KungI. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
1974 · 46 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 32 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:84, KungI. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 84 år 1974 Prop. 1974: 84
Nr 84
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen
(1972: 266) om skatt på annonser och reklam; given den 29 mars 1974.
Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet
över finansärenden, föreslå rUcsdagen att bifalla det förslag om vars avlålande
till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga Innehåll
I
propositionen föreslås vissa ändrmgar i förordningen (1972r 266) om skatt på
annonser och reklam. Skatteplikten för reklam sora återges genora raässa eller
utställning föreslås slopad. I fråga om skatteplikten för reklaratrycksaker och
bettäffande beskattningsvärdet för sådana trycksaker föreslås vissa ändringar i
syfte att uppnå en klarare avgränsning av beskatlningsområdet och underlätta
debitering och redovisning av skatt. I fråga om annan skatt än sådan som avser
annonser i vissa periodiska publikationer föreslås att gränsvärdet för
redovisningsskyldighet sänks från 60 000 kr. tUl 20 000 kr. i skattepliktig
årsomsättning. Efter mönster från övrig indirekt beskattnhig föreslås vidare
sådan ändring att besvär över beslut om förhandsbesked skall kunna anföras inle
endast av skattskyldig utan också av allraänt orabud.
Ändringama
föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.
1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 84
Prop. 1974: 84
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam
Härigenora
förordnas i fråga om förordningen (1972 r 266) ora skatt på annonser och reklara
dels
att anvisningarna tUl 5 § skall upphöra att gälla, .
dels
att 1, 57, 13, 14, 16, .18, 23, 24,.26, 30 och 32 §§ samt anvisningarna tUl
1, 9,14 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
§
Skatt
(reklamskatt) erlägges enhgt denna förordning till staten för annons, sora är
avsedd att offentliggöras inora landet, och för reklara, som är avsedd att
spridas inora landet i annan förra än annons.
I
denna förordning förstås med
1. trycksak,
avtryck som framställts i flera hka exeraplar i tryckpress
eller genora screenförfarande,
2. reklara,
raeddelande sora har 2. reklara, raeddelande sora har
tUl syfte att åstadkomma eller tUl syfte att åstadkomma eller
främja avsättning av vara, faslig- främja avsättning / kommersiell
het, nyttighet, rättighet eller tjänst, verksamhet av vara, fastighet, nyt
tighet, rättighet eller tjänst,
3. annons,
särskUt utryrarae sora 3. annons, särskUt utrymme som
upplåtits eller tagits i anspråk på upplåtits i trycksak för återgivning
annat sätt i trycksak för återgiv- av text eller bild för annan än ut-
ning av text eller bUd, givaren och sådant utrymme
trycksaken
sorn tagits i anspråk äv utgivaren för egen reklam, A. periodisk publikation,
publikation som enligt utgivningsplan skaU
komma
ut med normalt minst fyra nummer om året och sora inte är att
anse
som reklamtrycksak,
5. allmän nyhetstidning, periodisk publikation av
dagspresskaraktär sora norraalt koraraer ut raed rainst ett numraer varje
vecka,
6. reklaratrycksak, trycksak sora fraraställts
huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklara.
(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
5 §
Skatteplikt
föreligger, om ej an- Skatteplikt föreligger för rek-
nat
följer av 6 §, för reklam som lamtrycksak och, om ej annat föl-
i
annan form än annons återges jer av 6 §, för reklam sora återges
1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutnuig tiU
trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på
fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,
2. genom visning av film eller 2. genora
visning av film eUer återgivning av ljud,
återgivning av ljud.
Nuvarande lydelse
3. genom mässa eller utställning,
4. i reklamtrycksak.
(Se
vidare anvisningarna.)
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
, 6
§
Skatteplikt
föreligger ej för reklam som avses i
1. 5 § 1, om fråga är om
reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller
liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utryramet för
reklamen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. 5 § 2, ora reklamen avser kommande verksamhet av
det slag som bedrives där reklamen offent-liggöres,
3. 5 § 3, om mässan eller utställningen har permanent
karaktär eller arrangeras i anslutning till föreningsmöte, konferens, kongress
eller liknande tillställning för en sluten krets eller om försäljning av
utställda alster utgör ett väsentligt inslag på mässan'eller utställningen.
2. 5 § 2, om reklamen
avser kommande.verksamhet av det slag sora bedrives där reklamen offent-liggöres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Riksskatteverket kan pa
ansökan förordna om undantag från skatteplikt för katalog för sådan
postorderförsäljning från företag inom landet som sker i konkurrens raed raotsvarande
försäljning från utlandet och för reklam på sådan mässa eller utställning som
huvudsakligen riktar sig tiU internationell publik.
Riksskatteverket kan på
ansökan förordna om undantag från skatteplikt för katalog för sådan
postorderförsäljning från företag inom landet som sker i konkurrens, med raotsvarande
försäljning från utiandet. ,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beskattningsvärdet utgöres
i fall som avses i 3 § samt. 5 § 1 och 2 av vederlaget och i fall som avses i 5
§ 3 av det vederlag som utgår. för upplåtelse av utrymme för reklamen.
I
fall som avses i 5 § 4 utgöres beskattnmgsvärdet av sådan del.av vederlaget som
avser likvid för sättning, reproduktionsarbete, tryckplåt eller cylinder,
papper eller annat tryckunderlag,.tryckfärg, tryckning och bokbinderiarbete.
ti
Riksdagen 1974. I saml Nr 84
Beskattningsvärdet
utgöres i fall som,avses i .3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget.
I
fråga om reklamtrycksak utgöres beskattningsvärdet av vecier laget med avdrag
för däri ingående vederlag, för Icliché,. reprofilm eller motsvarande:. Har
beställaren ombesörjtannat för trycksaken erforderligt ;,arbete än bokbinderiar-,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974: 84
Nuvarande lydelse
Har den som utför tryckningen ej själv eller genom
underleverantör utfört annat sådant arbete än bokbinderiarbete eller
tillhandahållit sådan materiel, skall värdet av arbetet eller raaterielen
inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från den som beställt
trycksaken. Lämnas icke sådan uppgift, skall beskattningsvärdet uppskattas
efter vad som är skäligt.
Föreslagen lydelse
bete eller tillhandahållit annan materiel för trycksaken
än kliché, reprofilm eller motsvarande, skall värdet av arbetet eller
materielen, i den mån skatt icke erlägges i annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet
raed ledning av uppgifter från beställaren eller, om sådana uppgifter ej
lämnas, enligt uppskattning efter vad som är skäligt. Har arbete eller
materiel som nu nämnts endast ringa värde behöver hänsyn icke tagas härtill
vid bestämningen av beskattningsvärdet.
Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller
skattepliktig reklam i annan form än annons eller understiger vederlaget
uppenbarligen vad som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar
mot skäligt vederlag.
I
beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statiig
skatt eller avgift.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 §
I fråga om företag, sora bedriver postorderförsäljning,
får skatten på företagels postorderkatalog nedsättas raed 70 procent, ora
företagets försäljning av sådana varor som presenteras i kalalogen normalt till
mer än hälften sker i form av postorderförsäljning.
Sker högst
hälften av försäljning enligt första stycket i form av postorderförsäljning,
får nedsättningen beräknas på så stor del av skatten för kalalogen som svarar
mot postorderförsäljningens andel av förstnämnda försäljning. Nedsättning får
dock ske endast ora postorderförsäljningen utgör rainst 10 procent av
försäljningen eller uppgår till minst 5 miljoner kronor.
Har företag, som bedriver postorderförsäljning, erlagt
skatt enligt 26 § vid införsel av företagets postorderkatalog, får
återbetalning ske med belopp som svarar mot skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet
och den skatt som enligt första eller andra stycket skulle ha utgått, om
katalogen framställts inom landet.
Nedsättning
av skatt enligt första eUer andra stycket prövas av riksskatteverket efter
ansökan av postorderföretaget.
(Se vidare anvisningarna.)
Nedsättning av skatt enligt första eller andra stycket
och återbetalning av skatt enligt tredje stycket prövas av riksskatteverket
efter ansökan av postorderföretaget. (Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om
periodisk publikation föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår överstiger
60 000 kronor. I annat fall föreligger redovisningsskyldighet endast ora saramanlagda
beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 60 000 kronor eller, beträffande
reklam som skattskyldig offentliggör eller framställer för egen räkning, 20 000
kronor.
Reklamtrycksak, för vilken skattskyldighet föreligger
enligt 9 § andra stycket, anses som reklam framställd för egen räkning.
(Se vidare anvisningarna.)
I fråga ora
periodisk publikation, för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av
skatt enligt 24 §, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår överstiger
60 000 kronor. I annat faU föreligger redovisningsskyldighet ora samraanlagda
beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 20 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lämnas
återbäring, bonus eller annan förmån, sora icke utgör s. k. villkorlig
rabatt, i efterhand och avser förmånen något för vilket skattskyldighet
inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten sora
belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skaltskyldiges
redovisning för reklamskatt. Avser förmånen sådan annons i periodisk
publikation, för vilken skattskyl dighet inträtt under tidigare kalenderår,
får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller
haft att erlägga för det tidigare året minskad raed belopp sora återbetalats
enligt 24 §.
Läranas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke
utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen något för vilket
skattskyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade
skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning sora gäller för den
skattskyldiges redovisning för reklamskatt. Avser förmånen sådan annons i
periodisk publikation, för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår,
får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller
haft att erlägga för det tidigare året minskad med belopp som återbetalats
enligt 24 § andra stycket.
Uppkommer förlust på fordran för vilken reklamskatt
redovisats, äger första stycket motsvarande tiUämpning. Har avdrag för skatt
för sådan fordran gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning
åter lämnas för den skatt som belöper på det betalda beloppet.
23 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
skattskyldig att redovisa skatt för annons i reklamtrycksak, får den
skattskyldige vid redovisning för reklamskatt göra avdrag för sådan skatt som
han utgivit för
Har
skattskyldig att redovisa skatt för annons i reklamtrycksak, får han vid
redovisningen göra avdrag för sådan skatt som han utgivit för trycksaken till
den del
Prop. 1974:84 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
trycksaken.
Avdraget får dock ej skatten belöper på annonser som
överstiga beloppet av skatten på, införts i trycksaken ntot vederlag.
annonser i trycksaken. Avdraget får dock ej överstiga be-
loppet
av skatten på annonser i trycksaken.
Avdrag
enligt första stycket fär göras i redovisningen för den redovisningsperiod då
skattskyldigheten inttätt.
24 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ fråga om självständig
periodisk publikation, som har dagspress- eller tidskriftskaraktär och för
vilken den skattepliktiga omsättningen av annonser kan förväntas med säkerhet
icke Överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår, får riksskatteverket
medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.
Till
skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk
publikation som avses i första stycket, återbetalar riksskatteverket så stor
del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning
om högst. 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalning sker efter utgången äv
varje halvt kalenderår. För första halvåret äv ett kalenderår får återbetalat
belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1 500 000 kronor.
Om
synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än
som anges i andra stycket.
(Se
vidare anvisningarna.)
Till skattskyldig, som
redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk publikation, som har
karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress, återbetalar riksskatteverket
så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig
omsättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker efter
utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får
återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1 500 000 kronor.
Föreligger rätt till
återbetalning enligt första stycket får riksskatteverket, om den
skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke överstiga 3
miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från
skyldighet att inbetala reklamskatt.
Om
synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än
som anges i första stycket.
(Se
vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 skaU reklamskatt
erläggas till skaU reklamskatt erläggas till tuU-
(i973r . / rnyndighet.
TuUagen (1973r 670)
Införes till landet reklamtrycksak
som är skattepliktig enhgt 5 §
tullmyndighet.
Tullagen I Senaste lydelse 1973r.992.
