Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m.m.
1974 · 53 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 38 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:59, Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Majrts proposition nr 59 år 1974 Prop. 1974:59
Nr 59
Kungl.
Majtts proposition angående godkännande av miljöskydds-konvention mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m.; given den 22 februari 1974.
Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en den 19 februari 1974
undertecknad miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Konventionen innehåller regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av
tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Vederbörande myndigheter i varje
land är enhgt konventionen skyldiga att vid sådan prövning jämställa
grannländernas miljöskyddsinlressen med motsvarande intressen i del egna
landet.
I
propositionen framläggs också förslag till den lagstiftning som krävs för alt
konventionen skall bli gällande i Sverige.
1
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 59
Prop. 1974: 59
Fijrslag
till
Lag
med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Artiklarna 113 i
miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige skall gälla som svensk lag. Konventionen har den lydelse som härvid
fogad bilaga ulvisar.
2
§ Den som hos svensk
bevakningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig
verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet,
driftanordning eller affärsförhållande som han därigenom fått kännedom om. Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer.
Mål
eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller
administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall
handläggas och bedömas enhgt förut gällande bestämmelser.
11
fråga om bilagans lydelse hänvisas här till bilaga 1 till denna proposition.
Prop.
1974: 59
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON,
LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige,
m. m. och anför.
1 Inledning
Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20re session år 1972
Nordiska ministerrådet all lägga fram förslag.till en nordisk
miljöskydds-konvention syftande till all i nationell lagstiftning likställa grannländernas
miljöskyddsintressen med del egna landets och till en harmonisering av
ländernas miljövårdsregler. Efler ministerrådets bemyndigande beslöt Nordiska ämbetsmannakommittén
(numera Nordiska ministerrådets släll-företrädarkommitté) att en särskild
kommitté, bestående av två representanter från varje land, skulle tillsättas
för all arbeta ut en preliminär rapport med alternativa förslag i fråga om en
nordisk miljöskyddskonvention. Kommittén som antog namnet Nordiska
miljöskyddskommittén. avgav i september 1972 en preliminär rapport med två
alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse. Del ena
alternativet innebar att ett tillägg angående nordiskt samarbete på miljövårdsområdet
skulle införas i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige av år 1962 (det s. k. Helsingforsavtalet). Enligl del andra
alternativet skulle dessutom Danmark, Finland, Norge och Sverige ingå en
särskild miljöskyddskonvention med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid
prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet i överensstämmelse med ell
av kommittén upprättat förslag.
1 Till ledamöter utsågs av Sverige rättschefen Lars Delin,
tillika kommitténs ordförande, och hovrättsassessorn Erik Pontén, av Danmark
fullmäktige Karen Westerbye-Juhl och fullmäktige Paul Kaaris, av Finland bitr.
avdelningschefen Osmo Lares och numera avdelningschefen Olli Ojala samt av
Norge expeditionscheferna Thor Skrindo och Lars Oftedal Broch. Sedermera har
expeditionssekreteraren Ib Bodenhagen utsetts till ledamot i Kaaris ställe oeh
sektionschefen Holger Rotkirch till ledamot i Lares ställe.
Prop.
1974: 59 4
Sedan rapporten behandlats av Nordiska ministerrådet, vars
beslut i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse tillstyrktes av Nordiska
rådet vid dess 21ra session i februari 1973, fick miljöskyddskommittén i
uppdrag alt på grundval av nyssnämnda förslag utarbeta ett slutiigt förslag
till en miljöskyddskonvention meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige med
regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig
verksamhet. Nordiska miljöskydds-kommittén avlämnade i oktober 1973
slutrapporten (NU 1973r 5) Nordisk mUjöskyddskonvention. Rapporten innehåller
förslag till en sådan miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige. De svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén har överlämnat en den 7
november 1973 dagtecknad promemoria rörande svensk lagstiftning med anledning
av förslagel till mUjöskyddskonvention.
Efter remiss har i Sverige yttranden över slutrapporten
och promemorian avgelts av vattenöverdomstolen, rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret, statens
naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, finsk-svenska gränsälvskommissionen,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, statens
vattenfallsverk, statens industriverk, delegationen för atomenergifrågor, vatlenlagsutredningen,
Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska naturskyddsföreningen.
Slutrapporten har remissbehandlats även i Danmark, Finland
och Norge.
Sedan remissbehandlingen avslutats har företrädare för
berörda departement i de ohka länderna överlagt om förslaget till
miljöskyddskonvention. Därvid har enighet nåtts om alt förslaget borde kunna
antas utan annan ändring än all artikel 10 skulle ges ny lydelse i enlighet med
framlagt förslag varjämte några redaktionella jämkningar skulle göras i de
danska, finska och norska texterna för erhållande av bättre överensstämmelse
med motsvarande svenska text. Man beslöt vidare föreslå att ell protokoll
upptagande vissa kommentarer angående till-lämpningen skulle fogas till
konventionen.
Kungl. Majrt beslöt den 15 februari 1974 all konventionen
och protokollet skulle undertecknas. Konventionen och protokollet undertecknades
av vederbörande ministrar den 19 februari 1974 i anslutning till Nordiska
rådets 22ra session i Stockholm. Konventionen och protokollet torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.
1 Nordiska rädet har vid sin 22ra session i februari 1974
rekommenderat att i Helsingforsavtalet införs tillägg upptagande bl. a.
bestämmelser om nordiskt samarbete på mUjövårdsområdet i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag i detta hänseende.
Prop. 1974: 59 5
2
Översikt över ländernas miljöskyddslagsliftning m. m.
I
Sverige finns beslämmelser till skydd mol vattenförorening, luftförorening,
buller och andra störningar som uppkommer genom användning av mark, byggnad
eller anläggning i miljöskyddslagen (1969r 387, omtryckt 1972r 782, ändrad
senast 1973r 927). Åtgärd eller användning som faller inom lagens
tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Lagen är till väsentlig del
en koncessionslag. Kungl. Majrt har nämligen med stöd av lagen (10 §) i stor ulslräckning
föreskrivit skyldighet att inhämta lillsländ, innan fabriker eller andra
inrättningar anläggs eller ändras (koncessionsphkt). De koncessionsplikliga
inrättningarna räknas upp i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969r 388, ändrad
senast 1972r 224). Frågor om tillstånd prövas av koncessionsnämnden för
miljöskydd, vars beslut kan överklagas till Kungl. Majrt. Naturvårdsverket kan
medge undantag (dispens) från koncessionsplikten efler prövning i varje
särskilt fall (10 § andra stycket miljöskyddslagen). I vissa fall kan dispens
meddelas av länsstyrelsen (12 § miljöskyddskungörelsen). Dispensbeslut kan inle
överklagas. Frågor om ersättning för olägenhet som orsakas genom miljöfarlig
verksamhet prövas av fastighetsdomstol (33 och 34 §§ miljöskyddslagen).
Om
valet av plats för industriell eller liknande verksamhet är av betydelse för
hushållningen med landels samlade mark- och vallentillgångar, skall
verksamhetens lokahsering prövas av Kungl. Majrt enligt 136 a § byggnadslagen (1947r
385, lagen omtryckt 1972r 775, ändrad senast 1973r 1085). I kungörelsen (1972r
781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligl 136 a §
byggnadslagen (1947r 385) m. m. har föreskrivits vilka slag av sådan verksamhet
som skall prövas enhgt nämnda paragraf. Kungl. Majrts beslut om lokalisering är
bindande vid prövning enligl miljöskyddslagen.
Fråga
om byggande i vatten regleras i vattenlagen (1918r 523, ändrad senast 1973 r
86) och prövas av vattendomstolarna. Beträffande mera betydande vatlenbyggnadsföretag
måste dock Kungl. Majrts tillstånd inhämtas.
För
anläggning av plattform för borrning efter olja på Sveriges kon-tinentalsockelområde
krävs tUlstånd av Kungl. Majrt. Fråga om tillstånd till läkt av sand, grus
eller sten på kontinentalsockeln prövas av statens industriverk. Nu återgivna
bestämmelser finns i kungörelsen (1966r 315, ändrad senast 1973r 588) angående tUlämpningen
av lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln.
Danmark
antog 1973 en "lov om milj0beskyttelse" som är tillämplig på all
verksamhet som genom utsläppande av fasta, flytande eller gasformiga ämnen, skakningar
eller buller kan medföra förorening av luften, marken, vattendrag, sjöar eller
havet. Beträffande viss särskilt förorenande verksamhet som anges i bilaga
till lagen föreskrivs att sådan
fl
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 59
Prop. 1974: 59 6
verksamhet
inte får påbörjas, utvidgas eller ändras utan all tillstånd lämnats. Endast
verksamhet som är knuten till fast egendom omfattas av tillslåndsplikten.
Tillståndsfrågor kan i första instans prövas av kommunstyrelsen, amlsrådet
eller vederbörande minister. De lägre myndigheternas avgöranden kan överklagas
till miljöslyrelsen eller del genom lagen inrättade "mUjöankenasvnet".
I administrativ ordning kan föreskrivas att myndighets avgörande enligt förut
nämnda lag får överklagas av myndighet i annat land. Frågor om byggande i
vatten regleras i "vand-l0bsloven" och prövas av "vandl0bsrelter".
För borrning efter olja på kontinentalsockeln fordras tiUstånd av regeringen.
I
Finland råder enligl vattenlagen av år 1961 förbud mot alt i vattendrag släppa
ul ämne eller vätska som kan orsaka menlig uppgrund-ning, skadlig förändring av
vattnets beskaffenhet, uppenbar skada för fiskbeståndet eller våda för hälsan.
Dispens från förbudet kan lämnas av vattendomstol, vars avgöranden kan
överklagas beroende på ärendets natur till vattenöverdomstolen eller högsta
förvaltningsdomstolen.
Vattenöverdomslolens
beslut överklagas till högsta domstolen. I vallenlagen finns också
bestämmelser om tiUstånds- och anmälningsplikt för vissa inrättningar.
Detaljerade beslämmelser om denna prövning har meddelats i administrativ ordning.
I fråga om luftvård och bullerbekämpning föreskriver 1965 års hälsovårdslag
alt fabrik eller annan inrättning skall vara förlagd och uppförd på sådant
sätt att sanitär olägenhet inte uppkommer. Kan anläggning medföra sådan
olägenhet, får den inte byggas förrän kommunal hälsovårdsnämnd godkänt platsen
där anläggningen skaU förläggas.
Frågor
om byggande i vatten regleras i vattenlagen och prövas av vattendomstol.
Tillstånd all utnyttja tillgångar på konlinentalsockeln beviljas av regeringen.
För
Norges del stadgas i 1970 års "lov om vern mot vannfomrensing" förbud
mot att sätta i gäng eller driva verksamhet som kan leda till alt
vattenförorening uppkommer eller ökar, om det inle är uppenbart all
föroreningen ensam eller tillsammans med annan förorening är utan betydelse.
Tillstånd att utsläppa avloppsvallen kan ges av M,iljövemde-parlementet genom stadfästelse
av "översiktsplaner og reguleringspla-ner" och av Statens vann- og avlöpskontor
i fall som inte berörs av sådana planer. Verksamhet som kan orsaka
luftförorening "til skade eller ulempe for mange eller över eit vidt
område" får enligt granneloven av år 1961 inte sättas i gång utan alt
koncession meddelats av Röykskade-rådet eller i vissa fall regeringen. Rådets
avgöranden kan överklagas till Miljöverndepartemenlet. I fråga om byggande i
vallen gäller 1940 års "lov om vassdragene". Beroende på ingreppels
omfattning prövas tillståndsfrågor av Norges vassdrags- og eleklrisiletsvesen.
Industridepartementet eller regeringen. Tillstånd alt utvinna naturtillgångar
på den norska kontinenlalsockeln meddelas av Industridepartementet.
Prop.
1974: 59 7
Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929
är till-lämplig på sådant byggande i vatten som sker i gränsvaltendrag. Kan
vattenbyggnadsföretag antas medföra olägenhet av någon betydelse i grannlandet,
får tillstånd till företaget inte meddelas utan alt grannlandet lämnat sitt
samtycke. Prövning av fråga om tillstånd sker eljest i stort sett enligt resp.
lands interna beslämmelser.
Gränsälvsöverenskommelsen
den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland innehåller en utförlig
materiell reglering i fråga om bl. a. byggande i vatten, vallenreglering och
skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med
tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför
Torne älvs mynning. Överenskommelsens beslämmelser som ersätter ländernas intema
lagstiftning bygger på gällande finsk och svensk rätt. För tillämpning av
överenskommelsen har inrättats en gemensam finsk-svensk gränsälvskommission.
Kommissionen prövar sålunda i de nationella myndigheternas ställe tillstånds-
och ersättningsfrågor.
I detta sammanhang kan även nämnas att Nordiska
ministerrådet nyligen antagit riktlinjer om kontakt beträffande
atomanläggningar vid gränserna mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige i
fråga om säkerhetsfrågor. Riktlinjerna innehåller bl. a. beslämmelser om
skyldighet för myndigheterna i stat där alomanläggning planeras all översända
meddelanden och handlingar i ärendet till myndigheler i grannland som berörs,
skyldighet för grannlandets myndigheter att anskaffa och översända för
bedömningen av anläggningen erforderliga upplysningar om bosättningsförhåUanden
m. m. i landet och samråd mellan ländernas myndigheler samt vissa
sekretessbestämmelser.
