Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för metallmanufakturindustrin
1974 · 44 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 40 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:63, Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för metallmanufakturindustrin
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1974 Prop. 1974: 63
Nr 63
Kungl.
Maj:ts proposition angående åtgärder för metallmanufakturindustrin; given den
15 mars 1974.
Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av SlalsrådsprolokoUet över
handels- och industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen chefen för induslri-deparleraenlel hemställt.
CARL GUSTAF
RUNE
B. JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen framläggs förslag om tidsbegränsade åtgärder för metaUmanufakturindustrin.
Förslagen syftar till att dels höja kunskapsnivån inom branschen, dels främja
exporten och åstadkomma en mer planmässig strukturomvandling inom vissa delar
av branschen.
I
propositionen föreslås alt delar av metaUmanufakturindustrin budgetåret 1974/75
inordnas bland de branscher som omfattas av systemet med statliga
lånegarantier struklurgarantier och omställnings-bidrag för
konsultundersökningar.
För
att förmedla ny teknik och forskningsrön till branschens företag föreslås
teknisk konsulenlverksamhel med viss inriktning på Eskilstunaregionens
manufakturindustri som en försöksverksamhet under tre år fr. o. m. den 1 juli
1974. Intensifierade insatser i fråga om förelagsservice föreslås för
manufakturföretag i Eskilslunaregionen under likaså tre år. Kostnaden för
dessa åtgärder beräknas till totalt 1 450 000 kr., varav 450 000 kr. för
budgetåret 1974/75.
För
exportfrämjande åtgärder beräknas en medelsram av 2,1 milj. kr. för en
treårsperiod. För budgetåret 1974/75 beräknas kostnaderna tUl 700 000 kr.
Kostnaden
för åtgärderna beräknas för hda perioden till 3 550 000 kr. För budgetåret
1974/75 föreslås sammanlagt 1 150 000 kr.
1
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 63
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974: 63
Utdrag av protokollet över industriärenden hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet den 15 mars 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, slatsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, NORLING,
LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson,
anmäler efler gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om åtgärder
för metallmanufakturindustrin och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande tillkallades år
1970 sak-kunnigai för alt utreda vissa frågor rörande den svenska järn- och me-lallmanufaklurinduslrin.
Enligt direktiven skulle utredningen söka klargöra bl. a.
om svensk manufakturindustri genom att förändra sin produktionsinriktning eller
struktur kan förbättra sin konkurrenssituation på dels hemmamarknaden, dels
exportmarknaderna. Även underleverantörssystemel och legotillverkningen samt
de mindre, vanligen familjeägda, företagens problem skulle belysas. Analys och
slutsatser skulle enligt direktiven bilda ett underlag för industripolitiska,
regionalpolitiska och företagspolitiska överväganden.
De sakkunniga, som antog namnet melallmanufakturulredningen,
avgav i augusti 1973 belänkandet (SOU 1973r 29 och 1973r 30) Järn- och metallmanufaklurindustrin
under 70-lalel.
Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetts av universitetskanslersämbetet
(UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), kommerskollegium (KK), statens pris- och
kartellnämnd (SPK), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddsslyrelsen, styrelsen för arbelarskyddsfonden,
statens industriverk, statens institut för företagsutveckling (SIFU),
styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Västmanlands
län, ex-
1 Landshövdingen Mats Lemne, ordförande, riksdagsledamoten
Bengt Gustavsson, direktören Kurt Idin, förbundsordföranden Sture Lindquist,
bruksdisponenten Sten Sjöholm och numera andre ordföranden i LO Lars
Westerberg.
Prop. 1974: 63 3
perlgruppen
för regional utrednmgsverksamhel (ERU), arbetsmiljöutredningen, installationsbranschutredningen
(IBU), delegationen för samordning av utredningsverksamheten rörande
verkstadsindustrin (verk-stadsindustridelegalionen), Jernkontoret,
Norrlandsfonden, Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF), Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
och Sveriges industriförbund, vilka avgivit gemensamt yttrande, Sveriges hanlverks-och
induslriorganisalion (SHIO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Företagareföreningarnas förbund, AB Slmklurgaranti,
Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Svensk induslriförening.
Vissa remissinstanser har
bifogat yttranden från andra berörda organ, UKÄ från rektorsämbetena vid
universitetet i Lund och högskolan i Linköping, KK från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg och Karlstad, länsstyrelsen i Södermanlands län från
Eskilstuna kommun, länsarbetsnämnden saml Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, länsstyrelsen i Jönköpings län från länsarbetsnämnden,
företagareföreningen, Näringslivsföreningarnas samarbetsnämnd, Jönköpings länsavdelning
av Svenska kommunförbundet, näringslivsrådet, Smålands och Blekinge distrikt av
SHIO samt Värnamo och Gnosjö kommuner, länsstyrelsen i Malmöhus län från
länsarbetsnämnden och företagareföreningen samt Skånes handelskammare,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från Göteborgs kommun,
länsarbetsnämnden och näringslivskommittén, SAF och Sveriges industriförbund
från Sveriges mekanförbund, SHIO från AUmänna industrigruppen, LO från Svenska
metallindustriarbetareförbundet och Företagareföreningarnas förbund från
Södermanlands läns företagareförening.
Till
SAFrs och Sveriges industriförbunds gemensamma yttrande har Sveriges
grossistförbund anslutit sig.
Utredningen
Metallmanufakturindustrins
struktur
År
1970 var antalet anställda inom metaUmanufakturindustrin ca 78 000, och
förädlingsvärdet uppgick till ca 3 800 milj. kr. Därmed svarade branschen för
omkring en femtedel av den totala sysselsättningen och produktionen inom
verkstadssektorn.
Branschen domineras av
mindre och medelstora förelag, som i stor ulslräckning är koncentrerade lUl
vissa regioner såsom Eskilstuna, Bergslagen, sydvästra delen av Jönköpings län
och storstadsregionerna.
Manufakturindustrins
produktion kännetecknas av mångfalden produkter, från stora melallkonslmklioner
för byggnadsverksamheten till spik, skruv och handverktyg m. m. Ett annat
karakteristiskt drag är den omfattning som underleveranstillverkningen har.
Prop.
1974: 63 4
Av tabell 1 framgår hur produktion och sysselsättning fördelades
mellan delbranscherna inom manufakturindustrin år 1970.
Tabell
1. Förädlingsvärde samt antal anställda och arbetsställen i
manufakturindustrin år 1970
Delbransch
Förädlingsvärde (milj. kr.)
Antal
anställda
Antal arbetsställen
Verktygs-
och redskapsindustri
Industri
för metallkonstruktioner
Metallförpackningsindustri
Industri
för metalltråd, -nät, -linor, -kablar
Spik-,
skruv- och bultindustri
Annan byggnadsmetallvaruindustri
HushällsmetaUvamindustri
Annan metallvamindustri
Manufakturindustrin totalt
489
7 700
147
1054
21800
645
157
2 700
32
228
4 600
51
235
4 900
60
505
11700
139
168
3 800
72
975
21200
645
3 811
1791
78 400
Produktionen inom delbranschen verktygs- och
redskapsindustri har i hög grad internationell inriktning. Den totala verklygslillverkning-en
i landet har under 1960-lalel ökat med nära 7 % per år i volym. En betydande
del faUer dock på högkonjunkluråren 1969 och 1970. Ar 1970 utgjorde exporten
knappt 55 % av produktionen, medan importens andel av marknadslillförsdn ökat
från en femtedel till en tredjedel under 1960-lalet.
Delbranschen industri för metallkonstruktioner är mycket
heterogen både produki- och förelagsmässigl och har haft en obetydlig utrikeshandel.
Dess yrkesarbetarandel är hög. Tillverkningen ökade volymmässigt med 7 % per
år under 1960-talel. Under åren 1969 och 1970 stagnerade dock produktionen
helt, enär branschen har en markant inriktning på produkter för byggnads- och anläggningsverksamhel.
Exporten har för byggnadskonslmklioner, som utgör mer än 50 % av delbranschen,
ökat tUl 10 % av produktionen år 1970 mot 6 % vid 1960-lalels början, räknat i
löpande priser.
Delbranschen metaUförpackningsindustri hade 2 700
anställda vid 30-lalel arbetsställen år 1970. Huvuddelen av anläggningarna är
små. Endast fem anläggningar sysselsatte mer än 100 anställda, och dessa
svarade för sammantaget 70 % av sysselsättningen. Drygt hälften av de anställda
fanns i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Elt företag med tre anläggningar
sysselsatte ungefär hälften av branschens anställda. Branschen kan
karakteriseras som en av manufakturindustrins processindustrier med en
tämligen kapilalinlensiv tillverkning, vilken under 1960-talet främst har varit
hemmamarknadsinriktad. Produktionstillväxten har för branschens produkter varit
lägre än genomsnittet för hda manufakturindustrin. Importens tillväxttakt har
varit hög.
Delbranschen industri för metalltråd, -nät, -linor,
-kablar sysselsatte
Prop. 1974: 63 5
4 600 anställda vid 51 arbetsställen år 1970. Branschen
hade ell 30-lal företag med färre än 50 anstäUda. Dessa sysselsatte dock endast
20 % av branschens totala arbetskraft, medan gruppen företag med över 500
anställda svarade för 35 % av sysselsättningen. Även denna delbransch kan
karakteriseras som en processindustri med en för manufakturindustrin hög
kapitalintensitet. Elt specialiserat produktsortiment är här väsentligt för
tillgodogörande av tillverkningens stordriftsfördelar. Branschen har under 1960-lalet
förlorat marknadsandelar både på export-och hemmamarknaden.
Delbranschen spik-, skruv- och bultindustri omfattade 4
900 personer vid 60 arbetsställen år 1970. Av arbetsställena återfanns hälften
i slor-leksgmppen under 100 anställda. Tre företag svarade dock för 60 % av
sysselsättningen och 40 % av de anställda var koncentrerade till Västmanlands
län. Fjorton anläggningar med i genomsnitt 30 anställda fanns i Jönköpings län.
Branschen präglas av en kapilalinlensiv tillverkning och har stora likheter
med industrin för metalltråd m. m. Produktionstillväxten har varit låg
särskilt under 1960-lalets senare hälft.
Delbranschen annan byggnadsmetallvaruindustri sysselsatte
år 1970 11 700 personer vid 139 arbetsstäUen, vilka var relativt jämnt
fördelade, både regionall och vad gäller antalet sysselsatta på olika slorleksgrup-per.
Nära 100 arbetsställen hade mindre än 50 anställda, medan 60 % av
sysselsättningen föll på anläggningar med mer än 200 anställda. Södermanlands
län omfattade 20 % av de anställda. Produklionsan-läggningarna är något större
än inom manufakturindustrin i övrigt. För vissa av branschens produkter
exempelvis rör har marknadsulrym-met ökat starkt under 1960-talel.
Delbranschen hiishållsmetallvaruindustri hade 3 800
anställda vid 72 arbetsställen år 1970. Nio arbetsställen redovisade mer än 100
anställda, men dessa sysselsatte 60 % av arbetsstyrkan, medan företag med
mindre än 50 anställda sysselsatte 30 % av arbetsstyrkan. Av sysselsättningen
föll 30 % på Västmanlands län, 23 % på Södermanlands och 13 % på Stockholms
län. Importen har ökat relativt snabbt, medan produktionen stagnerat.
Delbranschen annan metallvaruindustri syssdssalle 21 200
personer vid 645 olika arbetsställen år 1970. Branschen är en utpräglad småföretagsbransch
och 80 % av arbetsstyrkan sysselsattes nämnda år i anläggningar med mindre än
50 anställda. Branschen har en betydande regional spridning. Den innehåller en
stor mängd olikartade produkter och är därigenom den mest heterogent
sammansatta delbranschen. Importen, men även produktionen, har ökat snabbt
under 1960-lalel.
It Riksdagen 1974.1 saml Nr 63
Prop. 1974: 63 6
Underleverantörssystemet
Manufakturprodukternas
fördelning efler slutlig användning på den svenska marknaden vid 1960-talets
slut var följander
Insatsvaror 82 %
Investeringsvaror 11
%
Konsumtionsvaror 7
%
Insalsvarorna
avsätts framför allt till annan verkstadsindustri och till byggnadssektorn.
Ar
1966 uppgick andelen underleveranser av verkstadsindustrins produktion tUl 23 %.
Utredningen har genom en enkät undersökt 180 av manufakturindustrins
underleverantörsförelag. Dessutom har beslällar-sidan kartiagts genom
intervjuer med tio större verkstadsföretag. Utredningen har därvid avgränsat
begreppet underleveranser tUl att endast avse tillverkning där beställaren
svarar för konstmktionen. Standardvaror ingår inle.
