Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

1974 · 30 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:71, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj.ts proposition nr 71 år 1974 Prop. 1974:71

Nr 71

Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972 r
429); given den 8 mars 1974.

Kungl. Majrt vill härmed, under
åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden.
föreslå riksdagenatt bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

CARLGUSTAF

LENNARTGEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa
smärre ändringar i rättshjälpslagen. Förslagen syftar till alt öka
rättshjälpsnämndernas kapacitet och att förenkla handläggningen av ärenden om
rättshjälp i en del fall.

I Riksdagen 1974. I saml. Nr 71

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71

Förslag till

Lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972r 429)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom förordnas att 3, 4, 20 och 43 i skall ha nedan
angivna lydelse.

rällshjälpslagen (I972r429)'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

För handläggning av ärenden om
rättshjälp finns rätlhjälpsnämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd
bestämmes av Konungen.

Rätlshjälpsnämnd slår under tillsyn
av en centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen
bestämmer.

Konungen får förordna att rättshjälpsnämnd
skaU vara delad i avdelningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande
tillämpning på sådan avdelning.

4 §

Rätlshjälpsnämnd består av
ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra
ledamöter. Äv dessa skall två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma
advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två
övriga skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhets-ofnråde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd
förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Av dessa
utses den ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av
Sveriges advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter
förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i
verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även
av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas ersät- För ledamot skall finnas en eller

tare. Bestämmelserna om ledamot //era ersättare. Bestämmelserna
om

äger motsvarande tillämpning på er- ledamot äger motsvarande tillämp-

sättare. ning på ersättare.

20
S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas
därefter uppkommande kostnader av allmännamedel. Har allmän rättshjälp lämnats
enligt 16 § första stycket, utgår bilrädesersältningen även för

Meddelas beslut om allmän rättshjälp, betalas därefter
uppkommande kostnader av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även
biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1973:247.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna del av uppdraget av allmänna kommit in till
rättshjälpsnämnden.

medel. Detsamma gäUer biträdeskostnad

som uppkommit före ansökningen, om denna gjorts utan
oskäligt dröjsmål och kostnaden avser ersättning till advokat eller biträdande
jurist på advokatbyrå.

Har allmän rättshjälp lämnats enligt
16§ första stycket, utgär biträ-desersätlningen även för denna del av uppdraget
av allmänna medel.

1 fråga om ersättning som avses i 9
§ andra stycket 7 skall rätten, i stället för att enligl 18 kap. 13 §
rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp
betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för
rättshjälpen.

43 §

Offentligt biträde förordnas av Offentligt
biträde förordnas av

rättshjälpsnämnd
efler ansökan av rätlshjälpsnämnd efter ansökan av

den som åtgärden avser eller an- den som åtgärden avser eller an

mälan av den myndighet som hand- mälan av den myndighet som hand

lägger målet eller ärendet. lägger målet eller ärendet. / ärende

hos Konungen får anmälan göras av chefen för det
statsdepartement, till vilket ärendet hör, eller av tjänsteman som
departementschefen bestämmer.

Förordnande gäller även när talan
fullföljes eller meddelat beslut underställes annan myndighets prövning eller
saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

Ansökan eller anmälaii upplages av
den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den som åtgärden avser är
bosatt eller, i fråga om den som ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd
som Konungen bestämmer.

Ansökan eller anmälan får upptagas
av annan rättshjälpsnämnd än som följer av tredje stycket, om nämnden finner
särskilda skäl föreligga.

Dnna lag träder i kraft en vecka
efter den dag då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. 1 ärende om rättshjälp, som ej avgjorts slutligt
före ikraftträdandet, tillämpas 20 § i dess nya lydelse.

2 Riksdagen 1974. I saml. Nr 71

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande: Statsministern PALME,
ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON,
HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER. BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT,
SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om ändring i rättshjälpslagen och anför.

1 Inledning

Statsmakterna beslöt åren 1972-73
en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. I samband därmed antogs
rätlshjälpslagen (1972:429). Denna lag trädde jämte anslutande författningar i
kraft den 1 juli 1973.

1 skrivelse den'23 november 1973
har domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), vilken är centralmyndighet för
rättshjälpen, tagit upp vissa frågor angående tillämpningen av den nya
lagstiftningen. DON framhåller att det med hänsyn till den korta tid som
förflutit sedan reformen trädde i kraft inte är möjligt att redan nu göra någon
samlad bedömning av utvecklingen på rätlshjälpsom:rådet. Vissa frågor som fält
särskild aktualitet har emellertid DON ansett böra snarast underställas Kungl.
Maj:ts prövning. Ett par frågor är delvis av organisatorisk art och rör bl.a.
ersättare för ledamot i rättshjälpsnämnd. Härutöver berörs en fråga om ersättning
av allmänna medel för kostnad som uppkommit före rättshjälpsnämnds beslut om
allmän rättshjälp.

För att underlätta
remissbehandlingen av DON:s skrivelse upprättades inom justitiedepartementet en
promemoria innehållande preliminärt utkast till behövliga
författningsändringar. Utkastet till ändring i rättshjälpslagen torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efler remiss har yttranden över
DON:s skrivelse och remisspromemorian avgetts av Göta hovrätt,
rättshjälpsnämnderna i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Umeå, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund samt Föreningen jurister
vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Yttranden har dessutom inkommit från
LO-för-bundens Rättsskydd AB och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Vid sidan av de frågor som berörs
av DON:s skrivelse bör i detta sammanhang också tas upp en fråga om ordningen i
visst fall för anmälan till rätlshjälpsnämnd av behov av offentligt biträde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 5

2 Översikt över rättshjalpslagstiftningen

Enligl det nya systemet för
rättshjälp skall sådant bistånd i princip kunna lämnas var och en i varje
rättslig angelägenhet, där behov av bistånd föreligger, oavsett om angelägenheten
skall behandlas vid domstol eller vid annan myndighet eller om den inte alls
skall prövas av myndighet. Rättshjälpslagen skiljer mellan fyra slag av
rättshjälp.

AUmän rättshjälp kan lämnas i fråga
om varje rättslig angelägenhet där behov av sådant bistånd föreligger, såvida
inte rättshjälp skall utgå i annan form. Hjälpen innebär att staten betalar
kostnaderna i ärendet under förutsättning att den rättssökande själv bidrar
till kostnaden efter förmåga enligt vissa normer. Viktigast av de ersätlningsgilla
kostnaderna är kostnad för biträde, för inställelse vid domstol eller annan
myndighet och för utredning.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål
innefattar bl.a. förordnande av offentlig försvarare samt ersättning för
bevisning m.m. Rättshjälp genom offentligt biträde förekommer i vissa i lagen
särskilt angivna förvaltningsärenden som rör den personliga rörelsefriheten
eller den kroppsliga integriteten. Denna form av rättshjälp innebär bl.a. att
offentligt biträde kan utses åt part i sådant ärende och att kostnaden för viss
utredning utgår av allmänna medel. När rättshjälp lämnas i form av rättshjälp
åt misstänkt i brottmål eller genom offentligt biträde kan allmän rättshjälp
Inte utgå.

Rättshjälp kan slutligen utgå i
form av rådgivning. Rådgivning innebär rätt att mot en avgift om f.n. 60 kronor
få göra en kortare konsultation hos advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå.

Inom ramen för rättshjälpen har
inrättats ett antal allmänna advokatbyråer, vilkas advokater eller biträdande
jurister lämnar rättshjälp. Rättshjälp lämnas emellertid också av advokat
eller biträdande jurist vid enskild advokatbyrå. 1 vissa fall får även annan
person lämna rättshjälp.

De administrativa uppgifterna på
rällshjälpsområdet sköts regionalt av särskilda rättshjälpsnämnder. Det finns
sex sådana nämnder. För tillsyn över verksamheten vid rättshjälpsnämnder och
allmänna advokatbyråer och för samordning av uppgifterna inom
rättshjälpsområdet finns en centralmyndighet. Som sådan fungerar DON.

