Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående finansiering av ett nytt stålverk i Luleå

1974 · 42 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:64, Kungl. Maj:ts proposition angående finansiering av ett nytt stålverk i Luleå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 64 år 1974 Prop. 1974: 64

Nr 64

Kungl.
Maj:ts proposition angående finansiering av ett nytt stålverk i Luleå; given
den 15 mars 1974.

Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
industriärenden föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlålande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

RUNE
B. JOHANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås statens medverkan till finansieringen av ell nytt
stålverk i Luleå. För nästa budgetår begärs ett invesleringsanslag av 175 milj.
kr. för ändamålet.

1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 64

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet den 15 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för ulrikes
ärendena ANDERSSON, slatsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, NORLING,
LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
finansiering av ett nytt stålverk i Luleå och anför.

Bakgrund

Investeringsverksamheten vid Norrbottens Järnverk AB (NJA)
låg under 1960-lalet på en låg nivå och företaget uppvisade under denna period
en dålig lönsamhet. Efler en finansiell rekonstruktion och en genomgripande
förändring av företagels marknadsinriktning och administration omkring år 1970
har NJA gått in i elt expansivt skede.

Är 1970 beslutades en genomgripande utbyggnad av
verksamheten. För en totalkostnad av ca 550 milj. kr. skulle produktionen av
råjärn tredubblas, råstålsproduklionen fördubblas samt varmvalsnings- och manufaklureringskapadlelen
väsentligt utökas. Investeringsprogrammet, IP 70, har genomförts inom de
uppgjorda tids- och kostnadsramarna. 1971 och 1972 års riksdagar beviljade finanseringsstöd
till IP 70 (prop. 1971r 64, NU 1971r 22, rskr 1971r 193, prop. 1971r 139, NU 1971r
45, rskr 1971r 326 och prop. 1972r 1 bU. 15, NU 1972r 15, rskr 1972r 90).

I IP 70 ingår en masugn med en kapacitet av ca 1 milj. lon
råjäm per år. Vidare har för konvertering av råjärnet en s. k. LD-ugn med 100
tons chargevikl installerats i stålverket. För alt förse denna ugn med syrgas
har ell nytt syrgasverk uppförts. LD-ugn och syrgasverk togs i drift under
hösten 1972 och masugnen i maj 1973. Andra viktigare inslag i IP 70, som slutförs
under år 1974, är en stränggjulningsanläggning, utbyggnad av valsverk,
uppförande av en ytbehandlingsanläggning m. m. Efter genomförande av IP 70 har
NJA följande produktionskapaciletr

Masugnar 1,6 milj. lon råjärn

Stålverk 1,2 milj. ton råstål

Färdigvalsverk 800 000 lon färdigvalsade produkter

Fartygsmanufaktur 150 000 lon svetsade profiler

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 3

T.
o. m. år 1971 tillämpade NJA en inköpspolitik som innebar all de fria
kvantiteter koks som fanns på marknaden inköptes till lägsta pris för snabb
leverans. Inköpsförfarandet medförde gynnsamma priser i lågkonjunkturer, men
innebar samtidigt att kokspriserna sköt i höjden vid högkonjunkturer. När koksbehovel
genom IP 70 ökade från 250 000 lon per år till ca 850 000 ton per år ökade
riskerna med en sådan inköpspolitik och man befarade svårigheter med att kunna
försörja verket med koks i tillräcklig mängd. För alt möjliggöra en investering
i elt koksverk vid NJA beviljade 1972 och 1973 års riksdagar kapitaltUl-skoU
och lån tiU Statsföretag och NJA (prop. 1972r 117, NU 1972r 55, rskr 1972r 304
och prop. 1973r 85 bU. 9, NU 1973r 36, rskr 1973r 148). Investeringen i koksverkel
fortlöper planenligt och verket kommer att färdigställas under första halvåret
1975. IP 70 kombinerat med koksverkel ger NJA förutsättningar för en
tillfredsställande lönsamhet och möjligheter till fortsalt expansion.

Under våren 1973
fastställde NJArs styrelse riktlinjerna för förelagets utveckling under
perioden 19731976. Det nya investeringsprogrammet innebär all större delen av
del tackjärnsöverskott som erhålls genom IP 70 kan vidareförädlas till stål.
Ytterligare en LD-ugn skall sålunda installeras i slutet av år 1975. Samtidigt
skall två stränggjutningsmaski-ner uppföras för gjutning av stålet från LD-ugnarna.
Vidare kommer en ny värmebehandlingsanläggning att uppföras i anslutning till
valsverken och svetsningskapacileten all utökas för att ge en större kapacitet
åt företagels avdelning för fartygsmanufaktur.

Del nya
investeringsprogrammet är kostnadsberäknat till ca 350 milj. kr. Finansieringen
sker med eget kapital och obligationslån, leverantörskrediter och
lokaliseringsstöd. I NJArs långtidsplanering förutses den fortsatta
investeringsverksamheten efler år 1976 bh koncentrerad lUl elt nytt valsverk
för profiltillverkning.

Vid NJA har man sedan
våren 1973 undersökt möjligheterna all i Luleå i stor skala vidareförädla malm
från Norrbotten till stålämnen. Projektet, Stålverk 80, har utretts i nära
samarbete med företrädare för industridepartementet. Anledningen härtill är att
det redan från början stått klart all ett projekt av denna omfattning endast
kan genomföras med betydande finansiellt stöd från staten. Även konsekvenserna
för sysselsättningen, för regionens industriella struktur och för stålbranschen
i dess helhet bedömdes bli av sådan omfattning att man inom industridepartementet
redan från början borde ta aktiv del i utredningsarbetet.

Tankegångarna bakom
Stålverk 80 är inle nya. Under en längre lid har möjlighetema all förädla en
större andel av den svenska malmen inom landet diskuterats. Hittills har
emellertid de dominerande marknaderna i Europa kunnat försörjas från välbelägna
stålverk med nära tillgång på råvaror. Som en följd härav har den svenska
malmen i stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1974:
64 4

kvantiteter
exporterats i oförädlal skick. Under den senaste tiden har diskussionen om en
vidareförädling av den svenska malmen tagit fart på nytt. Bedömningarna av det
framtida stålbehovel och möjhgheterna att tillgodose della har härvid haft en
avgörande betydelse.

Under
utredningsarbetet har förutom sedvanliga företagsekonomiskt motiverade undersökningar
om marknadsförutsättningar, anläggningskostnader, kapitalavkastning m. m.
gjorts bedömningar även av konsekvenser för stålbranschen och annan industri,
förväntade konsekvenser i form av befolkningsförändringar och
sysselsättningsläge i Luleå-området och i Norrbotten i övrigt saml andra
samhälleligt motiverade studier. Förutom utredningar inom NJA och Statsförelag
har bl. a. länsmyndigheter, naturvårdande myndigheter och frislående experter
anlitats för olika delulredningar. En referensgmpp tillkallad av chefen för industridepartemenlel
har beretts tillfälle att ta del av resultatet av olika utredningar och lämna
synpunkter på stålverkets konsekvenser i olika avseenden. Referensgruppen har
bestått av personer med erfarenheter från stålindustrin och från andra för
projektet väsentliga erfaren-hetsområden.

Den
internationella stålmarknaden

Världskonsumtionen
av stål, som under de senaste decennierna ökat med i genomsnitt närmare 6 % per
år, uppgick år 1972 tiU ca 630 milj. lon. (Om inle annat anges, avser
tonnageuppgifterna råstålsvo-lymer.) Enligl preliminära uppgifter steg förbmkningen
år 1973 med drygt 10 % och beräknas för detta år ha uppgått liU ca 695 milj.
ton. Den totala världskonsumtionen samt dess regionala fördelning åren 1950,
1960 och 1970 framgår av tabell 1. Uppgifterna är hämtade från ECE.

Världens totala
stålkonsumtion är starkt koncentrerad till ell relativt litet antal
industriländer. De fyra största konsumtionsländerna Japan, Sovjetunionen, USA
och Förbundsrepubliken Tyskland svarade år 1970 tUlsammans för inte mindre
än 59 % av världskonsum-lionen. Motsvarande andelar var för hela Latinamerika 3
%, Afrika 1 % och Asien, exkl. Japan och Kina, 3 %.

Förbrukningens ojämna
fördelning blir dock än mer markant om man ser till konsumtion per person.
Medan elt stort antal utvecklingsländer år 1970 hade en percapitaförbmkning
som understeg 50 kg, hade sjutton industriländer en konsumtion som låg över 400
kg per person. Dessa sjutton länder svarade samma år för drygt tre fjärdedelar
av den samlade världskonsumlionen. Fem länder, däribland Sverige, hade en percapilakonsumtion
överstigande 600 kg.

Det
regionala konsumtionsmönstrel har under de senaste två årtiondena kraftigt
förändrats i flera avseenden. Förbrukningen inom USA har ökat förhållandevis
långsamt, varigenom detta lands andel av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64

TabeU 1.
Stålkonsumtionen åren 1950, 1960 Och 1970

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nordamerika
varav USA

Västeuropa
varav CECA' Storbritannien

Östeuropa

Sovjetunionen

Japan

Övriga länder

Världen
totalt

1950

1960

1970

Kon-

Andd

Kon-

Andel

Kon-

Andel

sum-

av

sum-

av

sum-

av

tion,

värids-

tion,

världs-

tion,

världs-

milj.

konsum-

milj.

konsum-

milj.

konsum-

ton

tionen,

%

ton

tionen.

ton

tionen,

o/ /o

90,0

48,2

95,6

'28,9

138,5

23,8

85,8

45,9

90,0

27,3

127,3

21,9

44,8

23,9

95,0

28,8

155,3

26,8

23,5

12,6

57,2

17,3

95,4

16,4

13,9

. 7,4

22,3

6,8

25,5

4,4

8,7

4,6

24,2

7,3

41,4

7,1

26,7

14,3

63,5

19,2

110,2

19,0

4,1

2,2

19,5

5,9

69,9

12,0

12,8

6,8

32,2

9,9

65,5

11,3

187,1

100,0

330,3

100,0

580,8

100,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Belgien, Luxemburg, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och
Italien.

världskonsumtionen
mer än halverats under perioden. Den motsatta utvecklingen uppvisas av Japan,
där förbmkningen ökat med i genomsnitt drygt 15 % per år. Även flera
utvecklingsländer uppvisar en hög tillväxttakt i konsumtionen. Trots detta är
dessa länders andelar av den totala världskonsumtionen fortfarande mycket
begränsade.

I
de prognoser för den framtida stålkonsumlionen som gjorts under senare år, bl.
a. inom TnlernationeUa slålinstilutet (IlSl), ECE och OECD, bedöms
tillväxttakten komma att uppgå tUl i genomsnitt mdlan 4 % och 5 % per år under
perioden fram till mitten eller senare hälften av 1980-talet. Även i en prognos
för perioden fram till år 2000 fömtses en tUlväxttakt av denna storlek. Enligt
prognoserna skulle därvid den totala världskonsumlionen uppgå liU närmare 950
milj. lon år 1980 och närmare 1150 milj, ton år 1985. Detta skulle betyda en
ökning med resp. ca 250 milj. lon och ca 450 milj. lon jämfört med 1973 års konsumtion.
För år 2000 har förbmkningen beräknats komma all uppgå till 2 500 milj. ton.

Konsumtionen
förväntas således öka något långsammare i framliden än hittills under
efterkrigstiden trots all man i prognoserna utgår från att den genomsnittliga lillväxltaklen
i världsekonomin under prognostiden kommer alt någol översliga motsvarande
tillväxttakt under de senaste decennierna. Den lägre ökningstakten i konsurrilionen
beror i stället på att den s. k. stålintensilelen, dvs. slålåtgången i
produktionen, förväntas sjunka för världen som helhet.

Genom
att stålintensiteten bedöms komma alt stagnera eller sjunka

ti
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr64

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 6

i
de redan idag högt industrialiserade ländema, medan en kraftig höjning
förväntas i många utvecklingsländer, förutses vissa förändringar vad galler
konsumtionens fördelnmg mellan olika regioner och länder jämfört med
situationen år 1970. Såväl USArs som Västeuropas andelar av världskonsumtionen
förväntas minska med 45 procentenheter fram tiU år 1985, medan ländema i
Östeuropa, Sovjetunionen och Japan beräknas ligga kvar på samma andelar som år
1970. Den idag mycket starka koncentrationen av konsumtionen antas således
komma alt minska något och sammantaget beräknas de nämnda länderna och ländergmppema
USA, Japan, Sovjetunionen samt ländema i Väst-och Östeuropa år 1980 och
1985 svara för resp. 79 % och 78 % av världskonsumtionen mot 87 % år 1970. För
övriga länder fömtses en särskilt kraftig konsumlionsökning för Kina och
Nordkorea, vilkas sammantagna andel beräknas öka från 3 % år 1970 till 7 % år
1985. Även stålproduktionen är i mycket hög grad koncentrerad till elt relativt
litet antal industrUänder. De fyra största producentländerna, som också var de
största stålförbmkama, svarade år 1970 för 63 % av världsproduklionen av stål.
Produktionsutvecklingen framgår av labell 2 vars uppgifter är hämtade från ECE.

Mellan
de stora producenlländema har skett betydande förskjutningar under de senaste
årtiondena. Utvecklingen överensstämmer här i stort sett med den som tidigare
redovisats för konsumtionen. Sålunda har USArs andel av den samlade
produktionen minskat medan den japanska produktionen ökat myckel snabbt,
framför allt under 1960-talet. Denna utveckling har fortsall under 1970-talet och
Japans andel av världsproduktionen uppgick år 1973 till drygt 17 % medan USArs
andel sjunkit till under 20 %. Också många utvecklingsländer har under
efterkrigstiden ökat sin stålproduktion i snabb takt. Sammanlaget har produklionsandelen
för länderna i Afrika, Asien, exkl. Japan och Kina, och Latinamerika ökat från
2 % 1950 till 5 % år 1970.