.Införes till landet
reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 §
Prop. 1974:84 7
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
670)
gäller i fråga om skatten, gäller i fråga orii skatten. Därjäm-
Därjärate gäller 46 § förordningen te gäller 46 § förordningen (1959r
(1959r 92) om förfarandet vid viss 92) om förfarandet vid viss kon-
konsumtionsbeskattning, sumtionsbeskattning.
Reklamskatt
vid införsel utgår med 10 procent ay beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde
anses varans värde beräknat enligt 6 § tullförordningen (1973 r 979). Visas
att detta värde innefattar kostnad som ej ingår i beskattningsvärde enligl 13 §
andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån.
30 §2
Förordningen (1959r 92) ora för- Förordningen (1959: 92) ora för
farandet vid viss konsurationsbe- farandet vid viss konsumtionsbe
skattning äger tillämpning på re- . skattning äger tillämpning på re
klamskatt, dock ej bestämmelserna klamskatt, dock ej bestämmelserna
i 32, 38 och 39 §§ i vad avser i 32 och 38 §§ i vad avser för
förhandsbesked. Förordnmgens be- handsbesked. Förordningens be
stämmelser om kontroll hos annan stämmelser om kontroll hos annan
än skattskyldig äger tiUämpning på , än skattskyldig äger tUlämpning
varje näringsidkare här i landet på varje näringsidkare här i landet
för vars räkning annons eller re- för vars räkning annons eller re
klam i annan form än annons of- klara i annan form än annons of-
fentliggöres eller reklamtrycksak fentliggöres eller reklamtrycksak
framställes. framställes.
32
§
Talan mot beslut enligt 7 §, 11 § Talan mot beslut enligt 7 §, 11 §
andra stycket, 21 § andra stycket, andra stycket, 21 § andra stycket,
22 § eller 24 § första eller tredje 22 § eller 24 § andra eller tredje
stycket föres hos Kungl. Majrt ge- stycket föres hos Kungl. Majrt ge
nom besvär. nom besvär.
Talan
mot beslut i fråga om utdömande av vite enligt 20 § föres hos kammarrätten
genom besvär.
Mot
beslut av riksskatteverket enligt 10 § första stycket, 14 eller 15 § eller mot
beslut om föreläggande av vite får talan ej föras.
Anvisningar
till
1 §
Meddelande anses som reklam 1. Meddelande anses som re-
även när meddelandet innefattar kläm även när meddelandet inne-
erbjudande om inköp eller motsva- fattar erbjudande om inköp eller
rande. motsvarande.
Med
avsättning förstås försäljning eller annan omsättning sOm normalt sker mot
vederlag.
BUaga
till annan publikation än reklamtrycksak anses som annons i publikationen.
Uppgift,
som itiföres i televerkets telefonkatalog mot särskild av-
'
Senaste lydelse 1973r 992.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
gift,
anses icke som annons, om uppgiften återges i den löpande abonnentförteckningen
eller det löpande yrkesregistret och icke i ett särskilt från löptexten
avskilt utrymme.
2. Som
trycksak anses icke vara
som förses med tryck, om varan
utgöres av penna, glas, klädesplagg
eller annat som har ett självstän
digt bruksvärde eller om varan är
avsedd att användas som affärs
handling, kontorsmaterial,' etikett,
emballage eller liknande.
Som
reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna
vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller
instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som
huvudsakligen utgör information till återförsäljare eller representanter eller
intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som
huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som
har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt
innehåll.
3. Trycksak anses
icke som
reklamtrycksak enbart av den an
ledningen att den innehåller an
nonser med reklam för annan än
utgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
till 9 §
/ fråga öm mässa eller
utställning anses arrangören offentliggöra den skattepliktiga reklamen.
Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör inkomst av rörelse,
jordbmksfastighet eller annan fastighet enligt kommunalskattelagen (1928r
370). Till yrkesmässig verksamhet hänföres även statens eller kommuns arrangerande
av mässa eller utställning. Verksamhet som ej utgör rörelse enligt
kommunalskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart
enstaka
Verksamhet
anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör inkomst av rörelse, jordbmksfastighet
eller annan fastighet enligt kommunalskattelagén (1928: 370). Verksarahet sora
ej utgör rörelse enligt kommunalskaltelagen anses som yrkesmässig, när den
innefattar ej enbart enstaka tUlhandahällande av skattepliktig annons eller
skattepliktig reklam.
Prop.
1974: 84 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
tillhandahållande
av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.
Har
innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne alt upplåta
utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast
den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäl-, ler i fråga ora reklam enligt 5 §.
Har
tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak och
anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören ej skattskyldig.
Den sora självständigt utför bokbuideriarbete är skattskyldig för sådant
arbete.
till
14 §
Med
postorderkatalog avses skattepliktig trycksak sora används vid postorderförsäljning
under förutsättning att den presenterar säljarens hela eller så gott som hela
sortiment av varor och att sortimentet har stabUitet över tiden och sådan bredd
som motsvarar norraalt butiks-sortiraent i branschen.
Med
postorderförsäljning avses i Med postorderförsäljning avses
denna
paragraf försäljning i de- i denna förordning försäljning i
taljhandel i vilken detaljhandel i vUken
1. försäljningserbjudande sker via trycksak eller
annons utan besökskontakt raellan säljare och köpare,
2. ordergivning sker per post eller per telefon ulan
besökskontakt raellan säljare och köpare,
3. vamleverans sker per post eller järnväg eller med
annat transportmedel till av köparen uppgiven adress och
4. försäljning sker i konkurrens med butiker som har
möjlighet att exponera varoma.
till
24 §
Skattskyldig, som ger ut pro- Skaltskyldig, som ger ut annons-
gram, katalog eller
liknande tryck- blad, program, katalog eller liksak, som inte kan hänföras
till all- nande trycksak är inte berättigad män nyhetstidning, populärpress
el- till återbetalning av reklamskatt ler fackpress, är inte
berättigad för sådan trycksak. till återbetalning av reklamskatt.
Periodisk
publikation som innehåller annonser och som till övervägande del tillhandahålles
gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt anses som
annonsblad.
Denna
förordnmg träder i kraft den 1 juli 1974.
I
samband med ikraftträdandet iakttages följande.
1.
De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om raässa eller utställning
som avslutats före utgången av juni månad 1974. De nya bestämmelsema tillärapas
i fråga ora annan mässa eller utställning.
Prop. 1974: 84 10
2. Äldre lydelse av 23 § och av anvisningarna till 1 §
gäller fortfarande i fråga om reklamtrycksak som tUlhandahållits eller framstäUts
före utgången av juni månad 1974.
3. Skattskyldig, vars skattepliktiga omsättning
uppgått till högst 60 000 kronor för helt kalenderår och som på den grunden
icke varit redovisningsskyldig enligt de äldre bestämmelsema, är
redovisningsskyldig från och med den 1 juli 1974 ora hans skattepliktiga
omsättning för tiden den 1 juliden 31 december 1974 överstiger 10 000 kronor.
4. I fråga om återbetalning av skatt pä annonser i
periodisk publikation gäller äldre bestämraelser för kalenderåret l974, såvitt
avser skattskyldig som äger rätt till sådan återbetalning för tid före
ikraftträdandet.
5. Närmare föreskrifter för ikraftträdandet av denna
förordning, såvitt gäller förtullning, meddelas av Kungl. Majrt.
Prop. 1974:84 11
Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet
den 29 mars 1974.
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensara beredning raed
statsrådets övriga ledaraöter fråga om ändring i förordningen (1972: 266) om
skatt på annonser och reklam och anför.
Inledning
För
att i första hand skapa utryrarae för en utbyggnad av det statiiga stödet till
dagspressen och av den stathga inforraationsverksaraheten infördes den 1 juli
1971 skatt på annonser (prop. 1971 r 28, SkU 1971 r 30, rskr 1971 r 181, SFS
1971 r 170). I propositionen frarahöU jag att annonsskatten var att betrakta närraast
sora ett provisoriura i avvaktan på införandet av en raera generell
reklambeskattning på grandval av förslag härora som var att vänta från
reklamutredningen (K 1967r 43).
I
början av år 1972 avlämnade reklamutredningen betänkandet Reklara I
Beskattning av reklamen (SOU 1972 r 6). I betänkandet behandlades frågan ora
ätt utnyttja skatteinstruraentet sora elt raedel att styra och förbättra reklaraen
och förslag lades fram till reklambeskattning som skuUe kunna tjäna detta
syfte. På grandval av betänkandet föreslogs i prop. 1972r 58 en mer allmän
reklambeskattning i syfte att därigenom skapa utrymme bl. a. för en
ytterligare utbyggnad av det stathga presstödet. Förslaget innebar att den
redan utgående och i princip generella annonsskatten skulle utsträckas tUl att
omfatta vissa andra viktigare former av reklara än sådan sora sker i
annonsform. Förslaget antogs av riksdagen med vissa justeringar (SkU 1972r 29, rskr
1972r 202). I enUghet härmed trädde förordningen (1912: 266) om skatt på
annonser och reklam i kraft den 1 november 1972 och avlöste därvid 1971 års
annonsskatt.
I
sitt av riksdagen godkända betänkande över prop. 1972r 58 uttalade
skalleutskottet bl. a., att reklaraskatten till sin karaktär avvek högst väsenthgt
från nuvarande och tidigare utgående indirekta s. k. punktskatter. Det fanns
därför anledning att anta, att behov av författningsändringar kunde uppkomma.
Utskottet föratsatte, att beskattningsmyndig-hetema med beaktande av inte
endast de fiskala intressena utan också av de skattskyldigas berättigade krav
på en rättvis och rimlig skatt skulle
t2
Riksdagen 1974.1 saml Nr 84
Prop. 1974: 84 12
ta
initiativ tUl sådana författningsändringar som tillämpningen av skatten kunde
ge anledning till. Beskattningsmyndigheter är riksskatteverket (RSV) i fråga ora
beskattningen inom landet och generaltullstyrelsen i fråga om skatt som skall
utgå vid införsel till landet.
Under
hänvisning till skatteutskottels uttalande har RSV i skrivelse tUl Kungl. Majrt
föreslagit vissa ändringar i reklambeskattningen på basis av vunna erfarenheter
från den praktiska tillämpningen. TUl skrivelsen har fogats ett yttrande från
reklamskattenämnden och en av Postorderföretagens samarbetskoraraitlé till RSV
gjord hemställan ora viss skaltejustering. Av RSVrs skrivelse fraragår att ledaraoten
av verkets styrelse, docenten Dag Helraers, i ett särskilt yttrande uttalat
alt reklamskatten bör avskaffas enär det visat sig att reklam inle lärapar sig
för indirekt beskattning och alt reklamskatten har brister i rättsligt hänseende.
Efler
remiss har yttranden över RSVrs skrivelse avgetts av kammarrätten i Göteborg,
generaltullstyrelsen, poststyrelsen, konsumentverket. Föreningen svensk
fackpress (Factu), Grafiska fackförbundet. Handelskamrarnas närand.
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lanlbmkarnas
riksförbund (LRF), Postorderföretagens saraarbetskoraraitté. Svensk
industriförening. Svenska Ijusreklaraförbun-det, Svenska plantskolors
riksförbund. Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges direktreklaraförening (SDRF), Sveriges
grafiska arbetsgivare- och industriorganisationer (GAI), Sveriges
industriförbund, Sveriges raarknads-förbund och Tjänsteraännens
centralorganisation (TCO). Ett gemensamt yttrande har avgetts av Svenska annonsörers
förening. Svenska reklambyrå förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och in-duslriorganisation och Sveriges köpmannaförbund ( i det
följande be-näranda de fera organisationerna). Härjämte har ett antal
skrivelser med krav på ändringar i reklamskatten inkommit till
finansdepartementet.
GäUande
bestämmelser
Enligt
förordningen (1972r 266) om skatt på annonser och reklam utgår skatt
(reklamskatt) för annons sora är avsedd att offentiiggöras inora landet och för
reklara, sora är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons.
Begreppet reklam definieras i författningen sora meddelande som har till syfte
att åstadkomma eller främja avsättning av vara, fastighet, nyttighet, rättighet
eller tjänst.
