Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
1974 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:56, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Dokumentets text
Kungl. Majrts proposition nr 56 år 1974 Prop. 1974:56
Nr 56
Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om identitetsbeteckning för juridiska
personer m. fl.; given den 8 mars 1974.
Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av SlalsrådsprolokoUet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla del förslag om vars avlåtande
tiU riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
CARL GUSTAF
G.E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåU
1
propositionen föreslås alt officiellt identiletsnummer, kallat organisationsnummer,
skall fastställas för i första hand juridiska personer samt enheter inom
statlig och kommunal förvaltning. Organisalionsnumren, som i likhet med fysiska
personers personnummer skah vara tiosiffriga, kommer enligt förslagel i stor
utsträckning alt överensstämma med de registreringsnummer som används inom
skatteväsendet. RUcsskatteverket skall planera genomförandel av och utöva tUlsynen
över det nya identifieringssyslemet, som föreslås träda i kraft den 1 juli
1975.
1
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 56
Prop 1974r56
Förslag till
Lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl.
Härigenom förordnas som föher.
1 § Identiletsbeleckning i numerisk form
(organisationsnummer) skall
fastställas för
1. aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk
förening och samfällighetsförening,
2. allmän försäkringskassa, erkänd
arbetslöshetskassa, understödsförening och annan aUmän inrättning som enligt
lag eller annan författning står under offentlig tillsyn, saml
3. kommun, landstingskommun, församhng,
kyrklig samfällighet, kommunalförbund samt annat organ för samverkan mellan
kommuner.
2 § Organisationsnummer skall fastställas för annan
juridisk person än
som avses i 1 § såvida statlig myndighet, hos vilken den juridiska
personen är registrerad eller har mål eller ärende anhängigt, påkallar
della. Organisationsnummer fastställes vidare för juridisk person som
ansöker därom.
Vad i första stycket sagts gäller i motsvarande mån i
fråga om enkelt bolag, partrederi samt utländskt företags filial i Sverige.
Organisationsnummer får inte faststäUas för konkursbo.
3
§ Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att organisationsnummer
skall fastställas för statlig myndighet.
4
§
Organisationsnummer består av tio siffror av vilka den sista är konlroUsiffra.
Tilldelat organisationsnummer får icke ändras eller ånyo användas vid tiUdelning
av nummer.
5
§
Riksskatteverket utfärdar anvisningar för och har tiUsynen över tUldelning av
organisationsnummer. Hos verket föres register över tilldelade
organisationsnummer.
6
§ Talan mol
beslut angående fastsläUande av organisationsnummer föres hos riksskatteverket
genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
Organisationsnummer behöver emellertid icke faststäUas för handelsbolag eUer
ekonomisk förening, som registrerats i handels- respektive föreningsregister
före den 1 juli 1975, såvida bolaget eller föreningen icke tUldelats
registreringsnummer för laxerings- eller avgiflsändamål.
Prop. 1974r56
Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av HaUand i statsrådet den 8 mars 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om officiell
identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl. och anför.
Inledning
Statskontoret har i februari 1973 upprättat en
utredningsrapport angående identifiering av juridiska personer m. fl. 1
rapporten föreslås att i princip samtliga juridiska personer, vissa enkla bolag
och partrederier, statliga och konimunala myndigheter samt allmänna
försäkringskassor skall omfattas av ett enhetligt identifieringssystem. Varie
enhet skaU tiUdelas ett officiellt identitetsnummer kallat organisationsnummer.
1 likhet med personnumret för fysiska personer skall organisationsnumret vara tiosiffrigt
inkl. kontrollsiffra. Den första eller de två första siffrorna i numret
föreslås bUda en gruppkod som ger upplysning om enhetens juridiska form
(aktiebolag, stiftelse, statlig myndighet osv.).
Efler
remiss har yttranden över statskontorets rapport avgetts av statistiska
centralbyrån (SCB), riksskatteverket (RSV), patent- och registreringsverket,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
centralnämnden för fastighetsdata, postverket, domstolsväsendets organisalionsnämnd,
riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, bankinspektionen, riksrevisionsverket,
datainspektionen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, Stockholms
handelskammare. Handelskammaren i Göteborg, lokala skattemyndigheterna i
Stockholms, Norrköpings, Malmö och Göteborgs fögderier, offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund.
Lantbrukarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
bankföreningen. Bankernas datasamarbete. Familjeföretagens förening, Folksam,
Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund och
Värdepapperscentralen VPC AB.
1 * Riksdagen 1974. 1 samt. Nr 56
Prop. 1974r56 4
Nuvarande registrering m. m.
Registrering av juridiska personer kan indelas i
subjektregistrering och objektregistrering. Med subjektregistrering avses den
registrering som sker eller skall ske i samband med att en juridisk person
bildas. Denna registrering är normalt en förutsättning för att den juridiska
personen skall få full rättskapacitet. Med objektregistrering avses
registrering som främst tar sikte på viss funktion eller egenskap hos den
registrerade. En sådan funktion eller egenskap är t. ex. skattskyldighet,
skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, innehav av fastighet eller bil.
Subjektregister m. m.
De största subjektregistren är aktiebolagsregistret,
handelsregistren och föreningsregistren. Aktiebolagsregistret, som förs vid
patent- och registreringsverket, innehåller omkring 160 000 enheter.
Aktiebolagen antecknas i registret i nummerordning. Nummersystemet består av en
sexsiffrig löpnummerserie som genom överenskommelse med skattemyndigheterna
tas in i skatteväsendets tiosiffriga nummerserie. De tre första siffrorna i ett
aktiebolags skattenummer representerar skattekoden, som är 556, därefter
följer aktiebolagsregistrets sexsiffriga löpnummer medan den tionde siffran är
en kontroUsiffra. Numret är unikt och kan inte ges tUl mer än ett bolag även om
ett tidigare tiUdelal nummer blivit vakant genom att ett bolag avförts ur
registret.
Handelsregistren brukar räknas som subjektregister trots
att registrering inte anses nödvändig för att ett handelsbolag skaU erhåUa
rättssubjektivitet. 1 handelsregistren, som förs vid länsstyrelser och vissa
kommuner, registreras handelsbolag, kommanditbolag och enskilda bokföringsskyldiga
näringsidkare. Enkelt bolag kan på begäran registreras och behandlas då som
handelsbolag. Handelsregistren innehåller sammanlagt omkring 350 000 handels-
och kommanditbolag. Bolagen registreras i kronologisk ordning och numreras
löpande. Som identifieringsbegrepp används bolagets firma. Någon samordning med
skatteväsendets tiosiffriga nummer förekommer inte.
1 prop. 1974r4 angående ny firmalag m. m. föreslås att den
nuvarande möjligheten för kommuner att föra handelsregister skall slopas.
Handels-register skaU enligt förslaget fr. o. m. den 1 juli 1974 föras
uteslutande hos länsstyrelse. Förslaget innehåller också den nyheten att ideell
förening och stiftelse som bedriver näring skall införas i handelsregister.
Register över föreningar förs hos länsstyrelserna.
Registren omfattar bostadsrättsföreningar och andra ekonomiska föreningar och
upptar sammanlagt omkring 35 000 enheter. Identitetsbärare är föreningens firma
efter vilken sortering sker i bokstavsföljd.
Subjektregistrering äger vidare rum i åtskilliga mindre
register. Hos försäkringsinspektionen och arbetsmarknadsstyrelsen registreras
understödsföreningar resp. erkända arbetslöshetskassor. Hos lantbruksstyrelsen
förs register över sambruksföreningar. Försäkringsbolag registreras hos
Prop. 1974r56 5
försäkringsinspektionen och bankaktiebolag, sparbanker och
jordbmkets kreditkassor hos bankinspektionen. Bankinspektionen är tiUsynsmyndig-het
även för landets hypoteksinrättningar. Utländska företags fUialer i Sverige
registreras hos patent- och registreringsverket.
Beslut om konkurs meddelas av allmän domstol och i samband
därmed registreras (diarieförs) konkursboet hos domstolen. Allmän domstol kan aUtså
sägas vara subjektregistrerande myndighet för konkursbo.
Folkbokföringsmyndighet skall underrätta domstol om inträffade dödsfall. Det åhgger
därefter domstolen att se tUl att bouppteckning förrättas och lämnas in liU
domstolen för registrering. Denna registrering företer viss likhet med subjektregislrering
men kan likväl inte betecknas som sådan registrering.
Pensions-
och personalstiftelser skaU slå under länsstyrelses tiUsyn. Detta kan
emellertid inte anses innefatta subjektregistrering. Även andra typer av
stiftelser skall i princip vara underkastade tUlsyn. Från denna princip finns
dock betydande undantag. TUlsynsplikten omfattar exempelvis inte
familjestiftelser och inte heller stiftelse som enligt stiftarens föreskrift
skall vara undantagen från tillsyn. Länsstyrelse skaU föra förteckning över
stiftelser som står under dess tillsyn. Antalet sådana stiftelser uppgår till
omkring 10 000.
Ideella föreningar är över huvud taget inle föremål för
någon subjektregistrering. Fråga om sådan registrering utreds av föreningsskatte-utredningen
(Fi 1971:6). Säkra uppgifter om antalet föreningar i landet saknas. Att antalet
är mycket stort sannolikt omkring 50 000 synes emeUertid klart.
Partrederi är en särskild bolagsform som förekommer inom
sjörätten. Trots att partrederiet inte anses utgöra ett självständigt
rättssubjekt svarar varje delägare för rederiets förbindelser endast i
förhållande till sin andel i fartyget. F. n. ankommer det på sjöfartsverket att
föra register över partrederier. Enligt ett av riksdagen nyligen fattat beslut skaU
emellertid sjöfartsverkets befattning med fartygsregistret m. m. flyttas över tiU
en särskild inskrivningsmyndighet, vUken sannolikt kommer att knytas till en
allmän domstol.