Även
i fråga om fördelningen mellan olika produktslag har betydande förändringar skelt
under de senaste årtiondena. Särskilt framträdande är ökningen av andelen
platta produkter plåt och band som ägt rum i så gott som samtliga större
producentländer. Som exempel kan nämnas all de platta produkternas andel av
den totala volymen varmvalsat handelsfärdigt stål ökat från 34 % år 1950 till
48 % år 1970 i Västeuropa och från 38 % tUl 62 % i Japan.

Jämsides
med tillväxten i konsumtionen och produktionen har världshandeln med
stålprodukter expanderat kraftigt under efterkrigstiden, från 21 milj. lon år
1950 till 117 milj. ton år 1970. Av den totala världsproduklionen motsvarar
detta 11 % resp. 20 %.

Traditionellt
har stålexporten huvudsakligen skett från de större pro-ducentiänderna liU
regioner med en i förhåUande till sin konsumtion otillräcklig
produktionskapacitet. Denna typ av handel, som enligt av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64

7

Tabdl 2.
Stålproduktionen åren 1950,

1960 och
1970

Är

1950

1960

1970

Pro-

Andel

Pro-

Andd

Pro-

Andel

duk-

av

duk-

av

duk-

av

tion,

världs-

tion,

världs-.

tion,

världs-

milj.

produk-

milj.

produk-

milj.

produk-

ton

tionen

%

ton

tionen

%

ton

tionen

%

Nordamerika

90,9

47,9

95,3

28,4

130,3

21,9

varav USA

87,8

46,3

90,1

26,9

119,1

20,1

Västeuropa

52,5

27,7

109,0

32,5

162,0

27,3

varav CECA

31,8

16,8

72.8

21,7

109,2

18,4

Storbritannien

16,6

8,7

24,7

7,4

28,3

4,8

Östeuropa

8,6

4,5

21,2

6,3

39,7

6,7

Sovjetunionen

27,3

14,4

65,3

19,5

115,9

19,5

Japan

4,8

2,5

22,6

6,6

93,3

15,7

Övriga
länder

5,7

3,0

22,1

6,7

52,6

8,9

Väriden
totalt

189,9

100,0

335,5

100,0

593,8

100,0

ECE
utförda beräkningar utgjorde omkring fyra femtedelar av den totala
världshandeln med stål år 1950, har under de senaste årtiondena minskal i
betydelse. En allt större del av världshandeln har i stället kommit att ske mdlan
länder med totalt sett tillräcklig produktionskapacitet för den egna
konsumtionen. Av världshandeln år 1970 beräknas något över hälften ha utgjorts
av denna typ av handel. Motsvarande andel var år 1950 endast ca en femtedel.
En anledning till denna förändring av handelsströmmarna har varit alt aUl flera
länder, bl. a. i Asien och Latinamerika, genom kapadtetsutbyggnader kunnat
minska sill importberoende vad gäller stålprodukter. Av mycket stor betydelse
har emellertid också varit den i olika länder fortgående specialiseringen av
stålproduktionen vad gäller produktslag och kvaliteter. Denna specialisering
har i så gott som alla industriländer lett tUl ett allt större beroende av den intemationella
marknaden för export och kompletterande import. Detta visas bl. a. av att
importens andd av stålförbrukningen i de västeuropeiska länderna ökat från 15
% år 1950 till 36 % år 1970. Importen till länderna i Västeuropa har härigenom stigit
från 35 % av den totala världshandeln år 1950 lUl 49 % år 1970. Exportens andel
av den västeuropeiska produktionen har samtidigt ökat från 28 % till 37 %.
Motsvarande utveckling har ägt mm i Östeuropa. Del traditionella handelsmönstrel
har också förändrats genom den kraftiga japanska exportökningen. Japans andel
av den samlade världsexporten steg från 3 % 1950 till 20 % år 1970. Särskilt
kraftig var ökningen under 1960-lalel då den japanska exporten ökade med i ge-nomsnUt
20 % per år. Denna exportexpansion har i hög grad riktats mot
utvecklingsländerna i Asien, Afrika och Latinamerika där Japan

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 8

som
huvudexportör ersatt USA och länderna i Västeuropa. Även.den japanska exporten lUl
USA ökade i mycket snabb takt fram till slutet av 1960-lalel, då avtal träffades
om alt reglera denna, handel.

Trots
all den japanska exporten ökat har världshandeln med stålprodukter i allt
högre grad kommit alt utgöras av handel mellan länder inom en och samma region.
Som'redan antytts är detta en följd bl. a. av alt handeln mellan
industriländerna i Europa vuxit mycket snabbt. Särskilt markant har della varit
inom de olika ekonomiska samarbetsorganisationerna. Handeln mellan länderna
inom CECA utgjorde år 1970 22 % av den totala världshandeln jämfört med 11 % år
1950. För ländema inom den östeuropeiska samarbelsorganisalionen (SEV) var motsvarande
andelar resp. 10 % och 3 %. Totalt utgjordes något över hälften av
världshandeln år 1970 av leveranser mellan länderna i Europa inkl.
Sovjetunionen och av importen tUl dessa länder drygt en tredjedel av
tillförseln till dessa marknader kom endast 14 % från länder utanför Europa,
varav knappt hälften från Japan.

Denna
tendens till en ökad självförsörjning inom regioner, som således skett
jämsides med en mycket kraftig ökning av världshandeln, återfinns även utanför
Europa. I Latinamerika som helhet har den egna produktionens andel av
förbrukningen ökat från 31 % år 1950 liU 69 % år 1970, i Östasien (exkl. Japan)
från 47 % tUl 71%. Denna utveckling beror inle endast på en ökad
självförsörjningsgrad i resp. länder ulan också i hög grad på alt handeln
mellan de enskilda ländema inom resp. region expanderat. Det kan vidare noteras
att närmare en tredjedel av den totala japanska stålexporten år 1970 utgjordes
av leveranser till andra länder i Östasien.

En betydande förändring i handelsmönstrel
har också skett genom alt. USA från all så sent som i slutet av 1950-lalet
varit en aV världens största neltoexportörer av stålprodukter genom en mycket
snabb import-ökning blivit världens i särsklass största nelloimportör.

Som
tidigare nämnts har konsumtionen åren 1980 och 1985 beräknats uppgå tiU resp.
ca 950 milj. lon och ca 1 150 milj. lon. För ätt möta en konsumtion av denna
storlek krävs myckel stora ökningar av världens produktionskapacitet för stål,
som år 1973 beräknas ha uppgått lUl ca 725 milj. lon. Del nödvändiga nellotillskollel
skulle därigenom uppgå till drygt 200 milj. lon under perioden fram till år
1980 och ytterligare 200 mUj. ton under perioden 19801985. Bmllobehovet av ny
kapacitet blir emellertid betydligt större då. elt stort antal föråldrade
anläggningar måste ersättas under den aktuella perioden. Denna ersällningskapacilel
har beräknats till drygt 200 milj. lon för perioden 19731980 och till 150
milj. ton 19801985. Enligt dessa beräkningar skuUe således behövas elt kapacitelstiUskott
på totalt omkr. 400 milj. ton linder den återstående delen av 1970-lalet och
ytterligare ca 350 milj. ton under perioden 19801985.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 9

Osäkerheten
i beräkningar av della slag är stor såväl på konsumtions-som på produklionssidan.
I eflerfrågeprognosema är bl." a. antagandet om tillväxttakt i
bruttonationalprodukten avgörande och även begränsade variationer härvidlag
får betydande effekter vad gäller den förväntade konsumtionsnivån.

Beräkningar
av nödvändiga framtida kapacitelstUlskott blir osäkra även genom att såväl den f.
n. befintliga kapaciteten som behovet av ersältningskapacilel är svåra alt
bedöma. Det har sålunda så gott som genomgående kunnat konstateras alt uppgivna
kapacileler betydligt överstigit den produktion som verkligen kunnat
realiseras. Som exempel kan nämnas alt man inom CECA inte ens under högkonjunklurårel
1969 hade en produktion som översteg 90 % av den uppgivna kapaciteten. Beräkningen
av ersättningsbehovet erbjuder problem inte mmst genom alt den takt i vilken
anläggningar tas ur drift tUl stor del är beroende på den rådande och
förväntade marknadssituationen. Denna är i sin lur avhängig av bl. a.
nyetableringarna.

Även
med dessa reservationer kan det dock konstateras att mycket stora kapacitetslillskolt
måsle ske inom världens stålindustri under det närmaste decenniet för att möta
den växande slåleflerfrågan. I vUken utsträckning en sådan kapacitetsökning
kommer till stånd eller vilka konsekvenser en lägre eller högre ökningstakt får
är idag svårt all bedöma. De f.n. kända ulbyggnadsplanerna projekterings-
och byggnadstiden för elt stort stålverk beräknas lUl ca 5 år pekar dock mot
att ökningen kan komma alt betydligt undersliga behoven enligl de tidigare
redovisade beräkningarna. '

En förutsällning
för den stora volymökningen inom stålproduktionen har varit den under
efterkrigstiden framför, allt under 1960- och 1970-lalen snabba och i vissa
avseenden genomgripande produktionstekniska utvecklingen.

De
malm- och koksbaserade järnverken med masugnar och syrgas-stålverk dominerar
dagens stålproduktion. Inom råjärnsproduktionen har utvecklingen gått mot allt
större enheter och de största masugnarna i världen har idag en volym på över 4
000 m och en produktionskapacitet på 10 000 ton per dygn. Utvecklingen mot
större ugnar pågår fortfarande. Jämsides härmed sker betydande kapacitetshöjningar
vid befintliga anläggningar genom dds ombyggnader av ugnarna, dels
moderniseringar av kringutruslningen.

För
färskning av råjärn har syrgasprocessema, främst LD-processen, sedan de
introducerades i större skala i början av 1960-talel expanderat mycket
kraftigt. Den tidigare helt dominerande martinprocessen har sålunda alltmer
förlorat i betydelse och över hälften av färskningen sker idag i syrgaskonvertrar
jämfört med en knapp femtedel år 1965. Ar 1980 beräknas närmare 80 % av färskningen
ske i syrgaskonvertrar. I Japan med dess relativt sett myckel hioderna prodiiktionsapparat
är

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 10

andelen
redan idag i det närmaste 100 %.. Även vad gäller LD-konvert-rarna har skett en
kraftig ökning av ugnsstorlekarna. Som exempel kan nämnas alt medan endast en
femtedel av konvertrarna år 1962 hade en kapacitet överstigande 100 ton var
motsvarande andel år 1971 närmare hälften. Anledningen härtUl är att såväl
investerings- som drifls-kostnadema per lon råstål sjunker kraftigt vid ökad ugnsslorlek.

Den alternativa metoden
för framställning av stål ur järnmalm s. k. direklreduktion kombinerad med
smältning och raffinering i eleklro-slålugn har ännu synnerligen begränsad
omfattning. Den nominella kapaciteten vid det tjugotal anläggningar som idag är
i drift har uppskattats till ca 6 milj. ton per år. Den verkliga produktionen
av direkl-reducerat jäm, s. k. järnsvamp, beräknas dock endast uppgå till storleksordningen
0,5 % av världens samlade råslålsproduklion medan motsvarande andel för
råjärnet är ca 70 %. Expansionen av järnsvampsproduktionen är dock snabb och
nyanläggningstakten hög. Kapaciteten vid dessa anläggningar är dock en helt
annan än vid de masugnsbase-rade verken och överstiger sällan 500 000 ton per
år.

Till skillnad från
masugnsprocessen, där energibehovet huvudsakligen tillgodoses med koks, används
vid direklreduktionen gas. Della medför att direklreduktionsprocessen kan
förväntas få sin största betydelse i områden med riklig tillgång på naturgas.
Det kan vidare nämnas att processen, genom att reduktionen sker i fasl
tillstånd och det s. k. gråberget därigenom kvarslannar i den utgående
produkten, ställer höga krav på malmens kvalitet.

Vad gäller de olika reduklionsmelodernas
inbördes konkurrens synes enighet råda om att masugns-/syrgaskonverterprocessen
under överskådlig lid kommer att vara den mest ekonomiska processen för den
dominerande delen av världens råslålsproduklion. Direklreduktionsmetoden i
kombination med elektrisk smältning kan dock förväntas komma all expandera
snabbi särskilt i de områden där fömtsättningarna på energisidan är gynnsamma.

Av världens råslålsproduklion
framställdes år 1970 14 % genom om-smältning av skrot i eleklroslålugnar. I
flera mindre producenlländer är ståltillverkningen helt baserad på omsmällning
men även vissa länder med betydande produktion har en relativt hög andel deklroslåltillverk-ning.
Della gäller bl. a. Italien, Spanien och Sverige där andelen uppgår tUlomkr. 40%.

Inom ämnestillverkningen
har slränggjulningen expanderat kraftigt från knappt 1 % av råslålslonnagel år
1965 till över 10 % år 1970. Andelen har därefter fortsall att öka och
beräknas år 1980 svara för över 40 % av ämnesproduklionen. Jämfört med kokillgjulning
och ämnes-valsning har slränggjulningen ekonomiska fördelar till följd av lägre
investerings- och driftskostnader.

Slordriftsfördelarna
inom råstålsproduklionen och även inom vidare-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:64 H

valsningen
har inneburit alt den optimala storleken för integrerade stålverk, dvs. verk
med hela processkedjan från råjärn t. o. m. valsning, har ökat mycket kraftigt.
Till della har bidragit även andra faktorer, inte minst utvecklingen inom
transportområdet som medfört att leveranserna av såväl råvaror som halvfabrikat
och färdigprodukter förbilligats. Medan för endast elt fåtal år sedan
integrerade verk med en produktionskapacitet på 34 milj. lon per år ansågs
produktionstekniskt optimala, planeras och byggs idag verk för en årsproduktion
på 1012 milj. lon.

Den snabba tekniska
utvecklingen har även inneburit all stålverksutrustningens ekonomiska
livslängd successivt minskat. I flera av de stora producentländerna, bl. a.
Frankrike, Japan och Sovjetunionen, har ökningen i produktionskapaciteten till
stor del också skett genom nybyggnad av stora verk medan äldre anläggningar av
mera begränsad storlek lagts ned. Samtidigt med denna nyetablering sker dock
som tidigare antytts en omfattande expansion och modernisering av äldre
anläggningar. Detta har varit särskUl framträdande i USA där endast ell nytt
integrerat verk byggts under de senaste två decennierna. Trots della har den
amerikanska årsproduktionen av råjärn under samma period ökat med ca 30 milj.
lon. Dessutom har här dektrostålkapadlelen byggts ut kraftigt.

