Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.

1974 · 136 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:70, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till abortlag, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 70 år 1974 Prop. 1974:70

Nr 70

Kungl. Majrts proposition med förslag till abortlag, m.m.;
given den 8 mars 1974.

Kungl. Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

LENNART GEUER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag liU ny abortlag.
Samtidigt föreslås kraftigt ökade insatser i fråga om preventivmedelsrådgivning
och andra förebyggande åtgärder.

Enligt den föreslagna abortlagen avgörs frågan om abort
före utgången av 12 re havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras
abort endast om åtgärden skulle medföra allvarhg fara för hennes liv eller
hälsa. Denna förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12re men före
utgången av 18:e veckan fordras utöver vad som gäller vid tidigare abort att
det företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är
läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden och det inte kan antas
att fostret är hvsdugligt.

Som allmän förutsättning för abort gäller att kvinnan är
svensk medborgare eller bosatt här i riket. När särskilda skäl talar för det
kan socialstyrelsen medge abort även beträffande utländsk kvinna som inte är
bosatt här. Abort skall företas på sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning.
Samhällets insatser i fråga om abortrådgivning ökas. Kontakt med
rådgivningsverksamheten föreslås vara helt frivillig.

De bestämmelser beträffande abort som nu finns i
brottsbalken föreslås upphävda. Slraffhotet mol kvinnan avskaffas.
Straffbestämmelser för den som utan all vara läkare utför abort på annan samt
för läkare

/ Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 70.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 2

som överträder vissa föreskrifter angående
abortförfarandet föreslås intagna i abortlagen.

1 propositionen betonas all abort alltjämt måste betraktas
som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen måste ske med hjälp av olika
preventiva åtgärder. Inom socialdepartementets verksamhetsområde föreslås
därför kraftigt ökade insatser för att på olika sätt förebygga oönskade graviditeter
och därmed motverka förekomsten av aborter.

För att få till stånd en utbyggnad av de förebyggande
åtgärderna föreslås att sjukvårdshuvudmännen får en lagfäst rätt till
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för preventivmedelsrådgivning och
information m. m. Motsvarande ersättning skall också kunna utgå till organisationer
och andra som med socialstyrelsens tillstånd bedriver preventivmedelsrådgivning.
Huvudansvaret för preventivmedelsrådgivningen föreslås vila på
sjukvårdshuvudmännen. Rådgivningen skall vara kostnadsfri för den enskilde.
Preventivmedel skall i viss omfattning tillhandahållas kostnadsfritt i simband
med rådgivningen. Vidare föreslås att p-piller skall omfattas av
sjukförsäkringens läkemedelsrabattering även då de förskrivits i enbart födelsekontrollerande
syfte. Ersättning för abortrådgivning, som även den skall vara kostnadsfri för
den enskilde, föreslås utgå i samma ordning som ersättningen för
preventivmedelsrådgivningen.

Sjukförsäkringens kostnader för nämnda åtgärder beräknas
till drygt 30 milj. kr. per år.

Till ökade insatser för information om familjeplanering
föreslås därutöver ytterligare I milj. ki'. om året till socialstyrelsens nämnd
för hälsoupplysning. Vidare föreslås att del anvisas ett belopp på 2 milj. kr.
för information om familjeplanering genom ungdoms-och kvinnoorganisationer och
ett belopp på I milj. kr. för information genom massmedia om den nya
abortlagstiftningen.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70

1 Förslag till Abortlag

Härigenom förordnas följande.

1 § Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och
kan åtgärden

ske före utgången av havandeskapets tolfte vecka, får abort utföras, om ej

åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas
medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

2 § Har havandeskap pågått längre tid än tolv veckor och
kan det efter

särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden konsta

teras, att hinder som avses i I § ej föreligger mot abort, får sådan åtgärd

på kvinnans begäran företagas intill utgången av adertonde havandeskaps

veckan.

Utredning som avses i första stycket får underlåtas, om
det med hänsyn till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är
uppenbart att hinder mot aborten ej föreligger.

3 § Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får
abort utföras

endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd tUl åtgärden. Sådant

tiUstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det
finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

4
§ Vägras abort
i fall som avses i 1 eller 2 §, skall frågan omedelbart underställas
socialstyrelsens prövning.

5
§ Abort får
utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller
om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra
abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning
som socialstyrelsen godkänner.

6 § Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom
eller

kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får

socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i

3 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i
första stycket får ulföras av den som är behörig att utöva läkaryrket ulan
hinder av bestämmelsema i 3 och 5 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för
kvinnan.

7 § Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tUlstånd till
abort får talan

ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 4

8
§ Den som har
tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit
om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får
väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal iir påkallat
från allmän synpunkt.

9
§ Den som utan
att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan, dömes
för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till
fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. \'id bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigl eller för
vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

10 § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 §
eller, om ej annat

följer av 6 § andra stycket, i 3 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i

högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (I938r318)
om avbrytande av havandeskap skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70

2 Förslag tiU

Lag om ändring i brottsbaUten

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,

dels alt 3 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

dels alt
3 kap. 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För försök
eller förberedelse tUl mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är
ringa eller försök till fosterfördrivning, sä ock för stämphng lUl mord, dråp
eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till
ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök
eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa,
så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet
att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligl vad i 23 kap. stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

För fosterfördrivning eller försök därtill må kvinnan själv
ej åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur
allmän synpunkt.

Misshandel, som ej är grov och som icke förövats å allmän
plats, eller försök eller förberedelse till sådant brott må åtalas av åklagare
allenast om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat
ur allmän synpunkt.

Vållande till kroppsskada eller sjukdom må, om brottet ej
är grovt, åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal och
åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941 r282) om sterilisering

Härigenom
förordnas, att 5 § lagen (1941 r282) om sterUisering skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes vid
avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938 om sådant ingrepp
grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel som föranleder
ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans
liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet, samtidigt å kvinnan
företaga sterihsering utan hinder av vad ovan i 3 och 4 §§ sägs. Saknar kvinnan
på grund av rubbad själsverksamhet förmåga alt lämna giltigt samtycke, skall
läkaren, om så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till
henne.

Finnes vid
abort enligt 6 § andra stycket abortlagen /1974:000) grundad anledning tUl
anlagande, att sjukdom eUer kroppsfel som föranleder ingreppet kommer all vid
nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eUer hälsa, må den
läkare, som utför ingreppet, samtidigt å kvinnan företaga sterihsering utan
hinder av vad ovan i 3 och 4 §§ sägs. Saknar kvinnan på grund av mb-bad
själsverksamhet förmåga alt lämna gUtigt samtycke, skall läkaren, om så kan
ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig tUl henne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70

4 Förslag till

Lag om ersättning för viss födelsekontroUerande verksamhet
m. m.

Härigenom förordnas följande.

1 § Staten, landstingskommun eller kommun fär enligt vad
nedan sägs

ersättning för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte som

vid personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår

även till organisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan

rådgivning.

Ersättning
till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrollerande syfte
utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår även för rådgivning
angående abort.

2
§ Ersättning utgär
för varje rådgivningstillfälle med belopp som regeringen fastställer.
Ersättningen omfattar även kostnaderna för preventivmedel som vid besöket
utlämnas till den försäkrade.

3
§ Ersättning
enligt denna lag utgår endast om rådgivning och i anslutning därtill utlämnade
preventivmedel tillhandahålles den försäkrade kostnadsfritt.

4
§ Ersättning
enligt denna lag bestrides av allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70

5 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (I962r381) om allmän försäkring.

Härigenom
förordnas, att 19 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen (1962r381) om allmän försäkring'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift
till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels
procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhällande till deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för
läkemedel, som åvila kassorna, saml för förvaltning. Konungen äger förordna,
att viss del av medlen skall ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vUken förvaltas enligt grunder som fast-.ställas i enahanda ordning.

Avgift till sjukförsäkringen enUgt 1 § skall utgå med tre
och åtta tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas.
Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i
förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen
(1974:000) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.
m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna,
att viss del av medlen skall ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvallas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning. 1 fråga om
sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligl
procentsats som Konungen fastställer. Procentsatsen skall för visst år
utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna' procentsatsen. Nämnda
andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober
under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes.
Hänsyn tages härvid ej tUl fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra
registerlon. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Lagen omtryckt 1973:908.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket
efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt
år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid
öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, Avgiften skall vara avvägd så,

att den i förening med andra att den i förening med andra

medel som äro tillgängliga för medel som äro tillgängliga för

motsvarande ändamål förslår lUl motsvarande ändamål förslår till

bestridande av den allmänna för- bestridande av den allmänna för

säkringskassans utgifter för sjuk- säkringskassans utgifter för sjuk

försäkringsförmåner, inberäknat försäkringsförmåner, inberäknat

de utgifter för läkemedel som de utgifter för läkemedel och

åvila kassan, samt till förvaltnings- kostnader enligt lagen (1974:000)

kostnader och erforderlig fonde- om ersättning för viss födelse-

ring, kontrollerande verksamhet m. m.,

som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och
erforderlig fondering.

Avgiften består av en fasl och en rörlig del. Den fasta
delen skall vara lika stor för samtliga avgiftsphktiga försäkrade i landet. Den
rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av
förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall
beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete.
Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om
karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid
beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga
delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör
beskattningsbar inkomst enligt förordningen (I958r295) om sjömansskatt.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett
belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

7 §

Statsbidrag utgår för var- Statsbidrag utgår för var

je år med en tredjedel av allmän je år med en tredjedel av allmän

försäkringskassas utgifter för sjuk- försäkringskassas utgifter för sjuk-

försäkringsförmäner, inberäknat försäkringsförmåner, inberäknat

de utgifter för läkemedel som de utgifter för läkemedel och

åvUa kassan, saml för förvaltning. kostnader enligt lagen /1974:000)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974.70 1°

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.
m., som åvUa kassan, samt för förvaltning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974
r70 11

6 Förslag till

Lag om
ändring i förordningen (1954r519) angående kostnadsfria och

prisnedsatta
läkemedel m. m.

Härigenom förordnas, att i förordningen (1954r519)
angående kostnadsfria och prisnedsalta läkemedel m. m.' skall införas en ny
paragraf, 3 a §, av nedan angivna lydelse.

3 a § Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning i
fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och
som förskrives enbart i födelsekontrollerande syfte. Vid beräkning av prisned-sättning
får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för
läkemedel som avses i 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

' Senaste lydelse av rubriken 1972:1!

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 12

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny
abortlagstiftning och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 5 mars 1965
tillkallades sakkunniga för utredning om abortlagens tillämpning och därmed sammanhängande
spörsmål samt allmän översyn av abortlagstiftningen.

De sakkunniga' , som antog namnet 1965 års abortkommitté,
avlämnade den 1 augusti 1971 sUt betänkande (SOU 1971:58) Rätten tiU abort.
Betänkandet innehåUer bl. a. förslag tUl lag om rätt till abortoperation saml
till abortförebyggande åtgärder. Lagförslaget torde få fogas liU
statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har därvid
kommit in frän riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge,
socialstyrelsen, universitetskanslersämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, ärkebiskopen. Svenska kyrkans centralråd
för evangelisation och församlingsarbete, familjelagssakkunniga, familjepolitiska
kommittén. Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges
akademikers centralorganisation. Tjänstemännens centralorganisation. Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet,
Sveriges psykologförbund. Svensk sjuksköterskeförening. Svenska
barnmorskeförbundet, Sveriges socionomförbund. Svensk demografisk förening.
Riksförbundet för sexuell upplysning, Sveriges advokatsamfund. Centerns kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund.
Kvinnoförbundet socialdemo-

' Justitierådet Bengt Hult, ordförande, förste byiåsekretcraren
Görel Alm, biträdande överläkaren Gunnar af Geijerstam, redaktören Ruth Hamrin-Thorell,
riksdagsledamoten Mary Holmqvist, riksdag.sledamoten Astrid Kristen.sson,
generaldirektören Bo Martinsson, riksdagsledamoten Elvy Olsson och f. d.
överläkaren Verner Westberg. Särskilt förordnade experter: docenten Sven
Englund, kuratorn Margit Jonsson, kuratorn liudrun Odqvist, med. lic. Elisabet Sjövall,
byrådirektören Dag Swenson och med. lic. Kjell Öhrberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 13

kraterna. Svenska kvinnors vänsterförbund, Centerns ungdomsförbund,
Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Husmodersförbundet
Hem och Samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Sveriges frikyrkoråd.
Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Filadelfia-församlingen i Stockholm,
Frälsningsarmén, Svensk kuratorsförening, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare
och Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund.

Vissa
remissinstanser har till sina yttranden fogat särskilt inhämtade yttranden,
nämligen riksåklagaren från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
från länsåklagarmyndigheterna i Jönköpings, Kopparbergs och Gävleborgs län,
socialstyrelsen från professorerna Börje Cronholm, Jan-Otto Ottosson, Axel Ingelman-Sundberg
och Harald Johansson, docenten Nils Lundgren samt socialpsykiatriska nämnden, universitetskanslersämbetet
från samtiiga medicinska fakulteter, länsstyrelserna från länsläkarorganisationen
och vissa sociala nämnder i resp. län. Svenska landstingsförbundet från
samtliga landsting, Svenska kommunförbundet från sjukvårdsföi-valtningarna i
Malmö och Göteborg samt Svenska läkaresällskapet från Svenska psykiatriska
föreningen och Svensk Gynekologisk Förening.

Dessutom
har yttranden kommit in från Svenska Prästförbundet, Svenska Baptisternas
Ungdomsförbund, Sjötofta och Ambjörnarps församlingars kyrkoråd. Svenska
Baptisternas ungdomsförbund i Medelpad och Medelpads Baptistmission, Örgryte
församlings kyrkoråd, Filadelfia-församlingen i Gävle, Brämaregårdens
församlings kyrkoråd, Katolska Biskopsämbetet, Sveriges kristna ungdomsråd,
Pastorsämbetet i Olofström, Svenska kyrkans diakoninämnd.
Nykterhetsorganisationen Verdandi, Svenska kyrkans lekniannaförbund,
Karlskrona Kyrkobrödrakår, Kyrkans ungdom i Haparanda, Kommunal- och landstingsanställda
familjerådgivares förening, kyrkorådet i Karlshamn, Kristen Demokratisk
Ungdom, pastorsämbetet i Högby och Mjölby, Jämshögs församlings kyrkoråd,
Sveriges Socionomers Riksförbund, KDS-Kvinnor i Norrköping, Grupp 8 -
socialistisk kvinnoorganisation, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Frikyrkliga
Studieförbundet och KFUMrs Studieförbund, kyrkorådet i Lane-Ryrs församling,
kyrkorådet i Skee församling. Riksaktionen Mot fri abort, Kristen Demokratisk
Samling, Lurs kyrkoråd, kyrkorådet i Hede församling. Svenska Alliansmissionens
ungdomsförbund, kyrkoråden i Näsinge och Lommelands församlingar, Bro kyrkoråd,
kyrkoråden i Krokstads och Sanne församlingar. Riksförbundet Kyrkans Ungdom,
Kyrkliga Gymnasistförbundet, kyrkorådet i Ljungs församling, Ensamma föräldrars
förening. Kristna Studentrörelsen i Sverige, Uddevalla församlings kyrkoråd, Högsbo
församlings kyrkoråd, kyrkorådet i Forshälla, Ödsmåls kyrkoråd, Norums kyrkoråd
m. fl.

De inkomna yttrandena har med några få undantag
publicerats i SOU 1972:39, Abortfrågan.

Med hänsyn till bl. a. vad som kommit fram under
remissbehandlingen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 14

av kommitténs betänkande och som ett led i ärendets vidare
behandling inom justitiedepartementet tillsatte jag i september 1972 en
arbetsgrupp med uppgift att bredda underlaget för Kungl. Majrts
ställningstagande tUl frågan om en ny abortlagstiftning. Arbetsgruppen' har
nyligen redovisat resultatet av sitt arbete i en promemoria. Karlläggning av
vissa resursfrågor i anslutning tiU betänkandet (SOU 1971:58) Rätten tUl
abort.

På grundval av det sålunda föreliggande materialet har
inom justitiedepartementet utarbetats förslag till bl. a. ny abortlag.

Chefen för socialdepartementet ämnar senare i dag föreslå
bl. a. reformer beträffande de abortfö.rebyggande åtgärderna. Dessa förslag och
de förslag som jag i det följande kommer att lägga fram bör föreläggas
riksdagen i en gemensam proposition. De förslag från chefen för socialdepartementet,
om vUka Kungl. Maj:t beslutar denna dag, tas in i dagens protokoll över
socialärenden. Utdrag av delta protokoll bör bUäggas den gemensamma
propositionen som bilaga A.

2 Allmänt om preventiv- och abortmetoder 2.1 Inledning

Förloppet av en graviditet kan beskrivas på följande sätt.
Mellan två menstrualioner inträffar ägglossningen. För de flesta kvinnor sker della
någon gång mellan 10:e och 18:e dagen efter blödningens första dag.
Mottagligheten för befruktning hos ett ägg torde uppgå till ett eller högst två
dygn. Om det obefruktade ägget under denna tid möter en sädescell i äggledaren
kan befruktning ske (konception). Det befruktade ägget förs då ned i livmodern,
där det 8-10 dagar efter befruktningsprocessen fäster i livmoderslemhinnan (nidation).
Andelen befruktade ägg som inte fäster i livmodern är sannolikt hög. Efter nidation
uteblir menstrua-lionen i allmänhet. Graviditeten kan med gängse metoder
fastställas cirka tio dagar efter det att den väntade menstruationen uteblivit.
Eftersom det inte går att avgöra när befruktning eller nidation avslutades
räknas graviditeten från den senaste menstruationens första dag.

En graviditet pågår i genomsnitt 280 dagar. Någon gång
mellan 16:e och 20:e havandeskapsveckan kan kvinnan för första gången uppfatta
fosterrörelser. 1 slutet av 28 :e graviditetsveckan räknar man med att
fosterutvecklingen har nått ett stadium söm kan medge självständigt liv.
Förbättrade vårdmöjligheter under senare år har medfört att tidsgränsen för
möjligheten att överleva kan komma att förskjutas nedåt 24:e
havandeskapsveckan.

' Rättschefen Carl-Edvard Sturkell, ordförande,
avdelningschefen Sven Alsén, departementsrådet Leif Andersson, professorn Ulf Borell,
departementsrådet Per Jermsten, departementssekreteraren Lennart Nilsson,
kanslirådet Ingemar Nygren, förste sekreteraren Jan Sahlin och avdelningschefen
Turid Ström.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 15

2.2 Preventivmetoder

De preventivmetoder (antikonceptionella metoder) som f. n.
används kan indelas i

1.
naturiiga
metoder (avbrutet samlag, säkra perioder)

2.
mekaniska
preventivmedel (pessar, kondom, livmoderinlägg
"spiral")

3.
kemiska medel
(skum, salvor, vagitorier)

4.
hormonella
medel (p-piller).

Tillförlitligheten av en preventivmetod kan variera mycket
mellan olika individer. Vid konsekvent och korrekt användning är p-piller
effektivast. För de kvinnor som kan behålla livmoderinlägg är detta i det
närmaste lika säkert. Av de övriga industriellt framställda medlen anses kondom
och pessar ge ett säkrare skydd generellt sett än säkra perioder 'och avbrutet
samlag. Avbrutet samlag rekommenderas numera endast då någon förberedelse med
preventivmedel inte har skett och "säkra perioder" är en sämre metod
än alla de övriga.

Några preventivmedel är förenade med vissa risker för
biverkningar. Delta gäller framför aUt p-pUler och i någon mån spiral. Alla de
biverkningar som redovisas i samband med p-piller torde dock uppträda betydligt
oftare under vanliga graviditeter.

Förutom genom de nu nämnda preventivmetoderna kan
havandeskap förebyggas genom sterilisering enligt lagen (1941 r282) om
sterilisering. Sterilisering får - till skillnad från övriga preventivmetoder -
tillgripas endast i vissa särskUt angivna fall. Enligl 1 § tredje stycket
steriliseringslagen får kvinna slerUiseras bl. a. om det på grund av sjukdom,
kroppsfel eller svaghet hos henne är påkaUat med sådan åtgärd för alt förebygga
havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv och hälsa. Däremot
föreligger del inte f. n. någon rätt för en man att få sterilisering utförd
enbart på den grunden att han önskar undvika befruktning. Man har anledning
räkna med att en sterilisering innebär ett absolut och permanent skydd mot
graviditet.

Lagstiftningen om sterUisering är föremål för översyn av sterUiserings-utredningen
(Ju 1973:04). Av direktiven för utredningen framgår bl. a. att arbetet framför
allt bör inriktas på frågan i vad mån och i vilken utsträckning en rällskapabel
persons egen begäran om sterilisering skall kunna få utgöra tillräcklig grund
för ett sådant ingrepp.

2.3 Abortmetoder

TUlvägagångssättet vid abort varierar beroende bl. a. på
hur länge kvinnan har varit gravid vid ingreppet. Under den första delen av
graviditeten (tidigabort) kan havandeskapet i regel avbrytas genom ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 16

jämförelsevis enkelt ingrepp genom shdan. Gränsen för hur
länge detta tillvägagångssätt kan användas beror huvudsakligen på livmoderns
storlek men bmkar normalt sällas vid utgången av 12 re graviditetsveckan,
räknat från senaste menstruationens första dag. Beträffande kvinnor som har
fött tidigare kan gränsen ibland utsträckas 23 veckor medan den för förstagångsföderskor
ibland får sättas någon vecka tidigare. Sker aborten efter utgången av 12 re
veckan får mera komplicerade metoder i regel användas (senabort).

Tidigabort utförs i regel genom s. k. primärexaeres.
Ingreppet utförs antingen under narkos eller med lokalbedövning. Tidigare
utfördes ett primäringrepp genom en s. k. skrapning. Detta innebar att läkaren
vidgade livmoderhalsen samt tömde livmodern på innehållet och skrapade rent i livinoderhålan
med speciella instrument. Under senare år har en ny metod, s. k.
vakuumaspiration (sugmetoden), nästan helt kommit att ersätta skrapning.
Metoden inni;bär att läkaren använder en sugpump för alt tömma livmodern. Livmoderhalsen
behöver då inte utvidgas lika mycket som vid skrapning och i de tidigaste
stadierna kan utrymning i vissa fall ske utan sådan vidgning och utan
bedövning.

Metoderna för senabort kan indelas i tvåslegsmetoder och
ettstegs-metoder. TUl tvåstegsmetoderna hör de s. k. inträ- och extraamniala
injektionsmetoderna. Dessa innebär att en vätska sprutas in i livmodern, vilkel
får till följd att missfallsvärkar sätter in och livmoderinnehåUet töms genom
slidan inom något eller några dygn. För insprulningen, som i regel sker genom
bukväggen eUsr livmoderhalsen och under lokalbedövning, används oftast en 20 9i)-ig
koksaltlösning. Efter missfaUel får kvinnan i regel undergå en avslutande skrapning
eller vakuumexaeres.

Injeklionsmetoderna är påfrestande för patienten. Bl. a.
är väntetiden mellan insprutning och missfall (13 dygn, i genomsnitt 1 dygn)
psykiskt krävande. Smärtförnimmelserna i samband med missfallet kan vara svära.
Det händer att en insprutning inte har avsedd verkan och att missfall inträffar
först efter upp:repade insprutningar.

Som alternativ till injektioniinetoderna används oftast s.
k. vaginal eller abdominell hysterotomi (ettslegsmetoder). Läkaren öppnar
därvid livmodern kirurgiskt och tömmer den. Ingreppet kallas vaginalt när
operationen sker underifrån genom slidan och abdominellt när bukväggen öppnas.
Båda operationerna företas i allmänhet medan kvinnan är nedsövd.

Det bör i detta sammanhang nämnas att det f. n. pågår
försök att framkalla abort med vissa kroppsegna fettsyror, s. k. prostaglandiner.

En abort är förenad med vissa risker för komplikationer,
även dödsfaU, i samband med ingreppet.

Vad först gäUer risken för dödsfall kan följande uppgifter
om antalet dödsfaU på 100 000 aborter vara av intresser

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974r70

Sverige

1965-69

13/100 000 aborter

Danmark

1961-66

33/100 000

England
o. Wales

1970

18/100 000

USA

1970-71

8,2/100 000

Ungern

1964-67

1,2/100 000

Tjeckoslovakien

1963-67

2,5/100 000

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den tidigare högre frekvensen av dödsfall i de
skandinaviska länderna och England beror sannolikt på att del ingår en stor
andel sena aborter i materialet. 1 Ungern och Tjeckoslovakien utfördes däremot
ca 98 % av ingreppen som tidigabort. Den under senare år starkt avtagande
andelen sena aborter i Sverige bör medföra att de svenska siffrorna numera är
gynnsammare. Som jämförelse kan nämnas att antalet dödsfall i samband med
förlossning och barnsängsdöd i Sverige år 1970 uppgick tUl 10/100 000 kvinnor.

När det gäller övriga medicinska komphkationer i samband
med abortingrepp kan dessa indelas i omedelbara komphkationer, dvs. sådana
komplikationer som inträffar i direkt samband med ingreppet, och sena komphkationer,
vilka vanhgen märks först längre fram.

De omedelbara komphkationerna betecknas som lindriga eller
allvarliga, beroende på om de är av övergående natur eller kan tänkas innebära
en risk för framtida men. Till de lindriga komplikationerna hör lindriga
infektioner, mindre blödningar och en måttlig temperalurstegring. AllvarUga
komplikationer kan vara större blödningar samt infektioner och perforationsskador
på livmodern som kräver ett vidgat kirurgiskt ingrepp. Det material rörande
tidiga medicinska komphkationer som hittUls har publicerats tyder på all
graviditetens längd är den faktor som har störst betydelse för uppkomsten av
komplikationer. Sålunda är enligt en omfattande amerikansk undersökning från år
1972 risken för komplikationer fyra gånger högre vid senabort än vid
tidigabort. Undersökningen visar vidare all 12 re havandeskapsveckan inte är en
ur risksynpunkt definitiv gräns utan att komplikationsfrekvensen vid lidigaborl
stiger i stort sett kontinuerligt för varje gravidilelsvecka. Gynnsammaste
tiden för abortens utförande synes enhgt undersökningsresultatet infalla före lOre
veckan (se figur 1). Risken för komphkationer påverkas också i viss
utsträckning av vUken abortmetod som används. Vid lidigaborl är sålunda
komplikationsfrekvensen någol lägre vid vacuumaspiration än när ingreppet
utförs genom skrapning. Patientens ålder och förekomsten av tidigare graviditet
synes vara av mindre betydelse för komphkalionsfrekvensen än graviditetens
längd.

När del gäUer medicinska senkomplikalioner är dessas
frekvens ännu tämligen ofuUständigt utredd. Hittills utförda undersökningar har
emellertid inle kunnat visa någon nämnvärd nedsättning av fruktsamheten (fertiliteten)
efter abort. Däremot har en högre procent förtidsbörder och troligen också
missfall noterats hos kvinnor som genomgått legal abort

2 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 70.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70

10-1
proceiil komplikationer

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

8-9

10-11

12-13

14-15

>15

opaginerad Kontrollera mot PDF

gravidilelsl ä ngd i
veckor

Fig. 1. Komplikationsfrekvensen vid aborter utförda med sugmetod
i olika graviditetsveckor (Efter Tietze och Lewit 1972)

men del är ändå osäkert om orsakssammanhanget här är helt
klart. För övrigt finns det inte något som tyder på att förloppet av kommande graviditeter
och förlossningar piiverkas av en abort. Risken för Rh-immu-nisering bör alltid
uppmärksammas vid abort för Rh-negativ kvinna, som inte har fött barn eller
inte varit gravid tidigare. Sistnämnda fråga är f. n. föremål för uppmärksamhet
från socialstyrelsens sida.

När del gäller risken för komplikationer av psykisk art
tyder hittills utförda undersökningar pä att psykiskt balanserade kvinnor, som
självständigt fattat sitt beslut om abort, löper liten risk för allvarligare
psykiatriska följdtillstånd efter abortingrepp. Däremot synes risken för sådana
komplikationer vara betydligt större för de psykiatriskt sämst ställda
kvinnorna, särskilt i de fall aborten sker i ett sent stadium av graviditeten.

Det vanligaste förfaringssättet vid abort har hittUls
varit att kvinnan lagts in på sjukhus i och för ingreppet och sedan fåll stanna
kvar där ett eller flera dygn därefter (sluten vård). Bl. a. för att minska
belastningen på sjukvården har emellertid socialstyrelsen hösten 1972 (MF 1972r59)
rekommenderat att aborlverksa:mheten vad avser tidiga ingrepp i så stor
utsträckning som möjligt förs över till öppen vård. Enligt styrelsen kan alla
tidiga aborter ulföras polikliniskl utom i vissa särskilt angivna fall. Del gäUer
här fall när livmoderns storlek motsvarar mer än 12 veckors graviditet, när
fysiska eller psykiska rubbningar i kvinnans hälsotUlstånd kan öka
komplikationsrisken, när kvinnan tidigare har genomgått vissa kirurgiska
ingrepp samt när kvinnan samtidigt skall steriliseras. Enligt socialstyrelsens
beräkningar bör det bl. a. genom ökad upplysning så småningom vara möjligt att
komma fram till en ordning som innebär att mer än 90 % av samtliga aborter
utförs före utgången av 12 re graviditetsveckan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 19

3 Nuvarande abortlagstiftning 3.1 Lagregler

De nuvarande reglerna om abort, som har sin grund i
brottsbalkens straffbestämmelser om foslerfördrivning, finns intagna i lagen
(1938:318) om avbrytande av havandeskap, i fortsättningen kaUad 1938 års lag.

Huvudsladgandel
om fosterfördrivning finns i 3 kap. 4 § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse
kan den som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver
eller eljest dödar foster straffas med fängelse i högst två år. Är det kvinnan
själv som utför gärningen kan påföljden för henne efterges, om omständigheterna
är mildrande. Är foslerfördrivning, som förövas av annan än kvinnan, att anse
som grov, skaU straffet bestämmas till fängelse lägst ett och högst sex år. För
all avgöra om brottet är grovt skaU särskilt beaktas om gärningen har skelt vanemässigl
eller för vinnings skuU eller om den har inneburit särskild fara för kvinnans hv
eller hälsa. Fosterfördrivning är straffbar även på försöksstadiet (10 §). TiUämpningen
av straffbestämmelserna inskränks när del gäller kvinnan själv av regeln i 11 §
all kvinnan får åtalas för fosterfördrivning eller försök därtUl endast om
åklagare av särskUda skäl finner åtal påkaUat ur aUmän synpunkt.

I brottsbalken anges inte vad som avses med foster.
Straffbestämmelserna torde emellertid vara tUlämpliga under hela tiden från
befruktnings-processen tiU dess kvinnan börjar föda.

Före tUlkomsten av 1938 års lag var i princip varje abort
straffbelagd som foslerfördrivning. Enligt allmänna rättsgrundsatser bedömdes
det emellertid tUlålet alt ulan stöd av särskUd lagbestämmelse utföra abort som
var nödvändig för att rädda kvinnans liv eller för att undanröja en allvarlig
fara för hennes hälsa. Del ansågs nämligen då föreligga elt nödläge som gjorde
fosterfördrivningen befogad. Däremot kunde andra skäl inte i och för sig göra
en abort straffri.

Enligt 1938 års lag är abort tilläten under vissa
förutsättningar. För delta fordras tiU en början alt någon av lagens fem
abortindikationer är uppfylld (1 § första stycket). Havandeskap får sålunda
avbrytas när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tUlkomst
skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eUer hälsa (medicinsk indikation).
Vidare tUläts abort när det med hänsyn tiU kvinnans levnadsför-håUanden och
omständigheterna i övrigt kan antas att hennes kroppsliga eller själsliga
krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tUlkomst och vården om barnet
(socialmedicinsk indikation). Som gUtig gmnd för abort anges vidare att kvinnan
har hävdats genom våldtäkt eUer blivit havande tiU följd av vissa andra
brottsliga gärningar (humanitär indikation) eller all det med skäl kan antas
att kvinnan eUer det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingen
överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller också svårartad sjukdom eller
svårt

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 20

lyte av annat slag (eugenisk indikation). Slutligen får
havandeskap avbrytas när det med skäl kan antas att det väntade barnet på grund
av skada under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt
lyte (foslerskadeindikalion).

Som ytterligare förutsättning för all abort skaU vara tUlåten
gäller att åtgärden, om den sker på annan grund än sjukdom eller kroppsfel hos
kvinnan, företas före utgången av 20re havandeskapsveckan. Om synnerhga skäl förehgger
kan dock socialstyrelsen medge all ingreppet får ske intiU utgången av 24re
veckan (1 § 2 stycket).

Vid tUlämpningen av den humanitära indikationen fordras
för abort i vissa fall att begånget brott åtalats eller angetts till åtal.
Abort på grund av att kvinnan när hon blev havande inte fyllt 15 år får ske
endast om den som har vårdnaden om henne samtyckt till aborten eller det finns
särskilda skäl för åtgärden. För abort på eugenisk indikation krävs att kvinnan
också steriliseras, om inte sådan åtgärd av särskilda skäl är olämplig (2 §).

Ingrepp får ske endast om kvinnan har begärt åtgärden.
Undantag härifrån får dock göras i det fall kvinnan på grund av rubbad
själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke (3 §).

För att
havandeskap skaU få avbrytas fordras vidare antingen att två läkare, av vilka
den ene skall vara den som utför ingreppet och den andre ha tjänsteställning
som Kungl. Majrt föreskriver, i skriftligt utlåtande har förklarat all
förutsättningarna för åtgärden är för handen eller också att socialstyrelsen
lämnat tillstånd till abort. När fråga arom tiUämpningen av eugenisk indikation
eller fosterskadeindikation skall prövningen alltid göras av socialstyrelsen.
Detsamma gäller när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhel saknar förmåga
att lämna gUtigt samtycke till åtgärden (4 §). Före prövningen bör barnets
fader beredas tUlfälle att yttra sig, om det finns skäl till det. Detsamma
gäller, om kvinnan är under 20 år hennes vårdnadshavare, om hon är
omyndigförklarad förmyndaren, om hon är gift hennes man och om hon är intagen
på allmän anstalt dennas läkare och föreståndare. 1 övrigt får yttrande inte
inhämtas utan kvinnans medgivande (5 §).

Ingreppet skall i allmänhet utföras på lasarett, därmed
jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Även annan
läkare kan få socialstyrelsens tillstånd att utföra aborter på viss anstalt (6 §).
1 vissa brådskande fall får legitimerad läkare ensam besluta om avbrytande av
havandeskap på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan, s. k. nödfaU (7 §).

Den som har medverkat vid abortulredning eller
abortingrepp får inte i olrängt mål tala om vad som därvid har förekommit (8 §).
Socialstyrelsens beslut i aborlärende får inte överklagas (9 §).

När det gäller det straffrättsliga ansvaret för utförda
aborter innebär 1938 års lag att det inte skall dömas tUl ansvar för
fosterfördrivning eller försök därtiU enligt 3 kap. 4 eller 10 § brottsbalken,
om prövning av abortfrågan skett enhgt 4 eller 7 § 1938 års lag och åtgärden
inte skett på

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 21

ett senare stadium än som anges i 1 § 2 stycket saml
kvinnan, i de fall det behövs, begärt åtgärden. Är dessa föreskrifter uppfyllda
medför den omständigheten alt andra bestämmelser i lagen, t. ex. reglerna i 6 §
om var abort får utföras, åsidosatts inle att straff för fosterfördrivning skall
ådömas. Huruvida straff i sådant fall överhuvud skall inträda fär avgöras efter
de särskUda straffbestämmelserna i 1938 års lag. Ett fall som härvid lämnats
straffritt är om kvinnan själv företar åtgärd för all avbryta havandeskapet. En
sådan åtgärd har, sedan det i behörig ordning förklarats att förutsättningar
för abort föreligger, ansetts ha betydelse endast i den riktningen all den
utsätter kvinnan själv för risk till liv eller hälsa (NJA II 1938 s. 706).
Vidtas åtgärden av annan än kvinnan skaU däremot straff ådömas, varvid skUda
bestämmelser tiUämpas beroende på om ingreppet verkstäUts av legitimerad läkare
eller av annan.

I kungörelsen (1938r571) med tillämpningsföreskrifter tiU
1938 års lag finns ytterligare bestämmelser om bl. a. prövningsförfarandel hos
socialstyrelsen och läkares behörighet att avge utlåtande angående förutsättningarna
för abort.

Särskilda föreskrifter om medel som kan användas för
avbrytande av havandeskap finns i förordningen (1938r569) med vissa
bestämmelser angående foslerfördrivande medel. Vilka dessa medel är anges i
kungörelsen (1938r570) med särskilda föreskrifter i anledning av nämnda förordning.

Försöksverksamhet för att få fram födelsekontrollerande
medel vUka kan hindra utvecklingen av befruktat ägg hos kvinna kan ske med stöd
av lagen (1967rl85) om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroU.

3.2 Statistiska uppgifter

3.2.1 Abortutvecklingen

Då abortkommittén tillsattes år 1965 uppgick det totala
antalet legala aborter i landet till drygt 6 000. Är 1973 hade antalet ökat
till ca 26 000. Abortutvecklingen sedan år 1965 i absoluta tal och i
förhällande till antalet levande födda framgår av följande tabell.

Ä r

Antal verkst ä llda

Antal levande

Antalet aborter p å

aborter

f ö dda

100 levande f ö dda

1965

6 208

122 806

5,1

1966

7 254

123 354

5,9

1967

9 703

121 360

8,0

1968

10 940

113 087

9,7

1969

13 735

107 622

12,8

1970

16 100

110 150

14,6

1971

19 250

114 484

16,8

1972

24 170

112 273

21,5

1973

25 990

109 556

23,7

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 22

Den sålunda registrerade kraftiga ökningen av antalet
aborter synes ha brutits under andra halvåret 1972. Den procentuella ärliga ökningen
har under perioden 1965-1972 varierat mellan 13 oeh 34 %. Kraftigast var
ökningen mellan åren 1966 t)ch 1967 samt mellan 1971 och 1972. Mellan åren 1972
och 1973 beräknas antalet aborter ha ökat med uppemot 8 %.

Ett annat jämförelsemått på utvecklingen av antalet legala
aborter är antalet sådana ingrepp per 100 levande födda. Som framgår av
tabellen har vid en sådan beräkning antalet aborter ökat kraftigt under
perioden. Ökningen har varit särskilt markant mellan åren 1971 och 1972.

De hittills redovisade siffrorna avser legala aborter. 1
vilken utsträckning illegala aborter förekommer är mycket svårt att uppskatta.
Är 1949 uppskattades antalet till ca 10 000. De legala aborterna uppgick samma
år tiU 5 503. Är 1949 skulle således det totala antalet aborter ha varit nära 1
6 000. Enligt abortkommittén tyder aUt på att de Ulegala aborterna nu har
sjunkit väsentligt. Kommittén anger att troligen högst ca 6 000 kvinnor men
sannolikt betydligt färre skulle ha fått sådan abort under år 1969.

3.2.2 Aborter efter tvåläkarintyg tillstånd av
socialstyrelsen

Aborter med stöd av tvåläkarinlyg har ökat kraftigt sedan
år 1965, vUket framgår av nedanstående tablå.

Är 1965 1967 1969 1970
1971 1972 1973

Antal verkställda aborter

efter tvåläkarintyg 860
3 315 7 093 9 496 13 349 19 586 22 252

% av samtliga aborter 14 34 52 60 69 81 86

Däremot har antalet aborter efter tillstånd från
socialstyrelsen minskat inte bara relativt utan även i faktiskt antal under de
senaste åren.

Är

Antal an

sökn

. hos

därav bifallna

% verkställda aborter

soc. styr

. om

abort

i%

av antalet ansökn.

1965

6 669

86

80

1966

6 499

89

83

1967

7 365

92

87

1968

7 554

94

86

1969

7 646

95

87

1970

7 548

96

86

1971

6 780

96

87

1972

5 313

96

86

1973

4 371

97

86

Äv tabellen framgår att socialstyrelsen sedan år 1965
bifallit en allt större andel av abortansöknin:garna. Trots denna ökning har
andelen

s. 23 Kontrollera mot PDF

verkstäUda aborter i stort sett varit oförändrad sedan år
1967. Är 1972 ledde 493 bifaUna ansökningar, dvs. omkring en tiondel av
samtliga bifallna ansökningar, inte tiU abortingrepp. Anledning tiU detta var i
250 faU att graviditeten fullföljdes, i 166 faU all spontan abort följde, i 17
fall att gravidUet inte förelåg och i 3 fall att abort utfördes i utlandet. 1
57 fall var anledningen tiU att abortförfarandet inte fullföljdes okänd.

3.2.3 Aborternas regionala fördelning

Antalet legala aborter visar, om man bortser från en stark
koncentration tiU stockholmsregionen, en tämligen jämn spridning över hela
landet. Den procentuella regionala fördelningen av utförda aborteråren 1968-1972
visar inte på några större regionala förändringar.

Ett mera
jämförbart mått på aborternas regionala fördelning än den rent procentuella
fördelningen erhålls om aborterna sätts i relation tiU antalet levande födda
inom varje område. Som framgår av tabell 1 nedan är skillnaderna stora mellan
de olika regionerna och varierade för år 1972 meUan 11,7 och 40,9 aborter per
100 levande födda. Stockholms kommun svarar här för den klart högsta siffran i
landet. Göteborg och Malmö har också ett betydligt högre aborttal än övriga
områden. Lägst var Blekinge län med 11,7 aborter per 100 födda.