Någon subjektregistrering i egentlig mening av statliga
myndigheter förekommer inte. SCB har emellertid utarbetat ett register innehållande
samtliga institutionella enheter inom statsorganisationen. Som institutionell
enhet inom statsorganisationen räknas i huvudsak enhet vars verksamhet regleras
genom särskild av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion/ stadga eller genom
tillämpning av allmänna verksstadgan (SFS 1965:600). Dessutom krävs att anslag
för finansiering av den löpande verksamheten begärs direkt hos vederbörande
departement. Antalet institutionella enheter inom statsorganisationen uppgår
enligt detta register till omkring 500.
Ett annat register över statliga myndigheler upprättas i
anslutning till statskontorets projekt angående personaladministrativt
informationssystem inom staten. Ytterligare exempel pä registrering inom
statliga sektorn är statskalendern, riksrevisionsverkets system S och
rättsväsen-
Prop. 1974r56 6
dels informationssystem (Rl).
Allmän försäkringskassa brukar räknas som fristående
juridisk person och anses alltså inte utgöra en del av stal eller kommun.
Försäkringskassorna är registrerade hos riksförsäkringsverket som också utövar
tUlsyn över kassorna. Kommuner samt offentliga korporationer och anstalter subjektregislreras
däremot inte.
Objektregister
Som nyss framhåUits avses med objektregistrering den
registrering som i första hand lar sikte på en viss funktion eller egenskap hos
rättssubjektet. Det viktigaste objektregistrel torde vara det s. k. J-avi-regislrel,
som förs hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter. J-aviregistrel är ett skalteregister
och innehåller med vissa undantag inte andra subjekt än sådana som taxerats eUer
antas skola taxeras för inkomst eller förmögenhet. Antalet registrerade
juridiska personer överstiger 300 000.
Varje person som införs i J-avhegistret tiUdelas ett tiosiffrigt
nummer. Den första siffran är ett kodnummer (för aktiebolag de tre första
siffrorna), de därpå föhande åtta siffrorna (för aktiebolag sex) ordningsnummer
och den tionde en kontrollsiffra. För att undvika att ett J-avinummer förväxlas
med personnummer får ordningsnumrets andra siffra aldrig vara O eller 1.
Kontrollsiffran är uträknad på samma sätt som i personnumret.
Ordningsnummer fördelas länsvis och inom länen mellan de
lokala skattemyndigheterna. Inom varje lokal skattemyndighet används en och
samma ordningsnummerserie för samtliga slag av juridiska personer som skall
registreras. Dä de nummerserier som tilldelas lokal skattemyndighet är mycket
stora skall ett J-avinummer, som blivit ledigt till följd av avregistrering, inle
användas mera. Elt visst J-avinummer kan således aldrig vara knutet till mer än
ett skattesubjekt.
En fömtsättning för att en skattskyldig skall kunna åsättas
taxering i viss kommun är att denne finns med i J-aviregistret för kommunen i
fråga. Saknas den skattskyldige i registret, skall lokal skattemyndighet
tilldela denne ett J-avinummer. Avregistrering skall normalt inte ske så länge
den registrerade kan förväntas bh taxerad. Initiativ till avregistrering
kommer i allmänhet från taxeringsnämnd.
Det J-avinummer som tiUdelas en juridisk person för
taxering i hemortskommunen kan i vissa hänseenden betecknas som ett identitetsnummer
av ungefär samma slag som fysiska personers personnummer. Vid taxering till
kommunal inkomstskatt utanför hemortskommunen får juridiska personer - i hkhet
med fysiska personer - särskUda J-avinummer. Såväl juridisk som fysisk person
kan alltså ha ett skattemässigt identifieringsnummer för taxering i
hemortskommunen och elt eller flera andra nummer för taxering tiU kommunal
inkomstskatt utanför hemortskommunen.
J-aviregistrel är uppdelat i följande grupper:
Prop 1974r56 7
Gruppkod Skattesubjekt m. m.
1
Oskiftade
dödsbon
2
Familjestiftelser
3
Skattskyldiga
som saknar hemortskommun i riket
4
Fysiska
personer, oskiftade dödsbon och famUjestiftelser, som laxeras tiU kommunal
inkomstskatt i annan kommun än hemortskommunen (utbor)
5
Svenska
aktiebolag (5 56), svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag,
sparbanker, ekonomiska föreningar som ingår i jordbmkskasserörelsen m. fl.
6
7
Ekonomiska
föreningar utom sådana som ingår i jordbrukskasserörelsen, sambruksföreningar m.
fl.
8
Ideella
föreningar och andra stiftelser än famUjestiftelser, kommuner m. fl.
9
Juridiska
personer som inte taxeras men som påförs arbetsgivaravgift eller annan avgift
(handelsbolag m. fl.)
Som påpekats i samband med redogörelsen för subjektregislrering
tiUdelas aktiebolag den del av J-avinumret som utgör ordningsnummer redan vid
registreringen hos patent- och registreringsverket. Det på detta sätt
fastställda J-avinumrel kan dock som nämnts användas endast vid taxering i
bolagets hemortskommun. Vid taxering i annan kommun får bolaget ytterligare J-avinummer.
FramhåUas bör emellertid att aktiebolaget behåller det av patent- och
registreringsverket tilldelade numret även om bolaget byter hemortskommun.
Motsvarande gäller för andra juridiska personer. Att t. ex. en förening flyttar
till ny hemortskommun föranleder således inte någon ändring av föreningens J-avinummer.
J-aviregistrel innehåUer, fömtom det tiosiffriga
registreringsnumret, uppgift bl. a. om registerenhelens namn och adress,
geografisk kod, preliminärskattekod, mervärdeskattekod, tidpunkt för dödsfall
(gäller dödsbon), markering att dödsbo skaU taxeras som handelsbolag, sambandsnummer
utvisande registreringsnummer i hemortskommunen samt utbomarkering utvisande
registrering i annan kommun än hemortskommunen.
Vid
länsstyrelserna förs register över fysiska och juridiska personer som är
skyldiga alt erlägga mervärdeskatt. Ell centralt mervärdeskatteregister på
magnetband finns hos postbanken. För identifiering i dessa register används det
tiosiffriga skatlenumrel. För en juridisk person innebär detta alt den finns
upplagen i mervärdeskatleregislren med sitt J-avinummer i hemortskommunen.
1 det vid SCB förda centrala förelagsregistret, som är
avsett alt betjäna såväl statistikproduktion som andra syften, är företag och arbetsstäUen
primära registerenheter. Såsom företag räknas i första hand juridiska och
fysiska personer som bedriver rörelse, men dessutom vissa andra subjekt under fömtsättning
alt de har anställd personaL Registret omfattar omkring 400 000 företag, varav
omkring 140 000 är juridiska personer. 1
!* Riksdagen 1974. 1 saml Nr 56
Prop. 1974r56 8
registret identifieras fysisk person med personnumret och
juridisk person med J-avinumret i hemortskommunen.
Riksförsäkringsverkets arbetsgivarregisler är elt centralt
register över arbetsgivare som skall debiteras arbetsgivaravgift. Registret
omfattar omkring 300 000 arbetsgivare, varav omkring 100 000 är juridiska
personer. Identifiering sker av fysiska personer med personnumret och av
juridiska personer med J-avinumret i hemortskommunen. En juridisk person som
inte finns med i arbetsgivarregistret kan inte påföras arbetsgivaravgift. Är
den juridiska personen inte heller registrerad i J-äviregistret, måste lokal
skattemyndighet tiUdela den ett J-avinummer för att avgiflsdebilering skaU
kunna ske.
Utöver nu redovisade objektregisler kan nämnas centrala
fastighets-registret och centrala bUregislret. 1 dessa registreras fysiska och
juridiska personer i deras egenskap av fastighetsägare resp. bilägare. Även här
används i princip personnumret eller J-avinumret i hemortskommunen för
identifiering.
Statskontorets rapport
I statskontorets rapport konstateras inledningsvis all
bristande enhet-hghet råder i fråga om identifiering av juridiska personer.
Även om olägenheterna härav minskat under senare år på grund av att flertalet
större registerförare övergått tUl all utnyttja del tiosiffriga skattenumret (J-avinumret),
medför avsaknaden av ett officiellt faststäUt identitetsbegrepp svårigheter
vid utbyte av data meUan ohka register. Statskontoret utgår även från alt ett
enhetligt idenlifieringssystem kan komma de juridiska personerna själva tiU
godo bl. a. vid lämnande av uppgifter tiU myndigheter och organisationer och
vid uppläggande av kundregister och bokföring.
Statskontoret föreslår att ett nytt identifieringssystem
införs som omfattar samtliga juridiska personer. Därmed uppnås fullständig
täckning av de rättssubjekt som förekommer i landet. Av praktiska och ekonomiska
skäl föreslås emellertid vissa undantag från denna princip. Ä ena sidan bör enligl
utredningen idenlifieringssystemet inte omfatta sådana juridiska personer för
vilka bärande skäl för objektregistrering eller officiell identifiering i dag
saknas. A andra sidan bör systemet omfatta även enheter som inle räknas till
juridiska personer, såvida dessa kan definieras entydigt och behov av
objektregistrering förehgger.
Mol denna bakgrund föreslås i rapporten att dödsbon,
konkursbon, ideella föreningar och andra stiftelser än pensions- och
personalstiftelser tilldelas officieU identitetsbeleckning endast om de finns
upptagna i J-aviregister. Pensions- och personalstiftelser, som inte är
registrerade hos länsstyrelse, skall inte heller ingå i systemet. Däremot
föreslås att systemet skall omfatta enkla bolag, som finns med i J-aviregistrel,
och partrederier, som är registrerade hos sjöfartsverket, trots att varken
enkla bolag eller partrederier är juridiska personer. Dessutom föreslås att
utländska företags fUialer i Sverige skall tas med i systemet.