3 Nordiska miljöskyddskommitténs förslag
Kommittén framhåller att miljöstörande verksamhet i ett
land torde påverka miljön i ell grannland främst genom vatten- och luftföroreningar
samt inverkan på vattenstånd och vallenföring.
De vattenföroreningar som är av intresse i detta
sammanhang torde enligt kommittén väsentligen vara sådana som från bebyggelse
och industrianläggningar på land tillförs Östersjön med Bottenhavet, Bottenviken
och Finska viken, Öresund, Kattegatt och Skagerak. Föroreningssituationen i
Östersjön och Öresund är så allvarlig alt varje mera betydande utsläpp av orenal
eller bristfälligt renat avloppsvatten får anses drabba miljöskyddsintressen
såväl i del land där utsläppet sker som i andra länder med kust vid samma hav.
Även ländernas fiske på internationeUt vatten kan drabbas. I sammanhanget bör
också nänrnas föroreningar i samband med oljeulvinning på ländernas kontinentalsockel-områden.
Spridning av förorenande stoft eller illaluktande ämnen
eller bullerstörningar över gränserna meUan de nordiska länderna utgör f. n.
inget större internordiskt miljöproblem.
Prop. 1974:59 8
Syftet
med konvenlionsförslaget är enligt kommittén alt lUlskapa en ordning enligt
vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga om tillåtligheten av miljöskadUg
verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande
intressen i det egna landet. En sådan ordning bedöms möjlig att genomföra med
hänsyn till att miljö-skyddsslandarden är förhållandevis hka i de nordiska
länderna. Förslaget bygger på fömtsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i
berörda länder kommer all utvecklas någol så när paralleUt även i framliden.
Konventionens
tillämpningsområde avses i princip vara begränsat till användning av mark eller
vallen på en bestämd plats i regel vid någon form av fast anläggning på
sätt som kan medföra störningar för omgivningen. Dumpning eller oljeutsläpp
från fartyg omfattas sålunda inle av konventionen, hksom inle heller regler
för automobil-eller flygtrafik eller spridning av bekämpningsmedel.
Kommittén framhåller alt
den föreslagna konventionen står i samklang med principerna nr 21 och 22 i den
vid Förenta nationernas miljökonferens i Stockholm antagna miljödeklarationen.
I dessa principer uppmanas länderna bl. a. alt se till alt verksamhet under
deras jurisdiktion eller kontroll inle förorsakar skada på andra länders miljö
saml alt samarbeta för alt ytterhgare utveckla den internalionella rätten i vad
avser ansvar för och ersättning åt offren för föroreningar och annan miljöskada
som orsakas av sådan verksamhet.
Artikd 1 i konventionen
innehåller i första stycket en definition av det slags verksamhet varpå
konventionen avses bli tillämplig. Med miljöskadUg verksamhet avses i
konventionen utsläppande av fast eUer flytande avfall, gas eller annat ämne
från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt
användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som
medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller
annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning,
lempera-turändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Enligt
andra stycket skaU konventionen ej äga liUämprung i den mån miljöskadlig
verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera av
de fördragsslulande staterna.
I motivering till artikeln
uttalar kommittén alt konventionens lill-iämpningsområde avses vara begränsat
till utsläppande av avloppsvatten samt användning av fasl egendom eUer
anläggning på sätt som kan medföra störning av den omgivande miljön. Dit hör
bl. a. byggande av väg, flygfält, elektrisk anläggning och atomreaklor.
Anknytningen till användning av fast egendom har motsvarighet bl. a. i de
danska och svenska miljöskyddslagarna saml i den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen.
Kommittén har ansett all även sådan miljöstörning som åstadkoms genom byggande
i vatten, såsom dänmingsskada eller torrläggning vid ändring av vattenstånd
eller vallenföring, i princip bör om-
Prop.
1974: 59 9
fattas av konventionen. I denna del blir visserligen
konventionens liU-lämpningsområde väsentiigt inskränkt genom alt vatlenbyggnadsföretag
som regleras i den svensk-norska vallenrältskonventionen eUer gränsälvsöverenskommelsen
mellan Sverige och Finland faUer utanför enhgt undantaget i andra stycket.
Någon motsvarande överenskommelse föreligger emellertid f. n. inte mellan
Finland och Norge. Vidare är det enligl kommitténs mening angeläget att t. ex.
inrättande av borrplaltfor-mar och sandsugning i havet omfattas av konventionsbestämmelserna.
Beteckningen "miljöskadlig" verksamhet har valts
i stället för den svenska miljöskyddslagens uttryck "miljöfarhg" efler
önskemål från finsk och norsk sida. Av konventionslexten framgår all redan en
risk för miljöskada är tillräcklig för all konventionen skaU bh tillämplig.
Undantaget
i andra stycket avser faU där miljöskadlig verksamhet är eller i framliden bhr
föremål för specialreglering genom särskild gränsöverenskommelse. F. n.
åsyftas i första hand nyssnämnda överenskommelser mellan Norge och Sverige saml
mellan Finland och Sverige. Undantag avses gälla endast i den ulslräckning stömingar
från en anläggning regleras genom den särskilda överenskommelsen. Till
belysning av det sagda nämner kommittén alt den svensk-norska valtenrättskon-ventionen
inle är tillämplig på utsläppande av avloppsvatten. Om en industriell
anläggning i ell gränsvaltendrag förutom byggande i vallen innefattar utsläpp av
föroreningar i vattnet, blir sålunda den nu föreslagna konventionen tillämplig
beträffande den senare åtgärden. På motsvarande sätt skall enligt kommittén
konventionen tillämpas på luftförorening och buller från en industrianläggning
i Torne älvs vattenområde, medan frågor om vallenförorening eller annan
inverkan på vat-tenförhåUanden som härrör från anläggningen skall behandlas enligl
den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen.
Enligt artikd 2 skall vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig
verksamhet störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslulande
stat likställas med störning i del egna landet.
Bestämmelsen utgör enligt kommittén konventionens
grundläggande stadgande och anger dess huvudsakliga syfte. Den tar sikte på lillål-lighelsprövning
i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar. Bestämmelsen avser såväl
tillståndsprövning av planerad verksamhet som prövning av ansökan om
godkännande av befintlig anläggning eller av talan om förbud eller skyddsåtgärder
mot pågående miljöskadlig verksamhet.
Enligt artikel 3 tår den som drabbats eUer kan drabbas av
störning från miljöskadhg verksamhet i annat fördragsslulande land föra lalan
hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i det landet
beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skadeförebyggande
åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma
utsträckning och under samma förutsättningar som rätts-
Prop. 1974: 59 10
subjekt
i verksamhetslandet. Vad nu sagts skaU äga motsvarande lill-lämpning
beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet.
Frågan om ersättning får ej bedömas efler regler som är oförmånligare för den
skadelidande än verksamhetslandels ersättningsregler.
I
motiveringen anför kommittén att genom denna artikel slås fast att medborgarna
i de fördragsslulande länderna skall åtnjuta full hkställig-het när det gäller
rätten all föra lalan angående lillåtUghelen av miljöskadlig verksamhet i
något av länderna. Principen torde i stor utsträckning motsvara vad som redan
kan anses gälla. I den mån den interna lagstiftningen innefattar rätt för
skadelidande all erhålla ersättning för rättegångskostnader, skall
bestämmelserna givelvis också tUlämpas till förmån för utländska sakägarintressen.
Konventionen
ger inle myndigheler i verksamhetslandet befogenhet att förordna alt egendom i
grannland skall tvångsvis tas i anspråk för utförande av skadeförebyggande
åtgärder. Denna fråga torde enligt kommittén inle ha nämnvärd praktisk
betydelse med hänsyn tUl förehggande vallenrättskonvenlioner.
Bestämmelsen
om ersättningsrätt i andra stycket avses enligt kommittén inte inverka på den
rätt som elt rättssubjekt enligt andra regler kan ha alt alternativt väcka
ersättningstalan vid domstol i del egna landet i anledning av miljöstörning
som orsakas av verksamhet i annat land. Processuellt innebär bestämmelsen alt
den som drabbas av skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland får
rätt alt oberoende av hemlandets forumregler beträffande skada på fast egendom
föra ersättningstalan hos domstol i verksamhetslandet eller sålunda all det senare
landets jurisdiktionskompelens utvidgas i motsvarande mån. Rätt forum i verksamhetslandet
förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöskadliga verksamheten utövas.
När
det gäller frågan vilket lands skadeståndsrätt som skall tillämpas torde de
nordiska ländernas internalionella privaträtt som huvudregel uppställa alt i
fråga om skadestånd i ulomobUgaloriska förhållanden skall tiUämpas lagen i det
land där skadan inträffat. Den föreslagna bestämmelsen i frågan i andra
stycket avses påverka resp. lands internationella privaträtt endast så till
vida alt den som lider skada av miljöskadlig verksamhet i grannland alltid
skall kunna åberopa verksamhetslandets skadeslåndsrättsliga regler, om dessa
är förmånligare för honom. En ordning enligt vilken en skadeUdande utlänning
skulle få nöja sig med lägre ersättning än medborgare i verksamhetslandet eller
ingen ersättning aUs med hänvisning till hemlandels ersättningsregler skulle
enligt kommitténs mening framstå som mindre väl förenlig med de principer som
ligger till grund för konvenlionsförslaget. Frågan huruvida en skadelidande
med hänvisning till internalionellt privalrättsliga principer bör få åberopa
hemlandels skadeståndsregler i fall då dessa är
Prop. 1974:59 H
fördelaktigare
för honom än verksamhetslandels bör enligl kommitténs mening överlämnas ål
rättspraxis. Frågan torde enligt kommittén ha ringa praktisk betydelse.
I fråga om den utredning
om elt företags verkningar i annat land som behövs för prövning av talan enligt
denna artikel skall enligl kommittén i princip verksamhetslandels processueUa
föreskrifter tillämpas. I allmänhet ankommer del på den som söker tillstånd all
förebringa utredning även om verkningarna i grannland. Enskild rättsägare i
grannland som framställer anspråk har alt ange grunden för delta. Frågan om
möjlighet för administrativ myndighet i verksamhetslandet alt hålla besiktning
i grannland behandlas i artikel 10. I artikel 7 ges föreskrifter om befogenhet
för den särskilda bevakningsmyndighel som föreslås inrättad (art. 4) att
föranstalta om och la initiativ till utredning om verkningar i det egna landet
av miljöskadlig verksamhet i grannland.
Enligl artikel 4 skall
varje stat utse en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift all
tillvarata allmänna miljöskyddsinlressen i landet i samband med störning från miljöskadlig
verksamhet i annan fördragsslutande stat. För tillvaratagande av sådana
intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande
domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat
beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller
annan företrädare för allmänna miljöskyddsinlressen i den staten kan föra talan
eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är. Bevakningsmyndigheten får
också överklaga domstolens eller myndighetens beslut enligt den procedur- och inslansordning
som i landet i fråga gäller för sådana ärenden.
Kommittén framhåller att
den för realiserande av principen om likställande av ländernas miljöskyddsinlressen
har strävat efter en ordning som öppnar möjlighet för företrädare för ett lands
allmänna miljöskyddsintressen att utan omväg över vederbörande utrikesdepartement,
särskild kommission e. d. komma till tals omedelbart när i ett annat land
prövningen inleds i första instans av en miljöskadlig anläggning som kan
medföra störningar i grannlandet. I detta syfte föreslår kommittén sålunda att
varje land utser en särskild myndighet, som skall ha rätt all för bevakande av
allmänna miljöskyddsinlressen i hemlandet föra talan eller bli hörd i
prövningsinstans i grannland på motsvarande sätt som myndighet som företräder
allmänna miljöskyddsinlressen i del senare landet. För att underlätta för
bevakningsmyndigheten alt fullgöra denna uppgift åläggs i artikel 5 varje prövningsmyndighel
i elt land att, så snart myndigheten bedömer all en anläggning vartill
tillstånd söks kan medföra störning av betydelse i grannland, ge bevakningsmyndigheten
i detta land tillfälle all yttra sig i ärendet.
Uppgiften
som bevakningsmyndighet bör enligl kommittén anförtros myndighet med central
position på miljöskyddsområdet, förslagsvis i
Prop. 1974: 59 12
Sverige
statens naturvårdsverk, i Danmark miljöstyrelsen, i Finland det ministerium
under vilket miljövårdsärenden kommer all sortera samt i Norge miljöverndepartemenlet.
Framför allt med hänsyn till fuUgörandet av underrättelseplikten synes del
kommittén mest ändamålsenligt med endast en bevakningsmyndighet för varje land.
Av praktiska skäl bör en stal dock ha möjlighet att i viss ulslräckning låta bevakningsmyn-dighelens
uppgifter fullgöras av annan myndighet. Föreskrift härom bar upplagils i
artikel 9.
I
konventionen föreslås regler blott för bevakningsmyndighelens agerande i
samband med tillållighelsprövning av miljöskadligl förelag. Del är enligl
kommittén naturligt all bevakningsmyndigheten även ägnar uppmärksamhet ål andra
aktiviteter på områden i grannländerna som kan beröra miljöskyddsintressen i
del egna landet. Bevakningsmyndigheten skall självfallet ha rätt alt från
myndigheter i grannland på begäran erhålla upplysning om planer på
anläggningar och markanvändning i samma omfattning som medborgare i verksamhetslandet.
Någol uttryckligt stadgande härom har kommittén inle ansett erforderligt.
