med förslag till lag om felparkeringsavgift, m.m.
74 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 49 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:106, med förslag till lag om felparkeringsavgift, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition Prop. 1975/76:106
1975/76:106
med
förslag till lag om felparkeringsavgift, m. m.;
beslutad
den 22 januari 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen alt aniaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.
På
regeringens vägnar
G.
E. STRÄNG
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till lag om felparkeringsavgift. Enligt den
föreslagna lagen avkriminaliseras de flesla formerav parkeringsförseelser och
den nuvarande parkeringsbolen ersätts med en avgift, som fordonsägaren är belalningsansvarig
för. Invändningar mot parkeringsanmärkningen avses inle in verka på
skyldigheten all eriägga avgiften men avgiften återbetalas om invändningen
godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära om han
bestrider anmärkningen. Deh nya avgiften föreslås i princip tillfalla
vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader.
Genom det nya sanktionssyslemet åstadkoms -utan avkall på rättssäkerheten -en
enklare och mindre resurskrävande ordning för beivrande av
parkeringsförseelser.
Vidare
föreslås vissa jämkningar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa
fall. Ändringarna innebär bl. a. all felparkeral fordon får flyttas om del inle
är osannolikt all parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder i
trafiken.
1 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 106
Prop.
1975/76: 106 2
1
Förslag till
Lag
om felparkeringsavgift
Härigenom
föreskrives följande.
1 § Regeringen far förordna alt denna lag skall tillämpas i fråga om
överträdelse av föreskrift rörande parkering eller stannande av fordon som är
upptaget i bilregistret eller molsvarande utländska register om överträdelsen ej
är belagd med straff.
2 § Överträder någon föreskrift .som avses i 1 § är han skyldig atl eriägga
avgift (felparkeringsavgift).
3 § Felparkeringsavgift utgör lägst femtio och högst etihundrafemtio
kronor.
I
kommun, som svarar för irafikövervakning enligt lagen (1964:321) om kommunal
trafikövervakning, fa.stsläller kommunfullmäktige felparkerings-avgifiens
belopp. 1 annan kommun fastslälles beloppet av länsstyrelsen.
4 § Den som när överirädelsen skedde var antecknad som fordonels ägare i
register som avses i 1 § är ansvarig för atl felparkeringsavgiflen betalas. Detta
gäller dock. ej om omständigheterna gör det sannolikt atl fordonet har frånhänts
honörn genom broll.
5 § Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifl som avses
i I §, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen
(1964:321) om kommunal irafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning
skall innehålla uppmaning all inom viss lid belala den fastställda avgiften.
Anmärkningen överlämnas till fordonels förare eller ägare eller fästes på
fordonet.
6 § Betalas ej felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonels
ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas atl inom viss tid betala avgiften.
Betalas
ej avgiften efter uppmaning som avses i första slyckel, utfärdas åläggande för
fordonets ägare atl belala avgiften inom viss lid. Efterkommes ej åläggandel,
skall avgiften indrivas.
7 §
Avgift skall eriäggas inom föreskriven tid även om talan föres om undan
röjande av betalningsskyldigheten.
Prop.
1975/76: 106 3
8 §
Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare
atl så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten
i del polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifalles ansökan, undan
röjer myndigheten betalningsansvaret.
Bifalles
ej ansökan om rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas i denna ordning,
erinras den som har begärt rättelse om möjligheten att bestrida
betalningsansvar på del sätt som anges i 9 §.
Mol
beslut med anledning av begäran om rättelse får talan ej föras.
9 §
Ägare av fordon, i fråga om vilkel parkeringsanmärkning har meddelats,
får hos polismyndigheten i del polisdistrikt där parkeringsanmärkningeh
meddelades skriftligen anmäla all han bestrider betalningsansvar. Därvid
skall grunden för bestridandet anges.
Har
bestridande anmälts, verkställer polismyndigheten den utredning som behövs.
Sedan ulredningen har avslutats, meddelar polismyndigheten beslut med anledning
av bestridandel. Finner myndigheten all parkeringsanmärkning ej hade bort
meddelas eller att betalningsansvar av annan anledning ej åvilar den som
bestritt sådant ansvar, undanröjer den betalningsansvaret.
Anmäles
bestridande senare än sex månader efler det alt avgiften har eriagts eller
utmätningsman vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, avvisas anmälan.
10 §
Mot beslut enligt 9 !) som innebär att betalningsansvaret undanröjts
får talan ej föras.
Talan
mot annat beslut enligt 9 § föres genom besvär hos den tingsrätt inom vaib domkrets
överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären tillämpas lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden om ej annal anges i denna lag. Därvid gäller
i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid
anföras skriftligen.
Mol
tingsrätts beslut får talan ej föras.
11 § I tingsr ä tt f ö r allm ä n å klagare det
allm ä nnas talan.
12 §
Tingsrätt är vid handläggning av ärende enligt denna lag domför med en lagfaren
domare.
13 §
Om ej annat följer av denna lag äger bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272)
om indrivning, avkorining och avskrivning molsvarande tillämpning i fråga om felparkeringsavgift.
Åläggande
enligt 6 S andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efler den dag då
överträdelsen skedde.
Åtgärd
för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år efter
den dag överträdelsen skedde.
14 §
Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke om
fattas av förordnande enligl denna lag och ingår i gärningen förfarande som
kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.
Prop.
1975/76: 106 4
15 §
Felparkeringsavgift återbetalas om
1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslul som
har vunnit laga kraft,
2. avgift tidigare har eriagts for samma överträdelse,
3. det i annat fall har förekommit fel som avsett
ärendets handläggning och felet har varil lill men för den som eriagt avgift
eller
4. avgiften redan har eriagts, när åtal väckes eller
strafföreläggande utfärdas i fall som avses i 14 §.
16 §
Har parkeringsanmärkning meddelats i kommun som svarar för tra
fikövervakning enligt lagen (1964:321) om komrnunal irafikövervakning till
faller felparkeringsavgiflen kommunen. I annal fall tillfaller avgiften stats
verket.
Vid
utbetalning lill kommun av eriagd felparkeringsavgift avdrages statsverkets
kostnader med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer. När lagen träder i kraft skall
lagen (1960:683) om parkeringsbol upphöra all gälla. 1 fråga om överträdelse
som skell före den nya lagens ikraftträdande skall dock äldre bestämmelser
tillämpas.
Prop.
1975/76: 106 5
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall
Härigenom föreskrives
i fråga om lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall, dels att i 11 §
ordet "Konungen" skall utbytas mot ordet "regeringen". dels
all 2, 3, 4, 6 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
2 §
Fordon
får flyttas enligl denna lag om del
1. är uppställt så att fara för trafikolycka uppstår
eller betydande hinder uppkommer i trafiken,
2. är uppställt i strid mot föreskrift om
uppställning av fordon så all renhållning, snöröjning eller annal arbele på
väg avsevärt försvåras, eller
3. med hänsyn lill sill skick, den lid under vilken
det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses
övergivet.
Föreslagen
lydelse
Fordon
får flyttas enligl denna lag om det
1. är uppställt så atl fara för trafikolycka uppslår
eller hinder uppkommer i trafiken,
2. är uppställt i strid mol föreskrift om
uppställning av fordon så att renhållning, snöröjning eller annat arbete på
väg avsevärt försvåras, eller
3. med hänsyn lill sill skick, den tid under vilken
det stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måsle anses
övergivet.
Har
fördon siäUis upp i strid mot föreskrift om stannande eller parkering skaUfaU
som avses i första slyckel 1 anses föreligga, om det ej är osannolikt att fara
uppstår eller hinder uppkommer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §
Beslul
om flyttning av fordon som avses i 2 § 1 meddelas och verkställes av
polismyndigheten.
Beslul
om flyttning av fordon som avses i 2 § I meddelas och verkställes av
polismyndigheten. / kommun som svarar för trafiköveivakning enligt lagen
(1964:321) om kommunal trafikövervakning får sådant beslut meddelas och
verkställas av kommunal myndighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
* Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 106
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Beslul om Hyllning av
fordon som avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten, om vägförvaltning
eller kommunal myndighet begär det, och verkställes av den som påkallat
beslutet. 1 den mån Konungen bestämmer får vägförvaltning eller kommunal
myndighet själv besluta om sådan flyttning.