Beskattningen
av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna omfattade annonser som
mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra periodiska publikationer än
sådana som undantagils från skatlephkt enhgt förordningen (1968 r 430) om
mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens innehåll eller syfte. Det
sistnämnda gäller
Prop. 1974: 84 13
också
i fråga om reklahiskälten på annonser. På andra punkter skUjer sig dock denna
från den tidigare arinonsskatten. Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i
ändra trycksaker än periodiska pubhkationer och vidare på annonser i sådana
publikationer sora är undantagna från mervärdeskatt. I fråga ora annonser som
avser reklam utgår skatt även ora inget vederlag erläggs. Undantag från
beskattning gäUer för annons i publikation sora ges ut på fräraraande språk för
spridning utomlands och för annons som avser endast den publikation i vilken
annonsen införs eller kommande numraer av publikationen eUer, i fråga om bok,
annan utgivning av samma förläggare. Vidare gäller undantag för annons i reklaratrycksak,
när annonsen avser utgivarens egen verksamhet. Bilaga till trycksak anses sora
annons i trycksaken.
Utöver
annonser orafattar reklamskatten sådan reklam sora återges i s. k. ljustidning
eller i anslutning tUl trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller
lilcnande lokal, på fastighet eller allraän plats eller på motsvarande sätt (ulorahusreklara).
Skatt utgår dock inte på reklam, sora återges i eller utanför företags
butikslokal, arbetsplats, tra-fikraedel eller liknande och som avser förelaget,
dess verksarahet eUer utryramet för reklamen.
TUl
det skattepliktiga reklamorarådet hör vidare raed vissa inskränkningar reklara
som återges genom visning av fUm eller återgivning av ljud eller genora raässa
eller utställning. Skatteplikt föreligger inle i fråga om mässa eller
utställning som har permanent karaktär eller arrangeras i anslutning till
föreningsmöte, konferens, kongress eUer liknande tUlställning för en sluten
krets och inte heUer för raässa eller utställning på vilken försäljning av
utställda alster utgör ett väsentligt inslag. RSV kan vidare förordna om
undanlag från skatteplikt för reklam på sådan raässa eller utställning sora
huvudsakligen riktar sig lUl intemationell publik.
Slutiigen
föreligger skalleplikt for reklam som återges i reklaratrycksak. Därmed
förstås trycksak som framstäUts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.
Brevpapper, kuvert, affärshandling och annan kontorsmateriel, förpackning,
annat emballage, etikett och annat alster med tryck av underordnad betydelse
med hänsyn till användningen anses inte utgöra reklamtrycksak. Vidare har
vissa andra trycksaker ställts utanför beskattningen under föratsättning att de
inte alls eller endast i ringa mån innehåller säljarguraentering. Detta gäller
i fråga om prislista, offertpärm, teknisk produktbeskrivning, sortiraentskatalog,
instruktionsbok, braksanvisning, garantisedel, adresslista, receptsaraling, un-dervisningsraateriel,
trycksak huvudsakligen avsedd för anställda, kalender och trycksak sora har
historiskt, tekniskt, ekonomiskt eUer annat vetenskapligt iimehåll. Vid
bedömningen av trycksakens karaktär skall förekomst av företags naran, vararaärke,
symbol och vissa andra uppgifter inte anses som säljarguraentering.
Prop. 1974: 84 14
När
synnerliga skäl föreUgger kan Kungl. Majrt förordna om ytterligare undantag
från skattepUkt. Dessutom kan RSV på ansökan förordna om undantag från skattepUkt
för katalog för sådan postorderförsäljning från företag här i landet som sker i
konkurrens raed raotsvarande försäljning från utiandet.
Skattskyldig
till reklaraskatt är den sora i yrkesmässig verksarahet inom Icmdet
offentliggör skattepliktig annons eller reklam eller framställer skattepliktig
reklaratrycksak. I fråga ora införsel till landet av reklaratrycksak erläggs
skatten av den lullskyldige. Den som arrangerar mässa eller utställning anses
offentliggöra reklara och är således skatt-skyldig tUl denna del.
Verksarahet
anses som yrkesmässig när inkorasten därav utgör in-korast av rörelse,
jordbruksfastighet eller annan fastighet enligt kom-raunalskattelagen (1928r
370). Även ora verksaraheten ej utgör rörelse är den yrkesraässig om den
innefattar ej endast enstaka tUlhandahällande av skattepliktig annons eller reklara.
Ora skattepliktig reklamtrycksak icke beskattats vid införseln till landet är
svensk näringsidkare som för sin verksarahet raoltagit den skallepliktiga reklaratrycksaken
skattskyldig på sararaa sätt sora ora han själv fraraställt den. Har den som
ger ut trycksak eller disponerar utrymme för reklam träffat avtal med annan om
rätt för denne att upplåta utrymmet och uppbära vederlag för detta är den
sistnämnde skaltskyldig.
Skattskyldigheten
inträder när vederlag inflyter kontant eUer på annat sätt koraraer den
skattskyldiga tUl godo. På ansökan kan RSV besluta att skattskyldighet skall
inträda redan när fordran uppkommer. Vid skattepliktig införsel av reklaratrycksak
erläggs skatten i samma ordning som gäller för tull enligt tuUagen (1973r
670).
Beskattningsvärdet
utgörs i fråga ora annonser, utomhusreklam, filmreklam och liknande av
vederlaget för den skattepliktiga prestationen och i fråga om reklam genom raässa
eller utställning av vederlaget för upplåtelsen av utryrarae för reklamen. Beskatlnhigsvärdet
för reklaratrycksak utgörs av sådan del av vederlaget som avser likvid för
sättning, reproduktionsarbete, tryckplåt eller cylinder, papper eller aimat
tryckunderlag, tryckfärg, tryckning och bokbinderiarbete. Ersättning för klichéer
och liknande inräknas inte i beskattningsvärdet för reklamtrycksak. Om
beställaren själv eller genom underleverantör utför någon eller några av de
angivna prestationerna skall värdet av detta inräknas i beskattningsvärdet.
Bestämningen av värdet får ske med ledning av uppgifter från beställaren
eller, om sådana uppgifter inte lämnas, efter skälig grand. Utgår inget
vederlag skall beskattningsvärdet bestämmas tiU skäligt belopp. Detsamma gäller
ora vederlaget uppenbarligen understiger vad sora är skäligt. I
beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statiig
skatt eller avgift.
Skatten
utgör för annons i aUmän nyhetstidning 6 % av beskattnings-
Prop. 1974: 84 15
värdet
och i övrigt 10 % av detta värde. Beträffande postorderkataloger gäller att RSV
på ansökan av postorderföretaget kan medge nedsättning av skatten med 70 %, om
postorderföretagets försäljning av det sortiment sora presenteras i katalogen
normalt tUl raer än hälften sker i förra av postorderförsäljning. Ora
försäljning på postorder är mindre än hälften av hela försäljningen beräknas nedsättningen
på den del av skatten sora belöper på poslorderförsäljnmgen.
Redovisning
för annan reklaraskatt än sådan som utgår vid införsel av reklaratrycksak sker
för beslärada redovisningsperioder. Skyldighet att redovisa skatt föreligger
inte i fråga ora periodisk publikation, om det sammanlagda beskattningsvärdet
av publikationens annonser ej överstiger 60 000 kr. för helt kalenderår. Sararaa
värdegräns gäller för redovisningsskyldighet för arman reklaraskatt utora i fråga
om reklam, sora skattskyldig offentliggör eller fraraställer för egen räkning.
I sådant fall skall skatt redovisas redan ora reklaraens beskattningsvärde överstiger
20 000 kr. för helt år.
Den
som är redovisningsskyldig för reklaraskatt skall vara registrerad hos RSV och
har att redovisa skatt fortlöpande på grandval av deklaration för bestämda
redovisningsperioder. Enligt huvudregeln skall reklamskatt redovisas för
perioder om två kalendermånader. RSV kan dock besluta att deklaration får avse
halvt eller helt kalenderår. Senast den 5 i andra månaden efler
redovisningsperiodens utgång skall deklaration lämnas till RSV och skatten
betalas. I detta liksom i andra avseenden är redovisningsskyldigheten utforraad
i överensstäraraelse med vad som gäller för mervärdeskatten. Vissa för
reklamskatten speciella bestämraelser förekoraraer dock.
Sålunda
äger skaltskyldig, sora har att redovisa skatt för annonser i reklarattycksak,
rätt alt i sin skatteredovisning göra avdrag för reklaraskatt som utgått på reklaratrycksaken.
Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonserna. Vidare
gäller, att den som redovisat skatt för annonser i självständig periodisk
publikation av dagspress- eller tidskriftskaraklär erhåller återbetalning med
så stor del av erlagd skall för ett kalenderår som svarar mot ett samraanlagt
beskattningsvärde för annonser ora högst 3 milj. kr. (s. k. grundavdrag).
Återbetalningen sker av RSV halvårsvis i efterskott. RSV kan också medge
befrielse från skyldighet att inbetala skatt på annonser i periodisk
publikation av nu nämnt slag, ora det totala beskattnmgsvärdet med säkerhet kan
förväntas inte överstiga 3 milj. kr. för helt kalenderår.
Sora
redan närants utgår skatt vid införsel av skatteplUctig reklam-trycksak.
Skatten utgår med 10 % av beskattningsvärdet, som är varans tullvärde. Visas
att i detta värde ingår kostnad, sora ej skall mräknas i beskattningsvärdet för
mora landet fraraställd reklaratrycksak, skall beskattningsvärdet för iraportvaran
reduceras i motsvarande mån. Reklamskatt vid införsel fastställs och uppbärs i samraa
ordning sora gäller för tull.
Prop. 1974: 84 16
Den
sora bedriver eUer äranar bedriva verksarahet sora raedför skattskyldighet
till reklamskatt kan hos RSV erhålla förhandsbesked huruvida annons eller
reklam är skattepliktig eller i fråga som avser sökandens skattskyldighet eller
rätt tUl återbetalning av reklamskatt. TUl RSV har knutits en särskUd nämnd sora
skall höras i ärende som avser förhandsbesked.
I
övrigt gäller att förordningen (1959 r 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äger tiUämpning på reklaraskatten och att denna även faller inora
tillämpningsområdet för skatlebrotlslagen (1971 r 69).
Riksskatteverkets
skrivelse
I
den inledningsvis omnämnda skrivelsen föreslår RSV på grundval av erfarenhetema
från tillärapningen vissa ändringar i beskattningen av annan reklara än annonsreklara.
RSV tar i första hand upp skatteplikten för reklam genom mässor eUer utstäUningar
och för reklamtrycksaker. Vidare berör verket reglema om beskattningsvärdets
bestämmande, den reducerade beskattningen av postorderkataloger och
skyldigheten att redovisa skatt. Därjämte föreslår RSV ändring av bestämmelsema
för återbetalning av skatt på annonser i periodiska publikationer av dagspress-
eller tidskriftskaraktär inom ramen för det s. k. grundavdraget för
annonsintäkter om högst 3 milj. kr. för år.
Skattepliktsfrågor
RSV framhåUer
att skatteplikt för reklara genora raässa eller utställning utgör en naturlig,
integrerad och även objektivt sett riktig del i en reklambeskatlning. Det
finns därför trots vissa, tolkningsproblem ingen anledning alt undanta delta
område från skatteplikten. Åtgärder bör i stäUet vidtas för att undanröja
rådande tolk-ningssvårigheter.
