KungI. Maj:ts proposition angående skjyldighet att använda bilbälte
1974 · 36 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 32 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:86, KungI. Maj:ts proposition angående skjyldighet att använda bilbälte
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knngl.
Maj:ts proposition nr 86 år 1974 Prop, 1974: 86
Nr 86
Kungl.
Maj:ts proposition angående skyldighet att använda bilbälte j given den 22 mars
1974.
Kungl.
Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden,
dels
föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande tUl riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,
dels
inhämta riksdagens ytttande över vad föredragande departementschefen förordat.
CARL GUSTAF
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I
propositionen redovisas riktlinjema för en lagstiftning som medför skyldighet
att använda bilbälte vid färd med personbil.
Enligt
huvudprincipen skall användningsplikt gäUa för sittplatser i framsäte, där bUbälte
är monterat. Vissa undantag krävs dock av praktiska och tekniskt-medicinska
skäl.
Undantag
av praktiska skäl är motiverat vid backning, färd inora parkeringsplats,
parkeringshus, bensinstations- eUer verkstadsområde eller under liknande förhållanden.
Vidare bör undantag gälla där hastigheten är låg och dessutom täta ay- och påstigningar
förekommer, t. ex. vid lokal postdistribution, vid viss distribution av
tidningar och liknande. Likaså bör taxitrafiken undantas i ett inledningsskede.
Användningsplikteh skall ej heller gälla bl. a. den som är under 15 år. Från
användningsplikten undantas även den som enligt läkarintyg ej bör använda bUbälte.
Ersättning
för skada föreslås ej skola jämkas på grand av underlåtenhet att använda
bilbälte.
I
fråga om ikraftträdandet uttalas att detta får bestämmas senare med hänsyn till
informationsbehov etc. En lämplig riktpunkt anges vara den 1 januari 1975.
1
Riksdagen 1974.1 saml Nr 86
Prop. 1974: 86
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik
Härigenom
förordnas att 2 och 5 §§ lagen (1916r 312) angående ansvarighet för skada i följd
av automobiltrafik skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §1 ..;:
För
skada, som i följd av trafik med automobU tillfogas annan person än föraren
eller sådan egendom, som icke med automobilen befordras, vare automobUens
ägare ansvarig, ändå att han ej är till skadan vållande; dock vare ägaren från
ansvarighet fri, där av omständig: heterna framgår, att skadan varken
förorsakats av bristfällighet å automobilen eUer våUats av föraren.
Har
den, som skadan led, ge- Har den, som skadan led, ge-
nom
eget vållande därtUl med- nom eget vållande därtill med
verkat, bestämme rätten, efter ty verkat, bestärarae rätten, efter ty
för varje fall prövas skäligt, om för varje fall prövas skäligt, om
och i sådant fall till vilket belopp och i sådant fall till vUket belopp
skadestånd skall utgå. skadestånd skall utgå. Underlåten-
het
att använda bilbälte skall ej till-räknas den skadelidande som. vållande.
Föraren
vare Uka med ägaren pUktig ersätta sådan skada, som ovan sägs, där ej av omständighetema
framgår, att föraren icke varit vållande till skadan.
5 § 2
Har
i följd av ttafik med två eller flera automobiler uppstått skada, för vUken
ägare eller förare å olika sidor svara, åhgge ansvarighet dem en för alla och
alla för en. Sinsemellan skola de olika sidorna taga del i ersättningens
gäldande efter ty rätten med hänsyn till omständigheterna prövar skäligt. Där
vållande visas föreligga å någon sida men del icke styrkes att annan sida är vållande,
skall dock den förra sidan i förhållande till den senare vidkännas hela
ersättningen.
Lider
i följd av trafik, varora i Lider i följd av trafik, varom
första stycket sägs, någondera i första stycket sägs, någondera
automobUens ägare eller förare automobUens ägare eller förare
eller honom tUlhörig egendora eller honom tillhörig egendom ska-
skada, varde skadeståndet jämkat da, varde skadeståndet jämkat ef-
efler ty prövas skäligt, där ej av ter ty prövas skäligt, där ej av
orasländigheterna framgår, att var- omständigheterna fraragår, alt var
ken bristfälhghet å autoraobilen ken bristfäUighet å automobilen
eller vållande vid dess förande eller vållande vid dess förande
1
Senaste lydelse 1939 r 284. Senaste lydelse 1934r 39.
Prop.
1974: 86
Nuvarande
lydelse
medverkat
till skadan. Där vållande visas föreligga å någon sida men det icke styrkes
att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande tUl den
senare bära hela skadan.
Föreslagen
lydelse
medverkat
till skadan. Där vållande visas föreligga å någon sida raen det icke styrkes
att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande till den
senare bära hela skadan. Vid till-lämpning av vad nu sagts skall underlåtenhet
av förare att använda bilbälte ej tillräknas honom som vållande.
Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestäraraer.
ti
Riksdagen 1974.1 saml Nr86
Prop.
1974: 86
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 22 mars 1974.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för komraunikationsdeparteraenlet, statsrådet Norling,
anraäler efter gemensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fråga ora
lagstiftning angående skyldighet att använda bilbälte och anför.
1 Inledning
De för trafiksäkerheten ansvariga rainistrarna i Danraark,
Finland, Norge och Sverige uppdrog den 12 december 1972 åt Nordiska trafik-säkerhetsrådeti
att utreda de problem sora hänger sararaan med en lagstiftning ora skyldighet
att använda bilbälte och lägga frara förslag till enhetliga nordiska regler för
sådan skyldighet.
Trafiksäkerhetsrådet utredde frågan genom en särskild arbetsgrapp,
sora vid utredningens genoraförande biträddes av särskilda medicinska
sakkunniga. Den 29 juni 1973 överlämnade trafiksäkerhelsrådet till ministrarna
rapporten BUbelter (Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 2) raed förslag
till lagstiftning ora skyldighet att använda bilbälte.
Rapporten har reraissbehandlats i de fyra ländema. I
Sverige har yttranden över rapporten avgelts av riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
föreståndaren för statens rättsläkarstation i Lund, postverket, statens
trafiksäkerhets-verk, statens väg- och ttafikinstitut, statens handikappråd,
handikappinstitutet, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs
och Västemorrlands län, AB Svensk Bilprovning, Folkrörelsernas
trafikskoleförbund, Folksam, Handelstjänsleraannaförbundet, Kungl. Autoraobil
Klubben (KAK), Motorförarnas helnykterhelsför-
1 Ledamöter r afdelingschefen Poul Eefsen, Danmark,
regeringsrådet Mauno Satuli, Finland, direkt0ren R. N. Torgersen, Norge, och
statssekreteraren Nils-Olov Hasslev, Sverige.
ä Dansk Selskab
for Trafikmedicin och professor Bertil Äldman, institutionen för trafiksäkerhet
vid Chalmers tekniska högskola.
Prop.
1974: 86 5
bund
(MHF), Motormännens riksförbund (M), Motorbranschens riksförbund.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Statsanställdas
förbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska koraraunalarbetareförbundet.
Svenska koramunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska taxiförbundet.
Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening
och Sveriges trafikskolors riksförbund.
Några
remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheler eller
sammanslutningar.
Efler
reraissbehandlingen har inora trafiksäkerhelsrådet genora nyssnämnda
arbetsgrupp sararaanställts en slutrapport i bUbällesfrågan, BUbelter sluttapport
(Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 5).
I
samband med att förslag läggs fram för riksdagen om ändring i lagen (1916 r
312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik läranas en
översikt över bUbällesfrågan i dess helhet.
2
Bilbältestyper och gällande bilbälteslagstiftning i Sverige och utlandet
Man
skUjer raellan fyra huvudtyper av bilbälten, nämligen höftbälle,
diagonalbälte, trepunktsbälte och ryggsäckssele.
Höflbältet
beslår av elt höflband som går tvärs över kroppens bäckenparti.
Diagonalbället,
även kallat tvåpunktsbälte, är ett diagonalband, som går från det ena
höftpartiet snett över överkroppen till motsatta sidans axelparti.
Trepunklsbältet
beslår dels av ett höftband, dels av elt diagonalband och utgör alltså
förenklat uttryckt en kombination av höftbälle och diagonalbälte.
Beroende
på hanleringsraekanismens utförande kan trepunklsbältet vara antingen ett s.k.
fast bälte eller ruUbälte, dvs. ett bälte sora är försett med uppruUningsdon.
Det fasta trepunklsbältet måste manuellt an- . passas till den åkandes
kroppskonstitution raedan rullbältet autoraatiskt anpassas efter kroppen. Det ruUbälte
sora förekoraraer i allmänna raarknaden är inte låst vid norraal körning utan raedger,
att den åkande spontant lutar sig framåt, varvid bältesbandet rullas ut i den
utsträckning det behövs.
Ryggsäcksselen
består av höftband och två s. k. axelband vilka går i huvudsakligen vertikal
riktning från vardera axeln ned till höftbandet.
Bestäraraelser
ora skyldighet att raontera bilbälten finns i fordonskungörelsen (1972r 595)
(ändrad senast 1974r 103) och i kungörelsen (1972r 605) om införande av ny väglrafiklagstiftning
(ändrad senast 1974r 106). Statens trafiksäkerhetsverk har vidare raeddelat föreskrifter
ora bilbähen, intagna i "Bestäraraelser för fordon". Reg-
Prop.
1974: 86 6
lerna
går i huvudsak ut på att bilbälten skall fmnas i framsätet på per-sonbUar, sora
betecknats sora 1969 eUer senare års raodell, och på saratiiga sittplatser i personbUar,
sora betecknats som 1970 eller senare års modell. Sittplatser på längsgående
säte, klaffsils och bakålvänt säte är undantagna från kravet på bUbälte. I
personbil av 1974 eller senare års raodell skall bältena i frarasätet vara
försedda med uppruUningsdon. I personbil av 1975 eller senare års modell skall uppruUningsdon
finnas även för bälten på övriga sittplatser. Bältena skall vara av typ som godkänts
av statens trafiksäkerhetsverk (svensk standard SIS 882851, 882852, 882853). Trepunktsbällen
får användas för alla sittplatser, raedan rätten att raontera diagonalbälte
och höftbälle är inskränkt tUl vissa undantagsfall.
Det
totala antalet personbilar i Sverige uppgick vid utgången av år 1973 liU ca 2,5
railj. Av dessa var ca 223 500 av 1969 års raodell och ca 870 000 av 1970 eller
senare års raodell. Sararaanlagt orafatlades alltså närraare 1,1 milj. personbUar
(ca 44 % av det totala antalet) av föreskrifterna om skyldighet all raontera bUbällen.
I ca 90 % av antalet personbilar finns bUbälten i framsätena och i ca 49 %
även i baksätena. Av bältena i framsätena är drygt 80 % av trepunklslyp raedan
återstoden av dera är tvåpunktsbälten (diagonalbälten).
I Danraark,
Finland och Norge har på liknande sätt föreskrifter ora skyldighet att montera bUbällen
införts under de senare åren. Skyldigheten gäller tUl skUlnad från de svenska reglema
endast bilbälten i framsätena. I Danraark skall bilbälten finnas i frarasälena
dels på personbilar, dels på "last- og vareraotorvogne" vars
totalvikt ej överstiger 3 500 kg. Skyldigheten gäller endast bilar av näranda
slag som registrerats första gången den 1 juli 1969 eller senare. I Finland
skall det i personbil som registrerats efler den 1 januari 1971 finnas bilbälte
på varje plats i framsätet. När det gäller Norge är bilbälten påbjudna i frarasätet
på "person- og varebil", sora registrerats efler den 1 januari 1971.
