Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen m.m.
1974 · 345 sidor, varav 234 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 234 av 345 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:88, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 88 år 1974 Prop. 1974r88
Nr 88
Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen m. m.; given den 5 aprU 1974.
Kungl. Majrt vUl härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över arbetsmarknadsärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
CARL GUSTAF
ÄNNÄ-GRETÄ LEIJON
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås dels en lag om facklig
förtroendemans ställning pä arbetsplatsen, dels regler för att anpassa
statstjänstemannalagen och annan arbetsrättslig lagsliftning till lagen om
anställningsskydd, som träder i kraft den 1 juh 1974. Förslagen innebär ett
fullföljande av det lagstiftningsarbete tiU främjande av anställningstryggheten
som inleddes genom de s. k. äldrelagarna år 1971 och som förra året fortsattes
genom antagandet av bl. a. lagen om anställningsskydd. Även frågan om införande
av en lagfäst avgångsersättning behandlas i propositionen. Någon sädan
lagstiftning anses dock f. n. inte behövlig.
Förslaget till lag om facklig förtroendemans ställning pä
arbetsplatsen är avsett att ge underlag för och stöd åt det fackliga arbete,
som utgör en förutsättning för att de senaste årens reformer på arbetsUvets
område skall kunna förverkligas fullt ut. Lagförslaget tar i första hand sikte
på fackhga uppgifter som direkt rör de anställdas intressen i förhållande till
arbetsgivaren men omfattar också andra med fackhg verksamhet sammanhängande
frågor. En förutsättning för lagens tillämpning är att den facklige
förtroendemannen är anställd hos arbetsgivaren och verksam på arbetsplatsen.
Det är den lokala fackliga organisation som är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal för arbetsplatsen som har ansvaret för den fackliga verksamhet
som avses i lagen. Vidare är det den organisationen som utser vUka arbetstagare
som skall vara fackliga förtroendemän i lagens mening.
Lagförslaget innebär att det vid tvist är den fackliga
organisationen som bestämmer lagens tillämpning intill dess
tvisten har prövats.
1 Riksdagen 1974.1 saml Nr 88
Prop.
1974r88 2
Undantag görs endast för fall då säkerheten på
arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen kan
äventyras. Om organisationen föranleder felaktig tillämpning av lagen och har
insett eller uppenbarhgen borde ha insett felaktigheten, kan den ådömas
skadestånd. Däremot går den fackhge förtroendemannen fri från påföljd om han
handlar med organisationens godkännande.
Enligt
förslaget får en facklig förtroendeman inte hindras av arbetsgivaren i sitt
fackliga uppdrag. Dessutom ger lagen ett skydd mot försämrade
anställningsförhållanden och anställningsviUkor på grund av uppdraget. En
facklig förtroendeman föreslås vid driftinskränkningar få företräde till
fortsatt arbete under förutsättning att han har fackliga uppgifter av särskild
betydelse för verksamheten på arbetsplatsen.
Facklig
förtroendeman får enligt lagförslaget rätt till erforderlig ledighet för att utöva
den fackliga verksamheten. Ledigheten får dock inte sträcka sig längre än som
är rimligt med hänsyn till förhållandena på den enskUda arbetsplatsen och skall
förläggas så att den inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.
Ledigheten skall i första hand bestämmas efter överläggning med arbetsgivaren.
Facklig verksamhet som avser arbetsplatsen föreslås få ske på betald
arbetstid.
Flertalet
regler föreslås bli dispositiva för att de genom kollektivavtal skall kunna
anpassas till de varierande förhållanden som råder pä olika arbetsplatser. De
grundläggande reglerna om skyddet för en facklig förtroendeman är dock
tvingande.
1 fråga om
den offentliga sektorn föreslås att grunderna i lagen om anställningsskydd skaU
gälla också beträffande offentligt anställda. Detta medför vissa ändringar i
statstjänstemannalagen. Förslaget innebär bl. a. att rätten att förordna
tjänsteman för viss tid begränsas samt att uppsägning skall föregås av varsel
och överläggning enligt lagen om anställningsskydd. Undantag görs t. v. för
reglerna om turordning och företrädesrätt till ny anställning. 1 dessa delar
krävs ytterhgare överväganden i samråd med personalorganisationerna.
Förslaget
om anpassning av viss allmän arbetsrättslig lagstiftning till lagen om
anställningsskydd innebär, förutom åtgärder av övervägande formeU natur, att
bl. a. uppsägningstiderna för arbetstagare i husligt arbete förlängs.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.
Prop. 1974r88 3
1 Förslag till
Lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
Härigenom förordnas som följer.
1 § Denna lag äger tillämpning på arbetstagare som har
utsetts av lokal
arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de
anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med
fackhg verksamhet sammanhängande frågor.
Med lokal arbetstagarorganisation avses i denna lag
organisation som på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av koUektivavtal
för de arbetstagare som beröres av förtroendemannens verksamhet.
Lagen vinner tillämpning på fackhg förtroendeman då
organisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackhga uppdraget. 1
förhållande till förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall
gälla för honom.
2 § Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna
lag, gäller
den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än
lag gäller, om den avser fräga om företrädesrätt tiil fortsatt arbete eller
förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner
fastställes under medverkan av Kungl. Majrt eller myndighet som Kungl.
Majrt bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess
verk.
Avtal som innebär att facklig förtroendemans rättigheter
enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras
från 1 §, 57 §§ och 8 § första stycket med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen (I936r506) om förenings- och förhandlingsrätt.
3
§ Facklig
förtroendeman fär ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sitt uppdrag.
Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på
arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget.
4
§ Facklig
förtroendeman får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget har upphört skall
arbetstagaren vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft fackligt uppdrag.
5
§ Uppkommer
fråga om ändring av facklig förtroendemans arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor, skall arbetsgivaren minst två veckor i förväg varsla den
lokala arbetstagarorganisationen och underrätta förtroendemannen. Föreligger
hinder härför, skall varsel och underrättelse i
Prop.
1974r88 4
stället lämnas så snart det kan ske. Skyldighet att lämna
varsel och underrättelse förehgger ej vid sådan ändring som utgör ett normalt
led i förtroendemannens arbete och icke försämrar hans möjligheter att fullgöra
det fackliga uppdraget.
Den lokala arbetstagarorganisationen och förtroendemannen
har rätt till överläggning med arbetsgivaren om åtgärd som avses i första
stycket. Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka efter det att varsel
eller underrättelse lämnades. Har överläggning påkallats, får arbetsgivaren
icke vidtaga den tilltänkta åtgärden förrän tillfälle till överläggning har
lämnats.
6 § Facklig förtroendeman har rätt tiU den ledighet som
fordras för det
fackhga uppdraget.
Ledigheten
får dock icke ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn tUl
förhållandena på arbetsplatsen. Ledigheten får icke förläggas så, att den
medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.
Ledighetens omfattning och förläggning bestämmes efter
överläggning mellan arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen.
7 § Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på
arbetsplatsen
skall facklig förtroendeman ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.
Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad
tid, skall med sådan tid likställas ledighet som avses i första stycket.
8 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid
permittering skall
facklig förtroendeman, utan hinder av- 22 § lagen (I974rl2) om
anstäUningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild
betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Kan förtroen
demannen endast efter omplacering beredas fortsatt arbete, gäller som
förutsättning för att han skall ges företräde att han har tillräckliga
kvalifikationer för detta arbete.
Uppsägning som sker i strid med första stycket skall på
yrkande av förtroendemannen förklaras ogiltig. Härvid äger 34 § andra och
tredje styckena, 36, 37, 39 och 41 §§ lagen (I974rl2) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.
9 § Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig
förtroendeman av I,
3, 4, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbestämmelse
som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 § eller
8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening
om lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har
slutligt prövats. 1 kollektivavtal som har trätt i lagens ställe kan
föreskrivas att arbetstagarpartens bestämmanderätt i stället skall tillkom
ma huvudorganisationen.
Utan hinder av första stycket kan arbetsgivaren vägra
sådan ledighet som äventyrar säkerheten på arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen.
Prop. 1974r88 5
10 § Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt
denna lag eller
kollektivavtalsbestämmelser som har trätt i lagens ställe skall han utge,
förutom lön och andra anställningsförmåner vartill facklig förtroendeman
är berättigad, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad män skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarorga
nisations intresse av att lagens bestämmelser iakttages i förhåUande till
organisationens förtroendemän samt tiU övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.
Arbetstagarorganisation
kan åläggas att utge skadestånd om den föranlett felaktig tillämpning av lagen
eller kollektivavtal som har trätt i lagens ställe och har insett eller
uppenbarhgen borde ha insett felaktigheten. Detsamma gäller om organisationen
icke vidtager skäliga åtgärder för att hindra facklig förtroendeman från ett
motsvarande förfarande eller om organisationen icke söker förebygga skada av
ett felaktigt förfaringssätt. Facklig förtroendeman kan icke åläggas att utge
skadestånd eller återbära erhållen lön för facklig verksamhet som han har
bedrivit med organisationens godkännande.
Om det med
hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan
skadeståndet jämkas.
11 § Den som viU fordra skadestånd enligt denna lag skall
underrätta
motparten om sitt anspråk inom fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1936r506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att
förhandhngen avslutades. 1 annat fall skall talan väckas inom åtta
månader från skadans uppkomst.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om
anspråk på lön och andra anställningsförmåner enligt denna lag eller
kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.
Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra
styckena, är talan förlorad.
12 § Mäl om tillämpning av denna lag handlägges enligt
lagen (1974r000)
om rättegängen i arbetstvister. Sådant mål skall handläggas skyndsamt.
Detsamma gäller mål om kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.
Utan hinder av 9 § kan arbetsdomstolen meddela förordnande
i tvistefrågan för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om
sådant förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att
yttra sig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Kollektivavtal enligt 2 § andra stycket kan ingås före
ikraftträdandet.
Har en arbetstagares fackliga uppdrag upphört före
ikraftträdandet äger 4 § icke tillämpning.
Föreskrifterna i 5 § gäller icke om de leder till att
varsel och underrättelse skall ha lämnats före ikraftträdandet.
Prop. 1974r88 6
2 Förslag till
Lag om ändrmg i statstjänstemannalagen (I965r274)
Härigenom
förordnas all 7, 29, 30 och 35 §§ statstjänstemannalagen (I965r274) skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan
ordinarie tjänst tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om
särskilda skäl förehgga, med förordnande. Övriga tjänster tillsättas med
förordnande.
Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare.
Förordnande tills vidare må meddelas att gälla längst tiU viss tidpunkt.
Om ej annat följer av bestämmelser som Konungen meddelar,
må förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare längst till viss
tidpunkt endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet
eller om anställningen gäller provtjänstgöring, praktikarbete eller
vikariat.
29 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
mä skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av Konungen
eller myndighet med stöd av bestämmelse i denna lag.
Tjänsteman
må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av Konungen
eller myndighet med stöd av bestämmelse i denna lag eller lagen (1974:12)
om anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om skiljande från tjänsten av justitieråd eller
regeringsråd på grund av ämbetsbrott eller efter anmälan av riksdagen
föreskrives i regeringsformen.
30 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
som är förordnad tills vidare må efter skriftlig uppsägning skiljas från
tjänsten. Den som är förordnad för tillfällig anställning må dock med
omedelbar verkan skiljas från tjänsten, om anställningen ej varat mer än tre
månader i följd.
Uppsägning må ske endast om
Tjänsteman som är förordnad tUls vidare må efter skriftlig
uppsägning skiljas från tjänsten. Uppsägning i annan form är ogiltig.
Även om
tjänstemannen intager verksledande eller därmed jämförlig ställning, gälla i
fråga om grund för uppsägning och förfarandet vid uppsägning samt varsel
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
tjänstemannen visat bristande lämplighet för tjänsten
eller det finnes anledning att draga in denna eller uppsägningen av annat skäl
är påkallad från allmän synpunkt.
Uppsäges
tjänsteman och önskar arbetstagarförening som tjänstemannen tillhör
överläggning i saken, skall begäran därom framställas utan dröjsmål Sker
detta, må tjänstemannen ej skiljas från tjänsten förrän överläggningen ägt rum,
även om uppsägningstiden gått ut.
Föreslagen lydelse
och överläggning lagen (1974:12) om anställningsskydd. I
fråga om förfarandet vid uppsägning samt om varsel och överläggning får
Konungen dock meddela avvikande bestämmelser.
Har
förordnande meddelats för bestämd tid eller tills vidare längst till viss
tidpunkt, upphör tjänsten utan föregående uppsägning vid förordnandetidens
utgång.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tjänsteman
som är anställd med fullmakt, konstitutorial eller förordnande tills vidare
äger lämna tjänsten efter skrifthg uppsägning. Den som är förordnad för
tillfällig anställning må dock lämna tjänsten omedelbart efter anmälan, om
anställningen ej varat mer än tre månader i följd.
Tjänsteman
som är anställd med fullmakt, konstitutorial eller förordnande tiUs vidare äger
lämna tjänsten efter skriftlig uppsägning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
1 fråga om anställningsförhållande vara denna lag är
tillämplig gäUer tUls vidare icke reglerna ora avskedande, turordning och
företrädesrätt till ny anställning i lagen (1974rl2) om anställningsskydd.
Har uppsägning skett före ikraftträdandet, tillämpas 30 §
tredje stycket i dess äldre lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974r88
3 Förslag till
Lag om ändruig i lagen (1936r320) om skydd mot
vräkning vid
arbetskonflikter
Härigenom förordnas att 2 § lagen (1936r320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Vad i 1 § sägs skall ej gälla,
a)
om
arbetstagaren är i arbetsgivarens kost;
b)
om
arbetsavtalet ingåtts för b) om
anställning som avser bestämd tid utan att viss uppsäg- viss säsong upphört, eller om
an-ningstid avtalats eller skall anses ställning som avser viss tid eller avtalad, samt den i
arbetsavtalet visst arbete upphört och
arbetsta-stadgade tiden gått tiU ända; garen, i faU som avses i 15 § första
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd, fått
underrättelse so m där sägs;
c) om arbetsavtalet upphört på grund av uppsägning
som verkställts
före konfhkten och som uppenbarligen icke äger samband med denna;
d) om arbetstagaren befunnits skyldig att avflytta från
lägenheten pä
grund av dröjsmål med erläggande av hyra som utgår i penningar;
e) om lägenheten erfordras till bostad åt annan
arbetstagare, med
vilken överenskommelse angående arbete vid arbetsgivarens av konflikten
berörda företag träffats för den tid, konflikten varar, eller för bestämd
tid, ej understigande tre månader;
f) om arbetstagaren, efter det hans rätt att nyttja
lägenheten upphört,
vägrat avflytta till annan tjänlig och på skäliga vUlkor upplåten bostad i
orten som beretts honom genom arbetsgivarens försorg;
g) om arbetstagaren dröjt med erläggande av sådan
ersättning som
omförmäles i 3 § uiöver sju söckendagar efler förfallodagen, och vad
sålunda hgger honom till last icke finnes vara av ringa betydenhet; eller
h) om arbetstagaren efter konfliktens inträde genom
uppenbar vanvård eller annorledes grovt åsidosatt honom såsom innehavare av
lägenheten åvilande förpliktelser eller ock stört ordningen på arbetsplatsen.
Första stycket b) gäller endast, om anledning till att
fortsatt anställning icke erbjudes arbetstagaren uppenbarligen ej har samband
med konflikten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88
Denna lag träder i kraft den I juli 1974. Har anställning
för viss tid eller visst arbete upphört efter denna tidpunkt utan att
skyldighet förelegat för arbetsgivaren att lämna underrättelse enligt 15 §
första stycket lagen (1974rl2) om anställningsskydd, gäller dock 2 § i dess
äldre lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88
4 Förslag till
Lag om ändrmg i lagen (1970r943) om arbetstid m. m. i
husligt arbete
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970r943) om
arbetstid m. m.
i husligt arbete,
dels att 12 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a
och 12 b §§, av
nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är avtalstiden
ej bestämd, gäller avtalet tills vidare och upphör efter uppsägning från
endera sidan. Uppsägningstiden är 14 dagar, om ej annat överenskommits.
Arbetsgivaren får dock alltid säga upp avtalet att upphöra
omedelbart, om arbetstagaren väsentligen åsidosätter sina skyldigheter mot
arbetsgivaren. Samma rätt tillkommer arbetstagaren, om arbetsgivaren eller
någon medlem av arbetsgivarens hushåll väsentligen åsidosätter sina
skyldigheter mot arbetstagaren.
Uppsägning
som avses i andra stycket får ej ske, om till grund därför åberopas uteslutande
förhållande, som parten känt till mer än en vecka före uppsägningen.
Anställning gäller tills vidare, om ej annat har avtalats.
Sådan anställning kan genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss
uppsägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen.
För såväl arbetsgivare som arbetstagare gäller en
uppsägningstid av en månad. Arbetstagare, som vid uppsägningen har varit
anställd hos arbetsgivaren sammanlagt minst fem år, har dock rätt till en
uppsägningstid av två månader. Har anställningstiden varat minst tio år, har
arbetstagaren rätt till en uppsägningstid av tre månader.
Vid bestämmande av anstäU-ningstid enligt andra stycket
skall medräknas tid under vilken arbetstagaren varit anställd hos förutvarande
arbetsgivare, om arbetet kan anses utfört i ett och samma hushåU.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12a
Arbetstagare har rätt till lön och andra
anställningsförmåner under uppsägningstiden även om arbetsgivaren icke erbjuder
honom arbete. Sådana förmåner får ej understiga vad som normalt skulle ha
utgått tiU arbetstagaren, om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974r88 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
han hade fått behålla sina arbetsuppgifter.
Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad
tid, skall med sådan tid Ukställas tid under vilken arbetstagaren enligt första
stycket är berättigad till lön och andra anställningsförmåner.
Från lön som utgår på grund av första stycket får
arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser har
förvärvat i annan anställning. Rätt till avräkning föreligger också beträffande
inkomst som arbetstagaren under nämnda tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i
annan anstäUning som han skäligen bort godtaga. Utbildningsbidrag som utgår av
statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning får avräknas, i den mån bidraget avser
samma tid som lönen och arbetstagaren har blivit berättigad tiU bidraget efter
uppsägningen.
Under uppsägningstiden har arbetstagaren rätt till
ledighet med bibehållna anställningsförmåner i den utsträckning som skäligen
fordras för att han skall kunna besöka arbetsförmedlingen eller annars söka
arbete.
12b§
A nställning får av arbetstagaren frånträdas med omedelbar
verkan, om arbetsgivaren eller någon medlem av dennes hushåU i väsentlig grad
har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren.
Anställning kan av arbetsgivaren genom avskedande bringas
att upphöra omedelbart, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden
mot arbetsgivaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
Som grund för anställnings upphörande enligt första eller
andra stycket får icke åberopas enbart omständighet som varit känd mer än en
vecka innan anstäUningen frånträddcs eller avskedandet ägde rum.
Avskedande
skall ske skrifthgen. Arbetsgivaren är skyldig att på arbetstagarens begäran
uppge de omständigheter som åberopas som grund för avskedandet. Uppgiften
skall vara skriftlig, om arbetstagaren begär det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetsgivare
eller arbetstagare som åsidosätter sina skyldigheter enligt avtalet eller
denna lag skall ersätta motparten skada som uppstår på grund därav.
Åsidosätter arbetsgivare sina förphktelser enligt avtalet
eller denna lag skall han utge, förutom lön och andra anställningsförmåner
vartill arbetstagaren på grund av avtalet eller lagen kan vara berättigad,
ersättning för uppkommen skada.
Arbetstagare som åsidosätter sina skyldigheter enligt
avtalet eller denna lag skall ersätta arbetsgivaren uppkommen skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått tages hänsyn
även tUl omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Skadestånd med
anledning av person- eller sakskada bestämmes dock med tillämpning av allmänna
skadeståndsregler.
Om det är
skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes
förhållande med avseende på tvistens uppkomst eller omständigheterna i övrigt,
får skadeståndets belopp nedsättas eller fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning eller avskedande skett före
ikraftträdandet, gäller dock äldre beslämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (I939r727) om förbud
mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1939:727) om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,
dels att lagens rubrik samt I, 2, 5 och 6 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,
dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av
nedan angivna lydelse.
Lag
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. rn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ej må
någon på grund av tjänstgöring, som åligger honom enligt värnpliktslagen eller
som han eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna,
skiljas från anställning som han innehar.
Ej heller mä den som hör till krigsmaktens reservpersonal
eller antagits såsom frivillig vid krigsmakten eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation skiljas från anstäUning med anledning av tjänstgöring som
del på sådan grund åligger honom att fullgöra. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande den som enligt frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig vid
avdelning organiserad inom krigsmakten för att ställas tUl Förenta
Nationernas förfogande och som ofördröjligen underrättat arbetsgivaren om sitt
åtagande.
Ej må någon sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt värnpliktslagen (1941:967) eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna.
Ej heller må den som hör till krigsmaktens reservpersonal
eller antagits såsom frivillig vid krigsmakten eUer eljest enligt frivUligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation sägas upp eller avskedas med anledning av tjänstgöring som
det på sådan grund åligger honom att fullgöra. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande den som enligt frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig vid
avdelning organiserad inom krigsmakten för att ställas till Förenta
Nationernas förfogande och som ofördröjligen underrättat arbetsgivaren om sitt
åtagande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1964:342
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avtal
om att anställning skall avse tiden intill dess arbetstagare påbörjar
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst får träffas om tjänstgöringen
är till tiden i lag bestämd och skall pågå mer än tre månader.
Skall arbetstagaren fullgöra värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst, som är till tiden i lag bestämd och skall pågå mer än tre
månader, vare arbetsgivaren utan hinder av vad i 1 § stadgas berättigad att på
grund därav skilja arbetstagaren från hans anställning, därest vid
arbetsavtalets ingående överenskommits att anställningen skall upphöra vid
tjänstgöringens början. I övrigt vare förbehåll, varigenom inskränkning göres i
rätt som enligt denna lag tillkommer arbetstagaren, icke bindande.
Arbetstagare är skyldig att, därest han önskar återinträda
i arbetet efter tjänstgöring som avses i första stycket, på förfrågan
underrätta arbetsgivaren därom före tjänstgöringens början.
2a§
A vtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt
denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen.
5 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vägrar
arbetsgivaren i strid mot denna lag att låta arbetstagaren återinträda i
arbetet eller skiljer han eljest i strid mot vad i lagen är stadgat
arbetstagaren från hans anställning, vare han pUktig att ersätta uppkommen
skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till arbetstagarens intresse av arbetsavtalets upprätthållande och
övriga sådana omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i av-
Sker
uppsägning eller avskedande i strid mot denna lag, skall åtgärden på yrkande
av arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning
eller avskedande gälla 34-37 och 39 §§ samt 41 § första och andra styckena
lagen (1974:12) om anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Senaste lydelse 1966:421
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
seende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller
omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas;
fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
vill framställa skadeståndsanspråk enligt 5 § skall dels därom underrätta
arbetsgivaren inom två månader från det arbetstagaren varit berättigad att
återinträda i arbetet eller från det han därefter skildes från anställningen
dels ock anhängiggöra sin talan inom två år från samma tidpunkt. Underlåtes
det, vare arbetstagaren sin rätt förlustig.
Äsidosätter
arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skall han utge, förutom lön
och andra anställningsförmåner vartUI arbetstagare på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen skada. Härvid äga 38 § tredje och fjärde
styckena samt 40 § lagen (1974:12} om anställningsskydd motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I juli 1974.
Har uppsägning eller avskedande skett före
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1945r844) om förbud mot
arbetstagares
avskedande
i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1945r844) om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. ni.,
dels att nuvarande 6 § skall betecknas 7 §,
dels att lagens rubrik och 1-6 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.
Lag
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
äktenskap eller havandeskap m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetstagare
må ej skiljas från sin anställning på den grund att han slutit trolovning eller
ingått äktenskap.
Arbetstagare
må ej sägas upp eller avskedas på den grund att han slutit trolovning eller
ingått äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KvinnUg
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, må icke skiljas från anställningen pä den grund att hon blivit
havande eller fött barn.
Arbetsgivare
må ej med vetskap om havandeskapet eller barnets födelse skilja arbetstagare,
som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos honom, från
anställningen pä den grund att arbetstagaren i samband med havandeskap eller
barns födelse avhåller sig från arbetet under högst sex månader eller den
längre tid föräldrapenning utgår till honom enligt 3 kap. 13 § andra stycket
andra punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad sålunda stadgas skall
dock ej gälla, därest arbetstagaren underlåter att, på förfrågan av
arbetsgivaren, ' Senaste lydelse 1973:474.
Kvinnlig
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, må icke sägas upp eller avskedas pä den grund att hon blivit
havande eller fött barn.
Arbetsgivare
må ej med vetskap om havandeskapet eller barnets födelse säga upp eller avskeda
arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos honom,
på den grund att arbetstagaren i samband med havandeskap eller barns födelse
avhäller sig från arbetet under högst sju månader eller den längre tid
föräldrapenning utgår till honom enligt 3 kap. 13 § andra stycket andra punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad sålunda stadgas skall dock ej
gälla, därest arbetstagaren underlåter att, på förfrågan av arbetsgivaren,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Överlåtelse
av företag eller fartyg må icke inverka på den rätt som enligt denna paragraf
tillkommer arbetstagare.
Nuvarande lydelse
utan dröjsmål underrätta denne om att han önskar
återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej pliktig att låta
återin-trädet ske tidigare än tre veckor frän det han mottagit meddelande om
den dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det arbetslagaren utan
föregående meddelande inställt sig hos honom. Förbudet mot avskedande gäller
ej, därest arbetstagaren avhåller sig från arbetet i mer än tvä perioder.
Avhåller sig arbetstagare från arbetet i samband med att
han i sitt hem mottager barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn äga
bestämmelserna i andra stycket motsvarande tillämpning, dock längst tiU den
tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets födelse.
Föreslagen lydelse
utan dröjsmål underrätta denne om att han önskar
återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej pliktig att låta
återinträdet ske tidigare än tre veckor från det han mottagit meddelande om den
dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det arbetstagaren utan föregående
meddelande inställt sig hos honom. Förbudet mot uppsägning och avskedande
gäller ej, därest arbetstagaren avhåller sig från arbetet i mer än två
perioder.
Avhåller sig arbetstagare från arbetet i samband med att
han i sitt hem mottager barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn äga
bestämmelserna i andra stycket motsvarande tillämpning, dock längst till den
tvåhundrasjuttionde dagen efter barnets födelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetstagare,
som ej må skiljas från sin anställning av anledning varom i denna lag förmäles,
är ej heller pliktig att av sådan anledning vidkännas minskning i de med
anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av sådan
bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra stycket.
Arbetstagare,
som ej må sägas upp eller avskedas av anledning varom i denna lag förmäles, är
ej heller pliktig att av sådan anledning vidkännas minskning i de med
anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer av sådan
bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avtal,
varigenom arbetstagare enligt denna Utg tillkommande förmåner inskränkes, vare
ej bindande.
Har arbetsgivare i strid mot
Avtal
som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är
ogiltigt i den delen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1974.1 saml Nr 88
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88
Nuvarande lydelse
denna lag skilt arbetstagare från anstäUningen eller
minskat de därmed förenade förmånerna, är åtgärden ogill samt arbetsgivaren
skyldig ersätta av densamma uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån
skada uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarens intresse av
arbetsavtalets upprätthållande och övriga sådana omständigheter av annan än
rent ekonomisk betydelse.
Om det
med hänsyn till arbetsgivarens ringa skuld, arbetstagarens förhållande i
avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt
finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befriel se
från skadeståndsskyldighet må ock äga rum.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetstagare,
som vill göra gällande anspråk enligt denna lag, skaU dels därom underrätta
arbetsgivaren inom två månader från det arbetstagaren, i strid mot denna kg,
skilts från sin anställning eller fått vidkännas minskning i de därmed
förenade förmånerna, dels ock anhängiggöra sin talan inom två år från samma
tidpunkt. Underlåtes det, är arbetstagaren sin rätt förlustig.
Sker
uppsägning eller avskedande i strid mot denna lag, skall åtgärden på yrkande
av arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande tvist om giltigheten av
uppsägning eller avskedande gälla 34-37 och 39 §§ samt 41 § första och andra
styckena lagen (1974:12) om an-ställn ingsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mål som
avse tillämpningen av denna lag, upptagas och avgöras av allmän domstol; dock
att mäl beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av
kollektivavtal skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.
1 fråga om anhängiggörande
Äsidosätter
arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skaU han utge, förutom lön och
andra anställningsförmåner vartill arbetstagare på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen skada. Härvid äga 38 § tredfe och
fjärde styckena samt 40 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna
tag skall gälla vad i 13 § lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej
är sådant som i sistnämnda lag sägs.
Föreslagen
lydelse
lagen (1974:12) om anställningsskydd motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Har uppsägning
eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
Bestämmelserna i 2 § om den tid arbetstagare har rätt att
avhålla sig från arbete i samband med havandeskap eller barns födelse eller i samband
med mottagande av barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn träder dock i kraft
den 1 januari 1975 och tiUämpas i fall då barnet fötts den 1 juli 1974 eller
senare. Skulle enligt äldre bestämmelser föräldrapenning i särskUt fall
upphöra före utgången av år 1974, får de nya bestämmelserna tillämpas utan
hinder av att lagen i ifrågavarande del ej trätt i kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972r650) om rätt till ledighet
och lön vid
deltagande
i svenskundervisning för invandrare
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1972r650) om rätt tUl ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare, dels att 8 § skah upphöra att
gälla, dels att 6 a § och 7 § skah ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förklaring,
varigenom arbetstagare frånsäger sig sin rätt enligt denna lag i annat
avseende än i 2 § sägs, samt uppsägning, som sker enbart av det skälet att
arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligt denna kig, är ogiltig.
Förklaring,
varigenom arbetstagare frånsäger sig sin rätt enligt denna lag i annat
avseende än i 2 § sägs, är ogiltig.
Sker
uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att arbetstagaren begär
eller utnyttjar sin rätt enligt denna lag, skall åtgärden på yrkande av
arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning
eller avskedande gäller 34-37 och 39 §§ samt 41 § första och andra styckena
lagen (1974:12} om anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetsgivare,
som ej iakttager vad som föreskrives i denna lag, skall ersätta arbetstagaren
uppkommen skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det
med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, får
skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet
kan också äga rum.
' Senaste lydelse 1973r238.
Äsidosätter
arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skall han utge, förutom lön
och andra anställningsförmåner vartill arbetstagare på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen skada. Härvid äger 38 § tredje och
fjärde styckena samt 40 § lagen (1974:12j om anställningsskydd motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1974r88 21
Nuvarande lydelse , Föreslagen lydelse
i 8§
Arbetstagare, som vill fordra skadestånd enligt denna lag,
skall underrätta arbetsgivaren om sitt anspråk inom fyra månader efter det att
skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans
uppkomst.
Iakttager arbetstagare ej vad som föreskrives i första
stycket är talan förlorad.
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1974.
Har uppsägning eUer avskedande skett före
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Förslag tUl
Lag om ändrmg i arbetarskyddslagen (1949rl)
Härigenom
förordnas att 42 § arbetarskyddslagen (I949rl) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skyddsombud
må icke hindras att fuUgöra sina uppgifter. Arbetstagare må ej på den grund
att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet som
skyddsombud tillskyndas försämrade arbetsförhållanden, ej heller må
arbetsgivare av sådan orsak försämra hans anslällningsvUlkor.
Skyddsombud må icke hindras alt fullgöra sina uppgifter.
Arbetstagare må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i
anledning av hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden, ej heller må arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från
anställningen eller försämra hans anslällningsvUlkor.
Rättshandling, som sker i strid mot vad i första stycket
är stadgat, är ogill.
Skyddsombud, som gör gällande att han tillskyndats
försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor med anledning av
uppdraget att vara skyddsombud, har rätt att behåUa sina tidigare
arbetsförhållanden och anslällningsvUlkor till dess frågan slutligt prövats.
Bryter
arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats, är han
skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada
uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Om det med hänsyn tiU den skadevåUandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse
med den skadevållandes tillgångar eller till omständigheterna i övrigt finnes
skäligt, mä skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befrielse frän
skadeståndsskyldighet må ock äga rum. Äro flera ansvariga för skada, skall
skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas efter vad som prövas skäligt med
hänsyn tiU den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar till last,
samt tUl omständigheterna i övrigt.
Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker
i strid mot vad i första stycket är stadgat, är ogill.
Skyddsombud, som gör gällande att han uppsagts från sin
anställning eller tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eller
an-stäUningsvUlkor med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, har rätt
att kvarstå i anställningen under oförändrade arbetsförhållan-
' Senaste lydelse 1973:834.
Prop. 1974:88 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den och anställningsvillkor tiU dess frågan slutligt
prövats. På yrkande av arbetsgivaren kan domstol förordna att vad nu sagts ej
skall äga tillämpning.
Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt
talan om att anställningsförhållandet skall bestå med hänsyn till innehållet i
tredje stycket, kan domstol på yrkande förordna att skyddsombudet skall äga
återgå i arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger.
För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt att åtnjuta sina tidigare
arbetsförhållanden och anställningsvillkor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning eller avskedande skett före
ikraftträdandet, gäller
dock äldre bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 Förslag tin
Lag om ändring i förmånsrättslagen (I970r979)
Härigenom
förordnas att 11 § förmånsrättslagen (I970r979) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän
förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på sådan lön eUer annan
ersättning på grund av anställningen som ej förfallit till betalning tidigare
än ett år innan konkursansökningen gjordes och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid, högst sex månader, som överstiger inkomst vUken
arbetstagaren under tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat eller
uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anstäUning, genom uppdrag eller
genom egen förvärvsverksamhet. Har lönefordran som förfallit tidigare än ett
år innan konkursansökningen gjordes varit föremål för tvist, gäller
förmånsrätten, om talan väckts eller sådan förhand-hng som föreskrives i
kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. 1 fråga om
semesterlön eUer semesterersältning som är intjänad innan konkursansökningen
gjordes, gäller förmånsrätten vad som står inne för det löpande och de närmaste
föregående två kvalifikationsåren.
Allmän
förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan
ersättning på grund av anstäUningen som ej förfallit till betalning tidigare
än ett år innan konkursansökningen gjordes och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid, högst sex månader, som överstiger inkomst vilken
arbetstagaren under tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat ; annan
anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i anställning som han
skäligen bort godtaga. Vid bestämmande enligt vad nyss sagts i vilken
utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid är förenad
med förmånsrätt skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag
som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget
avser samma tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit
berättigad till bidraget efter uppsägningen. Har lönefordran som förfallit
tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes varit föremål för tvist,
gäller förmånsrätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives
i kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1971:1043.
Prop. 1974r88 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. 1
fråga om semesterlön eller semesterersättning som är intjänad innan
konkursansökningen gjordes, gäller förmånsrätten vad som står inne för det
löpande och de närmast föregående två kvalifikationsåren. Förmånsrätt enligt
första stycket följer även med fordran på pension vUken tiUkommer arbetstagare
eller dennes efterlevande för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och
nästföljande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för
pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967r531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Om
gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller jämte
närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande
över dess verksamhet, eller hans efterlevande ej ha förmånsrätt enligt denna
paragraf för lön eller pension. Vad som sagts nu gäller även om gäldenären är
juridisk person utan att vara näringsidkare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om förmånsrätt
för fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid, om konkursbeslutet
meddelats före ikraftträdandet.
Prop.
1974r88 26
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974rl2) om anställningsskydd
Härigenom förordnas att 21 § lagen (1974rl2) om
anställningsskydd skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
Arbetstagare, som under anställningstiden har varit
permitterad mer än två veckor i följd eUer sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår, har rätt tUl lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringen är en följd av att arbetet är
säsongbetonat eller annars tUl sin natur icke sammanhängande.
Förmåner som avses i första stycket får ej understiga vad
som normalt skuUe ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på
kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som huvudorganisation enhgt lagen (1936r506) om förenings- och
förhandlingsrätt. Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande tillämpning.
Om anställningsförmån enligl Ora anställningsförmån enligt
lag
utgår endast för arbetad tid, lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan
tid likställas tid skall med sådan tid likställas tid under vilken
arbetstagaren enligt under vUken arbetstagaren varU första stycket är
berättigad tiU lön permitterad mer än två veckor i och andra
anställningsförmåner. följd eller sammanlagt mer än 30
dagar under ett kalenderår.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
II Förslag tUl
Lag om ändrmg i lagen (1974rI3) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom
förordnas att 15 § lagen (1974:13) om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
den som företräder
arbetstagarorganisation i frågor
som avses i denna lag äger
42-44 §§ arbetarskyddslagen
motsvarande
tillämpning.
Beträffande
den som företräder arbetstagarorganisation i frågor enligt denna lag oc/; icke
omfattas av lagen (1974:00) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen,
äger 42-44 §§ arbetarskyddslagen (1949:1) motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Prop.
1974r88 28
Utdrag av protokollet över arbetsmarknadsärenden hållet
inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 5 april 1974.
Närvarande: Statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON,
ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Statsrådet Leijon anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen m. m. och anför.
1 Inledning
Som ett led i det pågående reformarbetet på arbetslivets
område uppdrog i december 1969 chefen för dåvarande inrikesdepartementet åt
särskilt tillkallade sakkunniga' att göra en allsidig utredning av frågan om en
lagstadgad trygghet i anställningen. De sakkunniga fick också i uppdrag att
överväga frågor om rättegången och domstolsorganisationen i arbetstvister.
De sakkunniga, som antog benämningen utredningen rörande
ökad anstäUningstryggliet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen, avlämnade
i januari 1973 betänkandet (SOU 1973r7) Trygghet i anställningen och en
promemoria (Ds In 1973r4) rörande vissa övergångsfrågor. På grundval av
utredningens förslag föreslogs i proposition (prop. 1973rl29) lagstiftning om
åtgärder för att förbättra anställningstryggheten m. m. Sedan riksdagen antagit
propsitionsförslagen (InU 1973r36, rskr 1973r 351) utfärdades bl.a. lagen
(1974rl2) om anställningsskydd och lagen (1974rl3) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder.
De sakkunniga, som under våren 1973 fått i uppdrag att
också utreda frågan om ett förstärkt anställningsskydd för fackliga
förtroendemän, har härefter i december 1973 avlämnat betänkandet (SOU 1973 r56)
Trygghet i anställningen II. De lagförslag som innefattas i betänkandet torde
få fogas tUl statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
regeringsrätten, justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm,
försvarets civUförvaltning, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV),
poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), statskontoret,
riksskatteverket.
Landshövdingen Valter Änian, ordförande, direktörerna
Eugen Björkman och Styrbjörn von Feilitzen, förbundsjuristen Stig Gustafsson,
rättschefen Börje Hårdefelt, förbundsjuristen Ove Kjellgren, direktören Gunnar
Lind.ström samt förbundsordföranden Valdemar Lundberg. Kjellgren har sedermera
ersatts av förbundsordföranden Ake Nilsson.
Prop. 1974r88 29
statens avtalsverk (SAV), statens personalnämnd (SPN),
skolöverstyrelsen (SÖ), universitetskanslersämbetet (UKÄ),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, arbetsdomstolens
ordförande, konkurslagskommittén, kommittén för försöksverksamhet med
vuxenutbildning (FÖVUX), arbelsmUjöulredningen, arbetsrättskommittén, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening. Kooperationens
förhandlingsorganisation (KFO), Statsföretagens förhandlingsorganisation
(SFO), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svensk
induslriförening, Landsorganisationen i Sverige (LO), FörsäkringsanstäUdas
förbund, Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska lantarbetareförbundet.
Svenska sjöfolksförbundet, Statsanställdas förbund (SF), Tjäntemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), ILO-kommittén, Sveriges advokatsamfund,
Förbundet Sveriges handelsrepresentanter och Föreningen Sveriges kronofogdar.
Yttranden över betänkandet har överlämnats av försvarets
civilförvaltning från överbefälhavaren, av socialstyrelsen från
företagsnämnden vid styrelsen, av UKÄ från rektorsämbetet vid universitetet i
Stockholm och juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Stockholm och
Lund samt samhäUsvetenskapliga fakulteten vid sistnämnda universitet samt av LO
från Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska skogsarbetareförbundet.
Yttranden över betänkandet har dessutom inkommit från
domänverket, personalföreningen vid SAV och Äckordscentralen, Stockholmsavdelningen.
Utredningen tar i sitt betänkande upp fyra huvudfrågor,
nämligen frågan om fackhg förtroendemans ställning på arbetsplatsen, frågan om
lagfäst avgångsersättning, frågan om anställningstryggheten på den offentliga
sektorn samt frågan om anpassning av allmän arbetsrättslig lagstiftning med
anledning av införandet av lagen om anställningsskydd.
Jag vill dessutom erinra om att utredningen numera också
har avgett sitt slutbetänkande (SOU 1974:8) Rättegången i arbetstvister. De
förslag som föranleds av detta betänkande har chefen för arbetsmarknadsdepartementet
anmält fömt i dag (prop. 1974:77).
Med anledning av tidigare i år beslutad förlängning av
ersättningstiden för föräldrapenning (prop. 1974:15, SfU 1974:5, rskr 1974:37)
anmäler jag nu också fråga om därav föranledda ändringar i lagen (1945:844) om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m.
Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra om att de av
utredningen föreslagna ändringarna i viss allmän arbetsrättslig lagstiftning
bl. a. innefattar förslag lUl ändringar i lagen (1914:45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande. Utredningens förslag i denna del har
tidigare i år anmälts i samband med andra ändringar i kommissionslagen (prop. 1974:29).
Prop.
1974:88 30
2 Facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen 2.1
Nuvarande ordning
2.1.1 För
fa ttn ingsregler
Utöver det grundläggande anställningsskydd, som följer av
lagen om anställningsskydd, finns särskUda skyddsregler för fackliga förtroendemän
i olika författningar. Enligt lagen (1936r506) om förenings- och
förhandlingsrätt (FFL; ändrad senast 1965r277) är t.ex. uppsägning av en
arbetstagare, som företagits i föreningsrättskränkande syfte, ogill och
arbetsgivaren skyldig att ersätta skada som uppkommit av förfarandet.
För skyddsombud och fackliga företrädare i
anpassningsgrupper etc. gäller särskUda regler på grund av bestämmelser i
arbetarskyddslagen (1949rl; omtryckt 1973r834) och lagen (1971 r202) om vissa
åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna
arbetsmarknaden. Dessa förtroendemän får inte hindras att fullgöra sina
uppgifter och de har fått ett särskUt skydd mot uppsägning liksom mot
försämrade arbetsförhållanden och anslällningsvUlkor på grund av sin
verksamhet. Motsvarande bestämmelser har införts i lagen (1974rl3) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder för arbetstagare som företräder sin organisation
i frågor som avses med den lagen. Avsikten är alt dessa senare regler skall
ersätta de reglerna i 1971 års sysselsättningslag.
Skyddsombudens
ställning har ytterligare stärkts genom de nyligen beslutade ändringarna i
arbetarskyddslagen, vUka trätt i kraft den 1 januari 1974. TUl viss del får de
nya reglerna tUlämpning även på fackliga företrädare i anpassningsgrupper etc.
2.1.2 Kollektivavtalsbestämmelser
De grundläggande kollektivavlalsbestämmelserna om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen återfinns i 1969 års överenskommelse
mellan SAF oeh LO om klubbordförandes ställning i förelaget. Denna
överenskommelse har antagits förbundsvis på SAF-LO-området och har bl. a. är
1970 efterföljts av en motsvarande överenskommelse för den statliga
företagssektorn. Avtalet har också bildat mönster för de överenskommelser och
reglementen, som antagits för arbetstagare på den kommunala sektorn. För
statsmyndigheter gäller sedan år 1972 en särskild kungörelse (1972r448) i
hithörande frågor. På det privata tjänstemannaområdet är däremot ~ med undantag
för banksektorn de fackliga förtroendemännens ställning oreglerad.
Överenskommelserna, som lUl den övervägande delen
begränsats liU att avse den främste facklige företrädaren på arbetsplatsen,
innehåller såväl allmänna uttalanden om den fackliga verksamheten som särskilda
föreskrifter t. ex. om ledighet, ersättning för förlorad arbetsförtjänst etc.
Detaljfrågor överlämnas dock tUl reglering av de lokala parterna. StäUningen
för andra fackliga företrädare än klubbordförande regleras
Prop. 1974r88 31
inte genom överenskommelserna.
1 det följande redovisas först det huvudsakliga innehållet
i SAFLO-överenskommelsen, varefter för de övriga områdena av arbetsmarknaden
anges de skiljaktigheter, tUlägg etc. som gäller i förhåUande till denna
överenskommelse.
Av inledningen till SAF-LO-överenskommelsen kan följande
återges.
Arbetstagarnas rätt att bevaka sina intressen genom
fackliga organisationer har gammal hävd i vårt land. Detta har haft stor
betydelse för organisationsväsendets utveckling. Under årens lopp har
förekomsten av fackliga organisationer centralt och lokalt alltmer kommit att
uppfattas som en naturlig och självklar sak i samarbetet mellan arbetsgivare
och anställda. De fackliga representanterna har viktiga uppgifter som kontaktmän
mellan företag och anställda och som informationsförmedlare.
Även om det fackliga arbetet huvudsakligen utförs under
fritid måste det med nödvändighet ibland ta del av arbetstiden i anspråk. Det
är därvid inte bara visst förhandlingsarbete som måste beaktas. Hänsyn bör
sålunda också tagas till att klubbordföranden ibland störs i arbetet både av
andra arbetare och av företrädare för företaget som vill diskutera olika
angelägenheter. Ett effektivt fullgörande av de fackliga åliggandena torde
dessutom göra det nödvändigt att klubbordföranden ibland lämnar sin arbetsplats.
Sådana avbrott i arbetet får dock endast ske i samförstånd med arbetsgivaren på
sätt som den nedan upptagna rekommendationen anvisar.
Enligt gängse uppfattning har det hittUls i princip
ankommit på envar av parterna att var för sig svara för de kostnader det
fackliga arbetet fört med sig. Denna grundläggande värdering kvarstår.
Emellertid har utveckhngen på sina håll lett därhän att vissa företag åtagit
sig att helt eller delvis svara för klubbordförandens lön, även under tid då
han ägnar sig åt fackliga angelägenheter. Detta har berott på särskilda
omständigheter såsom företagets storlek, arbetslokalernas belägenhet,
personalsammansättning, tillämpade lönesystem etc. SAF och LO har nu enats om
att klubbordföranden skall erhålla ersättning från arbetsgivaren för sådan
ledighet som klubbordföranden behöver åtnjuta under sin ordinarie arbetstid för
att kunna sköta sina fackliga arbetsuppgifter inom företaget, under
fömtsättning att de lokala parterna på förhand enats om den erforderliga
tidsåtgången.
1 anslutning till att SAF-LO-överenskommelsen år 1970
antogs av parterna inom metallindustrin gjorde Sveriges Verkstadsförening
följande uttalande (chk. 15/1970).
Facklig verksamhet har gammal hävd i Sverige och upplevs i
dag på de flesta arbetsplatser som en självklar och naturlig företeelse.
Jämsides med de fackliga organisationernas tillväxt har under senare år också
skett en betydande vidgning av deras verksamhetsområde. Urspmngligen torde
fackföreningarna ha upplevts uteslutande som de anställdas företrädare i
förhandlingsfrågor rörande olika anställningsvillkor. Otvivelaktigt är
förhandlingsfrågorna fortfarande primära. Men nya frågor, som exempelvis
lönesystemens uppbyggnad, frågor om företagsdemokrati, den invandrande
arbetskraftens problem gör anspråk pä alltmer utrymme. På alla nivåer men
kanske främst på det lokala planet har som en följd av denna utveckling den
fackliga organisationens betydelse som opinions-och informationsförmedlare
vuxit. Behovet av väl utvecklade kontakter mellan förelag och anställda -
representerade av de fackliga organisa-
Prop.
1974r88 32
tionerna och mellan klubbledningen och medlemmarna växer
och kommer att fortsätta att växa. Risken av otUlräcklig information och
försvagad auktoritet inom den fackliga rörelsen uppenbarades tydligt under den
oro som svepte fram över arbetsmarknaden under januari-februari i år.
I fråga om det materiella innehållet i
klubbordförandeavtalen synes följande bestämmelser främst vara av intresse.
Med klubbordförande avses den främste vid företaget
anställde facklige representanten. Är arbetsgivarens rörelse förlagd till olika
orter, skall rörelsen på varje ort anses som ett företag, om annat ej avtalas.
Omfattar rörelsen på en och samma ort flera produktionsenheter, kan lokal
överenskommelse träffas att särskUd sådan produktionsenhet skall betraktas som
ett företag.
Klubbordförande
skaU ha fritt tUlträde till olika avdelningar och arbetsplatser i den
utsträckning som fordras för att han skall kunna fuUgöra sitt fackliga uppdrag
inom företaget. Han skall sträva efter att organisera det fackliga arbetet så
att minsta möjliga driftsstörning uppstår. Innan klubbordförande lämnar sitt
arbete och vid återkomsten till detta skall anmälan göras till arbetsledningen.
Klubbordförande skall underrätta arbetsledningen på annan avdelning, som han
önskar besöka, om sitt ärende. Förbunden eller arbetsgivaren och klubben
fastställer på förhand omfattningen av den tid i genomsnitt per vecka eller
annan tidsperiod under vilken klubbordföranden äger erhålla ledighet från
arbetet. Härvid skall beaktas arten av företagets produktion, arbetsstyrkans
storlek och sammansättning samt det tillämpade lönesystemets utformning.
Överenskommelse kan träffas om att ledigheten förläggs tiU viss bestämd tid, t.
ex. i anslutning till rast eller skiftbyte.
Klubbordföranden äger för sådan frånvarotid erhålla
ersättning för förlorad arbetsinkomst.
1 den mån
klubbordförandes fackliga verksamhet är av sådan omfattning att den
nödvändiggör omplacering, skall arbetsgivaren inte besluta rörande omplacering
förrän samråd ägt rum. Omplacering skall ske på sådant sätt att klubbordförande
i normalfallet inte får försämrad arbetsinkomst sä länge han innehar det
fackliga uppdraget.
Om
arbetarparten gör gällande att uppsägning av klubbordförande skett i anledning
av denna hans verksamhet, skall han kvarstå i anställningen intill dess
förhandlingar avslutats eller avgörande meddelats av arbetsdomstolen. Rätten
att kvarstå i anställningen gäller dock ej om avskedande äger mm på grund av
sådant förfarande, som berättigar arbetsgivaren att omedelbart häva
arbetsavtalet.
Klubbordförande som av sin organisation kallats tUl
kurser, konferenser eller annan dylik facklig verksamhet bör erhålla ledighet
från arbetet. Klubbordförande skall dock alltid erhålla ledighet för att delta
i centrala förhandlingar eUer avtalskonferenser. Framställning om ledighet
skall med hänsyn till planeringen av produktionen om möjligt göras senast 14
dagar före ledighetens början.
Klubbordförande
bör beredas möjlighet att förvara för det fackliga uppdraget erforderliga
handlingar m. m. i lämpligt utrymme på arbetsplatsen. Om det är påkallat med
hänsyn tUl företagets storlek bör klubbordförande även få tUlgång tiU telefon
och till lämplig lokal, där sammanträde eller samtal med klubbmedlemmar kan äga
rum.
Enligt avtalet för den statliga företagssektorn har det
överlämnats åt de lokala parterna att fastställa vUka fackliga
förtroendemän, som skall
Prop. 1974.88 33
omfattas av avtalet. Det förekommer att avtalet gjorts
tillämpligt även på andra funktionärer inom en klubbstyrelse än ordföranden.
Avtalet innehåUer också regler om fackliga företrädares ställning i förhållande
till företag, vari de inte är anställda. Den lokala organisationens företrädare
tUlförsäkras rätt att fullgöra sina uppgifter på alla statsföretagens
arbetsplatser, vilka ligger inom organisationens verksamhetsområde. Besök skall
dock anmälas till platschef eller liknande. 1 övrigt är avtalet i huvudsak
likalydande med SAFLO-överenskommelsen.
För den kommunala sektorn gäller regler som i stort sett
ansluter till SAFLO-överenskommelsen. Pä grund av avtalsförbudel i kommunaltjänstemannalagen
har dock vissa bestämmelser intagits i ett reglemente (RFF 72), som utfärdats
efter hörande av arbetstagarorganisationerna.
På den statliga sektorn och det statligt lönereglerade
kommunala Området gäller kungörelsen (I972r448) om fackliga förtroendemän hos
statsmyndigheter m. fl. Den har föregåtts av överläggningar mellan
finansdepartementet och de fyra huvudorganisationerna SF, TCO-S, SACO och SR. 1
anslutning till kungörelsen har SAV utfärdat vissa tillämpningsföreskrifter
(cirk. A:14/1972 och A:21/1973). Kungörelsen har dock i olika hänseenden
konstruerats på ett annat sätt än avtalet. För UtbUdningsväsendet gäller t. ex.
särskilda regler om hur tjänstledigheten skall bestämmas. Som en detalj kan
anmärkas, att kungörelsen ger myndigheterna rätt att låta de fackliga
förtroendemännen anlita skrivpersonal m. m. hos myndigheten i den mån det
erfordras för den fackliga verksaniheten inom myndigheten och det lämpligen kan
ske. Vidare heter det i anvisningarna till kungörelsen att myndigheterna bör
positivt pröva möjligheten att med tjänstgöring under motsvarande tid
meritmässigt jämstäUa tjänstledighet för fackligt uppdrag inom myndigheten.
Lönebestämmelser återfinns i 19 § i det statliga
kollektivavtalet AST och däremot svarande stadganden i andra kollektivavtal.
Löneavdrag skall inte ske vid tjänstledighet för fackligt
förtroendemannauppdrag, då detta fullgörs inom den egna myndigheten. I andra
fall, t. ex. vid ledighet för centralt förhandlingsarbete, erhåller
arbetstagaren lön med s. k. B-avdrag dvs. han behåller cirka 70% av
bruttolönen under 15 dagar av ett och samma kalenderår. Vid ledighet
därutöver görs fullt löneavdrag. Tillämpningen av bestämmelserna om B-avdrag
har närmare berörts i ett cirkulär från SAV, vari det heterr
Bestämmelsen avser i första hand sådana uppdrag som anges
i vederbörande personalorganisations stadgar och som erhålls genom val eller
eljest genom protokollfört beslut (t. ex. uppdrag som ordförande, sekreterare,
kassör eller annan ledamot i styrelse för huvudorganisation, förbund, förening,
sektion, krets, avdelning eller klubb, uppdrag som ombud vid kongress,
representantskap e. d., arbetsplatsombud eller revisor). Även andra fackliga
uppdrag kan emellertid omfattas av bestämmelsen om de har karaktär av
förtroendemannauppdrag (t. ex. uppdrag att delta i viss förhandling eller i
överläggning med myndigheten, uppdrag i kommitté e. d. inom personalorganisationen).
Som fömtsättning för tUlämpning av bestämmelsen gäller att
fråga är
3 Riksdagen 1974. 1 saml Nr i
Prop.
1974r88 34
om direkt fullgörande av uppdraget, dvs. utövning av den
funktion som uppdraget avser.
Härav
följer att den som innehar uppdrag som exempelvis ordförande får lön med
B-avdrag under det föreskrivna antalet dagar vid tjänstledig-hel för alt delta
i styrelsens sammanträden eUer för all fullgöra andra med uppdraget förenade
åligganden, t. ex. för att delta i ordförandekonferens. Bedrivande av studier,
deltagande i utbUdningskurs eller dellagande som åhörare i allmänt
informationsmöte kan inte i något faU anses som fullgörande av fackligt
förtroendemannauppdrag och inte heller uppvaktning på högtidsdag, deltagande i
jubileum e. d. Det förutsätts att tjänstemannen genom att förete kallelse eller
på annat sätt styrker behovet av tjänstledighet.
Reglerna för bankmannaområdet är i vissa avseenden mera
detaljerade än för arbetsmarknaden i övrigt. De berör olika slags fackligt
arbete, exempelvis uppdrag i företagsnämnd och i andra samrådsorgan,
företags-nämndsutbUdning, deltagande i konferenser i samrådsfrågor, lokal förhandlingsverksamhet,
och facklig utbUdning. Deltagande i centrala förhandlingar eller andra centrala
fackliga uppdrag, t. ex. ledamotskap i förbundsstyrelse eller i styrelsen
understäUda kommittéer, omfattas däremot inte av reglerna. 1 fråga om
erforderlig ledighet uttalas, att arbetstiden bör kunna utnyttjas för
företagsnämndsarbete, lokal förhand-hngsverksamhet-och därmed jämställt lokalt
fackligt arbete. För deltagande i kurser eller konferenser gäller att arbetet
inte får lägga hinder i vägen. Arbetsgivaren måste dock i ett fall av vägrad
tjänstledighet kunna motivera varför ledigheten inte beviljats vid detta
tillfälle. Som godtagbart motiv anges svårigheten att skaffa vikarie på gmnd
av sjukdom etc. 1 fråga om anställningsförmåner vid ledighet uttalas, att
deltagande i företagsnämndsarbete, lokal förhandlingsverksamhet och annat
lokalt fackligt arbete sker utan löneavdrag medan ledighet för kurser, konferenser
och dylikt kan ges med eller utan löneavdrag. Ytterst är, framhålls det, frågan
om vUken facklig verksamhet som förtroendemannen skall bedriva pä av företaget
betald tid en förtroendefråga mellan företagsledningen och förtroendemannen.
2.2 Internationella förhållanden
2.2.1 Uttalanden av den internationella
arbetsorganisationen (ILO)
Vid den internationella arbetskonferensen är 1971 antogs
en konvention jämte en därtUl hörande rekommendation angående arbetslagar-representanters
skydd inom företaget. Konventionen (nr 135) ger uttryck för principen att
arbetstagarnas representanter bör skyddas mot åtgärder som vidtas mot dem på
grund av deras ställning eller verksamhet som arbetstagarnas representanter
eller på grund av deras organisationstillhörighet. En annan princip, som
betonas i konventionen, är att fackliga företrädare bör åtnjuta sådana
lättnader som är ägnade att snabbt och effektivt sätta dem i stånd att fullgöra
sina uppgifter. Hänsyn skall dock tas tiU bl. a. företagets behov och
möjligheter. Det förutsätts att företagets effektiva verksamhet inte skall
menligt påverkas.
Prop.
1974r88 35
"Arbetstagarnas representanter" kan vara
antingen fackliga företrädare eUer förtroendemän som fritt valts av arbetstagarna
i företaget. Inom ramen för denna definition överlämnas åt medlemsstaterna att
genom nationell lagstiftning, kollektivavtal etc. bestämma vilka representanter
som bör åtnjuta skydd och förmåner enligt konventionen. Finns det i samma
företag såväl fackliga företrädare som andra förtroendemän skall det enligt
konventionen vidtas lämpliga åtgärder för att garantera att förekomsten av
valda förtroendemän inte utnyttjas i syfte att undergräva de fackliga
organisationernas ställning och för att främja samarbete i alla hithörande
frågor mellan de valda förtroendemännen samt de fackliga organisationerna och
deras företrädare.
Konventionen kan bringas i tillämpning genom nationell
lagstiftning, kollektivavtal eller på annat sätt som är förenligt med nationell
praxis. Det uttalas, att det inte är nödvändigt att tillgripa lagstiftning om
förut existerande metoder, bl. a. kollektivavtal, garanterar en effektiv
tillämpning av instmmentet.
Rekommendationen (nr 143) lämnar mera detaljerade
anvisningar. Särskilda åtgärder bör enligt rekommendationen vidtas för att
garantera ett tillförlitligt skydd för fackliga förtroendemän på arbetsplatsen
om inte vederbörliga skyddsåtgärder, gällande arbetstagare i allmänhet, redan
finns i tillräcklig omfattning. Som exempel på sådana särskilda åtgärder nämns
att tillåtliga uppsägningsgrunder skall noggrant anges, att samråd skall ske
innan uppsägning av en facklig förtroendeman får bli slutgiltig, att en särskUd
besvärsprocedur skall införas för fackliga förtroendemän som anser sig ha
blivit föremål för orättvis behandling, att effektiv rättelse - innefattande
bl. a. återanställning skall ske i händelse av obefogad uppsägning. Andra
exempel är att en särskUd bevisbörda skall åläggas arbetsgivaren vid uppsägning
av facklig förtroendeman och att facklig förtroendeman skall ha företrädesrätt
tUl fortsatt arbete vid personalinskränkning. 1 rekommendationen förordas att
skyddsreglerna tillämpas även pä arbetstagare som upphört att vara facklig
förtroendeman. Arbetstagare som efter avslutat uppdrag återgår i arbete på det
företag där han har varit verksam, bör enligt rekommendationen få behålla eller
återfå sin tidigare ställning.
I fråga om åtgärder för att underlätta de fackliga
företrädarnas verksamhet nämner rekommendationenatt en facklig förtroendeman
bör åtnjuta erforderlig ledighet utan löneavdrag eller förlust av anställningsförmåner
för att utöva sina funktioner. Förtroendemannen bör också beväjas skälig
ledighet för att delta i fackliga möten, utbildningskurser, seminarier,
kongresser och konferenser. Även ledighet av detta slag bör beviljas utan
löneavdrag eller förlust av anställningsförmåner.
Frågan om vem som skall bestrida härav föranledda
kostnader bör bestämmas genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller
på annat sätt som är förenligt med nationell praxis.
Enligt rekommendationen bör vidare en facklig
förtroendeman beredas tUlträde till alla arbetsplatser i företaget ävensom
företräde inför ansvariga representanter för företagsledningen. De
fackliga represen-
Prop.
1974r88 36
tanter, som bemyndigats därtill av fackföreningen, bör
tiUåtas att regelbundet uppbära fackföreningsavgifter inom företagets område.
Andra bestämmelser i rekommendationen handlar om rätten att inom företagets
lokaler anslå fackliga meddelanden samt att inom företaget sprida visst
informationsmaterial. Vidare finns föreskrifter som innebär alt
företagsledningen på vissa viUkor börtiUhandahålla de hjälpmedel och den
information som behövs för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.
Slutligen sägs det i rekommendationen att fackliga
funktionärer, som inte är anställda i företaget men företräder en organisation
som har medlemmar anställda där, bör beviljas tillträde till företaget.
Villkoren för tillträde bör närmare regleras i lagstiftning eller
kollektivavtal.
Vid remissbehandlingen av instrumenten uttalade bl. a.
SAF, LO och TCO att praxis på den svenska arbetsmarknaden i princip
överensstämde med konventionen och att de därför tillstyrkte ratificering av
densamma. Detta blev också statsmakternas beslut. 1 fråga om rekommendationen
konstaterades däremot, att den inte tiU alla delar överensstämde med vad som
tUlämpas i vårt land. Enligt vad LO och TCO då uttalade var det emellertid i
första hand en fråga för arbetsmarknadens parter att överväga i vad mån
rekommendationens bestämmelser borde beaktas i Sverige. TUl denna uppfattning
anslöt sig föredragande departementschefen och han uttalade att
rekommendationen inte f. n. borde föranleda någon åtgärd från statsmakternas
sida. Detta uttalande godtogs av riksdagen (prop. 1972:10, SoU 1972:6, rskr
1972:101).
1 detta
sammanhang bör nämnas även den rapport angående betald ledighet för studier,
som sommaren 1973 antogs av ILO för behandling vid 1974 års session. Avsikten
är att de framtida instrumenten i denna fråga skall ansluta till
rekommendationen om arbetslagarrepresentanters skydd (nr 143) liksom tUl
rekommendationen rörande yrkesutbildning (nr 117). 1 rapporten berörs inte bara
yrkesutbildning på olika nivåer utan även allmän eller facklig utbildning. I
princip bör enligt rapporten ledighet för studier vara tUlgänglig för alla
arbetstagare. Bl. a. framhålls utbildningens betydelse för ett ökat
anstäUningsskydd och för arbetstagarnas anpassning till förändringar i
samhället. Kännetecknande för den nu avsedda ledigheten är att den skall avse
en bestämd tidsperiod och äga rum under ordinarie arbetstid utan förlust av lön
och andra anställningsförmåner. Stalsmakterna och arbetsmarknadens parter
förväntas bidra till finansieringen. SärskUda regler föreslås bl. a. angående
valet mellan olika slags utbildning och i fråga om de turordningar som bör
tillämpas då flera arbetstagare konkurrerar om rätt tUl ledighet för studier. 1
princip skall det dock röra sig om en individueU rätt för den enskilde
arbetstagaren med valfrihet rörande den utbUdning som han önskar delta i. 1
fråga om den fackliga utbildningen förutsätts, att turordningen skall kunna
fastställas av arbetsmarknadsparterna.
Slutligen bör nämnas de instrument som föreligger angående
det grundläggande skyddet för förenings- och förhandlingsrätten. Sålunda
antogs är 1948 en konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och
Prop. 1974r88 37
skydd för organisationsrätten. Äv intresse är här art. 11,
varigenom medlemsstaterna förbinder sig att vidta åtgärder för att säkerställa
att arbetare och arbetsgivare får fritt utöva sin organisationsrätt. 1 1949 års
konvention (nr 98) angående tUlämpningen av principerna för organisationsrätten
och den kollektiva förhandlingsrätten stadgas bl. a. (art. 4) att det, där så
är erforderligt, skall vidtas efter landets förhållanden lämpade åtgärder som
uppmuntrar och främjar utveckling och utnyttjande i största möjliga omfattning
av anordningar för frivUliga förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden i
syfte att fä tUl stånd reglering av anstäliningsvUlkoren genom kollektivavtal.
Härjämte innehåller konventionen regler om skydd mot föreningsrättskränkande
åtgärder.
2.2.2 Annan internationell reglering
Regler om det grundläggande skyddet för förenings- och
förhandlingsrätten återfinns även i andra av Sverige ratificerade
internationella överenskommelser. 1 1950 års europeiska konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frUieterna samt den
därtUl anslutande europeiska sociala stadgan av år 1961 (prop. 1951rl65 resp.
1962:175) anges bl.a. (art. 11 och 14, resp. art. 5), att envar utan åtskillnad
skall ha rätt att bilda och an.sluta sig till fackföreningar för att skydda
sina intressen. Den nationella lagstiftningen får inte utformas eller tUlämpas
på sådant sätt att föreningsrätten kränks. 1 den sociala stadgan anges därjämte
(första delen punkt 6 och art. 6), att aUa arbetsgivare och arbetstagare skall
äga rätt att utan åtskillnad förhandla kollektivt. Liksom i ILO-konventionen
(nr 98) anges att medlemsstaterna är skyldiga att, där så är erforderligt och
lämpligt, främja ett förfarande för frivUliga förhandlingar mellan parternas
organisationer i syfte att uppnå en reglering av arbetsvUlkoren genom kollektivavtal.
En i vissa stycken motsvarande reglering har upptagils i
FN:s konventioner frän år 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter resp.
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Reglerna (art. 22 resp. art.
8) avser skyddet för föreningsrätten. FN-konventionerna har ratificerats i
Sverige (prop. 1971:125) men har ännu inte trätt i kraft.
2.3 Utredningen
2.3.1 Inledning
Utredningen erinrar inledningsvis om att frågan om
fackliga förtroendemäns ställning så sent som år 1972 har varit föremål för
statsmakternas behandling i anslutning till de i avsnitt 2.2.1 berörda
ILO-instrumenten, men att tanken på lagstiftning då avvisats med hänsyn till
att frågan ansågs närmast ankomma på arbetsmarknadens parter att reglera.
Efter det all utredningen under våren 1973 fått i uppdrag
att överväga lagstiftning om bl. a. elt förstärkt anställningsskydd för
fackliga förtroendemän uttalar utredningen att det då inte kan komma i
fråga att i
Prop.
1974:88 38
huvudsak endast lagfästa innehållet i ILO-instrumenlen
eller den kollektivavtalsreglering som under de senaste åren vuxit fram pä den
svenska arbetsmarknaden. Kretsen av fackliga förtroendemän som bör skyddas i
sitt uppdrag föreslås således bli utvidgad i förhållande tUl vad som nu gäller.
Enligt utredningens uppfattning bör skyddet vidare utsträckas till varje form
av facklig verksamhet som har stöd i lag, kollektivavtal eller stadgar, alltså
verksamhet som ankommer på en facklig organisation i denna dess egenskap. En
reglering av frågan om erforderlig ledighet för den fackliga verksamheten ter
sig enligt utredningens mening också betydelsefull. I fråga om ledighetens
omfattning och förläggning erinrar utredningen om den principiellt
betydelsefulla ändring av hittillsvarande praxis, som nyligen antagits angående
skyddsombudens verksamhet (prop. 1973:130, SoU 1973:25, rskr 1973:290). 1 vissa
situationer är det skyddsombudets uppfattning om den tid som fordras för
arbetarskyddet som blir utslagsgivande oeh skyddsombudet behöver då i princip
inte begära ledighet för alt fullgöra sitt uppdrag. Motsvarande synsätt bör
enligt utredningens mening kunna tUlämpas även beträffande annan facklig
verksamhet som avser arbetsplatsen.
Utredningens förslag avser fackliga förtroendemän som har
ställning av arbetstagare på arbetsplatsen, dvs. står i ett
anstäUningsförhåUande till den berörde arbetsgivaren. De av utredningen
föreslagna rättigheterna för en facklig förtroendeman gäller således i
förhållande till den egna arbetsgivaren och dennes företrädare. Utredningen har
däremot inte berört frågan om ett särskUt skydd för fackliga företrädare som
inte står i ett sådant anställningsförhållande. Den frågan har i stället
beröring med arbetsrättskommitténs utredningsområde.
2 3.2 Lagstiftning eller avtalsreglering
En lagstiftning om fackliga förtroendemäns ställning på
arbetsplatsen bör enligl utredningens mening beakta att förhållandena kan
variera starkt mellan olika arbetsplatser. Utredningen anser det därför nödvändigt
att ge de föreslagna reglerna karaktären av ramlagstiftning och utgår från att
lagstiftningen får kompletteras i partsöverenskommelsens form.
Även om utredningens förslag fält formen av
ramlagstiftning har avtalsfriheten inom denna ram inle lämnats oinskränkt. De
grundläggande lagreglerna om en facklig förtroendemans ställning pä
arbetsplatsen föreslås bli tvingande. Avtal kan exempelvis inte träffas om att
från skyddslagstiftningen utesluta vissa förtroendemän. Ej heller kan genom
avtal inskränkas de bestämmelser som föreslås om att en facklig förtroendeman
inte får hindras av arbetsgivaren att fullgöra sitt uppdrag eller i anledning
av uppdraget tillskyndas försämrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor.
Även de föreslagna reglerna om särskild företrädesrätt tUl fortsatt arbete vid
driftsinskränkning bör enligt utredningens mening bli tvingande. I andra
avseenden föreslås däremot att avvikelse från lagen skaU få ske med stöd av
koUektivavtal, som slutits på förbundsnivå. Avtal kan exempelvis träffas om
rätten till ledighet och
Prop. 1974:88 39
betalningen vid ledighet. Genom sådan
kollektivavtalsreglering bör kunna nås en erforderlig anpassning till skiftande
branschförhållanden utan att det eftersträvade skyddet eftersatts. SjälvfaUet
bör den föreslagna lagstiftningen inte utgöra hinder mot att avtal träffas om
en ytterligare förstärkt ställning på arbetsplatsen för en facklig
förtroendeman.
Vad gäller frågan om giltigheten efter lagens
ikraftträdande av den nu gällande kollektivavtalsregleringen hänvisar
utredningen tUl sina tidigare uttalanden i promemorian angående
övergångsbestämmelser till lagen om anställningsskydd (Ds In 1973:4 s. 8 och
9). Utredningen påpekade där att något generellt uttalande inte kunde göras i
frågan i vad mån tidigare ingångna avtal skulle bestå efter lagens ikraftträdande.
Frågan om avtalens fortsatta giltighet fick bli beroende av sedvanlig
avtalstolkning. Utredningen utgick från att hithörande frågor uppmärksammades
och togs upp till erforderlig behandling av avtalsparterna.
För vissa faU kunde enligt utredningens mening finnas
behov av lagregler, som exempelvis är utformade på ett annat sätt eller som går
längre i skyddet för en facklig företrädare än den allmänna lagstiftningen om
arbetsplatsens fackliga förtroendemän. 1 lagförslaget erinras också om att andra
regler kan gälla på grund av särskild lagstiftning.
Enligt utredningens uppfattning kan för den offentliga
sektorn föreligga samma behov av anpassning till de där rådande förhållandena
som för arbetsmarknaden i övrigt har föreslagits kunna ske genom kollektivavtalsreglering.
Med hänsyn bl. a. till det rådande avtalsförbudet i vissa frågor 3 §
statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen (jfr. prop. 1973:177,
InU 1973:37, rskr 1973:352) - har utredningen föreslagit att avvikande
bestämmelser skall kunna meddelas i annan författning än lag, om den rör
arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställs under medverkan av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer, eller arbetstagare hos riksdagen eller
dess verk. Sådan anpassning bör enligt utredningen ankomma på Kungl. Maj:t och
utföras i samverkan med berörda arbetstagarorganisationer. Den målsättningen
bör dock upprätthållas, att det allmänna skyddet för facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen inte inskränks utan att det föreligger särskilda
skäl härtUl.
2.3.3 Dets. k. tolkningsföreträdet
1 vissa hänseenden, främst avseende rätten till
erforderlig ledighet, har utredningen ställts inför en fråga av principiell
betydelse för förhållandena på arbetsmarknaden. Enligt den gällande kollektivavtalsregleringen
är det arbetsgivaren som i händelse av tvist rörande ledighetens omfattning och
förläggning fattar beslut, vilket i avbidan på rättslig prövning blir bindande
för förtroendemannen. Arbetsgivarens uppfattning i en tillämpningsfråga har
således företräde och hans beslut kan endast i efterhand undanröjas av domstol.
Denna ordning har kritiserats från fackföreningshåll. Man har bl. a. .
framhållit att en motsvarande lagstiftning skulle göras beroende av den
enskilde arbetsgivarens goda
Prop.
1974:88 40
vUja. Man har även framhållit det otUlfredsstäUande i att
en facklig förtroendeman i varje situation skall behöva hänvända sig tUl
arbetsledningen innan han får ta tid i anspråk för sitt fackliga uppdrag. 1
stället för arbetsgivarens uppfattning om skälig ledighet bör det, har man
framhållit, vid tvist vara arbetstagarpartens uppfattning om nödvändigheten av
att vissa fackliga åtgärder sker i en given situation som får bestämma
omfattningen och förläggningen av förtroendemannens ledighet.
Enligt de nyligen genomförda ändringarna i
arbetarskyddslagen har första gången införts ett sådant omvänt
tolkningsföreträde. Vid tvist angående omfattningen eller förläggningen av
skyddsarbetet i en viss situation kan ett skyddsombud tills vidare utföra sill
uppdrag i den omfattning som han anser rimlig utan att drabbas av löneförlust
etc. Som skäl härför har angetts, att lagstiftningen bör ge underlag för
praktiskt handlande i enlighet med arbetarskyddets intressen och att
verksamheten bör få fullgöras utan avbrott eller inskränkningar. Motsvarande
synsätt anser utredningen bör kunna göras gällande i fråga om andra fackliga
uppgifter som avser arbetsplatsen. Skyddsarbetet torde knappast kunna sägas
inta någon särställning i förhållande tUl exempelvis det förhandlingsarbete
som bedrivs av en klubbordförande eller de personalvärdande funktioner som
tillkommer en arbetstagarrepresentant i den s. k. anpass-ningsgmppen. De
fackliga uppgifterna blir emellertid betydligt vidare enligt utredningens
förslag. Det avser också fackligt arbete utanför arbetsplatsen. Vissa
begränsningar av arbetstagarpartens tolkningsföreträde anser utredningen
därför vara nödvändiga.
1 fråga om rätten till ledighet för fackligt arbete
innebär utredningens förslag att bestämmanderätten i princip ligger hos
förtroendemannen då det gäller fackligt arbete som äger rum på arbetsplatsen
eller eljest hänför sig till verksamheten där, medan det däremot krävs
överenskommelse med arbetsgivaren om ledighet för fackliga uppgifter utanför
arbetsplatsen. Förtroendemannens bestämmanderätt i fråga om det fackliga
arbetet på arbetsplatsen avser såväl ledighetens omfattning som förläggningen
av ledigheten i ett visst fall. En viss modifikation behöver dock enligt
utredningens uppfattning göras med hänsyn till arbetets behöriga gång och
därmed jämförliga produktions- eller samhällsintressen. Menar arbetsgivaren att
ledigheten skulle kunna hindra arbetets behöriga gång har han rätt att först ta
upp överläggning i frågan med den lokala fackliga organisationen. Ledighetens
omfattning och förläggning bestäms därefter av organisationen.
Även i vissa andra avseenden föreslår utredningen att
tolkningsföreträdet skall ligga hos arbetstagarparten. Vid arbetsbrist skall
enligt förslagen en facklig förtroendeman ges företräde till fortsatt arbete,
om det fordras för den fackliga verksaniheten på arbetsplatsen. Avgörandet av
vad som är erforderligt för den fackliga verksamheten bör enligt utredningens
mening i första hand tillkomma den fackliga organisationen. Även i fråga om
vilka arbetstagare som skall anses utgöra fackliga förtroendemän i lagens
mening har den avtalsslulande arbetstagarorganisationens mening givits
företräde. De processuella reglerna har därjämte
Prop. 1974r88 41
utformats så, att arbetstagarparten snabbt kan fä tUl
stånd en domstolsprövning av uppkomna tvistefrågor.
2.3.4 Förhållandet till viss annan lagstiftning
Ett spörsmål, som utredningen behandlar, är förhållandet
mellan den föreslagna lagen om fackliga förtroendemäns ställning och reglerna i
FFL. Den senare lagen innefattar bestämmelser tiU skydd för fackliga
företrädare och har bl. a. regler om rätt till skälig ledighet för
förhandlingar. För utredningen är emellertid uppgiften att lägga fram förslag
tiU lagstiftning, som syftar till att fånga upp även annan facklig verksamhet
än förhandlingar, exempelvis den samverkan som sker i företagsnämnder,
anpassningsgrupper etc. Den föreslagna lagstiftningen med dess i förhållande
till FFL för arbetstagarparten förmånligare villkor, avses å andra sidan bli
tillämplig endast på företrädare för fackliga Organisationer som etablerat sig
på arbetsplatserna och där kontinuerligt deltar i den samverkan som äger rum i
arbetsplatsens olika frågor. FFL tar däremot sikte på förhandlingar även
utanför kollektivavtalsområdet och gäller ocksä företrädare för organisationer
som inte brukar sluta koUektivavtal för arbetsplatsen eller branschen. De båda
lagarna bör därför enligt utredningens mening gälla vid sidan av varandra.
Utredningen
berör också frågan om konkurrensen mellan vissa stadganden i den föreslagna
lagen om fackliga förtroendemäns ställning på arbetsplatsen, å ena sidan, samt
motsvarande stadganden i exempelvis FFL, lagen om kollektivavtal samt lagen om
anställningsskydd å andra sidan. Utredningen konstaterar att uppsägning av en
facklig förtroendeman vid arbetsbrist regleras både av det föreliggande
lagförslaget och av lagen om anställningsskydd. Uppsägning av en facklig
förtroendeman på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen
kan även utgöra en föreningsrättskränkning eller strida mot mellanvarande
kollektivavtal, och att FFL resp. kollektivavtalslagen då kommer med i bilden
vid sidan av lagen om anställningsskydd. Såsom utredningen utvecklat i samband
med frågan om följdändringar i allmän arbetsrättslig lagstiftning (se avsnitt
4.1.2) uteslutes inte en parallell tillämpning av de olika lagarna. Vid sidan
av skadestånd tUl en berörd förtroendeman kan exempelvis skadestånd utdömas
till hans organisation för kränkning av kollektivavtalet eller föreningsrätten.
Utredningen föreslär dessutom en särskild regel, som innebär att skadestånd vid
ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande av facklig förtroendeman skall
utgå med ett i förhåUande til! lagen om anstäl!ning.sskydd förhöjt belopp.
Däremot
bör enligt utredningens uppfattning inle utan uttryckligt lagstöd annan
lagstiftning kunna åberopas för att inskränka det skydd, som följer av det
föreliggande lagförslaget. Genom kollektivavtalsbestämmelser bör det
exempelvis vara möjligt att införa snävare talefrister än som anges i
lagförslaget, såvitt avser organisationens rätt till skadestånd för
kollektivavtalsbrott, men inte beskära en facklig förtroendemans talerätt.
Utredningen påpekar i det sammanhanget, att lagförslagets regler
prop. 1974r88 42
om talefrister m. m. är i huvudsak identiska med
motsvarande regler i lagen om anställningsskydd.
2.3.5 Kretsen av fackliga företrädare m. m.
Utredningen erinrar om att den hittills gällande
regleringen i huvudsak har varit begränsad tUl den främste facklige
företrädaren på arbetsplatsen. Från fackligt håll har riktats kritik mot detta.
Det har exempelvis framhållits att klubbordförandeavtalet inte på långt när
motsvarar de fackhga krav som framställdes vid 1969 års förhandlingar och att
den efterföljande utvecklingen visat ett klart behov att utmönstra rådande
begränsningar i fråga om kretsen av fackliga företrädare.
Vid bedömande av vUka fackliga förtroendemän som bör
omfattas av lagstiftningen, vilka fackliga uppgifter som på detta sätt bör
understödjas och vilka ekonomiska och andra effekter en lagstiftning kan få för
den enskilde arbetsgivaren anser sig utredningen böra ta utgångspunkten i att
det fackliga arbetet under årens lopp har kommit att bli en naturlig sak i
förhållandet mellan arbetsgivare och anställda på arbetsplatsen. De fackliga
förtroendemännen har, inte minst genom de omfattande reformerna på arbetslivets
område, kommit att ges betydande funktioner på arbetsplatsen. Vid sidan av
lokalt förhandlingsarbete nämner utredningen den samverkan som sker i
företagsnämnder, anpassningsgrupper och andra samrådsorgan ävensom de uppgifter
som har lagts på de fackliga förtroendemännen i fråga om anställningstryggheten
och arbetsmUjön.,Denna utveckling kan väntas fortsätta, t. ex. genom att
medin-flytandefrågorna får sin lösning. Sådana funktioner på arbetsplatsen bör
enligt utredningens uppfattning få utövas på arbetstid utan förlust av
löneförmåner. Däremot bör kostnaderna för fackliga uppgifter utanför
arbetsplatsen i princip åvila den fackliga organisationen.
Utredningens förslag innebär dock inte att varje
arbetstagare som anser sig företräda de anställda bör kunna åberopa de
föreslagna reglerna. Det skall röra sig om fackliga uppgifter. Arbetstagaren
skall vidare i stadgeenlig ordning ha blivit utsedd av sin organisation för ett
visst uppdrag. Organisationen skall också underrätta arbetsgivaren om detta.
Härigenom skapas klarhet om vUka arbetstagare som är organisationens behöriga
företrädare på arbetsplatsen. Reglerna föreslås också bli reserverade för
arbetstagare, som intar en handläggande eller verkställande funktion. Härmed
avser utredningen arbetstagare, som utsetts att mera kontinuerligt vara
verksamma på olika områden av det fackliga fältet. Antalet av lagstiftningen
berörda förtroendemän blir beroende av den utveckling som äger rum i fråga om
de fackliga funktionerna inom arbetslivet. Antalet påverkas också av
förhållandena på den enskilda arbetsplatsen.
Med den föreslagna utformningen blir lagstiftningen oftast
tillämplig även på andra arbetstagare än den främste facklige företrädaren på
arbetsplatsen. Vid sidan av arbetstagare med förhandlande funktioner avses
exempelvis arbetstagare som intar en ledande ställning vid handlägg-
Prop.
1974r88 43
ning av företagsnänindsfrågor, verkställande ledamöter i
en anpassningsgrupp eller andra samrådsorgan, skyddsombud osv. Utanför de
föreslagna reglerna faller däremot arbetstagare som inle kontinuerligt eller
endast mera tillfälligt fullgör fackliga uppdrag. Den som vikarierar med
handläggande uppgifter omfattas dock av skyddet så länge han fullgör denna
funktion.
Eftersom själva lagtexten inte ger ett detaljerat besked
om vilka arbetstagare som berörs, skulle det kunna uppstå tillämpningsproblem i
den mån kretsen av fackliga förtroendemän inte kunde bestämmas pä annat sätt.
Med hänsyn härtill föreslår utredningen att arbetsgivaren på förhand skall ha
underrättats av sin fackliga motpart om vilka arbetstagare som handlägger de
fackliga frågorna på arbetsplatsen. Dessförinnan blir lagen inte tillämplig på
de fackliga förtroendemännen. Motsvarande regler gäller enligt lagen (1972:828)
om styrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
En viktig
begränsning ligger däri att utredningen har ansett det nödvändigt att inskränka
lagstiftningen tUl att gälla endast de arbetstagare som företräder de
etablerade organisationerna på arbetsplatsen eller inom branschen. Exempel på
motsvarande begränsning finns i annan lagsliftning. Enligt utredningen kan detta
inte anses strida mot de i olika internationella överenskommelser intagna
reglerna om ett skydd utan åtskillnad för förenings- eller förhandlingsrätten.
Detta skydd har inskrivits i FFL och rubbas inte av det föreliggande
lagförslaget, vilket har en annan syftning. Utredningen framhåller emellertid,
att företrädare för andra fackliga organisationer genom de grundläggande
bestämmelserna i FFL och lagen om anställningsskydd får ett skydd mot
trakasserier och uppsägning som är i stort sett jämförbart med lagförslagets.
Enligt FFL har de rätt tUl skälig ledighet för att delta i fackliga
förhandlingar.
2.3.6 O lika slag av fackligt arbete
Utredningen uppställer inte andra begränsningar angående
de fackliga uppgifterna än alt dessa skall ha sin grund i lag eller
kollektivavtal eller eljest vara av den art som ankommer på en
arbetstagarorganisation i denna dess egenskap. 1 princip är det alltså
organisationen, som inom ramen för sina stadgar bestämmer vilken facklig
verksamhet som skall bedrivas på en arbetsplats. Även arbetstagare som
handlägger fackliga uppgifter utanför arbetsplatsen omfattas av ett flertal
bestämmelser i den föreslagna lagen. Något krav uppställs inte på att den
fackliga verksamheten skall ha en viss största eller minsta omfattning. Genom
att organisationen har att i förväg anmäla vilka arbetstagare som företräder
organisationen i olika fackliga frågor kan arbetsgivaren påkalla prövning i ett
tidigt skede av om en viss verksamhet omfattas eller ej.
Att lagen endast äger tillämpning på förtroendemän med
handläggande funktioner får enligt utredningen inte tolkas så att endast själva
handläggningen anses som fackligt arbete. En facklig förtroendeman bör
Prop.
1974:88 44
kunna ta ledigt inte endast för själva förhandlingsarbetet
utan även för förhandlingsförberedelser, information, samtal med enskilda
arbetstagare osv. Ledigheten får dock inte sträcka sig utöver vad som är
erforderligt för uppgiften i fråga. 1 många fall bör enligt utredningens
uppfattning ytterligare klarhet kunna vinnas genom överenskommelser för den
enskilda arbetsplatsen.
Beträffande omfattningen av det fackliga arbetet får
enligt utredningens mening göras en viss åtskiUnad mellan fackligt arbete, som
direkt berör den egna arbetsplatsen, och andra fackliga uppgifter såsom
deltagande i facklig utbildning eller fackliga konferenser, centralt
förhandlingsarbete eller lokala förhandlingar på andra arbetsplatser. Detta
återspeglas i de regler som utredningen föreslår angående ledighetens
omfattning och förläggning samt rätt till betald ledighet.
2.3. 7 Skydd för anstäUningen Särskilt skydd mot
uppsägning
Utredningen anser det uteslutet att införa regler om
uppsägningsförbud av fackliga förtroendemän. Dessa kan, i likhet med övriga
arbetstagare, råka ut för situationer som med nödvändighet leder tUl att
anstäUningen måste upphöra. I den mån fackliga förtroendemän bör tUlförsäkras
ett skydd vid t. ex. arbetsbrist bör det lämpligen ske genom särskilda
turordningsregler.
Vad som enligt utredningens mening i stället bör
diskuteras är behovet av särskUda regler om förbud mot uppsägning av en facklig
förtroendenian på grund av det uppdrag som han har fått eller med anledning av
den verksamhet som han bedriver. Utredningen erinrar då först om den
grundläggande regleringen i FFL, varigenom en sådan uppsägning är ogUl och kan
föranleda skadestånd. HärtUl kommer de allmänna reglerna om uppsägning i lagen
om anställningsskydd. Att en facklig förtroendeman begagnar sig av de
rättigheter som en framtida lag ger honom för den fackliga verksamheten är
enligt utredningens mening självfallet inte grund för uppsägning. Lagen om
anstäUningsskydd innehåller också regler om bl. a. uppskov med en anställnings
upphörande då tvist uppkommit om uppsägningens giltighet. Mot denna bakgrund
har utredningen inte ansett det lämpligt att uppställa särskilda regler om
förbud mot uppsägning på grund av fackligt uppdrag eller rätt att stå kvar i
anställningen vid tvist härom så som exempelvis skett i den antagna nya
lydelsen av 42 § arbetarskyddslagen. För brott mot den särskUda
företrädesrätten till fortsatt arbete, föreslår utredningen dock en särskild
regel för att markera att uppsägning i sådant fall inte skall betraktas som
brott mot turordningen utan som ett enskilt uppsägningsfall med den möjhghet
tUl ogiltigförklaring som då ges i lagen om anställningsskydd.
Inle heller föreslår utredningen särskUda regler om skydd
mol avskedande. Utredningen framhåller att ett avskedande på grund av
arbetstagarens fackliga verksamhet är rättsstridigt så länge verksaniheten
Prop.
1974r88 45
bedrivs inom de ramar som anges i lagstiftning,
koUektivavtal eller andra rättsliga normer på arbetsmarknaden samt att även
avskedande regleras av FFL och lagen om anställningsskydd.
1 fråga om skadeståndspåföljden då en facklig förtroendeman
rätts-stridigt skUjs från anställningen anser utredningen att reglerna i lagen
om anstäUningsskydd inte är tUlfyllest. För att särskUt markera en facklig
förtroendemans behov av skydd föreslår utredningen en höjning av
skadeståndsbeloppen i lagen om anställningsskydd då åtgärden riktats mot en
facklig förtroendeman.
Skydd mot försämrade arbetsförhåUanden eller
anställningsvillkor
Skyddet mot försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor, mot trakasserier eller andra liknande hinder för den fackliga
verksamheten har stor betydelse för att trygga de fackliga förtroendemännens
StäUning på arbetsplatsen. För skyddsombud och arbetstagarrepresentan-ter i
anpassningsgmpper m.m. har i lag föreskrivits att de inte får hindras att
fullgöra sina uppgifter. Det har vidare givits ett lagfäst skydd mot att de på
grund av sin ställning eUer verksamhet tUlskyndas försämrade arbetsförhållanden
eller anslällningsvUlkor. Motsvarande regler bör enligt utredningens mening
gälla även andra fackliga förtroendemän.
Utredningen anser att vissa fördelar står att vinna om man
därjämte inför regler om varsel och överläggning då fråga uppkommer om ändring
av en facklig förtroendemans anställningsförhållanden. Överiäggning skaU kunna
påkallas innan en arbetsgivare beslutar om omplacering av en förtroendeman,
förflyttning, ändrade lönevUlkor etc. Rätten tUl varsel och överläggning
föreslås gälla endast den berörda fackliga organisationen. Varselskyldigheten
bör i princip gäUa varje ändring av en facklig förtroendemans arbetsförhållanden
eller anslällningsvUlkor för att någon diskussion inte skall behöva uppkomma om
det föreligger varselplikt eller inte. Undantag från varselplikten görs dock i
fräga om förändringar som ingår som ett normalt led i arbetet, i den mån
förändringen inte försämrar förtroendemannens möjligheter att fullgöra det
fackliga uppdraget. Reglerna om varsel och överläggning föreslås bli
dispositiva för att möjliggöra andra former för samråd pä arbetsplatserna.
Åtgärder av typ trakasserier torde enligt FFL också utgöra
föreningsrättskränkning. I mål rörande sädan kränkning i form av främst
uppsägning har arbetsdomstolen antagit särskUda principer om bevisbördan,
vilka i korthet innebär att det är arbetsgivaren som måste bevisa det
rättsenliga i sitt handlande för att gå fri från ansvar, om det av
arbetstagarparten gjorts sannolikt att handlandet utgör en föreningsrättskränkning.
Det SärskUda skyddet mot försämrade arbetsförhållanden
eller anslällningsvUlkor avser endast åtgärder som vidtas mot arbetstagaren på
grund av hans ställning eller verksamhet som facklig förtroendeman. Den
föreslagna lagen ger inte en facklig förtroendeman en oinskränkt rätt tUl lön
eller tUl den egna arbetsplatsen.
Prop.
1974.88 46
Skyddet mot försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor bör enligt utredningen utformas så, att en facklig
förtroendeman vid tvist skyddas mot den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden
tills denna prövas av domstol. Sådana skyddsregler har exempelvis antagits
beträffande skyddsombud. Även lagen om anställningsskydd har motsvarande uppskovsregler
vid tvist om giltigheten av en uppsägning. Utredningens förslag har utformats
med den senare lagen som förebild.
En annan
fråga som uppmärksammas av utredningen är en facklig förtroendemans rätt till
bibehållen befordran. I principen om att en facklig förtroendeman inte får
tillskyndas försämrade anställningsvillkor på grund av sin ställning eller sin
fackliga verksamhet ligger enligt utredningens mening också ett skydd tUl
förmån för exempelvis gängse befordran. Förtroendemannen bör således ha rätt
inte bara tUl ålders-tUlägg och liknande förmåner utan komma i åtnjutande även
av sådan befordran som han normalt kunnat räkna med, förutsatt att han har
tUlräckliga kvalifikationer. Den nu berörda principen kan enligl utredningen
sägas innebära en garanti för att förtroendemannen inte skall bli sämre ställd
än övriga arbetstagare för att han åtar sig ett fackligt uppdrag. Inte heller
efter det att uppdraget upphört bör den tidigare verksamheten få leda tUl att
arbetstagaren kommer i en sämre ställning. Gäller det en arbetstagare som har
varit fackligt verksam under kort tid och samtidigt med det fackliga uppdraget
har uppehållit sitt arbete lär återgången enligt utredningens mening inte skapa
några större svårigheter. Annorlunda kan det vara beträffande en på heltid
fackligt verksam förtroendeman som på grund av ett långvarigt uppdrag kommit
ifrån sina tidigare arbetsuppgifter. Det bör då ankomma på arbetsgivaren att
sörja för att förtroendemannen efter avslutat uppdrag tilldelas sådana arbetsuppgifter,
att hans ställning inte kan sägas ha blivit försämrad i förhållande till
arbetskamraterna.
Särskilda
lagregler i fråga om rätt till befordran, bibehållen ställning etc. skulle med
nödvändighet behöva göras beroende av en mångfald faktorer, t. ex.
förtroendemannens kvalifikationer och det fackliga uppdragets långvarighet och
karaktär. Nu berörda frågor är enligt utredningens mening mera ägnade att
överlämnas åt arbetsmarknadens parter att närmare reglera. Utredningen föreslår
därför inte några särskilda lagregler utöver huvudregeln om att
förtroendemannen inte får tUlskyndas försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvLllkor.