Beslut som rör allmän rättshjälp
meddelas i regel av rättshjälpsnämnd. På nämnden ankommer sålunda att pröva
ansökningar om rättshjälp, förordna biträde och pröva frågan om ersättning till
biträdel. Fråga om ersättning till biträde i mål eller ärende vid allmän
domstol prövas dock av domstolen. Beslut som rör rättshjälp ål misstänkt i
brottmål meddelas inle heller av rätlshjälpsnämnd utan av den domstol som
handlägger själva målet. Beslut angående rättshjälp genom offentligt biträde
meddelas däremot alltid av rätlshjälpsnämnd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:71 6

Beslut som meddelats av
rättshjälpsnämnd kan överklagas till centralmyndigheten. För prövning av
sådana besvär finns en särskild besvärsnämnd inrättad inom DON. Mol DONrs
beslut får talan inle föras. Har allmän domstol meddelat beslut rörande
rättshjälp kan det överklagas till högre rätt enligt rättegångsbalkens
bestämmelser.

3 Ersättare för ledamot i rättshjälpsnämnd m.m.

3.1 Nuvarande ordning

Rättshjälpsnämnder finns i Stockholm, Jönköping, Malmö,
Göteborg, Sundsvall och Umeå. Rättshjälpsnämnderna är självständiga myndigheter
vilkas kanslier emellertid än inordnade i vederbörande hovrätts
personal-Organisation. Deras verksamhetsområden överensstämmer med hovrätternas
domkretsar.

Bestämmelser om rättshjälpsnämnds sammansättning finns i 4
§ rättshjälpslagen. Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara
lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Äv dessa skall två
vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater. En av advokaterna
skall vara anställd på allmän advokatbyrå medan den andre skall vara enskilt
verksam. De två övriga ledamöterna skall vara svenska medborgare, myndiga och
bosatta inom nämndens verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Kungl. Majrt.
Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Av dessa utses den ledamot som
skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund
och de ledamöter som inte skall vara advokater efter förslag av landsting i län
inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun,
som inte tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i
kommunen. För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot har
motsvarande tillämpning på ersättare.

Rättshjälpsnämnd är beslutför med
ordföranden och de två ledamöter som inte är advokater. Är ärende av
principiell betydelse eller annars av särskild vikt eller finns i annat fall på
grund av ärendets beskaffenhet påkallat att de båda ledamöter som är advokater
deltar, skall samtliga ledamöter delta (5 S första stycket rättshjälpslagen).

1 instruktionen (I973r250) för rättshjälpsnämnderna finns
närmare bestämmelser om hur ledamöter skall utses. När landsting eller kommun
har att lämna förslag till ledamot eller ersättare, skall centralmyndigheten
anmäla detta till landstinget eller kommunen. Landsting i län inom rättshjälpsnämnds
verksamhetsområde lämnar förslag till en ledamot och en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 7

ersättare. Detsamma gäller kommun som inte tillhör
landstingskommun (10 §). Ledamot och ersättare för ledamot utses för tre år.
Avgår ledamot eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller
ersättare för återstående tid. Vid förfall för både ordförande och hans
ersättare får centralmyndigheten förordna tillfällig ersättare för högst sex
månader (I I §).

Mot rätlshjälpsnämnds beslut kan
som tidigare nämnts lalan fullföljas hos centralmyndigheten, dvs. DON. DON:s
funktioner som besvärsinstans i rällshjälpsfrågor fullgörs av en särskild
besvärsnämnd inom DON, se 3 « instruktionen (1971:205, omtryckt 1973:252) för
DON. Besvärsnämnden består av ordförande och sex andra ledamöter. Av dessa är
en domare, en advokat från den enskilda sektorn, en advokat vid allmän
advokatbyrå och tre nuvarande eller förutvarande ledamöter av riksdagen (jfr
prop. 1972:4 s. 298). För var och en av ledamöterna finns en ersättare. Nämnden
är beslutför när samtliga ledamöter är närvarande (7 a S). Ordföranden och övriga ledamöter i besvärsnämnden samt ersättare för dem förordnas av Kungl.
Maj:l för en lid av högst tre år (14 §).

3.2 DONrs skrivelse

DON framhåller att tillströmningen
av ärenden till rättshjälpsnämndema avsevärt överstigit vad som ursprungligen
beräknats. Detta har bl.a. lett till att nämnderna fått hålla betydligt fler
sammanträden än beräknat. Även sammanträdenas längd har påverkats. Som exempel
uppges att nämnderna i Stockholm, Jönköping, Malmö och Göteborg sammanträder
varje vecka. Sammanträdena varar i Stockholm hela dagen och på övriga håll
omkring en halv dag. De ledamöter som är advokater deltar i betydande utsträckning
i sammanträdena.

Enligt DONrs mening är arbetsbördan
för de mera arbetstyngda rättshjälpsnämnderna sådan att det inte är möjligt
att i längden bedriva arbetet inom nämnden med endast en ersättare för advokat-
och lekmanna-ledamot. Vid förfall för lekmannaledamot och dennes ersättare är
nämnden f.ö. inle beslutför och något sammanträde med nämnden kan då inte hållas.
DON anser därför att en utökning av antalet ersättare för advokatledamot och
lekmannaledamot till två är befogad.

När DON förordnal ledamot och
ersättare har man i görligaste mån tillsett att det uppkommer en lämplig
geografisk spridning inom resp. rätlshjälpsnämnds verksamhetsområde (jfr JuU
1973:19 s. 7). Detta har emellertid lett till att i en del fall ledamot eller
ersättare är bosatt på betydande avstånd från rältshjälpsnämndens kansliort och
all resorna till sammanträdena tar avsevärd tid i anspråk. Dessutom har en del
av ledamöterna och ersättarna andra förtroendeuppdrag, som inte sällan medför
svårigheter för dem att inställa sig till rältshjälpsnämndens sammanträden.

3 Riksdagen 1974. I saml. Nr 71

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 8

DON föreslår därför att ersättare för lekmannaledamot i
rättshjälpsnämnd inte skall vara personlig ersättare.

Vad gäller frågan om ersättare för ordföranden i
rätlshjälpsnämnd erinrar DON om att centralmyndigheten vid förfall för både
ordförande och hans ordinarie ersättare kan förordna tillfällig ersättare för
högst sex månader. Vid nämnden i Stockholm är emellertid arbetsbelastningen
sådan att ytterligare en person mera varaktigt behöver delta i nämndens arbete
som ordförande. DON föreslår att Kungl. Majrt vid behov får förordna
ytterligare en ersättare för ordförande i rätlshjälpsnämnd.

1 sin skrivelse tar DON också upp en fråga om ersättare
för ledamot i besvärsnämnden. DON uppger att den stora tillströmningen av rättshjälpsärenden
även påverkat besvärsnämndens arbetsbörda. Nämnden sammanträder nu varje vecka
trots att man ursprungligen räknat med att det skulle vara tillräckligt med ett
sammanträde var tredje vecka. Det är angeläget att arbetsbördan kan minskas,
särskilt för de ledamöter som är riksdagsmän men också för övriga ledamöter i
besvärsnämnden. Vid förfall för både ledamot och hans ersättare är
besvärsnämnden inle beslutför och sammanträde med nämnden kan inte hållas. Mot
denna bakgrund föreslår DON att antalet ersättare för ledamot i besvärsnämnden
bestäms till två. Med hänsyn till besvärsnämndens sammansättning bör emellertid
ersättare liksom hittills vara personlig ersättare.

3.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker genomgående de av DON
framlagda förslagen beträffande såväl rättshjälpsnämnderna som besvärsnämnden
inom DON. 1 flera yttranden bekräftas att betydande olägenheter uppkommit till
följd av den stora tillströmningen av ärenden. Förutom att ledamöternas
arbetsbörda kommit att bli oskäligt betungande har det på ett par håll t.o.m.
visat sig omöjligt att samla beslutför rättshjälpsnämnd till planerade
sammanträden.

