Kungl. Maj:is proposition angående stödådåtgärder på fiskets område, m.m.
1974 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:45, Kungl. Maj:is proposition angående stödådåtgärder på fiskets område, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 45 år 1974 Prop. 1974: 45
Nr 45
Kungl. Majrts proposition angående stödåtgärder på fiskets
område, m. m.; given den 15 februari 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
CARL GUSTAF
CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att omkring 8 milj. kr. ställs
till förfogande för marknadsreglering av fisk, m. m. under budgetåret 1974/75.
Vidare föreslås att gällande förordningar om prisregleringsavgift för fisk och
om reglering av införseln resp. utförseln av fisk och skaldjur m. m. skall ersättas
med en enda lag om prisreglering på fiskets område av huvudsakligen samma
innehåll som de nuvarande förordningarna.
I propositionen föreslås särskilda stödåtgärder med
anledning av visst förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak. Vidare
föreslås vissa ändrade förutsättningar för erhållande av ståtliga
kreditgarantier på fiskets område.
1 Riktidagen 1974. 1 sand. Nr 45
Prop. 1974: 45
1 Förslag till
Lag om prisreglering på fiskets område
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse
1 § För alt reglera priserna på fiskets produkter får Kungl.
Maj:l eller,
efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, statens jordbruksnämnd föreskriva
att bestämmelse i 2, 7, 10, 12 eller 13 § skall tillämpas i fråga om vara
av visst slag.
Tillstånd till införsel och utförsel
2
§ Vara av
sådant slag som anges i bilaga till denna lag får icke införas till eller
utföras ur landet utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, om ej annat följer
av 3 eller 5 §. TiUstånd till in- eller utförsel får förenas med villkor.
3
§ Föreskrift enligl
2 § om tillståndslvång vid införsel gäller icke vara som
1.
avses i 7 §
eller
2.
införes under
sådana omständigheter som för luUpliklig vara medför rätt till tullfrihet med
stöd av 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973: 979) eller temporär
tullfrihet med stöd av 15 § tullförordningen.
Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av
rätten enligt första stycket alt införa vara utan tillstånd.
4 § I fråga om rätt att hantera oförtuUad vara för vilken
enligt 2 §
föreskrivits tillståndstvång vid införsel gäller lagen (1973: 980) om trans
port, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av
rätten enligt första stycket att hantera vara.
5 § Föreskrift enligl 2 § om tillståndslvång vid utförsel
gäller icke vara
som
1.
införts under
sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför rätt till temporär
tullfrihet med stöd av 15 § tullförordningen (1973: 979),
2.
ulföres som
proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,
3.
utföres i annat
än handelssyfte av resande eller den som utför arbete på transportmedel,
4.
utföres i
egentlig gränstrafik,
5.
utföres under
sådana förhållanden som avses i 2 § 1 och 4 lagen (1973; 980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Statens jordbruksnämnd får föreskriva begränsning av
rätten enligt första stycket alt ulföra vara utan tUlstånd.
6 § Kungl. Maj:t får bemyndiga statens jordbruksnämnd att
ge sam
manslutning som enligt Kungl. Maj:ls eller jordbruksnämndens förord-
Prop.
1974: 45 3
nande handhar prisreglering på fiskets område rätt att på
villkor som jordbruksnämnden bestämmer ensam utföra vara för vilken gäller tillståndslvång
enligl 2 §.
Avgifter
Prisreglcringsa v gif t
7
§ För vara som
anges i bilaga till denna lag och som fångats av svenskt fiskefartyg och ilandföres
här i landet med svenskt fartyg (svensk-fångad fisk) skall vid första
försäljningen erläggas prisregleringsavgift.
8
§
Prisregleringsavgift för svenskfångad fisk skall erläggas i den ordning
statens jordbruksnämnd bestämmer. Jordbmksnämnden får föreskriva att avgift
skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation.
Avgift som uppbäres av annan än jordbruksnämnden skall redovisas till denna.
9
§
Bestämmelserna i 215, 1724, 2931, 40 och 50 §§ förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning gäller om avgift som avses i 7 §,
om ej statens jordbruksnämnd bestämmer annat. Beskattningsmyndighel är
jordbruksnämnden. Jordbruksnämnden får meddela föreskrift om anmälan enligl 3 §
och om deklaration enligt 5 § nämnda förordning.
JO § Prisregleringsavgifl skall utöver för vara som anges
i 7 § erläggas för vara som anges i bilaga till denna lag och som införes till
landet cch ej utgör svenskfångad fisk (importfisk), om sådan avgift utgår för svenskfångad
fisk.
Avgift som avses i första stycket utgår ej för importfisk,
om denna införes under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara
medför rätt till införsel utan tillstånd enligl 3 §.
11 § Prisregleringsavgift för imporlfisk skall, om ej
annat följer av
andra stycket, erläggas till tullverket i den ordning som gäller för tull.
Även i övrigt gäller i sådant fäll i tillämpliga delar vad som är före
skrivet om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till statens jordbruks
nämnd i den ordning Kungl. Maj:l bestämmer.
Jordbruksnämnden får efter samråd med generaltullstyrelsen
föreskriva att avgift i stället skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvaltning
eller annan organisation. Avgift söm uppbäres av annan än jordbruksnämnden
skall redovisas till denna.
Införselavgift och utförselavgift
12 § För importfisk skall erläggas införselavgifl. I fråga
om sådan av
gift äger 11 § motsvarande tillämpning.
Införselavgifl utgår ej, öm varan införes under sådana
omständigheter som för tillståndspliklig vara medför rätt tUl införsel ulan
tillstånd enligt 3 §.
13 § För vara som anges i bilaga till denna lag och som utföres
ur
landet skall erläggas utförselavgifl. Avgiften uppbäres av statens jord
bruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.
Utförselavgifl utgår ej, om varan ulföres under sådana
omständigheter
fl Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 45
Prop. 1974: 45 4
som
för tillståndspliktig vara medför rätt till utförsel utan tillstånd enligt 5 §.
Föreligger
avgiflsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger annat, utförsel ske
endast om bevis all avgiften erlagts företes för tullmyndigheten.
Gemensamma
bestämmelser
14
§ Avgift som avses i denna lag
beräknas efter den procent av varans värde eller del belopp för kvantitet som Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
bestämmer.
15
§ Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende avgift som uppbäres av statens
jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skaU
beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast
bort betalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet
jämnas till närmast högre hela krontal.
Jordbruksnämnden
får avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskUda
skäl annars föranleder till det.
På
framställning av jordbruksnämnden skall förfallet avgiftsbelopp jämte ränta
omedelbart uttagas genom utmätning.
16
§ Beslut av statens
jordbruksnämnd om avgift som avses i denna lag länder till omedelbar
efterrättelse.
17
§ Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj;ls bemyndigande, statens jordbruksnämnd får medge befrielse från avgift
eller återbetalning av avgift.
18
§ Avgiftsmedel som ej åtgår
till uppbörd eller kontroll användes tUl prisreglering och andra åtgärder på
fiskets område enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar.
Kontrollbestämmelser
19 §
I fråga om annan avgift som avses i denna lag än sådan som er
lägges till tullverket gäller i den omfattning statens jordbruksnämnd be
stämmer i tillämpliga delar 812 §§ förordningen (1959: 92) om för
farandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vad som i nämnda förord
ning sägs om beskattningsmyndighel gäller jordbruksnämnden, om skatt-
skyldig den som är skyldig att erlägga avgift och om skattepliktig vara
avgiftsbelagd vara.
Ansvarsbestämmelser
m. m.
20
§ Bestämmelsema i 47 och 49 §§
förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning gäller
i tillämpliga delar i fråga om avgift som avses i 7 §. Bestämmelserna i 49 §
nämnda förordning gäUer även i fråga om sådan kontroll som avses i 19 § denna
lag.