Särskilt företräde till fortsatt arbete vid
driftsinskränkning
Utredningens förslag innebär vidare att det tUl skydd för
den fackliga verksamheten på arbetsplatsen bör upptas en regel om att facklig
förtroendeman ges ett särskUt företräde till fortsatt arbete vid driftsinskränkning.
En pä heltid verksam facklig förtroendeman bör få fortsätta sina fackliga
funktioner inom ramen för anställningen, inte minst mot bakgrund av den
intensifiering av det fackliga arbetet som en driftsinskränkning brukar
innebära. En bedömning bör dock göras av hur
Prop. I974r88 47
angelägna uppgifter den berörde förtroendemannen har.
Utredningen föreslår därför att den särskilda företrädesrätten utformas så, att
företräde tUl fortsatt arbete gäller endast om det fordras för den fackliga
verksamheten på arbetsplatsen. En förutsättning är också att förtroendemannen
har tUlräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
Den nu berörda skyddsregeln har inte karaktären av en
turordningsregel och föreslås därför inte heller bli dispositiv. Menar den
lokala organisationen att en viss förtroendeman behövs för den fackliga
verksamheten på arbetsplatsen är en uppsägning av honom pä grund av arbetsbrist
inte sakligt grundad, om han skulle kunna beredas fortsatt anställning.
Uppsägningen kan då förklaras ogiltig. För permitterings-situationer föreslås endast
skadeståndspåföljd. Är förfarandet att anse som en föreningsrättskränkning lär
dock ogUtigförklaring enligt FFL kunna ske.
2.3.8 Skydd för de fackliga uppgifternas fullgörande
Med den lagfästa principen att en facklig förtroendeman
inte får hindras av arbetsgivaren att fullgöra sitt uppdrag avser utredningen
inte bara att förbjuda fysiskt hindrande av de fackliga uppgifterna, t. ex.
genom att arbetstagaren vägras tillträde till vissa avdelningar. Den är även
avsedd att tUlsammans med övriga regler ge uttryck för arbetsgivarens
skyldighet att bana väg för den fackliga verksamheten i syfte att nå den
samverkan som eftersträvas på arbetsplatserna. Ätt en facklig förtroendeman
exempelvis skall få röra sig fritt på arbetsplatsen för att utöva sina fackliga
uppgifter anser utredningen sä självklart, att några specialregler härom inte
funnits erforderliga. Däremot har utredningen ansett det nödvändigt att särskUt
reglera rätten till ledighet och frågan om bibehållna anställningsförmåner.
Rätt till erforderlig ledighet
På förut anförda grunder (avsnitt 2.3.3) anser utredningen
det befogat att den primära beslutanderätten angående ledighet för facklig
verksamhet bör ligga hos den facklige förtroendemannen, då det gäller frågor
som avser arbetsplatsen, medan det beträffande andra fackliga uppgifter blir
arbetsgivarens ställningstagande efter överiäggningar som får företräde tUls en
eventuell tvist prövats av arbetsdomstolen. Utredningen betonar dock att det
sagda inte får tas tUl intäkt för att lagstiftningen i normalfallet bör bringas
i tillämpning på det beskrivna sättet. Det bör i stället vara naturligt att
frågor om ledighet blir föremål för överläggning och överenskommelse mellan
parterna. Stadgandet har bl. a. av denna anledning gjorts dispositivt.
Innebörden av den av utredningen föreslagna regeln är dock
att det är förtroendemannen - eller i visst fall den berörda
arbetstagarorganisationen - som i princip bestämmer den tid som fordras för
handläggning av arbetsplatsens fackliga frågor. Detta gäller såväl den totala
omfatt-
Prop.
1974r88 48
ningen av ledigheten som behovet av ledighet i ett visst
fall, dvs. ledighetens förläggning. Självfallet skall ledigheten avse
handläggning av fackliga frågor och den fackliga verksamheten skall hänföra sig
tUl den egna arbetsplatsen även om den inte nödvändigtvis måste vara förlagd
tiU själva arbetsplatsen. Ledighetens omfattning begränsas även av att den
skall vara erforderlig för verksamheten i fråga.
Eftersom
det kan förekomma fall då den fackliga verksamheten kan behöva anpassas lUl
vitala produktionsinlressen, föreslår utredningen det undantaget från principen
om den enskilde förtroendemannens tolkningsföreträde att ledigheten skall
bestämmas av den berörda organisationen efter överläggning med arbetsgivaren,
om ledighetens omfattning eller förläggning ehest skulle kunna äventyra
arbetets behöriga gång. Då det inte kan förväntas att en enskild förtroendeman
i varje situation har hela den överblick som fordras för att kunna rätt bedöma
läget föreslår utredningen också den bestämmelsen, att en förtroendeman i
princip skall anmäla till arbet.sledningen då han avseratt ta ledighet.
Utredningen förutsätter, att anmälninsskyldigheten skall kunna efterges då den
inte fyller någon funktion. Det löpande fackliga arbetet bör enligt utredningens
uppfattning i huvudsak kunna förläggas till vissa på förhand överenskomna
tider. Har en sådan överenskommelse träffats bör anmälningsskyldigheten kunna
utmönstras i motsvarande män. Inte heller dä det rör sig om mera tUlfälliga
avbrott utan den ringaste risk för att produktionen skuUe störas anser
utredningen att det bör krävas att förtroendemannen till vaije pris fullgör sin
anmälningsskyldighet.
Utredningen framhåller, att samma anspråk i fråga om
ledighet inte kan ställas när det gäUer facklig verksamhet som inte avser den
egna arbetsplatsen. Även om sådan verksamhet inte förutsätts äga rum på av
arbetsgivaren betald tid, kan en ledighet stundom leda till betydande
störningar i arbetsgivarens verksamhet. Särskild hänsyn måste tas till mindre
arbetsplatser, dar produktionen är mera känslig för bortovaro eUer där
ersättarfrågor inte kan lösas på samma sätt som i större företag. Arbetsgivaren
bör enligt utredningens uppfattning här ges ett större inflytande i fråga om
ledighetens omfattning och förläggning än när det gäller ledighet för fackliga
uppgifter på arbetsplatsen. Utredningen föreslår därför att ledighet för
fackliga uppgifter utanför arbetsplatsen i princip skaU vara beroende av
överenskommelse med arbetsgivaren. 1 sista hand kan denne av arbetsdomstolen
åläggas att ge förtroendemannen sådan ledighet som anses skälig för att han
skall kunna fullgöra fackliga uppgifter utanför arbetsplatsen. För ett särskilt
fall, nämligen deltagande i förhandling, föreslår utredningen att arbetsgivarens
bestämmanderätt begränsas. Endast om arbetsgivaren påvisar synnerliga skäl kan
han vägra sädan ledighet.
Vid den
praktiska tillämpningen av ledighetsreglerna räknar utredningen med att
situationer kan uppkomma, då en facklig förtroendeman exempelvis tagit ledighet
som inte kunnat utnyttjas fullt effektivt, felbedömt sin rätt att ta ledighet
eller brustit i sin anmälningsskyldighet. Utredningen menar dock att de
fackliga förtroendemännen bör kunna
Prop. I974r88 49
utöva sina uppdrag utan risk för skadeståndsskyldighet.
SkuUe en facklig förtroendeman mot förmodan missbruka sin befogenhet i fråga om
ledighet anser utredningen att det mestadels är lämpligare att organisationen
fråntar honom det fortsatta uppdraget än att han drabbas av skadeståndspåföhd.
1 grava faU, exempelvis vid förfallolös bortovaro under viss längre tid, bör
det dock enligt utredningens mening kunna finnas förutsättningar för att skilja
förtroendemannen från anställningen i likhet med vad som gäller för övriga
arbetstagare i motsvarande faU.
Bibehållna anställningsförmåner
Utredningen anser att det inte bör komma i fråga att
belasta arbetsgivaren ekonomiskt för förtroendemännens fackliga uppgifter
utanför arbetsplatsen. Däremot bör fackligt arbete som berör förhållandena på
arbetsplatsen få utföras pä betald tid eftersom det gagnar även arbetsgivarens
intressen.
Utredningens förslag innebär att facklig förtroendemans
anställningsförmåner, under tid då han handlägger fackliga frågor som berör
arbetsplatsen, inte får understiga vad som normalt skuUe ha utgått tUl honom om
han i stället hade fuUgjort sina arbetsuppgifter. Den närmare innebörden av
uttrycket bibehållna anställningsförmåner anser utredningen böra, i likhet med
vad som är faUet med motsvarande regler i annan lagstiftning, överlämnas åt
arbetsmarknadens parter att precisera. Den närmare beräkningen får grundas på
koUektivavtal som slutits eller godkänts på förbundsnivå.
2.3.9 Övriga frågor Ansvarsfrågor
Utredningen föreslår att en arbetsgivare, som åsidosätter
sina förpliktelser enligt lagen, skall utge fömtom lön och andra
anställningsförmåner vartUI en facklig förtroendeman kan vara berättigad -
ersättning tUl denne för uppkommen skada. Skadeståndsskyldighet kan även drabba
arbetsgivaren gentemot den fackliga organisationen, t. ex. vid brott mot
varsel- och överiäggningsreglerna. Skadeståndsstadgandena har anpassats tUl de
regler, som återfinns i lagen om anstäUningsskydd. Bl. a. hänvisas tUl reglerna
i nämnda lag om rätt tUl s. k. ideeUt skadestånd för den fackliga
organisationen samt tUl de frister som gäller för talan om skadestånd.
Det skadestånd som i lagen om anställningsskydd stadgas
för det fall att en arbetstagare rättsstridigt skihs från anstäUningen svarar
enligt utrednuigens uppfattning inte mot det behov av skydd som föreligger för
de fackliga förtroendemännens del. För att skadeståndet här skall fylla den
avsedda preventiva funktionen föreslår utredningen en särskUd regel, varigenom
skadeståndsbeloppen höjs med 50%, då åtgärden riktats mot
4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop.
1974r88 50
en facklig förtroendeman. Detsamma föreslås gälla om
arbetsgivaren åsidosätter den säskUda företrädesrätten till fortsatt arbete.
Förfarandet vid tvist
Utredningen föreslår att mål om tUlämpning av lagen om
facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen prövas av arbetsdomstolen.
Tvist om ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande av en arbetstagare
med fackliga uppgifter bör enligt utredningen handläggas i enlighet med lagen
om anställningsskydd. Även i övrigt har utredningen sökt knyta an tiU de
processuella bestämmelserna i denna lagstiftning. Det föreslås exempelvis samma
frister för talan och forumreglerna är i stort sett identiska. Några skUlnader
förekommer dock. Sålunda anser utredningen det befogat med särskUda regler om
skyndsam handläggning av tvister om fackliga förtroendemän. Arbetsdomstolen
skall också kunna meddela s. k. interimistiska förordnanden i frågor som rör
lagens tillämplighet på viss arbetstagare, ledighetens omfattning eller förläggning
och betalningen vid ledighet. 1 frågor rörande försämrade arbetsförhållanden
eller anslällningsvUlkor har utredningen i stället vall metoden att låta
uppskjuta verkstäUigheten av den av arbetsgivaren tUltänkta åtgärden i avbidan
på rättslig prövning. Arbetsdomstolen bör emellertid enligt utredningens
uppfattning få en motsvarande möjlighet att interimistiskt upphäva den
uppskjutna verkställigheten då förtroendemannens talan framstår som klart
ogmndad. Motsvarande regler föreslås gälla också vid tvist om facklig
förtroendemans företrädesrätt till fortsatt arbete.
De föreslagna reglerna om förfarandet utesluter inte att
arbetsmarknadens parter söker andra vägar för att lösa de tUlämpningsfrågor
som kan uppkomma. Vid sidan av lokala och centrala tvisteförhandlingar finns
möjlighet att hänskjuta tvist till skiljenämnd. En erinran härom har intagits i
lagförslaget.
I fråga om rättegångskostnad bör gälla de regler som
eljest tillämpas vid mål inför arbetsdomstolen.
Ikraftträdande
Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1974, dvs. vid samma tidpunkt som föreslagits
i fråga om lagen om anställningsskydd.
Nägra särskUda övergångsbestämmelser anser utredningen
inte vara erforderliga utom beträffande varselskyldighelen. I överensstämmelse
med den motsvarande övergångsbestämmelsen i lagen om anställningsskydd
föreslås att varsel inte skall behöva ske enhgt den nya lagen, om denna innebär
att varslet skuUe lämnas före ikraftträdandet. Arbetsgivaren är då inte heller
skyldig att delta i överläggning innan lagen trätt i kraft.
Prop. 1974
r88 51
2.3.10 Skiljaktiga meningar
Ledamoten Lindström har reserverat sig mot utredningens
förslag. Också ledamoten Björkman reserverar sig mot förslaget och ansluter sig
tiU vad Lindström har anfört.
Lindström framhåller inledningsvis att utredningen
behandlar problem som inte gäller anställningstryggheten i egentlig mening utan
mera aUmänt de fackliga förtroendemännens ställning och då närmast deras
rättigheter i förhållande tiU arbetsgivaren. Rörande klubbordförandes ställning
finns överenskommelser som täcker större delen av arbetsmarknaden. Då de
träffats under de senaste åren har någon mera slutgUtig utvärdering av hur de
fungerat ännu inte gjorts. Lindström anser att en utbyggnad av dessa
överenskommelser tUl att gälla andra kategorier av fackliga förtroendemän och
en utsträckning av rättigheternas omfattning hade bort kunna tas upp
avtalsvägen.
Om frågan likväl skall regleras genom lagstiftning har
Lindström åtskUliga erinringar mot majoritetens förslag. Den kritik mot den
nuvarande på frivUlighetens gmnd vilande ordningen som åberopas av majoriteten
är enligt Lindströms mening synnerligen allmän och opreciserad. Utredningen
har inte heUer gjort något försök att analysera eventuella brister. Utan
närmare undersökning av det faktiska läget lägger majoriteten enligt hans
mening fram ett förslag som måste betraktas som avsevärt mera långtgående än
som fordras för att nå syftet. För den vida krets av funktionärer, som lagen kommer
att omfatta, skapas en rad långtgående förmåner. De vanliga vid företag och
myndigheter gällande reglerna kommer inte att bli tUlämpliga på denna kategori,
utan de fackliga funktionärerna kommer att bUda ett slags frälse bland arbetstagarna.
Om förslaget genomförs, anser Lindström att det kommer att vålla betydande
svårigheter vid tUlämpningen.
Enligt Lindströms uppfattning kan majoritetens förslag
inte vara tUl fördel för utvecklingen av det samarbete som f. n. pågår mellan
de lokala parterna med såväl permanenta organ som mera tillfälliga arbets- och
projektgmpper.
När det gäller förslagets olika delar pekar Lindström tUl
en början på att kretsen av de fackhga förtroendemän som berörs av förslaget är
vid men samtidigt omöjlig att konkret ange. Ett minimikrav är enligt Lindströms
mening att kretsen av representanter skall utses i samråd med arbetsgivaren.
Detta synes honom desto naturligare som utredningen ehest ofta betonar
samarbetsaspekten. Lindström skulle såsom en annan lösning kunna överväga att man
inom varje företag begränsade det totala antalet representanter på vUka lagen
skall tillämpas efter en skala baserad på antalet anställda i företaget.
Lindström anser vidare att lagen bör i sin helhet göras
dispositiv med hänsyn tUl önskvärdheten att kunna göra rimliga anpassningar tUl
de praktiska förhållandena. Det gmndläggande skyddet i bl. a. FFL och lagen om
anställningsskydd ger enligt Lindströms åsikt i varie fall en tUlräcklig bas.
Prop.
1974r88 52
Förslaget att facklig förtroendeman skall ha rätt att
efter anmälan ta den ledighet som fordras för handläggning av fråga som avser
den fackliga verksamheten på arbetsplatsen är det som enligt Lindström inger de
största betänkligheterna. För vissa fackhga uppgifter finns det knappast någon
tidsgräns för det arbete som kan nedläggas härpå. Sådana från gängse ordning
avvikande bestämmelser kan inte få gälla för en vid krets av arbetstagare med
vagt angivna uppgifter. Dessa arbetstagare skuUe enligt förslaget bli
undantagna från de regler om arbetstid och arbetsskyldighet som gäller för
övriga arbetstagare. De bestämmer själva i vad mån de skaU utföra något arbete
för arbetsgivarens räkning eUer utföra fackligt arbete. Det är här en fråga av
inte obetydlig ekonomisk räckvidd för arbetsgivaren. En sådan ordning kan
dessutom medföra betydande svårigheter att organisera arbetet. Oavsett vilken
uppfattning man har i sak borde enligt Lindströms mening utredningen ha låtit
denna fråga anslå i avvaktan på arbetsrättskommitténs kommande förslag. Denna
kommitté har enligt sina direktiv bl. a. tiU uppgift att behandla frågan om det
s. k. tolkningsföreträdet. Lindström anser därför att tolkningsföreträdet
angående rätten tUl ledighet bör ligga kvar hos arbetsgivaren, i varje fall i
avbidan på resultatet av arbetsrättskommitténs arbete.
Lindström anser att den föreslagna regeln om fackhg
förtroendemans rätt tUl ledighet för deltagande i förhandling utanför
arbetsplatsen är alltför långtgående och därför bör utgå. Om en arbetstagare
blir engagerad i ett större antal lokala förhandhngar inom olika företag, kan
detta enhgt Lindströms mening komma att vålla avsevärda svårigheter för den
arbetsgivare där han är anstäUd.
Lindström anför vidare att det är ovisst huruvida ett
åsidosättande av lagens regler om ledighet medför några påföhder för
arbetstagaren och, om så skulle vara fallet, vilka dessa är. En närmare
utredning och ett klarläggande på denna punkt synes Lindström vara ett
oeftergivligt krav.
Lindström anser att det kan starkt ifrågasättas om en
facklig förtroendeman skall ges företräde tUl fortsatt arbete vid arbetsbrist.
Därigenom placeras enligt Lindströms mening en obestämd och relativt vidsträckt
krets av arbetstagare i en synnerligen förmånlig ställning jämfört med andra
arbetstagare. 1 varje fall bör behovet prövas i samråd med arbetsgivaren.
I anslutning tUl skadeståndsreglerna framhåller Lindström
att del inte kan vara rimligt att en arbetstagare skall få bryta mot lagen och
fortsätta med sitt lagstridiga handlande utan någon påföljd. Lindström föreslår
därför att skadeståndsstadgandet kompletteras med en bestämmelse om
skadeståndsskyldighet för facklig förtroendeman och facklig organisation som
handlar i strid mot lagen. Vidare anser Lindström att majoritetens förslag om
förhöjt skadestånd vid bl. a. obefogad uppsägning av facklig förtroendeman
skall utgå.
Prop.
1974r88 53
2.4 Remissyttranden
2.4.1 Allmänt
Flera remissinstanser understryker värdet av det fackliga
arbete som bedrivs på arbetsplatserna och den samverkan som på detta sätt sker
mellan arbetsgivare och arbetstagare på det lokala planet. Ällmänt framhålls
angelägenheten av alt de fackliga förtroendemännens möjligheter att fullgöra
sina uppgifter säkerstäUs. Delade meningar råder emellertid om formerna för att
uppnå detta mål.
I övrigt har utredningens förslag fått ett blandat
mottagande. Flera remissinstanser hälsar förslaget med tUlfredsställelse och
framhåller att det får ses som ett betydelsefuUt steg på väg mot mer jämbördiga
partsförhåUanden. Bland dessa kan nämnas Svenska kommunalarbetareförbundet,
TCO, SACO och SR. Andra remissinstanser har framfört stark kritik mot
förslaget. Bland dessa märks främst de remissinstanser som företräder
arbetsgivarna. SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Sveriges
redareförening, SHIO och Svensk industriförening har således anslutit sig tUl
den av ledamoten Lindström avgivna reservationen mot utredningsmajoritetens
förslag. Vissa av dessa remissinstanser har också betonat värdet av ett på
frivUlighet gmndat samarbete på arbetsplatserna Samt framhållit risken av att
motsatsförhållanden uppstår vid en tvängsmässig reglering av den fackliga
verksamheten.
5.4F tar tUl en början upp frågan om behovet av en
lagstiftning om fackliga förtroendemän och framhåller, alt den redan befintliga
lagstiftningen ger skydd mot alla former för trakasserier samt ett tUlräckligt
anställningsskydd. Frågor om ledighet och betalning för det arbete som bedrivs
av fackliga förtroendemän regleras i kollektivavtal, som antagits för den
större delen av arbetsmarknaden. Dessa avtal, som inte endast avser
klubbordförandes ställning, är enligt SAF inte avsedda att utgöra något
slutsteg i utveckhngen. SAF konstaterar vidare att regering och riksdag så sent
som år 1972 ställde sig bakom ett beslut som innebäratt särskild lagstiftning
rörande fackliga förtroendemän ej borde komma tUl Stånd. Bakom detta beslut
stod också huvudorganisationerna på arbetsmarknaden. Något missnöje med den
rådande ordningen har inte kommit SAF till del. Inte heller har föreningen fått
någon framställning om ändring eller översyn av gällande regler. Tvister
rörande fackliga förtroendemäns stäUning är utomordentligt sällsynta. Enligt
föreningens uppfattning sammanhänger detta förhållande med att man på
arbetsgivarsidan visat stor förståelse för de fackliga förtroendemännens
verksamhet och anser dem som helt nödvändiga kuggar i arbetslivet. Något
sakligt skäl föreligger enligt SAF därför inte mot den gjorda omsvängningen.
Med hänsyn till att arbetsrättskommittén f. n. utreder den framtida
Utformningen av rättsreglerna mellan arbetsmarknadens parter, är det enligt
SAFrs mening rimligt att resultatet av arbetsrättskommitténs arbete avvaktas
innan man aktualiserar lagstiftning i en därmed nära förbunden fråga.
Inte heUer en majoritet inom Svenska kommunförbundet anser
att
Prop.
1974r88 54
hittillsvarande erfarenheter talar för att en lagstiftning
skulle vara behövlig. Bedömningen av lagstiftningens lämplighet bör dock ske
med hänsyn tUl hela arbetsmarknadens situation och förbundet motsätter sig
därför inte att de fackliga förtroendemännens stäUning pä arbetsplatsen
regleras genom lagstiftning. Som stöd för denna uppfattning anförs också den
pågående utvecklingen, varigenom de fackliga organisationerna med direkt stöd i
lagsliftning tUldelas vidgade uppgifter av sådan karaktär att deras rätta
fullgörande framstår som ett samhällsintresse. En majoritet i förbundet
ansluter sig också lUl utredningens bedömning att lagstiftningen bör utformas
som en ramlagstiftning vars innehåll får konkretiseras genom överenskommelse
mellan berörda parter. Likartade synpunkter framförs av landstingsförbundet.
SFO
framhåUer att berörda parter själva har den bästa förmågan att utveckla och
hantera de spörsmål, som är aktuella dem emellan. Ävtalsmässig reglering av
mellanvarande förhållanden leder således till ett större engagemang, bättre
insikter och större förmåga att lösa problem och tvistesituationer. Genom
lagstiftning sker nu ingrepp i avtalssystem och samarbetsrelationer, som byggts
upp av de centrala och lokala parterna under många års arbete. När man nu
övergår tUl att i större utsträckning reglera samspelet på arbetsmarknaden med
lagstiftning, riskerar man att skapa stela och osmidiga system med inbyggd
tröghet och svårigheter till anpassning vid ändrade förhållanden samt mindre engagemang
och ansvar parterna emellan. SFOrs erfarenheter pekar entydigt på att goda
resultat och lösningar kan uppnås om anpassning i den praktiska tUlämpningen
sker tUl de särpräglade förhållandena i olika branscher, företagsgrupper eller
förelåg. Sådan anpassning sker enligt SFOrs uppfattning bäst genom
överenskommelser mellan arbetsgivare och resp. fackliga motparter. I likhet med
SAF anser SFO att en lagstiftning bör anstå tUl dess erfarenhet vunnits om hur
förhandlingsverksamheten på arbetsmarknaden kommer att te sig sedan
arbetsrättskommitténs kommande lagförslag varit i praktisk tillämpning en tid.
SFO anser mot denna bakgrund f. n. inte något behov föreligga av lagstiftning.
1 likhet med SFO anser KFO att uppkommande frågor i första hand bör lösas efter
förhandhngar. Inte heller inom KFOrs område har den nuvarande avtalsregleringen
medfört några problem.
Svea hovrätt erinrar om att den som är utsedd tUl facklig
förtroendeman redan åtnjuter skydd genom ett flertal lagar. Mot denna bakgrund
kunde det enligt hovrättens mening övervägas att tillskapa ett ökat skydd och
ökade befogenheter för de fackliga förtroendemännen genom ändringar i den
gällande lagstiftningen. Hovrätten, som inte har blivit övertygad om att det är
nödvändigt eller lämpligt med särskild lagstiftning angående fackliga
förtroendemän, påpekar bl. a. att behovet av elt ingripande från lagstiftarens
sida inte har blivit belyst i belänkandet. För en allsidig bedömning av
lagförslaget hade det enligt hovrättens mening varit av värde, om utredningen
redovisat exempelvis i vUken utsträckning och i vUka former det faktiskt
förekommer, att fackliga förtroendemän trakasseras utan att ingripande häremot
kan ske med stöd
Prop. 1974 r88 55
av gällande reglering. Hovrätten Iramhåller vidare att den
föreslagna lagstiftningen utökar ett nätverk av regler, vUka redan i stor
omfattning synas täcka varandra, och att det kunde vara av värde om i motiven
tUl en eventuell lagstiftning närmare belystes, vUka skUlnader som kan komma
att föreligga mellan den föreslagna lagen och FFL.
Även arbetsrättskommittén anser att det ligger nära tUl
hands att, åtminstone för vissa fall, inarbeta det ökade skyddet och de vidgade
rättigheterna för de nu ifrågavarande fackliga förtroendemännen i redan
existerande lagstiftning. Kommittén anser således att det ter sig naturligt,
att skyddsombuds rättsliga ställning i största möjliga omfattning regleras i
arbetarskyddslagen, liksom att de ifrågavarande fackliga förtroendemännens
anställningstrygghet så långt möjligt regleras i lagen om anställningsskydd.
RFV anför att frågor i anslutning till det fackliga
arbetet och dess funktionärer för verkets vidkommande hittUls inte vållat några
motsättningar. 1 praktiken fungerar det i stort sett så som åsyftas med den
föreslagna lagstiftningen. Liknande synpunkter framförs av Poststyrelsen och
SJ.
Vad härefter beträffar själva lagförslaget anser SAF att
det är oacceptabelt. Det innebär ett gynnande av arbetstagarintresset över alla
rimliga och praktiska behov och ett fullständigt åsidosättande av berättigade
arbetsgivarintressen. Jämförelsen med reglerna för skyddsombud i den nya
arbetarskyddslagen är enligt föreningens mening på intet sätt bärande. SAF
erinrar om, att skyddsombudens befogenheter motiverades med att man i första
hand åsyftade akuta risksituationer eller samband med olycksfall eller
liknande. Beträffande det löpande skyddsarbetet underströks samarbetsaspekten,
och departementschefen uttalade att överenskommelse borde träffas mellan
arbetsgivare och skyddsombud. Vid bristande enighet kunde parterna hänvända sig
till yrkesinspektionen som opartiskt organ. Vad som nu föreslås beträffande
fackliga förtroendemän i aUmänhet är att de ges ett tolkningsföreträde och
andra rättigheter som går avsevärt längre än t. o. m. de rättigheter som getts
skyddsombuden för akuta situationer. För att samtidigt undanskymma detta faktum
föreslås nu att även skyddsombuden skall ges samma befogenhteter som föreslås
gälla för fackliga förtroendemän i allmänhet. SkuUe trots det sagda
lagstiftning rörande facklig förtroendemans ställning genomföras, anser SAF
att det är ett oavvisligt krav att väsentliga ändringar sker i förhållande till
det av utredningen framlagda förslaget. Rimliga avgränsningar måste ske både i
fråga om arten av fackliga frågor och antalet berörda fackliga förtroendemän
samt i fråga om den arbetstid som får tas i anspråk för facklig verksamhet.
Själva begreppet facklig förtroendeman måste med nödvändighet utformas i
överensstämmelse med den innebörd som detta uttryck för närvarande allmänt har.
Angeläget är också att den fackliga organisationen påläggs ett visst ansvar
gentemot arbetsgivaren för det sätt varpå av arbetsgivaren betald arbetstid
används för fackliga frågor. En lagstiftning bör rimligtvis inte heller ske
utan att hänsyn tas tUl sådana mellan organisationerna
Prop. 1974r88 56
träffade centrala avtal som i olika hänseenden reglerar
fackhga funktioner. Det allvarliga är emellertid enligl SAFrs mening att
förslaget åsidosätter elementära rättvisekrav och medför uppenbar risk för
motsättningar och tvister på arbetsmarknaden. Enligt SAF har förslaget inte
möjlighet att vinna gehör på arbetsgivarsidan och föreningen anser det
sannolikt att också arbetstagarna i gemen skulle reagera mot förslaget.
Flera remissinstanser, även sådana som har en positiv
inställning tUl förslaget i stort, anser att den föreslagna lagstiftningen inte
fyller de krav på klarhet som måste uppställas. Enligt Svea hovrätts mening
präglas betänkandet i viss mån av den brådska, under vUken del har fått utarbetas.
Hovrätten är inte övertygad om att de framlagda förslagen i allo innebär de
mest lyckade lösningarna ur lagteknisk synpunkt. LO anser att det i
utredningens förslag tUl lagtext förekommer oklarheter som kan komma att ge
upphov tUl tolkningssvårigheter. LO understryker vikten av att lagtexten så
långt möjligt utformas entydigt. Organisationen framhåUer att lagen på det
praktiska planet skall tUlämpas av människor som i ringa utsträckning besitter
juridiska kunskaper och alt tvistiga frågor som regel måste avgöras utan
tidsutdräkt. LO anser det därför vara en allvarlig nackdel att ha en lagtext
som kräver motivläsning för att rätt kunna tUlämpas. Även SAF framhåller att
förslaget rent lagtekniskt framstår som olyckligt. Med hänsyn lUl all lagen
måsle tiUämpas i kombination med annan lagstiftning uppkommer invecklade
avgräns-ningsproblem. SHIO anser det högst otUlfredsstäUande att avgränsningsfrågorna
inte är avklarade. 1 synnerhet med tanke på de långtgående befogenheter, som de
fackliga förtroendemännen avses bli utrustade med, är det enligt organisationen
av största vikt att en klar och om möjligt entydig gränsdragning skapas.
LO,
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska skogsarbetareförbundet berör
frågan om fackliga förtroendemän som inte står i ett anställningsförhållande
tUl arbetsgivaren. LO beklagar all utredningen inte behandlat frågan om ett
särskUt skydd för sådana fackliga företrädare utan hänvisat lUl
arbetsrältskommittén att lösa dessa frågor. Organisationen anser att
regelsystemet då blir oöverskådligt och svårare alt tUlämpa än om samtliga
bestämmelser angående fackliga förtroendemän sammanförts i en lagstiftning.
Organisationen framhåller alt denna begränsning av lagstiftningen också innebär
att stora delar av LO-kollektivet inte ges det förstärkta skydd som avses med
förslaget samt att det är angeläget att detta problem får en sådan lösning att
betydande grupper inte lämnas utanför lagen. Svenska byggnadsarbetareförbundet
och Svenska skogsarbetareförbundet framhåller att den fackliga verksamheten
inte har kunnat knytas lUl den enskUda arbetsplatsen på grand av de speciella
förhållanden som råder inom förbundens resp. branscher. Det fackliga arbetet
har i stäUet lagts på de lokala fackliga avdelningarna. Värdet av utredningens
förslag för del fackliga arbetet inom dessa branscher är därför väsentligt
sämre än för motsvarande arbete inom annan industri. Reglerna i utredningens
förslag om att ett anställnings-
Prop. 1974r88 57
förhållande skall föreligga bör därför inte gälla när den
fackliga verksamheten utförs av facklig funktionär som är anställd av lokal
avdelning inom arbetstagarorganisationen. Enligt byggnadsarbetareförbundets
mening bör finansieringen av den fackliga förtroendemannens arbete i dessa faU
ske med särskild avgift som tas ut av samtliga arbetsgivare inom berörda
avtalsområden. Medlen fördelas därefter tUl de av organisationen utsedda
fackliga förtroendemännen i proportion lUl det arbete som läggs ned.
Svensk industriförening framhåller, alt förslaget alt den
facklige förtroendemannen skall ha rätt att ta den ledighet som fordras för
handläggning av facklig fråga och att tolkningsföreträde skall tUlkomma den
fackliga organisationen i aUtför hög grad inbjuder till missbruk. Föreningen
anser att den fackliga organisationen kommer att få en lagfäst rätt att
intervenera i företagets löpande verksamhet och att detta vid lokala
förhandlingar skuUe kunna utnyttjas som ett ekonomiskt påtryckningsmedel.
Några remissinstanser tar upp frågan om de kostnader som
utredningens förslag kan medföra. Poststyrelsen framhåller att kostnaderna för
en starkt utvidgad facklig verksamhet i sista hand måste komma att belasta
kunder eller skattebetalare. SFO anser att de fackliga organisationerna själva
bör svara för att de fackliga förtroendemännen kompenseras för förlorad
arbetsförtjänst liksom för övriga kostnader som sammanhänger med den fackliga
verksamheten. En eventuell lagstiftning bör enligt SFOrs uppfattning i varje
fall begränsas till att ange ett minsta ekonomiskt bidrag, som arbetsgivaren är
skyldig att lämna till facklig verksamhet. Bidraget bör då sättas i lämpligt
förhållande till företagels storlek, lönesumma, antal anställda inom berört
fackligt område eller annat lämpligl mätunderlag. SHIO framhåller att
utredningens förslag för de allra flesta företag, och framför allt för mindre
företag, innebär en kostsam utvidgning av företagens ekonomiska skyldigheter.
SHIO anser, att förslaget öppnar möjligheter för fackföreningarna att
successivt överföra allt mer av det arbete, som utförs av deras egen anställda
personal, till de lokala förtroendemännen, vilka kan utföra motsvarande
uppgifter på av arbetsgivaren betald arbetstid. Enligt SH10:s mening är en
sådan fördelning av kostnaderna mellan parterna på arbetsmarknaden orimlig.
2.4.2 Lagstiftningens utformning
LO delar utredningens uppfattning att lagstiftningen bör
utformas som en tvingande ramlagstiftning med möjlighet att genom
överenskommelser detaljreglera vissa speciella förhållanden. Organisationen
accepterar, fast med viss tvekan, dispositviteten i den utformning som
utredningen har föreslagit. LO framhåller att avgörande för organisationens
framtida agerande i denna fråga kommer arbetsgivarsidans attityd att vara.
Också Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO delar utredningens uppfattning
att de grundläggande reglerna för facklig förtroendemans
Prop. 1974:88 58
ställning på arbetsplatsen görs tvingande.
Kommunalarbetareförbundet anser att i linje härmed undantag från lagen inte bör
medges genom kollektivavtal i annan mån än avtalet blir förmånligare än lagen.
Förbundet betonar i detta sammanhang också att del inte bör råda någon skillnad
mellan offentlig och annan arbetsmarknad.
SAF och SHIO anser att hela lagen bör göras dispositiv.
SärskUt angeläget anser organisationerna det vara att 1 och 8 §§ i den
föreslagna lagen görs dispositiva.
UKÄ fömtsätter att samråd beträffande riktlinjer och
praktiskt genomförande kommer att ske mellan parterna i alla frågor som
omfattas av den blivande lagen, således även beträffande frågor om ledighet för
fackligt arbete. För att garantera att ett .sådant samråd kommer till stånd
anser UKÄ att lagtexten bör kompletteras i detta avseende. Liknande synpunkter
framförs av televerket.
Med hänsyn
tUl alt det i lagförslaget gjorts undantag för det statliga tjänstemannaområdet
framhåller SF att ett partsarbete snarast måste igångsättas för att undanröja
bestämmelser i offentligrättsliga författningar som hindrar att de offentligt
anställda förtroendemännen fär ett skydd på arbetsplatsen som motsvarar andra
fackliga förtroendemäns. Regeringsrätten framhåller att undantagsregeln för
statligt reglerade tjänster medför, att bl. a. det tolkningsföreträde, som
lagförslaget tUlägger den fackliga förtroendemannen eller hans organisation, inte
blir någon realitet för statstjänstemän. På grund av den generella befogenhet
som tilläggs Kungl. Majrt att meddela avvikande bestämmelser, vilken befogenhet
enligt regeringsrättens mening torde vara väl motiverad med hänsyn tUl den
offentliga verksamhetens särskUda och mångskiftande karaktär, anser
regeringsrätten att det knappast är möjligt att bedöma den praktiska effekten
av lagstiftningen på de offentligt anställdas område. Också SAF anmärker att
arbetsgivarparten inom den offentliga sektorn föreslås få avsevärt större
rörelsefrihet än privata arbetsgivare. Denna ordning ifrågasätter SAF starkt.
2.4.3 Tolkningsföreträdet
Utredningens förslag att det s. k. tolkningsföreträdet i
viktiga frågor skall ligga på arbetstagarparten kritiseras av flera remissinstanser.
Bl. a. socialstyrelsen, SA V, SAF, SFO och SHIO avstyrker förslaget i denna
del. SAF ansluter sig tUl vad ledamoten Lindström anfört i sin reservation samt
tUlägger att arbetstagarparten ges ett tolkningsföreträde som vida överstiger
de befogenheter som någonsin legat i en arbetsgivares hand. Förtroendemannen
kan enligt SAF handla helt hur han finner lämpligt och utan någon risk för
skadeståndspåföljd. Inte ens genom en överenskommelse med fackförbundet skulle
arbetsgivarsidan ernå nägon begränsning av vad som t. ex. skall anses som
fackliga frågor och vilka som skall vara handläggare därav. Den lokala
fackföreningen har enligt SAF getts en starkare ställning än det egna
förbundet. Socialstyrelsen anför att utredningen inte har redovisat tUlräckliga
sakskäl för att
Prop. 1974:88 59
genomföra ett förslag, som så ensidigt gynnar
arbetstagarparten, samt tillägger att förslaget kan komma att inverka menhgt på
t. ex. möjligheterna att planera arbetet. Styrelsen anser att det förefaller som
om utredningen i allför hög grad misstror arbetsgivarens vUlighet tUl samarbete
med de fackliga förtroendemännen. Även SJ ifrågasätter lämpligheten av de
föreslagna bestämmelserna om arbetstagarpartens tolkningsföreträde och
framhåller att de kan orsaka arbetsgivaren allvarliga svårigheter. SJ frågar
sig om det i och för sig erkända intresset av skydd för den fackliga
verksamheten skulle trädas för nära om ifrågavarande rättigheter gjordes
beroende av att dess utövande inte niedför hinder i arbetet utöver vad
arbetsgivaren och anställda skäligen bör tåla. SJ anser att arbetsgivaren i
varje fall inte bör ställas helt utan inflytande på omfattningen av det samlade
ledighetsuttaget.
Några remissinstanser ifrågasätter i likhet med SAF
hållbarheten av den av utredningen gjorda jämförelsen med skyddsombuds rätt att
ta ledigt. Kammarrätten i Stockholm framhåller att, även om den facklige
förtroendemannen kan ha uppgifter som syftar till förbättring av förhållandena
inom arbetslivet, han framstår som motpart tUl arbetsgivaren med syfte att
mera ensidigt verka för arbetstagarna i bl. a. ekonomiska frågor. Skyddsombuden
däremot skaU företräda arbetstagarna i skyddsfrågor och verka för
tUlfredsställande skyddsförhåUan-den. Hans verksamhet gagnar därigenom även
arbetsgivaren på ett mera omedelbart sätt. Kammarrätten erinrar om att det
visserligen ankommer på skyddsombudet att själv avgöra tidsåtgången när han
behöver göra en insats i akuta risksituationer eller i samband med olycksfall
eller liknande, men att tidsåtgången företrädesvis skall bestämmas genom
överenskommelse mellan de lokala parterna när det gäller det löpande
skyddsarbetet. Liknande synpunkter framförs av 54 V, poststyrelsen och SFO. SFO
anför dessutom att i varje fall frågan om tolkningsföreträdet rätteligen bör
lösas i samband med arbetsrättskommitténs arbete och att frågan av utredningen
inte har blivit tUlräckligt analyserad och motiverad.
TCO, som tUlstyrker utredningens förslag rörande
tolkningsföreträdet, anser det absolut nödvändigt att inte avvakta
arbetsrättskommitténs arbete, eftersom syftet med den föreslagna lagen då
skulle förfelas.
KFO anser att det är bäst för parterna att aktuella frågor
avgörs genom överenskommelser. Även en majoritet inom Svenska kommunförbundet
anser att uppkommande frågor så långt möjligt bör lösas efter samråd mellan
parterna. Enligt förbundets mening bör lagreglerna ändras så att det framgår
att detta skaU vara normalfallet. För det fall parterna inte kan komma överens,
anser förbundet det vara acceptabelt att arbetstagarparten tiUerkänns
tolkningsföreträde, under förutsättning att lagstiftningen i övrigt utformas
på ett sätt som innebär ett effektivare skydd mol missbruk än nu föreliggande
förslag.
LO och SF anser att tolkningsföreträdet rörande ledighet
för fackligt arbete bör avse även ledighet för sådant arbete som äger rum
utanför arbetsplatsen. Viktig facklig verksamhet skulle annars kunna förhindras
eller fördröjas.
Prop.
1974:88 60
Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet
berör frågan om tolkningsföreträdet på sjöfartens område. Sveriges
redareförening anser att ett tolkningsföreträde för arbetstagarparten kommer i
konflikt med sjösäkerhetsreglerna. Dessa lär enligl föreningens uppfattning
omöjliggöra elt rent tolkningsföreträde för den anställde förtroendemannen.
Föreningen erinrar om att befälhavaren i fråga om säkerhetsaspekterna äger
högsta myndighet ombord och framhåller att befälhavarens besked, i de fall
ledighet inte kan lämnas av sådant skäl, inte lär kunna ifrågasättas under
tjänstgöring ombord. Svenska sjöfolksförbundet anför att den särskilda
lydnadsplikten för sjömän endast kan hänföras tUl speciella farosituationer.
Ett par
remissinstanser tar i detta sammanhang upp frågor av lagteknisk karaktär.
Arbetsdomstolens ordförande framhåUer att det av 6 § bör framgå om
förtroendemannen resp. organisationen inte bara har tolkningsföreträde utan
även bestämmanderätt. Arbetsdomstolens ordförande anser vidare tveksamt vad
som skall anses gälla om förtroendeman förbiser att anmäla ledighetsbehov i
fall när uttrycklig anmälan i och för sig skuUe ha varit nödvändig. Enligl hans
mening leder lagtexten sannolikt tUl att sådan frånvaro betraktas som
förfallolös. Vid ställningstagandet tUl vUka påföljder som kan göras gällande
på grund av frånvaron, anser han dock att det måste beaktas att underlätenheten
alt göra anmälan tUl sin karaktär är en ordningsförseelse som ofta har
underordnad betydelse. Även kammarrätten i Stockholm anser att den
ifrågavarande regeln bör förtydligas för att underlätta lösningar av de problem
som berör gränserna för tolkningsföreträdet.
2.4.4 Kretsen av fackliga företrädare
Ett flertal remissinstanser anser att kretsen av fackliga
förtroendemän som omfattas av lagförslaget är alltför vagt angiven och att
bestämmelsen behöver preciseras för att inte ge upphov tUl
tolkningssvårigheter.
Svea hovrätt konstaterar all tämligen betydelsefulla
rättsföljder knyts till arbetstagarens egenskap av facklig förtroendeman och
att bland annat med hänsyn härtUl stränga krav bör ställas på att lagens
tUlämpningsområde kan avgränsas så klart som möjligt. Hovrätten ifrågasätter,
huruvida den ifrågavarande bestämmelsen i förslaget därvidlag fyller måttet.
Arbetsrättskommittén anser att en viss fara för tvister om lagens tillämplighet
på en viss förtroendeman ligger i det sätt varpå lagen bringas i tillämpning på
den enskUde förtroendemannen. Med hänsyn tUl arten och omfattningen av de
rättigheter som tillförsäkras förtroendemannen måste det enligt kommitténs
mening vara ett vitalt intresse för arbetstagarorganisationen att tillse att
sådan anmälan som avses i 1 § andra stycket i lagförslaget görs även i de mest
tveksamma fall. Kommittén ifrågasätter om inte arbetstagarorganisationen rentav
skulle kunna anses vara i förhållande till den enskilde förtroendemannen
förpliktad all göra dylik anmälan om förtroendemannen är att anse som sådan
förtroendeman som avses i lagen. Det kan nämligen tyckas vara
Prop. 1974 r88 61
mindre följdriktigt, att arbetstagarorganisationen fritt
skulle kunna disponera över huruvida lagen skall bringas i tUlämpning på viss
förtroendeman samtidigt som organisationen, sedan lagen väl bragts i
tUlämpning, inte genom avtal kan disponera över hela del skydd som lagen ger
förtroendemannen. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att
det hade varit en fördel om kretsen av fackliga förtroendemän hade bestämts
något mera exakt. Fakulteten framhåller att det för många
arbetstagarorganisationer kan vara fördelaktigt att utnyttja lagens brist på
precision för att vidga kretsen av förtroendemän så mycket som möjligt.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universtet framhåller
dessutom att förslaget innebär ett påfallande kraftigt gynnande av de
etablerade organisationema på de mindre, konkurrerande organisationernas bekostnad
och att svårigheterna för minoriteter på arbetsplatserna att göra sig gäUande
kommer att bli än mera markerade. Liknande synpunkter framförs av juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet, som dessutom ifrågasätter om en sådan
särbehandling står i överensstämmelse med grunderna för de regler om skydd ulan
åtskillnad för förenings- och förhandlingsrätten vUka finns intagna i av
Sverige ratificerade internationella överenskommelser. 7MndwÄ"a och
samhäUsvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund anser att det bör
ges garantier för att vederbörande fackliga organisation också är representativ
för den kategori av anstäUda, vars intressen förtroendemannen skaU bevaka.
Fakulteterna pekar på att det är möjligt att annan organisation är den som
brukar sluta kollektivavtal för branschen är mera representativ på
arbetsplatsen, fastän den inte lyckats få till stånd koUektivavtal.
Fakulteterna erinrar om att den lagstadgade förhandlingsrätten, tiU vUken den
nu föreslagna lagen utgör en påbyggnad, är neutral beträffande valet av
organisation. SAF och Svensk industriförening framför liknande Synpynkler samt
framhåller att ett grundläggande krav för att en facklig organisation med
rättsligt stöd skall kunna ställa krav pä en arbetsgivare är att ett kollektivavtal
finns mellan parterna.
SJ anser att kretsen av förtroendemän enligt utredningens
förslag blir avsevärt vidare än som kan anses motiverat av behovet att
tUlförsäkra den fackliga verksamheten ett effektivt skydd. Även SA V anser att
kretsen av förtroendemän bhr alltför vittomfattande. SAV framhåller att
kretsens omfattning i praktiken blir beroende av hur många medlemmar som
organisationerna lämnar uppdrag av något slag. SAV erinrar beträffande den
statliga sektorn om att som regel åtmuistone två huvudorganisationer ofta genom
flera underorganisationer eller avdelningar, är företrädda vid varje myndighet.
Enligt SAVrs mening hindrar inte utformningen av förevarande paragraf att
fackliga förtroendemän utses för olika uppgifter inom varje sådan underorganisations
eller avdelnings område. SAV utgår dock ifrån alt sådana tjänstemän som efter
förslag av personalorganisation utses av Kungl. Maj:t att ingå i vissa
statliga myndigheter eller nämnder inte är avsedda att omfattas av den
föreslagna lagen och att lagen inte heller blir tUlämplig på de representanter
för personalorganisa-
Prop. 1974:88 62
tion, som skaU knytas tUl verksstyrelserna eller
motsvarande ledning för de centrala myndigheterna och vissa andra myndigheler.
SAV fömtsätter vidare att lagen inte är avsedd att bli tUlämplig på sådana
fackliga förtroendemän som är helt tjänstlediga från sin anställning hos myndighet
för att inneha heltidsanställning hos personalorganisation. SAF konstaterar att
det av utredningen använda begreppet fackliga frågor är utomordentligt
vidsträckt och att därunder faller verksamhet av det mest varierande slag,
exempelvis studier, medlemsrekrytering och rent politisk verksamhet. Det kan
också leda tUl att det utses ett stort antal handläggare. SAF påpekar att
lagförslaget tUl skUlnad frän vad som nu gäller i arbetslivet inte lägger någon
särskUd kvalifikation i begreppet facklig förtroendeman. Inte ens genom
överenskommelse med fackförbundet skall arbetsgivaren kunna nå en begränsning
av vad som skall anses som fackliga frågor och vilka som skaU vara handläggare.
Paragrafen föreslås nämligen bli tvingande. Ytterligare en brist i det
framlagda förslaget är enligt SAFrs uppfattning att någon hänsyn inte tas till
företagets storlek.
Som tidigare nämnts anser flera remissinstanser att
kretsen av fackliga förtroendemän angetts alltför vagt. Bland dessa kan nämnas
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges redareförening, SFO och
SHIO. En majoritet inom Svenska kommunförbundet anser det önskvärt att
vägledande preciseringar ges beträffande vilka slag av fackliga uppgifter som
skall omfattas av lagstiftningen. Förbundet påpekar att det bör klargöras att
det förhållandet att visst fackligt förtroendeuppdrag skall omfattas av
lagstiftningen inte automatiskt fär medföra att samtliga inom uppdraget
fallande uppgifter skall berättiga till en av arbetsgivaren betald ledighet.
Sådan ledighet bör komma i fråga endast för uppgifter som måste handläggas på
arbetsplatsen under arbetstid. Landstingsförbundet anser att den underrättelseskyldighet
som enligt förslaget ålagts vederbörande arbetstagarorganisation bör
kompletteras med en föreskrift om att underrättelse bör ske bara vid ett
tUlfälle under året för att medge rimliga möjligheter till personalplanering.
Sveriges redareförening framhåller att det är orimligt, att ett flertal
organisationer var för sig skall kunna begära att lagen skall tillämpas på mer
än en person inom en så liten arbetsplats som ett fartyg. Enligt SFOrs mening
bör bl. a framgå att arbetsuppgifter inom studieverksamhet och andra mera
interna fackliga aktiviteter inte omfattas av lagen.
Frågan om vUken arbetstagarorganisation som skall ha
utsett facklig förtroendeman för att lagen skall bli tUlämplig på denne berörs
av flera remissinstanser. Svea hovrätt ifrågasätter, humvida bara den
organisation som står som avtalsslutande part kan utse sådan förtroendeman som
avses i förslagel eUer, om den avtalsslulande organisationen är exempelvis ett
fackförbund, huruvida lagen kan bli tillämplig också på förtroendeman som
utsetts av underorganisation tUl den avtalsslutande organisationen, såsom
avdelning eller verkstadsklubb. Även arbetsrättskommittén som liksom hovrätten
finner att det senare tycks vara avsikten, anser att det skulle vara av värde
med ett klarläggande på denna punkt. Kommittén
Prop. 1974r88 63
ifrågasätter därför om det inte i lagtexten bör
föreskrivas att förtroendemannen skall ha erhållit sitt uppdrag av
arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal för arbetsplatsen. Mot
uttrycket slutit kollektivavtal invänder kommittén att därav inte otvetydigt
framgår, att ifrågavarande avtal aUtjämt skaU vara gällande när
förtroendemannen får sitt uppdrag. Kommittén pekar vidare på att motsvarande
frågor uppkommer när det rör sig om arbetsplats för vUken koUektivavtal saknas.
LO, SACO och SR förklarar, att man utgår ifrån att lokal eller regional
underorganisation, som formellt inte slutit avtal men ändå är bunden av
avtalet, skall ha rätt att utse sådan facklig förtroendeman som avses i
förslaget. 1 övrigt utgår LO från att den rätt som tUlkommer
arbetstagarorganisation att utse facklig förtroendeman endast tUlkommer
arbetstagarorganisation som har eller brukar ha kollektivavtal på branschnivå,
eftersom det bara är sådana organisationer som fullgör den verksamhet som i
egentlig mening förtjänar kallas facklig verksamhet. Beträffande situationen
under avtalslöst tUlstånd anser LO betydelsefullt att lagens tUlämpningsområde
avses bli mer vidsträckt än motsvarande område för lagen om anställningsskydd.
Arbetsrättskommittén anser att rättsläget i den situationen, då ett tUlfäUigt
avtalslöst tUlstånd inträtt men den arbetstagarorganisation som tidigare haft
kollektivavtal för arbetsplatsen inte är sådan organisation som brukar sluta
kollektivavtal för branschen, är förtjänt av att ytterligare belysas.
KFO anmärker att lagförslaget inte ger vägledning för hur
förhållandet mellan olika organisationer skall lösas eller om lagstiftaren
tänkt sig att varje organisation skall få utse företrädare att erhålla de speciella
rättigheter lagstiftningen lämnar. KFO föreslår att klara regler fastställs som
klarlägger hur konflikter mellan olika arbetstagarorganisationer skall lösas.
Även kammarrätten i Stockholm anser att det bör belysas hur det skaU förfaras i
faU när det förekommer flera organisationer på en arbetsplats.
Ett par remissinstanser tar upp frågan vad som avses med
att arbetstagarorganisation brukar sluta koUektivavtal för branschen. Svea
hovrätt ifrågasätter om det är tUlräckligt att organisationen brukar sluta
kollektivavtal för enskUda arbetsplatser i branschen eller om det skall krävas
att organisationen brukar sluta branschavtal med organisation på
arbetsgivarsidan. Hovrätten päpekar att, om sistnämnda altemativ skall gäUa,
den situationen kan uppkomma vid ett tUlfälligt avtalslöst tUlstånd att det
inte föreligger identitet mellan den organisation som brukar sluta
kollektivavtal för arbetsplatsen och den organisation som brukar sluta
kollektivavtal för branschen. Kammarrätten i Stockholm framhåller att det finns
fackliga organisationer som står utanför och ibland i motsättning tUl de
förbund som finns inom huvudorganisationerna. Kammarrätten anser att det kan
vara oklart om dessa utanförstående organisationer omfattas av den föreslagna
lagstiftningen. Ett klarläggande på denna punkt anser kammarrätten vara
önskvärt. Om olika meningar uppstår meUan en arbetsgivare och en inte etablerad
organisation huruvida den senares företrädare bör omfattas av den krets
fackliga förtroendemän
Prop.
1974.88 64
som avses i lagen, torde enligt kammarrättens mening
tolkningsföreträdet inte böra ges den innebörden att den som anser sig vara
facklig företrädare äger ta ledigt med lön innan den tvistiga frågan behörigen
avgjorts.
Svea hovrätt anser den situationen vara förtjänt av
belysning att en organisation, som under en följd av år har slutit
kollektivavtal för viss arbetsplats, sedermera ersätts såsom arbetsgivarens
avtalsmotpart av en annan organisation. Enligt hovrättens uppfattning har man
då anledning fråga sig, om de fackliga förtroendemän som utsetts av den förra
organisationen medan den stod i koUektivavtalsförhållande tUl arbetsgivaren
äger behålla de rättigheter som följer av lagen, även om den organisation som
utsett dem inte längre kan anses fullgöra funktionen som arbetsgivarens motpart
på arbetsplatsen. Också arbetsdomstolens ordförande tar upp liknande problem.
Han anser det tveksamt vad som skah gäUa, om de omständigheter som är av
betydelse för huruvida en organisation med verkan enligt lagen kan ge uppdrag
åt arbetstagare förändras efter det att uppdraget getts resp. efter det att
underrättelse lämnats till arbetsgivaren. Arbetsdomstolens ordförande
ifrågasätter huruvida det bör krävas att organisationen alltjämt är behörig när
underrättelse sker. En förändring som sker därefter torde enligt hans mening
sakna betydelse. Ätertagande av underrättelse anser han dock kunna göras av ny
organisation, som med den tidigare organisationens uteslutande förvärvar
behörighet att utse facklig förtroendeman.
Arbetsdomstolens ordförande anmärker dessutom att det bör
övervägas om inte 1 § andra stycket i lagförslaget bör byggas ut med en regel
som innebär att lagen upphör att vara tUlämplig på facklig förtroendeman när
organisationen skriftligen underrättat arbetsgivaren att lagen inte längre
skall gäUa för denne. Sveriges advokatsamfund anser att arbetstagarorganisationen
skall vara skyldig att ofördröjligen underätta arbetsgivaren, om den fackliga
förtroendemannens uppdrag upphör eller ändras. 10 anser att del bör övervägas
om inte en annan konstruktion av lagförslaget är att föredra, eftersom det
förefaller opraktiskt att lagens tUlämpning skall vara beroende av att
skriftlig anmälan gjorts till arbetsgivaren.
SF och TCO understryker vikten av att det är en intern
facklig uppgift att utse facklig förtroendeman. TCO framhåller dessutom, att
organisationen förutsätter att även sådant samarbete, som på mänga
arbetsplatser förekommer mellan arbetsgivare och arbetstagare utan att ha
kommit till uttryck genom någon formell partsöverenskommelse, omfattas av den
föreslagna lagen.
Personalföreningen vid SA V hemställer att de föreslagna
reglerna om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen också skall få
tUlämpas på förtroendeman som erhåUit sitt uppdrag av föreningen.
KFO anser att, med hänsyn bl. a. till de varierande
förhållanden som kan råda på olika arbetsplatser, omfattningen av den fackliga
representationen bör bestämmas vid lokala förhandlingar.
Poststyrelsen föreslår alt man efler överläggningar mellan
parterna i
Prop. I974r88 65
förväg bör fastställa vUka befattningar, som med hänsyn
tUl arbetets behöriga gång är speciellt känsliga för avbrott och där
innehavaren bara med avsevärd svårighet kan ersättas med kort varsel. För
facklig förtroendeman som är placerad på sådan befattning bör därför enligt
styrelsens mening antingen överenskommelse träffas om vissa begränsande
riktlinjer med avseende på ledighetens förläggning eller frågan om hans
omplacering prövas i likhet med vad som f. n. gäller. LO framhåller att,
eftersom det har överlämnats åt vederbörande arbetstagarorganisation att utse
de fackliga förtroendemän som skall omfattas av lagen, det kan uppstå vissa
skUlnader mellan olika arbetsplatser inbördes och att detta kan komma att
orsaka problem. LO förutsätter emellertid, att avtal kommer att träffas meUan
parterna om omfattningen av de fackliga förtroendemän, som skall skyddas av
lagen.
Under detta avsnitt har vissa remissinstanser pekat på
ytterligare frågor, som de anser bör klarläggas.
Svea hovrätt anser ett klarläggande i ett avseende av
begreppet arbetsplatsen nödvändigt. Hovrätten anför härvid att på en
arbetsplats kan finnas arbetstagare som tUlhör olika avtalsområden, exempelvis
tjänstemän och arbetstagare i produktionen. Enligt hovrätten torde avsikten
knappast ha varit, trots att detta synes följa av lagtexten, att vederbörande
tjänstemannaorganisation inte skall med verkan enligt lagen kunna utse
förtroendeman om denna organisation Lnte har slutit kollektivavtal för
arbetsplatsen men det finns ett sådant avtal för övriga arbetstagare. Dessutom
påpekar hovrätten att, om medlemskap i den uppdragsgivande organisationen avses
vara en förutsättning för att lagen skaU gälla för viss förtroendeman, detta
bör komma tUl uttryck i lagtexten. Samma synpunkt framförs av
arbetsrättskommittén. Arbetsdomstolens ordförande anmäler att lagförslaget
inte innebär att den fackliga företrädaren skall vara medlem av den
uppdragsgivande organisationen och framhåller att det inte heller är behövligt
att ställa upp nägot krav om medlemskap.
.Svenska kommunalarbetareförbundet anser det
otillfredsställande att lagen inte skall gälla arbetstagare, som inte
kontinuerligt eller mera tUlfälligt fullgör fackliga uppdrag. Det primära bör
enligt förbundels mening vara att arbetstagarna i fråga fuUgör ett uppdrag för
organisationens räkning. Också TCO anser att även sådana förtroendemän bör
omfattas av den föreslagna lagen. Arbetsdomstolens ordförande framhåller att
den av utredningen föreslagna begränsningen tUl arbetstagare som i fråga om
fackliga uppgifter intar en handläggande och verkstäUande funktion och som har
utsetts att mera kontinuerligt vara verksam på olika områden av det fackliga
fältet lämpligen bör komma till uttryck i lagtexten på ett tydligare sätt än
som skett i utredningens förslag.
Vad härefter beträffar den föreslagna lagens
internationella tillämpningsområde bör enligt Svenska sjöfolksförbundets
uppfattning på sjöfartens område gälla samma principer som för lagen om
anstäUningsskydd (prop. 1973:129 s. 229).
5 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop.
1974r88 66
2.4.5 Olika slag av fackligt arbete
Utredningens förslag rörande vad som skall anses som
fackligt arbete i lagens mening berörs av vissa remissinstanser.
Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att
utredningens uttalanden å ena sidan tyder på att vad som avses är verksamhet
som mera direkt rör anstäliningsvUlkoren eller förhållandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare, men att det å andra sidan finns uttalanden som
kan tolkas så att exempelvis också politisk verksamhet faller under lagen.
Denna oklarhet bör enligt fakultetens mening undanröjas så att det klart
framgår huruvida facklig verksamhet i lagens mening omfattar också aktiviteter,
som inte kan anses röra förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
SärskUt om lagen skuUe komma att gälla bara tUl förmån för etablerade
organisationer, bör enligl fakultetens mening begreppet facklig verksamhet ges
ett snävt omfång. Kammarrätten i Stockholm anser att utredningens uttalande att
ledighet bör kunna tas även för förhandlingsförberedelser, information till
medlemmar på arbetsplatsen, ordnande av omröstningar, samtal med enskilda
arbetstagare osv. ger vid handen att man avsett ett relativt vidsträckt
tUlämpningsområde och att därigenom problem med gränsdragningar kan uppstå.
Enligt kammarrätten är det önskvärt att det blir klarlagt om ledigheten skaU
avse också sådant som inkassering av medlemsavgifter, medlemsvärvning och
information om facklig UtbUdning.
SAF för fram ett antal exempel, där verksamhet som inte
avser förhåUandet mellan arbetsgivare och arbetstagare det oaktat skuUe
omfattas av lagen, t. ex. att en facklig studiehandledare vill studera ett
främmande språk för att bättre fylla sin uppgift, inkassering av medlemsavgifter,
insamlingar av skiftande beskaffenhet som den fackliga organisationen ställt
sig bakom, politisk verksamhet som stadgeenligl ankommer på organisationen,
medlemsrekrytering etc. SJ framhåller att i vart fall det kravet synes få
uppställas, att uppdraget hänför sig tUl den fackliga verksamheten i egentlig
mening. Skulle uppdraget avse annan verksamhet, t. ex. politisk opinionsbUdning
eller information i anslutning tUl politiska val, bör enligt SJrs mening lagen
inte få åberopas.
LO. TCO, SACO och SR tar upp frågan, huruvida fackliga
studier skall innefattas i facklig verksamhet. LO konstaterar att några
särskilda regler om ledighet för fackliga studier inte har föreslagits av
utredningen. LO vUl understryka vikten av att detta kommer tUl klart uttryck i lagtexten.
Enligt TCO.s mening gäller för studier av direkt betydelse för den fackliga
verksamheten samma regler som för andra fackliga uppgifter inom eller utom
arbetsplatsen. Eftersom det ofta torde vara svårt att avgöra om en viss typ av
studier skall anses avse arbetsplatsen eller ej, förutsätter TCO att facklig
verksamhet av denna eller liknande typ i tveksamma fall ges en generös innebörd
och således skall anses avse arbetsplatsen. SACO och SR anser att ersättning
för mistad lön bör kunna utgå tUl facklig företrädare vid utbUdning som har
direkt samband med den lokala fackliga verksamheten oberoende av om
utbildningen
Prop.
1974:88 67
anordnas av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation.
Svenska
byggnadsarbetareförbundet föreslår att lagförslaget får en lydelse, varav klart
framgår att facklig förtroendeman, om inte synnerliga skäl förarUeder annat,
har rätt tUl ledighet för deltagande i förutom förhandling, också fackliga
studier, facklig kongress eUer annan facklig sammankomst, som har betydelse för
det fackliga arbetet pä arbetsplatsen.
Arbetsrättskommittén
ifrågasätter huruvida utredningens uttalande, att för studier av direkt
betydelse för den fackliga verksamheten skall gälla samma regler som för andra
fackliga uppgifter inom eller utom arbetsplatsen, kan anses ha stöd i den
föreslagna lagtexten, där det talas om ledighet för handläggning av frågor och
för fackliga uppgifter. Kommittén anser att anmärkningen synes ha så mycket
större tyngd som utredningen tydligen är av den uppfattningen, att någon rätt
tUl betald ledighet för studier inte kan grundas på de av utredningen
föreslagna bestämmelserna i arbetarskyddslagen, enligt vUka skyddsombud har
rätt att med bibehållna anställningsförmåner ta den ledighet som fordras för
uppdraget. Åtminstone rent språkligt ligger det enligt kommitténs mening
närmare tUl hands att under uttrycket uppdraget hänföra rätt tUl studier av
betydelse för skyddsombudets verksamhet än att ge en sådan tolkning åt
uttrycket handläggning av facklig fråga.
En majoritet inom FÖVUX anser det självklart att lagen
skall kunna tillämpas på av facklig organisation anordnad uppsökande verksamhet
för studier, eftersom studierna bl. a. syftar tUl att förkovra medlemmarna så
att de bättre skall kunna tUlvarata sina fackliga intressen och sina
samhällsintressen. Kommittén utgår från att det klargörs, att lagen skall gälla
för förtroendemän som företräder de fackliga studieorganisationerna för att
rekrytera deltagare till studier såväl i fackliga ämnen som i allmänna ämnen.
Härigenom kan under rekryteringsfasen flera förtroen demän vara samtidigt
verksamma, t. ex. på olika avdelningar inom arbetsplatsen.
2.4.6 Skydd för anställningen
Utredningens förslag om ett lagfäst skydd mot att facklig
förtroendeman på grund av sin stäUning eller verksamhet tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor lämnas utan erinran av så gott som
samtliga remissinstanser. Detsamma gäller förslaget om varsel och överläggning
då fråga uppkommer om ändring av en facklig förtroendemans anställningsförhållanden.
På vissa punkter har dock erinringar framförts.
SAF anför att ifrågavarande bestämmelser gör en
principiell skUlnad mellan åtgärder som beror på vederbörande fackliga uppdrag
och övriga åtgärder. SAF påpekar att man dock lämnas utan ledning i frågan hur
själva gränsdragningen skall ske, när parterna har olika uppfattning huruvida
den aktuella åtgärden beror på det ena eller andra förhåUandet. SAF framhåller
vidare att upplysning inte heller lämnas om hur den
Prop.
1974:88 68
slutliga prövningen kommer tUl stånd då det i och för sig
är ostridigt att ändringen inte beror på det fackliga uppdraget men parterna
ändå tvistar om åtgärdens berättigande. Försvarets civilförvaltning anser det
önskvärt att det klargörs vUka förmåner som skall inräknas i begreppet
bibehållna anställningsförmåner.
Några remissinstanser berör utredningens förslag om
facklig förtroendemans rätt tUl bibehållen befordran. Arbetsdomstolens
ordförande anser det tveksamt huruvida lagtextens formulering innefattar rätt
tUl gängse befordran och framhåller att ett klargörande synes behövligt. Han
anser vidare att i lagtexten bör klargöras att 5 § andra och tredje styckena
inte avser anställningsförmåner eller skadestånd. KFO anför att förslaget om
bibehållen befordran kan skapa svårigheter för arbetsgivaren. TCO anser att det
uttryckligen bör utsägas att ett fackligt uppdrag i merithänseende är fullt
jämförbart med arbetstagarnas ordinarie arbete oeh att hänsyn härtill skall tas
såväl under som efter den tid det fackliga uppdraget varat. Della skah enligt
TCO inte bara vara faUet vid gängse befordran, utan också i andra sammanhang.
SF hävdar att facklig verksamhet i många fall bör kunna bedömas som särskUt
meriterande. LO och Svenska kommunalarbetareförbundet anser att det bör framgå
direkt av lagtexten att skyddet mot försämrade anställningsförmåner gäller
också den som tidigare innehaft fackligt uppdrag. TCO anser att arbetsgivaren,
för att han skall anses ha fullgjort sina skyldigheter mot den som slutat sitt
uppdrag som facklig förtroendeman, skaU vara skyldig att också bekosta
erforderlig utbUdning av arbetslagaren i de faU då detta kan anses nödvändigt.
Enligt TCOrs mening har vidare det s. k. efterskyddet i utredningens förslag
inte garanterats på ett tUlfredsställande sätt vad gäller rätten tUl
arbetsplatsen. Ett förstärkt sådant skydd anser TCO kunna skapas genom att, med
26 § andra stycket lagen om anställningsskydd som förebUd, låta de fackliga
förtroendemännen tiUgodoräkna sig viss extra anstäUningstid för den tid som det
fackliga uppdraget varat.
LO framhåller att det i dag innebär en påtaglig svårighet
att få fastslaget, att en åtgärd från arbetsgivarens sida inneburit kränkning
av föreningsrätten. LO föreslår därför, att de principer om bevisbördan som
arbetsdomstolen fastslagit för sådana mål nu ändras så att vid tUlämpning av
såväl FFL som den nu föreslagna lagen det ovUlkorligen skall ävUa arbetsgivaren
att, vid påslående om förseelse mot en lag om fackliga förtroendemän samt vid
påstående om kränkning av föreningsrätten, styrka att åtgärden inte strider mot
någondera lagen.
Flera remissinstanser berör de av utredningen föreslagna
reglerna om varsel och överläggning vid ändring av facklig förtroendemans
anställningsförmåner. SHIO finner det mindre lämpligt att införa en sanktionerad
varseltid, som kan väntas bli tUlämpad i förhållandevis få fall. Organisationen
påpekar att bestämmelsen knappast kan bli allmänt känd bland mindre företag,
som utan något uppsåt att bryta mot lagen kan ådömas skadestånd och att det dessutom
i mindre företag kan vara tveksamt huruvida varsel i alla fall kan ges två
veckor innan en omplacering. SHIO föreslår att lagförslaget inskränkes till att
omfatta en
Prop. 1974:88 69
rätt för arbetstagarorganisationen att begära överläggning
i de fall en facklig förtroendeman omplaceras utom ramen för det ordinarie
arbetet. SHIO påpekar vidare att bestämmelsen, om att arbetsförhållandena inte
förändras förrän en eventuell tvist slutligt prövats, kan medföra svårigheter
för företagen. SHIO menar att möjligheten att process förs i avsikt att nå ett
uppskov inte kan uteslutas. LO, Svenska kommunalarbetareförbundet, SF och TCO
anser att underrättelse om tUltänkta förändringar av en facklig förtroendemans
arbetsförhållanden bör tUlställas förtroendemannen samtidigi som hans
organisation underrättas. Svenska kommunalarbetareförbundet och TCO framhåller
dessutom att möjligheten tUl uppskov med varsel bör stå öppen bara för rena
force majeure-fall. SF anser att den föreskrivna tidsfristen om två veckor är
helt otUlräcklig och föreslår att möjligheten att uppta förhandlingar om
ändringar i arbets-och anstäliningsvUlkoren skall stå öppen väsentligt längre
tid. Förbundet hänvisar lUl det mellan parlema på den statliga sektorn gällande
huvudavtalet, där rätten att begära förhandling kvarstår i sex månader, och
anser att motsvarande tid bör gälla även i förevarande sammanhang. SF föreslår
vidare den ändringen i lagförslaget, att en arbetsgivare inte får vidta den
varslade åtgärden förrän en påkallad överläggning har avslutats. SA V utgår
från att sådant kortare vikariat som en tjänsteman är skyldig att mottaga
enligt 18 § statstjänstemannastadgan är sådan ändring som utgör ett normalt led
i arbetet och att varsel alltså inte krävs i detta fall. Också Svenska kommunalarbetareförbundet
anser att varseltiderna är alltför korta och föreslår att tiderna görs
avhängiga av förhandlingsordningen inom det avtalsområde där tvisten uppstår.
Liknande synpunkter framförs av TCO, som dessutom anser att arbetsgivaren har
skyldighet att ta hänsyn tUl förtroendemannens frånvaro i sin personalplanering
och att arbetsgivaren således måste se till att förtroendemannens ordinarie
arbete under frånvarotiden fullgörs av annan arbetskraft och inte hopas, med
skyldighet för den förtroendevalde att senare på övertid fullgöra detsamma.
Detta förhållande bör enligt TCO:s mening komma tUl klart uttryck. Sveriges
redareförening förutsätter att rederianställd sjömans arbetsförhållanden
normalt innebär att han är skyldig att återinträda i tjänst i annat fartyg hos
rederiet, oavsett om han omfattas av ett avlöningssystem med regelmässig
avlösning eller inte, och att ett sådant förfarande inte skall behöva medföra
varsel.
Arbetsrättskommittén anser att den närmare innebörden av 5
§ andra stycket kan bli föremål för viss tvekan. Kommittén konstaterar att
lagtexten ger vid handen, att de föreskrivna talefristerna gäller bara om det
från arbetstagarsidan görs gällande att viss åtgärd strider mot 4 § första
stycket, däremot inte om det påstås att viss åtgärd från arbetsgivarnas sida
utgör sådant hinder som avses i 3 § förslaget. Kommittén påpekar vidare att
förslagel i det nu berörda avseendet innebär en reglering som avviker från
utredningens förslag till ändring av 42 § arbetarskyddslagen.
Utredningens förslag att en facklig förtroendeman, om det
fordras för den fackliga verksamheten pä arbetsplatsen, skall ha särskilt
företräde tUl
Prop. 1974:88 70
fortsatt arbete vid driftsinskränkningar har vid
remissbehandlingen utsatts för kritik från flera håU. Bland de kritiska
remissinstanserna kan nämnas televerket, SJ, SAV, SAF och SHIO. Televerket
anser att förslaget inte står i god överensstämmelse med lagstiftningens anda,
dvs. lika behandling av alla anställda. Liknande synpunkter framförs av KFO. SJ
framhåUer att den föreslagna bestämmelsen är ägnad att framkalla
föreställningen att förtroendemannaskapet är förenat med personliga privUegier
i fråga om anstäUningstryggheten. SJ anser att, om den föreslagna ordningen
skall införas, det i vart fall inle bör ske genom lagstiftning utan
avtalsvägen. Enligt SA V:s mening innebär förslagel ett alltför långtgående
avsteg från de aUmänna principerna i lagen om anställningsskydd om
anställningstiden som utslagsgivande faktor vid urvalet. Om särskUt företräde
tUl fortsatt anställning skall införas, anser SAV att företrädesrätten bör
inskränkas tUl någon eller ett par fackliga företrädare i ledande ställning.
SAF och SHIO anseratt bestämmelsen är stötande ur övriga anstäUdas synpunkt och
pekar på att arbetstagare med såväl högre ålder som längre anställningstid kan
bli uppsagda före de fackliga förtroendemännen. Även företagsnämnden vid
socialstyrelsen påpekar att det inte kan bortses från att en ökning av antalet
förtroendemän, som intar en i förhåUande tUl övriga tjänstemän privUigierad
ställning, innebär att anstäUningstryggheten kan komma att försämras för den
senare kategorien. Arbetsdomstolens ordförande anför att företrädesrätten torde
kunna vinna tiUämpning på en förtroendemans ställföreträdare bara om denne
redan trätt i förtroendemannens ställe eller det finns grundad anledning att
tro att han kommer att behöva tas i anspråk inom överskådlig tid. Sveriges
redareförening betonar, att en förutsättning för företrädesrätt måste vara att
förtroendemannen i fråga har tUlräckliga kvalifikationer för den befattning,
tUl vilken måhända omplacering måste ske. LO framhåller i detta sammanhang att
rätt tUl normal inlärningstid måste föreligga. SFO anser att ett klarläggande
behövs i fråga om vad som skaU anses utgöra tUlräckliga kvalifikationer vid
omplacering, när en förtroendeman ägnar sig åt det fackliga uppdraget på heltid
resp. deltid. Enligt SFO förefaller det som om tUlräckliga kvalifikationer för
fortsatt arbete bara kan krävas beträffande deltidsengagerad förtroendeman,
medan förtroendeman som arbetar på heltid med fackliga frågor inte skuUe kunna
avkrävas tillräckliga kvalifikationer för ett arbete i företaget.
2.4. 7 Skydd för de fackliga uppgifternas fullgörande
Utredningens förslag om rätt i och för sig till ledighet
för fackligt arbete godtas eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga
remissinstanser. Främst vissa remissinstanser, som företräder arbetsgivare,
anser förslaget dock alltför långtgående och från andra synpunkter mindre
tUlfredsstäUande. SAF riktar kraftig kritik mot de föreslagna ledighetsreglerna
och anser dem vara de mest stötande i hela lagförslaget. SAF anför att
förtroendemannens ställning som arbetstagare i företaget
Prop. 1974r88 71
blir en bisak som när som helst och utan praktiska
möjligheter tUl påverkan från arbetsgivaren får vika till förmån för facklig
verksamhet på arbetsgivarens bekostnad. SAF påpekar vidare alt, om
arbetsgivaren påkaUar överläggning med vederbörande arbetstagarorganisation,
det inte sällan kommer att inträffa att han inte möter någon annan än den vars
ledighetsfråga han vUl diskutera. SAF framhåller dessutom att den teoretiska
möjligheten för arbetsgivaren alt i efterhand beivra missbruk är Ulusorisk,
eftersom en hänvändelse tUl arbetsdomstolen enligt förslaget inte kan leda tiU
någon påföljd för förtroendemannen eller hans organisation. SHIO pekar bl. a.
på att arbetstagarna ges mycket vida befogenheter att ta ledigt för fackliga
uppdrag utanför arbetsplatsen och att för sådan ledighet, liksom för ledighet
för fackligt arbete på arbetsplatsen, saknas rimliga avgränsningar.
Landstingsförbundet,
som delar utredningens synsätt att den fackliga förtroendemannen bör få
möjlighet att utföra sitt uppdrag i den omfattning som är rimlig, understryker
nödvändigheten av att ledighetens totala omfattning till väsentlig del måste
styras av verksamhetens omfattning och struktur samt antalet arbetstagare.
Enligt förbundets mening är det dessutom nödvändigt för den verksamhet som
bedrivs av landstingen att den fackliga förtroendemannens ledighet till så stor
del som möjligt är förlagd till vissa på förhand överenskomna tider. Förbundet
anser, att det bör klarläggas att huvuddelen av det med förslaget åsyftade
fackliga arbetet skaU vara av löpande karaktär och därför lämpligen bör
avtalsfästas, såväl när det gäller tidsåtgången som förläggningen. Enligt
förbundets uppfattning bör det klarare framgå att sådan tid för facklig
verksamhet som inte kan bedrivas inom ramen för på förhand överenskomna tider
måste vara av mindre omfattning. SA V påpekar att den föreslagna lagen inte
hindrar att de fackliga förtroendemännen vid en mindre lämplig tidpunkt eller
i aUtför stor omfattning lar ledigt med de svårigheter för verksamhetens
planering och bedrivande som detta med nödvändighet medför. Verket konstaterar
att arbetsgivaren möjligen kan anhängiggöra fastställelsetalan vid
arbetsdomstolen att inte mer än en viss tid fordras för handläggning av en
fråga. Detta får dock inte någon nämnvärd betydelse i praktiken eftersom en
dom, med hänsyn till uppdragens skiftande art och omfattning och övriga omständigheter,
knappast kan bli vägledande i andra tvister. När det gäller den offentliga
sektorn erinrar SAV om att det mol intresset av att fackliga förtroendemän får
en stärkt stäUning måste ställas medborgarnas krav på att myndigheterna kan
utföra sina uppgifter i enlighet med statsmakternas beslut. SAV anser det inte
rimligt att de tjänstemän inom olika delar av statlig verksamhet som är
fackliga förtroendemän, när som helst och för tid som de själva bestämmer skall
kunna lämna sina uppgifter för det fackliga uppdraget med de svårigheter för
planering och organisation som detta måste medföra. SAV erinrar om att enligt
den ordning, som f. n. gäller för statlig verksamhet, skaU antalet facklig
företrädare bestämmas av arbetsgivaren efter överläggning med berörda
organisationer och att myndigheten skall bevilja facklig förtroendeman ledighet
i den omfatt-
prop. 1974r88 72
ning som behövs med hänsyn till myndighetens
arbetsuppgifter, personalstyrkans storlek och sammansättning, antalet
anställda som tillhör personalorganisationen och det tillämpade lönesystemets
utformning. Denna ordning har såvitt SAV kan finna fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Enligt SAV;s uppfattning finns det inte tillräckliga
skäl för att i fråga om kretsen av förtroendemän och rätten till ledighet
frångå de huvudprinciper som kungörelsen.bygger på.
SÖ förutsätter att parterna i samverkan finner lämpliga
former för hur ledigheten skall uttas, så att den inte kommer att hindra
skolarbetets behöriga gång. Försvarets civilförvaltning anser det angeläget med
ett uttalande, som klargör att begreppet ledighet på den offentliga sektorn
skall tolkas som tjänstledighet. Överbefälhavaren erinrar om att det måste
finnas begränsningar i fackliga förtroendemäns ställning på arbetsplatser inom
krigsmakten. Viktiga övningar och insättande av enhet vid incidentberedskap
eller mUilär räddningstjänst får inte försvåras eller omöjliggöras. Svenska
skogsarbetareförbundet och Svenska lantarbetareförbundet framhåller att
utredningens förslag rörande fackliga uppdrag utanför arbetsplatsen medför att
de fackliga förtroendemän, som har att verka på de mindre arbetsplatserna,
försätts i en klar undantagsställning. Förbunden erinrar om att den fackliga
verksamheten på små arbetsplatser i regel ombesöris av företrädare för den
lokala fackliga organisationen och anser att det är oacceptabelt att inte också
dessa fackliga företrädare skall ha samma möjligheter att bestämma omfattningen
av den ledighet, som åtgår för verksamheten på de arbetsplatser som
förtroendemännen har att sköta.
Några remissinstanser anser att det av utredningen använda
begreppet arbetsplats har fått en alltför snäv innebörd. Enligt Svenska
kommunal arbetareförbundets mening svarar beskrivningen inte mot de
förhållanden som finns inom det kommunala verksamhetsområdet. Förbundet anser
att arbetsplatsens avgränsning bör föha av organisationsstrukturen i den
organisation som den fackliga företrädaren representerar. Liknande synpunkter
framförs av FörsäkringsanstäUdas förbund och TCO beträf-, fande verksamheten på
försäkringskassomas resp. skolans område.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen pekar på de
speciella svårigheter som förslaget kan medföra för mindre arbetsplatser och
framhåller att arbetstagares bortovaro från arbetet är ytterst kännbar vid
sådan arbetsplats. Föreningen anser därför, att från lagens tillämpning bör
undantas arbetsplatser med högst fem arbetstagare samt att, under alla
förhållanden, ledighetsreglerna bör utformas så all arbetsgivaren ges elt
större inflytande på ledighetens omfattning och förläggning när det gäller små
arbetsplatser. SFO betonar angelägenheten av att anmälan sker i god tid före
ledighet och att undantag inte görs från denna regel. Sveriges advokatsamfund
anser, att arbetsgivaren bör ha rätt att påkalla överläggning med vederbörande
arbetstagarorganisation inle bara om tvist har uppstått rörande ledighetens
omfattning eller förläggning i ett visst faU utan även när vissa generella
regler för förtroendemannens handlande fastställts av honom själv eller
organisationen i strid mot vad arbetsgivaren anser skäligt.
Prop. 1974r88 73
Sveriges redareförening framhåller att ledighet för
deltagande i förhandling torde komma att få förläggas i samband med normalt
återkommande ledighet, för att konflikt med säkerhetsbestämmelserna tUl sjöss
inte skall uppstå.
Utredningens
förslag, att facklig förtroendemans anställningsförmåner under tid då han
handlägger fackliga frågor som berör arbetsplatsen inte får understiga vad som
eljest normalt skulle ha utgått tUl honom, lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Vid remissbehandlingen har dock pekats på några oklarheter i
utredningens förslag. Arbetsrättskommittén konstaterar således att den ifrågavarande
bestämmelsen föreslås bli dispositiv, vUket innebär att i kollektivavtal får
träffas överenskommelse inte bara om den närmare beräkningen av förmånerna ulan
även om rätten tUl sådana förmåner över huvud taget samt om deras allmänna
nivå, även om denna skulle understiga vad som skulle följa direkt av förslaget.
Om något annat har varit avsett anser kommittén detta böra klarläggas. 1 detta
sammanhang anmärker kommittén, att dispositiviteten inte lär kunna avse rätten
tUl ledighet och anställningsförmåner under ledighet för skyddsombud, som
omfattas äv lagförslaget, eftersom de av utredningen föreslagna motsvarande
bestämmelserna i arbetarskyddslagen är tvingande. Svea hovrätt anser att det
närmare Sambandet mellan reglerna om ledighet och betalningen vidledighet bör
klarläggas i ett väsentligt hänseende. Hovrätten avser den situationen, att en
facklig förtroendeman tar mer ledighet än som fordras för en viss facklig
uppgift. Hovrätten ifrågasätter, huruvida arbetsgivaren kan förphktas alt utge
lön och andra anställningsförmåner för all den ledighet .som förtroendemannen
tagit, således också i den mån denna bedöms inte ha varit erforderlig. Också
arbetsrättskommittén anser ett klarläggande på denna punkt önskvärt.
Arbetsdomstolens ordförande berör frågan om och under vUka förutsättningar lön
kan innehållas eller återkrävas, om en förtroendeman skuUe handla i strid med
vad organisationen bestämt. Han anser att det ligger närmast till hands att
betrakta frånvaro under sådana omständigheter som likställd med annan otUlåten
frånvaro. Med hänsyn tUl det anförda anser han att det bör övervägas att
formulera lagförslaget på ett annat sätt.
SHIO kan
inte tUlstyrka att ersättning för fackligt arbete under arbetstid skall utgå
annat än i den utsträckning avtal träffats om sådan ersättning. Också SA V
ifrågasätter om inte frågan om lön vid fackligt arbete på arbetsplatsen bör
överlämnas till avtalsreglering mellan parterna.
TCO ifrågasätter om inte en arbetsgivare bör vara skyldig
att bekosta också traktamenten och resor som förtroendemannen nödgas vidta för
att fuUgöra sitt fackliga uppdrag inom ramen för företagets organisation och
verksamhet. TCO anser inte att någon principiell skUlnad föreligger mellan
sådana kostnader och lönekostnader, eftersom det i båda fallen gäller kostnader
för uppdrag som måste anses gagna båda parters intressen. TCO vUl dock inte
föreslå en generell sådan skyldighet för arbetsgivaren, men anser att en sådan
skyldighet bör föreligga i de fall
Prop.
1974r88 74
kostnaderna föranletts av arbetsgivarens planering. En
uttrycklig regel härom bör införas i lagtexten.
Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska
lantarbetareförbundet anser det självklart att krav inte kan ställas på att den
enskilde arbetsgivaren skaU svara för ersättning för förtroendemannens verksamhet
utanför den egna arbetsplatsen men att det är lika självklart att verksamheten
inom arbetsplatsen skall finansieras av arbetsgivarparten. Förbunden anför att
en facklig förtroendemans verksamhet på flera arbetsplatser är att jämföra med
ett regionalt skyddsombuds uppgifter och erinras om att kostnaderna för sådant
skyddsombud åvilar arbetsgivaren. Samma synsätt bör enligt förbunden komma
till uttryck när det gäller facklig förtroendemans verksamhet.
TCO anser det naturligt att en facklig förtroendeman utan
kostnad får använda arbetsgivarens resurser i fråga om lokaler och de
tUlgängliga servicefunktioner som behövs för alt kunna fullgöra det fackliga
förtroendeuppdraget. TCO är i och för sig införstådd med utredningens uppfattning,
alt hänsyn måsle las lUl förhåUandena på den enskUda arbetsplatsen, men anser
att det i motiven måste klargöras att den grundläggande rätten att använda
ifrågavarande resurser skall anses inbegripen i 3 § lagförslaget.
Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska
lantarbetareförbundet föreslår, att också rätten tUl tillträde tUl en
arbetsplats utanför den där den facklige förtroendemannen är anställd lagfästs
på samma sätt som rätten att fritt röra sig på den egna arbetsplatsen. Enligt
förbundens mening kan verksamheten annars komma att stoppas eller försvåras av
en arbetsgivare, som inte är beredd att samarbeta. Svenska sjöfolksförbundet
erinrar om, att frågan om rätt att förvara för det fackliga uppdraget
erforderliga handlingar m. m. i lämpligt utrymme på arbetsplatsen och andra
hithörande frågor medför speciella problem för sjöfartens del. Förbundet utgår
från att denna fråga beaktas av den pågående fartygsmiljöutredningen.
2.4.8 Övriga frågor
Även om flertalet remissinstanser lämnar utredningens förslag
att arbetstagarparten inte skall kunna åläggas skadestånd enligt den föreslagna
lagen utan erinran, kritiserar dock många remissinstanser den föreslagna
ordningen. Bland de kritiska remissinstanserna kan nämnas Svea hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, poststyrelsen, RFV, juridiska fakulteterna vid
universiteten i Uppsala och Stockholm, SFO samt SAF. Svea hovrätt anser att det
från principiell synpunkt ter sig mindre lämpligt att tillägga ena parten i ett
avtalsförhåUande vissa befogenheter i förhållande tUl motparten ulan att
samtidigi föreskriva sanktioner för den händelse befogenheten missbrukas eller
överskrids. Liknande synpunkter framförs från andra kritiska remissinstanser.
Några remissinstanser, såsom en majoritet inom Svenska kommunförbundet, SFO
och Sveriges advokatsamfund, för fram tanken alt åtminstone vederbörande
Prop. 1974r88 75
arbetstagarorganisation bör kunna åläggas
skadeståndsskyldighet.
Arbetsdomstolens ordförande anser att om
skadeståndsanspråk inte skall kunna riktas vare sig mot facklig förtroendeman
eller vederbörande arbetstagarorganisation, detta bör komma tUl direkt uttryck
i lagtexten. Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter om inte en sådan regel
bör ta sikte också på annan påföljd, exempelvis disciplinåtgärd. Också arbetsrättskommittén
och LO ifrågasätter om inle den av utredningen föreslagna ordningen, att
skadeståndsskyldighet inte skall kunna åläggas arbetstagarparten, fordrar en
uttrycklig lagbestämmelse. Svea hovrätt anser det tveksamt, huruvida
skadeståndsskyldighet kan åläggas facklig förtroendeman på andra grunder än med
åberopande av den föreslagna lagen och finner det vara betydelsefuUt, att
hithörande frågor klarläggs.
SHIO och Sveriges advokatsamfund avstyrker utredningens
förslag om uppräkning av del förtroendemannen tillkommande skadeståndet enligt
39 § lagen om anställningsskydd. Advokatsamfundet anser, att den särskUda
kränkning, som i det tänkta fallet skett och som i preventivt syfte anses böra
förebyggas genom det förstärkta skadeståndet, i själva verket drabbar den
arbetstagarorganisation som tUlsatt förtroendemannen och inte denne själv.
Skall elt extra skadestånd utgå, bör det enligt samfundets mening tillfalla
organisationen. Advokatsamfundet föreslår vidare att lagen kompletteras, i
första hand med ett stadgande som ger arbetsgivaren rätt att hos
arbetsdomstolen påkalla ingripande mot en arbetstagarorganisation och av denna
utsedda förtroendemän i sådana fall då dessa begagnar sig av sina i lagen
tUlerkända befogenheter på ett sätt som innebär ett alltför långtgående ingrepp
i arbetsgivarens berättigade intressen. Enligl samfundets uppfattning bör
arbetsdomstolen i sådant fall kunna meddela föreskrifter om korrigering av
antalet utsedda förtroendemän och omfattningen av deras verksamhet under hänsynstagande
tUl, å ena sidan, det verkliga behovet av fackliga aktiviteter på den aktuella
arbetsplatsen och, å andra sidan, arbetsgivarens intresse av arbetets behöriga
gäng.
Utredningens förslag angående förfarande vid tvist lämnas
utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Det fåtal instanser som
berörde föreslagna bestämmelserna ställer sig i allmänhet positiva tUl
förslaget. Regeringsrätten anser det vara en ändamålsenlig ordning att tvister
rörande tiUämpningen av lagen prövas av arbetsdomstolen även om kollektivavtal
inte föreligger. Regeringsrätten påpekar att administrativa besvär utesluts i
tvister av ifrågavarande slag tiU följd av denna forumbestämmelse och
bestämmelserna i lagen som inskränkning i rätten alt föra talan mol offentlig
arbetsgivares beslut.
Svenska kommunalarbetareförbundet, som i allt väsentligt
delar utredningens uppfattning om värdet av snabb handläggning, anser dock att
regler måsle skapas för att förhindra uppkomsten av missbruk av reglerna om
interimistiska förordnanden. Om utvecklingen skulle gä därhän att sådana
förordnanden bhr regel, kan detta enligt förbundets uppfattning allvarligt
skada förtroendet för lagstiftningens mening och' avsikten med
tolkningsföreträdet.
Prop.
1974r88 76
Svea hovrätt tar i detta sammanhang upp ett par frågor,
som hovrätten anser bör klarläggas. Vid tvist humvida en viss förtroendeman
omfattas av lagen skall enligt förslaget arbetstagarpartens uppfattning i
tolkningsfrågan ha företräde framför arbetsgivarens på sådant sätt att
förtroendemannen kan göra anspråk på lagens tiUämpning tUl dess tvistefrågan
avgörs av arbetsdomstolen. Den frågan uppstår då enligt hovrätten huruvida
arbetsgivaren avses skola kunna åläggas skadeståndsansvar om han under tiden
till dess tvisten avgjorts exempelvis hindrar förtroendemannen i hans uppdrag
eller vägrar honom skälig ledighet för fackliga uppgifter utanför arbetsplatsen
även om domstolen sedermera skulle finna att förtroendemannen inte omfattas av
lagen. Om en sådan ordning har varit avsedd måste den enligt hovrättens mening
komma tUl uttryck i lagtexten. Hovrätten anser det vidare vara tveksamt vUken
innebörd som avsetts ligga i uttrycket talan förloras i 5 § tredje stycket i
lagförslaget. Enligt hovrättens mening kan det ligga nära till hands att anta,
att även skadeståndstalan på grund av sådan åtgärd som strider mot 4 § första
stycket går förlorad om fristerna i 5 § andra stycket försittes. Hovrätten är
emellertid inte övertygad om att en sådan tolkning har varit avsedd, eftersom
utredningen i fråga om skadeståndsansvar och förfarande vid tvist synes ha
eftersträvat största möjliga likformighet mellan bestämmelsema härom i lagen
om anställningsskydd och motsvarande bestämmelser i förevarande lagförslag.
