Dessa skäl har aUtmer förlorat
sin bärkraft.

När
frågan om jordägaravgäld bedömts har vikt fästs bl. a. vid alt mineralen ingår
i fastighetsägarens ägovälde och att fastighetsägaren har möjlighet alt använda
den substans vari mhieralen ingår för annat ändamål än gruvdrift. Ett sådant
betraktelsesätt kan möjligen ha visst fog för sig när del gäller ytligt belägna
mineral. Utsikterna all påträffa sådana har emellertid minskat.
Prospekleringen inriktas nu i allt större utsträckning på djupmalmer. Dessa kan
vara belägna på ansenligt djup under markytan. Jag kan för min del inte finna
någol rimligt skäl till alt fastighetsägaren ulan egen insats skulle vara
berättigad alt erhålla ersättning av gruvinnehavaren med betydande belopp.

Jag
förordar således alt fastighetsägarens rätt tUl avgäld slopas. I fråga om
äldre utmål och utmål som tUlkommer eller utvidgas på grund av ansökan som
gjorts före den nya lagens ikraftträdande bör dock rätten till avgäld stå kvar.
Någon höjning av avgäldens maximibelopp bör emellertid inle ske. Som har
framgått av vad jag förat.nämnt upphör avgälden när regelbunden brytning
pågått inom ulmålet under sammanlagt 20 år.

Gruvlagens
regler om ersättning på grund av att mark tas i anspråk för gruvdrift bör
anpassas till vad som gäller i fråga om ersättning vid expropriation. Detta
innebär bl. a. all ersättning på grund av att mark las i anspråk för gruvdrift
inte längre bör utgå med 50 % förhöjning.

14.8
Yissa frågor beträffande kronoandelsinstitutet

Gruvrättsutredningen
har vid sina bedömningar av frågan om valet av gruvrättsligl system fäst stor
vikt vid de möjligheter som kronoandelsinstitutet ger alt främja en ur
samhällets synvinkel önskvärd inriktning av gruvhanteringen och föreslagit att
institutet bibehålls. Även jag har fäst stor vikt vid kronoandelsinstitutet när
jag i det föregående förordat ett bibehållande av inmulningssystemet. .

Kronoandel
förekommer inte i de utmål som tUlkommit enligt den lagstiftning som gällde
före år 1940. I dessa utmål har i stället fastighetsägaren en motsvarande rätt
till hälftendel i gruvföretag, jordägarandel. De utmål, som omfattas av
bestämmelserna om jordägarandel, representerade vid utgången av år 1967
omkring 85 % av hela utmålsbeståndet eller, om man räknar efter ytan, drygt 72
% av den utmålslagda arealen i landet. Antalet utmål i vUka jordägarandel
alltjämt finns kvar synes dock vara betydligt lägre än dessa uppgifter an-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 131

ger.
Om man bortser från statens jordägarandelar torde nämligen jordägarandelarna i
stor utsträckning ha förvärvats av gravinnehavarna. A andra sidan kan rätten
att anmäla sig tiU begagnande av jordägarandel alltjämt aktualiseras, nämligen
då gruvarbetet på elt äldre utmål först efter utmålsläggningen kommer in på
viss fastighetsägares mark. Delsamma gäUer när utvidgning av äldre utmål sker.

Med hänsyn till det värde
kronoandelsinstitutet har från allmän synpunkt kan det övervägas alt införa
regler varigenom staten får rätt att inträda som hälftendelägare i utmål där
kronoandel saknas.

Utredningen framhåUer att
värdet av kronoandelsinstitutet skulle ytterligare förhöjas om det kunde göras
tillämpligt även bettäffande utmål som utlagts enligt den lagstiftning som
gällde före år 1940. Inom utredningen har diskuterats såväl möjligheten alt
staten redan vid lagens ikraftträdande skall kunna under vissa vUlkor inträda
som hälftendelägare i gamla utmål som alternativet att rätt tiU kronoandel
införs i samband med förlängning av giltighetstiden för sådana utmål. Bägge
lösningarna möter emellertid enligt utredningen allvarliga komplikationer.
Ett överförande till staten av halva gruvrälten kan rimligen inte ske annat än
genom expropriation mot ersättnmg till rättighetsinneha-varna. Detta gäller
även del fall att myndigheterna vid del sist anförda alternativet efter
fakultativ prövning medgivit förlängning av utmals giltighetstid. Expropriation
av hälflendelägarskap framstår för utredningen inte som en särskUt rationell
anordning. SärskUda regler skulle krävas för del fall att utmål vari hälften
skall avstås innehas av flera delägare. Även andra svårlösta komplikationer
skulle enligl utredningen uppkomma. Utredningen har därför inle velat förorda
några regler som skulle ge staten rätt att inträda som hälftendelägare i utmål
där kronoandel saknas. Däremot föreslår utredningen alt bestämmelserna om
kronoandel skall gälla också beträffande område som genom framtida utvidgning
läggs tUl utmål som tUlkommit enligt före år 1940 gällande lagstiftning. I
övrigt räknar utredningen med att avvecklingen av jordägarandelsinstitutel
kommer all påskyndas genom bestämmelserna om tidsbegränsning av ulmåls
giltighetstid.

Två av utredningens
ledamöter har avgett särskilt yttrande. Enligt dessa ledamöters mening talar
åtskiUigt för alt staten genom en särskild regel i den nya gruvlagen bör få
rätt att omedelbart lösa in jordägarandelen. De har emellertid böjt sig för de
skäl som utredningen anfört mol en sådan ordning, speciellt med tanke på de
möjhgheter som de föreslagna inlösenreglerna ger. Däremot kan dessa ledamöter
inte finna att skälen bör gälla vid den ganska avlägsna tidpunkt om mer än ett
kvartsekel, då förlängning av utmals gUtighetstid enligl de av utredningen föreslagna
reglema kan bli aktuell. Enligt deras mening bör i den nya lagen föras in
regler om rätt för staten alt, efter inlösen i samband med

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 132

förlängning
vid giltighetstidens utgång, få hälftendel i sådana gamla utmål där kronoandel
saknas. Med hänsyn tUl alt de regler de förordar får aktualitet först de sista
åren av detta sekel har de avstått från att utforma konkreta förslag. Om deras
principiella inställning godtas, bör en deklaration härom göras redan nu och i
god tid före 25-årsperiodens utgång en närmare utredning komma till stånd om
detaljutformningen.

Införande
av regler som ger staten rätt alt redan vid den nya gruvlagens ikraftträdande
inträda som hälftendelägare i äldre utmål har inte förordals från något håll.
Jag är heUer inle beredd alt förorda åtgärder i denna riktning. Den
principiella uppfattning som ligger bakom det förslag som har förts fram av de
två skiljaktiga ledamöterna i utredningen kan jag ansluta mig till. Den
tidpimkt då inlösen enligt deras förslag kan bh aktuell är emellertid avlägsen
och det finns inle anledning alt nu göra något bestämt uttalande i frågan. Den
bör enligt min mening prövas vid en tidpunkt när förhållandena kan bättte
överblickas.

I
likhet med utredningen anser jag alt bestämmelsema om kronoandel bör gälla när
äldre utmål utvidgas. Denna fråga behandlas närmare i specialmoliveringen.

14.9 Allmänt
om förslaget till ny gruvlag

Som
framgår av det föregående förordar jag alt den nya gruvlagen byggs upp på
grandval av det nu tiUämpade inmutningssystemel men alt detta i olika avseenden
förbättras genom partiella reformer. Detta innebär att den nya lagen i fråga
om uppbyggnad, begreppsbUdning och systemalik i stor utsträckning kan anknyta
tiU gäUande lag. Utredningens förslag är i sina huvuddrag utformat i nära
anslutning till gällande gruvlag. Under remissbehandlingen har framhållits
vikten av att kontinuiteten i de legala betingelsema för gravnäringen inte
rabbas mer än vad omständigheterna och den aUmänna utvecklingen kräver. Jag kan
ansluta mig tUl detta uttalande. Det förslag tUl ny gravlag som jag förordar
har i enlighet härmed givits en utformning som i stort nära anknyter tUl
gäUande lag.

14.10 Ikraftträdande
m, m.

Den
nya gruvlagen bör träda i kraft den 1 juli 1974.

I
princip bör den nya lagen göras tillämplig även på utmål som lagts före lagens
ikraftträdande. Detsamma gäUer inmutningar som då finns samt inmutningar och
utmål som tiUkommer på grand av ansökan som gjorts före ikraftträdandet liksom
utmål som söks efter denna tidpunkt på grund av dessförinnan sökt inmutning.
Vissa imdantag bör dock göras särskUt i fråga om gravrättigheter som tUlkommit
på grund av äldre lagstiftning.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 133

15
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslag till

1.
gravlag

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln.

Vid
upprättandet av lagförslagen har samråd skelt med statsrådet Lidbom.

Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

16
Specialmotivering

16,1
Förslag till gruvlag

I
kap. Grundläggande bestämmelser

I
detta kapitel har sammanförts vissa för gravrälten grundläggande bestämmelser.
I sak motsvarar kapitlet 1 kap. gravlagen.

1 §

I
paragrafens första slycke upptas den allmänna gnmdsatsen alt var

och
en i princip har rätt alt få inmutningsräll. Detta stycke innehåller också en
definition på begreppet inmutningsrätt. I paragrafens andra slycke erinras om
de inskränkningar i bl. a. rätten att inmuta mineralfyndighel som föreskrivits
i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.
Paragrafen, som delvis motsvarar 1 § gruvlagen, överensstämmer i sak med
gällande rätt.

2 §

I
denna paragraf anges vilka mineralfyndigheler som är inmutningsbara.
Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § första stycket gruvlagen och
överensstämmer i sak med gällande rätt. Frågan om vilka mineralfyndigheler som
bör omfattas av gruvlagen har behandlats i avsnittet 14.2 i den allmänna
motiveringen.

3 §

Paragrafen
innehåller i korthet de gnmdläggande reglema om förvärv av inmulningsrätt.
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 § första och andra styckena gruvlagen.

4 §

I
denna paragraf anges förutsättningaraa för erhållande av utmål. Paragrafen
återger med vissa redaktioneUa jämknmgar 2 § tredje stycket gruvlagen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 134

5
§

Denna
bestämmelse, som utan sakliga ändringar förts över från 3 § gmvlagen, reglerar
företrädesrätten inbördes mellan ohka inmutningar.

2
kap. Inmutning

Detta
kapitel innehåller bestämmelser om inmutat områdes storlek och form,
inmutningshinder samt ansökningsförfarandet i ärende om bevUjande av
inmutningsrätt och handläggnmgen av sådant ärende. Ka-pitiet motsvarar i stort
sett 2 kap. gruvlagen. Föratom alt vissa sakliga ändringar gjorts skiljer sig
kapitlet från motsvarande kapitel i gruvlagen bl. a. på det sättet att
bestämmelsema om fullföljd av talan borttagits. Bestämmelsema härom, som i
gruvlagen är uppsplittrade på flera kapitel, har sammanförts i 12 kap.

Inmutat
område

1 §

Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 4 § gruvlagen, innehåller föreskrifter om inmutat
områdes storlek och form. Bestämmelsema i denna paragraf har närmare motiverats
i avsnittet 14.2 i den allmänna motiveringen.

Enligt
paragrafens första slycke skall inmutat område ha lämplig form och det får inte
vara större än alt det kan antas att sökanden har möjlighet att undersöka det i
sin helhet på ett ändamålsenligt sätt. Utredningen har förordat att inmutat
område skall få omfatta högst 100 hektar. I likhet med utredningen anser jag
att ett område om 100 hektar i allmänhet bör vara fuUt tillräckligt för
detaljundersökning av en relativt stor fyndighet.

Som
jag framhåUit i den allmänna motiveringen är emellertid inte ens ett område av
derma storlek alla gånger tUlräckligt för att tillgodose inmularens behov. I
en del fall kan å andra sidan elt område på 100 hektar vara för stort och
innebära alt mark onödigtvis undantas från undersökning av andra intressenter.
Storleken på det inmutade området bör i princip avpassas efter vad som i varje
särskilt fall är lämpligt. Följande synpunkter bör vara vägledande. Ä ena sidan
bör den som har möjlighet att bedriva ett rationellt prospekteringsarbele uiom
ett större område inte hindras i sin verksamhet och å den andra bör inmutaren
inte tillåtas spärra större område än han har reeU möjhghet att undersöka inom
den normala undersökningstiden, som är sammanlagt sex år. Prövningen bör vara
översUctiig. Det säger sig f. ö. självt att något mera exakt mått på vad som i
elt givet faU är lämplig områdesstorlek inte går att faststäUa. I allmänhet
torde inmutning få bevUjas i enlighet med sökandens begäran. Bara när det
sökta området mer avsevärt översti-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 135

ger
vad som kan anses rimligt bör jämkning ske. Härvid bör beaktas den arbetsmetodik
som sökanden avser att tillämpa och de planer i övrigt som han gjort upp för
arbetets bedrivande liksom de resurser han har till sitt förfogande.

Vad
jag nu sagt tar sikte på det faU att sökanden begär inmutningsrätt tiU ett
enda, sammanhängande område. Motsvarande bedömning bör emeUertid göras också om
sökanden i stället vUl ha flera inmutningar utiagda.

Även
det inmutade områdets form får avpassas efter vad som i del enskilda fallet är
lämpligt. Området bör vara sammanhängande. Detta utesluter inle att del ibland
kan vara lämpligt att lägga ut flera inmulningsområden, så all del bhr enklare
att släppa sådana områden som kan visa sig mindre intressanta. Någol hinder
möter inle heller mol alt innanför det inmutade områdets yttergränser undanta
smärre områden. Har sådana områden, med noggrann uppgift om läge och gränser,
uttryckligen undanlagils i ansökningen bör de inle omfattas av inmutningen
och sålunda inte inräknas i del inmutade områdets areal. Sådana undantag kan
avse t. ex. områden där inmutningshinder föreligger.

När
den obligatoriska cirkelformen avskaffas är det viktigt att inmul-ningsområdets
gränser beskrivs på elt sådant sätt att området lätt och säkert kan
identifieras på marken. För små inmulningsområden torde cirkelformen alltjämt vara
lämplig i många fall. Tänkbara former vid större områden är en kvadrat eller en
rektangel, som kan hänföras till lämpligt koordinatsystem. I en del fall kan
del vara lämpligt med en mer obunden form i anslutning liU fastighetsgränser,
vägar, vallendrag eller liknande.

Bestämmelsen
i paragrafens andra slycke om del inmutade området! gränser på djupet
Överensstämmer med gällande rätt.

2
§

Paragrafen,
som motsvarar 5 § gruvlagen, innehåller bestämmelser om hinder mot inmutning.
Hindren har den innebörden att del inmutade området inle får omfatta vissa i
paragrafens första stycke angivna områden. I flertalet fall kan enligt andra
stycket hindret undanröjas genom dispens eller medgivande.

Vissa
av inmutnhigshindren har behandlats i avsnittet 14.3 i den allmänna
motiveringen. Därutöver vill jag anföra följande.

Punkt
1. Denna punkt motsvaras av 5 § första stycket punkt 1 gruvlagen. Som jag
närmare utvecklat i den allmänna motiveringen skall statsgruvefältinstitutet i
forlsällnmgen kunna användas i fråga om både statiig och enskUd mark samt
därvid företrädesvis ha karaktären av ett beredskapsuislrumenl avsett för
fyndigheler av extraordmär betydelse för samhället. F. n. krävs beslut av
Kungl. Maj:t och rUödagen för utläggande av stalsgravefält. Också i fortsättningen
bör fråga om utiäg-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 136

gande
av statsgruvefält underställas riksdagen. I anslutning. tUl förslaget (prop.
1973: 90) tUl ny regeringsform föreskrivs därför i denna punkt att beslut om
utiäggande av stalsgravefält skall ha formen av lag. Hinder mol inmutning
uppkommer i likhet med vad som nu gäller redan då statiig myndighet hos Kungl.
Maj:t gör framställning om all visst område skall förklaras utgöra
statsgruvefält.

Kungl.
Maj:t bör vid prövning av fråga om dispens från inmutningsförbudet inle vara
bunden av särskilda föreskrifter. Kravet på synnerliga skäl för beviljande av
dispens har därför fåll utgå. Som utredningen anfört torde behov finnas alt
kunna förknippa en dispens med villkor t. ex. att inmutning får avse endast fyndighet
av visst slag. Utredningen har därför förordat en uttrycklig bestämmelse att
Kungl. Maj:l får begränsa dispensen tUl visst slag av fyndigheter. För egen
del anser jag att Kungl. Maj:t även ulan särskild föreskrift härom har
möjlighet att vid dispensen knyta sådana villkor som kan anses nödvändiga för
alt tUlgodose de intressen hindersbestämmelsema avser all skydda.

Punkt
2. Enligt denna punkt, som överensstämmer med 5 § första stycket punkt 2
gravlagen, utgör nationalpark och område om vars förklarande för nationalpark
statlig myndighet gjort framställning hos Kungl. Maj:l inmulningshinder. Vid
remissbehandlingen har flera remissinstanser ullalat sig för alt även
naturreservat skall vara inmutningshinder. Som utredningen anfört torde skälet
till att naturreservat inte f. n. utgör hinder mot inmutning sammanhänga med
att olika begränsningar i fråga om markanvändnmgen inom ett reservat redan
gäller på grand av de föreskrifter som meddelats i det enskilda fallet. Dessa
kan variera kraftigt från långtgående restriktioner till sådana obetydliga inskränkningar
i ägarens rådighet som förbud mol jakt eller mol användande av
bekämpningsmedel. En aktivitet av det slag som undersökningsarbete innebär
torde i stor utsträckning kunna bedrivas ulan att komma i konflikt med
reservatföreskrifler. Går undersöknings- eller gravarbete inte att förena med
dessa, kan en inmutare söka utverka upphävande av eller undantag från
föreskrifterna enligl bestämmelser i naturvårdslagen. Med hänsyn till den mera
flexibla reglering som sålunda redan gäller i fråga om naturreservat har jag
som framgått av den allmänna motiveringen inte funnit anledning föreslå att
inmutningsförbud införs även i fråga om naturreservat. Skulle i något fall
behov av inmulningsförbud likväl föreligga beträffande sådant område, kan som
utredningen påpekat reservregeln i 3 § tillämpas.

Punkt
3.1 överensstämmelse med 5 § första stycket punkt 3 gruvlagen upptas i denna
punkt som inmulningshinder befäslningsområde och, i den utsträckning Kimgl.
Maj:t bestämmer, område utanför detta. Behövs skydd för mihtära skjutfält
eller andra mUitära områden som inte utgör befästningsområden, kan detta
erhållas med stöd av den generella bestämmelsen i 3 §.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 137

I
kungörelsen (1947: 537) angående förbud mot inmutning inom vissa områden har
förordnals om inmulningsförbud inom vissa angivna skyddsområden. Genom
kungörelsen (1967: 10) om skyddsområden m. m. har fastställts nya skyddsområden
samt s. k. kontrollområden. De skyddsområden som avses i 1947 års kungörelse
överensstämmer inle med nu gällande skydds- och konlroUområden. Frågan om
utfärdande av ny kungörelse i ämnet torde få anmälas i annat sammanhang.

Punkt
4. Denna punkt överenslämmer med 5 § första stycket punkt 4 gravlagen.

Punkt
5. Genom det föreslagna tUlägget till motsvarande hindersbestämmelse i 5 §
första stycket punkt 5 gravlagen likställs allmän väg och sådan vägs sträckning
enligt fastställd arbetsplan saml allmän flygplats i fråga om skydd mot
inmutning med sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik.
Denna punkt motsvarar 2 kap. 2 § första stycket punkt 5 i utredningens förslag.
I avsnittet 14.3 i den allmänna motiveringen har jag utvecklat varför
förevarande hindersbeslämmelse bör utvidgas på delta sätt.

Anläggningskostnaderna
för allmän väg är numera regelmässigt betydligt högre per meter räknat än för
en järnväg. Med hänsyn till del grundliga och dyrbara planeringsarbete som nu
föregår byggandet av allmän väg bör skyddet mot inmutning inträda redan när
arbetsplanen för vägen fastställs.

Enligt
47 § väglagen, som gäller allmän väg, får inle utan länsstyrelsens tillstånd
uppföras byggnad m. m. på mindre avstånd än tolv meter från vägområde. Om det
är nödvändigt av hänsyn till trafiksäkerheten, kan länsstyrelsen föreskriva
ökning av detta avstånd till högst 50 meter. En avpassning av
hindersbestämmelsema härefter kunde övervägas. Det vore också tänkbart att göra
en differentiering av skyddsbestämmelserna beträffande allmän väg t. ex. på
grandval av den i vägkungörelsen (1971:954, ändrad senast 1972:787)
förekommande indelningen av dessa vägar i riksvägar och länsvägar. Denna
klassificering avspeglar emellertid inte den starkt skiftande standarden hos
olika vägar. Åtskilliga länsvägar överträffar standarden hos stora delar av
riksvägnätet, medan andra är av enkel beskaffenhet. Med hänsyn tUl del anförda
har jag i likhet med utredningen stannat för all låta samma bestämmelser gälla
för samtliga vägar som är allmänna. Praktiska skäl talar vidare för alt
bestämma skyddsavståndet från allmän väg i överensstämmelse med vad som gäller
i fråga om järnväg och kanal. I sammanhanget kan erinras om all även den finska
gravlagsliflningen upptar ett motsvarande genereUt skyddsavstånd av 30 meter
från väg. Jag förutsätter liksom utredningen att länsstyrelsen kommer att
meddela dispens från inmulningsförbudet i de fall där förhåUandena medger del.
Hinder bör heUer inle möta mot att länsstyrelsen meddelar generellt tUlstånd
till inmutning t. ex. inom visst kortare avstånd från vissa angivna länsvägar.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 138

I
samband med dispens kan i förekommande fall uppställas vUlkor om t. ex. viss
högsta nivå för gravarbete under väg. Om kommun är väghållare, upphör väg att
vara allmän när vägen enligt byggnadslagen upplåts eller skall vara upplåten
till allmänt begagnande som gata. I sådana fall torde gatan regelmässigt vara
skyddad mot inmutning enligt punkt 6 eller 9.

Med
alhnän flygplats förstås enligt luftfartslagen (1957: 297) flygplats tiU
allmänt brak. För inrättande och drift av allmän flygplats fordras i prmcip
tUlstånd av Kungl. Maj:t. Sträckningen av det område som räknas tUl
flygplatsen torde framgå av det beslut varigenom flygplatsen inrättats.

Punkt
6.1 huvudsaklig överensstämmelse med 5 § första stycket punkt 6 gravlagen
upptas här en bestämmelse till skydd för bl. a. bostadsbyggnader.

Punkt
7. Denna punkt, som saknar motsvarighet i gällande rätt och i utredningens
förslag, innehåUer en hindersbestämmelse till skydd för kyrka och annan
samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell och pensionat, saml för
vårdanstalt, elevhem och därmed jämförlig inrättning. Jag har behandlat frågan
om införande av delta inmulningshinder i avsnittet 14.3 i den allmänna
motiveringen.

Uppräkningen
av byggnader har motsvarighet i 44 § 3 mom. byggnadsstadgan (1959: 612;
omtryckt 1972: 776).

Punkt
8. Enligt denna punkt, som i sak överenslämmer med 5 § första stycket punkt 7
gruvlagen, får inmutat område inte omfatta område som upptas av elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning.

Punkt
9. Det här upptagna förbudet mot inmutning på område med stadsplan eller
byggnadsplan är en nyhet i förhållande tUl gällande rätt. Bestämmelserna i
denna punkt har utformats i saklig överensstämmelse med 2 kap. 2 § första
stycket punkt 8 i utredningens förslag. Med stadsplan resp. byggnadsplan
förstås här stadsplan som blivit faststäUd enligt bestämmelserna i 26 §
byggnadslagen samt byggnadsplan som fastställts enligt 108 § samma lag. Genom
förevarande inmutningshinder uppnås all gruvrätt inte grandläggs inom
detaljplaneområde utan prövning från planmyndighelemas sida. Dispenssökande
torde ha möjlighet att med markägarens medgivande utföra förberedande undersökningar
tUl belysnmg av områdets geologi m. m.

Punkt
10. Enligt denna punkt, som har motsvarighet i 5 § första stycket punkt 8 i
gällande lag och i 2 kap. 2 § första stycket pimkt 9 utredningsförslaget, får
inmutning inle ske inom område som redan är inmutat eller ulmålslagt eller som
omfattas av företrädesrätt enligt 1 kap. 5 §. Nuvarande regel synes innebära
att redan äldre ansökan om inmutning utgör inmutningshinder. Enligt min mening
bör så vara fallet endast i den mån den äldre ansökningen verkligen leder till
in-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 139

mulning.
I avbidan på besked härom bör en ansökan vila. Bestämmelse härom har lagils in
i 8 §.

Punkt
11. Enligt 5 § första stycket punkt 8 gruvlagen är område som avses med ansökan
om utvidgning av utmål i hmdershänseende likställt med inmutat område. Denna
punkt har utformats i saklig överensstämmelse med 2 kap. 2 § första stycket
punkt 10 i utredningsförslaget. I likhet med utredningen anser jag att även
område som omfattas av ansökan om utmål bör skyddas så att området inte efter
utmålsansökningen spärras genom främmande inmutningar. Ansökan om utmål eller
om utvidgning av utmål bör utgöra hinder inte bara mot senare utan även mot en
samma dag inkommen ansökan om inmulningsrätt. En förutsättning härför är dock
att ansökningen verkligen föranleder utmålsläggning på det för ansökningarna
gemensamma området. Inmulningsansökningen bör därför vila till dess ansökningen
om anvisande eller utvidgning av utmål slutiigt prövats. En bestämmelse om
detta finns i 8 §.

Punkt
12. Denna punkt motsvarar 2 kap. 2 § första stycket punkt 12 i utredningens
förslag.

Införande
av förbud mol ommulning föreslogs på sin lid av gruvlag-stiflningskommitlén och
har på senare tid diskuterats även av malmutredningen för Norrbotten. Den
senare utredningen fäste uppmärksamheten på en speciell metod att utnyttja
möjligheterna till ommutning (SOU 1963: 36 s. 65):

Del
enda som kan avhålla en inmutare från all välja denna väg är risken för all
någon annan kan komma att inge inmulningsansökning samma dag som ommularen, en
risk som i praktiken lärer vara ganska ringa. Därtill kommer att det är möjligt
att så gott som helt ehminera denna risk genom utnyttjande av ett stadgande i
19 § fjärde stycket (gruvlagen), enligl vilket undersökningsarbetet, om
ansökning om utmål eller förlängning av undersökningstiden vid dennas utgång är
beroende på prövning, får fortgå intill dess ansökningen slutligen prövats.
Innehavaren av en inmulningsrätt kan nämligen, genom all exempelvis på elt
sent stadium inge en ansökning om utmål och efter den normala undersökningstidens
utgång återkaUa ansökningen, själv bestämma tidpunkten för inmutningsrättens
upphörande och påföljande dag, innan återkaUelsen hunnit bli känd för annan än
ansökningsmyndighelen, begära ny inmutning.

Syftet
med det i punkt 12 upptagna ommutningsförbudel är såsom framhållits i avsnittet
14.2 i den allmänna motiveringen främst alt komma till rätta med det nu
utbredda bruket alt utnyttja ommulnings-möjligheten för alt på ett bekvämt sätt
få undersökningstiden förlängd i önskad omfattning utan någon prövning av
behovet. ResttUctioner beträffande möjlighetema tiU ommutning utgör också ett
nödvändigt komplement till de föreslagna reglema om begränsning av utmals
giltighetstid, eftersom dessa i annat faU aUtför lätt skulle kunna krmggås.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 140

Har
undersökningsarbetet fått fortgå efter undersökningstidens slut på grund av då
anhängig ansökan om utmål eller om förlängning av undersökningstiden och har
ansökningen sedermera avslagits eller återkallats, bör naturligen som
utgångspunkt för den tid varunder ommutningsför-bud skall gälla räknas den lid
då rätten lUl fortsalt undersökningsarbete upphörde. Annars skulle öppnas
möjligheter att kringgå ommutningsförbudel.

För
alt hindra att den tidigare gruvrättshavaren verkställer ommutning genom
bulvan föreslås förbudet gälla generellt, sålunda även mot annan
inmulningssökande. Jag har övervägt all undanta staten från ommutningsförbudel
men inte funnit tillräckliga skäl för elt sådant undantag.

En
förbudstid av ett år har ansetts nödvändig för att det i händelse av
dispensansökan skall finnas tillräcklig tid för en omsorgsfull prövning. All
liden inte bestäms alltför snävt är också motiverat av alt de vidgade
möjlighelet för inmulare alt bestämma över undersökningstidens längd som
förordas i viss mån försvårar prospektörernas bevakning av tiderna för
inmutningars upphörande. Del förhållandet all elt tidigare inmutnings- eller
ulmålsområde på delta sätt undantas från möjlighet till inmutning under en
eltårsperiod behöver enligl min mening inle föranleda några olägenheter från
allmän prospekteringssynpunkl.

Dispens
från förbudet bör beviljas endast om starkt vägande skäl kan åberopas. En
föratsättning för att dispens skall beviljas gruvrättshavaren bör vara att alla
möjligheter att erhålla förlängning av undersökningstiden enligt bestämmelserna
i 3 kap. 7 § redan utnyttjats. Så kan vara fallet vid force majeure eller vid
tvist angående inmutningsrätlen, vars avgörande dragit ul på tiden. Har vägran
att förlänga giltighetstiden för gruvrättshavares utmål haft samband med att en
annan intressent förklarat sig beredd att la upp undersökningsarbete inom
området i fråga, kan det visa sig lämpligt att utnyttja dispensmöjligheten till
alt trygga dennes förvärv av gravrätt till området.

När
ettårsfrislen löpt ut, är den förutvarande gravrältsinnehavaren jämställd med
andra intressenter i fråga om möjligheten all få ny inmutning. Utredningen har
varit inne på tanken all öka effekten av ommutningsförbudel genom alt ge andra
intressenter företräde till ny inmutning framför den gamle gruvrättshavaren
första dagen efter tidens utgång. Jag har i likhet med utredningen förkastat
denna tanke. Verkan därav skulle som utredningen framhållit bli ökade
möjligheter för utomstående att ulan allvarliga undersökningsavsikler
spekulera i fyndigheten. Det skulle dessutom vara klart olämpligt att
missgynna en tidigare inmutare som med stöd av föregående erfarenheter önskar
återuppta undersökningarna av fyndigheten med användande av nya metoder.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 141

Görs
ansökan om inmulningsrätt när ommutningsförbud råder, skall ansökningen avslås,
om dispens inle erhålls från förbudet. Avslag bör i sådant fall meddelas även
om ellårstiden gått ut innan inmutningsansökningen hinner behandlas. Medges
dispens, har inmutningsansökningen givetvis företrädesrätt enligt 1 kap. 5 §
från den dag då den kom in till bergmästaren.

Punkt 13. I denna punkt,
som har motsvarighet i 5 § första stycket punkt 9 gruvlagen, regleras
förhållandet mellan den som beträffande visst område sökt eller fått tUlstånd
enligl stenkolslagen eller uranlagen och den som därefter vill inmuta samma
område. I fråga om detta inmulningshinder har eftersträvats en förenkling av de
svårlästa konkurrensreglerna i gruvlagen. I förhållande till gällande rätt
innebär de nya reglerna alt område varpå tillstånd enligl lagen om konlinentalsockeln
sökts eller meddelats inle längre skall utgöra inmulningshinder. Ändringen är
en konsekvens av vad jag förordar i det följande, nämligen att rätten till
inmutningsbart mineral inom allmänt vallenområde i havet skall regleras av
lagen om kontinenlalsockeln och inle av gravlagen. I övrigt innefattar de
föreslagna reglerna inte någon saklig ändring av större praktisk betydelse.
Reglema i fråga måste uppmärksammas på nytt i samband med den kommande
översynen av koncessionslagstiftningen.

I
andra stycket av denna paragraf anges i vilka fall undantag från de i första
stycket uppräknade inmulningshindren medges. Dispens kan inte erhållas från
inmutningsförbud enligt någon av punkterna 4 (kyrkogård eller begravnuigsplals),
10 (bl. a. inmutat eller ulmålslagt område) eller 11 (område varpå begärts
utmål eller utvidgning av utmål). Från alla andra inmulningshinder kan däremot
undantag medges. Dispensprövningen skaU hksom f. n. ankomma på Kungl. Maj:l,
länsstyrelse eller vederbörande förvaltningsmyndighet med möjlighet också i
vissa fall för rättsägare alt lämna tUlstånd till inmutning. Uppgiften att
pröva dispens från förbud mot ommulning bör anförtros statens industriverk.
Undantag beträffande område som upptas av bostadshus m. m. (punkt 6), elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning (punkt 8) saml område som omfattas av
vissa koncessioner (punkt 13) medges f.n. av Kungl. Maj:t. Jag föreslår här den
ändringen att dispens skall beviljas av länsstyrelsen. Jag förordar vidare all
länsstyrelsen får medge undantag beträffande område på vUkel det finns
samlingslokal m. m. (punkt 7) samt område med stadsplan eUer byggnadsplan
(punkt 9). I egenskap av planmyndighet bör länsstyrelsen ha goda förutsättningar
att göra de bedömnmgar som behövs i ärenden av nämnda slag. Med rättsägare
avses i fall 68 ägare och nylljanderätlshavare till ifrågavarande byggnad,
tomt eller anläggning och i fall 13 den som sökt eller innehar den rättighet
som skulle lida förfång genom den sökta

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 142

inmutningen.
Till skUlnad från vad som nu gäller har inte uppställts krav på synnerliga skäl
för medgivande av undanlag i fall 6. Avgörande bör här hksom i övriga fall vara
de olika intressenas tyngd.

3
§

1
fråga om denna paragraf, som gör det möjligt för Kungl. Maj:t att under vissa
förutsättningar förordna om inmulningsförbud i andra fall än som avses i 2 §,
får jag hänvisa tUl avsnittet 14.3 i den allmänna motiveringen. Paragrafen
motsvarar 2 kap. 3 § i utredningens förslag.

Inmutningsansökan
och dess prövning

4
och 5 §§

Dessa
paragrafer har motsvarighet i 6 § gruvlagen och i 2 kap. 4 §
utredningsförslaget.

F.
n. gäUer alt ansökan om inmulningsrätt skall göras hos bergmästaren i del
distrikt där inmutningspunkten, dvs. medelpunkten i inmutningscirkeln, är
belägen. Som en konsekvens av alt det inmutade området inte längre behöver ha
viss form har i 4 § föreskrivits all fråga om bevUjande av uimulningsrätt
prövas av bergmästaren i det distrikt där det med ansökningen avsedda området
eller större delen därav ligger.

I 5
§ finns bestämmelser om vad ansökan skall innehålla. I motsats till 6 § gäUande
lag anger denna paragraf inte i detalj vad som skall tas upp i ansökan.
Detaljbestämmelser rörande innehåUet i ansökan om inmutningsrätt bör enligt
min mening tas in i en tillämpningskungörelse till gruvlagen.

I
fråga om innehåUet i ansökan om inmutningsrätt innebär utredningens förslag
alt sökanden skall lämna en beskrivning av det med ansökningen avsedda området
och uppge mineralfyndighetens art. De nuvarande bestämmelserna om all sökanden
skall redovisa faslighets-och ägarförhåUanden inom inmutningsområdet har enligt
utredningen i många fall tvingat sökanden att företa tidsödande och dyrbara
äganderättsutredningar. Bestämmelserna sägs ha varit betungande också för
bergmästarna. Utredningen föreslår därför att sökanden inte längre skall vara
tvungen att redovisa faslighets- och ägarförhållandena. Samtidigt förordar
utredningen en ordning för tiUkännagivande av inmutningar, som innebär att
markägare inte längre skall ha individuell underrättelse. Uttedningens
ståndpunkt har kritiserats av flera remissinstanser. I likhet med
kommerskollegium och de tre bergmästare som yttrat sig i saken finner jag
utrednuigens farhågor betydligt överdrivna. Som dessa remissinstanser anför är
del av väsentlig betydelse för markägaren all han på betryggande sätt får
vetskap om inmutningar inom det egna markområdet. Delta medför, som jag skaU
återkomma till, att jag förordar en an-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 143

nan
lösning än utredningen i fråga om sättet att underrätta markägare om inmutning.
En konsekvens härav blu- alt inmutaren i ansökningen bör redovisa vUka
fastigheter som berörs och uppge vilka som äger dessa fastigheter. Därutöver
bör han uppge åtminstone de sakägare han känner till. I fråga om begreppet
sakägare får jag hänvisa tUl vad jag anför under 13 kap. 2 §.

På
grand av att bestämmelserna om inmulningspunkl slopas är del som utredningen
framhåller också viktigt att inmutningsansökningen innehåller en så noggrann
beskrivning av det tUllänkla inmulningsområ-dets storlek och gränser, alt någon
osäkerhet om dess sträckning på marken inle kan uppslå. Beskrivningen kan
exempelvis hänföra sig till faslig-hetsbeleckningama, på officiella kartor
förekommande geografiska punkter och linjer saml ägogränser.

I
övrigt bör det ankomma på sökanden alt prestera den utredning som behövs för
att ett lämpligt inmutningsområde skall kunna fastställas. Sökanden bör
sålunda uppge de hinder mol inmutnmg som han känner till och i förekommande
fall ge in handlmg som ulvisar alt han sökt eller fått dispens resp. att han
fått rällsägarmedgivande. I 2 kap. 1 § föreskrivs bl. a. alt inmutat område
inte får vara större än alt del kan antas all sökanden har möjlighet att
undersöka det i sin helhet på ett ändamålsenligt sätt. Denna regel syftar som
nämnts till att förhindra alt inmulningsrätten missbrukas. Sökanden bör kunna
påräkna bifall till sin ansökan så länge han inte begär all få ett större
område än han uppenbarligen har föratsättningar all aktivi utnyttja. Finns del
å andra sidan påtaglig anledning att ifrågasätta om sökanden kan aktivt
utnyttja det område han vill ha inmutat, bör det finnas möjlighet all avkräva
sökanden utredning rörande hans resurser och planer för undersökningsarbetets
bedrivande. Detta torde främst kunna konlma i fråga om ansökan avser ett
osedvanligt vidsträckt område. Frågan om vilken utredning som skall krävas får
avgöras med hänsyn till vad som är känt om fyndigheten saml sökandens
kvalifikationer och resurser. Uppgift om mineralfyndighetens art skall alltid
lämnas. Sökande som uppenbarligen har behövliga resurser och kvalifikationer
bör i allmänhet ulan närmare redovisning av sina planer för
undersökningsarbetet kunna få det område som begärs. Enligl andra stycket i 5 §
skall sökanden erlägga föreskriven ansökningsavgifl och förskott till
undersökningsavgift enligt 3 kap. 2 §. Ansökningsavgiften avses få en viss
funktion när del gäller att avhålla från rena okynnesinmulningar. Främst utgör
den emellertid ett bidrag till kostnaderna för det administrativa förfarandet.
Som utredningen föreslagit bör avgiften höjas. Utredningens förslag all den bör
bestämmas till 100 kr. synes f. n. vara lämpligt avvägt. Det bör emellertid
ankomma på Kungl. Maj:l att bestämma avgiftens storiek.

Erläggande
av undersökningsavgifl utgör en föratsättning för all in-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 144

mulningsräll
skall kunna beviljas. Denna laglekniska lösning är enligt min mening all
föredra framför en ordning där rättighetens bestånd göres beroende av att
undersökningsavgiften fortlöpande betalas och där komplicerade regler om
förverkande måste uppställas. Om erläggande av undersökningsavgifl sålunda
utgör en förutsättning för att bergmästaren skall kunna bevilja inmulningsrätt
måste å andra sidan sökanden förskottera avgiften. Det syns då lämpligt alt
avgiften betalas in redan i samband med alt ansökningen om inmulningsrätt ges
in.

6 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 7 § första stycket gruvlagen, ger bergmästaren rätt att
förelägga sökanden att avhjälpa brist i ansökningen. Efterkommer sökande inte
sådant föreläggande, skall bergmästaren i vissa fall avvisa ansökningen.

Sökanden
kan anriiodas att komplettera sin ansökan på olika sätt. Del kan ske formlöst
t. ex. per telefon eller i samband med all sökanden besöker myndigheten. I
sådana fall då det bör finnas bevis om alt anmodan skelt är emeUertid elt
skrifthgt föreläggande alt föredra. Utfärdas sådant föreläggande, skall det
delges med sökanden enligt bestämmelserna i delgivningslagen (1970: 428;
ändrad senast 1972: 725). Är ansökningen så ofullständig all den inle kan
tjäna som underlag för prövning av ansökningen, är del oftast lämpligt begära
komplettering genom ett föreläggande. I föreläggandel bör sökanden erinras om den
risk han löper genom all inte efterkomma föreläggandet. Efterkommer sökanden
inle föreläggandet, skall hans ansökan sålunda i vissa fall avvisas. Detta är
fallet om bristen är så väsentlig all ansökningen inte kan ligga till grund för
prövning av ärendet. En sådan väsentlig brist föreligger t. ex. om ansökningen
saknar uppgift om mineralfyndighetens art eller det område som avses. Detsamma
bör gälla om inmutning begärs på elt område som omfattas av elt dispensabelt
inmulningshinder och ansökningen inle innehåller upplysning huravida dispens
sökts eller lämnats. Åberopas rällsägarmedgivande, skall bevis om alt sådant
medgivande erhållits ges in. Påstår sökanden att han begärt men ännu inte fått
rättsägarens medgivande, bör han sålunda vid påföljd av avvisning föreläggas
att inom viss tid styrka alt han fått rättsägarens medgivande.

På
samma sätt som en väsentiig brist i ansökan behandlas i paragrafen del fall
all sökanden inle betalat ansökningsavgifl eller förskott tiU
undersökningsavgifl. Erläggande av sådan avgift eller sådant förskott utgör en
förutsättning för att ansökan skall tas upp tUl prövning. Underlåtenhet all
betala in nämnda avgift eller förskoll skall således medföra att ansökningen
avvisas.

7 §

Paragrafen
överenslämmer i sak med 7 § andra stycket gravlagen.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 I45

8 §

Paragrafens
första stycke, som har motsvarighet i 2 kap. 7 § första stycket i utredningens
förslag, reglerar det fall att ansökan om inmulningsrätt görs beträffande
område som omfattas av en tidigare ansökan om inmulningsrätt eller en senast
samma dag gjord ansökan om anvisande eller utvidgning av utmål. Enligt 1 kap.
5 § har den som sökt inmutningsrätt till visst område från och med dagen för
ansökningen företrädesrätt framför andra inmutare tUl området. Gör någon
ansökan om inmulningsrätt på område vartiU annan redan begärt sädan rätt, torde
nuvarande bestämmelser i 5 § första stycket punkt 8 gravlagen innebära all
redan den äldre ansökningen som sådan utgör inmulningshinder som föranleder
omedelbart avslag på den senare ansökningen. Som jag anfört under 2 § första
stycket punkt 10 i detta kapitel anser jag all hinder mot den senare
ansökningen bör gälla endast om den äldre verkligen leder tiU inmutning. I
avvaktan på alt delta blir klarlagt bör den senare ansökningen vila. I 2 §
första stycket punkt 11 i förevarande kapitel har föreskrivits att
inmutningsrätt inte fär bevUjas till område som omfattas av en senast samma dag
som ansökningen om inmulningsrätt gjord ansökan om anvisande eller utvidgning
av utmål. Också i detta fall bör som jag nämnt i anslutning tUl nyssnämnda
bestämmelse gälla all den konkurrerande ansökningen utgör hinder endast om den
bifalls. TiU dess denna fråga blivit avgjord bör ansökningen om inmulningsrätt
vila.

I
paragrafens andra slycke, som motsvarar 2 kap. 7 § andra stycket i utredningens
förslag, anges övriga fall där ansökan om inmulningsrätt kan få vila. Har
inmutningssökande i fall där Kungl. Maj:ts tillstånd tUl inmutning behövs sökt
sådant tillstånd, skall enligt 8 § gällande lag ansökningen om inmulningsrätt
vUa i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i ärendet. I den nya gravlagen tUlkommer
åtskilliga nya fall, där myndighet kan lämna dispens från inmulningshinder.
Del är enligl min mening rimligt alt inmutningsansökan får vUa till dess
myndigheten beslutat i ärendet i samtliga fall då dispens begärs hos myndighet.
I sådana fall då tUlstånd av myndighet behövs enligt 2 eller 3 § eller enligt
särskilda bestämmelser bör därför sökanden vid ansökningen foga handling som
visar all sådant tillstånd lämnats eller sökts. Avser inmulnmgsansökan område
beträffande vilket dispensabelt inmulningshinder föreligger och har sökanden
inle bifogat sådan handling, bör han, om påminnelse under hand inle ger
resultat, med stöd av 6 § föreläggas alt komma in med sådan handling vid
påföljd alt ansökningen annars avvisas.

9 §

Enligt
15 § förvaltningslagen (1971: 290; ändrad senast 1973: 245) får ärende i
princip inle avgöras utan att sökande, klagande eller annan part underrättats
om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och tillfälle beretts
honom att yttra sig över det. Undanlag från

10 Riksdagen
1974.1 saml. Nr 32

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 146

denna
princip medges bl. a. om åtgärderna är uppenbart obehövliga eller om del kan
befaras alt genomförandel av beslutet i ärendet annars skulle avsevärt
försvåras. Eftersom bergmästare är sådan förvaltningsmyndighet varpå
förvaltningslagen äger tillämpning, gäller nämnda bestämmelser också i ärende
om bevUjande av inmulningsrätt om inte annat föreskrivits. Det kan enligt min
mening sättas ifråga om 15 § förvaltningslagen bör gälla i ärende hos
bergmästaren om bevUjande av inmulningsrätt. Risken för alt markägare och andra
motparter tillskyndas rättsförlust eller ekonomisk skada om de inte bereds tUlfälle
att yttra sig över ansökan om inmulningsrätt synes vara utomordentligt ringa.
Bergmästaren skall sålunda självmant beakta de hinder mot inmutning som kan
komma i fråga. I beslut om beviljande av inmulningsrätt görs f. ö.
regelmässigt elt generellt undanlag för områden som omfattas av
inmulningshinder. De undersökningsarbeten som utförs inom elt inmutat område
före utmålsläggning är vidare mera sällan av den art att bestående skada på
marken uppkommer. För skada och intrång utgår ersättning. Oftast berörs bara en
mindre del av området. I del övervägande antalet fall upphör inmutningen vid
undersökningstidens slut ulan att leda till utmålsläggning. Undersökningsarbete
får f. ö. inte påbörjas med mindre inmutaren viss tid dessförinnan underrättat
markägaren och eventuell nyltjanderältshavare. Markägaren och andra som berörs
av ansökningen om inmulningsrätt har dessutom rätt att överklaga bergmästarens
beslut. Mol bakgrund av vad jag nu anfört har jag ansett att del bör få ankomma
på bergmästaren att avgöra i vad mån 15 § förvaltningslagen skall tUlämpas i
ärende hos honom om beviljande av inmutningsräll.

10
§

Paragrafen,
som motsvarar 9 § 2 mom. i gällande lag och 2 kap. 9 § i utredningens förslag,
anger i vilka fall ansökan om inmulningsrätt skall avslås.

Bestämmelsen
under punkt 1 lar sikte på del fall alt sökanden är utländsk medborgare eller
annat rättssubjekt som enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m. inte utan Kungl. Maj:ts tillstånd får inmuta mineralfyndighet.
Liksom f.n. skall ansökan om inmulningsrätt avslås, om sökanden behöver
tillstånd enligt 1916 års lag men vägrats sådant tUlstånd. I likhet med vad som
nu gäller skall ansökan om inmulningsrätt avslås om den avser mineralfyndighet
som inte är inmutningsbar. Detta anges i punkt 2. I punkterna 3 och 4 har
lagils upp bestämmelser om avslag på inmulningsansökan på grund av
inmulningshinder enligl 2 eller 3 §.

Framgår
det av handlingarna all inmutningshinder föreligger beträffande vissa delar av
det sökta inmulningsområdet, bör inmutning

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 147

inle
beviljas beträffande dessa delar. Visar det sig alt inmutningshinder
föreligger beträffande hela området, skall ansökningen avslås. Vissa hinder
enligl 2 § är som jag nämnt indispensabla, nämligen de som avses i punkterna 4,
10 och 11. Föreligger sådant hinder i fråga om hela det sökta området skall
ansökan enligt punkt 3 i denna paragraf omedelbart avslås. Från övriga hinder
enligl 2 § liksom från hinder enligl 3 § kan däremot dispens medges. I fråga
om vissa hinder enligl 2 § kan också rättsägare lämna medgivande till
inmutning. I sådana fall där dispens kan erhållas eller rättsägare kan medge
undantag från föreliggande inmulningshinder, skall ansökan avslås endast om
dispens eller rällsägarmedgivande vägrats. Råder del oklarhet huruvida sökanden
fått dispens eller rällsägarmedgivande, får bergmästaren vid awisnings-påföljd
förelägga sökanden att komplettera sin ansökan i detta hänseende.

Utredningen har i sitt
förslag tagit upp en bestämmelse om att sökanden i de faU hans ansökan
avvisats eller avslagils genast skaU delges underrättelse om beslutet. I sådan
underrättelse skall enligt förslaget anges de skäl på vilka beslutet grundas
och vad den som vUl fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga. Vad
utredningen sålunda föreslagit gäller emellertid numera på grund av
förvaltningslagen. Enligt 17 § denna lag skall sålunda beslut varigenom
myndighet avgör ärende innehåUa de skäl som bestämt utgången. Skälen får
enligt denna bestämmelse endast undantagsvis utelämnas, t. ex. om beslutet
icke går part emot eller del eljest är uppenbart obehövligt all upplysa om
skälen. Av 18 § förvaltningslagen följer vidare att sökande skall underrättas
om innehållet i beslut varigenom myndighet avgör ärende, om del inte är
uppenbart obehövligt. Är del uppenbart att beslutet går honom emot, skall han
enligl samma bestämmelse även underrättas om vad han har att iakttaga vid lalan
mol beslutet. Underrättelse enligl 18 § förvaltningslagen får delges. Med beslut
varigenom myndighet avgör ärende avses i nämnda paragrafer alla slutliga
beslut, dvs. inte bara avgöranden i sak utan också beslut om avvisning eller
avskrivning av ett ärende.

11
§

Paragrafen motsvarar 9 § 3
mom. i gäUande lag och 2 kap. 10 § i utredningens förslag.

EnUgt 9 § 1 mom. gravlagen
skall bergmästaren så snart del kan ske och sist inom trettio dagar efter det
alt inmutningsärendel kommit i sådant skick att det kan företas till sluthgt
avgörande, meddela beslut i ärendet. Utredningen har föreslagit en liknande
regel. Enligl min mening hgger del i sakens natur att bergmästaren skall
utreda och avgöra inmutningsärende så snart som möjhgt. En bestämmelse om alt
beslut skall meddelas före utgången av viss tid kan ibland motverka syftet med
bestämmelsen. Med hänsyn till vad jag nu sagt har jag inte funnit anled-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 148

ning
uppställa någon regel av detta slag vad gäller den materiella prövningen av
ärendet. Däremot har jag funnit det påkallat att understryka vikten av att
fråga om avvisande av ansökan utreds och avgörs skyndsamt. En föreskrift härom
har meddelats i 6 § ttedje stycket.

I
denna paragraf regleras det fall alt inmutningsärendel kommit i sådant skick
alt del kan avgöras i sak. Det förutsätts sålunda alt ärendet inle skall
avvisas eller vUandeförklaras och all all utredning är klar. I så fall kan
bergmästaren vägra sökanden inmutningsrätt endast om skäl till avslag
föreligger eiiUgt 10 §. Bifalls ansökningen, skall bergmästaren liksom f. n.
utfärda s. k. mutsedel för sökanden. Närmare föreskrifter om mutsedels iimehåll
bör liksom nu meddelas i administrativ ordning. Vad gäller bestämmandet av
inmulningsområdet torde det många gånger vara omöjligt alt i mulsedeln exakt
ange de mskränk-ningar i det inmutade området som föranleds av
inmutningshinder. Det kan vidare finnas inmulningshinder som bergmästaren inle
känner till. Det torde därför bli nödvändigt att komplettera de undanlag som
kan göras med ett generellt undanlag för sådana områden som kan omfattas av
inmutningshinder. I enlighet med vad jag anfört i avsnittet 14.2 i den allmänna
motiveringen skall inmutaren under undersökningstiden betala en avgift som
beräknas med hänsyn tUl det inmutade områdets storlek. Sökanden skall enligl 5
§ erlägga förskoll tUl denna undersökningsavgift. Först när bergmästaren
bevUjar inmutningsräll och därmed också bestämmer det inmutade området kan han
fastställa un-dersökningsavgiflens storlek.

Som
jag framhåUit under 10 § skall sökanden enligt 18 § förvaltningslagen
underrättas om avslagsbeslul och om vad han har att iakttaga vid talan mot
beslutet.

12
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 10 § gällande lag och i 2 kap. 11 § i utredningens
förslag, tar upp regler om tiUkännagivande av inmutningar.

Gällande
bestämmelser. Enligt 6 § gravlagen skall ansökan om inmulningsrätt innehålla
uppgift bl. a. om fastighet där del med ansökningen avsedda området är beläget
samt i allmänhet om fastighetsägarens namn, yrke, hemvist och postadress. I 10
§ gravlagen föreskrivs, att bergmästaren, när inmulningsrätt beviljas, skaU
översända mulsedeln lUl inmutaren. Han skall också sända en avskrift av
mulsedeln till ägaren av del inmutade området eller, om detta utgörs av mark
som är samfälld för flera fastigheter med skUda ägare, tUl den som förvallar samfälligheten
eller tUl en av delägama i densamma Enligl den nuvarande ordningen underrättas
inte länsstyrelsen eller annan planeringsmyndighet om de inmutningar som
sker.. Bergmästaren skall emeUertid inom

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 I49

sextio
dagar efter mutsedelns utfärdande för publicering sända meddelande om
mulsedeln och dess innehåll till Post- och Inrikes Tidningar saml tidning inom
orten.

Utredningen.
Bestämmelsen att inmutningssökanden skall redovisa fastighets- och
ägarförhållanden inom inmulningsområdet saml föreskriften att bergmästaren
skall översända avskrifter äv mulsedeln till markägarna inom området har enligl
utredningen i många fall tvingat inmulningssökande alt förelaga tidsödande och
dyrbara äganderättsutredningar. Dessa bestämmelser sägs också ha varit
betungande för bergmästama. Särskilt inom Kopparbergs län med dess splitttade
ägoförhållanden har detta utredningsarbete avsevärt försenat handläggningen av
inmutningsärendena. Från detta län har anförts exempel på all bergmästaren för
en inmutning haft att sända mer än 50 mutsedelavskrifter till markägare. Del
är, anför utredningen, inte ovanligt all mutsedelav-skriflerna återkommer
därför all adressalen uite kunnat anträffas, vUket medfört tidsödande
efterforskningar.

Enligt
1884 års gruvsladga var, påpekar utredningen, inmulningssö-kandes
uppgiflsskyldighel i förevarande hänseende begränsad till "hemman och
lägenhet samt socken och län". Publicering åstadkoms genom att inmutaren
var skyldig att inom sextio dagar från mutsedelns utfärdande låta kungöra
densamma i kyrkan. När de nu gällande bestämmelserna infördes genom gruvlagen
anfördes som motivering all del från olika synpunkter var önskvärt att
fastighetens ägare snarast fick kännedom om den rättighet som genom
inmutningen grandlades på hans mark.

Risken
för all markägare och andra rättsinnehavare skall tillskyndas rättsförlust
eller ekonomisk skada, om de inte omedelbart får kännedom om en inmutning, är
enligt utredningens bedömande utomordentligt ringa. Utredningen erinrar om att inmutat
område enligt gällande gruvlag inle ulan rällsägarmedgivande eller dispens får
omfatta område beläget på mindre avstånd än etthundra meter från
bostadsbyggnad, tomtplats eller trädgård m. m. De undersökningsarbeten som
utförs inom elt inmutat område före utmålsläggning är mera sällan av den art
all beslående skada på marken uppkommer. Oftast berörs bara en mindre del av
området. I det övervägande flertalet fall upphör inmutningen vid undersökningstidens
slut ulan att leda tUl utmålsläggning. Inmutaren skall vidare underrätta
markägaren och eventuell nylljanderätlshavare samt ställa viss säkerhet, innan
han påbörjar undersökningsarbete. Han skall dessutom med anledning av
undersökningsarbetet utge ersättning tUl bl. a. markinnehavaren. Markägaren
måste visserligen tåla att undersökningsarbetet bedrivs men inmutningen utgör
inte hinder för honom all disponera över den inmutade marken efter
gottfinnande.

Mot
bakgrund av nu nämnda förhållanden föreslår utredningen att

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 150

bergmästaren
skall liksom f. n. översända mulsedeln till inmutaren. Han skaU vidare sända en
avskrift av mulsedeln till ägare av fastighet inom området eUer annan lämplig
person på platsen för alt under undersökningstiden hållas tillgänglig för
fastighetsägare och andra vilkas räll kan beröras av inmutningen. Dessutom
skall bergmästaren inom två månader efter mutsedelns utfärdande låta införa
meddelande om mulsedeln och dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar saml en
eller flera av ortens tidningar. I konsekvens med sitt förslag att avskrift av
mulsedeln inte skall översändas till fastighetsägaren förordar utredningen att
ansökan inle längre skall behöva innehålla uppgift om berörd fastighet eller
om ägaren till sådan faslighet.

Mot
utredningens förslag kan, anför utredningen, möjligen sägas att elt avskaffande
av delgivningen med markägarna kan bli till nackdel från inmularens synpunkt
med hänsyn till risken att en markägare i ovetskap om inmutningen uppför en
byggnad eller annan anläggning som inmutaren efter utmålsläggning kan se sig
nödsakad att lösa. Inmutaren är emellertid inte skyddad mot en sådan åtgärd
från markägarens sida även om denne känner lUl inmutningen. Det kan enligt
utredningen antas alt en inmulare som planerar större undersökningsarbeten inom
elt inmutat område i eget intresse underrättar markägaren härom i god tid, om
bergmästarens underrättelseplikt avskaffas.

Vad
gäller frågan om länsstyrelse eller annan planeringsmyndighel skall underrättas
om pågående eller skedda inmutningar finner utredningen det angelägel alt
planeringsmyndighelema så tidigt som möjligt får underrättelse om förberedelser
för gruvdrift. Utredningens förslag innebär emellertid att bergmästaren skaU
underrätta planeringsmyndighelema först på ulmålsstadiet.

Remissyttrandena.
De remissinstanser som yttrat sig över utredningens förslag i fråga om
tillkännagivande av inmutning vill bevara gällande bestämmelser eller vidga
kretsen av dem som skall underrättas om inmutning. Bergmästarna i södra, västra
och östra distrikten finner all olägenheten av en befintlig inmutning är så
stor för markägaren i flera avseenden att denne för att rätt kunna planera
användningen av sin mark snarast bör få kännedom om inmutningen. Risken för all
markägare och andra rättsinnehavare skaU tUlskyndas rättsförlust eller ekonomisk
skada är enligl deras mening inle så utomordentligt ringa som utredningen
förutsätter. Markägare bör därför ofördröjligen delges avskrift av mulsedeln.
Del besvär som härigenom uppkommer för sökanden och bergmästaren har av
utrednmgen betydligt överdrivits. Kommerskollegium delar uppfattningen alt det
får anses vara av väsentlig betydelse för markägare, att han på ett betryggande
sätt får vetskap om inmutningar inom del egna markområdet. Eftersom
bergmästarna dessutom funnit att gällande föreskrifter om delgivning inte är
särskilt be-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 151

tungande
för vare sig sökanden eller bergmästaren, avstyrker kollegiet förslaget om nya
regler för delgivning och förordar alt gällande bestämmelser bibehålls. Lantmäteristyrelsen
anser alt man bör upprätthålla den nuvarande principen att
fastighetsindelningen och äganderättsförhållandena skall redovisas vid
inmutning. Sökanden bör vara skyldig att redovisa dessa förhållanden. Denna
utrednings- och redovisningsskyldighet kommer i regel inte att bli betungande.
Möjhgheterna att snabbi och enkelt utreda fastighets- och
äganderättsförhållandena är enligl lantmäteristyrelsen goda i större delen av
landet och kommer att förbättras ytterligare. Möjligen skulle undanlag kunna
göras från ulredningspliklen om särskUda förhållanden föreligger. Delgivning av
mulsedeln med markägarna synes lämpligen kunna ske enligl delgivningslagen.
Därigenom blir del möjligt all ersätta individuell delgivning med kollekliv
sådan i de undantagsfall att äganderättsförhållandena är så trassliga att de
inte låter sig utredas i samband med inmutningen. Länsstyrelsen i Örebro län
och överlantmätaren i samma län framhåller alt del från bl. a. samhällsplaneringssynpunkt
är angeläget all planeringsmyndighelema så tidigt som möjligt får underrättelse
om förberedelser för gruvdrift. Planerings-myndigheterna bör därför få uppgift
om mulsedel. Lantmäteristyrelsen anför liknande synpunkter. Naturvårdsverket
anser del önskvärt att berörd länsstyrelse delges varje ansökan om inmutning
och att mulsedeln upprättas efter samråd med länsstyrelsen. Även länsstyrelsen
i Uppsala län föreslår att länsstyrelsen skall få yttra sig i
inmulningsärenden.

Departementschefen.
Utredningens förslag innebär all nuvarande krav på alt markägaren i princip
skall få individuell underrättelse om inmutningar som sker på hans mark inte
längre skall upprätthållas. I konsekvens härmed anser utredningen vidare att
ansökan om inmutningsrätt inle som f. n. skall behöva innehålla uppgift om
fastighets- och ägarförhållanden inom det område som begärs inmutat.
Utredningens förslag innebär vidare alt underrättelse om pågående eller skedda
inmutningar liksom f. n. inle skall lämnas till länsstyrelsen eller annan
planeringsmyndighel.

I likhet med de
remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag det vara av väsentlig
betydelse för markägaren all han på ett betryggande sätt får kännedom om
inmutningar som sker inom hans markområde. Den nuvarande ordningen, som innebär
att avskrift av mulsedeln i princip skall översändas till varje markägare,
synes inte ha medfört sådana besvär all del finns anledning att generellt ta
bort kravel på individuell underrättelse. Detta förutsätter all sökanden
utreder och redovisar faslighets- och ägarförhållandena inom det område som
berörs av ansökningen om inmulningsrätt. Det utredningsarbete som detta kräver
torde numera i allmänhet kunna fuUgöras tämligen lätt. Om underrättelse till
markägare sker enligt delgivningslagens bestämmelser, torde inte heller

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 152

härvidlag
behöva uppstå några svårigheter. I förevarande paragraf har i enlighet med vad
jag nu sagt föreskrivits att markägaren och övriga kända sakägare skaU delges
avskrift av mulsedeln.

Som
framhållits av flera remissinstanser är del angeläget all planeringsmyndighelema
på elt tidigt stadium får kännedom om förberedelser för gruvdrift. Utredningen
har föreslagit alt dessa myndigheter skall underrättas först på ulmålsstadiet.
Fråga i vad mån någol planeringsorgan bör underrättas om inmutningar
sammanhänger i viss mån med frågan om sådant organ bör få överklaga
bergmästarens beslut. F. n. har alhnän åklagare en begränsad rätt alt föra
samhällets lalan. Denna uppgift bör enligt min mening överföras tUl
länsstyrelsen. Samtidigt bör det allmännas besvärsrätl vidgas. Med hänsyn
härtill bör åtminstone länsstyrelsema hållas fortlöpande underrättade också om
de inmutningar som sker. Detta skulle kunna ske redan då ansökan görs. Enligt
min mening bör det emellertid räcka med att länsstyrelsen underrättas så snart
inmutning meddelats. Bestämmelser härom kan utfärdas i administrativ ordning.

3
kap. Undersökningsarbete

I
detta kapitel, som motsvarar 3 kap. gravlagen, ges bestämmelser om vad
undersökningsarbetet får omfatta, undersökningstidens längd, förlängning av
undersökningstiden, undersökningsavgifl och om ersättning för skada eller
intrång.

1
§

I
denna paragraf, som motsvarar 12 § gruvlagen, anges vissa förutsättningar för
all inmutaren skall få påbörja undersökningsarbete.

EnUgt
första stycket, som i sak Överensstämmer med gällande rätt, skall inmutaren
minst två veckor innan han påbörjar undersökningsarbete underrätta ägaren av
den mark där han ämnar bedriva arbetet liksom eventuell innehavare av
nyttjanderätt tUl denna mark. Med ägaren avses här den verklige ägaren. Finns
det flera ägare eller nylljanderätlshavare till inmulningsområdet, behöver
underrättelse lämnas endast tUl den som äger eller nyttjar mark där arbete
skall bedrivas. Under vissa förutsättningar får underrättelsen i stället lämnas
till den som förvaltar egendomen. Påföljden av underlåtenhet alt underrätta
markägare eller nylljanderätlshavare är enligt 12 kap. 1 § böter eller fängelse
i högst sex månader. Däremot kan markägaren inte enligl bestämmelserna i 6 § få
arbetet inställt.

I
paragrafens andra stycke föreskrivs i saklig överensstämmelse med gäUande rätt
att inmutaren innan han påbörjar undersökningsarbete skall ställa säkerhet för
ersättning som kan komma all utgå enligl 11 §.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 153

Säkerhet
behöver dock inte ställas om den ersätlningsberältigade medger annat. Av 13
kap. 4 § följer vidare, att stal, kommun, landstingskommun och kommunalförbund
inle behöver ställa säkerhet. Godkännes inte säkerhet av den till vars förmån
den ställs, ankommer det enligl samma paragraf på länsstyrelsen att pröva
säkerheten. Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar
som för egen skuld. Har två eller flera tecknat borgen får denna godkännas av
länsstyrelsen endast om borgensmännen svarar solidariskt. Iakttar inmutaren
inte vad som föreskrivs i andra stycket kan han enligl 12 kap. 1 § dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 6 § kan vidare överexekutor på
ansökan av markens ägare eller innehavare förordna alt undersökningsarbetet
skall inställas.

2 §

Paragrafen
motsvarar 2 kap. 10 § och 3 kap. 10 § i utredningens förslag men saknar
motsvarighet i gällande rätt. I paragrafen fastslås in-.mutarens skyldighet alt
betala undersökningsavgift till staten för den lid han anvisats inmutat område.
Jag har behandlat frågan om införande av undersökningsavgifl i avsnillet 14.2 i
den allmänna motiveringen.

I paragrafens första
slycke anges alt undersökningsavgifl utgår enligl grunder som Kungl. Maj:t
bestämmer. Som nämnts i den allmänna motiveringen skall avgiften utgå med ett
visst belopp per hektar av del inmutade området. Vid förlängning av
undersökningstiden utgår avgiften med förhöjt belopp, beräknat med hänsyn till
den tid förlängningsperioden avser och del inmutade områdets storlek.

Som jag nämnt under 2 kap.
5 § utgör erläggandet av undersökningsavgifl en förutsättning för
inmulningsrättens uppkomst vare sig det gäller den inledande treårsperioden
eller en förlängningsperiod enligt 7 §. Avgiften skall därför inbetalas i förskott
och detta skall ske i samband med ansökan om inmutningsräll enligl 2 kap. 5 §
eller om förlängning av undersökningstiden enligt 7 §. Inbetalning av
undersökningsavgiften görs hos bergmästaren också i del fall all frågan om
förlängning av undersökningslid prövas av statens industriverk.

3 §

Denna
paragraf motsvarar 13 § gruvlagen. I 13 § första stycket gruvlagen, som
innehåller bestämmelser om vad undersökningsarbetet får omfatta, har
föreskrivits bl. a. all allt arbete skall ulföras så all minsta möjliga skada
förorsakas. Eftersom motsvarande bör gälla även när inmutaren uppför byggnad
eller vidtar annan åtgärd enligt 13 § andra stycket gällande lag, har denna
grundsals överförts till elt Iredje stycke i paragrafen. I detta föreskrivs
sålunda alt alla åtgärder skall ulföras så alt minsta skada och intrång vållas.
I övrigt överensstämmer paragrafen med 13 § gruvlagen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 I54

4 §

I
denna paragraf återges med endast redaktionella jämkningar innehållet i 14 §
gravlagen. Med varp vartill förutvarande gruvinnehavare eller annan inmutare
inte har rätt avses således varp, som förutvarande gruvinnehavare inte enligt
bestämmelserna i 7 kap. 3 § har rätt all bortföra och som inle är föremål för
räll på grund av särskUd inmutning enligt äldre författning.

5 §

Paragrafen,
som i sak överensstämmer med 15 § gruvlagen, innehåller bestämmelser som gör
det möjligt för bergmästaren all ge föreskrifter för tillämpningen av 3 §
första stycket och 4 §. Den som åsidosätter sådana föreskrifter kan dömas tUl
böter eUer fängelse i högst sex månader. Bestämmelse härom har upplagils i 12
kap. 1 §. Av 13 § förvaltningslagen följer alt myndighet som har all pröva
besvär kan förordna all del överklagade beslutet, om det annars skulle lända
till efterrättelse omedelbart, tills vidare icke skall gälla.

6 §

Paragrafen
överensstämmer i sak med 16 § andra stycket gruvlagen och innehåller
bestämmelser om handräckning av överexekutor i vissa fall. Dessa bestämmelser
synes delvis vara föråldrade och vissa ändringar i paragrafen kunde därför
övervägas. Den pågående reformeringen av ulsökningsrälten kan komma all
medföra bl. a. all överexeku-lors befogenheter att förordna om handräckning
överflyttas till kronofogdemyndigheten. Enligt vad jag erfarit avser
lagberedningen att inom kort lägga fram förslag till utsökningsbalk. Jag anser
därför att sakliga ändringar i denna paragraf bör anslå tills vidare.

7 §

Paragrafen
har motsvarighet i 19 § gruvlagen och i 3 kap. 8 § utredningsförslaget. I
paragrafen finns de nya bestämmelserna om undersökningstid och om viss
kompetensprövning i samband med förlängning av undersökningstid. Jag har
behandlat dessa bestämmelser i avsnittet 14.2 i den allmänna motiveringen
vartill jag i första hand får hänvisa.

De
nya bestämmelserna skall som jag nämnt i den allmänna motiveringen tjäna två
huvudsyften. Ä ena sidan bör sålunda undersökningstiden bättre än f. n.
anpassas till prospekleringens behov. Detta medför att undersökningstiden bör
vara längre än tre år. Å andra sidan bör inmutat område kunna behållas endast
så länge som del utnyttjas för ändamålsenligt undersökningsarbete. I enlighet
härmed har i paragrafens första slycke uppställts den regeln att
undersökningsarbete skall vara utfört inom tre år från dagen för mutsedelns
utfärdande. Härigenom bhr det möjligt att på ett relativt tidigt stadium
avföra sådana

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 155

områden
som visar sig sakna intresse för inmutaren. Samtidigt skall inmutaren inle vara
beroende av treårsperioden om han behöver längre tid för att undersöka områden
som visat sig vara intressanta för honom. Enligl paragrafens första stycke
skall inmutaren sålunda i princip vara berättigad att utan behovsprövning få
förlängning med högst tre år. En förutsättning härför är dock att han utnyttjat
del inmutade området för ändamålsenligt undersökningsarbete eller i varje fall
all del finns anledning anta alt han kommer all göra det. Här införs sålunda
en möjlighet alt pröva inmutarens kompetens. Denna bestämmelse är inle avsedd
att lägga hinder i vägen för seriösa inmutares utnyttjande av sina inmutningar.
När sådana inmutare söker förlängning bör bergmästaren normall utan någon
närmare prövning kunna bifalla ansökningen. En närmare undersökning är befogad
först om bergmästaren känner tvekan om sökandens kvalifikationer eller
avsikter. I sådant fall kan bergmästaren med stöd av 8 § förelägga sökanden att
inom viss tid komma in med redogörelse för utförda arbeten och utredning liU
stöd för anlagande att sökanden kommer all bedriva ett ändamålsenligt
undersökningsarbete.

Under förutsättning att
inmutaren använder inmulningsområdet för ändamålsenligt undersökningsarbete
skall han sålunda kunna påräkna förlängning av undersökningstiden med tre år.
Hinder möter naturligtvis inle mol all inmutaren begär förlängning med kortare
tid eller begränsar ansökningen till att avse endast en del av det inmutade
området. Av praktiska skäl bör förlängning medges endast med ett, två eller tre
år. Har förlängning första gången begärts bara för t. ex. elt år, är inmutaren
oförhindrad att senare begära ytterligare förlängning inom ramen för den totala
förlängningsliden tre år. Del inmutade området kan minskas vid varje
förlängning. Den kompetensprövning som jag nyss berört får sin största
betydelse när förlängning söks första gången. Sådan prövning kan emellertid
bli aktuell även i fall då sökanden endast delvis utnyttjat möjligheten tUl
förlängning enligt första stycket och sedermera begär ytterligare förlängning.

Genom de nya reglerna i
första stycket i paragrafen har en inmutare sålunda normalt möjlighet att
disponera inmulningsområdet för undersökningar under sex år. Denna tid torde i
allmänhet vara fullt tillräcklig för att inmutaren skall kunna slutföra
undersökningsarbetet. Fall kan dock förekomma där särskUda förhållanden förhindrat
eller avsevärt försvårat undersökningsarbetet. I sådana särskilda fall bör
möjlighet finnas att utverka ytterligare förlängning efter särskild prövning
av myndighet. I enlighet härmed har i paragrafens andra stycke föreskrivits
att statens industriverk efter ansökan kan förlänga undersökningstiden utöver
vad som följer av första stycket med högst fyra år. En föratsättning härför är
att det föreligger synnerliga skäl. Sådana skäl kan föreligga om arbetet på
grand av tvist om inmulningsrättens bestånd eller omfattning eller på grund av
långvarig arbetsinställelse, na-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 156

turkatastrof
eller därmed jämförligt hinder inte kunnat slutföras inom sexårsperioden.
Synnerliga skäl för förlängning kan också föreligga med hänsyn till t. ex. fyndighetens
beskaffenhet eller särskilda naturförhållanden.

Bestämmelserna
i denna paragraf medger sålunda en undersökningslid av högst tio år. Härigenom
torde de krav som den moderna malmletnmgslekniken ställer tillgodoses i del
alldeles övervägande antalet fall. Skulle undanlagsvis, t. ex. vid ytterligt
långvarig force majeure, en ännu längre undersökningslid anses motiverad,
återstår som en sista utväg möjligheten all bevilja inmutaren dispens från
förbudet mol ommutning.

8 §

I
paragrafen, som motsvarar del av 19 § gruvlagen, finns bestämmelser rörande
ansökan om förlängning av undersökningstid. Liksom f. n. skall sådan ansökan
göras före utgången av den löpande undersöknings-liden. I fråga om
förlängningsansökan skall vidare 2 kap. 5, 6 och 9 §§ äga motsvarande
tillämpning. Ansökningen skall sålunda i princip innehålla beskrivning av del
område som avses med ansökningen, uppgift om mineralfyndighelens art, uppgift
om fastighet som berörs av ansökningen, namn och adress på fastighetsägaren
och de övriga sakägare som inmutaren känner till saml den utredning som i
övrigt kan anses behövlig. I sådana fall där förlängningsansökan avser hela
del område vartill inmutaren har inmutningsräll har flera av dessa uppgifter
redan lämnats till bergmästaren. Det bör då vara tillräckligt med en hänvisning
till den handling vari uppgiften tidigare lämnats. Inmutaren skall i samband
med ansökningen erlägga förskott till undersökningsavgift för den
förlängningsperiod som begärs. Är ansökningen ofullständig kan inmutaren
föreläggas att komplettera ansökningen. Underlåter inmutaren att avhjälpa brist
i ansökningen kan denna avvisas, om brislen är sådan att ärendet inte kan
prövas. Detsamma gäller om inmutaren hite betalat förskoll till
undersökningsavgift. Begär inmutaren förlängning enligl 7 § första stycket, kan
bergmästaren som nämnts under 7 § förelägga inmutaren att inkomma med
redogörelse för utförda arbeten och utredning till stöd för antagande att
inmutaren kommer alt bedriva ändamålsenligt undersökningsarbete. Fråga om
förlängning av undersökningstid får avgöras utan att annan än sökanden
erhållit tUlfälle yttra sig.

9 §

I
paragrafens första stycke, som har motsvarighet i 3 kap. 10 § i utredningens
förslag, föreskrivs all undersöknmgsavgift för förlängningsperioden skall
fastställas i samband med beslut om förlängning. Paragrafen korresponderar med
motsvarande föreskrift i 2 kap. 11 § beträffande beslut om bevUjande av
inmutningsräll. Skälen för införande av

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 I57

en
undersökningsavgifl har jag förut redovisat, framför allt i avsnillet 14.2. i
den allmänna motiveringen. Som framgår av 2 § utgår undersökningsavgift enligt
de grander som Kungl. Maj:t bestämmer.

I
paragrafens andra slycke föreskrivs bl. a. att beslut om förlängning skall delges
med kända sakägare.

10 §

Paragrafen motsvarar 19 §
fjärde stycket gruvlagen. Eftersom förlängning i fortsättningen alllid skall
avse bestämd tid, finns det inle anledning att behålla gruvlagens bestämmelse
om underrättelse till bergmästaren som villkor för all undersöknmgsarbele
skall få upptagas efter del att tvist om inmutningsrätlen avgjorts. I övrigt
överensstämmer denna paragraf med gällande rätt.

11 §

Paragrafen
ersätter nuvarande bestämmelser i 17 och 18 §§ gruvlagen.

F. n. gäller enligt 17 §
gravlagen all inmutaren för begagnandet av den mark han tar i anspråk för
undersökningsarbetet skall till innehavaren av marken utge full ersättning i
årlig avgift som skall betalas förskottsvis för år. Inmutaren skall dessutom
ersätta skada som marken kan ha tagit för framtiden. Innan sistnämnda
ersättning blivit erlagd är han skyldig att betala årlig avgift. Inmutaren
skall vidare utge full ersättnuig för annan förlust, skada eller intrång som
orsakals av undersökningsarbetet. I 18 § gravlagen finns vidare bestämmelser
om hur ersättning enligl 17 § samma lag skall bestämmas. I första hand räknar
man med all parterna skall komma överens om denna ersättning. Kan de inle enas,
har den som kräver ersättning räll alt påkalla att ersättningen bestäms av skUjemän.
På grund av särskild bestämmelse i 18 § gruvlagen får i så fall skyldighet att
betala skiljedomskoslnadema inle åläggas den ersättningsberättigade utom i det
fall att han uppenbarligen påkallat förfarandet ulan skäl. Han kan också dra
tvisten under domstols prövning. Har tvist om ersättning inle hänskjutits till
skUjemän eller domstol när utmålsförrättningen hälls, skall frågan, om parterna
inte kommer överens, avgöras av förrätlningsmannen.

Vid sidan av gravlagen
finns i olika lagar bestämmelser om undersökning av fastighet. I 7 kap. 6 §
ExL finns sålunda bestämmelser om rätt att för expropriation undersöka
fastighet. Enligt 34 § väglagen är väghållningsmyndighet och av denna anlitade
biträden berättigade att få tillträde till fastighet för all verkställa mätning
eUer slakning, undersökning av grund eller annan förberedande åtgärd för
byggande av väg. I 51 § mUjöskyddslagen ges vidare den som vill utreda
verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövat eller ämnar utöva
möjlighet att få tillträde lUl annans faslighet för alt företaga mätning eller
annat

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 158

undersökningsarbete.
Också 14 kap. 5 § vattenlagen innehåUer bestämmelser om tillttäde liU annans
fastighet för förberedande undersökningsarbete. I här nämnda fall av undersökning
utgår ersättning för skada eller intrång. Talan om sådan ersättning väcks vid
fastighetsdomstol. I fråga om ersättning för rättegångskostnader gäller i
dessa fall allmänna regler, dvs. bestämmelserna i rättegångsbalken.

Enligl
min mening föreligger det inte någon principiell skillnad mellan
undersökningsarbete enligt 3 kap. gruvlagen och undersökning enligt nämnda
bestämmelser i expropriationslagen, väglagen, miljöskyddslagen eller
vattenlagen. Det undersökningsarbete som får utföras enligt 3 kap. gruvlagen
varar visserligen i allmänhet betydligt längre än nämnda undersökningar.
Undersökningsarbete enligt gruvlagen kan också i vissa fall innebära betydligt
större intrång i markägarens räll än dessa undersökningar. Delta synes dock
inle utgöra tUlräckligt skäl för att reglera ersättningsfrågan annorlunda än
som skett i ExL, väglagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. Därtill kommer,
alt parterna i allmänhet brukar träffa överenskommelse om vilken ersättning som
skall utgå med anledning av undersökningsarbete enligt gruvlagen. I praktiken
torde det inte förekomma att Ivisliga frågor hänskjuts till
skiljemannaförfarande eller domstol utan de avgörs regelmässigt vid
utmålsförrättningen. Mot bakgrund härav har jag inle funnit tillräckliga skäl
att bibehålla gruvlagens system med bl. a. årliga avgifter som skall erläggas i
förskott. Detta så mycket mindre som förskottsbetalning inte torde utgöra
någon förutsättning för att undersökningsarbetet skall få påbörjas. Anledning
föreligger enligt min mening inte heller att ålägga inmutaren
ersättningsskyldighet i vidare mån än för skada eller förlust som orsakas av
undersökningsarbetet. I denna paragraf har i enlighet härmed föreskrivits att
ersättning skall utgå om undersökningsarbetet föranleder skada eUer intrång.
Denna föreskrift utesluter naturligtvis inle att parterna träffar
överenskommelse om att ersättning skall utgå t. ex. i form av årliga avgifter.

