Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om bevakningsföretag
1974 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:39, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om bevakningsföretag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 39 år 1974 Prop. 1974: 39
Nr 39
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om bevakningsföretag; given den 22
februari 1974.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden, föreslå riksdagen alt bifalla det förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under
Konungens frånvaro:
BERTIL
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga Innehåll
I
propositionen föreslås alt kungörelsen (1951: 640) om auktorisation av enskilda
bevakningsföretag, som innehåller regler om en frivillig auktorisation, skall
ersättas med en lag om bevakningsföretag. Huvudprincipen i förslaget är att
alla som yrkesmässigt ägnar sig åt att ulföra bevakningsuppgifter ål andra
måste vara auktoriserade. Förslagel innehåller även andra bestämmelser som är
ägnade all förbättra samhällets insyn i och kontroll över denna verksamhet.
1
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 39
Prop. 1974: 39
Förslag
till
Lag
om bevakningsföretag
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Med bevakningsförelag avses i
denna lag den som yrkesmässigt åtager sig alt för annans räkning utföra viss
bevakningsuppgift. Lagen gäher dock ej statlig eller kommunal myndighet.
2
§ Bevakningsförelag får ej
bedriva verksamhet som avses i 1 § utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation).
3
§ Auktorisation får beviljas
endast om verksamheten kan antagas bli bedriven på ett sakkunnigt och
omdömesgillt sätt.
Vid
prövning enligl första stycket skall särskilt beaktas att förelaget har en
lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet.
För auktorisation
kräves också att företagel har utsett en person som föreståndare för
verksamheten.
4
§ All personal hos auktoriserat
bevakningsföretag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitiighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant
företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten saml ledamöter i
bevakningsföretags slyrelse.
5
§ Fråga om auktorisation prövas
av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.
Länsstyrelsen
skaU inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation.
Har
länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen skilda uppfattningar i ärendet skall detta
underställas Kungl. Maj:t.
6 §
Prövning som avses i 4 § göres beträffande den som har hemvist
inom Stockholms, Göteborgs, Malmö eller Visby polisdistrikt av polis
styrelsen och i övriga fall av länsstyrelsen i det län där han har hemvist.
Sedan
ansökan om prövning gjorts får auktoriserat bevakningsföretag i avbidan på
beslut eller besked i ärendet anlita den som ansökningen avser endast för
verksamhet i vilken han ej får befattning med någol förhållande som har
betydelse för rikels säkerhet.
Godkännande
enligl 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl föreligger.
7
§ Den som är godkänd för
anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst
(väktare) åtnjuter skydd som avses i 17 kap. 1 § brottsbalken.
8
§ Länsstyrelsen utövar tillsyn
över auktoriserat bevakningsföretag. Andra myndigheter skall på begäran lämna
länsstyrelsen del biträde som behövs för tillsynen.
Prop. 1974: 39 3
9 §
Auktorisation eller godkännande enligl 4 § kan återkaUas, när i
denna lag angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger el
ler det i övrigt finns särskild anledning därtill. Därvid äger 5 § och 6 §
första stycket motsvarande tiUämpning.
10
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 2 § dömes liU böter eller fängelse i högst sex månader.
11
§ Talan mol pohsslyrelses
beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan
mol länsstyrelses beslut enligl denna lag föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.
12 §
Rikspolisstyrelsen meddelar efter samråd med berörda arbets
marknadsorganisationer och branschorganisationer närmare föreskrifter
om utbildningen av väktare saml om väktares uniform och utrustning i
övrigt.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974, då kungörelsen (1951: 640) om auktorisation
av enskilda bevakningsförelag skall upphöra att gälla. Har auktorisation eller
godkännande för anställning i auktoriserat bevakningsföretag meddelats enligt
nämnda kungörelse, skall vid tillämpningen av lagen anses som om auktorisationen
eller godkännandet meddelats enligl lagen.
Har'Kungl.
Maj:t före ikraftträdandet godkänt bolagsordningen för bevakningsförelag, skaU
anses som om auktorisation meddelats enligl lagen. I sådant fall får ej annan
myndighet än Kungl. Maj:l återkalla auktorisationen. Personal som vid
ikraftträdandet var anställd hos sådant företag skall anses ha erhållit
godkännande enligl 4 § såvitt angår fortsatt anställning hos företaget.
Har
bevakningsföretag före ikraftträdandet börjat bedriva verksamhet utan auktorisation,
får verksaniheten, under förutsättning all ansökan om auktorisation göres före
den 1 oktober 1974, bedrivas ulan tUlstånd till dess ansökningen slutligt
prövats. Avslås ansökningen, äger auktori-sationsmyndigheten, när särskilda
skäl föreligger, medge all verksamheten ändå får fortsätta under viss
övergångslid.
Prop.
1974: 39
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj-t Konungen i
statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen
för justiliedeparlemenlel, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstift-lung angående
bevakningsföretag och anför.
1
Inledning
Enligt
2 § polisinslruklionen (1972: 511) har polisen till uppgift att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet. Bland dess uppgifter ingår särsldlt att förebygga
brott, att hindra alt den allmänna ordningen och säkerheten störs genom brott
eller på annat sätt, alt uppdaga brott som hör under allmänt åtal, alt vidta de
åtgärder som behövs när den allmänna ordningen och säkerheten har kränkts på
annat sätt än genom brott samt alt i övrigt lämna allmänheten skydd,
upplysningar och annan hjälp.
Det
har efter hand visat sig alt det vid sidan av polisens verksamhet ibland finns
ett ytterligare behov av bevakning och kontroll. Detta är framför allt fallet
beträffande vissa objekt eller verksamheter som på grund av befarade intrång,
tillgrepp eller av andra orsaker bedöms vara i behov av en mer eller mindre
kontinuerlig tillsyn eller bevakning. Till följd härav har olika
bevakningsföretag bUdals med uppgift att yrkesmässigt tillhandahålla framför
allt personal men även utrustning för alt säkerstäUa ifrågavarande behov av
extra skydd. Som exempel på dessa bevakningsförelags arbetsuppgifter kan nämnas
bevakning av fasligheter, byggnadsplatser, anläggningar, bålar osv. saml
bevakning och övervakning av kunder i varahus och affärer.
Ar
1964 bUdades ett statiigt aktiebolag. Allmänna Bevaknings AB (ABAB) med uppgift
att driva bevakningsrörelse, säkerhets- och kon-Irolltjänsl saml därmed
jämförlig verksamhet. Staten är genom Statsföretag AB ensam aktieägare i
bolaget.
I
bolagsordningen som har godkänts av Kungl. Maj:l anges all bolaget skaU svara
för alt dess personal får erforderlig utbUdning och alt bevakningsanordningarna
håller erforderlig standard. I bolagels slyrelse finns representanter för
rikspolisstyrelsen (RPS) och krigsmaklen.
Prop. 1974: 39 5
Det
övervägande antalet bevakningsförelag ägs emellertid av enskilda. Sådant enskilt
förelag kan erhålla särskild auktorisation enligl kungörelsen (1951: 640,
ändrad 1961: 7) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag (auktorisalionskungörelsen).
Enligt 2 § första stycket denna kungörelse är en av förutsättningarna för auktorisation
att företagels personal efter en prövning i särskild ordning har blivit
godkänd med avseende på laglydnad och medborgerlig pålitlighet.
I en skrivelse den 19
september 1969 lUl Kungl. Maj:l har RPS föreslagit vissa ändringar i auktorisalionskungörelsens
bestämmelser om sådan prövning.
Skrivelsen
har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från överbefälhavaren (ÖB),
civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt lämtiands
län. Svenska arbetsgivareföreningens (SAF:s) allmänna grupp. Svenska industritjänstemannaförbundet,
ABAB, Föreningen Sveriges länspolischefer, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Kooperativa förbundet (KF), Svenska försäkringsbolags
riksförbund samt från Svenska brandförsvarsföreningens bevakningslekniska
nämnd. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från
polismyndigheterna i Malmö, Lund och Helsingborg samt från Skånes
handelskammare, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande
från polischefen i Göteborgs polisdistrikt, arbetsgivareföreningen har
överlämnat yttranden från tre auktoriserade bevakningsföretag (Vaktbolaget Argus
AB, Bevaknings AB Securitas (Securi-las) och Sydvakl AB). Den bevakningslekniska
nämndens yttrande var åtföljt av kommentarer från Industrins försvarsbyrå.
Under
remissbehandlingen framkom vissa ytterligare förslag till ändringar i
bestämmelserna om enskUda bevakningsförelag. Mol bakgrund härav framstod det
som angeläget alt göra en mera allmän översyn av auktorisalionskungörelsen.
I
början av år 1972 bildades på initiativ av justiliedepartementel en särskild
arbetsgrupp med uppgift alt företa en sådan översyn. I denna arbetsgmpp ingick
representanter för departementet, RPS och.försvarsstaben. Arbetsgruppen har i
mars 1973 redovisat sina överväganden i en promemoria angående enskilda
bevakningsföretag i vilken bl. a. läggs fram förslag om obligatorisk auktorisation
som förutsättning för yrkesmässig verksamhet på detta område. Promemorian har remissbehandlats
och yttranden har inkommit från RPS, ÖB, civilförsvarsstyrelsen, televerket,
statens järnvägar (SJ), näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, ABAB, Föreningen
Sveriges länspolischefer (länspolischefsföreningen), Förenmgen Sveriges
polismästare (polismiästarföreningen). Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningens
allmänna grupp (SAF:s allmänna grupp). Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska
försäkrings-
Prop. 1974: 39 6
bolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges
Industriförbund, KF, Scandinavian Airlines Syslem (SAS), Vaktbolaget Argus AB, Securitas,
Sydvakt AB, Folkels husföreningarnas riksorganisation, Folkparkernas
centralorganisation samt Svenska Iransporlarbelareförbundel.
Länsstyrelsen
i Stockholms län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Stockholms och
Huddinge polisdistrikt, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från
polisstyrelserna i Malmö, Lunds och Eslövs polisdistrikt, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län yttranden från polisstyrelserna i Göteborgs, Mölndals
och Kungälvs polisdistrikt saml SAF ett yttrande från Industrins försvarsbyrå.
2
Nuvarande ordning
2.1
Gällande auktorisationsbestämmelse m. m.
Enligt
auktorisalionskungörelsen får länsstyrelse meddela auktorisation ål enskilt
förelag som yrkesmässigt ombesörjer bevakning (1 §).
Vissa
vUlkor gäller för erhåUande av auktorisation. Förelagets organisation och
planläggningen av verksamheten skall uppfylla de krav som skäligen bör ställas
för alt bevakningen skall vara effektiv. För verksamheten skall vidare finnas
en föreståndare som har godkänts av länsstyrelsen. Slutligen gäller alt
personal som har anställts hos förelaget skall ha prövats med avseende på
laglydnad och medborgerlig pålitlighet och därvid godkänts för anställning vid elt
auktoriserat bevakningsföretag (2 §).
Prövningen
enligt auktorisalionskungörelsen gjordes ursprungligen av landsfogden eller i
stad, som var undantagen från området för landsfogdens polisverksamhet, samt i
Stockholm av poliskammaren. Under förberedelserna inför förstatligandet av
polisväsendet tillkom lagen (1964: 323) om fullgörande av vad som åligger
landsfogde m. fl. Genom denna lag överflyttades fr. o. m. den 1 januari 1965 de
till polisverksamhet hänförliga uppgifter som före förslatiigandet hade
ankommit på landsfogde resp. poliskammare tUl dessas motsvarigheter i den nya
organisationen. Detta innebär bl. a. alt prövningen av personal i bevakningsförelag
numera görs av länspolischef resp. polismyndighet. Prövningen skall ske i den
ordning som tillämpas vid rekrytering av polispersonal.
Länsstyrelse
kan i vissa fall medge undanlag från reglerna om prövning av bevakningspersonal.
Då omständigheterna föranleder därtUl kan sålunda företag få särskilt tillstånd
att för tUlfälliga uppdrag av visst slag anlita personal som inte har undergått
föreskriven prövning. Sådant medgivande kan ges i samband med auktorisation (2
§ Iredje stycket) eller därefter på särskild ansökan (4 § första stycket).
Prop.
1974: 39 7
Ansökan
om auktorisation skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i del län där
förelagets ledning har sill säte (3 §). Vid ansökningshandlingen skall fogas
en förteckning över den personal som är anställd hos företaget saml de övriga
handlingar sökanden vill åberopa som stöd eller bevis för att förelaget
uppfyller viUkoren för auktorisation.
Ett
bevakningsförelag som bevUjats auktorisation får i fortsättningen anstäUa bara
personal som har godkänts i tidigare nämnd ordning (4 § första stycket).
Prövningen
av personal för anställning i auktoriserat bevakningsförelag skall slutföras
inom två veckor, om inle särskilda skäl föranleder annat. Muntligt besked om
utgången av prövningen skall på begäran genast lämnas till sökanden (4 § andra
stycket).
Om elt
auktoriserat bevakningsförelag inte längre uppfyller villkoren för auktorisation
kan länsstyrelsen återkalla auktorisationen (4 § Iredje stycket).
På
varje länsstyrelse skall finnas tillgänglig en förteckning över samtliga
auktoriserade bevakningsförelag i riket och deras verksamhetsområden. I auktorisalionskungörelsen
föreskrivs därför alt den länsstyrelse som har meddelat auktorisation utan
dröjsmål skall lämna övriga länsstyrelser erforderliga uppgifter för sådan
förteckning (5 §).
Som
tidigare har nämnts skall prövning av personal i bevakningsförelag ske i den
ordning som tillämpas vid rekrytering av polispersonal. Enligt 80 §
polisinstruktionen (1972: 511) är RPS rekryleringsmyndighet för polisväsendet.
Enligt 86 § samma instruktion ankommer del på RPS att meddela föreskrifter om
behörighet för antagning bl. a. till polisaspirant eller därmed jämförlig
extra polisman. Som kompetensvillkor gäller bl. a. alt sökanden skall ha sådan
medborgerlig inställning att han kan antas alltid tillförlilligen fullgöra sin
tjänsteplikt och all han skall vara känd för ordentligt levnadssätt och
pålitlighet.
RPS
skall alltså i egenskap av rekryleringsmyndighet för polisväsen-del pröva
sökandens kvalifikationer. Delta sker genom att upplysningar inhämtas på olika
sätt, bl. a. genom kontroll huruvida uppgifter om sökanden finns i polisens
register, såväl de allmänna registren som det särskilda register som förs vid
säkerhetsavdelningen inom RPS.
Inhämtande
av upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller avses
tillträda tjänst som är av betydelse för rikets säkerhet kallas
personalkontroll. Förfarandet vid sådan kontroll regleras i perso-nalkontroUkungörelsen
(1969: 446). Personalkontroll får som regel ske endast i fråga om tjänst som av
Kungl. Maj:l eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, av vederbörande myndighet
har bedömts vara av betydelse för rikets säkerhet (4 §). Om tjänsten anses
vara av synnerlig sådan betydelse placeras den i skyddsklass 1, annars i
skyddsklass 2. Framställning om utlämnande av uppgifter för personalkontroll
skall göras hos RPS (7 §).
Prop. 1974: 39 8
Varje
uppgift som är tillgänglig i polisregister får lämnas ut beträffande den som
innehar eller skall tillträda tjänst i skyddsklass 1 (8 §). Beträffande den som
innehar eller avses skola tUlträda tjänst i skyddsklass 2 får RPS däremot
lämna ut uppgifter endast i fall då den undersökte har dömts eller är
misstänkt för vissa mot rikels säkerhet riktade handlingar eller kan befaras
vara beredd alt delta i sådan handling.
Om
tjänst i skyddsklass 2 är förenad med bevakningsuppgifl eller med visst förmögenhelsansvar
får RPS dock lämna ut vissa ytterligare uppgifter ur polisregister (10 §). Del
gäller här framför allt uppgifter om domar avseende vissa brott enligl
brottsbalken saml enligl varusmug-lings-, trafikbrotts- och narkotikalagstiflningen.
RPS:s prövning av fråga om utiämnande av uppgift ur polisregister för
personalkontroll skall ske i plenum (11 § första stycket). Om frågan avser
utlämnande av uppgift enligt 10 § eller om det är uppenbart alt uppgift inle
skall lämnas ut i fall som avses i 8 eller 9 § får dock rikspolischefen ensam besluta
i ärendet (11 § 4 st.).
Fråga
om antagning av personal eller tUlsättning av tjänst inom polisväsendet avgörs
av RPS i plenum, om det i polisregister finns sådan uppgift angående den som
ärendet rör att en fråga om utlämnande av uppgiften till annan myndighet enligt
11 § första stycket skulle ha avgjorts i denna ordning.
Myndighet
som hos RPS har begärt personalkontroll är skyldig att underrätta den som framstäUningen
avser om detta förhållande, om inte Kungl. Maj:t har medgett undantag (19 §).
Myndighets
beslut i ärende som har föranlett personalkontroll skall tillställas RPS. De
handlingar som myndigheten har mottagit från RPS i ärendet skall snarast
återställas till styrelsen sedan myndigheten fattal sitt beslut (23 §).
Den
personal i ett bevakningsföretag som är sysselsatt med den rent praktiska
verksamheten betecknas i regel som väktare. Det finns f. n. inga förfallningsföreskrifter
angående väktares uniformering, beväpning eller utrustning i övrigt. Detsamma
gäller frågan om väktares utbildning.
Av
allmänna ordningssladgan (1956: 617) framgår alt ordningshållningen vid
offentliga tUlstäUningar kan anförtros särskilt förordnade ordningsvakter.
Sådana vakter anlitas också i stor utsträckning vid olika tUlfälliga evenemang
eller för mera regelbunden tjänstgöring vid festplatser, restauranger, kaféer m.
m. Bestämmelser om förordnande av ordningsvakt finns i 90 § polisinslruklionen.
Del är inte ovanligt att väktare förordnas som ordningsvakt.
Enligt
74 § polisinstruklionen kan RPS meddela föreskrifter om skyldighet för
ordningsvakt att inneha och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkl saml att
vara försedd med Ijänstelecken och beväpning. Med stöd av delta bemyndigande
har RPS också utfärdat vissa föreskrifter om ordningsvakters uniformering och utmstning.