Fömtom juridiska personer med nyss angivna undantag
bör
Prop. 1974r56 9
identifieringssystemet enligt statskontoret omfatta
statliga och kommunala enheter. Samtliga institutionella enheter enligt SCBrs
definition föreslås skola tilldelas officiell identitetsbeleckning. 1 systemet
skall vidare ingå borgerliga primärkommuner, landsting samt obligatoriska
kommunala nämnder. Allmänna försäkringskassor föreslås också omfattas av
registreringssystemet liksom institutionella enheter inom svenska kyrkan.
Statskontoret konstaterar att entydig definition saknas
för sådana offenlhgrättsUga subjekt som brukar kaUas offentliga anstalter och
korporationer. Statskontoret uttalar att det i framtiden kan komma att finnas
behov av identifiering av enheter inom denna kategori, t. ex. hushålliungssällskap,
handelskammare etc. 1 rapporten föreslås att en gruppkod reserveras för dessa
inrättningar men att någon officiell registrering t. v. inte äger rum.
Enligl rapporten förekommer vid registrering enligt ADB
ofta koder och förkortningar som är begripliga endast för den som har programmerat
dalamaskinen. Statskontoret anser därför att den officiella
identitets-beteckningen vare sig denna blir numerisk eller alfabetisk aUtid
bör åtföljas av registerenhetens namn.
Statskontoret framhåller att åtskUhga faktorer talar för
att den officiella identitetsbeteckningen bör vara numerisk. Ett viktigt
argument härför är att personnummer i många fall kommer att ingå i samma
dalabearbetningar som idenliletsbeleckningen för juridiska personer och att en
blandning av numeriska och alfanumeriska beteckningar skapar merarbete vid
dataregistrering, programmering, maskinbearbetning, utarbetande av kontroller m.
m. Statskontoret föreslår att del nya systemet skaU bygga på en helt numerisk
identitetsbeteckning.
1 rapporten diskuteras om den numeriska
identitetsbeteckningen skaU vara informationsbärande eller inte. Statskontoret
påpekar att ju mer information som finns i beteckningen desto mer krävande bhr
uppläggning och underhåll av systemet, öm t. ex. uppgift om
branschtillhörighet eUer geografisk belägenhet skall ingå i numret, måste detta
bytas varje gång dessa förhållanden ändras. Enligt statskontorets mening ligger
det nära till hands att låta den första eller de två första siffrorna i identitetsnumrel
utgöra en gruppkod, som anger vilken kategori av juridisk person regislerenheten
tUlhör. 1 övrigt bör numret, som statskontoret benämner organisationsnummer,
inte vara informationsbärande. Organisationsnumret bör således inte innehålla bransch-
eller geografisk kod eller kod utvisande samhörighet med annan juridisk person,
t. ex. all ett bolag ingår i en koncern. Enligt rapporten bör inte heUer
arbetsställen eller andra organisatoriska underenheter till en juridisk person
tilldelas organisationsnummer.
Statskontoret anför alt antalet siffror i
organisationsnumret bestäms av hur många enheter som skall registreras och hur
många siffror i numret som behöver reserveras för beskrivande kod, konlrollsiffror
o. d. Statskontoret föreslår att organisationsnumret i likhet med personnumret
blir tiosiffrigt med den sista siffran som kontrollsiffra. Kontrollsiffran bör
beräknas enhgt samma metod som används för personnumret. Med denna
Prop. 1974r56 10
kontrollmetod upptäcks i genomsnitt 98,5 % av alla
begångna fel. För att undvika förväxUng med personnumret bör tredje siffran i
organisationsnumret, vUken motsvarar första "månadssiffran" i
personnumret, aUlid vara större än 1.
1 princip
föds och dör en regislerenhet då subjektregistrerande myndighet registrerar
resp. avregistrerar enheten. För enheter, som inle subjektregislreras, kommer
enligt utredningen delvis motsvarande förhållande att föreligga vid
registrering i organisationsnummerregistrel. För alt sammanblandning av regislerenheler
inte skall äga rum föreslås att visst organisationsnummer skall få användas
endast en gång, oavsett om numret blivit vakant lUl följd av att den
registrerade enheten upphört att existera. Med ett tiosiffrigt identiletsnummer
vållar enligt statskontoret en sådan princip inle några problem. Regislerenheten
skall vidare behålla sitt organisationsnummer under hela sin livstid. Numret
föreslås sålunda bli evigt och unikt. Vid byte av juridisk form, t. ex. om ett
handelsbolag ombUdas tUl aktiebolag, skaU däremot den nya enheten inle överta
den tidigare enhetens organisationsnummer. Kontinuiteten kan dock upprätthällas
genom tUlskapande av ett referensregister, vari enheter som bytt identitet
kopplas samman.
Statskontoret föreslår, som tidigare redovisats, all
organisationsnumret skall vara informationsbärande i så måtto att den första eUer
de två första siffrorna i numret skall ange registerenhelens juridiska form.
Valet av kodnummer för olika grupper av enheter anpassas i betydande omfattning
tiU nuvarande gruppindelning i J-aviregistrel. Statskontorets förslag till
gruppkoder och J-aviregistrels gruppkoder redovisas i följande tabeU.
Kategori Gruppkod
Statskontorets
J-avi-
förslag
registret
Oskiftade
dödsbon
1
1
Statliga
enheter
20
8
Primärkommuner,
borgerliga
21
8
Primärkommunala
enheter, borgerliga
22
-
Landsting
23
8
Landstingskommunala
enheter samt allmänna
försäkringskassor
24
8
Enheter
inom svenska kyrkan
25
8
Offentliga
korporationer och anstalter
26
8
Reserveras
för internt bruk
30-
32
-
Reserveras
för officiellt bruk
33-
-39
-
Reserveras
för internt bruk
4
-
Aktiebolag
5
556
Reserveras
för officiellt bruk
6
-
Ekonomiska
föreningar
70
7
Bostadsrättsföreningar
71
7
Sambruksföreningar
72
7
Jordbrukets
kreditkassor
73
5
Bankaktiebolag
74
5
Sparbanker
75
5
Hypoteksinrättningar
76
7
Försäkringsbolag
77
5
Ideella
föreningar
80
8
Familjestiftelser
81
2
Prop. 1974r56
Kategori
Gruppkod
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pensions- och personalstiftelser
Övriga
stiftelser
Understödsföreningar
Erkända
arbetslöshetskassor
Handelsbolag
Kommanditbolag
Gruvbolag
Enkla
bolag
Partrederier
Utländska
filialer i Sverige
Konkursbon
Statskontorets
J-avi-
förslag
registret
82
8
83
8
84
8
85
8
90
9
92
9
93
9
94
9
95
9
96
9
97
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
Reservationen av gruppkoder för officiellt bruk är gjord
med tanke på nytiUkommande enheter och för att lämna utrymme för en eventuell
framlida registrering av underenheter inom juridiska personer m. m. Syftet med
reservationerna för internt bruk är att registerförare skall kunna utnyttja ell
enhetligt nummersyslem om officiellt nummersatta enheter blandas med
"egna" enheter.
Statskontoret betonar alt införandet av
organisationsnummer som officiellt identitetsbegrepp för juridiska personer m.
fl. i möjligaste mån bör ske samtidigt för aUa enheter. Därigenom kan
sammanblandning och förväxhng med nu använda nummer undvikas. Införandel bör
ske med utgångspunkt i J-aviregislren och tidsmässigt anpassas tUl den s. k. skatlecykeln.
Statskontoret framhåUer alt aktiebolagsregislret inle
behöver om-numreras och att SCB:s register över offentliga enheter blir ADB-baserat,
varför tiUdelning av organisationsnummer för dessa enheter kan genomföras utan
större svårighet. Vidare påpekas att subjektregistren hos bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen och lantbmksstyrelsen är förhåUandevis
små. Delsamma gäller länsstyrelsernas register över pensions- och
personalstiftelser och patent- och registreringsverkets register över utländska
fUialer. Dessa register kan därför enligt statskontoret relativt enkelt
numreras eller omnumreras med organisationsnummer.
De omfångsrika, manuellt förda handels- och
föreningsregistren vållar däremot vissa problem. EnUgt statskontorels
uppfattning bör såvitt gäUer befintUgt bestånd organisationsnummer av
kostnadsskäl tiUdelas endast de bolag och föreningar som förekommer i J-aviregistret.
TiUräcklig anledning all anteckna de nya numren i handels- eUer föreningsregislren
anses inte föreligga. Efter det att det nya systemet trätt i kraft skaU däremot
nybildade bolag och föreningar tilldelas organisationsnummer genom den subjektregistrerande
myndighetens försorg.
Statskontoret har även övervägt frågan om vUken myndighet
som bör tilldelas ansvaret för och utöva lUlsyn över del föreslagna
identifieringssystemet. Enligl statskontoret är del i och för sig lämpligt alt
denna
Prop. 1974r56 12
myndighet inle har särskilt fackintresse i saken.
Samtidigt är det dock, anför statskontoret, av betydelse att
organisationsnumren på mest ekonomiska sätt så snart som möjligt introduceras
och bringas till allmän användning.
Någon
myndighet utan fackintresse inom vars kompetensområde den centrala
administrationen av identifieringssyslemet naturligen faller har utredningen
inte kunnat finna. De fackmyndigheter som närmast kan komma i fråga som liUsynsmyndighet
är enligl utredningen SCB och RSV, som båda svarar för omfattande
registrerings- och identifierings-verksamhet avseende juridiska personer m. fl.