4 Ersättning för kostnad som uppkommit före beslut om
allmän rättshjälp

4.1 Nuvarande ordning m.m.

Allmän rättshjälp får enligt 6 .5 rättshjälpslagen lämnas
fysisk person i rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd och hans
årsinkomst inte överstiger visst maximibelopp, motsvarande åtta gånger
basbeloppet enligt lagen (I962r381) om allmän försäkring. Beviljas rättshjälp
betalar staten som regel kostnaderna för den rättsliga angelägenhet det gäller.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 9

Statens betalningsansvar är dock inte ovillkorligt. Den
rättssökande har nämligen att själv efter förmåga bidra till kostnaderna för rättshjälpen.
Kostnadsbidraget har i princip konstruerats som ett system med maximibelopp.
Överstiger rättshjälpskostnaderna maximibeloppet svarar det allmänna för den
överskjutande kostnaden. Är däremot kostnaderna för rättshjälpen lägre än
maximibeloppet skall kostnadsbidraget motsvara kostnaderna. Koslnadsbidraget
beräknas efter årsinkomst, underhållsskyldighet m.m. enligt vissa schabloner.
Det lägsta bidragsbeloppet är f.n. 60 kronor. Samma belopp utgår som
engångsavgift för rättshjälp genom rådgivning (47 §).

Ett villkor för att allmän
rättshjälp över huvud skall lämnas är att den rällssökande har ett befogat
intresse av att få sin sak behandlad (8 § första stycket 6).

Som huvudregel gäller enligl 18 S rättshjälpslagen alt
allmän rättshjälp beviljas genom beslut av rättshjälpsnämnd efter skriftlig
ansökan av den rättssökande. Om denne inte själv kan behörigen tillvarata sin
rätt får rättshjälpsnämnden på begäran förordna biträde åt honom (19 §). Till
biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är
lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit någon som är lämplig skall
denne i regel förordnas (21 §).

Ett viktigt undantag från den angivna huvudregeln finns i
16 §. Om den rättssökande anlitar advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå får nämligen denne lämna allmän rättshjälp utan beslut av
rättshjälps-nämnden, så länge kostnaden för hjälpen inte överstiger
maximibeloppet för sökandens kostnadsbidrag. En förutsättning för rättshjälp
utan beslut av rältshjälpsnämnden är alltså att det inte behövs någon statlig
subvention av rättshjälpskoslnaderna. 1 annat fall måste nämndens beslut alltid
inhämtas.

Sedan beslut meddelats om allmän
rättshjälp betalas därefter uppkommande kostnader av allmänna medel (20 §).
Kostnad som belöper på tid före beslutet är alltså i princip inle
ersättningsgill. Från regeln att ersättning inte utgår retroaktivt finns två
undantag. Har allmän rättshjälp utan beslut av rätlshjälpsnämnd lämnats utgår
sålunda biirädesersättning även för denna del av uppdraget av allmänna medel.
Och lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp efler eller utan beslut av
rättshjälpsnämnden anses kostnaden för rådgivningen som en kostnad för rättshjälpen.
Den rättssökande får räkna sig tillgodo erlagd rådgivningsavgift som betalning
av koslnadsbidrag (47 §).

Ersättning till biträde fastställs
i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen av
domstolen. Biirädesersättning i annat fall fastställs av rättshjälpsnämnden (22
§). En motsvarande uppdelning gäller beträffande annan kostnad än
biträdesersättning. Ersättning för bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen utgår

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974r71 10

sålunda enligt domstolens bestämmande (24 §) medan
ersättning för utredning i angelägenhet som handläggs på annat håll bestäms av
rätlshjälpsnämnd (25 §).

1 fråga om part som har allmän
rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol äger bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen (31 §). Detta innebär att staten träder in i den parts ställe som
åtnjuter rättshjälp. Motpart eller annan som är ersällningsskyldig för
rättegångskostnad skall åläggas all utge denna ersättning till statsverket.
Sådant beslut om ersättning till statsverket skall meddelas när målet avgörs
(32 §).

Den i 20 § rättshjälpslagen
uttryckta principen alt beslut om allmän rättshjälp inte har retroaktiv verkan
har viss motsvarighet i tidigare lag. Enligt lagen (I919r367) om fri rättegång
anses ursprungligen ha gällt att beslut om fri rättegång inte avsåg kostnad som
uppkommit före beslutet. Äv praktiska skäl och billighelshänsyn kom emellertid
i rättspraxis att göras inte oväsentliga avsteg från huvudregeln. Utvecklingen
torde ha lett därhän att beslut om fri rättegång ansågs ge rätt till retroaktiv
ersättning om ansökan gjordes utan oskäligt dröjsmål (jfr NJA 1964 s. 368).

Praxis i fråga om tillämpningen av 20 § rätlshjälpslagen
är självfallet ännu inte särskilt omfattande, ylmnet berörs dock i elt par av
DONrs besvärsnämnd meddelade beslut. Elt av dessa fall gällde frågan om rättshjälp
kunde beviljas i ett skilsmässoärende där makarna försonats innan ansökan om
rättshjälp hunnit ges in till rättshjälpsnämnden. Ett annat ärende avsåg
rättshjälp vid upprättande av äktenskapsförord där såväl ansökan om allmän
rättshjälp som själva äktenskapsförordet upprättades vid sökandens första besök
på den anlitade advokatens kontor. Ansökan inkom till rättshjälpsnämnden i det
ena fallet några dagar och i det andra fallet dagen efter advokatens genomgång
med klienten. 1 båda de angivna avgörandena (besluten nr 30 resp. 51/1973) fann
besvärsnämnden med viss dissens att hinder inte mötte mot att allmän
rättshjälp beviljades sökanden. Som grund för sina ställningstaganden anförde
nämnden vissa synpunkter av principiell natur. Nämnden menade sålunda att en
strikt tillämpning av lagens bokstav leder till olägenheter som inte rimligen
kan ha varit avsedda av lagstiftaren. Det måste vara rimligt att ansökan om
allmän rättshjälp kan upprättas och sändas in till rättshjälpsnämnden snarast
efler det alt den första genomgången med klienten skett och åtgärder som är
nödvändiga för att undvika rättsförlust vidtagits. Och motsvarande bör gälla om
den rättsliga angelägenheten har avslutats vid den första kontakten mellan
klient och biträde. Har så skett bör enligt DON rs mening den omständigheten
att den rättsliga angelägenheten redan är avslutad när ansökningen kommer in
till rättshjälpsnämnden Inte hindra bifall till ansökningen. Vinner ansökningen
bifall bör biirädesersättning kunna utgå både för åtgärder som vidtagits innan
rättsbjälpsansökan gavs

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 II

in till nämnden och för åtgärder som vidtas under tiden
därefter fram till nämndens beslut. Annan rättshjälpskostnad än
biirädesersättning bör däremot inte ersättas av allmänna medel annat än om den
uppkommit efter det att rältshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp.

4.2 DONrs skrivelse och remisspromemorian

DON framhåller att regleringen i
rättshjälpslagen för åtskilliga fall har lett till problem. Innan advokat eller
biträdande jurist på advokatbyrå, som anlitats som biträde i viss angelägenhet,
medverkar till att ansökan om allmän rättshjälp upprättas och sänds in till
rättshjälpsnämnden, måste han ha skaffat sig en grundläggande kännedom om vad
saken gäller. Detta får anses påkallat redan av att iniresseprövningen enligl 8
§ första stycket 6 rättshjälpslagen åvilar det anlitade biträdet i första hand
(jfr prop. I972r4 s. 248). Denna kännedom om vad ärendet gäller nås i allmänhet
vid en genomgång med klienten. Genomgången av ärendet kan, allt efter sakens
beskaffenhet, ta kortare eller längre tid. 1 vissa fall kan ärendet avslutas
redan vid den första kontakten mellan klienten och advokaten eller den
biträdande juristen, t.ex. om ärendet är av mindre omfattning eller klienten
kommer fram till att han inte vill driva saken längre. Försoning mellan makar
eller förlikning mellan parter kan också leda till att ärendet inte medför
annat än en första kontakt med biträdet.