Enligt
RSVrs bedömning föreligger inget behov av ändring av undantagen från
skatteplikt för mässa eller utställning som har permanent karaktär eller som
arrangeras i anslutning till föreningsraöte m. ra. för en sluten krets. Ett
klarläggande av vad som avses med "sluten krets" synes dock
nödvändig. Undantaget från skatteplikt i det fall då försäljning av utställda
alster utgör ett väsentligt inslag på en mässa eller utställning har,
fortsätter RSV, medfört vissa tolkningsproblem. Det är också
otillfredsställande att arrangören i vissa fall inte kan avgöra ora skatteplikt
föreUgger eller ej förrän efter raässans eller utställningens avslutande. Ett
annat problem är om bedömningen av försäljningsinslaget skall ske från
utställarens eller besökarens synpunkt. RSV föreslår att undantaget begränsas
till s. k. inköpsmässor, dvs. sådana mässor eller utställningar som anordnas av
fabrikanter eller grossister inom en viss bransch och som är öppna endast för
detaljister och andra åter-
Prop. 1974: 84 17
försäljare
inom samraa bransch. Vidare bör raässor sora framstår som tillfälliga
försäljningsställen av typ marknad eller torgförsäljning vara undantagna från
beskattning.
RSV
tUlägger att det från flera håll fraraförls krav på ett slopande av
beskattningen av reklam på mässor eller utställningar. Därvid har hävdats att
beskattningen försvagar konkurrensläget för svenska mässor eller utställningar
gentemot motsvarande utländska informations- och försäljningsanordningar.
Olikheten i beskattningshänseende mellan tillfälliga och permanenta mässor
eller utställningar utan försäljning har också påpekats och vidare att
beskattningen inrymmer vissa praktiska problem, bl. a. beträffande bestäraraandet
av beskattningsvärdet, och att det uppstår vissa dubbelbeskattningseffekter. Om
raässor och utställningar helt undantas från beskattningen uppskattar RSV
skattebortfallet till ett par mUjoner kronor.
Beträffande beskattningen
av reklaratrycksaker har, framhåller RSV, de ärenden verket hittills behandlat
i huvudsak avsett tilllämpningen av gällande undantagsbeslämraelser.
Undantaget för brevpapper, kuvert, affärshandling och annan kontorsraaleriel,
förpackning, annat eraballage, etikett och annat alster raed tryck av
underordnad betydelse med hänsyn till användningen är enhgt RSV svårtolkat.
Tveksamhet har bl. a. uppstått ora uttrycket "med tryck av underordnad
betydelse" är hänförligt till samtliga uppräknade alster eller ej. Huvudsyftet
raed alstren är ytterst sällan alt göra reklara. Även om alstren är försedda
med reklamtryck kan det av praktiska skäl vara lämphgt att inte betrakta dem sora
reklamtrycksaker om de verkligen är avsedda att i första hand användas sora
brevpapper, kuvert etc. RSV föreslår att i anvisningama till 1 § anges alt
brevpapper och övriga i detta sararaanhang aktuella alster skall betraktas som
trycksaker endast då de i första hand är avsedda att utgöra reklaratrycksaker.
Förslaget innebär att överensstämmelse uppnås raed tullverkets nomenklatur.
Alternativt ifrågasätts att bryta ut brevpapper, kuvert och möjligen även affärshandlingar
och hänföra dessa artiklar till sådana trycksaker som skall vara skattepliktiga
om de innehåller säljarguraentering.
Undantaget
för tryckalster, sora inte alls eller endast i ringa raån innehåller säljarguraentering,
har vållat de största svårigheterna i tillärap-ningshänseende. Svårigheterna
ligger i att avgöra vad som skall anses sora säljarguraentering och andel därav
särat att i övrigt på ett praktiskt sätt bestämma innebörden av undantaget.
Bedömningen härav bör, enligt RSV, så långt möjUgt grundas på en exemplifiering
av imdan-tagna trycksaker. Vägledande härvid bör vara om trycksaken väsentligen
får anses utgiven i annat syfte än att offentliggöra reklara. Därvid bör enligt
RSV hänsyn tas till karaktären hos trycksaken.
Enligt
RSV är det uppenbart att inte aUt tryck som elt förelag låter framställa kan
betecknas som reklamtrycksaker och att behov finns av
Prop. 1974: 84 18
närmare
föreskrifter på detta oraråde. RSV utgår från att reklaraskatten skall ha
generell karaktär och att de flesta trycksaker som ett förelag skickar ut har
till syfte att främja företagets omsättning av varor och tjänster. Uppräkningen
av undanlag bör därför begränsas till sådana trycksaker där reklarasyftet är
obetydligt och sora tUl sin karaktär när-raar sig en helt neutral
affärshandling. Förses trycksaken med säljarguraentering, bör skatteplikt
föreligga. Nuvarande bestäramelse om ringa mån bör utgå. Dock bör sora nu
gälla, att förekorast av endast företagsnaran, vararaärke o. d. inle skall
anses sora säljarguraentering. Uppräkningen bör enligt RSV omfatta sådana
trycksaker som a) framställts för att följa tUlverkad vara efter skedd
försäljning, t. ex. garantisedel, monterings- eller braksanvisnnig, instraklionsbok,
skötselföreskrift och adresslista, b) företagare låter framställa för fortiöpande
information till återförsäljare om pris och liknande, t. ex. prislista,
produktbeskrivning, lagerkatalog, reservdelskatalog och referenslista, c)
framställts för information i huvudsak tUl anställda, raedleraraar eller
aktieägare, t. ex. verksamhetsberättelse och personaltidning.
Förslaget
innebär enhgt RSV att undantagen i huvudsak begränsas till mer eller raindre
renodlade handelstekniska hjälpraedel. Vidare bör enligt RSV även offertpärm,
kalendrar samt trycksaker som har historiskt, tekniskt, ekonoraiskl eller
annat vetenskapligt innehåll raedtas bland undantagen. Undervisningsraateriel
och receptsamling bör bedömas enligt huvudreglerna och således beskattas om de
ges ut i reklamsyfte.
RSV
konstaterar vidare att gränsdragningen mellan skattepliktiga och icke
skattepliktiga trycksaker skall i första hand göras av den skattskyldige, dvs.
tryckeriförelaget. En raotsvarande prövningssiluation uppkommer för tullverkets
tjänstemän vid införsel och för RSVrs kontrolltjänstemän vid kontrollbesök.
RSV har att efter framställning av skattskyldig pröva frågan, bl. a. i form av
förhandsbesked. Det föreligger enligt RSV behov av lättUlgänglig och enhetlig
information om bedömningsgrunder ra. m. Då detta rimligen inte kan läranas i
författningstexten föreslår RSV att i förordningen endast tas in bestäraraelser
sora i huvuddrag anger skatteplikten för reklamtrycksaker och att RSV i sararåd
med tullverket och efter hörande av reklaraskattenäranden får utfärda
erforderliga föreskrifter och anvisningar. Dessa skulle i så fall få forraen av
en sysleraatisk handbok för bedömningen. Enhgt RSVrs uppfattning torde
förslaget medföra alt nu föreliggande svårigheter till stor del undanröjs och aft
större enhetiighet uppnås i beskattningen.
För
att skapa bättre underlag för bedöraningen av skatteplikten för reklaratrycksaker
och för att förhindra raissbrak, föreslår RSV dessutom ett system med försäkran.
Förslaget innebär att beställaren skall lärana skriftlig försäkran varav fraragår
om hela eller del av den beställda upplagan av trycksaken skall användas
huvudsakligen i annat
Prop. 1974: 84 19
syfte
än att offentliggöra reklara. Försäkran skaU även kunna användas för alt ange ora
hela eller viss del av upplagan skall föras ut ur riket eUer hur periodisk
publikation skall spridas. Systemet med försäkran bör enligt RSV förenas med
föreskrift om skattskyldighet för beställare av trycksak sora i strid med avgiven
försäkran använder trycksaken för skattepliktigt ändaraål. Beställaren bör
därvid vara skyldig att inbetala skatt även ora gränsvärdena för
redovisningsskyldighet icke uppnås.
RSV anför vidare att
beskattningen av annonsblad, program ra. ra. inryraraer vissa klassificeringsproblera.
Med periodisk publikation förstås i reklaraskattehänseende publikation sora
enligt utgivningsplan skall utkomma med minst fyra nummer om året och sora
inte är att anse sora reklaratrycksak, dvs. trycksak sora fraraställts huvudsakligen
i syfte att offentliggöra reklara. Härav följer, att endast annonserna
beskattas när det gäller annonsorgan som utgör periodisk publikation, medan
skatt utgår både på annonserna och annonsorganet, om delta är en reklaratrycksak.
För undvikande av dubbelbeskattning gäller dock i sistnäranda fall att den
skatt sora utgått på trycksaken får avräknas raot den skatt som skall redovisas
för annonserna.
Med hänsyn till nu näranda
förhållanden är klassificeringen av ett annonsorgan viktig, raen enligt RSV
också vansklig. Doraineras trycksak av reklara för utgivarens räkning får den
enligt RSVrs uppfattning anses vara utgiven i syfte att offentliggöra reklara.
Trycksak sora ges ut i huvudsakligt syfte att offentliggöra reklara för andra
än utgivaren är enligt förordningens definition reklaratrycksak. Hit hör bl. a.
annonsbladen. Tveksamhet uppkommer emellertid beträffande klassificeringen av
andra trycksaker, såsora idrotts- och teaterprogram, föreningsraatrik-lar och
lokala telefonkataloger, raed relativt stort inslag av annonser.
Klassificeringen får, frarahåller
RSV grundas på annonsdelen, upplagans storlek, en allmän bedömning av
tidningsinnehållet i övrigt m. m. och skall göras av vederbörande
tryckeriföretag. Detta har uppenbarligen varit en besvärlig uppgift. RSV har
därför övervägt att införa ett system med fortlöpande meddelanden till
tryckerierna om vilka publikationer som klassificerats sora reklamtrycksaker. Probleraen
skulle emellertid enligt RSV kunna undanröjas på ett enklare sätl. Skatt på
sådana annonsorgan som är att anse sora reklamtrycksak finner RSV vara en
onödig omgång eftersom den får avräknas mot den skatt, som skall redovisas för
annonserna. Denna skatt överstiger regelraässigt skatten på trycksaken. RSV
föreslår därför, att annonsblad och liknande publikationer skall ställas
utanför begreppet reklaratrycksak. Detsamma bör enligt RSV gälla beträffande
annonsorgan i form av program, matriklar o. d. Kundtidningar och liknande
trycksaker bör dock även i fortsättningen betraktas som reklamtrycksaker.
RSV föreslår alt bestämraelser
i enlighet med det anförda införs som ett tillägg i anvisningama till 1 §. Elt
genomförande av förslagel bedömer RSV kunna raedföra ett obetydligt inkomstbortfall.
Prop.
1974: 84 20
I
förtydligande syfte föreslår RSV vidare viss ändring i tredje stycket av anvisningama
till 9 § och i anvisningarna till 24 § beträffande skattskyldighet, när annan
än utgivaren av en publikation uppbär likvidema för annonserna i publikationen.
I
sitt särskilda yttrande som fogats till RSVrs skrivelse uttalar styrelseledamoten
Helraers, för det fall reklamskatten bibehålls, att beskattningen av mässor
och utställningar bör slopas. RSVrs förslag beträffande reklaratrycksakerna
anses inte lösa gränsdragningsproblemen. Genom ett mindre inslag av fiskalt nit
borde gällande bestäraraelser ge elt riraligt resultat. Institutet med
försäkran bör enligt Helmers användas endast för ytterst speciella fall.
Reklamskattenämnden
biträder förslagen i fråga ora skattepliktens utformning beträffande raässor
eller utställningar särat reklamtrycksaker men ställer sig tveksam till
slopandet av skatten på annonsblad och andra annonsorgan under motivering att konsekvensema
med detta förslag inte blivit uttömmande behandlat.
I
anslutning till de nu behandlade skattepliktsfrågorna tar RSV också upp den återbetalning
av skatt som skall ske inom ramen för det s. k. grandavdraget. RSV ifrågasätter
lämpligheten av att beskattningsmyndigheten skall göra bedömningen ora sådan
återbetalning, eftersora den är att betrakta sora en form av presstöd. RSV
föreslår att bedömningen i stället anförtros presstöds- och tidskriftsnämnderna
och att RSV enligt där gjorda klassificeringar medger hefrielse från skyldighet
alt mbelala skatt eller återbetalar den mot gmndavdraget svarande skatten.