Kan
parterna inte komma överens i ersättningsfrågan, bör det liksom f. n. vara
möjligt all hänskjuta tvisten tUl avgörande av skiljemän. Jag anser dock inte
att det finns anledning all låta den ersättningsberättigade ensam bestämma
detta utan parterna bör i så fall vara överens om skiljemannaförfarande. Enas
parterna om sådant förfarande, bör vidare frågan om ersättning för
skiljedomskoslnadema prövas enligt lagen (1929: 145) om skiljemän. Vill den
ersättningsberättigade hellre gå till domstol, bör lalan om ersättning väckas
vid fastighetsdomstol. Har tvist om ersättning inte hänskjutits till skiljemän
eller fastighetsdomstol före utmålsförrättningen, bör ersättningsfrågan liksom
nu prövas vid förrättningen. En förutsättning härför är dock att parterna inte
heller då kan enas i ersättningsfrågan.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 159

4
kap. Utmål

I
detta kapitel regleras utmålsförrättningen och därmed sammanhängande frågor.
Kapitlet har i förhållande till nuvarande 4 kap. gruvlagen i viss mån fått en
annan disposition. Bl. a. har bestämmelserna om utmål och mark för gruvdriften
saml om hinder för utmålsläggning, vilka f. n. redovisas som
handläggningsregler för bergmästaren, flyttats till ett inledande avsnitt.
Härigenom markeras bestämmelsernas materiella karaktär och uppnås
överensstämmelse med dispositionen i inmutningska-pillel. Beträffande kapitlets
innehåll kan anmärkas följande. Detaljbestämmelser rörande vad ansökan om
utmål skall innehålla har ansetts kunna överföras till administrativ
författning. Detsamma gäller bl. a. föreskrifter om vad som skall tas upp i
förrältningsprotokollel saml bestämmelser om vissa meddelanden från
bergmästaren. Bestämmelserna om kallelse till utmålsförrättning har utformats i
anslutning till bestämmelserna i delgivningslagen. Vid utarbetandet av
reglerna om utmålsförrättningen har fastighelsbUdningslagen (FBL 1970: 988;
ändrad senast 1973:99) tjänat som förebUd. Bl.a. del förhåUandet att utmålsförrättning
normall kan slutföras på ett sammanträde har dock föranlett avvikande
reglering på flera punkter. Den nuvarande ordningen att särskilda beslut fattas
i olika frågor allteftersom de behandlas vid förrättningen har bibehållits av
praktiska skäl. SärskUda bestämmelser föreslås beträffande uppskjutande av
påbörjad förrättning för ytterligare utredning m. m. (26 §). Utmålsförrättning
skall i allmänhet kunna hållas av bergmästaren ulan medverkan av gode män i
fall då väsentiigen endast frågor av teknisk natur förekommer (15 §). Kapitlet
innehåller vidare bl. a. de nya bestämmelserna om förulsältningama för utmålsläggning
och om utmålets storlek och form (1 och 27 §§), avstående av anvisad mark ulan
samband med alt utmålet sonas, dvs. upphör på grund av förverkande (43 §), samt
sakägares rätt till ersättning för kostnader vid utmålsförrättning (35 §).
Bergmästaren har tillagts viss bestämmanderätt beträffande omfattningen av den
mark som anvisas för arbete ovan jord inom utmål (2 §). Bestämmelserna om
ersättning till följd av utmålsläggningen (30 och 31 §§) har anknutits till
ExL:s bestämmelser. Slutiigen kan nämnas all de föreskrifter om fullföljd av
talan mol beslut vid förrättningen som nu finns i 4 kap. gruvlagen har överflyttats
till ett nytt kap. 12.

Utmål
och mark för gruvdriften

1 §

Paragrafen,
som motsvarar 30 § gruvlagen och 4 kap. 20 § utredningsförslaget, upptar de
nya bestämmelserna om utmals storlek och

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 160

form.
Jag har behandlat dessa bestämmelser i avsnittet 14.4 i den allmänna
motiveringen. Frågan om föratsättningama för erhållande av utmål har också
berörts där. Denna fråga skall jag återkomma till under 27 §. Vad angår
sambandet mellan inmutning och utmål gäller f. n. att in-mulningspunklen är
bestämmande för utmålets läge. Inom utmålet skall ligga såväl inmutningspunklen
som muist ett på det inmutade området beläget ställe vara påvisats
inmutningsbar fyndighet. Man kan inte genom upprepad mmskning och utvidgning
förflytta ett utmål, så att inmutningspunkten kommer all ligga utanför delta.
Utmålets identitet bestäms av inmutningspunklen. Sambandet mellan inmutning
och utmål framhävs vidare bl. a. av att inmutningsområdels maximiareal är anpassad
till utmålsslorleken. Eftersom inmutningspunklen i regel fixerats innan
fyndighetens läge och slupning blir närmare kända, har de kategoriska
bestämmelserna om utmålets beroende av inmutningspunkten och
malmblottningsslälle ibland föranlett svårigheter att vid utmålsläggningen
uppfylla kravel all utmålet skall avpassas efter fyndighetens sträckning. För
all kunna få den rätta sträckningen på ulmålet har sålunda inmutaren i en del
fall tvingats begära fyllnadsinmutning och göra ytterligare borrningar.
Förslagel att slopa bestämmelsema om inmutningspunkt och alt inte begränsa
inmulningsområdet till viss maximiareal aktualiserar frågan i vad mån
korrespondens alltjämt bör krävas mellan inmutning och utmål.

Gravrättens
viktigaste innehåU är rätlen alt inom elt bestämt område utmålet
tillgodogöra sig en påvisad mineralfyndighet. I och för sig skulle man kunna
tänka sig att den som påvisat malm skulle kunna erhålla utmål direkt ulan
föregående inmutning. All gruvlagstiftningen inte upptar regler om en sådan
möjlighet torde historiskt sammanhänga med att en fyndighet ansetts normalt
inte kunna påvisas utan föregående undersökningsarbete. Beviljande av inmutning
skulle kunna betrakias som ett beslut om anstånd beträffande ansökan om utmål i
syfte,all bereda sökanden tillfälle att med bevarande av företrädesrätten söka
förebringa den för utmålsläggning erforderliga utredningen angående malmförekomst.

Med
delta betraktelsesätt synes krav på geografiskt samband mellan inmutning och
utmål inte behöva uppstäUas i vidare mån än som krävs för alt inmutningen skall
kunna fylla den centrala funktionen alt ge inmutaren företrädesrätt att
tillgodogöra sig mineral som upptäckts inom det inmutade området. Delta synes
leda tiU att åtminstone ett ställe, där malm påvisats inom det inmutade
området, bör Ugga inom det område som anvisas som utmål. I övrigt talar enligt
min mening starka ändamålssynpunkter för alt, sedan undersökningar på grandval
av en inmutning en gång fört fram till upptäckt av mineralfyndighet inom inmulningsområdet,
utmålet i princip bestäms på grandval av den påträffade

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 161

fyndighetens
sträckning och gruvdriftens behov, oavsett om utmålet härigenom kommer att
sträcka sig utanför del inmutade området.

När utmålsläggning väl
skett synes några sakliga skäl inle kunna åberopas för all utmålets sträckning
även i fortsättningen skall vara bunden vid del ursprungliga blollningsslällel
inom inmulningsområdet. Det synes naturhgt all utmålets gränser sedermera skaU
kunna ändras med hänsyn till nya rön i fråga om fyndighetens sträckning och
till gruvdriftens behov, oberoende av platsen för deri ursprungliga
malm-blollningen, föratsatt givelvis alt de allmänna kraven beträffande bevisning
om malmförekomst, gruvdriftens behov saml utmålets utformning är uppfyllda och
att inga hinder mol utvidgning av hänsyn till närbelägna gravrältigheter m. m.
föreligger.

Elt
genomförande av en sådan ordnhig innebär tydligen all elt utmål teoretiskt kan
komma att förflyttas genom utvidgning och minskning allt eftersom tyngdpunkten
genom brytning eller nya upptäckter förskjuls från malmbloltningen inom
inmutningen.

Den föreslagna ordningen
aktualiserar frågan om möjlighet bör öppnas alt lägga utmål helt oberoende av
föregående inmutning. En sådan möjlighet skulle måhända vara av elt visst värde
exempelvis beträffande redan blottade fyndigheter, t. ex. sonade fyndigheler.
Emellertid torde del även i sådana fall, inte minst med hänsyn till den
skärpning beträffande förutsättningarna för erhållande av utmål som föreslås,
i allmänhet krävas tämligen ingående undersökningar för att brytvärd fyndighet
skall kunna påvisas. Någol praktiskt behov av en reform i detta hänseende har
heller inte gett sig lUlkänna. Ingel hinder finns mol alt utmål söks omedelbart
efter det inmutning beviljats. I likhet med utredningen har jag med hänsyn
härtill inle funnit anledning att lägga fram förslag till en sådan reform, som
skulle kräva väsentliga ändringar i gravlagens systemalik.

I detta sammanhang bör
beröras frågan om den s. k. inmulningsres-ten. F. n. gäUer alt gruvrälten efter
utmålsläggningen beslår endast i det utmålslagda området. Den del av del
inmutade området som befinner sig utanför utmålet har därefter inle någon
rättslig betydelse. Inom ett inmutningsområde av den storlek som numera avses
kunna komma i fråga kan finnas flera fyndigheter som måste utmålsläggas var för
sig. Del finns inle anledning att tvinga inmutaren all undersöka samtliga
fyndigheter i sådan utsträckning alt ulmålsläggningama skall kunna ske vid en
förrättning. Inmutaren bör ha möjlighet att under den första treårsperioden
koncentrera undersökningarna till en av fyndigheterna och efter utmålsläggning
av denna erhålla förlängning beträffande andra delar av inmulningsområdet för
undersökning av där förekommande fyndigheter. Sker utmålsläggning beträffande
en begränsad del av ett inmutningsområde, bör därför i fråga om återstoden av
området inmutningen kvarstå orabbad perioden ul eller längre, om förlängning
erhålls. I del

11
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 162

senare
fallet bör självfallet undersökningsavgiften beräknas med bortseende från
utmålsområdel. Lagens innebörd i detta avseende har markerats genom
formuleringen "sedan undersökningstiden utgått" i 43 § andra stycket.

2
§

I
paragrafen, som har motsvarighet i 33 och 34 §§ gruvlagen, finns bestämmelser
om vilken mark som får tas i anspråk för gruvdriften. Motsvarande bestämmelser
i utredningsförslaget finns i 4 kap. 23 och 24 §§.

Paragrafens
första slycke motsvarar 33 § gruvlagen. Enligt sistnämnda bestämmelse får
sökanden själv bestämma hur stort område inom utmålet som han vill ta i anspråk
för arbetet ovan jord. Denna grandsals bör enligt min mening i allmänhet kunna
upprätthållas även i fortsätiningen. Särskilt i betraktande av den ökning av
ulmåls storlek som nu blir möjlig saml de nya reglerna om statens skyldighet
att genast erlägga den på kronoandelen belöpande andelen av kostnaderna vid utmålsläggningen
m. m. har jag i likhet med utredningen ansett del befogat alt införa någon
slags spärr mol alltför vidsträckta krav från sökandens sida. I detta syfte
har införts en möjlighet för förrätlningsmannen att anvisa mindre område än
sökanden föreslagit, om del är uppenbart att viss mark inte behövs för gruvdriften
eller därmed sammanhängande verksamhet.

Liksom
f. n. avses all även sökanden tillhörig mark skall anvisas för ändamål varom nu
är fråga. I sådana fall finns det uppenbarligen med hänsyn liU de nya
kronoandelsreglerna särskUd anledning till official-prövning.

I
praktiken är det inte ovanligt att anvisande av mark inte sker vid utmålsläggning
utan först vid en senare förrättning. Någon ändring av denna praxis synes inle
påkallad. Ofta torde det vara svårt att överblicka behovet av mark för arbetet
ovan jord redan vid utmålsförrättningen, eftersom lång lid kan förflyta mellan
utmålsläggningen och upptagandet av gruvdrift.

I
paragrafens andra stycke, som motsvarar 34 § gällande lag, ges bestämmelser om
anvisande av mark utanför utmålet.

I
dessa bestämmelser har inte lagils upp någon motsvarighet till de i sistnämnda
paragraf intagna förbehållen beträffande anvisande av mark för elektrisk
kraftledning och anläggning av järnväg för allmän trafik. Även i andra än dessa
fall förekommer alt åtgärder i samband med gravdriften kräver tillstånd enligl
annan lagstiftning än gruvlagen liksom alt tvångsrätl kan medges i samband med
sådant tillstånd, ulan alt förbehåll härom gjorts i gruvlagen. Som exempel må
nämnas alt gruvinnehavare i samband med tillstånd enligt vattenlagen att
utsläppa avloppsvatten från gruvanläggning kan berättigas alt la i anspråk
annans

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 163

mark
för uppförande av reningsanläggning. Normalt torde en gruvinnehavare inte
vilja ta mark i anspråk för elektrisk kraftledning, om han inte först utverkat
tillstånd enligl lagen (1902: 71 s. 1; ändrad senast 1972: 721) innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Om han hkväl i någol faU skuUe
vilja la mark i anspråk för detta ändamål enligl gruvlagen t. ex. för alt
vinna snabbare handläggning av ersättningsfrågan och tillstånd enligl 1902
års lag sedan vägras, finns enhgt den nya gruvlagen möjlighet för
gruvinnehavaren all avstå marken till förre ägaren. De ifrågavarande
bestämmelserna har därför kunnat utmönstras såsom praktiskt betydelselösa.

I
övrigt överensstämmer bestämmelserna i andra stycket i stort sett med gällande
rätt.

3
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 31 § gällande lag, överensstämmer i allt väsentligt med
4 kap. 21 § första och andra styckena i utredningens förslag. Enligt 31 §
gruvlagen skall sådant inmutningshinder enligl 5 § samma lag som fanns redan
då mulsedeln utfärdades utgöra hinder även för utmals utläggande, om hindret
alltjämt föreligger vid utmålsförrättningen. I fråga om hinder som uppstått
först efter mutsedelns utfärdande t. ex. utläggning av stalsgravefält eUer
uppförande av bostadshus gäller f. n. all de i princip saknar betydelse för
utmålets utläggande. Undantag utgör dock annan inmutning eller annat utmål,
som tillkommit efter den ifrågavarande inmutningen. Har sådan inmutning
tillkommit, får man inte ulan medgivande av innehavaren inkräkta på inmutningen
i vidare mån än som behövs för alt ulmålet skall erhålla mot varandra
vinkelräta gränslinjer som tangerar den tUl grund för ulmålet liggande
inmutningscirkeln. Redan utlagt utmål får inte till någon del las i anspråk.

Med
hänsyn till de nya bestämmelserna om inmutnings- och utmåls-områdenas form och
storlek kan berörda bestämmelser i 31 § gruvlagen inle bibehåUas oförändrade.
Vid övervägande av lämpliga regler i ämnet synes man böra skilja mellan hinder
inom och hinder utanför området för den inmutning på vilken utmålsansökningen
grundas.

Beträffande
det inmutade området bör i princip alltjämt gälla att hinder som förelåg vid
mutsedelns utfärdande men däremot inle senare lUlkomna hinder också skall
utgöra hinder för utmålsläggning. För att ett hinder skall beaktas vid
utmålsläggning inom del inmutade området krävs inle bara att hindret fanns vid
mutsedelns utfärdande utan även att det kvarstår vid utmålsläggningen.

I
andra stycket behandlas frågan om hinder för utläggande av utmål utanför det
inmutade området. En följd av de nya reglema om inmutning och utmål är all
utmål kan komma alt sträcka sig långt utanför in-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 164

mulningsområdet.
Å andra sidan medför den omständigheten all inmutningsområdet avses kunna bli
betydhgt större än tidigare att utmålet mycket ofta kan rymmas inom
inmutningsområdets gränser. Jag anser i likhet med utredningen alt frågan om
hinder vid utmålsläggning utanför del inmutade området rationellast löses så,
att förhåUandena vid den tidpunkt då utmålsansökningen ges in såtiUvida får bli
avgörande, att avseende fästes vid alla då existerande hinder oberoende av när
de lill-komnul, föratsatt att hindret alltjämt beslår vid förrättningen. Det
sagda skall gälla såväl nya inmutningar som andra lUlkomna hinder.
Ommutningsförbud bör dock inle i detta fall utgöra hinder mol utmålsläggning,
eftersom de skäl som föranlett förbudet mot ommutning i allmänhet inte torde
ha giltighet i denna situation.

Beträffande
konkurrerande inmutningar krävs som komplettering en bestämmelse alt ansökan om
utmål eller om utvidgning av utmål från och med den dag ansökningen kom in till
bergmästaren skall gäUa som inmulningshinder, i den mån del av ansökningen
omfattade området anvisas såsom utmål eller för utvidgning. I annat fall
skulle området efter utmålsansökningen kunna spärras genom främmande
inmutningar. En regel i ämnet har upptagits i.2 kap. 2 § första stycket 11. I
förening med bestämmelserna om hinder mot utmålsläggning i förevarande paragraf
innebär denna regel också att, om två ansökningar om utmål berör samma område,
företräde skall ges åt den först inkomna ansökningen.

4 §

I
paragrafen, som motsvarar 4 kap. 21 § tredje stycket i utredningens förslag,
regleras den konkurrenssituation som uppkommer om flera samma dag kommer in med
ansökningar om utmål eller utvidgning av utmål vUka helt eller delvis avser
samma område.

Ansökan
om utmål

5 §

I
paragrafen, som motsvarar del av 20 § gruvlagen, föreskrivs all fråga om
anvisande av utmål prövas av bergmästaren i det distrikt där inmutningsrätlen
beviljats. Detta gäller även om större delen av det begärda utmålet skulle
ligga utanför del bergmästardislrikt där in-mutnmgen beviljats. Denna regel har
ansetts motiverad främst med hänsyn till de frister som gäller för ingivande av
ulmålsansökan.

6 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 20 § gällande lag, tar upp bestämmelser om lid för
ansökan om utmål. Dessa bestämmelser innebär i förhållande tUl gällande räll i
sak väsentligen den skillnaden all liden för

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 165

ulmålsansökan
framflyttas vid överklagande av inte bara beslut att avslå ansökan om
förlängning av undersökningstid utan även beslut all avvisa sådan ansökan.

7 §

I
förevarande paragraf har tagits upp bestämmelser om vad ansökan om utmål skall
innehålla. Gällande bestämmelser i ämnet finns i 21 § gruvlagen. Paragrafen
anger endast i stora drag vad sådan ansökan skall innehålla. Närmare
föreskrifter härom bör meddelas i tUlämpningskungörelse. Angående begreppet
sakägare hänvisas tiU 13 kap. 2 §.

8 §

Paragrafen
motsvarar 22 § gällande lag.

Enligt
gällande rätt är påföljden för försummelse att efterkomma föreläggande om
fullsländigande av ansökningshandlingarna m. m. all ansökningen inte skall
anses ha kommit in förrän den dag del förelagda blivit fuUgjort. Enligt
förevarande paragraf får bergmästaren i vissa fall avvisa ansökningen om
föreläggandel inte efterkommes. Bergmästaren är alltså inte nödsakad att
invänta den i 6 § första stycket avsedda tidens utgång innan han avvisar
ansökningen. Sökande, som efter avvisnings-eller avslagsbeslut vUl komplettera
handlingarna, kan inge ny ansökan före nämnda tids utgång. De nya bestämmelsema
är främst motiverade av att ulmålsansökan kan omfatta betydande arealer utanför
det inmutade området samt dessutom under vissa förutsättningar medför inmutningshinder.
Del är då angeläget med ett snabbi avgörande, om skäl till avvisning
föreligger, så att ansöknmgen inte onödigtvis är till förfång för andra
intressenter.

9 §

I
paragrafen, som utgör en motsvarighet till 2 kap. 8 §, las upp bestämmelser om
att ulmålsansökan i vissa fall skall vila. I första stycket av denna paragraf,
som motsvarar 4 kap. 4 § första stycket i utredningens förslag, behandlas det
fall att utmål begärs på område utanför det inmutade området som omfattas av en
dessförinnan gjord ansökan om inmulningsrätt eller av en ansökan om anvisande
eller utvidgning av utmål. Enligt 3 § jämförd med 2 kap. 2 § första stycket
punkt 10 utgör en tidigare ansökan om inmulningsrätt hinder mot alt utmål läggs
på samma område. Av 3 § jämförd med 2 kap. 2 § första stycket punkt 11 följer
vidare att utmål inte heller får utläggas på område som avses med en tidigare
ansökan om utmål eller utvidgning av utmål. Den tidigare ansökningen innebär
dock hinder för utmålsläggning endast i den mån den bifalles. I 4 § föreskrives
att ansökan om utvidgning av utmål har företräde framför en samma dag inkommen
ansökan om

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 166

utmål.
Söker flera utmål samma dag till samma område äger den företräde som först
ansökt om inmutningsrätt. Också i de fall som avses i 4 § gäller alt den
företrädesberättigade ansökningen utgör hinder mot utmålsläggning endast om den
bifalls.

Även
när myndighets tillstånd till utmålsläggning behövs och sådant sökts skall
ansöknmgen om utmål vUa. Föreskrift härom har tagits upp i paragrafens andra
slycke, som motsvarar 4 kap. 4 § andra stycket i utredningens förslag.

Kungörande
av utmålsförrättning

10 §

Paragrafen
har motsvarighet i 23 § 1 mom. gruvlagen och överensstämmer i sak med gällande
rätt. Utan att detta särskilt anges gäller således att för malmbloltningen
tjänlig årstid får avvaktas.

11
§

Paragrafen
motsvarar 23 § 2 och 3 mom. samt 25 § gällande lag. Den överensstämmer i stort
sett med gällande rätt. Kungörelseförfarandel medför bl. a. alt andra
prospeklörer kan hålla sig underrättade om vilka utmålsansökningar som görs.

Enligl
paragrafens andra slycke skall kungörelsen delges sökanden och kända sakägare.
Därutöver bör kungörelsen översändas tUl den myndighet som förvallar statens
gravegendom och till länsstyrelsen. Föreskrift härom kan meddelas i
administrativ ordning.

12
§

I
denna paragraf, som motsvarar 24 § gruvlagen, föreskrivs skyldig-hel för
markägare all uppge kända sakägare i fråga om sin mark. Paragrafen har
utformats efter förebild i motsvarande bestämmelse i 5 kap. 7 § ExL.

13
§

Paragrafen,
som inte har någon direkt motsvarighet i gällande lag, har delvis utformats
efter mönster i 4 kap. 19 § FBL. Bestämmelserna, som har motsvarighet i 4 kap.
8 § utredningsförslaget, torde ansluta till del förfarande som tillämpats av
bergmästama i del fåtal fall, då påbörjad förrättning uppskjutits eller
inställd förrättning återupptagits enligl 28 § gruvlagen. I fråga om
återupptagande och uppskjutande av förrättning finns bestämmelser i 26 §.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 167

14 §

Paragrafen, som innehåller
bestämmelser om surrogatdelgivning med fastighetsägare som vistas utom riket, har
utformats efter förebild i 4 kap. 21 § FBL. Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § i
utredningens förslag.

Vid sidan av hänvisning
till allmänna bestämmelser om delgivning har i nämnda lag förutom motsvarighet
till den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen, upplagils vissa
ytterligare specialregler om delgivning. Jag kan här peka på t. ex. 4 kap. 20
§ FBL. Enligl denna bestämmelse kan efter sakägarnas hörande vid sammanträde
bestämmas särsldld ordning för delgivning. Att motsvarande regel inle ansetts nödvändig
i den nya gruvlagen beror på alt normalt endast ett sammanträde håUs under
utmålsförrättningen.

Utmålsförrättning

15 §

Paragrafen
har motsvarighet i 26 § första stycket första punkten gällande lag och i 4
kap. 10 § första stycket utredningsförslaget.

Det är som utredningen
anför ganska vanligt alt sökande inle begär alt få la i anspråk mark vid själva
utmålsläggningen eller vid utvidgning av utmål. Vid förrättningen handläggs då
endast rent tekniska frågor rörande föralsätlningarna för utmålsläggning och
fyndighetens sannolika utsträckning m. m. I åtskilliga sådana fall framstår
medverkan av gode män som överflödig. Eftersom ulmålssökande i ansökningen
måste uppge i vad mån han vid förrättningen önskar ta i anspråk annans mark
ovan jord, skapas förutsättningar för att bergmästaren skall kunna på förhand
bedöma huruvida vid förrättningen kan väntas uppkomma frågor vid vilkas
avgörande gode männens biträde är av vikt, dvs. frågor om ersättning på grund
av markupplåtelse m. m. I överensstämmelse härmed har föreskrivits alt
medverkan av gode män skall vara obhgatorisk endast, när vid förrättningen är
fråga om alt bestämma ersättning enligt 30 § eller 3 kap. 11 §. I
tUlämpningskungörelse till gravlagen bör därför förordnas all ansökningen om
utmål skall innehålla uppgift huruvida oavgjorda ersättningsfrågor som avses i
sistnämnda bestämmelse kvarstår. I andra fall, dvs. då inga ersättningsfrågor
förekommer eller då det inle är fråga om alt bestämma ersättning annat än i
enlighet med överenskommelse mellan parterna eller för förrättningskostnad,
skall medverkan av gode män inte vara obligatorisk. Även i sådana faU skall
bergmästaren kunna tillkalla gode män, om han anser del behövligt. Vidare skall
gode män medverka, om sakägare begär det och oskäligt dröjsmål inle föranleds
därav.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 168

16 §

I
paragrafen, som har motsvarighet i 26 § första stycket första punkten gällande
rätt och i 4 kap. 10 § första stycket utredningsförslaget, föreskrivs i
enlighet med utredningens förslag all gode männen skall utses bland dem som i
orten är valda till gode män vid fastighelsbild-ningsförrältning.

17 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om kallelse av god man till förrättning.
Bestämmelserna har utformats efter mönster i 4 kap. 3 § FBL.

18 §

Paragrafen
har förbild i 4 kap. 4 § FBL.

19 §

Paragrafen,
som motsvarar 26 § andra stycket gruvlagen, har förebild i 4 kap. 5 § FBL.

20 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 29 § gällande lag, har utformats efter förebild av 4
kap. 6 § FBL.

Paragrafen
kompletteras av 5 § förvaltningslagen. Däri föreskrivs att om någon känner tiU
omständighet som kan antas utgöra jäv mol honom, skall han självmant ge det
tiU känna. Har fråga om jäv mol någon uppkommit och har annan inte trätt i hans
stäUe, skall enligt nämnda bestämmelse i förvaltningslagen myndigheten snarast
besluta i jävsfrågan. Den som jävel gäller får delta i prövningen av jävsfrågan
endast om myndigheten inte är beslutför ulan honom och annan inte kan träda i
hans ställe utan oläghgt uppskov. Av 5 § förvaltningslagen följer vidare all
lalan mot beslut i jävsfråga får föras endast i samband med talan mol beslut
varigenom myndigheten avgör ärendet.

21 §

I
paragrafen, som har motsvarighet i bl. a. 26 § första stycket andra punkten
gällande lag, anges vilka frågor som skall avgöras av bergmästaren och gode
männen gemensamt och i vUka frågor bergmästaren beslutar ensam. Bestämmelserna
överensstämmer med gällande rätt med de modifikationer och tillägg som
föranleds av de nya reglerna om företagande av förrättning utan biträde av
gode män samt om sakkunnig och ersättning för sakägares kostnader.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 169

Motsvarighet
till bestämmelsen i 26 § tredje stycket gruvlagen om ersättning till de vid
förrättningen tjänstgörande återfinns i 34 §.

22 §

Paragrafen,
som motsvarar 29 § första stycket andra punkten saml 38 § andra och tredje
punkterna gällande lag, har utformats efter förebild i 4 kap. 17 § FBL.

23 §

Paragrafen
har motsvarighet i 26 § första och andra styckena i gällande lag.

Enligt gällande bestämmelser
skall bergmästaren när behov föreligger biträdas av sakkunnig. Vill
bergmästaren anlita annan sakkunnig person än lantmätare eller
bergsslatsljänsleman, krävs förordnande av länsstyrelsen. Enligt denna
paragraf, som utformats efter förebild av 4 kap. 34 § första stycket FBL,
överlåts helt åt bergmästaren att avgöra om biträde av sakkunnig skall
anlitas. Sakkunnig får anlitas även före förrättningen för alt göra nödvändiga
utredningar, t. ex. geologisk och geofysisk bedömning av undersökningsmaterial
som åberopas av sökanden.

Frågan
om ersättning lUl sakkunnig regleras i 34 §.

24 §

Paragrafen
motsvarar 27 § första stycket gällande lag.

I
protokoUet bör anges de personer som blivit kallade till förrättningen och
vilka som är närvarande, deras ombud eller biträden, av sakägare framställda
yrkanden och anförda skäl saml vid förrättningen meddelade beslut. Vad i övrigt
förekommer vid förrättningen bör antecknas i protokollet i den mån det kan
antas vara av betydelse i ärendet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:l all
meddela närmare bestämmelser om vad som skall redovisas i protokollet.

25 §

Paragrafen,
som delvis har motsvarighet i 40 § gällande lag, motsvarar 4 kap. 18 § i
utredningens förslag.

Vid förrättningen skall i
första hand meddelas beslut i de frågor som avses i 14 §§, 2732 §§ och 3436
§§. Som exempel på andra med utmålsläggningen sammanhängande frågor kan nämnas
fastställande av överenskommelse som parterna träffat i ersättningsfråga. Såsom
förut antytts förutsätts all liksom hittUls beslut fattas i olika frågor
efterhand som handläggningen fortskrider.

Andra
och tredje styckena i paragrafen har delvis utformats efter förebUd i 4 kap. 17
§ FBL. Enligt 17 § förvaltningslagen skall beslut

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 170

varigenom
myndighet avgör ärende, dvs. slutligt beslut, innehålla de skäl som bestämt
utgången. Föreskriften i paragrafens andra stycke innebär att även beslut
under förrättningen skall motiveras, om det inle framstår som obehövligt alt
upplysa om skälen för beslutet. Närmare föreskrifter kan meddelas i
administrativ ordning.

Upplysning
om vad som är att iaktta vid fullföljd av lalan mot beslut som meddelas under
förrättningen skall enligt 36 § ges vid förrättningens avslutande.

26
§

Paragrafen
har motsvarighet i 28 § 2 mom. gällande lag. Den överensstämmer i sak med 4
kap. 19 § i utredningens förslag.

Bestämmelsen
i första stycket första punkten avses gälla även beträffande sammanträde för
fortsatt förrättning. Självfallet är den inle till-lämplig, om bergmästaren
enligt tredje stycket bestämt alt sökandens närvaro inte påkallas vid den
fortsatta förrättningen.

Rörande
motivet tUl bestämmelsen att begäran om förrättningens ålerapplagande måste
göras senast inom tre veckor hänvisas till vad som anförts vid 8 §. Begärs inte
förrättningens återupptagande inom föreskriven lid, har bergmästaren all
avskriva ärendet.

Andra
stycket har delvis utformats efter mönster i 4 kap. 23 § FBL. Bestämmelsen
inbegriper det fall att utebliven sökande inte kallats i föreskriven ordning.
Befinns det undantagsvis skäligt all förrättning uppskjuts på begäran av
sakägare som är närvarande trots att han inle kallats i föreskriven ordning,
bör detta kunna ske med tillämpning av tredje stycket.

Gruvlagen
utgår som utredningen påpekar från att utmålsförrättning, som inte måst
inställas på grand av att sökanden uteblivit eller att sakägare inte kallals
på föreskrivet sätt, skall slutföras i ett sammanhang. Denna ordnhig har i
allmänhet kunnat följas utan olägenheter. 1 en del fall har dock förekommit att
påbörjad förrättning uppskjutils för införskaffande av kompletterande
utredning. Vidare har från bergmästarhåll framförts önskemål om möjlighet till
rådrum för meddelande av beslut i mera komplicerade frågor. Bl. a. med hänsyn
till de nya bestämmelserna om utmål torde man som utredningen anfört få räkna
med en viss ökning av sådana fall där uppskov med förrättningen blir
ofrånkomligt. I tredje stycket har därför tagits upp en regel av innehåll att
påbörjad förrättning får uppskjutas, om viss fråga inte kan avgöras utan
ytterligare utredning eller om det av annat skäl är oundgängligen nödvändigt.
Uppskjuts förrättning t. ex. därför att kartor måste ritas om till följd av
att felaktighet konstaleras i ingivet karlmaterial eller därför att sökanden
inskränker sitt yrkande rörande utmålets sträckning, bör förrättningen kunna
avslutas ulan all parterna behöver vara närvarande. Med hänsyn härtill har
möjlighet öppnats för bergmästaren att, om sökandens när-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 171

varo
inle är påkallad vid den fortsatta förrättningen, bestämma all denna kan
slutföras i sökandens frånvaro. Bestämmelsen i Iredje stycket kan också
tUlgodose bergmästarens behov av rådrum för avfattande eller meddelande av
beslut i fråga av mera komplicerad eller vidlyftig beskaffenhet. I sådant fall
kan bergmästaren skjuta upp förrättningen någon vecka till slutsammanträde på
sitt kontor, varvid beslut meddelas i frågan och fullföljdshänvisning ges
beträffande samtiiga beslut vid förrättningen. Är den fråga, för vars skull
förrättningen uppskjutits, undantagsvis av sådan beskaffenhet att gode mäns
medverkan inte krävs enligl 15 §, avses frågan kunna avgöras av bergmästaren
ensam även om gode män biträtt'vid del första sammanträdet.

Även om sålunda legala
former införs för uppskjutande av påbörjad förrättning, bör dock som
utredningen framhåller alltjämt den huvudprincipen gälla att utmålsförrättning
skall slutföras i ett sammanhang. Uppskov avses få ske endast om det är
oundgängligen nödvändigt. Avsikten med bestämmelsen är sålunda inle att uppskov
normalt skall beviljas för alt bereda part möjlighet att komma med ytterligare
utredning i ersättningsfråga till bemötande av vad som anförts från motsidan.
Förrätlningsmannens prövning måste med nödvändighet vara tämligen summarisk.
Uppskov för ytterligare utredning bör komma ifråga endast om förrätlningsmannen
finner underlaget otillräckligt för sin prövning. Är parterna inte tillfreds
med förrätlningsmannens beslut, får mera fullständig utredning förebringas vid
domstol.

I
hkhet med utredningen har jag inle ansett det behövligt all i den nya gruvlagen
ta in någon motsvarighet till bestämmelsen i 28 § 1 mom. gruvlagen om
bergmästares uteblivande eller om ersättningsskyldighet för god man, som utan
giltigt förfall underlåter att infinna sig. God man har enligl 17 § Iredje
stycket ämbetsansvar i fråga om tjänstgöringen. Han riskerar således
ansvarspåföljd och ersättningsskyldighet, om han utan giltigt förfall
underlåter att inställa sig.

27
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 30 § gällande lag och i 4 kap. 20 § utredningsförslaget,
innehåller bestämmelser om anvisande av utmål. Jag har behandlat de nya
bestämmelserna om utmål i avsnittet 14.4 i den allmänna motiveringen. Dessa
innebär bl. a. att förutsättningarna för erhållande av utmål skärps. En sådan
skärpning kan vad gäller själva fyndigheten avse såväl de tekniska och
ekonomiska förulsällningarna för gruvdrift med hänsyn lUl fyndighetens
malminnehåll, mineralsam-mansällning m. m. som arten och omfattningen av de
undersökningar som skall ligga till grund för bedömningen av fyndighetens
brytvärdhet och fastställandet av utmålets storlek och sträckning.

I
förstnämnda avseende krävs för utmålsläggning alt fyndigheten innehåller
inmutningsbart mineral som lämpar sig för teknisk bearbetning

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 172

och
förekommer i sådan myckenhet alt den sannolikt kan göras till föremål för
gruvdrift. I överensstämmelse med uttalande av gruvlagstift-nmgssakkunniga
upprätthålls i praxis inte något krav på att en fyndighet skall vara brytvärd
under de vid tiden för utmålsläggningen rådande konjunkturerna, utan hänsyn las
till möjlighetema av elt framtida ekonomiskt utnyttjande av fyndigheterna. Jag
delar utredningens uppfattning och det skulle vara orealistiskt alt nu som
vUlkor för utmålsläggning uppställa krav på att fyndigheten under alla
förhållanden skall vara brytvärd. Ett sådant krav skulle förhindra flertalet
ulmålsläggningar av del slag som nu förekommer och göra del svårt för
gruvindustrin att bedriva elt rationeUt och på längre sikt planerat
undersöknings- och ut-' vecklingsarbete. Nuvarande praxis i detta hänseende
innebär visserligen alt en och annan fyndighet utan framtidsvärde kan bli
utmålslagd. Skadan härav från samhällets synpunkt torde emellertid vara
obetydlig. Med de nya reglema om utmals giltighetstid kan man räkna med att ett
sådant utmål kommer att upphöra senast vid den första gillighelstidens utgång.
Med hänsyn tiU vad jag nu anfört har sålunda någon skärpning inte genomförts
när det gäller fyndighetens brytvärdhet.

Beträffande
undersökningsarbetets art och omfattning ger gruvlagen ingen annan vägledning
än som följer av syftet alt arbetet skall ge de upplysningar som behövs för att
avgöra om vUlkoren i 2 § gruvlagen är uppfyllda och för att faststäUa
fyndighetens sannolika sträckning i och för bestämning av utmålets gränser
enhgt 30 §. Enligl bergmästarnas nuvarande praxis blir i regel förekomsten av
en fyndighet saml dess utsträckning i dagen och därmed utmålets ena dimension
nöjaktigt påvisade genom geofysiska mätningar i förening med enstaka
skärpningar och granda borrningar. I avsaknad av enhetliga normer förekommer
dock stundom att utmål beviljas på ganska svag bevisning. Fyndighetens sido-
och fältslupning saml djupgående är i motsats till dess sträckning i dagen mera
sällan fastställda med större säkerhet vid utmålsläggningen. Om de geologiska
förhållandena och geofysiska mätningar inte motsäger gjorda antaganden om
stupning och djupgående, torde bergmästama på sökandens begäran lägga utmål med
den nuvarande maximiarealen 16 hektar.

Som
jag anfört i den aUmänna motiveringen bör anspråken på undersökningsarbete i
samband med utmålsläggning alltjämt begränsas till vad som kan anses nödvändigt
för bedömningen av fyndighetens brytvärdhet och sträckning. En skärpning av
kraven därutöver skulle innebära att dyrbara investeringar ofta skulle komma
att företas alltför tidigt från ekonomisk synpunkt med hänsyn till lidpunkten
för brytning. Däremot synes det önskvärt att man genom fastställande av vissa
rikthnjer söker åstadkomma en mera fast och enhetlig praxis vid tillämpning
av nyssnämnda grandsals. Härvid måste särskilt uppmärksammas konsekvensema av
de nya reglerna om utmals storlek. Nuvarande praxis

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 I73

att
utiägga utmål med maximiareal utan all denna är motiverad av fyndighetens
konstaterade slupning och djupgående kan givelvis inle bli regel när någon
viss maximiareal inle föreskrivs utan utmålets storlek avses bli beroende på
fyndighetens sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter. Det
måste då i allmänhet krävas starkare bevisning beträffande fyndighetens
slupning och djupgående. Vanligen kommer detta att innebära dyrbara och
tidsödande djupborrningar. I vissa fall bör dock en fullt betryggande bevisning
kunna åstadkommas genom borrning i kombination med geofysiska mätningar. Vid
fastställandet av utmålets gränser bör en måttiig marginal med hänsyn till
fyndighetens donlägiga fortsättning på djupet vara tUlålen.

Med hänsyn till
mineralfyndighelernas myckel varierande geologi torde del som jag framhåUit i
den allmänna motivermgen inte vara lämphgt eller möjligt att i lagtexten
närmare precisera de krav på borrning som sålunda bör upprätthållas. Den
avsedda skärpningen i bergmästamas praxis kommer i viss utsträckning till
ullryck däri alt utmålet enligt 1 § skall ha den storlek och utformning som med
hänsyn till bl. a. fyndighetens sträckning är lämplig. I övrigt bör den
åsyftade skärpningen och enhetligheten i tiUämpningen väsentligen åstadkommas
genom all statens industriverk i samråd med bergsstaten meddelar närmare
föreskrifter om i vUka hänseenden bevisning bör förebringas och fortlöpande
följer tiUämpningen av föreskriftema. Kungl. Maj:l kan med stöd av 13 kap. 6 §
bemyndiga industriverket alt meddela sådana föreskrifter.

Till underlättande av
bergmästarens prövning bör vidare Kungl. Maj:t meddela bestämmelser om vilken
utredning som skall åtfölja ansökan om utmål. Sålunda bör vid
utmålsansökningen fogas kopior av geologiska och geofysiska kartor över
området, i den mån sökanden upprättat sådana. När så behövs för bedömningen av
ingivet material, bör bergmästaren kunna påkalla biträde av geolog eller
geofysiker enligl 23 §. Som en ytterligare garanti för en omsorgsfull prövning
av föratsättningama för utmålsläggning bör bergmästaren som utredningen
föreslagit åläggas alt i beslut om utmålsläggning lämna en sammanfattning av
föreliggande undersökningsresultat och ange gmndema för sin bedömning av dessa.
Bestämmelse härom kan utfärdas i administrativ ordning.

Om anvisningar och bestämmelser
utfärdas i enlighet med vad jag här anfört och tillämpningen av dessa följs av
industriverket, torde bergmästarna få del stöd som behövs för att skapa en
fast och enhetlig praxis i fråga om beviskraven vid utmålsläggning.

Uttedningen föratsätter
all de skisserade riktlinjema kommer att innebära en skärpning i förhållande
till nuvarande praxis utan att undersökningsarbetet för den skull blir så
kostsamt och tidsödande att den legitima prospekteringsverksamheten hämmas.
Jag delar denna uppfäll-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 174

ning
och vUl i detta sammanhang särskUt betona att dessa riktiinjer i förening med
de nya bestämmelserna om ulmåls storlek innebär en förbättring av möjlighetema
all till rimlig kostnad skydda en större malms fortsättning på djupet, eftersom
uppborrning av malmen inle torde bli nödvändig i samma utsträckning som enligt
nu gällande bestämmelser, vilka många gånger medför att fyndigheten måste
täckas med ett flertal mindre utmål.

28
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 32 §, 33 § andra punkten och 34 § tredje stycket gäUande
lag, upptar bestämmelser om identifiering av utmål och anvisad mark. 1
utredningens förslag finns motsvarande bestämmelser i 4 kap. 22 §, 23 § andra
stycket och 24 § andra stycket.

Gällande
bestämmelser. F. n. gäller alt utmålet skall utstakas vid förrättningen och
förses med ordentliga rosen eller skUjemärken. Särskild karta skall upprättas
över ulmålet och bifogas förrätlningsprolokoUet, som också bör innehålla
fullständig beskrivning över utmålet med dess belägenhet och sträckning. Om det
finns flera fastighetsägare inom utmålet, skall de olika fastighetsägarnas
områden utmärkas på kartan och beskrivas i protokollet. Den mark som tas i
anspråk för arbetet ovan jord inom utmålet skall särskilt utstakas samt inläggas
på ulmålskartan och anmärkas i protokollet. Mark som anvisas utanför utmålet
skall utstakas, utmärkas på karta och beskrivas i protokollet.

Utredningen.
Det nuvarande kravet på slakning och rösning av ut-målsgränser har enligt
utredningen särskilt i fråga om utmål som lagts i starkt kuperad terräng eller
i svårtillgängliga områden vållat betydande kostnader för ulmålsinnehavarna och
tidsödande konlrollmätningar under utmålsförrättningen. Vid utmålsläggning på
vattenområde kan slakning och rösning över huvud inte ske. Betydelsen av alt
utmålens gränser markeras synligt på marken är dessutom begränsad bl. a. med
hänsyn till all utmålsläggningen som sådan inle medför någon inskränkning i
markägarens rätt alt förfoga över markytan. Därtill kommer att det är väl sörjt
för att markägama får undertältelse om utmålsförrättningen, vid vilken
utmålets läge anges. Om säkra uppgifter angående gränsema finns tUlgängliga på
bergmäslarämbelena finns det enligl utredningen varken från myndigheternas
synpunkt eller med hänsyn till gruvföretag, fastighetsägare eller andra berörda
parter anledning att upprätthåUa krav på att ulmålsgränsema skall stakas och
rosas. Utredningen föreslår därför alt nuvarande bestämmelser härom ersätts
med föreskrift alt utmålets hörnpunkler skall anges med koordinater i rikets
allmänna koordinalnät eller i ett lokall koordinatsystem, hänförligt till två
noggrant beskrivna fixpunkler. Dessa skall vara förankrade i marken på elt
betryggande sätt.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 175

Beträffande
mark som tas i anspråk inom eller utom utmål finner utredningen däremot inte
anledning alt efterge nu gällande krav på ulstakning.

I övrigt innebär
utredningens förslag all karta skall upprättas över utmålet. På denna skall
också läggas in den mark som anvisas inom utmålet. Mark som anvisas utanför
utmålet skaU märkas ul på karta i lämplig skala.

Remissyttrandena.
Under remissbehandlingen har flera remissinstanser yttrat sig över
utredningens förslag all ta bort kravet på all ulmålsgränsema stakas och
rosas. Kommerskollegium och samtliga bergmästare vill i princip upprätthålla
kravet att utmals gränser skall utmärkas på marken. Avsteg från detta krav kan
dock enligl kollegiet motiveras av särskilda förhållanden, t. ex. alt ulmålet
ligger i vattenområde eller i oländig terräng. Svenska gruvföreningens
gruvmätarkommitté finner att del med hänsyn till berörda sakägares intresse
måste anses rimligt och skäligt alt ulmålet markeras i terrängen genom att
samtliga hörnpunkter sätts ul. Svenska teknologförenlngen hävdar all de
markeringar i naturen som skelt genom rösläggningen inneburit stora praktiska
fördelar. Inle minst för de enskilda markägama kommer del att uppfattas som en
rättssäkerhetsfråga alt det finns markeringar i terrängen. Föreningen vill
därför förorda alt utmål även i fortsättningen skall rösläggas. Lantmäteristyrelsen
anser alt det bör ankomma på bergmästaren att bestämma i vilken omfattning
gränsema för utmål skall markeras i terrängen. Överlantmätaren i Norrbottens
län anför att det för den officiella redovisningen torde vara tillfyllest alt
koordinater för utmålets hörnpunkler anges. Svårigheter inställer sig
emellertid för markägare och andra rättsägare alt kunna lokalisera ulmålet om
ulstakning och markering inle ulförts på marken. Eftersom karta skall upprättas
och inmätning göras av undersökningspunkter t. ex. borrhål, torde i de flesta
fall en ulstakning och markering av utmålets begränsning inle medföra betydande
merkostnader. Markägare bör därför på begäran kunna få området utstakat.

Departementschefen.
I del nya fastighetsregister som är under uppbyggnad enligt beslut av 1968 års
riksdag skall las in olika informationer om fastigheter. Även utmål kan komma
all redovisas i registret. För all detta lättare skall kunna ske bör som
utredningen föreslår utmals gränser faststäUas med utgångspunkt i elt
koordinatsystem. Föreskrift om detta bör meddelas i administrativ ordning.

Som
framhållits under remissbehandlingen är det av betydelse för berörda rättsägare
all ett utmål lätt kan återfinnas i naturen. Delta kan också vara av värde för
utmålsinnehavaren som ofta torde ha anledning att göra kompletterande
geologiska och geofysiska arbeten på utmålen.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 176

varvid
del är nödvändigt att vela var gränsema går. Enligl vad som kommit fram under
remissbehandlingen torde markering av utmals gränser i allmänhet kunna ske ulan
betydande merkostnader eller besvär. Som huvudregel bör därför gälla att utmals
gränser skall utmärkas på marken. Avsteg från denna regel bör dock kunna göras
i sådana fall då gränsmarkering antingen är myckel svår alt ulföra eller
framstår som obehövlig. Det bör ankomma på bergmästaren alt bestämma i vad mån
utmärkande av ulmåls gränser på marken kan undvaras.

Utredningen
föreslår i överensstämmelse med gällande rätt alt karta skall upprättas över
utmålet samt att mark som anvisas enligt 2 § skall utstakas och utmärkas på
karta. Även jag anser att dessa regler bör upprätthållas. Emellertid kan det i
vissa fall, t. ex. då utmål eller anvisat område är identiskt med en beslående
fastighet, framstå som obehövligt att upprätta karta över området resp. att
utstaka delta. I sådana fall bör undanlag kunna göras.

I
det alldeles övervägande antalet fall då karta över utmålet upprättas bör denna
liksom f. n. redovisa även den mark som anvisats inom utmålet. I annat fall
får denna mark utmärkas på särskild karta.

I
den nya lagen har inle lagils upp någon bestämmelse som anvisar vilka principer
som bör gälla för kartas noggrannhet. Noggrannhetskravet bör bestämmas efter
en avvägning mellan rättssäkerhetsintresset och intresset alt hålla kostnadema
nere. De ytterligare föreskrifter som kan behövas bör meddelas i administrativ
ordning.

Denna
paragraf innehåUer inle någon motsvarighet till den bestämmelse som f. n.
finns i 32 § gravlagen om redovisning av olika markägares områden inom utmålet.
Bestämmelser härom kan meddelas i administrativ ordning.

Den
beskrivning som enligl paragrafen skall upprättas över utmålet bör liksom f.
n. inlagas i det protokoll som bergmästaren enligt 24 § skall föra. Vid detta
protokoll bör även fogas de kartor som upprättas. Föreskrift härom synes inte
vara nödvändig.

29
§

Paragrafen
motsvarar 35 § första punkten i gällande lag.

Enligt
gravlagen kan bergmästarens bestämmande av försvarsavgift överklagas. Anledning
att ändra på denna ordning synes inle föreUgga. Med hänsyn härtill bör en regel
om fastställande av försvarsavgift alltjämt ha sin plats i lagen. Några
bestämmelser om undertältelse till fastighetsägare behövs inte, eftersom
försvarsavgiften enligt vad jag förordar i del följande helt skall lUlfalla
staten.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Ersättning
m. m.

30
och 31 §§

I
dessa paragrafer, som ersätter 36 och 37 §§ gäUande lag, anges grunderna för
bestämmande av ersättning till markägare och andra rättsägare.

Gällande
bestämmelser. Nuvarande ersättningsbestämmelser har utarbetats efter mönster
av motsvarande bestämmelser i expropriationslagen och vattenlagen. En väsentlig
skillnad i förhållande liU ExL är att ersättning enligl gruvlagen utgår med
belopp motsvarande full gottgörelse och hälften däratöver.

Enligt
36 § gruvlagen skall gravinnehavaren lösa mark mom utmålet som han tar i
anspråk för arbetet ovan jord. Mark som anvisas utanför ulmålet skall lösas om
marken helt tas i anspråk för ändamålet eller lider synnerligt men av
upplåtelsen. Skall en del av en fastighet avslås och lider genom avståendet
eUer markens begagnande för gravdriflen en återstående del av fastigheten
syrmerhgt men, skall också denna del lösas av gruvinnehavaren om ägaren begär
det. I de faU då lösen inte skall betalas, skall ersättning utgå till
fastighetsägaren för skada eller intrång. Medför utmålsläggningen all
nyttjanderätt eUer annan särskild rätt tiU fastigheten går förlorad eller lider
intrång, skall ersättning därför givas. Även annan skada eUer förlust som
orsakas av utmålsläggningen skaU ersättas.

I
37 § gällande lag ges föreskrifter om hur ersättning skall bestämmas. Lösen
skall motsvara markens fulla värde och hälften däratöver. Annan ersättning
beräknas tiU belopp motsvarande full gottgörelse och hälften däratöver för
förlusten, skadan eUer intrånget. Dessa ersättningsregler, som infördes genom
1938 års gruvlag, sammanhänger med att jordägarandelen genom denna lag
ersattes med en kronoandel. Den förhöjda ersättningen utgår dock inte bara
till fastighetsägaren utan även till annan sakägare. Uttrycket "markens
fulla värde" motsvarar formuleringen "fastighetens fulla värde"
i 7 § expropriationslagen i dess lydelse före lagändring år 1949. Efter
lagändringen föreskrevs i 7 § av 1917 års expropriationslag att för fastighet
som exproprieras skall erläggas löse-skilling motsvarande "fastighetens
värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning".

Lösen
och annan ersättning skall enligt 37 § gällande lag bestämmas i pengar att utgå
på en gång, särskilt för varje sakägare. Lösen för mark, ersättning för skada
eller intrång på fastighet samt annan ersättning till fastighetsägaren skall
också bestämmas var för sig.

Utredningen.
De ersättningsregler som uttedningen föreslår överensstämmer i allt väsentligt
med gällande rätt.

12 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län anser att gruvlagens
ersättningsregler bör samordnas med motsvarande regler i expropriationslagen.
Svea hovrätt anför att 50 % förhöjning inte bör utgå på ersättningen.

Departementschefen.
Nuvarande ersättningsregler har utformats efter mönster i bl. a. 1917 års
expropriationslag. I praxis synes ersättning ha beslämts i nära anslutning tUl
de grunder som gällt för expropriationser-sätlning före de lagändringar som
skedde i expropriationslagen år 1971. En väsentiig skiUnad är dock all
ersättning utgår med 50 % förhöjt belopp. Denna regel har tillkommit i syfte
att kompensera fastighetsägaren för förlusten av jordägarandelen. Någon
anledning att bevara denna särregel, som för övrigt äger tillämpning också på
ersättning tiU annan sakägare än fastighetsägaren, finns inle. Som jag anfört i
avsnittet 14.7 i den allmänna motiveringen kan jag för min del inle finna annat
än att ersättning för upplåtelse av gruvrätt, som utgör en form av
expropriation, även i övrigt bör bestämmas enligl de grunder som gäller vid
expropriation. Reglerna för expropriation har reformerats i olika etapper och
fr. o. m. den 1 januari 1973 gäller en ny ExL. Gruvlagens bestämmelser om
ersättning i samband med all mark las i anspråk för gravdrift m. m. bör sålunda
anpassas till ersättningsreglerna i denna lag.

Jag
viU i detta sammanhang också ta upp en terminologisk fråga, nämligen ullrycket
"lösa mark". Utrymme inom utmålet som sökanden tar i anspråk för
arbete ovan jord skall sålunda enligl 36 § gruvlagen lösas av honom. Även mark
som anvisas honom utanför utmålet skall under vissa förutsättningar lösas. Att
mark löses innebär emellertid inte att gruvinnehavaren blir ägare till marken
utan han får ett speciellt slag av begränsad sakralt till den. Varken utmålet
som sådant eller mark som löses påverkar fastighetsbildningen. Om gruvrälten
förverkas återgår marken ulan lösen till fastighetsägaren. Då uttrycket
"lösa mark" är oegentligt och kan missförstås har del inle använts i
den nya gravlagen.

I
enlighet med vad jag nu anfört har i 30 § första stycket föreskrivits att
fastighetens ägare och innehavare av särskild rätt till fasligheten har rätt
till ersättning för den skada som de lider genom all mark upplåts enligl 2 §.
Uppkommer i övrigt skada på grund av utmålsläggningen, skall också sådan skada
ersättas. I fråga om ersättning skall enligl paragrafens andra stycke bestämmelsema
i 4 kap. ExL äga motsvarande tillämpning. Upplåtelse av mark inom eller utom
utmålet är liksom annan rättighetsupplåtelse att betrakta som delexproprialion.
Enhgt 4 kap. 1 § ExL skall vid delexproprialion betalas intrångsersättning med
belopp som motsvarar den minskning av faslighetens marknadsvärde som uppkommer
genom expropriationen. Lider en fastighet på grund av att mark anvisats inom
eUer utom utmålet synnerligt men, skall del enligl tredje stycket i denna
paragraf vid tiUämpningen av ExL:s ersätt-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

ningsregler
anses som om fastigheten i sin helhet blivit exproprierad. I sådant fall skall
enligt 4 kap. 1 § ExL betalas löseskilling med belopp motsvarande fastighetens
marknadsvärde.

Ersättningsreglerna
i 4 kap. ExL innebär i övrigt bl. a. följande. Har den exproprierande åtagit
sig att vidta åtgärd för att minska skada, skaU hänsyn tas tUl det vid
bestämmandet av ersättning, om åtagandel är sådant alt det skäligen bör godtas
av den ersättningsberättigade (1 § andra stycket). Har det företag för vars
genomförande fastighet exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på
fastighetens marknadsvärde, skaU löseskUling bestämmas på grandval av del
marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan inte förekommit.
Detta gäller dock endast i den mån det fhines skäligt med hänsyn till
förhållandena i orten eUer till den allmänna förekomsten av likartad inverkan
under jämförliga förhåUanden. Avser expropriationen del av fastighet, skall
vad här sagts om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före
expropriationen (2 §). Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av
fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under liden från
dagen tio år före ansökningen om expropriation dock högst femton år före
talans väckande vid domstol och enligt en särskUd övergångsbestämmelse inte i
något fall tidigare än från den 1 juli 1971 räknas ägaren tillgodo endast i
den mån del blir utrett, all den beror på annat än förväntningar om ändringar i
markens tillåtna användningssätt. Vid delexproprialion skaU vad här sagts om
beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen (3
§). Denna s. k. presumtionsregel skall vid bestämmande av ersättning på grund
av att mark upplåts inom eller utom utmål tiUämpas på värdeökning som ägt rum
under tiden från dagen tio år före det ansökningen om utmål gjordes. Uttrycklig
föreskrift härom har lagils in i andra stycket andra punkten av 30 § i den nya
gruvlagen. Enligl en särskUd övergångsbestämmelse skall dock presumtionsregeln
icke gälla ifråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971. I 4
kap. ExL ges också en bestämmelse för del fall all åtgärd vidtagits i uppenbar
avsikt att höja den ersättning som den exproprierande har att erlägga. I sådant
fall skall, om skäl föreligger lUl det, ersättningen bestämmas så som om
åtgärden inte vidtagits. Exproprieras särskUd rätt till fastighet och har
åtgärder vidtagits av fastighetens ägare, skall nyssnämnda regel tillämpas så
att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning
som tillkommer ägaren (5 §).

Vid bestämmande av
ersättning för markupplåtelse i samband med utmålsläggningen skall enligl 31 §
i den nya gruvlagen dessutom vissa bestämmelser i 5 kap. ExL äga motsvarande tUlämpning,
nämligen 23 och 24 §§ saml 27 § första stycket första punkten. Dessa
bestämmelser innehåUer i huvudsak följande. Enligt 23 § första stycket skall
ersättning bestämmas särskUt för varje sakägare. LöseskUling,
inttångsersätlning och

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

annan
ersättning skall bestämmas var för sig. Enligt paragrafens andra stycke kan
dock under vissa förutsättningar bestämmas gemensam ersättning i det fall
expropriationen avser samtliga delägares andel i sam-fälhghet eUer del av
denna. I 24 § föreskrivs att domstolen, när fastighet exproprieras, skall
uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av särskUd rätt som inte lämnas
orabbad. Om särskUd rätt medför minskning av värdet på fastighet som skall
exproprieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn tiU den
värdeminskning för fasligheten som rättigheten iimebär. Skall ersättning utgå
till innehavare av sådan särsldld rätt och svarar fastigheten för bevUjad
eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen uppskatta även del värde
fastigheten har utan den särskilda rättigheten. Enligt 27 § första stycket
första punkten skall ersättning bestämmas i pengar alt betalas på en gång.

32 §

Paragrafen
motsvarar 38 § första punkten i gällande lag.

Att
beslut om ersättning skall fattas av bergmästaren och gode männen gemensamt
följer av 15 och 21 §§. Fastställs ersättning i enlighet med överenskommelse
mellan parterna, avses som nämnts vid 15 § att medverkan av gode män inte skall
vara obligatorisk.

33 §

Paragrafen,
som motsvarar 39 § gällande lag, har utformats efter förebUd av 1 kap. 7 § ExL.

Förrättningskostnader
m. m.

34 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 21 § 4 mom. och 26 § tredje stycket gällande lag,
upptar bestämmelser om förrältningskoslnader. Paragrafen motsvarar 4 kap. 30 §
i utredningens förslag.

Gällande
bestämmelser. Enhgt nuvarande ordning är sökanden skyldig att ersätta
kostnaden för förrättningsmännens inställelse vid utmålsförrättning. Sökanden
skall också betala kostnaderna för anlitande av sakkunnig. Ersättning tUl sakkunnig
utgår enligl särskilda föreskrifter eller enligt vad länsstyrelsen bestämmer.
Gode män äger enligt kungörelsen (1960: 80) angående ersättning liU gode män
vid utmålsförrättningar åtnjuta ersättning efter samma grander som god man vid
lantmä-teriförrättning.

Utredningen.
Enligt uttedningens mening kan skäl anföras för alt kostnadema för
förrätlningsmannens inställelse helt skall betalas av statsmedel. Genomförs en
sådan ordning, torde del dock bli ofrånkom-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

ligt
att kompensera statsverket för dessa kostnader genom införande av en särskild
taxa, enligt vUken avgifter skall erläggas för förrättningar enligl gruvlagen.
Kostnaderna för förrätlningsmannens instäUelse varierar nämligen starkt. Medan
exempelvis en utmålsförrättning i Falun kan hållas praktiskt taget utan att
några resekostnader uppkommer för förrätlningsmannen, förekommer det i
fjälltrakterna inle sällan alt för-rällningsslällel är beläget på en plats till
vilken transport med helikopter måste användas. I sådana och liknande fall är
del nuvarande systemet enligt utredningens uppfattning ulan tvivel ägnal all
underlätta anordnandet av gemensamma transporter och därmed att nedbringa de
lo-tala kostnaderna för förrättningen. Uttedningen finner del svårt all konstraera
enhethga taxor som inle leder lUl obilliga resultat. Utredningen har med hänsyn
till det anförda inte ansett sig böra föreslå någon ändring av nuvarande
ordning i ifrågavarande hänseende.

Remissyttrandena.
En bergmästare påpekar bl. a. alt föreskrift saknas om att sökanden skall
betala kostnaderna för upprättande av den till förrältningsprolokollet hörande
kartan. I praxis har dock sökanden ålagts skyldighet alt betala denna kostnad.
Bergmästaren föreslår all lagtexten ändras så, all därav framgår all sökanden
skall betala samtiiga förrältningskoslnader.

Departementschefen.
Även jag anser all sökanden skall bidra till kostnaderna för förrättningen.
Det kan emellertid sällas i fråga om detta bör ske på det sättet alt sökandens
bidrag bestäms efter en kostnadsberäkning i varje särskUt fall. Man kan också
länka sig alt staten primärt svarar för förrättnings- liksom andra
administrativa kostnader och alt staten bereder sig täckning för dessa
kostnader genom ansöknings-, undersöknings- och försvarsavgiflema. En annan
länkbar utväg är all låta sökanden betala förrätlningskostnad enligl en
särskild taxa.

Bortsett från gruvlagen
torde f. n. allmänt sett gälla all kostnaderna för de förvallande myndighelemas
liksom domstolarnas verksamhet i princip läcks av statsverket. I viss
utsträckning övervältras dock kostnaderna på de enskilda genom
expeditionsavgifter och andra avgifter. Från nämnda huvudprincip finns dock
flera undantag. Jag kan nämna att kostnaderna för gode männen enligt FBL
betalas av del allmänna. För förrättning enligl denna lag utgår dock
ersättning till statsverket enligl lantmäteritaxan (1970: 1101). Taxeavgiflen
inräknas i förrättningskoslnaderna. Till dessa hänförs även bl. a. ersättning
till sakkunnig. Förrättningskoslnaderna fördelas meUan sakägarna enligl
särskUda regler. Enligl miljöskyddslagen åligger del den som utövar eller ämnar
utöva mUjöfarlig verksamhet att betala kostnad för kungörelse och för
sakkunnigutredning. I vallenlagsuttedningens förslag (SOU 1972:14) till
revision av vattenlagen Del 2 Ersättningar, avgifter

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

m.
m. föreslås att den s. k. domstolsavgiften slopas. I motiveringen anförs bl.
a. all parterna i valtenmål på samma sätt som rättssökande i andra mål har att
bidra till statsverkets kostnader genom all betala stämpel och lösen.

I detta sammanhang bör
även beaktas att kommerskollegium i skrivelse tUl mig den 29 maj 1972 mot
bakgrand av alt utredningen inte föreslagit någon ändring beträffande sökandens
skyldighet all betala förrättningskoslnaderna aktualiserat frågan om ett taxesystem.
I skrivelsen anför kollegiet alt sökanden f. n. inte är skyldig att ersätta de
kostnader som uppkommer för tUldelande eller förändring av utmål. Enligl kollegiets
mening bör sökanden betala även kostnadema för det arbete som utförs av
bergsslalsljänslemännen vid dessa förrättningar och detta bör ske enligt en
särskild taxa. Kollegiet föreslår därför att frågan om utarbetande av en sådan
taxa tas upp till övervägande.

Med hänsyn till vad jag nu
anfört bör frågan om på vilkel sätt kostnaderna vid utmålsförrättning
lämpligen bör täckas ytterligare övervägas. F. n. är jag därför inte beredd
alt föreslå annan ändring i den nuvarande ordningen än den all kostnaderna för
kungörande av förrättningen skall betalas av del allmänna.

35
§

Paragrafen,
som motsvarar 4 kap. 31 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
rätt för sakägare till ersättning för kostnader i anledning av
utmålsförrättning. Bestämmelserna i 21 § 4 mom. och 26 § sista stycket
gruvlagen innefattar inte ersättning för sakägares inställelser och
biträdeskostnader. Även i övrigt saknar g'ällande lag motsvarighet till denna
paragraf. Jfr regeringsrättens årsbok 1941 not H 50.

Utredningen
anför bl. a. följande

Enligt
gravlagen kan innehavare av gruvrätt tvångsvis mot ersättning ta i anspråk mark
ovan jord som erfordras för undersökning och bearbetning. Alt jordägaren och
andra sakägare hittUls inle haft räll all få ersättning för kostnader för
bevakande av sin rätt vid utmålsförrättning torde ha samband bl. a. med alt
jordägaren tidigare haft möjlighet all själv la del i gravförelaget. Även den
omständigheten all skadorna i allmänhet varit obetydliga torde ha spelat in.
Alltjämt har jordägaren genom rätten till avgäld och del av försvarsavgiften
visst intresse i saken. Vidare bör nämnas att lösen och ersättning i princip
utgår med 50 % förhöjning. Slutiigen har ulmålsförtättningen delvis karaktären
av ett förvaltningsärende. Bettäffande dylika ärenden är parts räll lUl kostnadsersättning
som förat framgått starkt begränsad.

De speciella förmåner som
enligt gravlagsliflningen tillförsäkrats jordägaren kan enligt utredningens
mening numera knappast anses så betydande att denne på grand därav ej bör äga
rätt till gottgörelse för kostnader i samband med utmålsförrättning. Innehavare
av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken, t. ex. samerna,
åtnjuter ej jord-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

ägaravgäld.
Räll till 50-procentig förhöjning av skadeersättning föreligger även enligt
vallenlagen utan att detta påverkar rätten till kostnadsersättning. Även om
uppkommande markinlrång i allmänhet är obetydligt kan dock i en del fall
ganska omfattande anspråk aktualiseras. Prövningen av ersättningsfrågor synes
principiellt ha samma judiciella karaktär som motsvarande avgöranden enligl
annan expropriativ lagstiftning. Utredningen anser övervägande skäl tala för
att en sakägare i princip bör vara berättigad till gottgörelse för kostnad som
han fåll vidkännas för att tillvarataga sin räll vid förrättningen. Frågan har
emellertid flera aspekter.

Markägare
och andra rättsägare beträffande mark som berörs av ulmålsansökan har i
allmänhet mycket små möjligheter att påverka själva utmålsläggningen. Även om
ianspråktagande av mark inom eller utom ulmålet inle begärs, har han givelvis
giltig anledning all personligen eller genom ombud på platsen inställa sig vid
förrättningen, men i allmänhet är del då opåkallal alt anlita tekniskt eller
juridiskt biträde. Begär sökanden att få ta i anspråk mark ovan jord, kan del
naturligtvis i en del fall bli fråga om besvärliga värderingsspörsmål. Stundom
kan markägaren ha anledning motsätta sig alt viss mark inom eller utom utmålet
löses. Del kan emellertid antagas att marklösenfrågorna i del stora flertalet
fall alltjämt kommer att vara av enkel beskaffenhet.

Enligt
utredningens mening finns viss risk för att en generell rätt till
kostnadsersättning vid förrättning i en del fall skulle föranleda med hänsyn
till omständigheterna obefogade eller onödigt vidlyftiga utredningar m. m. De
skäl som ovan antagils ligga bakom den nuvarande ordningen i fråga om sakägares
kostnader vid utmålsförrättning har inte helt förlorat sin betydelse. Vid
övervägande av del anförda har utredningen föreslagit att sökanden skall vara
skyldig alt gottgöra annan sakägare kostnader som denne fåll vidkännas för
bevakande av sin rätt vid förrättningen med den modifikationen att
förrättningsmännen skall kunna förordna annorlunda om det finnes skäligt med
hänsyn till omständigheterna. Sistnämnda förbehåll har utformats i analogi med
liknande bestämmelser i väglagen, lagen om enskilda vägar och naturvårdslagen.

Remissyttrandena.
Svea hovrätt och hovrätten för Övre Norrland tillstyrker utredningens förslag
om rätt för sakägare till kostnadsersättning. Sveriges advokatsamfund förordar
all ersättningsregeln ges en formulering motsvarande den som finns i
expropriationslagen. Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten finner
den av utredningen föreslagna regeln skälig men anser att den ställer
förrättningsmännen inför svårlösta avgöranden. Samernas riksförbund anför alt
samma regler som i vallenmål eller expropriationsmål bör gälla. Svenska
gruvföreningen godtar förslaget men anser att ersättning för biträdeskostnad i
regel bör förekomma endast i samband med marklösen.

Departementschefen.
Utredningens förslag innebär all sakägare i motsats till vad som f. n. gäller
skall få ersättning för de kostnader han fått vidkännas för att bevaka sin rätt
vid utmålsförrättningen. De remissinstanser som yttrat sig över förslaget i
denna del har godtagit eller i var-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

je
fall inte riktat någon erinran mot principen om sakägares rätt till
kostnadsersättning. Även enligt min mening talar övervägande skäl för alt
sakägare bör ha rätt tUl gottgörelse för de kostnader som han måst nedlägga för
att bevaka sin rätt vid utmålsförrättningen. Gruvlagens regler om förvärv av
utmål m. m. innefattar elt expropriationsliknande förfarande varigenom
gravrältsinnehavaren tvångsvis mot ersättning får ta annans mark i anspråk. Vad
gäller frågan om ersättning för markintrång skiljer sig förfarandet vid
utmålsläggning från förvaltningsärenden i allmänhet därigenom att det
föreligger en tvist mellan två enskilda parter. Prövningen av
ersättningsfrågor torde som utredningen framhåller ha samma judiciella karaktär
som motsvarande avgöranden enligl ExL eller annan expropriativ lagstiftning.
Enligl bestämmelserna i ExL skall den exproprierande i princip svara för
samtliga kostnader inle bara i målet vid fastighetsdomstolen utan även i
ärendet om tiUstånd till expropriation. Anledningen till alt sakägare vid
utmålsförrättning hittills inte tillerkänts rätt till kostnadsersättning torde,
som Svea hovrätt påpekat, i viss utsträckning ha hängt samman med den
speciella förmånsställning som markägaren intagit i ohka avseenden. Frågan om
en översyn av gällande bestämmelser har vidare ansetts böra anslå i avvaktan på
resultatet av gruvrällsutredningens arbete. I motioner (1963 I: 378 och II: 452) vid 1963 års riksdag yrkades sålunda att riksdagen måtte hemställa
hos Kungl. Maj:t om en översyn av gällande regler om rättegångskostnader och
deras fördelning vid ingrepp enligl gruvlagen. Kritik rik-lades i motionerna
bl. a. mol alt vid utmålsförrättning enligt gruvlagen ersättning inte utgår
till sakägare för erforderlig juridisk och teknisk utredning. I utlåtande över
motionerna hemställde tredje lagutskottet (1963: 36) under hänvisning tUl alt
frågan omfattades av gruvrällsutredningens uppdrag att motionerna inte måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Sedan
gruvrättsutredningen avslutat sitt arbete torde hinder i form av pågående
utredningsarbete inte längre föreligga mot alt reformera gruvlagens
ersättningsbestämmelser. Jag vill i detta sammanhang peka på att utredningen om
rättshjälp i förvaltningsärenden i sitt belänkande (SOU 1971: 76 s. 75)
Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden uttryckligen
undantagit gravlagen från sitt arbete under hänvisning till
gruvrällsutredningens förslag. De speciella förmåner som enligt gruvlagen
tillförsäkrats fastighetsägaren kan numera knappast anses så betydande att
denne på grund därav inle bör kunna få rätt till koslnads-gottgörelse i samband
med utmålsförrättning. Den nya gruvlagen kommer dessutom alt innebära alt
fastighetsägarens ställning i ersättningshänseende anpassas tiU vad som gäller
för den mot vUken expropria-tionsanspråk riktas.

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört finner jag sålunda all fastighetsägare och andra
sakägare vid förrättning för erhållande av utmål m. m.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 I85

bör
kunna få ersättning för kostnad som de fåll vidkännas för att bevaka sin räll.
Föreskrift om detta har upptagils i första stycket av denna paragraf.
Ersättningsbestämmelserna har i viss utsträckning utformats efter mönster i
motsvarande bestämmelser i ExL. Sökanden skall sålunda i princip vara skyldig
all ersätta annan sakägare kostnader som denne fått vidkännas för att bevaka
sin rätt vid förrättningen. Undanlag görs liksom enligl ExL för det fall all
annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken (RB). Eftersom dessa
bestämmelser formellt endast avser kostnader vid domstol, har i paragrafen
gjorts undantag från huvudprincipen för det fall all annat följer vid en
motsvarande tillämpning av nämnda bestämmelser i RB. Enligt 18 kap. 6 § RB är
part alltid skyldig all betala kostnad som han genom vårdslöshet eller
försummelse vållat motparten. Detta gäller oberoende av hur kostnaderna i
övrigt skall fördelas. Som exempel på vårdslöshet nämns i paragrafen att parten
uteblir från rätlen eller att han inle iakttar föreläggande som rätlen meddelat
eller att han påslår eller invänder någol som han insett eller bort inse saknar
fog. Enligt 18 kap. 8 § RB utgår ersättning för rättegångskostnad endast om
kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Det är
viktigt att dessa bestämmelser i RB tUl-lämpas utan alltför stor
restriklivilel. Härigenom kan tillses att sökanden inle belastas med
kostnaderna för onödig utredning.

Vid
bedömningen av fråga om viss kostnad skäligen varit påkallad för
tillvaratagande av sakägares räll är del av betydelse huruvida sökanden vid
utmålsläggningen skall la i anspråk mark. I allmänhet torde sakägare som
utredningen framhåUit sakna skäl att anlita tekniskt eller juridiskt biträde i
sådana fall då sökanden inte begär alt få la mark i anspråk. Med hänsyn härtill
skall såväl i utmålsansökningen som i kungörelsen om förrättningen anges i
vilken utsträckning sökanden ämnar la i anspråk mark.

Staten
skall givetvis inte i detta sammanhang betraktas som sakägare enbart på grand
av rätten till kronoandel.

I
mål enligt 39 § gruvlagen om ersättning för sådan efter utmålsförrättning
uppkommen skada, som inte förutsetts vid förrättningen, till-lämpas nu
rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad. Motsvarande kommer all gälla vid
tiUämpning av tidigare omnämnda bestämmelser i 33 §.

Talan
mol beslut vid utmålsförrättning förs f. n. hos kommerskollegium om beslutet
avser fråga om förulsällningarna för erhållande av utmål, utmålets storlek och
form eller anvisande av mark. I andra frågor fullföljs lalan vid allmän
domstol. Vid fullföljd av lalan utgår f. n. ersättning för rättegångskostnader
endast när lalan förs vid allmän domstol, varvid de allmänna reglerna därom i
18 kap. RB gäUer.

Enligt
vad jag förordar i del följande skall talan mot beslut vid utmålsförrättning i
fråga som avser ersättning till sakägare föras vid fas-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 186

tighetsdomstol.
I övriga frågor skall talan fullföljas hos statens industriverk.

Vid
fullföljd av lalan i de ersättningsfrågor som i fortsätiningen skall överprövas
av fastighetsdomstol bör sakägare i fråga om rätten till ersättning för
rättegångskostnader inte vara sämre ställd än sakägare i expropriationsmål.
Med hänsyn tUl den prövning som föratsatts ha ägt rum vid utmålsförrättningen
bör reglerna härvidlag utformas i överensstämmelse med ExL:s bestämmelser om
kostnadsersättning i högre rätt. Regler härom har givils i 12 kap. 8 §.

Fråga
om rätt till kostnadsersättning i sådana ärenden som fullföljs hos industriverket
torde få avgöras efter samma grunder som gäller beträffande
förvaltningsärenden i allmänhet.

Återkallas
en ulmålsansökan sedan kaUelse till förrättningen utfärdats, bör del vara
möjligt all inställa förrättningen. Om detta sker, bör sakägare som i anledning
av kungörelsen gjort utredning t. ex. om markskador ha möjlighet att få
gottgörelse för sina kostnader av sökanden. I andra stycket av denna paragraf
har därför förts in bestämmelse om rätt för sakägare all i sådant fall föra
talan om kostnadsersättning vid fastighetsdomstol. Återkallelse av
ulmålsansökan har hittiUs förekommit myckel sällan.

Förrättningens
avslutande 36 §

Paragrafen
har motsvarighet i 40 § gruvlagen.

Eftersom
förrättningen normall förutsätts bli genomförd i ett sammanhang, synes
meddelande av fullföljdshänvisning beträffande de beslut som meddelas under
förrättningen liksom hittills kunna anstå till förrättningens avslutande.
Enligt förevarande paragraf knyts fullföljds-hänvisningen liU elt särskilt
avslutningsbeslul. Föreskriften härom har delvis utformats efter förebild i 4
kap. 29 § FBL. Att avslulningsbeslutet skall uppläsas för de närvarande följer
av 25 § tredje stycket. Har vissa beslut meddelats under en förrättning och
uppskjuts denna tiU en senare dag, kommer således fullföljdshänvisning
beträffande dessa beslut att meddelas först på den senare dag då
avslulningsbeslutet ges. Några ölägenheter av denna ordning, varigenom bl. a.
erhålls en gemensam utgångspunkt för klagoliden bettäffande samtliga beslut
under förrättningen, torde inle uppkomma i del fåtal fall där anledning att
uppskjuta förrättning kan antas komma all föreligga.

Som
jag förut anfört är det med hänsyn till gruvomas betydelse vid
samhällsplaneringen angelägel alt planeringsmyndigheterna så tidigt som möjligt
får underrättelse om förberedelser för gruvdrift. Bergmästaren bör därför
underrätta vissa sådana myndigheter om utmålsläggningen. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:l alt meddela bestämmelser om detta.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 187

Utbetalning
av ersättningsmedel

37 §

Paragrafen överensstämmer
i sak med 42 § första stycket första punkten gällande lag.

38 §

Första stycket i
paragrafen motsvarar 42 § första stycket andra punkten gällande lag. De
ändringar som skett är väsentligen en följd av de nya ersättningsbestämmelserna
i 30 §. Genom utformningen av första stycket markeras att s. k. personlig
skadeersättning kan utgå även till innehavare av särskild rätt.

Andra stycket i paragrafen
innehåller bestämmelser till skydd för innehavare av sådan fordran som skall
föranleda nedsättning. Bestämmelserna har avfallals efter mönster av 35 §
fjärde stycket miljöskyddslagen.

39 §

Denna
paragraf, som i sak överensstämmer med 42 § andra stycket första punkten
gällande lag, har utformats delvis efter förebild i 6 kap.

6 § ExL.

40 §

Denna paragraf, vars
första stycke i stort sett överensstämmer med 42 § tredje stycket g'äUande lag,
har utformats efter mönster i 6 kap. 13 och 14 §§ ExL.

41 §

Paragrafen, som i sak
överensstämmer med 42 § sista stycket gällande lag, har formulerats i enlighet
med 6 kap. 17 § ExL.

42 §

Denna paragraf, som
motsvarar 43 § gällande lag, innehåller bestämmelser om utbetalning av
nedsatta eller uttagna medel. Paragrafen innebär att motsvarande bestämmelser
i 6 kap. 18 § andra och Iredje styckena samt 19 § ExL skah tiUämpas.
I överensstämmelse med

7 kap. 1 § samma lag
föreskrivs vidare att sökanden skall svara för

kostnaderna vid fördelningen av nedsatta medel, i den mån ej annat

följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § RB.

Förändring
i fråga om utmål

43 §

Bestämmelserna i
paragrafen har överförts från 45 § gällande lag med vissa jämkningar och med
tillägg av en ny regel som gör del möjligt att

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 188

avstå
från anvisad mark. Paragrafen motsvarar 4 kap. 36 § i utredningens förslag.

Nuvarande
bestämmelser om utvidgning och minskning av utmål torde som utredningen anför i
stort sett kunna tillämpas också på utmål som läggs ut enligl de nya reglerna.
Som förut nämnts skall utvidgning och minskning av utmål kunna ske oberoende av
om detta slutligen leder till alt ulmålet kommer all ligga utanför del
inmulningsområde som låg till grund för utmålsläggningen. För all utvidgning
skall få ske krävs utredning om alt utvidgningen är befogad med hänsyn tUl
fyndighetens sträckning och gruvdriftens behov m. m. på samma sätt som om det
gällt att redan vid utmålsläggningen la in området i fråga i utmålet.

Gällande
lag innehåUer inte några bestämmelser som gör del möjligt för en gruvinnehavare
att avslå från anvisad mark på annat sätt än genom alt sona ulmålet. Enligt
utredningen har detta från myndigheters och gruvföretags sida påtalats som en
olägenhet. Det har sålunda varit svårt alt till ett annat rättssubjekt överföra
mark som inle längre behövs för gruvarbete men som lämpar sig för annan
användning. Sådan överföring möjliggörs nu genom bestämmelsen i första stycket
3.

Också
den som vill avstå från anvisad mark har att göra ansökan därom hos
bergmästaren. Ärendet handläggs vid förrättning. Avstås endast en del av ett
tidigare inlöst markområde, skall, om bergmästaren inte bestämmer annat, den
nya gränsen utstakas och inläggas på karta, vilken bifogas beslutet i ärendet.
Mark som avslås tillfaller markägaren. Frågan om ersättning till
gruvinnehavaren avses i enlighet med vad utredningen anfört helt få bero på
överenskommelse mellan parterna. Detsamma gäller frågor rörande anläggningar
och annan gruvegendom som eventuellt kan finnas kvar på marken vid avståendet.

De i
andra stycket inskjutna orden "sedan undersökningstiden utgått"
markerar all den s. k. inmutningsresten skall kvarstå till dess undersökningstiden
utgått. Jag har behandlat denna fråga under 1 §.

Vid
tillämpning av reglerna om begränsning av utmals giltighetstid avses identitet
föreligga med det ursprungliga utmålet såtillvida, att gUtighetstiden alltid
räknas från utmålsläggningen oberoende av när utvidgning skett.

De
ökade möjligheterna att utvidga och minska utmål bör som utredningen föreslår
tillämpas även på utmål som finns vid lagens ikraftträdande. Härigenom vinns
framför allt förbättrade möjligheter all skydda med äldre utmål belagda
fyndigheters donlägiga fortsättning utanför nuvarande gränser.