Föreslagen
lydelse
Beslul
om flyttning av fordon som avses i 2 § 2 eller 3 meddelas av polismyndigheten,
om vägförvaltning eller kommunal myndighet begär del, och verkstäUes av den som
påkallat beslulel. 1 den mån regeringen bestämmer får vägförvaltning eller
kommunal myndighet själv besluta om sådan flyttning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
nytlningsbeslut anges om fordonet är fordonsvrak.
4
§ Fordonsvrak som flyttas skall så snart del lämpligen kan ske skrotas eller
undanskaffas på annat sätt.
Flyttas annat fordon,
skall det ställas upp så nära den plats där det anträffades, att del lätt kan
återfinnas. Kan fordonet ej lämpligen ställas upp på sådant sätt eller är det
att anse som övergivet enligt 2 § 3, skaU det förvaras på särskild
uppställningsplats för fordon som flyttas enligt denna lag.
Flyttas annat fordon,
skall del förvaras på särskild uppställningsplats för fordon som flyttas
enligt denna lag eller ställas upp så nära den plats där det anträffades att
det lätt kan återfinnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6§
När
beslul om flytlning meddelats, skall polismyndigheten underrätta ägaren så snarl
del kan ske.
Har
fordon ställts upp lill förvaring på särskild uppställningsplats och har
ägaren ej kunnat anträflås, skall polismyndigheten ulan dröjsmål kungöra
flyttningen i tidning inom orten eller på annal lämpligl sätt saml vidtaga de
fortsatta undersökningar och ålgärder som kan anses påkallade föratl göra
underrättelse möjlig.
i
Ägare
av fordon som flyttats enligt denna lag är skyldig ersätta kostnaden för
flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen.
Ersättningsskyldighet förelig-
När
beslul om flyttning meddelats, skall den myndighet som meddelal beslutet
underrätta ägaren så snarl del kan ske.
Har
fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och har
ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkstäUt flyttningen
kungöra den i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt saml vidtaga de
fortsatta under-sökningarochålgärdersom kan anses påkallade för atl göra
underrättelse möjlig.
Ägare
av fordon som flyttats enligl denna lag är skyldig ersätta kostnaden för
flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen.
Ersättningsskyldighet förelig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 106
ger ej, när ägaren gör sannolikt, all fordonet frånhänts honom genom
brott, eller när fara eller hinder som avses i 2 § 1 uppstått till fölfd av
omständighet som Inte bort förutses av den som ställt upp fordonet-
ger ej, när ägaren gör
sannolikt, atl fordonet frånhänts honom genom brott eller att förhållandena vid
tiden för uppställningen var sådana att den icke innebar eller kunde förutses
komma att innebära fara eller hinder som avses i 2 § 1. Vid beräkning av
kostnaderna skall avdragas fordonels värde, om äganderätten övergått enligl 7 §.
Fordon som förvaras på
särskild uppställningsplats behöver ej utlämnas, förrän kostnaderna betalats.
Kostnad, som ej ullages av
ägaren, bäres av statsverket eller, om flylt-ningsbeslulel verkställts av
kommunal myndighet, av kommunen.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop.
1975/76: 106 8
3
Förslag til!
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives,
alt 20 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Vid beräkningen av
inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samt
liga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar
eller penningars värde (b r u 11 o i n i ä k t) avräknas alla omkostnader
under
beskattningsåret för intäkternas färvärvande och bibehållande. Alt koncern
bidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mollagaren framgår av 43 S 3 mom.
Avdrag må icke ske för: Avdrag må Icke ske för:
den skatlskyldiges levnadskostna-
den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, der
och därtill hänföriiga utgifter.
däruti
inbegripet vad skatlskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt
understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning lill person i sitt
hushåll;
värdei av arbete, som i den
skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skallskyldige själv, andre
maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men
ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;
ränta
å den skatlskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;
svenska
allmänna skatter;
kapitalavbetalning
å skuld;
avgift
enligt 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);
avgift
enligl lagen (1972:435) om överiaslavgifl;
belopp
för vilkel arbetsgivare är
däruti inbegripet vad skatlskyldig
utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämföriig
periodisk utbetalning lill person i sitt hushåll;
värdei av arbete, som i
den skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skaltskyldige själv, andre
maken, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men
ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;
ränta
å den skallskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;
svenska
allmänna skatter;
kapitalavbetalning
å skuld;
avgift
enligl 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);
avgift
enligt lagen (1972:435) om överiaslavgifl;
belopp
för vilket arbetsgivare är
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste
lydelse 1975:1174.
Prop.
1975/76: 106 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ansvarig
enligl 75 § uppbördslagen ansvarig enligl 75 § uppbördslagen
(1953:272);
(1953:272);
avgift enligl lagen (I976:000)omfel-
parkeringsavgifi;
föriusl, som är all hänföra lill ka- föriusl, som är att hänföra till ka-
pitalföriusl. pilalföriust.
(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer.
Prop.
1975/76: 106 10
Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-01-22
Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande,och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson.
Föredragande:
statsrådet Noriing.
Proposition
med förslag till lag om felparkeringsavgift m. m.
1 Inledning
Rikspolisstyrelsen
och Slockholms gatunämnd har i framställningar lill Kungl. Maj:t den 18 oktober
resp. den 21 januari 1971 hemställt om åtgärder för all möjliggöra en bättre
kontroll av parkeringsbeslämmelsernas efterlevnad och underiätta beivrandet av
parkeringsförseelser.
Inom
kommunikationsdepartementet har därefier utarbetats promemorian (Ds K 1973:6)
Vissa frågor om kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterievnad.
Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden har avgelts av riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, statens trafiksäkerhetsverk, statens planverk,
byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus saml Göteborgs och
Bohus län, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Motorbranschens
riksförbund, Moiororganisalionernas samarbetsdelegation. Näringslivets
trafikdelegation, Svenska kommunförbundet, Svenska Irans-portarbetareförbundet,
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening saml Sveriges trafikbilägares
riksorganisation. Några remissinstanser har bifogat yttranden från andra
myndigheter eller sammanslutningar.
2 Nuvarande
ordning
2.1
Bestämmelser om stannande och uppställning
Beslämmelser
som reglerar rätten att stanna och ställa upp fordon på väg finns dels
i vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast
Prop.
1975/76: 106 11
1975:882-VTK),
dels i lokala trafikföreskrifter som har utfärdats med slöd av VTK. Enligt 2 § VTK
räknas som parkering uppställning av fordon med eller ulan förare. Som
parkering räknas dock inle uppställning under kortare tid för på- eller
avstigning eller på- eller avlastning av gods.
Enligt
den allmänna bestämmelsen i 70 § VTK är det förbjudet att stanna eller parkera
fordon på sådan plats' eller på sådant sätt atl fara uppstår eller trafiken
onödigtvis hindras eller störs. 1 69 S första stycket VTK anges atl fordon får
stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen om det inte finns
skenor på högra sidan av vägen eller det är fråga om väg med enkelriktad trafik.
1
71-74 S§ VTK räknas vissa konkreta fall upp när stannande eller parkering inte
får ske.
71 §
VTK föreskriver att annat fordon än sådan tvåhjulig cykel eller moped som ej
har sidvagn inle får stannas eller parkeras på gångbana eller cykelbana.
Enligt
72 § VTK får fordon inle stannas eller parkeras
1. på övergångsställe eller på korsande cykelbana
eller inom etl avstånd av tio meter före övergångsstället eller cykelbanan,
2. i vägkorsning eller inom etl avstånd av tio meter
från korsande vägbanas närmaste ytterkant,
3. i korsning mellan väg och järnväg eller spårväg,
4. på sådant sätt att vägmärke eller trafiksignal
skymmes,
5. i vägpori eller tunnel,
6. på eller i närheten av backkrön eller i kurva där
siklen är skymd eller nära sådan,
7. där körbanan före vägkorsning är delad i körfält
genom spärrlinje eller sä nära början av sådan linje att inkörning i rätl körfält
försvåras,
8. i annal fall än som sägs under 7 längs en spärriinje,
om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter och en streckad
linje ej löper mellan fordonet och spärrlinjen,
9. i krypfält eller cykelfäll.