Till
illustration av det föreslagna systemets innebörd nämner kommittén följande
exempel på befogenheter som i Sverige skulle tillkomma bevakningsmyndighet i
grannland, nämhgen lalan (yttrande) i ärende vid koncessionsnämnden,
naturvårdsverket eller länsstyrelse samt i sådant ärende om
lokaliseringstillstånd som enligl 136 a § byggnadslagen prövas av Kungl. Majrt,
fullföljd av talan mol koncessionsnämndens beslut saml framställning enligt 26
eller 41 § miljöskyddslagen, lalan i mål om tillstånd till sandsugning enhgt
vattenlagen jämte fullföljd av talan, yttrande i ärende om tillstånd enligl kontinenlalsockellagen
till utvinning av naturtillgångar på eller under havsbotten samt yttrande i
ärende om fastställande av arbetsplan för allmän väg.
Artikel
5 innehåller för systemets funktion nödvändiga föreskrifter om underrättelse
till bevakningsmyndighet m. m. Finner domstol eller administrativ myndighet som
har all pröva fråga om tiUstånd till miljöskadlig verksamhet (prövningsmyndighel)
att verksamheten kan medföra störning av betydelse i annat fördragsslulande
land, skall prövningsmyndighelen, om kungörelse- eller ulställningsförfarande
tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett
exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i del andra landet
samt bereda denna myndighet tillfälle alt avge yttrande i ärendet. Besked om
lid och plats för sammanträde eUer besiktning skall i förekommande fall i god
tid tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas
underrättad om ärendets gång, i den mån del kan ha intresse för denna
myndighet.
Beträffande
frågan om en verksamhet vartiU tillstånd söks kan medföra miljöstörning av
betydelse i annat land skall enligt kommittén prövningsmyndigheten givelvis
följa samma bedömningsgrunder som när det
Prop. 1974:59 13
gäller
verkningar i det egna landet. Den omständigheten att en prövningsmyndighet ej
funnit skäl föreligga alt underrätta bevakningsmyndighet i aimat land avses självfaUet
inte hindra att den senare myndigheten hkväl uppträder i ärendet. Vid
utsättande av lid för yttrande eller sammanträde bör prövningsmyndighelen la
hänsyn till den förberedande utredning m. m. som bevakningsmyndigheten kan
behöva vidta enligl artikel 7. Med tillstånd avses för svensk rätts
vidkommande även medgivande av undantag från skyldighet att söka koncession.
Enligt
artikel 6 skall prövningsmyndighel, i den mån det överensstämmer med
procedurreglerna i verksamhetslandet, på begäran av bevakningsmyndigheten
förelägga sökanden alt lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska
beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma
verkningarna i det andra landet.
Kommittén
anför att bestämmelsen förutsätter alt prövningsmyndigheten enligt gällande
procedurregler har befogenhet all ålägga sökanden att komplettera ansökningen i
ifrågavarande hänseende. Detta torde som regel vara fallet. I första hand
syftar bestämmelsen på utredning rörande industrianläggningen etc. i fråga.
Också utredning angående förhållanden i bevakningsmyndighetens land kan
emellertid ifrågakomma, även om det i detta fall ofta kan vara naturligare att
utredningen ombesörjs av bevakningsmyndigheten. Även om prövningsmyndighelen i
allmänhet kan väntas tillmötesgå bevakningsmyndighetens önskemål, bör
avgörandet huruvida den begärda utredningen skall införskaffas ligga hos
prövningsmyndigheten, som har all följa del egna landets praxis i dyhka frågor.
Enhgt
artikel 7 ankommer del på bevakningsmyndigheten all i den mån den anser det
behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen tillkännage
meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eUer på
annat lämphgt sätt och all i övrigt verkställa den utredning om verkningarna i
del egna landet som den finner erforderlig.
Kommittén
framhåller att bestämmelsen från verksamhetslandets synpunkt innebär att
landets skyldighet att underrätta sakägare och allmänhet i grannland om en miljöskadlig
verksamhet är fuUgjord genom underrättelsen till bevakningsmyndigheten.
Kommittén har ansett del naturligt all denna myndighet får svara för det
vidare kungörandet i hemlandet. Tillkännagivande förutsätts ske i den form som
är vanlig i resp. land. Sedan väl enskUd rättsägare anmält sig som part hos
prövningsmyndigheten, bör han kunna räkna med att i fortsättningen erhålla
underrättelse om ärendets fortgång direkt från prövningsmyndigheten i samma
utsträckning som rättsägare i verksamhetslandet.
Enligt
artikel 8 skall kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av
hemlandet.
Kommittén
har funnit en sådan ordning vara att föredra framför en
t2
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 59
Prop. 1974: 59 14
regel
alt kostnaderna skall betalas av sökandeförelagel. I sistnänmda fall skulle del
bli nödvändigt att låta prövningsmyndighelen bedöma skäligheten av nedlagda
kostnader. Bevakningsmyndighelens uppgifter torde i stort sett vara av sådan
karaktär alt del framstår som naturhgt att arbetet bekostas av del allmänna i
resp. land. Självfallet skaU bevakningsmyndigheten inte lUl någon del bära kostnaden
för utredning som sökanden föreläggs alt framlägga med stöd av artikel 6.
Enligt
artikel 9 skall bevaknmgsmyndighetens uppgifter i viss utsträckning kunna
fullgöras av annan myndighet. Sålunda föreslås att, om bevakningsmyndigheten i
visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet
all bevakningsmyndighelens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet,
konventionens beslämmelser skall i tillämpliga delar gäUa denna myndighet.
Med
ifrågavarande beslämmelse tillgodoses enligt kommittén bl. a. det behov som kan
föreligga alt delegera utförandet av viss bevakningsuppgift till annan
myndighet än bevakningsmyndigheten. Behovet kan vara förestavat av alt den aktueUa
miljöstörningen rör annat specialområde än bevakningsmyndighelens. Elt
spörsmål om joniserande strålning kan exempelvis behöva hänskjutas till
myndighet som handlägger frågor om atomenergi. Det kan också finnas behov av
delegation tiU lokal myndighet. Den föreslagna bestämmelsen medger vidare alt
varje stal kan ha en permanent intern ordning varigenom bevakningen av ärenden
av olika slag är fördelad på skilda myndigheler. För prövningsmyndigheten
gäller emellertid alt den i varje ärende alltid kan sända första underrättelsen
med ansökningshandhngarna enligl artikel 5 liU bevakningsmyndigheten. Har
bevakningsmyndigheten i det aktueUa ärendet redan hunnit meddela
prövningsmyndigheten att bevakningsuppgiflen skall fullgöras av annan
myndighet, bör givelvis prövningsmyndigheten sända handlingarna till den
myndigheten.
I
artikel 10 föreskrivs att administrativ myndighet som har att pröva fråga om
tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet eller sakkunnig som myndigheten
förordnar får hålla besiktning i annat fördragsslulande land, om det behövs för
utredning om verkningarna i det landet.
I
motiveringen anför kommittén alt det, när prövningsmyndighel har all bedöma
tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet som kan medföra skador i annat land,
kan befinnas önskvärt att myndigheten för att få ett fullgott underlag för sin
bedömning besiktigar den plats där skadeverkningar befaras eUer har inträffat.
Kommittén anser det angeläget all i vart fall administrativ prövningsmyndighet
får befogenhet alt hålla besiktning i grannlandet.
Genom
den föreslagna bestämmelsen torde enligt kommittén behovet att införa särskilda
regler om besiktning i annat land i miljöskyddssammanhang bli tillgodosett
till väsentlig del. Syn av domstol i motsvarande
Prop. 1974: 59 15
situation
torde, anför kommittén, med hänsyn tiU ländernas miljöskyddslagstiftning,
gällande gränskonventioner och de geografiska förhållandena mera säUan komma
alt visa sig behövlig i praktiken. TiU-läggas kan alt bestämmelserna om
bevisupptagning genom domstol i annat land i 1954 års Haagkonvention angående
vissa till civilprocessen hörande ämnen, vilken tUlträtts av samthga berörda
länder, medger bevisupptagning i form av syn. Sedan nämnda konvention efler
hand genomgått en revidering, har år 1970 utarbetats en ny Haagkonvenlion i
ämnet, till vilken de nordiska länderna förväntas ansluta sig. Enhgt artikel 8
i den nya konventionen kan fördragsslulande stat avge förklaring all domare
vid ansökande myndighet i annan stat får närvara när en begärd bevisupptagningsålgärd
vidtas. Även om domarens egna iakttagelser i sådant sammanhang inte utgör processmalerial,
torde hans närvaro borga för att i syneprotokollet inflyter vad som är av
betydelse för tvistens avgörande. Sammanfaltiungsvis anför kommittén att nu gällande
och i andra sammanhang föreslagna beslämmelser i huvudsak tillgodoser
domstolarnas behov av tiUgång tUl bevisning i berörda hänseenden. Med hänsyn tiU
del anförda har kommittén ansett sig böra avstå från att i konvenlionsförslaget
uppta beslämmelse om befogenhet för domstol att hålla besiktning i armat land.
Artikel
11 innehåller föreskrift om obUgatoriskt samråd på regeringsnivå mellan
vederbörande stater i vissa fall. Är fråga om tillstånd lUl miljöskadhg
verksamhet, som kan medföra störning av väsenthg betydelse i annan
fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eUer vederbörande
minister eUer departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga
rum mellan staterna i fråga, om regeringen i den förra staten begär det.
Kommittén
anför att bestämmelsema avser frågor som efter besvär av
bevakningsmyndigheten eUer annan eUer på grund av alt regeringen är enda
instans är föremål för prövning av vederbörande regering, departement eUer
minister. Ärenden som i sista instans avgörs i domstol omfattas sålunda inle.
Alt domstol är högsta instans i miljövårdsfrågor förekommer framför allt i
Finland men i viss ulslräckning även i övriga länder. Den finska lagstiftningen
torde emeUertid komma att ändras på denna punkt i vad avser vattenförorening,
och de frågor som i sista instans avgörs av domstol i övriga länder synes inle
ha större praktisk betydelse i förevarande sammanhang. I Danmark och Norge kan
vissa betydelsefuUa miljöskyddsärenden avgöras av vederbörande minister eller
departement som sista instans.
Som
framgått avses bestämmelsen enhgt kommittén gäUa inte bara lillållighelsfrågor
vari bevakningsmyndighet hörts eller fört lalan ulan även lillållighetsfrågor
som avgörs direkt av regeringen, eventuellt utan föregående remissbehandling.
Kommittén framhåUer all bevakningsmyndigheten även i det senare faUet torde ha
haft möjlighet att infor-
Prop.
1974:59 16
mera
sig i ärendet, så alt den egna regeringen kan underrättas i god tid före
avgörandet.
Avgörandet
huruvida störningen är av väsentlig betydelse avses ankomma på den regering
som begär samråd.
Enligt
artikel 12 äger i faU som avses i artikel 11 regeringen i vardera staten
påfordra att en kommission, som om annat ej överenskoms skall bestå av en av
parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslulande stat samt tre
ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet
före dess avgörande. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet
avgivils. Vardera staten skall avlöna de ledamöter som utsetts av densamma.
Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för
kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är all anse som blott endera
statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Med hänsyn till eventuahleten
att föreskrivet samråd inle skulle leda till en samförslåndslösning kunde enligl
kommittén diskuteras möjhgheten att, i likhet med vad som för vissa fall
gäller enligl den norsksvenska valtenrällskonvenlionen och
gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland, införa vetorätt för den
stat som skulle drabbas av störningen. Kommittén har emellertid ansett alt en
sådan ordning varken är önskvärd eller realistisk i förevarande sammanhang. I
stället föreslår kommittén en ordning, enligt vilken endera staten i fall då
samråd skall äga rum äger påkalla tillsättande av en rådgivande kommission,
som skall avge yttrande i ärendet iiman detta avgörs. Ehuru ej bindande kan
kommissionens yttrande antas komma all väga tungt vid den slutliga prövningen
av ärendet. Att bestämmelsen om kommissionens sammansättning gjorts dispositiv
sammanhänger bl. a. med möjligheten all en miljöskadlig verksamhet kan komma
att beröra mer än två liinder. I sådana fall kan länderna finna lämpligl all i
stället för all i enlighet med artikelns bestämmelse tillsätta flera
kommissioner överenskomma om upprättande av en för de berörda staterna
gemensam kommission.
I
artikel 13 slås fasl att konventionen skall vara tillämplig också i fråga om
fördragsslutande stals kontinenlalsockelområde.
Bestämmelsen
innebär enligl kommittén först och främst att konventionen skall tillämpas på
sådan verksamhet för utnyttjande av naturtillgångarna på en stats kontinenlalsockel
som kan medföra störning för grannländernas miljöskyddsintressen, t. ex.
borrning efter olje- eller gasfyndigheter eller takt av sand eller grus på
havsbollen. Vidare följer av artikeln att negativa verkningar, som miljöskadlig
verksamhet på land kan medföra för aktiviteter som äger rum på annan stats
kontinentalsockel under dess jurisdiktion, skall beaktas vid prövning av verksamhetens
tillåtlighet.
Artiklarna
1416 innehåller slutbestämmelser. Artiklarna 14 och 16
Prop. 1974: 59 17
är
utformade i överensstämmelse med gällande principer för slutbestämmelser i
nordiska överenskommelser. Enligl artikel 15 skall mål eller ärende som vid
konventionens ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ
myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen handläggas och bedömas
enhgt förut gällande beslämmelser.