TabeU 1 Regional fördelning av antalet utförda aborter per
100 levande födda åren 1968-1972 efter kvinnans hemort

1968 1969 1970 1971 1972

22,6

27,6

30,0

34,6

40,9

6,7

9,2

14,0

16,1

22,9

10,9

13,9

13,7

16,7

21,4

10,6

13,3

17,3

17,6

22,3

7,9

8,4

9,6

12,3

14,3

5.0

6,3

6,8

9,5

12,9

5,8

7,7

9,8

11,8

16,0

8,9

11,4

13,4

15,2

18,5

8,1

15,5

13,4

13,8

18,5

5,4

6,9

7,5

9,5

11,7

5,0

8,3

8,8

10,0

12,2

4,0

5,8

7,2

13,6

18,0

8,5

10,7

11,9

11,5

13,4

'g
2,9

3,7

10,6

13,8

18,2

9,5

11,5

13,0

15,0

19,6

6,8

9,0

9,8

13,1

15,6

8,2

11,2

11,5

12,5

21,6

10,6

13,3

13,5

19,1

21,3

10,7

15,6

16,9

18,9

24,5

8,1

12,4

14,0

15,5

23,8

8,5

11,3

14,8

16,2

21,7

9,1

14,1

15,2

17,1

19,4

10,8

15,1

15,6

17,8

23,7

6,4

9,5

10,9

15,2

16,9

9,6

12,4

14,8

16,8

18,3

8,6

10,5

10,3

19,8

28,5

10,1

14,5

17,1

22,8

30,2

Hela
riket 9,6

12,7

14,6

16,8

21,5

Stockholms kommun

Stockholms län utom Sth

Uppsala län

Södermanlands län

Östergötlands län

Jönköpings län

Kronobergs län

Kalmar län

Gotlands län

Blekinge län

Kristianstads län

Malmöhus län

Hallands län

Göteborgs o. Bohus län utom Gbg

Älvsborgs län

Skaraborgs län

Värmlands län

Örebro län

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands
län

Västerbottens
län

Norrbottens län

Malmö

Göteborg

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 24

Fördelas aborterna efter tUlstånd från socialstyrelsen och
efter två-läkarintyg för åren 1968-1972 föreligger även där stora regionala
skillnader, se tabell 2 nedan. Ä>r 1972 varierade andelen aborter utförda
efter tvåläkarintyg mellan 13% (Skaraborgs län) och 98% (Gollands kommun).
Andelen aborter efter tvåläkarinlyg har sedan år 1968 ökat inom samtliga
områden utom i Kalmar och Norrbottens län.

TabeU 2 Den procentuella andelen aborter efler
tvåläkarintyg i förhållande tUl samtliga utförda aborter åren 1968-1972

Kvinnans
hemortslän

1968

1969

1970

1971

1972

Stockholms
kommun

45

61

67

84

95

Stockholms
län

10

17

21

34

86

Uppsala
län

89

93

97

93

93

Södermanlands
län

35

61

79

89

90

Östergötlands
län

76

79

81

86

89

Jönköpings
län

6

14

33

34

55

Kronobergs
län

27

20

28

25

34

Kalmar
län

59

76

83

72

57

Gotlands
län

39

87

81

89

98

Blekinge
län

14

13

13

16

23

Kristianstads
län

5

4

19

34

39

Malmöhus
län

69

82

89

94

95

Hallands
län

33

44

54

64

54

Göteborgs
o. Bohus län

40

65

69

82

90

Älvsborgs
län

76

88

92

94

96

Skaraborgs
län

2

7

10

12

13

Värmlands
län

21

25

18

64

82

Örebro
län

20

28

32

35

58

Västmanlands
län

65

76

90

94

98

Kopparbergs
län

67

73

85

88

90

Gävleborgs
län

10

16

61

83

85

Västernorrlands
län

80

82

76

83

84

Jämtlands
län

2

12

9

13

17

Västerbottens
län

79

74

74

81

85

Norrbottens
län

68

69

64

71

65 .

Malmö
kommun

10

40

37

78

93

Göteborgs
kommun

22

54

69

78

86

Utländska
medborgare

41

41

67

64

68

Hela riket 41

52

59

69

81

3.2.4 Abortindikationer

Den procentuella fördelninge:a av aborterna efter de fem
abortindikationerna i 1938 års lag framgår av följande tabell.

Indikation 1965 1966 1967 1968 1969
1970 1971 1972 1973

Medicinsk och socialmedicinsk 97,4 98,0
98,5 9;?,1 97,2 98,0 98,3 98,5 98,1

därav

sjukdom 23,6 20,3 12,4 9,4 7,9 6,2
5,1 3,9 2,7

svaghet 64,2 61,1 56,7 47,4 44,3 36,5 31,1
24,0 16,6

förutsedd

svaghet 9,6 16,6 29,4 41,3
45,0 55,3 62,1 70,6 78,9

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 25

Indikation

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

1973

Risk för
fos-

terskada

0,9

0,8

0,6

0,7

1,6

0,4

0.2

0,2

0,7

Humanitär
in

dikation

1,6

1,1

0,8

1,2

LI

1,4

1,4

1,2

1,2

Eugenisk

0,1

0,1

0,1

0,0

0,1

0,0

0,0

0,0

0,0

Summa

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Antal

aborter

6 205

7 254

9 703

10 940

13 735

16 100

19 250

24 170

25 990

Av tabellen framgår att nästan samtliga aborter (98-99 %)
sker enligt de medicinska och socialmedicinska abortindikationerna.

Utvecklingen efler år 1965 visar emellertid att del skett
en kraftig förskjutning inom de medicinska och socialmedicinska indikationerna.
, Dessa delas i statistiken in i grupperna sjukdom, svaghet och förutsedd
svaghet. Där har det skett en kraftig förskjutning mot indikationen förutsedd
svaghet. Är 1965 angavs indikationen förutsedd svaghet fören tiondel av samtiiga
utförda aborter mot 79 % år 1973. Åberopandet av den mera rent medicinska
indikationen "sjukdom" har däremot sjunkit från 24% år 1965 till
knappt 3 % år 1973. Även indikationen svaghet har sedan år 1965 minskat i
betydelse. 1 övrigt är relationerna mellan de olika abortindikationerna i stort
sett oförändrade.

Den nu angivna förskjutningen inom de medicinska och
socialmedicinska indikationerna gäller i fråga om såväl tillstånd från socialstyrelsen
som beträffande Ivåläkarinlygen. Är 1965 var svaghet den vanligaste
indikationen (70 %) för aborter utförda efter socialstyrelsens tiUstånd medan
sjukdom var vanligast vid aborter efler tvåläkarinlyg (63%). Indikationen
förutsedd svaghet angavs för 10% av tillslånds-aborlerna och 4 % av de aborter
som utfördes efler tvåläkarinlyg är 1965. Är 1972 var motsvarande siffror 69 %
resp. 71 %.

3.2.5 Graviditetens längd vid ingreppen

Graviditetens längd vid abort (procentuell
fördelning) framgår av nedanstående tabell.

Graviditetens längd

1968

1969

1970

1971

1972

1973

-12 veckor 13-18 veckor 19-20 veckor 21- veckor

43,0

48,5

6,8

1,7

50,7

43,3

4,7

1,3

59,5

36,2

3,3

1,0

67,5

29,2

2,3

1,0

73,4

23,7

2,1

0,9

80,3

17,8

1,3

0,6

Summa Antal aborter

100 10 940

100 13
735

100 16 100

100 19
250

100 24
170

100 25 990

Förskjutningen mol lidigaborler gäller både aborter efler
socialstyrelsens tiUstånd och aborter efter tvåläkarinlyg. Är 1973 gjordes 83%
av Ivåläkaraborterna som tidigaborter mot 64 % av de aborter som utfördes efler
socialstyrelsens tillstånd.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 26

Antalet aborter som utfördes efter 18 ;e graviditetsveckan
uppgick år 1973 till knappt 2 % av samtliga utförda aborter.

25 % av samtliga aborter utfördes år 1972 i öppen vård (polikhniskt)
mot 31 % år 1973. Äv tidigaborterna år 1972 utfördes 34 % pohkliniskt.

3.2.6 Tidigare förlossningar och aborter

Följande tablå visar den procentuella fördelningen av
antalet föregående förlossningar hos kvinnor som beviljats abort.

Tidigare

1968

1969

1970

1971

1972

förlossningar

0

36

37

39

40

41

1-2

36

38

37

38

39

3-

28

25

24

22

20

Summa

100

100

100

100

100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Från år 1971 innehåller abortstatistiken även
uppgifter om den procentuella fördelningen av antalet tidigare aborter.

Tidigare antal 1971 1972

aborter

74,3

78,6

11,1

12,2

1,8

2,2

0,4

0,5

0,3

0,2

12,2

6,3

O

1

2

3

4-

Uppgift saknas

Summa 100 100

3.2.7 Kvinnornas ålder

I nedanstående tabell redovisas den procentuella åldersfördelningen
för de kvinnor som fått abort.

Älder 1968 1969 1970 1971 1972

-14 1,0 1,0 1,0 1,2 1,1

15-19 22,2 21,1 21,3 22,3 22,4

20-24 23,0 23,9 23,8 24,3 24,3

25-29 17,0 18,6 18,9 20,0 21,3

30-34 14,5 15,3 15,2 14,6 14,5

35-39 13,6 12,8 12,2 11,2 10,9

40- 8,7 7,3 7,6 6,5 5,5

Summa 100 100 100 100 100

Antal 10 940 13 735 16 100 19 250 24
170

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 27

Åldersfördelningen har inte genomgått några större
förändringar under åren 19681972. En viss ökning av andelen kvinnor i åldrarna
2529 år har dock skett medan andelen kvinnor i åldern över 35 år minskat.
Kvinnor i åldrarna upp till 20 år har inte nämnvärt förändrat sin relativa
andel av aborterna.

3.3 Abortlagstiftningen i övriga nordiska länder

1 Danmark trädde en ny abortlag i kraft den 1 oktober
1973. Den ersatte en lag från 1970 och innebär en liberalisering av de tidigare
bestämmelserna.

Enligt de nya bestämmelserna kan kvinnan i vissa fall få
abort utan särskilt tillstånd. Detta gäller i första hand när aborten utförs
före utgången av 12 re havandeskapsveekan. Men även därefter kan ingreppet ske
utan tillstånd, nämhgen om aborten av läkarvetenskapliga skäl bedöms vara
nödvändig för att avväria fara för kvinnans liv eller fara för att hennes
kroppsliga eller själsliga hälsa blir allvarligt nedsatt.

I övrigt gäller att kvinnan kan få tillstånd till abort om
någon av lagens abortindikationer är uppfylld. 1 dessa anges socialmedicinska, eugeniska
och humanitära grunder för abort. Skäl för abort är vidare risk för fosterskada
och det förhållandet att kvinnan på grund av ungdom eller sjukdom inte kan ge
barnet tillfredsslällande vård. Som social indikation anges att graviditeten,
förlossningen eller vården om barnet kan antas medföra en så aUvarlig
påfrestning för kvinnan att det kan anses påkallat att avbryta graviditeten.
Vid denna bedömning skall hänsyn tas till kvinnans ålder, arbetsbörda och
personliga förhållanden samt till hennes familjs bostadsförhållanden,
ekonomiska villkor och hälsotillstånd.

För tillstånd fordras därjämte att de förhållanden som
åberopas till stöd för ingreppet har sådan vikt, att det kan anses berättigat
att utsätta kvinnan för de risker som ingreppet innebär.

I de fall då det inte fordras särskilt tillstånd till abort
kan kvinnan vända sig direkt tiU en läkare eller mödrahjälpsinrättning. Går
kvinnan tUl läkare är denne skyldig att upplysa henne om det stöd hon kan få
hos mödrahjälpen. Läkaren skall också upplysa henne om tillvägagångssättet vid
aborten och om de risker som kan vara förenade med ingreppet.

Tillstånd till abort lämnas av ett "samråd" vid
en mödrahjälpsinrättning. Samrådet består av tre personer: föreståndaren för mödrahjälpsin-rättningen,
dvs. en kurator, och två läkare. Av läkarna skall den ene vara Speciellt
utbildad i gynekologi och den andre i psykiatri. För tillstånd fordras
enhällighet. Avslagsbeslut kan överklagas till en central nämnd. Denna är beslutför
med tre personer, nämligen en jurist, som tillika är ordförande, en gynekolog oeh
en psykiater. Också i den centrala nämnden fordras att ledamötema är ense för
att tillstånd skall kunna ges.

Straffansvaret för kvinnan är avskaffat. Däremot kan annan
som utför abort i strid med lagens bestämmelser straffas.

Finland fick en ny abortlag år 1970. Lagen innebär en
liberalisering av tidigare bestämmelser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 28

Av 1970 års lag framgår all kvinna i vissa faU kan få
abort utan särskilt tUlstånd. Della gäUer kvinna som inte har fyllt 17 år och
kvinna som har fyllt 40 år vid den lidpunkt då hon blivit havande samt kvinna
som redan har fött fyra barn. Beslut om operation kan i dessa fall fattas av
sjukhusläkaren ensam.

1 övrigt kan kvinna få abort om någon av de i lagen
angivna indikationerna är uppfylld. Dessa innehåller medicinska, eugeniska och
humanitära skäl för abort. Vidare medges sådant ingrepp vid risk för
fosterskada samt när sjukdom eller liknande hos föräldrarna allvarligt
begränsar deras förmåga att sköta barnet. Socialt skäl för abort föreligger när
förlossningen eller skötseln av barnet skulle vara avsevärt betungande för
kvinnan.

Tillstånd till abort meddelas av två läkare eller av
medicinalstyrelsen. 1 vissa fall måste tillstånd ges av styrelsen.

Abort kan företas t.o.m. 16re havandeskapsveckan.
Medicinalstyrelsen kan medge att kvinna som blivit havande innan hon fyllt 17
år får abort t. o. m. 20re veckan. Detsamma gäller i speciella fall även andra
kvinnor. För abort av läkarvetenskapliga skäl finns ingen tidsfrist.

Fosterfördrivning är straffbelagd i strafflagen. Kvinna
som undergår abort utan att villkoren i abortlagen är uppfyllda kan straffas.

Den nuvarande abortlagstiftningen i Norge trädde i kraft
år 1964.

Äv lagen följer att abort kan ske när del finns
medicinska, eugeniska eller humanitära skäl för åtgärden, när det föreligger
risk för fosterskada eller när kvinnan är sinnessjuk. Vid tillämpningen av den
medicinska indikationen skall hänsyn las till kvinnans levnadsvillkor och andra
omständigheter, som kan göra henne sjuk eller medföra en fysisk eller psykisk "helseknekk".

Abort fär inte ulföras efter tredje graviditetsmånaden, om
inte särskilda skäl föreligger. För abort fordras i princip tillstånd av två
läkare. 1 vissa fall fordras också tillstånd av "fylkesläkaren".

Straffbestämmelser om fosterfördrivning finns i strafflagen.
Straff kan drabba även kvinnan.

4 Abortkommitténs förslag till abortlagstiftning 4.1
Allmänt om födelsekontroll

Enhgt kommittén finns det flera belägg för att vi i vårt
land är i hög grad inställda på familjeplanering och på att den enskilde inle
vill sätta andra barn till världen än han eller hon själv kan ta hand om och ge
en tryggad uppväxt. Redan det låga antalet födelser under en lång följd av år
tyder på att människor allmänt använder sig av de metoder som finns för att
skydda sig mol en inle önskad graviditet.

Kommittén har låtit verkställa en beräkning av
födelsekontrollens omfattning i Sverige under år 1969. Beräkningen ger vid
handen att förutan sådan kontroll mellan 400 000 och 500 000 barn skulle ha fötts

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70

medan del i reahteten föddes endast ca 108 000.
Beräkningen grundar sig på det förhållandet alt det fanns ca 1 miljon gifta
kvinnor i de fruktsamma åldrarna och ytterligare ett antal kvinnor i sådan
ålder, vilka utan att vara gifta hade samlag så regelbundet att de kunde bli
gravida.

Födelsekontrollen
sker i vårt land nästan helt och hållet med hjälp av preventivmeloder. Bland de
uppskattningsvis 300 000400 000 födelser som förhindrades år 1969 beräknas
högst 20 000 och troligen färre ha undvikits genom abortingrepp; ca 14 000
kvinnor opererades med stöd av abortlagen och ett okänt antal kvinnor -
troligen högst ca 6 000 och sannolikt betydligt färre fick sin graviditet
avbruten på annat sätt. Ätt del är så förhållandevis få kvinnor som underkastar
sig aborloperalion och åtskilligt färre som anlitar osakkunniga medhjälpare för
alt avbryta graviditet sammanhänger enligt kommittén med att det redan på 1930-talet
skedde en omsvängning i den officiella pohtiken när det gäller födelsekontroll.
Den tidigare mörkläggningen av det som hör till sexual-Hvets område ersattes då
av en medveten satsning från samhällets sida på upplysning och stöd för
användningen av skyddsmedel. Det förhållandel att abortfrågan hos oss inte
längre är elt folkhälsoproblem utan har reducerats till en marginaifråga från
födelsekontrollsynpunkt, förtar emellertid inle frågan dess allvarliga
karaktär.

Enligt kommittén bör abortfrågan lösas genom aktiva
insatser från samhällets sida. Åtgärderna bör gå ut på att underlätta för den
enskilde alt planera föräldraskap med ofarliga metoder för födelsekontroll.
Vidare bör samhället föra en målmedveten famihepolitik som ger föräldrarna ett
sådant socialt och ekonomiskt stöd att kvinnan frivilligt väljer att föda.

4.2 Krmiinaliseringen av abort

Kommittén konstaterar inledningsvis att skyldigheten för
kvinnan att underordna sig fortplantningen efter befruktningen sedan länge har
upprätthållits med strafflagstiftningens hjälp. Utgångspunkten har härvid varit
att abort är något inte önskvärt, som samhäUet av hänsyn till livets helgd bör
förbjuda med strafflagstiftningens hjälp. Denna syn att abort är något
förkastligt har färgat också de fall då samhället tillåter att havandeskap
avbryts.

Enligt
kommittén har omvälvningarna i samhället efter industria-Usmens genombrott samt
kvinnans ändrade ställning i familj och samhälle medfört nya värderingar
rörande fortplantningen. Mot den traditionella uppfattningen om skyldighet att
föda har ställts kravet att kvinnan själv skall bestämma över fortplantningen.
Kommittén konstaterar att både mannen och kvinnan i dagens samhälle har påtagit
sig andra uppgifter än som av tradition anses tillkomma dem oeh att den yngre
generationen söker efter nya former för delat ansvar mellan könen. Den ökande
sexualkunskapen och de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll
(introduktionen av p-piller och spiral), vilka har gett kvinnan egna
möjligheter att bestämma om och när hon vill föda, har fått till följd att

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 30

sexuell avhåUsamhet inte anses eftersträvansvärd i och för
sig och att även ett flertal synpunkter som tidigare har anlagts på
abortfrågan, t. ex. den befolkningspolitiska, numera ter sig föråldrade.

Sammanfattningsvis finner kommittén att de nuvarande
straffbestämmelserna om abort på väsentliga punkter bygger på tänkesätt som
numera är övergivna. De flesta människor stämplar inte längre varje abort som
förkastlig. De hyser i stället medkänsla för de kvinnor som underkastar sig
abortingrepp, antingen det uker i den ordning 1938 års lag föreskriver eller
ej. Det straff som samhället hotar kvinnorna med om de olovligen hindrar
graviditet från att fortsätta utkrävs inte heller i praktiken. Sålunda har
enligt vad kommittén inhämtat under åren 1967-1970 icke i något fall åtal för
fosterfördrivning väckts mot kvinnan själv. Vidare har de traditionella
värderingarna av kvinnans roll för fortplantningen ersatts av en allt större
tilltro till .såväl kvinnornas som männens egen längtan efter barn samt deras
egen förmåga att bedöma sina möjligheter att ta ansvar för ett barn. Kommittén
föreslår därför att samhället avstår från det nuvarande straffhotet mot
kvinnan, dvs. slopar förbudet mot abort. Detta föreslås ske genom att
brottsbalkens bestämmelser om fosterfördrivning upphävs.

4.3 Behov av lagstiftning om abort

Som en följd av att brottsbalkens bestämmelser om straff
för fosterfördrivning föreslås slopade tar kommittén upp frågan om det över
huvud taget behövs någon lagstiftning om abort.

Vad först
angår p-piller med viss kemisk sammansättning och spiral -vilka preventivmetoder
som tidigare har nämnts i viss utsträckning torde verka abortivt finner
kommittén att några särskilda bestämmelser frän statsmakternas sida inte behövs
i fråga om dessa metoder. Användningen av medlen är nämligen underkastad
läkarkontroll och socialstyrelsen har utfärdat anvisningar för att säkra
största möjliga riskfrihet vid användningen av medlen. I detta sammanhang
framhåller kommittén att dagens abortdebatt mycket snart kan komma att framstå
som föråldrad med hänsyn till den forskning som pågår för att få fram nya
metoder för födelsekontroll och som kan innebära att skydd mot fortsatt
graviditet för en kvinna som inte vill föda kan komma att huvudsakligen gälla
användandet av ett farmaceutiskt preparat. Orn sådaria medel blir tillgängliga
bör samhället enli:t kommitténs mening fordra noggrann kontroll av att de är
ofarliga för kvinnan innan de tillhandahålls för födelsekontroll. Preparaten
och deras användning bör således bedömas enligt de bestämmelser som gäller om
läkemedel och medel för födelsekontroll enligt läkemedelsförordningen (1962:701)
och torde därför inte behöva bli föremål för särskild lagstiftning.

Utöver de nu nämnda metoderna står f. n. inga andra
abortmetoder till buds än ingrepp på kvinnan, vilka i och för sig är straffbelagda
som misshandel av henne enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och som är förenade

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 31

med risker för hennes hälsa även när de utförs tidigt och
av sakkunnig läkare. Kommittén tar upp frågan om sådana ingrepp skall godtas
som en ny metod för födelsekontroll dvs. godkännas som ett nytt
"preventivmedel". Kommittén konstaterar därvid att de flesta
preventivmedel som män och kvinnor i vårt land har tillgäng till är oskadliga. P-pillren
fyller allmänt sett de fordringar som samhället ställer på läkemedel, nämligen
att medlet inte fär medföra skadeverkningar som står i missförhållande till den
avsedda effekten. Däremot uppfyller tidig abortoperation inte de fordringar som
allmänheten har rätt att ställa på att ett medel för födelsekontroll skall vara
oskadligt. Det strider mot den politik som samhället för i fråga om läkemedel
och födelsekontrollerande medel alt tillhandahålla ett skadligt medel till
allmänt bruk i förlitan på att del är tiUräckligt med upplysning om att det
inte bör användas. Kommittén framhåller vidare att tanken på att abortoperation
skulle kunna tillhandahållas på begäran som en alternativ metod för
födelsekontroll röjer okunnighet om de villkor som sjukvården arbetar under. De
sjukvårdshuvudmän som har svårt att skaffa personal och att få pengarna att
räcka för att kunna tillgodose efterfrågan pä sjukvård från människor, som är
hänvisade till operation som det enda medlet att bli botade, torde ha svårt att
acceptera den tanken. Att ingripa med en operation som är förenad med risker
för hälsan för ett ändamål som kan nås med ofarliga medel strider mot
läkarvetenskapens grundprinciper. Mot denna bakgrund finner kommittén att män
och kvinnor inte bör lila till abortopera-tipn annat än som en nödfallsutväg.
Kommittén tar därför avstånd från att abortoperation legaliseras som en ny
metod för födelsekontroll och att den regleras som en
"beställningsoperation", dvs. att kvinnan opereras på enbart begäran
och utan hänsyn till de risker som i det enskilda fallet är förbundna med
operationen.

Vad angår
behovet av lagregler om abortoperation finner kommittén att de kvinnor, som är
beredda att underkasta sig operation hellre än ta ansvaret för att föda, har
ett rimligt krav pä att veta vad spm gäller om deras möjligheter att bli
opererade. Om inte detta anges i någon författning skulle den enskilde läkarens
bedömning av i vilka fall det är befogat att de slipper föda bli
utslagsgivande. Abortoperation skiljer sig från andra operativa ingrepp genom
att den ger anledning till skiftande moraliska och etiska värderingar vilket
medför att risken för subjektivitet i den enskilde sjukhusläkarens avgörande är
mycket större när det gäller abortoperation än vid andra ingrepp. Samhället bör
därför enligt kommittén inte låta frågan om operation vara en angelägenhet
enbart mellan kvinnan oeh den ansvarige läkaren utan bör ge föreskrifter om
abortoperation.

Vad
härefter gäller frågan i vilken ordning sådana föreskrifter lämpligen bör ges
finner kommittén att detta i och för sig kan ske genom att själva
grundprincipen, dvs. skyldigheten att ombesörja vård, skrivs in i
sjukvårdslagen och att de närmare föreskrifterna om operationen ges i
administrativ ordning. Äv hänsyn till kvinnan anser kommittén dock att en annan
linje bör väljas. Graviditet innebär för en kvinna som anser att

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 32

hon inte kan ta ansvaret för ett barn sådana påfrestningar
alt hon bör vara tillförsäkrad en i lag inskriven rätt till operation. En sådan
rätt förutsätter att statsmakterna anger de fall då rätt till aborloperalion
föreligger. Alt sådana fall anges är av väsentlig betydelse även för den enskUde
sjukhusläkaren.

Förutom att de omständigheter som grundar räll tiHabort
anges i lag föreslår kommittén att kvinnan genom lagsliftning skyddas mot att
osakkunniga personer åtar sig att göra ingrepp pä henne. Samhället har också
anledning att tUlförsäkra kvinnan vård utan särskilda kostnader för henne på
sjukhus eUer annan likvärdig inrättning. Vidare bör det ges
rättssäkerhetsgarantier för att frågan om räll till operation blir allsidigt
bedömd. För sistnämnda ändamål bör det i lag ges föreskrift om att frågan om
rätt tiU abort skulle avgöras av särskilda nämnder vid sjukhusen.

4.4 Grunder för rätt tUl abort

När del gäller all ange de omständigheter som bör grunda
rätt till abort erinrar kommittén inledningsvis om att gällande
abortlagstiftning bygger på brottsbalkens slrafftiestämmelser om foslerfördrivning
och att i de s. k. abortindikationerna avgränsas faU då det från statsmakternas
sida har ansetts rimhgt att en kvinna befrias från skyldigheten att finna sig i
att hennes graviditet fortsätter. Kommitténs förslag att abort avkriminaliseras
innebär emellertid att det i fortsättningen inte finns utrymme för en
motsvarande bedömning. Avgörandet i det enskUda fallet bör i stället ske från
den utgångspunkten att abort skall utföras när kvinnan - efter den belysning av
hennes situation som rådgivningen ger står fast vid att hon föredrar att
underkasta sig operation framför att ta ansvaret för att föda. Som abortmetod
är emellertid operation förenad med risker för kvinnans liv och hälsa, och när
vägande skäl talar mot att hon opereras bör också ett annat bedömande komma i
fråga.

När det gäller tillämpningen av den nuvarande
abortlagstiftningen konstaterar kommittén att gränsen mellan de olika
indikationerna är flytande i den praktiska tillämpningen, framför allt när det
gäller den medicinska och den socialmedicinska indikationen. När operation har
utförts har det skett av skäl som rubricerats än som sjukdom eller kroppsfel,
än som svaghet och än som förutsedd svaghet, beroende på den innebörd som
vederbörande bedömare har gett åt vart och ett av dessa begrepp. Det är m. a.
o. en i hög grad subjektiv bedömning som här skett över hela linjen. Sådana
föreställningar som att t. ex. sjukdom skulle erbjuda en fastare eller mera
objektiv hållpunkt för bedömningen än andra begrepp stämmer inte med
verkligheten. De nuvarande abortindikationerna bygger på ett begreppsmässigt
betraktelsesätt och de diskussioner som sedan har förts om vilka skäl som borde
godlas för abort har till stor del skett med utgångspunkt i ett sådant
betraktelsesätt och till synes i omedvetenhet om subjektiviteten i
bedömningarna. Föreställningen om "rent medicinska" resp. "rent
sociala" omständig-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 33

heter framstår numera som en övervägande teoretisk
konstruktion.

På grundval av uppgifter som kommittén har samlat in via
kuratorer angående de skäl som kvinnor angett för abort samt de erfarenheter
som har Samlats av biverkningar för kvinnan av att opereras finner kommittén
att det inte är möjligt att i lagtext i detalj reglera de omständigheter som
bör grunda rätt för kvinnan att bli opererad. Endast mer eller mindre typiska
eller uppenbara faU kan beaktas oeh allmänna riktlinjer anges för bedömningen
av det enskilda fallet. Kommittén föreslår därför att bestämmelserna utformas
på sådant sätt att de i största möjhga utsträckning täcker de omständigheter
som i det enskilda fallet skall grunda rätt tiU abortoperation liksom de
omständigheter som utgör vägande skäl mot all kvinnan utsätts för operation.

Kommittén anger tre grupper av omständigheter som bör
grunda rätt till abortoperation, nämligen 1) hälsorisker, 2) risk för skador
under foslerutveckhngen m. m. samt 3) övriga omständigheter.

Vad först
angår hälsoriskerna framhåller kommittén att framstegen inom den moderna
läkarvetenskapen har medfört att riskerna för en frisk kvinna när hon föder
numera är små. De medicinska behandlingsmetoderna har förbättrats också i
fråga om de svåra sjukdomarna. Inom mödrahälsovården har man möjUghet att i tid
upptäcka och behandla brister i hälsotillståndet hos kvinnan när hon är gravid
och att minska påfrestningarna för henne lika väl som riskerna för henne då hon
föder. Till framstegen hör att man har andra möjligheter än tidigare att följa
olika graviditetsstadier och att göra en noggrannare bedömning av riskerna för
kvinnan av att hennes graviditet fortsätter och av att föda. Så har läkaren t.
ex. ett ganska stabUt vetenskapligt underlag för att med ledning av sina
undersökningsfynd bedöma vad en hjärt- eller lungsjukdom, skador i njurar
eller andra vitala organ, sockersjuka etc. innebär av ökade risker för kvinnan
om hon föder. Fall förekommer - exempelvis vid graviditetsförgiftning då han
har sådant underlag för bedömningen att kvinnans liv är i överhängande fara
eller att hon vid fortsatt graviditet hotas av t. ex. havandeskapskramper (eklampsi).
1 säUsynta undantagsfall kan han så sent som när hon har börjat föda vara
tvungen att ingripa med operation för att rädda henne ur en akut livsfara. Då
läkaren ingriper med operation på en kvinna som har varit gravid så länge att
hon bär en livsduglig varelse, är det dock inte fråga om abortoperation. De
åtgärder som han då kan se sig tvungen att vidta om vitala intressen står på
spel går ut på att framkalla en för tidig födsel.

När en gravid kvinna är beredd att undergå abortoperation,
är det inte bara kroppsliga sjukdomstillstånd, kroniska eUer akuta, som läkaren
måste räkna med när han bedömer vilka risker hon utsätts för om hennes
graviditet fortsätter. Bedömningen gäller inte heller enbart själva graviditetsförloppet
och födandel. 1 den prognos, som han ställer, ingår också en bedömning av eflerförloppet,
dvs. ett ställningstagande till frågan hur kvinnans hälsotillstånd skulle
påverkas av att ha ett bam att sörja för. Även när kvinnan inte företer
kroppsliga sjukdomssymtom, kan hennes

3 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 70.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 34

kroppskonstitution vara så bräcklig eller hennes fysiska
kondition så nedsatt, att läkaren utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet
måste säga sig, att kvinnan kanske klarar att föda, men att hennes
kraftresurser sannolikt också blir uttömda eller i vart fall avsevärt nedsatta
redan därigenom eller genom vården av ett barn. Från samma utgångspunkt är det
som läkaren vid sin riskbedömning tar avgörande hänsyn även till kvinnans
psykiska tiUstånd.

Sålunda vet man av erfarenheit att nervösa störningar ofta
förvärras och att konflikter och problem, som annars hålls under kontroll, inte
sällan tar en allvarlig vändning i samband med en graviditet. Detta gäller särskUt
om kvinnan anser att hon inte kan ta ansvaret att föda. Då konflikterna är
mycket påtagliga, inställer sig en depression, som kan bli så djup och intensiv
att självmordstankar ingår i sjukdomsbilden. Ibland är depressionen åtkomlig
för behandling, eventuellt i samband med sjukhusvård, i form av t. ex. vila, medicinering,
psykoterapi eller miljösanering. Ibland är det nödvändigt att ingripa med aborloperalion
för att förhindra att kvinnan sätter självmordsplanerna i verket eller för att
häva depressionen. Man vet också att de närmaste dagarna och veckorna efter det
att kvinnan har fött normalt sett är mycket psykiskt påfrestande för henne. Det
förekommer att psykoser, t. ex. schizofreni och manisk-depressiv sjukdom, men
även svåra depressioner av annat slag kan bryta ut under denna tid. 1 andra
fall kan ])sykiska förvirringslillstånd inträda, som oftast fordrar
sjukhusvård, dä k:vinnan är ur ständ att ta hand om sig själv eller barnet.
Ännu 23 månader efler del att kvinnan har fött, ibland även senare och i en
del fall i anslutning till att hon slutar amma, kan svåra depressioner
uppträda. Även då är de ibland förenade med risk för självmord.

I och för sig är de här angivna allvarliga psykiska
sjukdomstillstånden hos en kvinna i anslutning till att hon är gravid och föder
ganska sällsynta och risken för alt kvinnan skall drabbas av en sådan sjukdom
är i vanliga fall ringa. Redan lindrigare psykastenisk eUer depressiv
insufficiens, uttröttningstillstånd eller allmän nerslitning har läkaren
emellertid att räkna med när han skall bedöraa, om fortsatt graviditet medför
fara för kvinnans hälsa. Han är också skyldig att uppmärksamma den risk för
hennes hälsa som föreligger, när hennes aktuella tillstånd är utan anmärkning,
men allvarliga psykiska störningar har inträffat i samband med tidigare
graviditet.

Läkaren
har att bedöma inle bara i vad mån som kvinnans tillstånd skulle försämras, om
inte förloppet hejdas, utan lika väsentlig är för honom frågan i vad mån som
fortsatt graviditet kan antas hindra att hon blir bättre eller återställd tUl
hälsa. När kvinnan t. ex. befinner sig i ett psykiskt sjukdomstillstånd, kan
det ibland vara nödvändigt alt tillgripa abortoperation för att förbättra
hennes tillstånd eller för att kunna genomföra en psykiatrisk behandling eller
också för att förebygga att hennes tillstånd försämras. På motsvarande sätt
utgör graviditet en fara för kvinnans hälsa, inte bara i de fall dä hon är
fysiskt eller psykiskt nersliten och hennes graviditet skulle sälta ned hennes
tillstånd ytterliga-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 35

re, utan också när hennes krafter inte kan återställas
utan att hon opereras. Abortoperationen utgör i sådant faU ett led i den
medicinska behandlingen av kvinnan i syfte att om möjligt återställa hennes
hälsa.

Kommittén
framhåller att målsättningen för den moderna läkarvetenskapen har vidgats i
takt med de vunna framstegen och de nya vetenskapliga rönen. Lika självklar,
som man tidigare har tagit uppgiften att bota, dvs. att återställa människors
hälsa, hka självklar anses numera uppgiften vara all bibehålla en god hälsa,
dvs. att förebygga uppkomsten av sjukdomar eller andra brister i hälsotUlståndet
av såväl fysisk som psykisk art. Möjligheterna till tidig diagnos och
behandling har förbättrats även inom psykiatrin. Frågan om behandling är
sålunda aktueU även innan ett psykiskt insufficienstillstånd är ett faktum.
Behandlingssituationen föreligger redan när risken är påtaglig för att det
skall inträda. Det är också från den utgångspunkten, som riskerna för kvinnans
hälsa bedöms när hon är beredd att undergå abortoperation. Det är sålunda inte
bara när hennes krafter redan är allvarligt nedsatta och en fortsatt graviditet
skulle hindra att de återställs eller medföra att hennes svaghetstillstånd
förvärras, som hennes hälsa är i fara från läkarvetenskaplig synpunkt. Detta
gäller också när en påtaglig risk föreligger att en sådan allvarlig kraftnedsättning
skall inträda. 1 bägge fallen är läkaren skyldig att behandla kvinnan efter
vetenskap och beprövad erfarenhet, och kan faran inle undanröjas på annat sätt,
kan han av behandlingsmässiga skäl se sig nödsakad att utföra en aborloperalion.

Enligt
kommittén bör rätten till abortoperation under de angivna förutsättningarna för
framtiden säkerställas genom bestämmelser som ger rättvisa ål den
läkarvetenskapliga metodiken av i dag och som motsvarar vad som numera utgör
vetenskap och beprövad erfarenhet på området. När den gällande lagen anger i
vilka fall som läkare får ulföra abortoperation straffritt, fordrar den t. ex.
att faran för hälsan skall kunna tillskrivas sjukdom, kroppsfel eller svaghet
hos kvinnan; alt hänsyn tas tUl hennes levnadsförhåUanden och övriga
omständigheter föreskrivs bara när det gäller operation i förebyggande syfte.
Det är emellertid alltid på en totalvärdering av samtliga undersökningsfynd i
det enskilda fallet psykologiska, medicinska eller sociala som läkare
bygger sitt ställningstagande, både när det gäUer prognos och behandling.
Syftet med behandlingen må vara att förebygga eller bota, likaväl som det mä
vara sjukdom eller andra brister i hälsotillståndet som del är fråga om. Det är
inte heller sjukdom i och för sig, som tillmäts avgörande betydelse när
abortoperation utförs, utan den avgörande frågan är om ett fortsatt förlopp
medför fara för kvinnans hälsa. Att knyta an till sådana begrepp som sjukdom
eller kroppsfel är därför inte rättvisande, och att ange att hänsyn tas till
levnadsförhållandena som t. ex. personliga eller ekonomiska omständigheter,
familjens bostadssituation, arbetsbördan m. m. - är lika överflödigt som att
ange att hänsyn tas till exempelvis kvinnans ålder och tidigare graviditeter.
Inte heller behöver bestämmelser ges om vad som ligger i sakens natur, nämligen
att bedömningen av

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 36

riskerna vid ett fortsatt förlopp inte gäller enbart gravidiletsförloppet,
ulan också födandet, amningen, omhändertagandet av ett barn och vården om
detta. Att den gällande abortlagen tar upp bestämmelser i det hänseendet för
läkarens bedömning beror på att den har tUl syfte all uttömmande ange vad som är
straffritt och tiUåtet, dvs. vUka risker som får beaktas. Om läkare numera vid
bedömningen av vilka risker för hälsan, som är förbundna med fortsatt
graviditet, skulle låta bli att ta hänsyn till exempelvis en uppenbar risk för amningspsykos
eller risken alt en rygginsufficiens förvärras genom vården om ett barn,
handlar han i strid med beprövad erfarenhet.

Bland
förutsättningarna för att det naturliga förloppet skaU få hejdas upptar den
nuvarande lagen också bestämmelse om att faran för kvinnans hälsa skaU vara
allvarlig. Bestämmelsen leder närmast tanken tUl en överhängande fara och är miss\isande
för läkarvetenskaplig praxis. Del är inte enbart sannolikhetsgraden för att
skada inträffar som är avgörande, utan avgörandet gäller i hög grad även
skadans omfattning, t. ex. hur pass mycket försämrat en kvinnas tUlstånd skulle
bli, om hon inte opereras, respektive hur pass dålig hon är, när hennes
graviditet riskerar att hindra en förbättring eller ett tUlfrisknande. Är det
en svår sjukdom eller aUvarliga fysiska eller psykiska skador, som det är fråga
om, utgår läkaren från alt kvinnans hälsa är i fara, även om den grad av
sannolikhet som han har alt räkna med är jämförelsevis låg. I andra fall kan
det vara just den höga graden av sannolikhet, som beaktas i samband med risken
för en nedsättning av kvinnans hälsotiUslånd.

För att uttrycka rådande praxis när det gäller den
läkarvetenskapliga bedömningen av risker för hälsan, och för att säkra kvinnans
rätt tUl abortoperation då ett fortsatt förlopp innebär sådana risker för
henne, föreslår kommittén att det i den nya lagstiftningen ges bestämmelse om
all kvinna har rätt till aborloperalion, när det kan antas att hennes hälsa
skulle råka i fara eller hennes k:rafter aUvarligt nedsättas, om havandeskap
fortsätter. Ätt efter förebild av 1938 års lag ta upp en föreskrift om att
kvinnan har rätt att bli opererad när hennes liv är i fara är enligt kommittén
överflödigt med nuvarande betraktelsesätt.

Beträffande
riskerna för skador under fosterutvecklingen m.m. konstaterar kommittén att
forskningen på det genetiska området under de senaste decennierna har gett
sådana resultat att del beträffande en del sjukdomar är känt hur de ärvs. 1
fråga om sjukdomar och ärftligt betingade utvecklingsrubbningar, där arvsgången
ännu är okänd eller osäker, finns goda möjligheter att med ledning av
erfarenhetsmässigt framräknade värden bedöma risken för att de överförs direkt
från föräldrar till barr. Möjligheterna till tidig diagnostik och uppspårning
av skadliga arvsanlag har förbättrats. Rådgivning i genetiska frågor har
prövats endast i blygsam omfattning, men erfarenheterna av den rådgivning som
har bedri'its är positiva. Inom den rådgivningsverksamhet som förekommer på
något enstaka håll i anslutning till vården av utvecklingsstörda barn har det
visat sig vara till hjälp och stöd för föräldrarna att få en sakkunnig
bedömning och vägledning beträffande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 37

eventueUa risker för nästa barn. På senare tid har man
också fått klart för sig hur arvsanlag kan modifieras och hämmas, inte bara av
övriga arvsanlag hos individen, utan även av den miljö som han lever i.
Möjligheterna tiU behandling har förbättrats vid t. ex. svåra psykiska
sjukdomar. Vården av psykiskt eller på annat sätl utvecklingsstörda har gett
påtagliga resultat. Med insikten att andra faktorer än arvsanlag kan göra sig
gällande har följt att ärftligt betingade sjukdomar och lyten inte längre intar
en särställning. På samma sätt som när det gäller andra sjukdomar och lidande
hos människorna är samhällets strävanden inriktade på behandling av den sjuke eUer
ulvecklingsstörde och på åtgärder för hans anpassning i samhället.