I alla tre länderna gäller, att raonterat bälte skall vara typgodkänt.
Inskränkningar i fråga ora raontering av diagonal- och höftbälte gäller i
huvudsaklig överensstäraraelse med vad som är fallet i Sverige.
I
fråga ora användningsfrekvensen i de nordiska länderna finns en utförlig
redogörelse i rapporten BUbelter.
Lagstiftning
om användning av bilbälten finns i Frankrike, Tjeckoslovakien, Austtalien, Nya
Zeeland och Puerto Rico.
I
Frankrike och Tjeckoslovakien gäller skyldigheten att använda bilbälten endast
vid färd utora tättbebyggt oraråde.
I
Australien gäller i samtliga stater och territorier skyldighet att använda
inmonterat bilbälte. I fråga om laxitrafiken är dock såväl förare som
passagerare undantagna från skyldigheten i staten New South Wales. I övriga
stater gäller bUbältesplikten även taxitrafiken i Australien.
Beträffande
åtlydnaden av bUbältesplikten har i staten Victoria i
Prop.
1974: 86 7
Australien
konstaterats, att användningsfrekvensen uppgår tUl ca 80 % i tätort (Melbourne)
och ca 65 % på landsbygden. Liknande erfarenheter har gjorts i fråga ora
bilbälteslagstiftningen i staten New South Wales.
I
Nya Zeeland gäller bilbältesplikten liksom i Australien både inom och utom tättbebyggt
område. Vissa undantag finns för distributionstrafik. Taxiförare undantas från
bilbältesplikten under vissa speciella oraständigheter.
Även
i Puerto Rico gäller bUbältesplikten både inora och utom tättbebyggt oraråde.
Förare i yrkesmässig trafik och i viss distributions-trafik är dock undantagna
från användningsskyldigheten.
Lagstiftning
ora obligatorisk användning av bilbälte övervägs i ett flertal länder. Långt fraraskridna
planer på sådan lagstiftning föreligger i Nederländerna. Även i Schweiz,
Västtyskland och ett flertal stater i USA övervägs bältesobligatoriura.
3
Trafikmedicinska synpunkter på bilbältet
I
Nordiska trafiksäkerhelsrådets första rapport BUbelter redovisas utförligt de trafikraedicinska
synpunkterna på bilbältet. Redogörelsen har utarbetats av Dansk Selskab for Trafikraedicini
Qh bygger dels på ett orafattande litteralurraaterial, dels på registreringar
av trafikskadade patienter vid Odense sjukhus sedan 1971.
I
den trafikmedicinska redogörelsen analyseras olika kollisionstyperr frontalkollisioner,
sidokollisioner, påkörning bakifrån, vältning, bilbrand och nedkörning i
vatten.
Vid frontalkollisioner är
risken för att förare och fram-sälespassagerare skall utsättas för ofta livshotande
skador i huvud och ansikte särskilt påtaglig. Bröstskador sora uppstår vid
häftig stöt raot ratten leder ofta till döden för föraren. I redogörelsen slås
fast att bilbältet har mycket stor skyddseffekt vid frontalkollisioner när det
gäller att hos förare och i synnerhet hos frarasälespassagerare rädda människoliv
och minska uppkomsten av icke livshotande skador. Bältet hindrar att föraren
stöter mot ratten raed bröstpartiet och raot frara-rulan eUer dennas överkant raed
huvud och ansikte. På liknande sätt hindrar det att frarasätespassagerarna
slungas med bröst och armar raot instrumentpanelen och raed huvudet mot
framrutan. Dessa slutsatser om bilbältets effektivitet gäller även om man tar i
beaktande de skadeförebyggande verkningarna av andra säkerhetsfaktorer,
framför allt de-formerbarheten hos bilens frontparli, eftergivlig ratt, polstrad
inredning och larainerad frararuta. De tillfällen då bUbällel inte kan rädda
är t.ex. vissa fall när rattstången slöts raot föraren eller fordonet blir
I arbetet har deltagit S. Bolund, J. B. Dalgaard, Harald Lie, E. Nordentoft, T.
E. Naess-Schmidt och M. Pers.
Prop. 1974: 86 8
betydligt
deforraerat. Oftast uiträder dessa effekter vid mycket höga hastigheler.
I
redogörelsen slås också fast att bälten i baksätena vid frontalkollisioner har
direkt skadeförebyggande verkan för baksätespassagerare sora använder det och
även indirekt skadeförebyggande verkan för förare och frainsätespassagerare genora
alt det hindrar att baksätespassageraren slungas frara mot föraren och framsätespassageraren
och därvid förvärrar skadoma på dem.
Vid sidokollisioner raåste
skiljas mellan olika situationer. Kollisionen kan ske så alt en bil träffas
antingen rakt från sidan eller snett från sidan i olika vinklar.
Vid kollision rakt från
sidan raot bildörren kan en åkande sora sitter oraedelbart innanför dörren
träffas hårt av denna när den trycks in. Kroppen kan bara i ringa grad tåla
plötsligt tryck från sidan och denna typ av sidokollisioner kan därför få
allvarliga följder. Bröstskador, rev-bensbrolt och inre blödningar förekommer
ofta som dödsorsak vid sådana olyckor. Bilbältet har alltså i dessa fall
endast ringa skadeförebyggande effekt.
Vid sidokoUision löper den
som sitter på motsatt sida i förhållande till kollisionspunkten om bUbälte ej
används risk att slungas mot den påkörda sidan och i värsta fall att kastas
ut ur bilen.
Sker kollision framför
eller bakom dörren finns det risk för att dörren slås upp och att åkande som
sitter omedelbart innanför den om bilbälte ej används slungas ut och skadas
svårt vid stöt mot dörrkanter, själva dörren eUer raot vägbanan.
Vid kollisioner i olika
vinklar snett från sidan (snett fraraifrån eller snett bakifrån) riskerar liksora
vid frontalkollisioner och kollisioner rakt från sidan personerna i bUen att
slå sig mot olika delar i den. Dessutora är faran stor även vid dessa
kollisionstyper för att någon dörr slås upp och att de åkande kastas ur bUen ora
de ej använder bilbälte.
Vid olika former av
sidokollisioner och kollisioner snett framifrån eller snett bakifrån finns det
alltså en betydande risk för alt de åkande skall slungas ur bilen, om de ej
använder bilbälte. I redogörelsen framhålls att risken för allvarliga skador
stiger mycket kraftigt ibland till det tredubbla hos personer som slungas
ur bilen. Det betonas att bilbältet effektivt förebygger den farliga
komplikation sora ut-slungning innebär.
Vid kollisioner bakifrån
pressas föraren och frarasätes-passageraren mot ryggstödet. Detta kan då brista
och den åkande falla bakåt. HåUer ryggstödet föreligger risk för våldsam bakåtböjning
av nacken raed svåra skador som följd. Nyttan av bUbälte är begränsad vid koUisioner
bakifrån. A andra sidan är sådana kollisioner väsentligt
Prop. 1974: 86 9
mera
sällan förekommande än frontalkollisioner och sker med betydligt mindre kraft
än dessa.
Vällningsolyckorna
karakteriseras av alt de åkande utsätts för en rad stötar mot olika delar av
bilens inre. Ofta slungas de ut genom en dörr som slagits upp. I redogörelsen
betonas att bilbältet har "forraidabel" effekt vid vällningsolyckorna.
Dessa är i de flesta fall, trots deras yttre draraalik, förhållandevis
ofarliga, om bilbälte används.
I fråga om bilbränder
påslås ofta alt det är farligt att bära bilbälte som spänner fast den åkande
och hindrar en snabb utrymning av bilen. I redogörelsen betonas med skärpa, att
det avgörande är att de åkande behåller medvetandet. Bestäraraande för ora raedvelandet
behålls eller ej är om den åkande skadar huvudet. Undersökning av offer som
sägs vara ihjälbrända visar sora regel att dödsorsaken rätteligen ej är
brännskadorna ulan att offret drabbats av brott på kraniet. Det framhålls i
redogörelsen, att bilbältet vid de flesta olyckor av denna typ är det bästa
medlet att rädda de åkande. Den tid det tar att frigöra sig ur bältet är av
ringa betydelse i sararaanhanget järafört raed bältets förmåga att skydda den
åkande raot fraraför allt huvudskador så att raedvelandet och därmed också
handlingsförmågan behålls i den kritiska situationen.
Vid
nedkörning i vatten är det också väsentligt, att den åkande behåller
medvetandet för alt snabbi kunna handla. Vad sora sagts härora vid bilbränder
gäller även vid denna olyckstyp.
I den trafikmedicinska
redogörelsen redovisas även olika skadors karaktär, frekvens och följder för
icke dödligt skadade. Redovisningen bygger i denna del pä bl.a. registrering av
trafikskador sora behandlats vid Odense sjukhus sedan 1971. Denna registrering
omfattar 988 skador hos 600 personbilsförare och 551 skador hos 316 frarasälespassagerare.
Det rör sig uteslutande om åkande som ej använt bilbälte vid olyckstillfället.
Fördelningen av skadorna överensstämmer med raotsvarande norska och svenska
tal. Förekorasten av olika slags skador hos förare respektive frarasälespassagerare
redovisas i tabell 1 raed den i den trafikraedicinska redogörelsen intagna uppställningen.
De redovisade skadorna är
av varierande svårighetsgrad, från relativt enkla och lättbehandlade sår till koraplicerade
typer av skador sora kan kräva ingående behandling och resultera i bestående arbets-oförraåga
eller varaktigt nedsatt sådan. SärskUl vanliga är ansiktsskador-na, hjärnskakningarna
och kraniebrotten särat arm- och benskadoma. Ansiktsskadorna är oftast större
eller rahidre sår. Mycket ofta finns det glassplitter i dera och i de flesta
fall uppstår bestående vanställande ärr. I raånga fall kompliceras skadorna av
olika fraklurer, t. ex. på kindben och käkar. Även svåra tandskador förekoraraer.
I vissa fall
Prop.
1974: 86
10
Tabdl
1
Skador
% förare som
% framsätes-
drabbats
passagerare som drabbats
Ansiktsskador
59
63
Hjärnskakning
och kraniebrott
19
25
Halsskador
4
5
Ryggradsskador
3
4
Skador
på bröstkorg och bröstorgan
13
11
Skador i
buken och urinvägarna
2
2
Bäckenskador
2
4
Annskador
29
26
Benskador
33
34
krävs
lång och dyrbar behandling. Hjärnskakningar och kraniebrott, som är en annan
tämligen stor skadegrupp, är principiellt alltid farliga. Ibland kan inträda
långvarig medvetslöshet och djupgående psykiska förändringar. Även dödsfall förekoraraer.
Arm- och benskador är också vanliga och får ofta långvarig arbetsoförmåga som
följd. I omkring två tredjedelar av de bilistolycksfall där arbetsoförmågan är
livsvarig eller eljest överstiger sex raånader har benskada inträffat.
I
redogörelsen slås fast att flera väldokumenterade skandinaviska undersökningar
visar
att användning av bilbälte kan
reducera antalet skador i förekoramande bUkollisioner med minst ca 50 %,
att de skador som uppstår trots
att bilbälte används är av lättare karaktär, och
att det speciellt är antalet
svåra ansikts- och hjärnskador som reduceras, alltså skador sora med rätta
anses vara särskilt tragiska, i synnerhet som de oftast drabbar ganska unga
människor.