Beskattningsvärdet
för reklamtrycksaker
Bestäraraelsen
om att värdet av kliché eller liknande ej skall inräknas i beskattningsvärdet
för reklaratrycksak har enligt RSV lett till vissa svårigheter för de
skattskyldiga. I syfte att förenkla skatteberäkningen förekommer det att
tryckeriföretag beräknar reklamskatt på totala fakturabeloppet. Det förekommer
emellertid också att kostnader som skall inräknas i beskattningsvärdet tas upp
sora ej skattepliktigt värde.
Ora klichéer, reprofUm och
liknande reproduktionsarbete inräknas i beskattningsvärdet torde detta värde i
regel bli det totala fakturavärdet, i förekomraande fall raed tillägg av
värdet av raaterial och arbete, sora beställaren tillhandahållit. Därmed skulle
uppnås en betydande förenkling av beräkningen och redovisningen av reklamskatt saratidigt
som riskerna för skattens utnyttjande som konkurrensraedel skuUe rains-ka. Av
nu nämnda skäl föreslår RSV att i beskattnmgsvärdet för reklaratrycksak skall
ingå även sådan del av vederlaget sora avser kliché och reproduktionsarbete.
Med hjälp av försäkran som tidigare nämnts skulle en reducering av
beskattningsvärdet kunna ske för att undanröja en beskattning av klichén,
reprofilm o. likn. raer än en gång. Den föreslagna
Prop. 1974: 84 21
ändringen
kan enligt RSV beräknas raedföra en ökning av skatteintäkterna med ca 5 mUjoner
kr.
Även bestämmelsen om att i
beskattningsvärdet skäll inräknas värde av arbete och material, sora
beställaren själv tillhandahållit, har enligt RSV raedfört svårigheter för
tryckerierna. Det förekommer alt beställaren inte kan exakt uppge värdet av
den egna insatsen och i sådant fall raåste tryckeriet inte sällan göra
tidsödande efterforskningar för att kunna fastställa ett skäligt värde. Med
hänsyn härtill föreslår RSV, att värde av material och arbete, sora tillhandahålles
av beställare, skall beaktas vid beskattningsvärdets bestämmande endast om
värdet uppgår till minst 100 kr. för en reklamtrycksak.
Ytterligare en fråga med
anknytning tUl beskattningsvärdet tas upp av RSV. Frågan gäller den nedsättning
raed 70 % av skatten på en postorderkatalog som RSV äger medge. Under
hänvisning till en framställning från Postorderföretagens saraarbetskoraraitté
föreslår RSV att nedsättningen ökas tUl 80 % och alt den skall gälla för
postorderförsäljningens andel av den totala försäljningen hos
postorderföretaget. Förslaget syftar i sistnämnda del till att undanröja den
tröskeleffekt som vid gällande regler uppkomraer för företag, vars
postorderförsäljning understiger 50 % av totala försäljningen. Förslaget leder
dock saratidigt, påpekar RSV, till viss skärpning av skatten för företag vars
postorderförsäljning ligger i intervallet 5070 % av totala försäljningen.
Redovisningsskyldighet
m.m.
Begränsningen
av skyldigheten alt redovisa reklamskatt tUl företag med en skattepliktig orasättning
av tUlhandahållen reklara av raer än 60 000 kr. per år har enligt RSV använts
som elt konkurrensmedel. Det har framförts, att foretag som tidigare inte
bedrivit verksamhet som omfattas av reklaraskatten, påbörjat sådan verksamhet
men hållit den skattepliktiga omsättningen per år under 60 000 kr. Med hänsyn
härtill föreslår RSV att gränsvärdet för redovisningsskyldighet sänks från 60
000 kr. till 20 000 kr. i skattepliktig årsomsättning, dvs. till det värde sora
gäller för redovisning av skatt på reklara sora skaltskyldig offentliggör
eller fraraställer för egen räkning. Gränsvärdet 60 000 kr. bör dock enligt RSV
bibehållas i fråga om redovisning av reklamskatt för periodisk publikation, sora
är berättigad tUl skatteåterbetalning inora ra-raen för det s. k. gmndavdraget.
Förslaget i denna del beräknas öka antalet redovisningsskyldiga från nuvarande
ca 1150 till ca 1500.
Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser anger inledningsvis sin principiella inställning tUl
reklamskatten. Man hänvisar till tidigare avgivet yttrande över reklamutredningens
betänkande angående beskattning av reklam. Detta
Prop. 1974: 84 22
innebär
att den negativa inställning till en sådan beskattning, sora då frarafördes av
ett flertal reraissinstanser, återkommer i de nu avgivna reraissytlrandena. De reraissinstanser
som företräder de skattskyldiga, reklambranschen och reklaraköparna anser
allmänt alt skatten bör slopas med hänsyn tUl de tillämpningssvårigheter sora
visat sig föreligga. Denna uppfattning fraraförs av bl. a. de fem
organisationerna, LRF, SDRF, Svensk industriförening. Svenska Ijusreklamförbundet,
Sveriges marknads förbund och TU. KF anser alt skattefrågan bör oraprövas. LRF
förordar att skatten avskaffas och uttalar dessutom att svårigheterna inte
löses genom en utvidgad skattskyldighet. SACO och Sveriges industriförbund
åberopar ledamoten Helmers uttalande.
LO anser att reklaraskatten
fyller en betydande och önskvärd funktion för att bromsa reklamens volymraässiga
utveckling. Skallen bör därför inte avskaffas raen ges sådan utforraning, att
svårigheter av skatteteknisk natur i raöjlig raån eliraineras. Grafiska
fackförbundet anser alt skatten raöjligen kan ha en god sanerande uppgift
beträffande reklam sora inte gagnar sarahället. Skall skallen bestå måste dock tiUämpningen
och redovisningen förenklas. Konsumentverket uttalar, alt de av reklam-
utredningen angivna grundprinciperna för beskattningen och de av utredningen
beaktade konsumentsynpunkterna inte torde ändras eller rabbas genom de av RSV
föreslagna ändringarna. Verket har därför inget att erinra raot dessa. KF
däremot anser att förslagen leder till att skatten avlägsnas från dess syfte
att göra reklamen mer informativ och objektiv.
Sveriges
industriförbund anför, att reklaraskatten, ora den skall bibehållas, raåste
ändras i väsentliga hänseenden. Kammarrätten i Göteborg menar att RSVrs
skrivelse ej kan läggas till grund för den genomgripande omarbetning av
författningen som frarastår som nödvändig.
Utöver
nu anförda allmänna eller principiella synpunkter på reklamskatten har
flertalet reraissinstanser behandlat de av RSV fraralagda ändringsförslagen. I
några fall har även andra frågor tagits upp och förslag framförts om ytterhgare
ändringar.
Skattepliktsfrågorna
Skatteplikten
för reklam som offentliggörs genom mässa eller utställning har tagits upp av
flertalet remissinstanser. Med undantag för LO och TCO, som tillstyrker RSVrs
förslag, är den allmänna uppfattningen att svårigheterna att beskatta denna reklamforra
är så besvärande att reklaraskatten i denna del bör slopas. En sådan åtgärd
anses inle i någon nämnvärd grad inverka på neutraliteten i beskattningen
eller på skatteutfallel. Ett genomförande av RSVrs förslag anses åstadkomma
endast begränsade förbättringar och samtidigt leda till nya
gränsdragningsproblem och utvidgad skatteplikt.
Beskattningen
av reklamtrycksaker har föranlett erinringar från åtskilliga remissinstanser. GeneraUullstyrelsen
ifrågasätter ora det är
Prop. 1974: 84 23
möjligt
att åstadkomraa en likformig beskattning av reklamtrycksaker. Nuvarande
tolkningsproblem torde kvarstå ora RSVrs förslag genomförs och därför borde
övervägas att slopa denna del av reklamskatten. Uttalanden av sararaa innebörd
görs av bl. a. de fem organisationerna. Svensk industriförening. Svenska Ijusreklamförbundet
och SDRF. Man vänder sig också raot att förslaget innebär en utvidgad
skatteplikt. Även GAI förordar att reklaratrycksaker undantas från
beskattningen.
RSVrs
förslag att brevpapper, eraballage o. likn. artiklar skall betraktas sora
trycksaker endast ora de i första hand är avsedda att utgöra reklaratrycksaker
har i allraänhet godtagits. Den överensstäraraelse med tullverkels nomenklatur
som förslaget skulle leda till har mötts med tillfredsställelse. Kammarrätten i
Göteborg avstyrker dock förslaget och förordar alt de berörda bestäraraelserna
helt utgår ur författningen. Även Sveriges marknadsförbund finner bestämmelsen
överflödig. RSVrs alternativa förslag att skatteplikt skall föreligga för
alster sora innehåller säljarguraentering tillstyrks av LO raen avvisas av bl.
a. Sveriges industriförbund.
RSVrs
förslag att skatteplikt skall föreligga för andra trycksaker så snart de
innehåller säljarguraentering och att undantagen bör begränsas till trycksaker
med obetydligt reklarasyfte sora närraast har karaktär av neutral
affärshandling tUlstyrks av generaltullstyrelsen och LO, rae-den övriga reraissinstanser
ställer sig raer eller mindre avvisande tUl förslaget. Förslaget att
undantagen skall anges endast i huvuddrag sora en vägledning för en närraare
precisering i anvisningar från RSV tillstyrks av TCO medan Sveriges
industriförbund avvisar det som elt väsentligt avsteg från bmklig lagsliftningspraxis.
Även GAI ställer sig Iveksara till förslaget. KF och Sveriges marknadsförbund
biträder ledaraoten Helmers uppfattning. De fem organisationerna och Svenska
plantskolornas riksförbund anser att nuvarande bestämmelser bör gälla men
tolkas liberalare. Kammarrätten i Göteborg, Sveriges industriförbund och
Sveriges marknadsförbund påtalar att primärt avgörande för skattepliktsfrågan
måste vara det huvudsakliga syftet raed tryckalstret. Härvid bör
huvuddefinitionen för reklaratrycksaker gälla. Kammarrätten avstyrker
förslaget och förordar att de i anvisningarna tUl 5 § uppräknade undantagen
slopas eftersom de strider mot huvuddefinitionen. Flera remissinstanser anser
inte att förslaget innebär någon förenkling och vänder sig också mot att det
innebär en utvidgad beskattning. Behov av ytterligare definitioner av de
begrepp som används beträffande reklamtrycksakerna framförs av vissa reraissinstanser.
Förslaget
om försäkran tUlstyrks av de fem organisationerna liksom av GAI som dock föratsätter
att systemet utformas så att det inle medför ett betungande arbete för
tryckerierna och deras kunder. Övriga remissinstanser stäUer sig tveksarama tiU
eller avvisar förslaget. Poststyrelsen uttalar att förfarandet kan fraraslå sora
nödvändigt öm
Prop. 1974: 84 24
missbruk
förekommer. Är detta inte fallet torde det vara tillräckligt att uppgift lämnas
på själva rekvisitionen av tryckeriarbeten. LO anser förslaget vara en onödig
omväg. Bedöraningen bör utgå från trycksakens utforraning. LRF avvisar
förslaget av det principiella skälet att försäkran skulle avges av annan än
skattskyldig. KF ansluter sig tUl ledamoten Helraers skiljaktiga raening. Detsarama
gäller Sveriges industriförbund sora dessutom framhåller att tryckeriema måste
befrias från ekonoraiskl ansvar och andra påföljder tUl följd av felaktig
försäkran från beställare. Sveriges marknadsförbund anser det vara elt svaghetslecken
all detta förfarande måste tillgripas men nödgas man till detta bör det förankras
i förordningen.