1
73 S VTK regleras uppställning vid hållplats för buss eller spårvagn. Fordon får
inle parkeras på en genom vägmarkering angiven sträcka på vardera sidan om
märke som anger sådan hållplats. Om markering saknas får fordon inte parkeras
inom tolv meter på vardera sidan om märket. Där fordon inte fär parkeras, får
det inte heller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan
hinder för buss- eller spårvägstrafiken.
Enligt
74 S första stycket VTK för fordon inte parkeras
1. närmare än trettio meter från plankorsning,
2. framför infart lill faslighet eller annars så atl
trafik med fordon lill eller från fastigheten väsentligt försvåras,
3. på huvudleds körbana utom tättbebyggt område,
4. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs
körbanans kant än sådan tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel som saknar sidvagn,
Prop.
1975/76: 106 12
5. så att det hindrar tillträde lill annat fordon
eller så atl detta inle kan föras från platsen,
6. så all fordonet med något hjul står utanför parkeringsrula
eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske.
Bestämmelsen
i 74 § 3 liilämpas enligl kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning
(ändrad senast 1974:750) inle före den 1 maj 1976.
Bestämmelser
om stannande och parkering finns också i 142 § VTK där det anges all fordon inle
får stannas eller parkeras på motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till
sådan väg annat än på särskilt anvisad parkeringsplats.
Enligl
144 § VTK gäller bestämmelsen i 142 § även i fråga om trafik på molortrafikled
och på- och avfartsväg lill sådan led.
För
polisfordon och fordon som används i väghållningsarbete finns vissa undantag
från uppställningsförbuden.
Enligt
147 § och 148 § andra stycket VTK får trafiknämnd meddela vissa lokala
trafikföreskrifter bl. a. om förbud all stanna eller parkera fordon. Föreskrifterna
får avse viss väg eller vägsträcka eller samtliga vägar inom visst område.
Genom tillkomsten av terränglrafikkungörelsen (1972:594, ändrad senast 1975:1315-TTK)
har öppnats möjlighet för irafiknämnd alt meddela förbud alt stanna eller
parkera fordon också utanför väg (57 § andra stycket 2 TTK). Lokal
trafikföreskrift skall offentliggöras. Beslämmelser härom finns i 152 § VTK och
59 § TTK. Ulmärkning med vägmärke skall ske enligl kungörelsen(1966:270)om
vägmärkenm. m.(ändradsenast 1974:101-VMK).
Med
slöd av lagen (1957:259) om räll för kommun alt uttaga avgift för vissa
upplåtelser å allmän plats rn. m. (omtryckt 1972:102) kan kommun beslula om
avgiftsbeläggning av parkeringsplatser om det behövs för atl ordna trafiken.
Lagen gäller avgifter för rätl all under begränsad tid begagna av kommunen för
allmän parkering upplåten plats på gala, torg eller annan allmän plats. 1
kommunens beslut bestäms också grunderna för beräkning av avgifterna. Del
ankommer på trafiknämnden att meddela de lokala trafikföreskrifter varigenom
bilisterna åläggs alt eriägga parkeringsavgifl. Nämnden anger vilka
parkeringsplatser som skall avgifisbeläggas och bestämmer också
avgiftsbeloppen, när beslut fallats om differentierade avgifter.
2.2
Åtgärder vid parkeringsförseelser
2.2.1
Straffrättsligt beivrande
Överträdelse
av de redovisade bestämmelserna i VTK eller av lokal trafikföreskrift om
stannande eller parkering av fordon kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik
eller hinder i trafik enligl lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
(ändrad senast 1975:611 - TBL). Är gärningen inte straffbar enligl TBL, döms till
böler, högst 500 kr., enligt 164 S första stycket
Prop.
1975/76: 106 13
5,9
eller 10 VTK eller 71 § 5 TTK. Har molorfordon stannats eller parkerats i slrid
mol 69 § första slyckel, 71 §, 72 § 1-5 eller 7-9, 73 § eller 74 § första
stycket VTK eller förbud som gäller på grund av lokal trafikföreskrift enligt VTK
och är del inte utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren lill slraff
(subsidiärt ägaransvar). Gör omsländighelerna del sannolikl alt fordonet har frånhänls
ägaren genom broll, straffas han dock inle (164 § andra slyckel VTK).
Bestämmelsen om subsidiärt ägaransvar har gällt sedan utgången av år 1969.
Regeln är så avfattad atl utredning måsle ske inte endasl om ägaren bestrider
ansvar utan även om han endasl underiåler atl betala parkeringsbolen.
Straff
för broll mol reglerna om stannande och parkering kan givetvis utdömas av domslol
efler åtal. Vidare kan åklagare genom strafföreläggande i stället för atl väcka
åtal förelägga den misstänkte det slraff. han anser brottet förskylla.
Slutligen finns möjlighet atl förelägga den misstänkte parkeringsbol eller
ordningsbot.
Parkeringsbols
fö r fa randel regleras i lagen (1960:683) om parkeringsbot (omtryckt
1968:194) och parkeringsbotskungörelsen (1968:200, ändrad senast 1973:977).
Förfarandet kan bara tillämpas beträffande motorfordon och endast vid
förseelser mot 69 »j första stycket,' 71 §, 72 ?:; 1, 2, 4, 5 och 7, 73 ij saml
74 i; första slyckel 2. 4. 5 och 6 VTK saml mot lokala trafikföreskrifter som
avses i 147 S andra stycket 7 VTK (förbud mot stannande eller parkering).
Förfarandet kan numera användas i samtliga polisdistrikt. Det innebär all, när
en sådan förseelse har begåtts, polisman eller kommunal irafikövervakare som
avses i lagen (1964:321) om kommunal irafikövervakning (ändrad senast 1967:61)
kan lämna till föraren eller fästa på fordonet en anmaning att betala
parkeringsbot inom viss lid. Botens belopp fastställs av riksåklagaren inom
vissa i lagen angivna gränser, lägst lOoch högsl 100 kr. Enligt riksåklagarens
beslut (1968:397)om parkeringsbot utgår parkeringsbot i Stockholms
polisdistrikt med 50 kr. och i övriga polisdistrikt med 35 kr. Boten betalas lill
rikspolisstyrelsen och tillfaller slalen. Under den tid som har angetts i anmaningen
får åtal inte ske. Betalas boten inom liden eller senare men innan stämning,
stämningsansökan, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har
utfärdats vidtas inga ytterligare åtgärder. Om strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot har hunnit utfärdas kan den som utfärdat
föreläggandel förklara atl betalningen skall gälla och återkalla föreläggandel.
Har parkeringsbol betalats med giltig verkan företas ingen utredning om vem
som begått förseelsen utan den skyldige behåller sin anonymitet. Vid dubbelbelalning
och i vissa andra fall skall parkeringsbot återbetalas. Reglerna härom finns i parkeringsbotskungörelsen.
Även
ordningsbolssystemet är numera tillämpligt i hela landet. Det regleras i 48
kap. rättegångsbalken och ordningsboiskungörelsen (1968:199, ändrad senast
1974:1078). Riksåklagaren bestämmer i samråd med rikspolisstyrelsen med viss i
rättegångsbalken angiven begränsning vil-
2* Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 106
Prop.
1975/76: 106 14
ka
förseelser som får beivras genom föreläggande av ordningsbot. Riksåklagarens
nu gällande beslut (1973:154, ändrat senast den 11 april 1975)om ordningsbot
för vissa broll upptar samtliga förseelser mot beslämmelser om stannande och
parkering som redovisats tidigare utom förseelse mol 70 ij, 74 § första slyckel
3 VTK, som inle träder i kraft föreden 1 maj 1976,och mot föreskrift enligl 57
§ andra stycket 2 TTK. Del bördock anmärkas, alt ordningsbot i praktiken
knappast lorde användas, då parkeringsbolsförfarandet är tillämpligt.
