Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.

1974 · 245 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
  • Sidnummer: 91 av 245 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:35, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1974 Prop. 1974:35

Nr 35

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i vallagen (1972:620), m. m.; given den 28 februari 1974.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredraganden hemstäUt.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag tiU följdlagstiftning
tUl den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningen (RO). De sammanlagt
32 lagförslagen omfattar såväl förslag tiU upphävande av och ändringar i
gäUande författningar som förslag till nya författningar. Förslagen innebär i
första hand en anpassning i sakligt och terminologiskt hänseende tiU
bestämmelsema i den nya RF och den nya RO.

Den nya RF och den nya RO föranleder åtskiUiga ändringar i
vaUagen. Reglema om mandatfördelning för riksdagsval som finns i 1866 års RO
föresläs utan ändring i sak bli överförda tUl vallagen. Ändringar föresläs
också som följd av sänkningen av rösträttsåldern och överförandet av
valbesvärsprövningen från regeringsrätten till riksdagens valprövnings-nämnd. 1
enlighet med vad som förutsatts i samband med grundlagsreformen föreslås
vidare bestämmelser i vaUagen som reglerar valbesvärsprövningen i materiellt
hänseende. 1 vallagen föreslås också vissa ändringar som inte har samband med
grundlagsreformen. Bl. a. förstärks skyddet mot registrering av partibeteckning
som av väljarna kan förväxlas med beteckning för ett tidigare registrerat
parti. Lagen om kyrkofullmäktigeval anpassas till de nya reglerna i vallagen.

1 kommunaUagarna och lagen om församlingsslyrelse föreslås
ändringar som bl. a. innebär att rösträttsåldern vid kommunala val sänks till
18 år. Vidare bringas valbarhetsvUlkoren enligt de nämnda lagar och
landstingslagen i överensstämmelse med den nya RF:s regler i det avseendet.

1 rättegångsbalken och lagen om aUmänna
förvaltningsdomstolar inarbetas bl. a. vissa bestämmelser om högsta domstolen
och regerings-

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 2

rätten som finns i 1809 års RF men som saknar motsvarighet
i den nya RF.

De
föreslagna lagarna avses i allmänhet skola träda i kraft den 1 januari 1975,
dvs. samtidigt med att den nya RF och den nya RO börjar tUlämpas. 1 vissa fall
föreslås de nya bestämmelserna emeUertid träda i kraft tidigare.

TUl följd
av punkten 2 i övergångsbestämmelsema tUl nya RF aktualiseras vissa av de nya
reglerna i vaUagen redan vid ett nyval som hålls före den 1 januari 1975. I
fråga om dessa regler föreslås en särskild bestämmelse om ikraftträdandet.
Sänkningen av rösträttsåldern skall enligt de nämnda övergångsbestämmelsema
tiUämpas först när röstlängd upprättas år 1975. En övergångsbestämmelse av
samma innebörd har fogats till de föreslagna ändringarna i vallagstiftningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35

1 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom förordnas i fråga om vallagen (1972:620)

dels att nuvarande 15 kap. 3 och 4 §§ skaU betecknas 15
kap. 4 och

5§§,

dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 3 kap. 6 §,
4 kap. 2, 7, 8, 11, 12 och 19 §§, 5 kap. 2-4 och 11 §§, 6 kap. 10 §, 13 kap. 6
§, 14 kap. 9-M, 13, 14 och 19 §§, 15 kap. 1 och 2 §§, den nya 15 kap. 4 § samt
rubriken till 15 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skaU införas sex nya paragrafer, 14 kap.
14 a § samt 15 kap. 3 och 6-9 §§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse 1 kap. 2§

För val
enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konungen bestämmer vilken
myndighet som skall vara central valmyndighet.

Centrala
valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen
av denna

För val
enligt denna lag finns en central valmyndighet. Regeringen bestämmer vilken
myndighet som skall vara central valmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3§
Ordinarie val tUl riksdagen samt val i hela riket av landstingsmän och
kommunfullmäktige förrättas samma dag. Valdag är tredje söndagen i september.

Vid val
till riksdagen som ej är ordinarie är valdag den söndag som Konungen bestämmer.
Vid val av landstingsmän eUer kommunfullmäktige som ej omfattar hela riket är
valdag den söndag som länsstyrelsen bestämmer.

Vid
extra val till riksdagen som beslutas av regeringen och vid omval till
riksdagen är valdag den söndag som regeringen bestämmer. Vid extra val till
riksdagen enligt 6 kap. 3 § regeringsformen är valdag den söndag som riksdagens
talman bestämmer efter samråd med centrala valmyndigheten.

Vid val av landstingsmän eUer kommunfullmäktige som ej omfattar
hela riket är valdag den söndag som länsstyrelsen bestäm-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
tiUämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på gmndval av slommama tiU
man-talslängdems för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje
svensk medborgare som fyllt nitton år senast under närmast föregående
kalenderår och som ej på grund av domstols förklaring är eUer efter uppnådd
myndighetsålder skall förbh omyndig.

Vid
tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på gmndval av stommarna
till mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad
varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller
aderton år och som ej på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd
myndighetsålder skall förbli omyndig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot
centrala valmyndighetens beslut enligt 2 § föres hos regeringsrätten genom
besvär.

Talan mol
centrala valmyndig

hetens beslut enligt 2 § föres hos

valprövningsnämnden genom

besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
mot länsstyrelsens beslut i ärende om indelning i valdistrikt föres hos
valprövningsnämnden genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende om indelning i
valdistrikt föres hos kammarrätten genom besvär.

Den som
vUl klaga över beslut som innebär att av honom uppgivet hinder att mottaga
uppdrag som avses i 5 § ej godkänts får föra talan hos länsstyrelsen genom
besvär. Härvid räknas besvärstiden från den dag beslutet meddelades. Mot
länsstyrelsens beslut får talan ej föras.

4 kap.

2§

opaginerad Kontrollera mot PDF

I aUmän
röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband

1.
är kyrkobokförd
i valdistriktet,

2.
är svensk
medborgare och

3.
fyllt eUer
senare under kalenderåret fyUer 19 år.

1 allmän
röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband

1.
är kyrkobokförd
i valdistriktet,

2.
är svensk
medborgare och

3.
fyllt eUer före
den 1 september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
den 1 juni enligt länsstyrelsens personband på gmnd av domstols förklaring är
eUer efter uppnådd myndighetsålder skaU förbli omyndig upptages dock ej i
längden.

För den
som fyller 19 år det år röstlängden upprättas antecknas att han blir
röstberättigad först nästa kalenderår.

För den
som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas
den dag då han blir röstberättigad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmän
röstlängd länder till efterrättelse så snart den underskrivits av
länsstyrelsen eller försetts med bevis av lokala skattemyndigheten och gäller
till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 8 eller 9 §.

Allmän
röstlängd gäller från och med den I september det år röstlängden upprättas till
och med den 31 augusti påföljande år, om ej annat följer av 8 eUer 9 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eUer har det i längden
beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad först nästa
kalenderår och har anmärkning häremot ej framstäUts på sätt som föreskrives i
4 § första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honon eUer av lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att
fel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts hos länsstyrelsen senast den 1
september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages
ej till prövning.

Har någon icke blivit upptagen i aUmän röstlängd eller har
det i längden beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad viss
dag efter den 1 september det år röstlängden upprättas oeh har anmärkning
häremot ej framställts på sätt som föreskrives i 4 § första stycket, skaU
länsstyrelsen efter ansökan av honom eller av lokala skattemyndigheten besluta
om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel till hans nackdel
föreligger. Sådan ansökan skaU ha gjorts hos länsstyrelsen senast den I
september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent
upptages ej tiU prövning. Beslutar länsstyrelsen om rättelse i röstlängd, skaU
länsstyrelsen genast underrätta lokala skattemyndigheten om beslutet. Lokala
skattemyndigheten skaU genast rätta röstlängden i enhghet med beslutet. Innan
detta skett, äger beslutet icke verkan.

Mot beslut
varigenom ansökan om rättelse avslagits eUer avvisats får talan ej föras. Mol
beslut om rättelse får talan föras endast i samband med besvär över val vid
vilket beslutet länt tUl efterrättelse.

2 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild
röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av
centrala valmyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 funi.

Svensk
medborgare som ej är bosatt i riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han
varit kyrkobokförd här någon gång under de senast förflutna fem kalenderåren
och ej på grund av 3 kap. 2 § regeringsformen är utesluten från rösträtt.

Svensk
medborgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt länsstyrelsens
personband ej är kyrkobokförd här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild
röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av
centrala valmyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 juni.

1
särskUd röstlängd upptages, efter ansökan, den som den 1 juni har rösträtt
enligt 11 §. Även den som den 1 juni ej fyllt aderton år upptages i den
särskilda röstlängden, om han fyllt eller före den 1 september det år
röstlängden upprättas fyller sjutton år och hinder ej möter i övrigt. För
den som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas
den dag då han blir röstberättigad.

1 särskUd röstlängd upptages, efter ansökan, den som

1.
den 1
juni uppfyller de villkor som gäller för rösträtt och

2.
enligt
länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd i riket men varit kyrkobokförd
här någon gång under de fem kalenderår som närmast föregått det år då
röstlängden upprättas.

Den som fyller 19 år det år då röstlängden upprättas
upptages i denna, om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att
han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

Framgår i
anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberättigad på grund av
omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej vara upptagen i
särskUd röstlängd.

19 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskild
röstlängd länder till efterrättelse så snart den under-

Särskild
röstlängd gäller från och med den 1 september det år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35

Nuvarande lydelse

skrivits av länsstyrelsen och gäller till dess ny
röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 18 § andra stycket.

Föreslagen lydelse

röstlängden upprättas till och med den 31 augusti påföljande
år, om ej annat följer av 18 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap. 2§

Ansökan om registrering av partibeteckning göres
skriftligen. 1 ansökningshandlingen skall anges för vUket slag av val
registrering sökes och, om ansökningen avser registrering för val av
landstingsmän eUer kommunfullmäktige, för vUken landstingskommun eUer kommun
som registrering begäres.

För alt
partibeteckning skaU åtnjuta skydd vid val skall ansökan om registrering av
beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val tUl
riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige senast
den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter del att förordnande
om valet meddelades.

För att
partibeteckning skaU åtnjuta skydd vid val skaU ansökan om registrering av
beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val tUl
riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommun-fuUmäktige senast
den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att beslut om
valdagen meddelades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Partibeteckning
får registreras, om

1.
partiet icke
utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

2.
partiet visat
att det vid registrering för val tiU riksdagen har minst 1 500 röstberättigade
medlemmar i hela riket och vid registrering för val av landstingsmän och för
val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade
medlemmar i den landstingskommun eUer kommun för vilken registrering sökes,
samt

3.
partibeteckningen
tydligt skiljer sig från beteckning som redan registrerats eller vars regist-

Partibeteckning får registreras, om

1.
partiet icke
utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

2.
partiet visat
att det vid registrering för val tUl riksdagen har minst 1 500 röstberättigade
medlemmar i hela riket och vid registrering för val av landstingsmän och för
val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade
medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering sökes,
samt

3.
partibeteckningen
kan antagas ej leda tiU förväxling med beteckning som redan har registre-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rering är föremål för prövning för det valet eUer för
annat val för vilket registreringen enligt 4 § första stycket kommer att gälla.

Föreslagen
lydelse

råts eller som, med anledning av tidigare gjord ansökan,
kan komma att registreras med giltighet för det valet eller för annat val för
vUket den nya registreringen enligt 4 § första stycket kommer att gäUa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Registreras partibeteckning för val tUl riksdagen,
gäller registreringen även för val av landstingsmän och kommunfullmäktige i
hela riket. Registreras partibeteckning för val av landstingsmän, gäller
registreringen val i den landstingskommun som anges i registreringsbeslutet
samt val av kommunfullmäktige i de kommuner som är belägna inom landstingskommunen.
Registreras partibeteckning för val av kommunfuUmäktige, gäUer registreringen
val i den kommun som anges i registreringsbeslutet.

Avser ansökan registrering för Avser ansökan registrering för

val tiU
riksdagen och är partibe- val tiU riksdagen och är partibe-

teckningen
redan registrerad för annat val, får registrering bevUjas endast om det parti
för vUket registrering sålunda skett har lämnat sitt medgivande. Detsamma
gäller om ansökan avser registrering för val av landstingsmän och
partibeteckningen redan är registrerad för val av kommunfuUmäktige inom
landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet
anmält enligt 5 §.

Vid tillämpning av andra stycket skall ansökan om
registrering som kommit in tidigare anses som bifallen.

teckningen
redan registrerad eller ansökan om dess registrering redan gjord för annat
val, får registrering bevUjas utan hinder av 3 § 3, om det parti för vilket
registrering sålunda skett eller sökts har lämnat sitt medgivande. Detsamma
gäller om ansökan avser registrering för val av landstingsmän och
partibeteckningen redan är registrerad eller ansökan om dess registrering
tidigare gjord för val av kommunfullmäktige inom landstingskommunen. Behörig
att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot
centrala valmyndighetens beslut i registrerings- eller anmälningsärende föres
hos regeringsrätten genom besvär.

Talan mot
centrala valmyndighetens beslut i registrerings- eller anmälningsärende föres
hos valprövningsnämnden genom besvär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 10 §

Talan mot centrala valmyndig- Talan mot centrala valmyndig-

hetens beslut i ärende som avses i betens beslut i ärende
som avses i

detta kapitel föres hos regerings- detta kapitel föres hos valpröv-

rätten genom besvär. ningsnämnden genom besvär.

Centrala valmyndigheten har rätt att erhåUa biträde av
länsstyrelse i ärende som avses i delta kapitel.

13 kap. 6§

Sedan de i 35 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits,
fortares för varje val för sig på följande sätt.

1. Val- och innerkuvert tages ut ur
urnan och räknas. Antalet personer som enligt röstlängd deltagit i valet
räknas. Antalet kuvert och röstande antecknas i protokollet. Överensstämmer de
framräknade siffrorna ej med varandra, anges i protokoUet den sannolika orsaken
tUl skUlnaden.

2. Valsedlarna tages ut ur kuverten.
Innehåller kuvert mer än en valsedel, lägges valsedlarna tUlbaka i kuvertet.
Sådana kuvert räknas och lägges in i ett särskUt kuvert som tUlslutes och
förses med anteckning om innehåUet.

3. Kan det antagas att valsedel är
ogUtig enligt 14 kap. 4 § lägges valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt
sidan lägges därefter in i ett eller flera särskUda omslag som tUlslutes och
förses med anteckning om antalet valsedlar som omslaget innehåUer.

4. Övriga valsedlar ordnas i ' 4. Övriga valsedlar ordnas i
grupper efter partibeteckning. grupper efter partibeteckning. An-Inoin varje
parti ordnas valsedlar- talet valsedlar inom- varje grupp na i grupper så att
valsedlar ined räknas och antalet antecknas i partibeteckning och kandidat-
protokollet. Valsedlarna lägges namn i tryck bildar en grupp, därefter partivis
in i särskilda om-partimarkerade valsedlar en andra slag. På omslagen antecknas
vilket grupp och valsedlar som väljaren partis valsedlar omslaget
innehål-själv ställt i ordning en tredje ler och valsedlarnas
antal.

grupp. Valsedlar med partibeteckning och kandidatnamn i
tryck ordnas därefter så att valsedlar med samma listtypbeteckning bildar en
grupp och sådana valsedlar med ändringar eller tillägg bildar en grupp. Antalet
valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet,
liksom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

sammanlagda antalet valsedlar för varje parti. Valsedlarna
lägges därefter partivis in i särskUda omslag. På omslagen antecknas vUket partis
valsedlar omslaget innehåller och valsedlarnas antal.

5. De
särskUda kuverten oeh omslagen förses med uppgift om valdistriktet och
förseglas med minst två olika sigiU. SigiUen avtryckes i protokollet.

14
kap. 9§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Centrala
valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokoUen från
länsstyrelserna och med tillämpning av 76-19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten
fastställer också vilka personer som skaU erhålla mandaten som ledamöter.

Har
länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn som behövs för att de
mandat som ett parti erhållit i valkretsen skaU kunna besättas med ledamöter,
skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning
bestämma ytterligare namn i ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt
1 §.

Centrala
valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokoUen från
länsstyrelsema och med tillämpning av 3 kap. 6-8 §§ regeringsformen.

Vid fördelningen av de fasta val kretsmandaten enligt 3
kap. 8 § första stycket regeringsformen tiUdelas mandaten ett efter annat det
parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet
beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att
partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet
genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än dubbla antalet
mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen.

Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat i
riksdagen som parti skall ha enligt 3 kap. 8 § andra stycket regeringsformen
för att bU proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i andra
stycket på hela riket som en valkrets. Varje parti tilldelas så många
utjämningsmandat som be-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hövs för att detta antal skall uppnås.

Av de utjämningsmandat som parti erhåUit tillföres det
första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten
uppvisar större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående
utjämningsmandat tillföres ett efter annat den valkrets där partiet för varje
gång uppvisar störst fäm-förelsetal vid fortsatt tillämpning av
fördelningsregeln i andra stycket på partiets röstetal i valkretsarna.

Har parti i någon valkrets erhålht flera mandat än
antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med
motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets där partiet
deltager i fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan mandat ej besättas genom
tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för
vilken valet gäller.

Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

10 §

Centrala valmyndigheten fastställer på grundval av
protokollen från länsstyrelserna vilka personer som skall erhålla mandaten som
ledamöter.

Har länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn
som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna
besättas med ledamöter, skaU länsstyrelsen på anmodan av centrala
valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

namn i ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt
1 §. Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer än
ett parti och skuUe han tUl följd därav erhålla mandat i mer än en valkrets
eller för mer än ett parti, skall han liUträda det mandat för vUkel hans
jämförelsetal är störst. Mandat som han ej tUlträder skall tillfaUa den
kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eUer för
det partiet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

11 §

Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala
valmyndigheten på grundval av den enhgt 7 § bestämda ordningen mellan
kandidat-namnen för varje ledamot lika många ersättare som ledamotens parti
fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock aUtid utses för varje
ledamot. Vid utseende av ersättare skall bortses från namn på den som valts tUl
ledamot.

Finns ej någon som enligt förs- Finns ej någon som enligt förs-

ta stycket kan utses tUl ersättare, ta stycket kan utses
till ersättare,

skall den kandidat inom valkret- skaU den kandidat inom valkret

sen, som enhgt 6 § står i tur att sen, som enligt 6 § står i tur att

erhåUa mandat för partiet, utses erhåUa mandat för partiet, utses

tUl ersättare för ledamoten. Finns tUl ersättare för ledamoten. Finns

ej någon sådan kandidat på parti- ej någon sådan kandidat på parti

ets valsedlar, skall centrala val- ets valsedlar, skaU centrala val

myndigheten med tiUämpning av myndigheten med tUlämpning av

18 § riksdagsordningen bestämma 9 § femte stycket bestämma an-

annan valkrets, från vilken ersät- nan valkrets, från vilken ersättaren

tåren skall utses, och där till ersät- skall utses, och där till ersättare

tare utse den som står närmast i utse den som står närmast i tur att

tur att erhåUa mandat för partiet. erhåUa mandat för partiet. För

För ledamot får finnas endast en ledamot får finnas endast en er-

ersättare enligt detta stycke. Finns saltare enhgt detta stycke. Finns

ej någon som sålunda kan utses ej någon som sålunda kan utses tUl

tiU ersättare, skall därvid bero. ersättare,
skaU därvid bero.

Om det behövs, skaU länsstyrelsen på anmodan av centrala
valmyndigheten vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 §§ mellan
namnen på partis valsedlar. Sådan förrättning skaU kungöras enligt 1 §.

13 §

Har ledamot avgått före ut- Har ledamot avgått före ut

gången av den tid för vilken han gången av den tid för vilken han

blivit vald, utser centrala valmyn- bhvit vald, utser centrala valmyn

digheten lUl ny ledamot i hans digheten på anmälan av riksdagens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ställe den ersättare som enhgt den meUan ersättarna
bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med
ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden.

Har tUl ny ledamot utsetts den som enhgt 11 § andra
stycket varit utsedd tUl ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare
för honom enhgt 11 §. Har mandat besatts med ledamot från annan valkrets än den
för vilken den avgångne varit utsedd och blir mandatet ledigt på nytt, skall
vid tillämpning av första stycket anses som om mandatet vid valet tilldelats
den senast avgångnes valkrets. Ersättare för annan ledamot, som trätt i StäUet
för avgången ledamot, är de övriga personer som skuUe ha varit ersättare för
den avgångne ledamoten.

Föreslagen lydelse

talman tUl ny ledamot i den avgångnes StäUe den ersättare
som enhgt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan
mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av
valperioden.

Har tUl ny
ledamot utsetts den som enhgt 11 § andra stycket varit utsedd tUl ersättare för
den avgångne ledamoten, utses ersättare för honom enhgt ll §. Har mandatet
flyttats från en valkrets till en annan, skall därvid anses ' som om mandatet
vid valet tilldelats sistnämnda valkrets. Ersättare för annan ledamot, som
trätt i stället för avgången ledamot, är de övriga personer som skulle ha
varit ersättare för den avgångne ledamoten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner tUl hälften eller därunder
av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare utsetts till ordinarie
ledamot eller avgått av annan orsak, utser centrala valmyndigheten med
tiUämpning av 11 § om möjligt två nya ersättare.

Har
antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner till hälften eller därunder
av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare utsetts tUl ordinarie
ledamot eller avgått av annan orsak, utser på anmälan av riksdagens talman
centrala valmyndigheten méd tUlämpning av 11 § om möjligt två nya ersättare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 a §

Centrala valmyndigheten utfärdar kungörelse i Post- och
Inrikes tidningar om utgången av förrättning som avses i 13 eller 14 §.
Förrättningen är därmed avslutad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterhgare sammanräkningar
för att besätta de suppleantplatser som varje parti skaU erhålla enhgt beslut
som fattats med stöd av 5 a § kommunallagen (1953:753) eller

5 § kommunallagen (1957:50) för
Stockholm. Därvid äger 6 och 10 §§ i detta kapitel motsvarande tUlämpning.
Vid tUlämpning av

6
§ skall hänsyn
dock icke tagas tUl valsedlar som -vid valet av fullmäktige ej deltagit i
besättandet av plats.

För
utseende av suppleanter för fuUmäktige företages ytterhgare sammanräkningar
för att besätta de suppleantplatser som varje parti skah erhålla enligt beslut
som fatlats med stöd av 5 a § kommunaUagen (1953:753) eUer 5 § kommunaUagen
(1957:50) för Stockholm. Därvid äger 6 § och 10 § tredje stycket i detta
kapitel motsvarande tillämpning. Vid tUlämpning av 6 § skaU hänsyn dock icke
tagas lUl valsedlar som vid valet av fuUmäktige ej deltagit i besättandet av
plats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 kap.
Bevis och besvär över valutgången.

15 kap.
Bevis, besvär över val och förrättning, m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

För den som bhvit utsedd tUl ledamot av riksdagen eUer tUl
ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. 1 beviset anges
namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han blivit
utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller
de ledamöter som han utsetts tUl ersättare för och, om flera ersättare utsetts
för samma ledamot, ordningen mellan ersättarna.

Som bevis gäUer utdrag ur pro- Som bevis gäUer utdrag ur pro-

förrättning
vid vilken ledamoten eller ersättaren bhvit utsedd. Centrala valmyndigheten
skall sända avskrift av protokollet till riksdagens talman.

tokoll
eller annan handling från tokoll eller annan handhng från

förrättning vid vilken ledamoten eUer ersättaren blivit
utsedd. Bevis skall tillställas den som blivit utsedd samt valprövningsnämnden
och riksdagens talman.

2 §

För den som bhvit utsedd tUl ledamot av landsting eller
kommunfullmäktige eller till suppleant utfärdar länsstyrelsen genast bevis
därom. 1 beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och, i
förekommande fall, valkrets för vUken han blivit vald.

Som bevis gäUer utdrag ur pro- Som bevis gäUer utdrag ur pro-

tokoll eller annan handling från tokoU eller annan
handling från förrättning vid vilken ledamoten förrättning vid vUken
ledamoten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35

Nuvarande lydelse

eUer suppleanten bhvit utsedd. Länsstyrelsen skall sända
en avskrift av protokollet till landstinget respektive kommunen.

15

Föreslagen lydelse

eUer suppleanten blivit utsedd. Bevis skall tillställas
den som blivit utsedd samt landstinget respektive kommunen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Valprövningsnämnden
skall granska bevis för riksdagsledamot och ersättare och därvid pröva om
beviset blivit utfärdat i enlighet med 1 §. Granskningen skall vara avslutad
senast dagen innan den riksdag till vilken valet skett samlas till riksmöte
eller, i fråga om bevis som kommer in till valprövningsnämnden medan riksmöte
pågår, så snart det kan ske. Berättelse om granskningen skall ofördröjligen
överlämnas till riksdagens talman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot beslut, varigenom

centrala valmyndigheten eUer läns

styrelsen faststäUt valutgången, fö

res hos regeringsrätten genom be

svär. Besvärshandlingen skall ges

in till beslutsmyndigheten och va

ra myndighet till hända, om besvä

ren avser val tiU riksdagen, inom

tio dagar och, om besvären avser

val av landstingsmän och kom

munfullmäktige, inom sju dagar

efter det att valet avslutades. Så

snart besvärstiden gått ut, skall

beslutsmyndigheten kungöra

samtiiga
besvär som anförts. Avser besvären val till riksdagen, införes kungörelsen i
Post- och Inrikes tidningar. Avser besvären annat val, införes kungörelsen i
samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom

4 §

Talan mol beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller
länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av sådan förrättning som avses
i 14 kap. 13, 14, 22 eller 23 § föres hos valprövningsnämnden genom besvär.

Besvärshandlingen
skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till hända, om besvären
avser riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser landsting eller
kommunfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen
avslutades. Har besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till
beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda att besvären

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kommunen. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken
förklaring över besvären skall ha kommit in till regeringsrätten. När
förklaringstiden gått ut skall beslutsmyndigheten genast sända
besvärshandlingarna till regeringsrätten. Beslutsmyndigheten skall därjämte
skyndsamt inkomma tUl regeringsrätten med yttrande över besvären.

Föreslagen
lydelse

lämnas utan prövning.

Snarast
möjligt efter besvärstidens utgång skall beslutsmyndigheten samtidigt kungöra
samtliga besvär som anförts och sända besvärshandlingarna till valprövningsnämnden.
Avser besvären riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar.
Avser besvären landsting eller kommunfullmäktige, införes kungörelsen i
samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom
landstingskommunen respektive kommunen. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom
vilken förklaring över besvären skall ha kommit in tUl valprövningsnämnden.
Beslutsmyndigheten skaU därjämte skyndsamt inkomma tUl valprövningsnämnden med
yttrande över besvären.

Besvär
över beslut, varigenom har fastställts utgången av val i hela riket av
landstingsmän eller kommunfullmäktige, prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning
denna hade vid tiden för valet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner valprövningsnämnden i JI ärende enligt 4 §
behövligt att någon höres som vittne vid domstol, kan nämnden förordna att
vittnesförhör skall äga rum vid allmän underrätt.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller
35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpUga delar. Ersättning till
vittne utgår av allmänna medel. Kostnaden härför skaU stanna på statsverket.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
val, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven
ordning eller har vid valet förekommit sådant otillbörligt förfarande som
avses i 17 kap. 8 § brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om det med fog
kan antagas att vad som förekommit har inverkat på valutgången, vid prövning av
besvär över valet upphäva detta i den omfattning som behövs och förordna om
omval i valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller
annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att
förordna om omval uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga sådan rättelse.

Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13. 14, 22 eller
23 § förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det ej osannolikt
att avvikelsen har inverkat på utgången av förrättningen, skall
valprövningsnämnden vid prövning av besvär över förrättningen upphäva denna
och uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga erforderlig rättelse.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut icke
får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med
beslutet ej åberopas vid besvär som avses i denna paragraf.

Om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän röstlängd
föreskrives i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut varigenom någon har utsetts till ledamot av
landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant länder till
efterrättelse utan hinder av att besvär anförts över beslutet. Utses med anledning
av besvären annan till ledamot eller suppleant, länder beslutet härom till efterrättelse
så snart det val eller den förrättning varigenom han blivit utsedd har avslutats.

Angående verkan av att besvär anförts över beslut genom
vilket någon utsetts till ledamot av riksdagen eller till ersättare finns bestämmelser
i 3 kap. 11 § regeringsformen.

Bestämmelserna i 13 § förvaltningslagen (1971:290) gäller
icke beslut som sägs i denna paragraf.

9§

När valprövningsnämnden avgör ärende enligt denna lag
skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande.

Mot valprövningsnämndens beslut enligt denna lag får
talan ej föras.

1.
Denna lag
träder i kraft, såvitt avser 4 kap. 7 och 19 §§, 5 kap. 3 och 4 §§ och 13 kap.
6 § i den nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 14 kap. 14 a § och 15 kap.
8 § första stycket en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och, om ej annat
följer av punktema 2 och 3, i övrigt den 1 januari 1975.

2.
Bestämmelsema i
14 kap. 9-11 §§ och 15 kap. 1 § och 4 § första, andra och tredje styckena i den
nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 15 kap. 3, 6 och 7 §§, 8 § andra och
tredje styckena och 9 § tiUämpas även före den 1 januari 1975 i fråga om nytt
val till riksdagen och beträffande förrättning som gmndas på utgången av sådant
val.

3.
Bestämmelserna i
4 kap. 2 §, 8 § första stycket, 11 och 12 §§ i sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

nya lydelse skaU tUlämpas första gången när röstlängd
upprättas år 1975. 4. 1 fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1
januari 1975 eUer mot val eUer förrättning som avslutats före denna dag gäller
äldre bestämmelser, om ej annat följer av föreskriftema under punkt 2.

2 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval

dels att 2 och 50 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 51 och 52 §§, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För val
enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konungen bestämmer vilken
myndighet som skall vara central valmyndighet.

Centrala
valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen
av denna lag.

För val
enligt denna lag finns en central valmyndighet. Regeringen bestämmer vilken
myndighet som skall vara central valmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot
beslut, varigenom länsstyrelsen fastställt valutgången, föres hos
regeringsrätten genom besvär.

Besvärshandhngen skall ges in tUl länsstyrelsen och vara
denna tUl hända inom sju dagar efter det att valet avslutades. Så snart besvärstiden
gått ut, skall länsstyrelsen kungöra samtliga besvär som anförts.
Kungörelsen införes i

Talan
mot beslut, varigenom länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av
förrättning för utseende av efterträdare för fullmäktig eller av ytterligare
suppleant, föres hos valprövningsnämnden genom besvär.
Besvärshandlingen skall ges in tiU länsstyrelsen och vara denna lUl banda inom
sju dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har
besvärshandling kommit in tiU valprövningsnämnden före besvärstidens
utgång, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

samtliga dagstidningar som har en spridning av någon
betydenhet inom kommun i vilken församlingen ingår. 1 kungörelsen anges viss
kort tid inom vUken förklaring över besvären skaU ha kommit in till
regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut, skall länsstyrelsen genast
sända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Länsstyrelsen skaU därjämte
skyndsamt inkomma tUl regeringsrätten med yttrande över besvären.

Föreslagen lydelse

den omständigheten att inlagan kommit in till
länsstyrelsen först därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan
prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skaU
länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända besvärshandlingarna
tUl valprövningsnämnden. Kungörelsen införes i samtliga dagstidningar som har
en spridning av någon betydenhet inom kommun i vilken församlingen ingår. 1
kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skaU ha
kommit in tUl valprövningsnämnden. Länsstyrelsen skall därjämte skyndsamt
inkomma tUl valprövningsnämnden med yttrande över besvären. Den som vill
anföra besvär har rätt att hos länsstyrelsen genast erhålla utdrag ur protokoll
eller annan handhng över förrättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 §

52 §

/ fråga om handläggningen och prövningen av besvär som
avses i 50 § äger 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972:620) motsvarande
tillämpning.

Beslut varigenom någon har utsetts till kyrkofullmäktig
eller till suppleant länder till efterrättelse utan hinder av att besvär
anförts över beslutet.- Utses med anledning av besvären annan tiU fullmäktig
eller suppleant, länder beslutet härom till efterrättelse så snart det val eller
den förrättning varigenom han blivit utsedd har avslutats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna i 13 § förvaltningslagen (1971:290) gäller
icke beslut som sägs i denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 52 § första stycket
en vecka efter den dag, då lagen enhgt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk förfaltningssamhng, och i övrigt den 1 januari 1975.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om talan mol val eller
förrättning som avslutats före den 1 januari 1975.

3 Förslag tUl

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom
förordnas i fråga om kommunaUagen (1953:753)' dels att i 1, 56, 57, 59, 60 och
73-75 §§ ordet "Konungen" i ohka böjningsformer skah bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form, dels att 6, 7, 9 och 10 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått nitton års ålder
senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols
förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger
dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Till
efterrättelse vid val skall finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare
bestämmelser i vallagen (1972:620) grundas pä förhållandena vid tiden för
röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder
senast på valdagen. D en som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej
rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger
avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lagen omtryckt 1969:765. Senaste lydelse av 74
och 75 §§ 1972;98.

2 Senaste
lydelse 1972:621.

3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 35

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

KommunfuUmäktige och supp- KommunfuUmäktige och supp-

leanter väljas bland de röstberät- leanter väljas
bland dem som upp-tigade, som äro bosatta inom fyller villkoren
för rösträtt, kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till kommunfullmäktig
eller suppleant.

Landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid
länsstyrelse samt i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vUken såsom
föredragande hos kommunstyrelsen eller eljest på grund av sina
tjänste-åhgganden intager den ledande ställningen inom kommunens samfäUda
förvaltning, må icke utses tUl kommunfuUmäktige eller suppleanter.

Kommer kommunfullmäktig eller suppleant efter valet i den
ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att
vara kommunfuUmäklig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant
uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av kommunfullmäktige.

9§'

För val av kommunfuUmäktige skall kommun indelas i
valkretsar, om i kommunen finnas flera än 40 000 invånare eUer för kommunen
skola utses minst 51 fullmäktige. Överstiger folkmängden i kommun 10 000, må
valkretsindelning, där så befinnes lämphgt, företagas också i annat faU än nu
sagts. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke tUl följd av
kommunens särskUt betydande utsträckning eller liknande förhållanden synnerliga
skäl föreligga därtUl. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan
beräknas komma att utse minst tio kommunfuUmäktige med tillämpning av vad i
följande stycke sägs; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga
skäl förläggas till oUka valkretsar; att varje valkrets om möjligt utformas sä,
all den kan omslutas med en sammanhängande gränshnje; saml alt antalet
fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskUda
valkretsarna i den mån det utan olägenhet kan ske.

1 varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden
upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en
kommunfullmäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhåUes, då kommunens
för samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen. Därest det antal fullmäktige, som med tUlämpning av denna
regel skall utses, icke uppgår tUl det för kommunen bestämda antalet, skola för
ernående av detta antal de

3 Senaste lydelse 1971:657.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

valkretsar, vUkas folkmängd mest överskjuter de tal, som
enligt den angivna regeln äro bestämmande för fuUmäktiges antal inom
valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens
storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen hka för två eUer
flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av
kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfuUmäktige göra framställning hos
länsstyrelsen. Utan föregående framstäUning må länsstyrelsen förordna om sådan
indelning, sedan tUlfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i
ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skaU meddelas senast två
månader före ingången av del kalenderår, under vUket beslutet skall träda i
tUlämpning. Del antal fuUmäktige, varje valkrets skall utse, faststäUes av
länsstyrelsen del år, då valet skall äga rum, före april månads utgång med
gUtighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal
fuUmäktige, som kretsen äger utse enligl i tredje stycket angivna gmnder, icke
liU tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i
övriga kretsar, hkväl bestämmas liU tio; och skall i sådant fall
valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut om Mol länsstyrelsens beslut enligt

indelning
i valkretsar föres talan denna paragraf föres talan hos

hos regeringsrätten genom besvär.

valprövningsnämnden genom besvär. Mot
valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

10
§"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om
förfarandet, när kommunfullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång samt när suppleant för fullmäktig inkallats tUl ordinarie kommunfuUmäklig
eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen (1972:620).

Om
valdistrikt, valdag och röstlängd samt vals förrättande och avslutande, sä ock
om förfarandet, när kommunfuUmäklig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång samt när suppleant för fuUmäktig inkallats tUl ordinarie
kommunfullmäktig eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen
(1972:620).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelsema
i 6 § första stycket i sin nya lydelse skaU dock tUlämpas först när röstiängd
upprättas år 1975.

'» Senaste lydelse 1972:621.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag tUl

Lag om ändring i kommimallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (1957:50) för
Stockholm'

dels att i 1, 27, 60, 61, 63, 64 och 77-79 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,

dels alt
6, 7, 9 och 10 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått nitton års ålder
senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols
förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger
dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Till
efterrättelse vid val skaU finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare
bestämmelser i vallagen (1972:620) grundas på förhåUandena vid tiden för
röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder
senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej
rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger
avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

Kommunfullmäktige
och suppleanter vähas bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt.