Av
manufakturbranschens totala saluvärde år 1969 på 5 500 milj. kr. omfattade
underleveranserna 650 milj. kr. eller 12 %. Den totala produktionen i
underleverantörsföretagen svarade för 18 % eller ungefär 1 000 milj. kr. av
manufakturindustrins saluvärde. Är 1969 arbetade 14 000 av branschens 72 000
anställda i företag som i någon utsträckning var beroende av underleveranser.
Vissa
av underleverantörsförelagen har medvetet inriktat sig på alt vara
underleverantörer och har ett kvalificerat tekniskt kunnande, en modern
maskinpark och en god organisation. De har specialiserat sig på vissa slag av
bearbetningar eller på användandet av en speciell maskinpark. Andra företag
har blivit underleverantörer av mera defensiva skäl. De har exempelvis haft
svårigheter att utveckla och marknadsföra egna produkter eller blivit
utkonkurrerade av importvaror. Enligt utredningens uppfattning är den senare
gruppen stor inom manufakturindustrin.
Utredningens
undersökningar har visat på några speciella problem för underleverantörerna i
deras förhållande till beställarna.
För
flertalet delbranscher visar underleveranlörsandelen ell konjunkturberoende.
Beställarna förskjuter vid en lågkonjunktur gärna leveranser eller annullerar
ibland order. Beställarnas vilja att föra över besläll-ningstUlverkning till de
egna företagen ökar, och en hårdare attityd i prisfrågor är också vanlig.
Dessutom förekommer det all medelstora och större förelag med lågt kapacitetsutnyttjande
i en lågkonjunktur tUlfälligt går ut och konkurrerar om underleveransuppdragen,
vilket ytterligare försvårar situationen. I ett högkonjunklurläge kan till
viss del rollerna bli ombytta, men utredningen bedömer att underleverantörerna
i elt längre perspektiv befinner sig i en svårare situation, framför allt
beroende på alt det i allmänhet rör sig om mindre företag.
Prop. 1974: 63 7
För
alt uppnå en viss riskspridning behåller gärna beställaren själv viss
tillverkning eller fördelar sin order på två lUlverkare. A andra sidan vill
många underleverantörer undvika att bli alltför beroende av en enda beställare.
Den
vanligaste formen för överenskommelse mellan beställare och underleverantör är
en beställning följd av ett beställningserkännande. Kontrakt förekommer i
myckel ringa utsträckning. Även om förfarandet med beställning och
beställningserkännande är en snabb och smidig metod, framhåller utredningen att
kontraklsöverenskommdser medför större säkerhet för underleverantörerna.
Orderlängden
uppgår i allmänhet till ett halvår eller kortare lid. Vissa underleverantörer
vet inte om de om ett halvår har några order alls och därmed någon produktion.
Den tendens till en ökande, mer långsiktig och detaljerad planering som finns
hos beställarna bör enligt utredningen få positiva effekter för
underleverantörernas del.
Slutligen
framgår all beställarförelagens utnyttjande av alternativa betalningsvillkor
ibland för med sig betydande likviditetspåfrestningar för underleverantören.
De
mindre och medelstora företagen
Utredningen
behandlar vissa småföretagsfrågor som bedöms ha en väsentlig betydelse för
branschens omvandlingstakt. Av särskUd vikt för små företag och därmed av stor
betydelse för branschens konkurrenskraft är företagsledandet. Utredningen drar
slutsatsen att företagens omvärld blivit så komphcerad och snabbt föränderlig
att det är svårt, framför allt för de mindre företagen, alt inom del egna
företagels ram upprätthålla den kapacitet och det kunnande som är nödvändigt
för ett framgångsrikt företagande. Enligt utredningen finns det därför anledning
för företagen alt komplettera med resurser utanför förelaget, dvs. få tillgång
till extern service. Frågan har även studerats av delegationen för de mindre
och medelstora företagen, som föreslagit en utbyggnad av den regionala
näringspolitiska organisationen.
Även
generationsväxlingsproblemen i familjeföretag, vilka främst berör de mindre
och medelstora företagen, har uppmärksammals av utredningen. I labell 2
återges en uppskattning av famUjeförelagens omfattning i branschen.
Enligt
utredningen kommer elt betydande antal av branschens familjeförelag att stå
inför en generalionsväxlingssitualion mot decenniets slut eller åren därefter,
varvid del dominerande problemet kommer att vara möjligheterna för nytillträdande
företagsledare all lösa ul andra delägare.
Prop.
1974: 63 8
Tabell 2.
Familjeföretagens andel av sysselsättningen i manufakturindustrin år 1968
opaginerad Kontrollera mot PDF
Delbransch
Totalt
Anställda Andel antal i familje- i % anställda företag
Uppskattat
antal familjeföretag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Verktygs- och
redskapsindustri Industri för metallkonstmktioner Metallförpackningsindustri Industri
för metaUträd, -nät,
-linor, -kablar Spik-,
skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvamindustri Hushållsmetallvaruindustri
Annan metallvaruindustri
Manufakturindustrin
totalt
6 641
4 172
63
140
18 279
15 939
87
590
2 728
1 136
42
27
4712
2 683
57
40
4 650
1275
27
50
11 272
5 496
49
120
3 745
2 881
77
70
20151
15 094
75
630
67
1667
72
178 48 676
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anm.
Uppskattningen av antalet familjeföretag har gjorts med primärmaterial från SCBrs
industristatistik som grund.
Lönsamhet
och produktionsförutsättningar
Utredningen
konstaterar att manufakturindustrin visar en genomsnittligt låg lönsamhet. Avkaslnmgen
på totalt kapital var under perioden 19651970 i medeltal 2,5 % per år, på eget
kaphal 33,5 %. Detta synes vara en lönsamhelsnivå som ligger inle oväsentligt
under genomsnittet för verkstadsindustrin. Sambandet med efterfrågeutvecklingen
är tydligt. Den högsta lönsamheten uppvisas av metalltrådsindustri m. m. saml
annan metallvaruindustri, medan handverktygssektorn och hushållsmetallvaruindustrin
ligger under genomsnittet.
Förelagen i
storleksgrupperna 2001 000 anställda har svagast lönsamhet, vilket enligl
utredningen tyder på att det finns en tillväxttröskel i det angivna slorleksområdet.
Vidare konstaterar utredningen att vinstnivån i storstäderna i första hand
Stockholm och Eskilstuna varit låg. Högre vinstnivå uppvisar
manufakturindustrin i bl. a. Anderstorps-regionen i Småland.
Utredningen redovisar en
studie av produklionsfömtsällningarna för varje delbransch, varvid
arbetsställena rangordnats efler fallande produktivitet och grupperats i
totalt tio grupper. För varje grupp beräknas vinstens andel av förädlingsvärdet
samt investeringar och avskrivningsbehov. Det framgår att det i alla
delbranscherna finns elt antal förlustbringande anläggningar. Utredningen
beräknar produktionsvolymsutvecklingen under 1970-lalet och jämför sedan med
den produktion som de av utredningen gjorda eflerfrågebedömningarna ger utrymme
för.
Utredningen får därvid
fram en större kapacitet än efterfrågeutvecklingen motiverar. Ulslagningen fömtsatts
då i första hand drabba anläggningarna i de grupper som uppvisar den lägsta produktivUelen.
Prop.
1974: 63 9
Sammantaget
för hela manufakturindustrin innebär en utveckling enligt kalkylerna all
närmare 800 av branschens 1 800 anläggningar befinner sig i en situation där
svårigheter skulle möta från både marknads-och kostnadssidan all på lång sikt
driva verksamheten med full kostnadstäckning.
Vissa
delar av manufakturindustrin präglas av att tUlverkningen är arbetsintensiv och
all den utländska konkurrensen är hård. Hushållsmetallvaruindustrin är härvid
den delbransch som bedöms få de största problemen att klara
kostnadsutvecklingen. Utredningen befarar alt nära en tredjedel av kapaciteten
kommer att slås ul. Även lUlverkningen av handverktyg och handredskap inom
verktygs- och redskapsinduslrin väntas genomgå en kraftig strukturomvandling.
För de delar av branschen som har byggnadssektorn som huvudsaklig avnämare, melaUkonslmk-lionsindustri
och annan byggnadsmetallvaruindustri, väntas utvecklingen under 1970-talel
präglas av den dämpade byggnadsaktiviteten. Även inom dessa delbranscher väntas
en avsevärd utslagning ske.
Arbetskraften
Utredningen
konstaterar all manufakturindustrin uppvisar en något annorlunda arbetskraflssammansältning
än övrig verkstadsindustri. Andelen tjänstemän är avsevärt lägre, och framför
allt är del relativa antalet tekniker lågt. Mol bakgmnd av all svensk
industri, för att upprätthålla konkurrenskraften, anses böra satsa på en
tekniskt högt kvalificerad produktion bedöms della som en svaghet.
Branschen
har även på arbetarsidan en något annan sammansättning än vad som är vanligt i
övriga delar i verkstadsindustrin. SkUlnaden är främst betingad av det stora
inslaget av svets- och plåtslageriarbete i vissa delbranscher. Möjligen har
manufakturindustrin i övrigt en inriktning på yrkeskategorier som inte varit
så efterfrågade som andra.
Utredningen
påvisar lydliga regionala skUlnader i yrkesarbetarinlen-siteten. EskUstuna och Anderstorp
har yrkesarbelarandelar som är klart lägre än genomsnittet. En annan regional skUlnad
gäller arbetskraftens åldersfördelning. SpecieUt Eskilstuna och Stockholm har
en tydlig tyngdpunkt på äldre arbetskraft, som kan komma alt ge vissa problem,
om ulslagningen av företag går mycket snabbt.
Framtidsbedömningen
Produktionstillväxten
för manufakturprodukter som varuområde och för manufakturindustrin som bransch
skilde sig enligt utredningen åt under 1960-talet. Vid de arbetsställen som
hänförs till manufakturindustri tillverkas även andra produkter, motsvarande
ca 13 % av hela produktionsvärdet. En femtedel av manufakturvarorna produceras
vid arbetsställen som ingår i andra branscher än manufakturindustrin. Genom
att förelagen inom manufakturbranschen visat förmåga alt ta upp andra
Prop. 1974: 63 10
produkter än manufakturvaror samt överta tillverkning av
manufakturvaror som legat på andra verkstadsföretag har branschens produktionsökning
under 1960-talet varit högre, knappt 8 %, än produktionsökningen för
manufakturprodukter , som varit knappt 6 % årligen.
Vid bedömningen av efterfrågeutvecklingen för
manufakturprodukter har utredningen tagit hänsyn till konkurrensen från nya
material, främst plast och andra produkter. Eflerfrågelillväxten synes
genomgående bli lägre under 1970-lalel jämfört med 1960-lalet, vilkel anges tiU
stor del sammanhänga med lägre expansion hos avnämarna, främst byggnads-och
verkstadsindustrin, samt lägre ökningstakt för exporten. Ell fortsatt starkt imporltryck
väntas prägla den svenska manufakturmarknaden under 1970-lalel. Utredningens
bedömning i fråga om manufakturprodukternas utveckling framgår av följande
sammanställning.
Ärlig förändring i % 1960-talet 1970-talet
Produktion 6 4
Export 9 6
Import 11 6
Inhemsk användning 6 4
Utrikeshandeln väntas växa i betydelse trots lägre tUlväxttakt
än tidigare, vUket redovisas i följande sammanställning.
1960 1970 "1980
Importens andel av hemmamarknaden, % 19 29 34
Exportens andel av produktionen, % 22 30 35
Utredningens efterfrågeprognos och dess motsvarande
branschprognos återges i tabeU 3.
Tabell 3. Produktionens förändring inom manufakturindustrin
under
1970-lalet.
Ärlig procentuell volymförändring
Delbransch
Enligt efterfråge-
Enligt bransch-
prognos
prognos
1970-75
1975-80
1970-
-75
1975-80
Verktygs-
och redskapsindustri
5
6
6
7,5
Industri
för metaU-
konstruktioner
4
3,5
4
3,5
Metallförpackningsindustri
1
2
1,5
2,5
Industri
för metalltråd, -nät,
-linor, -kablar
2
5
4
6
Spik-,
skruv- och bultindustri
2
2
2
2
Annan byggnadsmetallvaru-
industri
4
3,5
3,5
3
Hushållsmetallvaruindustri
-0,5
1
2,5
3,5
Annan metallvaruindustri
6
5
4
4
Manufakturindustrin totah
4
4,5
4
4,5
Prop. 1974:63 H
Branschprognosen
är utarbetad på delbranschnivå med hänsyn lagen till bl. a. produktionens omslällningstakt
under 1960-lalels senare del när del gäller övergång lUl produkter utanför
manufakturområdet eller överlagande av manufakturprodukter från annan
verkstadsindustri. Sammantagna innebär delbranschprognoserna att
manufakturindustrins produktion och efterfrågan på manufakturprodukter till
skillnad från mönstret under 1960-lalet väntas öka i ungefär samma takt under 1970-talel,
omkring 4 % per år.