Om uppdraget Inle kan avslutas efter enbart rådgivning,
kan enligt rättshjälpslagens ordalydelse saken gås igenom eller ärendet
avslutas på sätt som sagts nyss bara om maximibeloppet för klientens
kostnadsbidrag är så högt att åtgärderna kan vidtas inom ramen för institutet
allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden. För övriga fall framför
allt de talrika situationer där klienten enbart skall betala grundavgiften som
kostnadsbidrag blir konsekvensen alt, sedan ansökan om allmän rättshjälp
upprättats, arbetet måste avbrytas och besked frän rättshjälps--nämnden om
beslut i rättshjälpsärendet avvaktas innan fortsatta åtgärder kan vidtas. En
sådan ordning medför praktiska olägenheter för klienten genom onödiga resor och
tidsspillan. Fara för rättsförlust kan uppkomma genom att brådskande, i saken
nödvändiga åtgärder måste anstå till dess rättshjälpsnämnden meddelat sitt
beslut. Förfarandet innebär vidare omgång för advokatbyråerna med ökade
kostnader som följd. Beviljas allmän rättshjälp drabbar dessa kostnader i sista
hand statsverket.

Mot bakgrund av det anförda
föreslår DON att bestämmelsen i 20 § första stycket rätlshjälpslagen ändras.
Bestämmelsen bör enhgt DONrs mening i sak ges ett innehåll som stämmer överens
med besvärsnämndens i det föregående refererade avgöranden.

1 enlighet med DONrs förslag har i
den tidigare nämnda remisspromemorians lagutkast tagils in en ny, andra punkt
i 20 § första stycket rätts-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 12

hjälpslagen för att markera att också biträdeskostnad som
avser lid före rättshjälpsnämnds beslut om rättshjälp kan ersättas av allmänna
medel. Som villkor härför anges att ansökan om rättshjälp gjorts ulan oskäligt
dröjsmål samt att biträdet är advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå.
1 promemorian framhålls särskilt att tillägget får ses som ett undantag från
den i paragrafen;; första punkt fastslagna principen att rättshjälpsnämnds
beslut om allmän rättshjälp saknar retroaktiv verkan.

Den föreslagna regeln täcker enligt promemorian till en
början den situationen alt ansökan om rättshjälp upprättas i anslutning till
biträdets första genomgång av saken med klienten och omgående tillställs rättshjälpsnämnden.
Kostnad som avser sådan genomgång kan då ersättas. Ofta är det dock inle
möjligt att färdigställa ansökan samma dag som det första sammanträdel med
klienten äger rum. Denne kanske behöver kontrollera eller komplettera vissa
uppgifter om sina ekonomiska förhållanden som är erforderliga för att upprätta
en fullständig ansökning. Ibland kan själva den rättsliga angelägenheten vara
vidlyftig eller invecklad och påkalla en mera omfattande genomgång än som kan
ske vid ett första sammanträffande med klienten, bl.a. för att en vederhäftig
intresseprövning skall vara möjlig. Kravet att ansökningen skall ges in utan
oskäligt dröjsmål tar sikte på sådana fall som sagts nu. Vad som skall räknas
som godtagbar tidsutdräkt får, heter det, bedömas efter förhållandena i det
särskilda fallet. Det bör dock inte röra sig om mer än ett fåtal dagar.

Försummar den rättssökande eller hans ombud att ansöka om
rättshjälp utan oskäligt dröjsmål, får parten finna sig i att kostnad som har
uppkommit före rältshjälpsnämndens beslut inte blir ersatt av allmänna medel.
Han får alltså nöja sig med att staten enligt huvudregeln i 20 § första stycket
ersätter kostnad som belöper på tiden efter beslutet.

Den möjlighet till retroaktiv ersättning som utkastet
innebär bör enligt promemorian gälla endast om bitriidet är advokat eller
biträdande jurist på advokatbyrå, dvs. tillhör den kategori som är behörig att
lämna rådgivning eller rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som i
fråga om dessa slag av rättshjälp motiverat avsteg från det principiella kravel
på beslut om rättshjälp anses äga tillämpning också i den här föreliggande
situationen.

4.3 Remissyttrandena

DONrs uppfattning att en tillämpning av 20 §
rättshjälpslagen strikt efter dess ordalydelse är ägnad att leda till
olägenheter i flera avseenden delas av samtliga remissinstanser. De allra
flesta av dem biträder också i huvudsak det ändringsförslag som DONrs skrivelse
och remisspromemorian innehåller. Vissa påpekanden och förslag till jämkningar
görs dock.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 13

Frågan om vilken dag som skall
räknas som utgångspunkt för rätten till ersättning av allmänna medel berörs i
flertalet yttranden. 1 allmänhet godtar man eller lämnar utan erinran vad
promemorian innehåller härvidlag. Några remissinstanser Göta hovrätt,
rättshjälpsnämnderna i Jönköping och Malmö samt domareförbundet ifrågasätter
dock om utgångspunkten för rätten till ersättning bör vara rättshjälpsnämndens
beslut om rättshjälp. Man förordar att rätten till ersättning i stället
generellt anknyts till lidpunkten för ingivande av ansökan om rättshjälp till
nämnden. Även dessa remissinstanser menar dock att liksom enligl promemorian
ersättning skall kunna utgå för tid före ansökningen endast om denna gjorts
utan oskäligt dröjsmål.

Domareförbundet uttalar att den lid
som förflyter mellan ingivande av och bifall till ansökningen i vissa fall blir
avsevärd ulan att sökanden har någon skuld härtill. Det är knappast rimligt alt
rätten till ersättning sedan ansökan kommit in skall bero av ett förhållande
dröjsmål med själva ingivandet som vanligen inte har nägot samband med
tidsutdräkten vid ärendets behandling i rältshjälpsnämnden. Förbundet
framhåller vidare att remisspromemorians restriktivt hållna regel kan väntas
medföra prövning av ett stort antal fall där ersättningsanspråket praktiskt
taget helt avser tid efter ansökningens ingivande men där ändå frågan om
oskäligt dröjsmål med ingivandet måsle bedömas. Den stränga påföljden vid
oskäligt dröjsmål med ingivande av ansökan kan enligt förbundet fresta till
ingivande av ofullständiga ansökningar, vilket i sin tur kan leda till ökad
arbetsbelastning för rättshjälpsnämnderna.

Mot bakgrund av sin principiella
uppfattning att all kostnad som uppkommit efler ansökan om rättshjälp bör vara
ersättningsgill om ansökningen bifalls menar Göta hovrätt att avfattningen av
remisspromemorians lagutkast kan leda alltför långt och i praktiken innebära
att biträdesersättningen normalt utgär retroaktivt även för tid före ansökningen.
Undanlagsregeln bör enligl hovrättens mening begränsas till situationer där
särskilda skäl föreligger att medge retroaktiv ersättning. Sådana särskilda
skäl anser hovrätten föreligga exempelvis om biträdets arbete är så begränsat
att uppdraget lämpligen bör slutföras vid första besöket, om brådskande
åtgärder behöver vidtas i samband med första besöket eller om den rällssökande
har avsevärda kostnader för ytterligare besök hos biträdet. Rättshjälpsnämnden
i Göteborg anför att den lid biträdet behöver innan ansökan görs kan variera
inte oväsentligt från fall till fall. Det är angelägel bl.a. att en omsorgsfull
intresseprövning sker och all den rällssökandes ekonomiska situation klarläggs.
Det säger sig självt alt denna prövning kan vara av varierande omfattning. Den
rällssökandes bostadsorl och övriga förhållanden kan också påverka
tidsutdräkten. Det är därför enligt nämndens uppfattning inte lämpligt att som
gjorts i remisspromemorian precisera begreppet 'oskäligt dröjsmål' så att det
inte

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974r71 14

får röra sig om mer än ett fåtal dagar. Det bör överlåtas
till rättshjälps-nämnderna att tillämpa regeln under hänsynstagande till de
särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och ulan att nämnderna är
bundna av en alltför snäv tidsgräns.

Tanken alt möjligheten till retroaktiv ersättning endast
skall gälla om biträdet är advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå
tillstyrks eller lämnas utan erinran i huvuddelen av remissvaren. Bland dem som
uttryckligen ansluter sig till promemorians ståndpunkt kan nämnas rätts-
hjälpsnämnden i Göteborg som uttalar att begränsningen är en naturlig följd av
att rådgivning och allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd får
meddelas endast av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Nämnden
anser att det inle finns någon anledning att ta upp denna principfråga till
omprövning nu. På liknande sätt uttalar sig Göta hovrätt och advokatsamfundet.