I
den trafikraedicinska redogörelsen behandlas också frågan ora bilbälte kan förorsaka
skador.
Flera
olika undersökningar föreligger härom. I USA har höflbältena undersökts utifrån
denna aspekt. Endast 4,5 % av skadefallen kunde hänföras till höftbältet och raindre
än 1 % av fallen klassificerades sora allvarliga skador. Höftbälle förekommer i
ringa utsträckning i Sverige och undersökningen saknar därför raera allraänt
intresse för våra förhållanden.
Beträffande
diagonalbällen konstateras i redogörelsen, att det i mycket sällsynta fall,
där bältet varit för slappt anbringat, kan uppslå allvarliga skador.
I
fråga ora trepunktsbällen kan hänvisas till undersökningar som publicerats av
Volvo. Enligt dessa har mindre än 1 % av förarna och passagerarna fått skador sora
konstaterats bero på bältet. Ingen av
opaginerad Kontrollera mot PDF
skadorna var av allvarligt slag. Omkring hälften av skadoma
bestod av revbensbrott. En del av dessa hos förarna hade uppstått vid stöt raot
ratten på grund av alt bältet var för löst spänt. Andra skador bestod av blåraärken
och enkla nyckelbensbrott.
I den trafikmedicinska redogörelsen i rapporten BUbelter
konstateras att endast trepunklsbältet är aktuellt i moderna bilar i Norden.
Vidare fastslås alt det med hänsyn till den ringa förekomsten av skador på
grund av bilbälte vUka skador dessutora är lätta kan sägas att de skadade
personerna raed säkerhet skulle ha ådragit sig långt värre i flera faU
dödliga skador, om bUbälte ej använts. AUa de i Volvoundersökningarna
rapporterade skadorna på grund av bilbälte uppstod vid olyckor med raycket höga
hastigheter och andra personer sora var inbegripna i olyckorna blev i saratiiga
fall mycket allvarligt skadade eller dödade.
I redogörelsen har också effekterna av en bilbälteslag-stiftning
värderats. Därvid har experterna utgått från att bilbältet i nuvarande läge
utan lagstiftning används av 1030 % av de åkande. Beträffande den ökning av bällesanvändningen
sora en lagstiftning skulle ge har experterna räknat raed två alternativ, vilka
innebär, det ena alt ytterligare 50 % och' det andra ytterligare 70 % av förare
och frainsätespassagerare använder bilbälte. Bältet har beräknats ha livs-
TabeU2
Antal dödade Sparade liv per år genom ökning av bil-
i personbil 1971 bältesanvändningen
bland förare och
framsätespassagerare
med ytterligare
50 % 70 %
opaginerad Kontrollera mot PDF
Danmark Finland Norge Sverige
437 433 221 641
1441 2011
J4J Sparadelivi .ga\ Sparade liv i .y, > genomsnitt r
.f.J> genomsnitt r JJ
A)
212
295
46%
opaginerad Kontrollera mot PDF
TabeU3
Antal icke död-
Reducerat antal skadade per år genom
ligt skadade i
ökning av bilbältesanvändningen bland
personbil 1971
förare och framsätespassagerare med
ytterligare
50 % 70 %
Danmark
12 245
2 449 Reducerat 3 429
Reducerat
Finland
9 586
1917 antal ska- 2 684
1 antal
ska-
Norge
6 539
1 308* dorigenom- 1 831
dor i
genom-
Sverige
13 781
2 756 snittr20% 3 859
snitt r
28 %
t2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 86
Prop. 1974: 86 12
räddande
effekt i 75 % av de fall där det använts och skadereducerande effekt i 50 % av
fallen. I beräkningarna har skadereducerande effekter för baksätespassagerarna
ej tagits med och ej heller har korrigeringar gjorts med hänsyn till vissa medicinalstatisliska
förhållanden. Med dessa utgångspunkter har experterna beräknat de i tabellerna
2 och 3 angivna effekterna av en bUbälteslagstiftning.
Beträffande
uppskattningen av antalet skadade sora skulle minska framhålls, att de
återstående skadorna kan förväntas bli väsentligt lindrigare och av mindre
tragisk karaktär, om bilbälte används.
De medicinska
experterna samraanfattar sina synpunkter på följande sätt.
Trepunklsbältet
är överlägset andra bilbältestyper i fråga om skyddseffekt. Bilbältet är av
största nytta vid frontalkollisioner, vattningar och vid sådana sidokollisioner
där de åkande riskerar att slungas ur bilen. Bältets förmåga att hindra
medvetslöshet på grund av huvudislag är av särskild betydelse vid bilbrand och nedkörning
i vatten. Kliniska erfarenheter visar, att ca två tredjedelar av sådana åkande
i framsätet som ej använt bilbälte ådrar sig skador i ansiktet, oavsett vilken olyckstyp
det rör sig om, och att mellan en fjärdedel och en femtedel får hjärnskakningar
eller kraniebrott. Bilbältet minskar i betydande grad skador sora nu närants.
Omkring en tredjedel av skadefallen utgör skador på benen. Dessa skador ger den
längsta behandhngstiden och den största risken för varaktig invaliditet.
Bilbältet reducerar även i fråga om dessa skador väsentligt såväl antal sora svårighetsgrad.
Den
mest omfattande undersökning som gjorts på området visar att mindre än 1 % av
åkande som använt trepunktsbälte i olycksögonblic-kel får lättare skador av
bältet. Det är dock endast fråga om olyckor vid raycket hög hastighet, där den
åkande skulle ha blivit allvarligt skadad eller dödad, om bälte ej använts.
Man
kan räkna raed att trepunklsbältet hos de bältesanvändande bilisterna reducerar
antalet dödliga skador raed ca 75 % och de ickedödliga skadorna med minst 50 %.
Om 75 % av de åkande faktiskt använder bilbältet i kollisionsögonblicket och ora
raan bortser från baksätespassagerarna, för vilka bältets nytta är oomtvistlig raen
raindre exakt klarlagd, kan raan räkna med alt antalet dödade åkande i personbilar
reduceras raed ca 40 % och att antalet skadade reduceras raed ca 25%.
Användning
av trepunktsbälte är således en faktor, som mycket effektivt kan reducera
antalet dödade och skadade i trafiken. Regler som effektivt kan främja
användningen av sådant bälte är därför av mycket stor betydelse.
Prop. 1974: 86 13
4
Förslagen i rapporten Bilbelter
Inledningsvis
nämndes alt en särskild arbetsgrupp utarbetat Nordiska trafiksäkerhetsrådets
båda rapporter i bilbältesfrågan. Arbelsgrappens förslag är även uttryck för
rådets uppfattning. I det följande återges de i rapporterna redovisade
bedömningarna och övervägandena mera sara-raanfaltningsvis. I övrigt raå
hänvisas till rapporterna. Av den första rapporten nr 2, BUbelter fraragår
följande.
Den tekniska och raedicinska
utredningen visar klart, all bilbältet är synnerligen effektivt när det gäller
alt rädda liv, rainska antalet skador och lindra skadornas orafattning. I dessa
avseenden insläraraer arbetsgruppen och Nordiska trafiksäkerhetsrådet i de bedöraningar
sora de raedicinska experterna gjort.
Vad gäller olika
alternativ till bilbältet som skyddsanordning ger undersökningen ej stöd för
att raan med andra metoder skulle kunna ersätta bilbältet. Arbetsgruppen stäUer
sig tveksam tUl nyttan av s. k. "air bags", dvs. luftkuddar som
hastigt blåses upp i kollisionsögonblicket. Elt luftkuddesystem synes ej
heller raöjligt att använda annat än i de större biltyperna. Arbetsgruppen
konstaterar också alt raan enligt en under år 1973 av Volvo publicerad trafikolycksfallsundersök-ning
genom användning av bilbälte kan uppnå i huvudsak lika goda skadeförebyggande
resultat sora med s. k. säkerhetsbil.
Med
nämnda utgångspunkter har arbetsgruppen undersökt olika möjligheter att höja
bilbältenas nuvarande relativt låga användningsfrekvens till en nivå, sora är
önskvärd raed hänsyn till bältenas goda skyddsegenskaper. Utredningen i denna
del vilken också innefattar bedöraningar från olika utoranordiska länder
visar, att man genom exerapelvis förbättring av hanteringsegenskaperna och inforraalion
inte kan nå ett tUlfredsställande resultat. Lagstiftning om bältesanvändning
finns bl. a. i Australien och erfarenheterna därifrån är goda, såväl när del
gäller att öka bältesanvändningen som att reducera skador. Arbetsgruppen räknar
med alt användningsfrekvensen skall kunna höjas väsentligt genom lagstiftning
och rekoraraenderar därför att användning av bilbälten görs obligatorisk.
Skyldigheten
att använda bilbälte föreslås omfatta alla sittplatser såväl frara sora bak
där bilbälte skall finnas monterat på grund av särskilt påbud eUer där bälte
monterats frivUligt. I vissa äldre bilar kan det undantagsvis förekoraraa bälteslyper
som från skyddssynpunkt ej kan järaföras raed diagonal- och trepunktsbältena
ulan måsle bedöraas sora otillförlitliga. Arbetsgruppen finner det lärapligt
att central trafiksäkerhetsrayndighet får raedge undantag av mera genereU räckvidd
i fråga ora sådana bälten. I enstaka fall kan det eventuellt bli aktuellt att fraratvinga
demonlcring av bälte som är olämpligt från säkerhetssynpunkt. Med hänsyn till
de avsevärda fördelar som bältes-
Prop.
1974: 86 14
användnmgen
raedför bör raan dock i första hand genora rekoraraen-dationer söka få
bilägarna all byta ut äldre otillförlilliga bilbälten mot moderna bälten.
Skyldigheten att använda
bilbälte bör inle gälla skadade eller eljest defekta bälten. I den mån bilbälte
är påbjudet för fordonet, föreligger i sådant fall i stället en skyldighet för
fordonets ägare att byta ut bältet.
Vissa
undantag från regeln om användningsplikt bör finnas.
Skyldighet att använda
bilbälte bör av naturliga skäl gälla endast då bilen är i rörelse, raen
undantag är befogade även för vissa situationer, när färdhastigheten är extrerat
låg, t. ex. vid färd inora parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations-
eller verkstadsoraråde, vid backning eller under andra liknande förhållanden.
Utredningen visar, all det
raed hänsyn till olycksfrekvens, olycks-typer och skadeförlopp är rainst lika
befogat alt använda bilbälte i tätortstrafik som i annan trafik. Det saknas
därför skäl att göra undantag för tätortstrafiken. En särskild fråga är om
skyldigheten alt använda bilbälte skall gälla även yrkestrafik i tätorter, t.
ex. taxitrafik och viss distribulionstrafik. Arbetsgruppen konstaterar att det
här rör sig ora yrkeskategorier sora vistas långa tider i trafiken och som därraed
är utsatta för en väsentligt större risk för trafikskada än privatbilister. De trafiksäkerhetsraässiga
synpunkterna i förening raed intresset att upprätthålla ett gott arbetarskydd
talar starkt raot att undantag från bältesplikt görs för ifrågavarande
yrkeskategorier. Några praktiska svårigheter för förare i sådan trafik att
använda bilbälte torde knappast finnas raed hänsyn till de moderna bältenas
lätthanterlighet. Samraan-taget finner arbetsgruppen därför inte skäl all
förorda undanlag från bältesplikten för yrkestrafik i tätorter.