Riksåklagaren bestämmer också hotens belopp. Enligt riksåklagarens beslul är ordningsboten
för alla de överträdelser som kan beivras med parkeringsbol densamma som parkeringsbolen.
Medan parkeringsbolssyslemel bara är tillämpligt i fråga om molorfordon, kan ordningsbolssystemet
tillämpas även när det gäller olaga stannande eller parkering av andra fordon,
t. ex. släpfordon och cyklar. Föreläggande av ordningsbot får utfärdas av
polisman med vissa kvalifikationer i fråga om tjänsteställning eller
utbildning. För all föreläggande skall få utfärdas gäller bl. a. all den misslänkle
inle förnekar gärningen. Föreläggandet utfärdas till godkännande omedelbart
eller inom viss tid. Har visslidangettsfårfrågaomansvarförbrottei inleprövaspånylt
förrän liden har gått ut. Om godkännande skersedan stämning eller
stämningsansökan har utfärdals, ärdet ogiltigt. Detsamma gällerom godkännande efler
del all åklagare har utfärdat strafföreläggande, om inte åklagaren förklarar
godkännandet giltigt och återkallar slrafföreläggandet. Godkänt föreläggande
gäller som lagakraflvunnen dom men kan undanröjas enligl bestämmelserna i 59
kap. 5-9 §§ rättegångsbalken.
Strafföreläggande
regleras i 48 kap. rättegångsbalken och straff-föreläggandekungörelsen
(1970:60, ändrad senast 1975:288). Strafföreläggande innebär atl åklagaren
förelägger den misslänkle lill godkännande elt bötesstraff, fastställt efter
vad åklagaren anser brottet förskylla. Eftersom strafföreläggande är ett
alternativ till åtal förutsätts atl åklagaren har samma beslutsunderlag som vid
beslut om åtal. Detta innebär atl reglerna om förundersökning i 23 kap.
rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948,omtryckll969:589,ändradsenasll975:969)skall
tillämpas. Formell förundersökning behöver inle ske i fråga om bölesbroti om
tillräckliga skäl för åtal ändå föreligger. Sedan strafföreläggande företl
brott har utfärdats får frågan om ansvar för brottet inte prövas på nytt förrän
tiden för godkännande utgått. Godkänt strafföreläggande gäller som lagakraftvunnen
dom men kan undanröjas enligt reglerna i 59 kap. 5-8 §§ rättegångsbalken. Om slrafföreläggandet
inle godkänns, får åklagaren väcka åtal i vanlig ordning.
Vid
domstol handläggs mål om parkeringsförseelser på samma säll som andra brottmål.
Eftersom endasl böler ingår i straffskalan är tingsrätt domför med en lagfaren
domare. Om målet handläggs av tingsnotarie skall dock nämnd delta i avgörandet.
Liksom andra brottmål förutsätter mål om parkeringsförseelser i tingsrätt
huvudförhandling inför rätlen.
Om
parkeringsbot har tillämpats kan anmälan till körkortsregistret inte ske. När parkeringsbolssyslemel
infördes undantogs emellertid från anmälan lill
Prop.
1975/76:106 15
registret
inlebaraförseelsersom har beivrats genom parkeringsbot ulan samtliga
motsvarande förseelser oavsett hur de beivrats i det enskilda fallet. Enligl 119
§ körkortskungörelsen (1972:592, omtryckt 1975:58, ändrad senast 1975:1038 - KKK)
skall således anmälan inte ske när det gäller överträdelse av 69 § första
stycket, 71 §, 72 § 1,2,4,5, 7,8 eller 9 eller 73 § eller 74 § VTK och inle
heller närdel gälleröverlrädelseav lokal trafikföreskrift om stannandeeller parkering.
2.2.2
Flyttning av fördon
Enligt
2S lagen (1967:420) om flytlning av fordon i vissa fall (ändrad senast
1969:728), får fordon flyttas om det
1. är uppställt så atl fara för trafikolycka uppstår
eller betydande hinder uppkommer i trafiken,
2. är uppställt i strid mol föreskrift om uppställning
av fordon så alt renhållning, snöröjning eller annat arbele på väg avsevärt
försvåras, eller
3. med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken
del stått uppställt på samma plats eller annan omständighet måste anses
övergivet.
Beslul
om flyttning meddelas av polismyndigheten. Beslul om flyttning enligl 2 § 2 och
3 kan få fattas av vägförvaltning eller kommunal myndighet i den mån regeringen
bestämt del. Etl tiotal kommuner har fått sådan rätl. Flyltningsbeslul
verkställs av den som har fattat beslutet. Om flyttning skall ske enligl 2 § 2
eller 3 och beslulel har meddelats av polismyndighet verkställs flyttningen
dock av den som påkallat beslutet.
När
elt fordon flyttas skall det i första hand ställas upp så nära den plats där
del anträffades atl det lätt kan återfinnas. Om någon sådan plats inte finns
tillgänglig eller om fordonet är att anse som övergivet skall det flyttas till särskild
uppställningsplats. Ägaren till fordonet skall underrättas om beslut om flytlning
så snart del kan ske. Om fordonet flyttats till särskild uppställningsplats
skall flyttningen kungöras på visst säll. Fordonsägaren är skyldig atl belala
flyttningskostnaden, om han inle gör sannolikl alt fordonet frånhänls honom
genom brott eller fara eller hinder som avses i 2 i; 1 uppstått lill följd av
omständighet som inte bort förutses av den som ställde upp fordonet.
2.3
Ägaransvar i trafiklagstiftningen
Av
den tidigare redogörelsen framgår all ägare av fordon har ett visst ansvar för
parkeringsförseelser som begås med hans fordon. Därutöver har fordons-ägareelt
långt gående ansvar för all fordonet inte brukas i strid mot gällande beslämmelser.
Brukas fordonet trots att del är bristfälligt utrustat eller av vissa andra
anledningar inte får användas stralTas ägaren enligt 105 och 106 §§ fordonskungörelsen
(1972:595, ändrad senast 1975:881 - FK)om han inle visar att han hargjort vad
han kunnat förall hindra alt fordonet brukades. Liknande ansvarsbestämmelser
finns, när det gäller terrängfordon, i 70 och 71 §§ TTK
Prop.
1915116: 106 16
och,
i fråga om förseelser mol bilavgaskungörelsen (1972:596, ändrad senast 1975:59
- BAK), i 10 § BAK. Vidare straffas enligl 163 ij VTK ägare av fordon som har
brukals i slrid mot gällande last- och viklbesiämmelserom hanej visar att
förseeisen harberotl påomständighetsom han inle harkunnal rådaöver. Beträffande
dessa bestämmelser gäller parallellt även elt visst ansvar för föraren. Liknande
bestämmelser om ägaransvar förekommer även i bilregisterkungörelsen (1972:599,
omtryckt 1973:765,ändrad senast 1975:431 -BRK).
Om
fordonet ägs av staten, kommun eller juridisk person gäller särskilda beslämmelser
i de nämnda författningarna om vem som skall bära ägar-ansvarel (166 S VTK, 76;;
TTK, 112;? FK, 92 § BRK). 1 fråga om bilar som innehas på grund av
avbetalningsköp gäller enligt 165 ij VTK, 6 ij TTK, 6 !} FK, 14 S BAK och 7 § BRK
att bestämmelserna om ägare i stället skall gälla innehavaren. I 138 ij KKK och
75 ij TTK finns beslämmelser om straff för vårdnadshavare eller arbetsgivare
för det fall att moped eller lerrängskoler förs av barn som inte har fyllt temlon
är.