4
Promemorian
Miljöskyddskommilléns
svenska ledamöter konstaterar all den föreslagna konventionstexlen är utformad
på sådant sätt alt den i huvudsak kan göras direkt tillämplig som svensk lag.
Undantag torde behöva göras endast beträffande slutbestämmelserna i artiklarna
1416. Med dessa undanlag bor konventionen enhgt promemorian kunna införlivas
med intern svensk rätt genom en särskild lag i viUien förklaras att den skall
gälla som svensk lag.
Enligt artikel 3 i
konventionen får den som drabbas av störning från miljöfarlig verksamhet i
annat nordiskt land föra skadeståndstalan i det landet. Rätt forum förutsätts
vara domstolen i den ort där den miljöfarliga verksamheten utövas. Särskilda
bestämmelser i denna fråga synes enligl promemorian inle behövas med hänsyn
till att fommreg-lerna i 10 kap. rättegångsbalken, 33 och 34 §§ mUjöskyddslagen
samt 11 kap. vattenlagen medger att talan om ersättningsanspråk eller annat
enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet väcks vid domstol inom vars
område verksamheten bedrivs.
Beträffande frågan om
konventionens genomförande i Sverige föranleder behov av ändring i annan
lagstiftning på miljöskyddsområdet anförs i promemorian följande. Tillämpning
av konventionens bestämmelser kan i första hand bli aktuell i samband med
tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen, vallenlagen, lagen (1966r 314)
om kontinentalsockeln, bestämmelserna om grustäkt m. m. i naturvårdslagen (1964r
822), atomenergUagen (1956r 306), 136 a § byggnadslagen, väglagen (1971r 948)
och lagen (1902r 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar. Beträffande sådana frågor som regleras i konventionen avses den
föreslagna lagen skola gälla ulan hinder av vad som föreskrivs i nämnda
lagstiftning. Redan med hänsyn till lagens karaktär av speciallagstiftning
torde särskild föreskrift härom inle vara nödvändig (jfr prop. 1972r 16 s. 38).
Härtill kommer att konventionens bestämmelser allmänt inte står i strid med
regler i gäUande niiljöskyddslagsliflning. De innebär i huvudsak en ulfyUnad av
dessa genom utvidgning av de tillämpande myndigheternas kommuniceringsskyl-dighet
och liksläUandel av grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande
intressen i Sverige. Enligt uttryckligt stadgande i 2 § miljö-
Prop. 1974: 59 18
skyddslagen
gäller i fråga om mUjöfarlig verksamhet utöver lagens bestämmelser vad som
föreskrivs i annan lagstiftning. För vattenlagens dd innehåller 10 § i promulgalionslagen
till nämnda lag föreskrift all vad som överenskommes i konvention med utländsk
makt skall gäUa. Över huvud skulle införande i annan mUjöskyddslagsliflning av
hänvisningar lUl konvenlionslagen väsentligen endast innebära en upplysning
om konventionen och dessutom kunna ge anledning till missförstånd med hänsyn
till risken för all hänvisningar ej skulle komma att inflyta i all berörd lagsliftning.
Mol bakgmnd av del anförda föreslås i promemorian all sådana hänvisningar inte
görs.
I
promemorian uttalas vidare all del med hänsyn till
ikraftträdande-bestämmelserna i artikel 14 i konvenlionsförslaget bör
överlämnas åt Kungl. Majrt att bestämma dag för den föreslagna lagens
ikraftträdande. Lagen bör gälla så länge konventionen är i kraft. Artikel 15 i
förslaget bör i enUghet med svensk lagstiftningsteknik tas upp som en övergångsbestämmelse
liU lagen.
I
promemorian behandlas därefter vissa frågor som föreslås bh reglerade i
tillämpningskungörelse till den föreslagna lagen. Bl. a. föreslås alt uppgiften
som svensk bevakningsmyndighet anförtros åt naturvårdsverket. Bestämmelsen i
artikel 9 all fördragsslutande stat har möjlighet alt förordna alt dess
bevakningsmyndighets uppgifter i viss ulslräckning skall fuUgöras av annan
myndighet har, framhålls i promemorian, främst tillkommit med hänsyn tiU
särskilda förhållanden i Finland. För Sveriges del kan det måhända tänkas bli
aktuellt att meddela sådant förordnande t. ex. för kammarkollegiet i valtenmål eUer
för delegationen för atomenergifrågor i ärende om alomanläggning i grannland.
Då behovet härav knappast kan överblickas, synes det enligt promemorian
tveksamt om generella förordnanden i ifrågavarande hänseende bör meddelas f. n.
Det torde tills vidare vara en lämpligare ordning att Kungl. Majrt på anmälan
av naturvårdsverket meddelar förordnande för varje särskilt fall i den mån så
bedöms erforderhgt.
I
anslutning till artikel 5 påpekas vidare i promemorian att konventionen inle
avses föranleda ändring av gällande sekretessbestämmelser. Dessa kan t. ex. bli
tiUämphga beträffande utlämnande av handling till bevakningsmyndighet i annat
nordiskt land.
Avses
besiktning i någol fall skola äga rum inom område som utgör mihtärt
skyddsområde enligt kungörelsen (1967r 10) om skyddsområden m. m., får enhgt
promemorian tillstånd sökas enhgt bestämmelserna i nämnda författning. SärskUda
föreskrifter härom torde inte behövas. Del får enligl promemorian förutsättas
att några svårigheter att erhålla sådant lillsländ normall inle föreUgger.
Prop.
1974: 59 19
5
Remissyttrandena
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran alt Sverige ingår en
konvention med Danmark, Finland och Norge rörande miljöskydd i huvudsakhg
överensstämmelse med miljöskyddskommilléns förslag. Naturvårdsverket framhåUer
all det föreligger starka skäl för en svensk anslutning liU den föreslagna
konventionen. Verket påpekar att ett förverkligande av konventionen i stor ulslräckning
innebär elt efterkommande av vad som anförts i Europarådels resolution 5/1971
om luftföroreningar i gränsområden samt ell konkret bidrag till pågående
diskussioner inom ramen för OECD om internationell samverkan för åtgärder mol
gränsöverskridande miljöföroreningar.
Vattenöverdomstolen,
statskontoret och vattenfallsverket understryker kommitténs uttalande att det
är en förutsättning för konventionen att berörda länders miljöskyddslagsliftning
utvecklas så alt de miljöskyddskrav som uppställs blir tämligen hkartade.
Statskontoret tiUfogar all arbetet med all få fram likartade normer och
riktlinjer måsle intensifieras så all lagstiftningens praktiska konsekvenser
blir så överensstämmande som möjhgt i de nordiska länderna. Liknande
synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län, kommunförbundet och
Industriförbundet. Enligt vattenöverdomstolen finns inte anledning att skjuta
upp genomförandel av konventionen i avvaktan på att länderna skall närma sig
varandra ytterhgare på miljöskyddslagstiftningens område. Naturvårdsverket
anser att tiUämpningen av konventionen och bakomliggande nationell
lagstiftning utan tvekan kommer att verka i riktning mot erforderlig och
önskvärd enhethghet. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör konventionen ge
en god gmndval för nordiskt samarbete beträffande konkreta miljöskyddsåtgärder
i gränsområden och planering för skydd av gemensamma intresseområden.
Beträffande
de särskilda artiklarna anser vattenöverdomstolen att texten i artikel 1 bör
förtydligas så att det klart framgår alt utsläppande av vatten som använts för kylning
vid drift av fabrik eller annan inrättning utgör miljöskadlig verksamhet.
Den
i artikel 3 angivna ordningen beträffande talan om ersättning för skada på
grund av miljöskadlig verksamhet finner vattenöverdomstolen överensstämma med
vattenlagens och miljöskyddslagens principer. Bestämmelsen i fråga får anses ändamålsenhg
och torde överensstämma med gällande internationell privaträtt. Däremot är det enligl
domstolen inte helt tillfredsslällande alt konvenlionsförslaget inle ger prövningsmyndighel
befogenhet all förordna att egendom i grannland tvångsvis skall las i anspråk
för alt utföra skadeförebyggande åtgärder. Frågan huruvida sådan befogenhet bör
införas bör enligt domstolen utredas i lämpligt sammanhang. Slutligen bör
enligt domstolens menmg övervägas att i konventionen uttryckligen ange alt
utländska sakägare är be-
Prop. 1974: 59 20
rältigade
att erhålla ersättning för rättegångskostnader i den mån den interna
lagstiftningen ger skadelidande sådan rätt.
I
fråga om artikel 4 föreslår vattenöverdomstolen ett förlydhgande. För att
underlätta tillämpningen av artikeln bör enhgt domstolen den närmare innebörden
av begreppet "allmänna miljöskyddsinlressen" anges i konventionen
eller genom motivuttalande. I anslutning till denna artikel påpekar domstolen
att bevakningsmyndighel enhgt konvenlionsförslaget inte kan föra talan om
ersättning eller allmänna avgifter. Svensk vattendomstol kan således inle på
talan av bevakningsmyndighet i grannland ålägga sökande i vattenmål att utge
avgift enligt 2 kap. 8 och 10 §§ vattenlagen till grannlandet, även om
företaget skulle ha sådan menlig inverkan i grannlandet, som omtalas i nämnda
paragrafer. Den i artikel 5 upptagna föreskriften att prövningsmyndighel skall
underrätta grannlands bevakningsmyndighel om verksamhet som medför eller kan
medföra störning av betydelse i del landet kan enligl vattenöverdomslolens
mening tolkas på det sättet all underrättelse inte skall ske, om störningen
bedöms vara av enbart ringa betydelse. EnUgt domstolen skulle del vara en
lämpligare ordning om underrättelseskyldighet förelåg så snart en verksamhet
befanns medföra eller kunna medföra störning av någon betydelse i annat land. Vattenöverdomstolen
ifrågasätter vidare om inte konventionstexten bör ändras så att det klart
framgår att underrättelseskyldighet skall gälla även beträffande ärenden vari
remissförfarande används utan samband med kungörelse- eller ulställningsförfarande.
I
anslutning till artikel 7 anför vattenöverdomstolen all en oriktig bedömning
av bevakningsmyndigheten kan leda till alt en enskild intressent som berörs av
miljöskadlig verksamhet i grannland inte underrättas om att prövningsförfarande
inletts i verksamhetslandet. Det bör enligt vattenöverdomstolen åhgga
bevakningsmyndigheten att alllid underrätta enskilt intresse som berörs av miljöskadhg
verksamhet.
I
anslutning till artikel 10 tar vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen
upp frågan om syn av domstol i annat fördragsslutande land. Båda
remissinstanserna anser att såväl vallendomstol som fastighetsdomstol har
behov av att kunna hålla syn i annat land. Sådan syn bör kunna hållas inle
bara vid prövning av fråga om tillåtiighelen utan också vid prövning av fråga
om ersättning i anledning av miljöskadlig verksamhet. Konventionsförslaget bör
enligt dessa remissinstanser kompletteras på denna punkt.
Vad
i promemorian föreslagits rörande sättet att införhva den föreslagna
konventionen med intern svensk rätt godlas av samthga remissinstanser.
Kommitténs
förslag att naturvårdsverket skaU anförtros uppgiften som svensk
bevakningsmyndighet tUlstyrks av remissinstanserna. Länsstyrelsen i
Norrbottens län och finsk-svenska gränsälvskommissionen
Prop. 1974: 59 21
anser
dock all länsstyrelsen resp. kommissionen bör med stöd av artikel 9 bemyndigas
alt envar för sitt område fullgöra uppgiften som bevakningsmyndighel. Enligt
kommunförbundet är det angeläget att naturvårdsverket i egenskap av
bevakningsmyndighet får sådana uppgifter och resurser att berörda kommuners
intressen kan beaktas.
Överbefälhavaren
förordar att den i promemorian föreslagna tUlämpningskungörelsen kompletteras
med en upplysning om alt del finns särskilda bestämmelser om tillträde till
militära skyddsföremål och skyddsområden.
Enligl
statskontoret är del önskvärt att frågan om tillsynen av miljöskadlig
verksamhet blir reglerad på elt sådant sätt alt grannländernas miljöskyddsintressen
tillgodoses också i lUlsynsverksamheten.
6 Förevarande konventionsförslag
Konvenlionsförslaget
överensstämmer utom såvitt avser artikel 10 i allt väsentligt med nordiska miljöskyddskommilléns
förslag för viUcel jag tidigare utförligt redogjort (avsnitt 3). Den svenska
texten är sålunda i övrigt oförändrad, medan vissa mindre redaktionella
jämkningar gjorts i de danska, finska och norska texterna för att nå bättre
överensstämmelse med motsvarande svenska text. Företrädare för berörda länder
har efler initiativ från finsk sida enats om alt artikel 10 bör ha följande
ändrade innehåll. Om del behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets
skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på
begäran av prövningsmyndighel i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på
platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndighelen eller sakkunnig som
myndigheten förordnar vara närvarande. Vid behov skall närmare föreskrifter
angående besiktning varom nu är fråga utarbetas i samråd mellan berörda länder.
7
Protokollet
Protokollet
innehåller följande kommentarer angående tillämpningen av konventionen.
Vid
tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas
eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller
havet anses som miljöskadhg verksamhet endast om utsläppandet medför eller kan
medföra ölägenheter för omgivningen.
Den
i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av miljöskadlig
verksamhet i grannland all föra ersättningstalan vid domstol eller
administrativ myndighet i del landet skall i princip anses inbegripa rätt alt
påkalla inlösen av faslighet.