21
§ Den som till ledning vid fastställande
av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig
uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandrages dömes till
böter eller fängelse i högst två år, om ej gärningen är belagd med straff i
lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
Prop. 1974: 45 5
Den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller
annan därmed jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift
eller, såvitt gäller avgift enligt 7 §, bryter mol 4 § förordningen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning dömes till böter.
I
ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
22
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mol villkor för införsel enligt 2 § dömes till böter, om ej gärningen är
belagd med straff i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
23
§ Mol beslut, som statens
jordbruksnämnd i särskilt fall meddelat enligl denna lag eller med stöd av Kungl.
Maj:ls förordnande enligl lagen, föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Talan
mol annat beslut, som jordbruksnämnden meddelat enligt lagen eller med stöd av
Kungl. Maj:ls förordnande enligt lagen, föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.
Mol
jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 812 §§ förordningen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning får talan ej föras.
Tillämpningsföreskrifter
24 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Kungl. Maj;l eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av statens jord
bruksnämnd.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974. Genom lagen upphäves förordningen (1952:
320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förordningen (1953: 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953:
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
samt kungörelsen (1956: 12) med närmare bestämmelser om återbäring av
införselavgift enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur.
Prop.
1974: 45
BUaga
Förteckning
över varor som avses i 2 §
Tulltaxenr Varuslag
03.1
Fisk, färsk
(levande eller död), kyld eller fryst
03.2
Fisk, saltad,
torkad eller rökt (även varmrökt)
03.3
Kräftdjur och
blötdjur, med eller utan skal, färska (levande eller döda), kylda, frysta,
saltade eller torkade; kräftdjur med skal, enbart kokta i vatten
ur 05.15 Fisk
(inbegripet lever, rom och mjölke därav), kräftdjur och
blötdjur, döda, otiänliga tUl människoföda
16.4
Fisk, beredd
eller konserverad, inbeigripet kaviar och kaviarersättning
16.5
Kräftdjur och
blötdjur, beredda eUer konserverade
Prop.
1974: 45
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.
Härigenom förordnas alt 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Förmånsrätt enligl 13 § förmånsrältslagen (1970:
979) följer med fordran på
1.
skatt och
avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördsförordningen (1953: 272), samt
skatt enligt förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
och kupongskalleförordningen (1970; 624),
2.
skatt enligt
förordningen (1959r 507) om allmän varuskatt och förordningen (1968r 430) om
mervärdeskatt,
3.
skatt eller
avgift enligl förordningen (1908r 129) angående en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper, förordningen (1928 r 376) om särskUd skatt å vissa lollerivinsler,
förordningen (1941r251) om särskild varuskatt, förordningen (1943 r 477) om
skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948r 85) om försäljningsskatt, förordningen
(1953r 396) om accis å fettemulsion m.m., förordningen (1953 r 397) angående
avgift för fetlvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,
förordningen (1956r 545) angående omsättningsskall å motorfordon i vissa fall,
förordningen (1957r 262) om allmän energiskatt, förordningen (1960r 253) om
tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker, förordningen (1960 r
258) om ut-jämningsskatl å vissa varor, förordningen (1961 r 372) om
bensinskatt, förordningen (1961r394) om tobaksskatt, förordningen (1961r 653)
om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964r 308), förordningen (1964r
352) om gasolskatt, förordningen (1966r 21) om särskild skatt på motorbränslen,
förordningen (1971 r 170) om annonsskalt, förordningen (1912: 266) om skatt på
annonser och reklam, förordningen (1972r 820) om skatt på spel samt
förordningen (1973r 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
4.
skatt enligt
förordningen (1922r 260) om automobilskatt, kungörelsen (1934r 122) om skatt å
motorfordon, som för tillfäUigt brukande i riket från ullandel införts,
kungörelsen (1951 r 750) om saluvagns-skall, förordningen (1963 r 116) om trafikomläggningsskatt,
kungörelsen (1964 r 43) om skall å automobU, som av utomlands bosatt person för
tillfälligt brukande i riket här förvärvats, traklorskalleförordningen (1969r
297), väglrafikskalleförordningen (1973r 601) saml förordningen (1973 r 602)
om särskUd väglrafikskatt,
5.
tull saml
avgift enligt kungörelsen (1960r 235) om avgift för växtskyddskontroU vid
införsel av växter och förordningen (1968r 361) om avgift vid införsel av vissa
bakverk,
1 Senaste lydelse 1973 r 606. t2 Riksdagen 1974. 1 saml.
Nr 45
Prop.
1974: 45
Föreslagen
lydelse
6. avgift enligt förordningen (1967r 340) med vissa beslämmelser
om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 000) om prisreglering
på fiskets område,
Nuvarande lydelse
6.
avgift enligt
förordningen (1952:320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förordningen
(1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur,
förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk
och skaldjur m. m. samt förordningen (1967r 340) med vissa bestämmelser om
prisreglering på jordbrukels område,
7.
avgift, som
anges i 1 § första stycket förordningen (1959r 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m.m. samt avgift enligl lagen
(1961 r 300) om redareavgifl för sjöfolks pensionering och förordningen (1968r
419) om allmän arbetsgivaravgift, allt i den mån avgift som här avses icke
omfattas av 1.
Förmånsrätten omfattar ej restavgifl och liknande avgift
som utgår vid försummelse att redovisa eUer betala fordringen och ej heller skalle-eller
avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.
Prop.
1974: 45
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför
Hans Ma):t Konungen i statsrådet den 15 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.
Tf. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lidbom,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
stödåtgärder på fiskets område, m. m. och anför.
Inledning
Statens jordbruksnämnd har den 30 augusti 1973 lagt fram
förslag till ny lag om prisreglering på fiskets område. Den 15 januari 1974 har
jordbruksnämnden vidare avgett förslag till reglering av priserna på fisk under
budgetåret 1974/75, m. m.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 har fiskeristyrelsen
bl. a. föreslagit att normerna för bidrag till fiskare som drabbas av visst
sillfiskestopp i Nordsjön och Skagerak samt förutsättningarna för statiiga
kreditgarantier på fiskets område ändras. Efter remiss har yttrande häröver
avgetts av fiskerinäringsulredningen.
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa har i
skrivelse den 24 oktober 1973 anhållit om ett anslag av 2 milj. kr. ur
prisregleringskassan för fisk för uppbyggande av lagstadgad försäkringsfond.
Efter remiss har yttranden häröver avgetts av jordbruksnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.
Slutligen har Sveriges fiskares riksförbund i skrivelse
den 7 januari 1974 anhållit om ett anslag av 100 000 kr. ur prisregleringskassan
för fisk för verksamheten år 1974. Efter remiss har yttrande häröver avgetts av
jordbruksnämnden.
Reglering av priserna på fisk m. m.
Nuvarande ordning
Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär att
prisregleringsföreningen Svensk fisk, ekonomisk förening, fastställer minimipriser
på viktigare fiskslag. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa
priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet eller för export
till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den fisk, som
Prop.
1974: 45 10
inte
kan sähas till fastställda minimipriser, övertas av föreningen Svensk fisk. Den
övertagna fisken säljs inom landet till djurföda eUer till beredning av
fiskmjöl och för export tiU länder med centraliserad införsel. Föreningen får
dessutom under vissa förutsättningar avsätta över-skollskvantiteter även
till andra länder än sådana som har centraliserad införsel liU priser
understigande minimipriset. Om särskUda skäl föreligger kan detta också
tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som
övertagits av föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren ell garanlipris.
Vidare lämnas prisutjämningsbidrag med visst belopp per kg vid beredning av
djupfryst torskfilé.
Regleringsåtgärderna på
ostkusten sker inom ramen för föreningen Svensk fisks verksamhet. Grunderna för
strömmingsregleringen har faststäUts för budgetåren 1972/73 och 1973/74 (prop.