Hovrätten erinrar om all 5 § andra och tredje styckena i lagförslaget närmast
har sin motsvarighet i 37 § lagen om anställningsskydd och att den talerätt,
som går förlorad enligt sistnämnda bestämmelser, bara är rätten tUl talan om
ogUtigförklaring av uppsägning eller avskedande medan arbetstagaren alltjämt är
bevarad vid rätten till talan om skadestånd inom vissa tidsfrister som stadgas
i 40 § lagen om anställningsskydd. Mot denna bakgrund anser hovrätten att det
bör klarläggas, huruvida motsvarande ordning avses gälla enligt 5 och 9 §§ i
lagförslaget. Skulle detta vara fallet kan det enligt hovrättens mening
ifrågasättas, om det över huvud taget är påkallat eller lämpligt att i 5 §
tredje stycket stadga förlust av talerätt, eftersom några bestämmelser om
ogiltighel eller därmed jämförlig rätlsföljd inte har upptagits i förslaget
såvitt avser åtgärder som strider mot 4 § första stycket. Liknande synpunkter
framförs av ärbetsrättskommittén.
LO ifrågasätter om det har varit utredningens mening att
de i 5 § avsedda talefristerna inte skall gäUa om arbetstagaren enligt 3 § vUl
göra gällande att arbetsgivaren hindrat den fackliga förtroendemannen alt
fullgöra sitt uppdrag. Under alla omständigheter anser LO att bestämmelsen i
fråga bör ses över.
Ett par remissinstanser berör frågan om tidpunkten för den
föreslagna lagens ikraftträdande. Försvarets civUförvaltning anför bl. a. att
utredningens förslag måste kompletteras med en reglering i administrativ
ordning och dessutom med avtalsuppgörelser i vissa frågor samt att det därför
synes vara nödvändigt att lagen tUl den del den berör den offentliga sektorn
Lnte träder i kraft tidigare än att denna kompletterande reglering hinner
komma tUl stånd. Socialstyrelsen framför liknande
Prop. 1974r88 77
synpunkter och föreslår att lagen träder i kraft tidigast
den 1 januari 1975.
3 Den offentliga sektom 3.1 Nuvarande ordning
3.1.1 Allmänna utgångspunkter
För statstjänstemän återfinns de grundläggande
bestämmelserna om anställningsskydd i statstjänstemannalagen (1965r274; ändrad
senast 1973:969). Huvuddelen av de arbetare, som före den 1 januari 1972 var
anstäUda i statlig tjänst, har fr.o.m. nämnda tidpunkt ställning som
tjänstemän, varför statstjänstemannalagen numera gäller för flertalet statligt
anställda arbetstagare. Undantag från statstjänstemannalagen gäller i stort
sett endast för arbetstagare som sysselsätts i beredskapsarbete, arkivarbete
eller musikerhjälp, arbetstagare som är lokalanställd utom riket samt för
innehavare av prästerlig tjänst. För denna senare grupp av arbetstagare gäller
dock motsvarande regler tUl följd av prästanstäUningskungörelsen (1965:729) och
andra författningar. Inom den statligt lönereglerade delen av det kommunala
området, bl. a. flertalet tjänster inom det kommunala skolväsendet,
skogsvårdsstyrelserna, försäkringskassorna osv., finns motsvarande
bestämmelser antingen i de författningar som enligt statsmakternas beslut
reglerar verksamheten i fråga eller i stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannasladgan; ändrad senast 1972:329). På
dessa två områden gäller enligt 3 § statstjänstemannalagen oeh .2 §
kommunaltjänstemannalagen (1965:275; ändrad senast 1973:970) förbud att träffa
avtal om bl. a. anställnings ingående eller upphörande. Detta innebär, att
avtal om frågor rörande arbetstagarnas anställningsskydd får träffas i stort
sett endast såvitt angår uppsägningstidens längd och förmåner under
uppsägningstiden.
För tjänstemannabefattningar på det kommunala området i
övrigt samt andra kommunalt anställda än tjänstemän gäller inte dessa
författningsföreskrifter. De grundläggande reglerna om anställningsskyddet för
dessa arbetstagare återfinns i stället i kollektivavtal. Det särskilda
undantagsstadgandet i 2 § lagen om anställningsskydd omfattar inte heller dessa
arbetstagare. Från lagstiftningssynpunkt skiljer sig därför inte förhållandena
för dem frän vad som gäller för arbetstagare på arbetsmarknaden i övrigt. Den
fortsatta redogörelsen begränsas därför tUl att i huvudsak avse endast
statstjänstemän samt andra tjänstemän med statligt lönereglerade
anslällningsvUlkor.
Även arbetstagare vid statsägda företag etc. faller
utanför den fortsatta redogörelsen. För dem gäller samma regler som för
arbetstagare i övrigt på den enskilda sektorn. Vid tillsättning av tjänst fär
enligt regeringsformen beaktas endast förtjänst och skicklighet, dvs.
objektiva grunder såsom tidigare tjänstgöring och lämplighet för tjänsten.
Bestämmelser har meddelats om skyldighet att kungöra tjänst ledig för ansökan
m. m. Hur
Prop.
1974:88 78
en tjänst inrättas är också noga reglerat. SärskUda
författningar förbjuder köns- och åldersbegränsningar samt reglerar ansläUande
av partiellt arbetsföra, straffade m. fl. En sökande som inte blir anställd har
möjlighet att besvära sig över tUlsättningsbeslutet.
Det gäUer också särskilda regler om anställnings
upphörande. Enligt statstjänstemannalagen får en tjänsteman skiljas från
tjänsten endast av allmän domstol eller av Kungl. Maj:t eller myndighet med
stöd av bestämmelse i lagen. Förutom dom pä avsättning och avsättning i
disciplinär väg är uppsägning, pensionering och försättande i disponibili-tet
de enda formerna för entledigande av en statstjänsteman. Tjänsteman som är
anställd med fuUmakt, konstitutorial eller förordnande för bestämd tid kan över
huvud taget inte skUjas från tjänsten genom uppsägning. Däremot kan en
tjänsteman som förordnats lUls vidare sägas upp, dock endast på objektiv grund.
Sådan grund för uppsägning föreligger om tjänstemannen visat bristande
lämplighet för tjänsten eller om det finns anledning att dra in tjänsten eller
uppsägningen av annat skäl är påkaUad från allmän synpunkt. Ett undantag gäUer
i fråga om tjänsteman som förordnats tills vidare för tUlfällig anstäUning, som
inte varat mer än tre månader i följd. Sådan tjänsteman kan skiljas från
tjänsten med omedelbar verkan. Uppsägning skall ske skriftligen. Detta är ett
formkrav, vars underlåtande medför att uppsägningen blir ogUtig. Av
förvaltningslagen (1971:290) följer att ett uppsägningsbeslut i princip skall
motiveras.
Motsvarande bestämmelser om anställnings upphörande gäller
även för andra tjänstemän med statligt lönereglerade anstäUningsvillkor, huvudsakligen
lärare inom grundskolan och gymnasieskolan samt vissa kyrkliga
befattningshavare.
För
statstjänstemän finns regler om uppsägningstid i de allmänna avlöningsavtalen
(AST och AST-R). Tjänsteman, som tillsatts genom fuUmakt eller konstitutorial
och alltså inte kan skUjas från tjänsten genom uppsägning, skall iaktta sex
månaders uppsägningstid om han själv vUl säga upp sig. För tjänsteman som
anstäUts med förordnande tills vidare gäller vid ordinarie anstäUning sex
månaders ömsesidig uppsägningstid, vid extra ordinarie anställning en
uppsägningstid av tre månader för arbetsgivaren och en månad för tjänstemannen
samt vid extra anställning en månads ömsesidig uppsägningstid. Arbetsgivaren
kan dock medge att anställningen upphör utan att tjänstemannen behöver iaktta
någon uppsägningstid.
Alla offentliga tjänstemän med ämbetsansvar, även
kommunala tjänstemän utan statligt lönereglerade anslällningsvUlkor, kan dömas
tUl avsättning enligt brottsbalken såsom påföljd för de särskilda ämbetsbrotten
tjänstemissbruk, tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel.
Avsättning innebär föriust av befattningen och förmåner som åtföher denna, om
inte annat är särskilt stadgat i fråga om viss rättighet eller förmån. TUI
avsättning kan även dömas såsom påföljd för annat brott, om tjänstemannen
därigenom visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning.
Är för brottet föreskrivet fängelse i två
Prop. 1974:88 79
år eller därutöver får avsättning dock inte ådömas annat
än om tjänstens särskUda beskaffenhet kräver det.
Med undantag för fullmaktshavare och vissa högre icke
ordinarie domare samt chefstjänstemän i förvaltningen kan vidare enligt bestämmelser
i statstjänstemannalagen en statstjänsteman skUjas från tjänsten genom
myndighets beslut, om avsättning som disciplinstraff. Avsättning i disciplinär
ordning kan ske om tjänstemannen genom fel eller försummelse åsidosätter tjänsteåliggande,
dock endast om tjänstemannen gjort sig skyldig tUl svårare fel eller inte låtit
sig rätta av tidigare bestraffning. Vissa av de särskUda ämbetsbrotten samt
grövre allmänna brott omfattas mte av disciplinärt förfarande utan skall i
stället anmälas tUl åtal.
Enligt kommunaltjänstemannasladgan gäller i sak samma
regler om åtal och disciplinär bestraffning som upptagits i
statstjänstemannalagen. För de kommunaltjänstemän, vilka inte omfattas av denna
stadga, finns inte någon motsvarande författningsreglering. Regler om
entledigande i disciplinär väg finns dock i kollektivavtalen om aUmänna
anslällningsvUlkor. 1 likhet med statstjänstemän kan de som nämnts också vara
underkastade brottsbalkens regler om avsättning i vissa fall som påföljd för ämbetsbrott.
För innehavare av prästerlig befattning gäller vissa motsvarande bestämmelser
enligt lagen (1936r567) om domkapitel.
Ämbetsansvarskommittén har i sitt slutbetänkande
Ämbetsansvaret II
(SOU 1972rl)
föreslagit en genomgripande reform av den offentliga tjänstemannarättens
sanktionssystem. Med beaktande av att viss särreglering anses nödvändig för
att tUlgodose medborgarnas intresse av att offentliga funktioner utan
ovidkommande hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt har kommittén strävat efter
att åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata
arbetsmarknadens regelsystem. De särskUda ämbetsstraffen föreslås bli
avskaffade och ersatta med ett disciplinansvar vid sidan av allmänna regler för
uppsägning. Enligt kommitténs förslag skall en tjänsteman kunna avskedas, om
han har begått brottslig gärning eller om han annorledes än genom brott har
grovt eller upprepat åsidosatt sina tjänsteåligganden, om han därigenom också
har visat sig uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst. Beslut om
avsked skall enligt förslaget kunna prövas av domstol (arbetsdomstolen resp.
allmän domstol). Sådant beslut skall inte kunna verkställas förrän det har
vunnit laga kraft. Ämbetsansvarskommitténs förslag är f. n. föremål för
beredning inom justitiedepartementet. Det finns anledning att räkna med att en
reform i huvudsaklig linje med kommittéförslaget kommer att genomföras (prop.
1973r90s. 391).
För tjänstemän inom den statliga förvaltningen gäller inga
regler om permittering eUer permitteringslön. Regler om löneavdrag, vUka
företer vissa likheter med regler om permitteringslön kan dock undantagsvis
förekomma när det gäUer vissa tjänstemän på det tidigare statliga
arbetarområdet. Även på det kommunala området saknas i huvudsak bestämmelser om
permittering eller permitteringslön.
För statstjänstemän gäller den förut berörda bestämmelsen
om förtjänst och skicklighet som enda befordningsgrunder vid tjänstetUl-
Prop.
1974r88 80
sättning. Denna bestämmelse torde lägga hinder i vägen för
särskUda regler om företrädesrätt till de anställningar som omfattas av
bestämmelsen. Motsvarande bestämmelse i förslaget till ny regeringsform utgör
däremot inte hinder mot sådana regler och avses även skola underlätta
omplaceringar inom statsförvaltningen (prop. 1973:90 s. 405 f). Författningsbestämmelser
saknas om turordning vid uppsägning eller återanställning. Inom
statstjänstemannalagens tUlämpningsområde torde i praxis valet mellan flera
tjänstemän ske med hänsyn tUl bl. a. anstäU-ningslidens längd, vederbörandes
duglighet och anstäUningsformen. Samma princip synes gälla på det område som
regleras av kommunaltjänstemannasladgan. Vid fastställande av turordningen
mellan flera jämställda arbetstagare torde emellertid i första hand
anställningstiden fälla utslaget.
Beträffande
statstjänstemän och tjänstemän med statligt lönereglerade kommunala tjänster
gäller att förhandling enligt FFL kan påkallas endast i fråga som får regleras
genom avtal. Exempelvis tvister om uppsägning eller avsättning kan således inte
bli föremål för förhandling. 1 fråga om uppsägning kan dock överläggning ske på
begäran av arbetstagarförening som tjänstemannen tillhör. Vid sådan
överläggning skall myndigheten närmare redovisa skälen för uppsägningen, varvid
organisationen kan framföra sina synpunkter på denna. Myndigheten kan
emellertid inte träffa någon uppgörelse med organisationen i frågan. Tvist om
uppsägning eller avsättning kan inte heller komma under arbetsdomstolens
prövning annat än om föreningsrättskränkning påstås. Avsättning som
ämbelsstraff prövas av allmän domstol i brottmål. Beslut om uppsägning eller
entledigande i disciplinär väg kan överklagas genom besvär i administrativ
ordning, varvid regeringsrätten är sista instans. Anförs besvär mot beslutet
kan detta inte verkställas förrän beslutet efter vederbörlig prövning vunnit
laga kraft. En uppsägningstvist kan också komma under prövning av allmän
domstol i form av talan om skadestånd på grund av uppsägningen. För kommunala
tjänstemän utan statligt reglerade tjänster gäller andra prövningsregler såväl
i fråga om talan vid arbetsdomstolen som i fråga om besvärsrätt (se SOU 1974:8
s. 80 ff).
Utöver de tidigare berörda reglerna söker staten som
arbetsgivare genom en aktiv omplaceringsverksamhet i möjligaste mån verka för
att anställningstryggheten inte hotas för arbetstagare, som berörs av organisationsförändringar.
Det primära ansvaret för omplaceringsverksamheten åvilar varje myndighet.
Dessutom har inrättats en särskUd myndighet, statens personalnämnd (SPN), med
uppgift att svara för den samordnade personaladministrativa verksamheten inom
statsförvaltningen. Däri ingår central och regional omplaceringsverksamhet. SPN
har bl. a. att lämna myndigheterna anvisningar och biträde för
personalplaneringen och vidta åtgärder för att samordna en sådan planering.
Statens
åtagande att bidra till att lösa övertalighetsproblemen har ansetts kräva
särskilda bestämmelser om myndigheternas personalrekrytering. Sädana
bestämmelser har tUlkommit genom omplaceringskungörelsen (1972:156; omtryckt 1973:380).
Kungörelsen gäller, i den mån SPN beslutar, statliga tjänster (utom tjänster
hos riksdagen eUer dess
Prop.
1974:88 81
verk), lärartjänster m. fl. Kungörelsens
tillämpningsområde skall på detta sätt fortlöpande anpassas efter rådande
omplaceringsbehov i samband med att en myndighet omlokaliseras eller
omorganiseras. Tjänst som enligt SPN:s beslut sålunda omfattas av kungörelsen
får av myndighet kungöras ledig eller tillsättas först efter särskilt
medgivande av personalnämnden. Enligt kungörelsen åligger det SPN att om
möjligt anvisa myndigheten lämpliga omplaceringssökande till tjänsten.
Även andra
författningar reglerar den statliga personalpolitiken. Som exempel härpå kan
nämnas cirkuläret (1970:384) om deltidsarbete, kungörelsen (1973:279) om förbud
mot köns- eller åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst m.m.,
cirkuläret (1960:553) angående anslällningsvUlkor m.m. för partiellt
arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt cirkuläret
(1972:130) om anstäUning av straffade personer m. fl. inom statlig och
statsunderstödd verksamhet.
Regler om
bl.a. varsel tUl länsarbetsnämnd återfinns i cirkuläret (1969:706) om anmälan
av personalinskränkning och personalantagning m. m. Enligt cirkuläret skall
myndighet så snart det kan ske varsla om planerad eller beslutad uppsägning på
grund av personalinskränkning, om uppsägningen omfattar minst fem anstäUda på
samma ort. Myndighet skall vidare tUl vederbörande arbetsförmedling utan
dröjsmål anmäla avsedd antagning av personal. Arbetsförmedlingen skall sedan
lämnas tUlfälle att anvisa sökande, innan anställning sker. Undantag från
skyldigheten att anmäla personalantagning gäller bl. a. tjänst som kungörs
ledig tUl ansökan eller som tUlsätts med arbetstagare som behöver placeras om i
samband med omorganisation eller omlokalisering eller av personalvårdsskäl.
Enligt cirkuläret skall myndighet också lämna SPN m. fl. besked om inskränkning
eller antagning av personal.
1 detta
sammanhang kan även nämnas det fr. o. m. år 1973 gällande s. k. trygghetsavtalet,
som ingåtts mellan SAV och statstjänstemännens huvudorganisationer (se även
avsnitt 5.1.2). Tjänsteman, som i anledning av personalinskränkning har
entledigats utan att kunna beredas annan offentlig anställning, kan erhålla
avgångsbidrag eller ärlig ersättning. Ersättningsfrågorna prövas av en särskUd
nämnd, trygghetsnämnden, vari ingår företrädare för den statliga arbetsgivaren
och för statstjänstemannens huvudorganisationer.
3.1.2 Anställningstryggheten enligt lagen om
anställningsskydd
Enligt huvudregeln skall lagen om anställningsskydd gälla
även arbetstagare i offentlig tjänst. Emellertid har Kungl. Maj:t medgivits
rätt att föreskriva undantag för statligt lönereglerade tjänster. Detta har
motiverats av de särskUda förhållanden som kan föreligga på det offentliga
tjänstemannaområdet och av att det där rådande avtalsförbudel kan omöjliggöra
ett användande av de dispositiva lagreglerna i lagen om anställningsskydd.
Undantagsbestämmelsen vUar även på förutsättningen att de berörda tjänstemännen
genom särskUd författningsreglering redan är tUlförsäkrade ett
anställningsskydd som generellt 6 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop.
1974:88 82
sett kan sägas vara bättre än det som följer av lagen. Det
offentliga anställningsskyddet bör dock, enligt vad som uttalas i propositionen
med förslag tUl lag om anställningsskydd m. m., i görligaste mån anpassas tUl
de principer som läggs fast för arbetsmarknaden i övrigt. Lagen om
anställningsskydd får å andra sidan inte tas till intäkt för en försämring av
den redan befintliga tryggheten på det offentliga området (prop. 1973:129 s.
128).
Det nu
berörda undantagsstadgandel i 2 § lagen om anställningsskydd gäller
arbetstagare som innehar eller uppehåUer statligt lönereglerad tjänst. På det
Kungl. Majrt underställda området omfattas i stort sett alla arbetstagare av
undantagsstadgandet. Däremot berörs inte arbetstagare inom de statsägda
företagen. För dem gäUer alltså lagen om anställningsskydd fullt ut. Varken
lagen om anställningsskydd eller statstjänste-mannaförfattnmgarna berör
arbetstagare som anvisats beredskapsarbete m. m. Lagen om anställningsskydd
gäller inte heller arbetstagare med företagsledande eller därmed jämföriig
ställning. Hit hänförs på den offentliga sektorn bl. a. verkschefer, överdirektörer
och i allmänhet avdelningschefer. Dessa tjänstemän omfattas dock, i den mån de
är förordnade tUls vidare, av exempelvis reglerna om uppsägningsskydd i
statstjänstemannalagen resp. kommunaltjänstemannasladgan. På den kommunala
sektorn är det tjänstemän hos kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund,
församlingar, kyrkliga samfälligheter, skogsvårdsstyrelser, allmänna
försäkringskassor och vissa andra allmänna inrättningar som omfattas av
undantagsstadgandet i lagen om anställningsskydd, och då under förutsättning
att tjänstemannen dessutom är innehavare av en statligt lönereglerad tjänst på
vUken bestämmelserna i kommunaltjänstemannasladgan har gjorts tillämpliga. Den
största gruppen av dessa tjänstemän utgörs av lärarpersonal inom det kommunala
skolväsendet. Vidare kan nämnas kyrkliga befattningshavare såsom
församlingspräster oeh kyrkomusiker.
Övriga
kommunalt anställda tjänstemän, t. ex. tjänstemän vid olika kommunala
förvaltningar eller inrättningar, omfattas däremot inte av undantagsstadgandet
i lagen om anställningsskydd. Här åsyftas även t. ex. vissa kommunalt anstäUda
lärare såsom förskollärare, musiklärare och vissa yrkeslärare, annan
skolpersonal såsom skolvaktmästare och skolsköterskor, kyrkligt anställda
såsom församlingssekreterare, kyrkvaktmästare m. fl. Undantagsstadgandet
gäller inte heller kommunalanställda som inte är tjänstemän. För dessa
arbetstagare gäller aUtså lagen om anställningsskydd i samma utsträckning som
för arbetstagare pä den enskilda sektorn.
Frågan om anpassning av lagen om anställningsskydd till
förhållandena på den offentliga sektorn kan således begränsas till att avse
arbetstagare hos staten eller med statligt lönereglerade anslällningsvUlkor.
Prop. 1974.88 83
3.2 Utredningen
3.2.1 Inledning
Utredningen erinrar inledningsvis om att en jämförelse
mellan lagen om anställningsskydd och den gällande offentligrättsliga
regleringen ger vid handen ett flertal avvikelser. Utredningen anför t. ex. att
det i fråga om turordning och företrädesrätt tUl ny anställning föreligger
skillnader i sak. Beträffande uppsägning och avskedande rör det sig närmast om
formella avvikelser. Reglerna om tvisteförfarandet och de processuella
bestämmelserna är dock utformade på olika sätt. Uppsägningstidens längd och
anställningsförmånerna under uppsägningstiden berörs i stort sett inte av den
offentligrättsliga regleringen, varför den aUmänna lagstiftningens regler här
blir tUlämpliga fuUt ut, i den mån avvikelse inte görs med stöd av 2 § lagen om
anställningsskydd.
Utredningen framhåller att det inle har kunnat komma i
fråga att inventera aUa de specialförfattningar som berör de
offentliganställdas anställningsförhållanden. Detta arbete bör enligt
utredningens uppfattning lämpligen ankomma på Kungl. Majrt och utföras i
samverkan med berörda arbetstagarorganisationer. Utredningens förslag om
anpassning av de offentliga tjänslemannaförfattningarna lUl lagen om
anställningsskydd har därför begränsats tiU den grundläggande reglering som
skett i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannasladgan. Detta arbete
kompliceras emellertid av att det pågår annat lagstiftningsarbete, som berör de
aktuella författningsbestämmelserna. Vissa stadganden, som i lagen om
anställningsskydd gjorts dispositiva, avser sålunda frågor som på den
offentliga sektorn f. n. inte får regleras i avtal på grund av avtalsförbudet i
3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen. Detta gäller
även efter den utvidgning av det avtalsbara området som skedde fr. o. m. den 1
januari 1974 (prop. 1973rl77, InU 1973:37, rskr 1973:352). Utredningen hänvisar
tUl att föredragande departementschefen i prop. 1973:129 (s. 202) har uttalat,
att det inte bör komma i fråga att föregripa de överväganden som sker inom
arbetsrättskommittén och förhandlingsutredningen i den mån delta avtalsförbud
bör bibehållas. Ett motsvarande synsätt i fråga om det fortsatta
utredningsarbetet bör enligt utredningens mening anläggas när det gäller annat
pågående lagstiftningsarbete som avser det offentliga anställningsförhållandet.
Utredningen avser härvid i första hand ämbetsansvarskommitténs förslag till
nya regler om ämbetsansvaret (SOU 1972:1) och en rapport (Ds U 1973:11)
angående anställningsförhållandena för icke ordinarie lärare m. fl. vid
universitet och högskolor. Utredningen har därför undvikit att lägga fram
konkreta lagförslag i ämnen, som omfattas av sådant utredningsarbete.
1 ett särskilt avsnitt angående läraromrädet söker
utredningen dock belysa vUka särskUda förhållanden som kan råda inom delar av
den offentliga sektom och hur de där gällande bestämmelserna kan komma att
påverka den enskilde arbetstagarens anställningstrygghet. Lärar-området har
utredningen valt av den anledningen, att det där på senare år
Prop. 1974.88 84
framförts särskilda krav på ökad trygghet i anställningen.
Utredningen vänder sig framför allt mot att tidsbegränsade förordnandeformer
används i betydande utsträckning för icke ordinarie lärare. Reglerna i lagen om
anställningsskydd angående varsel och överläggning samt saklig grund för
anställnings upphörande, omplaceringsskyldighet, uppsägningslön m. m. blir då
inte tUlämpliga. Vid omförordnande av lärare tUlämpas vidare principer som
skiljer från de turordningsregler som läggs fast genom lagen om
anställningsskydd. Dessa skUlnader bör enligt utredningens mening inte
upprätthållas annat än då' de betingas av den offentliga tjänstens särart.
Vad härefter gäUer själva anpassningen av den offentliga
tjänstemannalagstiftningen tUl lagen om anställningsskydd bör enligt
utredningen huvudregeln vara, att lagen om anställningsskydd skall slå igenom
på den offentliga sektom i den mån någon uttrycklig särreglering inte kommit
till stånd. Motsvarande regler i tjänstemannalagstiftningen bör därför snarare
utmönstras än omarbetas, i den mån de inte behöver bibehållas av andra skäl.
Anpassningen av de dispositiva reglerna i lagen om anställningsskydd bör tills
vidare lösas genom att Kungl. Majrt efter sedvanliga överiäggningar med
arbetstagarnas organisationer genomför de erforderliga åtgärderna genom
lagstiftning i administrativ ordning med stöd av 2 § lagen om
anställningsskydd. Med en sådan lösning kan det enligt utredningens mening vara
nödvändigt att även statstjänstemannalagen tillförs en motsvarande
dispensmöjlighet. Utredningen föreslår därför att ett sådant tUlägg görs i 41 §
statstjänstemannalagen.
Utredningen konstaterar vidare att den i lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder uttalade skyldigheten att förbättra
anställningsförhållandena och trygga fortsatt anställning för äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga samt att främja
nyanställning av sådana arbetstagare liksom varselreglerna gäller även den
offentlige arbetsgivaren. Enligt utredningens uppfattning kan det möjligen
finnas behov av att anpassa t. ex. varselreglerna tUl förhållandena på den
offentliga sektorn, vUket kan ske med stöd av 25 § i den berörda lagen, och att
t. ex. se över organisationen för samrådsfunktionerna inom statsförvaltningen.
Denna uppgift bör enligt utredningens mening överlämnas åt Kungl. Majrt i
samverkan med berörda arbetstagarorganisationer.
3.2.2 Det offentliga arbetsgivarbegreppet
Utredningen behandlar här frågan hur bestämmelsen i 4 §
lagen om anställningsskydd om tillgodoräknande av anställningstid vid byte av
anställning skall tillämpas på den offentliga sektorn. Till en börian erinrar
utredningen om vissa uttalanden i förarbetena tUl lagen (1971:199) om
anstäUningsskydd för vissa arbetstagare. Föredragande departementschefen
framhöll där att staten och inte den särskUda myndigheten borde anses som
arbetsgivare (prop. 1971:107 s. 139). Beträffande kommunalanställda skulle pä
motsvarande sätt kommunen anses som en och samma
Prop. 1974:88 85
arbetsgivare. Motsvarande principer angående staten som en
arbetsgivare bör enligt utredningens mening gälla t. ex. vid övergång mellan
ämbetsverken och affärsverken, mellan lokal och central förvaltning osv.
Utredningen erinrar vidare om att föredragande
departementschefen i prop. 1973:129 (s. 235) beträffande tiUämpningen av det
berörda lagrummet också uttalat att tUlgodoräknande av anstäUningstid får ske
t. ex. då huvudmannaskapet för en viss verksamhet övergår från ett offentligt
rättsobjekt tUl ett annat eUer då en offentlig förvaltning ombildas tUl ett
offentligägt .företag. Detsamma torde enligt utredningen bli faUet om ett
tidigare privatägt företag går upp i ett offentligägt. Då däremot en
arbetstagare frivUligt går över t. ex. från en tjänst på den statliga
förvaltningssektorn tUl en motsvarande anställning på den statliga
företagssektorn utan att dessa verksamhetsgrenar slås samman, anser utredningen
att tUlgodoräknanderätt är utesluten. En sådan situation bör enligt
utredningens uppfattning likställas med den som föreligger då en övergång sker
från en koncern tUl en annan.
Det kan emellertid förekomma gränsfall, där det enligt
utredningens mening ligger nära tUl hands att även medge tillgodoräknande av
anställningstid. Som exempel nämner utredningen bl. a. att en bussförare lämnar
sin anställning vid ett av statens järnvägar helägt dotterbolag för att
tillträda en motsvarande tjänst vid statens järnvägars busslinjer oeh vice
versa. Utredningen pekar på alt det i andra sammanhang finns gynnsammare
tUlgodoräknanderegler. 1 fråga om pension medför byte mellan olika slags
kommunala tjänster, övergång från statlig tUl kommunal tjänst etc. inte att
den intjänade pensionsrätten påverkas. Enligt utredningens mening kan det
emellertid i andra avseenden, exempelvis i fråga om turordning vid uppsägning,
vara befogat att begränsa det offentliga koncernbegreppet. Utredningen
framhåller nödvändigheten av att de berörda frågoma löses av parterna på den
offentliga sektorn.
3.2.3 Tidsbegränsade anställningar
Den främsta anledningen tUl att 5 § lagen om
anställningsskydd inskränker bruket av tidsbegränsade anställningsformer är att
man annars lätt skulle kunna utesluta de regler om saklig grund för uppsägning,
omplaceringsskyldighet, varsel m. m. som gäller vid tUlsvidareanställning.
Enligt detta lagrum får avtal träffas om anställning för viss tid eller visst
arbete endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet.
Samma skäl gör sig enligt utredningens mening gällande på den offentliga
sektorn. Även där bör därför visstidsförordnanden som inte betingas av
särskilda skäl kunna utmönstras. Utredningen anser att det i många fall också
bör kunna krävas att den offentlige arbetsgivaren, om inte särskilda skäl kan
åberopas däremot, låter en tjänsteman efter något års tjänstgöring få sin
visstidsanställning omvandlad tUl en anställning som gäller tills vidare eller
erhålla en annan motsvarande tUlsvidareanställning. För andra situationer kan
del däremot enligt utredningens uppfattning vara befogat att hittUlsvarande
praxis om begränsade anställningsformer får bestå. Som exempel nämner
utredningen sådana
Prop.
1974:88 86
särskUda befattningar som kommittésekreterare,
handelssekreterare etc. Ett annat fall, där en visstidsanställning kan te sig
mindre stötande från trygghetssynpunkt, är då arbetstagaren genom s. k.
tjänsteförening innehar en annan tjänst tiU vilken han kan återgå då
visstidsförordnandet upphör.
Utredningen anser att ett genomförande av de nu angivna
principerna bör, i avvaktan på den slutliga lösningen av avtalsfrågorna inom
den offentliga sektorn, överlämnas åt reglering i administrativ ordning.
Utredningen menar dock, att stadgandena i 7 § andra stycket statstjänstemannalagen
och 10 § kommunaltjänstemannasladgan om förordnande för bestämd tid inte bör
kvarstå oförändrade utan någon inskränkning. Utredningen föreslår därför att
nämnda paragrafer tillförs en bestämmelse motsvarande 5 § lagen om
anställningsskydd om att förordnande får meddelas för bestämd tid eller tills
vidare längst tUl en viss tidpunkt endast om det föranleds av
arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet. 1 likhet med vad som gäller enligt
lagen om anställningsskydd bör undantag få göras för praktikarbete och
vikariat. Med hänsyn tUl avtalsförbudet i Ijänstemannalagsliftningen föreslår
utredningen att även provanställrung omfattas av undantaget.
3.2.4 Grund för uppsägning, omplaceringsskyldighet m. m.
Utredningen föreslår att reglema om uppsägning i lagen om
anställningsskydd skall gälla även statligt reglerade tjänster. En sådan
ordning innebär enligt utredningens uppfattning inte någon försämring av det
anställningsskydd som f. n. finns på den offentliga sektorn. Reglerna om
uppsägning m.m. i tjänstemannaförfattningarna bör därför utmönstras och
ersättas av en hänvisning till motsvarande regler i lagen om anställningsskydd.
Utredningen uppmärksammar i detta sammanhang att
uppsägningsskyddet i lagen om anställningsskydd inte omfattar arbetstagare med
verksledande eller därmed jämförlig ställning. Dessa arbetstagare har däremot
ett motsvarande uppsägningsskydd enligt tjänstemannaförfattningarna och detta
bör inle få försämras. Utredningen har övervägt att de äldre bestämmelsema i
tjänstemannaförfattningarna därför skulle bestå för de nu berörda
befattningshavarna. Utredningen anser det dock mindre lämpligt att det för en
begränsad grupp av arbetstagare skulle gälla andra regler om t. ex. varsel och
överläggning, tvisteförfarandet etc. än för övriga arbetstagare pä den
offentliga sektorn. Värdet av ett enhetligt system medför enligt utredningens
mening att reglerna om uppsägningsskyddet i lagen om anställningsskydd bör göras
tillämpliga även på dessa tjänstemän.
Utredningen har vidare övervägt att införa en särskild
regel, som medger att en offentlig arbetsgivare skall få vidta sådan uppsägning
från tjänst som formeUt fordras för att kunna genomföra omplacering som avses i
7 § andra stycket lagen om anställningsskydd. Det bör enligt Utredningen
självfaUet vara lagstiftningens innebörd all en sådan uppsägning skall få
genomföras, även om detta inte klart framgår av lagrummets
Prop. 1974r88 87
avfattnuig. Utredningen anser att frågan bör kunna lösas
genom ett motivuttalande om tUlåtligheten av en sådan uppsägning.
Utredningen
anför att det i fråga om disciplinreglerna bör ske en sådan samordning att det
synsätt som ligger bakom reglerna om uppsägning och avskedande L lagen om
anställningsskydd också kommer tUl uttryck vid tUlämpningen av regler om
ämbetsansvaret och andra motsvarande föreskrifter. Utredningen finner dock inte
anledning att nu föreslå några uttryckliga regler härom. En sådan samordning
bör enligt utredningens mening i stället ske inom ramen för det
lagstiftningsarbete som grundas på ämbetsansvarskommitténs förslag.
Utredningen
erinrar om att omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket lagen om
anställningsskydd skall gälla inom anställningsmyndighetens verksamhetsområde.
Utredningen anser emellertid att tvekan kan uppkomma hur denna regel förhåller
sig tUl bl. a. gällande regler om ledigkungörandet av tjänst. Enligt
utredningens mening torde vissa undantag från reglerna om ledigkungörande kunna
föreskrivas i administrativ ordning.
3.2.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning m.
m.
Utredningen föreslår att bestämmelserna i 810§§ och 29-32
§§ lagen om anstäUningsskydd angående uppsägningsförfarandet samt varsel och
överläggning skall gälla även för den offentliga sektorn.
Utredningen konstaterar att den mest betydande skUlnaden
mellan varsel- och överiäggningsreglerna samt motsvarande regler i den
offentliga tjänstemannalagstiftningen består i att det i
tjänstemannalagstiftningen saknas regler om varsel till den berörda
arbetstagarorganisationen. Inte heller kan överläggning påkallas redan innan
den offentlige arbetsgivaren har fattat sitt beslut. Enligt utredningens
uppfattning är det naturligt att även arbetstagarorganisationerna på den
offentliga sektorn skall få samma rätt tUl varsel och överläggning som gäller
för arbetsmarknaden i övrigt.
1 fråga om
formkravet vid uppsägning och reglerna om rätt tUl överläggning berör
utredningen frågan, om det i tjänstemannaförfattningarna inskrivna skyddet för
den enskUde tjänstemannen kommer alt försämras om den allmänna lagstiftningens
regler införs även på den offentliga sektorn. Det gällande kravet på skriftlig
form för uppsägning är nämligen inte bara en ordningsföreskrift, vUket är
fallet enligt lagen om anställningsskydd, utan underlåtenhet medför att
uppsägningen blir ogiltig. Enligt uredningens mening bör värdet av ett
enhetligt system leda tUl en samordning även av de formella reglerna, trots att
detta i nägot enstaka fall skulle anses som en försämring av det hittUlsvarande
skyddet.
3.2.6 Underrättelse i vissa fall
Enligt utredningens mening finns det fog för att tUl den
offentliga sektorn utsträcka den allmänna lagstiftningens regler om
underrättelseplikt, då en anställning för begränsad lid inte kommer att
förnyas. Utredningen erinrar om att det enligt lagen om anställningsskydd som
Prop.
1974r88 88
förutsättning för att en arbetstagare skall underrättas om
att en visstidsanställning inte kommer att förnyas gäller, att arbetstagaren
har haft en visstidsanställning hos arbetsgivaren om sammanlagt minst tolv
månader under de senaste två åren. Är motsvarande förutsättningar uppfyllda
finns enligt utredningens mening skäl att utsträcka underrättelseplikten även
till fall, då en tjänsteman efter visstidsförordnande eller efter ett på annat
sätt begränsat förordnande på en högre tjänst får återgå tUl en lägre tjänst
med den inkomstminskning m. m. som detta vanligen innebär. Motsvarande regler
finns redan för vissa fall av långtidsvikariat. Utredningen anser därför att
det bör övervägas att mera allmänt tUlföra IjänstemannaförfattnLngarna särskUda
regler om underrättelse vid återgång tUl lägre tjänst. Sådana regler bör
enligt utredningens uppfattning lämpligen införas i statstjänstemannastadgan
och motsvarande författningar. Utredningen understryker vidare att de berörda
stadgandena har karaktären av minimiregler oeh att det i många fall bör kunna
krävas av den offentlige arbetsgivaren att underrättelse lämnas så snart det
kan ske. I fråga om underrättelse vid pensionsavgång konstaterar utredningen
att de statliga föreskrifterna i huvudsak är förmånligare för arbetstagaren än
motsvarande regler i 33 § om anställningsskydd. Utredningen har dock erfarit,
att det undantagsvis kan förekomma fall, där en underrättelseplikt inte
föreligger enligt pensionsförfattningarna men skuUe göra det enligt lagen om
anstäUningsskydd. Utredningen anser emellertid att den allmänna
tjänstemannalagstiftningen inte bör tyngas av sådana undantagsregler utan att
dessa bör kunna tUlskapas i administrativ väg.
3.2.7 Uppsägningstidens längd, lön och andra förmåner
under uppsägningstid m. m.
Den offentliga tjänstemannalagstiftningen innehåller inte
några regler orn uppsägningstidens längd eller om lön och andra
anställningsförmåner under uppsägningstid. Dessa frågor regleras i stället i
kollektivavtal. Utredningen konstaterar att reglerna i 11, 12-14 och 17 §§
lagen om anställningsskydd om uppsägningstidens längd, rätt till bibehållna
anställningsförmåner under uppsägningstid samt rätt tUl betald ledighet för
besök på arbetsförmedling m.m. därför utan särskUd föreskrift blir tUlämpliga
även på den statligt reglerade tjänstemannasektorn.
Utredningen erinrar om att 11 § statstjänstemannalagen
föreskriver en i princip oinskränkt skyldighet att i vissa fall utöva annan
tjänst och att dessa regler möjligen skuUe kunna uppfattas strida mot den
särskilda begränsning av förflyttningsrätten under uppsägningstid, som
föreskrivs i 14 § första stycket lagen om anställningsskydd. Enligt utredningens
mening behövs emellertid inte någon motsvarande begränsning i tjänstemannalagstiftningen
utan det bör räcka med ett uttalande om att 14 § första stycket lagen om
anställningsskydd även avser den offentliga sektorn.
Slutligen erinrar utredningen om att permittering enligt
nuvarande ordning inte förekommer på den statligt reglerade
tjänstemannasektorn.
Prop.
I974r88 89
Utredningen understryker att reglerna om permitteringslön
i 21 § lagen om anstäUningsskydd självfallet inte innebär att permittering får
tUlgripas där permitteringsinstitutet över huvud taget inte förekommer.
3.2.8 Regler om turordning, företrädesrätt till ny
anställning m. m.
Utredningen anför att några uttryckliga regler om
turordning inte finns i tjänstemannalagstiftningen men att det enligt
förvaltningspraxis lär fästas stor vikt vid anställningstidens längd då det
gäller att välja mellan tjänstemännen vid organisationsförändringar. 1 vissa
fall förekommer dock att turordningsfrågor avgörs utifrån andra utgångspunkter.
Som exempel nämner utredningen att det på skolområdet finns vissa av Kungl.
Majrt och skolöverstyrelsen utfärdade föreskrifter angående bl. a. behörighet,
meriter m. m. vUka direkt eller indirekt bestämmer hur den lokala
skolmyndigheten skall förfara vid omförordnande av lärare, då valet står mellan
flera tjänstemän. Annars gäUer vid återanställning den i 28 § regeringsformen
inskrivna principen om förtjänst och skicklighet som enda befordringsgmnder vid
tjänstetUlsättning.
Utredningen
erinrar om att nämnda bestämmelse i regeringsformen har ansetts lägga hinder i
vägen för regler om företrädesrätt tUl ny anställning och att enligt
propositionen med förslag till ny regeringsform m. m. (prop. 1 973:90) bl. a.
arbetsmarknadspolitiska hänsyn skall kunna tas vid tjänstetillsättning.
Utredningen hänvisar tUl att föredragande departementschefen i propositionen
med förslag tUl lag om anställningsskydd (prop. 1973:129 s. 201) anför att,
under förutsättning att grundlagsförslaget genomförs, hinder inte längre torde
möta mot att regler införs på det offentliga området om företrädesrätt till
anställning. Enligt utredningens mening torde detta även få gälla regler om
turordning vid återanställning.
Även om
det kan synas ofrånkomligt att vissa undantag görs frän de allmänna reglerna om
turordning vid uppsägning och återanställning samt företrädesrätt tUl ny
anställning för den statligt reglerade tjänstemannasektorn, bör enligt
utredningens uppfattning likväl för stora grupper av offentligt anställda kunna
gälla samma principer som för privatanställda. Om den berörda grundlagsreformen
genomförs fr.o.m. den 1 januari 1975, kommer enligt utredningen de allmänna
reglerna att gälla även den offentliga sektorn. Avvikelse för det statligt
reglerade tjänstemannaområdet bör enligt utredningens mening ske endast då det
i visst fall är klart betingat av tjänstens särart. Med det anförda avser
utredningen såväl avvikelser frän principen om anställningstidens längd och
arbetstagarens ålder såsom i första hand avgörande för turordningen som uppställande
av särskilda vUlkor, kompetenskrav m. m. för erhållande av ny anställning.
Dispens bör i vissa fall kunna medges för återanställning.
En fråga
som utredningen särskilt uppmärksammar är effekterna av reglerna om
ledigkungörande av tjänst. Tjänst som myndighet tUlsätter skall således
kungöras ledig tUl ansökan, om annat inte särskilt föreskrivs. Genom att
den enskilde arbetstagarens anställning är knuten tUl
Prop. 1974:88 90
innehavet av en viss tjänst och denna i vissa fall är
formellt begränsad att gälla endast under en viss tid, kan det förekomma att
tjänsten vid omförordnande kungörs ledig på nytt. Den förutvarande innehavaren
löper då risk att konkurreras ut av annan sökande tUl tjänsten. Detsamma kan
bli faUet om tjänsten i samband med löneförhandlingar skulle komma att flyttas
upp i en högre lönegrad och ges ändrat innehåll. Enligt utredningens mening
måste, samtidigt som många tjänster bör kunna göras om tUl
tillsvidareanställningar, reglerna om ledigkungörande begränsas, så alt man
vid den berörda typen av tidsbegränsad anställning får ett system som stämmer
bättre överens med de värderingar som ligger bakom förslaget tUl lag om
anställningsskydd. Omförordnande bör enligt utredningen i ökad utsträckning
kunna ske utan ledigkungörande.
Beträffande
frågan vUket verksamhetsområde som på den offentliga sektorn skall anses vara
berört av en driftsinskränkning eller omfattas av företrädesrätt till ny
anställning hänvisar utredningen tUl förslaget tUl lag om anställningsskydd
(prop. 1973:129 s. 157 oeh 165). En personalinskränkning som sker inom en viss
statlig eller kommunal myndighets verksamhetsområde bör således endast beröra
de arbetstagare som tjänstgör där och inte få återverkningar för arbetstagare
hos en annan myndighet. Företrädesrätt till ny anstäUning bör gälla inom myndighetens
verksamhetsområde.
Utredningen tUlägger att del kan finnas behov av en
anpassning av de berörda principerna angående turordning och företrädesrätt tUl
ny anställning tUl de särskilda förhållanden som kan råda pä den offentliga
sektorn. Den erforderliga anpassningen måste ske genom författningsreglering
på grund av det rådande avtalsförbudet. Utredningen framhåller att det för
utformningen och omfattnmgen av erforderliga undantagsregler fordras noggranna
undersökningar av de särskilda förhållanden som kan råda inom olika delar av
den statliga förvaltningen. Det kommer enhgt utredningens uppfattning att röra
sig om en inte obetydlig mängd författningsföreskrifter av ganska komplicerad
natur. Dessa undersökningar har utredningen inte kunnat göra inom de tidsramar
som gällt för utredningsarbetet. Detta lagstiftningsarbete får därför enligt
utredningen lämpligen ankomma på Kungl. Maj:t i samverkan med berörda arbetstagarorganisationer.
3.2.9 Tvisteförfarandet m. m.
Utredningen konstaterar att, även om det inom ramen för
den offentliga lagstiftningen finns ett regelsystem motsvarande reglerna om
tvisteförfarandet och skadestånd i 3442 §§ lagen om anställningsskydd, vissa
skUlnader föreligger mellan de båda systemen. Visserligen är dessa skUlnader i
regel till arbetstagarens fördel, men stundom kan motsatsen vara fallet. Enligt
utredningens mening bör det ske en samordning i fråga om förfarandereglerna oeh
skadeståndsbestämmelserna med reglerna i lagen om anställningsskydd.
Även de processuella reglerna i övrigt bör
enligt utredningens
Prop. 1974:88 91
uppfattning vara lika för hela den svenska
arbetsmarknaden. Utredningen anser att detta sker enklast genom att tvister som
avses i lagen om anställningsskydd förs in under de allmänna processuella
bestämmelserna i en blivande lag om rättegången i arbetstvister, även om
tvisten avser anställning som omfattas av den offentliga
tjänstemannalagstiftningen. Utredningen har också i ett senare betänkande (SOU
1974:8) föreslagit regler som syftar till en sådan samordning.
3.2.10 Ikraftträdande
Utredningen föreslår att de nya reglerna skaU träda i
kraft den I juli 1974, dvs. vid samma tidpunkt som lagen om anställningsskydd.
De regler som avser företrädesrätt tUl ny anställning kan dock inte genomföras
förrän den tidigare berörda grundlagsreformen har trätt i kraft den 1 januari
1975.
En särskUd övergångsbestämmelse lär enligt utredningens
mening krävas beträffande den i 30 § andra stycket statstjänstemannalagen resp.
36 § andra stycket kommunaltjänstemannasladgan angivna varselskyldigheten. 1
överensstämmelse med motsvarande övergångsbestämmelse i lagen om
anställningsskydd föreslår utredningen att varsel inte skall behöva ske enligt
stadgandets nya lydelse, om denna innebär att varslet skulle lämnas före
ikraftträdandet. Arbetsgivaren är då inte heller skyldig att deltaga i
överläggning enligt samma lagrum. Har uppsägning skett före lagens
ikraftträdande, föreslår utredningen att de äldre bestämmelserna i 30 § tredje
stycket statstjänstemannalagen resp. 36 § tredje stycket
kommunaltjänstemannastadgan alltjämt skall bli gällande. Även i övrigt menar
utredningen att övergångsbestämmelserna tUl lagen om anställningsskydd bör
kunna bli vägledande.
3.3 Remissyttranden
3.3.1 Allmänt
Så gott som samtliga remissinstanser delar utredningens
uppfattning att anställningsskyddet på den offentliga sektorn i görligaste män
bör anpassas till de principer som skall gälla för arbetsmarknaden i övrigt. 1
flera remissvar understryks också vikten av att man under det fortsatta
reformarbetet beaktar att en sådan anpassning inte får leda tUl försämringar av
det anställningsskydd som redan finns på den offentliga sektorn. För en
anpassning tUl de allmänna reglerna talar enligt JK:s mening, förutom
önskvärdheten av enhetliga regler, bl. a. att skillnaderna mellan offentlig och
privat tjänst tenderar att minska och att strukturförändringarna i samhället
berör inle bara den privata sektorn. Utveckhngen nödvändiggör ocksä inom den
offentliga sektorn betydande rationaliseringar och omorganisationer, inte minst
för att nå ökad effektivitet. Därav följer också verkningar pä
anställningsförhållandena på
Prop.
1974.88 92
samma sätt som inom den privata sektorn. JK framhåller vidare
alt det offentliga anställningsförhållandets särart även i framtiden torde
kräva särskild reglering, om än i betydligt mindre omfattning än f. n. Mot
utredningens ändringsförslag i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannasladgan,
liksom mot de riktlinjer som utredningen har uppdragit för utmönstring och
omarbetning av specialförfattningar, har JK dock ingen erinran. Ocksä SPN anser
det väsentligt att enhetliga regler om anställningstryggheten gäller för hela
arbetsmarknaden. SPN påpekar i detta sammanhang att också en effektiv
personaladministration måste finnas och att en effektiv omplaceringsverksamhet
inom hela statsförvaltningen är en väl så viktig åtgärd frän trygghetssynpunkt
som lagstiftning om elt förstärkt anställningsskydd. Alla åtgärder för att
möjliggöra omplacering bör därför vidtas innan uppsägning blir aktuell inom den
statliga sektorn. SPN framhåller att nuvarande former för medelstilldelning
dock försvårar smidiga lösningar av personalproblem såväl inom myndigheterna
som mellan de olika myndigheterna samt att de olika anslagsformerna och sättet
för deras beviljande utgör en otrygghetsfaktor för vissa grupper av
arbetstagare inom del aUmänna skolväsendet samt vid universitet och högskolor.
Formen för medelstilldelning fär enligt SPN inte vara styrande för
anställningstryggheten inom den offentliga sektorn. Regler bör därför skapas så
att någon skillnad i anställningstryggheten inte föreligger mellan anställda
enligt personalförteckning och andra statsanställda. Ett annat förhållande,
som enligt SPNrs mening är otillfredsställande, är att vissa myndigheter har
bemyndigande att använda sakanslag för att bestrida lönekostnader. Detta
innebär att berörda tjänstemän bara kan förordnas budgetårsvis.
Regeringsrätten
anser all del i och för sig hgger ett värde i att reglerna om de offentligt
anställdas anställningsskydd anpassas till de regler som gäller för
arbetsmarknaden i övrigt och att det framstår som riskabelt från
rekryteringssynpunkt att låta anställningsskyddet vid offentlig tjänst bli
sämre än det som tUlförsäkras anställda i enskild tjänst. Regeringsrätten
erinrar om att den offentliga verksamheten emellertid syftar till att ta
tillvara medborgarnas intressen sedda i stort och att de offentligt anställdas
anställningsvillkor därför bör övervägas inte bara med de anställdas intresse
av trygghet i anställningen för ögonen utan med utgångspunkt i de krav som bör
ställas pä förvaltningsorganisationen, dess kvalitet och integritet. Enligt
regeringsrättens mening saknas i betänkandet en analys av den problematik som
här anmäler sig. De framlagda förslagen präglas av ett övervägande
arbetsrättsligt synsätt, medan de stats- och förvaltningsrättsliga aspekterna
har kommit i skymundan. Detta anser regeringsrätten försvåra bedömningen av förslagens
ändamålsenlighet. Med hänsyn till att utredningens förslag medför möjligheter
för Kungl. Majrt att på det statligt reglerade området anpassa tillämpningen av
de nya reglerna rill vad som framstår som lämpligt vid en avvägning mellan de
allmänna intressena i stort och de anställdas intresse av trygghet i
anställningen, anser regeringsrätten dock hinder inte möta mot den föreslagna
ordningen på den grund att den skulle i alltför hög grad
Prop. 1974:88 93
begränsa den handlingsfrihet som måste tillkomma en
offentlig arbetsgivare. Regeringsrätten anser vidare att det, med hänsyn tUl
att utredningar pågår som kan komma att ändra förutsättningarna för de nu
föreslagna lösningarna, finns risk för att regleringen blir ett provisorium.
Även om detta inte bör hindra reformer som är angelägna, ger betänkandet enligt
regeringsrättens uppfattning knappast belägg för att det föreligger ett
trängande behov av att ändra gällande regler. Regeringsrätten konstaterar, att
statsmakterna hittUls kunnat bemästra de sysselsättningsproblem, som
rationaliseringssträvandena medför, inom ramen för gällande regler och att det
torde vara möjligt alt vidareutveckla de medel statsmakterna redan har till
sitt förfogande för att ta hand om sina anställda. Regeringsrätten pekar pä att
det i administrativ väg bör vara möjligt att bl. a. tillse att förordnande för
bestämd tid inte används på ett sådant sätt att rimliga krav pä
anställningstrygghet sätts åt sidan.
SÖ
understryker att ett genomförande på läraromrädet av de föreslagna principerna
kommer att fordra ingrepp och förändringar också i andra regelkomplex än de som
behandlats av utredningen. SÖ betonar att det, med hänsyn till skolarbetets
särart och det komplicerade och speciella regelsystem som gäller för
lärartjänster, fordras grundliga överväganden innan bestämmelser utfärdas som
väsentligt ändrar nu gällande regler och praxis. SÖ finner det uteslutet att
sädana överväganden på ett tUlfredsställande sätt kan göras på den korta tid
som återstår tiU den föreslagna tidpunkten för den nya lagstiftningens
ikraftträdande. SÖ, som anser att anställning inom den offentliga sektorn i
princip inte fär ge sämre anställningstrygghet än anställning inom den privata
sektorn, framhåller vidare att enbart den principiella önskvärdheten att
införa gemensamma grundläggande regler om anställningstrygghet inte räcker som
motiv för en anpassning.
TCO förutsätter att den nödvändiga särregleringen sker i
nära kontakt med personalorganisationerna. TCO anser det värdefullt att
utredningen har fäst särskUd uppmärksamhet på de förhållanden som råder på
läraromrädet och att det är av stor vikt att SPN, som har det övergripande
ansvaret för omplaceringsverksamheten, ges utökade resurser att handlägga
omplaceringsfrågor pä detta särskilda område.
Också SACO och SR påpekar att särskilda åtgärder är
nödvändiga inom läraromrädet med hänsyn till de där rådande speciella
förhållandena samt konstaterar att antalet friställningar inom läraromrädet är
stort i jämförelse med det övriga offentliga området. SACO och SR anser dock
att utredningen har överbetonat effekten av den stora tillgången på
icke-ordinarie lärare och framhåller att det grundläggande problemet i stället
är tjänsteorganisationens instabilitet. 1 sammanhanget framhålls vidare
särskilt länsskolnämndernas roll när det gäller att med nuvarande föreskrifter
omplacera övertaliga extra ordinarie lärare. Vid en kommande översyn bör bl.
a. beaktas förhållandet mellan länsskolnämnderna och SPN. Det bör enligt SACO
och SR även övervägas att utvidga skyldigheten för de lokala skolmyndigheterna
att på ledig icke-ordinarie tjänst mottaga anvisad övertalig lärare. 1 fråga om
anställningstryggheten
Prop.
1974:88 94
för icke-ordinarie lärare vid universitet och högskolor
understryker SACO och SR att förhållandena är sådana att en radikal ändring
omedelbart riiåste komma tiU stånd. Rektorsämbetet vid Stockholms universitet
anser att frågan om universitetslärarnas förhållanden måste utredas särskilt.
SACO och
SR tar upp en fråga beträffande anställning i vissa fall av icke-ordinarie
tjänstemän på läraromrädet. Organisationerna påpekar att enligt gällande praxis
inget hinder finns för att den lUlsättande myndigheten förbigår den mest
meriterande sökanden med hänvisning tUl att vederbörande behöver tjänstledighet
för militär grundutbildning eller är i behov av tjänstledighet för havandeskap.
Denna praxis gäller både vid nyanställning med förordnande för högst ett läsår
och vid tidsbegränsat omförordnande. SACO och SR finner att den grundläggande
principen att tjänst skall tUlsättas med den mest meriterade av de sökande kan
sättas ur funktion och framhåller att förhållandena genom ett motivuttalande
bör ändras för de tjänstemän, som också efter införandet av lagen om
anställningsskydd kommer att anställas med tidsbegränsade förordnanden.
1 flera
remissvar påpekas angelägenheten av att arbetet med att inventera och anpassa
specialförfattningarna på den offentliga sektorn igångsätts snarast möjligt
samt att arbetet bedrivs skyndsamt. Vikten av att personalorganisationerna
deltar i detta arbete betonas från flera håll. SPN förutsätter att nämnden, som
central förvaltningsmyndighet för den personaladministrativa verksamheten och
ansvarig för den centrala oniplaceringsverksamheten, får medverka vid den
föreslagna översynen. SF framhåller också vikten av att annat utrednings- och
lagstiftningsarbete, som berör de offentliganställdas arbetsförhållanden,
intensifieras. LO framhåller att det är angeläget att en sammanställning görs
av de undantag, som avses i 2 § lagen om anställningsskydd. Företagsnämnden vid
socialstyrelsen anser att den nödvändiga anpassningen bör ske i kollektivavtal
oeh inte genom ensidiga direktiv från staten. Nämnden anser det därför önskvärt
att avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen ändras eller upphävs snarast
möjligt.
Den av utredningen föreslagna dispensmöjlLgheten i 41 §
statstjänstemannalagen berörs i flera remissvar. Vissa remissinstanser betonar
nödvändigheten av en sådan regel, medan andra ifrågasätter om bestämmelsen är
berättigad.
Regeringsrätten anser att det behövs regler som ger Kungl.
Maj:t och myndigheterna ett betydande mått av frihet att ordna
anställnings-frågorna efter de vitt skilda förhållanden som råder inom det
vidsträckta område där staten står som arbetsgivare eller eljest reglerar
anstäliningsvUlkoren. Frän denna synpunkt anser regeringsrätten att det ter
sig rimligt att Kungl. Maj:t fär befogenheter att dispensera frän det ökade
anställningsskyddet. Regeringsrätten ifrågasätter samtidigt om inte utredningens
förslag går för långt, eftersom möjlighet öppnas att i administrativ ordning
reglera sä centrala anställningsfrågor som uppsägningsgrunder och förfarande
vid uppsägning. Detta innebär enligt regeringsrättens
Prop. 1974:88 95
uppfattning i själva verket en försämring av
statstjänstemännens anställningstrygghet och står knappast i god
överensstämmelse med föreskriften i 36 § regeringsformen att grundläggande
bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall ges i lag. Televerket
påpekar att dispensregeln innebär en uttunning av det skydd som tjänstemännen
nu har enligt 30 § andra stycket statstjänstemannalagen. Företagsnämnden vid
socialstyrelsen anser att dispensregeln bör utgå. Juridiska och samhällsvetenskapliga
fakulteterna vid universitetet i Lund framhåller att ifrågavarande regel
förefaller onödig. SF accepterar regeln med hänsyn till att en anpassning av
övriga regler på den offentliga sektorn skall bli möjlig. Förbundet
understryker dock att denna ventil inte får utnyttjas så att man urholkar
bestämmelsen om saklig grund för uppsägning. Ett liknande påpekande görs av
TCO. SA V och SPN tillstyrker förslaget om dispensmöjlighet. SAV betonar att
avsteg från lagen om anställningsskydd är ofrånkomliga med hänsyn till de
särskilda förhållandena som råder inom olika grenar av offentlig verksamhet.
SACO och SR, som i och för sig inte har något att erinra mot den föreslagna
dispensbestämmelsen, menar dock att denna kan skapa en känsla av underläge för
de offentligt anstäUda i förhåUande till övriga arbetstagare. Regeln innebär ju
att statsmakterna, om överläggningarna med personalorganisationerna inte
utmynnar i enighet mellan parterna, ensidigt kan fastställa avvikelser frän
reglerna i lagen om anställningsskydd för de offentligt anställda. SACO och SR
förutsätter att Kungl. Maj:t med stor varsamhet utnyttjar sin befogenhet att
utfärda särskilda regler och att avvikelser från lagen Lnte genomförs annat än
efter godkännande frän berörda huvudorganisationer. Arbetsrättskommittén och
Svea hovrätt päpekar att dispensbestämmelsen formellt ger Kungl. Maj:t
oinskränkt rätt att föreskriva, att tjänsteman fär sägas upp utan att saklig
grund för uppsägningen föreligger.
Flera remissinstanser tar upp frågan om de
personaladministrativa konsekvenserna av utredningens förslag. SPN päpekar, att
den föreslagna ordningen kommer att ställa ökade krav på myndigheternas
personaladministrativa funktioner och att ett genomförande av förslaget förutsätter
att dessa funktioner rustas upp. Myndigheterna kommer att behöva använda större
resurser för att öka den planerade verksamheten. Detta gäller främst
bedömningen av framtida arbetskraftsbehov, vUket i sin tur leder till
förändring och utveckling av områdenas rekrytering, omplacering och
utbildning. Förbättrade personaladministrativa kunskaper och ökad
handlingsberedskap i form av verksamhets- och bemanningsplaner kommer att
krävas för att utredningens intentioner skall kunna förverkligas. En både
centralt och lokalt intensifierad samt förbättrad personaladministrativ
planering krävs för att skapa nödvändigt utrymme för handlingsfrihet åt
beslutsfattare på olika ansvarsnivåer inom förvaltningen. Utredningsförslaget
innebär konsekvenser inte bara för de enskilda myndigheterna utan krav kommer
också att riktas mot SPN. Enligt SPNrs mening medför förslaget att
statsmakterna måste ställa ökade resurser för personaladministrativa ändamål
till myndigheternas
Prop.
1974:88 96
och SPN:s förfogande. Liknande synpunkter framförs av en
rad andra myndigheter.
3.3.2 Det offentliga arbetsgivarbegreppet
Den av utredningen föreslagna bestämningen av det
offentliga arbetsgivarbegreppet berörs av SPN, TCO, SACO, SR och SÖ.
SPN anser
att utredningens tolkning av det offentliga arbetsgivarbegreppet står väl i
överensstämmelse med den statliga personalpolitik efter vUken SPN arbetar. TCO
anser att det är en riktig utgångspunkt att staten resp. varje kommun skall
betraktas som en arbetsgivare och har i princip inga erinringar häremot. Med
hänsyn till den statliga lönereglering som gäller för skolområdet synes
emellertid enligt TCO:s mening ingendera av dessa arbetsgivarbegrepp kunna
tillämpas rent ut på detta område. För att fastställa en lärares plats i
turordningen synes det TCO inte möjligt att betrakta all läraranställning såsom
intjänad hos en och samme arbetsgivare, dvs. staten, lika litet som att
anställningstid bara skall få tillgodoräknas hos den kommun som vederbörande
senast varit anställd hos. Även SACO och SR anser att huvudregeln i fråga om
bestämning av arbetsgivarbegreppet inte kan användas för det statsreglerade
skolväsendet. Särskilda regler måste utfärdas i samverkan med berörda
lärarorganisationer, vilka bestämmelser är anpassade till de speciella
förhållanden som råder på denna arbetsmarknad. SÖ berör arbetsgivarebegreppet
när det gäller lärarutbildningsverksamheten. Här sker f. n. normalt uppsägning
med utgångspunkt i anställningstidens längd vid utbildningsanstalten. Enligl av
Kungl. Majrt meddelade bestämmelser rörande lärare vid lärarhögskola skall
övertalig ordinarie eller extra ordinarie lärare erbjudas vakant tjänst vid
annan lärarhögskola. SÖ påpekar att redan f. n. uppkommer frågan hur
tjänstgöring vid annan lärarutbildningsanstalt skall betraktas och hur
anställning inom samma verksamhet men hos olika huvudmän skall behandlas.
RFV efterlyser en närmare definition av det offentliga
arbetsgivarebegreppet med sikte främst på de komplikationer som eljest kan
uppstå vid tillämpning av reglerna om turordning och företrädesrätt till ny
anställning.
3.3.3 Tidsbegränsade anställningar
Flertalet remissinstanser lämnar utan erinran utredningens
förslag, att sådana visstidsanställningar skaU utmönstras som inte betingas av
särskilda skäl. Det är främst myndigheter såsom socialstyrelsen, RFV, UKÄ, SÖ
och domänverket, som är tveksamma inför förslaget. Bland de remissinstanser som
däremot tillstyrker förslaget kan nämnas SPN, SF, TCO, SACO och SR.
Frän de remissinstanser, som ifrågasätter det berättigade
i utredningens förslag, framhålls allmänt att behov av att kunna anställa
tjänstemän för
Prop. 1974:88 97
viss tid kommer att finnas också i framtiden och att den
av utredningen föreslagna ordningen kan medföra praktiska svårigheter i
tUlämpningen. 1 remissvaren pekas från flera håll på att
organisationsförändringar saml förekomsten av säsongarbete och tidsbestämda
uppdrag gör det nödvändigt att i viss utsträckning tUlåta tidsbegränsade
anställningar. 1 övrigt framhålls en rad omständigheter som talar i denna
riktning.
Kammarrätten i Stockholm anser att även om en enskild arbetsgivare
för att undgå verkningar av en ny lagstiftning skulle kunna tänkas tUlgripa en
i och för sig omotiverad anställningsform, torde förhållandena te sig
annorlunda inom den offentliga sektorn med den där sedan lång tid rådande
anställningstryggheten och det ansvar som det allmänna fär anses ådagalägga mot
sina anställda. Kammarrätten anser att farhågorna för att förordnanden på
bestämd tid tillgrips av obehöriga skäl inte torde vara betydande.
Försvarets civilförvaltning pekar på möjligheten att med
stöd av den föreslagna regeln i 41 § andra stycket statstjänstemannalagen göra
undantag för alt s. k. passagetjänster skall kunna behållas. Också RFV pekar pä
dispensmöjligheten för myndigheter som står inför organisationsförändringar.
Poststyrelsen framhåller att man i samråd med personalorganisationerna f. n.
tUlämpar en ordning som innebär att tidsbegränsad anställning, som undantagsvis
anses erforderlig med hänsyn till planerad omorganisation m. m., i regel fär
förekomma under högst två år. Poststyrelsen förutsätter att denna ordning ryms
i den föreslagna lydelsen av 7 § statstjänstemannalagen. Televerket förordar,
att det i motiven uttalas att visstidsförordnande skall få förekomma
beträffande tjänst, som innehas samtidigt med annan ordinarie tjänst. SA V
ifrågasätter om inte tjänster, som har ett starkt inslag av utbildningsstipendium,
bör anses vara av sådan beskaffenhet att förordnande för viss tid alltjämt får
meddelas.
UKÄ anser att kravet på flexibilitet i
tjänsteorganisationen kräver att möjligheten till visstidsförordnanden behålls
beträffande vissa lärarkategorier. UKÄ föreslår därför en ordning, där det i
botten på tjänstesystemet finns tidsbegränsade rekryteringstjänster samt att
befordringstjäns-lerna utformas så, att en forskare som befordras inom
universitetsorganisationen successivt når aUt större anställningstrygghet. Om
en önskvärd genomströmning skall kunna vidmakthållas inom forskarkarriären
krävs tillskapandet av nya tjänster med därav följande omstrukturering av den
nuvarande organisationen. En tillämpning av begränsningsreglerna i lagen om
anställningsskydd kräver enligt UKÄ:s mening omfattande ändringar i nu gällande
lärarkrafltilldelningssystem och därtUl hörande budgeterings-föreskrifter. UKÄ
framhåller vidare att den av utredningen föreslagna ordningen kommer att ställa
ökade krav på myndigheterna i samband med utvärderingen av provanställning. UKÄ
erinrar således om att det, med tanke på det omfattande framtida
arbetsgivaransvar som myndigheterna har att ikläda sig, blir av än större vikt
än hittills att noggranna överväganden föregår myndigheternas beslut i fråga om
eventuell fortsatt anställning.
7 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop.
1974:88 98
De kvahtetskrav som måste uppstäUas på skolområdet medför
enligt SÖ i princip, att långtgående anställningstrygghet med huvudsakligen
tUlsvidareanställning bara skaU kunna ges åt behöriga lärare. SÖ anser dock att
anställningstryggheten även för icke behöriga lärare bör förbättras i
förhållande till vad som nu gäUer, på sä sätt att dessa fär rätt tiU förvarning
och skäligt rådrum före entledigande. Utredningens redogörelse för
förhållandena på läraromrädet är enligt SÖ:s uppfattning delvis missvisande. SÖ
anser inle att läraranstäUningen med nu gäUande bestämmelser och praxis kännetecknas
av ett muidre gott anställningsskydd, karakteriserat av att lärare i stor
utsträckning skiljs från sina tjänster utan uppsägningstid och angivande av
saklig grund. De lärare, som har mindre trygghet i anstäUningen utgörs till
största delen av icke behöriga lärare och av behöriga lärare med kort
anstäUningstid. SÖ anser att det finns starka skäl för att också
fortsättningsvis ha tidsbegränsade förordnanden på vissa tjänster inom
skolområdet. Extra anställning, liksom i viss mån också extra ordinarie
anställning, bör enligt SÖ ses som ett substitut för det vikariesystem som
finns på andra områden. En allmän förutsättning för att erhålla förorndande
tiUs vidare utan tidsbegränsning, bör enligt SÖ:s mening vara att
tjänsteunderlagets förutsebara varaktighet omfattar minst sex månader, dvs. så
lång lid att uppsägning med längsta uppsägningstid kan hinnas med. 1 övrig
förutsätter SÖ att begränsad anställningstid också i fortsättningen skall
kunna tiUämpas i fråga om t. ex. personalgrupper som skolkonsulenter och
gymnasieinspektörer.
1 flera
remissvar understryks värdet av den av utredningen föreslagna anpassningen av
tidsbegränsade anställningsformer liU vad som skall gälla för arbetsmarknaden i
övrigt. SPN framhåller således att förslaget står i överensstämmelse med den
statliga personalpolitiken, även om användande av tidsbegränsade förordnanden
fortfarande är vanligt inom vissa myndigheter och verksamhetsområden. SPN anser
dock att uttrycket arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet bör förtydligas.
SPN finner att detta uttryck knappast kan täcka lärares och andras jämförbara
arbetsuppgifter. SPN framhåller vidare att en omläggning kan förutsättas ta
viss tid, eftersom en rad personaladministrativa och bugetmässiga åtgärder
dessförinnan måste vidtas. Också juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet hälsar utredningens förslag med tUlfredsställelse. Fakulteten anser
att det inte finns någonting i arbetsuppgifterna undervisning och forskning
inom universitetsområdet som motiverar undantag från den allmänna regeln om
förbud mot visstidsförordnande.
TCO anser
det värdefullt att utredningen har fäst särskUd uppmärksamhet på de
förhållanden som råder på läraromrädet. Även SACO och SR påpekar alt särskilda
åtgärder är nödvändiga inom detta område. Antalet friställningar är där stort i
jämförelse med det övriga offentliga området. 1 fråga om anställningstryggheten
för icke ordinarie lärare vid universitet och högskolor anser SACO och SR att
en radikal ändring omedelbart måste komma till stånd.
SACO och SR anser att visstidsanställning inte bör
förekomma annat
Prop. 1974:88 99
än i mycket begränsad omfattning. Enligt deras mening bör
inom skolväsendet och vid lärarhögskolorna såsom princip gälla att extra
lärare, som har föreskriven behörighet, skall förordnas tills vidare utan
tidsbegränsning. Organisationerna erinrar dock om att vikarier i teknisk
mening förekommer i mycket ringa utsträckning inom skolväsendet och framhåller
att de speciella förhållandena inom undervisningsväsendet därför fordrar
särskUda föreskrifter, som beaktar denna omständighet. SACO och SR förutsätter
att överenskommelse skall kunna träffas mellan myndigheterna och berörda
arbetsorganisationer om förutsättningar och former för visstidsanställning.
Också AMS anser utredningens förslag tUlfredsställande
särskilt med tanke på nuvarande förhållanden inom undervisningsområdet. AMS
framhåller att många extralärare och extra ordinarie lärare bara får
förordnanden för en termin eller del av termin. AnstäUningens fortbestånd kan
dessutom göras avhängig av konkurrensen med behöriga lärare vid kungörandet av
tjänsten. Även variationer i elevunderlag och utbUdningsorganisatoriska
förändringar kan föranleda att anställningen upphör. Enligt AMS' statistik över
tUlsatta icke ordinarie lärartjänster inom skolväsendet, avseende höstterminen
1973, var 11692 lärare anstäUda pä hel- eller deltid och därav 5 356 utan
formell behörighet. AMS anser att utredningens förslag kan bidra tUl en minskad
otrygghet för bl. a. icke behöriga lärare.
1 detta sammanhang berörs också vissa andra frågor som har
anknytning till utredningens förslag i denna del. SJ ställer frågan vad som
skaU gälla, om en tjänsteman gör gällande att ett visstidsförordnande inte är
lagligen motiverat. Också regeringsrätten päpekar att utredningen inte berör
vad som skall gälla för den händelse ett tidsbestämt förordnande meddelas i
andra fall än som anges i lagen. Regeringsrätten erinrar om att det i motiven
tUl motsvarande bestämmelser i lagen om anställningsskydd sägs att
visstidsanställning som ingås i strid med den bestämmelsen skall anses som
tillsvidareanställning. Skall detta gälla ocksä pä det statligt reglerade
området, bör det enligt regeringsrättens mening också återspeglas i lagtexten,
eftersom ett beslut om anställning är en förvaltningsakt som eljest tar åt sig
rättskraft även om beslutet är materiellt oriktigt. När det gäUer tidsbestämda
förordnanden som meddelats före ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna
torde enligt regeringsrätten äldre bestämmelser böra gälla. Regeringsrätten
päpekar att en bestämmelse därom i så fall bör intas bland
övergångsbestämmelserna.
3.3.4 Grund för uppsägning, omplaceringsskyldighet m. m.
Utredningens förslag att reglerna om uppsägning i lagen om
anställningsskydd skaU gäUa även stathgt reglerade tjänster accepteras av sä
gott som samtliga remissinstanser. Av det fätal remissinstanser som berör
utredningens förslag i denna del betonar SF, TCO, SACO och SR vikten av att det
klargörs att den föreslagna ändringen inte skaU medföra en ändring i oförmånlig
riktning när det gäller den praxis i uppsägningsfall
Prop.
1974r88 100
som f. n. råder inom den offentliga sektorn.
Den enda remissinstans som ställer sig tveksam till
utredningens förslag är kammarrätten i Stockholm. Eftersom avsikten med utredningens
ändringsförslag inte synes vara att förändra nuvarande rättsläge, är det enligt
kammarrättens mening opåkallal att utmönstra de nuvarande uppsägningsgrunderna
i statstjänstemannalagen för att hänvisa tUl ett än mer oklart stadgande,
saklig grund, än det nuvarande. För denna ståndpunkt talar enligt kammarrättens
uppfattning dessutom de av utredningen påtalade komplikationerna pä den
offentliga sektorn när det gäller uppsägning vid omplacering, ledigförklaring
av tjänst och stadganden om befordringsgrunder.
Svea hovrätt ifrågasätter om inte ur
statstjänstemannalagstiftningen bör utmönstras bestämmelserna om att
tjänsteman, som är förordnad för tUlfällig anställning, med omedelbar verkan
får skiljas från tjänsten, om anställningen inte varat mer än tre månader.
Liknande synpunkter framförs av arbetsrättskommUtén samt juridiska och
samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund.
Även
utredningens förslag, att den eljest lagfästa skyldiglieten för arbetsgivaren
att sörja för omplacering skall gälla för den offentliga sektorn, har vid
remissbehandlingen fått ett positivt bemötande. Televerket delar utredningens
ståndpunktstagande i det särskilda fallet att arbetsgivaren för att kunna
genomföra en sådan omplacering som avses i 7 § lagen om anställningsskydd
behöver formellt säga upp arbetstagaren från den tidigare tjänsten. Det är
enligt televerkets mening viktigt att några formella hinder inte kommer tUl
stånd beträffande den statliga arbetsgivarens möjligheter att agera vid
uppkommet behov att omplacera personal. Televerket anser emellertid att detta
krav inte tillgodoses blott genom ett motivuttalande. SF anser att
statsförvaltningen som helhet måste betraktas som en arbetsgivare, vilken till
sitt förfogande har en effektiv central omplaceringsverksamhet omfattande hela
statsförvaltningen. SF anser att ett nära samarbete med SPN måste etableras
vid eventuella övertalighetssituationer. Om det visar sig omöjligt för myndighet
med regional organisation att göra en omplacering på den ort, där tjänstemannen
är placerad, skall SPN ha möjlighet att samtidigt försöka omplacera
arbetstagaren tUl annan statlig myndighet på samma ort. Förflyttning till annan
ort mot den anställdes önskan bör enligt SFrs mening undvikas.
SACO och
SR förutsätter att begreppet myndighets verksamhetsområde tolkas extensivt.
Organisationerna framhåller alt det kan uppstå svårigheter att åstadkomma en
adekvat omplacering när det gäller tjänstemän med viss speciell utbildning och
speciella arbetsuppgifter samt att problemen torde bli avsevärda för mindre och
specialinriktade myndigheter. SACO och SR ifrågasätter om inte SPN bör anlitas
också i omplaceringsfrågor som inte aktualiseras genom övertalighet. SÖ pekar
på den kollision som uppkommer mellan den statliga och kommunala sektorn när
det gäller i vilken mån kommunerna skall vara skyldiga att ta emot statliga
lärare och hur en lärares statliga tjänst skall tillgodoräknas
Prop.
1974.88 101
vid omplacering i kommunal tjänst.
SPN
instämmer i utredningens förslag om lagfäst omplaceringsskyldighet och delar
även utredningens uppfattning att vissa undantag bör kunna göras från reglerna
om ledigkungörande av tjänst. SPN anser det lämpligt att myndighet under viss
tid ges möjlighet att internt omplacera sin personal till eventuellt lediga
tjänster utan att dessa behöver ledigkungö-ras externt. SPN ifrågasätter om
inte den ordningen bör införas, att myndighet, för vUken beslut fattas om
omlokalisering, omorganisation eller indragning av tjänster eller
verksamhetsområden, anmäler detta till SPN, som därefter kan meddela undantag
för viss tid från reglerna om externt ledigkungörande. SPN framhåller vidare
att nämnden bör kunna medverka till sådan utbildning som fordras för att
kvalificera presumtivt övertaliga till inom myndigheten lediga tjänster. För
att myndighet skall kunna medge utbildning och omskolning pä arbetstid, redan
innan en övertalighetssituation uppstår, bör SPN ha rätt att bestrida kostnaden
för sådan utbildning.
TCO berör
i detta sammanhang förhållandet mellan reglerna om avskedande i lagen om
anställningsskydd och motsvarande bestämmelser i ämbetsansvarskommitténs
förslag till lag om disciplinansvar. TCO förutsätter att avskedande, i
enlighet med kommitténs förslag, inle kommer att få verkställas förrän beslut
därom har vunnit laga kraft. Vidare förutsätter TCO att den i lagen om
anställningsskydd fastslagna regeln, att tiU grund för uppsägning eller
avskedande inte fär åberopas omständigheter som ligger längre tUlbaka i tiden
än en månad, kommer att tillämpas också pä den offentliga sektorn.
3,3.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning m.
m.
Utredningens förslag om anpassning av reglerna angående
uppsägningsförfarandet samt varsel och överläggning till motsvarande
bestämmelser i lagen om anställningsskydd godtas av övervägande antalet
remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter emellertid den av utredningen
föreslagna ordningen. Eftersom bestämmelser om skriftlig uppsägning,
motivering av uppsägningsbeslut och meddelande av besvärshänvisning redan
finns för offentliga tjänstemän, anser kammarrätten att hänvisningen tUl 8 §
och 9 § första stycket lagen om anställningsskydd kan underlåtas. Vidare
ifrågasätter kammarrätten värdet" av den föreslagna hänvisningen till 10
§ nämnda lag. Kammarrätten anser dessutom att det kan diskuteras huruvida, i
vart faU i nuläget, varselreglerna i lagen om anställningsskydd bör bli
tillämpliga inom den offentliga sektorn. Kammarrätten påpekar att behovet av
varsel är långt mindre inom den offentliga sektorn än inom den enskilda och att
problem kan uppstå i fråga om vilken organisation som skall varslas.
Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala föreslår
att rätten till överiäggning vidgas till att omfatta varje organisation som har
berörda medlemmar på arbetsplatsen. Vidare bör enligt fakultetens mening också
Prop.
1974r88 102
organisation som normalt inte sluter kollektivavtal med
arbetsgivaren tillerkännas rätt tUl varsel om åtgärd som rör dess egna
medlemmar, förutsatt att organisationen gjort anmälan till arbetsgivaren om
vUka medlemmar den har på arbetsplatsen. SACO och SR anser att det är en
allvarlig brist att lagstiftningen inte utformats sä att den organisation, som
den berörda arbetstagaren tUlhör, alltid fär rätt tUl överläggning vid uppsägning.
Nägra remissinstanser framhåller att förslaget om slopande
av nuvarande formkrav vid uppsägning innebär en försämring av de offentligt
anställdas anställningstrygghet. SPN anser att det inte finns något hinder mot
att en något strängare lagstiftning i detta avseende tillämpas pä det
offentliga området. Eftersom lagen om anställningsskydd är en
minimi-lagstiflning, föreligger enligt SPNrs mening inte behov av att gå ifrån
nuvarande regler på området. FörsäkringsanstäUdas förbund, SF, TCO, SACO oeh SR
anser sig inte heller kunna acceptera att det nuvarande kravet på skrifthg form
för uppsägning inom den offentliga sektorn slopas. AUmänt framhåUs att
formkravet bör kvarstå åtminstone så länge möjligheten att anföra besvär
föreligger.
3.3.6 Underrättelse i vissa faU
Utredningens förslag att tUl den offentliga sektorn
utsträcka reglerna om underrättelseplikt då anställning för begränsad tid inte
kommer att förnyas lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.
Bara ett par remissinstanser ifrågasätter den föreslagna ordningen.
57 avstyrker sålunda den föreslagna utvidgningen av
underrättelseskyldigheten till fall då en tjänsteman efter ett tidsbegränsat
förordnande på en högre tjänst fär återgå tUl lägre tjänst. SJ påpekar att
anställningsför-hällandet i ett sådant fall inte är hotat och att det
förhållande, som föranleder återgången, oftast är antingen bekant för alla
parter redan vid förordnandets början eller inte uppkommer förrän vid den
definitiva tillsättningen av tjänsten, varvid särskilt varsel blir onödigt
resp. omöjligt. Dessutom framhåller SJ att det förekommer andra förändringar i
en anställds tjänstgöringsförhållanden, vilka kan medföra löneminskning och där
det inte förehgger någon motsvarande underrättelseskyldighet. SÖ pekar pä att tillämpningen
av reglerna om underrättelseplikt, liksom reglerna om varsel och överläggning,
kommer alt medföra synnerligen besvärande konsekvenser frän administrativ
synpunkt. SÖ anser vidare att sakliga skäl i flertalet fall inte finns för
tUlämpning av dessa regler.
SACO och SR, som tUlstyrker utredningens förslag, anser
att speciella föreskrifter bör övervägas beträffande icke behöriga lärare, för
vilka frågan om fortsatt förordnande är beroende av huruvida behöriga lärare
kan anskaffas att träda i den obehöriges ställe. Eftersom anställningsåret för
extra lärare och timlärare f. n. är lika med läsåret, vUket underskrider tolv
månader, bör enligt SACO och SR en särföreskrift utfärdas, som också tar hänsyn
härtill.
Prop. 1974.88 103
3.3.7 Uppsägningstidens längd, lön och andra förmåner
under uppsägningstid m. m.
SPN berör i detta sammanhang utredningens uttalande, att
reglerna i 14 § första stycket lagen om anställningsskydd om skydd mot förflyttning
tUl annan ort under uppsägningstid skall gälla också på den offentliga sektorn.
Enligt SPNrs uppfattning bör detta komma tUl direkt uttryck i
statstjänstemannalagen. SPN anser vidare att regeln i 14 § andra stycket lagen
om anställningsskydd angående rätt tUl ledighet för besök på arbetsförmedlingen
bör tiUämpas ocksä i sädana fall när tjänsteman förenar tjänst pä olika orter.
SPN erinrar också om att permittering förekommer bl. a.
för skogsarbetare, anstäUda som tjänstemän vid domänverket, och att eventueU
samordning med reglerna härom i lagen om anställningsskydd därför kan behöva
ske.
3.3.8 Regler om turordning, företrädesrätt till ny
anställning m. m.
Flertalet-remissinstanser godtar de av utredningen
förordade principerna angående turordning etc. Vissa statsmyndigheter anmäler
dock tvekan om hur principerna bör göras tUlämpliga på den statliga sektorn.
Kammarrätten i Stockholm anser att turordningsreglerna och
reglerna om företrädesrätt tUl ny anställning inte bör sättas i kraft pä det
offentliga området förrän behovet av särreglering har kartlagts. Socialstyrelsen,
som anser det oklart hur turordnings- och företrädesreglerna skall tUlämpas på
den offentliga sektorn, ifrågasätter om inte aktuella anpassningsfrågor skulle
kunna lösas avtalsvägen.
RFV anser att stora svårigheter uppkommer i anslutning tUl
reglerna om turordning vid uppsägning och företräde till ny anställning och
ifrågasätter om de eventuella vinster som skulle uppstå ur trygghetssynpunkt
för de anställda motsvaras av de många särregleringar, författningsändringar
etc. som en dylik tUlämpning skulle medföra för personalfunktionens behöriga
fullgörande hos myndigheterna. Dessa frågeställningar har enligt RFVrs mening
inle belysts av utredningen och har inte heller ställts mot effekterna av att i
stället fortsätta uppbyggnaden av SPN oeh dess resurser samt öka
utbUdningsinsatserna inom statsförvaltningen, särskilt i anslutning tUl
organisationsförändringar. RFV anser att turordningslista inte skall behöva
upprättas förrän frågan om omplacering prövats, inte bara inom myndigheten utan
också centralt hos SPN, utan att ge resultat. RFV efterlyser vidare en närmare
definition av det offentliga arbetsgivarebegreppet i olika sammanhang. Om med
driftsenhet inom den statliga sektorn skall förstås myndighets verksamhetsområde
måste detta enligt RFVrs mening regleras med beaktande av att myndighet kan ha
sitt verksamhetsområde förlagt till olika orter och att vitt skilda
verksamheter kan inrymmas inom samma myndighet. Vidare anser RFV särreglering
vara erforderlig i fråga om regeln att turordning skall fastställas för varje
avtalsområde och erinrar därvid om att hos
Prop.
1974.88 104
flertalet administrativa myndigheter så gott som all
personal är hänförlig tUl samma avtalsområde.
SÖ avstyrker regler om företrädesrätt tUl ny anställning
på läraromrädet. Om företrädesrätt likväl skall gälla, anser SÖ att sådan rätt
bara bör tillkomma behörig lärare och att vid konkurrens om företrädesrätt
mellan lärare, som haft visstidsförordnande, modifierade turordningsregler bör
gälla. Företrädesrätten bör enligt SÖrs mening vidare bara gälla anställning
som omfattar minst halvtid under en termin. SÖ pekar vidare på de särskilda
problem som uppkommer när anställningsförhållandet kvarstår men omfattningen av
tjänstgöringsunderlaget minskar. Enligt SÖ:s uppfattning bör uppsägning,
varsel, överläggning etc. inte behöva förekomma så länge en anställning kan
beredas som omfattar minst halvtid. Det administrativa förfarandet skulle
annars bli orimligt kostsamt och komplicerat.
SJ påpekar att turordningsreglerna inom statsförvaltningen
bör gälla anställda med samma anstäUningsform, eftersom en grundprincip fördel
offentliga anställningsförhållandet alltid varit att en fastare anställningsform
skall ge ett bättre anställningsskydd.
TCO anser att reglerna om turordning och företrädesrätt
till ny anställning i lagen om anställningsskydd kan tillämpas oförändrade inom
den offentliga sektorn med undantag för skolområdet och kyrkomusikerna, där
särskilda föreskrifter synes nödvändiga. TCO konstaterar att turordningsreglerna
i nämnda lag emellertid innebär en klar försämring av den enskUde
tjänstemannens rättsskydd, eftersom ett av arbetsgivaren fattat beslut i
turordningsfråga inte kan ogiltigförklaras vilket f. n. är möjligt vid en
felaktig uppsägning. TCO kan inte acceptera en sådan försämring och anser det
nödvändigt att särskUda bestämmelser införs, så att nuvarande regler alltjämt
kan tillämpas.
SACO och SR framhåller att det är angeläget att reglerna
om turordning och om företrädesrätt till ny anställning utformas sä att de
passar de särskUda verksamhetsområdena. SärskUda föreskrifter måste därför
utfärdas av Kungl. Majrt beträffande skolområdet. Utredningens uppfattning, att
icke behörig lärare med läng tidigare undervisningsvana vid företrädesrätt tUl
ny anställning bör medges dispens från kraven på föreskriven utbildning avvisas
av SACO och SR.
3.3.9 Ikraftträdande
Under detta avsnitt har bara ett par remissinstanser
framfört synpunkter.
Kammarrätten i Stockholm anser att de föreslagna reglerna
inte bör träda i kraft innan en genomgäng har gjorts av specialförfattningarna,
eftersom konsekvenser som inte har varit avsedda annars kan uppstå. Enligt
kammarrättens mening kan det också te sig naturligt att avvakta annat
utredningsarbete, som berör de aktuella författningarna.
Socialstyrelsen anför att genomförandet av den föreslagna
lagstiftningen innebär att ett omfattande arbete måste ske hos vederbörande
Prop. 1974r88 105
myndigheter och att i många fall ytterligare personal
måste anställas för att sköta bevakningen av att de nya reglerna efterlevs.
Enligt styrelsens bedömning torde dessa åtgärder komma att kräva en tämligen
stor arbetsinsats och föhaktligen bli tidskrävande. Styrelsen anser därför att
tidpunkten för ikraftträdandet bör senareläggas tUl den 1 januari 1975.
4 Följdändringar i allmän arbetsrättslig lagstiftning
4.1 Arbetsfredslagstiftningen
4.1.1 Nuvarande ordning Lagen om kollektivavtal
1 lagen om kollektivavtal föreskrivs skyldighet för
arbetsgivare, arbetstagare eller förening, som åsidosätter sina förphktelser
enligt kollektivavtal, att ersätta därav uppkommen skada. Skadeståndsskyldighet
kan åläggas part som bryter mot ett kollektivavtal eller mot själva
kollektivavtalslagen.
Skadestånd kan avse både s. k. ekonomisk skada och skada
av ideell natur. Enskild arbetstagare kan inte ådömas skadestånd med högre
belopp än 200 kr. Skadestånd enligt kollektivavtalslagen kan under vissa
förutsättningar jämkas.
Lagen om förenings- och förhandlingsrätt
Enligt 3 § första stycket FFL försläs med föreningsrätt en
rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra förening, utnyttja
medlemskap i förening samt verka för förening eller för bildandet av sådan. Den
på detta sätt definierade föreningsrätten skall enligt 3 § andra stycket i
lagen lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger enligt 3 § tredje
Stycket om på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan åtgärd vidtas mot någon på
andra sidan för att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt, liksom
eljest om åtgärd på endera sidan vidtas till skada för nägon pä andra sidan för
att denne utnyttjat sin rätt. Den som vidtagit en föreningsrättskränkande
åtgärd är enligt 20 § skyldig att ersätta skada som uppkommit genom
förfarandet. Ersättning skall enligt 23 § utgå också för personligt lidande samt
för inträng i den kränktes (föreningens) intresse av att ostört bedriva sin
verksamhet (ideell skada). Sådan ersättningsskyldighet åvilar också enligt 22 §
förening på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan, som erhåller kännedom om att
medlem vidtar föreningsrättskränkande åtgärd som faller inom föreningens
verksamhetsområde, men underlåter att där sä kan ske hindra medlemmen frän att
fortsätta det olovliga förfarandet eller underlåter alt förebygga skada av det.
Skadeståndslagen
Enligt 4 kap. I § skadeståndslagen (1972:207; ändrad
senast 1973:215) är arbetstagare, som genom fel eller försummelse i tjänsten
Prop. 1974r88 106
vållar skada, skyldig att ersätta skadan endast i den mån
synnerliga skäl föreligger med hänsyn tUl handlingens beskaffenhet, arbetstagarens
ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Denna
begränsning i arbetstagarens skadeståndsansvar gäller ocksä i förhåUande tiU
hans arbetsgivare, alltså i ett rent konlraklsrältsligt förhållande. 1 1 kap. 1
§ skadeståndslagen anges emellertid att lagens bestämmelser om skadestånd skall
tillämpas endast om annat inte är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal
eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. 4 kap. 1 §
skadeståndslagen är aUtså i princip inte tillämplig i den mån
avtalsbestämmelser eller stadganden i speciaUag innebär att fullt skadestånd
skall utgå eller, då jämkning skaU ske, bedömandet skall göras enligt grunder
som inte överensstämmer med dem som anges i 4 kap. 1 § skadeståndslagen (se prop.
1972r5 s. 639). Bestämmelsen i 8 § kollektivavtalslagen utesluter sålunda
direkt tillämpning av regeln i skadeståndslagen. Motsvarande gäller
skadeståndsbestämmelserna i lagen om förenings- och förhandlingsrätt.
Lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter
1 1 § lagen (1936r320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter stadgas att arbetsgivares yrkande om att arbetstagare skall
vräkas från tjänstebostad i visst fall inte fär bifallas, även om arbetstagaren
i och för sig är skyldig att avflytta från lägenheten. Det fall som avses är då
arbetslagaren deltar i strejk vid arbetsgivarens företag eller är föremål för
lockout från arbetsgivarens sida. Först efter tre månader från det
arbetstagaren i anledning av konflikten upphörde med arbetet får vräkningsyrkandet
för sådant fall bifallas.
I 2 §
anges vissa undantag från skyddet mot vräkning under de tre första månaderna av
en arbetskonflikt. Undantag görs där bl. a. för det fall att arbetsavtalet
ingåtts för bestämd lid utan att viss uppsägningstid avtalats eller skall anses
avtalad, samt den i arbetsavtalet stadgade tiden gått till ända. Syftet med
lagen är att ge arbetstagare med tjänstebostad, som blir indragen i
arbetskonflikt ett visst rådmm för att kunna ordna sin bostadsfråga på annat
sätt. Arbetstagaren skall inte behöva räkna med att genast i samband med en
konflikt bli vräkt från bostaden innan han hunnit ordna ersättningsbostad.
Arbetstagarsidan skulle eljest i arbets-stridens inledningsskede oeh i
förhandlingarna dessförinnan komma i underläge i förhållande tiU
arbetsgivarsidan.