1 några yttranden intas emellertid
en motsatt ståndpunkt. Rättshjälpsnämnden i Jönköping menar sålunda att de
skäl för lagändringen som anförts i DONrs skrivelse gäller även i fall med
biträden som inte är advokater eller biträdande jurister vid advokatbyråer.
Sambandet mellan den föreslagna retroaktivitetsregeln och bestämmelserna om
rådgivning och allmän rättshjälp utan beslut är därför i sig något oklart. Om
en begränsning eftersträvas bör enligl nämnden anföras andra skäl, t.ex.
intresset av en ökad styrning av de rättssökande till advokatbyråer. Nämnden
uppger alt omkring 10 % av dess ansökningar om rättshjälp förmedlas av andra
personer är advokater eller biträdande jurister vid advokatbyråer. Dessa
juridiskt verksamma personer bhräder ofta i ärenden och mål som inte är
vidlyftiga eller invecklade, och de har ett väl så stort intresse som en
advokat att om möjligt kunna slutföra ärendet vid ett första sammanträffande
med klienten. Omkring 5 % av nämndens ärenden förmedlas av jurister anslutna
till fackförbunden vilka inte heller är advokater men ändå får anses :;kickade
att biträda vid särskilda typer av mål eller ärenden.

TCO anser att det inle finns några
som helst skäl att begränsa möjligheten till retroaktiv ersättning till
advokater och biträdande jurister vid advokatbyrå. Man erinrar bl.a. om att det
enligl kollektivavtalens förhandlingsordningar fordras att vissa tvister, bl.a.
tvister om uppsägning, hänskjuts till särskild skiljenämnd inom tre veckor
från det att förhandlingar avslutals. Enligl lagen (I974rl2) om
anställningsskydd och vissa följdändringar till denna lag kommer tiden för
talans väckande i uppsägningstvister att skäras ned till två veckor efter det
att förhandlingarna avslutats. Iakttas inle den fristen ärtalan förlorad. Och
enligt ett förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen skall samma korta preskriptionstid gälla. TCO framhåller att det
många gånger fordras alt åtgärder vidtas omgående för undvikande av
rättsförluster. De

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:71 15

fackliga organisationerna söker emellertid vanligen inte
rättshjälp för sina medlemmar förrän förhandlingsmöjligheterna anses helt
uttömda och ärendet överlämnats till jurist för eventuell rättslig prövning.
Med hänsyn till de korta preskriptionstiderna måste därför juristens arbete
påbörjas innan något beslut om rättshjälp hunnit meddelas. Även LO-förbundens
Rättsskydd AB uttalar sig i denna riktning.

Rättshjälpsnämnden i Stockholm ifrågasätter den
laglekniska lösning som föreslås i DONrs skrivelse och remisspromemorian.
Nämnden menar att lagutkastet visserligen innebär en godtagbar lösning av
problemet. Lösningen är likväl inte helt invändningsfri eftersom den är ägnad
att inskränka tillämpningen av institutet allmän rättshjälp utan beslut av
rältshjälpsnämnden. En utväg som inle diskuterats men som enligt nämnden bör
närmare övervägas är att utvidga institutet allmän rättshjälp utan beslut av
rättshjälpsnämnden. Man påpekar att en utvidgning kan lagtekniskt göras genom
att den i 16 § första stycket rätlshjälpslagen inskrivna förutsättningen för
sådan rättshjälp 'så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger
maximibeloppet för den rällssökandes kostnadsbidrag' slopas. Dessutom får 16 §
andra stycket och 17 § andra stycket jämkas. Härvid bör föreskrivas skyldighet
för biträdet alt underställa rältshjälpsnämnden frågan om fortsatt rättshjälp,
om den rättssökandes kostnadsbidrag inte täcker kostnaderna för rättshjälpen.

I ett par remissyttranden görs laglekniska påpekanden.
Göta hovrätt ifrågasätter sålunda om inte 44 § andra stycket rätlshjälpslagen
bör kompletteras med en hänvisning till 20 § första stycket. Även när det
gäller offentligt biträde bör enligt hovrätten ersättning i princip utgå för
arbete under tiden från det ansökan kommit in och i vissa fall även för arbetet
dessförinnan. Detsamma bör f.ö. gälla i fråga om ersättning till offentlig
försvarare. Och rättshjälpsnämnden i Stockholm anser att en omredigering av 6 §
första stycket blir erforderlig om biträdesersättning skall kunna utgå av
allmänna medel även då ett ärende avslutats omedelbart vid klientens besök
eller annars innan rältshjälpsnämnden hinner bevilja allmän rättshjälp. Som en
allmän förutsättning för allmän rättshjälp gäller ju, påpekar nämnden, att
behov därav föreligger. Om beslut om allmän rättshjälp skall kunna meddelas i
efterhand krävs därför ett tillägg som klargör alt det räcker att behov av
allmän rättshjälp förelåg när biträdet tog befattning med saken.

5
Departementschefen

5.1 Allmänna synpunkter

Med den nya lagstiftningen om rättshjälp som trädde i
kraft den I juli

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 16

1973 har en genomgripande reform av samhällets rättshjälp
kommit till stånd. Betydande grupper av medborgare har genom reformen kommit i
åtnjutande av ett ökat rättsskydd. Enligt del nya systemet kan rättshjälp
lämnas också i frågor där bistånd från det allmännas sida tidigare inte alls
eller i begränsad utsträckning si.od till buds. Reformen innebär vidare
betydelsefulla organisatoriska förändringar. De förut på olika myndigheter och
organ splittrade insatserna har samordnats. Ett system av statliga
advokatbyråer har byggts upp. Förutsättningar för en effektivare kostnadskontroll
har tillskapats.

Det nya systemet har nu tillämpats
under drygt ett halvt år. Erfarenheterna från denna begränsade tidsperiod är i
allt väsentligt positiva. Ätt reformen uppenbarligen fyller påtagliga behov
illustreras kanske bäst därav att antalet ansökningar om rättshjälp kommit att
väsentligt överstiga vad som kunnat förutses.

Den stora tillströmningen av
ärenden har emellertid också medfört vissa påfrestningar på det nya systemet.
Del har inte kunnat undvikas att arbetsbalanser och förseningar med behandlingen
av ärendena uppkommit pä vissa håll. Detta har i sin tur väckt frågan om
reglerna möjligen i ett eller annat hänseende kan utformas på lämpligare sätt.

En reform av den storlek som det
nya rättshjälpssystemet representerar torde knappast kunna genomföras ulan att
en del praktiska problem uppstår i det inledande skedet. Det är naturligt alt
huvudparten av initial-svårigheterna faller bort sedan lokal- och
personalfrågor lösts, effektiva handläggningsrutiner inarbetats, erfarenhet
vunnits av olika tillämpningsfrågor samt vägledande prejudikat meddelats. Det
är dock inte osannolikt att det finns utrymme för att göra vissa förbättringar
av själva lagstiftningen. En översyn av denna bör lämpligen göras sedan
tillräcklig erfarenhet vunnits av dess tillämpning. En sådan översyn har f.ö..
också förutsatts av riksdagens justitieutskott i dess belänkande i anledning av
förslaget till rätlshjälpslag (JuU I972rl2 s. 30, 36, 38 och 40). Som framhålls
i DONrs skrivelse är det emellertid med hänsyn till den korta tid systemet
hittills varit i tillämpning ännu inte möjligt att göra någon samlad bedömning
av utvecklingen på rättshjälpsområdel.

Vad jag nu har sagt innebär
självfallet inte något hinder mot att i avvaktan på en sådan översyn ta upp
frågor där speciella olägenheter visat sig föreligga. Den i DONrs skrivelse
behandlade frågan om förstärkning av rättshjälpsnämnderna tillhör enligt min
mening denna kategori.