Ett
särskUt problem i detta sammanhang utgör som utredningen framhåller frågan
huravida rätt till kronoandel och jordägaravgäld skall inträda vid utvidgning
av utmål som tillkommit före år 1940 eller av därmed rättsligt likställda
utmål. Utredningen anför bl. a. följande.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 189

För
närvarande gäller alt sådana äldre utmål får utvidgas till den i gruvlagen
stadgade maximiarealen 16 hektar och att det utvidgade området därvid behåller
sin ursprungliga karaktär såtillvida att reglema om jordägarandel gäller i den
del, varmed utmålet utvidgats enligl gruvlagens regler. Åtskilliga
omständigheter kan anföras till förmån för en fortsatt tillämpning av denna
princip även beträffande de utvidgningar av äldre utmål som möjliggörs genom de
av utredningen förordade reglerna. Medelarealen för samtliga utmål, som
tillkommit före den 1 januari 1940 eUer på grund av dessförinnan skedd
inmutning, utgjorde den 31.12 1967 6,1 hektar. Omkring 90 % av dessa utmål
ingår emellertid i sammanhängande utmålsfält med betydligt större yla. De
möjligheter som kan ha funnits alt genom utvidgning av äldre utmål eller läggande
av nya utmål fånga in malmkropparnas mera flacka fortsättning utanför de
ursprungliga ulmålsområdena torde i allmänhet redan vara utnyttjade. En
tUlämpning av dessa regler på äldre utmål kommer därför knappast alt
aktualisera andra utvidgningar av dessa än sådana som syftar tUl alt skydda
malmemas donlägiga fortsättning på djupet. De malmtillgångar del härvid kan bli
fråga om ligger på stort djup. Brytning kan knappast bli aktuell inom
överskådlig tid. En räll till kronoandel skulle inle gäma kunna utövas förrän
brytningen nått ned till ifrågavarande del av malmen. För all få deltaga i
brytningen av denna skuUe staten bli nödsakad att ersätta gruvinnehavaren andel
i ovanjordsanläggningarna och schakt tUl många hundra meters djup. De ekonomiska
förutsättningarna för elt dylikt engagemang från statens sida torde sällan vara
gynnsamma.

Mot
det nu förda resonemanget kan främst anföras synpunkter av principiell natur.
Med hänsyn till den fortgående avvecklingen av jordägarandelsinstitutel och de
överväganden som ligger bakom kronoandelsinstilutets införande ter det sig
föga tillfredsslällande alt tillåta den äldre ordningen på ifrågavarande område
all breda ul sig i takt med utvidgningen av äldre utmål. All med säkerhet
föratse den omfattning som dylika utvidgningar kommer att la är inle möjligt.
Utgår man från de nyss gjorda antagandena rörande den lid när brytning av
ifrågavarande djupmalmer kan bli aktuell samt beträffande kostnaderna för utövandet
av kronoandel till dessa, blir det av ringa betydelse från gruvinnehavarens
synpunkt om rätt till kronoandel införs beträffande utvidgad del av äldre
utmål. Skulle olägenheterna med en uppdelning av gruvrätligheten i någol fall
bli påtagliga, bör från statens sida kunna övervägas att avgiftsfritt upplåta
kronoandelen tUl utmålshavaren. I sammanhanget bör för övrigt påpekas att en
utvidgning av äldre utmål även enligl nuvarande ordning kan medföra en
uppdelning av gruvrälten till följd av rätlen för jordägare, på vars ägovälde
gruvarbete inkommer först efter utmålsläggningen, alt inom viss tid anmäla sig
tiU begagnande av jordägarandel.

Skall
reglema om kronoandel tillämpas vid utvidgning av äldre utmål synes del ej
firmas anledning alt göra undanlag för sådan utvidgning intill 16 hektar,
beträffande vUken hittUls den äldre ordningen tillämpats. Elt dylikt undanlag
skulle skapa onödiga komplikationer, förutom alt del skulle motverka övergången
till enhetliga regler inom gruvrälten. Del bör framhållas alt gällande regler
om utvidgning av utmål näppeligen kan innebära ett ständigt skydd för de
möjligheter en gravägare, så länge reglerna består, har alt skaffa sig en
fördel för gravrörelsen. Ändras reglerna ulan alt gruvägaren under tiden för
deras giltighet begagnat sig av dem, lär denne endast ha all anpassa sig
härefter.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 190

Utredningen
har mot bakgrund av anförda förhållanden föreslagit att bestämmelserna om
kronoandel och jordägaravgäld skall gälla också äldre utmål till den del de
utvidgas enligl de nya bestämmelserna. Även jag anser att reglema om kronoandel
bör gälla också beträffande sådana områden varmed äldre utmål utvidgas enligl
bestämmelsema i den nya gruvlagen. Däremot bör i enlighet med vad jag anfört i
avsnittet 14.7 i den allmänna motiveringen inte någon rätt till jordägaravgäld
uppkomma i dessa områden. Vid tillämpningen av reglema om kronoandel bör
utvidgningen av utmålet och förrättningen för denna ha samma betydelse som
utmålsläggningen resp. utmålsförrättningen skaU ha vid anvisande av utmål.
Några särskilda regler om vad som skall gälla i de fall då staten utnyttjar
kronoandel i ulvidgningsområde synes inte behövas. Blu: ett utnyttjande
aktuellt, får förutsättas all uppgörelse träffas mellan parterna.
Utgångspunkten för en sådan uppgörelse bör vara den att staten har rätt att
deltaga i brytning endast inom utvidgningsområdel.

Utredningen
framhåller all en tillämpning av bestämmelserna om kronoandel på
ulvidgningsområde i vissa fall kan länkas medföra intrång i en gruvumehavares
bestående rättigheter eller förfogandemöjligheter. Utredningen anför följande.

Enligl
äldre lag kunde nämligen en gruvmnehavare under vissa förutsättningar vid
utvidgning av utmål förfoga över jordägarens andel i utvidgningsområdel. Detta
var fallet bl. a. om området var beläget på samma fastighet som det
ursprungliga utmålet och jordägaren antingen avstått från att anmäla sig till
begagnande av jordägarandel enligt bestämmelsema i äldre lag vare sig detta
skett enligt överenskommelse med inmutaren eller ej eller också till
gravinnehavaren överlåtit sin rätt till jordägarandel på ännu ej inmutade
områden av fastigheten. Sådan överlåtelse har dock ansetts ej ha bindande
verkan mol ny ägare av fastigheten i vad avser fyndigheter som inmutas efter
dennes förvärv av fastigheten (NJA 1946 s. 517). Det synes antagligt alt
bedömningen blivit densamma, om fyndigheten efter fastighetens försäljning
kommit att omfattas av utvidgning av utmål. Som ytterligare ett fall då
gruvinnehavare vid utvidgning av utmål förfogar över jordägarens andel i
utvidgningsområdel må nämnas det fall att utmål lagts på kronomark på den tid,
då kronan ej hade rätt till jordägarandel, varvid jordägarandel för kronan ej
kan uppkomma i ulvidgningsområde.

Anledning
alt överväga särskUda övergångsbestämmelser i ifrågavarande hänseende synes
knappast finnas i andra fall än då gravinnehavare och jordägare på grund av
oneröst avtal kan göra anspråk på all få utnyttja fyndighet på
utvidgningsområde respektive uppbära royally på brytningen där. HärtiU må till
en början anmärkas att före år 1940 ingångna avtal avseende fyndigheter på
framtida utvidgningsområden skäligen ej bör kurma åberopas beträffande
utvidgningar utöver den före nämnda år gällande maxuniarealen för utmål, 4
hektar, och att numera endast elt fåtal utmål främst utmål tUlkomna enligt
1855 års stadga har mindre ytvidd än 4 hektar. Efter år 1940 torde sällan ha
förekommit alt avtal ingåtts rörande rätten lUl fyndigheler som kan komma alt
omfattas av framlida utvidgningar av utmål med jordägarandel. Men

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 191

även
om avtal av nu angivna innehåll i en del fall alltjämt skulle vara i kraft
eller om före år 1940 slutils avtal om rätten till jordägarandelen i framtida
utmål över huvud måste beaktas all sådana avtal baserats på föratsätlningen
att rätten till dittills ej utmålslagda fyndigheter i framtida gruvlagstiftning
skulle regleras på samma sätt som vid avtalens ingående. Om denna förutsättning
ändras genom införande av ny lagstiftning, torde detta i varje fall ej kunna grunda
ersättningsanspråk gentemot del allmänna. Verkningarna beträffande förhållandet
mellan gruvinnehavaren och jordägaren torde vid eventuell tvist få prövas av
domstol med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Med hänsyn till
det anförda har utredningen ej funnit skäl föreslå all möjlighet skulle öppnas
för gruvinnehavare eller jordägare alt under en övergångslid väcka lalan om
ersättning eller annat i anledning av införandet av kronoandel i område, som
genom utvidgning tilläggs äldre utmål.

Jag
kan i denna fråga i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen anfört.

I
tredje stycket av förevarande paragraf finns bestämmelser om sammanläggning
och uppdelning av utmål.

Enligt
utredningen har sammanläggning av utmål under senare tid förekommit endast i
något enstaka fall. Anledningen härtiU torde ha varit att sammanlagt utmål inte
ansetts kunna utvidgas utöver den nuvarande maximiarealen 16 hektar och all
bestämmelserna om sammanläggning dessutom tillämpats restriktivt av
kommerskollegium då det gällt alt sammanlägga utmål underkastade olika lagar.
Den nya gruvlagen synes emellertid ge bättre förutsättningar för ett
utnyttjande av sammanlägg-ningsinslilulel. Jag tänker här på de nya
bestämmelserna om ulmåls storlek, vUka möjliggör en smidigare anpassning till
behovet i varje särskilt fall. Därtill kommer alt de äldre utmålen i princip
skall föras in under den nya gruvlagen. Jag har därför bibehållit
sammanläggningsinstitutet i den nya lagen.

Med
hänsyn till de bestämmelser om tidsbegränsning av gruvrätt som jag förordar i 6
kap. krävs en regel om gruvrältens giltighetstid vid sammanläggning enligl
denna paragraf. En sådan finns i Iredje stycket. Som utredningen anfört får det
förutsättas att sammanläggning inte beviljas, om regeln skulle leda till att
gUtighetstiden för visst utmål skulle förlängas för väsentligt längre tid än
som skulle ha skett vid prövning enligt 6 kap. 4 §.

I
likhet med utredningen finner jag inle anledning alt bibehålla nuvarande
bestämmelser om begränsning av möjligheterna all utvidga utmål som uppkommit
genom uppdelning.

5
kap. Statens rätt till andel i gruvföretag Kapitlet innehåller bestämmelser om
kronoandel.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 192

1
§

Bestämmelsema,
som har sin motsvarighet i 46 och 47 §§ gruvlagen, överensstämmer i sak med 5
kap. 1 § i utredningens förslag.

De
nuvarande bestämmelserna om kronoandel innebär att staten inom viss tid måste
göra anmälan tUl bergmästaren, om den vill begagna sin rätt till kronoandel.
Anmäler sig staten inte inom den föreskrivna liden till begagnande av
kronoandel, har inmutaren därefter ensamrätt till gruvföretaget. Genom anmälan
om begagnande av kronoandel blir staten skyldig att vid sitt inträde i
företagel ersätta inmutaren hälften av vissa kostnader som denne haft för
utmålet. Omfattningen av denna ersättningsskyldighet beror på när inträdet i
företaget sker. Allmänl sett blir ersättningsskyldigheten mer omfattande ju
senare staten inträder i förelaget.

Staten
har hittUls bara i ett fall avstått från att göra anmälan om kronoandel inom
föreskriven tid. Det synes därför vara naturligt alt införa motsatt regel i
förhållande tiU vad som nu gäller och således utgå från all staten önskar
begagna sin rätt till kronoandel, om staten inte uttryckligen avstår därifrån.
Kronoandelen bör i så fall uppkomma redan i och med utmålsläggningen. Härigenom
kan kostnaderna för inträdel i förelaget hållas nere. Staten får vidare
möjlighet all med tillämpning av bestämmelserna i 8 kap. 6 § om
brytningsvilsord la ställning liU i vad mån den viU delta i olika arbeten. I
enlighet med vad jag nu anfört och med utredningens förslag föreskrivs sålunda
i första stycket att kronoandel uppkommer automatiskt i och med utmålsläggningen,
om staten inle senast vid förrättningen anmäler att den avslår från sådan andel.

Formen
för avslående av kronoandel regleras i andra stycket. Anmälan om avstående
måste som framgår av första stycket göras innan utmålsförrättningen avslutats.
Ett överklagande av denna avses inle medföra att fristen förlängs.

F.
n. har staten enligt 47 § Iredje stycket gruvlagen efter utmålsläggningen rätt
alt verkställa provborrningar och andra undersökningar av utmålet av begränsad
omfattning iiman amnälan om begagnande av kronoandel görs. Någon motsvarighet
lUl denna möjlighet att underlätta statens ställningstagande beträffande
kronoandelen en möjlighet som hittills torde ha utnyttjats i mycket ringa
omfattning har mte tagils upp i förslaget. Det undersökningsmaterial som
inmutaren har att redovisa i samband med utmålsansökningen torde ge
tillräckligt underlag för att bedöma om skäl finns att avstå från kronoandelen.

Möjligheten
enligt 46 § andra stycket gruvlagen alt begagna kronoandel bara tUl viss del
har hittills inle utnyttjats. Motsvarighet till denna bestämmelse har därför
inle tagils upp i förslagel.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

2
§

Paragrafen innehåUer
bestämmelser om skyldighet för staten alt bidra till kostnadema för utmålet.
Den motsvarar 49 § gravlagen och 5 kap.

2 § i utredningens
förslag.

F. n. gäUer att staten
genom anmälan om begagnande av kronoandel blir skyldig att vid sitt inttäde i
företaget ersätta inmutaren hälften av utgiftema för marklösen och annan
ersättning saml av kostnaderna för utmålsförrättningen. Inträdet i förelaget
anses ske vid utmålsläggningen, om anmälan gjorts dessföruinan, samt vid
utgången av året efter det då anmälan skedde, om anmälan görs efter
utmålsläggningen. Staten blir genom anmälningen också skyldig alt erlägga sin
del av försvarsavgifterna för utmålet samt av kostnadema för fullgörande av
vissa föreskrifter som kan meddelas av myndighetema enligt 10 kap. gruvlagen.
Har anmälan gjorts först efter utmålsläggningen måste staten betala sin del av
sådana för fortsalt gravdrifl nyttiga anläggnings- eller tillredningsarbeten
som kan ha utförts före statens inträde i företaget.

Slopandet
av anmälningsskyldigheten kräver en ny reglering av statens skyldigheter alt
bidra tiU dessa kostnader. Jag har ansett del naturligt och rimligt att
staten, om den inte avslår från all utnyttja kronoandelen, omedelbart erlägger
sin del av kostnaderna i samband med utmålsläggningen och fördelningen av
ersättningsmedel. Föreskrift härom tas upp i första stycket. Jag har inte
funnit skäl alt såsom ifrågasatts av en remissinstans ålägga staten att ersätta
inmutaren för undersökningskoslnader före utmålsläggningen.

Har
inmutaren tUlhörig mark tagils i anspråk, skall staten enligl andra stycket
ersätta inmutaren härför i förhåUande till sin andel.

Tvist
om kronans ersättningsskyldighet skall enligt tredje stycket handläggas av den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

3 §

Paragrafen
överensstämmer i sak med 5 kap. 3 § andra stycket i utredningens förslag.

Enligt
gällande lag möter inle hinder mot att kronoandelen överlåts eller upplåts till
annan. Detta kan ske även tUl annan än inmutaren. Med hänsyn tUl kronoandelens
offentligrättsliga karaktär och den betydelse dessa användningsmöjligheter har
för institutets avsedda utnyttjande har en uttrycklig bestämmelse i ämnet
tagits upp i denna paragraf. Efter överlåtelse blir kronoandelen i princip
jämställd med annan andel i gruva.

4 §

Bestämmelsen
har sin motsvarighet i 48 § gruvlagen och överensstämmer i sak med 5 kap. 3 §
första stycket i utredningens förslag.

13
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Sedan
staten efter utmålsläggningen genom kronoandelen blivit delägare i utmålet
skall såsom f. n. förhållandet mellan staten och inmutaren regleras enligt de
allmänna bestämmelserna om delägarskap i gruva. Staten blir således efter
utmålsläggningen i fråga om rättigheter och skyldigheter hkslälld med delägare,
vars delägarskap uppkommit på annat sätt.

6
kap. Rätt till brytning inom utmål m. m.

I
kapitlet las upp bestämmelser om rätt till brytning inom utmål och om
begränsning av utmals giltighetstid m. m. Som jag har anfört i avsnittet 14.7 i
den allmänna motiveringen bör jordägaravgäld inte längre utgå. Bestämmelserna
om avgäld har således mönstrats ul. En nyhet i kapitlet är vidare att
gruvinnehavare kan få gruvrätt att upphöra genom att anmäla till bergmästaren
att han inte längre vill behålla gruvrälten. I övrigt motsvarar kapitlet i
stort sett 6 kap. i utredningens förslag.

1
§

Paragrafen,
som motsvarar 51 § i gällande lag och 6 kap. 1 § i utredningens förslag,
innehåller den grundläggande bestämmelsen om begränsning av utmals
giltighetstid. Beträffande skälen för lidsbegräns-ningsreglerna hänvisas till
avsnittet 14.4 i den aUmänna motiveringen.

Av
praktiska skäl och med hänsyn tUl beräkningen av försvarsavgift har
föreskrivits att ljugofemårsperioden skall räknas från utgången av det år
varunder utmålsläggningen avslutades. Med gruvinnehavaren avses, som framgår
av 4 kap. 39 §, den eller de som har del i fyndigheten.

Tredje
stycket har i jämförelse med motsvarande bestämmelse i 51 § gruvlagen jämkats
med hänsyn lUl de ändrade reglerna om krönoandel.

1 övrigt
överensstämmer andra och tredje styckena med gällande rätt.

2 §

Bestämmelserna
har förts över från 52 § gruvlagen. I sak skiljer sig denna paragraf från
gällande räll endast på det sättet att en ny ordning för prövning av tvist om
markägares ersättningsskyldighet enligl andra stycket införts.

3 §

Första
och andra styckena i paragrafen har med i sak oförändrat innehåll förts över
från 54 § gruvlagen.

Enligt
54 § Iredje stycket gravlagen är gruvinnehavaren skyldig att ensam hålla
stängsel på område som inom eller utom utmål lagils i anspråk för gravarbele.

I
samband med att ändringar genomfördes i gruvlagen år 1952 övervägdes
möjligheterna att i lag föreskriva skyldighet all hålla hägnad om-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

kring
gruvhål där verksamheten upphört. Någon sådan skyldighet ansågs emeUertid inte
böra föreskrivas. De överväganden som därvid gjordes ledde dock tiU alt Kungl.
Maj:l i ämbetsskrivelse den 13 januari 1956 liU samtiiga länsstyrelser
meddelade bestämmelser om anordnande i vissa fall av stängsel vid övergivna
gruvhål m. m. Genom skrivelsen har förordnats att stängsel kring övergivna
gruvhål kan anordnas och vidmakthåUas på statsverkets bekostnad, om uppenbar
fara föreligger för människor och husdjur. Det åligger enligl skrivelsen
vederbörande polismyndighet att i förekommande fall anmäla behov av skyddsanordning
tUl länsstyrelsen, som om det befinns erforderligt har att låta ombesörja
utförandet av skyddsanordningen.

Gruvrättsutredningen
har föreslagit att bestämmelsen i 54 § Iredje stycket gruvlagen utan ändring i
sak förs över till den nya lagen.

Vid
remissbehandlingen har ifrågasatts om inle strängare krav på slängselskyldighet
än f. n. bör stäUas upp. Frågan har behandlats även av 1972 års riksdag i
anledning av motion (1972: 920).

I sitt av riksdagen
godkända utlåtande (LU 1972: 20, rskr 1972: 276) anförde lagutskottet bl. a.
att beträffande i drift varande gravor gruvlagens bestämmelser om
slängselskyldighet i förening med den tillsyn över gruvdriften som är anbefaUd
kommerskollegium och bergsslatstjänsle-männen erbjuder tillfredsställande
garantier för all erforderliga stängsel anbringas vid gruvhål med öppningar i
dagen. För gravhål där verksamheten upphört innehåller visserligen gravlagen
inga bestämmelser om stängselskyldighet. Genom 1956 års ämbetsskrivelse till
länsstyrelserna har emellertid tillskapats möjligheter all anbringa skydd också
beträffande övergivna gravor. Av de remissvar som utskottet inhämtat framgår
emellertid att elt mycket stort antal övergivna gravhål trots detta alltjämt är
oskyddade. Utskottet anser del angelägel att en närmare undersökning sker
beträffande vilka åtgärder som kan vidtas för alt effektivisera förfarandet.

Vad beträffar frågan om
stängsel och andra säkerhetsåtgärder efter avslutad brytning anför utskottet
alt den i framliden inte bör lämnas oreglerad. I samband med arbetet på en ny
gruvlag bör sålunda överväganden göras angående möjligheterna all införa
bestämmelser som säkerställer alt behövliga skyddsåtgärder vidtas för att
hindra människor och djur från alt komma tUl skada vid övergivna hål, t. ex.
genom att gravinnehavaren åläggs att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana
åtgärder.

Frågan
om anordnande av stängsel eller vidtagande av andra skyddsåtgärder vid redan
nu övergivna gruvhål fordrar ytterligare beredning. Jag är därför inte beredd
att nu framlägga några förslag i denna del.

När
det gäller gruvor som är i drift torde som riksdagen anfört de gäUande
bestämmelsema innebära tillräckliga garantier mot alt människor eller djur
kommer tUl skada. Eftersom stängsel hör lUl den egen-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

dom
som gravinnehavaren enhgt 57 § första stycket gruvlagen förverkar och som han
inte får bortföra, finns vidare elt åtminstone temporärt skydd efter det en
grava sonats. Bestämmelsema kan emellertid inte anses tUlräckUga för att på
längre sikt lösa de problem som här föreligger. Jag anser det för min del
rimligt att gravnäringen i möjligaste mån svarar för skyddet mot den fara som
gravöppningen innebär även sedan gruvdriften upphört. Frågan rymmer emellertid
en del svårlösta problem. När en grava läggs ned flyttar företaget i regel från
trakten och ibland upphör det med all verksamhet. Det synes därför inte vara en
ändamålsenlig lösnhig att ålägga vederbörande gravinnehavare alt för all
framtid svara för underhåU och förnyelse av skyddsanordnmgar av detta slag. En
betydande förbättring synes emellertid kunna uppnås om gruvinnehavaren som
komplement till den nuvarande stängselskyldighelen åläggs att anordna stängsel
på sådant sätt all del utan fortiöpande underhåll kan beräknas fyUa sin uppgift
för längre tid. Jag tänker här på möjhgheten att utföra stängslet i varaktigt
material, t. ex. i form av en stållina, upphängd på järnslolpar. Del går inte
all precisera hur stängselskyldigheten skall fullgöras i varje särskUt faU.
Som huvudregel bör dock uppställas att stängslet skall anordnas i varaktigt
material. Del får sedan ankomma på bergmästaren att i förekommande fall medge
undantag.

Tredje
stycket har utformats i överensstämmelse med vad jag nu sagt.

Även
anordningar av det slag jag nyss berört kan på längre sikt behöva underhållas
och förnyas. I enlighet med den uppfattning som föranlett utfärdandet av 1956
års föreskrifter bör staten svara för behövliga skyddsåtgärder i sådana fall
där gruvrälten upphört. Gruvnäringen bör emellertid svara för kostnaderna.
Dessa torde särskilt med hänsyn till vad jag nyss förordat inte bli av den
omfattningen att en särskild avgift är motiverad. Jag vill erinra om all jag i
det föregående föreslagit alt särskilda undersökningsavgifler skall införas.
Vidare föreslår jag i del följande att försvarsavgiflema skall höjas och att
de i fortsättningen skall helt tillfalla staten.

Uppgiften
att låta ombesörja utförandet av skyddsanordningar vid övergivna gruvor bör
liksom hittUls åvUa länsstyrelserna. Genom administrativa föreskrifter kan
säkerställas alt länsstyrelserna blir underrättade när rätt till grava upphör.

4
§

Denna
paragraf innehåller huvudsladgandel om möjligheterna att erhålla förlängning
av gravrätts giltighetstid utöver den i 1 § bestämda liden. Paragrafen
motsvarar 6 kap 5 § i utredningens förslag.

Ansökan
om förlängning skaU kunna göras av gravinnehavaren eller delägare i gruvan.
Även minoritetsdelägare avses kunna göra ansökan.

Prövningen
av förlängningsansökan skall ankomma på statens industriverk.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 197

Förlängning
får medges med högst tjugo år i sänder. Denna tid överensstämmer med den
avtalstid som brakar förekomma vid arrendering av utmål liksom med den längsta
tid på vUken Kungl. Maj:t enligl medgivande av riksdagen kan upplåta kronans
gruvrättigheter på arrende (rskr 1932: 56 och 1940: 110).Däratöver kan en
gravinnehavare genom utförande av arbete under förlängningsperiod försäkra sig
om rätt till ytterligare förlängning.

Enligl
andra stycket har sökanden under vissa förutsättningar räll till förlängning
med tjugo år. Detta är till en början fallet, om sökanden under gruvrältens
löpande giltighetstid eller del därav bedrivit regelbunden gravbrylning inom
utmålet eller inom utmålsfäll vari utmålet ingår. Vid vilken lidpunkt under
nämnda period som arbetet utförts saknar betydelse. Uttrycket regelbunden
gruvbrytning anknyter till en på flera håll i gravlagen använd terminologi (jfr
t. ex. 47 och 70 §§). Med utmålsfäll förslås enligl 13 kap. 1 § sådana intill
varandra gränsande utmål, i vilka samme ägare innehar minst halv andel eller
av annan orsak har elt bestämmande inflytande. Förhållandena vid tiden för
ansökningen avgör vUken omfattning utmålsfältet skall anses ha.

Kvalificerande
för automatisk förlängning skaU vidare vara undersök ningsarbete av större
omfattning. Härmed avses förutom gruvundersökning främst sedvanliga
systematiska diamantborrningar. Magnetiska, elektriska och gravimetriska
mätningar bör däremot normall inle ensamma medföra rätt till automatisk
förlängning. Detsamma gäller enstaka diamantborrhål inom ett utmålsfäll. En
exakt bestämning av vilka krav som skall vara uppfyllda för att
undersökningsarbete skall anses såsom omfattande kan av naturliga skäl inte
ges. Med hänsyn till den bakomliggande synpunkten alt en utmålsinnehavare bör
prestera ett visst mått av aktivitet för alt säkert få ha kvar sitt utmål bör
storleken av nedlagda kostnader tillmätas väsentlig betydelse. Åberopas arbete
på annat utmål i det utmålsfält vari med ansökan avsett utmål ingår, synes vid
bedömningen viss hänsyn böra las tUl del utförda arbetets omfattning i
förhållande lUl ulmålsfältets storlek.

Endast
arbeten under det med ansökningen avsedda utmålets löpande giltighetslid får
åberopas som grand för automatisk förlängning.

Automatisk
förlängning kan slutligen erhållas om sökanden inom ulmålet eller utmålsfältet
under gravrätlens giltighetstid utfört omfattande tillredningsarbeten eUer
anläggningar för upptagande av gruvdrift. På frågan när sådana arbeten skall
anses tUlräckligt omfattande får anläggas samma synpunkter som beträffande
undersökningsarbete. Vägledande i frågan vad för slags anläggningar som skall
beaktas vid tillämpningen av den ifrågavarande bestämmelsen bör vara, om
anläggningarna räknas till gravegendomen.

Enligt
andra stycket gäller vidare som viUkor för automatisk förlängning bl. a. all
kvalificerande arbete skall ha bedrivits på område som var

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 198

ulmålslagt
när arbetet utfördes. Hänsyn skall sålunda inte läs till arbete som fordras för
grandläggande av gravrättighet, såvida inte arbetet utförts inom ulmålslagt
område.

Föratsättningama
för att få fakultativ förlängning behandlas i tredje stycket. Frågan om sådan
förlängning skaU prövas med särskild hänsyn lUl det aUmännas intresse av att
främja ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar. Stor vikt
bör tUlmätas frågan huravida andra än sökanden kan antas vara beredda alt undersöka
eller bearbeta fyndigheten. Till gruvinnehavarens förmån skall särskUt
uppmärksammas behovet av malmreserver liksom storleken av de kostnader som
nedlagts på utmålet eller utmålsfältet. Jag har inle ansett nödvändigt alt i
lagtexten särskUt ange att dessa omständigheter skall beaktas.

Utredningen
har i betänkandet (s. 21314) angett några synpunkter som enligt utredningens
mening bör beaktas vid tillämpningen av iredje stycket. Dessa synpunkter kan
jag i allt väsenlUgl ansluta mig tUl.

5 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 6 kap. 6 § andra stycket i utredningens förslag,
innehåUer bestämmelser rörande ansökan om förlängning.

Ansökan
skaU enligt första stycket vara skriftiig. Den skall ange den tid och det
område ansökningen avser samt innehålla de uppgifter i övrigt som behövs för
prövningen av ansökningen. Närmare föreskrifter kan om så visar sig nödvändigt
meddelas i administrativ ordning. Medges inte förlängning, upphör gruvrälten i
princip vid den löpande periodens slut. Förlängmngsfrågan bör normalt vara
avgjord dessförinnan. Med hänsyn härtiU föreskrivs alt ansökan skall göras
senast elt år före utgången av gruvrältens löpande gUtighetstid.

Är
ansökningen ofullständig, kan sökanden föreläggas alt avhjälpa brislen vid
påföljd att ansökningen annars i vissa faU kan avvisas. Föreskrift härom finns
i andra stycket.

6 §

Som
jag anfört vid 5 § skall förlängningsfrågan normalt vara avgjord vid den
löpande periodens slut. Man kan dock inte räkna med att ett avgörande alllid
hinner träffas innan denna period löpt ul. Med hänsyn härtUl föreskrivs i denna
paragraf all, när ansökan om förlängning är beroende på prövning vid den
löpande gillighelslidens utgång, gruvrälten gäller till dess ansökningen
slutiigt prövats. Paragrafen motsvarar

6 kap.
6 § andra stycket sista punkten i utredningens förslag.

7 §

Paragrafen
motsvarar 6 kap. 6 § första stycket i utredningens förslag. Första stycket
irmehåUer bestämmelser om möjlighet för gruvinneha-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 199

vare
all erhålla förhandsbesked huruvida planerat arbete har sådan omfattning alt
det berättigar lUl automatisk förlängning om del utförs.

Förhandsbesked avses kunna
förbindas med vUlkor. Särskild föreskrift härom har inte ansetts erforderlig.

Förhandsbesked kan inte
ges i fråga om fakultativ förlängning. Detta sammanhänger med all tillräckligt
material för bedömning av förlängningsfrågan i detta fall i allmänhet
föreligger först mol periodens slut.

8 §

Paragrafen, som saknar
motsvarighet i gruvlagen och utredningens förslag, innehåller bestämmelse om
upphörande av gruvrätt efter anmälan.

I gruvlagen finns inle
några bestämmelser som gör det möjligt för en gruvinnehavare att genom anmälan
till bergmästaren bringa gruvrätten att upphöra. Även om gravinnehavaren
underlåter att betala försvarsavgift med avsikt alt gruvrälten skaU upphöra,
måste bestämmelserna i 56 § gruvlagen beträffande påminnelse om erläggande av
dubbel avgift och beslut om förverkande tillämpas.

Vid remissbehandlingen har
från bergmästarhåll föreslagits att gravinnehavaren skall kunna få gravrätten
att upphöra genom en anmälan till bergmästaren om avslående av gruvrätt.

Jag delar uppfattningen
att gravinnehavaren bör kunna bringa gruvrätten alt upphöra på annat sätt än
genom Underlätelse all betala försvarsavgifl. Enligt denna paragraf kan
gravinnehavaren, om han inte längre önskar utnyttja gruvrälten, göra anmälan
därom till bergmästaren. Gruvrälten upphör i så fall vid utgången av det år
varunder anmälan gjorts.

9 §

Paragrafen
innehåUer en erinran om alt i 7 kap. finns bestämmelser om verkan av att
gruvrätt upphör.

7
kap. Försvarsavgift, förverkande av rätt till gruva m. m.

1 §

Paragrafen
motsvarar 55 § gravlagen.

Försvarsavgifl
skall enligl gruvlagen erläggas för varje år sedan utmål utlagts med början
året efter det varunder utmålsförrättningen avslutades. Avgiften skall
erläggas oavsett om arbete bedrivs, eller inte. Sedan år 1960 utgör
försvarsavgiften 20 kr. för varje hektar eller överskjulan-del del därav som
utmålet omfattar. Av denna avgift tiUfaller i princip hälften fastighetsägaren
och hälften kronan.

Utredningen
har förordat en höjning av avgiften lUl 30 kr. per hektar och år.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 200

Svea
hovrätt har framhållit att försvarsavgiflen utgör en ersättning för den gamla
arbetsskyldigheten. Denna föreslås bli ålerinförd i annan utformning genom
reglema om tidsbegränsning av rätten tUl utmål. Konsekvensen synes då fordra
att försvarsavgiften avskaffas. Avgiften fyUer emeUertid den praktiska
funktionen alt gruvföretagen genom den markerar sitt intresse för lagda utmål.
Dessutom täcker försvarsavgiflen en del av kostnaderna för kommerskollegiels
och bergsstatens handläggning av ärenden angående gruvrättigheter. Dessa skäl
för försvarsavgiflen motiverar emellertid inle alt hälften av den skaU
tillfalla fastighetsägaren. Att ha kvar försvarsavgiften men låta den helt
tiUfaUa staten tillgodoser enligt hovrätten de praktiska behoven och medför en
administrativ förenkling. Eftersom andelen i försvarsavgiflen för det övervägande
flertalet fastighetsägare torde sakna reell ekonomisk betydelse motiverar
hänsynen tUl fastighetsägarna knappast alt den bibehåUs.

De
skäl hovrätten anfört är enligt min mening övertygande. Jag förordar således
att försvarsavgiflen i fortsättningen helt skall lUlfalla staten. När fastighetsägaren
inte längre har rätt till andel i försvarsavgiflen föreligger inle skäl att
medge avdrag för del fall alt gruvinnehavaren äger mark inom utmålet. Första
stycket har utformats i enlighet med det anförda.

Den
höjning av avgiften som utredningen föreslagit synes f. n. vara lämpligt
avvägd. Avgiften bör dock i enkla former fortiöpande kunna anpassas till bl. a.
ändringar i penningvärdet. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
gnmderna för försvarsavgiften. Föreskrift härom har tagits upp i andra
stycket.

Avgiften
skall enligl andra stycket betalas in till bergmästaren årsvis i förskott före
utgången av december månad.

2
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 56 § gravlagen, innehåller bestämmelser för det faU att
försvarsavgift inle erläggs.

Har
en gruvirmehavare försummat att betala försvarsavgift före den 1 januari skall
bergmästaren enligl gäUande bestämmelser senast den 1 februari sända
påminnelse om att gruvinnehavaren har att erlägga dubbel avgift. Har påminnelse
senast den 15 mars kommit den i gravregislrel antecknade gravinnehavaren
tillhanda men har det i. påminnelsen angivna beloppet likväl inte betalats in
till bergmästaren senast den 31 mars, inträder förverkande med utgången aV
nämnda dag. En föratsättning är emellertid att bergmästaren meddelar beslut
därom före utgången av samma år.

Mol
del nuvarande systemet med fixa tidsgränser inom vilka åtgärder skall ha
vidtagits för att förverkandepåföljd skall inträda kan olika invändningar
göras. Del har därför inte getts någon motsvarighet i det remitterade
förslagel. Enligt detta skall bergmästaren, om försvarsavgifl

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 201

inle
erläggs inom föreskriven lid, delge den som antecknats i gravregislrel som
innehavare av gruvan eller, om gruvföreståndare anmälts, denne föreläggande alt
inom viss tid, högst tre månader, erlägga dubbla beloppet av vad som inte
betalats vid påföljd att gruvrälten annars förklaras förverkad. I föreläggandet
skall anges det belopp som skall betalas. Efterkommes inte föreläggandet,
skall bergmästaren förklara gravrälten förverkad. Gravrätten upphör i så fall
vid utgången av den dag då föreläggandet skulle ha fuUgjorls.

När
gravinnehavaren äger mark inom utmål kan del f. n. i vissa fall föreligga
svårigheter alt bestämma det belopp som gruvinnehavaren skall betala. Är
äganderättsförhållandena oklara kan del sålunda vara svårt att beräkna vilket
belopp gravinnehavaren i egenskap av jordägare får dra av. Dessa svårigheter
uppkommer emellertid inte i fortsättningen, eftersom försvarsavgiften enligl
vad jag förordat vid 1 § framdeles helt skall tillfalla staten.

Förverkandet
knyts såsom f. n. tUl försummelse att inom angiven tid betala i föreläggandet
preciserat belopp. Föreläggandet skall vidare delges, varvid 5, 12 och 15 §§
delgivningslagen uite får tUlämpas. Sker delgivning utomlands skall sålunda de
svenska bestämmelsema om delgivning gäUa. Surrogatdelgivning får inte ske
annat än med juridisk person och inte heUer får kungörelsedelgivning tillämpas.
Med denna utformning av förverkandebeslämmelsema torde riskerna för
förverkande på grand av förbiseende eller misstag i största möjliga
utsträckning ha undanröjts. Har bergmästaren i föreläggandel gjort en
misskrivning eller någol annat uppenbart fel beträffande beloppets storlek
torde saken på samma sätt som kan ske enligt de gäUande bestämmelsema kunna
ordnas utan alt gravinnehavaren behöver betala del orikliga belopp som angetts
i föreläggandet.

I
paragrafens fjärde stycke föreskrivs att gravinnehavaren eller gruvföreslåndaren
liksom fastighetsägaren skall underrättas om förverkandebeslut genom
delgivning av beslutet. Eftersom del särskilt ifråga om äldre gruvor kan vara
förenat med avsevärda svårigheter att utröna vem som äger utmålsmarken, har
skyldigheten att underrätta fastighetsägaren inle gjorts ovillkorlig.
Underrättelse om förverkandebeslut bör lämnas även till den myndighet som
förvaltar statens gruvegendom. Föreskrift om detta kan meddelas i administrativ
ordning.

3
§§

Paragraferna,
som motsvarar 57 § gruvlagen, innehåller bestämmelser om rättsverkningarna av
förverkande m. m.

När
gruvrätt förverkas, förlorar gruvinnehavaren enligt 57 § gravlagen rätten till
dels inle uppfordrade inmulningsbara mineral som finns inom utmålet, dels för
gruvans styrka och bestånd verkställda byggnader, dels mark inom eller utom
utmålet som upplåtits för gravdriflen och

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 202

dels
stängsel som det ålegat gravitmehavaren att hålla. Gruvinnehavaren har två år
till sitt förfogande för att föra bort uppfordrade inmutnings-bara mineral och
för gruvdriften gjorda anläggningar av annat slag än. nyss sagts. De får
avgiftsfritt ligga kvar under denna tid. Den mark som varit upplåten till
gruvdriften tiUfaller ulan lösen den som äger marken vid tillfället för
förverkandet. Annan förverkad egendom tiUfaller också fastighetsägaren, dock
all de för gruvans styrka och bestånd verkställda byggnader och stängsel som
nyss nämnts ulan lösen övergår tiU eventueU ny gravinnehavare.

De
nu nämnda reglema har med bara redaktionella ändringar förts Över från 57 §
gruvlagen.

Enhgt
bestämmelsema i 6 kap. har gravrälten gjorts tidsbegränsad. Avslås
förlängningsansökan eller begärs inte förlängning, bör samma rättsverkningar i
fråga om gruvegendomen inträda som när gruvrälten förverkas i anledning av all
försvarsavgifl inle erlagts.

Som
har framgått i det föregående kan gravinnehavaren f.n. inte bringa gravrälten
att upphöra på annat sätt än genom alt underlåta att betala försvarsavgift. Jag
har förordat att gruvrätt skall upphöra även efter anmälan till bergmästaren.
Ändringen är i huvudsak av teknisk natur. Gravinnehavaren kan själv välja
tidpunkt för gruvrältens upphörande. Hinder bör därför inle möta all låta
reglerna om rättsverkningarna av förverkande omfatta även det fall att
gruvrälten upphör efter anmälan.

Bestämmelsema
har utformats i enlighet med del sagda.

8
kap. Samäganderätt i gruva

Som
jag anfört i avsnittet 14.5 i den aUmänna motiveringen bör samäganderättsreglerna
inte nu undergå några mer genomgripande ändringar. De nuvarande
samäganderättsreglerna har därför flyttals över lUl den nya lagen ulan andra
sakliga ändringar av betydelse än de som betingas av de nya reglerna om
lillhandahåUande av undersökningsresultat och skyldighet för delägare som i
efterhand ansluter sig liU visst arbete alt utge ersättning för
undersökningskoslnader.

1
§

Paragrafen
motsvarar 58 § gruvlagen.

I
lagtexten har markerats all samäganderättsreglerna är tillämpliga genast efter
utmålsläggningen oberoende av om undersökningsarbete eller gravdrift kommit i
gång.

2-5
§§

Bestämmelsema
har med bara redaktionella ändringar förts över från 5962 §§ gravlagen.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 203

6 §

Paragrafen
Överensstämmer i sak med 63 § första, andra och fjärde styckena gruvlagen.

7 §

Paragrafen har
motsvarighet i 63 § tredje stycket gruvlagen och de bestämmelser i 49 § samma
lag vartUI förstnämnda paragraf hänvisar.

I första stycket regleras
förfarandet då delägare som enligt 6 § avstått från all dellaga i visst arbete
på utmål sedermera vill ansluta sig till arbetet samt dennes skyldighet att i
sådant fall ersätta annan delägare för nedlagda kostnader. Frågan har
behandlats i den allmänna motiveringen.

Enligl första stycket 1
och 3 skall för ersättningsskyldighet vara avgörande inte bara anläggnuigamas
och arbetenas nytta för fortsatt gravdrift ulan även nyttan för fortsatta
undersökningsarbeten. Undersökningsresultat torde, även om de är negativa, i
regel vara av värde för del fortsatta arbetet på utmålet. Ersättning för
undersökningsarbeten torde därför oftast vara befogad.

Har
viss egendom eller kostnad ersatts tidigare, skall avdrag härför givetvis
göras.

8 §

Paragrafen,
som motsvarar 63 § sista stycket gruvlagen, innehåller nya bestämmelser om
forum vid tvist rörande fördelning av avkastning i fall som avses i 6 §,
beloppet av merkostnad enligl samma paragraf eller ersättning enligt 7 §. Tvist
skall prövas av fastighetsdomstol. Särskild bestämmelse angående
rättegångskostnad har ej ansetts motiverad.

9 §

Paragrafen,
som motsvarar 8 kap. 8 § i utredningens förslag, innehåUer bestämmelse om
skyldighet för delägare i utmål att tillhandahålla annan delägare
undersökningsresultat.

Beträffande arten av de
undersökningsresultat som skall tillhandahållas kan ledning hämtas från
motiven till 47 § tredje stycket gruvlagen, där det föreskrivs att inmutaren
och kronan på begäran skall tillhandahålla varandra resiUlaten av verkställda
undersökningar. Endast faktiska resultat som analyser och borrprotokoll behöver
utlämnas men däremot inte utvärdering av undersökningsresultat liksom inle heller
upplysningar om kostnader och andra ekonomiska förhållanden.

10 §

Paragrafen,
som motsvarar 64 § första stycket gruvlagen, innehåller bestämmelse om
förverkande av andel i grava med vad därtill hör för det fall all delägare inte
betalar tillskott som fordrats in enligt 3 § eller

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 204

som
behövs för bestridande av kostnaderna för undersökningsarbete eller gravdrift.

9
kap. Övergång av rätt till gruva

De
föreslagna reglema om övergång av rätt till grava överensstämmer i huvudsak med
vad som nu gäUer. Med rätt tUl gruva avses här liksom enligt gäUande lag
begreppen inmutning och utmål med allt vad som hör till gruvrättigheten.

1 §

Paragrafen,
som motsvarar 9 kap. 1 § i utredningens förslag, ersätter 65 § gruvlagen.
Enligl gruvlagen skall avtal om överlåtelse av rätt till gruva upprättas
skriftligen. Denna regel har bibehållits oförändrad.

I
gravlagen föreskrivs dessutom att i överlålelsehandlingen skall las upp
samtliga vUlkor som betingas och alt ändringar eller tillägg som inle avfattas skriftligen
är ulan verkan.

Gruvrättsutredningen
har ansett alt kravet på skriftlig form kan begränsas till att avse själva
avtalet. Detta bör naturligen innehålla uppgift om parterna, föremålet för
överlåtelsen, köpeskillingen, om sådan avtalats, och en överlåtelseförklaring.
I övrigt torde det enligt utredningen vid överlåtelse av rätt tUl grava inte på
samma sätt som vid överlåtelse av fastighet vara av betydelse för parterna all
i lagen anges vissa villkor som oundgängligen måste tas in i överlålelsehandlingen.

Hovrätten
för Övre Norrland ifrågasätter om inte kravet på skriftlig form bör omfatta
även vissa villkor.

Jag
har för min del funnit utredningens förslag lämpligt avvägt.

2 §

Paragrafen,
som motsvarar 66 § första stycket gruvlagen innehåller föreskrifter beträffande
anmälan till bergmästaren om förvärv av rätt lUl grava.

I
andra stycket har efter mönster i 20 kap. 1 § jordabalken tagits in en
bestämmelse som innebär all dödsbo inte är skyldigt all anmäla förvärv av rätt
liU gruva från den döde i annat fall än när dödsboet överlåter rättigheten.

3 §

Paragrafen,
som motsvarar 66 § andra stycket gruvlagen, innehåller föreskrifter om den tid
inom vUken anmälan om förvärv av rätt tUl grava skall ske.

Bestämmelsema
har utformats efter förebild av bestämmelserna i 20 kap. 2 § jordabalken
angående den tid inom vUken lagfart skall sökas.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 205

46§§

Bestämmelserna motsvarar
med smärre jämkningar 66 § Iredje och fjärde styckena saml 67 § gruvlagen.

10
kap. Inlösen av rätt till gruva

I
delta kapitel, som svarar mol 10 kap. i utredningens förslag men som saknar
motsvarighet i gällande lag, finns bestämmelser om inlösen av rätt till gruva.
Enligt dessa bestämmelser skall inlösen under vissa föratsättningar kunna ske
dels i arronderingssyfle, dels i vissa andra fall när allmänna synpunkter av
särskild styrka talar därför. Den allmänna motiveringen för införandet av dessa
bestämmelser har jag redovisat i avsnittet 14.6.

Vid utformandet av regler
om ersättning för gruvrätt som löses in enligl detta kapitel har min
utgångspunkt varit att gruvrätt utgör sådan särskild rätt till fastighet som
får upphävas eller begränsas genom expropriation (prop. 1972: 109 s. 263). Om
gruvrätt bringas att helt upphöra genom expropriation, är ersättningsfrågan all
bedöma enligl de regler som gäller för totalexproprialion av fastighet (jfr
prop. 1971: 122 s. 79 och 192). Gruvrälten anses således jämställd med äganderätt
till fastighet och ersättning för den upphörda gruvrälten skall därför i
princip utgå som löseskUling, dvs. gruvinnehavaren får ersättning med belopp
motsvarande rättighetens marknadsvärde. De bestämmelser om inlösen som
upplagils i delta kapitel innefattar elt tvångs-förvärv av expropriativ natur.
Det synes därför naturligt all reglerna om ersättning för gruvrätt som inlöses
enligt detta kapitel ges en utformning som nära överensstämmer med de
bestämmelser som gäller för expropriation av gruvrätt. Dessa bestämmelser synes
dock inte i alla avseenden vara lämpliga när det gäller inlösen av gruvr'ält.
Jag tänker här särskilt på del förhållandel all ersättning enligt ExL skall
utgå i form av ett engångsbelopp även vid expropriation av gruvrätt. Detta har
sin förklaring i att ExL:s ersättningsregler har utformats med tanke på
förhållandena vid expropriation av fastighet. Såsom objekt för inlösen skUjer
sig emellertid gruvrätt från äganderätt till fastighet i flera avseenden. En
fastighets fysiska beskaffenhet och faktiska användningsmöjligheter kan i
allmänhet fastställas ulan större svårighet. Den utredning som behövs för all
fastställa värdet avser tUl stor del omständigheter utanför lösenobjektet,
såsom prisbildning beträffande liknande fastigheter och inverkan av den
offentliga byggnadsplaneringen. Faslighetens avkastning vid olika
användningssätt låter sig också någorlunda väl uppskattas. Gruvrälten innebär
tiU sin natur inle förfoganderätt tUl vissa på förhand kända mineraltillgångar
ulan väsentligen en rätt för innehavaren alt inom ett bestämt område leta
efter

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 206

och
undersöka sådana tUlgångar och tUlgodogöra sig de fyndigheter som eventuellt
påträffas vid undersökningen. För en säker bedömning av omfattningen och
beskaffenheten av mineraltillgångarna i ett utmål fordras i allmänhet
omfattande och dyrbara undersökningar. Den ekonomiska brylvärdheten kan ofta
bedömas först efter gruvundersökning. Undersökningsarbetet utgör normalt elt
moment i gravrätlens utnyttjande. Någol orispris på utmål kan sällan
konstaleras. Med hänsyn lUl att gruvdrift närmast innefattar en långsiktig
realisation av mineraltillgångar kan man inte heller tala om avkastningsvärde
i egentlig mening.

I
likhet med utredningen har jag ansett alt de berörda skUlnaderna mellan
ägander'åll till faslighet och gruvrätt bör medföra alt ersättning för gruvrätt
som inlöses skall kunna helt eller delvis utgå i form av en årlig avgäld till
dess att fyndighetens värde med någorlunda säkerhet har beslämts. Häremot kan
visserhgen anföras att ersättnuig för grav-rätl som bringas all upphöra genom
expropriation utgår i form av ett engångsbelopp. Denna invändning synes
emellertid inle vara bärande, då expropriationsersättningen till följd av
rättighetens upphörande inte kan bestämmas på annat sätt.

I
sak innebär delta kapitel i förhållande tUl utredningens förslag att
ersättningsreglerna ytterligare avpassats efter ExL:s bestämmelser. Detta har
medfört bl. a. att 3, 9, 10 och 12 §§ i utredningens förslag inte getts någon
motsvarighet i del remitterade förslaget.

1
§

Denna
paragraf, som motsvarar 10 kap. 1 § första stycket i utredningens förslag,
anger föratsättningama för arronderingsinlösen. Dessa be-slämmelser har
behandlats i avsnittet 14.6 i den allmänna motiveringen, vartill jag i första
hand får hänvisa.

Bestämmelserna
avses kunna tillämpas både i det fall då samma fyndighet är uppdelad på flera
utmål i olika innehavares hand och när utmål avseende flera varandra
närbelägna fyndigheler tillhör oUka ägare. Någon närmare precisering av vad som
skall förstås med kriteriet närbelägen kan inle ges och torde inte vara
nödvändig. Man kan som utredningen anför utgå från alt kravet på närbelägenhel
aUtid uppfylls av utmål som avser fyndigheter vilka med fördel kan bearbetas
med utnyttjande av sådana gemensamma anordningar för gruvdriften som
cenlralschakt, orlsyslem, uppfordringsverk, malmkross och andra anläggningar
ovan eller under jord.

Inlösen
skall kunna begränsas tUl alt omfatta endast någol eller några utmål i en grupp
av flera närbelägna utmål eUer tiU att avse endast viss delägares andel i ett
utmål. Även om jag i likhet med utredningen inle funnit anledning att undanta
kronoandel från inlösen, torde det ined

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 207

hänsyn
till ändamålet med kronoandelsinstitutet mera sällan komma ifråga alt lösa in
sådan andel. Bortsett från kronoandelen bör inlösen normall omfatta samtliga
främmande andelar i ett närhggande utmål. In-löseninstitutel bör sålunda i
princip inte utnyttjas för inlösen av blott så stor andel i ett närhggande
utmål som krävs för alt den lösande skall få brytningsvitsord i detta. Skulle
så ske, synes 3 kap. 8 § ExL ge motparten möjlighet att fordra all även
återstående del av hans andel löses.

Syftet
med arronderingsinlösen är att uppnå ett enhelhgl nyttjande av närbelägna
utmål. Arronderingsinlösen skall inte kunna användas enbart för alt upplösa samäganderätt
i grava. Den omständigheten alt ulmåls-havare, som önskar lösa elt närliggande
utmål, innehar en andel i även detta utmål, avses å andra sidan inle utgöra
hinder mol inlösen av övriga andelar i sistnämnda utmål.

Såsom
hörande tUl gravrätten bör räknas såväl befinlUga, för gravdriflen avsedda
byggnader och andra anläggmngar som rätt liU mark vUken gruvinnehavaren kan ha
erhålht med stöd av 4 kap. 2 §.

Vill
flera lösa skall enligt andra stycket företräde ges åt den som har de bästa
föralsätlningarna att idka gravdrift på platsen. Härvid bör avseende fästas
vid sådana faktorer som sökandens erfarenhet av gruvdrift i den skala som del
kan bli fråga om, hans föratsättningar att lösa transport- och
avsältningsfrågor saml hans möjligheter att skaffa erforderligt kapital.
Betydelse bör kunna tillmätas även sådana omständigheter som att en sökande
framstår som aktiv huvuddelägare beträffande de fyndigheler som avses skola
brytas gemensamt eller all en sökandes ån-del av minerallUlgångarna är
väsentligt värdefiUlare än konkurrenternas.

2 §

Denna
paragraf, som motsvarar 10 kap. 1 § andra stycket i utredningens förslag,
innehåller bestämmelser om möjlighet alt lösa in ulmålsrättigheler i andra
fall än som avses i 1 §. Jag har behandlat dessa inlösen-bestämmelser i
avsnittet 14.6 i den aUmänna motiveringen.

3 §

I
denna paragraf, som har motsvarighet i 10 kap. 1 § första och andra styckena i
utredningens förslag, föreskrivs all inlösen enhgt 1 eller 2 § inte får medges
om syftet därmed skäUgen kan vinnas på annat sätt. Pa-ra'grafen, som i sak
överensstämmer med utredningens förslag, har utformats efter förebild i 8 kap.
2 § FBL.

Innebörden
av paragrafen är att inlösen skaU kunna ske endast om det avsedda utnyttjandet
av ulmålsrälligheterna inle kan komma till stånd på frivillig väg eller med
hjälp av kronoandelsinstitutet.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 208

4 §

Paragrafen
motsvarar 10 kap. 2 § i utredningens förslag.

Som nämnts under rabriken
tiU detta kapitel kan gruvinnehavare tvingas avstå från sin gravrält enligt de
bestämmelser som meddelats i ExL. Expropriation av gruvrätt innebär att
rättigheten utsläcks till förmån för ett annat intresse. Vid inlösen av rätt
till gruva enligt detta kapitel är däremot gravintresset del primära och
syftet med åtgärden är alt i samhällets intresse bättre ta tillvara
gruvintressel. Rättigheten skall sålunda vid inlösen inte utsläckas ulan
överföras från en innehavare till en annan. I övrigt synes det inle föreligga
någon principiell skiUnad mellan expropriation av gravrätt och inlösen av
sådan rätt. Del synes därför naturligt att låta ExL:s bestämmelser i
tillämpliga delar gälla vid inlösen av rätt tUl grava. Vissa modifikationer
eller tillägg i förhållande till ExL är dock nödvändiga, särskUt när det gäUer
bestämmandet av ersättning för inlöst gravrältighet. I enlighet med vad jag nu
sagt föreskrivs i denna paragraf att i fråga om inlösen enligl delta kapitel
gäller ExL i tillämpUga delar, om ej annat följer av denna lag.

5 §

Paragrafen
har motsvarighet i 10 kap. 4 § andra stycket i utredningens förslag.

Enligl 4 § gäller ExL:s
bestämmelser i tUlämpliga delar i fråga om inlösen enligt detta kapitel. Av 1
kap. 5 § ExL framgår, alt vid expropriation av särskild rätt till fastighet
gäller bestämmelsema om expropriation av fastighet i tillämpliga delar. Detta
innebär som jag inledningsvis nämnde att, om hela gruvrättigheten inlöses,
ersättning skall utgå enligt ExL:s bestämmelser om lolalexpropriation. För
rättigheten skall således enligl 4 kap. 1 § ExL i princip betalas löseskilling
med belopp motsvarande rättighetens marknadsvärde. I 5 kap. 27 § första stycket
första punkten ExL föreskrivs vidare att ersättning skall bestämmas i pengar
att betalas på en gång. Med hänsyn tUl vad jag under rubriken till detta
kapitel anfört om gruvrältigheternas särskilda natur synes del inte lämpligt
att ovillkorligen kräva alt ersättning vid inlösen av sådan rätt skall
bestämmas till ett engångsbelopp. Del kan antas att elt utmål, när inlösen
skall ske, sällan är så väl undersökt all föreliggande undersökningar om
fyndighetens storlek och beskaffenhet ger tillräcklig grandval för en
värdering. En regel om engångsersättning skulle som utredningen framhållit
driva fram undersökningsarbeten vid en tidpunkt och i en omfattning som ofta
skulle vara olämplig från såväl företags- som samhällsekonomisk synpunkt. En
ersältningsprövning som inle bygger på ordentliga undersökningar skulle å andra
sidan lätt framstå som obillig och godtycklig. I denna paragraf har därför
lagils upp den avvikelsen från ExL alt ersättning för den inlösta
gruvrättigheten kan bestämmas att helt eller delvis utgå som en årlig avgäld.
En föratsatt-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 209

ning
härför är dock all ulmålet inle undersökts i sådan omfattning att fyndighetens
storlek och beskaffenhet kan bedömas med tUlräcklig säkerhet. Det är framför
allt svårigheterna alt få klarhet i dessa hänseenden som konstituerar
skillnaden mellan värdering av gravrättigheler och värdering av fastigheter
eller lös egendom i allmänhet. Huravida denna föratsättnuig är uppfylld skaU i
första hand prövas av domstolen ex officio. Då frågan kan vara vansklig alt
avgöra och den som drabbas av inlösen i tveksamma fall kan väntas ha intresse
av att engångsersättning inte utdöms, har vidare föreskrivits att fastsläUande
av avgäld skall vara obligatoriskt på yrkande av denne, såvida det ej är
uppenbart att det föreliggande ulredningsmaterialet är tillräckligt för
bestämmande av en engångsersättning.

När
det gäller alt uppskatta den inlösta gravrätlens marknadsvärde kan i allmänhet
ledning inte hämtas från någol ortspris. Avgörande betydelse bör i stället
tUlmätas den sannolika lönsamheten vid bearbetning av de ifrågavarande
niineraltiUgångarna. För alt den sannohka lönsamheten vid framtida bearbetning
av en fyndighet skall kunna bedömas fordras först och främst en uppskattning av
fyndighetens storlek och beskaffenhet. På grandval av en sådan uppskattning
kan anlaganden göras angående tänkbar omfattning av gravdriflen,
brylningskoslnaderna och värdet av den uppfordrade malmen. Vid beräkningen av
del senare värdet får beaktas prisutvecklingen under en längre period för
ifrågavarande malmslag och, om möjligt, pristendensen för framliden. Antaganden
rörande avsättningsmöjligheter och fraktkostnader får givelvis betydelse. Det
sagda gäller självfallet oberoende av om löseskiUingen beslämts alt utgå på en
gång eller såsom en årlig avgäld.

Utredningen
har föreslagit att den som genom inlösen tvingas avslå från en gravrält normalt
skall vara garanterad en minimiersätlning motsvarande vissa nedlagda kostnader.
I utredningsförslaget förordas dessutom alt löseskilling för gruvrättighel som
inlöses skall bestämmas så, all den kan anses skälig även med hänsyn till den
rationaliseringsvinst som kan uppkomma vid det avsedda utnyttjandet av
fyndigheten. ExL innehåller inle några bestämmelser om viss minimiersätlning
vid expropriation. ExL erbjuder vissa möjligheter att ta hänsyn till rationaliseringsvinster.
Sådana vinster, t. ex. i form av förbättrad fastighetsindelning, som beror
enbart på expropriationen, kommer dock den exproprierande till godo. Jag kan
för min del inte finna tillräckliga skäl att i nämnda avseenden avvika från vad
som gäller enligl ExL.

6
§

I
denna paragraf, som motsvarar del av 10 kap. 4 § andra stycket ul-rednhigsförslagel,
ges föreskrifter om hur avgäld enligl 5 § skaU bestämmas.

I
överensstämmelse med vad som är vanligt i arrendeavtal rörande

14 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 210

utmål
föreskrivs i paragrafens första stycke alt avgälden skall utgå dels såsom en
fast årlig avgift och dels i form av en produklionsavgifl beräknad i
förhållande till mängden eller värdet av de mineral som varje år bryts inom
utmålet och uppfordras. Den fasta avgiften är avsedd som en minimiavgift som
skall utgå endast i den mån den överstiger pro-duktionsavgiflen för visst år.
Eftersom några säki'a hållpunkter för beräkning av utmålets värde förmodligen
inle föreligger när den fasta avgiften bestäms, synes del i allmänhet lämpligt
alt sälta denna förhållandevis lågt. Avgiftens storlek får naturligtvis bero
på vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.
Är det uppenbart all gamle ägaren inle själv skulle ha kunnat utnyttja utmålet
under lång lid framåt, är delta en omständighet som talar för en särskilt låg
fast avgift. I motsatt riktning bör verka en sådan omständighet som all
inlösenbeslulet grundals på anlagandel all sökanden skall sälla igång en
omfattande och lönsam gravdrifl inom en nära framlid. Över huvud bör ledning
kunna hämtas från vad som är brukligt i arrendeavtal.

Tyngdpunkten
vid fastställande av avgäld avses ligga på produktions-avgiften. Eftersom denna
avgift anknyter till den faktiska brytningen är det möjligt att bestämma en
skälig avgäld även utan ingående kännedom om fyndighetens storlek och
beskaffenhet. Vid slutande av arrendeavtal beträffande utmål saknas sålunda
ofta sådana kunskaper.

Också bettäffande
granderna för produklionsavgiflen synes ledning kunna hämtas från de principer
som tillämpas vid utarrendering särskilt av kronans gruvrättigheter. I andra
stycket av paragrafen föreskrivs sålunda att avgälden skall bestämmas för tjugo
år i sänder med möjlighet för parterna att mol slutet av en period påkalla ny
prövning av grunderna för avgälden för följande period. Om part kunde påkalla
omprövning av avgälden så snart ändrade förhållanden inträder, skulle delta som
utredningen framhåller kunna inverka på den lösandes kalkyler för driften på
elt sätt som skulle motverka syftet med inlösningen.

I avtal varigenom staten
arrenderar ul gruvrättigheter förekommer tämligen allmänt att arrendeavgiften
beräknas i relation till värdet av uppfordrad malm. Utredningen har i sitt
belänkande (s. 228229) lämnat en redogörelse för dessa beräkningsmetoder.
Redogörelsen torde kunna ge viss vägledning vid fastställande av
produklionsavgifl när utmål löses in enligl detta kapitel. Del får emeUertid
ankomma på domstolen all pröva om någon av dessa metoder eller någon annan
metod bör användas vid bestämmande av avgäld i visst inlösenfall.

I mål om löseskilling för
utmål är båda parter självfallet skyldiga all förete de anteckningar angående
erhållna undersökningsresultat som de kan förfoga över. Som utredningen påpekar
kan enligl RB edilionsföre-läggande meddelas rörande undersökningsprotokoll och
dylikt. Särskild föreskrift om detta torde inte behövas.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 211

7 §

Denna paragraf, som i
stort sett överensstämmer med utredningens förslag i 10 kap. 5 § första
stycket, anger under vilka förutsättningar avgäld skall upphöra och ersättas
av en engångsersättning för rättighetens återstående värde.

Anledningen tiU alt
ersättning för den inlösta gravrätligheten beslämts all helt eller delvis utgå
som en årlig avgäld är att utmålet vid inlösenlillfället ej undersökts i sådan
omfattning all fyndighetens storlek och beskaffenhet kan bedömas med
tillräcklig säkerhet. Det kan emellertid antas att vid de undersökningsarbeten
som behövs som förberedelse för brytning eller i samband med själva driften
framkommer tillräckligt material för bedömning av fyndighetens storlek och
beskaffenhet. När så blivit fallet, föreligger inle längre de motiv som vid
inlösningen utgjorde grunden för beslutet om avgäld. Med hänsyn härtUl bör i
delta läge finnas möjlighet att bringa avgälden all upphöra. I denna paragraf
föreslås därför att part skall kunna få avgälden alt upphöra och rättighetens
återstående värde bestämt, om sådan kännedom om fyndigheten erhålls all dess
storlek och beskaffenhet går att bedöma med tillräcklig säkerhet. Har
regelbunden gruvdrift pågått inom ulmålet under sammanlagt tio år, skall sådan
kännedom anses föreligga, om del inle är uppenbart all fyndighetens storlek och
beskaffenhet då inle kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Detta kan vara
fallet om brytningen varit begränsad till en liten del av utmålet eller om
arbetet av särskild anledning inle resulterat i erforderlig kännedom om
återstoden av fyndigheten.

Den
prövning som avses i paragrafen kan givelvis leda antingen till utdömande av
elt engångsbelopp eller till beslut om att någon ytterligare ersättning inte
skall utgå på grund av att fyndigheten visar sig sakna värde utöver det redan
erlagda beloppet.

Fråga av avlösen av avgäld
prövas enligl 10 § av fastighetsdomstol. Avgälden kan naturligtvis också
avlösas genom överenskommelse mellan partema.

8 §

I
förevarande paragraf, som motsvarar 10 kap. 5 § andra stycket utredningsförslaget,
tas upp bestämmelser om erläggande av ersättning som beslämts enligl 7 §. Sådan
ersättning kan komma att uppgå tUl betydande belopp. Har avlösningen påkallats
av den som avstått rättigheten, kan den lösande genom skyldigheten att utbetala
beloppet vid en tidpunkt som han inle kunnat förutse liUfogas avbräck till men
för den fortsalla driften. Med hänsyn härtill har utrednmgen ansett del rimligt
att den lösande, om avlösningen påkallats av motparten, bereds möjlighet all
erlägga en väsentlig del av ersättningsbeloppet medelst årliga annuiteter under
tjugo år.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 212

Även
jag anser all den lösande parlen av angivna skäl bör kunna medges räll all
erlägga del belopp som kan kvarstå då avgälden avlöses genom avbetalning under
viss lid. Del är enligt min mening önskvärt att avlösning kommer tUl stånd så
snart förutsättningar härför föreligger. Den som först och bäst kan bedöma detta
är den som löst in gruvan. För att denne skall stimuleras all ta upp frågan om
avlösen, bör möjligheten att erlägga lösenbeloppel genom avbetalning stå öppen
även om det är den lösande som tar initiativet till avlösning. Å andra sidan
bör detta belopp betalas kontant, om delta inle medför men för den fortsatta
driften. Del bör därför ankomma på domstolen att bestämma om och i vad mån
lösenbeloppel kan erläggas genom avbetalning. I enlighet med vad jag nu anfört
har i förevarande paragraf föreskrivits alt domstolen kan förordna att
lösenbeloppel skall erläggas genom årliga avbetalningar under tid som domstolen
bestämmer, högst tjugo år.

Säkerhet
som släUls enligl 12 § skall naturligtvis kvarstå till dess lösenbeloppel
blivit till fullo erlagt.

9
§

I denna paragraf, som
motsvarar 6 § utredningens förslag, ges bestämmelser för del fall all gruvrätt
för vilken innehavaren har alt betala avgäld överlåts eller upphör.

Om en inlöst gruvrättighel
överlåts tiU annan medan rätt till avgäld föreligger, skaU enligt paragrafens
första slycke den lösandes rättigheter och skyldigheter eahgt 68 §§ övergå på
den nye innehavaren. I likhet med utredningen anser jag att den lösande i
sådant fall inte skall behöva ha fortsatt ansvar för fullgörandet av
förpliktelserna enligl dessa bestämmelser. Av hänsyn till den avslåendes
säkerhet föreskrivs dock att överlåtelsen inte skall medföra befrielse från
dessa förpliktelser förrän den nye innehavaren ställt säkerhet för fullgörandet
av dem. Härvid gäller de föreskrifter som meddelats i 13 kap. 4 §.

Paragrafens första slycke
anger således endast rättsverkningarna av överlåtelse av gravrätt i visst fall.
Vad gäller förulsällningarna för överlåtelse av inlöst gruvrättighel viU jag
erinra om att sådan överlåtelse enligt 4 § jämförd med 3 kap. 7 § ExL får ske
endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Om elt utmål, beträffande
vilket rätt till avgäld föreligger, förverkas eller upphör på grund av alt den
lösande eller annan innehavare av gruvrättigheten underlåtit att betala
försvarsavgift eller alt begära förlängning av dess giltighetstid, förlorar
den som avstått rättigheten möjlighet till ytterligare ersättning i varje fall
i form av produklionsavgifl. Finns mineraltillgångar av värde kvar inom
ulmålet, synes del som utredningen anför inte rimligt att denne skall gå miste
om fuU

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 213

ersättning
för den avstådda rättigheten på grand av försumlighet från den lösandes eller
dennes rättsinnehavares sida. I enlighet med utredningens förslag har därför i
andra stycket av förevarande paragraf föreskrivits alt den som avstått
rättigheten skaU, om denna upphör på grand av försummelse av den lösande eller
annan innehavare av rättigheten, vara berättigad liU ersättning av den
försumlige för den förlust som härigenom tillskyndas honom. Han måste dock
väcka talan om ersättning inom ett år från del gruvrälten upphörde. Har utmål
upphört på grund av försummelse av den inlösande synes detta som utredningen
anför även vara en omständighet som bör beaktas, om den ursprunglige innehavaren
av utmålet söker dispens från ommutningsförbudel i syfte att genom ny inmutning
återfå fyndigheten.

Om
en gruvinnehavare enligl de nya bestämmelserna i 6 kap. 8 § vill avstå från ett
inlöst utmål, t. ex. därför alt han funnit fyndigheten inle vara brytvärd,
torde han kunna skaffa sig trygghet mol ersättningsanspråk enligt andra
stycket genom att först erbjuda den som avstått utmålet att få överta detsamma
utan vederlag.

10
§

Denna
paragraf, som motsvarar 10 kap. 8 § i utredningens förslag, tar upp bestämmelser
om behörig domstol i mål om lösen eller ersättning enligt förevarande kapitel.

De
mål som här avses är mål om bestämmande av ersättning vid inlösen av
gruvrättighel enligt 1 eller 2 §, mål om beloppet av avgäld som skall utgå
enhgt fastställda grunder, mål om ny prövning av grunderna för avgäld enhgt 6 §
andra stycket, mål om avlösning av avgäld enligt 78 §§ och mål om ersättning
för att inlöst gruvrättighel upphör i fall som avses i 9 § andra stycket.

Här uppräknade mål skall
enligt denna paragraf prövas av den fastighetsdomstol inom vars område utmålet
eller större delen därav ligger. Denna regel, som ger en direkt anvisning om
behörig fastighetsdomstol, torde vara tUlämplig i flertalet fall. När det
gäller utmål som är belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och som
lämpligen bör behandlas som en enhet vid bestämmandet av inlösenersätlningen
skall forumfrågan avgöras av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer.

Med hänsyn tUl den
speciella och komplicerade naturen hos de värde-rmgsfrågor som aktualiseras vid
inlösen av gruvrättighel har utredningen föreslagit att fastighetsdomstolen
vid prövning av dessa frågor skall ha en specieU sammansättning. Jag kan för
min del inle bUräda detta förslag. Som jag tidigare framhålht kan gravrält
göras lUl föremål för expropriation, varvid liknande värderingsfrågor som vid
inlösen torde uppkomma. Någon särskild ordning är dock inle föreskriven för
fastighetsdomstolens sammansättning i mål om expropriation" av gruv-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 214

rätt.
Jag viU i delta sammanhang erinra om vad Iredje lagutskottet (3 LU 1969: 10 s.
6) anfört i anledning av motioner att vattendomstolarna skulle kompletteras med
personer som hade viss fackkunskap. Utskottet anförde.

Sedan
gammalt är del en huvudregel i svensk processrätt all den fack-kimskap som
erfordras för alt belysa skUda frågor i rättegång inte skall tillföras
rättegången genom att en eller flera sakkunniga inträder som ledamöter i
domstolen utan i stället genom att de sakkunniga hörs inför domstolen enligt de
allmänna reglema om bevisning. På detta sätt vhi-nes den fördelen, alt de
sakkunnigas utsagor kan släUas vmder diskussion under
rättegångsförhandlingarna i partemas närvaro, varvid partema även får tiUfälle
att förebringa den motbevisning de kan önska åberopa. En sådan ordning anses
aUmänt ägnad att i regel åstadkomma ett säkrare bedömande än systemet med
särskUda sakkunniga som ledamöter i domstol. Vattendomstolarnas organisation
utgör elt avsteg från denna ordning genom alt däri ingår tekniskt sakkunniga
ledamöter. Enligt utskottels mening krävs starka skäl för ytterligare avsteg.

Riksdagen
avslog motionerna.

I
enlighet med vad jag nu anfört har jag inte tagit upp någon regel om alt
fastighetsdomstol skall ha särskild sammansättning i mål som avses i denna
paragraf.

11 §

I
denna paragraf, som motsvarar 10 kap. 7 § i utredningens förslag, ges
föreskrifter om rättegångskostnaderna i vissa mål.

I
fråga om rällegångskoslnadema avses i princip att ExL:s regler skall tillämpas
vid inlösen av gruvrättighel. Detta följer av hänvisningen i 4 §. Den lösande
blir sålunda som regel skyldig all ersätta motpartens kostnader vid
expropriationsdomstolen. I likhet med utredningen anser jag att vissa
modifikationer bör göras i deima regel. Utredningen har till en början
föreslagit att den lösande inte skaU vara skyldig att svara för kostnad som
motparten i mål om inlösen nedlagt på undersökning av den ifrågavarande
fyndigheten i vidare mån än arbetet uppenbarligen är till nytta för den
lösande. Med anledning härav vUl jag anföra följande. I mål om inlösen har
fastighetsdomstolen att med tillämpnmg av 5 kap.

12 §
första stycket ExL bl. a. såvitt möjligt se tUl all onödig utredning

inte förebringas i målet. Enligl andra stycket i nämnda paragraf skall

fastighetsdomstolen, om det ej är uppenbart obehövligt så snart det kan

ske genom särskUt beslut meddela parterna vUken utredning som

enligl domstolens mening bör förebringas i målet (ulredningsbeslut).

I 7 kap. 1 § andra stycket ExL föreskrivs vidare alt kostnad för ut

redning som sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat i strid med

ulredningsbeslut ersätts endast i den mån utredningen haft betydelse

för utgången i målet. När del gäller rätten till ersättning för undersök

ningsarbete som avslående part utför tUl utredning om fyndighetens

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 215

värde
synes emellertid huvudregeln om den lösandes skyldighet att betala
rättegångskostnaderna böra modifieras ytterligare. Arbete för undersökning av
utmål utgör ett normalt led i rättighetens utnyttjande och kan vara myckel
dyrbart. Sådana undersökningar kan i och för sig drivas mycket långt och
inbegripa exempelvis gruvundersökning. Alt i elt inlösningsmål bedöma i vilken
utsträckning kostnader för undersökning av den ifrågavarande fyndigheten kan anses
skäliga för tillvaratagande av den tidigare ägarens räll skulle vara en
synnerligen vansklig uppgift. Från såväl förelagsekonomisk som
nationalekonomisk synpunkt kan del vara förkastiigl att redan i samband med
inlösningen verkställa myckel omfattande undersökningar eller all nya
undersökningar över huvud utförs innan brytning börjat ske i områdets närhet.
Om möjlighet införs att låta ersättningen för gruvrättigheten helt eller delvis
utgå såsom en årlig avgäld, minskar behovet alt ha ingående kunskaper om
fyndigheten vid inlösningen. Rimliga grunder för avgäld kan bestämmas redan på
grundval av en mera ytiig kännedom om en fyndighet. När en avgäld sedermera
bringas all upphöra och gravrältighetens värde bestäms, förutsätts all man
genom brytningen och undersökningar i anslutning härtill på ett naturligt sätt
fåll tUlgång tiU så myckel material som krävs för en bedömning av fyndighetens
värde.

Med
hänsyn till del anförda anser jag i likhet med uttedningen att den lösande inle
bör vara skyldig alt svara för kostnad som motparten i målet lagl ned på
undersöknmg av den ifrågavarande fyndigheten i vidare mån än arbetet
uppenbarligen är till nytta för den lösande. Bestämmelse om detta har tagils
upp i paragrafens första slycke. Denna bestämmelse avses gälla även i mål
enligl 6 § andra stycket och 7 §. I mål om ersättning enligl 9 § andra stycket
avses däremot att huvudregeln i ExL skall gäUa.

Vad
gäller mål om beloppet av avgäld som enligt faststäUda grunder skall utgå för
visst år bör rättegångsbalkens regler om rättegångskostnad gälla. Föreskrift
om detta finns i paragrafens andra stycke.

I
mål om ny prövning av granderna för avgäld enligt 6 § andra stycket och mål
enhgt 78 §§ eller 9 § andra stycket skulle en undantagslös tillämpning av
ExL:s regler om fördelning av rättegångskostnader kunna medföra all part
lockades alt inleda rättegång ulan sakligt underlag. TUl förekommande härav
har fastighetsdomstolen i paragrafens tredje slycke givils befogenhet alt i
dylika mål förordna alt den som avstått rättigheten själv skall vidkännas sina
kostnader på målet vid domstolen, om särskilda omständigheter föranleder
därtill.

12
§

I
denna paragraf, som motsvarar 10 kap. 11 § i utrednhigsförslaget, ges en
tolkningsregel för tUlämpningen av ExL:s bestämmelser om exproprialionsersältningens
erläggande och expropriationens fuUbordande.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 216

Om
det vid inlösen av gravrält bestäms att ersättning skall utgå dels med ett
engångsbelopp och dels med en årlig avgäld, kan ersättningen inle anses
slutligt erlagd förrän avgälden genom senare beslut bragts att upphöra och i
samband därmed eventuellt fastställd slutersättning betalats. För alt
inlösningen skaU vara fullbordad bör det emellertid vara tillfyllest all den
lösande fullgjort sina åhgganden beträffande det omedelbart bestämda
engångsbeloppet, och att den lösande, om han icke enligt 13 kap. 4 § är befriad
därifrån, ställt säkerhet för avgälden hos länsstyrelsen. Också i övrigt bör
engångsbeloppet vid lill-lämpning av ExL:s bestämmelser om exproprialionsersältningens
erläggande och expropriationens fiUlbordande anses som slutlig ersättning.
Föreskrift härom har meddelats i paragrafens första slycke. Att säkerhet skall
StäUas följer av tredje stycket.

Eftersom
utredningens förslag att viss minimiersätlning omedelbart skaU betalas
frångåtts, kan del länkas alt hela ersättningen för den inlösta
gravrättigheten kommer att utgå i form av en avgäld. I så fall skall enligl
andra stycket i förevarande paragraf den lösande för all inlösningen vid
tUlämpning av ExL:s bestämmelser skaU anses fullbordad göra anmälan tUl
länsstyrelsen om alt ersättningen beslämts alt helt utgå i form av avgäld.
Dessutom skaU han, om han inle är befriad därifrån enligt 13 kap. 4 §, enligt
paragrafens ttedje slycke ställa säkerhet för avgälden.

13
§

I
paragrafen, som motsvarar 10 kap. 13 § i utredningens förslag, ges bestämmelser
om undersökning av utmål med anledning av tillämnad inlösen. Paragrafen har
utformats efter förebUd i 7 kap. 6 § ExL men torde sträcka sig något längre än
denna bestämmelse.

Enligt
paragrafens första slycke skall sålunda den som begärt eller avser all begära
inlösen kunna få tillttäde tUl det ifrågavarande utmålet för t. ex. mätningar,
grävningar, borrningar eller sprängningar. Jag har ansett det lämpligt att anförtro
frågan om bevUjande av undersöknings-liUstånd åt statens industriverk. En
förulsätlnmg för undersökningstillstånd är givetvis att ett klart behov av
förberedande undersökningsarbeten föreligger. Har inlösenförordnande ännu inle
meddelats, bör tiUstånd inle ges med mindre det uppgivna ändamålet är sådant
som avses i 1 eller 2 § och det kan komma i fråga alt medge sökanden rätt lUl
inlösen. Som utredningen anför torde det säUan föreligga anledning alt tiUåta
undersökningsarbeten av mera omfattande slag såsom schaklsänkning eller
ortdrivning. Undersökningsarbete skall kunna utföras på all mark inom utmålet,
sålunda även på mark utanför område som tagils i anspråk enligt 4 kap. 2 §
första stycket. Del ankommer på statens industriverk att bestämma den tid
under vilken tillträde för undersökning medges.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 217

I
paragrafens andra stycke upptas i enlighet med motsvarande bestämmelse i ExL
en generell föreskrift om alt undersökningsarbetet skall utföras så att minsta
skada och intrång vållas. I berörda rättighetshava-res intresse har dessutom
uppstäUls den regeln alt byggnader inle får uppföras och vägar inle byggas i
vidare mån än som oundgänghgen krävs för undersökningsarbetets bedrivande.

Tredje
stycket i paragrafen överensstämmer i allt väsentiigt med motsvarande
reglering i ExL.

11
kap. Tillsyn över gruvdriften

Kapitlet
överensstämmer i huvudsak med 10 kap. gruvlagen. Detalj-bestämmelser angående
gravkarta och gruvregisler m. m. bör meddelas i administrativ ordning.

1 §

I paragrafen, som har
motsvarighet i 68 § första stycket gruvlagen, fastslås den allmänna
tUlsynsplikt beträffande gruvarbete som åvUar statens industriverk och
bergsslalsljänslemännen. Del är att märka all ordet gruvarbete i motsats till
uttrycket gruvdrUften avser även arbetet före utmålsläggningen.

Tillsynen över
arbetarskyddet vid arbete i gruvor och andra underjordsanläggningar ankommer
f. n. på bergmästarna. I prop. 1973: 1 bU. 7 s. 225227 har föreslagits att
bergmästamas arbelarskyddsverksamhet den 1 januari 1974 skall föras över tiU
den aUmänna yrkesinspektionen. Motsvarighet tUl hänvisningen till
arbetarskyddslagen i 68 § andra stycket gravlagen har därför inle tagits upp i
förslaget.

2 §

Paragrafen,
som motsvarar 69 § första och andra styckena gruvlagen, innehåller bestämmelser
om sättet för gravarbetels bedrivande samt om utfraktsvägar och orter.
Bestämmelserna har undergått bara smärre jämkningar.

3 §

Bestämmelserna
har med vissa jämkningar av främst formell natur förts över från 71 §
gruvlagen.

Av
13 § förvaltningslagen följer all besvärsmyndighel kan förordna att överklagat
beslut tUls vidare inte skall gälla om del annars skulle

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 218

lända
till efterrättelse omedelbart. Förvaltningslagen är som jag förut nämnt
tillämplig också på förfarandet hos bergmästaren. Bestämmelsen i nuvarande 71 §
andra stycket om befogenhet för högre myndighet att förordna om s. k.
inhibition har med hänsyn härtill fått utgå.