Av
intresse i förevarande sammanhang är också lagen (1972:435) om överlastavgift
(ändrad senast 1974:292). Enligt denna påförs ägaren av ett fordon som framförs
i slrid mol bestämmelserna om vägars och fordons belastning överiaslavgifl,
vars storiek är beroende av överlastens omfattning. Denna lagstiftning infördes
sedan det hade visat sig inle vara möjligl alt enbart inom ramen för elt straffrättsligt
sanktionssystem komma till rätta med de alll vanligare, från en rad synpunkler allvariiga
förseelserna mot belastningsbestämmelserna. Det kan nu - på grundval av bl. a.
uppgifter från polishåll - konstateras alt det nya påföljdssystemet i allt
väsentligt synes ha motsvarat förväntningarna.
2.4
Kommunal trafikövervakning
Kontrollen
av all bestämmelserna i VTK och lokala trafikföreskrifter rörande stannande
och parkering av fordon efterlevs sker i första hand genom polisens försorg.
Länsstyrelse
kan enligt lagen om kommunal trafikövervakning förordna alt kommun inom visst
område skall ombesörja övervakning av hur föreskrifter rörande stannande och
parkering av fordon eflerievs. Förutsättning för sådant beslul är dock att
kommunen tar ul avgift för begagnande av allmän parkeringsplats. Övervakningen
gäller all fordonsuppställning och alltså inte bara den avgiflsbelagda
parkeringen. Den fullgörs av särskilt utbildad personal, trafikövervakare.
Förordnande för irafikövervakare meddelas av polischefen. Personalen slår
också i sin ijänslgöring under polischefens ledning. Kommunen har däremot den
administrativa ledningen av personalen och brukar också tillhandahålla tjänslelokaler
för trafikövervakarna. Länsslyrelsen skall då den förordnar om kommunal
trafikövervakning bestämma del område inom vilket kommunen skall ombesörja
trafikövervakningen och det minsta antal övervakare som behövs. Kommunal irafikövervakning
finns nu anordnad i etl stort antal kommuner.
Prop. 1975/76: 106 17
3
Framställningarna
Rikspolisstyrelsen
har i sin framställning anfört att den andel av totala anlalel förseelser som
ledde till betalning före polisutredning ökade omedelbart efter
ikraftträdandet av reglerna om subsidiärt ägaransvar den 1 januari 1970. Från
och med tredje kvartalet 1970 till och med första kvartalet 1971 sjönk
betalningsfrekvensen successivt.
Om
del nuvarande systemet skall fungera bra förutsätts enligt rikspolisstyrelsen atl
del övervägande anlalel parkeringsanmärkningar betalas utan att utredning
behöver tillgripas. Om inte tillräckligt ingripande ålgärder inträder snabbi
efter förseelsen frestas den misstänkte atl förhålla sig passiv och därmed i
onödan belasta utredningskapaciteten.
Enligl
rikspolisstyrelsens uppfattning härden utformning ansvarsbestämmelserna fick
fr. o. m. den 1 januari 1970 inle medfört tillräckliga lättnader i utredningshänseende.
Varje ansvarsyrkande mot ägare måste nu föregås av utredning. Utredningarna ger
sällan något i sak ulan har som huvudsaklig funktion atl uppfylla de legala
kraven för atl ägarens ansvar skall kunna utkrävas.
Rikspolisstyrelsen
har vidtagit vissa åtgärder föratl bemästra utrednings-situationen. Sålunda
förstärktes utredningsresurserna, främsl i Slockholm, där personalen efterårsskiftel
1970-1971 merän fördubblades. Vidare företogs vissa ralionaliseringsåtgärder belräffande
utredningsförfarandel. Del är emellertid enligl styrelsen uppenbart atl det
krävs ytteriigare åtgärder för att avhjälpa bristerna och nå en långsiktig
lösning av problemet.
Rikspolisstyrelsen
föreslår därför alt det införs elt strikt straffrättsligt ansvar för fordonets
registrerade ägare.
Stockholms
gatunämnd framhåller atl införandet av ägaransvar den 1 januari 1970 mottogs
mycket positivt. Våren 1970 vidtogs en intensifiering av övervakningen för att
förbättra förhållandena för distributions- och kollektivtrafiken. Under första
kvartalet 1970 hade del nya ägaransvaret den effekten all fordonsförarna i
högre grad respekterade parkeringsbeslämmel-serna. Därefter har emellertid
konstaterats atl respekten alltmer avtrubbats. Situationen upplevs av den övervakande
personalen så att endast den normalt samvetsgranne bilisten straffas vid
parkeringsförseelse genom frivillig inbetalning av parkeringsbol.
Gatunämnden
föreslår mol denna bakgrund ett strikt, ej slraffrällsligi, ansvar för den
registrerade ägaren. Vidare föreslår gatunämnden atl avgiften för felparkering
säkras genom legal panträtt i fordonet saml atl parkeringsövervakning och
uppbörd av avgifter blir helt kommunala angelägenheter.
1
en ny framställning den 4 september 1975 har gatunämnden - under hänvisning till
sin tidigare framställning - ånyo anhållit om all lagliga förutsättningar
skapas för genomförande av elt effektivt system för beivrande av parkeringsförseelser.
Prop.
1975/76: 106 18
4
Några utländska lösningar
I Danmark
gällersedan år 1972 nya reglerom "afgiftforstandsnings-og parkeringsovertras
delser". Sådan avgift används vid överträdelse av lokala restriktioner
rörande stannande och parkering och vid vissa andra förseelser mot
parkeringsreglerna. Belalningsanmaning lämnas lill föraren eller fästs på fordonet.
Föraren är i första hand belalningsskyldig men om avgiften inte betalas inom
föreskriven lid, tio dagar, är ägaren skyldig all belala den efter anmaning i
brev. Om betalning ändå inte inkommer tillställs den belalningsskyldige elt
kravbrev. Någon delgivning sker inte. En vecka efter avsändandet av kravbrevet
anmodas utmätningsmannen all mäta ul avgiften hos fordonsägaren, om betalning inle
skett.
Politimesleren
prövar besvär över ålagd avgift och kan också medge anstånd med betalning.
Eftergift sker när ägarförhållandena inle tillräckligt klart kan utredas, när
rimligt bevistvivel uppstått och när förseelsen begåtts av allvarligt
rörelsehindrad person eller, i vissa fall, av läkare.
Polisen har rätt atl
flytta fordon som befinner sig på område där faerd-selsloven gäller bl. a. om
fordonet är uppställt i strid mol beslämmelse om stannande eller parkering.
Erfarenheterna av de nya bestämmelserna anses goda. 1 Finland gäller sedan år
1970 ell förenklat förfarande för beivrande av överträdelser av fbrbud och
begränsningar belräffande stannande, uppställning och parkering, s. k.
parkeringsfel. Anmaningalt belala parkeringsbol lämnas till föraren eller
fästs på fordonet. Kan inle detla ske, tillställs fordonets ägare en belalningsanmaning.
Ansvarig för betalningen är, förutom föraren, ägaren till fordonet ellerden
som enligt anmälan lill molorfordonsregistrel varaktigt övertagit besittningen
av fordonet. Denne kan göra sig fri från ansvar bara om han gör sannolikl all
fordonet, när förseelsen begicks, olovligen brukades av föraren, eller påvisar
all han lill följd av att han tillhör diplomalkåreneller av annan liknande
anledning inle är skyldig alt svara för boten.
Eriäggs
inte boten inom en vecka höjs beloppet med hälften. Polischefen, som är
parkeringsövervakare, skall då i denna egenskap meddela fordonets ägare ett
föreläggande alt inom ytterligare en vecka från delgivning betala den förhöjda boten.
Om betalning inte sker i enlighet med föreläggandet, kan ulsökning ske omedelbart.
Parkeringsövervakare kan föriänga betalningstiden om tvingande skäl
föreligger.
Parkeringsövervakaren
skall pröva protest mot belalningsanmaning, föreläggande att belala
parkeringsbot eller förhöjning av parkeringsbolen. Protest skall inges inom
betalningstiden. Om protest inges senare kan den ändå prövas om särskilda skäl till
förseningen förelegat. Den som är missnöjd med parkeringsövervakarens beslul
kan besvära sig hos länsslyrelsen. Mot länsstyrelsens beslul får talan ej
föras. Även om besvär anförs över parkeringsövervakarens beslul måsle
betalning ske om inte boten skall förhöjas
Prop.