Också frågan om ersättning för
kostnad som uppkommit innan beslut om allmän rättshjälp meddelats är enligt min
mening så angelägen att den bör lösas nu. Härigenom motverkas den risk som kan
föreligga att allmänna domstolar och rättshjälpsmyndigheter utbildar olika
praxis vid tillämpningen av 20 § rättshjälpslagen. Som utgångspunkt för en
justering av bestämmelsen bör dock gälla all man inte föregriper en mera samlad

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 17

bedömning av utvecklingen på rättshjälpsområdet.
Principiella ställningstaganden under förarbetena till rättshjälpsreformen bör
sålunda inte omprövas ulan alt vägande skäl föreligger för det.

Som jag inledningsvis antydde har vidare aktualiserats en
fråga rörande ordningen i visst fall för anmälan till rättshjälpsnämnd av behov
av offentligt biträde. Också denna fråga bör tas upp nu.

5.2 Ersättare för ledamot i rättshjälpsnämnd m.m.

Vad DON anfört om olägenheterna med den nuvarande
ledamots-organisationen i rättshjälpsnämndema bekräftas av remissinstanserna.
Dessa tillstyrker alla förslaget om utökning av antalet ersättare för ledamot i
rättshjälpsnämnd. Även enligt min mening är det angeläget att undvika att
ledamöterna blir oskäligt belastade, i all synnerhet som uppdraget som ledamot
i nämnden ju utförs vid sidan av vederbörandes ordinarie arbetsuppgifter.
Arbetsbördans omfattning är av betydelse också när det gäller att intressera
lämpliga personer att ta emot uppdrag i rätlshjälpsnämnd. Men en utökning av
antalet ersättare kan vara motiverad även bortsett från behovet av viss
lindring av ledamöternas arbetsbörda. Härigenom blir nämndens organisation mera
flexibel, och sådana för arbetets gång störande förhållanden som svårigheter
att samla beslutför nämnd bör lättare kunna undvikas. Jag biträder därför DON:s
förslag i denna del. Lika med DON anser jag att ersättare för annan ledamot än
ordföranden och advokat inle bör betraktas som personlig ersättare.

När del gäller rättshjälpsnämnden i Stockholm anser jag
emellertid alt övervägande skäl talar för en någol annorlunda lösning än den
som DON föreslagit. Arbetsbelastningen vid denna nämnd är nämligen så stor att
ledamöternas arbetsbörda även med den ifrågasatta utökningen av antalet
ersättare torde bli alltför hög. Enligt min mening bör en arbetsbelastning som
inte är av tillfällig natur i princip inte mötas genom ytterligare ökning av
antalet ersättare utan genom elt ökat antal ordinarie ledamöter. Detta låter
sig smidigast göra om nämnden liksom t.ex. övervakningsnämnderna får
möjlighet att arbeta på avdelningar.

1 enlighet med det anförda föreslår jag att vissa ändringar
vidtas i 3 och 4 §§ rättshjälpslagen. 1 3 § bör som ett nytt tredje stycke tas
in en bestämmelse enligt vilken Kungl. Maj:t får förordna att rättshjälpsnämnd
skall vara indelad i avdelningar. 1 anslutning härtill bör anges att
bestämmelser som gäller nämnd äger motsvarande tillämpning på sådan avdelning.
Detta bör dock inte hindra att ledamot eller ersättare vid behov kan delta i
arbetet på annan avdelning än den där han normalt tjänstgör. 14 § bör tredje
stycket jämkas så att del framgår alt antalet ersättare för ledamot kan vara
flera än en.

Det får ankomma på Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ls
bestäm-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 18

mande centralmyndigheten för rättshjälpen att meddela
erforderliga bestämmelser om handläggning av administrativa ärenden,
arbetsfördelning etc. vid nämnd som är delad i avdelningar.

Jag delar DONrs uppfattning att
besvärsnämnden inom DON bör förslärkas. Också i detta hänseende kan
erforderliga beslämmelser meddelas av Kungl. Maj:t.

5.3 Ersättning för kostnad som uppkommit före beslut om
allmän rättshjälp

Vid tillämpningen av den före
rättshjälpslagen gällande lagen (1919:367) om fri rättegång tillerkändes i
praxis biträde åt den som beviljades fri rättegång i viss utsträckning ersättning
av allmänna medel också för kostnad avseende tid före beslutet om fri
rättegång. 1 delta hänseende intar rätlshjälpslagen en mera restriktiv
hållning. Enligl 20 S rätlshjälpslagen ersätts endast kostnad som uppkommit
efter det att beslut om allmän rättshjälp meddelats av allmänna medel. Bortsett
från det fallet att rättshjälp lämnats av advokat eller motsvarande utan
beslut av nämnden har i lagen inte skrivits in några undanlag från eller
modifikationer av den angivna principen.

1 sin skrivelse har DON påpekat att
en strikt tillämpning av den i 20 § fastlagda principen är ägnad all leda till
ölägenheter av skilda slag i den praktiska tillämpningen. Under hänvisning till
elt par av besvärsnämnden inom DON meddelade beslut har DON föreslagit att
bestämmelsen jämkas så att ersättning i viss utsträckning kan utgå också för
kostnad avseende tid före beslutet om allmän rättshjälp.

DON:s framställning har överlag
biträtts av remissinstanserna. Även enligl min mening är en modifikation av den
ifrågavarande regeln påkallad.

Enligt DON:s skrivelse och den med
anledning därav upprättade remisspromemorian skall den åsyftade modifikationen
ske genom ett tillägg till 20 § första stycket rättshjälpslagen. Mot denna
lagtekniska lösning har invändning gjorts av endast en remissinstans.
Rättshjälpsnämnden i Stockholm anser sålunda att det i stället bör övervägas
att utvidga institutet allmän rättshjälp ulan beslut av rältshjälpsnämnden
genom att tillåta att sådan rättshjälp lämnas även om maximibeloppet för den
rättssökandes koslnadsbidrag skulle överskridas, dock med skyldighet för
biträdet att i sådant fall underställa rältshjälpsnämnden frågan om fortsatt
rättshjälp. För egen del kan jag inle se att några nämnvärda fördelar skulle
slå alt vinna med den sålunda ifrågasatta ordningen Även enligl detta
alternativ måsle rättshjälpsnämnden tillskrivas när maximibeloppet
konsumerats, och skillnaden mellan elt ansöknings- och ett
underställningsförfarande torde i praktiken vara ringa. Jag förordar därför

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:71 19

den laglekniska lösning som valts i den remitterade
promemorian.

Promemorians lagutkast utgär från att den nuvarande
principen att endast kostnad som uppkommer efter beslut om allmän rättshjälp är
ersättningsgill alltjämt skall gälla. Som ett undanlag från denna princip
föreslås alt biträdeskoslnad, som avser tid före beslutet, skall kunna ersättas
under förutsättning att ansökan om rättshjälp gjorts utan oskäligt dröjsmål och
biträdet är advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Förslaget har
lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Vissa invändningar har
dock gjorts. Bl.a. har flera remissinstanser föreslagit att rätten till
ersättning av allmänna medel generellt anknyts inte till beslutet om rättshjälp
utan till lidpunkten för ingivande av ansökan om rättshjälp till
rättshjälpsnämnden. Härigenom skulle biträdeskoslnad för tiden mellan den dag
då ansökan kommer in och den dag då den avgörs alltid bli ersättningsgill,
under förutsättning att ansökningen bifalls. För en sådan ordning kan enligl
min mening anföras goda skäl. Även om tiden mellan ingivande och beviljande av
ansökan är kort i det stora flertalet fall, som kan prövas av tjänsteman vid
nämnden, kan det dock emellanåt förflyta inle obetydlig tid innan en ansökan
bifalls, utan att sökanden har någon skuld därtill. Behandlingen av ansökan kan
t.ex. ha fördröjts till följd av arbetsanhopning vid nämnden särskilt om den
inle kan avgöras på Ijänstemannaplanel eller också bifalls ansökan kanske först
efter besvär till DON. Av bl.a. praktiska och tekniska skäl bör dock rätten
till ersättning från ansökningens ingivande begränsas till biirädesersättning.