Bestämmelsen
om handräckning i andra stycket har utformats efter mönster i 47 § första stycket
miljöskyddslagen.

4
§

Paragrafen,
som har motsvarighet i 74 § gruvlagen och i 11 kap. 4 § utredningsförslaget,
innehåller bestämmelser om gruvkarta och om redovisning av borrhål.

Bortsett
från den redovisning som enligt 47 § gruvlagen kan begäras av staten såsom
berättigad till kronoandel föreligger f. n. skyldighet för gruvrättsinnehavare
att till myndigheterna redovisa resultat av undersökningsarbeten i två fall.
Dels skall vid ansökan om utmål fogas berättelse över de resultat som erhållits
genom undersökningsarbeten och annan utredning av betydelse för bedömningen om
förutsättningar att anvisa utmål förehgger (21 § 2 mom. gruvlagen). Dels skall
över gruva som är under arbete upprättas gruvkarta, som skall kompletteras
fortiöpande. Utdrag av kartan, som skall förvaras av gravinnehavaren, skall
sändas till kommerskollegium och, i den utsträckning bergmästaren påfordrar,
även till denne (74 §). Gruvkarlan ger en mycket full-sfändig bild av samtliga
gruvarbeten och fyndighetens geologi. Trots att del inle är obligatoriskt
inläggs numera allmänt på gruvkarta även diamanlborrhål, försedda med
geologiska beteckningar. Här nämnda handlingar är offentiiga.

Enligt
utredningen måste del betecknas som en brist alt del inle finns bättre
garantier för att resultaten av åtminstone mera kostnadskrävande
undersökningsarbeten bevaras på elt betryggande sätt och hålls tUlgängliga för
framtida prospektering. Förslagel om skärpning av förutsättningarna för
utmålsläggning innebär en förbättring såtillvida, att vid ulmålsansökan som
regel skaU fogas geologiska och geofysiska kartor över utmålsområdel samt att
protokollet från utmålsförrättningen skall innehåUa en fullständig redogörelse
för undersökningsarbetets resultat och omfattning, varvid såväl kartorna som
protokollet liksom hittills avses utgöra offentiiga handlingar. Härutöver bör
enligt utrednuigens mening införas sådana bestämmelser att resultatet av
borrningar som senare verkstäUs på ulmålet skall bevaras för framliden, även om
arbetena inle leder liU alt gravdrift igångsätts. Utredningen föreslår
fördenskull all gäUande regler om upprättande av gravkarta kompletteras med
föreskrift att gravinnehavare, som utför borrningar ulan samband med gruvdrift
och sålunda utan att skyldighet föreligger att upprätta gravkarta, skall
inlägga borthål av beslående värde på borrhålskarla, som

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 219

föreslås
vara offenthg på samma sätt som gravkarta. Vidare föreslås att nu förekommande
brak att redovisa borrhål på gravkarta lagfästs.

Utredningens förslag har
inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Bestämmelsema i denna paragraf
har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget.

Jag har övervägt frågan om
införande av redovisningsskyldighet beträffande undersökningsresultat som
erhållits vid regionalprospektering eller vid undersökningar inom inmutningar
som inle lett till ansökan om utmål. Jag delar i princip den av utredningen
uttalade meningen att del är ett betydande allmänt intresse alt resultat som
erhållits vid undersökning av mineralfyndighet inle går förlorade ulan bevaras
för framliden och i största möjliga utsträckning görs allmänt tiUgängliga.
Härigenom kan bl. a. dubbelarbete undvikas när fömyade undersökningar sätts in
på område som tidigare varit föremål för prospektering. Del rör sig emellertid
här om ett mycket betydande material av varierande värde. Som jag har nämnt
tidigare uppgår antalet inmutningar per år vanligen till ett par lusen och
ibland tiU betydligt fler. Varje inmutning blir i regel föremål för omfattande undersökningar,
varvid bl. a. magnetiska, elektriska, gravimetriska, seismiska och
radiometriska metoder kan komma till användning. För att en redovisning skall
bli tUl nytta krävs bl. a. alt uppgifterna samlas i ett centralt arkiv och alt
de fortiöpande sorleras och systematiseras. Uppgifterna bör vidare lämnas
enligt standardformulär. Det torde vara tveksamt om nyttan av elt sådant arrangemang
är så stor att den motsvarar kostnadema. Jag är i varje fall inle nu beredd alt
lägga fram något förslag i denna riktning. Detta gäller även elektriska,
magnetiska och andra geofysiska mätningar som företas på utmål.

5 §

Paragrafen,
som motsvarar 75 § gravlagen, innehåller bestämmelser för det faU alt
gruvinnehavaren försummar alt iaktta vad som är före- skrivet om gruvkarta och
borrhålskarta.

6 §

I
denna paragraf, som motsvarar 76 § gravlagen, föreskrivs att gruva inle utan
bergmästarens tillstånd får läggas ned förrän aUa gruvarbeten blivit inmätta
och inlagda på karta.

7 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 78 § gruvlagen, innehåller bestämmelse om gravregisler.
De ytterligare föreskrifter som kan behövas bör meddelas i administrativ
ordning.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 220

12
kap. Ansvar och fullföljd av talan

Bestämmelsema
om ansvar och fullföljd av talan, vUka i gravlagen är uppsplittrade på flera
kapitel, har förts samman i detta kapitel. Kapitiet motsvarar 12 kap. i
utredningens förslag. I sak skiljer sig kapitiet från gällande räll främst
därigenom alt reglerna om fullföljd av talan ändrats.

1 §

I
paragrafen har sammanförts sttaff- och ålalsbeslämmelserna i resp. 73 §, 16 §
första stycket, 66 § femte stycket, 72 § första stycket, 76 §, 72 § andra
stycket och 82 § första stycket första punkten gravlagen. Straffmaximum har
höjts till fängelse sex månader.

2 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 11 § gruvlagen och i 12 kap. 2 § utredningsförslaget,
innehåller bestämmelser om talan mot beslut över ansökan om inmulningsrätt.

Gällande
bestämmelser. Klagan över beslut angående inmutning skaU i vissa fall föras hos
kommerskoUegium och i andra fall vid domstol. Anledningen tUl alt man inle har
en enhetlig bestämmelse om klagan hos kommerskoUegium är alt många frågor, bl.
a. tolkning av bestämmelserna om inmulningshinder, ansetts vara av övervägande
rättslig natur. Enligt 11 § gruvlagen skall lalan, oberoende av vem del är som
klagar, föras hos kommerskollegium när frågan gäller huruvida del uppgivna
mineralet är inmutningsbart eller inle. Detta beror på att denna fråga ansetts
böra prövas av den i sådana ämnen speciellt sakkunniga myndigheten. Om sökanden
vill föra talan mot bergmästarens beslut, skall talan även i övriga fall
fullföljas till kommerskollegium. Skälet härtill har varit alt, så länge
förfarandet inle kommit över inmulningssta-diet, någon rättstvisl inle ansetts
föreligga, eftersom någon annan rättsägare än sökanden inte blivit hörd i
ärendet. Sökanden har således inle ansetts ha någon motpart alt instämma lUl
domstol.

Om
annan rättsägare än sökanden gör gällande all inmulningsansökningen bort helt
eller delvis avslås på annan grund än alt fyndigheten inte är inmutningsbar,
skall han före utmålsförrättningen föra lalan mot bergmästarens beslut genom
stämning till allmän domstol.

AUmän
åklagare kan föra talan mot beslut över ansökan om inmutning när mutsedel utfärdats
i sttid med bestämmelserna i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m. Delsamma gäller när hinder mot inmutning
föreligger i form av statsgruvefält, nationalpark eller befästningsområde.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 221

Utredningen.
Utredningen anför att åklagarens lalerätl i princip bör avse sådana fall där
inmulningsrätt beviljats i sttid med inmulningsförbud som väsentligen skyddar
aUmänna intressen och föreslår viss utvidgning av åklagarens rätt att fuUfölja
lalan. I övrigt föreslår utredningen inte några sakliga ändringar i
förhållande tUl gällande räll.

Departementschefen.
Enligt förslag i prop. 1973: 41 skaU kommerskollegiets uppgifter enligt
gruvlagen öveirgå på statens industriverk. Detta gäller även kollegiets funktion
som besvärsinslans.

Mot
principen alt tekniska frågor skaU prövas av den på detta område speciellt
sakkunniga myndigheten och all frågor av övervägande rättslig karaktär skaU
prövas av domstol kan någon invändning i och för sig inte göras. Som har
framgått i det föregående har denna princip emeUertid inte kunnat upprätthåUas
konsekvent. Sökandens klagan går f. n. inte i något fall till domstol medan
annan rättsägares talan med elt i praktiken sannolikt säUan förekommande
undantag prövas av domstol. Några mera avsevärda ölägenheter av den nuvarande
ordningen synes visserligen inte ha gjort sig gällande. Av allt att döma torde
emeUertid detta främst bero på alt besvär över bergmästarnas beslut hittills
anförts i mycket ringa utsttäckning. Enligt min mening talar övervägande skäl
för att enhetiiga regler om foram bör gälla åtminstone vid fullföljd av talan
mot bergmästarens beslut i inmulningsärende. Jag har under 2 kap. 9 § förordat
att bergmästaren skall kunna avgöra fråga om beviljande av inmutningsrätt ulan
all annan än sökanden beretts tillfälle all yttra sig. Med hänsyn härtill synes
del inle heller i forisättningen kunna komma i fråga all låta sökandens lalan
gå till domstol. Enhetliga regler om fullföljd av lalan mol bergmästarens
beslut i inmutningsärende kan således uppnås endast genom att annan rättsägare
än sökanden i fortsättningen hänvisas all föra talan mol sådant beslut hos
industriverket. Häremot kan invändas all beslut i inmulningsärende många gånger
inrymmer frågor av övervägande rättslig natur. Jag tänker då bl. a. på frågor
om tolkningen av bestämmelserna om inmutningshinder. Den rättsliga prövning
som här kommer i fråga synes dock inte vara av den arten att talan inle bör
kunna fullföljas hos industriverket. Som nämnts ankommer det redan enligt den
nuvarande ordningen på administrativ myndighet alt pröva här berörda
rättsfrågor, om del är sökanden som fuUföljer lalan. När det gäller talan mot
beslut i första instans i inmutningsärende anser jag sålunda
sammanfattningsvis att fördelarna av en enhetlig reglering överväger
nackdelarna av all vissa frågor undandras domstolamas prövning.

I
enlighet med del anförda föreskrivs i denna paragraf att talan mol
bergmästarens beslut över ansökan om inmutningsräll skall föras hos statens industriverk
genom besvär. Enligt 12 § förvaltningslagen är

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 222

besvärsliden
tre veckor. Annan rättsägare än sökanden föreslås dock i likhet med vad som nu
gäller få föra talan ända fram tUl utmålsförrättningen.

TUl
frågan om talan för tillvaratagande av allmänna intressen återkommer jag vid 7
§.

3-
§§

Paragraferna,
som har motsvarighet i 41 § gruvlagen och i 12 kap. 34 §§ utredningsförslaget,
innehåller bestämmelser om fiUlföljd av talan mol bergmästarens beslut vid
utmålsförrättning.

Gällande
bestämmelser. Även i fråga om klagan över åtgärd eller beslut under
utmålsförrättnmg och därmed liksläUd förrättning gäller att frågor av vissa
angivna slag skall överklagas hos kommerskollegium medan övriga frågor skall
instämmas tUl domstol. Uppdelningen har skett så att besvär anförs hos
kommerskollegium i vissa frågor av övervägande teknisk karaktär medan övriga
frågor prövas av domstol. På kommerskollegium ankommer sålunda att pröva fråga
som avser om de i 2 § tredje stycket gruvlagen angivna föralsätlningarna för
erhållande av utmål är uppfyUda, om det anvisade utmålet erhållit den storlek,
form eUer sträckning som betingas av fyndighetens sträckning och gruvdriftens
behov eller fråga som avser anvisande av mark utanför utmålet. Tvist huruvida
ett inmutningshinder föreligger och den olika sträckning på utmålet som kan
föranledas därav prövas inle av kommerskollegium. Sådana tvister liksom
ersättningsfrågor ankommer på domstol.

Allmän
åklagare får föra talan mol utmålsförrättning i fall motsvarande vad som
gäller i fråga om beviljande av inmutningsrätt.

Utredningen
föreslår bara smärre jämkningar i förhållande till gällande bestämmelser.

Departementschefen.
Vad jag har anfört vid 2 § beträffande inmutning är i stor utsträckning liUämpligt
också på frågan om lalan mot beslut vid utmålsförrättning. Även här är det
angeläget alt enhetiiga regler gäller så långt som det är möjligt. Beträffande
utmålsförrättningen tillkommer dock den omständigheten att där prövas frågor
som inle bör överprövas av administtativ myndighet. Jag åsyftar här närmast
frågor om ersättning för skada lUl följd av alt mark tas i anspråk för gruvdriften.
Fullföljd av talan mol beslut i dessa frågor bör ske vid domstol. Detsamma
gäller frågor om ersättrung tUl sakägare för förrältningskoslnader. Bortsett
härifrån kan jag inle se något hinder mot alt låta talan mot beslut vid
utmålsförrättning fullföljas till industriverket.

Fastighetsdomstolama
har inrättats för alt pröva ersättningsfrågor en-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 223

hgt
bl. a. expropriationslagen. Det synes lämpligt att fastighetsdomstol får avgöra
även ersättningsfrågor enligl gruvlagen.

Besvär tUl
kommerskollegium skall f. n. föras inom tre månader från det förrättningen
avslutades. Talan vid domstol kan däremot föras inom ett år från samma tid. En
Iremånadersfrisl bör enligl min mening vara tUtfyUest även i sistnämnda fall.
Liksom f. n. bör dock inle någon frist gäUa när klagan avser det fall att
utmålet lagts över ett äldre utmål till vilkel rätten ännu äger bestånd.

TUl
frågan om talan för liUvaralagande av allmänna intressen återkommer jag vid 7
§.

Bestämmelsema
i 3 och 4 §§ har utformats i enlighet med del anförda.

5 §

Paragrafen
motsvarar 80 § första stycket gravlagen med den huvudsakliga skillnaden att
lalan mot bergmästarens beslut skall föras hos statens industriverk i stället
för hos kommerskollegium.

6 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 80 § andra och Iredje styckena gravlagen, innehåUer
bestämmelser om talan mot beslut av länsstyrelse och statens industriverk.

Talan mol beslut av
länsstyrelsen enligt gruvlagen förs hos Kungl. Maj:t genom besvär. Denna
ordning bör i princip gäUa också enligl den nya gravlagen. Ett undantag
härifrån synes dock motiverat. Enligl vad jag förordar i det följande skall
länsstyrelse få möjlighet alt vid vite förelägga inmulare alt fuUgöra vissa
skyldigheter. Talan mol beslut om sådant föreläggande bör fullföljas hos
kammarrätten. Första stycket av paragrafen har utformats i enlighet med vad jag
nu sagt.

I fråga om beslut av kommerskollegium
fullföljs lalan f. n. hos Kungl. Maj:t när det gäller beslut som inle rör elt
särskilt fall ulan har generell karaktär. Delsamma gäUer frågor om
beskaffenheten av karta m. m., om behörighet att verkställa gruvmätningar saml
om tillstånd att lägga igen utfraklsväg o. d. och att nedlägga grava. Mol annat
beslut av kommerskoUegium förs talan hos kammarrätten. Hit hör bl. a. frågor om
inmulnuig eller utmålsläggning.

Avgörande vid denna
uppdelning har varit principen att sådana mål i vUka rättsfrågorna normall
framstår som del väsentliga bör handläggas av administtativ domstol, medan
ärenden i vilka lämphghelsfrågorna regelmässigt dominerar bör prövas av Kungl.
Maj:t. Denna princip går igenom hela förvaltningsrätten och bör upprätthållas
även i den nya gravlagen.

I
enlighet härmed föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 224

att
talan mot beslut av statens industriverk skall föras hos Kungl. Maj:t om det
gäller dispens från ommutningsförbud (2 kap. 2 § andra stycket), fråga i vilket
material stängsel kring anvisat område skall vara ulfört (6 kap. 3 § tredje
stycket), förlängning av giltighetstiden för gravrätt (6 kap. 4 §),
förhandsbesked om visst arbete är av beskaffenhet all berättiga till
förlängning av gravrälts gUtighetstid (6 kap. 7 §), tUlträde lUl utmål för
undersökning (10 kap. 13 §) eUer tillstånd att lägga igen utfraklsväg m. m. (11
kap. 2 § andra stycket) eller alt lägga ned grava (11 kap. 6 §). Vidare skaU
lalan föras hos Kungl. Maj:t mot beslut som med stöd av Kungl. Maj:ts
förordnande meddelats av statens industriverk eller annan myndighet. Här
åsyftas främst beslut inom ramen för den befogenhet; som bör tilläggas främst
industriverket all meddela generella föreskrifter rörande den nya lagens
tillämpning i vissa fall. Hit hör också t. ex. beslut om kartas skala eller om
behörighet att utföra gruvmätningar.

Mot annat beslut av
industtiverket än som avses i paragrafens andra stycke skaU enligt tredje
stycket talan föras hos kammarrätten, som därigenom kommer att liksom f. n. få
pröva bl. a. frågor om inmutning och utmål. TUl kammarrätten kommer alt höra
också frågor om t. ex. avvisande av ansökan, jäv, ersättning till sakkunnig,
föreskrifter enligl 3 kap. 5 §, förlängning av undersökningslid, anvisande av
mark inom eller utom utmål, utvidgning, sammanläggning eller uppdelning av
utmål, anmälan om övergång av gravrätt samt föreläggande enligt 11 kap. 3 eUer
5 §.

7
§

Paragrafen motsvarar 11 §
2 mom. andra stycket och 41 § 2 mom. andra stycket gravlagen.

Som jag förut har nämnt är
allmän åklagare berättigad att föra talan när inmutningsräll beviljats i strid
med bl. a. vissa bestämmelser öm inmulningshinder. I motsvarande fall är
åklagare berättigad all föra lalan också mot beslut vid utmålsförrättning.

I första hand åligger det
bergmästaren och när gode män deltar även dessa alt iaktta de bestämmelser som
meddelats till skydd för allmänna inttessen. Vid sidan härav bör det emellertid
finnas möjlighet för det allmänna att påkalla en överprövning. I och för sig skulle
det kunna tänkas alt låta företrädare för olika samhällsintressen följa varje
ärende från början och där ulföra det allmännas talan. En sådan ordning är
emeUertid mycket tyngande och personalkrävande. Det nuvarande systemet, som
innebär alt en representant för det allmänna har rätt att i efterhand påkaUa
överprövning av vissa beslut, bör därför i princip bibehållas.

De gäUande bestämmelsema
är dock inle helt ändamålsenliga. De överväganden som det blir fråga om här
måste normalt anses falla ulan-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 225

för
allmän åklagares sakliga kompelens. Jag anser därför all del inte lämpligen bör
ankomma på allmän åklagare att föra det allmännas talan mol beslut i
inmulningsärende eller vid utmålsförrättning. Det synes å andra sidan inte
heller beträffande efterbevakningen kunna komma i fråga att låta samtliga
berörda myndigheter delta. Den lämpligaste lösningen synes vara all formellt
förlägga bevakningen av del allmännas rätt tUl en enda myndighet som har
överblick över de allmänna intressen som kan beröras av inmutning eller
utmålsläggning. Länsstyrelsen synes vara den myndighet som har de största
förutsättningarna all utöva efterbevakningen.

I
enlighet med det anförda tas i denna paragraf upp bestämmelser om räll för
länsstyrelsen alt föra talan mot beslut som den finner strida mot bestämmelse i
gruvlagen som meddelats lUl förmån för allmänt intresse.

8
§

Paragrafen,
som motsvarar 12 kap. 7 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
sakägares rätt till kostnadsersättning i mål enligt 3 §. Frågan har berörts vid
4 kap. 35 §.

13
kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen,
som saknar motsvarighet i gravlagen innehåller en definition av begreppet
utmålsfäll. Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 1 § i utredningens
förslag.

Vid
prövning av ärende om förlängning av giltighetstiden för utmål enligt 6 kap. 4
§ skall hänsyn tagas tUl aktivitet som ägt ram inte bara inom utmålet utan även
inom utmålsfäll i vUket utmålet ingår.

Begreppet
utmålsfäll är inte entydigt. I fackmannakretsar torde uttrycket vanligen
användas som beteckning på mer eller mindre sammanhängande utmål med
någorlunda enhetliga ägarförhållanden. Enligt den i paragrafen upptagna
definitionen krävs i överensstämmelse med utredningens förslag att ulmålen
skall vara geografiskt sammanhängande, antingen direkt eller genom annat utmål
som likaledes uppfyller fordringarna enligt definitionen. Kravel på
sammanhängande fäll medför en betydande fördel vid tillämpningen genom att
regeln är klar och entydig. En remissinstans har förordat att till ett
utmålsfäll skall räknas även utmål, som visserligen inte är geografiskt
sammanhängande med annat utmål men som likväl genom ägarförhållanden,
malmstruklur och sättet för blivande exploatering naturligt hör samman med
detta. Eftersom begreppet utmålsfält har uppställts för att i gruvnäringens
intresse så entydigt som möjligt beskriva när rätt till automatisk för-

15
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 226

langning
av utmals giltighetstid föreligger, har jag emellertid fäst avgörande vikt vid
att definitionen blir klar och entydig. Definitionen har därför utformats i
enlighet med utredningens förslag. Detta utesluter dock inte att aktivitet på
utmålsfält i vidare bemärkelse kan tillmätas betydelse vid prövning enligl
regeln om fakultativ förlängning enligl 6 kap. 4 § Iredje stycket.

För
att varandra angränsande utmål skall bUda ett utmålsfält krävs enligt denna
paragraf ytterhgare att samme ägare innehar minst halv andel i ulmålen eller av
annan orsak har ett bestämmande inflytande över dem. Innehav av hälflenandel i
flera utmål har med hänsyn till reglema om brytningsvitsord ansetts ge
erforderlig gemenskap i fråga om dispositionsrätten.

2
§

I
paragrafen, som utformats efter förebild i 1 kap. 2 § första stycket och 5 §
andra stycket ExL, definieras begreppen särskild rätt och sakägare.
Definitionen av sistnämnda begrepp är negativ i den meningen all den endast
anger undantagen från lagens sakägarbegrepp.

Med
det senare ledet i den i första stycket upptagna definitionen av begreppet
särsldld rätt till fastighet avses bl. a. rätt till andel i samfällt strömfall
(jfr 35 § JP) och vissa förmåner av fast egendom enligl 8 § JP. Också
renskötselrätt avses med uttrycket.

Frågan
i vad mån innehavare av sådan avkomsträll eller annan förmån av fast egendom
som avses i 8 § JP bör anses som sakägare eller inte torde få bero av vad
rättigheten i del särskilda fallet innehåller. Som bekant har i rättspraxis
sinsemellan tämligen olikartade rättigheter inrymts under begreppet avkomst
eller förmån av fast egendom. Oftast har det varit fråga om födoråds- och
undanlagsrättigheter och vanligen har upplåtelsen omfattat hite bara pengar
eller varor utan också vissa andra förmåner som t. ex. bostad och vissa
Ijänsleprestationer. Enligt min mening bör sådana förmåner som består i alt
bostad tillhandahålls och liknande förmåner i förevarande hänseende anses
jämstäUda med nyttjanderätt. Den berättigade skulle med detta betraktelsesätt
inta ställning som sakägare vid upplåtelse av gruvrätt till fastigheten. Avser
i stället rättigheten en rätt till generiska prestationer av något slag bör
rättighelshavaren däremot anses likställd med pantr'ätlshavare. Mellanformer
kan tänkas förekomma. Det måste överlämnas åt rättstUlämp-ningen all avgöra om
den berättigade i sådant fall skall anses vara sakägare eller inle.

Med
uttrycket innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar avses i första
hand borgenär som åtnjuter panträtt i fastigheten på grundval av inteckning men
också borgenär som innehar fordran med ogulden köpeskillings rätt. Inle heller
fordringshavare med förmånsrätt i fastigheten enligl 6 § 1 förmånsrältslagen
(1970: 979) räknas som sakägare.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 227

3 §

Paragrafen,
som saknar motsvarighet i gruvlagen, ger länsstyrelsen möjhghet att genom
vitesföreläggande framtvinga efterlevnad av villkor som knutils vid dispens
från inmulningsförbud. Paragrafen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse
med 13 kap. 4 § i utredningens förslag.

4 §

I
paragrafen har samlats vissa bestämmelser om ställande av säkerhet.
Bestämmelserna har utformats efter förebUd av 7 kap. 7 § ExL.

5 §

I
paragrafen regleras gränsdragningen mellan gruvlagen och
konli-nentalsockeUagen.

Gällande
bestämmelser. Enligt 1 § tredje stycket konlinenlalsockella-gen äger denna lag
inom allmänl vattenområde i havet inle tillämpning på sådan imdersökning och
bearbetning av inmutningsbart mineral som avses i gravlagen. Undantaget
motiverades enligl förarbetena av hänsyn lUl gravrättsutredningens då pågående
arbete (prop. 1966: 114 s. 22 och 49).

Utredningen.
I betänkandet (1970: 45) Gruvrältslig speciallagstiftning har utredningen tagit
upp frågan om gränsdragningen mellan konlinen-lalsockeUagen och gravlagen.
Enligl utredningen talar starka skäl för alt göra kontinenlalsockellagen tillämphg
också på inmulningsbara mineral inom allmänt vattenområde i havet. Utredningen
pekar särskUt på följande omständigheter.

Undersökningsarbete
på och under havsbottnen av den intensitet som enligt den allmänna
gravlagsliflningen fordras för erhållande av utmål torde normall kräva så
omfattande och dyrbara anordningar att de knappast kan utföras av enskilda
personer eller mindre förelag. I vårt land torde i själva verket bara ett fåtal
förelag besitta resurser att på ett ändamålsenligt sätt leta efter och utvinna
malm under havsbottnen. Del lär därför knappast ha någon betydelse från
slimulanssynpunkt om erforderliga rättigheter konstitueras genom inmutning
eller koncession. Från allmän synpunkt synes del däremot angelägel alt sådana
rättigheter i första hand förbehålls företag som kan väntas utnyttja dem till
en intensiv och rationell insats för undersökning och exploatering. Med hänsyn
härtill kan del enligt utredningen inle vara en ändamålsenlig ordning att det
på havsområde skall vara möjligt för envar alt erhålla himulning och utmål
utan prövning av vederbörandes lämplighet och kvalifikationer i övrigt.
Utredningen framhåller också alt gravlagens bestämmelser om undersökningsarbete
och om förrättning

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 228

för
utmålsläggning är avpassade efter förhållandena på land. Inom havsområde där
någon enskild äganderätt inte finns kan bestämmelserna i fråga lUl stor del
inte alls tillämpas. I stället träder i förgranden förhållandet till sådana
allmänna intressen som fiske, sjöfart och på sina håll även bad och
friluftsliv. Mot bakgrand härav synes del enligl utredningen naturligt alt
gruvrättigheter inte tUlåls uppkomma inom allmänt vattenområde i havet utan alt
del samtidigt sker åtminstone en summarisk prövning med hänsyn tiU avsedda arbetens
inverkan på motstående intressen.

Slutiigen
finner utredningen det vara till fördel för den praktiska lill-lämpningen att
samma regler gäller beträffande alla slags mineral på kontinentalsockeln och
alt den geografiska gränsen för kontinenlalsoc-keUagens tUlämpningsområde är
enhetligt bestämd och inle som f. n. olika i fråga om olika slag av
naturtillgångar. Utredningen har övervägt en särskUd regel för det fall all
malmfyndigheter på allmänt vattenområde kan undersökas och bearbetas medelst
orter som från schakt på land drivs ul under havsbottnen. En sådan särreglering
avvisas emellertid av utredningen, som finner alt behovet därav inte är så
stort att man för den skull bör frångå principen om en enhetlig geografisk
gränsdragning mellan kontinenlalsockeUagen och gruvlagstiftningen på land.
Utredningen förordar således alt kontinenlalsockellagen görs tilllämplig även
på inmutningsbara mineral inom allmänt vallenområde i havet och att gränsen
därvid också på djupet strikt följer gränsen mellan allmänl och enskilt vatten.

Remissyttrandena.
Yttranden över utredningens nu berörda betänkande har efter remiss avgetts av
flertalet av dc remissinstanser som yttrat sig över utredningens förslag till
ny gruvlag. Utredningens förslag i fråga om gränsdragningen mellan gruvlagen
och lagen om konlinentalsockeln har därvid tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Svenska gruvföreningen har dock vid sitt
ställningstagande förutsatt att malmfyndigheter på land som fortsätter ul över
allmänt vallenområde i havet i koncessionshänseende inle kommer alt erhålla
sämre villkor än som gäUer för utmålen i land.

Departementschefen.
Som utredningen anfört torde undersökningsarbete på eller under havsbottnen i
syfte alt erhålla utmål normalt kräva sådana resurser att de inle kan ulf öras
av enskUda personer eller mindre företag. Med hänsyn härtill är del från allmän
synpunkt angeläget alt ifrågavarande rättigheter kan förbehåUas förelag som kan
väntas utnyttja dem tiU en intensiv och rationeU insats för undersökningar och
exploatering. Delta kan bäst uppnås om rätlen all undersöka och tillgodogöra
sig tiUgångama görs beroende av tillstånd enligt kontinenlalsockellagen.
Anledning finns enligt min mening inte att införa en särskild

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 229

regel
för det fall att arbete under allmänl vattenområde i havet utförs medelst orter
som från schakt på land drivs ut under havsbottnen. I sådant fall torde man
kunna utgå från alt utmålsinnehavaren normalt erhåUer tUlstånd på skäliga
villkor att företa undersökning och bearbetning under allmänt vattenområde.
Jag ansluter mig således till utredningens förslag.

6
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om tUlämpningsföreskrifter till lagen. Sådana skaU
kimna meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

14
kap. övergångsbestämmelser

Som
jag anfört i avsnittet 14.10 i den allmänna motiveringen bör den nya lagen som
utredningen föreslagit i princip göras tillämplig även på utmål som lagts före
lagens ikraftträdande. Delsamma bör gälla hi-mulnmgar som då finns, inmutningar
och utmål som läggs på grund av före ikraftttädandet ingiven ansökan saml utmål
som söks efter n'ämnda lidpunkt på grand av dessförinnan sökt inmutning. En
särskUd övergångsregel föreslås i fråga om de nya bestämmelserna om ulmåls
giltighetstid. Denna regel innebär att äldre utmål vid tillämpning av dessa
bestämmelser skall anses ha blivit lagda vid den nya lagens ikraftträdande.

När
det gäller gruvrättigheter som tiUkommit enligt gäUande lag synes nyssnämnda
huvudregel i övrigt kunna genomföras ulan några särskUda svårigheter. I fråga
om gruvrättigheter som grundar sig på äldre lagstiftning torde däremot viss
särreglering behövas.

1 §

Paragrafen
motsvarar 14 kap. 1 § i utredningens förslag. Enligl paragrafens första slycke
träder den nya lagen i kraft den 1 juli 1974. Paragrafens andra slycke tar upp
nyssnämnda huvudregel all den nya lagen i princip gäller också äldre
gruvrättigheter.

2 §

Denna
paragraf överensstämmer i sak med 79 § gruvlagen.

3 §

Den
särskilda förmånsrätt som tillkommer fordran på ogulden köpeskilling enligl 11
kap. 2 § jordabalken i 1734 års lag har inle fått någon motsvarighet i JB. I 5
§ JP har emellertid lagils upp bestämmelser som, när fastighet har överlåtits
före JB:s ikraftträdande, övergångsvis

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 230

bevarar
den förmånsrätt som skulle ha förelegal med stöd av äldre bestämmelser. Vid
JB:s tillkomst utmönstrades ur gruvlagen bestämmelserna om fordran enhgt 11
kap. 2 § äldre jordabalken. Enligt övergångsbestämmelserna tUl lagändringen
(SFS 1970: 1013) skall dock tidigare bestämmelser i gruvlagen om sådan fordran
äga tUlämpning i den mån företrädesrätt föreligger enligl 5 § JP. Uppenbarligen
bör innehavare av sådan fordran beredas samma skydd som tillkommer
panträltshavare enligt den nya lagen. Bestämmelse härom har tagils upp i denna
paragraf, som har viss motsvarighet i 14 kap. 7 § utredningsförslaget. Bestämmelsen
medför bl. a. att fastighet skall anses besvärad av bevUjad eller sökt
inteckning, om den svarar för fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 5 § JP.

I
JB finns ingen motsvarighet till institutet avkomsträll eller annan förmån. I
fråga om rättighet av angivet slag som har upplåtits före JB:s ikraftttädande
äger enhgt 8 § JP äldre bestämmelser i viss utsträckning fortfarande
tiUämpning. Vissa av upplåtelserna, n"ämligen sådana som avser generiska
prestationer, slår fordringsrätlerna nära, medan andra lUl sin natur närmast är
att anse som ett slags nyttjanderätt till fastigheten. Frågan har behandlats i
specialmotiveringen tUl 13 kap. 2 § i den nya lagen. Vid tillämpnmgen av den
nya lagen bör avkomsttätter som avser generiska prestationer vara UkstäUda med
fordringar som är förenade med panträtt i fastigheten. Däremot bör övriga
avkomstr'älter inte liksfäUas med panträltsskyddade fordringar. I dessa fall
har i stället innehavaren av rättigheten ställning som sakägare och vinner
därigenom skydd för sina intressen. I denna paragraf har tagits upp en bestämmelse
i överensstämmelse med vad jag nu har anfört.

4
§

Paragrafen
överensstämmer i sak med 14 kap. 2 § utredningsförslaget.

Om
inmutning söks före lagens Ucraflträdande ulan att ärendet då ännu avgjorts
talar som utrednmgen anför såväl praktiska skäl som hänsyn till sökanden för
att bestämmelserna i 2 kap; gamla lagen tillämpas i inmutningsärendel. Detta
medför bl. a. alt undersökningsavgift kan komma i fråga först vid en eventuell
förlängning av undersökningstiden. I övrigt skall de nya bestämmelserna
tillämpas även på inmutning som beviljas på grand av ansökan som gjorts före
den nya lagens ikraftträdande.

Bettäffande
ärende om utmålsläggning eUer utvidgning av utmål som är anhängigt vid tiden
för nya lagens ikraftträdande skall i enlighet med utredningens förslag äldre
bestämmelser tUlämpas i de ämnen som behandlas i 4 kap. nya lagen. Har före
ikraftträdandet ansökan gjorts om utvidgning av utmål som tUlkommit före den 1
januari 1940 eller på grund av inmutning som sökts dessförinnan, skall äldre
lag tillämpas även i fråga om rätt till kronoandel och jordägarandel. Som
utredningen

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 231

påpekar
synes nämligen frågan om kronoandel i det utvidgade området inle lämpligen böra
bli beroende på om bergmästaren hinner företa utvidgningsförrättningen före
lagens ikraftträdande eller mte.

I
fråga om utmål som efter lagens ikraftträdande söks på grand av dessförinnan
beviljad inmutning skall däremot den nya lagen tUlämpas utan inskränkning. De
nya hinder som införts i 2 kap. 2 och 3 §§ kommer inte alt gäUa vid utiäggande
av sådana utmål, eftersom enligl 4 kap. 3 § endast hinder som förelåg vid
mutsedelns utfärdande skall beaktas. När utmål anvisas på grand av inmutning
som bevUjats före ikraftträdandet skaU givetvis 4 kap. 3 § andra stycket
tUlämpas så, att även en före lagens ikraftträdande gjord, konkurrerande ulmålsansökan
som kommit in tidigare utgör hinder mot utiäggande av utmålet utanför det
inmutade området.

5 §

Paragrafen
motsvarar 14 kap. 3 § i utredningens förslag.

I fråga om inmutning som
beviljats före nya lagens ikraftträdande gäller all undersökningsarbetet skall
vara utfört inom tre år från dagen för mutsedelns utfärdande eller inom den
förlängda tid som före ikraftträdandet kan ha beviljats enligt äldre lag. Om
del efter lagens ikraftträdande blir fråga om förlängning av
undersökningstiden för sådan inmutning blir däremot de nya förlängningsreglerna
tUlämpliga och undersökningsavgift skall tas ut. Undersökningsavgifl utgår
dock inle om ansökan om förlängning kommit in före lagens ikraftträdande. Vid
bedömandet av rätten tUl förlängning skall den nya lagen anses ha varit
gällande när inmutningen beviljades. Förlängning av den urspnmgUga treåriga
undersökningstiden kan sålunda enligl 3 kap. 7 § första stycket nya lagen ske
med högst tre år. Har undersökningstiden redan förlängts enligt bestämmelserna
i 19 § äldre lagen, skall frågan om möjlighet tUl ytterligare förlängning
bedömas med inmutningsdagen som utgångspunkt.

6 §

I
denna paragraf, som motsvarar 14 kap. 4 § i utredningens förslag, ges
bestämmelser för det fall att staten vid den nya lagens ikraftträdande har en
ännu inte utnyttjad rätt tUl kronoandel.

I
fråga om utmål vari staten redan före lagens ikraftträdande anmält sig till
begagnande av kronoandel och inträtt i företagel avses bestämmelserna i 5 kap.
nya lagen bli omedelbart tUlämpliga. Staten blir då i fortsättningen att
betrakta som delägare enligl 1 § i samma kap. Statens ekonomiska skyldigheter
enligt 49 § gruvlagen föratsatts härvid redan vara reglerade och några
särskilda svårigheter torde inle heller i övrigt uppkomma.

När
det gäUer utmål vari rätt liU kronoandel finns men där anmälan

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 232

om
begagnande av denna rätt ännu inte gjorts vid lagens ikraftträdande eller där
staten ännu inte fått del i företagel, skulle en omedelbar lill-lämpning av nya
lagen medföra all staten genast fick betala sin andel av sakägarersältningar
och utmålsförrättningskoslnader för alla dessa utmål. För att undvika detta har
i denna paragraf föreskrivits att 47 50 §§ i den äldre lagen fortfarande skah
tUlämpas. Med hänsyn till angelägenheten av att en enhetlig reglering i fråga
om kronoandelarna uppnås inom en ej alltför avlägsen framtid har vidare i
paragrafen tagits upp en bestämmelse om att staten skall anses ha avstått från
kronoandelen, där inte anmälan om begagnande gjorts vid utgången av är 1983.

7 §

I
denna paragraf upptas i överensstämmelse med 14 kap. 5 § i utredningens
förslag en övergångsregel för tillämpningen av de nya bestämmelserna om
begränsning av ulmåls gUtighetstid.

För
att de nya bestämmelserna om begränsning av ulmåls giltighetstid skall få någon
effekt inom överskådlig tid bör de i princip tillämpas även på utmål som lagts
före lagens ikraftträdande. I enlighet med utredningens förslag har därför i
denna paragraf föreskrivits att vid tillämpning av tidsbegränsningsreglerna på
äldre utmål skall så anses som om utmålen lagts vid den nya lagens
ikraftträdande. De gamla utmålen kommer därigenom ulan vidare alt gälla under
ljugofem år från den 1 januari 1975, med möjlighet lUl förlängning under samma
föratsättningar som gäller beträffande utmål som lagts efter den nya lagens
ikraftträdande.

8 §

I
denna paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, finns
bestämmelser om jordägaravgäld. I den nya lagen har rätten till jordägaravgäld
tagits bort. Jag har dock ansett del vara skäligt alt de fastighetsägare som på
grund av gäUande lag kommit i åtnjutande av jordägaravgäld, skall bevaras vid
denna rätt. Rätt till jordägaravgäld föreligger enligt paragrafen också om
ulmålet tillkommit eller utvidgats på grund av ansökan som kommit in före
lagens ikraftträdande.

9 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, är föranledd av de
ändringar som skett i reglerna om förverkande på grund av försiunmelse att
betala försvarsavgift.

10 §

Paragrafen
återger utan sakliga ändringar 14 kap. 6 § i utredningens förslag.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 233

11 §

Denna
paragraf innehåller övergångsregler med anledning av mitt förslag att gruvlagen
inte skall äga tiUämpning inom allmänt vattenområde i havet.

12 §

I
paragrafen, som motsvarar 14 kap. 8 § i utredningens förslag, upptas vissa
särsldlda bestämmelser rörande utmål som lagts före den 1 januari 1940 eller
på grund av inmutning som sökts dessförinnan. Vissa jämkningar i förhållande
till utredningens förslag har skett med hänsyn till att fastighetsägarens rätt
till jordägaraväld och försvarsavgifl avskaffats. I övrigt överensstämmer
paragrafen i aUt väsentiigt med utredningens förslag.

13 §

Enligl
särskild övergångsbestämmelse till ExL g'äller presumtionsregeln i 4 kap. 3 §
samma lag inte i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.
Delsamma bör gälla vid bestämmande av ersättning enligl den nya gruvlagen.

14 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har föranletls av de
nya bestämmelserna om fullföljd av talan.

16.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln

1 §

Som
jag närmare utvecklat i specialmotiveringen till 13 kap. 5 § i förslaget till
gravlag föreslår jag att gravlagen inte längre skall äga tillämpning på
allmänl vallenområde i havet. Ändringarna i paragrafen är en konsekvens av
detta förslag.

7
§

Om
gruvlagens och konlinenlalsockellagens tillämpningsområden blir helt åtskilda,
finns det inte längre behov av den nuvarande konkurrensregeln i 7 §.

Enligl
kontinenlalsockellagen möter inte hinder mot att undersökningstillslånd eller
bearbetningslillstånd beträffande visst mineralslag medde-' las på område, på
vilket annan förut har tillstånd att undersöka eUer bearbeta fyndighet av annat
slag. Tillstånd till exempelvis grastäkt kan ges på samma område som omfattas
av annat förelags tillstånd att söka efter olje- och gasfyndigheter. I
likhet med utredningen anser jag

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 234

att
på platsen för nuvarande 7 § bör sättas in en bestämmelse som reglerar
förhållandet mellan rätlighelsinnehavarna i nu avsedda situationer.
Bestämmelsen är inle tillämplig i del fall all flera erhåUer undersökningskoncession
för samma slags fyndigheler på samma område, något som synes länkbart
åtminstone om intet av tillstånden är förenat med rätt till
utvinningslillstånd. I sådant fall får de konkurrensbestämmelser som behövs
föreskrivas i tUlslåndsbeslutet.

Övergångsbestämmelserna

Med
inmutning eller utmål som lagts före lagens ikraftträdande lik-stäUs här inmutning
eller utmål som enligt 14 kap. 11 § förslagel till ny gruvlag läggs efter
ansökan om inmutningsräll som kommit in före lagens ikraftträdande.

17
Hemställan

Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande över förslagen tiU

1.
gravlag,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om konlinentalsockeln inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med histämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: BrUta Gyllensten

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 235

Bilaga
1

Gruvrällsutredningens
förslag

i
betänkandet (SOU 1969: 10) Ny gruvlag

Förslag
till Gruvlag

Härigenom
förordnas som följer.

I
kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Var och en äger genom
inmutning erhålla rätt att på de vUlkor och med de inskränkningar som
föreskrives i denna lag undersöka och bearbeta sådan på egen eller annans
grund belägen mineralfyndighet som innehåller

1. malm till någon av följande metaller, nämligen:
guld, silver, platina, kvicksUver, koppar, bly, zink, jäm, mangan, krom,
kobolt, nickel, tilan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, antimon och
arsenik, dock ej sjö- och myrmalm,

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatil eUer magnesit.

Om vissa inskränkningar i
rätlen att inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka gravdrift gäller särskilda bestämmelser.

2 §

Den
som vUl erhålla sådan rätt som avses i 1 § (inmutningsrätt) har att göra
ansökan därom hos bergmästaren.

Bifalles ansökningen,
skall bergmästaren utfärda mutsedel. Inom det område som anvisas i mulsedeln
(inmutat område) äger sökanden (inmutaren) verkställa undersökningsarbete
beträffande inmutningsbara mineral.

Visas
att inom inmutat område finnes fyndighet, innehållande mineral som är av del i
1 § angivna slaget och lämpar sig för teknisk bearbetning saml förekommer i
sådan myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för
gravdrift, äger inmutaren efter särskild ansökan hos bergmästaren få sig
anvisat ett eller flera arbetsområden (utmål) saml där bryta och tillgodogöra
sig inmulningsbara mineral.

3 §

Inmutningsrätlen gäller i
förhållande tUl andra inmulare från och med den dag då ansökningen därom inkom
till bergmästaren.

Har flera på samma dag
inkommit med ansökningar som helt eller delvis avser samma område, äger de lika
räll med avseende på del område som är gemensamt för ansökningarna. Kan någon
av sökandena visa att han, innan ansöknuigama inkommit, först upptäckte inmutningsbar
mineralfyndighet inom det område hans ansöknhig avser och är fyndplatsen icke
belägen på område, som förat varit inmutat eUer belagt med utmål, skall dock
inmutningsrätlen till del gemensamma området tUlhöra honom ensam.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 236

2
kap. Inmutning

1 §

Inmutat
område får omfatta högst etthundra hektar, inberäknat inskränkningar i
områdets yla som betingas av hinder enligt 2 eller 3 § vid mutsedelns
utfärdande.

Det
inmutade området skall vara bestämt till läge och gränser på sådant sätt att
det säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna
räknas på djupet lodräta, om del kan ske ulan intrång på äldre utmål.

2 §

Inmutat
område får icke omfatta

1.
område som genom beslut av
Konung och riksdag förklarats utgöra stalsgravefält eller om vars förklarande
för stalsgravefält statlig myndighet väckt förslag hos Konungen, såvida
inmutning ej sökes för statens räkning,

2.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet väckt
förslag hos Konungen,

3.
befästningsområde eller område
utanför detta till den utsträckning Konungen bestämmer,

4.
kyrkogård eller
begravningsplats,

5.
område beläget på mindre
avstånd än trettio meter från sådan järnväg eUer kanal som är upplåten för
allmän trafik eller från allmän flygplats eller från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligl fastställd arbetsplan, varvid avståndet räknas från ytterkant
av bank eller skäming eller, om sådan ej finnes, från själva anläggningens
ytterkant,

6.
område beläget på mindre
avstånd än etthundra meter, i horisontalplanet räknat, från byggnad, som är
avsedd all stadigvarande användas tUl bostad, eller från annan byggnad, om den
är uppförd vid gård, eller från tomtplats eller trädgård vid bostadsbyggnad som
nyss sagts, varvid dock under byggnad ej innefattas byggnad som är belägen på
inmutat eller ulmålslagt område vartill gruvrätten äger bestånd,

7.
område som upplages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggnmg,

8.
område som ingår i fastställd
stadsplan eller byggnadsplan,

9.
förut inmutat område eller
utlagt utmål, såvida rätten därtill äger bestånd då den nya ansökningen
inkommer, eller område vartiU annan på grund av stadgandet i 1 kap. 3 § äger
företrädesrätt, i den mån den ansökan varpå denna grandas leder till att
området inmutas,

10.
område som avses med en före
inmutningsansökningen eller samma dag som denna inkommen ansökan om utmål eUer
om utvidgning av utmål, i den mån området anvisas såsom utmål eller för
utvidgning,

11.
område beläget på mmdre avstånd
än etthundra meter från utmål eller från område som avses med en före
inmulningsansökningen eller samma dag som denna inkommen ansökan om utmål eller
om utvidgning av utmål, i den mån området anvisas såsom utmål eUer för
utvidgning,

12.
förut inmutat område eller
utiagl utmål, såvida rätten därtUl upphört alt gälla inom ett år innan
ansökningen inkom,

13.
område varpå sökts eUer
meddelats koncession enligl lagen angående stenkolsfyndigheler m. m.,
undersökningstillslånd eller konces-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 237

sion
enligl uranlagen eller tillstånd enligl lagen om kontinentalsockeln, såvida
begärd inmutning avser mineral som förekommer i sådant samband med fyndighet som
avses med ansökningen, koncessionen eller tillståndet att del ej kan
tillgodogöras för sig eller utan skada för denna fyndighet.

Undantag från
bestämmelserna i första stycket kan medges, i fall 13, 6, 7 och 13 av
Konungen, i fall 5 av länsstyrelsen beträffande allmän väg och i övrigt av
vederbörande förvaltningsmyndighet, i fall 8 av länsstyrelsen, i fall 11 och 12
av kommerskollegium saml i fall 6, 7, 11 och 13 även av vederbörande
rättsägare. Medgivande enligt 1 kan innefatta tillstånd till inmutning av
fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom bestämt område. Medgivande av
Konungen enligl 2 och 6 må lämnas endast när synnerliga skäl är därtiU.

3 §

Kan
i annat fall än som avses i 2 § gravdrifl inom visst område an-lagas komma alt
hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller planerad användning av
marken som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt, äger Konungen
förordna alt inmutning ej får ske inom området utan Konungens tillstånd.

4 §

Ansökan
om inmutningsräll göres skriftligen hos bergmästaren i det distrikt där del med
ansökningen avsedda området eller större delen av detta är beläget.

Ansökningen
skall innehålla beskrivning av området och uppgift om mineralfyndighetens art.

Sökanden skall erlägga
fastställd ansökningsavgifl samt förskott tiU inmulningsavgifl enligl 10 § och
till beräknad kostnad för mutsedelns kungörande enligl 11 §.

5 §

Har sökanden ej iakttagit
vad som är föreskrivet om ansökan eller fordras i övrigt upplysning rörande
omständigheter som är av betydelse för ansökningens bedömande eller har
sökanden ej erlagt ansökningsavgifl eller föreskrivet förskott, skall
bergmästaren förelägga sökanden att inom viss lid avhjälpa brislen, vid påföljd
att ansökningen kan avvisas. Föreläggandet skall genast delges sökanden.

Efterkommes ej
föreläggandet all avhjälpa brist i ansökan och är bristen så väsentlig att
handlingarna icke kan ligga till grand för beviljande av inmutningsräll eller
beslår den i alt föreskrivna avgifter ej erlagts, skall bergmästaren avvisa
ansökningen.

6 §

Har flera på samma dag
inkommit med ansökningar som helt eller delvis avser samma område, skall
bergmästaren förelägga var och en av de sökande alt, om han vill göra gällande
att inmutningsrätlen liU det gemensamma området enligl 1 kap. 3 § andra stycket
skall tillhöra honom ensam, inom viss tid väcka talan därom vid domstol, vid
påföljd att han annars förlorat sin lalan. Föreläggandel skall delges
sökandena. Innan nämnda lid gått ut och, om talan väckts, tvisten slutligt
avgjorts, får bergmästaren icke företaga inmutningsärendel till avgörande.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 238

7 §

Är
fråga om bevUjande av inmutning beroende på prövningen av äldre ansökan om
inmutning eller om anvisande eller utvidgning av utmål, skall den yngre
ansökningen vila till dess den äldre slutligt avgjorts.

Har
myndighels tUlstånd till inmutning begärts i fall då sådant fordras enligl 2
eller 3 § eller enligl särskilda bestämmelser, skaU ansökningen om
inmulnmgsrätt vUa i avvaktan på myndighetens beslut.

8 §

Så
snart del kan ske och sist inom fyra veckor efter det inmutningsärendel kommit
i sådant skick all ansökningen kan förelagas liU prövning, skall bergmästaren
avgöra ärendet.

9 §

Ansökningen
skall avslås, om

1.
enligl särskilda bestämmelser
fordras Konungens tillstånd till inmutning och sådant vägrats,

2.
den uppgivna mineralfyndighelen
icke är av det slag som anges i 1 kap. 1 §,

3.
hela det med ansökningen
avsedda området är beläget på område till vUkel enligt 2 eller 3 §
inmutningsräll icke får bevUjas.

Har
ansökan om inmulningsrätt helt eller delvis avvisats eUer avslagils, skall
sökanden genast delges underrättelse om beslutet. I underrättelsen skall anges
de skäl på vilka beslutet grandas och vad den som vill fullfölja lalan mot
beslutet har att iakttaga.

10 §

Föreligger
ej skäl till avslag enligt 9 §, skall bergmästaren bevilja inmutningsräll till
det område denna enligl 1 § skall avse, fastställa inmulningsavgifl saml
utfärda mulsedel. Inmulningsavgiflen bestämmes efter fem kronor per hektar
eller överskjutande del därav av det inmutade området, dock minst tiU femtio
kronor.

11 §

Bergmästaren
skall genast översända mulsedeln till inmutaren. Samtidigt skall bergmästaren
sända en avskrift av mulsedeln till ägare av fastighet inom området eller annan
lämplig person på platsen för all under undersökningstiden hållas tUlgänglig
för fastighetsägare och andra vilkas rätt kan beröras av inmutningen.

Därjämte
skall bergmästaren inom två månader efter mutsedelns utfärdande i en eller
flera av ortens tidningar och Post- och Inrikes Tid-nmgar införa meddelande om
mulsedeln och dess innehåll saml om den plats där mulsedeln fumes tUlgänglig.

3
kap. Undersökningsarbete

1 §

Minst
två veckor innan arbete på det inmutade området påbörjas, skall genom
inmutarens försorg underrättelse härom delges såväl ägaren av den mark där
arbetet skall bedrivas som innehavare av nytt-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 239

janderält
till marken. Äges eller innehas marken av enskild person som är frånvarande och
låter egendomen förvallas av annan, får dock underrättelsen delges
förvaltaren.

Annan
inmutare än staten skall därjämte, innan något arbete påbörjas, ställa pant
eller borgen tUl säkerhet för ersättning enligt 6 §, såvida icke den till
ersättning berättigade medger annat. Om säkerheten ej antages av denne, skall den
vara godkänd av överexekutor i den ort där det inmutade området eller större
delen därav finnes.

2 §

Undersökningsarbetet
får bestå endast i sådana åtgärder som fordras för att visa alt inom det
inmutade området förekommer mineralfyndighel av det slag som avses i 1 kap. 1
§ saml för all vinna närmare kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet
och brytvärdhet. AUt arbete skall ulföras så alt minsta möjliga skada orsakas.

Inmutaren
får icke ulan tillstånd av markens ägare och innehavare på det inmutade området
uppföra andra byggnader än sådana som är nödvändiga för undersökningsarbetets
bedrivande. Inmutaren får begagna eller anlägga erforderlig väg till och inom
del inmutade området.

3 §

Inmulningsbara
mineral som brytes under arbetet får inmutaren icke använda på annat sätt eller
i större omfattning än som är nödvändigt för undersökning av deras beskaffenhet
och lämphghet för teknisk bearbetning. Produkter som utvinnes därvid äger
inmutaren fritt tillgodogöra sig. På samma sätt får inmutaren utnyttja inom
del inmutade området befintligt varp. som föratvarande gravinnehavare icke,
enligl bestämmelsema i 7 kap. 3 §, får föra bort och som ej är föremål för
räll på grand av särskild inmutning enligt äldre lag.

Icke
inmutningsbara mineraliska ämnen får inmutaren bryta endast i den mån det
fordras för undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det brutna får
inmutaren använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

4 §

Bergmästaren
kan meddela särskilda föreskrifter för all förebygga all inmutaren överskrider
sin rätt enligt 2 § första stycket eller 3 §. Sådana föreskrifter skall lända
till efterrättelse till dess högre myndighet på förd klagan förordnar annat.

5 §

Har
inmutaren påbörjat arbetet i strid med 1 § andra stycket eller uppfört byggnad
i strid med 2 § andra stycket äger överexekutor på ansökan av markens ägare
eller innehavare förordna, i det förra fallet att arbetet skall inställas till
dess pant eller borgen ställts och i del senare fallet all byggnaden skall lagas
bort på inmutarens bekostnad. Har inmutningen skett på kronojord, får ansökan
som nyss sagts göras av allmän åklagare. I sådant fall skall kostnaden för
förtällningen förskjutas av allmänna medel, om utmätningsmannen begär det. I
övrigt gäller samma bestämmelser som är föreskrivna för del i 191 §
utsökningslagen avsedda fallet.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 240

6 §

För
begagnandet av mark som tages i anspråk enligt 2 § skall inmutaren utge
ersättning till markens innehavare med en årlig avgift. Avgiften betalas
förskottsvis för år. Inmutaren skall också ersätta skada som marken kan ha
tagit för framliden. TUl dess sådan ersättning betalats skall inmutaren
erlägga årlig avgift såsom för markens begagnande.

Orsakas
eljest av undersökningsarbetet förlust, skada eller intrång, skall ersättning
även utges härför.

7 §

Kan
parterna ej komma överens om beloppet av årlig avgift eller annan ersättning
som skall utgå enhgt 6 §, äger den som fordrar ersättning påkalla alt denna
bestämmes av skUjemän. Beträffande sådan tvist äger lagen om skiljemän
motsvarande tillämpning, varvid dock iakttages vad som föreskrives nedan i
denna paragraf.

Skiljedomskostnaderna
erlägges av den som skiljemännen finner skyldig därtill. Sådan skyldighet får
dock ej åläggas den ersättningsberätli-gade, såvida han icke uppenbarligen
påkallat förfarandet utan skäl.

Vill
den som fordrar ersättning hellre än att låta tvisten avgöras av skiljemän
hänskjuta den till domstols prövning, står del honom öppet.

Har
när utmålsförrättning håUes tvist om ersättning icke hänskjutits till avgörande
av skiljemän eller domstol, skall frågan avgöras i den ordning som föreskrives
i 4 kap. 28 §.

8 §

Del
undersökningsarbete som enligt 1 kap. 2 § fordras för erhållande av utmål skall
vara utfört inom två år från dagen för mutsedelns utfärdande, såvida ej
förlängning erhålles av undersökningstiden enligt vad nedan föreskrives.

Inmutaren
äger efter ansökan hos bergmästaren erhålla förlängning av den i första stycket
föreskrivna undersökningstiden med ett, två, tre eller fyra år beträffande hela
del inmutade området eller del därav. Har sökanden ännu ej utfört någol
ändamålsenligt undersökningsarbete och ger omständigheterna anledning till
anlagande att han ej heller kommer alt bedriva sådant arbete, kan bergmästaren
dock avslå ansökningen eher bevilja förlängning för kortare tid än sökanden
begärt.

Visar
inmutaren att arbetet på gmnd av tvist om inmulningsrättens bestånd eller
omfattning, långvarig arbetsinställelse, naturkatastrof eller därmed jämförligt
hinder ej kunnat slutföras, oaktat undersökningstiden förlängts med fyra år
enligt andra stycket, eller all med hänsyn till fyndighetens beskaffenhet,
särskUda naturförhållanden eller eljest synnerliga skäl finnes till
ytterligare förlängning, äger kommerskollegium på ansökan medge sådan
förlängning med högst fyra år beträffande det med ansökningen avsedda området
eller del därav.

9 §

Ansökan
om förlängning skall inges före utgången av den löpande undersökningstiden.
Sökanden skall erlägga förskott till inmutningsavgift enhgt 10 §.

Har
sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om förlängningsansökan, äger 2
kap. 5 § motsvarande tiUämpning. Sökes förlängning enligt 8 § andra stycket,
äger bergmästaren förelägga sökanden alt inom

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 241

viss
lid inkomma med redogörelse för utförda arbeten och utredning till stöd för
antagande att sökanden kommer att bedriva ett ändamålsenligt
undersökningsarbete, vid påföljd att ansökningen kan avslås. Föreläggandet
skall delges sökanden.

10 §

I
samband med beslut om förlängning av undersökningstiden skall fastställas
inmulningsavgifl för förlängningsperioden. Inmulningsavgiflen beräknas efter
tio kronor per år och hektar eller överskjutande del därav av det område
förlängningen avser, dock minst efter etthundra kronor per år för hela området.

Har ansökan om förlängning
av undersökningstiden bifaUits, skall den myndighet som meddelat beslutet sända
underrättelse därom till inmutaren samt sända avskrift av beslutet till
aklförvararen. Har ansökan om förlängning avvisats eller avslagils eller har
förlängning bevUjats för kortare tid än sökanden begärt, äger 2 kap. 9 § andra
stycket motsvarande tillämpnmg.

11 §

Är
ansökan om utmål eller om förlängning av undersökningstiden vid dennas utgång
beroende på prövning, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen
slutligt avgjorts. Avslås ansökningen om förlängnmg av undersökningstiden men
söker inmutaren utmål inom den i 4 kap. 1 § angivna tiden, får
undersökningsarbetet däratöver fortgå tUl dess ansökningen om utmål slutiigen
prövats.

4
kap. Erhållande av utmål och förändring av utmål Ansökan om utmål

1 §

Ansökan
om utmål skall göras skriftiigen hos bergmästaren i det distrikt där
inmutningen bevUjats. Ansökningen skall inges före utgången av den i 3 kap. 8 §
föreskrivna undersökningtiden eller den förlängda undersökningslid som kan ha
beviljats enligt samma paragraf. Har ansökan om förlängning av
undersökningstiden gjorts inom nämnda tid och har ansökningen avvisats eller
avslagils, får dock ansökan om utmål göras inom fyra veckor från den dag då
förlängningsansökningen slutligen prövades.

Försummar
inmutaren all ansöka om utmål inom tid som anges i första stycket, har han
förlorat inmutningsrätten.

Är
det med ansökningen avsedda området i sin helhet beläget i annat distrikt än
det där inmutningen bevUjats, skall bergmästaren förordna all ärendet
överflyttas tUl bergmästaren i del förra distriktet.

2 §

Ansökan
om utmål skall innehålla uppgift om den inmutning som åberopas samt om det
område sökanden önskar erhålla som utmål.

VUl
sökanden därjämte laga i anspråk mark för gravdriflen enligl 23 eller 24 §,
skall sådan mark tydligt anges i ansökningen. Har det ej skelt, får marken ej
anvisas vid utmålsförrättningen ulan sakägares medgivande.

16
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 242

3 §

Har
sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ulmålsansökan eller önskar
bergmästaren erhålla förskott enligt 30 § tredje stycket, kan bergmästaren
förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen eller betala fordrat
förskott. Föreläggandet skall delges sökanden.

Efterkommes
ej föreläggandet, äger bergmästaren avvisa ansökningen. Föreläggandel skall
innehålla erinran därom.

Har
ansökningen avvisats, äger 2 kap. 9 § andra stycket motsvarande tillämpning.

4 §

Är
fråga om utläggande av utmål på mark utanför del inmutade området beroende på
prövningen av äldre ansökan om inmutning eller om anvisande eller utvidgning av
annat utmål, skall den yngre ansökningen vUa till dess den äldre slutligt
avgjorts.

Har
myndighets tillstånd tUl utmålsläggning begärts i fall då hinder som avses i 2
kap. 2 eller 3 § föreligger, skall ansökningen om utmål vUa i avvaktan på
myndighetens beslut.

Kungörande
av utmålsförrättning

5 §

Sedan
ärendet kommit i sådant skick all del kan slutligt avgöras, skall bergmästaren
förelaga utmålsfön-ättning så snart del kan ske.

Bergmästaren
skall minst fyra veckor före förrättningen i Post- och Inrikes Tidningar och
tidning i orten införa kungörelse om förrättningen med uppgift om tid och
ställe för denna. I kungörelsen skall anges om och i vUken utsträckning
sökanden avser att laga i anspråk mark enligt 23 och 24 §§.

Därjämte
skall genom bergmästarens försorg kungörelsen i god tid delges sökanden och
samtliga kända sakägare samt översändas till den myndighet som förvaltar
statens gravegendom.

Styrkt
avskrift av ansökningshandlingarna skall samtidigt med kungörelsen översändas
till ägare av fastighet inom det med ansökningen avsedda området eller annan
lämplig person på platsen. I kungörelsen skall anges var avskriften finnes
tUlgänglig.

7 §

Det
åligger ägare av jordområde, som ansökningen avser, att på begäran av
inmutaren eller bergmästaren ulan dröjsmål uppge samtliga innehavare av
nyttjanderätt, servitul eUer samfällighetsrält beträffande området. Underlåter
jordägaren detta och lider sådan rättsägare skada till följd av att han icke
blivit kallad tUl förrättningen, är jordägaren skyldig att ersätta skadan, om
han känt till att rättsägaren berördes av förrättningen. Erinran härom skall
införas i kimgörelsen.

8 §

Uppskjutes
eller återapptages förrättning, behöver ny kungörelse ej utfärdas. Beträffande
delgivning av kallelse äger i sådant fall 6 § andra stycket motsvarande
tiUämpning.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 243

Har vid sammanttäde tillkännagivits lid och plats för
fortsalt förrättning, behöver underrättelse ej delges den som i föreskriven
ordning underrättats om det sammanträde då tillkännagivandet skedde.

9 §

Vistas ägare till fastighet eller slällförettädare för
denne stadigvarande utom riket och kan delgivning som avses i 6 § andra
stycket ej ske här i rUcet med känt ombud, får handlingen lämnas till den som
förvaltar eller med ägarens medgivande brukar fastigheten.

Den till vilken handlingen lämnats är skyldig all snarast
lämna handlingen vidare till den sökte, om så kan ske. Han skall ermras därom,
när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort känd, skall
bergmästaren därjämte med poslen sända honom meddelande om delgivningen.

Delgivningen anses ha skett, när handlingen lämnats enligt
första stycket.

Förrättningens företagande

10 §

Vid utmålsförrällnmgen skall bergmästaren biträdas av två
gode män, som av honom utses bland dem som i orten är valda tUl gode män vid
fastighetsbildningsförrättning. Medverkan av gode män fordras dock icke, när vid
förrättnhigen ej är fråga om att bestämma ersättning enligt 28 § eller 3 kap. 7
§.

Är god man av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han
frän sammanträde och kan annan god man ej ulan tidsutdräkt infinna sig, får
bergmästaren tUl tjänstgöring som god man kalla någon som är valbar till sådan
befattning.

11 §

När gode män bittäder vid förrättningen, avgör
bergmästaren och gode männen gemensamt frågor om jäv enligt 13 § samt om
ersättning enhgt 28 §, 30 § andra stycket, 31 § första stycket och 3 kap. 7 §.
I övriga fall avgör bergmästaren ensam till förrättningen hörande frågor.

12 §

Vad som föreskrives i 4 kap. 12 § rättegångsbalken om
hinder för domare som slår i släktskaps- eller svågerlagförhållande till
varandra alt tjänstgöra samtidigt äger motsvarande tiUämpnmg bettäffande
bergmästare och gode män.

13 §

Mot bergmästare och god man gäher samma jäv som mot
domare.

14 §

Vet bergmästaren eller god man alt sådan omständighet
föreligger som kan antagas utgöra jäv mot honom, är han skyldig att självmant
ge det till känna.

Vill part anföra jäv mol bergmästaren eller god man, skall
han framställa invändning därom vid förrättningens början eUer, om den omständighet
på vilken jävet grandas då ej var känd för parten, sedan han

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 244

fick
sådan kännedom. Underlåter han det, är hans rätt alt anföra jäv förfallen.

Har
sakägare i rätt tid anfört jäv, skaU beslut i jävsfrågan meddelas omedelbart.

OgUlas
framstäUt jäv, får talan mot beslutet föras i samband med talan i huvudsaken.

15 §

Har
bergmästaren och gode männen olika mening i frågor som de har att avgöra
gemensamt, gäller såsom deras beslut vad två av dem säger.

Har var och en av
bergmästaren och gode männen sin mening, gäller bergmästarens mening. Är det
fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd, gäller dock den mening som
avser den näst största mängden.

16 §

För
utrednmg av fråga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, får bergmästaren
anlita biträde av sakkunnig. Den som står i sådant förhåUande tiU saken eller
till någon sakägare att hans tUlförlitiighet kan anses förringad får ej anlitas
som sakkunnig.

17 §

Bergmästaren
skaU föra protokoll över vad som förekommer vid förrättningen.

18 §

Vid
förättningen skall avgöras aUa frågor som har samband med den begärda
utmålsläggningen.

Beslut
skall ange de skäl på vUka avgörande grandas, såvida motiveringen av beslutet
icke kan anses överflödig.

Beslut
som meddelas vid förrättningen skaU uppläsas för de närvarande.

19 §

Ulebhr
sökanden utan all ha anmält laga förfall från förrällnings-sammanttäde till
vilkel han kallats i föreskriven ordning, skall förrättningen inställas.
Förrättningen skall dock ålerapptagas, om sökanden begär det inom tre veckor
och senast inom lid som i 1 § är föreskriven för ansökan om utmål.

Har sakägare ej i
föreskriven ordning fått underrättelse om förrätt-ningssammanttäde, skaU
förtällningen uppskjutas, såvida icke sakägaren "ändock infunnit sig
eller medger att förrättningen likväl slutföres.

Påbörjad förrättning får
uppskjutas, om viss fråga ej kan avgöras utan ytterligare utredning eUer om det
eljest finnes oundgängligen erforderligt. Är sökandens närvaro ej påkallad vid
den fortsatta förrättningen, kan bestämmas att denna kan slutföras ulan hinder
av sökandens frånvaro.

20 §

Visas
vid förrättningen att de i 1 kap. 2 § ttedje stycket angivna föratsättningama
för erhållande av utmål blivit uppfyllda, äger sökanden, om ej eljest hhider
möter enligt denna lag, efter fyndighetens

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 245

sträckning
och gruvdriftens behov erhålla ett utmål om högst femtio hektar i
horisontalplanet räknat.

Utmålet
skall, om ej annat påkallas av förhållandena, vara fyrsidigl och begränsas av
paraUella räta linjer, vilkas längd ej får överstiga fyra gånger utmålets
bredd, mätt vinkelrätt mot linjerna. Utmålet skall innesluta mmst elt på det
inmutade området beläget ställe, där inmutningsbar fyndighet påvisats.
Gränserna för utmålet skall på djupet räknas lodräta där delta kan ske utan
intrång på äldre utmål.

Har
Konungen enligl 2 kap. 2 § meddelat tUlstånd till inmutning av fyndighet av
visst slag inom statsgruvefält eller inom såsom stalsgravefält föreslaget
område och har därefter inmutning bevUjats, får utmål anvisas inmutaren endast
om inom del inmutade området finnes fyndig-hel, innehållande mineral av del
slag tUlståndet avser i sådan myckenhet, all fyndigheten sannohkt kan göras
till föremål för gravdrift med avseende på delta mineral.

21 §

Föreligger
vid utmålsförrättningen inmulningshinder, som avses i 2 kap. 2 eller 3 §, skall
hindret, om det fanns redan vid mutsedelns utfärdande, även gälla i fråga om
utläggande av utmål inom det inmutade området.

Vid
utmålets utläggande utanför det inmutade området äger bestämmelserna i 2 kap.
2 § första stycket 111 och 13 samt 3 § motsvarande tUlämpning, om hindret
uppstod innan ansökningen om utmål inkom och föreligger vid förrättningen.
Utmålet får dock omfatta annat inmutat område eller område som omfattas av
ansökning om utmål eller om utvidgning av utmål, om innehavaren av
inmulningsrätten medger det. Annat redan utiagt utmål får ej till någon del
tagas i anspråk.

Har
samma dag, som ansökningen om utmål uikom, annan inkommit med ansökan om utmål
avseende helt eUer delvis samma område, äger den förettäde, vars
inmulningsansökan först inkom tiU bergmästaren. Ansökan om utvidgning av utmål
äger företräde framför samma dag inkommen ansökan om utmål som avser samma
område.

22 §

Beslut
om utmålsläggning skaU innehålla en fullständig redogörelse för utmålets
belägenhet och sträckning. Utmålets gränser skall fastställas genom alt dess
hörnpunkler anges med koordinater i rikets allmänna koordinalnät eller i ett
lokall koordinatsystem, hänförligt till minst två väl förankrade och markerade
fixpunkler. Karta skall upprättas över ulmålet och bifogas beslutet.

23 §

Inom
ulmålet äger sökanden få sig anvisad den mark som behöver lagas i anspråk för
arbetet ovan jord. Sådant område bestämmes i enlighet med sökandens förslag,
såvida det ej är uppenbart att viss mark ej behövs för gruvdriften eller därmed
sammanhängande verksamhet.

Den
anvisade marken skall utstakas samt inläggas på kartan.

24 §

Utanför
utmålet äger sökanden få sig anvisad nödig mark dels för uppläggande av malm
samt varp och andra avfaUsprodukter och dels

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 246

för
sådan byggnad eUer annan anläggning, väg, transportbana, kraftied-ning,
vattenledning eller avloppsledning som behövs för gravdriflen eller därmed
sammanhängande verksamhet. Hotas visst område av ras eller sättningar, kan
också det anvisas.

Den anvisade marken skall
utstakas samt utmärkas på karta i lämplig skala.

25
§

I
samband med utmålsläggning skaU fastställas den årliga försvarsavgifl, som
enhgt 7 kap. 1 § skall erläggas för utmålet.

Jordlösen
och annan ersättning

26 §

Gravinnehavaren
skall lösa mark inom utmålet som enhgt 23 § anvisas honom för arbetet ovan
jord. Upplåtes mark utanför utmålet för ändamål som avses i 24 § skaU, om
marken helt tages i anspråk för ändamålet eller lider synnerligt men av
upplåtelsen, erläggas lösen för marken och i annat fall utgå ersättning för skada
eller intrång som orsakas.

Skall
en del av en faslighet avslås och hder genom avståendet eller markens
begagnande för gravdriften en återstående del av fastigheten synnerligt men,
skall gruvinnehavaren lösa även denna del, om ägaren begär det. Uppkommer
eljest skada eller intrång på återstoden av fastigheten, skall ersättning ges
därför.

Besväras
mark, som skall lösas eller som lider skada eller intrång, av nyttjanderätt,
servitul eller samfäUighelsrält och går rättigheten förlorad tUl följd av utmålsläggningen
eller Uder den intrång, skall ersättning ges även därför.

Då
lUl följd av utmålsläggningen orsakas annan skada eller förlust, skall även
sådan skada eller förlust ersättas.

27 §

Lösen
och annan ersättning utgår i pengar på en gång, särskUt för varje sakägare.
Lösen för mark, ersättning för skada eller intrång på fastighet och annan
ersättning till jordägaren faststäUes också var för sig.

Lösen
beräknas till den avträdda markens fulla värde och hälften d'äratöver. Annan
ersättning utgår tiU belopp som motsvarar full gottgörelse och hälften
därutöver för förlusten, skadan eUer intrånget. Medför sådan rättighet, som
avses i 26 § Iredje stycket, minskning av markens värde, skall tUl grand för
den ersättning som tilUiommer ägaren läggas del värde marken har med därpå
vilande besvär.

Fordras
för tUlämpning av reglema i 34 § andra stycket delta kap. jämfört med 57 §
andra stycket expropriationslagen att särskild värdering sker av marken dels
med och dels utan visst besvär som vilar därpå, verkställes även sådan
värdering i samband med ersättningens fastställande.

28 §

Träffar
ej parterna överenskommelse om lösen eller annan ersättning, bestämmes sådan
vid förrättningen.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 247

29 §

Uppslår
efter utmålsförrältningens avslutande skada eUer intrång, som ej föratsetts vid
förrättningen, får särskild talan om ersättning för skadan eller inttånget
föras vid allmän domstol.

Förrättningskostnader

30 §

TUl
bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid förrättning enhgt
särskilda föreskrifter.

Anlitas befattningshavare
i allmän tjänst som sakkunnig, är han berättigad lUl ersättning endast när
särskUd föreskrift är meddelad. Annan sakkunnig äger rätt till ersättning för
kostnader och tidsspillan på grund av uppdraget samt till skähgt arvode.

Del åligger sökanden all
betala kostnadema för kungörande av förrättningen samt för ersättning som
avses i första och andra stycket. Sökanden är skyldig att när bergmästaren
begär del lämna förskoll till dessa kostnader.

31 §

Sökanden
skall ersätta annan sakägare kostnader som denne fått vidkännas för att bevaka
sin rätt vid förrättningen, såvida ej annat finnes skäligt med hänsyn till
omständigheterna.

Återkallas ansökan om
utmål innan ärendet företagits till förrättning och vill sakägare yrka
ersättning för kostnader i ärendet, äger han föra talan därom vid allmän
domstol.

Förrättningens
avslutande

32 §

Sedan
alla till förrättningen hörande frågor avgjorts, skall bergmästaren förklara
förrättningen avslutad (avslutningsbeslul). I avslutningsbeslul skall ges liU
känna vad som är all iakttaga vid fullföljd av lalan mot beslut vid
förrättningen.

Utbetalning
av ersättningsmedel

33 §

Vid
utmålsförrättningen fastställd ersättning jämte sex procent ränta från dagen
för förrättningens avslutande skall erläggas inom tre månader från samma lid
oavsett om lalan föres mot förrättningen.

34 §

Om
mark, för vilken ersättning skall betalas enligt 26 § första eller andra
stycket, svarar för fordran, skall för markens ägare avsedda ersättningsbelopp,
som ej utgör ersättning för personlig skada, och ersättningsbelopp, avsedda
för innehavare av särskUd rättighet till marken, jämte ränta nedsättas hos
länsstyrelsen. Även i annat fall får den ersältningsskyldige inbetala
ersättningen till länsstyrelsen.

Fördelning
av de nedsatta medlen verkställes av länsstyrelsen. I fråga om ordningen för
fördelningen äger bestämmelserna om expro-prialionsersällning motsvarande
tillämpning. Därvid äger länsstyrelsen meddela förordnande som avses i 35 §
expropriationslagen. Om mar-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 248

ken
ej svarar för fordran, kan länsstyrelsen utbetala medlen även om lalan föres
mol förrättningen. Gruvinnehavaren skall ersätta kostnaderna vid fördelningen.

35 §

Erlägges
icke ersättningen jämte ränta inom föreskriven lid, skall överexekutor efter
framstäUning av den ersättningsberättigade vidtaga behövhga åtgärder för alt
uttaga medlen hos den betalningsskyldige. Överexekutor kan också efter
bergmästarens hörande förordna att gruvarbetet skall inställas till dess
ersällnmgen erlagts.

Förändringar
med avseende på utmål

36 §

Sedan
utmål erhålhls gäller bestämmelserna ovan i detta kap. i tillämpliga delar, om
gruvinnehavaren önskar

1.
utvidga eUer minska utmålet
eller reglera dess gränser,

2.
taga i anspråk ytterligare mark
inom utmålet för arbete ovan jord enligt 23 § eUer få mark anvisad utanför
ulmålet enUgt 24,

3.
till jordägaren avstå mark som
tidigare lagils i anspråk för ändamål som avses under 2.

Vid
utvidgning eUer minskning av utmål skall dock ej tillämpas bestämmelsen i 20 §
att utmål skaU innesluta minst ett på det inmutade området beläget ställe, där
inmutningsbar fyndighet påvisats. Vid reglering av utmål skall gränsema på
djupet räknas på det sätt som tiUämpades vid utmålets tUlkomst. Beträffande
utläggning av utmål utanför det förut utmålslagda området skall, sedan
undersökningstiden utgått, hinder enhgt 2 kap. 2 § första stycket 111 och 13
samt 3 § gälla även om det tUlkommit efter mutsedelns utfärdande.

Kommerskollegium
äger på ansökan förordna alt utmål, som gränsar inlUl varandra, för gemensam
gruvdrift sammanlägges till ett utmål. Sådant utmål får omfatta större ytvidd
än som annars är tillåtet. Giltighetstiden för utmålet bestämmes till den
längsta tid som återstår för något av de utmål som sammanlägges. Kommerskollegium
äger också på ansökan medge att elt utmål uppdelas i två eller flera utmål. Om
sättet för verkställigheten av sådan uppdelning förordnar kommerskollegium. Vid
sammanläggning eller uppdelning ' av utmål skall ulmålsgränsema på djupet
räknas på det sätt som urspmngligen tiUämpals.

5
kap. Statens rätt till andel i gruvföretag

1§

Sker
inmutning av annan än staten, får staten i och med utmålsläggningen andel i
gravförelagel med hälften (kronoandel), såvida staten icke senast vid
utmålsförrättningen avstått från sådan andel.

Anmälan
om avstående av kronoandel som ej sker vid utmålsförrättningen skall göras
skriftligen hos bergmästaren. I sådant fall skall bergmästaren genast sända
meddelande tUl inmutaren om anmälningen.

2§

Har
staten ej senast vid utmålsförrättningen avstått från kronoandel, skaU staten
ersätta inmutaren hälften av dennes utgifter för jordlösen

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 249

och
annan ersättning enligt 4 kap. 26 § i samband med utmålsläggningen samt för
förrättningen och fördelning av ersättningsmedel.

Har
inmutaren tUlhörig mark vid utmålsläggningen tagils i anspråk för gruvdriften
är staten också skyldig all i förhållande lUl sin andel ersätta inmutaren
härför enligt de i 4 kap. 27 § föreskrivna gmndema.

Uppstår
tvist om vilket belopp staten enligt vad nu sagts har att ersätta inmutaren,
skall vad i 3 kap. 7 § föreskrives för där avsedd tvist äga motsvarande
tUlämpning.

3§

I
övrigt gäller beträffande förhåUandet mellan staten såsom innehavare av
kronoandel och inmutaren bestämmelsema i 6 kap. 1 § tredje stycket och 8 kap.

Staten
äger överlåta eUer upplåta kronoandelen eller del därav till annan.

6
kap. Rätt till brytning inom utmålet. Avgäld till jordägaren

1§

Sedan
utmål blivit anvisat, äger den eller de som har del i fyndigheten (gruvinnehavaren)
rätt alt liU utgången av tjugofemte året efter del, vamnder utmålsförrättningen
avslutades, bryta och tUlgodogöra sig aUa inmutningsbara mineral som finnes
inom utmålet.

Icke
uppfordrade inmutningsbara mineral som härrör från äldre gruvbrytning samt
uppfordrade inmutningsbara mineral som kvarligger inom ulmålet på löst mark
tUlfaller gruvinnehavaren, i den mån de icke enligt 7 kap. 3 § får föras bort
av förre gravinnehavaren. Gruvinnehavaren får dock ej tUlgodogöra sig varp som
är föremål för rätt på grund av särskUd inmutning enligt äldre förfatlnhig.

Under
imdersökningstiden bratiia inmulningsbara mineral som ej använts enligt 3 kap.
3 § skall efter utmålsförrättningen tUlfalla inmutaren. Staten äger dock
erhålla hälften av dylika mineral, om begäran därom framstäUts senast vid
utmålsläggningen och staten ej avstått från kronoandel.

2§

Gravinnehavaren
får inom ulmålet bryta icke inmulningsbara mineraliska ämnen i den mån det
behövs för att ändamålsenligt bedriva gravarbetet i fråga om de inmutningsbara
mineralen.