Prop. 1974: 59 22
Artikel
5 skall anses gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vilka remissförfarande
tillämpas utan samband med kungörelse- eller ulställningsförfarande.
Länderna
skall föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga
om yrkeshemhghet, driflanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom
om i samband med befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat
land.
8
Departementschefen
Sverige
har alltjämt fördelen av en i stor utsträckning ofördärvad miljö. Genom vår
miljölagstiftning kan de ölägenheter som vållas av miljöfarlig verksamhet inom
landet hållas under kontroll. Miljön hotas emellertid även av föroreningar och
andra störningar som sprids genom luft och vatten från andra länder, såväl de
nordiska grannländerna som längre bort belägna stater. Mellan Östersjöns slrandslater
pågår långt framskridna förberedelser i syfte att få till stånd en miljökonvention
för Östersjön. Också i vidare sammanhang deltar Sverige i internationellt
samarbete i syfte att få till stånd överenskommelser om åtgärder mot
miljöförstöring. Del ligger emellertid i sakens natur alt överenskommelser
mellan en större krets av stater ofta inte blir så långtgående som är önskvärt
och att ikraftträdandet dröjer. Inom varje land i Norden förekommer verksamhet
som medför ölägenheter för grannland. Lika litet som man i varje enskilt land
har ansett sig böra avvakta en världsomfattande reglering av alla dessa frågor
innan nationell lagstiftning införts till miljöns skydd, lika litet bör det internalionella
samarbetet hindra en mer långtgående nordisk överenskommelse.
Nordiska rådet
rekommenderade vid sin 20re session år 1972 Nordiska ministerrådet att lägga
fram förslag till nordisk miljöskyddskonvention. Konventionen skulle syfta till
att i nationell lagsliftning likställa grannländernas miljöskyddsinlressen med
det egna landets. Uppgiften alt utarbeta det avsedda konventionsförslaget
anförtroddes en särskild kommitté, sammansatt av representanter för berörda
länder. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommiltén avlämnade år
1972 en preliminär rapport med bl. a. förslag till en miljöskyddskonvention mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Nordiska ministerrådet förordade därefter
alt en konvention med i huvudsak det innehåll kommittén föreslagit skulle
ingås. Beslutet tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21 ra session. MUjöskyddskommitléns
sluthga förslag till miljöskyddskonvention framlades år 1973 i slutrapporten
(NU 1973r 5) Nordisk mUjöskyddskonvention.
Efter remissbehandling av
slutrapporten har företrädare för berörda departement i de olika länderna enats
om att miljöskyddskommilléns förslag till konvention kunde godlas utan annan
ändring än all artikel
Prop.
1974: 59 23
10
borde ges föreslagen ny lydelse samt smärre jämkningar av redaktionell
karaktär göras i de danska, finska och norska texterna. Vidare har överenskommits
all ell protokoU innehållande vissa kommentarer angående tillämpningen borde
fogas till konventionen. Konventionen och protokollet har undertecknats i
Stockholm den 19 febmari 1974.
Konventionen syftar till
att skapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga
om liUålhgheten av miljöfarhg verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsinlressen
med motsvarande intressen i det egna landet. Konventionen, som sålunda lar
sikte på tillållighelsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar,
är tillämplig på utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat
ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattenområde samt användning av
mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eUer kan
medföra störning av miljön genom vattenförorening eller annan inverkan på vallenförhåUanden,
sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande
strålning, ljus eller annat sådant. Konventionen är även tiUämphg på ländernas
kontinentalsockelområden. I den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom
särskild överenskommelse mellan två eller flera länder, såsom den svensk-norska
valtenrällskonvenlionen den 11 maj 1929 och gränsälvsöverenskommelsen meUan
Finland och Sverige den 16 september 1971, skall konventionen inle tillämpas.
Enligt
konventionens grundläggande bestämmelse skall vid prövning av tillålligheten av
miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet kan medföra i annat
fördragsslutande land likställas med störning i del egna landet.
Den som drabbas av
störning från miljöskadlig verksamhet i annat land får enligt artikel 3 föra
talan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i del landet
beträffande verksamhetens tillåtlighet i samma ulslräckning som rättssubjekt i
verksamhetslandet. Della gäller också talan om ersättning på grund av miljöskadlig
verksamhet.
Varje land skall enligl
konventionen utse en bevakningsmyndighel som skall tillvarata allmänna
miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från rruljöskadlig
verksamhet i grannlandet. Finner prövningsmyndighel i tillståndsärende att miljöskadlig
verksamhet kan medföra störning av betydelse i grannland, skall handlingarna i
ärendet sändas till det landets bevakningsmyndighel för alt bereda denna
tillfälle alt yttra sig. Bevakningsmyndigheten skall i den mån den anser det
behövligt av hänsyn till aUmänna eller enskilda intressen i del egna landet
kungöra meddelanden från prövningsmyndigheten och verkställa den utredning om
verkningarna i landet som den finner erforderhg. Kostnaden för bevakningsmyndighelens
verksamhet betalas av hemlandet. Ett land kan även överlämna ål annan
myndighet alt fullgöra uppgifter som ankommer pä bevakningsmyndigheten.
Prop. 1974: 59 24
Om
del behövs för utredningen av skadeverkningarna i annat land, kan
prövningsmyndigheten i verksamhetslandet enligl artikel 10 påfordra att
bevakningsmyndigheten i det andra landet skall föranstalta om besiktning på
platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten dier sakkunnig som
myndigheten utser vara närvarande.
Är
fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet som medför störning av
väsentlig betydelse i annat land föremål för prövning av regeringen eller
vederbörande departement i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan
länderna i frågan, om regeringen i del förra landet begär det. I sådana fall
kan regeringen i vardera landet påfordra all en för ändamålet tillsatt
kommission skall avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Konventionen
träder i kraft sex månader efter den dag då samtiiga fördragsslulande stater
meddelat alt erforderliga konstitutionella ål-gärder vidtagits. Konventionen
skall inte tillämpas på mål eller ärende som vid ikraftträdandet är anhängigt
vid domstol eller administrativ myndighet. Konventionen kan sägas upp genom skriftiigt
meddelande. Uppsägningen träder i kraft tolv månader därefter eller vid den
senare tidpunkt som anges i meddelandet.
Protokollet,
som jag tidigare utförligt redovisat, innehåller kommentarer angående
tillämpningen av artiklarna 1, 3 och 5. Enligl protokollet skall vidare
länderna föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i
fråga om yrkeshemlighet, driflanordning eller affärsförhållande som han fåll
kännedom om i samband med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
Samtliga
remissinstanser har ansett alt den miljöskyddskonvention för vilken jag nyss
redogjort bör komma till stånd. Konventionen får ses som ett betydelsefuUt led
i ett intensifierat nordiskt samarbete på miljövårdsområdet. Konventionen står
också i samklang med strävanden till internationellt samarbete på detta område
som kommit till uttryck inom Förenta nationerna och OECD. Det måste anses
finnas ett klart praktiskt behov av en reglering av de frågor som behandlas i
konventionen. Behovet kan väntas öka efler hand som utvecklingen inom industri,
bebyggelse och kommunikationer fortskrider. För de berörda länderna måsle del
vara en fördel att ha tillgång till en procedur som klart reglerar hur
grannländernas mUjöskyddsinlressen skall beaktas. Konventionsförfarandet synes
utformat på sådant sätl alt tillståndsprövningen inte behöver bli nämnvärt
mera omständligt eller tidskrävande an om prövningen begränsats till nationella
mUjöskyddsinlressen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs
motivering till artiklarna. I fråga om tillämpningen av artikel 10, som fått
sitt slutliga innehåll efler initiativ från finsk sida, vUl jag anföra
följande. Artikeln som kan tillämpas även när domstol är prövningsmyndighel
hindrar självfallet inle att en domstol i stället väljer att begära
bevisupptagning vid ul-
Prop.
1974: 59 25
ländsk domstol enligt gäUande Haag-konvention i ämnet.
Artikel 10 bör kunna användas så att prövningsmyndighelen förordnar ledamot att
närvara vid besiktningen. Har besiktning ägt rum i grannland enligl artikeln,
torde sådana särskilda omständigheter anses föreligga att protokoll från
besiktningen får åberopas som bevis vid domstol enligt 35 kap. 14 §
rättegångsbalken.
Som kommittén understrukit bygger konventionen på
förutsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i de berörda länderna kommer all
utvecklas någol så när paralleUt även i framliden.
Jag övergår nu till alt ta upp några av de frågor som
aktualiserats under remissbehandlingen av konvenlionsförslaget.
Med anledning av vissa påpekanden från vattenöverdomstolen
vill jag anföra följande. Det kan enligl min mening inte råda någon tvekan om
att utsläppande av kylvatten inbegrips i definitionen av miljöskadlig
verksamhet i artikel 1. Del torde också vara helt klart att utländska sakägare enhgt
konventionen är berättigade all erhålla ersättning för rättegångskostnader i
samma utsträckning som svenska sakägare. Någol praktiskt behov alt kunna
tvångsvis ta i anspråk egendom i grannland för att utföra skadeförebyggande
åtgärder där torde knappast föreligga utöver de möjligheter som finns i della
avseende enligt svensk-norska vattenrättskonventionen och
gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige. Det i artikel 4 använda
begreppet "allmänna miljöskyddsintressen" torde knappast komnia alt
vålla några svårigheter vid till-lämpningen av konventionen. Allmänna miljöskyddsinlressen
träds för när t. ex. då miljöfarlig verksamhet medför ölägenheter av betydelse
för befolkningen eller näringslivet i en ort eller för fiske eller sjöfart
eller skadar skyddsvärda naturområden eller havsmiljön. Del förhållandet alt
prövningsmyndighetens underrättelseskyldighet enligl artikel 5 inträder när
verksamhet kan medföra "störning av betydelse" i grannland i stället
för såsom vattenöverdomstolen föreslagit när "stöi-ning av någon
betydelse" uppkommer, torde enligl min mening inte få någon nämnvärd
praktisk betydelse vid tiUämpningen. Med anledning av vad vattenöverdomstolen i
övrigt anfört i anslutning till artikel 5 vill jag erinra om att i protokoUet
till konventionen har föreskrivits att artikel 5 skall anses gälla även i fråga
om tillståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med
kungörelse- eUer ulställningsförfarande. Vad angår påpekande av vattenöverdomstolen
all i artikel 7 borde föreskrivas skyldighet för bevakningsmyndigheten att
alltid underrätta enskilda intressenter som berörs av miljöskadlig verksamhet
vill jag framhålla all en väsentlig fördel med konventionen är de garantier som
skapas för att ett lands myndigheler får kännedom om verksamheter i grannland
som kan medföra miljöskador i del egna landet. Med konventionens uppläggning
kan del las för givet att bevakningsmyndighet kommer att kungöra meddelanden
från prövningsmyndighel på ve-
Prop.
1974: 59 26
derbörligt
sätt. Alt så sker torde emellertid i första hand vara en angelägenhet för
bevakningsmyndighetens hemland vilken inle nödvändigtvis behöver regleras i
konventionen.
Vattenöverdomstolen
och vallenlagsutrednmgen har ansett att såväl vattendomstol som
fastighetsdomstol bör kunna hålla syn i annat land. Jag vill i denna fråga
hänvisa till den slutliga lydelsen av artikel 10 och vad jag anfört i
anslutning därtill. Härigenom torde nämnda remissinstansers synpunkter liU
stor del tiUgodoses.
Med
åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag all konventionen med därtill
fogat protokoll godkänns.
För att konventionen skaU bh
gäUande i Sverige krävs särskild lagstiftning. I den promemoria som lagts fram
av de svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén föreslås i della hänseende att
en särskild lag utfärdas i vilken förklaras att konventionens beslämmelser med
undanlag av slutbestämmelserna skaU gäUa som svensk lag. Konventionens övergångsbestämmelse
bör enligt promemorian tas upp som övergångsbestämmelse till lagen.
Enligl
promemorian avses den föreslagna lagen skola gälla ulan hinder av vad som i
annan miljöskyddslagsliftning föreskrivs rörande de frågor som regleras i
konventionen. Kommittén anser alt särskild föreskrift härom inte behöver
införas i nämnda lagstiftning bl. a. med hänsyn till konventionslagens
karaktär av speciallagstiftning.
Vad
i promemorian sålunda föreslagits om intern svensk lagstiftning med anledning
av konventionen godlas av samtliga remissinstanser. Även jag biträder förslagel.
I lagen bör även tas in en beslämmelse om lystnadsplikt för befattningshavare
vid bevakningsmyndighel i överensstämmelse med del till konventionen fogade
protokollet. Som tidigare nämnts träder konventionen i kraft sex månader efler
den dag då samtliga fördragsslulande stater har meddelat all erforderliga
konstitutionella åtgärder har vidtagits. Lagen bör träda i kraft samma dag som
konventionen. Del bör därför överlämnas ål Kungl. Majrt att bestämma dagen för
lagens ikraftträdande. För den händelse något av de nordiska ländema i
framtiden skulle komma att uppsäga konventionen kommer denna, sedan
uppsägningen trätt i kraft, all vara tillämplig bara i förhållandet mellan de
länder som alltjämt är bundna av konventionen. Lagens tillämpningsområde blir i
sådant fall automatiskt inskränkt till all gäUa i förhållandet mellan Sverige
och annat land som är bundet av konventionen. Skulle denna situation mot
förmodan uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Majrt alt kungöra
uppsägningen.