Prop. 1974: 39 9
RPS
har vidare utfärdat föreskrifter om utbildning för sådana ordningsvakter som
anlitas för ordningshållning vid offentliga tillställningar o. d. Polisväsendet
svarar för denna utbildning som f. n. omfattar sexton limmar. Kursdeltagarna
får ingen ersättning från statsverket för förlorad arbetsförtjänst under utbUdningen
eller för kostnader för resor, kost eller logi.
En
väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag har i denna egenskap inte några
särskilda befogenheter i fråga om möjligheten att ingripa mol andra personer
eller att använda våld för all genomföra i arbetsuppgifterna ingående
åtgärder. En ordningsvakt har däremot en del sådana befogenheter. Om annat inte
framgår av förordnandet får han sålunda i vissa fall tillgripa våld för att
verkställa Ijänsleåtgärd. Han får under samma förutsättning också tillfälligt
omhänderta bl. a. den som uppträder ordningsstörande. Väktare ulan
ordningsvaktsförordnande har däremot endast den rätt som enligt 24 kap. 7 §
rättegångsbalken tillkommer envar, nämligen all gripa bl. a. den som erlappas
på bar gärning eller flyende fot när del är fråga om brott som kan straffas med
fängelse.
2.2
Bevakningsföretagen
I
Sverige finns f. n. någol över 100 auktoriserade bevakningsföretag. Ungefär
hälften av dessa sysselsätter mer än 25 anstäUda. De två största företagen är Securhas
och ABAB, vUka tiUsammans svarar för omkring 75 % av marknaden. Övriga förelag
är förhållandevis små och har mestadels ett lokalt begränsat verksamhetsområde.
Securitas,
som är privatägt, har omkring 5 000 hel- och deltidsanställda. Utöver
bevakningsverksamheten bedriver företaget tillverkning och utveckling av olika
hjälpmedel för bevakningsuppgifter t. ex. TV-kameror, olika automatiska
larmsystem, automatiska personkontroller m. m. Securitas utbildar sin personal
vid en egen intern utbUdning. Företaget bedriver landsomfattande verksamhet.
ABAB
bildades, som tidigare nämnts, år 1964. Staten är ensam aktieägare i bolaget.
I bolagsordningen, som har godkänts av Kungl. Maj:t, anges att bolaget skall
svara för att dess personal får erforderlig utbildning och all
bevakningsanordningarna håller erforderlig standard. ABAB har i dag drygt 700
fast anställda. Tidigare åtog sig ABAB bevakning endast på uppdrag av olika
statliga myndigheter och företag men numera omfattar företagels kundkrets även
enskilda. ABAB är etablerat i Stockholm, Göteborg och Malmö. Företagets
omsättning år 1972 uppgick till 37,8 miljoner kronor. ABAB har rätt att själv
företa personkontroll av sin personal (3 § personalkonlroUkungörelsen).
Del
finns inga säkra uppgifter om antalet företag som bedriver bevak-
Prop. 1974: 39 10
ningsverksamhet
utan alt vara auktoriserade. Arbetsgruppen har emellertid för sin del beräknat
antalet sådana företag till ca 100. Beräkningar i andra sammanhang har gett
liknande resultat.
3
RPS:s framställning
Som
tidigare har nämnts har RPS i skrivelse den 19 september 1969 föreslagit vissa
ändringar i auktorisalionskungörelsen.
Till
en början föreslås att den prövning av personal i bevakningsföretag som enligt
auktorisalionskungörelsen ankommer på landsfogde eller poliskammare i stället
skall verkställas "av länspolischefen eller såvitt avser Stockholms,
Göteborgs och Malmö polisdistrikt ävensom Gollands län av i 41 § andra stycket
och 46 § Iredje stycket polisinstruklionen nämnda polischefer". Förslaget
är i denna del inle närmare motiverat men ändringen torde vara betingad enbart
av de tidigare omtalade organisatoriska förändringar som genomfördes i samband
med förstatligandet av polisväsendet.
I
skrivelsen behandlas vidare frågan hur föreskrifterna i auktorisa-tionskungörelsen
om prövningen av personal i bevakningsföretag skall anknytas tUl reglerna i personalkonlroUkungörelsen.
RPS föreslår all anställning hos bevakningsförelag jämställs med tjänst i
skyddsklass 2 och att prövningen med avseende på medborgerlig pålitlighet skall
verkställas enligt de regler som gäller för personalkontroll för denna skyddsklass.
En sådan ordning kan nås om auktorisalionskungörelsens föreskrift alt
prövningen av personal skall ske "i den ordning, som tillämpas vid
rekrytering av polispersonal" byts ut mol en bestämmelse som innebär att
prövningen i fråga om medborgerlig pålitlighet skall verkställas på sätt som
anges i 7 och 9 §§ personalkonlroUkungörelsen.
Av
skrivelsen framgår alt vederbörande polischef för den del av prövningen som
avser laglydnaden liksom hittiUs även skall inhämta uppgifter ur aUmänna
polisiära register.
I
RPS:s skrivelse påpekas i fortsättningen att vissa bevakningsförelag eller
delar av sådana förelag sysslar med verksamhet som inte berör se-kretesskyddade
objekt eller informationer. Som exempel nämns bevakningsföretag som i sin
verksamhet är helt inriktade på uppdrag som gäller övervakning av kunder och
personal hos olika affärsföretag och som inle har någon beröring med sekrelesskyddade
förhållanden. Personalen hos sådana auktoriserade bevaknmgsföretag och andra
med liknande karaktär synes enligt styrelsens mening inle behöva bli föremål
för prövning av medborgerlig pålitiighet medan däremot kravel på laglydnad och
allmän lämplighet i övrigt kvarstår.
Inom
en del auktoriserade bevakningsförelag finns det enligt skrivelsen också vissa
personalkategorier med arbetsuppgifter som inle är av bevakningsnatur och som inle
heller i övrigt är av betydelse ur sekretess-
Prop. 1974: 39 H
synpunkt.
Som exempel nämns fastighets- och inlendenturpersonal med verksamhet enbart
inom själva bevakningsföretaget. Enligl RPS:s uppfattning synes det vid sådant
förhåUande kunna få ankomma på länsstyrelserna att avgöra om prövning skall
behöva ske av dylika personer, även i fall då det är fråga om mera varaktiga anslällningsförhåUanden.
Vissa företag har olika
bevaknings- och ordningshållningsuppgifter som berör såväl sekretesskyddade som
inte sekrelesskyddade förhållanden. Mol bakgrund av detta förhållande
konstaleras vidare i RPS:s skrivelse att man från företagarhåll framhållit all
del därvidlag inle torde finnas förutsättningar för några klara gränsdragningar
saml all man inte ens inom de större förelagen anser sig ha möjlighet all
disponera personalen på sådant sätt all vissa av de anställda kan få enbart
arbetsuppgifter som inte har någon beröring med sekretesskyddade förhållanden.
I
skrivelsen påpekas emellertid alt polischefernas prövning av både laglydnad och
medborgerlig pålitlighet medför besvärande tidsförluster vid nyanställning av
personal inom auktoriserade bevakningsföretag. Det lUläggs vidare alt det även
från andra synpunkter inte torde finnas anledning att låta den kontrollerande
verksamheten, med avseende på annat än laglydnad, innefatta områden där
uppenbarligen inga säkerhetsskyddsintressen kan åberopas.
RPS
föreslår i anslutning till det anförda alt länsstyrelses räll att medge
undanlag från reglerna om prövning av personal i bevakningsförelag skall
utvidgas. Sålunda bör del öppnas möjlighet all ge tillstånd att för
bevakningsuppdrag som inle berör sekrelesskyddade förhållanden anlita personal
som har underkastats enbart laglydnadsprövning. Vidare bör tillstånd kunna
meddelas som innebär all man för tillfälliga bevakningsuppdrag eller uppdrag
som inle är av bevakningsnatur får anlita personal som inle har underkastats
någon som helst prövning från det allmännas sida.
4
Remissyttranden över RPS:s skrivelse
De i
RPS:s skrivelse framlagda ändringsförslagen godtas i stort av alla
remissinstanser. Vissa enskildheter i förslagen kritiseras emellertid i några
remissyttranden.
Dessutom
har under remissbehandlingen framkommit kritik mol andra bestämmelser i auktorisalionskungörelsen
än de som berörs i RPS:s skrivelse.
I
några remissyttranden behandlas frågan om behovet av en obligatorisk auktorisation
som vUlkor för rätten alt driva förelag som utför bevakning av annans egendom.
Svenska
brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd framhåller alt det finns ett
stort antal bevakningsföretag som inte har auktorisation och som inle heller
har för avsikt alt skaffa sig sådan. Bl. a. lätt-
Prop. 1974:
39 12
heten all etablera sådana förelag har medfört all intrång
i värdefulla anläggningar och utövande av annan brottslig verksamhet har
kunnat ske med bevakningsnamnet som täckmantel. Den sanering av bevakningsbranschen
som eftersträvades genom auktorisalionskungörelsen har sålunda inle uppnåtts.
Nämnden förordar en utredning som syftar till all alla förelag som utför
bevakning och därigenom får ansvar för annans egendom måste ha auktorisation av
statlig myndighet. Även Vaktbolaget Argus AB anser det önskvärt att auktorisalionskungörelsen
utformas så att auktorisation blir obligatorisk.
Securitas är också inne på tanken att göra auktorisation
obligatorisk.
Sydvakt AB ifrågasätter om auktorisalionskungörelsen är tUlämplig
på bevakningsförelag som har sin verksamhet inriktad enbart på butiks-kontroll.
Svenska brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd
konstaterar alt auktorisalionskungörelsen avser endast en engångskontroll av
bevakningsföretag. Delta kan medföra nackdelar. I yttrandet pekas på all del i
olika författningar i andra sammanhang har föreskrivits fortiöpande prövning
och kontroU, bestående i all tillstånd till viss verksamhet skall ges endast
för viss tid eller alt kontroll från det allmännas sida skall ske vid vissa
tider. Exempel på sådana regler finns i lagstiftningen beträffande vapen,
explosiva varor, handel med skrot.
För all genom auktorisationsförfarandet uppnå en
eftersträvad kontinuerlig trygghet föreslår nämnden all del övervägs all
införa nya bestämmelser som innebär att en periodisk prövning och kontroll av
förutsättningarna för auktorisation kommer till stånd genom den myndighet som
meddelat auktorisationen.
Industrins försvarsbyrå anser att periodisk kontroll av
företagen bör göras av den länsstyrelse som meddelat auktorisationen. Det
framhålls att länsstyrelserna i andra sammanhang har hand om kontroll av sekretessbelagd
planläggning. Vidare påpekas all ansvaret för sekretess- och säkerhetsfrågor
vid auktorisation och efterföljande kontroller bör skötas av en och samma
myndighet.
Förslaget att slopa kravet på prövning i fråga om
medborgerlig pålitlighet hos personal som anlitas för bevakningsuppdrag som
inte berör sekretesskyddade förhållanden godtas överlag i princip. I fråga om
hur gränsdragningen skall ske framförs emellertid kritik från flera håll.
Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar till en början
alt förslaget innebär en klart motiverad förenkling beträffande
bevakningsförelag, som endast utför butiksbevakning. I fråga om sådana
bevakningsföretag vilkas verksamhet berör även sekretesskyddade områden
uppkommer däremot vissa svårigheter. På vaktbolagens kontor förekommer nämligen
i allmänhet nycklar, kartor m. m. till lokaler som kan vara av betydelse från
säkerhetssynpunkt. Okontrollerad personal bör enligl länssty-
Prop.
1974:39 13
relsen
inte få tillgång till dessa kontor. Man kan inte heller utesluta att ett
förelag som har såväl kontrollerad som okontrollerad personal kommer alt
anlita okontrollerad personal för bevakningsuppdrag avseende från
säkerhetssynpunkt känsliga områden. Länsstyrelsen anser därför all auktorisation
bör vara anknuten till de tillämnade bevakningsobjekten. Bevakningsföretag med tUlstånd
alt ulföra bevakning av sekretesskyddade objekt bör sålunda enligl
länsstyrelsen vara skyldiga att pröva all personal med avseende på såväl
laglydnad som medborgerlig påhtlighel, medan personal vid övriga
bevakningsförelag endast behöver prövas i fråga om laglydnad.
Samma
synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som dessutom
pekar på alt del för ett förelag som bedriver såväl bevakning av sekrelesskyddade
objekt som annan bevakning kan uppkomma svårigheter att avgöra gränsfall.
Nackdelama
med alt inom ett bevakningsföretag ha bevakningspersonal av två kategorier framhåUs
även av polismyndigheten i Göteborg som pekar på risken för alt personal, som inle
har prövats i fråga om medborgerlig pålitiighet, genom misslag eller annorledes
las i anspråk för bevakning av sekrelesskyddade objekt. Polismyndigheten i
Malmö anser att ansvaret för alt ordning i detta avseende iakttas inte bör överlåtas
på enskilda förelag.
Även
Securitas påpekar i sill yttrande alt del i praktiken många gånger ställer sig
svårt för ett enskUl bevakningsförelag att fördela personalens arbete så all
endast vissa speciellt prövade personer kommenderas till särskilda sekrelesskyddade
objekt. Enligt yttrandet saknar dessutom det enskilda bevakningsförelaget många
gånger kännedom om de speciella sekrelesskyddade förhållandena. Trots del
anförda är Securitasförelagen beredda att tillstyrka förslaget om en
differentierad prövning.
ABAB
delar uppfattningen att behov av prövning i fråga om personalens medborgerliga
pålitlighet inle synes förehgga för bevakningsuppgif-ter som inte har beröring
med sekretesskyddade förhållanden. ABAB gör emellertid den reservationen att
man i del aktuella företagets organisation kan särskilja den personal som
avses för dessa uppgifter från övrig personal som har eller beräknas komma att
få beröring med sekretess-skyddade förhållanden. För ABAB:s egen del kan sådant
särskiljande inte ske med hänsyn till bolagets stora engagemang inom
totalförsvars-området. Personalen i företaget behöver sålunda fritt kunna
disponeras framför allt vid sjukdom, semester, behov av akuta insatser etc. ABAB
saknar underlag för att rätt bedöma övriga bevakningsförelags möjligheter
härvidlag. Det synes emellertid sannolikt att bevakningsföretag i allt större
utsträckning lar upp andra servicefunktioner antingen i kombination med
bevakning eller som separata aktiviteter och att man där kan få fram klara
gränsdragningar i förhållande till verksamheter som har beröring med sekretesskyddade
förhållanden. Det synes därför enligt
Prop.
1974: 39 14
ABAB:s uppfattning lämpligt att man som föreslagits ger
möjlighet till alt anpassa kontrollen av berörda personalgmpper i förhållande
till den avsedda arbetsuppgiften. Länspolischefsföreningen framhåller alt del
inom elt bevakningsförelag kan uppkomma behov av att anlita exempelvis
butikskontrollanter för andra bevakningsuppgifter. Förelagen kan vidare ändra
inriktningen av sin verksamhet. Bl. a. av dessa skäl anser föreningen del
önskvärt att bestämmelsen får en mera restriktiv utformning så att undanlag
från prövning av medborgerlig pålitlighet endast kan ifrågakomma beträffande
förelag som uteslutande utövar butiks-kontroll. I konsekvens därmed bör stadgas
skyldighet alt i auklorisa-tionsbeslulet uttryckligen ange om förelagels
verksamhet uteslutande eller delvis skall utgöras av butikskonlroll.
ÖB anser att förslaget om att bevakningsföretag får
tillfälliga uppdrag eller uppdrag som inle är av bevakningsnatur skall kunna få
tillstånd alt anlita personal som inte undergått prövning inte är godtagbart.
Den av RPS föreslagna formuleringen medger i praktiken möjlighet all för tillfälliga
bevakningsuppdrag, som även berör sekrelesskyddade förhållanden, anlita personal
utan någon prövning alls. Åtminstone bör i sådana fall krävas godkännande vad
avser laglydnad. ÖB godtar däremot förslaget om slopande av personalprövningen
i fråga om personal som avses för uppdrag, som inte är av bevakningsnatur. Även
här bör dock en förutsättning vara all det gäller personal som inle får
kontakt med sekretesskyddade förhållanden, t. ex. hemliga förteckningar över
bevakningsföremål.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län motsätter sig all
generellt tillstånd skall kunna ges att anhta personal som inte har
underkastals prövning av någol slag. Enligl länsstyrelsens uppfattnmg saknas
anledning att meddela sådant tillstånd om auktorisationen av bevakningsförelag
skall tjäna avsett syfte. Länsstyrelsen anser vidare all tillstånd att för
tillfälliga uppdrag av visst slag anlita oprövad personal inte bör kunna ges
generellt utan endast i särskilda fall för visst tillfälligt uppdrag.
Föreningen Sveriges länspolischefer pekar på risken all
även sådana anställda faslighels-, kontors- och slädningspersonal som inle
har bevakningsuppdrag kommer i kontakt med i vaktbolagens lokaler förvarade
nycklar, koder, karlskisser m. m. som berör förelag eller lokaler som är
betydelsefulla från säkerhetssynpunkt. Undantag för dessa personalkategorier i
fråga om personalprövningen bör därför inte ifrågakomma beträffande
bevakningsförelag, som kan komma alt åtaga sig uppdrag som berör sekretesskyddade
förhållanden.
Sveriges Industriförbund anför att RPS:s förslag kan medföra
vissa gränsdragningsproblem men anser all avgörande skäl likväl talar för förslagel.
KF anser alt all personal som anlitas av auktoriserat
bevakningsföretag skall underkastas laglydnadsprövning. Förbundet pekar
särskilt på de krav som ställs på personalen i sådan verksamhet vid ingripanden
i sam-
Prop. 1974: 39 15
band
med övervakning inom detaljhandelns område. Inom bevakningsföretag är det
vidare ofrånkomligt alt uppgifter och handlingar avseende för tillgrepp gripna
personer förvaras. Risken all denna känsliga information skall utnyttjas eller
utiämnas på ett felaktigt sätt, kanske t. o. m. med brottsliga motiv, är
betydligt större om inte all hos bevakningsföretagen anställd personal har
genomgått laglydnadsprövning. Det torde inte heller vara möjligt för bevakningsförelagen
alt genom organisatoriska lösningar disponera personalen så att garantier kan
ges att vissa anställda inte har tillgång tUl nämnda uppgifter.