Den förväntade lägre
tillväxten torde få betydande konsekvenser för branschens omvandling. De arbelskraftsinsalser
som erfordras för produktionsökningen har utredningen beräknat med hänsyn till
en något lägre produktivitetsökning under 1970-talel än under 1960-lalel,
vilket överensstämmer med långtidsutredningens uppfattning. Tjänstemannaandelen
förutses sett över hela 1970-talel öka procentuellt, men i absoluta tal
innebär delta en nedgång med ca 1 200 från 16 900 år 1970.
Utredningens
anlagande all produktivitetstillväxten per timme blir en procentenhet lägre än
under 1960-lalel innebär vid den väntade produktionsökningen att
sysselsättningen i branschen kommer att minska med ca 9 000 personer under
1970-talet. Främst förväntas minskningarna beröra delbranscherna hushållsmetallvaruindustri,
spik-, skruv- och bultindustri samt annan byggnadsmetallvaruindustri.
Vad
gäller behovet av maskin- och byggnadskapital har utredningen antagit att de nymvesleringar
som erfordras för alt realisera produktionstillväxten sker i den modernaste
tekniken. Utredningen beräknar på delta sätl kapitalbehovet under 1970-lalel
till ca 3 000 milj. kr. (1970 års prisnivå). Detta motsvarar 1520 % av
verkstadsindustrins investeringar. Tidigare har branschen svarat för 2025 %
av dessa investeringar.
I
löpande priser beräknar utredningen branschens totala kapitalbehov för
investeringar i omsättnings- och anläggningstUlgångar under 1970-lalet till ca
7 500 milj. kr., varvid företagens eget brullosparande torde komma att svara
för en lägre andel av kapitalbehovet än hittUls. Denna ökning av det främmande
kapitalets andel kan enligl utredningens uppfattning komma att negativt
påverka investeringsbenägenheten.
Utredningen
anser att den prognostiserade efterfrågeutvecklingen med all sannolikhet får
betydande regionala effekter. Utredningen uppehåller sig speciellt vid de
orter där omvandlingen får särskilt påtagliga konsekvenser, nämligen EskUstuna
och Stockholm. Begränsningen innebär dock inte att man bortser från att
nedläggningsproblem i branschen kan utgöra direkt hot mot andra mindre orter.
Eskilstuna
präglas av en ensidig inriktning på industri, varav manufakturindustrin utgör
en stor del med ca 5 000 anställda. Produktionsinriktningen begränsar en snabb
expansion, varför enligl utredningen en fortsatt nedgång i sysselsättningen
inom manufakturindustrin med ca
Prop.
1974: 63 12
1 000 anstäUda under 1970-talet är trolig. Den övriga
industrin synes inte heller kunna svara för en sådan tillväxt att den ger några
väsentliga, positiva sysselsättningseffekter. Dessutom anser utredningen att
tjänstesektorn i Eskilstuna, i förhållande lUl flertalet andra orter av samma
storlek, är mycket liten, vUket kan ytterligare negativt påverka den kommande
strukturomvandlingen.
Även i Siockholm har manufakturindustrin en inriktning på
produkter med låg tUlväxt, varför en relativt sett betydande nedgång i sysselsättningen
är sannolik. Utredningen konstaterar all kostnaderna för arbetskraft och
lokaler är höga i Siockholm och all en industri med manufakturindustrins
struktur torde få svårigheter alt upprätthålla konkurrenskraften.
Slutsatser och förslag
Utredningen konstaterar att de speciella branschproblemen
i stor utsträckning finns inom den frislående manufakturindustrin, som främst
består av mindre förelag. Där är också nivån på forsknings- och ulveck-lings(FoU-)insalserna
låg. Däremot torde nivån vara hög inom de manufakturområden där stålindustrin
eller större verkstadsföretag som tillhör andra branscher är verksamma.
Vissa av de traditionella manufakturprodukterna kräver
enligt utredningen inte någon hög teknisk nivå i tillverkningsprocessen. För
att öka sin konkurrenskraft måste de berörda manufakturföretagen la upp nya
produkter och gå in på nya områden. Utredningen finner att manufakturföretagens
egen förmåga är begränsad all via FoU-arbete förnya sitt produktsortiment och
sina tillverkningsmetoder. Åtgärder som stimulerar FoU-arbetet i branschen är
därför angelägna. Ett steg i den riktningen anser utredningen vara det beslut
om avdragsrält för FoU-kostnader som 1973 års riksdag faUal (prop. 1973r 126, SkU
1973r 43, rskr 1973r 255).
Den kollektiva forskningen, som närmast är en kombination
av forskning och utvecklingsarbete, ligger främst på IVF. Kostnaderna för IVF
fördelas lika mellan Sveriges mekanförbund och STU och är, liksom inriktningen,
bundna t. o. m. budgetåret 1974/75. Utredningen finner att institutets arbete
berör för industrin viktiga problem, men alt verksamheten har en för liten
omfattning i relation till verkstadsindustrins betydelse. Utredningen anser att
del därför är angeläget alt IVF efler nämnda tidpunkt tillförsäkras ökade
resurser för fortsalt verksamhet och att områden som konstruktions- och
utvecklingsteknik, vilka är av särskUd betydelse för manufakturindustrin,
därvid kan läckas.
Enligt utredningen kommer de egentliga strukturproblemen
under 1970-talel främst all omfatta delar av verktygsindustrin, speciellt handverktygssektorn,
delar av metallkonstmktionsindustrin, särskUl då mindre företag med inriktning
på plåtbearbetning och annan tillverkning för
Prop. 1974: 63 13
byggsektorn,
saml hushållsmetallvaminduslrin. Inom dessa områden föreligger betydande risker
för all en långsam efterfrågetUlväxt i kombination med en företagsstruktur som
inle är anpassad till förändringar kan leda tUl betydande omställningsproblem.
En
samordning och ett ökat samarbete mellan förelagen inom dessa branscher torde enligl
utredningens mening kunna underlätta omställningen. I viss mån sker redan
sådan samordning genom del arbete med statligt stöd som sker inom Mekanförbundets
slruklurkommilté.
Utredningen
föreslår all de nämnda delarna av manufakturindustrin fogas tUl de branscher
vilkas omvandling skall underlättas genom statliga slmkturgaranlier,
administrerade av AB Slrukturgaranti (prop. 1972r 46, NU 1972r 32, rskr 1972r
195 och prop. 1973r 57, NU 1973r 37, rskr 1973r 149). Detta förelag lämnar s.
k. struklurgarantier för lån som upptas i avsikt all åstadkomma
strukturförändringar inom vissa branscher. Budgetåret 1974/75 är det sista året
i en treårig försöksverksamhet med slmkturgaranlier. En utvidgning med de
tidigare nämnda delarna av manufakturindustrin torde enligt utredningen kräva
all garantiramen, som för budgetåret 1974/75 uppgår lUl 100 mUj. kr., uppjusteras.
Utredningen
framhåller även alt till följd av lägre finansiell styrka
manufakturindustrin är något sämre rustad än den övriga verkstadsindustrin då
det gäller alt tillgodose behovet av en förbättrad arbetsmUjö och att detta
kan tänkas få till följd en snabbare strukturomvandling. Effekterna på
strukturomvandlingen måsle också beaktas i de krav beträffande den yttre miljön
som ställs på branschen, vilkel speciellt gäller ytbehandlingsindustrin.
Utredningen
anser att de absolut sett största regionala problemen föreligger i Eskilstuna
och i Stockholm. För att stärka Eskilstunaindustrins konkurrenskraft är del
bl. a. därför synnerligen angeläget att en snabb utbyggnad av den regionala
näringspolitiska organisationen kommer till stånd i regionen.
Utredningen
föreslår alt elt statiigt bidrag om 200 000 kr. utgår till en undersökning inom
Svenska induslrietableringsbolaget (Svelab) och AC-Mekan AB avseende förutsättningarna
för samarbete, främst inom marknadsföringsområdet, mellan företagen i
Eskilstuna.
Åtgärder
vilka stimulerar tUlväxten och uppkomsten av industri som kompletterar
manufakturindustrin är enligt utredningen vidare påkallade. Del förhållandel
all lokaliseringslån utgått till företag i Eskilstuna torde ha medfört alt
investeringar skett i regionen, som annars inle skulle ha kommit till stånd.
Utredningen föreslår all lokaliseringslån t. v. skall kunna utgå till företag
inom orten.
Utredningen
framhåller även alt EskUstuna har en relativt sett liten serviceseklor. Därför
är åtgärder nödvändiga som kan bidra till all göra orten attraktiv för företag
och deras anställda. För att åstadkomma en breddning av näringslivet med
alternativa sysselsättningsmöjligheter och
t2
Riksdagen 1974.1 saml Nr 63
Prop. 1974: 63 14
en
förbättrad service föreslår utredningen all elt program för Eskilstunaregionen
närmare bör övervägas, omfattande bl. a. förbättring av kommunikationer och
utbildningsmöjligheter, expansion av den statliga verksamheten och regionalpolitiskt
stöd vid förläggning av serviceverksamhet tUl EskUstuna.
Utredningen
föreslår att dessa punkter tas upp till särskild prövning och all en tillfällig
arbetsgrupp bUdas med representanter för berörda myndigheter.
Problemen
med en stagnerande manufakturindustri i Stockholmsregionen anser utredningen
vara av annan art, eftersom näringsliv och sysselsättningsmöjligheter i denna
region är mera diffrenlierade. En Iraditio-nellt inriktad manufakturindustri
torde få svårt alt betala konkurrenskraftiga löner och höga lokalkostnader,
varför en fortsatt lilbakagång kan förutses för Stockholms manufakturindustri.
Utredningen poängterar vikten av att de regionalpolitiska medlen används på
ett sådant sätl att industrins situation inte förvärras.
Utredningen
har särskUt uppmärksammat de mindre företagens problem. Bl. a. pekar
utredningen på dessa förelags svårigheter att följa med i den snabba utvecklingen
inom exempelvis teknik och marknadsföring. Det är angeläget att förelagen
snabbt får tillgång tUl kunskap om den internationella tekniska utvecklingen,
varför organisationen av denna kunskapsöverföring och samhällets roll i denna
bör övervägas.
Utredningen
anser även alt kontakten mellan företag och universitet och högskolor är
viktig. För att de mindre företagen skall kunna dra nytta av forskningen är del
angeläget att denna får ökad praktisk anknytning vid universitet och
högskolor. Delta torde kunna öka de mindre förelagens utbyte av pågående
forskning liksom deras möjligheter att få speciella problem beaktade i större
utsträckning.
Då
behovet av extern service till företagen särskilt de mindre och medelstora
förelagen befunnits stort, anser utredningen del angelägel alt en betydande
utbyggnad av den regionala näringspolitiska organisationen kommer till stånd.
Den ökade satsning i detta avseende som skett under år 1973 ser utredningen
endast som ell första steg i denna riktning. Som en lämplig uppgift för den
regionala näringspolitiska organisationen ser utredningen utbildning som tar
fasta på företagens och företagarnas praktiska problem.
Utredningen
har funnit alt underleverantörernas situation är av vikt för ett betydande
antal manufakturföretag. Den finner mol bakgrund härav det motiverat med
åtgärder för alt förbättra underleverantörs-systemets funktionssätt. För en
betydande del av underleverantörsföretagen präglas situationen av stor
osäkerhet. Beträffande orderlängden bör förbättringar kunna komma till stånd.
Del torde också vara nödvändigt att i ökad utsträckning använda kontrakt som
stipulerar båda sidors rättigheter och skyldigheter. Vidare bör en ökad
standardisering
Prop. 1974: 63 15
av
betalningsvillkoren kunna leda till att underleverantörerna inte blir utsatta
för belalningsförskjutningar vid förändringar i kredkmarknads-lägel.
Utredningen
anser att det är en lämplig uppgift för branschorganisationen, Sveriges mekanförbund,
eventuellt i samarbete med statens industriverk, att ta initiativ i detta avsende.
Dessutom anses en lämplig åtgärd vara att tUlsammans med beställare och
underleverantörer regelbundet diskutera på vad sätl underleverantörssystemel
kan förbättras.
Utredningen föreslår
vidare all en studie inom Svelab och AC-Mekan AB om de större
verkstadsföretagens praktiska erfarenheter av underleverantörssystemel ges
statligt bidrag. För alt förbättra underleveran-lörsförelagens förutsättningar
att uppfylla ställda krav föreslår utredningen särskilda utbildningsprogram.