Enligt
kommittén är det mot denna bakgrund som den gällande abortlagen har kommit all tiUämpas
restriktivt när del gäller aborloperalion på grund av arvsrisk. De
tankegångar, som lagen vilar på, när den för att komplettera vad som gäller om sterUisering
medger abort av hänsyn lUl risken att vissa sjukdomar sprids inom befoUcningen,
ter sig numera främmande. Man har också funnit att del saknas tillräckligt
vetenskapligt underlag för tanken att aborloperalion skulle vara elt medel att
utrota vissa sjukdomar. Även när det gäller s. k. dominant ärftliga sjukdomar
svåra sådana sjukdomar är myckel sällsynta är abortoperation ett ineffektivt
medel för att hindra spridningen. Detta gäller än mera vid s. k. recessivt
ärftliga sjukdomslUlslånd. Psykiska utvecklingsstörningar är mera sällan
ärftligt betingade. 1 den mån som de orsakas av skadliga arvsanlag, följer de i
sin nedärvning inga enkla linjer utan antas vara betingade av komplicerade
arvsförhållanden, s. k. polygena system. För vissa former av grava
utvecklingsstörningar är det en recessiv arvsgång som har påvisats.

1 den
praktiska tUlämpningen anses också den eugeniska abortindikationen ta sikte
främst på risken för sjukdom eller lyte hos just den individ, som kvinnan sannolUct
skuUe föda om hennes graviditet fortsätter. Föreligger det inte någon sädan
risk, utgör den omständigheten att denne skulle föra sjukdomsanlag vidare tUl
följande generationer endast undantagsvis skäl för abortoperation. I praktiken
har problemställningen när det gäller att tillämpa den eugeniska
abortindikationen m. a. o. blivit i stort sett densamma som när det gäller tUlämpningen
av den s. k. foslerskadeindikationen, dvs. fall då risken för sjukdom eller
lyte hos den nya individen har uppkommit under fosterutvecklingen av andra
orsaker än arvsanlag.

Kommittén
konstaterar i anslutning härtill att statsmakterna förhållandevis nyligen haft
anledning att precisera sin ståndpunkt, när del gäller abortoperation på grund
av risk för sådana fosterskador. I förarbetena till 1963 års ändring i gällande
abortlag angavs sålunda all kunskaperna ännu är OtUlräckliga om vilka faktorer
det är utom arvsanlag som kan orsaka skador under fosterutvecklingen. Att en
kvinna har haft sjukdomen röda hund, att hon har utsatts för röntgenbeslrålning
eller att hon har tagit in vissa läkemedel nämndes som exempel. Det var inte
heller frågan om varför eller i vilka fall skada uppstår, som var lagstiftarens
ärende. Det var

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70

för de faU, då risk förehgger alt skada har inträffat, som
han viUe precisera sin ståndpunkt, nämligen att tillåta abort i sådana fall.
Skälen för ståndpunkten var medmänskliga hänsyn.

All de flesta barn föds friska och alt det är i
undantagsfall, som gravida kvinnor har att räkna med risken att arvsanlag eller
skador av andra orsaker under fosterutvecklingen ger upphov tUl svåra lidanden
för det barn som de sannolikt skulle föda, förringar inle tragedien i de fall
då sådan risk föreligger. Vid med\etandet om att avsevärd risk föreligger att
barnet kan födas skadat eller till svåra lidanden, torde de flesta kvinnor
vilja avstå från att föda, även om deras graviditet var planerad och oavsett
vilken hjälp från samhällets sida som de kan räkna med att barnet får.

En kvinna,
som befarar all hon kommer att föda ett sjukt eller skadat barn, har rätt att
få tiUgång till vetenskaplig expertis för bedömningen av riskerna i det
hänseendet och stöd och råd från samhällets sida. Befinner hon sig i den
situationen, att det enligt vetenskap och beprövad erfarenhet finns skäl att
anta att hon kommer att föda sitt barn tiU svår sjukdom eUer svårt lyte, böi'
hon vara liUförsäkrad rätt tUl abortoperation. Frågan om operation torde för åtskiUiga
kvinnor i den situationen utgöra ett svårt \'al och ofta torde situationen
innebära sådana påfrestningar för kvinnan, att hon har rätt till abortoperation
redan på grund av de risker för hennes hälsa som dessa påfrestningar innebär.
Är en kvinna i sin önskan att få barn villig att utstå fortsatt graviditet och
att föda trots riskerna för barnet, bör hon ha rätt liU hjälp och stöd från
samhällets sida. När det är risk för att skador under fosterutvecklingen kommer
att ge upphov till svåra kroppsliga eller själsliga lidanden hos en ny mänsklig
individ, bör samhället dock av hänsyn såväl tUl denne som till kvinnan och
hennes familj bistå med rådet att kvinnan underkastar sig operation i de fall
då hon själv är beredd till det.

De upptäckter som har gjorts under det senaste decenniet
har gett ökad aktuahtet åt frågan om fosterskador. Med hänsyn tiU den
omfattning, i vilken undersökningar bedrivs rörande inverkan av ohka faktorer
på fosterutvecklingen virus, strålning, gifter av olika slag, läkemedel m. m.
och rörande sambandet meUan sjukdomar hos föräldrar och deras barn, bör
lagstiftaren inte stå främmande för att nya orsakssammanhang blir kända och att
det vetenskapliga underlaget för bedömningen av faran för den nya individen kan
ändras. När det gäller att i lag tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation
i de fall, då hon löper risk att föda sitt barn till svåra lidanden, bör rätten
därför inle bindas vid orsaken tiU att sådan risk föreligger utan knytas tUl
det förhållandet att en sådan risk är för handen.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén att kvinna för
framtiden tillförsäkras rätt till abortoperation när det kan antas att det
barn, som hon sannolikt skulle föda om hennes graviditet fortsätter, kommer att
lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.

1 detta sammanhang tar kommittén upp frågan om sterilisering
som villkor för abort. Kommittén konstaterar därvid att det nuvarande kravet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 39

i 2 § tredje stycket 1938 års lag att kvinna skall
steriliseras i samband med abortoperation på grund av arvsrisk inte upprätthåUits
i praktiken efter år 1964. Enligt kommittén vUar också bestämmelsen på
tankegångar som ter sig främmande numera, varför den föreslår att sleriliseringsviUko-ret
inte får någon motsvarighet i en ny lag.

Vad härefter
angår övriga omständigheter som bör grunda rätt lUl abort anger kommittén vissa
situationer, som kan tjäna som exempel på när kvinnan bör vara tUlförsäkrad
abort. En sådan situation är alt kvinnan har flera barn. När det gäller en flerbarnsmamma
som föredrar att underkasta sig abort framför att föda torde enligt kommittén
en utomstående ha svårt att avfärda hennes farhågor att inte orka med
ytterligare ett barn som obefogade. 1 de flesta fall torde del vara påtagligt
att kvinnans krafter bhr så allvarligt nedsatta om hon inte opereras alt rätt tiU
abort föreligger på grund av de risker för hennes hälsa som en fortsatt
graviditet och en ny barnsbörd medför. Även om situationen inte är så klar bör samhäUet
enligt kommittén utgå från att, om en kvinna vill slippa föda därför att hon
finner bördan av att vårda och fostra ytterligare barn för betungande, avsevärd
risk föreligger för att denna kvinna blir nersliten, om inte hennes graviditet
hindras att fortsätta. Kommittén anser därför att hon bör vara liUförsäkrad
rätt till abort.

Som
ytterligare exempel på omständigheter som bör grunda rätt till abort anför
kommittén att kvinnan närmar sig klimakteriet eller befinner sig i en allvarlig
konfliktsituation, t. ex. på grund av otrohet eller svårigheter i samlevnaden
med mannen. Beträffande tonåringarna och de unga kvinnorna framhåller kommittén
att det är uppenbart alt de i dagens läge har små möjligheter att ensamma klara
ett barn. Samhället får anses ha lyckats dåligt med sin uppgift att tUlgodose
behovet av sexualupplysning och ge individen möjlighet all planera föräldraskap
med ofarliga metoder när unga kvinnor blir gravida medan de ännu står under
utveckling med vad det innebär av fortsatt skolgång, studier eller annan
utbildning och förberedelser för att i framtiden försörja sig och bilda familj.
De psykiska och sociala resurser som fordras för att ta ansvar för ett barns
vård och uppfostran är det få kvinnor som förfogar över i de åren. Enligt
kommittén bör redan det förhållandet att kvinnan ännu inte är mogen för föräldraskap
höra tUl omständigheter som grundar rätt tiU abort.

I detta sammanhang behandlar kommittén det förhållandet
att de unga kvinnorna erfarenhetsmässigt inte så sällan upplever en press från
omgivningen att undergå abort. Det kan också förekomma att kvinnan begär ett
avslag på sin abortansökan att visa upp. I sådana fall borde enligt kommittén
en socialpsykiatrisk rådgivning ha en väsentlig funktion att fylla.

Det huvudsakliga skälet till att en kvinna är beredd att
underkasta sig abort är enligt kommittén nästan alltid mer eller mindre starka
farhågor för att hon inte kan ta hand om barnet. Som exempel på omständigheter

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 40

som bidrar tiU all hon inte vill eller kan åta sig
ansvaret att föda nämns psykiska oeh sociala anpassningssvårigheter av olika
slag, t. ex. upprepade lagöverträdelser, alkohol- eller narkotikamissbruk, arbetshämningar,
prostitution. En grupp av kvinnor som på grund av anpassningssvårigheter av
annat slag kan ha begränsade möjligheter att ta vård om ett barn är de som
lever här i landet som invandrare eller flyktingar. Enligt kommittén bör
kvinnan ha rätt alt själv ):a hand om det barn som hon föder och borladoplion
bör inte betraktas som elt alternativ till abort. SamhäUet bör därför
tillförsäkra kvinnan rätt tUl abort, när hon av någon anledning saknar
möjligheter att själv la hand om barnet.

Kommittén tar slutligen upp det fallet all kvinnan har
speciella eller personliga skäl att inte föda. Som exempel på sådana skäl nämns
att kvinnan har blivit våldtagen, planeringsskäl (studier, yrkesliv) och "viU
ej ha barn". Beträffande dessa skäl framhåller kommittén att den ökade
sexualkunskapen och de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll har
ändrat värderingarna på det sexuella området. Kvinnan har fått egna möjligheter
att skydda sig mot följderna av samlag och själv planera när hon vill ha barn.
De flesta mä;finiskors medkänsla är därför numera inle heller reserverad för
kvinnor som har blivit gravida trots att de inte av egen fri vilja har inlåtit
sig på samlag utan gäller den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte viU
ha barn. Om samhället skaU fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan i
anledning av oplanerad graviditet bör hon tillförsäkras rätt tUl abortoperation
när hon har så speciella och rent personliga skäl att inte föda sorn de nyss
angivna. Står hon i dessa fall fast vid alt hon föredrar att bli opererad
framför att föda, även efter klarläggandel av hennes situation oeh den
rådgivning hon därvid erhållit, måsle del enligt kommittén antas vara så
betungande för henne att hennes graviditet fortsätter att hon bör vara
tillförsäkrad rätt liU operation.

När det
gäller att i lag ange de "övriga omständigheter" som sålunda bör
grunda rätt tUl abort har kommittén vall att la fasta på det som utmärker
kvinnans situation när hon inte kan la hand om ett barn men ändå blivit gravid,
nämligen de påfrestningar som hon är utsatt för genom att graviditeten
fortsätter. Enligt kommitténs mening bör räckvidden av samhällets förpliktelser
mot henne lämpligen anges genom en allmän bestämmelse om att rätt till aborloperalion
föreligger, när del av hänsyn liU påfrestningarna för kvinnan är oskäligt
betungande för henne att graviditeten fortsätter.

Eftersom
varje abortoperation är förenad med risker för kvinnans hälsa bör enligl
kommittén rätten till abort gälla endast i princip. Liksom i fråga om varje
annan patient och i fråga om de kvinnor som föder är läkaren beträffande kvinna
som vUl slippa föda skyldig att följa yrkets normer, dvs. att följa vetenskap
och beprövad erfarenhet vid bedömning av riskerna med en abort. Föreligger
vägande skäl mot operation måsle kvinnan kunna förlita sig på att hon inle
utsätts för denna.

Kommittén
konstaterar all uppfattningen om vilka omständigheter som utgör skäl mot
abortoperation och har sådan tyngd att de bör leda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 41

till bedömningen att hinder föreligger mot att kvinnan
opereras, har förskjutits allteftersom erfarenheterna av abortoperationer har
vidgats. Det vetenskapliga underlaget för bedömningen av riskerna för omedelbara
komplikationer och sena följdtillstånd efter sådana operationer har breddats.
Även om kunskaperna på området fortfarande är ofullständiga, finns del en rad ohka
omständigheter som erfarenhetsmässigt är ägnade alt öka riskerna påtaghgt i del
enskilda fallet och som kan utgöra hinder mol att kvinnan undergår operation.
Alt ange dessa omständigheter rent generellt är inte möjligt, eftersom de
skiftar från kvinna tiU kvinna och till stor del beror såväl av hennes fysiska
och psykiska tiUstånd som av hur länge hon har varit gravid. Så t. ex. har
erfarenheten visat att riskerna med abortoperation är större ju längre kvinnan
har varit gravid både vad beträffar sannolikheten för skadeverkningar och vad
beträffar aUvaret av den skada som kan åsamkas henne. Riskerna för att
komplikationer inträffar vid eller lUl följd av operation måste i det enskilda faUet
vägas mot de risker som är förenade med att operation inte sker, dvs. mot de
risker som är förbundna med ett fortsatt förlopp. I de fall, då riskerna med
operationen är påtagligt mycket större, bör givetvis kvinnan inte opereras. Allmänl
sett har erfarenheten visat, alt ju sämre kvinnans hälsotillstånd är, dvs. ju
starkare de läkarvelenskapliga skälen är f ö r aborloperalion, desto större är
riskerna för att komplikationer inträffar, dvs. skälen mot operation. Sådana
skäl mot operation, antingen de gäller kroppsliga eller själsliga förhållanden,
brukar i de allra flesta fall utgöra skäl även mot att kvinnans graviditet
fortsätter och att hon föder. Erfarenheten bestyrker också det omvända
förhållandet, alt ju svagare läkarvetenskapliga skäl som föreligger för
operation, desto mindre är riskerna för komplikationer, dvs. desto mera säUan
finns det anledning att räkna med skäl mol operation.

När det gäller att närmare ange de omständigheter som kan
utgöra skäl mot operation uppehåller sig kommittén först vid sådana
omständigheter som kan sägas vara av kroppslig natur. Förutom sädana
sjukdomstillstånd och rubbningar i kroppsfunktionerna - t. ex. hjärtsväghet,
lungsjukdomar eller njurlidanden som utgör skäl inte bara mot abortoperation
ulan också mot att förloppet fortsätter, utgör även andra brister i hälsotiUståndet
skäl mot operation av hänsyn till de påtagligt ökade risker för skadeverkningar
som de medför för kvinnan, om hon opereras. Hil hör pågående infektion, t. ex.
en akut inflammation i könsorganen. Ofta kan infektionen hävas, men så länge
den pågår, utgör den ett så starkt skäl mot operation, att hinder föreligger
mot att kvinnan opereras, även om hon har varit gravid endast kort lid och
oavsett operationsmetod. Vissa andra organiska sjukdomsliUstånd utgör skäl mot
alt en viss operationsmetod används. Sjukdomar som medför försämrad koksaltutsöndring
kan t. ex. innebära, att koksalt inte bör användas för injektion vid någon av tvåstegsmetoderna.

Ändra omständigheter som utgör skäl mot operation hänför
sig till kvinnans förmåga alt på nytt bh gravid och att föda vid ett senare tUlfälle.
Sålunda utgör ofrivUlig sterilitet ett särskilt fruktat följdtillstånd

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 42

tiU abortopei'ation. Risken i det hänseendet går inte att
värdera säkert i siffror, men enligt hittills framlagda undersökningsresultat
kan den skattas till högst 4-5 % och med största sannolikhet en lägre andel.
För kvinnor som önskar sig barn längre fram, bör även den i och för sig ringa
risken för sterilitet beaktas som skäl mot operation, särskilt när det gäller
unga flickor och kvinnor som är gravida för första gången eller som ännu inte
har haft tillfälle alt föda. För en kvinna som är Rh-negativ och inte har fött
eller inte har varit gravid förut bör på motsvarande sätt beaktas risken för
att komplikationer lUlstöter, när hon vid ett senare tillfäUe vUl bli gravid
och föda. Även andra omständigheter som är ägnade att minska möjligheterna för
en kvinna som vill ha barn vid ett senare tiUfälle -t. ex. alt hon lider av
sockersjuka kan utgöra skäl mol operation.

Huruvida de nu angivna skälen mot operation har sädan
tyngd, att de utgör hinder mot att kvinnan undergår operation, får enligt kommittén
avgöras från fall till fall. Som aUmän regel bör gälla alt kvinnan får
upplysning om de risker som föreligger och möjlighet att diskutera igenom
problemen och att operation inte bör ulföras, då hon själv inte är vUlig att ta
några risker i fråga om sin framtida förmåga att föda barn eher inle viU
riskera, att elt barn som hon eventuellt senare föder kan komma att lida av
sjukdom eller' missbildning.

Andra skäl mot operation är av psykisk natur. Efterundersökningar
av det psykiska tillståndet hos kvinnor som har undergått abortoperation
bestyrker det förhåUande som angavs nyss, nämligen att riskerna för
sjukdomstillstånd, insufficienser och negativa reaktioner är större, ju sämre
kvinnans psykiska tillstånd är när hon opereras. Erfarenheterna har också
visat, att risken för icke önskvärda efterreaklioner är större, ju längre hon
har varit gravid. Någia av de faktorer som utlöser de kraftigare efterreaktionerna
vid sen aborloperalion är väl kända, bl. a. de större påfrestningarna på kvinnan
av

Kommittén framhåller vidare att det numera på ett annat
sätt än tidigare finns anledning att räkna med ett samband meUan psykiska efterreaklioner
och bristande självständighet i beslutet att undergå abort. Negativa reaktioner
efter sådant ingrepp inträffar sålunda företrädesvis för den kvinna som har
utsatts för påtryckningar från mannen eller andra i sin omgivning att
underkasta sig operation, och som upplever att hon inte frivilligt har avstått
från att föda utan har pressats till det av andra. Att kvinnan hellre vill föda
men är beredd att underkasta sig operation av hänsyn till påtryckningar från
någon i hennes närmaste omgivning, utgör därför ett starkt skäl mot operation.
För att säkerställa minsta möjliga risk för negativa efterreaklioner är det
också väsentligt, alt rådgivningen ål kvinnor som är beredda tUl abortoperation
är inriktad just på att undersöka, att kvinnan inte har pressats till sitt
beslut och att hon inte avstår från sina möjligheter att föda utan all själv
vilja del. Del stöd som kvinnan behöver för alt övervinna sina valsvårigheter
varierar från kvinna

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 43

till kvinna. Erfarenhetsmässigt är stödbehovet störst för
ungdomar, men också mogna kvinnor kan i vissa situationer vara i behov av
särskilt stöd. Ett sådant exempel är att kvinnan av sin omgivning har pressats
att begära operation. Ett annat är att kvinnan gärna viU ha barn men är beredd
att underkasta sig operation av hänsyn till risken för fosterskada.
Sammanfattningsvis finner kommittén att frågan om skäl mot att kvinnan undergår
abort innebär sådana avvägningar i det enskilda fallet att den lika litet som
skälen för operation kan regleras i detalj. Att såväl kvinnans skäl för
operation som skälen mot att hon utsätts för operation skall avvägas innan rätt
till operation fastställs framgår av de föreslagna grunderna för abort vid
hälsorisker och betungande havandeskap. Del torde hgga i sakens natur att en
liknande avvägning skall ske när abortgrunden är risk för sjukdom eller lyte
hos barnet.

4.5 Tidpunkten för abort

När det gäller de risker som är förenade med abort framhåUer
kommittén att statsmakterna vid tUlkomsten av 1938 års lag utgick från att
dessa var desamma oberoende av hur länge graviditeten hade fortgått vid
ingreppet och att det inte fanns någol belägg för att en tidig abortoperation
var lättare att utföra än en sen operation. De erfarenheter som finns att
tillgå numera ger emellertid enligt kommittén klart belägg för att riskerna och
påfrestningarna för kvinnan ökar allteftersom graviditeten fortskrider. Av
gjorda undersökningar framgår också att ett koncentrerat utredningsförfarande
och en tidig operation i aUmänhet har upplevts som något positivt. Enligt
kommittén saknas det fog för antagandet att gravida kvinnor under de första
månaderna är så deprimerade att de är oemottagliga för sakskäl eller mer eUer
mindre oförmögna att bedöma sin situation.

Eftersom kvinnan har räll att fordra att hon utsätts för
minsta möjliga risk anser kommittén alt hon har ett berättigat anspråk på att
bli opererad så snart som möjligt. Då påfrestningarna för henne är så avsevärt
mycket större om hon opereras sent har hon också ett oavvisligt krav på att
inte behöva genomlida sen operation annat än undantagsvis då hon själv önskar
att i det längsta behåUa sina möjhgheter till fortsatt graviditet. För att
fylla sina förpliktelser mot kvinnan när det gäller sexuallivet och
fortplantningen har samhället sålunda ansvar för att den kvinna som har blivit
gravid och vill slippa föda opereras så tidigt att det naturliga förloppet kan
hejdas på det för henne mest skonsamma sättet, nämligen f. n. genom vakuumexaeres
eller skrapning. Eftersom den avgörande gränsen för hur länge dessa metoder kan
användas genomsnittligt torde gä vid ungefär 12 veckor från sista menstruationens
första dag skulle del enligl kommittén kunna ifrågasättas om inte en tidsfrist
för abort om 12 veckor kan utgöra ett lämpligt medel för samhället att fylla
sitt ansvar för kvinnan.

Kommittén finner emellertid att en l2-veckorsfrist är
förenad med betydande olägenheter. En sådan olägenhet är alt det är svårt att
iaktta

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 44

en frist när det är ovisst från vilken dag den bör räknas.
Både kvinnan och läkaren kan komma att ställas inför den svårigheten, om hon
inte kommer ihåg när hon senast hade sin menstruation eller missminner sig i
det hänseendet. Särskilda svårigheter kan uppkomma för den kvinna som har
blivit gravid trots alt menstruationen har uteblivit under längre eller kortare
lid, t. ex. när hon ammar eller befinner sig i närheten av klimakteriet. En
annan nackdel med en 12-veckorsfrist är alt den lätt kan inge föreställningen
att kvinnan alltid skulle kunna bli opererad med vakuumexaeres eller skrapning
inom den liden, vilkel ofta nog inte är fallet, exempelvis för unga förstföderskor.
1 stället för att bespara kvinnan påfrestningarna av senabort skulle fristen
kunna vilseleda henne att söka vård aUtför sent för att kunna bh opererad med
de metoderna. SkaU en tidsfrist användas för att säkerställa alt kvinnan
opereras på det för henne mest skonsamma sättet bör den av hänsyn lUI den
enskilda kvinnan sältas väsentligt kortare än den tid under vilken de lindriga
metoderna kan användas genomsnittligt sett. Som en aUvarlig olägenhet med
tidsfrist anför kommittén slutligen att kvinnan därigenom skulle kunna anse sig
tvungen all underkasta sig operation inom den liden av rädsla för alt annars
inte bh opererad.

De nu
nämnda olägenheterna gör att del enligt kommittén bör undersökas om det inte
finns andra medel all bespara kvinnan påfrestningarna av en sen operation. Vad
som oundgänghgen fordras för alt det målet skall nås är att kvinnan har klart
för sig hur viktigt det är att hon kommer liU sjukhuset i tid om hon inle viU
föda saml att utredningen av frågan om riskerna för henne av en operation inte
fördröjs i onödan utan sker så snabbi som möjligt. Del förhållandel alt utveckhngen
under senare år gått i riktning mot en aUl större avkortning av
graviditetstiden vid operation tyder på att kvinnorna har blivit aUtmer
medvetna om sin situation och inriktade på att söka vård tidigt. Även
utredningstiden har kunnat förkortas trots att kuratorer och läkare måste ägna
sig åt en omfattande intygsskrivning för att att fylla formföreskrifterna i den
nuvarande lagen. Kommittén anser därför alt en tidsfrist ler sig ganska
överflödig mot bakgrund av de förändringar som har skett.

När det gäller att söka lämpligare medel än en frist för
att bespara kvinnan upplevelsen av en senabort torde samhället enligt kommitténs
mening kunna utgå från att kvinnan inte behöver pressas att söka vård tidigt.
En saklig upplysning och information om abortoperation och om hur avsevärt
mycket mera påfrestande det är all bli opererad sent än tidigt, om
möjligheterna att få tidig graviditetsdiagnos kostnadsfritt inom
mödrahälsovården och även hjälp av kurator där saml om vikten av att komma till
sjukhuset snarast torde vara en effektivare metod all bespara kvinnan sen
operation än en kort tidsfrist. Kommittén föreslår därför att samhället i
stället för att ställa upp en tidsfrist skyddar kvinnan genom att i lag
tillerkänna henne rätten att bli opererad så tidigt som möjligt och alltid med
för henne skonsammast möjliga metod.

Även om man med den ordning kommittén har
föreslagit har

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 45

anledning att vänta sig att de allra flesta kvinnor som
önskar abort i fortsättningen kommer att opereras tidigt torde det enligt
kommittén dock inte kunna undvikas att enstaka kvinnor likväl kommer att få
genomgå sen operation. Fråga uppkommer därför om det behövs några bestämmelser
om senaste tidpunkt för abortoperation.

Vad först
angår de nuvarande tidsfristerna på 20 resp. 24 veckor konstaterar kommittén
att dessa har ställts upp för att tillförsäkra operatören en betryggande
marginal mot att ingrepp sker då kvinnan bär en livsduglig varelse. Fristerna
får överskridas när del förehgger strikt läkarvelenskapliga skäl till det, dvs.
vid vad som går under benämningen sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan. Att 1938
års lag på detta sätt reglerar läkarens inskridande med sen operation har
enligt kommittén sin naturliga förklaring i att vid lagens tillkomst och även
för bara ett tjugotal år sedan erfarenheterna av abortoperationer var ringa.
För att på delta område faststäUa normer för läkarens handlande - vetenskap och
beprövad erfarenhet fordrades då uttalande av den samlade expertisen. Enligl
kommittén är dagens situation en annan och man behöver inte hysa något tvivel
om att en läkare skuUe avböja att inskrida med operation om han har ens den
ringaste anledning att befara att livsduglighet har inträtt, annat än då rent
vitala intressen står på spel. Under sådana förhållanden anser kommittén all beslämmelser
om senaste tidpunkt för abort är överflödiga.

4.6 Beslutsförfarande

Beträffande det prövningsförfarande som förekommer enligt
1938 års lag framhåller kommittén att detta liksom den bakomliggande tankegången
att bestämmelser behövs om en särskild ordning för utredning och beslut i
frågan om kvinnan kan ges tillstånd att undergå abort har sin grund i del
straffrättsliga förbudet mot abort. Avkriminahseras abort behöver samhället
inte upprätthälla en ordning av det slaget. Om samhället avstår från
straffhotet mot kvinnan, befrias hon från skyldighet all finna sig i att hennes
graviditet fortsätter. Det är inte heller ett prövningsförfarande som kvinnan
är hjälpt med när hon är beredd till abort. I stället behöver hon personligt
stöd och råd, bistånd att reda ut sin situation samt belysning av de
möjligheter hon har att kunna föda och ta ansvar för ett barns vård och
fostran. Finner hon att hon bör avstå från att föda bör hon också kunna lita på
att hon opereras, om inte vägande skäl talar mot att hon utsätts för operation.

Samhället har anledning att i lag bereda kvinnan garantier
för att hennes rätt blir allsidigt prövad. För det ändamålet föreslår kommittén
att särskilda nämnder med lekmannainslag inrättas vid sjukhusen i omedelbar
anslutning till det verksamhetsområde som kvinnans efterfrågan gäller, dvs. gynekologi
och obstetrik. Dessa sjukvårdsorgan bör i sin verksamhet vara sammankopplade
med den graviditetsrådgivning som kommittén föreslår skall äga rum inom mödra-
och barnahälsovårdens ram.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 46

Kommittén föreslår att en sådan nämnd skaU finnas vid
sjukhus där kvinnan kan räkna med att få s.pecialistvård. Med hänsyn till
svårigheterna att tUlgodose efterfrågan på specialister bör del dock inte vara
uteslutet att inrätta nämnd också vid sjukhus, där den gynekologiska vården
ombesörjs av läkare utan specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossning
men med sådan kompetens i allmän kirurgi.

Beträffande nämndens sammansättning föreslår kommittén att
den skall bestå av tre personer. Självskriven som ledamot och som ordförande
skall den vara som ansvarar för vård av det slag som det vid det aktuella
sjukhuset är fråga om, dvs. gynekolog eUer kirurg. När det gäller övriga
ledamöter anser kommittén det vara lämpligt att ta vara på ett inslag som har
visat sig vara värdefullt i del nuvarande systemet, nämligen sammansättningen
av socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd. Kommittén föreslår därför att
det i näranden även skaU ingå läkare med särskUd erfarenhet i psykiatri samt en
lekman med erfarenhet av allmänna värv.

Den föreslagna nämnden skall enligt kommittén vara det
ansvariga sjukvårdsorganet när det gäUer omhändertagandet och vården av
kvinnan. Nämnden skall emellertid ha möjlighet att i relativt vid omfattning
uppdra ål ansvarig gynekolog eller kirurg att besluta på nämndens vägnar.
Möjligheten för nämnd att lämna sådant uppdrag föreslås dock avse endast beslut
om rätt för kvinnan all bli opererad. Beslut av motsatt innebörd, dvs. att rätt
inte föreligger att bli opererad, skall däremot inte få delegeras. För att
bereda kvinnan ytterligare rättssäkerhetsgarantier föreslår kommittén att ett
beslut av nämnden alt vägra abort omedelbart skall underställas
socialstyrelsen. Har rätt att bli opererad fastställts av nämnd eller
socialstyrelsen föreslås det ankomma på sjukvårdshuvudmannen att tillse att
kvinnan blir opererad.

Den utredning som skall föregå abort bör enligt kommittén
begränsas till de uppgifter som kvinnan är beredd att självmant lämna läkaren.
Kvinnan skaU ha rätt att kontakta kurator men någon skyldighet att göra det
föreslås inte. Intyg eller annan skriftlig dokumentation utöver den inom
mödrahälsovården och sjukvården vanliga journalföringen skall inte förekomma.

4.7 Reservationer m. m.

Reservationer har avgetts av ledamöterna Görel Alm och
Astrid Kristensson. Experten Elisabet SjövaU har avgelt särskilt yttrande.

Görel Alm framhåUer i sin reservation all
kommittéförslaget om avkriminalisering av abort bör tolkas så att kvinnan inle
kan förmenas rätten att erhåUa abort under betryggande former genom samhällets
försorg. Även om abort inte är någon lämplig metod för planering av föräldraskap
fär riskerna vid sådant ingrepp inte tillmätas annan vikt än kvinnan själv ger
dem. Detta bör gälla ulan gränsdragning meUan tidiga och sena aborter. De av
kommittén angivna grunderna för abort bör kompletteras så att det klart framgår
att det är kvinnans egen upplevelse

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 47

av de oskäligt betungande förhållandena som bör vara
avgörande för abortfrågan. 1 konsekvens härmed bör de lokala nämndernas
inflytande reduceras så att de främst blir rådgivande organ. Läkare skaU ha
generell rätt att utföra abort. Skyldighet för honom att hänskjuta frågan tiU
ett samrådsförfarande i nämnden skaU förehgga endast i sådana fall när det
råder tveksamhet om aborten skall utföras. Sådan tveksamhet får endast grundas
på att kvinnan själv är vacklande i sin önskan om abort som en utväg ur en svår
situation.

Astrid
Kristensson anför att hon inte kan ansluta sig till kommitténs grundläggande
tankegång att fostrels rättsskydd skaU avskaffas. Abort bör även framdeles vara
i princip förbjuden. I en ny abortlag, som bör ha karaktären av undantagslagstiftning,
bör föreskrivas när abort får utföras.

Fostrels
rättsskydd måste avvägas mot andra legitima intressen, främst den blivande
moderns. Del bör även i fortsättningen vara lagstiftningens uppgift alt lösa de
intressekonflikter som därvid uppkommer. 1 princip bör fostrets skydd
förstärkas allteftersom havandeskapet fortsätter. Medan av kvinnan åberopade
och av lagstiftningen godtagna motiv för havande.skapets avbrytande bör tiUmätas
särskild vikt under graviditetens första skede, bör fostrets rätt ges ökad
tyngd allteftersom havandeskapet fortskrider. Förbudet mot abort bör under
vissa omständigheter kunna genombrytas före 12:e veckan. Efter denna tidsgräns
bör starkare motiv åberopas för att abort skah medges och efter 4-5 månader, då
risk för livsdugligt foster finns, bör abort inte få ske med mindre så vitala
skäl föreligger som en konflUct meUan kvinnans hälsa och fostrets liv. Det
torde med hänsyn till svårigheterna att bedöma graviditetens längd inte vara
möjligt all ställa upp fasta tidsgränser.

Någon
ovillkorlig principiell rätt tUl abort bör inte föreligga. Även i tidiga graviditelsstadier
krävs att lagstiftningen anger de indikationer som skall vara för handen för
att intresseavvägningen skall leda till abortmedgivande. Den nuvarande
abortlagens principiella konstruktion bör bibehållas. Nuvarande praxis torde i
tillräcklig grad tillgodose kvinnans önskemål att fä abort. Det av kommittén i
2 § 3 lagförslaget använda uttrycket "oskäligt betungande" kan anses
som ett lämpligt sammanfattande uttryck för de situationer som kan motivera
att abortansökan bifalls. Det bör anförtros åt vederbörande läkare att ta
ställning till abortfrågan efter en totalbedömning av samtliga psykologiska,
medicinska och sociala omständigheter i det enskilda fallet. Abort bör
beviljas då dessa omständigheter sammantagna uppfattas som oskäligt betungande,
varvid stort avseende bör fästas vid kvinnans och mannens egen bedömning.
Mannens uppfattning i abortärendet skall inhämtas, om inte särskilda skäl talar
mot det.

Utredningen i ett abortärende bör ske snabbt och utan
onödiga formaliteter. Det får anses till fyllest att kurator skaffar sig en aUmän
uppfattning om bakgrunden till abortansökningen. Gynekologen bör därefter ensam
kunna besluta om abort när han finner uppenbart att det föreligger lagliga
förutsättningar för ingrepp. Är gynekologen tveksam

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 48

eUer anser han att förutsättningar för abort inte är för
handen, skall han hänskjuta ärendet till nämnden. Finner nämnden att skäl för
abort inte förehgger, är ärendet därmed avjjjort såvida inte kvinnan själv
underställer ärendet socialstyrelsens prövning.

Elisabet
Sjövall anför i sitt särskilda yttrande att ett införande av helt fria aborter,
vilket är innebörden av kommitténs förslag, dels genom utformningen av
lagtexten och dels genom slopandet av den övre tidsgränsen utgör ett allvarligt
och unikt steg. Möjlighet tiU sena aborter bör framdeles finnas i överenssitämmelse
med de tidsgränser som gäller enligl nuvarande lag. Kvinnan bör ha rätt lUl
abort som en familjeplaneringsåtgärd, om aborten kan utföras som
primäroperation med lindrig metod. Därjämte bör kvinnan ha rätt tiU såväl
tidiga som sena aborter på grunder som i huvudsak motsvarar nu gällande lag.
Avgörandet får träffas av gynekologen och kvinnan tillsammans. Anser
gynekologen all han inte kan avgöra om indikationerna är för handen får han
konsultera annan läkare, exempelvis psykiater. Kurator bör liksom f. n. biträda
i utredningsarbetet och eftervården. Rådgivning hos annan läkare och hos
kurator bör vara frivUhg. Kvinnan skaU ha rätt att överklaga läkarens beslut
hos socialstyrelsen. De av kommittén föreslagna nämnderna bör inte inrättas.

5 Remissyttranden över kommitténs förslag till
abortlagstiftning

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Flera instanser framhåller att förslaget ansluter väl tiU
den utveckling mol en liberal aborlpraxis som har skett under de senaste åren
och finner att de föreslagna grundläggande principerna om kvinnans rätt tiU
abort och om en avkriminaUsering av abort bör utgöra grundvalen för en ny
abortlagstiftning. 1 åtskilliga remissyttranden reses däremot aUvarliga
invändningar mot förslagen. 1 några fall hävdas att betänkandet inte kan ligga
till grund för ny lagstiftning. Andra instanser anmärker på att kommittén inle
tillräckligt noggrant har behandlat vissa grundläggande frågor, t. ex. av
etisk, psykologisk och demografisk natur. Från flera håll framhålls att
kommittén inte har analyserat verkningarna av de föreslagna reglerna eller
närmare utrett vi.lka resurser samhället har att klara av ett ökat antal
aborter.

Remissinstanserna understryker genomgående vikten av en
samordning av förebyggande åtgärder och ändringar i abortlagstiftningen. Del
framhålls bl. a. alt de förebyggande insatserna måste effektiviseras så att
abort också i fortsättningen kommer att framstå som en åtgärd av
undantagskaraktär.

Principen att det är kvinnan som skall ha det avgörande
inflytandet på frågan om graviditeten skall fullföljas eUer avbrytas har vunnit
anslutning i ett stort antal remissyttranden. Flera remissinstanser ställer sig
emellertid klart avvisande till principen. ÄtskiUiga remissinstanser föreslår
olika regler för skilda stadier av graviditeten. Det påpekas också all den av
kommittén förordade principen om kvinnans bestämmanderätt inte

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 49

kommit tUl uttryck i lagtexten, vilken fortfarande ger
intryck av ell prövningsförfarande beträffande vissa abortindikationer.

När det gäller frågan om särskilda tidsgränser för abort
råder nästan total enighet om att den nya abortlagstiftningen liksom f. n. bör
innehålla en övre tidsgräns efter vilken ingrepp i princip inte bör få ske.
Denna gräns föreslås ligga någonstans mellan 18 re och 24 re havandeskapsveckan.
Ett stort antal instanser förordar också skilda regler före och efter utgången
av 12 re veckan. Tanken är då att senabort skall föregås av ett mera ingående
prövningsförfarande än tidigabort.

Förfarandet med särskilda nämnder som meddelar beslut om
abort avvisas nästan genomgående. 1 stället föreslås att beslut skall fattas av
vederbörande gynekolog, ibland av två läkare, eller av socialstyrelsen. Vad
gäller frågan om rådgivning till abortsökande kvinna väger det ganska jämt meUan
det antal remissinstanser som vill ha en ordning som innebär att sådan
rådgivning blir obligatorisk och de instanser som förordar att rådgivningen
skall vara helt frivillig. 1 några yttranden förordas frivillighel vid lidigaborl
men obligatorisk kuratorskonlakt efter 12 re veckan.

Kommitténs förslag om en avkriminalisering av abort har
vunnit stor anslutning.

1 övrigt hänvisas beträffande remissyttrandena till vad
jag kommer alt anföra i det följande, chefens för socialdepartementet anförande
senare denna dag samt den tryckta redovisningen av remissyttrandena i SOU
1972:39, Abortfrågan.

6 Justitiedepartementets arbetsgrupp

Arbetsgruppen har inriktat sig på huvudsakligen följande
frågor:

1. Äbortutvecklingen.

2. Abortverksamhelens relativa
betydelse för landels gynekologiska vårdresurser.

3. Abortrådgivningens organisation
och frågan om ansvar för och finansiering av den framtida
rådgivningen.

4. Preventivmedelsrådgivningens
organisation och frågan om ansvar för och finansiering av en utbyggd
rådgivning.

5. Preventivmedelskostnaderna och
olika former för att minska den enskildes utgifter för preventivmedel.

6. Kostnader och ansvar för
information och upplysning i abortförebyggande syfte.

Arbetsgruppen har vidare behandlat följande frågor av
huvudsakligen medicinsk eller administrativ natur:

a)
Ansvaret för
att abort blir utförd.

b)
Sjukvårdspersonalens
skyldighet att medverka vid abort.

c)
Var skall abort
få utföras?

d) Behörighet att utföra abort.

e) Rätt till abort utanför sjukvårdsområdet.

1 det följande lämnas en redogörelse för gruppens överväganden
och förslag såvitt rör abortutvecklingen och abortverksamhetens
relativa

4 Riksdagen 1974. 1 sand. Nr 70.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 50

betydelse för landets gynekologiska vård möjligheter. De
nyss nämnda frågorna av huvudsakhgen medicinsk eller administrativ karaktär
återkommer jag till i ett följande avsnitt. Beträffande övriga frågor hänvisas
till chefens för socialdepartementet anförande senare denna dag.

När det gäller abortutvecklingen finner arbetsgruppen det
svårt att förutsäga hur en ändrad abortlagstiftning kan komma att påverka
antalet aborter. Del är emellertid sannolikt att ökade möjligheter att få abort
kommer att medföra en tendeni; till ökning av antalet aborter särskilt i de
delar av landet, där frekvensen i dag är lägst. Bl. a. för att motverka en sädan
tendens föreslår arbetsgruppen olika åtgärder i syfte att stimulera till ökade
insatser för preventivmedelsrådgivning och information om familjeplanering.

Vad härefter angår frågan om sjukvårdsresurserna har
arbetsgruppen sett som sin uppgift att bl. a. belysa spörsmålet om det
föreligger någon risk för att aborterna alltmer skall komma att ta i anspråk de
gynekologiska vårdresurserna till förfång för annan gynekologisk vård.
Arbetsgruppen har i denna fråga kunnat bygga på det arbete som utförts av en
arbetsgrupp inom socialstyrelsen, tiUsatt i maj 1972 med uppgift att utreda
teknik, organisation saml personella och materiella resursbehov för tidiga
abortingrepp. Ytterligare material har arbetsgruppen inhämtat genom en enkät
till sjukvårdshuvudmännen i juni 1973 angående deras uppfattning om hur de
senaste årens ökade abortsiffror påverkat de gynekologiska vårdresurserna.
Dessutom har arbetsgruppen tagit del av viss sjukvårdsstatistik, bl. a.
socialstyrelsens vårdplaneringslistor.