1972r 40, JoU 1972: 21, rskr 1972: 111). Liksom tidigare innebär
regleringsåtgärderna att tillskott lämnas lUl de priser som medlemmarna i fiskförsäljningsförening-arna
får ul för strömming som säljs till djurföda eller exporteras. Föreningen
Svensk fisk kan dock bestämma all regleringsmedel används även för vissa andra
åtgärder. De särskilda fiskförsähningsföreningarna och/eller deras
centralorganisation Oslkustfisk får bestämma priserna på strömming för olika
ändamål och avsätta uppkommande överskott.
För att bestrida
kostnaderna för regleringsverksamheten på väst- och sydkusten får föreningen
Svensk fisk budgetåret 1973/74 från jordbruksnämndens prisregleringskassa för
fisk ett belopp av 5,2 milj. kr. Dessutom får föreningen använda de
ränteinkomster som under budgetåret uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturuljämningsfond.
Föreningen kan vid särskUda behov även använda högst en fjärdedel av konjunkturutjämningsfonden
för den löpande verksamheten.
För stödverksamheten på
ostkusten ställs under budgetåret 1973/74 till föreningen Svensk fisks
förfogande dels tiU prisregleringskassan influtna avgifter på strömming, dels
därutöver 1,5 gånger avgiftsbeloppet. Stödbeloppet har härigenom antagils komma
alt uppgå till omkring 1 milj. kr.
Prisregleringsavgifler erläggs
av förslahandsuppköpare av fisk m. fl. Avgift tas ul på såväl svenskfångad som
importerad sallvaltensfisk. Avgiften utgår med 3 % av inköpspriset på svenskfångad
saltvattensfisk och med belopp som motsvarar denna avgift på importerad fisk.
För sallad, sockersallad eller kryddad sill som importeras eller bereds ombord
på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av inköpsvärdet. I princip las
avgift ut endast för sådan fisk som säljs till lägst av föreningen Svensk fisk
fastställt minimipris. För fisk som inte åsatts minimipris, utgår avgift om
fisken inle bevisligen säljs för annat ändamål än för att förbrukas som
människoföda. På västkusten utgår avgift på i stort sett alla fiskslag. För
fisk som ilandförs på sydkusten tas avgift ut på sill
Prop.
1974:45 11
(strömming), torsk, horngädda, skrubba och rödspätta. På
ostkusten utgår ingen statiig avgift, men enligl grunderna för prisregleringen
på strömming inbetalas särskilda avgifter till jordbruksnämndens prisregleringskassa
av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar som är anslutna tUl
centralföreningen Ostkustfisk. Denna avgift utgär med 4 öre/ kg för strömming
som av fiskförsäljningsföreningarna tas emot direkt av fiskare och säljs till
färskkonsumtion och rökning och med 2 öre/kg för strömming som avsätts till
andra ändamål som inle är att beteckna som överskottsändamål. Införselavgift
utgår vid viss import av färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, villing
eller kungsfisk. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1972: 804) om
införselavgift på vissa slag av filéad fisk. Prisregleringsavgifter samt
införselavgifter på fisk tUlförs den av jordbruksnämnden förvallade
prisregleringskassan för fisk. Till denna kassa förs vidare ränta på innestående
medel och i förekommande fall vissa fettvaruavgifter.
Budgetåret
1972/73 förfogade föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten på syd-
och västkusten över 5 milj. kr. Av detta belopp fördes 4 milj. kr. till
föreningen från prisregleringskassan för fisk, medan resten utgjordes av
ränteinkomster på egna medel. För strömmingsregleringen på ostkusten
överfördes till föreningen 1,3 milj. kr. Föreningen har för
prisregleringsåtgärder m. m. tagit i anspråk 7,6 milj. kr., varav 1,5 milj. kr.
till strömmingsregleringen och 0,5 milj. kr. för avsättningsfrämjande åtgärder
och upplysningsverksamhet. Underskottet på 1,2 milj. kr. täcktes av medel från
föreningens konjunkturutjämningsfond, som vid verksamhetsårets slut visade en
behållning på 17,9 milj. kri
Behållningen
i jordbmksnämndens prisregleringskassa för fisk uppgick den 30 juni 1973 tiU
23,8 milj. kr. Inkomsterna för prisreglerings- och införselavgifter uppgick
under budgetåret 1972/73 till 5,9 milj. kr. och från strömmingsavgifter till
0,4 milj. kr. Ränteinkomster på medel som innestår i kassan uppgick till 1,2
milj. kr. Några fettvaruavgifter har under året ej överförts till
prisregleringskassan. Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt till 6,1
milj. kr. Därav har till föreningen Svensk fisk utbetalats 5,3 milj. kr., varav
1,3 milj. kr. för ostkustregleringen, och 0,5 milj. kr. enligt riksdagens
beslut till särskilda stödåtgärder med anledning av sillfiskestoppet.
Statens jordbruksnämnd
Efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation
har jordbruksnämnden lagt fram förslag beträffande regleringen av priserna på
fisk under budgetåret 1974/75, m. m.
Jordbruksnämnden
anför att fiskets förhandlingsdelegation vid överläggningarna föreslagit att
föreningen Svensk fisk för finansieringen av den löpande verksamheten från
prisregleringskassan skall erhålla ett
Prop.
1974: 45 12
för samtliga kuststräcker gemensamt belopp av 7 milj. kr.
Föreningen skall enhgt delegationens förslag liksom tidigare dessutom för
verksamheten få använda räntor på egna och konjunkluruljämningsfondens medel,
vilka beräknas till 1 milj. kr. Förslagel har motiverats med all föreningen
Svensk fisk under föregående verksamhetsår använt 7,6 milj. kr. för
regleringsåtgärder m. m. Delegationen har därför ansett att ett medelsbehov av
8 milj. kr. föreligger för budgetåret 1974/75.
Jordbruksnämnden framhåller att de höjda kostnaderna för
regleringen under budgetåret 1972/73 till stor del beror på att föreningen i
början av budgetåret övertog ett stort överskott av sill inom loppet av några
få veckor. Avsätlningsförhållandena för svenskt fiske inom landet och utomlands
har under år 1973 väsentligt förbättrats. Innevarande budgetår har de övertagna
överskotten kraftigt minskat. Mot bakgrund av den marknadsutveckling och de
produktionsförhållanden för svenskt fiske, som f. n. kan överblickas, skulle enligl
nämndens bedömning ett, jämfört med innevarande budgetår, oförändrat belopp
omkring 6 milj. kr. utöver räntor vara fullt tiUräckligt för föreningens verksamhet
under budgetåret 1974/75. Förhandlingsdelegationens förslag innebär sannolikt
att medel överförs från prisregleringskassan till föreningens konjunkturutjämningsfond.
Medlen står då alltjämt till förfogande för prisreglering. Nämnden vill därför inle
motsätta sig alt det föreslagna högre beloppet ställs tUl föreningen Svensk
fisks förfogande. Nämnden föreslår således alt 7 milj. kr. tillförs föreningen
från prisregleringskassan för finansieringen av den löpande verksamheten under
budgetåret 1974/75. Nämnden förutsätter därvid att prisregleringsverksamheten
bedrivs i enlighet med meddelade direktiv och inte påverkas av att
medelstillgången överstiger behovet. Föreningen bör enligt nämnden liksom
tidigare få använda de ränteinkomster som uppkommer hos föreningen eller dess
konjunkturutjämningsfond och vilka kan beräknas till omkring 1 milj. kr.
De medel som föreslås för den löpande verksamheten är
avsedda att täcka såväl kostnaderna för den egentliga
prisregleringsverksamheten som föreningens utgifter under budgetåret för
marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet.
Jordbruksnämnden erinrar om att Svensk fisk vid särskilda
behov kan disponera intill en fjärdedel av konjunkturutjämningsfonden för den
löpande verksamheten.
Jordbruksnämndens konsumentdelegation har fått del av
förslaget och lämnat detsamma utan erinran.