En på angivet sätt jämkad
utgångspunkt för rätten till ersättning synes mig också kunna innebära en
rimlig lösning av en annan under remissbehandlingen aktualiserad fråga. En
rätlshjälpsnämnd samt företrädare för de båda största
arbetstagarorganisationerna har sålunda hävdat att anledning helt saknas att
såsom föreslagits i remisspromemorian göra retroaktivitetsbestämmelsen
tillämplig endast på advokat och biträdande jurist på advokatbyrå. Man har
bl.a. pekat på de korta preskriptionstider som gäller enligt olika lagar och
kollektivavtal på arbetslivets område och framhållit att rättsliga åtgärder ofta
måste förberedas eller vidtas omgående, innan något beslut om allmän rättshjälp
hunnit meddelas.

För egen del vill jag till en början erinra om att
rättshjälpslagen som princip förutsätter särskilt beslut av rättshjälpsnämnden
för att allmän rättshjälp skall utgå och biträde förordnas. Motsvarande gäller
i fråga om domstols förordnande av offentlig försvarare. Endast i två fall har
i lagen gjorts undanlag från den angivna principen. Undantagen avser rättshjälp
i form av rådgivning och allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden.
Dessa former av rättshjälp får lämnas enligt det anlitade biträdets
bestämmande. Befogenheten att lämna sådan rättshjälp har emellertid
förbehållits advokater och deras biträdande jurister. Härigenom har
tillräckliga garantier mot missbruk ansetts föreligga. Om en bestäm-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 20

melse enligt vilken ersättning kan utgå retroaktivt för
åtgärder före beslutet om rättshjälp ges generell tillämpning, skulle nämligen
det vid lagens tillkomst avsedda inbördes förhållandet mellan olika slag av
rättshjälp rubbas i inte oväsentlig mån. Det kan i så fall befaras alt även
annan än advokat och biträdande jurist på advokatbyrå i så fall formlöst skulle
komma att lämna sådant bistånd som avses med rådgivning eller allmän rättshjälp
i förhoppning alt sedermera bli förordnad till biträde och få ersättning av
allmänna medel.

Jag har tidigare uttalat att de
principer pä vilka rättshjälpslagen grundar sig bör rubbas så lite som möjligt
i det nu aktuella sammanhanget. Mol den bakgrunden är jag inle beredd ait låta
rätten till retroaktiv ersättning gälla fullt ut, oavsett vilken kategori av
biträde det är fråga om. Jag godtar därför remisspromemorians av de flesta
remissinstanserna tillstyrkta förslag om en begränsning till advokat och
biträdande jurist på advokatbyrå, dvs. de kategorier som fär lämna rådgivning
och allmän rättshjälp utan beslut av rätlshjälpsnämnd. Om utgångspunkten för
rätten till ersättning av allmänna medel, som jag tidigare förordat, sätts vid
ansökningen om rättshjälp i stället för beslutet därom synes behovet för även
andra än advokater och motsvarande att inom rättshjälpens ram kunna vidta vissa
brådskande åtgärder ändå i huvudsak vara tillgodosett, utan att del inbördes
förhållandet mellan olika former av rättshjälp alltför mycket rubbas. De från
de fackliga organisationernas sida påtalade speciella olägenheterna vid
arbetsrättsliga tvister torde härigenom kunna avsevärt minskas.

För möjligheten till ersättning
avseende tid före det att ansökan kommer in till rättshjälpsnämnden bör som
föreslagits i DON:s skrivelse och remisspromemorian gälla, förutom att biträdet
är advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, all ansökan om rättshjälp
görs utan oskäligt dröjsmål. Detta ligger i linje med domstolarnas tidigare
praxis vid tillämpningen av lagen om fri rättegång och överensstämmer med den
ståndpunkt DON intagit i de förut berörda besluten angående rättshjälpslagens
tillämpning.

1 ett remissyttrande förordas att
som en ytterligare förutsättning för möjligheten till retroaktiv ersädning
skall uppställas att särskilda skäl föreligger. Det påpekas att man i annat
fall kan befara att regeln kommer att leda till att biirädesersättning i
praktiken normalt kommer att utgå även för tid före ansökningen. Ett sådant
ytterligare villkor är dock enligt min uppfattning inte nödvändigt. Om ansökan
skall göras utan oskäligt dröjsmål, torde några mer avsevärda kostnader i regel
inle hinna uppkomma innan ansökningen kommer in till nämnden. Som jag strax
skall beröra bör regeln bl.a. göra det möjligt att ersätta sådan kostnad som
uppkommer i enkla ärenden vilka kan slutföras vid ett enda tillfälle. Någon
närmare precisering av vilka oliika situationer som bör täckas av bestäm-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 21

melsen kan knappast göras i lagen utan att den blir
onödigt vidlyftig. En sådan ordning skulle dessutom medföra en inte önskvärd
belastning av rättshjälpsnämndernas arbete utan motsvarande fördelar för det
allmänna. Jag vill dessutom erinra om alt bestämmelsen endast avser advokater
och deras biträdande jurister. Risken för missbruk av bestämmelsen får därför
anses ringa.

1 enlighet med det anförda föreslår jag all huvudregeln i
20 § första stycket rättshjälpslagen ändras så att, utöver kostnad som
uppkommit efter beslutet om allmän rättshjälp, även biirädesersättning för
tiden efler det att ansökan om rättshjälp kommit in till rättshjälpsnämnden
betalas av allmänna medel, såvida beslut om allmän rättshjälp meddelas. Till
huvudregeln bör anknytas en bestämmelse enligt vilken även biträdeskostnad,
som uppkommit före ansökningen, skall betalas om ansökan gjorts utan oskäligt
dröjsmål och kostnaden avser ersättning till advokat eller biträdande jurist
på advokatbyrå. Av redaktionella skäl bör vidare paragrafens nuvarande första
stycke andra punkten brytas ut till ett nytt andra stycke.

Betr.Wande den närmare innebörden
av den föreslagna tilläggsbestämmelsen vill jag anföra följande.

Bestämmelsen tar till en början sikte pä del fallet att
ansökan om rättshjälp upprättas i anslutning till biträdets första genomgång av
saken med klienten och omgående tillställs rättshjälpsnämnden. Kostnad som
avser denna genomgång kan alltså ersättas. En vanlig situation torde vara den
att uppdraget är av så begränsad omfattning att det kan slutföras i omedelbar
anslutning till rådgivning. Men även en angelägenhet som påkallar ytterligare
åtgärder från biträdets sida faller naturligtvis under bestämmelsens tillämpningsområde.
Ofta är det inte möjligt att färdigställa ansökningen samma dag som det första
sammanträdet med klienten äger rum eller dagen därefter. Klienten behöver
kanske kontrollera eller komplettera sådana uppgifter om sina ekonomiska
förhållanden, som är erforderliga för att upprätta en fullständig ansökan.
Ibland kan själva den rättsliga angelägenheten vara så vidlyftig eller
invecklad att en mera omfattande genomgång är nödvändig än som kan ske vid ett
första sammanträffande med klienten, bl.a. för att en förutsatt
inlresseprövning skall vara möjlig. Del i den föreslagna bestämmelsen angivna
kravet att ansökningen skall ges in utan oskäligt dröjsmål avser närmast sådana
fall som nyss sagts.

Vad som skall räknas som godtagbar
tidsutdräkt får bedömas efter förhållandena i det särskilda fallet.
Uppenbarligen bör det normalt inle röra sig om mer än ett fåtal dagar. Mera än
en veckas fördröjning bör inte utan skäl godtas. Med anledning av vad en
remissinstans anfört i anslutning till vad som uttalals i remisspromemorian
vill jag endast anmärka att det naturligtvis kan tänkas fall där särskilda
omständigheter gör det befogat att godta att ansökan görs senare än en vecka
efter det att kostnaden

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 22

uppkommit. I allmänhet bör dock en sådan tidrymd vara
tillräcklig. Det förhållandet att huvudmannen utan giltig anledning försummar
att så snart det kan ske tillställa sitt biträde en av denne uppsatt
ansökningshandling bör inte godtas som ursäkt för en sent ingiven ansökan.