Jag
vill slulUgen nämna att jag ämnar föreslå Kungl. Majrt att utse
naturvårdsverket till bevakningsmyndighet och att meddela de övriga administrativa
föreskrifter som behövs för tillämpningen av konventionen och protokollet.
Prop.
1974: 59 27
9 Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen
alt
1.
godkänna
miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige med därtill anslutande, samma dag undertecknat protokoll,
2.
antaga inom
jordbruksdepartementet upprättat förslag lUl lag med anledning av
miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 meUan Danmark, Finland, Norge och
Sverige.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur protokoUetr Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Miljabeskyttelseskonvention
mellem Danmark, Finland, Norge og Sverige
Regeringerne
i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anser det for yderst magtpå-liggende at
beskytle og forbedre milj0et, er blevet enige om f0lgender
Artikel
1
Ved
milj0skadelig virksomhed forslås i denne konvention udledning af fast eller flydende
affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, bygninger eller anleeg i vand-l0b,
s0er eller havet, samt anvendelse af jordbunden, havbunden, bygninger eller an-iKg
på andre måder, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrdse af omgivdseme ved vandforurening
eller anden form for påvirk-ning af vandforhold, sandflugt, luftforure-ning, sl0j,
ryslelse, lemperaturforandring, ioniserende stråling, lys og lignende.
Konventionen
er ikke anvendelig på mil-j0skaddig virksomhed, der konlrolleres gen-nem saerskill
overenskomsi mellem lo eller flere konlraherende stater.
Artikel
2
Ved pr0vning
af tilladeligheden af milj0-skadelig virksomhed skal den forslyrrdse, en sådan virksomhed
medf0rer eller kan med-fore i en anden konlraherende stat, side-slilles med forslyrrdse
i hjemlandet.
BUaga 1
Norjan,
Ruotsin, Suomen ja Tanskan välinen ympäristönsuojelusopimus
Norjan,
Ruotsin, Suomen ja Tanskan hal-litukset, jotka pitävät ympäristön suojele-mista
ja parantamisla eritläin lärkeänä, oval sopineet seuraavästar
1 Artikla
YmpäristöUe
haitalliseUa toiniinnalla tar-koitetaan lässä sopimuksessa kiinteän tai neslemäisen
jälleen, kaasun lahi muun ai-neen pääslämislä vesislöön, järveen tai me-reen maalla,
rakennuksesta tai lailteesta, sekä maan, merenpohjan, rakennuksen tai laitleen muula
käyllöä, joka aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle veden pilaantumisen
tai muun vesistöllisten olo-suhteiden muutoksen, hiekanolon. Urnan pilaantumisen,
melun, lärinän, lämpölilan muutoksen, ionisoivan säleilyn, valon laikka muun sellaisen
seikan johdosta.
Yleissopimusta
ei sovelleta, milloin ympärislölle haitallisesla toiminnasta on sää-detty erikseen
kahden tai useamman sopi-musvaltion välisellä sopimuksella.
2 Artikla
Ympärislölle
haitallisen toiminnan sallit-tavuutta harkittaessa on hai tia, jonka lällai-nen
toiminla aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa loisessa sopimusvaltiossa, otettava huomioon
samalla lavoin kuin hailla omassa maassa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel 3
Den,
som udssettes for eUer kan blive ud-sat for forslyrrdse fra milj0skadelig virksomhed
i en anden stat, kan rejse sag om virksomhedens lUladdighed, hemnder sp0rgsmål
om skadeforebyggende foranslalt-ninger, ved vedkommende domstol eller administrative
myndighed i deri stal, hvor virk-somheden ligger, samt appellere domstolens
eller den administrative myndigheds beslut-ning, alt i samme udstraekning og
under samme forudsselninger som et retssubjekt i virksomhedslandet.
Bestemmelserne
i f0rste stykke anvendes på lilsvarende made, når del gaelder s0gsmål
3 Artikla
Joka
on joutunut tai saattaa joutua kärsi-mään loisessa sopimusmaassa lapahluvasla ympärislölle
haitallisesla toiminnasta, voi saattaa kysymyksen toiminnan salliltavuu-desla, mihin
luetaan myös toimenpiteel hailtojen ehkäisemiseksi, käsitelläväksi siinä valtiossa
nostamalla kanteen asianomaisessa luomioistuimessa tai käänlymällä asianomai-sen
hallintoviranomaisen puoleen, sekä valit-taa luomioistuimen tai hallintoviranomaisen
päätöksestä samassa laajuudessa ja samoin edellytyksin kuin oikeussubjekti loiminta-maassa.
Ensimmäislä
kappaletta on vastaavasti sovellettava myös ympärislölle haitallisen
opaginerad Kontrollera mot PDF
MilJ0vernkonvensjon mellom Danmark, Finland, Norge og
Sverige
Regjeringene i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som
anser det svaerl viktig å ver-ne og forbedre milj0et, er blitt enige om f0lgender
Artikkel 1
Med milj0skadelig virksomhet menes i denne konvensjon utslipp
av fast eller fly-lende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn, bygning eller
anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet og bruk av jord, havbunn, bygning eller anlegg
på annen måle som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av omgivdse-ne gjennom
vannforurensning eller annen innvirkning på vannforholdene, sanddrift, luflfomrensning,
sl0y, ryslelse, temperatur-förändring, ioniserende stråling, lys eller annet lilsvarende.
Konvensjonen kommer ikke lU anvendelse i den utstrekning milj0skadelig
virksomhet reguleres gjennom saerskUt overenskomst mellom lo eller flere konlraherende
stater.
Artikkel 2
Ved avgjprelse om en milj0skadelig virksomhet skal
tillates skal de forstyrrelser en slik virksomhet medf0rer eller kan medf0re i annen
konlraherende stat likestilles med forslyrrdse i den stal hvor tillåtelsen skal
gis.
Artikkel 3
Den som er blitt rammet eller som kan bli rammet av forslyrrelse
fra milj0skadelig virksomhet i annen konlraherende stat, kan reise sak ved vedkommende
domstol eller adminslrative myndighet i den staten om hvorvidl virksomheten
skal tillätes, hemnder s0ksmål om forebyggende lUlak mol skader, og kan få overpr0vel
domstolens eller myndighetens avgj0relse i samme utstrekning og på samme vilkår
som rettssubjekter i den staten hvor virksomheten drives.
Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som
anser del utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön, har enats
om följander
Artikel 1
Med mUjöskadlig verksamhet avses i denna konvention
utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark,
byggnad eller anläggning i vallendrag, sjö eller havet samt användning av mark,
havs-botlen, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan
medföra störnuig för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan
på vallenförhållanden, sanddrifl, luftförorening, buller, skakning,
temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Konventionen är ej tillämplig, i den mån mUjöskadlig
verksamhet regleras genom särskUd överenskommelse mellan två eller flera fördragsslulande
stater.
Artikel 2
Vid prövning av tillålligheten av miljöskadlig verksamhet
skall störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan
fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Artikel 3
Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig
verksamhet i annan fördragsslutande stat får föra lalan hos vederbörande
domstol eller administrativa myndighet i den staten beträffande verksamhetens tUlåtlighel,
däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eUer
myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som
rättssubjekt i verksamhetslandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestemmelsene
i f0rste ledd får lilsvarende anvendelse når det gjelder s0ksmål om er-
Försla
stycket äger motsvarande tiUämpning beträffande talan om ersättning för ska-
opaginerad Kontrollera mot PDF
om
erstatning på grund af milj0skadelig virksomhed. Sp0rgsmålel om erstatning må ikke
bed0mmes efter regler, som er mere ufordelagtige for den skaddidende end virk-somhedslandets
erslatningsregler.
Artikel
4
Hver
stat udser en speciel myndighed (overvågdsesmyndighed), som skal have til opgave
at varetage almene mUj0beskyttel-sesinteresser i landet i förbindelse med forslyrrelse
forårsaget af milj0skadelig virksomhed i en anden konlraherende stat.
Med henblik på varetagelse
af sådanne interesser skal overvågdsesmyndigheden kunne indbringe säger
angående liUadelig-heden af milj0skadelig virksomhed for eller blive h0rt af vedkommende
domstol eller administrative myndighed i en anden konlraherende stat, såfremt
myndighed eller anden reprassenlant for almene milj0beskyltel-sesinleresser i
denne stat kan anlasgge sag eller blive h0rt i sådanne säger, samt appellere
domstolens eller den administrative myndigheds beslutning i henhold til den procedure-
og instansordning, som gxlder i pågasldende stat for sådanne säger.
Artikel
5
Finder den domstol eller
administrative myndighed, som unders0ger sp0rgsmål om tilladdse til milj0skadelig
virksomhed (pr0v-ningsmyndigheden), at virksomheden med-f0rer eller kan medf0re
forslyrrelse af be-lydning i en anden konlraherende stat, skal pr0vningsmyndigheden,
hvis der sker offenl-ligg0relse eller bekendlg0relse i säger af om-talte natur,
så snart som muligt sende et ek-semplar af sägens akter tU overvågelsesmyn-digheden
i den anden stat samt give denne myndighed mulighed for at udtale sig. I givet
fald skal underretning om tid og sted for m0de eller besigtigdse i god tid lilslilles
overvågdsesmyndigheden, som i 0vrigl også skal höides underreltet om sägens
gäng i den ud-strtekning, det måtte have denne myndigheds interesse.
toiminnan johdosta esitettäviin
vahingon korvaamista koskeviin kanleisiin. Korvausla koskevaa kysymystä ei saa
arvostella sellaisten määräysten mukaan, jotka oval vahinkoa kärsineelle epäedullisemmat
kuin loimintamaan vahingonkorvausmääräyksel.
4 Artikla
lokalnen
vallio määrää erilyisen viran-omaisen (valvonlaviranomaisen), jonka teh-lävänä on
valvoa maan yleisiä ympäristön-suojelueluja loisessa sopimusvaltiossa lapah-tuvan
ympärislöUe haitallisen toiminnan suhleen.
Näiden elujen valvomiseksi
valvonlavi-ranomaisella on ympärislölle haitallisen toiminnan sallittavuutla koskevassa
asiassa oikeus ajaa kannetta tai tulla kuulluksi loisen sopimusvallion asianomaisessa
tuomio-istuimessa laikka saattaa asia loisen sopimusvallion asianomaisen hallintoviranomaisen
käsitelläväksi, mikäli asia on sen laatui-nen, eltä toisen sopimusvallion viranomai-nen
tai muu yleisten ympärislönsuojduetu-jen edustaja voi ajaa sila koskevaa kannetta
tai tulla kuulluksi sen johdosta. Samoin val-vontaviranomaisella on oikeus valittaa
luomioistuimen tai hallintoviranomaisen päätöksestä siinä menettely- ja käsitlelyastejär-jestyksessä,
joka lällaisista asioista on voi-massa kyseisessä valtiossa.
5 Artikla
Mikäli
tuomioistuin tai hallinloviran-omainen, jonka lehtävänä on harkila luvan myönlämislä
ympärislöUe hailalliselle toi-minnalle (lupaviranomainen), katsoo, eltä toiminla
aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa mer-kitykseUislä hailtaa loisessa sopimusmaassa,
lupaviranomaisen tulee, mikäli kysymys on asiasta, jossa käytelään kuulutus- tai
julkista ilmoilusmeneltelyä, mahdollisimman plan lähettää kappale asiaa käsiltelevistä
asiakir-joista toisen maan valvontaviranomaiselle sekä järjeslää lälle mahdollisuus
anlaa lau-sunto asiasta. Kokous- tai kalselmusaikaa ja -paikkaa koskevat tiedot
on kyseisessä ta-pauksessa hyvissä ajoin anneltava liedoksi valvonlaviraromaiselle,
joka muutenkin on pidetlävä lietoisena asian kulusla siltä osin kuin se kyseisen
viranomaisen kannalta saattaa olla larpedlisla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
slatning på grunn av mUj0skadelig
virksomhet. Sp0rsmålet om erstatning må ikke be-d0mmes etter regler som er mer
ufordelak-tige for den skaddidende enn virksomhels-landels erslatningsregler.
da på grund av mUjöskadlig
verksamhet. Frågan om ersättnmg får ej bedömas efter regler som är oförmåiUigare
för den skadelidande än verksamhetslandets ersättningsregler.
Artikkel
4
Hver
stal skal ulpeke en sasrskUt myndighet (lilsynsmyndighel) med oppgave å vare-ta
allmenne milj0verninleresser i landet i samband med forstyrrelser fra mUj0skadelig
virksomhet i annen konlraherende stat.
For
å vareta slike interesser kan lilsyns-myndighelen reise sak ved eller bli h0rt
av vedkommende domstol eller admuiislralive myndighet i annen konlraherende
stat om milj0skadehg virksomhet skal tUlales, der-som myndighet eller annen
representant for allmenne milj0verninleresser i vedkommende stal kan reise sak
eller bli h0rt i slike saker, samt få overpr0vel domstolens eller den administrative
myndighets avgj0relse i henhold til de prosessuelle regler som gjelder i vedkommende
stat for slike saker.
Artikd
4
Varje
stat utser en särskUd myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift alt tillvarataga
allmänna mUjöskyddsinlressen i landet i samband med störning från miljöskadlig
verksamhet i annan fördragsslutande stat.
För lUlvaralagande av
sådana intressen äger bevaknmgsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av
vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande
stat beträffande tUlåtiighelen av mUjöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan
företrädare för allmänna mUjö-skyddsuilressen i den staten kan föra lalan eller
bli hörd i ärenden av del slag varom fråga är, saml överklaga domstolens eller den
administrativa myndighetens beslut enligt den procedur- och instansordning som
i staten i fråga gäller för sådana ärenden.