Flertalet av de mindre
företagen är familjeföretag. Utredningen anser att särskUt frågor
sammanhängande med generationsväxlingen är svårlösta. Även om
arvsbeskattningen fått en central roll i den allmänna diskussionen om
familjeföretagens framtid, betraktar utredningen utlösandet av andra arvingar
som det största problemet. En mera realistisk värdering i taxeringshänseende
skulle ha gynnsamma effekter på delägarnas värdering av företagen och därmed
reducera problemet. Utredningen föreslår all följande principskiss för utiösande
av delägare yN terligare utvecklas. Staten bör vid generationsväxling i
familjeföretagen kunna gå in med riskvilligt kapital för all underlätta för den
nytillträdande företagsledaren att lösa ul släktingar utan alt förelagets existens
sätts pä spel. Detta kan ske genom att staten beviljar lån eller lånegarantier mol
exempelvis aktier i företaget som säkerhet, varvid statens intressen i
företaget kan bevakas genom tiUsättande av revisor. Staten kan senare lösas ut enligl
i förväg överenskomna principer.
I
fråga om utbildning framhåller utredningen alt svensk industris konkurrenskraft
i fortsättningen måsle grundas på en god tillgång på kvalificerad, yrkesutbildad
arbetskraft. Utredningen konstaterar alt utbildningsfrågorna är gemensamma för
hela verkstadsindustrin och att inrättandet av yrkeslekniska högskolor ligger i
linje med dessa tankegångar. Enligt utredningens mening är del även angelägel
alt utbildningen på den Verkstadstekniska linjen på gymnasiet får en
omfattning och inriktning som svarar mol behoven, med en väl avvägd sammansättning
av praktiska och teoretiska moment.
Utredningen
anser att i detta sammanhang även den utbUdning som sker i
arbetsmarknadsstyrelsens regi, samt i viss mån även vuxenutbildningen i
övrigt, bör uppmärksammas. Vidareutbildningen inom exempelvis
omskolningsområdet bör organiseras så att den väl avpassas till yrkeslivels
krav. Utredningen framhåller att betydande delar av denna vidareutbUdning bör
kunna förläggas liU företagen.
Prop. 1974: 63 16
Remissyttrandena
Allmänna
synpunkter
Flertalet
remissinstanser framhåller att betänkandet ger en värdefull överblick av den
svenska järn- och melaUmanufakturinduslrins situation och dess problem.
Remissinstanserna delar i stort de framtidsbedömningar och slutsatser som
utredningen kommit fram till.
Några
remissinstanser, bl. a. AMS, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Jönköpings och Malmöhus län samt Göteborgs kommun presenterar
kompletterande faktaunderlag. Sveriges mekanförbund informerar om vissa slrukturulredningar
som utförts inom förbundets branschgrupper, bl. a. inom handverktygssektorn och
gruppen för metallfasader.
Ett
flertal remissmstanser delar utredningens uppfattning att den pågående
strukturomvandlingen bör betraktas som en i stort sett normal och nödvändig
process för att manufakturindustrin skall kunna stärka sin konkurrenskraft. Att
en allmän lönsamhelsförbätlring skulle göra branschen bättre rustad för de
omställningar som är nödvändiga för alt bygga upp förelagens konkurrenskraft
betonas av flera remissinstanser. SAF-Industriförbundet framhåller att utan en
sådan lönsamhelsförbätlring kan även den relativt pessimistiska utvecklingen
som utredningen anger visa sig alltför optimistisk.
LO, Svenska metaUindustriarbetareförbundet
och TCO anser i motsats härlUl att den låga lönsamheten inte är orsak till de
strukturella problemen ulan snarast en följd av desamma. MetaUindustriarbetareförbundet
framhåller att den svaga lönsamheten i vissa förelag bör ses som en följd av
specifika faktorer. En sådan faktor är vikande efterfrågan på vissa produkter
och en därav följande Överkapacitet inom vissa förelag eller delbranscher. En
annan faktor är en i förhållande till konkurrenlföretag bristande förmåga
till förnyelse av produkter och produktionsapparat. En Iredje faktor är de små
metallmanufaktur-företagens underläge som underleverantörer i förhållande till
de stora verkstadsföretagen. En fjärde faktor är variationerna i den allmänna ekonomiska
aktiviteten, vilka kan medföra elt allmänl lågt kapacilels-utnyttjande inom
delar av branschen.
I
fråga om efterfrågeutvecklingen påpekar IBU att för den dd av
manufakturindustrin som avsätter varor tUl byggnadsverksamheten spelar
arbetssätt och teknisk utveckling inom själva byggnadsområdet för de aktueUa
varugrupperna en väl så stor roll som förändringarna i byggandels omfattning.
Så innebär t. ex. en ökning av förtUlverkningsgraden en överföring av
produktionsmoment tUl den fasta industrin. Även den övergång till en planmässig
exportverksamhet som redan skelt kan enligt IBU göra utredningens bedömning av efterfrågeutvecklingen
orealistisk KK framför liknande synpunkter.
Prop.
1974: 63 17
Länsstyrelsen i Uppsala län liksom Värnamo kommun ifrågasätter
utredningens framtidsbedömning om plastprodukter som substitut för metallvaror.
Vissa tecken lyder på att plastindustrin med hänsyn tiU oljesituationén i
världen i framtiden kan komma all drabbas av snabbi stigande råvarukostnader.
Detta kan påverka branschens konkurrenskraft gentemot manufakturindustrin.
LO förutser att krav på förbättringar i arbetsmiljön
kommer alt få växande betydelse för industrins strukturomvandling, varför del
är viktigt att arbelsmiljöproblemen i större utsträckning än vad som hittillls
varit vanligt beaktas i branschulredningarna. AMS saknar en analys av dels hur
skärpta krav på arbetslokaler, maskiner, skyddsanordningar och hjälpanordningar
påverkar kostnadsläget, dels hur dessa och andra miljöförbättrande åtgärder positivt
påverkar produktionsresultatet.
Arbetarskyddsfonden har låtit genomföra ell antal
kartläggningar och analyser av FoU-behov för olika ändamål inom
arbetsmiljöområdet. I flera sammanhang har under dessa undersökningar
konstaterats att de mindre och medelstora företagens arbetsmiljöproblem utgör
en fråga som måsle ägnas ökad uppmärksamhet. Kunskaper saknas ofta on.
problemens svårighetsgrad och möjligheterna all åstadkomma förbättringar.
Arbetsmiljöutredningen anger ett antal allvarliga
arbetsmiljöproblem inom branschen och påpekar all elt stort antal olycksfaUsskador
inträffar.
Allmänna synpunkter på utredningens förslag
Flera remissinstanser, bl. a. LO, anför att utredningens
förslag till åtgärder är mycket allmänt hållna. Enligt LO är vissa av utredningens
förslag av den karaktären all de snarare understryker riktigheten av redan
pågående industripolitiska strävanden än de utgör nya förslag.
Flertalet remissinstanser konstaterar liksom utredningen
att flera av manufakturindustrins problem är gemensamma för många industribranscher
och berör särskilt mindre och medelstora företag.
LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet anser all
de anställdas krav på trygghet till sysselsättning och inkomster måste vara
ett viktigt mål för näringspolitiken. Delta förutsätter en långsiktig planering
av sysselsättningen i landet som helhet och i olika regioner. Samtidigt måste
del finnas medel för att upprätthålla en hög och jämn sysselsättning inom
regionerna. Situationen både i EskUstuna och Stockholm måste mot den bakgrund
som utredningen skisserar ägnas ökad uppmärksamhet från statsmakternas sida.
Organisationerna anser också att generella ekonomisk-politiska lättnader, i
syfte att öka vinsterna, av del slag som ofta förs fram i den offentliga
diskussionen, inle kan komma ifråga för att lösa de problem som
manufakturindustrin står inför. Det bör i stället bli fråga om selektiva
åtgärder.
Prop. 1974: 63 18
TCO
framhåller att förbättrad lönsamhet för företag med de sämsta
produktionsresultaten snarare fördröjer än underlättar nödvändiga
omställningar. En annan sak är enligl TCO all omställningarna i åtskilliga
fall sannolikt inle kan genomföras utan finansiellt stöd utifrån.
SAF-Industriförbundet
anser del naturligt att sysselsällningskonse-kvenserna av den generellt
otillfredsställande lönsamheten i näringslivet framträder starkare i vissa
branscher än i andra. Dessa konsekvenser kan inle undanröjas genom branschinriklade
åtgärder, riktade mol de mest utsatta områdena. Utan en lönsamhetsförbättring i
hela näringslivet som grund får branschinriktade åtgärder begränsad verkan.
Organisationerna ställer sig dock över lag positiva till utredningens förslag.
I
fråga om behovet av åtgärder för manufakturbranschen anför ÖEF att tiUgång inom
landet lUl kvalificerade legolUlverkare av insatsvaror för krigsviklig industri
är ett vitalt beredskapsinlresse. TUlgången på maskinella och personella
resurser, med i många fall stor flexibilitet, gör att ÖEF allmänt sett
betraktar branschen som viktig i samband med de förändrade krav som kan komma
all ställas på industrisektorn i en krissituation.
Statens
industriverk, SPK och SIFU framhåller att effekterna av de föreslagna
åtgärderna noga bör följas upp och analyseras.
Branschinriktade
åtgärder
Beträffande
åtgärder för att påverka strukturomvandlingen inom branschen ansluter sig många
remissinstanser till utredningens förslag att delar av manufakturindustrin
skall omfattas av de statliga strukturgarantierna, som administreras av AB
Strukturgaranti.
AB
Strukturgaranti har inget att erinra mot utredningens förslag men understryker
att företagets verksamhet är av försökskaraktär och alt en vidgning av
verksamhetsområdet från halvårsskiftet 1974 endast möjliggör en ettårig period
för de tUlkommande branscherna. AB Slrukturgaranti anför att verksamheten
hittills visat att det är svårt alt avgränsa vilka företag som enligt
statsmakternas branschvisa intentioner skall falla inom företagels
verksamhetsområde. Än större svårigheter kan förutses för nu föreslagna
delbranscher, varför AB Slmklurgaranti anser del önskvärt med ett visst utrymme
för förelagels egen bedömning i denna fråga.
Även
statens industriverk tillstyrker den föreslagna utvidgningen av verksamhetsområdet
för de statliga slrukturgaranlierna.
SPK
finner all utredningens förslag bör uppfylla kraven på att strukturomvandlingen
i näringslivet sker i former som är samhällsekonomiskt rationella och att
utvecklingen mot en optimal struktur inte medför onödiga nedläggningar eller
nyinvesteringar. SPK förutsätter alt utredningens förslag om samverkan i vissa
avseenden mellan företag inom samma bransch inle leder till sådan begränsning
av konkurrensen
Prop.
1974: 63 19
mellan företag som konkurrensbegränsningslagstiftningen
avser all förhindra.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län föreslår att förutom de insatser som enligl utredningens
förslag kan göras av AB Slrukturgaranti det bör prövas om inte företag hotade
av nedläggning och med i huvudsak äldre arbetskraft under en begränsad period
kan erhålla speciell statlig lönesubvention. De samhällsekonomiska kostnader
som uppstår när äldre, svårplacerad arbetskraft friställs kan i vissa fall
reduceras genom att fortsall drift garanteras vid nedläggningshotade företag av
denna typ.
Södermanlands läns företagareförening tar upp frågan om
begränsning av produktsorlimenlel och påpekar att en sådan rationalisering
ofta är förenad med vissa initialkostnader. Föreningen föreslår all antingen AB
Slmklurgaranti eller företagareföreningarna bör kunna få vara mer generösa vid
sin långivning när det gäller intern strukturrationalisering.
Ett särskilt utbildningsprogram för manufakturindustrin
föreslås av SIFU i syfte att som en del av ell statligt utvecklingsprogram
motverka eller i varje fall mildra de negativa effekter som en okontrollerad
omställningsprocess inom branschen kan komma att medföra.
LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet delar
utredningens uppfattning att FoU-insatserna inom manufakturindustrin är
otillräckliga, men inte uppfattningen all del extra avdraget för FoU-kostnader
är ett steg i rätt riktning. Ett sådant avdrag förutsätter en viss vinstnivå,
som ofta saknas i nystartade förelag eller i förelag av den typ som finns i
manufakturindustrin med sviktande lönsamhet. Metallindustriarbetareförbundet
hävdar att det extra skatteavdraget snarast bör avskaffas och ersättas med en
kraftig ökning av anslagen till STU. Staten bör utarbeta en flerårsplan för att
skapa väsentligt större ramar för STUrs verksamhet.
Statens industriverk och STU påpekar att de FoU-främjande
åtgärderna knappast i första hand är riktade mot de delar av manufakturindustrin
som enligt utredningen är mest i behov av stöd. Möjligheterna att utnyttja
avdragsrätten för FoU-kostnaderna gäller i praktiken främst de större förelagen
med utvecklade FoU-institutioner, varför STU bedömer det vara nödvändigt med
direkt stöd liU projekt inom olika förelag. Statens utvecklingsfond bör enligt
industriverkets uppfattning främst rikta sig till mindre och medelstora
industriföretag, och den bör därför kunna bli till betydande nytta även för
manufakturindustrin.