Skyddseffekten hos
bilbältet är beroende av bl. a. den åkandes kroppskonstitution och raöjligheterna
alt väl anpassa bältet efter kroppen. Probleraen aktualiseras i första, hand i
fråga ora barnen raen gäller även andra kortvuxna personer. Av betydelse är
såväl vikten sora längden hos den åkande. Vad gäller vikten har verkställda
undersökningar visat att bilbältet ger en god skyddseffekt inom viktintervallet
35 140 kg. Hos småbarn, där kroppsvikten ligger klart under den angivna
gränsen, 35 kg, är skelettet raera deforraerbart och kroppsproportionerna
avviker från de vuxnas. Särskilt påtaglig är disproportionen raeUan huvud och
hals, vilket kan innebära ökad risk för nackskador. Kort kroppslängd kan raedföra
att bältet ligger an raot den åkandes hals och ökar skaderisken vid häftig inbrorasning.
De norraer som gäller för anbringande av fästpunkter för bilbälte är så
utformade att en gräns fÖr minsta kroppslängd kan sättas tUl 150 cm.
När del gäller barnen bör
den nedre gränsen för användning av bilbälte av praktiska skäl bestäraraas sora
en åldersgräns. För att undvika varje praktisk skaderisk i de aktuella
avseendena föreslås, att bältes-
Prop.
1974: 86 15
plikten
ej skall gälla för barn sora ej fyUt 15 år. I övrigt bör användningsskyldighet
ej heller gälla för annan åkande, vars kroppslängd understiger 150 era.
Arbetsgruppen understryker eraellertid kraftigt, alt den som har ansvaret för elt
bam under bilfärd bör se till alt barnet även om del ej är 15 år gammalt
använder bilbälte i den mån barnet raed hänsyn till sin vikt och kroppslängd
(35 kg respektive -150 era) inte löper risk alt skadas. Arbetsgruppen pekar
också pä alt raan raed olika enkla raedel kan möjliggöra användning av bilbälte
även för korlvuxna personer och framhåller behovet av information härom. Frågan
ora en lagstiftning om placering av barn som ej kan använda bilbälte bör
övervägas.
Gravida
kvinnor torde löpa särskUd risk för skador även vid raindre olyckor. Behovet av
det skydd ett bilbälte erbjuder är alltså särskilt påtagligt. Ell rätt placerat
bälte torde ej ge upphov till skador på kvinnan eller fostret. Med hänsyn härlUl
förordas ej något generellt undanlag från bältesplikten på grund av
graviditet. I vissa speciella fall kan undantag dock vara rnotiverat.
Prövningen härav bör ske individuellt på grandval av läkarintyg. Det är
viktigt att kvinnorna inforraeras ora hur bilbälte skall användas vid graviditet.
Personer
raed fysiska handikapp har ofta elt större behov av särskilda stödanordningar
än andra åkande. Ej heller för denna kategori finns därför anledning till
generellt undantag, utan en prövning bör även här ske individuellt på grundval
av läkarintyg.
Utredningen
visar ej alt något medicinskt skäl för generell dispens från bältesplikten för
äldre personer förehgger.
Psykiska
handikapp i egentlig mening i form av klaustrofobi eller liknande torde man
behöva räkna raed endast i undanlagsfall. Allraän motvilja mot användning av bUbälten
på grand av ovana vid eller okunnighet om deras funktion och skadeförebyggande
effekter är ej skäl för undantag. Även i detta avseende bör därför en prövning
ske individuellt på grundval av läkarintyg.
Central medicinsk
myndighet bör utfärda särskilda anvisningar till läkarna för bedömningen av
vilka omständigheter som bör ligga till grund för prövningen av individuella
undantag från bilbältesplikten av raedicinska skäl.
Av väsentlig betydelse är
att en bältesplikt efterlevs. Undersökningar som gjorts i Danraark, Finland och
Norge visar att mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar av de tUlfrågade
var positivt inställda till en bilbälteslagstiftning. De redovisade attityderna
stöds av de australiska erfarenheterna av bilbälteslagstiftningen.
Arbetsgruppen har uppfattningen att man har anledning räkna raed i stort sett
positivt gensvar från bilisternas sida på en lagstiftning ora bältesanvändning
och konstaterar i anslutning därtUl att i sararaa raån sora bältesplikten raöts
raed förståelse hos allmänheten minskar övervakningsproblemen.
Prop. 1974: 86 16
Bältesplikten bör sanktioneras. Arbetsgruppen föreslår ett
individuellt straffansvar (bötesstraff) för envar åkande. Med hänsyn till att
en åldersgräns ora 15 år för bältesplikten funnits läraplig, uppkoraraer inle
något problera raed det rättsliga ansvaret fÖr barns användning av bilbälte.
Vad slutligen gäller skadeståndsfrågan mynnar övervägandena
ut i slutsatsen alt det saknas skäl att på grund av underlåtenhet att använda
bUbälte jämka ersättning för skada.
5 De svenska remissyttrandena över Nordiska
trafiksäkerhetsrådets första rapport Bilbelter
Sora närandes inledningsvis har rapporten BUbelter remissbehandlats
i Danraark, Finland, Norge och Sverige. I det följande redovisas först de
svenska reraissytlrandena, varefter några huvuddrag av yttrandena från
grannländerna återges.
5.1 Frågan om lagstiftning
Reraissinslanserna delar arbetsgruppens uppfattning i
fråga ora bilbältets skyddsegenskaper. Det stora flertalet godtar även
arbetsgruppens arguraent i övrigt för lagsliftning ora obligatorisk skyldighet
att använda bilbälte. De tillstyrker därför raed några få undantag sådan
lagstiftning.
Till det flertal av reraissinslanserna som är positivt
inställda till förslaget om obligatorisk användning av bUbälte hör bl. a.
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsverk, statens väg- och trafikinstitut, motororganisationerna
dvs. Kungl. AutomobU Klubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund och
Motormännens riksförbund Folkrörelsernas trafikskoleförbund, Folksam, NTF,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges trafikskolors riksförbund.
En avvaktande hållning intas av länsstyrelsen i
Västernorrlands län, som åberopar de hanteringsmässiga svårigheterna
beträffande bilbältena, samt Handelstjänstemannaförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet, som tvekar i kontrollfrågan och anser att i första
hand propaganda- och informationskampanjer bör användas. Transportarbetareförbundet
förklarar att förbundet intar en principiellt positiv inställning i
bilbältesfrågan och alt det gärna vill raedverka till åtgärder som leder till
en ökad användning av bilbälten. Med tanke på den mönsterbildande roll som de
yrkesmässiga trafikutövama har i trafiken anser förbundet att i första hand
förutsättningar för en frivUlig bältesanvändning genora obligatorisk
utrustning även av lastbilarna raed bilbälten bör skapas för dessa
yrkeskategorier innan lagstiftaing tillgrips.
Prop.
1974: 86 17
Därefter
bör dessa yrkesgrupper och övriga bilister bearbetas intensivt i syfte alt på
frivillighetens väg nå en acceptabel användningsnivå.
5.2
Fordon som bör omfattas av en lagstiftning om obligatoriskt bruk av bilbälte
Förslaget
i rapporten BUbelter alt användningsplikten skaU omfatta i princip alla
monterade bälten tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet
remissinstanser. Motormännens riksförbund anser inte att an-vändningsplikfen
skall gälla även frivilligt monterade bälten. Förbundet åberopar att den sora
inte vUl använda bilbältet raed lätthet kan montera bort det utan påföljd och
att denna konsekvens av lagstiftningen är ologisk.
Några remissinstanser som
biträder förslaget eller lämnar del ulan erinran tar upp olika problem som är
förenade med de frivilligt monterade bälten sora förekoraraer i det äldre fordonsbestån-del.
Probleraen gäller frågan om effektiviteten hos dera och kontrollen av dem.
Riksåklagaren framhåller vikten av att uppraärksarahet ägnas även åt dessa
bälten vid kontrollbesiktning. Klart olärapligt raonterade eller från skyddssynpunkt
otiUräckhga anordningar bör föranleda föreläggande ora bortmonlering eller
ändring. Statens väg- och trafikinsitui framhåller, att generella dispenser
från plikten all använda vissa äldre bälten kan bli förhållandevis komplicerade
på grund av det bristfälliga underlaget. En inventering av olämpliga bälteskonslruktioner
kan enligt institutets mening eventuellt ske i saraband raed den århga kontrollbesiktningen.
Sararaa förfaringssätt torde även kunna ulnyttjas för insamling av bedömningsunderlag
för individuella dispenser. I samband med kontrollbesiktningar bör också tUlfället
tUl inforraalion till fordonsägarna tas tUl vara, t. ex. i form av
rekommendationer om utbyte av bilbälte. Väg- och trafikinstitulet anser vidare,
att det måste klarläggas, om skyldighet att byta ut defekt bälte skall gälla
även sådana bälten som monterats frivilligt. Klarhet måste också skapas
angående de kriterier efter vUka ett bälte skall bedöraas sora defekt, häri
inbegripet frågan om bältets hanteringsegenskaper skall påverka bedöraningen.
AB Svensk BUprovning anser, att fordonsägaren bör svara för att i första hand
sådana bälten sora utgör obligatorisk utrustning är i tillfredsställande
skick. Även ett förbud raot deraontering av bUbälten bör enligt bolagels raening
begränsas tUl sådana bälten. I detta saramanhang påpekas att bilbälte inle
finns noterat som särskUd utrustning i besiktningshandling för bUar av 1968
eller tidigare års raodell. Bolaget anser liksora statens väg- och trafikinstilut,
att kravspecifikationer beträffande bUbältenas skick bör upprättas. Vidare bör
enligt bolagels mening formerna för bUbälteskontrollen anpassas till de
förutsättningar som gäller vid rutinmässig fordönskontroll i sarabahd med
köntroll-
Prop. 1974: 86 18
besiktning.
Beträffande vissa äldre bUar bör enligt bolagels mening beaktas svårigheterna
att nå vissa manöverorgan raed påtaget bälte.
En
raed probleraen kring de frivUligt monterade bältena närbesläktad fråga tas
upp av föreståndaren för statens rättsläkarstation i Lund, Folkrörelsernas
trafikskoleförbund och Folksam som anser, att användningsplikten i princip bör
avse trepunktsbällen. Folksam betonar att inforraalion bör spridas ora den
begränsade skyddseffekten hos tvåpunktsbälten.
Riksåklagaren
hävdar att användningspliklen skall avse endast förare och framsätespassagerare.
Med en sådan lösning finns möjlighet för den som av någon anledning inte vill
använda bälte alt åka i baksätet och vidare reduceras behovet av individuella
undanlag på medicinsk grund.
Frågan
ora raonteringspåbud skall gälla även vissa andra bilar än dem som f. n.
omfattas av sådant påbud diskuteras av flera remissinstanser.
Rikspolisstyrelsen
uttalar att även äldre bilar bör utrustas med bilbälten. Folksam anser alt
alla personbilar och lätta lastbilar som kan utrustas med rullbälten av trepunklslyp
bör förses med sådana bälten, åtminstone i frarasätet. Flera andra remissinstanser
behandlar frågan ora raonterings- och användningsplikt bör gälla även i lätta lastbUar
och uttalar sig positivt härora. Statens trafiksäkerhetsverk upplyser, att verket
har bältesfrågan beträffande sådana bilar på sitt prograra och att det komraer
att lägga frara förslag i det aktuella avseendet. Svenska
transportarbetareförbundet uttalar alt även lastbUar obligatoriskt bör vara
utrustade raed bilbälten.