Den del av
socialstyrelsens, nyss nämnda utredningsuppdrag som behandlar operationsteknik
och patientomhändertagande har legat till grund för socialstyrelsens cirkulär (MF
1972:59) med råd och anvisningar rörande tidiga abortingrepp. Under
utredningsarbetet fann man att tidiga abortingrepp som utförs i öppen vård inte
innebär större risk för komplikationer än sådana som utförs i sluten vård. Med
hänsyn härtill samt för att minska abortverksamhetens belastning på den slutna
sjukvården har socialstyrelsen därför rekommenderat att abortverksamheten vad
avser tidiga abortingrepp i så stor utsträckning som möjligt förs över till
öppen vård. En målmedveten satsning, bl. a. genom ökad upplysning, bör enligt
socialstyrelsen kunna leda till alt mer än 90 % av samtliga aborter kommer att utföras
före utgången av 12:e graviditetsveckan.

Som ett andra led i sitt utredningsarbete har
socialstyrelsen lagt fram förslag till lämplig organisation för den tidiga
abortverksamheten. Därvid har också resursbehovet vid handläggning av
abortärenden beräknats såväl enligt gällande lagstiftning som enligt en
lagstiftning vilken ändrats i huvudsak enligt abortkommitténs förslag.
Styrelsen har dock vid sina beräkningar utgått från att de av abortkommittén
föreslagna lokala nämnderna inte kommer att inrättas. Enligt de gjorda
beräkningarna kräver 10 000 tidigaborter med nuvarande lagstiftning ungefär
6085

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 51

årsarbetskrafter, därav 1219 läkararbetskrafter, och med
en ändrad lagstiftning ungefär 50 årsarbetskrafter, därav 710 läkararbetskrafter.
Justitiedepartementets arbetsgrupp har med utgångspunkt i dessa beräkningar
uppskattat att den direkta kostnaden för en tidigabort i öppen vård skulle
variera mellan 420 och 665 kr. vid nuvarande lagstiftning och mellan 325 oeh
410 kr. vid en ändrad lagstiftning.

Kostnaden för en senabort ligger betydligt högre vilket
beror på bl. a. längre operationstid. Vid den sena aborten tillkommer i
allmänhet också en vårdlid på 4-7 dygn, vilket innebär en merkostnad på 1 4002
500 kr. per abort, om vårddagskostnaden beräknas till 350 kr. Vid samtliga
aborter tillkommer kostnader för sjukskrivning (12 veckor), produktionsbortfall
m. m.

Med ledning av socialstyrelsens undersökningar har
justitiedepartementets arbetsgrupp uppskattat sjukvårdshuvudmännens kostnader
för abortverksamheten under år 1972 (24 170 fall) tiU ca 35 milj. kr. (25 % av
aborterna utfördes som tidigabort i öppen vård). Om 90 % av aborterna år 1972
hade utförts som tidigaborter i öppen vård, vilket enligt socialstyrelsen är en
realistisk frekvens för framtiden, skulle enligt samma beräkningssätt
kostnaderna i stället ha varit ca 18 milj. kr. Motsvarande kostnader kan vid
ett förenklat utredningsförfarande uppskattas till ca 14 rnilj. kr.

1 den förut nämnda enkäten tillfrågade arbetsgruppen
sjukvårdshuvudmännen om det stigande antalet legala aborter kunnat utföras
utan ökning av befintliga resurser. 15 av 26 sjukvårdshuvudmän svarade all
ökningen av antalet aborter hade rymts inom befintliga resurser medan 8
huvudmän angav att resurserna inte räckt till. För 3 huvudmän hade resurserna
delvis räckt, dvs. vissa sjukhus inom området men inte alla hade klarat ett
ökat abortantal.

Arbetsgruppen
har för att bilda sig en uppfattning om aborternas betydelse för de gynekologiska
vårdresurserna även undersökt dels aborternas andel av det totala antalet
vårddagar inom den slutna gynekologiska vården, dels förändringar i antalet
personer som förts upp på vårdplaneringslistor, dels förändringar i fråga om
väntetider för gynekologisk vård.

Vad först beträffar antalet vårddagar inom den slutna gynekologiska
vården uppgick de år 1972 tiU omkring 820 000. Detta motsvarar en genomsnittlig
beläggning på omkring 85 % med elt totalt antal vårdplatser om 2 644. Med
utgångspunkt i det genomsnittliga antalet vårddagar för aborter i sluten vård
kan antalet vårddagar år 1972 för aborter uppskattas till omkring 56 000, vilkel
motsvarar mindre än en tiondel av det totala antalet vårddagar.

Vad angår den öppna vården har antalet besök inom
vårdgrenen gynekologi och obstetrik beräknats till 844 000. Samma år
genoinfördes ca 24 000 aborter. Med två besök per abort inom den öppna vården
skulle de kvinnor som undergår abort svara för knappt 6 % av samtliga besök
inom denna specialitet. En del av dessa besök sker emellertid hos

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 52

mödrahälsovården, varför belastningen på vårdgrenen gynekologi
och obstetrik inom den öppna vården i verkligheten är lägre.

Uppföljningen beträffande vårdplaneringslistor och
väntetider för gynekologisk vård under perioden den I februari 1969-den 30
september 1972 visar inte några slörrt; förändringar, trots ett kraftigt ökat
antal aborter under samma tid. Den genomsnittliga väntetiden för gynekologisk
vård under år 1969 var 1,3 månader och den var inte längre under perioden
februari-september 1972 trots att jourfallsfrekvensen, som bör påverka
väntetiderna negativt, ökat under år 1972.

En undersökning rörande 200 kvinnor som fått abort under
mars månad åren 1970, 1972 och 1973 visar att av de kvinnor som fått abort
under år 1973 omkring 90 % hade fått aborten utförd inom 14 dagar från beslutet,
medan motsvarande andel år 1972 var 72 % och under år 1970 endast 70 %.

Enligt arbetsgruppen visar det genomgångna materialet att
den stigande abortfrekvensen inte har minskat sjukvårdshuvudmännens möjligheter
att tillhandahåUa annan gynekologisk vård. Tvärtom tyder siffrorna på en
avsevärd flexibihtet hos sjukvårdshuvudmännens gynekologiska vårdresurser. De
visar också att aborlverksamhelen endast tar i anspråk en mindre del av dessa
resurser. Sammanfattningsvis kan konstaleras att till och med en iiå stor
ökning av abortfrekvensen som den som inträffat under de senaste åren har
kunnat mötas utan att detta medfört någon dramatisk belastning på landels
samlade gynekologiska vårdresurser. Även om en ny abortlagstiftning skulle få
till följd en viss ökning av abortfrekvensen torde en sådan ökning endast få
marginell betydelse för vårdresurserna. Detta gäller särskilt om den nya
lagstiftningen skulle innebära ökade möjligheter till tidigabort och därmed
vara mindre resurskrävande än vad f. n. är förhållandet.

Arbetsgruppen anser det emellertid ytterst angeläget att
alla tendenser till ökad abortfrekvens motverkas genom ökade insatser
beträffande prventivmedelsrådgivning och information. Sådana insatser föreslås
också av arbetsgruppen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 53

7 Departementschefen 7.1 Inledning

Abortfrågan har under de senaste decennierna varit föremål
för livlig debatt i vårt land. Frågan rymmer i sig flera problem av etisk,
medicinsk, social, juridisk och ekonomisk art. Den nuvarande
abortlagstiftningen får i mycket anses innefatta en kompromiss mellan olika
värderingar och synsätt i dessa frågor.

Före
tillkomsten av 1938 års lag om avbrytande av havandeskap var i princip varje
abort straffbelagd enligl strafflagens bestämmelser om foslerfördrivning.
Enligt allmänna rättsgrundsatser ansågs abort dock straffri, om den var
nödvändig för att rädda kvinnans liv eller för att undanröja en aUvarlig fara
för hennes hälsa. Däremot kunde t. ex. humanitära eller sociala skäl inte i och
för sig göra en abort tillåten.

Under
1920- och 1930-lalen restes vid flera tUlfällen från skUda håll krav på en
grundlig översyn av abortlagstiftningen. Elt av de tyngst vägande skälen för en
sådan översyn angavs vara att antalet illegala aborter successivt hade ökat
mycket kraftigt. Ar 1934 tillsattes en kommitté med uppdrag att undersöka i
vilken utsträckning straffet för fosterfördrivning kunde slopas. Kommitténs
förslag föranledde livlig debatt och ledde först efter en betydande omarbetning
tiU den aUtjämt gällande abortlagen.

1938 års
lag innehöll i sin ursprungliga lydelse bara tre av de nuvarande fem
abortindikationerna, nämligen den medicinska (fortsalt graviditet innebär fara
för kvinnans liv eller hälsa), den humanitära (kvinnan har blivit havande genom
våldtäkt, annat sedlighetsbrott eUer hknande) och den eugeniska indikationen
(barnet löper på grund av arvsanlag risk att få svär sjukdom). Någon
motsvarighet till en av kommittén föreslagen rent social abortindikation togs
inte upp i lagen. Den övre gränsen för abort pä annan än medicinsk indikation
bestämdes tiU utgången av 20re havandeskapsveckan. Abortärendena skulle avgöras
av två läkare utan möjlighet för kvinnan till överprövning. Abort på eugenisk
indikation skulle dock prövas av dåvarande medicinalstyrelsen.

Under
slutet av 1930-talet kom den offentliga abortdiskussionen i allt högre grad att
röra sig om de abortförebyggande åtgärderna. Sålunda inriktade den år 1941
tillsalla befolkningsutredningen sitt arbete på abortfrågans sociala aspekter,
varvid utredningen särskilt försökte ge en allsidig belysning av den
psykologiska och sociala situation som de abortsökande kvinnorna befann sig i.
Utredningens förslag ledde till flera viktiga åtgärder från statsmakternas
sida. Sålunda beviljades statsbidrag till upprättande av rådgivningsbyråer för
stöd och rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte. Vidare
infördes år 1946 en helt ny indikation i abortlagen, den socialmedicinska
indikationen (kvinnans

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 54

krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets
tillkomst eller vården om barnet). Denna reform motiverades bl. a. med att
erfarenheterna av 1938 års lag syntes ha visat att lagtexten behövde
förtydligas och att den medicinska indikationens tillämpningsområde behövde
utvidgas något. Inte heller den nya indikationen medgav abort på rent sociala
skäl. Samtidigt ändrades prövningsiörfarandet så att medicinalstyrelsen fick
rätt att pröva abortansökan pa samtliga indikationer. Vidare förlängdes den
övre lidsgränsen för abort till utgången av 24re havandeskapsveckan.

Den abortförebyggande verksamheten och därmed
sammanhängande problem blev föremål för förnyad utredning av 1950 års
abortutredning. Utredningens förslag väckte i vissa hänseenden stark kritik och
föranledde endast begränsade reformer. En utvidgning av abortindikationerna
kom till stånd år 1963 genom tillkomsten av den s. k. fosterskadeindikationen
(barnet har skadats under fostersladiet).

1 början av 1960-talet blev abortfrågan åter föremål för
livlig debatt, bl. a. i samband med införandet av den nyss nämnda
fosterskadeindikationen och med anledning av att det konstaterats att svenska
kvinnor reste utomlands för att få abort. ÄtskiUiga förslag tUl ändring av
gällande abortbestämmelser fördes fram. För att få till stånd en aktuell
kartläggning av läget i abortfrågan tillsattes 1965 års abortkommitté.
Kommittén fick i huvudsak tre uppgifter, nämligen att undersöka tillämpningen
av 1938 års lag och vissa andra faktiska förhållanden, att ta upp frågan om den
framtida inriktningen av lagstiftningen och göra en aUmän översyn av denna samt
att utreda frågan om samhällets åtgärder i abortförebyggande syfte.

GäUande abortlag kom till vid en lidpunkt när
förhållandena och värderingarna i samhället i skUda avseenden var andra än de
är i dag och när samhällets insatser på det abortförebyggande området och i
fråga om stödet vid graviditet och föräldraskap ännu var mycket blygsamma. Det
kan i detta sammanhang bl. a. finnas skäl erinra om att både upplysningen om
och försäljningen av preventivmedel ännu på 1930-talet omgärdades av kraftiga
restriktioner. 1938 års lag skall också i första hand bedömas med utgångspunkt
i att den var ett led i försöken att komma till rätta med ett sedan flera år
tillbaka successivt stigande antal illegala aborter.

När det gäller samhällsulveckhngen under de mer än 35 år
som har förflutit sedan lagen trädde i kraft vUl jag här bara erinra om de
betydelsefulla familjepohtiska och sociala reformer som har genomförts och som
bl. a. har förbättrat kvinnans ställning, såväl socialt som ekonomiskt.
Samtidigt har vi bl. a. genom en bättre undervisning fått tUl stånd en mera
öppen och ärlig diskussion i sexuella frågor. Vidare har den medicinska
forskningen gjort betydande framsteg. Vi har sålunda fått nya och effektivare
preventivmetoder som på ett helt annat sätt än tidigare har gjort det möjligt
för kvinnan att själv bestämma när hon vill bli gravid. En del av de nya
preventivmedlen, p-piller och spiral, har medfört att den tidigare klara
gränsen mellan aritikonception och abort i 'viss män blivit mindre
skarp. Till detta kommer att det på

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 55

skilda håll i världen bedrivs en intensiv forskning med
syfte att framställa nya och effektivar-e antikonceptionella medel liksom
medel som liindrar en påbörjad graviditet att fortsätta. Den försöksverksamhet
som f. n. sker på detta område tyder bl. a. på att det kan bli möjligt att
avbryta graviditet på farmaceutisk väg. 1 fråga om abortingrepp har nya och
mera skonsamma metoder kommit i bruk, särskilt i fråga om tidigaborter. Denna
förenkling av själva abortförfarandet har fått till följd att det numera är
möjligt att utföra huvudparten av ingreppen i öppen vård. Vidgade kunskaper om
de risker för komphkationer som är förenade med abort har samtidigt gjort att
man blivit alltmer medveten om betydelsen av att ingreppen utförs på ett tidigt
stadrum av graviditeten. Någon helt tillförlitlig uppgift om antalet illegala
aborter föreligger inte men mycket talar för att sådana ingrepp numera är ganska
ovanliga. Från läkarhåll uppges också att det numera knappast förekommer
patienter som visar symptom på genomgången illegal abort.

Även om
abortlagstiftningen i sina grunddrag har varit i stort sett oförändrad sedan
mitten av 1940-talet har tiUämpningen av reglerna undergått betydande
förändringar. Medan det under 1950-talet och början av 1960-talet utfördes 2
000-3 000 legala aborter om året har antalet ingrepp stigit ganska brant sedan
mitten av 1960-talet och uppgick år 197 3 till ca 26 000. Samtidigt har det
skett en förskjutning från aborter efter tillstånd av socialstyrelsen till
aborter med stöd av s. k. tvåläkarintyg. Sålunda föregicks så sent som på
mitten av 1960-talel 8090 % av ingreppen av prövning hos socialstyrelsen medan
numera cirka 85% av ingreppen utförs efter tvåläkarintyg. Av de ansökningar som
nu går till socialstyrelsen bifalls 96 å 97 %. Beträffande tidpunkten för abort
har under senare år skett en förskjutning från sena till tidiga aborter och f. n.
utförs cirka 80 % av ingreppen med lindrig metod före utgången av I2:e
graviditetsveckan. När det gäller tillämpningen av de olika abortindikationerna
sker f. n. 98-99 % av samtliga aborter enligt de medicinska och
socialmedicinska indikationerna. I fråga om den inbördes fördelningen mellan
indikationerna har det under senare år skett en kraftig förskjutning mot den
socialmedicinska indikationen (förutsedd svaghet), som numera åberopas som gmnd
för något mer än tre fjärdedelar av aborterna mot en tiondel år 1965. Denna
utveckling synes ge vid handen att det i dag till stor del är läkarens
subjektiva uppfattning som avgör vUken indikation som kan anses vara tUlämplig
i de enskilda fallen.

Vad gäller de straffrättsliga bestämmelserna om
fosterfördrivning så har dessa inte tillämpats i fråga om kvinnan under de
senaste åren. Inte heller har det för den eugeniska abortindikationen
uppställda steriliseringskravet upprätthållits i praktiken under senare år.
Jag vill också erinra om att jag har tillsatt en utredning med uppgift att se
över lagstiftningen om sterilisering. Till frågor som utredningen skall
uppmärksamma särskilt hör den i vilken utsträckning en begäran om sterilisering
skall få utgöra tillräckligt underlag för ett sådant ingrepp.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 56

De nu antydda förhållandena gör att den nuvarande
abortlagstiftningen i flera avseenden främst år som föråldrad. Den bör därför
redan av dessa skäl bli föremål för en genomgripande omarbetning i syfte att få
bestämmelserna bättre anpassade tiU de förhållanden och värderingar som råder i
samhället i dag och tiU de nya rön som har gjorts inom bl. a. den medicinska
forskningen. Till detta kommer emeUertid att tiUämpningen av nu gällande
bestämmelser på detta område också är förenade med vissa allvarliga praktiska
olägenheter. Vad jag dä närmast tänker på är den skiftande praxis som
förekommer på del lokala planet när det gäUer förutsättningarna för beviljande
av abort. Skillnader föreligger såväl i fråga om tolkningen av
abortindikationerna som när det gäller villigheten att utfärda tvåläkarintyg.
Det är sålunda inte uteslutet att läkarnas egen inställning till abortfrågan
kan komma alt spela stor roll för prövningen av abortansökningarna med påföljd
att kvinnans möjligheter till abort och framför allt tidigabort blir beroende
av var i landet hon är bosatt. Vidare kan själva handläggningen av
abortärendena variera kraftigt meUan olika sjukvårdsområden. Även om
förfarandet i många fall, särskilt vid tidigabort, förenklats under senare år,
förekommer det alltjämt på sina håll att utredningen blir en alltför utdragen
och omständlig procedur för kvinnan. Hon utsätts sålunda inte sällan för myckel
ingående utfrågningar av såväl kurator som gynekolog och psykiater, vilket
särskilt i de fall då ansökningen har skett på ett tidigt stadium av
graviditeten och efter moget övervägande för henne framstår som både onödigt
och oberättigat. Det skall emeUertid samtidigt inte förnekas all ett utdraget
förfarande i vissa fall kan ha den fördelen att det ger kvinnan tillfälle att
noggrant länka igenom sin situation och kanske finna någon annan bättre lösning
på sina problem än abort, men en betydande risk förehgger likväl att
förfarandet oftare kan bh tiU skada för henne genom de psykiska påfrestningar
som väntan och osäkerheten medför och genom att ingreppet får utföras med mera
påfrestande abortmetod i ett senare skede av graviditeten.

Abortkommittén redovisar i sitt belänkande ett förslag
till lag om rätt tUl abortoperation. 1 lagförslaget anges de omständigheter som
skall grunda rätt för kvinna att få abort utförd. Enligl vad som anges i
motiven till de sålunda föreslagna bestämmelserna skall dock vid prövningen
utgångspunkten vara att kvinna som föredrar abort framför att föda i princip skaU
få ingreppet utfört. En annan bedömning kan komma i fråga när ingreppet i det enskUda
fallet är förenat med sådana risker att abort inte bör äga rum. Någon särskUd
tidsgräns inom vilken ingreppet skaU företas ställs inte upp. Beslut om abort
fattas av särskilda lokala nämnder, vilka i viss ulslräckning kan delegera
beslutanderätten tiU läkare. Vidare föreslår kommittén att det nuvarande
straffrättsliga förbudet mot abort avskaffas. Beträffande de abortförebyggande
åtgärderna innehåller betänkandet förslag om såväl förbättrad information och
rådgivning om födelsekontroll som ett utbyggt samhällsstöd vid graviditet och föräldraskap.

Det utredningsmaterial och de förslag till reformering av abortlagstifl-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 57

ningen som kommittén presenterar har fått ett blandat
mottagande av remissinstanserna. Vad först gäller själva utredningsarbetet
framhåller socialstyrelsen att kommittén lämnat ett rikt material samt gjort
ingående och klarläggande analyser av abortfrågans nuvarande läge i vårt
samhälle. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. hovrätten över Skåne och
Blekinge. 1 flera yttranden framhålls alt de framförda förslagen ansluter väl fill
den utveckling mot en hberal abortpraxis som har skett under senare år. Andra
remissinstanser ställer sig mera kritiska mot det presenterade materialet.
Ärkebiskopen framhåller att betänkandet inte kan läggas till grund för ny
lagstiftning, eftersom kommittén både i sina motiveringar och i sitt lagförslag
åsidosatt de etiska frågeställningar, som är relaterade liU fostret som ett
självständigt liv. Kompletterande utredningar behöver ulföras rörande dels
nödvändiga sociala reformer både på det generella planet och vad gäller det
enskilda fallet, dels en utbyggnad av samhällets terapeutiska resurser i
personliga krissituationer. Att kommittén inte tillfredsslällande har behandlat
den etiska aspekten på abortfrågan påtalas också av bl. a. Sveriges
Läkarförbund, Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund, Svenska
Läkaresällskapet och Svenska psykiatriska föreningen. Några instanser anmärker
också på att de psykologiska aspekterna på aborter har behandlats ytligt och
att demografiska frågor inte har belysts under utredningsarbetet. Från flera
håll riktas också kritik mot att kommittén inte har analyserat verkningarna av
de föreslagna reglerna eller närmare utrett vilka resurser samhället har att
klara av ett ökat antal aborter.

När del gäller själva innehållet i den föreslagna nya
lagstiftningen framförs anmärkningar mot såväl den grundläggande tanken bakom
förslaget, nämligen kvinnans principieUa rätt att själv välja om hon viU fuUfölja
graviditeten eUer avbryta den, som den närmare utformningen av reglerna. Från
flera håll framhålls att kommittén inte tillräckligt analyserat den
intressekollision som föreligger meUan fostrels rätt till skydd för sitt liv
och kvinnans rätt att bestämma över graviditetens förlopp. När det gäUer
förslagets enskildheter är det framför allt avsaknaden av tidsgränser och det
föreslagna beslutsförfarandet som utsätts för allvarlig kritik.

Remissinstanserna
understryker genomgående vikten av en samordning av förebyggande åtgärder och
en ändring i abortlagstiftningen. Det framhålls bl. a. att de förebyggande åtgärderna
måste effektiviseras på ett sådant sätt att abort även i fortsättningen kommer
att framstå som en åtgärd av undanlagskaraktär. Vad kommittén föreslår i
abortförebyggande syfte får i allt väsentligt ett positivt mottagande. Från
några håll anmärks dock att förslagen i vissa delar inte är tillräckligt
genomarbetade och att kostnaderna för åtgärderna inte har utretts tiUfredsställande.

De
invändningar som sålunda har riktats mot kommittébetänkandet är av aUvarlig
karaktär och bör mana till försiktighet när det gäller att lägga utredningen
till grund för ny lagstiftning. Emellertid anser jag att kritiken i vissa
avseenden är alltför onyanserad. Man får hålla i minnet att flertalet av de
frågor som nu är aktuella vid bedömningen av abortfrågan -

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974.70 58

däribland det etiska spörsmålet inte är nya utan mer eUer
mindre kontinuerligt har varit föremål för utredningar och en livlig offentlig
debatt under de senaste decennierna. Till detta kommer att de problem som
kommittén enligt remissinstanserna behandlat alltför knapphändigt genomgående
har ägnats stort utrymme i remissyttrandena.

När det
gäller frågorna om abortutvecklingen och aborternas betydelse för sjukvårdens
resurser har underlaget för statsmakternas ställningstagande breddats avsevärt
genom det material som har presenterats av den av mig tillsatta arbetsgruppen.
Beträffande abortuvecklingen är det av särskilt intresse att notera att den
sedan mitten av 1960-talel accelererande ökningen av antalet aborter synes ha
brutits i slutet av år 1972. Den kraftiga stegringen av abortfreivensen har
kunnat klaras av utan någon allvarligare belastning på landels samlade
sjukvårdsresurser. En eventuell ökning av antalet aborter till följd av ny
lagstiftning torde enligt arbetsgruppen få endast margiinell betydelse för
vårdresurserna, särskilt som ett ökat antal ingrepp beräknas kunna ske som
tidigaborter i öppen vård.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att det numera
finns tillräckligt underlag för att bedöma hur en ny abortlagstiftning bör
utformas.

Som
kommittén har framhållit är abortfrågan bara en del av den större frågan om
födelsekontroll. Hur abortlagstiftningen skall utformas kan därför inte bedömas
isolerat .för sig utan måste bli beroende av hur samhällets åtgärder i övrigt
på området utformas. Det råder allmän enighet om att födelsekontrollen måste
ske med hjälp av preventiva åtgärder. Vid inträffad graviditet bör samhällets
stödåtgärder vai-a sådana att de ger kvinnan och mannen den grundläggande
sociala och ekonomiska trygghet som behövs för att de skall kunna vårda och
uppfostra det väntade barnet. Med det sagda vill jag alltså liksom kommittén
och remissinstanserna kraftigt betona behovet av preventiva och stödjande
åtgärder och understryka att nian när det gäller att komma till rätta med icke
önskade graviditeter i första hand bör satsa på de förebyggande åtgärderna.
Abort bör således även i fortsättningen betraktas som en nödfallsutväg. Med
ökade insatser på del förebyggande området bör abort frekvensen kunna hållas ni;re
på en rimlig nivå.

Den av mig tillsatta arbetsgruppen har även när det gäller
den närmare utformningen av de abortförebyggande åtgärderna breddat underlaget
för statsmakternas ställningstagande. Chefen för socialdepartementet kommer
senare denna dag att på grundval av arbetsgruppens material lägga fram förslag tiil
kraftigt ökade insatser för att på olika sätt lörebygga oönskade graviditett:r
och därmed motverka förekomsten av aborter.

7.2 Förutsättningar för abort

Den nuvarande abortlagstiftningen bygger på reglerna om
fosterfördrivning i 3 kap. 4 § brottsbalken. Utanför det straffbara området
faller aborter som sker enligt bestämmelserna i 1 938 års lag.

För att abort skall vara tillåten fordras för det första
att någon av de i

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 59

1938 års lag uppställda fem abortindikationerna är
uppfylld. Havandeskap får sålunda avbrytas när på grund av sjukdom, kroppsfel
eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för
hennes liv eUer hälsa (medicinsk indikation) eller när med hänsyn till kvinnans
levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas, att hennes
kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tiUkomst
och vården av barnet (socialmedicinsk indikation). Vidare tillåts abort när
kvinnan har blivit havande genom våldtäkt eller till följd av vissa andra brottshga
gärningar (humanitär indikation) eller när det med skäl kan antas att kvinnan eUer
det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingen överföra
sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller också svårartad sjukdom eUer svårt lyte
av annat slag (eugenisk indikation). Som giltig grund för abort anges slutligen
att det med skäl kan antas att det väntade barnet på grund av skada under
fosterstadiet kommer att hda av svårartad sjukdom eller svårt lyte
(fosterskadeindikation).

Vidare gäller att abort inte får ske efter 20:e
havandeskapsveckan. Om synnerliga skäl föreligger kan ingreppet dock få utföras
intill utgången av 24 :e veckan. För abort på grund av sjukdom eller kroppsfel
hos kvinnan gäller ingen särskild tidsgräns.

Kommittén föreslår alt kvinnan skall vara tUlförsäkrad en
i lag inskriven rätt till abort. Den tar emellertid avstånd från att aborten
regleras som en beställningsoperation, dvs. att kvinnan opereras på begäran
utan hänsyn till de risker som i det enskilda faUet är förbundna med
operationen. Kommittén föreslår därför att det i lag under tre särskilda
punkter anges vilka omständigheter som grundar rätt för kvinnan att få abort
utförd. Sådan rätt skall förehgga när det kan antas att hennes hälsa skulle
råka i fara eUer hennes krafter allvarligt nedsättas om havandeskapet
fortsätter, när det kan antas att barnet kommer att lida av svårartad sjukdom
eller svårt lyte eller när det av annan anledning är oskäligt betungande för
kvinnan att havandeskapet fortsätter. Enligt vad kommittén anför i anslutning
till de sålunda förordade bestämmelserna skall dock utgångspunkten vid den
praktiska bedömningen vara att kvinnan inte är skyldig att finna sig i att
graviditeten fortsätter. Vill hon ha abort hellre än att ta ansvaret för att
föda, skall ingreppet utföras. En annan bedömning kan dock komma i fråga när de
risker av fysisk och psykisk natur som är förenade med aborten utgör hinder mot
att ingreppet utförs. Några särskilda tidsgränser för ingreppet föreslås inte.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Kritiken gäUer såväl den grundläggande principen för
förslaget, dvs. kvinnans rätt att själv välja om hon vill fullfölja
graviditeten eller avbryta den, som den närmare utformningen av reglerna.

Vad först angår den principiella uppbyggnaden av
lagstiftningen har det från flera håll påtalats att kommittén helt bortsett
från fostrets rättsskydd och endast tillgodosett kvinnans intresse av alt'själv
få bestämma över havandeskapet. Det framhålls att man vid utformningen

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974.70 60

av en ny abortlagstiftning måste ta hänsyn till att det
föreligger en intressekollision mellan fostrets och kvinnans rätt. I vissa yttranden
föreslås en ändring som kommer att innebära att fostret tUlerkänns elt
successivt ökande rättsskydd efter hand som graviditeten framskrider. Vidare
anmärks mol förslagel att delta är inhumant mot kvinnan genom att del lägger
hela ansvaret för abortbeslutet på henne.

Som jag
framhållit inledningsvis är abortfrågan ett samhällsproblem av kontroversiell
karaktär beroende bl. a. på de eliska värderingarna. 1 förarbetena tiU 1938 års
lag angavs all lagstiftningen hade sin grund i synsättet att fostret av hänsyn tUl
livels helgd skaU skyddas under alla stadier av graviditeten. Della har ofta
uttryckts så alt fostret har tillerkänts rättsskydd. Av lagen framgår dock alt
denna princip inte har kunnat upprätthållas i full uls;lräckning eftersom fostrets
rätt har fått vika i vissa särskilt angivna situationer av hänsyn tiU kvinnans
intressen. Särskilt under de senaste decennierna har det vidare från allt flera
håll med ständigt stigande eftertryck hävdats att kvinnan själv bör fä bestämma
om hon viU föda eller avbryta havandeskapet. Det görs därvid gällande all fostret
främst bör betraktas som en del av moderns kropp, över vilken hon själv skall
få råda. En mellanståndpunkt intar de som hävdar alt fostret bör åtnjuta visst
skydd men att detta inte skall vara detsamma under hela graviditeten utan
förstärkas allteftersom havandeskapet fortskrider. Avvägningen meUan fostrels
och kvinnans intressen kan då komma att ske på olika sätl under skilda stadier
av graviditeten.

De förändringar i tänkesätt och värderingar som sålunda
har skett under den tid 1 938 ärs lag varit i kraft har successivt vidgat
möjligheterna för kvinnan att få abort. De utvidgningar av abortindikationerna
som har gjorts under lagens giltighetstid utgör i och för sig ett klart uttryck
för förskjutningar i det allmänna betraktelsesättet mot en friare abortlagstiftning.
Samma utveckhng återspeglas emellertid i ännu högre grad i de förändringar som
framför allt sedan mitten av 1960-talet har skett vid tillämpningen av den
nuvarande lagstiftningen.

Av abortstatistiken framgår att numera mer än 85 % av
samtliga ingrepp utförs på tvåläkarintyg och att socialstyrelsen bifaUer
uppemot 97 % av de ärenden som kommer under dess prövning. 1 de faU då en
ansökan f. n. avslås är det enligl vad jag har erfarit som regel fråga om ett
ingrepp som måste utföras i ett sent stadium av graviditeten eUer en sådan
situation dä kvinnan i själva verket önskar avslag på ansökan eller är
ambivalent till ingreppet. Jiimförs antalet avslag med totala antalet beviljade
abortansökningar under ett år finner man att kvinnan numera vägras abort i
endast omkring 0,5 % av fallen. När det gäller tillämpningen av den
socialmedicinska indikationen kan det med fog hävdas att de rent sociala
aspekterna i allt högre grad kommit att tUlmätas en avgörande betydelse. Den
praxis som sålunda successivt har utbUdats på detta område innebär i
realiteten att en kvinna som i dag inte önskar fullfölja sin graviditet är
tillförsäkrad abort, om ingreppet kan utföras innan den övre

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 gl

tidsgränsen har passerats och det inte finns mycket starkt
vägande skäl mot aborten.

Den utveckling som sålunda har skett i praxis sammanhänger
naturligtvis tUl en del med den förändrade syn på kvinnan och hennes roll i
samhället och på rätten till planerat föräldraskap som successivt har vuxit
fram och som numera aUmänt omfattas av människorna i vårt land. Men praxis
innebär också att av sociala och humanitära skäl hänsyn las till de
påfrestningar av ohka slag som en oönskad graviditet och ett icke välkommet
barn innebär för kvinnan eller båda föräldrarna. Och praxis utgör slutligen ett
uttryck för vår önskan att varje barn som föds skall ha så goda förutsättningar
som möjligt för sin uppväxt och utveckling. För detta krävs inte minst att
barnet är välkommet.

Utvecklingen i praxis är enhgt min mening riktig. Härtill
kommer att en återgång tiU en mera restriktiv linje i abortfrågan skulle
medföra risk för ökning av antalet illegala aborter. En sådan utveckling måste ovillkorhgen
förhindras. En återgång är därför varken önskvärd eUer möjlig.

Även om som jag nyss anfört en kvinna som i dag inle
önskar fullfölja sin graviditet i realiteten är liUförsäkrad abort med förut
angivna undantag, har den nuvarande lagstiftningen med bestämda abortindikationer
medfört att handläggningen av abortärendena varierar rätt mycket mellan olika
platser i landet och att förfarandet på sina håll inle sällan blir en utdragen,
omständlig och många gånger psykiskt påfrestande procedur för kvinnan. En sådan
omgång som alltså inte fyller någon reell funktion kan fiån humanitär synpunkt
inte godtas. Ingen kan bättre än den enskilda kvinnan själv bedöma sin
situation och sina möjligheteratt ta hand om ett barn. En ny lagstiftning bör
därför bygga på tilltro till kvinnans förmåga att själv träffa avgörandet.
Utgångspunkten bör vara, att om kvinnan efter moget övervägande finner att
abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en oönskad graviditet
medför, hon också skall få abort.

Jag vill emellertid starkt understryka att vad jag har
sagt nu inte får ges den innebörden att hela ansvaret för ställningstagandet i
frågan om ett havandeskap skall fullföljas eller inte skall vila på kvinnan. 1
första hand bör det naturligtvis vara en gemensam angelägenhet för kvinnan och
mannen att söka uppnå enighet i den frågan. 1 en del fall framstår det som
naturligt att kvinnan även söker råd och stöd hos andra som står henne nära.
Jag tänker då särskilt på den insats som föräldrar till unga kvinnor kan göra.
Det måste emellertid beaktas att förhållandena i vissa fall kan vara sådana att
kvinnan redan från början inte bara har grundad anledning räkna med att ett
samråd skulle vara helt meningslöst utan även kan befara att hennes situation
eller relation till sin omgivning därigenom skulle allvarligt försämras. Vidar-e
kan det inträffa att det låder olika uppfattningar om hur den uppkomna
situationen skall klaras av bäst. Med tanke på dessa fall och mot bakgrund av
det förhållandet att en kvinna ofta med anledning av graviditeten befinner sig
i en kanske både psykiskt och socialt komplicerad konfliktsituation är det av
största

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 62

vikt att samhället på ett effektivt sätt kan erbjuda henne
all den hjälp och allt det stöd hon behöver för att fatta sitt beslut i
abortfrågan.

Den nyss angivna utgångspunkten för lagstiftningen,
nämligen om kvinnans principiella bestämmanderätt, fär inte heller tolkas så
att jag är beredd förorda en lösning som innebär att kvinnan alltid skall ha en
ovillkorlig rätt att få abort utförd när hon begär det. Tillbörlig hänsyn måste
således i detta samrnanhang tas både till det förhållandet alt varje
abortingrepp är förenat med vissa mer eller mindre allvarliga risker för
kvinnan och till att fostret under graviditeten successivt utvecklas till en Uvsduglig
varelse vars rätt till liv måste respekteras.

Riskerna för medicinska komplikationer vid abort har
behandlats utförligt av kommittén och belysts ytterligare under
remissbehandlingen, bl. a. i de sakkunnigutlåtanden som inhämtats av
socialstyrelsen. Sammanfattningsvis kan sägas att sådana risker föreligger vid
både tidiga och sena aborter men att mycket talar för att graviditetens längd
är den faktor som är av störst betydelse för uppkomsten av negativa följdverkningar.
Vissa undersökningar tyder på att risken för medicinska komplikationer i
samband med ingreppet är uppemot fyra gånger så hög vid senabort, dvs. ingrepp
efter i genomsnitt 12re graviditetsveckan, som vid tidigabort. När det gäller
efterföljande medicinska komplikationer såsom nedsättning av fertiliteten,
förtidsbörd och missfall är det ännu ovisst i vilken omfattning de förekommer.
I fråga om komplikationer av psykisk art tyder hittills utförda undersökningar
på att risk för sådana följdverkningar föreligger framför allt beträffande de
psykiatriskt sämst ställda kvinnorna.

Kommittén har föreslagit att abort inte skall få utföras,
om läkaren på grund av hälsoriskerna för kvinnan finner vägande skäl mol
ingreppet. Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av i stort sett
alla remissinstanser. 1 några yttranden framhålls dock att de risker av fysisk
och psykisk art som kommittén har angett som skäl mot abort i regel likaväl kan
tala mot en fortsatt graviditet och förlossning.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning
att varje abort måste föregås av en ])rövning om det finns några vägande
medicinska skäl som talar för att ett ingrepp inte bör företas. Som
socialstyrelsen har framhållit i sitt remissyttrande skall som kontraindikation
dock inte kunna åberopas enbart de normala risker som är förenade med
abortingrepp. Det bör i stället fordras att förhållandena i det enskilda fallet
är sädana, att åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra
allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Vid prövningen får förutom kvinnans
fysiska oeh psykiska tillstånd beaktas bl. a. graviditetens längd och
tillämplig aborcmetod.

Av vad som nyss anförts framgår att riskerna för
komplikationer på goda grunder kan antas vara betydligt större vid aborter som
företas efter i genomsnitt 12 veckors graviditet än vid tidigaborter. Som regel
tillämpas också skilda abortmetoder i de olika fallen. Flertalet tidigaborter
bör enligt socialstyrelsens rekommendationer kunna utföras i

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 63

öppen vård, vilket inte bara innebär påtagliga praktiska
fördelar för kvinnan utan även en minskad belastning på tillgängliga
sjukvårdsresurser. Mot bakgrund bl. a. av dessa förhållanden kan det finnas
anledning ifrågasätta om inte villkoren för abort bör vara mer restriktiva
efter utgången av 12re veckan än före.

Enligt nuvarande lagstiftning är förutsättningarna för
abort desamma för hela graviditeten upp till utgången av 20:e veckan. Man måste
emellertid dä hålla i minnet att det vid lagens tillkomst inte torde ha varit
vetenskapligt belagt att tidigabort var förenad med betydligt mindre risker än
senabort. HärtiU kommer att lagstiftningen i princip bygger på att del i
samtliga fall skall ske en noggrann prövning av om det vid sidan av kvinnans
egna önskemål föreligger objektiva skäl att medge abort.

Kommittén ställer sig i princip avvisande till en särskild
12-veckors-gräns. Som skäl härför anför den bl. a. att en sådan ordning lätt
skulle kunna inge kvinnan den föreställningen att tidigaborter alltid kan
utföras med lindrig aborlmetod, vilket inte är fallet. Vidare skulle den kunna
utgöra en olämplig press på kvinnan genom att hon känner sig tvungen att
underkasta sig ingrepp före utgången av 12:e veckan av rädsla för att annars
inte få aborten utförd.

Remissinstansernas inställning i frågan skiftar och är
naturligtvis i många fall beroende av deras uppfattning om vilka grundläggande
värderingar som bör bära upp den nya lagstiftningen. Men även de instanser som
delar den grundsyn som jag har anslutit mig till i det föregående har olika
uppfattningar. Sålunda finner socialstyrelsen att förutsättningarna för abort
bör vara desamma ända upp till den 18:e havandeskapsveckans utgång och att de
ökade risker för komplikationer som föreligger vid senaborter skall beaktas vid
bedömningen av de medicinska kontraindikationerna. Andra instanser föreslår att
det i lagen införs särskilda grunder för senabort. En del remissinstanser
godtar i och för sig en ordning som innebär att man har enhetliga
förutsättningar för abort men föreslär att själva besluts- och
utredningsförfarandet differentieras.

F. n. föregås varje abort av en abortutredning.
Förfarandet skall till en del naturligtvis ses mot bakgrund av att abortingrepp
enligt 1938 års lag förutsätter att någon av lagens fem abortindikationer är
uppfylld. Omfattningen och organisationen av utredningsarbetet skiftar ganska
kraftigt från plats till plats men vanligen deltar gynekolog, psykiater och
kurator i handläggningen. Kuratorn gör ofta en fullständig utredning angående
kvinnans aktuella situation. 1 vissa fall ges utredningen dock ett mera summariskt
innehåll och det inträffar att den vid klara medicinska indikationer utelämnas
helt.

Ärenden som behandlas av socialstyrelsen föregås av
fullständig kuratorsutredning. Kompletterande utredningar utförs ibland av psykiater
och gynekolog men deras befattning med ärendena kan variera mycket. Självfallet
måste det dock alltid göras en gynekologisk undersökning av kvinnan bl.
a. för att fastställa graviditelslidens längd, före-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 64

komsten av medicinska hinder eller risk för
komplikationer. 1 samband med abortutredning kan kvinnan i regel också fä den
sociala information och den personliga rådgivning scim hon behöver.