Utredningen har i valet mellan dessa myndigheter stannat för att föreslå att
RSV t. v. tUldelas ansvaret för att handha de centrala tillsynsuppgifterna. Som
motivering härför anförs främst att det föreslagna identifieringssystemet
delvis överensstämmer med och i övrigt i stor utsträckning bygger på det inom
skatteväsendet tillämpade registreringssystemet (J-aviregistrel), vilkel
accepterats av flertalet stora registerförare. Statskontoret erinrar emeUertid
om att kontoret nyligen påbörjat en förstudie som syftar tiU att rationalisera
subjektregistreringen för juridiska personer. Huvudmannaskapet i frågan bör
enligt statskontoret tas upp till förnyad prövning när subjektregislreringens
framtida utformning utretts.
Statskontoret
påpekar att införandet av det nya systemet aktualiserar en rad problem rörande
utformningen av referensregister innehållande upplysningar om såväl gamla som
nya identiletsnummer, tidplan för övergången, detaljerade rutiner för
tilldelning av nummersviter m. m. RSV föreslås få i uppgift att närmare utreda
de tekniska frågor som uppkommer i samband med genomförandet. Som riktmärke bör
enligt statskontoret gälla att omläggningen tiU organisationsnummer skall vara
genomförd senast den 1 juh 1974.
Statskontoret bedömer att en övergång tiU det nya identifieringssyslemet
kommer att medföra arbete och kostnader av relativt hten omfattning. RSVrs
kostnader uppskattas till omkring 300 000 kr. vartiU kommer datamaskinlid vid länsdatakontoren.
Kostnaderna för användarna myndigheter och enskilda torde enligt
utredningen i flertalet fall också bh relativt små.' RSV beräknas nämligen
kunna tillhandahålla hjälpmedel för alt underlätta eventuella omnumreringar och
registerkompletteringar.
Remissyttrandena
Betydelsen av en officiell och genom lagstiftning
fastställd identifieringsbeteckning understryks av ett stort antal
remissinstanser. Rapportens förslag i fråga om kretsen av enheter som bör ingå
i identifieringssystemet har också på det hela taget godtagits eller lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. 1 flera remissyttranden uttalas tUlfredsställelse
över att systemet skaU omfatta inte bara juridiska personer utan även statliga
och kommunala enheter. Statskontorets åsikt att verksamhetsställen och
andra organisatoriska underenheter inte bör tas med i
Prop. 1974r56 13
systemet delas av de instanser som yttrat sig i saken.
På några
punkter förordas emellertid en utvidgning av registersystemets omfattning. SCB
anser att offentliga anstalter och korporationer, bl. a. hypoteksföreningar,
advokatsamfundet oeh studentnationer, bör kunna tiUdelas officiell identitetsbeleckning
redan i samband med att det nya systemet träder i kraft. Liknande synpunkter
framförs av Sveriges köpmannaförbund. Enligt bankinspektionens uppfattning bör
Stockholms fondbörs ingå i registreringssystemet. Domstolsväsendets
organisationsnämnd hävdar att alla rättssubjekt vid behov skall kunna inordnas
i systemet. Alhnän domstol bör således tillerkännas rätt att få varje juridisk
person, som saknar identitetsbeteckning, införd i systemet om denne uppträder
inför domstol. Flera remissinstanser, däribland Svenska bankföreningen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Värdepapperscentralen VPC AB, anser,
likaledes att en juridisk person, som av någon anledning inte är registrerad,
på begäran skall kunna registreras. Enligl Svenska bankföreningens och
postverkets uppfattning bör firma, som enskild person använder vid bedrivande
av rörelse, kunna få särskild identitetsbeteckning.
Svenska kommunförbundet avstyrker förslaget alt tilldela
kommunala nämnder särskild identitetsbeleckning. Också SCB är kritisk mot förslaget
om särskUda beteckningar för kommunala nämnder. Värdepapperscentralen VPC AB
diskuterar lämpligheten av att konkursbo skall få egen identitetsbeteckning och
hävdar att vissa skäl talar för att konkursbo bör överta konkursgäldenärens
beteckning.
Remissinstanserna godtar aUmänt att det nya identifieringssystemet
baseras på tiosiffriga identitelsnummer. I flera remissyttranden framhålls
viklen av att nummerbylen undvUcs i största möjliga utsträckning. Mot denna bakgmnd
avvisas tanken på all bygga in uppgifter om geografisk belägenhet,
verksamhetens art och samhörighet med annan juridisk person o. d. i numret.
Sådana uppgifter anses i stället vid behov böra registreras vid sidan av det
officiella identitetsnumret.
SCB anser att det nuvarande skattenumret (J-avinumret i
hemortskommunen) i större utsträckning än vad utredningen föreslagit bör
användas som officiell identitetsbeteckning i det nya systemet. Därigenom
slipper man praktiskt taget helt de omnumreringar som blir nödvändiga för att
genomföra statskontorets förslag. Att organisationsnumret med SCB:s förslag
innehåller mindre information anser SCB vara en fördel, eftersom ändringar i
lagstiftning, skatteadministration m. m. inte behöver föranleda byte av
organisationsnummer. Enligt SCB:s mening bör därför uppgifter om juridisk form,
skattekategori m. m. läggas som en separat kod utanför det officiella tiosiffriga
numret. Med denna konstruktion kan, anför SCB vidare, konkursbo överta det
organisationsnummer som burits av den enhet från vilken det härstammar. Endast
den utanför numret liggande uppgiften om juridisk form skulle då behöva ändras
när en person försätts i konkurs.
RSV anför att verket tidigare ställt sig avvisande till
ett identifieringssystem som medför all ell stort antal juridiska personer
måste byta
Prop. 1974:56 14
nuvarande skatlenummer mot ett nytt identiletsnummer. Med
hänsyn till statskontorets uppgift att sådan omnumrering från användarhåll inte
betrakias som aUtför betungande, tillstyrker emeUertid RSV förslaget om gmppkoder
inom organisationsnumret. RSV finner det dock av flera skäl önskvärt att den
juridiska formen kan utläsas även när en regislerenhet tilldelats internnummer.
Detta är inte möjligt med utredningens förslag. För all särskilja internnummer
från del officiella organisationsnumret föreslår RSV därför alt siffran 9 i
ordningsnumrets första siffra (tredje siffran i del tiosiffriga numret)
reserveras för internnummer. Att en identitetsbeleckning utgör
organisationsnummer kommer då att framgå av all tredje siffran i det tiosiffriga
numret är 28.
Riksförsäkringsverket uttalar att del för verkets
vidkommande är av intresse all organisationsnumret innehåUer upplysning om att
stat eller kommun har ett avgörande inflytande över registerenheten i fråga. I
övrigt är det för verket betydelselöst om numret är informationsbärande eUer
inte.
Statskontorels förslag att den organisatoriska
förankringen av del nya identifieringssyslemet t. v. förläggs hos RSV har
godtagils av RSV, patent- och registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms
län och Familjeföretagens förening. SCB anför att statskontorels förslag i
denna del visserligen är acceptabelt. Enligl SCBrs mening talar dock vissa skäl
för att SCB blir central tUlsynsmyndighet. SCB pekar därvid särskilt på att det
är rationellt att knyta de för systemet erforderliga servicefunktionerna tUl
det centrala företagsregistret hos SCB. Även Sveriges köpmannaförbund och TCO
anser att SCB bör vara huvudman för det nya identifieringssyslemet.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
och Sveriges företagares riksförbund anför att förslaget om formerna för
administrationen inte är underbyggda på tUlfredsställande sätt oeh riktar mot
denna bakgrund stark kritik mot förslaget om interimistisk lösning för
huvudmannaskapet. Dessa remissinstanser anser att statskontorets utredning om subjektregislrering
bör avvaktas innan statsmakterna fattar beslut om att genomföra det föreslagna idenlifieringssystemet.
ÅtskUliga remissinstanser betonar vikten av att den
myndighet som skaU utöva den centrala tiUsynen över det nya systemet ges tUlräckliga
resurser i fråga om information och service. Ett aUmänt önskemål är att ett
centralt register skaU upprättas dit envar kan vända sig för alt få upplysning
om namngiven regislerenhels organisationsnummer och vem som har visst nummer.
Datainspektionen anför alt tUldelning av officiella
identitetsnummer i och för sig inle kan anses medföra någol oliUbörligt iniegritetsintrång.
Inte heller i övrigt utgör enligt inspektionen integritetsfrågor hinder mol ett
genomförande av del föreslagna idenlifieringssystemet.
SCB och RSV anser det inte möjligt alt genomföra en
omläggning till nytt idenlifieringssystem tUl den 1 juU 1974. Om statsmakterna stäUer
sig positiva tUl inrättandet av ett centralt personregister, bör enligt RSV:s
mening uppläggningen av registret för fysiska och juridiska personer
Prop.
1974:56 15
samordnas. Organisationsnummerregistrel skulle i så faU
kunna läggas upp under första halvåret 1975.
RSV ifrågasätter om inte kostnaderna för införandet av
identifieringssystemet kommer att ligga betydligt högre än det av statskontoret
beräknade beloppet, 300 000 kr. Tillräcklig hänsyn har enhgt RSV inte tagits tUl
volymen av det arbete som fordras för utformningen av systemlösningar och aviseringsruliner
saml revidering av manuella och maskinella rutiner hos myndigheterna. Även SCB
anser att statskontoret underskattat kostnaderna och anför att SCBrs förslag
att i högre grad använda befintliga registreringsnummer utgör ett sätl att
hålla kostnaderna nere.
Departementschefen
Allmänna synpunkter
I rättslivet skiher man meUan två huvudkategorier av
rättssubjekt, fysiska och juridiska personer. Termen rättssubjekt används för
att beteckna någon som kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.