På grundval av jordbruksnämndens förslag till prisregleringsåtgärder
på ostkusten för tiden efter den 30 juni 1972 har riksdagen fastställt
grunderna för strömmingsregleringen för budgetåren 1972/73 och 1973/ 74. I sitt
förslag utgick nämnden ifrån att strönimingsregleringen och frågan om
samordning av regleringssystemen skulle ses över i samband
Prop.
1974: 45 13
med nämndens förslag för budgetåret 1974/75. Nämnden
föreslår nu all endast den ändringen av gällande grunder för regleringarna görs
att ett gemensamt belopp för samtiiga kuststräckor ställs till föreningen
Svensk fisks förfogande och att föreningen ges möjlighet att inlösa uppkommande
strömmingsöverskott på ostkusten.
Förslagel
innebär all något särskUl av staten bestämt belopp inle skall förbehållas för
stödåtgärder på ostkusten. Förslaget innebär vidare alt fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten alltjämt skall ha rätt att avsätta strömmingsöverskollen.
Föreningen Svensk fisk skall emellertid kunna inlösa överskott av strömming,
som ostkustföreningarna själva inte avser att avsätta. Under förutsättning att
föreningen Svensk fisk bedömer att stöd bör utgå, kan det lämnas antingen som
hittills i form av ett bestämt pristillägg för strömming som avsätts för export
eller djurföda eller genom att föreningen Svensk fisk övertar varan till ett
inlösningspris.
Enligt
jordbruksnämndens förslag skall föreningen Svensk fisk hksom hittills besluta
om stödets avvägning och regleringens tillämpning inom ramen för givna
direktiv. De allmänna riktlinjerna för strömmingsregleringen skall alltjämt
innebära att regleringsföreningen bör tillse att stödåtgärderna på ostkusten
inte motverkar en rationell utveckhng av fisket och avsätlningsförhållandena.
Med hänsyn bl. a. till strömmingsregleringens utformning är det enligt nämnden
av särskild vikt att föreningen beaktar produktionsutvecklingen och de
möjligheter som föreligger till en lönsam avsättning av strömming.
Förslaget
innebär i övrigt alt fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten även i forisättningen
får bestämma priserna på strömming för olika ändamål, utan hänsyn till att
överskott uppstår, och själva avsätta överskotten. Jordbruksnämnden förutsätter
samtidigt alt den av staten tidigare fastställda begränsningen av stödbeloppet,
som kunnat påverka omfattningen av överskottsfångster, upphör att gälla.
Föreningen Svensk fisk bör därför enligt nämnden i sina regleringsåtgärder
beakta att de prisstödsberättigade strömmingskvantiteterna inte överstiger viss
rimlig andel av tillförseln.
Jordbruksnämnden föreslår att den skall ha befogenhet att
ändra regleringarna så att systemen ytterligare samordnas om detta skulle anses
önskvärt.
Jordbruksnämnden
föreslår att särskilda avgifter på strömming liksom hittills skall inbetalas
till jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar
som är anslutna till centralföreningen Ostkustfisk. Avgiften bör enligt nämnden
utgå med 4 öre/kg för strömming som av fiskförsäljningsföreningarna tas emot
direkt av fiskare och säljs till färskkonsumtion och rökning och med 2 öre/kg
för strömming som avsätts till andra ändamål som inte är att beteckna som
överskottsändamål.
Prop. 1974: 45 14
I
likhet med vad som gällt för de senaste åren föreslår jordbruksnämnden att tiU
prisregleringskassan för fisk överförs högst 1 mih. krav de fettvaruavgifter,
som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som
kan beräknas restitueras vid export.
Jordbruksnämnden
hemstäUer om bemyndigande att under budgetåret 1974/75 ta upp
regleringsavgifter på fisk i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som
nu tillämpas och att i enlighet med vad som föreslagits få besluta om att
utbetala medel ur prisregleringskassan för att bestrida kostnaderna för
fiskprisregleringen.
Även
i fråga om import- och exportregleringen av fisk anser jordbruksnämnden att
regleringen under budgetåret 1974/75 bör ordnas i huvudsak enligt de grunder,
som har gällt under innevarande budgetår. Detta innebär bl. a. fortsalt
bemyndigande för nämnden att föreskriva att exporten till länder med
centraliserad import skall ske genom föreningen Svensk fisk och alt inom
ramen för gällande internationella bindningar reglera importen av fisk i den
omfattning som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet.
Nämnden erinrar också om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1969 minimipriser
gäller vid införsel av fryst filéad torsk och kolja.
Jordbruksnämnden
anför att kvalitetskontrollen på fiskkonserver som exporteras utövas av Svenska
konservkontrollens råd under nämndens överinseende. Är 1956 träffade nämnden en
överenskommelse med rå-del om en omläggning av arbetsformer och avgiftssystem.
Omläggningen syftade till att förbilliga verksamheten så att vid export i
normal omfattning kostnaderna i sin helhet skulle kunna täckas genom kontrollavgifter.
I anslutning till överenskommelsen tillfördes rådet 20 000 kr. avsedda att ingå
i en buffertfond. Nämnden anför att Svenska konservkontrollens råd har anmält
att ett underskott på mellan 30 000 och 35 000 kr. uppkommit till följd av att
kostnaderna för kontrollen av konserver till utvecklingsländerna under 1972 och
1973 blivit högre än som beräknats vilket medfört att buffertfonden har
förbrukats. Rådet har med anledning därav anhållit om ett tillskott från
prisregleringskassan för fisk med 40 000 kr. för att bl. a. uppbygga en ny
buffertfond. Med hänsyn till vikten av att exportkontrollen av konserver kan
upprätthållas anser sig nämnden böra tillstyrka förslaget. Nämnden hemstäUer
därför om bemyndigande att tillföra Svenska konservkontrollens råd 40 000 kr.
ur prisregleringskassan för fisk.
För
att täcka kostnaderna för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver
behövs även i fortsättningen tillskott av prisregleringsmedel.
Jordbruksnämnden hemställer om bemyndigande att under nästa budgetår fä använda
det belopp som behövs för detta ändamål från prisregleringskassan.
Jordbruksnämnden
har föreslagit att de tre nu gällande förordningarna om prisreglering på
fiskets område, nämligen förordningen (1952:
Prop.
1974: 45 15
320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förordningen
(1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
och förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av
fisk och skaldjur m. m., sammanförs till en enda författning i likhet med vad
som redan tidigare skett med prisregleringsförfattningarna på jordbrukets
område. Genom att ersätta de gäUande författningarna med en enda får man enligl
nämnden bl. a. en önskvärd överskådlighet och enhetlighet beträffande
bestämmelserna i ämnet samtidigt som bestämmelserna kan moderniseras och i
tillämpliga delar anpassas till vad som gäller enligl förordningen (1967: 340)
med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område. Jämfört med de nu
gällande författningarna föreslår nämnden bl. a. följande ändringar.
Enligt
förslaget får Kungl. Maj:t bemyndiga jordbruksnämnden att ge sammanslutning som
enligt särskUt förordnande handhar prisreglering på fiskels område rätt att på
angivna villkor ensam utföra vara för vilken gäller tillståndstvång. Ett förfallningsunderlag
avseende centralisering av fiskexporten synes lämpligt med hänsyn till alt
jordbruksnämnden genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdag erhållit bemyndigande
att föreskriva alt exporten till länder med centraliserad import skall ske
genom föreningen Svensk fisk. En motsvarande bestämmelse finns också på
jordbrukets område.
Vidare föreslås att prisregleringsavgift skall kunna tas
ut inom samma varuområde som omfattas av import- och exportregleringen, dvs.
för praktiskt tagel all fisk (däri inbegripet kraft- och blötdjur) och produkter
därav. Förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgifl för fisk m. m. har sitt
tillämpningsområde begränsat till "såväl färsk som frusen, kryddad,
saltad, sockersaltad, torkad eller rökt fisk" samt "räkor och hummer".