Enligt kommittén skall de uppgifter som kvinnan själv är
villig att lämna till kurator eller läkare om sin situation utgöra tillräcklig
utredning för beslut i abortärendet. Någon skriftlig dokumentation utöver den
vanliga journalföringen inom sjukvården skall inte förekomma. 1 några av de
remissyttranden som mera direkt behandlar utredningsförfarandet föreslås
obligatorisk kuratorsttredning, i vissa fall dock endast vid aborter efter 12:e
veckan. Flera remissinstanser framhåller vikten av att den beslutande läkaren
får tillfälle alt konsultera annan medicinsk expertis innan han tar slutlig
ställning till om abort skall få utföras.

Ett abortingrepp måste sorn tidigare nämnts alltid föregås
av en gynekologisk undersökning av kvinnan. Vid denna skall läkaren la upp en
utförlig redogörelse för kvinnans föregående tillstånd (anamnes) och fastställa
graviditetens längd sii noga som det är möjligt. Vidare skall kvinnan upplysas
om lämplig abortmetod och vad denna innebär för .henne. Även spörsmål som rör
följdverkningar, smärtlindring, aktuell vårdform och fortsatta preventivmeloder
bör behandlas. Frågan är emellertid om en undersökning av detta slag alltid kan
antas ge ett tillräckligt underlag för den medicinska bedömningen och då särskUt
vad gäller risken för komplikationer av psykisk art eller om del inte i vissa fall
genereUt kan finnas behov av en mera noggrann utredning angående kvinnans
levnadsförhållanden och aktuella situation. Som en del remissinstanser betonat
måste det i detta sammanhang också beaktas att del för den medicinska
bedömningen ibland även kan framstå som motiverat att infordra ell särskilt
utlåtande från psykiater eller annan medicinsk specialist. Jag återkommer
närmare till frågan om sådana konsultationer i ett följande avsnitt om förfarandet.

Äv den tidigare lämnade redogörelsen framgår att risken
för såväl fysiska som psykiska följdverkningar av det slag som bör utgöra
hinder mot abort är jämförelsevis obetydlig när ingreppet sker med lindrig
abort metod före utgången av I2:e havandeskapsveckan. Erfarenheten visar också
att de medicinska hinder som kan förekomma under elt tidigt skede av
graviditeten som regel är av endast övergående natur. Vid sådant förhällande
saknas det enligt rnin mening tillräcklig anledning alt som förutsättning för
abort som utförs före utgången av 12:e havandeskapsveckans utgång ställa upp
ett obligatoriskt krav på särskild utredning om kvinnans personliga
förhållanden vid sidan av den genomgång som görs av läkaren i samband med den gynekologiska
undersökningen. Vid delta ställningstagande har jag även tagit hänsyn till det
förhållandet att f. n. omkring 80% av alla aborter sker före utgången av 12:e
havandeskapsveckan och att erfarenheten tyder på att kuratorsutredning i
sådana fall kan undvaras.

När abortingreppet däremot inte kan företas förrän efter utgången
av 12:e havandeskapsveckan får i regel en mer ingripande och riskfylld

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 65

abortmetod tUlgripas samtidigt som faran för
komplikationer ökar. Härtill kommer all del i sådana fall oftare än vid lidigaborl
förekommer att kvinnan är mer eller mindre osäker på om hon vill fullfölja
graviditeten eller avbryta den. Man får också räkna med all i fall då kvinnan
är utsatt för påtryckning från andra personer, som av skilda anledningar önskar
se havandeskapet avbrutet, trycket på henne frän omgivningens sida ökar efter
hand som graviditeten fortskrider, samtidigt som det blir allt svårare och mer konfliktfyllt
för henne alt utslå della tryck och träffa sill avgörande.

De nu angivna förhållandena gör att de medicinska
kontraindikationerna kan få större styrka vid aborter som sker efler 12 re
havandeskapsveckans utgång än vid de tidiga aborterna. Generellt sett torde
del därför i dessa fall vara motiverat att göra en noggrannare undersökning
angående kvinnans aktuella situation, för att därigenom få fram ell säkrare
underlag för den medicinska bedömningen av riskerna med ingreppet. Jag vill i della
sammanhang också framhåUa ätt del bl. a. med hänsyn till fostrels utvecklmgsgrad
i dessa fall framstår som särskilt angeläget all kvinnan till underlag för sill
eget ställningstagande får den mera allsidiga belysning av sin egen situation
som en kontakt med en kurator kan ge. Mol denna bakgrund föreslår jag all abort
som utförs efter utgången av 12re veckan skall föregås av särskild utredning om
kvinnans personliga förhåUanden.

Den skillnad i handläggningsförfarande som sålunda bör
göras mellan ingrepp före och efler 12re veckans utgång kan få till följd en
ytterligare förskjutning från sena till tidiga aborter, eftersom del kan antas
att många kvinnor vill undvika del särskilda utredningsförfarandel efler 12re
veckan. En sädan utveckling finner jag önskvärd och helt i överensstämmelse
med den strävan mol elt förenklat och mindre riskfyllt abortförfarande som bör
förverkligas genom den nya lagstiftningen. Vidare vill jag understryka att den
föreslagna differentieringen medför att samhällets i dag hårt belastade
resurser för abortutredning i betydligt högre grad än som nu är möjligt kan
koncentreras till de fall där det oftast föreligger elt reellt behov av sådan
utredning, nämligen de sena aborterna.

Kravet på särskild utredning vid sena aborter bör dock inle
vara oeftergivligt. Anser läkaren i undantagsfall att sådan utredning av
särskilda skäl inte är erforderlig, skall den inle behöva utföras. De fall jag
här närmast tänker på är de då lindrig aborlmetod kan användas även efler
utgången av 12:e veckan.

Del bör emellertid i detta sammanhang ytterligare
framhållas all kontakt med kurator i ett abortärende inle bara tjänar syftet
att bredda beslutsunderlaget ulan även innebär en värdefull möjlighet för
kvinnan all få ett behov av närmare information och rådgivning i skilda frågor
tillgodosett på ett ibland mera naturligt sätt än som i allmänhet är möjligt i
samband med en gynekologisk undersökning. Del torde därför ofta vara
ändamålsenligt att söka samordna utredningsverksamheten med den

5 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 70.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 66

rådgivning som alltid bör vara tillgänglig för en
abortsökande kvinna. Det är vidare angeläget att man vid organisationen av
denna verksamhet ser till att en kurator såvitt möjligt knyts till de
mottagningar dit kvinnan först vänder sig med en begäran om abort och att
förfarandet med särskild utredning eller rådgivning under inga förhållanden får
medföra någon onödig tidsutdräkt. Jag avser att senare återkomma till den
betydelsefulla frågan om abortrådgivningen men vill redan här betona vikten av
att kvinnan så snart hcin tar den första kontakten i aborlärendet upplyses om
vilka möjligheter hon har att få sådan rådgivning.

Jag skall härefter gå över till frågan om det behövs någon
övre tidsgräns för abort.

Som jag har nämnt tidigare får abort f. n. inte utföras
efter 20re havandeskapsveckan. Vid synnerliga skäl kan dock socialstyrelsen ge
tillstånd till ingrepp intill utgången av 24re veckan. Syftet med denna övre
tidsgräns är att den skall hindra att det tas fram livsdugliga varelser vid
abortingrepp. Enligt kommittén finns det inte längre något behov av en sådan
tidsgräns. Till stöd för detta ställningstagande anförs bl. a. att den
nuvarande gränsen var nödvändig vid lagens tillkomst, eftersom man då hade
endast ringa erfarenhet av abortingrepp och det behövdes en norm för läkarnas
handlande. Enligt kommittén är dagens situation en annan och man behöver inte
längre hysa tvivel om att läkarna kommer att avböja att utföra aborter, om de
har den ringaste anledning befara att livsduglighet har inträtt.

Kommitténs
förslag har i denna del utsatts för stark kritik av remissinstanserna, vilka
nästan genomgående uttalar sig för en övre tidsgräns. Socialstyrelsen
framhåller att man visserligen inle behöver hysa några farhågor för att läkarna
skulle komma att företa olillåtiigt sena aborter om bedömningen överläts helt
på dem, men att det är angeläget att skapa alldeles särskilda garantier för att
abort inte företas så sent att det finns risk för all fostret är hvsdugligt.
Andra remissinstanser erinrar om att det inte sällan kan vara mycket svårt att
före ingreppet säkert fastställa om ett foster är livsdugligt, eftersom fostrets
möjligheter att överleva abortingreppet (viabilitet) inte inträder vid bestämd
tidpunkt och det inte alltid går att exakt precisera graviditetens längd. Det
påpekas också alt risken för komplikationer ökar vid sena aborter. 1 flera
remissyttranden framhålls vidare att mycket sena aborter innebär
mentalhygieniska risker för vårdpersonalen på gynekologi- och prematur-avdelningarna.
En ytterligare synpunkt som förts fram är att en övre tidsgräns skulle innebära
att det mera utvecklade fostret erhåller en form av rättsskydd.

Jag ansluter mig helt till den mycket kraftiga
remissopinion som anser att det fortfarande finns anledning skapa särskilda
garantier för att abort inte företas så sent att det finns risk för att
ingreppen kommer att avse livsdugliga varelser. Jag föreslår därför att del i
den nya lagstiftningen anges en gräns efter vilken aborl: i princip inte får
företas.

När det gäller att närmare fixera en sådan tidsgräns har
skilda förslag

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 67

förts fram under remissbehandlingen. Socialstyrelsen,
läkarförbundet och läkaresällskapet föreslår 1 8 veckor medan andra instanser
har stannat för 20, 22 eller 24 veckor.

Som framgått av vad jag nyss anförde är,en särskild gräns
motiverad framför allt av det skälet att del inte skall tas fram livsdugliga
varelser vid abortingrepp. Viabilitet i den mening som avses här torde f. n.
inträda någon gång mellan 24re och 28 re havandeskapsveckan. Emellertid har de
senaste årens forskningar gett ökade kunskaper om fostrets livsbetingelser,
vilket har fått till följd att möjligheterna att behandla svagt livsdugliga
foster så att de överlever stadigt har förbättrats. Med nuvarande 24-veckorsgräns
har man inte helt kunnat undgå att oförutsett finna ett viabelt foster vid
abortingrepp. En bidragande orsak till detta kan ha varit att kvinnans
uppgifter om graviditetens längd varit oriktiga.

Gränsen mellan abort och födelse dras f. n. vid utgången
av 28re havandeskapsveckan. Enligt 30 § folkbokföringsförordningen (1967:198)
skall sålunda foster som är äldre än 28 veckor eUer som utfört andningsrörelse
eUer uppvisat annat livstecken efter födelsen anmälas som barn. Utvecklingen
inom prematurvården har emellertid medfört att man vid de överläggningar som
förts inom världshälsoorganisationen angående nya regler för definition av
abort, avsedda att tas in i 1975 års upplaga av den internationella klassrfikationen
av sjukdomar, har föreslagit att gränsen mellan födelse och abort i
fortsättningen skall dras vid en fostervikt av 500 gram, vilket motsvarar cirka
22 veckors graviditet.

1 detta sammanhang bör också uppmärksammas all den gravida
kvinnan brukar känna de första fosterrörelserna under I8:e20:e
havandeskapsveckan, ibland ett par veckor tidigare. 1 flera remissyttranden
har framhållits att den psykologiska effekten av denna upplevelse i regel är myckel
stark oavsett om kvinnans graviditet är önskad eller inte. Vid abortingrepp
efter denna tidpunkt kan det därför föreligga en ökad risk för psykiska
komplikationer.

När det gäller att fastställa den tidpunkt efter vilken
abort i princip inte skall få företas bör man enligt min mening sträva efter
att skapa en betryggande säkerhetsmarginal mot ingrepp, där det kan tas fram
foster som företer livstecken och som eventuellt kan bringas att överleva med
de förbättrade metoder för prematurvård som numera föreligger eller inom en
inte alltför avlägsen framtid kan väntas stå till läkarnas förfogande. 1
huvudsak samma målsättning ligger bakom del förslag tUl .ändring av
definitionen av abort som under senare år förts fram i internationella sammanhang.
Några absolut säkra metoder att i förväg fastställa om viabilitet föreligger
eller hur stort fostret är finns inte f. n., särskilt som del ofta kan vara
svårt för läkaren att av kvinnan få de exakta tidsuppgifter han behöver för en
sådan bedömning. Detta gör att gränsen mellan aborl och tidig födsel även
framdeles kommer att vara i viss mån flytande. Mot denna bakgrund men också med
hänsyn till de ökade risker för psykiska följdverkningar som inträder i samband
med att kvinnan känner fosterrörelser föreslår jag alt den särskilda gränsen
i

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70 68

överensstämmelse med vad bl. a. socialstyrelsen och flera
medicinska remissinstanser har förordat sätts lUl utgången av 18.e
graviditets-veckan.

Av aborlstatisliken framgår alt f. n. knappt 2 % av
aborterna utförs efter utgången av 18re veckan. Även om det av flera skäl kan
förväntas att den nuvarande utveckUngen, som innebär att en allt större andel
av ingreppen utförs i ett tidigi stadium av graviditeten, kommer att fortsätta,
måste man enligt min mening räkna med att det också i framtiden ibland kan
uppstå situationer, där aborl efter 18 re veckan komrrier att framstå som en
angelägen åtgärd. Hit hör t. ex. fall som går in under den nuvarande eugeniska
indikationen eller foslerskadeindikationen. Som ytterligare exemjid kan nämnas
situationer där frågan om aborl av skilda orsaker har kommit upp först på ett
sent stadium av graviditeten. Jag föreslär därför alt abort skall få ske även
efter den särskilda gränsen vid utgången av 18 re havandeskapsveckan, om det
föreligger synnerliga skäl för åtgärden.

För att abort skall få ske i sådant fall bör dock
självfallet som huvudregel gälla att fostret inle har nått en sådan utveckhng
att det kan leva och vidareutvecklas utanför moderns kropp. Föreligger anledning
anta alt fostret är livsdugligt, bör aborl därför inle få ske annat än då det
föreligger myckel starka medicinska skäl för åtgärden, dvs. när fortsatt
graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra
allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna princip angående hinder mot
abort i fall då det kan antas att fostret är livsdugligt är enligt min mening
så viktig att en särskild bestämmelse därom bör tas in i den nya lagen.

När det gäller den författningsmässiga utformningen av
abortreglerna har kommittén valt att i lagtexten precisera de omständigheter
som skall föreligga för att abort skall få ske. Denna metod har utsatts för
kritik av flera remissinstanser, som anser att den står i mindre god samklang
med den av kommittén i motiven hävdade principen att kvinnan skall få abort när
hon begär det och medicinska kontraindikationer saknas. Vidare har framhållits
att de av kommittén föreslagna tre särskilda grunderna för abort är alltför
vagt utformade för att ge stöd och ledning vid den praktiska tUlämpningen.

Vad först gäller aborl som sker före utgången av 12:e
havandeskapsveckan skulle en ordning som innebär att del i lagen ställs upp
vissa särskilda grunder för abort enligt min mening komnia att stå helt i strid
med den tidigare valda utgiingspunkten för den nya lagstiftningen, nämligen
tilltron till kvinnans förmåga alt själv avgöra abortfrågan. Samma förhållanden
som tidigare åberopades när det gällde frågan om ett obligatoriskt krav på
kuratorsutredning visar också att det för nu avsedda fall inte heller torde
finnas något praktiskt behov av sådana särskilda grunder.

Beträffande de fall åter då dst är fråga om abort efter
utgången av 1 2:e men före utgången av I8:e havandeskapsveckan skulle det i och
för sig

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 69

kunna göras gällande att det finns starkare skäl att
uppställa särskilda indikationer för ingreppet. De förhållanden som skulle
kunna åberopas för en sådan ordning är bl. a. de ökade riskerna för
komplikationer och hänsynen till fo.strels utveckling. Vad gäller riskerna för komphkationer
vid sena aborter vill jag i detta sammanhang till en början erinra om att bl.
a. socialstyrelsen under remissbehandlingen uttalat att det inte enbart av
denna orsak finns tillräcklig anledning alt ställa upp särskilda grunder för
sena ingrepp. Den riskökning som inträder efter 12re havandeskapsveckan bör
sålunda i erforderlig utsträckning kunna beaktas vid den prövning av medicinska
komplikationer, som alllid skaU föregå elt ingrepp. Jag delar denna
uppfattning.

Erfarenheterna från tillämpningen av 1938 års lag synes ge
vid handen att i varje fall en indikation av innebörd att aborl skall få ske så
snart "det av annan anledning är oskäligt betungande för kvinnan att
havandeskapet fortsätter" i praktiken kan komma att åberopas i snart sagt
alla fall då kvinnan är bestämd i sin önskan om aborl. Att en sådan tillämpning
även måste ha varit förutsedd av kommittén framgår för övrigt av dess i motiven
gjorda, nyss återgivna uttalande.

När jag här tidigare förordade en ordning som kommer att
innebära att en abort efter utgången av 12re havandeskapsveckan i princip aUtid
skaU föregås av en särskild utredning framhöll jag att det för dessa fall inte
bara gällde att få fram ell bättre underlag för den medicinska bedömningen utan
att syftet till en del även var att om möjligt ge kvinnan ell säkrare underlag
för hennes eget ställningstagande till frågan om aborl. Vid sådant förhållande
och mot bakgrund av vad jag i övrigt nyss anfört skulle det enligt min mening
inte vara meningsfullt att vid sidan av kravel på en sädan utredning även ange
några särskilda grunder för aborl efter utgången av den 12re men före utgången
av den 18re havandeskapsveckan. 1 lagen bör sålunda även för dessa fall den
huvudregeln införas att abort skall ske på kvinnans begäran, om ingreppet inte
pä grund av sjukdom hos henne kan antas medföra allvarlig fara för hennes hv
eller hälsa.

Efler utgången av 18 re graviditelsveckan skall enligt vad
jag tidigare har förordat abort få utföras endast om synnerliga skäl talar för
åtgärden. Innebörden härav är att kvinnan i detta skede måste ange särskilda
skäl för sin begäran och att dessa skäl kommer att underkastas prövning och
jämföras med eventuella skäl mot ingrepp. All i lagtext närmare precisera de
omständigheter som här kan vara av betydelse flnner jag inte nödvändigt i
vidare mån än jag nyss har angett för fall då det kan befaras att fostret vid
tiden för aborten är livsdugligt. Frågan hänger naturligtvis delvis samman med
hur prövningsförfarandet utformas, något som jag kommer att behandla i följande
avsnitt.

Slutligen vill jag i della sammanhang uppehålla mig något
vid frågan, om en lagstiftning som utgår frän principen att det är kvinnan
själv som under en del av graviditeten avgör om hon önskar avbryta
havandeskapet, kan länkas medföra alt abort blir vad kommittén kallar "en
ny preventivmetod", dvs. att kvinnan medvetet skulle förlita
sig på

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 70

möjligheten att få abort framför någon av
preventivmetoderna. En sädan utveckling skulle som kommittén och
remissinstanserna har framhållit frän många synpunkter vara olycklig. Frågan
måste naturligtvis bedömas mot bakgrund av att statsmakterna ända sedan
1930-talet satsat på att icke önskade havandeskap skall förhindras med hjälp av
preventivmeloder och alt vi här i landet sedan lång lid tillbaka har en hög antikonceplionell
standard. Elom socialstyrelsen har framhållit i sitt remissyttrande torde det
inte finnas anledning befara att en förändring av abortlagstiftningen i nu
angiven riktning skulle få kvinnorna att i stället för att använda de mindre
farliga preventivmetoderna medvetet ta risken av en oönskad graviditet för att
om den inträffar underkasta sig del mer riskfyllda och komplicerade ingrepp som
abort innebär. För att ytterligare förbättra möjligheten för alla att få
preventivmedel och alt sprida kunskaperna om deras användning kommer chefen för
socialdepartementet senare denna dag att fö:reslå särskilda åtgärder i fråga
om bl. a. preventivmedelsrådgivningen oirh kostnaderna för preventivmedel.

7.3 Förfarandet

Jag har i det föregående föreslagit en ordning som kommer
att innebära att aborl får utföras i)å kvinnans begäran, om ingreppet kan ske
före utgången av 12re havandeskapsveckan och utan allvarlig risk för hennes liv
eller hälsa. För abort efler denna tidsgräns men före utgången av 18re
havandeskapsveckan uppställs vidare ett i princip obligatoriskt krav på en särskUd
utredning. Efter 18 re veckan kommer det att fordras synnerliga skäl för att
åtgärden skall få företas. Abort skall dock aldrig fä ske när det kan antas att
fostret är livsdugligt, såvida det inte är fråga om den nödsituationen att det
föreligger allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa. 1 detta avsnitt avser
jag att bl. a. ta upp frågan om vem som skall ta ställning till kvinnans
begäran om abort samt spörsmålet om vilken rådgivningsverksamhet som skall
föregå prövningen.

Av vad jag har anfört tidigare framgår att en av de
allvarligare anmärkningarna mot den nuvarande lagstiftningen är att
handläggningen av abortärendena varierar rätt myckel mellan olika platser och
att förfarandet på sina håll inle sällan blir en utdragen och omständlig
procedur för kvinnan. Jag vUl redan här slå fast att en av målsättningarna för
den nya lagstiftningen bör vara att handläggningen av abortärendena i
görligaste mån skall förenklas och under alla förhållanden göras mera enhetlig.
Förfarandet bör avdramatiseras och ges en sådan utformning alt det nära
ansluter till vad som (»äller för annan läkarvård. Så långt del är möjligt bör
ett abortärende vara en angelägenhet mellan kvinnan och den läkare hon anlitar.
Ett sådant förenklat förfarande står inte bara i bättre överensstämmelse med
grundtankarna bakom den förestående reformen utan bör även kunna bidra till att
öka andelen tidiga aborter, en utveckling som från såväl de berörda kvinnornas
som samhällets synpunkt är angelägen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 71

Enligt 1938 års lag företas prövningen om det föreligger
förutsättningar för abort antingen av två läkare, varav den ene skall vara den
som utför ingreppet, eller av socialstyrelsen. Vid tillämpning av den eugeniska
indikationen och fosterskadeindikationen samt vid abort efter 20re veckan skall
prövningen alllid göras av socialstyrelsen, närmare bestämt dess
socialpsykiatriska nämnd.

Kommittén föreslår att rätten till abort skall fastställas
av särskilda nämnder bestående av en gynekolog eller kirurg, en läkare med
särskild erfarenhet i psykiatri och en lekman. Nämnden skall i ganska vid
omfattning kunna uppdra ät läkare alt på nämndens vägnar bevUja abort.

Kommitténs förslag har genomgående fått elt negativt
mottagande av remissinstanserna. Mol det föreslagna systemet har framför allt
invänts alt det är tungrott och kan förorsaka onödiga dröjsmål samt att del kan
medföra press och obehag för kvinnan. Vidare har ifrågasatts om den i nämnden
ingående psykiatern och lekmannen har en meningsfull uppgift alt fylla,
eftersom det förutsätts att de regelmässigt inte skall komma i personlig
kontakt med den abortsökande kvinnan.

Frågan om vem som skall ta ställning till kvinnans begäran
alt få avbryta sin graviditet hänger naturligtvis nära samman med vilka
förutsättningar som ställs upp för aborl. Kräver man som kommittén att kvinnan
måste åberopa särskilda grunder för sin ansökan, vilka skall jämföras med
eventuella skäl mot ingrepp, kan detta medföra behov av ett mera omständligt
prövningsförfarande. Medger man däremot i likhet med vad jag har föreslagit i
det föregående att abort fram till utgången av I2re havandeskapsveckan får
utföras om kvinnan begär det och medicinska kontraindikationer saknas, kommer
den bedömning som skall föregå ingreppet i princip alt avse rent medicinska
fakta. Enligt min mening saknas då anledning att för denna prövning tillskapa
ett särskilt beslutsorgan med företrädare för olika intressegrupper. 1 stället
bör det kunna anförtros åt vederbörande läkare att själv ta ställning till
kvinnans begäran. Härigenom uppnår man den fördel som jag antydde inledningsvis,
nämligen att frågan om abort liksom läkarvård i allmänhet blir en fråga mellan
patient och läkare.

1 fråga om abort efter 12re veckan men före utgången av 18:e
havandeskapsveckan har jag förordat att abort i princip får ske endast efter en
särskild kuratorsutredning. Ett av syftena med en sådan utredning är att ge
kvinnan ett bättre underlag för hennes eget ställningstagande till frågan om
abort. Därutöver gäller det emellertid också att i dessa fall ge läkaren ett
bättre underlag för hans prövning av riskerna för medicinska komplikationer och
då särskilt av psykisk art. Vid sådant förhållande finns det inte heller för
abort under denna period anledning att låta annan än läkaren ta ställning till
kvinnans begäran.

Jag återkommer senare till den ordning som bör gälla efter
utgången av 18:e havandeskapsveckan.

Vad gäller den redan i föregående avsnitt berörda frågan
om den beslutande läkarens möjligheter att konsultera annan expertis så vill
jag i

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70 72

detta sammanhang till en början konstatera att jag helt
delar den uppfattning som åtskilliga remissinstanser fört fram, nämligen att aborlärendena
i detta avseende inte bör skilja sig från vad som gäller vid annan medicinsk
verksamhet. Läkaren har således inte bara rätt ulan också skyldighet all la de
kontakter han behöver för att kunna träffa ett rikligt avgörande. Häri ligger
också en rätt för honom att när han bedömer det erforderligt remittera kvinnan
till exempelvis psykiater för ytterligare undersökning. Ett sådant
förfaringssätt kan vara nödvändigt t. ex. när det framstår .som osäkert om
kvinnan verkligen vill ha aborl, när del kan misslänkas all hon utsatts för
påverkan av någon annan eller när hon befinner sig i ett depressivt
sinnestillstånd till föhd av graviditeten. Vidare kan det tänkas finnas fall
när genelrisk expertis behöver kontaktas. Jag vill emellertid understryka att elt
sådant remissförfarande inle får bli en åtgärd som tillgrips rent rutinmässigt.
Annan expertis skall kopplas in endast i de fall då del föreligger särskilda
problem, som den beslutande liikaren inte anser sig kunna klara av själv.
Såvitt jag kan bedöma torde det endast undanlagsvis behöva förekomma att
abortsökande remitteras för ytterligare undersökning när ingreppet kan ske före
utgången av 12 re havandeskapsveckan. Några särskilda lagbestämmelser i frågan
anser jag inte behövliga.

Den särskilda kuratorsutredning som i princip alllid skall
föregå beslut om abort efter utgången av 12 re men före utgången av 18 re
havandeskapsveckan bör ske som en inledande åtgärd i nära anslutning till att
kvinnan framställer sin begäran om abort. Det är viktigt att utredningen
bedrivs snabbt och objektivt av personal som är väl utbildad och lämpad för
uppgiften. 1 den mån utredningen ger anledning till remiss till annan läkare,
t. ex. psykiater, bör sådan åtgärd ske utan dröjsmål. Iakttas vad som sagts nu
behöver enligt min mening utrednings- och remissförfarandet vid de sena
aborterna inte fördröja ärendena i nämnvärd grad. Detta är naturligtvis av
särskild betydelse i de fall graviditeten har fortgått så länge att den övre
tidsgränsen är nära.

För det fall alt den beslutande läkaren finner att det
föreligger så allvarliga kontraindikationer all: abortingrepp inte fär utföras,
uppkommer frågan om kvinnan skall vara skyldig att finna sig i läkarens beslut
eller om hon skall kunna fä frågan överprövad. Kommittén föreslår att en sådan
överprövning skall kunna ske hos socialstyrelsen. För att inte öka
påfrestningarna för kvinnan och för att få till stånd en snabb behandling av
ärendena föreslår kommittén att avslagsbeslul automatiskt skall hänskjutas till
styrelsen för prövning. Förslaget har fått ell i huvudsak positivt
mottagande av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till det. Genom ett
sådant förfarande främjas en för hela landet enhetlig handläggning av aborlärendena.
Del är angelägel att handläggningen hos socialstyrelsen sker snabbt.

När del gäller aborl efter utgången av I8:e veckan är
situationen en annan än vid tidigare ingrepp. 1 sådant fall bör abort
enligt vad jag

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 73

tidigare förordat fä äga rum endast om synnerliga skäl
talar för åtgärden. Det bhr alltså här fråga om en reell prövning av skälen
både för och emot abort. Jag föreslår all avgörandet av dessa ofta komplicerade
ärenden i hkhet med vad som enligt 1938 års lag gäller för aborter efler 20:e
veckan och i överensstämmelse med vad en stor majoritet av remissinstanser har
föreslagit sker centralt för hela landet hos socialstyrelsen.

Även i dessa fall bör avgörandet föregås av särskild
utredning. Vidare fordras här naturligtvis en skriftlig redogörelse för
resultatet av den gynekologiska undersökningen. Närmare bestämmelser om
innehållet i den särskilda utredningen och angående omfattningen av den
utredning som skall tillställas socialstyrelsen vid dess prövning av
abortärenden bör meddelas i administrativ ordning.

Som jag framhållit i föregående avsnitt har den
betydelsefulla frågan om aborlrådgivningen, mte minst på det organisatoriska
planet, ell visst samband med den där också behandlade frågan om abortulredning.

Den kvinna som har blivit gravid men inte vill föda eller
är osäker beträffande sina möjligheter att klara av det väntade barnet befinner
sig ofta i en situation där hon är i stort behov av stöd och rådgivning från
någon utomstående. Som jag har framhållit tidigare gäller delta i särskilt hög
grad den kvinna vars personliga och sociala förhållanden är komphcerade när hon
har att falla sitt avgörande i abortfrågan. Det är därför av största vikt att samhäUet
ställer sädana resur-ser tUl förfogande alt hon ulan omgång och med minsta
möjliga ekonomiska uppoffringar kan komma i kontakt med kurator, läkare eller
annan för ändamålet utbildad person med vUken hon förtroendefullt kan diskutera
sina problem och som kan ge henne den information och det stöd som hon behöver.
Härigenom förbättras hennes möjligheter att överblicka sin situation och att
välja en ändamålsenlig lösning på sina problem. Särskilt viktigt är del att
hennes beslut att låta avbryta havandeskapet verkligen ger uttryck för hennes
egen önskan. Hur denna rådgivningsverksamhet framdeles skall vara utformad tas
senare denna dag upp av chefen för socialdepartementet. Vad jag däremot vill
behandla något redan här är frågan om en abortsökande kvinna inte bara skall ha
rätt att anlita samhäUets rådgivande verksamhet utan också ha skyldighet att ta
sådan kontakt innan abort får utföras.

Naturligtvis är det angeläget att den kvinna som överväger
att begära abort utnyttjar de möjligheter till rådgivning som samhället ställer
till hennes förfogande. Det bör därför ingå som ett naturligt led i varje
abortärende att kvinnan underrättas om sina möjligheter att få rådgivning och
att hon bereds tillfäUe att ta del av informationen. Sådan underrättelse bör
som jag har framhåUit tidigare lämnas redan när kvinnan tar den första
kontakten i aborlärendet, antingen det är med läkare, kurator eller annan
personal som har befattning med abortfrågor. 1 de fall ingreppet skall göras
efter 12:e veckan och således i allmänhet föregås av särskild abortutredning
torde ett eventuellt behov av rådgivning kunna tillgodoses inom ramen för den
kontakt med kurator som ett

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70 74

sådant förfarande kommer att innebära. Som bl. a.
socialstyrelsen, en del medicinska remissinstanser och Svensk kuratorsförening
har framhållit bör det emellertid vara kvinnans egen önskan som blir helt
avgörande för om eller i vilken omfattning hem skall söka rådgivning. Ingen
kvinna skall alltså behöva inställa sig för rådgivning mol sin vilja. För den
som har fattat sill beslut om aborl oi;h som inte anser sig ha behov av social
information eller annat stöd måste nämligen ett obligatoriskt rådgivningsförfarande
framstå som menini;slöst. 1 sådant fall bör det vara tillräckligt om kvinnan
vid kontakten med läkaren får erforderliga upplysningar om själva
abortingreppet. Jag föreslår därför att det inte införs någon skyldighet för
abortsökande k\'inna att anlita samhällets rådgivningsverksamhet innan aborten
utförs. Innebörden av detta är att en kvinna, som har upplysts om möjligheterna
till rådgivning men förklarat att hon inte önskar utnyttja denna, direkt skall
kunna få tid för besök hos läkare eller, om ingreppet skall företas efter 12:e
veckan, hos kurator för utredning.

7.4 Övriga frågor

En reformering av gällande abortlagstiftning enligt de
riktlinjer i fråga om förutsättningarna för och förfarandet vid abort som jag
nyss har förordat, bör komma tiU uttryck genom bestämmelser i en helt ny lag,
vilken lämpligen bör ges beteckningen abortlag. Innan jag går in på de enskilda
bestämmelserna i lagförslaget viU jag emellertid redan nu ta upp en del ytterligare
frågor av me:r principieU karaktär. Det gäller här såväl den straffrättsliga
aspekten på abort som vissa spörsmål av huvudsakligen medicinsk eller
administrativ natur. Sistnämnda frågor har tiU en del aktualiserats vid
remissbehandlingen och har även tagits upp av den särskUda arbetsgruppen inom
justitiedepartementet.

Straffbestämmelser om abort eller fosterfördrivning finns f.
n. i både brottsbalken och 1938 ärs lag. Enligt 3 kap. 4 § brottsbalken kan den
som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver eller eljest
dödar foster straffas för fosterfördrivning med fängelse i högst tvä år. Är det
kvinnan själv som utför gärningen kan påföljden för henne efterges, om
omständigheterna är mildrande. Är fosterfördrivning som förövas av annan än
kvinnan att anse som grov, skall straffet bestämmas till fängelse lägst ett och
högst sex år. För att avgöra om brottet är grovt skaU särskilt beaktas om
gärningen har skelt vanemässigl eller för vinnings skull eller om den har inneburit
särskild fara för kvinnans liv eller hälsa. Fosterfördrivning är enligt 10 §
straffbar även pä försöksstadiet. Tillämpningen av stralYbestämmelserna
inskränks när det gäller kvinnan själv av regeln i 11 § .ätt kvinnan fär åtalas
för fosterfördrivning eller försök därtill endast orn åklagare av särskilda
skäl finner åtal påkallat frän allmän synpunkt.

1 10 § 1938 års lag anges vilka förutsättningar som skall
vara uppfyllda för att en abort inte skall vara straffbar som
fosterfördrivning. För det första måste någon av lagens fiim abortindikationer
föreligga, vilket skall

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 75

ha konstaterats i den ordning som lagen föreskriver, dvs.
av två läkare eller av socialstyrelsen. Vidare fordras att kvinnan har samtyckt
till ingreppet och att delta företas innan den övre tidsgränsen har passerats.
Föreligger des.sa förutsättningar skall inte den omständigheten att andra
bestämmelser i 1938 års lag har åsidosatts medföra att ansvar för
fosterfördrivning inträder. 1 vilken omfattning straff i sådant faU kan ådömas
framgår av de särskilda ansvarsreglerna i 11 15 §§. En situation som härvid
har lämnats straffri är att kvinnan själv företar ingrepp för att avbryta
havandeskapet. En sådan åtgärd har, sedan det i behörig ordning förklarats att
förutsättningarna för abort föreligger, ansetts ha betydelse endast i den
riktningen att den utsätter henne själv för risk tiU liv eller hälsa. Däremot
innehåller lagen i 11 § en straffbestämmelse för det fall aborten verkställs av
annan, som inte är legitimerad läkare. Vidare innehåller lagen ansvarsregler
för såväl läkare som andra personer, vilka underlåter att iaktta vissa
föreskrifter i lagen (1215 §§).

Kommittén
föreslår att det straffhot mot kvinnan som de nuvarande bestämmelserna i
brottsbalken innebär tas bort. Däremot bör straffbestämmelser alltjämt finnas
beträffande annan som utför abortingrepp ulan att vara läkare. Likaså behövs
enligt kommittén vissa ansvarsbestämmelser i fråga om läkare. Kommitténs
förslag har i dessa delar godtagits av flertalet remissinstanser.

Kommittén
har i sitt betänkande lämnat en utförlig redogörelse för bakgrunden till de
nuvarande straffbestämmelserna om fosterfördrivning och för de skäl som
åberopats tUl stöd för dem. Jag skall här bara erinra om att redan vid 1946 års
ändringar i abortlagstiftningen, då det bl. a. infördes möjlighet att efterge
straffet för kvinnan vid mUdrande omständigheter samt särskilda regler för
åtalsprövning, föredragande departementschefen uttalade alt det var uppenbart
att straffhotet mot kvinnorna inte motsvarade den då rådande uppfattningen inom
stora delar av befolkningen och att det var möjligt att kriminaliseringen var
till mer skada än gagn.

Den
samhällsutveckling som har ägt rum därefter och som jag redogjort för i det
föregående har enligt min mening ytterligare bidragit till att vidga klyftan
mellan den gällande lagstiftningen på detta område och de värderingar som råder
i samhället. Det har således i allt högre grad kommit att framstå som både
inhumant och frän allmänpreventiv synpunkt meningslöst att upprätthålla ett
straffhot mot kvinnan i förevarande situation. Denna utveckling återspeglas
också i det förhållandet att åtal mot kvinnor för fosterfördrivning efterhand
har blivit allt ovanligare och sedan åtskilliga år i praktiken helt upphört.
Mot denna bakgrund ansluter jag mig till kommitténs förslag att det nuvarande
formella straffhotet mot kvinnan avskaffas. Däremot bör det alltjämt vara
straffbart för annan än läkare att göra ingrepp på kvinna i foslerfördrivande
syfte. Även läkare som underlåter att iaktta sina åligganden i abortärende bör
kunna drabbas av straffansvar.

När det gäller den laglekniska utformningen av
straffbestämmelserna har kommittén föreslagit att reglerna om fosterfördrivning
utmönstras ur

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 76

brottsbalken och att erforderliga beslämmelser i stället
tas in i den föreslagna lagen om rätt till aborloperalion. Kommitténs förslag
har fått ett i huvudsak positivt mottagande.

Även jag anser att de nuvarande bestämmelserna om
fosterfördrivning i 3 kap. brottsbalken bör upphävas och att erforderliga
straffbestämmelser mot i första hand osakkunniga abortingrepp bör tas in i den
föreslagna abortlagen. Jag vUl emellertid understryka alt den förordade
ordningen inle innebär all jag hyser den uppfattningen att enskilda brott mot
den nya lagens beslämmelser inte kan vara av mycket aUvarlig karaktär. Jag
återkommer närmare till denna fråga i specialmoliveringen.

Jag skall härefter ta upp de frågor av huvudsakligen
medicinsk eUer administrativ natur som aktualiserats vid remissbehandlingen och
tUl följd därav behandlats av justitiedepartementets arbetsgrupp. Frågorna
gäller vem som har ansvaret för att abort verkligen blir utförd, vUken
skyldighet sjukvårdspersonalen har att medverka vid abort, var ingrepp får äga
rum, vem som är behörig att utföra abort samt vilka möjligheter kvinnan har att
få åtgärden ulföid utanför sitt sjukvårdsområde.

Vad först
gäller frågan om vem som skall ha ansvaret för att abort enligt den nya lagens bestämmdrier
verkligen blir utförd så ankommer del enligl 3 § sjukvårdslagen (1962r242) på
sjukvårdshuvudmännen, dvs. landstingen och vissa kommuner, att ombesörja vård
för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd för dem som är bosatta inom
sjukvårdsområdet. Däremot torde sjukvårdshuvudmännen f. n. inte ha någon
skyldighet alt la sig an abortfall, men de har frivilligt tagit på sig även
denna uppgift. Kommittén har föreslagit att det i den nya abortlagen las upp en
särskild beslämmelse om skyldighet för sjukvårdsstyrelsen, dvs. det organ som
utövar ledningen av huvudmannens sjukvårdande verksamhet, att ombesörja att
kvinnan fär abort utförd.

Enligt arbetsgruppens mening; finns det ingen anledning
anta annat än att sjukvårdshuvudmännen också i fortsättningen kommer att
ansvara för abortverksamheten. Jag instämmer i denna uppfattning och ansluter
mig därför även tUl arbetsgruppens bedömning att det inte i detta sammanhang
finns något behov av att särskilt reglera sjukvårdshuvudmännens ansvar vid
abort. Frågan bör lämpligen kunna anstå till en eventuell framtida översyn av
sjukvårdslagen. Jag vill emellertid understryka vikten av att abortverksamheten
likväl kommer att handhas pä sådant sätt att den kvinna som uppfyller
förutsättningarna för abort enligt den nya lagstiftningen alllid kan påräkna
att få ingreppet ulfört utan onödigt dröjsmål, oavsett om det gäller ett tidigi
ingrepp i öppen vård eller ett ingrepp i så framskridet stadium av graviditeten
att det krävs sluten vård.

Frågan om sjukvårdspersonahms skyldighet att medverka vid aborl
har tagits upp av flera remissinstansier, vilka genomgående framhåller vikten
av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i aborlverksamhelen.
Enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) vilar ansvaret för fördelningen
av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid
denna fördelning bör man självfallet

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 77

inom sjukvården hksom inom arbetslivet i övrigt så långt
det är möjhgt la hänsyn tiU de anställdas intressen och förutsättningar i olika
avseenden. Man bör därför undvika alt till aborlverksamhelen binda sådan
personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att
acceptera sådant arbete. Detta gäller inte minst av hänsyn till den
abortsökande kvinnan. Jag vill erinra om att vad jag nu har anfört även kommit tiU
uttryck i det tidigare nämnda cirkuläret (MF 1972:59) från socialstyrelsen med
räd och anvisningar rörande tidiga abortingrepp. Några särskilda
författningsbestämmelser i ämnet anser jag f. n. inte behövliga.