1 ett utvecklat rätlssamhäUe spelar denna egenskap att kunna vara bärare av
rättigheter och skyldigheter en utomordentligt viktig roll. På grund härav är
del också betydelsefullt att ha en särskiljande beteckning för olika slag av
rättssubjekt. Denna beteckning bör vara sådan att den på ett tillfredsställande
sätt kan tjäna som medel att urskilja och identifiera rättssubjektet i fråga.
För fysiska personer finns utom namnet, som i många fall
inle är tillräckhgt särskUjande från de synpunkter som är av intresse i
rättsligt hänseende sedan någon tid det s. k. personnumret, som fyller alla
moderna krav på identifikation. Personnumret är uppbyggt enligt ett enhetligt
system, lika för aUa fysiska personer. Detta nummer har fått ökad användning i samhäUet,
i individens förhåUande till såväl näringslivet som det allmänna. En
bidragande orsak till personnumrets ökade användning är givetvis den snabba
utvecklingen av ADB i enskUd och aUmän förvaltning.
Även
juridiska personer identifieras i första hand med hjälp av namn. Juridiska
personer finns emellertid av en mängd olika slag. Man kan till att börja med
skilja mellan offentligrättsliga och privaträttsliga juridiska personer.
Offentligrättsliga juridiska personer är staten, kommun, allmänna inrättningar
och kassor m. fl. Dessa rättssubjekt utövar någon form av offentlig verksamhet.
Stadgar för deras verksamhet har vanligen fastställts av statsmakterna. Av enskUda
rättssubjekt som är juridiska personer märks främst associationsformerna
aktiebolag och ekonomisk förening. Men även andra typer finns, såsom
handelsbolag, kommanditbolag, stiftelser, ideella föreningar, dödsbon och
konkursbon. Något enhetligt syslem för identifiering av juridiska personer,
motsvarande personnumret för fysiska personer, existerar f. n. inle i vårt
land.
Såväl fysiska som juridiska personer registreras i olika
sammanhang. För fysiska personers vidkommande är folkbokföringen den grundlag-
Prop. 1974:56 16
gande och mest omfattande registreringen. När det gäller
juridiska personer finns ingen direkt motsvarighet till folkbokföringen. Ohka
slag av juridiska personer registreras på olika sätl. Så t. ex. registreras
aktiebolagen i aktiebolagsregislret, som förs av patent- och registreringsverket,
och ekonomiska föreningar i föreningsregistren, som förs av länsstyrelserna.
Ideella föreningar registreras inte som sådana. 1 fråga om juridiska personer
bör man dessutom skiha mellan den typ av registrering som är avgörande för
rättssubjektets uppkomst och bestånd, saml annan registrering. Den registrering
som sker i samband med att en juridisk person bildas och som ofta är en fömtsättning
för att den juridiska personen skall få full rättskapacitet kaUas subjektregislrering.
Registrering, som har annat syfte, t. ex. att utvisa skattskyldighet eller
annat särskilt förhållande rörande den juridiska personen, kaUas objeklregislre-ring.
Bristen på enhetlighet när det gäller identifiering av
juridiska personer har länge uppfatlats som besvärande i synnerhet i registreringssammanhang.
Statskontoret har redovisat nackdelarna i en särskUd rapport och framlagt
förslag liU ett enhetligt idenlifieringssystem, som från registreringssynpunkt
är lämpligare än nuvarande system. Det föreslagna systemet avses skola omfatta
samtliga kategorier av juridiska personer, aUtså såväl privalrättsliga som offentligrättsliga
rättssubjekt. Systemet innebär att en juridisk person vid sidan av namnet
utrustas med en identitetsbeleckning av numerisk karaktär, kallad
organisationsnummer.
Statskontorets uppfattning att behov föreligger av ett
enhetligt system för identifiering av juridiska personer delas av så gott som
samtliga remissinstanser. Enligt min mening kan ett sådant system inte bara
underlätta samordningen av informalionsbehandhng inom den offentliga sektorn
ulan också vara till fördel för näringslivet. Uppläggningen av kundregister,
bokföring m. m. förenklas och förfarandet vid kommunikation med myndigheter
och organisationer underlättas. Den statistiska bearbetningen av uppgifter och
annat material, som företag har att lämna i olika sammanhang, bhr också lättare
att utföra. Detta kan leda till att företagens uppgiftsskyldighet begränsas
eller i varje fall underlättas. Även jag anser således att ett enhetligt system
för identifiering av juridiska personer nu bör införas. Något otUlbörligt iniegritetsintrång
kan, såsom bl. a. datainspektionen framhållit, inte anses uppkomma genom att
juridiska personer m. fl. tUldelas officiell identitetsbeteckning.
Identifieringssystemets omfattning
Statskontoret föreslår i sin rapport att det nya identifieringssyslemet
skall omfatta i princip samtliga juridiska personer i landet. Vissa undantag
föreslås dock. Dödsbon, konkursbon, ideella föreningar oeh andra stiftelser än
pensions- och personalstiftelser avses skola tUldelas officiell idenlitelsbeteckning
endast om de finns upptagna i skalleväsendets s. k. J-aviregister. Detta
register, som förs länsvis, innehåller i huvudsak juridiska personer som skall
taxeras till inkomst- eller förmögenhetsskatt. Pensions- och
personalstiftelser, som inte är registrerade
Prop. 1974r56 17
hos länsstyrelse, avses inte heller skola ingå i systemet.
Betydande inskränkningar föreslås också för sådana handelsbolag och föreningar,
som registrerats i handels- resp. föreningsregister innan det nya systemet
trätt i kraft. Däremot föreslås att systemet skall omfatta vissa enkla bolag
och partrederier trots att dessa inte är juridiska personer. Förutom juridiska
personer - med nu nämnda undantag - bör identifieringssystemet enligl
statskontorets förslag omfatta enheter som utövar offentlig förvaltning. Ett
stort antal statliga instUutionella enheter, borgerliga primärkommuner,
landsting, obligatoriska kommunala nämnder och aUmänna försäkringskassor avses
sålunda skola åsättas officiell identitetsbeteckning enligl det nya systemet.
Remissinstanserna har på del hela taget ställt sig
positiva lUl statskontorets förslag i vad del avser systemets omfattning.
Endast på några punkter har önskemål om utvidgningar eller inskränkningar
framförts.
För egen
del vUl jag anföra följande. 1 det föregående har jag erinrat om den rättsliga
betydelse som är knuten tUl begreppet rätlssubjektivilel. Del är ingen ny tanke
att de faktorer som är bestämmande för rättssubjektivitetens omfattning i såväl
personeUt som reellt hänseende skaU pubUceras så att de kommer tUl allmänhetens
kännedom. 1 linje med denna tanke ligger exempelvis att man ur offentliga
register kan få uppgift om vUka som är släUföreträdare för en juridisk person.
Tendensen är dessutom att ständigt förbättra upplysningsservicen gentemot
allmänheten i förevarande avseenden. ÄtskiUiga åtgärder i syfte att åstadkomma
sådana förbättringar har på senaste tiden genomförts såväl lagstiftningsvägen
som genom frivUliga insatser av näringslivet. Jag tänker här på reformarbete på
akliebolagslagstiftningens område - t. ex. införandet av systemet med förenklad
aktiehantering - och på de förbättringar på redovisningsplanel som företagen
genomför nästan varje år. Statskontorets här aktueUa rapport behandlar en fråga
av mer teknisk art men kan ses som ett led i denna strävan tiU förbättrad
service i fråga om information. Det bör vidare framhåUas att det finns
anledning att anta att behovet av information mellan olika registerförare
kommer att öka i framtiden. En förutsättning för att detta utbyte av dala skall
kunna ske snabbt och enkelt är bl. a. att juridiska personer kan identifieras
pä ett enhetligt sätt.
Självklart bör de förbättringar som statskontoret åsyftar
omfatta en så vid krets av juridiska personer som möjligt. Det rör sig ju här i
huvudsak om ett identifikationsproblem. Det föreslagna systemet innebär en god
lösning från modern redovisningsteknisk synpunkt på detta problem. Saken har
emellertid naturligt nog också en kostnadssida. Systemet bör kunna begränsas tUl
att omfatta fall där identifikation enhgt systemet skuUe få praktisk betydelse.
Mol den nu redovisade bakgrunden bör enligt min mening
officiell identitetsbeteckning först och främst tUldelas vid all
subjektregistrering. Vidare bör statlig myndighet kunna påkalla att
identitetsbeteckning fastställs för juridisk person, som saknar sådan
beteckning, om denne är
Prop. 1974r56 18
registrerad hos myndigheten eller uppträder som part eller
sökande eller av annan anledning har mål eUer ärende anhängigt hos myndighet.
Domstol eller myndighet som för objektregister skall exempelvis vid behov kunna
begära att en ideell förening tilldelas identitetsbeteckning. Med hänsyn till
att privat registerförare kan kräva att kunder m. fl. anger sin officiella
identitetsbeteckning, bör varie juridisk ,person på egen begäran kunna
tilldelas sådan beteckning. Däremot bör privat registerförare inte ha rätt att
utan samtycke få annan juridisk person införd i det officiella registret.
Det
officiella identifieringssystemet bör i enlighet med del sagda omfatta samtliga
juridiska personer som är föremål för subjektregistrering, t. ex. aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar, erkända arbetslöshetskassor och
sparbanker. Stiftelser, ideella föreningar, dödsbon och andra juridiska
personer som inte subjektregislreras, bör däremot i princip tUldelas officiell
identitetsbeteckning endast på egen begäran eller om statlig myndighet påkallar
detta. Någon fullständig täckning av dessa rättssubjekt bör alltså inle
eftersträvas. Vad gäller handelsbolag och ekonomiska föreningar, som bUdats
före den tidpunkt då det nya identifieringssystemet träder i kraft, är också av
praktiska skäl en del undanlag motiverade. Denna övergångsproblemalik kommer
dock att behandlas i ett senare avsnitt.