KommunfuUmäktige och suppleanter väljas bland de
röstberättigade, som äro bosatta inom kommunen. Den som är omyndig kan ej
väljas tiU kommunfullmäktig eller suppleant.

Landshövdingen,
länsöverdirektören och avdelningscheferna vid länsstyrelsen i Stockholms län
må icke utses tUl kommunfuUmäktige eUer suppleanter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lagen
omtryckt 1969:766. Senaste lydelse av 78 och 79

2 Senaste
lydelse 1972:622.

1972:99.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommer kommunfullmäktig eUer suppleant efter valet i den
ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sill uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag alt
vara kommunfuUmäklig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant
uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av kommunfuUmäktige.

9 §3

För val av kommunfullmäktige skaU kommunen indelas i
valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan
beräknas komma att utse minst tio kommunfullmäktige med tiUämpning av vad i
följande stycke sägs; alt varje valkrets skaU kunna omslutas med en sammanhängande
gränshnje; all territoriell församling, där så kan ske, lämnas odelad och icke
i något faU delas på flera än tvä kretsar; samt att antalet fullmäktige för
hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskUda valkretsarna i
den mån del utan olägenhet kan ske.

1 varje valkrets väljes, efter kretsens i manlalslängden
upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en
kommunfuUmäklig för varje fiUlt tal, motsvarande del som erhåUes, då kommunens
för samma år i manlalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fuUmäktige
för hela kommunen. Därest det antal fullmäktige, som med tUlämpning av denna
regel skall utses, icke uppgår tUl det för kommunen bestämda antalet, skola för
ernående av detta antal de valkretsar, vUkas folkmängd mest överskjuter de tal,
som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fuUmäktiges antal inom
valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens
storiek välja ytterhgare en fuUmäktig. Äro överskollslalen hka för två eller
flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av
kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfuUmäktige göra framstäUning hos
länsstyrelsen. Utan föregående framstäUning må länsstyrelsen förordna om sådan
indelning, sedan tillfäUe beretts kommunfuUmäktige att avgiva yttrande i
ärendet.

Beslut om mdelning i valkretsar skall meddelas senast två
månader före ingången av del kalenderår, under vUket beslutet skaU träda i
tUlämpning. Del antal fuUmäktige, varje valkrets skaU utse, faststäUes av
länsstyrelsen det år, då valet skaU äga mm, före april månads utgång med
giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal
fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i Iredje stycket angivna grunder,
icke tiU tio, skaU antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i
övriga kretsar, likväl bestämmas lUl tio; och skaU i sådant fall
valkretsindelningen omprövas före nästa val. 3 Senaste lydelse 1971:658.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar föres
talan hos regeringsrätten genom besvär.

Föreslagen
lydelse

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres
talan hos valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut
får talan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om
förfarandet, när kommunfuUmäklig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång samt när suppleant för fullmäktig inkallats till ordinarie
kommunfullmäktig eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen
(1972:620).

Om
valdistrikt, valdag oc/; röstlängd samt vals förrättande och avslutande, så
ock om förfarandet, när kommunfullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång saml när suppleant för fuUmäktig inkallats liU
ordinarie kommunfullmäktig eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen
(1972:620).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Bestämmelserna i 6 § första stycket i sin nya lydelse skall dock tUlämpas först
när röstlängd upprättas år 1975.

5 Förslag till

Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Härigenom förordnas i fråga om landstingslagen (1954:319)'

dels att i 2, 13-16, 19 §§, 21 §§ 1 mom., 58 och 62-64
§§ ordet

"Konungen" i olika böjningsformer skaU bytas ut
mot "regeringen" i

motsvarande form,

dels att
7, 8 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rösträtt
vid val av landstingsmän jämte suppleanter tillkommer envar, som i kommun
inom landstingskommunen är röstberättigad vid val av kommunfullmäktige.

Till
efterrättelse vid val skaU finnas röstlängd. Rösträtten skaU

'' Senaste lydelse 1972:622.

1 Lagen omtryckt 1972:101.

2 Senaste lydelse 1972:623. .

Frågan
huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35

Nuvarande lydelse

enligt närmare bestämmelser i vallagen (1972:620) grundas
på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkom., även om förändring
inträffar före valet.

27

Föreslagen lydelse

på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8§

Landstingsmän
och suppleanter väljas bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt.

Landstingsmän och suppleanter väljas bland de
röstberättigade, som äro bosatta inom landstingskommunen. Den som är omyndig
kan ej väljas till landstingsman eller suppleant.

Landshövding
och avdelningschef vid länsstyrelse samt i landstingskommunens tjänst anstäUd
landstingsdirektör eUer motsvarande befattningshavare må icke utses liU landstingsman
eUer suppleant.

Kommer landstingsman eller suppleant efter valet i den
ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att
vara landstingsman eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant
uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av landstinget.

18 §'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om
förfarandet när landstingsman avgår före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång saml när suppleant för landstingsman inkallats till ordinarie landstingsman
eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vaUagen (1972:620).

Om
valdistrikt, valdag och röstlängd samt vals förrättande och avslutande, så ock
om förfarandet när landstingsman avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång
samt när suppleant för landstingsman inkallats tUl ordinarie landstingsman
eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen (1972:620).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

3 Senaste lydelse 1972:623.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1961:436) om
församlingsslyrelse'

dels att i 2 § 2 mom., 3 § 1 mom., 5 § 1 mom., 6 a, 7, 32,
32 a, 33, 42 §§, 63 § 2 mom., 71-74, 87 och 88 §§ ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form,

dels
att 9 och 10 §§, 12 § 3 mom. och 13 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rösträtt
vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter tiUkommer envar inom
församlingen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan
och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är
omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har
en röst.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter
tUlkommer envar inom församhngen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem
av svenska kyrkan och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret
närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter
uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje
röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i icke-terrilorieU församling äger
ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter i annan församling.

TiU efterrättelse vid val av kyr- Fråga huruvida rösträtt enligt

kofullmäktige och suppleanter gäl- denna paragraf
föreligger avgöres ler samma röstlängd som vid val på grundval av en före
valet upp-enligt vallagen (1972:620). Röst- rättad röstlängd. Samma
röstlängd rätten skall enligt närmare bestäm- som vid val
eiUigt vallagen melser i vallagen och lagen (1972: (1972:620) gäller
lUl efterrättelse. 704) om kyrkofullmäktigeval grundas på förhållandena vid
tiden för röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före
valet.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

KyrkofuUmäktige
och suppleanter väljas bland de röstberättigade, som äro bosatta inom försam-

Kyrkofullmäktige
och suppleanter väljas bland dem som uppfyller vUlkoren för rösträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lagen omtryckt 1972:228. Senaste lydelse av 32 a
§ 1972:705.

2 Senaste lydelse 1972:705.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

lingen. Dén som är omyndig kan ej välfas tiU fullmäktig
eller suppleant.

Landshövding, länsöverdirektör, avdelningschef vid
länsstyrelse och biskop må icke utses tUl kyrkofullmäktige eUer suppleanter.

Kommer kyrkofuUmäktig eller suppleant efter valet i den
stäUning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag alt
vara kyrkofuUmäktig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant
uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av fuUmäktige.

12 §

3 mom. Om indelning i valkretsar äga, efter därom av
kyrkorådet uppgjort förslag, fuUmäktige göra framstäUning hos länsstyrelsen.
Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning,
sedan tiUfäUe beretts fuUmäktige all avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två
månader före ingången av det kalenderår, under vUket beslutet skaU träda i
tUlämpning. Det antal fuUmäktige, varie valkrets skall utse, fastställes av
länsstyrelsen det år, då valet skall äga mm, före aprU månads utgång med
gUtighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal
fuUmäktige, som kretsen äger utse enligt i 2 mom. andra stycket angivna gmnder,
icke till tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fuUmäktige i
övriga kretsar, hkväl bestämmas tUl tio; och skall i sådant fall
valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mol länsstyrelsens beslut om Mot länsstyrelsens beslut enligt

indelning i valkretsar föres talan denna paragraf föres
talan hos hos regeringsrätten genom besvär. valprövningsnämnden genom besvär.
Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

13 §'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om
förfarandet, när kyrkofuUmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens
utgång samt när suppleant för fuUmäktig inkallats till ordinarie
kyrkofuUmäktig eller eljest avgått som suppleant.

Om
valdistrikt, valdag och upprättande av röstlängd samt vals förrättande och
avslutande, så ock om förfarandet, när kyrkofuUmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fuUmäktig inkallats tiU
ordinarie kyrkofuUmäktig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste Ivdelse 1972:705.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stadgas i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

Föreslagen
lydelse

eUer eljest avgått som suppleant, stadgas i lagen
(1972:704) om kyrkofuUmäktigval.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelsema
i 9 § första stycket i sin nya lydelse skall dock tUlämpas först när röstlängd
upprättas år 1975.

7 Förslag tiU

Lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för
riksdagsledamöterna

Härigenom förordnas att lagen (1972:236) om ersättare för
riksdagsledamöterna skaU upphöra att gäUa vid utgången av år 1974 eller den
dag dessförinnan då, efter nytt val tUl riksdagen, den nyvalda riksdagen
sammanträder första gången.

8 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier

Härigenom
förordnas att 4, 6-12 och 14 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd tUl pohtiska
partier skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har nyval
ägt rum efter något av de ordinarie val som avses i 3 § första stycket, räknas
som antal mandat vid tUlämpningen av 3 § andra stycket medeltalet av antalet
mandat som erhållits vid det ordinarie valet och vid därefter förekommande
nyval. Vad som sagts nu om antal mandat gäller vid tillämpningen av 3 § tredje
stycket antalet hela tiondels procentenheter röster.

Har extra
val ägt mm efter något av de ordinarie val som avses i 3 § första stycket,
räknas som antal mandat vid tUlämpningen av 3 § andra stycket medeltalet av
antalet mandat som erhåUits vid det ordinarie valet och vid därefter
förekommande extra val Vad som sagts nu om antal mandat gäller vid tUlämpningen
av 3 § tredje stycket antalet hela tiondels procentenheter röster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Parti som
vid val tUl riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i

Parti som
vid val tUl riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

hela landet erhåller för varje kalenderår för vilket
valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 1,5 mUjoner kronor.

Föreslagen lydelse

hela landet erhåller för varje år för vUket valet gäUer
ett helt grundstöd. Helt gmndstöd utgör 1,5 miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Parti som
blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet
erhåUer för varje kalenderår för vilket valet gäller så många fjortondelar av
ett helt gmndstöd som motsvarar antalet vunna mandat.

Parti som
blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet
erhåUer för varje år för vilket valet gäller så många fjortondelar av ett helt
grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Parti som
avses i 6 eller 7 § erhåUer utöver gmndstödet lill-läggsstöd för varje
kalenderår för vUket valet gäller med 3 500 kronor för varje vunnet mandat, om
partiet är företrätt i regeringen, och annars med 5 250 kronor för varje vunnet
mandat.

Parti som
avses i 6 eUer 7 § erhåller utöver gmndstödet tUl-läggsstöd för varje år för
vUket valet gäller med 3 500 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är
företrätt i regeringen, och annars med 5 250 kronor för varje vunnet mandat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Har parti
vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och
erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår
avtrappat grundstöd för de tre därpå följande kalenderåren, första året med 75
procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd
och tredje året med 25 procent av ett helt gmndstöd. Är 6 eUer 7 § tUlämplig,
gäller dock i stället bestämmelserna där, om de skuUe medföra ett högre
grundstöd.

Har parti
vid val tiU riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och
erhåUer partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgär
avtrappat grundstöd för de tre därpå följande åren, första året med 75 procent
av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt gmndstöd och tredje
året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 § tUlämplig, gäller
dock i stäUet bestämmelsema där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har parti
vid nyval fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och uppnådde
partiet en lägre

Har parti
vid extra val eller omval fått minst 4 procent av rösterna i hela landet
och upp-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

procentandel än fyra vid närmast föregående val, utgår en
tolftedel av ett helt gmndstöd för varje hel månad som återstår av nyvalsåret
från och med den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

Föreslagen lydelse

nådde partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast
föregående val eller vid det upphävda valet, utgår en tolftedel av ett helt
gmndstöd för varje hel månad som återstår av året från den dag då det extra
valet eller omvalet avslutades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Parti kan
under ett kalenderår ej få högre belopp i grundstöd än som motsvarar helt
grundstöd.

Parti kan
under ett år ej få högre belopp i grundstöd än som motsvarar helt gmndstöd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Stöd
som avses i denna lag utgår per kalenderår. FörhåUandena vid
utbetalningstillfället bestämmer stödets storlek, om ej annat anges i lagen.

År räknas i denna lag från och med den 15 oktober. Stöd som
avses i lagen uträknas en gång för varje år, om ef annat följer av 10 §.
FörhåUandena vid uträkningstillfället bestämmer stödets storlek. Om det vid
uträkning för bestämmande av stöd uppkommer brutet tal, sker sedvanlig
avrundning till helt tal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om stöd enligt denna lag göres skriftligen varje år hos riksgäldskontoret.
Ansökan bör göras före utgången av januari

14 §

Ansökan om stöd enligt denna lag göres skrifthgen varje år
hos riksgäldskonlorel. Ansökan bör göras före utgången av oktober.

Partistöd
och kanshstöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt och med hela sina belopp.
Utbetalningen göres av riksgäldskontoret inom en månad efter det all ansökan
gjorts. Utbetalningen sker lUl respektive partis riksorganisation. På begäran
av parti kan dock kanshstödel eUer del därav betalas tiU riksdagsgruppens
kansU.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1975.

2.
Äldre
bestämmelser tiUämpas aUtjämt för tiden liU och med den 14 oktober 1975. Därvid
iakttages att

a)
annat stöd,
avseende kalenderåret 1975, än som sägs i 10 § faststäUes tUl fem
sjättedelar av vad som skuUe ha utgått för hela året,

b)
grundstöd
enligt 10 § beräknas endast för tiden till och med den 14 oktober 1975,

c)
parti ej kan
få högre belopp i grundstöd, avseende kalenderåret 1975, än som motsvarar fem
sjättedelar av helt grundstöd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 33

d) vad som sägs om nyval i 4 och 10 §§ i den äldre
lydelsen skaU gälla också beträffande extra val.

3. Vid tiUämpningen av 4 § i den nya
lydelsen skaU som extra val anses också nyval.

4. Det år som räknas från och med den
15 oktober 1975 skall vid tiUämpningen av 3 och 9 §§ anses som det tredje året
efter det ordinarie valet 1973. Samma år skaU vid tiUämpningen av 9 § anses som
det andra efter ett nyval som äger mm under år 1974 före den 15 oktober och som
det första efter ett nyval eller ett extra val som äger mm senare.

9 Förslag till

Lag om upphävande av det av riksens ständer faststäUda, av
Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade
formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid regeringens
anträdande avgivas

Härigenom förordnas att det av riksens ständer
fastställda, av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8,
utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid
regeringens anträdande avgivas skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

10 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken'

dels att 38 kap. 13 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2 kap. 5 och 5 a §§, 5 kap, 5 §, 17 kap. I §,
19 kap. 4, 12 och 16 §§, 20 kap. 12-14 §§, 21 kap. 20 §, 22 kap. 14 och 16 §§,
37 kap. 1-4 §§ samt 38 kap. 1 § ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 18 kap. 1, 2 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

1 §

Den som, med uppsåt alt stats- Den som, med uppsåt att stats-

skicket skall med vapenmakt eller skicket skall med
vapenmakt eUer

Senaste lydelse av 2 kap. 5 a§ 1972:812 5 kap. 5 §
1970:225 19 kap. 16 § 1970:225 21 kap. 20 § 1972:362 37 kap. 1 och 2 §§
1966:188.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eljest med våldsamma medel omstörtas eUer att åtgärd
eller beslut av Konungen, riksdagen eUer högsta domarmakten skall sålunda
framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för uppsåtels
förverkligande, dömes, om del ej är högförräderi, för uppror till fängelse i
tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio
år.

Föreslagen lydelse

eljest med våldsamma medel omstörtas eUer att åtgärd
eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten
skall sålunda framtvingas eUer hindras, företager handling som innebär fara för
uppsåtels förverkligande, dömes, om det ej är högförräderi, för uppror tiU
fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och
högst tio år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om gärning
som avses i 3-5 kap. innebär föregripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset
eUer mot regent som är satt i Konungens ställe, må dömas tiU fängelse i högst
fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i
högst sex år, om ä brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men
högst fyra år.

Om gärning
som avses i 35 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av
konungahuset eUer mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör
statschefens uppgifter, må dömas tiU fängelse i högst fyra år, om å brottet
eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å
brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gärning
som avses i 35 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är
nämnd i 2 § må ej utan Konungens förordnande åtalas av åklagare, med mindre
någon avlidit tUl följd av gärningen. Detsamma skaU gälla i fråga om försök,
förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att
avslöja sådan gärning.

Gärning
som avses i 3-5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är
nämnd i 2 § må ej utan regeringens förordnande åtalas av åklagare, med mindre
någon avlidit tUl följd av gärningen. Detsamma skall gälla i fråga om försök,
förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet
att avslöja sådan gärning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 kap.

1 §

Den som, med uppsåt att riket eUer del därav skall, med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas
under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

främmande makt eUer bringas i beroende av sådan makt eller
att del av

riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för

uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i

tio år eller på livstid eUer, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio
är.

Om någon, med uppsåt att Om
någon, med uppsåt att

åtgärd eUer beslut av Konungen, åtgärd eUer beslut av
statschefen,

riksdagen eller högsta domar- regeringen, riksdagen eller högsta

makten skall med utländskt bi- domarmakten skaU med utländskt

stånd framtvingas eller hindras, bistånd framtvingas eller hindras,

företager handling som innebär företager handhng som innebär

fara därför, dömes ock för högför- fara därför, dömes ock för högför

räderi, räderi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Vid
tUlämpningen av 20 kap. 12 § i den nya lydelsen skaU med allmänna kassor, verk
eUer andra inrättningar eller stiftelser som är stadfästade av regeringen
jämställas inrättningar och stiftelser av angivet slag som före nyssnämnda
tidpunkt har blivit stadfästade av Konungen.

11 Förslag tm

Lag om
upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement

och
statsråd utan departement

Härigenom förordnas att lagen (1973:973) om antalet
stalsdeparte-ment och statsråd utan departement skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1974.

12 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att

utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handhngar'

dels att i 3, 4, 7, 10-12, 16, 20, 21, 26, 27, 30, 32,
34,34 a, 37 och 38 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att
1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Lagen omtryckt 1971:203.

Senaste
lydelse av

10 § 1973:165

12 § 1973:1053

20 § 1972:734

26 § 1973:230.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
236 §§ stadgas om handhngars hemlighåUande har ej avseende å ovan omförmälda
protokoU.

/
statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhållande tUl
främmande makt, så ock protokoll i kommandomål, må icke utan Konungens tUlstånd
utlämnas tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Andra i statsrådet förda protokoU än i första stycket
sägs må ej utan Konungens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets
datum; Konungen obetagel att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas
förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Protokoll
i regeringsärenden, vilka angå rikels förhållande till främmande makt eller
vilka gälla försvarsmakten och avgöras av departementschef, må icke utan regeringens
tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Andra protokoU i regeringsärenden än i första stycket
sägs må ej ulan regeringens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter
protokollets datum; regeringen obetaget att förordna, att sådant protokoll ej
må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens kamrars protokoll vid sammanträden inom lyckta
dörrar enligt 56 § riksdagsordningen må ej utan Konungens och kammarens
tUlstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Sammanträder kammare i annat fall än i första stycket
sägs inom lyckta dörrar, äger kammaren besluta, att därvid fört protokoll ej
må utan kammarens tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst femtio år,
förflutit från protokollets datum.

Konstitutionsutskottets
handlingar rörande granskning av statsrådsprotokoll och protokoll i
kommandomål må ej utan utskottets tiUstånd utlämnas innan protokoUen få
offentliggöras.

SkaU enUgt 2 kap. 4 § riksdagsordningen iakttagas tystnad
i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar med
riksdagens kammare, må protokoU häröver ej utan riksdagens tUlstånd utlämnas
tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Konstitutionsutskottets handlingar rörande granskning av
protokoll i regeringsärenden må ej utan utskottets tillstånd utlämnas innan
protokoUen få offentliggöras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ skall tillämpas i sin äldre
lydelse även efter ingången av år 1975 i fråga om protokoll som har upprättats
dessförinnan. Fråga om tillstånd att utlämna protokoll prövas dock av
regeringen i fall som sägs i 1 § och av riksdagen i fall som sägs i 2 § första
och andra styckena.

13 Förslag till

Lag om riksgäldskontoret

Härigenom förordnas följande.

1
§ De uppgifter
som avses i 9 kap. 10 § andra stycket regeringsformen ombesörjes under
riksdagen av riksgäldskontoret.

2
§
Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige. Dessa väljes av riksdagen för
riksdagens valperiod. Endast den som är myndig kan vara fullmäktig. Statsråd
får ej vara fullmäktig.

Riksdagen väljer en av fuUmäktige att vara ordförande.

Fullmäktige får icke utöva sina befogenheter på område som
är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som håUes när riket tiU någon del
är ockuperat skall minst tre fullmäktige vara närvarande.

3 § Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är
därmed skild frän

sitt uppdrag.

Åtal mot fullmäktig för brott, begånget i utövningen av
hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet.

Om revision av riksgäldskontoret föreskrives särskUt.

4 § Om riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets
organisation i övrigt och om dess verksamhet ges bestämmelser i lag med
reglemente för kontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Angående val av fuUmäktige gäUer punkt 4 första stycket
övergångsbestämmelsema till den nya riksdagsordningen.

Befogenheten att åtala brott av fuUmäktig bedöms efter
äldre lag om, när brottet begicks, för åtal gäUde fömtsättning som ej har
upptagits i förevarande lag.

4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 38

14 Förslag tiU

Lag om
ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank'

dels att 9, 11 och 23 §§ skaU upphöra att gälla,

dels all i 8 och 33 §§ ordet "Konungen" i ohka
böjningsformer skaU bytas ul mol "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 1, 2, 6, 10, 13, 17, 25, 27, 28, 30-32 och 38 §§
saml rubriken tUl 1 kap. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP. Om riksdagens garanti och 1 K k?. Inledande bestämmelser

verksamhetens föremål

1§

Sveriges riksbank är enligt § 72 Sveriges riksbank är enligt 9

regeringsformen ställd under riks- kap. 12 § regeringsformen myn-

dagens garanti dighet under riksdagen.

2 §

Riksbanken, som enhgt vad, . Riksbanken, som enligt 9 kap.

därom är särskilt stadgat, är ensam 13 § regeringsformen
ensam har berättigad utgiva banksedlar, dri- rätt att utgiva sedlar, driver
bank-ver bankrörelse enligt denna lag. rörelse enhgt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sitt sedeltryckeri idka
tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstUlverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än
den, som enhgt denna lag är riksbanken uttryckhgen medgiven.

6§

Av riksbanken utgivna sedlar Av riksbanken utgivna sedlar

skola, enligt vad i § 72 regerings- skola utgöra
lagligt belalnings-formen stadgas, utgöra laghgt be- medel,
talningsmedel / riket och av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens
huvudkontor.

' Senaste lydelse av 8 § 1938:308.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de
överstiga bankens metalliska kassa motsvaras av följande tUlgångar
samman-träknade:

a)
lätt säljbara
statspapper;

b)
allmänna
hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads-hypotekskassas obhgationer ävensom
sådana andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

c)
på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt
försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enUgt 11 § inräknas i metalliska
kassan;

d) växlar,
betalbara inom eller

utom riket;

e) hos
bank eUer bankir på

utrikes ort i räkning innestående,

inom sex månader till betalning

förfallna medel, efter avdrag av

riksbankens skuld i dylik räkning;

f) medel
utlånade pä bestämd

tid av högst tre månader eller med

högst samma uppsägningstid mot

säkerhet av sådana statspapper

och obligationer, som omföfmälas

under a) och bj, samt, intill ett

belopp av etthundra miljoner kro

nor, mot annan säkerhet;

g) tUlgodohavande
på grund av

insats i eller utlåning till Interna

tionella valutafonden.

Riksbankens utelöpande sedlar skola motsvaras av följande
tUlgångar sammanräknade:

aj
guldmynt och omyntat guld;

b)
lätt säljbara
statspapper;

c)
allmänna
hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads-hypolekskassas obligationer
ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

d) växlar, betalbara inom eller

utom riket;

e) hos bank eller bankir på

utrikes ort i räkning innestående,

inom sex månader lUl betalning

förfallna medel, efter avdrag av

riksbankens skuld i dyhk räkning;

f) medel
utlånade på bestämd

tid av högst tre månader eller med

högst samma uppsägningstid mol

säkerhet av sådana statspapper

och obhgationer, som omförmälas

under bj och c), samt, intill ett

belopp av etthundra miljoner kro

nor, mot annan säkerhet;

g) tillgodohavande på grund av

insats i eller utlåning tiU Interna

tioneUa valutafonden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13§

Riksbanken må köpa och sälja guld och silver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till
myntverket avlämnas, skall av riksbanken in-

Senaste lydelse 1965:444.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

lösas med guldets värde i svenskt mynt eller
tvåtusenfyrahundra-åttio kronor för ett kilogram fint guld med avdrag av dels
en fjärdedels procent i myntningskostnad, dels i övrigt stadgade avgifter till
mynt- och justeringsverket; dock må fullmäktige i riksbanken, när de så finna
skäligt, befria säljaren från myntningskostnaden eller någon del därav.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbanken
må driva utlåningsrörelse medelst:

a)
diskontering av
växlar, som förfalla tUl betalning inom sex månader;

b)
utlåning mot
förbindelse tUl återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller
ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obhgationer, aktier
eller andra värdepapper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfällighet
må, på ovan stadgade återbe-talningsviUkor, kunna erhålla lån utan annan
säkerhet än dess egen förbindelse;

c)
utlåning mot
förbindelse tiU återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med
panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller
upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller
upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar hos tredje man,
vilken förbundit sig att håUa dem eller deras värde riksbanken tiUhanda, för
så vitt

Riksbanken mä driva utlåningsrörelse medelst:

a)
diskontering av
växlar, som förfalla lUl betalning inom sex månader;

b)
utlåning mot
förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader
eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obligationer,
aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och annan därmed jämförlig
samfäUig-het må, på ovan stadgade återbe-lalningsviUkor, kunna erhåUa lån utan
annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c)
utlåning mot
förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening
med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller
upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller
upplåtits i varor satta i förvar hos tredje man, vUken förbundit sig att håUa
dem eller deras värde riksbanken tUlhanda, för så vitt den, som utfärdat
beviset eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1971:184.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbanken
får dessutom bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag kredit i
checkräkning, intUl elt belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan annan
säkerhet än bolagets egen förbindelse.

Nuvarande lydelse

den, som utfärdat beviset eUer åtagit sig förbindelsen,
prövas därför vederhäftig;

d)
bevUjande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mol pant av svenska
statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges
stadshypo-tekskassas obhgationer eller, intUl ett belopp av femton miljoner
kronor, mot annan säkerhet.

Föreslagen lydelse

åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv månader av kredit i
checkräkning mot pant av svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller
konungariket Sveriges stadshypo-lekskassas obhgationer eUer, intill ett belopp
av femlon miljoner kronor, mot annan säkerhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 §

Riksbanken må förvärva sådana fastigheter, som äro
avsedda för inrymmande av riksbankens kontor samt för Iryckerirörelsen och
papperstillverkningen.

Därjämte
må riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs
inköpa egendom, som är för fordringen ulmätt eUer pantsatt, så ock såsom
betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eUer annan egendom,
dock skaU sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämphgt och, i varie faU,
när det kan ske utan förlust.

Därjämte
må riksbanken, tiU skyddande av fordran, å offenlUg auktion eller fondbörs
eller vid exekutiv försäljning inköpa egendom, som är för fordringen utmätt
eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen
pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så
prövas lämpligt och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27 §

Omedelbart efter varje månads slut skaU upprättas en
översikt, utvisande under särskUda mbriker riksbankens tUlgångar och skulder.
Denna översikt skall därefter ofördröjligen tryckas och med allmänna
tidningarna utdelas.

Därjämte
skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje månad
eller, om sådan dag infaUer på söndag eller helgdag, för nästföregående
söckendag upprättas och i allmänna tidningarna införas uppgift

Därjämte
skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje månad
eller, om sådan dag infaUer på arbetsfri dag, för nästföregående arbetsdag upprättas
och i allmänna tidningama införas uppgift om riksbankens i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

om riksbankens metalliska kassa och i 10 § omförmälda
tiUgångar, utelöpande sedlar samt obegagnade sedelutgivningsrätt.

Föreslagen
lydelse

10 § omförmälda tiUgångar och utelöpande sedlar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksbanken
förvaltas av sju fullmäktige, vilka jämte suppleanter utses på sätt i § 72
regeringsformen samt §§70 och 71 i riksdagsordningen stadgas.

Riksbanken förvaltas enligt 9 kap. 12 § regeringsformen av
sju fuUmäktige.

Fullmäktige
få icke utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt.
Vid sammanträde, som hålles när riket till någon del är ockuperat, skola minst
tre fullmäktige vara närvarande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ledamot
av statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret må ej vara fullmäktig i
riksbanken eUer av fullmäktige utsedd suppleant för chefen för riksbanken.

Statsråd
eUer fuUmäktig i riksgäldskontoret må ej vara fullmäktig i riksbanken eUer
vice chef för riksbanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fullmäktige
i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare; ej heller den, som
står under förinynderskap eller som är i konkurstiUstånd.

FuUmäktig
må ej vara ledamot av styrelse i annan inhemsk bank än sparbank eller
postsparbanken och ej heller i annan utländsk bank än sådan, i vUken staten
genom riksbanken eller annat organ är delägare.

Den som är omyndig eller i konkurstillstånd må ej vara
fullmäktig i riksbanken.

Fullmäktig må ej vara ledamot av slyrelse i annan bank än
sådan utländsk bank, i vUken staten genom riksbanken eller annat organ är
delägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1949:297.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35

Nuvarande lydelse

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även den
av fullmäktige utsedde suppleanten för chefen för riksbanken.

43

Föreslagen lydelse

Vad i denna paragraf stadgas om fuUmäktig gäUer även vice
chefen för riksbanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FuUmäktige
kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emoltaga föreskrifter av
någon annan än riksdagen; och äro fuUmäktige för sina åtgärder i denna
egenskap riksdagen eller dess finansutskott och revisorer aUena redo skyldiga.

FuUmäktige kunna ej i och för sin befattning med
riksbanken emoltaga föreskrifter av någon annan än riksdagen och dess finansutskott
i de fall nämnda utskott äger att sådana å riksdagens vägnar meddela; och äro
fuUmäktige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eUer dess finansutskott
och revisorer allena redo skyldiga.

I fråga om ansvarsfrihet för fuUmäktige beslutar
riksdagen.

Om ansvarighet för fuUmäktig och för den av fullmäktige
utsedde suppleanten för chefen för riksbanken är särskUt stadgat.

38
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

De
föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riksbankens förvaltning,
meddelas av riksdagen i särskUt reglemente.

De
föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riksbankens förvaltning,
meddelas / lag med reglemente för riksbanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft, såvitt angår ändringen i 25 § en
vecka efter den dag, dä lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1975.

Senaste lydelse 1970:280.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 44

15 Förslag tUl

Lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av
fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande
befogenheter under krigsförhållandeii

Härigenom förordnas att lagen (1957:685) angående utövande
av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskonlorel tiUkommande
befogenheter under krigsförhållanden skall upphöra alt gäUa vid utgången av år
1974.

16 Förslag till

Lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för
fullmäktige i

riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Härigenom förordnas all ansvarighetslagen (1936:324) för
fuUmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskonlorel m. fl. skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1974.

17 Förslag tUl

Lag om upphävande av lägen (1897:28 s. 1) med vissa
bestämmelser om

riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken

Härigenom förordnas att lagen (1897:28 s. 1) med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken
skall upphöra alt gälla vid utgången av är 1974.

18 Förslag tiU

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken' dels alt
i 1 kap. 1, 5och 10§§, 2 kap. 4-7 §§, 4 kap. 1 och 4 §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 1,
9, 10 och 13 §§,7 kap. 1-3 §§, 8 kap. 1 §, 12 kap. 3

' Senaste lydelse av 23 kap. 24 § 1969:588

1 kap. 1 § 1969:244 28
kap. 14 § 1964:166

1 kap. 5 § 1969:244 30
kap. 7 § 1973:240

1 kap. 10 § 1969:244 30
kap. 14 § 1969:101 (jfr 1969:102)

4 kap. 1 § 1973:240 31 kap. 1 § 1972:430

5 kap. 6 § 1968:193 36 kap. 24 § 1966:61

6 kap. 1 § 1964:166 45 kap. 18 § 1969:101 (jfr 1969:102) 6kap. 9 §
1958:8 48 kap. 1 § 1968:193

7 kap. 1-3 §§ 1947.616 48 kap. 4 § 1968:193

12 kap. 3 § 1956:230 48 kap. 8 § 1968:193

18 kap. 8 § 1973:240 48 kap. 9 § 1968:193

19 kap. 2 § 1957:299 48 kap. 11 § 1968:193 (jfr 1969:505)

20 kap. 7 I 1971:240 48 kap. 14 § 1968:193

21 kap. 10 § 1972:430 48 kap, 20 § 1968:193.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 45

och 10 §§, 17 kap. 8 §, 18 kap. 8 §, 19 kap. 2 §, 20 kap.
7 §, 21 kap. 10 §, 23 kap. 24 §, 28 kap. 14 §, 30 kap. 7 och 14 §§, 31 kap. 1
§, 36 kap.24 och 25 §§,40 kap. 18 §,45 kap. 18 § samt 48 kap. 1,4,8,9, 11, 14
och 20 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1-4 och 6 §§, 4 kap. 2 §, 7
kap. 4 §, 20 kap. 10 §,22 kap. 8 § och 23 kap. 22 § skaU ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §2

Hovrätt tiUkommer att som Hovrätt tillkommer att som

första domstol upptaga mål om första
domstol upptaga mål om

ansvar eller enskUt anspråk på ansvar eher
enskUt anspråk på

gmnd av ämbetsbrott, som avses i gmnd av
brott som i utövningen

20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av av tjänsten
eUer uppdraget begåtts

domare i aUmän underrätt eUer av domare i
aUmän underrätt eUer

krigsrätt eller av konkursdomare, krigsrätt
eUer av konkursdomare,

inskrivningsdomare eller annan inskrivningsdomare
eller annan

som vid inskrivningsmyndighet som vid
inskrivningsmyndighet

har förordnals att handlägga in- har
förordnats att handlägga in

skrivningsärende, skrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vUka
så föreskrives i lag.

3 kap.

1 §

Konungens domsrätt utövas, på Högsta domstolen är överrätt i

sätt regeringsformen stadgar, av mål, som
fullföljas från hovrätt, högsta domstolen.

2f

Högsta domstolen är överrätt i mål som fuUföljas från
hovrätt.

Att i högsta domstolen talan i visst fall må föras mol
beslut av advokatsamfundets slyrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8
kap. 8§.

3 § '

Högsta domstolen tillkommer Högsta domstolen tUlkommer

att som första domstol upptaga att som första
domstol upptaga

Senaste lydelse 1971:1060. Senaste lydelse 1963:149.
"* Senaste lydelse 1972:218.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av
ämbetsbrott, som avses i 20 kap. I -4 §§ brottsbalken, av justitiekanslern,
riksåklagaren eUer den som utövar något av dessa ämbeten eUer av
hovrätlsdomare eller revisionssekreterare.

Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål,
beträffande vilka så föreskrives i lag.

Föreslagen
lydelse

mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av brott som i
utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd,
regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern, riksåklagaren eUer den
som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller revisionssekreterare.

Högsta
domstolen tillkommer vidare att som första domstol pröva fråga huruvida
justitieråd eller regeringsråd skall skiljas eller avstängas från sin tjänst
eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt
första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 § '

Högsta
domstolen utgöres av

högst tjugotvå justitieråd.

Konungen förordnar ett av justi-tieråden att vara
domstolens ordförande.

Högsta domstolen utgöres av tjugotvå justitieråd eller det
högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Justitieråden skola vara
lagfarna. De fä icke inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringen
förordnar ett av

justitieråden
att vara domstolens

ordförande.

Högsta domstolen skaU vara delad i två eller
flera avdelningar.

Avdelningarna
äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen

Högsta
domstolens ordförande är liUika ordförande på en avdelning. Ordförande på
annan avdelning är del justitieråd som regeringen förordnar.

handlägger.

Högsta domstolens ordförande är tUlika ordförande på en
avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som Konungen
förordnar.

Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna
för viss lidsperiod enligl grunder som högsta domstolen beslutar.

Senaste lydelse 1972:147.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

er

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må
komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om
prövningstiUstånd, som förklarats vUande enligt 54 kap. 11 § första stycket,
avgöres dock av de ledamöter som pröva målet.