Av
de icke inmulningsbara mineraliska ämnen som brUtils före eller efter
utmålsläggningen får graviimehavaren använda vad som behövs vid gravarbelel
samt dessutom tUlgodogöra sig allt som ej kan avskUjas från de inmutningsbara
mineralen förrän vid anrikning eller därmed liksläUt förfarande.
Gravinnehavaren får även i övrigt tillgodogöra sig icke inmulningsbara
mineraliska ämnen, såvida jordägaren icke inom sex månader efter tUlsägelse
avhämtar dem mot erläggande av därpå nedlagda kostnader. Uppslår tvist om
beloppet av sådan gottgörelse äger bestämmelserna i 3 kap. 7 § motsvarande
tUlämpning. Parterna skall dock själva vidkännas sina kostnader för
skiljedomsförfarandet och betala vardera halva kostnaden för skUjemännens
sammanträde. Tiden för avhämlandet räknas vid tvist varom nu är fråga från del
gottgörelsens belopp slutiigt beslämts.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 250

Vad
i denna paragraf föreskrives om rätt för gruvinnehavaren all tillgodogöra sig
icke inmulningsbara minerahska ämnen gäller icke ämnen som avses med uranlagen,
såvida det ej är fråga blott om alt taga ut material ur fyndighet för analys
eller anrikningsförsök.

3§

Jordägaren
är berättigad alt av gruvinnehavaren erhålla en årlig avgäld motsvarande en
procent av värdet av alla inmutningsbara mineral som brutits inom ulmålet och
uppfordrats. Avgälden beräknas dock ej för något år högre än tUl 20 000 kr och
skall upphöra alt utgå, sedan regelbunden brytning av inmulningsbara mineral
pågått inom utmålet under sammanlagt tjugo år. Sker sammanläggning eller uppdelning
av utmål, är det utan verkan i de hänseenden varom nu är fråga. Finnes flera
jordägare inom ulmålet, skall de ha del i avgälden efter sin del i jorden.

Avgälden
skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till jordägaren eller,
om flera jordägare finnes, tUl den person som de har alt utse. Uppslår tvist om
avgäldens belopp, äger bestämmelserna i 3 kap. 7 § motsvarande tillämpning.

4§

Gruvinnehavaren
får icke använda ulmålet i dagen eller under jord för annat ändamål än
gruvarbete och därmed sammanhängande verksamhet för produktemas tUlgodogörande.
Ej heller får område, som han utom utmål fått sig anvisat enligt 4 kap. 24 §,
användas för annat än där avsett ändamål.

1
dagen får ulmålet användas på det sätt som anges i första stycket endast till
den del marken blivit inlöst.

Gruvinnehavaren
är skyldig att på område inom eller utom utmål, som tagits i anspråk för
ändamål som avses i första stycket, ensam hålla behövligt stängsel.

5§

På
ansökan av gravinnehavaren eller delägare i gruvan äger kommerskollegium
förlänga gruvrältens giltighetstid med högst tjugo år i sänder.

Har
sökanden under gruvrältens löpande gUtighetstid eller del därav bedrivit
regelbunden gruvbrytning inom utmålet eller inom utmålsfält vari utmålet ingår,
skaU förlängning beviljas med tjugo år. Förlängning som nu sagts skaU också
beviljas, om sökanden under sagda lid verkställt undersökningsarbete av större
omfattning inom utmålet eller ulmålsfältel på område, som var ulmålslagt när
arbetet utfördes, eller där utfört omfattande tillredningsarbeten eller
anläggningar för upptagande av gruvdrift.

I
annat fall än som avses i andra stycket skall frågan om förlängning prövas med
hänsyn till del allmännas intresse att främja elt ändamålsenligt utnyttjande
av landets mineralliUgångar. Härvid skall särskUt beaktas å ena sidan, om andra
än sökanden kan antagas vara beredda att undersöka eller bearbeta fyndigheten
och å andra sidan dennas värde såsom reserv för sökanden tillhörigt
förädlingsverk eller gruvföretag samt de kostnader denne nedlagt på utmålet
eller utmålsfältet.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 251

6§

Kommerskollegium
äger på ansökan av gruvinnehavaren eller delägare i gruvan meddela
förhandsbesked, huravida planerade undersökningsarbeten, liUredningsarbelen eller
anläggningar har sådan omfattning att arbetena, om de utföres, berättigar tUl
förlängning enligl 5 § andra stycket. Förhandsbesked kan förbindas med de
villkor som finnes påkallade.

Ansökan
om förlängning skall inges senast ett år före utgången av gruvrältens löpande
giltighetslid. Besked över ansökan om förlängning eller förhandsbesked skall
meddelas av kommerskollegium inom ett år, såvida ej sökanden begär alt beskedet
uppskjutes. Är ansökan om förlängning vid periodens utgång beroende på prövning
av högre myndighet, skall gruvrälten fortfara att gälla tUl dess ansökningen
slutiigt prövats.

7
kap. Försvarsavgift samt förverkande av rätt till gruva, m. m.

1§

Gruvinnehavaren
skall, vare sig arbete bedrives på utmålet eller icke, från och med året efter
det varander utmålsförrällnmgen avslutades utge en årlig försvarsavgifl av
trettio kronor för varje hektar eller överskjutande del av hektar av utmålets
areal. Av avgiften tillfaller, med den jämkning som kan föranledas av andra
stycket, hälften staten och hälften den jordägare på vilkens mark utmålet är
beläget. Finnes flera jordägare inom utmålet, skall de ha del i avgiften efter
sin del i jorden. Äger gruvinnehavaren mark inom utmålet, skall den andel i
avgiften som tUlkommer honom icke ullagas.

Om
den andel i försvarsavgifl som för viss jordlott tillkommer jordägare icke
utgör helt Icrontal, skall överskjutande ören tillfalla staten. Uppgår andelen
icke till tio kronor, skall andelen i sin helhet lUlfalla staten.

Avgiften skall
förskottsvis för varje år senast den 31 dec. föregående år inbetalas till
bergmästaren samt vara åtföljd av uppgift på namn och postadress beträffande
dels gruvinnehavaren eller, om flera delägare i gruvan finnes,
gruvföreslåndaren, dels de jordägare som enligt för gravinnehavaren
tillgängliga uppgifter är berättigade till andel i avgiften.

Försummar
gruvinnehavaren att betala försvarsavgiften inom den i 1 § föreskrivna liden,
skall han senast den 31 mars påföljande år till bergmästaren inbetala dubbla
beloppet av vad han försummat alt betala. Vad som i enlighet härmed erlägges
utöver avgift enligl 1 § skall fördelas såsom där föreskrives.

Genom
bergmästarens försorg skall den i gravregislrel antecknade innehavaren av
gruvan eller anmäld gravföreståndare senast den 15 mars personligen ha
delgivils påminnelse om avgiftens erläggande, del belopp som skall inbetalas,
tiden för inbetalningen samt påföljden om det försummas. Har delgivning skelt
inom angiven lid men har del i påminnelsen angivna beloppet likväl ej
inbetalats senast den 31 mars, är gruvrälten förverkad vid utgången av nämnda
dag, såvida bergmästaren meddelar beslut därom före årets utgång.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 252

Beslut
om förverkande skall delges den i gravregistret antecknade innehavaren av
gruvan eller anmäld gruvföreståndare.

3§

När
rätt tUl gruva upphör enligt bestämmelsema i 6 kap. eller på grand av alt
rätten förverkats enligt 2 §, förlorar gravinnehavaren all rätt dels tUl de
icke uppfordrade inmulningsbara mineral som finnes inom utmålet vid tiden för
upphörandet, dels till byggnader som gjorts för gruvans styrka och bestånd,
dels lUl den mark som upplåtils för gruvdriften inom eller utom utmålet och
dels lUl stängsel som gruvinnehavaren varit skyldig alt hålla.

För
gruvdriften gjorda anläggningar av armat slag än som avses i första stycket
samt ur gruvan uppfordrade inmutningsbara mineral får avgiftsfritt kvarligga
för gruvinnehavarens räkning under högst två år efter gruvrältens upphörande
TiU det som icke förts bort inom nämnda tid har gravitmehavaren förlorat all
rätt.

Efter
gravrättens upphörande är jordägaren berättigad att utan lösen förfoga över den
mark som varit upplåten för gravdriflen. Annan egendom till vilken
gravinnehavaren förlorat sin rätt tUlfaller också jordägaren. För gravans
styrka och bestånd verkställda byggnader saml stängsel som avses i första
stycket skall dock utan lösen övergå till den som i laga ordning förvärvar rätt
att bearbeta gruvan. Beträffande bralna inmutningsbara mineral gäller
bestämmelsema i 6 kap. 1 § andra stycket.

8
kap. Samäganderätt i gruva

1§

Bestämmelserna
i detta kap. avser det fall att två eller flera äger andel i samma utmål.
Bestämmelserna i 39 §§ gäller endast i den mån delägama icke överenskommit
annat.

2§

För
gruvans förvaltning skall delägarna årligen utse en gruvföreståndare. Denne
skall vara svensk medborgare och bosatt i riket.

Gruvföreslåndaren
skall vid föreskriven påföljd iakttaga vad som enligt 11 kap. eUer
bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag åligger gravinnehavaren. Han
äger från delägarna fordra in de tillskott som behövs för detta samt för
erläggande av försvarsavgift.

Val
av gravföreslåndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej sådan anmälan eUer
har obehörig person utsetts tUl gruvföreståndare, är varje delägare ansvarig
såsom om han vore gruvans föreståndare.

3§

Minst
en gång om året skall hållas stämma med delägarna. Därvid skall företagas val
av gruvföreståndare samt frågor angående gravrörelsens bedrivande och andra
gemensamma angelägenheter.

Stämma
skall utlysas av gruvföreslåndaren när denne finner del lämpligt samt när
delägare som tillsammans äger minst en fjärdedel i gravan skriftligen begär det
hos gravföreståndaren. Finnes ej gruvföreståndare kan var och en av delägama
utlysa stämma.

Delägarna
skall kallas tUl stämma genom rekommenderade brev. Saknas kännedom om någon
delägares namn och adress, skaU kallel-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 253

sen
före stämman införas i tidning i orten och Post- och Inrikes Tidningar.
Kallelse skall utfärdas i god tid före stämman.

4§

Vid
omröstmng på stämma skall varje delägares rösttal beräknas efter den lott han
äger i gravan.

Val
avgöres vid lika röstlal genom lottning.

I
andra frågor skall, dock med iakttagande av bestämmelserna i 57 §§, den menuig
som fått högsta rösttal eUer vid lika rösttal biträdes av ordföranden gälla
som beslut för samtliga delägare. Lån får icke upplagas för delägarnas
gemensamma räkning, om ej aUa samtycker tUl del.

5§

Vill
några delägare utföra undersökningsarbete på utmålet eUer påbörja eller utöka
brytning, medan andra delägare önskar alt undersökning eller brytning skall
ske i mindre omfattning eller icke aUs, skall det större arbetet ske, om de
förra innehar mmst hälften i gravan. Därvid skall dock de som begärt det större
arbetet ensamma svara för merkostnaden.

Delägare
som erlagt merkostnad för brytning enligt första stycket skall tUlgodoräknas
tUl merkostnaden hänförlig del av den för varje år brutna malmen.

6§

VUl
delägare som ej från början deltagit i det större arbetet eller i arbetet
överhuvud sedermera ansluta sig till detta, får det ske efter tillkännagivande
på stämma eller skriftlig anmälan hos gravföreståndaren. Sådan delägare är
skyldig alt i förhållande tUl sin lott i gruvan ersätta av det större arbetet
påkaUad merkostnad för tidigare anskaffad egendom eller nedlagd kostnad av
följande slag, nämligen

1.
byggnader och andra
anläggnuigar, maskiner, redskap, inventarier och förråd, som är nödiga eller
nyttiga för fortsatt undersökning eUer gruvdrift, efter det värde egendomen har
vid delägarens anslutning till företaget.

2.
utgifter lUl jordlösen och
annan ersättning enligt 4 kap. 26 § ävensom kostnader för utmålsförrättning och
fördelning av ersättningsmedel,

3.
kostnader för sådana efter,
utmålsförrättningen utförda undersöknings- och tillredningsarbeten som är
nödiga eller nyttiga för fortsalt undersökning eller gruvdrift (geofysiska
mätningar, borming, schaklsänkning, ortdrivning och dylikt).

Har
delägare tUlhörig mark tagils i anspråk för arbetet eller har därigenom eljest
uppkommit skada för denne, är anslutande delägare även skyldig att i
förhällande tUl sin andel utge ersättning härför efter de grunder som anges i 4
kap. 27 §.

7§

Uppstår
i fall som avses i 5 och 6 §§ tvist meUan delägama rörande avkastningens
fördelnmg eller beloppet av tUlskott eUer ersättning skaU vad i 3 kap. 7 §
föreskrives för där avsedd tvist äga motsvarande tUlämpning.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 254

8§

Delägare
som ulfört undersöknuigsarbete på utmålet skall på begäran tillhandahålla
annan delägare resultatet av undersökningen.

9§

Underlåter
delägare alt betala tUlskott som infordrats av gruvföreslåndaren enligl 2 §
eller som fordras för bestridandet av kostnaderna för undersökningsarbete eller
gruvdrift i den mån dessa belöper på delägaren och har han, sedan den för
beloppels erläggande utsatta tiden gått ul, bevisligen erinrats om betalningens
fullgörande men icke inom två månader efter mottagandet av sådan erinran erlagt
lUlskotlet, har han lUl övriga delägare förverkat sin lott i gruvan med vad därtill
hör. I sådant fall är delägaren fri från att betala tillskottet.

9 kap.
Övergång av rätt till gruva

1§

Avtal
varigenom rätt tUl gruva eller andel däri överlåtes upprättas skriftligen.

Överlåtelse
som avses i första stycket gäUer ej mot överlålarens borgenärer, förrän
anmälan om överlåtelsen gjorts enligl 2 §.

2§

Har
rätt till gruva eller andel däri övergått till ny innehavare, är denne skyldig
all skriftligen anmäla förvärvet hos bergmästaren. Make som tUlskiftats sådan
rätt vid bodelning är skyldig alt göra anmälan endast om rätten förat tillhört
andra maken.

Anmälan
skall ske inom tte månader efter det alt rätten övergick lUl ny innehavare. För
arvinge eller universell testamentstagare räknas liden för anmälan, om för
lottens bestämmande fordras bodelning eUer skifte, från det sådan förrättning
höUs eller av skiftesman verkställt skifte vimnit laga kraft, men i annat fall
från det bouppteckningen avslutades. För testamentstagare skall tiden för
anmälan icke i något fall börja löpa innan testamentet vunnit laga kraft.

När
anmälan göres, skaU fångeshandlingen företes i huvudskrift saml en bestyrkt
avskrift inges för alt av bergmästaren bevaras för framtiden.

Har
fångeshandling ej föreletts eller har Konungens tUlstånd lUl förvärvet ej
erhållits, när sådant erfordras enhgt särskUda bestämmelser, skall
bergmästaren förklara anmälan utan verkan. I annat fall skall bergmästaren göra
anteckning om anmälningen i gravregislrel och förse fångeshandlingen med bevis
därom.

3§

Bestämmelsema
i 1 ocn 2 §§ äger motsvarande tiUämpning, när nyttjanderätt till grava
upplåtits åt annan eller övergått tiU ny innehavare.

10 kap.
Inlösen av rätt till gruva

1§

Är
utmål, som hgger nära varandra, i olika innehavares hand och innebär ett
gemensamt utnyttjande av utmålen väsentlig teknisk och

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 255

ekonomisk
fördel vid tillgodogörande av fyndigheterna, äger Konungen, om det är till gagn
från allmän synpunkt och erforderligt för att få till stånd ändamålsenlig
gruvdrift, efter ansökan berättiga innehavare av minst hälften i ett av utmålen
all lösa annat av ulmålen med vad som hör till gruvrätten eller delägares andel
i sådant utmål. Inlösen får dock ej ske av utmål som är föremål för regelbunden
gruvbrytning eller ingår i utmålsfält där utmålets innehavare bedriver sådant
arbete. VUl flera lösa, äger den företräde som bedömes äga de bästa
förulsältningama all idka gruvdrift på platsen.

Finnes
del vara av synnerlig vikt från allmän synpunkt alt viss mineralfyndighel
undersökes eller bearbetas eller att fyndighet utnyttjas på annat sätt eller i
större omfattning än tidigare och vinnes härigenom lUlika väsentlig teknisk och
ekonomisk fördel, äger Konungen, om del behövs för tUlgodoseende av allmänl
intresse som nyss nämnts, med riksdagens samtycke förordna att utmål avseende
fyndigheten med vad som hör till gruvrälten eller delägares andel i sådant
utmål skall mot lösen avslås till den Konungen bestämmer.

I
förordnande om räll till inlösen skaU anges de allmänna förutsättningar
beträffande ulnyltjandel av inlöst rättighet som legal till grund för beslutet.

2§

Angående
inlösen och ersättning enhgt detta kap. gäller de allmänna bestämmelserna i
lagen om expropriation i tillämpliga delar, i den mån annat ej är särskUt
föreskrivet.

3§

Medför
avstående av gruvrätt enligt 1 § all annan innehavaren tillhörig egendom
kommer att undergå synnerlig minskning i värde, skall på dennes begäran även
sådan egendom lösas.

4§

LöseskiUing för utmål med
vad som hör till gruvrätten eller för andel i utmål skall motsvara rättighetens
värde och bestämmas så, att den anses skäUg även med hänsyn till den
rationaliseringsvinst som kan uppkomma vid det avsedda utnyttjandet av
fyndigheten. Om icke särskUda omständigheter föranleder annat, får
löseskiUingen ej bestämmas till lägre belopp än som motsvarar nedlagda
kostnader för inmutning och utmålsförrättning saml jordlösen och annan
ersättning erUigt 4 kap. 26 § gruvlagen ävensom kostnaderna för
undersöknings-och tUlredningsarbeten som utförts inom utmålet eller, före
utmålsläggningen, inom del inmutade området och för anläggningar som hör tUl
gruvegendomen, i den mån arbetena och anläggningama är tUl nytta för den
lösande.

Har
ulmålet ej undersökts i sådan omfattning all fyndighetens storlek och
beskaffenhet kan bedömas med tUlräcklig säkerhet, kan löse-skillhigen, tUl den
del den avser själva fyndigheten, bestämmas att utgå såsom en årlig avgäld. På
yrkande av den som avslår rättigheten skall så ske, såvida det ej är uppenbart
alt utredningen är tillräcklig för slutlig prövning av ersättningsfrågan.
Avgälden skall utgå dels såsom en fast årlig avgift och dels i form av en
produklionsavgifl beräknad i förhållande till mängden eller värdet av de
mineral som varje år brytes inom utmålet och uppfordras. Från produktionsavgif-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 256

ten
för visst år får avdragas den fasta avgiften för året. Gmndema för avgälden
faststäUes för tjugo år i sänder. Under näst sista året av varje
tjugoårsperiod, räknat från beslutet om avgäldens fastställande, äger vardera
parten påkalla ny prövning av grunderna för avgälden under nästföljande
tjugoårsperiod. Har ej talan om sådan prövning anhängiggjorts hos
expropriationsdomstolen inom den angivna liden, skall avgälden för följande
period utgå efter oförändrade grunder.

Uppslår tvist om beloppet
av avgäld som enligt faststäUda grander skaU utgå för visst år, äger
bestämmelserna i 3 kap. 7 § motsvarande tillämpning.

5§

Har avgäld beslämts enligt
4 § andra stycket och vinnes sedermera genom undersökningsarbeten, i samband
med gruvdrift eUer eljest sådan kännedom om fyndigheten att dess storlek och
beskaffenhet kan bedömas med tillräcklig säkerhet, äger vardera parten påfordra
att avgälden skall upphöra och frågan om löseskiUingen, såvitt avser rättighetens
återstående värde, slutligt avgöras. Har regelbunden gruvdrift pågått inom
ulmålet under sammanlagt minst tio år, äger part påfordra alt så sker, såvida
det ej är uppenbart all fyndighetens storlek och beskaffenhet ännu icke kan
bedömas med tillräcklig säkerhet.

Talan
som avses i första stycket föres vid expropriationsdomstolen. Har lalan väckts
av den som avstått rättigheten äger den lösande påfordra att intUl två
tredjedelar av lösenbelopp, som kan bestämmas vid sådan prövning, skaU erläggas
under en tidsrymd av högst tjugo år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda
att däri ingår även ränta som i varje fall finnes skälig.

6§

Överlåtes gruvrätt,
beträffande vUken föreligger rätt tUl avgäld enligl 4 §, gäller bestämmelserna
i 4 och 5 §§ i förhållande tUl den nye innehavaren. Överlåtaren blir dock ej
fri från ansvar för fullgörandet av förpliktelser enhgt sagda paragrafer
förrän nye innehavaren ställt säkerhet som avses i 11 §.

Upphör gravrält,
beträffande vUken rätt till avgäld som avses i första stycket föreUgger, lUl
följd av att den lösande eller annan innehavare av den inlösta rättigheten
försummat vad han skäligen bort iakttaga för alt bevara gravrälten, är den som
avstått rättigheten berättigad till ersättning av den försumlige för den
förlust som härigenom tUl-skyndats honom, om han instämmer sin talan till
expropriationsdomstolen inom ett år från det gruvrälten upphörde.

7§

I mål angående inlösen av
gravrätt är den lösande icke skyldig att svara för kostnad, som motparten i
målet nedlagt på undersökning av den fyndighet rättigheten avser, i vidare mån
än arbetet uppenbarhgen är tUl nytta för den lösande.

I
mål om ny prövning av gnmderna för avgäld enligt 4 § andra stycket och mål
enligt 5 § eUer 6 § andra stycket äger domstolen, om särskUda omständigheter
föranleder det, förordna att den som avstått rättigheten själv skaU vidkännas
sina kostnader på målet vid expropriationsdomstolen.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 257

8§

Mål
om inlösen eller ersättning enligt detta kapitel upplages av
expropriationsdomstolen i den ort där utmålet är. Rör väckt talan flera inom
ohka exproprialionsdomstolars områden belägna utmål som ej lämpligen kan för
bestämmande av löseskUling eller annan ersättning uppskattas annat än såsom en
enhet, förordnar Konungen att målet skall i sin helhet upptagas av den av
expropriationsdomstolama Konungen bestämmer.

I
mål som avses i första stycket beslår expropriationsdomstol av, föratom
ordförande och nämndemän, två expropriationstekniker. Dessa skall ha erfarenhet
i fråga om gravdrift. Muist en av expropriations-teknikema skaU därjämte ha
erfarenhet i fråga om värdering av mineralfyndighel. Expropriationstekrukema
utses särskilt för varje mål av Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer.

9§

Avstås
förutom lös egendom även fast egendom, bestämmes löse-skiUing särskilt för den
fasta egendomen. Föreligger faU, som sägs i 10 §, bestämmes särskild
löseskUling för där avsedd lös egendom.

10 §

Har
någon tiU säkerhet för fordran hos den, som genom inlösen avstått lös egendom,
panttätt i egendomen, äger han, fastän fordringen ej är förfallen till
betalning, framför ägaren rätt att utfå sin fordran ur löseskUlingen för denna
egendom. Delsamma gäller i fråga om den som har rätt att kvarhåUa egendomen tiU
säkerhet för förfallen fordran.

Löseskilling
för lös egendom som är utmätt för fordran hos den som avstått egendomen skall,
om borgenären yrkat det, utges till utmätningsmannen. Avser löseskiUingen
egendom, spm satts i kvarstad eUer under skingringsförbund, skaU beloppet, om
part begär det, utges tUl överexekutor. Denne har alt förfara med beloppet på
sätt som föreskrives i 186 § utsöknuigslagen för där avsett fall.

Har
någon på grund av företagsinteckning förmånsrätt i egendom, som skall lösas,
åligger det domstolen alt så snart ske kan underrätta inteckningshavaren all
talan om inlösen väckts.

11 §

Har
i mål om inlösen av gravrätt beslämts att löseskilling för rättigheten skaU
utgå dels på en gång och dels såsom en avgäld, skall vid tUlämpning av
expropriationslagens bestämmelser om exproprialionser-sättnuigens erläggande
och expropriationens fullbordande engångsbeloppet anses som slutlig
ersättning. Är den lösande annan än staten, fordras dock för alt inlösningen
skall vara fullbordad och nye innehavaren vara berättigad alt taga rättigheten
i besittning alt denne hos länsstyrelsen ställt pant eUer borgen för avgälden.

12 §

Vid
tUlämpning av 68 § lagen om expropriation skall det med inlösningen avsedda
ändamålet anses såsom övergivet, om rättigheten uppenbarligen ej använts i
överensstämmelse med de allmänna föratsättningar bettäffande utnyttjandet som
låg tUl grund för inlösenbeslu-

17
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 258

tet.
Rätt som avses i sagda paragraf tillkommer i fråga om egendom som avståtts
genom mlösen enligt denna lag den som närmast före inlösningens fuUbordande
innehade egendomen eUer hans rättsinnehavare. Vid tUlämpning av 69 §
expropriationslagen får värdet av utmålet ej sättas högre än engångsersättning
som bestämts enligt 4 §.

13 §

VUl
någon för inlösen enligt 1 § på annans utmål verkstäUa förberedande
undersökningsarbete, såsom mätningar, grävningar, borrningar eller
sprängningar, äger kommerskoUegium på ansökan förordna att sådant arbete får
utföras och att erforderligt tiUträde tUl utmålet skall lämnas under viss tid.
För undersökningen får icke byggnader uppföras eller vägar anläggas i vidare
mån än som oundgängligen fordras för arbetets bedrivande. Resultatet av
imdersöknuigen skall tUl-handahållas gravinnehavaren.

Minst
två veckor före undersökningsarbetets början skaU sökanden underrätta såväl
gruvinnehavaren som ägare och nyttjanderätlshavare tiU berörd mark på det sätt
som föreskrives i 3 kap. 1 § första stycket. Föranleder undersökningen skada,
är den skadehdande berättigad ätt . erhålla ersättning därför av den som
påkallat undersökningen. Beträffande ersättningens bestämmande äger föreskriftema
i 3 kap. 7 § motsvarande tillämpning.

Före
undersökningen skall annan sökande än staten hos länsstyrelsen ställa pant
eller borgen för ersättning som avses i andra stycket.

11
kap. Tillsyn över gruvdriften

1 §

Kommerskollegium
och bergsstatstjänstemännen utövar tiUsyn över gruvarbete.

Om
arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfaU i arbetet och om tUlsyn
däröver är föreskrivet i arbetarskyddslagen.

2 §

Gravarbete
får icke bedrivas på sådant sätt att gravans framtida bestånd äventyras eller
att tUlgodogörandet av kvarlämnad känd tiUgång på malm omöjliggöres eller i
väsentlig mån försvåras eller att eljest uppenbar misshushåUning med malm äger
rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder tUl gravans obrutna delar skall håUas öppna. För igenläggning
av utfraklsväg eUer ort som nu sagts fordras tillstånd av bergmästaren, vare
sig gruvrätten äger bestånd eller icke.

3§

Bergmästaren
äger förelägga gravinnehavare att inom viss tid ha vidtagit nödiga åtgärder för
alt förekomma fara för gravans bestånd eUer annans egendom, trygga tUlttädet
tiU gruvans obralna delar eller hindra uppenbar misshushållning med malm.
Efterkommes ej förläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådana åtgärder på
gruvinnehavarens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas tUl
dess åtgärderna vidtagits. Erhiran om delta skaU intagas i föreläggandet.
Bergmästaren äger också i syfte som nu sagts meddela ändra föreskrifter i fråga
om gravarbetets, bedrivande..

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 259

Bedrives
gravarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppslår för gruvans bestånd eUer
aimans egendom, äger bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande.
Sådant beslut skaU omedelbart gå i verkstäUighet och gälla till dess högre
myndighet på förd klagan förordnar annat. Vid behov äger bergmiästaren anlita
polismyndighetens hittade för att verkstäUa beslutet.

4§

Över
gruva som är under arbete skall genom gruvinnehavarens försorg upprättas
fuUständig och noggrann gravkarta. På gruvkarta skaU även redovisas borrhål av
beslående värde. Borrhål av bestående värde som upptages på utmål utan att
skyldighet att upprätta gruvkarta föreUgger skall inläggas på borrhålskarta.
Gravkarta och borrhålskarta skaU förvaras hos gravinnehavaren och fortlöpande
kompletteras av denne. Utdrag av sådan karta skaU insändas tiU myndighet som
Konungen bestämmer.

5§

Försummar
gravinnehavaren att iakttaga vad som är föreskrivet om gruvkarta och
borrhålskarta samt utdrag därav, äger bergmästaren förelägga honom att inom
viss tid antingen fullgöra sina åUgganden eUer lämna förskott för arbetets
utförande genom bergmästarens försorg. Vid meddelande av föreläggande kan
utsättas vite ej överstigande ettusen kronor.

Grava
får ej utan bergmästarens tUlstånd nedläggas förrän alla gruvarbeten blivit
inmätta och inlagda på karta.

6§

Bergmästaren
för register över inmutade områden och utmål (gruvregisler).

12
kap. Ansvar och fullföljd av talan

1§

TUl
böter dömes

1.
den som bearbetar
mineralfyndighet av det slag som avses i 1 kap. 1 § utan att ha förvärvat
inmulningsrätt,

2.
inmutare som påbörjar
undersökningsarbete i sttid med 3 kap. 1 § eller med föreskrifter som meddelats
enligt 4 § samma kap.,

3.
ny innehavare av rätt tUl grava
som försummar all göra i 9 kap. föreskriven anmälan om förvärvet eller
upplåtelsen på sätt och inom tid som anges i 2 § samma kap.,

4.
den som ulan bergmästarens
tUlstånd i grava lägger igen utfraklsväg eller ort, som leder tiU gravans
obrutna delar

5.
den som ulan bergmästarens
tUlstånd lägger ned grava förrän alla gravarbeten blivit inmätta och inlagda på
karta,

6.
gravinnehavare som ej rättar
sig efter föreskrift som meddelats enligt 11 kap. 3 §.

Om
brott som avses i första stycket 2 endast fömärmar enskUds rätt, får det åtalas
av åklagare blott efter angivelse av målsägande.

2§
Talan mot bergmästarens beslut över ansökan om inmutningsrätt

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 260

föres
hos kommerskollegium genom besvär, som skall inges till kommerskollegium.

Menar
annan rättsägare än sökanden att ansökningen bort avslås eller att visst område
icke bör ingå i det inmutade området, får före utmålsförrättningen föras
klandertalan, hos kommerskoUegium om den inmutade fyndigheten ej är föremål för
inmutning enligt 1 kap. 1 §, men annars, om rätten tiU talan ej är förlorad
enligt 2 kap. 6 §, efter stämning vid domstol.

Allmän
åklagare äger före utmålsförrättningen föra klandertalan vid domstol, om
inmutningsrätt bevUjats i sttid med 2 kap. 2 § första stycket 15, 8 eUer 12, 3
§ eUer 9 § första stycket 1.

3§

Talan
mot beslut vid utmålsförrättningen föres hos kommerskollegium i fråga som avser

1.
huruvida de i 1 kap. 2 § ttedje
stycket angivna förutsättningama för erhåUande av utmål är uppfyUda,

2.
huravida det anvisade utmålet
erhålht den storlek, form eller sträckning som betingas av fyndighetens
slräckiung och gruvdriftens behov,

3. anvisande
av mark enligt 4 kap. 23 eller 24 §.

Talan
föres genom besvär som skall inges till kommerskollegium inom tte månader från
den dag förrättningen avslutades.

4§

Mot
beslut vid utmålsförättningen i annan fråga än som avses i 3 § föres talan vid
allmän domstol efter stämning som skall inges inom ett år från förätlningens
avslutande. Har utmålet vid förättningen blivit utiagt över elt äldre utmål tUl
vilket rätten ännu beslår, är dock innehavaren av det äldre utmålet för
bevarande av sin rätt ej skyldig att inom nämnda tid föra klandertalan mot
förrättnuigen.

Allmän
åklagare äger föra talan mot utmålsförrättning i fall som motsvarar vad i 2 §
ttedje stycket föreskrives i fråga om bevUjande av inmulningsrätt.

5 §

Staten
äger ej såsom innehavare av kronoandel föra talan mot beslut vid den
utmålsförrättning, vid vars avslutande kronoandelen enligt 5 kap. 1 §
uppkommit.

6 §

Talan
mot annat beslut av bergmästaren enligt denna lag än som avses i 24 §§ föres
hos kommerskoUegium genom besvär, vilka skaU inges liU kommerskoUegium.

7 §

Beträffande
skyldigheten att svara för kostnad i mål som avses i 4 § gäller, med
tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att gravinnehavaren, om ej
annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas
sina kostnader, ävensom kostnad som åsamkas motpart genom att gravitmehavaren
instämt eller, i högre rätt, fuUföljt talan.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 261

13 kap.
Särskilda bestämmelser

1 §

Med
utmålsfält förstås i denna lag sådana inlUl varandra gränsande utmål, i vilka
samme ägare innehar iriinst halv andel eller eljest har elt bestämmande
infljflande.

2 §

På
staten liUhörig jord som innehas under stadgad åborätt åtnjuter åbon de
rättigheter som enligt denna lag tUlkommer jordägaren.

3 §

I
ärende som prövas av kommerskollegium enligt 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 8
§ tredje stycket, 6 kap. 5 och 6 §§ saml i besvärsärende enligt 3 kap. 8 §
andra stycket skall kommerskollegium inhämta yttrande från en vid dess sida
inrättad nämnd (gravnämnden).

4 §

Underlåter
den, som fått myndighets medgivande till inmutning i fall som avses i 2 kap. 2
eller 3 §, att uppfylla med medgivandet förbundet vUlkor, äger länsstyrelsen på
anmälan av vederbörande myndighet vid vite ålägga honom att fullgöra sina
skyldigheter.

5 §

Närmare
bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag utfärdas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

14 kap.
Övergångsbestämmelser

1 §

Denna
lag träder i kraft den 1 jan. 1973, då gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)
upphör att gäUa.

Den
nya lagen äger tillämpning även på inmutningar och utmål som lagts före lagens
ikraftträdande eller lägges efter inmutningsansökan som ingivits dessförinnan,
i den mån ej annat följer av vad som föreskrives nedan.

2 §

Äldre
lag skall tillämpas, i inmutningsärende beträffande frågor som avses i 2 kap.
nya lagen, om ansökan om inmutning gjorts före lagens ikraftträdande, samt i
ärende om anvisande eller förändring av utmål beträffande frågor som avses i 4
kap., om ansökan i ärendet gjorts före ikraftträdandet. Är i sistnämnda fall
fråga om utvidgning av utmål som avses i 8 §, skall äldre lag tUlämpas även
beträffande räll till Icronoandel och jordägarandel.

3 §

I
fråga om undersökningstiden för inmutning som bevUjats före nya lagens
ikraftträdande skall i stället för vad därom föreskrives i 3 kap. 8 § första
stycket gälla, alt undersökningsarbetet skall vara ulfört inom tre år från
dagen för mutsedelns utfärdande eller inom den förlängda tid som kan ha
beviljats enligt äldre lag. Beträffande förlängning av undersökningstiden för
sådan himulning enligt 3 kap. 8 § andra eller Iredje stycket skaU så anses som
om nya lagen gällde när inmutningen bevUjades.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 262

4 §

Beträffande
sådana före lagens ikraftträdande lagda utmål, i vilka staten har rätt till
kronoandel men ännu ej fått del i gruvföretaget enligt 48 § i den upphävda
lagen, skaU bestämmelsema i 5 kap. samma lag tillämpas till dess staten inträtt
i företaget samt i fråga om de skyldigheter som tUl följd av inträdet åligger
staten enligt 49 § samma lag. Har staten icke vid utgången av år 1982 anmält
sig till begagnande av kronoandel i utmål som nu sagts, skaU anses som om
staten avstått från kronoandelen.

5 §

Vid
tUlämpnmg av bestämmelsema i 6 kap. 1, 5 och 6 §§ i fråga om utmål, som
tiUkommit före nya lagens ikraftträdande, skall så anses som om utmålet lagts
dagen för ikraftttädandet.

6 §

Bestämmelserna
i 8 kap. 6 § första stycket 3 samt 8 § äger ej tiU-lämpning i fråga om
undersökningsarbete som utförts före nya lagens ikraftträdande.

7 §

Vad
som enligt nya lagen gäller för det fall då faslighet svarar för nyttjanderätt,
servitul eller samfäUighelsrält skall tUlämpas även då fastighet besväras av
ålerköpsrält, rätt tiU elektrisk kraft eller rätt tUl avkomst eller annan
förmån.

8 § .

I
fråga om utmål som utlagts före den 1 jan. 1940 eller på grand av inmutning som
sökts dessförinnan skall vidare följande särskilda bestämmelser gälla.

1.
Nya lagen inskränker ej den
rätt som i fråga om dylikt utmål tUlkommer gruvinnehavare och jordägare alt
inom utmålets hittillsvarande gränser eller på grand av donlägesrätt
tUlgodogöra sig de mineral rättigheten ursprangligen avsett. Äldre bestämmelser
skall fortfarande tillämpas beträffande uppkomsten av nya jordägarandelar inom
sagda gränser och beträffande skyldighet för jordägare alt efter att ha
erhållit sådan andel ersätta inmutaren värdet av dessförinnan anskaffade byggnader,
redskap och förråd.

2.
Vid tiUämpning av bestämmelsema
om kronoandel i 5 kap. på område, som genom framtida utvidgning tUlägges utmål
varom nu är fråga, skall vad där sägs om utmålsläggningen och
utmålsförrättningen i stället avse ulvidgnuigen och förrättningen för denna.
Vid brytning på område som nyss sagts skaU avgäld lUl jordägaren utgå med så
stor del av avgäldens belopp enligt 6 kap. 3 § som svarar mot vad på området
belöper av hela utmålets areal.

3.
Enligt äldre författningar
inmutade sjö- och myrmalmstäkter samt grave- och slaggvarp, för vUka
försvarsavgift enligt 7 kap. 1 § ej erlägges något av åren 1973 och 1974,
skall vara förverkade den 1 jan. 1975.

Försvarsavgiflen för sjö-
och myrmalmsutmål skall utgöra högst femhundra kronor om året för varje utmål.
Sådan försvarsavgift skaU i sin helhet tUlfalla staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
2

Gravrättsutredningens
förslag i betänkandet (SOU 1970:45) Gravrättslig speciallagstiftning

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas
alt 1 och 7 §§ lagen den 3 juni 1966 om kontinentalsockeln samt
övergångsbestämmelsema tUl samma lag skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
konlinentalsockeln------ omkontinenlalsockeln.

Med konlinentalsockelns------- dess
underlag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom allmänt
vattenområde

äger denna lag ej tillämpning på

sådan undersökning och bearbet

ning av inmutningsbart mineral

som avses i gruvlagen den 3 juni

1938 (nr 314) och ej heller på

fångst av sådana levande naturtill

gångar som omfattas av svensk

lagstiftning angående fiske.

iAs.;-.- ___________ .... ;;...._.

Inom aUmänt vattenområde
äger denna lag ej tillämpning på fångst av sådana levande naturtillgångar som
omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beviljas
inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger på grund av
tillstånd enligt 3 §, eller avser sådant tillstånd inmutat område, får arbete för
undersökning eller bearbetning, som verkslälles på grand av först uppkommen
rättighet, icke hindras på grand av rättighet som tUlkommit senare. Uppslår
tvist om hur de särskUda slagen av arbete skola bedrivas, skall bergmästaren,
med iakttagande av föreskrift som enligt 4 § har fogats vid tillståndet,
bestämma hur arbetena skola ordnas för att innehavaren av äldre rättighet
skall kimna driva sitt arbete ändamålsenligt och med minsta förfång för den
senare rättsinnehavaren.

7 §

Meddelas
tillstånd enligt denna lag i fråga om viss naturtillgång på område, som
omfattas av förut beviljat tillstånd avseende annan naturtillgång, får arbete
för undersökning eller bearbetning, som verkslälles på grund av först uppkommen
rättighet, icke hindras på grund av rättighet som tillkommit senare. Uppstår
tvist om hur de särskilda slagen av arbete skola bedrivas, skall
tillsynsmyndigheten, med iakttagande av föreskrift som enligt 4 § har fogals
vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för alt innehavaren av
äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenhgt och med minsta
förfång för den senare rättsinnehavaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag

I fråga--

- juh 1966.

särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avser
tillstånd enligt denna lag område som omfattas av koncession enligt lagen
angående sten-kolsfyndigheter m. m. eller uranlagen eller av undersökningstillstånd
enligt sistnämnda lag, äga bestämmelserna i 7 § för det fall att tillstånd
avser område som är inmutat enligt gruvlagen motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1973.

I
fråga om inmulningsrätt som före nya lagens ikraftträdande uppkommit på
allmänt vattenområde i havet föreskrives i gravlagen (1972: ). Beträffande
arbete på område som omfattas av såväl inmutningsrätt som nyss sagts som
tiUstånd enligt lageri om konlinentalsockeln gäller 7 § i sin äldre lydelse.

2
Förslag till

Ändringar i
utredningens tidigare framlagda förslag till gruvlag (SOU 1969:10)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt SOU
1969:10

Ny lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inmutat
område får icke omfatta

1. område som--------

13.
område varpå sökts eller

meddelats koncession enligt lagen

angående stenkolsfyndigheler

m.
m., undersökningstillstånd eller koncession enligt uranlagen eller tillstånd
enligt lagen om kontinentalsockeln, såvida begärd inmutning avser mineral som
förekommer i sådant samband med fyndighet som avses med ansökningen,
koncessionen eller tillståndet att det ej kan tillgodogöras för sig eller utan
skada för denna fyndighet.

ansökningen inkom,

13.
område varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen om vissa
mineralfyndigheler, såvida begärd inmutning avser mineral som förekommer i
sådant samband med fyndighet som avses med ansökningen eller koncessionen att
det ej kan tillgodogöras för sig eller ulan skada för denna fyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Undanlag från -

är därtill.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 265

Lydelse
enligt SOU 1969:10 Ny lydelse

6
kap. 2 §

Gruvinnehavaren
får----------- inmutningsbara mineralen.

Av
de-------------------- slutiigt bestämls.

Vad
i denna paragraf föreskrives Vad som föreskrives ovan i

om rått för
gruvinnehavaren att denna paragraf medför icke rätt

tillgodogöra
sig icke inmutnings- för gruvinnehavaren att tillgodogö-

bara
mineraliska ämnen gäller icke ra sig exploaterbar fyndighet av

ämnen som avses med
uranlagen, mineral som avses med lagen om

såvida
det ej är fråga blott om att vissa mineralfyndigheler, såvida

taga
ut material ur fyndighet för det ej är fråga blott om att taga

analys
eller anrikningsförsök. ut material ur fyndighet för analys

eller
anrikningsförsök.

13
kap. 5 §

Närmare
bestämmelser rörande Denna lag äger icke tillämpning

tillämpningen
av denna lag utfar- på allmänt vattenområde i havet, das av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

13
kap. 6 §

Närmare
bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag utfärdas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

14
kap. 9 §

Bestämmelsen
i 13 kap. 5 § hindrar ej att inmutning eller utmål lägges på allmänt
vattenområde i havet efter inmutningsansökan som ingivits före nya lagens
ikraftträdande. I fråga om utmål på sådant vattenområde gäller ej bestämmelserna
i 6 kap. 5 och 6 §§.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 266

Bilaga
3 De remitterade förslagen

1
Förslag till Gruvlag

Härigenom
förordnas som följer

1
kap. Grundläggande bestämmelser

1 §
Var och en äger under de föratsättningar och i den ordning som

anges i denna lag erhåUa rätt att undersöka och bearbeta sådan på

egen eller annans grund belägen mineralfyndighet soin är inmutnings

bar (inmutningsrätt). .

Angående
vissa inskränkningar i rätten att inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller
bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gravdrift gäller särskilda
bestämmelser.

2 §
Mineralfyndighel är inmutningsbar, om den innehåUer

1. malm tiU någon av följande metaller, nämligen:
guld, silver, platina, kvicksUver, koppar, bly, zink, jäm, mangan, krom,
kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, anlimon och
arsenik, dock icke sjö- eller myrmalm, eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatil eUer magnesit.

3 §
Inmulningsrätt erhålles efter ansökan hos bergmästaren.

Bifalles
ansökningen, utfärdas bevis om inmutningsrätlen (mulsedel). Sökanden
(inmutaren) får därefter inom del område som anvisas i mulsedeln (inmutat
område) ulföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral.

4 §
VUl inmutaren bryta och tillgodogöra sig inmulnkigsbart mineral,

skall han ansöka om det hos bergmästaren. Visar inmutaren därvid

1. att
inmutningsbart mineral finnes inom det inmutade området,

2.
att mineralet lämpar sig för
teknisk bearbetnmg, och

3. att det förekommer i sådan myckenhet all
fyndigheten sannolikt kan göras tiU föremål för gruvdrift, har han rätt att vid
särskild förrättning (utmålsförrättning) få sig anvisat arbetsområde (utmål)
samt där bryta och tiUgodogöra sig inmutningsbart mineral.

5 §
Inmutningsrätt gäller i förhållande tiU annan inmutare från och

med den dag då ansökningen därom kom in liU bergmästaren.

Har
flera samma dag kommit in med ansöknmgar som helt eller delvis avser samma
område, har de lika räll i fråga om det område som är gemensamt för
ansökningarna. Har någon av sökandena, innan ansöknmg-arna kom in, först
upptäckt inmutningsbar mineralfyndighet inom det område hans ansökan avser och
är fyndplatsen icke belägen på område som förut varit inmutat eller belagt med
utmål, skall dock inmutningsrätten till området tiUhöra honom ensam.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 267

2
kap. Inmutning

Inmutat
område

1 §
Inmutat område skaU ha lämplig form och får icke vara större än

att del kan antagas att sökanden har möjlighet att undersöka del i sin hel

het på ett ändamålseiUigt sätt. Området skaU vara bestämt tiU läge och

gränser på sådant sätt att det lätt och säkert kan återfinnas på marken.

Gränsema
räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

2 §
Inmutat område får ej omfatta

1.
område som genom lag förklarats
utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för statsgravefält statlig
myndighet gjort framstäUning hos Konungen, om inmutning icke sökes för statens
räkning,

2.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort
framstäUning hos Konungen,

3.
befäslningsområde och, i den
utsträckning Konungen bestämmer, område utanför detta,

4.
kyrkogård eller
begravningsplats,

5.
område på mindre avstånd än
trettio meter, i horisontalplanet räknat, från sådan järnväg eller kanal som är
upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats, allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan, varvid avståndet räknas från
ytterkant av bank eUer skärning eller, om sådan icke finnes, från själva
anläggningens ytterkant,

6.
område på mindre avstånd än
etthundra meter, i horisontalplanet räknat, från byggnad som är avsedd att
stadigvarande användas tUl bostad eller från tomtplats eller trädgård vid
sådan byggnad, varvid dock under byggnad ej innefattas byggnad på inmutat eller
ulmålslagt område,

7.
område som upplages av kyrka,
annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eUer pensionat eller av
vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är
avsedd för mer än femtio personer,

8.
område som upplages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

9.
område med stadsplan eller
byggnadsplan,

10. redan inmutat eller ulmålslagt område eller område
som omfattas av företrädesrätt enligt 1 kap. 5 §, i den mån ansökningen varpå
företrädesrätten grundas leder till all området inmutas,

11. område som avses med en senast samma dag som
ansökningen om inmulningsrätt inkommen ansökan om utmål eller om utvidgning av
utmål, i den mån området anvisas som utmål eUer för utvidgning,

12. område som tidigare varit inmutat eller ulmålslagt,
om icke minst ett år förflutit från det rätten därtill upphörde,

13. område
varpå sökts eUer meddelats koncession enligt lagen

(1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheler m.m. eUer undersöknings

tillstånd eller koncession enhgt uranlagen (1960: 679), om begärd inmut

ningsräll avser mineral som förekommer i sådant samband med fyn

dighet som avses med ansökningen, koncessionen eller tillståndet att

det icke kan tillgodogöras för sig eUer utan skada för fyndigheten.

Undantag
från bestämmelsema i första stycket kan medges, i fall 13 av Konungen, i fall
5 av länsstyrelsen bettäffande allmän väg och i

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 268

övrigt
av vederbörande förvaltningsmyndighet, i fall 69 och 13 av länsstyrelsen, i
faU 12 av statens industriverk samt i fall 68 och 13 även av vederbörande
rättsägare.

3
§ Kan i annat faU än som avses i 2 § gruvdrift inom visst område antagas komma
all hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eUer planerad användning av
marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, kan Konungen
förordna att inmulnmgsrätt icke får bevUjas inom området utan tiUstånd av
Konungen eller myndighet som Konungen bestänamer.

Inmutningsansökan
och dess prövning

4
§ Fråga om bevUjande av
uimulningsrätt prövas av bergmästaren i det distrikt där det med ansökningen
avsedda området eller större delen därav ligger.

5
§ Ansökan om inmulningsrätt
skall vara skriftiig och mnehålla

1.
beskrivning av det område som
avses med ansökningen,

2.
uppgift om mineralfyndighelens
art,

3.
uppgift om fastighet som
beröres av ansökningen,

4. namn och adress på fastighetsägaren och de övriga
sakägare sökanden känner tiU,

5.
den utredning som i övrigt kan
anses behövlig.

Sökanden
skaU erlägga föreskriven ansökningsavgift och förskott tUl imdersökningsavgift
enligt 3 kap. 2 §.

6 §
UppfyUer ansökan icke föreskriftema i 5 § eller är den i övrigt

ofullständig, kan bergmästaren förelägga sökanden att inom viss tid av

hjälpa brislen. Föreläggande skall delges.

Efterkommes
icke föreläggande att avhjälpa brist i ansökan och är bristen så väsentlig att
ansökningen icke kan ligga till grand för prövning av ärendet eUer har avgift
eller förskott icke betalats, skall ansökningen avvisas.

Fråga
om avvisande av ansökan skall skyndsamt utredas och avgöras.

7
§ Inkommer samma dag flera
ansökningar rörande samma område, skall var och en av sökandena delges
föreläggande alt, om han vill göra gällande företrädesrätt enligt 1 kap. 5 §,
inom viss tid väcka talan därom vid domstol. Iakttages icke liden, är rätten
till talan förlorad. Innan tiden gått ut eller, om lalan väckts, tvisten
slutiigt avgjorts, får bergmästaren ej avgöra inmulningsärendet.

8
§ Är fråga om bevUjande av
inmutningsrätt beroende på prövningen av antingen äldre ansökan om sådan rätt
eUer av ansökan om anvisande eUer utvidgning av utmål, skaU frågan vUa till
dess den andra ansökningen slutiigt prövats.

Har
myndighets tiUstånd till inmutning begärts i fall då sådant behövs enligt 2
eller 3 § eUer enligt särskUda bestämmelser, skall ansökningen om
inmulningsrätt vUa i avvaktan på myndighetens beslut.

9 §
Bergmästaren får avgöra ärende om bevUjande av inmutnings

rätt utan att annan än sökanden erhållit tillfälle alt yttra sig.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 269

10 §
Ansökan om inmulningsrätt skall avslås, om

1.
enligt särskUda bestämmelser
Konungens tillstånd tUl inmutning behövs och sådant vägrats,

2.
den uppgivna mineralfyndighelen
ej är inmutningsbar,

3.
hela det med ansökningen
avsedda området är beläget på område tiU vUket enhgt 2 § 4,10 eller 11
uimulningsrätt icke får beviljas,

4.
hela det med ansökningen
avsedda området är beläget på område tiU vUket inmutningsrätt enligt 2 eller 3
§ ej utan särskiU tillstånd eUer medgivande får bevUjas och sådant vägrats.

11
§ Finnes, när inmutningsärende
avgöres i sak, icke skäl lUl avslag enhgt 10 §, skall bergmästaren bevUja
inmutningsräll, fastställa undersökningsavgifl enhgt 3 kap. 2 § och utfärda
mulsedel.

12
§ Bergmästaren skall genast
översända mulsedeln till inmutaren och delge fastighetsägaren och övriga kända
sakägare avskrift av mulsedeln.

Inom två månader från det
mulsedeln utfärdats skall bergmästaren dessutom införa meddelande om mulsedehi
och dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar samt minst en av ortens
tidningar.

3
kap. Undersökningsarbete

1 §
Minst två veckor innan undersökningsarbete på inmutat område

påbörjas, skall genom inmutarens försorg underrättelse härom delges så

väl ägare till den mark där arbetet skaU bedrivas som innehavare av

nyttjanderätt till marken. Äges eller innehas marken av enskUd person

som är frånvarande och låter egendomen förvallas av annan, får under

rättelsen överbringas till förvaltaren.

Innan undersökningsarbete
påbörjas skall inmutaren ställa säkerhet för ersättning enligl 11 §, om icke
den som är berättigad till ersättning medger annat.

2 §
Inmulare skaU utge undersökningsavgifl till staten enligt de

grander som Konungen bestämmer.

Undersökningsavgift
erlägges i förskott för undersökningstiden eller den förlängning därav som kan
ha medgivits enligl 7 §. Avgiften betalas lUl bergmästaren.

3 §
Undersökningsarbete får beslå endast i sådana åtgärder som be

hövs för att visa att inmutningsbar mineralfyndighet förekommer inom

det inmutade området och för att vinna närmare kännedom om fyndig

hetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

På inmutat område får
inmutaren ej utan tUlstånd av markens ägare och innehavare uppföra annan
byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för undersökningsarbetet. I den
mån det behövs, får han begagna eller bygga väg till och inom området.

Alla
åtgärder skaU utföras så att minsta skada och intrång vållas.

4 §
Inmulare får använda inmutningsbart mineral som brytes under

arbetet endast i den mån del behövs för undersökning av dess beskaffen

het och lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som inmutaren

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 270

därvid
utvinner får han tUlgodogöra sig. På samma sätt får inmutaren utnyttja sådant
varp inom området vartUI förutvafande gravinnehavare eUer annan inmutare icke
har rätt.

Inmulare
får bryta ej inmutningsbart mineraliskt ämne endast i den mån det behövs för
undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det brutna får inmutaren
använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

5
§ Bergmästaren får meddela
särskUda föreskrifter för alt förebygga att inmulare överskrider sin rätt enhgt
3 § första stycket eller 4 §. Sådana föreskrifter länder omedelbart tiU
efterrättelse.

6
§ Påbörjas imdersökningsarbete
i strid med 1 § andra stycket eller uppföres byggnad i strid med 3 § andra
stycket, får överexekutor på ansökan av den som äger eller innehar marken
förordna att arbetet skall inställas eUer att byggnaden skall tagas bort på
inmularens bekostnad. Har förfarandet skett på statens mark, får ansökan om
handräckning göras av allmän åklagare, I sådant faU skaU kostnaden för
förrättningen förskjutas av allmänna medel, om utmätningsmannen begär del. I
övrigt äger de bestämmelser som gäller för fall som avses i 191 § utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) motsvarande tiUämpning.

7
§ Undersökningsarbete skall
vara utfört inom tre år från dagen för mutsedelns utfärdande, om icke
bergmästaren efter ansökan medger att undersökningstiden förlänges. Sådant
medgivande får avse högst tre år. Har inmutaren ej utfört något ändamålsenligt
undersökningsarbete och kan det ej heller antagas alt han kommer att göra det,
får förlängning icke medges.

Utöver
vad som följer av första stycket får undersökningstiden förlängas med högst
fyra år, om synnerliga skäl därtUl förehgger. Fråga om sådan ytterligare
förlängning prövas efter ansökan av statens industriverk.

8 §
Ansökan om förlängning av undersökningslid skaU ha kommit in

före utgången av den löpande undersökningstiden.

Beträffande
ansökan om förlängning äger 2 kap. 5, 6 och 9 §§ motsvarande tUlämpning.

9 §
När förlängning av undersökningslid medges, skall undersöknings

avgifl enhgt 2 § fastställas för den lid förlängningen avser.

Beslut
om förlängning av undersökningstid skall genast översändas till inmutaren och
delges med fastighetsägaren och övriga kända sakägare.

10
§ Är vid undersökningstidens
utgång ansökan om utmål eUer om förlängnhig av undersökningstiden beroende på
prövning, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen slutligt prövats.
Avvisas eller avslås ansökningen om förlängning av undersökningstiden men söker
inmutaren utmål inom den i 4 kap. 6 § angivna tiden, får undersökningsarbetet
fortgå till dess ansökningen om utmål slutiigt prövats.

11
§ Föranleder
undersökningsarbete skada eUer intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om
ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger.

Har,
när utmålsförrättning hålles, tvist om ersättning som avses i första stycket
icke hänskjutits till avgörande äv skUjemän eller domstol.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 271

skaU
frågan, där icke parterna enas om ersättningen, prövas vid förrättningen.

4
kap. Utmål

Utmål
och mark för gruvdriften

1 §
Utmål skall ha den storlek och utformning som med hänsyn till

fyndighetens sträckning, gravdriftens behov och övriga omständigheter

är lämplig. Utmålet skaU omfatta mmst ett på det inmutade områ

det beläget ställe, där inmutnmgsbar fyndighet påvisats.

Gränsema
räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

2 §
Inom utmålet har sökanden rätt att få sig anvisad den mark som

behöver tagas i anspråk för arbetet ovan jord. Sådant område bestäm

mes i enlighet med sökandens förslag, om det ej är uppenbart att viss

mark icke behövs för gruvdriften eUer därmed sammanhängande verk

samhet.

Utanför
utmålet har sökanden rätt att få sig anvisad mark som han behöver för
gravdriften eller därmed sammanhängande verksamhet såsom för uppläggande av
mahn samt varp och andra avfaUsprodukter, uppförande av byggnad eUer annan
anläggning eller för väg, transport-bana eller ledning. Område som hotas av ras
eUer sättningar kan också anvisas.

3 §
Föreligger vid utmålsförrättningen inmulningshinder som avses i 2

kap. 2 eller 3 §, skall hindret, om det förelåg redan vid mutsedelns ut

färdande, gälla även i fråga om utläggande av utmål inom det inmutade

området.

Vid
utmålsläggning utanför det inmutade området äger bestämmelserna i 2 kap. 2 §
första stycket 111 och 13, 2 § andra stycket samt

3
§ motsvarande tUlämpning, om hindret
uppstod innan ansökningen om utmål inkom. Utmålet får dock omfatta annat
inmutat område eller område som avses med ansökan om utmål eller om utvidgning
av utmål, om innehavaren av inmulningsrätten medger det. Annat utmål får icke
lagas i anspråk.

4
§ Har flera samma dag kommit in
med ansökningar om utmål beträffande samma område, äger den företräde som
först kommit iri med ansökan om inmutningsräll. Ansökan om utvidgning av utmål
har företräde framför en samma dag inkommen ansökan om utmål.

Ansökan
om utmål

5
§ Fråga om anvisande av utmål
prövas av bergmästaren i det distrikt där inmutnuigsrätten bevUjats.

6
§ Ansökan om utmål skall ha
kommit in före utgången av undersökningstiden eller den förlängning därav som
kan ha medgivits. Har ansökan om förlängning av undersökningstiden som gjorts
inom nämnda tid avvisats eller avslagils, får dock utmål sökas inom fyra veckor
från den dag då ansökningen slutiigt prövades.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 272

Ansöker
mmutare ej om utmål mom tid som avses i första stycket, förlorar han
inmutningsrätlen.

7 §
Ansökan om utmål skaU vara skriftlig och ange

1.
yrkandet och de omständigheter
på vilka det grandas,

2.
fasligheter och sakägare som
beröres av ansökningen,

3.
mark som sökanden önskar taga i
anspråk.

4.
den utredning som i övrigt kan
anses behövlig.

Sökanden
skall lämna förskott till kostnad som avses i 34 § första och andra styckena,
om bergmästaren begär det.

8 §
UppfyUer ansökan icke föreskriftema i 7 § eller är den i övrigt

ofuUsländig, kan bergmästaren förelägga sökanden alt inom viss lid av

hjälpa brislen. Föreläggande skall delges.

Efterkommes icke
föreläggande all avhjälpa brist i ansökan och är brislen så väsentiig att
ansöknmgen icke kan ligga tUl grand för prövning av ärendet eller har begärt
förskott icke betalats, skall ansökningen avvisas.

Fråga
om avvisande av ansökan skall skyndsamt utredas och avgöras.

9 §
Är fråga om anvisande av utmål utanför det inmutade området

beroende på prövningen av äldre ansökan om inmulningsrätt eller av

ansökan om anvisande eUer utvidgning av utmål, skall frågan vUa tiU

dess den andra ansöknuigen slutiigt prövats.

Har myndighets tUlstånd
tUl utmålsläggning begärts i fall då sådant behövs enligl 3 § eller enligt
särsldlda bestämmelser, skall ansökningen om utmål vUa i avvaktan på
myndighetens beslut.

Kungörande
av utmålsförrättning

10
§ För prövning av fråga om
utmålsläggning, skall bergmästaren så snart det kan ske förelaga förrättning.

11
§ Bergmästaren skall minst fyra
veckor före utmålsförrättningen i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom
orten införa kungörelse om tid och plats för förrättningen. I kungörelsen skall
ansökningens innehåll anges.

Kungörelsen
skaU i god lid före sammanträdel delges sökanden och kända sakägare.

Styrkt
avskrift av ansökningshandhngarna skall samtidigt med kungörelsen översändas
till lämplig person på platsen för alt av denne håUas tillgänglig för
sakägarna. I kungörelsen skall anges var avskriften finnes tillgänglig.

12
§ Ägare av mark som omfattas av
ansökningen skall uppge sakägare i fråga om marken som är kända för honom.
Underlåter han det utan gUtigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd
av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Erinran härom skall införas i
kungörelse enligt 11 §.

13
§ Uppskjutes förrättning eUer
skall förrättning återupptagas, behöver ny kungörelse ej utfärdas. I fråga om
delgivning av kallelse äger i sådant fall 11 § andra stycket motsvarande
tiUämpning.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 273

Har
vid sammanttäde tillkännagivits tid och plats för fortsatt förrättning,
behöver den icke kallas som i föreskriven ordning underrättats om del
sammanttäde då tUlkännagivandet skedde.

14
§ Vistas ägare av fastighet eller ställföreträdare för denne stadigvarande
utom riket och kan delgivning som avses i 11 § andra stycket eller 13 § icke
ske här i riket med känt ombud, får handlingen lämnas till den som förvallar
eller brakar fastigheten.

Den
tUl vUken handlingen lämnats är skyldig att snarast sända hand-Imgen vidare tUl
den sökte, om det kan ske. Han skall erinras därom, när handlingen lämnas tUl
honom. Är den söktes uppehållsort känd, skaU bergmästaren därjämte med poslen
sända honom meddelande om delgivnmgen.

Delgivningen
anses ha skett, när handlingen lämnats enligl första stycket.

Utmålsförrättning

15
§ Förekommer vid
utmålsförrättning fråga om ersättning enligt 30 § eller 3 kap. 11 §, skall
bergmästaren biträdas av två gode män. Detsamma gäller när bergmästaren finner
att det behövs eller när sakägare begär det och oskäUgt dröjsmål icke
föranledes därav.

16
§ Bergmästaren utser gode
männen bland dem som i orten är valda till gode män vid
fastighetsbUdningsförrältning.

17
§ Skall gode män medverka,
åligger det bergmästaren att kaUa dem tiU förrättningen. Till tjänstgöring bör
företrädesvis kallas gode män med behövlig ortskännedom och sakkunskap.

Är
god man av jäv hindrad alt tjänstgöra eller uteblir han från sammanträde och
kan annan god man ej ulan tidsutdräkt infhma sig, får bergmästaren tiU
Ijänslgörmg som god man kalla någon som är valbar tUl god man vid
fastighelsbUdningsförrätlning.

Den
som kallats att tjänstgöra som god man är underkastad ämbetsansvar i fråga om
tjänstgöringen.

18
§ Vad som föreskrives i 4 kap.
12 § rättegångsbalken om hinder för dem som är varandra närslående alt
tjänstgöra samtidigt som domare äger motsvarande tUlämpning bettäffande bergmästare
och gode män.

19
§ Mot bergmästare och god man
gäller samma jäv som mol domare.

20
§ VUl sakägare anföra jäv mot
bergmästare eller god man, skaU han framstäUa invändnmg därom första gången han
för talan i ärendet sedan han fick kännedom om alt förrätlningsmannen tjänstgör
och att jävsanlednhig föreligger. Underlåter han det, är hans rätt all anföra
jäv förfaUen.

Sedan
fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit, får han endast vidtaga åtgärd som
ej ulan synneriig olägenhet kan uppskjutas och som ej innefattar avgörande av
en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådan åtgärd får vidtagas av
bergmästaren, även om han förklarats jävig.

18
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 274

Den
omständigheten all förrältnmgsman fmnes vara jävig påverkar icke giltigheten av
beslut eller åtgärd som tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

21
§ När gode män biträder vid
förrättningen, avgör bergmästaren och gode männen gemensamt fråga om jäv enligt
19 § och om ersättning enligt 30 §, 34 § andra stycket, 35 § första stycket och
3 kap. 11 §. I övrigt avgör bergmästaren ensam tiU förrältnmgen hörande
frågor.

22
§ Har förrätlningsmannen olika
mening i fråga som de har att avgöra gemensamt, gäller såsom deras beslut vad
två av dem säger. Har varje förrättningsman sin mening, gäller bergmästarens
mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skaU dock den mening
gäUa som avser den näst största mängden.

23
§ För utredning av fråga, vars
bedömande kräver särskild fackkunskap, får bergmästaren anlita biträde av sakkunnig.
Den som står i sådant förhåUande tUl saken eller till någon sakägare alt hans
tillförlitlighet kan anses förringad får ej anlitas som sakkunnig.

24
§ Bergmästaren skall föra
protokoU över vad som förekommer vid förrättningen.

25
§ Vid förrättningen skaU
avgöras alla frågor som har samband med utmålsläggningen.

I
beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, om det icke framstår
som obehövligt att upplysa om dem.

Meddelas
beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande.

26 §
Uteblk sökanden ulan alt ha anmält laga förfaU från förrätt

ningssammanlräde lUl vUkel han kallals i föreskriven ordning, skall för

rättningen instäUas. Förrättningen skall dock ålerapptagas, om sökan

den begär det inom tre veckor och senast inom lid som i 6 § är föreskri

ven för ansökan om utmål.

Har
sakägare ej i föreskriven ordning underrättats om förrältnings-sammanttäde,
skall förrättningen uppskjutas, såvida icke sakägaren ändå infunnit sig eUer
medger all förrättningen likväl slutföres.

Påbörjad
förrättning får uppskjutas, om viss fråga icke kan avgöras utan ytterligare
utredning eUer om del av annat skäl är oundgängligen nödvändigt. Är sökandens
närvaro icke påkaUad vid den fortsatta förrättningen, kan denna slutföras i
sökandens frånvaro.

27
§ Visas vid förrällnmgen alt de
i 1 kap. 4 § angivna förulsättnmg-ama för erhåUande av utmål bhvit uppfyllda,
skall sökanden anvisas utmål enligt 1, 3 och 4 §§.

28
§ Vid förrättningen skall
utmålets belägenhet och sträckning noga beskrivas. Om bergmästaren icke bestämmer
annat, skall utmålets gränser utmärkas på marken. Över utmålet skaU upprättas
karta. Kan resultatet av utmålsläggningen åskådliggöras ulan karta, behöver
sådan dock ej upprättas.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 275

Mark
som anvisas enligl 2 § skall, där det ej är obehövligt, utstakas och utmärkas
på karta.

29
§ I samband med utmålsläggning skaU fastställas försvarsavgift enligt 7 kap.
1 §.

Ersättning
m. m.

30 §
Faslighetens ägare och innehavare av särskUd rätt till fastighe

ten har rätt till ersättning för den skada som de lider genom att mark

upplåtes enligl 2 §. Uppkommer i övrigt skada på grund av utmålslägg

ningen, skall även sådan skada ersättas.

I
fråga om ersättnuig äger bestämmelsema i 4 kap. expropriationslagen (1972:
719) motsvarande tUlämpning. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tUlämpas på
värdeökning som ägt ram under tiden från dagen tio år före det ansökningen om
utmål gjordes.

Lider
fastighet på grund av upplåtelse enligt 2 § synnerligt men, skall den vid
tiUämpningen av 4 kap. expropriationslagen anses ha blivit i sin helhet
exproprierad.

31
§ I fråga om ersättningens
bestämmande äger 5 kap. 2324 §§ och 27 § första stycket första punkten
expropriationslagen (1972: 719) motsvarande tillämpning.

32
§ Träffar parterna ej
överenskommelse om ersättnmg, bestämmes sådan vid förrättningen.

33
§ Uppkommer fråga om ersättning
för skada eUer intrång som har uppstått efter utmålsförrättningen och som icke
kunnat föratses vid förrättningen, är denna lag icke tiUämplig.

Förrättningskostnader
m. m.

34 §
TiU bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid

förrättning enligl föreskrifter som meddelas av Konungen.

Sakkunnig har rätt till
ersättning för kostnader och tidsspillan på grund av uppdraget och till skäUgt
arvode. Anlitas befattningshavare i allmän tjänst som sakkunnig, utgår
ersättning endast när särsldld föreskrift är meddelad.

Sökanden skall betala
kostnaderna för ersättning som avses i första och andra styckena.

35 §
Sökanden skall ersätta annan sakägare de kostnader som denne

fåll vidkännas för all bevaka sin rätt vid förrättningen, i den mån annat

icke följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rätte

gångsbalken.

Återkallas ansökan om
utmål innan ärendet företagils till förrättning, föres talan om ersättning för
kostnader i ärendet vid den fastighetsdomstol inom vars område den berörda
marken eher större delen därav ligger.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 276

Förrättningens
avslutande

36
§ Sedan alla tiU förrättningen hörande frågor avgjorts, skall bergmästaren
förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslul).

I
avslutningsbeslutet skall anges vad som är att iakttaga vid fullföljd av talan
mot beslut under förrättningen.

Utbetalning
av ersättningsmedel

yi §
Vid förrättningen bestämd ersättning skall betalas inom tre månader från det avslutningsbeslulet
meddelades, även om delta icke vunnit laga kraft. På ersättningen utgår sex
procent årlig ränta från dagen för detta beslut.

38 §
Svarar mark som upplåtits enligt 2 § för beviljad eller sökt in

teckning, skall ersättning enligt 30 §, som ej avser personlig skada, jämte

ränta betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där utmålet

ligger. Avser ersättningen utmål som hör tiU olika län, skall nedsätt

ningen ske hos den länsstyrelse som bergmästaren bestämmer.

Om
innehavare av fordran som avses i första stycket Uder förlust därigenom att
ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av
överenskommelse meUan den ersättningsskyldige och den ersätlningsberältigade
eller av annan anledning icke blivit prövad vid förrättningen, har
fordringshavaren rätt alt av den ersältningsskyldige få gottgörelse för
förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse
skaU väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större
delen därav ligger.

39
§ Vid nedsättning skall den
eUer de som har del i fyndigheten (gruvinnehavaren) tiU länsstyrelsen ge in
utdrag av protokollet över utmålsförrättningen och gravationsbevis i fråga om
fastighet som beröres. Sker det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna
på gravinnehavarens bekostnad.

40
§ Försummar gravinnehavaren att
inom föreskriven tid betala eller nedsätta ersättning, skall länsstyrelsen på
begäran av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta.
Länsstyrelsen kan också efter bergmästarens hörande förordna att gruvarbetet
skall inställas till dess ersättningen erlagts eller uttagits.

I
fråga om uttagande av ersättning jämte ränta skall bestämmelserna i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om verkstäUighet av lagakraftägande dom i tvistemål,
varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande tUlämpning.

41
§ Medel som har nedsatts eller
uttagits enligt delta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål sällas in i
bank mot ränta.

42
§ Nedsatta eller uttagna medel
skall jämte upplupen ränta betalas ut av länsstyrelsen till den som är
berättigad till medlen. Därvid äger bestämmelsema i 6 kap. 18 § andra och
tredje styckena samt 19 § expropriationslagen (1972:719) motsvarande
tiUämpning.

Gruvinnehavaren
skall svara för kostnadema vid fördelningen av nedsatta medel, i den mån ej
annat följer vid en motsvarande tUlämp-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 277

ning
av 18 kap. 6 eUer 8 § rättegångsbalken. Fråga om ersättning för sådan kostnad
prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen
därav ligger.

Förändring
i fråga om utmål

43
§ Bestämmelserna i detta kapitel äger motsvarande tillämpning, om
gruvinnehavare önskar

1.
utvidga eller minska ulmålet
eUer reglera dess gränser,

2.
taga i anspråk ytterligare mark
enligt 2 §,

3.
avstå tidigare anvisad mark tUl
ägaren.

Vid
utvidgning eUer minskning av utmål skall 1 § första stycket andra punkten icke
tiUämpas. Vid reglering eller ny ulstakning av utmål skall gränsema på djupet
räknas på det sätt som tillämpades vid utmålets tillkomst. Lägges utmål
utanför det förat utmålslagda området, skaU, sedan undersökningstiden utgått,
hinder enligt 2 kap. 2 § första stycket 111 och 13 samt 3 § gäUa även om del
tUlkommit efter mutsedelns utfärdande.

Statens
industriverk kan efter ansökan förordna alt utmål, som gränsar tUl varandra,
skall för gemensam gravdrifl läggas samman till ett utmål. GUtighetstiden för
sådant utmål bestämmes tUl den längsta tid som återstår för något av de utmål
som lägges samman. Verket får även medge alt utmål delas upp i flera. Vid
sammanläggning eller uppdelning av utmål skall utmålsgränserna på djupet
räknas på det sätt som ursprungligen tUlämpats.

5
kap. Statens rätt till andel i gruvföretag

1 §
Lägges utmål för annan än staten, får staten andel i gruvföreta

get med hälften (kronoandel), om icke staten senast vid utmålsförrätt

ningen anmäler att den avslår från sådan andel.

Anmälan
enligt första stycket som icke sker vid förrättningen skall göras skriftiigen
hos bergmästaren. Bergmästaren skall genast sända meddelande till inmutaren om
sådan anmälan.

2 §
Har staten ej avstått från kronoandel, skall staten ersätta inmuta

ren hälften av dennes utgifter för såväl ersättning enligt 4 kap. 30 §

som utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel.

Har
inmutaren tillhörig mark lagils i anspråk för gravdriften, skall staten i
förhållande till sin andel ersätta inmutaren härför enligt de grunder som anges
i 4 kap. 30 och 31 §§.

Talan
om ersättning enligl första eller andra stycket väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

3
§ Staten får överlåta eUer
upplåta kronoandel lUl annan.

4
§ I fråga om förhållandet meUan
staten som innehavare av kronoandel och inmutaren gäller i övrigt
bestämmelsema i 6 kap. 1 § iredje stycket och 8 kap.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 278

6
kap. Rätt till brytning inom utmål m, m.

1 §
Inom utmål får gruvinnehavaren tUl utgången av tjugofemte året

efter det under vilket utmålsförrättningen avslutades bryta och tillgodo

göra sig inmutningsbart mineral.

Har
inmutningsbart mineral från tidigare gruvbrytning ej uppfordrats eller finnes
del på anvisad mark inom ulmålet, tillfaUer det gruvinnehavaren, om ej annat
följer av 7 kap. 3 §. Gruvinnehavaren får dock icke tUlgodogöra sig varp som är
föremål för rätt på grand av särskild inmutning erUigt äldre författning.

Inmutningsbart
mineral som brutits under undersökningstiden och ej använts enligt 3 kap. 4 §
tillfaUer inmutaren. Staten får dock hälften av sådant mineral, om staten
senast vid utmålsförrättningen begär del och ej avslår från kronoandel.

2 §
Gruvinnehavare får inom utmål bryta ej inmutnhigsbart minera

liskt ämne i den mån det behövs för gruvarbetets ändamålsenliga bedri

vande.

Av ej inmutningsbart
mineraliskt ämne som bratits före eller efter utmålsläggningen får
gruvinnehavaren använda vad som behövs vid gruvarbetet och dessutom
tillgodogöra sig aUt som icke förrän vid anrikning eller därmed likställt
förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral. Han får även i övrigt
tUlgodogöra sig ej inmutningsbart mine-rahskl ämne, om markägaren ej inom sex
månader efter tiUsägelse av-hämtar det och ersätter därpå nedlagda kostnader.
Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område
marken eller större delen därav ligger. Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet
från del ersättningsbeloppet slutiigt bestämts.

Vad
i denna paragraf föreskrives om rätt för gruvinnehavare att tillgodogöra sig
ej inmutningsbart mineraliskt ämne gäller ej ämne som avses med uranlagen
(1960: 679). Material som innehåller sådant ämne får dock lagas ut ur fyndighet
för analys eller anrikningsförsök.

3 §
Gravinnehavare får ej använda utmål i dagen eller under jord för

annat ändamål än gruvarbete och därmed sammanhängande verksamhet

för produkternas tUlgodogörande. Ej heller får område, som han utom

utmål fått sig anvisat enligt 4 kap. 2 § andra stycket, användas för annat

än där avsett ändamål.

I
dagen får utmål användas på sätt som anges i första stycket endast tUl den del
marken blivit anvisad enligt 4 kap. 2 § första stycket.

Gravinnehavare
skall hålla behövligt sfängsel på område som inom eller utom utmål tagits i
anspråk för ändamål som avses i första stycket. Om icke bergmästaren medger
annat, skall stängslet ulföras i varaktigt material.

4 §
Statens industriverk får efter ansökan av gruvinnehavaren eller

delägare i gruvan förlänga gruvrättens gUtighetstid med högst tjugo år i

sänder.

Sökanden
har räll till förlängning av gruvrätten med tjugo år, om han under gruvrältens
löpande giltighetstid inom ulmålet eller inom utmålsfält vari utmålet ingår
bedrivit regelbunden gruvbrytning. Detsamma gäller, om han under denna tid
ulfört undersökningsarbete av större omfattning inom ulmålet eller utmålsfältet
på område, som var utmals-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 279

lagt
när arbetet utfördes, eller där ulfört omfattande tillredningsarbeten eller
anläggningar för upptagande av gravdrift.

I
annat fall än som avses i andra stycket skaU frågan om förlängning prövas med
särskild hänsyn till del allmännas intresse av all främja ett ändamålsenligt
utnyttjande av landets mineraltillgångar.

5 §
Ansökan om förlängning skaU vara skriftiig och göras senast elt år

före utgången av gravrätlens löpande giltighetstid. Den skall ange den

tid och del område ansökningen avser och innehåUa de uppgifter i öv

rigt som behövs för prövningen av ansökningen.

Är
ansökningen ofuUsländig äger 2 kap. 6 § motsvarande tUlämpning.

6
§ Är vid den löpande
gUtighetstidens utgång ansökan om förlängning beroende på prövning, gäller
gravrälten till dess ansökningen slutligt prövats.

7
§ Statens industriverk får
efter ansökan meddela förhandsbesked om planerat arbete har sådan omfattning
alt del skulle berättiga till förlängning enligt 4 § andra stycket, om det
utföres.

8
§ Anmäler gravinnehavare till
bergmästaren all han icke längre vill behålla gravrätten, upphör denna vid
utgången av det år varunder anmälan gjorts.

9
§ Om verkan av all gravrält
upphör finns bestämmelser i 7 kap.

7
kap. Försvarsavgift, förverkande av rätt till gruva m, m,

1 §
Gravinnehavare skall från och med året efter det då utmålsför

rättningen avslutades utge en årlig försvarsavgifl till staten.

Försvarsavgift
utgär enligt de grunder som Konungen bestämmer. Avgiften erlägges årsvis i
förskott till bergmästaren före utgången av december.

2 §
Erlägges icke försvarsavgift inom tid som anges i 1 §, skall berg

mästaren delge den som antecknats i register som avses i 11 kap. 7 §

(gruvregisler) som innehavare av gruvan eUer, om gravföreståndare an

mälts enligt 8 kap. 2 §, denne föreläggande att inom viss tid, högst tre

månader, erlägga dubbla beloppet av vad som icke betalats vid påföljd

att gravrätten annars förklaras förverkad. I föreläggandet skall anges

del belopp som skall betalas.

Delgivning
enligt första stycket får icke ske med tillämpning av 5, 12 eller 15 §
delgivningslagen (1970: 428).

Efterkommes
icke föreläggande som avses i första stycket, skaU bergmästaren förklara
gravrälten förverkad. Gruvrätten upphör i så fall vid utgången av den dag då
föreläggandel skulle ha fullgjorts.

Beslut
enligt Iredje stycket skall delges person som avses i första stycket och, om
det kan ske, fastighetsägaren.

3 §
Upphör rätt till gruva enligt 6 kap. eller förverkas den enligt 2 §,

förlorar gravinnehavaren rätlen tiU

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 280

1.
inmutningsbart mineral som ej
uppfordrats,

2.
byggnad som gjorts för gravans
styrka och bestånd,

3.
mark som inom eller utom
ulmålet upplåtits för gravdriflen,

4.
stängsel som gruvinnehavaren
varit skyldig att hålla.

För
gravdriften gjord anläggning av annat slag än som avses i första stycket och
inmutningsbart mineral som uppfordrats ur gravan får utan avgift ligga kvar
under högst två år efter det att gruvrätten upphörde. Gruvinnehavaren förlorar
dock rätten tiU det som icke tagits bort inom denna tid.

4
§ Sedan gruvrätt upphört har fastighetens ägare rätt alt utan ersättning
förfoga över den mark som varit upplåten för gravdriften. Annan egendom till
vilken gruvinnehavaren förlorat sin rätt tillfaller också fastighetsägaren. För
gruvans styrka och bestånd gjorda byggnader samt stängsel som avses i 3 §
första stycket skall dock utan ersättning övergå till den som i föreskriven
ordning förvärvar rätt alt bearbeta gruvan. I fråga om inmutningsbart mineral
som brutits gäller bestämmelserna i 6 kap. 1 § andra stycket.

8
kap. Samäganderätt i gruva

1
§ Bestämmelsema i detta kapitel
gäller när två eller flera äger andel i samma utmål. Bestämmelserna i 410 §§
skall dock tUlämpas endast om delägama ej överenskommit annat.

2
§ För gravans förvaltning skall
delägama årligen utse en gravföreståndare. Denne skall vara svensk medborgare
och bosatt i riket.

Val
av gruvföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker icke sådan anmälan
eller har person som ej är behörig utsetts tiU gravföreståndare, ansvarar
varje delägare som om han var gruvans föreståndare.

3
§ Gravföreslåndare skall vid
föreskriven påföljd iakttaga bestämmelserna i 11 kap. Han får från delägarna
fordra in de tiUskott som behövs för detta och för erläggande av
försvarsavgift.

4
§ Minst en gång om året skall
hållas stämma med delägama. På stämman väljes gruvföreståndare samt behandlas
frågor om gravrörelsens bedrivande och andra gemensamma angelägenheter.

Stämma
skall utlysas av gruvföreslåndaren, när denne finner det lämpligt eller nar
delägare som äger minst en fjärdedel i gruvan skriftligen begär det. Finnes
icke gravföreståndare, kan var och en av delägama utlysa stämma.

Delägama
skaU kallas tUl stämma genom rekommenderade brev. Saknas kännedom om namn och
adress på någon av delägama, skall kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar
samt tidning inom orten. Kallelse skall utfärdas i god tid före stämman.