SIFU förordar en vidare utveckling av utredningens förslag
om bl. a. intensifierad forskningsverksamhet för branschen. I likhet med vad
som gäller för träindustrin är del väsentligt all forskningsrön och olika
utvecklingsresultat förmedlas tUl industrin. SIFU erinrar om att en särskUd
konsulenttjänst för sådan verksamhet ingår i slimulansprogram-met för
träindustrin.
Prop. 1974: 63 20
Utredningens
förslag, all den tillämpade koUektiva forskningen inom IVF bör erhålla ökade
resurser, biträds av SAF-Industriförbundet, KK, länsstyrelsen i Stockholms län
och handelskamrarna i Göteborg och Karlstad.
IVF
anför att i kommande förhandlingar om nytt ramavtal kommer områdena
konstruktions- och produktulvecklingsteknik att tas upp till behandling i
samband med förslag till ramprogram från bransch-stiftelsens sida. Institutet
anser sig ha goda möjligheter all ytterhgare bygga ut verksamheten såväl inom
den kollekliva forskningen som på uppdragssidan. Inom del förstnämnda området
finns angelägna forskningsuppgifter, även med anknytning till
manufakturindustrin, vilka f. n. inle ryms inom de givna ramanslagen. IVF
förutsätter att vid den av utredningen föreslagna resursökningen staten bör
kunna medverka med en större del.
Enligl
STU kan finansiella föratsättningar för en breddning av IVFrs verksamhet
åstadkommas genom att STU utöver ramprogrammet och i samverkan med berörd
industri lämnar särskilt projektstöd. STU framhåUer också alt i samband med
förhandlingar om nya kollektiva avtal sker alllid en utvärdering av tidigare
verksamhet. Resultaten av utvärderingen utgör en viktig grund för bedömning av
omfördelningar inom ramprogrammet saml en eventuell breddning och prioritering
av annan verksamhet än den som täcks av kollekliva avtal.
Sveriges
mekanförbund anser att IVF är värdefullt för alla verkstadsföretag oberoende
av storleksordning. För manufakturindustrins många mindre företag har
institutets resurser för uppdragsverksamhet jnom exempelvis områdena ytjämnhelsmätning
och skärdatabestämning särskilt stor betydelse. Den mindre industrin har helt
naturligt svårigheter att effektivt tillgodogöra sig vissa forskningsrön. Mekanförbun-det
ägnar myckel arbete åt att omvandla forskningsresultaten till praktisk arbelsinformation.
De synpunkter som framkommit genom utredningen bör, enligt Mekanförbundet,
beaktas vid de kommande överläggningarna mellan stiftelsen och staten om IVFrs
verksamhet efter budgetåret 1974/75.
Statens
industriverk anför alt del kollekliva projektorienlerade forskningsstödet inte
är speciellt inriktat mot de mindre och medelstora förelagen och anser all
ökade resurser till IVF inte är tillräckliga för all nå den avsedda effekten.
Även LO och verkstadsindustridelegationen anser att det är väsentligt att de
intressen och problem som är specifika för de mindre och medelstora företagen
ges ökat utrymme i den kollektiva forskningsverksamheten.
IBU
påpekar alt inom vvs-området bör ett samråd mellan den verk-stadslekiiiskl
inriktade forskningen och av byggforskningsfonden finansierad forskning vara
av stort värde.
För
alt förbättra arbetsmiljön inom manufakturindustrin krävs
Prop.
1974: 63 21
enligl arbelsmUjöulredningen omfattande insatser.
Utredningen erinrar om sitt betänkande (SOU 1972r 86) Bättre arbetsmiljö, vari
uttalades att kostnaderna för arbelsmiljöförbältrande åtgärder bör ses som en
del av produktionskostnaderna och därför i princip bör bäras av produktionen.
Svensk industriförening påtalar att kapitalsvärigheterna ofta kan bli stora för
de mindre företagen, i synnerhet vid upprustning av den inre miljön, där
bidragsmöjligheterna inte är desamma som vid extern miljövård. Enligt
arbetarskyddsfondens bedömning är det värdefullt om arbelsmUjöfrågorna inom
manufakturindustrin kan göras till föremål för en mera systematisk karlläggning
än vad som varit möjligt alt genomföra inom ramen för den nu aktuella
utredningen. Inte minst i perspektivet av den strukturförändring inom
branschen som utredningen förutspår kan en sådan kartläggning sannolikt också
ge underlag för en bedömning bl. a. av behovet av tekniskt utvecklingsstöd för
att inom branschen pröva nya tekniska lösningar.
Speciella exportstimulerande åtgärder har inte, påpekar
länsstyrelsen i Södermanlands län, föreslagits av utredningen. Länsstyrelsen
anser emellertid all branschens omvandling väsentligt skulle underlättas av en
expansiv exportseklor. Trots elt relativt sett högt löneläge bör
kvalitetsförsprång m. m. erbjuda de svenska förelagen betydande möjligheter på
de flesta marknader, varför länsstyrelsen föreslår att branschens exportfrågor
las upp till särskild prövning. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna
i Uppsala och Västmanlands län, Jönköpings länsavdelning av Svenska
kommunförbundet, SHIO och Gnosjö kommun.
Regionala åtgärder
Mol bakgrund av utredningens bedömning av
sysselsättningsutvecklingen under 1970-talel samt de akuta problemen i Eskilstuna
kommun framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län med skärpa angelägenheten
av att snabbt verkande åtgärder sätts in samtidigt med långsiktig planering.
Enligt SAF-Industriförbundet faller föreslagna åtgärder
till övervägande delen utanför manufakturindustrins område och bör därför
övervägas i elt större regionalpolitiskt sammanhang.
Statens industriverk påpekar all del av utredningen ej
framgår i vilken ulslräckning det förekommer fler regioner med
"Eskilstuna-problem". Verket framhåller att del i flera län finns
lokala arbetsmarknadsområden där andelen sysselsatta i metallvamindustrin år
1970 var minst lika hög som i EskUslunaregionen. Då dessa områden dessutom i
flera faU uppvisar en mer utpräglad branschensidighel, kan det finnas skäl att
undersöka humvida företagsstmkturen är sådan alt åtgärder måsle övervägas även
inom dessa regioner. Industriverket anser dessutom alt en mer detaljerad bild
av strukturen inom hela industrin är
Prop. 1974: 63 22
önskvärd för att bedöma vilka regionalpolitiska åtgärder
som kan bli aktuella i regioner av typen Eskilstuna.
Industriverket
och verkstadsindustridelegationen föreslår alt utredningens synpunkter vad
gäller EskUstuna- och Stockholmsregionerna särskilt beaktas inom ramen för
länsplanering 74. Verket ansluter sig dock i princip till förslaget att rikta
speciella åtgärder mot Eskilstunaregionen.
ERU och verkstadsindustridelegationen har tolkat
utredningen så alt Eskilstunaregionen skall uppfattas som ett försöksområde för
de av utredningen framförda förslagen tUl regionalpolitiska åtgärder. ERU anser
emellertid att utredningens material ger en alltför mörk bUd av den långsiktiga
utvecklingen i EskUslunaregionen.
Med hänsyn
till all koncentrationen till Eskilstunaregionen av branschens företag är
särskilt framträdande och alt regionen därför drabbats särskUt hårt av
branschens utveckling, framstår det enligt länsstyrelsen i Södermanlands län
som speciellt angeläget att regionalpolitiska medel används i full
utsträckning. Länsstyrelsen anser det faktum att regionens metallvaruindustri
har god soliditet och likviditet vara en god grund för en omvandlingsprocess
där satsningar på förändrad produktionsinriktning, produktutveckling och ökad
export ges en hög prioritet för att skapa förutsättningar för bättre
lönsamhet.
AMS,
länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och företagareföreningen i Södermanlands län, EskUstuna
kommun, TCO m. fl. stöder utredningens förslag att Eskilstunaregionen bör
stödjas genom särskilda åtgärder. Svenska metaUindustriarbetareförbundet har
inhämtat synpunkter från bl. a. sin Eskilstunaavdelning, som anför alt förslagel
om ell långsiktigt program bör kombineras med åtgärder som ger snabba resultat.
Länsstyrelsen,
företagareföreningen och Näringslivsföreningarnas samarbetsnämnd i Jönköpings
län m. fl. framhåller att man även om läget i vissa regioner är särskilt
besvärligt kan ifrågasätta om de olika manufakturregionerna i landet bör
särskiljas vad gäller stödåtgärder på de sätt som utredningen föreslagit. En
likvärdig behandling av de olika regionerna måste vara att föredra så att inte
konkurrenssituationen snedvrids.
Med
anknytning till utredningens förslag att en vidgad ram skapas för STUrs
verksamhet anför Svenska metallindustriarbetareförbundet all det är angelägel
all denna verksamhet knyts närmare de mindre och medelstora företagen.
Förbundet föreslår att, som en försöksverksamhet i Eskilstuna, ett särskilt
utvecklingsbolag för metallmanufaklurindustrin skapas, i vilkel staten och
förelagen kan medverka. Elt sådant utvecklingsbolag kan ägna sig åt FoU-arbete
på uppdrag av företagen i regionen. Verksamheten bör finansieras med hjälp av
lån med villkorlig återbetalningsskyldighet.
ERU, Jönköpings läns företagareförening, Östergötlands och
Söder-
Prop. 1974: 63 23
manlands handelskammare, TCO m. fl. ansluter sig till
utredningens åsikt att åtgärder behövs för att åstadkomma en breddning av
Eskilstunas näringsliv med alternativa sysselsättningsmöjligheter och en förbättrad
service.
Vad gäller manufakturindustrin i Stockholmsregionen framhåller
länsstyrelsen i Stockholms län att industriulflyIlningen från länet är ett
betydande problem och att den delar utredningens uppfattning i dessa frågor.
Länsstyrelsen understryker att en grundläggande princip för regionalpolitiken måsle
vara all länels andel av sysselsätl-ningstUlfällena inom industrin inte
minskar. Länsstyrelsen anser att om de negativa konsekvenserna av
strukturomvandlingen inom manufakturindustrin i Stockholms län effektivt skall
kunna motverkas och de mindre företagens behov av service tillgodoses, måste
länels företagareförening erhålla ekonomiska resurser som står i paritet med
vad andra läns föreningar erhåller och i rimlig proportion till uppgifternas
omfattning.
Svenska metallindustriarbetareförbundet refererar till sin
Stockholmsavdelning, som kräver att åtgärder vidtas som bryter den nuvarande
tendensen i regionen.
Stockholms handelskammare framhåller att en regionalpolitik
som medför att Stockholmsområdet utarmas på sysselsättningstillfällen inom
industrin inte kan accepteras. Då redan den nödvändiga strukturomvandlingen
inom manufakturindustrin medför att antalet sysselsatta minskar, är det särskUt
angeläget att de regionalpolitiska medlens roll ånyo övervägs.
TCO anser inte alt del är aktuellt med ett program för
Stockholms del som motsvarar del utredningen skisserat för EskUslunaregionen.
Staten bör dock beakta konsekvenserna av syssdsätlningsminskningen inom
manufakturindustrin i Stockholm vid utformningen av bl. a. arbetsmarknads- och
regionalpolitiken.
Den regionala näringspolitiska organisationen
Flera remissinstanser påpekar att de redan i sina
remissvar över belänkandet (SOU 1972 r 78) Företagsservice, avgivet av
delegationen för de mindre och medelstora företagen, redovisat synpunkter på
den regionala näringspolitiska organisationen.
Ett övervägande antal remissinstanser instämmer i
utredningens förslag om en utbyggnad av den regionala näringspolitiska
organisationen.
Statens industriverk hänvisar till all verket för nästa
budgetår hemställt om en förstärkning av anslaget för främjande av
företagsservice. LO framhåller all näringslivet tUl stor del beslår av mindre
och medelstora företag utspridda över hela landet, varför näringspohtiken inte
kan bedrivas effektivt utan en stark regional förankring. Detta är, enligl LO,
nödvändigt om de näringspolitiska intentionerna och åtgärderna skall kunna nå ul
till förelagen. Framför allt gäller detta olika former av
Prop.
1974: 63 24
extern företagsservice. För manufakturindustrin har elt
stort behov av sådan service påvisats av utredningen. Svenska
metallindustriarbetareförbundet anför alt man i förbundels verksamhet fått
starka bevis för att många företag på grund av bristande kunskaper och
initiativkraft inte utnyttjar de utvecklingsmöjligheter som finns.