Beträffande
den föreslagna utformningen av skatteplikten för annonsblad påpekar
poststyrelsen att en motsvarande klassificering av trycksaker sker med hänsyn
till utgående dislributionsavgifter. Denna klassificering har fungerat
tillfredsställande och poststyrelsen anser att postverkels och riksskatteverkets
bedömning borde samordnas. Liknande synpunkter anförs av Factu. Kan
tryckalstren definieras på ett tillfredsslällande sätt finns det enligt
generaltullstyrelsen ingen anledning motsätta sig förslaget. Styrelsen liksom GAI
påpekar i della sammanhang alt utomlands utgivna tryckalster komraer att undgå
beskattning.
Förslaget om att enbart
annonserna skall beskattas i annonsbladen tillstyrks av kammarrätten i
Göteborg, KF, LRF, de fem organisationerna, Sveriges industriförbund, TCO och
Sveriges marknadsförbund. Sistnämnda förbund fraraför sora ytterligare skäl
för bifall tUl förslaget att det medför en nu saknad likformighet både i fråga ora
tidpunkten för skattskyldighetens inträde och beskattningen av egen
annonsering. Mark- . nadsförbundet anför vidare, att förfarandet rent tekniskt
kan utforraas så att annonsblad även i fortsättningen klassificeras sora reklaratrycksak
men görs till föremål för ett undantagsförfarande motsvarande det som reglerar
nedsättning av skatt på postorderkataloger. Detta skulle enligt förbundet
innebära att tryckeriet aldrig behöver tveka om skatteplikten. Undantag bör
även kunna raedges i förhand för annonsblad som framställs uloralands och förs
in i riket. TU anser alt konsekvenserna av verkets förslag icke är
tillräckligt utredda och föreslår därför alt dessa görs tUl föreraål för
ytterligare överväganden.
RSVrs
uttalande att kundtidningar och liknande trycksaker även i fortsällningen skall
betraktas sora reklaratrycksaker har mött invändningar från flera håll. KF,
Sveriges industriförbund, Sveriges marknadsförbund och de fem organisationerna
framhåller att huvudsyftet med en sådan publikation i många fall är att sprida
en neutral information och mte alt offentiiggöra reklam. Publikationer av dessa
slag raed neutralt innehåll bör inte beläggas raed reklamskatt.
Vad
avser program, matriklar och liknande trycksaker ställer sig kammarrätten i
Göteborg frågande inför RSVrs utta-
Prop. 1974: 84 25
lande alt program som till övervägande del innehåller
annonser skall anses sora reklamtrycksak. Elt program är enligt karamarrätlen
inte framställt huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam och kan därför
enligt definitionen icke hänföras tUl reklaratrycksak. Liknande synpunkter
framförs av Sveriges marknadsförbund medan Sveriges industriförbund menar att
utgivaren av dessa tryckalster bör betala skatt endast för införda annonser. Liksora
nu bör dock skatt ej utgå för egen reklam.
Förslaget
om att presstöds- eller tidskriflsnämnden skall inkopplas i fråga om återbetalning
av reklaraskatt har av flera remissinstanser uppfattats som oklart.
Kammarrätten i Göteborg framhåller att det i och för sig kan vara rikligt att
flytta över beslutsfunktionerna till elt organ raed större fackraässiga
insikter raen påpekar att förslaget hite anger hur beslutsfunktionerna skall
fördelas. TCO delar uppfattningen att fördelningen av presstöd icke bör
behandlas av beskatmingsmyndig-heten. Sveriges industriförbund, som också anser
att frågor av denna art bättre lämpar sig för avgörande äv de föreslagna nämndema,
påpekar att besvär icke kan anföras över närandernas beslut. Införs besvärsrätt
har förbundet inga invändningar raot förslaget. Liknande synpunkter fraraförs
av GAI. Förslaget tillstyrks av de fem organisationerna, KF, LO, LRF och
Sveriges marknadsförbund. Marknadsförbundet föreslår dessutom att besluten
skall fattas efter samråd med RSV. Factu anser däremot alt några rådgivande
organ icke skall behövas ora postverkets klassificering av publikationer blir
rättesnöre. Ora någon närand skall tilldelas uppgiften bör den anförtros åt en
särskild för delta ändamål inrättad nämnd. TU förordar att klara bestämmelser
införs i förordningen. TU har dock ingen erinran mot att RSV i tveksamraa fall
skall inhärata yttrande från presstöds- eller tidskriftsnämnden.
Förslaget om den redaktionella ändringen av anvisningarna
till 9 och 24 §§ har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig härom.
Beskattningsvärdet för reklamtrycksaker
Vad gäller frågan om beskattningavklichéer och liknande
uppger sig kammarrätten i Göteborg visserligen sakna förutsättningar alt bedöma
de administrativa och skattetekniska konsekvenserna av förslaget men finner
det dock lärapligt från redovisningssynpunkt att beskattningsunderlaget sararaanfaUer
raed fakturabeloppet. Generaltullstyrelsen finner det angeläget att förslaget
genomförs då det f.n. föreligger avscy värda svårigheter att kontrollera
utländsk leverantörs uppgift ora fördelning av skattepliktiga resp. icke
skattepliktiga kostnader.
Övriga reraissinstanser sora uttalat sig avstyrker eller
ställer sig tveksamma till förslaget. KF anser att förslaget betyder en
återgång till vad riksdagen redan underkänt. Föratom administrativa svårigheter
leder förslaget även till en utvidgning av beskattningsunderlaget. LRF fraraför
Prop.
1974: 84 26
liknande
synpunkter. GAI, Sveriges marknadsförbund och de fem organisationerna avvisar förslagel
under hänvisning tUl bl. a. alt det leder till ett utvidgat intygsförfarande.
Även Svensk industriförening avvisar förslaget. Sveriges industriförbund kräver,
om förslaget genomförs, att något omständligt inlygsförfarande inle skall
behöva tUlärapas för att tryckeri skall kunna underlåta att beakta tidigare
beskattad kliché.
Förslaget
att av beställaren tillhandahållet arbete och raaterial inte skall beaktas vid bestäramandet
av beskattningsvärdet, om värdet understiger 100 kr., tillstyrks av GAI, KF,
LRF, Sveriges industriförbund, Sveriges marknadsförbund och de fem
organisationerna. Kammarrätten i Göteborg anser att värdegränsen bör höjas till
förslagsvis 500 kr.
Förslaget
om ändrat procenttal för nedsättning av skatt på postorderkataloger anser
Postorderföretagens samarbetskommitté inte helt tillgodose kravet på
konkurrensneutralitet. Nedsätlningsprocenten borde bestäraraas till 83 %.
Nedsättning bör dessutora raedges för supplement till huvudkatalogen. Sveriges
marknadsförbund finner det lämpligt att i delta sararaanhang införa en bestäraraelse,
som möjliggör nedsättning av skatt vid införsel efler prövning redan innan
införsel äger mm. I övrigt har RSVrs förslag tillstyrkts av de reraissinstanser
sora uttalat sig i frågan.
Redovisningsskyldighet
m. m.
Förslaget
om ändrade gränser för redovisningsskyldighet har tillstyrkts av samtliga reraissinstanser
sora uttalat sig i frågan. Några remissinstanser, bl. a. GAI, påpekar att
förslaget om det genomförs kräver en utvidgad informationsverksamhet från RSVrs
sida.
I
samband raed reraissbehandlingen har vissa andra förslag tUl ändringar fraraförls.
KF föreslår att pappersraatriser för kontorsoffset i likhet med stencUduplicerade
alster bör ställas utanför beskattningen. Vidare föreslås att tidsgränsen för arkiveringsskyldighelen
efter ansökan bör kunna förkortas och alt även utgivare av reklaratrycksak ges
möjlighet till förhandsbesked. Sveriges marknadsförbund vill föratom en
terminologisk överarbetning av förordningen även ha förtydliganden av bestäraraelserna
i 3 och 4 §§. Vidare föreslås redaktionella ändringar i 5 § och ändring av 23 §.
Fraraslällning av bilaga till publikation innehållande reklara för
publikationen bör järaställas raed en i publikationen införd annons och befrias
från skatt. Poststyrelsen förordar en modifiering av skatten så att
meddelanden av typen postadressuppgifter i telefonkataloger och annan från det
allraännas synpunkt önskvärd information ej hindras av reklamskatten.
Prop. 1974:84 27
Departementschefen
Riksskatteverket
(RSV) har i skrivelse till KungL Majrt föreslagit
vissa ändringar i förordningen (1972r 266) om skatt på annonser och
reklam. Förslagen tar sikte på att undanröja svårigheter i fråga om
tiUämpningen av vissa delar av reklamskatten. Sådana svårigheter har
föranlett ett flertal remissinstanser att kräva skattens avveckling. I all
raänhet hänvisar man- tiU de invändningar mot eri reklambeskatlning
sora tidigare framförts i yttrande över det förslag av reklamutredningen
(SOU 1972r 6) på vUket reklamskatten bygger. ;
Jag var på ett tidigt
stadium medveten om att.en reklambeskattning i vissa delar kunde bli mer komphcerad
vid den praktiska tiUämpningen än vad man allraänt har att räkna raed i fråga
om indirekta skatter. Detta beaktades också vid utformningen av skätteförslaget
i prop. 1972r 58. En särskild rådgivande nämnd (reklaraskattenäranden) ställdes
tUl beskattningsmyndighetens förfogände och ett särskilt förhandsbe-, skedsinslitut
infördes för reklamskatten. Detta institut utvecklades ytterligare vid
riksdagsbehandlingen.
RSV och
reklamskattenämnden har haft en stor uppgift att fylla genom att inom ramen
för nu gäUande bestämraelser försöka lösa de till-lärapningssvårigheter som
uppkommit. Genom anvisningar, förhandsbesked och på annat sätt har omfattande
vägledning för skattens tillämpning lämnats. Därmed har klarhet skapats i
många fall, där osäkerhet rådde vid skattens införande. Det finns eraellertid
också anledning understryka att de svårigheter som förelegat är begränsade tUl
vissa delar av reklamskatten. Beskattningen av annonser, fUmreklam ra. ra. har,
såvitt framkommit, inte föranlett några större tolkningssvårigheter. Det finns
därför enligt min mening inte bärande skäl för ätt avskaffa reklamskatten på
grand äv tekniska tillämpningssvårigheter i vissa delar. I stället bör, sora
också LO påpekat, åtgärder inriktas på att eliminera de skattetekniska
svårigheterna ulan alt den generella karaktär, som skatten nu har, ändras på
sådant sätt att konkurrenssituationen mellan olika reklamforraer påverkas i
någon raera väsenthg grad.
På
grandval av erfarenheterna från tillämpningen av reklamskatten föreslår RSV
vissa ändringar i de delar som avser beskattningen av reklam som återges genom
raässor eller utställningar och av reklamtrycksaker. Innan jag går in på dessa
förslag vUl jag ta upp några frågor som ej behandlats av RSV och som även
gäller annonsbeskattningen.
Med
reklam förstås enligt 1 § andra stycket 2 reklamskatteförord-ningen meddelande
som har tUl syfte att åstadkomma eller främja avsättning av vara, fastighet,
nyttighet, rättighet eller tjänst. Det finns enligt min mening anledning att
låta begreppet reklam omfatta endast meddelanden för kommersiellt bedriven
verksamhet. Jag förordar att detta anges i definitionen av begreppet reklam. Därigenom'
bör det stå klart
Prop.1974:
84 28
alt
t. ex. de olika bildningsförbundens trycksaker med erbjudande om deltagande i
olika avgiftsbelagda kurser inte skall betraktas som skattepliktiga
reklamtrycksaker och inte heller olika ideella föreningars erbjudanden om
medlemskap. Givetvis bör dock skatt utgå om ideell förening gör reklam i
kommersiellt syfte, t. ex. för lotteri.
I
1 § andra stycket 3 reklamskatleförordningen definieras annons som särskilt utrymme
som upplåtits eller tagils i anspråk på annat sätt i trycksak för återgivning
av text eller bild. I förtydligande syfte förordar jag att med annons i
reklamskattehänseende avses utrymme som upplåts åt annan än utgivaren och
sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam.