De ökade
anläggningsstorlekarna och den aUt högre kapilalintensilelen i produktionen har
inneburit att investeringskostnaderna stigit mycket kraftigt, vilket i vissa
fall lett tiU stora finansieringssvårigheter för enskUda projekt. Denna
utveckling torde ha varit en starkt bidragande orsak till den ökade frekvensen samverkansprojekl
och ibland också fullständiga fusioner som kännetecknat stålindustrin under
senare år inte minst i Västeuropa. Även del i många länder ökade statliga
engagemanget i stålindustrin skall ses mol denna bakgmnd.

Del ökade utbudet av rika
järnmalmer på världsmarknaden har medfört all malmålgången per ton råjäm har
kunnat minskas. Vid många verk har man dock numera uppnått en så låg slaggmängd
i masugnen, all de ytterligare vinster som kan göras är små. Genomsnittligt
torde man kunna räkna med alt för produktion av ett ton råjärn åtgår ca 1,5 ton
malm. Variationerna är dock betydande beroende på malmens järninnehåll.

Koksförbmkningen
per ton råjärn har under de senaste decennierna sjunkit kraftigt. Under 1960-talel
var minskningen 25 % och år 1975 beräknas åtgången till endast två tredjedelar
av 1960 års nivå. Till en del har emellertid denna nedgång åstadkommits genom
en ökad insats av olja och/eller gas. Med vilken hastighet denna minskning
kommer all fortsätta är i hög grad beroende på hur prisrelationerna mellan de
olika energislagen utvecklas. Även koksåtgången varierar avsevärt mdlan olika
anläggningar. För modernare masugnar brukar man dock räkna med en
bränsleförbrukning på 500 kg per ton råjärn, varav 400 425 kg koks och 75100
kg olja.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 12

På
grund av de stora råvambehoven.har stålindustrin traditionellt lokahserals i
nära anslutning tUl järnmalms- och kolförekomsler. I sådana regioner har också
i många fall skett en betydande koncentration av annan industri, varför
stålverken fått en även vad gäller sina marknader för färdigprodukter gynnsam
lokalisering. Ell framträdande exempel härpå är koncentrationen av
ståltillverkning tUl Nordrhein/West-falen samt norra och nordöstra Frankrike.
Under efterkrigstiden har emellertid de stora producentländerna i allt mindre
utsträckning kunnat basera sin ståltillverkning på inhemska råvarutillgångar.
Särskilt stort har imporlbehovel blivit vad gäller järnmalm. Della har medfört
att världshandeln med jämmalm vuxit från ca 150 milj. ton år 1960 tUl över 300
milj. lon år 1972. Världsproduklionen av järnmalm uppgick år 1972 tUl 722 milj.
lon.

Den
totala koksförbrukningen inom världens stålindustri uppgick år 1970 till ca 300
milj. lon. Flertalet av de större stålproducenterna har dock egna koltillgångar
varför handeln på detta område är betydligt mindre omfattande än i fråga om
järnmalm. Av den totala världsproduktionen av kokskol exporterades sålunda
endast ca 15 % år 1970 jämfört med närmare 40 % för järnmalmen. Andelen är dock
även här stigande. Världshandeln med koks är än mer begränsad. Mindre än 10 %
av koksproduklionen exporterades i början av 1970-lalet.

Den
alldeles övervägande delen av ökningen av världshandeln med järnmalm har
utgjorts av import till Japan, som i stort sett saknar egna tillgångar. Den
japanska jämmalmsimporlen uppgick år 1972 till drygt 100 milj. ton, vilket
skall jämföras med 1960 års import på ca 13 milj. lon. Importen tUl Japan
domineras numera av Australien, Indien och BrasUien.

Även
i fråga om kol är den japanska självförsörjningsgraden låg. Importen, som år
1971 svarade för drygt tre fjärdedelar av den totala koltillförseln till den
japanska stålindustrin, kom huvudsakligen från USA och Australien.

Även
flera andra länder har blivit starkt importberoende vad gäller råvaror för stålframstäUningen.
Detta gäUer inle minst länderna inom CECA som under del senaste decenniet
minskat sin järnmalmsproduktion samtidigt som råjämslillverkningen ökat med
omkring 50 %. Importen från länder utanför CECA år 1972 ca 81 milj. lon
har som en följd härav ökat sin andel av CECA-ländemas totala järnmalms-förbmkning
från ca 50 % i början av 1960-talet till närmare 70 % vid ingången av
1970-talet. Denna utveckling förväntas fortsätta och importandelen beräknas år
1980 komma all uppgå till omkring-80%. Denna importandel har redan idag nåtts i
Förbundsrepubliken Tyskland där järnmalmsproduktionen sjunkit med över 50 %
under den senaste tioårsperioden..Importen till CECA kommer huvudsakligen från
Sverige, Liberia, BrasUien, Mauretanien och Canada. Särskilt de Irans-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 13

oceana länderna har under senare år ökat sin export till
CECA i mycket snabb takt.

Även vad gäller kokskol kan konstateras en ökning av unportens
andel av den totala förbrukningen inom CECA. Denna andel är dock fortfarande
relativt begränsad och uppgick i början av 1970-talel till drygt 10 %. Enligt
beräkningar inom CECA kan imporlandden dock komma att öka mycket kraftigt under
1970-talel. Avgörande härvidlag är framför allt de stora kustlokaliserade
stålverkens val mdlan inhemskt och importerat kol.

Storbritannien,
vars import av järnmalm år 1972 uppgick till 17 milj. ton, har kraftigt ökat
sitt beroende av utländsk malm och importens andel av förbrukningen uppgick
samma år till 65 % jämfört med omkring 45 % i början av 1960-lalel. Också USA
importerar betydande kvantiteter järnmalm. Imporlandden har dock varit
konstant del senaste decenniet.

Huvuddelen
av den övriga världshandeln med jämmalm utgörs av export från Sovjetunionen,
som är det största producentlandet med ca en fjärdedel av världsproduklionen.
Denna export går främst till länderna i Östeuropa.

Utvecklingen mot en lägre grad av inhemsk
råvaruförsörjning, främst vad gäller jämmalm, har medfört alt kustlokalisering
av stålverken blivit allt fördelaktigare. Även andra faktorer, bl. a.
miljösituationen i de äldre induslriregionerna, begränsar
expansionsmöjligheterna i dessa områden. Denna tendens har gjort sig starkt
gällande inom CECA. Av den totala stålproduktionen vid de integrerade verken
inom CECA svarade sålunda de kustlokaliserade verken för 21 % år 1973 jämfört
med 11 % år 1963. Av de investeringsplaner som redovisats framgår all denna
andel kommer all öka ytterligare. Även i Storbritannien koncentreras
stålproduktionen tUl kustlokaliserade verk med stor hamnkapacitet. Denna
utveckling kommer enligt British Steel Corporations tioårsplan att fortsätta i
snabb takt.

Ståltillverkningen sker som redan antytts i flera
processteg. En av flera skäl naturlig skiljelinje går därvid mellan å ena sidan
råstålsproduklionen t. o. m. göt och ämnen och å andra sidan den vidare bearbetningen
genom främst valsning. Processtekniskl är denna uppdelning naturlig genom alt
stålet i göt- och ämnesstadiet får svalna för att därefter inför valsningen
åter värmas. Delta medför bl. a. att göt och ämnen kan lagras och transporteras
mellan olika tillverkningsenheter.

De båda produklionsslegen skiljer sig även i övrigt i
flera avseenden, bl. a. genom alt slordriftsfördelarna i regel är betydligt
större i det första, metallurgiska stegel än inom valsningen och manufaklureringen.

Leveranser av göt och ämnen mellan olika verk förekommer i
betydande omfattning. Köparna på denna marknad har hittills varit av främst
två slag. Till den ena kategorin hör förelag med valsverk men

i-2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 64

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 14

utan
egen råslålsproduklion, s. k. rerollers. Dessa företag, som arbetar i jämförelsevis
liten skala, valsar i regel relativt enkla produkter för näraliggande
marknader. Verk av denna typ finns i betydande antal i t. ex Storbritannien och
Itahen liksom i många utvecklingsländer, bl. a. i Sydamerika. Den andra
kategorin av ämnesköpare består av verk som visserligen har egen råstålstUlverkning
men som tillfälligt har brist på metallurgisk kapacitet.

Den
internalionella handeln med göt och ämnen har ökat i omfattning och de
västeuropeiska ländemas import av denna typ av halvfabrikat uppgick år 1970
till över 6 milj. lon. Den alldeles övervägande delen av handeln sker inom CECA
där samtliga länder utom Frankrike under senare år ökat sin import. Även inom
Östeuropa har handeln ökat där framför allt Ungern och Tyska Demokratiska
Republiken importerar betydande kvantiteter främst från Sovjetunionen.

Världshandeln utgör dock
endast en liten del av de totala göt- och ämnesleveranserna mellan olika verk.
Är 1972 uppgick meUanverks-leveranserna av göt och ämnen i resp. land inom CECA
till totalt närmare 21 mUj. ton vilket motsvarade 18 % av den totala råstålsproduklionen
i dessa länder. Av dessa leveranser skedde hälften mellan verk som inle
tillhörde samma förelag. Mellanverksleveranserna har under del senaste
årtiondet ökat snabbare än den totala råstålsproduklionen. Della gäller
särskilt leveranserna mellan verk som inte ingår i samma företag.

Betydelsen av handeln med
göt och ämnen skiftar från land tiU land inom CECA. Omfattande leveranser
förekommer sålunda i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike medan däremot
handeln i Italien, Belgien och Nederländema är av mindre omfattning. MeUanverks-leveranserna
i Förbundsrepubliken Tyskland uppgick år 1972 till drygt 10 milj. ton vilkel
motsvarade 24 % av den totala råstålsproduklionen i landet. Härav var i det
närmaste hälften leveranser mellan verk som inte ingick i samma förelag.
Leveranserna mellan verken har ökat kraftigt under det senaste decenniet. År
1963 var motsvarande volym drygt 5 milj. ton motsvarande 18 % av råstålsproduklionen.

I
Frankrike uppgick mellanverksleveranserna år 1972 till totalt något över 5
milj. ton jämfört med knappt 3 milj. ton år 1963. Uttryckt som andel av råstålsproduklionen
var delta resp. 21 % och 16 %. Här uppvisar leveranserna mellan verk som inte tUlhör
samma företag en betydligt högre tillväxttakt än de totala leveransema.

I såväl Frankrike som
Förbundsrepubliken Tyskland uppvisar göl-och ämneshandeln vissa konjunkturella
variationer. Sett över konjunkturcyklarna kan dock konstateras en väsentlig
ökning av volymen mdlanverksleveranser.

Del
aUl större beroendet av importerade råvaror, de relativt sett myckel betydande
slordriftsfördelarna inom råstålsproduklionen samt de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 15

begränsade möjligheterna all i de äldre, lättbefolkade ståldistriklen
bygga ut produktionskapaciteten har under senare år medfört att möjligheterna
all i större utsträckning än vad som hittUls varit fallet geografiskt skilja
de båda processtegen ägnats allt större uppmärksamhet. Valsningen och
manufaktureringen, där en nära kontakt med kunderna är önskvärd,. anses därvid
även i framtiden böra ligga i nära anslutning till stora förbmkningscentra.
För ämnesproduktionen, där behovet av direktkontakt med stålkonsumenlema är
mera begränsat, är istället möjlighetema all kunna välja produktionsekonomiskt
optimala anläggningsstorlekar saml att minimera transportkostnaderna för råvaror
avgörande för valet av lokaliseringsort.

I den tidigare nämnda tioårsplanen för British Steel
Corporation förutses utvecklingen inom Storbritannien gå i denna riktning.
Medan råstålsproduktionen koncentreras lUl ett litet antal kustlokaliserade
verk skall valsningen och manufaklureringen även fortsättningsvis i betydande
utsträckning ske vid verk i anslutning till stora förbmkningscentra i
inlandet. Möjligheterna att inom CECA möta ett ökat behov av halvfabrikat med
egen produktion vid stora kustlokaliserade ämnesverk anses mera begränsade. En
anledning härtill är att del, som bl. a. EG-kommissionen framhållit, inom CECA
finns få hamnar som dels kan la emot de mycket stora malmtransportfarlygen,
dels lämpar sig som lokaliseringsorter för stora stålverk.

Under de senaste åren har också förutsättningarna
studerats för en lokalisering av råstålsproduktionen i mera omedelbar
anslutning till råvarukällorna. Inle minst de japanska stålproducentema har
varit aktiva i detta avseende framför allt i BrasUien där det finns långt
framskridna planer på flera ämnesverk. Dessa verk planeras för en initial
produktion på 34 milj. lon per anläggning och år. En mycket stor del av
produktionen skall enligt planerna vidarebearbetas i Japan. I vissa av dessa
projekt deltar fömtom japanska och brasilianska förelag även stålverk från
Italien och USA.

Även i flera andra länder studeras fömtsättningama för
särskilda ämnesverk av varierande storlek. Längst synes planeringen ha nått i
Sydafrikanska unionen där ett verk med en kapacitet på 3 milj. lon per år
diskuterats med bl. a. österrikiska intressenter. Även i Australien pågår
undersökningar.

Den svenska stålmarknaden

Enligt preliminära beräkningar uppgick tiUförseln av handelsfärdigt
stål till den svenska marknaden år 1973 till 4,3 milj. lon. I råstålsvikt
motsvarar detta ca 5,9 milj. lon. Av den totala världsförbrukningen svarade
således Sverige för något mindre än 1 %. Räknat per person och år är dock den
svenska konsumtionen den högsta i världen, över 700 kg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 16

Under perioden 1950 till 1970 ökade den svenska stålförbmkningen
med i genomsnitt något över 5 % per år, dvs. i en något lägre takt än den
totala världskonsumtionen. Även jämfört med flertalet industrUänder har den
svenska tillväxttakten i konsumtionen varit låg. Del kan också noteras alt stålintensilelen
i den svenska produktionen nådde sin topp redan i början av 1960-talet. Den
svenska produktionen, utrikeshandeln och tillförseln av handelsfärdigt stål
åren 1950, 1960 och 1970 framgår av tabell 3.