Det senast sagda ägde större giltighet förr, dä det var
vanligt att arbetsgivaren tillhandahöll arbetstagaren bostad. Numera förekommer
delta huvudsakligen endast för fastighetsarbelare och lantarbetare. Sedan 1968
är hyreslagstiftningen tillämplig även pä Ijänstebostad. Rätten till
förlängning av hyresavtal gäller dock inte arbetstagare med s. k. egenthga
tjänstebostäder, dvs. bostäder som är nödvändiga för att innehavaren av
tjänsten skall kunna fullgöra denna på ett riktigt sätt. Även vissa andra
begränsningar i besittningsskyddet gäller för innehavare av tjänstebostad.
1 fråga om arbetstagare som anställts för viss tid har
lagstiftaren inte
Prop. 1974
r88 107
ansett det erforderligt med skydd mot vräkning vid arbetskonflikter
längre än tills anställningstiden gått till ända. Skulle denna tid sammanfalla
med tidpunkten för konfliktens början möter av den nu berörda anledningen inte
hinder mot vräkning. Lagstiftaren har menat, att arbetstagaren i dessa fall
varit medveten om att anställningen och därmed även hyresförhållandet skulle
upphöra viss dag och därför sannolikt redan ordnat sin bostadsfråga på annat
håll.
4.1.2 Utredningen Lagen om kollektivavtal
Utredningen konstaterar att teoretiskt såväl
skadeståndsbestämmelserna i lagen om anställningsskydd som motsvarande
bestämmelser i lagen om kollektivavtal samtidigt kan bli tiUämpliga på ett
skadefall. Detta beror på att frågor som avses med lagen om anställningsskydd
kan regleras även i kollektivavtal. Utredningen anser det självklart, att ett
sådant sammanträffande av de båda regelsystemen inte kan ge den skadelidande
dubbel ersättning för uppkommen skada. Enligt utredningens uppfattning torde
dock en tolkning av det föreliggande kollektivavtalet i allmänhet ge vid
handen, att bara den ena lagens skadeständsbe-stämmelser, och då normalt
bestämmelserna i lagen om anställningsskydd, skall tillämpas. Enligt
utredningens mening synes det nämligen i princip böra antas, att avtalet i
avsaknad av uttryckliga bestämmelser som motsatsen innebär att bara de
sistnämnda bestämmelserna skall tillämpas vid brott mot sådana
avtalsbestämmelser som har sitt ursprung i lagen om anställningsskydd. Är det
härvid fräga om en avtalsreglering av en tvingande bestämmelse i lagen om anställningsskydd
anser utredningen det givet att man inte med bindande verkan.kan utesluta
tillämpning av skadeståndsreglerna i lagen på brott mol den tvingande
bestämmelsen.
Mot bakgrund av att påföljdsbeslämmelserna i lagen om
anställningsskydd har påtaglig beröring med motsvarande regler i
kollektivavtalslagen, har utredningen övervägt om någon ändring i
kollektivavtalslagen behöver göras. Inte i något fall har utredningen funnit
att detta fordras. 1 de fall dä båda lagarnas skadeständsbestämmelser i och för
sig kan vara tillämpliga anser utredningen att del ytterst ankommer på den
skadelidande att utforma sitt yrkande och genom hänvisning till lag bestämma
grunden för talan. Den skadelidande är därvid oförhindrad att bestämma sin
talan pä det för honom i skadeståndshänseende mest fördelaktiga sättet.
Lagen om förenings- och förhandlingsrätt
När del gäller FFL framhåller utredningen, alt ocksä denna
lag främst i fråga om päföhdssystemet har beröringspunkter med lagen om anställningsskydd.
Skadeståndsreglerna i sistnämnda lag kan nämligen komma i konkurrens med de
särskilda skadeståndsregler som finns i FFL. Utredningen anser emellertid att
lagen om anställningsskydd inte heller
Prop.
1974r88 108
här i nägot fall skapar sädana konfliktsituationer som bör
föranleda lagändring. VUken lag som i det enskilda fallet kan bli tillämplig
får enligt utredningens uppfattning bedömas enligt allmänna processregler.
Därvid är avgörande hur talan bestämmes.
Utredningen
erinrar om att bestämmelsen om skydd mot sakligt ogrundade uppsägningar f. n.
finns i flertalet kollektivavtal och att det också i fråga, om dessa
bestämmelser kan bli aktuellt med en samtidig tUlämpning av flera lagars
skadeständsbestämmelser. Utredningen påpekar att detta inte synes ha vållat
några svårigheter i rättstillämpningen. Utredningen framhåller att, om en
samtidig tillämpning av flera lagars skadeständsbestämmelser skulle yrkas,
ekonomisk skada inte gärna kan ersättas mer än fullt ut och att härigenom en
samtidig tillämpning har en naturlig begränsning. Utredningen päpekar att det
emellertid kan bli aktuellt att döma ut skadestånd enligt flera lagar
samtidigt. Detta är fallet om samma gärning har inneburit olika skadefall av
vilka något omfattas bara av en lag och nägot bara av en annan lag.
Enligt
utredningens mening är en samtidig tUlämpning av lagen om anställningsskydd och
FFL i vissa situationer både lämplig och nödvändig. Att de båda lagarna efter
ordalagen är samtidigt tillämpliga vad avser en uppsagds egen ekonomiska skada
kan visserligen till synes vålla problem. Utredningen anser dock att denna
iakttagelse generellt inte ger fog för att exempelvis bryta ut
uppsägningsfallen ur FFL för att låta dem exklusivt bedömas enligt lagen om
anställningsskydd. Utredningen anser inte heller att det på grund av nyssnämnda
förhållanden finns anledning att på annat sätl genom ändring av FFL eliminera
valsituationen.
Lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter
Utredningen erinrar om att i 15 § lagen om
anställningsskydd föreskrivs skyldighet i vissa fall för arbetsgivare att
underrätta arbetslagaren minst en månad före den bestämda tidens utgång, om
arbetsgivaren vill att en visstidsanställning skall upphöra vid denna
tidpunkt. Enligt utredningens uppfattning bör motsvarande synsätt avspeglas också
i lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter.
1 1 §
lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter föreskrivs att arbetsgivares
yrkande om att arbetstagare skall vräkas frän tjänstebostad inte får bifallas
när arbetstagarna deltar i strejk vid arbetsgivarens företag eUer är föremål
för lockout frän arbetsgivarens sida, även om arbetstagarna i och för sig är
skyldig att avflytta frän lägenheten. 1 2 § b) samma lag görs undantag frän den
angivna regeln för det fall att arbetsavtalet ingåtts för bestämd tid utan att
viss uppsägningstid avtalats eller skall anses avtalad samt den i arbetsavtalet
stadgade tiden gått till ända. Utredningen har stannat för att föreslå den
ändringen av undantagsregeln i 2 § b) nämnda lag att densamma inte skall gälla i
fräga om anställningar för viss tid eller visst arbete beträffande vilka arbetsgivaren
åsidosatt skyldighet att lämna underrättelse enligt 15 § lagen om
anställningsskydd. Motsvarande begränsning anser utredningen däremot inte vara
erforderlig för säsonganställningar. Utredningen har funnit det
Prop. 1974r88 109
nödvändigt att föreslå en övergångsbestämmelse till
lagändringen. Övergångsbestämmelsen innebär, att äldre bestämmelser skall
tUlämpas även i fråga om sädana anställningar för viss tid eller visst arbete
vUka upphört efter den dag då lagändringen trätt i kraft, men arbetsgivaren
enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen om anställningsskydd
saknade skyldighet att lämna underrättelse enligt 15 § samma lag.
4.1.3 Remissyttranden
Utredningens överväganden under förevarande avsnitt lämnas
utan erinran av sä gott som samtliga remissinstanser. De synpunkter som
framförts vid remissbehandlingen är till stor del av teknisk natur.
Svea
hovrätt anser att det är svårt att bilda sig en uppfattning om i vad mån
problem faktiskt kan komma att uppstå i rättstillämpningen med hänsyn till att
ett inträffat faktum, på sätl utredningen har antytt, kan vara att bedöma
enligt olika regelkomplex. Hovrätten anser vidare att det också kan vara svårt
att mer generellt ange, hur dylika problem i olika fall skall lösas och att
detta, såsoin utredningen har framhållit, ytterst är en uppgift för de
rättstillämpande organen. En strävan bör dock enligt hovrättens mening vara att
i möjligaste män åstadkomma en enhetlig reglering av exempelvis sanktioner och
andra rätlsföhder enligt olika lagar, som kan bli tillämpliga på en uppsägning
eller ett avskedande, och hovrätten pekar härvidlag på möjligheten bl. a. att
skapa en längre gående parallellitet mellan exempelvis reglerna om skadestånd
m. m. i FFL och motsvarande regler i lagen om anställningsskydd för fall av
föreningsrättskränkning genom uppsägning eller avskedande.
LO anser att risk uppenbarligen föreligger att fall ofta
kommer att uppstå där flera lagars skadeståndsregler i och för sig kan vara
tillämpliga. LO finner det vara ett alltför lättvindigt resonemang att, som
utredningen gör, förutsätta, att kollektivavtal i avsaknad av uttryckliga
bestämmelser om motsatsen skulle innebära att vid åsidosättande av avtalsbestämmelse
som har sin grund i lagen om anställningsskydd, denna lags skadeståndsbestämmelser
självklart blir tillämpliga. LO anser att det bör klargöras på vilka grunder
domstolen skall döma vid konkurrens mellan olika lagars
skadeståndsbestämmelser.
Sveriges advokatsamfund fäster uppmärksamheten på det res
judicata-problem som kan bli aktuellt i sådana fall då en arbetstagare har
möjlighet att som grund för sitt anspråk pä skadestånd åberopa mer än en lag.
Som exempel anför samfundet att en arbetstagare väcker talan enligt en av
lagarna oeh får denna talan ogillad genom lagakraftägande dom. Är han då
oförhindrad att väcka ny skadeståndstalan under åberopande av någon annan av
lagarna.
Lagen om kollektivavtal samt lagen om förenings- och
förhandlingsrätt
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
päpekar att en konsekvens av den av utredningen föreslagna
regleringen blir att
Prop.
1974r88 110
kollektivavtalslagens skadeståndsregler, med de
visserligen små avvikelser detta kan medföra, kan bli giltiga också genom
koUektivavtal som sluts utan den kontroll av huvudorganisation, som lagen om
anstäUningsskydd förutsätter för avvikelser från lagen. Fakulteten anser vidare
att det är betydelsefullt att gränsdragningen mellan FFL och lagen om
anställningsskydd görs klar, samtidigt som omotiverade skillnader i
skadeståndsregler m. m. utmönstras. Enligt fakultetens mening är det av
utredningen förordade systemet komplicerat och risken för rättsförluster
uppenbar. Fakulteten anser att det ur många synpunkter skulle vara en mera
tUlfredsställande ordning, om lagstiftningen förenklades så att avskedanden
och uppsägningar av föreningsrättskränkande natur särbehandlades i FFL.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som anser utredningens
förslag i denna del vara svåröverskådligt och svårtillämpat, är inte övertygad
om att behov av samordnande åtgärder från lagstiftarens sida inte skulle
föreligga. Fakulteten framhåller vidare att tiUkomsten av lagen om
anställningsskydd synes förändra förutsättningarna för den bevisbörderegel som
sedan länge tUlämpas i mäl om föreningsrättskränkningar. Enligt fakultetens
uppfattning torde det inte finnas anledning alt behåUa regeln, att
arbetsgivaren får försvara sig mot ett sannolikt påstående om
föreningsrättskränkning endast genom att styrka att uppsägningen föranletls av
en objektivt godtagbar faktor. För att en talan om föreningsrättskränkning
skall ogillas i en sådan situation bör det enligt fakulteten vara tillräckligt
att arbetsgivaren styrker att en annan faktor, sakligt godtagbar eller ej, haft
avgörande betydelse för uppsägningen.
TCO utgår ifrån att det i ett och samma'mål skall vara
möjligt att få ideellt skadestånd enligt såväl FFL som lagen om
anställningsskydd, eftersom den arbetstagare, vars föreningsrätt kränkts, kan
ha lidit också annan ideell skada än den som avser själva
föreningsrättskränkningen.
Sveriges advokatsamfund påpekar att tidsfristerna för
underrättelse till motparten om skadeståndsanspråk och för väckande av talan är
olika i FFL och lagen om anställningsskydd. Samfundet ifrågasätter om inte en
samordning bör ske på denna punkt.
Lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter
Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter huruvida inte
undantagsregeln i 2 § b) lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter kan
undvaras. 1 vart fall bör bestämmelsen ges en annan utformning än som
utredningen föreslår. Sålunda pekar arbetsdomstolens ordförande på att del bör
beaktas att uppsägningsskyldighel kan föreligga också i fråga om anställningar
på begränsad tid och att sådana anställningsavtal även i fortsättningen bör
faUa endast under undantagsregeln i 2 § c) nämnda lag.
Svea hovrätt, arbetsrättskommittén, arbetsdomstolens
ordförande och LO ifrågasätter om inte den föreslagna bestämmelsen i 2 §
b) i den
Prop. 1974r88 111
nämnda lagen bör förses med samma begränsning som gäUer
enligt 2 § c) samma lag, så att ifrågavarande undantag från vräkningsförbudet
kommer att gälla bara om anledning tiU att fortsatt anställning inte erbjuds
arbetstagaren uppenbarligen inte har samband med konflikten. Svea hovrätt
frågar sig dessutom vad som skall gälla enligt den ifrågavarande lagen, om
arbetsgivaren försummar att ge underrättelse enligt 1 5 § första stycket lagen
om anställningsskydd.
4.2 Lagar för särskilda yrkesgrupper
4.2.1 Nuvarande ordning Sjömanslagen
Den till den 1 juli 1973 gällande sjömanslagen (1952:530)
innehöU de väsentligaste reglerna om sjömännens rättigheter och skyldigheter i
tjänsten. Lagen reglerade bl. a. frågor om avtalets ingående och upphörande
(se SOU 1973:7 s. 92 f). Kollektivavtalen inom området kom emellertid att få en
aUt större betydelse för de ombordanstäUdas anställningsförhållanden.
Utvecklingen ledde till att aUt fler frågor kom alt avgöras med stöd av kollektivavtal
och lagens bestämmelser fick mindre praktisk användning. Kollektivavtalen som i
dag omfattar praktiskt taget hela sjöfartsnäringen reglerar t. ex.
uppsägningstider men saknar bestämmelser om skydd mot sakligt ogrundade
uppsägningar motsvarande t. ex. det mellan SAF och LO träffade huvudavtalet.
Den från den 1 juli 1973 gällande sjömanslagen (1973:282)
bygger pä tanken att förhållanden som rör anställningsavtalet i princip inte
skall regleras av sjömanslagen ulan i kollektivavtal och att en arbetstagare
inom sjöfarten i fråga om anställningstrygghet m. m. skall vara jämställd med
arbetstagare tUl lands. 1 samband med ikraftträdandet av den nya sjömanslagen
gjordes också lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare tillämplig på
ombordanstäUda arbetstagare, vUket tidigare inte varit fallet. 1 motsats till
1952 ärs sjömanslag anses i den nya sjömanslagen sjömannens anstäUningsavtal i
princip inte vara bundet till arbete på bestämt fartyg. Den nya sjömanslagen
har med hänsyn härtiU begränsats till regler om socialt grundskydd och
bestämmelser om tjänsteförhållanden vilka har betydelse för säkerheten ombord.
Anställningsförhållandet i övrigt lämnas utanför lagen, som därför inte har
nägra bestämmelser som t. ex. reglerar på vilken grund anställningsavtalet får
sägas upp. De säkerhetsintressen som den gamla sjömanslagens regler om
avskedande kunde sägas tillgodose, tillvaratas i den nya sjömanslagen genom en
befogenhet för befälhavaren att skilja en sjöman från befattningen ombord utan
att anställningsförhållandet därigenom upphör. En motsvarande rätt har redaren
i förhällande till befälhavaren. De omständigheter som medger befälhavaren rätt
att skilja sjömannen från befattningen ombord motsvarar det situationer som
enligt den gamla sjömanslagen gav befälhavaren rätt att avskeda sjömannen.
Prop. 1974:88 112
Enligt 5 § sjömanslagen gäller, beträffande sjöman som är
anställd för bestämd tid vilken utgår medan fartyget befinner sig till sjöss,
att anställningsavtalet består tih dess fartyget ankommit till hamn. Avtalet
upphör dock inte i utländsk hamn som fartyget anlöper av vissa i lagen angivna
särskilda anledningar. Bestämmelsen är dispositiv med hänsyn till den förut
berörda utgångspunkten att frågor som hänger samman med anställningsavtalets ingående
och upphörande i princip bör vara avtals-reglerade. 1 fråga om rätt att träffa
avtal om anställning för bestämd tid en fråga som inte regleras i
sjömanslagen torde lagen om anställningsskydd bli gällande även för sjömän.
I 6 §
sjömanslagen finns vissa regler om uppsägningshamn, som avses träda i
tillämpning så snart parterna ingått anställningsavtal som saknar föreskrift om
avtalets upphörande, nägot som endast torde kunna äga rum utanför
kollektivavtalsområdet. Bestämmelsen innebär att anställningsavtalet i
avsaknad av avtalsbestämmelse vid uppsägning från arbetsgivarens sida får
frånträdas endast i hamn, som är belägen i det land där sjömannen har sin
hemort, eller på orten där han ingick anställningsavtalet. 1711 §§ regleras
olika fall där sjömannen har rätt att i förtid bli fri från tidsbestämt avtal
eller omedelbart bli fri frän anställningen.
1 1618 §§
sjömanslagen finns regler om skihande frän befattningen av befälhavare och
sjöman. Såsom tidigare nämnts är de situationer, när sädan åtgärd får vidtas, i
det närmaste identiska med dem då enligt den gamla sjömanslagen avskedande fick
äga rum. Reglerna om skiljande från befattningen ombord motiveras av
sjösäkerhetssynpunkter. 1 en särskild bestämmelse (19 §) framhålls att sjömans
anställningsavtal inte upphör genom att han skiljs från befattning pä fartyg.
Skiljande frän befattningen kan under i lagen angivna eller eljest med hänsyn
till arbetsrättsliga grundsatser godtagna förutsättningar ske även utan
samband med uppsägning eller avskedande.
Om sjöman
visat sig oduglig eller väsentligt åsidosatt sina förpliktelser i tjänsten
eller begått vissa brott och fräga därför uppkommer att skiha sjömannen frän
befattningen på fartyget eller säga upp hans anställningsavtal, skall enligt
22 § sjömanslagen undersökning av de omständigheter som åberopas till stöd för
åtgärden ske inom en s. k. fartygsnämnd. 1 andra fall av skiljande från
befattningen eller uppsägning kan arbetstagaren begära nämndens medverkan.
Fartygsnämnden består av befälhavaren som ordförande och ytterligare tre
ledamöter. Av sistnämnda ledamöter skall en tillhöra befälet och två
representera den övriga personalen ombord. Innan undersökningen har avslutats,
får sjömannen inte skiljas från befattningen eller sägas upp.
Enligt 31 § sjömanslagen har sjöman rätt till fri resa med
underhäll till sin hemort, om arbetsgivaren eller sjömannen har sagt upp
anställningsavtalet på grund av sjukdom eller skada som avses i 17 §
sjömanslagen. Detsamma gäller om arbetsgivare eller arbetstagare sagt upp
anställningsavtalet på grund av havandeskap, som utgör hinder för
befattningens utövande. Rätt till fri hemresa föreligger dock inte, om kvinnan
förtigit sitt tillstånd när hon ingick anställningsavtalet.
Prop.
1974.88 113
Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
Arbetsvillkoren för husligt anställda har i väsentliga
hänseenden varit föremål för särskild lagreglering alltsedan är 1944, då den
fram till den 1 juli 1971 gällande hembiträdeslagen (I944r461) tillkom. Det
centrala innehållet i lagen utgjordes av regler om de anställdas arbetstid.
Lagen innehöll emellertid även regler om bl. a. anstähningsavtalets ingående
och upphörande. Hembiträdeslagen har numera ersatts av lagen (1970:943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete (ändrad senast 1973:838), som även den, såsom
framgår av rubriken, huvudsakligen är en arbetstidslag. Den innehåller
emellertid även vissa regler om andra frågor än arbetstid, t. ex. om uppsägning
av anställningsavtal. Lagen är tillämplig pä arbete som arbetstagare utför i arbetsgivarens
hushåll. Med undantag för en bestämmelse om rätt till tjänstgöringsintyg äger
lagens bestämmelser i princip tillämpning även på korttids- och
deltidsanställningar och t. o. m. på helt tillfälliga anställningar, exempelvis
sådana som rör en enstaka dag. Lagen gäller dock inte arbetstagare som är
medlem av arbetsgivarens familj.
Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete innehåller inga
särskilda regler om anställningar som ingåtts för bestämd tid. Det förutsätts
att sädana anställningar upphör vid den bestämda tidens utgång, om annat inte
överenskommits. De flesta anställningsavtal i husligt arbete gäller emellertid
tills vidare. 1 12 § anges att sädan anställning upphör efter uppsägning frän
endera sidan. Uppsägningstiden är lika för båda parter och uppgår till 14
dagar. Uppsägning kan ske till vilken dag som helst i månaden eller veckan. Med
undantag för bestämmelsen om uppsägningstidens längd är lagen tvingande
gentemot arbetsgivaren. Lagen innehåller inte nägra beslämmelser som begränsar
arbetsgivarens rätt att säga upp en anställd. Däremot regleras i 12 § andra
stycket arbetsgivarens rätt att avskeda en anställd utan uppsägningstid. Sådan
rätt föreligger, om arbetstagaren väsentligen åsidosätter sina skyldigheter mot
arbetsgivaren. Samma rätt att säga upp anställningsavtalet med omedelbar verkan
tillkommer arbetstagaren, om arbetsgivaren eller någon medlem av arbetsgivarens
hushåll väsentligen äsidosätter sina skyldigheter mot arbetstagaren. Rätt att
omedelbart säga upp anställningsavtalet föreligger emellertid inte, om till
grund för uppsägningen åberopas uteslutande förhållande som parten känt till
mer än en vecka före uppsägningen. Enligt 20 § är arbetsgivare eller
arbetstagare som äsidosätter sina skyldigheter enligt anställningsavtalet eller
lagen skadeståndsskyldig gentemot motparten. Skadeståndet kan avse både
ekonomisk och ideell skada. Skadestånd med anledning av person- eller sakskada
skall dock bestämmas med tillämpning av allmänna skadeståndsregler.
Skadeståndet kan jämkas, eventuellt helt bortfalla, med hänsyn till den
skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande med avseende på
tvistens uppkomst och övriga omständigheter. Rätten till skadestånd
preskriberas om talan inte anhängiggjorts inom sex månader från det att skadan
inträffade.
8 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop. 1974.88 114
4.2.2 Utredningen Sjömanslagen
Utredningen erinrar om att föredragande departementschefen
i prop. 1973rl29 (s. 196) anfört, att det enligt hans mening inte finns några
hinder mot att låta sjömän omfattas av den nya lagen om anställningsskydd men
att förbehåll måste göras för de särskUda bestämmelser om avstängning från
tjänsten m. m. som har förts in i sjömanslagen av hänsyn till sjösäkerheten.
Utredningen erinrar även om att enligt 2 § lagen om anställningsskydd
sjömanslagens avvikande regler skall gälla i stället för motsvarande
bestämmelser i lagen om anstäUningsskydd.
Mot bakgrund av målsättningen att sjömän i fräga om
anställningsskydd m. m. skall vara jämställda med arbetstagare tiil lands har
utredningen övervägt om det finns anledning att behålla de nämnda
bestämmelserna i sjömanslagen även efter det att lagen om anställningsskydd
har trätt i kraft eller om denna lag i dessa hänseenden bör gälla ocksä på
sjöfartens område.
Utredningen konstaterar att i sjömanslagen upptas regler
som i vissa avseenden avviker frän reglerna i lagen om anställningsskydd. De
regler som utredningen behandlar avser bl. a. uppsägningshamn, arbetstagarens
hävningsrätt samt skiljande från befattning av befälhavare och sjöman. De
avvikelser som sålunda kan konstateras bör dock enligt utredningens uppfattning
godtas, eftersom sjömanslagens regler i ifrågavarande hänseenden är
ändamålsenligt anpassade till sjöfartsnäringens förhållanden. Någon konkurrens
mellan reglerna i sjömanslagen och lagen om anställningsskydd uppkommer inte
heller, eftersom sistnämnda lag klart ger vid handen att reglerna i
sjömanslagen skall tillämpas inom sitt område i konkurrenssituationer.
Utredningen
berör ocksä reglerna i sjömanslagen om s. k. fartygsnämnd. Om sjöman visat sig
oduglig eller väsentligt åsidosatt sina förpliktelser i tjänsten eller begått
vissa brott och fråga därför uppkommer att skilja sjömannen från befattningen
på fartyget eller säga upp hans anställningsavtal, skall undersökning ske inom
fartygsnämnden. 1 andra fall av skiljande från befattningen eller uppsägning
kan arbetstagaren begära nämndens medverkan. Enligt utredningens uppfattning
torde någon konkurrenssituation mellan dessa regler och reglerna i lagen om
anställningsskydd angående varsel och överläggning inte föreligga. Utredningen
anser att reglerna i lagen om anställningsskydd mycket väl kan kumuleras med de
nämnda reglema i sjömanslagen. Att det i lagen om anställningsskydd reglerade
varsel- och överläggningssystemet skulle helt ersättas av sjömanslagens system
med undersökning i fartygsnämnd är däremot inte utredningens avsikt. De
ifrågavarande reglerna i lagen om anställningsskydd och sjömanslagen bör enligt
utredningens mening kunna tillämpas vid sidan av varandra. Erforderlig
anpassning bör kunna ske genom kollektivavtal.
Prop. 1974r88 115
Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
Utredningen, som erinrar om att arbetstagare som är
anställd för arbete i arbetsgivarens hushåll har undantagits från lagen om
anställningsskydd, konstaterar att full överensstämmelse inte föreligger
mellan vissa bestämmelser i lagen om arbestid m. m. i husligt arbete och
motsvarande regler i lagen om anställningsskydd. Vidare innehåller sistnämnda
lag åtskiUiga bestämmelser, till vilka någon motsvarighet inte finns i lagen om
arbetstid m. m. i husligt arbete. Utredningen har därför undersökt hur de båda
regelsystemen skall anpassas till varandra.
Utredningen överväger till en början om en regel angående
saklig grund för uppsägning bör införas i lagen om arbetstid m. m. i husligt
arbete. F. n. finns inte någon sådan bestämmelse i sistnämnda lag.
Utredningen hänvi.sar till att utredningen angående
hembiträdeslagen konstaterade att det husliga arbetet i flera avseenden intar
en särställning. Det är svårt att fä arbetskraft till husligt arbete.
Arbetsplatserna är små och de flesta arbetsgivare har inte några andra
anställda. Många arbetsgivare saknar erfarenhet av rollen som arbetsgivare.
Arbetstagarna är genomgående unga och har i allmänhet inte varit verksamma inom
nägot annat område av yrkeslivet. Såväl arbetsgivare som arbetstagare är
oorganiserade och nägra organisationer som kan bistå dem i deras angelägenheter
finns över huvud taget inte.
Utredningen framhåller dessutom, att de särskilda
förhållanden som råder inom det husliga arbetets område medför att stor
försiktighet måste iakttas vid utformandet av regler som på ett eller annat
sätt infogar parterna i ett varaktigare förhällande än de själva inom
avtalsfrihetens ram har velat åstadkomma. Utredningen anser att arbetsgivaren,
när det gäller en arbetstagare som utför sitt arbete i arbetsgivarens hem och
står i nära personlig kontakt med denne och hans familj, rimligen bör ha ganska
stor frihet att bestämma om anställningen skall bestå eller inte, t. ex. när
han inte längre är i behov av eller har räd att anlita en arbetstagare för
husligt arbete. Gentemot skilda former av misskötsel frän arbetstagarens sida
bör arbetsgivaren kunna reagera med uppsägning, även i sädana fall då
misskötsamhet inte är fullt .så kvalificerad som måste vara fallet för att
uppsägning skall tillåtas t. ex. i ett industriföretag.
Det sagda utesluter enligt utredningens mening inte att i
lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete ändå förs in en lagregel om att
uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Utredningen
framhåller att en sådan regel dock skulle bli lätt att kringgå genom att
arbetsgivaren vid varje uppsägning kunde uppge arbetsbrist som skäl för
uppsägningen. Utredningen anför vidare att de särskilda omständigheter som
föreligger på det husliga arbetets område med nödvändighet torde medföra att
begreppet saklig grund i rättstillämpningen måste ges en annan innebörd enligt
lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete än enligt lagen om anställningsskydd.
En sådan situation, där man i tvä arbetsrättsliga lagar använder sig av samma
uttryck vid regleringen av arbetsgivarens rätt att säga upp anställningsavtalet
men att detta uttryck i rättstillämpningen ges olika innebörd, är enligt
utredningens mening inte lämplig.
Prop. 1974 r88 116
Med hänsyn till det anförda kommer utredningen till den
uppfattningen att några bestämmelser som reglerar arbetsgivarens rätt att säga
upp en husligt anställd inte bör införas. Detta innebär dock inte att
utredningen har den uppfattningen, att arbetstagare i husligt arbete bör kunna
sägas upp av vilken anledning som helst. Även arbetsgivare pä det husliga
arbetets område bör låta sitt handlande i förhållande till arbetstagaren styras
av de principer som utvecklas på arbetsmarknaden i övrigt, låt vara att
utredningen inte velat genom tvingande lagbestämmelser förhindra eller
försvåra sådana hänsynstaganden av mera personlig art, av vilka ett särskilt
behov kan finnas i förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare på det
husliga arbetets område. Utredningen erinrar dessutom om att den begränsning
av en arbetsgivares rätt att säga upp en arbetstagare, som enligt en av
arbetsdomstolen antagen rättsgrundsats gäller för det fall uppsägningen företagits
i ett syfte som strider mot lag eller goda seder, torde äga tillämpning också i
fråga om husligt anställda.
Utredningen
har vidare övervägt frågan huruvida reglerna om formkrav vid uppsägning från
arbetsgivarens sida i lagen om anställningsskydd bör gälla de husligt
anställda. Utredningen erinrar däi-vid om att kravet på att uppsägning frän
arbetsgivarens sida skall ske skriftligen har införts till undvikande av tvist
huruvida en uppsägning har kommit till stånd eller inte. Utredningen anser att
denna synpunkt gör sig gällande även pä det husliga arbetets område.
Utredningen föreslår därför att lagen om arbetstid tn. m. i husligt arbete
tillförs en bestämmelse om att uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske
skriftligen. Eftersom utredningen stannat för att inte föreslå nägon regel om
att uppsägning av husligt anställd skall vara objektivt grundad, anser
utredningen att del inte heller bör införas bestämmelser om att
uppsägningsbeskedet skall ange vilken grund arbetsgivaren åberopar för
uppsägningen. Med hänsyn till den nära personliga kontakt som i allmänhet
föreligger mellan arbetsgivare och arbetstagare på det husliga arbetets område
har utredningen inte heller funnit skäl föreslå bestämmelser angående
överlämnande av uppsägningsbesked till arbetstagaren och vid vilken tidpunkt
uppsägning skall anses ha skett.
Utredningen tar ocksä upp frågan om uppsägningstidens
längd. Med hänsyn till att den kortaste uppsägningstiden för arbetstagare på
arbetsmarknaden i övrigt enligt lagen om anställningsskydd har fastställts till
en månad, anser utredningen del befogat att denna uppsägningstid skall gälla
även för de husligt anställda. Denna uppsägningstid föresläs även här gälla för
såväl arbetsgivare som arbetstagare. Dessutom frarnliäller utredningen att även
pä detta område bör äldre arbetstagare komma i åtnjutande av längre
uppsägningstider. Utredningen avser dä särskilt äldre arbetstagare med lång
arbetstid hos samme arbetsgivare. Med hänsyn till de speciella förhållanden som
råder för de husligt anställda har utredningen inte velat föreslå
uppsägningsregler som anknyter till arbetstagarens älder. Utredningen har i
stället valt att anknyta uppsägningstidens längd till anställningstiden. Syftet
härmed är att begränsa de längre uppsägningstiderna till anställningar av
trotjänare-
Prop. 1974 r88 117
karaktär. Utredningen anser det dock inte möjligt att
föreslå så långa uppsägningstider som i lagen om anställningsskydd utan har
stannat för att föreslå en uppsägningstid pä två månader om arbetstagaren har
varit anställd i fem år och tre månader, om arbetstagaren varit anställd i tio
år eller mera. Liksom övriga regler i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
anser utredningen att bestämmelserna om uppsägningstid skall vara tvingande
till arbetstagarens förmån.
När det gäller det ekonomiska skyddet vid, uppsägning
erinrar utredningen om att i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete inte
finns några bestämmelser angående lön och andra förmåner under uppsägningstiden.
Enligt utredningens uppfattning saknas skäl att i ifrågavarande hänseenden
undanta arbetstagare i husligt arbete från vad som skall gälla för övriga
arbetstagare. Utredningen föreslår därför att en särskild ny paragraf härom
införs i lagen. Däremot anser utredningen att regeln i lagen om anställningsskydd
om att den närmare beräkningen av förmånerna fär grundas på kollektivavtal
saknar betydelse pä det husliga arbetets område och därför inte bör tillföras
lagen om arbetstid m. m. i liu.sligt arbete. Inte heller regeln om förbud att
under uppsägningstiden förflytta arbetstagaren till annan ort bör enligt
utredningens uppfattning införas på det husliga arbetets område. Som skäl
härför anför utredningen att en arbetsgivare annars vid exempelvis utflyttning
med familjen till lantstället inte skulle kunna nyttiggöra sig arbetstagarens
arbete under uppsägningstiden. Utredningen påpekar dessutom i detta sammanhang
att arbetstagare i husligt arbete ibland såsom anställningsförmän åtnjuter fri
bostad. Enligt utredningens mening är det naturligt att arbetstagaren under
uppsägningstiden bibehålls vid denna förmån. Även om arbetstagaren inte skulle
ha rätt att sitta kvar i bostaden är det enligt utredningen klart, att värdet
av den löneförmånen inte får berövas arbetstagaren under uppsägningstiden. Vid
beräkningen av värdet av förmånen bör enligt utredningens mening den faktiska
eller beräknade kostnaden för en likvärdig bostad läggas till grund.
För att uppnå terniinolgoisk överensstämmelse med
avskedanderegeln i 18 § första stycket lagen om anställningsskydd föreslår
utredningen att vissa redaktionella jämkningar vidtas i motsvarande bestämmelse
i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Däremot anser utredningen inte
lämpligt att ändra regeln i sistnämnda lag om att avskedande inte får ske, om
till grund därför åberopas uteslutande förhållande, som varit känt mer än en
vecka.
Dessutom föreslår utredningen att reglerna i lagen om
anställnings-.skydd om skriftligt avskedande och skyldighet för arbetsgivaren
att pä begäran skriftligen uppge anledningen till åtgärden bör tillföras lagen
om arbetstid m. m. i husligt arbete som en särskild paragraf. I fräga om
skriftlighetskravet äger enligt utredningens mening samma'skäl som anförts
beträffande skriftlighetskrav vid uppsägning giltighet. I fräga om skyldigheten
att pä begäran uppge grunden för avskedandet hänvisar utredningen till att
detta är särskilt viktigt, om arbetstagaren överväger att föra talan
mot beslutet om avskedande. Nägra regler om hur
Prop. 1974
r88 118
arbetsgivaren skall överlämna ett besked om avskedande och
vid vilken tidpunkt avskedande skall anses ha ägt rum anser utredningen inte
vara erforderligt.
Beträffande reglerna om skadestånd i lagen om arbetstid m.
m. i husligt arbete konstaterar utredningen att full överensstämmelse inte
föreligger med motsvarande bestämmelser i lagen om anställningsskydd. Enligt
utredningens uppfattning är en del av skillnaderna mer av formell än saklig
natur medan andra avvikelser saknar praktisk betydelse för det husliga arbetets
område. I ett avseende anser emellertid utredningen en anpassning av reglerna i
lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete vara befogad. Enligt lagen om
anställningsskydd är arbetsgivaren skyldig att, förutom lön och andra
anställningsförmåner vartill arbetstagaren på grund av lagen kan vara
berättigad, utge skadestånd, medan enligt lagen om arbetstid m. m. i husligt
arbete sädana förmåner, såvitt avser icke åtnjuten uppsägningstid, förutsätts
ingå i skadeståndet. Att lön och andra anställningsförmåner i lagen om anställningsskydd
angetts skola utgå vid sidan av skadestånd innebär att anställningsförmånerna
inte kan bli föremål för jämkning. Enligt utredningens uppfattning bör detsamma
gälla på det husliga arbetets område.
Utredningen har vidare övervägt huruvida nägon anpassning
bör ske beträffande regler som rör anställning för viss tid eller visst arbete,
permittering, turordning vid uppsägning och permittering, företrädesrätt till
ny anställning samt anställningsskyddet vid tvist. Någon ändring av berörda
regler i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete anser utredningen emellertid
inte vara erforderlig.
1 fråga om anställning för viss tid eller visst arbete,
turordning vid uppsägning och permittering, företrädesrätt till ny anställning
saml anställningsskyddet vid tvist anför utredningen, att dessa regler i lagen
om anställningsskydd har sin huvudsakliga funktion i kombination med regler om
saklig grund för uppsägning. Eftersom utredningen inte föreslär nägra lagregler
som begränsar arbetsgivarnas rätt att säga upp husligt anställda, finner inte
utredningen heller anledning att begränsa parternas möjligheter att ingå avtal
om anställning för bestämd tid eller att införa regler om turordning vid
uppsägning och permittering, företrädesrätt till ny anställning samt anställningsskyddet
vid tvist.
Permittering av husligt anställda lär inte förekomma och
bör enligt utredningens mening inte heller fä användas. När det gäller regler
om varsel och överläggning anser utredningen att sädana bestämmelser saknar
intresse i fräga om husligt arbete. Varsel skall lämnas till den kollektivavtalsslutande
arbetstagarorganisationen, och sådan saknas på det husliga arbetets område.
Underrättelse skall visseriigen enligt lagen om anställningsskydd i vissa fall
lämnas till den berörde arbetstagaren. Enligt utredningens uppfattning skulle
en sädan regel emellertid inte fylla någon funktion pä det husliga arbetets
område.
De av utredningen föreslagna ändringarna i lagen om
arbetstid m. m. i husligt arbete bör enligt utredningens mening träda i kraft
samtidigt med lagen om anställningsskydd, dvs. den I juli 1974. Utredningen
finner inte
Prop. 1974r88 119
anledning föreslå andra övergångsbestämmelser än den, att
uppsägning som skett dessförinnan skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
4.2.3 Remissyttranden Sjömanslagen
Utredningens överväganden angående sjömanslagens
förhällande till lagen om anstäUningsskydd berörs bara av ett par
remissinstanser.
Sveriges redareförening anmärker, med anledning av
utredningens uttalande att reglerna angående varsel och överläggning i lagen om
anstäUningsskydd skall tUlämpas vid sidan av bestämmelserna om s. k.
fartygsnämnd i sjömanslagen, att en sådan dubblerad handläggning i regel
innebär en onödig omgång. Enligt föreningens uppfattning torde så nära kontakter
föreligga inom ett fartyg, att handläggningen i fartygsnämnden direkt kan
bevakas ay arbetstagarorganisationens förtroendeman. Däremot delar föreningen
utredningens åsikt, att arbetstagarorganisationen bör ges möjlighet tUl varsel
och överläggning i de fall utredning av fartygsnämnd inte skett. Varsel bör
emellertid enligt föreningens mening i dessa faU lämnas tUl den centrala
arbetstagarorganisationen eUer dess närmaste platsrepresentant.
Arbetsdomstolens ordförande anser att det möjligen bör
övervägas att tUl bestämmelsen i 5 § sjömanslagen angående upphörande av
visstids-anstäUning foga en hänvisning tiU 5 § lagen om anställningsskydd.
Härigenom uppmärksammas läsaren på att visstidsanställning kan förekomma i
endast mycket begränsad utsträckning.
Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag
angående anpassning av lagen om arbetstid m. ra. i husligt arbete tUl reglerna
i lagen om anställningsskydd. Flera remissinstanser anser att utredningen
anfört övertygande skäl för den föreslagna regleringen. På enskilda punkter har
dock utredningens förslag ifrågasatts.
LO delar i och för sig utredningens uppfattning att
anställningsförhållandena för anställda i arbetsgivarens hushåll är så
speciella att det motiverar särskUda undantagsbestämmelser, men betonar
samtidigt att uppmärksamhet bör riktas pä de säkerligen inte ovanliga blandade
anstäUningsförhållanden, som kan förekomma i bl. a. småföretag. LO understryker
att lagen om anställningsskydd givetvis inte får kringgås genom att
arbetstagare formellt anstäUs i arbetsgivarens hushåll medan de huvudsakligen
fullgör andra arbetsuppgifter.
Svea hovrätt och arbetsdomstolens ordförande anser att en
ytterligare förlängning av uppsägningstidens längd bör övervägas för anställda
med lång anställningstid.
LO, Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande och
arbetsrättskommittén anser att det dessutom bör övervägas att i vissa fall
låta
Prop. 1974 r88 120
arbetstagare i husligt arbete tUlgodoräkna sig
anställningstid hos annan arbetsgivare. De fall man därvid åsyftar är sådana då
del rör sig om en rent formell växlmg av arbetsgivare och den anställde övergår
från en medlem av en famUj tUl en annan.
Svea hovrätt och arbetsrättskommittén påpekar att 12 §
andrastycket första punkten i lagförslaget bör jämkas så att därav framgår, att
bestämmelsen skall vara tvingande till arbetstagarens förmån pä sådant sätt,
att arbetstagaren inte skall vara bunden av överenskommelse som innebär
skyldighet för honom att iaktta längre uppsägningstid än en månad. Svea hovrätt
och arbetsrättskommittén framhåUer dessutom att den föreslagna 12 b § rimligen
bör avse varje form av anställning och att bestämmelsen i 12 b § tredje stycket
skuUe ge ett riktigare uttryck för vad som åsyftas, om den utformas efter
förebild av 18 § andra stycket lagen om anställningsskydd.
Enligt arbetsdomstolens ordförande talar övervägande skäl
för att låta samma regler som i lagen om anställningsskydd gälla pä det husliga
arbetets område när det gäller möjligheten för arbetsgivare och arbetstagare
att avtala om skyldighet för arbetstagaren att iakttaga längre uppsägningstid
än en månad. Om sädan möjlighet, i enlighet med utrednuigens förslag, Lnte
skall stå öppen, anser arbetsdomstolens ordförande att 12 § andra stycket i
lagförslaget bör formuleras på annat sätt. Arbetsdomstolens ordförande anser
vidare att 12 a § andra stycket bör omformuleras med hänsyn till att
jämställande av uppsägningstid med arbetad tid bör gälla endast tid då
arbetsgivaren inte erbjuder den anställde arbete.
Arbetsrättskommittén anser all den i 12 b § tredje stycket
föreslagna betänketiden om en vecka vara alltför kort. I vart fall vid ett
ifrågasatt avskedande synes det kommittén kunna innebära en bättre
anställning.s-trygghet, om arbet-sgivaren inte genom en alltför kort tidsfrist
förleds till förhastade åtgärder.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att
begränsningen av tUlämpningsområdet av lagen om arbetstid m.m. i husligt
arbete tUl att gälla arbete som utförs i arbetsgivarens hem för med sig att
lagen om anställningsskydd blir giltig på en speciell kategori där snarare den
förstnämnda lagen borde gäUa, nämligen på arbetstagare som utför barnpassning i
det egna hemmet. Faktulteten ställer sig vidare tveksam till utredningens
uttalanden angående förekomsten av permittering på det husliga arbetets område.
Enligt fakultetens mening kan det tänkas förekomma fall då permittering behöver
tillgripas också på detta område, varför en justering behöver göras.
AMS anser att utredningens motivering för alt inte låta
regeln i lagen om anställningsskydd om förbud mot att under uppsägningstid
förflytta arbetstagaren tUl annan ort gälla de husligt anställda vara tveksam.
Vidare föreslår AMS att vid visstidsanställningar också de husligt anställda
skall tUlförsäkras rätt tUl underrättelse om att anställningen inte kommer att
förlängas.
Prop. 1974r88 121
4.3 Lagar om uppsägningsförbud i vissa fall
4.3.1 Nuvarande ordning
Lagen (1939r727) om förbud mot arbetstagares avskedande
med anledning av värnphktstjänstgöring m.m. (ändrad senast 1966r421), lagen
(I945r844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap
eller havandeskap m. m. (ändrad senast 1973r474) samt lagen (I972r650) om rätt
tUl ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare
(ändrad senast 1973r238) innehåller bestämmelser som begränsar en arbetsgivares
rätt att säga upp hos honom anställda arbetstagare. Bestämmelserna innebär
förbud för arbetsgivare att på vissa angivna grunder säga upp arbetstagare. Med
undantag för lagen om rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare innehåller de ifrågavarande lagarna inle
några begränsningar i tillämpningsområdet. Lagarna gäller i princip samtliga
arbetstagare.
Lagarna anger vidare vissa förutsättningar för det
särskUda uppsägningsskyddet. Enligt lagen om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. är det sålunda inför s.
k. första tjänstgöring tUlåtet att vid anställningens ingående avtala om att
anställningen skall upphöra vid tjänstgöringens början. Bestämmelsen har
ansetts nödvändig för att inte arbetsgivarnas benägenhet att anstäUa unga
arbetstagare före deras första värnpliktstjänstgöring skaU avta. Har sådan
visstidsanställning som nu nämnts inte överenskommits och vUl arbetstagaren
återinträda i arbetet efter den första värnpliktstjänstgöringen, måste han på
förfrågan underrätta arbetsgivaren härom. Gör han inte det, gäUer inte
uppsägningsförbudet i fråga om honom. Del har ansetts att såväl arbetsgivaren
som den som anstäUs i den värnpliktiges ställe har ett berättigat intresse all
vid tjänstgöringens början få reda på om arbetstagaren har för avsikt att
återinträda i arbetet. Slutligen stadgas att arbetsgivaren, om tjänstgöringen
pågått mer än tre månader, inte är skyldig att låta arbetstagaren återinträda i
arbetet tidigare än två veckor frän det arbetsgivaren mottog meddelande från
arbetstagaren om vUken dag arbetstagaren kan återinträda i arbetet eller från
det arbetstagaren utan föregående meddelande inställer sig hos arbetsgivaren.
Anledningen är att arbetsgivaren bör få möjlighet att säga upp den vikarie som
kan ha anställts i den värnpliktiges ställe.
Enligt lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i
anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. gäller lagens beslämmelser om
förbud att skilja kvinnlig arbetstagare från anställningen på grund av havandeskap
eller barnsbörd endast under fömtsättning att arbetstagaren sedan minst elt år
haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren. Motivet för karenstiden är
främst all förhindra, att en gravid kvinna med fördöljande av sitt havandeskap
söker anställning för all sedermera kunna göra gällande de rättigheter lagen
tUlförsäkrar henne. Samma karenstid gäUer för arbetstagares rätt att med
bibehållen anställning vara ledig från arbetet i samband med havandeskap eller
barns födelse. Denna rätt gäUer från den 1 januari 1974 både manlig och
kvinnlig arbetstagare. Rätten till
Prop. 1974.88 122
sådan ledighet är emellertid begränsad och gäller i
allmänhet under högst sex månader. Förbudet mot uppsägning gäller inte heller
om arbetslagaren är borta från arbetet i mer än två perioder eller om
arbetstagaren underlåter att på förfrågan underrätta arbetsgivaren om att
arbetstagaren önskar återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är
inle heller skyldig att låta återinträde ske tidigare än tre veckor frän det
han mottagit meddelande om den dag, dä återinträdet kan äga rum, eUer från det
arbetstagaren utan föregående meddelande inställt sig hos honom. 1 stort sett
motsvarande regler gäller i fråga om arbetstagares rätt att med bibehållen
anställningstrygghet avhålla sig från arbete i samband med mottagande av
adoptiv- eller fosterbarn.
Enligt lagen om rätt tUi ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare gäller åtskiUiga inskränkningar i lagens
tUlämpningsområde. De viktigaste begränsningarna är att lagen i princip endast
gäller utländsk arbetstagare som kan anses sakna tillfredsställande kunskaper i
svenska språket och att såväl rätten tUl ledighet som rätten till lön under
ledigheten är begränsad till viss tid. Uppsägningsförbudet är anknutet tUl
dessa begränsningar.
4.3.2 Utredningen
Enligt utredningens uppfattning bör vid sidan av lagen om
anstäUningsskydd även i fortsättningen de särskUda uppsägningsförbuden som
regleras i lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m., lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i
anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. samt lagen om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare gälla. Med hänsyn
till de begränsningar som finns i de särskilda lagarna anser utredningen det
vara uteslutet att helt utmönstra denna lagstiftning. Eftersom lagen om
anställningsskydd inte omfattar samtliga de arbetstagare för vilka
uppsägningsskyddet i de särskilda lagarna gäller anser utredningen det inte
heller vara möjligt alt arbeta in de särskilda reglerna i lagen om
anställningsskydd. Med hänsyn till att de olika lagarna reglerar så skilda
förhållanden finns det enligt utredningens mening inte heller anledning alt
sammanföra bestämmelserna till en ny särskild lag om förbud mot uppsägning i
vissa fall. Flertalet bestämmelser skulle i så fall behöva överföras
oförändrade.
Utredningen anser däremot en samordning av de särskUda
lagarnas sanktionsbestämmelser vara önskvärd. Det är enligt utredningens mening
naturligt att den ordning som genomförs genom lagen om anställningsskydd så
långt möjligt reglerar följderna av varje obehörig uppsägning eUer obehörigt
avskedande. Utredningen föreslär därför att reglerna i de särskilda lagarna
omarbetas sä alt de överensstämmer med motsvarande beslämmelser i lagen om
anställningsskydd. Enligt utredningens mening bör det ske genom att hänvisning
görs tUI rnotsvarande bestämmelser i lagen om anställningsskydd.
För att uppnå överensstämmelse med den i lagen om
anställningsskydd genomförda distinktionen mellan begreppen uppsägning och
avskedande
Prop. 1974 r88 123
föreslär utredningen dessutom vissa redaktionella
jämkningar i rubrikerna till lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. och lagen om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. samt motsvarande
ändringar i vissa av de inledande paragraferna i resp. lag. Utredningen har
även i övrigt vidtagit redaktionella jämkningar i de särskilda lagarna för att
uppnå bättre anpassning tUl terminologi och systematik i lagen om anställningsskydd.
Utredningen föreslår att följdändringarna träder i
kraft den 1 juli 1974. I fråga om uppsägning eller avskedande som ägt rum
dessförinnan föresläs dock att de nuvarande bestämmelserna alltjämt skall
gälla.
4.3.3 Remissyttranden
Så gott som samtliga remissinstanser godtar utredningens
förslag i förevarande del. Ett par remissinstanser anser dock att det hade
varit lämpligare om de olika lagarna hade kunnat sammanföras. Kammarrätten i
Stockholm pekar sålunda på de svårigheter som vid det praktiska handhavandet av
lagstiftningen uppstår när man, vid sidan av den grundläggande lagen om
anställningsskydd, har att beakta ett inte ringa antal speciallagar.
Kammarrätten anser att det kunde vara önskvärt att i framtiden öka
överskädligheten genom att sammanföra bestämmelserna i en författning. 5'//70
framför liknande synpunkter.
Även i övrigt är de synpunkter som har framförts vid
remissbehandlingen av mer teknisk-juridisk natur.
Arbetsdomstolens ordförande anser att utredningen inte i
alla avseenden har klargjort samspelet mellan lagarna och framhåller att
uppsägningsförbuden i lagarna rörande värnpliktstjänstgöring samt äktenskap
eller havandeskap m.m. innebär att arbetstagaren inte får skiljas från
anställningen därför att arbetsgivaren anställt annan under arbetstagarens
bortovaro och sedan inte kan bereda bägge arbete, medan däremot hinder inte
synes böra möta mot att säga upp den senast anställde på grund av arbetsbrist.
Arbetsdomstolens ordförande anser att denne i en sådan situation inte bör kunna
åberopa företräde på grund av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd
och att en regel därför bör införas i denna lag som klargör denna begränsning i
turordningsreglernas räckvidd.
Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande,
arbetsrättskommittén och LO ifrågasätter om inte de av utredningen föreslagna
skadeståndsreglerna i de särskilda lagarna bör utformas efter mönster av 38 §
första stycket lagen om anställningsskydd.
Därutöver påpekar arbetsdomstolens ordförande bl. a. att
lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller
havandeskap m.m. bör kompletteras med en, bestämmelse som klargör att, om någon
av de i lagen angivna förutsättningarna för uppsägningsförbud brister,
bestämmelserna om begränsning av arbetsgivarens uppsägningsrätt i lagen om
anställningsskydd ändå kan leda tUl att uppsägning inte fär ske.
Arbetsdomstolens ordförande framhåller dessutom att
Prop.
1974r88 124
det är tUlräckligt att i de särskUda förbudslagarna
behandla uppsägningsfallen och låta lagen om anställningsskydd resp. allmänna
rättsgrundsatser gäUa i fråga om avskedande. Det är enligt hans mening nämligen
uteslutet att avskedande i den mening som avses i lagen om anställningsskydd i
något fall skulle vara tUlåtet på sådan grund som avses i förbudslagarna, lika
htet som avskedande kan anses tUlåtet på sådan grund utanför
anställningsskyddslagens tUlämpningsområde.
Arbetsrättskommittén
framhåller att den av utredningen föreslagna lagtexten i 2 § första stycket
lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnphktstjänstgöring m. m. synes kunna tolkas såsom innebärande en säkeriigen
inte avsedd avvikelse från 5 § lagen om anställningsskydd. Den i nämnda lagrum
angivna möjligheten att träffa avtal om anstäUning för viss tid, om avtalet
gäller praktikarbete eUer vikariat, bör enligt kommitténs mening självfallet
gälla också om anställningens upphörande anknyts till tidpunkten då
arbetstagare skall påbörja värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, även
om tjänstgöringen eller tjänsten inte är tUl tiden i iag bestämd och skall
pågå mer än tre månader. Kommittén påpekar vidare att, om den av utredningen
föreslagna ändringen av 2 § lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. genomförs, paragrafens första stycke
kommer att avse enbart frågan i vUka fall avtal får träffas om en pä visst sätt
tidsbegränsad anstäUning. 2 § andra stycket i lagen förlorar därmed sin
naturliga anknytning tUl första slyckel. Kommittén anser därför att bestämmelserna
i 2 § andra stycket bör underkastas en sådan redaktionell jämkning att därav
tydligt framgår, att den endast avser fall dä anställningen inte har upphört i
samband med tjänstgöringens eUer tjänstens början.
4.4 Arbetarskyddslagen och lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder
4.4.1 Nuvarande ordning
Ett centralt avsnitt i arbetarskyddslagen (1949rl; ändrad
senast 1973r834) innehåller regler om samverkan i skyddsfrågor mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Arbetstagarnas företrädare i den lokala skyddsverksamheten
är skyddsombudet. Skyddsombud skall verka för tillfredsställande
skyddsförhållanden och bl. a. vaka över sundhelen och säkerheten inom sitt
skyddsområde samt delta vid planering av nya eller ändrade arbetslokaler,
arbetsanordningar och arbetsmetoder.
Skyddsombud skaU utses vid alla arbetsstäUen där minst fem
arbetstagare regelbundet sysselsätts. Vid behov skall skyddsombud utses ocksä
på arbetsställen med mindre antal arbetstagare än fem. Skyddsombud utses i
första hand av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i
förhällande tUl arbetsgivaren. Finns inte någon sädan organisation utses
skyddsombud direkt av arbetstagarna på arbetsstället.
Enligt 40 a § arbetarskyddslagen skall skyddsombud beredas
erforder-
Prop. 1974
r88 125
lig ledighet från sina arbetsuppgifter för att kunna
fullgöra sitt uppdrag under arbetstid. Ombudet har härvid rätt tUl bibehållen
lön och andra anställningsförmåner.
Arbetarskyddslagen upptar i 42 § första stycket vissa
regler om skydd mot uppsägning eUer avskedande av skyddsombud. Arbetsgivaren
har inte rätt att skUja en arbetstagare från anstäUningen på grund av att denne
utsetts tUl skyddsombud eller i anledning av dennes verksamhet som skyddsombud.
Lagrummet ger också skydd mot att en arbetstagare tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden eller anslällningsvUlkor i anledning av uppdrag som
skyddsombud. 1 42 § andra stycket finns regler om skadestånd. I paragrafens
tredje stycke slås fast att en sädan rätlsstridig handling som nu berörts är
ogill. 1 42 § fjärde och femte styckena finns regler om rätt för skyddsombud
att vid tvist om uppsägning, ändrade ansläUningsvUlkor m.m. stå kvar i
anstäUningen under oförändrade förhåUanden. Vidare finns vissa därtUl knutna
processuella föreskrifter. Bestämmelser om talan upptas i 43 och 44 §§
arbetarskyddslagen.
Motsvarande regler som i 42-44 §§ arbetarskyddslagen skall
enligt 15 § lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder gälla den som
företräder arbetstagarorganisation i frågor som avses i den lagen.
Med avseende pä skeppstjänst - vUket slag av arbete är
undantaget från arbetarskyddslagens tUlämpningsområde finns i lagen
(1965r719) om säkerheten på fartyg regler om skyddsombuds anställningstrygghet
som nära ansluter tUl arbelarskyddslagens bestämmelser i detta hänseende.
Sålunda innehåller 3 kap. 10 § regler som överensstämmer i sak med 42 § första
- Iredje styckena arbetarskyddslagen. Vidare upptas bestämmelser om talan som
motsvarar 43 och 44 §§ arbetarskyddslagen, dock att den talefrist som
föreskrivs utgör två år i stäUet för sex månader.
4.4.2 Utredningen
Utredningen har övervägt vUken samordning som kan behöva
ske mellan å ena sidan vissa regler i arbetarskyddslagen och lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder samt å andra sidan motsvarande bestämmelser i
lagen om anställningsskydd. Genom att utredningen lägger fram förslag tUl lag
om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen uppkonimer enligt
utredningens mening behov av anpassning också tUl dessa regler.
Utredningen
uppmärksammar till en början att förslaget till läg om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen kommer att omfatta endast skyddsombud som utsetts av
den arbetstagarorganisation som slutit eller brukar sluta kollektivavtal för
arbetsplatsen eller branschen. Enligt arbetarskyddslagen skall skyddsombud
däremot kunna utses även på arbetsplatsen där sådan arbetstagarorganisation
inte finns. Inte heller enligl lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder
uppställs ett formellt krav på att organisationen skaU ha kollektivavtal med
arbetsgivaren eller vara representativ för branschen, blott att organisationen
företräder de anställda på arbetsplatsen. Utredningen konstaterar att'
Prop. 1974
r88 126
reglerna i arbetarskyddslagen och lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder således kan få ett något vidare tillämpningsområde än de motsvarande
reglerna i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.
1 fråga om uppsägning eller avskedande av en facklig
förtroendeman, däribland skyddsombud, bör enligt utredningens uppfattning inte
uppställas regler som redan gäller enligt lagen om anställningsskydd. Sädana
regler har därför inte upptagits i utredningens förslag rörande fackliga
förtroendemän och bör enligt utredningen inte heller förekomma i
arbetarskyddslagen, sedan lagen om anställningsskydd har trätt i kraft.
Reglerna härom i 42 § första, tredje, fjärde och femte styckena
arbetarskyddslagen bör därför enligt utredningens mening utmönstras för att
ersättas av de motsvarande reglerna i lagen om anställningsskydd. Det medför
att även skadeståndsreglerna och de processuella bestämmelserna i 43 och 44 §§
arbetarskyddslagen förlorar giltighet i uppsägnings- och avskedandefallen. 1
stället inträder'de motsvarande reglerna i 34-42 §§ lagen om anställningsskydd.
Utredningen föreslär däriämte det tUlägget att skadestånd vid obehörig
uppsägning eller avskedande av skyddsombud skaU utgå med förhöjt belopp i
förhållande till 39 § lagen om anställningsskydd.
När det gäller ledighet för uppdrag som skyddsombud
framhåller utredningen att lagtexten i 40 a § arbetarskyddslagen bör utformas
så att det klart framgår att det är skyddsombudet som bestämmer ledighetens
omfattning och förläggning. 1 fråga om rätten att bibehålla anställningsförmåner
bör enligt utredningens mening göras ett tillägg, varigenom ledighet för sådant
uppdrag jämstäUs med arbetad tid, t. ex. vid tillämpning av semesteriagen.
Bestämmelsen föresläs vidare bli sanktionerad genom ett stadgande om
skadestånd.
Utredningen konstaterar att vissa skillnader föreligger
mellan arbetarskyddslagen och förslaget till lag om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen ifråga om reglerna som vid tvist skall garantera
skyddsombudet bibehållna arbetsförhållanden och anställningsvillkor i avbidan
på tvistens slutliga prövning, skadeståndsreglerna samt reglerna om talan och
rättegången. För att få till stånd en enhetlig rättstillämpning föreslår
utredningen att arbetarskyddslagens regler i huvudsak utformas med förslaget
tUl lag om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen som förebild.
Vad som har anförts beträffande bestämmelserna 142-44 §§
arbetarskyddslagen har enligt utredningen motsvarande tillämpning när det
gäller anställningsskyddet för företrädare för arbetstagarorganisation i frågor
som avses i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Eftersom sistnämnda
lag i denna del hänvisar tUl arbetarskyddslagen fordras dock ingen särskild
lagändring. Utredningen framhåller avslutningsvis att principen om betald
ledighet m. m. bör gälla även företrädare i anpassningsgmpper o. d. Detta får
enligt utredningen uppmärksammas i anslutning till den vidare behandlingen av
utredningens förslag.
Ledamoten Lindström har reserverat sig mot utredningens
förslag till
Prop. 1974 r88 127
ändringar i arbetarskyddslagen ochhänvisar i tillämpliga
delar till vad han anfört i sin reservation i fräga om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen. Även ledamoten Björkman reserverar sig mot
utredningens förslag i förevarande del oeh ansluter sig tiU vad Lindström har
anfört.
4.4.3 Remissyttranden
Utredningens förslag angående ändringar i
arbetarskyddslagen lämnas utan erinran av åtskilliga remissinstanser. Bland de
remissorgan som funnit anledning att gå närmare in pä förslaget har emellertid
ett flertal ställt sig tveksamma eUer intagit en negativ hållning.
Arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiUöutredningen, SAF och LO framhåUer att
arbetarskyddslagen nyligen har ändrats och att såväl
arbetarskyddsmyndigheterna som parterna pä arbetsmarknaden f. n. är sysselsatta
med att föra ut information till arbetsplatserna angående de beslutade
ändringarna. Vidare erinras om de förberedelser som pågår för en omfattande
UtbUdning av bl. a. skyddsombud. Enligt nämnda remissinstanser är det förenat
med stora olägenheter att i denna situation göra ändringar av betydenhet i
arbetarskyddslagen. LO oeh SAF anser att ytterligare ändringar i
arbetarskyddslagen bör anstå till dess att arbetsmUjöutred-ningen slutfört sitt
utredningsarbete. Arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöutredningen kan godta
ändring i vissa avseenden som utredningen berört men avstyrker förslaget i
andra delar.
Det är framför allt utredningens förslag om anpassning av
reglerna beträffande skyddsombuds rätt tiU ledighet tUl förslaget om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen som föranlett invändningar. 1 bl. a.
remissvaren från Statsföretagens förhandlingsorganisation, statens avtalsverk
och kammarrätten i Stockholm påpekas att den parallell utredningen dragit
mellan fackliga förtroendemän i allmänhet och skyddsombud inte är korrekt med
hänsyn tUl de speciella uppgifter skyddsombuden har.
Arbetarskyddsstyrelsen
anser att det inte klart framgår av betänkandet om någon saklig ändring
åsyftats med den föreslagna jämkningen av 40 a § arbetarskyddslagen. Styrelsen,
som under hand fått beskedet att någon sädan ändring inte är avsedd, finner att
det tUlämnade förtydligandet är obehövligt oeh olämpligt, eftersom det är
ägnat att inge en läsare den uppfattningen att skyddsombudens rättigheter
ytterligare utökas i förhållande till vad som nu gäller. Skulle
utredningsförslaget likväl gä ut på en saklig ändring anser styrelsen att
frågan behöver penetreras mera ingående än som skett i betänkandet. Även för nu
nämnda fall avstyrker således styrelsen ändring. Inte heller det föreslagna
tillägget om jämställande av ledighet enligt 40 a § med arbetad tid anser
styrelsen nödvändigt, eftersom enligt styrelsens mening verksamhet som skyddsombud
utövar enligt arbetarskyddslagen uppenbart är att jämställa med annat arbete
för arbetsgivarens räkning.
Även arbetsmiljöutredningen avstyrker förslaget i dessa
delar. Arbetsmiljöutredningen anser att 40 a § fjärde stycket i föreslagen
lydelse skulle
Prop. 1974 r88 128
medföra tolkningssvårigheter. ArbetsmUjöutredningen anför vidare,
att någon samordning mellan reglerna om ledighet i arbetarskyddslagen oeh i
förslaget till lag om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen alls
inte uppnås genom den föreslagna ordningen samt att .framläggandet av
sistnämnda lagförslag därför inte synes kunna åberopas som skäl för att nu ta
upp frågan om att ändra bestämmelsen om skyddsombuds ledighet för uppdraget.
Som ytterligare skäl mot förslaget erinrar arbetsmiljöutredningen om den olika
beskaffenheten av skyddsombuds uppdrag i förhållande till fackliga uppdrag i
allmänhet. Utredningen framhåller vidare att det självfallet måste ankomma på
skyddsombudet att själv avgöra tidpunkt för ingripande och tidsåtgång när det
gäller akuta risksituationer, medan det i fråga om löpande skyddsarbete
förutsätts att parterna handlar i samverkan. Det är först om parterna efter
överläggningar på det lokala planet misslyckas att nå enighet om vilken tid
som skall anslås åt det löpande skyddsarbetet som skyddsombudet kan ta den tid
för det löpande skyddsarbetet som han finner rimlig i avvaktan på uttalande av
yrkesinspektionen. Detta är i överensstämmelse med grundtanken om
partssamverkan i skyddsfrågor, men utredningsförslaget återspeglar inte nägot
av detta betraktelsesätt. ArbetsmUjöutredningen pekar dessutom på att
bestämmelsen om ledighet för skyddsombud blir mera långtgående än vad som
föreslås gäUa för fackliga förtroendemän i allmänhet, vilket
arbetsmUjöutredningen inte anser välgrundat bl. a. med hänsyn till att reglerna
om skyddsombud tar sikte på inte bara arbetsplatser med facklig
arbetstagarorganisation utan också arbetsplatser där det saknas den stadga som
följer med sådan representation. Arbetsmiljöutredningen menar att det i vart
faU beträffande arbetsplatser av sistnämnda slag inte bör komma i fråga att
utvidga skyddsombuds befogenheter utöver vad som gäller f. n. utan att
samtidigt till närmare övervägande ta upp frågan om antalet skyddsombud på
arbetsställen av olika storlek och beskaffenhet.
Också socialstyrelsen anseratt den föreslagna ledighetsregeln
är mindre välbetänkt. För att inte planeringen av arbetet skall bli lidande och
driftssvärigheter uppstå, anser styrelsen att det i vart fall måste krävas
varsel viss tid i förväg frän skyddsombudet när han ämnar ta ledigt för sitt
uppdrag. Socialstyrelsen framhåller också att den föreslagna ordningen kan
fresta till missbruk.
Ytterligare några remissinstanser som haft principiella
invändningar mot förslaget tUl bestämmelser om ledighet för facklig
förtroendeman i allmänhet har motsvarande erinringar beträffande förslaget tiU
ändring i 40 a § arbetarskyddslagen.
Utredningens förslag till ändringar i
anställningsskyddsreglerna i 42-44 §§ arbetarskyddslagen har föranlett en del
synpunkter och anmärkningar utöver vad som nämnts inledningsvis.
Arbetsmiljöutredningen anser det i och för sig lämpligt
att låta de särskilda bestämmelserna i arbetarskyddslagen om skydd mot obehörig
uppsägning och obehörigt avskedande utgå och ersättas av reglerna i lagen om
anställningsskydd. Enligt arbetsmUjöutredningen råder dock viss
Prop.
1974r88 129
tvekan om tidpunkten att göra denna ändring är den rätta
f. n. Vidare pekar arbetsmUjöutredningen på att arbetarskyddslagens regler har
ett något vidare tiUämpningsområde än lagen om anställningsskydd och på att
fristerna i arbetarskyddslagen för väckande av talan om ogiltighet av
uppsägning eller avskedande är betydligt längre än motsvarande frister enligt
lagen om anstäUningsskydd. Dessa förhållanden bör dock enligt
arbetsmUjöutredningen inte anses utgöra hinder för förslagets genomförande.
Även
arbetarskyddsstyrdsen anser att reglerna om uppsägning och avskedande av
skyddsombud bör kunna utmönstras ur arbetarskyddslagen för att den nödvändiga
anpassningen tUl lagen om anstäUningsskydd skall uppnås. Något väsentligt
hinder från informationssynpunkt mot att genomföra denna anpassning nu finns
inte enligt styrelsen. Frågan om samordning av övriga anstäUningsskyddsregler i
arbetarskyddslagen med bestämmelserna i en eventuell lag om facklig
förtroendemans stäUning ligger enligt styrelsen delvis annorlunda till.
Styrelsen anser att det i första hand bör övervägas att överlämna denna
samordningsfråga tUl arbetsmiljöutredningens prövning.
Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller att förbundet
kan godta förslaget om att skydd vid uppsägning och avskedande skaU regleras
enbart av lagen om anställningsskydd endast under förutsättning att ändringen
inte innebär någon försämring av situationen för facklig förtroendeman som är
anstäUd för viss tid eller visst arbete.
Vissa
remissinstanser såsom TCO, SF ochSvenska kommunalarbetareförbundet har anmärkt
att de tidsfrister som stäUs upp i 5 § förslaget tUl lag om facklig
förtroendemans stäUning vid fall av försämrade arbetsförhåUanden eller
anslällningsvUlkor är för korta. Det får antas att dessa remissorgan har samma
inställning tiU de frister för underrättelse och talan som upptagits i den
föreslagna lydelsen av 42 § tredje och fjärde styckena arbetarskyddslagen.
Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att det inte kan uteslutas att de föreslagna
korta fristerna kan leda till rättsförluster. Arbetsrättskommittén ifrågasätter
om det finns behov av nägon regel om talefrist utöver vad som skaU gälla
beträffande skadeståndstalan. Skälet härtUl är att ogUtighetspåföljd inte
föreslås vid åtgärd som innebär obehörigt försämrade arbetsförhållanden eller
ansläUningsvUlkor.
Även
arbetsmiljöutredningen påpekar att förslaget inte innefattar motsvarande
möjligheter som f. n. att få rättshandling förklarad ogUtig. Enligt
arbetsmUjöutredningen bör dock liksom hittUls i första hand gälla, att
rättshandling som leder till försämring av arbetsförhållandena eller
anstäliningsvUlkoren för skyddsombud och som vidtagits i anledning av dennes
uppdrag skall vara ogill.
Utredningens
förslag tiU skadeståndsbestämmelser har uppmärksammats i några remissvar.
Arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmUjöutredningen kritiserar utredningens
uppfattning att bestämmelsen om skyddsombuds rätt tUl ledighet f. n. inte är
sanktionerad av någon skadeståndsregel. Dessa instanser hänvisar därvid tUl att
den som hindrar skyddsombud att fuUgöra sitt uppdrag, kan ådömas skadestånd
enligt
9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Frop. 1974 r88 130
42 § andra stycket arbetarskyddslagen i gäUande lydelse.
Enligt arbets-mihöutredningen synes utredningsförslaget om en särskild
skadeståndsregel för faU av överträdelse av 40 a § arbetarskyddslagen innebära
en begränsning av skyddsombudens nuvarande möjligheter att fä skadestånd, något
som inle torde ha avsetts och inte heUer är önskvärt.
SHIO liksom Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget om
förhöjt skadestånd vid tillämpning av 39 § lagen om anställningsskydd beträffande
skyddsombud.
Arbetsmiljöutredningen anser att det behöver klargöras om
det remitterade förslaget innebär att även organisation skall kunna
lUlerkännas skadestånd på grund av åtgärd som vidtagits mot skyddsombud i
anledning av dennes uppdrag. Enligt arbetsmUjöulredningens uppfattning
föreligger skäl för en sådan ordning.
De föreslagna processueUa bestämmelserna i 44 § arbetarskyddslagen
tas upp av Svea hovrätt och arbetsrättskommittén. Dessa instanser framhåUer att
utredningsförslaget förutsätter att arbetsgivare skaU kunna väcka talan mot
skyddsombud för att få prövat vad som är erforderlig ledighet för uppdraget.
Sådan talan bör enligt hovrättens och kommitténs mening prövas av
arbetsdomstolen och det ifrågavarande lagrummet kompletteras i enlighet härmed.
Arbetarskyddsstyrelsen anmärker att bestämmelser om
skyddsombud också finns i lagen (1965r719) om säkerheten på fartyg och att
denna lag f. n. är föremål för översyn inom fartygsmiljöutredningen. Också
Svenska sjöfolksförbundel erinrar om fartygsmiljöutredningens arbete och framhåller
att det bör uppdras åt denna utredning att beakta det föreliggande förslaget
till ändring i arbetarskyddslagen.
Utredningens uttalande rörande 15 § lagen om
anstäUningsfrämjande åtgärder har berörts i ett remissvar. SPN framhåller
därvid, att arbetet i anpassningsgrupp bör ses som arbete i tjänsten och
sedvanlig lön utgå under den tid som fordras för detta.
4.5 Lagstiftning om löneskydd
4.5.1 Nuvarande ordning
Förmånsrättslagen
Vid utmätning eller konkurs har borgenärer inbördes rätt
tUl betalning i den ordning som stadgas i förmånsrättslagen (1970r979; ändrad
senast 1973 r 1068). Förmånsrätten kan vara särskUd eller aUmän. SärskUd
förmånsrätt gäller vid utmätning och konkurs samt avser viss egendom. Allmän
förmånsrätt gäller endast vid konkurs och avser all egendom som ingår i
gäldenärens konkursbo. Den viktigaste allmänna förmånsrätten är den, som enligt
11 § förmånsrättslagen följer med arbetstagares fordran på sådan lön eller
annan ersättning på grund av anställningen som ej förfallit tiU betalning
tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes och pä sådan lön eller
ersättning under skälig uppsägningstid, högst sex
Prop. 1974 r88 131
månader, som överstiger inkomst vUken arbetstagaren under
tid som lönen eUer ersättningen avser förvärvat eUer uppenbarligen borde ha
kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom förvärvsverksamhet.
Har lönefordran som förfaUit tidigare än ett år innan konkursansökningen
gjordes varit föremål för tvist, gäller förmånsrätten om talan väckts eUer
sådan förhandling som föreskrivs i koUektivavtal begärts inom sex månader från
förfallodagen och konkursansökningen följt inom sex månader från det att
tvisten blivit slutligt avgjord. I fråga om semesterlön eller
semesterersättning som är intjänad innan konkursansökningen gjordes, gäller
förmänsrätten vad som står inne för det löpande och de närmast föregående två
kvalifikationsåren.
Fordran med aUmän förmånsrätt skall i första hand uttas ur
egendom som inte är föremål för särskUd förmänsrätt. Förslår inte denna egendom
uttas bl. a. fordran med aUmän förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen ur egendom
vari särskUd förmånsrätt gäUer. Närmare regler om förhållandet mellan
särskilda och allmänna förmånsrätter finns i 15 17§§ förmånsrältslagen.
Lagen om statlig lönegaranti vid konkurs
För betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare
som försatts i konkurs svarar staten enligt lagen (1970r741) om statlig
lönegaranti vid konkurs (ändrad senast 1971rl046). Betalning enligt garantin
utgär för sådan fordran pä lön eller annan ersättning som har förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrättslagen samt för vissa kostnader i samband med arbetsgivarens
försättande i konkurs. Med lönefordran jämställs enligt 11 § förmånsrättslagen
bl. a. skadestånd som arbetsgivaren skall utge tUl arbetstagaren på grund av
obehörigt avskedande eller tjänsteavtals hävande (prop. 1970rl42 s. 136).
Beträffande fordran med förmänsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen gäUer
garantin för varie arbetstagare dock högst ett belopp som motsvarar fem gånger
det vid konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
4.5.2 Utredningen
Form ånsrät tslage n
Utredningen erinrar tUl en början om att enligt 11 §
förmånsrättslagen allmän förmänsrätt i arbetsgivares egendom utan vidare torde
följa med arbetstagares fordran på lön under uppsägningstid som tUlkommer
arbetstagaren enligt lagen om anstäUningsskydd. Utredningen framhåller vidare
att förmånsrätten emeUertid är begränsad tiU vad arbetstagaren under
uppsägningstiden inte förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i
annan anstäUning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet. Med hänsyn
till alt begränsningsregeln i förmånsrättslagen har utformats efter mönster av
avräkningsregeln i lagen om anstäUningsskydd för vissa arbetstagare
(äldrelagen), som ersätts av en
Prop.
1974r88 132
något annorlunda utformad avräkningsregel i lagen om
anställningsskydd, bör enligt utredningens uppfattning också förmånsrättslagens
begränsningsregel ändras tUl överensstämmelse med avräkningsregeln i 13 §
lagen om anställningsskydd.
Utredningen anser det tveksamt humvida fordran på
skadestånd enligt 39 § lagen om anstäUningsskydd är förenad med förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrältslagen. Enligt utredningens uppfattning bör det s. k.
löne-privilegiet gäUa sådant skadestånd. Skadeståndsregeln kan annars komma att
urholkas från trygghetssynpunkt. För att undanröja den tvekan som föreligger
huruvida 11 § förmånsrättslagen är tillämplig i förevarande sammanhang föreslår
utredningen, att nämnda paragraf tillförs ett stadgande enligt vilket allmän
förmånsrätt skall följa även med arbetstagares fordran på sådant skadestånd
som fastställts enligt 39 § lagen om anställningsskydd.
Lagen om statlig lönegaranti vid konkurs
De i lagen om anställningsskydd föreskrivna
uppsägningstiderna påkallar enligt utredningens uppfattning inte några följdändringar
i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs. När det däremot gäller rätt till
skadestånd på grund av uppsägning eUer avskedande i strid mot lagen anser
utredningen att det förhåUer sig något annoriunda. TUl viss del kan sådant
skadestånd avse själva kränkningen och torde då enligt gäUande rätt inte
medföra förmånsrätt eller omfattas av lönegarantin.
Utredningens förslag att skadestånd enligt 39 § lagen om
anställningsskydd skall utgå med förmånsrätt medför att sådant skadestånd
också kommer att omfattas av lönegarantin. Enligt utredningens mening får detta
tUl följd att ersättningsnivån i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs som
f. n. högst uppgår tiU ett belopp motsvarande fem gånger det vid tiden för
konkursbeslutet gäUande basbeloppet måste omprövas.
Enligt utredningens mening bör ersättningsnivån enligt
lönegarantilagen anpassas tiU de skadeståndsbelopp som kan utgå enligt 39 §
lagen om anställningsskydd. Utredningen anser att ersättningsnivån bör stå i
relation tUl antalet förmånsberättigade månadslöner som kan utgå enligt nämnda
lagrum och föreslär därför att ersättningsnivån differentieras med hänsyn tUl
storleken av utdömt skadestånd. Utredningen föreslår vidare att den särskUda
ersättningsnivån för skadestånd enligt 39 § lagen om anställningsskydd inte
skall konsumeras av andra förmånsberättigade lönefordringar. Sådana fordringar
bör enligt utredningens uppfattning i StäUet kunna utgå parallellt därmed,
alltjämt dock inom ramen för nuvarande fem basbelopp.
Enligt utredningens bedömning kommer lönegarantin att bara
i mycket ringa omfattning tas i anspråk för de nu berörda skadestånden.
Utredningen anser därför att förslaget inle får någon avgörande betydelse när
det gäller finansieringen av lönegarantin.
Utredningen föreslår att de nu berörda ändringarna, liksom
ändringarna i förmånsrältslagen, träder i kraft den 1 juli 1974. Utredningen
anser
Prop. 1974 r88 133
det inte erforderligt med några särskilda
övergångsbestämmelser i anledning av förslaget.
4.5.3 Remissyttranden
Utredningens förslag om ändringar i förmånsrättslagen och
lagen om statlig lönegaranti vid konkurs utsätts i flera remissvar för kritik.
Även positiva remissinstanser förekommer dock. Bland dessa kan nämnas
statskontoret, en minoritet inom riksskatteverket, LO och TCO. Statskontoret
anser att de föreslagna ändringarna kommer att fullständiga löneskyddet och att
de ligger i hnje med den övriga lagstiftningen om löneskydd.
Utredningens förslag om ändring av begränsningsregeln i 11
§ första stycket förmånsrättslagen berörs bara av ett fåtal remissinstanser.
Svea hovrätt anser att det starkt kan ifrågasättas, huruvida önskemålet om
överensstämmelse med avräkningsregeln i 13 § lagen om anställningsskydd utgör
elt tiUräckligt starkt skäl för ifrågavarande ändring. Hovrätten påpekar att
motiven för bestämmelserna är olika oeh anser att frågan därför bör övervägas
ytterligare. Konkurslagskommittén, som anser att den föreslagna
begränsningsregeln är tveksam, vill emellertid, med hänsyn tUl sambandet med 13
§ lagen om anställningsskydd och till att lönegarantisystemet innebär att alla
ordinära lönefordringar i en konkurs blir betalda även om konkursboet är
otUlräckligt, inte motsätta sig utredningens förslag i denna del.
Arbetsdomstolens ordförande anser att det bör övervägas att åstadkomma
fullständig lagteknisk överensstämmelse mellan de aktuella reglerna i 11 §
förmånsrältslagen och 13 § lagen om anställningsskydd.
Flera remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag
om att utvidga förmånsrätten enhgt 11 § förmånsrättslagen till att avse också
skadestånd enligt 39 § lagen om anställningsskydd. Bland dessa kan nämnas Svea
hovrätt, juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Stockholm,
konkurslagskommittén, en majoritet inom riksskatteverket, SAF, SHIO, Sveriges
advokatsamfund samt Föreningen Sveriges kronofogdar. De kritiska
remissinstanserna framhåller allmänt att förslaget strider mot de grundläggande
principerna i förmånsrättslagen och att det ifrågavarande skadeståndet, med
hänsyn till att det utgär oberoende av huruvida någon ekonomisk skada har
åsamkats i det enskUda fallet, närmast har karaktären av vite, som är avsett
att ugöra ett påtryckningsmedel mot arbetsgivaren. Vidare framhålls att skadeståndels
preventiva effekt inte längre är aktuell efter en inträffad konkurs och att,
med hänsyn till att skadeståndet kan uppgå till avsevärda belopp, den
föreslagna ordningen kan bli till men för andra fordringsägare.
Härutöver anförs en rad synpunkter på utredningsförslaget
i denna del. Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har svårt att
inse att det sociala skyddsbehovet beträffande förevarande
skadeståndsfordringar skulle väga tyngre än i andra fall då arbetstagare, som
förlorat sitt arbete tUl följd av arbetsgivarens konkurs, har
utestående fordringar mot
Prop. 1974 r88 134
arbetsgivaren. Fakulteten anser att föga tilltalande
ojämnheter kan uppstå vid den praktiska tUlämpningen. SHIO påpekar att
förslaget innebär vissa förändringar för företagens kreditvärdighet och att det
är angeläget att en noggrann analys av de företagsekonomiska konsekvenserna
görs innan bestämmelserna ändras. Ackordscentralen framför liknande synpunkter.
Arbetsrättskommittén anser att utredningens förslag inte
omfattar sådant förhöjt skadestånd som skaU kunna utgå enligt 39 § lagen om
anställningsskydd liU skyddsombud och vissa fackliga förtroendemän.
Arbetsdomstolens ordförande anseratt sådant tUläggsbelopp bör behandlas pä
samma sätt som skadeståndet i övrigt i förmånsrätts- och lönegarantihänseende.
Ett klarläggande på denna punkt anses påkallat. LO uttalar att också det extra
skadeständsbeloppel bör omfattas av de föreslagna reglerna.
TCO anser
att det Lnte finns någon anledning att i förmånsrätts- oeh lönegarantUiänseende
göra någon skiUnad mellan skadestånd enligt 38 oeh 39 §§ lagen om
anställningsskydd. TCO föreslår därför att den del av skadestånd enligt 38 §
nämnda lag som avser framtida inkomstförlust jämställs med skadestånd enligt 39
§ samma lag. Dessutom efterlyser TCO i detta sammanhang klarlägganden i ett par
avseenden. För del första frågar sig TCO huruvida en arbetstagare går miste om
skadestånd enligt 39 § lagen om anställningsskydd, om arbetsgivarens
åsidosättande av domstols ogUtighetsförklaring beror på att han försatts i
konkurs innan han delgivits domen. Vidare anser TCO att tidsbestämmelserna i 11
§ förmånsrättslagen blir svårtolkade när de ställs i relation tiU den i 34 och
35 §§ lagen om anställningsskydd fastslagna principen, att anställningen inte
upphör förrän tvisten slutligt prövats. Föreningen Sveriges kronofogdar
framhåller att det inte framgår av förslaget, om det krävs domstolsavgörande i
skadeståndsfrågan för att skadeståndet skall kunna göras gällande med
förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. Om domstolsavgörande skuUe fordras,
erinrar föreningen om de processuella problem som uppkommer i de faU en
arbetstagare efter att ha fått domstols förklaring om en uppsägnings
ogiltighet och därefter ändå avstängts från vidare arbete underlåtit att
väcka talan om skadeståndet på grund av arbetsgivarens mellankommande konkurs.
Konkurslagskommittén anser att förslaget lUl ändrade
avräkningsregler i 11 § förmånsrättslagen motiverar en övergångsbestämmelse.
Kommittén föreslår att en bestämmelse införs enligt vUken nämnda paragraf skall
gäUa i sin äldre lydelse i fråga om konkurs, i vUken konkursbeslutet meddelats
före dagen för ikraftträdandet. Arbetsdomstolens ordförande anser att
utredningen lorde ha avsett att, oberoende av tidpunkten för konkursutbrottet,
den nya lydelsen av 11 § förmånsrättslagen skall äga tUlämpning L fall där
uppsägningstiden börjat löpa efter lagändringens ikraftträdande, medan den
äldre avräkningsregeln skall gäUa om uppsägningstiden böriat löpa
dessförinnan. Han anser det dock vara påkallat med en uttrycklig föreskrift
härom.
Nägra remissinstanser pekar på möjligheten att låta
skadestånd enligt
Prop. 1974r88 135
39 § lagen om anställningsskydd omfattas av förmänsrätt
endast i den utsträckning som följer av 11 § förmånsrättslagen i dess nuvarande
lydelse och samtidigt låta lönegarantin omfatta skadeståndet helt eller delvis.
Denna möjlighet uppmärksammas av juridiska fakulteterna vid universiteten i
Uppsala och Stockholm, arbetsdomstolens ordförande och konkurslagskommittén.
En majoritet inom riksskatteverket, som liksom Svea
hovrätt avstyrker utredningens förslag om utvidgning av lönegarantin, päpekar
att det f. n. förekommer missbruk av lönegarantin. Föreningen Sveriges
kronofogdar anser att förslaget medför risk för ökat missbruk. Liknande
synpunkter framförs av Ackordscentralen och konkurslagskommittén.
Föreningen Sveriges kronofogdar ifrågasätter slutligen om
inte de föreslagna reglerna kommer att få återverkningar pä finansieringen av
lönegarantisystemet och framhåUer att denna fråga bör utredas ytterligare.
4.6 Semesterlagstiftningen
4.6.1 Nuvarande ordning
Semesterns längd ett visst år bestäms enligt lagen
(1963rll4) om semester (ändrad senast I966r422) med hänsyn tUl omfattningen av
det arbete, som arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört under
kvalifikationsåret, dvs. i allmänhet det föregående året. Endast tid, under
vUken arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning, räknas i princip
som semestergrundande. Från denna princip har emellertid gjorts vissa avsteg i
lagen (7 § andra stycket), i det att som arbetad dag räknas även dag, då
arbetstagaren varit frånvarande från arbetet på grund av semester, sjukdom,
havandeskap och barnsbörd samt viss mUitärtJänstgöring och tjänstgöring i
civUförsvaret (s. k. privUigierad frånvaro). Reglerna om privUigierad frånvaro
som semestergrundande lider emellertid bl. a. den inskränkningen (7 § tredje
stycket) att frånvarotiden inte får räknas som arbetad tid då det är uppenbart
att arbetstagaren, om han inte varit frånvarande av privUigierad anledning,
inte skulle ha kunnat beredas arbete hos arbetsgivaren. Detta gäller dock inte
om orsaken tUl att arbetstagaren inte kunnat beredas arbete är driftsuppehäll
för samtidig semester. För övrigt gäller inte heller inskränkningen av
naturliga skäl frånvaro pä grund av semester.
Lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete (ändrad senast 1964:101) innehåller i
princip motsvarande reglering.
4.6.2 Utredningen
Utredningen berör även frågan huruvida reglerna i 12 och
21 §§ lagen om anstäUningsskydd om att med arbetad tid skall likställas tid
under vUken arbetstagaren vid uppsägning och permittering är berättigad lUl lön
Prop.
1974:88 136
och andra anställningsförmåner bör föranleda någon ändring
i lagen om semester och lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med
radiologiskt arbete.
Enligt utredningens mening är någon ändring i
semesterlagstiftningen inte erforderlig i den mån stadgandena i 12 och 21 §§
lagen om anställningsskydd tar sikte på en situation, där arbetstagaren under
hela den tid han erbjuds arbete står tUl arbetsgivarens förfogande. Skulle
arbetstagaren däremot, t. ex. pä grund av sjukdom, inte stå tUl arbetsgivarens
förfogande under uppsägnings- eller permitteringstid är förhållandet enligt utredningen
ett annat.
Utredningen tar först upp permitteringsfallet. I 7 §
tredje stycket semesterlagen föreskrivs uttryckligen att dag, under vilken
arbetstagaren varit frånvarande från arbetet på grund av sjukdom etc, inte
skall jämstäUas med arbetad dag om eljest arbete uppenbarligen inte kunnat
beredas arbetstagaren en sådan dag. Enligt utredningen medger därför inte
reglerna i lagen om anställningsskydd utan vidare att sådan överskjutande
permitteringstid, som enligt lagen är förenad med rätt tUl lön och andra
anställningsförmåner, grundar semeslerrätl när den permitterade arbetstagaren
blir sjuk eller av annan privUegierad frånvaroorsak inte skulle ha kunnat
arbeta. Utredningen anför att det visserligen kan vara riktigt att en
arbetstagare, som bhvit sjuk, inte bör försättas i ett bättre läge på grund av
att han är permitterad och få lön under sjukdomen. Men eftersom han enligt
semesterlagstiftningen i princip har rätt att räkna sjukdomstiden som
semesterkvalificerande, bör han enligt utredningens uppfattning inte mista
denna rätt under överskjutande permitteringstid. För att uppnå det åsyftade
resultatet föreslår utredningen att 21 § tredje stycket lagen om
anställningsskydd jämkas. Alternativt kan ändring göras i 7 § tredje stycket
semesterlagen.
Vad angår uppsägningsfallet framhåller utredningen att
även en arbetstagare som är uppsagd bör få räkna privUegierad frånvaro som
semesterkvalificerande utan hinder av regeln i semesterlagen om att sådan tid
inte skaU jämställas, om arbete uppenbarligen inte kunnat beredas arbetstagaren
under frånvarotiden. Visserligen måste arbetstagaren föratt vara bevarad vid
rätten tiU uppsägningslön enligt 12 § lagen om anstäUningsskydd stå till
arbetsgivarens förfogande om arbetsgivaren påfordrar det. Enligt 7 § andra stycket
semesterlagen äger arbetstagaren dock i princip intjäna semesterförmåner under
bl. a. uppsägningstid även om han då är sjuk och aUtså varken arbetar eller kan
stå tUl arbetsgivarens förfogande. Som en konsekvens av lagen om
anställningsskydd bör arbetslagaren enligt utredningens uppfattning få behåUa
denna förmån även om arbetsgivaren inte kan erbjuda honom arbete under
uppsägningstiden. Detta kan uppnås genom att semesterlagen ändras sä att
tillämpning av 7 § Iredje stycket i lagen utesluts ocksä för det fall
fränvaroperioden infaller under uppsägningstid som arbetstagaren åtnjuter
enligt lagen om anställningsskydd. Enligt utredningen är det dock lämpligare
att 12 § andra stycket lagen om anställningsskydd jämkas. Utredningen lägger
fram förslag härom.
Prop.
1974r88 137
4.6.3 Remissyttranden
Utredningens förslag om ändringar i 12 § andra stycket och
21 § tredje stycket lagen om anställningsskydd lämnas utan erinran av
övervägande antalet remissinstanser. Synpunkter har vid remissbehandlingen bara
framförts frän ett par håU.
Svea hovrätt, som ansluter sig tUl utredningens förslag,
anmärker att de av utredningen föreslagna bestämmelserna enligt sin ordalydelse
tillåter arbetstagaren att intjäna semester även om han av annan anledning än
sådan som enligt semesterlagarna konstituerar privUegierad frånvaro inte står
tUl arbetsgivarens förfogande. I motiven till en lagändring bör enligt
hovrättens mening därför klart anges vad som åsyftas.
Arbetsdomstolens ordförande avstyrker den föreslagna
ändringen av 12 § andra stycket lagen om anställningsskydd och motsvarande
ändring i semesterlagen. Han konstaterar att tUlkomsten av 12 § andra stycket
lagen om anställningsskydd inte kräver någon lagändring med hänsyn tiU
semesterlagstiftningen och att mot den föreslagna ändringen i och för sig kan
invändas att lagrummet med en sådan utformning skulle få ett inte åsyftat
alltför vidsträckt tUlämpningsområde. Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter
också om den av utredningen redovisade uppfattningen, att frånvaro på grund av
sjukdom under uppsägningstid inte skulle vara semesterkvalificerande i det fall
arbete uppenbarligen inle kunnat beredas arbetstagaren under frånvarotiden, är
riktig. Enligl hans mening bör frågan överlämnas tUl rättstUlämpningen. Som
särskilt skäl härför anför han, att frågan hur 7 § tredje stycket semesterlagen
skall tUlämpas vid arbetsbrist har betydelse också i andra .situationer när
permittering inte får ske. Arbetsdomstolens ordförande tUlstyrker däremot den
föreslagna ändringen av 21 § tredje stycket lagen om anstäUningsskydd.
LO, som tUlstyrker utredningens förevarande förslag,
förutsätter att ifrågavarande bestämmelser blir föremål för kommentarer i
samband med den aktueUa översynen av semesterlagen.
Svenska kommunalarbetareförbundet föreslär att de
förordade ändringarna i lagen om anställningsskydd tas in också i
semesteriagen.