5 §
Vid omröstning har delägare rösträtt efter sin andel i gruvan.

Val
avgöres vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor skall, med iakttagande
av bestämmelserna i 68 §§, den mening gälla som fått högsta röstetal. Vid lika
röstetal gäUer den mening som biträdes av ordföranden. Lån får ej upptagas, om
ej alla samtycker till det.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 281

6 §
Vill några delägare utföra arbete för undersökning eller brytning i

större omfattning än övriga delägare och innehar de förra minst hälften

i gravan, skall det större arbetet utföras. Delsamma gäller där fråga är

om sådant arbete skaU påbörjas. De som begärt arbetet svarar dock för

merkostnaden.

Delägare som erlagt merkostnad
för brytning enhgt första stycket skaU tUlgodoräknas tUl merkostnaden hänförlig
del av den bralna malmen.

7 §
VUl delägare som icke deltagit i visst arbete ansluta sig till detta,

får det ske efter tUlkäimagivande på stämma eller skriftlig anmälan hos

gravföreståndaren. Han skall dock i förhållande till sin andel i gravan

ersätta av arbetet påkallad merkostnad för tidigare anskaffad egendom

eller nedlagd kostnad av följande slag, nämligen

1.
byggnader och andra
anläggningar, maskiner, redskap, inventarier och förråd, som är nödiga eller
nyttiga för fortsalt undersöknmg eller gravdrift, efter det värde egendomen har
vid delägarens anslutning lUl företaget,

2.
ersättning enligt 4 kap. 30 §
samt kostnader för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel,

3.
kostnader för sådana efter
utmålsförrättningen utförda undersöknings- och tUlredningsarbeten som är
nödiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller gruvdrift.

Har
delägare tUlhörig mark tagils i anspråk för arbetet, skall anslutande delägare
utge ersättning i förhållande tiU sin andel enUgl de grunder som anges i 4 kap.
30 §.

8
§ Talan om fördelnuig av
avkastning i fall som avses i 6 § eller beloppet av merkostnad enligt samma
paragraf eller ersättning enligt 7 § väckes vid den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger.

9
§ Delägare som utfört
imdersökningsarbete på utmålet skaU på begäran tillhandahålla annan delägare
resultatet av undersökningen.

10 §
Betalar delägare icke senast två månader efter anmodan därom

tUlskott som fordrats in enligt 3 § eller som behövs för bestridandet av

kostnadema för undersökningsarbete eller gruvdrift, har han till övriga

delägare förverkat sm andel i gravan med vad därtill hör. I sådant fall

behöver delägaren icke betala tUlskotlel.

9
kap. Övergång av rätt till gruva

1 §
Avtal varigenom rätt tUl gruva överlåtes skall upprättas skriftii

gen.

Avtal
som avses i första stycket gäller icke mot överlåtarens borgenärer, förrän
anmälan om Överlåtelsen gjorts enligt detta kapitel.

2 §
Har rätt tUl gruva övergått tiU ny innehavare, skaU denne skrift

hgen anmäla förvärvet hos bergmästaren inom tid som anges i 3 §.

Dödsbo
är icke skyldigt att anmäla förvärv av rätt tUl grava från.den döde i annat faU
än när dödsboet överlåter rättigheten. Make som till-

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 282

skiftats
rättigheten vid bodelning är icke skyldig att anmäla förvärvet utom när
rättigheten tillhört andra maken.

3 §
Anmälan som avses i 2 § skall göras inom tre månader efter det

att den handling på vUken förvärvet grundas (fångeshandlingen) upp

rättades.

Tiden
för anmälan räknas dock

1. för förvärv som beror av vUlkor, myndighels
tillstånd eller annan sådan omständighet, från det förv"ärvet
fullbordades,

2. för dödsbo, i faU som avses i 2 § andra stycket,
från det rättigheten överläts eller, om bouppteckning då icke registrerats,
från det registreringen skedde,

3. för den som är ensam delägare i dödsbo, från det
bouppteckningen registrerades eller, om han först därefter blivit ensam
delägare, från det så skedde, dock, om boets förvaltning omhänderhas av
boutredningsman eller testamentsexekutör eller om boet är avträtt till konkurs,
ej i något faU tidigare än från det han fick råda över rättigheten,

4. för testamentstagare som tiUagts rättigheten i
legat, från det testamentet vann laga kraft och legatel utgavs eller, om
bouppteckning då icke registterats, från det registteringen skedde,

5. när talan väckts om återgång eller hävande av
förvärv innan liden för anmälan utgick, från det dom varigenom lalan ogillades
vann laga kraft.

4
§ Den som gör anmälan skaU inge
fångeshandhngen och de övriga handlingar som behövs för alt styrka förvärvet.
Gör dödsbo eller arvinge som är ensam delägare i dödsbo anmälan om förvärv
från den döde, anses inregistrerad bouppteckning efter denne som' fångeshand-luig.

5
§ Har fångeshandling icke
företetts eller har Konungens tillstånd till förvärvet ej erhållits, när sådant
behövs, skaU bergmästaren förklara anmälan utan verkan. I annat fall skall han
anteckna anmälningen i gravregislrel och förse fångeshandlingen med bevis om
anteckningen.

6
§ Bestämmelserna i 15 §§ äger
motsvarande tiUämpning när nyttjanderätt till gruva upplåtits eUer övergått
till ny innehavare.

10
kap. Inlösen av rätt till gruva

1 §
Innebär gemensamt utnyttjande av närbelägna utmål väsentlig

teknisk och ekonomisk fördel och är sådant utnyttjande av väsentiigt

intresse från allmän synpunkt, kan Konungen efter ansökan berättiga

innehavare av minst hälften i elt av utmålen all lösa annat av utmålen

med vad som hör tiU gruvrätten. Inlösen får icke medges, om avsevärd

olägenhet därigenom uppkommer för utmålsinnehavaren.

ViU
flera lösa, skall företräde ges ål den som har de bästa föratsättningama att
idka gravdrift på platsen.

2 §
Är det av synnerhg vikt från allmän synpunkt att viss mineralfyn

dighet undersökes eller bearbetas eller att fyndighet utnyttjas på annat

sätt eller i större omfattning än tidigare och vinnes härigenom väsent-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 283

lig
teknisk och ekonomisk fördel, kan Konungen förordna all utmål avseende
fyndigheten med vad som hör lUl gruvrälten skall mol ersättning avstås till
den Konungen bestämmer.

3
§ Förordnande enligt 1 eller 2
§ får icke meddelas. Om syftet därmed skäligen kan vinnas på annat sätt.

4
§ I fråga om inlösen och
ersättning enligl delta kaphel gäller expropriationslagen (1972: 719) i
tillämpliga delar, om ej annat följer av denna lag.

5
§ Har ulmålet ej undersökts i
sädan omfattning alt fyndighetens storlek och beskaffenhet kan bedömas med
tiUräckhg säkerhet, kan ersättningen bestämmas att helt eUer delvis utgå som
en årlig avgäld. På yrkande av den som avslår rättigheten skall så ske, om det
ej är uppenbart att ersättning kan bestämmas alt utgå på en gång.

6
§ Avgäld som avses i 5 §
erlägges i form av fast avgift och produktionsavgift. Produktionsavgiflen
beräknas med hänsyn till mängden eller värdet av de mineral som varje år
brytes och uppfordras inom utmålet. Från produklionsavgiflen för visst år
skall avräknas ett belopp som motsvarar den fasta avgiften för året.

Gmndema för avgälden
faststäUes för tjugo år i sänder. Part kan under det näst sista året av varje
tjugoårsperiod, räknat från beslutet om avgäldens fastsläUande, påkalla
omprövning av gmndema för avgälden. Har icke talan därom anhängiggjorts inom
angiven tid, skall avgälden under följande period utgå efter oförändrade
grunder.

7
§ Har avgäld bestämls enligt 5
§ och erhålles sådan kännedom om fyndigheten alt dess storlek och beskaffenhet
kan bedömas med tUlräcklig säkerhet, skall på talan av part avgälden upphöra
och rättighetens återstående värde bestämmas. Detsamma gäller, om regelbunden
gruvdrift pågått under sammanlagt minst tio år, såvida det ej är uppenbart att
sådan kännedom om fyndighetens storlek och beskaffenhet då icke vunnits.

8
§ Har enligt 7 § rättighetens
återstående värde beslämts, får förordnas att lösenbeloppel skall erläggas
genom årliga avbetalningar under viss tid, högst tjugo år. I samband med
avbetalning skall erläggas ränta på ej erlagt kapitalbelopp.

9
§ överlåtes gravrält för vUken
innehavaren har att erlägga avgäld enligl 5 §, äger bestämmelserna i 68 §§
tiUämpning ifråga om den nye innehavaren. Överlåtaren är fri från sina
förpliktelser enligt dessa bestämmelser först när den nye innehavaren släUt
säkerhet som avses i 12 § för fullgörandet av dem.

Upphör gruvrätt som avses
i första stycket på grund av försummelse av den lösande eller annan innehavare
av den inlösta rättigheten, är den som avstått rättigheten berättigad lUl
ersättning av den försumlige för den förlust som härigenom tillskyndas honom.
Väckes icke lalan om ersättning inom ett år från del gravrälten upphörde, är
rätten tUl lalan förlorad.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 284

10
§ Mål om inlösen eller
ersättning enligt delta kapitel prövas av den fastighetsdomstol inom vars
område utmålet eller större delen därav ligger. Gäller saken flera utmål som är
belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör utmålen vid
bestämmande av ersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages målet i
dess helhet av den fastighetsdomstol som Konungen eUer, efter Konungens förordnande,
annan myndighet bestämmer.

11
§ I mål om inlösen av gravrätt
är den lösande icke skyldig att svara för kostnad som motparten i målet
nedlagt på undersökning av den fyndighet rättigheten avser i vidare mån än
arbetet uppenbarligen är till nytta för den lösande.

I
mål om beloppet av avgäld som enligt fastställda grunder skall utgå för visst
år tUlämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

I
mål om ny prövning av gmndema för avgäld enligt 6 § andra stycket och mål
enligt 78 §§ eller 9 § andra stycket får domstolen, om särskilda
omständigheter föranleder det, förordna att den som avstått rättigheten själv
skaU vidkännas sina kostnader för målet vid fastighetsdomstolen.

12 §
Har i mål om inlösen av gravrält bestämls att ersättning för rät

tigheten skall utgå dels med ett engångsbelopp och dels i form av av

gäld, skall vid tillämpning av bestämmelserna i expropriationslagen

(1972: 719) om exproprialionsersältningens erläggande och expropria

tionens fullbordande engångsbeloppet anses som slutlig ersättning.

Har
vid inlösen av gruvrätt ersättningen icke till någon del beslämts att utgå som
elt engångsbelopp, skall den lösande anmäla detta tiU länsstyrelsen sedan
samtliga frågor i saken slutligt avgjorts. Sådan anmälan skaU vid tillämpning
av expropriationslagen anses ha samma verkan som anmälan enligt 6 kap. 8 §
samma lag.

Inlösen
i fall som avses i första och andra styckena anses icke fullbordad förrän den
lösande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för avgälden.

13 §
VUl någon för inlösen enligt 1 eller 2 § på annans utmål utföra

förberedande undersökningsarbete såsom mätningar, grävningar, borr

ningar eller sprängningar, får statens industriverk föreskriva alt tillttäde

tUl utmålet för sådant undersökningsarbete skall lämnas under viss tid.

Undersökningsarbetet
skall utföras så all minsta skada och intrång vållas. För undersökningen får
icke byggnad uppföras eller väg byggas i vidare mån än som oundgängligen kräves
för arbetets bedrivande. Resultatet av undersökningen skall tUlhandahållas
gruvinnehavaren.

Föranleder
undersökningsarbete skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om
ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger.

11
kap. Tillsyn över gruvdriften

1
§ Statens industriverk och bergsstatstjänstemännen skall utöva tUlsyn över
gruvarbetet.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 285

2 §
Gravarbete får icke bedrivas på sådant sätt att gruVans framtida

bestånd äventyras eUer alt tUlgodogörandet av kvarlänmad tUlgång på

malm omöjliggöres eller i väsenthg mån försvåras eller så, all uppenbar

misshushållning med malm på annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gravans obralna delar skall hållas öppna. För
igenläggning av sådan utfraklsväg eUer ort kräves tillstånd av bergmästaren,
även om gruvrätten icke längre består.

3 §
Bergmästaren får förelägga gravinnehavare alt inom viss tid vid

taga åtgärd som behövs för att förekomma fara för gnivans bestånd el

ler annans egendom, trygga tiUträdet lUl gravans obralna delar eller

hindra uppenbar misshushåUning med malm. Efterkommes icke föreläg

gandet, kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på gruvinnehavarens

bekostnad eUer förordna att gruvarbetet skall inställas tUl dess åtgärden

vidtagits. Erinran om detta skall intagas i föreläggandel. Bergmästaren

får i nämnda syfte också meddela andra föreskrifter i fråga om gravar

betets bedrivande.

Bedrives
gravarbete på sådant sätt att uppenbar fara uppslår för gruvans bestånd eller
annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant
beslut länder omedelbart till efterrättelse. Åsidosattes förbudet, kan
överexekutor på ansökan av bergmästaren meddela handräckning för alt åstadkomma
rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för
handräckning enligt 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

4
§ över grava som är under
arbete skall genom gruvinnehavarens försorg upprättas gravkarta. På gruvkarta
skall även redovisas borrhål av beslående värde. Föreligger icke skyldighet att
upprätta gravkarta, skall sådana borrhål inläggas på borrhålskarta. Gruvkarta
och borrhålskarta skaU förvaras hos gravrnnehavaren och fortiöpande
kompletteras av denne. Utdrag av gruvkarta eller borrhålskarta skall sändas in
till myndighet som Konungen bestämmer.

5
§ Iakttager gruvinnehavare icke
vad som är föreskrivet om gravkarta och borrhålskarla, kan bergmästaren
förelägga honom att inom viss lid antingen fullgöra sina åhgganden eller lämna
förskott för arbetets utförande genom bergmästarens försorg. Föreläggande kan
förenas med vite om högst femtusen kronor.

6
§ Gruva får ej ulan
bergmästarens tillstånd läggas ned förrän alla gravarbeten bhvit inmätta och
inlagda på karta.

7
§ Bergmästaren skaU föra
register över inmutade områden och utmål (gravregister).

12
kap. Ansvar och fullföljd av talan

1
§ Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. ulan alt ha erhållit
inmulningsrätt bearbetar inmutningsbar mineralfyndighel.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 286

2.
påbörjar undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § eller med föreskrift som meddelats enligl 5 § samma kap.,

3. ej iakttager vad som i 9 kap. föreskrives
beträffande anmälan om förvärv av rätt tiU gruva,

4. ulan bergmästarens tUlstånd lägger igen utfraklsväg
eller ort som leder tUl gravas obrutna delar,

5. utan
bergmästarens tiUstånd lägger ned gruva mnan alla gruvarbe

ten blivit inmätta och inlagda på karta,

6. ej
iakttager föreskrift som meddelats enligt 11 kap. 3 §.

Om
brott som avses i första stycket 2 endast fömärmar enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om brottet angives av målsägande.

2 §
Talan mot bergmästarens beslut över ansökan om inmutnhigsrätt

föres hos statens industriverk genom besvär.

Annan
rättsägare än sökanden får föra talan soni avses i första stycket före
utmålsförrättningen.

3
§ Mot bergmästarens beslut vid
utmålsförrättning i fråga om ersättning till sakägare föres talan efter
stämning vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen
därav ligger. Talan skaU väckas inom tre månader från det förrättningen avslutades.

4
§ Mot bergmästarens beslut vid
utmålsförrättning i annan fråga än som avses i 3 § föres talan hos statens
industriverk genom besvär inom tre månader från det förrättningen avslutades.
Har utmål blivit utlagt över äldre utmål till vUket rätlen ännu beslår, är dock
innehavaren av det äldre ulmålet bevarad vid sin rätt även om han icke för
lalan inom tid som sagts nu.

5
§ Talan mot annat beslut av
bergmästaren än som avses i 24 §§ föres hos statens industtiverk genom besvär.

6
§ Talan mot länsstyrelsens
beslut om föreläggande vid vite enligt denna lag föres hos kammarrätten genom
besvär. I övrigt föres talan mot länsstyrelsens beslut enligt lagen hos
Konungen genom besvär.

Mot
beslut av statens industriverk i fråga som avses i 2 kap. 2 § andra stycket, 6
kap. 3 § tredje stycket, 4 och 7 §§, 10 kap. 13 § saml 11 kap. 2 § andra
stycket och 6 § föres talan hos Konungen genom besvär. Detsamma gäller beslut
som industriverket eller annan myndighet meddelat med stöd av Konungens
förordnande enligl lagen.

Mot
annat beslut av industriverket föres talan hos kammarrätten genom besvär.

7
§ Finner länsstyrelsen all
beslut strider mot bestämmelse i denna lag som meddelats till förmån för
allmänt intresse, får länsstyrelsen föra lalan mot beslutet. I fråga om sådan
talan äger 2 § andra stycket, 4 och 5 §§ samt 6 § andra och tredje styckena
motsvarande tUlämpning.

8
§ I fråga om skyldigheten alt
svara för kostnad i mål som avses i 3 § gäller, med tUlämpning i övrigt av 18
kap. rättegångsbalken, alt gruvinnehavaren, om ej annat föranledes av 18 kap.
6 och 8 §§ samma balk, aUtid skall vidkännas sina egna kostnader samt kostnad
som åsamkas motpart genom att gruvinnehavaren instämt eller, i högre rätt,
fullföljt talan.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 287

13
kap. SärskUda bestämmelser

1
§ Med utmålsfält förslås i
denna lag sådana intill varandra gränsande utmål, i vilka samma ägare innehar
minst halv andel eller av annan orsak har elt bestämmande inflytande.

2
§ Med särskild ratt tiU
fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt, servitul och rätt till elekttisk
kraft samt hknande rätt.

Bestämmelserna i denna lag
om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vUken fastigheten svarar.

3
§ Uppfyller den som fått
myndighels medgivande liU inmutning i faU som avses i 2 kap. 2 eUer 3 § icke
vUlkor som förbundits med medgivandet, kan länsstyrelsen vid vite ålägga honom
att fuUgöra sina skyldigheter.

4
§ Har säkerhet som skall
ställas enligt denna lag icke godkänts av den till vars förmån den ställes,
prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av
länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller
flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommun,
landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

5
§ Denna lag äger icke
tillämpning inom allmänt vattenområde i havet.

6
§ Närmare bestämmelser i fråga
om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.

14
kap. Övergångsbestämmelser

1 §
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974, då gravlagen (1938:

314) skaU upphöra alt gälla.

Den
nya lagen tillämpas även på inmutningar och utmål som lagts före lagens
ikraftttädande eller som lägges efter ansökan som kommit in dessförinnan, om ej
annat följer av vad som föreskrives nedan.

2 §
På staten tillhörig jord som innehas under stadgad åborätl åtnju

ter åbon de rättigheter som enligl denna lag tillkommer fastighetsäga-

3
§ Bestämmelserna i denna lag om
fordran för vilken panträtt har upplåtits i fasligheten äger motsvarande
tiUämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt
enligt 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu
gäller även i fråga om rätt till avkomst eUer förmån som avses i 8 § lagen om
införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är alt anse som särskUd räll
till fastighet.

4
§ Har ansökan kommit in före
lagens ikraftträdande skall äldre lag tUlämpas, i inmulningsärende beträffande
frågor som avses i 2 kap. nya

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 288

lagen
och i ärende om anvisande eller förändring av utmål beträffande frågor som
avses i 4 kap. nya lagen. Är i sistnämnda fall fråga om utvidgning av utmål
som avses i 12 §, skall äldre lag tiUämpas även beträffande rätt tUl
kronoandel och jordägarandel.

5
§ Vid förlängning av
undersökningstiden för inmutning som beviljats före den nya lagens
ikraftträdande skall så anses som om den nya lagen gällde när inmutningsrätlen
beviljades. Har ansökan om förlängning kommit in före den nya lagens
ikraftträdande, utgår ej undersökningsavgift.

6
§ Är staten vid lagens
ikraftträdande berättigad till kronoandel i visst gruvföretag men har staten
ännu icke fått del i företaget, gäller fortfarande.4750 §§ i den äldre lagen.
Har staten icke vid utgången av år 1983 anmält sig tiU begagnande av kronoandel
i utmål som här avses, skall staten anses ha avstått från kronoandelen.

7
§ Vid lUlämpnuig av
bestämmelsema i 6 kap. 1 § och 47 §§ i fråga om utmål som tUlkommit före nya
lagens ikraftträdande skaU så anses som om utmålet lagts dagen för
ikraftträdandet.

8
§ I fråga om rätt till
jordägaravgäld gäller 53 § i den äldre lagen, om utmålet lagts före den nya
lagens ikraftträdande eller tiUkommit eller utvidgats på grund av ansökan som
kommit in dessförinnan.

9
§ Har bergmästaren vid lagens
ikraftträdande att pröva fråga om förverkande av gruvrätt enligl 56 § i den
äldre lagen, gäller 56 § första och andra styckena nämnda lag.

10
§ Bestämmelsema i 8 kap. 7 §
första stycket 3 och 9 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om
undersökningsarbete som ulförts före lagens ikraftträdande.

11
§ Bestämmelserna i 13 kap. 5 §
hmdrar ej alt inmutning eller'utmål lägges inom allmänl vattenområde i havet
efter ansökan om inmulningsrätt som kommit in före den nya lagens
ikraftträdande. I sådant fall skall dock även område på vUket sökts eller
meddelats tillstånd enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln anses
utgöra hinder enligt 2 kap. 2 § 13 nya lagen. I fråga om utmål inom
vattenområde som nyss nämnts gäller icke bestämmelserna i 6 kap. 47 §§.

12
§ I fråga om utmål som utlagts
före den 1 januari 1940 eller på grand av inmutning som sökts dessförinnan
skall följande särskilda bestämmelser gälla.

1. Den nya lagen
inskränker icke den räll som i fråga om sådant utmål tUlkommer gruvinnehavare
och fastighetsägare alt inom utmålets hittillsvarande gränser eller på grund av
donlägesrätt tUlgodogöra sig de inmulningsbara mineral rättigheten ursprunghgen
avsett. Äldre bestämmelser skall fortfarande tUlämpas beträffande uppkomsten
av nya jordägarandelar inom dessa gränser och bettäffande skyldighet för
faslig-helsägare alt efter all ha erhålht sådan andel ersätta inmutaren värdet
av dessförinnan anskaffade byggnader, redskap och förråd.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 289

2.
Vid tillämpning
av bestämmelserna om kronoandel i 5 kap. nya lagen på område, som genom
framtida utvidgning tillägges utmål som här avses, skall vad där sägs om
utmålsläggningen och utmålsförrättningen i stället avse utvidgningen och
förrättningen för denna.

3.
Enligt äldre
författningar inmutade sjö- och myrmalmstäkter samt gruve- och slaggvarp, för
vilka försvarsavgift enligt 7 kap. 1 § nya lagen ej erlägges någol av åren
1975 och 1976, skaU vara förverkade den 1 januari 1977.

Försvarsavgiflen för sjö- och myrmalmsutmål skall utgöra
högst femhundra kronor om året för varje utmål.

13
§ Vad som
föreskrives i den nya lagen om tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen
(1972: 719) gäUer ej i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni
1971.

14
§ Äldre
bestämmelser skall gälla i fråga om lalan mot beslut som meddelats före lagens
ikraftträdande.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas, att 1 och 7 §§ lagen (1966: 314) om
kontinentalsockeln skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Med
kontinenlalsockeln förslås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom
allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns
som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve den 29 april 1958
dagtecknade konventionen om konlinentalsockeln.

Med
konlinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra
icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag saml sådana
levande organismer som i del utvecklingsskede, då de kunna bli föremål för
fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna
till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.

Inom allmänt vattenområde Inom allmänl vattenområde

äger denna
lag ej tillämpning på äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning och
bearbet- fångst av sådana levande naturtill-ning av inmutningsbart
mineral gångar som omfattas av svensk som avses i gruvlagen den 3
juni lagstiftning angående fiske. 1938 (nr 314) och ej heller på fångst
av sådana levande naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning
angående fiske.

19 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 § ,

Nuvarande
lydelse

BevUjas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket
rätt föreligger på grund av tillstånd enligt 3 §, eller avser sådant tiUstånd
inmutat område, får arbete för undersökning eller bearbetning, som verksläUes
på grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet som
tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda slagen av arbete skola bedrivas,
skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som enligt 4 § har fogats
vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för alt innehavaren av
äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenhgt och med minsta
förfång för den senare rättsinnehavaren.

Föreslagen lydelse

Meddelas tillstånd enligt denna lag i fråga om viss
naturtillgång på område som omfattas av förut meddelat tillstånd avseende annan
naturtillgång, får arbete för undersökning eher bearbetning som verkställes på
grund av först uppkommen rättighet icke hindras på grund av rättighet som
tillkommit senare. Uppslår tvist om hur de särskilda slagen av arbete skola bedrivas,
skall tillsynsmyndigheten, med iakttagande av föreskrift som enligt 4 § har
fogats vid tUlståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för alt innehavaren
av äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt och med minsta
förfång för den senare rättsinnehavaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

I fråga om inmutning eller utmål som före lagens
ikraftträdande lagts inom allmänt vallenområde i havet eller som där uppkommer
efter ansökan om inmulningsrätt som kommit in före denna tidpunkt föreskrives
i gravlagen (1974: ). Beträffande arbete på område som omfattas av såväl
inmulningsrätt som nyss nämnts som tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln
gäller 7 § i sin äldre lydelse.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 291

Protokoll,
håUet i lagrådet den 20 februari 1974,

Närvarande:
justitierådet BERGSTEN, regeringsrådet LIDBECK, justitierådet HÖGLUND,
justitierådet BRUNDIN.

Enligl
lagrådet den 29 november 1973 tUlhandakommet utdrag av protokollet över
industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 maj 1973,
har Kungl. Maj:l förordnat, alt lagrådets yttrande skulle inhämtas över
upprättade förslag till

1. gravlag,

2. lag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln.

Förslagen, som finns bUagda delta protokoll, har inför lagrådet före

dragits av hovrättsassessorn Per Nyqvist.

Lagförslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

I
lagrådsremissen framläggs förslag till ny gruvlag jämte förslag till vissa
följdändringar i lagen om konlinentalsockeln. I likhet med den gällande
gruvlagen av år 1938 grundar sig den föreslagna nya lagen på inmutningssystemet.
Inom ramen för delta system föreslås vissa reformer i syfte att tillgodose
allmänna intressen. Regleringen närmar sig därigenom en ordning grundad på
koncessionssystemel. I första hand avses att främja ett aktivt och
ändamålsenligt utnyttjande av landets mineralfyndigheler. Samtidigt ökas
statens inflytande inom gruvnäringen. Bland nyheterna i förslagel märks
vidgade möjligheter att tUl storlek och form anpassa inmutat område och utmål
efter moderna prospekterings- och bearbetningsmetoder. Vidare föreslås
tidsbegränsning av rätten att inneha gruva, med rätt till förlängning som
ställs i beroende av vissa krav på aktiv gruvdrift. Gruva skall också under
vissa föratsättningar kunna bli föremål för tvångsinlösen för att en
effektivare gravdrift skall kunna uppnås. Rådande möjlighet att inrätta
statsgravefält utsträcks till all gälla även annan än staten tillhörig mark;
avsikten är härvid alt tillhandahålla ett beredskapsinstrument för fyndigheter
av extraordinär betydelse för samhället. Statens rätt tiU kronoandel blir
enligl förslagel ej längre beroende av anmälan från statens sida ulan inträder
automatiskt, om inte staten vid utmålsläggningen förklarar sig avstå därifrån.
Den s. k. försvarsavgiften höjs och skall ej längre delas mellan staten och jordägaren
ulan skall i sin helhet tillfalla staten. Den jordägaren tillkommande s. k.
jordägaravgälden, som infördes med 1938 års gruvlag såsom ersättning för den då
slopade jordägareandelen, avskaffas. Likaså upphör den samtidigt införda
förmånen för jordägaren att för åsamkad skada i samband med utmålsläggningen
uppbära ersättning med belopp som höjs tUl 150 procent av den uppskattade ska-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 292

dan.
Förslagel medför vidare begränsning av den rätt till ersättning som nu
tillkommer markinnehavare för inmutares undersökningsarbete. Sålunda slopas
den årliga avgift som utgår i förskott på ersättning för skada och intrång och
som också innefattar ersättning enbart för begagnandet av marken. Ersättning
skall i stället på vanligt sätt utgå för skada och intrång.

Den
inskränkning av jordägares rätt som det remitterade förslaget sålunda i skilda
hänseenden innebär har väsentligen tillkommit under deparlemenlsbehandlingen
utan att ändringarna diskuterats under vare sig utredningsarbetet eller remissbehandlingen.
Skälen till ändringarna och verkningarna av dessa har väl därigenom inle fått
den belysning som frågan kunnat förtjäna med hänsyn lUl sin principiella
betydelse och den uppmärksamhet den tUldragit sig i tidigare
lagstiftningsärenden på gruvrättens område. I rättsligt hänseende innebär
emellertid förslagel såvitt angår ersättningsreglerna en anpassning lUl vad som
i allmänhet gäller vid tvångsingripanden mot fast egendom, och lagrådet finner
ej anledning till erinran i denna del. I övrigt är frågan, vilken ställning
som skall ges jordägaren med avseende på rätten till fyndigheter på hans mark,
av huvudsakligen politisk natur och föranleder ej någol lagrådets yttrande.
Från rättslig synpunkt är emellertid vidare att uppmärksamma, hur förslaget i
detta sammanhang ställer sig till redan uppkomna rättsförhållanden. Förslaget
ansluter sig i detta hänseende väsentligen till den i gällande gruvlag antagna
principen att icke göra inskränkning i sådana rättsförhållanden som uppkommit
på grund av 'äldre inmutningar eller ulmålsläggningar. Förslaget lämnas därför
även i denna del utan erinran från lagrådets sida.

Ej
heller i övrigt har lagrådet från de synpunkter lagrådet har att beakta funnit
anledning till invändningar mot grunddragen i det remitterade förslaget.

De
sakliga ändringar som förslagel innehåller har icke föranlett någon mera
djupgående redaktionell omarbetning av g"ällande lag. Dess systematik har
behållits väsentligen oförändrad och även i övrigt följer förslaget i stora
stycken lagens utformning. I vissa avsnitt har både sakliga och redaktionella
ändringar föranletls av ny lagstiftning på angränsande områden. Sålunda har
faslighetsbildningslagen (1970: 988) och den nya expropriationslagen (1972:
719) fått bUda mönster för reglerna om utmålsförrättning och om ersättning
till markägare och andra sakägare. Andra lagar som fått betydelse för
utformningen är förvaltningslagen (1971: 290) och delgivningslagen (1970: 428).
SärskUt förvaltningslagen är av intresse, eftersom den i betydande utsträckning
kommer i tillämpning, när annat ej föreskrivs i den föreslagna lagen.
Samordningen med ny lagstiftning erbjuder vissa svårigheter men synes vara i
huvudsak väl genomförd i det remitterade förslaget. Lagrådet, som ägnat sam-

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 293

ordningsfrägan
särskild uppmärksamhet, har funnit anledning till vissa ytterligare förslag i
detta avseende.

Ehuru den föreslagna
lagstiftningen i allt väsentligt bygger på den gällande lagen har den fått
formen av en helt ny lag. Den frihet en sådan lagteknik medger i redaktionellt
hänseende bör enligt lagrådels mening utnyttjas i större utsttäckning än som
skett i det remitterade förslagel. Lagrådet vill sålunda förorda viss
omdisposition av lagmaterialet i syfte att bestämmelserna skall bli mera överskådliga
och lättlästa. Del inledande 1 kap. bör få ett något utökat innehåll och
upptaga sådana grundläggande inslag som från systematisk synpunkt är svårare
all inordna i de följande bestämmelserna eUer som eljest är av den betydelse
all de bör nämnas redan här. I delta kapitel bör förekomsten av statsgruvefält-
och kronoandelsinstituten (2 kap. 2 § första stycket 1 och 5 kap. 1 § i
förslagel) anges. Likaså bör där införas bestämmelsen om gruvregisler (11 kap.
7 §) och den bestämmelse (13 kap. 5 §) som utsäger att lagen ej är tillämplig
inom allmänl vattenområde i havet. Kapitelrubriken kan i anslutning till denna
utökning av innehållet ändras lUl "Allmänna bestämmelser". Vad angår
4 kap. förordar lagrådet vissa omflyttningar av bestämmelserna inom kapitlet.
Reglerna i 5 kap. om kronoandel har så nära samband med vad som föreskrivs i 8
kap. om samäganderätt i utmål att 5 kap. bör flyttas och upptagas omedelbart
före 8 kap. Beträffande förslagets 6 kap., som alltså i stället skulle få
beteckningen 5 kap., förordar lagrådet dels viss omflyttning av bestämmelserna
inom kapitiet och dels överföring till kapitlet av vissa bestämmelser som i
förslaget ingår i 7 och 11 kap. Ytterligare några omdisponeringar föreslås i
fråga om 1113 kap. I sistnämnda kapitel torde böra införas en bestämmelse om
delgivning m. m. beträffande förelägganden av olika slag. Härigenom undviks
upprepningar i de bestämmelser där föreläggandena regleras. Vad slutligen angår
14 kap. föreslås även där i förtydligande syfte grappering av bestämmelserna
efter andra grander än i förslaget.

Del
för lagstiftningen grundläggande begreppet inmutningsrätt definieras i 1 kap.
1 § i förslaget som en rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet. Som
framgår vid jämförelse med 1 kap. 4 § avses "bearbeta" en
mineralfyndighel betyda detsamma som "bryta och tillgodogöra sig"
mineral ur fyndigheten, dvs. all idka gruvdrift. Undersökningsarbete och
gruvdrift får dock ske endast "under de förutsättningar och i den
ordning" som anges i lagen. Förutsättning för att gruvdrift skall få ske
är enligt 1 kap. 4 § att inmutaren efter prövning vid förrättning erhållit
arbetsområde för gruvdriften, s. k. utmål. Såvitt gäller gruvdrift är alltså
innebörden av inmutningsrätlen, närmare bestämt, att den innefattar rätt att
vid förrättning få utmål utiagt för idkande av gruvdrift. I lagtexten bör
inmutningsrätlen och den rätt som tillkommer innehavaren av utlagt utmål hållas
klart åtskilda. Den senare rättighe-

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 294

ten
bör betecknas som "räll till utmål" eller annat uttryck vari ordet
utmål ingår. Uttrycken "gruvrätt" och "räll till grava" som
förekommer i förslagel såsom beteckning på såväl inmulningsrätt som rätt tiU
utlagt utmål, bör här i klarhetens intresse undvikas i lagtexten, även om de
kan vara användbara som sammanfattande benämning i andra sammanhang.

Till
delta protokoll fogas en bUaga som upptar gruvlagen i dess helhet med den
lydelse den skulle få vid beaktande av de ändringar som lagrådet föreslår. De
skUjaktigheter i förhåUande till del remitterade förslaget som inte särskilt
kommenteras är av redaktionell natur.

Fiirslaget
till gruvlag

1
kap.

1 §

Beträffande
innebörden av begreppet inmutningsrätt hänvisas till vad lagrådet inledningsvis
anfört.

All
inmutnuigsrätten endast gäller bett"äffande vissa slag av fyndigheter, s.
k. inmutningsbara fyndigheler, behöver ej anges i denna paragraf, eftersom del
framgår av innehållet i närmast följande paragraf.

Vad
som sägs i andra stycket torde ej avse andra särskilda lagbestämmelser än dem
som finns i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. m. Delta bör klart komma till uttryck. Bestämmelsen omnämner vidare
inte bara inskränkningar i den principiella rätt som fastslås i paragrafens
första stycke, ulan den berör också bl. a. rätlen all av annan förvärva
mineralfyndighet. Från systematisk synpunkt är del därför ej helt befogat att
sammanföra bestämmelsen med del föreslagna stadgandet i första stycket. Bestämmelsen
synes i stället kunna föras över tUl en särskild paragraf, lämpligen i slutet
av kapitlet.

3
och 4 §§

De
föreslagna bestämmelserna i 3 § anger dels hur inmutningsrätt förvärvas dels
den första av de principiellt viktiga befogenheter som tUlkommer en förvärvare
av inmutningsrätt. Dessa spörsmål synes var för sig ha sådan betydelse i detta
sammanhang att de bör behandlas i skilda paragrafer.

Ett
andra principiellt viktigt led i inmutningsrätlen, såsom denna definierats i 1
§, utgör rätten alt bearbeta mineralfyndighet. När en sain-manfattande beskrivning
av sistnämnda rätt skall göras, är det med denna systematik helt rikligt att
behandla denna rätt ur inmularens synvinkel, dvs. såsom en inmutarens rättighet
vilken i princip konstituerats redan genom mutsedelns utfärdande. Så sker
också i de föreslagna bestämmelserna i 4 §. De kan lämpligen omredigeras på
det

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 295

sätt
att reglerna av materieUt innehåll samlas i ett första stycke, medan en regel i
paragrafens andra stycke anvisar tillvägagångssättet för erhållande av utmål.

5
§

1 denna
paragraf föreslås vissa regler till skydd för inmutare och sökande av
inmulningsrätt mol andra som anmäler intresse för samma fyndighet. De bygger på
gällande lag och ger uttryck för principen att den som först ansöker om
inmutningsräll avseende visst område äger företräde framför andra intressenter
till området.

I
detta sammanhang bör uppmärksammas alt för del fall att flera inmutare samma
dag ansöker om utmål ger 4 kap. 4 § föreskrifter om företrädesrätt. Delsamma
gäller det fall att ansökan om utvidgning av utmål kommer in samma dag som
ansökan om nytt utmål.

Det
kan förekomma även andra situationer då flera intressenter konkurrerar om samma
fyndighet. En sådan föreligger när någon ansöker om inmutningsräll beträffande
område som redan är inmutat eller ulmålslagt. För denna situation anvisar
förslaget i 2 kap. 2 § första stycket 10 den lösningen att inmutningshinder
föreligger beträffande området. Även i fall att ansökningen berör område som
också avses med gjord ansökan om utmål eller utvidgning av utmål anses sådant
hinder vara för handen, 2 kap. 2 § första stycket 11.

1
lagförslaget görs vidare viss koppling mellan bestämmelserna om företrädesrätt
i förevarande paragraf och reglerna om inmulningshinder. Enligt 2 kap. 2 §
första stycket 10 får inmutat område ej omfatta område som omfattas av
företrädesrätt i den mån ansökningen varpå företrädesrätten grandas leder till
att området inmutas.

För
handläggningen av vissa konkurrensfall i inmutningsärenden lämnas i 2 kap. 7
och 8 §§ föreskrifter, som går ut på att ärendet skall vila i avbidan på att
äldre ansökan om inmutningsrätt eller utmål slutligen prövats. Samma innebörd
har handläggningsreglerna i 4 kap. 9 § för sådana fall då sökande av utmål
möter konkurrens.

Del
sagda visar all förslagel löser frågan om konkurrens mellan gruvintressenter
genom en kombination av regler om företräde, inmutningshinder oeh
vilandeförklaring av ansökan. Enligt lagrådets mening bör en enklare reglering
kunna erhållas. Den synes kunna grundas på principen alt en av sökandena alltid
skall äga företräde. Samtiiga grundläggande lagbestämmelser härom bör samlas i
1 kap. Här kan således regleras inte bara fall av konkurrens mellan sökande av
inmutningsräll ulan även andra situationer då flera sökande konkurrerar.
Handläggningsreglerna kan i anslutning härtill utformas så, att prövningen av
elt ansökningsärende regelmässigt får anstå i avbidan på att annan ansökan som
ger företrädesrätt slutligen prövats. Härigenom vinnes att
konkurrenssituationen ej behöver upptagas som särskilt hin-

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 296

der
mol inmutning eller utmålsläggning. Antalet inmutningshinder i lagen kan
således begränsas.

2
kap.

Förevarande
kapitel i det remitterade förslaget innehåller bestämmelser om inmutat områdes
storlek och form (1 §) och, i anslutning därtill, inmutnhigshinder (2 och 3 §§)
samt om inmutningsansökan och dess prövning (412 §§). Det följande kapitiet,
med närmare bestämmelser om undersökningsarbete, innehåller en bestämmelse om
skyldighet för inmutaren att erlägga undersökningsavgifl till staten enligt
grunder som Kungl. Maj:t bestämmer (3 kap. 2 §). Bland de skyldigheter som
enligt 2 kap. i det remitterade förslaget åligger en inmutningssökande upptar
5 § skyldigheten att erlägga förskott lUl undersökningsavgiften. Betalas icke
sådant förskott, skall enligt 6 § ansökningen avvisas. Enligt 11 § i samma
kapitel skall bergmästaren, när han beviljar inmutningsrätt, faststäUa
undersökningsavgiften. Med hänsyn till den grandläggande betydelse
undersökningsavgiften sålunda erhållit hemställer lagrådet, att en bestämmelse
om skyldighet alt erlägga sådan avgift intages redan i 2 kap. och att avgiften
benämnes inmutningsavgift. Lagrådet förordar, att bestämmelsen får bUda en
s'ärskUd paragraf under särskild rubrik närmast efter bestämmelserna om
inmutningshinder.

Det
remitterade förslaget innehåller i denna paragraf en rad inmutningshinder av
skilda slag. Hinder kan enhgt paragrafen bestå antingen däri, att visst område
är skyddat mot inmutning, eller däri, att annan har företrädesrätt till
området. Vissa av de uppräknade hindren är av absolut natur medan andra och
det gäller de flesta är dispensabla. Dispens meddelas av Kungl. Maj:l eller
annan myndighet, i regel länsstyrelsen. I vissa fall kan hindret undanröjas
även genom att vederbörande rättsägare medger, att inmutningsrätt beviljas.
Paragrafen har blivit vidlyftig dels tUl följd av hindrens mångfald dels, och
framför allt, till följd av sitt heterogena innehåll. Lagrådet vill därför
förorda en uppdelning av paragrafen. Som berörts vid 1 kap. 5 § utgår
be-sfämmelserna om sådana hinder som enligt punkterna 10 och 11 består däri,
att annan har företrädesrätt till visst område på grund av gjord ansökan om
inmulningsr'ätl eller om utmål eller utvidgning därav. De ersätts av de enligl
lagrådets förslag utvidgade bestämmelserna i 1 kap. om företrädesrätt mehan
flera sökande. Vidare utgår det i punkt 1 upptagna hindret som följd av
lagrådels förslag, att bestämmelse om statsgruvefält intages redan i 1 kap. I
övrigt synes bestämmelsen om hinder enligl punkt 10 mol inmutning inom område
som redan blivit inmutat eller ulmålslagt och bestämmelsen om hinder enligt
punkt

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 297

12 mol ommutning böra brytas ul lUl en särskild paragraf
och återstående hinder fördelas på skUda paragrafer allteftersom dispens från
hindret kan meddelas av Kungl. Maj:l eller annan myndighet. I enlighet med det
sagda förordar lagrådet, att som 2 § intages bestämmelserna om hinder inom
område som redan är inmutat eller ulmålslagt (första stycket) och inom område
som under det senast förflutna året eller del därav varit inmutat eller
ulmålslagt (andra stycket), att tUl 3 § förs de bestämmelser från vilka dispens
kan meddelas av Kungl. Maj:l och all till 4 § förs de bestämmelser från vilka
dispens kan meddelas av länsstyrelsen. Det anmärkes i delta sammanhang, att
lagrådet i det följande föreslår all det hinder som avser "kyrkogård eller
begravningsplats" blir dispensabelt med Kungl. Maj:l som dispensmyndighet
samt alt länsstyrelsen bhr dispensmyndighet i fråga om järnväg, kanal och
flygplats.

Angående de särskilda i paragrafen uppräknade hindren vill
lagrådet vidare anföra följande.

Punkt 1 innehåUer bestämmelse om hinder mot inmutning för
annan än staten bl. a. inom område som genom lag förklarats utgöra statsgruvefält.
Enligl remissprotokoUet bör fråga om utläggande av statsgruvefält understäUas
riksdagen. Bestämmelsen innehåller därför, i anslutning till del vilande
förslagel till ny regeringsform, att beslut om utiäggande av statsgruvefält skall
ha formen av lag. En ordning, enligt vilken beslutet skall fallas av riksdagen,
föranleder icke någon erinran. Däremot synes icke böra i gruvlagen anges i
vilken form beslutet skall fattas, utan detta torde riksdagen få ta ställning
till när fråga om utläggande av statsgruvefält aktualiseras (jfr prop. 1973:
90 ang. ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. s. 203204). Lagrådet
hemställer därför, att orden "genom lag" ersätts med orden
"genom beslut av riksdagen".

Det i punkt 4 upptagna hindret "kyrkogård eller
begravningsplats", som överförts från gällande gruvlag, härrör från 1884
års gruvsladga. Med begravningsplats torde numera få avses sådan allmän eller
enskUd begravningsplats som sägs i 1 § lagen (1963: 537) om gravrätt m. m. Uttrycket
"kyrkogård eller begravningsplats" är oegentligt, i det alt kyrkogård
av ålder utgjort benämning på sådan begravningsplats som varit belägen intill
kyrkan. Ordet "begravningsplats" täcker sålunda egentligen vad som
avses. I lagen om gravrätt m. m. räknas också till allmän begravningsplats bl.
a. "kyrkogård" och "annan begravningsplats". Motsvarande
uttryckssätt förekommer i lagen (1957: 585) om jordfästning m. m., vilken i 2 §
talar om "kyrkogård eller annan allmän begravningsplats". För alt
bevara sambandet med gällande gruvlags uttryck och för att undvika allt
missförstånd synes i den nya lagen lämpligen kunna användas uttrycket
"kyrkogård eller annan begravningsplats". Ett områdes egenskap av
begravningsplats består tiU dess begrav-

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 298

ningsplatsen
läggs ned enligl bestämmelser därom i 3 § lagen om gravrätt m. m. Detta gäller
på grund av lagens övergångsbestämmelser även äldre begravningsplatser. Det
torde ej vara anledning all låta områdes egenskap av begravningsplats utgöra
absolut hinder mot inmutning, utan Kungl. Maj:l bör ha möjlighet att ge
dispens, när inmutning kan ske utan att tillbörlig hänsyn till pieteten
eftersatts.

Vid
beskrivningen av hindret i punkt 5 torde föreskrift om hur del angivna
avståndet skall beräknas i olika fall ej behöva tas in i lagen. Bestämmelser
härom kan lämpligen meddelas av Kungl. Maj:l i särskilda
tillämpningsföreskrifter i anslutning lUl den nya lagen. Beträffande dispensgivningen
torde den förenklingen kunna vidtagas, att länsstyrelsen blir dispensmyndighet
även i fråga om järnväg, kanal och flygplats. I förekommande fall kan
länsstyrelsen inhämta yttrande från myndighet vars verksamhet är n'ärmasl
berörd av ifrågasatt dispens.

Liksom
elektrisk kraftstation, i punkt 8, bör atomkraftanläggning medföra hinder mot
inmutning. Sådan anläggning torde emellertid omfattas av uttrycket
"industriell anläggning" i samma punkt.

Del
i punkt 13 upptagna hindret på grund av koncession för annan enligt lagen om
stenkolsfyndigheler eller uranlagen eller på grund av undersökningstiUstånd
enligl sistnämnda lag synes kunna förenklas till alt avse det fall att
koncession eller undersökningstillslånd sökts eller meddelats. Frågan, huruvida
inmutning kan bli till skada för sådan fyndighet som avses i de båda nämnda lagarna,
får i sfäUet prövas i ärende angående dispens från hindret. Dispensmyndighet
bör lämpligen vara Kungl. Maj:l.

4 §

Paragrafen
torde böra ges en avfattning som motsvarar vad lagrådet i del följande föreslår
i fråga om 4 kap. 5 §.

5 §

I
föreskrifterna i denna paragraf om vad inmutningsansökan skall innehålla bör
enligl lagrådets mening åtminstone antydas, vad den utredning som "kan
anses behövlig" skall gå ut på. Redan i själva lagen bör sålunda ställas
sådant krav på ansökningens innehåll att bergmästaren därav kan få ledning för
sin bedömning enligt 1 § av det inmutade områdets storlek och form. Lagrådet
förordar därför att som sista punkt i första stycket upptages föreskrift, att
ansökningen skall innehålla plan för undersökningsarbetets bedrivande och den
utredning om sökandens möjligheter att fullfölja planen som kan vara. påkallad.
I Övrigt får, såsom departementschefen anfört, närmare bestämmelser meddelas i
tillämpningsföreskrifter. I 5 § i lagen bör också, lämpligen såsom ett andra
stycke, intagas föreskrift av innehåll att, om medgivande till inmutningen
fordras av myndighet eller rättsägare enligt de

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 299

föregående
bestämmelsema i lagen eller enligl 1916 års lag om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m., vid ansökningen skall fogas handling
som visar att medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller
begärts hos myndigheten. Härigenom erhålls en bakgrund till bestämmelsen i 8 §
andra stycket i del remitterade förslagel om att inmulningsansökan skall vila
i här avsedda fall.

Det
får anses vara förutsatt att erlagt förskott till undersökningsav-giflen
enligl lagrådels förslag inmulningsavgiflen återbetalas för den händelse
inmulningsansökningen avvisas eller lämnas utan bifall. Likaså får förutsättas
att i fall då inmutningsräll beviljas vad som kan ha erlagts för myckel i
förskott återbetalas, när avgiftens storlek blivit slutligen fastställd.
Bestämmelser i dessa hänseenden torde ej erfordras i lagen men bör upptagas i
tillämpningsföreskrifter.

6§

Enligt
lagrådets mening bör denna paragraf i det remitterade förslaget jämkas så, att
det tydligt framgår all även försummelse att erlägga avgift eller förskott får
karaktär av sådan brist som kan avhjälpas efter föreläggande. Till sådan brist
bör även hänföras underlåtenhet att efterkomma föreskriften i det av lagrådet
föreslagna nya andra stycket i 5 §.

Om
delgivning av föreläggande bör enligt vad lagrådet anfört i inledningen
föreskrift meddelas i 13 kap.

7
§

Lagrådet
förordar del förtydligandet av bestämmelsen, all lalan som där avses skall
väckas vid allmän domstol, ej fastighetsdomstol som är forum för tvister i
vissa andra frågor enligt den föreslagna lagen. Rätt domstol torde vara
fastighetsforam enligt 10 kap. 10 § rättegångsbalken, till vilket bl. a. hör
tvist om särskild rätt till fast egendom.

Om
delgivning av föreläggande bör enligt vad lagrådet anfört i inledningen
föreskrift meddelas i 13 kap.

10
och 11 §§

De
föreslagna bestämmelserna i 10 och 11 §§ synes lämpligen kunna föras samman i
en paragraf med de redaktionella jämkningar som föranleds därav. Samtidigt
förordas del tillägget att ansökan som ej skall avvisas eller vila enligl 68
§§ snarast skall förelagas till prövning. Härigenom erhålls en viss
motsvarighet till den nu gällande regeln i 9 § 1 mom. gruvlagen, att
bergmästaren skall företaga inmutningsärende till avgörande så snart ske kan
och sist inom trettio dagar efter det ärendet kommit i sådant skick alt del kan
företagas till slutligt avgörande.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 300

3
kap.

1 §

I
paragrafens första stycke anges som förutsättning för att undersökningsarbete
skall få påbörjas all ägare tUl den aktuella marken och innehavare av
nyttjanderätt tUl densamma minst två veckor i förväg delgivits underrättelse om
arbetets påbörjande. Lagrådet förordar att underrättelseplikten utsträcks att
gälla även innehavare av servitul avseende marken. Föreskriften all
underrättelse skall delges innebär, all bestämmelserna i delgivningslagen här
skall vinna tillämpning. Som ett komplement tUl dessa bestämmelser föreskrivs
alt, om enskUd ägare eller innehavare av mark är frånvarande och låter
egendomen förvallas av annan, underrättelsen får överbringas till förvaltaren.
Eftersom ägare eller markinnehavare varom här är fråga får förutsättas ha känt
hemvist eller känd uppehåUsort, torde delgivning med honom kunna ske antingen
enligt 7 § delgivningslagen genom att underrättelsen överbringas till honom
själv eller enligt 12 § samma lag genom s. k. surrogatdelgivning. Den
kompletterande bestämmelsen om underrättelse tUl förvaltaren fyller därför
knappast något behov och bör utgå.

Denna
paragraf, som handlar om undersökningsavgift och ordningen för dess erläggande,
bör utgå, om i 2 kap. på sätt lagrådet hemställt införs bestämmelser om
inmutningsavgift.

3
§

Enligt
föreskrift i paragrafens andra stycke får inmutaren ej uppföra viss byggnad
inom inmutat område utan tillstånd av markens ägare och innehavare. Kretsen av
intressenter från vilka tillstånd krävs torde liksom i 1 § böra vidgas till att
omfatta även innehavare av servitut avseende marken.

Andra
stycket innehåller vidare bestämmelsen att inmutare, i den mån det behövs, får
begagna eller bygga väg lUl eller inom det inmutade området. Genom att denna
senare bestämmelse saknar föreskrift om tillstånd av markens ägare eller
innehavare ger den intryck av alt sådant tillstånd inte krävs i fråga om
begagnande eller byggande av väg. Bestämmelsen överensstämmer, frånsett språkhga
jämkningar, med motsvarande regel i 13 § gällande gruvlag. Under den
riksdagsbehandling som föregick tillkomsten av gruvlagen gjorde emellertid
första lagutskottet ett uttalande (LiU 1938: 24, NJA II 1939 s.
338) som gick ut på alt besfämmelsen ej innefattade befogenhet för inmutaren
att oberoende av markägarens samtycke ulföra vägarbete eller begagna befintiig
väg. Uttalandel står ej väl samman med lagtextens lydelse. Denna synes därför
nu böra omprövas.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 301

Utskottsuttalandet gjordes mot den bakgrunden att då
gällande 1926 års lag om enskilda vägar inte ägde tillämpning i fråga om sådan
tillfällig väg som en inmutare behövde under undersökningstiden. Det förutsattes
all inmutaren, om frivillig överenskommelse inte träffades med markägaren, var
hänvisad att föra talan vid domstol för att få tillgång tUl väg. Den
lagstiftning om enskilda vägar varigenom fastighets behov av väg tillgodoses
fr. o. m. den 1 juli 1974, då den nya gruvlagen avses träda i kraft, är
upplagen i anläggningslagen (1973: 1149). Denna är i viss utsträckning
tillämplig även på fråga om väg till anläggning på annans fastighet. Enligt 2 §
skall nämligen lagens bestämmelser om fastighet tillämpas även på byggnad eller
annan anläggning som ej hör till fastighet, om det är lämpligt. I fråga om
anläggning är således lagens tUlämpning beroende av en lämplighetsprövning i
varje särskilt fall. Enligl ett molivuttalande torde därvid i normalfallen
krävas bl. a. att del föreligger en tryggad rätt att under längre lid ha
anläggningen kvar (prop. 1973: 160 s. 185). Sådan rätt kan knappast anses
tillkomma en inmutare under undersökningstiden. Detta gör att en inmutare i
regel ej synes kunna med stöd av anläggningslagen skaffa sig tillgång till väg.

När del gäller behovet av väg inom det inmutade området
synes kunna godtagas alt inmutaren får i den mån del behövs bygga väg eller
begagna befintlig väg utan särskUt tUlstånd, vare sig av rättsägare eller av
myndighet. I fråga om väg tiU området torde detsamma kunna gälla begagnande av
redan befintlig väg. Vad angår byggande av ny väg synes dock medverkan av
myndighet böra krävas. I sådant fall torde exempelvis kravet på hänsyn till
allmänna intressen göra sig starkare gällande, såsom i fråga om
bebyggelseplanering och miljövård. Eftersom anläggningslagen anvisar en
rättslig reglering i fråga om enskilda vägar, kan det ligga nära till hands att
göra anläggningslagen tillämplig även på sådan väg som en inmutare kan behöva
anlägga till det inmutade området. Ett förfarande enligl anläggningslagen vill
emellertid synas vara alltför omständligt och tidskrävande med hänsyn till det
ändamål som skall tillgodoses. En enklare lösning, som kan antagas fylla
rimliga krav på rättssäkerhet, är att inmutaren får bygga nödvändig väg till
det inmutade området efter tillstånd av bergmästaren. Sådant tillstånd bör
kunna beviljas antingen i samband med prövningen av inmutningsärendet eller
när behov därefter visas föreligga. Handläggningen av sådan tillståndsfråga bör
ej ske enligt gruvlagens regler om förfarandet i inmutningsärende utan enligt
de regler som gäller för förvaltningsärenden i allmänhet. Bergmästaren bör
sålunda alltid bereda ägare av fastighet som berörs av vägföretagel tiUfäUe att
yttra sig, jfr 15 § förvaltningslagen. Vid prövningen bör bergmästaren lUlse att
skUda allmänna intressen blir beaktade, t. ex. i fråga om bebyggelseplanering
och miljövård. Självfallet bör sträckningen av den väg som avses tydligt framgå
av

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 302

bergmästarens
beslut. I fråga om ersättning för skada eller intrång som vägföretagel
föranleder blir 3 kap. 11 § i del remitterade förslaget till-lämplig.

4
§

I
paragrafens första stycke finns bestämmelser om inmutarens rätt att utnyttja inmutningsbart
mineral som bryts under arbetet och varp som härrör från tidigare gruvbrytning.
I fråga om varp s'ägs att inmutaren får utnyttja sådant varp inom området
vartill förutvarande gruvinnehavare eller annan inmulare icke har räll. H'ärmed
avses enligl motiven varp som tidigare gravinnehavare inle enligl bestämmelserna
i 7 kap. 3 § har r'ätt att föra bort och som inle är föremål för rätt på grund
av särskild inmutning enligt äldre författning. Att paragrafen avser varp som
enligt det angivna lagrummet ej får föras bort bör, på sätt gruvrättsutredningen
föreslagit, komma till uttryck i lagtexten. Härvid är alt märka att del i 7
kap. 3 § ej talas om varp ulan om inmutningsbart mineral. Såsom gruvlagstiflningssakkunniga
på sin lid framhöU (SOU 1924: 16 s. 175) är det omöjligt all dra någon besfämd
gräns mellan malm och varp. Det som vid en tidpunkt är att betrakta som varp
kan, såsom de sakkunniga framhöll, vid en annan tidpunkt på grund av
förbättrade utvinningsmeloder vara att anse såsom en användbar malm. N'är det g'äller
att reglera inmutarens r'ätt att för undersökningsändamål utnyttja mineral
finns det, som lagrådet ser saken, inte anledning alt skilja mellan varp och
annat brutet inmutningsbart mineral. I förevarande paragraf bör därför anges
att inmutaren får, på samma sätt som i fråga om inmutningsbart mineral som
bryts under arbetet, utnyttja förut brutet inmutningsbart mineral i den mån ej
annat följer av 7 kap. 3 §. Det torde inte i paragrafen behöva utsägas att
sådant mineral likväl ej får utnyttjas på den grund att mineralet såsom varp är
föremål för särskild inmutning enligt äldre författning. Detta får nämligen
anses följa redan därav alt lagt utmål utgör inmutningshinder.

5 §

De
särskilda föreskrifter som bergmästaren enligl denna paragraf får meddela är inle
av generell natur ulan ges för varje särskilt fall. Denna innebörd kan
lämpligen uttryckas genom att ordet "inmulare" ersätts med "inmutaren".

6 §

Handräckning
enligl denna paragraf bör kunna meddelas även när väg byggs i strid med 3 §
andra stycket. Uttrycket "uppföres byggnad" i första punkten bör
därför utbytas mot "ulföres anläggning".

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 303

Paragrafen
innehåller vidare bestämmelser om handräckning på ansökan av allm'än åklagare,
om förfarandet skett på statens mark. Numera torde det ej finnas anledning all
ta åklagare i anspråk för ärenden av detta slag. Andra och tredje punkterna av
paragrafen synes därför kunna utgå.

I
redaktionellt avseende hemställer lagrådet, att paragrafen flyttas till 11 kap.
och förs samman med den där upptagna handräckningsregeln.

7
§

I
paragrafens första stycke anges förutsättningarna för förlängning av den
treåriga undersökningstid som löper från mutsedelns utfärdande.
Förutsättningarna för ytterligare förlängning anges i andra stycket. Av-siklen
synes vara att inmutaren, om de angivna förutsättningarna är för handen, har räll
till förlängning. Detta bör komma till klarare uttryck i lagtexten. Av denna
bör vidare framgå att, såsom uttalas i motiven, inmutaren är oförhindrad att
inom ramen för den totala förlängnings-tiden av tre år i det första stycket och
fyra år i del andra begära förlängning med exempelvis ett år i sänder.

När inmulningsrätt
beviljas, brakar i mutsedéln göras ett generellt undantag för område som på
grund av inmutningshinder ej får omfattas av inmutningen; givelvis avser
undantaget endast hinder som förelåg när mulsedeln utfärdades. Den sålunda
tillämpade ordningen har motiverats (SOU 1924: 16 s. 114) med hänvisning till
svårigheten att i mulsedeln exakt fixera och beskriva gränserna för ett inom
inmutningsområdet beläget område som utgör inmutningshinder. Enligt 4 kap. 3 §
första stycket i det remitterade förslaget, som i detta hänseende överensstämmer
med gällande räll, skall vid utmålsläggningen iakttas att utmål inom del
inmutade området ej får omfatta område beträffande vilket vid mutsedelns
utfärdande gällde inmutningshinder förutsatt att hindret alltjämt består.
Hinder som uppkommit efter mutsedelns utfärdande beaktas alltså inte. Vad
sålunda gäller i fråga om utmålsläggning bör tillämpas även vid förlängning av
undersökningstiden. En ut-tiycklig förklaring härom bör tas in i lagen,
lämpligen som ett tredje stycke i förevarande paragraf.

8
§

Som
en konsekvens av vad lagrådet förordat vid 7 § bör hänvisningen i andra stycket
av förevarande paragraf omfatta även bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra stycket saml
10 och 11 §§ i del remitterade förslaget. Hänvisningen lUl den sistnämnda
paragrafen innebär inle att ny mutsedel skall utfärdas vid beslut om
förlängning. Undersökningstiden anges nämligen inle i mulsedeln. Skulle
förlängningen avse ett mindre område än del ursprangligen inmutade, bör delta
anmärkas i mulsedeln. Bestämmelse härom kan meddelas i administrativ ordning.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 304

Såsom ett tredje slycke i paragrafen bör lämpligen
upptagas bestämmelsen i 9 § andra stycket i det remitterade förslaget.

9 §

Att undersökningsavgifl enligl lagrådets förslag
inmutningsavgift skall fastställas för den tid förlängningen avser följer av
den av lagrådet under 8 § förordade hänvisningen till 2 kap. 11 § och behöver
därför inle utsägas särskilt. Andra stycket skall enligt vad lagrådet förut hemställt
överflyttas till föregående paragraf. Hela paragrafen utgår alltså.

11 §

Om parterna träffar överenskommelse om ersättningen, bör
de ha möjlighet all få den fastställd vid utmålsförrättningen. Bestämmelse
härom kan lämpligen föras in i 4 kap. efter 29 § i del remitterade förslaget.
Har fastsfällelse skelt, blir 4 kap. 37 § tillämplig på ersättningen.

4 kap.

Det första avsnittet i kapitlet, "Utmål och mark för
gruvdriften", som omfattar 14 §§, kan lämpligen delas upp i tre avsnitt
med rubrikerna "Utmålets storiek och form" (1 §), "Hinder mot utmålsläggning"
(3 §) och "Mark för gruvdriften" (2 §). Den sista paragrafen i
avsnittet, 4 §, skaU vid beaktande av vad lagrådet anfört vid 1 kap. 5 § utgå.
Omedelbart efter de nu angivna tre avsnitten kan följa ett avsnitt med rubriken
"Ersättning", omfattande 3033 §§ i det remitterade förslagel. Härpå
får följa avsnittet "Ansökan om utmål", innehållande 59 §§. De
följande avsnitten "Kungörande av utmålsförrättning" (1014 §§), "Utmålsförrättning"
(1529 §§), "Förrättningskostnader m. m." (34 och 35 §§) samt
"Förrättningens avslutande" (36 §)' torde få bilda ett gemensamt
avsnitt med rubriken "Utmålsförrättning". I detta avsnitt bör de
bestämmelser som i det remitterade förslaget ingår i 1520 §§ placeras
omedelbart efter 10 §, och även några andra omflyttningar föreslås för vinnande
av bättre överskådlighet. De båda sista avsnitten i kapitiet, "Utbetalning
av ersättningsmedel" (3742 §§) och "Förändring i fråga om utmål"
(43 §) bör få rubrikerna ändrade till "Betalning av ersättning" och
"Ändring av utmål m. m.".

Vad angår kapitlets bestämmelser om utmålsförrättning är
förslaget något oklart i terminologiskt avseende. Den förhandling med sakägarna
som skall äga rum betecknas i vissa fall förrättning (11 § första stycket, 13 §
första stycket) och i andra fall sammanträde (11 § andra stycket, 13 § andra
stycket). På några stäUen synes begreppet förrättning syfta på
prövningsförfarandet i dess helhet (21 §, 25 § första stycket). Lagrådet anser
att i klarhetens intresse begreppet förrättning bör användas enbart i den
senare bemärkelsen. För förhandlingen med sakägarna bör beteckningen
sammanträde användas.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 305

1 §

Såsom
en motsvarighet till bestämmelsen i 2 kap. 1 § första stycket andra punkten bör
till första stycket i denna paragraf fogas föreskrift, att ulmålet skall vara
bestämt till läge och gränser så, att det lätt och säkert kan återfinnas på
marken. Om så sker, kan 28 § första stycket första punkten i detta kapitel
utgå.

2 §

Enligt
första stycket har inmutaren rätt all inom utmålet få sig anvisad den mark som
behöver tas i anspråk för "arbetet ovan jord". Utanför ulmålet åter
skall, enligl andra stycket, anvisas den mark som han behöver för
"gruvdriften eller därmed sammanhängande verksamhet". Det torde ej
vara avsett att med de olika uttryckssälten markera någon saklig skillnad. I
tydlighetens intresse bör för båda fallen anges, alt mark skall anvisas för
gruvdriften och därmed sammanhängande verksamhet. Vad som närmare avses härmed
belyses av den exemplifiering som ges i paragrafens andra slycke.

Det må
framhållas att förslagel liksom gällande gruvlag saknar uttrycklig regel om
att de hindersbestämmelser som gäller för inmutning skall tillämpas i fråga om
anvisande av mark utanför utmålet. Det är emellertid en allmän grundsats vid
tvångsförvärv (se bl. a. 1 kap. 12 § expropriationslagen och 2 kap. 2 §
vattenlagen) alt motstående intressen skall beaktas vid prövningen. Denna
grundsals får anses tillämplig även här. Prövningen av fråga om markanvisning
bör sålunda ske med beaktande av syftet med hindersbestämmelserna. Vare sig det
gäller mark inom eller utom utmålet bör alllid tillses, all ändamålet vinnes
med minsta möjliga skada och olägenhet för annan.

Enligt
det remitterade förslaget är möjligheten att anvisa område som hotas av ras
eller sättningar begränsad till mark utanför utmålet. Lagrådet kan ej finna
något skäl till denna begränsning. Även inom utmålet bör alltså mark som hotas
av ras eller sättningar få anvisas.

4 §

Som
anmärkts i inledningen tUl kapitlet skall denna paragraf vid beaktande av vad
lagrådet anfört vid 1 kap. 5 § utgå.

5 §

Enligl
del remitterade förslaget skall gode män medverka vid utmålsförrättning i
vissa fall. Med hänsyn härlUl bör avfattningen av denna paragraf jämkas. Den
kan lämpligen få lydelsen, att ansökan om utmål görs hos bergmästaren i del
distrikt där inmutningsrätlen beviljats.

20
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 32

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 306

6 §

Enligt
andra stycket i denna paragraf går inmutaren förlustig inmutningsrätlen, om
han ej ansöker om utmål inom den tid som föreskrivits i första stycket.
Gällande rätt innebär, all inmulningsrätten går förlorad beträffande den del av
del inmutade området som ej utmålsläggs (jfr 45 § första stycket sista punkten
gruvlagen). Såsom framgår av vad departementschefen anfört i motiven till 4
kap. 1 § är del emellertid enligt förslagel avsett att inmutaren skall kunna
begära utmål beträffande en begränsad del av del inmutade området för att
eventuellt senare begära ytterligare utmålsläggning. Förevarande bestämmelse
får förstås så, att inmutaren i sådant fall behåller inmutningsrätlen till den
återstående delen som "inmutningsrest" och förlorar denna först om
undersökningstiden eller den förlängning därav som kan ha beviljats utgår utan
att han begärt att få ytterligare utmål.

7 §

De
här upptagna bestämmelserna om vad ansökan om utmål skaU innehåUa finner
lagrådet i likhet med vad som anmärkts beträffande motsvarande regler i 2 kap.
5 § alltför summariska. Lagrådet hemställer att det i paragrafen anges, att
ansökningen skaU innehålla beskrivning av det område som inmutaren önskar få
sig anvisat som utmål och den mark inom och utom utmålet som han önskar la i
anspråk, uppgift om fastighet som berörs av ansökningen jämte namn och adress
på fastighetsägaren och övriga sakägare samt den utredning som inmutaren vill
åberopa för att visa att de i 1 kap. 4 § angivna föralsätlningarna för
erhållande av utmål är uppfyllda. Såsom departementschefen angivit i motiven
till 4 kap. 15 § bör ansökningen också innehålla uppgift huruvida tvist som
enligt 3 kap. 11 § skall prövas vid förrättningen föreligger.
Departementschefen har förutsatt att bestämmelse härom skall utfärdas i
administrativ ordning. Bestämmelse i ämnet synes dock böra ingå i själva lagen.

Som
motsvarighet till vad lagrådet förordat i fråga om 2 kap. 5 § bör vidare lUl
förevarande paragraf fogas bestämmelse att, om medgivande till utmålsläggningen
av myndighet eller rättsägare fordras, vid ansökningen skall fogas handling
utvisande all medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller
begärts hos myndigheten.

Del
torde vara avsett, att förskott som avses i andra stycket i det remitterade förslagel
alltid skall inbetalas lUl bergmästaren, alltså även såvitt fråga är om ersättning
tiU sakkunnig.

8 och
9 §§

Vad
som föreskrivs i dessa båda paragrafer överensstämmer nära med reglerna i 2
kap. 6 och 8 §§ och bör med fördel kunna ersättas med hänvisning tUl nämnda
regler.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 307

1014
§§

Förutsättning
för all ulmålsansökan skall företas tUl prövning vid utmålsförrättning är att
den ej skall avvisas eller vila enligt de föregående bestämmelserna. Det synes
lämpligt att detta får komma till ullryck vid utformningen av 10 §.

Underrättelse om
sammanträde skall enligl förslagel ske i den formen, all bergmästaren utfärdar
en kungörelse, som dels införs i vissa tidningar och dels delges kända
sakägare. Lagrådet förordar alt bestämmelserna i stället utformas så, all det
i första hand anges alt kända sakägare skaU få kallelse genom delgivning och
därutöver föreskrivs all kungörande i tidningar skall ske. De uppgifter som enligl
11 § första stycket andra punkten och Iredje stycket andra punkten samt 12 § Iredje
punkten skall ingå i kungörelsen bör även ingå i de personliga kallelserna.
Givetvis är det ej nödvändigt att uppgifterna tas upp i själva kallelsen, ulan
del kan tillgå så alt kallelsen får formen av ett kort meddelande med bifogande
av kungörelsen.

Bestämmelserna
i 12 § tredje punkten och 13 § bör med erforderlig redaktionell omarbetning
infogas bland bestämmelserna i 11 §, som lämpligen kan delas i två paragrafer.
Även innehållet i 26 § tredje stycket första punkten torde böra överföras till
dessa bestämmelser.

19
§

Enligt
denna paragraf gäller mol bergmästare och god man samma jäv som mol domare. Av
paragrafens placering i lagen får anses följa, att reglerna om domarjäv blir
tillämpliga endast vid själva utmålsförrättningen, medan del i övrigt är
förvaltningslagens i jämförelse med reglerna om domarjäv mindre stränga
jävsbestämmelser som gäller.

21
§

Enligt
15 § skall gode män biträda vid utmålsförrättning, om där uppkommer fråga om
ersättning för markanvisning eller för skada vid undersökningsarbetet samt även
eljest när bergmästaren finner att det behövs eller när sakägare begär det och
oskäligt dröjsmål inle föranleds därav. I nu förevarande paragraf föreskrivs,
att i fall då gode män biträder vid förrättningen bergmästaren och gode männen
gemensamt skall avgöra frågor om jäv, sådana frågor om ersättning som nyss nämndes
samt frågor om förrältningskoslnader. Del torde ej vara ovanligt att utmålsförrättning
äger rum utan att frågor om ersättning för markanvisning eller för skada vid
undersökningsarbetet aktualiseras. De båda bestämmelserna sammanställda kan
sålunda medföra den mindre tillfredsställande konsekvensen, att gode män
kommer att närvara vid förrättningssammanlräde utan att få deltaga i beslut om
annat än förrättningskostnaderna. Enligt lagrådets mening saknas skäl alt i de
fall då gode män enligl 15 § skall medverka begränsa deras beslutanderätt till
vissa frågor. Förevarande paragraf i förslaget bör därför få utgå.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 308

Det
får anses ligga i sakens natur att utförandet av tekniska göromål under
förrättningen ankommer på bergmästaren.

22
§

Vid
beaktande av vad lagrådet hemställt vid 21 § skall orden "i fråga som de
har att avgöra gemensamt" utgå.

25 §

Vad
som stadgas i första stycket synes så självklart, att bestämmelsen bör få utgå.

Enligt
andra stycket skall i beslut anges de skäl på vilka avgörandet grandas, om det
inte framstår som obehövligt att upplysa om dem. Bestämmelsen avser enligt
remissprotokollet även beslut under förrättningen. I den mån sådant beslut
innefattar avgörande i sak av en med utmålsläggningen sammanhängande fråga är
beslutet, oavsett att del meddelas under förrättningen, att anse som slutligt
beslut och skyldighet att motivera detsamma följer redan av 17 §
förvaltningslagen. Den ifrågavarande bestämmelsen får därför sin betydelse främst
såvitt gäller annat beslut än nyss sagts, t. ex. beslut i jävsfråga. Lydelsen
bör emellertid ändras tUl närmare överensstämmelse med vad som föreskrivs i 17
§ första stycket 1 förvaltningslagen.

I Iredje
stycket stadgas att beslut som meddelas vid sammanträde skall uppläsas för de
närvarande. Denna bestämmelse synes onödig. Det är tämligen självklart att ett
vid sammanträde fattat beslut delges de närvarande genom uppläsning. I detta
sammanhang må erinras om bestämmelsen i 18 § förvaUningslagen, som stadgar
skyldighet för myndighet att tillse att part underr'ätlas om innehållet i
beslut varigenom myndigheten avgör ärende.

26 §

Vad
som föreskrivs i första stycket beträffande påföljd av inmutarens utevaro från
sammanträde bör enligt lagrådets mening begränsas till alt gälla utevaro från
första sammanträde. Vidare bör tillfogas bestämmelse att ärendet skall
avskrivas, om inmutaren ej begär ålerapplagande av förrättningen enligl andra
punkten i stycket. För det fallet att inmutaren ej infinner sig till senare
sammanträde, när sådant utsatts, kan någon regel ej anses behövlig. Del får då
ankomma på förrättnings-männen att bedöma om ärendet kan slutföras på
föreliggande utredning eller om nytt sammanträde skall utsättas. Bestämmelsen i
tredje stycket andra punkten kan alltså utgå.

Tredje
stycket första punkten bör flyttas enligt vad lagrådet förordat vid 1014 §§.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 309

28
§

Beträffande
första punkten i första stycket hänvisas till vad lagrådet anfört vid 1 §.

Vad
angår bestämmelserna i övrigt i paragrafen torde den avsedda innebörden komma
till tydligare uttryck med förslagsvis den lydelsen, alt gränserna för ulmålet
och för mark som anvisats enligl 2 § skall utstakas och utmärkas i behövlig
omfattning samt att över utmålet och marken skall upprättas karta i den mån del
ej är obehövligt.

3033
§§

Vid
expropriation förekommer tre slag av ersättning, nämligen löseskilling, intrångsersätlning
och ersättning för personlig skada (4 kap. 1 § expropriationslagen). När det
gäller mark som anvisats enligl 2 § i förevarande kapitel blir löseskilling
aldrig aktuell, eftersom marken ej las i anspråk med äganderätt. Endast intrångsersätlning
och ersättning för personlig skada kommer i fråga. Detta synes böra markeras i
lagtexten, jfr 55 § väglagen (1971: 948).

I
andra stycket av 30 § kan med fördel införas de hänvisningar lUl vissa
bestämmelser i 5 kap. expropriationslagen som i förslaget upptagits i31§.

I
Iredje stycket av 30 § har såsom komplement till den hänvisning till 4 kap.
expropriationslagen som gjorts i föregående slycke upptagits bestämmelse
innehållande all faslighet, som på grund av upplåtelse enligt 2 § lider
synnerligt men, skall vid tillämpningen av 4 kap. expropriationslagen anses ha
blivit i sin helhet exproprierad. Tydligtvis har den föreslagna regeln knappast
någon funktion att fylla då en fastighets hela ägovälde las i anspråk. I sådant
fall torde tillämpningen av expropriationslagens ersättningsregler i allmänhet
leda lUl alt intrångsersättning motsvarande den anvisade markens fulla värde
skall utgå. Regeln har alltså betydelse väsentligen för det fall då
markanvisningen omfattar del av fastighet. Synnerligt men för fasligheten kan
anses uppkomma så snart en icke obetydlig del, t. ex. hälften, frångår den.
Att inmutaren då får gälda ersättning såsom om hela fasligheten tagits i
anspråk skulle väl kunna godtagas föratsatt att han får disponera även den
återstående delen. Så är dock ej fallet enligt förslaget. Enligt lagrådets
mening finns ej anledning att ha någon särregel utöver vad som föreskrivs i 4
kap. 1 § expropriationslagen, nämligen all intrångsersättning skall betalas
med belopp som motsvarar den minskning som uppkommer genom alt den anvisade
marken las i anspråk. Tredje stycket i 30 § bör sålunda utgå.

Lagrådet
har beträffande ersättning enligt 3 kap. 11 § förordat all en bestämmelse om
att överenskommelse om sådan ersättning skall kunna fastställas vid utmålsförrättningen
införs efter 29 § i förevarande kapitel. Denna bestämmelse bör inbegripa även
ersättning som nu är i fråga.

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 310

34 §

Bestämmelsen
i första punkten av andra stycket torde kunna ersättas med föreskrift att
ersättning lUl sakkunnig bestämmes av förrättnings-männen (jfr 4 kap. 34 § fastighelsbUdningslagen).
I andra punkten av samma stycke bör lämpligen nämnas även det fallet att
myndighet anlitas som sakkunnig.

35 §

Såsom
bestämmelsen i första stycket är avfattad synes 18 kap. 6 § rättegångsbalken ej
kunna tillämpas på annat sätt än att sakägaren får finna sig i att honom eljest
tiUkommande ersättning reduceras genom avräkning. Del torde emellertid vara
avsett alt han även i förekommande fall skall kunna åläggas att till inmutaren
utge kostnadsersättning. Lagtexten bör förtydligas i detta avseende.

I
andra stycket anvisas ett särskilt förfarande för bestämmande av
kostnadsersättning i fall då ansökan om utmål återkallas innan ärendet
företagits till förrättning. Med den innebörd som enligt vad lagrådet tidigare
anfört bör inläggas i begreppet förrättning får företagandet till förrättning
anses ske när bergmästaren utfärdar kallelser lUl och kungörelse om
sammanträde. Det torde vara ytterst sällsynt att ansökningen föranleder kostnad
för sakägare innan så skett. Lagrådet vill därför ifrågasätta behovet av
bestämmelsen. Om ansökningen återkallas efter del att sammanträde utsatts, bör
förrättningen få ha sin gång för prövning av eventuella kostnadsanspråk.

36 §

Normalt
skall utmålsförrättningen slutföras vid ett sammanträde. Om förrättningsmännen
skulle behöva rådrum för avgörandet av viss fråga, bör nytt sammanträde
utsättas för avkunnande av avslutningsbeslutet. Detta bör sålunda alltid
meddelas vid sammanträde. TUl förebyggande av tvekan härom torde en uttrycklig
bestämmelse att avslutningsbeslul skall meddelas vid sammanträde böra upptagas
i förevarande paragraf. Om ej annat än avkunnande av avslutningsbeslulet
beräknas förekomma vid sammanträdel, är del givetvis ej erforderligt all
sakägare infinner sig.

Förslagel
innehåller ej någon bestämmelse angående tiden för tillträde av mark som
anvisats enligl 2 § i förevarande kapitel. Av 37 § kan utläsas, att avsikten är
att inmutaren skall få tillträda marken så snart avslutningsbeslulet meddelats,
oberoende av om lalan mol mark-anvisningsbeslulet fullföljs eller ej (ang.
motsvarande spörsmål beträffande den gäUande gruvlagen, se NJA II 1939
s. 392 och 1952 s. 246). En uttrycklig bestämmelse i ämnet bör dock finnas i
lagen. Huvudregeln bör vara, alt marken omedelbart får las i anspråk, men förrättningsmännen
bör ha möjlighet alt förordna annorlunda om det finns

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 311

anledning därtiU. Om rätt för högre instans att förordna
om inhibition, se 13 § förvaltningslagen.

37 §

Beaktas vad lagrådet anfört vid 36 §, bör i förevarande paragraf
upptagas bestämmelse om ränleberäkning för det fall att förordnande meddelats
om att anvisad mark ej genast får tillträdas. Räntan bör i sådant fall beräknas
från den dag då marken tidigast får tillträdas.

38 §

I andra stycket bör uttrycket "innehavare av fordran
som avses i första stycket" utbytas mol "borgenär som har panträtt i
faslighet" (jfr bl. a. 6 kap. 2 § expropriationslagen).

43 §

Bestämmelserna i andra stycket andra punkten och tredje
stycket sista punkten har betydelse enbart för äldre utmål och bör därför
lämpligen föras över till 14 kap.

Vad som föreskrivs i andra stycket Iredje punkten torde,
ehuru del ej framgår av lagtexten, syfta på utvidgning av utmål inom det
inmutade området. Sådan del av det inmutade området beträffande vUken utmålsläggning
ej begärts före undersökningstidens utgång omfattas emellertid ej längre av inmutningsrätlen
(jfr lagrådets yttrande vid 6 §). Vid utvidgning av utmålet till sådan del av
området är det alltså i själva verket fråga om utmålsläggning av område som ej
är inmutat. Förevarande bestämmelse är vid sådant förhållande obehövlig och kan
utgå.