TCO anser att en förstärkning av resurserna på länsplanet
med inriktning på industrisektorn är angelägen. Det finns idag en obalans i
resursfördelningen mellan exempelvis lantbruksnämnder, skogsvårdsstyrelser å
den ena sidan och industrisektorn å den andra, elt förhåUande som bör
observeras. Länsstyrelsen i Södermanlands län framför liknande synpunkter.
Vissa problem för mindre och medelstora företag
Flertalet remissinstanser tar upp underleverantörsproblemen.
Till övervägande del ställer sig remissinstanserna positiva till utredningens
förslag om åtgärder för all stärka underleverantörernas konkurrensförmåga.
Statens industriverk anför att frågorna ligger inom verkets arbetsfält och
ansluter sig till förslagel all Sveriges mekanförbund i samarbete med
industriverket bör ta initiativ till förbättringar av underleverantörssystemet.
Även Sveriges mekanförbund delar utredningens uppfattning alt man även
fortsättningsvis måsle söka all ytterligare effektivisera underleverantörssystemel.
Förbundet anför alt man nyligen utsett en ny underleverantörskommillé med
representanter för båda parter. Kommittén ska i sitt arbete beakta
utredningens studie av underleverantörssystemel och är beredd att fortiöpande
hålla industriverket informerat om arbetet. STU anser att frågan om
underleverantörssystemet är av en sådan omfattning att ett samråd mellan STU,
statens industriverk och branschorganisationer erfordras för att uppnå målet
att svensk underleveranskapacitet också kan utnyttjas för export. LO och
Svenska metaUindustriarbetareförbundet framhåller viklen av att
underleverantörsföretagens ställning stärks och anser vidare att staten måste
ta ställning för dessa företag i deras relationer tiU avnämarna.
Organisationerna föreslår att statens industriverk får i uppgift att utarbeta
regler eller rekommendationer som gör det möjligt för underleverantörerna att
hävda sig mot beställarna och att i samarbete med Mekanförbundet, som
representerar både underleverantörer och avnämare, söka introducera dessa
regler.
Flertalet av remissinstanserna ställer sig positiva till
förslaget alt problem kring generationsväxlingen i familjeföretag tas upp och
utreds i ell större sammanhang.
Vissa UtbUdningsfrågor
I fråga om samhällets insatser på utbildningsområdet
ansluter sig flertalet remissinstanser till att dessa bör inriktas så att de
bidrar till
Prop. 1974: 63 25
att
stärka industrins konkurrenskraft. AMS m. fl. framhåller all den tidigare så
besvärande bristen på tekniker minskat väsentligt men alt bristen på
yrkesarbetare förefaller vara bestående t. o. m. under kon-j unklurnedgångar.
Utredningen anför att
inrättande av yrkeslekniska högskolor och en väl avvägd dimensionering av yrkeslekniska
gymnasielinjer är ell led i strävandena alt tUlförsäkra industrin yrkesutbildad
arbetskraft. Flertalet remissinstanser instämmer häri och påpekar all de
tidigare mer utförligt redovisat sina synpunkter i remissvaren över belänkandet
(SOU 1973 r 12) Försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbUdning. SÖ
påpekar att den föreslagna yrkestekniska högskoleutbildningen knappast får
någon inverkan under 1970-lalel på den av melallmanufakturulredningen påtalade
låga andelen tekniker inom branschen.
I
fråga om utredningens förslag alt delar av arbetsmarknadsutbildningen och även
annan vidareutbildning bör kunna förläggas till förelagen delar SAF-Industriförbundet
helt utredningens uppfattning att man genom utbildning inom företagen skapar de
bästa förutsättningarna för en anpassning. Samtidigt anförs all
förfaringssättet bör kunna medföra kostnadsbesparingar. Även Svenska metaUindustriarbetareförbundet
instämmer i utredningens synpunkter på yrkesutbildningen och understryker
särskilt alt en betydande del av vidareutbildningen bör kunna förläggas till
företagen. Enligl AMS har frågan vid flera tiUfällen övervägts.
Departementschefen
Vid
1970-talets början bedömdes den traditioneUa metallmanufaklurindustrin stå
inför en omfattande omställning. Plastprodukter hade det senaste decenniet
kommit att ersätta en mängd metallvaror. Genom mekanisering hade handredskapen
allt mera trängts tUlbaka av produkter från en annan verksladsinduslribransch
maskinindustrin. Vidare förändrades distribulionsslmkturen snabbt.
Produktionen inom branschen, som i början av 1960-talet ökat mer än inom övrig
verkstadsindustri, uppvisade nu en genomsnittligt sett lägre tillväxt.
Mot
denna bakgrund lUlkaUades vid årsskiftet 19701971 melallmanufakturulredningen.
I uppdraget ingick att analysera branschens nuläge och förväntade utveckling
under 1970-lalet. Utredningen skulle klargöra om metallmanufakturindustrin
genom all förändra produktionsinriktning och struktur kunde förbättra sin
konkurrenssituation på hemma- och exportmarknaderna. Även vissa allmänna
problem för de mindre och medelstora företagen skulle belysas. Utredningen
lämnade sitt belänkande i augusti 1973. Belänkandet har remissbehandlats.
Manufakturindustrin
sysselsatte år 1970 ca 78 000 personer vid ca 1 800 arbetsställen.
Tillverkningen rymmer en mångfald produkter. Underleveranser har betydande
omfattning i branschen. Totalt sett vän-
Prop. 1974: 63 26
tas
avsättningsmöjligheterna på hemmamarknaden öka i lägre takt under 1970-lalet än
under 1960-talet. En långsammare expansion inom vikliga avnämarsektorer, som
byggnads- och verkstadsindustrierna, ligger bakom denna bedömning. Konkurrens
från substitulvaror väntas också få stor betydelse. Fortsatt importkonkurrens
väntas enligt utredningen leda till att den andel av den inhemska eflerfrågevolymen
som läcks med import år 1970 närmare 30 % kommer all öka under 1970-lalet.
Genom att inle bara avsättningen på hemmamarknaden utan även exporten förutses
öka i lägre takt under 1970-lalel jämfört med 1960-talel räknar utredningen med
att även produktionens ökningstakt blir avsevärt lägre, drygt 4 % per år mot genomsnittiigt
7,5 % under 1960-talet.
Verkningarna
av denna utveckling kommer att variera inom olika delar av
manufakturbranschen. För vissa delbranscher med starkt inslag av mindre och
medelstora företag förutser utredningen särskilt stora omställningssvårigheter.
Problemen förstärks av en starkt regional koncentration inom flera
branschgrupper. Svårigheter väntas bli särskilt kännbara i Eskilstunaregionen
och storstäderna, i första hand Stockholm. I Eskilstuna beräknas 1 000 av
totalt 5 000 sysselsättningstillfällen inom branschen falla bort under
1970-talet.
De
mindre och medelstora företagen dominerar inom branschen. Nära hälften av de
sysselsatta återfinns vid företag med mindre än 100 anställda. Utredningen
förutser att branschen i vissa delar inle av egen kraft kan klara de problem
som uppstår till följd av svag eflerfrågeul-veckling och en ofta stark
importkonkurrens. De mindre och medelstora företagen har begränsade
möjligheter alt själva håUa personal för att följa med i den snabba
utvecklingen inom exempelvis teknik och marknadsföring. Av manufakturföretagen
är drygt 1 600 familjeföretag, vilka svarar för två tredjedelar av den totala
sysselsättningen i branschen. För dessa tillkommer särskilda problem i samband
med generationsväxling.
Utredningen
har mot denna bakgrund lagl fram förslag till dels branschinriktade och
regionala insatser, dels åtgärder för att komma till rätta med mera generella småförelagsproblem.
Remissinstansernas
principieUa inställning till de lösningar som utredningen för fram beträffande
manufakturindustrins problem skiftar starkt. Från främst branschorganisations-
och arbetsgivarhåll anförs alt näringslivet generellt har en
otillfredsställande lönsamhet, vars konsekvenser för sysselsättningen
framträder starkare inom vissa branscher än andra. Det är inle selekliva
stödåtgärder ulan en förbättrad lönsamhet inom hela näringslivet som fordras för
att den negativa utvecklingen skall kunna brytas.
Arbetstagarorganisationerna
däremot pekar på att den låga lönsamheten inom manufakturbranschen inle kan
ses som en orsak till pro-
Prop. 1974: 63 27
blemen
utan snarare som en följd av desamma. En förbättrad lönsamhet för företag med
de sämsta produktionsresultaten fördröjer snarare än underlättar nödvändiga
omställningar. Därför avvisas också generella ekonomisk-politiska lättnader i
syfte att öka vinsterna. I stället föreslås selekliva näringspolitiska
åtgärder vid sidan av t. ex. konjunkturpolitiska insatser.
Ett led i en effektiv
industripolitik är enligl min mening utvecklings-främjande åtgärder inriktade mol
vissa avgränsade problemområden. Åtgärderna kan allt efter behov riktas mol
vissa branscher eller mol vissa kategorier av förelag t. ex. mindre och
medelstora företag eller mol vissa regioner.
Önskemål om branschinriklade,
tidsbegränsade slimulansprogram återspeglar den ständigt pågående
omställningen inom industrin. Kraven på snabb strukturanpassning och andra effektivilelshöjande
åtgärder varierar vid varje tidpunkt från en bransch till en annan. Den bedömning
av den långsikliga utvecklingen för en bransch som görs vid en tidpunkt kan på
kort lid bli inaktuell. Behovet av särskilda åtgärder och dessas inriktning kan
därmed snabbi förändras. Tillkomsten av statens industriverk har gjort det
möjligt all i vidgad omfattning översiktiigt och kontinuerligt följa skilda
branschers utveckling.
Branschinriktade
åtgärder
Långsam
efterfrågetUlväxt i kombination med ett stort inslag av mindre och medelstora
företag innebär enligl melallmanufaktumt-redningen risker för betydande
omställningsproblem inom delar av manufakturindustrin under 1970-lalel. Dessa
problem väntas i första hand komma att beröra delar av verktygsindustrin,
främst handverktygssektorn, delar av melallkonstruklionsinduslrin, främst
mindre företag med inriktning på plålbearbetning och annan tillverkning för
byggnadssektorn, saml hushållsmelallvarulillverkningen. Utredningen betonar
att omställningssvårigheter inom handverktygs- och hushållsmetallvaruindu-strierna
i särskUd grad kan förutses drabba EskUstuna och inom metallkonstmktionsindustrin
storstäderna, särskilt Stockholm. Utredningen föreslår att nämnda delar av
manufakturindustrin inordnas i systemet med statliga lånegarantier (struklurgarantier)
som lämnas för att underlätta strukturomvandlingen inom vissa branscher.
Nu löpande åtgärder för
alt stimulera till omställning inom vissa branscher beslutades av statsmakterna
år 1972 (prop. 1972 r 46, NU 1972r 32, rskr 1972r 195). Programmet, som är en
försöksverksamhet under tre år t. o. m. budgetåret 1974/75, består i huvudsak
av två delar, konsultbidrag och struklurgarantier. Konsullbidragen
administreras av statens industriverk. Sådana bidrag kan utgå för
undersökningar rörande förulsältningama för förelagssamgåenden, som kan avse
både förvärv av förelag och etablerande av för flera förelag gemensamma bolag,
t. ex.
Prop. 1974:63 28
försäljningsbolag.
Bidrag kan också utgå för undersökningar rörande intern omställning inom förelagen.
Slrukturgaranlierna administreras av AB Slrukturgaranti, som är ett dotterbolag
till Sveriges investeringsbank AB. Slmkturgaranlier kan beviljas i samband med
lån vid samgåenden av nämnda slag. Lån med struklurgarantier placeras förmånsrättsligt
närmast del egna kapitalet, varför någon säkerhet inte behöver ställas. Rän-lebefrielse
kan ges i vissa fall. Åtgärderna omfattade till en början textil-,
konfektions-, manuella glas-, sko- och möbelindustrierna. Den 1 juli 1973
inordnades gjuteriindustrin bland målbranscherna (prop 1973r57, NU 1973r 37, rskr
1973r 149).
Flertalet
remissinstanser ansluter sig tUl utredningens förslag i fråga om statliga struklurgarantier
för vissa delar av manufakturindustrin. Även jag kan ansluta mig till förslaget
och förordar alt handverktygssektorn, delar av melallkonslruklionsinduslrin,
främst mindre förelag med inriktning på plålbearbetning och annan tillverkning
för byggnadssektorn, och hushållsmetallvaruindustrin under budgetåret 1974/75
inordnas bland de branscher som omfattas av systemet med statliga struklurgarantier.
Med hänsyn till all omstäUningsbidrag och struklurgarantier bör ses som två
kompletterande delar av elt omslällningsprogram förordar jag alt de nämnda delama
av manufakturindustrin skall om-fallas även av systemet med omställningsbidrag.