1975/76:106 19
eller
las ut genom utmätning. Besvären avvisas om klaganden inte visar att han fullgjort
betalningsskyldigheten.
Om
kommunal irafikövervakning är anordnad utses en kommunal tjänsteman till
parkeringsövervakare. Denne står emellertid under ledning och tillsyn av
polischefen.
Enligt
finsk lag kan felparkeral fordon flyttas genom parkeringsövervakarens försorg.
Avgifterna för bilflylt ning las ut på samma sätt som parkeringsbolen.
Erfarenheterna
visar atl 60-70 % av parkeringsböterna betalas omedelbart och atl ytteriigare
omkring 30 % betalas efter föreläggande. Erfarenheterna av det nya systemet
anses goda och vägande anmärkningar har inte framförts sedan systemet tagits i
bruk.
1
Norge finns två delvis gemensamma system för beivrande av parkeringsförseelser.
Det ena avser överträdelse av avgiftsbelagd parkering. Sanktionen är en lilläggsavgift
om 30 kr. Det andra systemet avser övriga parkeringsförseelser. Dessa medför en
gebyr om 50 kr. Belalningsanmaning lämnas lill föraren eller fästs på fordonet.
Om betalning inle sker inom föreskriven lid höjs beloppet, i fråga om lilläggsavgift
till 50 kr. och beträffande gebyr med 50 %. Ägaren underrättas om förhöjning
med rekommenderat brev. Om betalning ändå inte sker kan fordonet tas som
säkerhet och eventuellt säljas till täckande av tilläggsavgiften eller gebyren.
Rätl finns också alt utmäta beloppet hos den som begått förseelsen eller den registrerade
ägaren till fordonet.
Möjlighet
finnsallpåkalla rättsligprövningav såväl lilläggsavgift som gebyr. Betalningsskyldigheten
påverkas dock inte av klagan
Avgiftsparkering
administreras och kontrolleras av kommun men polisen skall godkänna var
avgiftsparkering får användas.
Gebyr
föreläggs av polisen. Kommun kan få rätt alt använda gebyr. Polisen har i så
fall överinseendet.
Polisen
kan kräva atl fordon flyttas eller, om nödvändigt, flytta eller ta i förvar
fordon bl.a. om det är uppställt i strid mot bestämmelse i veg-irafikloven
eller som meddelats med slöd av denna. 1 fråga om förfarande och ansvar för
kostnader liknar reglerna de svenska.
5
Promemorian 5.1 Inledning
1
promemorian erinras om att frågan om ägaransvar för parkeringsförseelser
behandlades av parkeringskommilién i dess belänkande(SOU 1968:18)
Prop.
1975/76: 106 20
Parkering.
Belänkandet lades till grund förden propositiond 969:140)som ledde till de
från och med år 1970 gällande reglerna om subsidiärt ägaransvar. Det anförs
vidare atl elt av skälen lill all i propositionen inte förordades det av kommiltén
föreslagna strikta ägaransvaret för parkeringsförseelser var atl del tidigare
bilregistret var i hög grad missvisande. 1 propositionen förutskickades dock atl
frågan kunde komma i ett annal läge sedan ell nytt förbättrat bilregister hade
införts och tillämpats någon tid. Dessa förutsättningar för omprövning anses nu
föreligga.
5.2 Avkriminalisering
och strikt ägaransvar
I
promemorian uttalas alt de förväntningar som ställdes pådel år 1970 införda systemet
inle har infriats. Del främsta skälet anses vara all respekten för systemet
inte har ökal i och med införandet av subsidiärt ägaransvar. Underiålenhet atl
betala eller höra av sig till polisen har på grund av bristande utredningsresurser
först efter lång lid medfört reaktion från myndigheternas sida. De felande har
också varil medvetna om dessa brister, vilka har medfört att etl förnekande av
gärningen i många fall på grund av bevissvårigheler och polisens arbetsbelastning
lett till atl ärendet avskrivits.
1
promemorian framhålls att parkeringsförseelserna knappast uppfattas som broll i
egentlig mening. De har i princip inte heller någon betydelse för körkorlsinnehavet.
Sanktionen för överträdelse av parkeringsbestämmelser bör därför få formen av
en avgift som inte har sträffrättslig karaktär.
Del
mest effektiva sättet alt uppnå en bättre efterievnad av parkeringsbestämmelserna
lorde enligl promemorian vara införandet av ett strikt ägaransvar.
Regelmässigt är det också ägaren eller en denne närstående person som för
bilen. Ägaren har då möjlighet atl utkräva eriagd felparkeringsavgift av den
som fått disponera fordonet. Om sanktionen får formen av en avgift kan inle
heller resas principiella invändningar mol en regressrätt. Leasingföretagen lorde
också ha möjlighet att i avtal säkerställa sig för de ekonomiska följderna av
kundernas agerande.
Mot
denna bakgrund föreslås i promemorian att sanktionen för parke-ringsöverlrädelser
får formen av en avgift, förslagsvis kallad felparkeringsavgift, och att
fordonets registrerade ägare görs strikt ansvarig för avgiften.
5.3 Omedelbar
betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning
I
promemorian anförs att en ovillkorlig betalningsskyldighet oberoende av
invändning är en förutsättning för elt effektivt sanktionssystem. I annat fall
kommer förfarandet att fördröjas genom obefogade beslridanden i förhalningssyfte.
En sådan betalningsskyldighet kan inte heller anses orimlig med tanke på atl
avgiften uppgår till ett förhållandevis ringa belopp. Om parkeringsanmärkningen
vid senare prövning visar sig ha varit felaktig, kan återbetalning ske.
Prop.
I915fl6: 106 21
Del
framhålls i promemorian all man i vissa länder tillämpar ett system innebärande
alt avgiften i något skede av förfarandet höjs. En sådan förhöjning kan
motiveras dels som etl påtryckningsmedel mot den belalningsskyldige för att få
denne alt belala inom förelagd lid, dels som en ersättning lill myndigheterna
för de extrautgifter som uppkommer genom påminnelse-, delgivnings- och
indrivningsåtgärder. En förhöjning anses kunna ulgå med enhetligt belopp ulan
hänsyn till orsaken lill fördröjningen. Möjlighet bör dock enligl promemorian
finnas för beslut att förhöjning i vissa fall ej skall utgå.
1
promemorian föreslås på grundval av nu redovisade överväganden all betalningsskyldighet
skall inträda för felparkeringsavgift oberoende av om betalningsskyldighet
bestrids. Vidare bör enligl promemorian övervägas om felparkeringsavgiflen i
något skede av förfarandet bör höjas om betalning ej sker inom förelagd tid.
5.4
Rättelse och bestridande m. m.
I
promemorian anges alt del är nödvändigt alt utforma enkla och praktiska
tillvägagångssätt för atl framföra invändningar mot ålagd felparkeringsavgift.
Den
enklaste formen - i promemorian kallad rättelse - innebär att föraren omedelbart
uppsöker prövande myndighet och anger varför han inle kan godta anmärkningen.
Ofta kan invändningen omedelbart prövas. Detla förfarande bör endast användas
i enklare fall som kan avgöras snabbi. Ett beslut om rättelse bör enligt
promemorian få formen atl parkeringsanmärkningen ålerkallas och besked därom
lämnas till den myndighet som skall uppbära betalning.
Om
begäran om rättelse inte bifalls eller om sådan begäran inte framställs, måste
möjlighet lill rättslig prövning finnas. Den kan då utformas på så sätt att den
som ålagts betalningsskyldighet genom en hänvändelse - i promemorian kallad
bestridande- till myndighet kan fö betalningsskyldigheten prövad. Prövning av
bestridande föreslås ankomma på polismyndighet, varvid behörighel atl fatta
beslut bör tillkomma den som innehar eller uppehåller Ijänsl som polisöverintendenl,
polisintendent, polissekreterare el ler polis- eller kriminalkommissarie
(jämför förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter).