Vad sedan gäller frågorna om var och av vem abort skall få
utföras så gäller enligt 6 § 1938 års lag att ingrepp i allmänhet skall företas
på sjukhus av där anställd läkare. Socialstyrelsen kan dock i enskilda fall
medge alt läkare får utföra abort på annan sjukvårdsinrättning. Kommittén har
föreslagit att sådant ingrepp skall företas av läkare och äga rum på allmänt
sjukhus eUer annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner. I likhet
med remissinstan.serna och arbetsgruppen ansluter jag mig till förslaget. Genom
en sådan föreskrift om var abort skall företas skapas garantier för att
ingreppen kommer att ske under betryggande former och med tillgång till
erforderliga resurser för t. ex. smärtlindring och behandling av komplUcationer
i samband med åtgärden. I princip bör den som är behörig att utöva läkaryrket
och besitter erforderliga kunskaper om abortingrepp också fä utföra sådan
åtgärd. I den mån det behövs bör socialstyrelsen dock få meddela särskUda
föreskrifter om behörighet att utföra abort.

En fråga
som har väckt viss uppmärksamhet under remissbehandlingen rör rätten för kvinna
att till samma kostnad få aborl utförd på sjukvårdsinrättning utanför del egna
.sjukvårdsområdet. Som skäl härför åberopas bl. a. behovet av sekretesskydd i
vissa situationer. Som arbetsgruppen framhåller får denna fråga till en del
anses vara reglerad genom det mellan sjukvårdshuvudmännen träffade s. k. utomlänsavtalet,
vilket behandlar ekonomiska frågor vid värd av patienter utanför det egna
landstingsområdet. Svenska landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets sjukvårdsdelegationsulskott
för utomlänsvärd, som har att meddela tillämpningsföreskrifter beträffande utomlänsavtalet,
har i januari 1971 rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att utge ersättning
enligt utomlänsavtalet såvitt gäller abort som utförs efter socialstyrelsens
tillstånd. Arbetsgruppen förutsätter att utskottet tar upp frågan om en
utvidgning av nuvarande bestämmelser när en ny abortlagstiftning genomförs och
att det därvid särskilt beaktas den abortsökandes behov av skydd för sin
personliga integritet. Mot denna bakgrund anser jag att inte heller denna fråga
nu behöver regleras genom särskilda författningsbestämmelser.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 78

8 Upprättade lagförslag

1 enlighet rned det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1.
abortlag,

2.
lag om ändring
i brottsbalken,

3.
lag om ändring
i lagen (1941:282) om sterilisering.

9 Specialmotivering till framlagda lagförslag 9.1
Förslaget till abortlag

1 §

1 denna paragraf anges vilka förutsättningar som måste
föreligga för att abort skall få utföras före utgången av 12:e havandeskapsveckan.
Beträffande motiven för de föreslagna bestämmelserna hänvisas till vad jag har
anfört i den allmänna motiveringen.

Kommittén
har föreslagit att den nya lagstiftningen begränsas till operativa
abortingrepp. Utanför lagens tillämpningsområde faller således enligt kommittén
p-piller och s. k. spiral, vilka medel i viss utsträckning torde vara verksamma
även efter befruktningen, samt sådana medel vilka är att hänföra under lagen (1967:185)
om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll. Förslaget har
kritiserats av några remissinstanser, vilka framhåller att lagens
tillämpningsområde har blivit aUtför begränsat. Under lagen bör sålunda enligt
dessa remissinstansers mening även falla aborter som utförs genom åtgärder
vilka inte brukar betecknas som operationer, t. ex. injektioner av läkemedel. 1
några remissyttranden föresläs att även aborter som framkallas genom användande
av farmaceutiska preparat bör omfattas av lagen. Jag delar uppfattningen att
den av kommittén föreslagna lagstiftningen har fått en aUtför begränsad räckvidd.
1 princip bör varje framkallad abort oberoende av hur den utförs omfattas av
lagstiftningen. Jag föreslår därför att det i abortlagen uttömmande regleras
under vUka förutsättningar en kvinna kan få sitt havandeskap avbrutet (abort).
Utgångspunkten är häryid att havandeskap föreligger aUtifrån befruktningen.

Med en sådan utformning av lagstiftningen skulle det i och
för sig kunna uppstå viss tvekan huruvida användande av p-piller och spiral kan
komma att betraktas som en åtgärd vilken faller under den föreslagna lagen. Som
kommittén har framhållit anses t. n. brottsbalkens straffbestämmelser om
fosterfördrivning inte tillämpliga när graviditetens förlopp hindras rned dessa
medel. Mot bakgrund härav och dä nu tillgängliga p-piller och spiraler med
hänsyn till såväl användningssätt som tidigare behandling även i andra
lagstiftningssammanhang betraktats som enbart preventivmedel framstår det sorn
naturligt att även i fpftsättningen låta

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 79

dem falla utanför abortlagstiftningen. Några särskilda
lagregler härom finner jag inte erforderliga.

Som jag har nämnt tidigare pågår kliniska försök för att
få fram födelsekontrollerande medel, vilka skall hindra äggets vidareutveckling
efter befruktningen. Försöken bedrivs här i landet med stöd av den nyss nämnda
lagen från år 1967. Eftersom det i dessa faU är fråga om medel som direkt tar
sikte på förloppet efter befruktningen synes en användning av dem i princip
böra jämställas med ett abortingrepp. Ä andra sidan kan bl. a. det förhållandet
att det här är fråga om farmaceutiska preparat åberopas som skäl för att
användningen av medlen såsom kommittén har föreslagit bör regleras i annan
ordning än i abortlagstiftningen. Medel av detta slag är emellertid såvitt känt
ännu inle tillräckligt prövade för att tas i allmänt bruk här i landet och det
kan inle heller med säkerhet bedömas när utvecklingen har nått sä långt. Några
säkra uppgifter om vilka födelsekontrollerande egenskaper medlen kommer alt ha
och i vilka stadier av graviditeten de kommer att kunna användas föreligger
inte. Mot denna bakgrund anser jag det vara för tidigi alt redan i nu
föreliggande lagstiftningsärende ta ställning till om det finns anledning att
behandla dessa medel annorlunda än övriga abortmetoder. Detta innebär att i den
mån sådana medel skall kunna få komma till praktisk användning i vårt land i
annat sammanhang än som regleras av 1967 års lag om klinisk prövning av vissa
medel för födelsekontroll sä får detta ske endast under de förutsättningar som
anges i den föreslagna abortlagen. Detta innebär också all om fråga om ändring
i detta hänseende framdeles skulle komma upp, så får denna fråga underställas
riksdagens prövning.

Enligt 3 § 1938 års lag kan abort företas utan att kvinnan
själv har begärt det, om kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar
förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Kommittén konstaterar att
bestämmelsen inte tillämpas längre och föreslår att den avskaffas. Jag delar
kommitténs uppfattning att det från humanitär synpunkt numera inte kan godtas
att abort får utföras utan kvinnans samtycke. Jag föreslår därför att det som
förutsättning för abort i lagen anges att kvinnan har begärt åtgärden. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att vederbörande läkare vid bedömning av frågan om
giltigt samtycke föreligger alltid har möjlighet att vid behov komplettera sin
egen medicinska bedömning med utlåtande från någon specialist t. ex. en
psykiater. Frågan i vilken utsträckning en abort som är nödvändig av hänsyn
till kvinnans liv eller hälsa får företas utan uttryckligt eller presumerat
samtycke av kvinnan får lösas efter samma principer som gäller för operativa
ingrepp i allmänhet.

Denna paragraf behandlar förutsättningarna för abort efter
12:e men före utgången av 18:e veckan. Beträffande motiven för de föreslagna
bestämmelserna hänvisas till den allmänna motiveringen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 80

En fråga som skall uppmärksammas någol i delta sammanhang
är i vilken utsträckning andra personer än kvinnan själv bör höras i ett abortärende.
Enligt 5 § 1938 års lag bör när skäl därtill föreligger vissa personer beredas
tillfälle yttra sig innan det sker någon prövning av abortförutsättningarna.
Delta gäller det väntade barnets fader samt, om kvinnan är under 20 år, den som
har vårdnaden om henne, förmyndaren om hon är omyndigförklarad, hennes man om
hon är gift samt i faU då hon är intagen på allmän anstalt dennas läkare och
föreståndare. 1 övrigt får yttrande inte inhämtas utan kvinnans medgivande.
Enligt kommittén bör de uppgifter som kvinnan själv är beredd alt lämna tUl
kurator eller läkare om sin situation utgöra en tillfredsställande utredning. 1
några remissyttranden har föreslagils all det väntade barnets fader och
föräldrarna till underårig kvinna i princip bör höras i abortärenden.

Som jag har framhållit tidigare får det förhållandet att
den föreslagna lagstiftningen i stor utsträckning bygger på att kvinnans
ställningstagande skall ha avgörande betydelse i abortärendet inle tolkas så
alt del ansvar som följer med en graviditet skall bäras av kvinnan ensam.
Kvinnans beslut i abortfrågan bör naturiigtvis i så stor utsträckning som del
är möjligt grundas på gemensamma överväganden av henne och i första hand det
väntade barnets fader. Många gånger kan även föräldrar och andra närstående
lämna kvinnan eti: värdefullt bistånd och stöd. I de fall kvinnan också
utnyttjar den möjlighet till aborlrådgivning som samhället ställer till hennes
förfogande, kan det därför framstå som naturligt att man kommer överens om att
besöka kurator tillsammans för att på detta sätl få en så aUsidig belysning av
frågan som möjligt. Kvinnan bör upplysas om möjligheten för henne att la med
sig närslående redan när hon första gången tar kontakt rned
rådgivningsverksamheten.

När det
sedan gäller hörande av andra än kvinnan som ett led i läkarens och, vid abort
efter 12:e veckan, kuratoms utredning av förutsättningarna för abort framgår
del av kommitténs betänkande alt tillämpningen av de nuvarande reglerna om
hörande av annan än kvinnan själv skiftar ganska mycket. Ällmänt tilliimpas den
principen att kurator söker kontakt med utomstående endast om kvinnan samtycker
till det. Det torde dock förekomma att mannen samt föräldrarna till unga
kvinnor kontaktas även mol kvinnans \'ilja. Del skall inle bestridas att del
många gånger kan vara värdefullt att även andra än kvinnan hörs i ett
abortärende, eftersom man härigenom kan få en fylligare och mera nyanserad bild
av kvinnan och hennes situation. Enligt min mening bör det därför normalt ingå
som ett led i elt abortärende att man med kvinnan lar upp frågan huruvida
fadern liU det väntade barnet och, när kvinnan är omyndig, hennes föräldrar (vårdnadshavare,
förmyndare) bör kontaktas i ärendet. Ställer kvinnan sig därvid positiv till en
sådan kontakt kan del i vart fall vid aborl efler I2:e veckan finnas skäl ge
dessa personer tillfälle att yttra sig, om det kan ske ulan tidsutdräkt och
andra olägenheter av betydelse. Frågan om hörande av andra personer än de nu
nämnda bör tas upp med kvinnan endast när utredningen ger vid handen

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 81

att en sädan kontakt skulle kunna vara av särskild
betydelse för läkarens ställningstagande i abortfrågan. Jag delar emellertid
kommitténs uppfattning att det inte bör förekomma att någon hörs i ett
abortärende utan att kvinnan har lämnat sitt medgivande tUl det. En sådan
ordning är enligt min mening nödvändig bl. a. av sekretesskäl. Den kvinna som
vänder sig till läkare med anledning av inträffad graviditet skall kunna lita
på att uppgifter om hennes situation inte förs vidare utan hennes samtycke. En
annan ståndpunkt skulle enligt min mening kunna medföra risk för att kvinnan
väljer att utföra aborl på Ulegal väg för att därigenom slippa de ölägenheter
som hon finner vara förenade med att andra personer måste höras under det
abortförfarande som samhället stäUer till hennes förfogande. En utveckling i
sådan riktning måste ovillkorligen förhindras. När det i övrigt gäller den
särskilda utredning som normalt skall föregå abort efter 12re veckan bör det enligl
vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ankomma på socialstyrelsen att
utfärda närmare anvisningar om dess innehåll och omfattning. Det är därvid
viktigt att anvisningarna ges en sådan utformning att det blir möjligt för den
som svarar för utredningsförfarandet att anpassa handläggningen efter
omständigheterna i det enskilda fallet.

3 §

1 denna paragraf behandlas aborl efter utgången av I8:e
veckan. Sådan åtgärd får vidtas endast efter särskilt tillstånd av
socialstyrelsen.

Tillstånd till abort får lämnas endast om det föreligger
synnerliga skäl för åtgärden och det inte finns skäl anta att fostret är
livsdugligt. Vad detta innebär har jag närmare utvecklat i den allmänna
motiveringen. Det bör ankomma på socialstyrelsen alt närmare ange vilken
utredning som i dessa fall behöver föregå prövningen och vad som i övrigt skall
iakttas vid abortansökan. Vad jag har anfört under 2 § angående hörande av
annan än kvinnan själv gäUer även vid utredning i fall enligt förevarande
paragraf.

Denna paragraf innehåller bestämmelser för det fall kvinna
vägras abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan. 1 sådant fall skall
frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning. Läkaren är skyldig
att vidta sådan åtgärd utan särskild begäran av kvinnan.

Bestämmelsen tar i första hand sikte på det fallet att
läkaren har funnit att det föreligger sådana medicinska kontraindikationer att
åtgärden inte får utföras. Situationen kan emellertid ibland också tänkas vara
sådan att läkaren inte anser sig kunna avgöra abortfrågan själv, t. ex. därför
att bedömningen av kontraindikationer fordrar sakkunskap som han inte besitter
eller kan få tillgång till pä del lokala planet eller därför att kvinnan vägrar
medverka i den omfattning som läkaren finner nödvändig. Paragrafen kan vidare
komma att tillämpas i fall då läkaren är osäker om

6 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 70.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 82

kvinnan har lämnat ett gUtigt samtycke till åtgärden eller
om han misstänker att 18-veckorsgränsen har överskridits.

Finner läkaren däremot v:id undersökningen av kvinnan
utrett att 18-veckorsgränsen har passerats är denna paragraf inte tillämplig.
Ärendet skall då behandlas enligt 3 §, vilket bl. a. innebär att kvinnan själv
skall ansöka om abort hos socialstyrelsen. Det förutsätts givetvis att kvinnan
i sådant fall av läkaren underräl:las om sina möjligheter att ta upp frågan i
socialstyrelsen och får den hjälp hon behöver för att inge ansökan om tillstånd
till abort.

Kommittén har föreslagit att rätt till abortoperation
skall föreligga endast för kvinna som är berättigad till vård enligt
sjukvårdslagen. Enligt

3 § nämnda lag är sjukvårdshuvudman skyldig att ombesörja
vård för den

som är bosatt inom .sjukvårdsområdet sarnt för den som vistas inom

området utan att vara bosatt där, om vederbörande är i behov av

omedelbar vård. 1 denna bestämmelse görs inte någon skillnad mellan

svenska och utländska medborgare. 1 fråga om svenska medborgare som

inte är bosatta här i landet framhåller kommittén att det beträffande

deras vård har träffats särskilda överenskommelser mellan sjukvårdshu

vudmännen. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehand

lingen.

Enligt min mening bör det komma till direkt uttryck i
lagtexten att abort som regel får utföras endast om kvinnan är svensk
medborgare eller bosatt i riket. Bosättningsbegreppet bör som kommittén har
föreslagit tolkas i överensstämmelse med motsvarande uttryck i I kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. För att bosättning i landet skall anses
föreligga torde sålunda normalK fordras att kvinnan vistas här stadigvarande
eller att hon har för avsikt att stanna här under längre tid.

Emellertid kan det tänkas fall när det fi-amstår sorn
rimligt att även utländsk kvinna som inte är bosatt här i landet skall kunna få
abort på svensk sjukvårdsinrättning. De fall jag närmast tänker på är när det
föreligger medicinska skäl för abortingrepp, dvs. aborten är nödvändig för att
rädda kvinnans liv eller hälsa, samt när kvinnan i något avseende har så nära
anknytning till landet att hon skäligen bör kunna få abort i samma utsträckning
som svenska kvinnor. 1 paragrafen har därför tagits in en bestämmelse om att
socialstyrelsen när särskilda skäl talar för det kan lämna utländsk kvinna som
inte är bosatt i Sverige tillstånd till abort. Sådan abort följer samma regler
som i övrigt gäller för abortingrepp.

Frågan huruvida rekvisitet om medborgarskap eller
bosättning är uppfyllt avgörs i abortärende enligt I eller 2 § av läkaren.
Finner denne att det föreligger hinder mot ingrepp på den grund att kvinnan
inte är svensk medborgare och inte heller bosatt här i landet, skall frågan
enligt

4 §
underställas socialstyrelsens prövning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 83

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser om vem
som fär utföra abort och var sådant ingrepp skall ske. Reglerna har behandlats
i den allmänna motiveringen. Vem som är behörig att utöva läkaryrket framgår av
lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket.

6§

Förutsättningarna för abort är enligt den föreslagna lagen
i princip oberoende av vilket skäl kvinnan har för åtgärden. Föreligger
medicinska skäl för abort kan det emellertid som jag har anfört i den allmänna
motiveringen inträffa att tillstånd tUl åtgärden bör lämnas utan hinder av
bestämmelsen i 3 § andra stycket om förbud mot abort när det föreligger skäl
anta att fostret är livsdugligt. En bestämmelse härom har tagits in i första
stycket av denna paragraf. Vidare kan det inträffa att ett iakttagande av
bestämmelserna i 3 eller 5 § om socialstyrelsens tillstånd eller om platsen för
ingrepp skulle medföra en tidsförlust som innebär en allvarlig risk för
kvinnans liv eller hälsa. 1 sådant fall torde redan enligt reglerna i 24 kap. 4
§ brottsbalken om straffrihet på grund av nöd följa att ingreppet får företas
av läkare utan att de nyss nämnda bestämmelserna följs. Även om frånvaron av
en särskild regel för nödsituationer pä grund härav inte kan väntas medföra
någon mera påtaglig olägenhet, anser jag att det i enlighet med vad som gäller f.
n. av tydlighetsskäl bör tas in en sådan bestämmelse i den föreslagna lagen.
Regeln har placerats i andra stycket av denna paragraf. Frågan om nödfall
föreligger får avgöras av vederbörande läkare enligt vanliga normer för läkares
handlande, dvs. enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Att läkare i fall som
avses här kan underlåta att införskaffa utredning enligt 2 § följer redan av
innehållet i den paragrafen.

7 §

I denna paragraf föreskrivs att talan inte får föras mot
socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort. Härmed avses såväl
beslut enligt 3 §, 5 § första stycket och 6 § som beslut i ärende som hänskjutits
till styrelsen enligt 4 §. I övrigt kan däremot talan fullföljas mot
socialstyrelsens beslut enligt bestämmelserna i 18 § aUmänna verksstadgan
(1965:600).

1 denna paragraf föreskrivs tystnadsplikt i fråga om
enskildas personliga förhållanden som någon har fått kännedom om i samband med
abortärende. Såväl uppsåtlig som oaktsam överträdelse av bestämmelsen är belagd
rned straff. Om målsäganden inte anger brottet till åtal får åtal väckas endast
när det är påkallat frän allmän synpunkt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 84

9§

Denna paragraf innehåller straffbestämmelser för det fall
annan än den som är behörig att utöva läkaryrket utför aborl. Sådan gärning
benämns illegal abort.

Den brottsliga gärningen består i att uppsåtligen utföra
abort på annan. Att utföra abort innebär att avbryta elt pågående havandeskap.
Förelåg inte havandeskap eller var havandeskapet redan avbrutet, dvs. var fostret
redan dött när handlingen företogs, kan ansvar för illegal abort inte inträda.
Straffbestämmelsen omfattar alla former av uppsåtligt avbrytande av
havandeskap.

Den brottsliga gärningen är ujipdelad på två svårhetsgrader.
Straffskalan har utformats i överensstämmelse med kommitténs förslag, som
lämnats utan erinran av remissiinstanserna. Frågan huruvida den som utför
illegal abort även ådrar sig straff enligt bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken
om brott mot liv och hälsa får bedömas enligt allmänna straffrättsliga
konkurrensregler.

Det ligger i sakens natur att kvinnan själv inte kan
straffas för anstiftan eller medhjälp till illegal abort, som utförs på henne.

10 §

1 denna paragraf föreskrivs att läkare som uppsåtligen
åsidosätter föreskrift i 4 § eller, om inte annat följer av 6 § andra stycket,
i 3 eller 5 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Av oaktsamhet
eller annorledes i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet företagna
handlingar kan vid abort liksom vid annan medicinsk behandling beivras enligt
10 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341).

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den I januari
1975.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att i prop. 1974:44
föreslås att myndighetsåldern och därmed den övre gränsen för vårdnad enligt föräldrabalken
sänks från 20 tiU 18 år. 1 5 § 1938 års lag finns en bestämmelse om att, när
kvinnan är under 20 år, den som har vårdnaden om henne skall beredas tillfälle
till yttrande, om skäl är därtUl. Ändringarna i fråga om åldersgränserna föreslås
träda i kraft den I juli 1974. Jag finner inte skäl att förestå någon ändring
av nämnda bestämmelse i 1938 års lag för den tid därefter som lagen kommer att
alltjämt vara i kraft. Genomförs förslaget om sänkning av åldersgränserna,
kommer det självfallet inte att finnas någon vårdnadshavare som kan höras, när
kvinnan har fyllt 18 år.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70 85

9.2 Förslagen tiU lagändringar

De föreslagna ändringarna i brottsbalken föranleds av
förslaget att slopa straffhotet mot kvinnan och att överföra erforderliga
straffbestämmelser till abortlagen. Beträffande motiven härför hänvisas till
allmänna motiveringen.

Ändringarna i steriliseringslagen är av rent redaktionell
natur.

10 Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Majrt i en gemensam proposition
dels föreslår riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättade
förslag till

1.
abortlag,

2.
lag om ändring
i brolisbalken,

3.
lag om ändring
i lagen (1941:282) orn sterilisering,

dels förelägger riksdagen de förslag som framgår av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden (bilaga A).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
alt liU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till della
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 86

Bilaga A

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
vissa abortförebyggande åtgärder m. m. och anför.

1 Inledning

1 anslutning till det förslag orn ny abortlagstiftning m. m.,
som chefen för justitiedepartementet anmält tidigare denna dag, vill jag nu ta
upp frågan om åtgärder inom socialdepartementets verksamhetsområde för att på
olika sätt förebygga oönskade graviditeter och därmed allmänt minska behovet av
aborter. Jag avser därvid att föreslå kraftiga insatser för att förstärka
preventivmedelsrådgivningen och minska den enskildes kostnader för
preventivmedel. I samband härmed kommer jag att ta upp frågan om aborti'ådgivningens
framtida utformning. Jag kommer vidare att lägga fram förslag om ökade insatser
för information om familjeplanering.

Min framställning kommer att i huvudsak bygga på det
material som sammanställts av justitiedepartementets arbetsgrupp i abortfrågan.

2 Gällande ordning m. ni.

2.1 Vissa bestämmelser inom sjukförsäkringen m. m.

Enligt 2 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
utgår sjukvårdsersättning för bl. a. läkarvård vid sjukdom och vid förlossning
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. 1 läkarvårdstaxan (1969:657) finns
bestämmelser som innebär att sjukvårdshuvudman (staten, landstingskommun eller
kornmun, som ej tillhör landstingskommun), som ombesörjt läkarvård åt den som
är försäkrad enligt AFL, får ersättning från sjukförsäkringen med 48 ki. för
varje läkarbesök. Detta gäller under förutsättning att ersättning av den
försäkrade vid besök hos läkaren inte tas ut med högre belopp än 12 kr. För
hembesök eller rådfrågning per telefon gäller särskilda regler. För läkarvår-d
som meddelats av privatpraktiserande läkare utgår ersättning med tre
fjärdedelar av utgifterna till den del de uppgått till vissa maximibelopp, som
anges i läkarvårdstaxan. 1

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 87

fråga om rådgivning innebär dessa regler att ersättning
från sjukförsäkringen endast utgår om rådgivningen lämnas av läkare i samband
med sjukbesök. Om läkarbesöket endast avser t. ex. abort- eller preventivmedelsrådgivning
utgår däremot ingen ersättning från sjukförsäkringen oavsett om rådgivningen
tillhandahålls genom sjukvårdshuvudmans försorg eller av en
privatpraktiserande läkare.

Enligt förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m. är den som är försäkrad enligt AFL berättigad att
vid sjukdom erhålla läkemedel kostnadsfritt eller till nedsatt pris. Den som är
långvarigt och allvarligt sjuk erhåller i vissa fall läkemedel som förskrivits
av läkare eller tandläkare kostnadsfritt. Med läkemedel menas i förordningen
sådan vara, pä vilken läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig. 1
särskild kungörelse (1972:506) finns en förteckning över läkemedel som erhålls
kostnadsfritt.

Vad beträffar prisnedsatta läkemedel gäller likaledes att
reglerna är tillämpliga endast beträffande läkemedel som förskrivits av läkare
eller tandläkare. Det fastställda priset för samtidigt förskrivna och inköpta
läkemedel sätts ned med hälften av det belopp varmed det överstiger 5 kr. och
med hela det belopp varmed det överstiger 25 kr. Om förskrivningen är avsedd
att expedieras mer än en gång (iteration) gäller reglerna vid varje
expeditionstillfälle. De nämnda reglerna innebär att den försäkrades utgift
för läkemedel kan uppgå till högst 15 kr. vid varje expeditionstillfälle.

Föl-skrivning av kostnadsfria läkemedel skall ske på
särskild receptblankett (läkemedelskort). Prisnedsatta läkemedel förskrivs på
därför avsedd receptblankett, som enligt kungörelsen (1954:735) med
tillämpningsföreskrifter till förordningen angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m. kan itereras högst tre gånger.

2.2 Preventivmedelsrådgivningen

De preventivmedel som i dag förekommer i handeln är i
huvudsak: 1) p-pillcr, 2) spiral (här använt som sammanfattande benämning på
olika typer av livmoderinlägg), 3) pessar, 4) kondom, S) kemiska medel.
Samtliga medel utom kondom är avsedda att användas av kvinna. P-piller, spiral
och pessar kan till skillnad från övriga preventivmedel endast erhållas efter
läkares eller beträffande spij'al och pessar - barnmorskas medverkan.

Möjligheten för sjukvårdshuvudmännen att få statsbidrag
för preventivmedelsrådgivning inom mödrahälsovårdens ram infördes år 1945
genom en ändring (1945:862) av dåvarande kungörelsen (1944:396) angående
statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavår'd. Kungörelsen upphävdes (1967:131)
i samband med att ett enhetligt statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen, avseende
vissa vårdgrenar inom hälso- och sjukvård, infördes. Sedan den 1 januari 1973
utgår inte längre något särskilt stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för
preventivmedels-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 88

rådgivning. Bidraget har upphört i samband med att
ersättningen till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen höjdes är 1973 (prop.
1972:104 s. 90 och 99).

1 det senaste av socialstj'relsen fastställda
normalreglementet för mödra- och barnhälsovården (MF 1969:39) anges att
mödrahälsovården omfattar dels förvärd, dvs. vård av kvinnan under
havandeskapet, dels eftervård, dvs. vård av den ny:?örlösta kvinnan under tiden
närmast efter förlossningen, och dels preventivmedelsrådgivning (7 §). 1
reglementet framhålls vidare att preventiv.medelsrådgivningen där så är
lämpligt bör kunna lämnas vid särskilda för ändamålet anordnade mottagningar
(11 §).

Familjerådgivningsverksamheten regleras f. n. genom
kungörelsen (1960:710) om statsbidrag till försöksvis anordnad
familjerådgivning. Anslaget har i årets statsverksproposition (prop. 1974:1 bU.
7 p. F 3) tagits upp med 500 000 kr. Enligt normalinstruktionen för den statsunderstödda
familjerådgivningen (MF 1962:94) får denna verksamhet även omfatta sexualrådgivning
och rådgivning beträffande förebyggande födelsekontroll inklusive
sterilisering. För detta ändamål skall läkare vid lämiljerådgivningsbyrå anlita
gynekologisk konsult.

Preventivmedelsrådgivning förekommer f. n. inom många
olika verksamhetsområden. Rådgivning kan sålunda meddelas vid gynekologisk
mottagning, gynekologisk eller obstetrisk vårdavdelning, mödravårdscentral,
distriktsläkarmottagning, vårdcentral, rådgivningsbyrå i sexualfrägor,
familjerådgivningsbyrå, abortrådgivningsbyrå eller genom Riksförbundet för
sexuell upplysning (RFSU). Dessutom förekommer rådgivning i vissa skolor.
Härutöver förekommer att rådgivning lämnas vid dermatologisk klinik och av
privatpraktiserande läkare.

F. n. saknas tillförlitligt underlag för att bedöma hur
många personer som årligen fär individuell preventivniedelsrådgivning. Detta
beror inte enbart på att statistik saknas utan också på att många får
rådgivning i samband med att de söker vård för sjukdom eller någon annan form
av vård, t. ex. mödravård.

Preventivmedelsrådgivning kan sägas vara obligatorisk i
samband med användning av sådana preventivmedel som p-piller, spiral och pessar.
En viss uppfattning om rådgivningens omfattning kan man därför få genom att
undersöka hur stor förbnrkningen av dessa preventivmedel är. Ca 450 000 kvinnor
beräknas ha skaffat sig något av dessa preventivmedel under år 1972. Således
skulle över 400 000 personer ha sökt preventivmedelsrådgivning enbart för att
få dessa preventivmedel. En del av dem har sedan återkommit till
preventivmedelsrådgivningen för kontroll eller förnyad rådgivning.

Vid mödravårdscentraler förekommer än så länge
preventivmedelsrådgivning utan samband med graviditet eller förlossning endast
i mindre utsträckning. Jämfört med nyssinämnda beräkning av antalet kvinnor som
varje år använder p-piller, spiral eller pessar kan sålunda nämnas att år
1971 endast 5 800 kvinnor kom till mödravårdscentraler för enbart

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 89

preventivmedelsrådgivning. Samma år kom däremot 117 000
kvinnor till mödravårdscentraler för kontroller i samband med graviditet. Något
över hälften av dem kom på återbesök efter förlossningen och man kan anta att
nästan samtliga av dessa också fick preventivmedelsrådgivning.

Enligt en enkät som gjorts av socialutredningen i samband
med ett uppdrag att utreda familjerådgivningens framtida organisation,
tillhandahåller endast en familjerådgivningsbyrå i landstingskommunal regi preventivniedelsrådgivning
som fristående service. Övriga byråer hänvisar i de flesta fall sina klienter
till andra institutioner för preventivmedelsrådgivning.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) driver egna
kliniker för preventivmedelsrådgivning i Stockholm och Göteborg. Totala antalet
patientbesök år 1972 var i Stockholm 7 024 och i Göteborg 5 167. Sammanlagda
antalet besök hos RFSU under år 1972 uppgick således till något över 12 000.

Organiserad preventivmedelsrådgivning för ungdom
förekommer i några enstaka fall, t. ex. vid Stockholms skoldirektions
rådgivningsbyrå och Borlänge kommuns ungdomsmottagning.

Sammanfattningsvis kan sägas att preventivmedelsrådgivning
f. n. till övervägande del meddelas vid gynekolog- eller distriktsläkarmottagringar
och av privatläkare.

2.3 Kostnaderna för preventivmedel

Preventivmedel anses inte vara läkemedel enligt
läkemedelsförordningen (1962:701), vilket bl. a. innebär att de inte omfattas
av sjukförsäkringens ersättningsregler. Vissa som p-piller använda medel kan
emellertid också användas som läkemedel. 1 dessa fall omfattas de av sjukförsäkringens
ersättningsregler. Om p-piller förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte utgär
däremot ingen läkemedelsrabatt, eftersom ersättning från sjukförsäkringen
förutsätter att sjukdom föreligger.

Antalet kvinnor som använder p-piller brukar beräknas med
utgångspunkt i försäljningen av p-piller och under den förutsättningen att
alla p-piller konsumeras samt att kvinnan regelbundet använder p-piller hela
året. Följande antal kvinnor beräknas .sedan år 1968 ha använt p-piller.

Ar Antal kvinnor

1968

315 000

1969

390 000

1970

370 000

1971

344 000

1972

348 000

1973

300 000

Antalet kvinnor som är 1973 använde p-piller motsvarade ca
19% av landets kvinnor i åldern 1 544 år.

P-pillren tillhandahålls av fabrikanterna i förpackningar
för i allmänhet en, tre eller sex månaders förbrukning. För ett av de
vanligaste p-pillren (Follinyl) var apotekens utförsäljningspris är
1973 för motsvarande

s. 90 Kontrollera mot PDF

förpackningar 6:10 kr., 14:50 kr. och 26:50 kr. Utöver
nämnda priser tar apoteken ut en expeditionsavgift på f. n. 3:50 kr. för varje
expeditionstillfälle.

Nedanstående tablå visar patientens kostnad om p-pillren
förskrivs med resp. utan läkemedelsrabatt för tre, sex och tolv månaders
förbrukning.

l-örskrivning av p-piller. Patientens kostnad

antal mån. utan
läkemedelsrabatt med läkemedelsrabatt

(kr.) (kr.) .

3 mån.

6 män.

12 män.

För övriga preventivmedel (kondom, pessar, spiral, kemiska
medel) saknas samlad statistik över den årliga förbrukningen. Det finns endast
uppgifter om hur stort antal som varje år av myndigheterna godkänts för
försäljning. Av dessa framgår att det under senare år skett en markant ökning
av antalet för försäljning godkända spiraler, medan en kraftig minskning ägt
rum under år 1973 beträffande pessar, kemiska medel och kondomer.

Den särskilt under år 1973 kraftigt ökade efterfrågan på
spiraler anses bero på att den nya kopparspiralen började marknadsföras under
andra halvår-et 1972. Försäljningsväröet av de under år 1973 för försäljning
godkända livmoderinläggen (235 040 stycken) kan uppskattas till 5,9 milj. kr.
Priset på en kopparspiral är ca 25 kr.

Försäljningsvärdet av de under år 1973 för försäljning
godkända pessaren (14 015 stycken) kan uppskattas till ca 225 000 kr.
Apoteksbolagets försäljningspris för ett pessar var detta är ca 15 kr.
Försäljning av pessar sker vanligen i kombination med spermiedödande salva. Det
sammanlagda priset uppgår till mellan 25 och,35 kr.

Är 1973 godkändes för försäljning 52 milj..kondomer, av
vilka ca 29 % exporterades. Förbrukningen i Sverige beräknas därför under året
ha uppgått till ca 37 milj. kondomer. Med ett genomsnittligt försäljningspris
av 60 öre per kondom kan försäljningsvärdet av de för Sverige avsedda kondomerna
uppskattas till ca 22 milj. kr.

Samma år godkändes 195 010 förpackningar kemiska
preventivmedel för försäljning. Försäljningsvärde:! av dessa kan uppskattas
till ca 2,1 milj. kr. Kostnaden för en förpackning skumpreparat ligger på ca 20
kr., medan en spermiedödande salva säljs för 6-10 kr. per förpackning.

Sammanfattningsvis kan värdet år 1973 av de för Sverige
godkända preventivmedlen kondom, pes.?ar, spiral och kemiska medel enligt
Apoteksbolagets försäljningspri;;er uppskattas till ca 36 milj. kr. inkl. moms.
Om härtill läggs försäljningsvärdet av de p-piller som apoteken köpt in under
år 1973, nämligen 18 milj. kr. uppgår sammanlagda värdet av år 1973 för
konsumtion inom Sverige avsedda preventivmedel till 54 milj. kr.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:70 91

2.4 Abortrådgivningen

För denna verksamhet saknas f. n. en för hela landet
enhetlig organisation. Flera sjukvårdshuvudmän har anordnat särskilda
abortrådgivningsbyråer. Statsbidrag för anordnande och upprätthållande av
abortrådgivning vid sådana byråer utgår till kommunal sjukvårdshuvudman med
stöd av kungörelsen (1945:863) om statsbidrag till viss verksamhet för stöd och
rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte. Till rådgivningsbyråerna
skall vara knutna legitimerade läkare och kvinnliga kuratorer. Bidraget utgår
till avlöning av läkare och kurator samt till vissa resor. Instruktion för
utövandet av verksamheten skall fastställas av vederbörande landsting resp.
kommun utanför landsting. Till grund för sådan instruktion skall ligga en av
socialstyrelsen utfärdad normalinstruktion. Sådan har utfärdats år 1967 (MF 1967:21).
Här anges syftet med den statsunderstödda abortförebyggande verksamheten vara
att på ett personligt sätt ta sig an kvinnor som vid oönskad graviditet söker
abort. Detta bör ske genom förmedling av hjälp, i förekommande fall genom andra
samhälleliga organ. Om indikation för abort föreligger och kvinnan vill ha
abort, skall hon få hjälp med sin abortansökan. Rådgivningen skall vara
avgiftsfri.

Aborlrådgivning
kan också lämnas vid vissa familjerådgivningsbyråer, av kuratorer vid
sjukhusens kvinnokliniker m. m. Statsunderstödd abortrådgivning inom
familjerådgivningsverksamheten anordnas rned stöd av kungörelsen (1960:710) om
statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Sådan verksamhet skall
utövas vid öppen mottagning antingen vid särskilda familjerådgivningsbyråer
eller i anknytning till lasarettsklinik, central för psykisk barna- och
ungdomsvård eller rådgivningsbyrå inom den abortförebyggande verksamheten. Till
verksamheten bör knytas dels som konsulter tvä eller flera läkare, av vilka
minst en skall vara gynekolog och minst en psykiater, och dels två eller flera
kuratorer. Bidraget utgår till kostnaderna för läkares och kurators avlöning
och resor i tjänsten. Det utgår endast under förutsättning att rådgivning och
behandling, som ingår i verksamheten, lämnas avgiftsfritt.

Den statsunderstödda abortrådgivningsverksamheten
omfattade i juli 1973 24 aborträdgivningsbyråer, vilka hade organiserats av
sammanlagt 14 sjukvårdshuvudmän. Abortrådgivning bedrevs dessutom inom den
försöksvis anordnade familjerådgivningen på sex orter i landet.

Antalet
avslutade ärenden vid abortrådgivningsbyråerna uppgick under år 1972 till 20
668. Av de sökande fick senare 17 926 abort, vilket motsvarade 87 % av
ärendena. Äv det totala antalet kvinnor som fick abort år 1972 (24 170) hade 74
% varit i kontakt med abortrådgivningsbyråerna.

För budgetåret 1973/74 beräknas statsbidrag till
abortförebyggande åtgärder utgå med ca 1,1 milj. kr.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 92

2.5 Preventivmedelsinformationen

Det är i huvudsak två instanser i samhället som
kontinuerligt arbetar med preventivmedelsinformation, socialstyrelsen och RFSU.
Styrelsen bedriver verksamheten genom sin nämnd för hälsoupplysning (f. d.
socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation). Sedan år 1956 förekommer
också preventivmedelsinformation i samband med den obligatoriska
sexualundervisningen i skolorna.

Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i
undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) väntas under våren 1974 lägga fram
ett betänkande som bl. a. kommer att beröra preventivmedelsinforrnationen inom
skolans område.

Till socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har Kungl.
Maj:t för budgetåret 1973/74 anvisat 4''0 000 kr. för
preventivmedelsinformation. Tidigare har nämnden såviti angår sexualrådgivning
främst bedrivit information om könssjukdomar, varför nämnden nu fått ett vidare
informationsområde. Nämnden har i sitt arbete lagt huvudvikten vid följande
målgrupper:

1.
Ungdomar.

2.
Informatörer
och rådgivare (läkare, skolhälsovårdspersonal, fritidsledare, föräldrar,
lärare, barnmorskor m. fl.).

3.
Massmedia.

Åtgärder riktade till ungdomar omfattar bl. a. tryckt
material i form av broschyrer och affischer, teaterpjäser m. m. För
informatörer och rådgivare har bl. a. getts ut basskriften "Fakta om
preventivmedel". Nämnden bedriver också kursverksamhet och har en
kontinuerlig kontakt med massmedia. Till nämndens arbete med
preventivmedelsinformation har i 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1
bil. 7 p. F 8) tagits upp 600 000 kr. för budgetåret 1974/75.

RFSU har i
huvudsak tre verksamhetsgrenar; en för preventivmedelsrådgivning (Stockholm
och Göteborg), en för kurser samt en försäljningsorganisation.

Kursverksamheten
omfattBr kurser i sexologi för lärare, läkare, sjuksköterskor, barnmorskor,
socialarbetare och andra med uppgift att meddela sexualrådgivning eller
sexualundervisning. Vidare brukar RFSU anordna föreläsningar i sexologi i
första hand för sjukvårdspersonal men också för kandidater från lärarseminarier
av olika slag.

Informationsmaterial
utges regelbundet av RFSU. De senaste åren har RFSU börjat ge ut en serie
broschyrer med preventivmedelsinformation: "Frågor och svar om p-pillei",
"Frågor och svar om kondomer" etc. Serien kommer att behandla alla i
dag förekommande preventivmedel och beräknas vara färdigställd om något år. RFSU-bulletinen
utges med sex nummer per år och vänder sig till samma kategorier som ovan
nämnts.

Den verksamhet riktad till invandrare sorn RFSU bedriver
innebär kurser för invandrarfunktionärer (lärare, präster,
invandrarbyråernas

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 93

folk), studiecirklar bland invandrade finländare, ett
forskningsprojekt om invandrar-barnens och deras föräldrars inställning till
den svenska sexualundervisningen m. m. Målsättningen under kurserna och
studiecirklarna har varit att vidga förståelsen för och kunskapen om olika
synsätt när det gäller samlevnad och sexualmoral.