I dc prognoser som gjorts för den framtida svenska
konsumtionen förutses en lägre liUväxttakt än efterkrigstidens. I Jernkonlorets
prognos, som utarbetats inom ramen för förarbetena för den fysiska
riks-planeringen, har konsumtionsökningen under perioden fram till år 2 000
beräknats till drygt 3 % per år. TUlväxttakten bedöms bli något högre under
periodens första del än under den senare delen. Även i de övriga prognoserna, bl.
a. den som utförts inom ECE, förutses en ökningstakt av denna storlek. Med en
dylik tUlväxttakt skulle den svenska stålkonsumtionen mätt i råstålsvikt
uppgå till omkring 7,5 milj. lon år 1980 och närmare 9 milj. lon 1985.

Den svenska råstålsproduktionen ökade under perioden 1950
till 1965 med ca 8 % pei år, dvs. betydligt snabbare än världsproduktionen i
dess helhet. Under andra hälften av 1960-talel sjönk dock tillväxttakten liU
endast ca 3 %. De första två åren av 1970-talet skedde t. o. m. en viss
tillbakagång och 1973 års produktion på 5,7 milj. ton var endast obetydligt
större än 1970 års.

Den stigande produktionen har avsatts såväl på den svenska
som på den utiändska marknaden. Framför allt exporten har ökat myckel starkt,
med i genomsnitt resp. 16 % och 10 % per år under 1950- och 1960-talen. Av den
totala svenska produktionen exporterades år 1973 44 % jämfört med 25 % år 1960
och 12 % år 1950. Räknat i andel av produktionens saluvärde utgjorde exporten
redan år 1970 45 %. Denna differens förklaras av att exporten i högre grad än
den totala produktionen utgörs av specialstål. Av den totala svenska
varuexporten år 1972 svarade stålprodukterna för närmare 8 %.

De dominerande marknaderna för svensk slålexport är Förbunds-

Tabell 3. Försörjningsbalanser för handelsfärdigt stål
åren 1950, 1960 och 1970. Tusen lon.

Är

1950 1960 1970

Produktion

957

2 163

3 931

Export

117

530

1 354

Import

583

1 153

1696

Tillförsel

1423

2 786

4 273

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 17

republiken
Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna. Av exporten går omkring
hälften till dessa länder.

De svenska verkens
leveranser till den inhemska marknaden 60 65 % av tiUförseln växte i
genomsnitt under 1950- och 1960-talen i samma takt som den totala tillförseln.
I detta avseende uppvisar Sverige således en utveckling som avviker från den
som tidigare konstaterats för många andra industrUänder.

Slåleflerfrågan kännetecknas
av en betydande konjunklurkänslighet. Variationer i den svenska efterfrågan har
emellertid endast i begränsad omfattning slagit igenom i den inhemska
produktionen. Anledningen härtill är att de svenska verken i sämre
konjunkturlägen dels kunnat hålla exporten väl uppe, dels kunnat öka sin andd
av tillförseln lUl den svenska- marknaden. Della mönster bröts emellertid under
år 1971, då såväl importens andel av tillförseln som exportens andel av produktionen
var i det närmaste oförändrade jämfört med år 1970. För första gången sedan år
1958 sjönk den svenska stålproduktionen mellan två på varandra följande år.
Under år 1972 ökade importen kraftigt trots att tillförseln till den svenska
marknaden var i stort sett oförändrad jämfört med år 1971. Produktionen kunde
dock hållas oförändrad genom en betydande exportökning.

Den svenska stålindustrin
sysselsätter f. n. ca 50 000 personer. Bortsett från vissa konjunkturella
variationer ökade sysselsättningen i branschen fram t. o. m. år 1966, då
antalet sysselsatta uppgick till drygt 61 000. Över 80 % av de anstäUda var år
1970 verksamma vid 16 arbetsställen med fler än 1 000 anstäUda. Som jämförelse
kan nämnas att av de anställda inom den svenska industrin i dess helhet
sysselsattes samma år endast ca 25 % vid arbetsställen med fler än 1 000
anställda.

Stålindustrin
utmärks av en stark geografisk koncentration. Sålunda svarar fem län
Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Västmanlands och Örebro lan för
tillsammans drygt tre fjärdedelar av sysselsättningen i branschen. I flertalet
fall är också resp. stålverk den största arbetsgivaren på den ort där det är
beläget. Sålunda svarade år 1970 stålindustrin i 16 kommunblock för mer än 50 %
av den totala industrisysselsättningen.

Produktionskapaciteten
vid de enskilda svenska stålverken är mycket liten i en internationell
jämförelse del största svenska handelsslålver-ket har en råslålskapacilel på
endast drygt 1,2 milj. lon per år. Vid en jämförelse av detta slag måsle dock vissa
för den svenska stålindustrin speciella förhållanden observeras. Detta gäller
framför allt den i Sverige intemationeUt sett myckel höga andelen specialstål
i produktionen. Av landels råslålsproduklion år 1972 utgjordes inle mindre än
28 % av specialstål medan motsvarande andel inle i något annat land torde
översliga 15 %. De tidigare redovisade slordriftsfördelarna inom stålproduktionen
avser handelsslålslUlverkningen och saknar i många fall

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 18

motsvarighet
inom produktionen av specialstål, där inom flera produktområden de svenska
verken är stora även mätt med internationella mått. På specialstålsområdet,
inte minst för tillverkning av rostfritt stål, etableras dock på flera håll i
världen stora anläggningar med åtföljande jämförelsevis låga
tillverkningskostnader. De svenska special-stålstillverkama har också en i
många fall långt driven manufaklurering vilkel ytterligare minskar nackdelarna
av en begränsad produktionskapacitet i råslåls- och valsningsledet.

Även
på handelsstålsområdel finns flera faktorer som motverkar konkurrensnackdelen
av små produktionsenheter. Flera av de svenska handelsslålverken är deklrostålverk
med elt mycket begränsat produktsortiment som i vissa fall huvudsakligen
avsätts på en geografiskt närliggande marknad. Också för de integrerade handelsslålverken
torde den internationella konkurrensförmågan i stor ulslräckning ha kunnat
upprätthållas genom en relativt hög manufaktureringsgrad och stark inriktning
på speciella produklslag.

Investeringarna
inom den svenska stålindustrin har under det senaste decenniet också i hög
grad avsett rationaliseringar och ökningar av vidareförädlingsgraden. Della var
särskilt markant under senare delen av 1960-lalet och de första åren av 1970-lalet.
Den totala svenska produktionskapaciteten för stål ökade sålunda endast med i
genomsnitt någol över 2 % per år mehan 1965 och 1972. Ar 1973 ökade dock den
uppgivna kapaciteten med drygt 10 %. De största enskilda kapacilelstillskolten
under senare år har skett vid NJA. Såväl den svaga investeringsulvecklingen som
investeringarnas inriktning på främst rationaliseringar och ökad manufaklurering
får ses mot bakgrund av den under det senaste decenniet försämrade lönsamheten
vid många företag i branschen.

Det
tidigare stora svenska importöverskottet för stålprodukter har under senare år
minskal kraftigt. Jernkontoret utgår i sin prognos för den svenska
stålproduktionen ifrån all den framlida svenska importen och exporten av stål
kommer att volymmässigt balansera varandra. Med detta anlagande skall den
svenska produktionen öka i takt med konsumtionen och enligt de nämnda
prognoserna sålunda år 1980 och 1985 uppgå tUl resp. 7,5 och 9 milj. ton. Delta
skulle betyda en produktionsökning jämfört med år 1973, som var ett myckel
markerat hög-konjunklurår, med resp. 1,8 och 3,3 milj. lon. En fortsatt
exportexpansion eller en ökning av andelen av den inhemska marknaden kommer
all kräva en snabbare produktionsökning.

VUka
investermgsvolymer en produktionsutveckling av här antytt slag kommer att kräva
och vilka möjligheter de svenska verken har att finansiera dessa investeringar
är svårt att bedöma. Avgörande härvidlag är bl. a. vUka möjligheter som
kvarstår alt med relativt begränsade investeringar höja kapaciteten vid de
befintliga anläggningarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 19

inom
i första hand råstålsproduktionen. I sitt underlag för förarbetena för den
fysiska riksplaneringen konstaterar Jernkontoret att den svenska
specialstålsindustrins expansion kan komma alt kräva elt nytt mas-ugnsbaserat
verk för produktion av i första hand ämnen för vidare-bearbelning vid redan i
dag befintliga specialstålverk. Etablering av ett sådant verk, som enligl Jernkontoret
bör ha en initial kapacitet på ca 1 milj. lon, bedöms kunna vara aktuell för
perioden 19801985. Även på handdsslålssidan torde vid flera verk mera
omfattande kapacitets-utbyggnader komma all kräva myckel stora investeringar.
De diskussioner som förts mellan olika svenska handdsslålsverk angående etableringen
av ett för flera företag gemensamt masugnsbaseral ämnesverk har dock inle lett tUl
några konkreta resultat.

Som
tidigare redovisats är råvarubehovet betydande inom ståltillverkningen. Mot
bakgrund av Sveriges stora malmproduktion kan det därför synas förvånande att
en internationellt sett stor del av landets råslålsproduklion sker genom omsmällning
av skrot, vilket till en del importeras. Förklaringarna härtUl är flera, bl.
a. den höga andelen specialstål och de därmed sammanhängande leraven på ett
stort antal olika stålkvalileler, samt det relativt låga priset på elenergi.

Även
på handdsslålssidan sker en icke oväsentlig del av produktionen genom omsmällning
av skrot. Under senare år har emellertid skett en betydande expansion av råjämsproduklionen
framför allt genom uppförandel vid NJA av en andra masugn med en kapacitet på
drygt 1 milj. ton per år. Trots den utbyggnad av råjärnsproduktionen som skelt
exporteras som framgår av följande tabell den alldeles övervägande delen av
den svenska järnmalmen i oförädlal skick. Den svenska järnmalmsexporten går
främst tUl länderna inom CECA.

Äv
den svenska malmproduklionen sker drygt fyra femtedelar vid malmfälten i
Norrbotten. I fråga om exporten är lapplandsmalmen än mer dominerande och av
1972 års järnmalmsexporl svarade gruvorna i Norrbotten för drygt nio tiondelar.
Malmen från de mellansvenska gruvorna, som med ell par undantag ägs eller
arrenderas av företag med egen stålproduktion, vidareförädlas sålunda inom
landet i betydligt högre grad än lapplandsmalmerna.

Tabell
4. Svensk produktion och export av järnmalm.

__

1960 1970 1973

Produktion,
tusen ton

21 690

31509

34 737

varav i Norrbotten

16 180

25 271

28 883

Export,
tusen ton

19 888

28 420

32 800

Export i
% av produktion

91,7

90,2

94,4

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974: 64 20

Stålverk
80. Marknadsinriktning

Av
NJArs utredning om uppförande av ell nytt stålverk i Luleå, Stålverk 80,
framgår i huvudsak följande om marknadsinriktning och konkurrenssituation.

Som
gmnd för NJArs marknadsbedömningar ligger dels utvecklingen av stål förbmkning
och stålproduktion, dels en förväntad omstmkturering av stålindustrin. Redan
under 1970-talet kan sålunda ett ökat behov av ämnesköp väntas uppkomma hos
många västeuropeiska stålverk. SärskUt gäller delta den västtyska
stålindustrins produktion av handelsfärdigt stål. De främsta anledningarna till
denna utveckling är den stora koncentrationen av stålverk liU områden som dels
är mindre lämpliga för ytterligare stålverksutbyggnader, dels har elt ogynnsamt
läge med hänsyn till råvarutransporler. Eftersläpningar i stålindustrins
investeringar under 1960-talel har medfört elt stort behov av ersättningsinvesteringar
inom framför allt råstålslUlverkningen. Det kan från stålverkens synpunkt
bedömas vara fördelaktigt att koncentrera sina investeringar på manufaklurering
inom de existerande stålverken och i ökad utsträckning köpa eller på annat håll
tillverka ämnen.

NJA
har haft täta kontakter med stålverk som man bedömt kunna vara framtida köpare
av ämnen från Stålverk 80. NJA har tidigare levererat ämnen till några av
dessa verk. För varje verk har den framtida produktionen av handelsfärdigt stål
satts i relation till råstålsförsörjning-en. Behovet av externa ämnesköp har framräknats
och tillsammans med de ansvariga inom resp. stålverk har NJA bedömt den andel
av de kontinuerliga ämnesköpen som kan förväntas bli placerade hos NJA. Det
sammanlagda ämnesbehov som stålverken uttalat intresse av att köpa från NJA är
betydligt större än den kvantitet som skall marknadsföras från Stålverk 80.
Även från stålverk utanför Europa har kommit förfrågningar om ämnesleveranser
från NJA.

Vid
Stålverk 80 kommer 4 milj. lon ämnen för såväl profil-, stäng-som plållillverkning
årligen att produceras. Kontakter med potentiella kunder har visat att
sortimentet kan begränsas lUl ett förhåUandevis litet antal dimensioner och
kvaliteter. Detta är fördelaktigt ur bl. a. produktionsteknisk och Iransporlekonomisk
synvinkel.

Även
om Stålverk 80 genom sin stora kapacitet blir starkt export-inriktat bedöms
betydande kvantiteter kunna avsättas på den svenska marknaden. Av den totala
produktionen på 4 milj. ton beräknas sålunda 1015 % komma att vidarebearbetas
vid andra svenska stålverk.