Prövningen bör, anförs del, ske med lillämpning av vanliga
bevisvärderingsregler och utmynna i ell beslul, som kan överklagas lill
tingsrätt och vidare lill hovrätt. Någon fullföljd från hovrätt bör enligt
promemorian ej tillåtas.
Såväl
för begäran om rättelse som för bestridande bör enligl promemorian gälla atl
framställning i princip ej kan göras sedan det har bli vil möjligt all överlämna
ärendet för indrivning.
1
promemorian anförs att behov kan finnas av en möjlighet all även efler utgången
av betalningsfristen få betalningsskyldigheten prövad. Om
3* Riksdagen 1976. I saml. Nr 106
Prop.
1975/76: 106 22
begäran
om rättelse eller bestridande inte tidigare förekommit beträffande avgiften bör
ansökan om återupptagande kunna göras. En förutsättning för bifall lill ansökan
äremellertid, enligt promemorian, alt förseningen ej har orsakals av den
klagande. Ansökan om återupptagande bör göras så fort del blivil möjligt och
senast inom sex månader från del att kronofogdemyndighet riktal krav mot den belalningsskyldige.
Prövningen bör gestalta sig på samma sätt som om den skett efter bestridande.
1
promemorian föreslås således atl parkeringsanmärkning skall kunna bemötas dels
- inom betalningsfristen -genom begäran om rättelse eller genom bestridande,
dels - sedan betalningsskyldighet inträtt - genom ansökan om återupptagande.
5.5 Det
administrativa systemet
Det
inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna gestalla sig
ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkeringsanmärkningen bör
emellertid kompletteras med uppgifter om vilken myndighet som upptar fråga om
rättelse och bestridande. Anledning atl ändra nuvarande betalningsfrist - åtta
dagar - anses inte föreligga.
Om
betalning inte inflyter inom den i parkeringsanmärkningen föreskrivna tiden
bör enligl promemorian ägaransvaret aktualiseras genom att den i bilregistret
antecknade ägaren tillställs en kopia av anmärkningen med erinran om ägaransvaret
och uppmaning alt betala avgiften inom en viss kortare tid. Om betalning ändå
inte sker förordas del i promemorian alt ägaren i rekommenderat brev med
mottagningsbevis åläggs att inom tio dagar från mottagandet eriägga betalning
vid äventyr att ärendet överiämnas för indrivning. Skulle brevet inte bli avhämtal,
föreslås atl åläggandel sänds ul på nytt i vanligt brev och anses mottaget
dagen efter avsändandet. Om detta brev återkommer med anteckning av postljänsteman
om obeställbar-het, anses vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder få
vidtagas.
Prövning
av rättelse bor enligt promemorian ankomma på lokal polisenhet, vaktkontor
eller motsvarande, medan prövning av bestridande - som jag nyss har angett -
bör tillkomma polisbefäl med juridisk utbildning.
Inbetalning
av avgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen på samma sätt som nu sker med parkeringsbol.
Om betalning ej sker, avses rikspolisstyrelsen skola överiämna indrivningen till
kronofogdemyndighet som skall handlägga indrivningen i huvudsak på samma säll
som nu gäller beträffande böter. Förvandling av felparkeringsavgift enligt
lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff (ändrad senast 1974:386)
anses av naluriiga skäl inte kunna komma i fråga.
5.6 Kommunal
trafikövervakning
1
promemorian har, under hänvisning till att systemels effektivitet inte påverkas
av om irafikövervakningen är kommunal eller statlig, inte tagits
Prop.
1975/76: 106 23
ställning
lill frågan om staten eller kommunen bör ha överinseendet över parkeringsövervakningen
och inle heller till frågan om avgifterna helt eller till någon del bör tillfalla
vederbörande kommun.
5.7 Panträtt
och flyttning av fordon
1
promemorian anförs beträffande Stockholms gatunämnds hemställan om införande av
legal panträtt i felparkeral fordon till säkerhet för felparkeringsavgift alt
det kan ifrågasättas om kostnaderna för att på elt effektivt sätt få lag på de
fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig proportion till resultatet.
Vidare påpekas atl sådan panträtt, ett slags självpanträtt, är tämligen okänd
för det svenska rättssystemet. Den huvudsakliga effekten av en panträtt som den
föreslagna får enligt promemorian anses ligga i det hot som panträtten innebär.
En effekt liknande denna lorde emellertid, framhålls det, kunna uppnås genom
tillämpning av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. 1 promemorian
ifrågasätts om inte flyttning redan nu borde kunna ske i betydligt fler fall på
den grund att fordonet är uppställt så atl fara för trafikolycka uppstår eller
betydande hinder uppkommer i trafiken. Nackdelarna med de nuvarande
bestämmelserna anses emellertid bli alltmer märkbara efterhand som trafiken
växer. Enligl promemorian lorde del med hänsyn till utvecklingen framstå som
mera naturligt att utgå från att ett feluppställt fordon utgör en fara för
trafiksäkerheten eller etl hinder i trafiken.
1
promemorian föreslås därför alt fiyttning av fordon får ske om fordonet 'är
uppställt i strid mol VTK eller lokal trafikföreskrift och förhållandena ej är
sådana alt uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller hinder för
trafiken. Panträtt till säkerhet för felparkeringsavgift anses däremot ej lämplig.
5.8 Avgiftsdifferentiering
I
promemorian anförs atl större differentiering av felparkeringssanktionen bör
kunna ske även inom etl och samma polisdistrikt. Felparkeringsavgiflen kan t.
ex. vara högre i de cenirala delarna av en stad där trängseln är stor och en
felaktig uppställning orsakar allvarliga ölägenheter och lägre i ytterområden
och på landsbygden. En differentiering anses också vara motiverad av att etl
högre belopp krävs för alt den återhållande effekten skall vara tillräcklig när
parkeringsulrymmena är begränsade och avgiften för uppställning i
parkeringshus o. d. relalivi sett är högre.
5.9 Vissa
andra frågor
5.9.1
Regislreringsfrågor
Om
den i bilregistret antecknade ägaren inte är faktisk ägare och detla beror på
felaktig registerföring, skall enligt promemorian ansvaret för fel-
Prop.
1915116: 106 24
parkeringsavgift
inle vila på den i registret upptagne. När felaktighet har konstaterats bör,ansesdel,ansvarel
undanröjaseflerrältelseav registeruppgiften. I samband med ägarskifte kan
problem uppslå om både köpare och säljare underiåler att göra anmälan. Elt
ansvar för den registrerade ägaren ökar emellertid dennes inlresseav all anmälaöveriålelsen,och
del strikta ansvarel för säljaren kan enligl promemorian inle anses otillböriigl
i en sådan situation.
När
det gäller utlandsregislrerade bilar anses problemet vara ganska litet i
förhållande till svårigheterna all bemästra den inhemska situationen. Det torde
därför inte medföra alltför slora olägenheter all nu inle la upp frågan om
parkeringsförseelser begångna av ulländska turister.
5.9.2 Lagkonkurrens
Enligt
167 5 VTK skall inte dömas lill straff för förseelse mot kungörelsen om
gärningen är belagd med straff enligl brottsbalken eller TBL. Motsvarande bör
enligt promemorian gälla även om sanktionen för felparkering förändras lill en
avgift. Om ansvar för vårdslöshet i trafik eller hinder i trafik enligt 1 eller
2 § TBL ifrågasätts, antas parkeringsanmärkning som regel ej ha utfärdats. Har
del emellertid skett bör förfarandet avbrytas, när frågan om straffansvar las
upp. Om den felparkerande fälls lill ansvar anses parkeringsanmärkning och betalningsåläggande
böra förfalla. Om avgiften undantagsvis har eriagts bör den återbetalas. Om
ansvarstalan ogillas bör, enligt promemorian, domstolen ålägga felparkeringsavgift.
5.9.3 Delgivningsfrågor
m. m.