I andra punkten av tredje stycket har upptagils
bestämmelse om giltighetstiden för utmål som bUdats genom sammanläggning av utmål.
Lagrådet vill förorda att denna bestämmelse flyttas till 6 kap. för att
upplagas i anslutning till bestämmelserna där om gUtighetstiden för utmål.

Vid sammanläggning eller delning av utmål bör det få
ankomma på industriverket att meddela erforderliga föreskrifter angående ny ulstakning
av gränserna och de övriga åtgärder som kan påkallas för genomförande av
beslutet. Lagrådet hemställer att bestämmelse härom förs in i paragrafen.

5 kap.

Del Samhällsinflytande som följer av reglerna om
kronoandel innebär för den enskilde en motsvarande begränsning i dennes räll
med avseende på förekommande fyndigheler. F. n. ges staten en rätt att efter
anmälan inträda i gruvföretag. Förslaget innebär att staten utan vidare får del
i varje utmål vartill beviljad inmutningsräll kan leda med möjlighet att avslå
därifrån. Kronoandelsinstitulel utformas härigenom som

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 312

en
tydlig begränsning i inmutningsrätlen av väsentlig principiell betydelse.
Detta talar för all en regel som fastslår rätt till kronoandel bör finnas redan
bland bestämmelserna i lagens inledande kapitel. Regeln kan lämpligen ange all
staten i utmål som läggs för annan än staten har rätt till andel med hälften
(kronoandel).

1
§

Om
en bestämmelse angående statens räll till kronoandel enligl del förut anförda
las in i första kapitiet, bör lydelsen av första stycket i denna paragraf
jämkas till att enbart ange all staten får kronoandel, om inte staten senast
vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån.

Med
den utformning kronoandelsinstitutet nu föreslås få inträder statens rätt i utmålet
tydligen så snart utmålsförrättningen avslutats, oberoende av om förrättningen
vinner laga kraft eller ej. Härav följer bl. a. all staten genast erhåller s.
k. brytningsvilsord enligl de särskilda reglerna därom.

Enligt
lydelsen av första stycket i förevarande paragraf anknyter statens rätt till
kronoandel tUl att utmål "lägges" för annan än staten. Ändring däri
görs ej genom den av lagrådet förordade lydelsen av stycket. Vid utvidgning av utmålet
får staten kronoandel i den nya delen av utmålet, om inte staten avstår
därifrån genom anmälan enligt vad som föreskrivs i paragrafen. Därvid blir vad
som sägs om utmålsförrättningen tillämpligt på förrättningen för utvidgning av utmålet.
Del torde emellertid vara avsett att staten, om den avstår från kronoandel när utmål
läggs, inte kan göra anspråk på kronoandel när utmålet därefter utvidgas.

Sedan
lång lid tillbaka har Kungl. Maj:l ej ansetts äga med nyttjanderätt upplåta statens
gruvegendom ulan bemyndigande av riksdagen. Efter tillkomsten av kronoandelsinstitutet
har detta gällt även vid upplåtelse av kronoandel. För närvarande finns av
riksdagen lämnade generella bemyndiganden. Som tidigare anförts innebär
förslaget, att kronoandelsinstitutet får ändrad principiell utformning, i det
att staten utan vidare får andel i varje utmål som läggs. Ett avstående av
denna andel till förmån for inmutaren synes i rättsligt hänseende bli att
jämställa med en överlåtelse. Ett avgörande av innebörd att kronoandelen avstås
torde i likhet med vad som gäUer upplåtelse av kronoandel ej få träffas av Kungl.
Maj:l utan bemyndigande av riksdagen.

Visserligen
ger de föreslagna lagreglerna vid handen all beslut att avstå från kronoandel
avses kunna fattas från statens sida i varje förekommande utmålsärende. Även
utformningen i övrigt av dessa regler synes förutsätta att prövningen skall
tilläggas någon statlig myndighet. Huruvida Kungl. Maj:l lämnas erforderliga bemyndiganden
att avstå eller låta viss myndighet avstå från kronoandel kommer emellertid ej
till

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 313

uttryck genom lagförslaget. Del är därför anledning
framhålla att ett bifall från riksdagen till förslaget också torde kräva att
sådana bemyndiganden lämnas.

Lagtexten bör klart ange all kronoandel kan överlåtas
eller upplåtas även till viss del.

4 §

Denna paragraf synes obehövlig och kan utgå.

6 kap.

Lagrådet förordar en omdisponering av kapitlet, så alt de
bestämmelser som reglerar själva gruvbrytningen får bilda ett avsnitt för sig
och de bestämmelser som reglerar gUtighetstiden och förlängning därav förs
samman tUl ett avsnitt för sig, båda avsnitten med särskUda underrubriker.
Enligt lagrådels mening innehåller det remitterade förslaget också vissa
bestämmelser i 7 och 11 kap. som lämpligen bör ha sin plats i förevarande
kapitel. Enligt bestämmelser i 7 kap. skall innehavare av utmål för att vara
bevarad vid sin räll erlägga en årlig avgift till staten, benämnd
försvarsavgift. Den betydelse försvarsavgiflen sålunda har för den fortsatta
giltigheten av rätten till utmål synes motivera, att bestämmelserna om försvarsavgifl
i 7 kap. 1 och 2 §§ flyttas till 6 kap. De bör där bilda ett särskUt
avsnitt med egen underrubrik. I 11 kap. ingår vissa bestämmelser som innefattar
skyldigheter för gruvinnehavaren. Dessa besfämmelser bör lämpligen inlagas
redan i 6 kap. i direkt anslutning till bestämmelserna om själva
gruvbrytningen. På grund av det anförda förordar lagrådet, att 6 kap. får
omfatta tre avsnitt med särskilda underrubriker, det första med rubriken
"Brytning m. m." och omfattande 17 §§, det andra med rubriken
"Försvarsavgift" och omfattande 8 och 9 §§ samt det tredje med
rubriken "GUtighetstid" och omfattande 1013 §§. Med hänsyn till
sålunda föreslagna ändringar bör även själva kapitelrubriken jämkas,
förslagsvis till "Rätt att använda utmål".

1 §

I detta kapitel möter uttrycket gruvinnehavare, varmed
avses den som innehar utmål. För all antyda denna innebörd föreslås en redaktionell
jämkning av första stycket, samtidigt som den däri intagna bestämmelsen om gUtighetstid
enligt del förut sagda flyttas till ett följande avsnitt. Det kan anmärkas, alt
de föreslagna nya bestämmelserna om kronoandel i 5 kap. får lUl följd att
staten i regel kommer att jämte den som fått sig anvisat utmål bli gruvinnehavare.

Andra punkten i andra stycket kan i överensstämmelse med
vad lagrådet anfört vid 3 kap. 4 § utgå.

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 32 314

I
Iredje stycket förordar lagrådet den förenklingen att staten utan vidare får
andel med hälften i d'är avsett mineral, när staten ej avstått från sin
kronoandel. En sådan ordning synes bättre än det remitterade förslaget
överensstämma med den nya ställning som tillerkänts staten i 5 kap. Att staten
omedelbart erhåller sin andel torde framgå tillräckligt tydligt om ordet "inmutaren"
i första punkten ersätts med "gruvinnehavaren".

3
§

Innebörden
av första och andra styckena torde kunna uppfattas lättare, om bestämmelsema
flyttas om så, att första stycket behandlar utmål i dagen och andra stycket utmålet
under jord.

I
första stycket förekommer ullrycket "gravarbele och därmed sammanhängande
verksamhet för produkternas tillgodogörande". Ett liknande uttryck
förekommer i 4 kap. 2 §, nämligen "gruvdriften eller därmed sammanhängande
verksamhet". I båda lagrummen åsyftar dessa uttryck verksamhet sedan utmål
lagts, och de torde ha samma innebörd. I övrigt synes ordet "gravarbele"
användas även i en något vidare bemärkelse än "gravdrift" (jfr vad
lagrådet anför vid 11 kap. 1 §). Att i fråga om ulmålsstadiet använda skilda
uttryck för samma sak kan verka förvillande. Lagrådet förordar därför, liksom
beträffande 4 kap. 2 §, att i förevarande paragraf används ullrycket
"gruvdriften och därmed sammanhängande verksamhet".

5
§

Bestämmelserna
i första stycket andra punkten och andra stycket torde såsom överflödiga kunna
utgå. Är ansökan om förlängning ofullständig, synes tillfyllest att använda
det förfarande som anges i 8 § förvaltningslagen.

7 §

Denna
paragraf torde böra jämkas, så alt den framträder mera som en regel om rätt för
gruvinnehavaren att få förhandsbesked än som en handlingsregel för statens
industriverk.

8 §

Del
är uppenbarligen avsett att, om utmål tillhör flera, anm'älan som avses i
paragrafen skall göras av samtiiga gemensamt. Till utmärkande härav bör ordet "gruvinnehavare"
ändras till "gruvinnehavaren".

9 §

Bestämmelsen
kan utgå, särskilt om 7 kap. får det innehåll och den rubrik som lagrådet
förordar.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 315

7
kap.

Såsom
lagrådet anfört under rubriken tUl 6 kap. bör de två första paragraferna i 7
kap. om försvarsavgift och om föreläggande att utge sådan avgift flyttas till 6
kap. Rubriken lUl 7 kap. kan då lämpligen ges lydelsen "Verkan av att
rätten tUI utmål upphör".

2 §

Bestämmelsen
i första stycket andra punkten, att i föreläggande skall anges del belopp som
skall betalas, kan undvaras, om i första punkten anges all föreläggandel skall
avse "ett belopp motsvarande" dubbla beloppet av vad som inte
betalts.

Med hänsyn lUl den
allvarliga påföljd som inträder om föreläggandet ej efterkommes, bör
föreläggandel riktas lUl den verklige gruvinnehavaren vare sig han antecknats
i gravregislrel eller ej.

Bestämmelse om delgivning
med gravföreslåndare får anses överflödig, eftersom i 10 § andra stycket
delgivningslagen föreskrivs all delgivning med delägarna får ske genom all
handlingen överbringas till gruvföreslåndaren. Vad i övrigt föreskrivs om
delgivning av föreläggande bör i enlighet med vad lagrådet inledningsvis
anfört flyttas till 13 kap.

3 och
4 §§

I
dessa paragrafer behandlas verkningarna med avseende på gruvegendomen av all
rätten till utmål upphör. Bestämmelserna skulle vinna i överskådlighet, om de
delas upp på tre paragrafer som var för sig behandlar brutet inmutningsbart
mineral, anläggning som hört till gruvan och mark som varit anvisad för
gruvdriften.

I förslagel ingår
uttrycklig föreskrift om att gruvinnehavaren ej behöver erlägga avgift för den
honom medgivna rätten att ha kvar viss egendom på platsen i två år. Motsvarande
föreskrift finns i den gällande lagen, där den infördes år 1952 (se NJA II 1952
s. 272 ff). Att avgift ej skall utgå är dock tämligen självklart med tanke på
att gruvinnehavaren en gång betalat ersättning för rätten att disponera
marken. Del behöver därför enligl lagrådels mening inte särskilt anges i lagtexten.
Inte heller torde behövas någon bestämmelse om att fastighetsägaren, sedan gruvinnehavaren
förlorat rätten tUl mark som varit upplåten för gruvdriften, återfår
förfoganderätten till marken. Förekomsten av en motsvarande regel i den
gällande gruvlagen torde sammanhänga med att enligt den lagen marken
"löses" av gruvinnehavaren. Del synes vidare överflödigt att ange all
ny gruvinnehavare ej behöver betala ersättning för egendom som han övertar
sedan tidigare gruvinnehavares rätt till egendomen gått förlorad. I fråga om
egendom som här avses, dvs. byggnad för gruvans styrka och bestånd samt
stängsel som gruvinnehavaren varit skyldig alt hålla, torde vara avsett att
den skall läm-

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 316

nas kvar på platsen. Lagrådet förordar att en uttrycklig
regel härom införs.

S kap.

Bestämmelserna i detta kapitel i förslaget överensstämmer
i sak med gällande rätt frånsett några smärre ändringar. Det kan ej sägas att
de bestämmelser i kapitlet, 410 §§, som skall tillämpas endast i den mån ej
delägarna avtalat annat, är i alla avseenden ändamålsenliga. De företer, såsom
också belyses i gruvrällsutredningens betänkande, åtskilliga brister. En mera
genomgripande omarbetning än som skett i förslaget hade enligt lagrådets mening
varit önskvärd. I brist på utredning som kan tjäna som grund för revidering av best'ämmelserna
anser lagrådet dock att förslaget får godtagas huvudsakligen i del skick som
det föreligger.

1 §

I gällande rätt, 58 § gruvlagen, omfattar samäganderättsreglerna
del fallet att "två eller flera dellaga i samma gruvrörelse".
Formuleringen ger anledning tiU tvekan huravida reglema är tUlämpliga då två
eller flera delägare finns men en delägare arrenderar övriga andelar. I förslaget
används i stället uttrycket "två eller flera äger andel i samma utmål".
Detta torde få anses innebära, att bestämmelserna i kapitiet skall vara
tillämpliga i alla fall då flera delägare finns, oavsett om det är en eller
flera som deltar i gruvrörelsen. Eftersom det i förslaget använda
uttryckssättet språkligt sett är något oegentligt, vill lagrådet förorda att
det ersätts med "utmål tUlhör två eller flera gemensamt".

Det vanligaste fallet då reglerna i kapitlet blir
tillämpliga torde vara det då staten har kronoandel i utmålet. Därför kan det
vara lämpligt att omnämna delta fall i lagtexten.

3 §

Såsom bestämmelser som gruvföreslåndaren har att iakttaga
bör lämpligen anges de bestämmelser som enligl vad lagrådet förordat skall ingå
i avsnittet "Brytning m. m." i 6 kap.

5 §

Paragrafen torde böra kompletteras med bestämmelse om
utseende av ordförande på stämman. Den kan få innehåUa, att på stämman förs
ordet av den som delägama utser. Med en så formulerad regel föreligger ej
hinder att utse utomstående person till ordförande, om så skulle anses
lämpligt.

10 §

Förverkandepåföljd enligl paragrafen bör inträda endast
såvitt delägare underlåter alt betala vad på honom belöper av del tUlskott
varom är fråga. Detta bör anges i lagtexten.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 317

Att
delägaren vid förverkande blir fri från betalningsskyldighet för tillskottet
torde få anses självklart och ej behöva utsägas. Andra punkten i paragrafen
kan följaktligen utgå.

9
kap.

Bestämmelserna
i detta kapitel om överlåtelse och upplåtelse av rätt till grava och om
anmälan om förvärv av sådan rätt överensstämmer i huvudsak med gäUande
regler. Liksom enligt gällande räll skall sålunda enligt det remitterade förslaget
viss form krävas för giltighet av överlåtelse och upplåtelse av rätt till
grava. Förslagel syftar till ett närmande av föreskrifterna härom till de nya
reglerna i jordabalken om överlåtelse av fast egendom.

1
§

I
första stycket av denna paragraf anges formkravet genom föreskriften, att
avtal varigenom räll till gruva överlåts skall upprättas skriftligen. Den
föreslagna regeln, som i sak överensstämmer med utredningens förslag, avviker
från gällande rätt såtillvida att den nuvarande bestämmelsen i gruvlagen tiUika
innehåller, att i avhandlingen skaU upplagas samtliga vUlkor som betingas och
att ändring eller till-lägg som ej avfallas skriftligen är ulan verkan. Förslagel
innebär enhgt motiven att formkravet begränsas till att avse "själva avtalet".
Därmed menas, av motiven att döma, att överlåtelsehandhngen bör innehålla
uppgift om parterna, föremålet för överlåtelsen, köpeskUlingen, om sådan
avtalats, och en överlåtelseförklaring. Däremot skulle inte på samma sätt som
vid överlåtelse av fastighet vara av betydelse för parterna att lagen anger
vissa vUlkor som oundgängligen måste tas in i överlålelsehandlingen.

Krav
på viss form för överlåtelse av rätt till gruva infördes i den allmänna
gruvlagstiftningen genom 1938 års gruvlag. Skälen för att upprätthålla ett särskUt
formkrav vid överlåtelse och upplåtelse av rätt lUl gruva har ej omprövats i
förevarande lagstiftningsärende, endast viss jämkning i den gällande
formföreskriftens utformning har företagits. Om elt formkrav skall bestå, bör
enligt lagrådels mening innebörden därav komma till tydligare uttryck än som
skett genom den föreslagna regeln. Särskilt med hänsyn lUl den utformning
formkravet vid överlåtelse av fast egendom slutiigen erhållit i den nya
jordabalken synes ett sådant förtydligande erforderligt.

Lagrådet
kan ansluta sig till uppfattningen, att endast de för avtalet grundläggande
uppgifterna behöver omfattas av formkravet. Det gäller sådana uppgifter som
partemas namn, föremålet för överlåtelsen och överlåtelseförklaring. Uppgift om
förekommande vederlag synes däremot ej vara av den betydelse i förevarande
sammanhang att den nödvändigt måste inflyta i överlåtelsehandlingen. Här
föreligger t. ex.

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 318

ej
på samma sätt som vid fastighetsköp risk för avsikt att vilseleda tredje man
eller myndighet (jfr NJA II
1972 s. 59). Enligt jordabalken gäller
i fråga om fastighetsköp därjämte, all vissa villkor, nämligen villkor som är
av betydelse för förvärvets fullbordan eller bestånd eller för överlålarens hemulsansvar
eller som innebär inskränkning i förvärvarens rätt all förfoga över
fastigheten, måste intagas i överlåtelsehandlingen för alt bli giltiga. Av remissprotokoUet
kan utläsas att villkor av dessa slag ej anses vara av sådan betydelse n'är
det g'äller överlåtelse av rätt till grava att de bör omfattas av formkravet.
Det torde också kunna antagas att del praktiska behovet härav ej är så stort
all frågan kräver en lagreglering.

På
grund av det anförda har lagrådet stannat för att förorda en regel av innehåll,
att avtal om överlåtelse av inmutningsrätt eller rätt till utmål skall
upprättas skriftligen saml att handlingen skall upptaga parterna, vad som
överlåts samt förklaring att överlåtelse sker, vartill fogas att avtalet är
ogiltigt om dessa föreskrifter ej uppfyllts. Vad sålunda föreskrivs om
överlåtelse skall gälla även avtal varigenom nyttjanderätt tUl utmål upplåts
eller överlåts. Den förordade regeln innehåller vidare den redaktionella
jämkningen att uttrycket "rätt tUl gruva" i överensstämmelse med
vad lagrådet anfört inledningsvis ersatts med uttrycket "inmutningsrätt
eller rätt till utmål". Regeln får anses gälla även andel i inmutningsrätt
eller rätt till utmål.

I
andra stycket av 1 § upptager det remitterade förslaget i överensstämmelse med
gällande rätt regeln, alt avtal om överlåtelse icke gäller mot överlålarens
borgenärer, förrän anmälan om överlåtelsen gjorts enligt kapitlets
bestämmelser. Enligl sin ordalydelse tar regeln sikte enbart på förhållandet
till överlålarens borgenärer. Förarbetena tUl 1938 års gruvlag lyder också på
alt anmälan hos bergmästaren saknar betydelse för verkan i övrigt mot Iredje
man (NJA II 1939 s. 441). Innebörden av regeln synes sålunda
vara, att anmälan saknar betydelse exempelvis i fall av Ivesala. En ordning, enligl
vilken en överlåtelse sålunda kan få giltighet mot senare förvärvare i god tro
men icke mot överlåtarens borgenärer, synes mindre tillfredsställande. Del kan
därför ifrågasättas, om icke regeln borde ändras, så ätt anmälan blir krav för
överlåtelsens giltighet mot tredje man över huvud. Enligt vad lagrådet har sig
bekant övervägs emellertid inom lagberedningen en mera allmän reglering av bl.
a. fall av dubbelöverlåtelse vid olika förmögenhetsrältighe-ter, bland dem
rätten till grava. Med hänsyn härtill synes frågan om en regel i ämnet
beträffande hithörande rättigheter ej böra upptagas till behandling nu.

En
annan fråga, som lämnats oreglerad, är möjligheten att pantsätta inmutningsrätlen
eller rätlen lUl utmål och sålunda utnyttja sådan rätt som säkerhet för kredit
på annat sätt än genom företagsinteckning. Frågan har emellertid icke berörts i
lagstiftningsärendet, i följd varav

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 319

underlag
saknas för en närmare prövning av behovet av en sådan möjlighet.

De
följande paragraferna i kapitlet innehåller föreskrifter om att förvärv av
rätt till gruva skall anmälas till bergmästaren och om hur en sådan anm'älan
skall göras i olika situationer. Det huvudsakliga syftet med kravet på anmälan
är all möjliggöra för bergmästaren att utöva den tillsyn över gruvdriften som
åligger honom. Den vid gruvlagens tillkomst föreliggande tanken all anordna
ett inskrivningsförfarande, som skulle möjliggöra särskUd inteckning i
inskriven gruvrätt och i vUkcl anmälan om förvärv skulle ingå som ett led,
synes däremot numera ha fallit. Enligt lagrådels mening uppnås en bättre
ordningsföljd mellan bestämmelsema, om en regel som den i 1 § andra stycket,
angående viss civilrättslig verkan av anmälan, förs in efter bestämmelserna om
alt anmälan skall göras och hur den skaU ske. Lagrådet förordar därför, att
andra stycket i 1 § bryts ut till en särskild paragraf närmast efter bestämmelserna
i 25 §§ i del remitterade förslaget. I samband därmed förordas den
redaktionella jämknmgen all avtalet sägs ej gälla förrän anmälan gjorts
"på sätt som förut sagts i detta kapitel". Därmed avses att antyda,
alt även anmälan som görs för sent får verkan mol borgenärerna. Allmänt torde
regelns innebörd vara, att gjord anmälan får verkan från del den inkom, om den
sedermera blir godtagen av bergmästaren.

2-5
§§

I
fråga om de föreslagna bestämmelserna i 25 §§ vill lagrådet förorda en
omdisponering, så all själva huvudregeln i 2 § första stycket om anmälnmgsskyldighel
får bilda en särskild paragraf (2 §) och de mera detaljerade bestämmelsema i 2
§ andra stycket samt 3 och 4 §§ om hur och när anmälan skall göras får följa
därefter, sammantagna i en paragraf för sig (3 §). Dessa senare bestämmelser är
utformade efter mönster av vad som enligt jordabalken gäller om lagfarlsansökan
i motsvarande fall. En betydande förenkling kan vinnas genom att i stället för
att upprepa dessa detaljerade bestämmelser hänvisa till jordabalksreglerna.
Lagrådet förordar alt så sker. Om del sagda iakttas, kommer därefter att som 4
§ följa den bestämmelse angående anteckning i gravregislrel om gjord
anmälan som utgör 5 § i det remitterade förslaget. Med hänsyn lUl
anteckningens betydelse som upplysningsk'älla angående ny ägare eller nylljanderätlshavare
bör anteckningen göras så snart anmälningen jämte föreskrivna handlingar kommit
in. I bestämmelsen torde därför böra inlagas föreskrift om att anteckningen
skall ske snarast. Däremot synes föreskriften, att fångeshandlingen skaU förses
med bevis om anteckningen, kunna överföras till tillämpningsföreskrifter i
anslutning till den föreslagna lagen.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 320

10 kap.

Såsom framhålls i remissprotokoUet skiljer sig
expropriation av rätt till utmål från inlösen enligl förevarande kapitel däri
all rättigheten vid expropriation utsläcks till förmån för annat intresse men
vid inlösen förs över från en innehavare till en annan. I övrigt anses del inte
föreligga någon principiell skUlnad mellan expropriation och del föreslagna inlöseninstitutel.
I överensstämmelse härmed skall enligt det remitterade förslagel
expropriationslagen i tillämpliga delar gälla vid inlösen. Härvid bör dock
uppmärksammas att inlösen, enligt uttalanden i remissprotokoUet, förutsatts
kunna ske inle bara av utmål eller andel däri, som innehas av enskild, ulan
även av utmål vari finns kronoandel eller av enbart kronoandel. Med den
föreslagna utformningen av inlöseninstitutel skulle en inlösen i sådana fall
tydligen få karaktären av tvångsinlösen av statens gruvegendom. Del är en
vederlagen princip på del expropria-lionsrätlsliga området all statens egendom inle
kan tas i anspråk genom expropriation. Enligt lagrådels uppfattning finns inle
skäl all här frångå denna princip. Man bör kunna utgå från all staten inom mineralhanle-ringen,
liksom på andra områden, söker tUlgodose allmänna och enskilda intressen.
Möjligheten för staten all till enskUd överlåta eller upplåta utmål eller
andel däri torde därvid vara tillfyllest. Härigenom bör staten alltså kunna
medverka såväl lUl all lämplig arrondering erhålls som till alt de syften som
avses med inlösen enligt 2 § i förslaget realiseras, inte minst om en
samordning sker med de möjligheter till egna förvärv som inlöseninstitutel ger
staten såsom innehavare av kronoandel. Lagrådet förordar därför, att
inlöseninstitutet ej görs tillämpligt på kronoandel eller eljest på statens
gruvegendom.

I lagtekniskt hänseende synes reglerna om inlösen med
fördel kunna knytas än fastare till expropriationslagen än som skett i
förslaget.

1-4 §§

De bestämmelser som ingår i 1 och 2 §§ i förslaget och som
svarar mot expropriationslagens stadganden om expropriationsändamålen synes
lämpligen kunna sammanföras i en inledande paragraf. De torde också kunna avfattas
efter förebild av dessa stadganden ulan angivande av vem som beslutar om
inlösen eller lUl vUkens förmån inlösen får medges. Vidare bör komma till
uttryck i texten att inlösen kan ske även av andel i utmål. I anslutning till
dessa bestämmelser bör, lämpligen i ett andra slycke i samma paragraf, anges
all expropriationslagen gäller i tUlämpliga delar i fråga om inlösen, i den mån
ej annat följer av övriga paragrafer i kapitlet.

1 en andra paragraf bör därefter föreskrivas, att
tillstånd till s. k. arronderingsinlösen får ges endast den som innehar annat
av de aktuella ulmålen till minst hälften. HärtUl är del motiverat att knyta
den regel om företräde som finns i 1 § andra stycket i förslagel. Den torde
därvid

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 321

böra jämkas så all den omfattar även andra fall än då
fråga är om arronderingsinlösen.

Av den allmänna hänvisningen till expropriationslagen i
den av lagrådet förordade inledande paragrafen följer, att inlösen inte kan
ske av utmål eller andel däri som tiUhör staten (1 kap. 1 §
expropriationslagen). Vidare följer av hänvisningen all fråga om tillstånd till
inlösen prövas av Kungl. Maj:t (3 kap. 1 § expropriationslagen). All Kungl. Maj:t
därvid formellt får viss möjlighet att delegera beslutanderätten torde sakna
betydelse i detta sammanhang. Eftersom 2 kap. 12 § expropriationslagen vinner
tillämpning, torde vidare bestämmelsen i 1 § första stycket sista punkten i förslagel
ej behövas. Detsamma gäller bestämmelsen i 3 § i förslaget. Vad som där sägs
synes i sak väsentligen också följa av sistnämnda stadgande i
expropriationslagen.

Hänvisningen lUl expropriationslagen avses vidare
innebära, att nämnda lag i tillämpliga delar skall gälla vid prövningen av de
följdfrågor som enligt det remitterade förslaget kan uppkomma sedan en inlösen
är att anse som fullbordad. Hil hör omprövning av grunderna för avgäld (6 §)
och ställningstagandet till om avgälden skall upphöra (7 §). En tUlämpning av
expropriationslagen låter sig väl därvid i regel ske i förekommande sakfrågor,
såsom vid bestämmandet av fyndighetens värde och därav beroende
ersättningsskyldighet. Processuellt avviker situationen emellertid i skUda
hänseenden från den som förehgger vid expropriation, varför
expropriationslagens processuella särregler får en mer begränsad tUlämpning.
Den som avstått från rättigheten torde sålunda, lUl skUlnad från vad som gäller
i expropriationsmål, utan vidare vara berättigad att väcka lalan. Erinras bör
alt, i den mån expropriationslagen ej anses tUlämplig, de allmänna reglerna om
rättegång i tvistemål gäller här, jfr 2 § lagen (1969: 246) om
fastighetsdomstol.

5 §

Denna paragraf innehåller en från expropriationslagen
avvikande regel om att ersättning för utmål kan bestämmas att helt eller delvis
utgå som en årlig avgäld. Så avses ske, om fyndighetens storlek och beskaffenhet
ej kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Enligt uttalande i specialmotiveringen
skall frågan huruvida denna föratsättning är uppfylld i första hand prövas av
domstolen ex officio. Uttalandet ger lagrådet anledning framhålla att
domstolens prövning i mål av förevarande slag torde, liksom i expropriationsmål
i allmänhet, få ske enbart inom ramen för parternas yrkanden och invändningar
samt på grundval av förebringad utredning.

Lagtexten bör, tydligare än den föreslagna texten, ange
att årlig avgäld skall utgå på yrkande av den ersättningsberättigade, om del ej
är uppenbart att utredningen ger tillräckligt underlag för all bestämma
engångsersättning.

21 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 322

6
§

Del
synes lämpligt all grunderna för avgälden fastställs för tjugo år i sänder med
möjlighet för part all före utgången av varje ljugoårsperiod begära omprövning.
En föreskrift i lagen all varje tjugoårsperiod därvid räknas från beslutet om avgäldens
fastställande kan emellertid ge anledning till tvekan i tillämpningen. Del
torde i stället få ankomma på domstolen att i varje särskilt fall fixera den
tidpunkt från vilken tjugoårsperioderna skall räknas. Den föreslagna
lagbestämmelsen härom i 6 § andra stycket kan därför undvaras. Det får antagas
alt tidpunkten vanligen kan bestämmas till den dag då den lösningsberältigade
får la i anspråk utmålet eller andelen. En tUlämpning av expropriationslagens
regler om förhandsliUlräde kan dock leda till andra lösningar. När det i
texten sägs att part under näst sista året av varje ljugoårsperiod kan begära
omprövning, torde avses tidrymden av ett år till dess ett år återstår av
perioden, ej näst sista kalenderåret under perioden.

79
§§

Dispositionen
av bestämmelserna i dessa paragrafer skulle bli mera följdriktig, om föreskriftema
i 7 och 8 §§ samt 9 § andra stycket förs samman i en paragraf. Därigenom samlas
på ett ställe de särregler som behövs för de fall då avgälden upphör. Av texten
bör klart framgå att huvudregeln är att det belopp, vartill det inlösta utmålets
värde bestäms när avgälden upphör, skall betalas på en gång. Om särskilda skäl
föreligger, bör kunna förordnas att beloppet skall erläggas genom avbetalningar.
Det får föratsättas all domstolen därvid bestämmer storleken av räntan, som
skall utgå på utestående kapitalbelopp, efter rådande ränteläge. Skyldigheten
att utge ersättnmg då rätten till utmålet upphör bör ej vara begränsad lUl fall
då försummelse föreligger. I stället bör gälla generellt att, om rätlen till utmålet
upphör, avgälden omedelbart skall upphöra och utmålets återstående värde
bestämmas. Härtill bör fogas föreskrift, att det belopp vartill värdet bestäms
skall erläggas på en gång.

Bestämmelserna
i 9 § första stycket torde med något jämkat innehåll få bilda en särskUd
paragraf. Denna bör inledas med den föreskriften, att den ersältningsskyldige
skall hos länsstyrelsen ställa säkerhet för avgälden.

Med
anledning av ett uttalande av departementschefen i specialmotiveringen lUl 9 §
är här skäl erinra om att 3 kap. 7 § expropriationslagen anger begränsningar i
rätten all överlåta beviljad expropriationsrätt. Lag-rammel innehåller ej
regler, som begränsar rätten alt överlåta exproprierad egendom och vUka kunde
få motsvarande tillämpning på överlåtelse av inlöst rätt tUl utmål.

12
§

I
fråga om verkan av anmälan enligl paragrafens andra stycke hänvisas i förslagel
till 6 kap. 8 § expropriationslagen. Innebörden härav

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 323

framgår
dock av 6 kap. 9 § första stycket andra punkten expropriationslagen.
Hänvisning bör därför i stället ske till sistnämnda lagrum.

11
kap.

Av
de i delta kapitel upptagna paragraferna är del sttängl taget endast 1 § som
behandlar tUlsynen över gruvarbetet. I 26 §§ ges regler om vad som i olika
hänseenden åligger gruvinnehavaren vid gruvarbetets bedrivande och om rätt för
bergmästaren alt ge förelägganden och meddela föreskrifter lUl fullgörandet av
åliggandena. Såsom lagrådet anfört under 6 kap. hör dessa regler nära samman
med bestämmelserna i nämnda kapitel och bör, med undanlag av vissa i 3 §
intagna föreskrifter, flyttas lUl det kapitlet. Den återstående paragrafen, 7 §,
ålägger bergmästaren all föra gravregisler. Med hänsyn till gruvregistrels
centrala betydelse som upplysningskälla rörande inmutningar och utmål bör
denna paragraf, som lagrådet redan anfört i inledningen, ha sin plats i 1 kap. Å
andra sidan kan i förevarande kapitel lämpligen sammanföras lagens
bestämmelser om handräckning, om vitesföreläggande enligt 13 kap. 3 § och om
ansvar. I enlighet med del anförda hemställer lagrådet all kapilelrabriken får
lydelsen "TUlsyn, handräckning, ansvar m. m", all 2 §, huvuddelen av
3 § saml 47 §§ får utgå ur kapitlet samt all däri intages bestämmelser motsvarande
vad som föreskrivs i 3 § och 3 kap. 6 § om handräckning, bestämmelsen i 13 kap.
3 § om vitesföreläggande och ansvarsbestämmelsen i 12 kap. 1 §.

1
§

Enligt
denna paragraf, som motsvarar 68 § första stycket gällande gruvlag, skall
statens industriverk och bergsslalsljänslemännen utöva tillsyn över
gruvarbetet. Det torde vara avsett, all den lokala tUlsynen skall utövas av
bergmästaren såsom myndighet. Lagtexten bör jämkas i enlighet härmed.

Den tillsyn varom
paragrafen handlar avser enligt motiven inte endast gruvdriften utan även
arbetet före utmålsläggningen. För all markera detta har, för övrigt i
överensstämmelse med en år 1952 vidtagen ändring av 68 § första stycket
gruvlagen, uttrycket "gruvarbetet" använts i lagtexten. Enligl
lagrådets mening är detta uttryck inle tillräckligt tydligt för alt ange den
åsyftade innebörden. Denna kommer till klarare ullryck, om lagtexten anger
undersökningsarbete och gruvdrift som föremål för tillsynen.

I
lagtexten bör anges all tillsynen avser efterlevnaden av gravlagens
föreskrifter.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 324

3 §

I
enlighet med vad förut anförts bör huvuddelen av denna paragraf flyttas till 6
kap. Till 13 kap. bör överföras bestämmelserna i första stycket tredje punkten
om erinran rörande påföljd.

Enligt
andra stycket skall av bergmästaren meddelat förbud att fort-sälta arbete, som
medför fara för gruvans bestånd eller annan egendom, omedelbart lända till
efterrättelse. Motsvarande bör gälla i fråga om föreskrifter som bergmästaren
meddelar enligl första stycket. Lagrådet förordar att lUl paragrafen fogas elt Iredje
slycke av innehåll, alt föreskrifter och förbud som avses i paragrafen
omedelbart Vänder till efterrättelse.

4 §

Sammanställda
med motiven är bestämmelserna i denna paragraf något oklara i vad de avser
skyldighet all redovisa borrhål på karta. Del torde ej vara avsett alt sådana
borrhål från undersökningsarbetet som ligger utanför utmålet skall redovisas. Å
andra sidan bör alla inom utmålet befintliga borrhål av bestående värde
redovisas, oavsett när de tillkommit. Redovisningen sker på gruvkarta, om
gruvdrift pågår, och i annat fall på borrhålskarta. Lagtexten bör förtydligas i
enlighet härmed.

12
kap.

Såsom
förut anförts bör 1 §, som innehåller ansvarsbestämmelser, upplagas i 11 kap.
Rubriken till kapitiet bör ändras lUl "Fullföljd av talan m. m.".

2-5 §§

I 2
§ anges ej någon besvärstid för sökanden. För honom kommer därför den allmänna
regeln i 12 § förvaltningslagen att gälla, vilket innebär att besvärshandlingen
skall ha kommit in inom tre veckor från del han fick del av beslutet. Annan
rättsägare än sökanden skall däremot enligt förslagel liksom enligt gällande
räll, se 11 § 2 mom. gruvlagen få föra lalan före utmålsförrättningen. I
flertalet fall innebär delta en förlängning av besvärsfrislen. Den som får del
av beslutet först efter utmålsförrättningen blir emellertid avslängd från
möjligheten alt klaga. Enligl vad lagrådet kan finna föreligger ej skäl till
annat än alt förvaltningslagens regel bör få gälla alla som berörs av beslutet.
Lagrådet hemställer därför alt andra stycket i paragrafen får utgå.

Bestämmelserna
i 4 § har förebild i 41 § i den gällande gruvlagen. Någon särreglering av
fullföljdsrätten i fråga om de beslut som del h'är gäller synes emellertid ej
påkallad, ulan 12 § förvaltningslagen kan med fördel få gälla. Orden "inom
tre månader från det förrättningen avslutades" i paragrafens första punkt
liksom hela andra punkten bör därför få utgå.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 325

Enligt
rättegångsbalken (49 kap. 7 § och 54 kap. 3 §) får talan ej föras mot beslut
varigenom domare förklarats jävig. Någon motsvarande bestämmelse finns ej i
föreliggande förslag såvitt gäller förrällningsman vid utmålsförrättning.
Däremot finns en sådan bestämmelse i fastighetsbildningslagen (15 kap. 5 §) i
fråga om förrättningsman vid fastig-hetsbildningsförrättning. Del är emellertid
all märka, att förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen, vilka båda
lagar tillkommit efter fastighelsbUdningslagen, saknar regel i ämnet. Skälet
härtill kan vara, alt del ansetts självklart att beslut varigenom
jävsinvändning gillats ej är överklagbart. Det förhållandet, att i förevarande
lag ej upptagits någon bestämmelse i ämnet, bör i vart fall ej föranleda
motsatsslut i förhållande tiU den nämnda bestämmelsen i faslighetsbildningslagen,
oavsett alt faslighetsbildningslagen i andra delar tjänat som mönster för
reglerna angående jäv i 4 kap. i förslaget.

I
redaktionellt avseende föreslås, all bestämmelserna om lalan mot beslut vid utmålsförrättning
sammanförs i en paragraf och all i en paragraf tas upp vad som gäller om lalan
mot bergmästarens beslut i annan fråga.

6
§

Del
är uppenbarligen ej avsett, att i bestämmelsen i första stycket andra punkten
skall inbegripas beslut av länsstyrelsen enligl 4 kap. 40 42 §§ eller beslut
som länsstyrelsen i egenskap av överexekutor meddelar enligt 3 kap. 6 § eller
11 kap. 3 §. Med bestämmelsen torde åsyftas enbart beslut i fråga angående
dispens från inmutnings- eller utmåls-hinder och beslut varigenom länsstyrelsen
prövar säkerhet enhgt 13 kap. 4 §. Detta bör i tydlighetens intresse
uttryckligen anges i lagtexten.

Fråga om förlängning av
giltighetstiden för utmål enligt 6 kap. 4 § andra stycket liksom fråga om
förhandsbesked enligt 6 kap. 7 § är av sådan art, att fullföljd av talan mol
industriverkets beslut bör ske genom besvär hos kammarrätten. Beslut rörande
sådana frågor bör därför uteslutas från uppräkningen i andra stvcket första
punkten i förevarande paragraf.

Bestämmelse
angående fullföljd av talan mot beslut som industtiverket eller annan
myndighet meddelat med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande torde ej böra
upplagas. Del bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i förekommande fall meddela
erforderliga bestämmelser om fullföljd av talan mol sådana beslut. Jfr 18 §
andra stycket allmänna verksstadgan (1965: 600).

Till
förebyggande av missförstånd bör uttryckligen anges, alt industriverkets
beslut angående dispens från inmulningshinder överklagas till Kungl. Ma]:t även
när sådant beslut aktualiseras i ärende om undersökningstidens förlängning
(jfr lagrådels yttrande vid 3 kap. 7 §). Likaså bör av lagtexten framgå, att
talan föres hos Kungl. Maj:t mot verkets beslut angående dispens från utmålshinder.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 326

Lagtexten
bör omredigeras i enlighet med det nu sagda. Lämpligen kan paragrafen därvid
delas i två paragrafer, av vilka den första behandlar beslut av industriverket
och den andra beslut av länsstyrelsen.

7 §

I
denna paragraf ges ränsstyrelsen möjlighet att föra talan mol beslut, vilket
länsstyrelsen finner strida mol bestämmelse i lagen som meddelats till förmån
för allmänt intresse. En motsvarande regel finns i 15 kap.

8 § faslighetsbildningslagen.
Enligt motiven till sistn'ämnda regel är

fullföljdsrälten begränsad till sådana fall, då beslutet enligt länsstyrelsens

mening inle är lagligen grundat, och kan lalan som inte innehåller ett

bestämt påslående om all beslutet är lagstridigl avvisas utan saklig pröv-

nhig (se NJA II 1970 s. 455456). Vad departementschefen anfört i
mo

tiven till förevarande paragraf tyder på att länsstyrelsen här avsetts skola

få en mera vidsträckt fullföljdsrätt. Om detta är avsikten, bör lagtex

ten i paragrafens första punkt formuleras på annat sätt, exempelvis

med 48 § fjärde stycket miljöskyddslagen som förebild.

Vad
angår andra punkten i paragrafen skall vid beaktande av vad lagrådet hemställt
i fråga om 2 § hänvisningen till 2 § andra stycket utgå. Övriga hänvisningar
kan i så fall undvaras. Denna punkt kan därför, under nämnda föratsättning, i
sin helhet få utgå.

13
kap.

I
kapitlet torde i enlighet med vad förut anförts böra införas en be-bestämmelse
om delgivning m. m. beträffande förelägganden av olika slag.

Begreppet
utmålsfält, som definieras i denna paragraf, förekommer i lagförslaget enbart i
6 kap. 4 §. Behov av en särskild definition i 13 kap. torde därför inte
föreligga. Om definitionen i stället tas in i 6 kap. 4 §, kan förevarande
paragraf utgå.

3
§

Som
lagrådet förut anfört synes bestämmelsen i denna paragraf lämpligen kurma
flyttas till 11 kap. I anslutning härtill bör bestämmelsen förtydligas så, att
den anger alt vite kan åläggas i fall då villkor förbundits med myndighets
medgivande till inmutning, till förlängning av undersökningslid eller till utmålsläggning.

5
§

Denna
bestämmelse bör enligl vad lagrådet anfört inledningsvis flyttas till 1 kap.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 327

6
§

Möjlighet
all i administrativ ordning meddela tillämpningsföreskrifter torde föreligga
även utan stöd av ett i lag givet bemyndigande, varför bestämmelsen i denna
paragraf kan undvaras. (Jfr bl. a. prop. 1974: 20 s. 105. Ang. ordningen enligl
del vilande förslaget till regeringsform, se 8 kap. 13 § i förslagel och prop.
1973: 90 s. 211 och 321.)

14
kap.

Övergångsbestämmelserna
i förslaget bygger som huvudprincip på all den nya lagen skall tillämpas på utmål
som lagts och inmutningsräll som beviljats före ikraftträdandet. Åtskilliga
undantags- och särregler har dock upptagits. Lagrådet anser att den
principiella grundvalen för den föreslagna övergångsregleringen kan godtagas
men har vid granskningen funnit vissa ändringar, förtydliganden och
kompletteringar behövliga.

I flera lagar, bl. a. 1916
års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,
förekommer hänvisningar till bestäm- . melser i 1938 års gruvlag. Dessa
hänvisningar bör få gälla motsvarande bestämmelser i den nya lagen. Lagrådet hemstäUeratt
ett stadgande härom införs i kapitlet.

Beslut
varigenom område förklaras utgöra statsgruvefält skall enligt del remitterade förslagel
meddelas i form av lag. Lagrådet har i del föregående som sin mening ullalat,
alt del endast bör anges att sådant beslut fallas av riksdagen. Oavsett vUket
alternativ som väljs torde i delta kapitel böra införas en bestämmelse, att
vad som föreskrivs i den nya lagen om statsgruvefält skall äga tillämpning även
på område som enligt 5 § 1) äldre lagen förklarats utgöra statsgravefält.
Därjämte bÖr utsägas, alt intill den 1 januari 1975 då den nya
regeringsformen avses skola träda i kraft förklaring att område skall utgöra statsgruvefält
sker genom beslut av Kungl. Maj :l och riksdagen.

Enligt
2 kap. 2 § i förslagel får inmutning av område med stadsplan eller byggnadsplan
inte ske utan medgivande av länsstyrelsen. Vad sålunda föreskrivs om byggnadsplan
bör äga motsvarande tillämpning på avstyckningsplan (jfr 12 § promulgalionslagen
till fastighetsbildningslagen). Övergångsbestämmelserna torde böra
kompletteras med en regel härom.

Den
i 2 § i förslagel upptagna bestämmelsen angående jord som innehas under
stadgad åborätl bör lämpligen kompletteras så, alt den överensstämmer med vad
som är föreskrivet i 10 § promulgalionslagen till faslighetsbildningslagen.

I
12 § 1 finns en bestämmelse om bevarande av gruvinnehavarens och
fastighetsägarens rätt i fråga om utmål som tillkommit enligl den före 1938 års
gruvlag gällande rätten. Därjämte skyddas i 8 § rätt till jordägaravgäld i
fråga om utmål som tillkommit enligt 1938 års lag. Det

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 328

bör
enligt lagrådets mening i tydlighetens intresse även slås fast all den nya
lagen ej påverkar statens rätt till kronoandel i sådana utmål. Lagrådet föreslår
alt regler avseende alla nu nämnda rättigheter samlas i ett stadgande. Del kan
få det innehållet, alt den rätt som tUlkommer innehavare av äldre utmål att
inom utmålets hittillsvarande gränser eller på grund av donlägesrätt
tillgodogöra sig de mineral rättigheten avser ej inskränks genom den nya lagen
och att den nya lagen ej heller medför inskränkning i räll till jordägareandel
eller i rätt för jordägare till avgäld eller för staten till kronoandel. Med
rätt till jordägareandel åsyftas härvid såväl den rätt som tillkommer jordägare
som redan tagit sin andel i anspråk som rätten för jordägare att vid
utvidgning av gruvdriften inom utmålets gränser få andel i utmålet. På
mötsvarande sätt åsyftas med rätt för staten till kronoandel både rätten till
kronoandel som tagits i anspråk och rätten för staten att efter anmälan få
kronoandel. Vad angår jordägaravgäld må anmärkas, att det föreslagna stadgandet
ej avses inbegripa förfarandet vid tvist rörande sådan avgäld. Vad som föreskrivs
i 53 § andra stycket andra punkten i 1938 års gravlag blir alltså ej
tillämpligt. Även beträffande de övriga fall som avses i 8 § i förslaget torde
tillämpligheten av 53 § äldre lagen böra begränsas lUl första stycket och andra
stycket första punkten.

När
del gäller vissa äldre gravor har utmål ej anvisats men område upplåtits för
gruvdriften och utnyttjats för denna i likhet med utmål. Lagrådet anser sig
kunna föralsätla att, ehuru utttycklig bestämmelse därom saknas, den nya lagen
ej påverkar beståndet av sådana äldre rättigheter (jfr NJA II 1952
s. 279).

I 4
kap. 43 § i förslaget finns bestämmelser, alt vid reglering eller ny ulstakning
av utmål saml vid sammaiUäggning eller delning av utmål gränserna på djupet
skall räknas på del sätt som tillämpades vid utmålets tillkomst. Såsom lagrådet
anfört vid nämnda paragraf bör dessa bestämmelser flyttas till
övergångsreglerna.

Förslaget
upptar ingen bestämmelse angående rätten till ersättning för skada eller
intrång som före ikraftträdandet av den nya lagen uppstått tiU följd av utmålsläggning.
Det kan ej uteslutas att fråga om sådan ersättning uppkommer efter
ikraftträdandet, t. ex. i del fall som avses i 39 § äldre lagen. Frågan vilken
lag som skall tillämpas härvid är ej betydelselös med tanke på alt enligl den
äldre men ej enligt den nya lagen ersättningen skall utgå med femtio procents
förhöjning. Den äldre lagen bör i detta faU bli tillämplig. En bestämmelse som
klarlägger detta bör föras in i kapitlet.

Innebörden
av bestämmelsen i 12 § 3 om försvarsavgifl för sjö- och myrmalms- samt varputmål
är något svårförståelig. För att bestämmelsen skall bli klar och följdriktig
förordar lagrådet att den ges det innehållet, att försvarsavgift för sådant utmål
skall utgå första gången för år 1975, att avgifterna för åren 1975 och 1976 får
erläggas senast

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 329

före
utgången av år 1976 och att rätten till utmålet går förlorad vid utgången av år
1976, om avgifterna ej betalas inom den föreskrivna tiden. Föreskrift om
avgiftsbeloppet för sjö- och myrmalmsutmål torde liksom beträffande andra utmål
kunna meddelas i administrativ ordning.

När
det gäller inmutningsr'ält som beviljats före den nya lagens ikraftträdande
torde en övergångsbestämmelse vara behövlig såvitt gäller ersättning med anledning
av undersökningsarbete som utförs med stöd av inmutningsrätlen, eftersom
reglerna i den äldre och den nya lagen rörande sådan ersättning ej är helt
likformiga (se 17 och 18 §§ äldre lagen och 3 kap. 11 § i förslagel).
Bestämmelsen kan innehålla, all 17 och 18 §§ äldre lagen skall tillämpas i
fråga om undersökningsarbete som utförs under undersökningstiden eller den
förlängning därav som medgivits före ikraftträdandet.

Förslagel
ger ej någon tydlig anvisning om vad som skall g'älla beträffande prövningen
av en efter ikraftträdandet av den nya lagen inkommen ansökan om utmålsläggning
på grand av inmutningsräll som beviljats före ikraftträdandet. I detta fall bör
naturligen de äldre bestämmelsema om hinder mot ulmålsläggnkig tillämpas, och
del bör vara tillåtet all ulan hinder av den nya lagen lägga utmålet i allmänt
vattenområde i havet, om inmutningsrätlen gäller sådant område. Däremot bör i
övrigt, t. ex. i fråga om utmålets storlek, de nya bestämmelserna tillämpas.
Vad nu sagts bör gälla även beträffande utmål som läggs på grund av en efter
ikraftträdandet bevUjad inmutningsrätt varom ansökan gjorts före
ikraftträdandet.

Vad
som enligt den nya lagen kommer att gälla rörande överlåtelse eller annan
övergång av rätt till utmål eller av inmutningsrätt avviker från motsvarande
regler i 6567 §§ äldre lagen. Det bör föreskrivas, att 6567 §§ äldre lagen
fortfarande skall gälla i fråga om övergång av rätt till utmål eller av
inmutningsrätt före den nya lagens ikraftträdande.

Bestämmelsen
i 12 § 2 i det remitterade förslaget synes kunna utgå. Vad där sägs får med
hänsyn till vad lagrådet anfört vid 5 kap. 1 § anses gälla utan uttrycklig
föreskrift.

Enligt
14 § i förslaget skall äldre bestämmelser gälla i fråga om talan mol beslut som
meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Lagrådet anser att denna regel
bör byggas ut till en allmän regel om handläggningen av mål eller ärende som anhängiggjorts
före ikraftträdandet men ej slutligt avgjorts dessförinnan. Det bör
föreskrivas, att handläggningen skall ske i den ordning som g'äller enligt den
äldre lagen. Vid prövningen av sådant mål eller ärende blir den äldre lagen tiUämphg
i vissa fall enligt vad som följer av olika bestämmelser i kapUlet, medan i
övrigt den nya lagen kommer all gälla.

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 330

Vad
angår den redaktionella utformningen av kapitiet bör till en början den av
lagrådet förordade bestämmelsen rörande hänvisningar i annan lagstiftning till
1938 års gruvlag fogas såsom elt nytt stycke till 1 §. Efter 1 § kan följa de
bestämmelser som lagrådet förordat beträffande statsgruvefält och avstyckningsplan
jämte de regler som i det remitterade förslagel ingår i 2, 3 och 13 §§. 1
fortsättningen upptages i ett sammanhang, lämphgen i två paragrafer, vad som rör
rättsförhållandena i fråga om äldre utmål (jfr 1 § andra stycket saml 610 och
12 §§). De frågor som gäher redan beviljad inmutningsräll (jfr 1 § andra
stycket saml 5 och 11 §§), inmutningsräll som bevUjas på grund av en vid
ikraftträdandet anhängig ansökan (jfr 1 § andra stycket samt 4 och 11 §§) samt
utvidgning av äldre utmål (jfr 4, 8 och 12 §§) behandlas därefter var för sig i
skUda paragrafer, och sist får följa regeln om ordningen för handläggningen av
mål eller ärende som är anhängigt vid ikraftträdandet (jfr 14 §).

Förslaget
till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 331

Bilaga
till lagrådets protokoll

Gruvlag

1
kap. Allmänna bestämmelser

1
§ Var och en äger under de förutsättningar
och i den ordning som anges i denna lag erhålla rätt att undersöka och bearbeta
på egen eller annans grund belägen mineralfyndighel (inmutningsräll).

2
§ Mineralfyndighel är inmutningsbar,
om den innehåller

1.
malm liU någon av följande melaUer,
nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, jäm, mangan,
krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, anlimon
och arsenik, dock icke sjö- eller myrmalm, eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit, apatil
eller magnesit.

3
§ Inmulningsrätt erhålles efter
ansökan hos bergmästaren, som utfärdar bevis om inmutningsrätlen (mulsedel).

4
§ Den som erhållit inmulningsrätt
(inmutaren) får inom del område som anges i mulsedeln (inmutat område) ulföra
undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral.

5
§ VUl inmutaren bearbeta
fyndigheten och kan han visa, att inmul-nmgsbart och för teknisk bearbetning
lämpat mineral finnes inom det inmutade området i sådan myckenhet all
fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift, har han rätt att
för ändamålet få sig anvisat arbetsområde (utmål).

Utmål
anvisas vid särskUd förrättning (utmålsförrättning) efter ansökan hos
bergmästaren.

6 §
Har flera kommit in med ansökningar om inmutningsrätt eller

utmål, vUka helt eller delvis avser samma område, äger den företräde

som först kom in med sin ansökan.

I
fall då ansökningar om inmutningsrätt kommit in samma dag har sökandena lika
rätt i fråga om det gemensamma området. Dock gäller i fråga om område som icke
förut varit inmutat eller belagt med utmål alt den har förettäde som kan visa
alt han, innan ansökningarna kom in, först uppläckt inmutningsbart mineral inom
området.

Den
som ansöker om utmål har företräde framför den som samma dag kommit in med
ansökan om inmutningsräll.

Har
flera samma dag kommit in med ansökningar om utmål, äger den företräde som
först kom in med ansökan om inmutningsräll. Ansökan som avser utvidgning av utmål
ger dock företräde framför ansökan om nytt utmål.

7
§ I utmål som lägges för annan
än staten har staten rätt till andel med hälften (kronoandel).

8
§ Inom område som genom beslut
av riksdagen förklarats utgöra statsgravefält eller om vars förklarande för statsgravefält
statlig myndig-

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 332

het
gjort framställning hos Kungl. Maj:t får mmulningsrält ej utan Kungl. Maj:ts
medgivande beviljas annan än staten.

9 §
Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten alt inmuta

mineralfyndighet eUer förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighel

eller idka gravdrifl fmnes i lagen (1916: 156) om vissa inskränknmgar i

rätten alt förvärva fast egendom m. m.

10
§ Över inmutade områden och utmål
föres register av bergmästaren (gravregister).

11
§ Denna lag äger icke
tillämpning inom allmänl vattenområde i havet.

2
kap. Inmutning

Områdets
storlek och form

1 §
Område som inmutas får icke vara större än att del kan antagas,

alt inmutaren har möjlighet alt undersöka det i sin helhet på ett ända

målsenligt sätt, och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Om

rådet skall vara bestämt till läge och gränser så, att det lätt och säkert

kan återfinnas på marken.

Gränsema
räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre utmål.

Hinder
mot inmutning

2 §
Inmutningsräll får ej beviljas inom område som redan är inmutat

eller ulmålslagt.

Inom
område som under del senast förflutna året eller del därav varit inmutat eller ulmålslagt
får inmutningsrätt beviljas endast efter medgivande av statens industriverk.

3 §
Inmutningsrätt får ej ulan medgivande av Kungl. Maj:l beviljas

inom

1.
område som avsatts lUl
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet gjort
framställning hos Kungl. Maj:t,

2.
befästningsområde och, i den
utsträckning Kungl. Maj:l bestämmer, område utanför detta,

3.
kyrkogård eller annan
begravningsplats,

4.
område varpå sökts eller
meddelats koncession enligt lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheler m.
m. eller undersökningstiUstånd eller koncession enligl uranlagen (1960: 679).

Ulan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges under 4 inmulningsr'äll
beviljas, om medgivande Vämnals ay den som sökt eller erhåUlit koncessionen
eller undersökningstillståndet.

4 §
Inmutningsrätt får ej utan medgivande av länsstyrelsen beviljas

inom

1.
område på mindre avstånd än
trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd
arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för aUmän
trafik eller från allmän flygplats,

2.
område på mindre avstånd än
etthundra meter från byggnad, som

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 333

är
avsedd all stadigvarande användas liU bostad och som ej är belägen på inmutat
eller ulmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.
område som upplages av kyrka, annan
samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av
vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är
avsedd för mer än femtio personer,

4.
område som upplages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med stadsplan eller byggnadsplan.

Ulan hinder av vad som föreskrives
i första stycket får inmulningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall
som anges under 2 av ägaren tUl byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och
den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare
och nytljanderällshavare.

5 §
Kan i annat fall än som avses i 3 och 4 §§ gravdrifl inom visst

område antagas komma alt hindra eller avsevärt försvåra sådan på

gående eller planerad användning av marken som är av väsentlig be

tydelse från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t förordna att inmul

ningsrätt icke får bevUjas inom området utan medgivande av Kungl.

Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer.

Inmutningsavgift

6 §
Inmutaren skall betala avgift till staten enligt grunder som Kungl.

Maj:t bestämmer (inmutningsavgift).

Inmutningsansökan
och dess handläggning

7
§ Ansökan om uimulningsrätt göres
hos bergmästaren i del distrikt där del för inmutning avsedda området eller större
delen därav ligger.

8
§ Ansökningen skall vara
skriftlig och innehålla

1.
uppgift om muieralfyndighetens
art och beskrivning av del område som avses med ansökningen,

2.
uppgift om fastighet som beröres
av ansökningen saml namn och adress på fastighetsägaren och de övriga sakägare
sökanden känner tiU,

3.
plan för undersökningsarbetets
bedrivande och den utredning om sökandens möjligheter all fullfölja planen som
kan vara påkallad.

Fordras medgivande till
inmutningen av myndighet eller rättsägare enligt vad som sägs i 25 § eller i 1
kap. 8 § eller i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten all
förvärva fast egendom m. m., skall vid ansökningen fogas handling som visar all
medgivande erhållits av myndigheten eller rätlsägaren eller begärts hos myndigheten.

Sökanden skall erlägga,
förutom föreskriven ansöknmgsavgifl, förskott lUl inmulnmgsavgiflen beräknat
enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer.

9 §
Uppfyller ansökningen icke föreskrifterna i 8 § första stycket

eller är den i övrigt ofullständig eller har sökanden icke bifogat handling

som anges i 8 § andra stycket eller erlagt avgift eller förskott enligl 8 §

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 334

tredje
stycket, skall bergmästaren, om ej rättelse vinnes på annat sätt, förelägga
sökanden alt inom viss tid avhjälpa bristen.

Efterkommes
icke föreläggande all avhjälpa brist i fråga om ansökningens innehåll och är
bristen så väsentiig att ansökningen icke kan ligga till grand för prövnmg av
ärendet, skaU ansökningen avvisas. Om annat föreläggande som förat nämnts ej efterkommes,
skall ansökningen likaledes avvisas.

Fråga
om avvisning skall skyndsamt utredas och avgöras.

10 §
Med inmutnings'ärendets avgörande skall anstå i avvaktan på

slutlig prövning av sådan ansökan om inmulningsrätt eller utmål som

berör samma område och som ger företrädesrätt enligl 1 kap. 6 §.

I
fall som avses i 1 kap. 6 § andra stycket skall var och en av sökandena
föreläggas att, om han vill göra gällande företrädesrätt som där sägs, inom
viss tid v'äcka talan mot övriga sökande vid alhnän domstol. Iakttages icke
tiden, är rätten till lalan förlorad. I avvaktan på att tiden går ul eller, om
talan väckes, tvisten blir slutligt avgjord, skall med inmulningsärendets
avgörande anslå.

11
§ Har sökanden i fall som avses
i 8 § andra stycket beg'ärt myndighets medgivande till inmulnmgen, skall
myndighetens beslut avvaktas innan inmutningsärendel avgöres.

12
§ Bergmästaren får avgöra
inmutningsärendet ulan all annan än sökanden erhållit tiUfälle all yttra sig.

13
§ Skall ej enligl 911 §§
avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, förelages ärendet snarast
till prövning. Därvid skall bergmästaren, i den mån ej hinder möter enligt vad
som sagts förut i denna lag, bevilja inmutningsräll med iakttagande av
bestämmelserna i 1 § saml utfärda mutsedel och fastställa inmutningsavgiften.

14
§ Bergmästaren skall genast s'ända
mulsedeln till inmutaren samt delge fastighetsägaren och övriga kända sakägare
avskrift av densamma.

Inom
två månader från det mulsedeln utfärdats skall bergmästaren dessutom införa
meddelande om mulsedeln och dess innehåU i Post-och Inrikes Tidningar och
tidning inom orten.

3
kap. Undersökningsarbete

1 §
Minst två veckor innan undersökningsarbete påbörjas inom in

mutat område skall underrättelse härom genom inmutarens försorg del

ges såväl ägare lUl den mark där arbetet skall bedrivas som inne

havare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken.

Innan
arbetet påbörjas skall mmutaren ställa säkerhet för ersättning enligt 8 §, om
icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

2 §
Undersökningsarbete får bestå endast i sådana åtgärder som be

hövs för all visa att inmutnmgsbar mineralfyndighet förekommer inom

del inmutade området och för all vinna närmare kännedom om fyndig-

helens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

Inom
inmutat område får inmutaren ej utan medgivande av markens

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 335

ägare
och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra annan
byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för undersöknuigsarbelet. I den
mån det behövs får han bygga väg inom området eller begagna befintlig väg till
och inom området. Efter tUlstånd av bergmästaren får han också bygga nödvändig
väg till området. Åtgärd skall utföras så, all minsta skada och intrång våUas.

3 §
Inmutaren får använda inmutningsbart mmeral som brytes under

arbetet endast i den mån det behövs för undersöknuig av dess beskaffen

het och lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som inmutaren

därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får mmutaren

utnyttja förat brutet inmutningsbart mineral, i den mån ej annat följer

av 6 kap. 2 § andra stycket.

Ej
inmutningsbart mineraliskt ämne får brytas endast i den mån del behövs för
undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det brutna får inmutaren
använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

4 §
Bergmästaren får meddela särskilda föreskrifter för att förebygga

all inmutaren överskrider sin rätt enligl 2 § första stycket eller 3 §.

Sådana föreskrifter länder omedelbart till efterrättelse.

5 §
Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns utfärdan

de. Efter ansökan hos bergmästaren äger inmutaren få liden förlängd

med sammanlagt högst tre år. Förlängning får dock icke medges, om

något ändamålsenligt undersökningsarbete ej utförts och ej heller kan

antagas bli utfört.

Inmutaren
äger efter ansökan hos statens industriverk få undersökningstiden ytterligare
förlängd med sammanlagt högst fyra år, om synnerliga skäl föreligger.

Vid
prövning av fråga om förlängning enligt första eUer andra stycket skall inmulningshinder
som anges i 1 kap. 8 § och 2 kap. 25 §§ beaktas, om hindret förelåg redan då inmutningsrätlen
beviljades.

6 §
Ansökan om förlängning göres skriftligen. Den skaU för att

kunna upptagas till prövnmg ha kommit in före utgången av den lö

pande undersökningstiden.

I
fråga om ansökan om förlängning och dess handläggning äger i övrigt 2 kap. 8
och 9 samt 1113 §§ motsvarande tillämpning.

Beslut
om förlängning skall genast sändas till inmutaren saml delges fastighetsägaren
och övriga kända sakägare.

7
§ Är vid undersökningstidens
utgång ansökan om utmål eller om förlängning av undersökningstiden beroende på
prövning, får undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen slutligt
prövats. Avvisas eller avslås ansökningen om förlängning av undersökningstiden
men söker inmutaren utmål inom den i 4 kap. 7 § angivna liden, får undersökningsarbetet
fortgå till dess ansökningen om utmål slutiigt prövats.

8
§ Föranleder
undersökningsarbetet skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Vid
tvist om sådan ersättnmg väckes talan vid den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger. Har tvisten när utmålsförrättning
hålles icke hänskjutits till avgörande av skiljemän eUer domstol, prövas
frågan vid förrättningen.

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 336

4
kap. Utm å l

Utmålets storlek och form

1 § Utmålet skaU ha den storlek som med hänsyn liU
fyndighetens

sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter är lämphg

och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Det skall omfatta

minst ett på det inmutade området beläget sfäUe, där inmutningsbar

fyndighet påvisats. Utmålet skall vara bestämt till läge och gränser så,

alt del lätt och säkert kan återfinnas på marken.

Gränsema räknas på djupet lodräta, om del kan ske ulan
intrång på äldre utmål.

Hinder mot utmålsläggning

2 § I fråga om utiäggande av utmål inom del inmutade
området

gäUer hinder som anges i 1 kap. 8 § och 2 kap. 25 §§, om hindret

förelåg redan då inmutningsrätlen beviljades.

Utmål får utanför det inmutade området omfatta annat
inmutat område eller område som avses med ansökan om utmål eller om utvidgning
av utmål, om innehavaren av inmulningsrätten eller utmålet medger del. Redan
befintligt utmål får icke lagas i anspråk. 1 övrigt gäller hinder som anges i 1
kap. 8 § saml 2 kap. 35 §§, om hindret uppstod innan ansökningen om utmål kom
hi.

Mark för gruvdriften

3 § Inmutaren har rätt att få sig anvisad mark för
gruvdriften och

därmed sammanh'ängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad

eller annan anläggning eller för väg, Iransporlbana eller ledning eller

för uppläggande av malm saml varp och andra avfaUsprodukter. Inom

utmålet anvisas den mark som inmutaren begär i den mån det ej är

uppenbart att den icke behövs för ändamålet. Utanför utmålet anvisas

den mark som är nödvändig. Om visst område inom eller utom utmålet

hotas av ras eller sättningar vid gruvdriften, kan även del området an

visas.

Ersättning

4 § Ägare av faslighet och innehavare av särskUd rätt till
fastighet är

berättigade alt av inmutaren få intrångsers'ätlning och ersättning för

annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligl 3 §. Även ska

da eller intrång i övrigt på grand av utmålsläggningen skall ersättas.

Vid ersättningens besfämmande g'ä\ler 4 kap. samt 5 kap.
23 §, 24 § och 27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:
719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid tiUämpas
i fråga om värdeökning som ägt ram under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid utmålsförrättningen.

5 § I fråga om ersättnuig för skada eller intrång, som
uppstår efter

ulmålsförtättningen och som icke kunnat förutses vid förrättningen, är

denna lag ej tiUämphg.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 337

Ansökan
om utmål

6
§ Ansökan om utmål göres hos
bergmästaren i det distrikt där inmutningsrätten beviljats.

7
§ Ansökningen skall ha kommit
in före utgången av undersökningstiden eller den förlängning därav som kan ha
medgivils. Har ansökan om förlängning av undersökningstiden som gjorts inom
nämnda tid avvisats eller avslagits, får dock utmål sökas inom fyra veckor från
den dag då ansökningen slutligt prövades.

Ansöker
inmulare ej om utmål inom lid som sägs i första stycket, förlorar han inmutningsrätlen.

8 §
Ansökan om utmål skall vara skriftiig och innehålla

1.
beskrivning av del område som inmutaren
önskar få sig anvisat som utmål och den mark inom och utom utmålet som han
önskar taga i anspråk,

2.
uppgift om fastighet som beröres
av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och övriga sakägare,

3.
den utredning inmutaren vill
åberopa för att visa all de i 1 kap. 5 § angivna förutsättningarna för
erhållande av utmål är uppfyllda,

4.
uppgift huruvida tvist som enligl
3 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen föreligger.

Fordras
medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare, skall vid
ansökningen fogas handling utvisande alt medgivande erhållits av myndigheten
eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren
skall erlägga förskott till ersättning som avses i 30 §, om bergmästaren begär
det.

9 §
Vad som föreskrives i 2 kap. 9 § om föreläggande och avvisning

saml i 2 kap. 10 och 11 §§ om all avgörandet av inmutningsärende

skall anstå i vissa fall äger motsvarande tilläiripning i fråga om ansökan

om utmål.

Utmålsförrättning

10
§ Skall ej enligt vad som
följer av 9 § avvisning ske eller med ärendets avgörande anstå, företages
ärendet så snart det kan ske till prövning vid utmålsförr'ättning.

11
§ Utmålsförrättning hålles av
bergmästaren. Förekommer fråga om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 §
i detta kapitel, skall bergmästaren biträdas av två gode m'än. Delsamma gäller
när bergmästaren i annat fall finner alt del behövs eller när sakägare begär
det och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav.

12
§ Bergmästaren utser gode
männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighelsbUdningsförrätlning.
Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas gode män med behövlig orlskännedom
och sakkunskap.

Är
god man av jäv hindrad all tjänstgöra eller uteblir han och kan

22
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 32

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 338

annan
god man ej ulan tidsutdräkt infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är
valbar till god man vid fastighetsbildningsförrättning.

Den
som kallats att tjänstgöra som god man är underkastad ämbetsansvar i fråga om
tjänstgöringen.

13
§ Vad som föreskrives i 4 kap.
12 § rättegångsbalken om hinder för dem som är varandra närstående att
samtidigt tjänstgöra som domare äger motsvarande tUlämpning beträffande
förrättningsmännen.

14
§ Mot förrättningsman gäller
samma jäv som mol domare.

15
§ VUl sakägare anföra jäv mol förrällningsman,
skall han framställa invändning därom första gången han för lalan i ärendet
sedan han fick kännedom om att förrättningsmannen tjänstgör och all jävsanledning
föreligger. Underlåter han det, är hans rätt att anföra jäv förfallen.

Sedan
fråga om jäv mol förrällningsman uppkommit, får han endast vidtaga åtgärd som
ej ulan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och som ej innefattar avgörande av
en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådan åtgärd får vidtagas av
bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Den
omständigheten att förrällningsman finnes vara jävig påverkar icke giltigheten
av beslut eller åtgärd som tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

16 §
Vid förr'ättningen skall hållas sammanträde med sakägarna. Om

viss fråga icke kan avgöras utan ytterligare utredning eller om del av

.annat
skäl är oundgängligen nödvändigt, får mer än ett sammanträde hållas.

17 §
Till sammanträde skall kända sakägare kallas. Kallelsen skall

delges dem i god tid före sammanträdet. Har vid sammanträde till

kännagivits lid och plats för nytt sammanträde, behöver den icke kal

las som i föreskriven ordning kallats till del sammanträde vid vilket

tillkännagivandet skedde.

Bergmästaren
skall minst fyra veckor i förväg låta införa kungörelse om tid och plats för
sammanträdel i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten. Uppskjutes
sammanträdel eller skall nytt sammanträde hållas, behöver ny kungörelse ej
utfärdas.

Kallelse
och kungörelse skall innehålla redogörelse för ansökningens innehåll, uppgift
om den person till vilken avskrift av ansökningshandlingarna sändes enligl 19
§ samt erinran om innehållet i 20 §.

18 §
Vistas ägare av fastighet eller ställföreträdare för denne stadig

varande utom riket och kan delgivning som avses i 17 § första stycket

icke ske här i riket med känt ombud, får handlingen lämnas till den

som förvaltar eller brakar fastigheten.

Den
tiU vilken handlingen lämnats är skyldig att snarast sända handlingen vidare
till den sökte, om det kan ske. Han skall erinras därom när handlingen lämnas
till honom. Är den söktes upphållsorl känd, skall bergm'åstaren därjämte med
posten sända honom meddelande om delgivningen.

Delgivningen
anses ha skett, när handlingen lämnats enligt första stycket.

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 339

19
§ Bergmästaren skall i samband
med att kungörelse utfärdas sända styrkt avskrift av ansökningshandlingarna
till lämplig person på platsen för att av denne hållas tillgänglig för
sakägarna.

20
§ Ägare av fastighet som beröres
av ansökningen skall uppge sakägare i fråga om fastigheten som är kända för
honom. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppslår skada för sakägare till
följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan.

21
§ Uteblir inmutaren utan att ha
anmält laga förfall från första sammanträde till vilkel han kallats i
föreskriven ordning, skall sammanträdel inställas. Nytt sammanträde skall
utsättas, om inmutaren inom tre veckor och senast inom tid som i 7 § är
föreskriven för ansökan om utmål gör framställning därom. Sker del ej, avskrives
ärendet.

Har
sakägare ej i föreskriven ordning kallals till sammanträde, skall sammanträdel
uppskjutas, såvida icke sakägaren ändå infunnit sig eller medger att
förrättningen likväl slutföres.

22
§ För utredning av fråga vars
bedömande kräver särskUd fackkunskap får förrättningsmännen anlita biträde av
sakkunnig. Den som står i sådant förhållande tUl saken eller till sakägare att
hans tillförlitlighet kan anses förringad får ej anlitas som sakkunnig.

23
§ Har förrättningsmännen ohka
mening, gäUer såsom deras beslut vad två av dem säger. Har varje föiTältningsman
sin mening, gäller bergmästarens mening. I fråga om pengar eller annat som
utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

24
§ I beslut skall anges de skäl
på vilka avgörandet grundas, om det icke är uppenbart obehövligt att upplysa om
dem.

25
§ Bergmästaren skall föra
protokoll över vad som förekommer vid förrättningen.

26
§ Visar inmutaren vid
förrättningen att de i 1 kap. 5 § angivna förutsättningarna för erhållande av utmål
är uppfyllda, skall i den mån ej hinder möter enligt vad som sagts förut i
denna lag utmål anvisas med iakttagande av bestämmelserna i 1 § i detta
kapitel.

27
§ Gränserna för utmålet och för
mark som anvisas enligt 3 § skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning.
Över utmålet och marken skall upprättas karta i den mån det ej är obehövligt.

28
§ Överenskommelse om
ersättning som avses i 3 kap. 8 § eller i

4 §
i detta kapitel skall, om parterna begär del, fastställas vid förrätt

ningen.

29 §
I samband med utmålsläggning faststäUes försvarsavgift enligt

5 kap.
8 §.

30 §
Till bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse

vid förrättningen enligl föreskrifter som Kungl. Maj:l meddelar.

Ersättning
till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen. Till

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 340

myndighet
eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när särskild föreskrift
är meddelad.

Inmutaren
skall betala ersättning som avses i första och andra styckena.

31
§ Inmutaren skall bära sina
egna kostnader på grund av förrättningen och ersätta sakägare de kostnader som
denne fått vidkännas för att bevaka sin rätt vid förrättningen, i den mån ej
annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken. Beslut i frågan meddelas vid förrättningen.

32
§ Sedan alla till förrättningen
hörande frågor avgjorts, skall förrättningen förklaras avslutad (avslutningsbeslul).
Beslutet meddelas vid sammanträde.

I avslutningsbeslulet
skall anges vad som är alt iakttaga vid talan mot beslut vid förrättningen.

Mark som anvisats enligl 3
§ får genast tiUträdas, om ej annorlunda förordnats.

Betalning
av ersättning

33
§ Vid förrättningen fastställd
ersättning skall betalas inom tre månader från del avslutningsbeslutet
meddelades. På ersättningen utgår sex procent årlig ränta från dagen för detta
beslut. Har förordnande enligt 32 § tredje stycket meddelats, skall dock räntan
på ersättning som avser anvisad mark beräknas från den dag då marken tidigast
får tillträdas.

34
§ Svarar mark som anvisats
enligt 3 § för beviljad eller sökt inteckning, skall ersättning enligt 4 §,
som ej avser personlig skada, jämte ränta betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen i del län där marken ligger. Hör marken till olika län, skall
ersättningen nedsättas hos den länsstyrelse som bestämmes vid förrättningen.

Om
borgenär som. har panträtt i fastighet lider förlust därigenom all ersättning
blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan
den ersältningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning icke blivit prövad vid förrättningen, har borgenären rätt att av den
ersältningsskyldige få gottgörelse för förlusten mol avskrivning på
fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse skall väckas vid den fastighetsdomstol
inom vars område fasligheten ligger.

35
§ Vid nedsättning skall den
ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över utmålsförrättningen
och gravationsbevis i fråga om fastighet som beröres. Sker det ej, skall länsstyrelsen
anskaffa handlingarna på den ersältningsskyldiges bekostnad.

36
§ Försummar den
ersättningsskyldige alt inom föreskriven tid betala eller nedsätta ersättning,
skall länsstyrelsen på begäran av den ersättningsberättigade låta uttaga
beloppet jämte ränta. Länsstyrelsen kan också efter bergmästarens hörande
förordna all gruvarbetet skall inställas till dess ersättningen erlagts eller uttagits.

I
fråga om uttagande av ersättning jämte ränta skall bestämmelserna

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 341

i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i
tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande
tillämpning.

37
§ Medel som har nedsatts eher uttagits
enligl detta-kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål sättas in i bank mot
ränta.

38
§ Nedsatta eller ullagna medel
skall jämte upplupen ränta betalas ut av länsstyrelsen till den som är
berättigad till medlen. Därvid äger bestämmelserna i 6 kap. 18 § andra och Iredje
styckena saml 19 § expropriationslagen (1972: 719) motsvarande tillämpning.

Den ersältningsskyldige
skall svara för kostnaderna vid fördelningen av nedsatta medel, i den mån ej
annat följer vid en motsvarande lill-lämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Ändring
av utmål m. m.

39 §
Bestämmelserna i detta kapitel äger motsvarande tillämpning,

om innehavare av rätt till utmål önskar

1.
utvidga eller minska utmålet
eller få dess gränser reglerade eller på nytt utstakade,

2.
taga i anspråk mark enhgt 3 §,

3.
avstå anvisad mark till ägaren.

Vid
utvidgning eller minskning av utmål tUlämpas ej 1 § första stycket andra
punkten.

40 §
Utmål som gränsar tUl varandra får läggas samman till ett ut

mål för gemensam gravdrift. Utmål får även delas i två eller flera ut

mål.

Förordnande
om sammanläggning eller delning av utmål meddelas av statens industriverk efter
ansökan av berörda utmålsinnehavare. Verket skall därvid lämna de föreskrifter
som behövs för genomförandet av dess beslut.

5
kap. Rätt att använda utmål

Brytning
m. in.

1 §
Den som innehar utmål får där såsom gruvinnehavare bryta in

mutningsbart mineral och tillgodogöra sig delta.

Från tidigare gruvbrytning
härrörande inmutningsbart mineral, som ej uppfordrats eller som finnes på
anvisad mark inom utmålet, tUlfaller gruvinnehavaren, i den mån ej annat följer
av 6 kap. 2 § andra stycket.

Inmutningsbart
mineral som brutits under undersökningstiden och ej använts enligl 3 kap. 3 § tUlfaller
gruvinnehavaren.

2 §
Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mine

raliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna be

drivas på ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt
ämne som brutits före eller efter utmålsläggningen får gruvinnehavaren använda
vad som behövs vid gruvarbetet och dessutom tUlgodogöra sig allt som icke
förrän vid an-

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 342

rikning
eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral.
Han får 'även i övrigt tUlgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tiUsägelse avhämlar del och ersätter därpå
nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger. Väckes lalan, räknas
tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutiigt bestämts.

Vad
som föreskrives i andra stycket gäller ej ämne som avses med uranlagen (1960:
679). Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ul ur fyndighet för
analys eller anrikningsförsök.

3 §
Gruvinnehavaren får använda ulmålet i dagen endast till den

del mark inom ulmålet anvisats enligl 4 kap. 3 §. Mark som inom eller

utom utmålet anvisats enligt nämnda paragraf får ej användas för annat

än där avsett ändamål.

Under
jord får utmålet användas endast för gruvdriften och därmed sammanhängande
verksamhet.

Gruvinnehavaren
skall hålla behövligt stängsel på mark som inom eUer utom utmålet anvisats enligl
4 kap. 3 §. Om icke bergmästaren medger annat, skall stängslet utföras i
varaktigt material.

4 §
Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gravans fram

tida bestånd äventyras eller att tUlgodogörandet av kvarlämnad tUl

gång på malm omöjliggöres eller i väsentlig mån försvåras eller så,

att uppenbar misshushållning med malm på annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gravans obrutna delar skall hållas öppna. För igenläggning
av sådan utfraklsväg eller ort kräves tillstånd av bergmästaren, även om rätten
lUl utmålet icke längre beslår.

5 §
Bergmästaren får förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid

vidtaga åtgärd som behövs för att förekomma fara för gravans be

stånd eller annans egendom, trygga tillträdet lUl gruvans obrutna delar

eller hindra uppenbar misshushållning med malm. Efterkommes icke

föreläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på gruv

innehavarens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas

till dess åtg'ärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också

meddela gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets

bedrivande.

Bedrives
gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för gruvans bestånd eller
annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande.

Föreskrifter
och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.

6 §
Över gruva som är under arbete skall genom gruvinnehavarens

försorg upprättas gravkarta. På kartan skall redovisas borrhål inom ut

målet av beslående värde. I fråga om utmål där gruvdrift ej pågår skall

sådana borrhål inläggas på borrhålskarta.

Gruvkarta
och borrhålskarta skall förvaras hos gruvinnehavaren och fortlöpande
kompletteras av denne. Utdrag av kartorna skall sändas in tUl myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer.

Iakttager
gravinnehavaren icke vad som föreskrives i första och andra styckena, kan
bergmästaren förelägga honom alt inom viss lid

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 343

antingen
fullgöra sina åligganden eller lämna förskott för arbetets utförande genom
bergmästarens försorg. Föreläggande kan förenas med vite om högst femtusen
kronor.

7 §
Gruva får ej utan bergmästarens tillstånd läggas ned förrän alla

gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta.

Försvarsavgift

8 §
Gruvinnehavaren skall betala en årlig avgift till staten enligt

grunder som Kungl. Maj:t bestämmer (försvarsavgift).