5.3
Av praktiska skäl betingade undantag
De
förslag sora har lagts fram om undantag från bilbältesplikten av praktiskt
betingade skäl dvs. när bUen ej är i rörelse eller när hastigheten är
extremt låg, t. ex. vid färd på parkeringsplats eller inom bensinstations-
eller verkstadsområde, vid backning eller under liknande förhållanden
tillstyrks eller lämnas utan erinran.
5.5.7
Trafik i tättbebyggt område, yrkestrafik i allmänhet
Allraänt
anses och av en del reraissinstanser understryks, att användningsplikten bör
gälla även i tättbebyggt oraråde. Likaså anses grund saknas att undanta
distributionstrafiken eller viss yrkeskategori från användningsplikten. I
denna fråga finns eraellertid vissa avvikande uttalanden.
Bland
de reraissinstanser sora uttryckligen hävdar att bUbältesplikten bör gälla även
för yrkesttafiken i allraänhet kan nämnas riksåklagaren. Motormännens
riksförbund, StatsanstäUdas förbund och Svenska kommunalarbetareförbundet.
Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att bUbältet i
Prop.
1974: 86 19
allmänhet
måste ses sora en skyddsanordning i arbetarskyddslagens raening och att
skyldighet alt använda bilbälte redan i dag delvis gäller inora lagens tUlärapningsoraråde,
även ora skyldigheten f. n. inte är straffsanktionerad.
Svenska
transportarbetareförbundet sora i grunden är positivt tUl användning av bUbälten
raen sora anser alt i första hand propaganda-och inforraalionskampanjer bör
prövas ytterligare för att öka användningen uttalar att stora praktiska problera
kan uppslå ora all yrkesmässig trafik inkluderas i den föreslagna
lagstiftningen.
5.3.2 Postdistribution
Beträffande
postdistributionslrafiken framhåller poststyrelsen, att styrelsen är väl
medveten om de faror sora kan uppstå i trafiken för den personal sora orabesörjer
poslutdelning m. ra. och finner det angelägel att denna personal skyddas i all raöjlig
raån. Postverkels person- och lastbilar förses därför raed bilbälten och verket
har också riktat en vädjan till sina förelagsnärander att verka för en ökad användning
av bilbälten. Undantag från bilbältesplikten blir emellertid nödvändiga för lokal
postdistribution raed specialbUen Tjorven, eftersora avståndet raellan avläraningsställena
oftast inte är raer än 40 meter. Likaså kan det behövas undantag för förare sora
utför vissa andra transporter där antalet stopp är exceptionellt stort, t. ex.
vid brevlådetöraning i de större städerna.
Från
de postanställdas sida har ingen erinran gjorts raot att bilbältesplikten
skall orafatta även postdistribution. I delta avseende hänvisas till
Statsanställdas förbunds positiva inställning till en bilbältesplikt som omfattar
även yrkestrafiken (jfr 5.3.1).
5.3.3 Taxitrafik
Flertalet
reraissinstanser accepterar förslaget att bilbältesplikten bör orafatta även
taxitrafiken och de uttalanden sora gjorts ora att den skall gälla yrkestrafik
i allmänhet syftar också på taxitrafiken.
Statens
trafiksäkerhetsverk anser att det är principiellt riktigt att bilbältesplikten
skall gälla såväl förare som passagerare i taxibilar. Verket befarar eraellertid
att en tvingande regel skulle förorsaka stor irritation hos passagerarna och
att efterlevnaden skulle bli dålig i taxibilar raed fasta bälten i baksätena.
Baksätespassagerare i taxibUar bör enligt verkets raening tills vidare undantas
från bilbältesplikt. RuUbällen blir enligt gällande bestäraraelser
obligatoriska i baksäten fr. o. ra. 1975 års bilmodeller och med hänsyn härtill
kan undantaget slopas efter några år när praktiskt taget alla laxibilar har rullbälten
även i baksätena. Svenska taxiförbundet menar att det är rimligt att
taxitrafiken undantas från bUbältesplikt till dess alt s. k. passiva bällessystem
utvecklats till standardsystem. Förbundet åberopar som skäl raot bilbältesplikt
i
Prop. 1974: 86 20
taxibUar
förarnas serviceåligganden, passagerarnas obekantskap med olika typer av
bilbälten särat åtskilliga andra av taxiyrkets natur betingade praktiska oraständigheter.
Risken för att efterlevnaden av bilbältesplikten i taxibUarna skall bli dålig
åberopas också och förbundet säger sig inte vUja raedverka tUl en sådan
utveckling. Även Svenska transportarbetareförbundet anser i linje raed sitt
ställningstagande i fråga ora yrkeslrafiken i allraänhet att undanlag från bUbältesplikten
bör övervägas inom taxitrafiken.
5.3.4
Speciella situationer
En
del speciella praktiska problera i saraband raed bilbältesanvändning utöver
dem sora nu redovisats - uppmärksammas i remisssvaren, överbefälhavaren, som
ej har någon erinran raot en bilbältesplikt, frarahåller att undantag blir
nödvändiga inora krigsraaklen under raUilära operationer och vissa övningar. AB
Svensk BUprovning påpekar alt en bUbältesplikt för bolagets personal raedför
en ökning av tidsålgången vid fordonsbesiklningarna och därraed också ökade
kostnader för bolaget. Även risken för nedsrautsning av bilbältena påtalas av
bolaget. Motorbranschens riksförbund understryker att speciella behov av
undantag sora ej täcks in under de av trafiksäkerhetsrådet föreslagna
undantagen kan föreligga inora bilbranschen.
5.4
Av medicinska och tekniska skäl betingade undantag
De
av raedicinska och tekniska skäl betingade undantag som trafiksäkerhetsrådet
föreslagit i fråga ora barn under 15 år och personer sora ej är rainst 150 era
långa har raed några få undantag godtagits, bl. a. raed hänsyn till behovet av
enkla och klara regler. Sålunda anför statens trafiksäkerhetsverk att det raed
hänsyn till att barn av sarama ålder har starkt varierande vikt och längd
visserligen hade varit mera motiverat att knyta skyldigheten att använda
bilbälte till en viss kroppsvikt än till åldern. A andra sidan skulle detta
medföra så stora praktiska svårigheter att verket godtar förslaget. Motormännens
riksförbund anser också att det är praktiskt att använda en åldersgräns om 15
år och frarahåller att statistiska uppgifter ger underlag för denna gräns.
Socialstyrelsen anser att avgränsningen i stället för en åldersgräns om 15 år
respektive en längdgräns om 150 cm bör utforraas raed utgångspunkt i vikten och
i övrigt raera generellt så alt undantaget gäller fall då bältets fästpunkter i
bilkarossen oraöjliggör användningen eller kan förväntas innebära skaderisk för
korlvuxna personer. Folksam ullalar alt regeln i stället för att knytas till
åldern bör forrauleras så att undantaget omfattar personer som ej uppnått en
vikt om 35 kg och en längd om 150 cm.
Flera
reraissinstanser frariihåller betydelsen av att frågan om barns
Prop.
1974: 86 21
placering
i bU och därmed förknippade frågor angående särskUda barnslolar uppraärksaramas.
Förslaget alt bilbältesplikt
skall gälla även för gravida kvinnor tUlstyrks. Socialstyrelsen ifrågasätter
lämpligheten av att höggradigt gravida kvinnor raed hänsyn till den rainskade
rörligheten kör bil. Kvinnoläkarna bör i anslutning till anvisningar av
socialstyrelsen informera gravida kvinnor om de problem sora sålunda är förknippade
raed bilkörning under graviditet. Som passagerare bör gravida kvinnor färdas i
baksätet och några hinder för dem all då använda bUbälte torde inte föreligga.
De gravida kvinnorna behöver därför inte undantas från skyldigheten att
använda bilbälte.
Även
förslaget att bUbältesplikten i princip skäll gälla också handikappade men med
möjlighet tUl individuella undantag tUlstyrks eller läranas ulan erinran av reraissinslanserna.
Statens handikappråd framhåUer att en förutsättning för denna lösning dock är
att man åstadkommer elt enkelt och smidigt dispensförfarande.
Handikappinstitutet, sora också delar trafiksäkerhetsrådets uppfattning att
något generellt undantag ej bör gälla för handikappade personer, understryker,
att de problera som kan uppstå för handikappade i saraband med bältesanvändning
i flertalet fall torde hänga sararaan raed på- och avtagning av bältet. Dagens
rullbälten raed klafflås torde eraeUertid endast i undantagsfall bereda
svårigheter i detta avseende.
I
fråga om trafiksäkerhelsrådets förslag alt central medicinsk rayndighet skall
utfärda anvisningar ora undantag från bilbältesplikten framhåller
socialstyrelsen, att denna ståndpunkt sammanfaller raed styrelsens uppfattning
beträffande det trafikraedicinska arbetet. Styrelsen är inställd på att i
sararåd raed trafiksäkerhetsverket utfärda sådana anvisningar. Föreståndaren
för statens rättsläkarstatlon i Lund som ansluter sig till
trafiksäkerhetsrådets förslag i fråga om vissa undantag från bUbältesplikten
understryker också nödvändigheten av att socialstyrelsen utfärdar anvisningar
till läkarna om individuella raedicinska undantag från bUbältesplikten;
5.5 Efterlevnad,
kontroll och sanktioner
Vad
trafiksäkerhelsrådet anfört i fråga ora efterlevnad, kontroll och sanktioner
har ej raött några invändningar. Sålunda tUlstyrks eller läranas utan erinran
alt bUbältesplikten sanktioneras raed bötesstraff.
Motormännens riksförbund
anser, att bilbältesplikten även bör orafatta skyldighet alt rätt justera
bältet.
5.6 Skadeståndsrättsliga
konsekvenser
Förslagel
alt underlåtenhet att använda bUbälte inte bör raedföra jämkning av skadestånd
tillstyrks eller lämnas utan erinran.
Prop.
1974: 86 22
5.7
Övriga frågor
Av
frågor i övrigt som tagils upp under reraissbehandlingen kan nämnas, att
remissinstanserna allmänl frarahåller vikten av väl planlagd inforraation i
bältesfrågan. Vidare frarahävs starkt betydelsen av att bältenas hanteringsraässiga
egenskaper förbättras och att låsanordningarna utvecklas i enhetlig riktning.
6 Remissbehandlingen
av rapporten Bilbelter i Danmark, Finland och
Norge
Innehållet
i reraissvaren från grannländerna uppvisar i allt väsentligt samma huvuddrag
som i Sverige. Reraissinslanserna tUlstyrker med ett fåtal undantag
lagstiftning om obligatorisk skyldighet alt använda bilbälte. Förslagen i fråga
ora bältespliktens orafattning med hänsyn till olika faktorer och förslagen i
fråga om praktiskt, tekniskt och medicinskt betingade undantag från en
bältesplikt godtas allraänt raed enstaka reservationer efter sararaa mönster
som gäller i fråga om de svenska remissinstanserna. Även förslagen om kontroll,
sanktioner och skadeståndsrättsliga konsekvenser har i allmänhet godtagils,
dock att i några få remissvar önskeraål ullrycks ora att sanktionen skaU vara
avgift i stället för böter eller att användningspåbudet ej skall sanktioneras.