NJA
kommer med Stålverk 80 att relativt snabbt stå mstat för att förse en växande
marknad med ämnen. På längre sikt får man dock vara beredd att möta en ökad
konkurrens. Vid NJA har man därför gjort en jämförelse mellan Stålverk 80 och
länkbara konkurrenter på den västeuropeiska marknaden. NJA har därvid jämfört
förutsättningarna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 21

för
en etablering av ämnesverk i Luleå med orter i Brasilien, Sydafrika, Mellanöstern
och Europa. Jämförelserna avser kostnaden per ton ämnen vid leverans till
europeiska avsättningsområden, främst Ruhr- och Saarområdena. Varje ort har
jämförts med Luleå i fråga om inköpskostnader för malm och kol,
transportkostnader för råvaror och färdiga produkter, lönekostnader och
kapitalkostnader. NJA har därvid också försökt uppskatta de kostnader som
sammanhänger med vintersjöfart vid Luleå.

Rollerdam
har vid kostnadsjämförelser ansetts vara den ur ekonomisk synpunkt lämpligaste
lokalseringsorten för ell nytt järnverk inom CECA. Rollerdams
lokaliseringsfördelar ligger i dess närhet till de europeiska avsättningsområdena
saml i någol lägre kolpriser. I Luleå kan malmen erhåUas till ett betydligt
lägre pris än i Rollerdam. NJA beräknar att kostnaden per ton ämnen från Luleå
vid aktuell marknadsbild ligger lägre än för motsvarande ämnen från Rollerdam.

Av de planerade
ämnesverken anses ett vid Tubarao i BrasUien ha avancerat längst i planeringen.
Priset för malm i Tubarao ligger under det i Luleå medan kolprisel beräknas bli
något högre. Efler hänsyn till leveranskostnader till kundkrets i Europa skuUe
brasilianska ämnen enligl NJArs beräkningar bli dyrare än ämnen från Luleå.

NJA har också jämfört
kostnaderna för ämnesverk baserade på direklreduktion i Luleå och i Iran. I
denna jämförelse belastas Luleå med oljekoslnader för framställning av reduklionsgas.
Reduktionen i Iran skulle enligt denna jämförelse kunna ske kostnadsfritt med
naturgas utan alternativanvändning. Merkostnaderna för malm och utleveranser
skulle emellertid belasta ell verk i Iran så alt priset per ton ämnen därifrån
skulle bli betydligt högre än från Luleå.

Av
de övriga konkurrensjämförelser som NJA har utfört skall här bara nämnas en meUan
ämnesverk i UddevaUa och Luleå. I Uddevalla skulle kostnaderna för kol och utieveranser
bli någol lägre men denna skUlnad skulle mer än uppvägas av högre
malmkostnader.

Vid
flertalet lokaliseringsjämförelser mellan kuslbaserade stålverk är skUlnaderna
störst i fråga om kostnader för malm och utleveranser. Kolkostnaderna däremot, skUjer
sig som regel inte nämnvärt och skillnader i lönekostnader kompenseras i
huvudsak av skiUnader i produktivitet. Löneandelen vid ämnesframställningen är
dessutom en förhållandevis liten kostnadspost. Bland orter som aktualiserats
för slålverks-elablering kan Luleå uppvisa den gynnsamma kombmationen av näraliggande
malmfyndigheter och relativ närhet tUl marknaderna. Det kunnande i fråga om
järnhantering som finns i Luleå bör också vara en konkurrensfördel jämfört med
orter ulan motsvarande industriell tradition.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 22

Materialflöde och processbeskrivning

Av NJArs beskrivning av lUlverkningsprocessen framgår bl.
a. följande.

Stålverk 80 bygger på masugns- och syrgasstålsprocesserna.
Dessa lämpar sig för framställning av stål i stora kvantiteter. Den planerade
produktionsapparaten har dimensionerats för lägsta möjliga produktionskostnader
samtidigt som man sökt minimera riskerna för allvarliga driftstörningar.
Produktionen kan i korthet beskrivas på följande sätl.

Malmen från
de norrbottniska gruvorna mottas i ett lager som dimensioneras för ett par
dygns förbrukning. Närheten till Luossavaara Kiirunavaara ABrs (LKABrs) gruvor
gör all de egna lagringsbehoven kan begränsas.

Hela
kolbehovet för Stålverk 80 och nuvarande järnverk, totalt 4 mUj. lon, tas in
per bål i anslutning till den för koksverkel uppförda hamnanläggningen.
Lossning av kol sker med kranar till bandtransportörer, som fraktar kolet till meUanlager.
Lagringskapaciteten dimensioneras för att klara vinterlagring.

Vid
Stålverk 80 beräknas åtgå över 1 milj. lon kalkslen. Kalkstenen lossas i
anslutning lUl kolhamnen varvid lossnings- och lastningsutrustningar väntas
bli av samma typ som för kolhantering. Lagerytan för kalksten dimensioneras för
två månader.

Övriga råvaror och legeringar levereras huvudsakligen
sjövägen och lossas i anslutning lUl kolhamnen och lagras intill
kalkstenslagret.

Till sinlerverkel
las råvaror via bandlransportör från resp. lager. Sinlringsverkel är uppbyggt
med två sinlerband med en sammanlagd kapacitet av 5,5 milj. ton sinler per år.
Vid sintringen sammanbinds malmerna till porösa bitar.

Kol från
kollagret transporteras för koksning per transportband via krosstalion och blandnhigsslalion
liU en förvärmningsanläggning. Det förvärmda kolet går därefter tUl ett koksugnsbatteri
via en pipeline. Den färdiga koksen trycks ut ur batteriet och placeras efter
släckning på ramp för svalning.

Råvaror för råjärnsliUverkningen, i första hand sinler, pellets
en form av sinler , koks och kalk malas via bandtransportörer liU en s. k.
beskickningsbunker. Från bunkern transporteras beskickningen tiU två masugnar,
vardera med en meddkapadtel på 2 milj. lon råjärn per år.

I
masugnarna reduceras den sintrade malmen. Under processen får järnet en kolhalt
av ca 4 %. Slaggen från masugnarna används för utfyllnadsändamål. I ett senare
skede beräknas slaggen kunna säljas för vidareförädling.

Råjärnet transporteras med s. k. lorpedovagnar liU
stålverket.

Kalksten som bränts tUl kalk i speciella kalkugnar
transporteras vi-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 23

dåre på band tUl stålverket. Från ell särskilt syrgasverk
försörjs stål-ugnarna med syrgas.

Stålverket
beslår av tre s. k. LD-konverlrar. I konvertrarna inblåses syrgas mol råjärnsbadels
yla. Kol och andra ämnen i järnet oxideras därvid under stark värmeutveckling.
Kolet avgår i form av koloxidgas medan andra oxider binds i slaggen. Slaggen
avskiljs från stålet före gjutning.

Gjutning tUl ämnen beräknas ske i åtta stränggjutningsmaskiner.
Efler gjutning och svalning genomgår ämnena viss behandling och avsyning,
varefter de transporteras från stålverket till lerminallager för senare
utskeppning.

Terminallagrel beslår av elt primär- och ett sidolager.
Primärlagret är avsett för två veckors produktion, ca 160 000 lon. Från primärlag-rel
kan fyra porlalkranar lasta vardera 400 ton/tim. Sidolagrel är avsett att vid
avbrott i sjöfarten eller andra extraordinära omständigheter ha en kapacitet
för två månaders produktion.

Stålverket
utrustas med elt datorbaserat styrsystem. I en central dalaanläggning finns en
gemensam dalabank för försäljning, produktionsplanering, produktionsstyrning m.
m. samt för administrativa system. Ute i produktionsenheterna svarar datorer
för produktionsstyrning, processtyrning, processövervakning m. m. Dessa lokala
datorer är som regel kopplade till den centrala datorn.

Råvarii- oc/i energiförsörjning

I de av NJA angivna grundförutsättningarna för Stålverk 80
ingår all StålframstäUningen skall baseras på de järnmalmsförekomster som finns
i Norrbotten. Tillgången på malm för de behov som kan beräknas för stålverket
får betrakias som tillfredsställande. I de gruvfält som nu är föremål för
brytning uppskattas den totala geologiska malmtillgången tUl i
storleksordningen 3 000 milj. ton. DärtiU kommer vilande rika fyndigheter.
Dessa tUlgångar torde dock underskrida tillgångarna vid de nuvarande
gruvfälten. Dessutom finns stora tillgångar av fattigare malmer.

Vid LKABrs gruvor och verk producerades år 1973 sammanlagt
27,8 milj. ton malm, slig och pellets, varav i Kiruna och Svappavaara 22,2
milj. lon och i Malmberget 5,6 milj. ton. Vissa malmkvaliteler från Malmberget
är speciellt lämpade för framställning av pellets för direklreduktion. Vilka
kvaliteter som bhr aktuella för Stålverk 80 är f. n. föremål för utredning inom
de båda berörda företagen. Valet av kvaliteter är beroende av LKABrs nuvarande
och förväntade kontrakt med andra kunder, transportkapacitet och
transportkostnader, lokalisering av agglomereringskapacitet med flera
förhållanden.

Vid full drift kommer del totala malmbehovet vid NJA att
uppgå till 8,8 milj. ton per år, varav 6,4 milj. lon för Stålverk 80.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 24

Den
viktigaste imporlråvaran för Stålverk 80 är kol för framställning av koks.
Totalt beräknas kolbehovel för nuvarande järnverk till 1,6 milj. ton per år.
Vid en investering i Stålverk 80 kommer den totala kolförbrukningen alt öka
till 4 milj. ton per år. Kol kommer all inköpas främst från Polen och
Sovjetunionen men även från USA för alt få en ur produktionsteknisk synpunkt
lämplig kolblandning. Eventuellt kan även andra länder bli aktueUa. NJA har
redan genom garantier och avtal fått en del av sin kolimporl tryggad.
Koltillgången i de aktuella länderna är god.

Del
behövs något över 1 milj. ton kalkslen per år. Detta behov bör kunna tUlgodoses
från NJArs egna fyndigheter på Gotiand och angränsande tUlgångar.

Olika
legeringar för Stålverk 80 kommer att köpas frän svenska producenter medan
däremot bl. a. manganmalm behöver importeras.

I
masugnsprocessen åtgår ca 500 kg koks för produktion av 1 ton råjärn. Denna
mängd kan minskas med 75100 kg genom att man i masugnen tillsätter olja, tjära
eller koksgas. I övrigt används gas från koksverk och masugnar för drift av varmbläslerapparaler,
sinterverk och kalkugnar, allmänna uppvärmningsändamål m. m. Gasen som fram-stiills
i samband med koksningen används för bl. a. uppvärmning och ångproduklion.
Delsamma gäller den gas som uppstår i masugnsprocessen och gas från
stålugnarna. I speciella gasblandningsstationer blandas dessa gaser för ett
optimalt utnyttjande. Överskottsenergi i form av biandgas sänds liU ell moltryckskraftverk,
där elektrisk kraft alstras. Vid della kraftverk erhålls också hetvatten i
stora kvantiteter som kan levereras lUl det fjärrvärmenät som planeras av
Luleås energiverk. Om stålverket kommer att bli självförsörjande med elkraft är
beroende av mängden koksgas som tiUsätts i masugnsprocessen. Koltillförseln som
under alla förhållanden är nödvändig för framställning av koks medför att
energibalansen i Stålverk 80 bhr positiv. Den energimängd som kan levereras lUl
externa användare kommer sålunda att bli större än de köp av elenergi som kan
bli aktuella.

Anläggning
av Stålverk 80

Två
huvudalternativ inom Luleå kommun för lokalisering av Stålverk 80 har närmare
undersökts i samarbete mellan NJA och Luleå kommun och hamn. Det ena området, Börslskärel
tiUsammans med med Gräsören, ligger strax öster om nuvarande verksområde. Detta
område har efter geotekniska undersökningar befunnits vara mera lämpat för de aktueUa
anläggningarna än del andra området. Sandön. Även med tanke på
transportkostnader och eventuella framtida utbyggnader anses del utvalda
området vara att föredra.

Projektet
kommer all genomföras i två delvis parallella etapper var-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 25

av den andra avslutas ett år efter den första. Hela
projektet beräknas vara klart sex år efler projektstart.

Projektarbetet
har delals upp på följande huvudgrupper som omfattar båda etapperna r

Projektorganisation
och förprojektering 12 mån

Upphandling av
större enheter 6

Anläggningsplanering
och detaljkonstruktion före byggstart 12

Byggande före monlageslart 6

Maskinmontage
och färdigstähande av byggnader 18
Igångkörning och inlrimning 6

Färdigställande
av byggnadselapp 2 12

Totalt 72 mån (6 år)

Den första masugnen kan tas i bruk under hösten 1978,
förutsatt att tillstånd från berörda myndigheler kan erhållas för aktuella
markarbeten före augusti 1974. Vidare förutsätts alt markområdena för stålverket
kan tillträdas före samma tidpunkt och att fyllnadsmassor kan anskaffas i
enlighet med uppgjorda planer.

Anläggningsarbetena når sin största omfattning under år
1977 och 1978 då det huvudsakliga montaget utförs samtidigt som byggnadsar-helena
kulminerar.

Kalkyl

Den totala investeringskostnaden för Stålverk 80 beräknas
av NJA i 1973 års penningvärde uppgå till 2 700 milj. kr., inkl.
administration, utbildning och igångkörning. De största konstnadsposterna
utgörs av masugnar, koksverkstiUbyggnad, stålverk och stränggjulningsanlägg-ningar.
Totala kostnader exkl. räntor under byggnadstiden uppskattas till 3 700 milj.
kr. i löpande penningvärde.

1 kalkylförutsättningarna ingår att malmen erhålls på
järnväg och att 85 % av malmen sintras i stålverket.

Rörelsekapital i form av lager och kundfordringar beräknas
till 400 milj. kr. i 1973 års penningvärde och igångkörningskostnader tiU 100
200 milj. kr.

Försäljningspriserna bestäms av förhållandet mellan
kapacitet och efterfrågan och på sikt av potentiella konkurrenters kostnader
och investeringsbenägenhet. Produktkoslnaderna är främst beroende av kol- och
malmpriserna saml av kapitalkostnaderna. NJA har beräknat att investeringen
vid normal konjunkturutveckling och vid en ekonomisk livslängd av 15 år kommer
all vara återbetald år 1986 dvs. ca 8 år efter det att den första masugnen vid
Stålverk 80 las i bruk.