Avgiften
utgår från och med året efter det år under vilket utmålsförrättningen
avslutades och erlägges till bergmästaren årsvis i förskott före utgången av
december.

9 §
Erlägges icke försvarsavgifl inom tid som anges i 8 § andra

stycket, skall bergmästaren förelägga gruvinnehavaren att inom viss

tid, högst tre månader, erlägga ett belopp motsvarande dubbla belop

pet av vad som icke betalats. Om föreläggandet ej efterkommes, skall

bergmästaren förklara rätten till utmålet förverkad. Rätten upphör i

så fall vid utgången av den tid inom vUken föreläggandet skulle ha

fullgjorts.

Beslut
om förverkande skall delges gruvinnehavaren och, om det kan ske,
fastighetsägaren.

GUtighetstid

10 §
Rätten till utmålet består tUl utgången av tjugofemte året efter

det år under vilkel utmålsförrättningen avslutades. Lägges utmål sam

man enligt 4 kap. 40 §, gäUer rätlen lUl det sammanlagda ulmålet under

den längsta lid som återstår för något av ulmålen.

Gruvinnehavaren
har rätt till förlängning av giltighetstiden för utmålet med tjugo år i
sänder, om han under löpande giUighetstid inom utmålet eller inom utmålsfält
vari utmålet ingår bedrivit regelbunden gruvbrytning. Detsamma gäller, om han
under löpande giltighetstid utfört undersökningsarbete av större omfattning
inom utmålet eller inom utmålsfältet på område, som var ulmålslagt när arbetet
utfördes, eller där utfört omfattande tillredningsarbeten eller anläggningar
för upptagande av gruvdrift. Med utmålsfäll förstås sådana intill varandra
gränsande utmål, i vUka samme ägare innehar andel med minst hälften eller av
annan orsak har ett bestämmande inflytande.

I
annat fall än som avses i andra stycket kan giltighetstiden förlängas med
högst tjugo år i sänder, om det finnes lämpligt med hänsyn särskilt till del allm'ännas
intresse av all fr'ämja ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltUlgångar.

11 §
Fråga om förlängning enligt 10 § andra eller tredje stycket

prövas av statens industriverk efter ansökan av gruvinnehavaren eller,

om utmålet tUlhör två eller flera, någon av dem.

Ansökan
göres skriftiigen. Den skall för att kunna upplagas till prövning ha kommit in
senast ett år före utgången av den löpande giltighetstiden.

Har
ansökan om förlängning ej slutiigt prövats vid giltighetstidens utgång, utslräckes
tiden till dess så skett.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 344

12
§ Gruvinnehavaren
eller, om utmålet tillhör två eller flera, någon av dem äger efter ansökan hos
statens industriverk erhålla förhandsbesked, om planerat arbete har sådan
omfattning alt det berättigar till förlängning enligt 10 § andra stycket.

13
§ Anmäler gruvinnehavaren
tUl bergmästaren att han icke längre vUl behålla rätten till utmålet, upphör
denna vid n'ästföljande årsskifte.

6 kap. Verkan av att rätten till utmål upphör

1
§ Upphör rätten
tUl utmål enligl 5 kap. 9, 10 eller 13 §, gäller förutom vad som för visst fall
föreskrives i 10 kap. 6 § andra stycket bestämmelserna nedan i detta kapitel.

2
§ Gruvinnehavaren
förlorar rätten till brutet inmutningsbart mineral som ej uppfordrats.

Inmutningsbart mineral som uppfordrats får ligga kvar för gruvinnehavarens
räkning under högst två år efter det att rätten till utmålet upphörde. Gruvinnehavaren
förlorar rätten till det som icke tagits bort inom denna lid.

Mineral till vilket gruvinnehavaren förlorat sin r'ätt
enligt denna paragraf tillfaller fastighetsägaren.

3 § Gruvinnehavaren förlorar rätten till byggnad som
gjorts för

gruvans styrka och bestånd saml till stängsel som gravinnehavaren varit

skyldig alt håUa. Sådan anläggning skall lämnas kvar på platsen och

tillfaUer vid ny utmålsläggning den nye gruvinnehavaren.

Annan anläggning än som anges i första stycket får finnas
kvar under högst två år efter del alt rätten liU utmålet upphörde. Del som icke
tagits bort inom denna tid tillfaller fastighetsägaren.

4 § Gruvinnehavaren förlorar rätten till mark som anvisats
inom eller

utom ulmålet.

7 kap. Kronoandel

1 § Staten får kronoandel som sägs i 1 kap. 7 §, om icke
staten senast

vid utmålsförrättningen anmäler alt den avstår därifrån.

Anmälan som icke sker vid förrättningssammanträde skall
göras skriftligen hos bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande tUl inmutaren
om sådan anmälan.

2 § Har staten ej avstått från kronoandelen enligl 1 §,
skall staten

ersätta inmutaren hälften av dennes utgifter för ersättnmg enligl 4 kap.

4 § samt för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel.

Om inmutaren tillhörig mark anvisats enligt 4 kap. 3 §, skall staten i

förhållande till sin andel ersätta inmutaren härför enligt de grunder

som anges i 4 kap. 4 §.

Talan om ersättning enligl första stycket väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

3 § Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas
eller upplåtas.

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 345

8
kap. Samäganderätt i utmål

1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gäller utmål i vilket finnes krono

andel eller som eljest tillhör två eller flera gemensamt.

Vad
som föreskrives i 410 §§ tillämpas i den mån ej delägarna kommer överens om
annat.

2 §
Delägarna skall årligen utse en gravföreståndare. Denne skall

vara svensk medborgare och bosall i riket.

Val
av gravföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker icke sådan anmälan
eller har person som ej är behörig utsetts, ansvarar varje delägare som om han
var gravföreståndare.

3
§ Gravföreståndaren ansvarar
för alt bestämmelserna i 5 kap. 17 §§ iakttages. Han får från delägama fordra
in de tiUskott som behövs för detta och för erläggande av försvarsavgifl.

4
§ Minst en gång om året skall
hållas stämma med delägarna. På stämman väljes gravföreståndare saml behandlas
frågor om gruvrörelsens bedrivande och andra gemensamma angelägenheter.

Stämma
skall utlysas av gruvföreslåndaren, när denne finner del lämpligt eller när
delägare som äger minst en fjärdedel i gravan skriftligen begär det. Finnes
icke gruvföreståndare, kan var och en av delägarna utiysa stämma.

Delägama
kallas till stämma genom rekommenderade brev. Saknas kännedom om namn och
adress på någon av delägarna, skall kallelsen införas i Post- och Inrikes
Tidningar och tidning inom orten. Kallelse skall ske i god tid före stämman.

5 §
På stämman föres ordet av den som delägarna utser.

Delägare
har rösträtt efter sin andel i ulmålet. Förekommer skilda meningar, gäller som
stämmans beslut den mening som fått högsta röstetal. Vid lika röstetal avgöres val
genom lottning och skall i annan fråga, om ej annat följer av 6 §, den mening
gälla som ordföranden biträder. Lån får ej tagas, om ej alla delägama samtycker
till det.

6 §
Vill delägare ulföra arbete för undersökning eller brytning i större

omfattning än annan delägare och innehar han minst hälften i utmålet,

skall del större arbetet ulföras. Detsamma gäller när fråga är, om ar

bete för undersökning eller brytning skall påbörjas.

Den
som begärt arbetet svarar för den därav föranledda kostnaden och tillgodoräknas
den ytterligare malm som utvinnes.

7
§ Delägare som utfört
undersökningsarbete inom ulmålet skall på begäran tillhandahåUa annan delägare
resultatet av undersökningen.

8
§ Delägare som icke deltagit i
visst arbete får ansluta sig tiU detta efter tillkännagivande på stämma eller
skriftlig anmälan hos gruvföreslåndaren. I sådant fall skall han i förhåUande
till sin andel i utmålet ersätta av arbetet påkallade kostnader av följande
slag, nämligen

1.
kostnader för byggnader och andra anläggningar, maskiner, redskap, inventarier
och förråd, som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller
brytning, efter del värde egendomen har vid delägarens anslutning till
arbetet.

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 346

2.
ersättning
enligt 4 kap. 4 § samt kostnader för utmålsförrättning och fördelning av
ersättningsmedel,

3.
kostnader för
sådana efter utmålsförrättningen utförda undersöknings- och tillredningsarbeten
som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller brytning.

Har delägare tillhörig mark lagils i anspråk för arbetet,
skall delägare som ansluter sig utge ersättning i förhållande lUl sin andel enligl
de grunder som anges i 4 kap. 4 §.

9 § Vid tvist rörande fråga som avses i 6 § andra stycket
eller som

angår ers'ätlning enligt 8 § väckes talan vid den fastighetsdomstol inom

vars område utmålet eUer större delen därav ligger.

10 § Betalar delägare icke senast två månader efter
anmodan därom

vad på honom belöper av tillskott enligl 3 § eller av nödvändiga kost

nader för undersökningsarbete eller brytning, är hans andel i utmålet

med vad därtill hör förverkad till övriga delägare.

9 kap. Övergång av rätt till utmål m. m.

1 § Avtal varigenom inmutningsräll eller r'ätl liU utmål överlåtes
skall

uppr'ältas skriftligen. Handlingen skall upptaga parterna, vad som över

låtes saml förklaring att överlåtelse sker till förvärvaren.

Avtal som icke uppfyller föreskrifterna i första stycket
är ogiltigt.

2
§ Den som
förvärvat inmulningsriätt eller rätt till utmål skall skriftligen anmäla
förvärvet hos bergmästaren.

3
§ Anmälan som
avses i 2 § skall göras inom tre månader efter det att den handling på vilken
förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades.

Den som gör anmälan skall bifoga fångeshandlingen och de
övriga handlingar som behövs för att styrka förvärvet.

1 fråga om anmälan av förvärv i anledning av dödsfall
eller genom bodelning, förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd eller
annan sådan omständighet samt förvärv beträffande vilket talan väckts om
återgång eller hävande äger bestämmelserna om lagfartsansökan i 20 kap. 1 §
andra stycket, 2 § andra stycket samt 5 § andra punkten jordabalken motsvarande
tillämpning.

4
§ Har
fångeshandling icke företetts eller har Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet
ej erhållits, när sådant kräves enligl lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i fatten att förvärva fast egendom m. m., skäll bergmästaren
förklara anmälan vara utan verkan. I annat fall skall han snarast anteckna
anmälningen i gruvregistret.

5
§ Avtal som avses
i 1 § gäller ej mot överlåtarens borgenärer, förrän anmälan om förvärvet gjorts
på sätt som förut sagts i detta kapitel.

6
§ Best'ämmelserna
i 15 §§ äger motsvarande tUlämpning i fråga om upplåtelse och övergång av
nyttjanderätt tUl utmål.

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 347

10 kap. Inlösen av utmål

1 § Utmål med vad därtill hör får helt eller till viss
andel tagas i an

språk genom inlösen,

1.
om det skulle
innebära betydande teknisk och ekonomisk fördel att utnyttja utmålet gemensamt
med ett eller flera andra utmål och sådant utnyttjande är av väsenligt intresse
från allmän synpunkt, eller

2.
om det är av
synnerlig vikt från allmän synpunkt att fyndighet som hör till utmålet undersökes
eller bearbetas eller, i fall då sådan fyndighet är föremål för bearbetnmg, att
den utnyttjas på annat sätt eller i större omfattning samt härigenom vinnes
betydande teknisk och ekonomisk fördel.

I fråga om inlösen g'äller expropriationslagen (1972: 719)
i tiUämpliga delar, i den mån ej annat följer av 210 §§.

2 § Tillstånd till inlösen enligt 1 § första stycket 1 får
ges endast den

som innehar annat av utmålen till minst hälften.

Vill flera lösa enligl 1 § första stycket 1 eller 2, skall
företräde ges ål den som har de bästa förutsättningarna att idka gruvdrift på
platsen.

3
§ Ersättningen
för utmål som löses kan bestämmas att helt eller delvis utgå som en årlig avgäld,
om fyndighetens storlek och beskaffenhet ej kan bedömas med tiUräckhg
säkerhet. På yrkande av den ersättningsberättigade skah så ske, om del ej är
uppenbart att utredningen ger tillräckligt underlag för att bestämma
engångsersättning.

4
§ Avgäld
erlägges i form av fast avgift och produktionsavgift. Produktionsavgiften
beräknas med hänsyn tUl mängden eller värdet av dc mineral som varje år brytes
och uppfordras inom utmålet. Från produktionsavgiften för visst år skall
avräknas ett belopp som motsvarar den fasta avgiften för året.

Grunderna för avgälden fastsfälles för tjugo år i sänder.
Part kan under det näst sista året av varje tjugoårsperiod påkalla omprövning
av grunderna för avgälden. Har icke talan därom väckts inom angiven tid, skall avgälden
under följande period utgå efter oförändrade grunder.

5 § Den ersättningsskyldige skall hos länsstyrelsen ställa
säkerhet för

avgälden.

Vid övergång av rätten till utmålet svarar förvärvaren för
avgälden. Förre innehavaren är fri, när förvärvaren ställt säkerhet som avses i
första stycket.

6 § Vinnes sådan kännedom om fyndigheten att dess storlek
och be

skaffenhet kan bedömas med tUlräcklig säkerhet, skall på talan av part

avgälden upphöra och det inlösta utmålets återstående värde bestäm

mas. Detsamma gäller när regelbunden gruvdrift pågått under samman

lagt minst tio år, såvida det ej är uppenbart att sådan kännedom fort

farande saknas. Del belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på en

gång. Om skäl föreligger, kan dock förordnas all beloppet skall erläggas

genom årliga avbetalningar under viss tid, högst tjugo år. I samband

med avbetalning skall erläggas ränta på utestående kapitalbelopp.

Upphör rätten lUl utmålet enligt 5 kap. 9, 10 eller 13 §,
skall avgälden omedelbart upphöra och utmålets återstående värde bestämmas.
Del belopp vartiU värdet bestämmes skaU betalas på en gång.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 348

7
§ Mål om inlösen eUer
ersättning enligt detta kapitel upptages av den fastighetsdomstol inom vars
område utmålet eller större delen därav hgger. Gäller saken flera utmål som är
belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör utmålen vid
bestämmande av ersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages målet
av den av fastighetsdomstolarna som Kungl. Maj:l eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
annan myndighet bestämmer.

8
§ I mål om inlösen är den
lösande icke skyldig att svara för kostnad som motparten i målet nedlagt på
undersökning av fyndigheten i vidare mån än arbetet uppenbarligen är till nytta
för den lösande.

I
mål om beloppet av avgäld som enligt faslällda grunder skall utgå för visst år
tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

I
mål om ny prövning av grunderna för avgäld enligl 4 § andra stycket och mål enhgt
6 § får om särskilda omständigheter föranleder det förordnas, att den ersättningsberättigade
själv skall vidkännas sina rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen.

9 §
Har i mål om inlösen bestämts all ersättning skall utgå med såväl

engångsbelopp som avgäld, skall vid tillämpning av bestämmelserna i

expropriationslagen (1972: 719) om exproprialionsersältningens erläg

gande och expropriationens fullbordande engångsbeloppet anses som

slutlig ersättning.

Om
ersättningen icke till någon del bestämls att utgå som ett engångsbelopp,
skall den lösande anmäla delta till länsstyrelsen sedan samtliga frågor i saken
slutligt avgjorts. I fråga om sådan anmälan äger 6 kap. 9 § första stycket
andra punkten expropriationslagen motsvarande tillämpning.

Inlösen
anses icke fullbordad förrän säkerhet som anges i 5 § blivit StäUd.

10 §
Vill någon för inlösen av utmål undersöka utmålet genom m'ät-

ning, grävning, borrning, sprängning eller annan liknande åtgärd, får

statens industriverk föreskriva att tUlträde till utmålet för sådan under

sökning skall lämnas under viss tid.

Undersökningen
skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får icke uppföras
och väg icke byggas i vidare mån än som oundgängligen kräves för
undersökningen. Resultatet av undersökningen skall tillhandahållas gruvinnehavaren.

Föranleder
undersökningen skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om
ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller
större delen därav ligger.

11
kap. Tillsyn, handräckning, ansvar m. m.

1
§ Statens industriverk och
bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i denna lag föreskrives
angående undersökningsarbete och gravdrifl.

2
§ Påbörjas undersökningsarbete
i strid med 3 kap. 1 § andra stycket eller utföres anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får överexekutor på ansökan av den som äger eller
innehar marken förordna att arbetet skall inställas eller att anläggningen
skall tagas bort på inmularens bekostnad.

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 349

Åsidosattes
förbud som bergmästaren meddelat enligt 5 kap. 5 § andra stycket, kan överexekutor
på ansökan av bergmästaren meddela handräckning för all åstadkomma rättelse.

I
fråga om åtgärd av överexekutor enligt första eller andra stycket gäller samma
regler som för handräckning enhgt 191 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

3
§ Om den som enligt 1 kap. 8 §,
2 kap. 25 §, 3 kap. 5 § Iredje stycket eller 4 kap. 2 § fått myndighels
medgivande till inmutning, till förlängning av undersökningslid eller till utmålsläggning
icke uppfyller villkor som förbundils med medgivandet, kan länsstyrelsen vid
vite ålägga honom alt fullgöra sina skyldigheter.

4
§ Till böter eller fängelse i
högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
bearbetar inmutningsbar
mineralfyndighet utan att ha erhållit inmutningsräll,

2.
påbörjar undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § eller föreskrift som meddelats enligt 4 § samma kap.,

3.
utan tillstånd enligl 5 kap. 4
§ andra stycket lägger igen utfraklsväg eller ort som leder till gravas
obrutna delar,

4.
ej iakttager föreskrift som
meddelats enligl 5 kap. 5 § första stycket sista punkten,

5.
ulan tUlstånd enligl 5 kap. 7 §
lägger ned gruva innan alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta,

6.
ej gör anmälan lUl bergmästaren
på sätt och inom tid som föreskrives i 9 kap.

Om
brott som avses i första stycket 2 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

12
kap. Fullföljd av talan m. m.

1 §
Den som är missnöjd med beslut vid utmålsförrättning i fråga

om ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 kap. 4 eller 31 § får

väcka lalan vid den fastighetsdomstol inom vars område den mark

varom är fråga eller större delen därav ligger. Talan skall väckas

inom tre månader från del avslulningsbeslutet meddelades.

Mot
annat beslut vid utmålsförrättning föres talan hos statens industriverk genom
besvär.

2
§ Mol bergmästarens beslut
enligt denna lag i annan fråga än som avses i 1 § föres lalan hos statens
industriverk genom besvär.

3
§ Mot beslut av statens
industriverk i fråga som avses i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 5 § Iredje
stycket, 4 kap. 2 §, 5 kap. 3 § Iredje stycket, 4 § andra stycket, 7 § och 10 §
tredje stycket samt 10 kap. 10 § föres talan hos Kungl. Maj:l genom besvär.

1
annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av
industriverket i fråga som verket enligt denna lag-har att pröva föras hos
kammarrätten genom besvär.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 350

4
§ Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 2 kap.

4
§, 3 kap. 5 § Iredje stycket, 4
kap. 2 § och 13 kap. 3 § föres hos Kungl. Maj:l genom besvär. I fråga som avses
i 11 kap. 3 § föres lalan mot länsstyrelsens beslut hos kammarrätten genom
besvär.

5
§ Finner ränsstyrelsen att
beslut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats till förmån för
allmänt intresse, får länsstyrelsen föra talan mot beslutet.

6
§ I fråga om skyldigheten att
svara för kostnad i mål som avses i 1 § första stycket gäller, med tillämpning
i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, alt gravinnehavaren, om ej annat föranledes
av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna kostnader
samt kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att han där
väckt talan och i högre rätt genom att han där fuUföljt talan.

13
kap. Särskilda bestämmelser

1 §
Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,

servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fasligheten
svarar.

2 §
Föreläggande enhgt 2 kap. 9 eller 10 § eller 5 kap. 5 eller 9 §

skall innehålla erinran om påföljden av att föreläggandet ej efterkom

mes.

Föreläggande
som avses i första stycket samt föreläggande enligt 5 kap. 6 § och 11 kap. 3 §
skall delges. Delgivning av föreläggande enligt 5 kap. 9 § får icke ske med
tillämpning av 5, 12 eller 15 § delgivningslagen (1970: 428).

3 §
Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag icke godkänts

av den till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

14
kap. Övergångsbestämmelser

1 §
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då gruvlagen (1938:

314) skall upphöra all gälla.

Förekommer
i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tUrämpas.

2 §
Bestämmelsen i 1 kap. 8 § nya lagen äger tillämpning även på

område som enligt 5 § 1) äldre lagen förklarats utgöra statsgravefält.

Intill
den 1 januari 1975 sker förklaring som avses i nämnda bestämmelse genom beslut
av Kungl. Maj:l och riksdagen.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 351

3
§ Vad som föreskrives om byggnadsplan
i den nya lagen äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.

4
§ Vad som enligl den nya lagen
gäller om ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma gäller den
som i enlighet med beslut vid allmän awiltring innehar ströäng.

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet äger
motsvarande tiUämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter
företrädesrätt enligl 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt till avkomsl eller förmån som
avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är att
anse som särskild rätt till fastighet.

5
§ Vad som föreskrives i den nya
lagen angående tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) giiller
ej i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.

6
§ Genom den nya lagen inskränkes
ej den rätt som tUlkommer innehavare av äldre utmål att inom utmålets
hittillsvarande gränser eller på grund av donlägesrätt tillgodogöra sig de
mineral rättigheten avser. Ej heller medför lagen i fråga om äldre utmål
inskränkning i rätt till jordägareandel eller i rätt för jordägare till avgäld
eller för staten till kronoandel.

I
fråga om utmål, i vilket staten vid den nya lagens ikraftträdande är berättigad
till kronoandel men ännu ej inträtt som delägare, tillämpas fortfarande 4750 §§
äldre lagen. Har staten icke senast vid utgången av år 1983 anmält sig tUl
begagnande av kronoandelen, är rätten därtill förlorad.

7 §
I övrigt tUlämpas beträffande äldre utmål den nya lagen med

iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

1.
Vid reglering eller ny ulstakning
av gränserna för utmål skall utan hinder av vad som föreskrives i 4 kap. 1 §
nya lagen gränserna på djupet räknas på det sätt som tillämpades vid utmålets
tillkomst. Delsamma gäller vid sammanläggning eller delning av utmål.

2.
I fråga om rätt till ersättning
för skada eller intrång som före ikraftträdandet av den nya lagen uppstått på
grund av utmålsläggningen gäller den äldre lagen.

3.
Har bergmästaren vid den nya
lagens ikraftträdande att pröva fråga om förverkande av gruvrätt enligt 56 §
äldre lagen, gäller fortfarande 56 § första och andra styckena nämnda lag.

4.
För utmål som utlagts för sjö-
eller myrmalmstäkt eller för bearbetning av varp skaU försvarsavgift enligl 5
kap. 8 § nya lagen utgå första gången för år 1975. Avgifterna för åren 1975 och
1976 skall erläggas före utgången av år 1976. Errägges ej avgifterna inom denna
tid, upphör rätten lUl utmålet vid utgången av år 1976.

5.
Vid tUlämpning av 5 kap. 10 §
nya lagen skall så anses som om utmålsförrättningen avslutades den dag lagen
trädde i kraft.

6.
Besfämmelserna i 8 kap. 7 § och
8 § första stycket 3 nya lagen äger ej tillämpning i fråga om
undersökningsarbete som utförts före ikraftträdandet.

7.
I fråga om övergång av rätten
till utmål före den nya lagens ikraftträdande gäller fortfarande 6567 §§
äldre lagen.

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 352

8
§ På inmulningsrätt som gäller vid den nya lagens ikraftträdande tillämpas den
nya lagen med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

1.
Vid prövning av fråga om
förlängning av undersökningstiden skall så anses som om den nya lagen g'ällde när
inmutningsrätten beviljades.

2.
Vid förlängning som beviljas på
grund av ansökan som kommit in före ikraftträdandet utgår ej inmutningsavgift.

3.
Bestämmelserna i 17 och 18 §§
äldre lagen tiUämpas i fråga om undersökningsarbete som utföres under
undersökningstiden eUer den förlängning därav som medgivils före
ikraftträdandet.

4.
Ansökan om anvisande av utmål
på grund av inmutningsrätten prövas enligt den äldre lagen, om ansökningen
gjorts före ikraftträdandet. Göres ansökningen efter ikraftträdandet, sker prövningen
såvitt angår hinder mol utmålsläggningen enligt den äldre lagen och i övrigt enligl
den nya lagen, dock ulan den begränsning som anges i 1 kap. 11 §.

5.
I fråga om utmål som lägges på
grund av inmutningsrätten gäller bestämmelserna om avgäld tiU jordägaren i'53 §
första stycket och andra stycket första punkten 'äldre lagen, om ansökningen om
utmål gjorts före ikraftträdandet. Avser inmutningen allmänt vattenområde i
havet, 'är besfämmelserna i 5 kap. 10 § andra och Iredje styckena nya lagen ej tUlämpliga
på utmålet.

6.
I fråga om övergång av inmulningsrätt
före den nya lagens ikraftträdande gäller fortfarande 6567 §§ äldre lagen.

9 §
Ansökan om inmutningsräll som gjorts före den nya lagens

ikraftträdande prövas enligl den äldre lagen. Beträffande inmutnings

rätt som beviljas på grund av sådan ansökan tillämpas den nya lagen

med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrives i 8 § 4 och

5 för där avsedda fall.

10 §
Ansökan om utvidgning eller annan ändring av utmål som gjorts

före den nya lagens ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen.

Medges
efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av utmål, som lagts
före den 1 januari 1940 eller på grund av inmutning som sökts dessförinnan,
gäller äldre bestämmelser om jordägareandel beträffande den nya delen av ulmålet.
Om utvidgningen medges efter ansökan som göres efter ikraftträdandet, är i
stället staten berättigad till kronoandel i den nya delen. Härvid gäller
bestämmelserna i 7 kap. nya lagen.

Medges
efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av annat äldre utmål
än som avses i andra stycket, är bestämmelserna om avgäld till jordägaren i 53
§ första stycket och andra stycket första punkten 'äldre lagen tillämpliga
beträffande den nya delen av utmålet.

11 §
Handläggningen av mål eller ärende som anhängiggjorts före

den nya lagens ikraftträdande men ej slutligt avgjorts dessförinnan sker

i den ordning som gäUer enligt den äldre lagen.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:32 353

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 8 mars
1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets
yttrande över förslag lUl

1.
gruvlag,

2.
lag om ändring
i lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln. Föredraganden redogör för lagrådels
yttrande och anför.

Förslaget till gruvlag

Lagrådet har inte funnit anledning lUl invändningar mot
grunddragen i del remitterade förslagel. I allt väsentiigt har lagrådet godtagit
de sakliga lösningar som förslagel innebär.'

Särskild uppmärksamhet har lagrådet ägnal frågan om
samordningen med ny lagstiftning på angränsande områden. Lagrådet har funnit
denna samordning vara i huvudsak väl genomförd i del remitterade förslaget. På
några punkter förordar dock lagrådet ändringar i syfte att bringa förslaget i
ännu närmare överensstämmelse med främst fastighetsbildningslagen (1970: 988)
och expropriationslagen (1972: 719). Jag finner dessa förslag i allt väsentligt
vara välgrundade.

Lagrådet konstaterar att de sakliga ändringar som det
remitterade förslaget innehåller inle föranlett någon mera djupgående
redaktionell omarbetning av gällande lag. Trots delta har den föreslagna
lagstiftningen fått formen av en ny lag. Den frihet en sådan lagteknik medger
i redaktionellt hänseende bör enligl lagrådets mening utnyttjas i större
utsträckning än som skett i del remitterade förslaget. Lagrådet förordar
sålunda en viss omdisposition av lagmaterialel och i övrigt ett ganska stort antal
redaktionella ändringar, allt i syfte att göra bestämmelserna mer överskådliga
och lättiäsla. Som jag anfört i remissprotokoUet är del i enlighet med vad som
framhållits vid remissbehandlingen av vikt all kontinuiteten i de legala
betingelserna inle rubbas mer än vad omständigheterna och den allmänna
utvecklingen kräver. Jag har därför sett som elt värde all den föreslagna
gruvlagen i fråga om uppbyggnad, begreppsbildning och systematik kunnat
anknytas tUl gällande lag. Lagrådels förslag har emellertid utan tvivel sådana
förtjänster att jag inte vill motsätta mig att del i stort sett genomförs.

23 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 32

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 354

I
fråga om huvudpunkterna i lagrådets förslag till redaktionell utformning av
den nya gruvlagen vUl jag anföra följande. Beträffande 1 kap. finner lagrådet
all detta bör få elt något utökat innehåll och upplaga sådana grundläggande
inslag som från systematisk synpunkt är svårare att inordna i de följande
bestämmelserna eUer som eljest är av den betydelse att de bör nämnas redan i 1
kap. Lagrådets förslag innebär att förekomsten av statsgravefält- och kronoandelsinstituten
anges i kapitlet. Vidare införs där bestämmelser om gruvregisler och om lagens
tillämpningsområde. Enligl min mening bör 1 kap. förbehållas främst sådana
bestämmelser som är av grundläggande betydelse för det gruvrättsliga systemet
eller som i övrigt är av stor vikt. Lagrådet har anfört övertygande skäl för
all kronoandelsinstitutet bör omnämnas redan i del inledande kapitlet. Utan
tvivel hör även bestämmelsen om lagens tUl-lämpningsområde hemma i detta
kapitel. Däremot kan anledning föreligga till tvekan huruvida föreskriften om gruvregisler
bör tas in i kapitiet. Som lagrådet påpekat har emellertid detta register stor
betydelse som central upplysningskäUa beträffande uppkomna gruvrättigheter. Jag
vill därför ej heller i denna del motsätta mig lagrådets förslag. När del
gäller statsgruvefällinstitutet har lagrådet inte anfört några skäl som förmått
övertyga mi''g om alt detta institut i likhet med kronoandelsinstitutet bör
omnämnas redan i del inledande kapitlet. Medan kronoandelen som lagrådet anför
utgör en väsentlig principieU inskränkning i varje inmutares rätt, är slatsgruvefällsinstitulel
avsett alt användas endast i speciella situationer och företrädesvis vara ett beredskapsinstru-menl
för fyndigheter av extraordinär betydelse för samhället. Statsgruvefält bör d'ärför
i likhet med t. ex. nationalpark las upp bland de särskilda hindren.

Lagrådets
förslag i fråga om dispositionen av 4 kap. innebär en klar förbättring som
medför bl. a. att förrällningsavsniltet ytterligare anpassas till motsvarande
bestämmelser i fastighetsbildningslagen.

Lagrådet
anser att bestämmelserna i 5 kap. om hur och när kronoandel uppkommer har så
nära samband med samäganderättsreglerna i 8 kap. att 5 kap. bör flyttas och
upplagas omedelbart före 8 kap. Enligl min mening har 5 kap. minst lika nära
samband med bestämmelserna om utmålsförrättning i 4 kap. Sålunda uppkommer kronoandelen,
om staten inle avstått därifrån, i och med att utmålsförrättningen avslutats.
Vidare anknyter reglerna om statens ersättningsskyldighet i samband med
uppkomsten av kronoandel till ersättningsbestämmelserna i 4 kap. DärtUl kommer
all staten genom kronoandelen blir gruvinnehavare, om vars rättigheter och
skyldigheter bestämmelser finns i 6 kap. Med hänsyn till del anförda finner jag
inle skäl alt beträffande placeringen av 5 kap. frångå del remitterade förslagel
som härvid överensstämmer med gällande rätt.

Vad
lagrådet förordar i fråga om innehållet i 6 kap. anser jag mig i

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 355

allt
väsentligt kunna biträda. Jag vUl heller inte motsätta mig lagrådets förslag
beträffande dispositionen av 1113 kap. Bestämmelserna i 14 kap. föreslås
grupperade efter andra grunder än det remitterade förslaget. Vad lagrådet
sålunda förordat är ägnat att göra övergångsbestämmelserna mer överskådliga.
Jag biträder således lagrådels förslag också i denna del.

Utöver
vad jag nyss anfört förordar lagrådet även i övrigt elt ganska stort antal
redaktionella ändringar. Även dessa syftar lUl att göra bestämmelserna mer
överskådliga och lättillgängliga. Med några få undantag anser jag mig kunna
biträda förslagen.

Också
de förslag till sakliga ändringar som lagrådet lägger fram finner jag i allt
väsentligt vara välgrundade.

Lagrådet
uppehåller sig inledningsvis vid del grundläggande begreppet inmutningsräll. I
inskränkt bemärkelse innebär inmutningsrätten en rätt att under viss lid få ulföra
undersökningsarbete i fråga om inmutningsbara mineral men också en rätt all
under vissa förutsättningar få utmål. I vidsträckt mening omfattar emellertid
inmutningsrätten, om man bortser från kronoandelen, också en räll alt med
andras uteslutande få tillgodogöra sig inmutningsbara mineral inom det utmål
som vid särskild förrättning kan bU anvisat. Enligl lagrådels mening bör i lagtexten
inmulningsrätten och den rätt som tUlkommer innehavaren av utmål hållas klart åtskUda.
Lagrådels menar sålunda att begreppet inmutningsrätt i lagtexten bör användas
endast i dess inskränkta bemärkelse, m. a. o. för att beskriva den rätt som tUlkommer
inmutaren innan utmål lagts. Den rätt som tillkommer innehavaren av utmål vill
lagrådet beteckna som "rätt till utmål" eller annat uttryck vari
ordet utmål ingår. Uttrycken gruvrätt och rätt till grava, som betecknar såväl inmulningsrätt
i inskränkt bemärkelse som rätt till utlagt utmål, bör enligt lagrådets åsikt
undvikas i lagtexten. Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag.

Beträffande
de olika punkterna i lagrådets yttrande vill jag anföra följande.

1
kap.

Vad
lagrådet anför vid 1, 3 och 4 §§ föranleder inte någon erinran från min sida.

I
anslutning tiU 5 § fäster lagrådet uppmärksamheten på att det remitterade förslagel
på skUda ställen innehåller bestämmelser om företräde mellan olika gruvintressenter.
Enligt lagrådets mening bör alla sådana bestämmelser samlas i 1 kap. Vidare
förordar lagrådet den lagtekniska förenklingen att företrädesrätt utan all
upptagas som särskilt hinder mot inmutning eUer utmålsläggning skall föranleda
att prövningen av ett ärende får anstå i avvaktan på att ansökan som ger företrädesrätt
slutligt prövats. Jag biträder lagrådets förslag.

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:32 356

2
kap.

Lagrådet
påpekar att bestämmelsen om skyldighet för inmutaren att erlägga
undersökningsavgift har grundläggande betydelse för uppkomsten av
inmutningsrätten och föreslår med hänsyn härtill att bestämmelsen tas in redan
i 2 kap. och all avgiften benämns inmulningsavgifl. Lagrådets förslag alt
placera bestämmelsen om avgiftsskyldighct i 2 kap. har goda sk'äl för sig. När
det gäller benämningen på avgiften synes denna böra kallas undersökningsavgift
om man vill betona innehållet i den rättighet som uppkommer, medan benämningen inmulningsavgifl
i stället markerar alt erläggandet av avgiften är en förutsättning för att
rättigheten skall uppkomma. Om bestämmelsen tas in redan i 2 kap. är detta elt
uttryck för bl. a. sistnämnda synpunkt och del synes därför vara konsekvent att
benämna avgiften inmulningsavgifl. Jag kan således biträda lagrådets förslag.

I
fråga om 2 anmärker lagrådet att paragrafen blivit vidlyftig dels tUl följd av
hindrens mångfald dels, och framför allt, till följd av sitt heterogena
innehåll. Lagrådet förordar därför en uppdelning av paragrafen. Som anförts
vid 1 kap. 5 § föreslår lagrådet tUl en början att sådana hinder som består
däri att annan gruvintressent har företrädes-r'ätt utmönstras och ers'ätts av
en bestämmelse i 1 kap. om företräde mellan olika gruvintressenter. Som nämnts
anser lagrådet att också besfämmelsen om statsgruvefält bör tas in i 1 kap. I
övrigt innebär lagrådets förslag all hinder på grund av att visst område är
eller har varit inmutat eller ulmålslagt bör redovisas i en paragraf, medan
övriga hinder fördelas på skilda paragrafer allteftersom dispens meddelas av Kungl.
Maj:t eller annan myndighet. Som jag inledningsvis anfört kan jag inte biträda
lagrådets förslag att bryta ul bestämmelsen om statsgruvefält till en särskUd
paragraf i 1 kap. I övrigt kan jag ansluta mig till lagrådets förslag till
disposition av hindersbestämmelserna.

I
anledning av vad lagrådet yttrar angående de särskilda hindren i paragrafen vUl
jag anföra följande. I fråga om punkt 1 ansluter jag mig till lagrådets
uppfattning att i gruvlagen inle bör anges i vilken form riksdagen skall falla
beslut om utläggande av statsgruvefält. Ej heller har jag något att erinra mot
vad lagrådet uttalar beträffande del i punkt 4 upptagna hindret. I sak innebär
delta att områdes egenskap av begravningsplats inte kommer att utgöra ett
absolut hinder mot inmutning. Det remitterade förslagel innehåller i punkt 5
en bestämmelse om hinder mol inmutning inom område på visst avstånd från bl. a.
järnväg, kanal, allmän flygplats och allmän väg. Samtidigt ges föreskrifter om
hur det angivna avståndet skall beräknas i olika fall. Lagrådet anser all dessa
föreskrifter bör kunna meddelas i administrativ ordning och föreslår dessutom
att dispensgivningen i fråga om järnväg, kanal och allmän flygplats överflyttas
från vederbörande förvaltningsmyndighet till länsstyrelsen. Jag biträder vad
lagrådet sålunda föreslår. I likhet

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 357

med
lagrådet anser jag att atomkraftanläggning bör utgöra hinder mot inmutning.
Detta behöver dock inte särskilt anges, eftersom sådan anläggning i enUghet
med vad lagrådet anför vid punkt 8 omfattas av uttrycket "industriell
anläggning". Fråga om dispens från hinder enligl punkt 13 bör för att
möjliggöra nödvändig samordning med berörda koncessionslagsliftning prövas av Kungl.
Maj:l. Jag delar larådets uppfattning all förevarande hindersbestämmelse kan
förenklas till all avse del fall alt koncession eller undersökningstillstånd
sökts eller meddelats.

Lagrådet
föreslår vid 4 kap. 5 § all regeln om forum för ansökan om utmål ges en annan avfattning
än i det remitterade förslaget. Enligt vad som framgår av det följande biträder
jag detta förslag. En konsekvens härav blir all även 4 § bör jämkas på
motsvarande sätt.

I anslutning till 5 §
förordar lagrådet all föreskriften i punkt 3 om att ansökan om inmutningsrätt
skall innehålla "den utredning som i övrigt kan anses behövlig"
närmare preciseras. Sålunda föreslår lagrådet att paragrafen skall upptaga en
föreskrift att ansökningen skall innehålla plan för undersökningarbetels
bedrivande och den utredning om sökandens möjligheter att fullfölja planen som
kan vara påkallad. Vidare förordas att i paragrafen las in föreskrift att, om
rättsägares eller myndighets medgivande till inmutningen fordras, vid
ansökningen skall fogas handling som visar att medgivande till inmutningen
erhållits av vederbörande myndighet eller rättsägare eller begärts hos myndigheten.
Genom sistnämnda förslag erhålls som lagrådets påpekar en bakgrund tUl
bestämmelsen i 8 § andra stycket. Jag biträder förslaget. Däremot anser jag
att del skulle föra för långt att generellt kräva att ansökningen skall
innehålla plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sökandens
möjligheter all fullfölja planen. Visserligen föreskrivs i 2 kap. 1 § till
förhindrande av att inmutningsrätten missbrukas bl. a. alt inmutat område inte
får vara större än att det kan antas att sökanden har möjlighet alt undersöka
det i sin helhet på ett ändamålsenligt sätt. Som framhållits i remissprotokoUet
skall dock sökanden i de flesta fallen kunna ulan närmare utredning få det
område han begär. Först om det finns påtaglig anledning att ifrågasätta om
sökanden kan aktivi utnyttja del område han vill ha inmutat bör det finnas möjlighet
att avkräva honom utredning rörande håns resurser och planer för
undersökningsarbetets bedrivande. I normalfallet torde det således inle finnas
anledning all begära någon redovisning av sökandens planer. Del bör i stället
ankomma på bergmästaren att i varje s'ärskill fall bestämma i vad mån sådan
redovisning bör krävas. På grund härav anser jag för min del att bestämmelsen
bör ges del irinehållel att sökanden, om bergmästaren finner del behövligt, skall
ge in plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina
möjligheter att fullfölja planen. Bestämmelsen kan lämpligen få formen av ett
nytt andra stycke. Som lagrådet anför förutsätter del remitterade förslagel all
inmutnings-

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 358

avgiften återbetalas till den del ansökningen om
inmutningsrätt inte beviljas. Bestämmelser om detta liksom om det närmare
innehållet i inmutningsansökan bör meddelas i tillämpningsföreskrifter.

Jag har inte något alt erinra mot de huvudsakligen
redaktionella ändringar som lagrådet föreslår beträffande 6 §.

I enlighet med vad lagrådet förordar vid 7 § bör
bestämmelsen klart ange att lalan som där avses skall väckas vid allmän
domstol. Som lagrådet påpekar torde r'ätl domstol vara fastighetsforum enligt
10 kap. 10 § RB.

I fråga om 70 och 11 §§, vilka bestämmelser i enlighet med
lagrådets förslag lämpligen kan föras samman i en paragraf, förordar lagrådet
det tillägget att ansökan som inte skall avvisas eller vila snarast skall
förelagas till prövning. Enligt min mening gäller detta oberoende av uttrycklig
föreskrift härom. En sådan föreskrift passar dock väl in i den utformning av
bestämmelserna som lagrådet föreslår. Jag vUl därför inte motsätta mig att
föreskriften las in bland dessa bestämmelser.

3 kap.

Lagrådet förordar att den i 1 § föreskrivna
underrättelseplikten utsträcks till att gälla även innehavare av servitut
avseende marken. Jag biträder detta förslag. I hkhet med lagrådet anser jag
vidare att den särskilda bestämmelsen om underrättelse till förvaltaren kan
undvaras.

Som jag anfört i inledningen till 2 kap. har jag inte någol
att erinra mot att bestämmelse om inmutningsavgift tas in redan i 2 kap. Bestämmelserna
i 2 § kan till följd härav utgå.

Kretsen av dem vilkas tillstånd krävs enligl 3 § andra
stycket första punkten bör anges i överensstämmelse med vad jag i enlighet med
lagrådets förslag förordat vid 1 §. Bestämmelsen i 3 § andra stycket andra
punkten har med endast smärre jämkningar förts Över från 13 § gällande
gruvlag. Med hänsyn till del i lagrådels yttrande omnämnda ul-skottsullalandel
finns del som lagrådet anför skäl alt ompröva lydelsen av förevarande
bestämmelse. Lagrådet föreslår att bestämmelsen ges den innebörden att inmutaren
utan vidare får bygga v'äg inom del inmutade området och dessutom begagna
befintlig väg lUl och inom området. Däremot bör inmutaren endast efter tUlstånd
av bergm'ästaren få bygga väg till det inmutade området. Jag kan ansluta mig
till lagrådets förslag, som synes tillgodose såväl motstående allmänna och
enskilda intressen som inmutarens intresse av all kunna på ett enkelt sätt få
tillgång till nödvändig väg. Mol vad lagrådet anför i fråga om handläggning m. m.
av ärende om tillstånd all bygga v'äg har jag inte något att erinra.

De jämkningar i 4 § som lagrådet närmast i förtydligande
syfte föreslår kan jag biträda. Jag delar också lagrådets uppfattning att det
inte

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 359

särskilt
behöver anges att varp på grund av inmutning enligt äldre författning kan vara
undandraget inmutarens förfoganderätt.

Den
redaktionella jämkning som lagrådet förordar beträffande 5 § är också enligt
min mening ägnad all bättre klargöra innebörden av paragrafen.

Jag
har inte något all erinra mol all handräckningsregeln v 6 § utsträcks till att
avse även väg som byggs i strid med 3 § andra stycket eller mot vad lagrådet i
övrigt föreslår i fråga om förevarande paragraf.

Som
lagrådet anför vid 7 är innebörden av paragrafen att inmutaren, om de angivna
föratsättningama är för handen, har rätt till förlängning och all inmutaren är
oförhindrad all begära förlängning med t. ex. elt år i sänder. Detta kommer
till klarare uttryck om paragrafen jämkas på s'ätt lagrådet föreslår. Gällande räll
innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om hindersprövning i samband med
förlängning av undersökningstiden. Detta torde sammanhänga med alt frågan om
hinder prövas redan i inmutningsärendel, varvid bergmästaren i mulsedeln
brukar göra ett generellt undantag för område som på grund av inmutningshinder
inte får omfattas av inmutningen. Trots detta skall emellertid frågan om hinder
på nytt las upp vid utmålsläggningen och skall därvid iakttas bl. a. all utmål
inom del inmutade området inle får omfatta område beträffande vilkel vid mutsedelns
utfärdande gällde inmutningshinder, förutsatt all hindret alltjämt består.
Lagrådet anser att vad sålunda gäller i fråga om utmålsläggningen bör tillämpas
även vid förlängning av undersökningstiden. Frågan torde ha ringa praktisk
betydelse. Vad lagrådet förordar synes emellertid vara konsekvent och jag kan
därför godta förslaget.

Förutom
vissa redaktionella frågor tar lagrådet vid S § upp' frågan huruvida ny mulsedel
bör utfärdas vid beslut om förlängning. Jag delar lagrådets uppfattning att ny mutsedel
inte skall behöva utfärdas med anledning av sådant beslut. För del fall all
förlängningen avser ett mindre område än det ursprungligen inmutade bör detta
som lagrådet anför anmärkas i mulsedeln. Bestämmelse om detta bör meddelas i administrativ
ordning.

Jag
biträder de redaktioneUa ändringar som lagrådet förordar i anslutning liU 9 §.

Lagrådet föreslår vid 11 §
att parterna skall ha möjlighet att få dem emellan träffad överenskommelse om
ersättning som här avses fastställd vid utmålsförrättningen. Jag ansluter mig
till detta förslag, som bl. a. medför alt den ersättningsberättigade kan
utnyttja exekutionsreglerna i 4 kap. 40 §.

4
kap.

Som
jag inledningsvis anfört kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad lagrådet
förordar i fråga om dispositionen och den redaktionella ul-

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 360

formningen
i övrigt av bestämmelserna i 4 kap. Lagrådets förslag innebär som nämnts
framför allt all förrältningsavsnillel i kapitlet ytterligare anknyts lUl
motsvarande bestämmelser i faslighetsbildningslagen. Genom lagrådels förslag
kommer också skillnaden mellan förrättning och sammanträde lUl klarare uttryck.

I syfte att anpassa avfattningen
aw 1 § tUl utformningen av 2 kap. 1 § föreslår lagrådet viss jämkning av
förevarande paragraf. Jag har inte något att erinra mot delta.

I fråga om 2 § förordar
lagrådet i tydlighetens iritresse viss omredigering. Jag biträder lagrådels
förslag. Lagrådet fäster uppmärksamheten på all det enligt del remitterade
förslaget finns möjlighet för gruvinnehavaren alt utanför utmålet få sig
anvisad mark som hotas av ras eller sättningar, medan denna möjlighet däremot
inte står till buds inom utmålet. Del remitterade förslagel synes visserligen
på denna punkt överensstämma med gällande lag. I likhet med lagrådet kan jag
emellertid inle finna något skäl till denna begränsning. Även inom utmålet bör
således mark som hotas av ras eller sättningar få anvisas. Vad lagrådet anför
om beaktande av motstående inttessen vid prövningen av fråga om markanvisning
torde överensstämma med gäUande rätts ståndpunkt och bör tillämpas också enligl
den nya gruvlagen.

Avfattningen
av 5 bör jämkas på sätt lagrådet föreslår.

Bestämmelserna i 7 § om
vad ansökan om utmål skall innehålla finner lagrådet alltför summariska. Som
anförts i remissprotokoUet är bestämmelserna endast avsedda att utgöra en ram
för de närmare föreskrifter som bör las in i en tillämpningskungörelse. Jag
vill dock inle motsätta mig alt paragrafen ges det något fylligare innehåll som
lagrådet förordar. I konsekvens med vad jag förordat i fråga om 2 kap. 5 § bör
i paragrafen också föras in besfämmelse all vid ansökningen i vissa fall skall
fogas handling angående medgivande till utmålsläggning. Som lagrådet påpekar
skall även sådant förskott som avser ersättning till sakkunnig betalas in till
bergmästaren.

Jag
har inte någol att erinra mol de huvudsakligen redaktionella ändringar som
lagrådet förordar i anslutning till 1014 §§.

Som
lagrådet framhåller vid 19 § blir reglerna om domarjäv tillämpliga endast vid
själva utmålsförrättningen. 1 övrigt gäller jävsbestämmelserna i
förvaltningslagen (1971: 290).

Bestämmelserna i 21 § ger
uttryck åt tanken alt bergmästaren bör besluta i sådana frågor där särskild
fackkunskap behövs, t. ex. frågor om de tekniska förutsättningarna för utmålsläggning
eller om utmålets storlek och utformning med h'änsyn lUl bl. a. fyndighetens
sträckning och gruvdriftens behov. Gode männens medverkan anses vara av värde
särskilt när del gäller frågor om ersättning för skada och intrång. Som
lagrådet påpekar kan förevarande paragraf sammanställd med 15 § i vissa fall
medföra all gode män kallas tUl förrättning utan alt få vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 36i

med
och besluta om annat än förrätlningskostnaderna. Lagrådet anser att gode männen
i de fall då de enligt 15 § skall medverka bör ha beslutanderätt i samtliga
frågor. Med hänsyn härtUl förordar lagrådet all förevarande paragraf får utgå
och att viss jämkning sker i 22 §.

Lagrådels
förslag innebär visserligen alt gode männens beslutanderätt i nämnda fall ulsttäcks
tiU frågor vilkas prövning förutsätter särskild fackkunskap. Jag tänker här
framför allt på nyssnämnda tekniska frågor. Beträffande frågan om utmals
storlek och form kan emellertid sägas alt den nu föreslagna lagstiftningen
skapar i viss mån ändrade föruls'ällningar. Frågan om utmals storlek och form
rymmer enligt de nya bestämmelserna sådana inslag av lämplighetsprövning att
det synes vara av värde all gode männen får beslutanderätt i frågan. Vid prövningen
av frågan huravida de i 1 kap. 4 § angivna föralsätlningarna för utmålsläggning
är för handen torde visserligen behovet av fackkunskap vara särskilt
framträdande. Gode männen bör dock kunna delta också vid prövningen av denna
fråga. Med hänsyn tUl vad jag nu har anfört vill jag inle motsätta mig
lagrådels förslag alt gode männen, när de enligl 15 § deltar i förrättningen,
skall ha beslutanderätt i aUa frågor. De bör dock inte delta i utförandet av
tekniska göromål. Detta behöver inte särskilt anges ulan får som lagrådet anför
anses ligga i sakens natur.

Lagrådets
förslag i fråga om utformningen av 25 § kan jag biträda.

Förutom
vissa redaktioneUa ändringar förordar lagrådet beträffande 26 § att vad som
föreskrivs i första stycket om påföljd av inmularens utevaro från sammanträde
bör begränsas till att avse utevaro från första sammanträde. Vidare förordas en
uttrycklig regel om att ärendet skall avskrivas, om inmutaren inle begär
återupptagande inom angiven tid. Jag delar lagrådels uppfattning all någon
regel om påföljd inle kan anses behövlig för det fall att inmutaren uteblir
från ett senare sammanträde. Jag har inte något att erinra mol att paragrafen
tillförs en uttrycklig regel om avskrivning.

Även
de jämkningar som lagrådet förordar beträffande 28 § kan jag godta.

Lagrådets
förslag att med vissa redaktionella ändringar föra samman 3032 §§ till en
paragraf innebär en förbättring. Vad lagrådet anför i fråga om JO § tredje
stycket har övertygat mig om all det inle finns anledning alt behålla den där
upptagna särregeln. Jag kan också instämma i lagrådets uttalande att den
möjlighet all få ersättning fastställd vid utmålsförrättning som lagrådet
förordat vid 3 kap. 11 § bör inbegripa även ersättning enligt 30 §.

Lagrådet
förordar att 34 § första stycket första punkten ersätts med föreskrift all
ersättning till sakkunnig bestäms av förrättningsmännen. Vad lagrådet sålunda
föreslår har förebild i 4 kap. 34 § andra stycket första punkten
fastighetsbildningslagen och bör beaktas. Jag kan också

24
Riksdagen 1974.1 saml Nr 32

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:32 362

biträda
lagrådets förslag att låta 34 § andra stycket andra punkten omfatta även det
fallet att myndighet anlitas som sakkunnig.

Bestämmelsen
i 35 § första stycket bör förtydligas på sätt lagrådet förordar. Lagrådet vUl i
begreppet förrättning inlägga en något annan innebörd än som skett i det
remitterade förslagel. Enligl lagrådets förslag, som jag kan ansluta mig lUl,
avses med förrättning det prövningsförfarande som inleds i och med att
bergmästaren utfärdar kallelser till och kungörelse om sammanträde. Med denna
innebörd av förrättnings-begreppet kan man ifrågasätta behovet av bestämmelsen
i 35 § andra stycket. Jag tillstyrker lagrådels förslag alt denna bestämmelse
får utgå.

I
fråga om 36 § förordar lagrådet att paragrafen tillförs uttrycklig bestämmelse
dels om att avslutningsbeslut skall meddelas vid sammanträde, dels om tiden
för tillträde av mark. Jag kan biträda detta förslag. Beträffande tiden för
tillträde innebär det remitterade förslaget i likhet med gällande rätt att den
anvisade marken får tillträdas så snart utmålsförrättningen avslutals,
oberoende av om denna vunnit laga kraft. Enligt lagrådets mening bör
huvudregeln vara att marken omedelbart får las i anspråk. Förrätlningsmannen
bör dock ha möjlighet all förordna annorlunda om del finns anledning därtill.
Jag finner lagrådets förslag välgrundat och förordar all del genomförs.' I
anslutning härtill bör i 37 § upplagas en bestämmelse om ränleberäkningen för
del fall att förordnande meddelats om att anvisad mark ej genast får tillträdas.

Avfattningen
av 38 § bör jämkas i enlighet med vad lagrådet förordar.

Vid
43 § framför lagrådet olika förslag av närmast redaktioriell natur, bl. a. om
överföring av vissa bestämmelser i paragrafen till annat kapitel. I sak innebär
lagrådets förslag att paragrafen tillförs en bestämmelse om alt industriverket
skall meddela de föreskrifter som behövs för att verkels beslut om
sammanläggning eller delning av utmål skall kunna genomföras. Jag godtar vad
lagrådet föreslår.

5
kap.

Som
jag redan inledningsvis anfört delar jag lagrådets uppfattning att en
bestämmelse om statens principiella rätt till kronoandel bör finnas redan i del
första kapitlet. På grund härav bör lydelsen av 1 § första stycket jämkas på
sätt lagrådet föreslår. Lagrådet gör i anslutning till 1 § vissa uttalanden
rörande innebörden av paragrafen och om statens rätt till kronoandel i område
som genom utvidgning tillförs utmålet. Jag kan instämma i dessa uttalanden. I sUt
yttrande kommer lagrådet också in på frågan i vilken ordning avstående från
kronoandel skall kunna ske. Lagrådet finner att beslut om avslående från
kronoandel i likhet med vad som gäller i fråga om upplåtelse av kronoandel
ej torde få träffas av Kiingl. Maj:t ulan bemyndigande av riksdagen. Det

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32 363

remitterade
förslaget innehåller visserligen inle något uttryckligt bemyndigande att avslå
från kronoandel. Med hänsyn till utformningen av de föreslagna reglerna torde
dock enligl lagrådets mening elt bifall från riksdagen också kräva all sådant
bemyndigande lämnas.

När remissen angående
gruvlag avläts till lagrådet hade den organisatoriska upprustningen på mineralområdel
som föreslagils i prop. 1973: 41 ännu inle kommh tUl stånd. Nyorganisationen
har numera genomförts. Syftet med denna är att skapa förbättrade möjligheter
bl. a. att förvalla statens gruvegendom. Denna uppgift har anförtrotts en särskUd
nämnd, nämnden för statens gruvegendom, som enligl sin instruktion (1973:567)
skall svara för all statens gruvegendom tillvaratas på bästa sätt. Nämnden
beslutar bl. a. i frågor om upplåtelse av gruvegendom inom ramen för del
bemyndigande Kungl. Maj:t erhållit av riksdagen. Om fråga som rör upplåtelse
är av större allmän betydelse skall nämnden dock hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:t.

Bemyndigandet
att upplåta kronoandel bör lämphgen skrivas in i den nya gruvlagen. Särskild
begränsning av tiden för upplåtelse anser jag inte vara nödvändig. Med hänsyn tUl
att ulmåls giltighetstid begränsas till 25 år blir upplåtelse för längre tid
inte aktueU.

Genom gruvlagsförslagel
aktualiseras som lagrådet anför också frågan om i vilken ordning aystående
från kronoandel skall kunna ske. Uppfattningen att beslut om avstående från
kronoandel inte får träffas utan bemyndigande av riksdagen kan jag ansluta mig lUl.
I praktiken torde fall där staten avslår från kronoandel bli mycket sällsynta.
Jag vill erinra om all staten hittUls bara i något enstaka fall underlåtit att
begagna sig av sin rätt till kronoandel. En ordning enligl vUken riksdagen får
ta ställning till varje särskUt fall av avslående skulle därför inle komma all
verka särskilt betungande för vare sig Kungl. Maj:t eller riksdagen. Med hänsyn
till arten och vikten av de frågor det här gäller synes mig emellertid en
lämpligare ordning vara alt riksdagen ger Kungl. Maj:l generellt bemyndigande
all besluta i fråga om avslående från kronandel. Kungl. Maj:l bör ha möjlighet
att delegera beslutanderätten till nämnden för statens gruvegendom. Också
detta bemyndigande bör skrivas in i gruvlagen.

På vad sätt uppkommen
kronoandel bäst skall las tillvara måste avgöras efter en prövning i varje
särskilt fall. Hittills har kronoandelarna som nämnts i avsnittet 14.1 i den
allmänna motiveringen regelmässigt utnyttjats på så sätt alt de utarrenderats
till inmutaren. Den smidiga och effektiva förvaltning som den förra året
beslutade organisatoriska reformen syftar till kan göra andra lösningar
aktuella. Del kan t. ex. inte uteslutas att den bästa utvägen i vissa fall kan
vara att kronoandel överlåts i utbyte mot inmutarandel i annat utmål. Man får
vidare räkna med att staten i vissa fall kan komma all medverka till all en
lämplig arrondering erhålls inom områden med splittrade ägarförhållanden.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 364

Också
i sådana fall kan fråga om överlåtelse aktualiseras. Jag vill nämna att jag i
del följande på förslag av lagrådet förordar att statens gravegendom inte skall
kunna tas i anspråk för t. ex. arronderingsinlösen enhgt 10 kap. Del är
viktigt att Kungl. Maj:l i här berörda fall har de möjligheter att handla som
situationen kräver. Kungl. Maj:t bör således, lämpligen i gruvlagen, ges
bemyndigande att överlåta kronoandel. I vissa fall bör också nämnden för
statens gruvegendom kunna besluta i fråga om överlåtelse av kronoandel. Jag
tänker då närmast på fall när kronoandel byts mol en inmutarandel som har i
stort sett samma värde som kronoandelen.

Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag alt 5 kap. tillförs en ny
bestämmelse av innebörd alt Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer får besluta i fråga om avslående från kronoandel eller om överlåtelse
eUer upplåtelse av kronoandel. Bestämmelsen synes böra föras in som en
särskild paragraf i slutet av kapitlet.

I
fråga om 3 § förordas del förtydligandet att överlåtelse resp. upplåtelse kan
ske även till viss del och beträffande 4 § föreslås alt den får utgå. Jag har inle
någol att erinra mol dessa förslag.

6 kap.

Som
jag redan inledningsvis har anfört godtar jag den utbyggnad och den disponering
av kapitlet som lagrådet förordar.

I
sak inneb'är lagrådels förslag i fråga om J all staten utan vidare får andel
med hälften i sådant mineral som omnämns i Iredje stycket. Jag tillstyrker
detta förslag.

Ej
heller har jag någol att erinra i anledning av vad lagrådet förordar vid 3, 5 saml
79 §§.

7 kap.

Lagrådet
förordar i fråga om 2 J den sakliga 'ändringen all föreräg-gande enligl
paragrafen skall riktas till den verklige gruvinnehavaren oberoende av om denne
antecknats i registtet eller inte. Samtidigt avses liksom enligt del
remitterade förslaget delgivningslagen (1970: 428) med undanlag för 5, 12 och
15 §§ bli tUlämphg. Surrogaldelgivnmg får således inle ske annat än med
juridisk person och inle heller får kungörelsedelgivning tUlämpas, A andra
sidan skaU bestämmelsen i 10 § andra stycket delgivningslagen tillämpas, vilket
medför att delgivning också enligt den av lagrådet förordade bestämmelsen
alltid kan ske med gruvföreslåndaren, om sådan finns. Det ökade rättsskydd som
bestämmelsen avser all skapa inträder tydligtvis endast i de fall då det finns
bara en innehavare av ulmålet. När fastighetsägaren har jordägarandel eller
staten har kronoandel eller när utmålet av annan orsak tillhör flera
rättssubjekt kan sålunda delgivning ske med den gruvföreståndare som enligt 8
kap. 2 § skall utses i sådana fall. Rättsskyddet blir således

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 365

i
praktiken beroende på om utmålet innehas av en eller flera. Samtidigt har
lagrådets förslag den nackdelen all del är ägnat att minska intresset för att
snabbi anmäla förvärv av gruvrätt till bergmästaren för anteckning i gravregislrel,
vars betydelse som upplysningskälla betonats genom att föreskriften om gruvregisler
lagils in redan i 1 kap. Med tanke på all lagrådels förslag dock i viss
utsträckning innebär ett ökat rättsskydd for gruvinnehavare viU jag inte
motsätta mig förslaget. Som lagrådet påpekar är bestämmelsen om delgivning med gruvföreståndare
överflödig.

Vad
lagrådet föreslår beträffande 3 och 4 §§ kan jag ansluta mig lUl.

8 kap.

Som
lagrådet anför avses bestämmelserna i 7 bli tiUämpliga i samthga fall då
flera delägare finns. Jag har inle något att erinra mot de jämkningar som
lagrådet förordar.

Jag
biträder också lagrådels förslag i fråga om 3, 5 och 10 §§.

9 kap.

Lagrådets
förslag i fråga om den redaktionella utformningen av kapitlet kan jag biträda.

Jag
delar lagrådets uppfattning att innebörden av formkravet i 1 § första stycket
bör komma till tydligare uttryck än som skett i det remitterade förslagel och
biträder vad lagrådet föreslår. I anslutning lUl 1 § andra stycket ifrågasätter
lagrådet om inte den där upptagna regeln borde ändras, så alt anmälan blir krav
för överlåtelsens gUtighet mot Iredje man Över huvud. Med hänsyn till att en
mera allmän reglering av bl. a. fall av dubbelöverlåtelse f. n. övervägs inom
lagberedningen finner lagrådet att frågan om en regel i ämnet ej bör upptagas
till behandling nu. Jag kan instämma i detta. Som lagrådet vidare framhåller
saknas underlag för en närmare prövning om del finns behov av alt kunna
utnyttja gruvrätt som säkerhet för kredit på annat sätt än genom före-lagsinleckning.
Något sådant behov synes inle ha yppats inför utredningen, som över huvud inle
berört frågan. Ej heller har vid remissbehandlingen framkommit någol som tyder
på alt elt sådant behov skulle föreligga. Som lagrådet anför får även anmälan
som görs för sent verkan mol borgenärema. Denna verkan räknas i detta liksom i
andra fall från det anmälningen kom in, förutsatt dock alt den godtas av
bergmästaren.

10 kap.

Enligl
det remitterade förslaget finns visserligen inle någol formellt hinder mol alt
lösa in kronoandel enligt bestämmelsema i detta kapitel. Som uttalats i
remissprotokollet torde del dock endast mera sällan kunna komma i fråga all
lösa in kronoandel. Lagrådet framhåller att del

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 366

är
en vedertagen princip på del expropriationsrällsliga området all statens
egendom inte kan las i anspråk genom expropriation. Enligl lagrådels
uppfattning finns det inte skäl att här frångå denna princip. Med hänsyn tUl
lagrådets bestämda ståndpunklstagande i denna fråga finner jag inle anledning
vidhålla del remitterade förslaget i denna del.

Jag
kan ansluta mig till vad lagrådet förordar beträffande 14 §§.

Som lagrådet framhåller
vid 5 § får domstolens prövning i delta slags mål ske enbart inom ramen för
pariemas yrkanden och invändningar samt på grundval av förebringad utredning.
Lagrådet föreslår i fråga om 6 § alt del bör få ankomma på domstolen alt i
varje särskilt fall fixera den tidpunkt från vilken ljugoårsperioderna skall
räknas. Förslagel möjliggör en anpassning till förhållandena i det enskilda
fallet och bör beaktas. Jag kan också ansluta mig till vad lagrådet anför
angående 7 9 §§. Ej heller har jag något all erinra mol den närmast
redaktionella jämkning som förordas beträffande 12 §.

11 kap.

Som
jag redan inledningsvis anfört godtar jag vad lagrådet föreslår i fråga om vad
6 kap. bör innehålla. Därav följer bl. a. all vissa materiella bestämmelser i
förevarande kapitel bör flyttas över till 6 kap. Jag har ej heller någol att
erinra mot vad som förordas i övrigt angående uppläggningen av 11 kap.

Vid 1 § föreslås vissa
jämkningar, som bör beaktas. I likhet med lagrådet finner jag det befogat alt
låta även föreskrift enligt 3 § första stycket lända till omedelbar
efterrättelse. Lagtexten i 4 § bör förtydligas på sätt lagrådet förordar.

12 kap.

Lagrådet
föreslår vid 2 § all den aUmänna regeln om besvärstid i 12 § förvaltningslagen
skall få gälla även annan rättsägare än sökanden. Jag biträder detta förslag.
Jag kan också ansluta mig tUl lagrådels förslag att låta nämnda regel om
besvärslid få gälla också i fråga om de beslut som behandlas i 4 §. Jag kan
instämma i vad lagrådet ullalar angående lalan mol beslut varigenom förrällningsman
förklarats jävig. Lagrådet förordar i fråga om 6 § att lalan mot
industriverkels beslut angående förlängning enligt 6 kap. 4 § andra stycket
liksom talan mot dess beslut i 'ärende om förhandsbesked enligt 7 § i samma
kapitel får föras hos kammarrätten genom besvär. Jag biträder detta förslag
liksom förslagel alt någon bestämmelse inle behöver upplagas om fullföljd av lalan
mol beslut som industriverket eller annan myndighet meddelat med stöd av Kungl.
Maj:ls förordnande. Även i övrigt kan jag ansluta mig till vad lagrådet
förordar beträffande förevarande paragraf. Som lagrådet anför vid 7 är det
inte avsett att länsstyrelsens talesrätt skall vara beskuren på del sätt som
skulle följa av en tillämpning av de molivutla-

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:32 367

landen
som gjorts i anslutning tUl 15 kap. 8 § fastighelsbUdningslagen. För att
undvika detta bör lagtexten formuleras om, lämpligen efter mönster i 48 §
fjärde stycket miljöskyddslagen (1969: 387).

13 kap.

Vad
lagrådet förordar vid 1, 3, 5 och 6 §§ är väsentligen redaktionella ändringar.
Jag är beredd all godta lagrådels förslag.

14 kap.

Som
jag redan inledningsvis anfört godtar jag lagrådels uppläggning av
övergångsbestämmelserna. Jag har heller inte någol alt erinra mot de ändringar,
förtydliganden och kompletteringar som lagrådet föreslår.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln

Lagrådet
lämnar detta förslag ulan erinran.

Utöver
vad jag anfört i del föregående bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i de
remitterade förslagen.

Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all antaga de av lagrådet
granskade förslagen till

1.
gruvlag,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln med vidtagna ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell över
bestämmelserna i propositionens förslag tiU gruvlag och motsvarande
bestämmelser i det remitterade förslaget och i 1938 års gruvlag

s. 1 Kontrollera mot PDF

Pro

positionen

1

kap.

1

§

2

§

3

§

4

§

5

§

6

§

7

§

8

§

9

§

10

§

2

kap.

1

§

2

§

3

§

4

§

5

§

6

§

7

§

8

§

9

§

10

§ 1

st.

2

st.

11

§

12

§

13

§

14

§

3

kap.

1

§

2

§

3

§

4

§

5

§

6

§ 1

och 2

3

st.

7 §

st.

Det
remitterade förslaget

1938 års gruvlag

1 kap.

1 § 1
st.

1 § 1 st.

2 §

1 § 1 st.

3 § 1
st. och

2 § 1 st. och

2 st. 1 p.

2 st. 1 p.

3 § 2
st. 2 p.

2 § 2 st. 2 p.

4 §

2 § 3 st.

5 §, 4
kap. 4 §

3 § jfr 5 § 8)

jfr 2 kap. 2 §

1 st. 10 och 11

5 kap. 1
§ 1 st.

46 §

1 § 2
st.

1 § 2 st.

11 kap.
7 §

78 § 1 st.

13 kap.
5 §

2 kap.

1 §

4 §

2 § 1
st. 10 och 12

5 § 8)

2 § 1
st. 1 och

5 § D4) saml 9)

13 saml 2 st.

2 § 1 st. 59

5 § 5)7)

3 §

3 kap. 2 § 1 st.

4 §

6 § 1 mom.

5 §

6 § 2 och 3 mom.

6 §

7 § 1 st.

8 § 1 st.

'

7 §

7 § 2 st.

8 § 2 st.

8 § 2 st.

9 §

11 § jfr
10 §

9 §

12 §

10 §

3 kap.

1 §

12 § 1 st. och

2 st. 1 p.

3 §

13 §

4 §

14 §

5 §

15 §

7 §

19 § 1 och 2 st. saml

3 st. 1 och 2 p.

8 § 1 och 2 st.

19 § 2 och 3 st.

9 § 2 st.

19 § 5 st.

10 §

19 § 4 st. 1 och 2 p.

11 §

17 och 18 §§

s. 2 Kontrollera mot PDF

Propositionen
4 kap.

1
§

2
§

3
§

4
§

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

10 §

11 §

12 § 1

st. 1 p.

1

st. 2 p,

2

st.

3

st.

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18
§

19
§

20
§

21
§

22
§

23
§

24
§

25

§

26

§

27

§

28

§

29

§

30

§

31

§

32

§

33

§

34

§

Det
remitterade förslaget

1938 års gruvlag

4 kap.

1 § och 28 § 1 p.

30 §

3 § och
43 § 2 st.

31 §

sista p.

2 §

33 §

1 st.
1 p. och 34 § 1 st. 1 och 2 p.

3032 §§

36 och 37 §§ saml 38 §

1 p.

33 §

39 §

5 §

20 §

1 st. 1 p.

6 §

20 §

utom 1
st. 1 p.

7 §

21 §

1 och 2 mom. saml 4 mom. 2 p.

8 och 9 §§

22 §

10 §

23 §

1 mom.

15 § jfr
10 §

26 §

1 st.

16 §

26 §

1 st. 1 p.

17 § 1
st. 2 p.

17 § 2
st.

29 §

2 st. 2 p.

17 § 3
st.

18 §

19 §

26 §

2 st.

20 §

jfr 29 § gruvlagen och

5 §
förvaltningslagen

jfr 11 §
1 och 2 st.

jfr 23 § 2 och 3 mom.

samt 26 §

samt 28
§

11 § 1
och 2 st. saml

23 §

2 mom.
och 3 mom.

3 st. 2 p. 12 § 3 p.

2 st. 2 p.
samt 24 §

och 13 §

sista p.

14 §

__

11 § 3
st. 1 p.

23 §

3 mom. 2
st. 1 p.

12 § 1
och 2 p.

24 §

1 och 2 p.

26 § 1
och 2 st.

28 §

2 mom.

23 §

jfr 26 § 1 och 2 st.

22 §

29 §

1 st. 2 p. samt 38 § 2 och 3 p.

25 § 2
st.

jfr 27 § 3 st. gruvlagen

och 17 §
förvalt-

ningslagen

24 §

27 §

1 st.

27 §

30 §

1 st.

28 §
utom 1 st. 1 p.

32 §

1 p., 33
§ 2 p. och 34 § 3 st.

29 §

35 §

1 p.

34 §

21 §

4 mom. och 26 § 3 st.

35 § 1
st.

36 §

40 §

37 §

42 §

1 st. 1 p.

38 §

42 §

1 st. 2 p.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32

37(

Propositionen

Det remitterade förslaget

1938 års gruvlag

4 kap.

4

kap.

35 §

39

§

42

§ 2 st.
1 p.

36 §

40

§

42

§ 3 st.

37 §

41

§

42

§ sista
st.

38 §

42

§

43

§

39 §

43

§ 1 st.
och

45

§ 1 st.
1 och 2 p.

2 st. 1

P-

40 §

43

§ 3 st.
1

och

3 p.

45

§ 2 st.
13 p.

5 kap.

5

kap.

1 §

1

§

46

§ 1 st.,
47 § 1 st. och 50 §

2 §

2

§

49

§

3 §

3

§

4 §

6 kap.

6

kap.

1 §

1

§

51

§

2 §

2

§

52

§

3 §

3

§

54

§

4 §

11

kap. 2 §

69

§ 1 och
2 st.

5 §

11

kap. 3 §
2 st. 1

1 st.
och

saml 2 p.

71

§ 1 st.
och 2 st. 1 p.

6 §

11

kap. 4
och 5

§§

74

§ 1 st.
och 75 §

7 §

11

kap. 6 §

76

§ 1 st.
1 p.

8 §

7

kap. 1 §

55

§ 1 st. 1 och 2 p. saml 2 st.

9 §

7

kap. 2 §

1, 3

och 4
st.

56

§

10 §

1

§ 1 st.,
4

§ 2

och 3

.

st. saml 4 kap. 43 §

3 st. 2

p. och
13

kap. 1

§

11 § 1
st.

4

§ 1 st.

2 st.

5

§

3 st.

6

§

12 §

7

§

13 §

8

§

7 kap.

7

kap.

1 §

6

kap. 9 §

jfr

57 § 1
st.

2 §

3

§ 1 st.
1

och

2 st.

57

§ 1 och
2 st. samt

saml 4

§ 2

och 4 p.

3 st. utom 1 p.

3 §

3

§ 1 st.
2

och 4
samt

57

§ 1 och 2
st. saml

2 st., 4

§ 2

och 3 p.

3 st. utom 1 p.

4 §

3

§ 1 st.
3 4 § 1 1

och

3.

57

§ 1 st.
och 3 st. 1 p.

8 kap.

8

kap.

1 §

1

§

58

§

2 §

2

§

59

§

3 §

3

§

60

§

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 32

371

Propositionen

Det remitterade förslaget

1938 ärs gruvlag

4 §

4

§

61

§

5 §

5

§

62

§

6
§ . ..

6

§

63

§ 1, 2
och 4 st.

7 §

9

§

8 §

7

§

63

§ 3 st.

9 §

8

§

63

§ 5 st.

10 §

10

§

64

§ 1 st.

9 kap.

9

kap.

1 §

1

§ 1 st.

65

§ 1 st.

2 §

2

§ 1 st.

66

§ 1 st.
1 p.

3 §

2

§ 2 st.,

, 3

och 4 §§

66

§ 1 st. 2 p. samt 2 och 3 st.

4 §

5

§

66

§ 4 st.

5 §

1

§ 2 st.

65

§ 2 st.

6 §

6

§

67

§

10 kap.

10

kap.

1 §

1

§ 1 st.

saml 24
§§

2 §

1

§

3 §

5

§

4 §

6

§

5 §

12

§ 3 st.,

, 9

§ 1 st.

6 §

7

och 8

§§

saml

9 §

2 st.

7 §

10

§

8 §

11

§

9 §

12

§

10 §

13

§

11 kap.

11

kap.

1 §

1

§

68

§ 1 st.

2 §

3

§ 2 st.

3

och 4 p.

16

§ 2 st.
1 och 4 p.

samt

3

kap. 6 §

saml 71 § 2 st. 2 p.

1 och 4 p.

3 §

13

kap. 3

§

4 §

12

kap. 1

§

73

§, 16 §
1 st., 72 § 1 st., 72 § 2 st., 76 §, 66 § 5 st. och 82 § 1 st. 1 p.

s. 5 Kontrollera mot PDF

12 kap.

1
§

2
§

3
§

4
§

5
§

6
§

12
kap. 3 och 4 §§

2
och 5 §§

6
§
2 och 3 st.

6
§ 1 st.

7
§ 1 st.

8
§

41
§
1 mom. 1 st. 1 p. och 2 mom. 1 st. 11 § 1 mom. och 2 mom.

1 st. saml 80 § 1 st.

80 § 2 st. 2 p. och 3 st.

80 § 2 st. 1 p.

jfr
11 § 2 mom. 2 st. och 41 § 2 mom.

2 st.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Propositionen 13 kap. 1 §

3 §

Det
remitterade förslaget 13 kap.

2
§

3
§ saml 2 kap.

6
§ 1 st. och

7
§ 1 p., 4 kap.

8
§ 1 st., 7 kap.
2 § 1 och 2 st., 11 kap. 3 § 1 st. 13 p. och 5 §

4 §

1968 års gruvlag

7 § 1 st. sista p. och 2 st. 2 p., 22 § 2 p., 56 § 2 st.,
71 § 1 st. 1 p. och

75 §

jfr 12 § 2 st. sista p.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1974: 32 373

Innehåll

Propositionen
................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag..........................................................

1.
Förslag tUI gruvlag ......................................... ... 3

2.
Förslag tUl lag om ändring i
lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln 25

Utdrag
av statsrådsprotokollet över industriärenden den 25 maj

1973
......................................................... .. 27

1.
Inledning...................................................... 27

2.
Gravlagsliflningens principieUa
och historiska bakgrand 28

3.
Huvuddragen av gällande
lagstiftning................. 29

3.1
Gravlagen................................................. ... 29

3.2
Annan minerallagstiftning ............................ ... 33

4.
Utiändsk gravlagstiftning .............................. ... 33

5.
Gravhanleringen i Sverige................................. 34

6.
Malmletningen i Sverige ................................ 35

7.
Praxis ifråga om inmutningar............................. ... 36

8.
Utvecklingen ifråga om utmålen........................ ... 37

9.
Splittring av rätten till
fyndigheter inom samma malmtrakt .. 38

10.
Medel att tillgodose det
allmännas intresse inom gravnäringen 39

11.
Förhållandet mellan gravnäringen
och motstående intressen 39

12.
Huvudgranderna i utredningens
förslag............... ... 40

12.1
Principiell målsättning................................ ... 40

12.2
Brister och reformbehov ............................ ... 41

12.3
Allmänna synpunkter................................. ... 45

12.4
Överväganden om införande av elt
koncessionssyslem .. 47

12.5
Utredningens förslag................................. ... 52

13.
Remissyttrandena........................................... ... 64

14.
Departementschefen .................................... ... 87

14.1
AUmänna synpunkter................................ ... 87

14.2
Inmutning ............................................ ... 97

14.3
Vissa inmulningshinder............................... .. 105

14.4
Utmål .................................................... .. 114

14.5
Samäganderäll till grava............................. 121

14.6
Inlösen av gravrätt ................................. .. 123

14.7
Jordägaravgäld m. m................................. .. 129

14.8
Vissa frågor bett. kronoandelsinstitutet........ .. 130

14.9
Alhnänt om förslaget tiU ny
gruvlag............. 132

14.10.......................................................... Ikraftträdande
m. m 132

15.
Upprättade lagförslag ..................................... .. 133

16.
Specialmolivering ........................................ .. 133

16.1
Förslaget tiU gruvlag................................. 133

16.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen om kontinenlalsockeln 233

17. Hemställan
234

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 32 374

BUagor
.............................................................

1.
Gruvrättsuttedningens förslag
till gravlag........... 235

2.
Gruvrättsuttednuigens förslag i
befänkandet (SOU 1970: 45) Gravrättslig speciaUagstiftning 263

3. De
remitterade förslagen................................ 266

Utdrag
av lagrådets protokoll den 20 febraari 1974 jämte bUaga .. 291 Utdrag av
statsrådsprotokollet över industriärenden den 8 mars

1974
......................................................... 353

Tabell
över bestämmelserna i propositionens förslag tUl gravlag

och motsvarande bestämmelser i det remitterade förslaget och i

1938 års gruvlag ........................................... 368

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 974 730254

Doktrin (3)

  1. Jesper Blomberg, HFD 2026 ref. 17. Fråga om vad som enligt minerallagen utgör särskilda skäl för förlängning av giltighetstiden för undersökningstillstånd, FT 2026 nr 4 s. 645, på s. 647, 648 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Matilda Hopfgarten, HFD 2023 ref. 36. En länsstyrelses beslut att inte vidta skyddsåtgärder vid övergivna gruvhål är inte överklagbart, FT 2023 nr 4 s. 499, på s. 501 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 195 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

89 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (74)

74 kopplingar i 34 dokument.

  1. SOU 2026:58 Markerna berättar och minns s. 373 om s. 29 · s. 1021 i texten
  2. SOU 2025:102 Bättre ansvarsfördelning s. 85 om s. 196 i texten
  3. SOU 2022:56 En tryggad försörjning av metaller och mineral s. 621 i texten
  4. SOU 2017:64 Detaljplanekravet s. 325 om s. 111 i texten
  5. Ds 2014:31 Nya steg för en effektivare plan-och bygglag s. 137 om s. 111 i texten

Visa alla 34

Rättsfall (4)

4 kopplingar.

  1. HFD 2026 ref. 17 om s. 102 i texten
  2. HFD 2023 ref. 36 om s. 196 i texten
  3. HFD 2016 ref. 21 om s. 118 i texten
  4. NJA 2015 s. 976 »Detaljplanen för Läraren 1« om s. 293 i texten

Doktrin (11)

11 kopplingar i 7 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 477 om s. 130 · s. 509 om s. 180 · s. 640 i texten
  2. FT 2026 s. 645 Jesper Blomberg, HFD 2026 ref. 17. Fråga om vad som enligt minerallagen utgör särskilda skäl för förlängning av giltighetstiden för undersökningstillstånd s. 647 · s. 648 i texten
  3. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 112 om s. 292 · s. 185 om s. 129 i texten
  4. FT 2023 s. 499 Matilda Hopfgarten, HFD 2023 ref. 36. En länsstyrelses beslut att inte vidta skyddsåtgärder vid övergivna gruvhål är inte överklagbart s. 501 i texten
  5. Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 278 om s. 292 i texten

Visa alla 7