Brandförsvarsföreningens
bevakningstekniska nämnd framhåller att oprövad personal inle ens tillfälligt
bör kunna anlitas för bevakningsuppdrag som berör sekrelesskyddade objekt
eller förhållanden. Detta krav bör gälla oavsett fråga är om sekretess som
berör rikets eller del allmännas säkerhet eUer enbart företagshemligheter.
Förslaget
att den personalprövning som f. n. åvilar landsfogde eller poliskammare skall
ankomma på länspolischef eller i vissa faU polischef godtas i regel av
remissinstanserna.
I
flera yttranden framförs klagomål över den långa tid som går åt för
personalprövningen. Skånes Handelskammare understryker del angelägna i all
prövningen sker med betydligt större skyndsamhet än vad fallet är idag. De tre
bevakningsföretag, som har yttrat sig, begär liksom Svenska
brandförsvarsföreningens tekniska nämnd alt prövningen skall ske inom två
veckor och att nu gällande undantag från denna regel, "om ej särskilt skäl
föranleder annat", slopas.
Industriförbundet
framhåller att det vid nyanställning av personal vid åtskilliga tillfällen
uppslår mycket besvärande tidsförluster, som inle sällan rentav har lett tUl
bortfall av anställningssökande. Förbundet pekar också på den olikhet som råder
mellan ABAB, som har medgetts rätt all själv företa personalkontroll, och de auktoriserade
enskUda bevakningsföretagen, som saknar sådan rätt. Denna skillnad medför elt
snabbare handläggningsförfarande för detta bolag än för motsvarande privata
förelag. Detta är elt avsteg från principen om konkurrens om arbetskraften på
lika villkor och man bör snarast undersöka möjligheten att eliminera denna
olikhet i behandlingen av bevakningsförelagen.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län tar upp frågan om den aktuella prövningen också bör
innefatta en bedömning av vederbörandes lämplighet för de avsedda uppgifterna.
Länsstyrelsen påpekar att RPS i sin skrivelse har utgått från att man av
bevakningspersonal bör kräva, utom laglydnad och medborgerlig pålitlighet,
allmän lämplighet. Länsstyrelsen finner det naturligt alt prövningen omfattar
också lämplighetskravet och föreslår att för tydlighets skull en föreskrift
därom las in i kungörelsen.
Även
Föreningen Sveriges länspolischefer påpekar att auktorisalionskungörelsens
ordalydelse inle ger stöd för all vid prövning av bevak-
Prop. 1974: 39 16
ningspersonal
beakta andra omständigheter än laglydnad och medbor-gerhg pålitlighet. Detta
har enligt föreningen känts som en brist för de myndigheter som har alt
verkställa ifrågavarande prövning. Visserligen beaktas väl i någon mån även
allmän lämplighet, men någon laglig grund för all vägra godkänna en väktare
till följd av bristande lämplighet synes enligt föreningen icke föreligga. Det
torde dock förekomma i enstaka fall all beslut har fallats om alt ej godkänna
en person på grund av uppenbarligen bristande lämplighet. Föreningen hemställer
om att författningen ändras så att möjlighet öppnas att vägra godkännande även
på grand av bristande lämplighet för uppgifter som väktare.
Såväl Svenska
brandförsvarsföreningens bevakningstekniska nämnd som de tre bevakningsföretag
som yttrat sig över RPS:s skrivelse föreslår att bestämmelser utfärdas om
utbildning av personalen inom de auktoriserade bevakningsföretagen. Nämnden
framhåller särskilt att den bildades år 1951 bl. a. för att möjliggöra
speciellt godkännande och fortlöpande kontroll av sådana auktoriserade
bevakningsförelag som önskar ulföra särskUt kvalificerad bevakning. Därvid
ställer man upp krav bl. a. på utbildning av väktare enligt av nämnden
fastställda riktlinjer.
5
Arbetsgruppens rapport
5.1
Frågan om obligatorisk auktorisation
Arbetsgruppen
påpekar inledningsvis att polisväsendet inte har möjligheter alt alllid
tillhandahålla bevakning i den omfattning som svarar mol behovet i dagens
samhälle. Detta innebär alt det ankommer på allmänheten i viss grad gäller
detta enskilda men framför allt företag att själv lUl en del ordna skydd i
form av bevakning av exempelvis byggnader, anläggningar och arbetsplatser. Del
finns enligt arbetsgruppens uppfattning inte anledning att räkna med någon
minskning i fråga om behovet av sådan särskild bevakning. Det torde mot
bakgrund härav vara berättigat all det allmänna i görligaste mån tar på sig ett
visst ansvar för all sådan bevakningsverksamhet kan tillhandahållas allmänheten
och alt standarden på de bevakningsföretag som ställer sina tjänster till
förfogande är betryggande. Riskerna för att den som tvingas vända sig till ett
bevakningsföretag skaU tillhandahållas en ineffektiv bevakning eller t. o. m.
bli utsatt för brottsliga gämingar från bevakningsföretagets eller dess
personals sida bör sålunda om möjligt undanröjas. Det kan naturligtvis sägas
alt det redan nu står envar fritt alt vända sig till elt bevakningsförelag som
är auktoriserat och som alltså är underkastat kontroll från det allmännas sida.
Med detta kan man emellertid enligt arbelsgrappens mening inte låta sig nöja.
Även de som av skUda anledningar vänder sig till andra förelag bör ha elt
berättigat krav på att slippa bli illa behandlade.
Arbetsgruppen,
som har visat på några faU vUka belyser behovet av
Prop.
1974: 39 17
en
vidgad kontroll av bevakningsförelagen, har inte funnit det möjligt att skaffa
in underlag för en samlad redovisning av de fall då missbruk av bevakningsverksamhelen
som sådan eUer brottslighet i annat fall har förekommit i samband med utövande
av bevakningsverksamhel i icke auktoriserad form. Arbetsgruppen påpekar därvid
att svårigheten inle har legat i det förhållandet att det saknats sådana
exempel utan snarast hänger samman med att den statistik som finns inle är
systematiserad i sådan form att uppgifterna har kunnat las fram ur den.
Arbetsgruppen har i stället försökt få fram uppgifter genom
underhandsförfrågningar. Även om det därvid har nämnts exempel på allvarliga
missförhållanden i enskUda fall har det emeUertid inle varit möjligt att få
fram en samlad bild av lägel, som ger underlag för ett säkert omdöme av de icke
auktoriserade bevakningsföretagens verksamhet.
Av
de exempel som kommit till arbelsgrappens kännedom framgår emellertid alt
vaktpersonal i icke-auktoriserade företag ibland har gjort sig skyldiga till
stölder av egendom som de haft att bevaka. Även annan brottslighet, t. ex. i
form av obehörigt utövande av våld har förekommit.
Rätten
att driva bevakningsföretag utan auktorisation kan enligt vad arbetsgmppen
anför medföra förskjutningar från konkurrenssynpunkt på bevakningsmarknaden. De
icke-auktoriserade förelagen kan sålunda anställa personal som inle skulle
fylla måttet vid den i kungörelsen föreskrivna prövningen. Sådan personal, som
alltså måste anses mindre kvalificerad, får av naturliga skäl i många fall
nöja sig med sämre löneförmåner än den personal som har föratsättningar all
bli godkänd för anställning i ett auktoriserat förelag. Alt lönekostnaderna
sålunda oftast blir lägre för det icke-auktoriserade företagel innebär att
detta kan erbjuda sina tjänster till ett billigare pris än de företag som
endast anställer kvalificerad personal.
Enligt
arbetsgmppens mening medför den fria etableringsrrätten även av ett annat skäl
en nackdel i konkurrenshänseende för de auktoriserade företagen. Sålunda kan
prövningen av personal, som skall anställas i ett auktoriserat
bevakningsföretag, ibland dra ut på tiden. Olägenheten med denna ibland ganska
betydande tidsförlust minskas visserligen genom möjligheterna för förelaget alt
få tUlstånd all för tillfälliga uppdrag av visst slag anlita icke prövad
personal. Trots detta kan emellertid delta förhållande ibland innebära en
besvärande belastning för de auktoriserade bevakningsföretagen i deras
konkurrens med de icke-auktoriserade företagen, både vad avser förhållandet
till potentiella uppdragsgivare när det gäller möjligheten alt kunna erbjuda
sina tjänster med så kort varsel som möjligt och vad avser förhållandet tUl den
som söker anställning i ett bevakningsförelag.
Alt
undanröja dessa skillnader i konkurrensavseende mellan auktoriserade och icke-auktoriserade
enskUda bevakningsföretag torde enligl arbetsgruppens mening vara en angelägen
uppgift inte minst med hän-
2
Riksdagen 1974.1 saml Nr 38
Prop. 1974: 39 18
syn
till att ett bibehållande av de icke-auktoriserade förelagens fördelar i delta
avseende ökar risken för en sänkning eller i vart fall bidrar till att hindra
en höjning av den allmänna standarden inom bevakningsbranschen.
Mot
bakgrund av anförda synpunkter anser arbetsgruppen all övervägande skäl talar
för att samhället bör la på sig elt ökat ansvar för all bevakningsverksamhel
genom all den nuvarande kontrollen över de enskUda bevakningsföretagen utökas
till att avse samtliga företag. Delta innebär all man inför elt obligatoriskt
krav på auktorisation som förutsättning för rätten all driva sådan verksamhet
som del här är fråga om.
Arbelsgrappen
konstaterar i anslutning tUl detta ställningslagande all en sådan ordning
otvivelaktigt medför ökade arbetsuppgifter för del allmänna. Omfattningen av
detta merarbete torde emellertid inte vara alltför betydande och får enligt arbelsgrappens
mening vägas mol de vinster från brottsförebyggande och andra synpunkter som
en obligatorisk auktorisation medför.
Ett
obligatoriskt auktorisalionstvång torde emellertid även innebära att de icke-auktoriserade
förelag som nu finns både får ökade skyldigheter och i vissa fall
kostnadsökningar.
Enligt
arbelsgrappens uppfattning finns det dock inte anledning tro all de seriösa
förelagen bland dem skulle ha svårigheter all uppfylla de krav som gäller för
att kunna skaffa sig auktorisation eller all de eljest skulle ha bärande skäl
att motsätta sig en ordning med obligatorisk auktorisation.
Arbetsgruppen
föreslår alltså alt auktorisation blir obligatorisk för enskilda
bevakningsföretag.
Ett
genomförande av delta förslag innebär i och för sig ett ingrepp på
näringsfrihetens område. Reglerna härom bör därför enligt arbetsgruppen las in
i en lag.
5.2
Vilken myndighet skall meddela auktorisation?
Länsstyrelsen
är i dag auktorisalionsmyndighet för de enskilda bevakningsföretagen. Del är
därvid fråga om länsstyrelsen i del län inom vilket företagels ledning har
sitt säte.
Den
geografiska spridningen av de auktoriserade enskilda bevakningsföretagen är av
naturliga skäl myckel ojämn. Auktoriserade företag finns f. n. i relativt stort
antal i vissa län medan del i flertalet län endast finns ett fåtal sådana
förelag. Sålunda redovisar 18 län endast tre eller färre auktoriserade företag.
En
naturlig följd av dessa förhållanden är enligl arbetsgruppens mening all
länsstyrelsen i län där endast ett obetydligt antal bevakningsföretag finns
inte kan samla en sådan erfarenhet av hithörande frågor som torde utgöra en
förutsättning för en över hela landet likformig tiUämpning av bestämmelserna
om auktorisation. Arbetsgruppen säger sig vi-
Prop. 1974: 39 19
dåre
ha kunnat konstalera att del i vissa avseenden därtill även råder olika
uppfattningar i fråga orn tolkningen av bestämmelserna i auktorisalionskungörelsen.
Mot
bakgrund av dessa förhållanden har arbetsgruppen funnit anledning att la upp
frågan om den aktuella prövningen i stället bör anförtros åt en central
myndighet. Arbetsgruppen konstaterar därvid alt betydelsen av en likformig
tillämpning på detta område blir än mer påtaglig om förslagel angående en
obligatorisk auktorisation genomförs.
Övervägande
skäl talar enligt arbetsgruppens mening för att det centrala polisorganet, RPS,
bör anförtros beslutanderätten i auklorisalions-frågor och den därmed naturligt
förenade rätten att utöva kontroll över att auktoriserade bevakningsföretag
alltjämt uppfyller de krav som utgör villkor för auktorisation. En sådan
ordning skulle inle bara tillgodose kravet på en likformig behandling av
ifrågavarande ärenden. RPS:s uppgifter inom totalförsvaret ger därtill
styrelsen en speciell möjlighet alt i handläggningen av dessa frågor la behörig
hänsyn till säkerhetssynpunkter i olika sammanhang. Det bör vidare vara en
stor fördel att i delta sammanhang kunna dra nytta av RPS:s centrala överblick
över och erfarenhet av arbetet med säkerhetsskydd.
Arbetsgruppen
föreslår mot bakgrund av anförda synpunkter att RPS blir auktorisalionsmyndighet
för de enskilda bevakningsförelagen.
5.3
Auktorisationsbestämmelsernas tillämpningsområde
Arbetsgruppen
konstaterar alt det i olika sammanhang har ifrågasatts om auklorisalionsbeslämmelserna
bör vara tillämpliga på företag, som sysslar enbart med butikskontroll.
Auktorisalionskungörelsen
torde vid sin tillkomst främst ha varit avsedd för förelag som sysslar med
annan bevakning än butikskonlroll. I praxis har emellertid bulikskontrollförelag
regelmässigt beviljats auktorisation.
Personalen
i bevakningsföretag som sysslar med butikskontroll ställs ofta inför uppgiften
att göra ingripanden mol lagöverträdare. Hos dessa företag förvaras vidare
handlingar och uppgifter som berör personer vilka är eller har varit misstänkta
för tillgrepp. Det är mot bakgrund härav enligt arbetsgruppens mening inte
rimligt att sådana ingripanden och hanteringen av sådan information skall få
anförtros ål någon som inle har prövats med avseende på laglydnad och
lämplighet i övrigt.
Del
finns enligt arbetsgruppens mening därför inle anledning att nu föreslå någon
ändring i delta avseende. De skäl som beträffande övriga bevakningsföretag
talar för en ordning med obligatorisk auktorisation gäller också för butikskontroUföretagen.
Prop. 1974:39 20
5.4
Tillsynen över auktoriserade bevakningsföretag
Auktorisalionskungörelsen
innehåller inga föreskrifter om tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag.
Av 4 § tredje stycket framgår emellertid att länsstyrelsen varmed torde
avses den länsstyrelse som har meddelat auktorisation får återkalla denna om
auktoriserat förelag inle längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisation.
Denna
bestämmelse har av flera auktorisationsmyndigheter ansetts medföra rätt för dem
att med jämna mellanrum företa eller låta företa kontroll av auktoriserade
företag. Med stöd av denna bestämmelse förekommer sålunda på flera håll en
kontroll som exempelvis tar sikte på alt se till att de auktoriserade
bevakningsföretagens lokaler är ändamålsenliga och alt företagen inte anliter
personal som inle har varit föremål för föreskriven prövning. Förekommande
brister ger därvid i allmänhet anledning tUl olika påpekanden. Det torde
däremot endast undanlagsvis ha förekommit alt auktorisation har återkallats som
följd av sådana iakttagelser.
Arbetsgruppen
finner det uppenbart, all en viss kontroll av de auktoriserade bevakningsförelagen
bör företas med inte aUlför långa intervaller. Den osäkerhet som på sina håU
nu råder om auktorisalionsmyndig-hetens befogenheter i delta hänseende bör
därför undanröjas genom en uttrycklig föreskrift om skyldighet att genom
kontroll av företagen pröva huruvida dessa alltjämt uppfyller vUlkoren för auktorisation.
Arbetsgruppen
anser alt sådan kontroll bör ske med en intervall på ungefär elt år. I den
aktuella bestämmelsen bör därför lämpligen anges att kontrollen skall ske
fortlöpande.
Arbetsgruppen
påpekar slutligen i detta sammanhang att del även har ifrågasatts om den
prövning och kontroll som del här är fråga om bör kunna ske genom alt auktorisationsmyndigheten
anlitar ett utomstående, neutralt sakkunnigorgan. Enligt arbetsgruppens mening
torde en sådan ordning inle vara nödvändig. Vid behov av särskUd expertis torde
myndigheten genom samråd med andra myndigheter kunna försäkra sig om tiUräcklig
sakkunskap för alt genomföra kontrollen på ett betryggande sätt.
Arbelsgrappen
utgår från alt ansvaret för kontrollen självfallet bör ankomma på samma
myndighet som har att meddela auktorisation. I överensstämmelse med tidigare
förordat förslag innebär detta att RPS skall anförtros dessa uppgifter. Den
centrala insyn i och kontroll över bevakningsföretagens verksamhet som RPS
därigenom får kan enligl arbetsgruppens mening antas verksamt bidra till att
öka möjligheterna att i lid uppmärksamma eventuella tendenser lUl en icke
önskvärd utveckling av den enskUda bevakningsverksamhelen. Arbelsgrappen
påpekar i detta sammanhang alt det i den allmänna debatten ibland framförts oro
för alt sådan verksamhet skulle kunna glida över mot någon form av
Prop. 1974: 39 21
kårverksamhet.
RPS, som har det centrala ansvaret för polisverksamheten, torde ha fömtsättningar
att följa utvecklingen på detta område inom hela riket på elt betryggande sätt.
5.5
Undantag från reglema om personalprövning
Enligt
nu gällande bestämmelser i auktorisalionskungörelsen skall all personal i
auktoriserade bevakningsföretag ha godkänts vid prövning avseende laglydnad och
medborgerlig pålitlighet. Enda undantaget från denna huvudregel är all auktorisalionsmyndighet
kan medge att icke prövad personal får anlitas för tillfälliga uppdrag av visst
slag.