Därmed uppnås bättre överensstämmelse med bestämmelserna öm skatteplikt för
annonser.
I sitt yttrande över RSVrs
skrivelse förordar poststyrelsen sådan modifiering av annonsbeskattningen att raeddelande,
t. ex. av typen postadressuppgifter i telefonkatalogen, inte hindras av reklaraskatten.
Bakgrunden härtill är bl. a. att sådana uppgifter i den av televerket utgivna telefonkatalogen,
för vilka särskUd avgift utgår, anses som annonser i reklamskattehänseende.
Detta är fallet om en abonnent vill ta in kompletterande uppgifter i abonnentförteckningen.
Jag finner skähgt, att avgiftsbelagda uppgifter i den löpande
abonnentförteckningen i telefonkatalogen liksom den löpande texten i
yrkesregistret tiU denna undantas från reklamskatt. Skatten bör träffa endast
meddelanden som återges på särskilt utrymme som är avskUt från den löpande
abonnentförteckningen på sätt som överensstämmer raed annonser på tidningarnas
och tidskrifternas textsidor.
Jag
förordar att bestämraelser om sådan inskränkning i annonsbeskattningen tas In
i anvisningarna till 1 § förordningen.
Enligt
24 § andra stycket reklamskatteförordningen återbetalas skatt på en
annonsomsättning ora högst 3 milj. kr. till den som ger ut publikation av
dagspress- eller tidskriftskaraktär. Rätten tUl återbetalning kan vara föremål
för ansökan om förhandsbesked. Talan mot meddelat förhandsbesked föres hos
regeringsrätten. I första stycket av nämnda paragraf föreskrivs att
skattskyldig kan få befrielse från skyldighet att inbetala reklamskatt. Så kan
ske när det är klart att den skattepliktiga annonsomsättningen inte överstiger
3 milj. kr. för år. Fråga om befrielse från inbetalningsskyldighet har i vissa
fall väckts hos RSV utan att frågan om återbetalningsrätt varit klarlagd.
Frågan om befrielse har inte kunnat prövas som ett ärende om förhandsbesked
enligt 29 § reklamskatteförordningen. RSVrs beslut i frågan har därför fått
formen av ett vanligt förvaltningsbeslut, som kunnat överklagas till Kungl. Majrt.
En sådan besvärsordning är enligt min mening olämplig. Talan mot beslut av RSV
med materiell innebörd bör inte föras hos Kungl. Majrt. Jag förordar därför,
alt 24 § ändras så att den grandläggande rätten till återbetalning tas in i
första stycket. I andra stycket bör då anges att be-
Prop. 1974: 84 29
frielse
från inbetalningsskyldighet kan raedges raen endast under förutsättning att
rätt till återbetalning först konstaterats föreligga. Begär en skattskyldig hos
RSV sådan befrielse utan att återbelalningsrätten först klarlagts bör RSV
därför kunna meddela förhandsbesked i återbetalningsfrågan. Endast om
återbetalningsrätt bedömts föreligga bör särskUt beslut meddelas i befrielsefrågan.
I
fråga om återbetalningsrätten förordar jag också i förtydligande syfte en
ändring i anvisningarna tUl 24 §.
Jag
övergår därefter till att behandla de av RSV framförda förslagen.
Beskattningen
av reklam som återges genom mässor eller utställningar är, framhåUer RSV,
förenad med vissa svårigheter som har sin grand i de stadgade undantagen från
skatteplikt. Särskilt gäller detta undantaget i fråga om mässa eller
utställning, där försäljning av utställda alster utgör ett väsentiigt inslag.
RSV föreslår därför att undantaget från skatteplikt begränsas till s. k.
inköpsmässor.
Vid remissbehandlingen har
beskattningen av reklara genom mässor och utställningar kritiserats under
åberopande av såväl praktiska som principiella skäl. En allmän uppfattning är
också att RSVrs förslag inte i någon nämnvärd grad undanröjer
tillämpningsproblemen. De flesta remissinstanserna anser att skatten i denna
del bör avskaffas och man framhåller att en sådan åtgärd inte skulle innebära
att konkurrensneutraliteten i beskattningen åsidosätts. Jag har funnit
övervägande skäl tala för att skatten i denna del bör slopas och förordar
således att de bestämmelser som gäller mässor och utställningar utgår ur reklamskatteförordningen.
I fråga om beskattningen
av reklaratrycksaker föreslår RSV, att det klart anges att brevpapper och annan
kontorsmateriel, emballage, etiketter o. d. ej utgör reklaratrycksaker. I
fråga om andra trycksaker föreslås, att undantagen begränsas till sådana som
har karaktär av neutral affärshandling och som helt saknar säljarguraentering.
Därvid skall förekomst av endast firraanaran, varuraärke e. d. inte anses sora
reklam. Vidare föreslås att författningen endast skall innehålla bestämmelser
som i huvuddrag anger skatteplikten för reklamtrycksaker. Med ledning härav får
det vara RSVrs uppgift att i samråd med tullverket meddela erforderliga
anvisningar, t. ex. i form av en systematiskt utarbetad handbok. För att
underlätta tillämpningen föreslås dessutom, att beställare av trycksak skall lämna
försäkran till tryckeriet om syftet med det beställda alstret.
I
anslutning härtill föreslår RSV, att annonsblad och andra annonsorgan inte
längre skall anses som skattepliktiga reklamtrycksaker. Eftersom den skatt som
utgår på sådant alster får avräknas mot skatten på annonserna anses detta
förslag inte innebära någon reell skatteändring. Förslaget motiveras rned, att
det föreligger vissa klassificeringsproblem.
Prop. 1974: 84 30
De
föreslagna ändringama i fråga om beskattningen äv reklamtrycksaker har rönt
ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Även i denna del ifrågasätts om
förslagen leder till förbättringar i tillämpningshänseende. Vissa
remissinstanser anser att tiUämpningssvårighetema kan bemästras enbart genom en
liberalare tolkning av gällande bestähimelser. Reklamskattenämnden menar att
konsekvenserna av ett slopande av skatten på annonsblad och andra annonsorgan
inte blivit uttömmande behandlade och ställer sig därför tveksam till RSVrs
förslag i denna del.
En
klarare precisering av skatteplikten för reklaratrycksaker framstår som
önskvärd. Intressant i sammanhanget är uttalandena om att svårigheterna skulle
kunna bemästras enbart geriom en liberalare tolkning av bestämmelsema. Detta
visar enligt min mening att de påtalade svårigheterna trots aUt är begränsade
och att de bör kunna bemästras genom kompletterande beslämmelser på vissa
punkter.
Med
reklamtrycksak förstås i detta samraanhang en trycksak som
framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screeniförfa-
rande och som huvudsakligen har tUl syfte att offentliggöra reklam. Re
dan i denna definition ligger enligt rain raening, att skatteplikten oraf al
tar avtryck som i sig själva utgör trycksaker men inte varor som försetts
med reklamtryck, t. ex. presentreklamartiklar i form av pennor, glas,
mössor och andra klädesplagg. ,
Vad
nu sagts innebär i princip att vara som kan sägas ha ett självständigt
bruksvärde för mottagaren faller utanför begreppet reklamtrycksak. Detsarama
bör emellertid kunna gälla även i fråga öra vissa andra varor som försetts med
tryck i vanlig mening. Liksom RSV anser jag således, att sådana varor som
kontorsmaterial, affärshandlingar, etiketter, emballage o. d. bör ställas
utanför skatteplikten oavsett om varan är försedd med reklamtryck eller ej.
Detta kan uppnås genom att sådana varor i reklamskattehänseende inte anses som
trycksaker. Någon annan ändring av trycksaksbegreppet anser jag mig inte böra
förorda f. n.
Skatteplikt
bör inte heller föreligga för trycksak som avser viss vara och medföljer denna
vid leveransen, t. ex. garantisedel, monterings-eller braksanvisning, instmktionsbok
eller liknande eller som är avsedd för information om företaget eller dess produkter
tiU återförsäljare, anställda, medlemmar eller delägare, t. ex. i form av
prislista, verksamhetsberättelse eller personaltidning. Detsamma bör gäUa för
sådana trycksaker som kalendrar, jubUeumsskrifter och alster med huvudsakligen
historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåU. InnehåUer
sådan trycksak reklam i sådan omfattning att den därför frarastår som utgiven i
huvudsakligt syfte att offentiiggöra reklara, bör den dock anses som
reklamtrycksak.
En
avgränsning av beskatlningsområdet enligt dessa riktiinjer skulle innebära, att
skatteplikten i praktUcen begränsas till sådana tryckalster på papper eller
annat material som är avsedda att spridas separat i re-
Prop. 1974: 84 31
klamsyfte
tUl privatpersoner och andra konsumenter. Det bör inte vara förenat med större
svårigheter för t. ex. tryckerierna att bedöma huravida en trycksak är avsedd
för sådan spridning och avgöra skatteplikts-frågan med hänsyn till förekomsten
av reklam i trycksaken. Vid en avgränsning av skatteplikten för
reklamtrycksaker på nu angivet sätt finns enhgt min mening inte behov av att i
förordningen införa det av RSV föreslagna systemet med försäkran.
Jag
förordar att bestämmelser i enlighet med det anförda tas in som en ny punkt 2 i
anvisningarna tiU 1 § reklamskatteförordningen och att som följd härav
undantagsbestämmelserna i anvisningama till 5 § slopas. Vidare förordar jag i
förtydligande syfte en ändring i 5 §.
RSV
föreslår vidare att annonsblad och andra annonsorgan inte längre skall bettaktas
som reklamtrycksaker. Motivet härför är att skatten på sådan publikation får
dras av från skatten på annonserna i publikationen. Då annonsbeskattningen regelraässigt
uppgår till större belopp är det enligt RSV en onödig oragång att ta ut skatt
på publikationen.
Annonsbladen
har under senare år utvecklats på ett sätt sora gett anledning till viss oro
på olika håll inora dagspressen. Därvid har även framförts tanken på en skärpt
beskattning av annonsbladen. Jag har viss förståelse för denna tanke, raen med
hänsyn tUl det statliga pressstödet till dagspressen och det s. k.
grundavdraget, som koraraer tidningar och tidskrifter tUl del, är jag inte
beredd att nu föreslå någori skärpning av reklaraskatten för annonsbladen.
Jag
delar RSVrs uppfattning att det är en onödig omgång att ta ut skatt på
framställningen av annonsblad och liknande annonsorgan, när denna skatt får
dras av från skatten på annonserna. Det är dock angeläget att reklara som
förekommer i dessa publikationer inte undgår beskattning. Annons som raot
vederlag tas in för annans räkning beskattas alltid liksom vederlagsfria
reklamannonser. I den mån utgivaren gör. reklam för egen räkning i annonsblad
föreligger skattepliktig annons som beskattas på samma sätt sora införda
annonser såvida inte denna reklara har sådan orafattning att trycksaken
därigenom blir reklamtrycksak. Något egentligt skattebortfall uppkommer därför
inte vid ett undantag från skatteplikten i dessa fall. Jag förordar att denna
ändring genomförs genom ett tUlägg i anvisningama tUl 1 § reklamskatteförordnuigen.
Jag vUl i detta sammanhang
också förorda en ändring i 23 § reklam-skatteförordningen. Om en reklamtrycksak
innehåller inte endast reklam för utgivarens verksamhet utan även annonser för
annans verksarahet, kan den egna reklamen i vissa fall undgå beskattning. Detta
följer bl. a. av att skatten på framställningen är avdragsgUl intUl beloppet ay
skatten på annonserna. Jag förordar därför,, att aydragsrätten begränsas till
den , del av skatten på framstäUningen som niotsvarar andelen av annonser som
mot vederlag införts för annans räkning.