När det gäller
yrkestrafiken och då i synnerhet taxitrafiken hävdas av branschorganisationerna
på sararaa grunder sora anförts i Sverige alt undantag blir nödvändiga. Nordisk
taxiråd har i ett särskilt yttrande understrukit att laxitrafiken bör undantas
från bUbältesplikt. Chauff0-rernes Förbund i Danmark intar dock en motsatt
uppfattning och understryker uttryckligen vikten av att taxitrafiken ej undantas
från bilbältesplikt.
Liksom i Sverige frarahålls
angelägenheten av att bältenas hanteringsraässiga egenskaper förbättras och
att låsanordningarna utvecklas i enhetlig riktning. För en utförligare
redogörelse av reraissvaren i grannländerna torde jag få hänvisa till Bilbelter
slutrapport.
7 Förslagen
i Bilbelter slutrapport
Sedan
Nordiska trafiksäkerhetsrådets första rapport i bilbältesfrågan BUbelter remissbehandlats
har rådet genom den särskilda arbetsgruppen under rådet vidare övervägt frågan
mot bakgrund av remissyttrandena. Övervägandena redovisas i rapporten Bilbelter
slutrapport (Nordiska trafiksäkerhelsrådets rapport nr 5). I fråga om detaljerna
i arbetsgmppens överväganden och förslag får jag här hänvisa till rapporten.
Övervägandena
i slutrapporten leder frara till att de i den första
Prop.
1974: 86 23
rapporten
fraralagda förslagen i huvudsak vidhålls. Detta innebär att bilbältesplikt
föreslås gälla för i princip alla sUtplalser, där bilbälte är raonterat,
oavsett ora raonleringen är påbjuden eller ora den skelt frivUligt.
I
enlighet med förslaget i den första rapporten skall bilbälte ej behöva
användas vid backning och ej heller vid färd inom parkeringsplats,
parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller under andra liknande
förhållanden.
Med
avvikelse från den tidigare rapporten föreslår arbetsgruppen, att särskilda
undantag skall kunna raedges för sådan distribulionstrafik där hastigheten är
låg och dessutora täta av- och påstigningar förekommer, t. ex. vid lokal
postdistribution och viss distribution av tidningar. Vidare föreslår
arbetsgruppen nu till skUlnad från tidigare, att passagerare i baksätena i taxibUar
tills vidare skall undantas från bilbältesplikt. Skälet till undantaget är de
rent praktiska svårigheterna alt använda bilbälte i taxibilarnas baksäten.
Dessa är näraligen ofta utrustade raed bälten sora saknar uppruUningsdon och
kan därför bereda passagerarna svårigheter vid inställningen. Byte till ruUbälte
är ej heller alltid möjligt. Beträffande passagerarplatsen i taxibilarnas framsälen
anser arbetsgruppen att det ej finns anledning tUl undantag från
bilbältesplikten. Framsätesplatsen är raycket utsatt och den är ofta utrustad
med ruUbälte eller kan förses med sådant bälte. När det gäller taxiförarnas bilbältesplikt
diskuterar arbetsgruppen de invändningar om praktiska svårigheter som anförts i
remissvaren. Mot detta frarahåller arbetsgruppen ruUbältenas lätthanterlighet.
Arbetarskyddsaspekterna betonas också. Utomordentiigt starka skäl talar enligt
arbetsgruppens raening mot ett undantag för taxiförarna. Den i några remissyttranden
uttryckta motviljan hos taxiförarna mot att använda bilbälte bör vara av
övergående natur. Med hänsyn till de tungt vägande skyddsaspekterna förordar
arbetsgruppen att taxiförarna ej undantas från bilbältesplikten.
Liksora
i den första rapporten föreslår arbetsgruppen, att bilbältesplikten ej skall
gälla den sora är under 15 år eller är kortare än 150 era särat att undantag
för gravida kvinnor eller handikappade skall raedges endast efter prövning
från fall till fall.
Beträffande
efterlevnad, kontroll och sanktioner av en bilbältesplikt framhåller
arbetsgruppen att valet av sanktionsform får göras nationellt raed hänsyn till
förhållandena i varje enskilt land.
I
fråga om de skadeslåndsrättsliga konsekvenserna slår arbetsgruppen fast vid
att ersättning för skada ej skall nedsättas på grund av underlåtenhet all
använda bilbälte.
Prop. 1974: 86 24
8
Departementschefen
Sedan
bilbältena introducerades i slutet av 1950-talet har olika åtgärder vidtagits
för att öka användningen av dem, t. ex. förbättringar av bältenas
hanteringsegenskaper samt inforraation och propaganda. I debatten om bilbältena
har deras skyddsegenskaper allraänt vitsordats raen uppfattningarna om del
lämpligaste sättet att öka användningen av dem har varit skiftande. Under
senare år har såväl i Norden sora i flera andra länder tanken väckts på en
lagstiftning ora skyldighet att använda bilbälle vid färd. En lagstiftning är
förenad raed olika problera som måsle lösas tillfredsställande, innan man kan
ta slutlig ställning till hur bestäraraelserna skall utformas. Nordiska trafiksäkerhelsrådets
rapporter i bilbältesfrågan innehåller utredning av de problera sora hänger
samman med en lagstiftning om skyldighet att använda bilbälle och förslag till enhetiiga
nordiska regler i ämnet. Den första av dessa har remissbehandlats i de nordiska
länderna. Den senare innehåller överväganden och förslag med utgångspunkt även
i vad som anförts vid remissbehandlingen.
En
lagstiftning på bUbältesområdet i enlighet med trafiksäkerhelsrådets förslag
kräver ändringar i bl. a. reglerna om jämkning av skadestånd. I anslutning tiU
alt jag föreslår Kungl. Majrt att lägga fram förslag till riksdagen i detta
avseende vill jag redovisa mina överväganden i bilbältesfrågan i dess helhet.
Såvitt avser skadeståndsfrågorna har jag samrått med statsrådet Lidbom.
I
trafiksäkerhetsrådets första rapport konstateras att den tekniska och
medicinska utredningen entydigt visar att bilbältet är synnerligen effektivt
när det gäller att rädda liv, rainska antalet skador och lindra skadornas orafattning.
Det bedöras att antalet dödade i personbilar kan reduceras raed över en
tredjedel och antalet icke dödligt skadade med ca en fjärdedel om 75 % av
förare och framsätespassagerare använder bilbälte (trepunktsbälte) i
kollisionsögonblicket. När det gäller attityderna inom Norden till en
lagstiftning om obligatorisk användning av bilbälten visar undersökningar som
gjorts en klart positiv instäUning. I ett fall förordade sålunda raer än 80 %
av de tUlfrågade en sådan lagstiftning. Trafiksäkerhetsrådet anser att raan
har anledning räkna raed ett positivt gensvar hos bilisterna på en lagsliftning
om skyldighet alt använda bilbälte, vilket bör underlätta övervakningen.
Trafiksäkerhetsrådet
gör också den bedömningen att andra skyddsanordningar av passivt slag som kan
ersätta bilbältena inte finns eller kan koraraa frara annat än på längre sikt.
Mol
den angivna bakgrunden och med hänsyn till att det enligt trafiksäkerhetsrådets
uppfattning vilken stöds av internationella erfarenheter inle är
tillräckligt med information och propaganda för att höja användningsfrekvensen lUl
en godtagbar nivå, föreslår trafiksäkerhelsrådet en lagstadgad skyldighet alt
använda bilbälte vid färd.
Prop. 1974: 86 25
Trafiksäkerhelsrådets
bedömning i den första rapporten att bilbältet är synnerligen effektivt när det
gäller att rädda liv och rainska skador har biträtts vid reraissbehandlingen. Genoragående
delar remissinstanserna rådels uppfattning att lagstiftning om obligatorisk
bältesanvändning är del effektivaste sättet att förbättra
användningsfrekvensen. Det är raot denna bakgrund sora reraissinslanserna, raed
några undantag, tUlstyrker förslaget ora lagstiftning. De få sora fraraför
avvikande rae-ningar anser främst alt raan bör söka koraraa längre raed inforraation
och propaganda eller att raan bör vänta tills bältenas hanteringsegenskaper
förbättrats.
Såväl information och
propaganda sora utvecklingsarbete för förbättring av hanleringsegenskaperna är
väsentliga faktorer. Såsora frara-hölls redan i den första rapporten kan raan
emellertid inte med dessa medel nå en användningsfrekvens som är tUlräckligt
hög med hänsyn till bilbältets goda skyddsegenskaper. Detta är en uppfattning sora
är allraän i expertkrelsar även utanför Norden. För svenskt vidkomraande kan
jag erinra om de upprepade inforraationskarapanjer sora statens trafiksäkerhetsverk
genorafört men sora gett endast begränsade resultat. Jag ansluter raig därför
till trafiksäkerhelsrådets förslag att användningen bör göras obligatorisk genora
lagstiftning.
Trafiksäkerhetsrådets
förslag att användningsskyldighelen skall orafatta alla sittplatser, där bilbälle
finns på grand av påbud eller där bälte raonterals frivilligt, accepteras i
huvudsak av reraissinslansema.
Jag är medveten ora att de
frivilligt raonterade bältena såsom några reraissinstanser påpekat i vissa
fall kan vara bristfälliga och att detta problera raåste uppraärksararaas. Orafallningen
av problemet bör dock inte överdrivas. Det finns enligt min raening gmndad anledning
anta alt flertalet av de bilbälten som monterats frivilligt blivit installerade
enligt anvisningar från bilfabrikant eller bilgrossist och alltså bör motsvara
de säkerhetskrav som kan ställas. I övrigt får just äldre bilbälten ägnas
särskild uppraärksarahet vid besiktningar och möjligheten att påbjuda avmontering
av farliga bälten utnyttjas vid behov. Med hänsyn till dessa överväganden
ansluter jag mig till trafiksäkerhelsrådets förslag att användningspliklen
skall omfatta även frivilligt monterade bälten.
Den från något håll
framförda synpunkten alt användningsskyldigheten bör gälla endast trepunktsbällen
kan jag i likhet med trafiksäkerhelsrådet itile biträda. Även om
diagonalbältenas skyddseffekt är sämre än trepunkisbältenas är nyttan såsora
framgår av den första rapporten ändå så stor alt ell användningspåbud
framstår som befogat. Motsvarande lorde kunna sägas om de enkla höflbältena i
de fall dessa tillåts.
Förslaget
att bilbältesplikten skall gälla på sittplats i baksäte i den mån bälte raonterals
där har i allraänhet tUlstyrkts eller lämnats utan
Prop. 1974: 86 26
erinran.
Från rent trafikraedicinska synpunkter är en sådan inställning, välmotiverad.
Det finns emellertid även andra omständigheter sora raåste beaktas i detta sararaanhang.
Det
förslag som lagts fram av Nordiska trafiksäkerhetsrådet syftar till en enhetlig
nordisk lagstiftning i äranet. Jag vill för rain del understryka värdet av att
reglerna ora bilbältesanvändningen utforraas så att bältesplikten får en så
långt raöjligt likartad orafattning i Norden. Därvid är eraellertid att raärka
all raonteringspåbud i de övriga nordiska ländema gäller endast bilarnas framsälen
och att frivillig montering i baksäte skett endast i begränsad omfattning. En
lagstiftning ora användningsplikt kan alltså i Danmark, Finland och Norge i
praktiken koraraa att omfatta endast förare och framsätespassagerare. Begränsas
användningsplikten i Sverige tUl dessa båda kategorier får man också enhetliga
nordiska regler i detta avseende. Det praktiska resultatet kommer att te sig
enkelt och naturligt för allmänheten och därmed vara ägnat att öka förståelsen
för lagstiftningen.