RPS
har föreslagit vissa uppmjukningar i dessa bestämmelser. I anledning därav
konstaterar arbetsgruppen all del i allmänhet inle torde vara möjligt att
fördela arbetsuppgifterna inom elt bevakningsförelag på ett sådant sätt att en
viss kategori av bevakningspersonalen aldrig sätts in på vissa
bevakningsuppdrag. Redan detta förhållande gör del enligl arbelsgrappens
mening uteslutet all låta bevakningspersonal, som inle har godkänts vid
prövning avseende medborgerlig pålitlighet, få la anställning vid
bevakningsförelag som kan få beröring med säkerhelsskyddade intressen eller
förhållanden. Arbelsgrappen påpekar vidare i detta sammanhang all flera
remissinstanser har framhållit all det är oundvikligt alt även annan personal
än den som är direkt engagerad i själva bevakningsverksamheten t. ex.
kontorspersonal, teknisk personal, städare, fastighelsskötare m. fl. i olika
sammanhang kommer i kontakt med sådan verksamhet på ett sätt som kan medföra
risker från säkerhetssynpunkt. Man har i delta avseende bl. a. pekat på att
nycklar, koder, kartskisser, bevakningsplaner m. m. av betydelse för
säkerhetsskyddet förvaras hos bevakningsförelagen.
Alt
skapa så säkra garantier som möjligt för alt olämpliga personer inle får
tillfälle all ta befallning med sådan information eller sådana föremål är enligl
arbetsgruppens mening en angelägen uppgift. Det torde med denna utgångspunkt inle
vara försvarligt att lUlåla förelag som kan få bevakningsuppdrag som har
betydelse från säkerhetssynpunkt att anlita någon som helst personal som inle
har prövats i fråga om medborgerlig pålitiighet. Arbetsgruppen avser med
säkerhet i delta sammanhang endast rikets säkerhet.
Vad
därefter angår sådana bevakningsförelag som inle i någol avseende har beröring
med säkerhelsskyddade intressen torde det enligl arbelsgrappens mening inle
föreligga något hinder mot elt genomförande av RPS:s förslag. Personal i sådana
företag bör alltså inle underkastas prövning med avseende på medborgerlig
pålitlighet. Det är från många synpunkter angeläget alt sådan prövning
inskränks tiU fall där den är oundgängligen påkallad. Del extra skydd som kan
behövas för exempelvis företagshemligheler får tillgodoses genom all kunden
kommer överens med den som ålar sig bevakningen om särskilda åtgärder för alt
skydda sådana hemligheter.
Prop. 1974: 39 22
Nu
anförda synpunkter har i första hand avsett personal som stadigvarande anlitas
inom ett bevakningsförelag.
Så gott som samthga
bevakningsföretag i vart fall de större torde emellertid ibland ha behov av
all tillfälligt kunna utnyttja även sådana personer som söker anställning i
företaget men som ännu inle har hunnit bli prövade i föreskriven ordning. Sökanden
kan då prövas internt genom alt tilldelas enklare arbetsuppgifter, i vilka han
kan få ge prov på sin arbetsförmåga och sin lämplighet i övrigt för den
tilltänkta anställningen. På delta sätt kan företagel på elt ändamålsenligt
sätt utnyttja den lid, som ändå går ål för myndigheternas prövning i och för
godkännande av vederbörande för stadigvarande anställning i företagel.
Den
här angivna möjligheten all använda oprövad personal för tillfälliga uppdrag
bör självfallet inle utnyttjas i onödan. Del torde emellertid bl. a. av rekryleringsskäl
vara omöjligt all helt avvara den.
Arbetsgruppen anser det
emellertid ofrånkomligt alt bibehålla den inskränkningen alt endast uppdrag
"av visst slag" skall kunna komma i fråga i detta sammanhang. Auktorisationsmyndigheten
bör sålunda ha möjlighet alt hindra förelagen från att anlita tillfällig
personal annat än för vissa specialla uppdrag. För alt markera detta ännu
tydligare än som nu är fallet kan uttrycket "av visst närmare angivet
slag" användas.
5.6
Tillvägagångssättet vid personalprövning
Prövning
av personal för anställning inom auktoriserat bevakningsförelag skall enligt auktorisalionskungörelsen
göras av landsfogden i länet eller i vissa fall av poliskammare. Efter
polisväsendets förstatligande ombesörjs dessa uppgifter av motsvarande
befattningshavare eller organ inom den nuvarande polisorganisationen, dvs.
länspolischef resp. polismyndighet. RPS har föreslagit alt prövningen skall
åligga länspolischef eUer i vissa fall polischef.
I
anledning av delta förslag konstaterar arbetsgruppen till en början att del
torde vara lämpligare att prövningen anförtros åt viss myndighet än ål viss
angiven befattningshavare inom myndigheten.
På
en del håll framför allt inom de tre största städerna sköts prövningen helt
inom den lokala polisorganisationen. Arbetsgruppen har därför funnit det
motiverat att gå in på frågan om inle prövningen även i övriga delar av landet
skulle kunna flyttas från länsplanet till polisdistrikten.
I
fråga om sådana bevakningsföretag som har eller kan beräknas få befattning med
förhållanden som är av intresse från säkerhetsskyddssynpunkt är det som
tidigare framhållits emellertid nödvändigt med en prövning som omfattar även
personalens medborgerliga pålitlighet. Denna prövning bör av naturliga skäl inle
anförtros ål andra än dem som har överblick över säkerhetsskyddet och som även
i övrigt har erfarenheter från handläggning av säkerhetsfrågor. Även
önskvärdheten av
Prop.
1974: 39 23
en
likformig behandling av ifrågavarande ärenden och intresset' av att hemliga
uppgifter om enskilda personer ges så liten spridning som möjligt talar för
att dessa prövningsärenden inle bör läggas ul på lokal nivå. Länsstyrelsen som
har viktiga uppgifter inom totalförsvaret torde därför vara den lämpligaste
myndigheten i förevarande sammanhang.
De
angivna synpunkterna gör sig inle gällande med samma styrka när det gäller
personal i bevakningsföretag som inle får laga någon befattning med säkerhelsskyddade
förhållanden. Det måste emellertid enligt arbetsgruppens mening vara olämpligt
all personalprövningen anförtros åt olika myndigheter beroende på vilken
inriktning bevakningsverksamheten har inom det förelag i vUket anställning är
aktuell. En sådan uppdelning skulle sålunda vara ägnad all medföra risk för
misslag, missförstånd eller andra komplikationer som inte svarar mol någon
verklig vinst ur arbets- eller effektivitetssynpunkt. Vissa konfliktsituationer
kan också tänkas uppstå lUl följd av all länsstyrelsen i sådant fall skulle ha
olika plats i instansordningen beroende på hos vilkel förelag en person söker anstäUning.
Arbetsgruppen
förordar således inte någon ändring i gäUande ordning som innebär att
personalprövningen i regel handläggs inom länsstyrelse.
Av gällande bestämmelser
om personalprövning framgår inle vilken länspolischef eller polismyndighet som
skall verkställa prövningen. Enligt arbetsgruppens mening ligger det närmast
till hands alt anta alt prövningen har avselts skola ske av resp.
polismyndighet i den ort där bevakningsverksamheten skall utövas. Det är i
första hand denna polismyndighet som bör ansvara för all bevakningen på orten
utförs av personal som fyller de i auktorisalionskungörelsen angivna kraven.
Såvitt känt tillämpas också kungörelsen i enlighet härmed. I kungörelsen finns
inga uttryckliga bestämmelser om godkännandes lokala giltighet. Frågan härom är
av betydelse särskilt för förelag som har sin verksamhet förlagd lUl ett
område som faller under flera prövningsmyndigheler, t. ex. Stockholms
polisdistrikt och därtUl gränsande områden inom skilda län.
Auktorisalionskungörelsens
ordalydelse ger enligl arbetsgruppens mening visst stöd för antagandet all
prövningen bör anses gälla endast inom prövningsmyndighetens verksamhetsområde.
Där talas nämligen om landsfogden och poliskammaren i bestämd form vilkel lyder
på alt man avser denne befattningshavare i visst län eller viss stad, närmast
då del län eller den stad där företaget utövar sin verksamhet.
Arbetsgruppen konstaterar
också att praxis har utvecklats i enlighet med den sålunda anförda tolkningen.
Detta innebär all del f. n. anses nödvändigt med ny prövning av all personal
som skall tjänstgöra inom ett bevakningsförelag även om vederbörande tidigare har
godkänts för sådan tjänstgöring av annan prövningsmyndighel. På många håll
anses del all ny sådan prövning skall ske t. o. m. om personal skall anställas
i elt annat bevakningsförelag på samma ort.
Prop. 1974: 39 24
Arbetsgruppen
anser för sin del all sakliga skäl talar för alt ett. godkännande bör gälla
för hela landet. Sålunda bör underlaget för prövningen i princip vara detsamma
oberoende av vilken myndighet som svarar för prövningen. Prövningen har inle
heller något omedelbart samband med polismyndighetens egen verksamhet.
Mot
bakgrand härav föreslås alt godkännande skall ha generell giltighet i hela
riket. Vissa undantag från denna huvudregel måste emellertid göras. Av vad som
sagts tidigare framgår att godkännande bör ha olika innebörd beroende på om
anställningen avses ske i bevakningsföretag som har befattning med säkerhelsskyddade
förhållanden eller inle. Även i en del andra avseenden kan enligt
arbetsgruppens mening inskränkningar i giltigheten vara befogade. Som exempel
anförs alt en person på grand av språksvårigheter inle framstår som lämplig för
tjänstgöring annat än inom en lokall begränsad verksamhet eller all hans
kvalifikationer inle anses vara tillräckliga annat än för en bevakningsverksamhet
med viss speciell inriktning. För dessa fall bör det öppnas möjlighet för godkännandemyndighelen
alt begränsa godkännandets giltighet till uppdrag av visst slag, anställning i
visst bevakningsföretag eller uppdrag inom visst pohsdislrikt eUer län.
Elt
godkännande för anställning i bevakningsföretag är f. n. inte tidsbegränsat.
Eventuella ölägenheter härav förringas delvis av den tidigare nämnda ordningen
som innebär all man normall fordrar nytt godkännande vid byte av anställning
inom samma län eller distrikt. Behovet av alt kunna meddela elt till tiden
begränsat godkännande minskas vidare genom att man i praxis har ansett sig
oförhindrad att återkalla godkännande. Del finns dock f. n. inte något
uttryckligt förfatlningsstöd för en sådan åtgärd.
Arbetsgruppen
anser att del bör öppnas möjlighet all ge ett tidsbegränsat godkännande. En
sådan ordning skulle enligt arbetsgruppens mening i vissa fall kunna vara till
fördel vid rekryteringen av personer vars lämplighet för bevakningstjänst inle
kan dokumenteras vid liden för ansökan om godkännande exempelvis beroende på
att vederbörande inle har varit bosall inom Sverige under liden före ansökan
om godkännande men där en kortare lids praktisk tjänstgöring hos den
tilltänkte arbetsgivaren kan ge ett säkrare underlag för bedömningen.
Möjligheten att ge tidsbegränsat godkännande bör dock inte användas annat än i
undanlagsfall.
I
den aktuella författningen bör enligt arbetsgruppen vidare införas en
uttrycklig föreskrift om möjligheten all återkalla godkännandet för anställning
i bevakningsförelag.
I
de fall då prövningen av personal i bevakningsförelag även skall omfatta
kriteriet "medborgerlig pålitlighet" kommer vederbörande myndighet
liksom hittills alt behöva inhämta upplysningar från del särskilda register som
förs vid säkerhetsavdelningen inom RPS. Delta förfarande
Prop. 1974: 39 25
bör
enligl arbetsgruppen som RPS har föreslagit regleras genom en hänvisning till
tillämpliga delar av personalkonlroUkungörelsen.
Hänvisning bör, anför
arbetsgruppen vidare, ske till 9 § personalkontrollkungörelsen, som reglerar
utlämnandet av uppgifter av betydelse för bedömningen av den medborgerliga
pålitligheten. Beträffande handläggningen av dessa ärenden bör hänvisning också
ske lUl 7 § (framställning om utiämnande av uppgifter göres hos RPS), 11 § (vid
prövning av fråga om utlämnande av uppgift avgöres ärendet av rikspolischefen
ensam om det är uppenbart alt utlämnande inle skall ske och eljest av styrelsen
i plenum), 12 § (överläggning i vissa fall med arbetsmarknadsorganisationer),
13 § (kommunikation i vissa fall med den som avses med prövningen), 14 §
(uppgift som lämnas ut får inte åtföljas av yttrande från RPS) samt till 15 §
(utformningen av RPS:s svar får inle röja alt registret innehåller uppgift som inle
lämnas ul).
Vidare
bör hänvisning ske till 2224 §§. Härav följer alt prövnings-myndigheten skall
tillställa RPS sitt beslut i ärendet och återställa från RPS erhållna
handlingar samt all RPS får meddela närmare föreskrifter om förfarandet vid
inhämtande av uppgifter.
Redan av bestämmelserna om
auktorisation av bevakningsföretag framgår all prövning i fråga om medborgerlig
pålitiighet skall ske i vissa fall. Om det dessutom, i enlighet med vad som här
förordats, införs särskilda regler om inhämtandet av uppgifter ur del
särskilda polisregistret, torde det inte vara nödvändigt att i varje enskilt
fall ge den som skall prövas för anställning i bevakningsföretag underrättelse
om att sådana uppgifter har begärts. Någon hänvisning till 19 § personalkonlroUkungörelsen
synes därför inle vara nödvändig.
Arbetsgruppen konstaterar
att del under remissbehandlingen av RPS:s skrivelse förts fram klagomål över
att prövningen av personal lar alltför lång tid och att myndigheterna ofta inte
håller den normallid om två veckor som anges i 4 § andra stycket auktorisalionskungörelsen.
Denna kritik är enligt arbetsgruppens mening befogad. Prövningsförfarandet tar
i praktiken ofta längre lid än som är föratsatt i kungörelsen. Det torde f. n.
dock inte finnas praktiska möjligheter att åstadkomma någon förbättring i detta
avseende. Enligt uppgift har man emellertid inom RPS förhoppningar om att del
pågående arbetet att med hjälp av dalabehandlingsleknik rationalisera
polisverksamheten skall kunna ge resultat även på delta område. Problemet med
den ibland alltför långa liden för handläggningen av prövningsärendena har
således uppmärksammats inom RPS och det kan därför förväntas att de
möjligheter till förbättringar som finns kommer att tillvaratas. Mot bakgrand
härav anser sig arbetsgruppen inte böra lägga fram något förslag till
författningsändring på denna punkt.
Prop. 1974: 39 26
5.7 Lämplighetsprövning
av personal
Bland
de myndigheler som har hand om prövningen av personal för anställning hos
bevakningsföretag råder delade meningar huruvida prövningen utan uttryckligt förfatlningsstöd
skall omfatta även sökandens lämplighet för de avsedda uppgifterna.
På vissa håll anser man
sig sålunda förhindrad att vid prövningen ta hänsyn lUl förhållanden som
visserligen lyder på bristande lämplighet men som inle direkt kan hänföras lUl
frågorna om laglydnad eUer medborgerlig pålitlighet. Del har i delta
sammanhang också gjorts gällande att elt godkännande som meddelas efter en
sådan mer allsidig prövning lätt kan komma all tillmätas alltför stor betydelse
och t. o. m. kanske kan uppfattas som att vederbörandes lämplighet indirekt
vore garanterad av myndigheten. Bakom denna synpunkt ligger också tanken att
en myndighelsprövning av vederbörandes lämplighet lätt kan leda lUl alt bevakningsförelagel
minskar kraven på sina egna undersökningar av den arbetssökandes kvalifikationer
och övriga personliga förutsättningar för anställning inom företaget.
I fråga om sådana personer
som är uppenbart olämpliga för anställning i bevakningsförelag torde
emellertid inle någon prövningsmyndighel tveka att vägra godkännande.
Arbetsgruppen har för sin del inte heller funnit att det kan anföras några
bärande skäl som talar mol en ordning som innebär att prövningsmyndighelen i
förevarande sammanhang kan ta hänsyn också lUl sökandens lämplighet för
anställning i bevakningsföretag. Bevakningsförelagens eget ansvar för sin
rekrytering kvarstår ändå oförändrat.
RPS har i sin skrivelse
också utgått från alt sådan hänsyn redan nu las trots att del inle finns något
direkt stöd härför i författningstexten. Eftersom emellertid viss tveksamhet
råder på denna punkt bör enligl arbetsgruppens mening en uttrycklig föreskrift
härom införas i författningen.
5.8 Väktares
befogenheter och skydd
Som
tidigare nämnts medför anställning som väktare i auktoriserat enskilt
bevakningsföretag inte i och för sig några utökade befogenheter i fråga om rätt
till ingripande mol andra eller i fråga om möjligheten att använda våld för alt
genomföra åtgärder som hänger samman med bevakningstjänsten.
Som
tidigare nämnts är del emellertid inte ovanligt att väktare även förordnas som
ordningsvakt. Med sådant förordnande följer vissa befogenheter och även del
skydd som ligger i all våld mol ordningsvakt kan komma alt bedömas enligt de
strängare regler som enligl brottsbalken gäller för våld mot tjänsteman.
I
en del fall är befogenheter av ovan angivna slag utan tvivel nödvän-
Prop.
1974: 39 27
diga
för en väktare. Som exempel kan nämnas all del förekommer att bevakningsföretag
ålar sig ordningshållning vid offentliga tUlstäUningar. Tjänstgöring av denna
art torde inle kunna utövas på elt effektivt sätt om vederbörande inte har de
befogenheter som följer av ett ordnings-vaklsförordnande och som innebär rätt
exempelvis att i vissa fall ingripa mol ordningsslörande element och att
beslagta alkoholhahiga drycker.