Skall
högsta domstolen avgiva yttrande över ansökan, som avses i 26 §
regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre ledamöter.

Avdelning
av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Ej må flera än sju sitta i
rätten. 1 behandhng av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under
högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om
prövningstillstånd, som förklarats vUande enligt 54 kap. 11 § första stycket,
avgöres dock av de ledamöter som pröva målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Domare,
som avses i 1 kap. 2 § eller 2 kap. 3 §, utnämnes av Konungen.
Revisionssekreterare utnämnes eller förordnas av Konungen.

Domare,
som avses i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 §, utnämnes av regeringen.
Revisionssekreterare utnämnes eller förordnas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 kap.

4§«

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är
statsåklagare eUer distriktsåklagare.

Riksåklagaren
är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskUt
anspråk pä grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av
statstjänsteman, som ej är underkastad disciphnär bestraffning, av ledamot av
domstol eUer central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsle-

Riksåklagaren
är dock aUmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mäl om ansvar eUer enskilt
anspråk på gmnd av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts
av statstjänsteman, som ej är underkastad disciphnär bestraffning, av ledamot
av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är stat.s-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1972:147. Senaste lydelse 1969:244.
Senaste lydelse 1965:585.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

man, eller av krigsman, som bestri- tjänsteman, eUer av
krigsman, som

der regementschefs eUer därmed bestrider regementschefs eller där-

hkställd eller högre tjänst. med
hkställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har lalan tiU högsta domstolen fullföljts aUenast av
enskUd part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av
lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mehan
åklagarna meddelas i de för dem gällande inslmklionema.

20
kap. 10 §'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i 8
och 9 §§ stadgals om rätt för målsäganden all väcka åtal eUer överlaga eller i
högre rätt fuUfölja väckt åtal gäller icke i fråga om ämbetsbrott, som avses i
3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket.

Vad i 8
och 9 §§ stadgats om rätt för målsäganden alt väcka åtal eller övertaga eller i
högre rätt fuUfölja väckt åtal gäUer icke i fråga om brott, som avses i 3 kap.
3 § och 7 kap. 4 § andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4
§ andra stycket, må ej väckas av målsäganden, med mindre åtal för brottet äger
rum eUer talan biträdes av åklagaren.

Talan
om enskUt anspråk på grund av brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 §
andra stycket, må ej väckas av målsäganden, med mindre åtal för brottet äger mm
eUer talan biträdes av någon som är behörig att besluta sådant åtal

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fömndersökning
enligt delta kapitel är, om tiUräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej
erforderlig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eUer beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eher andra
stycket. Ej heller är för-

Förundersökning
enligt detta kapitel är, om tUlräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej
erforderhg beträffande brott, för vUkel icke svårare påföljd än böter är
stadgad, eUer beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 § första eUer andra stycket.
Ej heller är för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1965:585.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

undersökning erforderhg i mål om undersökning erforderhg i mål om

ämbetsbrott, som avses i 3 kap. brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7

3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, kap. 4 § andra stycket, med mind-

med mindre arUedning förekom- re anledning förekommer tUl ådö-

mer tiU ådömande av annan på- mande av annan påföhd än böter

följd än böter eller suspension. eUer suspension.

ViU åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning

eiUigt detta kapitel ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

19 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i
rättegångsbalken

Härigenom förordnas att övergångsbestämmelsema tiU lagen
(1972: 147) om ändring i rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. TiU följd härav
skah 24 § regeringsformen, som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring
i regeringsformen' skall upphöra att gälla men skall tillämpas intUl dess
Konungen och riksdagen bestämmer annat, icke tillämpas efter utgången av juni
1972.

Genom lagen upphäves lagen (1946:879) om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring.

Högsta domstolen får bestå av fler än tjugotvå justitieråd
till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter.
Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

Bestämmelserna i 33 kap. 7 § första och tredje styckena
rättegångsbalken om delgivning med ombud gäller även sådant ombud som enligt
paragrafens äldre lydelse har anmälts hos nedre justitierevisionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

20 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 28 § lagen (1946:804) om införande
av nya rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i
riksdagen den 17 februari 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

lagen
den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid
svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada, med
iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande, varom i 1 § nämnda
lag sägs, inom tid, som i 34 kap. 2 § nya rättegångsbalken stadgas; samt

Ulan hinder av nya rättegångsbalken eller vad i denna lag
förordnats skola alltjämt anses som gällande

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk
man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för
kostnad och skada, med iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande,
varom i 1 § nämnda lag sägs, inom lid, som i 34 kap. 2 § nya rättegångsbalken
stadgas;

2 och 3 §§ lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om
riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken;

lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för
utländsk konsul i fråga om vittnesmåls avläggande;

kungl. cirkuläret den 24 augusti 1915 tiU samUiga
underdomstolar och överexekutorer i riket angående utredning i vissa fall om
värdet av tvisteföremål; samt

lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

21 Förslag tiU

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom förordnas att 3 kap. 7 och 10 §§
skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydel. sc 1965:586.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan om
ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av beslut av Konungen i
statsrådet eller riksdagen eller av högsta domstolen, regeringsrätten eller
försäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eller ändrats. Sådan talan
får ej heUer föras med anledning av beslut av lägre myndighet mot vUket talan
fullföjts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller
försäkringsdomstolen utan att beslutet upphävts eller ändrats.

Talan om
ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av beslut av riksdagen eller
regeringen eller av högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen,
om icke beslutet upphävts eUer ändrats. Sådan talan får ej heller föras med
anledning av beslut av lägre myndighet mot vUket talan fullföljts hos regeringen,
högsta domstolen, regeringsrätten eUer försäkringsdomstolen utan att beslutet
upphävts eller ändrats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan om
ersättning enhgt 2 § med anledning av dom eUer beslut av hovrätt, allmän
underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eUer 3
kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga mål om ansvar eller enskilt
anspråk på gmnd av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen
eller beslutet. Motsvarande gäUer i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med
anledning av beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagmm i
rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen statsrådet,
riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten väckes i högsta domstolen.

Talan om
ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen,
regeringsrätten, hovrätt, aUmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol
som enligl 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upplaga
där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen
eUer beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med
anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i
rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller
regeringen väckes i högsta domstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre
bestämmelser gäUer aUtjämt i fråga om ersättningstalan enligt 3 kap. 2 § med
anledning av beslut av Konungen i statsrådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Förslag tiU

Lag om
ändring i lagen (1971:289) om aUmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar,

dels alt i 8 12, 16 och 18 §§ ordet "Konungen"
i olika böjningsformer skall bytas ut mol "regeringen" i motsvarande
form,

dels
att 24 §§ och övergångsbestämmelserna till lagen skaU ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be

slut,

2. besvär över annat beslut i

förvaltningsärende som enhgt lag

eller av riksdagen beslutad författ

ning anföres hos domstolen.

3. mål som avses i 20 § lagen (1936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet alt pröva ansökningar om
resning och återställande av försutten tid finns bestiimmelser i 19 § regeringsformen.

Regeringsrätten prövar

1.
besvär
över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291},

2. besvär över annat beslut i
förvaltningsärende som enhgt lag eUer av riksdagen beslutad författning eller
enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen,

3.
mål som avses i
20 § lagen (1936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om
resning och ålerstäUande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 §
regeringsformen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringsrätten består av högst aderton regeringsråd.
Konungen förordnar ett av regeringsråden att vara domstolens ordförande.

Om regeringsråds tjänstgöring i lagrådet finns
bestämmelser i regeringsformen.

Regeringsrätten
består av aderton regeringsråd eller det högre antal som av särskilda skäl
finnes erforderligt. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara
lagfarna. Regeringsråden får icke inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringsråd
utnämnes av regeringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara
domstolens ordförande.

Om regeringsråds tjänstgöring i lagrådet är särskilt
föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringsrätten
är delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är hka behöriga att
upptaga mål som regeringsrätten handlägger.

Regeringsrättens
ordförande är ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det
regeringsråd som Konungen förordnar.

Om
avdelnings sammansättning vid prövning av mål finns bestämmelser i
regeringsformen. Vid behandhng av fråga om prövnings-tUlstånd skaU tre
regeringsråd deltaga.

Regeringsrättens
ordförande är ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är del
regeringsråd som regeringen förordnar.

På
avdelning dömer fem regeringsråd. Regeringsrätten är dock domför med fyra
regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid behandhng av fråga om
prövnings-tUlslånd skaU tre regeringsråd deltaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övergångsbestämmelserna'

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1909:38 s. 3) om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt, lagen (1967:64) om tillfälhg ökning av regeringsrådens
antal och lagen (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ skall
upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen
(1909:38 S.3) om Kungl. Maj:ls regeringsrätt, lagen (1967:64) om tiUfähig
ökning av regeringsrådens antal och lagen (1970:279) om besvär över beslut av
riksdagens organ Skall upphöra att gälla. Konungen får dock besluta att
kammarrätten i Göteborg ej skall finnas förrän från och med den senare dag
Konungen bestämmer.

Äldre
bestämmeler gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut Som meddelats före
ikraftträdandet. Besvär över beslut, som enhgt äldre bestämmelser anföres hos
kammarrätten, skall efter ikraftträdandet prövas av kammarrätten i Stockholm.
Konungen får dock bestämma att sådana besvär över beslut av myndighet inom
domkretsen för kammarrätten i Göteborg skall prövas av denna kammarrätt.

Regeringsrätten får bestå av fler än aderton regeringsråd
till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter.
Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

' Senaste lydelse 1971:1198. 5 Riksdagen 1974. 1 saml Nr
35

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 2 § första stycket,
en vecka efter den dag, då lagen enhgt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk förfaltningssamhng, och i övrigt den 1 januari 1975.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965:186) om
lagrådet' dels all i 3 och 10 §§ ordet "Konungen"
skall bytas .ut mot "regeringen",

dels att
1 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagrådet
utgöres av en ordinarie och högst två extra avdelningar. Extra avdelning
träder i tjänst endast när Konungen förordnat därom. Sådant förordnande må
meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt betungande.
Konungen bestämmer, när extra avdelnings tjänstgöring skall upphöra.

När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mellan
lagrådets avdelningar på sätt dessa samfäUl bestämma.

Lagrådet
utgöres av en ordinarie och högst två extra avdelningar. / varje avdelning
skola tjänstgöra tre justitieråd och ett regeringsråd. Regeringen äger dock
förordna annan lagfaren person att tjänstgöra i avdelning av lagrådet i
stället för ett av justitieråden. Om det finnes erforderligt, äger regeringen
utse ytterligare en person att deltaga i behandlingen av visst ärende, vars
bedömande kräver särskild fackkunskap.

Extra
avdelning träder i tjänst endast när regeringen förordnat därom. Sådant
förordnande må meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt
betungande. Regeringen bestämmer, när extra avdelnings tjänstgöring skall
upphöra. När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mellan lagrådets
avdelningar på sätt dessa samfällt bestämma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av 10 § 1968:57.

2 Senaste lydelse 1968:57.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 55

24 Förslag tUl

Lag om handläggningen av nådeärenden

Härigenom förordnas följande.

1
§ Nådeärenden
prövas av regeringen i enlighet med vad som föreskrives i 11 kap. 13 § första
stycket regeringsformen.

2
§ Regeringen
kan omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarhgen saknas. 1
annat faU skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från
högsta domstolen eller, när fråga är om mål i vUket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är sista instans, från
regeringsrätten. Den domstol som skaU avgiva sådant yttrande är därvid
beslutför med tre ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

25 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1956:618) om aUmänna
sammankomster'

dels att i 2 och 13 §§ ordet "Konungen" i ohka
böjningsformer skah bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 3 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Utan tUlstånd av polismyndigheten mä allmän sammankomst ej
hållas ä gata, torg, park eller annan plats, som enligt faststäUd stadsplan
eUer byggnadsplan utgör aUmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, å
sådan del av hamnområde som är tUlgänglig för allmänheten eller å allmän väg
eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän
samfärdsel.

Vid prövning huruvida tillstånd Tillstånd får vägras endast om

bör
meddelas, skall beaktas vikten det är nödvändigt med hänsyn till ur
allmän synpunkt av att försam- trafik eller allmän ordning. Ungsfriheten
upprätthålles.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 § en vecka efter
den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
förfaltningssamhng, och i övrigt den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av 13 § 1971:615.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 56

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk

vård i
vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU'

dels att i 2, 4, 5, 29, 32 och 38 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skaU bytas ul mot
"regeringen" i motsvarande form,

dels att 28 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Ulskrivningsnämnd beslår av Ulskrivningsnämnd består av

lagfaren ordförande som bör vara lagfaren ordförande som
är eller

eller ha varit innehavare av ordi- varit innehavare av ordinarie do-

narie domarljänsl, en läkare som martjänsl, en läkare som bör vara

bör vara särskilt kunnig i psykiatri särskUt kunnig i psykiatri och en

och en person med erfarenhet i person med erfarenhet i allmänna

allmänna värv. värv.

Psykiatriska nämnden beslår av lagfaren ordförande som är
eller varit innehavare av ordinarie domarljänsl, två läkare som äro särskilt
kunniga i psykiatri och två personer med erfarenhet i allmänna värv.

För ledamot av ulskrivningsnämnd eUer psykiatriska nämnden
finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även
suppleant.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt

utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda*'

dels alt i 6, 8, 10, 13, 16, 18, 20, 50 och 59 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"regeringen" i motsvarande form,

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 4 § 1971:638 32 § 1973:129 38 §
1969:212. Senaste lydelse av 10 § 1971:639 20 § 1973:130 50 § 1971:639.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Beslutsnämnd består av lag- Beslulsnämnd beslår av lag

faren ordförande som bör vara faren
ordförande som är eller varit

eUer ha varit innehavare av ordi- innehavare
av ordinarie domar-

narie domarljänsl samt ytterligare tjänst
samt ytterligare två eUer

två eller fyra ledamöter, som skaU fyra
ledamöter, som skaU vara

vara ledamöter eller suppleanter i ledamöter
eUer suppleanter i sty-

styrelsen för omsorger om psy- relsen för
omsorger om psykiskt

kiskl utvecklingsstörda, om utveckhngsstörda,
om regeringen

Konungen ej medger annat. Sär- ej medger
annat. Särskolchef,

skolchef, vårdchef eller överiäkare vårdchef
eUer överiäkare hos sty-

hos styrelsen för omsorger om relsen för
omsorger om psykiskt

psykiskt utvecklinsstörda får ej utvecklingsstörda
får ej vara leda

vara ledamot av nämnden. mot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eUer flera
suppleanter.

Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan
tUlfällig ersättare utses.

Bestämmelsema om ledamot gäller även suppleant och tillfäUig

ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

28 Förslag tiU

Lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231)

Härigenom förordnas i fråga om smittskyddslagen (1968:231)
dels att i 4, 11, 30-32 och 34 §§ ordet "Konungen"
i ohka böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form, dels att 7, 14, 21 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§i

Lider någon av aUmänfarlig sjukdom eller för han smitta
därav är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eller
motsvarande läkare låta intaga sig för vård på sådant sjukhus eUer sådan
tUlfäUig sjukvårdslokal som avses i sjukvårdslagen eller som drives av staten,
om han med hänsyn liU faran för smittans spridning icke kan behandlas i öppen
vård.

Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare
som avses i första stycket meddela erforderliga föreskrifter om isolering och
om inskränkning i hans verksamhet.

'Senaste lydelse 1972:667.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
första och andra styckena sägs gäller även den som av läkare misstankes hda
av allmänfarUg sjukdom eUer föra smitta därav.

Beslut av
läkare enligt denna

paragraf skall underställas hälso

vårdsnämnden, om det begäres av

den beslutet rör. Denne skah av

läkaren upplysas om sin rätt tUl

sådan prövning. Läkarens beslut

länder tiU efterrättelse lUl dess

hälsovårdsnämnden förordnar

annorlunda. Nämnden får också självmant pröva beslut som
läkare meddelat enhgt denna paragraf.

Beslut av
läkare enligt denna paragraf skaU underställas hälsovårdsnämnden såvitt gäller
föreskrifter i samband med behandling i öppen vård och länsrätten såvitt
gäller intagning på sjukvårdsanstalt, om det begäres av den beslutet rör.
Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens
beslut länder tUl efterrättelse tUl dess hälsovårdsnämnden eller länsrätten
förordnar annorlunda. Hälsovårdsnämnden får självmant pröva beslut som
läkare meddelat enligt denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlåter
någon att följa anmaning enhgt 13 § kan länsstyrelsen i det län där han
vistas besluta att han skaU instäUas hos läkare för undersökning eller
behandhng eUer, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida
smitta, att han skaU intagas på sjukhus som avses i 13 §. Kan det skäligen
antagas, att anmaning icke skuUe efterföljas, får sådant beslut meddelas utan
att anmaning skett.

Om
länsstyrelsens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren meddela
beslut som avses i första stycket. Sådant beslut skall omedelbart underställas
länsstyrelsens prövning men länder tUl efterrättelse tiU dess länsstyrelsen
förordnar annorlunda.

Underlåter
någon att följa anmaning enligt 13 § kan länsstyrelsen i det län där han
vistas besluta att han skaU instäUas hos läkare för undersökning eller
behandhng eUer, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida
smitta, länsrätten besluta att han skall intagas på sjukhus som avses i 13 §.
Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skulle efterföljas, får beslut som
nu sagts meddelas utan att anmaning skett.

Om
länsstyrelsens eller länsrättens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan
länsläkaren meddela beslut som avses i första stycket. Sådant beslut skall
omedelbart underställas prövning av myndighet som sägs där men länder tUl
efterrättelse lUl dess myndigheten förordnar annorlunda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Senaste lydelse 1970:48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vad i denna paragraf föreskrives om länsstyrelse skaU i
kommun som ej liUhör landstingskommun gäUa hälsovårdsnämnd, när fråga är om
inställelse hos läkare för undersökning eller behandling. Vad som sagts nu
gäUer dock ej Gotlands kommun.

Föreslagen
lydelse

Vad i denna paragraf föreskrives om länsstyrelse skaU i
kommun som ej lUlhör landstingskommun gälla hälsovårdsnämnd. Vad som sagts nu
gäller dock ej Gotlands kommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om
utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eUer 16 § meddelas av Överläkaren
eUer motsvarande läkare. Talan mol beslut varigenom någon förvägrats att lämna
sjukvårdsanstalten föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut om
utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eUer 16 § meddelas av överläkaren
eller motsvarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats att
lämna sjukvårdsanstalten föres hos länsrätten genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mol hälsovårdsnämnds beslut enligt denna lag föres
hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses 17, 10, 14,
15 eller 21 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

1 övrigt
föres talan mot länsstyrelses beslut enhgt denna lag hos Konungen genom
besvär.

Hälsovårdsnämnds,
länsstyrelses och kammarrätts beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse om
ej annorlunda förordnas.

Talan mot
hälsovårdsnämnds beslut om intagning på sjukvårdsanstalt enligt 7 § föres hos
länsrätten genom besvär Mot annat beslut erUigt denna lag av hälsovårdsnämnd
föres talan hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot
länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 10, 14 eller 15 § föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

1 övrigt
föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom
besvär.

Hälsovårdsnämnds,
länsstyrelses, länsrätts och kammarrätts beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelsen
i 33 § andra stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om talan
mol länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.

3 Senaste lydelse 1971:642.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 60

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och
länsrätt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1971:52) om
skatterätt och länsrätt

dels att i 5, 7, 8 och 14 §§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§'

Vid länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en-

hgt bamavårdslagen (1960:97), la- ligt bamavårdslagen
(1960:97), la

gen (1954:579) om nykterhets- gen (1954:579) om nykterhels-

vård och utlänningslagen (1954: vård, utlänningslagen (1954:193)

193) i den utsträckning som är och smittskyddslagen (1968:231)

föreskrivet i dessa lagar samt mål i den utsträckning som är föreskri-

enligl 21 kap. föräldrabalken. vet i
dessa lagar samt mål enligt 21

kap. föräldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort,
trafikkort eller Iraktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt
gäller utländskt körkort, mål om varning eUer vägran att godkänna körkortet,
allt enligt vad därom är särskUt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen
(1971:52) om

skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas att i 5, 7, 8 och 14 §§ lagen
(1971:52) om skallerätt och länsrätt i den lydelse dessa paragrafer erhåUit
genom lagen (1973:1108) om ändring i nyssnämnda lag ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den I juli 1975, dock att lagen
skaU gälla redan från och med den 1 januari 1975 i fråga om åtgärder som
erfordras för lagens tUlämpning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1972:750 (jfr 1972:754).

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35

31 Förslag tiU

Lag om
upphävande av ansvarighetslagen den 10 febmari 1810 för statsrådets ledamöter,
föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål

Härigenom förordnas att ansvarighetslagen den 10 februari
1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål
skaU upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

32 Förslag till

Lag om skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer
vissa handlingar

m. m.

Härigenom förordnas följande.

1
§ Statlig
myndighet skall på begäran tUlhandahålla riksdagens revisorer de aUmänna
handlingar, uppgifter och yttranden som revisorerna anser sig behöva för sin
granskning. 1 fråga om handling eller uppgift som erUigt vad därom är föreskrivet
skall hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner särskUda skäl
föreligga, hänskjuta begäran från revisorerna tUl regeringens avgörande.

2
§ Kommun som
har tagit emot statsmedel som bistånd tUl viss verksamhet skaU på begäran
tUlhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, uppgifter och
yttranden som revisorerna anser sig behöva för granskning av verksamheten. 1
fråga om handling eller uppgift som enligl vad därom är föreskrivet skall
hållas hemlig äger 1 § andra punkten motsvarande tiUämpning.

Vad
som sägs i första stycket om kommun skall gälla också
landstingskommun, kyrkhg kommun och kommunalförbund.

3 § Har annan än som avses i 2 § tagit emot statsmedel
som bistånd till

viss verksamhet, skaU den som har tagit emot medlen på begäran

tUlhandahålla riksdagens revisorer de handhngar, uppgifter och yttranden

som behövs för granskning av verksamheten. Revisorerna kan vid vite

förelägga den som har tagit emot medlen att fullgöra sin skyldighet.

Första
stycket äger ej tUlämpning på utländsk institution eller
sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 62

Utdrag ur protokoUet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 februari 1974.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena ANDERSSON,
statsråden STRÄNG, ASPLING, LUNDKVIST, GEUER, NORLING, LIDBOM, GUSTAFSSON,
LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
följdlagstiftning till den nya regeringsformen och den nya riksdagsordningen
och anför.

1 Inledning

Den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningen
(RO) som antogs som vUande av 1973 ärs vårriksdag (prop. 1973:90, KU 1973: 26,
rskr 265) och som antagits slutligt under pågående riksdag (KU 1 974: 8, rskr
19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja tillämpas den 1 januari 1975.
Samtidigt skall de vid samma tUlfällen antagna följdändringarna i
successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja tUlämpas.

Den grundlagsreform som genomförts i och med antagandet av
den nya RF och den nya RO medför inte någon omvälvning i det konstitutionella
normsystemet. 1 stor utsträckning innebär reformen endast att den skrivna
författningen bringas till överensstämmelse med statsskicket sådant det
faktiskt har utbUdat sig under 1900-talet. SärskUt den centrala grundlagen, RF,
har emellertid ett rikt förgrenat nät av förbindelser över tUl annan lagstiftning.
Det är därför lättförklariigt att en grundlagsreform, även med den begränsade
innebörd som jag angav nyss, gör en ganska omfattande följdlagstiftning och
annan normgivning nödvändig.

Den nya författningen bygger på förslag av
grundlagberedningen i betänkandet (SOU 1972:15) Ny regeringsform, Ny
riksdagsordning. Gmndlagberedningen avlämnade också ett betänkande (SOU
1972:16) med förslag till följd författningar. Betänkandet upptar 23 förslag
eller utkast tUl nya lagar, till ändringar i gällande lagar och tUl upphävande
av lagar.

'Ledamöter vid den tidpunkt då betänkandet avlämnades:
landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagslodamötcrna Arne Gadd, Allan
Hernelius ocli Hilding Johansson, förutvarande riksdagsledamoten, redaktören
Birger Lundström, riksdagsledamoten Georg Pettersson och förutvarande
riksdagsledamoten, f. d. professorn Sten Wahlund.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 63

Beredningens betänkande med förslag till
följdförfattningar remitterades för yttrande tUl högsta domstolens ledamöter,
regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern, riksåklagaren, Svea hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren,
riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus samt Norrbottens län, 1965 års valtekniska utredning,
ämbetsansvarskommittén, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén,
riksdagens ombudsmän, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret, riksdagens revisorer. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund. Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation. Statstjänstemännens riksförbund och
Sveriges akademikers centralorganisation. Remissinstansema behandlade förslaget
tiU följdförfattningar gemensamt med beredningens huvudförslag.

Frågor om annan föhdlagstiftning än den som gäller
successionsordningen och tryckfrihetsförordningen har inte behandlats av
statsmakterna i samband med att besluten fattades om den nya RF och den nya RO.
På grundval av beredningens betänkande och remissytttrandena över detta har
emellertid inom justitiedepartementet utarbetats förslag till föhdlagstiftning
till den nya RF och den nya RO. 1 några fall saknar förslagen motsvarighet i
beredningens betänkande. Sammanlagt föreligger nu 32 förslag tUl helt nya lagar
eller till ändring eller upphävande av gäUande lagar. Förslagen berör skUda
delar av den nya RF och RO. Färdigställandet av dem är att se som en första
etapp i arbetet på följdförfattningar som led i grundlagsreformen.

2 Uppläggningen av följdarbetet till grundlagsreformen

Av det nyss sagda framgår att arbetet med
följdförfattningar inte är avslutat i och med att förevarande förslag läggs
fram. Andra följdförfattningar får utarbetas i ett senare skede. Till denna
kategori hör främst lagar och lagändringar som har samband med reglema i nya RF
om normgivningsmaktens fördelning. RF bygger på förutsättningen att en
betydande del av regeringens befogenhet att besluta författningar
förordningar kommer att grunda sig på normgivningsdelegation från riksdagens
sida. Detta gäller bl. a. viss normgivning inom det område som f. n. anses
falla under Kungl. Maj:ts kompetens i fråga om den s. k. ekonomiska
lagstiftningen. Jag kan här hänvisa tiU 8 kap. 79 §§ i den nya RF och tUl prop.
1973:90 s. 134 och 201. Delegation av riksdagen tUlkommande
normgivningskompetens är i princip okänd för 1809 års RF. Utarbetandet av
förslag till delegationsregler kräver en noggrann genomgång av olika sakområden
inom de berörda departementen. Därvid får också övervägas vilken lagteknisk
metod som är den lämpliga för utformningen av regler om överiåtelse av
normgivningskompetens till regeringen.

Övervägandena angående behovet av bemyndiganden tUl
regeringen att

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 64

besluta förordningar inom riksdagens primära lagområde
gäller också föreskrifter om tullar på införsel av vara och föreskrifter om
avgifter som inte faller under regeringens direktkompetens. lag hänvisar tUl 8
kap. 9 § i den nya RF. En annan delegationsmöjlighel framgår av 8 kap. 6 § RF.
Enhgt denna paragraf kan riksdagen tUl finans- och skatteutskotten delegera
viss rätt all under riksdagens ferier besluta om skattesatsen m. m. beträffande
indirekta skatter. Frågan huruvida denna möjlighet skaU utnyttjas övervägs inom
finansdepartementet, Uksom frågoma om delegation av rätt att besluta om tullar
och avgifter. Också i andra fall, t. ex. i fråga om delegation av rätt att
besluta om avgifter, kommer förslag till följdlagstiftning att utarbetas inom
andra departement än justitiedepartementet. Såvitt gäller finansdepartementet
kan jag som ytterligare exempel nämna förslag tUl bestämmelser om grunder för
förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.

Vissa till följd av grundlagsreformen nödvändiga
följdändringar i den tjänstemannarättsliga lagstiftningen (se prop. 1973:90 s.
391 och 441, jfr s. 267 och 424) är för sin lösning beroende av
stäUningstagande tUl ämbetsansvarskommitténs förslag (SOU 1969:20 och 1972:1)
tiU nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer. Kommitténs förslag är
ännu föremål för övervägande inom justitiedepartementet. Den ifrågavarande
föhdlagstiftningen får därför t. v. anstå. Bl. a. på gmnd härav har jag avstått
frän att nu lägga fram förslag till ändringar i statstjänstemannalagen
(1965:274). Härigenom erhålls också rådrum att i samverkan med övriga
departement närmare överväga vilka bestämmelser som behövs i denna lag och i
lagen (1965:275) om tjänstemän hos kommuner m. fl. om utlännings tillträde till
svensk offenthg tjänst.

Regleringen i den nya RF och den nya RO påkallar en
översyn av författningar som gäller skilda riksdagsorgan. Det ankommer på
riksdagen att låta utarbeta behövliga följdändringar.

Hittills har jag uppehållit mig vid sådana följdändringar
som bör genomföras särskUt för sig inför den nya RF:s och RO:s genomförande. 1
åtskilliga fall får emeUertid den behövliga anpassningen av gällande
författningar anstå tiU dess författningen av annan orsak skaU ändras eller tUl
annan lämphg tidpunkt. Det kan sålunda uppenbarligen inte komma i fråga att
före den 1 januari 1975 anpassa terminologin i samtliga gällande lagar och
andra författningar tUl den nya RF, t. ex. beträffande utbytet av uttrycken
"Konungen" och "Kungl. Maj:t" mot benämningen
"regeringen". Inte heller är det genomförbart att före denna dag
arbeta över hela författningsbeståndet så att det kommer att passa in i de
kategorier för normgivning som anges i den nya RF. Dessa problem är beaktade i
övergångsbestämmelserna till den nya RF och den nya RO. Enligt punkt 7 i
övergångsbestämmelsema tUl RF skaU bestämmelser i äldre lag eller annan
författning om "Konungen" eUer "Kungl. Maj:t" i aUmänhet
gälla "regeringen" sedan bestämmelserna i den nya RF har börjat
tillämpas. 1 punkt 6 i samma övergångsbestämmelser föreskrivs att äldre författning
eUer föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har kommit
till i den ordning som skulle ha iakttagits vid

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 65

tiUämpning av den nya RF och alt bemyndigande som har
beslutals av konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam får
utnyttjas t. v. även sedan den nya RF har börjat tUlämpas. Jag kan vidare
hänvisa till punkt 7 andra stycket och punkt 8 i övergångsbestämmelserna till
RF samt till punkt 7 i övergångsbestämmelserna tUl RO. Jag vill tillägga att
det givetvis är önskvärt att äldre författningar så snart som möjligt inordnas
i den nya RF:s terminologi och systematik. Arbetet härpå får emellertid, som
jag nyss nämnde, bedrivas successivt.

Slutligen vill jag upplysningsvis nämna all följdarbetet tiU
grundlagsreformen givetvis också omfattar nya regeringsförfattningar och ändringar
i äldre, av Kungl. Maj:t beslutade författningar. 1 flertalet fall torde dessa
förfaltningsbeslut komma all grundas på följdlagstiftning tiU den nya RF och
den nya RO. 1 planerna ingår också att utarbeta nya föreskrifter för arbetet
inom regeringskansliet, såsom i fråga om utformning av och underskrifter på
protokoU och expeditioner.

3 Vissa gemensamma frågor

3.1 Utbyte av ordet "Konungen" mot ordet
"regeringen"

Enligt den nya RF tiUkommer regeringsmakten regeringen,
dvs. statsråden som kollektiv, och inte längre konungen i statsrådet. Som jag
nämnde i det föregående är det tiU följd av punkt 7 i övergångsbestämmelserna
tUl den nya RF inte nödvändigt att omedelbart förändra terminologin i gällande
lagar och andra författningar. 1 den mån andra ändringar skah företas i en lag
bör emeUertid efter hand den äldre beteckningen för regeringsorganet bytas ut
mot den nya. Denna ändring har i samtliga förekommande fall genomförts i de nu
framlagda lagförslagen.

3.2 Bestämmelser om ikraftträdande

Grundlagberedningen har genomgående som huvudregel
föreslagit att följdlagstiftningen skall träda i kraft vid ingången av året
efter det under vilket den nya RF har antagits slutligt, dvs. samtidigt som den
nya RF och RO i allmänhet börjar tillämpas. Jag föreslär i överensstämmelse
härmed att den följdlagstiftning som nu har utarbetats skall träda i kraft den
1 januari 1975. 1 fråga om vissa nya bestämmelser föreslås emellertid att de
skaU träda i kraft omedelbart.

Jag viU i sammanhanget framhålla att det torde vara
nödvändigt att tämhgen omgående efter det andra grundlagsbeslutet besluta om
ändringar i vallagen (1972:620). Vissa av de nya bestämmelserna i denna
aktualiseras nämligen redan vid ett nyval som äger rum efter det att det
slutliga beslutet i grundlagsfrågan har fattats, även om nyvalet hålls före det
följande årsskiftet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 66

4 Motivering till framlagda lagförslag

4.1 Förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620)

Den nya RF och den nya RO gör åtskilliga ändringar i
vaUagen nödvändiga. De viktigaste gäller överföringen av mandatfördelningsreglerna
för riksdagsval från grundlag tiU vallag, sänkningen av rösträttsåldern och
flyttningen av valbesvärsprövningen från regeringsrätten till riksdagens
valprövningsnämnd. 1 samband med grundlagsreformen förutsattes också att
bestämmelser som i materiellt hänseende reglerar valbesvärsprövningen skuUe
införas i vallagen. Grundlagberedningen har utarbetat utkast tUl nya vallagsbestämmelser.
Därvid har beredningen utgått från det förslag tUl ny vallag som framlades i en
inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1971:24) och som
sedermera kom att läggas till grund för den av riksdagen 1972 antagna vallagen
(prop. 1972:105, KU 1972:49, rskr 1972:269, SFS 1972:620). De med
författningsreformen sammanhängande följdändringar i vallagen som föreslås i
det följande bygger i aUmänhet på beredningens förslag.

1 detta sammanhang har jag emellertid funnit det lämpligt
att föreslå även vissa ändringar i vallagen som inte har samband med grundlagsreformen.
Bland dessa förslag kan nämnas ett som syftar till att stärka skyddet mot
registrering av partibeteckning som av väljarna kan förväxlas med beteckning
för ett tidigare registrerat parti.

De skilda
ändringsförslagen kommenteras lämpligen i anslutning tUl de paragrafer i
vallagen som berörs av ändringarna. Jag vill emellertid här ta upp ett par
frågor som har aktualiserats i ärendet men som erUigt min mening inte bör
föranleda lagändringar nu.

Riksskatteverket
(RSV) har i sitt remissyttrande fört fram tanken att allmän röstlängd
obligatoriskt skall upprättas endast är då ordinarie riksdagsval äger rum.
MeUanliggande är skulle allmän röstlängd inte upprättas annat än när extra val
till riksdagen skall hållas eller när röstlängd annars skall användas. Särskild
röstlängd, som upptar svenska medborgare som är bosatta utomlands men som har
och vill utöva rösträtt vid riksdagsval, skuUe emellertid som hittUls
framställas årligen. Reformen skulle enligt RSV medföra en besparing på 400 000
kr. per treårsperiod med endast ordinarie val. Den skulle också leda tUl att
kvalifikationsdagen för röstlängd som används vid extra val kunde förläggas
närmare valdagen än enligt gällande regler.

Enligl min
mening kan det ifrågasättas om man bör tynga myndighetema med ytterligare
uppgifter som led i förberedelserna inför ett extra val till riksdagen. 1
sammanhanget är att beakta att riksdagen i samband med behandlingen av
förslaget till vallag avvisade tanken på att tiden för utsändande av röstkort,
vilka upprättas med ledning av den vid valet gällande röstlängden, skuUe
förkortas vid extra val; enligt 7 kap. 2 § vallagen skall röstkort både vid
ordinarie och extra val sålunda sändas tUl de röstberättigade senast 30 dagar
före valdagen (KU 1972:49 s. 28). RSV:s förslag skulle vidare leda till
svårigheter att samordna allmän och särskild röstlängd. Under alla
förhållanden måste, som RSV också

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 67

framhåUer, ett ställningstagande tiU förslaget föregås av
en särskUd utredning av förslagets konsekvenser. Frågan om en utvidgning av
utlandssvenskarnas rösträtt övervägs f. n. inom 1965 års valtekniska utredning
(se Ju 1973:12). Därvid aktualiseras också spörsmålet om vilka regler som skall
gäUa angående särskild röstlängd. Enligt min mening bör en närmare prövning av
frågan om vid vilka tUlfällen röstlängd skaU framställas anstå till dess
valtekniska utredningens förslag om utlandssvenskamas rösträtt förehgger. Jag
är alltså inte nu beredd att föreslå några ändringar i förhållande till vad som
f. n. gäller.

Grundlagberedningen har föreslagit att de frister, som
gäller för valförberedelser, i flera fall skall förkortas när fråga är om extra
val till riksdagen. Förslaget är föranlett av beredningens ståndpunkt att
endast två månader mot f. n. ca 2 1/2 månader skulle förflyta från
förordnande om extra val fram tUl valdagen. Beredningen har som utgångspunkt
för sitt förslag angående valförberedelsema tagit de frister som angavs i promemorian
(Ds Ju 1971:24) med förslag tiU ny vallag.