4.7 Kungörelsen om statsbidrag till nedläggningshotade
företag
4. 7.1 Nuvarande ordning
TUl företag som är i konkurs eller i likvidation kan
enligt kungörelsen (I972r302) om statsbidrag tUl nedläggningshotade företag
utgå statsbidrag för att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eUer
omplacering av de anställda. Sådant bidrag, som utbetalas av länsarbetsnämnden
efter prövning av AMS, utgår enligt huvudregeln under högst sex månader. I
princip skall bidrag inle utgå under varseltid som gäller för företaget enligt
överenskommelse med AMS. Härmed åsyftas de varselöverenskommelser som i
dag gäller för större delen av den privata
Prop.
1974r88 138
arbetsmarknaden (se SOU 1973:7 s. 221). Om särskilda skäl
föreligger kan AMS dock medge att bidrag får utgå även under sädan varseltid
eUer del därav. Bidraget skall i sä fall förenas med återbetalningsskyldighet.
4.7.2 Utredningen
Enligt utredningens uppfattning bör det förhållandet, att
reglerna om varsel i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder i stor
utsträckning kommer att ersätta de nuvarande varselöverenskommelserna,
föranleda ändring i kungörelsen om statsbidrag till nedläggningshotade företag.
Utredningen föreslär att 3 § andra stycket i kungörelsen, som föreskriver att
bidrag inte utgår under varseltid som gäller för företaget enligt
överenskommelse med AMS, kompletteras med en regel om att bidrag inte heUer
utgär under varseltid som gäller för företaget enligt nämnda lag.
5 Avgångsersättning 5.1 Nuvarande ordning
5.1.1 Förhållandena på den privata sektorn
För arbetare i enskild tjänst gäller regler om kollektiv
avgångsbidrags-försäkring (AGB-forsäkring). Reglerna har sitt ursprung i en överenskommelse
frän år 1964 mellan SAF och LO om inrättande av en fond för avgångsbidrag
(AGB-fonden). Enligt denna överenskommelse skulle bidrag ur fonden utgå tiU
äldre arbetstagare med läng anstäUningstid, vUka efter den 1 januari 1965 blev
arbetslösa till följd av driftsinskränkning eller driftsnedläggelse. Fonden
skulle finansieras genom arbetsgivaravgifter och administreras av
Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA). I samband med den centrala
avtalsuppgörelsen våren 1966 enades parterna om vissa förändringar i
AGB-systemet. TUl följd härav gäher fr.o.m. den 1 januari 1967 att bidrag
numera utgår som försäkringsbelopp i en kollektiv avgångsbidragsförsäkring,
tecknad och vidmakthållen av arbetsgivaren i AFA. TUl viss del utfaller
försäkringen även dä arbetslöshet inte föreligger. Ändringar i AGB-reglerna,
innebärande bl. a. utvidgning av den försäkringsberättigade arbetstagarkretsen
och höjning av vissa försäkringsbelopp, har därefter gjorts genom
överenskommelser åren 1969 och 1972. Mellan KFO och LO samt mellan
Fackföreningsrörelsens förhandhngsorganisation och Handelsanställdas förbund
har för arbetare pä kooperationens och handelns områden motsvarande överenskommelser
träffats om avgångsbidragsförsäkring i Folksam att gälla fr. o. m. är 1967. För
arbetare anställda i statliga bolag gäller på grundval av kollektivavtalsätagande
reglerna om AGB-försäkring i AFA. Totalt omfattas i dag del alldeles
övervägande antalet av de berörda arbetstagarna, mer än 1,5 milj. anställda,
av AFA-försäkring eller motsvarande.
Skyldighet att teckna och vidmakthålla AGB-försäkring i AFA
åvUar varie arbetsgivare, som själv eller genom arbetsgivarorganisation
förpliktat
Prop. 1974:88 139
sig därtUl i kollektivavtal. Sädan skyldighet föreskrivs i
samtliga koUektivavtal inom LO-området av den privata sektorn samt i LO-förbundens
koUektivavtal med de statsägda företagen. AGB-försäkring kan även tecknas av
arbetsgivare som inte är skyldig därtUl pä grund av koUektivavtal.
Försäkringen omfattar arbetstagare som utför arbete på de
vid försäkringstiUfäUet gällande koUektivavtalens sakliga tillämpningsområden.
I fråga om arbetstagare som enligt praxis på arbetsmarknaden är att hänföra tiU
kategorin "arbetare" gäller försäkringen även när de utanför nämnda
område utför arbete i den rörelse eUer verksamhet arbetsgivaren angett i sin arbetsgivaranmälan
till AFA, försåvilt deras arbete inbegripits i denna anmälan. För frågan om en
arbetstagare är att anse som arbetare skall i tveksamma fall vara vägledande om
han tUl följd av sitt arbete tillhör eller vid tänkt anslutning tUl
arbetstagarorganisation skulle komma att tUlhöra fackförbund av arbetare och
inte tjänstemannaorganisation. AU inom detahhandeln anställd butiks- och
kontorspersonal betraktas dock i förevarande hänseende som arbetare, oberoende
av organisationstUlhörighet. I samtliga fall gäller försäkringen såväl organiserade
som oorganiserade arbetstagare.
AGB-försäkringen gäUer inte för arbetstagare, som är yngre
än 40 år eller som är berättigad till ålderspension enligt lagen om allmän
försäkring. Den gäller inte heller för arbetstagare som är anställd för
utförande av heltidsarbete under ärliga arbetssäsonger av mindre än fem
månaders längd. Vidare undantas arbetare som under de senaste tre åren
huvudsakligen varit deltidsanställd för utförande av arbete i genomsnitt
understigande 16 timmar i veckan. Sådan arbetstagare kan dock av AFA
tillerkännas rätt tUl avgångsbidrag, om särskilda skäl med hänsyn tUl arbetets
tidigare omfattning och anställningstidens längd föranleder det.
Försäkringsskyddet för den enskUde arbetstagaren inträder
från och med den dag, dä han under fem år varit oavbrutet anstäUd för att
utföra avlönat arbete hos arbetsgivare med gäUande försäkring samt uppnått
sådan ålder att hans anställningstid och levnadsålder tUlhopa uppgår till minst
50 är. Skyddet gäller därefter under den tid arbetstagaren är anstäUd och utan
längre tidsavbrott utför arbete hos arbetsgivaren. Det upphör dock senast vid
utgången av den månad, då arbetstagaren uppnått den lägsta pensionsålder som i
hans fall gäller för rätt tUl avtalsreglerad tjänstepension.
För arbetstagare, som arbetar inom bransch där
arbetstagare regelmässigt anställs för tidsbegränsat arbete (bl. a. byggnads-
och anläggningsbranschen, skogsbruket och sjöfarten), gäller särskilda regler.
För sädan arbetstagare, vars anställningstid och levnadsålder tillhopa uppgår tUl
minst 50 år, inträder försäkringsskyddet den dag, då han under en
Sammanhängande tid av fem år varit oavbrutet yrkesverksam, förutsatt att han
utan längre tidsavbrott haft sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till
anställningar inom sädan bransch som nyss nämnts och är anställd för att utföra
avlönat arbete inom branschen hos arbetsgivare med gällande försäkring. Skyddet
kvarstår därefter så länge arbetstagaren
Prop. 1974r88 140
uppfyller angivna kvalifikationer, aUtså även då han
övergått tUl ny anställning hos annan arbetsgivare inom branschen. Skyddet
upphör dock senast vid utgången av den månad då han uppnått den lägsta pensionsålder
som i hans fall gäller för rätt tUl avtalsreglerad tjänstepension.
Försäkringsbeloppen utgörs av avgångsbidrag med s. k.
A-belopp, vUket uppgår tUl 100 kr. för varje fuUl anställningsår. Vid
arbetslöshet kan dessutom avgångsbidrag utgå med s. k. B-belopp, vUket i
normalfallet uppgår tUl högst 6 000 kr. Till en och samme arbetstagare kan
under en femårsperiod dock inte utgå högre avgångsbidrag än ett helt A-belopp
och ett helt B-belopp.
Rätt tUl avgängsbidrag med A-belopp föreligger när
arbetstagaren mister sin anställning tUl följd av driftsförändring som medför
varaktig personalreduktion vid företagel. Som ytterligare vUlkor gäUer att
arbetstagaren skall ha sagts upp utan eget förvållande eller egen vUja och att
han i sin anställning vid förelaget skall ha utfört huvudsakligen heltidsarbete
under de tio år som närmast föregått uppsägningen. Arbetstagare, som har sagts
upp från anställning vid företagsenhet inom en koncern och som erbjudits och
accepterat eller skäligen bort acceptera fortsatt anställning vid annan
företagsenhet inom koncernen, anses inte ha mist sin anställning. A-belopp
utgår annars även om arbetstagaren genast efler uppsägningen får nytt arbete.
För arbetstagare som är anställd i byggnads- och
anläggningsbranschen, skogsbruket, sjöfarten, som musiker eller inom teaterbranschen
gäller i stäUet som vUlkor för rätt till avgångsbidrag med A-belopp, att
arbetstagaren efler uppsägningen inte längre kan beredas fortsatt arbete inom
sin bransch. 1 sådant fall föreligger emellertid inte nägon ovUlkorlig rätt lUI
A-belopp, ulan detta belopp utgår först efter prövning av AFA och eventuellt i
reducerad omfattning. Även tUl deltidsarbetande arbetstagare eUer heltidsanställd
säsongarbetare kan efter prövning av AFA ett reducerat A-belopp utges.
Arbetstagare
som erhållit avgångsbidrag med helt eller reducerat A-belopp kan även tiUerkännas
avgångsbidrag med helt eller reducerat B-belopp. Förutsättning härför är att
han genom uppsägningen blivit varaktigt arbetslös, antingen i nära anslutning
till att han upphörde att utföra arbete vid företaget eller vid ett senare tiUfälle,
dock inte senare än fem år från det han sist utförde sådant arbete.
Avgångsbidrag med B-belopp utgår först efter viss prövning, varvid inle bara
arbetslöshetsperiodens längd inverkar på bedömningen. Även arbetsmarknadsläget
pä orten och arbetstagarens egna möjligheter ined hänsyn tUl yrkeskunnighet,
ålder och hälsotUlstånd att erhålla nytt arbete beaktas. 1 normalfallet anses
arbetslösheten dock ha varit varaktig, om arbetstagaren under tre månader varit
berättigad tUl ersättning från erkänd arbetslöshetskassa. En förutsättning för
utbetalning av B-belopp är, att arbetstagaren står till den allmänna
arbetsmarknadens förfogande .såsom arbetssökande genom fortlöpande anmälningar
till arbetsförmedlingen.
Under år 1972 inkom till AFA ansökningar om AGB avseende
15.461 arbetstagare. Under samma år bevUjades ansökningar gällande 13.548
Prop. 1974r88 141
arbetstagare. Ersättningar utbetalades med 32,6 milj. kr.
Denna summa avser dock även utbetalningar av B-belopp till vissa arbetstagare
som sagts upp under tidigare år. Under år 1972 var genomsnittsersättnLngen
5.919 kr. 1 genomsnitt utgick A-belopp med 2.298 kr. och B-belopp med 5.002 kr.
Sistnämnda belopp torde dock senare fä justeras med hänsyn tUl bl. a. B-belopp
som utbetalas under innevarande och följande är. Motsvarande siffror för är
1971 var 6.737 kr., 2.352 kr. och 5.077 kr.
För tjänstemän i enskild och kooperativ tjänst finns sedan
den I april 1970 ett system för avgångsersättning, AGE-systemet, som i sina
huvuddrag motsvarar AGB-försäkringen.
Även för tjänstemän i statsägda företag gäller sedan den 1
januari 1973 ett sådant system. TUl skillnad från AGB-försäkringen är AGE-systemet
uppbyggt pä fonder och saknar alltså försäkringskaraktär. Inom den privata
sektorn utbetalas AGE från två fonder, industrins AGE-fond och handelns AGE-fond.
TUl industrins AGE-fond är ungefär 8.100 arbetsgivare med cirka 300 000
anställda tjänstemän anslutna, medan handelns AGE-fond omfattar omkring 2 800
arbetsgivare med cirka 55 000 anställda tjänstemän. AGE-systemet grundar sig på
avtal mellan SAF samt Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF), Sveriges
arbetsledareförbund (SALF) och Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) resp. SAF
samt Handelstjänstemannaförbundet (HTF) och SALF. Tjänstemän vid statsägda
företag erhåller ÄGE från SFO-AGE-fonden enligt avtal mellan SFO samt SIF, SALF
och CF. Tjänstemän inom kooperationens område erhåller AGE frän kooperationens AGE-fond
enligt avtal mellan KFO samt SIF, SALF och CF resp. KFO samt SALF och HTF. 1
administrativt hänseende skedde vissa ändringar i AGE-systemet genom de
trygghetsavtal som träffades mellan ovannämnda avtalsparter under senare
hälften av 1972 och i början av år 1973. Uppskattningsvis 90-95 % av tjänstemännen
inom de nu berörda områdena torde vara anslutna till AGE-system. Till skillnad
från vad som gäller i fråga om AGB-försäkringen tilläts inte oorganiserade
arbetsgivare att ansluta sig till AGE-fonderna. Däremot har vissa utomstående
arbetsgivarorganisationer, exempelvis Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och arbetsgivarorganisationerna inom
tidningsbranschen, medgivils sädan anslutning för sina medlemmar.
Följande allmänna förutsättningar gäUer för rätt tUl AGE.
Tjänstemannen skall vid uppsägningstillfället ha uppnått 40 års älder och vara
anställd vid företag, som är anslutet tUl AGE-systemet. Han skall ha sagts upp
och ha lämnat företaget på grund av personalinskränkning, alltså inle på grund
av orsak som hänför sig till tjänstemannens person. Tjänstemannen skall vidare
ha varit anställd vid företaget huvudsakligen pä hellid minst fem år i
följd före uppsägningstUlfället. I anställningstiden inräknas eventuell
anställning som arbetare liksom anställning vid annat företag inom samma
koncern. För arbetsledare räknas även anställningstid i branschen. Om en
tjänsteman inom fem år före den aktuella uppsägningen blivit fristäUd från
annat företag och då uppfyllt förutsättningarna för rätt till AGE, får han
tillgodoräkna sig också anställnings-
Prop.
1974.88 142
tiden i den föregående anställningen. Vid prövning av ersättrungsfrägan
i sådana faU beaktas den avgångsersättning som tjänstemannen kan ha fått vid
tidigare friställning under femårsperioden. DeltidsanstäUd tjänsteman som i
övrigt uppfyller förutsättningarna för rätt tUl AGE kan få ansökan härom
upptagen tUl prövning. Som tjänstetid räknas i AGE-sammanhang endast tid efter
uppnådda 18 års ålder. Slutligen gäller det vUlkoret, att tjänstemannen skall
ha blivit arbetslös vid anställningens upphörande. Förutom tjänstemän under 18 år
är också tjänstemän som uppnätt pensionsålder samt vissa högre tjänstemän,
såsom verkställande direktörer och motsvarande befattningshavare, undantagna
från AGE-systemet. Däremot skall reglerna om avgångsersättning tillämpas och
avgift tUl resp. AGE-fond erläggas för samtliga tjänstemän oberoende av organisationstUlhörighet
på vilka de meUan organisationerna gällande avtalen om allmänna anslällningsvUlkor
är tUlämpliga. Detta innebär att även oorganiserade arbetstagare kan omfattas
av AGE-systemet.
Ersättningsbeloppet
bestäms särskUt för varje arbetstagare och sätts i relation tUl tjänstemannens
verkliga eUer beräknade inkomstbortfaU. Några schablonregler är inte
stipulerade. TUl grund för bedömningen av ersättningsbehovet läggs främst uppgifter
om det lokala arbetsmarknadsläget samt tjänstemannens lön, utbUdning,
yrkespraktik, ålder och försörjningsbörda. Prövningen görs i ett av resp.
avtalsparter paritetiskt sammansatt trygghetsråd, vars beslut inte kan
överklagas. Ersättningsbeloppet fastställs i månadslöner, som i regel
utbetalas i tre omgångar med börian så snart som möjhgt efter anstäUningens
upphörande samt därefter vid vissa angivna tidpunkter beroende på om
arbetslösheten består. Någon högsta gräns för ersättning har inte föreskrivits.
Under perioden den I april 1970 - den 31 december 1972 behandlades 3 859
ansökningar om AGE. Av dessa ansökningar bifölls 3 279 stycken. Summan av
beslutade utbetalningar uppgick till 43 093 150 kr. Det högsta belopp som
utbetalades var 67 000 kr. Genomsnittsersättningen var 13 142 kr., dvs.
trefyra månadslöner.
5.1.2 Förhållandena på den offentliga sektorn
Enligt ett s. k. trygghetsavtal meUan SAV och
statstjänstemännens fyra huvudorganisationer, vUket avtal i stort sett trädde i
kraft den 1 januari 1973 kan tjänsteman, som blir övertalig och av denna
anledning entledigas från sin anställning utan att erbjudas annan offentlig
anställning som han skäligen bort godta, uppbära avgångsbidrag på vUlkor
likartade dem som gäller enligt AGB-försäkringen. Det kan i detta sammanhang
erinras om att i stort sett samtliga arbetstagare i statens tjänst fr. o. m. år
1972 har ställning som tjänstemän.
Efter prövning i varje särskilt faU kan tjänsteman, som
uppfyller förutsättningarna för rätt tUl avgängsbidrag, i stället lUlerkännas
viss ärlig ersättning. Ersättningens storlek och den tid varunder ersättningen skaU
utgå bestäms med hänsyn tUl omständigheterna i det enskUda faUet. Den årliga
ersättningen fär dock inte överstiga den pension som skulle ha
Prop. 1974 r88 143
utgått, om tjänstemannen ägt avgå med ålderspension vLd
tidpunkten för anställningens upphörande. Vidare skall beaktas den
arbetsinkomst som tjänstemannen uppbär eller skäligen bort erhålla efter det
han lämnat sin anställning. 1 övrigt skall vid prövningen i huvudsak tUlämpas
vissa normer som angetts i Kungl. Majrts brev den 20 juni 1960 till
statskontoret med föreskrifter om särskilda förmåner för viss övertalig
personal vid försvaret (försvarsbrevet).
Föisvarsbrevet anger åtskiUiga förutsättningar för rätt tiU
årlig ersättning. Bl. a. gäller att den förlorade anställningen inte får utgöra
bisyssla, inte vara av tUlfäUig natur och inte tUlhöra arbetsområde som saknar
fortlöpande arbetskraftsbehov. Vidare skall arbetstagaren vid avgången ha minst
tre års anstäUning inom försvaret och inte i samband med avgången bli
berättigad till pension eUer övergå i annan heltidsanställning i statens
tjänst. Tjänstemannen får i princip inte heller vägra att anta erbjudande om
annan anställning i statens tjänst eller vara overksam när det gäUer att
erhålla nytt arbete.
Den som vid anställnmgens upphörande har uppnått en
levnadsålder av 50 år och då har en anställningstid i statens tjänst om minst
15 år äger enligt försvarsbrevet rätt tUl årlig ersättning. Samma rätt tUl
ersättning tillkommer enligt en kompletteringsregel den som utan att ha nått 50
års älder kan kompensera varje felande levnadsår med ett halvt anställningsår.
Motsvarande gäller ocksä för den som inte fyller kravet pä 15 års
anställningstid men som kan kompensera varje felande anställningsår med två
levnadsår. De yttersta gränserna för sådan kompensation utgörs av
kombinationerna 45 levnadsår och 17,5 anställningsår resp. 60 levnadsår och 10
anställningsår.
Vidare gäller enligt försvarsbrevet att arbetstagare, som
vid avgången ur tjänst var underkastad det statliga pensionsreglementet och som
då fyllde kraven enligt detta reglemente för erhållande av förtidspension, i
princip behåUer rätten tiU årlig ersättning livet ut. För den som vid avgången
inte fyllde reglementets förutsättningar för förtidspension upphör däremot
rätten till ärlig ersättning tre är efter avgången ur tjänst, om arbetstagaren
då antingen innehar statlig tjänst eller annan anställning, som inte är av tUlfällig
natur och som är förenad med arbetstid av normal omfattning. Det sagda gäller
även om arbetstagaren har erbjudits sådan anstäUning men vägrat att anta
erbjudandet.
För arbetstagare som vid avgången ur tjänst fyller
förutsättningarna för förtidspensionering skall den årliga ersättningen enligt
försvarsbrevet utgå med belopp motsvarande den ålderspension, som skulle ha tUl-kommU
arbetstagaren om han avgått med sådan pension vid tidpunkten för anstäUningens frånträdande.
Samma beräkningsgrund tUlämpas på den som vid avgången inte fyller kraven för
förtidspensionering. Därvid skall dock, intUl utgången av den månad varunder anställningshavaren
skulle ha uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, beloppet
minskas med 10 %.
Enligt det förut nämnda s. k. trygghetsavtalet mellan SAV
och statstjänstemännens huvudorganisationer skall framställningar om av-
Prop. 1974r88 144
gångsbidrag eller årlig ersättning prövas av en
trygghetsnämnd. Trygghetsnämnden består av ordförande, vice ordförande och
ytterligare sex ledamöter. Av sistnämnda sex ledamöter skah tre vara
representanter för staten och tre representanter för de statsanställdas
huvudorganisationer. Några närmare uppgifter angående antalet behandlade
framställningar, storleken av beslutade ersättningar etc. föreligger inte med
hänsyn tUl den korta tid, som avtalet varit i kraft.
Pä det
kommunala området saknas för närvarande avtal om avgångsersättning. Frågan om
ett trygghetsavtal har dock aktualiserats, av Svenska kommunalarbetareförbundet
år 1971 och av tjänstemannaorganisationerna är 1973. För närvarande förbereds
frågan - såväl för det primärkommunala området som för landstingsområdet - av
parts-sammansatta arbetsgrupper.
5.2 Utredningen
1 sitt huvudbetänkande (SOU 1973r7 s. 152) framhöll
utredningen att reglerna om uppsägningstid knappast borde användas för att,
utöver uppsägningslönen, tiUförsäkra arbetstagarna en särskild kompensation vid
friställning. Detta borde i stället ske genom någon form av avgångsersättning
i likhet med de system härför som redan finns uppbyggda för stora delar av
arbetsmarknaden. Dessa synpunkter delades av föredragande departementschefen (prop.
1973 r 129 s. 142), som anförde att uppsägningslönens huvudsakliga funktion är
att utgöra en garanti för att arbetstagarnas försörjning inte äventyras under
den anstäUningstid som uppsägningstiden innebär men att uppsägningslönen inte
bör ha som funktion att dessutom ge kompensation för de särskilda bekymmer som
kan uppstå vid uppsägning. Departementschefen tUlade att L den mån en sådan
kompensation är påkallad denna bör utgå i form av avgångsvederlag eller
motsvarande.
1 enlighet med det anförda har utredningen prövat om det,
utöver de förlängda uppsägningstider som utredningen har föreslagit, behövs
någon form av avgångsersättning för att öka tryggheten i synnerhet för äldre
arbetstagare i den anställning de innehar.
Vid
övervägandet av frågan om en rätt till avgångsersättning bör lagfästas beaktar utredningen
tUl en början att flertalet arbetstagare genom kollektivavtal redan har
tillförsäkrats rätt att under vissa förutsättningar erhålla avgångsersättning
vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Så gott som samtliga arbetstagare i
statens tjänst och uppskattningsvis något mer än 95 % av de inom den privata
sektorn anställda arbetstagarna omfattas av något system för avgångsersättning.
Inom den kommunala sektorn förbereds f. n. frågan om ett trygghetsavtal.
Utredningen konstaterar att de skilda systemen för
avgångsersättning visserligen uppvisar sinsemellan olikheter i flera
hänseenden, men att dessa olikheter i vissa hänseenden lär bero på skUlnader i
synsätt hos de avtalsslulande organisationerna på arbetstagarsidan. Dessa
skillnader gmn-
Prop. 1974r88 145
dar sig tUl inte ringa del på skUda förutsättningar i
fråga om exempelvis sådana faktorer som lönejämnhet inom medlemsgruppen,
generella svårigheter att finna nytt arbete inom yrket och på bostadsorten,
rörlighet hos vederbörande kategori av arbetstagare osv.
Under arbetets gång har utredningen haft kontakter med
företrädare för SAF, LO och TCO. Därvid har framgått att organisationerna
motsätter sig en lagstiftning som pä något sätt skuUe ändra innebörden av eller
förutsättningarna för de avtalsreglerade systemen för avgångsersättning liksom
de fonder som byggts upp.
Utredningen delar denna uppfattning att man Lnte bör
införa en lagstiftning som skuUe kunna rycka undan grunden för de regler som på
grund av partsöverenskommelser gäller om rätt tUl avgångsersättning. Enligt
utredningens mening lär det inte heller vara möjligt att finna ett lagfäst
system som på samma sätt som överenskommelserna kan ta hänsyn tUl olika arbetstagargmppers
särskilda förutsättningar och behov.
När det gäller frågan om en lagfäst avgångsersättning för
arbetstagare som inte genom kollektivavtal redan tillförsäkrats denna rätt,
konstaterar utredningen att en sädan lag skuUe få ett mycket begränsat tihämpiiings-omräde.
Utredningen ifrågasätter vidare om det för samtliga arbetstagare, som skuUe
omfattas av en sådan lag, verkligen föreligger något uttalat behov av en lagstadgad
rätt tiU avgångsersättning. Vad gäller arbetstagare anställda hos kommuner
nämner utredningen att uppsägning av sädana arbetstagare pä grund av
arbetsbrist förekommer endast i ett eUer ett par faU om året. Dessutom pågår
förhandlingar om ett avtal rörande avgångsersättning för det kommunala området.
Utredningen har vidare erfarit att det för vissa av de utanför AGE-systemet stående
privatanställda tjänstemännen kan inom en nära framtid bh aktuellt att
motsvarande förmåner införs genom elt fristående system. Inom ett för
arbetstagarorganisationerna pä industriljänstemannaområdet gemensamt samarbetsorgan
för förhandlingsfrågor, det s. k. ISAM-rådet, har nämligen utarbetats en plan
på att i egen regi driva en särskild AGE-fond, till vilken man räknar med att
genom särskUda avtal kunna ansluta åtminstone en sjättedel av de omkring 30 000
arbetsgivare som inte omfattas av AGE-systemet.
Utredningen
finner, med hänsyn tUl det anförda, att en lag om avgångsersättning skulle få
betydelse huvudsakligen bara för en mindre grupp tjänstemän hos oorganiserade
arbetsgivare som kommer att stå utanför såväl det nuvarande AGE-systemet som
det planerade AGE-ISAM-systemet, samt för del förhållandevis ringa antal övriga
arbetstagare på den privata sektorn som är verksamma i icke kollektivavtalsreglerade
anställningar. Enligt utredningens mening bör särskilda lagregler om rätt tiU
avgångsersättning för en sådan förhållandevis liten grupp av arbetstagare
införas endast om starka skäl talar härför. Sädana skäl anser utredningen
emellertid inte vara för handen. Reglerna i lagen om anstäUningsskydd lär
enligt utredningen medföra en betydande förstärkning av dessa arbetstagares
trygghet i anställningen. Äldre arbetstagare ges sålunda en särskUd
företrädesrätt till fortsatt arbete och ekonomiskt
10 Riksdagen 1974. 1 saml Nr88
Prop. 1974r88 146
förbättras arbetstagarens ställning genom förlängda
uppsägningstider med rätt till lön, även om något arbete inte kan erbjudas
arbetstagaren. Dessutom finns regler om företrädesrätt tUl återanställning och
om rätt att under uppsägningstiden pä betald arbetstid besöka arbetsförmedlingen
eller annars söka arbete. Utredningen erinrar slutligen också om de
förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen som trädde i kraft den I januari
1974 och som lar minska behovet av en särskUd avgångsersättning för de
arbetstagare som står utanför de avtalsreglerade systemen.
Med hänsyn tUl de anförda omständigheterna stannar
utredningen för att inte föreslå några lagregler om rätt tUl avgångsersättning.
5.3 Remissyttranden
Utredningens uppfattning, alt någon lagstiftning om rätt tUl
avgångsersättning inte är behövlig, lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser utom en. Bland de remissinstanser som uttalar sig för
utredningens förslag i denna del kan nämnas RFV, poststyrelsen, SPN, Sveriges
redareförening, SHIO, LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet, SF, TCO, SACO och
SR.
Den enda remissinstans, som anser utredningens förslag i
förevarande del vara betänkligt, är Förbundet Sveriges handelsrepresentanter.
Förbundet anför att f. n. säkerligen några hundratusentals tjänstemän inte
kommer i åtnjutande av avgångsersättning. Att stora grupper skall bli
utestängda från avgångsersättning, beroende på att arbetsgivarna inte är
anslutna till AGE-systemet, finner förbundet stå i dålig samklang med den trend
mot en nivellering och demokratisering pä arbetsmarknaden som påbörjats. De
arbetstagare, vars arbetsgivare är oorganiserade, är vidare enligt förbundets
mening i mängt större behov av rättsligt skydd än övriga grapper. Förbundet
anser att det, trots de förbättringar för arbetstagare som lagen om anställningsskydd
medför, finns ett uttalat behov av att därutöver kompensera arbetstagare för de
svårigheter som kan uppstå efter anställningstidens slut. Förbundet framhåller
att behovet för samhället att garantera de grupper, som på grund av arbetsgivarens
godtycke inte erhåller något avgångsvederlag, en dräglig kompensation för de
särskilda bekymmer som uppstår för vederbörande accentueras i takt med att
friställningar och företagsnedläggelser tenderar att öka.
6 Föredraganden
6.1 Lagstiftning om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen
6.1.1 Inledande synpunkter
Under senare år har kraven på en demokratisering av
förhållandena i arbetslivet växt sig allt starkare. För att åstadkomma
medbestämmande för de anställda har arbetstagarnas organisationer funnit det
nödvändigt att begära stöd från statsmakterna i form av förändringar i
tidigare
Prop. 1974r88 147
lagregler och i form av helt nya regler. 1 linje med dessa
krav har ett omfattande reformarbete inletts. Den grundläggande tanken i detta
arbete är, att arbetstagarna i första hand skall tiUerkännas medbestämmande i
frågor, som berör den enskUde arbetstagaren nära och dagligen.
Genom beslut av riksdagen har de anstäUda genom sina
förtroendevalda skyddsombud och genom skyddskommittéerna fått ökade befogenheter
när det gäller skyddsfrågor och åtgärder på arbetsmiljöns område. Vidare har de
anställda fått ett visst inflytande över företagens personalpolitik genom lagen
om anställningsskydd. Denna lag syftar tiil att ge inte endast ett skydd mot
godtyckliga uppsägningar och viss ekonomisk trygghet vid uppsägning utan även
arbetstagarnas organisationer elt inflytande över personalpohtiken både vid driftsinskräkningar
och i enskilda uppsägningsfaU. Lagen om vissa anställnhigsfrämjande åtgärder
förutsätter en aktiv medverkan av företrädare för de anställda i arbetet med
att söka lösa de äldre eller handikappade arbetstagarnas problem. För att
garantera de anstäUda möjlighet att påverka företagens långsiktiga handlande
har en särskUd lag stiftats, som ger arbetstagarna rätt att genom sina fackliga
organisationer utse representanter i företagens styrelser. Vidare pågår ett
utredningsarbete inom ramen för arbetsrättskommitténs uppdrag, vilket syftar
till att ändra den arbets-rättshga lagstiftningen, så att de anställda kan få
medbestämmande i frågor, som rör arbetets organisation och ledning samt
personalpolitiken. Resultatet av kommitténs arbete väntas under hösten 1974.
Även uppgifter, som traditionellt inte har legat på arbetstagarnas organisationer,
anförtros nu åt dem. F. n. pågår i Kungl. Majrts kansli ett utredningsarbete om
arbetstagares rätt till ledighet för utbUdning. En sädan rätt kommer att kräva
en betydande medverkan från de fackliga organisationernas sida.
De nämnda exemplen antyder den roll som statsmakterna
tillmäter arbetstagarnas egna organisationer. Dessa organisationer har som
grundläggande uppgift att ta till vara medlemmarnas intresse av att få en
rättvis del av de uppnådda produktionsresultaten. Organisationerna har emellertid
däratöver sett som sin uppgift att medverka till en successiv förändring av
förhållandena i arbetslivet och i samhället i stort. De har verkat inte bara
som intressebevakare utan ocksä som samhällsbyggare, och de har framgångsrikt
löst sina uppgifter. Mot denna bakgrund är det naturligt att statsmakterna är
beredda att tillmötesgå kraven på att öppna nya vägar för arbetstagarna och
deras organisationer när det gäller rätten till inflytande över arbetsplatser
och företag.
De fackhga organisationernas arbetsmetod är att genom
förhandlingar söka nä fram till överenskommelser, som tillgodoser medlemmarnas
berättigade krav. Den grundläggande tanken är att parternas motstridiga
intressen skall regleras i avtal som båda parter tar ansvar för under
avtalsperioden. Samtidigt är emellertid parterna på arbetsmarknaden utrustade
med stridsmedel för att hävda sina intressen och tvinga fram ett avgörande.
Kraven under senare år på en mer omfattande lagreglering av frågor som berör anställningstrygghet,
arbetsmUjö, medinflytande m. m.
Prop.
1974:88 148
innebär inte nägon förändring i synen pä organisationernas
ställning och arbetsmetoder. De ar i stället uttryck för en önskan att öppna
nya fält för de anställda att från mera hkvärdigä utgångspunkter arbeta för
lösningar av problemen i arbetslivet.
Enligt min mening förehgger det betydande fördelar i att
organisationerna på detta sätt tar ett ansvar för förhållandena på
arbetsplatserna och i företagen. Det innebär att lösningarna på de problem som
uppstår kan anpassas efter de skiftande villkor som råder på olika häU i
arbetslivet. Det innebär ocksä att man kan ta till vara den kunskap och
erfarenhet som finns hos dem som är direkt berörda av förhållandena. Det
innebär slutligen att man kan bygga vidare på de arbetsmetoder, som sedan länge
och med framgång har tillämpats på den svenska arbetsmarknaden. Med den
utgångspunkten är det angeläget att bedöma i vilken utsträckning de fackliga
organisationerna har möjlighet möta de nya och ökade krav, som följer av en
demokratisering av arbetslivet.
Jag vUl först erinra om att det sedan nägra år tillbaka
finns kollektivavtal, som anger vissa regler för det fackliga arbetet på
arbetsplatserna. Denna avtalsreglering gäller dock inte hela arbetsmarknaden.
Den är dessutom i huvudsak begränsad till att avse endast den främste eller
några av de främsta fackliga företrädarna pä arbetsplatserna. Den har,
naturligt nog, inte utformats med hänsyn tiU de uppgifter, vilka nu kommer att
åvila de fackliga organisationerna. Mot denna bakgrund har arbetstagarnas
organisationer begärt att de grundläggande reglerna för de fackliga
förtroendemännens ställning på arbetsplatserna läggs fast i lag. Bakom denna
begäran ligger bedömningen, att det saknas förutsättningar att avtalsvägen få
till stånd tillfredsställande bestämmelser.
Enligt min mening är det ett viktigt samhällsintresse att
säkerställa att de fackhga förtroendemännen fär möjlighet att fullgöra de
uppgifter, som läggs på dem. Värdet av det fackliga arbetet bör erkännas
offentligt. Jag föreslår därför att en lagfäst grund skapas för det fackliga
arbetet.
Det förslag till lag om fackhg förtroendemans ställning på
arbetsplatsen, som i december 1973 presenterades av utredningen rörande ökad
anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen (SOU 1973:56),
har vid remissbehandlingen fält ett mycket blandat mottagande. 1 frågor
rörande den fackliga verksamhetens omfattning oeh rätt till ledighet för
fackliga uppdrag går förslaget längre än vad som följer av gällande avtal.
Utredningen föreslär bl. a. att arbetstagarparten skall ges bestämmanderätt i
vissa tiUämpningsfrägor. Detta hälsas med tillfredsställelse frän fackligt
häll. Flera organisationer menar dock att utredningen hade kunnat gä längre
och att lagförslaget knappast ger några väsenthga förbättringar på de mindre
arbetsplatserna. Kraftig kritik mot förslaget riktas framför allt av
arbetsgivarorganisationerna. SAF menar t. ex. att förslaget äsidosätter
elementära rättvisekrav och att dess genomförande skulle medföra risk för
motsättningar på arbetsmarknaden. Andra remissinstanser beklagar att
utredningsförslaget har fått en utformning som framhäver den ena eller andra
partens befogenheter i ohka sammanhang i stället för att understryka
vikten av att frågor
Prop. 1974:88 149
rörande den fackliga verksamheten löses i samförstånd.
Kritik riktas ocksä mot att förslaget inte tar hänsyn till vad som framstår som
rimligt för den enskilda arbetsplatsen och att arbetstagarpartens vittgående
befogenheter enligt förslaget inte ocksä åtföljsav ett motsvarande ansvar.
Enligt min mening är det önskvärt att reformerna inom
arbetslivet kan genomföras under positiv medverkan frän berörda parter. Det är ocksä
rimhgt att den fackliga verksamheten anpassas till förhållandena på den
enskilda arbetsplatsen och att verksamheten förläggs på elt sådant sätt att den
inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Detta är samtidigi
exempel på frågor som bäst löses genom överläggning mellan arbetsgivaren och
arbetstagarorganisation. Däremot anser jag, i likhet med utredningen, att det
är uteslutet att arbetsgivaren primärt skall bestämma vilken facklig verksamhet
på arbetsplatsen som är skälig eller hur denna verksamhet skall förläggas.
Detta strider helt mot de principer, som ligger till grund för det pågående
reformarbetet. Om det i lagen slås fast, att den fackliga verksamheten pä
arbetsplatserna skall genomföras med skäligt beaktande av de förhållanden som råder
där och samtidigt ett visst ansvar för verksamheten läggs,på den fackliga
organisationen, bör det enligt min mening vara möjligt att ge större utrymme åt
arbetstagarpartens bedömningar vid tillämpningen av förtroendemannalagens
regler än utredningsförslaget medger. Kan parterna pä arbetsplatsen inte enas
om hur lagen skall tillämpas, bör därför företräde ges åt arbetstagarpartens
mening angående lagens rätta innebörd intill dess tvisten har blivit prövad i
sedvanlig ordning. Arbetstagarparten bör få s. k. tolkningsföreträde. Den fackhga
organisationen bör mot den bakgrunden också kunna åläggas elt
skadeståndsansvar, som dock bör begränsas till sådana, som jag förutsätter,
undantagsfall dä organisationen missbrukar eller grovt värdslöst utnyttjar sina
befogenheter enligt lagen.
Vissa remissinstanser tar upp frågan om en särskild
lagstiftning och påpekar att del grundläggande skyddet för förtroendemännen
redan följer av föreningsrättslagstiftningen och lagen om anställningsskydd
samt att det dessutom redan finns särskilda lagar för vissa grupper av fackliga
förtroendemän, t. ex. skyddsombud, styrelserepresentanter osv. Man menar att
det kunde vara möjligt att komplettera dessa lagar och därmed undvika de
tillämpningsproblem, som uppkommer, om flera lagar skulle gälla parallellt.
Från fackligt håll betonas å andra sidan vikten av att lagstiftningen görs sä
enkel som möjligt. Detta främjas enligt min mening inte av att reglerna sprids
ut på ett flertal ohka lagar. Dessutom fordras ändå särskilda regler om de för
det praktiska arbetet sä betydelsefuUa frågorna om ledighet för det fackliga
uppdraget och betalningen vid sådan ledighet. 1 lUchet med utredningen menar
jag därför, att en samordnad lagstiftning är att föredra. Lagen bör kunna ges
karaktären av en ramlagstiftning. De grundläggande reglerna om de fackliga
förtroendemännens rättsställning bör självfallet vara tvingande. 1 övriga
delar bör, lagen genom kollektivavtal på förbundsnivå kunna anpassas till de
olika förhållanden, som råder på de enskilda arbetsplatserna. Omfattningen och
förläggningen av ledighet, kretsen av förtroendemän och betalningen
Prop. 1974r88 150
vid fackligt arbete är exempel på frågor, som kan lösas
genom överenskommelse parterna emellan. De regler som träder in, om enighet Lnte
näs, bör vara uppbyggda sä att de utgör garantier för att överenskommelse skall
kunna träffas på jämställd nivå.
En fråga,
som jag redan i detta sammanhang vUl beröra, är den kritik som framför allt LO
har riktat mot att utredningsförslaget har begränsats till att avse endast
fackliga förtroendemän, som är anställda hos den enskilde arbetsgivaren.
Funktionärer inom den lokala fackföreningen eller förtroendemän, som har sitt
fackliga uppdrag förlagt även till andra arbetsplatser än den egna, kommer
därigenom att helt eller delvis stå , utanför lagen. Särskilt gäller delta
mindre arbetsplatser eller branscher där förhållandena är sädana att den
fackliga verksamheten inte har kunnat knytas till den enskilda arbetsplatsen
utan har lagts på de lokala fackliga organisationerna. Inte heller de nu
berörda företrädarna bör enligt min mening få hindras i sitt arbete pä
arbetsplatserna. De bör t. ex. kunna fä tillträde till arbetsplatser där de har
medlemmar. Det arbete, som de där utför, skulle kunna finansieras genom
avgifter, som tas ul av samtliga berörda arbetsgivare inom den lokala
organisationens verksamhetsområde. Exempel på ett kollektivavtalsreglerat
sådant avgiftssystem kan hämtas från byggnadsindustrin. Jag tänker på t. ex. de
avgifter som tas ut för den s. k. bygghälsans verksamhet. Inom arbetarskyddet
sker f. n. en utbyggnad av systemet med regionala skyddsombud, varvid
arbetsgivaren bidrar genom den generella arbetsgivaravgift som tiUförs
arbetarskyddsfonden.
De nu berörda problemen har inte behandlats av
utredningen, vars arbete har avsett att ge förtroendemännen stöd inom ramen för
ett anställningsförhållande. Något alternativ, som avser fackliga funktionärer
eller förtroendemän utanför det berörda företaget etc, har följaktligen inte
utarbetats. Det är viktigt att reformen om de fackliga förtroendemännens
ställning inte fördröjs. Betydande uppgifter läggs på förtroendemännen i och
med att lagarna om anställningsskydd samt om vissa anställningsfrämjande åtgärder
träder i kraft den 1 juli 1974. De förbättringar, som nu kan genomföras, fär
inte skjutas upp genom fortsatta utredningar om ett alternativt system. Jag är
därför inte beredd att nu lägga fram förslag i andra avseenden än de som har
utretts och remissbehandlats. Arbetsrättskommittén, vars utredningsarbete som
nämnts beräknas vara avslutat under hösten 1974, torde komma att beröra de
lokala fackliga företrädarnas ställning med avseende på exempelvis tillträde
till arbetsplatserna och deras rätt att i likhet med arbetsplatsens
förtroendemän fä insyn i arbetsgivarens verksamhet och därmed sammanhängande
frågor. Det kan i anslutning härtill bli aktuellt att bygga ut förtroendemannalagen
med regler angående de icke anställda förtroendemännen. Självfallet bör lagen
redan nu utformas så att den blir tillämplig på de s. k. kontaktmännen eller
arbetsplatsombuden vid de mindre arbetsplatserna och sä att en förtroendeman
kan fä ledighet frän den egna arbetsplatsen för fackligt arbete på en annan
arbetsplats. Genom att de regler som avser kretsen av fackliga förtroendemän
och
Prop. 1974r88 151
betalningen för det arbete som de utför görs dispositiva,
bör det också vara möjligt att genom kollektivavtal finha andra lösningar, vUka
bättre passar de förhållanden som råder inom branschen, orten etc. 1 den mån
frågan om ett kollektivavtalsreglerat alternativ till förtroendemannalagen inte
når sin lösning för de närmast berörda branscherna, kan det vara möjligt att
fortsätta det utredningsarbete, som t. v. fått anstå. Jag vill erinra om att
det även i andra fall har varit svårt att föra ut beslutade reformer till de
mindre arbetsplatserna. Verksamheten med de s. k. anpassningsgrupperna har t.
ex. hLltUls fått inriktas på företag och myndigheter med mer än 50 anställda.
Det har visat sig svårt att finna motsvarande arbetsformer för mindre företag.
Jag vUl därför inte utesluta möjligheten alt de nu berörda frågorna får tas upp
liU övervägande i ett större sammanhang.
6.1.2 Tolkningsföreträdet
Tolkningsföreträdet är en fråga som också ligger inom
ramen för arbetsrättskommitténs utredningsområde. Liksom vid reformen av arbetarskyddet
finns det nu remissinstanser, som beträffande de fackliga förtroendemännens stäUning
menar, att den hittillsvarande ordningen med tolkningsföreträde för
arbetsgivarparten bör bestå liU dess arbetsrättskommittén har lagt fram
förslag om en samordnad lösning av hithörande frågor. Organisationerna på
arbetstagarsidan avvisar tanken på ett uppskov med den reform, som ett omvänt
tolkningsföreträde innebär. Jag delar arbetstagarorganisationernas uppfattning.
Som jag förut har framhållit är det av vikt att de fackliga förtroendemännen nu
ges underlag för praktiskt handlande så att intentionerna bakom de beslutade
reformerna kan förverkligas ute pä arbetsplatserna. Jag kan inte se att ett StäUningstagande
angående garantier för den fackliga verksamheten skulle föregripa
arbetsrättskommitténs arbete. Något uttalande i den riktningen har Lnte gjorts
av arbetsrättskommittén.
Som närmare kommer att utvecklas i bl. a. specialniotiveringen
till den föreslagna 9 § innebär det förordade tolkningsföreträdet, att det vid
tvist blir den berörda arbetstagarorganisationens mening angående lagens rätta
innebörd som kommer att gälla intill dess tvisten har slutligt prövats.
Detsamma bör gälla vid tvist om kollektivavtalsbestämmelser som har trätt i förtroendemannalagens
ställe. Tolkningsföreträdet hgger alltså hos organisationen, inte hos den enskUde
förtroendemannen. För att tolkningsföreträdet skall komnia till användning bör
till en början krävas att överläggningar eller förhandlingar har ägt rum.
Bestämmanderätten gäller därefter till dess att domstol har prövat den
omtvistade tillämpningsfrågan. Märkas bör att tolkningsföreträdet avser den
rättsliga tillämpningen av förtroendemannalagen eller de
kollektivavtalsbestämmelser som har trätt i lagens ställe. Har organisationen felbedömt
den aktuella tillämpningsfrägan bör domstol med bindande verkan för parterna
kunna fastställa vad som i stället skall gälla för framtiden. Däremot bör någon
påföljd inte drabba organisationen för vad som redan har förevarit annat
Prop. 1974r88 152
än om organisationen har insett eller uppenbarligen borde
ha insett att den hävdade en felaktig rättstillämpning. Om arbetsgivaren trots
tvisten inte påkallar prövning av den av arbetstagarorganisationen hävdade
uppfattningen, kommer denna på grund av tolkningsföreträdet att gälla tills
vidare.
Ett tolkningsföreträde för arbetstagarparten i vissa
rättstillämpningsfrågor har självfaUet stor principiell betydelse för
löntagarna. För alt bedöma den föreslagna lagens karaktär och målsättning bör
tolkningsföreträdet ses i sitt rätta sarnmanhang. Syftet med bl. a.
tolkningsföreträdet är att understödja överenskommelser i arbetsplatsens ohka
frågor. Jag avser då överenskommelser tillkomna i förhandlingar mellan parter,
som befinner sig pä jämställd nivå. 1 likhet med flera remissinstanser anser
jag att detta bör komma tUl klarare uttryck i lagen än enligt utredningens
förslag. Ledighetens omfattning och förläggning bör i första hand bestämmas
efter överläggningar mellan parterna på arbetsplatsen. Samtidigt bör
lagreglerna utformas sä, att hinder inte möter mot att t. ex. det löpande
fackliga arbetet läggs fast genom kollektivavtal parterna emeUan. Ä andra sidan
finns det fall, där jag inte kan se att överläggningar eller kollektivavtal
skulle fylla någon funktion, t. ex. angående de grundläggande reglerna om
anställningsskyddet för en facklig förtroendeman. Jag kan inte heller finna nägon
anledning att utsträcka överläggningsförfarandet till angelägenheter av intern
facklig natur, t. ex. vilka förtroendemän som organisationen skall utse eller vUken
facklig verksamhet som organisationen skall driva pä den enskilda arbetsplatsen.
Som jag inledningsvis har framhållit har jag dessutom
funnit det lämpligt att i lagförslaget ange vissa principer för den fackliga
verksamhetens omfattning och förläggning. Rimlig hänsyn bör tas till förhållandena
på de olika arbetsplatserna. Detta återverkar självfallet även på
tolkningsföreträdet. Om den fackliga organisationen mot förmodan uppsåtligen
eller grovt oaktsamt utnyttjar tolkningsföreträdet så, att verksamheten kommer
att överskrida de berörda ramarna bör skadeståndsskyldighet inträda. Elt
undantag från arbetstagarpartens tolkningsföreträde får ocksä göras för fall,
dä den fackliga verksamheten kommer i konflikt med säkerheten på arbetsplatsen
eller vitala samhällsintressen. För sådana situationer bör arbetsgivaren ha
kvar sin nuvarande bestämmanderätt. Samtidigt som den allvarhgaste kritiken
mot utredningsförslaget då blir tillgodosedd bör det, som jag förut har
framhållit, vara möjligt att ge de fackliga organisationerna ytterhgare utrymme
att bestämma tiUämpningen av förtroendemannalagens regler. Jag kommer därför
att i ett senare avsnitt föreslå bl. a. sådana ändringar av reglerna om
bibehållna anställningsförmåner och ledighet för fackligt arbete utanför
arbetsplatsen att arbetstagarparten ges ett vidgat tolkningsföreträde i
förhällande till utredningens förslag.
Nägra remissinstanser, som företräder statsmyndigheter,
berör förtroendemannalagens tillämpning på det offentliga området och menar,
att den offentliga verksamhetens särskilda och mångskiftande karaktär
Prop. 1974r88 153
kräver betydande undantag från tolkningsföreträdet. Enligt
min uppfattning behöver några betydande undantag inte göras. Det bör endast
krävas att ett system för de fackliga förtroendemännens verksamhet inte fär
tillämpas sä, att del skapar betydande hinder för den offentliga verksamhetens
behöriga gäng. Om det mot förmodan skulle uppkomma konflikt mellan en fackliga
förtroendemans önskemål om förläggningen av ledighet för den fackliga
verksamheten och den offentlige arbetsgivarens skyldighet att se till att den
offentliga verksamheten kan fortgå utan allvarlig störning, bör därför
möjlighet finnas för arbetsgivaren att utfärda särskUda föreskrifter när han
anser det nödvändigt för att trygga viktiga samhällsfunktioner eller därmed
jämförliga intressen. Det bör med hänsyn härtill öppnas möjhghet i lagen om
fackliga förtroendemän att såvitt gäller förläggningen av ledighet göra avsteg
från lagen inte bara genom annan lag utan ocksä i administrativ ordning
beträffande arbetstagare pä det statligt lönereglerade området. Liknande skäl
gör sig gällande beträffande den särskilda företrädesrätten till fortsatt
arbete (8 § första stycket). 1 övrigt bör det emellertid inte vara möjligt att
avvika från lagen i administrativ ordning.
1 den mån ett hknande skyddsbehov mot förmodan skulle
anmäla sig på den kommunala sidan lorde bestämmelser fä meddelas i lag.
De avvikelser som enligt vad nu har nämnts kan visa sig
behövas för offentliga tjänstemän bör enligt min mening inte komma till ständ
utan all personalorganisationerna har beretts tiUfälle att framföra synpunkter
i. saken.
6.1.3 Den fackliga verksamheten
Utredningen har föreslagit, att förtroendemannalagen skall
gälla dä en därtill utsedd arbetstagare handlägger frågor, som enligt lag eller
koUektivavtal ankommer pä fackliga företrädare eller eljest ankommer pä en
arbetstagarorganisation i denna dess egenskap. Utredningens förslag har
kritiserats av vissa remissinstanser för att det inte klart anger vad som
faller inom begreppet facklig verksamhet och för att det kan synas omfatta även
aktiviteter, som inte rör förhällandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
För egen del finner jag det naturligt att utgå från den
beskrivning av fackföreningarna och föreningsrätten som intagits i den för den
fackliga verksamheten grundläggande lagen om förenings- och förhandlingsrätt (FFL).
Med fackförening försläs i denna lag förening som består av arbetstagare och
enligt stadgarna har till uppgift alt ta till vara arbetstagarnas intressen
rörande anställningsvillkor och förhållandet i övrigt till arbetsgivaren. Med fackhg
verksamhet i förtroendemannalagens mening-bör således i första hand förstås
uppgifter, som direkt rör arbetstagarnas intressen i förhåUande till den
enskilde arbetsgivaren. Härmed torde få jämställas uppgifter, spm med stöd av
kollektivavtal fullgörs av arbetsplatsens fackliga förtroendemän.
Kollektivavtalslagen bygger nämligen på samma synsätt som förenings- och
förhandlingsrättslagen. Det kan dock finnas anledning att gå längre än så. Jag
tänker på
Prop.l974r88 154
uppgifter som enligt lag förutsätts kunna fullgöras av
fackliga förtroendemän, men som knappast kan sägas röra förhållandet till den enskUde
arbetsgivaren. Däremot kan det vara en verksamhet som har stor betydelse för de
enskUda arbetstagarnas trygghet i anställningen och deras anpassning till
förändringar i samhället och därför faller sig naturlig för den fackliga
organisationen. 1 likhet med utredningen menar jag att det därför bör vara
möjligt att med facklig verksamhet jämställa uppgifter, som utan att röra
förhällandet till den enskilde arbetsgivaren - likväl berör de anställdas
ställning som arbetstagare. Jag tänker bl. a. pä fackföreningarnas roU för ett förverkhgande
av vuxenstudier, svenskundervisning m. m. ute i arbetslivet. Jag återkommer
härtill i specialmotiveringen till 1 §.
En väsentlig del av den fackliga verksamheten består i
förhandlingsarbete i traditionell mening. Härmed avses i första hand
förhandlingar om löner och andra anslällningsvUlkor samt förhandlingar för att
lösa de problem, som kan uppkomma vid tillämpning av gällande normer för
arbetsplatsen. Som utredningen har föreslagit bör med facklig verksamhet
förstås inte bara det förhandlingsarbete som sker i direkt kontakt med arbetsgivaren
utan även förhandlingsförberedelser, samtal med enskilda arbetstagare etc. som
fordras för förhandlingsverksamheten. 1 linje härmed hgger informationen till
de anställda i arbetsplatsens ohka frågor Uksom den information som sker om
fackföreningens verksamhet pä arbetsplatsen. Även fackliga förhandlingar som
äger rum utanför den egna arbetsplatsen bör anses som facklig verksamhet i förtroendemannalagens
mening. Däremot kan det vara naturligt att i fråga om ledighet och betalning
göra skillnad mellan facklig verksamhet som avser arbetsplatsen och andra fackhga
uppgifter. Som facklig verksamhet får vidare anses de uppgifter som följer av
kollektivavtal om förelagsnämnder, lärlingsutbildning, rationaliserLngsverksamhet
etc. Detsamma bör gälla annan motsvarande verksamhet som syftar till vidgat
inflytande för de anställda i frågor som berör dem nära och dagligen. Som
facklig verksamhet bör vidare anses uppgifter som genom lagstiftning har anförtrotts
ät arbetsplatsens fackliga förtroendemän, t. ex. rörande arbetarskyddet, de
äldres och handikappades situation, anställningsskyddet, representationen i
företagens styrelser etc. Härmed fär jämställas uppgifter som ankommer t. ex.
pä tjänstemän som efter förslag av personalorganisation utses att ingå i
styrelser, nämnder etc. hos verk och myndigheter. Det får antas att
arbetsrättskommitténs arbete leder fram till lagstiftning som förutsätter
ytterligare uppgifter för de förtroendevalda. Nya betydande uppgifter väntar
förtroendemännen ocksä enligt det förslag angående arbetstagares rätt till
ledighet för utbildning som är under utarbetande i Kungl. Majrts kansli, inte
bara i fråga om planläggning av ledighet utan ocksä angående information och
rekrytering till vuxenutbildning. För min del anser jag det självklart alt
denna för de anställda sä betydelsefulla verksamhet ocksä skall omfattas av förtroendemannalagens
regler. Det sagda gäller även den del den fackliga verksamheten är förlagd utom
arbetsplatsen, t. ex. om ledamöterna i en anpassningsgrupp sammanträder
Prop. 1974:88 155
i länsarbetsnämndens lokaler eller deltar i en kurs som
länsarbetsnämnden har anordnat.
Flera remissinstanser har efterlyst ett ytterligare
klarläggande av om vissa fackliga aktiviteter, som inte berör själva arbetsplatsen
eller förhållandet till den enskilde arbetsgivaren, skall omfattas av förtroendemannalagen.
Som exempel anförs fackliga kurser, centralt förhandlingsarbete, fackliga
kongresser etc. För att bedöma den frågan kan det vara lämphgt att först erinra
om vad jag tidigare har anfört om att den fackliga verksamhetens omfattning
skall stå i rimlig proportion till de förhållanden som råder på den enskUda
arbetsplatsen och att förtroendemännens ledighet skall förläggas sä att den
inte medför hinder för arbetets behöriga gång. Som jag närmare kommer att
beröra i ett senare avsnitt anser jag i likhet med utredningen att en fackhg
förtroendeman bör få rätt till bibehållna anställningsförmåner endast i den män
som den fackliga verksamheten hänför sig till den egna arbetsplatsen. Det
förhållandet att visst fackligt förtroendeuppdrag omfattas av lagstift-nuigen
medför således inte automatiskt att samtliga inom uppdraget fallande uppgifter
berättigar till en av arbetsgivaren betald ledighet. Mot den bakgrunden bör det
enligt min mening kunna vara möjligt att ge begreppet fackUg verksamhet en sä
vid tolkning att det omfattar även fackliga studier och annat fackligt arbete,
t. ex. centralt fackligt arbete och fackhga sammankomster, som i varje fall har
en indirekt betydelse för det fackliga arbetet på arbetsplatserna. Att en
facklig förtroendeman, för att kunna fyUa sina uppgifter, behöver inom rimliga
gränser studera ett pä arbetsplatsen vanligen förekommande främmande språk kan
följaktligen vara en form av facklig verksamhet som berörs av förtroendemannalagen.
Detsamma gäller den särskilda utbildningen i ergonomi, psykologi, ekonomi etc.
som är av betydelse för uppgifter som ledamot av en anpassningsgrupp eller
representant i företagsstyrelsen. En mera grundläggande utbildning utan direkt
inriktning på arbetsplatsens olika frågor torde däremot inte kunna anses som
facklig verksamhet i förtroendemannalagens mening. Intresset av sådan
utbildning fär i stället tillgodoses inom ramen för en lagstiftning om
arbetstagares allmänna rätt till ledighet för studier.
Utanför begreppet facklig verksamhet bör också falla sådan
verksamhet som inte kan sägas ha någon anknytning till förhällandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare som sådant. Även om verksamheten i fräga t. ex.
politisk verksamhet - stadgeenligl ankommer pä den fackliga organisationen, är
det alltså inte facklig verksamhet i förtroendemannalagens mening. Detsamma
bör gälla verksamhet som rör medlemmarnas fritidsintressen, anordnande av
insamlingar och liknande aktiviteter som den fackhga organisationen ställer sig
bakom.
6.1.4 Kretsen av fackliga förtroendemän
Jag har inledningsvis framhålht att det förslag till
lagstiftning som nu förs fram endast gäller fackliga företrädare som är
anställda hos viss
Prop. 1974:88 156
arbetsgivare och vars verksamhet normalt är knuten till
den egna arbetsplatsen. Däremot uppställs inte krav på att förtroendemannen
skall delta i produktionen eller i företagets eller myndighetens verksamhet i
övrigt. Lagen bör gälla t. ex. även sädana förtroendemän som i de större
företagen är verksamma på heltid med fackliga uppgifter. .
Vad jag har anfört om begreppet facklig verksamhet fär
självfallet betydelse också för kretsen av de fackhga förtroendemännen. Det finns
anledning att även erinra om de allmänna förutsättningar som föreslås gälla
angående omfattningen av den fackhga verksamheten, nämligen att den skall stå i
rimlig proportion till förhållandena pä den enskilda arbetsplatsen. Detta kan
få en indirekt betydelse för antalet förtroendemän på en arbetsplats.
Därutöver kan jag inte se något skäl att begränsa förtroendemannakretsen, t.
ex. till att avse endast ett visst antal personer eller befatlningstyper. Detta
skuUe kunna leda till en koncentration av de fackliga uppdragen som inte
stämmer överens med den lokala organisationens uppfattning om hur den fackliga
verksamheten bör bedrivas. 1 .stället bör utgångspunkten vara att det är den
lokala organi.sationen som inom lagens allmänna gränser själv bestämmer vilka
arbetstagare som skall företräda organisationen liksom den omfattning och,
inriktning spm den fackliga verksamheten skall ges. Lagen behöver alltså inte,
som utredningen har föreslagit, begränsas till befattningshavare med
handläggande eller verkställande funktioner. Härigenom, försvinner ocksä en rad
tUlämpningsproblem som förts fram av remissinstanserna. Det sagda utesluter
självfallet inte att verksamhetens omfattning och inriktning kan bestämmas
efter överläggning med arbetsgivaren eller att kollektivavtal träffas t. ex.
angående antalet förtroendemän eller om den tid som skall betalas av
arbetsgivaren.
Lagtexten
bör utformas så att det i första hand är den lokala fackliga organisationen som
får ansvaret för den fackliga verksamhet som avses i förtroendemannalagen.
Detta leder till att fackföreningen även i förhållande till medlemmarna bör få
bestämmanderätt om vilka företrädare som i sin verksamhet skall omfattas av förtroendemannalagens
regler. 1 , likhet med utredningen finner jag därför att lagen bör utformas sä
att det blir organisationen som genom underrättelse till arbetsgivaren
bestämmer om lagen skall bli tillämplig pä en viss arbetstagare eller ej. En
sådan regel är ocksä ägnad att skapa ordning och reda angående lagens tillämpning
på den enskilda arbetsplatsen. Säsorti har framhållits av några remissinstanser
bör den regeln ocksä utformas sä att den berörda organisationen genom en
motsvarande underrättelse kan i förhällande till förtroendemannen, bestämma när
lagen inte längre skall gälla, t. ex. om förtroendemannens uppdrag upphör eller
ändras.
Utredningen har ocksä föreslagit den viktiga
begränsningen, att förtroendemannalagen skulle gälla endast företrädare fören
organisation som är eller brukar vara bunden av ett för arbetsplatsen gällande
kollektivavtal. Saknas sådant kollektivavtal skall enligt utredningen förtroendemannalagen
gälla företrädare för organisation som brukar sluta kollektivavtal för
branschen. Detta har kritiserats av remissinstanserna
Prop. 1974:88 157
från ohka utgångspunkter.
Vissa remissinstanser menar att förslaget innebär ett kraftigt
gynnande av de etablerade organisationerna och ifrågasätter om en sädan särbehandling
står i överensstämmelse med grunderna för de regler om skydd utan åtskUlnad för
förenings- och förhandhngsrätten som följer av internationeUa överenskommelser
som har antagits av Sverige. Andra remissinstanser framhåller att lagen bör
gälla endast organisationer som har eller brukar ha kollektivavtal på
branschnivå, eftersom det endast är dessa organisationer som kan sägas fullgöra
facklig verksamhet i egentlig mening. Förslaget kritiseras ocksä för att det
kan medföra tillämpnings-svårigheter dä något kollektivavtal inte finns för en
viss arbetsplats.
Den
föreslagna förtroendemannalagen syftar till att understödja den' fackliga
verksamhet som är en nödvändig förutsättning för ett genomförande ute på
arbetsplatserna av de beslutade arbetslivsreformerna. Ansvaret för
genomförandet bör ligga hos en arbetstagarorganisation som inte bara är
representativ ulan också har etablerat ett samarbete med arbetsgivaren i
arbetsplatsens olika frågor. Jag har inledningsvis berört, att det är de
fackliga organisationernas arbetsmetod att genom förhandhngar söka nå fram
till överenskommelser med arbetsgivaren. Det är i sista hand styrkan hos den
fackliga organisationen som blir avgörande för om ett kollektivavtal skall
komma till stånd och för vilken arbetstagarorganisation som står som part i
kollektivavtalet. Jag kan inte finna någon omständighet som ger uttryck för de
nu berörda förutsättningarna och samtidigt är neutral i fråga om valet av
organisation än alt organisationen i fråga bör vara den som är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal för arbetsplatsen. Enligt den i avsnitt 2.2.1
redovisade ILO-rekommendationen (nr 143) skall nationell lagstiftning eller
praxis vara avgörande för vUka arbetstagare som bör anses som de anställdas
representanter på arbetsplatsen. Vi har inte, såsom exempelvis Frankrike,
myndigheter som avgör vUka organisationer som skall anses representativa att
företräda de anställda på arbetsplatsen. Däremot råder ingen tvekan om att vär
arbetsrättslagstiftning tillmäter kollektivavtalsbundenheten en avgörande
betydelse. Det är de kollektivavtalsbundna organisationerna som i första hand
utser skyddsombud och deltar i arbetet med att söka lösa de svårplacerade
arbetstagarnas problem. Likaså är det den avtalsbundna organisationens
representanter som handlägger frågor enligt lagen om anställningsskydd och som
företräder de anställda i företagens styrelser. Också medinflytandefrågorna
torde i betydande mån komma att lösas med utgångspunkt i kollektivavtal för
arbetsplatsen. Ett ytterligare skäl för att förtroendemannalagen bör knytas
till kollektiv-avlalsbundna organisationer är att lagen förutsätts kunna genom
kollektivavtal anpassas till de olika förhållanden som råder pä de enskilda
arbetsplatserna. Jag finner det därför naturligt, att förtroendemannalagen
begränsas till arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation
som på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de
arbetstagare som berörs av förtroendemännens verksamhet. Härigenom nås ocksä
den fördelen att några större tillämpningsproblem inte behöver
Prop. 1974:88 158
uppkomma. Däremot bör lagen Lnte gälla andra än
kollektivavtalsbundna organisationer, alltså inte organisationer som t. ex.
brukar sluta kollektivavtal för andra arbetsplatser Lnom branschen, har
majoritet bland arbetstagarna på arbetsplatsen eller liknande. Jag kan inte se
att den förordade lösningen skulle stå i strid med de internationella åtaganden
som förut har berörts. Genom alt avlalsbundenheten bhr avgörande omfattas dels
lokala organisationer som står som part i det för arbetsplatsen gällande
kollektivavtalet och dels avdelningar, klubbar etc. som utgör underorganisation
till ett avtalsslutande fackförbund. Med tiUägget för lokal organisation som
brukar vara bunden av kollektivavtal avses endast att lagen bör fortsätta att
gälla för den förut avtalsbundna organisationens företrädare under tillfälligt s.
k. avtalslöst tillstånd (jfr prop. 1973:129 s. 272).
Den förut berörda kungörelsen om fackliga förtroendemän
hos statsmyndigheter m. fl. (se avsnitt 2.1.2) gäller varje facklig
organisation som har medlemmar hos myndigheten, oberoende av om organisationen
är bunden av kollektivavtal med staten eller ej. Med anledning härav vUl jag
framhålla att förtroendemannalagen inte utgör hinder mot att det både på den offenthga
och den privata sektorn träffas särskilda kollektivavtal om lagens tillämpning
helt eller delvis på förtroendemän för organisationer som arbetsgivaren inte i
övrigt anser sig ha anledning att etablera ett kollektivavtalsförhållande tiU.
Finns det flera kollektivavtal för arbetsplatsen följer av
den valda principen att förtroendemannalagens regler blir samtidigt tillämpliga
på flera organisationers förtroendemän. Jag kan inte finna att detta, som har
antytts av några remissinstanser, skulle leda till några mera betydande tillämpningssvårigheter.
De allmänna förutsättningarna för den fackliga verksamheten, nämligen att den
skall stå i rimlig proportion till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen,
får bli avgörande inte bara för den totala omfattningen av ledighet för den
fackliga verksamheten utan även för vad som kan anses rimligt med hänsyn till
de olika arbetstagargrupper som finns på arbetsplatsen. Det ligger i sakens
natur att en avtalsbunden organisation som regel inte kan göra anspråk pä att
stödjas av förtroendemannalagens regler för verksamhet som avser arbetstagare
utanför det egna avtalsområdet. 1 den mån förhållandena pä en arbetsplats är
sådana att de avtalsslutande organisationerna bestämmer sig för att på den
enskilda arbetsplatsen låta sig företrädas av förtroendemän som tillhör endast
en av organisationerna möter dock inte något hinder mot att koUektivavtalen
utformas så att förtroendemännen får detta vidgade verksamhetsområde. Eljest
bör huvudregeln vara att lagen endast gäller facklig verksamhet inom det egna
avtalsområdet.
Till frågan om förtroendemannalagens tillämpning på
arbetstagare nied uppgifter inom arbetarskyddet återkommer jag i avsnitt 6.3.4
och 8.1.
Prop. 1974:88 159
6.7.5 Anställningsskyddet
Utredningen tar upp frågor om ett särskilt skydd mot
uppsägning eller avskedande av en facklig förtroendeman, om en särskild
företrädesrätt tiU fortsatt arbete vid driftsinskränkningar samt om
förtroendemannens skydd mot försämrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor. Utredningens uppfattning att nägra särskilda regler inte
behövs om förbud mot uppsägning eller avskedande på grund av det fackliga
uppdraget godtas av remissinstanserna. Även jag menar att det allmänna skyddet
i FFL resp. lagen om anställningsskydd mot föreningsrättskränkande åtgärder
samt mot obefogade uppsägningar och avskedanden bör vara tillräckligt för att
tillgodose en facklig förtroendemans behov av skydd i anställningen. Att en
facklig förtroendeman begagnar sig av de rättigheter som förtroendemannalagen
ger honom är självfallet inte sakhg grund för uppsägning. Det ligger i sakens
natur, att stränga krav också bör ställas pä den bevisning som åberopas av
arbetsgivaren för uppsägning av en facklig förtroendeman. Med den
utgångspunkten bör det inte behövas några särskUda lagregler angående
bevisbördan.
För att
ytterligare förstärka den enskilde förtroendemannens ställning har utredningen
efter förebild av ILO-rekommendationen nr 143 (se avsnitt 2.2.1) föreslagit
att en facklig förtroendeman utan hinder av de allmänna turordningsreglerna vid
driftsinskränkningar bör få företräde tiU fortsatt arbete, om det fordras för
den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Flera remissinstanser har invänt
att en sådan regel kan framkalla föreställningen att förtroendemannaskapet är
förenat med personliga privUegier etc. Betydelsen av en särskild
turordningsregel bör Lnte överdrivas. Det framgår redan av utredningens förslag
att den särskilda företrädesrätten endast avser förtroendemän som i, driftsinskränkningssituationer
fullgör uppgifter av väsentUg betydelse för hela arbetstagarkollektivet.
Lagtexten bör dock enligt min mening kompletteras så, att det klart framgår
att företrädesrätten avser endast förtroendemän med fackliga uppgifter av särskild
betydelse för den fortsatta verksamheten pä arbetsplatsen. Om föreskriften som
några remissinstanser har föreslagit därjämte görs dispositiv bör det vara
möjligt att finna turordningsregler som blir allmänt accepterade. Det bör också
vara möjligt att genom kollektivavtal finna alternativ till reglerna om
särskild företrädesrätt, t. ex. att uppsägningstiden för en facklig
förtroendeman förlängs intill dess driftsinskränkningen har bhvit genomförd eUer
att arbetsgivaren även efter det att förtroendemannens anställning har upphört
ersätter det arbete som denne utför inom företaget i samband med avveckhngen.
Däremot anser jag i likhet med utredningen att lagregeln bör vara tvingande,
såvitt avser principen att uppsägning av en facklig förtroendeman i strid med
den lokala organisationens beslut om företrädesrätt skall anses som ett
individuellt uppsägningsfall och inte som en turordningsfråga. En sådan
uppsägning kan alltså ogiltigförklaras enligt 34 § lagen om anställningsskydd.
Självfallet möter inte något hinder mot att frågan om vilka fackhga
förtroendemän som bör undantas
Prop. 1974:88 160
frän den s. k. listan görs till föremål för överläggning
med arbetsgivaren enligt reglerna i 32 § lagen om anställningsskydd. Jag finner
därför inte anledning att, som några remissinstanser har föreslagit, tillföra
lagrummet en särskild regel om samrädsskyldighet.
Nägra remissinstanser har också haft erinrmgar mot den av
utredningen föreslagna regeln om förhöjt skadestånd för obefogad uppsägning av
en facklig förtroendeman eller vid vägran att återta en förtroendeman sedan
uppsägningen av honom har bhvit ogiltigförklarad. Den av utredningen föreslagna
höjningen har haft ett preventivt syfte. Den särskilda kränkning som en sädan
åtgärd kan innebära gentemot den fackliga organisationen torde kunna föranleda
ideellt skadestånd enligt 38 § tredje stycket lagen om anställningsskydd. De
skadeståndsbelopp som kan utgå vid vägran att återta en arbetstagare i
anställningen sedan uppsägning har förklarats ogiltig har också höjts betydligt
i samband med riksdagsbehandlingen av lagen om anställningsskydd i förhållande
till det förslag som förelåg dä utredningen presenterade sitt betänkande. Redan
det befintliga regelsystemet bör därför ge en tillfredsställande preventiv
effekt. Jag finner således att den av utredningen föreslagna särskilda
skadeståndsregeln inte behöver införas.
Vad härefter gäller det av utredningen föreslagna skyddet
mot försämrade arbetsförhållanden och anslällningsvUlkor består detta i dels
ett skydd mot trakasserier och hknande hinder för uppdragets fullgörande, dels
en garanti för att förtroendemannen inte ekonomiskt skall komma i en sämre
ställning än arbetskamraterna för att han ätar sig ett fackligt uppdrag.
Utredningen föreslår även att omplaceringar, löneförändringar etc. skall
föregås av varsel till den berörda organisationen om åtgärden rör en facklig
förtroendeman. Organisationen skall kunna påkalla överläggning om den
tilltänkta åtgärden. Uppkommer tvist får åtgärden inte verkställas förrän
domstol har avgjort saken till arbetsgivarens förmån.
Förslaget att en facklig förtroendeman inte får pä grund
av sin verksamhet tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Motsvarande regler
finns redan för skyddsombud och de anställdas representanter i det arbete som
avses med lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Har åtgärden ett föreningsrättskränkande
syfte är den ogiltig enligt förenings- och förhandlingsrättslagen. Nägot liinder
bör inte heller enhgt min mening föreligga att genomföra principen för fackliga
förtroendemän i allmänhet. Det bör då framhållas att skyddet inte avser endast
åtgärder som syftar till att skada den fackliga verksamheten som sädan.
Förtroendemannen är ocksä skyddad mot försämrade lönevUlkor om han av
organisatoriska skäl måste flyttas till en i och för sig sämre betald
befattning för att kunna få den ledighet som fordras för det fackliga
uppdraget. Däremot ger lagen inte förtroendemannen ett skydd för lönen utöver
vad som följer av uppdraget som sådant. En förtroendeman kan liksom andra
arbetstagare bli skyldig att vidkännas löneminskning i samband med permittering
etc.
Prop. 1974:88 161
Utredningen kommer ocksä in på frågor om bibehållen rätt
till befordran samt det s. k. efterskyddet, dvs. det ekonomiska skyddet dä en
förtroendeman efter avslutat uppdrag fär återgå till sitt tidigare arbete eller
andra sysslor inom företaget. Utredningen menar att det i regeln om bibehållna
anställningsförmåner ocksä ligger en garanti för att den fackliga
förtroendemannen inte pä grund av sitt tidigare uppdrag skall bU sämre stäUd än
övriga arbetstagare pä arbetsplatsen. Remissinstanserna pä arbetstagarsidan
framhåller vikten av en sädan regel men anser att den bör komma till klart
uttryck i lagtexten. Jag delar den uppfattningen. Det finns också anledning för
mig att här framhålla att ett fackligt uppdrag i merithänseende bör vara fullt
jämförbart med arbetstagarnas ordinarie arbete och att hänsyn skaU tas härtill
såväl under som efter den tid som det fackliga uppdraget har varat. 1 övrigt
menar jag liksom utredningen att den närmare regleringen av hithörande frågor
får överlämnas åt arbetsmarknadens parter. De lösningar som väljs måste i
betydande mån bli beroende av faktorer som den enskilde förtroendemannens
kvalifikationer och det fackhga uppdragets längvarighet och karaktär.
TCO har förordat en regel, varigenom en facklig
förtroendeman i turordningssitualioner skulle få tillgodoräkna sig en viss
extra anställningstid för den tid som det fackliga uppdraget har varat.
Härigenom skulle förtroendemannen få ett förstärkt skydd för sin anställning,
vilket skulle bestå även efter det att det fackliga uppdraget upphört. En sådan
regel är enligt min uppfattning alltför långtgående och skulle kunna ge. upphov
till sådana föreställningar om privilegier som jag förut har avvisat.
Den av utredningen föreslagna principen om varsel och
överläggning vid förändring av en förtroendemans arbetsförhållanden eller anslällningsvUlkor
har inte föranlett någon erinran av remissinstanserna. Däremot riktas kritik
mot varselreglernas utformning och de regler som utredningen föreslår för det
fall att tvist uppkommer om en sädan åtgärd som nu avses.
Vad först gäller själva rätten till varsel bör erinras om
att statsmakterna, efter det att utredningen avgav sitt betänkande, har
antagit vissa nya principer för varsel i anslutning till riksdagsbehandhngen av
lagen om anställningsskydd. De innebär att arbetsgivaren vid sidan av varsel
till den lokala fackliga organisationen skall underrätta den berörde
arbetstagaren, om åtgärden rör arbetstagaren personhgen. 1 likhet med bl. a. LO
och TCO menar jag att även förtroendemannalagen bör tillföras motsvarande
regler. Överväger arbetsgivaren att t. ex. förflytta en facklig förtroendeman
skall förtroendemannen underrättas samtidigt som den lokala fackliga
organisationen varslas om den tilltänkta åtgärden.
Utredningens förslag till regler om överläggnings- och
tvisteförfarandet, då fråga uppkommer om förändring av en facklig förtroendemans
arbetsförhållanden och anställningsvillkor, går ut på att arbetstagarens
arbetsförhållanden och anslällningsvUlkor inte får förändras om
förtroendemannen eller organisationen väcker talan inom vissa särskUt angivna
frister. Den förut antydda remisskritiken avser främst att fristerna
11 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 88
Prop. 1974r88 162
är för korta och att förfarandet är för komplicerat.
Enligt min mening kan frågan få en betydligt enklare lösning inom ramen för ett
utvidgat tolkningsföreträde. Det bör alltså vara möjligt att även beträffande
frågor om arbetsförhållandena och anställningsviUkoren behålla huvudregeln att
det vid tvist blir arbetstagarpartens uppfattning om tillåtligheten av en viss
åtgärd som bhr bestämmande intill dess arbetsdomstolen pä talan av
arbetsgivaren har slitit tvisten parterna emellan. Åtgärden får alltså Lnte
genomföras förrän tvisten har prövats. Det bhr då också arbetsgivaren som har
att bevisa att den tilltänkta åtgärden inte har nägot samband med det fackliga
uppdraget. Härigenom löses de bevisproblem som har uppmärksammats av LO. Pä
motsvarande sätt bör tvister om andra hinder för det fackliga uppdraget
avgöras. Organisationens tolkningsföreträde bör gälla även om varsel inte har
lämnats. Det bör framhållas att det nu berörda tolkningsföreträdet endast avser
fall, då arbetstagarparten menar att åtgärden har sin grund i det fackliga
uppdraget. Är det i och för sig ostridigt att åtgärden inte beror pä det
fackliga uppdraget men parterna ändå tvistar om det berättigade i åtgärden, t.
ex. dess förenlighet med gällande kollektivavtal, fär tolkningsföreträdet och
tvisteförfarandet bestämmas av de regler som eljest gäller för arbetsmarknaden.
6.1.6 Skyddet för den fackliga verksamheten
Utredningen föreslår dels en allmän regel om att en
facklig förtroendeman inte får hindras av arbetsgivaren i sitt fackliga
uppdrag, dels regler om ledighet och betalningen vid ledighet för fackligt
uppdrag. Den förra regeln har allmänt godtagits av remissinstanserna, medan
ledighetsreglerna hör till de mest omdiskuterade i utredningens förslag.
1 principen att en facklig förtroendeman inte får hindras
i sitt uppdrag ligger enligt utredningens mening inte bara en rätt för denne
att fä röra sig fritt pä arbetsplatsen för att fullgöra de fackliga
uppgifterna. Arbetsgivaren bör ocksä enligt utredningen vara positivt verksam
för att underlätta den samverkan i arbetsplatsens oUka frågor som är syftet med
förtroendemannalagen. Mot den bakgrunden menar utredningen att detaljfrågor
angående rätt att disponera telefon eller sammanträdeslokaler på arbetsplatsen
etc. bör kunna överlämnas åt parterna att lösa, med beaktande av de
förhållanden som råder på den enskilda arbetsplatsen. Andra frågor såsom rätt
att få ta del av handlingar eller rätt till tillträde på arbetsplatsen för
förtroendemän som inte är anställda där, bör enligt utredningens uppfattning
lösas i anslutning till arbetsrättskommitténs utredningsarbete.
Jag ansluter mig till utredningens bedömningar och vill
kraftigt understryka betydelsen av att arbetsgivaren i skälig omfattning söker postitivt
underlätta det fackliga arbetet på arbetsplatsen. Arbetsgivaren bör t. ex. söka
undanröja de organisatoriska hinder som kan finnas för att den fackliga
verksamheten skall kunna genomföras fullt ut. Arbetsgivarens skyldighet att
ställa lokaler m. m. tiU förfogande bör fä uttryckligt stöd i
Prop. 1974r88 163
lagtexten. Vad slutligen angår förtroendemannens rätt att
få ta del av handlingar och andra upplysningar vUl jag tillägga, att även om de
därmed sammanhängande frågorna t. v. får läggas åt sidan för att behandlas i
anslutning till arbetsrättskommitténs kommande betänkande, en motsvarande rätt
redan förehgger i en rad praktiskt viktiga situationer. Enligt de nyligen
antagna ändringarna i arbetarskyddslagen har skyddsombuden redan fått en sädan
rätt. Av lagama om anstäUningsskydd samt om vissa anställningsfrämjande
åtgärder följer att arbetsgivaren kan bli skyldig att lämna närmare
upplysningar till den lokala arbetstagarorganisationens företrädare angående de
närmare omständigheter som motiverar vissa planerade åtgärder. Uppkommer tvist,
följer som regel av kollektivavtalens förhandlingsordningar att arbetsgivaren
är skyldig att närmare ange de omständigheter som fordras för bedömning av
tvistefrågan.
Utredningens förslag tUl ledighetsregler innebär att
bestämmanderätten angående ledighet för fackliga uppgifter pä arbetsplatsen
läggs på arbetstagarparten, medan det fordras arbetsgivarens samtycke för ledighet
som avser facklig verksamhet utanför denna. En facklig förtroendeman har
enligt förslaget rätt att själv ta sig ledigt för uppgifter pä arbetsplatsen,
men arbetsgivaren kan päfordra att ledigheten bestäms av den lokala fackliga
organisationen, om ledigheten i visst fall skulle utgöra hinder för arbetets
behöriga gäng. Beträffande fackligt arbete utanför arbetsplatsen föreslår
utredningen att arbetstagaren inte får vägras skälig sädan ledighet och att
arbetstagaren skall ha rätt till ledighet för deltagande i förhandling, om ej
synnerliga skäl föranleder annat. Utredningens förslag till ledighetsregler har
föranlett kraftig kritik frän arbetsgivarhåll. Kritiken avser främst att några
rimliga gränser inte finns för ledighetens omfattning och förläggning samt att
regler saknas om ansvar vid missbruk av arbetstagarparten. Remissinstanserna på
arbetstagarsidan anser ä andra sidan förslaget inte vara tiUräckligt
långtgående i fråga om fackligt arbete utanför arbetsplatsen.
1 fråga om ledighetsreglerna kan det finnas skäl att först
beröra de allmänna principer för lagens tillämpning som jag vid flera
tillfällen har uppehållit mig vid. Ledighetsfrågorna bör enligt niLn mening i första
hand kunna lösas efter överläggning mellan arbetsgivaren och den lokala
fackliga organisationen. Kollektivavtal bör t. ex. kunna träffas angående
omfattningen och förläggningen av det löpande fackliga arbetet. Det bör också
vara möjligt att träffa uppgörelse om den ledighet som fordras för fackliga
uppgifter utanför arbetsplatsen. Detta har också varit utredningens mening.
Andra principer som jag anser bör vara bestämmande för tillämpningen av
ledighetsreglerna är att rätten till ledighet inte sträcker sig längre än som
behövs för den fackliga verksamheten och är rimligt med hänsyn till
förhållandena pä den enskilda arbetsplatsen. Ledigheten skall ocksä förläggas
så att den inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Ansvaret
för tillämpningen av ledighetsreglerna bör ligga på den lokala fackliga
organisationen. Skulle organisationen mot förmodan missbruka sin ställning bör
den kunna åläggas skadeståndsskyldighet. Nägra sådana regler finns inte i
utredningsförslaget.
Prop. 1974r88 164
Mot den nu angivna bakgrunden, som enligt min mening
innebär ett rimligt beaktande av de synpunkter som har förts fram från arbetsgivar-håU,
bör det ocksä vara möjligt att utmönstra den skUlnad i fråga om
bestämmanderätten som utredningen har gjort mellan fackliga uppgifter inom och
utom arbetsplatsen. Den fackliga organisationen bör kunna få tolkningsföreträde
i alla ledighetsfrågor med undantag för vissa fall dä förläggningen kan komma
att äventyra säkerheten på arbetsplatsen etc. Jag återkommer härtiU i det
följande.
Som jag förut har framhållit bör det komma till direkt
uttryck i lagtexten att omfattningen och förläggningen av det löpande fackliga
arbetet skall bestämmas efter överläggning mellan arbetsgivaren och den lokala
fackliga organisationen. Men även frågor om avsteg från den överenskomna
ordningen bör lösas efter överläggning mellan parterna. Det kan t. ex. röra
särskilda insatser från fackligt håU som kräver ytterligare ledighet eller
tillfälliga avsteg frän den överenskomna ordningen för ledighetens
förläggning. Förhållandena pä arbetsplatserna är normalt sådana att det bör
vara möjligt att finna praktiska former för överläggning även i dessa senare
fall. Som regel är den berörda organisationen representerad på den enskUda
arbetsplatsen. Motsvarande regler bör alltså gälla även i fråga om ledighet för
fackliga uppdrag utanför arbetsplatsen, både med avseende på uppgifter av
löpande karaktär och enstaka ledighetsfall, t. ex. för deltagande i en facklig
kurs. Huvuddelen av det fackliga arbetet på en arbetsplats är av löpande
karaktär och bör således kunna förläggas tiU vissa på förhand bestämda tider.
Det bör vara en förutsättning för lagens tillämpning att den fackliga
verksamhet som inte kan bedrivas inom ramen för på förhand bestämda tider är av
mindre omfattning.
Som jag förat
har framhållit bör det efter förtroendemannalagens tillkomst finnas goda
möjligheter att träffa överenskommelser som i rimlig utsträckning tillgodoser
såväl arbetsgivar- som arbetstagarintressen. Kan uppgörelse inte träffas och arbetstagarparten
i kraft av det av mig förordade tolkningsföreträdet blir den som får t. v.
bestämma lagens tillämpning, bör som förutsättning härför gälla vissa ramar som
ger uttryck för de hänsyn som jag nu berört. En första förutsättning bör alltså
vara att en ledighet inte skall vara längre än som behövs för uppgiften i fräga.
Som utredningen har framhållit får man dock räkna med och acceptera
situationer, då en förtroendeman inte har kunnat utnyttja ledigheten fullt
effektivt eller då organisationen i ett visst fall har utan ont uppsåt felbedömt
rätten till ledighet. Ledighetens totala omfattning eller omfattning i ett
visst fall bör vidare stå i rimlig proportion till förhållandena pä
arbetsplatsen. Härmed avses såväl att den fackliga verksamheten bör anpassas
till de behov som föreligger för arbetstagarnas del som att skälig hänsyn bör
tas till det enskilda företagets möjligheter att tåla den ledighet som den
fackliga verksamheten i och för sig skulle kräva. Som exempel på
omständigheter av betydelse för denna bedömning kan nämnas å ena sidan antalet
arbetstagare, arbetsstyrkans sammansättning, anställningsförhållandena.
Prop. 1974r88 165
arbetets art och arbetsplatsens beskaffenhet, dvs.
omständigheter som påverkar behovet av facklig verksamhet, och å andra sidan
faktorer som produktionens känslighet för bortovaro, arbetsgivarens möjhghet
att verkställa omplaceringar eller lösa ersättarfrågor etc.
Det bör slutligen kunna krävas att ledigheten inte
förläggs så aft den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. 1 hkhet'
med utredningen menar jag att problem rörande ledighetens förläggning i första
hand bör lösas genom omplacering av förtroendemän som befinner sig i
nyckelpositioner eUer genom oUka system för ordnande av ersättare, så att den
fackliga verksamheten kan drivas i full omfattning utan att det hindrar
produktionen. Aktuahseras ledighetsfrågor i god tid bör det vara möjligt alt i
det alldeles övervägande antalet fall finna lösningar som tillgodoser båda
parters intressen. Däremot är det inte meningen alt produktionssynpunkter,
förhållandena på arbetsplatsen m. m. skall kunna tas till intäkt för att gäng
efter annan uppskjuta en ledighet, som i och för sig framstår som befogad. Jag
kan inte heller dela den uppfattning som framförts av nägon remissinstans, att
de mindre arbetsplatserna av de nu berörda skälen skulle undantas frän lagens
tillämpning.
Ett undantag bör dock göras från tolkningsföreträdet för arbetstagarparten.
Om rena säkerhetshänsyn eller därmed jämförliga intressen kräver det bör
arbetsgivaren ha rätt att i visst fall vägra ledighet. Jag avser fall då ett
avbrytande av arbetet kan medföra fara för människor eller skada pä egendom, då
viktiga samhällsfunktioner måste upprätthållas etc. Självfallet måste
arbetsgivaren kunna visa saklig grund för sin vägran. Det får förutsättas att
de lokala fackliga organisationerna utövar sina befogenheter pä elt sådant
sätt att denna undantagsregel inte behöver komma i praktiskt bruk.
Eftersom förtroendemannalagen i den nu föreslagna lydelsen
syftar tUl att främst understödja det fackliga arbete som avser den egna arbetsplatsen,
är det naturligt att inte lika långtgående anspråk på ledighet kan ställas för
fackliga uppgifter utanför denna. Jag menar dock att skillnaden Lnte är så
framträdande att olika ledighetsregler behöver föreslås. Det bör vara möjligt
att inom ramen för en allmän skälighets-regel också tillgodose de nu anförda
synpunkterna. En naturlig begränsning ligger också i att förtroendemannalagens
betalningsregler föreslås få den innebörden, att arbetsgivaren inte ersätter
lönebortfall m. m. dä förtroendemannens uppdrag inte avser arbetsplatsen.
Utredningens förslag att betald ledighet skall gälla
endast fackligt arbete som avser arbetsplatsen har allmänt godtagits av
remissinstanserna. Även jag menar att detta bör vara utgångspunkten. De
organisationer som menar att betalningsskyldigheten bör avse även fackligt
arbete som utförs av andra förtroendemän än de som är anställda hos
arbetsgivaren eller av den lokala fackliga organisationens funktionärer synes inle
vilja ifrågasätta principen som sådan. De av dem framlagda förslagen avser
också fackligt arbete som hänför sig till arbetsplatserna, men de önskar ett
annat finansieringssystem inom en lokal organisations verksamhets-
Prop. 1974r88 166
område. Även om, som jag förut har framhållit, det saknas
möjlighet att nu föreslå regler om ett sådant alternativt finansieringssystem
bör likväl lagstiftningen utformas sä, att det genom kollektivavtal blir
möjligt att finna andra betalningsformer. Som exempel vid sidan av ett
avgiftssystem kan nämnas avtal om att de fackhga förtroendemännen inom ett
företag efter eget gottfinnande får rätt att disponera över en pä förhand
bestämd kvot av betald ledighet, vilken även får avse fackliga uppgifter
utanför arbetsplatsen. Från nu gällande avtal på det statligt lönereglerade
området kan hämtas exempel på att förtroendemännen inom vissa ramar får endast
partiellt löneavdrag vid ledighet för centralt förhandlingsarbete, fackhga
kongresser etc.
En annan
begränsning av arbetsgivarens betalningsskyldighet hgger i att betalning i
princip endast utgår för sådan ledighet som är tillåten enligt förtroendemannalagen.
Arbetsgivaren skall alltså inte behöva betala lön om ledigheten används för
annat än fackliga uppgifter eller för sädan facklig verksamhet som inte fyller nägon
rimlig funktion pä arbetsplatsen. Ä andra sidan skulle det av mig förordade
tolkningsföreträdet förlora sin verkan om arbetsgivaren i en tvistesiluation
kunde innehålla lönen om han menade att fackföreningen hade utövat sin
bestämmanderätt på ett sätt som var felaktigt. Det förda resonemanget leder
till att den lokala fackliga organisationen måste ges en motsvarande bestämmanderätt
ocksä när det gäller förtroendemannens löneförmåner. Har parterna inte kunnat
enas om ledigheten och bestäms denna sedan av organisationen i kraft av
tolkningsföreträdet kan arbetsgivaren inte vägra att betala ut den lön som
hänför sig till ledigheten. Detsamma bör gälla om tvisten rör huruvida det fackhga
uppdraget hänför sig till arbetsplatsen eller ej. Skulle pä talan av
arbetsgivaren arbetsdomstolen finna, att fackföreningen har missbrukat
ledighetsreglerna eller använt sitt tolkningsföreträde på ett grovt oaktsamt
sätt, bör fackföreningen inom ramen för den av mig förordade
skadeståndsskyldigheten (se avsnitt 6.1.7) kunna åläggas att ersätta även vad
som svarar mot anställningsförmåner som arbetsgivaren felaktigt har tvingats
svara för. Självfallet kan organisationen inte heller på nytt göra gäUande att
lön skall utgå i strid med arbetsdomstolens avgörande. Däremot bör den enskilde
förtroendemannen inte genom återbetalningsskyldighet drabbas av den tvist som
har uppkommit om lagens tiUämpning på hans fackliga uppdrag. Situationen är
dock en annan om förtroendemannen i strid med organisationens beslut tar sig
ledighet eller använder en för fackUgt arbete avsedd ledighet för ett helt
annat ändamål. Det kan här inte sägas att förfarandet rör tillämpning av förtroendemannalagen,
utan situationen bör jämställas med annan otillåten frånvaro från arbetet.
1 likhet med utredningen menar jag att betald ledighet
inte oundgänghgen behöver förläggas tilLsjälva arbetsplatsen. Avgörande för
betalningen bör vara om arbetet avser förhållandena på arbetsplatsen eller ej.
Var sedan arbetet utförs är enligt min uppfattning av underordnad betydelse.
Det ligger i sakens natur att den alldeles övervägande delen av arbetet sker
på eller i omedelbar anslutning till arbetsplatsen. Lika
Prop. I974r88 167
naturiigl kan det i vissa situationer vara, att viss
verksamhet förläggs utanför själva arbetsplatsen, t. ex. till klubblokalen
eller till arbetsförmedhngens lokaler.