I
andra fall kan emellertid del praktiska behovet av ett förordnande som
ordningsvakt vara tvivelaktigt. Del torde således förekomma att ansökningar om
ordningsvaklsförordnande görs närmast för att väktaren i fråga anses vara i
behov av det skydd mot våld som ligger i att reglerna om våld mol tjänsteman
kan bli tiUämpliga. Behovet av de särskUda befogenheter som samtidigt följer
med elt förordnande som ordningsvakt kan i sådant fall vara ringa eller helt
obefintligt. En praxis som innebär att man i sådana fall likväl meddelar
förordnande som ordningsvakt är enligt arbetsgruppens mening inle lämplig.
Maktbefogenheter av så relativt viltgående art som följer av
ordningsvaktsförordnande bör förbehållas dem som har ett klart och
ovedersägligt behov av befogenheterna. Rätten att ge förordnande som
ordningsvakt bör alltså utövas med förhållandevis stor restriktivitet.
En
väktare kommer emellertid inle sällan i ett utsatt och osäkert läge under sin
tjänstgöring. Verksamheten bedrivs av naturliga skäl ofta nattelid och på
platser där hjälp utifrån inte slår till buds. Av tjänstens art följer också
all han ibland måste konfronteras med lagöverträdare av skilda slag. Del är mot
bakgrund härav förklarligt all man hos väktare ofta känner behov av det särskUda
skydd som en ordningsvakt åtnjuter till följd av sitt förordnande.
Av
17 kap. 1 § brottsbalken framgår all vad som där sägs om förgripelse mot den
som innehar befattning varmed ämbetsansvar är förenat också kan gälla
befallning med vilken eiUigt Kungl. Maj:ts förordnande samma skydd skall vara
förenat.
Enligl
arbetsgruppens mening torde det inle finnas någol hinder mot att sådant
förordnande meddelas i fråga om tjänstgöring som väktare i auktoriserat enskilt
bevakningsföretag. Om så sker bör behovet av ord-ningsvaklsförordnanden för
väktare bli betydligt mindre än f. n.
5.9
Uniformering, beväpning och annan utrustning för väktare
Som
tidigare nämnts finns det f. n. inga särskilda föreskrifter angående väktares
utrustning under tjänstgöring.
Det
har sedan länge varit ett önskemål från pohshåll all dessa frågor skall
regleras. Speciellt har man understrukit viklen av all få bestämmelser om
väktares uniformering. Del förekommer sålunda att väktare och f. ö. också
ordningsvakter är klädda på ett sätt som gör det mycket svårt för
allmänheten att skilja dem från polismän.
Arbetsgruppen
finner det angeläget all väktare under fullgörande av
Prop. 1974: 39 28
sina
bevakningsuppgifter bär en klädsel som i görligaste mån klart utvisar arten av
deras tjänstgöring. Klädseln bör vidare vara sådan att en förväxling med
polisuniformen är utesluten. Under förutsättning all väktaren under
tjänstgöring skall åtnjuta samma straffrättsliga skydd mot våld som f. n.
tillkommer bl. a. ordningsvakter torde del däremot inle finnas något hinder mol
all väktare- och ordningsvaklsuniformerna sinsemellan är relativt lika. Snarare
kan en sådan likhet innebära en viss fördel. Föreskrifter om uniformering,
beväpning och annan utrustning utfärdas, såvitt avser polispersonal och
ordningsvakter, av RPS. Det förefaller mot bakgrund härav naturligt att
motsvarande föreskrifter för väktare ges i samma ordning. Arbetsgruppen
föreslår därför att RPS bör bemyndigas att utfärda sådana föreskrifter för
väktare i auktoriserade bevakningsförelag.
5.10
UtbUdning av väktare
Det
har i den allmänna debatten om bevakningsförelagen riktats allvarlig kritik mol
det förhållandet att del f. n. inte finns några av det allmänna fastställda
normer för utbildningen av väktare i enskilda bevakningsförelag. Arbetsgruppen
har därför tagit upp denna fråga vilken den själv betecknat som mycket viktig.
Svenska
brandförsvarsföreningens bevakningslekniska nämnd utövar viss kontroll över bl.
a. utbildningen av väktare inom vissa auktoriserade bevakningsföretag. Den som
anlitar elt sådant förelag kan ibland få en rabatt på sina försäkringspremier.
Den fördel från konkurrenssynpunkt som ligger i detta förhållande bidrar
naturligtvis till alt öka intresset hos de enskilda bevakningsföretagen för att
låta sina anställda genomgå ifrågavarande utbildning.
Den
utbildning som kommer till stånd på angivet sätt bygger på frivillighet. Del
kan emellertid enligt arbetsgruppens mening inle anses försvarligt alt på
detta sätt låta enskUda organ avgöra behovet av och utformningen av den
utbildning som otvivelaktigt behövs för den personal som del här är fråga om.
Föreskrifter
om utbildning av ordningsvakter har utfärdats av RPS. Det torde därför vara lämphgt
och ändamålsenligt att RPS får i uppdrag alt utfärda föreskrifter även i fråga
om väktaratbildning. Arbetsgruppen har inte ansett del lämpligt alt ange några
konkreta synpunkter på innehållet i denna utbUdning.
Föreskrifternas
efterlevnad förutsätter självfallet alt viss kontroll utövas. Denna bör enligl
arbelsgrappens mening kunna verkställas inom ramen för den allmänna
kontrollverksamhet som enligl del föregående föreslås ankomma på RPS.
Prop. 1974: 39 29
6
Riksdagsmotioner
I
en motion till 1972 års riksdag (1972:1309) behandlas frågan om offentiig auktorisation
av bevakningsföretag. I motiven anfördes bl. a. följande.
"Att
starta ett bevakningsföretag kan i princip vem som helst göra. Man behöver bara
inregistrera sin "firma" och sätta i gång att skaffa bevakningsuppdrag.
Är 1967 sökte en man arbete som vaktman eller ordningsvakt vid ett auktoriserat
bevakningsföretag i Västsverige. Bevakningsföretaget inlämnade i vanlig
ordning till polismyndigheten ansökan att få anställa mannen. Ansökan avslogs
eftersom mannens vandel ansågs ha varit myckel klandervärd.
Är
1968 startade samme man ett eget bevakningsföretag, som han nu driver med
polismyndighetens fulla vetskap. På samma ort finns ett annat
bevakningsföretag, som drivs med en viss ekonomisk framgång, trots att dess
ansökan om auktorisation avslagits ett flertal gånger.
Utöver
detta kan man finna exempel på andra företag med väktare, vilka får anses vara
direkt olämpliga för sin uppgift."
Motionen
utmynnar i en hemställan alt riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om
förslag till obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag.
Näringsutskollet
h'änvisade i sitt betänkande (1972: 20) över motionen till att reglerna om
bevakningsföretag var föremål för behandling av den tidigare nämnda
arbetsgruppen och hemställde därför alt riksdagen måtte avslå motionen. Denna
hemställan bifölls av riksdagen.
Vid
1973 års riksdag aktualiserades ånyo frågor om bevakningsföretag genom en
motion (1973: 218) i vilken motionärerna hemställde att riksdagen hos Kungl.
Maj:t måtte anhåUa om en genomgripande översyn under parlamentarisk medverkan
av de privata bevakningsförelagens ställning och funktioner.
I motionen redogörs för bestämmelsema
om auktorisation av bevakningsföretag och för branschens struktur, varvid bl.
a. lämnas närmare uppgifter om några större bevakningsförelag. Vidare erinras
om tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande bevakningsförelagen. I
anledning av 1972 års beslut i ärendet menar motionärerna att det kan
ifrågasättas om inle de privata bevakningsföretagens ställning och funktioner
.motiverar betydligt radikalare åtgärder än t. o. m. en obligatorisk auktorisation.
Motionärerna fäster därvid uppmärksamheten på de integritetsproblem som
uppkommer vid utnyttjande av modern bevakningsappara-lur. De finner det
otillfredsställande att utbildning för bevakningsverksamhet sker i privat regi
och anför betänkligheter mot en sammankoppling av tUlverkning, utveckling och
försäljning av olika tekniska hjälpmedel för bevakningsuppgifler å ena sidan
och bevakningsverksamhel i vilken sådana hjälpmedel utnyttjas å andra sidan.
Den starka privata maktkoncentrationen inom branschen befaras kunna skapa
problem som inle ulan vidare låter sig lösas genom nya bestämmelser om sam- .
Prop. 1974: 39 30
häUelig
kontroU och insyn. Motionärerna framför tanken all halvstatliga eller
halvkommunala bolag skulle vara en lämpligare företagsform än de helprivala
förelag som nu dominerar branschen. Den av justitiedepartementet bUdade
arbetsgruppen har enligl motionärernas uppfattning inle fåll tillräckligt
omfattande direktiv för en önskvärd genomgripande belysning av de privata
bevakningsföretagens ställning och uppgifter.
Näringsulskoltel
uttalade i sitt betänkande (1973: 24) över motionen bl. a. följande.
"I
den nu föreliggande motionen, som har väckts i vetskap om arbetsgruppens
pågående överväganden, uttalas att de privata bevakningsföretagens ställning
och funktioner kan tänkas motivera även mera vittgående åtgärder än införande
av obligatorisk auktorisation. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
bevakningsverksamheten i privata företags regi påkaUar ökad uppmärksamhet från samhäUets
sida. Förslaget om obligatorisk auktorisation, kombinerad med tillsyn och direktiv-givning
genom rikspolisstyrelsens försorg, förefaller med hänsyn därtUl betydelsefullt.
Utskottet utgår från att förslagel blir prövat i positiv anda. I avvaktan på
att slutlig ställning las till frågan om obligatorisk auktorisation av
bevakningsföretag en reform som torde förutsätta riksdagens micdverkan
anser sig utskottet inte böra föreslå andra ål-gärder med avseende på dessa
företag."
Med
hänvisning till del anförda hemställde utskottet att riksdagen skulle avslå
motionen. Riksdagen beslutade i enlighet med belänkandet.
7
Remissyttranden över arbetsgruppens förslag
Promemorians
förslag om en obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag tillstyrks i
princip av remissinstanserna.
Länsstyrelsen
i Stockholms län understryker alt det enligt polisinstruktionen 'är polisens
uppgift alt upprätthålla allmän ordning och säkerhet och framhåller
bevakningsföretagens rent kompletterande roll n'år del gäller ordning och
bevakning. I den nya lagstiftningen bör enligl länsstyrelsens mening markeras
all bevakningsförelag bör auktoriseras endast för alt fullgöra
bevakningsuppgifter som på grund av sin art skäligen inte bör ankomma på
polisen all ombesörja. Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelsen i
Malmöhus län.
NO
framhåller alt varje form av auktorisation, offentlig eller privat, i princip
är en konkurrensbegränsning som medför risk för skadeverkningar i den
praktiska tUlämpningen. NO har också tidigare i olika sammanhang ställt sig
avvisande till auklorisalionssyslem som inte kunnat motiveras med starka allmänna
intressen, främst olika säkerhetssynpunkter. Samtidigt som NO konstaterar all
han i förevarande fall inte vill motsätta sig förslaget betonar han emellertid
att det alltid när fråga uppkommer om elt auktorisalionssystem från
konkurrenssynpunkt är väsentligt att kompetensen hos den sökande är avgörande
för auktorisationen och inle behovet av ytterligare företag eller anställda i
en
Prop.
1974: 39 31
bransch. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SAF:s
allmänna grupp. Industrins försvarsbyrå och Vaktbolaget Argus.
Vad gäller auklorisationslvångets omfattning tillstyrker
bl. a. länspo-liscliefsföreningen promemorians förslag att undantag skall göras
för bevakningsverksamhet som bedrivs i ringa omfattning. RPS anser däremot att
auktorisationsmyndigheten bör ges möjlighet att förhindra att olämpliga
personer driver bevakningsverksamhet i enmansföretag eller samverkande enmansföretag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inle ett undanlag för mindre
förelag kommer all ge upphov till praktiska svårigheter. PoUsstyrdsen i
Mölndal framför liknande synpunkter och anser för sin del alt kravet på
obligatorisk auktorisation bör gälla även för "enmansföretag" som vUl
ombesörja bevakning åt annan.
Elt flertal remissinstanser, bl. a. NO, TCO, SAF:s
allmänna grupp. Industrins försvarsbyrå. Svenska brandförsvarsföreningen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Industriförbund samt alla
bevakningsförelag som avgett remissyttranden, anser att den nya lagen inte
bara bör omfatta enskilda bevakningsföretag utan samtliga företag som driver
sådan verksamhet som det här är fråga om vare sig de är enskilda, statliga
eller kommunala. NO påpekar i detta sammanhang att olika förelagstyper, oberoende
av ägarförhållanden, givetvis bör beredas lika villkor i fråga om konkurrens
genom all vara underkastade samma regler. Vad särskilt gäUer konkurrensen
mellan ABAB och de enskilda bevakningsföretagen erinrar NO vidare om alt
statsmakterna vid åtskilliga tillfällen betonat betydelsen av att konkurrensen
mellan statliga och privata förelag sker under likartade förutsättningar. TCO
betonar att en enhetlig ordning för hela branschen har sill värde eftersom den
kommer all underlätta personalens möjligheter all byta anställning.
Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska
försäkringsbolags riksförbund har tagit upp frågan om s. k. teknisk bevakning.
Därmed avses bevakning med hjälp av särskilt installerade tekniska hjälpmedel.
Förelag som sysslar med sådan verksamhet har enligl de båda remissinstanserna
erhållit auktorisation enligt nu gällande bestämmelser och utnyttjat detta
förhållande i reklamsyfte som en kvalitetsstämpel i samband med sin
försäljning av teknisk apparatur för bevakning, i första hand inbrollslarmanläggningar.
Brandförsvarsföreningen föreslår i anledning härav att auktorisationen
utsträcks att gälla ett förelags hela bevakningsverksamhel vare sig denna
utförs av väktare eller med hjälp av tekniska anordningar. I sistnämnda fall
skulle det dock för auktorisation vara erforderligt med endast personalkontroll
i den mån del är möjligt alt med rimlig grad av säkerhet avskilja den tekniska
bevakningsverksamheten.
Förslaget all RPS skall besluta om auktorisation
tillstyrks bl. a. av SAF:s aUmänna grupp och Svenska
transportarbetareförbundet. TCO har i och för sig inle någol alt erinra mol
förslaget i denna del men
Prop.
1974: 39 32
framhåller
önskvärdheten av all nämnda befogenheter utövas av särskilda organ inom resp.
myndighet och att berörda fackliga organisationer blir representerade i dessa
organ. Industrins försvarsbyrå som tidigare förordat att länsstyrelsen skall
vara auklorisationsmyndighet, har nu hite någol att invända mol att RPS blir auktorisalionsmyndighet
under fömtsättning all RPS har tillräckliga resurser för att handlägga dessa
frågor. Samtliga hörda länsstyrelser samt bl. a. länspolischefsföreningen och Polismästarföreningen
anser inte att det i promemorian anförts tillräckligt bärande skäl för förslagel
all låta RPS i stället för länsstyrelserna vara auklorisationsmyndighet och
motsätter sig därför att det genomförs. PoUsstyrdsen i Göteborg, som även
motsätter sig förslagel, konstaterar i likhet med poHsmäslareföreningen, att
det är angeläget alt RPS, vars verksamhetsområde har utökats på ett sätt som
inte var förutsett vid dess tUlkomst, inte ytterligare vidgar sitt
kompetensområde. Po-lismyndighetsuppgifler bör över huvud laget inle anförtros RPS.
Polisstyrelsen hänvisar i detta sammanhang tUl den tidigare aktuella frågan huruvida
RPS skulle vara passmyndighet. I detta ärende uttalades nämligen som skäl för
en annan lösning att RPS inle borde handlägga polismyndighetsärenden och
framför aUt då inte i första instans.
I
anslutning tUl promemorians förslag att tUlsynen över bevakningsföretag skall
besörjas av RPS, har bl. a. dé hörda länsstyrelserna, som motsätter sig
förslaget att RPS skall vara auktorisalionsmyndighet, hävdat att ifrågavarande
kontroU även i fortsättaingen bör utövas av de regionala myndigheterna.
Industrins
försvarsbyrå anser i likhet med bl. a. Svenska brandförsvarsföreningen och
Svenska försäkringsbolags riksförbund att den föreslagna intervallen för
kontroller, ett år eller däromkring, är för kort och alt hithörande bestämmelse
därför bör ändras så alt det klart anges alt ifrågavarande kontroll skall ske
med längre intervaller. Polismästarföreningen anser i likhet med bl. a.
polisstyrelsen i Mölndal alt en kontroll vartannat år bör vara tillräcklig
medan Industrins försvarsbyrå i likhet med bl. a. Svenska
brandförsvarsföreningen anger tre år som en lämplig tidsintervall.
RPS
framhåller, alt det från kontroUsynpunkt är önskvärt att vaktbolagen
författningsenligt åläggs alt tUl den myndighet som godkänt någon för
anställning i bevakningsförelag meddela när vederbörande avgår eller på annat
sätt skiljs från sin tjänst eller när det i övrigt kommer fram omständigheter
som kan ha betydelse vid bedömningen om godkännandet skall återkallas.
I
anslutning till promemorians förslag angående vUken som måste godkännas för anstäUning
i auktoriserat bevakningsföretag saml vad prövningen i sådant fall skall
omfatta uttalar RPS all det åtminstone beträffande de större vaktbolagen, där
ledningen som regel handhas av en styrelse och en verkställande direktör, får
anses vara motiverat, att även
Prop.
1974: 39 33
styrelsemedlemmarna skall kontrolleras i samma
utsträckning som övrig personal. SAF:s allmänna grupp anser i likhet med bl. a.
hörda bevakningsföretag att någon kalegoriklyvning inle kan ske mellan olika
kategorier anställda utan att samma höga krav bör ställas på samtliga anställda
i ett bevakningsföretag. ABAB anser i likhet med bl. a. KF och Sveriges
Industriförbund att del aldrig bör kunna komma ifråga att anlita någon som inle
prövats åtminstone med avseende på laglydnad.
Några remissinstanser, bl. a. RPS, länsstyrelsen i
Malmöhus län, polisstyrelsen i Malmö och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, tar även upp frågan angående prövningen av vederbörandes lämplighet för
anställning i bevakningsförelag. Därvid uttalas allmänt den uppfattningen all
denna prövning i första hand bör ankomma på det företag som anställer en person
men all prövningsmyndighelen sedan bör få tillgång till materialet från sådana
referensundersökningar.