1 statskontorets rapport föreslås att konkursbo skaU ingå
i identifieringssystemet om det är registrerat i skatteväsendets J-aviregister.
Förslagel har på några undantag när inle mött någon kritik vid
remissbehandlingen.
Det är enligt min uppfattning högst tveksamt om konkursbo
bör tUldelas särskUd idenlitelsbeteckning. Den omständigheten att en fysisk
person försatts i konkurs innebär inte att han förlorar all rättshandlingsförmåga
eller rådighet över sin egendom. Någon skarp gräns kan inte dras mellan konkursgäldenärens
inkomst och förmögenhet och den inkomst och förmögenhet som skall anses ingå i
konkursboet. Förväxlingar av olika slag torde därför lätt kunna uppkomma om konkursgäldenären
har en identitetsbeleckning och konkursboet en annan under hela den tid
konkursutredningen pågår. Ytterligare problem kan uppslå om konkursbeslutet av
en eller annan anledning upphävs. Med hänsyn till det anförda bör enligt min
mening konkursbo inte tilldelas identitetsbeteckning. Uppgift om att en fysisk
eller juridisk person är försatt i konkurs bör i stället registreras vid sidan
av den officiella identitetsbeteckningen.
Enkla bolag och parirederier räknas inte som juridiska
personer och det kan därför göras gällande att de inte bör tas med i del nya
identifieringssystemet. Vissa praktiska skäl talar emellertid för all även nu
nämnda associationsformer vid behov skall kunna tUldelas officiell
identitetsbeteckning trots alt de inle är rättssubjekt i trängre bemärkelse.
Vid debitering och uppbörd av skatt, arbetsgivaravgift m. m. är del arbetsbesparande
och därför praktiskt att behandla bolaget eller rederiet som ett självständigt
rättssubjekt i stället för att kommunicera med delägarna var för sig. Av
nuvarande skatte- och arbetsgivarregisler går del
Prop. 1974r56 19
vidare inte aUtid att utläsa om visst bolag är ett enkelt
bolag eUer ett handelsbolag, eftersom handelsbolag i skattehänseende inte
behandlas som ett självständigt rättssubjekt. Olika registreringsbestämmelser
för enkla bolag och handelsbolag skulle därför i många faU kräva tidsödande
efterforskningar. En smidigare lösning är därför att inordna såväl enkla bolag
som parirederier i del nya idenlifieringssystemet trots att de teoretiskt sett
inte hör dit. En sådan ordning skapar inga praktiska problem. Registrering bör
komma tUl stånd sä snart statlig myndighet, hos vilken bolaget eller rederiet
är registrerat eller har mäl eUer ärende anhängigt, påkallar detta. Dessutom
bör varje enkelt bolag och partrederi på egen begäran kunna tilldelas officieU idenlitelsbeteckning.
Vad som nu sagts om enkelt bolag och partrederi bör gäUa även i fråga om
utländska bolag, som driver näringsverksamhet här i riket genom ett
avdelningskontor med självständig förvaltning (utländsk filial).
Flertalet remissinstanser har godtagit vad utredningen
föreslagit rörande identifieringssystemets omfattning på den offentliga
sektorn. Statistiska centralbyrån (SCB) och Svenska kommunförbundet vänder sig
dock mot att kommunala nämnder skall tiUdelas identitetsbeleckning. Några
remissinstanser uttalar vidare att offentliga korporationer och anstalter bör
ingå i systemet redan från början och inte som statskontoret föreslagit -
först på ell senare stadium.
Vad sålunda anförts från remissinstansernas sida anser jag
vara värt beaktande. De kommunala nämnderna bör således t. v. inte tas med i
systemet, medan däremot offentliga korporationer och anstalter bör tUldelas
officiell identitetsbeleckning i samband med ikraftträdandet. 1 övrigt biträder
jag vad utredningen föreslagit i denna del med det tiUägget att även organ för
samverkan mellan borgerliga eUer kyrkliga kommuner, t. ex. Svenska
kommunförbundet, bör ingå i systemet.
Identitetsbeteckningens utformning
Statskontoret föreslår att den officiella identitetsbeteckningen
skall vara helt numerisk. Beteckningen föreslås i likhet med personnumret vara tiosiffrig
och inkludera en kontrollsiffra. Den första eller de två första siffrorna
föreslås ge upplysning om registerenhetens juridiska form (gruppkod).
Statskontorels förslag att idenliletsbeleckningen skaU
utformas som ett tiosiffrigt nummer har inte mött några invändningar vid
remissbehandlingen. Jag föreslär därför att det nya identitetsbegreppet, som
lämpligen kan kallas organisationsnummer, blir tiosiffrigt med sista siffran
som kontrollsiffra. Numret bör vara evigt och unikt. En viss registerenhet bör
således ha samma nummer under hela sin livstid och detta nummer får aldrig tiUdelas
annan registerenhet.
SCB avstyrker den föreslagna uppdelningen i olika
gruppkoder. Enligt SCBrs uppfattning bör nuvarande nummer i skatteväsendets J-aviregister
i största möjliga utsträckning användas som organisationsnummer. Några andra
remissinstanser är också kritiska mot indelningen i olika grupper
Prop. 1974r56 20
och framhåller att organisationsnumret tvärtom bör
innehålla minsta möjliga information så att ändringsfrekvensen av tilldelade
nummer blir låg. RUcsskatteverket (RSV) tiUstyrker däremot att organisationsnumret
innehåller en kod som upplyser om vilken juridisk form registerenheten har. RSV
anser vidare att första siffran i ordningsnumret, dvs. organisationsnumrets
tredje siffra, bör reserveras för interna koder.
Såsom statskontoret påpekat kan olika aspekter läggas på
frågan i vad mån organisationsnumret bör vara informationsbärande. En
identitetsbeteckning som innehåUer upplysningar om juridisk form, bransch- eUer
koncerntUlhörighel, geografisk belägenhet m. m. kan direkt hgga till grund för
databearbetningar av ohka slag. En genomförd gmppkodning torde också öka
möjligheterna att uppmärksamma felaktigt angivna organisationsnummer. Betydande
problem kan emeUertid uppkomma om numret skall innehålla beskrivande
information. Principen att numret skaU vara evigt och unikt går uppenbarligen
inte att upprätthåUa om t. ex. branschtiUhörighet och geografisk belägenhet
skall inarbetas i numret. Motsvarande gäUer om numret skaU innehåUa detaljerad
upplysning om juridisk form, t. ex. så att en familjestiftelse skaU tiUdelas
en gruppkod som skUjer sig från övriga stiftelser. Del kan i dessa fall bli
nödvändigt all faststäUa ny gruppkod trots all registerenhetens identitet inte
förändrats.
En långtgående uppdelning meUan ohka gruppkoder gör det
betydligt svårare att utnyttja nuvarande J-avinummer såsom organisationsnummer.
1 synnerhet kommer detta att gäUa handelsbolag, ekonomiska och ideeUa
föreningar samt stiftelser. TiUdelningen av organisationsnummer för juridiska
personer, som bildas efter det att det nya identifieringssystemet trätt i
kraft, blir också mer komplicerad om tillgängliga nummerserier måste Uppdelas i
en mängd olika grupper. Till detta kommer att en registerenhet under inga
förhållanden bör presenteras med angivande endast av organisationsnumret utan
med angivande såväl av organisationsnumret som enhetens firma. Nyttan av att
organisationsnumret innehåUer upplysning om enhetens juridiska form synes
därför vara ganska begränsad.
Del anförda ger enligt min mening vid handen att de
nackdelar som statskontorets förslag rörande gruppkoder skulle ge upphov till
väger betydligt tyngre än fördelarna med ett sådant kodsystem. Gruppkodning
synes därför böra förekomma endast om detta kan ske utan att koUidera med
intressen av de slag som jag här redogjort för.
1 rapporten föreslås att de nya identitetsbeleckningarna -
organisationsnumren skall bygga på de registreringsnummer som f. n. används
inom skatteväsendet (J-avinumren). Oskiftade dödsbon som inte taxeras som handelsbolag
har i J-aviregistrel gruppkoden 1 och samma kod föreslås ingå i
organisationsnumret. Någon omnumrering av sådana oskiftade dödsbon är alltså
inte nödvändig utan J-avinumret skaU sedan det nya systemet trätt i kraft anses
utgöra dödsboets organisationsnummer. Även aktiebolag bör enligt utredningen
överföra sina nuvarande nummer i J-aviregistret (gruppkod 556) tUl det nya
systemet. Beträffande
Prop. 1974r56 21
andra kategorier av juridiska personer t. ex.
handelsbolag, ekonomiska och ideeUa föreningar samt stiftelser förutsätter
emellertid statskontorets förslag mycket omfattande omnumreringar. Nya nummer
skall också enligt förslaget tilldelas statliga, kommunala och andra
offentligrättsliga enheter.
I likhet med utredningen anser jag att del nya systemet
med nödvändighet måste bygga på de J-avinummer som tilldelats juridiska
personer m. fl. vid taxering i hemortskommunen. Detta nummer används f. ö.
redan i dag som identitetsbeteckning bl. a. i länsstyrelsernas mervärdeskatleregister
och i riksförsäkringsverkets arbetsgivarregisler. Statskontorets förslag
beträffande gruppkoder får emellertid som nyss nämnts i många fall tiU
konsekvens att nuvarande J-avinummer inle kan användas som organisationsnummer.