Artikkd
5
Finner
domstol eller administrativ myndighet som skal avgj0re sp0rsmålet om tillåtelse
til milj0skadelig virksomhet (konses-jonsmyndighelen) al virksomheten medf0rer eher
kan medf0re forslyrrelse av betydning i en annen konlraherende stat, skal konses-sjonsmyndigheten,
dersom det anvendes kunngj0ring eller utiysning i saker av denne art, så snart
som mulig sende et eksemplar av sakens dokumenler til tilsynsmyndighelen i den annen
stat og gi vedkommende myndighet anledning lU å avgi ullalelse. Under-retning
om tid og sted for m0le eller befa-ring skal i tUfelle gis lUsynsmyndigheten i god
lid. Tilsynsmyndighelen skal også eliers höides underreltet om sakens
behandling i den utstrekning det kan ha interesse for myndigheten.
Artikel
5
Finner
domstol eller administrativ myndighet som har att pröva fråga om tUlstånd tUl mUjöskadlig
verksamhet (prövningsmyndighet) alt verksamheten medför eller kan medföra slöming
av betydelse i annan fördragsslulande stat, skaU prövningsmyndigheten, om
kungörelse- eller ulställningsförfarande tUlämpas i ärenden av ifrågavarande
slag, så snart som möjligt sända elt exemplar av handlingama i ärendet till
bevakningsmyndigheten i den andra staten saml bereda denna myndighet tUlfälle
alt avge yttrande. Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning
skall i förekommande fall i god lid tillslällas bevakningsmyndigheten, som även
i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha intresse
för denna myndighet.
Artikel 6
Efter
anmodning fra overvågelsesmyndig-heden skal pr0vningsmyndigheden, i den udstraekning
del måtte vaere i overensslemmel-se med procedureregler i virksomhedslandet, pålaegge
den, som s0ger om tilladdse lU milj0skadelig virksomhed, at indgive yderli-gere
oplysninger, tegninger og tekniske be-skrivelser, som pr0vningsmyndigheden
anser for n0dvendige med henbhk på at bed0mme virkningerne i det andel land.
Artikel
7
Overvågdsesmyndigheden
offentligg0r, i den udstrcekning den anser det for påkraevet af hensyn til almene
eller specieUe interesser, meddelelser fra pr0vningsmyndigheden ved bekendlg0relse
i den lokale presse eller på anden passende made og foranlediger i 0vrigt udredning
om virkningerne i hjemlandet, i det omfång den måtte finde det n0d-vendigt.
Artikel
8
Udgiflerne
ved overvågelsesmyndighedens virksomhed afholdes af hjemlandet.
Artikel
9
Hvis
overvågdsesmyndigheden i en be-stemt sag har underreltet vedkommende domstol
eller administrative myndighed i virksomhedslandet om, at overvågelsesmyndighedens
opgaver i sägen skal övertages af en anden myndighed, gaelder konventionens bestemmdser
om overvågdsesmyndighed i det relevante omfång for så vidt angår denne
myndighed.
Artikel
10
Hvis
det er påkraevet for al udarbejde udredning om milj0skadelig virksomheds skadevirkninger
i el andel land, skal over-vågelsesmyndigheden i delte andel land på begccring
af pr0vningsmyndigheden i virksomhedslandet foranslalte en besigtigdse på sledel.
Ved sådan besigtigdse må pr0v-ningsmyndigheden eUer en sagkyndig, som myndigheden
forordner, vaere til stede.
Efter
behov skal naermere forskrifter angående besigtigdse som njevnt i f0rste stykke
udarbejdes i samarbejde mellem de be-r0rte lande.
6 Artikla
Valvonlaviranomaisen
pyynnöslä lupaviranomaisen tulee, mikäli menelldytapaa koskevista säännöksislä
ei muula johdu, vel-voiltaa hakijaa loimillamaan lisätiedot, piirustukset ja leknisel
selvilykset, joila voi-daan kalsoa larvitlavan toiminnan loisessa maassa aiheutlamien
vaikuluslen arvioimi-seksi.
7
Artikla
Valvontaviranomainen
liedoltaa, mikäli se pilää yleisen tai yksilyisen edun kannalta larpeellisena, lupaviranomaiselta
saamastaan ilmoituksesla paikallisessa sanomalehdessä julkaistulla kuululuksella
tai muulla tarkoi-luksenmukaisella tavalla ja suorillaa muu-loin tarpeelliseksi
kalsomansa selvityksen vaikuluksista omassa maassa.
8 Artikla
Valvonlaviranomaisen
toiminnasta koitu-val menol maksaa kolimaa.
9 Artikla
Mikäli
valvontaviranomainen on ilmoitta-nut loimintamaan asianomaiseUe tuomiois-luimelle
tai hallintoviranomaiselle, eltä valvonlaviranomaisen lehtävistä jossakin asiassa
vastaa muu viranomainen, noudaletaan myös tämän viranomaisen suhleen sovdlu-vin
osin valvonlaviranomaisla koskevia sopimuksen säännöksiä.
10 Artikla
Mikäli
ympärislölle haitallisen toiminnan loisessa maassa aiheutlamien haitlavaiku-lusten
selviltämiseksi on tarpeen, sen maan valvonlaviranomaisen on loimintamaan lupaviranomaisen
pyynnöslä ryhdyllävä pai-kalla toimenpileisiin kalsdmuksen suoritta-miseksi. Kalselmuksessa
saa valvontaviranomainen tai tämän määräämä asiantunlija olla läsnä.
Tarvitlaessa
asianomaisel valtiot laalival yhdessä ensimmäisessä kappaleessa larkoi-lellua katsdmusta
koskevat yksityiskohtai-set ohjeel.
Artikkel
6
Etter
anmodning av lUsynsmyndigheten skal konsesjonsmyndigheten, i den utstrekning
det er i overensslemmelse med saksbe-handlingsreglene i vedkommende stat, på-legge
s0keren å gi de ytlerligere opplysning-er, tegninger og tekniske beskrivelser
som konsesjonsmyndighetene mener er n0dven-dige for å bed0me virkningene i den annen
stat.
Artikel
6
På
begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer
med procedurreglerna i verksamhetslandet, förelägga den som söker tillstånd tUl
mUjöskadlig verksamhet alt lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska
beskrivningar som prövnhigsmyn-dighelen anser erforderliga för all bedöma
verkningarna i det andra landet.
Artikkel 7
TUsynsmyndigheten
skal gj0re kjent, i den utstrekning den anser del n0dvendig av hensyn til allmenne
interesser eller enkeltinle-resser, underretninger fra konsesjonsmyndigheten
ved kunngj0ring i lokalavis eller på annen passende måle og skal for 0vrig
företa den utredning om virkningene i eget land som den finner n0dvendig.
Artikel
7
Bevakningsmyndigheten
lUlkännager, i den mån den anser det behövligt av hänsyn liU allmänna eller enskUda
intressen, meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning
eller på annat lämpligl sätt och verkställer i övrigt den utredning om
verkningarna i del egna landet som den finner erforderlig.
Artikkel 8
Kostnadene
ved lilsynsmyndighelens virksomhet betales av hjemstalen.
Artikkd
9
Dersom
lUsynsmyndigheten i en beslemt sak har underreltet vedkommende domstol eller
administrative myndighet i den stat lU-latelsen skal gis, al tilsynsmyndighelens
opp-gaver i saken skal ulf0res av annen myndighet, kommer konvensjonens bestemmelser
om tilsynsmyndighet til anvendelse på denne myndighet så långt de passer.
Artikel
8
Kostnadema
för bevakningsmyndighelens verksamhet betalas av hemlandet.
Artikel
9
Har
bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa
myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighelens uppgifter i ärendet
skall fullgöras av annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om bevakningsmyndighet
i tUlämpliga delar denna myndighet.
Artikkel
10
Hvor
del anses n0dvendig for utredningen av milj0skadelig virksomhets skadevirkninger
i annet land, skal tilsynsmyndighelen i del landet på anmodning fra konsesjonsmyndigheten
i virksomhelslandel foranslalte befaring på sledel. Ved slik befarmg har konsesjonsmyndigheten
eller sakkyndig som myndigheten utpeker adgang til å vaere lil-slede.
Om n0dvendig skal naermere
föreskrifter om slik befaring som omtall i f0rste ledd ularbeides i samråd mellom
de ber0rte land.
Artikd 10
Om
det behövs för utredning om mUjö skadlig verksamhets skadeverkningar i annat
land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighel
i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning
får prövningsmyndighelen eller sakkunnig som myndigheten förordnar vara
närvarande.
Vid
behov skall närmare föreskrifter angående besiktning som avses i första
stycket utarbetas i samråd meUan berörda länder.
Artikd 11
Er sp0rgsmålet om tilladdse til milj0ska-delig virksomhed,
som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse af vaesentlig betydning i en anden konlraherende
stal, gensland for pr0vning af regeringen eller vedkommende minister eller
departement (ministerium) i virksomhedslandet, skal der finde forhand-linger sled
mellem de pågaeldende stater, såfremt regeringen i den f0rslncevnte stat 0nsker
delte.
Artikel 12
I de i artikel 11 nasvnte lilfffilde kan en-hver af de ber0rte
staters regeringer kraeve, at en kommission, der, hvis andel ikke af-lales,
skal bestå af en af parterne i fasUes-skab udsel formand fra en anden konlraherende
stat saml tre medlemmer fra hver enkelt af de ber0rte stater, skal afgive en erklaering
i sägen. Hvis delte er sket, må sägen ikke afg0res, f0r erklaeringen er af-givet.
Hver
enkelt stat afl0nner de medlemmer, som er udpeget af staten. Honorar eller
andel vederlag til formanden samt 0vrige omkoslninger i förbindelse med kommissionens
virksomhed, som ikke uden videre kan anses for al vasre blol den ene stats udgift,
skal fordeles mellem de ber0rte stater.
Artikel 13
Konventionen kommer også til anvendelse med hensyn til virksomhed
i slalernes kon-tinenlalsokkdområder.
Artikel 14
Denne konvention trasder i kraft seks måneder efler den
dag, hvor samllige konlraherende stater har niedddt del svenske udenrigsminislerium,
al de konstitulionelle foranslaltninger, som er n0dvendige for konventionens ikraftlraeden,
er gennemf0rt. Det svenske udenrigsminislerium underrelter de 0vrige konlraherende
stater om modla-gelsen af disse meddelelser.
Artikd 15
Säger eller anliggender, som ved denne konventions ikrafttrasden
verserer ved domstol eller administrativ myndighed, og som vedr0rer sp0rgsmål,
der omfaltes af konven-
11 Artikla
Jos kysymyksen luvan myöntämisestä ympärislölle haitalliseen
loimintaan, joka aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa huomattavaa hailtaa loisessa sopimusvaltiossa,
käsittelee loimintamaan hallitus, minisleri tai ministe-riö, on kyseislen maiden
välillä neuvotellava asiasta, mikäli edellisen valtion hallitus sitä pyylää.
12 Artikla
Tapauksessa, jota tarkoitetaan 11 artik-lassa, on kunkin maan
hallituksella oikeus vaatia, eltä loimikunla, joka, mikäli asiasta ei sovila toisin,
koosluu muusta sopimus-valtiosta olevasta puheenjohtajasla sekä kolmesta kunkin
valtion, jota asia koskee, edus-lajasta, anlaa asiasta lausunnon. Mikäli lällainen
loimikunla aselelaan, ei asiaa saa ratkaisla, ennen kuin lausunto on annettu.
Kukin maa maksaa määräämiensä edusta-jien kustannukset. Puheenjohlajan
palkkio tai muu korvaus sekä muut toimikunnan toiminnan aiheullamat kustannukset,
joita sdväsli ei ole kalsoltava joiikin valtion menoiksi, jaelaan tasan niiden
vallioiden maksettavaksi, joita asia koskee.
13 Artikla
Yleissopimus koskee myös sopimusval-tioiden mannermaajaluslaa.
14 Artikla
Tämä yleissopimus tulee voimaan kuusi kuukautta sen jälkeen
kun kaUcki sopimus-valliot oval ilmoillaneel Ruotsin ulkoasiain-minisleriölle, eltä
yleissopimuksen voi-maanlulon valliosäännön mukaan edeUyttä-mät toimenpileet on
suorileltu. Ruotsin ul-koasiainministeriö Umoiltaa muille sopimus-valtioille ilmoiluslen
vastaanoltamisesta.
15 Artikla
Jultu tai asia, joka tämän yleissopimuksen voimaan lullessa
on vireillä luomioistuimessa tai hallintoviranomaisen käsiteltävänä ja joka koskee
sopimuksen tarkoiltamaa ky-
Artikkd 11
Dersom sp0rsmål om tillåtelse til milj0-skadelig virksomhet,
som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av vesenllig betydning i annen konlraherende
stat, er gjenstand for avgj0relse av regjeringen eller av vedkommende statsråd
eller departement (ministerium) i virksomhelslandel, skal sp0rs-målet dr0fles mellom
slalene, dersom regjeringen i den f0rstnevnle staten krever det.
Artikd 11
Är fråga om tiUstånd till miljöskadlig verksamhet, som
medför eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan fördragsslutande
stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister eller
departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan
staterna i frågan, om regeringen i den förra staten begär del.