Promemorians förslag angående tillvägagångssättet vid
personalprövningen har kommenterats av elt tiotal remissinstanser. RPS
framhåller att en inle önskvärd följd av del framlagda förslaget blir att olika
bestämmelser kommer all gälla för ABAB och övriga bevakningsförelag, såvitt
avser underlaget för en bedömning av de anställdas lämplighet. ABAB, som har
behörighet att företaga personalkontroll, har tillgång tUl uppgifter angående
endast vissa brott medan länsstyrelsema som handhar prövningen före anställning
i enskilt bevakningsföretag har tillgång till fullständiga
polisregisterutdrag.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser i likhet med
bl. a. polisstyrelsen i Göteborg och polismästarföreningen att godkännande av
väktare alllid skall vara tidsbegränsade. Som lämplig gUtighetstid för sådant
godkännande anges en period på tre till fem år.
Vaktbolaget Argus ifrågasätter i likhet med Securitas om
inte RPS bör ha hand om personalkontrollen för att man därigenom skall vinna
tid. Nämnda vaktbolag anser i likhet med bl. a. Sydvakt AB att det är angeläget
att nå en ordning som innebär att prövningen av personal skall slutföras inom
två veckor och att förlängning av denna tid får ske endast undantagsvis.
Promemorians förslag om skydd och befogenheter för väktare
tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, polismästarföreningen
och Svenska brandförsvarsföreningen. Securhas hälsar förslaget med stor
tillfredsställelse men betonar att möjlighet även i fortsättningen måste
finnas att ge väktare ordningsvaktsförordnande. ABAB anser all del föreslagna
skyddet för väktare även bör gälla för hos ABAB anställda väktare.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, utan att närmare precisera sin ståndpunkt,
promemorieförslaget inte vara tillräckligt underbyggt.
Promemorians förslag om uniformering, beväpning och
utbildning har berörts i ett flertal remissyttranden. Länsstyrelsen i
Stockholms län
3 Riksdagen 1974.1 saml Nr 38
Prop. 1974: 39 34
finner
del lämpligt alt RPS får utfärda föreskrifter angående uniformering och
beväpning av väktare. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid inle
sträva efter alt nå fram till en enhetlig uniformering av väktare i samtliga
bevakningsförelag utan i första hand bör anvisningarna syfta lUl all förväxling
med annan personal, exempelvis polispersonal inle sker. ABAB understryker
behovet av regler på detta område som förhindrar en förväxling mellan
polispersonal och väktare.
Promemorians
förslag angående utbildningen av väktare betecknas av bl. a. SAF:s allmänna
grupp. Svenska brandförsvarsföreningen och Vaktbolaget Argus som alltför
skissartade. Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga framhåller f.
ö. den stora betydelsen av alt en ordentiig utbildning av väktare kommer till
stånd. TCO betonar ati en fullgod utbildning är nödvändig bl. a. med hänsyn
till väktarnas egen säkerhet och förmåga alt ulföra sina arbetsuppgifter saml
för att företagen skall kunna tillgodose de krav kunderna har rätt att ställa.
Den nuvarande utbildningen av ordningsvakter på 16 limmar anser TCO klart
otillräcklig. SAF:s allmänna grupp och Vaktbolaget Argus har till sina yttranden
fogat elt förslag till utbUdning av väktare, som omfattar en undervisningstid
på 1 000 limmar.
Promemorians
förslag alt RPS skall utforma närmare föreskrifter för utbildningen möts inte
av någon allvarligare kritik men från Securitas sida framhålls, alt väktarnas
uppgift i största utsträckning består i att utföra induslribevakning, där de
brandförebyggande och allmänna ordningsmomenten är av vital betydelse. Securitas
anser därför att reglerna om utbildning bör få en utformning som innebär att
alla berörda parter gemensamt kan utarbeta en detaljerad utbildningsplan.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. AB Sydvakt. Transportarbetareförbundet
finner det lämpUgt och ändamålsenligt all RPS utfärdar föreskrifter om ut-bildnhigen
men hävdar all delta arbete bör ske i intimt samarbete med förbundet.
Administrationen och ansvaret för utbildningen bör enligl förbundet föras över
från de enskilda företagen till samhället. LO anser all ansvaret för
utbildningen skall ligga hos RPS men alt utbildningens utformning och innehåll
bör fastställas efter samråd med arbetsmarknadens parter.
8
Departementschefen
Det
har efter hand visat sig att det finns ett behov av att på skUda platser och i
olika sammanhang kunna komplettera del allmänna skydd som samhället
tillhandahåller genom bl. a. polis- och brandmyndigheternas verksamhet med en
särskilt anordnad bevakning. I huvudsak rör det sig här om elt skyddsbehov som
har sin grund i något speciellt förhållande t. ex. den aktuella byggnadens
eller platsens karaktär och läge, den där bedrivna verksamhetens inriktning och
omfattning eller andra liknande faktorer, som gör alt behovet av en fortlöpande
kontroll och
Prop. 1974: 39 35
bevakning
blir mera framträdande. Det råder inte någon tvekan om att ansvaret och
kostnaderna för en sådan extra bevakning i princip bör åvUa den som äger del objekt
eller driver den verksamhet som del är fråga om. Ibland har behovet av särskild
bevakning tUlgodosetts genom att exempelvis ett företag anställt särskild
personal för dessa uppgifter. Utvecklingen har emellertid i allt större
utsträckning gått mol en ordning som innebär all den som har behov av särskild
bevakning blir kund hos ett företag som bildals enkom för all ulföra
bevakningsuppdrag av skUda slag. Den omständigheten alt polisväsendet under en
följd av år tillförts ökade personella resurser och enligt statsmakternas nyligen
fattade beslut även under närmast följande år kommer att få elt relativt stort
antal nya tjänster torde inte påverka nu aktueUa förhållanden. Det finns
därför anledning räkna med att behovet av sådan särskild bevakning som del här
är fråga om inle kommer all avta ulan snarast kan väntas öka i framliden. Det
är därför av väsentligt intresse att denna verksamhet kan kontrolleras och att
den sker under betryggande former. Den som anlitar ett bevakningsföretag bör
sålunda få en viss garanti för all förelaget på ett seriöst sätt kan fullgöra
sitt uppdrag och att dess personal uppfyller vissa krav bl. a. med avseende på
pålitlighet och laglydnad. Det är även av stor betydelse att samhället har insyn
i och kontroll över bevakningsföretagen för att i tid kunna hindra uppkomsten
av eller utvecklingen mol någol som närmast kan uppfattas som privata
poliskårer eller bevakningskårer.
Bevakningsföretag
har nu enligl en kungörelse från år 1951 möjlighet all erhålla auktorisation. I
en promemoria som upprättats av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för
justitiedepartementet, rikspolisstyrelsen (RPS) och försvarsstaben, föreslås
obligatorisk auktorisation som villkor för alt elt företag skall få bedriva bevakningsverksamhel.
Försla-det gäller enskilda företag. Arbetsgruppens överväganden har inte omfattat
frågan om Allmänna bevaknings AB (ABAB) eller andra statliga dier kommunala bevakningsföretag
skall behöva särskild auktorisation. Däremot undantas enligt förslagel bevakningsverksamhel
som bedrivs i mindre omfattning.
Remissinstanserna
är genomgående positiva till förslaget om en obligatorisk auktorisation.
Däremot råder det delade meningar om auklori-sationskravels omfattning. NO
pekar på de olikheter i fråga om förutsättningarna för konkurrens som synes
komma alt föreligga mellan ABAB och övriga bevakningsförelag, om arbetsgruppens
förslag genomförs, och framhåller därvid att olika företagstyper oberoende av
ägareförhållanden givelvis i möjligaste mån bör beredas lika villkor i konkurrensen
genom alt vara underkastade samma regler. Vidare erinrar NO om att
statsmakterna vid åtskiUiga tiUfällen framhållit alt del är en viktig princip
att konkurrensen mellan statliga och privata företag sker under likartade föratsättningar
(bl. a. i prop. 1969: 121 s. 32). Andra remissinstanser har anfört liknande
synpunkter.
Prop.1974: 39 36
Arbelsgrappens
förslag att bevalcningsverksamhet som bedrivs i mindre omfattoing skall vara
undantagen från auklorisationskravel har även mött en del kritik. Flera
remissinstanser ifrågasätter sålunda om det inte kan uppslå praktiska
svårigheter, om man undantar mindre förelag. RPS förordar en reglering som gör
del möjligt alt förhindra att olämpliga personer bedriver bevakningsverksamhel
i enmansföretag eller samverkande enmansföretag.
Den
utveckling som under senare år ägt rum på detta område liksom verksamhetens
allmänna karaktär visar enligt min mening alt det finns elt klart behov av en
förbättrad samhäUelig kontroll över bevakningsförelagen och deras verksamhet.
I likhet med arbelsgrappen och remissinstanserna anser jag all detta behov i
första hand bör tiUgodoses genom en reform som innebär att en särskild auktorisation
blir en ovillkorlig förutsättning för en yrkesmässig verksamhet på detta
område. Vilka regler som krävs för att skydda enskildas integritet vid
bevakning med tekniska hjälpmedel övervägs inom justitiedepartementet på gmndval
av inlegritetsskyddskommitténs (Ju 1967: 62) betänkande.
Både
principiella och praktiska skäl talar för att man bör ha en likartad reglering
av bevakningsföretagens verksamhet oavsett ägareförhåUanden. Självfallet bör ABAB,
vars bolagsordnmg godkänts av Kungl. Maj:t, få fortsätta all driva sin
verksamhet utan ny auktorisation. Förutsättningen för verksamheten bör däremot
i övrigt vara densamma för samtliga självständiga företag som är verksamma i
denna bransch oavsett ägareförhållanden. Detta innebär bl. a. att ABAB anses ha
fått auktorisation och i övrigt förs in under den nya ordningen. Det av
arbetsgruppen förordade undantaget för bevakningsverksamhel som bedrivs i
mindre omfattning kan få till följd att personer som är klart olämpliga för bevakningsverksamhet
bUda enmansföretag och eventuellt genom olika former av samverkan kringgår auklorisationskravel.
En sådan utveckling bör förhindras. DärtiU kommer, som en remissinstans, påpekat,
alt en sådan kvantitativ undantagsregel lätt ger upphov tUl svåra
gränsdragningsproblem. Enligt min mening bör därför auktorisation krävas för
varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt utför viss bevakningsuppgifl
ål annan.
Vad
särskilt gäller enskUda personers verksamhet på delta område så kan det
naturligtvis inte komma i fråga att kräva auktorisation i samtliga fall då
någon åtar sig att mol ersättning utföra en bevakningsuppgift för annans
räkning. Jag tänker här bl. a. på sådana bevaknings- eller tillsynsuppdrag som
någon utför under t. ex. en fastighetsägares eller rörelseidkares tUlfälliga bortvaro.
Del avgörande kriteriet för gränsdrag-nhigen blir här om verksamheten kan
betecknas som "yrkesmässig". I den mån det därvid är fråga om någon
som utför bevakningsuppgifter vid sidan av annat arbete eller annan sysselsättning
torde denna förut-
Prop. 1974: 39 37
sättning
endast kunna anses infriad i fall då det rör sig om verksamhet av en icke
obetydlig omfattning.
Frågor
som rör förordnanden av ordningsvakter och föreskrifter om deras verksamhet,
uniformering och utbildning bör inle tas upp i detta sammanhang. Jag avser alt
inom kort begära Kungl. Maj:ts bemyndigande all tillkalla en särskild
utredning för översyn av dessa frågor.
Arbetsgruppen
konstaterar att det vid tUlämpningen av nu gällande kungörelse ibland har
ifrågasatts om dess bestämmelser är tillämpliga på förelag som enbart sysslar
med butikskonlroll. I praxis synes man därvid genomgående ha intagit den
ståndpunkten all auktorisation kan meddelas även för sådana företag. Enligt
promemorian är denna ordning ändamålsenlig. Det föreslås därför alt kravet på
obligatorisk auktorisation också skall gälla för företag vilka enbart sysslar
med bevakning i form av butikskontroll.
För
egen del anser jag del angeläget att den reform som det här är fråga om kommer
alt omfatta alla former av bevakning och övervakning som någon i
privaträttslig ordning yrkesmässigt ålar sig att ulföra åt annan. Jag delar
därför uppfattningen alt även sådana förelag som uteslutande sysslar med butikskonlroll
skall vara skyldiga att söka auktorisation.
Med
anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag framhålla, att det
föreslagna auklorisationskravel bör omfatta även sådana företag som
uteslutande eller delvis ägnar sig ål bevakning med hjälp av särskild teknisk
apparatur. Det avgörande kriteriet i delta sammanhang bör sålunda vara om
åtagandet innefattar en "bevakningsuppgifl". Av detta följer å andra
sidan all ett förelag som uteslutande ägnar sig åt försäljning eller mslallalion
av sådan teknisk apparatur som det här är fråga om inle bör kunna vinna auktorisation.
Den bedömning och prövning som blir aktuell i ett ärende om auktorisation tar i
första hand sikte på i vad mån ett företag med hänsyn till dess organisation, personalförhåUande
eller andra liknande omständigheter lämpligen bör anförtros all vara verksamt
på detta område. Även om det i detta sammanhang ibland kan finnas anledning
att ägna viss uppmärksamhet åt de hjälpmedel av skilda slag som används i
verksamheten, skulle det enligt min mening vara helt väsensfrämmande all ålägga
auktorisationsmyndigheten att göra en självständig och mera omfattande teknisk
kontroll eller utvärdering av sådana tekniska hjälpmedels beskaffenhet och
lämplighet med avseende på kvalitet, effektivitet m. m. I anslutning härtUl
vill jag även framhåUa all del skulle vara vilseledande, om ett auktoriserat
bevakningsföretag vid marknadsföringen av larmanordningar eller andra liknande
tekniska hjälpmedel ger sken av att den bevUjade auktorisationen även omfattar
denna försäijningsverksamhet eller därvid
4
Riksdagen 1974.1 saml Nr 39
Prop. 1974: 39 38
utbjudna
produkter. Sådana försäljningsmeloder torde kunna förbjudas enligt lagen (1970:
412) om otillbörlig marknadsföring.
En obhgatorisk auktorisation
innebär i och för sig elt ingrepp i näringsfriheten. Jag förordar därför all
kravet på auktorisation tas in i en särskUd ny lag, benämnd lag om
bevakningsförelag. För att bestämmelsen om obligatorisk auktorisation skall få
avsedd effekt bör den vara straffsanktionerad. Jag förordar, därför all i lagen
tas in en straffbestämmelse som anger att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot bestämmelsen om obligatorisk auktorisation kan straffas med böter
eller fängelse i högst sex månader.
Arbetsgruppen har
föreslagit alt RPS skall vara auklorisationsmyndighet. Som skäl för detta
ställningstagande har bl. a. anförts att man därigenom kan nå en likformig
behandling av dessa ärenden och att RPS genom sina särskilda säkerhelsuppgifler
inom totalförsvaret har en central överblick över arbetet med säkerhetsskydd.
Arbetsgruppen anser att länsstyrelserna, som i dag är auktorisationsmyndigheter,
inle var för sig kan samla sådana erfarenheter av alla hithörande frågor som
torde behövas för en över hela landet likformig tillämpning av bestämmelserna om
auktorisation.
Arbetsgruppens förslag har
i denna del avstyrkts av bl. a. samtliga länsstyrelser som har yttrat sig i
ärendet samt av länspolischefsföreningen och polismästarföreningen. Dessa
instanser anser inte att arbetsgruppen anfört tillräckligt bärande skäl för
alt auklorisationsfrågorna skall överflyttas från länsstyrelserna till RPS.
Polisstyrelsen i Göteborg har likaledes avstyrkt förslaget.
För
egen del anser jag det väsentligt all auklorisationsfrågorna kommer att bli
behandlade på ett så enhetligt och likartal sätt som möjligt. Del är vidare
betydelsefullt att den myndighet som skall göra de bedömningar som blir
aktuella i dessa ärenden har tUlräcklig erfarenhet och kompetens på området.
Det torde inte finnas något belägg för att länsstyrelserna, som hittills
handlagt ärenden om frivillig auktorisation, inte fullgjort dessa uppgifter på elt
tillfredsställande sätt. Av arbetsgruppens promemoria framgår emellertid all
det i 18 län f. n. bara finns högst tre auktoriserade förelag. Dessa
omständigheter i förening med vad arbetsgruppen i övrigt har anfört talar i
och för sig för att en central myndighet bör handlägga frågorna om auktorisation.
För en sådan lösning kan även åberopas det förhållandet att i varje fall de
större bevakningsföretagen numera har en verksamhet som ingalunda är snävt
lokall begränsad. Jag är emellertid å andra sidan medveten om all starka skäl
även talar mol den i promemorian förordade lösningen. I 1972 års
statsverks-proposition (bilaga 4 s. 24) har jag sålunda i samband med behandlingen
av frågan om handläggning av passärenden bl. a. konstaterat, all
Prop. 1974: 39 39
RPS
inle handlägger ärenden i vilka enskild rällssökande är part. Ärenden av sådan
art inom polisväsendet handläggs genomgående av de lokala polismyndigheterna.
Jag redovisade därför den uppfattningen alt i fall RPS skulle bli passmyndighet
skulle detta innebära all man ålade styrelsen en uppgift som är främmande för
dess egentliga verksamhels-område. Dessa synpunkter gör sig även gällande i den
nu aktuella frågan. Med beaktande härav och vid en samlad bedömning av alla
föreliggande omständigheter förordar jag att länsstyrelserna även i fortsättningen
skall handlägga frågor om auktorisation av bevakningsförelag. För all i
görligaste mån ändå undvika de olägenheter som en decentraliserad prövning kan
medföra samt för alt säkerstäUa alt den erfarenhet och sakkunskap på området
som otvivelaktigt finns representerad hos RPS kan tillgodogöras förordar jag
emellertid alt länsstyrelsen bör åläggas skyldighet att inhämta RPS:s yttrande
i ärenden om auktorisation. För den händelse det i sådant fall visar sig alt
länsstyrelsen och RPS har olika uppfattningar i auktorisationsfrågan bör
ärendet lämphgen underställas Kungl. Maj :t för avgörande.