Riksdagens beslut om ny vaUag innebar att flera av
fristerna för val förberedelser förlängdes i förhåUande tUl vad som föreslogs i
vallagspromemorian (KU 1972:49 s. 28). Enligt vallagen gäller inte kortare
frister vid nyval än vid ordinarie val. Ä andra sidan innebär den nya RF (3
kap. 4 § och 6 kap. 3 §) att tiden för anordnande av extra val förlängs från de
av beredningen föreslagna två månaderna tUl tre månader. Också om man jämför
med gällande rätt, leder tremånadersfristen till en förlängning av den tid som
kan stå till förfogande för förberedelser inför ett extra val, nämhgen med
närmare 14 dagar. Under sådana omständigheter saknas skäl att med anledning av
den nya RF föreslå förkortningar, avseende extra val, av de i vallagen angivna
fristerna för valförberedelser.

Inom RSV
pågår utredning i syfte att med utgångspunkt i de erfarenheter som har vunnits
vid 1973 års val åstadkomma förenklingar och förbättringar i valförfarandet. 1
skrivelse tUl Kungl. Maj:t den 19 december 1973 har RSV framhållit att de
synpunkter som dittills framkommit ger anledning att överväga vissa ändringar i
vallagen. Pressens samarbetsnämnd har vidare i skrivelse den 15 januari 1974
berört vissa frågor, såsom vallokalernas öppethållande m. m., som enligt
nämndens mening aktualiserats av 1973 års val. Kristen Demokratisk Samhng har i
skrivelse som kom in till justitiedepartementet den 25 januari 1974 anlagt
synpunkter och framfört förslag i fråga om central distribution av valsedlar
och tillhandahållandet av valsedlar i lokaler, bl. a. postanstalter, där
röstning äger rum. Enligt min mening bör den utredning som pågår inom RSV
slutföras innan de frågor som aktualiserats i de nämnda skrivelserna tas upp
tiU övervägande. Härigenom ges möjligheter tUl en samlad bedömning av behovet
av ändringar som en följd av erfarenheterna från 1973 års val. 1 fråga om
rösträkningen i vallokal förordar jag emellertid på förslag av RSV att en
ändring genomförs redan nu (jfr under 13 kap. 6 § i det följande).

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 68

1 kap. 2 §

1 andra stycket i denna paragraf föreskrivs nu att
centrala valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för
tiUämpningen av vallagen. Det är emellertid knappast förerUigt med
bestämmelserna i 8 kap. 13 § i den nya RF alt riksdagen med förbigående av
regeringen överlåter ål en förvaltningsmyndighet att meddela
verkställighetsföre-skrifler tUl lag. Centrala valmyndighetens kompetens i
detta hänseende får i stället grundas på ett bemyndigande från regeringen.
Regeringen kan direkt med stöd av nämnda lagrum i RF besluta om sådant bemyndigande.
Av dessa skäl bör paragrafens andra stycke utgå.

1 kap. 3 §

F. n. gäller att Kungl. Maj:t bestämmer vilken dag som
skaU vara valdag vid val liU riksdagen som inte är ordinarie. Regeln avser både
nyval och omval. Nyval beslutas enligl 1809 års RF av Kungl. Maj:t på begäran
av slatsministem. EnUgt den nya RF skaU, med en ny term, extra val tiU
riksdagen hållas, förutom efter regeringens beslut, när förslag från talmannen
tUl ny statsminister fyra gånger i rad har förkastats av riksdagen, och i så
faU utan att särskUt förordnande om valet behöver meddelas (6 kap. 3 §). Som
beredningen har föreslagit bör i det senare fallet talmannen bestämma vilken
söndag valet skaU äga rum. Talmannen bör därvid samråda med centrala
valmyndigheten. Liksom nu bör det vara regeringens sak att bestämma tidpunkten
både för extra val, som regeringen själv har förordnat om, och för omval till
riksdagen. Andra stycket i paragrafen föreslås bli avfattat i enlighet härmed.
Bestämmelsen om lidpunkten för val av landstingsman eller kommunfullmäktige som
inte omfattar hela riket bör därvid brytas ul ur andra stycket och bUda ett
nytt tredje stycke.

Beredningen har föreslagit att i vaUagen skulle föras in
en bestämmelse enhgt vilken det åligger talmannen att, om extra val skaU hållas
enligt 6 kap. 3 § RF, ofördröjhgen underrätta regeringen och centrala valmyndigheten
därom. För min del kan jag emellertid inte finna att en sådan bestämmelse
behövs.

2 kap. 3 §

Centrala valmyndigheten fastställer antalet fasta
valkretsmandat i varje valkrets på grundval av en beräkning av förhållandet
meUan antalet röstberättigade i valkretsen och antalet röstberättigade i hela
riket. Den nya RF innebär att rösträttsåldern sänks till 18 år och att
rösträtten inträder den dag denna ålder uppnås. TUl följd härav bör vid den
beräkning som hgger tiU gmnd för fördelningen av de fasta valkretsmandaten
mellan valkretsarna såsom röstberättigad anses medborgare som har fyllt eUer senare
under kalenderåret fyUer 18 år och som inte är Omyndigförklarad. Förevarande
paragraf föresläs bh ändrad i enhghet härmed.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 69

2 kap. 4 §, 3 kap. 6 §, 5 kap. 11 § och 6 kap. 10 §

F. n. förs talan mol beslut, varigenom utgången av val har
fastställts, hos regeringsrätten. Enhgt 3 kap. 11 § i den nya RF skah val tiU
riksdagen i stället överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd. Vid tiUkomsten
av bestämmelsen förutsattes (prop. 1973:90 s. 256) att valprövningsnämnden
skall handlägga även besvär över val av landstingsmän och kommunfuUmäktige.
Ändrade bestämmelser om vUken myndighet som skall pröva besvär över val och
förrättning som grundas på valet Töreslås i 15 kap. 4 §. TiU dessa bestämmelser
återkommer jag i det följande.

Enligl vallagen skaU emeUertid i flera fall lalan mot
beslut, som gäUer annat än att faststäUa utgången av val eller av förrättning
för utseende av efterträdare tUl ledamot eller av ersättare (suppleant), föras
hos regeringsrätten. Sålunda skaU besvär föras hos regeringsrätten enhgt 2
kap. 4 § över beslut av centrala valmyndigheten om fördelningen av de fasta
valkretsmandaten mellan riksdagsvalkretsarna, enligt 5 kap. 11 § över beslut av
samma myndighet i ärende om registrering av partibeteckning eller anmälan av kandidater
och enhgt 6 kap. 10 § över beslut av myndigheten i ärende om tUlhandahåUande av
valsedlar m. m. Regeringsrätten utgör också slutinstans i ärende om indelning
i valdistrikt. 1 sådant ärende är emellertid enUgt 3 kap. 6 § kammarrätten
andra instans efter länsstyrelsen.

En huvudtanke bakom förslaget all inrätta en
valprövningsnämnd är alt nämnden skall få en sammansättning som gör den
speciellt lämpad att pröva frågor om valbesvär. Enhgt min mening bör nämndens
särskUda sammansättning vara en tUlgång också vid prövning av andra ärenden som
gäller tiUämpning av vallagen. Över huvud taget förefaller det naturligast och
mest konsekvent att valprövningsnämnden får överta besvärsprövningen enligt
vallagen i samtliga de faU där denna f. n. ligger hos förvaltningsdomstol Också
intresset av enhetlighet i bedömningarna talar för en sådan reform. Jag
föreslär därför att besvärstalan enligt de nyss angivna lagmmmen i vallagen
skall föras hos valprövningsnämnden. Förslaget innebär att kammarrätten inte
längre kommer att utgöra meUaninstans i ärende om indelning i valdistrikt.

4 kap. 2 § och 8 § första stycket

Som jag nämnde nyss förvärvar enligl den nya RF en person
rösträtt den dag då han fyller 18 år. 1 röstlängden skall upptas de som redan
har rösträtt eUer som får rösträtt någon gång under röstlängdens gUtighetstid.
Som närmare framgår under 4 kap. 7 § föreslär jag bestämmelser som innebär att
röstlängden skall gäUa fr. o. m. den 1 september ett år t. o. m. den 31 augusti
följande år. Med hänsyn härtUl bör i 4 kap. 2 § första stycket, såvitt gäller
ålderskravet, föreskrivas att var och en som den 1 juni har fyllt eUer före den
1 september under kalenderåret i fråga fyller 17 år skaU tas upp i allmän
röstlängd. 1 fråga om den som den 1

6 Riksdagen 1974. I saml. Nr 35

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 70

september det år då röstlängden upprättas inte har fyllt
18 år måste i röstlängden särskUt markeras vilken dag han uppnår 18 års ålder
och aUtså bhr röstberättigad. Tredje stycket i paragrafen föreslås bh ändrat i
enlighet härmed. En följdändring bör göras i 8 § första stycket.

4 kap. 7 och 19 §§

Enligt dessa paragrafer i deras nuvarande lydelse länder
röstlängd till efterrättelse så snart den har underskrivits av länsstyrelsen
eller försetts med bevis av lokala skaltemyndigheten om att anmärkning inte har
framstäUts. Röstlängd kommer som följd härav i aUmänhet att gälla senast fr. o.
m. den 23 juh. 1 7 kap. 2 § föreskrivs att röstkort skaU sändas tUl de
röstberättigade senast 30 dagar före valdagen. Av 7 kap. 1 § framgår att röstkorlen
skaU grundas på gäUande röstlängd, varmed förstås den röstlängd som länder tUl
efterrättelse vid valet. RSV har i sitt remissyttrande fäst uppmärksamheten på
att de nu återgivna reglerna inte går att förena för det fall att extra val
äger mm kort efter det att röstlängderna har faststäUts. Fastän saken har ringa
praktisk betydelse, anser jag att en korrigering av bestämmelserna bör vidtas.
Jag föreslår att ny röstlängd skah lända tUl efterrättelse först i fråga om val
som äger rum efter utgången av augusti. Därmed bhr det aUtid möjhgt att i tid
sända ut röstkort som bygger på faststäUd, vid valet gäUande röstlängd. Också
från andra synpunkter är det tUl fördel att röstlängdernas giltighetstid är
fixerad i vallagen tUl viss tid Gfr bl. a. 4 kap. 2 §). Av nu anförda skäl bör
4 kap. 7 och 19 §§ få ändrad lydelse.

4 kap. 11 och 12 §§

Enligt 3 kap. 2 § i den nya RF skall i lag finnas
bestämmelser om rösträtt för svensk medborgare som inte är bosatt i riket; den
som inte har fyUt 18 år och den som är omyndigförklarad har dock aldrig
rösträtt. Villkoren för att utlandssvensk skaU ha rösträtt bör anges i
vallagen.

Enhgt 4
kap. 12 § vaUagen i dess gäUande lydelse är det en förutsättning för att den
som inte är kyrkobokförd i Sverige skall upptas i särskUd röstlängd och därmed
få rösträtt vid val till riksdagen att han har varit kyrkobokförd här i riket
någon gång under de fem kalenderår som närmast har föregått det år då
röstlängden upprättas. Frågan om en utvidgning av utlandssvenskamas rösträtt
övervägs f. n., som jag har nämnt fömt, av 1965 års valtekniska utredning. Det
finns därför inte någon anledning att nu föreslå någon ändring i sak av
bestämmelsema angående utlandssvenskarnas rösträtt. Kravet på kyrkobokföring i
Sverige någon gång under de senaste fem kalenderåren bör emellertid i lagtexten
direkt anges som ett rösträttsviUkor. Lagtextförslaget innebär att vUlkoren för
att utlandssvensk skall ha rösträtt vid riksdagsval upptas i 11 §. Nuvarande
bestämmelser i 11 och 12 §§ om särskUd röstlängd sammanförs till 12 §, varvid
texten kan förkortas genom hänvisning till

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 71

11 §. Därjämte görs i sak samma ändringar i 12 § som i det
föregående har föreslagits i 4 kap. 2 § beträffande aUmän röstlängd.

1 anslutning till förevarande paragrafer vill jag erinra
om att 3 kap. 2 § nya RF innebär att frågan huruvida rösträtt förehgger vid
valtiUfälle alltid avgörs på grundval av den före valet upprättade röstlängden.

5 kap. 2 §

Den i paragrafen angivna fristen för ansökan om
registrering av partibeteckning inför val, som inte är ordinarie, bör räknas
från tidpunkten för beslut om valdagen, inte som nu från tidpunkten för
förordnande om valet, eftersom extra val enligt 6 kap. 3 § i den nya RF kommer
tiU stånd utan särskUt förordnande.

5 kap. 3 och 4 §§

En viktig förutsättning för att ett val skall bU en riktig
mätare av opinionsläget i valmanskåren är att de konkurrerande partiema inte i
valet går fram med partibeteckningar som kan förväxlas med varandra. Använder
två eUer flera partier snarlika beteckningar, kan vissa väljare ta miste och
lägga sin röster för annat parti än det åsyftade. Härtill kommer att
användningen av närbesläktade partibeteckningar gör det svårt att avgöra vUket
parti en väljare har avsett att stödja, om han på valsedeln inte har angett den
officiella partibeteckningen. Följden kan bh att valsedeln anses ha en egen,
särskUd partibeteckning, något som i praktiken har samma effekt som om
valsedeln ogiltigförklarades (se prop. 1969:148 s. 69 och 1972:105 s. 134 och
135).

Enligt nuvarande regler i vaUagen står det väljaren fritt
att på valsedeln använda partibeteckning som inte har registrerats. Reglema
skyddar direkt endast mot att partibeteckning som har registrerats missbrukas
på det sättet att bara kandidater, som inte företräder partiet i fråga, förs
upp på valsedlar under partiets beteckning. 1 förarbetena till vallagen (prop.
1972:105 s. 111) stäUde jag mig avvisande tiU en ordning med obhgatorisk
registrering av partibeteckning. Jag är alltjämt av samma Uppfattning. Därvid
har jag fäst avgörande vikt vid att ett gott värn mot att med varandra
förväxhngsbara partibeteckningar används i val rent faktiskt kan åstadkommas
inom ramen för gäUande ordning för partiregistrering. 1 de allra flesta fall
kan man nämligen räkna med att ett parti inte viU uppträda i val med viss
partibeteckning utan att ha fått det skydd för denna beteckning som
registrering enligt vallagen medför.

F. n. gäller enligt 5 kap. 3 § vaUagen att partibeteckning
får registreras endast om beteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som
redan har registrerats eller vars registrering är föremål för prövning. De
ändamålssynpunkter som enhgt vad jag fömt har nämnt motiverar en sådan
föreskrift talar för en restriktiv bedömning av ansökningar om nyregistrering.
Enhgt min mening bör ordalagen i bestämmelsen jämkas så att de ger klarare
uttryck för det bakomliggande syftet. Jag föreslär att

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 72

bestämmelsen ges den avfattningen att partibeteckning får
registreras endast om beteckningen kan antagas ej leda tUl förväxhng med redan
reigstrerad beteckning eller med beteckning för vilken registrering tidigare
har sökts. Formuleringen torde bättre än den nuvarande utmärka vad som skah
vara utgångspunkten för bedömningen, nämligen risken för all väljarna kan komma
att förväxla beteckningama i valet. Vid prövningen bör hänsyn kunna tas tUl
sådan förkortningsform av den officieUa beteckningen för ett redan registrerat
parti som är gängse i den politiska debatten och i dagligt tal. A andra sidan
är det tydhgt att varje utomordenthgt avlägsen risk för förväxling inle bör
leda till avslag på ansökan om registrering av nytt parlinamn.

1 sammanhanget föreslår jag också i förtydligande syfte
och utan att någon ändring i sak åsyftas vissa jämkningar i lagtexten i 5 kap.
3 § punkt 3 och 4 §.

13 kap. 6 §

Enligt punkt 4 i denna paragraf i dess nuvarande lydelse
skall valförrältama vid den preliminära sammanräkningen i vallokalerna till en
början ordna gUtiga valsedlar i gmpper efter partibeteckning. Därefter skall valsedlama
ordnas i undergrupper efter oUka listtyper inom varje parti. Härvid skall bl.
a. valsedlar med samma listtypbeteckning bUda en grupp och sådana valsedlar med
ändringar och tiUägg sammanföras till en grupp. Antalet valsedlar inom varje
grupp skaU räknas och antalet skall, liksom sammanlagda antalet valsedlar för
varie parti, antecknas i protokoUet. Enligt den ordning som tUlämpades vid 1973
års val antecknades i en bUaga till protokollet, en s. k. listlypförteckning,
antalet oförändrade och förändrade valsedlar av varje listtyp.

Den fördelning på hsttyper som ankommer på valförrältama
enhgt de nämnda bestämmelsema är avsedd att underlätta länsstyrelsens slutliga
sammanräkning och att leda tUl ökad säkerhet vid den slutliga sammanräkningen.

1 skrivelse tiU Kungl. Maj:t den 19 december 1973 har RSV,
som förut har nämnts, funnit erfarenheterna från 1973 års val böra föranleda
att vissa ändringar i vallagen övervägs. RSV har därvid bl. a. framfört att det
av valförrältama i de flesta fall har upplevts som betungande att sortera
valsedlar med samma partibeteckning på lisltyper och att fylla i
listtypförteckningen. Dessa åtgärder bedöms ha bidragit tUl att den preliminära
sammanräkningen av de kommunala valen försenades år 1973 i jämförelse med år
1970. RSV har framhållit att praktiskt taget alla valnämnder har varit starkt
kritiska mot den införda ordningen och att flertalet länsstyrelser anser att
värdet av sorteringen i vallokalerna på listtyper och dokumentationen i
listtypförteckningar har varit begränsat.

RSV avser att närmare utreda möjlighetema till
förenklingar och förbättringar av rutinema för sammanräkningarna hos
valförrättare och länsstyrelser. Frågan om listtypsorteringen bör enligt RSV
ingå i utredningen. RSV finner det exempelvis böra övervägas om valförrältama

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 73

skulle kunna sortera valsedlarna efter listtyper utan att
behöva räkna antalet valsedlar som tiUhör varie hsltyp.

RSV har emellertid funnit de kritiska synpunkter som förts
fram redan nu böra leda till slutsatsen att det i vallagen endast bör
föreskrivas att valsedlama av valförrältama skall ordnas i grupper efter
partibeteckning och alt antalet valsedlar för varje parti skaU anges i
protokollet. Del bör därefter ankomma på RSV som central valmyndighet att
meddela föreskrifter om de ytterligare åtgärder som valförrältama eventuellt
bör utföra.

Jag har tidigare gett uttryck för uppfattningen alt frågan
om ändringar i vaUagen som en följd av de erfarenheter som har vunnits vid 1973
års val bör las upp till övervägande först när den utredning som pågår inom RSV
har genomförts. Jag finner det emellertid angeläget att det redan nu öppnas
möjlighet att undanröja de svårigheter vid den prehminära sammanräkningen i
vallokalema som de nuvarande bestämmelsema om sortering av valsedlama på olika
grupper och undergrupper och i synnerhet sorteringen på ohka lisltyper
uppenbarligen har fört med sig. Detta bör kunna ske på det sätt som RSV har
förordat. Jag föreslår sålunda att i punkt 4 i förevarande paragraf endast
föreskrivs att valsedlarna vid den preliminära sammanräkningen i vallokalema
skaU ordnas i gmpper efter partibeteckning och all antalet valsedlar för varje
parti skall antecknas i protokollet. Om ytterhgare åtgärder från
valför-rättarnas sida behövs, kan RSV i egenskap av central valmyndighet
utfärda de erforderliga föreskriftema.

14 kap. 9, 10 och 19 §§

Regler om fördelning av mandaten vid riksdagsval meUan
partier och valkretsar finns f n. i 15-19 §§ i 1866 års RO. Den nya RF innebär
emeUertid att endast de viktigaste av dessa bestämmelser får sin plats i
grundlag (3 kap. 6-9 §§). Det är förutsatt (prop. 1973:90 s. 251) att
återstående bestämmelser skall föras in i vallagen. Jag föreslär nu att dessa
bestämmelser, vilka f. n. återfinns i 17 § 1 mom., 2 mom. första stycket och 3
mom. samt 18 och 19 §§ i 1866 ärs RO, utan ändring i sak placeras i 14 kap. 9 §
och där utgör andra sjätte styckena. Denna paragraf bör uppta endast
föreskrifter om fördelningen av mandaten mellan partier och valkretsar. De
nuvarande föreskriftema i första stycket andra punkten och andra stycket, vilka
gäUer faststäUandet av vUka personer som skall gå in på mandaten, bör flyttas
tUl 10 § och där bilda ett första och ett andra stycke. Detta föranleder en
ändring av en lagrumshänvisning i 19 §.

14 kap. 11 §

Ändringen innebär att en hänvisning till en bestämmelse i
1866 års RO ersätts med en hänvisning tiU 14 kap. 9 § femte stycket vallagen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 74

14 kap. 13 och 14 §§

Enhgt 29 § i 1866 års RO, i den lydelse denna paragraf har
efter ändringar med anledning av prop. 1972:66, skall talmannen göra anmälan
tUl centrala valmyndigheten när riksdagsledamot eUer ersättare avgår under tid
då riksdagssession pågår. Den nya RF och den nya RO innehåUer däremot inte
några regler om anmälan från riksdagens sida till valmyndigheten angående
uppkommen ledighet. Bestämmelser härom bör därför föras in i vaUagen.
Skyldigheten för talmannen att tiU centrala valmyndigheten anmäla ledamots och
ersättares avgång bör gälla även avgång under tid då riksmöte inte pågår. Å
andra sidan behöver talmannen göra anmälan om ersättares avgång först om till
följd därav nya ersättare skall utses. Förslaget föranleder ändringar i 13 §
första stycket och 14 §.

1 detta sammanhang föreslår jag en enbart formell
korrigering av lydelsen av 13 § andra stycket.

14 kap. 14 a §

Bestämmelser saknas i vallagen om kungörande av
förrättning som avses i 14 kap. 13 eUer 14 §, dvs. förrättning för utseende av
efterträdare tiU riksdagsledamot eUer av nya ersättare, och om förrättningens
avslutande. Sådana bestämmelser föreslås bh upptagna i en ny paragraf,

14 a §. Bestämmelserna innebär att
centrala valmyndigheten skaU utfärda kungörelse i Post- och Inrikes tidningar
om utgången av förrättningen, varmed förrättningen är avslutad.

15
kap.
1-3 §§

1 32 § 1 mom. i 1866 års RO föreskrivs att, innan
riksdagen sammanträder, riksdagsledamöternas fullmakter skaU granskas inför
justitieministern eUer den som konungen i dennes ställe förordnar, i närvaro av
tre fuUmäktige i riksbanken och tre fuUmäktige i riksgäldskontoret. I
förarbetena till den nya RF har förutsatts att bevis skall utfärdas för
riksdagsledamot och ersättare, att uppgiften att granska bevisen skaU åvila
valprövningsnämnden och alt bestämmelser härom SkaU finnas i vaUagen (prop.
1973:90 s. 265, 268 och 514). Av 1 kap. 5 § i den nya RO framgår uttryckligen
att valprövningsnämnden granskar bevis om val av ledamöter och ersättare.

Bestämmelser om valprövningsnämndens bevisgranskning
föreslås få sin plats i 15 kap. 3 §, varvid de bestämmelser som nu upptas i 3
och 4 §§ bör bUda 4 resp. 5 §. 1 enhghet med vad som uttalades i motiven tiU
den nya RF bör bevisgranskningen, hksom nu fullmaktsgranskningen, ha en rent
formell inriktning. Det bör sålunda föreskrivas att nämnden har att pröva om
beviset har blivit utfärdat i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen. I nära
anslutning tUl vad som gäller nu om fullmaktsgranskningen bör dessutom
föreskrivas att bevisgranskningen skall vara avslutad

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 75

senast dagen innan den riksdag tiU vilken valet har skett
samlas tUl riksmöte eller, i fråga om bevis som inkommer till nämnden medan
riksmöte pågår, så snart det kan ske. Slutligen bör paragrafen innehålla att
berättelse om granskningen ofördröjhgen skall överlämnas till riksdagens
talman.

I 15 kap. 1 § andra stycket bör föreskrivas, inte bara som
nu att bevis skaU tUlstäUas riksdagens talman, utan också alt bevis skaU
översändas till valprövningsnämnden och till den som har blivit utsedd.
Motsvarande regler angående fuUmakt finns f. n. i 20 § i 1866 års RO men har
inte förts över till den nya RF eller RO. För enhetlighetens skull bör en
följdändring göras i 15 kap. 2 § andra stycket angående bevis för den som har
blivit utsedd tUl ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till
suppleant.

15 kap. 4 §

Paragrafen, som f. n. är betecknad 3 §, innehåUer formeUa
bestämmelser om valbesvärsinstitutet.

Enhgt 3 kap. 11 § i den nya RF skaU val tUl riksdagen
överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd i stället för hos regeringsrätten.
Som jag nämnde förut har under förarbetena tUl den nya författningen förutsatts
(prop. 1973:90 s. 256) att valprövningsnämnden skaU handlägga även besvär över
val av landstingsmän och kommunfuUmäktige. Bestämmelsema i denna paragraf
föreslås bh ändrade i enlighet härmed.

F.n. är underförstått att besvärsbestämmelserna i 15 kap.
vaUagen gäUer också beträffande förrättningar som avses i 14 kap. 13, 14, 22
eller 23 §, dvs. förrättningar för utseende av ny ledamot till riksdagen eller
kommunal församhng eller för utseende av ytterhgare ersättare eller suppleant
för ledamot. Liksom beredningen föreslår jag att sådana förrättningar nämns
uttryckhgen i lagtexten såsom beslut vilka kan bh föremål för överklagande.
Ändringen sammanhänger med utformningen av de i 7 § föreslagna, nya reglerna om
riktlinjer för valprövningen.

Enligt paragrafen skall besvär anföras inom viss tid efter
det att valet eller förrättningen avslutades. Besvär som inte har anförts i
rätt tid skall inte tas upp tiU prövning (12 § tredje stycket första punkten
förvaltningslagen, 1971:290). Besvärsinlagan skall ges in till
beslutmyndigheten, och det blir i första hand tidpunkten härför som avgör om
inlagan är för sent inkommen eller inte. Att besvärshandlingen skall sändas
till beslutsmyndigheten och inte till den myndighet som skall pröva besvären
innebär emellertid en avvikelse från den i 12 § första stycket
förvaltningslagen fastslagna huvudregeln på förvaltningsområdet. Även bortsett
härifrån kan det förefalla mindre naturligt att besvärshandlingen inte skall
ges in tUl besvärsmyndigheten. Risk förehgger därför att klagande av misstag
sänder sina besvärsinlagor direkt liU valprövningsnämnden. Att av denna
anledning frångå den fullföljdsordning som nu gäller för valbesvär finner jag
emellertid inte motiverat. 1 stäUet anser jag att en uttrycklig bestämmelse bör
tas in i förevarande paragraf om att besvär skall anses ha

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 76

kommit in i rätt lid också i det faU att de har kommit
valprövningsnämnden tUl banda före besvärstidens utgång. Bestämmelsen har
avfattats så alt del framgår att valprövningsnämnden har att vidarebefordra
besvärsinlagan till beslutsmyndigheten. Det ankommer nämligen på denna att
kungöra besvären. Besvären bör kungöras på en gång snarast möjligt efter
besvärstidens utgång. Jag vill tillägga att det är valprövningsnämndens sak
att, ex officio, pröva om besvär har anförts i föreskriven ordning. Utan
särskUd föreskrift torde emeUertid stå klart all beslutsmyndigheten kan
underlåta att kungöra besvär som uppenbarligen är för sent inkomna.

Beredningen har föreslagit alt besvärstiden i fråga om
riksdagsval skall sänkas från tio till fem dagar. Förslagel har sin gmnd i en
strävan alt med tanke på del snabba valgenomslagel förkorta
valprövningsproceduren. Det har emellertid kritiserats under remissbehandhngen
bl. a. av RSV som har framhållit all de besvärsberältigade, om förslaget
genomförs, i realiteten får ingen eller mycket kort lid för att anföra besvär.
Också för egen del motsätter jag mig en nedskärning av besvärstiden för
riksdagsval. Förkortningen skuUe i viss mån kunna göra besvärsrätten
illusorisk. Som konstitutionsutskottet framhöU vid tillkomsten av vallagen (KU
1972:49 s. 29) har besvärsinstilutet utomordenthg betydelse som kontrollmöjlighet
i fråga om valförfarandet och därmed för förtroendet tUl huvudprincipen i vår
representativa demokrati. Intresset av att riksdagens sammansättning snarast
bhr definitiv bör därför vika i detta sammanhang.

Besvärsreglerna bör emellertid, i enlighet med vad
beredningen har förordat, justeras på en annan punkt. Beslutsmyndigheten bör
sålunda åläggas all sända besvärshandhngarna till besvärsinstansen så snart
besvärsliden har gått ut och inte först sedan också förklaringstiden har lupit
till ända. Självfallet skall avskrift av besvärshandlingarna finnas tiUgänglig
hos beslutsmyndigheten. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte behövas.

Av
föreskriftema i 3 kap. 11 § andra stycket i den nya RF om valprövningsnämndens
valperiod följer att besvär över utgången av ett riksdagsval alltid kommer att
prövas av den valprövningsnämnd som har utsetts av den gamla riksdagen. Det kan
emellertid hända att besvär över val av landstingsmän eUer kommunfullmäktige
som har förrättats samma dag som riksdagsvalet ännu inte har avgjorts när
riksdagsvalet har vunnit laga kraft och ny valprövningsnämnd har utsetts.
Besvären bör helt naturligt hkväl prövas av den äldre valprövningsnämnden. En
bestämmelse härom upptas i enhghet med beredningens förslag i ett nytt sista
stycke i paragrafen.

15 kap. 5 §

Förslagel innebär att nuvarande 4 § får beteckningen 5 §.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 77

15 kap. 6 §

Beredningen har inle lagt fram något förslag tUl regler om
förfarandet hos valprövningsnämnden. Beredningen förklarar att det torde vara
lämpligt att man i fråga om handläggningen av valbesvärsmål utgår från de
regler som gäller för förfarandet vid bl. a. de allmänna
förvallnings-domstolama och som återfinns i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Dessa regler bör emeUertid enligt beredningen inte göras tUlämpliga
i fråga om förfarandet vid valprövningsnämnden, eftersom den snabbhet med
vilken nämnden måste arbeta torde göra det omöjligt att tiUämpa
förvaltningsprocesslagens bestämmelser om bevisning.

Som har
påpekats under remissbehandhngen är förvaltningslagen i princip tillämplig på
handläggningen av ärende hos valprövningsnämnden. Även lagens särskilda
bestämmelser i 1420 §§ för ärenden om myndighetsutövning mot enskUd får aUtså
anses tUlämpliga. De föreslagna bestämmelserna i 4 och 8 §§ i detta kapitel i
vaUagen innefattar i ett par hänseenden avvikelser från regleringen i
förvaltningslagen. TiUräckliga skäl att för valprövningsnämndens del göra
ytterligare undantag från denna reglering, i syfte att påskynda handläggningen
av valbesvärsmål, förehgger enligt min mening inte. Förvaltningslagens
bestämmelser representerar en minimistandard i fråga om handläggningen av
förvaltningsärenden, och denna bör inte frångås annat än i alldeles speciella
undantagsfaU. Lagens re;gler har ett så pass nyanserat innehåll, t. ex. i fråga
om skyldigheten att kommunicera inkommet material, att den kan följas utan att
valprövningsnämndens arbete i beaktansvärd grad behöver fördröjas.

Inom ramen för de regler som förvaltningslagen uppställer
bör valprövningsnämnden ha en vidsträckt frihet vid handläggningen av valbesvärsmål.
För delta talar att ett av syftena med att nämnden inrättades är att
valbesvären skall kunna bli föremål för en smidigare handläggning än vad som
kan ske vid en domstol. Därmed är inte sagt alt behov skulle saknas av
särskilda förfaranderegler för nämndens del. Jag tänker härvid på bestämmelser
om utredningen i valbesvärsmålen.

Det säger
sig självt att en viss bevisbörda åvilar klaganden i valbesvärsmål. Förmår han
inte göra antagligt att den felaktighet vid valet, som han åberopar, har förekommit,
kan han inte räkna med att hans besvär har några utsikter till framgång.
Emellertid är förhållandena pä rättsområdet sådana att officialprincipen i hög
grad torde få prägla handläggningen av valbesvärsmål. Det förehgger nämligen
ett starkt aUmänt intresse av att felaktigheter och olillbörligheter i samband
med val inte tillåts påverka valresultatet, men också av att frågan om valets
gUtighet avgörs skyndsamt. Huvudansvaret för utredningen i valbesvärsmål bör
alltså vila på valprövningsnämnden. Någon särskUd regel härom kan inte anses
behövlig. Vad man däremot har anledning att undersöka är behovet av regler som
garanterar att valprövningsnämnden får de resurser som behövs för att den skall
kunna lägga en allsidig och ingående utredning tUl grund för sina avgöranden.
Det är förutsatt att juridisk och

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 78

valteknisk expertis kommer att ingå i valprövningsnämnden.
Behovet av sakkunskap kan i övrigt tillgodoses genom remissyttranden från andra
myndigheter, främst centrala valmyndigheten. Någon gång kan emellertid nämnden
behöva anlita också annan expertis. En särskUd bestämmelse som berättigar
nämnden härtUl är i och för sig överflödig.

Handläggningen
vid valprövningsnämnden är, Uksom vid andra förvaltningsmyndigheter, i princip
skrifthg. Av aUmänna grundsatser följer emeUertid att nämnden är oförhindrad
att hålla muntlig förhandling. Vid en sådan kan partema få tiUfälle att
utveckla sin argumentering. Nämnden kan också ha skäl att förordna om muntlig
förhandling för att, upplysningsvis, höra vittnen eller sakkunniga. Behov av
utredning som inte kan erhållas genom yttranden från valmyndigheterna kan
föreligga särskilt om valfusk åberopas som grund för valbesvären (jfr 15 kap. 7
§ i förslaget).

För att
valprövningsnämnden skall kunna anlita sakkunniga och hålla muntliga
förhandlingar med parter och andra kan det emellertid vara nödvändigt att
nämnden har bemyndigande att betala ut kostnadsersättningar. Jag förutsätter
att riksdagen kommer att låta utarbeta en instruktion för nämnden. Bestämmelser
som medger nämnden att bestrida kostnader för utredning i valbesvärsmålen bör
enhgt min mening ha sin plats i denna instruktion.

1 ett
avseende anser jag emellertid att bestämmelser om bevisning i valbesvärsmål bör
tas upp i vallagen. Vittnesförhör inför valprövningsnämnden enhgt det tidigare
sagda förutsätter att enskUda personer frivilligt medverkar vid utredningen.
För egen del finner jag det inte acceptabelt med en ordning som innebär att
utgången i ett valbesvärsmål ytterst skuUe kunna vara beroende av om sådan
medverkan lämnas eUer inte. Valprövningsnämnden bör ha möjlighet att, om det
visar sig nödvändigt, få tUl stånd vittnesförhör med hjälp av processuella
tvångsmedel. Nämnden bör också kunna få den större säkerhet för en utsägas
sanningsenlighet som erhålls genom vittnesförhör under ed. (Jfr rättsfallet RÄ
1952 ref. nr 45 där länsstyrelsen lät höra vittnen vid domstol till utredning
av vad som hade förekommit vid röstsammanräkning.)

Valprövningsnämnden
är, som redan har framgått, inte att betrakta som förvaltningsdomstol. Det bör
därför inte komma i fråga att låta nämnden själv höra vittnen under ed. 1
stäUet föreslår jag den lösningen alt valprövningsnämnden berättigas att
förordna att vittnesförhör skall hållas med uppgiven person vid allmän
underrätt. En bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf. Jag vill
poängtera att det helt ligger i nämndens eget skön att avgöra om vittnesförhör
inför domstol skall äga mm. Någon föreskrift om att part i ärendet har rätt att
få till stånd vittnesförhör eller annan bevisning bör följaktligen inte finnas.

Hänvisning
bör göras till bestämmelsema i 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken om
bevisupptagning utom huvudförhandling. Det torde stå klart ätt domstolen har
att tUlämpa bestämmelsema i 36 kap. rättegångsbalken om vittne. Endast i ett
hänseende lär kompletterande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 79

bestämmelser om handläggningen behövas. Det bör sålunda
uttryckhgen föreskrivas att vittnesersättning skall utgå av allmänna medel och
att kostnaden härför skall stanna på statsverket.

15 kap. 7 § Gällande rätt

Bestämmelser saknas f. n. om vilka villkor som gäller för
att besvär över val skall leda tUl rättelse i valet och vUka rättelseåtgärder
som kommer i fråga. Praxis kan sägas ha föhande innebörd.