En mycket stor del av nu befintliga handelsbolag, ekonomiska och ideeUa
föreningar samt stiftelser måste med tUlämpning av utredningsförslaget tUldelas
organisationsnummer som inte överensstämmer med deras J-avinummer.
Som jag tidigare framhåUit är det betydligt viktigare att
det nya identifieringssyslemet blir någorlunda lätt att införa oeh tillämpa än
att varje organisationsnummer skaU ge besked om enhetens juridiska form. Enligt
min uppfattning bör därför de J-avinummer, som används som identitetsbeteckning
vid taxering i hemortskommunen, i oförändrat skick överföras till det nya
systemet. Delta innebär bl. a. att de handelsbolag, ekonomiska och ideeUa
föreningar samt stiftelser, som finns med i J-aviregistret när det nya systemet
träder i kraft, inle behöver omnumreras. Principen att del nya
organisationsnumret skall överensstämma med J-avinumret i hemortskommunen bör
dock inte upprätthåUas beträffande enheter inom den offentliga sektorn.
Statliga myndigheter, borgerliga och kyrkliga kommuner, aUmänna
försäkringskassor samt offentliga korporationer och anstalter m. fl. bör på
sätt statskontoret föreslagit tiUdelas informationsbärande organisationsnummer
(gruppkoder 20-26). Något större behov av omnumrering kommer detta inte att
medföra, eftersom bara ett fåtal av dessa enheter är registrerade i J-aviregistret.
Även efter
det att det nya identifieringssystemet trätt i kraft bör givetvis iakttas att
överensstämmelse uppnås mellan numren i J-aviregistret och organisationsnumren.
Det organisationsnummer som faststäUs för en nybildad juridisk person bör
således också användas som identitetsbeteckning vid taxering i
hemortskommunen. Något som hindrar att man vid tilldelning av
organisationsnummer för nylUlkommande enheter använder sig av koder som utvisar
enhetens juridiska form föreligger i och , för sig inte. Nyttan av ett sådant tiUvägagångssätl
torde emellertid vara ganska begränsad med tanke på att äldre informationslösa
organisationsnummer inom överskådlig tid framåt kommer att förekomma tUlsammans
med de nya numren. Det blir alltså under aUa förhållanden omöjligt att utom
såvitt gäller offentliga sektorn - av de två första siffrorna i numret dra
någon säker slutsats om enhetens juridiska form. Det får ankomma på den
myndighet som skall utöva tUlsyn över det nya systemet att bedöma i vad
mån gruppkodning skall förekomma vid
Prop. 1974r56 22
tiUdelning av organisationsnummer för enheter som
registreras sedan systemet trätt i kraft.
Nummertluddande myndighet m. m.
1 rapporten föreslås att tUldelningen av
organisationsnummer i förekommande faU skall ombesörjas av den myndighet som
svarar för subjektregistreringen av berörd kategori av juridiska personer.
Juridiska personer som inte är föremål för subjektregistrering i egentlig
mening, t. ex. dödsbon, ideella föreningar och stiftelser, bör enligt
statskontoret tUldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet. Enkla bolag
och partrederier skall tilldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet
resp. sjöfartsverket. Statliga, kommunala och andra offentliga enheter föreslås
få organisationsnummer genom SCBrs försorg. Undantag görs dock för allmänna
försäkringskassor, som enligt förslaget skaU tiUdelas organisationsnummer av
riksförsäkringsverket.
SCB och RSV tUlstyrker att den myndighet som svarar för subjektre-gislreringen
av viss kategori av juridiska personer bör tilldela dessa juridiska personer
organisationsnummer. SCB har intet att erinra mot att SCB skall ha ansvaret för
tilldelningen av nunimer för enheter inom offentliga sektorn. Även i övrigt
godtas vad statskontoret anfört i denna dd.
Frågan om vilken myndighet som i visst fall bör svara för tUldelning
av organisationsnummer är inle av sådant slag att den behöver regleras i lag.
Att utfärda lagbestämmelser om de yttre formerna för nummertilldelning skulle
också vara opraktiskt, eftersom riksdagens samtycke skulle behöva inhämtas så
snart ändrade förhållanden t. ex. en omorganisation inom statliga sektorn
motiverade att ansvaret för nummertilldelningen flyttades från en myndighet
till en annan. Jag avser dock att här översiktligt redogöra för hur
nummertilldelningen enligt min uppfattning bör organiseras.
Vid valet
av den myndighet som i visst faU bör svara för att en juridisk person tilldelas
organisationsnummer synes det lämpligt alt skilja meUan juridiska personer, som
är föremål för subjektregistrering, och andra juridiska personer. Aktiebolag,
handelsbolag och andra juridiska personer som subjektregislreras bör tilldelas
organisationsnummer av den subjektregistrerande myndigheten. Juridiska
personer som inle subjektregislreras ideella föreningar, stiftelser och
oskiftade dödsbon m. fl. bör tilldelas organisationsnummer av lokal
skattemyndighet. Lokal skattemyndighet bör även åsatta enkla bolag och
partrederier organisationsnummer. Utländska företags filialer i Sverige bör tUldelas
organisationsnummer av patent- och registreringsverket.
Såsom jag tidigare framhåUit bör fuU överensstämmelse råda
mellan organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen. Med hänsyn tUl
del samarbete som redan i dag förekommer mellan patent- och registreringsverket
och skattemyndigheterna vållar detta inte något problem såvitt gäUer
aktiebolag. Oavsett huruvida aktiebolaget bildats
Prop. 1974r56 23
före eller efter den tidpunkt, då del nya
identifieringssystemet träder i kraft, kommer organisationsnumret att vara
identiskt med J-avinumret. Någon svårighet alt uppnå överensstämmelse mellan
organisationsnummer och J-avinummer torde inte heller föreligga beträffande de
juridiska personer som är subjektregistrerade hos bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
arbetsmarknadsstyrelsen eller lantbmksstyrelsen. Dessa register är relativt små
och registreringsmyndighelen kan därför, såvitt gäller rättssubjekt som bUdats
före ikraftträdandet, utan större besvär inhämta besked från skattemyndigheterna
om J-avinumret i hemortskommunen. Vid subjektregislrering efter denna tidpunkt
kommer faststäUt organisationsnummer tillika utgöra J-avinummer i
hemortskommunen.
Handels- och föreningsregistren är mycket omfångsrika och
innehåller ett stort antal enheter som inle längre bedriver någon verksamhet.
Någon anledning att åsätla aUa dessa organisationsnummer förehgger inle. Av
praktiska skäl bör, såvitt gäller handelsbolag och ekonomiska föreningar som bUdats
innan det nya identifieringssystemet trätt i kraft, obligatorisk tUldelning av
organisationsnummer begränsas tiU sådana bolag och föreningar som finns
registrerade i J-aviregistret. Skattemyndigheterna bör därför omedelbart innan
det nya systemet träder i kraft sända förteckningar till berörda handels- och
föreningsregister över samtliga bolag och föreningar, som har J-avinummer i
hemortskommunen. Den subjektregistrerande myndigheten meddelar i samband med
ikraftträdandet beslut om all detta nummer tillika utgör bolagets eller
föreningens organisationsnummer.
Handelsbolag och ekonomiska föreningar, som bildats före
den tidpunkt då det nya identifieringssyslemet träder i kraft men som vid denna
lidpunkt inte finns med i J-aviregistret, kommer således inte att få organisationsnummer
i samband med övergången tiU det nya systemet. Behov av organisationsnummer kan
emellertid uppkomma senare, t. ex. om bolaget eller föreningen efter
ikraftträdandet anses böra påföras arbetsgivaravgift. I dessa fall liksom om
bolaget eller föreningen själv önskar få ett organisationsnummer, bör den subjektregistrerande
myndigheten tilldela bolaget eller föreningen sådant nummer.
Organisationsnummer bör utan undanlag faststäUas för
handelsbolag och ekonomisk förening som bUdas efter den tidpunkt då det nya
systemet träder i kraft. Även i dessa faU skall, som jag tidigare anfört,
nummer tUldelas av den myndighet som ombesörjer subjektregistreringen.
Juridiska personer som inte subjektregislreras ävensom
enkelt bolag och partrederi bör, som nyss nämnts, tilldelas organisationsnummer
av lokal skattemyndighet. Någon principieU skUlnad mellan enheter som bUdats
före den tidpunkt då det nya systemet träder i kraft och sådana som bildas
efter denna tidpunkt föreligger inte.
Enheter inom den offentliga sektorn bör såsom
statskontoret föreslagit tUldelas organisationsnummer av SCB.
Riksförsäkringsverket bör dock ombesörja nummertilldelningen för de aUmänna
försäkringskassorna. 1 den mån nu nämnda enheter vid övergången tUl det nya systemet
finns
Prop. 1974r56 24
registrerade i J-aviregistret detta torde huvudsakligen
gälla affärsdrivande verk och kommuner bör nuvarande J-avinummer i
hemortskommunen ersättas med de nya organisalionsnumren.
Sammanfattningsvis kan alltså konstaleras att subjektregistrerande
myndighet bör svara för att samtliga juridiska personer, som registreras hos
myndigheten, tUldelas organisationsnummer. Handelsbolag och ekonomisk
förening, som införts i handels- resp. föreningsregister innan det nya idenlifieringssystemet
trätt i kraft, behöver dock inte åsättas organisationsnummer såvida de inte
förekommer i J-aviregistret. Inom den offentliga sektorn bör
riksförsäkringsverket fastställa organisationsnummer för de allmänna
försäkringskassorna och SCB nummer för andra enheter. 1 övriga faU bör lokal
skattemyndighet svara för tilldelningen av organisationsnummer, dock att
patent- och registreringsverket bör vara nummertiUdelare såvitt gäller
utländska företags filialer i Sverige.