En stor del av det material som används i
sexualundervisningen i skolan är producerat av Sveriges Radio och
Utbildningsförlaget. Utbildningsförlaget har bl. a. framställt ett
undervisningspaket, bestående av bildmaterial (stordiaserie), lärar-PM, lärobok
och elevhäfte. 1 regel behandlas sexual- och samlevnadsfrågor i särskilda
avsnitt i de läromedel som av statens läroboksnämnd uppförts på
läroboksförteckningen. Vid sidan av dessa läromedel finns på marknaden s. k. suppler-ande
material, som inte granskas centralt, t. ex. bredvidläsningsböcker,
småskrifter, bildserier och filmer.

Skolöverstyrelsen har för lärare producerat ett omfattande
fortbild-ningsniaterial för sexual- och samlevnadsundervisningen i skolan. Det
omfattar dels ett tryckt material dels olika ljudbildband.

Massmedia bedriver kvantitativt sett en omfattande
information inte minst genom läkarspalter i dags- och veckopress.

Läkemedelsföretagen ger ofta ut broschyrer, bildband,
skrifter m. m., vilka vänder sig dels till patienter, dels till läkare,
barnmorskor, sköterskor och lärare. Utformningen varierar från
produktinformation till redogörelse för existerande preventivmetoder i en mer
generellt upplagd information. Via sina konsulenter bedriver företagen en
ganska omfattande informationsverksamhet främst till olika berörda
yrkeskategorier.

Invandrarverket ger på olika språk ut sexualupplysningsbroschyrer
för invandrare. Dessutom kan nämnas kommittén för television och radio i
utbildningen (TRU), sexualforskningsinstitutet, bokförlag rn. fl.

Flertalet landstingskommuner ger i broschyr-er, som delas
ut till de enskilda hushällen, upplysningar om bl. a. var
preventivmedelsrådgivning meddelas. Sädan information förekommer också i forin
av annonsering bl. a. i telefonkatalogen. Många större kommuner lämnar också
genom broschyrer upplysningar till hushållen om sociala förmåner oeh social
service. Sådan information sker också genom annonsering och är inte sä vanlig i
mindre kommuner. Inom Kommunförbundet pågår därför f. n. arbete pä att skapa
ett socialt informationspaket, som kan utnyttjas för den kommunala
informationen. Skrivelser har gått ut till samtliga kommuner. I dessa har
förbundet förklarat sig villigt att hjälpa till att utforma en kommunal
information om social service rn. m. Förbundet kommer att inrikta sitt arbete
på att stimulera alla kommuner till sådan informationsverksamhet.

En översyn pågår av den av socialdepartementet år 1970
utgivna socialkatalogen. En ny upplaga beräknas föreligga i april 1974.
Katalogen omfattar förutom sådana upplysningar som berör barnfamiljer, nyblivna
mödrar, kvinnor i abortsituation m. rn. även upplysningar om vart man skall
vända sig för preventivmedelsrådgivning. Katalogen sänds ut till alla hushåll i
Sverige.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 94

3
Abortkommitténs förshig

1965 års abortkommitté har i sitt betänkande bl. a. lagt
fram förslag till en lag om abortoperation. Kommittén har i samband därmed föreslagit
olika åtgärder för att förbättra informationen om preventivmedel och den
individuella prcventivmedelsrådgivningen. I ett särskilt kapitel har kommittén
behandlat samhällets stöd vid graviditet och föräldraskap. Kommittén har vidare
lagt fram förslag till ny organisation av abortrådgivningsverksamheten.

Kommittén
har rekommenderat ökade insatser från samhällets sida i vad avser upplysning
och kuns:kaper om sexuallivet samt saklig preventiv-rnedelsinformation. Sålunda
bör sexualundervisningen och informationen om preventivmedel i skolan utökas
och en saklig och informativ upplysning i form av preventivmedelsinformation
lämnas till allmänheten, varvid bl. a. massmedia bör användas efter det att en
försöksverksamhet först anordnats vid de större sjukhusens kvinnokliniker med
modern informationsteknisk utrustning, såsom intern television och film. Lämpligt
upplysningsmaterial för allmänheten bör kunna utarbetas av socialstyrelsens
nämnd för hälsoupplysning i samarbete med RFSU. Kommittén finner det
väsentligt med fortlöpande upplysning som uppmuntrar till användning av
förebyggande metoder, så att ännu fler människor utnyttjar den kunskap de redan
har på området. Det är vidare enligt kommittén väsentligt att den upplysning
som meddelas är så ingående och saklig som rnöjligt så att den klargör de olika
metodernas fördelar och nackdelar, att olika metoder ofta med fördel kan
användas i olika sanilevnadssituationer eller i skilda åldrar och att metoderna
ger individen större trygghet ju mera konsekvent de används.

Kommittén konstater-ar,
att resurserna i dagens samhälle när det gäller att tillgodose behovet av
individuell vägledning i preventivteknik och kvinnans efterfrågan på medicinsk
service för födelsekontroll är otillräckliga samt att de begränsade resurser
som finns inte är särskilt väl samordnade. Användningen av p-piller och
livmoderinlägg (spiral) ställer dessutom avsevärt större krav på preventivniedelsrådgivning
än tidigare preventivmedel. Till skillnad inot kondom och i viss mån pessar
medför användningen av dessa skyddsmedel behov av fortlöpande och högt
kvalificerad medicinsk service.

För att
förbättra servicen pä detta område anser kommittén det vara väsentligt att
sjukvårdshuvudmännen avdelar ett tillräckligt antal läkar-tirnmar för
preventivmedelsrådgivning och att allmänheten underrättas om att den har rätt
till denna rådgivning.

Abortkommittén föreslår vidare en utbyggnad av
mödrahälsovården med mottagningar för preventivmedelsrådgivning, varvid
kommittén anser det önskvärt att dessa i varje fall lokalmässigl inte är bundna
till sjukhusen. Mottagningarna bör stå öppna både för män och kvinnor samt om
möjligt ha kvällsöppet någon gång i veckan. Vidare förordar kommittén att nyförlösta
kvinnor får möjlighet till rådgivning redan på

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 95

kliniken lika väl som att kvinnor som vårdas där efter
abort fär preventivmedelsrådgivning.

Även
rådgivningen vid oplanerad graviditet bör enligt kommittén samordnas med
mödrahälsovården. Kvinnan skall inte behöva hänvisas till olika kliniker,
fristående byråer etc. utan kunna lita till mödrahälsovården vid oplanerad
likaväl som vid planerad graviditet och bör få tillgång till kuratorshjälp
antingen hon vill föda eller är beredd att bli opererad för att slippa det.
Mödrahälsovården bör därigenom bättre än hittills kunna fungera som ett vård-
och serviceorgan när det gäller preventivteknik, graviditetsrådgivning och räd
åt blivande eller nyblivna föräldrar. Den utvidgade verksamheten föreslås bli
kallad familjehälsovården.

All
preventivmedelsrådgivning som lämnas i samhällets regi bör enligt kommittén
vara kostnadsfri. De kostnader som sjukvårdshuvudmännen åsamkas genom att
tillhandahålla fri rådgivning bör staten bidra till genom ökade anslag. Det
nuvarande statsbidraget till abortförebyggande verksamhet bör enligt kommitténs
mening upphöra. Vidare bör samhällets möjligheter att lämna ekonomiskt stöd
för besök hos privatläkare för preventivmedelsrådgivning genom återbäring från
försäkringskassan snarast utredas liksom möjligheten att tillhandahålla
kostnadsfria skyddsmedel. Abortkommittén framhåller att de kostnader som den
enskilde har för födelsekontrollen inte är obetydliga och att utgifterna är
kännbarare ju lägre vederbörandes inkomst är.

4 Övriga utredningsförslag m. m.

4.1
Preventivmedelsrådgivningen

4.1.1 Socialstyrelsens arbetsgrupp 1968

Socialstyrelsen tillsatte i juni 1968 en arbetsgrupp för
att utreda frågan om en särskild organisation för preventivmedels-och sexualrådgivning.
Arbetsgruppen redovisade i december 1971 sina överväganden i en stencil, kallad
"Förslag till organisation av preventivmedelsrådgivning". Yttranden
över förslaget har inkommit från bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ), Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Sveriges läkarförbund, Svenska läkaresällskapet,
Svensk sjuksköterskeförening, Svenska barnmorskeförbundet och RFSU.

Arbetsgruppen
konstaterade att det, i avvaktan på en fullständig utbyggnad i landet av större
vårdcentraler, i första hand var mest praktiskt och ekonomiskt att knyta
preventivmedelsrådgivningen till niödrahälsovårdsorganisationen. Resurserna
inom mödrahätsovårrden borde därför förstärkas såväl centralt som regionalt
och lokalt inom nu existerande verksamhet och genom att särskilda mottagningar
anordnades för dem som på eget initiativ och utan samband med havandeskap eller
förlossning söker preventivmedelsrådgivning. Dessa särskilda mottagningar
skulle lokalmässigt lämphgen kunna knytas till kvinnoklinik, öppen vårdcentral
eller mödravårdscentral. Gruppen föreslog vidare bl. a. att

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 96

preventivmedelsrådgivningen gjordes särskilt tillgänglig
för vissa målgrupper, t. ex. nyförlösta kvinnor och kvinnor som nyligen
genomgått abort.

Arbetsgruppen ansåg att det borde ankomma på sjukvårdens
huvudmän att organisera den verksamhet som behövdes för att tillfredsställa
det ännu inte täckta behovet av preventivniedelsrådgivning. Detta borde ske
genom att tillräckliga resurser ställdes till mödravårdscentralernas
förfogande. 1 samband därmed föreslog gruppen att överläkare vid kvinnoklinik
eller där sädan tjänst fanns inrättad - mödrahälsovårdsläkare skulle vara
huvudansvarig för verksamheten.

Enligt arbetsgruppen borde rnan sträva efter att förbättra
rådgivningens innehåll samtidigt som tillgängliga läkarresurser användes på
ett mera adekvat sätt. För att närmare studera i vilken omfattning icke-läkare
kan användas inom preventivmedelsrådgivning har gruppen delat upp rådgivningen
i olika moment och anger i en sammanställning vilka personalkategorier som kan
svara för de olika momenten.

Beträffande
personalresurserna för den föreslagna rådgivningsverksamheten framhöll
arbetsgruppen att det sannolikt blir svårt att helt tillgodose läkarbehovet de
närmaste åren. Enligt gruppen finns det däremot en personalreserv bland icke
yrkesarbetande barnmorskor oeh sjuksköterskor med gynekologisk erfarenhet.
Denna reserv borde kunna utnyttjas efter viss vidareutbildning.

Arbetsgruppen framhöll vidare bl. a. att undervisning i
preventivmedelsfrågor i ökad omfattning bör ingå i utbildningen av medicinsk
och socialmedicinsk personal så att denna i större utsträckning än hittills kan
delta i den rådgivande verksaniheten. Socialstyrelsen har också under budgetåi-et
1972/73 startat en sädan kursverksamhet för överläkare/bitr. överläkare vid
kvinnoklinik och för barnmorskor.

Syftet med läkarkurserna är att läkarna efter genomgängen
kurs skall kunna svara för undervisningen på landstingsnivå av allmänläkare och
industriläkare ni. fl. samt av barnmorskor, skolsköterskor och kuratorer rn.
fl., som är engagerade i antikonceplionell rådgivning.

Syftet med kurserna för barnmorskor är att de efter en tväveckorskurs
med teoretisk och praktisk undervisning och efterföljande handledd praktik
(inskolning) på hemorten självständigt skall kunna sköta informations- och
rådgivningsverksamhet t. ex. på speciella mottagningar för preventivmedelsrådgivning.

Den av socialstyrelsen uppgjorda läi-oplanen för
fortbildningen av barnmorskor i preventivmedelsrådgivning har av
skolöverstyrelsen från den 1 juli 1973 tagits in i läroplanen för
barnmorskeutbildningen, vilket innebär att alla efter den I juli 1973 antagna
barnmorskeelever kommer att få utbildning i preventivmedelsrådgivning.

4.1.2 Övriga utredningar m. m.

Socialstyrelsen redovisade år 1968 ett principprogram för
den öppna sjukvården ("Socialstyrelsen redovisar" 1968:3), där
styrelsen framhöll

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 97

att mödrahälsovården och den gynekologiska hälsokontrollen
och preventivmedelsrådgivningen bör anknytas till kliniker med specialistutbildade
gynekologer.

Sjukvårdens oeh socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) har i sin rapport 14/72 Den öppna vårdens
organisation redovisat ett material avsett för huvudmännens planeringsarbete
inom den öppna hälso- och sjukvården. En viktig utgångspunkt har därvid varit
socialstyrelsens principprogram för den öppna sjukvården.

1 Spris rapport framhålls att hälsovårdens framtida
omfattning och inriktning är av betydelse för den öppna vårdens organisation
och för resursfördelningen inom hälso- och sjukvårdssektorn. Spri redogör
därvid bl. a. för vissa utvecklingstendenser som påverkar mödrahälsovården.

Enligt rapporten kan antalet barnaföderskor antas bli ca
117 000 per år under 1970-talet. Befolkningsunderlaget för en mödrahälsovård av
nuvarande karaktär skulle således inte undergå några större förändringar under
den närmaste tioårsperioden. 1 fråga om en utbyggd och effektiviserad prevenlivmedelsrådgivning
framhålls i rapporten att en sädan hälsovårdande och abortförebyggande
verksamhet har en naturlig anknytning till mödrahälsovårdens arbetsområde och
med fördel kan organiseras i anslutning till en decentraliserad öppen vård. En
hel del tidskrävande men mtinbetonade arbetsmoment i detta sammanhang bör kunna
utföras av distriktsbarnmorskor eller specialutbildade sjuksköterskor.

Den angivna inriktningen mol en utbyggnad av
preventivmedelsrådgivningen anges kräva Ökade lidsinsatser av såväl läkare som
barnmorskor/ sjuksköterskor. Antalet barnmorskor med heltidstjänst på
mödravårdscentral, distriktsbarnmorskor och mödravårdsutbildade distriktssköterskor
uppgår enligt rapporten till omkring 500, vilket innebär i genomsnitt en
befattningshavare på 16 000 invånare. Enligt Spri borde man inom en utbyggd
mödrahälsovård på sikt kunna räkna med en sänkning av befolkningsunderlaget
till kanske 10 000 invånare per befattningshavare. Inom en befolkning av i runt
tal 10 000 invånare med en genomsnittlig ålders- och könsfördelning kan
tidsåtgången för sådan verksamhet enligt Spri beräknas till omkring sju timmar
per vecka, varav tre timmar för mödrahälsovård och fyra timmar för
preventivmedelsrådgivning.

I Spris rapport görs också en bedömning av den framtida
tillgången på personal för öppen vård. Sammanfattningsvis framhåller Spri att
det förefaller som om personaltillgången inte skulle komma att sätta speciellt
snäva gränser för utbyggnadsmöjligheterna.

1 en nyligen av socialstyrelsen redovisad utredning ("Hälso-
och sjukvård inför 80-talet. Förslag till ett principprogram.") lade
styrelsen fram ett förslag till struktur för hälso- och sjukvårdsverksamheten.
1 utredningen framhålls att de föreslagna funktionerna för primärvård i allt
väsentligt överensstämmer med socialstyrelsens principprogram för öppen vård
och Spris rapport 14/72 om den öppna vårdens organisation.

7 Riksdagen 1974. I saml Nr 70.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 98

Förslaget innebär att hälso- och sjukvården byggs upp på
tre huvudelement, vilka benämns primärvård, länssjukvård och regionsjukvård.
Primärvården skall ansvara primärt för hälsotillståndet inom ett givet
betjäningsområde, normalt med 25 00050 000 invånare. Primärvårds-uppgifterna
föreslås omfatta all hälsovård och i princip all sjukvård som kan bedrivas
utanför sjukhus och centrala sjukhem. Läkarstabens storlek inom ett
primärvårdsområde kommer att medge viss specialisering mellan läkarna. Enligt
utredningen synes det möjligt att utom i utpräglade glesbygder organisera
mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning och gynekologisk sjukvård för större
delen av befolkningen genom särskilda distriktsgynekologer och
distriktsbarnmorskor.

Landstingsförbundet har i en promemoria med förslag till
avgifter för viss läkarvård utanför försäkringskassornas betalningsskyldighet
(bilaga 1 till Landstingsförbundels cirkulär nr AC 55/73) rekommenderat sjukvårdshuvudmännen
att fr.o.m. den 1 januari 1973 inte ta ut någon avgift av patienter som utan
att sjukdom föreligger söker preventivmedelsrådgivning vid gynekolog- eller allmänläkarmoltagning.
Den preventivmedelsrådgivning som eventuellt sker vid läkarbesök i samband med
sjukdom omfattas däremot inte av rekommendationen. Rådgivning inom
mödrahälsovården och vid sexualrådgivningsbyråer är kostnadsfri oberoende av
rekommendationen.

Landstingsförbundels rekommendation innebär att
preventivmedelsrådgivning, förskrivning av antikonceptionspreparat,
insättning, kontroll eiler avlägsnande av anlikonceplionsspiral samt utprövning
eller kontroll av pessar skall vara utan avgift för den sökande. Avgiftsfriheten
omfattar också gynekologisk hälsoundersökning och cytologprov om dessa ingår i
preventivmedelsrådgivningen. Däremot omfattar rekommendationen inte kostnaden
för preventivmedel.

Avgörande för om avgift skall tas ut eller ej skall enligt
Landstingsförbundet vara det motiv för besöket som den sökande uppger vid
tidsbeställningen. Den som söker gynekologisk hälsoundersökning betalar således
enligt gällande taxa och den som uppger sjukdom betalar 12 kr. enligt
läkarvårdstaxan, medan den som söker preventivmedelsrådgivning inte erlägger
någon avgift. Vad gäller "l2-kronan" erinrar Landstingsförbundet
emellertid om sjukvårdshuvudmännens rätt att sätta ned denna avgift utan att
förlora rätter till ersättning från den allmänna försäkringen.

4.2 Abortrådgivningen

En av socialstyrelsen i mars 1972 tillsatt arbetsgrupp med
uppgift att utreda möjligheterna att föra över en del av abortverksamheten till
den öppna vården har bl. a. lämnat förslag till lämplig organisation och
resursdimensionering för den tidiga abortverksamheten. Arbetsgruppen har därvid
uppmärksammat del utredningsförfarande som enligt nuvarande bestämmelser
föregår abort. Gruppen konstaterar att såväl gynekolog

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 99

.som psykiater och kurator vanligen deltar i
utredningsarbetet. Medan läkare medverkar i skiftande omfattning medverkar
kurator mera regelbundet. Gravid kvinna, som ansökt om abort, kommer som regel
först i kontakt med kurator eller gynekolog eller parallellt med båda. Kurators
utredning utgör oftast en väsentlig del av beslutsunderlaget. Dessutom görs
vanligen en kompletterande utredning av den psykiater som utfärdar
tvåläkarintyget. På några håll förekommer det att en gynekolog vid helt klara
abortindikationer efter sin undersökning skriver tvåläkarintyg tillsammans med
annan läkare på kliniken (operatören). På vissa sjukhus hälls regelbundna
konferenser gynekologpsykiaterkurator. På en del håll kan dessa konferenser
bestå av enbart telefonsamtal. På andra håll åter deltar inte gynekologen i den
utredning som föregår abortbeslutet, utan går före sitt ställningstagande
endast igenom de handlingar som upprättats av psykiater och kurator. På vissa
håll har distriktsläkare engagerats i verksamheten.

Antalet kuratorsbesök varierar enligt arbetsgruppen dels
från patient till patient, dels från sjukhus till sjukhus. Som regel bedöms
dock ett eller två besök vara tillräckligt. Kuratorn gör ofta en fullständig
socialutredning men i vissa fall görs den ganska kortfattad. Vid klara
medicinska indikationer förkommer ofta ingen kuratorsutredning.

1 ärenden som skall behandlas av socialstyrelsens
socialpsykiatriska nämnd görs alltid fullständig utredning av kurator. 1 övrigt
överensstämmer handläggningen på det lokala planet med den handläggning som
föregår tvåläkarintygen.

Om abortkommitténs förslag accepteras kommer enligt
arbetsgruppen ett beslut som leder fram till abort som regel att fattas i
samråd mellan den abortsökande kvinnan och gynekologen. Annan läkare kommer
inte att behöva konsulteras utom när gynekologen bedömer detta vara motiverat.
Vanligen torde det då komma att röra sig om psykiatrisk konsultmedverkan. Den
sannolika gången blir enligt arbetsgruppen att abortbeslutet fattas i samband
med den preoperativa konsultationen för abortoperation. Även fortsättningsvis
förutsätts vid behov medverkan av kurator i abortverksamheten.

4.3 Preventivmedelsinformationen

Den i A.l.I nämnda arbetsgruppen inom socialstyrelsen
framhöll i "Förslag till organisation av preventivmedelsrådgivning"
att väl utformade informationsbroschyrer om preventivmedel och deras
användning borde finnas tillgängliga inom mödrahälsovården, på gynekologavdelnrng-ar
osv. Sådana broschyrer skulle lämpligen kunna utformas inom socialstyrelsens
nämnd för hälsoupplysning i samråd med RFSU och sjukvårdshuvudmännen. För att
göra denna information tillgänglig även för invandrare borde broschyrerna
översättas till olika utländska språk. Nyblivna mödrar borde informeras om
preventivmedel redan på förlossningsavdelningen genom exempelvis självspelande
ljudband och intern TV.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 100

Arbetsgruppen framhöll vidare vikten av att allmänheten
informeras om var prevenlivmedelsrådgivning tillhandahålls. Enligt gruppen är
det också av stor vikt att olika målgrupper direkt informeras om var
preventivmedelsrådgivning finns att tillgå, oavsett vem som meddelar den.
Ansvaret för att delge invånarna denna information bör åvila sjukvårdshuvudmännen.
Dessutom bör särskild information om lokal och öppethäl-landetider för
preventivmedelsrådgivningen distribueras på kvinnokliniker,
mödravårdscentraler samt inom skolväsendet.

5 Remissyttranden

5.1 Remissyttranden över abortkommitténs förslag

Abortkommitténs förslag har såvitt gäller
abortförebyggande åtgärder genomgående fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Man understryker allmänt vikten av en samordning av de
abortförebyggande åtgärderna och ändringama i abortlagstiftningen. Det
framhålls bl. a. att de förebyggande åtgärderna måste effektiviseras på ett
sådant sätt att abort även i fortsättningen kommer att framstå som en åtgärd av
undantagskaraktär. Enligt Landstingsförbundet är det synnerligen angeläget
att såväl staten som de kommunala huvudmännen på olika sätt verkar för att abortförebyggand*
åtgärder fär större utrymme inom hälso-, sjuk- och socialvårdens resursramar.
Särskilt betydelsefull är en förstärkning av mödravårdscentralerna. Frågan hur
en ändamålsenligt anordnad organisation för preventivmedelsrådgivningen närmare
skall utformas måste emellertid enligt förbundet lösas av huvudmännen själva
utifrån deras skilda lokala förutsättningar. Det är, menar förbundet, av stor
vikt att den i sammanhanget ytterst väsentliga preventivniedelsråd-givningen fär
en så snabb och bred effekt som möjligt. Vidare anser förbundet det angeläget
att även andra personalkategorier än läkarna tar del i verksamheten bl. a. för
att förkorta förekommande väntetider. Socialstyrelsen hävdar att en ökning av
antalet aborter motverkas av en målmedveten satsning på förbättrad prevenlivmedelsrådgivning.
Om en ökning inträder torde den enligt styrelsen bli endast måttlig och
sannolikt inträffa under de närmaste åren, varefter antalet aborter torde stabiliseras
på en relativt konstant nivå eller minska. Förslaget att abortrådgivningen
skall överföras till mödrahälsovården kritiseras av medicinska fakulteten vid
Linköpings högskola, Fredrika-Bremer-förbundet och Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund. Dessa remissinstanser anser det mindre lämpligt att föra samman
gravida kvinnor som inte önskar föda med övriga.

5.2 Remissyttranden till socialstyrelsen över förslaget
till organisation av

preventivmedelsrådgivningen

Landstingsförbundet framhåller i sitt remissvar att det
framlagda organisationsförslaget bör hälsas med stor tillfredsställelse, varför
förbun-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 101

det i allt väsentligt ansluter sig till detsamma. Takten i
utbyggnaden av preventivmedelsrådgivningen måste dock självfallet bli beroende
av de resurser som kan ställas till förfogande. Svenska kommunförbundet
tillstyrker förslaget bl. a. mot bakgrund av det ökade antalet aborter.
Kommunförbundet framhåller, liksom även Landstingsförbundet, att
organisationsplanen för rådgivningsverksamheten inte bör göras bindande utan
att det bör stå öppet för huvudmännen att välja den för det enskilda
sjukvårdsområdet mest lämpade organisationsformen. Sveriges läkarförbund
tillstyrker i väsentliga delar förslaget till förstärkning av resurserna för antikonceptionell
rådgivning. Enligt Läkarförbundet är det ändamålsenligt att rådgivningen
organiseras av sjukvårdshuvudmännen saml att det sker i anslutning till de
vårdcentraler för öppenvård som är planerade och som i viss omfattning redan är
under utbyggnad. Vidare anser Läkarförbundet det naturligt att huvudansvaret
för preventivmedelsrådgivningen kommer att vila på gynekologerna.
Utbildningsfrågorna anser förbundet angelägna och understryker att en intensifierad
undervisning om antikonception bör komma till ständ för alla läkarkategorier
som arbetar med preventivmedelsrådgivning. Svensk sjuksköterskeförening finner
det riktigt att resurserna för preventivmedelsrådgivningen .förstärks inom den
nuvarande mödrahälsovårdens ram och genom att det anordnas särskilda
mottagningar knutna (ill kvinnoklinik, öppenvårdscentral eller mödravårdscentral.
Svenska barnmorskeförbundet instämmer helt i förslaget. Förbundet framhåller
att barnmorskorna i dagens läge ofta har större kunnande inom obstetrik och gynekologi
än de flesta icke specialiserade läkare. Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att man
inte generellt kan ålägga den medicinska personalen inom skolan speciella
uppgifter på detta område. SÖ framhåller att den av arbetsgruppen föreslagna
organisationen bör väl tillgodose behovet av sådan rådgivning för olika grupper
i samhället. Förslaget att anordna särskilda ungdomsmottagningar eller
särskilda mottagningstider för ungdomar på befintliga mottagningar stöds av SÖ.
Vidare ansluter sig SÖ till det förslag som lagts fram för utbildning och
kompletterande utbildning av olika personalkategorier samt den föreslagna
arbetsfördelningen mellan läkare och barnmorska resp. sjuksköterska. Efter
remissbehandlingen har socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majrt framhållit
att styrelsen i stort sett ansluter sig till förslaget. Styrelsen konstaterar
att det i huvudsak råder enighet om förslaget att principiellt förankra preventivmedelsrädgivningen
inom mödrahälsovärdsorganisatio-nen. Styrelsen delar Landstingsförbundets och
Kommunförbundets åsikt att preventivmedelsrådgivningen inte bör bindas till en
för alla enhetlig organisation utan att organisationsformen skall kunna
anpassas till de lokala förutsättningarna.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 102

6 Departementschefen 6.1 Inledning

De sociala aspekterna på abortfrågan har under de senaste
decennierna kommit att bli alltmer uppmärksammade. Samhällets insatser när det
gäller att genom såväl individuell rådgivning som allmän information vägleda
allmänheten i fråga om preventivmedlen och deras användning har successivt
utökats. Dä en icke önskad graviditet inträffar har kvinnan genom
abortrådgivningen möjlijrhel att få hjälp med all besluta om hon skall söka
abort eller ej.

1965 års abortkommitté har bl. a. lagt fram förslag
angående samhällets stöd vid graviditet och föräldraskap. Frågor om ekonomiska
och andra åtgärder till hjälp för barnfamiljerna har behandlats i ett flertal
andra sammanhang. Jag går därför nu inle närmare in på dessa frågor men vill i
korthet erinra om de insatser som på senare tid gjorts på ifrågavarande område.

Under de senaste åren har del ekonomiska stödet till
barnfamiljerna byggts ut kraftigt. En av de viktigaste målsättningarna har
därvid varit att rikta stödet till de grupper av barnfamiljer som är i störst
behov av stöd och med sikte på de situationer i barnfamiljens liv när behovet
är störst.

Fr.o.m. den I januari 1974 har en föräldraförsäkring
införts som ersätter den tidigare moderskapspenningen och tUläggssjukpenningen
vid barnsbörd. En av de principiellt viktiga nyheterna i föräldraförsäkringen
är den garanlinivå för stödet på 25 kr. per dag som tillkommit. Denna bör ha
störst betydelse för de allra yngsta mödrarna som ännu inte hunnit ut i
förvärvslivet och för de föräldrar som är hemarbetande bl. a. på grund av att
de har äldre barn. Enligt förslag i prop. 1974:15, som godkänts av riksdagen
den 6 mars i är, kommer ersättningstiden att frän och med den 1 januari 1975
förlängas till sju månader. 1 den nya föräldraförsäkringen ingår också en riitt
till sjukpenning för förvärvsarbetande föräldrar som behöver stanna hemma för
vård av sjukt barn under förutsättning att barnet är under 10 år.

1 det
fortlöpande ekonom:iska stödet till barnfamiljerna har de allmänna barnbidragen
stor betydelse. Barnbidragen utgår fr. o. m. den 1 januari 1974 med 1 500 kr. per
bam och år. Därutöver har stödet de senaste åren alltmer inriktats på att
hjälpa låginkomsttagargrupperna bland barnfamiljerna genom förstärkningar av de
statliga och statskommunala bostadstilläggen. Möjligheterna att få en god
bostad är naturligtvis av stor betydelse när föräldrarna bedömer om de har
möjlighet att ta hand orn elt barn. Bostadstilläggen har gett barnfamiljerna
möjlighet alt dels förbättra sin allmänna konsumtionsstandard, dels skaffa sig
en god bostad till rimlig kostnad. Utvecklingen har visat att barnfamiljerna
genom det stora bostadsbyggarrdet och genom bostadstilläggen kunnat förbättra
sin bostadssituation högst avsevärt.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 103

En annan grupp för vilka samhällsstödet kraftigt
förstärkts är de ensamstående föräldrarna. Bidragsförskotten höjdes år 1971
till 40% av basbeloppet, vilket f. n. innebär 3 240 kr. per barn och år.
Samtidigt höjdes åldersgränsen till 18 är. F. n. utgår bidragsförskott med ca
270 kr. per månad. Fr. o. m. den 1 januari 1974 har reglerna för barnpensionen
ändrats så att de till stora delar motsvarar reglerna för bidragsförskott.

Det är emellertid inte bara det ekonomiska stödet som är
av betydelse för familjernas möjligheter all skaffa sig det antal barn de
önskar utan också andra förhållanden spelar in. Bostadens betydelse har redan
berörts. En avgörande roll har naturligtvis familjens möjligheter att försörja
sig. Tillgång till arbete, utbildning och barntillsyn är avgörande faktorer för
småbarnsföräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta. Betydande satsningar har
skett och sker på alla dessa områden och antalet förvärvsarbetande kvinnor med
små barn har ökat mycket kraftigt de senaste åren. När del gäller
barnomsorgerna i daghem har antalet platser i heldagstillsyn (daghem och
familjedaghem) ökat från ca 20 000 år 1965 tUl ca 114 000 år 1974.
Statsbidragen till den kommunala daghemsverksamheten har höjts med korta
mellanrum så alt de nu täcker en betydande del av både drifts-och
anläggningskostnaderna.

Chefen för justitiedepartementet har tidigare denna dag
betonat behovet av preventiva och stödjande åtgärder och understrukit att man
bör satsa pä åtgärder som förebygger icke önskade graviditeter och att abort
även i fortsättningen bör betraktas som en nödfallsutväg. Det är därför
angeläget att samtidigt som en ny abortlagstiftning genomförs den abortförebyggande
verksamheten byggs ut kraftigt. Jag kommer i det följande att behandla den
framtida organisationen av preventivmedelsrådgivningen, abortrådgivningen och preventivmedelsinformalionen
och att föreslå ökade resurser för samhällets insatser på dessa områden. Vidare
kommer jag att lägga fram förslag i syfte att minska den enskildes kostnader
för preventivmedel. För att bredda underlaget för ett ställningstagande i
dessa frågor har abortkommitténs förslag kompletterats med det arbete som
utförts inom den av chefen för justitiedepartementet tillsatta arbetsgruppen i
abortfrågan. Mina överväganden bygger huvudsakligen på det material som
arbetsgruppen ställt samman.

6.2 Preventivmedelsrådgivningen

Med preventivmedelsrådgivning avser jag individuell
information om olika metoder för planerat föräldraskap.

Rätten att själv få bestämma när man vill ha barn och hur
många framstår för allt fler människor i dag som en självklarhet. Kunskap om
och tillgång till olika metoder för födelsekontroll blir då i samma mån elt
berättigat krav. Möjligheterna att få preventivmedelsrådgivning är dock f. n.
begränsade och motsvarar inte den alltmer ökade efterfrågan. Denna ökande
efterfrågan beror främst på att sådana preventivmedel som p-piller och spiral,
vilka började användas under senare delen av 1960-talet,

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 104

för sin användning kräver kvalificerad medicinsk
rådgivning. Av svaren på enkäter som Landstingsförbundet och
justitiedepartementets arbetsgrupp tillställt sjukvårdshuvudmännen har
framgått, att det pä många håll i landet är långa väntetider för preventivmedelsrådgivning.
Väntetider på upp till ett år är inte ovanliga. Jag anser därför att en
omedelbar och kraftig upprustning av den individuella
preventivmedelsrådgivningen är utomordentligt angelägen.

Statsbidrag
utgår i dag till preventivmedelsrådgivning endast i den mån den anordnas inom
familjerådgivningens ram. Preventivmedelsrådgivning förekommer emellertid inom
många olika verksamhetsområden, huvudsakligen i sjukvårdshuvudmännens regi.
Denna rådgivning ingår inte bland de skyldigheter, som enligt
sjukvårdslagstiftningen åvilar sjukvårdshuvudmännen, utan bygger på frivilliga
åtaganden av dessa. Rådgivningen meddelas till övervägande del vid gynekolog-
eller distriktsläkarmottagningar. Utanför sjukvårdshuvudmännens ansvarsområde
meddelas prevenlivmedelsrådgivning av privatläkare, av Riksförbundet för
sexuell upplysning (RFSU) samt på vissa orter inom ramen för skolhälsovården.
Det måste anses värdefullt att ifrågavarande rådgivning på detta sätt även i
fortsättningen kan bedrivas också av andra än sjukvårdens huvudmän. Emellertid
bör sjukvårdshuvudmännen liksom hittills ha huvudansvaret för att preventivmedelsrådgivning
kommer till stånd i önskvärd omfattning. Rätten till bidrag för verksamheten
bör regleras i lag. Härtill återkommer jag i det följande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den nyligen tillsatta
skolhäl-sovårdsutredningen enligt sina direktiv har att analysera skälen för
och emot ett samlat huvudmannaskap för skolhälsovården och övrig hälso-och
sjukvård bl. a. med hänsyn till möjligheterna till organisatorisk och
resursmässig samordning.

Vad angår organisationen av den preventivmedelsrådgivning,
som meddelas av sjukvårdshuvudmännen, har abortkommittén föreslagit en
utbyggnad av mödrahälsovården med särskilda mottagningar för preventivmedelsrådgivning.
Den utvidgade verksamheten bör enligt kommitténs mening bedrivas så att den
bättre än den nuvarande fungerar som elt vård- och serviceorgan när det gäller
preventivteknik, graviditetsrådgivning och råd åt blivande eller nyblivna
föräldrar. Även den av socialstyrelsen 1968 tillsatta arbetsgruppen ansåg att preventivmedelsrådgivningen
av praktiska och ekon(5miska skäl borde knytas till mödrahälsovårdsorganisationen
i avvaktan på en fullständig utbyggnad av större vårdcentraler. Särskilda
mottagningar borde anordnas för dem som på eget initiativ och utan samband med
havandeskap eller förlossning sökte preventivmedelsrådgivning. Råd:givningen
borde göras särskilt tillgänglig för t. ex. nyförlösta kvinnor och kvinnor som nyhgen
genomgått abort.

Som
framhållits från flera håll bör ansvaret för preventivmedelsrådgivningen
läggas på sjukvårdshuvudmännen och det bör ankomma på varje sjukvårdshuvudman
att anpassa organisationen av rådgivningen inom sitt område till de lokala
behoven. För egen del vill jag dock förorda att

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 105

rådgivningsverksamheten får sin organisatoriska förankring
i mödrahälsovården. Härom har i stort sett rått enigliel under
remissbehandlingen av det av socialstyrelsens arbetsgrupp angivna förslaget. En
sådan lösning ligger också i linje med de synpunkter som framförts i bl. a.
socialstyrelsens år 1968 redovisade principprogram för den öppna sjukvården
och Sjukvårdens och socialvårdens planerings- oeh rationaliseringsinstituts (Spri)
rapport 14/72 om den öppna vårdens organisation. Preventivmedelsrådgivningen
bör även i fortsättningen utgöra en integrerad del av den gynekologisk-obstetriska
verksamheten. Som också framhållits under remissbehandlingen faller det sig då
naturligt att det medicinska huvudansvaret för rådgivningen får bäras av
gynekologerna. Liksom hittills torde dock en betydande del av verksamheten
komma att handhas av allmänläkare vid vårdcentraler eller av privatläkare m.
fl. Mina förslag innebär också att man inom en kommun kan anordna en särskild,
till skolan knuten preventivmedelsrådgivning. Inom ett sjukvårdsområde bör den
medicinskt-administrativa ledningen av preventivmedelsrådgivningen skötas av
mödrahälsovårdsöverläkare eller av sjukvårdshuvudmannen utsedd överläkare vid
kvinnoklinik.

Jag vill emellertid, som också betonats under
remissbehandlingen, framhålla alt del av psykologiska skäl skulle vara lättare
för t. ex. män och ungdomar att söka prevenlivmedelsrådgivning om rådgivningen inle
alltför nära kopplas samman med mödravårdscentralernas huvudsakliga arbete. Den
preventivmedelsrådgivning som ges åt nyförlösta kvinnor bör emellertid även i
fortsättningen ingå i mödravårdscentralernas uppgifter. Det bör vidare enligl
min mening vara möjligt att utnyttja mödravårdscentralernas lokaler och
personal även för sådan prevenlivmedelsrådgivning som bedrivs skild från
mödravårdscentralernas huvudsakliga arbete. Del torde ibland kunna vara svårt
att rekrytera personal enbart för arbete med preventivmedelsrådgivning. Det kan
därför vara lämpligt att personalen får alternera mellan vanliga uppgifter
inom mödrahälsovård och preventivmedelsrådgivning. Detta torde enklast kunna
ordnas om preventivmedelsrådgivningen får utnyttja mödrahälsovårdens resurser.

Jag vill betona, att det är angeläget att
preventivmedelsrådgivningen görs lätt tillgänglig för kvinnor som fått abort.
Socialstyrelsen har i cirkulär med råd och anvisningar rörande tidiga
abortingrepp (MF 1972:59) tagit ett viktigt steg för att förhindra upprepade
aborter. Där framhålls att en kvinna, som skall få abort, bör erbjudas
möjlighet att i samband med abortoperationen få spiral insatt. Så torde redan f.
n. ske i stor utsträckning.

Frågan om preventrvmedelsrådgivningen inom skolan är under
behandling av utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings-och
upplysningsarbete (USSU). Förslag från denna utredning väntas under april
månad i år. Jag vill också erinra om att skolhälsovårdsutred-ningen enligt sina
direktiv skall ta upp frågan om innehållet i den framtida elevhälsovården. Jag
vill framhålla, att en särskild rådgivningsverksamhet för ungdom har en viktig
uppgift att fylla i det abortförebyggan-

8 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 70.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 106

de arbetet. Enligt tillgänglig abortstatistik har under de
senaste åren närmare en fjärdedel av aborterna utförts på kvinnor under 20 år.

Vad angår personalresurserna för den föreslagna
rådgivningsverksamheten har socialstyrelsens arbetsgrupp framhållit, att det
sannolikt kommer att bli svårt att helt tillgodose behovet av läkare de
närmaste åren. Enligt arbetsgruppen finns det emellertid en personalreserv
bland icke yrkesarbetande barnmorskor och sjuksköterskor med gynekologisk
erfarenhet. Denna reserv borde kunna utnyttjas efter viss vidareutbildning.
Under remissbehandlingen har uttalats att det bl. a. för att förkorta förekommande
väntetider är angeläget att även andra personalkategorier än läkare tar del i
verksamheten. Det har även framhållits att barnmorskorna i dagens läge ofta har
större kunnande inom obstetrik och gynekologi än de flesta icke specialiserade
läkare. Spri har i sin nyss nämnda rapport anfört, att en hel del tidskrävande
men rutinbetonade arbetsmoment inom preventivmedelsrådgivningen bör kunna
utföras av distriktsbarnmorskor eller specialutbildade sjuksköterskor. Spri
framhåller också att tillgången på personal i öppen värd inom den närmaste
framtiden inte torde sätta några speciellt snäva gränser för utbyggnaden av
denna vård.

Enligt här redovisade uppgifter torde tillgången på
personal under 1970-talet således inte utgöra hinder för den utbyggnad av
preventivmedelsrådgivningen, som enligt vad jag anfört i det föregående är
önskvärd. Äv flera skäl är det därvid angeläget att föra över en del av
läkarnas uppgifter inom preventivmedelsrådgivningen till barnmorskor. En
förutsättning för att så skall kunna ske är att barnmorskorna får erforderlig
utbildning. Socialstyrelsen har under budgetårev. 1972/7 3 startat en kursverksamhet
för överläkare/bitr. överläkare vid kvinnoklinik samt för barnmorskor i antikonception
och preventivmedelsrådgivning. Syftet med kurserna för barnmorskor är att dessa
efter en två veckors kurs med teoretisk och praktisk undervisning och efterföljande
handledd praktik (inskolning) på hemorten självständigt skall kunna sköta
informations- och rådgivningsverksamhet t. ex. på speciella mottagningar för
preventivmedelsrådgivning. Vidare har antikonception och
preventivmedelsrådgivning fr. o. m. den 1 juli 1973 beretts ökat utrymme i
utbildningen av sjuksköterskor/ sjukskötare saml barnmorskor, vilket innebär
att alla blivande barnmorskor numera erhåller utbildning på detta område. -
Läkare som genomgått sådan kurs som nyss nämnts avses kunna svara för undervisningen
på landstingsnivå av allmänläkare och industriläkare m. fl. samt av t. ex.
barnmorskor, skolskötersikor och kuratorer, som är engagerade i antikonceptionell
rådgivning. Som Läkarförbundet framhållit i sitt remissyttrande bör en
intensifierad undervisning om antikonception komma till stånd för alla
kategorier läkare som arbetar med preventivmedelsrådgivning. Detta synes
angeläget inte minst för att allmänläkare i glesbygdsområden skall bli bättre
lämpade att meddela sädan rådgivning.