Utredningen
har beträffande kurser i fackliga ämnen uttalat, att betalningsskyldigheten bör
ligga på arbetsgivaren om förtroendemannen deltar i en kurs som har anordnats
av arbetsgivarparten. Däremot bör fackföreningen enligt utredningen betala rent
fackhg utbildning. Dessa uttalanden kan enligt min uppfattning komma att tolkas
alltför snävt. 1 likhet med de remissinstanser som företräder
löntagarorganisationerna menar jag att utgångspunkten i stället bör vara att
varje form av utbildning som har direkt betydelse för verksaniheten på
arbetsplatsen bör ge rätt till betald ledighet. Det bör inte ha någon betydelse
om en kurs har anordnats av arbetsgivar- eller arbetstagarparten eller ett för
dem' gemensamt utbildningsorgan, inte heller om utbildningen anordnas av ett
fristående organ, t. ex. en statlig myndighet. Utanför rätten till betald
ledighet enligt förtroendemannalagen bör däremot ligga sådan grundutbildning,
t. ex. i facklig folkhögskola, som inte direkt avser den fackliga verksamheten
på den enskilda arbetsplatsen. Liksom frågan om ledighet för sädana studier fär
betalningsfrägan lösas i samband med den mera övergripande behandlingen av
spörsmålet om arbetstagares rätt till ledighet för utbUdning.
Betald ledighet innebär enligt utredningens förslag att
förtroendemannen skall ha rätt tiU bibehållna anställningsförmåner. Enligt
utredningen betyder det att förtroendemannens förmåner Lnte får understiga vad
som normalt skulle ha utgått tUl honom om han i stället hade fullgjort sina
arbetsuppgifter. Samtidigt har utredningen föreslagit att regeln bör vara
dispositiv. Som arbetsrättskommittén har påpekat innebär detta att
kollektivavtal kan träffas inte bara om den närmare beräkningen av förmånerna
ulan även om rätten till sädana förmåner över huvud taget samt om deras
allmänna nivå, även om denna skulle understiga vad som följer av huvudregeln om
bibehållna anställningsförmåner. Även om huvudregeln givetvis bör vara rätt
till bibehållna anställningsförmåner, finns det skäl att ge parterna denna
frihet. Som jag förut har framhållit kan det finnas behov av andra
betalningssystem, som i det enskilda fallet kan synas utgöra avsteg från
principen om bibehållna anställningsförmåner men som generellt sett är
förmånligare för arbetstagarparten. Det får förutsättas att de fackliga
organisationerna mot bakgrunden av ett lagstadgande om bibehållna
anställningsförmåner och tolkningsföreträde angående den närmare innebörden av
delta begrepp inte träffar kollektivavtal om avsteg frän den nu berörda principen
annat än om det är sakligt motiverat. Jag anser därför i likhet med utredningen
att regeln bör vara dispositiv.
En fråga som inte har berörts av utredningen är vem som
skall belastas av merkostnader som föranleds av ledighetens förläggning. Som
exempel kan nämnas att en förhandling pä arbetsgivarens begäran förläggs till
kvällstid eller till lokaler utanför arbetsplatsen. Enligt min mening bör,
såsom TCO har föreslagit, principen om betald ledighet också innebära
Prop. 1974r88 168
rätt tUl ersättning för sädana merkostnader, t. ex.
övertidsersättning, rese-och traktamentskostnader, som föranleds av
arbetsgivaren. Av samma princip följer ocksä, att arbetsgivaren i sin planering
bör sörja för att förtroendemannens ordinarie arbetsuppgifter under
frånvarotiden fullgörs av annan arbetstagare och inte hopas, så att
förtroendemannen sedan skall bli skyldig att fullgöra dem på övertid.
6.1.7 Övriga frågor
Utredningen har föreslagit att en arbetsgivare som äsidosätter
sina förphktelser enligt förtroendemannalagen skall utge, förutom lön och andra
anställningsförmåner vartUI förtroendemannen är berättigad på grund av lagen,
ersättning för uppkommen skada. Skadestånd skall kunna utgå både till
förtroendemannen och tiU den berörda organisationen. Skadeståndet avser
ersättning inte bara för rent ekonomisk skada utan även för den kränkning av
den fackliga verksamheten som åtgärden har inneburit. Däremot skall enligt
förslaget arbetsgivaren inte få föra någon skadeståndstalan mot en enskild
förtroendeman eller mot organisationen. Frånvaron av regler om skadeständsskyldighet
för arbetstagarparten i utredningsförslaget har kritiserats. Svea hovrätt
framhåller exempelvis att det frän principiell synpunkt ter sig mindre lämpligt
att tillägga ena parten i ell avtalsförhåUande vissa befogenheter i förhållande
tUl motparten utan alt samtidigt föreskriva påföljder för den händelse
befogenheten missbrukas eller överskrids. Nägra remissinstanser framhåller att
i varie fall den fackliga organisationen bör kunna åläggas
skadeståndsskyldighet. Flera remissinstanser har dessutom efterlyst klarlägganden
huruvida andra skadeståndsregler kan träda in vid sidan av förtroendemannalagens
regler.
Som jag förat har framhållit bör ansvaret för förtroendemannalagens
tUlämpning ute på arbetsplatserna ligga på den lokala fackliga organisationen.
Kan enighet inte näs angående den fackliga verksamhetens bedrivande är det
organisationen som i kraft av det föreslagna tolkningsföreträdet t. v.
bestämmer verksamhetens inriktning, omfattning och förläggning. Organisationen
får därmed ett ansvar som även omfattar de enskilda förtroendemännens
verksamhet. Det kan därför vara rimhgt att det finns möjlighet att ålägga
organisationen skadestånd om den mot förmodan skulle missbruka sina
befogenheter eller grovt oaktsamt överskrida dem. Samma bör gäUa om
organisationen har grovt brustit i fråga om sin tillsyn över förtroendemännens
verksamhet. Vid sidan av ersättning för de avlöningsförmåner som arbetsgivaren
felaktigt har fått svara för bör endast s. k..ideell skada ersättas.
Frågan om skadestånd var föremål för diskussion i samband
med de senaste ändringarna i arbetarskyddslagen. Den gången infördes inte någon
regel om skadestånd för den facklige förtroendemannen eller hans organisation.
Jag vill med anledning härav framhålla, att den diskussionen rörde en mera
begränsad fråga, nämhgen skadestånd i anslutning till skyddsombudets rätt att
avbryta arbetet i vissa överhängande fall. Det
Prop. 1974r88 169
tolkningsföreträde som nu föreslås tillkomma arbetstagarparten
är långtgående. Det avser inte endast akuta situationer. Beslutanderätten hgger
Lnte hos den enskilde arbetstagaren utan hos organisationen. Däremot bör den
enskilde förtroendemannen gå fri från skadestånd, om han har fullgjort sin
fackliga verksamhet i enlighet med organisationens beslut. Hans lön bör inte
heller kunna återkrävas av honom. Felaktig tillämpning av förtroendemannalagen
bör inte heller kunna angripas med stöd av andra rättsregler. Den förordade
skadeståndsregeln föresläs bli tvingande. Det bör då inte vara möjligt att t.
ex. genom kollektivavtal ådraga arbetstagarparten en längre gående
skadeståndsskyldighet.
1 avsnitt 6.1.5 har jag berört de omständigheter som
motiverar att jag inte för fram den av utredningen föreslagna regeln om förhöjt
skadestånd vid obefogad uppsägning av en facklig förtroendeman.
Det finns slutligen anledning att nägot beröra reglerna om
tvisteförfarandet. Utredningens förslag på denna punkt har i stort sett
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag har dock med hänsyn till vissa
påpekanden föreslagit ändringar av förfarandet vid tvist om hinder för det
fackliga uppdraget, försämrade anställningsvillkor m. m. Ändringarna, som
innebär att reglerna om tolkningsföreträde görs tillämpliga även i dessa fall,
har berörts i avsnitt 6.1.5. Med hänsyn till att den lokala fackliga
organisationen således kommer att ges tolkningsföreträde vid tvist om
tillämpningen av det alldeles övervägande antalet regler i förtroendemannalagen,
har jag ansett det lämpligt att sammanföra reglerna härom i ett särskilt
lagstadgande.
6.2 Anställningstryggheten på den offentliga sektom
6.2.1 Inledande synpunkter
Dä lagen om anstäUningsskydd antogs av statsmakterna slogs
det också fast, att den skulle gälla även för arbetstagare i offenthg tjänst.
Samtidigt stod det klart att den inte kunde genomföras helt med hänsyn till de
särskilda förhållanden som föreligger på det statligt lönereglerade
tjänstemannaområdet. Det var inte heller meningen att reformen skulle få
medföra försämring av det befintliga anställningsskyddet pä den offenthga
sektorn. Utgångspunkten skuUe dock vara att anpassa tjänstemannalagstiftningen
till de principer som lades fast för arbetsmarknaden i övrigt.
Utredningen
har gått igenom de regler som gäller om anställningsskyddet pä den offentliga
sektorn och har jämfört dessa med motsvarande regler i lagen om
anställningsskydd. Utredningen har funnit att lagen om anställningsskydd utan särskUda
ändringar kommer att slå igenom pä det rent kommunala området. På det statliga tjänstemannaområdet
och det statligt lönereglerade kommunala området kommer vissa regler, t. ex.
angående uppsägningstidens längd, att kunna slå igenom, medan däremot
tjänstemannalagstiftningens regler om t. ex. förutsättningarna för uppsägning
får justeras så att de kommer att stämma överens
Prop. I974r88 170
med uppsägningsbestämmelserna i lagen om
anställningsskydd. 1 fräga om främst turordningar och företrädesrätt till ny
anställning föreligger enhgt utredningen däremot sä betydande skUlnader att en
anpassning inte låter sig göra förrän efter ytterligare övei-väganden.
Utredningen har inte heUer ansett sig kunna bedöma alla de specialförfattningar
som gäller vid sidan av tjänstemannalagstiftningen. En fullständig anpassning
kan inte heller göras pä grund av formella hinder, t. ex. att de beslutade
ändringarna av regeringsformens regler om tjänstetillsättning inte träder i
kraft förrän den I januari 1975. En annan anledning är att det i vissa frågor
pågår lagstiftningsarbete som inte bör föregripas. Som exempel kan nämnas
arbetsrättskommitténs och förhandlingsutredningens behandling av
förhandlingsrätten på den offentliga sektorn. Utredningen har därför begränsat
sina lagförslag till att avse endast vissa ändringar i den grundläggande
tjänstemannalagstiftningen. Dessa ändringar bör enligt utredningen kunna träda
i kraft samtidigt med lagen om anställningsskydd, dvs. den 1 juli 1974.
Anpassningsarbetet i övrigt bör enligt utredningen lämpligen ankomma pä Kungl. Majrt
och utföras i nära samverkan med berörda arbetstagarorganisationer.
Sä gott
som samtliga remissinstanser godtar att anställningsskyddet på den offentliga
sektorn i görligaste män anpassas till de principer som gäller för arbetsmarknaden
i övrigt. I flera remissvar understryks vikten av att anpassningen inte fär
leda till en försämring av det anställningsskydd som redan finns.
Regeringsrätten framhåller dock, att de offentligt anställdas
anställningsvillkor fär övervägas inte bara med de anställdas intresse av
trygghet i anställningen för ögonen utan även med utgångspunkt i de krav som
bör ställas på förvaltningsorganisationen, dess kvalitet och integritet. Enligt
regeringsrättens mening präglas utredningens förslag av ett övervägande arbetsrättsligt
synsätt, medan de stats-och förvallningsrältsliga aspekterna har kommit i
skymundan. Andra remissmyndigheter understryker att ett genomförande av de
föreslagna principerna kommer att fordra ingrepp ocksä i andra regelkomplex än
de som har behandlats av utredningen, t. ex. de principer som gäller för
medelstilldelning, tjänsteorganisationen m. m. Vidare betonas vikten av att
myndigheternas personaladministrativa funktioner rustas upp. En effektiv
omplaceringsverksamhet inom hela statsförvaltningen är, framhålls det, en väl
så viktig åtgärd från trygghetssynpunkt som en lagstiftning om förstärkt
anställningsskydd. De remissinstanser som företräder de anställda framhåller,
att den nödvändiga särregleringen måste ske i nära kontakt med
personalorganisationerna. 1 flera remissvar påpekas också angelägenheten av att
arbetet med att anpassa specialförfattningarna på den offentliga sektorn sätts
i gång snarast och att arbetet bedrivs skyndsamt. Däremot synes enighet råda om
att de erforderliga övervägandena inte kan göras på ett tillfredsställande sätt
under den korta tid som återstår innan lagen om anställningsskydd träder i
kraft.
Efter samråd med statsrådet Löfberg vUl jag anföra
följande. Jag delar utredningens bedömning att några särskilda
anpassningsåtgärder inte behöver vidtas i fråga om det rent kommunala området.
Vad härefter
Prop. 1974r88 171
beträffar de erforderliga ändringarna pä statstjänstemannalagens
område och det statligt lönereglerade kommunala tjänstemannaområdet bör det
vara en given utgångspunkt att anpassningen genomförs sä långt det är möjligt
till den 1 juli 1974, då lagen om anställningsskydd träder i kraft. Det finns
då inte längre anledning att behälla avvikande regler som inte betingas av den offentliga
tjänstens särart. Det är inte heller lämpligt att tjänstemannalagstiftningen
tillförs eller fär behåUa regler, som redan följer av lagen om
anställningsskydd. Detta skulle innebära att denna lag inte enligt huvudregeln
blev tillämplig på arbetstagare i allmän tjänst. Bestämmelserna i 29 § första
stycket statstjänstemannalagen torde dock fä justeras sä att
uppsägningsreglerna i lagen om anställningsskydd blir formellt tillämpUga på statsljänstemannaområdet.
1 övrigt bör anpassningen snarare leda till att äldre föreskrifter utmönstras
än att nya tillkommer. Det övervägande antalet sädana föreskrifter är av den
arten att de kan upphävas i administrativ ordning. Att de nu framlagda
lagförslagen inte är särskilt omfattande fär därför inte tolkas som att det
endast är en begränsad reform som skall genomföras.
1 likhet med utredningen menar jag att vissa regler i
lagen om anställningsskydd bör ulan vidare kunna slå igenom även på det
statligt lönereglerade området. Detta gäller bl. a. regler om anställningsvillkor,
som det även på den stathga sektorn är möjligt att träffa kollektivavtal om.
Jag tänker pä reglerna om uppsägningstid (11 §) samt lön och andra förmåner
under uppsägningstid (12-14 §§). Även regeln om lön och andra förmåner under permittering
(21 §) bUr tillämphg i den män permittering över huvud taget fär tillgripas. 1
den mån en anpassning behöver göras av dessa regler, skall det enligt
huvudregeln i 3 § andra stycket ske genom koUektivavtal mellan staten och
tjänstemännens huvudorganisationer. Lagen om anställningsskydd innehåller ocksä
regler av allmän natur, vilka i tillämpUga delar tar sikte även på
förhållandena inom den offentliga sektorn och i motsvarande män bör kunna träda
i kraft. Som exempel kan anges reglerna om lagens tillämpningsområde (1 §),
avvikelser med stöd av kollektivavtal (3 §) och bestämmande av anställningstid
(4 §). Andra regler som bör kunna slå igenom på det statliga lönereglerade
området är föreskrifterna om underrättelse att anställning för begränsad tid
inte kommer att förnyas (15-17 §§).
En annan grupp av regler i lagen om anställningsskydd är
de som redan har en motsvarighet i tjänstemannaförfattningarna. Som jag förut
har framhållit bör då tjänstemannalagstiftningens regler utmönstras eller i
varje fall omarbetas sä att de i görligaste män stämmer överens med de allmänna
reglerna. 1 likhet med utredningen menar jag att det redan nu bör vara möjligt
att vidta sädana lagstiftningsåtgärder att reglerna i lagen om
anställningsskydd rörande olika anställningsformer (5 §), grund för uppsägning
(7 §), förfarandet vid uppsägning (8-10 §§) samt varsel och överläggning (29-32
§§) kan slå igenom den 1 juli 1974. Detta gäller i tUlämpliga delar även
reglerna om olika former för anställnings upphörande (6 §), tvist om
giltigheten av uppsägning (34, 36 och 37 §§), skadestånd m.m. (3840§§) samt rättegängsbestämmelserna
(41 och
Prop. 1974r88 172
42 §§). Detta förutsätter ändringar i 7 och 30 §§ statstjänstemannalagen
(1965r274) och de motsvarande föreskrifterna i 10 och 36 §§ kommunaltjänstemannastadgan
(I965r602). Jag föreslår att ändringarna i statstjänstemannalagen föreläggs
riksdagen. Den anpassning som fordras i fråga om rättegångsbestämmelserna har
chefen för arbetsmarknadsdepartementet anmält förut i dag. Till ändringarna i statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannastadgan återkommer jag i det följande.
Vad som i
detta sammanhang först bör beröras är de anpassningsåtgärder som av formella
orsaker inte kan genomföras nu eller som av andra skäl behöver anstå under en
övergångsperiod. Reglerna om avskedande och därtill hörande föreskrifter (18-20
§§ resp. 6, 29, 32 och 35-42 §§ i tUlämpliga delar) kommer inte att få tiUämpning
pä det offentliga tjänstemannaområdet den 1 juli 1974, eftersom avskedande inte
förekommer där. 1 stället är det brottsbalkens regler om ämbetsansvaret som
blir tillämpliga. Dessa regler är f. n. föremål för översyn inom justitiedepartementet.
Förslag på grundval av ämbetsansvarskommitténs förslag (SOU 1972rl) avses skola
föreläggas riksdagen under hösten 1974. Den erforderliga anpassningen till
reglerna om avskedande i lagen om anställningsskydd bör enligt min mening,
lämpligen ske i anslutning till detta arbete. Reglerna om företrädesrätt tiU ny
anställning och därtiU hörande föreskrifter (25-28 §§ och 29, 32, 34, 38, 41
och 42 §§ i tillämpliga delar) kan, som förut har framhållits, inte genomföras
förrän de beslutade ändringarna av regeringsformens tjänstetillsättningsregler
har trätt i kraft den 1 januari 1975. Principerna för turordning, som har stor
betydelse i en äteranställningssituation, gäller också vid uppsägning i samband
med driftsinskränkning eller organisationsomläggning (25 § tredje stycket och
26 § resp. 22-24 §§). Reglerna hänger samman på ett sådant sätt att de bör
övervägas i ett sammanhang och sättas i kraft samtidigt. Vid de överläggningar
som i samband med beredningen av detta ärende har förekommit med bl. a.
personalorganisationerna på den statliga sektorn har det visat sig att turordningsfrägorna
och företrädesrätten till ny anställning inrymmer en rad problem, som kan vara
särskilt markerade inom vissa områden. Som exempel kan nämnas de svårigheter
som hänger samman med den finansiella samverkan och den delade
arbetsgivarfunktionen mellan staten och kpmmunerna i fräga om grundskolan och
gymnasieskolan. En annan fråga, som kräver särskilt övervägande, är att brott
mot turordningsregler och företrädesrätt till ny anställning enligt lagen om
anställningsskydd endast föranleder skadeståndspåföljd, medan reglerna i
tjänstemannalagstiftningen innebär att arbetstagaren kan få arbetsgivarens
beslut ogUtigförklarat. Tjänstemannaorganisationerna har förklarat att de inle
kan godta en sådan försämring av det gällande skyddet som ett införande av
anställningsskyddslagens bestämmelser innebär.
De allmänna reglerna om turordning och företrädesrätt till
ny anställning bygger på förutsättningen att de genom kollektivavtal skall
kunna anpassas till de olika förhållanden som råder pä arbetsmarknaden. Nägon sädan
anpassning kan dock inte ske på det stathga området så
Prop. 1974
r 88 173
länge begränsningarna i 3 § statstjänstemannalagen består.
Det rådande avtalsförbudet innebär att inte heller lokala eller centrala
förhandlingar kan påkallas om tvist skulle uppstå. Detta gäller t. ex. också
reglerna om saklig grund för uppsägning. Frånvaron av förhandlingsrätt får
därmed betydelse även för tvisteförfarandet. Inte heller de problem som hänger
samman med den begränsade förhandlingsrätten kan nu få sin lösning. Dessa
frågor behandlas f. n. av arbetsrättskommittén, och dess arbete bör enligt min
mening inte föregripas. Som jag fömt har berört väntas dock resultatet av
kommitténs arbete redan under hösten 1974. Även i detta faU rör det sig därför
om frågor som endast under en övergångstid fär vänta på sin slutliga lösning.
1 fråga om
anställning för viss tid är det min uppfattning att användningen av dessa
anställningsformer bör begränsas på den offentliga sektorn lika väl som pä den
privata. Jag föreslär därför i likhet med utredningen att en motsvarande
begränsning tas in i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan.
Dessa ändringar kommer att beröra bl. a. utbUdningsomrädet. Pä detta område har
visserligen en stor del av personalen fått en anställningstrygghet i form av
ordinarie tjänster som ger betydligt bättre trygghet än vad som krävs enligt
lagen om anställningsskydd. Vid sidan av arbetstagare med sädana ordinarie
tjänster finns ytterligare en stor grupp anställda som är förordnade tills
vidare på extra ordinarie tjänster. Innehavarna av dessa tjänster har redan den
trygghet i anställningen som förutsätts i lagen om anställnuigsskydd. Utöver nu
nämnda grupper av personal finns emellertid vissa grupper för vilka
statsmakterna har föreskrivit visstidsanställning. Mina förslag om ändring i statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannastadgan bör nu följas upp med en fullständig genomgång
av dessa föreskrifter. 1 denna genomgång ingår naturligtvis en undersökning av
de organisatoriska och ekonomiska konsekvenser som en övergång till
tillsvidareanställning skulle fä. Denna genomgång pågår redan inom UtbUdningsdepartementet.
Den bedrivs i nära kontakt med berörda personalorganisationer. Genomgängen och
därpå grundade beslut av stalsmakterna kan inte bh klara under den korta tid
som återstår tiU den 1 juh 1974. Även om det nu slås fast att bruket av visstidsförordnanden
skall begränsas, måste alltså det under en övergångstid bli nödvändigt att på
vissa områden behälla de regler som f. n. gäller. Jag menar då endast sådana
fall där den nuvarande tjänsteorganisationen inte medger andra
förordnandeformer.
Även om
personalorganisationerna har framhåUit betydelsen av att det återstående
arbetet som också berör ett stort antal specialförfattningar av skiftande
karaktär sätts i gång snarast och genomförs utan tidsutdräkt, har jag dock
fått den uppfattningen att organisationerna hellre ser att detta arbete sker
med omsorg och i nära samverkan med organisationerna än att reformen forceras
fram. Det finns då anledning att ocksä beröra vissa andra frågor som
utredningen har ansett böra bli föremål för partsöverläggningar. Jag tänker t.
ex. på vissa frågor rörande tillgodoräknande av anställningstid vid
övergång mellan den statliga
Prop. 1974r88 174
myndighets- och företagssektorn, frågor om underrättelse
vid återgång till bottentjänst samt vissa fall av pension.
Jag har
redan betonat, all anpassningen av reglerna för den offentliga sektorn till
lagen om anställningsskydd bör genomföras snarast. Detta gäller givetvis ocksä
det fortsatta anpassningsarbetet. Självfallet bör detta arbete ske i nära
samverkan med personalorganisationerna. Under hösten 1974 väntas frågan om ämbetsansvaret
få sin lösning. Arbetsrättskommitténs förslag bör då också föreligga. Jag har
förut nämnt att reglerna om turordning och företrädesrätt till ny anstäUning
inte kan och i vissa delar inte bör genomföras tidigare än den 1 januari 1975.
Det finns å andra sidan knappast anledning att dröja längre. Detta datum bör
därför enligt min mening kunna utgöra riktpunkten för det återstående
anpassningsarbetet.
6.2.2 Det offentliga arbetsgivarbegreppet
Anställningstiden hos en och samme arbetsgivare får betydelse
för tillämpningen av ett flertal regler i lagen om anstäUningsskydd, t. ex.
reglerna om anstäUningstidens längd, turordning och företrädesrätt till ny
anställning. I propositionen med förslag till lag om anställningsskydd gjordes
uttalanden bl. a. om hur anställningstiden borde beräknas inom den offentliga
sektorn.
Utredningen
och remissinstanserna har berört några fall där de antagna principerna kan
behöva modifieras eller kompletteras. Som exempel har angetts vissa
förflyttningar mellan det statliga förvaltningsområdet och den statliga
företagssektorn. Det har också visat sig vara svårt att tillämpa tillgodoräknandereglerna
i turordnings- och återanställningssituationer, där det råder ett mellan stat
och kommun delat huvudmannaskap, t. ex. inom skolområdet.
De berörda frågorna avser regler som, enligt vad jag nyss
har förordat, bör övervägas ytterligare i samverkan med
personalorganisationerna. Genom att reglerna om turordning och företrädesrätt
till ny anställning föreslås t. v. inte bli tillämpliga på det statligt lönereglerade
området, bör de nu berörda tillämpningsproblemen inte behöva uppstå. Jag är
därför Lnte beredd att för dagen föreslå några särbestämmelser i fråga om det
offentliga arbetsgivarbegreppet.
6.2.3 Tidsbegränsade anställningar
Av 7 § andra stycket statstjänstemannalagen och 10 § kommunaltjänstemannastadgan
framgår, att förordnande på viss tjänst kan meddelas för bestämd tid. Ett
förordnande tills vidare får också begränsas att gälla längst tUl en viss
tidpunkt. Det finns inte heller något hinder mot att förordnande meddelas för
en relativt bestämd tid, t. ex. så länge en ordinarie befattningshavare är
tjänstledig för sjukdom eller offentligt uppdrag eller innehar högre tjänst. De
nu berörda anställningarna upphör utan iakttagande av uppsägningstid, dä
förordnandeperioden har gått till
Prop. 1974r88 175
ända eller då den ordinarie befattningshavaren återgår i
tjänst.
Genom 5 § lagen om anställningsskydd kommer möjligheten
att använda tidsbegränsade anställningsformer att kraftigt inskränkas. Avtal om
att anställning skall avse viss tid, viss säsong eller visst arbete får träffas
endast om det föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Avtal om
anstäUning för viss tid får dock träffas, om avtalet gäller praktikarbete eller
vikariat.
Den främsta anledningen till att tidsbegränsade
anställningsformer inskränks är att man eljest lätt skulle kunna utesluta
tillämpningen av de regler om saklig grund för uppsägning,
omplaceringsskyldighet, varsel m. m. som gäller vid tillsvidareanställning.
Samma skäl gör sig enligt min mening gällande på den offentliga sektorn. Visstidsförordnanden
som inte betingas av särskilda skäl bör sålunda kunna utmönstras. Detta har
också varit utredningens uppfattning.
Även för den offentliga sektorns vidkommande kan det emeUertid
föreligga samma behov av anpassning av reglerna om visstidsanställning som för
den privata sektorn har förutsatts kunna ske genom kollektivavtalsreglering.
Detta är dock inte möjligt pä grund av avtalsförbudet i
tjänstemannalagstiftningen. 1 likhet med utredningen menar jag att det därför
måste finnas en möjlighet att i administrativ väg göra de erforderliga
anpassningarna. Jag har förut framhållit att det under ett övergångsskede också
bör vara möjligt att göra undantag från lagens huvudregel på grund av den
anpassning som måste göras beträffande tjänsteorganisationen, medelstilldelning
etc. Därutöver kan det även på den offentliga sektorn förekomma situationer,
där en visstidsanställning även efter den berörda övergångstiden kan te sig som
befogad, även om den inte direkt kan stödjas pä arbetsuppgifternas särskilda
beskaffenhet. Jag tänker t. ex. på det för den offentliga sektorn speciella
systemet med s. k. tjänsteförening, där den anställde har en ordinarie tjänst
eller tjänst med tillsvidareförordnande men genom visstidsförordnande fullgör
en annan tjänst. Anställningsskyddet ligger här i stället i bottentjänsten.
Exempelvis inom skolväsendet förekommer vikarier i formell mening endast i
begränsad omfattning. För erforderliga vikariat i den mening som avses i lagen
om anställningsskydd tillskapas särskilda icke ordinarie tjänster. För vissa av
dem meddelas tidsbegränsade förordnanden. 1 vilken omfattning detta bör bli
möjligt även i fortsättningen får prövas under det fortsatta
anpassningsarbetet, men principen menar jag bör kunna läggas fast för det
offentliga området redan nu. Jag föreslär därför att huvudregeln frän lagen om
anställningsskydd tillförs reglerna om anställningsformen i statstjänstemannalagen
men att Kungl. Majrt samtidigt ges rätt att i administrativ ordning föreskriva
undantag frän huvudregeln. Motsvarande ändringar torde få göras i kommunaltjänstemannastadgan.
Jag förutsätter att undantag inte kommer att föreskrivas eller behållas annat
än dä det är klart betingat av de särskilda förhållandena pä det stathgt lönereglerade
området.
Det särskilda tillägget i förhållande till lagen om
anställningsskydd, rörande provanställning, motiveras endast av det rådande
avtalsförbudet.
Prop. 1974 r88 176
Principerna för anordnande av provtjänstgöring bör, liksom
enligt lagen om anställningsskydd, läggas fasl i samverkan med
personalorganisationerna.
6.2.4 Grund för uppsägning, omplaceringsskyldighet m. m.
1 7 § lagen om anställningsskydd anges att uppsägning frän
arbetsgivarens sida skall vara sakligt grandad. Sakhg grund för uppsägning
föreligger ej, om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder
arbetstagaren annat arbete hos sig. De motsvarande stadgandena återfinns i 30 §
andra stycket statstjänstemannalagen och 36 § andra stycket kommunaltjänstemannastadgan.
Enligt dessa stadganden får uppsägning ske endast om tjänstemannen har visat
bristande lämplighet för tjänsten eller det finns anledning all dra in denna
eller om uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt. Av
förarbetena till tjänstemannalagstiftningen framgår, att man med den valda
författningstexten har avsett att lagfästa den tidigare inom statsförvaltningen
tillämpade principen att uppsägning skaU fä ske endast om det föreligger ett
objektivt godtagbart skäl för åtgärden.
Utredningen
föreslår att reglerna om grund för uppsägning samt skyldighet alt pröva
omplacering i lagen om anställningsskydd skall gälla även statligt reglerade
tjänster. En sädan ordning innebär enligt utredningen inte någon försämring av
det anställningsskydd som på den offentliga sektorn har följt av de förut
återgivna stadgandena och den rättspraxis som har utbildats i anslutning till
dem. Utredningen föreslår därför att de motsvarande reglerna utmönstras i
tjänstemannaförfattningarna.
Utredningens
förslag godtas av så gott som samtliga remissinstanser. Även den föreslagna
skyldigheten för den ståtlige arbetsgivaren att sörja för omplacering har vid
remissbehandlingen fått ett positivt gensvar. De statsanställdas
huvudorganisationer betonar dock vikten av att den föreslagna ändringen inte fär
medföra ändring i oförmånlig riktning av den praxis i uppsägningsfall som f. n.
råder på det offentliga området. Den enda remissinstans som ställer sig tveksam
till utredningsförslaget är kammarrätten i Stockholm, som pä skäl som har
redovisats i remissammanställningen menar att det inte är påkallat att
utmönstra de motsvarande stadgandena i statstjänstemannalagen. Även om jag kan
ha viss förståelse för den av kammarrätten framförda uppfattningen, menar jag
att redan en anpassning till de allmänna reglerna för arbetsmarknaden är av så
stort värde att den bör ske, om inte särskUda skäl talar däremot. Jag kan inte
finna att argumenten mot en anpassning är tUlräckligt starka. Enligt de grunder
som jag har uttalat mig för vid anpassningen av tjänstemannalagsliftningen får
det befintliga anställningsskyddet inte försämras. Det bör enligt min mening
kunna förutsättas att en sådan inställning också kommer tiU uttryck i
rättstillämpningen.
1 fräga om den stathga omplaceringsverksamheten uttalar en
av de statsanställdas huvudorganisationer, att statsförvaltningen som
helhet
Prop. 1974r88 177
måste betraktas som en arbetsgivare, vilken till sitt
förfogande har en central omplaceringsverksamhet som omfattar hela
statsförvaltningen. Även andra remissinstanser uttalar sig för en utvidgning av
den centrala omplaceringsverksamheten. Uttalandet går dock enligt min mening alltför
långt för att vara uttryck för innebörden av 7 § lagen om anställningsskydd.
Enligt departementschefens av riksdagen godkända uttalande gäller
omplaceringsskyldigheten på det offentliga området endast inom
anställningsmyndighetens verksamhetsområde (prop. 1973r 129 s. 121).
Självfallet innebär lagen om anställningsskydd inte nägot hinder mot en
utveckling av den stathga omplaceringsverksamheten i den riktning som
remissinstanserna har berört. Det är dock en fräga som inte bör behandlas i
detta sammanhang.
Detsamma gäller den av utredningen och remissinstanserna
uppmärksammade frågan om undantag frän reglerna om ledigkungörande av tjänst.
Den frågan behandlas f. n. av lönesystemutredningen.
1 samband med frågan om skyldighet att söka omplacera
arbetstagare till annat arbete berör utredningen ett problem som hänger samman
med det stundtals ganska snäva tjänstebegreppet inom offentlig verksamhet. Det
kan enligt utredningen vara nödvändigt att formellt säga upp en arbetstagare
från en tjänst för att kunna omplacera honom till en annan tjänst. Detta skulle
enligt utredningen inte vara möjligt med den utformning som 7 § har fått.
Gäller det en omplacering som sker med tjänstemannens godkännande kan jag inte
se att en formeU uppsägning av nu berört slag skulle strida mot syftet med 7 §,
om en uppsägning i denna situation över huvud taget skulle behöva tillgripas. Fär
myndigheten i samband med varsel veta att tjänstemannen inle accepterar en
föreslagen omplacering och står inte några andra arbetsuppgifter till buds inom
myndighetens verksamhetsområde, torde myndigheten ha fullgjort sin
omplaceringsskyldighet. Frågan torde enligt min mening kunna överlämnas ål
rättstillämpningen.
Utredningen har inte föreslagit någon ändring av den
gällande föreskriften i 30 § första stycket statstjänstemannalagen och 36 §
första stycket kommunaltjänstemannasladgan om rätt all med omedelbar verkan
säga upp en tjänsteman, som har förordnats för tillfällig anställning, då anstäUningen
inte har varat mer än tre månader. Flera remissinstanser ifrågasätter om inte
dessa bestämmelser bör utmönstras. Detta är också min uppfattning. Dessa
bestämmelser som främst tar sikte på anställningar som vikariat, feriearbete
för skolungdom etc. utgör egentligen ett undantag frän reglerna om
uppsägningstid, dvs. en fråga som det är möjligt att träffa kollektivavtal om.
Den erforderliga anpassningen bör dä ske i denna form. Det anförda bör gälla
även den motsvarande regeln i 35§ för det fall att det är arbetstagaren som vUl
lämna anställningen. Jag vUl tillägga, att det t. ex. för praktikarbete,
vikariat eller provanställning också är möjligt att förordna arbetstagaren på
begränsad tid enligt de föreslagna reglerna i 7 § statstjänstemannalagen.
Bland tjänstemän i verksledande eller därmed jämförlig
ställning finns de som är förordnade tills vidare, även om flertalet
verkschefer etc. är
12 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop. 1974r88 178
förordnade för viss tid, vanligen sex år. Beträffande den
förra gruppen av tjänstemän uppkommer det problemet alt de har undantagits från
tillämpningen av lagen om anställningsskydd men de omfattas f. n. av
uppsägningsskyddet i 30 § statstjänstemannalagen resp. 36 § kommunaltjänstemannastadgan.
Enligl vad jag förut har berört, bör den nya lagstiftningen inte få föranleda
någon försämring av det befintliga anställningsskyddet. Jag menar därför att de
motsvarande reglerna om grund för uppsägning och uppsägningsförfarandet samt
varsel och överläggning i lagen om anställningsskydd bör bli tillämpliga på dem
utan hinder av undantaget i lagens I §. Jag föreslår i likhet med utredningen,
att 30 § statstjänstemannalagen tUlförs en särskUd föreskrift härom men att Kungl.
Majrt ges rätt att meddela avvikande föreskrifter rörande uppsägningsförfarandet
samt varsel och överläggning i fräga om de högre tjänstemän, som nu avses. 1
enlighet med vad jag förut har anfört bör å andra sidan de delar av statstjänstemannalagen
utmönstras vars innehåll redan följer av lagen om anställningsskydd. För sammanhanget
skull föreslår jag dock att 30 § tUlförs vissa allmänna regler om den
offentliga tjänstens upphörande. Den av mig förordade lagtexten kommer därigenom
att avvika frän utredningens förslag men innebär inte nägon ändring i sak,
frånsett formen för uppsägning. TiU den frågan återkommer jag i det föhande.
6.2.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning m. m.
Lagen om anställningsskydd innehåller i 8-10 §§ regler om
uppsägningsförfarandet och i 2932 §§ bestämmelser om varsel och överläggning.
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara skriftlig och arbetsgivaren är
skyldig att pä arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas
till grund för uppsägningen. Arbetstagaren skaU vidare underrättas om vad han
har att iaktta, om han vill göra gällande att uppsägningen är ogiltig. Lagen
innehåller även regler om hur uppsägningsbeskedet skaU delges arbetstagaren
och om när uppsägning skall anses ha skett. Varsel- och överläggningsreglerna
innebär, att arbetsgivaren är skyldig att i förväg underrätta den
arbetstagarorganisation, som har kollektivavtal för arbetsplatsen, innan han
vidtar uppsägning, avskedande, permittering, nyanställning m. m. Även
arbetstagaren skall underrättas vid avskedande eller uppsägning på grund av
personliga förhållanden. Organisationen och arbetstagaren har rätt till
överläggning med arbetsgivaren om den tUltänkta åtgärden. Åtgärden fär inte
vidtas förrän en påkallad överläggning ägt rum.
Tjänstemannalagstiftningens motsvarande regler om uppsägningsförfarandet
återfinns i 30 § första stycket statstjänstemannalagen och 36 § första stycket kommunaltjänstemannastadgan,
vari det anges att uppsägning skaU vara skriftlig. Beslutet om uppsägning skall
eller, i varje faU, bör motiveras (prop. 1965:60 s. 202 och prop. 1971:30 s.
493). Myndigheten är enligl 18 § förvaltningslagen skyldig att underrätta
arbetstagaren om vad han har att iaktta vid talan mot beslutet. Av 30 §
Prop. 1974:88 179
tredje stycket statstjänstemannalagen och 36 § tredje
stycket kommunaltjänstemannastadgan framgår vidare, att tjänstemannens
organisation i efterhand kan påkalla överläggning om en uppsägning och att
tjänstemannen då inte får skiljas frän tjänsten förrän överläggningen ägt rum,
även om uppsägningstiden har gått ut. Avsikten är att myndigheten vid sådan
överläggning skall närmare redovisa skälen för uppsägningen, varvid
organisationen kan framföra synpunkter på uppsägningens giltighet, möjligheten tiU
omplacering m. m. Att överläggning påkallats förskjuter dock Lnte besvärstiden.
Besvär över uppsägningsbeslutet skall anföras inom tre veckor från den dag då
arbetstagaren fick del av uppsägningen. Beslutet får inte verkställas förrän
det har vunnit laga kraft (prop. 1965:60 s. 202).
Den mest
betydande skiUnaden mellan de berörda regelsystemen består i att det i den
offentliga tjänstemannalagstiftningen saknas regler om att myndigheten i förväg
skaU varsla den berörda arbetstagarorganisationen och, i vissa fall,
underrätta arbetstagaren. Inte heller kan överläggning påkallas redan innan en
offentlig arbetsgivare har fattat sitt beslut, frånsett reglerna i 15 och 16 §§
förvaltningslagen om rätt för part att yttra sig och lämna muntliga uppgifter i
ett pågående förvaltningsärende. 1 hkhet med utredningen anser jag det
naturligt att även arbetstagarorganisationerna pä den offentliga sektorn och, i
vissa fall, tjänstemannen skall få samma rätt tiU varsel m. m. och överläggning
som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Utredningens förslag på denna punkt
har också godtagits av remissinstanserna. Man har dock påpekat att de ändringar
som i samband med riksdagsbehandlingen av lagen om anställningsskydd antogs
beträffande varsel- och överläggningsreglerna självfaUet ocksä måste genomföras
på den offentliga sektorn. Utredningens förslag avgavs nämligen innan
riksdagen hade beslutat om dessa ändringar.
Vissa remissinstanser menar, att rätten tiU varsel och
överläggning bör utvidgas till att gälla varje organisation som har berörda
medlemmar pä arbetsplatsen. Samma krav framställdes vid behandlingen av
förslaget till lag om anställningsskydd men avslogs då av riksdagen. Kravet har
ånyo framförts vid årets riksdag. För egen del anser jag att reglerna om varsel
och överläggning bör vara desamma för hela arbetsmarknaden. Det finns därför
inte anledning att nu föra in några särskilda regler för den offentliga
sektorn. 1 stället bör tjänstemannalagstiftningen utformas så att den allmänna
lagens regler kan slå igenom, även om de skulle ändras. 1 enlighet med de av
mig tidigare förordade principerna sker det lämpligast genom att de motsvarande
reglerna i statstjänstemannalagen fär utgå. Med anledning av den nu berörda
frågan viU jag framhälla, att något hinder inte möter mot att den enskilde
tjänstemannen låter sig företrädas av sin organisation vid de överläggningar
som kan påkallas med anledning av uppsägningen.
1 fråga om formkravet vid uppsägning inställer sig den
särskilda frågan, om det i tjänstemannaförfattningarna tidigare inskrivna
skyddet för den enskilde tjänstemannen skulle komma att försämras om den
allmänna
Prop.
1974:88 180
lagstiftningens regler införs även pä den offentliga
sektorn. Det gällande kravet på skriftlig form för uppsägning anses nämligen
inte enbart vara en ordningsföreskrUt - vilket är fallet med 8 § lagen om
anställningsskydd utan underlåtenhet medför att uppsägningen bhr ogiltig. Enligl
utredningen bör värdet av ett enhetligt system leda tiU en samordning även av
de formella reglerna, trots att detta i något enstaka fall kunde framstå som en
försämring av anställningsskyddet. Samtliga huvudorganisationer pä
arbetstagarsidan har ställt sig avvisande till utredningens förslag. Frågan
synes mig inte vara av nägon större betydelse. En felaktig uppsägning kan ju
alltid förnyas. Med hänsyn till remisskritiken anser jag dock att de nuvarande
principerna bör få stå kvar. Jag föreslår dock att 30 § statstjänstemannalagen
förtydligas, så att detta undantag klart framgår av lagtexten. Regeln tar dä,
enligt 2 § lagen om anställningsskydd, över den motsvarande föreskriften i 8 §
första stycket samma lag.
6.2.6 Underrättelse i vissa fall
Har en arbetstagare anställts för begränsad tid är
arbetsgivaren enligt 15 § lagen om anställningsskydd skyldig att, sedan
anställningen har varat viss tid, underrätta arbetstagaren för den händelse
hans anställning inte kommer att förnyas. Underrättelse skall enligt 33 § även
lämnas om arbetsgivaren vUl att arbetstagaren skall lämna anställningen med
pension etc Underrättelse skall i dessa båda fall lämnas minst en månad före
anställningens upphörande och ske skriftligen.
Pä den offentliga sektorn finns motsvarande regler endast
vid s. k. långtidsvikariat samt vid flertalet fall av avgång med pension.
Tjänsteman som innehar förordnande för bestämd tid på en tjänst avgår däremot
utan särskild underrättelse i förväg vid förordnandetidens utgång. Detsamma
gäller för innehavare av vikariat som tillsatts för viss tid eller t. ex. så
länge tjänstens innehavare är tjänstledig för sjukdom eller offentligt uppdrag.
Enligt utredningens mening finns fog för att till den
offentliga sektorn utsträcka den allmänna lagstiftningens regler om
underrättelseplikt dä anställning för begränsad tid inte kommer att förnyas.
Förslaget har med nägot undantag godtagits av remissinstanserna. Även jag är av
samma mening. Att reglerna såsom skolöverstyrelsen har framhållit, kan bli
administrativt betungande, är inte ett tillräckligt vägande skäl för att den
ståtlige arbetsgivaren skall undantas frän en skyldighet som redan har lagts på
de privata arbetsgivarna. Som förutsättning för att en arbetstagare skall
underrättas om att en visstidsanställning inte kommer att förnyas gäller enligt
lagen om anställningsskydd, att arbetstagaren har haft en vLsstLdsanställnLng
hos arbetsgivaren om sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.
Är motsvarande förutsättningar uppfyUda finns enligt utredningens mening skäl
att utsträcka underrättelseplikten även till fall, då en tjänsteman får återgå
tUl en lägre tjänst med den inkomstmLnskning m. m. som detta vanligen innebär.
Den frågan anser jag bör bli föremål för ytterligare överväganden i det
fortsatta anpassningsarbetet.
Prop. 1974:88 181
Reglerna om underrättelse vid pensionsavgång i 33 § lagen
om anställningsskydd äger enligt utredningen inte tUlämpning i alla de
pensionssituationer, som berörs i 31 och 32 §§ statstjänstemannalagen resp. 37
och 38 §§ kommunaltjänstemannastadgan. Å andra sidan är de motsvarande statliga
föreskrifterna i huvudsak förmånligare för arbetstagaren. De återfinns i de
särskilda pensionsförfattningarna. Utredningen har erfarit, att det
undantagsvis kan förekomma faU, där en underrättelseplikt inte föreligger
enligt pensionsförfattningarna men skulle göra det enligt lagen om anställningsskydd.
Den aUmänna tjänstemannalagstiftningen bör emellertid enligt utredningen inte
tyngas av sädana undantagsregler. Dessa bör kunna tillskapas pä administrativ
väg. Jag delar den bedömningen, som inte har föranlett nägon erinran vid
remissbehandlingen. Behovet av sädana undantag bör alltså bli en fräga som får
prövas i det fortsatta anpassningsarbetet.
6.2.7 Uppsägningstidens längd, lön och andra
förmåner under uppsägningstid m. m.
Den offentliga tjänstemannalagstiftningen innehåller Lnte
några regler om uppsägningstidens längd eUer om lön och andra
anställningsförmåner under uppsägningstid. På detta område gäller ej
avtalsförbudet i 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen,
utan hithörande frågor regleras i kollektivavtal. Reglerna i 11 §, 1214 §§
och 17 § lagen om anställningsskydd avseende uppsägningstidens längd, rätt tiU
bibehållna anställningsförmåner under uppsägningstid samt rätt till betald
ledighet för besök på arbetsförmedlingen m. m. bör utan särskild föreskrift
bli tUlämpliga även pä den statligt reglerade tjänstemannasektorn. Rätten till
ledighet för besök på arbetsförmedlingen m. m. torde endast avse fall, då
anställningen skall helt upphöra. Den gäller alltså inte dä en tjänsteman efter
förordnande pä viss tjänst får återgå till annan statlig tjänst. Reglerna om
uppsägningstidens längd är dispositiva pä sätt närmare anges i 3 § lagen om
anställningsskydd. Några särskilda anpassningsåtgärder fordras därför inte.
1 11 § statstjänstemannalagen .stadgas en i princip
oinskränkt skyldighet att i vissa fall utöva annan tjänst, vilka regler
möjligen kunde uppfattas strida mot den särskUda begränsning av
förflyttningsrätten under uppsägningstid, som stadgas i 14 § första stycket
lagen om anställningsskydd. En motsvarande begränsning skuUe då enligt utredningen
behöva inskrivas i 1 8 § statstjänstemannastadgan. Enligt utredningens mening
bör det dock räcka med ett motivuttalande om att 14 § första stycket lagen om
anställningsskydd även avser den offentliga sektorn. Reglerna i 11 § statstjänstemannalagen
och 18 § statstjänstemannastadgan avser endast skyldigheten att utöva annan
tjänst. 1 vad mån förflyttning inom ramen för den tjänsten får ske under
uppsägningstid regleras av 14 § första stycket lagen om anställningsskydd.
Såvitt jag kan finna är konkurrensen lagrummen emellan endast skenbar.
Självfallet
Prop. 1974:88 182
bör samma förflyttningsskydd i samband med uppsägning
gälla för hela arbetsmarknaden.
Permittering förekommer, i vissa begränsade fall, på den
statligt reglerade tjänstemannasektorn. Reglerna om permitteringslön i 21 §
lagen om anställningsskydd innebär självfallet inte att permittering fär
tillgripas där permitteringsinstitutet över huvud taget inte förekommer (prop. 1973rl29s.
128).
6.2.8 Regler om turordning, företrädesrätt tiU ny
anställning m. m.
Medför indragning av tjänst att någon av de berörda
tjänstemännen måste sägas upp, torde vid valet tjänstemännen emellan stor vikt
fästas vid anställningstidens längd. Några uttryckliga regler om turordning fmns
dock inte i tjänstemannalagstiftningen. Däremot har del beträffande de
offentliga tjänstemännen utvecklats en fast praxis i besvärsärenden angående
turordning vid uppsägning. Enligt denna läggs, förutom vid anstäUningstidens
längd, stor vikt även vid omständigheter såsom tjänstemannens meriter, hans
personliga situation, myndigheternas bästa och allmänhetens intresse av att
offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sätt.
1 vissa fall kan det förekomma att turordningsfrågor
avgörs utifrån särskilda utgångspunkter. På skolområdet finns t. ex. vissa av Kungl.
Majrt och skolöverstyrelsen utfärdade föreskrifter, vUka direkt eller indirekt
bestämmer hur den lokala skolmyndigheten skall förfara vid omförordnande av
lärare, då valet står mellan flera tjänstemän. Kännetecknande för dessa regler
är att arbetstagarna delas in i olika grupper med hänsyn till behörighet,
anställningsform etc. och att den mest meriterande gruppen ges företräde
framför de övriga. Inom gruppen sker dock valet efter anställningstidens längd,
men olika beräkningsregler kan gälla beroende pä var anställningstiden har
varit förlagd. Vid återanställning gäller den i 28 § regeringsformen inskrivna
principen om förtjänst och skicklighet som enda befordringsgrunder vid
tjänstetillsättning. Denna bestämmelse har ansetts lägga hinder i vägen för
regler om företrädesrätt till ny anställning. Enligt det av riksdagen antagna
förslaget till ny regeringsform m. m. skaU dock utöver exempelvis
tjänstgöringstid kunna tas bl.a. arbetsmarknadspolitiska hänsyn Ofr. prop. 1973r90
s. 406). Hinder torde härigenom inte längre möta mot att regler införs på det
offentliga området om företrädesrätt tiU ny anställning. Detta torde även gäUa
regler om lurordning vid återanställning.
Även om det kan synas ofrånkomligt att vissa undantag görs
från de aUmänna reglerna om turordning och företrädesrätt till ny anställning
för den statligt reglerade tjänstemannasektorn, bör enligt utredningens uppfattning
för stora grupper av offentligt anställda kunna gälla samma principer som för privatanställda.
Avvikelse för den offentliga sektorn bör enligt utredningen ske endast dä det i
ett visst fall är klart betingat av tjänstens särart. Utredningen uppmärksammar
också vissa för den enskilde arbetstagaren ogynnsamma effekter av reglerna om ledigkungörande
av tjänst.
Prop. 1974r88 183
Som jag förut har framhållit kan eller bör principerna för
turordning och företrädesrätt till ny anställning inte sättas i kraft den 1
juli 1974. För att möjhggöra fortsatta överväganden i samverkan med personalorganisationerna
föreslår jag därför att den föreslagna lagen om ändring i statstjänstemannalagen
tillförs en särskild övergångsbestämmelse, varigenom ifrågavarande regler i
lagen om anställningsskydd tiUs vidare får anstå för det statligt lönereglerade
området. En motsvarande bestämmelse torde bli aktuell även för kommunaltjänstemannastadgan.
Det finns därmed inte anledning att i detta sammanhang beröra de olika tUl-lämpningsproblem
som förts fram av remissinstanserna. Jag förutsätter att de kommer att
behandlas i det fortsatta anpassningsarbetet.
6.2.9 Tvisteförfarandet
Regler om Ivisteförfarandel återfinns i 34-36 §§ lagen om
anställningsskydd. Uppkommer tvist om giltigheten av en uppsägning, upphör ej
anställningen till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt prövats.
Lagen innehåller även regler om bibehållna anställningsförmåner under tvist och
begränsning av arbetsgivarens rätt att avstänga en uppsagd arbetstagare från
tjänstgöring. 1 38 och 39 §§ finns regler om skadestånd. Regler om talefrister m.
m. upptas i 37 och 40 §§, medan 41 och 42 §§ innehåller föreskrifter om
rättegången.
1 den offentliga tjänstemannalagstiftningen finns motsvarande
regleri det förat berörda tredje stycket av 30 § statstjänstemannalagen oeh 36
§ kommunaltjänstemannastadgan, vari det anges att en uppsagd tjänsteman inte fär
skiljas frän tjänsten förrän en påkallad överläggning ägt rum. Genom reglerna
om talerätt i 39 § statstjänstemannalagen och andra regler om talan mot
offentlig myndighets beslut kan verkställigheten av en uppsägning uppskjutas
genom att besvär anförs mot uppsägningsbeslutet. För besvärsförfarandet gäller
utöver reglerna i förvaltningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen
(1971 :291) - bestämmelserna i 18 § allmänna verksstadgan (1965:600) och
motsvarande bestämmelser i andra författningar. Besvärsmål angående uppsägning
prövas av kammarrätten och bör, enligt uttalande i förarbetena till
tjänstemannalagstiftningen (prop. 1965:60 s. 202), handläggas skyndsamt. Har
en tjänsteman åsamkats skada på grund av fel eller försummelse vid
myndighetsutövning t. ex. ett felaktigt uppsägningsbeslut - är han berättigad
till skadestånd enligt bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen (1972:207). Skadeständsfrågan
prövas av allmän domstol.
De frågor som rör samordningen av de processuella reglerna
har chefen för arbetsmarknadsdepartementet anmält förut i dag (prop. 1974:77).
Tvister som avses i lagen om anställningsskydd förs in under de allmänna processuella
reglerna i den föreslagna lagen om rättegången i arbetstvister, även om tvisten
avser anställning som omfattas av den offentliga tjänstemannalagstiftningen.
Jag vUl dock påpeka, alt genom att reglerna om turordning och företrädesrätt
till ny anställning tills vidare inte kommer att gälla pä det statligt lönereglerade
området, detta fär till följd
Prop. 1974r88 184
att de motsvarande reglerna om tvisteförfarandet i lagen
om anställningsskydd inle heller blir tillämpliga. Då det rör frågor som Lnte
får regleras i avtal, följer av 1 kap. 2 § andra stycket i den föreslagna arbetstvistlagen
att besvärsförfarandet tills vidare består i tvister som t. ex. gäller
turordningen vid uppsägning.
6.3. Följdändringar i allmän arbetsrättslig lagstiftning
6.3.1 Arbetsfredslagstiftningen
Skadeståndsbeslämmelserna i lagen om anställningsskydd har
utformats efter mönster av kollektivavtalslagens skadeståndsregler. Lagarna
företer emellertid skiljaktigheter i vissa hänseenden. Sålunda är den av
skadeståndsansvaret omfattade personkretsen nägot vidare i kolleklivavtalslagen
än i lagen om anstäUningsskydd. Också när det gäller beloppsmässiga
begränsningar i ansvaret föreligger skillnader mellan de båda lagarna. Detsamma
gäller den rättsliga behandlingen av anspråk pä lön och andra
anställningsförmåner för icke arbetad tid. Vidare skiher sig de båda lagarna åt
så till vida som kollektivavtalslagen saknar särskilda preskriptionsregler
medan sädana regler finns i lagen om anställningsskydd. Slutligen föreligger
den olikheten, att lagen om anställningsskydd saknar särskilda regler om
ansvarets fördelning mellan flera skadevållare medan kollektivavtalslagen i
detta hänseende innehåller en regel om att skadan skall fördelas efter den
större eller mindre skuld som prövas ligga envar till last.
Lagen om
anställningsskydd medger att avsteg från vissa av lagens bestämmelser sker
genom kollektivavtal. Härigenom kan kollektivavtalsreglering komma att ersätta
lagen på en eller flera punkter. Det är vidare möjligt att i kollektivavtal
hänvisa till eller återge bestämmelser i nämnda lag. Frågorna anses då
reglerade även genom kollektivavtal. Om en kollektivavtalspart åsidosätter en
sådan kollektivavtalsbestämmelse, uppkommer frågan vilka
skadeståndsbestämmelser som skall tillämpas, de som återfinns i lagen om
anställningsskydd eller de som föreskrivs i kollektivavtalslagen för brott mot
kollektivavtal. Skadeståndsreglerna i lagen om anställningsskydd kan ocksä
komma i konkurrens med de särskilda skadeståndsregler som finns i FFL. Det kan
således förekomma att exempelvis en uppsägning blir att bedöma enligt såväl FFL
som lagen om anställningsskydd.
Med hänsyn till att påföljdsbestämmelserna i lagen om
anställningsskydd har påtaglig beröring med motsvarande regler i kolleklivavtalslagen
och FFL, har utredningen övervägt om någon ändring i sistnämnda lagar behöver
göras. Inte i något fall har utredningen funnit att detta fordras. VUken lag som
i det enskilda fallet är tUlämplig får enligt utredningens uppfattning bedömas
enligt allmänna processregler. 1 de fall då flera lagars
skadeståndsbestämmelser i och för sig kan vara tillämpliga anser utredningen
alt del ytterst ankommer på den skadelidande att utforma sitt yrkande och genom
hänvisning till lag bestämma grunden för talan.
Prop. 1974r88 185
Den skadelidande är därvid oförhindrad att bestämma sin
talan på det för honom i skadeståndshänseende mest fördelaktiga sättet.
De aUra flesta remissinstanser godtar utredningens
överväganden angående de konkurrensproblem som kan uppstå vid tillämpningen av
skadeståndsreglerna i lagen om anställningsskydd. På nägra håll anser man
emellertid det vara betydelsefullt att gränsdragningen mellan de aktuella
lagarna görs klar och att del anges på vilka grunder domstolen skall döma vid
konkurrens mellan de olika lagarnas skadeständsbestämmelser.
Enligt min mening är det en självklar utgångspunkt att
skadeståndsreglerna i de skilda lagarna bör vara utformade så att i möjligaste
mån gränsdragningssvärigheter och tillämpningsproblem undviks. De farhågor som
vissa remissinstanser givit uttryck för härvidlag synes emellertid överdrivna.
Liknande problem kan uppstå redan f. n. och detta tycks inte ha våUat några
större olägenheter i rättstUlämpningen.
När det gäller gränsdragningen mellan skadeståndsreglerna
i lagen om anställningsskydd och motsvarande bestämmelser i
kollektivavtalslagen är det enligt min mening naturligt att förhållanden som
regleras i lagen om anstäUningsskydd eUer som har sitt ursprung i denna lag
också i regel bör bedömas enligt lagen. Det förhållandet att frågan omfattas av
avtalsbestämmelser i kollektivavtal eUer att i sådant avtal i nägot avseende
hänvisas tiU lagen om anställningsskydd, torde, som utredningen anför, normalt
inte böra föranleda en annan bedömning. En tolkning av det föreliggande avtalet
lär i allmänhet kunna ske frän den utgångspunkten att avtalet, L avsaknad av
uttryckliga regler om motsatsen, innebär att endast bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd skall tillämpas vid brott mot sådana avtalsbestämmelser som
har sitt ursprung i lagen.
Några remissinstanser ifrågasätter om inte en mer enhetlig
reglering av sanktioner och rättsföljder enligt de olika lagar, som kan bli
tillämpliga på en uppsägning eUer ett avskedande, bör efterstävas. Dessutom framhåUs
att omotiverade skiUnader bör utmönstras. Sveriges advokatsamfund påpekar
exempelvis att tidsfristerna för underrättelse till motparten om skadeståndsanspråk
och för väckande av talan är olika i FFL och lagen om anstäUningsskydd.
1 likhet med utredningen anser jag att en samtidig
tillämpning av flera lagar i vissa situationer är både lämplig och nödvändig.
Att en skadeståndstalan under påstående att en uppsägning inte är sakligt
grundad bedöms enligt reglerna i lagen om anställningsskydd, medan prövningen
av huruvida uppsägningen skett i föreningsrättskränkande syfte sker enligt
reglerna i FFL, torde inte medföra nägra större svårigheter i den praktiska tUlämpningen.
Dessutom bör i delta sammanhang beaktas att de skUda förhållanden som regleras
i de olika lagarna, kan motivera vissa skillnader i regelsystemen. Någon
anledning att eliminera den valsituation som i vissa fall kan uppstå anser jag inle
föreligga. Detta skulle medföra sådana ingrepp i gällande lagstiftning med
följdverkningar som inte utan ingående analyser kan överblickas och som, på sätl
utredningen anfört, i vart faU inte bör ske i form av följdändringar till lagen
om anställningsskydd. F. ö. kan frågan förväntas bli behandlad
Prop. 1974 r88 186
inom ramen för den övergripande översyn som pågår genom
arbetsrättskommittén. Med hänsyn till det anförda är jag åtminstone f. n. inte
beredd att förorda en närmare samordning av skadeståndsreglerna i de aktuella
lagarna.
Ätt flera lagar efter ordalagen kan vara tillämpliga på
exempelvis en uppsagds egen ekonomiska skada bör med hänsyn till vad jag har
anfört i det föregående inte vålla nägra större problem. Jag vill därvid understryka
att en och samma skada inte kan ge den skadelidande dubbel ersättning.
Ekonomisk skada kan således inte gärna ersättas mer än fuUt ut. Har däremot
samma gärning inneburit olika skadefall av vUka nägot omfattas av en lag och nägot
av en annan lag, kan det naturligtvis, som jag tidigare framhållit, bli
aktuellt att döma ut skadestånd enligt båda lagarna samtidigt.
Under remissbehandlingen har Sveriges advokatsamfund pekat
på att ett res judicata-problem kan uppstå då en arbetstagare har möjlighet att
som grund för sitt anspråk pä skadestånd åberopa mer än en lag. Då detta är en
allmänt processrättslig fråga, som har betydelse långt utöver det sammanhang
som här är aktuellt, är jag inte beredd att nu gä in härpå. Jag finner Lnte
heller anledning att i detta sammanhang ta ställning till den av juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasatta ändringen av den bevisbörderegel
som f. n. tUlämpas i mäl om föreningsrättskränkning. Det fär ytterst ankomma
pä de rättstillämpande organen att ta ställning tUl sådana frågor som jag här
har berörst.
Utredningen
har inte heller funnit att reglerna i skadeståndslagen ger anledning till att
föreslå några följdändringar. Utredningen pekar bara pä att det i förarbetena tiU
den lagen uttalas, att de grundsatser som kommit , till uttryck i lagen kan
komma att öva inflytande pä tillämpningen av speciallagstiftningen på det arbelsrättsliga
området. Därvid åsyftas närmast bestämmelsen L 4 kap. 1 § skadeståndslagen
angående arbetstagares skadeständsskyldighet för fel eUer försummelse L
tjänsten. 1 likhet med remissinstanserna har jag ingen erinran mot utredningens
bedömning i denna del.
Utredningen föreslår däremot viss ändring i lagen om skydd
mot vräkning vid arbetskonflikter. Denna lag innebär att yrkande om att
arbetstagare skall vräkas frän tjänstebostad inte fär bifallas under viss tid
när arbetstagaren deltar i strejk vid arbetsgivarens företag eller är föremål
för lockout frän arbetsgivarens sida. Detta gäller även om arbetstagaren i och
för sig är skyldig att avflytta från lägenheten. Från den angivna regeln görs
undantag bl. a. för det fall att arbetsavtalet ingåtts för bestämd tid utan att
viss uppsägningstid avtalats eller skall anses avtalad samt den i arbetsavtalet
föreskrivna tiden gått till ända.
Utredningen erinrar om att 15 § första stycket lagen om
anställningsskydd föreskriver skyldighet i vissa fall för arbetsgivare att
underrätta arbetstagaren minst en månad före den bestämda tidens utgång, om
arbetsgivaren viU att en visstidanställning skall upphöra vid denna tidpunkt.
Enligt utredningens uppfattning bör motsvarande synsätt avspeglas ocksä i lagen
om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter.
Prop. 1974:88 187
Utredningen föreslår därför att nämnda undantagsregel inte
skall gäUa i fråga om anställningar för viss tid eller visst arbete beträffande
vUka arbetsgivaren åsidosatt skyldighet att lämna underrättelse enligt 15 §
lagen om anställningsskydd. Motsvarande begränsning anser utredningen däremot
inte behövlig för säsongsanställningar.
Så gott som samtliga remissinstanser som berört frågan
accepterar utredningens förslag. Även jag biträder förslaget. Under
remissbehandlingen har dock på enskilda punkter gjorts påpekanden, vilka
föranleder viss komplettering av förslaget. Jag återkommer härtill i
specialmotiveringen.
6.3.2 Lagar för särskUda yrkesgrupper Sjömanslagen
Den fr. o. m. den 1 juli 1973 gällande sjömanslagen bygger
på tanken att förhållanden som rör anställningsavtalet i princip inte skall
regleras av sjömanslagen utan i kollektivavtal och att en arbetstagare inom
sjöfarten i fråga om anstäUningstrygghet m. m. skaU vara jämställd med arbetstagare
till lands. 1 samband med ikraftträdandet av den nya sjömanslagen gjordes också
lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare tUlämplig på ombordanställda
arbetstagare, vilket inte tidigare varit fallet. 1 prop. 1973rl29 med förslag
till lagen om anställningsskydd anförde departementschefen ocksä, att det
enligt hans mening inte fanns nägra hinder mot att låta sjömän omfattas av den
nya lagen om anställningsskydd men att förbehåll måste göras för de särskilda
bestämmelser om avstängning från tjänstgöring ombord m. m. som har förts in i
sjömanslagen av hänsyn till sjösäkerheten.
Mot bakgrund av målsättningen att sjömän i fråga om anstäUningsskydd
m. m. skall vara jämställda med arbetstagare till lands har utredningen
övervägt om det finns anledning att behåUa vissa bestämmelser i sjömanslagen
även efter det att lagen om anställningsskydd har trätt i kraft eUer om denna
lag i vissa hänseenden bör gälla också pä sjöfartens område.
Utredningen konstaterar att i sjömanslagen upptas regler
som i vissa avseenden avviker från reglerna i lagen om anställningsskydd. De
regler som utredningen berör avser bl. a. uppsägningshamn, arbetstagarens hävningsrätt
samt skiljande frän befattning av befälhavare och sjöman. De avvikelser som
sålunda finns bör dock enligt utredningens uppfattning godtas, eftersom
sjömanslagens regler i ifrågavarande hänseenden är ändamålsenligt anpassade tiU
sjöfartsnäringens förhåUanden. Bestämmelserna i sjömanslagen angående
undersökning i s. k. fartygsnämnd bör enligt utredningens mening kunna kumuleras
med reglerna om varsel och överläggning i lagen om anställningsskydd. Utredningen
erinrar vidare om alt någon konkurrens mellan reglerna i sjömanslagen oeh lagen
om anställningsskydd inte uppkommer, eftersom reglerna i sjömanslagen skall tiUämpas
i konkurrenssituationer.
Prop. 1974r88 188
Utredningens överväganden i denna del har under
remissbehandlingen i huvudsak inte föranlett någon erinran. Sveriges
redareförening anser dock att varsel- och överläggningsförfarandet enligt lagen
om anställningsskydd vid sidan av bestämmelserna om fartygsnämnd i
sjömanslagen innebär en onödig omgång. Enligt föreningens uppfattning torde så
nära kontakter föreligga inom ett fatyg, att handläggningen i fartygsnämnden
direkt kan bevakas av arbetstagarorganisationens förtroendeman. Föreningen
delar dock utredningens åsikt, att arbetstagarorgnisationen bör ges möjlighet
till varsel och överläggning i de fall utredning av fartygsnämnd inte har
skett. Varsel bör emellertid enligt föreningens mening i dessa fall lämnas till
den centrala arbetstagarorganisationen eller dess närmaste platsrepresentant.
I hkhet med utredningen anser jag att reglerna i
sjömanslagen, i de avseenden de avviker från lagen om anställningsskydd, är
ändamålsenligt anpassade tiU de speciella förhåUanden som råder inom sjöfarten.
Liksom övervägande antalet remissinstanser godtar jag därför utredningens
uttalanden. Även utredningens uppfattning, att reglema om varsel och
överläggning samt fartygsnämnd bör kunna tUlämpas vid sidan av varandra, synes
välgrundad. Ifrågavarande bestämmelser i lagen om anställningsskydd är av
grundläggande betydelse för de fackliga organisationernas möjligheter till
insyn i verksamheten på arbetsplatsen. Som utredningen påpekar skuUe en
ordning, där systemet med fartygsnämnd ersätter reglerna om varsel och
överläggning i lagen om anställningsskydd, kunna medföra att den fackliga
organisationen i vissa faU går miste om rätten tiU varsel och överläggning. Det
bör f. ö. uppmärksammas att varsel- och överläggningsreglerna i lagen om anställninngsskydd
är dispositiva och att erforderlig anpassning därför bör kunna ske genom
kollektivavtal. Med hänsyn till del anförda är jag inte beredd att L
Ifrågavarande avseende förorda att en särskild ordning skaU gälla för
sjöfartens del.
Lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
Lagen om arbetstid m. m. i hushgt arbete innehåller regler
om bl. a. uppsägning av anställningsavtal. Lagen är tillämplig pä arbete som
arbetstagare utför i arbetsgivarens hushåll. Lagen innehåller inga särskUda
regler om anställningar som ingåtts för bestämd tid. Det förutsätts alt sådana
anställningar upphör vid den bestämda tidens utgång, om inte annat överenskommits.
TUlsvidareanställningar däremot upphör efter uppsägning frän endera sidan.
Uppsägningstiden, som är lika för båda parter, uppgår till 14 dagar. Med
undantag för bestämmelsen om uppsägningstidens längd är lagen tvingande
gentemot arbetsgivaren. Lagen innehåller inte några bestämmelser som begränsar
arbetsgivarens rätt att säga upp en anstäUd, medan däremot arbetsgivarens rätt
att avskeda en anställd och arbetstagarens rätt att säga upp anställningsavtalet
med omedelbar verkan regleras. Arbetsgivare eUer arbetstagare som åsidosätter
sina skyldigheter enligt anställningsavtalet eUer lagen är
Prop. 1974r88 189
skadeståndsskyldig gentemot motparten. Skadeståndet kan
avse både ekonomisk och ideeU skada.
Utredningen konstaterar att de återgivna reglerna i lagen
om arbetstid m. m. i husligt arbete har motsvarigheter i lagen om anstäUningsskydd
men att full överensstämmelse inte föreligger på aUa punkter. Vidare
konstaterar utredningen att sistnämnda lag innehåller åtskilliga bestämmelser,
som saknar motsvarighet i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete.
Utredningen har därför funnit det nödvändigt att undersöka hur de båda regelsystemen
skaU anpassas till varandra
Med hänsyn till att den kortaste uppsägningstiden för
arbetstagare på arbetsmarknaden i övrigt enligt lagen om anställningsskydd har
förlängts till en månad, anser utredningen befogat att förlänga
uppsägningstiden för de husligt anställda L motsvarande mån. Denna
uppsägningstid bör enligt utredningens mening även här gälla ömsesidigt.
Dessutom föreslår utredningen ytterligare förlängda uppsägningstider för
arbetstagare med läng anställningstid. Utredningen har därvid stannat för att
uppsägningstiden bör vara tvä månader, om arbetstagaren varit anställd i fem
år, och tre månader, om arbetstagaren varit anställd i tio år eller mera.
Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelsen om uppsägningstid vara
tvingande på samma sätt som övriga regler i lagen om arbetstid m. m. i husligt
arbete.
När det gäller lön och andra förmåner under uppsägningstid
föreslår utredningen att reglerna härom i lagen om anställningsskydd skall
gälla ocksä de husligt anstäUda. Dessutom anser utredningen att uppsägning frän
arbetsgivarens sida och avskedande skaU ske skriftiigen. Även i fräga om
skadeståndsreglerna i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete föreslär
utredningen viss anpassning till motsvarande regler i lagen om anställningsskydd.
Utredningen har också övervägt om någon anpassning bör ske
beträffande regler som rör bl. a. sakhg grund vid uppsägning, permittering,
turordning vid uppsägning och företrädesrätt till ny anställning. Utredningen
kommer emellertid till den uppfattningen att sådana bestämmelser inte behöver
införas i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete.
Utredningens förslag har under remissbehandlingen i
huvudsak godtagits. 1 vissa avseenden har dock den föreslagna ordningen
ifrågasatts. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.
För min del vill jag tiU en början erinra om att de
husligt anställda har lämnats utanför lagen om anställningsskydd med hänsyn tiU
att de intar en sä speciell ställning i förhållande tUl arbetsgivaren att
anställningsskyddet inte kan utformas pä samma sätt som för andra arbetstagargrupper.
Deras anställningsförhåUanden kommer sålunda även i fortsättningen att i
huvudsak regleras i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Enligt min
mening måste det å andra sidan vara en självklar utgångspunkt att ocksä de
husligt anställda tillförsäkras ett tUlfredsställande anställningsskydd.
Prop. 1974r88 190
Vid utformningen av anställningsskyddet på det hushga
arbetets område måste beaktas att detta arbete i flera avseenden intar en
särställning vid jämförelse med andra yrkesområden. Arbetsplatserna är således
små och de flesta arbetsgivarna har inte några andra anställda. Många
arbetsgivare saknar erfarenhet av rollen som arbetsgivare. Arbetstagarna är i
stor utsträckning unga och har i aUmänhet inte varit verksamma inom något annat
område av yrkeslivet. Såväl arbetstagare som arbetsgivare är oorganiserade, och
några organisationer som kan bistå dem i deras angelägenheter finns över huvud
taget inte.
Mot bakgrund av det jag nu har sagt anser jag i likhet med
remissinstanserna att utredningens förslag tUl reglering av anställningsskyddet
för de husligt anställda i stort sett kan godtas.
Utredningens
förslag angående uppsägningstidens längd har ifrågasatts av ett par
remissinstanser, som anser att en ytterligare förlängning av uppsägningstiden
bör övervägas för anställda med lång anställningstid. Som utredningen
framhåller har arbetsmarknaden för de husligt anstäUda en helt annan karaktär
än arbetsmarknaden i övrigt. Efterfrågan på arbetskraft överstiger kraftigt tiUgången.
Den yrkeskunniga arbetskraften är en liten och eftersökt grupp och detta torde
även gäUa äldre arbetstagare. Dessutom måste beaktas att svårigheten att
planera ekonomi och hjälpbehov för så lång tid, som en fuUständig anpassning
av uppsägningstiderna liU vad som gäller enligt lagen om anställningsskydd
förutsätter, skuUe kunna leda tUl en minskad benägenhet att anställa de äldre
arbetstagare, som skulle omfattas av de förlängda uppsägningstiderna. Att
däremot, som utredningen föreslår, anknyta de längre uppsägningstiderna till
anställningar av trotjänarkaraktär synes tillgodose de krav på rimligt rådmm
inför den omställning, som anstäUningens upphörande särskUt innebär i de fall
anställningen har haft längre varaktighet. Med hänsyn till det anförda
accepterar jag i likhet med det övervägande antalet remissinstanser
utredningens förslag i denna del. Dessutom biträder jag utredningens förslag
att bestämmelsen om uppsägningstid bör vara tvingande på samma sätt som övriga
regler i lagen. Detta innebär att en överenskommelse, som innebär skyldighet
för arbetstagaren att iaktta längre uppsägningstid eller medger rätt för
arbetsgivaren att iaktta kortare uppsägningstid än som föreskrivs i lagen, inte
är bindande för arbetstagaren. Att som arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter
låta samma regler som i lagen om anställningsskydd gälla på det husliga
arbetets område när det gäller möjligheten för arbetsgivare och arbetstagare
att avtala om skyldighet för arbetstagaren att iaktta längre uppsägningstid än
en månad anser jag inte vara påkallat av någol praktiskt behov. Möjlighet finns
ju alltid att avtala om att anställningen skall gälla för bestämd tid. Med
hänsyn till att några fackliga organisationer inte finns på det husliga
arbetets område är dessutom behovet av skydd för arbetstagarna mer uttalat på
detta område.
Lagen om anställningsskydd innehåller bestämmelser om rätt
för arbetstagaren att i vissa fall tillgodoräkna sig sammanlagd anställningstid
hos olika arbetsgivare. Bestämmelserna har betydelse i de olika fall dä
Prop. 1974r88 191
anställningstidens längd är avgörande för arbetstagarens
rättigheter. Utredningen föreslär inte några motsvarande bestämmelser i fråga
om de husligt anställda. För min del är jag inte övertygad om att behov helt
saknas av sådana regler pä det husliga arbetets område. Som nägra
remissinstanser päpekar bör arbetstagare i husligt arbete få tillgodoräkna sig
anställningstid hos annan arbetsgivare i sädana fall då det rör sig om en rent formeU
växling av arbetsgivare och den anställde övergår från en medlem av en famUj
till en annan. Jag förordar därför att en regel införs att sådant
tillgodoräknande fär ske, om arbetet kan anses utfört i ett och samma hushåll.
Under remissbehandlingen har juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet påpekat att lagen om anställningsskydd blir tillämplig
på en speciell sorts arbete där snarare lagen om arbetstid m. m. i husligt
arbete borde gälla, nämligen arbetstagare som utför barnpassning i det egna
hemmet. För min del har jag svårt att inse att nämnda förhållanden skulle kunna
innebära några olägenheter. Denna kategori av arbetstagare är i stor
utsträckning kommunalt anställda och det förefaller naturligt att lagen om anstäUningsskydd
i sådana fall omfattar ocksä dem. 1 övrigt torde den som utför arbete av
förevarande slag normalt inte vara att anse som arbetstagare. Enligt min mening
påkallar dessa förhållanden inte några åtgärder.
Nägon motsvarighet tiU bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd angående förbud mot att under uppsägningstid förflytta
arbetstagare till annan ort eller underrättelse tUl arbetstagare om att visstidsanställning
inte kommer att förlängas har utredningen inte funnit anledning föreslå
beträffande de husligt anställda. AMS ifrågasätter om inte behov av sådana
regler finns.
1 likhet med utredningen finner jag inte anledning att
belasta regelsystemet med bestämmelser av förevarande slag. Något praktiskt
behov härav torde inte heller föreligga. Som utredningen anför bör en
arbetsgivare även vid flyttning i viss utsträckning kunna nyttiggöra sig
arbetstagarens arbete under uppsägningstiden. Härtill kommer att också hushgt anstäUda
under uppsägningstiden föreslås få rätt till ledighet med bibehållna
löneförmåner i den utsträckning som skäligen fordras för att de skaU kunna
besöka arbetsförmedlingen eller annars söka arbete. Det förtjänar dessutom
framhållas att det vid tiUkomsten av lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete
uttalades, att det ofta torde vara naturligt att anta att anställningsavtalet
bygger pä den förutsättningen att tjänstgöringen, bortsett från tillfälliga
avbrott, skall äga rum på den ort där arbetsgivaren är bosatt med sitt hushåll
när avtalet träffas (prop. 1970:150, s. 58). När det gäller frågan om
underrättelse vid visstidsan-ställnings upphörande skaU behöva ske vUl jag
endast framhålla att det, med hänsyn tiU det nära personliga förhållande som
oftast råder mellan arbetsgivare och arbetstagare, regelmässigt torde stå klart
för parterna att anställningen inte kommer att fortsätta efter den bestämda
tidens utgång.
F. n. gäller enligt lagen om arbetstid m. m.
i husligt arbete att
Prop.
1974:88 192
omedelbar uppsägning av avtalet inte får ske, om till
grund därför åberopas uteslutande förhållande, som parten känt till mer än en
vecka före uppsägningen. Utredningen finner inte anledning att föreslå annat än
formella jämkningar av denna bestämmelse. Samtliga remissinstanser så när som på
en lämnar utredningens förslag i denna del utan erinran. Arbetsrättskommittén
anser emeUertid att betänketiden om en vecka är alltför kort. Liksom
utredningen anser jag att den reglering som f. n. gäUer inte bör frångås med
hänsyn tiU de särskilda förhållanden som råder på det husliga arbetets område.
1 övrigt anser jag liksom ett par remissinstanser att
utredningens förslag bör jämkas i vissa avseenden. Jag återkommer härtill i
specialmotiveringen.
6.3.3 Lagar om uppsägningsförbud i vissa fall
Lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning
av värnpliktstjänstgöring m. m., lagen om förbud mot arbetstagares avskedande
i anledning av äktenskap eUer havandeskap m. m. samt lagen om rätt till
ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare innehåller
bestämmelser som begränsar arbetsgivarens rätt att säga upp hos honom anställd
arbetstagare. Bestämmelserna innebär förbud för arbetsgivare att på vissa
angivna grunder säga upp arbetstagare. Även om dessa grunder i och för sig
torde kunna hänföras tiU sådana uppsägningsanledningar som inte bör godtas som
saklig gmnd för uppsägning enligt lagen om anställningsskydd, finner
utredningen inte anledning föreslå ett avskaffande av de särskilda
uppsägningsförbuden. Enligt utredningens mening finns det inte heller anledning
att sammanföra bestämmelserna i de särskilda lagarna till en ny särskild lag.
Utredningens överväganden godtas av sä gott som samtliga
remissinstanser. Ett par remissinstanser anser dock att det hade varit lämpligare
om de olika lagarna hade kunnat sammanföras tiU en författning.
Som
utredningen päpekar innehåller de ifrågavarande lagarna, med undantag för lagen
om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för
invandrare, inte några begränsningar i tillämpningsområdet. Lagarna gäller i
princip samtliga arbetstagare. Lagen om anställningsskydd gäller däremot inte
exempelvis arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj eller arbetstagare som är
anställd för arbete i arbetsgivarens liushäU. Ett avskaffande av de särskilda
uppsägningsförbuden skulle därför medföra att det existerande anställningsskyddet
för bl. a. nämnda arbetstagarkategorier försvagas. Ett inarbetande av
ifrågavarande lagar i lagen om anställningsskydd skulle dessutom onödigt tynga
och komplicera regelsystemet. Liksom remissinstanserna ansluter jag mig därför
till utredningens bedömning att de särskilda lagarna skall gälla vid sidan av
lagen om anställningsskydd. Med hänsyn till att de olika lagarna reglerar så
skilda företeelser finner jag inte heUer anledning att, som under
remissbehandlingen ifrågasatts från ett par häll, sammanföra de särskilda
lagarna tiU en ny lag.
Prop. 1974:88 193
En viss anpassning av de särskilda lagarna om
uppsägningsförbud tUl lagen om anställningsskydd anser utredningen dock vara
önskvärd. Utredningen föreslår sålunda att reglerna i lagen om
anställningsskydd angående tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande,
arbetsgivares skadeståndsansvar och tvisteförfarandet införs i de särskilda
lagarna.
Övervägande antalet remissinstanser lämnar utredningens
förslag i denna del utan erinran. Arbetsdomstolens ordförande anser dock att
lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m. bör kompletteras med en bestämmelse som klargör att, om någon
av de i lagen angivna förutsättningarna för uppsägningsförbud brister,
bestämmelserna om begränsning av arbetsgivarens uppsägningsrätt i lagen om
anställningsskydd ändå kan leda till att uppsägning inte får ske.
Arbetsdomstolens ordförande påpekar vidare att den som arbetsgivaren anställer
under arbetstagares bortovaro i fall som avses i de särskilda lagarna inte bör
kunna åberopa företräde på grund av turordningsreglerna i lagen om
anställningsskydd och att en regel därför bör införas i sistnämnda lag som
klargör denna begränsning i turordningsreglernas räckvidd.
Enligt min mening är det naturligt att den ordning som
gäller enligt lagen om anställningsskydd så långt möjligt reglerar följderna av
varje obehörig uppsägning eller obehörigt avskedande. Jag godtar därför liksom
remissinstanserna utredningens förslag. Som arbetsdomstolens ordförande
påpekar bör självfallet, vid sidan av uppsägningsförbuden i de särskUda
lagarna, gäUa att förutsättningarna i lagen om anställningsskydd skall vara uppfyUda
för att en uppsägning skall vara gUtig. Det sagda gäller dock givetvis endast
under förutsättning alt arbetstagaren omfattas av lagen. Jag finner det
emellertid inte nödvändigt att i de särskilda lagarna införa en bestämmelse
härom. Jag är inte heller beredd att förorda en sådan begränsning av
turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, som arbetsdomstolens
ordförande föreslår. Förutom att en sådan ordning skulle kunna medföra tillämpningssvårigheler
synes inte heller något mer påtagligt behov härav föreligga. 1 den mån
ersättare anställs för den tid som uppehållet i arbetet varar, torde
anställningsavtalet ofta ingås för bestämd tid. Någon konkurrenssituation i
turordningshänseende kan då inte uppstå. Dessutom viU jag framhålla att
anställningen består under den tid som arbetstagaren utnyttjar sin rätt tiU
ledighet enligt de särskilda lagarna och att sådan tid torde vara tillgodoräkningsbar
vid fastställande av turordning. Den som åtnjuter ledighet enligt ifrågavarande
lagar kommer således inte i ett försämrat turordningsläge på grund av
bortovaron.
Jag vUl
slutligen i detta sammanhang ta upp en fråga om följdändringar i lagen om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m.
m. med anledning av viss av riksdagen nyligen beslutad förlängning av
ersättningstiden för föräldrapenning (prop. 1974:15, SfU 1974:5, rskr 1974:37,
SFS 1974:87). Beslutet innebär att ersättnlngstlden förlängs från sex till sju
månader. 1 vissa fall
13 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop. 1974:88 194
skall föräldrapenningen kunna disponeras t. o. m. den
tvåhundra-sjuttionde dagen efter den då barnet fötts. Liknande ändring har
gjorts beträffande den tidrymd inom vilken foster- och adoptivföräldrar kan
disponera föräldrapenning. Jag förordar att anställningsskyddet enligt lagen om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m.
m. förlängs med motsvarande tid.
6.3.4 Arbetarskyddslagen och lagen om vissa anstäUningsfrämjande
åtgärder
Som ett led i den pågående reformverksamheten pä
arbetsmiljöns område har under senare är vidtagits en rad åtgärder för att
förstärka arbetarskyddet. Åtgärderna har inriktats på hela den lagstiftning och
organisation som fordras för att skapa tUlfredsställande arbetsmiljöför-håUanden
för arbetstagarna. Samtidigt har stor vikt lagts vid insatser för utbildning
och information. Under år 1973 beslöts på grundval av arbetsmiljöutredningens
delbetänkande SOU 1972:86 Bättre arbetsmiljö genomgripande förändringar i bl.
a. nu nämnda avseenden med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 (prop. 1973:130,
SoU 25, rskr 290).
Den nyligen genomförda arbetsmUjöreformen utgör ett inslag
i strävandena att förbättra de anställdas inflytande över sina arbetsförhållanden.
1 enlighet härmed har tyngdpunkten i reformen lagts på organisationen av den
lokala arbetarskyddsverksamheten pä arbets-stäUena och arbetarskyddslagstiftningens
regler härom har getts en ny utformning. De nya bestämmelserna innebär en
förstärkning av skyddsombudens och skyddskommittéernas ställning och en
breddning av deras uppgifter. Skyddsombudens handlingsmöjligheter har
förbättrats i olika avseenden. Viktigt är därvid att skyddsombud har fått
lagfäst rätt att fullgöra sitt uppdrag på betald arbetstid. Ett annat inslag är
att tidigare befintliga regler i arbetarskyddslagen om skyddsombuds anställningstrygghet
- de s. k. trakasseribestämmelserna - fått ökad betydelse med hänsyn till de
vidgade uppgifterna och befogenheterna för skyddsombuden. Sålunda ger dessa
regler garantier för t. ex. skyddsombudens rätt att ta del av handlingar och
upplysningar som är av intresse för uppdragets utförande. Även skyddsombudens
nya rätt att i vissa fall av överhängande fara avbryta ett arbete garanteras av
nämnda bestämmelser. Vissa kompletterande regler om anställningstryggheten för
skyddsombud har dessutom tUlkommit. De tar sikte på situationer då det uppstått
tvist om en uppsägning e. d. skett i anledning av skyddsombudsuppdraget och de
ger skyddsombudet rätt att kvarstå i anställningen under oförändrade
förhållanden tills tvisten slutligt prövats.
Arbetsmiljöutredningen fortsätter arbetet pä att omgestalta
arbetarskyddslagstiftningen och skapa ett effektivt instmment för bättre
arbetsmiljöer. Målet är att lägga fram förslag om en ny lag som skall ersätta
den nuvarande arbetarskyddslagen. Flertalet av de bestämmelser som infördes i
arbetarskyddslagstiftningen genom beslutet av 1973 års riksdag kan väntas bli
inslag i den kommande lagregleringen på området.
Prop. 1974:88 195
Självfallet finns dock inte nägot hinder för arbetsmUjöutredningen
att om så bedöms lämpligt mot bakgrunden av erfarenheterna av 1973 ärs reform
eller med hänsyn tUl andra skäl lägga fram förslag om ändringar även i sådana
avseenden som berörts under den första etappen av utredningsarbetet.
I
anslutning tiU ändringarna i arbetarskyddsförfattningarna har inletts ett
omfattande arbete på informations- och utbUdningsplanet för att ute i
arbetslivet förverkliga intentionerna bakom de nya reglerna. Detta arbete
bedrivs under aktiv medverkan av bl. a. arbetsmarknadens huvudorganisationer
och med ekonomiskt stöd frän arbetarskyddsfonden. Det innefattar spridning av
informationsmaterial beträffande de viktigaste ändringarna i lagstiftningen
till alla arbetsgivare och arbetstagare i landet samt utarbetande av
utbildningsmaterial för den stora gruppen av skyddsombud samt arbetsledare, tekniker
m. fl. Senare i år beräknar man kunna utnyttja det utbildningsmaterial, som nu
produceras, i samband med omfattande kursverksamhet i arbetsmiljöfrågor för de
kategorier som jag nyss har nämnt.
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. har
tagit upp vissa bestämmelser i arbetarskyddslagen till granskning i anslutning
till uppgiften att föreslå anpassning av allmän arbetsrättslig lagstiftning
till lagen om anstäUningsskydd. Ytterligare några regler i arbetarskyddslagen
har utredningen funnit anledning att gä in på som en följd av förslaget om
facklig förtroendemans ställning pä arbetsplatsen. Utredningsarbetet i denna
del har utmynnat i förslag till ändringar i 40 a § fjärde stycket
arbetarskyddslagen, som handlar om skyddsombuds rätt att utföra sitt uppdrag pä
betald arbetstid, samt i 42 - 44 §§ arbetarskyddslagen, som innehåller
föreskrifter om bl. a. skydd för arbetstagare mot uppsägning och avskedande
samt mot försämrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor på grund av
uppdrag att vara skyddsombud eUer i anledning av verksamhet som skyddsombud.
Utredningsförslaget om samordning i nyss angivna hänseende
har under remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Vissa remissinstanser
har utan närmare kommentarer godtagit förslaget i dess helhet. Andra instanser
som gjort invändningar mot förslaget till lagstiftning om fackliga
förtroendemän har haft i huvudsak motsvarande erinringar beträffande det här
aktuella lagförslaget. Från ohka håll har vidare framförts anmärkningar mot eller
anmälts tvekan inför enskildheter i ändringsförslaget. Härtill kommer att man i
flera remissyttranden, bl. a. de som avgetts av arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmiljöutredningen, LO och SAF, pekat på olägenheter av att f. n. göra
ändringar av större betydelse i arbetarskyddslagstiftningen. Därvid har framhåUits
de stora problem från informations- och utbUdningssynpunkl som skulle uppkomma
om arbetarskyddslagen ändras på nägon väsentlig punkt i ett skede då de
författningsbestämmelser som tiUkom i den första etappen i reformarbetet på
arbetsmiljöområdet håller på att föras ut i arbetslivet.
För egen del vUl jag allmänt understryka värdet av god
samordning mellan arbetarskyddslagstiftningen och annan arbetsrättslig
lagstiftning.
Prop. 1974:88 196
Ett behov av åtgärder för samordning gör sig som
utredningen funnit gällande med hänsyn till den nya allmänna lagstiftningen om
anställningsskyddet. Även hänsynen till en ny lag om facklig förtroendemans
ställning ger anledning att överväga vUken samordning som bör komma tiU stånd.
Vid ställningstagande tUl om och i vad mån vissa bestämmelser i
arbetarskyddslagen i nu förevarande sammanhang skall anpassas tiU annan
närliggande lagreglering måste emellertid fästas stort avseende vid de
särskilda förhållanden som f. n. råder på arbetarskyddets område. Som jag har
nämnt inledningsvis fortsätter arbetsmiljöutredningen sitt arbete på att se
över hela arbetarskyddslagstiftningen med sikte pä en ny lag om arbetsmiljön.
Vidare görs nu arbets- och kostnadskrävande insatser för att de väsentliga
ändringar i arbetarskyddsförfattningarna som beslöts i fjol och som trädde i
kraft den 1 januari i är snarast skall fä full effekt över hela det vida fält
på vilket arbetarskyddslagstiftningen är tillämplig. 1 detta läge skulle det av
flera skäl vara olyckligt att göra något större ingrepp L arbetarskyddslagen.
Utgångspunkten för prövningen av det föreliggande utredningsförslaget såvitt
avser arbetarskyddslagen bör, därför vara att bara sådana ändringar vidtas som kan
motiveras av starka praktiska samordningshänsyn.
Regeln i 40 a § fjärde stycket arbetarskyddslagen
föreskriver att skyddsombud skaU beredas den ledighet som behövs för uppdraget
och att han därvid skall ha rätt till bibehållen lön och andra anställningsförmåner.
Denna bestämmelse, som införts med verkan från det senaste årsskiftet, bygger
pä tanken att bristande tid inte skah fä hindra skyddsombudet att utföra sLna
betydelsefulla uppgifter i företagets lokala skyddsverksamhet. Enligt vad som
uttalades av föredragande departementschefen i prop. 1973:130 (s. 160 - 161
och 201) skall tidsåtgången för det löpande skyddsarbete som ingår i
skyddsombudsuppdraget bestämmas i första hand genom överenskommelse mellan de
lokala parterna. Om enighet inte nås om vad som är behövlig tid för sådant
arbete skall hänvändelse kunna ske tUl yrkesinspektionen för utlåtande i
frågan. Departementschefen förutsatte vidare att skyddsombud i avvaktan på
yrkesinspektionens ställningstagande skall kunna bedriva skyddsarbete i den
omfattning han anser rimhg utan att drabbas av ekonomisk förlust. 1 akuta
farosituationer eller vid olyckshändelse e. d. skall dessutom skyddsombudet
själv kunna avgöra tidpunkt för ingripande och tidsåtgång för sin insats.
Utredningen har föreslagit att bestämmelserna i 40 a §
fjärde stycket arbetarskyddslagen omarbetas så att överensstämmelse nås med den
föreslagna regeln om rätt till ledighet för facklig förtroendeman för
handläggning av fråga som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.
Enligt utredningen bör samtidigt tillfogas en regel som uttryckligen jämstäUer
ledighet för skyddsombudsuppdraget med arbetad tid t. ex. vid tillämpningen av
semesterlagen.