Försummar den rättssökande eller
hans ombud att ansöka om rättshjälp utan oskäligt dröjsmål får parten finna sig
i alt kostnad, som har uppkommit innan ansökan kommit in till nämnden, inte
blir betald av allmänna medel. Han får alltså nöja sig med att staten enligt
huvudregeln i 20 § första stycket betalar kostnad som belöper på tiden
därefter.

Meddelas beslut om rättshjälp i
ärende där dessförinnan lämnats rättshjälp utan beslut av rätlshjälpsnämnd
enligt 16 § första stycket rättshjälpslagen skall enligl 20 § första stycket
andra punkten i dess nuvarande lydelse ersättning till biträdet utgå av
allmänna medel även för den tidigare delen av uppdraget. Att vissa av dessa
fall skulle kunna bli ersätlningsgilla också enligt den nu föreslagna
relroaktivitetsregeln synes inle behöva medföra några olägenheter.

Om de i det föregående behandlade
bestämmelserna rörande ersättning för kostnad som avser liden innan beslut om
allmän rättshjälp meddelats skall kunna tillämpas utan att praktiska olägenheter
uppkommer är det nödvändigt att biträdel i sin kostnadsräkning uppger, vid
vilka tidpunkter de olika åtgärderna i ett rätlshjälpsärende vidtagits.
Beslämmelse härom bör tas in i rättshjälpskungörelsen.

När ersättning till biträde skall
beslutas av domstol (22 § tredje stycket första punkten rättshjälpslagen) kan
en relroaktivitetsregel måhända leda till viss osäkerhet ifall något beslut om
rättshjälp inte föreligger när målet eller ärendet avgörs. Enligt 18 kap. 14 §
andra stycket rättegångsbalken skall nämligen rätten meddela beslut angående
rättegångskostnad samtidigt som målet avgörs, ocli det torde inle vara möjligt
att meddela något villkorligt beslut angående kostnaderna, dvs. elt beslut som
skulle förutsätta att rältshjälpsnämnden senare beviljar ansökningen. Av den
föreslagna utformningen av 20 5 första stycket torde emellertid följa att
rätten till retroaktiv ersättning helt beror av att rättshjälp beviljats. Har
så ej skelt när ersättningsfrågan skall avgöras kan inle heller någon ersättning
av allmänna medel utgå till biträdet. Jag anser det onödigt att tynga lagen med
särskilda regler för nu berörda situationer. 1 praktiken bör f.ö.
komplikationer av angivet slag som regel kunna undvikas genom att domstolen
skjuter upp sill avgörande till dess frågan om rättshjälp hunnit prövas.

En remissinstans anser att elt tillägg bör göras till 6 §
första stycket för att klargöra att rättshjälp kan beviljas trots att den
rättsliga angelägenheten redan avslutats när ansökan kommer in till
rältshjälpsnämnden. Något sådant tillägg är dock enligt min uppfattning inte
nödvändigt. Om i 20 §

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 23

första stycket införs bestämmelser som uttryckligen ger
rätt till ersättning för kostnad som uppkommit innan beslut om rättshjälp
meddelats, måste det anses ligga i sakens natur att det behov av bistånd, som
enligl 6 § första stycket är en förutsättning för rättshjälp, skall bedömas med
utgångspunkt i den tidpunkt då biståndet lämnas.

1 elt remissyttrande har ifrågasatts om inte uttryckliga
bestämmelser om möjligheter till ersättning för tid före förordnandet bör
införas också när del gäller offentlig försvarare och offentligt biträde.
Enligt min mening är någon sådan reglering inte nödvändig. Ätt i detta
sammanhang närmare undersöka den rättspraxis som utbildats beträffande
offentlig försvarares rätt till ersättning för arbete som utförts före
förordnandet är inte påkallat. Inte heller föreligger något behov av att nu ta
upp motsvarande fråga när det gäller offentiigt biträde.

5.4 Anmälan om behov av offentligt biträde till
rättshjälpsnämnd i visst fall

Som anmärkts i del föregående
förordnas offentligt biträde av rättshjälpsnämnd. Förordnande kan meddelas
antingen efter ansökan av den berörda parlen eller efter anmälan av den
myndighet som handlägger det aktuella målet eller ärendet (43 § första stycket
rätlshjälpslagen). Bestämmelsen är ägnad att leda till onödig omgång i sådana
fall då det är Kungl. Maj:t som handlägger det bakomliggande ärendet.
Bestämmelsens avfattning leder nämligen till alt fråga om anmälan till
rättshjälpsnämnd att behov av offentligt biträde föreligger måste beslutas i
konselj, trots att frågan egentligen närmast har karaktären av ett led i
vederbörande stats-departements beredning av huvudfrågan.

Med hänsyn till det anförda
föreslår jag att 43 S första stycket kompletteras med en bestämmelse enligt
vilken anmälan, som nu sagts, i ärende hos Kungl. Maj:t får avges av chefen för
det statsdepartement, till vilket ärendet hör, eller av tjänsteman som
departementschefen bestämmer. En motsvarande bestämmelse har redan tagils in i
37 § rättshjälpskungörelsen (1973:248) såvitt angår yttrande till
rättshjälpsnämnd över biträdes kostnadsräkning eller parts ansökan att offentligt
biträde skall förordnas (se SFS 1973:727).

5.5 Ikraftträdandet

De föreslagna lagändringarna bör
med hänsyn till sin praktiska betydelse träda i kraft så snart som möjligt. Det
är skäligt all den i 20 § föreslagna retroaktivitetsbestämmelsen tillämpas även
beträffande kostnad som uppkommit före lagändringens ikraftträdande.
Självfallet kan det dock inte komma i fråga att låta den nya lagen tillämpas på
ärenden om rättshjälp som redan är slutligt avgjorda genom lagakraftägande
ersättnings-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:71 24

beslut. Men hinder bör inte möta att-tillämpa 20 § i dess
nya lydelse så länge frågan om ersättning alltjämt är anhängig hos domstol
eller rättshjälpsmyndighet, vare sig frågan ännu inte har prövats eller den
efter besvär förts vidare till högre instans.

Lagens ikraflträdandebestämmelser bör utformas med
beaktande av vad jag nu anfört.

6 Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om ändringi rätlshjälpslagen (1972:429).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till della
protokoll ulvisar.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:71 25

Bilaga Remisspromemorians utkast
till Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972r429)

Härigenom förordnas att 4 och 20 §§
rättshjälpslagen (1972r 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4S

Rätlshjälpsnämnd består av
ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra
ledamöter. Äv dessa skall två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma
advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två
övriga skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd
förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Av dessa
utses den ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efler förslag av
Sveriges advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter
förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i
verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även
av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas ersätta- För ledamot skall finnas en eller

re. Bestämmelserna om ledamot //era ersättare. Bestämmelserna om

äger motsvarande tillämpning på er- ledamot äger motsvarande lillämp-

sättare. ning på ersättare.

20 S

Sedan beslut meddelats om all- Meddelas
beslut om allmän

män
rättshjälp, betalas därefter rättshjälp, betalas därefter upp-

uppkommande kostnader av all- kommande kostnader av allmänna

manna medel. Har allmän rättshjälp medel. Vad som sagts nu gäller även

lämnats enligt 16 S första stycket. biträdeskostnad som uppkommit

utgår biträdesersättningen även före beslutet, såvida ansökan om

för denna del av uppdraget av all- rättshjälp gjorts utan oskäligt dröjs-

männa medel. mål och kostnaden avser ersättning

till advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå.

Har allmän rättshjälp lämnats enligt
16 § första stycket, utgår biträ-desersätlningen även för denna del av
uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses i 9
S andra stycket 7 skall rätlen, i stället för att enligt 18 kap. 13 §
rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp
betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för
rättshjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1974.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (14)

14 kopplingar i 10 dokument.

  1. Bet. 1978/79:JuU30 med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. jämte motioner s. 43 i texten
  2. Bet. 1976/77:KU44 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning i texten
  3. Bet. 1976/77:JuU24 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner s. 1 i texten
  4. Bet. 1975/76:JuU24 Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner s. 2 i texten
  5. Bet. 1975/76:JuU17 Med anledning av propositionen 1975/76:47 med (förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) m. m. jämte motioner s. 9 i texten

Visa alla 10