För bifall
till valbesvär krävs först och främst att det visas att det vid valet har
förekommit en avvikelse från gällande vallagstiftning. Felet kan i princip
gälla vilken föreskrift som helst i denna och således vara hänförligt tiU
valmyndigheten, till valets förberedande, till röstavgivningen, till
rösträkningen eUer tUl mandatfördelningen. Om åtgärd för valets förberedande
kan överklagas särskUt (se t. ex. 2 kap. 4 § vallagen om fördelningen av fasta
valkretsmandat mellan valkretsar och 3 kap. 6 § samma lag om beslut i ärenden
om indelning i valkretsar eUer valdistrikt) eUer enligt uttrycklig bestämmelse
inte kan överklagas (se t. ex. 78 § 1 mom. tredje stycket landstingslagen
(1954:319) om landstings beslut om indelning i valkretsar) har dock sådan
åtgärd inte fått åberopas som grund för valbesvär. Enligt särskilda
föreskrifter (4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket vallagen)
kan emellertid röstlängdsfel under vissa förutsättningar åberopas
valbesvärsvis.

För att ett konstaterat fel skall leda till rättelse krävs
i allmänhet -men är också tillräckhgt att möjligheten av att felet har
inverkat på valresultatet inte kan uteslutas (se t. ex. RÄ 1952 ref nr 45).

Bifall tiU valbesvär leder vanligtvis efter
omständigheterna tUl förordnande om omval eller till ny sammanräkning. 1 vissa
fall har regeringsrätten emeUertid själv beslutat om rättelse.

Regeringsrätten går vid sin prövning av valbesvär inle
utöver klagandens yrkande (jfr RÄ 1954 ref 51, se numera 29 §
förvaltningsprocesslagen) eller de gmnder som har åberopats för detta.

Grundlagberedningen

Beredningen föreslår att i vallagen skaU föras in
bestämmelser som anger grunderna för prövningen av valbesvär. Bestämmelsema är
gemensamma för riksdagsval och kommunalval.

En
bedömning av valbesvären efter hittills tUlämpade grunder har enligt
beredningen den nackdelen att den kan leda till förordnanden om omval med allt
vad detta för med sig även i faU där en sådan åtgärd ter sig mindre motiverad.
Beredningen befarar att det nya riksproportionella valsystemet kan medföra en
ökning både av besvärsfrekvensen och av antalet omvalsförordnanden, förutsatt
att grunderna för valprövningen behålls oförändrade. 1 syfte att motverka
sådana konsekvenser föreslår

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 80

beredningen bl. a. alt de materiella valbesvärsreglema
utformas så alt fel i samband med valförrättning inte skall föranleda rättelse
i fullt samma utsträckning som tidigare. Beredningen förklarar emeUertid
samtidigt alt man måste fasthålla vid att valprövningsinstitutets stäUning som
garanti mot oriktiga valresultat inte får försvagas.

Beredningens
förslag innebär tUl en början all hksom hittUls ett åsidosättande av i princip
vilken regel som helst som gäUer val förfaran det kan föranleda rättelse. De
inskränkningar i denna princip som enligt den nyss lämnade redogörelsen gäller
f. n. skaU dock bestå. Det ligger enligt beredningen i sakens natur att ett
åsidosättande av en författningsbestämmelse om valförfarandet inte kan utgöra
besvärsgrund annat än om det har begåtts av en myndighet som har medverkat vid
valet eller om det eljest har ägt rum inom ramen för en sädan myndighets
verksamhet. Om däremot t. ex. en valsedel har blivit ogiltig till föhd av att
väljaren inte har efterkommit vaUagens föreskrifter om hur valsedlar skall
utformas, är detta inte ett sådant fel som kan medföra bifall tUl valbesvär.
Annorlunda förhåller det sig emellertid i fråga om valfusk. Det är enligt
beredningen uppenbart att valfusk bör kunna föranleda rättelse av val oavsett
om den skyldige är knuten till en valmyndighet eller om han är en väljare eller
annan enskUd person. Beredningen har för att ange vUka otillbörliga förfaranden
i samband med val som skall kunna åberopas som besvärsgrund valt metoden att
anknyta tUl straffstadgandet i 17 kap. 8 § brottsbalken om otillbörhgt verkande
vid röstning m. m. Detta stadgande, förklarar beredningen, omfattar både
handlingar som innebär avvikelser från bestämmelsema om valförfarandet och
handlingar som inte berör dessa bestämmelser. Hänvisningen tUl 17 kap. 8 §
brottsbalken får självständig betydelse endast i fråga om sistnämnda kategori.
Det otillbörliga förfarandet som åsyftas i förslaget överensstämmer med det
förfarande som i brottsbalksstadgandet beskrivs med uttrycket, att någon söker
otUlbörligen inverka på omröstningen. Härav följer att det föreslagna
stadgandet bhr tiUämpligt endast i de fall där det föreligger ett straffbart
handlande enligt 17 kap. 8 § brottsbalken, dvs. när någon har utfört det
otUlbörliga handlandet med uppsåt att inverka på omröstningen. För att den
föreslagna bestämmelsen skaU bli tUlämplig krävs däremot inle att det framgår
vem som har gjort sig skyldig tUl det otillbörliga handlandet. Regeln i
vallagen har avfattats så, att den anknyter tUl brottsbalksstadgandet i dess
helhet. 1 den mån hänvisningen gäller dettas tredje stycke, saknar den
emellertid självständig betydelse, eftersom de i nämnda stycke beskrivna
gämingar som skuUe kunna inverka på valresultatet endast utgör spegelbUder av
förfaranden som åsyftas i det första stycket.

1 lagtexten anger beredningen som möjlig besvärsgrund det
förhållandet att i samband med val bestämmelse i vallagen, i 3 kap. RF eller i
kommunallagarna har bhvit åsidosatt eller att det vid valet har förekommit
sådant otUlbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken.

Enligt beredningens uppfattning torde man, utan att minska
värdet av

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 81

valprövningsinstitutet, kunna utforma en regel om det för
bifall tiU valbesvär erforderhga sambandet mellan fel och valresultat på sådant
sätt, att valprövningsnämnden får rätt att bortse från ett fel, om det vid en
realistisk bedömning inte rimligen kan antagas, att felet faktiskt har påverkat
valresiUtatet. Detta uttrycks i lagtexten på så sätt att ett konstaterat fel
skaU föranleda rättelse, om del inte är osannoUkl att felet har inverkat på
valutgången. Beredningen förklarar all denna regel innebär en viss skärpning i
förhållande till nuvarande praxis av kravet på samband meUan fel och
valresultat. Valprövningsnämnden bör, där så är möjligt och lämpligt, kunna
använda statistiska metoder för att beräkna graden av sannolikhet för att ett
fel har inverkat på valresultatet.

Enligt
beredningen får ett fel anses ha inverkat på valresultatet, om felet har haft
tUl följd att riksdagens personsammansättning - varmed åsyftas både ordinarie
ledamöter och ersättare i något hänseende har blivit en annan än vad som
annars skulle ha blivit fallet. Det bör aUtsä inte vara nödvändigt att felet
har gett upphov tUl en förskjutning i partistäUningen i riksdagen. Ett fel får
anses ha haft inverkan på valutgången även när det har fått tih följd att
ordningen mellan ersättare har kastats om.

Rättelse av val kan enligt förslaget åstadkommas genom
förordnande om omval och genom fömyad rösträkning eller annan sådan mindre ingripande
åtgärd. En nyhet är att omvalsförordnanden skaU kunna begränsas till
valdistrikt.

Med
uttrycket "annan sådan mindre ingripande åtgärd" syftar beredningen i
första hand på sädana rättelser som hittUls har vidtagits av regeringsrätten
själv. Inga sådana rättelser skall enligt förslaget kunna vidtas av
valprövningsorganet. Valprövningsnämnden skall i stället, liksom i de fall då
fömyad rösträkning skaU äga mm, återförvisa ärendet till centrala
valmyndigheten, som därefter har att vidta erforderlig rättelse i enhghet med
valprövningsnämndens beslut.

Beredningen
föreslår särskilda bestämmelser om prövningen av besvär över förrättning för
utseende av efterträdare eller ny ersättare. Reglema stämmer i aUt väsentligt
överens med reglema om prövning av besvär över val.

Depar tem entschefen

Hittillsvarande praxis vid prövningen av valbesvärsmål
innebär att redan en mycket låg grad av sannolikhet för att ett fel har
påverkat valresultatet leder tiU omval eUer annan rättelse. Att ett omval är
förenat med olägenheter och kostnader för det allmänna, för partierna och för
allmänheten ligger i öppen dag. Nackdelarna med omval till riksdagen
accentueras genom den ordning med ett omedelbart genomslag av valet som införs
genom den nya RF (3 kap. 5 §). Förordande om omval innebär att riksdagens
sammansättning under avsevärd tid efter valperiodens början blir provisorisk,
med den politiska osäkerhet som detta kan ha tiU följd.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 82

Del är mot den nu angivna bakgrunden som man skall se
grundlagberedningens förslag om att regler skall föras in i vallagen vilka gör
det möjligt att i något större utsträckning än enligt hittills tUlämpade
grunder underlåta rättelse och därmed omval vid fel i samband med val.
Beredningens förslag har fått instämmanden under remissbehandlingen. För egen
del gav jag min principieUa anslutning till förslagel redan i propositionen med
förslag tUl ny RF och ny RO (prop. 1973:90 s. 255). Tanken att det bör fordras
åtminstone en viss positiv sannohkhet för att ett påvisat fel skall leda till
omval bör enligt min mening i lagtexten komma till uttryck på det sättet att
det föreskrivs att valet skall upphävas på grund av felet endast om det med fog
kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.

1 det väsentliga har jag inte heller något att erinra mot
den av beredningen föreslagna lagtexten och de uttalanden som beredningen har
gjort i anslutning till denna. På ett par punkter vill jag emellertid förorda
ändring i bestämmelserna.

Beredningens
förslag innebär att bortsett frän valfusk - endast fel som faller inom ramen
för myndighets verksamhet i samband med val kan utgöra besvärsgrund. Häremot
har jag inte någon invändning. Beredningens förslag har emellertid vidare den
innebörden att rättelse kan komma till stånd endast om man kan tala om oriktig
handläggning från myndighets sida - jag bortser då alltjämt från valfusk. Fall
där ingen kan sägas ha åsidosatt någon rättsregel men där likväl den för val
gällande ordningen rent faktiskt inte har följts skulle aUtså vara avskurna från
valbesvär. Som exempel kan nämnas att valsedlar förstörs genom olyckshändelse
under en transport. Det skulle enligt min mening vara stötande och kunna leda
till ohållbara konsekvenser om sådana händelser skulle tillåtas påverka det
slutliga valresultatet. Ehuru de åsyftade situationerna kan förmodas bli mycket
sällsynta, bör de därför kunna utgöra besvärsgrund. Jag föreslår med anledning
härav att i förevarande paragraf som möjlig besvärsgrund anges förutom
valfusk det förhållandet att i den verksamhet för förberedande och
genomförande av val, för vilken myndighet svarar, har förekommit avvikelse från
föreskriven ordning.

Ett par
korrigeringar föranleds vidare av att sammanräkningsförfarandet enligt vaUagen
avviker från den valteknik som beredningen räknade med skulle genomföras. Bl.
a. blir det inte möjligt alt begränsa förordnande om omval till att avse
valdistrikt. Rösträkningsreglerna i vallagen innebär nämhgen (13 kap. 9 §) att
en mindre del av poströsterna kommer att räknas per valkrets. De kan aUtså inle
hänföras tiU ett visst valdistrikt. Minsta region för omval blir aUtså som
hittUls valkrets. Jag föreslär vidare ett par formella jämkningar i
lagtexten.

Enligt
första stycket skaU valprövningsnämnden vid bifall tUl valbesvär upphäva valet
i den omfattning som behövs. SkaU inte omval tillgripas, är det givetvis bara
sammanräkningen som, i ett eller flera avseenden, behöver upphävas. SkaU omval
äga rum till kommunal församling och avser det endast någon eUer några
valkretsar inom kommunen eller

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 83

landstingskommunen, berör valprövningsnämndens beslut inte
valet i övriga valkretsar. Annorlunda hgger saken tUl vid omval tUl riksdagen
inom enstaka valkrets. En konsekvens av det riksproportionella valsystemet
blir då att centrala valmyndighetens sammanräkning måste upphävas beträffande
riksdagsvalet i dess helhet.

1 första stycket föreskrivs också att valprövningsnämnden
skaU uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta rättelse när fråga är om annan
åtgärd än omval. Vid riksdagsval är centrala valmyndigheten beslutsmyndighet.
Vissa fel är emellertid av den beskaffenhet att nytt beslut av beslutsmyndigheten
måste föregås av åtgärder från länsstyrelsens sida, t. ex. om ordningen mellan
kandidatnamnen har blivit felaktig. Att centrala valmyndigheten i sådana fall
har att anmoda länsstyrelsen att ombesörja rättelse är självklart och behöver
inte utsägas i lagtexten.

En
särskild fråga är hur pass bunden valprövningsnämnden skall vara av det yrkande
som klaganden framställer före besvärslidens utgång och av de grunder som han
inom samma tid åberopar till stöd för yrkandet. En utgångspunkt för bedömningen
är givetvis att frågan huruvida fel har begåtts vid ett val kan komma under
nämndens prövning endast efter besvär. Ä andra sidan talar ett starkt
officialintresse i kombination med ett hänsynstagande till den ganska korta tid
som står tUl buds för klagan för att valprövningsnämnden skall ha en viss
frihet att bestämma besvärsprövningens omfång. Någon bestämmelse i ämnet finner
jag inte motiverad. Frågan får överlämnas till rättspraxis. Jag viU endast som
min mening uttala att det händelseförlopp och de yttre omständigheter i stort
som klaganden har åberopat i sin besvärshandling torde få bilda en ram utanför
vUken nämnden inte bör sträcka sin prövning.

15 kap. 8 §

1 3 kap. 11 § i den nya RF föreskrivs att den som har
valts tUl ledamot i riksdagen utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har
överklagats. Ändras valet, intar ny ledamot sin plats så snart ändringen har
kungjorts. Vad som har sagts nu har motsvarande tillämpning på ersättare.

Frågan huruvida ett överklagat val t. v. behåller sin
giltighet har inte uttryckligen reglerats såvitt gäller val tUl landsting och
kommunfullmäktige. Frågan är f. n. inte särskUt betydelsefull för de kommunala
valens del med hänsyn till att avsevärd tid förflyter mellan valdagen och den
nya valperiodens början. Ett undantag härvidlag gäUer dock för Stockholms
kommuns vidkommande. Kommunfullmäktige i Stockholm väljs nämligen för tiden fr.
o. m. den 15 oktober det år då valet skedde. Öm besvär anförs över
kommunfullmäktigvalet i Stockholm, kan det därför tänkas att hela fullmäktiges
slutliga sammansättning inte är klar när valperioden inleds, t. ex. om besvären
har bifallits oeh omval skall hållas i någon valkrets. Jag anser det på grund
härav motiverat att i vallagen införa bestämmelser om att också ledamöter och
suppleanter i de kommunala församlingarna utövar sina uppdrag provisoriskt i
avbidan på prövningen av besvär över valutgången. Bestämmelserna bör gälla

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 84

generellt för de kommunala valen och omfatta också
förrättning för utseende av efterträdare eller ny suppleant. Föreskrifterna har
tagits upp i första stycket av förevarande paragraf och har i sak samma innehåU
som motsvarande bestämmelser i den nya RF för riksdagens del. En erinran om
dessa senare bestämmelser bör göras i ett andra stycke av paragrafen. Jag viU
påpeka att ordet val har en vidare innebörd i 3 kap. 11 § i den nya RF än i 15
kap. vallagen och innefattar också förrättning varigenom utses ny ledamot eller
nya ersättare.

Som har nämnts förut är förvaltningslagens regler i
princip tillämpliga i fråga om valprövningsnämndens handläggning. Enhgt 13 § i
denna lag kan myndighet, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade
beslutet, om det eljest skuUe lända tUl efterrättelse omedelbart, t. v. inte
skaU gälla. Denna befogenhet bör emellertid uppenbarligen inte gälla
valbesvärsmål. Ett förbehåll härom föreslås bh upptaget i tredje stycket i
förevarande paragraf

75 kap. 9 §

Enligt 3 kap. 11 § andra stycket i den nya RF består
valprövningsnämnden av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie
domare och som inte får tillhöra riksdagen, och av sex andra ledamöter. Det
torde vara förutsatt att nämndens samtliga ledamöter skall delta i avgörandet
av valbesvärsmål. Jag föreslår att en uttrycklig bestämmelse härom förs in i
ett första stycke i förevarande paragraf. Bestämmelsen . bör gäUa även annan
handläggning enhgt vallagen än prövning av valbesvärsmål.

Jag viU i sammanhanget erinra om att suppleanter för
ledamöter i valprövningsnämnden skall finnas enligt 7 kap. 8 § i nya RO.

1 sista punkten av 3 kap. 11 § i den nya RF föreskrivs att
valprövningsnämndens beslut inte fär överklagas. Bestämmelsen kan knappast anses
gälla andra besvär än dem om vilka det är fråga i paragrafen, nämligen besvär
över riksdagsval. Samma regel bör emellertid gälla i alla de fall då
besvärstalan enligt bestämmelse i vallagen skall prövas av valprövningsnämnden.
Jag föreslår att regeln får bUda ett andra stycke i paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. Som har framgått av min redogörelse i det
föregående föreslår jag vissa ändringar i vallagen som inte är en följd av den
nya RF. Dessa bestämmelser bör träda i kraft omedelbart. TiU denna kategori hör
de ändringar som gäller röstlängdernas giltighetstid (4 kap. 7 och 19 §§),
registrering av partibeteckning, dock inte frågan om besvärsinstans, (5 kap. 3
och 4 §§), preliminär rösträkning i vallokal (13 kap. 6 §), kungörande av
utgången av förrättning för utseende av efterträdare tiU riksdagsledamot eller
av ersättare (14 kap. 14 a §) och verkan av besvär över kommunala val i fråga
om rätten att utöva uppdrag som avses med besvären (15 kap. 8 § första
stycket).

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 85

De ändringar som sammanhänger med grundlagsreformen bör
träda i kraft samtidigt som denna erUigt huvudregeln börjar tUlämpas, den 1
januari 1975. Härifrån bör dock, väsentligen i anslutning tiU vissa särregler i
övergångsbestämmelserna till den nya RF, göras några undantag. Dessa framgår av
punkterna 24.

Punkt 2. Enligt punkt 2 tredje stycket
övergångsbestämmelserna lUl den nya RF skall, om nytt val tUl riksdagen håUs
före den tidpunkt då den nya RF enligt huvudregeln skall börja tUlämpas,
bestämmelsema i 3 kap. RF och motsvarande bestämmelser i annan lag tiUämpas i
fråga om bl. a. fördelningen av mandaten mellan valkretsar och meUan partier
och om överklagande av val tUl riksdagen. 1 punkt 2 andra stycket
övergångsbestämmelserna lUl den nya RO föreskrivs för samma fall att
bestämmelsema i 1866 års RO om utfärdande och granskning av fuUmakt inte skall
tiUämpas i fråga om det nya riksdagsvalet. Som följd av nu nämnda föreskrifter
bör de ändringar i vallagen som föranleds av grundlagsreformen och som gäller
de nyss angivna frågorfla tUlämpas redan före den 1 januari 1975 i fråga om
nytt val till riksdagen. De bestämmelser i vaUagen som berörs är i förslaget
upptagna i 14 kap. 9-11 §§, 15 kap. 1 och 3 §§, 4 § första, andra och tredje
styckena, 6-7 §§, 8 § andra och tredje styckena och 9 §.

1 andra
faU än de nu nämnda finner jag inle skäl att, med avsteg från huvudregeln,
föreslå att besvärsprövningen övergår till valprövningsnämnden före den 1
januari 1975. Oavsett om nyval tUl riksdagen skulle förekomma under år 1974, bhr
del aUtså regeringsrätten som har all pröva besvär som under det året förs över
t. ex. val av kommunfullmäktige med anledning av ändring i den kommunala
indelningen. Likaså skaU besvär över en under år 1974 avslutad förrättning för
utseende av efterträdare tiU riksdagsledamot handläggas av regeringsrätten, om
den avgångne lUlhörde en riksdag som hade valts innan den nya RF antogs
slutligt.

Punkt 3. 1 klarhetens intresse bör föreskrivas att de
ändringar i vallagens regler om röstlängd som utgår från reglema i den nya RF
om när rösträtt inträder skaU tUlämpas först i samband med att röstlängd
upprättas under är 1975 (jfr punkt 2 andra stycket andra punkten
övergångsbestämmelserna tUl den nya RF). Ändringarna gäUer 4 kap. 2 §, 8 §
första stycket samt 11 och 12 §§.

Punkt 4. Äldre regler om besvärsinstans och om
handläggningen av besvär bör tUlämpas även efter den I januari 1975 i fråga om
beslut som meddelades och val eller förrättning som avslutades före nämnda
tidpunkt. En regel härom föreslås under punkt 4. Denna regel skaU givetvis dock
inte gälla val eUer förrättning som åsyftas under punkt 2.

4.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval

Val av kyrkofuUmäktige regleras inte i vaUagen (1972:620)
utan i en särskild lag (1972:704) om kyrkofullmäktigval. Bestämmelserna i denna
lag stämmer emellertid i stora delar överens med regleringen i vallagen.

7 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 35

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 86

Principen om samordning i görligaste mån meUan reglerna om
kyrkofullmäktigval och reglerna om de borgerliga kommunala valen bör föranleda
alt de ändringar i vallagen som jag har föreslagit i det föregående och som kan
ha aktualitet för valen av kyrkofullmäktige görs tillämpliga också på de senare
valen. Av störst betydelse är all också kyrkofuUmäktigval bör överklagas hos
riksdagens valprövningsnämnd i stället för hos regeringsrätten. Genom all
samtliga valbesvärsmål prövas av en och samma instans skapas garantier för en
enhetlig utveckling av praxis i valbesvärsmål.

Beträffande innebörden av de föreslagna ändringama i lagen
om kyrkofullmäktigval kan jag hänvisa tiU motsvarande förslag i fråga om
vallagen. Ändringen i 2 § är densamma som den i 1 kap. 2 § vaUagen. De formella
föreskrifterna om valbesvär i 50 § föreslås ändrade i enlighet med vad som har
förordals angående 15 kap. 4 § förstatredje styckena vaUagen i den nya
lydelsen.

I 15 kap.
6 § vaUagen har jag föreslagit bestämmelser om att valprövningsnämnden kan
föranstalta om vittnesförhör vid allmän domstol i valbesvärsmål och i 15 kap.
7 § bestämmelser om den materiella sidan av valbesvärsprövningen. I 15 kap. 9 §
vallagen har föreslagits bestämmelser om att valprövningsnämnden vid avgörande
av ärende skall vara fulltalig och att talan mot nämndens beslut inte får
föras. Nu angivna bestämmelser i vallagen bör genom en hänvisning i en ny
paragraf i lagen om kyrkofullmäktigval, 51 §, ges motsvarande tillämpning i
fråga om sådana val. I en likaså ny paragraf, 52 §, föreslår jag föreskrifter
om att fullmäktige och suppleanter utövar sina uppdrag provisoriskt i avvaktan
på prövningen av valbesvär. Föreskrifterna har samma innehåll som de som har
föreslagits i den nya 15 kap. 8 § första och tredje styckena vallagen.

Såvitt gäller övergångsbestämmelserna hänvisar jag till
vad jag har yttrat i anslutning tUl punktema 1, 2 och 4 i
övergångsbestämmelserna tUl den föreslagna lagen om ändring i vallagen.

Jag vill tillägga att ordningen vid val av
kyrkofullmäktige påverkas också av ändringar i ett par bestämmelser i vallagen,
till vilka lagen om kyrkofullmäktigval hänvisar. Enligt den nya lydelsen av 3
kap. 6 § första stycket vallagen, vartill hänvisas i 5 § Iredje stycket lagen
om kyrkofullmäktigval, skall sålunda talan mot länsstyrelsens beslut om
indelning i valdistrikt föras hos valprövningsnämnden i stället för, som nu,
hos kammarrätten. Också den i 15 kap. 2 § andra stycket vaUagen föreslagna
ändringen angående bevis för den som har blivit vald får betydelse för
kyrkofuUmäktigvalens del tUl följd av hänvisning i 49 § lagen om dessa val.

4.3 och 4.4 Förslag tUl lagar om ändring i kommunallagen
(1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm

6 och 10 §§

Genom den nya RF (3 kap. 2 §) sänks åldern för rösträtt
vid riksdagsval tUl 18 år samtidigt som rösträtten anknyts tUl åldern på

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 87

valdagen. Samma rösträttsregler bör givetvis gälla för de
kommunala valens del. Härav föranleds en ändring i 6 § första stycket första
punkten i de båda kommunallagarna. Även övriga bestämmelser om rösträtt i denna
paragraf bör i görligaste män avfattas i enhghet med motsvarande föreskrifter i
3 kap. 2 § i den nya RF. Dels bör den nuvarande föreskriften i 6 § första
stycket andra punkten om att den som på grund av domstols förklaring är eUer
efter uppnådd myndighetsålder skaU förbUva omyndig inte är röstberättigad
ersättas med en formulering enligt vilken den som är omyndigförklarad av
domstol inte' äger rösträtt. Uttrycket innefattar hksom i 3 kap. 2 § första
stycket i den nya RF förklaring om omyndighet som har meddelats innan
myndighetsåldern inträdde. Dels bör bestämmelserna i 6 § andra stycket i
enlighet med vad som föreskrivs i 3 kap. 2 § andra stycket i den nya RF få den
lydelsen all frågan humvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på
grundval av en före valet upprättad röstlängd. Härav föranleds en följdändring
i 10 §. Hänvisningen i denna paragraf till bestämmelser i vallagen bör sålunda
gälla också röstlängd.

7 §

F. n. gäUer enligl 7 § första stycket kommunaUagarna att
kommunfullmäktige och suppleanter väljs bland de röstberättigade som är
bosatta inom kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas tUl kommunfullmäktig
eUer suppleant.

Det valbarhetsviUkor som innefattar krav på rösträtt bör
enligt min mening formuleras så att fullmäktige och suppleanter skall väljas
bland dem som uppfyUer villkoren för rösträtt. Därigenom uppnår man
överensstämmelse med formuleringen i 3 kap. 10 § i den nya RF. Lydelsen avser
att framhäva att valbarhetsbedömningen skall göras oberoende av vad som framgår
av gällande röstlängd om rösträtten. Den som i något avseende inte längre
uppfyller rösträttsvillkoren enligt 6 § första stycket är därmed inte valbar,
även om han ännu står kvar i röstlängden som röstberättigad. Omvänt är den
valbar som uppfyUer rösträttsvillkoren men som inte är upptagen i röstlängd, t.
ex. till följd av att han blivit kyrkobokförd i kommunen efter det att
röstlängden upprättades.

Fr. o. m. år 1973 gäller enligt 6 § första stycket i
kommunallagarna att endast den som är kyrkobokförd i en kommun har rösträtt
i kommunen. Den som upphör att vara kyrkobokförd inom en kommun,
förlorar alltså sin kommunala rösträtt där. Som framgår av vad jag nyss har
sagt upphör han därmed också att vara valbar inom kommunen.
Kyrkobokföringsorten överensstämmer i de aUra flesta faU med den faktiska bosättningsorten.
Med hänsyn tUl det anförda anser jag att nuvarande krav på bosättning inom en
kommun som vUlkor för valbarhet saknar praktisk betydelse vid sidan av kravet
pä rösträtt. Jag föreslår därför att föreskrifterna om valbarhet förenklas
genom att kravet på bosättning inom kommunen får utgå.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 88

Enligt 3 kap. 2 § nya RF är, som jag nyss nämnde, åldern
för rösträtt 18 år. Sänkningen av rösträttsåldern har fömtsatts skola följas av
en sänkning av myndighetsåldern till 18 år (prop. 1973:90 s. 164). Senare denna
dag kommer statsrådet Lidbom att föreslå att förslag om detta läggs fram i
särskild proposition. Godtas förslaget av riksdagen, kommer rösträtt och
myndighet att inträda samma dag. Som föhd härav kan i fortsättningen den som inte
är myndig aldrig uppfylla rösträttsvillkoren. Jag föreslår därför att också
myndighet slopas som särskilt valbarhetsvillkor. Kravet på all
rösträttsvillkören skall vara uppfyllda är även i det avseendet liU fyllest.

I paragrafen finns bestämmelser om indelning av kommun i
valkretsar och om bestämmandet av antalet fuUmäktige som varje valkrets skaU
utse. Beslut i dessa frågor fattas av länsstyrelsen. Enhgt paragrafens sjätte
stycke föres talan mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar hos regeringsrätten
genom besvär.

1 det föregående har jag föreslagit att talan mot beslut
enligt vaUagen i liknande fall skall föras hos valprövningsnämnden. Jag
föreslår att också talan enligt 9 § skall föras hos nämnden. 1 samband med den
ändring i paragrafen som föranleds härav bör fuUföljdsregeln jämkas så att det
uttryckligen framgår att också beslut om fastsläUande av antalet fullmäktige i
varje valkrets omfattas av regeln.

Övergångsbestämmelser

1 likhet med vad som gäller i fråga om val tiU riksdagen
(punkt 2 andra stycket övergångsbestämmelserna till den nya RF) bör de nya
rösträtts-bestämmelserna tillämpas först i samband med att röstlängd upprättas
under år 1975.

4.5 Förslag tiU lag om ändring i landstingslagen
(1954:319)

Ändringen i 7 § gäller röstlängd vid landstingsval och
motsvarar ändringen i 6 § andra stycket i de båda kommunallagarna. 1 8 §
föreslås beträffande valbarhetsvUlkoren samma ändring som i 7 § kommunallagarna.
Ändringen i 7 § landstingslagen har föranlett ett tiUägg i 18 §.

4.6 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse

Ändringarna i lagen har samma innebörd som de som har
föreslagits i kommunaUagen och i kommunallagen för Stockholm. Ändringarna i 9,
10, 12 och 13 §§ i lagen om församhngsstyrelse motsvaras sålunda av ändringarna
i 6, 7, 9 och 10 §§ i kommunallagen. Jag hänvisar tUl vad jag nyss anförde i
anslutning till sistnämnda paragrafer.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 89

4.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:236) om
ersättare för

riksdasgsledamöterna

Riksdagen antog år 1972 som vUande förslag till ändringar
i 1809 års RF och 1866 års RO som innebär att ett system med ersättare införs
(prop. 1972:66, KU 1972:30, rskr 1972:204). Samtidigt beslöt riksdagen en lag
(1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna. Lagen innehåller tvä
paragrafer. 1 1 § föreskrivs i vilka fall riksdagsledamots befattning skall
utövas av ersättare. 1 2 § anges hur det skall förfaras när ersättare skall
kaUas in tiU tjänstgöring. Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna har
trätt i kraft samtidigt med att ändringarna i 1809 års RF och 1866 års RO
beträffande ersättare under innevarande riksdag har antagits slutligt och
erhålht kraft av grundlag (KU 1974:1, rskr 9, SFS 1974:65).

Också enligt den nya RF och den nya RO skaU ersättare
finnas för riksdagsledamöterna. 1 formellt hänseende innebär emellertid de nya
reglerna att de bestämmelser som finns i lagen om ersättare för
riksdagsledamöterna ingår i RF och RO (4 kap. 9 § RF och I kap. 8 och 9 §§ RO).
Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna bör därför upphöra att gälla vid den
tidpunkt då den nya RF:s och RO:s motsvarande bestämmelser om ersättare först
skaU börja tillämpas. Som jag har nämnt förut kommer bestämmelserna i RF och RO
i allmänhet att böria tillämpas den I januari 1975.

Av punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna tiU nya
RF och punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna tiU nya RO följer
emellertid att reglerna i RF och RO om ersättare skall tillämpas redan
dessförinnan för det fall att nytt val till riksdagen har ägt rum efter det att
den nya RF har antagits slutligt men före den 1 januari 1975. I anslutning till
dessa övergångsbestämmelser föreslår jag att lagen om ersättare för
riksdagsledamöterna skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974 eller den
dag dessförinnan då efter nytt val till riksdagen den nyvalda riksdagen
sammanträder första gången.

4.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om
statligt stöd tUl

pohtiska partier

Det stathga stödet tUl pohtiska partier beräknas för
kalenderår och betalas i princip ut en gång för helt kalenderår. Huvudregeln är
att utbetalning för visst år görs i februari samma år, efter ansökan i januari.
Den nu angivna ordningen är naturlig med tanke på hittillsvarande
grundlagsregler om riksdagens valperiod och årliga sammanträdesperiod.
Ordinarie val gäller sålunda för tiden från följande kalenderårsskifte.
Riksdagen sammanträder varje år i regel den 10 januari och är i princip samlad
till årets slut.

Enligt den nya författningen inleds emellertid riksdagens
valperiod efter ordinarie val vid månadsskiftet september oktober, kort efter
valet (se 3 kap. 5 § i den nya RF och 1 kap. 3 § vallagen). Det snabba
valgenomslaget har fört med sig en omläggning också av riksdagens

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 90

arbetsår. Det årliga riksmötet börjar valår samtidigt som
den nya valperioden och år, då ordinarie val inte äger rum, under september
eller oktober (1 kap. 2 § i den nya RO). Riksmötet sträcker sig i en följd tUl
maj månads utgång eUer, undantagsvis, något längre (1 kap. 4 § i den nya RO).

1971 ärs
partistödsutredning, vars förslag lades tiU grund för 1972 års partistödslag,
uttalade i sUt betänkande (SOU 1972:62) Offenthgt stöd till de politiska
partierna att, om nuvarande valperioder kom att läggas om efter vad som hade
föreslagits i grundlagberedningens slutbetänkande, tidpunkten för
utbetalningarna av det statliga stödet till partierna och den tidrymd dessa
avser lämpligen fick justeras i enlighet härmed (s. 53). Också för egen del
finner jag det självfaUet att beräkningen och utbetalningen av det statliga
stödet tiU partierna samordnas med de nya reglerna om riksdagens valperiod och
ärliga sammanträdesperiod.

Valperiodens
början är i den nya författningen inte fixerad till ett visst datum utan
varierar något beroende på vilken dag valet äger rum. 1 allmänhet kommer den
nya valperioden, som nämnts, att börja den första veckan i oktober. Jag
föreslår att den period för vilken stöd till partierna skall beräknas bestäms
till tiden fr. o. m. den 15 oktober ett kalenderår t. o. m. den 14 oktober
följande kalenderår. En genereU föreskrift härom föreslås i 12 §. Omläggningen
av tidrymden för beräkningen av stödet föranleder vidare ändringar i 6-11 §§.
Den årliga utbetalningen av stöd tiU partierna bör äga rum snarast möjhgt efter
det att beräkningsperioden har inletts. Jag förordar att det i 14 § föreskrivs
att ansökan om stöd bör göras före utgången av oktober. Sker ansökan i rätt
tid, kommer stödet att betalas ut före utgången av november månad. Den
föreslagna ändringen innebär alltså att utbetalningen tidigareläggs med tre
månader.

Frågan om verkan av ett omval är f. n. inte berörd i
partistödslagen. Den har också hittills haft föga aktualitet med tanke pä att
riksdagen kan antas ha fått sin slutliga sammansättning före det årsskifte då
valperioden efter ett ordinarie val inleds och i vart faU innan stöd till
partierna skall räknas ut för det första året under valperioden. Ordningen med
ett snabbt valgenomslag innebär emellertid att, om besvär över valet förs,
riksdagen måste verka i provisorisk sammansättning i avvaktan pä att valet
vinner laga kraft (se 3 kap. 11 § första stycket i den nya RF). Skall omval äga
rum, kommer vidare resultatet av detta knappast att föreligga vid den tid då,
enligt vad jag nyss föreslog, stöd tUl partierna normalt skaU betalas ut för
det första året i valperioden, dvs. för tiden fr. o. m. den 1 5 oktober. Frågan
förtjänar därför viss uppmärksamhet.

1 enhghet
med den ståndpunkt på vilken partistödslagen i övrigt vilar vill jag förorda
att stöd till partierna för första året i valperioden får beräknas och
utbetalas på grundval av. det ursprunghga valresultatet, oavsett om omval skall
äga mm eUer inte. Ett omval kommer då att påverka det statliga stödet först fr.
o. m. följande beräkningsär. Någon särskUd bestämmelse härom, utöver den i 12 §
första stycket, behövs inte. 1 överensstämmelse med vad som enligt 10 § gäller
i fråga om extra val föreslår jag emellertid den modifikationen att parti,
som vid det

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 91

ursprunghga valet inte fick fyra procent av rösterna i
hela landet men som når fyraprocentsgränsen vid omvalet, tiUerkänns grundstöd
som belöper på tiden fram tUl närmast följande 1 5 oktober. Utgångspunkten för
beräkningen bör vara den dag då valet avslutades, dvs. då resultatet av valet
kungjordes. Samma utgångspunkt bör gälla vid beräkning av grundstöd efter extra
val under återstoden av året. Jag föreslår att 10 § ändras efter vad jag har
angivit nu.

1 den nya RF har termen nyval ersatts med benämningen
extra val. Motsvarande ändring bör göras i 4 och 10 §§ i partistödslagen.

Utöver vad jag har sagt i det föregående föreslår jag i
förtydligande syfte ett tillägg till lagtexten i 12 §.