Artikkel
12
I lilfelle som nevnt i artikkel 11 kan regjeringen i hver
av slatene kreve al en kom-misjon skal avgi ullalelse i saken. Dersom en ikke
blir enig om noe annet, skal kom-misjonen beslå av en av partene i fdlesskap utpekl
formann fra en annen konlraherende stat samt tre medlemmer fra hver av de ber0rte
slatene. Når en slik kommisjon er oppreltet kan saken ikke avgj0res f0r den har
avgitt ullalelse.
Hver av slalene
skal l0nne de medlemmer som er utpekl av vedkommende stat. Godt-gj0relse eller annen
belaling til formannen og 0vrige kostnader i förbindelse med kom-misjonens virksomhet
som ikke åpenbarl er å anse som bare den ene stats utgifter, skal betales med
like deler av berörte stater.
Artikd 12
I fall som avses i artikel 11 äger regeringen i vardera
staten påfordra alt en kommission, som om annat ej överenskommes skall beslå
av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslutande stat
samt tre ledamöter från vardera av de berörda statema, skall avge yttrande i
ärendet. Har så skelt, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.
Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten.
Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för
kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är all anse som blott endera
statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Artikkd 13
Konvensjonen kommer også til anvendelse på virksomhet i statenes
kontinentalsok-kelområder.
Artikkel 14
Denne konvensjon trer i kraft seks måneder etter den dag
da samllige konlraherende stater har meddell del svenske ulenriks-departemenlet
al de konslitusjonelle tU-lak som kreves for å selle konvensjonen i kraft er gjennomf0rl.
Det svenske utenriks-deparlementet skal underrette de 0vrige konlraherende
stater om mollakdsen av disse meddelelser.
Artikkel 15
Sak som ved denne konvensjons ikrafttre-den er påbegynl
ved domstol eller administrativ myndighet og som vedr0rer sp0rsmål som omfaltes
av konvensjonen, skal behand-
Artikd 13
Konventionen är tillämplig även i fråga om
fördragsslutande stats kontinenlalsockelområde.
Artikel 14
Denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag
då samtliga fördragsslulande stater meddelat del svenska utrikesdepartementet
att de konstitutionella åtgärder som krävs för konventionens ikraftträdande
genomförts. Del svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga fördragsslutande
staterna om mottagandet av dessa meddelanden.
Artikd15
Mål eller ärende som vid denna konventions ikraftträdande
är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som
omfattas av konventionen
opaginerad Kontrollera mot PDF
tionen,
skal behandles og bed0mmes i henhold til tidligere gasldende bestemmelser.
Artikel
16
0nsker
en konlraherende stat al opsige konventionen, skal skriftlig meddelelse beröm lilslilles
den svenske regering, som uop-holdelig underrelter de 0vrige konlraherende
stater om opsigdsen og om den dag, hvorpå meddddsen blev modtaget.
Opsigdsen traeder i kraft
tolv måneder efter den dag, hvorpå meddelelsen blev modtagel af den svenske
regering eller ved et senere tidspunkt, som opsigdsen måtte an-give.
Konventionen
skal deponeres i det svenske udenrigsminislerium, og bekraeftede underskrifter
skal af det svenske udenrigsminislerium tusendes hver enkelt af de konlraherende
staters regeringer.
I
bekraeftelse heraf har de befuldmaegti-gede repraesentanter fra de respektive
stater undertegnel denne konvention, som fandl sled i Stockholm den 19. febmar
1974 i et eksemplar på henholdsvis det danske, finske, norske og svenske sprog,
hvilke alle har samme gyldighed.
For
Danmarks Regering r Holger Hansen
symyslä, tulee käsiteUä ja
siitä tulee päät-ttää aikaisemmin voimassa olleiden määräysten mukaan.
16 Artikla
Mikäli
sopimusvaltio haluaa sanoulua irti yleissopimuksesta, on lästa ilmoilettava kir-jallisesti
Ruotsin ulkoasiainminisleriölle, joka välillömästi Umoiltaa irtisanomisesta ja sitä
koskevan Umoiluksen vaslaanottopäiväs-tä muiUe sopimusvallioille.
Irtisanominen tulee voimaan
kahdentoista kuukauden kuluttua siitä, kun Ruotsin hallitus on vastaanollanut ilmoituksen
siitä tai muuna myöhäisempänä irtisanomista koske-vaan ilmoitukseen merkittynä ajankohtana.
Yleissopimus tallelelaan Ruotsin
ulko-asiainminisleriön huoslaan ja Ruotsin ul-koasiainminisleriö toimillaa oikeaksi
todiste-tut jäljennöksel sUlä jokaisen sopimusvallion hallilukseUe.
Tämän vakuudeksi oval kunkin
valtion valluuletut allekirjoitlaneel tämän sopimuksen.
Tehty
Tukholmassa 19 päivänä helmi-kuula 1974 yhtenä norjan-, ruotsin-, suomen- ja lanskankielisenä
kappaleena kaik-kien lekslien ollessa yhlä lodislusvoimaisel.
Suomen
Hallituksen puolestar Heikki Tuominen
opaginerad Kontrollera mot PDF
les og. bed0mmes i henhold
til tidligere gjel-dende bestemmelser.
skall handläggas och
bedömas enligl fömt gällande bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikkel
16
0nsker
konlraherende stat å si opp konvensjonen, skal skriftlig meddelelse herom lilslilles
den svenske regjering, som ulen opphold skal underrette de 0vrige konlraherende
stater om oppsigdsen og om da-toen for mollakdsen herav.
Oppsigdsen trer i kraft
tolv måneder etter den dato da underrelning er mottalt av den svenske regjering,
eller ved et senere tidspunkl som angis i oppsigdsen.
Konvensjonen
skal deponeres i del svenske ulenriksdeparlementet og bekreflede ko-pier skal
av det svenske utenriksdeparle-mentet sendes hver av de konlraherende staters regjeringer.
Til
bekrefldse herav har de respektive staters befullmektigede underlegnet denne konvensjon.
Utferdiget
i Stockholm den 19. febmar 1974 i ett eksemplar på det danske, finske, norske og
svenske språk, som alle har samme gyldighet.
For
Norges Regjeringr Tor Halvorsen
Artikel
16
Önskar
fördragsslulande stat säga upp konventionen, skall skriftligt meddelande härom tUlställas
den svenska regeringen, som ofördröjligen underrättar övriga fördragsslutande
stater om uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.
Uppsägningen
träder i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet har mottagits av den
svenska regeringen eller vid den senare tidpunkt som uppsägningen anger.
Konventionen
skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta
avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av
de fördragsslutande staternas regeringar.
Till
bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden för respektive stater undertecknat
denna konvention.
Som
skedde i Stockholm den 19 febmari 1974 i ett exemplar på danska, finska, norska
och svenska språken, vilka alla har samma vitsord.
För
Sveriges Regering r Svante Lundkvist
opaginerad Kontrollera mot PDF
Protokol
I förbindelse med underskrivelsen i dag af den nordiske milj0beskyllelseskonvenlion
har undertegnede befuldmaegligede vedtagel, at f0lgende kommentarer angående anven-delsen
skal f0jes til konventionenr
Ved anvendelse af artikel 1 skal udledning af fast eller flydende
affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, bygninger eller anlaeg i vandl0b,
s0er eller havet, kun anses for mUj0skadelig virksomhed, når udledningerne medf0rer
eller kan med-f0re skader for omgivdseme.
Den i artikel 3 fastiagte ret for den, som lider skade som
f0lge af milj0skadelig virksomhed i nabolandet, til at f0re erstatnings-sag
ved domstol eller administrativ myndighed i det pågaeldende land skal i princippel
også omfalte ret lU at kraeve regulering af fasl ejendom.
Artikel 5 skal belragtes som gaeldende også vedr0rende sp0rgsmål
om lUladelser i säger, hvor der sker behandling uden of-fenlligg0relse eller bekendlg0relse.
Landene skal foreskrive tav.hedspligt for tjenestegj0rende
ved overvågdsesmyndigheden, når del drejer sig om erhvervshem-meligheder, driftsforhold
eller forretnings-forhold, som den pågasldende har fåel kend-skab til i
förbindelse med behandlingen af säger vedr0rende mUj0skadelig virksomhed i et
andel land.
Siockholm, den 19. febmar 1974
For Danmarks regering r Holger Hansen
Pöytäkirja
Allekirjoittaessaan länään pohjoismaisen ympäristönsuojelusopimuksen
övat allekirjoitlaneel valluuletut eduslajat sopineet seu-raavien sopimuksen sovdtamisla
koskevien sditysten liittämiseslä sopimukseen.
Sovdlettaessa 1 artiklaa on kiinteän tai neslemäisen jälleen,
kaasun lahi muun aineen pääslämislä vesislöön, järveen tai mereen maalla, rakennuksesta
tai lailteesta pidetlävä ympärislölle haitaUisena toimin-tana ainoaslaan, jos pääslö
aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle.
Naapurivalliossa lapahluvasla ympärislölle haitallisesla toiminnasta
kärsimään jouluvan 3 artiklaan mukaiseen oikeuteen esittää toisen valtion luomioisluimelle
tai hallintoviranomaiselle vaatimus, joka koskee vahingon korvaamista, on periaalleessa
kalsoltava kuuluvan oikeus vaatia kiinteis-lön lunastamisla.
Sopimuksen 5 artiklan on kalsoltava koskevan myös lupa-asioita,
joissa käytelään lausuntomenelldyä iiman, eltä tämä liillyy kuulutus- tai julkiseen
Umoitusmenelldyyn.
Valtioiden on määrättävä valvonlaviranomaisen palvduksessa
oleva virkamies vai-tiolovdvolliseksi sellaisen tiedon suhleen, jonka hän on saanut
ammattisalaisuudesla, lailteesta tai liikesuhleesta käsitellessään loisessa maassa
tapahtuvaa ympärislölle hailal-lista toimintaa koskevaa asiaa.
Tukholmassa 19 päivänä hdmikuula 1974
Suomen Hallituksen puolestar Heikki Tuominen
opaginerad Kontrollera mot PDF
I förbindelse med underlegningen
denne dag av den nordiske milj0vernkonvensjon, har undertegnede bemyndigete
representanter blitt enige om at f0lgende kommentarer skal knyttes til iverksettdsen
av konvensjonen.
I förbindelse med artikkel
I skal utslipp av fast eller flytende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn,
bygning eller anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet anses som milj0-skadelig virksomhet
bare dersom utslippet medf0rer eller kan medf0re ulemper for omgivelsene.
Den i artikkel 3 faslslålle
rett for den som lider skade som f0lge av milj0skadelig virksomhet i nabolandet,
til å fremme er-statningssak ved domstol eller administrativ myndighet i delte
landet skal i prinsippet også omfalte rett til å kreve innl0sning av fast eiendom.
I
samband med undertecknande denna dag av den nordiska miljöskyddskonventionen
har undertecknade befullmäktigade ombud överenskommit alt följande kommentarer
angående tillämpningen skall fogas till konventionen.
Vid tillämpning av artikel
1 skall utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eUer annat ämne från
mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadlig
verksamhet endast om utsläppandel medför eller kan medföra ölägenheter för
omgivningen.
Den
i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av mUjöskadlig
verksamhet i grannland alt föra ersättningstalan vid domstol eller
administrativ myndighet i del landet skall i princip anses inbegripa räll alt
påkalla inlösen av fastighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikkel
5 skal anses å gjdde også i sp0rsmål om tillåtelser hvor saken er ute til ullalelse
ulen al delte skjer i samband med kunngj0ring eller utiysning.
De enkelte land skal foreskrive
taushets-plikt for tjeneslemenn ved Tilsynsmyndighelen i sp0rsmål om yrkeshemmdigheter,
driflsordning eller forrelningsforhold som han har fått kjennskap til i
förbindelse med befatning med saker angående mUj0skade-lig virksomhet i annet
land.
Artikel 5 skall anses
gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vUka remissförfarande tillämpas ulan
samband med kungörelse-dier utställningsförfarande.
Länderna skall föreskriva tystnadsphkt
för tjänsteman vid bevakningsmyndighel i fråga om yrkeshemlighet,
driftanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med befatlnmg
med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm, den 19. febmar
1974
Stockholm den 19 februari
1974
opaginerad Kontrollera mot PDF
For Norges Regjeringr
Tor Halvorsen
För Sveriges Regeringr Svante
Lundkvist
opaginerad Kontrollera mot PDF
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 740129
Doktrin (2)
- Ansvarighet för oljeskada till följd av oljeborrning på havsbottnen, SvJT 1977 s. 738, på s. 740 · Fritt tillgänglig
- Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna, SvJT 1975 s. 732, på s. 734 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (14)
14 kopplingar i 13 dokument.
- Prop. 2009/10:173 Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar s. 71 i texten · dokumentnivå
- SOU 2009:88 Kärnkraft - nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar s. 400 i texten · dokumentnivå
- SOU 2006:43 Översyn av atomansvaret Betänkande av Atomansvarsutredningen s. 202 · s. 351 i texten · dokumentnivå
- Bet. 1986/87:LU24 om ersättning för miljöskador s. 3 i texten
- Bet. 1980/81:LU26 med anledning av motioner om skadeståndsansvar m.m. s. 12 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- Wenander, Erkännande av utländska förvaltningsbeslut, 2010 s. 61 · s. 383 i texten · dokumentnivå
- Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1990 s. 44 i texten
- SvJT 1977 s. 738 Ansvarighet för oljeskada till följd av oljeborrning på havsbottnen s. 740 i texten
- SvJT 1975 s. 732 Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna s. 734 i texten