Jag
har tidigare framhållit betydelsen av att allraänheten har en positiv attityd tUl
den föreslagna lagstiftningen och att raan rent generellt har anledning räkna
med en sådan inställning. Gjorda undersökningar visar eraellertid att just
bilbälten i baksäte används i endast obetydlig omfattning.
Användningsfrekvensen torde ligga klart under 10 %. Detta tyder på alt
ytterligare information behövs innan lagstiftning ora skyldighet att använda bUbälte
i baksäte övervägs.
En
begränsning av användningsplikten till förare och frarasälespassagerare har såsora
riksåklagaren anfört i sitt reraissvar också den fördelen att den minskar
behovet av individuella undantag av medicinska skäl. Del föreligger givetvis
ett starkt intresse av största möjliga enkelhet i detta avseende.
Med
hänsyn till främst de nu redovisade omständigheterna förordar jag att
användningsplikten begränsas till bilbälle i frarasäte. Även ora ett sådant
undantag görs bör naturligtvis baksätespassagerarna i raöj-ligaste raån utnyttja
det skydd sora ett befintligt bUbälte erbjuder, och det är angeläget att inforraalionen
inriktas på att öka användningsfrekvensen även bland dessa.
En
utvidgning av nu gällande raonteringspåbud tUl att gälla fömtom personbilar
även andra fordonskategorier diskuteras av flera remissinstanser. Främst tas
behovet av bälten i lätta lastbilar upp raen även önskeraål ora raonteringspåbud
beträffande tyngre lastbilar fraraförs. Statens trafiksäkerhetsverk har vissa
av dessa frågor på sitt program och Kungl. Majrt har denna dag uppdragit åt
verket alt utreda förutsättningarna för att införa en skyldighet att raontera bUbälten
även i lastbUar. I avvaktan på att utredningen blir klar bör t. v. nuvarande
principer för raonteringspåbud kvarstå.
Trafiksäkerhetsrådets
förslag att användningsskyldighelen inte skall
Prop. 1974: 86 27
gälla
när bilen ej är i rörelse eller i vissa situationer när färdhastigheten är
extremt låg backning, färd inora parkeringsplats, parkeringshus,
bensinstations- eller verkstadsoraråde eller under liknande förhållanden har
inte mött någon invändning vid reraissbehandlingen. Jag ansluter raig till vad
trafiksäkerhetsrådet föreslagit härora.
Förslaget
att användningsskyldighelen bör gälla även vid färd inom tättbebyggt oraråde tUlstyrks
raed få undantag. Flera remissinstanser understryker vikten av att detta krav faslhålls.
Jag finner inte anledning frångå denna uppfattning.
När
det gäller frågan om undantag från användningsskyldigheten för viss yrkestrafik
delar flertalet remissinstanser trafiksäkerhelsrådets uppfattning alt såväl
trafiksäkerhetssynpunkter sora intresset av att upprätthålla ell gott
arbetarskydd starkt talar raot undantag för yrkesförarna, som uppehåller sig
längre tider i trafiken än privatbilislerna och därraed är raera utsatta än
dessa för risker all skadas i trafiken. Denna grundsyn framgår också av de från
många håll gjorda uttalandena att montering av bUbälte bör påbjudas även för
lätta lastbUar och liknande.
De
farhågor som fraraförls från flera organisationer sora representerar
yrkestrafiken för att bältesanvändning skulle vara till hinder raåste enligl rain
raening i raånga fall bedöraas sora överdrivna. Det kan såsora också trafiksäkerhelsrådet
anfört inte uteslutas att den negativa inställningen i en del fall har sin
grand i ovana vid bilbälle och bristande kännedora ora skaderiskerna.
Även
med en grandinställning alt skyldighet att använda bilbälte i princip bör gälla
för yrkestrafiken måste emellertid enligt min mening undantag accepteras. Vid
vissa former av distribulionstrafik, där hastigheten är låg och föraren
dessutom stiger i och ur bilen raed korta rael-lanrura, skulle del vara alltför
opraktiskt att använda bilbälte saratidigt som olycksrisken på grund av den
låga hastigheten är begränsad. Som typexempel kan näranas bl. a. lokal
postdistribution med bU och viss distribution av tidningar. I den mån bilbälte
monteras också i andra fordon än personbUar kommer motsvarande behov alt
uppkomma även i andra fall, t. ex. i fråga om soptömning o. d. Ällmänt bör
emellertid restriktivitet iakttagas vid raeddelande av undantag. Sådana bör raedges
endast under själva distributionen och ej orafatta färd till eller från
distributionsområdet.
För
laxitrafiken har fraraförls krav på undanlag i samtliga länder. Kraven kommer
framför allt från organisationer som representerar taxiägare och taxiförare.
Det bör dock understrykas att Chauff0rernes Förbund i Danraark, som
representerar ett betydande antal taxiförare, anser att
användningsskyldigheten bör omfatta även taxkrafik. En rad argument framförs
som skäl för undantag. Frärast åberopas de praktiska olägenheter sora en
användningsskyldighet skulle raedföra. De angivna organisationerna, liksora
även några andra reraissinstanser sora förordar
Prop. 1974: 86 28
undantag
för laxitrafiken, påpekar också risken för att den bristande förståelsen för ett
påbud från såväl förarnas som passageramas sida skall leda till en dålig
efterlevnad.
När
det gäller frågan om skyldighet för taxiförare att använda bilbälte har
invändningarna i remissvaren i stor utsträckning gällt de praktiska
svårigheterna. Mot detta kan frarahållas att ett modernt rallbälte är så
lätthanterligt att på- och avtagning i realiteten inte rimligen kan innebära
någon beaktansvärd olägenhet. Alt användningsskyldigheten till en början skulle
kunna kännas besvärande är antagligt raen orsaken härtill synes mera vara
bristande vana att använda bilbälte än faktiska svårigheter.
Jag
delar trafiksäkerhelsrådets uppfattning alt de organisationer som yrkar på
undanlag för laxitrafiken alltför litet beaktat arbetarskydds-aspekterna. Del
finns i aUa de nordiska länderna en klar och raålraed-veten strävan att genora
olika åtgärder förbättra skyddet för arbetstagarna i olika railjöer.
Trafiksäkerhetsrådet
har funnit, alt det är starka skäl sora talar raot ett undantag för taxiförarna.
Den motvilja raot att använda bilbälte som komrait till uttryck i
remissyttrandena från flertalet av de berörda organisationema är emellertid en
faktor sora raåste beaktas. Enligt trafiksäkerhetsrådets uppfattning bör den
negativa inställningen vara av övergående natur. Jag finner också för rain del
goda grunder för en sådan bedöraning. Just av detta skäl vill jag eraellertid
raed hänsyn till önskvärdheten av att användningsskyldigheten skall få ett
positivt gensvar bland dera som den avser förorda alt taxiförarna i ett
inledningsskede undantas från lagstiftningen. I stället bör ansvariga
myndigheter och organisationer intensifiera sin information till berörda förarkategorier
för att belysa värdet av att bilbälte används. Samtidigt ges också raöjlighet
att studera frågan vUka tekniska förbättringar sora är möjliga för att
underlätta bältesanvändningen, vilket ar av särskild betydelse för just dessa
kategorier.
Med
denna lösning bör man från användningsskyldighelen undanta hela taxisektorn,
dvs. såväl förare sora passagerare.
De
av trafiksäkerhelsrådet förordade, av raedicinska och tekniska skäl betingade
undantagen accepteras allraänt av remissinstanserna. Från något håll fraraförs
att användningsskyldigheten bör beskrivas i mera generella termer så att den närraare
ansluter tUl gränsen raot de kategorier sora inle bör eller kan använda
bilbälte. En sådan utformning föranleder emellertid sora ttafiksäkerhetsrådet
anfört tillämpningssvårigheter. Undantagsregeln bör därför i enlighet med
trafiksäkerhetsrådets förslag anges med hänsyn till ålder 15 år och
kroppslängd 150 cm. När det gäller de kategorier som inte komraer att orafattas
av användningsplikten får som trafiksäkerhetsrådet betonat genom
information spridas kännedom om förutsättningarna för och värdet av att bUbälte
används.
Prop. 1974:86 29
Arbelsgrappens
uttalande att problemet ora barns placering är av särskUd vikt bekräftas av reraissinslanserna.
Trafiksäkerhetsrådet har beslutat att på nordisk basis utreda en geraensara
lösning av frågan.
Förslaget att undantag för
gravida eller handikappade skall raedges endast efter prövning från fall till
fall accepteras av remissinstanserna. De reraissinstanser sora representerar raedicinsk
sakkunskap bekräftar att undantag behövs endast i mindre omfattning. Den
begränsning av användningsplikten till förare och frarasälespassagerare sora
jag förordat i det föregående rainskar ytterligare behovet av undantag. Jag
anser för rain del alt det ej krävs något särskilt dispensförfarande raed
prövning av rayndighet i fråga ora de medicinska undantagen utan att det bör
räcka med att skälet till befrielse från användningspliklen styrks genom
läkarintyg. Såsora frarahållits av trafiksäkerhetsrådet och understrukits vid reraissbehandlingen
är det angeläget alt centrala anvisningar utfärdas till läkarna om
bedömningsgrunderna i fråga ora undantagen. Det bör uppdras åt socialstyrelsen
all efler sararåd raed trafiksäkerhetsverket utfärda sådana anvisningar.
Sammanfattningsvis kan i fråga om de medicinska undantagen konstaleras, att den
ordning som jag nu föreslagit bör leda till smidiga handläggningsforraer.
Trafiksäkerhetsrådets
överväganden ora efterlevnad, kontroll och sanktioner godtas i huvudsak av reraissinslanserna.
Av väsentlig betydelse för efterlevnaden och därraed också för
kontrollfrågan är att en bUbälteslagstiftning har stöd hos allraänheten. Såsora
fraragår av de redovisade undersökningarna bör raan ha anledning räkna raed ett
gott gensvar.
Trafiksäkerhetsrådets
förslag att nedsättning av skadestånd ej bör ske på grand av underlåtenhet all
använda bilbälte tillstyrks eller läranas ulan invändning av reraissinslanserna.
Jag biträder förslaget.
I
likhet med trafiksäkerhetsrådet vill jag ta upp vissa speciella delfrågor sora
aktualiseras i olika remissyttranden.
Från något håll har
framhållits att det i saraband raed användningsskyldighelen bör uttryckligen
föreskrivas att bältet skall vara rätt injusterat, dvs. ligga an ordentligt raot
kroppen. Trafiksäkerhelsrådet har funnit det i och för sig uppenbart alt en
sådan skyldighet i princip ingår redan i ett allraänt stadgande ora skyldighet
att använda bilbälle. I slutrapporten anförs, att raan ställer sig Iveksara
till förslaget även ora det från psykologisk synpunkt skulle kunna vara av
visst värde att injusteringen nämns i påbudet. Del torde tämligen snart le sig
naturligt för en åkande att använda bilbältet på rätt sätt och behovet av särskUd
inställning försvinner också efter hand sora användningen av ruUbälte ökar. När
det gäller själva injusteringen synes polisens övervakningsuppgift, anförs det
i slutrapporten, under inledningsskedet böra vara av raera rådgivande natur. En
uttrycklig bestäraraelse ora injusteringen skuUe därvid av polisen kunna
upplevas som en besvärande restriktion. Med
Prop. 1974: 86 30
hänsyn
tUl det anförda förklaras i slutrapporten att man närmast är beredd att
avstyrka en särskUd bestämmelse i ämnet. Jag instämmer i trafiksäkerhetsrådets
bedömning.