RSV
ifrågasätter även lämpligheten av att bedömningen av rätten
Prop. 1974: 84 32
till
återbetalning av skatt på annonser inom ramen för det s. k. grundavdraget
skall göras av beskattningsmyndigheten. Eftersora det här närraast är fråga ora
en förra av presstöd, föreslår RSV att bedöraningen skall göras av presstöds-
och tidskriftsnämnderna och att verket endast skall ha att verkställa
återbetalning i enlighet raed närandbeslut. Även i denna fråga råder delade
meningar bland remisshistansema. Bl, a. framhåUs som en föratsättning för den
föreslagna ordningen, att besvär skall kunna anföras över närandbeslut.
Branschorganisationerna Factu och TU ställer sig tveksararaa till den
föreslagna lösningen.
Även
jag ställer mig tveksam tUl behovet av att göra ifrågavarande nämnder tUI
beslutande organ i frågor som gäller återbetalning av skatt på annonser, eller,
vUket också är aktuellt i sammanhanget, befrielse från skyldighet för utgivare
att inbetala sådan skatt. Jag finner inte att dessa frågor inrymmer större
problem än när det t. ex. gäller bedöraningen av skattepliktsfrågor. Då dessutora
klassificeringen numera bör vara klar i allt väsentligt anser jag mig inte böra
biträda förslaget. Givetvis bör RSV i tveksamma fall kunna inhämta yttrande
från de ifrågavarande nämndema.
I
detta sammanhang förordar jag också att anvisningarna till 24 § ändras så att
därav klart fraragår, att renodlade annonsblad inte orafattas av rätten till s.
k. grandavdrag.
I
fråga om beskattningsvärdet föreslår RSV att däri också skall inräknas sådan
del av vederlaget eller värdet som avser kliché eller liknande hjälpmedel och
vidare alt i beskattningsvärdet inte skaU behöva inräknas värde av material
och arbete som beställaren tUlhandahållit, om detta värde understiger 100 kr.
Förslaget
i fråga ora klichéer o. d. har avvisats av ett flertal remissinstanser, som
särskilt vänt sig mot den skärpning av beskattnmgen som skulle bh följden.
Andra reraissinstanser ställer sig tveksamma tUl förslaget av praktiska skäl.
Däremot har förslaget om att från beskattningen undanta tUlhandahåUande av
arbete och raaterial till ett värde under 100 kr. rönt en raera allmän
anslutning.
Begränsningen
av beskattningsvärdet för reklamtrycksaker tUl vad som kan karaktäriseras som
det materiella värdet är betingat av önskvärdheten att uppnå en likvärdig
beskattning av inbördes konkurrerande reklamformer. I första hand är det
konkurrenssituationen mellan annons- och trycksaksreklam sora föranlett dessa
bestämmelser. Härjämte har beaktats att klichéer o. d. kan användas upprepade
gånger för reklamtrycksaker och genom bestämraelsemas utformning undviks därför
också en dubbelbeskattningseffekt.
Av
RSVrs skrivelse framgår, att tUlverkarna av reklamtrycksaker funnit
bestämmelserna om beskattningsvärdet besvärliga att tUlämpa och följden har
blivit, att skatt i vissa fall tagits ut och redovisats på hela fakturavärdet.
Detta enklare debiteringsförfarande innebär emel-
Prop.
1974:84 33
lertid
ett för högt skatteuttag. Även RSVrs förslag att klichéer o. d. skall inräknas
i beskattningsvärdet innebär en skatteskärpning och har av denna anledning rönt
invändningar vid remissbehandlingen.
För egen del har jag komrait
till den uppfattningen att neuttalitels-aspekterna i viss mån övervärderades
vid utformningen av reklamskatten. Dessa aspekter bör få stå tUlbaka för
bestämmelser som underlättar skattens praktiska handhavande. I linje härmed
ligger slopandet av skatten på reklara genora mässor och utställningar som jag
förordat i det föregående. I fråga om reklamtrycksakema borde väsentiiga praktiska
fördelar vinnas om beskattningen knyts an tUl de faktiska vederlagen enUgt
faktura eller motsvarande handling. En sådan grandregel behöver dock
kompletteras. För att åstadkomraa likhet i beskattningen bör vid beräkningen av
beskattningsvärdet avdrag få göras för sådan del av vederlaget sora utgör
likvid för kliché, reprofUm och liknande.
Vidare måste hänsyn tas tUl
material och arbete som beställaren av en reklamtrycksak tUlhandahåller. RSV
föreslår att hänsyn härtill skall tas endast om värdet därav överstiger 100 kr.
Detta förslag har allmänt biträtts vid remissbehandlingen. Jag håller med om
att man i detta sammanhang bör kunna bortse från material- och arbetsinsatser
av ringa värde. Det är emellertid tveksarat om raan når de avsedda praktiska
fördelama med en beloppsmässigt fixerad värdegräns, eftersom, den i princip
förutsätter en relativt noggrann värdering. Jag förordar därför i stället en
regel som innebär, att hänsyn inte skall behöva tas tiU sådan material- och
arbetsinsats från beställaren av en reklamtrycksak sora i det enskUda fallet är
av ringa orafattning. TUlämpningen av en sådan mera allmänt hållen regel torde
få preciseras närmare i anvisningar från RSV. Något hinder bör därvid inte
föreligga att använda beloppet 100 kr. som ett vägledande gränsvärde. Bestäraraelsema
i 13 § bör ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.
En annan
beskattningsvärdesfråga som RSV tagit upp avser den nedsättning med 70 % sora gäUer
för postorderkataloger. RSV föreslår under åberopande av skrivelse från
Postorderföretagens samarbets-korarajtté att nedsättningen ökas tiU 80 % och
att den skall få till-lämpas på postorderförsäljningens andel av företagets
totala omsättningar. Därmed skulle en tröskel effekt undanröjas för företag
vars postorderförsäljning Ugger imder 50 % av totala omsättaingen. Viss skatteskärpning
uppstår dock, framhåller RSV, för företag med en postorderförsäljning som
uppgår tiU 5070 % av totala omsättningen. I sitt remissytttande begär nämnda samarbetskommitté
att nedsättningen bestäras tiU 83 %.
Jag
fmner inte att anförda skäl motiverar någon justermg av nedsätt-ningsreglema i
fråga om postorderkataloger. I detta sammanhang vUl jag emeUertid ta upp en
bristande kongraens i beskattningen av sådana kataloger, vUken också påpekats
vid remissbehandlingen. Bestämmel-
Prop. 1974: 84 34
sema
om nedsättning av skatten på postorderkataloger med 70 % omfattar endast inora
landet fraraställda kataloger och inte importerade kataloger. Kungl. Majrt har
i särskilt beslut med stöd av dispensbestära-melserna i
reklamskatteförordningen medgivit återbetalning av skatt på importerade
postorderkataloger inom ramen för de nämnda nedsätt-ningsreglema. Jag förordar
att bestämmelser införs i 14 § förordningen av innebörd, att full skatt utgår
vid införsel av postorderkatalog för inhemskt företags räkning och att RSV
efter ansökan får medge nedsättning och återbetalning av skatt efter samma
grunder som gäUer för mom landet framställda postorderkataloger. Jag förordar
också att andra stycket av anvisningama tUl 14 § ändras så att definitionen på
postorderförsäljning blir tillämplig även i fråga om 7 §.
RSV
har också tagit upp en fråga som gäller redovisningen av reklamskatt. Verket
konstaterar, att gränsvärdet 60 000 kr. i årsomsättning för skyldighet att
redovisa skatt för annan reklam än annonsreklam kan ge anledning till missbmk.
Jag delar helt verkets uppfattning att de möjligheter som nuvarande regler ger
att undvika redovisningsskyldighet bör förhindras. Jag förordar därför i
enlighet med RSVrs förslag alt gränsvärdet för redovisningsskyldighet för
annan än utgivare av periodisk publikation som omfattas av rätten till s. k.
grandavdrag sänks från nuvarande 60 000 kr. per år till 20 000 kr. per år, dvs.
tUl samma gränsvärde sora gäller beträffande i egen regi offentliggjord
reklam. RSVrs förslag härom har inte mött några invändningar vid reraissbehandlingen.
Sora
framgått av min inledande redogörelse tillskapades ett särskilt
förhandsbeskedsinstitut för reklamskatten som skUjer sig från den ordning sora
gäller för andra s. k. punktskatter enligt förordningen (1959r 92) ora
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Bestämmelsema innebär bl. a. att
besvär över sådant beslut kan anföras hos regeringsrätten av den
skattskyldige. Jag anser emellertid att besvär över förhandsbesked beträffande
reklamskatt bör kunna, anföras även av aUmänt ombud i överensstämmelse med vad
som gäller för andra punktskatter. Jag förordar därför eri ändring i. 30 §
reklamskatteförordningen som ger möjlighet även för allmänt ombud hos RSV att
anföra besvär över meddelat förhandsbesked.
En
annan fråga som väckts av KF är den om förhandsbesked skall kunna meddelas på
begäran inte endast av skattskyldig som framstäUer. reklaratrycksak utan även av;utgivare
av sådan trycksak. Även om jag har viss förståelse för en sådan ordning är jag
inte beredd att förorda elt avsteg från de principer som allraänt gäller om
förhandsbesked avseende indirekt skatt". '
Det
vid remissbehandlingen framförda kravet på minskad arkiverings-
skyldighet kan jag inte f. n. biträda. .':,, .
/
De
av mig förordade ändringarna i rekläraskatteförOrdningen, som
Prop. 1974: 84 35
bör
ttäda i kraft den 1 juU 1974, kräver vissa övergångsbestämmelser.
Ändringama i 13 § i fråga
om beskattningsvärdets bestäraraande bör enligt min mening följa de aUmänna bestämmelsema,
vUket innebär, att de regler skaU tiUämpas som gäUer när skattskyldigheten
inträder.
I fråga om mässa eUer
utställning bör den nu förordade skattefriheten gäUa alla mässor och utstäUningar
som pågår vid ikraftträdandet eller som påbörjas därefter. Detta medför att
reklam på andra raässor eller utstäUningar skall beskattas oberoende av när
likvid inflyter eUer fordran uppkommer.
Annonsblad och liknande
trycksaker skall enligt vad jag förordat i vissa fall inte längre anses sora
reklamtrycksaker. De nya bestämmelserna bör gälla tUlhandahåUande eUer
framställning för egen räkning av trycksak efler utgången av juni raånad 1974.
Genora ändringen av
gränsen för redovisnuigsskyldighet i vissa fall kan sådan skyldighet uppkomma
under andra halvåret 1974. I sådana fall bör redovisningsskyldigheten orafatta
endast tiden fr. o. ra. juli månad 1974.
Begränsnuigen av
avdragsrätten enligt 23 § reklamskatleförordningen bör gälla i fråga om reklaratrycksak
sora tillhandahåUits eller framställts för egen räkning före utgången av juni
månad 1974.
Skattskyldig
som är berättigad till återbetalning av skatt för första halvåret 1974 bör av
praktiska skäl äga rätt tiU sådan återbetalning också för andra halvåret 1974.
I
fråga ora ikraftträdandet av de nya bestäramelserna vid hiförsel bör gäUa vad
som stadgas i 1 § tullkungörelsen (1973r 1014). Det bör kunna ankomraa på Kungl.
Majrt att raeddela föreskrifter härora.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda herastäUer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen
att
antaga inora finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring
i förordningen (1972r 266) om skatt på annonser och reklara.
Med
bifaU tUl vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att tiU riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur protokoUetr Agneta Heide
MARCUSDOKTIt.STOCKHOLM 1974 74019}
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 1977/78:SkU33 Med anledning av motioner om reklamskatt s. 3 i texten
- Bet. 1976/77:SkU50 Med anledning av motioner om reklamskatten s. 1 i texten
- Bet. 1975/76:SkU38 Med anledning av motioner om slopande av skatt på annonser och reklam s. 3 i texten
- Bet. 1975:SkU12 Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om reklamskatten s. 4 · s. 6 · s. 7 i texten
- Rskr. 1974:257 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RÅ 2006 ref. 4 om s. 29 ur registret
- RÅ 1997 ref. 78 om s. 28 i texten