Meddelad
auktorisation bör gälla för hela riket. Den bör hksom f. n. bevUjas av
länsstyrelsen i det län där bevakningsförelagets ledning har sitt säte.
Arbetsgruppen har
föreslagit att en närmare kontroll av de enskilda bevakningsföretagen bör
företas med inte alltför långa tidsintervaller. En lämplig period är därvid enligl
arbelsgrappens mening ungefär ett år.
Några
remissinstanser anser all den av arbetsgmppen angivna tidsintervallen är
alltför kort. Pohsmästarföreningen finner liksom polisstyrelsen i Mölndal att
del bör vara tillräckligt med en kontroll vartannat år medan Industrins
försvarsbyrå och Svenska brandförsvarsföreningen anser att en intervall på tre
år kan vara lämplig i delta sammanhang.
Jag vUl för egen del
betona alt det av samma skäl som jag tidigare anfört för förslaget om en
obligatorisk auktorisation av bevakningsförelag finns behov av tillsyn över
dessa företags verksamhet. En närmare kontroll bör i och för sig företas så
snart det inträffat något som ger anledning ifrågasätta humvida ett visst
företag längre uppfyller de krav som utgör en förutsättning för auktorisation.
Del synes emellertid välbetänkt att även utan att särskild anledning föreligger
därlUl kontroll sker av att den aktuella verksamheten alltjämt bedrivs på ett
godtagbart sätt. I motsats till arbetsgruppen är jag emellertid inle beredd
att göra någol generellt uttalande angående den lämpliga tidsintervallen
mellan sådana kontrollåtgärder. Jag förutsätter nämligen alt behovet av
övervakning kan vara tämligen varierande från fall till fall beroende bl. a. på
förelagets storlek, verksamhetens art och inriktning, ägareförhållanden, erfa-
Prop. 1974: 39 40
renheler
från tidigare inspektioner m. m. Det kan med hänsyn härtill bli fråga om
intervaller som både understiger ett år, exempelvis när det gäller ett
relativt nybildat företag, eller som omfattar elt flertal år.
Tillsynen
skall som tidigare nämnts avse frågan om företaget alltjämt uppfyller auktorisalionskraven.
Skulle det därvid visa sig alt så inle längre är fallet och kan det inte skäligen
antas att rättelse kommer aft vinnas på annat sätt skall auktorisationen
återkallas.
Arbetsgruppen föreslår alt
den myndighet som beviljar auktorisation för bevakningsföretag även skall få i
uppdrag att utöva tillsynen över dessa företag. Eftersom arbetsgruppen
föreslagit att RPS skall vara auktorisalionsmyndighet innebär förslaget i
denna del alt ifrågavarande tillsyn skall utövas av RPS.
De
remissinstanser som avstyrkt alt RPS skall vara auktorsalionsmyn-dighet har
även avstyrkt att RPS skall vara tUlsynsmyndighet.
Jag
delar arbetsgruppens uppfattning alt samma myndighet som bevUjar auktorisationen
även skall vara tUlsynsmyndighet. I konsekvens med mitt tidigare
ställningstagande bör således länsstyrelserna utöva erforderlig tillsyn över
de auktoriserade bevakningsföretagen. Eftersom ett bevakningsförelag inte
sällan driver verksamhet även utanför del län där förelagels ledning har sill
säte är del emellertid nödvändigt alt den länsstyrelse som beviljat auktorisationen
och som sålunda har huvudansvaret för tillsynen får det biträde av andra
länsstyrelser och myndigheter som är erforderligt för alt tillsynen skall
kunna utövas på elt betryggande och effektivt sätt. Den sakkunskap som finns
representerad inom RPS bör självfallet också utnyttjas i dessa sammanhang.
Arbetsgruppen
har föreslagit att föreståndare, väktare och övrig personal hos auktoriserat
bevakningsförelag skall vara godkänd vid prövning avseende laglydnad,
medborgerlig pålitlighet och lämplighet i övrigt för anställning i sådant
förelag. För tillfälliga uppdrag av visst angivet slag skall bevakningsförelag
dock kunna medges tillstånd att anlita annan personal än den som godkänts vid
sådan prövning. Vidare föreslås all företag som i sin verksamhet inle har
befattning med förhållande av betydelse för rikets säkerhet skall få anlita
personal som inte har godkänts med avseende på medborgerlig påhtlighel.
Under
remissbehandlingen har RPS påpekat alt det åtminstone i fråga om de större
vaktbolagen, där ledningen som regel handhas av en styrelse och en
verkställande direktör, får anses vara motiverat all kräva att även
styrelsemedlemmarna skall kontrolleras i samma utsträckning som övrig personal.
SAF:s aUmänna grupp anser i likhet med bl. a. de bevakningsföretag som yttrat
sig under remissbehandlingen alt någon kategoriklyvning inle kan ske mellan
olika grupper av anställda utan att samma höga krav bör ställas på samtliga
anställda i elt bevakningsföretag. ABAB anser i likhet med bl. a. KF och
Sveriges Industriförbund att laglydnadsprövningen bör vara obligatorisk.
Prop. 1974: 39 41
Några
remissinstanser, bl. a. RPS, länsstyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i
Malmö och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tar även upp frågan angående
lämplighetsprövningen och anser all denna i första hand bör ankomma på del
företag som anställer en person men att resultatet av undersökningen sedan bör
ställas till prövningsmyndighetens förfogande.
Av
den tidigare lämnade redogörelsen för gällande ordning framgår att huvudregeln f.
n. är att all anställd personal i ett auktoriserat bevakningsföretag skall
vara prövad med avseende på både laglydnad och medborgerlig pålitiighet.
Oprövad personal får användas endast efter särskilt tillstånd av länsstyrelse
och i så fall bara för tillfäUiga uppdrag av visst slag.
Arbetsgruppen har i sin
promemoria redovisat åtskiUiga praktiska och säkerhetsmässiga skäl som talar
mot att man inom ett bevakningsföretag som i sin verksamhet kommer i beröring
med förhållande av betydelse för rikets säkerhet även skall kunna anställa
personal som inte har blivit prövad med avseende på medborgerlig pålitiighet. Mol
bakgrund härav har arbetsgruppen förordat en ordning som innebär att man
undviker en personalmässig kategoriklyvning inom samma företag men i stället
får en uppdelning av bevakningsförelagen i två olika grapper.
Enligt den föreslagna
ordningen skulle gruppindelningen formellt ske efter verksamhetens karaktär med
utgångspunkt enbart i dess betydelse för rikets säkerhet. I praktiken skulle en
sådan skUjelinje emellertid lätt komma att uppfattas som en aUmän
kvalitetsgräns. Bortsett från de rent praktiska svårigheter som kan tänkas
uppslå när det gäller att avgöra i vad mån ett visst uppdrag berör något
förhållande som är av betydelse för rikets säkerhet ger en sådan ordning enligt
min mening anledning tUl principiella betänkligheter, eftersom den i varje faU
indirekt även kan väntas få betydande ålei"verkningar för personalen och
på sikt kan leda till skillnader med avseende på löne- och arbetsförhåUanden m.
m. Jag hyser i och för sig förståelse för den strävan som ligger bakom arbetsgruppens
förslag på denna punkt, nämligen att söka nedbringa det administrativa merarbete
som en personalkontroll onekligen innebär till de fall då den är oundgängligen
nödvändig. Om man av skäl som tidigare nämnts avvisar tanken på skilda personalkategorier
inom samma företag lär konsekvensen emellertid bli den att i varje fall alla
större företag i branschen av konkurrenshänsyn regelmässigt kommer att finna
det förenligt med sina intressen, t. ex. med tanke på kommande uppdrag, all få
sin personal prövad även med avseende på medborgerlig pålitiighet. Vid sådant
förhållande torde den önskade effekten från arbelsbesparingssyn-punkt bli
tämligen begränsad. I den mån nuvarande utveckling på detta område mot en
koncentration av verksamheten till ett förhållandevis begränsat antal större
förelag fortsätter torde dessutom effekten av en sådan reform bli än mindre.
Vid en samlad bedömning av hithörande
Prop. 1974: 39 42
frågor
finner jag därför inle tillräckliga skäl föreligga all nu frångå den
huvudprincip som redan gäller på detta område, nämligen att all personal i ett
auktoriserat bevakningsförelag skall vara godkänd med avseende på såväl
laglydnad som medborgerlig pålitlighet. Jag delar RPS:s uppfattning all inte
bara personalen ulan även styrelseledamöter i bevakningsförelag bör bli föremål
för särskilt godkännande.
Del
har tidigare påpekats all del i praktiken inle sällan kan vara svårt att avgöra
vilken personal inom elt företag som under sin verksamhet kan få tillgång till
nycklar, planritningar eller andra handlingar som är av betydelse för rikets
säkerhet. Med hänsyn härtill och för att motverka att syftet med den
föreslagna prövningen av personalen i bevakningsföretagen skall kunna kringgås
vill jag inte heller ansluta mig till arbetsgruppens förslag om all
bevakningsförelag genom dispens skall få möjlighet att tillfälligt och för
visst slag av arbete anlita personer som inte varit och inle heller avses skola
bli föremål för någon som helsl prövning från myndigheternas sida.
Det
är givet att förelagens behov av arbetskraft kan växla från lid till annan och
att det i vissa fall kan bli aktuellt med brådskande personalökningar. Det
torde i sådant fall emellertid inte föra för långt att kräva alt förelaget i
varje fall skall ha avslutat sin egen prövning av vederbörandes lämplighet för
anställning i förelaget saml med stöd därav ansökt om myndighetens godkännande.
När dessa förutsättningar är infriade bör hinder inte föreligga all företaget i
avvaktan på myndighetens prövning utnyttjar meUanliden för en provljänstgöring.
Del bör kunna förutsättas all förelaget i sådant fall självmant kommer att se
till att det inte blir fråga om några arbetsuppgifter av känslig natur. Under
inga omständigheter bör vederbörande få la befattning med förhållanden som har
betydelse för rikets säkerhet.
Enligl
nuvarande praxis anses det i allmänhet nödvändigt med en ny prövning så snart
en person skall tjänstgöra utanför det län vars länsstyrelse godkänt honom för
anställning i auktoriserat bevakningsförelag. På många håU krävs t. o. m. att
sådan förnyad prövning skall ske så snart del blir fråga om ett byte av
anställning även inom länet.
Arbetsgruppen
har förordat att ett godkännande för anställning i bevakningsföretag i princip
bör gälla för hela landet. Det konstaleras i detta sammanhang att underlaget
för ifrågavarande prövning av naturliga skäl bör vara detsamma oberoende av
vilken myndighet som i praktiken svarar för prövningen. Arbetsgruppen påpekar
vidare alt prövningen inle heller har någol omedelbart samband med
vederbörande myndighets egen verksamhet. Jag har på denna punkt ingen avvikande
mening utan finner övervägande praktiska skäl tala för den sålunda förordade lösningen.
I motsats lUl arbetsgruppen anser jag inle att del finns behov av möjlighet all
för särskilt fall göra något undanlag från denna princip. En ändring av
gällande praxis när del gäller behovet av ny
Prop.
1974:39 43
prövning
torde inte bara bli till fördel för bevakningsförelagen och dess personal utan
bör också innebära en vinst i administrativt hänseende.
Några
remissinstanser har som jag tidigare nämnt tagit upp frågan om den prövning som
gäller vederbörandes allmänna lämplighet för anställning i bevakningsföretag.
Därvid förordades från flera håll en ordning som innebär all förelagen själva
skall ombesörja erforderlig lämplighetsprövning av personer som är aktueUa för
anställning men att resultatet av sådana undersökningar sedan skaU ställas till
prövningsmyndighetens förfogande.
Det
kan enligl min mening inle råda någon tvekan om all del i princip måste vara
företagels egen angelägenhet att se tiU all dess personal är lämpad för sina
arbetsuppgifter. Detta utesluter emellertid inte en lösning som innebär all den
myndighet som prövar frågan om laglydnad och medborgerlig pålitlighet även får
möjlighet att vid behov la hänsyn till förhållanden som hänger samman med vederbörandes
allmänna lämplighet för den verksamhet som del här är fråga om. Jag förutsätter
sålunda att del ibland kan visa sig att ett företags egen undersökning på denna
punkt varit bristfällig eUer skett utan hänsynslagande till faktorer vilka kan
vara av betydelse för frågan om lämpligheten och som kommer till myndighetens
kännedom i samband med dess utredning i ärendet. Eftersom väktare och annan
personal i ett bevakningsföretag inte sällan ställs inför myckel svåra och grannlaga
uppgifter i sin verksamhet synes det inte heller kunna göras gäUande att frågan
om denna personals lämplighet saknar allmänl intresse. I likhet med
arbetsgruppen förordar jag därför att del i fortsättningen skall särskilt anges
alt myndighetens godkännande för anställning i auktoriserat bevakningsföretag
inte bara skall baseras på en prövning med avseende på laglydnad och medborgerlig
pålitlighet utan även skall omfatta vederbörandes lämplighet i övrigt. Med
hänsyn till vad jag tidigare anfört om det principiella ansvaret för
personalens lämplighet förutsätter jag dock att prövningsmyndigheten inte av
detta skäl skall vara skyldig att på egen hand införskaffa annan utredning än
som hittills varit aktuellt i dessa sammanhang.
RPS
har i sitt yttrande framhållit alt det framlagda förslagel till personalprövning
har en inte önskvärd följd nämligen att olika bestämmelser kommer alt gälla
för ABAB och de auktoriserade bevakningsföretagen såvitt avser underlaget för
bedömningen av de anställdas lämplighet. ABAB som har behörighet all företa
personalkontroll har sålunda f. n. tillgång till uppgifter angående endast
vissa i personalkontrollkungörelsen (1969: 446) upptagna brott medan
länsstyrelserna som handhar prövningen före anställning i enskilt
bevakningsförelag får tillgång till fullständiga polisregisterutdrag.
Denna
skillnad, som inle är tillfredsställande, kommer all försvinna genom att den
föreslagna regleringen enligt vad jag tidigare förordat bör göras tillämplig på
alla självständiga förelag i branschen oavsett ägar-
Prop. 1974: 39 44
förhållanden.
Detta innebär bl. a. att godkännande för anställning i ABAB i fortsättningen
skall prövas av samma myndighet som skall verkställa motsvarande prövning i
andra fall.
Ett
godkännande för anstäUning i auktoriserat bevakningsföretag är f. n. inte
tidsbegränsat. Arbetsgruppen har för sin del emeUertid funnit skäl som talar
för att det ibland kan vara ändamålsenligt med en annan ordning. Mol bakgrund
härav föreslår arbetsgruppen all det i författningstexten bör anges all ett
godkännande skall kunna meddelas för viss tid. Vidare föreslås att det ges en
uttrycklig bestämmelse om att godkännande får återkaUas.
Några
remissinstanser har förordat att godkännande alltid skall vara tidsbegränsade
och har därvid angivit en lid på tre till fem år som en lämplig period.
Jag
vill för egen del inte utesluta att det som arbetsgruppen anfört i vissa
enskilda fall kan vara motiverat all begränsa elt godkännandes giltighet till
en kortare tid, exempelvis om det redan från början står klart att det är fråga
endast om en rent tillfällig anstäUning eller då viss tveksamhet kan föreligga
beträffande en persons lämplighet för den aktuella anställningen. Av hänsyn
såväl till vederbörande själv, bevakningsföretaget som myndigheternas
arbetsbelastning bör emellertid en möjlighet till en sådan tidsmässig
begränsning i princip utnyttjas myckel restriktivt. En sådan ordning synes
kunna åstadkommas genom en bestämmelse som anger all ett godkännande för
anställning i bevakningsföretag får begränsas till viss tid, när särskilda skäl
föreligger.
I
likhet med arbetsgmppen anser jag del självfaUet all elt godkännande skall
kunna återkallas när någon fömtsättning för godkännandet brister. Ett godkännande
bör även kunna återkallas om vederbörande inte längre är anställd hos ett
bevakningsföretag och det finns grundad anledning räkna med att han i varje
fall inte inom överskådlig tid kommer alt söka ny anställning i ett sådant
förelag. Del torde i sistnämnda fall i praktiken inte uppstå några svårigheter
för vederbörande att om han senare åter får anställning i ett
bevakningsföretag bli godkänd på nytt, om inle förutsättningarna för
godkännande har ändrats.
RPS
har i sitt yttrande över arbetsgruppens förslag framhållit, alt del från kontrollsynpunkt
får anses önskvärt att vaktbolagen författningsenligt åläggs att till godkännandemyndighelen
meddela när en väktare avgår eller på annat sätt skiljs från sin tjänst eller
när det i övrigt kommer fram omständigheter som kan ha betydelse vid en
bedömning av frågan, om meddelat godkännande skall återkallas. Jag har
förståelse för dessa synpunkter. Med en sådan ordning bör man enligt min mening
bl. a. kunna komma till rätta med de eventuella olägenheter som den tidigare förordade
huvudregeln om att godkännanden inte skall vara tidsbegränsade annars skulle
kunna innebära. Närmare föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet synes
emellertid lämpligen böra utfärdas i admini-
Prop.
1974: 39 45
slraliv ordning. RPS har föreslagit all den prövning av
personal som det här är fråga om skall åligga länspolischef eller i vissa fall
polischef. Vid remissbehandlingen av RPS:s skrivelse framhöU bl. a.
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län all del torde vara lämpligare alt
prövningen anförtros viss myndighet än åt angiven befattningshavare vid
myndigheten.
Arbetsgruppen, som på denna punkt anslutit sig liU
länsstyrelsens uppfattning, har inte funnit skäl alt föreslå någon ändring i
nuvarande ordning som innebär all personalprövningen i princip handläggs inom
länsstyrelse.
Detta ställningstagande har inle mött några invändningar
från remissinstansernas sida och för egen del kan jag inte heller se all del
finns några bärande skäl som talar för en annan lösning. Jag förordar sålunda
att personalprövningen i aUmänhet verkställs av länsstyrelsen. Inom Stockholms,
Göteborgs, Malmö och Visby polisdistrikt bör den dock verkställas av polisstyrelsen.