Ändringarna i lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975.
Övergången till de nya tiderna för beräkning oeh utbetalning av stöd tiU
partierna kräver emellertid särskild reglering.

Enhgt
punkt 3 i övergångsbestämmelserna liU den nya RO sker omläggningen av
riksdagens årliga arbetsperiod på så sätt att två riksmöten inleds under det år
då den nya RO först skall tiUämpas (1975). Det första riksmötet är förkortat.
Det börjar i januari och avslutas på försommaren. Det andra inleds i september
eller oktober och bhr det första riksmöte som helt följer reglerna i den nya
RO. Övergången till den nya ordningen för beräkning och utbetalning av statligt
stöd till partierna bör enligt min mening följa samma mönster. Jag föreslår att
stöd till partierna betalas ut vid två tillfällen under år 1975, dels i
febmari, för liden från årets början till den 15 oktober, dels i november, för
tiden den 15 oktober 1975 den 14 oktober 1976. Den första utbetalningen bör
skäligen utgöra tio tolftedelar av vad som enligt de äldre bestämmelserna
annars skuUe ha utgått för hela kalenderåret 1975. Skulle extra val som inte
kan beaktas vid den första uträkningen äga rum före den 15 oktober 1975 och
blir som följd härav 10 § tillämplig, skaU givetvis grundstöd enligt paragrafen
utgå endast för tiden t. o. m. den 14 oktober 1975. -Övergångsbestämmelserna
under punkt 2 har utformats med ledning av vad jag har anfört nu.

Enligt 3 oeh 9 §§ är partistöd resp. avtrappat grundstöd
satt i relation till ordningstalen för åren närmast efter ett visst val. Vid
tillämpningen av dessa paragrafer för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1975 kan
uppkomma vissa svårigheter när beräkningen utgår från ett val som inträffade
medan lagen i den äldre lydelsen var tillämplig. 1 denna lydelse byggde ju
lagen på en annan årsberäkning än i den nya lydelsen. Jag föreslår att frågan
regleras uttryckligt i övergångsbestämmelserna (punkt 4). Det år som inleds den
15 oktober 1975 bör givetvis räknas som det tredje efter det ordinarie valet år
1973. Samma år bör, vid tillämpningen av 9 §, anses såsom det andra efter ett
nyval som har ägt rum under år 1974 före den 15 oktober och som det första
efter ett nyval eller ett extra val som har ägt rum senare.

Övergångsbestämmelserna under 2 d) och 3 är föranledda av
den ändrade terminologin beträffande extra val.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 92

4.9 Förslag till lag om upphävande av det av riksens
ständer fastställda,

av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8,

utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tiUkommande

konungar vid regeringens anträdande avgivas.

I samband med att förslaget tUl den nya RF lades fram
uttalade jag (prop. 1973:90 s. 270) att den nuvarande konungaförsäkran är
föråldrad och bör ersättas av en ämbetsförklaring avgiven inför riksdagen Gfr 2
kap. 10 § andra stycket i den nya RO). Jag föreslär nu i enhghet härmed att
formuläret tUl den nuvarande konungaförsäkran skaU upphöra att gälla vid
utgången av år 1974. Eftersom formuläret har fastställts av riksdagen bör det
upphävas genom lag.

4.10 Förslag tUl lag om ändring i brottsbalken

Antagandet av den nya RF oeh av de därav föranledda
ändringarna i TF påkallar vissa följdändringar i brottsbalken. 1 huvudsak
består dessa i att ordet "Konungen" byts ut mot
"regeringen". 1 18 kap. 1 § och i 19 kap. 1 § andra stycket syftar
ordet "Konungen" emellertid både på konungen personligen och på Kungl.
Maj:t i konselj. Det bör därför i dessa lagmm, som har skett i motsvarande
föreskrifter i TF - 7 kap. 4 § I och 3 bytas ut mot orden
"statschefen" och "regeringen" (jfr prop. 1973:90 s. 487).
I 18 kap. 2 § bör ordet "Konungen" däremot stå kvar, eftersom del
uteslutande avser konungens person. Detsamma gäUer i fråga om det första
"Konungen" i 18 kap. 8 §. 1 överensstämmelse med ändringen i 7 kap. 4
§ 6 TF bör bestämmelsen i 18 kap. 2 § om regent som är satt i Konungens ställe
i fortsättningen avse den som i egenskap av riksföreståndare fullgör
statschefens uppgifter (jfr prop. 1973:90 s. 487).

Av 8 kap. 13 § första stycket i den nya RF framgår att
regeringen direkt pä grund av RF är behörig att besluta föreskrifter om
verkställighet av lag. Bestämmelsen i 38 kap. 13 § brottsbalken kan därför
utgå såsom överflödig.

4.11 Förslag tUl lag om upphävande av lagen (1973:973) om
antalet

statsdepartement och statsråd utan departement

1 motsats tUl 1809 års RF uppställer den nya RF inte något
krav på att antalet departement och statsråd utan departement skall vara
angivet i lag. 1 samband med framläggandet av förslaget till den nya RF
framhöll jag (prop. 1973:90 s. 181) att riksdagen ändå - genom reglerna om
riksdagens anslagsmakt på ett tUlfredsställande sätt tiUförsäkras inflytande
över dessa frågor. Jag föreslår därför nu att lagen (1973:973) om antalet
slalsdepartement och statsråd utan departement skall upphöra alt gälla vid
utgången av år 1974.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 93

4.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar

1§

Paragrafen upptar f. n. sekretessbestämmelser angående
protokoll, som har förts i statsrådet, och protokoll i kommandomål. Beredningen
har inte föreslagit andra ändringar i paragrafen än sådana som är en nödvändig föhd
av reglerna i den nya RF om regeringsorganet. Offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén har i sitt remissyttrande förklarat alt del
synes kommittén lämpligast att sekretessfrågorna i sak prövas först i samband
med att kommitténs huvudbetänkande behandlas. Jag delar denna uppfattning. Jag
föreslär därför i detta sammanhang endast - förutom alt ordet
"Konungen" ersätts med ordet "regeringen" att reglerna i
paragrafen förklaras gälla protokoll i regeringsärenden resp. protokoll i
regeringsärenden vUka gäller försvarsmakten och avgörs av departementschefen
Gfr 7 kap. 3 och 6 §§ i den nya RF).

2 §

Med stöd av 56 § i 1866 års RO kan Konungen bestämma att
sammanträde med riksdagens kammare skall hållas inom stängda dörrar när
statsrådsledamot enligl Konungens förordnande skaU lämna riksdagen muntligt
meddelande vid sammanträdet. Enligl 2 § riksdagsstadgan gäUer att kammarens
plena är offentliga om inte kammaren för särskilt faU beslutar annat eller
Konungen enligt 56 § RO bestämmer att plenum skaU hållas inom stängda dörrar.

1 anslutning tUl nu nämnda bestämmelser föreskrivs f. n. i
2 § sekretesslagen dels, i första stycket, att riksdagens kamrars protokoll vid
sammanträde inom lyckta dörrar enligt 56 § RO inte utan Konungens och kammarens
tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protolollets datum, dels, i
andra stycket, att kammaren äger besluta att protokoll från annat
kamniarsammanträde inom lyckta dörrar inte utan kammarens tillstånd får
utlämnas förrän viss tid, högst 50 år, har förflutit från protolollets datum.

I 2 kap. 4 § i den nya RO föreskrivs i första stycket att
sammanträde med kammaren är offentligt. Dock kan sammanträde hållas inom
stängda dörrar, om det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt
till förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation. Riksdagen
beslutar om stängda dörrar. Skall regeringen vid sammanträde lämna riksdagen
meddelande, kan dock även regeringen förordna om stängda dörrar. Enligt andra
stycket får ledamot eller tjänsteman inte obehörigen yppa vad som har
förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Riksdagen kan dock besluta att
för särskilt fall helt eller delvis upphäva tystnadsplikten.

1 motiven till 2 kap. 4 § RO uttalar beredningen att
bestämmelserna i sekretesslagen om när kammarens protokoll skall hållas
hemliga får

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 94

anpassas till den nya regleringen i paragrafen. Avgörande
bör vara om protokollet innehåller sådant som omfattas av tystnadsplikten. Med
anknytning till detta uttalande har beredningen i betänkandet om
följdförfattningar föreslagit att nuvarande första och andra styckena i 2 §
sekretesslagen ersätts av elt stycke, i vUket föreskrivs att, om tystnad enhgt
2 kap. 4 § RO skaU iakttas i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom
stängda dörrar med riksdagens kammare, protokoll häröver inte utan riksdagens
tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protokoUels datum.
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén har inte haft något att
erinra mot den föreslagna sekretessbestämmelsen. Också för egen del biträder
jag beredningens förslag.

Den nya RO innehåller inte någon särskUd bestämmelse om
att hemhgt kammarprotokoll skall justeras inom stängda dörrar. Men riksdagen
kan besluta härom med stöd av 2 kap. 4 § första stycket RO. Om riksdagen
underlåteratt fatta sådant beslut, får det, som beredningen uttalar, anses att
tystnadsplikten beträffande vad som är upptaget i protokollet därmed har hävts
och protokoUet har blivit offentligt.

Beträffande
ändringen i sista stycket av förevarande paragraf hänvisar jag tUl vad jag har
anfört i anslutning tUl 1 §.

1 11 kap. 8 § i den nya RF föreskrivs att rättskipnings-
eller förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än som
föher av grundlag eller riksdagsordningen. Med hänsyn tUl innehåUet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen kan denna föreskrift inte anses lägga hinder i vägen
för riksdagens och konstitutionsutskottets beslutsbefogenheter enligt 2 §
sekretesslagen.

Övergångsbestämmelserna

De sekretessbestämmelser som enligt 1 § och 2 § tredje
stycket har gällt för tiden från sekretesslagens ikraftträdande beträffande
statsrådsprotokollen och protokollen i kommandomål samt rörande handlingar om
granskning av sådana protokoll bör gälla även efter den dag, den I januari 1975,
då bestämmelserna får sin nya lydelse, när fråga är om protokoll som har
upprättats dessförinnan.

På motsvarande sätt bör alltjämt de äldre reglerna i 2 §
gälla i fråga om kammarprotokoll som har upprättats före den 1 januari 1975. 1
enlighet med vad som föreskrivs i paragrafen i den nya lydelsen bör det
emellertid aUtid ankomma på riksdagen ensam att avgöra om hemligt protokoll
skall lämnas ut.

4.13 Förslag till lag om riksgäldskontoret

Gällande rätt

1 66 § i 1809 års RF föreskrivs att riksgäldskontoret
förblir under riksdagens styrelse, inseende och förvaltning samt att riksdagen
ansvarar

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 95

för den rikets gäld som kontoret ombesörjer. Enligt 70 § i
1866 års RO skall riksdagen välja fullmäktige att enligt särskilt reglemente
förvalta riksgäldskontorets medel och tUIhörigheter. Dessa fullmäktige skall
vara sju. De väljs för tiden från valet tUl dess val äger rum under tredje året
därefter. Riksdagen utser en av fullmäktige till ordförande. Äv de övriga sex
skall två ärligen avgå. Har fullmäktig avgått före den bestämda
tjänstgöringstiden eller har ansvarsfrihet vägrats honom, anställs val för
återstående mandatperiod. Då val av ordförande äger rum, utses denne före
övriga fullmäktige. Varje fuUmäktig utses för sig. FuUmäktige väljer själva
bland sig vice ordförande. Efter samma regler som i fråga om fullmäktige utses
för varje fullmäktig en personlig suppleant.

För riksgäldskontoret gäller ett av riksdagen den 15
december 1966 faststäUt reglemente (riksdagens författningssamling 1970:8).
Enligt 7 § i reglementet skall fullmäktig i riksgäldskontoret genast frånträda
fullmäk-tigbefattningen och suppleant inträda i hans ställe om han blir ledamot
i statsrådet eller kommer i den författning att han enligt 26 § i 1866 års RO
inte får godkännas som riksdagsledamot.

1 ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. är fastslaget att
riksgäldsfullmäktige samt riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret
har fullt ämbetsansvar. Enligt lagen gäller emellertid särskilda åtalsregler
för dessa funktionärer. Åtal mot fullmäktig kan beslutas av riksdagen, finansutskottet
eller riksdagens revisorer. Härmed är att jämföra en bestämmelse i 111 § andra
stycket i 1809 års RF enligt vUken bl.a. fullmäktige i riksgäldskontoret inle
kan åtalas i och för sina befattningar annat än efter riksdagens beslut.

Enligt 5 § i bestämmelser om revision av
riksdagsförvaltningen, vUka riksdagen har antagit den 12 december 1968
(riksdagens förfaltningssamhng 1968:8), skaU riksdagens revisorer för varje
avslutat räkenskapsår granska riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning.

Beträffande innehållet i lagen (1957:685) angående
utövande av fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tUlkommande befogenheter under krigsförhåUanden hänvisas tUl redogörelsen i
det följande i anslutning till 28 § i förslaget tUl lag om ändring i lagen
(1934:437) för Sveriges riksbank (4.14).

Den nya RF

1 9 kap. 10 § andra stycket nya RF föreskrivs att det
under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet med
riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten samt att närmare
bestämmelser härom meddelas i lag.

1 anslutning till nämnda bestämmelse uttalades i prop.
1973:90 (s. 350) att RF inte borde binda de organisatoriska formerna för den
upplåning och låneförvaltning som skall ombesörjas av ett riksdagens organ. Det
tUlades emellertid att avsikten inte var att föreslå att uppgiften att taga upp
och förvalta lån tUl staten nu skulle föras över från

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 96

riksgäldskontoret tiU annan riksdagsmyndighet. Vad sålunda
uttalades föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (jfr KU 1973:26,
s. 56 och 65).

Grundlagberedningen

Beredningen har lagt fram förslag tUl särskild lag om
riksgäldskontoret, avsedd att ersätta i första hand de bestämmelser om
riksgäldskontoret som f n. ingår i 1866 års RO. I 1 § i den föreslagna lagen
(SOU 1972:16 s. 25) föreskrivs att de uppgifter som avses i 8 kap. 15 § RF (9
kap. 10 § andra stycket nya RF) under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret.
1 2 § finns föreskrifter om riksgäldskontorets förvaltning. Denna handhas av
sju fullmäktige som vähs av riksdagen för riksdagens valperiod. Riksdagen
väljer en av de fullmäktige tiU ordförande. Fullmäktige får inte utöva sina
befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som
hålls när riket eller någon del av det är ockuperat skaU minst tre fuUmäktige
vara närvarande. Bestämmelserna i 3 § rör fullmäktiges ansvar. FuUmäktig som
riksdagen har vägrat ansvarsfrihet är skild från sin befattning. Ätal mot
fullmäktig för brott, begånget genom beslut eller annan åtgärd som tUlhör
utövningen av hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet. 1
paragrafen erinras om att särskilda föreskrifter finns om revision av
riksgäldskontoret. 1 den avslutande 4 § sägs att det om riksgäldsdirektör och
vice riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets organisation i övrigt och om dess
verksamhet ges bestämmelser i lag med reglemente för kontoret.

Departementschefen

Enligt den nya RF skall liksom f. n. under riksdagen
finnas en myndighet med uppgift att taga upp och förvalta lån till staten.
Vilken denna myndighet är framgår däremot inte av vare sig den nya RF eller den
nya RO. Bestämmelser härom skaU i stället ges i vanlig lag. Som jag framhöll i
motiven till den nya RF bör nu inte komma i fråga att överflytta den statliga
upplåningen och låneförvaltningen från riksgäldskontoret till annat
riksdagsorgan (prop. 1973:90 s. 351).

Grundlagberedningen har, som framgår av vad jag nyss
anförde, utarbetat förslag tUl en lag om riksgäldskontoret. Den föreslagna
lagen har lämnats utan erinran under remissbehandhngen. För egen del föreslår
jag endast vissa jämkningar av förslaget.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen ersätter i första
hand de föreskrifter om riksgäldskontoret som nu är intagna i 1866 års RO, i
ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret m. fl. och i lagen (1957:685) angående utövande av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter
under krigsförhåUanden. Lagförslaget ansluter nära tUl gällande rätt. Den
viktigaste nyheten gäller tid och sätt för val av fuUmäktige i
riksgäldskontoret. 1 överensstämmelse med vad som enligt

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 97

den nya RO gäller för bl. a. fuUmäktige i riksbanken
föreslås att samtliga riksgäldsfullmäktige skall väljas vid ett tillfälle för
riksdagens valperiod genom proportionellt val.

1§

Paragrafen
upptar den grundläggande bestämmelsen att de uppgifter som avses i 9 kap. 10 §
andra stycket RF under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret.

2§

1 första stycket sägs i enlighet med beredningens förslag
att riksgäldskontoret förvaltas av sju fuUmäktige och att dessa väljs av
riksdagen för riksdagens valperiod. Liksom f. n. bör inte ställas upp krav på
att fullmäktig skall tUlhöra riksdagen. Däremot bör, i enlighet med den
nuvarande kompetensbestämmelsen i 7 § reglementet för riksgäldskontoret, gälla
att fullmäktig skall vara svensk medborgare och myndig och att den som tillhör
regeringen inte får vara fullmäktig. Kravet på svenskt medborgarskap framgår
redan av bestämmelserna i 11 kap. 9 § tredje stycket nya RF och behöver inte
upprepas i förevarande lag. 1 denna bör emellertid anges att endast den som är
myndig kan vara fullmäktig och att statsråd inte får vara fullmäktig.
Bestämmelser härom har förts in i 2 § första stycket.

1 andra stycket föreskrivs att riksdagen väljer en av
fuUmäktige att vara ordförande.

Bestämmelserna i första och andra styckena fylls ut av de
allmänna föreskrifter om val inom riksdagen som ges i 7 kap. i nya RO. Av
bestämmelserna i detta kapitel följer bl. a. att valet i princip är
proportionellt (4 § första stycket), att valet skall förrättas snarast efter
början av riksdagens valperiod och gälla tiU dess riksdagen förrättar nytt val
under nästa valperiod (6 §), att suppleanter skall utses för fullmäktige till
minst samma antal som dessa och att suppleanterna skall uppfylla samma
kvalifikationer som fullmäktige (8 §), att suppleanterna inte är personliga (9
§), att fyllnadsval skall äga rum om fullmäktig eller suppleant avgår i förtid
(12 §) och att fullmäktige inom sig skall utse en eller flera vice ordförande
(13 §).

1 fråga om
bestämmelserna i tredje stycket angående utövningen av riksgäldsfullmäktiges
befogenheter under krigsförhållanden vill jag hänvisa till vad som i det
följande anförs i anslutning till motsvarande bestämmelser i 28 § andra stycket
lagen för Sveriges riksbank (4.14).

3§

Paragrafen överensstämmer med endast språkliga jämkningar
med beredningens förslag.

1 fråga om riksgäldsfullmäktiges juridiska ansvar innebär
föreskrifterna i andra stycket att fullmäktige i fråga om gärningar i
utövningen av uppdraget skall omfattas av samma straffbestämmelser som
offentliga funktionärer i allmänhet men att rätten att besluta om åtal är
förbehållen

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 98

riksdagens finansutskott. Lösningen är densamma som den
som har föreslagits i fråga om ledamöterna i vissa andra riksdagsorgan (jfr 9
kap. 8 § i den nya RO). Jag får här hänvisa tUl grundlagberedningens motiv tUl
nämnda lagrum, vUka återfinns i prop. 1973:90 s. 588.

4§

Paragrafen upptar en hänvisning tUl lag med reglemente för
riksgäldskontoret. Nuvarande reglemente bör ses över så att det kommer i
överensstämmelse med den nya RF och RO och med denna lag. Därvid får också
övervägas om särskilda regler skaU gälla för beslut om åtal mot
riksgäldsdirektören för brott i utövningen av hans tjänst, motsvarande dem som
nu är intagna i ansvarighetslagen för fuUmäktige i riksbanken och fuUmäktige i
riksgäldskontoret m. fl. Det torde få ankomma på riksdagen att låta utarbeta
förslag tiU behövliga ändringar i och tUlägg tUl reglementet för
riksgäldskontoret.

Övergångsbestämmelserna

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Omläggningen
av sättet för val av fullmäktige påkaUar särskUd övergångsreglering.
Föreskrifterna i punkt 4 första stycket i övergångsbestämmelserna till den nya
RO är så avfattade att de bhr tillämpliga också på riksgäldsfullmäktige. En
erinran härom har gjorts vid ikraftträdandebestämmelsen tUl förevarande lag.
Regleringen innebär att samtiiga fullmäktigeplatser besätts genom nytt val i
januari 1975 för den tid som återstår av riksdagens då löpande valperiod. Den
mandatperiod för fullmäktig som enligt äldre bestämmelser löper vid tiden för
valet av nya fullmäktige upphör därmed att gälla.

Ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. bör upphävas genom särskild lag med
verkan fr. o. m. den I januari 1975 (jfr 4.16). 1 vissa fall kan de
åtalsregler, som f n. återfinns i ansvarighetslagen, vara gynnsammare för
fullmäktig än motsvarande regler i den nu föreslagna lagen. När det gäller
brott som har begåtts under de äldre bestämmelsernas giltighetstid bör därför,
i de ifrågavarande fallen, dessa bestämmelser tillämpas (jfr 7 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken). En föreskrift härom har tagits in som
ett andra stycke i övergångsbestämmelserna till förevarande lag. Föreskriften ansluter
nära till motsvarande regel i punkt 6 i övergångsbestämmelserna tUl den nya
RO.

4.14 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank

Införandet av ny RF och ny RO föranleder åtskilliga
följdändringar i riksbankslagen. De ändringar som har gjorts i
departementsförslaget grundar sig i flertalet fall på förslag från
grundlagberedningen eller påpekanden från fullmäktige i riksbanken under
remissbehandlingen av beredningens förslag till följdförfattningar. Beträffande
fyra paragrafer, 17, 25, 27 och 31 §§, föreslås härjämte ändringar som saknar
samband

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 99

med förfaltningsreformen men som lämpligen bör genomföras
i detta sammanhang.

1 §

Ändringen innebär att nuvarande hänvisning till den
grundläggande bestämmelsen om riksbanken i 1809 års RF ersätts med en
hänvisning tUl motsvarande stadgande i den nya RF. Ändringen föranleder
ommbrice-ring av 1 kap. i lagen.

2§

F. n.
hänvisas i paragrafen i fråga om riksbankens ensamrätt att utge sedlar till vad
därom är särskUt stadgat. Härmed avses 1 § lagen (1897:28 s. 1) med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för
riksbanken. 1 den nya RF har emellertid riksbankens sedelmonopol blivit
grundlagsfäst. Bestämmelsen härom återfinns i 9 kap. 13 §. Hänvisningen i
förevarande paragraf bör därför i fortsättningen gälla detta
grundlagsstadgande. Den särskilda lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt m.
m. bör, enligt vad som föreslås i det följande (4.17), upphävas.

6,9-11, 13,23 och27 §§ i

Den nya RF innebär att den f. n. grundlagsstadgade
skyldigheten för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld avskaffas.
Ändringen har konsekvenser för flera bestämmelser i riksbankslagen.

1 6 § finns föreskrifter som direkt gäller riksbankens
skyldighet att inlösa sedlar med guld. Dessa bestämmelser bör utgå. Paragrafen
kommer därefter endast att föreskriva att av riksbanken utgivna sedlar skall
utgöra lagligt betalningsmedel.

\ 11 § åläggs riksbanken att hålla en metallisk kassa av
guldmynt och omyntat guld. 1 9 § har sedelutgivningen gjorts beroende av den
metalliska kassans storlek. Som riksbanksfullmäktige framhåller i sitt
remissyttrande saknas anledning att, när grundlagsföreskriften om sedlarnas
utbytbarhet mot guld slopas, behålla särskilda regler om den metalliska kassan
och om dennas relation till sedelomloppet. Bestämmelserna härom bör alltså
utgå. Omfattningen av sedelutgivningen begränsas f. n. också genom
bestämmelserna i 10 § om den s. k. supplementära sedeltäckningen. Dessa innebär
att riksbankens sedelutgivning inte får överstiga summan av de i paragrafen
angivna tUlgångarna. Anledning saknas att i detta sammanhang ifrågasätta den
begränsning av sedelutgivningsrätten som följer av 10 §. Ätt 9 § upphävs
medför alltså inte att sedelutgivningsrätten blir oinskränkt. För att 10 §
skall behålla nuvarande sakliga innehåll bör - som en följd av att 9 § upphävs
viss redaktionell ändring göras i paragrafen. Ändringen innebär att hänvisningen
till den metaUiska kassan utgår och att guld medtages bland de i paragrafen
uppräknade tillgångarna. Inte heller i 27§ bör längre den metalliska kassan
omnämnas särskUt. Uppgiftsskyldigheten kan begränsas tUl att avse dels de i 10
§ omförmälda tillgångarna dels utelöpande sedlar

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 100

Gfr prop. 1973:90 s. 355).

1 13 § andra stycket ges bestämmelser om riksbankens
inlösen av guld i plants, som för riksbankens räkning avlämnas tiU myntverket.
Bestämmelserna bygger på en ordning med en fungerande guldmyntfot och bör
därför utgå ur lagen.

1 23 § hänvisas till vad som särskilt är föreskrivet
angående riksbankens skyldighet i fråga om växling och inlösen av mynt.
Hänvisningen gäller dels bestämmelser i lagen (1873:31) om rikets mynt, dels
bestämmelser i de därtUl anknytande kungörelserna (1908:171) angående myntväxling
och (1914:136) angående utväxling i riksbanken av skiljemynt av sUver eller
brons. Bestämmelserna bygger på principen om guldmyntfot. Lagen (1873:31) om
rikets mynt är numera upphävd (jfr SFS 1970:1028) och några bestämmelser om
riksbankens skyldighet att inlösa och växla mynt finns inte intagna i lagen
(1970:1028) om rikets mynt. Också kungörelserna (1908:171 och 1914:136) har
blivit upphävda (jfr SFS 1973:76). Bestämmelserna i 23 § i förevarande lag bör
därför nu upphävas.

127 kan lämphgen i detta sammanhang göras ytterligare en
ändring förutom den tidigare berörda. Den i andra stycket reglerade
uppgiftsskyldigheten bör vara anknuten tUl arbetsdag i banken. Därmed blir det
i fortsättningen klart att uppgift som t. ex. annars skulle ha upprättats för
lördag i stället skall avse föregående vardag.

17§

Enligt kungörelsen (1830:16 s. 178) angående åtskilliga
föreskrifter i avseende på järn- och vågeffekter, som i banken (= riksbanken)
belånas, gällde att riksbanken hade förmånsrätt enligt 17 kap. 3 §
handelsbalken för belånade järn- och vägeffekter. Samband härmed har
föreskriften under c) i förevarande paragraf att riksbanken får låna ut medel
bl. a. mot pant i varor "liggande å allmän våg". 1 samband med
tillkomsten av förmånsrältslagen (1970:979) upphävdes 1830 års kungörelse och
tre därtUl anslutande äldre författningar. Det förutsattes därvid (prop.
1970:142 s. 143) att en följdändring i 17 § riksbankslagen skulle genomföras i
senare sammanhang. Ändringen bör göras nu. Den innebär att de nyss citerade
orden under c) utgår ur paragrafen.

25 §

1 paragrafen regleras riksbankens rätt att förvärva
egendom. Bestämmelserna medger förvärv av egendom som behövs för att bedriva
riksbankens verksamhet och av egendom för att skydda fordran. 1 sistnämnda hänseende
föreskrivs i andra stycket bl. a. att riksbanken på offentlig auktion eller
fondbörs får inköpa egendom, som är utmätt eller pantsatt för fordringen. En
liknande bestämmelse gäller för övriga bankinstitut. För affärsbankernas,
sparbankernas och jordbrukets kreditkassors del återfinns denna bestämmelse i
resp. 56 § lagen (1955:183) om bankrörelse, 25 § lagen (1955:416) om sparbanker
och 33 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. Efter ändringar i dessa
paragrafer

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 101

(gällande lydelse 1972:656-658) gäller emellertid numera
att ifrågavarande bankinstitut för att skydda fordran får köpa egendom som är
utmätt eller pantsatt för fordringen, inte bara på offentlig auktion eller
fondbörs, utan också vid exekutiv försäljning. Härigenom blir det möjligt att
förvärva utmätt egendom, fast eller lös, som försäljs under hand (se prop.
1972:118 s. 31). Jag föreslår nu att möjligheten för riksbanken att förvärva
egendom till skydd för fordran utvidgas på motsvarande sätt genom en ändring i förevarande
paragraf. Ändringen bör träda i kraft omedelbart.

28 §

Första stycket

Förslaget innebär att hänvisningen i fråga om
riksbanksfullmäktige tUl bestämmelser i 1809 års RF och 1866 års RO ersätts av
en hänvisning tUl 9 kap. 12 § i den nya RF.

Andra stycket

F. n. gäller en särskUd lag (1957:685) angående utövande
av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande
befogenheter under krigsförhållanden. Om riket eUer del därav har besatts av
fientlig makt, får enligt lagen fullmäktige i riksbanken tUlkommande
befogenheter utövas endast vid sammanträde inom av fienden obesatt område inom
eller utom riket på ort där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj:t
utsett ombud. Vid sådant sammanträde skaU minst tre fullmäktige vara till
slädes. Kan inte detta antal fuUmäktige komma tiU slädes, förordnar Kungl.
Maj:t erforderligt antal personer att, intUl dess nämnda hinder upphör, med
fuUmäktigs rätt och ansvar träda i fuUmäktigs ställe. Vad sålunda har
föreskrivits skall enligt lagen äga motsvarande tillämpning beträffande
fullmäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tUlkommande befogenheter.

Av förarbetena tiU den nämnda lagen (prop. 1957:176 s. 16)
framgår att den har sin grund i att den centrala finansförvaltningen till
väsentliga delar utövas av riksbanken och riksgäldskontoret. Syftet med lagen
är att trygga fullmäktigeinstitutionernas funktionsduglighet i krig. För funktionsduglighet
har fömtsatts inte bara att fullmäktige kan sammanträda i erforderligt antal
utan också att sammanträdet kan äga rum pä obesatt område.

De motiv som sålunda bär upp lagen anser jag alltjämt
giltiga. Det kan visserligen tänkas ockupationsfall där det vore tiU fördel för
skötseln av rikets angelägenheter genom inhemska organ att fuUmäktige fick verka
inom ockuperat område. Bestämmelserna i 13 kap. nya RF om krig och krigsfara
hindrar emellertid inte riksdagen eUer annat enligt kapitlet behörigt organ att
under pågående ockupation besluta om lagändring på denna punkt. Anledning
saknas att nu i sak frångå den reglering som innefattas i gäUande lag. 8
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 35

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 102

Som framgår av vad jag har anfört i anslutning till 2 § i
förslaget till lag om riksgäldskontoret (4.13) anser jag, liksom beredningen,
att bestämmelserna i 1957 års lag bör flyttas över tUl riksbankslagen resp. den
föreslagna lagen om riksgäldskontoret. Därvid bör lagtexten kunna förkortas.
Den nuvarande föreskriften att regeringen kan förordna personer att träda i
fullmäktiges ställe kan sålunda utgå. Skulle tillräckligt antal av de
ursprunghgen valda fullmäktige och deras suppleanter inte kunna sammanträda på
obesatt område, kan riksdagen med stöd av tUläggsbestämmelse 7.8.1 i den nya RO
utse ytterligare suppleanter. Denna riksdagens befogenhet kan utövas också av
riksdagens krigsdelegation, när denna är i riksdagens ställe, och, på grund av
bestämmelserna i 13 kap. 5 § i den nya RF, av regeringen, om varken riksdagen
eller krigsdelegationen kan fullgöra sina uppgifter. Också i övrigt synes en
viss förenkling av bestämmelserna kunna komma till stånd.

Med stöd av det anförda föreslår jag att i 28 § införs ett
andra stycke i vUket föreskrivs att fullmäktige inte får utöva sina
befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt och att vid
sammanträde, som hålls när riket till någon del är ockuperat, minst tre
fullmäktige skaU vara närvarande.

30 och 31 §§

Ändringarna i 30 § och i 31 § tredje stycket innebär
endast en anpassning av terminologin till den nya RF och den nya RO. 1 fråga om

31 § första stycket föresläs att kravet på svenskt
medborgarskap för

behörighet som bankofullmäktig får utgå. Redan av bestämmelserna i 11

kap. 9 § tredje stycket i den nya RF framgår nämligen att fullmäktig

måste vara svensk medborgare. Vidare föreslås beträffande 31 § andra

stycket att undantaget från förbudet i bestämmelsen inte längre skall avse

ledamotskap i sparbank eller postsparbanken. Skäl saknas numera att

särbehandla sparbankerna i detta hänseende. Postsparbanken ingår

numera i postbanken som den 1 juli 1974 kommer att uppgå i den nya

s. k. PK-banken (prop. 1973:195).

1 sammanhanget vill jag påpeka att av 7 kap. 8 § i den nya
RO följer att de i 30 och 31 §§ upptagna behörighetsvillkoren för fullmäktig
gäller också suppleant.

32 §

Enligt gällande rätt kan finansutskottet efter riksdagens
bemyndigande meddela föreskrifter om riksbankens förvaltning. Grundlagberedningen
har förordat (SOU 1972:15 s. 179) att någon sådan befogenhet för framtiden inte
skall kunna tilläggas utskottet och föreslagit en härav betingad ändring i 32 §
första stycket. Jag biträder beredningens förslag.

Paragrafens tredje stycke upptas f n. av en hänvisning i
fråga om ansvarighet för fullmäktige och för den av fullmäktige utsedde
suppleanten för riksbankschefen tUl vad som är särskilt stadgat. Härmed avses
regler i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. Som jag i det föregående har anfört.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 103

bör denna lag upphävas Gfr 4.16). Skäl saknas att i
riksbankslagen ta in hänvisning till de regler om ätalsprövning i fråga om
bankofullmäktig som återfinns i 9 kap. 8 § i den nya RO och till de åtalsregler
som i fråga om direktionsledamot i banken lämpligen bör föras in i
bankoregle-menlet. Tredje stycket i förevarande paragraf bör alltså utgå.

38 §

Bankoreglementet skaU enligt förslaget fortsättningsvis
betecknas som lag med reglemente för riksbanken.

4.15 Förslag tiU lag om upphävande av lagen (1957:685)
angående

utövande av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter under krigsförhåUanden

Skälen tUl att ifrågavarande lag föreslås bli upphävd har
angivits i motiveringen till förslaget tUl ändring i lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank under 28 § (4.14, jfr under 2 § i motiveringen tUl förslaget
tiU lag om riksgäldskontoret).

4.16 Förslag tiU lag om upphävande av ansvarighetslagen
(1936:324) för

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Enligt ansvarighetslagen för fuUmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. har fullmäktig i riksbanken, fullmäktig
i riksgäldskontoret, direktionsledamot i riksbanken samt riksgäldsdirektören
och chefen för riksgäldskontoret fullt ämbetsansvar. Lagen innebär emellertid
att särskUda åtalsregler gäller för dessa funktionärer.

När det gäller riksbanksfullmäktige har uttömmande
åtalsregler tagits in i 9 kap. 8 § och tilläggsbestämmelse 9.8.1 i den nya RO.
1 det föregående (4.13) har jag föreslagit att motsvarande reglering
beträffande riksgäldsfuUmäktige skall tas in i den särskilda lag om
riksgäldskonlorel (3 § andra stycket), vilken skall träda i kraft den 1 januari
1975.

1 samband med att förslaget till ny RO lades fram uttalade
jag (prop. 1973:90 s. 485) att samma ansvarighetsregler bör gälla för alla direktionsledamöter
i riksbanken, oavsett om de är riksbanksfullmäktige eller inte, men att de
särskUda bestämmelserna om de ledamöter som inte är fuUmäktige inte har sin
plats i RO. Enligt min uppfattning bör dessa bestämmelser arbetas in i
bankoreglementet. På motsvarande sätt gäller att eventuella ansvarsbestämmelser
för riksgäldsdirektören har sin naturliga plats i riksgäldsreglementet. Det
ankommer emellertid inte på Kungl. Maj.t att lägga fram förslag till sådana
bestämmelser.

Av vad jag nu har sagt framgår att ansvarighetslagen för
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. bör upphöra
att gälla vid utgången av år 1974. Övergångsbestämmelser, föranledda av
ändringarna på hithörande rättsområden, återfinns, såvitt gäller riksbanksfullmäktige,
i övergångsbestämmelserna tUl den nya RO, punkt 6, och, såvitt gäller
riksgäldsfullmäktige, i den av mig föreslagna lagen om riksgäldskontoret.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 104

4.17 Förslag till lag om upphävande av lagen (1897:28 s.
1) med vissa

bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum

för riksbanken

Lagen med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, omfattar tre
paragrafer.

1 1 § i lagen föreskrivs att riksbanken är ensam
berättigad att utge sedlar. Riksbankens sedelmonpol är emellertid fastslaget
redan i 9 kap. 13 § första punkten i den nya RF. Paragrafen blir därmed
överflödig.

Föreskrifterna i 2 § i lagen gäUer förfarandet när
riksbanken underlåter att uppfylla skyldigheten enligt 72 § i 1809 års RF att
inlösa sina sedlar med guld. Den nya,RF innebär emellertid att
guldinlösningsskyl-digheten slopas. Bestämmelserna i paragrafen måste som följd
härav sättas ur kraft.