Avgiftsbeläggningen har emellertid i praktiken aldrig omfattat samtliga dessa
varuslag utan begränsats av de bemyndiganden som Kungl. Maj:t meddelat och
genom jordbruksnämndens beslut. Nämnden förutsätter att så skall ske även i
fortsättningen oberoende av att ramen för uttagande av prisregleringsavgifl
vidgas.
Jordbruksnämnden föreslår därjämte att den skall
bemyndigas att medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift. Detta
innebär att tullverkets befattning med återbetalning av såväl införselavgifler
som prisregleringsavgifter för varor som omfattas av lagen bortfaller. Härigenom
anser sig nämnden få en bättre överblick över restitutionsverk-samheten.
Samtidigt kan kungörelsen (1956: 12) med närmare bestämmelser om återbäring av
införselavgift enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur upphävas. I denna del
innehåller förslagel dessutom i viss mån en utvidgning av gällande bemyndiganden.
Enligt 11 § förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m. har
nämnden rätt att medge befrielse från och återbetalning av avgift, om särskilda
skäl före-
Prop.
1974: 45 16
ligger. I fråga om införselavgifter gäller enligt 8 § förordningen
(1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
alt återbäring får åtnjutas vid utförsel till utrikes ort eller frihamn efter
ansökan. I fråga om vara som utförs i förändrat skick får återbäring dock
endast åtnjutas i den omfattning som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer. Nämnden anmärker i detta sammanhang
att uttagande av införselavgifter sker i mycket begränsad omfattning på fiskets
område, under del att prisregleringsavgifterna på om.rådet är av stor
betydelse.
Kontroll- och ansvarsbestämmelserna föreslås utformade
efter förebild från förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser orn prisreglering
på jordbrukets område. Jordbruksnämnden föreslås emellertid få ett direkt
bemyndigande att bestämma den omfattning i vilken förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall tUlämpas. Såvitt avser
jordbruksprisregleringen har Kungl. Maj:t gett nämnden ett liknande
bemyndigande i 10 § kungörelsen (1967: 524) angående tillämpningen av
förordningen den 9 juni 1967 (nr 340) med vissa bestämmelser om prisreglering
på jordbrukets område.
Erforderhga bemyndiganden för jordbruksnämnden att ta upp
prisregleringsavgift, anordna import- och exportreglering av fisk, m. in. meddelas
enligt gällande ordning för varje budgetår i brev från Kungl. Maj:l. Nämnden
förutsätter all erforderliga bemyndiganden kommer all lämnas nämnden i samma
ordning även i fortsättningen.
Vissa andra stödåtgärder
Särskilda åtgärder med anledning av förbudet mot sillfiske
i Nordsjön och Skagerak
För alt skydda del minskade sillbeståndet i Nordsjön och
Nordostatlanten har genom beslut av den Nordostatlantiska fiskerikommissionen
förbud mol sillfiske i Nordsjön och Skagerak rått under vissa perioder åren
19711973. För förbudstiden 1973 gällde två alternativ, nämligen dels ett på
visst sätt reglerat konsumtionsfiske under perioden den 1 februariden 31 mars
1973 jämte 1 250 ton under tiden den 1 aprilden 15 juni 1973, dels en
möjlighet för stater med mindre betydande sUlfiske att i stäUet fiska 2 500
ton under hela förbudsperioden den 1 februariden 15 juni. Vid möte med
kommissionen i maj 1973 beslutades alt den reglering som gällde för år 1973
skulle utsträckas att gäUatiUden 15 juni 1974.
Skyddsåtgärderna har ansetts vara av väsentlig betydelse
även för svenskt fiske. Samtidigt kan de emellertid medföra svårigheter för de
Prop.
1974: 45 17
fiskare, som normalt under förbudstiden bedriver sillfiske
i de områden som berörs av förbudet. Särskilda stödåtgärder har därför
vidtagits. Ersättning vid arbetslöshet med anledning av förbudet mot sillfiske
har åren 19711973 utgått enhgt samma grunder som tillämpas för övrig
arbetslöshetsersättning, varvid kostnaderna härför har bestritts med medel
från prisregleringskassan för fisk. Vidare kan under innevarande budgetår
sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan lånas ut till
fiskeföretag, som på grund av förbudet mot sillfisket har fått likviditetssvårigheter.
Slutligen utgår under budgetåret 1973/74 särskilt bidrag med anledning av
förbudet mot sillfiske under vissa tider i Nordsjön och Skagerak (s. k. Nordsjöstöd)
från anslaget Särskilt omställningsstöd till fiskare, m. m. Sådant bidrag kan
enligt gällande bestämmelser bevUjas med utgångspunkt i lottfördelningen på de
båtar som under åren 1968
1970 (basperioden)
under perioder motsvarande förbudstiderna har varit
inriktade på sUlfiske i Nordsjön och Skagerak, varvid bidrag utgår till in
nehavare av såväl manslotl som båtlolt. Bidrag jämte den beräknade in
komsten under förbudstiden får i regel inte överstiga 70 % av basperio
dens inkomst. Om särskilda skäl föreligger får bidrag utgå med högst
90 % av denna inkomst. Angivna gränser får överskridas om båtens
nettoinfiskning under basperioden varit lägre än vad som kan anses vara
ell tiUfredsställande fångstresullal med hänsyn till bl. a. omkostnaderna
vid fiske med en båt av ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Bidrag
får utgå med högst 3 000 kr. per lott. Bidrag lämnas inte till den som för
närmast föregående inkomstår taxerats till statlig förmögenhetsskatt.
Fiskeristyrelsen
har i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 föreslagit en ökad
satsning på Nordsjöstödet och till följd härav en ändring av normerna för
stödet.
Fiskerinäringsutredningen anför i sitt remissyttrande att
stöd enligt
1971 års
riksdagsbeslut (prop. 1971:63, JoU 1971:31, rskr 1971:155) om
särskilt bidrag med anledning av förbudet mot sillfiske under vissa tider
i Nordsjön och Skagerak hittills inle har utnyttjats. Detta gäller även de
särskilda lån från prisregleringskassan för fisk, som samtidigt infördes
med anledning av fiskeförbudet.
På grund
av de invändningar som kan resas mot ett stödsystem som anknyter till en
alltmer avlägsen basperiod bör Nordsjöstödet i nuvarande utformning enligt
utredningens mening slopas fr. o. m. budgetåret 1974/75. Samtidigt anser
utredningen det angeläget att ett effektivt stöd framdeles lämnas till
fiskeföretag som får vidkännas förluster på grund av sillfiskestoppet. 104
båtar med sammanlagt 608 besättningsmän stod sliUa i samband med
sillfiskeförbudet år 1973. För flertalet båtar var antalet stilleslåndsdagar
betydande. Risk föreligger all inkomstförlusterna under stilleståndstiden
undergräver fiskeföretagens ekonomi och äventyrar sysselsättningen inom fisket
för ett stort antal fiskare.
Prop. 1974: 45 18
Utredningen föreslår att fr. o. m. budgetåret 1974/75 ett
särskilt bidrag lämnas med anknytning tUl båtarnas stilleslåndsdagar på grund
av sillfiskestoppet. Bidraget bör differentieras med hänsyn till båtarnas fångstkapacitet.
Som indelningsgrund bör väljas båtarnas motorstyrka. Utredningen föreslår
följande bidragsskala. Inom parentes anges antalet stillastående båtar vid
sillfiskestoppet år 1973.
Motorstyrka
hkr
Bidrag per
stilleståndsdag, kr.
Högst
399 (19)
150
400
649 (37)
200
650
899 (33)
250
900
(15)
300
Kontrollen över båtarnas stillastående bör enligl
utredningen ske på samma sätt som nu gäller för det särskilda
arbetslöshetsunderstödet dvs. genom ett särskilt inlygsförfarande. Bidraget bör
också utgå för samma slUleståndsdagar som också gäller för det särskilda
arbetslöshetsunderstödet. Bidraget bör utgå från anslaget Särskilt omställningsslöd
till fiskare, m. m. Administrationen av stödet bör ombesörjas av Sveriges fiskares
erkända arbetslöshetskassa och kostnaderna härför bestridas med medel från
prisregleringskassan för fisk.