Enligt abortkommitténs förslag bör all
preventivmedelsrådgivning som lämnas i samhällets regi vara kostnadsfri för den
enskilde. Vidare bör enligt kommittén samhällets möjligheter att lämna
ekonomiskt stöd för

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 107

besök hos privatläkare för prevenlivmedelsrådgivning
snarast utredas liksom möjligheten att utan samband med rådgivning
tillhandahålla kostnadsfria skyddsmedel. Till sistnämnda fråga återkommer jag i
följande avsnitt.

Landstingsförbundet har i en promemoria år 1972 med
förslag till avgifter för viss läkarvård utanför försäkringskassornas
betalningsskyldighet rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att fr. o. m. den 1
januari 1973 inte ta ut någon avgift av patienter som utan att sjukdom
föreligger söker preventrvmedelsrådgivning vid gynekolog- eller
allmänläkarmottagning. Enligt rekommendationen bör avgift inte heller tas ut
för förskrivning, utprövning eller kontroll m. m. av vissa preventivmedel. Vid
sådan rådgivning som eventuellt sker i samband med sjukbesök skall däremot
liksom tidigare utgå avgift med 12 kr. Inte heller omfattar rekommendationen
den kostnadsfria rådgivningen inom mödrahälsovården och vid sexualrådgivningsbyråer.

För all preventivmedelsrådgivningen skall kunna byggas ut
i önskvärd omfattning och effektiviseras måste verksamheten stödjas ekonomiskt.
Stödet bör anordnas så att det stimulerar såväl huvudmän som andra, t. ex.
kommuner och privata organisationer, till att snabbt bygga ul verksamheten och
uppmuntrar den enskilde att utnyttja möjligheterna till rådgivning. Den som
svarar för rådgivningen bör därför ges möjlighet att fä en betydande del av
sina kostnader för verksamheten täckta. Rådgivningen bör samtidigt vara
kostnadsfri för den enskilde.

Det är av
stor betydelse att ett ersättningssystem konstrueras så att det blir
administrativt lätthanterligt. Ur denna synpunkt synes en anknytning till
sjukförsäkringen medföra många fördelar. F. n. utgår ersättning från
sjukförsäkringen endast om rådgivningen lämnas av läkare i samband med
sjukbesök. 1 sådant fall utgår ersättning för läkarbesöket. Om läkarkon-sullationen
endast avser rådgivning om födelsekontroll utgår däremot-ingen ersättning från
sjukförsäkringen oavsett om rådgivningen tillhandahålls genom
sjukvårdshuvudmans försorg eller pä annat sätt, t. ex. av en
privatpraktiserande läkare. För att i första hand sjukvårdshuvudmännen skall
stimuleras att bygga ut rådgivningen bör ersättning utgå från den allmänna
försäkringen enligt ett system liknande det som gäller för den öppna
läkarvården. Ersättningen bör omfatta även den rådgivning som bedrivs av vissa
organisationer, t. ex. RFSU. Även till privatpraktiserande läkare som meddelar
preventivmedelsrådgivning bör ersättning utgå. Regeringen bör ges befogenhet
att fastställa grunder för ersättningen till privatläkarna. Frågan i vad mån
ersättning bör utgå till privatläkare kommer att tas upp i samband med
prövningen av förslaget om nya regler för ersättningen från sjukförsäkringen
för privatläkarvård (Ds S 1973:5). Rätten till ersättning bör fastställas i en
särskild lag. Jag föreslår att lagen kallas lag om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m. Efter kontakter med företrädare för Landstingsförbundet har
ersättningen t. v. beräknats böra utgå med 45 kr. för varje personligt besök
för rådgivning. Detta belopp har.räknats fram med utgångspunkt i en upp-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974.70 108

skattning av olika personalkategoriers medverkan i
rådgivningsverksamheten och den genomsnittliga tidsåtgången för ett besök. 1
beloppet ingår också ersättning för de preventivmedel och för utfärdandet av de
recept på p-piller som i samband med rådgivningen tillhandahålls den försäkrade.
Beloppet innefattar vidare e:rsättning till sjukvårdshuvudmännen för ökade
informationsinsatser från deras sida och för avlösning av det nu utgående
anslaget Abortförebyggande åtgärder. Därvid har förutsatts att landstingen även
i fortsättningen skall ställa kuratorer och annan personal till förfogande för
de utredningar i abortärenden som i regel skall äga rum dä fråga uppkommer om
abort efter 12:e havandeskapsveckan. Ett villkor för att ersättning skall utgå
bör vara att både rådgivning och preventivmedel tillhandahålls kostnadsfritt
för den enskilde. Redan nu är rådgiv-nmgen enligt Landstingsförbundets
rekommendationer kostnadsfri för den enskilde. Det nu föreslagna
ersättningssystemet avses göra det möjligt för sjukvårdshuvudmännen att snabbt
bygga ut preventivmedelsrådgivningen och minska väntetiderna. För den enskilde
innebär förslaget vidare en avsevärd reducering av utgifterna för
preventivmedel.

Ersättningens storlek bör dock inte anges i den föreslagna
lagen utan bestämmas av regeringen i administrativ ordning.

Det förutsätts att sjukvårdshuvudmännen i sin
rådgivningsverksamhet gör särskilda insatser för personer och grupper som har
ett markerat behov av rådgivning och hjälp t. ex. ungdom, kvinnor som fått
abort och invandrare. 1 detta sammanhang vill jag understryka att männen lika
väl som kvinnorna bör ha tillgång till ifrågavarande rådgivning.

Ersättningen till sjukvårdshuvudmän m. fl. för
preventivmedelsrådgivning bör betalas av de allmänna försäkringskassorna.
Kassornas utgifter för dessa kostnader bör finansieras på samma sätt som
utgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen. Dessa utgifter täcks enligt
gällande regler till en tredjedel av statsbidrag, till ca 40 % av
arbetsgivaravgifter och till återstoden (drygt 25 %) av avgifti;r från de
försäkrade.

Den föreslagna metoden för finansiering av kostnaderna
medför ändringar i 19 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Jag återkommer i ett följande avsnitt till en beräkning av
kostnaderna för samtliga föreslagna åtgärder.

Angående den närmare innebörden av lagförslagen hänvisar
jag till special motiveringen.

6.3 Kostnaderna för preventivmedel

Prisnedsätlning vid inköp av preventivmedel medges enligt
förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m.m.
endast om preventivmedlet är läkemedel och förskrivs vid sjukdom. Om medlet
förskrivs enbart i födelsekontrollerande eller annat förebyggande syfte får
patienten betala hela kostnaden själv.

Värdet av för försäljning i Sverige godkända
preventivmedel utom

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 109

p-piller har med ledning av Apoteksbolagets
försäljningspriser uppskattats till ca 36 milj. kr. för år 1973. Därtill kommer
försäljningsvärdet av ett års beräknad förbrukning av p-piller, ca 18 milj. kr.

1 den allmänna debatten har förts fram förslag om att
preventivmedel borde tillhandahållas helt kostnadsfritt eller att i varje fall
samhället kraftigt borde bidra till kostnaderna. Abortkommittén har framhållit
att den enskildes kostnader för födelsekontroll inte är obetydliga och all
utgifterna är kännbarare ju lägre vederbörandes inkomst är. Ätt jämställa alla
slags preventivmedel med läkemedel skulle emellertid enligt min mening innebära
ett alltför stort avsteg från nuvarande principer för rabattering av läkemedel
inom den allmänna försäkringen. Det skulle vidare särskilt vad gäller kondomer
kräva läkares medverkan i en icke önskvärd utsträckning. När det gäller
distributionen av kondomer skulle en sådan ordning dessutom kunna få den icke
önskvärda effekten att den vittförgrenade distributionsapparat som nu finns på
detta område skulle brytas sönder.

Vad gäller p-piller omfattas dessa redan nu i vissa fall
av de regler som gäller för prisnedsätlning på läkemedel, nämhgen då p-piller
förskrivs som medel mot sjukdomstillstånd. En undersökning visar alt 37 % av
förskrivna p-piller inom ett visst område var läkemedelsrabatterade. Det synes
mig ej vara motiverat att låta olika regler gälla beroende på vilken orsak till
förskrivningen som anges. Att låta reglerna om läkemedelsrabattering gälla
även i de fall där p-piller förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte är
enligt min mening en rimlig lösning av kostnadsfrågan vid denna form av antikonception.
Jag föreslår därför att p-piller i samtliga fall får omfattas av läkemedelsrabatteringen.
Förordningen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. bör därvid
förses med ett tillägg som innebär att bestämmelserna om prisnedsätlning för
läkemedel som förskrivs vid sjukdom skall äga motsvarande tillämpning på p-piller
som förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte.

Detta förslag innebär att ingen skall behöva betala mer än
15 kr. vid varje inköp av p-piller som samtidigt skrivits ut enbart i födelsekontrollerande
syfte. För att motverka en överförskrivning av ifrågavarande medel bör
socialstyrelsen utfärda rekommendationer om förskrivningens storlek. Därvid
bör riktmärket vara att p-piller för högst ett års förbrukning skall kunna
inköpas vid samma expeditionstillfälle.

Kostnaderna för rabattering av p-piUer som förskrivs
enbart i födelsekontrollerande syfte bör bestridas av sjukförsäkringen i samma
ordning som kostnaderna för övriga prisnedsatta läkemedel.

Vad gäller övriga preventivmedel anser jag att det finns
anledning att i viss utsträckning tillhandahålla den försäkrade sädana medel
utan kostnad i samband med preventivmedelsrådgivning. Spiral och pessar med
därtill hörande första behov av kemiska medel bör alltid tillhandahållas och
även insättas eller inprovas gratis av den som står för rådgivningen. Däremot
bör kemiska medel samt kondomer endast tillhandahållas i begränsad omfattning
i samband med rådgivningen.

9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 70.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 110

Dessa överväganden har legat till grund vid den i
föregående avsnitt nämnda beräkningen av ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för preventivmedelsrådgivning. Jag utgår sålunda från att de föreslagna
principerna kommer att tillämpas vid rådgivningen.

6.4 Abortrådgivningen

Med abortrådgivning avser jag personlig rådgivning om
möjligheterna att vid icke önskad graviditet erhålla abort samt personlig
information om samhällets stödåtgärder vid graviditet m. m.

Aborlrådgivning bedrivs f. n. huvudsakligen av
sjukvårdshuvudmännen vid särskilda abortrådgivningsbyråer och vid vissa
familjerådgivningsbyråer. Statsbidrag kan utgå till båda dessa former av
rådgivningsverksamhet. Med nu gällande abortlagstiftning har
abortrådgivningsbyråerna till huvudsaklig uppgift att bidra med den utredning
som måste göras innan beslut fattas i ett abortärende. Vid sidan härav går
rådgivningsverksamheten ut på att bistå kvinnan med social information,
personlig rådgivning och psykologiskt stöd.

Inom sjukvårdsområden med särskilt organiserade aborträdgivningsbyråer
torde kvinnor, som vill ha upplysning om möjligheterna att få abort, i relativt
stor utsträckning vända sig direkt till byrån. Det vanligaste torde emellertid
vara att kvinnan först vänder sig till en läkare - privatpraktiserande eller
tjänsteläkare eller till öppen rhottagning vid ett sjukhus, vanligen en
kvinnoklinik. Det förekommer också att den första kontakten tas med mödravårdscentral,
med distriktssköterska eller barnmorska, med socialvårdsmyndighet eller med
RFSU.

I det utredningsarbete, som enligt nuvarande bestämmelser
föregår abort, deltar vanligen såväl gynekolog som psykiater och kurator.
Kuratorns utredning utgör oftast en väsentlig del av beslutsunderlaget.
Vanligen görs en kompletterande utredning av den psykiater som utfärdar det s.
k. tvåläkarintyget. Som regel brukar ett eller två besök hos kuratorn anses
vara tillräckligt. Kuratorn gör ofta en fullständig social' utredning, medan
utredningen i vissa fall är mindre omfattande. Vid klara medicinska
indikationer för abort förekommer ofta ingen kuratorsutredning. 1 ärenden som
skall behandlas av socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd görs alltid en
fullständig utredning av kurator.

Abortkommittén har framhållit att kvinnan inte skall
behöva hänvisas till särskilda rådgivningsinstanser i en abortsituation utan
skall kunna anlita mödrahälsovården såväl vid oplanerad som planerad
graviditet. Enligt kommittén bör därför abortrådgivningen samordnas med mödrahälsovården.

Enligt det förslag till abortlagstiftning som chefen för
justitiedepartementet har lagt fram kommer beslut om abort i regel att fattas
efter samråd mellan kvinnan och en gyrrekolog. Ett i princip obligatoriskt
krav på särskild kuratorsutredning föreslås gälla endast för de fall dä
aborterna skall ske efter utgången av 12:e havandeskapsveckan. Som en följd
härav

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 111

torde omfattningen av kuratorernas utredande verksamhet
komma att minska rätt avsevärt jämfört med vad som gäller f. n. Därigenom blir
det möjligt att koncentrera deras verksamhet till de ofta mera komplicerade
sena abortärendena. Jag vill betona angelägenheten av att utredningsförfarandet
anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet och att förfarandet under
inga förhållanden får orsaka onödigt uppskov med själva abortbeslutet. Detta
gäller naturligtvis i särskilt hög grad när graviditeten har framskridit så
långt att 18-veckorsgränsen är nära förestående.

Som chefen för justitiedepartementet vidare har framhållit
tjänar kontakten med en kurator i ett abortärende inte bara syftet att bredda
underlaget för läkarens ställningstagande utan den innebär också en värdefull
möjlighet för kvinnan att få social information samt personlig rådgivning och
psykologiskt stöd i den ofta komplicerade situation som föreligger vid oönskad
graviditet. Behov av sådan rådgivning kan naturligtvis ofta förekomma även i
fall då det inte finns något obligatoriskt krav på en kontakt med kurator. Det
är således uppenbart att samhället måste se till att det finns en
ändamålsenligt utformad och smidigt fungerande rådgivningsverksamhet som kan
tas i anspråk så snart den kan fylla en meningsfull uppgift, dvs. när kvinnan
frivilligt vill ta dess tjänster i anspråk. Det är därför av största vikt att
det ställs sådana resurser till förfogande för abortrådgivning att kvinnan utan
omgång och med minsta ekonomiska uppoffringar kan komma i kontakt med kurator
eller annan för ändamålet utbildad person för att gå igenom sina problem.

Enligt min mening bör alltjämt sjukvårdshuvudmännen ha det
huvudsakliga ansvaret för att abortrådgivning tillhandahålls. Det bör fä ankomma
på huvudmännen själva att med utgångspunkt i lokala behov och förutsättningar
organisera rådgivningsverksamheten. Jag vill framhålla att det är synnerligen
önskvärt att kuratorerna knyts till de mottagningar dit kvinnan vänder sig för
att få abort. Som justitieministern betonat är det vidare viktigt att kvinnan
redan vid den första kontakten i ett abortärende upplyses om möjligheterna
till aborlrådgivning. Härigenom vinner man att kvinnan kan få sitt önskemål om
rådgivning tillgodosett på ett snabbt och smidigt sätt. Vidare torde det ofta
framstå som naturligt att rådgivningsverksamheten samordnas med det nyss
nämnda utredningsförfarandet vid abort efter 12 re veckan.

Jag delar abortkommitténs uppfattning att det statsbidrag
till abort-förebyggande åtgärder som f. n. utgår bör upphöra. Ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för abortrådgivning bör i stället utgå i samma ordning
som jag förordat för preventivmedelsrådgivningen. Som jag har framhållit
tidigare förutsätter jag att landstingen även i fortsättningen ställer kuratorer
och annan personal till förfogande för sådan kostnadsfri utredning i
abortärende som i regel skall föregå abort efter 12;e havandeskapsveckan. Jag
vill i detta sammanhang åter betona att abort i framtiden lika litet som
hittills får betraktas som en form av födelsekontroll.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 112

6.5 Preventivmedelsinformationen

Allmän preventivmedelsinformation kan lämnas dels som
information om preventivmetoder, dels sorn upplysning om existerande
individuell preventivmedelsrådgivning.

Abortkommittén betonade i sitt förslag det väsentliga i
fortlöpande upplysning som leder till användning av förebyggande metoder. Det
var vidare enligt kommittén angeläget att den upplysning som meddelades var så
ingående och saklig sora möjligt sä att den klargjorde, att varje preventivmetod
har fördelar och nackdelar, att olika metoder ofta med fördel kan användas i
olika samlevnadssituationer eller i skilda åldrar och att metoderna ger större
trygghet ju mera konsekvent de används.

Den i avsnitt 6.2 nämnda arbetsgruppen inom
socialstyrelsen föreslog att prevenlivmedelsinformation till allmänheten borde
äga rum genom informationsbroschyrer om preventivmedel och deras användning.
Broschyrerna borde lämpligen utformas inom socialstyrelsens hälsovårdsupp-lysningsdelegalion
(numera socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning) i samråd med RFSU och sjukvårdshuvudmännen
och finnas tillgängliga inom mödrahälsovården, på gynekologavdelningar,
vårdenheter etc. De borde översättas till olika utländska språk. Nyblivna
mödrar borde informeras om preventivmedel redan på förlossningsavdelningen.
Arbetsgruppen framhöll också vikten av att allmänheten informeras om var preventivmedelsrädgivning
tillhandahålls. Det borde åligga sjukvårdshuvudmännen att ombesörja sådan
information, dels direkt till vissa grupper av människor, dels genom disiribution
på kvinnokliniker, mödravårdscentraler och inom skolväsendet. Jag vill för
min, del instämma i dessa uttalanden.

Inom den samhälleliga sektorn är det, vid sidan om skolan,
i huvudsak socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning som har till uppgift att
bedriva preventivmedelsinformation. 1 årets statsverksproposition (prop. 1974rl
bil. 7 p. F 8) föreslås att nämnden för budgetåret 1974/75 skall anvisas 600
000 kr. för detta ändamål. 1 den informationsverksamhet som nämnden redan
bedrivit pii preventivmedelsområdet har tyngdpunkten lagts vid
ungdomsgrupperna.

Inom socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har
utarbetats ett förslag till långsiktigt handlingsprogram för
preventivmedelsinformationen i landet. Förslaget omfattar, i överensstämmelse
med vad jag tidigare sagt, inte informationsinsatser på skolans område.

Nämndens förslag avser en lidsperiod på i första hand fem
år. 1 handlingsprogrammet anges olika målgrupper som nämnden anser det särskUt
viktigt att nå. HU räknas beslutsfattare, informatörer - rådgivare oeh opinionsbUdare.
Ytterligare målgrupper som bör prioriteras är enligt nämnden ungdomar, nyblivna
föräldrar, kvinnor som fått abort och invandrare. Angående den direkta
informationen till vissa grupper anges i förslaget bl. a. dels att den utöver
en rent teknisk rådgivning också måste omfatta det större området sexualitet
och samlevnad, dels ge ökad

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 113

kunskap om preventivmedel, dels framhålla att aborten inle
får betraktas som ett preventivmedel.

Det är min uppfattning att socialstyrelsens nämnd för
hälsoupplysning kan göra betydelsefulla insatser när det gäller att initiera
och samordna åtgärder för en effektiv informationsverksamhet om olika
abortförebyggande åtgärder. Jag vill därför förorda att nämnden får sådana
resurser att den kan genomföra en långsiktig informationsverksamhet av nu
angivet slag bl. a. i nära kontakt med folkrörelserna. För detta ändamål bör
ökade medel ställas till nämndens förfogande för prevenlivmedelsinformation.
Jag beräknar härför 1 milj. kr. under ettvart av de närmaste fem budgetåren.

Särskilt angeläget är det enligt min mening att
informationen når ut till ungdomen, såväl den studerande som den
förvärvsarbetande. Här bör bl. a. ungdomsorganisationerna ha stora
förutsättningar att göra en insats som garanterar att informationen får en bred
spridning. Även olika kvinnoorganisationer bör kunna göra väsentliga insatser
när det gäller preventivmedelsinformationen. Jag föreslår därför att ett
belopp på 2 milj. kr. anvisas för budgetåret 1974/75 för en särskild
informationsverksamhet genom nyssnämnda organisationer. Beloppet bör ställas
till socialstyrelsens förfogande för fördelning mellan de olika organisationer
som är villiga att delta i informationsverksamheten. Socialstyrelsen bör
därvid, såvitt avser ungdomsorganisationerna, samråda med skolöverstyrelsen
och med statens ungdomsråd.

Jag bedömer det vidare som angeläget att så många som
möjligt snabbi kan nås med information om vad en ny abortlag innebär. Jag
föreslår därför att I milj. kr. ställs till förfogande för information genom
massmedia i samband med att den nya abortlagstiftningen träder i kraft.

Socialstyrelsens informationsinsatser kommer att följas
upp regionalt genom den informationsverksamhet som bedrivs av sjukvårdshuvudmännen
och som kan förutsättas få vidgad omfattning. Det torde ligga i huvudmännens
intresse att bedriva en information som kan bidra till att minska antalet
aborter. Som jag nämnt i avsnitt 6.2 har också behovet av ökade
informationsinsatser beaktats vid beräkningen av den ersättning som skall utgå
till sjukvårdshuvudmännen för preventivmedelsrådgivningen.

6.6 Kostnadsberäkningar

Som framgår av avsnitten 6.2 och 6.3 har jag föreslagit
att kostnaderna för ersättning för preventivmedelsrädgivningen och för
rabatteringen av de p-piller som förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte
ersätts genom sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringens kostnader för
preventivmedelsrådgivningen kommer all bero dels på antalet ersätlningsgrundande
besök, dels på det ersättningsbelopp som kommer att fastställas för varje
besök.

Under år 1972 kan över 400 000 personer beräknas ha sökt
preventiv-

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 114

medelsrådgivning enbart för att erhålla p-piller, spiral
eller pessar. En del av dessa har sedan återkommit för kontroll eller förnyad
rådgivning. Det torde därför vara realistiskt att nu räkna med ungefär 500 000
besök per år under ett inledningsskede. Med den tidigare beräknade ersättningen
till sjukvårdshuvudman per besök, 45 kr., skuUe detta betyda en merkostnad för
den allmänna försäkringen under första året på ca 22 milj. kr.

Kostnadsökningen
för den utvidgade läkemedelsrabatteringen av p-piller uppskattar jag till 9
milj. kr. per år. Den totala årskostnaden för p-piller kan beräknas till 18
milj. kr. under år 1973. En tredjedel av p-pillren förskrivs i dag med
läkemedelsrabatt. Återstående belopp, 12 milj. kr., skall därefter reduceras
med den kostnad på 15 kr. för varje expeditionstillfälle som stannar på den
enskilde och som kan beräknas till ca 3 milj. kr.

De
sammanlagda merkostnaderna för sjukförsäkringen för preventivmedelsrådgivning m.
m. och läkemedelsrabatt för p-piller kan alltså beräknas till ca 30 milj. kr.
för helt år, varav en tredjedel bestrids av statsmedel över förslagsanslaget
till bidrag till sjukförsäkringen. De nya bestämmelserna avses träda i kraft
den I januari 1975. Det nämnda anslaget beräknas sålunda för budgetåret 1974/75
komma alt belastas med ca 5 milj. kr. utöver vad som föreslagits i årets
statsverksproposition.

Då kostnaderna för abortförebyggande åtgärder innefattas i
sjukförsäkringens finansieringsåtaganden kan del särskilda statsbidragsanslaget
till abortförebyggande åtgärder upphöra. Detta kan dock ske först fr. o. m.
budgetåret 1975/76, eftersom bidragen utbetalas i efterskott.

Den i
avsnitt 6.5 föreslagna satsningen på allmän information i abortförebyggande
syfte medför alt ökade resurser bör ställas till förfogande för
socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning. För att det inom nämnden utarbetade
förslaget till en långsiktig informationskampanj om preventivmedel och andra
abortförebyggande åtgärder skall kunna genomföras bör ett medelsbehov av 1,6
milj. kr. per år under en femårsperiod beräknas. 1 1974 års
statsverksproposition har föreslagits att 600 000 kr. av reservationsanslaget
Hälsovårdsupplysning under budgetåret 1974/75 skall användas för
preventivmedelsinformation. Mitt förslag innebär att, utöver de redan beräknade
medlen för budgetåret 1974/75, ytterligare 1 milj. kr. ställs till nämndens
förfogande för nämnda budgetår.

För
information bör vidare, som framgått av föregående avsnitt, anvisas dels 2
milj. kr. för informationsverksamhet genom ungdoms-och kvinnoorganisationer,
dels 1 milj. kr. för information genom massmedia om innehållet i en ny
abortlagstiftning.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 115

Kostnaden till följd av de nu redovisade förslagen kan för
budgetåren 1974/75 och 1975/76 beräknas uppgå till följande belopp.

1974/75 1975/76

Preventivmedelsrädgivning och information

m.m. 11000 000 22 000 000

Utvidgad läkemedelsrabattering av p-piller 4 500 000 9 000 000

Socialstyrelsen.s nämnd för hälsoupplysning 1 000 000 1 000 000

Informationer i massmedia om ny lagstift

ning 1 000 000

Information genom ungdoms- och kvinno

organisationer 2 000 000

Avgår:

Nuvarande anslag till Abortförebyggande

åtgärder, ca -1000 000

Summa kostnader 19 500 000 31
000 000

6.7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om
ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

2.
lag om ändring
i lagen (1962r381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i förordningen (I954r5l9) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel rn. m.

7 Specialmotivering

Förslaget till lag om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.

Rubriken

Med viss födelsekontrollerande verksamhet avses här
information som utan samband med sjukdom eller efterkontroll av nyförlösta
kvinnor lämnas om olika metoder för planerat föräldraskap.

1 §

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser orn den
rätt till ersättning för preventivmedelsrådgivning som behandlats i avsnitt 6.2
i den allmänna motiveringen. Ersättningen skall utgå för rådgivning till den
som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ersättning skall i första hand utgå till staten,
landstingskommun eller annan kommun. Den kan emellertid också utgå till
organisation som bedriver preventivmedelsrådgivning under förutsättning att
socialstyrelsen godkänt verksamheten. Härmed avses i första hand föreningar och
stiftelser som t. ex. RFSU.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974.70 116

Enligt andra stycket kan ersättning för
preventivmedelsrådgivning utgå till privatpraktiserande läkare enhgt grunder
som regeringen fastställer. Frågan i vad mån ersättning även skall kunna utgå
till privatpraktiserande läkare för sådan rådgivning kommer att tas upp i
samband med prövningen av förslaget om nya regler för ersättning från
sjukförsäkringen för privatläkarvård (Ds S 1973:5).

Tredje stycket i paragrafen knyter an till avsnitt 6.4 i
den allmänna motiveringen oeh innehåller bästämmdsen om att ersättning för
abortrådgivning skall utgå i samma ordning som ersättning för preventivmedelsrådgivning.

2 §

Paragrafen innehåller en fullmakt för regeringen att
fastställa den ersättning som skall utgå för rådgivning enligt 1 §. Som framgår
av avsnitt 6.2 bör ersättningen t. v. utgå med 45 kr. för varje rådgivningstillfälle,
dvs. varje personligt besök för rådgivning. Det förutsätts att ersättningen
även skall omfatta kostnaderna för preventivmedel som lämnas ut vid sådant
besök. Som framgår av avsnitt 6.3 bör spiral och pessar med därtill hörande
första behov av kemiska medel alltid tillhandahällas gratis. Däremot bör
kemiska preventivmedel, som inte lämnas ut i samband med inprovning av pessar,
samt kondomer som regel endast tillhandahållas i begränsad omfattning. Det är
dock angelägel att den som svarar för preventivmedelsrådgivningen
tillhandahåller kondomer eller kemiska medel även vid återbesök i särskilda
fall då den enskildes situation motiverar detta.

3 §

Paragrafen innehåller det viktigaste villkoret för att
ersättning skall utgå till den som anordnar rådgivning, nämligen att
rådgivningen och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls
den försäkrade kostnadsfritt. Syftet med denna bestämmelse är att minska den
enskildes kostnader för födelsekontroll.

Vad angår rabatteringen av den försäkrades kostnader för p-piller
hänvisas till vad som anförs i del följande i anslutning till förslaget om ändring
i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

4 §

I överensstämmelse med vad som framhållits i avsnitt 6.2 i
den allmänna motiveringen innehåller paragrafen bestämmelsen om att
ersättningen till huvudmännen skall betalas av de allmänna försäkringskassorna.
Försäkringskassornas utgifter skall i sin tur finansieras på samma sätt som
utgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen m. m. Detta medför de här
nedan berörda iindringarna i lagen om allmän försäkring.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:70 117

Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän
försäkring

Försäkringskassornas kostnader för bl. a. läkemedel
hänförs i vad avser finansieringen till sjukförsäkringen. Ändringarna i lagen
medför att detsamma skall gälla kassornas kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande
syfte m. m.

Förslaget till lag om ändring i förordningen (1954r519)
angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

3 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att medel på vilket
läkemedelsförordningen är tillämplig och som förskrivs enbart i födelsekontrollerande
syfte (p-piUer) skall omfattas av läkemedelsrabatteringen på samma sätt som
läkemedel som förskrivs vid sjukdom. Bestämmelserna anknyter till avsnitt 6.3
i den allmänna motiveringen.

Enligt 3 § får bl. a. den som är omfattad av
sjukförsäkring enligl lagen om allmän försäkring vid inköp av läkemedel åtnjuta
nedsättning av fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel
med hälften av det belopp, varmed priset eventuellt överstiger 5 kr. och med
hela det belopp, varmed det överstiger 25 kr. Om förskrivning är avsedd att
expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

P-piller
används ofta för att behandla vissa gynekologiska sjukdomstillstånd och är då
att anse som läkemedel enligt läkemedelsförordningen. De här föreslagna
bestämmelserna innebär att samma regler som för läkemedel i allmänhet får gälla
beträffande p-piller som förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte. Della
medför, som nämnts i den allmänna motiveringen, alt ingen skall behöva betala
mer än 15 kr. vid varje inköp av p-piller. Vid beräkning av prisnedsättningen
bör kostnader för sådana medel som skrivits ut enbart i födelsekontrollerande
syfte inte fä räknas samman med kostnader för läkemedel som samtidigt kan ha
skrivits ut på grund av sjukdom. Rabatten på andra vid samma tillfälle
eventuellt förskrivna läkemedel skall alltså beräknas särskilt.

För att tillämpningen av sistnämnda bestämmelse skall
underlättas bör recept på medel som förskrivs enbart i födelsekontrollerande
syfte utfärdas på särskild receptblankell. Beslämmelser härom torde få utfärdas
i administrativ ordning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 118

8 Hemställan

Jag hemställer alt Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
dels antaga förslagen till

1.
lag om
ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

2.
lag om ändring
i lagen (1962r381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i förordningen (1954r519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

dels till
Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75
under femte huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollelr Britta Gyllensten

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974.70 H9

Bilaga 1

Abortkommitténs förslag tiU Lag om rätt till
abortoperation

1 §

Med aborloperalion förstås i denna lag operativt ingrepp,
som kvinna underkastar sig för all slippa föda och som läkare utför i syfte att
hindra att hennes havandeskap fortsätter.

2 §

Kvinna som är berättigad till vård enligt sjukvårdslagen (1962r242)
har rätt till aborloperalion

1.
när det kan
antas att hennes hälsa skulle råka i fara eller hennes krafter allvarligt
nedsättas om havandeskap fortsätter;

2.
när del kan
antas att det barn, som hon sannolikt skulle föda om hennes havandeskap
fortsätter, kommer alt lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte;

3.
när det av
annan anledning är oskäligt betungande för henne att hennes havandeskap
fortsätter.

3 §

Kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för
henne skonsammast möjliga metod.

4 §

Kvinnan opereras på allmänt sjukhus eller på annan
sjukvårdsinrättning, som socialstyrelsen godkänner.

5§

Rätten för kvinnan att undergå operation fastställs av
nämnd inom den gynekologiska sjukvården. Nämnd finns vid sjukhus, där läkare
med specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossningar ansvarar för sådan
vård och vid annat sjukhus som socialstyrelsen bestämmer.

6§

Nämnd består av ordförande, som är läkare vid sjukhuset
och har specialistkompetens i gynekologi och obstetrik, en läkare som är
särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna värv.

Finns vid sjukhuset ej läkare med specialistkompetens i gynekologi
och obstetrik, är läkare med motsvarande kompetens i allmän
kirurgi

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 120

ordförande i nämnden.

För ledamot av nämnden finns en eller flera ersättare.
Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Ersättare för ordföranden
tjänstgör vid förfall för honom som ordförande.

7 §

Ledamöterna i nämnden utses av sjukvårdsstyrelsen i den
landstingskommun eller primärkommun som driver sjukhuset. De utses för högst
tre år i sänder.

Avgår ledamot före tidens utgång, utses ny ledamot för
återstående lid.

8§

1 nämnds beslut deltar samtliga ledamöter. Som nämndens
beslut gäller den mening som omfattas av flertalet.

Nämnd får uppdra åt ordföranden och ersättare för honom
alt fastställa rätt för kvinnan att undergå operation i brådskande fall samt i
fall då det är uppenbart, all sådan räll föreligger enligl någon av de i 2 § 1
och 3 angivna grunderna och kvinnan inle har varit havande längre tid än
omkring tre månader.

Efter socialstyrelsens hörande får nämnd lämna sådant
uppdrag som sägs i andra stycket till annan läkare än ordföranden och ersättare
för honom.

9§

Finner nämnd att det är erforderhgt, inhämtar den yttrande
från socialstyrelsen, innan kvinnans rätt att undergå operation på den i 2 § 2
angivna grunden fastställs.

10 §

Beslut av nämnd att kvinnan ej har rätt att
undergå operation underställs omedelbart socialstyrelsens prövning. Mot
socialstyrelsens beslut får lalan ej föras.

11 §

Har för kvinnan fastställts rätt all undergå operation,
ombesörjer sjukvårdsstyrelsen all hon blir opererad.

12§

Läkare som bryter mol vad som sägs i 4 § döms tiU böter
eller fängelse i högst sex månader.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 121

Den som utan att vara läkare utför ingrepp på kvinna i
syfte att hindra att hennes havandeskap fortsätter döms till böter eller
fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, döms tiU fängelse, lägst sex månader
och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskUt
beaktas, om gärningen sjkett vanemässigl eUer för vinnings skull eller
inneburit särskild fara för liv eller hälsa.

För försök till gärning som sägs i andra stycket döms tiU
ansvar enligt 23 kap. brollsbaUcen.

13§

Ledamot av nämnd och ersättare för denne får ej obehörigen
yppa vad han erfarit om enskilds personliga förhåUanden.

14§

Vad som sägs i denna lag om sjukvårdsstyrelse gäller i
fråga om statligt sjukhus dess direktion.

15 §

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag
meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den , då lagen (I938r318) om

avbrytande av havandeskap upphör all gälla.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. I974r70 122

Innehållsförtecknmg

Propositionen ................................................................ ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ...... 1

Lagförslag ................................................................... ...... 3

1. Förslag till abortlag....................................................... ... 3

2. Förslag till tag om ändring i
brottsbalken .................. ... 5

3. Förstag till lag om ändring i lagen
(1941 r282) om sterilisering . . 6

4. Förslag till lag om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m 7

5. Förslag till lag om ändring
i lagen (I962r381) om allmän försäkring 8

6. Förslag till lag om ändring i
förordningen (I954r519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m.m...................................................................................... 11

Utdrag av protokollet över justitieärenden den 8 mars
1974 12

1 Inledning................................................................. 12

2 Allmänt om preventiv- och abortmetoder .............. ..... 14

2.1
Inledning '........................................................... .. 14

2.2
Preventivmetoder................................................. 15

2.3
Aborlmeloder ...................................................... 15

3 Nuvarande abortlagstiftning......................................... . 19

3.1
Lagregler .......................................................... 19

3.2
Statistiska
uppgifter .......................................... .. 21

3.2.1
Abortutvecklingen
..................................... 21

3.2.2
Aborter efter tvåläkarinlyg
- tillstånd av socialstyrelsen 22

3.2.3
Aborternas
regionala fördelning ............... 23

3.2.4
Abortindikationer
...................................... 24

3.2.5
Graviditetens
längd vid ingreppen ............ 25

3.2.6
Tidigare
förlossningar och aborter ............. 26

3.2.7
Kvinnornas
ålder ....................................... 26

3.3 Abortlagstiftningen i övriga nordiska länder ..... .. 27

4 Abortkommitténs förslag till abortlagstiftning ......... 28

4.1
Allmänt om
födelsekontroll ................................. 28

4.2
Kriminaliseringen
av aborl .................................. 29

4.3
Behov av
lagstiftning om abort .......................... .. 30

4.4
Grunder för
rätt till abort ................................... 32

4.5
Tidpunkten för
abort ......................................... .. 43

4.6
Beslutsförfarande................................................. 45

4.7
Reservationer m.
m............................................... 46

5
Remissyttranden
över kommitténs förslag till abortlagstiftning 48

6
Justitiedepartementets
arbetsgrupp ..................... ..... 49

7
Departementschefen
.............................................. ..... 53

7.1
Inledning ........................................................... .. 53

7.2
Förutsättningar
för abort ................................. 58

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r70 123

7.3
Förfarandet
................................................. 70

7.4
Övriga frågor....................................................
74

8
Upprättade
lagförslag................................................ 78

9
Specialmotivering
till framlagda lagförslag................. 78

9.1
Förslaget tUl
abortlag .................................... 78

9.2
Förslagen till
lagändringar .............................. 85

10 Hemställan................................................................ 85

Bilaga A Utdrag av protokollet över socialärenden
den 8 mars

1974 ................................................................. 86

1
Inledning.................................................................... 86

2
Gällande
ordning m. m................................................ 86

2.1
Vissa
bestämmelser inom sjukförsäkringen m. m... 86

2.2
Preventivmedelsrådgivningen
......................... 87

2.3
Kostnaderna för
preventivmedel ...................... 89

2.4
Aborlrådgivningen
............................................ 91

2.5
Preventivmedelsinformalionen............................ 92

3
Abortkommitténs
förslag............................................ 94

4
Övriga
utredningsförslag m. m.................................. 95

4.1 Preventivmedelsrådgivningen ...................... 95

4.1.1
Socialstyrelsens
arbetsgrupp 1968 ....... .. 95

4.1.2
Övriga
utredningar m. m........................... .. 96

4.2
Abortrådgivningen
......................................... .. 98

4.3
Preventivmedelsinformationen
...................... .. 99

5 Remissyttranden....................................................... 100

5.1
Remissyttranden
över abortkommitténs förslag 100

5.2
Remissyttranden
tiU socialstyrelsen över förslaget tUl organisation av
preventivmedelsrådgivningen 100

6 Departementschefen................................................. . 102

6.1
Inledning ...................................................... 102

6.2
Preventivmedelsrådgivningen
...................... 103

6.3
Kostnaderna för
preventivmedel ................... 108

6.4
Abortrådgivningen
......................................... 110

6.5
Preventivmedelsinformationen
..................... 112

6.6
Kostnadsberäkningar
................................... 113

6.7
Upprättade
lagförslag .................................. 115

7
Specialmotivering...................................................... 115

8
Hemställan................................................................ 118

Bilaga 1 Abortkommitténs förslag till lag om rätt till
abortopera

tion...................................................................... 119

opaginerad Kontrollera mot PDF

Göteborgs Offseliryckeri
AB. Stockholm 74.4 687 S

Doktrin (2)

  1. Richard Åkerman, Är det min eller är det jag? Äganderätt till kroppen, SvJT 2003 s. 651, på s. 659 · Fritt tillgänglig
  2. Jan Sahlin, Om nödrätt i hälso- och sjukvården. Några anteckningar om juridiken på ett etiskt område, SvJT 1990 s. 597, på s. 608 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

90 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (78)

78 kopplingar i 39 dokument.

  1. SOU 2026:61 Stärkt patientsäkerhet och ökad motståndskraft s. 173 om s. 77 · s. 174 om s. 77 i texten
  2. Prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag s. 67 i texten
  3. Prop. 2025/26:78 En grundlagsskyddad aborträtt samt utökade möjligheter att begränsa föreningsfriheten och rätten till medborgarskap s. 9 om s. 61 · s. 9 om s. 66 · s. 9 om s. 67 · s. 9 om s. 69 i texten
  4. SOU 2025:66 En straffreform s. 1066 i texten
  5. SOU 2025:10 En förändrad abortlag s. 46 · s. 47 · s. 48 · s. 74 · och 4 till i texten

Visa alla 39

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. AD 2017 nr 23 om s. 77 i texten

Myndighetsavgöranden (1)

1 koppling.

  1. JO 2019-09-17 dnr 7035-2017 i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 8 dokument.

  1. Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten, 2013 s. 67 · s. 248 i texten
  2. Jermsten, Konstitutionell nödrätt, 1992 s. 17 om s. 83 · s. 97 i texten
  3. JT 2017/18 s. 218 s. 221 om s. 77 i texten
  4. SvJT 2003 s. 651 Richard Åkerman, Är det min eller är det jag? Äganderätt till kroppen s. 659 i texten
  5. Schiratzki, Vårdnad och vårdnadstvister, 1997 s. 194 i texten

Visa alla 8