OmstäUningsprogrammet
löper som nyss nämnts t. o. m. budgetåret 1974/75. Jag är inte beredd att la
ställning i frågan om en eventuell förlängning av systemet med omställningsslöd
förrän försöksverksamheten utvärderats.
Ramen
för slrukturgaranlierna, som under innevarande budgetår är 70 mUj. kr., skall enligl
fattade beslut höjas till 100 milj. kr. under budgetåret 1974/75. Vid
årsskiftet 19731974 hade strukturgarantier beviljats för drygt 35 milj. kr.
Jag bedömer den angivna ramen för struklurgarantier som tillräcklig för all
rymma även de nytillkommande delarna av manufakturindustrin. I årets statsverksproposilion
(prop. 1974r 1 bil. 15 s. 44) har jag under anslaget Företags- och
branschfrämjande åtgärder räknat med en medelsram av 4 mUj. kr. för bidrag lUl kon-sultundersökningar.
Under trettonde huvudtiteln finns på riksstaten uppförda dels ett
reservationsanslag Kostnader för räntebefrielse vid struklurgarantier till
förelag inom vissa industribranscher, dels elt förslagsanslag Täckande av
förluster på gmnd av strukturgarantier till företag inom vissa
industribranscher. För nästa budgetår har dessa anslag föreslagits bli uppförda
med 1 275 000 kr. resp. elt formdll belopp av 1 000 kr. (prop. 1974r 1 bil. 15 s.
47 och 48). Någon ändring av den angivna medelsramen och de föreslagna beloppen
föranleds inte av del förslag som jag lagl fram här.
Flera
remissinstanser har i likhet med utredningen strukit under det angelägna i
ökade resurser för teknisk forskning och utveckling, där-
Prop.
1974: 63 29
ibland
för verksamheten vid Institutet för verksladsleknisk forskning (IVF), för att
tillgodose branschens behov. Vid flera tillfällen har jag framhållit betydelsen
av den kollekliva tekniska forskningen, särskilt med avseende på den mindre och
medelstora industrin. Jag vUl erinra om all jag i statsverkspropositionen (prop.
1974r 1 bil. 15 s. 121 och 122) under anslaget Styrelsen för teknisk utveckling
r Teknisk forskning och utveckling förordat kraftigt ökade resurser för
produktionsteknik för budgetåret 1974/75. Jag har därvid räknat med starkt
ökade medel för projekt inom den mindre och medelstora industrin. Jag delar
således de synpunkter som framförts i fråga om behovet av statligt stöd till
branschens tekniska utveckling. Det ankommer på STU att inom ramen för sina
resurser fördela sådana medd.
Vissa
av de traditionella manufakturprodukterna kräver inte någon hög teknisk nivå i lUlverkningsprocessen.
En omställning torde kräva alt berörda manufakturföretag lar upp nya produkter
och går in på ny produktionsteknik. Enligt utredningens mening är
manufakturföretagens egen förmåga begränsad all i tekniskt avseende förnya sina
produkter och sina tillverkningsmetoder för all upprätthålla och stärka sin
konkurrenskraft. Jag delar denna bedömning och anser åtgärder som stimulerar
del tekniska utvecklingsarbetet i branschen angelägna. För all pröva en väg alt
stärka företagens möjligheter i delta avseende förordar jag att branschen under
en begränsad lid av tre år tUlförs teknisk expertis med uppgift all förmedla ny
teknik och forskningsrön till manufakturindustrins mindre och medelstora
företag. Konsulentverksamheten bör administrativt knytas till statens
industriverk och utformas i samarbete med STU. Samarbete bör också sökas med IVF
och Sveriges mekanförbund. Konsulenlinsatsen bör ske i nära kontakt med
företagareföreningarna och med särskild uppmärksamhet på behoven inom
manufakturindustrin i Eskilstunaregionen.
Kostnaderna
för konsulentverksamhelen under perioden 1974/75 1976/77 beräknar jag liU 450
000 kr. För nästa budgetår beräknar jag ett medelsbehov av 150 000 kr.
Till
förelagens behov av extern service på andra områden än del tekniska återkommer
jag i samband med min behandling av behovet av regionala åtgärder i EskUstuna.
Kungl.
Majrt har tidigare denna dag på hemställan av chefen för handelsdepartementet
fattat beslut om exporlfrämjande åtgärder för metallmanufaklurindustrin.
Utdrag av protokollet i detta ärende bör bifogas denna proposition som bilaga.
Regionala
åtgärder
Till
följd av manufakturindustrins starka geografiska koncentration har utredningen
ägnat stort utrymme åt diskussion och förslag av regionalpolitisk karaktär.
Del är utredningens uppfattning att Eskilslunaområ-del kräver särskild
uppmärksamhet.
Prop. 1974: 63 30
Eskilstuna
hade vid början av år 1973 ca 92 500 innevånare. I planen för den regionala
strukturen (prop. 1972r 111 bil. 1, InU 1972r 28, rskr 1972r 347) har EskUstuna
angetts som primärt centrum. Till denna ortstyp knyts i planen funktioner
ifråga om arbetsmarknad och service. Del har därför sill intresse att jämföra
Eskilstuna med andra primära centra.
Under andra hälften av
1960-talet hade EskUstuna en årlig befolkningsökning med knappt 2 %. Della är
i jämförelse med andra primära centra en relativt hög befolkningstillväxt. Åren
1971 och 1972 minskade emellertid Eskilstunas befolkning med 1 % per år, den
kraftigaste minskningen bland samtliga primära centra.
En stor dd av
befolkningstillväxten under slutet av 1960-talel kan hänföras till en kraftig
invandring. Utflyttningen av utiändska medborgare från kommunen har under
1970-talet t. o. m. 1972 varit den procentuellt högsta bland primära centra.
Industrin, speciellt melallvam-
och maskinindustri, spelar en stor roll för sysselsättningen i Eskilstuna. I
fråga om många av de faktorer som brukar användas som mått på välfärden visar
Eskilstuna ungefär samma bild som övriga primära centra. Det gäller t. ex.
löneläge och förvärvsfrekvenser för män och kvinnor. Även vad gäller
arbetslöshet var utvecklingen tUl år 1970 normal. Början av 1970-lalel innebar
dock en ökning av arbetslösheten som var högre än genomsnittet för primära
centra.
Eskilstunas andel
sysselsatta inom servicesektorn är mindre än genomsnittet för ortstypen.
Framför aUt gäller detta offentiiga tjänster. Emellertid är i stort sett de
servicefunktioner företrädda som är normala för primära centra. Vissa
utbildningsmöjligheter saknas, medan exempelvis sjukvården har en normal
omfattning. Även i fråga om kommersiell service för hushåll och förelag är
nivån jämförbar med andra primära centra (se prop. 1972r 111 bihang A).
I länsplanering 1974, som
började i juni 1973 (Ds In 1973r 9), analyseras problemen i fråga om
arbetsmarknad och serviceförsörjning och kommer förslag all läggas fram för alt
lösa problem av det slag som är aktuella för t. ex. Eskilslunaregionen. Brister
i serviceförsörjningen i bl. a. Eskilstuna och hur de skall avhjälpas bör, som
flera remissinstanser påpekat, behandlas i denna pågående länsplanering. I
denna beaktas situationen även i övriga delar av Södermanlands län.
Melallmanufakturulredningen
konstaterar beträffande EskUstuna att det behövs åtgärder som stimulerar
tillväxten och uppkomsten av en industri som kompletterar manufakturindustrin.
Utredningen påpekar att den omständigheten att förelag inom regionen i vissa
fall erhållit regionalpolitiskt stöd bör ha bidragit härtUl. Utredningen
föreslår att Eskilstuna i fortsättningen skall betraktas som stödområde i
detta avseende.
Statligt
regionalpolitiskt stöd utgår främst i form av lokaliseringsstöd
Prop.
1974: 63 31
dvs. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån vid investeringar utbUdningsstöd
och sysselsällningsslöd. Lokaliseringsstöd och utbildningsstöd utgår i första
hand inom del s. k. allmänna stödområdet, medan sysselsältningsslödel är
begränsat tUl det s. k. inre stödområdet. Lokaliseringsstöd kan lämnas i
övriga delar av landet, om t. ex. avsevärda syssel-sättningssvårigheler har
uppkommit eller förutses tiU följd av industri-nedläggning eUer om elt område
med ensidigt näringsliv bör tillföras ytterligare industrier. Även utbUdningsstöd
kan i särskUda fall lämnas utanför stödområdet.
EskUstuna
ligger utanför del aUmänna stödområdet. Under de senaste åren har emellertid
lokaliseringsstöd bevUjats företag i området, eftersom förutsättningarna för
stöd utanför stödområdet har bedömts vara uppfyllda. Sålunda har sedan år 1972
nio förelag i Eskilstuna bevUjats lokaliseringslån med sammanlagt ca 11 milj.
kr. Företagen har uppgetl en planerad sysselsättningsökning på ca 130 personer
till följd av de investeringar för vilka stöd har utgått.
Efler
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag framhålla följande.
De redan inledda strävandena
att stimulera den industriella utvecklingen och skapa en mera differentierad
industriell struktur bör påverka sysselsättningen i Eskilstuna i positiv
riktning. Även i fortsättningen finns det skäl att följa
sysselsättningsutvecklingen i EskUstuna med uppmärksamhet. Om det därvid
skulle visa sig nödvändigt anser jag all, i likhet med vad som gällt tidigare,
lokaliseringslån efler särskild prövning i varje enskUt fall bör kunna utgå
till företag i EskUstunaområdet enligt gällande regler.
Utredningen lar också upp
frågan om en förstärkning av servicesektorn i EskUstuna. Jag viU i della
sammanhang framhålla att lokaliseringsstöd kan utgå vid utflyttning av central
privat förvaltningsenhet från storstadsområde.
Utredningen
har framhållit behovet av insatser i fråga om företagsservice särskilt för
mindre och medelstora förelåg inom manufakturindustrin. Utredningen har därvid
betonat att sådana insatser bör göras på både de tekniska och
ekonomisk-administrativa områdena.
Med
hänsyn tiU situationen i EskUstuna och de problem som manufakturindustrin där
står inför anser jag all det förslag om teknisk konsulenlverksamhel som jag
nyss lagl fram bör kompletteras med ökade insatser i fråga om förelagsservice.
Jag
vill här erinra om all en försöksverksamhet med intensifierad förelagsservice
redan har genomförts inom Södermanlands län under hösten 1972 och våren 1973
under medverkan av dåvarande delegationen för de mindre och medelstora
förelagen. Denna försöksverksam-hel, som omfattade endast en fjärdedel av de
tillverkande förelagen i länet, syftade till alt göra företagen medvetna om de
möjligheter som
Prop. 1974: 63 32
utnyttjande
av externa tjänster erbjuder, knyta kontakter mellan företagen och serviceulbjudare
saml genom uppsökande verksamhet göra översiktliga företagsanalyser.
Försöksverksamheten gav vid handen att omfattande behov av fortsalla förelagsserviceinsatser
förelåg hos förelagen.
Mol denna
bakgrund-förordar jag all intensifierade insatser i fråga om företagsservice
för manufakturindustri inom EskUstunaområdet sätts in under en treårsperiod.
Kostnaderna härför beräknar jag lUl 1 mUj. kr. För budgetåret 1974/75 har jag i
statsverkspropositionen (prop. 1974r 1 bil. 15 s. 46) under anslaget Förelags-
och branschfrämjande åtgärder räknat med en medelsram av 4,5 mUj. kr. för
företagsservice. Denna ram bör räknas upp med 300 000 kr. Genom en punktinsats
av detta slag inom ett begränsat område skapas också bättre fömtsättningar för
en ingående uppföljning och utvärdering av företagsserviceinsatserna.
Utredningen har föreslagit
alt en undersökning av förutsättningarna för ett samarbete, främst inom
marknadsföringsområdet, mellan företagen i Eskilstuna genomförs med statligt
stöd av Svelab och AC-Mekan AB. I samverkan med Svelab har en sådan
undersökning igångsatts.
Svenska metaUindustriarbetareförbundet
har föreslagit att, som en försöksverksamhet i EskUstuna, ett särskilt
utvecklingsbolag för manufakturindustrin skapas, i vilket staten och företagen
kan medverka. Enligt förslaget skulle verksamheten inriktas på FoU-arbete på
uppdrag av företagen i regionen och finansieras med hjälp av lån med vUlkorlig äterbetalningsskyldighet.
Jag vUl erinra om att ett
industriellt utvecklingscentrum (lUC) inrättades i Skellefteå år 1971 med
uppgift att bl. a. biträda främst mindre och medelstora industriförelag i
Norrland i deras arbete med att utveckla nya produkter och ny produktionsteknik.