Statliga kreditgarantier
Statiiga kreditgarantier utgår sedan budgetåret 1970/71 i
samband med konsolidering av fiskeföretag för långsiktigt lån som skall ersätta
kortfristigt lån, för lån som behövs för driftsändamål saml som ersättning för
borgensförbindelser (prop. 1970:61, JoU 1970:27, rskr 1970: 236). Den århga
garantiramen uppgår till 20 mih. kr. Sedan budgetåret 1971/72 utgår vidare
statliga kreditgarantier för lån till investeringar i fiskets berednings- och
konservindustri (prop. 1971:63, JoU 1971:31, rskr 1971: 155). Den århga
garantiramen härför uppgår till 5 milj. kr. Beslämmelser för verksamheten har
meddelats genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1971 och kungörelsen
(1971:445) orn statligt stöd till fiskerinäringen (ändrad 1972: 249).
Fiskeristyrelsen har i sin anslagsframställning för
budgetåret 1974/75 föreslagit att bestämmelserna för de statliga garantierna
för lån tiU konsolidering av fiskeföretag ändras så att dessa garantier kan
lämnas även för lån lUl investeringar som komplement till statliga lån från fiskerilånefonden.
Beträffande de statliga garantierna för lån till investeringar inom fiskets
berednings- och konservindustri har fiskeristyrelsen framhållit att dessa bör
få lämnas som komplement till statliga beredningslån och få medges såväl för
investeringar som rörelsemedel.
I sitt remissyttrande finner fiskerinäringsutredningen det
nödvändigt
Prop. 1974: 45 19
all
förhållandena i samband med finansieringen av investeringarna i fisket
stabiliseras. En sådan önskvärd stabilisering kan nås om lån från fiskerilånefonden
kompletteras med statliga lånegarantier. Utredningen föreslår att statlig
lånegaranti får fr. o. m. budgetåret 1974/75 utgå även i samband med
investeringar i fisket.
Bestämmelserna
för statliga lånegarantier i samband med investeringar i fisket bör enligl
utredningens mening utformas så att dessa garantier i princip kan utgå i
samband med samtliga åtgärder som höjer näringens effektivitet. Kreditgaranti
bör kunna lämnas för såväl rationaliseringslån som förvärvslån och driftslån.
Någon maximigräns för garantibelopp bör inte uppställas. Garanti bör inte
beviljas om åtgärden ändå kan beräknas bli genomförd på skähga villkor. För lån
för vilket garanti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet.
Rationaliserings- och förvärvslån bör amorteras inom 20 år och driftslån inom
10 år.
Några
särbestämmelser i fråga om nyetablering bör enligt utredningens uppfattning
inte gälla för statliga lånegarantier.
Departementschefen
Jordbruksnämnden
har efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation lagt fram förslag
om reglering av priserna på fisk för nästa budgetår. Nämndens
konsumentdelegation har lämnat förslagel utan erinran. Jag ansluter mig till
nämndens förslag. Prisregleringen på fiskets område liksom regleringen av
importen och exporten bör således under budgetåret 1974/75 ske i huvudsak på
samma sätl som under innevarande budgetår. Föreningen Svensk fisk bör för den
löpande verksamheten budgetåret 1974/75 tillföras 7 milj. kr. från prisregleringskassan
för fisk och för denna verksamhet vidare få använda de ränteinkomster som under
detta år uppkommer hos föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond. Till
prisregleringskassan för fisk bör liksom föregående budgetår föras över högst 1
mUj. kr. av de fettvaruavgifter som utgår vid härdning av sUlolja av inhemsk
råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid export. De medel
som anslås för den löpande verksamheten bör föreningen få använda även för marknadsfrämjande
åtgärder och upplysningsverksamhet. Medel i prisregleringskassan för fisk bör
även under nästa budgetår kunna användas för andra ändamål än vad som förut angetts,
om Kungl. Maj:l anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.
På
grundval av jordbruksnämndens år 1971 framlagda förslag tiU utformningen av
grunderna för strömmingsregleringen på ostkusten fastställde riksdagen år 1972
grunderna för regleringen fr. o. m. den 1 juli 1972. I sitt förslag förutsatte
nämnden att strömmingsregleringen och frågan om samordning av
regleringssystemen på de olika kustslräckorna skulle ses över i samband med
nämndens förslag för budgetåret 1974/75.
Prop.
1974: 45 20
Jordbruksnämnden föreslår nu att gällande
strömmingsreglering ändras så att ett gemensamt belopp för samtliga
kuststräckor ställs till föreningen Svensk fisks förfogande och att föreningen
ges möjlighet att inlösa uppkommande ströminingsöverskott på ostkusten. I
övrigt bör enligt nämnden tills vidare inga ändringar göras i nuvarande
regleringssystem. Förslaget innebär att i fortsättningen något särskilt av
staten bestämt belopp inte skall förbehållas för stödåtgärder på ostkusten.
Förslaget innebär vidare bl. a. att fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten
alltjämt skall ha rätt att avsätta strömmingsöverskotten, men föreningen Svensk
fisk skall kunna inlösa överskott av strömming, som ostkustföreningarna inte
själva vill avsätta. De föreslagna ändringarna medför en samordning av
föreningen Svensk fisks ekonomiska resurser och öppnar möjlighet till en
samordnad avsättning av överskott. Jag ansluter mig till nämndens förslag.
Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittiUs
täckas av medel som flyter in i prisregleringskassan för fisk. Jordbruksn.ämnden
bör få ta upp prisregleringsavgifter under budgetåret 1974/75 i den omfattning
och i den ordning som gäller innevarande år. Avgiften bör alltså utgå med högst
3 % av inköpspriset dock lägst minimipriset för fisk, som fångas av svenska
fiskare och som förs i land på väst- och sydkusten. För fisk som importeras bör
prisregleringsavgift få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som
svenska fiskare fångar. På ostkusten bör, i enlighet med nämndens förslag,
särskilda avgifter liksom hittills inbetalas till prisregleringskassan för fisk
av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till
centralföreningen Ostkustfisk.
Med hänsyn till vikten av att exportkontrollen av
fiskkonserver kan upprätthållas bör nämnden få tillföra Svenska
konservkontrollens råd 40 000 kr. ur prisregleringskassan för fisk för att bl.
a. möjliggöra uppbyggandet av en ny buffertfond. För att under budgetåret
1974/75 bestrida kostnaderna för kvalitetskontroll av andra fiskvaror än
konserver bör jordbruksnämnden få använda medel från prisregleringskassan för
fisk.
I förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för
fisk m. m. meddelas bestämmelser om prisregleringsavgift på fisk. Importen och
exporten av fisk och fiskprodukter regleras med stöd av förordningen (1953:
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur resp.
förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk
och skaldjur m. m. Jordbruksnämnden föreslår nu att bestämmelserna i de tre
nämnda förordningarna sammanförs till en enda författning om prisreglering på
fiskels område. Nämnden erinrar om att prisregleringsförordningarna på
jordbrukets område tidigare sammanförts i förordningen (1967: 340) med vissa beslämmelser
om prisreglering på jordbrukels område. Sistnämnda förordning bör
enligt
Prop. 1974: 45 21
nämnden i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild också
då det gäller en ny lag om prisreglering på fiskets område. Om de nu gällande
förordningarna på fiskets område ersätts med en enda lag, kan enligt nämnden
bestämmelserna bli mer överskådliga och enhethga. Samtidigt kan de
moderniseras. Jag delar nämndens uppfattning att del måste vara fördelaktigt
att prisregleringsbestämmelserna på fiskets område samlas i en enda författning
och att denna i tillämpliga delar anpassas efter vad som gäller i fråga om
prisregleringen på jordbrukets område. Jag erinrar om att gällande
prisregleringsförordningar helt nyligen ändrades och anpassades till den nya
tullagstiftningen (prop. 1973: 187, SkU 1973: 69, rskr 1973: 358). De sakliga
ändringar som jordbruksnämnden föreslår i förhåUande till gäUande
prisregleringsbestämmelser på fiskets område är av föga ingripande natur och i
allt väsentligt föranledda av strävan att i görligaste mån anpassa
bestämmelserna till vad som gäller i motsvarande fall på jordbrukels område.