När
det gäller krigsmaklen måste liksora i fråga om många andra regler för
vägtrafiken raedges de undantag sora betingas av verksara-helens särskilda
natur. Jag vill i sammanhanget erinra om påpekandet i slutrapporten att en
betydande del av föraralbUdningen sker inom respektive lands försvarsmakt och
att det är viktigt att förama vid sådan utbildning redan från början blir vana
vid att använda bilbälte.
Särskilda
spörsmål i fråga om bilbältesanvändningen i bilprovnings-och bUreparationsverksamhet
har frarahållits vid reraissbehandlingen av trafiksäkerhelsrådets första
rapport. Jag kan inte på nuvarande stadium överblicka i vad mån särregler vid
sidan av de allmänna reglerna behövs. Behovet av modifikationer i fråga ora bUbältesplikten
i vissa spe-cialsiluationer får behandlas i samma ordning som jag i övrigt i
det följande föreslår för handläggning av de praktiska bilbältesfrågor som uppkommer.
Jag vUl kraftigt understryka att det som oundgängligt krav raåste gälla, att
tillfällena att få bUbältena provade av sakkunnig personal skall tas till
vara. För bUisterna finns raöjligheter härtill såväl inom bilprovnings- som bUreparationsverksamheten.
Det finns anledning räkna med att bilisterna skulle uppfatta det sora en
allvarlig brist att ej kunna få sakkunnigas hjälp och råd i fråga ora bUbältena.
Viklen
av att bUbältenas hanteringsegenskaper förbättras har redan frarahållits.
Särskilt väsentligt synes vara att man får så långt möjligt enhetliga handgrepp
för manövrering av frärast låsraekanisraen. Jag noterar med tillfredsställelse,
att trafiksäkerhetsrådet har tUlsatt en särskUd nordisk arbetsgrupp med
uppgift att verka för likformiga standardkrav inora Norden i angivna
avseenden.
Frågan
ora när bilbälteslagstiftningen bör träda i kraft är beroende av flera olika
faktorer. I och för sig är ell snabbt ikraftträdande önskvärt raed hänsyn till
de förväntade, positiva effektema av lagstiftningen. Ä andra sidan är det emeUertid
väsentiigt att lagstiftningen förbereds så att bästa möjliga resultat uppnås.
Härför behövs inforraalion i olika avseenden. Anvisningar i fråga ora föralsätlningarna
för undantag från bältesplikten skall utarbetas. Föreskrifter för den tekniska
kontrollen av bilbälten skall utforraas etc. Med hänsyn härtUl och då redan
själva beslutet ora lagstadgad skyldighet alt använda bilbälte kan förväntas få
en betydande positiv effekt på användningsfrekvensen förordar jag att
ikraftträdandet inte forceras. En lämplig tidpunkt är enligl rain raening den 1
januari 1975. Möjlighet bör dock finnas att välja annat dalura. Det bör ankoraraa
på Kungl. Majrt alt raed beaktande av olika oraständigheter besluta ora
ikraftträdandet.
I
fråga ora den förfaltningsraässiga regleringen vUl jag anföra följande.
Prop. 1974: 86 31
Jag
avser att senare föreslå Kungl. Majrt att i vägtrafikkungörelsen (1972r 603)
införa bestämraelser ora skyldighet alt använda bUbälte. Bestäramelserna bör i
enlighet med vad jag anfört i det föregående innehålla följande.
Bilbältesplikten bör vid
färd raed bU gälla förare och passagerare sora sitter på sådan plats i bilens frarasäte
sora är utrustad raed bilbälte. I anslutning härtill vill jag erinra ora att
fordonskungörelsen (1972r 595) ger myndigheterna författningsmässiga raöjligheter
att raeddela föreskrifter ora bältenas beskaffenhet och kontroll av
beskaffenheten, att påbjuda demontering av olärapliga bälten etc.
Från
huvudregeln bör uppställas vissa undanlag av praktisk och teknisk-raedicinsk
art.
Av
praktiska skäl bör bilbältesplikten ej gälla när bilen ej är i rörelse och ej
heller vid backning eller vid färd inora parkeringsplats, parkeringshus,
bensinstations- eller verkstadsområde eller under andra liknande förhållanden.
Undantag bör göras för laxitrafiken.
Av tekniskt-medicinska
skäl bör bUbältesplikten ej omfatta den som ej fyllt 15 år eller den som ej
uppnått en längd av 150 cm.
Uiöver dessa generella
undantag aktuahseras, såsom framgått av det föregående, olika undantag som ej
närmare kan bestäraraas i författningstext. I medicinskt avseende fordras
sålunda möjlighet tUl undantag i speciella fall för handikappade och för
gravida kvinnor. Sora jag förut anfört bör behovet av undantag i det enskilda
fallet styrkas genora läkarintyg. Ora kontrollen ej skall försvåras bör i
princip endast godtas intyg som utfärdats före den aktuella färden. Det är
givetvis väsentiigt både för att spara den enskilde obehag och för att
underlätta kontrollen att intyg medförs. Det torde vara tillräckligt med en
uppmaning på intyget alt det skall medföras.
Föreskrifter
för bedömningen äv medicinska undantag från bilbältesplikten bör utfärdas av
socialstyrelsen efter sararåd raed trafiksäkerhetsverket.
Även
andra typer av undantag kan bli aktuella t. ex. av praktiska skäl och kan
vara av såväl individuell sora mera generell art. Sora exempel kan nämnas de
undantag jag förordat inom poslväsendet och för viss tidningsdistribution. Till
de oraråden där behovet av undantag och utforraningen av dem inle nu kan
överblickas hör också bilprovnings- och bilreparationsverksaraheten. Fråga ora
undanlag sora sålunda behövs på grund av särskUda skäl bör prövas av statens
trafiksäkerhetsverk. Undantagen bör i linje raed vad jag nu uttalat förutora
till viss person kunna knytas till viss grupp av personer eller till viss yrkes-verksarahet
eller liknande.
BUbältesplikten
bör sanktioneras raed bötesstraff (ordningsbot).
Överbefälhavaren
bör berayndigas att efter sararåd raed statens Irafiksäkerhelsverk raeddela de
undanlagsbestämmelser som behövs inora krigsraaklen.
Prop. 1974: 86 32
Besläramelser
om skadestånd på grand av trafikolycka finns i lagen (1916r 312) angående
ansvarighet för skada i följd av automobU trafik (bilansvarighetslagen).
Skadestånd till bl. a. passagerare regleras i 2 §. I fråga om järakning av
skadestånd för det fall alt den sora led skadan genora eget vållande medverkat
till den stadgas i 2 § andra stycket, att rätten efter vad sora prövas skäligt
i varje fall beslärama om och i sådant fall till vilket belopp skadestånd
skall utgå. Skadestånd till bilförare vid trafik med två eller flera bilar
regleras i 5 § andra stycket bilansvarighetslagen. Skadeståndet skaU jämkas
efter vad som prövas skäligt, där ej av omständigheterna framgår att varken
bristfällighet på bilen eller vållande vid dess förande medverkat till skadan.
Där vållande visas föreligga på någon sida men det inte styrks att annan sida
är vållande, skall dock den förra sidan i förhållande till den senare bära hela
skadan.
I enlighet med vad jag
förordat i det föregående bör i bilansvarighetslagens 2 och 5 §§ tas in bestäraraelser
av innebörd att förares eller passagerares underlåtenhet all använda bilbälte
ej skall tillräknas honom sora vållande vid tillärapning av 2 § andra stycket
eller 5 § andra stycket. Delsarama bör gälla också vid tillämpning av den
allmänna raedvållanderegeln i 5 kap. 5 § skadeståndslagen (1912: 207) i fall då
förare av eller passagerare i raotorfordon under åberopande av allraänna
skadeståndsregler riktar anspråk på skadestånd mot annan person. Jag anser raig
kunna utgå från att detta resultat uppnås i och raed att grundsatsen blir
lagfäst i bilansvarighetslagen, som reglerar huvuddelen av de skadefall sora
drabbar förare av och passagerare i motorfordon. Någon uttrycklig bestämmelse
i ämnet i skadeståndslagen anser jag därför inte behövlig. Jag vill i
sammanhanget närana, att skade-ståndskoraraittén i det till chefen för justitiedeparteraentet
nyligen överlämnade betänkandet. (SOU 1973r 51) Skadestånd V. Skadestånd. vid personskada
har föreslagit sådan ändring av 5 kap. 5 § skadeståndslagen alt vid
personskada jämkning av skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande
skall få äga rum endast om den skadelidande handlat uppsåtligen eller grovt
vårdslöst eUer det eljest föreligger synnerliga skäl. Om förslaget genomförs
torde de tUläggsbestäraraelser i 2 och 5 §§ bilansvarighetslagen sora jag nu
har föreslagit kunna upphävas, eftersora en underlåtenhet att använda bUbälte
knappast i något fall torde kunna anses innefatta grov vårdslöshet eller utgöra
synnerligt skäl att jämka skadeståndet.
Förslag
till lag ora ändring i bUansvarighetslagen har upprättats inora koraraunikationsdeparteraentet
efter sararåd med statsrådet Lidbom.
I
enlighet raed vad jag nyss har anfört i anslutning lUl skadestånds-kommitténs
förslag tiU nya allmänna regler ora järakning på grund av medvållande till
personskada anser jag mig kunna utgå från att en lagstadgad skyldighet att
använda bilbälle inle får någon inverkan på fö-
Prop. 1974:86 33
rares
eller passagerares rätt till ersättning från s. k. förarplatsförsäkring eller
annan olycksfallsförsäkring. I fråga ora sådana försäkringar gäller 18 och 20 §§
lagen (1927r 77) om försäkringsavtal, där det för detta slag av försäkringar
föreskrivs, att försäkringsgivaren är fri från ansvarighet gentemot den som
framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller av grov oaklsarahet och att ora å
andra sidan försäkringsfallet har frara-kallats genom oaklsarahet sora inte kan
betecknas som grov detta är utan inverkan på försäkringsgivarens ansvarighet.
Dessa bestäraraelser är visserligen dispositiva raen försäkringsvillkoren för
här aktuella försäkringar torde inte i något fall innehåUa mera långtgående friskrivningsklausuler.
På motsvarande sätt komraer en lagstiftning ora skyldighet all använda bilbälle
att bli utan inverkan på rätten för förare av statiigt fordon att uppbära
ersättning enligt kungörelsen (1969r 113) ora statligt förarskydd, eftersom medvållande
från förarens sida endast i fall av uppsåt eUer grov vårdslöshet medför att han
förlorar ersättningsrätten (6 § 2).
9
Hemställan
Under
åberopande av det anförda herastäUer jag att Kungl. Majrt dels bereder
riksdagen tillfälle alt yttra sig över de riktlinjer för en bilbälteslagstiftning
sora jag har angett i del föregående,
dels
föreslår riksdagen att antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i lagen (1916r 312) angående ansvarighet för skada
i följd av automobiltrafik.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll ulvisar.
Ur protokollelr Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 14 74 74016 »
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar i 4 dokument.
- Bet. 1985/86:TU7 om bilbältesanvändning m. m. (prop. 1985/86:62) s. 4 i texten
- Prop. 1975:11 Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik s. 5 i texten
- Rskr. 1974:214 i texten
- Bet. 1974:TU15 Trafikutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:86 angående skyldighet att använda bilbälte jämte motioner s. 1 · s. 3 · s. 6 i texten