Enhgt 3 § lyder riksbanken under Stockholms rådstuvurätt i
de mål för vUka inte annat är stadgat i lag. En erinran härom och om en
forumbestämmelse i 2 § är upptagen i 28 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken.

Enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) svarar bl. a.
stiftelse och annan sådan inrättning i tvistemål i allmänhet vid rätten i den
ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt,
där förvaltningen föres. Genom rättsfaUet NJA 1959 s. 385 är fastslaget att
riksbanken är att räkna till sådan inrättning som avsågs med den numera
upphävda 33 kap. 17 § RB. Det måste antas att uttrycket inrättning har samma
innebörd i 10 kap. 1 § som i tidigare gällande 33 kap. 17 § RB. Härav följer
att riksbanken redan på grund av bestämmelserna i 10 kap.

1 § RB har allmänt tvistemålsforum vid Stockholms
tingsrätt. Den

särskUda forumregeln i 3 § i förevarande lag är alltså obehövlig.

Av vad jag nu har anfört framgår att lagen (1897:28 s. 1)
med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående
forum för riksbanken, i sin helhet kan upphävas. Som föhd härav bör
hänvisningen till 2 oeh 3 §§ i lagen utgå ur 28 § lagen (1946:804) om införande
av nya rättegångsbalken Gfr 4.20).

4.18 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Införandet av den nya RF nödvändiggör vissa följdändringar
i RB. Dessa ändringar är av två slag. Dels bör vissa bestämmelser om högsta
domstolen, som nu finns i 1809 års RF men som saknar motsvarighet i den nya RF,
arbetas in i 3 och 4 kap. RB. Dels måste reglerna om fomm privilegiatum och därmed
sammanhängande bestämmelser anpassas tUl motsvarande föreskrifter i den nya RF.

2 kap. 2 §

Bestämmelserna
i RB om forum i överrätt (hovrätt eller högsta domstolen) för vissa domare och
andra offentliga funktionärer är f. n. anknutna till ämbetsbrottsbegreppet.
Enligt förevarande paragraf tillkom-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 105

mer sålunda f. n. hovrätt att som första domstol upptaga
mål om ansvar eller enskilt anpråk på gmnd av ämbetsbrott, som avses i 20 kap.
1-4 §§ brottsbalken, av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av
konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet
har förordnats att handlägga inskrivningsärende. Med domare avses inte bara
lagfaren domare utan även nämndeman. De citerade lagrummen i brottsbalken avser
tjänstemissbruk, tagande av muta eUer av otillbörlig belöning, brott mot
tystnadsplikt samt tjänstefel.

Den nya RF:s bestämmelser om utkrävande av straffrättsligt
ansvar av statsråd (12 kap. 3 §) och av ledamot av högsta domstolen eller
regeringsrätten (12 kap. 8 §) bygger inte på brottsbalkens ämbetsbrottsbegrepp.
1 12 kap. 3 § RF föreskrivs att den som är eller har varit statsråd efter
åtalsbeslut av konstitutionsutskottet kan fällas tUl ansvar av högsta domstolen
för brott i utövningen av statsrådstjänsten om han därigenom grovt har
åsidosatt sin tjänsteplikt. 1 12 kap. 8 § första stycket föreskrivs att åtal
för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller
regeringsrätten skall väckas i . högsta domstolen av riksdagens ombudsman eller
justitiekanslern.

De gärningar som omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 3
och 8 §§ RF sammanfaller endast delvis med de i brottsbalken beskrivna ämbetsbrotten.
Ä ena sidan torde ifrågavarande grundlagsbestämmelser vara tillämpliga i fråga
om flera av de i brottsbalken straffbelagda, gärningarna än de särskUda
ämbetsbrotten. Ä andra sidan kommer som regel sådana ämbetsbrott som tagande av
muta och brott mot tystnadsplikt att faUa utanför bestämmelsernas
tillämpningsområde. Avgörande för dessas tillämplighet är i stäUet om brottet
har begåtts i själva tjänsteutövningen eller inte. 1 fråga om sådant brott av
statsråd, justitieråd eller regeringsråd som inte har begåtts i
tjänsteutövningen gäller att åtal skaU väckas vid underrätt enligt vanliga
regler.

Jag har i samband med att förslaget tUl den nya RF lades
fram givit uttryck för uppfattningen att RB:s regler om s. k. forum
privilegiatum skulle utformas på sådant sätt att de kom att anknyta tUl samma
slag av gärningar som anges i motsvarande bestämmelser i den nya RF (prop.
1973:90 s. 441). Jag föreslär i enhghet härmed att bestämmelserna i förevarande
paragraf skall avse mål om ansvar eller enskilt anspråk pä grund av sådant
brott, som har begåtts i utövningen av tjänsten. Som tidigare har nämnts avses med
domare i detta sammanhang även nämndeman. Av bestämmelsernas avfattning bör
därför framgå att de täcker även brott som begåtts i utövning av uppdrag Gfr 9
kap. 8 § i nya RO). Vid bedömningen av frågan om brott skett i utövningen av
tjänsten eller uppdraget bör de principer gäUa som ligger tUl grund för
bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 §§ RF.

3 kap. 1 och 2 §§

Den nya RF innebär att utövandet av den högsta domarmakten
inte längre betraktas som utövande av konungens domsrätt. Den nuvarande
bestämmelsen i 3 kap. 1 § kan därför inte stå kvar. Lämpligen kan

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 106

bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket att högsta
domstolen är överrätt i mäl, som fullföljs från hovrätt, brytas ut till en
särskild paragraf och inleda kapitlet.

3 kap. 3 §

Bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 §§ i den nya RF innebär
att högsta domstolen blir första instans vid prövningen av åtal för brott i
tjänsteutövningen av statsråd, justitieråd och regeringsråd, vUka tidigare har
haft forum i riksrätten. Dessa ändringar i förhållande tUl gällande rätt bör
komma till uttryck också i förevarande paragraf. 1 samband med att förslaget
tUl ny RF lades fram uttalade jag att också JO, såvitt avsåg åtal för brott i
ämbetet, borde ha forum i högsta domstolen men att en regel av detta innehåll
inte hade sin plats i RF (prop. 1973:90 s. 443). En sådan bestämmelse bör
enligt min mening tas in i denna paragraf. Av paragrafen bör vidare framgå att
högsta domstolen är fomm även vid talan om enskUt anspråk på grund av sådana
brott av de nu avsedda funktionärerna som skall prövas av domstolen som första
instans. Vad gäller avgränsningen av den kategori av gärningar som bör omfattas
av den särskilda forumregeln i paragrafen hänvisar jag tUl vad jag har anfört
under 2 kap. 2 §.

1 enlighet med vad jag nu har sagt föreslär jag att det i
första stycket föreskrivs att det skall tillkomma högsta domstolen att som
första domstol upptaga mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av brott som
i utövningen av tjänsten eUer uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd,
regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern, riksåklagaren eller den
som utövar någol av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller
revisionssekreterare,

1 12 kap. 8 § andra stycket i den nya RF föreskrivs att
högsta domstolen skall pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten
enligt vad därom är föreskrivet skaU skihas eller avstängas från sin tjänst
eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Att högsta domstolen är forum
i fråga om sådana mål bör komma till uttryck även i förevarande paragraf. En
bestämmelse av nu angivet innehåll kan lämpligen arbetas in i paragrafens andra
stycke.

3 kap. 4 och 6 §§,4 kap. 2 §

1 1809 års RF återfinnes bestämmelser om högsta domstolen
och dess ledamöter i bl. a. 17, 22 och 34 §§. 1 17 § första stycket föreskrivs
att konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av honom utnämnda lagkunniga,
erfarna och redliga personer vUka fullgjort vad författningarna föreskriver
dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Dessa personer kallas enligt samma
lagrum justitieråd och utgör konungens högsta domstol. 1 22 § 1 mom. föreskrivs
bl. a. att mål i högsta domstolen kan prövas och avgöras av fem justitieråd
samt att fler än sju domare inte får deltaga i prövningen av något mål om inte
för vissa fall annorledes förordnas i samfällt stiftad lag. 1 34 § återfinnes
ett förbud för justitieråd att inneha eller utöva annat ämbete.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 107

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarighet i den nya
RF. Som jag har uttalat i anslutning till 11 kap. 1 § i nya RF (prop. 1973:90
s. 380) bör bestämmelserna i stäUet ha motsvarigheter i vanlig lag. Jag
föreslår i enlighet härmed att föreskrifterna att justitieråd skall vara
lagfarna och inte får inneha eller utöva annat ämbete tas in i 3 kap. 4 § första
stycket. Vidare föreslår jag att domförhetsreglerna tas in i 3 kap. 6 § och att
4 kap. 2 § ändras så att det framgår att justitieråd utnämns av regeringen.

I samband med att nya regler om fullföljd av talan till
högsta domstolen genomfördes med ikraftträdande den 1 juli 1971 fastställdes
att antalet justitieråd skall vara högst 22. Bestämmelsen om detta, som
infördes i den då gällande särskUda lagen om högsta domstolens sammansättning
och tjänstgöring, har sedermera förts över tUl 3 kap. 4 § rättegångsbalken (se
SFS 1972:147). Till bestämmelsen finns fogad en övergångsbestämmelse äv
innebörd att högsta domstolen får bestå av fler än 22 justitieråd till dess
antalet gått ned tUl detta antal tiU följd av inträffade ledigheter samt att,
om särskilda skäl föreligger, nya ledamöter får utses dessförinnan.

Den 1 juh 1971 var antalet justitieråd 25. Under tiden
därefter har 5 justitieråd avgått oeh 5 nya utnämnts. Antalet ledamöter i
högsta domstolen är följaktligen fortfarande 25.

Ambitionen bör vara att bringa ned antalet ledamöter i
högsta domstolen till det antal av 22 som nu är angivet som det högsta antalet
och som enligt min mening framstår som väl avvägt. Redan de erfarenheter som
gjorts sedan lagändringen 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta att
det också i framtiden ibland kan komma att finnas behov av ett något större
antal ledamöter.

Enligt min mening bör man nu, med bibehåUande av de
intentioner som kommer till uttryck genom de nuvarande bestämmelserna, i
rättegångsbalken fastställa antalet ledamöter i högsta domstolen tUl 22. Den
nuvarande situationen visar emellertid att det, även med de fuUföhdsregler som
gäller sedan år 1971, måste finnas möjlighet att vid behov ha ett större antal.
Den bestämmelse som nu föreslås i 3 kap. 4 § första stycket har därför
innebörden att högsta domstolen skall utgöras av 22 justitieråd eller det högre
antal som av särskilda skäl behövs.

Den föreslagna bestämmelsen bör liksom ändringarna i RB i
övrigt träda i kraft den 1 januari 1975. Den nyss nämnda övergångsbestämmelsen
tUl lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken bör samtidigt upphöra att
gälla Gfr 4.19).

1 3 kap. 6 § andra stycket RB föreskrivs f. n. att, om
högsta domstolen skall avge yttrande över ansökan som avses i 26 § RF, beslut i
frågan får fattas av tre ledamöter. 1 26 § 1809 års RF, som innehåller regler
om nådeinstitutet, föreskrivs bl. a. en skyldighet för konungen att i vissa
nådeärenden inhämta yttrande från högsta domstolen. Denna föreskrift saknar
motsvarighet i den nya RF. Jag föreslår i stället att en sådan bestämmelse
skall tas in i en särskUd lag om handläggningen av nådeärenden (jfr 4.24). En
bestämmelse om högsta domstolens samman-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 108

sättning vid avgivandel av yttrande i nådeärende har
enligt min mening sin naturliga plats i en sädan lag. Jag föreslår därför att 3
kap. 6 § andra stycket upphävs.

7 kap. 4 §

1 andra stycket av denna paragraf föreskrivs f n. att
riksåklagaren är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mäl om ansvar
eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1-4 §§
brottsbalken, av vissa kategorier av offentliga funktionärer. Denna bestämmelse
är utformad som ett undantag från huvudregeln i första stycket att
statsåklagare eller distrUctsåklagare är allmän åklagare vid underrätt och
hovrätt. Enligt min mening bör de gärningar som hänförs tiU RÄ:s
kompetensområde avgränsas på samma sätt som de gärningar som enligt 2 kap. 2 §
och 3 kap. 3 § skall beivras direkt i överrätt. Jag föreslår därför att
bestämmelsen i andra stycket avfattas på sådant sätt att den kommer att gälla
mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av sådant brott av de i lagrummet
uppräknade funktionärerna som har begåtts i utövningen av tjänsten eller
uppdraget Gfr i övrigt vad som anförts i anslutning till 2 kap. 2 §).

20 kap. 10 §, 22 kap. 8 § och 23 kap. 22 §

Som en följd av de ändringar jag nu har föreslagit i 3
kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket bör ordet ämbetsbrott i 20 kap. 10 §, 22
kap. 8 § och 23 kap. 22 § bytas ut mot ordet brott.

1 22 kap. 8 § bör vidare göras en ändring av närmast
redaktionell natur med anledning av att åtal mot statsråd för sådant brott som
avses i 3 kap. 3 § inte kan beslutas av någon av de i RB åsyftade åklagarna
utan måste beslutas av konstitutionsutskottet.

4.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:147) om
ändring i

ra 11 egångsbalken

Som jag nämnt i det föregående (4.18) bör den
övergångsbestämmelse tUl förevarande lag som rör ledamotsantalet i högsta
domstolen upphöra att gäUa samtidigt med att 3 kap. 4 § första stycket första
punkten i dess nu föreslagna lydelse träder i kraft.

4.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om
införande av nya

rättegångsbalken

1 28 § förevarande lag finns en hänvisning till 2 och 3 §§
lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken. Som framgår av det föregående (4.17)
föreslår jag att sistnämnda lag upphävs. Hänvisningen i 28 § i förevarande lag
till 1897 års lag bör därför utgå.

1 28 § i denna lag finns vidare hänvisningar tUl lagen
(1911:2 s. 1) angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga
om vittnesmåls

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 109

avläggande samt tUl cirkulär den 24 augusti 1915 till
samtliga underdomstolar och överexekutorer i riket angående utredning i vissa
fall om värdet av tvisteföremål. Av dessa författningar är 1911 ärs lag upphävd
(jfr SFS 1970:86) medan 1915 års cirkulär numera saknar aktualitet. Även dessa
hänvisningar bör mönstras ut i detta sammanhang.

4.21 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207)

De ändringar som jag i det föregående (4.18) har
föreslagit i fråga om 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB ger anledning tUl vissa
följdändringar i 3 kap. 10 § skadeståndslagen.

Förslaget till ändring i RB innebär att reglerna om forum
privilegiatum i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB skall avse mål om ansvar eller
enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget
begåtts av personer tillhörande någon av de i nämnda lagrum angivna
kategorierna offentliga funktionärer. Jag föreslår att motsvarande ändring görs
i första punkten av 3 kap. 10 § i förevarande lag.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 § skadeståndslagen inskränker
möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten bl. a. med anledning av
beslut av konungen i statsrådet. Någon bestämmelse som särskUt tar sikte på
beslut som en departementschef har fattat på eget ansvar finns däremot inte.
Som jag påpekade i samband med skadeståndslagens införande (prop. 1972:5 s.
542) innebär detta att staten i fråga om sädana beslut har fullt
skadeståndsansvar enligt lagen. Av 3 kap. 10 § kan utläsas att skadeståndstalan
med anledning av beslut av departementschef skall väckas vid allmän underrätt.
Sådan talan med anledning av beslut av konungen i statsrådet skaU däremot väckas
i högsta domstolen.

Bestämmelserna om statsråds juridiska ansvar i 12 kap. 3 §
nya RF och de bestämmelser i detta hänseende i RB som jag har föreslagit
innebär att mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av straffbara brott i
tjänsteutövningen av statsråd skall upptas direkt av högsta domstolen oavsett
om statsrådet har handlat i sin egenskap av medlem av regeringskollektivet eUer
som enskild departementschef. Det är enligt min mening inte tUlfredsställande
att skadeståndstalan mot staten på grund av ett statsrädsbeslut kan komma att
väckas vid allmän underrätt medan en ansvars- eller skadeståndstalan mot det
beslutande statsrådet på grund av samma beslut skall väckas i högsta domstolen.
Jag föreslär därför att högsta domstolen skall vara forum i alla dessa fall.
Denna ändring kommer till uttryck genom att ordet "tjänsteman" i
andra punkten föreslås utbytt mot "någon". Förslaget i det avseendet
får ses mot bakgrunden av att förslaget tiU ändring i RB innebär att statsråd
skall tas in i den uppräkning av offenthga funktionärer med forum i högsta
domstolen som återfinnes i 3 kap. 3 § RB.

Förslaget till ändring i RB innebär vidare att särskilda
bestämmelser om talan mot justitieråd och regeringsråd skall tas in i 3 kap. 3
§ RB. Med anledning härav kan den redaktionella ändringen göras i 3 kap. 10 §
skadeståndslagen att bestämmelsen om forum vid skadeståndstalan mot

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 110

staten med anledning av dom eller beslut av högsta
domstolen eUer regeringsrätten flyttas upp från sista tUl första punkten.

Skadeståndslagen bör börja gälla i sin nya lydelse
samtidigt som den nya RF träder i tiUämpning, dvs. den 1 januari 1975. Behov
kan emellertid även därefter föreligga av en bestämmelse om forum för
skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av konungen i statsrådet.
Jag föreslår att en sådan bestämmelse tas in som en övergångsbestäm melse.

4.22 Förslag till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Införandet av den nya RF föranleder vissa ändringar i
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, huvudsakligen bestående i att de
bestämmelser om regeringsrätten i 1809 års RF som saknar motsvarighet i den
nya RF arbetas in i lagen. Jag finner det vidare lämpligt att samtidigt föreslå
vissa ändringar i bestämmelserna om regeringsrättens kompetens i 2§.

2§

Enligt 18
§ i 1809 års RF skall regeringsrätten pröva besvär i förvaltningsärenden i den
utsträckning som bestäms i lag. Den nya RF har ingen specialbestämmelse
angående regeringsrättens kompetensområde. Med sikte på samtliga domstolar
föreskrivs i 11 kap. 4 § i den nya RF att bestämmelser om domstolarnas
rättskipningsuppgifter meddelas i lag. För regeringsrättens del finns
bestämmelser i ämnet i förevarande paragraf av lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar. Där föreskrivs bl. a. att regeringsrätten prövar besvär
över kammarrätts beslut och besvär över annat beslut i förvaltningsärende som
enligt lag eller av riksdagen beslutad författning anförs hos domstolen. Denna
beskrivning av området för regeringsrättens besvärsprövande verksamhet är inte
fullt tUlfredsställande. Den leder till att regeringsrätten inte blir behörig
att pröva vissa kammarrättsbeslut i administrativa ärenden vUka på grund av sin
natur bör kunna överklagas hos administrativ domstol, t. ex. beslut angående
avstängning eller läkarundersökning av kammarrätts personal och beslut om
oorganiserad kammarrättspersonals avlöningsförmåner. Av domar som
regeringsrätten meddelat framgår nämUgen att sådana beslut av kammarrätt inte
täcks av begreppet "kammarrätts beslut" i förevarande paragraf. Detta
begrepp omfattar bara beslut som kammarrätt fattar i sin rättskipande
verksamhet. För att möjliggöra att kammarrätts beslut i administrativa ärenden
kan överklagas till regeringsrätten i samma utsträckning som centrala
förvaltningsmyndigheters beslut kan överklagas tUl kammarrätt och för att
samtidigt undanröja den nuvarande oklarheten i begreppet "kammarrätts
beslut" bör i första stycket av förevarande paragraf under 1 anges att
regeringsrätten prövar besvär över kammarrätts beslut enligt
förvaltningsprocesslagen (1971:291) samtidigt som till uppräkningen under
2 fogas beslut i förvaltningsärende som enligt

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 111

instmktion för kammarrätterna anförs hos domstolen. Dessa
ändringar, som inte har något samband med författningsreformen, bör träda i
kraft så snart som möjligt.

3 och 4 §§

1 1809 års RF återfinns bestämmelser om regeringsrätten
och dess ledamöter bl. a. i 18, 22 och 34 §§. 1 18 § sägs att konungens rätt
att pröva och avgöra besvär i förvaltningsärenden i den utsträckning, som
bestämmes i samfällt stiftad lag, skall uppdragas minst sju av konungen
utnämnda personer, som har förvaltat civU bestäUning och däruti ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. Dessa personer kallas enligt samma lagrum
regeringsråd och utgör konungens regeringsrätt. Det föreskrivs vidare att minst
två tredjedelar av hela antalet regeringsråd skall ha fullgjort vad
författningarna föreskriver dem, som uti domareämbeten må nyttjas. 1 22 § 2
mom. föreskrivs bl. a. att mål i regeringsrätten kan prövas och avgöras av fem
ledamöter eller av fyra, om tre av dem är ense om slutet. 34 § innehåller ett
förbud för regeringsråd att inneha eller utöva annat ämbete.

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarigheter i den
nya RF. Liksom i fråga om högsta domstolen har det ansetts att bestämmelserna i
stället bör ha motsvarigheter i vanlig lag (prop. 1973:90 s. 380). Jag föreslår
i enlighet härmed att föreskrifterna att minst två tredjedelar av antalet
regeringsråd skall vara lagfarna och att regeringsråd inte får inneha eller
utöva annat ämbete skall föras in i 3 § första stycket. Någon motsvarighet tiU
det nuvarande kravet att regeringsråd skall ha förvaltat civil beställning och
därvid ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet torde inte behövas.
Bestämmelsen att regeringsråd skaU utnämnas av regeringen bör tas in i 3 §
andra stycket. Dit bör också den föreskrift om förordnande av ordförande som nu
finns i första stycket föras över. De domförhetsregler som finns i 1809 års RF
bör utan ändring i sak tas in i

4 § tredje
stycket.

Enligt 3 § första stycket första punkten gäUer f. n. att
regeringsrätten består av högst 18 regeringsråd. Till denna bestämmelse finns
emellertid fogad en övergångsbestämmelse av innebörd att regeringsrätten får
bestå av fler än 1 8 regeringsråd till dess antalet gått ned tiU detta antal
till föhd av inträffade ledigheter samt att, om särskilda skäl föreligger, nya
ledamöter får utses dessförinnan.

Den 1 juli 1971 var antalet regeringsråd 22. Under tiden
därefter har 7 avgått och 8 nya utnämnts. Antalet ledamöter i regeringsrätten
är följakthgen f. n. 23.

På samma sätt som i fråga om ledamotsantalet i högsta
domstolen Gfr 4.18) gäller beträffande antalet ledamöter i regeringsrätten att
jag anser att ambitionen bör vara att bringa ned detta tUl det enligt min
mening väl avvägda antal som nu är i lagen angivet som det högsta, dvs. 18. De
erfarenheter som gjorts sedan 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta
att det också i framtiden ibland kan komma att föreligga behov av ett något
större antal ledamöter.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 112

Liksom i fråga om högsta domstolen anser jag att man nu,
utan att gå ifrån grundtanken i de nuvarande bestämmelserna, bör faststäUa
antalet ledamöter i regeringsrätten till 18 samtidigt som möjlighet öppnas att
ha ett större antal när det visar sig behövligt. Jag föreslår därför en
bestämmelse i 3 § första stycket som innebär att regeringsrätten skaU utgöras
av 18 regeringsråd eller det högre antal som av särskUda skäl behövs. Som en
följd härav bör övergångsbestämmelsen tUl den nu gällande regeln om
ledamotsantalet upphävas.

Jag föreslår samtidigt härmed att huvuddelen av de
bestämmelser om lagrådets sammansättning som nu finns i 21 § i 1809 års RF
skall arbetas in i lagen (1965:186) om lagrådet. Detta föranleder en mindre
ändring i 3 § sista stycket.

Som jag nyss nämnde bör den föreslagna ändringen i 2 §
första stycket träda i kraft omedelbart. 1 övrigt bör de föreslagna ändringarna
träda i kraft den 1 januari 1975.

4.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:186) om
lagrådet

De grundläggande bestämmelserna om lagrådets
sammansättning finns f n. i 1809 års RF. 1 21 § andra stycket föreskrivs
sålunda att som ledamöter av lagrådet skall tjänstgöra tre justitieråd och en
av regeringsrättens lagfarna ledamöter. 1 stället för ett av justitieråden kan
dock annan lagfaren, skicklig och oväldig person enligt konungens förordnande
tjänstgöra såsom ledamot av lagrådet. Dessa fyra ledamöter skall deltaga i
behandlingen av aUa pä lagrådet ankommande ärenden. Där så prövas nödigt, får i
behandlingen av visst ärende i lagrådet deltaga ytterligare en för insikt,
erfarenhet och redlighet känd person, som konungen utser. För det fall att
lagrådet skall vara delat i avdelningar föreskrivs slutligen att de nu
återgivna bestämmelsema om lagrådet skall gälla varje avdelning.

Den nya RF:s bestämmelser om lagrådet finns intagna i 8
kap. 18 §. 1 fråga om lagrådets sammansättning föreskrivs där endast att domare
i högsta domstolen och regeringsrätten skall ingå i detta. 1 övrigt hänvisas
till bestämmelser i lag. Detta innebär att de närmare bestämmelserna om
lagrådets sammansättning får tas in i lagen om lagrådet. Grundlagberedningen
har föreslagit (SOU 1972:16 s. 39) att nuvarande föreskrifter härom skall
behållas i sak oförändrade. Några mindre avvikelser förordas dock. Dels har
kravet att ledamoten från regeringsrätten skall vara lagfaren slopats. Dels har
möjligheten att tUlkalla ytterligare en ledamot begränsats till fall då ärendet
kräver särskUd fackkunskap.

Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte två
justitieråd och två regeringsråd vore en lämpligare sammansättning av lagrådet
än den nuvarande. Som ett alternativ har framförts tanken att det i lagen
endast skuUe föreskrivas fyra domare från högsta domstolen och regeringsrätten
utan någon låsning av fördelningen. Enligt min mening förehgger emellertid inte
f. n. något behov av ändring i gäUande regler.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 113

Jag föreslår därför i likhet med beredningen att de
nuvarande reglerna arbetas in i 1 § lagen om lagrådet. Jag delar beredningens
uppfattning att det inte finns någon anledning att behålla kravet på
lagfarenhet för de ledamöter som kommer från regeringsrätten samt att
möjligheten att tillkalla en femte ledamot kan begränsas tiU att avse sådana
ärenden som kräver särskUd fackkunskap.

4.24 Förslag till lag om handläggningen av nådeärenden

1 26 § i 1809 års RF finns vissa bestämmelser om
handläggningen av nådeärenden vilka saknar motsvarigheter i den nya RF. Där
föreskrivs sålunda att konungen, där ej skäl tUl bifall uppenbarligen saknas,
över ansökningar om nåd skall höra regeringsrätten beträffande mål av
beskaffenhet att kunna tillhöra dess eller kammarrättens sluthga prövning och i
andra mål högsta domstolen. 1 3 kap. 6 § andra stycket RB finns en bestämmelse
om högsta domstolens sammansättning vid avgivande av sådant yttrande. Enligt
denna är högsta domstolen i sådant fall beslutför med tre ledamöter. Någon
motsvarande bestämmelse om regeringsrätten finns f. n. inte.

Grundlagberedningen har föreslagit (SOU 1972:16 s. 40) att
de nu återgivna bestämmelserna med en mindre saklig ändring skall tas in i en
särskild lag om handläggningen av nädeärenden. Den föreslagna lagen innehåller
tre paragrafer. 1 den första av dessa föreskrivs att regeringen prövar ärenden
om nåd i enlighet med vad som föreskrivs i RF. Enligt 2 § kan regeringen
omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarligen saknas. 1
annat fall skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från
högsta domstolen eller, om fråga är om mål i vilket regeringsrätten är högsta
instans, från regeringsrätten. Beredningen påpekar att den föreslagna
bestämmelsen innebär att yttrande i motsats till vad som gäller f. n. skall
inhämtas även i fall då ärende om nåd tages upp ex officio. Enligt beredningen
kan detta få betydelse särskUt i fråga om amnesti. 1 3 § slutligen finns en
bestämmelse att beslut om yttrande som avses i 2 § fär fattas av tre ledamöter.
Beredningens förslag har lämnats utan kommentar under remissbehandlingen.

Jag delar beredningens uppfattning att det efter den nya
RF:s införande finns behov av en särskild lag om handläggningen av nådeärenden.
Denna bör i allt väsentligt ha det innehåll som beredningen har föreslagit. Jag
viU emellertid förorda en saklig avvikelse från beredningens förslag.

Enligt nuvarande regler råder samma fördelning mellan
högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om avgivandet av yttranden i
nådeärenden som beträffande prövningen av ansökningar om resning eller
återställande av försutten tid. 1 båda dessa faU ankommer det på
regeringsrätten att fatta beslut i mål av beskaffenhet att kunna tUlhöra dess
eller kammarrättens slutiiga prövning. En motsvarande samordning kommer tUl
uttryck i beredningens förslag.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 114

Även enligt min uppfattning bör också i fortsättningen
samma fördelning råda mellan högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om
yttranden i nådeärenden som beträffande beslut om resning eller ålerstäUande av
försutten tid. 1 den nya RF har emellertid gjorts en viss omfördelning mellan
de två högsta domstolarna i förhållande tUl gällande rätt och beredningens
förslag vad gäller handhavandet av de extraordinära rättsmedlen. Enligt 11 kap.
11 § ankommer det sålunda på regeringsrätten att bevilja resning och
ålerstäUande av försutten tid inte bara, som i beredningens förslag, när fråga
är om ärenden för vUka regeringsrätten är högsta instans utan såvitt gäller
alla ärenden där regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
är högsta instans. 1 övriga fall ligger beslutanderätten hos högsta domstolen.
Motsvarande ordning bör enligt min mening gälla även i fråga om yttranden i
nådeärenden.

4.25 Förslag till lag om ändring i lagen
(1956:618) om allmänna

sammankom.ster

Enligt 3 § första stycket får demonstration på allmän
plats inte hällas utan tUlstånd av polismyndigheten. Vid prövningen av
tUlståndsfrågan skall enligt andra stycket i dess gällande lydelse myndigheten
beakta vikten ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålls.
Grundlagberedningen uttalar i sUt slutbetänkande (SOU 1972:15 s. 157) att det,
om demonstrationsfriheten i enlighet med beredningens förslag Införs i grundlag
på det sättet att begränsningar förutsätter lagbeslul, knappast kan anses
tillfredsstäUande att lagen på detta sätt stäUer upp ett krav på tiUstånd utan
att avgörandet av tUlståndsfrågorna binds närmare. Beredningen föreslår (SOU
1972:16 s. 49) att den nuvarande bestämmelsen i andra stycket ersätts med en
föreskrift att tillstånd får vägras endast av hänsyn tiU trafik eller allmän
ordning.

Jag delar beredningens uppfattning att den nuvarande
avfattningen av 3 § är mindre väl förenlig med den nya RF:s bestämmelser om
demonstrationsrätten. Jag förordar därför i likhet med beredningen, att det i
lagen närmare anges under vUka förutsättningar tillstånd får vägras.

1 syfte att inskärpa vikten av att demonstrationsfriheten
respekteras föreslår jag att det föreskrivs att tillstånd får vägras endast om
det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning. Den nya regeln
bör träda i kraft omedelbart.

4.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om
beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa faU kan intagning på sjukhus med stöd av lagen beslutas av läkare (8 §).
Inom kort tid efter intagningen skall läkare avgöra, huruvida patienten även i
fortsättningen skall vara intagen på sjukhuset eller utskrivas (9 §). Mot
beslut av läkare om intagning på sjukhus eUer om att patient alltjämt skall
vara intagen på sjukhus förs talan hos utskrivningsnämnden (21 §).

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 115

Har utskrivningsnämnd ogUlat besvär över beslut om
intagning eller besvär över beslut om att patient alltjämt skall vara intagen
på sjukhus, kan talan mot nämndens beslut föras hos psykiatriska nämnden (22
§). Beträffande utskrivningsnämnds och psykiatriska nämndens sammansättning
finns bestämmelser i lagen. 1 fråga om ordförande i utskrivningsnämnd gäller
bl. a. att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst.
Ordföranden i psykiatriska nämnden skall vara eller ha varit innehavare av
sådan tjänst. Bestämmelserna om ordförande gäller också suppleant för
ordförande (28 §).

Enligt 11 kap. 3 § i den nya RF gäller att om annan
myndighet än domstol har omhändertagit svensk medborgare tvångsvis av annan
anledning än brott eller misstanke om brott, den beslutet rör skall kunna få
saken prövad av domstol utan oskäUgt dröjsmål. Med prövning av domstol likställs
prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden
i nämnden skall vara eUer ha varit ordinarie domare.

Bestämmelserna i 11 kap. 3 § i den nya RF nödvändiggör en
jämkning i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt
dessa bestämmelser är det visserligen tillåtet att den överprövning av ett av
läkare beslutat frihetsberövande, som den berörde skall kunna få till stånd
utan oskäligt dröjsmål, är anförtrodd nämnd i stället för domstol. En förutsättning
härför är dock bl. a. att nämndens ordförande skaU vara eller ha varit
ordinarie domare. Detta krav är inte uppfyllt såvitt gäller
utskrivningsnämnderna. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall rekommenderar nämligen bara men kräver inte att ordförande i
utskrivningsnämnd skall vara eller ha varit ordinarie domare. 1 28 § lagen bör
därför göras den ändringen att i fråga om ordförande i utskrivningsnämnd
föreskrivs att han skall vara eller ha varit innehavare av ordinarie
domartjänst.

4.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda kan beslutas att den som är inskriven i särskola skall bo i
annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eUer i elevhem (28 § och 30
§ tredje stycket). Vidare kan under vissa fömtsättningar psykiskt utvecklingsstörd
beredas vård i vårdhem eUer specialsjukhus oberoende av samtycke (35 §). Nu
ifrågavarande beslut kan fattas av tjänsteman (särskolchef enhgt 28 § jämförd
med 27 §, särskolas rektor enligt 32 § jämförd med 30 § tredje stycket,
vårdchef och överläkare enligt 36 §). Är värdnadshavaren, förmyndaren eller den
psykiskt utveckhngsstörde, om han fyllt 15 år, inte ense med vederbörande
tjänsteman, skaU dock i aUmänhet frågan prövas av beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda (27 och 36 §§). Detta gäUer dock inte för den händelse beslut
angående särskolelevs bostad fattas i samband med att undervisningen i särskola

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 116

återupptas efter utskrivning på försök (32 § jämförd med
30 § tredje stycket). Kan i förut nämnda fall prövning av beslutsnämnd inte
avvaktas utan fara eUer allvarhg olägenhet, får nämndens ordförande fatta
interimistiskt beslut som gäUer i väntan på beslutsnämndens prövning. Sådan
prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar frän dagen för
ordförandens beslut (23 §). Vare sig ett tvångsomhändertagande av förut angivet
slag har beslutats av tjänsteman eller av beslutsnämnd, kan det överklagas hos
psykiatriska nämnden. Mot interimistiskt beslut av ordförande i beslutsnämnd
får talan dock inte föras (44 §). Lagen innehåller regler om beslutsnämnds
sammansättning. Beträffande ordförande i beslutsnämnd är bl. a. föreskrivet
att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst. Detsamma
gäUer suppleant och tiUfällig ersättare för ordföranden (17 §).

. Liksom beträffande ordförande i utskrivningsnämnd enligt
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU bör beträffande
ordförande i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda föreskrivas inte bara
att han bör utan att han skaU vara eller ha varit innehavare av ordinarie
domartjänst (jfr 4.26). Visserligen är enligt lagen angående omsorger om vissa
psykiskt utveckhngsstörda psykiatriska nämnden och inte beslutsnämnd första
besvärsinslans i samtliga ärenden angående Ivångsomhändertagande. Föreskriftema
i 11 kap. 3 § i den nya RF nödvändiggör därför inte nyssnämnda skärpning av
bestämmelsen rörande ordförande i beslutsnämnd. Sakligt sett är det emellertid
inte motiverat att ha mindre stränga behörighetskrav för ordförande i
beslutsnämnd än för ordförande i utskrivningsnämnd. Liksom hittiUs bör samma
behörighetsregler gälla för ordförandena i dessa två slag av nämnder. Förslaget
föranleder en ändring i 17 § i förevarande lag.

4.28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen
(1968:231)

Gällande rätt

Enligt smittskyddslagen (1968:231) kan under vissa
förutsättningar en person intagas eUer kvarhåUas tvångsvis på sjukvårdsanstalt.
Härom oeh om vissa angränsande åtgärder gäller f n. följande bestämmelser.