I sin promemoria konstaterar arbetsgruppen alt anställning
som väktare i auktoriserat enskUt bevakningsföretag inte i och för sig medför
några utökade befogenheter i fråga om rätt tUl ingripande mol andra eller i
fråga om möjligheten att använda våld för alt genomföra åtgärder som hänger
samman med bevakningstjänsten. Del är emellertid inle ovanligt att väktare
erhåller förordnande som ordningsvakt. Med ett sådant förordnande följer vissa
befogenheter och även det skydd som hgger i att våld mol ordningsvakter kan
komma att bedömas enligl de strängare regler i brottsbalken som gäller för våld
mot tjänsteman. I vissa fall kan det enligl arbetsgruppens mening vara befogal
all en väktare ges såväl de befogenheter som del starkare skydd som sålunda
följer med ett ordningsvaktsförordnande. I många fall kan emellertid det
faktiska behovet av ett sådant förordnande framstå som mera tvivelaktigt. Med
hänsyn till att en väktare i sitt arbete inte sällan kan komma i ett utsatt
eller osäkert läge hyser emellertid arbetsgruppen förståelse för att väktare
ofta känner behov av del särskilda skydd som en ordningsvakt åtnjuter tUl
följd av sitt förordnande. För att tUlgodose detta behov föreslår arbetsgruppen
att väktare i auktoriserade bevakningsföretag genom en särskild föreskrift ges
samma skydd som följer av 17 kap. 1 § brottsbalken för den som innehar
befattning varmed ämbetsansvar är förenad.
De remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i
allmänhet tillstyrkt att del genomförs. Bevaknings AB Securitas som hälsar förslagel
med stor tillfredsställelse betonar dock att del även i fortsättningen måste
finnas möjlighet att förordna väktare till ordningsvakt.
I likhet med arbetsgruppen är jag medveten om att en
väktare vid fullgörande av sina bevakningsuppgifter i vissa situationer kan
behöva samma skydd som det en ordningsvakt åtnjuter. Något egentiigt behov av
de befogenheter som följer med ett ordningsvaktsförordnande föreligger
Prop.
1974: 39 46
däremot
bara i vissa fall. Jag ansluter mig därför till förslagel att hithörande
problem lämpligen skall lösas på det sättet att väktare i auktoriserat
bevakningsföretag genom en särskild bestämmelse tillförsäkras samma skydd som
avses i 17 kap. 1 § brottsbalken. Vid sådant förhållande bör det kunna
förväntas att det i fortsättningen kommer att bli mindre vanligt än f. n. att
väktare förordnas tUl ordningsvakt. Sådant förordnande bör således komma i
fråga endast när det finns elt klart dokumenterat behov för en väktare alt
även få de befogenheter som följer därav.
Det
finns f. n. inga särskilda föreskrifter angående väktares utrustning under
tjänstgöring. Del har emellertid sedan länge varit elt önskemål från polishåll
att frågorna om väktares uniformering, beväpning m.m. skall regleras. Man har
därvid speciellt understmkit det angelägna i att få bestämmelser om väktares
uniformering eftersom det nu förekommer att såväl väktare som ordningsvakter
är klädda på ett sätt som gör det mycket svårt för allmänheten all skilja dem
från polismän.
Arbetsgruppen
har kommit lUl den slutsatsen all del i princip är viktigt att väktare under
fullgörande av sina bevakningsuppgifler bär klädsel som i görligaste mån klart
utvisar arten av deras tjänstgöring. Klädseln bör vidare vara sådan all en förväxUng
med en polisuniform är utesluten. Under förutsättning alt väktare kommer all
åtnjuta samma straffrättsliga skydd mol våld som f. n. tillkommer
ordningsvakter bör del enligl arbetsgruppens mening däremot inte finnas någol
hinder mol att vaktar- och ordningsvaktsuniformerna kan vara relativt lika.
Arbetsgruppens
överväganden i dessa delar mynnar ul i ett förslag om att RPS, på motsvarande
sätt som gäller beträffande polispersonal och ordningsvakter, skall ges
befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om väktares uniformering, beväpning
och annan utrustning.
Remissinstanserna
har inte haft något att erinra mot arbetsgruppens förslag på denna punkt.
Jag
ansluter mig helt till arbetsgruppens förslag och viU än en gång understryka
vikten av all väktares och även ordningsvakts uniform klart och otvetydigt
skiljer sig från polisens uniformer. Däremot bör avvikelser i uniformeringen
mellan ohka bevakningsföretag kunna godtas. Frågan om uniformering av ordningsvakter
får övervägas av den utredning som jag, som tidigare nämnts, avser alt
tillkalla.
Arbetsgruppen
konstaterar att det i den allmänna debatten har riktats allvarlig kritik mot
att det f. n. inte finns några av del allmänna fastställda normer för
utbildningen av väktare i enskilda bevakningsföretag.
Föreskrifter
om utbildning av ordningsvakter har utfärdats av RPS och det torde enligl
arbetsgruppens mening vara lämpligt och ändamålsenligt att RPS får befogenhet
alt på motsvarande sätt även ge närmare föreskrifter angående utbildningen av
väktare.
Prop.
1974: 39 47
Samtliga
remissinstanser som yttrat sig i denna del framhåller utbildningsfrågans stora
betydelse. TCO betonar att en fullgod utbildning är nödvändig bl. a. med hänsyn
till väktarnas egen säkerhet och förmåga att ulföra sina arbetsuppgifter samt
för att tillgodose de krav kunderna har rätt att stäUa. Den nuvarande
utbildningen av ordningsvakter anser TCO klart otiUfredsstäUande. SAF:s
allmänna grupp och Vaktbolaget Argus har till sina yttranden fogat ett förslag
till utbildning av väktare, som omfattar en undervisningsplan på 1 000 timmar. '
Promemorians förslag all RPS skall ges befogenhet att utforma närmare
föreskrifter för utbUdningen har inle mött någon allvarligare kritik under remissbehandhngen.
Ett bevakningsförelag har dock i detta sammanhang påpekat att väktarnas
uppgift i största utsträckning består i att utföra industribevakning, där de
brandförebyggande och allmänna ordningsmomenten är av vital betydelse. Denna
remissinstans anser därför att alla berörda parter gemensamt bör utarbeta en
detaljerad utbildningsplan. Liknande synpunkter har framförts av andra remissinstanser.
Transportarbetareförbundel finner del lämphgt och ändamålsenligt att RPS
utfärdar föreskrifter om utbildningen men hävdar att detta arbete bör ske i
intimt samarbete med förbundet. Administrationen och ansvaret för utbildningen
bör enligt förbundet föras över från de enskilda företagen till samhället. LO
anser att ansvaret för utbildningen skall ligga hos RPS men att utbildningens
utformning och innehåll bör fastställas efter samråd med arbetsmarknadens
parter.
Jag
har tidigare framhållit att del är ett samhällsintresse all den verksamhet som
bedrivs av bevakningsförelag sker under betryggande former och på ett
ändamålsenligt sätt. Del är därvid väsentligt all företagens personal
uppfyller vissa allmänna krav bl. a. med avseende på pålitlighet och
laglydnad. Av minst lika stor betydelse i detta sammanhang är emellertid att
den personal som fullgör bevakningsuppgifter av olika slag och som därvid kan
ställas inför en rad skiftande problem och svårigheter har fått en i
förhållande till dessa uppgifter lämpligt avpassad utbildning. Med nuvarande
ordning som i princip innebär att de enskilda bevakningsföretagen själva
svarar för all utbildning av sin personal torde det vara svårt att undvika att
det uppslår vissa skillnader i fråga om utbUdningens kvalitet och kvantitet
mellan oUka bevakningsföretag. Det framstår därför som betydelsefullt all söka
nå fram till mera enhetliga normer på detta område. Vid sådant förhåUande
finner jag i likhet med arbetsgruppen alt RPS lämpligen bör ges i uppdrag all
utfärda närmare föreskrifter om utbildningen av väktare. Eftersom även andra
aspekter än vad som hör till allmän ordning och säkerhet måste vägas in i detta
sammanhang bör andra berörda parter ges tillfälle att medverka i detta arbete.
Jag förordar därför en bestämmelse som anger alt RPS efter samråd med berörda
arbetsmarknadsorganisationer och branschorganisationer utfärdar föreskrifter
för utbildningen av väktare.
Prop. 1974: 39 48
Som
jag tidigare har nämnt svarar företagen i dag själva för utbildningen.
Transportarbetareförbundet anser i sitt remissvar alt administrationen och
ansvaret för utbildningen bör föras över från de enskilda företagen till
samhället. Enligl min mening behöver emellertid del allmänna inte omhänderha
den direkta administrationen av utbildningen för att tillförsäkra sig ett
avgörande inflytande över denna. Genom den tidigare förordade bestämmelsen om tiUsyn
över de auktoriserade bevakningsförelagen får samhället möjlighet alt se till
all förelagen följer de av RPS meddelade föreskrifterna om utbildning.
Enligt
arbetsgruppens förslag skuUe endast bestämmelserna om del obligatoriska kravet
på auktorisation och därtill knutna straffbestämmelse tas in i den nya lagen
medan resterande föreskrifter skulle ges i form av tillämpningsföreskrifter.
För egen del finner jag övervägande skäl tala för en delvis annorlunda
lagteknisk lösning. Jag anser sålunda att samtliga i de föregående berörda
frågorna är av sådan grundläggande betydelse för den verksamhet som del här är
fråga om alt bestämmelserna därom bör las in i lagen om bevakningsföretag.
9 Lagförslag
1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
lag om bevakningsförelag.
Rörande
de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag utöver vad jag anfört i
del föregående anföra följande.
10 Specialmotivering
1 §
I
denna paragraf definieras begreppet bevakningsföretag.
I
överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen kan det här
vara fråga om såväl fysiska som juridiska personer. Undantag från lagens
tillämpningsområde bör göras endast i fall då bevakningsverksamhet bedrivs i
statlig eller kommunal myndighets direkta regi. Att ABAB, som är ett
självständigt företag, får fortsätta att driva sin verksamhet utan särskild auktorisation,
framgår av övergångsbestämmelserna. Däremot blir ABAB i övrigt underkastat
regleringen i förslaget.
I
fråga om den närmare innebörden av uttrycken "yrkesmässigt" och
"bevakningsuppgift" hänvisas lUl vad som uttalats därom i den allmänna
motiveringen.
Den
i lagtexten intagna förutsättningen "för annans räkning" innebär att
sådan bevakningsverksamhet som organiseras inom elt förelag och som endast
avser eget skydd inle omfattas av lagen. Däremot blir lagen tillämplig i fall
då bevakningsverksamheten ombesörjs av ett av uppdragsgivaren helägt företag.
Delta gäUer oavsett om ägaren är den enda kunden eller ej.
Prop.
1974: 39 49
2 §
I
denna paragraf ges den grundläggande bestämmelsen om kravet på auktorisation.
3 §
Paragrafen
innehåller allmänna bestämmelser om föralsätlningarna för auktorisation. Andra
och Iredje styckena motsvarar i huvudsak 2 § första stycket a) och b) i gällande
auklorisationskungörelse.
4 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om prövning och godkännande av personal hos
auktoriserat bevakningsförelag. Motsvarande föreskrift i auktorisalionskungörelsen
finns i 2 § första stycket c).
Vad
gäller prövningen med avseende på lämpligheten hänvisas till vad som anförts
därom i den allmänna motiveringen.
Av 2
§ första stycket b) auktorisalionskungörelsen framgår att föreståndare för
auktoriserat bevakningsföretag skall godkännas av länsstyrelsen. I den
allmänna motiveringen har förordats att även styrelseledamöter i auktoriserat
bevakningsförelag skall underkastas samma kontroll som gäller för anställda i
företagel. Mot bakgrund härav anges i paragrafens andra punkt all vad som
föreskrivs om prövning och godkännande av personal också gäller föreståndare
och styrelseledamöter. Lämplighetsprövningen får naturligtvis ett delvis annat innehåU
när del inte är fråga om en regelrätt anställning ulan om andra funktioner.
5 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om vem som beslutar i auk-lorisationsärenden.
En utförlig redogörelse för de synpunkter som ligger bakom förslagen i denna
del har lämnats i den allmänna motiveringen.
6 §
I
första stycket ges närmare bestämmelser om prövning och godkännande som avses
i 4 §.
Det
har i olika sammanhang påpekats alt myndigheternas behandling av ifrågavarande
ärenden myckel ofta tar betydligt längre tid i anspråk än de för normalfallen
förutsatta två veckorna. Jag vUl i anledning därav understryka det angelägna i att
man når fram till den redan enligt gällande rätt förutsatta ordningen, nämligen
alt undantag från huvudregeln sker endast när särskUda skäl föranleder
därtill. Bestämmelse härom bör dock meddelas i administrativ ordning.
I
andra stycket ges bestämmelser som innebär att ett bevakningsförelag i
avvaktan på myndighetens beslut i ärende om godkännande tillfälligt får anlita
den som ansökningen avser för uppdrag i vilka han inte får befattning med något
förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.
Prop. 1974: 39 50
Av
skäl som redovisats i den allmänna motiveringen ersätter denna föreskrift den
i 2 § tredje stycket auktorisalionskungörelsen intagna bestämmelsen om
möjlighet för länsstyrelse all i vissa fall medge dispens från kravet på
godkännande.
Tredje
stycket upptar den förut motiverade föreskriften om möjlighet att tidsbegränsa
godkännande.
7
§
I
denna paragraf ges bestämmelser om del straffrättsliga skydd som tillkommer
anställd i auktoriserat bevakningsföretag. Av ordalydelsen framgår att del här
endast är fråga om den del av personalen som i praktiken utför någon
bevakningsuppgift, dvs. de s. k. väktarna.
Denna
paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om auktorisationsmyndighetens
tillsyn över bevakningsförelagen. Beträffande utformningen av tillsynen
hänvisas tUl framstäUningen i den allmänna motiveringen.
9 §
I
denna paragraf ges bestämmelser om återkaUelse av auktorisation eller
godkännande enligl 4 §. En motsvarighet till dessa föreskrifter, såvitt avser auktorisation,
finns i 4 § Iredje stycket auktorisalionskungörelsen. I fråga om förfarandet
vid återkallelse ges 5 § och 6 § första stycket motsvarande tillämpning.
10 och
11 §§
Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om straff för den som bryter mot auklorisationskravel
samt om lalan mol beslut enligt lagen.
12
§
I
denna paragraf ges bemyndigande angående utfärdandel av närmare föreskrifter om
utbildningen av väktare samt om väktares uniform och övrig utrustning. I
överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen har
befogenheten lagts på RPS som emellertid därvid har alt samråda med berörda
arbetsmarknadsorganisationer och branschorganisationer.
Övergångsbestämmelserna
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974 då auktorisalionskungörelsen
skall upphöra alt gälla.
Genom
en särskild bestämmelse klargörs vidare alt auktorisation och godkännande för
anställning i auktoriserat bevakningsföretag som meddelats enligt nämnda
kungörelse fortfarande skall gälla.
Prop. 1974: 39 51
På
motsvarande sätt bör bevakningsföretag vars bolagsordning före ikraftträdandet
godkänts av Kungl. Maj:t, dvs. ABAB, anses ha erhåUit auktorisation. I övrigt
bör lagens bestämmelser gälla för sådant förelag. Återkallelse av auktorisation
bör dock endast få göras av Kungl. Maj:t. Personal som vid lagens
ikraftträdande är anställd vid företaget bör anses ha fått godkännande enligl
4 § såvitt angår fortsatt anställning hos förelaget. Detta innebär att återkallelse
kan ske och att nytt godkännande krävs för anställning hos annat
bevakningsföretag.
Det måste förutsättas att
del vid den tidpunkt då lagen träder i kraft kan finnas en del oaukloriserade
bevakningsföretag som i och för sig kan uppfylla de krav som skall gälla på
delta område. Med hänsyn härlUl bör del inte komma i fråga att tvinga alla
icke auktoriserade bevakningsförelag all omedelbart upphöra med sin
verksamhet. lag förordar därför en lösning som innebär att förelag som inom tre
månader efter lagens ikraftträdande ansöker om auktorisation får fortsätta sin
rörelse tills slutiigt beslut i ärendet har meddelats. Med tanke särskilt på
företagens personal bör möjhghet vidare ges att i fall då ansökan avslås kunna
ge företagel skäligt rådmm för en slutgiltig avveckling av rörelsen. Föreskrifter
med denna innebörd har lagils in bland övergångsbestämmelserna.
Självfallet
bör ansökan om auktorisation eller godkännande som är anhängig vid
ikraftträdandet prövas enligt den nya lagen. Någon uttrycklig föreskrift härom
kan inle anses behövlig.
11
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga förslaget till lag om bevakningsföretag.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740111
Doktrin (1)
- Rikard Karlsson Alverhill, Lämplig som väktare? – om godkännande av personal hos auktoriserat bevakningsföretag samt återkallelse av godkännande, FT 2017 nr 4 s. 589, på s. 590, 596, 598 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
31 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 17 dokument.
- SOU 2025:57 Polisiär beredskap i fred, kris och krig s. 271 om s. 9 · s. 272 om s. 4 i texten
- SOU 2021:38 En ny lag om ordningsvakter m.m. s. 230 om s. 24 · s. 241 om s. 21 i texten
- Ds 2018:30 Tillståndsprövning av vapendelar m.m. s. 85 om s. 21 i texten
- SOU 2014:61 Svensk kontanthantering s. 178 om s. 36 · s. 187 om s. 44 i texten
- SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 306 i texten
Rättsfall (3)
3 kopplingar.
- RÅ 1995 ref. 18 ur registret
- RH 1994:120 om s. 34 ur registret
- AD 2016 nr 9 om s. 16 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 2 dokument.
- FT 2017 s. 589 Rikard Karlsson Alverhill, Lämplig som väktare? – om godkännande av personal hos auktoriserat bevakningsföretag samt återkallelse av godkännande s. 589 · s. 590 · s. 596 · s. 598 i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 1, 1976 s. 142 om s. 45 i texten