För egen del kan jag i sak ansluta mig till det förslag
som jordbruksnämnden lagl fram. Jag föreslår sålunda bl. a. att liksom på
jordbrukets område en bestämmelse införs som gör det möjhgt för Kungl. Maj:t
alt bemyndiga nämnden att ge sammanslutning som enligt Kungl. Maj:ls eller
nämndens förordnande handhar prisreglering på fiskets område rätt att på
villkor som nämnden bestämmer ensam utföra vara som är underkastad tillståndslvång.
Del bör ankomma på Kungl. Maj:l eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden att medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift.
Näranden bör svara för samtiiga ärenden angående återbetalning. Tullverkels nuvarande
befattning med återbetalning bör sålunda upphöra. I samband härmed kan som
nämnden anfört kungörelsen (1956: 12) med närmare bestämmelser cm återbäring
av införselavgift enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur upphävas. Jag avser
att liksom hittiUs skett föreslå Kungl. Maj:t att i regleringsbrev eller på
annat sätt ge nämnden de bemyndiganden sora behövs för tillämpning av
prisregleringen.
Den föreslagna sammanföringen av de tre gällande
prisregleringsförordningarna på fiskets område till en enda författning
föranleder en konsekvensändring i 1 § 6 lagen (1971: 1072) ora förmånsberättigade
skattefordringar m. m.
Sveriges fiskares riksförbund har hemställt om 100 000 kr.
ur prisregleringskassan för fisk för sin verksamhet under år 1974. Riksförbundet
erinrar om alt del för verksamheten år 1973 beviljats 100 000 kr. ur nämnda
kassa. Riksförbundet framhåller bl. a. att utgifterna för år 1974 med all
sannolikhet kommer att öka på grund av automatiska kostnadsstegringar och ökade
engagemang från riksförbundets sida. Bl. a. kommer riksförbundet all stå som
värd vid elt möte med de västeuropeiska fiskeriorganisationerna. Riksförbundet
är därför mycket be-
Prop. 1974: 45 22
roende
av ytterligare anslag. I remissyttrande över framställningen framhåller
jordbruksnämnden bl. a. alt riksförbundets verksamhet endast till en mindre del
finansieras med medlemsavgifter. Nämnden vUl dock inle motsätta sig att ett
anslag till förbundels verksamhet utgår ur prisregleringskassan för fisk.
Jag
anser all Sveriges fiskares riksförbund har en väsentlig uppgift att fylla
såsom topporganisation för hela fiskarkåren. Del är därför angelägel att
riksförbundet har möjligheter all verka effektivt. Jag anser att högst 100 000
kr. från prisregleringskassan för fisk bör ställas till riksförbundels
förfogande för år 1974.
Sveriges
fiskares erkända arbetslöshetskassa har anhålht att 2 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk ställs till dess förfogande för att bygga upp lagstadgad
försäkringsfond. Försäkringsfonden bör enligt tillsynsmyndigheten uppgå till
omkring 7 milj. kr. Fondens storlek den 31 augusti 1973 var 2 630 000 kr.
I remissyttrande
över framställningen framhåller arbetsmarknadsstyrelsen angelägenheten av all
kassans ekonomi förbättras så all del blir möjligt att snarast höja
dagpenningen, som f. n. uppgår till 60 kr. Styrelsen tillstyrker därför liksom
jordbruksnämnden ett bidrag av 2 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk
till arbetslöshetskassan. Jag har för egen del intet att erinra mot alt ell
bidrag på ifrågavarande belopp utgår från prisregleringskassan.
Jag
övergår härefter till all behandla frågan om vissa andra statliga stödåtgärder
på fiskels område. Jag vill erinra om all Kungl. Maj:t i årets statsverksproposilion
(prop. 1974: 1 bU. Ils. 68) föreslagit riksdagen att till Särskilt
omställningsstöd till fiskare, m. m. för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 3 milj. kr. Från anslaget utgår f. n. dels omställningsslöd
till fiskare som avser att framdeles varaktigt utöva annan yrkesverksamhet,
dels bidrag till vissa fiskare med anledning av förbudet mot sUlfiske i Nordsjön
och Skagerak.
I
enlighet med en rekommendation som antagits av den Nordostal-lantiska fiskerikonventionen
är sUlfiske i Nordsjön och Skagerak med vissa undanlag förbjudet under perioden
den 1 febmariden 15 juni 1974. Åtgärden är ett led i strävandena att skydda
sillbeståndet och är enligl min uppfattning angelägen även med hänsyn till det
svenska fiskets intressen. Förbud mot sillfiske tillämpades i samma syfte
under vissa perioder åren 19711973. Förbud i någon form mot sUlfiske i angivna
områden kommer med stor sannolikhet att råda även under del av budgetåret
1974/75.
Eftersom
skyddsåtgärderna kan medföra svårigheter för de fiskare som normalt under
förbudstiden bedriver fiske i de områden som berörs av förbudet har särskUda
åtgärder vidtagits. Särskilt bidrag med anledning av förbudet mol sillfiske i
Nordsjön och Skagerak ges f. n.
Prop. 1974: 45 23
från anslaget Särskilt omställningsslöd till fiskare, m. m.
Bidraget ges f. n. med utgångspunkt från lottfördelningen på de båtar vilka
under åren 19681970 (basperioden) under perioder motsvarande förbudstiden var
inriktade på sillfiske. Utvecklingen under de senaste åren har lett till i
förhållande till nämnda basperiod ökade genomsnittliga inkomster inom fisket.
Trots att gränserna inom bidragssystemet höjts har de stigande inkomsterna
medfört att stödet hittills inte utgått i något fall. Jag biträder därför
fiskerinäringsutredningens förslag att stödet i dess nuvarande utformning
slopas och ersätts med ett stöd som anknyter till båtarnas fångstkapacitet,
uttryckt i båtarnas motorstyrka, och differentieras med hänsyn till denna. 1
fråga om bidragsskalan ansluter jag mig till utredningens bedömning. Bidrag bör
sålunda få utgå med mellan 150300 kr. per stilleståndsdag. Det lägsta
bidragsbeloppet hänför sig till båtar med en motorstyrka understigande 400 hkr
och den högsta till båtar med cn motorstyrka av 900 hkr eller mer. Stödet bör
såsom utredningen förordat administreras av Sveriges fiskares erkända
arbetslöshetskassa och administrationskoslnaderna bestridas med medel från
prisregleringskassan för fisk. Stödet bör utgå enligl föreslagna grunder även
för förbudsperioden den 1 aprilden 15 juni 1974.
Det ankommer på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, på fiskeristyrelsen alt meddela närmare föreskrifter i fråga om
stödverksamheten.
Utöver det särskilda bidraget från anslaget Särskilt
omställningsstöd till fiskare, m. m. lämnas f. n. ersättning vid arbetslöshet
med anledning av förbudet mot sillfiske enligl samma grunder som tUlämpas vid
övrig arbetslöshetsersättning. Kostnaderna härför bestrids med medel från
prisregleringskassan för fisk. Vidare kan under innevarande budgetår sammanlagt
högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan lämnas ul som lån till
fiskeförelag, som på grund av förbudet mot sillfiske har fått
likviditetssvårigheter. Stöd i dessa former bör enligt min mening få utgå även
under budgetåret 1974/75 i huvudsak i enlighet med de grunder som gäller för
innevarande budgetår.