Jag vUl också erinra om att näringsutskollet (NU 1973 r 18) förra året vid
behandlingen av motioner om åtgärder för att främja industriellt
utvecklingsarbete hänvisade tUl lUC och anförde alt det sannolikt framgent
kommer att bli aktuellt att upprätta centra av detta slag även på andra håll i
landet, om erfarenheterna från lUC i SkeUefteå blir positiva. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets förslag. Jag avser att i annat sammanhang föreslå
att statens industriverk får i uppdrag att göra en utvärdering av erfarenheterna
från lUC. Först därefter finns det förutsättningar att la ställning till
frågan om ett industriellt utvecklingscentrum i EskUstuna.
Utredningen konstaterar
all den befarade nedgången i induslrisyssd-sällningen i Stockholmsregionen
under 1970-talel till viss del kommer att sammanhänga med manufakturindustrins
utveckling, varför de regionalpohtiska medlens roll i sammanhanget torde
behöva övervägas. Länsstyrelsen i Stockholms län påtalar i sitt remissyttrande
bl. a. vikten av att länets företagareförening erhåller ekonomiska
resurser som
Prop.
1974: 63 33
står
i paritet med vad andra läns föreningar erhåller och i rimlig proportion till
uppgifternas omfattning.
Jag vill för egen del
understryka att företagareföreningens verksamhet är betydelsefull för all möta
manufakturindustrins behov av service. Föreningens resurser har förstärkts.
Från anslaget Främjande av förelagsservice har Stockholms läns företagareförening
för budgetåret 1973/ 74 tilldelats större bidrag än någon annan förening.
Vidare har såväl bidraget till administrationskostnader som tUldelningen av
lånemedel räknats upp kraftigt för innevarande budgetår. Någon åtgärd utöver
vad jag nu nämnt anser jag inte vara behövlig.
Den
regionala näringspolitiska organisationen
Utredningen
föreslår all den regionala näringspolitiska organisationen förstärks så all
denna bl. a. genom uppsökande verksamhet kan klarlägga de enskilda företagens
behov av extern service samt förmedla erforderliga kontakter mellan förelagen
och myndigheter, konsulter, kreditinstitut etc.
Jag
vill erinra om alt insatser redan gjorts från statsmakternas sida för att
förstärka den regionala näringspolitiska organisationen och därmed tillgodose
företagens behov av bl. a. extern service. För all främja utvecklingen bland i
första hand de mindre och medelstora företagen har således innevarande budgetår
anvisats 2,5 milj. kr. för regional företagsservice (prop. 1973 r 41 s. 169, NU
1973 r 54, rskr 1973 r 225). Medlen har fördelals mellan företagareföreningarna
som svarar för servicen på del lokala planet. I prop. 1973r 41 uttalade jag
vidare alt företagareföreningarna i nuvarande form utgör en lämplig bas för en
till statens industriverk knuten regional organisation. I årets statsverksproposition
(prop. 1974r 1 bU. 15 s. 46) har för budgetåret 1974/75 beräknats ytterligare 2
milj. kr. tiU främjande av företagsservice. Medlen är i första hand avsedda
för teknisk och ekonomisk rådgivning till företagen, kontaktförmedling och
informationsverksamhet. I stor ulslräckning sker insatsema genom uppsökande
verksamhet ute i förelagen. Enligt min uppfattning bör manufakturindustrins
behov av företagsservice i betydande utsträckning kunna tillgodoses inom ramen
för företagareföreningamas verksamhet.
Vissa
problem för mindre och medelstora företag
Underleverantörerna
har en betydande omfattning inom verkstadsindustrin. Underleverantörerna
återfinns framför allt bland mindre och medelstora förelag. Tillgången tUl ett
väl fungerande underleveran-lörssyslem inom verkstadsindustrin är emellertid av
stor betydelse även för beslällarsidan. Utredningen har ägnat underleveranlörsfrågorna
särskild uppmärksamhet. Korta orderlängder och bristande användning av fasta
kontrakt och betalningsvillkor medför en stor osäkerhet hos
Prop. 1974: 63 34
underleverantörerna.
Utredningen har betraktat förbättringen av under-leverantörssyslemels funktion
som en lämplig uppgift för branschorganisationen, Sveriges mekanförbund,
eventuellt i samverkan med statens industriverk.
Jag anser del angelägel
att underleverantörsfrågorna ges ökad uppmärksamhet. I likhet med flertalet av
de remissinstanser som behandlat frågan anser jag all del bör ankomma på
statens industriverk att i samverkan med berörda branschorganisationer,
myndigheter och arbetstagarorganisationer la erforderliga initiativ. Enligl
vad jag under hand erfarit har industriverket redan inlett visst
utredningsarbete inom området.
En myckel stor del av de
mindre och medelstora förelagen är familjeföretag. Utredningen har pekat på
del problem som kan uppstå för sådana förelag framför allt i de fall en tUlträdande
företagsledare ställs inför kravet att lösa ut andra delägare. Utredningen har
även skisserat en lösning där staten skall gå in med finansiellt stöd i sådana
fall. Frågan är av generell natur och kan inte prövas i delta sammanhang.
Utredningen har behandlat
vissa utbUdningsfrågor och pekat på bl. a. behovet av en förelagsledareulbildning
som tar fasta på förelagens, och förelagarnas, praktiska problem. I samband
med sin behandling av underleverantörsproblemen har utredningen föreslagit särskilda
utbildningsinsatser för att förbättra underleveranlörsföretagens
förutsättningar att uppfyUa stäUda krav. Jag har tidigare denna dag lagt fram
förslag om riktiinjer för kursverksamheten vid statens industriverk, m. m. (prop.
1974r 47). Beträffande förelagsledareulbildning har jag där anfört all jag
bedömer del samarbete som SIFU och Institutet för företagsledningen inlett som
värdefullt. I syfte alt bl. a. öka utbUd-ningsmedvetandel hos främst de mindre
och medelstora förelagen har jag vidare förordat uppbyggnaden av en utbUdningskonsulentfunktion
i anknytning till företagareföreningarna. Enligt min uppfattning bör en sådan
verksamhet ha positiva effekter på manufakturindustrins många mindre och
medelstora företag.
För
teknisk konsulenlverksamhel och förelagsservice för manufakturindustrin har
jag för budgetåret 1974/75 beräknat medelsbehovet till sammanlagt (150
000-1-300 000 =) 450 000 kr. Jag har tidigare denna dag vid min anmälan av
frågan om riktlinjer för kursverksamheten vid statens industriverk, m. m. (prop.
1974r 47) förordat att ytterligare medel anvisas nästa budgetår under anslaget
Företags- och branschfrämjande åtgärder. Härvid har jag räknat in även dessa
medel.
Prop. 1974:63 35
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Majrt föreslår riksdagen
alt
1.
godkänna de riktlinjer för
åtgärder för metallmanufaklurindustrin som jag förordat,
2.
godkänna de förslag om vUka Kungl.
Majrt enligt bilagda utdrag av SlalsrådsprolokoUet för denna dag faltal
beslut.
Med
bifaU liU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets Övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen alt till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga lUl della protokoll ulvisar.
Ur
protokollelr BrUta Gyllensten
Prop.
1974:63 36
Bilaga
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet den 15 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena ANDERSSON, slatsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, NORLING, LIDBOM, CARLSSON,
GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
T.
f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lidbom, anmäler fråga om
exportfrämjande åtgärder för metaUmanufakturindustrin och anför.
Chefen
för industridepartementet kommer senare derma dag att anmäla frågan om åtgärder
för metallmanufaklurindustrin. Därvid kommer chefen för industridepartemenlel
att närmare utveckla efter vilka riktiinjer sådana åtgärder bör vidtas.
Jag
lar nu upp efter samråd med chefen för industridepartementet frågan om exporlfrämjande
åtgärder för nämnda industribransch.
Metallmanufakturutredningen
har i sitt betänkande (SOU 1973 r 29 och 1973 r 30) Jäm- och metaUmanufakturindustrin
under 70-lalet inte föreslagit exportfrämjande åtgärder. För ett exportstöd
till vissa utsatta delar av manufakturmduslrin talar dock alt dessa
delbranscher till stor del beslår av mindre företag och att ökad
exportverksamhet kan komma att motverka effekterna av den skärpta
importkonkurrens som förutses. I likhet med vissa remissinstanser anser jag att
elt exportstöd bör kopplas till ett stimulansprogram för delar av manufakturindustrin.
Målsättningen för della stöd bör vara alt under en begränsad period av tre år
etablera, förbättra och stödja marknadsföring på export.
Jag
förordar därför att Sveriges exportråd får ansvar för att under tre år genomföra
ell exportstödsprogram för handverktygssektorn, delar av metallkonslruktionsinduslrin,
främst mindre företag med inriktning på plålbearbetning och annan tillverkning
för byggnadssektorn, samt hushållsmetallvaruindustrin. All framgångsrikt
genomföra ell exportstöd till dessa delar av branschen, som har ett varierat
utbud av produkter vilka säljs i myckel olika distributionsformer, ställer särskilda
krav på exportstödels uppläggning. Goda möjligheter finns numera all från
sammanhållna resurser av kunnande i Sveriges export-
Prop.
1974: 63 37
råd
och på marknaderna lämna en service som tillgodoser individuella behov hos
företagen. Mitt förslag går ul på att förslärka Sveriges exportråd för att med
hjälp av vissa handelssekreterarkontor och handelskammare som rådet finner marknadsmässigt
välbelägna arbeta fram företagsanpassade marknadsmodeller bestående i huvudsak
av marknadsinformation, produklutvärdering och rekommendation om lämplig distributionsform
och representation. Metoder för denna typ av exportstöd anpassade till de
enskilda företagens behov har arbetats fram av vissa handelssekreterarkontor
och kan komma till omedelbar insats för melallmanufaklurföretagen.
För
programmet räknar jag med en årskostnad av 700 000 kr., dvs. sammanlagt 2,1
milj. kr. för perioden 1974/751976/77.
För
övrigt exportstöd till industribranscher, dvs. textil- och konfek-lionsindustrierna,
den manuella glasindustrin, den träbearbetande industrin samt läder- och
skoindustrin, har rådgivande organ bestående av representanter för branschernas
föreningar och företag m. fl. upprättats för att ge stöd och vägledning för
utformningen av de näringspolitiska exportstöden. Jag anser att så stor
erfarenhet nu finns både hos exportrådet och hos handdssekrelerarna all sådana
institutionella organ inte behöver byggas upp. Den metodik som skall användas
finns nu utarbetad. Företagens behov bör med den utformning av exportstödet
som jag här förordat komma fram i den löpande kontakten mellan förelag och
specialister. Jag fäster stor vikt vid att exportrådet snabbt kommer i gång med
verksamheten.
Under
åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Majrt föreslår riksdagen
all
1.
godkänna de riktlinjer för
exportfrämjande åtgärder för metallmanufaklurindustrin som jag förordat,
2.
till Exportfrämjande åtgärder
för metallmanufakturindustrin för budgetåret 1974/75 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 700 000 kr.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Majrt Konungen.
Ur protokollet Britta Gyllensten
Prop. 1974: 63 38
Innehållsförteckning
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1
Inledning ......................................................... .... 2
Utredningen........................................................ 2
Metallmanufakturindustrins
struktur....................... .... 3
Underleverantörssystemel
................................ .... 6
De
mindre och medelstora företagen ................... .... 7
Lönsamhet
och produktionsförulsätlningar ............. .... 8
Arbetskraften
............................................... .... 9
Framtidsbedömningen......................................... .... 9
Slutsatser
och förslag ....................................... .. 12
Remissyttrandena................................................ .. 16
Allmänna
synpunkter.......................................... 16
Allmänna
synpunkter på utredningens förslag ........ .. 17
Branschinriktade
åtgärder ................................. .. 18
Regionala
åtgärder ............................................ .. 21
Den
regionala näringspolitiska organisationen.......... .. 23
Vissa
problem för mindre och medelstora förelag...... .. 24
Vissa
utbildningsfrågor ..................................... .. 24
Departementschefen ....................................... .. 25
Branschinriklade
åtgärder .................................. .. 27
Regionala
åtgärder ............................................ .. 29
Den
regionala näringspohliska organisationen ....... .. 33
Vissa
problem för mindre och medelstora företag..... .. 33
Hemställan ...................................................... .. 35
Bilagar
Utdrag av protokollet över handelsärenden .... .. 36
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 974 7401 32
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 14 dokument.
- SOU 2021:24 Äga avfall - en del av den cirkulära ekonomin s. 230 i texten
- Bet. 1976/77:AU7 med anledning av propositionen 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik jämte motioner s. 60 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 om s. 29 i texten
- Rskr. 1974:226 i texten
- Bet. 1974:NU29 Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om statliga produktionsinitiativ för ökad sysselsättning i Värmland s. 5 i texten