Den betydelsefulla frågan om skyddsombudens rätt att
utföra sitt uppdrag på betald arbetstid fick en lösning genom fjolårets reform
av arbetarskyddslagstiftningen. De informations- och utbUdningsaktiviteter
Prop. 1974r88 197
som har nämnts tidigare avser självfallet att förmedla
kunskap om lagens nya innehåll pä bl. a. denna centrala punkt. Av motiveringen
till den föreslagna jämkningen av den nuvarande lagtexten framgår att utredningen
inte har avsett nägon påtaglig ändring av den gällande bestämmelsens sakliga
innehåll. Genomförs den ifrågasatta omarbetningen kan emellertid oklarhet lätt
uppstå om syftet med ändringen.
Som arbetsmiljöutredningen har framhållit leder
ändringsförslaget inte till nägon mera fullständig överensstämmelse med den tillämnade
lagregleringen beträffande rätten tiU ledighet för fackliga förtroendemän i
allmänhet. Synpunkten har giltighet även under beaktande av att det av mig
förordade förslaget till lag om fackhg förtroendemans stäUning skiljer sig frän
utredningens motsvarande förslag i vissa avseenden. Detta sammanhänger med att
mönstret för lagregleringen om fackliga förtroendemän är avpassat med hänsyn tUl
att alla de berörda arbetsplatserna omfattas av facklig organisations
verksamhet. Arbetarskyddslagens bestämmelser bygger däremot inte på nägon sädan
förutsättning, utan de är utformade som tvingade regler med sikte även på
arbetsställen utan facklig representation. Jag vUl här också peka på att bl. a.
arbetsmUjöulredningens och arbetarskyddsstyrelsens remissyttranden ger uttryck
för uppfattningen att utredningens ändringsförslag inte i tUlräcklig utsträck-rung
beaktar skyddsombudens speciella ställning i det system för samverkan meUan
arbetsgivare och arbetstagare i skyddsfrågor pä vUket den svenska
arbetarskyddslagstiftningen tUl stor del bygger. Med hänsyn till det anförda
anser jag att möjligheterna att samordna reglerna om rätt till ledighet för
skyddsombud i arbetarskyddslagstiftningen och motsvarande regler för fackliga
förtroendemän i allmänhet bör övervägas ytterligare. Det är lämpligt att
arbetsmiljöutredningen prövar denna fräga i sitt fortsatta arbete.
Inte heller i övrigt synes det finnas tillräcklig
anledning att i förevarande sammanhang företa nägon ändring i 40 a §
arbetarskydds-lagen. Det kan inte råda nägon tvekan om att sädan arbetsdag
eller del av arbetsdag då skyddsombud utför skyddsarbete skall i bl. a.
semesterhänseende jämställas med annat arbete för arbetsgivarens räkning.
Behovet av att särskilt framhälla detta genom tiUägg i arbetarskyddslagen är
inte framträdande.
Sammanfattningsvis förordar jag således att den här
behandlade regleringen i 40 a § arbetarskyddslagen t. v. står kvar oförändrad.
Med hänsyn till att lagen om facklig förtroendemans ställning inte skall gälla
i den mån avvikande regler finns i lag är det således arbetarskyddslagen som
skall ligga tiU grund vid bestämmande av rätten till ledighet för
skyddsombudsuppdraget även i fall dä skyddsombudet utsetts av den lokala
fackliga organisationen. Vad nu sagts bör enligt min mening inte hindra att,
där sä kan ske, den delvis längre gående regleringen i lagen om fackliga
förtroendemän slår igenom i praktiken även på arbetarskyddsområdet. Jag vUl
här erinra om att del i samband med fjolårets arbetsmihö-reform förutsattes att
skyddsombudens utbildning skulle ske- på betald arbetstid eller ersättas som om
den fuUgjorls på betald arbetstid (prop. 1973:130 s. 177).
Prop. 1974:88 198
Det finns enligt min mening skäl att utgå från att nägra
större olägenheter Lnte kommer att uppstå pä gixind av att övervägandena om
samordning i den berörda frågan inte kan fullföljas f. n. Jag förutsätter
emellertid att arbetsmiljöutredningen med uppmärksamhet följer tiUämpningen av
de båda lagarnas bestämmelser om ledighet för uppdraget och att utredningen, om
påtagliga svårigheter skuUe möta i den praktiska handläggningen, tar upp
samordningsfrågan tiU skyndsam behandling.
Jag övergår härefter tUl de samordningsfrågor som avser
arbetarskyddslagens regler om anställningsskyddet för skyddsombud. Enligt
utredningen bör inte vid sidan av de regler som införts beträffande uppsägning
och avskedande i den aUmänna lagen om anställningsskydd kvarstå särskilda
bestämmelser i arbetarskyddslagen i samma avseenden. Utredningen har därför
föreslagit att bestämmelserna i 42-44 §§ arbetarskyddslagen såvitt gäUer
uppsägning och avskedande skall ersättas av motsvarande regler i lagen om
anställningsskydd. 1 anslutning till en likartad regel i förslagel tiU lag om
facklig förtroendemans stäUning förordar utredningen dessutom att skadestånd
vid obehörig uppsägning eller obehörigt avskedande skall utgå med förhöjt
belopp i förhållande tUl lagen om anställningsskydd. Bestämmelser om skydd mot
försämrade arbetsförhållanden och ansläUningsvUlkor bör enligt utredningen
alltjämt finnas kvar i arbetarskyddslagen. De nuvarande reglerna i dessa
hänseenden föreslås emellertid bli omarbetade så att överensstämmelse näs med
förslaget tiU lag om facklig förtroendemans ställning.
Jag delar
utredningens uppfattning att man i princip inte bör stäUa upp eller behälla
särskilda regler om uppsägning och avskedande som redan gäller enligt den aUmänna
lagen om anställningsskydd. Denna ståndpunkt har föranlett att förslaget tUl
lagstiftning om facklig förtroendemans ställning inte upptar några regler i
nämnda avseende. Lagen om anställningsskydd fordrar att uppsägning frän
arbetsgivarens sida skall vara sakligt grandad och tillåter avskedande bara om
arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det är
tydligt att saklig grund för uppsägning eller laga skäl för avskedande inte kan
föreligga på grund av sådana omständigheter som enligt arbetarskyddslagen
grundar förbud mot att skilja arbetstagare frän anställningen, nämligen att en
arbetstagare utsetts tUl skyddsombud eller är verksam som skyddsombud. AnsläUningsskyddslagen
innehåller också i likhet med arbetarskyddslagen regler om uppskov med
anställningens upphörande då tvist råder om giltigheten av uppsägning eller
avskedande. Dessa förhållanden talar således starkt för att arbetarskyddslagens
regler om uppsägning och avskedande utmönstras och ersätts av bestämmelserna i
lagen om anstäUningsskydd.
De båda aktuella lagarna har visserligen inte riktigt
samma tillämpningsområde; skiljaktigheter förehgger, såvitt här är av
intresse, beträffande anställda som är medlemmar av arbetsgivarens familj och
beträffande anställda som inte arbetar på den öppna marknaden. Detta förhåUande
anser jag dock i likhet med-arbetsmUjöutredningen inte bör lägga hinder i vägen
för den föreslagna samordningen. Några avgörande nackdelar med
Prop. 1974:88 199
hänsyn till de pä arbetsmUjöområdet pågående informations-
och utbildningsaktiviteterna synes inte heller kunna åberopas mot att nu göra
en ändring i arbetarskyddslagen i det avseende som det här är fråga om. Jag vUl
erinra om att ikraftträdandet av lagen om anstäUningsskydd under alla förhåUanden
innebär stora nyheter beträffande anställmngstrygg-heten för de flesta
arbetstagare vare sig de har uppdrag som skyddsombud eller ej. Mot bakgrunden
av det anförda godtar jag i princip utredningsförslaget på den förevarande
punkten.
Mål om uppsägning eller avskedande av skyddsombud i
anledning av hans uppdrag bör liksom hittills alltid avgöras av
arbetsdomstolen. Upptas ingen särskild regel härom i samband med att
uppsägnings- och avskedandereglerna utgår ur arbetarskyddslagen kommer
emellertid de allmänna forumreglerna i lagen om anstäUningsskydd att träda in
även i dessa fall. Arbetarskyddslagen bör därför i fråga om skydd mot
uppsägning och avskedande med anledning av uppdrag som skyddsombud inrymma en
kompletterande forumbestämmelse för nu avsedda mål. Denna fräga har behandlats
närmare i anslutning till det förslag tiU lagstiftning om rättegången i arbetstvister
som chefen för arbetsmarknadsdepartementet har anmält tidigare denna dag.
I avsnitt 6.1 har jag redovisat min uppfattning att
utredningens förslag om skadestånd med förhöjt belopp i förhällande till lagen
om anställningsskydd inte bör genomföras när det gäller åtgärd mot fackliga
förtroendemän i allmänhet. Jag intar samma ståndpunkt beträffande skadestånd
som kan utdömas vid uppsägning eUer avskedande av skyddsombud i anledning av
uppdraget. 1 sammanhanget viU jag peka på att skadeståndsreglerna i lagen om
anställningsskydd vUka med mitt förslag kommer att träda i stället för
arbetarskyddslagens i sädana uppsägnings- och avskedandefall - medger utdömande
av ersättning ocksä för skada som kan anses drabba facklig organisation som
utsett det obehörigen uppsagda eller avskedade skyddsombudet.
Som
utredningen funnit behövs ocksä fortsättningsvis regler i arbetarskyddslagen
som garanterar att skyddsombud inte i anledning av sitt uppdrag drabbas av
försämrade arbetsförhållanden och anslällningsvUlkor. Det är vidare önskvärt
att sä långt möjligt närma dessa regler till vad som skall gäUa för fackliga
förtroendemän i allmänhet. Samtidigt står det klart att det inte låter sig göra
att utan vidare i arbetarskyddslagen skriva in samma bestämmelser som i det här
aktueUa avseendet tagits upp i förslaget till lag om facklig förtroendemans
ställning. Dessa regler är ju till stor del specieUt avpassade för
arbetsplatser med facklig representation. Arbetarskyddslagens reglering måste
emellertid kunna tillämpas också när det gäUer skyddsombud som utsetts direkt
av arbetstagarna och saknar facklig anknytning. Mot bakgrunden härav och med
hänsyn till de synpunkter i övrigt som framkommit under remissbehandlingen
anser jag att möjligheterna till anpassning mellan de båda regelsystemen på den
ifrågavarande punkten behöver undersökas närmare. Denna undersökning sker
naturligt som ett led i arbetsmiljöutredningens fortsatta översyn av
arbetarskyddslagstiftningen. Vid sådant förhällande anser jag inte heUer
Prop.
1974:88 200
att det finns tiUräckliga skäl att nu föreslå en i och för
sig tänkbar anpassning av huvudsakligen formell natur med avseende på arbetarskyddslagens
bestämmelser om skadestånd m. m. vid överträdelse av förbudet att hindra
skyddsombud att fullgöra sitt uppdrag eller förbudet att försämra skyddsombuds
arbetsförhållanden eller anslällningsvUlkor. Jag vill dock nämna att vissa
jämkningar i arbetarskyddslagens forumbestämmelser (44 §) föreslås i
anslutning till förslaget till lagstiftning om rättegängen i arbetstvister.
Jag vill också i förevarande sammanhang erinra om vad jag
har sagt förut beträffande möjligheterna att pä arbetarskyddsområdet i
praktiken tillämpa i stort sett samma skydd som förordas i fräga om fackliga
förtroendemän i allmänhet. Jag förutsätter att arbetsmiljöutredningen även i
dessa avseenden följer utvecklingen med uppmärksamhet.
Även lagen (1965.719) om säkerheten på fartyg
(sjösäkerhetslagen) innehåller vissa regler om skyddsombuds
anställningstrygghet. Dessa bestämmelser har i huvudsak samma innehåll som
föreskrifterna i 4244 §§ arbetarskyddslagen. Vissa skihaktigheter föreligger
emellertid. De regler som infördes i 42 § arbetarskyddslagen pä grundval av prop.
1973:130 har ingen motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Dessutom är tiden för
väckande av talan med stöd av anställningsskyddsbestämmelserna i
sjösäkerhetslagen bestämd till tvä är från det den klandrade åtgärden vidtogs.
Det finns
i och för sig anledning att beröra frågan vilken inverkan lagen om anstäUningsskydd
som i princip är tillämplig pä sjöfartens område bör ha på bestämmelserna
om uppsägning och avskedande i sjösäkerhet.slagen. Liksom när det gäller
arbetarskyddslagen kan dessutom en samordning med den föreslagna lagen om
facklig förtroendemans ställning behöva övervägas. Utredningen har dock inte
tagit upp dessa frågor och de har inte heller blivit närmare belysta under
remissbehandlingen.
Fartygsmiljöutredningen fick under år 1973 i uppdrag att
företa en översyn av sjösäkerhetslagstiftningen. Enligt direktiven för denna
utredning bör reglerna för arbetarskyddet ombord, sä långt som det är möjligt
med hänsyn till de speciella förhållanden som kan råda tUl sjöss, anpassas till
vad som gäUer för landanställda. 1 överensstämmelse med det ställningstagande
jag har gjort i det föregående beträffande arbetarskyddslagen anser jag att
det bör överlämnas åt fartygsmUjöutredningen att överväga samordningen mellan
sjösäkerhetslagen och en lag om facklig förtroendemans ställning såvitt avser
bestämmelser om skydd mot försämrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor. Eftersom det inle är uteslutet alt det kan finnas
tillräckligt starka skäl för särregler på någon punkt även beträffande skyddet
mot uppsägning och avskedande för skyddsombud som utsetts enhgt
sjösäkerhetslagen, är jag vidare inte beredd att nu föreslå att
sjösäkerhetslagens regler i detta avseende skall utmönstras och ersättas av
bestämmelserna i lagen om anställningsskydd. Ocksä denna fråga bör överlämnas
åt fartygsmUjöutredningen, som enligt vad jag erfarit arbetar med sikte på att
lägga fram ett delbetänkande under år 1974.
Prop.
1974:88 201
Enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder har
den som företräder arbetstagarorganisation i frågor som avses i den lagen
motsvarande skydd som enligt 42-44 §§ arbetarskyddslagen tillkommer
skyddsombud. Sådana företrädare brukar i regel representera organisation som
har kollektivavtal med arbetsgivaren. Nägot formellt krav på att det skall vara
fråga om kollektivavlalsbunden organisation uppställs dock inte.
De
synpunkter och bedömningar som jag har redovisat i det föregående beträffande
skyddsombud i fräga om uppsägning och avskedande med anledning av uppdraget
har giltighet ocksä för arbetstagarorganisations representant enligt lagen om
vissa anställningsfrämjande åtgärder. Sä till vida är det således inte påkallat
att göra någon särskild ändring i lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. ,
Emellertid är det tydligt att det bara är mera
undantagsvis som den föreslagna förtroendemannalagen inte kan vinna full tillämpning
på företrädare för arbetstagarorganisation enligt främjandelagen. Detta bör
enligt min mening leda till ätt åtgärder nu vidtas för att även i formellt
avseende göra reglerna i förtroendemannalagen tillämpliga där så kan ske. Jag
förordar följaktligen att hänvisningen i främjandelagen till arbetarskyddslagens
bestämmelser begränsas så att den kommer att gälla bara sädana företrädare som
inte uppfyller förutsättningarna för att hänföras till kretsen av fackhga
förtroendemän enligt förtroendemannaförslaget. För arbetstagare, som pä sin
arbetsplats representerar lokal kollektivavlalsbunden organisation i
verksamhet som avses i främjandelagen, kommer med denna lösning förtroendemannalagens
bestämmelser att gälla utan inskränkningar.
6.3.5 Lagstiftningen om löneskydd
Utredningens diskussion om sambandet mellan reglerna i
lagen om anställningsskydd och reglerna i förmånsrältslagen utmynnar i förslag
om utvidgning i vissa avseenden av förmånsrätten i arbetsgivares konkurs för
arbetstagares fordran på lön m. m.
Ett fall som utredningen tar upp gäller förmånsrätten för
lön eller annan ersättning under skälig uppsägningstid. Allmän förmånsrätt
enligt 1 I § förmånsrältslagen får utan vidare anses följa med arbetstagares
fordran pä lön under den uppsägningstid som arbetstagaren har rätt till på
grund av lagen om anställningsskydd. Sådan uppsägningstid måste nämhgen under aUa
förhållanden anses skälig. Begränsningen av förmånsrätten till fordran
avseende högst sex månaders uppsägningstid stämmer ocksä väl överens med de
uppsägningstider som föreskrivs i lagen om anställningsskydd. Som utredningen
funnit fordras således inte ändringi förmånsrältslagen med hänsyn tiU
uppsägningstiderna i lagen om anställningsskydd. Ståndpunkten bör gälla även
under beaktande av att sistnämnda lag för fall av tvist om giltigheten av
uppsägning föreskriver att anställningen inte upphör tUl följd av uppsägningen
förrän tvisten slutligt prövats.
Prop. 1974:88 202
För närvarande är förmånsrätten för lön eUer ersättning
under uppsägningstid begränsad till fordringsbelopp som överstiger vad arbetstagaren
förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning,
genom uppdrag eUer genom egen förvärvsverksamhet. Denna begränsningsregel har
utformats i anslutning tiU en bestämmelse i 1971 års lag om anstäUningsskydd
för vissa arbetstagare, som föreskriver avräkning frän uppsägningslön för
inkomst i motsvarande utsträckning. Eftersom den nya lagen om anställningsskydd
inte föreskriver avräkning annat än för inkomst som arbetstagaren under den tid
lönen avser har förvärvat eller uppenbarhgen kunde ha förvärvat i annan anstäUning,
anser utredningen att förmånsrättslagens begränsningsregel bör ändras.
Därigenom kommer också fortsättningsvis överensstämmelse att föreligga mellan avräknings-
och begränsningsreglerna.
Reglerna om uppsägningslön i anställningsskyddslagen och
reglerna om förmånsrätt för lön i konkurs har delvis olika inriktning. De
förstnämnda tar sikte pä förhållandet i uppsägningssituationer mellan
arbetsgivare och arbetstagare, medan förmånsrättslagen i den här aktuella delen
syftar till att reglera förhällandet meUan olika borgenärer i en arbetsgivares
konkurs. 1 båda fallen är det emellertid ytterst fråga om att arbetstagarna skaU
tryggas ekonomiskt under viss omställningsperiod i anslutning till ändring i
anställningssituationen. Det inbördes samband som förehgger gör att det frän tUlämpningssynpunkt
bör vara av värde att behålla den nu rådande parallelliteten mellan de
inskränkande bestämmelserna i regelsystemen. Utredningens förslag härom har
också på ett undantag när godtagits av remissinstanserna. Efter samråd med
chefen för justitiedepartementet förordar jag att förslaget genomförs. TUl
vissa frågor av detaljkaraktär som berörts under remissbehandlingen återkommer
jag i specialmotiveringen.
Ett annat fall som utredningen behandlar gäUer den
speciella situationen att en arbetsgivare äsidosätter domstols förklaring om
att uppsägning eller avskedande skall vara ogill. Enligt 39 § lagen om
anställningsskydd är anställningsförhållandet då att anse som upplöst och
arbetstagaren berättigad till normerat skadestånd som beräknas i första hand
efter anställningstidens längd. Skadeståndets storlek kan uppgå till 16. 24
eller 32 månadslöner eller, beträffande arbetstagare som fyllt 60 år, tiU 24,
36 eller 48 månadslöner. En kompletterande spärregel finns för att skadeståndet
inte skall bli oskäligt högt i faU av korta anställningstider.
Utredningsförslaget innebär' att aUmän förmånsrätt enligt 11 §
förmånsrättslagen skall följa med hela arbetstagarens fordran på skadestånd som
fastställts med stöd av 39 § lagen om anställningsskydd. Som konsekvens härav
föreslås också att sådan skadeständsford-ran skall omfattas av den statliga lönegarantin
vid konkurs och att ersättningsnivån enligt lönegarantilagen höjs i motsvarande
män för nu avsedda fall.
Av remissvaren kan utläsas att man frän arbetstagarhäll
hälsar utredningens förslag i denna del med tUlfredsställelse. Själv har jag
också stor förståelse för önskemålen att skapa bästa möjliga skydd i
arbetsgiva-
Prop. 1974:88 203
res konkurs för arbetstagares fordran som har sin grund i
anställningsförhållandet. Förslaget avstyrks dock av flera remissinstanser. De
kritiska instanserna tar framför allt fasta på det förhållandet att
lagstiftaren genomgående visat mycket stor restriktivitet när det gäUt att
förena fordringar med förmånsrätt. Bl. a. hänvisar man tiU att förmånsrältslagen
bygger på principen att alla borgenärer skall behandlas hka om inte verkligt
betydande skäl finns att göra åtskUlnad mellan dem. Vidare erinras om att man
har strävat efter att vara särskilt återhåUsam när det gäller de tysta
förmånsrätterna, dvs. sådana som avser fordringar som inte kan närmare förutses
och som därför utgör ett osäkerhetsmoment vid kreditprövning. En ytterligare
synpunkt som framhålls är att man allmänt brukar anse att skadeständsfordran
som uppkommit på gmnd av t. ex. obehörigt avskedande är förenad med förmånsrätt
i den mån som skadeståndet utgör kompensation för inkomstbortfall men inte
därutöver.
Utredningens
betänkande belyser inte vUka återverkningar som förslaget kan tänkas fä på
andra konkursborgenärers situation. Jag anser det inte möjligt att bortse från
detta under hänvisning till att konkurser där skadeslåndsfordringar av det
aktuella slaget görs gällande bör bli sällsynta. Det står ju under aUa förhåUanden
klart att skadestånd som Utdöms med stöd av 39 § lagen om anställningsskydd i
regel kommer att uppgå tUl betydande belopp. Utredningens förslag bygger på den
nämnda paragrafen i lydelsen enligt prop. 1973:129, där det sätts ett maximum
för skadeståndet vid tvä årslöner för arbetstagaren. Den slutligen antagna
lydelsen av skadeståndsbestämmelsen gör det emellertid möjligt att utdöma ännu
högre skadeståndsbelopp, maximalt vad som motsvarar fyra , årslöner. TiU
jämförelse kan erinras om att enligt gällande ordning framtida inkomstförlust
beaktas i förmänsrättshänseende inom ramen för vad som utgör lön under en uppsägningstid
av högst sex månader.
Man kan alltså konstatera att utredningsförslaget i denna
del har betydande principiell räckvidd. Möjligheterna är emellertid begränsade
att i förevarande ärende göra en mera allsidig prövning av frågor som berör granderna
i förmånsrättslagen.
Några remissinstanser anser f. ö. att den föreslagna
utvidgningen av förmänsrätten och lönegarantin inte är invändningsfri med
hänsyn tUl att den kan medföra ökade risker för missbruk av löneprivilegiet och
garantin. I anslutning härtill viU jag nämna att lönegarantireglerna för
närvarande är föremål för översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Under
översynen kommer att tas upp olika spörsmål som aktualiserats i tiUämpningen.
Hit hör frågan om att begränsa möjligheterna att utnyttja lönegarantin otiUböriigt.
Resultatet av detta arbete torde få avvaktas innan några närmare överväganden
görs beträffande reformönskemål vars genomförande kan tänkas innebära en inte
oväsentlig belastning för finansieringen av lönegarantin.
Mot bakgrunden av vad jag här har anfört är jag inte
beredd att nu förorda de förändringar som utredningen tänkt sig i förmänsrätts-
och lönegarantisystemet. Jag vUl tillägga att risken för att skadeståndsregeln
i
Prop.
1974:88 204
39 § anställningsskyddslagen skulle komma att urholkas
från trygghetssynpunkt om utredningsförslaget inte genomförs knappast är, överhängande.
Bestämmelsen har nämligen tUl främsta syfte att utsätta arbetsgivaren för ett
starkt ekonomiskt tryck att respektera en dom på OgUtighetsförklaring av
uppsägning eller avskedande. Regeln torde också ha fått ett sådant innehåU att
överträdelse av ett domstolsavgörande effektivt förhindras.
6.3.6 Semesterlagstiftningen
Utredningen har gått in pä förhåUandet mellan vissa
bestämmelser i lagen om anstäUningsskydd och i semesterlagstiftningen. Enligt
utredningen bör åtgärder för samordning meUan anställningsskyddsreglerna och
semesterreglerna vidtas med avseende pä vissa fall av uppsägning och permittering.
Syftet med utredningens förslag är att i här avsedda situationer bevara
arbetstagarna vid semesterrätt enligt de principer semesterlagstiftningen
bygger pä. Ändring skulle enligt utredningen kunna ske antingen i lagen om
anställningsskydd eUer i semesterlagarna. Utredningen förordar det förstnämnda
alternativet.
Enligt semesterlagstiftningen utgår semester för arbetad
tid. Som semestergrundande räknas emellertid i regel ocksä dag då arbetstagaren
varit frånvarande frän arbetet pä grund av semester, sjukdom, havandeskap och
barnsbörd samt viss militärtjänst och civilförsvarstjänst (s. k. privUigierad
frånvaro). Med visst undantag jämställs dock inte frånvaro av sädana orsaker
som det här gäller med arbetad tid om det är uppenbart att arbetstagaren under
frånvaron inte skulle ha kunnat beredas arbete hos arbetsgivaren (7 § tredje
stycket semesterlagen.)
Lagen om anställningsskydd ger arbetslagaren rätt till lön
och andra anställningsförmåner under uppsägningstid även öm arbetsgivaren inte
erbjuder arbetstagaren arbete (12 § första stycket). Vidare ger lagen
arbetstagare som varit permitterad mer än två veckor i följd eller sammanlagt
mer än 30 dagar under samma kalenderår rätt tUl lön och andra
anställningsförmåner för överskjutande permitteringstid, såvida ej permitteringen
är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller annars tUl sin natur icke
sammanhängande (21 § första stycket). Av lagen föher vidare (12 § andra stycket
och 21 § tredje stycket) att uppsägningstid eller överskjutande permitteringstid
under vilken rätt till lön och andra anställningsförmåner föreligger skaU likstäUas
med arbetad tid vid tUlämpningen av semesterlagstiftningen.
Enligt
utredningens mening leder de redovisade, reglerna till alt en uppsagd
arbetstagare, som inte erbjuds arbete av arbetsgivaren, inte alltid
kvalificerar sig för semester under uppsägningstiden om han på grund av sjukdom
eller annan privUigierad frånvaroanledning inle står till arbetsgivarens
förfogande. Semesterrätt skulle inte tjänas in när det är uppenbart att
arbetstagaren inte skulle ha kunnat beredas arbete hos arbetsgivaren.
För egen del har jag inte. blivit övertygad om
att. utredningens
Prop. 1974r88 205
bedömning av rättsläget på denna punkt är riktig. Enligt
semesterlagen är en arbetstagare i princip berättigad att under pågående
anställning dvs. även under uppsägningstid räkna privUigierad frånvaro som
semestergrundande. TiUkomsten av bestämmelsen i lagen om anställningsskydd om
att uppsägningstid då anställningsförmåner utgår trots att arbete inte erbjuds
skall jämställas med arbetad tid har inte inneburit att rätten på grund av
semesterlagen har begränsats. Som arbetsdomstolens ordförande har påpekat är
det vidare tveksamt om den inskränkande regeln i 7 § tredje stycket
semesterlagen blir tUlämplig i den uppsägningssituation som utredningen
åsyftar. Arbetsdomstolens ordförande anför skäl som talar för att denna regel
inte skulle anses tillämplig i den situationen och han uttalar att frågan bör
överlämnas till rättstiUämpningen.
Mot den angivna bakgrunden anser jag att utredningens
förslag om lagändring när det gäller semesterkvalikfikation under
uppsägningstid inte bör genomföras.
Förhållandet med avseende på den permitteringssituation
som utredningen också har tagit upp är delvis ett annat. Genom lagen om
anställningsskydd har arbetstagarna fått garantier för lön och andra
anställningsförmåner under permittering i den män som permitteringen varar
längre än 14 dagar i följd eller mer än 30 dagar under ett kalenderår. Även om
lagen om anställningsskydd dessutom föreskriver att sädan överskjutande permitteringstid
för vilken anstäUningsförmäner utgår skall jämställas med arbetad tid, följer
emellertid av regeln i 7 § tredje stycket semesterlagen - som tar sikte just pä
permitteringsfall att en arbetstagare inte tjänar in någon semester under
sådan överskjutande permitteringstid som nyss sagts om han är sjuk eller, med
visst undantag, beträffande honom föreligger annat förhällande som utgör privUigierad
fränvaroorsak.
Utredningens
förslag innebär att semesterrätt skall kunna tjänas in också vid sjukdom och
därmed jämställt förhällande som inträffar när permittering överskridit förut
angivet antal dagar. Förslaget har vunnit stöd eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna och jag förordar att det godtas. Som utredningen funnit sker
den lagändring som behövs lämpligen genom en jämkning av texten i 21 § tredje
stycket lagen om anstäUningsskydd. Den föreslagna jämkningen fär pä sätt
arbetsdomstolens ordförande framhållit tUl följd, att sjukdomstid under permittering
blir semestergmndande utan den begränsning som annars gäller beträffande
frånvaro på grund av sjukdom. Denna konsekvens kan dock arbetsgivaren undvika
genom att återta permitteringsbeslutet för sjukdomstiden.
6.3.7 Fråga om bidrag under varseltid till nedläggningshotade
företag
Till företag som är i konkurs eller i likvidation kan
enligt kungörelsen (1972:302) om statsbidrag till nedläggningshotade företag
utgå statsbidrag för att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller
omplacering av de anställda. Sådant bidrag utgår enligt huvudregeln
Prop. 1974:88 206
under högst sex månader. 1 princip skall bidrag inte utgå
under varseltid som gäller för företaget enligt överenskommelse med AMS. Härmed
åsyftas de varselöverenskommelser som i dag gäller för större delen av den
privata arbetsmarknaden.
Enligt utredningens uppfattning bör det förhåUandet, att
reglerna om varsel i lagen om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder i stor
utsträckning kommer att ersätta de nuvarande varselöverenskommelserna,
föranleda ändring i nämnda kungörelse. Utredningen föreslär sålunda att bidrag
inte skall utgå under varseltid som gäller för företaget enligt lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder.
Utredningens förslag lämnas under remissbehandlingen utan
erinran. Även jag ansluter mig till förslaget.
6.4 Avgångsersättning
För flertalet arbetstagare finns redan nägon form av
avgångsersättning. För arbetare i enskild tjänst gäller regler om kollektiv avgångsbidragsförsäkring
(AGB-försäkring). Reglerna har sitt ursprung i en överenskommelse från år 1964
mellan SAF och LO om inrättande av en fond för avgångsbidrag (AGB-fonden).
Numera utgår bidrag som försäkringsbelopp i en koUektiv avgångsbidragsförsäkring,
tecknad och vidmakthåUen av arbetsgivaren i Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag (AFA). TiU viss del utfaller försäkringen även dä
arbetslöshet inte föreligger. Mellan KFO och LO samt mellan
Fackföreningsrörelsens förhandlingsorganisation och Handelsanställdas förbund
har för arbetare pä kooperationens och handelns områden motsvarande
överenskommelser träffats om avgångsbidragsförsäkring i Folksam. För arbetare anstäUda
i statliga bolag gäller också pä grundval av kollektivavtalsåtagande reglerna
om AGB-försäkring i AFA. Skyldighet att teckna och vidmakthålla AGB-försäkring
i AFA åvilar varje arbetsgivare, som själv eller genom arbetsgivarorganisation
förpliktat sig därtill i koUektivavtal. Sädan skyldighet föreskrivs i samtliga
kollektivavtal inom LO-området av den privata sektorn samt i LO-förbundens
kollektivavtal med de statsägda företagen. AGB-försäkring kan också tecknas av
arbetsgivare som inte är skyldig därtill på grund av koUektivavtal.
För tjänstemän i enskild och kooperativ tjänst finns sedan
den I april 1970 ett system för avgångsersättning, AGE-systemet, som i sina
huvuddrag motsvarar AGB-försäkringen. Även för tjänstemän i statsägda företag
gäller sedan den I januari 1973 ett sådant system. Till skillnad frän AGB-försäkringen
är AGE-systemet uppbyggt på fonder och saknar aUtså försäkringskaraktär. Inom
den privata sektorn utbetalas AGE frän två fonder, industrins AGE-fond och
handelns AGE-fond. AGE-systemet grundar sig pä avtal mellan SAF samt SIF, SALF
och CF respektive SAF samt HTF och SALF. Tjänstemän vid statsägda företag erhåUer
AGE från SFO-AGE-fonden enligt avtal mellan SFO samt SIF, SALF och CF.
Tjänstemän inom kooperationens område erhåller AGE från kooperationens AGE-fond
enligt avtal meUan KFO samt SIF, SALF och CF
Prop. 1974:88 207
respektive KFO samt SALF och HTF. Uppskattningsvis 9095 %
av tjänstemännen inom de nu berörda områdena torde vara anslutna till AGE-system.
TiU skUlnad frän vad som gäller i fräga om AGB-försäkringen tilläts inte
oorganiserade arbetsgivare att ansluta sig till AGE-fonderna. Däremot har
vissa utomstående arbetsgivarorganisationer medgivits sådan anslutning för sina
medlemmar.
Enligt det s. k. trygghetsavtalet mellan SAV och
statstjänstemännens fyra huvudorganisationer kan tjänsteman, som blir övertalig
och av den anledningen entledigas från sin anställning utan att erbjudas annan
offentlig anställning som han skähgen bort godta, uppbära avgängsbidrag på viUkor
likartade dem som gäUer enligt AGB-försäkringen. Efter prövning i varie
särskilt fall kan tjänsteman, som uppfyUer förutsättningarna för rätt till
avgångsbidrag, i stäUet tillerkännas viss årlig ersättning. Ersättningens
storlek och den tid varunder ersättningen skaU utgå bestäms med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda faUet. Den ärliga ersättningen fär dock inte
överstiga den pension som skulle ha utgått, om tjänstemannen ägt avgå med
ålderspension vid tidpunkten för anställningens upphörande. Vidare skaU
beaktas den arbetsinkomst som tjänstemannen uppbär eUer skäligen bort erhålla
efter det han lämnat sin anställning. 1 övrigt skall vid prövningen i huvudsak tiUämpas
vissa normer som angetts i Kungl. Majrts brev den 20 juni 1960 till
statskontoret med föreskrifter om särskUda förmåner för viss övertalig personal
vid försvaret (försvarsbrevet).
Enligt
sina direktiv har utredningen haft att pröva om det utöver förlängda
uppsägningstider behövs någon form av avgångsersättning för att öka tryggheten
i synnerhet för äldre arbetstagare i den anställning de innehar. I samband med
att utredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1973:7, s. 152) föreslog förlängda
uppsägningstider framhöll utredningen, att reglerna om uppsägningstid knappast
borde användas för att, utöver uppsägningslönen, tillförsäkra arbetstagarna en
särskild kompensation vid friställning. Detta borde i så fall enligt
utredningens mening i StäUet ske genom någon form av avgångsersättning i likhet
med de system härför som redan finns uppbyggda för stora delar av den svenska
arbetsmarknaden. Dessa synpunkter delades av föredragande departementschefen (prop.
1973:129, s. 142) som anförde att uppsägningslönens huvudsakliga funktion var
att utgöra en garanti för att arbetstagarnas försörjning inte äventyras under
den anställningstid som uppsägningstiden innebär men att uppsägningslönen inte
borde ha som funktion att dessutom ge kompensation för de särskilda bekymmer
som kunde uppstå vid uppsägning. Departementschefen tUlade att i den män en sädan
kompensation var påkallad denna borde utgå i form av avgångsvederlag eller
motsvarande.
Av vad jag anfört i det föregående framgår att flertalet
arbetstagare genom kollektivavtal redan har tUlförsäkrats rätt att under vissa
förutsättningar erhålla avgångsersättning vid uppsägning pä grund av
arbetsbrist. Sålunda omfattas så gott som samtliga arbetstagare i statens
tjänst samt uppskattningsvis något mer än 95 % av, de inom den privata
Prop.
1974:88 208
sektorn anställda arbetstagarna av något system för avgångsersättning.
Rätt till avgångsersättning saknas för närvarande för arbetstagare anställda
hos kommuner. 1 fråga om dessa arbetstagare förekommer dock säUan uppsägning
som har sin gmnd i arbetsbrist. Frågan om ett trygghetsavtal förbereds dessutom
för närvarande såväl för det primärkomrnunala området som för
landstingsområdet. Även tjänstemän vid banker och försäkringsbolag saknar avtal
om avgångsersättning. Inte heller i fråga om dessa tjänstemän torde uppsägning
förekomma på grund av arbetsbrist. I övrigt saknas en på avtal grundad rätt
till avgångsersättning på den privata sektorn endast för arbetstagare, som är
anställda vid företag där kollektivavtal saknas, och tjänstemän hos
oorganiserade arbetsgivare.
De skilda
systemen för avgångsersättning uppvisar sinsemellan olikheter i flera
hänseenden. Det s. k. AGB-systemet bygger således på en kollektiv avgångsbidragsförsäkring,
medan AGE-systemet bygger på fondbUdning. Inom den statliga sektorn tas medel tUl
avgångsbidrag och årlig ersättning från myndigheternas löpande anslag. Enligt AGB-systemet
och det motsvarande systemet för statstjänstemän utgär ersättningen med
standardiserade belopp, och storleken av dessa belopp är i huvudsak beroende
endast av anställningstidens längd och arbetstagarens älder. Storleken av
ersättningen enligt AGE-systemet är däremot beroende av en särskild prövning i
varje enskilt fall och en avvägning sker i förhållande tiU tjänstemannens lön.
En ytterligare skillnad är att AGE utgår endast vid arbetslöshet, medan ersättning
enligt AGB-systemet kan utgå även om arbetstagaren omedelbart erhåUer nytt
arbete. Dessa olikheter mellan de skilda systemen för avgångsersättning som jag
här har redovisat lär i viss utsträckning bero på skUlnader i synsätt hos de
avtalsslutande organisationerna på arbetstagarsidan, skillnader som till inte
ringa del grundar sig på skilda förutsättningar i fräga om exempelvis sädana
faktorer som lönejämnhet inom medlemsgruppen, generella svårigheter att finna
nytt arbete inom yrket och pä bostadsorten, rörlighet hos vederbörande kategori
av arbetstagare osv.
Utredningen
har under arbetets gång haft kontakter med företrädare för SAF, LO och TCO.
Därvid har framgått att organisationerna motsätter sig en lagstiftning som på
något sätt skulle ändra innebörden av eller förutsättningarna för de avtalsreglerade
systemen för avgångsersättning liksom de fonder som byggts upp. Utredningen
delar uppfattningen, att man inte bör införa en lagstiftning som skulle kunna
rycka undan grunden för de regler som pä grund av partsöverenskommelser gäller
om rätt till avgångsersättning.
Under
remissbehandlingen har utredningens förslag i förevarande del lämnats utan
erinran av samtliga remissinstanser utom en.
Även jag
anser att anledning saknas alt gå ifrån de nuvarande systemen för
avgångsersättning, speciellt som dessa fungerar tillfredsställande och det inte
lär vara möjligt att finna ett lagfäst system som pä samma sätl som
överenskommelserna kan ta hänsyn till olika arbetstagargmppers särskilda
förutsättningar och behov. Det bör vidare beaktas att för vissa grupper av
arbetstagare uppsägningar, som har sin grund i arbetsbrist,
Prop.
1974:88 209
förekommer i sä hten omfattning att ett försäkringssystem
inte skulle vara ekonomiskt försvarbart.
En lag som avgångsersättning skulle fä betydelse
huvudsakligen endast för den mindre gmpp tjänstemän hos oorganiserade
arbetsgivare som kommer att stå utanför såväl det nuvarande AGE-systemet som
det planerade utvidgade AGE-systemet samt för det förhållandevis ringa antal
övriga arbetstagare på den privata sektorn som är verksamma i icke kollektivavtalsreglerade
anstäUningar. 1 likhet med nära nog samtliga remissinstanser delar jag
utredningens uppfattning, att särskilda lagregler om rätt till
avgångsersättning för en sådan förhållandevis hten gmpp av arbetstagare bör
införas endast om starka skäl talar härför och att sådana skäl knappast kan
sägas vara för handen. Några lagregler om rätt tiU avgångsersättning bör därför
för närvarande inte införas.
1 detta Sammanhang vUl jag också erinra om att reglerna i
lagen om anställningsskydd medför en betydande förstärkning av arbetstagarnas
trygghet i anställningen och därmed minskar behovet av avgångsersättning.
Äldre arbetstagare ges en särskUd företrädesrätt tUl fortsatt arbete och
ekonomiskt förbättras arbetstagarnas ställning genom förlängda uppsägningstider
med rätt tUl lön, även om något arbete inte kan erbjudas arbetstagaren. Där
finns regler om företrädesrätt tiU återanställning och om rätt att under
uppsägningstiden på betald arbetstid besöka arbetsförmedlingen eUer annars söka
arbete. Behovet av en särskUd avgångsersättning för de arbetstagare som står
utanför de avtalsreglerade systemen lär också minska genom de förbättringar av
det kontanta stödet vid arbetslöshet, som genomförts fr. o. m. den 1 januari
1974.
7 Upprättande lagförslag
1 enlighet med det anförda har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till
1
lag om facklig
förtroendemans ställning pä arbetsplatsen,
2
lag om ändring
i statstjänstemannalagen (1965:274),
3
lag om ändring
i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter,
4
lag om ändring
i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,
5
lag om ändring r
lagen (1939:727) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m.,
6
lag om ändring
i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av
äktenskap eller havandeskap m. m.,
7
lag om ändring
i lagen (1972:650) om rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare,
8
lag om ändring
i arbetarskydd slagen (1949:1),
9
lag om ändring
i förmånsrältslagen (1970:979),
10
lag om ändring
i lagen (1974:12) om anställningsskydd,
11 lag om ändring i lagen (1974:13) om
vissa anstälhiingsfrämjande åtgärder.
14 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
Prop.
1974:88 210
De under 2 och 9 angivna förslagen har upprättats i samråd
med statsrådet Löfberg resp. chefen för justitiedepartementet.
8 Specialmotivering
8.1 Förslaget till lag om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om lagens
tillämpningsområde. Den behandlar ocksä den fackliga verksamheten och kretsen
av fackliga förtroendemän. Paragrafen kompletteras av 2 §, där vissa regler
meddelas om undantag eller tillägg till lagen i särskild ordning. 1 den
allmänna motiveringen har innehållet i I § berörts framför allt i avsnitten
6.1.1,6.1.3 och 6.1.4.
Som jag
förut har berört föreslås lagen gälla endast facklig förtroendeman som är
anställd på den aktuella arbetsplatsen. De rättigheter som följer av den
föreslagna lagen gäller i förhåUande till den egna arbetsgivaren. Även om
förtroendemannen enligt 6 § kan påfordra ledighet från sitt arbete för fackliga
uppgifter pä en annan arbetsplats, kan han alltså inte åberopa lagens regler
gentemot arbetsgivaren på denna andra arbetsplats. 1 avsnitt 6.1.1 har jag
berört de hinder som f. n. möter mot att ge förtroendemannalagen ett
tillämpningsområde som går utöver anställningsförhållandet. En facklig förtroendeman
kan dock ha vissa rättigheter som inte är begränsade till
anställningsförhållandet med stöd av t. ex. förenings- och
förhandlingsrättslagen, lagen om styrelserepresentation, lagen om
anställningsskydd, lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder och
arbetarskyddslagen. Att arbetstagaren enligt lagförslaget skall vara anställd
på den aktuella arbetsplatsen betyder inte att han behöver delta i
produktionen. Lagen bör självfallet gälla även sådana arbetstagare som i de
större företagen eller myndigheterna fullgör fackligt arbete pä heltid. Den
förutsättningen anser jag dock bör gälla, att förtroendemannen är verksam på
den egna arbetsplatsen. Förtroendemannalagen avses alltså inte bh tillämplig t.
ex. dä arbetstagaren är tiänstledig för att vikariera som ombudsman inom
avdelningen eller förbundet, även om han därigenom skulle få vissa uppgifter på
sin gamla arbetsplats. Förtroendemannen skall enligt förslaget ha utsetts av
den lokala fackliga organisationen. Häri ligger ett krav på att förtroendemannen
skall ha blivit vald eller eljest utsedd i stadgeenlig ordning. Som jag förut
har framhållit är det organisationen som bör bli ansvarig för lagens
tillämpning i förhällande till arbetsgivaren och organisationen bör då ha en
bestämmanderätt gentemot de egna företrädarna. I allmänhet torde det röra sig
om förtroendemän, som har blivit valda för ohka poster under en viss period.
Lagen föreslås dock omfatta även arbetstagare med mera tillfälliga fackhga
uppgifter, t. ex. som vikarier eller representanter i ohka projektgrupper. TUl
skillnad mot utredningens förslag innebär det föreliggande förslaget att lagen
skall gälla även förtroendemän som inte
Prop.
1974:88 211
intar en verkställande eller handläggande ställning. Även
om kretsen av de fackliga förtroendemännen enligt det av mig förordade
förslaget bestäms av den lokala organisationen på eget ansvar bör det dock,
framhållas att flera regler i lagen, exempelvis ledighetsreglerna, för sin
tillämpning förutsätter att kretsen hålls på en rimlig nivå med hänsyn till
förhållandena pä arbetsplatsen. Något krav pä att arbetstagaren skall vara
medlem av organisationen i fräga uppställs inte. Det hgger i sakens natur att
detta nästan undantagslöst blir fallet.
Lagen
föresläs bh tillämplig endast pä förtroendemän som företräder de anställda i
fackliga frågor. Härmed förstås enhgt lagförslaget frågor som rör förhållandet
till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.
Med facklig verksamhet avses aUtså tiUen början uppgifter avseende
arbetstagarnas intressen rörande anstäliningsvUlkoren, dvs. vad som vanligen
brukar betecknas som förhandlingar. Detta gäller såväl förhandlingar om
framtida anställningsvillkor som förhandlingar om tillämpning av gällande
anställningsvillkor. Även andra uppgifter som rör förhällandet till
arbetsgivaren omfattas av förtroendemannalagen, antingen verksamheten grundas
på koUektivavtal som t. ex. företagsnämndsarbetet eUer följer av lagstiftning,
t. ex. prövningen av ledighetsfrågor enhgt lagstiftningen om svenskundervisning
för invandrare. Kännetecknande för de nu berörda situationerna är att
förtroendemännen företräder de anstäUda i fråga om olika slags rättigheter
eller deras ställning i övrigt i förhållande till den egna arbetsgivaren. Jag
föreslär dock att begreppet facklig verksamhet skall få en något vidare
omfattning i förtroendemannalagen. Det bör även gälla sådan verksamhet som i
övrigt berör de anställda i deras ställning av arbetstagare. Jag avser inte
bara centrala fackliga uppgifter utan även uppgifter som ligger nära facklig
verksamhet i traditionell mening, men där arbetstagarnas intressen inte kan
sägas vara riktade direkt mot den egna arbetsgivaren. Jag kan ta ett exempel
från det pågående utredningsarbetet angående arbetstagares rätt till ledighet
för utbildning. Skulle genom en sådan lagstiftning arbetstagare ges rätt tiU
viss ledighet för studier, skall det självfallet anses som fackhg verksamhet om
en förtroendeman träder i förhandling med arbetsgivaren om tillämpningen av
lagen på den enskilda arbetsplatsen, t. ex. angående en arbetstagares rätt till
ledighet eller rörande planeringen av ledigheterna på en arbetsplats. Lagen kan
komma att förutsätta att fackliga förtroendemän är verksamma pä arbetsplatserna
för att informera arbetstagarna om deras rätt tiU ledighet, intressera dem för
studier eller organisera studieverksamheten. Sådan verksamhet kan knappast
sägas direkt angå förhällandet tiU arbetsgivaren, men verksamheten gagnar ändå
arbetstagarna i denna deras egenskap. UtbUdningen har betydelse för ett ökat
anställningsskydd och för arbetstagarnas anpassning till förändringar i
samhället. Även verksamhet av nu berört slag bör därför omfattas av förtroendemannalagen.
Utanför lagen ligger däremot, som jag redan har berört i den allmänna
motiveringen, t. ex. politisk verksamhet och annan verksamhet som inte har med
ställningen som arbetstagare att göra. Det bör i detta sammanhang klargöras,
att även om
Prop. 1974:88 212
en viss arbetstagare på grund av sina fackhga uppgifter
kommer att omfattas av förtroendemannalagen och organisationen genom underrättelse
till arbetsgivaren gör lagen tillämplig på honom, detta inte innebär att lagen bhr
automatiskt tillämplig på alla de funktioner eUer uppgifter som förtroendemannen
har, utan endast så långt uppgifterna täcks av lagens beskrivning av fackhg
verksamhet. Deltar t. ex. en klubbkassör i en fackhg förhandling är lagen
tillämplig, medan motsatsen ligger närmast tih hands då han inkasserar
medlemsavgifter. Interna föreningsangelägenheter kan inte heUer sägas utgöra
facklig verksamhet.
Till kretsen av fackhga förtroendemän kommer enligt
lagförslaget att höra bl. a. klubbordförande och, på de större arbetsplatserna,
sektions-eller gruppordförande, vidare styrelse- eller nämndledamöter, t. ex. i
företagsnämnd, anpassningsgrupp etc. Även ledamöter av en klubb- eller
gruppstyrelse omfattas av lagen i den mån de fullgör fackliga uppgifter i
lagens mening. Studieorganisatörer o. d. har redan nämnts. Pä de mindre
arbetsplatserna gäller lagen för de s. k. arbetsplatsombuden.
1 avsnitt 6.3.4 har jag berört hur förtroendemannalagen
bör kunna fungera i fråga om den fackhga verksamhet som bedrivs inom arbetarskyddslagens
och den s. k. främjandelagens områden. I fråga om skyddsombud och ledamöter i
skyddskommittéer har jag ansett det olämpligt att genomföra en regelrätt
anpassning av arbetarskyddslagen till förtroendemannalagens motsvarande regler.
Detta skulle försvåra det pågående informationsarbetet rörande de nyligen
beslutade ändringarna i arbetarskyddslagen. Ytterhgare överväganden rörande
anpassningen torde också behöva göras av arbetsmiljöutredningen. Med hänsyn
till den starka ställning som skyddsombuden har tillvunnit sig ute på
arbetsplatserna bör enligl min mening del skydd som nu förordas i fråga om
fackliga förtroendemän i praktiken slå igenom även utan formellt lagstöd i avbidan
på arbetsmUjöulredningens förslag. För de arbetstagare, som företräder den
kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationen i den verksamhet som avses med
främjandelagen, dvs. ledamöter i anpassningsgrupper etc, bör däremot förtroendemannalagens
regler kunna genomföras redan nu. Jag föreslär därför att 1 5 § lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder ändras så att förtroendemannalagen blir
tillämplig på arbetstagare som har utsetts av en lokal kollektivavlalsbunden
arbetstagarorganisation medan hänvisningen tUl de motsvarande reglerna i
arbetarskyddslagen får gälla endast de företrädare som inte uppfyller villkoren
i I § förtroendemannalagen.
Som jag
närmare har behandlat i avsnitt 6.1.1 av den allmänna motiveringen föresläs
lagen gälla endast förtroendemän som har utsetts av den lokala
arbetstagarorganisationen som är eller brukar vara bunden av koUektivavtal för
arbetsplatsen, såvitt gäller de arbetstagare som avses med förtroendemannens
verksamhet. Lagen skulle därmed omfatta dels företrädare för lokala
organisationer som står som part i det för arbetsplatsen gällande
kollektivavtalet, dels avdelningar, klubbar etc. som utgör underorganisation
till ett avtalsslutande fackförbund. Förtroendemannalagens tillämpning
föresläs dock bli begränsad tiU organisationens
Prop. 1974:88 213
avtalsområde. Finns det på en arbetsplats flera
organisationer med skilda kollektivavtal blir lagen alltså tUlämplig på de
olika organisationernas förtroendemän men endast sä längt deras verksamhet
gäller arbetstagare som berörs av resp. avtal. 1 den förhållandevis ovanliga
situationen att t. ex. två organisationer har kollektivavtal för en och samma
yrkesgrupp på en arbetsplats gäller lagen fortfarande för de båda
organisationernas förtroendemän, men omfattningen av t. ex. ledighelsreglerna
påverkas givetvis av detta förhållande. Lagen är inte avsedd att ge utrymme för
annan facklig verksamhet än som är rimlig med hänsyn liU omständigheterna på
den enskilda arbetsplatsen. Med arbetsplatsen torde i första hand avses den
driftsenhet etc. som utgör den naturliga ramen för den fackliga verksamheten
inom företaget eller myndigheten. Har ett företag eller en myndighet flera
driftsenheter, t. ex. på ohka orter, bör lagens tillämpning alltså i första
hand bestämmas med utgångspunkt i de lokala förhåUandena.
1 den allmänna motiveringen har jag berört att lagen
gäller även under s. k. avtalslöst tillstånd, dvs. innan ett tidigare utlöpt
kollektivavtal har kunnat ersättas med ett nytt. En förutsättning är dock att
det gäller en Organisation i förhållande till vUken arbetsgivaren brukar vara
bunden av kollektivavtal och kan förväntas bli bunden genom nytt
kollektivavtal. Skulle t. ex. en lokal organisation komma att ersättas av en
annan Organisation som arbetsgivarens avtalsmotpart blir lagen således inte
längre tillämplig på den förra organisationens förtroendemän. Jag återkommer strax
till den situationen.
Lagen vinner inte automatiskt tUlämpning på en facklig
förtroendeman. Enligl det föreslagna tredje stycket fordras det att den lokala
organisationen först har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget.
Denna regel hänger samman med att det är organisationen som utser sina
förtroendemän och att det, enligt vad jag förut har framhåUit, bör vara
organisationen som i förhällande till den enskUde förtroendemannen bestämmer om
och när lagen bör bli tillämplig. Regeln fyller också funktionen av att för
alla berörda ge klarhet om vilka förtroendemän som på en arbetsplats kommer att
beröras av de rättigheter som föher med lagen. Ett villkor för att lagen skall
vinna tillämpning vid sidan av att arbetsgivaren skall underrättas av
organisationen - är självfallet också att förutsättningarna i första och andra
styckena är uppfyUda. Föreligger inte de angivna förutsättningarna får det
betydelse antingen på det sättet att lagen inte kan vinna tillämpning trots
underrättelse eller sä till vida att förtroendemannalagen förlorar sin
giltighet då fömtsättningarna upphör efter det att lagen har bringats i
tillämpning. Går t. ex. förtroendemannens mandatperiod till ända utan att han
blir omvald upphör lagen då att gälla för honom. Detsamma bör bh fallet om den
organisation som arbetstagaren företräder förlorar ställningen som kollektivavlalsbunden
part för arbetsplatsen. Det bör dock märkas, att den fackliga organisationen
enligt 9 § föreslås få tolkningsföreträde angående lagens tillämpning på en förtroendeman.
Menar t. ex. arbetsgivaren att förtroendemannens uppgifter inte är av facklig
natur, bhr han likväl bunden av organisationens anmälan
Prop. 1974:88 214
och skyldig att tiUämpa lagen på förtroendemannen intill
dess uppgörelse har träffats i tvisten eller arbetsdomstolen på talan av
arbetsgivaren har avgjort tvisten till arbetsgivarens förmån.
TiU skUlnad
mot utredningen föreslår jag inte att underrättelsen behöver vara skrifthg. Det
ligger i sakens natur att skriftlig form oftast torde komma att användas. Vid
tvist huruvida underrättelse har skett är det organisationen som har
bevisbördan. Som jag nyss berörde upphör lagen att gälla om de förutsättningar
som anges i första och andra styckena inte längre förehgger. Jag har inte
funnit det nödvändigt att, som vissa remissinstanser har föreslagit, föra in en
motsvarande skyldighet för organisationen att underrätta arbetsgivaren om när
lagen inte längre skall gälla en viss förtroendeman. SkuUe organisationen mot förmodan
försumma att underrätta arbetsgivaren och medför det att denne utger förmåner
etc. som inte längre följer av lagen, kan skadeständsskyldighet inträda enligt
10 §. Jag utgår från att de berörda bestämmelserna i praktiken inte skall
behöva medföra några problem. För egen del anser jag det självklart att den
berörda organisationen alltid häller arbetsgivaren underrättad om vilka
arbetstagare som intar ställning av fackhg förtroendeman i lagens mening.
Det får förutsättas, att underrättelse huvudsakligen
lämnas tiU arbetsgivaren vid bestämda tidpunkter pä året, t. ex. efter det att
val hållits inom organisationen. Hinder möter dock inte mot att underrättelse
lämnas vid andra tillfällen, t. ex. om byte på en förtroende-niannapost sker
under pågående mandatperiod.
Av 2 §
andra stycket framgår, att stadgandet föreslås bli dispositivt. Kollektivavtal
skall alltså kunna träffas på förbundsnivå om att inskränka eller utvidga
lagens tillämpningsområde. Genom kollektivavtal bör det ocksä vara möjligt att
närmare bestämma tillämpningen av lagens regler. Hinder bör t. ex. inte möta
mot att den berörda kretsen av fackliga förtroendemän preciseras, exempelvis
genom att parterna på den enskilda arbetsplatsen medges rätt att bestämma vilka
befattningar som skall omfattas av förtroendemannalagen.
Vägledande för frågan om förtroendemannalagens
internationella tUlämpningsområde bör, såsom har föreslagits av Svenska
sjöfolksförbundet, vara de principer som antagits beträffande lagen om anställningsskydd
(prop. 1973:129 s. 229). Förtroendemannalagen bör alltså gäUa varje arbetsplats
med dominerande anknytning till Sverige eller svenska förhållanden, t. ex. att
arbetsplatsen Ugger i Sverige. Gäller det arbete som utförs i annat land bör
lagen fä tillämpning om förtroendemannen har anställts i Sverige-och båda
parter är svenska rättssubjekt. På sjöfartens område bör huvudregeln vara att
lagen är tillämplig på fartyg som enligt sjölagen är svenskt, oavsett vem som
handhar driften ombord, eller om fartyget eljest har mera stadigvarande
anknytning till svenska förhållanden.
Såvitt gäller lagens ikraftträdande vill jag framhålla,
att det för lagens tillämpning inte är något hinder mot att förtroendemannen
har fått sitt uppdrag före den 1 juh 1974. För att lagen skall gälla för honom
fordras
Prop. 1974:88 215
dock, som förut har berörts, att arbetsgivaren har
underrättats om det fackhga uppdraget. Sädan underrättelse bör kunna ske före
lagens Ucraflträdande. En särskild övergångsbestämmelse härom har jag inte
avsett vara nödvändig.
2§
1 den allmänna motiveringen har jag förordat att förtroendemannalagen
bör ange endast de allmänna ramarna för den fackliga verksamheten på
arbetsplatsen. Som en följd härav föresläs i 2 § regler om hur lagen skall
kunna kompletteras och i vUken mån avvikelse från lagen får ske. Tanken är att förtroendemannalagen
skall kunna fyllas ut eller att avsteg från lagen skall kunna ske antingen
genom lagstiftning eller med stöd av kollektivavtal som har slutits på
förbundsnivå.
Av första stycket framgår hur avvikelse föreslås kunna ske
genom lagstiftning. Avvikande bestämmelser skall i första hand ske genom lag.
Som exempel på sådana avvikande bestämmelser kan anges reglerna i 17 och 18 §§
sjömanslagen, som avser vissa avstängningssituationer ombord pä fartyg. Jag har
i avsnitt 6.3.4 föreslagit att andra bestämmelser t. v. bör gälla för
skyddsombud m. fl. enligt reglerna i arbetarskyddslagen. Förtroendemannalagen
äger alltså inte formellt tillämpning pä dem men jag har uttalat att samma
synsätt bör göra sig gällande beträffande skyddsombudens ställning på
arbetsplatsen. För sådana fackliga företrädare som avses i 15 § lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder men som inte uppfyller kvalifikationerna i 1 § förtroendemannalagen
gäller i stället de motsvarande reglerna i 42-44 §§ arbetarskyddslagen. 1
övrigt blir emellertid förtroendemannalagen tillämplig, t. ex. för en arbelstagariedamot
av anpassningsgruppen vid företaget som har utsetts av den
kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationen. 1 avsnitt 6.1.2 har jag berört
behovet av en särskild regel för det statligt lönereglerade
tjänstemannaområdet. Avvikande föreskrifter rörande den särskilda
företrädesrätten till fortsatt arbete och förläggningen av ledighet för en fackligt
verksam tjänsteman skall där kunna ske för vissa undantagssituationer genom
föreskrifter i administrativ ordning.
1 andra stycket anges vilka regler i förtroendemannalagen
som föreslås bh dispositiva. De grundläggande reglerna om att en förtroendeman
inte får hindras i sitt uppdrag eller försättas i en sämre situation än
arbetskamraterna hksom reglerna om tolkningsföreträdet och skadeståndsskyldigheten
bör självfallet vara tvingande. Däremot förordar jag att kollektivavtal skall
kunna träffas om avvikelse frän eller tillägg till lagens regler i övrigt. Som
jag har framhållit i avsnitt 6.1.4 bör det inte möta något hinder mot att
regler motsvarande lagens görs tillämpliga på förtroendemän som inte är
anställda pä arbetsplatsen eller att t. ex. ledighetsreglerna får omfatta även
verksamhet som inte anses som facklig i lagens mening, t. ex. studier av mera
allmän karaktär. Överenskommelse kan också träffas om lagens tillämpning på
flera av företagets arbetsplatser inom den lokala organisationens verksamhetsområde.
Jag förordar, att koUektivavtal skall kunna träffas även om
varsel och
Prop. 1974:88 216
överläggning vid omplacering av en facklig förtroendeman,
ledighetens omfattning och förläggning, betalningen vid ledighet samt den
särskilda företrädesrätten vid driftsinskränkningar. Härigenom blir det möjligt
att anpassa lagens regler till förhållandena pä den enskilda arbetsplatsen samt
göra de undantag och tillägg, kompletteringar m. m. som fordras för det
praktiska arbetet. En garanti för att sädana överenskommelser ingås på
jämnställd nivå ligger som jag förut har framhållit dels i lagens allmänna
innehåll och tolkningsföreträdet för arbetstagarparten, dels i att de
kollektivavtal som nu avses skall ligga pä förbundsnivå, vad gäller arbetstagarparten.
Antingen sker det genom att avtalet ingås av förbundet eller genom att
förbundet godkänner ett avtal som t. ex. en avdelning eller klubb har
preliminärt träffat med den enskUde arbetsgivaren. Det är också möjhgt att
förbundsavtalet utformas så att de lokala parterna får rätt att överenskomma om
avvikelser från lagen.
KoUektivavtal
enligt andra stycket bör få träffas före lagens ikraftträdande. Detta framgår
av en särskild övergångsbestämmelse till lagförslaget. Arbetsmarknadens parter
är alltså oförhindrade att redan före lagens ikraftträdande bestämma i vad mån
avvikelser bör göras. Bestämmelsen tar däremot inte sikte på äldre
kollektivavtal, som inte har tUlkommit för att reglera frågan om avvikelser
från förtroendemannalagen. Hur konkurrensen mellan sädana äldre kollektivavtal
och lagens dispositiva regler skall avgöras fär bedömas i rättspraxis med tiUämpning
av vanliga avtalstolkningsregler.
3§
Paragrafen
innehåller regler om att förtroendemannen inte får hindras i sitt uppdrag. Som
jag redan har framhållit i avsnitt 6.1.6 av den allmänna motiveringen bör lagen
inte bara ge skydd mot fysiska hinder, t. ex. att förtroendemannen vägras
tillträde till andra avdelningar inom arbetsplatsen än sin egen. Den bör också
medföra, att arbetsgivaren sä långt det är möjligt undanröjer de
organisatoriska hinder som kan föreligga för att den fackhga verksamheten skall
kunna bedrivas fuUt ut. Finns det möjlighet därtill kan t. ex. en fackhg
förtroendeman få flyttas till en befattning som medger större ledighet för
honom osv. Av 4 § följer att detta bör ske utan att lönen försämras. Principen
om arbetsgivarens skyldighet att söka underlätta det fackhga arbetet går igen
också i reglerna om betalning vid ledighet. Beror det på arbetsgivaren att
merkostnader uppkommer vid fackhgt arbete som avser arbetsplatsen, fär enhgt 7
§ även dessa kostnader ersättas av arbetsgivaren. Lagen bygger också på ett
motsvarande hänsynstagande av den lokala arbetstagarorganisationen. Detta framgår
framför allt av reglerna rörande ledighetens omfattning och förläggning.
Som förul har framhållits gäller förtroendemannalagen
endast i förhållande till arbetsgivaren. Lagen ger inte förtroendemannen skydd
mot hinder som uppstår genom att han i sin verksamhet störs av enskilda
arbetstagare eUer grupper av arbetstagare. Självfallet bör dock en arbetsgivare
kunna angripas med stöd av lagen om han genom åtgärder
Prop. 1974r88 217
som visserligen inte direkt riktas mot de fackhga
förtroendemännen hkväl undergräver deras ställning pä arbetsplatsen. Sädana
åtgärder frän arbetsgivarens sida torde f. ö. mestadels vara att anse som
föreningsrättskränkning.
Enhgt 3 § föresläs vidare att förtroendemannen skall ges
tillfälle att disponera sådan lokal eller annat utrymme pä arbetsplatsen, som
fordras för det fackhga uppdraget. Härmed avses att en förtroendeman i varje
fall bör beredas möjlighet att förvara för det fackliga uppdraget erforderliga handhngar
i lämpUgt utrymme pä arbetsplatsen. Där det är påkallat med hänsyn till
företagets eller myndighetens storlek samt det fackliga uppdragets art bör den
fackligt förtroendemannen också få tillgång till lämplig lokal, där sammanträde
eller samtal med de anställda kan äga mm. Genom kollektivavtal bör det vara
möjligt att närmare reglera hithörande frågor liksom också frågor om tUlgång tUl
telefon, kontorsutrustning etc.
Uppkommer tvist om tillämpningen av 3 § har den fackliga
organisationen tolkningsföreträde enligt 9 §.
4§
Genom 4 § föreslås en fackhg förtroendeman fä skydd mot
försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor på grund av det
fackliga uppdraget. Motsvarande principer föresläs gälla även efter avslutat
uppdrag, det s. k. efterskyddet. Dessa frågor har berörts i avsnitt 6.1.5 av
den aUmänna motiveringen.
Den föreslagna regeln om oförändrade arbetsförhållanden
eller anslällningsvUlkor avser inte bara att utgöra ett skydd mot trakasserier
etc. utan har även funktionen av en lönegaranti vid omplacering till följd av
det fackhga uppdraget. Lönegarantin kompletteras av bestämmelsen i 7 § om rätt
till bibehållna anstäUningsförmäner vid ledighet som avser den fackhga
verksamheten pä arbetsplatsen. Skyddsreglerna avser endast ändringar pä grund
av det fackliga uppdraget. Skulle vid nägot tillfälle förtjänsten pä
arbetsplatsen helt allmänt minska, t. ex. genom att övertidsuttaget inskränks,
får förtroendemannen tåla detta lika väl som arbetskamraterna. Förtroendemannen
kan inte heller med stöd av lagen motsätta sig omplaceringar som t. ex. beror
på organisationsförändringar inom ett förelag eller en myndighet. En annan sak
är att arbetsgivaren till följd av 3 § föreslås bli skyldig att efter förmåga
genomföra omplaceringen sä att den medför minsta möjliga intrång i den fackhga
verksamheten på arbetsplatsen.
Den föreslagna rätten tiU bibehållna arbetsförhållanden
och anslällningsvUlkor gäller endast så länge det fackhga uppdraget består.
Jag har därför ansett det nödvändigt att tillföra lagrummet en särskild
föreskrift om arbetstagarens ställning efter avslutat uppdrag. Lagen bör bygga
på grundsatsen att en arbetstagare inte skall komma i en sämre situation än
arbetskamraterna för alt han åtar sig ett fackligt uppdrag. Det fackliga
uppdraget bör i merithänseende vara fullt jämförbart med arbetstagarnas
ordinarie arbete. En på heltid fackligt verksam förtroendeman som till
Prop. 1974r88 218
följd av det fackliga uppdraget har kommit ifrån sina
tidigare arbetsuppgifter eUer vars arbetsuppgifter t. o. m. kan ha upphört,
bör därför efter avslutat uppdrag kunna göra anspråk på andra sysslor med
likvärdig lön och hkvärdigä arbetsförhållanden som arbetstagare i samma ålder
eller med lika lång anställningstid etc. Jag har förut uttalat att det får
ankomma på arbetsmarknadens parter att närmare precisera reglerna i 4 §. Detta
gäller inte minst efterskyddet, vars innebörd i del enskUda fallet med
nödvändighet måste bU beroende av de föreliggande omständigheterna och
hänsynstaganden av personlig natur. Reglerna i 4 § är tvingande. Det är alltså
inte möjligt att avtala bort eller försämra garantin som sädan men väl att
bestämma den närmare innebörden av den.
Reglerna om bibehållna arbetsförhållanden och
anställningsvillkor kompletteras av den föreslagna bestämmelsen i 5 § om varsel
och överläggning. Uppkommer tvist om det befogade i en omplacering på grund av
det fackliga uppdraget eller råder eljest delade meningar om tillämpningen av 4
§ har arbetstagarparten tolkningsföreträde enligt 9 §. Varsel- och
överläggningsreglerna gäller inte efterskyddet. Däremot har den berörda
organisationen tolkningsföreträde även i detta avseende.
Av övergångsbestämmelserna framgår att reglerna om efterskyddet
inte avser arbetstagare, vars uppdrag har upphört före lagens ikraftträdande.
S§
Paragrafen, som innehåller regler om varsel och
överläggning, föreslås bli dispositiv. Det bör alltså vara möjhgt att genom
kollektivavtal bestämma andra regler om arbetsgivarens skyldighet att lämna
varsel och arbetstagarpartens rätt att påkalla överläggning liksom i fråga om
exempelvis varseltidens längd. Reglerna har förut berörts i avsnitt 6.1.5 av
den allmänna motiveringen.
Varselskyldighet
enhgt 5 § inträder om arbetsgivaren överväger att vidta ändring av en facklig
förtroendemans arbetsförhållanden eller anslällningsvUlkor. Det bör framhåUas
att skyldigheten föreslås avse även sädana förändringar som arbetsgivaren anser
vara förmänliga för förtroendemannen eller som arbetsgivaren menar ha sin
grund i andra förhållanden än det fackliga uppdraget. Varselreglerna bör enligt
min mening få denna vidsträckta innebörd för att någon diskussion inte skall
behöva uppkomma om det föreligger varselplikt eller ej. Däremot är
arbetsgivaren enligt förslaget inte skyldig all lämna varsel i fråga om förändringar
som rutinmässigt berör förtroendemannen, dvs. om de ingår som ett normalt led i
förtroendemannens arbete och inte heller försämrar hans möjligheter att
fullgöra det fackliga uppdraget. Reglerna i 5 § avser endast förändringar under
pågående fackligt uppdrag. Gäller det förändringar som kan påverka det s. k. efterskyddet
är arbetsgivaren inte pä grund av förtroendemannalagen skyldig att lämna
varsel. Sådan skyldighet kan däremot föreligga tiU följd av kollektivavtal.
Även om det är organisationen som bestämmer om förtroendemannalagens
tiUämpning på en arbetstagare och har tUlagts tolkningsföre-
Prop. 1974r88 219
trädet vid tvist, har jag funnit det lämpligt att föreslå
en motsvarande underrättelseplikt också i förhällande till den berörde
förtroendemannen. Anledningen härtill har jag berört i avsnitt 6.1.5. Även den
bestämmelsen föreslås bli dispositiv. Varsel och underrättelse skall lämnas två
veckor i förväg. Föreligger hinder härför, exempelvis på grund av
omständigheter som arbetsgivaren inte råder över, skall varsel och
underrättelse i stället lämnas sä snart det kan ske. Att varseltiden föresläs
bli tvä veckor hänger samman med den motsvarande regeln om överläggning. Vill
organisationen eller förtroendemannen påkalla överläggning om den tilltänkta
åtgärden skall det ske inom en vecka efter det att varsel eller underrättelse
lämnades. Den återstående veckan är avsedd att ge tillfälle till överläggning,
om arbetstagarparten begär det. Är parterna överens om åtgärden i fräga bör det
inte möta nägot hinder mot att åtgärden genomförs före tvåveckorsfristens
utgång. Påkallas däremot överläggning får arbetsgivaren inte vidta den
planerade åtgärden förrän tillfälle tiU överläggning har lämnats. Detta gäller
även om arbetsgivaren skulle ha försummat sin varsel- eller underrättelsephkt.
Lagen innehåller inte några regler om den närmare formen för varsel och
underrättelse eller överläggning. De principer som statsmakterna har antagit i
anslutning till de motsvarande reglerna i. 29 och 32 §§ lagen om
anställningsskydd (prop. 1973rl29 s. 176 f. och 273) bör enligt min mening
kunna tjäna till ledning även för tillämpningen av förtroendemannalagens regler
i 5 §.
Uppkommer tvist om det befogade i den av arbetsgivaren
tilltänkta åtgärden menar jag att den fackliga organisationen Uksom i andra tiUämpningsfrägor
bör få tolkningsföreträde enligt 9 §. Som jag har framhållit i den allmänna
motiveringen bör tolkningsföreträdet gälla endast om organisationen menar att
åtgärden strider mol 4 §, dvs. beror på det fackhga uppdraget. Arbetsgivaren
får i sådant fall inte genomföra åtgärden annat än om han får bifall i
arbetsdomstolen tiU en begäran härom.
Av en särskild övergångsbestämmelse följer att reglerna om
varsel, underrättelse och överläggning inte blir tillämpliga om varsel och
underrättelse skulle ha lämnats före lagens ikraftträdande, dvs. på
omplaceringar etc. som genomförs tidigare än två veckor efter det att förtroendemannalagen
har trätt i kraft.
Paragrafen innehåller regler om en facklig förtroendemans
rätt till ledighet för det fackliga uppdraget. Jag har ingående uppehållit mig
vid ledighetsreglerna i den allmänna motiveringen och hänvisar i första hand
till vad jag har anfört i avsnitt 6.1.6.
Rätten till ledighet bör självfallet avse endast
erforderlig ledighet. Som jag förut har anfört torde arbetsgivaren dock få
godta situationer då en förtroendeman inte har kunnat utnyttja ledigheten fullt
effektivt eller utan uppsåt eller grov oaktsamhet har använt ledigheten för
uppgifter som visar sig inte vara av facklig natur. Vid missbruk av
ledighetsreglerna kan däremot organisationen ådraga sig skadeståndsskyldighet
enligt 10 § andra stycket.
Prop. 1974r88 220
Rätten tiU ledighet bör vidare avse endast sådana fackliga
och därmed jämförliga uppgifter som omfattas av den föreslagna förtroendemannalagen.
Vad härmed avses har jag redan berört i specialmotiveringen till 1 § första
stycket. Ledigheten föreslås avse uppgifter både inom och utom arbetsplatsen.
Ledighetsreglerna bör omfatta både det löpande fackhga arbetet och enstaka
uppgifter av facklig natur. Därmed avser jag också sådan utvidgning i
förhållande tiU det löpande arbetet ,som betingas av inträffade förhållanden på
arbetsplatsen.
Angående omfattningen av det löpande fackhga arbetet och
enstaka fackliga uppgifter har jag förut berört, att den bör bestämmas av å ena
sidan det behov av fackhg verksamhet som föreligger pä arbetsplatsen och å
andra sidan de möjligheter som produktionen eller verksamheten har att tåla en
i och för sig befogad ledighet. 1 varje fall för det löpande fackliga arbetet
bör det vara möjligt att t. ex. förbundsvis finna vissa beräkningsgrunder för
vad som är ett mått på skälig ledighet, dock med beaktande av att ledigheten i
första hand skall bestämmas med utgångspunkt i förhållandena på den enskilda
arbetsplatsen. Jag har förut uttalat, att arbetstagarparten bör kunna ställa
större krav på ledighet då det gäller facklig verksamhet som avser
arbetsplatsen än då det gäller uppgifter utanför denna.
1 fråga om
ledighetens förläggning förordar jag en regel om att förläggningen inte får ske
så att den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Vissa hinder i
produktionen eller verksamheten bör arbetsgivaren alltså vara skyldig att tåla.
Även i detta avseende anser jag att större krav bör kunna ställas på
arbetsgivaren dä ledigheten avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen än
då det är fråga om uppgifter utanför denna. Hänsyn bör samtidigt tas till
mindre arbetsplatser, där produktionen är mera känslig för bortovaro eller där
ersättarfrågor inte kan lösas på samma sätt som i större företag. Den naturliga
utgångspunkten i alla förläggningsfrågor bör enligt min mening vara att
parterna redan i förväg söker undanröja de faktorer som kan medföra
förläggningsproblem. Jag har redan berört att en förtroendeman med många och
ofta plötsligt påkommande uppgifter, t. ex. en klubbordförande, helst bör
placeras på arbetsuppgifter som tål den typ av ledighet som hänger samman med
hans fackliga befattning. Ett annat sätt att lösa dessa frågor är att ersättare
hålls redo för det fall att förtroendemannen måste lämna sitt arbete.
Ledighetens omfattning och förläggning skall enligt det
föreslagna tredje stycket bestämmas efter överläggning med arbetsgivaren. Nägra
regler föresläs inte om hur lång tid i förväg som en ledighelsfråga skall
aktualiseras. Ju förr det sker, desto lättare bör det vara att komma till rätta
med de problem som ledigheten kan föra med sig. Överläggning föreslås ske både
i fråga om det löpande fackhga arbetet och beträffande enstaka ledighetsfall.
Jag har förut gett uttryck för uppfattningen att kollektivavtal i de flesta
fall bör kunna träffas rörande omfattningen och förläggningen av det löpande
fackliga arbetet. Nägon ytterligare överläggning bör då inte behöva ske om
förtroendemannen begagnar sig av
Prop. 1974r88 221
ledighet i enhghet med överenskommelsen. Gäller det ett
enstaka avsteg från den överenskomna ordningen bör huvudregeln leda till att
det fordras överläggning även för den aktualiserade ledigheten. Detsamma bör
gälla för det fall att överenskommelse eller motsvarande beslut inte har
träffats över huvud taget. Någon särskild regel om anmälningsskyldighet
föreslås inte. Hinder möter t. ex. inte mot att den lokala organisationen
delegerar sin beslutanderätt i akuta ledighetsfall tiU nägon av de
förtroendemän som är verksamma på arbetsplatsen, t. ex. klubbordföranden, och
att denne medges rätt att i sådant faU fatta beslut för organisationens räkning
enligt regeln om tolkningsföreträde. Kan inte överenskommelse genast nås med
arbetsgivaren i den inträffade situationen, kommer överläggningsregeln därför
att i praktiken närmast fungera endast som en anmälningsregel. Omfattningen av
överläggningsskyldigheten i en förläggningsfråga bör nämligen enligt min
mening göras beroende av ledighetens omfattning samt dess mer eller mindre
brådskande karaktär. Ledighetsreglerna föreslås bli dispositiva. Anmälningsförfarandet
är exempel på en fråga som genom kollektivavtal kan få en branschmässig eller företagsanpassad
utformning.
Kan enighet inte vinnas angående tillämpningen av
ledighetsreglerna föreslår jag att organisationen får tolkningsföreträde. Det
kan dä vara lämpligt att organisationen ger tillkänna den omfattning och
förläggning av del löpande fackhga arbetet som organisationen viU faststäUa med
stöd av 9 §. Av 9 § framgår, att arbetsgivaren utan hinder av det anförda kan
vägra sådan ledighet som äventyrar säkerheten på arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner och därmed jämförliga intressen. Begränsningar i
tolkningsföreträdet rörande ledighetens förläggning kan för det statligt lönereglerade
området också ha föreskrivits med stöd av den föreslagna undantagsbestämmelsen
i 2 § första stycket (se avsnitt 6.1.2).
7§
I den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1.6) har jag
framhållit att principen om att betalning endast utgår för fackligt arbete som
avser arbetsplatsen inte bör tolkas så snävt att därmed endast avses arbete på
själva arbetsplatsen. Gäller det t. ex. centrala förhandlingar i en pä
arbetsplatsen uppkommen fråga eller avser ledigheten utbildning av direkt
betydelse för förhållandena på arbetsplatsen, bör verksamheten omfattas av
betalningsreglerna. Utanför arbetsgivarens betalningsskyldighet enligl 7 §
faller däremot ledighet för interna föreningsangelägenheter - i den mån rätt
till ledighet över huvud taget föreligger härför - fackhgt förhandlingsarbete
på andra arbetsplatser, deltagande i avtalskonferenser, kongresser, representantskap
etc.
Betalningsreglerna föreslås bh dispositiva. KoUektivavtal
kan träffas inte bara om beräkningen av bibehållna löneförmåner utan ocksä om
andra betalningsformer, annan fördelning mellan betalningen av arbete inom och
utom arbetsplatsen etc. Dén lokala organisationens tolkningsföreträde föresläs
gälla också rätten tiU lön. Arbetsgivaren har alltså inte rätt att innehålla
lönen vid tvist om betalningsreglerna. Dessa frågor har
Prop. 1974r88 222
jag ingående berört i avsnitt 6.1.6 av den allmänna motiveringen.
En särskild regel föreslås om att betald ledighet ocksä
skall kvalificera förtroendemannen för sådana anställningsförmåner, t. ex.
semester, som enhgt lag utgår i princip endast för arbetad tid.
Som utredningen har föreslagit bör rätten tiU betald
ledighet inte gälla under tid, som omfattas av fackliga stridsåtgärder. Detta
följer av aUmänna rättsgrundsatser.
I paragrafen föresläs en särskild företrädesrätt till
fortsatt arbete vid driftsinskränkningar, dä en facklig förtroendemans
verksamhet är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på
arbetsplatsen. Regeln bör inte ses som uttryck för en personlig förmån för den
enskilde förtroendemannen. Som jag har framhålht i avsnitt 6.1.5 av den
allmänna motiveringen är det endast om det är av särskild betydelse för de
anställdas gemensamma bästa som företrädesrätt bör komma i fråga. Jag tänker t.
ex. på en ung klubbordförande som arbetar på heltid med fackliga uppgifter på
arbetsplatsen. Det kan då ofta framstå som självklart att han bör få fortsätta
det fackhga arbete, som han har blivit utsedd tiU, inte minst med hänsyn till
de särskilda insatser från fackhgt håll som brukar krävas i en
driftsinskränkningssituation. Mot den angivna bakgrunden föreslår jag därför,
att det är den fackhga organisationen som bestämmer tfall företrädesrätt skall
komma i fråga. Detta framgår av 1 § tredje stycket. Regeln om företrädesrätt bhr
självfallet inte tillämplig då det rör sig om en total avveckling av rörelsen.
Föreskriften om en särskild företrädesrätt föreslås bh
dispositiv. Det bör därför, som jag har närmare utvecklat i avsnitt 6.1.5, i
samband med överläggningar om den s. k. listan vara möjligt att finna
alternativa lösningar till den av mig förordade regeln, t. ex. om förlängd
uppsägningstid för en facklig förtroendeman. Av 2 § följer, att motsvarande
anpassning på det statligt lönereglerade området kan ske i administrativ
ordning.
1 likhet med 22 § lagen om anställningsskydd föresläs för
företrädesrätten gälla den särskUda förutsättningen, att i den män förtroendemannen
endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete, han skall ha tiUräckhga
kvalifikationer för detta arbete. Det ligger i sakens natur alt
förtroendemannen måste vara behörig för arbetet, om särskilda behörighetsföreskrifter
gäller för detta. Föreskriften gäller självfallet inte en facklig förtroendeman
som fullgör de fackliga uppgifterna pä heltid. Som jag nyss nämnde är det den
lokala organisationen som bestämmer i vad mån förtroendemannen bör ges
företräde till fortsatt arbete. Uppkommer tvist om regelns tillämpning föreslås
organisationen få tolkningsföreträde enligt 9 §. En uppsägning i strid med
organisationens beslut är inte sakligt grundad, om förtroendemannen skulle
kunna beredas fortsatt anstäUning. En tvist om giltigheten av uppsägningen är
inte att anse som en sädan turordningstvist, som undantas frän ogiltighetsreglerna
i lagen om anställningsskydd. Detta framgår av den
Prop. 1974r88 223
föreslagna föreskriften i 8 § andra stycket. I stället skaU
ogiltigförklaring kunna ske enligt lagen om anställningsskydd. Någon
motsvarande regel om ogiltigförklaring har däremot inte föreslagits beträffande
permUte-ring, som sker i strid med 8 §. Lagen om anställningsskydd tiUhandahåller
inte heller nägot motsvarande förfarande. Vid brott mot 8 § i en permitteringssituation
kan således endast skadestånd komma i fråga. Är förfarandet att anse som en
föreningsrättskränkning enligt 3 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt,
torde dock ogiltigförklaring kunna ske enligt denna lag.
9§
Paragrafen innehåller den för förtroendemannalagens
tillämpning sä betydelsefulla regeln om tolkningsföreträde. Jag hänvisar i
första hand tiU avsnitt 6.1.2 av den allmänna motiveringen.
Tolkningsföreträdet aktualiseras först då det har
uppkommit tvist om lagens tillämpning. Även om det inte uttryckhgen anges i
lagens alla paragrafer att överläggning skall ske angående lagens tillämpning,
ligger det i tolkningsföreträdets natur att detta inte får begagnas förrän
parterna genom överläggningar har sökt komma till rätta med den aktueUa tillämpningsfrägan.
Dessförinnan kan det knappast sägas ha uppkommit en tvist.
Även om det alltså fordras att överläggning har ägt rum
föresläs inte några särskilda regler angående omfattningen och formen för dessa
överläggningar. Som jag har framhålht i motiveringen till 6 § tredje stycket
måste detta bh beroende av tillämpningsfrägans omfattning och betydelse. 1
begreppet överläggning hgger dock att parterna på ömse sidor bör verka för att
den aktuella frågan blir föremål för reell behandling genom att de anger
grunden för sin uppfattning och lägger fram de närmare omständigheter som de
åberopar. Givetvis blir överläggningarnas omfattning i sista hand beroende av
den tid som står till förfogande. Meningen är inte att angelägna fackliga
uppgifter skall behöva anstå på grund av ett utdraget överläggningsförfarande.
En situation, dä frågan om tolkningsföreträde kan
aktualiseras, är förtroendemannalagens tillämpning på en viss arbetstagare, då
den kollektivavtalsbundna organisationen underrättar arbetsgivaren om det
fackliga uppdraget enhgt 1 § tredje stycket. Tillämpningsfrågan torde här
närmast komma att avse om uppdraget rör fackliga uppgifter i förtroendemannalagens
mening. Däremot avses 9 § inte bli tillämplig om tvisten rör huruvida
organisationen är en sådan lokal arbetstagarorganisation som för arbetsplatsen
är eller brukar vara bunden av kollektivavtal. Vägrar arbetsgivaren att godta
en fackförening eller sammanslutning av arbetstagare som en sådan organisation,
blir det organisationen som får underställa tvistefrågan arbetsdomstolens
prövning. Sådana tvister föresläs bli skyndsamt handlagda enligt 12 § första
stycket. Arbetstagarpartens tolkningsföreträde gäller vidare vid tillämpning
av 3 och 4 §§, dvs. om förtorendemannen hindras av arbetsgivaren att fullgöra
sitt uppdrag, inte får disponera erforderhga lokaler eller om han i anledning
Prop. 1974r88 224
av uppdraget fär försämrade arbetsförhållanden eller ansläUningsvUlkor.
Tolkningsföreträdet gäller även vid tvist om det s. k. efterskyddet. I
motiveringen till 8 § har jag berört hur tolkningsföreträdet föreslås fungera
beträffande den särskilda företrädesrätten till fortsatt arbete vid
driftsinskränkningar. Den förmodligen mest betydelsefulla funktionen får
tolkningsföreträdet dä tvist uppkommer om ledighetens omfattning och
förläggning enligt 6 § saml för frågan om betalning enligt 7 § av facklig
verksamhet som inte fullgörs på själva arbetsplatsen. Det gäller samtidigt
frågor där tolkningsföreträdet måste utövas med den omsorg som föranleds av att
rätten till ledighet inte föreslås bh oinskränkt och att förläggningen inte fär
ske hur som helst. Den betalda ledigheten begränsas av att den fackliga
verksamheten skall avse förhållandena på arbetsplatsen. Den av arbetstagarparten
hävdade uppfattningen får alltså inte bli uttryck för dess inställning i en
intressefråga utan för organisationens mening om lagens rätta innebörd i den
aktuella situationen. Detsamma bör gälla om tvisten avser bestämmelser i ett
kollektivavtal, som trätt i förtroendemannalagens ställe. Har organisationen
missbrukat sin bestämmanderätt eller grovt oaktsamt hävdat en felaktig tolkning
av lagen, kan den ådra sig skadestånd enligt 10 § andra stycket. Har t. ex. arbetstagarpartens
uppfattning i en viss tillämpningsfräga tidigare underkänts av
arbetsdomstolen, torde inte organisationen utan betydande risk för skadestånd
kunna fortsätta att hävda samma uppfattning med stöd av tolkningsföreträdet.
Har en
tillämpningstvist inte kunnat biläggas efter överläggningar och bestämmer sig
den lokala organisationen för att begagna tolkningsföreträdet, bör detta komma
till nägon form av uttryck. Eljest kan det uppkomma en tvist i tvisten om
vilkendera partens mening som tills vidare skall gälla. Om inte arbetstagarparten
klart hävdar sin uppfattning i tillämpningsfrågan kan det tolkas som en
eftergift till arbetsgivarens förmån. Det bör alltså ligga i den lokala
organisationens intresse att den t. ex. i ett justerat förhandlingsprotokoll
eller skriftligt meddelande till arbetsgivaren ger tillkänna att den vill
utnyttja sin rätt till tolkningsföreträde. Som jag närmare har berört i den
allmänna motiveringen är det dock min förhoppning att förtroendemannalagen inte
skall behöva fungera på detta sätt utan att överenskommelse skall kunna träffas
även då tvist har uppkommit.
Några
särskilda tidsfrister för begagnande av tolkningsföreträdet har jag inte funnit
anledning att föreslå. Tolkningsföreträdet är ju avsett att komma liU
användning i samband med en tvist. Det ligger därför i sakens natur att arbetstagarparten
påfordrar tillämpning av 9 § i omedelbar anslutning till tvisten. Ä andra sidan
bör möjligheten att begagna tolkningsföreträdet stå öppen så länge överläggning
kan sägas pågå. Påkallas t. ex. regelrätta förhandhngar enligt FFL eller med
stöd av kollektivavtal, bör arbetstagarparten behälla sin rätt för det fall att
tvistefrågan alltjämt står olöst sedan förhandhngsmöjligheterna är uttömda.
Har uppgörelse inte träffats och begagnar sig inte arbetstagarparten av
tolkningsföreträdet, bör detta inte utesluta möjligheten av att
Prop. 1974r88 225
organisationen vid ett senare tillfälle aktualiserar
tillämpningsfrågan på nytt och dä begagnar sig av bestämmanderätten om
uppgörelse inte kommer till ständ. Tolkningsföreträdet förfaller alltså inte
för att det inte begagnas. Har däremot uppgörelse träffats i en tillämpningsfräga
kan tolkningsföreträdet självfallet inte begagnas för att undanröja överenskommelsen
så länge denna gäller.
Bestämmelsen om arbetstagarpartens tolkningsföreträde har
en så avgörande betydelse, att den inte bör göras dispositiv. Det kan
emellertid tänkas situationer, då det föreligger ett ömsesidigt intresse av att
tillämpningsfrågor flyttas upp på förbundsnivå. Inte minst gäller det om
tvisten rör kollektivavtalsbestämmelser som med stöd av 2 § andra stycket har
salts i stället för förtroendemannalagens dispositiva regler. Jag föreslår
därför att det genom sådant kollektivavtal skall vara möjligt att lägga
tolkningsföreträdet på huvudorganisationen pä arbetstagarsidan. En sådan
bestämmanderätt på ett högre fackhgt plan torde knappast bli aktuell annat än i
principfrågor eller eljest frågor av större vikt beträffande det löpande
fackliga arbetet.
Arbetstagarpartens tolkningsföreträde föreslås i princip
gälla intill dess tvisten har slutligt prövats av arbetsdomstolen enligt 12 §
förstastycket. Löses tvisten på annat sätt, t. ex. efter uppgörelse vid
centrala tvisteförhandlingar, förlorar tolkningsföreträdet sin verkan. Någon
tvist föreligger dä inte längre. Förs tvisten av arbetsgivaren tiU
arbetsdomstolen bör dock uppmärksammas domstolens befogenhet enligt 12 § andra
stycket att meddela förordnande i tvistefrågan intill dess tvisten har slutligt
prövats. 1 hkhet med utredningen menar jag att sådant förordnande inte bör
meddelas annat än då arbetstagarpartens uppfattning i tillämpningsfrågan
framstår som klart ogrundad.
Den begränsningen föreligger också i fräga om arbetstagarpartens
tolkningsföreträde att arbetsgivaren enligt 9 § andra stycket föresläs få rätt
att vägra sädan ledighet som äventyrar säkerheten pä arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen. Begränsningen bör tolkas
snävt. Den tar endast sikte pä sådana företrädesvis akuta fall, där en erforderhg
ersättare inte kan anskaffas. FöreskrUten bör enligt min mening inte få
åberopas för att gång efter annan vägra förtroendemannen en i och för sig
befogad ledighet. Det bör märkas, att arbetsdomstolen har rätt att meddela
interimistiskt förordnande även i detta fall, denna gång som regel på talan av arbetstagarparten.
10 §
1 den föreslagna 10 § stadgas, att en arbetsgivare som
åsidosätter sina förpliktelser enhgt lagen skall utge, förutom lön och andra
anställningsförmåner vartill en fackUg förtroendeman kan vara berättigad,
ersättning för uppkommen skada. Paragrafen innehåller också regler om skadeståndsansvar
för den fackliga organisationen. Reglerna har berörts i avsnitt 6.1.7 av den
allmänna motiveringen.
De fall som avses med arbetsgivarens skadeståndsskyldighet
är bl. a. att förtroendemannen pä grund av uppdraget ges försämrade arbetsför-
15 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 88
Prop. 1974r88 226
hållanden eller anställningsvillkor, att han vid permittering
inte får fortsatt arbete trots att organisationen påfordrar det, att han inte
får betalt för den tid som åtgår för fackligt arbete som berör arbetsplatsen
osv. Härtill kommer brott mot arbetsgivarens skyldigheter gentemot den fackliga
organisationen, nämligen varsel- och överläggningsplikten enligt 5 § eller att
arbetsgivaren vägrar följa organisationens beslut i en tillämpningsfråga enligt
9 §. Den föreslagna påföljden, skadestånd, har anpassats tiU de regler, som
återfinns i lagen om anställningsskydd. Bl. a. kan organisationen få s. k.
ideellt skadestånd.