Vid NJA har man gjort en beräkning med hjälp av historiska
data för all studera den genomsnittliga avkastningen på investerat kapital
under en konjunkturcykel. Man utgick därvid ifrån all verket skulle ha

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 26

varit
färdigställt vid utgången av år 1969. Även vid denna beräkning visar projektet
en myckel gynnsam räntabilitet.

NJA
har gjort ett antal känslighetsanalyser av lönsamheten i Stålverk 80.
Förskjutningar i lönekostnader får relativt begränsade konsekvenser för räntabilileten
på grund av lönekostnadernas ringa andel av de totala kostnaderna. Således
medför en löneökning på 8 % per år som inte kan kompenseras med prishöjningar
en genomsnittlig försämring av räntabiliteten i storleksordningen 2 % per år.
På samma sätt har man gjort känslighetsanalyser vad beträffar prisändringar på
ämnen saml på kol och malm. Sålunda beräknas en prisändring på ämnen på 10 kr.
per ton påverka ränlabUiteten med knappt 1 %. En ökning av kolpriset med 10
kr. per ton skulle ungefär motsvara en prishöjning på de färdiga ämnena med 7
kr. per ton och en ökning av malmpriset på 10 kr. per ton, motsvara en ökning
med 15 kr. per ton för ämnen. Konjunkturkänsligheten har också beräknats genom
bl. a. olika kombinationer av pris- och volymulfaU.

Den
beläggningsnivå vid vilken verket upphör att vara lönsamt, ligger vid ca 60 %.
Under senare delen av verkets livstid förskjuts denna nivå nedåt eftersom
räntekostnaderna minskar allt eftersom lånen amorteras.

Externa
transporter

Av NJArs
Iransportutredning framgår i huvudsak följande.

Malm
transporteras med järnväg till Luleå från malmfälten i Kiruna och
GällivareMalmberget. Järnvägens totala transportkapacitet är med nuvarande
utnyttjande 16 malmtåg i vardera riktningen per dygn, motsvarande en kapacitet
av 12 milj. lon per år vilkel även täcker behovet vid Stålverk 80. En
upprustning av bandelen GällivareLuleå pågår.

De
utgående järnvägstransporterna från Stålverk 80 beräknas komma att uppgå till
maximalt 200 000 ton per år. Dessa transporter med ämnen för svenska stålverk m.
m. kommer all gå på separata spårenheter och inte störa transporterna av malm
vid malmbangården.

Leveranserna
av kol, kalkslen m. m. till Stålverk 80 och befintliga verksenheter beräknas
komma att ske med fartyg raed en sammanlagd fraklkapacilet på drygt 6 milj. ton
per år varav 4,5 milj. lon i s. k. systemtrafik som förväntas kunna användas
för returfrakler. Med den utveckling som f. n. pågår inom vintersjöfarten
kommer behovet av vinter-lagring successivt att minskas. Härigenom kommer också
inkommande och avgående transporter bättre att överensstämma och möjligheterna
till returfrakter att öka. Från del befintliga verket vid NJA kommer
transportbehovet för utleveranser alt uppgå till ca 1,4 milj. ton per år och
ifrån Stålverk 80 tUl ca 4 milj. ton per år. Av dessa 5,4 milj. ton kommer som
redan nämnts, 4,5 mUj. lon att levereras med hjälp av re-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:64 27

turfrakler inom ramen för syslemlrafiken. NJA bedömer alt
resterande transportbehov från ekonomisk synpunkt bör ske med annat tonnage.

De senaste
fyra åren har vinlersjöfarlen kunnat upprätthållas till och från Luleå.
Statistiskt sett uppträder isläggning i stora delar av Bollenviken i
genomsnitt vart femte år. Tidigare disponibla isbrytarresurser har inle varit tUlräckliga
för all hålla årelrunt-sjöfarl för samtliga hamnar mnt den svenska kusten. Med
ytterligare tUlskott liU redan beställda isbrytare skulle enligt NJA en
betydligt störningsfriare vinlersjöfart vid Luleå kunna garanteras.

Det utvecklingsarbete som bedrivs på olika håll för all få
fram fartyg lämpliga för gång i is kan väntas resultera i isförstärkta fartyg
på uppemot 50 000 ton. För fartyg av denna storlek är kraven på plåttjocklek
och stabilitet redan så stora all invesleringsmerkostnaden beräknas bli
relativt obetydlig för isförslärkning.

Även hamnanläggningarna måsle anpassas till kraven på
vintersjöfart. För Stålverk 80 rs hamnanläggningar avser man att dels leda ut
varmt vatten i själva hamnbassängen, dels förse kaj anläggningarna och områdena
kring farleden med strömbUdare som drar upp det varma botlenvatl-nel till ytan.

NJArs kostnader för vinlersjöfart är beroende på isförhållandena.
Företagel beräknar 23 kr. per lon som ell årsmedelvärde för merkostnader som
uppstår i samband med vinlersjöfart.

Den
utökade sjötrafik som Stålverk 80 för med sig ställer krav på en breddning av Sandöleden
tUl Luleå. Muddermassor som erhåUs vid breddningsarbetel beräknas kunna
användas för utfyllnad för Stålverk 80. Arbetena bedrivs successivt allt
eftersom kravet på ökad storlek på fartyg uppslår. Ökade krav på farledsutmärkning
kommer att ställas med den ökade fartygslälhelen.

Planeringen
av hamnanläggningarna sker i samarbete mellan NJA och Luleå kommun och hamn.
Hamnanläggningarna anpassas för att klara vintersjöfart och fartyg med ell
djupgående på 12,9 m. I anslutning till kajerna kommer upplagsplatser att
färdigställas.

Regionala konsekvenser av Stålverk 80

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i en utredning
behandlat Stålverk 80rs konsekvenser för sysselsättning, folkmängd och
samhällsbyggande. Av utredningen framgår i huvudsak följande.

En
minskning av sysselsällnuigstillfällena inom jord- och skogsbruk och
stagnationen inom näringslivet i övrigt har fört med sig en betydande
avflyttning från Norrbottens län. Antalet förvärvsarbetande inom jord- och
skogsbruk minskade sålunda under 1960-lalel från 15 000 till 9 000. Under åren
19671972 uppgick avflytlningsförluslerna i länet lUl inemot 13 000 personer.
Utflyttningen har lUl stor del berört människor i yrkesaktiv ålder.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 28

Näringslivslillväxlen inom Luleå kommun minskade under
perioden 19651970. Folkmängden ökade från 53 000 tiU 59 000 medan antalet
förvärvsarbetande växte med endast 600. Flyttningsrörelserna tyder på alt Luleå
kommun i betydande utsträckning har fungerat som en mellanstation för
utflyttande människor från Norrbotten.

Andelen
förvärvsarbetande män och kvinnor i åldrarna 1564 år var år 1965 i Norrbotten
resp. 9 % och 11 % lägre än genomsnittet för riket. Undersysselsältningen i
länet uppgick delta år tUl ca 13 000 personer. Antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och därmed jämförbar verksamhet
beräknades samtidigt till över 5 000 personer. Denna bild var i stort sett
oförändrad år 1970.

Inom ramen
för länsplanering 1974 utarbetades näringslivs- och befolkningsprognoser. Med
stöd av del material som nu föreligger kan ar-betskraflsefterfrågan i Luleå konimun
beräknas. Sålunda förväntas antalet för%'ärvsarbetande inom jord- och
skogsindustri minska från ca

I 300 år
1970 till ca 750 år 1980. Antalet förvärvsarbetande inom in

dustrin väntas under samma period öka från omkring 6 500 till ca

II 500.
Vidare beräknas varuhandeln öka från ca 3 100 till 4 400, sam

färdsel, posl och tele från 2 500 till 3 000 och offentlig förvaltning och

tjänster från ca 9 000 förvärvsarbetande liU något över 12 000. Inom

ramen för denna utveckling har antalet anställda vid NJA ökat från

ca 3 250 år 1970 till ca 4 300 år 1973. För perioden 19741980 för

väntas en ökning ske med ytterligare ca 1 000 på grund av uppföran

det av koksverket och del planerade investeringsprogrammet för åren

19731976. I denna beräkning ingår inte de 2 300 som erbjuds arbete

genom tillkomsten av Stålverk 80. Antalet anställda vid NJA år 1980

kan således uppskattas till omkring 7 600. Inom tjänstesektorn kan

ungefär lika många sysselsättningslillfäUen väntas tUlkomma som di

rekt skapas genom utvidgning av verksamheten vid NJA. Under 1970-

talet skuUe således investeringarna vid NJA inkl. Stålverk 80 direkt

och indirekt öka antalet arbetstillfällen med ca 8 000. I denna beräk

ning ingår inte sysselsättningseffekterna av uppförandet av Stålverk 80

och övriga anläggningar.

Byggnads-
och montagearbelen kommer alt nå sin största omfattning åren 1977 och 1978 med
resp. 1 200 och 1 000 engagerade i uppbyggnaden av stålverket. Enligl
länsarbetsnämnden kommer del inle att medföra några svårigheter att tillgodose
behovet av byggarbetskraft för uppförandel av stålverket, motsvarande 3 000
manår under byggnadsperioden. Genom alt andra byggnadsobjekt successivt
avslutas kommer rekryteringen av byggnadsarbetare för Stålverk 80 alt underlättas.
Hittillsvarande anläggningsarbeten vid NJA har kunnat klaras med arbetskraft
som till övervägande del kommer från länet. Även fortsättningsvis bör rekrytering
i huvudsak kunna ske från länet såväl till Stålverk 80 som tiU övriga angelägna
byggnadsprojekt i anslut-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 29

ning
till NJArs expansion i Luleå såsom bostadsbyggande och utbyggnaden av samhällelig
och kommersiell service m.m.

I
sin utredning har länsarbetsnämnden vidare framhållit att arbetskraftsbehovet
för driften av Stålverk 80 och övriga planerade industri-utbyggnader skall
kunna tillgodoses med rekrytering i huvudsak inom länet. Nämnden baserar sin
bedömning bl. a. på aktuell statistik över arbetsmarknadslägel inom Norrbollen.
I november år 1973 var sålunda antalet anmälda arbetslösa vid
arbetsförmedlingen i länet ca 4 800, antal personer i arbetsmarknadsutbildning
ca 3 800 och personer i beredskapsarbeten 3 500. Härtill kommer en uppskattad
dold arbels-kraflstillgång med ca 7 000 personer. De fortsatta
strukturförändringarna inom jord- och skogsbruk förväntas fortgå vilket kan
medföra en ökad tillströmning av arbetskraft lUl industrin. Sammanfattningsvis
anser länsarbetsnämnden att tillgången på arbetskraft för överbliekbar lid
betydligt kommer att överstiga efterfrågan.

Som
en följd av bl. a. utbyggnaden av NJA, tillkomsten av högskolan i Luleå och
flera nya industriföretag i regionen har samhällsutbyggnaden i Luleå under
senare år måst ske i snabb takt. Denna tillväxt har ställt stora krav på planeringsinsalser
från kommunens och länsstyrelsens sida. Tillkomsten av ett nytt stålverk i
Luleå kommer all StäUa krav på fortsalt hög nivå i samhällsutbyggnaden.
Länsstyrelsen har tillsammans med fyrkanlen Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn
-bildat en kommitté för att lösa de planeringsproblem som kan uppkomma. Bl.
a. avser man att undersöka möjlighetema att åstadkomma en geografisk
fördelning mdlan de fyra kommunerna i fråga oiii ökat bostadsbyggande. Någon
brist på resurser för att förverkliga bostadsbyggandet i den behövliga
omfattningen föreligger inte enligt länsstyrelsen.

Vattentillgången
i de berörda tätorterna är betryggande och vattenreningen är under kontroll.
Självfallet kan kapaciteten i anläggningarna för vattenrening behöva höjas och
eventuellt kompletteras med nya reningssteg. Några principiella hinder för en
sådan fortsatt utbyggnad föreligger erUigt länsstyrelsen inte.

Bland
de övriga planeringsuppgifter som berörda kommuner och länsmyndigheter ställs
inför med anledning av stålverksutbyggnaden kan här endast i korthet ett par
exempel beröras. Sålunda undersöks förutsättningarna för elt utvecklat kolleklivtrafiksystem
samtidigt som behovet av en utbyggnad av väg- och gatunätet i regionen
karlläggs. Den kommunala servicen kan också i vissa avseenden behöva byggas ul.

MUjövård

En etablering
av ett stålverk till Luleåregionen anser NJA ligger i linje med de riktlinjer
för lokaliseringen av tung industri, som riksdagen uttalat i samband med den
fysiska riksplaneringen (prop. 1972r 111, CU 1972r 35, rskr 1972r 348).

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 30

Frågan
om tUlåtlighel att lokalisera Stålverk 80 till Luleå skall i enlighet med
byggnadslagen prövas av Kungl. Majrt. I samband med denna prövning skall såväl
miljöskydds-, arbelsmarknadspolitiska som regionalpolitiska hänsyn tas. Flera statiiga
och lokala myndigheter kommer därvid att vara remissinstanser bl. a.
koncessionsnämnden för miljöskydd. Det ankommer även på nämnden att meddela de
närmare villkoren för uppförandet av stålverket. Naturvårdsverket kommer, så
snart underlag beträffande emissionsmängder m. fl. förhållanden finns, att
föreslå vUlkoren för stålverket. NJArs myndighetskonlakler i samband med prövnmgsärenden
och tUlåtlighelsfrågor sker i nära samarbete med länsstyrelsen och Luleå
kommun.

För den planerade
produktionsvolymen av 4 milj. lon ämnen per år beräknas kylvallenbehovet tUl ca
20 000 m per tim.

Efler användning släpps
vattnet ut i Sandöfjärden på ell sådant sätt alt värmen i vattnet vintertid kan
nyttiggöras i hamnbassängen för alt minska isläggningen. Valtentillströmningen
i Lule älv är sådan alt temperaturen i ringa ulslräckning väntas bli påverkad
av detta vattenutsläpp. Undersökningar angående slrömningsförhållandena pågår
i samarbete med statens meteorologiska och hydrologiska institut.