Beslutar lokal skattemyndighet om tUldelning av
organisationsnummer bör underrättelse om beslutet sändas till såväl den
registrerade enheten som den myndighet som skall svara för den centrala tUlsynen
över det nya identifieringssystemet. Fastställer lokal skaltemyndighet organisationsnummer
efter framstäUning från annan myndighet - t. ex. allmän domstol - bör givetvis
även denna underrättas om beslutet. TUldelas organisationsnummer av subjektregistrerande
myndighet, bör ifrågavarande juridiska person och lokala skattemyndigheten i
dennes hemortskommun samt den centrala tillsynsmyndigheten underrättas. Vad nu
sagts bör i tUlämpliga delar gälla även när SCB eller riksförsäkringsverket
fastställer organisationsnummer för enheter inom den offentliga sektorn.
En förutsättning för att den önskade överensstämmelsen
skall kunna uppnås mellan organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen
är bl. a. att lokal skattemyndighet inte på egen hand tilldelar organisationsnummer
för subjektregistrerade juridiska personer eUer för enheter inom offentliga
sektorn. Uppkommer exempelvis fråga om att införa ett handelsbolag som saknar
organisationsnummer i J-aviregistret, skall den lokala skattemyndigheten begära
organisationsnummer från den myndighet som subjektregistrerat bolaget.
Tillsynsmyndighet m. m.
Enligt statskontorets mening skulle det i och för sig vara
lämpligast att den myndighet som tUldelas ansvaret för och utövar tillsynen
över det föreslagna identifieringssyslemet inte har särskilt fackintresse i
saken. Någon sådan myndighet inom vars kompetensområde den centrala
administrationen naturligen faller har statskontoret dock inte kunnat finna. De
fackmyndigheter som kan komma i fråga är SCB och RSV. Statskontoret har i valet
mellan dessa stannat för att föreslå att RSV t. v. tilldelas ansvaret för de
centrala lillsynsuppgifterna.
Förslaget att den organisatoriska förankringen av organisationsnum-mersyslemet
t. v. skall läggas hos RSV har godtagits av bl. a. RSV, patent- och
registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms län samt
Prop. 1974r56 25
FamUjeföretagens förening. SCB finner förslaget
visserligen acceptabelt men anser dock att vissa skäl talar för att SCB blir
central myndighet. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och
Svenska företagares riksförbund anför bl. a. att resultatet av statskontorets
utredning om subjektregistrering bör avvaktas innan beslut fattas rörande
huvudmannaskapet för registreringssystemet.
Det nya systemet för identifiering av juridiska personer m.
fl. kommer i väsentliga hänseenden bygga på de identitetsbeteckningar som
används inom skatteväsendet. Såsom jag tidigare anfört skall nämligen
bortsett från enheter inom den offentliga sektorn - aUa som vid övergången till
det nya systemet har J-avinummer tilldelas organisationsnummer som motsvarar J-avinumret
i hemortskommunen. Vid fastställande av organisationsnummer efter det att det
nya systemet trätt i kraft skaU likaledes full överensstämmelse råda mellan
organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen. Ansvaret för att den
åsyftade synkroniseringen meUan organisationsnummer och J-avinummer kommer tUl
stånd, kommer i praktiken huvudsakligen att ligga på myndigheter inom
skatteväsendet. Mot denna bakgrund anser jag det naturligt att RSV, som är den
myndighet som f. n. utfärdar anvisningar för lokala skattemyndigheternas
verksamhet m. m., får uppgiften att utöva den centrala tUlsynen över det nya
systemet. Ett ytterligare skäl för denna lösning är att RSV redan i dag intar
en central ställning såvitt gäller registrering av fysiska personer. Det är
uppenbarligen rationellt att knyta tiUsynen över registreringen av juridiska
personer tUl den myndighet som har motsvarande uppgift i fråga om fysiska
personer.
Den centrala tillsynsmyndigheten, som enligt min
uppfattning således bör vara RSV, bör dela ut nummersviter tUl de myndigheter
som svarar för faststäUelse av organisationsnummer. Hos RSV skall fortlöpande
föras register över samtliga enheter som blivit tiUdelade organisationsnummer.
RSV bör på förfrågan kunna uppge såväl vem som innehar eller innehaft visst
organisationsnummer som vilket organisationsnummer som faststäUts för ett
angivet rättssubjekt.
TUlsynen över organisationsnummerregistrel aktualiserar
utöver det anförda åtskUliga frågor av administrativ och teknisk natur.
Ändamålsenliga rutiner för tilldelning av organisationsnummer måste utarbetas.
Spärrar måsle t. ex. införas mot att visst organisationsnummer används mer än
en gång och mot att visst rättssubjekt tilldelas mer än ett
organisationsnummer. Systemet måste vidare kompletteras med referens-register
av olika slag. Hur dessa och liknande spörsmål skall lösas får berörda
myndigheter i första hand RSV - ta stäUning till. Anledning saknas att i
detta sammanhang närmare behandla dessa frågor.
Med den uppbyggnad av systemet som jag föreslagit torde
det knappast behöva förekomma att elt rättssubjekt vUl föra talan mot ett
beslut angående organisationsnummer. Helt uteslutet är del kanske emellertid
inte att det någon gång uppstår delade meningar om huruvida organisationsnummer
skall faststäUas eller inte. 1 sådana faU bör besvär över registreringsmyndighetens
beslut få anföras hos RSV. Mot RSVrs beslut bör talan inte få föras.
Prop. 1974:56 26
Tidpunkten för ikraftträdandet m. m.
Statskontoret föreslår som riktmärke att omläggningen tiU
organisationsnummer skall vara genomförd den 1 juh 1974. Övergången anses
medföra relativt begränsade kostnader. 1 rapporten uppskattas kostnaderna tUl
omkring 300 000 kr., vartill kommer datamaskintid vid länsdatakontoren.
En ofta anförd anmärkning i remissyttrandena är alt
statskontoret underskattat såväl tidsåtgång som kostnader för genomförandet av
det nya identifieringssyslemet. Enligt RSV har tUlräcklig hänsyn inte tagits tUl
volymen av det arbete som fordras för utformning av systemlösningar och aviseringsruliner
saml revidering av ohka befintliga register. SCB framhåUer att SCBrs förslag
att i högre grad använda nuvarande registreringsnummer är ett sätt att håUa
kostnaderna nere. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och
Svenska företagares riksförbund anser under åberopande av bl. a. att
statskontorets utredning om subjektregistrering inte är avslutad att det här
aktuella förslagel t. v. inle skall läggas tUl grund för lagstiftning.
Det är enligl min mening angelägel att del nya idenlifieringssystemet
genomförs så snart som möjligt. Lika litet som i fråga om valet av central tUlsynsmyndighet
finns det anledning att invänta resultatet av statskontorets rapport rörande subjektregislrering.
Om man såsom jag föreslagit låter det nya systemet i hög grad bygga pä J-aviregistren,
torde f. ö. eventuella ändrade regler för subjektregistrering endast i ringa
omfattning inverka på organisalionsnummersyslemets utformning. Det är
emellertid helt klart all införandel av det nya systemet måste föregås av ett
omfattande planeringsarbete. Även enskUda registerförare måste få tillräcklig
tid till förfogande för omläggning av sina register m. m. Mot denna bakgrund
synes lidpunkten för ikraftträdandet böra skjutas framåt i tiden liU den 1 juh
1975.
En stor
del av kostnaderna för myndigheternas förberedelsearbete torde kunna inrymmas
under ordinarie anslag. I den män merkostnader uppkommer bör resp. myndigheters
anslag för budgetåret 1974/75 få merbelastas med erforderliga belopp. Med hänsyn
bl. a. tUl att mitt förslag förutsätter omnumreringar i långt mindre omfattning
än vad utredningen förordat, kan RSV:s kostnader ungefärligen beräknas uppgå liU
det av statskontoret uppskattade beloppet, 300 000 kr. Till detta belopp skall
emellertid läggas kostnader för erforderlig datamaskintid m. m. Dessa kostnader
får prövas i samband med myndigheternas ordinarie anslagsframställningar. De
totala kostnaderna för del nya idenlifieringssystemet torde dock under aUa
omständigheter vara små i förhållande till de vinster som systemet kommer att
medföra.
Prop. 1974:56 27
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Majrt
föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag tUl
lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl.
Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådels övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tiU detta
protokoll ulvisar.
Ur protokollelr Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB 74
7182 S Stockholm 1974
Doktrin (3)
- Jakob Heidbrink, Offentligrättsliga korporationer i svensk rätt: ett regleringsinstrument med framtid?, FT 2021 nr 1 s. 139, på s. 142 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Dan Hanqvist, Levande charader eller hela havet stormar? Om organisationsnummer och förvaltningsmyndigheternas dispenspraxis, FT 2011 nr 3 s. 451, på s. 453, 454, 460, 462 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna, FT 2006 nr 1 s. 23, på s. 35 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- SOU 2025:109 Särskilda provokativa åtgärder s. 229 om s. 22 i texten
- SOU 2024:45 Kompletterande bestämmelser till EU:s reviderade förordning om elektronisk identifiering s. 151 om s. 19 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
- Rskr. 1974:119 i texten
- Bet. 1974:SkU22 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:S6 med förslag till lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl. i texten
Doktrin (7)
7 kopplingar i 3 dokument.
- FT 2011 s. 451 Dan Hanqvist, Levande charader eller hela havet stormar? Om organisationsnummer och förvaltningsmyndigheternas dispenspraxis s. 451 · s. 453 · s. 454 · s. 460 · och 1 till i texten
- FT 2021 s. 139 Jakob Heidbrink, Offentligrättsliga korporationer i svensk rätt: ett regleringsinstrument med framtid? s. 142 i texten
- FT 2006 s. 23 Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna s. 35 i texten