I årets
statsverksproposition (prop. 1974: 1 bil. 11 s. 68) har Kungl.. Maj:t vidare
föreslagit att statliga kreditgarantier bör för budgetåret 1974/75 få lämnas
för lån till konsolidering av fiskeföretag intill ett sammanlagt belopp av 20
milj. kr. och för lån till investeringar inom fiskets berednings- och
konservindustri intill ett belopp av 5 milj. kr.
Det stathga stödet till investeringar i fisket har
hittills lämnats genoin lån från fiskerilånefonden. Fiskets investeringar har i
betydande utsträckning även finansierats genom borgenslån i allmänna
kreditinrättningar. Borgenslånen medförde svårbemästrade problem i samband med
de ekonomiska svårigheterna inom fisket i slutet av 1960Ttalet. Olika statliga
åtgärder har vidtagits för att stabilisera det ekonomiska läget för fisket.
Prop.
1974: 45 24
För att möjliggöra en stabilisering av förhållandena i
samband med finansieringen av fiskeinvesleringar bör lånen från fiskerilånefonden
kunna kompletteras med statliga lånegarantier. Jag biträder sålunda fiskerinäringsulredningens
förslag att statlig lånegaranti får fr. o. m. nästa budgetår utgå även i
samband med investeringar i fisket. Några särbestämmelser i fråga om
nyetablering bör inle gälla för stathga lånegarantier i fortsättningen. Sådana
bestämmelser är inte heller längre påkallade beträffande lån från fiskerilånefonden.
Såväl med hänsyn till beredskapsskäl som
sysselsättningsskäl är del önskvärt att fiskerinäringen uppehålls. De åtgärder
jag här föreslår syftar inte till någon expansion av näringen ulan är
erforderliga för alt bibehålla en försörjningspolitiskt motiverad kapacitet.
Statliga lånegarantier i samband med investeringar i
fisket bör enligt min mening få utgå i samband med samtliga åtgärder som höjer
näringens effektivitet. Som huvudvillkor för lånegaranti bör gälla att investeringen
är önskvärd ur allmän synpunkt samt att den är samhälls-och företagsekonomiskt
motiverad. Vidare bör krävas att garanti avser fiskebåtar som är ägnade för
rationellt fiske och vilkas tillkomst eller fortsatta utnyttjande i fisket är
önskvärd ur aUmän synpunkt.
Kreditgaranti bör i enlighet med utredningens förslag få
lämnas för rationaliseringsålgärder som är ägnade att effektivisera och
förbilliga driften och mera varaktigt förbättra de tekniska anordningarna på
ett fiskefartyg. Garanti bör även få lämnas tiir åtgärder i övrigt som är
nödvändiga för att fisket skall kunna bedrivas effektivt och fångsterna tas om
hand på ett rationellt sätt. Länen för ifrågavarande ändamål har av utredningen
sammanfattats under benämningen rationaliseringslån. Kreditgaranti bör vidare
kunna beviljas för förvärv av fiskefartyg saml till nödvändiga utgifter för
igångsättande av fiske i samband med ett sådant förvärv eller annan mera
omfattande investering. Nämnda lån benämns av utredningen förvärvslån resp.
driftslån.
Kreditgaranti bör lämnas endast om låntagaren eller
låntagarna kan antas kunna fullgöra de åtaganden som är förenade med garantin.
Härvid bör bl. a. beaktas all låntagarnas eget kapital står i rimlig
proportion till förelagets samlade kapitalbehov. I allmänhet bör'krävas att ett
visst eget kapital finns. Lånesökande som under tidigare verksamhet i fiske
eller annat yrke har haft förutsättningar att skapa eget kapital bör sålunda
också ha gjort delta. Frågan bör givetvis få bedömas med hänsyn till den
enskilde sökandens personliga förutsättningar att bedriva ett effektivt fiske.
Garanti bör inte beviljas för lån som sökanden kan erhålla
som bottenlån i kredilanstalt. Garanti bör inte heller lämnas om med hänsyn
till investeringskostnadernas storlek eller sökandens ekonomiska ställning och
kreditmöjligheter åtgärden kan beräknas bli genomförd på skäliga villkor ulan
statlig kreditgaranti.
Prop.
1974: 45 25
För lån för vilket garanti bevihats bör ställas
tillfredsställande säkerhet. Kreditgaranti bör ställas endast för lån i
bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening eller jordbrukskassa eller annan
kreditinrättning som fiskeristyrelsen godkänner som långivare.
Amortering av lån för vilkel garanti lämnas bör i enlighet
med utredningens förslag börja beträffande rationaliserings- och förvärvslån
senast tre år räknat från första lyflningsdagen och i fråga om driftslån senast
två år från första lyftningsdagen. Ränta bör erläggas fr. o. m. lyftningsdagen.
Anstånd med räntebetalning bör dock kunna medges under högst två år efter
nämnda dag när särskilda förhållanden föranleder detta. Upplupen ränta bör vid
anslåndstidens slut läggas till låne-umman. Amorleringsplanen bör inte ta upp
längre amorteringstid än 20 år för rationaliserings- och förvärvslån samt 10 år
för driftslån. För lån som utgår i samband med att ny motor eher annan
utrustning med relativt kort livslängd anskaffas, bör amorteringstiden
fastställas till högst 10 år. Som grundläggande princip bör gälla att amorteringstiden
inte överstiger den ekonomiska livslängden för de investeringar för vilka kreditgaranti
lämnas.
Statliga
kreditgarantier lämnas f. n. även för investeringar i fiskets berednings- och konservinduslri
för åtgärd som är avsedd att höja effektiviteten inom denna företagssektor. Fiskeristyrelsen
har föreslagit att garantier skall få medges även för lån som behövs för
rörelsemedel. I samband med den mindre fiskberedningsindustrins investeringar
har del ofta visat sig att förelagen har bundit sitt kapital genom
tidigare investeringar och all behov därför föreligger även av lån till
rörelsemedel. Jag anser därför att i särskilda fall statliga kreditgarantier
bör kunna utgå även för driftslån som behövs i samband med tidigare nämnda
investeringar i fiskets berednings- och konservindustri. Nuvarande be-.stämmelser
för statliga kreditgarantier för investeringar i nämnda industri bör även
gälla för garantier för driftslån. Amorleringsplanen för driftslån bör
emellertid inte la upp längre amorteringstid än 10 år räknat från
lyftningsdagen.
Det ankommer på Kungl. Maj:l eher, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, på fiskeristyrelsen att meddela närmare föreskrifter i fråga om
de lån och kreditgarantier som förordals i det föregående.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t dds föreslår riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättade
förslag till
1.
lag om
prisreglering på fiskets område,
2.
lag om ändring
i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m..
Prop. 1974: 45 26
dels
föreslår riksdagen att
3.
medge att för tiden lUl
utgången av juni .1975 reglering av priserna på fisk m. m. liksom importen och
exporten av fisk jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i
statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk sker enligt de grunder jag
förordat i del föregående,
4.
medge att stöd till fiskare som
drabbas av förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak lämnas enligt de
grunder jag förordat i det föregående,
5.
godkänna de grunder för
statliga kreditgarantier på fiskets område som jag förordat i det föregående.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets-övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen alt till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740111
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 1975:JoU8 Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:44 om stödåtgärder på fiskets område, m. m. jämte motioner s. 3 i texten
- Bet. 1975:JoU1 Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1975/76 inom jordbruksdepartemente… s. 33 i texten
- Prop. 1975:44 Regeringens proposition om stödåtgärder på fiskets område, m.m. s. 8 i texten
- Rskr. 1974:175 i texten
- Bet. 1974:JoU11 Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:45 angående stödåtgärder på fiskets område, m. m. jämte motion s. 1 · s. 3 i texten