För allt förorenat vatten,
s. k. processvatten, kommer slutna system all användas. Separata
reningsanläggningar kommer därvid att behandla vattnet vid resp. processenhet.
Där så behövs kommer vattnet alt kylas ned tUl lämplig temperatur i öppna kyltorn
med luftgenomströmning eller enligt andra syslem.

Stoftutsläppet från
järnverket kommer alt huvudsakligen beslå av järnoxider och kalk. Uppvärmning
beräknas i stor utsträckning att ske med hjälp av koksugnsgas vars svavdhalt är
låg. Utsläppen av svaveldioxid blir därför av förhållandevis ringa omfattning.
Vid järnverket kommer gasreningsanläggningar av olika slag att användas för att
ge optimal rening. Med hjälp av speciell utrustning för övervakning avser man
att kunna kontrollera att de av naturvårdsverket fastställda riktlinjerna
följs.

Kvaliteten hos den slagg
som erhålls vid planerade liUverkningspro-cesser har undersökts. Slaggen har
därvid visat sig vara en stabil produkt som ej ger fällningar av metaller i
vatten. Slaggen från Stålverk 80 kommer därför alt kunna användas som byggnads-
och utfyllnads-material i vatten.

Övriga
konsekvenser

Beträffande
övriga konsekvenser av Stålverk 80 har NJA bl. a. pekat på
sysselsättningseffekter och på tiUskottet till handelsbalansen.

Stålverk 80 kommer att
medföra en ökad efterfrågan på varor och tjänster inom regionen. För
uppförandet av verket har behovet av bygg-arbelskraft som tidigare nämnts
beräknats motsvara ca 3 000 manår.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 31

Vad
gäller byggmaterial av olika slag torde den alldeles övervägande delen komma
all levereras från svenska förelag medan verksulmstning-en till stor del kommer
alt importeras. Den slutgiltiga fördelningen kommer att bli beroende av
resultatet av upphandlingen till stålverket.

Under
driftskedel kommer liksom är fallet vid de nuvarande anläggningarna tjänster i
form av underhållsarbeten och transporter att köpas från företag som är
frislående från verket. Underhållsarbeten och transporluppgifter av olika slag
kommer all behöva ulföras av från verket frislående företag. Genom all
stålverket behöver ungefär 1 milj. lon kalkslen per år bedömer NJA alt en
utbyggnad av kalkbrylningen på Golland blir nödvändig. Härigenom skapas
arbetstillfällen för ell 50-tal personer.

Genom
alt ämnen i stäUet för motsvarande kvantitet malm exporteras kan
exportintäkterna beräknas öka med ca 1 800 milj. kr. per år. Från delta bdopp
skall dras import av kol, legeringsämnen, reservdelar m. m. saml under några år
den del av investeringsbeloppet som faller på utländska beställningar.
Sammanlagt beräknas stålverket medföra ett årligt exporttUlskoll av 1 000 1
100 milj. kr.

Finansiering

Kapitalbehovet
för Stålverk 80 inkl. prisstegringar och räntor under byggnadstiden samt
rörelsekapital beräknas av NJA i löpande penningvärde till 4 600 milj. kr.
Härav bedömer NJA att ca 4 000 milj. kr. behöver finansieras externt genom kapitalliUskoll
och lån. Under åren 19741976 kan sålunda ett sammanlagt kapital av 800 milj. kr.
och under åren 19771979 sammanlagt 3 150 milj. kr. komma alt behöva
tillföras. Stålverk 80 väntas från produktionsslart år 1979 t. o. m. år 1986
generera vinstmedel motsvarande den totala investeringskostnaden.

I
skrivelse från Statsföretag AB av den 1 mars 1974 framgår i huvudsak följande.

Statsföretags
styrelse rekommenderar genomförandel av Stålverk 80 under förutsättning av
statligt kapitalliUskoll till Statsföretag av lägst 1 000 milj. kr., lån enligt
samma villkor som gäller för lokaliseringslån med 1 300 milj. kr. och statliga
garantier för lån med lägst 1 500 milj. kr. Av Statsföretags skrivelse framgår
vidare att formerna för ka-pilallillskoltel bör bli föremål för överläggningar.
Statsföretag förväntar sig all staten är beredd alt bära en del av eventuell
förlust som kan uppstå under stålverkets första verksamhetsår.

Del
som återstår att finansiera beräknas kunna tUlföras bolaget genom extern
upplåning. På den svenska kapitalmarknaden räknar NJA med all kunna placera bl.
a. obligationslån. Beroende på var inköp av anläggningar sker kan
exportkrediter utnyttjas. Den internationella lånemarknaden anser NJA bör
kunna absorbera lån av den storleksordning del här kan bli fråga om.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 32

Departementschefen

Under
senare år har förutsättningarna för lönsamhet och konkurrensförmåga hos NJA
förbättrats. Stora satsningar för att öka kapaciteten såväl i fråga om råstålsframställning
som manufaklurering inleddes år 1970. Delta investeringsprogram har planenligt
genomförts och avslutas under innevarande år. För all trygga förelagets försörjning
med koks fattades år 1972 beslut om all bygga ett koksverk. Koksverkel, som är
under uppförande, kommer enligl planerna alt vara i drift under år 1975. Dessa
investeringar är så kapitalkrävande att statlig finansiell medverkan varit
nödvändig för deras förverkligande. Genom de senaste årens målmedvetna
satsningar har företaget kommit in i en positiv utveckling. Della avspeglas
bl. a. i de riktlinjer för NJArs utveckling under perioden 1973-1976 som
antagils av förelagets slyrelse. Enligt dessa riktlinjer skall NJA få resurser
för en förädling av hela sin tackjärnsproduktion och för en ökad vidaremanufak-turering.
Dessa investeringar kommer alt finatisieras med eget kapital, obligationslån, leveranlörskrediter
och lokaliseringsstöd.

Den
malm som bryts vid fyndigheterna i Norrbotten har hittills i huvudsak
exporterats. Sålunda köpte svenska stålverk endast 0,6 milj. ton av LKABrs
totala malmleveranser på ca 32 milj. lon år 1973. Om en större andel av malmen
förädlas skapas nya arbetstillfällen samtidigt som landels exportintäkter från
malmen ökar. Dessa motiv för en ökad stålproduktion har ofta framhållits i
diskussionerna om Norrbollens industrialisering. NJA har nu efter ett
omfattande utredningsarbete lagt fram förslag om uppförande av ett nytt
stålverk i Luleå, Stålverk 80. Produktionen vid verket avses uppgå till 4 milj.
ton ämnen per år. Den stora produktionsvolymen och den för NJA nya produktionsinriktningen
har medfört att marknadsbedömningarna givils en framträdande roll i
utredningsarbetet. Delta arbete har bedrivits med en öppenhet som torde vara
oöverträffad vad gäller induslriprojekt.

Under
perioden fram till senare delen av 1980-lalet beräknas världens stålkonsumlion
öka med mdlan 4 och 5 % per år, vilkel innebär en någol mindre ökning än under
1950- och 1960-lalen. Även med en tillväxt av denna storleksordning kommer dock
förbrukningen all öka med myckel betydande kvantiteter. Från en nivå av ca 690 niilj.
lon år 1973 beräknas stålkonsumlionen år 1980 uppgå till närmare 950 milj. ton
för att år 1985 vara uppe i närmare 1 150 milj. lon.

För
all möta en konsumtionsökning av denna storlek krävs en mycket betydande
utbyggnad av världens kapacitet för stålproduktion. HärlUl kommer behovet av
ersättning av föråldrade anläggningar. Produktionskapaciteten i världen skulle
således enligt gjorda beräkningar behöva ökas med ca 400 milj. ton fram till år
1980 och med ytterligare 350 milj. ton under åren 19801985.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 33

Världshandeln
med stål har under åren 19501970 nära sexdubb-lals och uppgick år 1970 till ca
120 milj. lon. Handeln med stålprodukter har under senare, år ändrat karaktär.
Specialiseringen har medfört ett allt större handelsutbyte mellan de stora producenlländema.
Detta har lett tUl en ökad integrering av stålmarknaderna, främst i Västeuropa.
Den hittiUsvarande internationeUa handeln med göt och ämnen mellan länderna har
varit av begränsad omfattning. Inom resp. slålproducerande land har denna
handel varit mera utbredd. Inom exempelvis Förbundsrepubliken Tyskland
beräknas leveransema av göt och ämnen mellan stålverken år 1972 ha uppgått tiU
drygt 10 milj. lon, eller närmare en fjärdedel av den totala råstålsproduklionen.

Stålindustrin har, framför
allt i Europa, som regel vuxit upp inom områden med malm- och koltillgångar. I
dessa områden har etablerats även annan industri som i varierande grad baserar
sin tillverkning på stålprodukter. När råvaratillgångarna blivit mera
svårtillgängliga eller börjat sina har fördelarna av denna lokalisering
försvunnit för råjärnsframställningen. Inom dessa traditionella stålområden
har även problem som sammanhänger med befolkningskoncentralionen kommit all öka
kostnaderna vid råjärnsframslällningen. Ökade krav på miljöskydd, t. ex. i form
av investeringar i rökgasrening och valtenrening, vattenbrist, svårigheter att
rekrytera arbetskraft m. m. kan nämnas som exempel på sådana problem. Trots
problemen i del första, metallurgiska processsteget har dessa stålverk en
betydande fördel av närheten lUl kunderna för sina valsade och manufaklurerade
produkter. Stålföretag i dessa områden kan därför finna del motiverat alt
salsa på en utbyggnad av sin valsnings- och manufaktureringskapacitel samtidigt
som de söker sig andra former för ämnesförsörjning. Sålunda är flera europeiska
förelag engagerade i nya, kustlokaliserade stålverk vilkas produktion av råstål
baseras på importerade råvaror. Dessa nya stålverk får en betydligt fördelaktigare
transportekonomi än ihlandslokaliserade verk som, efter omlastning av sjötransporterade
råvaror, måste utnyttja landtransporter. Ett annat alternativ för lokalisering
av råstålsframställning är alt förlägga verk i anslutning till
råvarutillgångarna. Sålunda finns avancerade planer på verk nära malmfyndigheter
i Brasilien, Sydafrika och Australien.

NJA
har med utgångspunkt i de allmänna marknadsulsiktema för ämnen undersökt
möjligheterna alt avsätta 4 milj. ton ämnen fr. o. m. slutet av 1970-lalet. Vid
kontakter med tilltänkta kunder har NJA kunnat konstalera ett stort intresse
för ämnesköp. Det material som NJA har redovisat från sina kundkontakter
styrker bedömningen att det inom Europa kommer all finnas en betydande marknad
för den planerade produktionen vid Stålverk 80. Framväxten av en stor
ämnesmarknad med flera ämnesverk för avsaluproduktion medför alt inlandsbaserade
stålverk kan satsa på valsning och vidareförädling och till stor del förlila
sig på äm-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 34

nesförsörjning
genom köp. Detta torde avsevärt öka stabiliteten på ämnesmarknaden som
hittills varit marginell till sin karaktär och uppvisat stora variationer i
gjorda köp både med avseende på priser och kvantiteter.

Vid
genomförande av Stålverk 80 kan NJA under några år förväntas få en mycket
gynnsam stäUning på marknaden. Förelaget måste dock räkna med att relativt
snart möta konkurrens från andra nya stålverk med samma produktionsinriktning.
Den jämförelse som NJA har gjort meUan Luleå och alternativa lokaliseringar av
ämnesverk visar emellertid att Stålverk 80 bör ha goda möjligheter att hävda
sig i en framtida konkurrenssituation. Närheten till marknaderna och till malmfyndigheterna
är härvid av avgörande betydelse.

NJArs
marknadsanalyser bekräftar alltså den bUd av den framtida ämnesmarknaden som prognosmaterial
och analyser av utvecklingen inom stålmarknaden visar. Marknadsfrågan är en av
de väsentligaste faktorerna vid en bedömning av Stålverk 80. Med hänsyn till de
undersökningar som gjorts såväl inom NJA som av andra bedömare anser jag all
de krav som kan ställas på en marknadsbedömning för del aktuella projektet är
uppfyllda. Mol bakgrund av lämnade uppgifter anser jag alt det finns goda
förutsättningar för alt genomföra Stålverk 80.

NJArs
bedömningar av processval och dimensionering av anläggningarna är grundade på
egna erfarenheter och internationella jämförelser. Vid valet av en anläggning
med två masugnar om en årskapacitet av 2 milj. ton vardera har investerings-
och driftkostnader saml driflsäker-hetsaspekter varit vägledande.

LKABrs
malmleveranser har under senare år varierat mellan 25 och 30 milj. ton och
beräknas lUl närmare 35 milj. lon per år under 1980-talel. Den geologiska malmtUlgången
i de gruvor som nu är föremål för brytning uppskattas lUl i storleksordningen 3
000 milj. lon. Dessutom finns vilande rika fyndigheter som i framliden kan tas
i anspråk. Mot denna bakgrund kan NJArs behov av malm anses vara tryggat under
överskådlig tid. NJArs sammanlagda malmbehov kommer med genomförande av
Stålverk 80 att vara 8,8 milj. ton per år. Av större betydelse för stålverkets
ekonomi är frågan vilka malmkvaliteler som kan erhållas för Stålverk 80 och
från vilka gravor malmen skall hämtas. En från koncernsynpunkl lämplig lösning
av NJArs framlida malmförsörjning kommer alt utarbetas inom Stalsförelaggruppen.

Koksförsörjningen
för Stålverk 80 kan säkras genom en tillbyggnad av del koksverk som är under
uppförande vid NJA. Koltillgången i världen är myckel god och NJArs
kolförsörjning torde inle behöva möta några större problem. Av övriga råvaror
kan behovet av kalksten tillgodoses inom landet medan vissa legeringsämnen, lUlsatsmaterial
m. m. sannolikt måsle importeras.