Om någon
lider av allmänfarlig sjukdom eller för smitta därav eller är av läkare
misstänkt härför, är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare,
stadsläkare eUer motsvarande läkare låta ta in sig för vård på
sjukvårdsanstalt, om han med hänsyn till faran för smittans spridning inte kan
behandlas i öppen vård. Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare
som nyss sagts meddela behövliga föreskrifter om isolering och om inskränkning
i hans verksamhet. Beslut av läkare om intagning på sjukvårdsanstalt eller om
föreskrifter i samband med behandling i öppen vård skall understäUas
hälsovårdsnämnden, om det begärs av den beslutet rör. Denne skall av läkaren
upplysas om sin rätt till sädan prövning. Läkarens beslut länder tiU
efterrättelse tiUs hälsovårdsnämnden förordnar annat. Nämnden får också
självmant pröva nu ifrågavarande beslut av

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 117

läkare (7 §). Hälsovårdsnämndens rätt till överprövning ex
officio har betydelse bl. a. för det fall att nämnden skulle anse att läkarens
beslut inte tUlgodoser det krav på skydd mol smitta som bör uppställas.

Har någon enligt nyssnämnda bestämmelser tvångsintagits på
sjukvårdsanstalt efter beslut av läkare eller kan intagen i annat fall
misstänkas hda av allmänfarlig sjukdom eller föra smilta därav, är han skyldig
att kvarstanna och underkasta sig nödvändig värd tUls han med hänsyn tUl faran
för att han skall sprida smitta kan behandlas i öppen vård (8 §). Beslut om
utskrivning av sådan inlagen meddelas av överläkaren eUer motsvarande läkare.
Mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten förs talan
hos länsstyrelsen genom besvär (21 §).

Den som har anledning antaga att han lider av venerisk
sjukdom är skyldig att söka läkare och underkasta sig den behandling som
behövs. Han skall följa de föreskrifter, som läkaren meddelar om sjukdomens
vidare behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta (12 §).
Underlåter han att söka läkare och underkasta sig behövhg behandling, skaU
länsläkaren anmana honom att fullgöra ifrågavarande skyldighet och alt förete
intyg om att detta skett. Om det behövs skaU han anmanas att följa de
föreskrifter som läkare kan ha meddelat honom. Föreligger grundad anledning
befara att han skaU sprida smitta, skall han anmanas att låta ta in sig på
sjukhus (13 §). Underlåter någon att följa anmaning som nu sagts, kan
länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skall instäUas hos
läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anledning
befara att han skall sprida smitta, att han skaU tas in på sjukhus. Kan del
skäligen antagas att anmaning inte skulle efterföljas, får sådant beslut
meddelas utan att anmaning skett. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas
utan fara, kan länsläkaren meddela beslut i länsstyrelsens ställe. Sådan beslut
skall omedelbart underställas länsstyrelsens prövning men länder tUl
efterrättelse till dess länsstyrelsen förordnar annat. I kommun som inle tiUhör
landstingskommun med undantag dock för Gotlands kommun fullgör
hälsovårdsnämnden länsstyrelsens förevarande uppgift i fråga om beslut om instäUelse
hos läkare för undersökning eUer behandling. GäUer frågan intagning på
sjukvårdsanstalt skall däremot slutligt beslut alltid fattas av länsstyrelsen
(14 §). Om veneriskt sjuk person uppgivit sig ha varit i förbindelse med annan
person på sådant sätt att smitta kunnat överföras, skaU länsläkaren anmana
denne att underkasta sig läkarundersökning och förete intyg om resultatet av
undersökningen. Efterföljs inte anmaning gäUer bestämmelserna i 14 § i tiUämpliga
delar (15 §).

Den som enligt 14 eller 15 § eller i annat fall för
venerisk sjukdom tagits in på sjukhus är skyldig alt kvarstanna och underkasta
sig nödvändig vård tills grundad anledning befara att han skall sprida smitta inle
längre föreligger (16 §). Beslut om utskrivning av sådan intagen meddelas av
överläkaren eller motsvarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon
förvägrats all lämna sjukhuset förs hos länsstyrelsen genom besvär (21 §).

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut enligl smillskyddslagen
förs hos

9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 118

länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut i
ärende som avses i 7, 14, 15 eller 21 § förs talan hos kammarrätten genom
besvär. Hälsovårdsnämnds, länsstyrelses och kammarrätts beslut länder omedelbart
tiU efterrättelse om inte annat förordnas (33 §).

Departementschefen

De nämnda bestämmelserna i smittskyddslagen om intagning
och kvarhållande tvångsvis på sjukvårdsanstalt rimmar inte i allo med de
föreskrifter i 11 kap. 3 § andra stycket i den nya RF som jag har redogjort för
i det föregående (4.26). Vissedigen kan sådana ärenden genom besvär dras under
kammarrätts prövnmg, men bestämmelsema i smittskyddslagen tUlgodoser inte
genomgående grundlagskravet att domstolsprövning skaU kunna erhåUas utan
oskäligt dröjsmål. Såvitt gäUer aUmänfarliga sjukdomar kan frågan om
tvångsintagning på sjukvårdsanstalt komma under kammarrätts prövning först
sedan läkarens beslut i ämnet understäUts hälsovårdsnämnden och
hälsovårdsnämndens beslut utan framgång överklagats hos länsstyrelsen.
Undantagsvis kan det vara hälsovårdsnämnden som i första instans beslutar om tvångsintagrung.
I fråga om veneriska sjukdomar, får inslanskedjan, såvitt angår intagning på
sjukhus, anses uppfylla den nya RF:s krav. Beslut om tvångsintagning på sjukvårdsanslall
meddelas här av länsstyrelsen, vars beslut direkt kan överklagas hos
kammarrätt. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan visserhgen
beslut om tvångsintagning fattas av läkare. Dennes beslut skaU emeUertid
omedelbart understäUas länsstyrelsen. När det gäller beslut enhgt
smittskyddslagen om tvångskvarhåUande på sjukhus kan kvarhållandefrågan komma
under kammarrätts prövning först sedan sjukhusläkarens beslut i ämnet utan
framgång överklagats hos länsstyrelsen.

För att
smittskyddslagens bestämmelser väl skall stämma med föreskriftema i den nya RF
är det lämpligt att i ärendena om tvångsintagning och tvångskvarhåUande på
sjukvårdsanstalt den prövning som nu är anförtrodd åt hälsovårdsnämnd och
länsstyrelse överförs på länsrätt. Hälsovårdsnämnd bör dock ha kvar sin
befogenhet att pröva läkares beslut rörande föreskrifter i samband med
behandling i öppen vård av allmänfarhga sjukdomar och att därvid fatta beslut
om tvängsintagning pä sjukvårdsanstalt. Jag föreslår därför en ändring som
innebär att beslut om tvångsintagning i allmänhet fattas av läkare och skaU
underställas länsrätten, om det begärs av den beslutet rör. Fattas beslut om
tvångsintagning av hälsovårdsnämnd i samband med prövning av läkares
föreskrifter avseende behandhng i öppen vård, föreslås att nämndens beslut skaU
kunna överklagas hos länsrätten. 1 fråga om veneriska sjukdomar innebär
förslaget att beslut om tvångsinlagning enligt huvudregeln meddelas av
länsrätten. 1 brådskande fall skaU länsläkaren enligt förslaget fortfarande
kunna fatta beslut om tvångsintagning men hans beslut skall understäUas
länsrättens prövning. När det gäller beslut enhgt smittskyddslagen om kvarhållande
på sjukvårdsanstalt.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 119

föreslås att sjukhusläkarens beslut skall kunna överklagas
hos länsrätten. Det sagda föranleder ändringar i 7, 14, 21 och 33 §§
smittskyddslagen.

Till lagen bör fogas en övergångsbestämmelse av innehåll
att bestämmelsen i 33 § andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande gäUer i
fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.
1 övrigt behövs inga övergångsbestämmelser. Finns hos hälsovårdsnämnd eller
länsstyrelse vid utgången av är 1974 nägot inte avgjort ärende som enligt de
nya bestämmelserna skall prövas av länsrätt, ankommer det på nämnden eUer
länsstyrelsen att överlämna ärendet tiU länsrätten.

4.29 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1971:52) om
skatterätt och

länsrätt

Enhgt förslaget tiU lag om ändring i smittskyddslagen
(1968:231) skall vissa ärenden överföras från hälsovårdsnämnd och länsstyrelse tUl
länsrätt. Med anledning härav bör smittskyddslagen tas med i laguppräkningen i
första stycket av 4 § lagen om skatterätt och länsrätt.

4.30 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1973:1108) om
ändring i lagen

(1971:52) om skatterätt och länsrätt

Lagförslaget sammanhänger med alt lagen (1971:52) om
skatterätt och länsrätt ändrats genom lagen 1973:1108 och alt sistnämnda lag i
huvudsak träder i kraft först den 1 juh 1975.

4.31 Förslag till lag om upphävande av ansvarighetslagen
den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens
rådgivare i kommandomål

Bestämmelsema i 12 kap. 3 § i den nya RF reglerar
uttömmande det särskilda juridiska ansvar som gäUer i fråga om statsrådens
handlande i ämbetet. Ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter, föredragande
och Konungens rådgivare i kommandomål kan därför upphöra att gäUa vid utgången
av år 1974. Gmndlagberedningen har föreslagit att den lag genom vUken
ansvarighetslagen upphävs skaU innehålla en bestämmelse att den upphävda lagen
alltjämt skaU gälla i fråga om gärning som har begåtts före nämnda tidpunkt. En
sådan bestämmelse är emellertid enligt min mening överflödig. Frågan om den
äldre lagens tUlämpning bör avgöras enligl de aUmänna reglerna i 5 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 120

4.32 Förslag tUl lag om skyldighet att tiUhandahålla
riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Gällande rätt

Enligt 72 § i 1866 års RO skaU riksdagens revisorer enligt
särskild instmktion granska statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Hinder har inte ansetts föreligga alt genom beslut vid sidan om RO utsträcka
revisorernas granskningsområde utöver vad som kan hänföras till statsverket.

Riksdagen har antagit instruktion (1967:936, senast ändrad
1970:949) för riksdagens revisorer. Enhgt 1 § i instmktionen har revisorerna
till uppgift att som en statens överrevision utöva kontroll av den stathga
finansförvaltningen. SärskUda bestämmelser gäUer för revision av riksdagsförvaltningen
(RFS 1968:8).

Av betydelse för bedömningen såväl av revisoremas
granskningsområde som av deras befogenhet att skaffa sig tUlgång tUl underlag
för granskningen är kungörelsen (1949:357, senast ändrad 1968:134) angående
skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar
m. m. Bestämmelsema i 1 § i kungörelsen avser den statliga verksamheten. Revisorema
äger att av statsmyndighet få tUl sig utlämnad handling, varav de anser sig ha
behov, om inte enhgt lag hinder möter mot handlingens utlämnande. Finnes viss
handling vara sådan att dess innehåll inte utan synnerliga skäl bör komma tUl
annan än avsedd persons eUer myndighets kännedom, skaU dock frågan om
handlingens utlämnande till revisorerna av vederbörande myndighet underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagens revisorer äger vidare att av vederbörande
myndighet erhåUa de upplysningar och uppgifter som erfordras för fuUgörande av
revisorernas åligganden samt att av vederbörande myndighet inhämta yttrande
över de iakttagelser som gjorts vid granskningen av visst ärende.

Av 2 § i sistnämnda kungörelse följer att riksdagens
revisorer har befogenhet att granska också den statsunderstödda verksamheten.
Den som har åtnjutit understöd av statsmedel och den som har mottagit sådant
understöd för att förmedla det tiU annan är, vare sig understödet skall
återbetalas eller inte, skyldig att efter anmodan av revisorema till dessa avge
en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse för
hur understödet har använts av honom. Framgår användningen av fullständiga
räkenskaper, kan den redovisningsskyldige i stället låta revisorerna ta del av
räkenskaperna. Redovisningsskyldighet åligger inte enskUd person beträffande
understöd som är avsett för hans eller hans familjs personhga utgifter, inte heller
utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning beträffande
understöd för internationellt ändamål. Föreskrivs för visst fall att
redovisningsskyldighet inför revisorerna inte skall föreligga eller skall fuUgöras
i annan ordning, skall det gälla.

De nämnda bestämmelserna i 2 § i kungörelsen har i sak
hämtats från förordningen (1937:304) angående skyldighet att tiU riksdagens
revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd. Denna
förordning

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.35 121

beslöts av Kungl. Maj:t och riksdagen (prop. 1937:213, 1 LU
1937:58) och föregicks av en särskUd utredning.

1 9 § instruktionen för riksdagens revisorer finns
bestämmelser som ålägger revisorerna att tillse att de erhåUer handlingar,
upplysningar och yttranden som behövs för granskningsverksamheten. 1 10 §
föreskrivs därjämte att revisorema och deras avdelningar samt, på revisorernas
uppdrag, särskUda delegerade och tjänsteman äger företa besök hos statliga
myndigheter och hos institutioner och företag som åtnjuter statsbidrag.

Den nya RF

Enligt 12 kap. 7 § första stycket nya RF väljer riksdagen
revisorer att granska den statliga verksamheten. Vidare föreskrivs att
riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta också annan
verksamhet. Riksdagen skall fastställa instruktion för revisorerna. 1
paragrafens andra stycke stadgas att revisorerna enligt bestämmelser i lag får
infordra handlingar, uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.

1 anslutning till nämnda paragrafer har jag anfört (prop.
1973:90 s. 435) att bestämmelsen om att riksdagen kan besluta att utvidga
revisorernas granskningsområde utöver den statliga verksamheten är tiUämplig på
den statsunderstödda verksamheten och på den verksamhet som bedrivs av statliga
bolag. 1 sammanhanget återgav jag också vissa uttalanden av grundlagberedningen
med anknytning härtUl. Beredningen förklarade sålunda att nuvarande ordning
angående granskning av den statsunderstödda verksamheten borde bestå, sådan den
hade utvecklats i praxis. Beredningen uttalade vidare att riksdagens revisorer f.
n. i regel inte har rätt att granska de statliga bolagen och att beredningens
förslag inte innebar någon ändring härvidlag; den föreslagna grundlagstexten
hindrade emellertid inte att riksdagen beslutade om sådan granskningsrätt. -
De uttalanden i propositionen som nu har återgivits föranledde inte någon
erinran från riksdagens sida.

1970 års revisionsutredning

Efter beslut av riksdagen tiUsatte talmanskonferensen år
1970 en särskild utredning för att göra en översyn av revisorsinstitutionens
ställning och uppgifter. Utredningen avgav sitt betänkande år 1971. Efter
beslut av riksdagen överlämnades betänkandet i sin huvuddel tiU
grundlagberedningen för övervägande (KU 1971:37; utredningens betänkande är
fogat till utskottets betänkande).

Utredningen utgick från att revisorerna liksom hittills
skall granska den statliga och statsunderstödda verksamheten. Utredningen fann
att bestämmelserna i kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tillhandahälla
riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. i flera avseenden
framstod som olämpligt utformade. Utredningen lade därför fram förslag tUl en
ny kungörelse i ämnet (s. 51 i betänkandet).

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 122

Grundlagb eredn ingen

Beredningen har utarbetat förslag tiU lag om skyldighet
att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m. (SOU 1972:16 s.
29). Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att
tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m.
Lagen omfattar tre paragrafer.

1 1 § föreskrivs att statlig myndighet på begäran skaU tUlhandahålla
riksdagens revisorer de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som
revisorerna anser sig behöva för sin granskning. 1 fråga om handling eller
uppgift som enligt lag skaU hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner särskUda
skäl härtUl föreligga, underställa regeringen frågan om handlingen eUer
uppgiften skall tUlhandahåUas. Beredningen anmärker att den skyldighet att
tillhandahålla handlingar etc. som fastslås i paragrafen åvilar även annan
myndighet än den som granskas.

Enligt 2 § skall kommun som har mottagit statsmedel som
understöd tUl viss verksamhet på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de
allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser sig
behöva för granskning av verksamheten. 1 fråga om handling eUer uppgift som
enligt lag skall hållas hemlig skaU bestämmelsen i 1 § äga motsvarande
tillämpning.

1 3 § föreskrivs att om annan än kommun har mottagit
statsmedel som understöd tUl viss verksamhet, den som har mottagit medlen på
begäran skall tUlhandahålla riksdagens revisorer de handhngar, upplysningar och
yttranden som erfordras för granskning av verksamheten, såvida riksdagen inte
för visst fall har bestämt annorlunda. Revisorerna kan vid vite förelägga den
som har mottagit medel som nu har sagts att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Remissyttrandena

Riksdagens revisorer tUlstyrker i det väsentliga den föreslagna
lagen. Revisorerna ifrågasätter dock om inte lagen borde förses med ytterligare
en paragraf, innehållande bestämmelser om rätt för revisorerna och deras
tjänstemän att som ett led i granskningsarbetet besöka statsmyndigheter och
statsunderstödda institutioner. Denna fråga är f n. reglerad i revisorernas
instruktion. Det synes emellertid revisorerna mest korrekt att motsvarande
föreskrift återfinns i nu ifrågavarande lag, vUken ju skall fastställa de
skyldigheter som statsmyndigheter och andra av granskningen berörda har
gentemot revisorerna.

Lagförslaget har under remissbehandhngen också i övrigt
lämnats utan erinran i sin huvudsakliga del. TUl vissa detaljpåpekanden
återkommer jag i det följande under de skilda paragraferna.

Depar tem en tschefen

1 12 kap. 7 § andra stycket i den nya RF föreskrivs att
riksdagens revisorer enligt bestämmelser i lag får infordra handlingar,
uppgifter och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 123

yttranden som behövs för deras granskning.
Grundlagberedningen har utarbetat förslag tUl lag med sådana bestämmelser.
Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tUlhandahålla
riksdagens revisorer vissa handhngar och upplysningar m. m.

De bestämmelser som åsyftas med den nämnda
grundlagsföreskriften gäller revisorernas befogenhet att vid fullgörande av
sina granskningsupp-gifler mol bestridande genomdriva att underlag för
granskningen ställs till deras förfogande. Härifrån bör man enligt min mening
klart skUja föreskrifter som anger revisorernas granskningsuppgifter, dvs. de
verksamhetsområden som kan bli föremål för granskning och framställningar från
revisorernas sida. Revisorernas granskningsområde i denna mening är f. n.
endast delvis avgränsat i författning. Enligt 12 kap. 7 § första stycket i nya
RF har revisorerna i första hand att granska den statliga verksamheten.
Riksdagen kan emellertid enhgt samma stycke besluta att revisorernas
granskning skall omfatta också annan verksamhet. Härav får anses följa, att
revisorernas granskningskompetens fortsättningsvis skall anges uttömmande av
riksdagen. Lämpligen tas bestämmelser härom in i instruktionen för revisorerna.
Det kan tänkas att dessa bestämmelser behöver kompletteras genom föreskrifter i
annan författning eller genom särskUda riksdagsbeslut. Det ankommer på
riksdagen att låta utarbeta föreskrifter om revisorernas granskningskompetens.
1 nu förevarande lag bör föras in endast regler om befogenheten att infordra
handlingar, upplysningar, m. m. som revisorerna behöver för att kunna fullgöra
granskningen inom ramen för den angivna kompetensen.

Av vad jag har sagt nu följer att revisorernas
granskningsområde enligt instruktionen m. m. och tUlämpningsområdet för
befogenheterna enligt förevarande lag att begära underlag för granskningen inte
nödvändigtvis behöver sammanfalla. A ena sidan kan revisorerna tänkas ha rätt
att ta upp viss fråga lUl granskning utan att ha en däremot svarande befogenhet
att framtvinga handhngar, uppgifter och yttranden. Ä andra sidan kan
befogenheten att fä tillgång till granskningsunderlag vara beskriven i sä aUmänna
termer att den omfattar även faU som av särskUda skäl har undantagits från
revisorernas granskningskompetens. 1 sådana faU blir givetvis befogenheten att
kräva uppgifter och yttranden m. m. utan betydelse.

En given utgångspunkt vid utformningen av en lag om
skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m. är
emellertid att lagens tUlämpningsområde nära skall ansluta till revisorernas
granskningsuppgifter. Beredningens förslag innebär först och främst att
revisorerna med anknytning tUl deras huvuduppgift enligt den nya RF får
befogenheter i förhållande till de statliga myndigheterna. Bestämmelserna härom
har sin främsta betydelse såvitt gäller de myndigheter som är underställda
regeringen. 1 enlighet med gällande ordning har beredningen härjämte föreslagit
att revisorerna skall få rätt att utkräva granskningsunderlag av dem som tar
emot statsunderstöd. Vad beredningen sålunda har föreslagit om lagens tillämpningsområde
föranleder inte någon erinran från min sida. Liksom f. n. bör revisorernas
befogenheter inte

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 124

gälla de statliga och statskontrollerade bolagen i vidare
män än dessa tagit emot statsmedel som bistånd tiU viss verksamhet.

Beredningen föreslår att revisorernas befogenheter enhgt
lagen skall bestå i en rätt att utfå handlingar, upplysningar och yttranden.
Riksdagens revisorer har i sitt remissyttrande föreslagit att denna rätt
kompletteras med en befogenhet att besöka statsmyndigheter och statsunderstödda
institutioner. Jag är dock inte beredd att biträda en sådan utvidgning av
revisorernas befogenheter enligt lagen. Det är självklart alt revisorerna kan
utöva sin rätt att fä del av upplysningar m. m. vid besök hos myndigheter och
andra institutioner. Att särskilt fastslå en besöksrätt i lagen synes inte
behövligt. Bestämmelser om resor och besök bör enhgt min mening ha karaktär
endast av föreskrifter om arbetssättet och liksom nu ha sin plats i
revisorernas instruktion.

1 §

1 paragrafen ges föreskrifter om revisorernas befogenheter
i förhållande tUl stathga myndigheter. Lagtexten har avfattats med
utgångspunkt i beredningens förslag.

Det underlag för revisorernas granskning som statlig
myndighet är skyldig att tillhandahålla revisorerna bör i anslutning tUl
motsvarande uttryck i 12 kap. 7 § andra stycket i den nya RF - beskrivas med
orden "allmänna handlingar, uppgifter och yttranden".

Statlig myndighets möjlighet att till regeringens
avgörande hänskjuta fråga huruvida uppgift eller handling skall lämnas ut bör
gälla inte bara, som beredningen föreslår, handling och uppgift som skaU hållas
hemlig enligt lag utan också handhng och uppgift som skaU hållas hemlig på
grund av annan föreskrift. Jag viU erinra om att enligt 8 kap. 7 § andra
stycket i den nya RF regeringen efter bemyndigande kan meddela föreskrifter om tystnadsphkt
genom förordning.

JK har i sitt remissyttrande framhållit att han anser att
i varje fall JK inte bör omfattas av en skyldighet att tillhandahåUa yttranden
såvitt gäUer revisorernas granskning av annan myndighet. Enligt min mening bör
myndighet vara skyldig att lämna revisorerna de upplysningar och uppgifter
revisorerna anser sig behöva även när fråga är om granskning av annan
verksamhet än den som utövas av myndigheten. Någon begränsning i denna
skyldighet anser jag inte böra införas i lagen.

1 övrigt bör 1 §, med en redaktionell jämkning, avfattas
så som beredningen har föreslagit.

2 och 3 §§

Paragraferna föreslås innehålla föreskrifter om
revisorernas befogenheter i förhåUande lUl dem som ulan att vara statliga myndigheler
bedriver verksamhet som helt eUer delvis är statsfinansierad. Sin största
betydelse har dessa befogenheter i fråga om den statsunderstödda kommunala
verksamheten. Kommunernas skyldigheter att ställa material tUl revisorernas
förfogande regleras i 2 §. Motsvarande skyldighet för annan som har tagit emot
statsbidrag behandlas i 3 §. Paragraferna har -

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 125

med de avvikelser som framgår av det följande fått samma
innehåll som i beredningens förslag.

De medel, vars mottagande kan grunda
redovisningsskyldighet gentemot revisorerna, skall enligt beredningen vara
statsmedel vilka lämnas såsom understöd. Jag föreslår att ordet understöd
ersätts med ordet bistånd. Någon ändring i sak i förhållande tUl beredningens
förslag eUer tiU gällande rätt åsyftas inte. Inte bara statsbidrag utan även
låneunderstöd har karaktär av bistånd enligt paragraferna. Däremot förehgger
inte redovisningsskyldighet i fråga om medel som staten utbetalar enligt avtal
av civilrättslig karaktär eller annars tUl fullgörande av skyldighet som föher
av allmänna rättsregler. Statliga kapitalinsatser i bolag för inte heller med
sig någon phkt att tillhandagå riksdagens revisorer med granskningsmaterial.
Utlåning med karaktär av penningplacering faller hkaså utanför begreppet
bistånd.

En viss begränsning
av möjligheten att utnyttja de särskUda granskningsbefogenheterna följer av
det i paragraferna uppställda kravet att statsmedlen skall ha mottagits som
bistånd tUl viss verksamhet. Genom avfattningen fritas den som har tagit emot
medel, avsedda för hans eller hans familjs personliga utgifter, från
redovisningsskyldighet tUl revisorerna. Inte heller kan kommun avkrävas
redovisning för kommunal verksamhet enbart på den grunden att kommunen har
mottagit skatteutjämningsbidrag eller skattebortfallsbidrag; sådana bidrag
utgår nämligen inte för att finansiera särskild verksamhetsgren.

Nu gällande regler om revisorernas rätt att granska den
statsunderstödda verksamheten har en kameral prägel. Revisorernas granskning
gäller emellertid numera inte räkenskapsgranskning utan förvaltningsrevision.
Deras befogenheter bör därför i lagen anges som en rätt att få tUlgång tUl material
handlingar, uppgifter och yttranden i fråga om hela den verksamhet som
åtnjuter bidrag av statsmedel.

Det får emellertid förutsättas att revisorerna utnyttjar
sina befogenheter att utkräva granskningsunderlag med varsamhet i de fall dä
omständigheterna påkallar det. En viss återhållsamhet är sålunda motiverad av
hänsyn till den kommunala självstyrelsen. 1 särskUda fall kan det finnas
anledning för riksdagen att genom uttryckligt beslut undanta viss
medelsanvändning från revisorernas granskningsområde. Ett förbehåll för sådana
beslut bör lämpligen tas in bland kompetensreglerna i revisorernas instruktion.
Någon bestämmelse i ämnet behövs däremot inte i förevarande lag. Som jag har framhålht
förut är det självklart att redovisningsskyldighet gentemot revisorerna
föreligger endast i den mån granskningskompetens tiUkommer dem.

Bestämmelserna i 2 § bör uttryckligen anges avse, förutom
kommun -varmed menas borgerlig primärkommun , också landstingskommun, kyrklig
kommun och kommunalförbund. En föreskrift härom bildar ett andra stycke i
paragrafen. Inom en kommun (landstingskommun etc.) åvilar skyldigheten att tillhandagå
revisorerna i första hand det kommunala organ som närmast svarar för den
verksamhet som är föremål för revisorernas intresse.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 126

1 3 § föreslås i enhghet med beredningens förslag som en
nyhet att revisorerna skall kunna förelägga annan än kommun etc. som har tagit
emot statsbidrag, vid vite att tUlhandagå dem med behövhga handhngar,
upplysningar eller yttranden. Om ett vitesföreläggande inle åtlyds, ankommer
det enhgt allmänna regler på aUmän domstol att på lalan av åklagare pröva
frågan om vitet skall dömas ut. Domstolen har därvid att ta ställning tUl om de
lagliga förutsättningarna för vitesföreläggandet har förelegat. Talan bör inte
kunna föras mot vitesföreläggandet som sådant. Nu gällande besvärsstadga för
riksdagen och dess verk (RFS 1971:4) upptar inte heller någon föreskrift, som
grundar besvärsrätt i förevarande fall. Bestämmelserna i 3 § bör, i likhet med
vad som nu gäller, inte äga tillämpning på utländsk institution eller
sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Utöver de ändringar i den av beredningen föreslagna
lagtexten tUl 2 och 3 §§ som har redovisats i det föregående föreslås vissa
formella justeringar.

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Kungörelsen
(1949:357) angående skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handhngar
och upplysningar m. m. bör upphävas med verkan fr. o. m. nämnda dag. Beslut om
detta torde få meddelas i senare sammanhang.

5 Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag tih

1. lag om ändring i vaUagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704)
om kyrkofullmäktigval,

3. lag om ändring i kommunaUagen
(1953:753),

4.
lag om ändring
i kommunaUagen (1957:50) för Stockholm,

5.
lag om ändring
i landstingslagen (1954:319),

6.
lag om ändring
i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

7.
lag om
upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna,

8.
lag om ändring
i lagen (1972:625) om statligt stöd tUl politiska partier,

9.
lag om
upphävande av det av riksens ständer fastställda, av Konungen godkända och av
riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av
Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas,

10.
lag om ändring
i brottsbalken,

11.
lag om
upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan
departement,

12.
lag om ändring
i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 127

13.
lag om
riksgäldskontoret,

14.
lag om ändring
i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

15. lag om upphävande av lagen
(1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i
riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under krigsförhåUanden,

16. lag om upphävande av
ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret m. fl.,

17. lag om upphävande av lagen (1897:28
s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock
angående forum för riksbanken,

18.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

19.
lag om ändring
i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken,

20. lag om ändring i lagen (1946:804)
om införande av nya rättegångsbalken,

21.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207),

22. lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar,

23.
lag om ändring
i lagen (1965:186) om lagrådet,

24.
lag om
handläggningen av nådeärenden,

25.
lag om ändring
i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

26. lag om ändring i lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

27. lag om ändring lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

28.
lag om ändring
i smittskyddslagen (1968:231),

29.
lag om ändring
i lagen (1971:52) öm skatterätt och länsrätt,

30. lag om ändring i lagen (1973:1108)
om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt,

31. lag om upphävande av
ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådels ledamöter, föredragande
och Konungens rådgivare i kommandomål,

32. lag om skyldighet att
tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Av de angivna förslagen har de som upptagits under 3-6, 29
och 30 upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet, i fråga om
förslaget under 6 i hans egenskap av föredragande statsråd för kyrkoärenden.
Förslagen under 13-15, 17 och 32 har upprättats i samråd med chefen för
finansdepartementet och förslagen under 2628 i samråd med chefen för
socialdepartementet.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 128

Innehåll

Propositionen ............................................................ ........... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.......................... ........... 1

Lagförslag
................................................................ .......... 3

1.
lag om ändring
i vaUagen (1972:620)...................... .......... 3

2.
lag om ändring
i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval .. 19

3.
lag om ändring
i kommunallagen (1953:753) ....... ......... 21

4.
lag om ändring
i kommunallagen (1957:50) för Stockholm . 24

5.
lag om ändring
i landstingslagen (1954:319) ........ 26

6.
lag om ändring
i lagen (1961:436) om församhngsstyrelse .. 28

7. lag om upphävande av lagen
(1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna 30

8. lag om ändring i lagen (1972:625)
om statligt stöd tUl politiska partier 30

9.
lag om
upphävande av det av riksens ständer fastställda, av Konungen godkända och av
riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av
Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas ...................................................................... 33

10.
lag om ändring
i brottsbalken................................. ......... 33

11.
lag om
upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement 35

12.
lag om
ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i

rätten att
utbekomma allmänna handlingar................. 35

13.
lag om
riksgäldskontoret ..................................... 37

14.
lag om ändring
i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank .. 38 1 5. lag om upphävande av lagen (1957:685) angående
utövande

av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tUlkommande befogenheter under krigsförhållanden 44

16. lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

m. fl.............................................................................. ......... 44

17.
lag om
upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken ................................ ......... 44

18.
lagom ändring i
rättegångsbalken ....................... ......... 44

19. lag om ändring i lagen (1972:147)
om ändring i rättegångsbalken 49

20.
lag om ändring
i lagen- (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken 49

21.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207) .. ......... 50

22. lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar 52

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:35 129

23.
lag om ändring
i lagen (1965:186) om lagrådet . ......... 54

24.
lag om
handläggningen av nådeärenden ........... ......... 55

25. lag om ändring i lagen (1956:618)
om allmänna sammankomster 55

26.
lag om ändring
i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 56

27.
lag om ändring
i lagen (1967:940) angående omsorger om

vissa
psykiskt utvecklingsstörda .............................. ......... 56

28.
lag om ändring
i smittskyddslagen (1968:231)...... ......... 57

29.
lag om ändring
i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 60

30.
lag om ändring
i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 60

31. lag om upphävande av
ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande
och Konungens rådgivande i kommandomål....................... 61

32.
lag om
skyldighet att tillhandahåUa riksdagens revisorer

vissa
handlingar m. m.................................................. ........ 61

Utdrag ur protokollet över justitieärenden den 28 februari
1974 62

1
Inledning ............................................................... ........ 62

2
Uppläggningen
av följdarbetet till grundlagsreformen 63

3
Vissa
gemensamma frågor ................................... 65

3.1
Utbyte av ordet
"Konungen" mot ordet "regeringen" . 65

3.2
Bestämmelser om
ikraftträdande....................... ........ 65

4 Motivering
till framlagda lagförslag ...................... ........ 66

4.1
Förslag tUl lag
om ändring i vallagen (1972:620) 66

4.2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval 85

4.3
Förslag till
lag om ändring i kommunallagen (1953:753) 86

4.4
Förslag till
lag om ändring i kommunallagen (1957:50)

för Stockholm ...................................................... ........ 86

4.5
Förslag till
lag om ändring i landstingslagen (1954:3 19) 88

4.6
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse 88

4.7
Förslag till
lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna 89

4.8
Förslag till
lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt

stöd tUl politiska partier ......................... :............ ........ 89

4.9 Förslag till lag om upphävande av det av riksens
ständer

fastställda, av Konungen godkända oeh av riksens ständer den

2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av

Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande

avgivas..................................................................... 92

4.10
Förslag till
lag om ändring i brottsbalken ...... 92

4.11
Förslag till
lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd
utan departement ... 92

4.12
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna
handlingar 93

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:35 130

4.13
Förslag till
lag om riksgäldskontoret ............ ......... 94

4.14
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank 98

4.15
Förslag tiU lag
om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av fuUmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under
krigsförhållanden 103

4.16
Förslag till
lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för fuUmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. . . :..................................... ....... 103

4.17
Förslag till
lag om upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken ................. ....... 104

4.18
Förslag tUl lag
om ändring i rättegångsbalken 104

4.19
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken 108

4.20
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken 108

4.21
Förslag tUl lag
om ändring i skadeståndslagen (1972:

207)......................................................................... ....... 109

4.22
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 110

4.23
Förslag tiU lag
om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet 112

4.24
Förslag tUl lag
om handläggningen av nådeärenden . . . 113

4.25
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster 114

4.26
Förslag till
lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall 114

4.27
Förslag tiU lag
om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda 115

4.28
Förslag till
lag om ändring i smittskyddslagen (1968:

231) ....................................................................... 116

4.29
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 119

4.30
Förslag tUl lag
om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och
länsrätt 119

4.31
Förslag tUl lag
om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets
ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål 119

4.32
Förslag tUl lag
om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m 120

5 HemstäUan
........................................................... 126

Doktrin (7)

  1. Dan Hanqvist, Staten som gäldenär i och garant för penningväsendet, FT 2005 nr 3 s. 251, på s. 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Dan Hanqvist, Riksbankens uppgifter och ställning, FT 2005 nr 2 s. 139, på s. 152 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Nicklas Vabi, Statschefens offentligrättsliga status, FT 2003 nr 1 s. 127, på s. 133 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Hans-Heinrich Vogel, Omhändertaganden enligt 13 § polislagen. Kommentarer till två JO-beslut och prop. 1990/91:129, FT 1991 nr 2 s. 71, på s. 74 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. I domarens värld, SvJT 1987 s. 700, på s. 720 · Fritt tillgänglig
  6. Curt Riberdahl, Några rättsliga aspekter på kommunal revision, FT 1981 nr 5 s. 207, på s. 225 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Hans Ragnemalm, Valbesvärsprövningens omfång, FT 1981 nr 3–4 s. 109, på s. 110, 112, 121, 122, 125, 126, 128 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

94 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (65)

65 kopplingar i 49 dokument.

  1. SOU 2026:2 710 miljoner skäl till reformer s. 259 om s. 87 · s. 263 om s. 87 · s. 265 om s. 86 i texten
  2. SOU 2023:12 Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende s. 485 om s. 107 i texten
  3. SOU 2021:27 Ett förbud mot rasistiska organisationer s. 145 i texten
  4. SOU 2021:74 Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet om s. 92 i texten
  5. Bet. 2017/18:KU18 Snabbare omval om s. 82 i texten

Visa alla 49

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RH 2000:27 om s. 105 ur registret
  2. NJA 2001 s. 813 om s. 105 i texten

Doktrin (27)

27 kopplingar i 12 dokument.

  1. Ragnemalm, Den enskilde och det allmänna, 1987 s. 308 · s. 310 om s. 79 · s. 319 om s. 83 · s. 320 om s. 82 · och 3 till i texten
  2. FT 1981 s. 109 Hans Ragnemalm, Valbesvärsprövningens omfång s. 110 · s. 112 · s. 121 · s. 122 · och 3 till i texten
  3. Lundin, Kommunal revision, 1999 s. 148 om s. 124 · s. 148 om s. 125 · s. 515 i texten
  4. Bull, Mötes- och demonstrationsfriheten, 1997 s. 553 om s. 114 · s. 678 i texten
  5. FT 2005 s. 139 Dan Hanqvist, Riksbankens uppgifter och ställning s. 152 i texten

Visa alla 12