Härtill kommer att åtgärder som riktas mot en facklig
förtroendeman eUer organisation kan innebära brott mot annan lagstiftning,
exempelvis FFL samt lagen om anställningsskydd, eller mot de kollektivavtal som
gäller parterna emellan. De föreslagna reglerna utesluter inte att andra
yrkanden riktas mot arbetsgivaren med stöd av sädan lagstiftning eller sådana
kollektivavtal. Uppsägning eller avskedande av en facklig förtroendeman
påtalas exempelvis med stöd av reglerna i lagen om anställningsskydd. Ett
åsidosättande av den föreslagna regeln om särskild företrädesrätt till fortsatt
arbete är som nämnts inte att se som en turordningsfråga utan bör bedömas som
en uppsägning vilken inte är sakligt grundad. Den kan således angripas med stöd
av lagen om anställningsskydd oberoende av den begränsning angående ogUtigförklaring
som där eljest gäller för turordningstvister. Även när det gäller
skadeståndspåföljden kan tillämpning av annan lagstiftning komma ifråga, t. ex.
ideellt skadestånd för kollektivavtalsbrott eller föreningsrättskränkning.
Som jag
närmare har utvecklat i avsnitten 6.1.2 och 6.1.7 av den allmänna motiveringen vUl
jag också föreslå en regel om skadestånd för arbetstagarparten för den händelse
en facklig organisation av uppsåt eller grov oaktsamhet har föranlett att lagen
har fått en felaktig tillämpning. Skadeståndsregeln avser i första hand att
organisationen vid tvist har missbrukat sitt tolkningsföreträde. Detsamma bör
enligt min mening gälla vid en felaktig tillämpning av
kollektivavtalsbestämmelser som har trätt i lagens ställe. Härigenom uppnäs en
nödvändig överensstämmelse mellan olika skadeståndsbestämmelser.
Kollektivavtalslagens skadeståndsregler har nämligen inte begränsats till att
avse endast fall av uppsåt eller grov oaktsamhet. Den förordade skadeständsskyldigheten
kan avse såväl den lokala arbetstagarorganisationen som huvudorganisationen,
beroende pä vem av dem som har ansvaret för det beslut som ger uttryck för arbetstagarpartens
tolkningsföreträde. Skadeståndsskyldigheten enligt 10 § andra stycket föreslås
gälla ocksä i det fallet att den lokala arbetstagarorganisationen av uppsåt
eller grov oaktsamhet har gjort en sådan underrättelse enligt I § tredje
stycket som medför att t. ex. lagens betalningsregler blir tillämpliga på en
arbetstagare, vars uppdrag inte är av facklig natur. En motsvarande
skadeståndsskyldighet bör enligt vad jag förut har framhållit också inträda om
organisationen inte underrättar arbetsgivaren om att en arbetstagares fackliga
uppdrag har upphört och därigenom medverkar till att arbetstagaren fär förmåner
som inte längre
Prop. 1974r88 227
skall tillkomma honom. En liknande skadeståndsskyldighet
bör följa om organisationen inte vidtar skäliga åtgärder för att hindra en
facklig förtroendeman från att felaktigt tillämpa lagen eller kollektivavtal
som har trätt i lagens ställe eller om organisationen inte söker förebygga
skada av ett sådant felaktigt förfarande. Jag avser t. ex. fall då en facklig
förtroendeman inte använder den tilldelade ledigheten för fackhga uppgifter.
Även denna skadeståndsregel förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet från
organisationens sida. Får organisationen kännedom om förtroendemannens
felaktiga handlingssätt bör den, där sä kan ske, vara pliktig att hindra honom
frän att fortsätta det olovhga förfarandet och att förebygga skada av detsamma.
Det bör i allvarliga fall t. ex. kunna krävas av organisationen att den fråntar
förtroendemannen hans uppdrag och underrättar arbetsgivaren om detta enligt 1 §
tredje stycket.
Någon motsvarande skadeståndsskyldighet bör, som jag förut
har framhållit, inte läggas pä den enskilde förtroendemannen i den mån han
handlar med organisationens godkännande. Det är organisationen som föreslås få
bestämma förtroendemannalagens tillämpning och det bör då endast vara
organisationen som fär ta ansvaret för en felaktig tillämpning. Om
förtroendemannen däremot handlar i strid med organisationens beslut kan han
knappast sägas stödja sitt handlande på förtroendemannalagen. Missbruk av
ledighet etc. bör då kunna angripas på samma sätt som annan olovlig utevaro.
1 avsnitt 6.1.6 har jag berört att skadeståndsreglerna bör
fä en motsvarande tiUämpning pä felaktigt utgiven lön. Menar t. ex. organisationen
att en konferens i visst ämne är av betydelse för den fackhga verksamheten pä
arbetsplatsen och bestämmer organisationen med stöd av 9 § att arbetstagaren
skall få betald ledighet för att delta i konferensen, kan arbetsdomstolen på
talan av arbetsgivaren i efterhand förplikta organisationen alt utge skadestånd
för vad som svarar mot lönen, om domstolen menar att organisationens beslut om
konferensens betydelse för arbetsplatsen var felaktigt och organisationen
dessutom hade insett eller uppenbarligen borde ha insett felaktigheten. Har en
förtroendeman tagit sig betald ledighet i strid med organisationens beslut kan
arbetsgivaren, enligt de nyss förordade principerna, föra skadeståndstalan mot
arbetstagaren personligen. Den senast berörda situationen bör knappast behöva
uppkomma. Det får förutsättas att arbetsgivaren då det gäller ledighet utanför
arbetsplatsen som regel förvissar sig om ändamålet med ledigheten och i varie
fall innehåller lönen dä det gäller en ledighet som står i strid med
organisationens beslut.
1 tredje stycket föreslås en regel om jämkning av
skadeståndsbeloppet. 1 det sammanhanget vUl jag understryka vad jag tidigare
har anfört om att skadeståndsskyldigheten för den fackliga organisationen,
frånsett ersättning motsvarande felaktigt utgiven lön, endast bör avse s. k. ideeUt
skadestånd och att skadeständsbeloppel bör bestämmas endast med utgångspunkt
frän det uppsåt eller vällande som ligger organisationen till last.
Prop. 1974r88 228
11 §
I denna paragraf återfinns regler om de frister som gäller
för talan om skadestånd m. m. enligt 10 §. 1 Ukhet med utredningen föreslår jag
att bestämmelserna skall fä samma utformning som de motsvarande reglerna i 40 §
lagen om anställningsskydd.
Bestämmelserna, som äger tillämpning vare sig talan förs
av arbetsgivare, arbetstagare eller arbetstagarorganisation, innebär att
motparten skall underrättas om anspråket inom fyra månader frän det skadan
inträffade. Vill arbetsgivaren föra skadeståndstalan är det alltså den berörda
organisationen som han skall underrätta. Vidare skall, om inom denna tid
förhandlingar påkallas enhgt FFL eller med stöd av kollektivavtal, talan
väckas inom fyra månader från förhandlingarnas avslutande. 1 annat fall skall
talan väckas inom åtta månader frän skadans uppkomst.
Enligt andra stycket föreslås de angivna talefrislerna äga
motsvarande tiUämpning i fråga om anspråk på lön och andra anställningsförmåner
vartUI en facklig förtroendeman är berättigad på grund av lagen eller
kollektivavtal som har trätt i lagens ställe. Sådana anspråk preskriberas
successivt allteftersom lönen förfaller tiU betalning.
Av 8 § andra stycket framgår att särskilda
preskriptionsregler gäller vid talan om ogiltigförklaring av en uppsägning som
har skett i strid med den särskilda företrädesrätten tiU fortsatt arbete. Det
blir då bestämmelserna i 37 § lagen om anställningsskydd som vinner
tillämpning. Däremot blir reglerna i 10 och 11 §§ förtroendemannalagen tiUämpliga
om det gäller en skadeståndstalan för brott mot 8 §.
12 §
1 paragrafen föreslås, att mäl om tillämpning av förtroendemannalagen
skall handläggas enligt den föreslagna lagen om rättegängen i arbetstvister.
Detta innebär bl. a. att talan skall föras direkt vid arbetsdomstolen. Även om
tvisten avser kollektivavtal, som har trätt i förtroendemannalagens ställe,
följer av arbetstvistlagen att sådant mål skall tas upp direkt i
arbetsdomstolen.
Arbetstagarpartens talan i arbetsdomstolen förs i första
hand av den berörda organisationen. Gäller det tillämpning av lagen är det den
lokala arbetstagarorganisationen som bör anses som part. Huvudorganisationen på
arbetstagarsidan bör dock inträda som rätt part i målet, om tvisten rör
kollektivavtal som har trätt i förtroendemannalagens ställe och det är den
organisationen som står som part i detta kollektivavtal. Den berörde
förtroendemannen får enligt den föreslagna arbetstvistlagen själv föra talan
endast om organisationen undandrar sig att föra talan pä hans vägnar. Den i 1 §
tredje stycket föreslagna bestämmelsen om att det är den lokala organisationen
som i förhållande till förtroendemannen bestämmer när lagen skall gälla för
honom, bör i fräga om talerätten fä den innebörden att en enskUd arbetstagare
inte kan i efterhand föra talan om förmåner som organisationen har beslutat
inte skall utgå. Har t. ex. organisationen vägrat godtaga att en förtroendeman
skall fä utnyttja betald ledighet för ett visst ändamål, bör inte
förtroendemannen genom
Prop. 1974r88 229
en talan mot arbetsgivaren om lön m. m. kunna fä till
stånd en överprövning av organisationens beslut.
Organisationens talan kan avse dels lön och skadestånd för
den berörde förtroendemannen, dels skadestånd för egen del. Även talan pä grund
av uppsägning, föreningsrättskränkning m. m. som berör en facklig förtroendeman
förs av organisationen i arbetsdomstolen med stöd av den föreslagna arbetstvistlagen.
1 likhet med utredningen finner jag det befogat med en
särskild föreskrift om skyndsam handläggning av tvister enligt förtroendemannalagen.
Detta bör gälla även tvister om koUektivavtal som har trätt i förtroendemannalagens
ställe. I andra stycket ges arbetsdomstolen möjlighet alt också meddela
interimistiskt förordnande i tvistefrågan i avbidan på målets slutliga
prövning. Ett yrkande om interimistiskt förordnande kan framställas endast i
ett vid arbetsdomstolen anhängiggjort mål. Domstolen kan inte ta upp frågan ex
officio. Ett yrkande om mterimistiskt förordnande får inte bifallas utan att
motparten har beretts tiUfälle till yttrande. Däremot kan det avslås utan
motpartens hörande. Jag har förut uttalat, alt ett upphävande av arbetstagarpartens
tolkningsföreträde inte bör ske interimistiskt annat än då organisationens
ståndpunkt framstår som klart ogrundad. Interimistiskt förordnande kan påkallas
även av arbetstagarparten inte bara i det i motiveringen till 9 § berörda
fallet att arbetsgivaren vägrar ledighet med stöd av 9 § andra stycket utan
även i en tvist där organisationen anser tillämpningsfrågan sä oviss att
organisationen inte vill begagna sitt tolkningsföreträde.
De föreslagna reglerna om förfarandet utesluter inte att
arbetsmarknadens parter söker andra vägar för att lösa de tUlämpningsfrågor
som kan uppkomma. Vid sidan av den sedvanliga proceduren med lokala och
centrala tvisteförhandlingar flnns andra möjligheter att internt söka lösa
dessa frågor, exempelvis genom partssammansatta skiljenämnder. Att tvist om
tillämpningen av förtroendemannalagen bör kunna hänskjutas till avgörande av
skiljemän framgår av 1 kap. 3 § i den föreslagna lagen om rättegängen i arbetstvister.
1 övrigt gäller angående förfarandet i arbetsdomstolen,
rättegångskostnad m. m. de regler som följer av lagen om rättegången i arbetstvister.
Dessa regler har chefen för arbetsmarknadsdepartementet berört tidigare i dag (prop.
1974r77).
Övergångsbestämmelserna
Som jag förut har förordat bör förtroendemannalagen träda
i kraft den 1 juli 1974.
1 fråga om reglerna om avvikelse från lagen genom
kollektivavtal, det s. k. efterskyddet saml varsel och överläggning har jag
funnit särskilda övergångsbestämmelser nödvändiga. Dessa har jag förut berört i
specialmotiveringen till 2, 4 och 5 §§.
Prop. 1974r88 230
8.2 Övriga lagförslag
Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965:274)
1 den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2) har jag berört
hur olika bestämmelser enligt huvudregeln i lagen om anställningsskydd bör
kunna slå igenom även på det statligt lönereglerade tjänstemannaområdet. Jag
har även uttalat, att reglerna om avskedande, turordning och företrädesrätt
till ny anställning tills vidare inte kan eller bör sättas i kraft på detta
område. De frågor som hänger samman med uppsägningstvisterna pä den offentliga
sektorn har chefen för arbetsmarknadsdepartementet behandlat förut i dag.
Jag finner därför anledning att här endast beröra de
ändringar som nu föreslås i statstjänstemannalagen. Motsvarande ändringar torde
efter Kungl. Maj:ts beslut komma att genomföras i kommunaltjänstemannastadgan.
7§
Paragrafen föreslås tillföras ett tredje stycke med
begränsning av rätten att meddela förordnande för bestämd lid eller tills
vidare längst tiU viss tidpunkt. Med lagen om anställningsskydd som förebild
föresläs att sådana förordnanden får meddelas endast om det föranledes av
arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller provtjänstgöring,
praktikarbete eller vikariat. Kungl. Majrt föreslås dock få rätt att meddela
bestämmelser om dispens från huvudregeln. Av 41 § statstjänstemannalagen följer
att Kungl. Majrt eUer myndighet som Kungl. Majrt bestämmer ocksä kan meddela
ytterligare föreskrifter för tillämpning av begränsningsregeln i 7 § tredje
stycket.
Att
avvikande föreskrifter kan bli nödvändiga, för vissa områden mera generellt med
hänsyn till att kollektivavtal inte fär träffas om anpassning av
inskränkningsreglerna till de särskilda förhållanden som där kan råda och på
andra områden i varje fall under en övergångstid, har jag berört i avsnitt
6.2.3 av den allmänna motiveringen.
Enligt
huvudregeln får tidsbegränsade förordnanden meddelas om det föranleds av
arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet. Det är alltså arbetsuppgifternas
beskaffenhet som blir avgörande för förordnandeformen. I den män det på grund
av beviljade anslag, tjänsteorganisationens utformning etc. fordras att
tjänstemännens förordnanden begränsas, får sådana begränsningar göras med stöd
av avvikande föreskrifter i annan lag eller författning. Som exempel på
tjänstemän med arbetsuppgifter av särskild beskaffenhet vill jag i likhet med
utredningen nämna kommittésekreterare, handelsattachéer etc. Det ligger där i
tjänstens natur att förordnandet skall upphöra dä kommittén har avgett sitt
betänkande eller dä en viss tjänstgöringsperiod har gått till ända. Detsamma
gäller vissa högre befattningar, där förordnandetiden på grund av
förtroendekaraktären har begränsats att gälla viss tid. Pä samma sätt som det
pä den privata sektorn är möjligt att anställa en arbetstagare för ett visst
projekt, en konsult- eller expertuppgift bör det kunna ske på det
Prop. 1974:88 231
offentliga tjänstemannaområdet. Ofta gäller det här
befattningar som står uppdragsförhållanden nära, även om anställningsformen har
valts. En annan situation, då det bör vara möjligt att förordna en tjänsteman
för begränsad tid, är att det gäller en anställning efter uppnådd pensionsålder
eUer att tjänstgöringen gäller en verksamhet som håller pä att omorganiseras,
inskränkas, avvecklas eller omlokaliseras.
Förordnande
för begränsad tid bör också få meddelas, dä anstäUningen avser
provtjänstgöring, praktikarbete eller vikariat. Att jag i likhet med
utredningen föreslår att även provanställning, som undanlogs i lagen om.
anställningsskydd, skall få ske på begränsad tid motiveras inte av att det på
den offentliga sektorn skulle finnas ett större behov av provanställning utan
av att frågor om provanställning inte är avtalsbara, vUket var en förutsättning
för undantaget i lagen om anställningsskydd. Som jag förut har berört bör
allmänna riktlinjer för provanställning kunna fastställas i samverkan med
personalorganisationerna.
Enligt förarbetena lUl lagen om anställningsskydd skall
ett avtal om tidsbegränsad anställning som ingås i strid med begränsningsregeln
likväl anses som ett avtal om tUlsvidareanställning med de rättsverkningar som
följer av en sädan anställning. Som regeringsrätten har framhållit kan detta
uttalande inte äga giltighet på ett av myndighet meddelat förordnande enligt 7
§ statstjänstemannalagen. Om en sådan förvaltningsakt inte överklagas tar den
ät sig rättskraft även om beslutet är materiellt oriktigt.
Vad gäller själva lagändringen vUl jag framhälla, att
tidsbegränsade förordnanden som har meddelats före den I juli 1974 inte
förlorar sin verkan i och med ikraftträdandet. De kan inte heller sägas stå i
strid med den nya bestämmelsen i 7 § tredje stycket. Avvikande bestämmelser,
som avses i tredje stycket, kan även ha meddelats före ikraftträdandet.
29 §
Det förordade tillägget är endast av formell natur.
Ändringen torde vara nödvändig för att reglerna om uppsägning i lagen om
anställningsskydd skall bli tillämpliga pä statstjänstemannalagens område.
30 §
De föreslagna ändringarna berör reglerna om grund för
uppsägning och förfarandet vid uppsägning samt varsel och överläggning vid
uppsägning. Ändringarna syftar till att ersätta statstjänstemannalagens
nuvarande regler med de motsvarande bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd. Jag hänvisar i första hand tUl avsnitten 6.2.4 och 6.2.5 av
den allmänna motiveringen.
Den nu gällande föreskriften i 30 § andra stycket statstjänstemannalagen
om att uppsägning fär ske endast om tjänstemannen har visat bristande
lämplighet för tjänsten eller det finns anledning att dra in denna eller
uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt föreslås utgå. Den
ersätts dä av den motsvarande regeln i 7 § lagen om anställningsskydd, som bl.
a. innebär att en uppsägning från den ståtlige
Prop. 1974:88 232
arbetsgivarens sida skall vara sakhgt grundad och att
saklig grund för uppsägning inte föreligger, om det skäligen kan krävas alt
myndigheten etc. bereder tjänstemannen annat arbete hos sig. Jag har förut
framhållit all ändringarna i huvudsak är av redaktionell natur. Omplaeeringsskyldig-heten
kommer dock till klarare uttryck än hittills. Jag har ocksä betonat, att
ändringarna inte får föranleda avsteg i en för tjänstemännen oförmånlig
riktning från den praxis i uppsägningsfall som f. n. råder på det offentliga
området.
Den nuvarande formföreskriften i 30 § första stycket statstjänstemannalagen
att uppsägning skall ske skriftligen föreslås stå kvar med ett förtydligande tiUägg
om att en uppsägning i annan form är ogiltig. Detta innebär en skillnad i
förhållande till ordningsföreskriften i 8 § första stycket lagen om
anställningsskydd. 1 övrigt gäller i tillämpliga delar den lagens regler om
förfarandet vid uppsägning i den mån Kungl. Maj:t inte föreskriver undanlag med
stöd av 2 § lagen om anställningsskydd.
Även reglerna om överläggning vid uppsägning i 30 § tredje
stycket statstjänstemannalagen föreslås utgå för att då ersättas av de
motsvarande reglerna i 29-32 §§ lagen om anställningsskydd. Det rör sig här om
ändringar i sak. Den lokala arbetstagarorganisation som är eller brukar vara
bunden av kollektivavtal, såvitt gäller den berörda tjänstemannagruppen,
föreslås få varsel om en tilltänkt uppsägning enligt lagen om
anställningsskydd. Pä motsvarande sätt skall den berörde tjänstemannen
underrättas om en tilltänkt uppsägning som beror på hans personliga
förhållanden. Den ståtlige arbetsgivaren blir således skyldig att underrätta arbetstagarparten
redan innan beslut om uppsägning får fattas. Även överläggningar föresläs äga
rum innan uppsägningsbeslut får fattas. De nuvarande reglerna i statstjänstemannalagen
avser endast ett överläggningsförfarande i efterhand utan möjhghet att påverka
myndighetens beslut. Genom att överläggningsreglerna i lagen om anstäUningsskydd
föreslås gälla inträder ocksä den skillnaden i förhällande till statstjänstemannalagens
nuvarande regler, att överläggningsrätten ges åt den kollektivavtalsbundna
arbetstagarorganisationen och, då det gäller personliga uppsägningsfall,
dessutom åt tjänstemannen själv.
Reglerna i
30 § statstjänstemannalagen föreslås ocksä få ett tillägg, varigenom
bestämmelserna om grund för uppsägning och förfarandet vid uppsägning samt
varsel och överläggning vid uppsägning skall gälla även en tillsvidareförordnad
tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning. Tillägget motiveras
av det undantag som enligt lagen om anställningsskydd gäller för arbetstagare i
företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Som jag förut har berört i
avsnitt 6.2.4 bör nämUgen inte anpassningen till lagen om anställningsskydd
leda till att dessa tjänstemäns anställningsskydd försämras. I likhet med vad
som till följd av 2 § lagen om anställningsskydd gäller i fråga om övriga
tjänstemän bör Kungl. Maj:t beträffande dem ges möjlighet att i administrativ
ordning meddela avvikande föreskrifter rörande uppsägningsförfarandet samt
varsel oeh överläggning. Jag föreslår att en särskild regel härom tas in i
paragrafens andra stycke.
Prop. 1974:88 233
1 den allmänna motiveringen har jag ocksä berört de skäl
som motiverar ett borttagande av den särskUda bestämmelsen om uppsägning utan
iakttagande av uppsägningstid av en tjänsteman som har innehaft tUlfällig
anställning understigande tre månader. Den erforderliga anpassningen bör
enligt min mening ske genom kollektivavtal.
Som jag förut har berört bör reglerna i lagen om
anställningsskydd rörande turordning och företrädesrätt till ny anställning
tills vidare inte sättas i kraft på statstjänstemannalagens område. Genom
huvudregeln i I § lagen om anställningsskydd och de nu föreslagna ändringarna i
statstjänstemannalagen kommer därför i en uppsägningssituation reglerna i lagen
om anställningsskydd att fr.o. m. den 1 juli 1974 gälla enligt följande pä statstjänstemannalagens
område. Reglerna i 7-10 §§ om grund för uppsägning oeh förfarandet vid
uppsägning kommer att gälla alla tjänstemän, fränsett den nyss berörda
ordningsföreskriften i 8 § första stycket och bestämmelsen om företrädesrätt
till ny anställning i 9 § andra stycket. Även om några regler tills vidare inte
föreslås om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist, kommer dock
reglerna om grund för uppsägning vid arbetsbrist att gälla. Uttalandena i
förarbetena till lagen om anställningsskydd om arbetsgivarens skyldighet att
genomföra en driftsinskränkning eller organisationsomläggning pä ett för
arbetstagarna skonsamt sätt och efter förmåga söka omplacera berörda
arbetstagare (prop. 1973rl29 s. 121 och 123) gäller alltså också på statstjänstemannalagens
område. Reglerna i 11-14 §§ om uppsägningslid och förmåner under
uppsägningstid kommer att gälla med undantag för tjänstemän i verksledande
eller därmed jämförlig ställning. Reglerna i 29-32 §§ om varsel och
överläggning kommer i tillämpliga delaratt gälla alla tjänstemän. Av det
anförda följer, att ocksä de motsvarande bestämmelserna i 34 § och 37-42 §§
rörande tvisl om uppsägning, skadestånd m. m. och rättegängen kommer att gälla
i tillämpliga delar. Det bör dock beträffande alla de nu berörda bestämmelserna
i lagen om anställningsskydd märkas, att Kungl. Majrt med stöd av 2 § lagen om
anställningsskydd medgetts rätt att föreskriva avvikande bestämmelser.
För alt nä bättre överensstämmelse med 6 § lagen om
anställningsskydd föreslås att 30 § statstjänstemannalagen skall tillföras etf
nytt tredje stycke med föreskrift om den i och för sig självklara principen att
ett tidsbegränsat förordnande upphör utan föregående uppsägning vid
förordnandetidens utgång (jfr dock 36 § statstjänstemannalagen).
Genom en särskild övergångsbestämmelse föresläs att del
nuvarande överläggningsförfarandet i 30 § tredje stycket statstjänstemannalagen
skah gälla även efler lagens ikraftträdande om uppsägning har skett
dessförinnan. 1 övrigt bör i fråga om lagens ikraftträdande gälla samma
principer som antagils beträffande lagen om anställningsskydd, dvs. alt det är
tidpunkten då en uppsägning skall anses ha skett (10 § andra stycket lagen om
anställningsskydd) som blir avgörande för om statstjänstemannalagen skall
gälla i dess nya eller gamla lydelse.
Prop. 1974r88 234
35 §
Den särskUda bestämmelsen om rätt för en tjänsteman att
lämna en kortvarig tiUfällig anställning utan uppsägningstid föreslås utgå
liksom den förut berörda motsvarande föreskriften i 30 § första stycket.
Erforderliga avvikelser från reglerna om uppsägningstid bör genomföras med stöd
av kollektivavtal.
Övergångsbestämmelserna
Som jag har berört i avsnitt 6.2.1 bör anpassningen av den
offentliga sektorns regler till lagen om anställningsskydd så långt det är
möjligt genomföras till den 1 juli 1974, då lagen om anställningsskydd träder i
kraft.
Frånsett
reglerna om avskedande, turordning och företrädesrätt till ny anställning bör
detta ocksä kunna ske. Ändringarna i statstjänstemannalagen föreslås därför
träda i kraft den 1 juli 1974. Kungl. Majrt har, som jag ocksä i olika
sammanhang har framhållit, möjlighet att med stöd av bl. a. 2 § lagen om
anställningsskydd och 7 § tredje stycket statstjänstemannalagen i
administrativ ordning meddela de avvikande bestämmelser som behövs. Med de
ändringar som nu föreslås för statstjänstemannalagens del har jag inte ansett
det nödvändigt med andra övergångsbestämmelser än de som fordras för ett
uppskov med reglerna om avskedande, turordning och företrädesrätt till ny
anställning. HärtiU kommer dock en särskild övergångsbestämmelse rörande
överläggning rörande uppsägning som har skett före lagens ikraftträdande.
Ätt reglerna i 18-20 §§ och 22-28 §§ lagen om
anställningsskydd rörande avskedande, turordning och företrädesrätt till nyanställning
tills vidare inte kommer att gälla pä statstjänstemannalagens område får
självfallet återverkningar ocksä pä de övriga regler i lagen om anställningsskydd
som behandlar dessa frågor, nämligen 4 §, 6 § tredje stycket, 9 § andra
stycket, 29-32 §§, 34 § första stycket samt 35-42 §§ i tillämpliga delar.
Genom de föreslagna ändringarna i statstjänstemannalagen
blir det reglerna i lagen om anställningsskydd som slår igenom. Härav följer
att övergångsbestämmelserna tiU den lagen också kommer att gälla pä det
statliga tjänstemannaområdet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd
mot vräkning vid arbetskonflikter
1 enlighet med vad jag har förordat i den allmänna
motiveringen (avsnitt 6.3.1) har undantagsregeln i 2 § b) ändrats på sä sätt
att den inte skall gälla i fråga om anställningar för viss tid eller visst
arbete beträffande vilka arbetsgivaren åsidosatt skyldighet att lämna underrättelse
enligt 15 § första stycket lagen om anställningsskydd. Ändringen omfattar
däremot inte säsonganstäUningar.
Jag vUl erinra om att 15 § första stycket lagen om
anställningsskydd
Prop. 1974r88 235
innehåller kvalifikationsregler som innebär att
tillfälliga anställningar undantas från underrättelseskyldigheten. Arbetstagare
som har varit anställd för viss tid eller visst arbete behöver sålunda
underrättas endast om han har varit anställd sammanlagt mmst tolv månader under
de tvä senaste åren. Ä andra sidan åligger det arbetsgivaren att lämna underrättelse
till varje arbetstagare som uppfyller kravet på kvalifikationstid, även om
parterna från början varit inställda pä att del skulle vara fräga om en enstaka
anställning. 1 övrigt hänvisar jag till förarbetena till nämnda paragraf (prop.
1973rl29 s. 147 f och 252 ff).
Under remissbehandlingen har frän nägra häll gjorts
påpekanden, vUka kräver klarlägganden i vissa avseenden.
Svea hovrätt frågar sig sålunda vad som skall gälla enligt
den ifrågavarande lagen, om arbetsgivaren försummar att lämna underrättelse
enligt 1 5 § första stycket lagen om anställningsskydd. För min del anser jag
att såväl den föreslagna lagtextens lydelse som utredningens motivuttalanden
tyder pä att utredningens avsikt har varit, att försummad underrättelse skall
medföra att undantaget från vräkningsförbudet inte bhr gäUande. En sådan
tolkning av bestämmelsen är enligt min mening också både naturlig och
ändamålsenlig.
Som arbetsdomstolens ordförande påpekar kan
uppsägningsskyldighet föreligga också i fråga om vissa anställningar pä bestämd
tid. Det är därvid fräga om s. k. blandade anställningsformer, som förekommer
inom exempelvis byggnadsbranschen. Jag anser att reglerna om tillsvidareanställningar
liksom hittills bör gälla för sådana anställningar. Dessa fall skall således
bedömas enligt 2 § c) i den förevarande lagen.
1 likhet med nägra remissinstanser förordar jag att den
aktuella undantagsregeln förses med den begränsningen, att undantaget frän vräkningsförbudet
skall gälla bara om anledning till att fortsatt anställning inte erbjuds
arbetstagaren uppenbarligen inte har samband med konflikten. Denna föratsättning
föresläs gälla ocksä säsonganställningar. Enligt min mening stämmer en sådan
ordning väl överens med de intentioner som ligger bakom lagen om
anställningsskydd. Bestämmelsen har i departementsförslaget tagits in som ett
andra stycke till 2 §.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974. Med hänsyn
till punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen om anställningsskydd behövs
en övergångsbestämmelse även till ifrågavarande lagändring. Bestämmelsen
innebär att äldre bestämmelser skall tiUämpas även i fråga om sädana
anställningar för viss tid eller visst arbete vilka upphört efter den dag då
lagändringen trätt i kraft, men för vilka arbetsgivaren saknade skyldighet att
lämna underrättelse enligt 15 § första stycket lagen om anställningsskydd.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete
Ändringsförslaget innebär framför allt att de
hittillsvarande reglerna om anställningsavtalet anpassas till
motsvarande regler i lagen om
Prop. 1974r88 236
anställningsskydd och att regelsystemet kompletteras med
vissa bestämmelser som har sin förebild i sistnämnda lag.
12 §
Paragrafen
upptar bestämmelser om anställningens upphörande. Första stycket, som motsvarar
5 § första stycket, 6 § första stycket och 8 § första stycket lagen om
anställningsskydd, innehåller till en början den i och för sig självklara
regeln att anställning gäller tills vidare, om inte annat har avtalats. Härav
följer att en arbetsgivare som vill anställa en arbetstagare för viss tid e. d.
normalt måste göra arbetslagaren uppmärksam pä detta i samband med att
anställningsavtalet ingås. Någon begränsning i fråga om rätten att träffa avtal
om visstidsanställning finns inte. De flesta avtal om anställning i husligt
arbete torde dock gälla tills vidare.
I första
stycket föreskrivs vidare att tillsvidareanställningar genom uppsägning kan
bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid samt att uppsägning
från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen. Liksom motsvarande bestämmelse
i lagen om anställningsskydd är regeln om skriftlig uppsägning att betrakta som
en ordningsföreskrift. En uppsägning blir alltså inte ogiltig bara pä den
grund att arbetsgivaren har underlåtit att följa föreskriften.
Arbetsgivarens
rätt all säga upp en husligt anställd regleras f. n. inte i lagen. 1 likhet med
utredningen anser jag att sädana regler inte heller bör införas pä
ifrågavarande område. Jag vUl dock erinra om att detta inte innebär att
arbetstagare i husligt arbete kan sägas upp av vilken anledning som helst. Som
utredningen påpekat torde den begränsningen av arbetsgivares uppsägningsrätt,
att uppsägningar som strider mot lag eller goda seder inte accepteras, gälla
också i fråga om husligt anställda. Dessutom finns i annan lagstiftning regler
som begränsar arbetsgivares rätt att säga upp anställd. Sålunda gäller
exempelvis lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av
äktenskap eller havandeskap m. m. även arbetstagare i husligt arbete.
1 andra
stycket av förevarande paragraf har tagits in bestämmelser om uppsägningstid. 1
överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen om anställningsskydd
föreskrivs tUl en början en ömsesidig uppsägningstid av en månad. Som jag har
anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.2) bör reglerna om
uppsägningstid vara tvingade på samma sätt som övriga regler i lagen. Detta
innebär att en överenskommelse, som medför skyldighet för arbetstagaren att
iaktta längre uppsägningstid eller medger rätt för arbetsgivaren att iaktta
kortare uppsägningstid än som föreskrivs i lagen, inte är bindande för
arbetstagaren. För att markera detta förhållande har utredningens lagförslag
jämkats nägot. Dessutom upptas i förevarande stycke regler om förlängd
uppsägningstid i vissa fall. Reglerna avser endast uppsägning från
arbetsgivarens sida. För att arbetstagaren skall ha rätt till de längre
uppsägningstiderna krävs att han kan åberopa en viss anstäUningstid. Avgörande
härvidlag är förhållandena vid tidpunkten för uppsägningen.
Prop. I974r88 237
1 enlighet med vad jag har förordat i den allmänna
motiveringen har i tredje stycket intagits en beslämmelse som medger alt
arbetstagaren i visst faU får tiUgodoräkna sig anstäUningstid hos tidigare
arbetsgivare. Bestämmelsen får betydelse vid beräkning av kvalifikationstid för
rätt tiU längre uppsägningstider enligt andra stycket. Regeln tar sikte pä
sädana fall dä det rör sig om en rent formell växUng av arbetsgivare och den
anställde övergår från en medlem av en familj till en annan.
)2a§
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om lön och andra
förmåner under uppsägningstid, överensstämmer i huvudsak med 12-14 §§ lagen om
anställningsskydd. Regeln i 12 § första stycket tredje punkten lagen om anstäUningsskydd
om att den närmare beräkningen av förmånerna fär grundas på kollektivavtal
saknar betydelse på det husliga arbetets område och har därför inte intagits i
lagen. Som jag framhållit i den aUmänna motiveringen föreslås inte heller någon
motsvarighet till regeln i 14 § första stycket lagen om anstäUningsskydd om
förbud att under uppsägningstiden förflytta arbetstagaren till annan ort. Jag vUl
dock erinra om att detta inte innebär att arbetsgivaren har en obegränsad rätt
att förflytta arbetstagaren till annan ort. När det gäller utformningen av
bestämmelsen i andra stycket hänvisar jag till vad jag anfört i avsnitt 6.3.6.
1 övrigt hänvisar jag till förarbetena till 12-14 §§ lagen
om anställningsskydd (prop. 1973rl 29 s. 137 ff och 248 ff).
12b§
Paragrafen innehåller bestämmelser om omedelbart frånträdande
av anställning och om avskedande.
Paragrafens första och andra stycken, som motsvarar
hittillsvarande 12 § andra stycket, reglerar förutsättningarna för arbetstagare
att omedelbart frånträda anställningen och för arbetsgivare att vidta avskedande.
De av utredningen föreslagna ändringarna innebär sädana redaktionella
jämkningar att terminologisk överensstämmelse uppnås med motsvarande
bestämmelser i 6 § tredje stycket och 18 § första stycket lagen om
anställningsskydd (se prop. 1973:129 s. 148 ff, 241 och 254 f).
Tredje stycket, som svarar mot nuvarande 12 § tredje
stycket, innehåller en regel om att åtgärd enligt första eller andra stycket
inte fär grundas endast på omständighet som varit känd mer än en vecka innan anstäUningen
frånträddes eUer avskedandet ägde rum. Bestämmelsen har justerats
redaktionellt.
1 fjärde stycket har, efter mönster av I 9 § första och
andra styckena lagen om anställningsskydd, införts vissa formella bestämmelser
som skall iakktas vid avskedande. Det föreskrivs sålunda att avskedande skall
ske skriftligen, att arbetsgivaren pä arbetstagarens begäran skall uppge
grunderna för avskedandet och att sådan uppgift skall lämnas skriftligen, om
arbetstagaren begär det.
Prop.
1974:88 238
Liksom när det gäller regeln om att uppsägning från
arbetsgivarens sida skall ske skriftligen har ifrågavarande bestämmelser
karaktären av ordningsföreskrifter. Ett avskedande blir sålunda inte ogiltigt
enbart på den grund att arbetsgivaren har lämnat muntligt besked om avskedande eUer
på annat sätt åsidosatt föreskrifterna.
20 §
1 dennna
paragraf upptas bestämmelser om skadestånd. Reglerna motsvarar i stor
utsträckning skadeståndsreglerna i lagen om anställningsskydd. Fullständig
överensstämmelse föreligger dock inte. När det gäller det skadeståndsgrundande
beteendet är lagen om anställningsskydd i nägra avseenden snävare än lagen om
arbetstid m. m. i husligt arbete. Enligt den förra lagen ådrar sig en
arbetsgivare skadeståndsskyldighet om han äsidosätter sina förphktelser enligt
lagen, medan en arbetstagare blir skadeståndsskyldig endast om han underlåter
att iaktta uppsägningstid. Enligt den senare lagen blir såväl arbetsgivare som
arbetstagare skadeståndsskyldig om han åsidosätter sina skyldigheter inte bara
enligt lagen utan även enligt anställningsavtalet. Som utredningen päpekar
torde dock skiUnaden vara mer formeU än saklig. Skadeständsskyldighet för brott
mot anställningsavtalet torde även utan stöd av lag kunna åläggas envar av
avtalskontrahenterna enligt allmänna grundsatser om skadestånd i avtalsförhållanden.
Första stycket i förevarande paragraf föreskriver
ersättningsskyldighet för arbetsgivare som äsidosätter sina förpliktelser
enligt avtalet eller lagen. Bestämmelsen har utformats i huvudsaklig
överensstämmelse med 38 § första stycket lagen om anställningsskydd. Detta får,
i förhållande till nuvarande ordning, betydelse såtillvida att lön oeh andra
anställningsförmåner inte kan bli föremål för jämkning (jfr prop. 1973:129 s.
282).
Andra stycket, som reglerar arbetstagarens
skadeståndsskyldighet, motsvarar bortsett från vissa redaktionella jämkningar
hittillsvarande 20 § första stycket.
Övergångsbestämmelser
Lagändringarna föresläs träda i kraft samtidigt med lagen
om anställningsskydd, dvs. den I juli 1974. Uppsägning eller avskedande som
skett dessförinnan skall bedömas enligt äldre beslämmelser. Att uppsägningstiden
utlöper först efter det att de nya bestämmelserna trätt i kraft föranleder
alltså inte att dessa skaU tillämpas pä anställningsförhållandet. Denna
princip överensstämmer med vad som gäUer angående ikraftträdandet av lagen om
anställningsskydd (se prop. 1973:129 s. 204).
Prop. 1974:88 239
Förslagen tiU lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., lag
om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i
anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. och lag om ändring i lagen (1972:650)
om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för
invandrare
Som jag har anfört i avsnitt 6.3.3 är det önskvärt att den
ordning som gäUer enligt lagen om anställningsskydd sä långt möjligt reglerar
följderna av varje obehörig uppsägning eller obehörigt avskedande. Genom nämnda
lag införs ett generellt anställningsskydd innebärande bl. a. att en sakligt
ogrundad uppsägning på yrkande av arbetstagaren skall förklaras ogUtig av
domstol. Uppkommer tvist om giltigheten av en uppsägning, upphör inte
anställningen till följd av uppsägningen förrän tvisten slutligt prövats.
Arbetsgivaren får inte heUer på grund av den omständighet som föranlett
uppsägningen avstänga arbetstagaren frän arbete annat än om särskilda skäl
föreligger. Domstol kan interimistiskt förordna att en pågående avstängning
från arbetet skaU upphöra. Också avskedande som skett under sådana
omständigheter att inte ens saklig grund för uppsägning förelegat skall på
yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig. 1 detta fall kan domstol
interimistiskt förordna att anställningen skall bestå utan hinder av
avskedandet. Arbetstagaren får då inte avstängas frän arbete på grund av
avskedandet. Har uppsägning eller avskedande förklarats ogiltigt får
arbetstagaren inte heller i fortsättningen avstängas från arbete. Arbetsgivare
som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen om anställningsskydd blir
skyldig att utge skadestånd vid sidan av lön och andra anställningsförmåner som
tiUkommer arbetstagaren. Skadeståndsskyldighet kan uppkomma även gentemot
arbetstagarens organisation. Arbetsgivare som åsidosätter domstols
ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande skall förpliktas utge ett
särskilt normerat skadestånd.
De särskilda lagarna om uppsägningsförbud m. m. innehåller
visserligen regler om att uppsägning som skett i strid mot bestämmelserna i
resp. lag är ogiltig. Regler saknas emelletid om att anställningen vid tvist om
uppsägningens giltighet skaU bestå till dess tvisten slutligt prövats. Vidare
saknas regler om förbud mot avstängning från arbete oeh om interimistisk
förklaring att pågående avstängning från arbetet skall upphöra eller att
anställningen skall bestå vid tvist om avskedande. Inte heller finns regler om
skadestånd till arbetstagarorganisation eller om normerat skadestånd vid
underlätenhet att följa domstols förklaring om ogiltighet av uppsägning eller
avskedande. Enligt de särskilda lagarna utgör vidare arbetstagarens anspråk pä
lön och andra anställningsförmåner med anledning av lagstridig uppsägning
skadestånd, vilket torde innebära att sådana förmåner kan bli föremål för
jämkning. Slutligen skiljer sig reglerna i fråga om preskriptionsfrister m. m.
från motsvarande regler i lagen om anställningsskydd.
Jag delar utredningens uppfattning att reglerna i de
särskilda lagarna bör omarbetas så att de överensstämmer med de återgivna
reglerna i lagen
Prop. 1974r88 240
om anstäUningsskydd. Detta har skett genom att hänvisning
gjorts till motsvarande bestämmelser i lagen om anställningsskydd.
För att
uppnå överensstämmelse med den i lagen om anställningsskydd genomförda
distinktionen mellan begreppen uppsägning och avskedande har vissa redaktioneUa
jämkningar vidtagits i rubrikerna till lagen om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. och lagen om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
samt i vissa av de inledande paragraferna i resp. lag. Även i övrigt har i de
särskilda lagarna vidtagits redaktionella jämkningar för att uppnå bättre
anpassning till terminologi och systematik i lagen om anställningsskydd.
Ändringarna leder tiU att en ny paragraf införs i lagen om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. (2 a §).
En paragraf i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare (8 §) har av liknande skäl utgått.
Med anledning av påpekande frän en remissinstans vill jag
särskilt framhälla att 2 § första stycket lagen om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. självfallet inte
innebär nägon inskränkning i möjligheten att enligt 5 § andra stycket lagen om
anställningsskydd avtala om anställning för viss tid när det gäller
praktikarbete eUer vikariat. För att undvika missförstånd i delta avseende har
departementsförslaget jämkats något.
De
ändringar som jag i den allmänna motiveringen har förordat i lagen om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
med anledning av redan beslutad förlängning av ersättningstiden för
föräldrapenning föranleder motsvarande förlängning av de i 2 § nämnda lag
intagna tidsgränserna.
Jag vill i detta sammanhang ocksä erinra om att förslag om
ändrade forumbestämmelser i bl. a. förevarande lagar tidigare i dag anmälts av
chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974. Har
uppsägning eUer avskedande skett dessförinnan, skall dock äldre bestämmelser
gälla.
Ikraftträdandet av de ändringar som föranleds av de
förlängda ersättningstiderna för föräldrapenning har anpassats till de
övergångsbestämmelser som därvid gäller.
Förslaget tiU lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)
42 §
1 avsnitt 6.3.4 har föreslagits att reglerna om
arbetstagares skydd mot uppsägning och avskedande i anledning av
skyddsombudsuppdrag skall utmönstras och ersättas av de allmänna bestämmelserna
i lagen om anställningsskydd. Lydelsen av första, tredje och fjärde styckena i
paragrafen har jämkats i enlighet härmed. Som framhåUits i den allmänna
Prop. 1974r88 241
motiveringen föreslås vissa ändringar i 44 § arbelarskyddslagen
i lagstiftningsärendet om rättegången i arbetstvister (prop. 1974r77). Därvid
tas i den paragrafen upp en motsvarighet tUl den processuella regeln i sista
punkten av fjärde stycket. Vidare har nuvarande föreskrifter i femte stycket om
domstols förordnande i tvist om gUtigheten av uppsägning eUer avskedande fått
utgå. Dessa föreskrifter har sin motsvarighet i 35 § andra stycket lagen om anstäUningsskydd.
Ocksä andra stycket i paragrafen förlorar naturligtvis sin
betydelse i uppsägnings- och avskedandefaU. Det har dock inte ansetts
nödvändigt att göra ändring i detta stycke i förevarande sammanhang.
Till lagförslaget har fogats en bestämmelse som anger att
tidpunkten för uppsägningen resp. avskedandet skall vara avgörande för vUken
lag som skall tillämpas i övergångsfall.
Förslaget till lag om ändring Hagen (1974:13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder
15§
I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 6.3.4 har
tillämpningsområdet för paragrafens hänvisning tUl 42-44 §§ arbetarskyddslagen
begränsats. Med den föreslagna lydelsen blir arbetarskyddslagens beslämmelser
av betydelse bara i de faU dä företrädaren för arbetstagarorganisationen inte
omfattas av lagen om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen. Är
däremot förutsättningarna i 1 § förtroendemannalagen uppfyllda gaUer i stället
reglerna i den lagen fuUt ut.
Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979}
11 §
Inledningsvis vUl jag erinra om mitt stäUningstagande i
den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.5) att ändring i paragrafen i vart fall f.
n. inte bör ske med hänsyn till bestämmelsen om skadestånd i 39 § lagen om
anställningsskydd. Oavsett vilken karaktär fordran på sådant skadestånd anses
ha bör den alltså inte tiU någon del anses förenad med förmånsrätt enligt den förevarande
paragrafen.
Ändringsförslaget avser den regel i paragrafen, som
föreskriver begränsning i förmånsrätten för lön eller annan ersättning på gmnd
av anstäUningen under skälig uppsägningstid med hänsyn tiU inkomst som
arbetstagaren under den lid lönen eller ersättningen avser förvärvat eller
uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning, genom uppdrag eller genom
egen förvärvsverksamhet. Förslaget syftar på sätt som angetts i avsnitt 6.3.5 tUl
att uppnå överensstämmelse med avräkningsbestämmelsen i 13 § lagen om
anställningsskydd. I enlighet med vad som förordats i ett remissvar har vid
utformningen av förslaget eftersträvats överensstämmelse även i lagtekniskt
hänseende mellan de ifrågavarande reglerna. Detta innebär att förmånsrätten
uttryckligen begränsas förutom av inkomst som arbetstagaren förvärvat i annan
anställning eller uppenbar-
16 Riksdagen 1974.1 saml Nr88
Prop. 1974r88 242
ligen kunde ha förvärvat i anstäUning som han skäligen
bort godta - av statligt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, om
bidraget avser samma tid som lönen eUer ersättningen och arbetstagaren har
blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen.
Den föreslagna ordningen leder tiU att de uttalanden som
föredragande departementschefen gjorde i prop. 1973:129 (s. 143) angående
innebörden av avräkningsregeln i lagen om anställningsskydd bör kunna tjäna
till vägledning även vid tUlämpningen av den förevarande paragrafen i dess nya
lydelse. Jag viU här tiUägga att enligt min mening bör den omständigheten att
sjukpenning och arbetslöshetsersättning har blivit skattepliktiga fr. o. m. år
1974 inte föranleda ändrad praxis när det gäller avräkning pä uppsägningslön
eller i förmånsrättshänseende (jfr prop. 1971:178 s. 34).
Vissa remissinstanser har i motsats tUl utredningen ansett
att en särskild övergångsbestämmelse är motiverad i samband med att begränsningsregeln
ändras. Jag delar denna uppfattning. Såsom är brukligt inom
konkurslagstiftningen bör tidpunkten för konkursbeslutet vara avgörande för om
den äldre eller den nya lydelsen av paragrafen skall gälla i övergångsfall.
Härmed tillgodoses konkursborgenärernas intresse av att fä veta vUka regler som
är tillämpliga bättre än om annan tidpunkt vähs, t. ex. tidpunkten för
uppsägningen (jfr 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om anställningsskydd).
9 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl
1.
lag om facklig
förtroendemans stäUning på arbetsplatsen,
2.
lag om ändring
i statstjänstemannalagen (1965 :274),
3.
lag om ändring
i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonfhkter,
4.
lag om ändring
i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,
5.
lag om ändring
i lagen (1939:727) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m.,
6.
lag om ändring
i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av
äktenskap eller havandeskap m.m.,
7.
lag om ändring
i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare,
8.
lag om ändring
i arbetarskyddslagen (1949:1),
9.
lag om ändring
i förmånsrättslagen (1970:979),
10.
lag om ändring
i lagen (1974:12) om anställningsskydd,
11.
lag om ändring
i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
Prop. 1974:88 243
Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj rt Konungen att lUl riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur protokollelr Britta Gyllensten
Prop. 1974r88 244
Bilaga
Förslag till
Lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
Härigenom förordnas som följer.
1 § Med facklig förtroendeman avses i denna lag
arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst som handlägger frågor vilka enligt lag eller kollektivav
tal ankommer på fackliga företrädare eller eljest ankommer på arbetsta
garorganisation i denna dess egenskap. Förtroendemannen skall ha
erhåUit sitt uppdrag av arbetstagarorganisation som slutit kollektivavtal
för arbetsplatsen eUer, om sådant avtal icke finns, av arbetstagarorgani
sation som brukar sluta kollektivavtal för branschen.
Lagen vinner tillämpning på fackhg förtroendeman så snart
vederbörande arbetstagarorganisation skriftligen underrättat hans arbetsgivare
om' det fackhga uppdraget.
2 § Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna
lag, gäller
den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än
lag gäller, om den rör arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställes
under medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestäm
mer, eher arbetstagare hos riksdagen eher dess verk.
Avtal som innebär att facklig förtroendemans rättigheter
enligt denna lag inskränkes är ogUtigt i den delen. Avvikelse får dock göras
från 4 § andra och tredje styckena samt 6 och 7 §§ med stöd av kollektivavtal
som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som är att anse
som huvudorganisation enligt lagen (1936r506) om förenings- och
förhandlingsrätt.
3
§ Facklig
förtroendeman får ej av sin arbetsgivare hindras att fullgöra sitt uppdrag.
4
§ Facklig
förtroendeman får ej i anledning av sitt uppdrag tillskyndas försämrade arbetsförhåUanden
eller ansläUningsvUlkor.
Uppkommer fråga om ändring av facklig förtroendemans
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor skall arbetsgivaren varsla den
berörda arbetstagarorganisationen minst två veckor i förväg. Föreligger hinder
att varsla inom föreskriven tid, skall varsel i stället lämnas så snart det kan
Prop. 1974r88 245
ske. Skyldighet att varsla föreligger ej vid sådan ändring
som utgör ett normalt led i förtroendemannens arbete och icke försämrar hans
möjligheter att fullgöra det fackliga uppdraget.
Den
berörda arbetstagarorganisationen har rätt till överläggning med arbetsgivaren
om den tUltänkta åtgärden. Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka
efter det att varsel lämnades. Har överläggning påkallats får arbetsgivaren
icke vidtaga den åtgärd varslet gäller förrän tillfälle till överläggning har
lämnats.
5 § Uppkommer tvist om facklig förtroendemans arbetsförhållanden
eller anstäUningsvillkor, fär dessa icke ändras förrän tvisten slutligt
prövats.
Vill facklig förtroendeman eller den berörda
arbetstagarorganisationen göra gällande att viss åtgärd strider mot 4 § första
stycket, skall arbetsgivaren underrättas härom inom två veckor efter det att
varsel om åtgärden lämnades enligt 4 § andra stycket. Har inom två veckor efter
det att sådan underrättelse lämnades förhandling rörande tvistefrågan påkallats
enligl lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas Inom två veckor efter det att förhandlingen
avslutades. 1 annat fall skall talan väckas inom två veckor efter det att
underrättelse lämnades.
Iakttages ej vad som föreskrives i andra stycket, är talan
förlorad och skall vad i första stycket sägs ej längre äga tillämpning.
6 § Facklig förtroendeman har rätt att efter anmälan taga
den ledighet
som fordras för handläggning av fråga, som avser den fackliga verksam
heten på arbetsplatsen. Skulle ledighetens omfattning eller förläggning i
visst fall utgöra hinder för arbetets behöriga gång, kan arbetsgivaren
påkalla överläggning med den berörda arbetstagarorganisationen. Ledig
heten bestäms därefter av organisationen.
Facklig förtroendeman fär ej vägras skälig ledighet för
fackliga uppgifter utanför arbetsplatsen. Han har rätt till ledighet för
deltagande i förhandling, om ej synnerliga skäl föranleder annat.
7
§ Vid ledighet
som fordras för handläggning av fråga, som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen,
har facklig förtroendeman rätt till bibehållna anställningsförmåner. Om
anställningsförmån enligt lag utgär endast för arbetad tid, skall med sädan tid
jämställas tid som nu sägs.
8
§ Vid
uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall facklig
förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1973:000) om anställningsskydd, ges
företräde till fortsatt arbete, om det fordras för den fackliga verksamheten på
arbetsplatsen. Kan förtroendemannen endast efter omplacering beredas fortsalt arbete,
gäller som förutsättning för att han skall ges företräde att han har
tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
Prop.
1974:88 246
Sker uppsägning i strid mot första stycket, skall
uppsägningen på yrkande av förtroendemannen eller den berörda
arbetstagarorganisationen förklaras ogiltig. Härvid äger 34 § andra och tredje
styckena, 36, 37, 39 och 41 §§ lagen (1973:000) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.
9 § Äsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt
denna lag skall han
utge, förutom lön och andra anstäUningsförmåner vartill facklig förtroen
deman pä grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkommen
skada.
1 fräga om skadestånd som avses i första stycket äger 38 §
tredje och fjärde styckena samt 40 § lagen (1973:000) om anställningsskydd motsvarande
tiUämpning.
Har uppsägning eller avskedande av facklig förtroendeman
förklarats OgUtigt, skall vid tillämpning av 39 § lagen (1973:000) om
anställningsskydd skadestånd utgå med ytterligare hälften av där angivet
belopp.
10 § Mäl om tiUämpning av denna lag prövas av
arbetsdomstolen.
Sådant mål skall handläggas skyndsamt. Tvist fär genom avtal hänskjutas
till avgörande av skiljemän.
Rör tvist förhällande som avses i 1 § första stycket, 3, 6
eller 7 § kan arbetsdomstolen meddela förordnande i tvistefrågan för tiden
intill dess tvisten slutligt prövats. Domstolen kan för sådan tid även
förordna, att 5 § första stycket icke längre skaU äga tillämpning. Yrkande om
förordnande som nu avses får ej bifaUas utan att motparten har beretts
tillfälle att yttra sig över yrkandet.
I fråga om talans väckande och utförande inför
arbetsdomstolen gäller vad därom stadgas i lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.
Rätt som där sägs tillkommer även annan arbetstagarorganisation som avses med
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Skyldighet att lämna varsel förehgger ej enhgt 4 § andra
stycket, om detta innebär att varslet skulle ha lämnats före ikraftträdandet.
Prop.
1974:88 247
Förslag tiU
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274)
Härigenom förordnas i fräga om statstjänstemannalagen (1965r274),
att 7, 30 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan
ordinarie tjänst tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om
särskilda skäl föreUgga, med förordnande. Övriga tjänster tillsättes med
förordnande.
Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare.
Förordnande tills vidare må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.
Förordnande må meddelas för bestämd tid eller tills vidare
längst till viss tidpunkt endast om det föranledes av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller provtjänstgöring, praktikarbete
eller vikariat.
30 §
Tjänsteman som är förordnad Tjänsteman som är förordnad
tills vidare må efter skriftlig upp- tills
vidare må efter uppsägning
sägning skiljas frän tjänsten. Den skiljas
från tjänsten. Den som är
som är förordnad för tillfällig an- förordnad
för tillfällig anställning
ställning må dock med omedelbar må dock med
omedelbar verkan
verkan skiljas från tjänsten, om skiljas från
tjänsten, om anställ-
anställningen ej varat mer än tre ningen
ej varat mer än tre måna
månader i följd. der i följd.
Uppsägning må ske endast om Vid uppsägning enligt första
tjänstemannen visat bristande stycket gälla i fråga om grund för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
lämplighet för tjänsten eller det finns anledning att draga
in denna eller uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt.
Uppsäges
tjänsteman och önskar arbetstagarförening som tjänstemannen tillhör
överläggning i saken, skall begäran därom framställas utan dröjsmål. Sker
detta, må tjänstemannen ej skUjas från tjänsten förrän överläggningen ägt rum,
även om uppsägningstiden gått ut.
Föreslagen
lydelse
uppsägning och förfarandet vid uppsägning samt om varsel
och överläggning 7-10 §§ och 29-32 §§ lagen (1973:000) om anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Al §
Ytterligare föreskrifter för tUlämpningen av denna lag
meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Konungen äger föreskriva att bestämmelserna i 7§ tredje
stycket och 30 § andra stycket icke skola gälla viss anstäUning samt eljest
meddela bestämmelser som avvika från vad där sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning skett före ikraftträdandet, tillämpas aUtjämt
30 § tredje stycket i dess äldre lydelse.
Skyldighet att lämna varsel föreligger ej enligt 30 §
andra stycket i dess nya lydelse, om denna innebär att varslet skulle ha
lämnats före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88 249
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1936r320) om skydd mot vräkning
vid arbetskonflikter
Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1936r320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Vad i 1 § sägs skall ej gälla,
a) om arbetstagaren är i
arbetsgivarens kost;
b) om arbetsavtalet ingåtts för b) om anställning som avser viss
bestämd tid utan att viss uppsäg- säsong upphört, ej heller om an-ningstid avtalats eller skall anses ställning som avser viss tid eller
avtalad, samt den i arbetsavtalet visst arbete upphört och arbetsta-stadgade tiden gått tiU
ända; garen, i faU som avses i 15 §
första
stycket lagen (1973:000) om anstäUningsskydd, fått
underrättelse som där sägs;
c) om arbetsavtalet upphört på grund av uppsägning som
verkställts
före konflikten och som uppenbarligen icke äger samband med denna;
d) om arbetstagaren befunnits skyldig att avflytta
frän lägenheten på
grund av dröjsmål med erläggande av hyra som utgår i penningar;
e) om lägenheten erfordras tiU bostad åt annan
arbetstagare, med
vilken överenskommelse angående arbete vid arbetsgivarens av konflikten
berörda företag träffats för den tid, konflikten varar, eller för bestämd
tid, ej understigande tre månader;
f) om arbetstagaren, efter det hans rätt att nyttja
lägenheten upphört,
vägrat avflytta till annan tjänlig och på skäliga villkor upplåten bostad i
orten som beretts honom genom arbetsgivarens försorg;
g) om arbetstagaren dröjt med erläggande av sådan
ersättning som
omförmäles i 3 § utöver sju söckendagar efter förfallodagen, och vad
sålunda ligger honom till last icke finnes vara av ringa betydelse; eller
h) om arbetstagaren efter konfliktens inträde genom
uppenbar vanvärd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88 250
eller annorledes grovt åsidosatt honom såsom innehavare av
lägenheten åvUande förpliktelser eller ock stört ordningen på arbetsplatsen.
Denna lag träder i kraft den I juli 1974. Har anställning
för viss tid eller visst arbete upphört efter denna tidpunkt utan att
skyldighet förelegat för arbetsgivaren att lämna underrättelse enhgt 15 §
första stycket lagen (1973r000) om anställningsskydd, gäller dock 2 § i dess
tidigare lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970r943) om arbetstid m. m. i
husligt arbete
. Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970r943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete,
dels att 12 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a § och 12 b §, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
12§
Är a vtalstiden ej bestämd, gäller avtalet tills vidare
och upphör efter uppsägning från endera sidan. Uppsägningstiden är 14 dagar,
om ej annat överenskommits.
Föreslagen lydelse 12 §
Anställning gäller tills vidare, om ej annat har avtalats.
Sådan anställning kan genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss
uppsägningstid. Uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen.
För
såväl arbetsgivaren som arbetstagaren gäller en uppsägningstid av minst en
månad. Arbetstagare som vid uppsägningen har varit anställd hos arbetsgivaren
sammanlagt minst fem år har dock rätt till en uppsägningstid av två månader.
Har anställningstiden varit minst tio år, har arbetstagaren rätt tiU en
uppsägningstid av tre månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12a§
Under uppsägningstiden har arbetstagare rätt tiU lön och
andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
252
opaginerad Kontrollera mot PDF
anställningsförmåner även om arbetsgivaren icke erbjuder
honom arbete. Sådana förmåner får ej understiga vad som normalt skulle ha
utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter.
Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad
tid skall med sådan tid likställas uppsägningstid.
Från lön som utgår på grund av första stycket får
arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser har
förvärvat i annan anställning. Rätt tiU avräkning föreligger också beträffande
inkomst som arbetstagaren under nämnda tid uppenbarligen borde ha kunnat
förvärva i annan anställning som han skäligen bort godtaga. Utbildningsbidrag
som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbUdning får avräknas, i den mån
bidraget avser samma tid som lönen och arbetstagaren har blivit berättigad till
bidraget efter uppsägningen.
Under
uppsägningstiden har arbetstagaren rätt tiU ledighet med bibehållna
löneförmåner i den utsträckning som skäligen fordras för att han skall kunna
besöka arbetsförmedlingen eller annars söka arbete.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arbetsgivare får dock alltid säga upp avtalet att upphöra
omedelbart, om arbetstagaren väsentligen åsidosätter sina skyldigheter mot
arbetsgivaren. Samma rätt tillkommer arbetstagaren, om arbetsgivaren eller
någon medlem av arbetsgivarens hushåll väsentligen åsido-
12b§
Anställning som gäller tUls vidare eller för begränsad
tid får av arbetstagaren frånträdas med omedelbar verkan, om arbetsgivaren
eller någon medlem av dennes hushåll i väsentlig grad har åsidosatt sina
åligganden mot arbetstagaren.
Anställning som avses i första
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
sätter sina skyldigheter mot arbetstagaren.
Uppsägning
som avses i andra stycket får ej ske, om tiU grund därför åberopas
uteslutande förhållande, som parten känt till mer än en vecka före
uppsägningen.
Föreslagen lydelse
stycket kan av arbetsgivaren genom avskedande bringas att
upphöra omedelbart, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot
arbetsgivaren.
Som grund för anställnings upphörande enligt första eller
andra stycket får icke åberopas enbart omständighet som varit känd mer än en
vecka innan anställningen frånträddes eller avskedandet ägde rum.
Avskedande skall ske skriftligen. Arbetsgivaren är
skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas som
grund för avskedandet. Uppgiften skaU vara skriftlig, om arbetstagaren begär
det.
20 §
Arbetsgivare eller arbetstagare som åsidosätter sina
skyldigheter enligt avtalet eller denna lag skaU ersätta motparten skada som
uppstår på grund därav.
20 §
Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt avtalet
eller denna lag skall han utge, förutom lön och andra anställningsförmåner vartiU
arbetstagaren på grund av avtalet eller lagen kan vara berättigad, fämväl
ersättning för uppkommen skada.
Arbetstagare som åsidosätter sina skyldigheter enligt
avtalet eller denna lag skall ersätta arbetsgivaren uppkommen skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått tages
hänsyn även tUl omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Skadestånd
med anledning av person- eller sakskada bestämmes dock med tUlämpning av
allmänna skadeståndsregler.
Om det är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa
skuld, den skadelidandes förhållande med avseende på tvistens uppkomst eller
omständigheterna i övrigt, får skadeståndels belopp nedsättas eller fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning skett före ikraftträdandet gäller dock
äldre bestämmel-
ser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1939r727) om förbud mot
arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1939.727) om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,
dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1 och 2 §§ samt
5-7 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 2 a §, av nedan angiven lydelse.
Lag
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
1 §
Ej mä någon pä grund av tjänstgöring, som åhgger honom enhgt
värnpliktslagen eller som han eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att
utföra åt det allmänna, skilfas från anställning som han innehar.
Ej heller må den som hör till krigsmaktens reservpersonal
eller antagits såsom frivillig vid krigsmakten eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation skiljas från anställning med anledning av tjänstgöring som
del på sådan grund åligger honom att fullgöra. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande
Föreslagen lydelse
1 §
Ej må någon sägas upp eller avskedas på grund av
tjänstgöring, som åligger honom enligt värnpliktslagen (1941:967) eller som
han eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna.
Ej heller
må den som hör till krigsmaktens reservpersonal eller antagits såsom frivillig
vid krigsmakten eller eljest enligt frivilligt åtagande blivit
tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation sägas upp
eller avskedas med anledning av tjänstgöring'som det på sådan gmnd åligger
honom att fullgöra. Vad nu sagts skall även gälla beträffande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
den som enligt frivilligt åtagande blivit
tjänstgöringsskyldig vid avdelning organiserad inom krigsmakten för att
ställas tUl Förenta Nationernas förfogande och som ofördröjligen underrättat
arbetsgivaren om sitt åtagande.
Föreslagen lydelse
den som enligt frivilligt åtagande blivit
tjänstgöringsskyldig vid avdelning organiserad inom krigsmakten för att
ställas tUl Förenta Nationernas förfogande och ofördröjligen underrättat
arbetsgivaren om sitt åtagande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Avtal om att anställning skall avse tiden till dess
arbetstagare påbörjar värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst får
träffas endast om tjänstgöringen är till tiden i lag bestämd och skall pågå
mer än tre månader.
2 §
Skall arbetstagare fullgöra värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst, som är till tiden i lag bestämd och skall pågå mer än tre
månader, vare arbetsgivaren utan hinder i vad i 1 § stadgas berättigad att på
grund därav skilja arbetstagaren från hans anstäUning, därest vid
arbetsavtalets ingående överenskommits att anstäUningen skall upphöra vid
tjänstgöringens början. I övrigt vare förbehåll, varigenom inskränkning göres
i rätt som enligt denna lag tillkommer arbetstagaren, icke bindande.
Arbetstagare är skyldig att, därest han önskar återinträda
i arbetet efter tjänstgöring som avses i första stycket, på förfrågan
underrätta arbetsgivaren därom före tjänstgöringens början.
2a§
Avtal
som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är
ogiltigt i den delen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5§
Vägrar arbetsgivaren i strid mot denna lag att låta
arbetstagaren återinträda i arbetet eller skiljer han eljest i strid mot vad i
lagen är stadgat arbetstagaren från hans anställning, vare han pliktig att
ersätta uppkommen skada.
Vid
bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till
arbetstagarens in-
5§
Sker uppsägning eller avskedande i strid mot denna lag,
skall åtgärden på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande
tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande gälla 34-37 §§, 39 § samt
41 § första och andra styckena lagen (1973:000) om anstäUningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tresse av arbetsavtalets upprätthållande och övriga
sådana omständigheter av annan än rent ekonomiskt betydelse.
Om det
med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i
avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna i
övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
6§
Den som vill framställa anspråk enligt 5 § skall dels
därom underrätta arbetsgivaren inom två månader från det arbetstagaren varit
berättigad att återinträda i arbetet eller från det han därefter skildes från
anställningen dels ock anhängiggöra sin talan inom två år från samma tidpunkt.
Underlåtes det, vare arbetstagaren sin rätt förlustig.
6§
Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna
lag skaU han utge ersättning för uppkommen skada. Härvid äga 38 § tredje och
fjärde styckena samt 40 § första och tredje styckena lagen (1973:000) om anstäUningsskydd
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Mål som avse tillämpningen av denna lag upptagas av allmän
domstol; dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av
kollektivavtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.
I fråga
om anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag
skaU gälla vad i 13 § lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är
sådant som i sistnämnda lag sägs.
7 §
Mål om tUlämpning av denna hg handläggas enligt lagen
(1974: 000) om rättegången i arbetstvister. I sådant mål äga 41 § tredje
stycket och 42 § tredje stycket lagen (1973:000) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet gäller dock äldre
bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1945r844) om förbud mot arbetstagares
avskedande
i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1945 r844) om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,
dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse,
dels att 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 §, av nedan
angiven lydelse.
Lag
om förbud mol uppsägning eller avskedande av arbetstagare i anledning av
äktenskap och havandeskap m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
1§
Arbetstagare mä ej skiljas från sin anstäUning på den
grund att han slutit trolovning eller ingått äktenskap.
Föreslagen
lydelse
1 §
Arbetstagare må ej sägas upp eller avskedas på den grand
att han slutit trolovning eller ingått äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft
stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, må icke skiljas från
anställningen på den grund att hon blivit havande eller fött barn.
Arbetsgivare
må ej med vetskap om havandeskapet eller barnets födelse skilja arbetstagare,
som sedan minst ett år haft stadigvaran-
17 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 88
2 §
Kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft
stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, må icke sägas upp eller avskedas
på den grund att hon blivit havande eUer fött barn.
Arbetsgivare
må ej med vetskap om havandeskapet eller barnets födelse säga upp eller avskeda
arbetstagare, som sedan minst ett år
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
de anställning hos honom, från anställningen på den grund
att arbetstagaren i samband med havandeskap eller barns födelse avhåUer sig
från arbetet under högst sex månader eller den längre tid föräldrapenning
utgår till honom enligt 3 kap. 13 § andra stycket andra punkten lagen (1962r381)
om allmän försäkring. Vad sålunda stadgas skall dock ej gäUa, därest
arbetstagaren underlåter att, på förfrågan av arbetsgivaren, utan dröjsmål
underrätta denne om att han önskar återinträda i arbetet efter bortovaron.
Arbetsgivaren är ej phktig att låta återinträdet ske tidigare än tre veckor
från det han mottagit meddelande om den dag, då återinträdet kan äga rum, eller
från det arbetstagaren utan föregående meddelande instäUt sig hos honom.
Förbudet mot avskedande gäller ej, därest arbetstagaren avhåller sig från arbetet
i mer än två perioder.
Föreslagen lydelse
haft stadigvarande anställning hos honom, på den grund att
arbetslagaren i samband med havandeskap eller barris födelse avhåller sig från
arbetet under högst sex månader eller den längre tid föräldrapenning utgår tiU
honom enligt 3 kap. 13 § andra stycket andra punkten lagen (1962.381) om allmän
försäkring. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla, därest arbetstagaren
underlåter att, på förfrågan av arbetsgivaren, utan dröjsmål underrätta denne
om att han önskar återinträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej phktig
att låta återinträdet ske tidigare än tre veckor från det han mottagit
meddelande om den dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det
arbetstagaren utan föregående meddelande inställt sig hos honom. Förbudet mot
uppsägning och avskedande gäller ej, därest arbetstagaren avhåller sig från arbetet
i mer än två perioder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avhäller sig arbetstagare frän arbetet i samband med att
han i sitt hem mottager barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn äga
bestämmelserna i andra stycket motsvarande tillämpning, dock längst till den
tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets födelse.
Överlåtelse
av företag eller fartyg må inte inverka på den rätt som enligt denna paragraf
tillkommer arbetstagare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §
Arbetstagare som ej må skiljas från sin anställning av
anledning varom i denna lag förmäles är ej heller pliktig att av sådan anledning
vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än
som följer av sådan bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra stycket.
3 §
Arbetstagare som ej må sägas upp eller avskedas av
anledning varom i denna lag förmäles är ej heller pliktig att av sådan anledning
vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare män än
som följer av sådan bortovaro från arbetet varom förmäles i 2 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse 4§
Avtal, varigenom arbetstagares enligt denna lag
tillkommande förmåner inskränkes, vare ej bindande.
Föreslagen lydeke
4§
Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt
denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har arbetsgivare i strid mot denna lag skilt arbetstagare
frän anstäUningen eller minskat de därmed förenade förmånerna, är åtgärden ogill
samt arbetsgivaren skyldig ersätta av densamma uppkommen skada. Vid bedömande
om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarens
intresse av arbetsavtalets upprätthållande och övriga sådana omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det
med hänsyn till arbetsgivarens ringa skuld, arbetstagarens förhållande i
avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt
finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befrielse
från skadeståndsskyldighet må ock äga rum.
5 §
Sker uppsägning eller avskedande i strid mot denna lag, skad
åtgärden på yrkande av arbetstagaren förklaras ogUtig. Beträffande tvist om gUtigheten
av uppsägning eller avskedande gälla 34-37 §§, 39 § samt 41 § första och andra
styckena lagen (1973:000) om anställningsskydd.
6§
Åsidosätter arbetsgivaren sina förpliktelser enligt denna
lag skall han utge ersättning för uppkommen skada. Härvid äga 38 § tredje och
fjärde styckena samt 40 § första och tredje styckena lagen (1973:000) om anstäUningsskydd
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Arbetstagare, som vill göra gällande anspråk enligt denna
lag, skall dels därom underrätta arbetsgivaren inom två månader från det
arbetstagaren, i strid mot denna lag, skilts från sin anställning eller fått
vidkännas minskning i de därmed förenade förmånerna, dels ock anhängiggöra sin
talan inom två år från samma tidpunkt. Underlåtes det, är arbetstagaren sin
rätt förlustig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse 6§
Mål,
som avse tillämpningen av denna lag, upptagas och avgöras av allmän domstol;
dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av
kollektivavtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.
I fråga om anhängiggörande
och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i
13 § lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är sådant som i
sistnämnda lag sägs.
Föreslagen
lydelse
7§
Mål
om tillämpning av denna kg handläggas enligt lagen (1974: 000) om rättegången i
arbetstvister. I sådant mål äga 41 § tredje stycket och 42 § tredje stycket kgen
(1973:000) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har
uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller dock äldre
bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972r6S0) om rätt till ledighet
och lön vid
deltagande i svenskundervisning för utvandrare
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1972r650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare, dels att 6 a § samt 7 och 9 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels att 8 § skaU upphöra att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
6a§
Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig rätt
enligt denna lag i annat avseende än i 2 § sägs, samt uppsägning som sker endast
av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligt denna
lag, är ogiltig.
Föreslagen lydelse 6a§
Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig rätt
enligt denna lag i annat avseende än i 2 § sägs, är OgUtig.
Sker
uppsägning eller avskedande endast av det skälet att arbetstagaren begär
eller utnyttjar sin rätt enligt denna lag, skall åtgärden på yrkande av
arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning
eller avskedande gäller 34-37 §§, 39 § samt 41 § första och andra styckena
lagen (1973:000) om anställningsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Arbetsgivare, som ej iakttager vad som föreskrivs i denna
lag, skall ersätta arbetstagaren uppkommen skada.
18 Riksdagen 1974. 1 saml Nr88
7 §
Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna
lag skaU han utge ersättning för uppkommen skada. Härvid äger 38 § tred-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra
omständigheter är skäligt, får skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet kan också äga rum.
8§
Arbetstagare, som vill fordra skadestånd enligt denna lag,
skaU underrätta arbetsgivaren om sitt anspråk inom fyra månader efter det att
skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans
uppkomst.
Iakttager arbetstagare ej vad som föreskrives i första
stycket är talan förlorad.
9§
Mål om tUlämpning av denna lag prövas, om ej annat följer
av tredje stycket, av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet regleras av
kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål får dock genom
avtal hänskjutas till avgörande av skUjemän.
I fråga
om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen
(1928:254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant som avses i den lagen.
Fråga som
avses i 1 § andra stycket 1 och 2 prövas i den ordning Konungen bestämmer.
Föreslagen lydelse
je och fjärde styckena samt 40 § första och tredje
styckena lagen (1973:000) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.
(Utgår)
9§
Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen
(1974: 000) om rättegången i arbetstvister. I sådant mal äger 41 § tredje
stycket lagen (1973:000) om anställningsskydd motsvarande till-lämpning.
Utan hinder av första stycket prövas fråga, som avses i 1
§ andra stycket 1 och 2, i den ordning Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Har uppsägning eller avskedande skett före
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949rl)
Härigenom
förordnas i fråga om arbetarskyddslagen (1949rl), att 40 a § fjärde stycket
och 4244 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
40 a § fjärde stycket
Skyddsombud skall beredas erforderlig ledighet med
bibehållna anställningsförmåner för att fullgöra sina uppgifter.
Föreslagen
lydelse
40 a § fjärde stycket
Skyddsombud har rätt att taga den ledighet som fordras för
uppdraget. Vid sådan ledighet har skyddsombudet rätt till bibehållna
anställningsförmåner. Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för
arbetad tid, skall med sådan tid jämställas tid som nu sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
42 §
Skyddsombud må icke hindras att fuUgöra sina uppgifter.
Arbetstagaren må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i
anledning av hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden, ej heller må arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från
anställningen eller försämra hans anställningsvillkor.
Bryter
arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats, är han
skyldig ersätta
42 §
Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sitt uppdrag.
Skyddsombud må ej i anledning av uppdraget tillskyndas försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor.
Uppkommer
tvist om skyddsombuds arbetsförhållanden eller anställningsvillkor, må dessa
icke ändras förrän tvisten slutligt prövats.
ViU skyddsombud göra gällande att viss åtgärd strider mot
första stycket, skall han underrätta ar-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
därav
uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med
hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i
avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tiUgångar
eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp
nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum. Äro
flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas
efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre skuld, som
finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna i övrigt.
A vtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som
sker i strid mot vad i första stycket är stadgat, är ogill
Skyddsombud, som gör gällande att han uppsagts från sin
anställning eller tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, har rätt att kvarstå i
anställningen under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor
till dess frågan slutligt prövats. På yrkande av arbetsgivaren kan domstol
förordna att vad nu sagts ej skall äga tillämpning.
Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt
talan om att anställningsförhållandet skall bestå med hänsyn till innehållet i
tredje stycket, kan domstol på yrkande förordna att skyddsombudet skall äga
återgå i
betsgivaren
härom inom två veckor efter det att han fick kännedom om åtgärden. Har inom
två veckor efter det att sådan underrättelse lämnades förhandling rörande
tvistefrågan påkallats enligt lagen (1936:506) om förenings-och
förhandlingsrätt eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom två
veckor efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas
inom två veckor efter det att underrättelse lämnades.
Iakttages ej vad som föreskrives i tredje stycket, är
talan förlorad och skall vad i andra stycket sägs ej längre äga tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974r88
Nuvarande lydelse
arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller
beslut föreligger. För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt att
åtnjuta sina tidigare arbetsförhållanden och anstäUningsvillkor.
Föreslagen lydelse
265
opaginerad Kontrollera mot PDF
43 §
Talan på grund av 42 § skall väckas inom sex månader från
avslutandet av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, är talan
förlorad.
43 §
Åsidosätter " arbetsgivare sina förpliktelser enligt
40 a § fjärde stycket eller 42 § första stycket skall han utge, förutom lön och
andra anställningsförmåner vartiU skyddsombud på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen skada. Även arbetstagare som bryter mot
vad i 42 § första stycket sägs är skyldig att utge skadestånd.
I fråga
om skadestånd som avses i första stycket äga 38 § tredje oeh fjärde styckena
samt 40 § lagen (1973:000j om anställningsskydd motsvarande tillämpning. Har
uppsägning eller avskedande av skyddsombud förklarats ogiltigt, skall vid
tillämpning av 39 § samma lag skadestånd utgå med ytterligare hälften av där angivet
belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
44 §
Mål, som avse tillämpningen av 42 §, upptagas och avgöras
av arbetsdomstolen; dock skall talan mot arbetstagare väckas vid allmän
domstol.
Fackförening
eller annan liknande förening av arbetstagare äger vid arbetsdomstolen väcka
och utföra talan för medlem i föreningen; och må denne ej själv kära, med
mindre han visar, att föreningen undandrager sig att ta-
44 §
Mål om tUlämpning av 42 och 43 §§ prövas av
arbetsdomstolen; dock skall talan mot arbetstagare prövas av allmän domstol.
Sådant mål skall handläggas skyndsamt. Tvist får genom avtal hänskjutas till
avgörande av skiljemän.
Rör
tvist förhållande som avses i 42 § första stycket kan arbetsdomstolen meddela
förordnande i tvistefrågan för tiden intill dess tvisten slutligt prövats.
Domstolen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
la å hans vägnar. Vad som finnes stadgat om part med
hänsyn till jävs förhållande, personlig inställelse, hörande under
sanningsförsäkran och andra frågor som röra bevisningen skall ock gälla den
för vilken förening kärar.
Föreslagen lydelse
kan för sådan tid även förordna, att 42 § andra stycket
icke längre skall äga tUlämpning. Yrkande om förordnande som nu avses får ej
bifallas utan att motparten har beretts tillfäUe att yttra sig över yrkandet.
I fråga
om talans väckande och utförande inför arbetsdomstolen gäller vad därom stadgas
i lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister. Rätt som där sägs tillkommer
även annan arbetstagarorganisation som avses med denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970r979)
Härigenom
förordnas att 11 § förmånsrältslagen (1970r979) skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän
förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan
ersättning på grund av anställningen som ej förfallit till betalning tidigare
än ett år innan konkursansökningen gjordes och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid, högst sex månader, som överstiger inkomst vilken
arbetstagaren under tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat eller
uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag
eller genom egen förvärvsverksamhet. Har lönefordran som förfaUit tidigare än
ett år innan konkursansökningen gjordes varit föremål för tvisl, gäUer förmånsrätten,
om talan väckts eller sådan förhandhng som föreskrives i kollektivavtal
begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen följt inom
sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. I fråga om semesterlön
eller semesterersältning
AUmän
förmänsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan
ersättning på grund av anstäUningen som ej förfallit tUl betalning tidigare än
elL år innan konkursansökningen gjordes och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid, högst sex månader, som överstiger inkomst vilken
arbetstagaren under den tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat
eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning som han skäligen
bort godtaga. Allmän förmånsrätt följer även med fordran på skadestånd som
utgått enligt 39 § lagen (1973:000) om anställningsskydd. Har lönefordran som
förfallit tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes varit föremål för
tvist, gäller förmåns-rätlen, om lalan väckts eller sådan förhandling som föreskrives
i kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
som
är intjänad innan konkursansökningen gjordes, gäller förmånsrätten vad .som
står inne för det löpande och de närmast föregående två kvalifikationsåren.
Föreslagen lydelse
månader
från det att tvisten blivit slutligt avgjord. 1 fråga om semesterlön eller
semesterersättning som är intjänad innan konkursansökningen gjordes, gäller
förmånsrätten vad som står inne för det löpande och de närmast föregående två
kvalifikationsåren.
Förmånsrätt
enligt första stycket följer även med fordran på pension vilken tUlkommer
arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år mnan konkursansökningen
aordes och nästföljande sex månader. Förmånsrätten gäher även i fråga om
pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit
ansvaret för pensionen under de-betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967r531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Om
gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller jämte
närslående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande
över dess verksamhet, eher hans efterlevande ej ha förmånsrätt enligt denna
paragraf för lön eher pension. Vad som sagts nu gäller även om gäldenären är
juridisk person utan att vara näringsidkare.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970r741) om statlig lönegaranti
vid konkurs
Härigenom
förordnas att 2 § lagen (1970r741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha
nedan angiven lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön
eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 11 § förmånsrältslagen (1970r979)
och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 11 eller 12 § samma lag.
Har
arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket ansökt om gäldenärs
försättande i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om
konkursen avskrivits enligt 185 § konkurslagen (1921 r 225), för kostnad som
arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 § samma lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
fordran med förmånsrätt enhgt 11 § förmånsrättslagen gäller garantin för
varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962r381) om
aUmän försäkring.
Beträffande
fordran med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrältslagen gäller garantin för
varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962r381) om
allmän försäkring. / fråga om skadestånd som utgått enligt 39 § lagen (1973:
000) om anställningsskydd gäller dock, utöver vad nu sagts, garantin för varje
arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tio gånger basbeloppet, om
skadeståndet utgör tolv månadslöner, femton
Prop. 1974r88 270
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
gånger
basbeloppet, om skadeståndet utgör 18 månadslöner, och tjugo gånger
basbeloppet, om skadeståndet utgör 24 månadslöner.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Prop. 1974r88 271
Innehåll
Sid.
Propositionen
............................................................ 1
Propositionens
huvudsakliga innehåU.......................... .......... 1
Förslag till
lag om facklig förtroendemans stäUning på arbetsplatsen
... 3
lag om ändring i statstjänstemannalagen ............ 6
lag om ändring i lagen om skydd mot vräkning vid arbetskon
flikter........................................................................ .......... 8
lag om ändring i lagen om arbetstid m. m. i husligt
arbete . . 10
lag om ändring i lagen om förbud mot arbetstagares avske
dande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m 13
lag om ändring i lagen om förbud mot arbetstagares avske
dande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. ... 16
lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare . ........ 20
lag om ändring i arbetarskyddslagen....................... ........ 22
lag om ändring i förmånsrättslagen ...................... ........ 24
lag om ändring i lagen om anställningsskydd ....... ........ 26
lag om ändring i lagen om vissa anstäUningsfrämjande
åtgärder 27
Utdrag av statsrådsprotokollet den 5 aprU 1974......... ........ 28
1
Inledning ............................................................... ........ 28
2
Facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen . 30
2.1 Nuvarande ordning .......................................... ........ 30
2.1.1
Författningsregler...................................... 30
2.1.2
Kollektivavtalsbestämmelser
.................. ........ 30
2.2 Internationella förhåUanden ............................ 34
2.2.1
Uttalanden av
den internationella arbetsorganisationen (ILO) 34
2.2.2
Annan
internationell reglering ................ 37
2.3 Utredningen........................................................ 37
2.3.1
Inledning .............................................. 37
2.3.2
Lagstiftning eUer
avtalsreglering.............. 38
2.3.3
Det s. k.
tolkningsföreträdet ................... 39
2.3.4
FörhåUandet
till viss annan lagstiftning . ........ ,41
2.3.5
Kretsen av
fackliga företrädare m. m........ ......... 42
2.3.6
Olika slag av
fackligt arbete ................. ......... 43
2.3.7
Skydd för anstäUningen
............................ 44
2.3.8
Skydd för de
fackliga uppgifternas fullgörande .. 47
2.3.9
Övriga frågor
.......................................... ......... 49
2.3.10
Skiljaktiga
meningar .............................. ......... 51
2.4 Remissyttranden ............................................. ......... 53
2.4.1
Allmänt ................................................... 53
2.4.2
Lagstiftningens
utformning........................ ......... 57
2.4.3
Tolkningsföreträdet
.............................. ......... 58
2.4.4
Kretsen av
fackliga företrädare ............. ......... 60
Prop. 1974r88 272
Sid.
2.4.5
Olika slag av
fackligt arbete ................. 66
2.4.6
Skydd för anstäUningen
......................... ......... 67
2.4.7
Skydd för de
fackliga uppgifternas fullgörande . . 70
2.4.8
Övriga frågor
......................................... 74
3 Den
offentliga sektorn.............................................. ......... 77
3.1 Nuvarande ordning............................................. ......... 77
3.1.1
Allmänna
utgångspunkter......................... ......... 77
3.1.2
AnstäUningstryggheten
enligt lagen om anställningsskydd 81
3.2 Utredningen........................................................ ......... 83
3.2.1
Inledning ....:.......................................... ......... 83
3.2.2
Del offentliga
arbetsgivarbegreppet.......... 84
3.2.3
Tidsbegränsade
anställningar................... ......... 85
3.2.4
Grund för
uppsägning, omplaceringsskyldighet
m. m........................................................... 86
3.2.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning
m. m.......................................................... 87
3.2.6
Underrättelse i
vissa fall .......:...-............ 87
3.2.7
Uppsägningstidens
längd, lön och andra förmåner
under uppsägningstid m. m....................... 88
3.2.8
Regler om
turordning, företrädesrätt till ny anställning m.m 89
3.2.9
Tvisteförfarandet
m. m.............................. ........ 90
3.2.10
Ikraftträdande
........................................ ........ 91
3.3 Remissyttranden .............................................. 91
3.3.1
Allmänt ................................................... 91
3.3.2
Det offentliga
arbetsgivarbegreppet ..... 96
3.3.3
Tidsbegränsade
anställningar................... 96
3.3.4
Grund för
uppsägning, omplaceringsskyldighet
m. m.......................................................... 99
3.3.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning
m.m........................................................... 101
3.3.6
Underrättelse i
vissa faU......................... . 102
3.3.7
Uppsägningstidens
längd, lön och andra förmåner
under uppsägningstid m. m....................... ....... '03
3.3.8
Regler om
turordning, företrädesratt till ny anställning m. m 103
3.3.9
Ikraftträdande
........................................ 104
4 Följdändringar
i allmän arbetsrättslig lagstiftning ... 105
4.1 Arbetsfredslagstiflningen ................................. 105
4.1.1
Nuvarande
ordning ................................. 105
4.1.2
Utredningen
.......................................... 107
4.1.3
Remissyttranden
.................................... 109
4.2 Lagar för särskilda yrkesgrupper........................ Ill
4.2.1
Nuvarande
ordning ................................. Ill
4.2.2
Utredningen
.......................................... 114
Prop. 1974;88 273
Sid.
4.2.3 Remissyttranden .................................. ] 19
4.3 Lagar om uppsägningsförbud i vissa faU ........ ...... 121
4.3.1
Nuvarande
ordning ................................. 121
4.3.2
Utredningen...................................................
122
4.3.3
Remissyttranden....................................... 123
4.4 Arbetarskyddslagen och lagen om vissa anstäUnings-
främjande åtgärder................................... ...... 124
4.4.1
Nuvarande
ordning................................... ...... 124
4.4.2
Utredningen
......................................... ...... 125
4.4.3
Remissyttranden
................................... ...... 127
4.5 Lagstiftning om löneskydd.................................. ...... 130
4.5.1
Nuvarande
ordning................................. . 130
4.5.2
Utredningen .......................................... ...... 131
4.5.3
Remissyttranden.....................................
. 133
4.6 Semesterlagstiftningen....................................... 135
4.6.1
Nuvarande
ordning.................................... 135
4.6.2
Utredningen
.......................................... 135
4.6.3
Remissyttranden
................................... 137
4.7 Kungörelsen om statsbidrag tiU nedläggningshotade
före-
tag.................................................................
137
4.7.1
Nuvarande
ordning ................................. ...... 137
4.7.2
Utredningen.............................................. ...... 138
5 Avgångsersättning
............................................... ...... 138
5.1 Nuvarande ordning............................................. ...... 138
5.1.1
Förhållandena
på den privata sektorn ... ...... 138
5.1.2
Förhållandena
på den offentliga sektorn ............. 142
5.2
Utredningen .................................................... 144
5.3
Remissyttranden
............................................. 146
6 Föredraganden
.................................................... ...... 146
6.1 Lagstiftning om facklig förtroendemans
ställning på
arbetsplatsen ........................................ ...... 146
6.1.1
Inledande
synpunkter ........................... ...... 146
6.1.2
Tolkningsföreträdet
.............................. ...... 151
6.1.3
Den fackliga
verksamheten .................... ...... 153
6.1.4
Kretsen av
fackliga förtroendemän ......... ...... 155
6.1.5 AnstäUningsskyddet .............................. ...... 159
6.1.6
Skyddet för den
fackliga verksamheten .. ...... 162
6.1.7
Övriga frågor
.......................................... ...... 168
6.2 AnstäUningstryggheten på den offentliga sektorn 169
6.2.1
Inledande
synpunkter ........................... 169
6.2.2
Det offentliga
arbetsgivarbegreppet ..... 174
6.2.3
Tidsbegränsade
anställningar................... ...... 174
6.2.4
Grund för
uppsägning, omplaceringsskyldighet
m. m.......................................................... 176
6.2.5 Uppsägningsförfarandet, varsel och överläggning
m. m.......................................................... ....... 178
Prop. 1974r88 274
Sid.
6.2.6 Underrättelse i vissa fall .................. ..... 180
6.2.7 Uppsägningstidens längd, lön och andra förmåner
under
uppsägningstid m. m............... ....... 181
6.2.8 ,
Regler om turordning, företrädesrätt till ny an-
stäUning
m. m.................................. ..... 182
6.2.9 Tvisteförfarandet
.......................... 183
6.3 Följdändringar
i allmän arbetsrättslig lagstiftning 184
6.3.1 Arbetsfredslagstiftningen.................... 184
6.3.2 Lagar för särskUda yrkesgrupper ...... ..... 187
6.3.3 Lagar om uppsägningsförbud i vissa fall. ..... 192
6.3.4 Arbetarskyddslagen och lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder 194
6.3.5 Lagstiftningen om löneskydd ........... 201
6.3.6 Semesterlagstiftningen ................... 204
6.3.7 Fråga om bidrag under varseltid tiU nedläggningshotade
företag 205
6.4 Avgångsersättning
............................... 206
7 Upprättade lagförslag .............................. ..... 209
8 Specialmotivering.......................................... ..... 210
8.1 Förslaget
till lag om facklig förtroendemans stäUning pä
arbetsplatsen
............................... 210
8.2 Övriga
lagförslag .................................. 230
9 Hemställan ................................................ 242
Bilaga
Utredningens
lagförslag..................................... 244
Doktrin (4)
- Catharina Calleman, En flexibel arbetsrätt inom personlig assistans?, SvJT 2008 s. 484, på s. 495 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder, SvJT 1979 s. 81, på s. 102, 108 · Fritt tillgänglig
- Anders Victorin, Om kontraheringstvång inom förmögenhetsrätten, SvJT 1976 s. 436, på s. 448 · Fritt tillgänglig
- Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda, SvJT 1975 s. 21, på s. 30, 40 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
218 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (84)
84 kopplingar i 46 dokument.
- SOU 2023:79 Arbetsrätten under krig och krigsfara s. 157 om s. 225 · s. 350 om s. 192 · s. 350 om s. 239 · s. 352 om s. 192 · och 2 till i texten
- SOU 2022:47 De regionala skyddsombudens roll i arbetsmiljöarbetet s. 264 i texten
- Prop. 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden s. 117 om s. 159 i texten
- Ds 2021:17 En reformerad arbetsrätt - för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden s. 89 om s. 159 i texten
- SOU 2017:24 Ett arbetsliv i förändring - hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? s. 275 om s. 213 · s. 288 i texten
Rättsfall (21)
21 kopplingar i 18 dokument.
- AD 2018 nr 55 om s. 159 · om s. 160 · om s. 167 i texten
- AD 2016 nr 75 om s. 153 i texten
- AD 2015 nr 43 om s. 154 · om s. 166 i texten
- AD 2014 nr 77 om s. 216 i texten
- AD 2013 nr 13 om s. 177 i texten
Doktrin (113)
113 kopplingar i 14 dokument.
- Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 147 om s. 147 · s. 431 om s. 216 · s. 434 om s. 156 · s. 440 om s. 151 · och 32 till i texten
- Flodgren, Fackföreningen och rätten, 1978 s. 64 om s. 153 · s. 64 om s. 154 · s. 64 om s. 155 · s. 64 om s. 211 · och 17 till i texten
- Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 106 om s. 206 · s. 111 om s. 148 · s. 115 om s. 173 · s. 196 om s. 174 · och 15 till i texten
- Fahlbeck, Om arbetsprocessrätt, 1974 s. 44 om s. 153 · s. 75 om s. 163 · s. 162 om s. 162 · s. 163 om s. 163 · och 9 till i texten
- Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 244 om s. 215 · s. 245 om s. 214 · s. 245 om s. 216 · s. 246 om s. 215 · och 1 till i texten