Genom
alt NJA själv svarar för koksframställningen kommer koksgas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 35

i
stora kvantiteter alt kunna utnyttjas för olika energikrävande uppgifter. Enligl
företagels bedömningar kommer Stålverk 80 på grund av tillgången på koksgas
alt bli i huvudsak självförsörjande med energi. Eventuellt kan också visst energiöverskotl
ställas till förfogande för Luleå kommun eller annan användare.

Investeringskostnaderna
för Stålverk 80 beräknas till 2 700 milj. kr. i 1973 års pennmgvärde. I löpande
penningvärde kommer verket inkl. räntor under byggnadstiden och rörelsekapital att
kosta närmare 4 600 milj. kr. Med de förutsättningar som NJA har angivit i sin
kalkyl kan investeringen förväntas ge en förhållandevis god avkastning. NJA beräknar
att Stålverk 80 vid normal konjunkturutveckling åtta år efter del alt den
första masugnen tagits i bmk skall ha genererat vinstmedel motsvarande den
totala investeringskostnaden.

Ämnespriserna
och graden av kapacilelsulnylljande kommer all vara avgörande för det
ekonomiska utfallet av Stålverk 80. Även prisförändringar på råvarorna får konsekvenser
för lönsamheten. Höjningar av råvarupriserna kommer dock att påverka
konkurrenterna på samma sätt som NJA och kan i stort sett kompenseras med höjda
ämnespriser. Lönekostnadernas betydelse är mindre avgörande. Känslighelsanalyser
visar alt projektet även vid sådana förskjutningar i priser, beläggningsnivå m.
m., som kan väntas uppkomma under lågkonjunkturer, bör kunna lämna en
acceptabel avkastning. Den av NJA angivna avkastningen måste betraktas som
förhållandevis hög och ger projektet en viss ekonomisk säkerhetsmarginal.

Syssdsältningssilualionen
i Norrbotten försämrades under 1960-talet. Tillväxten inom industrin och
tjänstesektorn kunde inle uppväga minskningen av antalet förvärvsarbetande inom
jord- och skogsbruk vilket fick till följd att länels folkmängd minskade under
slutet av årtiondet. Antalet förvärvsarbetande i Luleå ökade under åren 1965 1970
endast med 600 medan folkmängden ökade med närmare 6 000. Sysselsältningsnivån
i länet har under många år legat betydligt under genomsnittet för riket.

För
all komma till rätta med sysselsättningsproblemen har statsmakterna vidtagit
olika arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Stora resurser har satsats på utbUdning,
beredsk'apsarbeten och ekonomisk stimulans i form av lokaliseringsstöd, utbUdningsbidrag,
transportstöd m. m. som lämnats till förelag som etablerar sig eller bygger ul
befintlig verksamhet inom stödområdena. En stor del av de nämnda insatserna
har kommit Norrbollen tiU del. Särskild betydelse för Norrbollen har den statliga
företagsverksamheten kommit att få. Sålunda svarade Statsföretaggruppen för
mellan 75 och 80 % av industriinvesteringarna i länet under åren 1972 och 1973.
Företagsgmppen har under åren 1970 1973 investerat omkring 2 100 mUj. kr. i
Norrbotten. TUl detia skaU läggas övriga statliga investeringar som framför
allt statens vattenfalls-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 36

verk
svarar för. Genom sin dominans har Statsföretaggmppen enligt min mening elt särskilt
ansvar för industrisysselsällningen inom Norrbotten. Genom Stålverk 80 och
andra satsningar på basindustri får länet bättre stmkturella förutsättningar
för den näringslivsutveckling som är nödvändig för en gynnsammare folkmängdsulveckling
och syssd-sättningsnivå.

Uppförandel av
anläggningarna för Stålverk 80 ger sysselsättnmg motsvarande sammanlagt 3 000
manår under åren 1974 till 1979. Sin största omfattning får dessa arbeten år
1977 då sammanlagda antalet byggnads- och montagearbelare väntas uppgå tUl
närmare 1 200. Genom alt andra större byggnadsarbeten avslutas samtidigt som
stålverket börjar byggas upp kommer rekryteringen av arbetskraft all underlättas.
Stålverk 80 kommer att i full drift sysselsätta ca 2 300 personer. De indirekta
effekterna på befolkningsutvecklingen i kommunerna inom den s. k. fyrkanten
Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn blir emellertid betydligt större. Bl.a.
tillkommer en expansion Jnom tjänstesektorn av ungefär samma storlek som
ökningen av antalet anställda vid NJA.

Rekryteringen till
Stålverk 80 och till den expanderande tjänstesektorn bedöms i huvudsak kunna
ske inom länet. Stålverkets förväntade lönsamhet jämte Luleå kommuns regionala
betydelse motiverar de, samhällsinvesteringar som blir följden av utbyggnaden
av NJA.

Undersysselsältningen
bland kvinnor är särskilt framträdande i Norrbotten. Jag vill därför
understryka angelägenheten av alt NJA i största möjliga utsträckning anställer
kvinnlig arbetskraft. Detta bör underlättas av de möjligheter till anpassning
av arbetsplatserna lUl de anstäUda som föreligger när en ny industri planeras.
Jag har med tillfredsställelse noterat att initiativ i denna riktning redan
har tagits inom NJA.

Jag anser del väsentligt
att NJA även fortsättningsvis i samarbete med länsarbetsnämnd och
arbetsförmedling beaktar möjligheterna till anställning av svårsyssdsatl
arbetskraft.

Den
pågående utbyggnaden av NJA och tillkomsten av Stålverk 80 ställer stora krav
på planering inom de berörda kommunerna och länsstyrelsen. Med de
förberedelser som vidtas och det goda samarbete som de ansvariga inom regionen
uppvisar tror jag att förutsättningar finns för all samhällsutbyggnaden skall
kunna ske på ell smidigt sätt.

En industri som Stålverk
80 ställer stora krav på åtgärder för all skydda mUjön. NJA har noggrannt
utrett vUka reningsanläggningar m. m. som erfordras och hur kraven från
naturvårdande myndigheter bäst kan tillgodoses. En förutsättning för projektets
genomförande är givetvis alt NJA får nödvändiga tUlstånd. Jag förutsätter alt
vid planeringen av arbetsmUjön i det nya verket liksom vid del pågående koksverkel
all möjlig hänsyn tas tUl de anställda.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 37

Den
svenska stålindustrin är genom sin starka exporlinriklning i hög grad beroende
av utvecklingen på den internationella stålmarknaden. Exporten, som år 1973
uppgick till 40 % av produktionen, domineras av specialstålet. De svenska
verken har inom flera produktgrupper en stark ställning på världsmarknaden.
Även handdsstålsexporten har ökat myckel snabbi och av det totala värdet av vår
slålexport svarade han-delsstålel år 1973 för omkring en tredjedel.

De
svenska stålverken möter emellertid en stark utländsk konkurrens även på
hemmamarknaden. Detta gäller särskilt inom handelsstålsområdel, där omkring
hälften av tUlförseln tUl den svenska marknaden år 1973 utgjordes av
importerat material. De stora kontinentala handdsslålsverken har varit
prisledare även på den svenska marknaden.

Det är med tanke på den
centrala roll som stålindustrin har i vår ekonomi angelägel alt branschens
internationella konkurrenskraft stärks. Tillkomsten av Stålverk 80 bör enligt
min mening i hög grad kunna medverka härtUl. Detta gäller såväl för de hilegrerade
verken som för elektrostålverken. Inte minst verk av den senare kategorin kan
vid en ogynnsam utveckling av priset på skrot och elenergi fmna del fördelaktigt
alt tillköpa ämnen. Flera svenska verk har också visat stort intresse för ämnesköp
från Stålverk 80. Det bör understrykas alt Stålverk 80 genom sin produktionsinriktning
inte kommer att konkurrera med andra svenska verk.

Svenska handelsstålverk
bör sålunda genom ämnesköp från Stålverk 80 kunna sänka sina
produktionskostnader. En ökad andel tillköpla ämnen minskar också förelagens
investeringsbehov i den kapilalinlen-siva råstålsproduktionen, vilkel ökar
möjligheterna all bygga ul såväl valsningskapacilel som manufaklurering. En
sådan utveckling är angelägen inte minst från sysselsättningssynpunkt, då
arbetskraftsbehovet är betydligt större inom vidarebearbetaingen än inom råstålsproduktionen.
Detta senare förhållande visas av att endast omkring en femtedel av arbetarna
inom den svenska stålindustrin sysselsätts inom de metallurgiska
avdelningarna.

Inom stålindustrin
sysselsätts över 50 000 personer. Produktionsenheternas storlek och den
geografiska koncentrationen till Bergslagen understryker branschens sysselsättningsmässiga
och regionalekonomiskä betydelse. Dessa förhållanden stäUer stora krav på
planmässighet i stålindustrins utveckling. För statsmakterna framträder härvid
ett allt starkare behov av att kontinuerligt kunna följa utvecklingen inom branschen
samt att löpande kunna samråda med förelagen och de anställda angående denna
utveckling. Enligt vad jag erfarit kommer utredningen (I 1972r 07) av vissa
frågor inom järn- och slålområdet alt under våren framlägga förslag om hur elt
system för information om utvecklingen inom stålindustrin bör utformas. Formerna
för samrådet får ytterligare övervägas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 38

Sammanfattningsvis
viU jag anföra följande. Stålverk 80 synes ha förutsättningar att ge en god
avkastning på investerat kapital. Satsningen på en statlig basindustri i
Norrbotten ger underlag för en positiv näringslivs- och befolkningsutveckling
inom såväl Norrbotten som andra län där stålindustrin är lokaliserad. En
vidareförädling av malmen i Sverige är motiverad från företagsekonomiska och sysselsättningspolitiska
synpunkter och ger dessutom ökade exportintäkter från den norrbottniska
malmen. Det är av vikt alt kunna konstalera all en lokalisering till Luleå av
del föreslagna stålverket av såväl företagsekonomiska som samhälleliga skäl är
all föredra framför andra lokaliseringsallernativ. Stålverket bör mot denna
bakgrund uppföras av NJA och staten bör medverka till dess finansiering.

Stålverk
80 är en investering av sådan storlek att Statsföretag endast i begränsad
omfattning kan bidra till dess finansiering. NJA har beräknat kapitalbehovet
för stålverket till 4 600 milj. kr. i löpande penningvärde under
uppbyggnadsperioden. Enligl Statsföretags uppfattning bör staten bidraga med
ett kapilaltiUskott på lägst 1 000 milj kr och med lån av 1 300 milj. kr på
samma vUlkor som gäller för lokahseringslån. Däratöver förväntar sig
Statsföretag statliga garantier för den övriga upplåning som kan bli aktueU.

I
likhet med Statsföretag anser jag att staten i betydande omfattning måsle medverka
till finansieringen av Stålverk 80. Denna medverkan bör ske i ungefär den takt
stålverket byggs upp. Del egna kapitalet i stålverket bör uppgå till omkring 25
% av det totala finansieringsbehovet som av NJA beräknats tUl 4 600 milj. kr.
Denna dd av kapitalet bör tillföras i form av en ökning av det egna kapitalet
i NJA. Det torde ankomma på Statsföretag att teckna de nya aktierna i NJA,
vilket bör ske till överkurs så att en lämplig del av del tillkommande egna
kapitalet tillförs NJArs reservfond. Staten bör bidra till Statsföretags
finansiering av aktieteckningen till ca två tredjedelar genom att teckna nya
aktier i Statsföretag. Även dessa aktier bör tecknas tiU viss överkurs. Den
sammanlagda ökningen av det egna kapitalet i Statsföretag skulle härigenom
komma att uppgå till 700 milj. kr. Jag anser att aktieteckningen bör fördelas
över de kommande fyra budgetåren och ske med 175 milj. kr. under budgetåret
1974/75.

Statens
övriga medverkan lUl finansieringen bör ske i form av lån till NJA. Dessa lån
kan sammantaget komma att uppgå till 1 300 milj. kr. och bör lämnas på samma viUkor
som lokaliseringslån. Del första av dessa lån synes komma att behövas tidigast
under budgetåret 1976/77. Jag avser alt återkomma i denna fråga.

Stålverk
80 kan väntas lämna avkastning på investerat kapital omkring år 1980. Delta
kommer givetvis att beaktas när staten ställer krav på utdelning från
Statsföretag.

Jag
är beredd att stäUa del detaljerade utredningsmaterialet i ärendet till
vederbörande riksdagsutskotts förfogande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974: 64 39

Hemställan

Jag
hemställer alt Kungl. Majrt föreslår riksdagen all

1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för finansieringen av ell nytt stålverk i Luleå,

2.
till Teckning av aktier i
Statsföretag AB för budgetåret 1974/75 under fonden för statens aktier anvisa ell
invesleringsanslag av 175 000 000 kr.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga lUl delta protokoll utvisar.

Ur
protokollelr Britta Gyllensten

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974: 64 40

InnehåUsförteckning

sid

Bakgmnd .......................................................... .... 2

Den intemationella stålmarknaden
.......................... 4

Den svenska stålmarknaden
................................. .. 15

Stålverk 80.
Marknadsinriktning ............................. .. 20

MaleriaUlöde
och processbeskrivning ....................... 22

Råvara-
och energiförsörjning ............................... 23

Anläggning
av Stålverk 80..................................... 24

Kalkyl................................................................ .. 25

Externa
transporter.............................................. .. 26

Regionala
konsekvenser av Stålverk 80.................... .. 27

Miljövård
........................................................... .. 29

Övriga
konsekvenser .......................................... 30

Finansiering........................................................ .. 31

Departementschefen
........................................ .. 32

Hemställan
....................................................... .. 38

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740124

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (27)

27 kopplingar i 12 dokument.

  1. Bet. 1976/77:KU44 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 100 · s. 101 i texten
  2. Bet. 1975/76:NU72 Med anledning av propositionen 1975/76:207 om finansiering av stålverk i Luleå jämte motioner s. 2 · s. 4 i texten
  3. Bet. 1975:NU31 Näringsutskottets betänkande med anledning av förnyad behandling av propositionen 1975:1 i vad avser anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB s. 1 i texten
  4. Bet. 1975:NU18 Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande LKAB och NJA s. 5 · s. 8 · s. 10 i texten
  5. Rskr. 1974:263 i texten

Visa alla 12