1
promemorian framhålls atl delgivning normall sker enligl bestämmelserna i
delgivningslagen (1970:428, ändrad senast 1972:725). Ordinär delgivning enligl
delgivningslagen sker genom att den delgivne till myndigheten återställer etl
delgivningserkännande. Särskild postdelgivning och stämningsmannadelgivning
sker genom personligt överiämnande av handlingen till den som söks för
delgivning genom tjänsteman. 1 vissa fall kan delgivning ske även med andra än
den som söks för delgivning (s. k. sur-rogatdelgivning).
Sanktionssyslemet
bör enligl promemorian utformas på ett sådant sätt att man med tillräcklig grad
av säkerhet kan räkna med atl åläggande av felparkeringsavgift kommer
fordonsägaren tillhanda. Lättnader i delgiv-ningslvångei anses av flera skäl
böra ske. Dels kan det endast sällan inträffa atl den till vilken etl åläggande
riktas är omedveten om del pågående förfarandet, dels rör det sig om - i de
enskilda fallen - bagalellartade överträdelser och små belopp. Några biföljder
av åläggandet förekommer inte. Slutligen får den som ålagts atl betala felparkeringsavgift
senast i samband med exekutionen vetskap om den ålagda avgiften och kan då
ansöka om
Prop.
1975/76: 106 25
återupptagande.
Mot
denna bakgrund föreslås i promemorian det syslem som jag tidigare har redovisat
och som innebär atl betalningsåläggande tillställs bilens ägare i rekommenderat
brev med mottagningsbevis. Om brevet inte avhämlas bör del följas av ell
vanligt lösbrev som anses mottaget dagen efler avsändandet. Om detta
återkommer med anteckning av postljänsteman om obeslällbarhel får vanliga delgivnings-och
efterspaningsåtgärder vidtas. Dessa fall anlas emellertid i promemorian bli
ovanliga med hänsyn lill till-föriillighelen i bilregistrets adressuppgifter. Belalningsanmaning
anses inle behöva tillställas ägare eller förare på annal säll än genom vanligt
lösbrev.
1
promemorian uttalas atl det är naturiigt all ägaren då han får en belalningsanmaning
invänder alt betalningsskyldigheten åvilar annan person som förare. En lösning
kan vara atl den uppgivne föraren då för en belalningsanmaning med viss
betalningsfrist. Om betalning inte inflyter, åläggs ägaren
betalningsskyldighet. Det framhålls dock i promemorian atl detta innebär en
fördröjning av förfarandet och all föraren redan genom parkeringsanmärkningen
fått en belalningsanmaning som inle lett lill betalning.
5.9.4
Exekutionen
1
promemorian erinras om all böter som åläggs genom domstols dom,
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot utkrävs via rättsväsendets
informationssystem. Bötesbeloppen registreras maskinellt hos rikspolisstyrelsen,
som upprättar saköreslängd. Denna sänds via länsstyrelse till kronofogdemyndighet
för indrivning. Indrivning av felparkeringsavgift föreslås följa samma adminislraliva
rutin.
Genom
atl kronofogdemyndigheterna sammanför flera samtidigt föreliggande ärenden mot
samma person anses effekten av myndighetens arbele bli bättre. Belastningen på
de exekutiva myndigheterna bör därför inte bli så slor som anlalel ärenden
skulle kunna tyda på.
I
promemorian påpekas, alt förvandling av felparkeringsavgift till fängelse på
det sätt som nu kan ske med böler enligt lagen om verkställighet av bötesstraff
naluriigtvis inte kan ske. Däremot anses de i utsökningslagen medgivna
indrivningsformerna böra kunna tillämpas. Enligl bestämmelserna i
införsellagen (1968:621, ändrad senast 1975:1265) kan införsel ske för bl. a.
böter, skaller och vissa allmänna avgifter. Del förefaller enligt promemorian
rimligt alt införsel får ske även för felparkeringsavgift.
6
Remissyttrandena
Förslagen
om avkriminalisering av parkeringsförseelserna och om strikt ägaransvar för felparkeringsavgift
har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av så gott som samtliga
remissinstanser, däribland statens traflksäkerhetsverk. Näringslivets trafikdelegation
och Svenska transportarbeta-
Prop.
1975/76: 106 26
reförbundei.
Riksåklagaren har anfört att det synes nödvändigt att införa etl helt strikt ägaransvar.
Göta hovrätt har funnit del föreslagna systemet vara en framkomlig väg för att
komma till rätta med parkeringsöverträdelserna. Såvitt angår frågan om strikt
ansvar har dock Motorbranschens riksförbund och Motororganisalionernas samarbetsdelegation
avslyrkl förslaget och för sin del förordal en omarbetning av nu gällande
reglerom subsidiärt ägaransvar. Riksförbundet har pekat på atl reglerna kan
medföra att ägaren av praktiska skäl betalar avgiften även om han objektivt setl
inle är skyldig att göra del. Samarbelsdelegationen har ansett det ej
acceptabelt alt flytta över skyldigheten att uppspåra föraren från polisen lill
ägaren.
Promemorians
förslag om betalningsskyldighet oberoende av bestridande har .godtagits
av samtliga remissinstanser.
Riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län saml Stockholms
kommun har tillstyrkt all f e 1 p a r k e r i n g s a v g i f t e n i något skede
höjs för atl stimulera till tidigare betalning. Göta hovrätt har avstyrkt att
sådan förhöjning införs förrän det föreslagna systemet prövats. Därvid har
hovrätten anfört att systemet kompliceras av en sådan regel eftersom den måste
förses med begränsande undantag.
När
det gäller sättet lör delgivning av parkeringsanmärkning har promemorians
förslag i allt väsentligt lämnats ulan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län
har dock anfört alt det inle är nödvändigt att tillställa ägaren någon
underrättelse om parkeringsanmärkningen innan han delges betalningsåläggande.
Rikspolisstyrelsen har ansett omgången med rekommenderat brev onödig. Göteborgs
kommun har förordal att parkerings-anmärkningen i slällel läggs till grund för
ansökan om belalningsföreläggande.
Huvuddelen
av remissinsianserna har ej haft någon erinran mol promemorians förslag om
möjligheter till rättelse och bestridande. Slockholms kommun har emellertid
föreslagit all klagan över parkeringsanmärkning prövas av kommunalt organ.
Göteborgs kommun har anfört all önskemålen tillgodoses genom det av kommunen
föreslagna förfarandet med betalningsföreläggande. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt
och länsåklagaren i Uppsala län har förordat atl talan mot polismyndighets
beslut i anledning av bestridande fullföljs i administrativ ordning.
1
promemorian har anförls att en kommunalisering av sanktionssyslemet lorde sakna
betydelse för dess effektivitet. Någon ställning har därför inte tagits lill
frågan. Flertalet remissinstanser har lämnal uttalandena utan erinran.
Länsstyrelsen I Slockholms län, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner samt
Svenska kommunförbundet har givit sitt stöd åt tanken atl felparkeringsavgift
skall tillfalla vederbörande kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län,
Stockholms och Göteborgs kommuner samt kommunförbundet har dessuiom förordat
att kommunerna får huvudmannaskapet för parkeringsövervakningen.
Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län har ansett atl skäl inie
föreligger atl ändra nuvarande ordning.
Prop.
1975/76: 106 27
Flertalet
remissinstanser har avstyrkt alt en legal panträtt i fordon tillskapas
för all trygga exekutionen av felparkeringsavgift. Sådan panträtt har dock
tillstyrkts av byggnadsstyrelsen och Stockholms kommun.
Så
gott som samtliga remissinstanser har däremot ansett att en utvidgning av rätten
att flytta fordon vore värdefull för atl motverka felparkeringar. Endasl
Motororganisationernas samarbetsdelegation har motsatt sig en sådan utvidgning
och därvid förklarat sig anse att nu gällande regler är tillräckliga.
Riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har - främst av praktiska skäl - inte
velat biträda förslaget atl fe I pa r k e r i n gs-avgiften differentieras inom
elt och samma distrikt, varemot trafiksäkerhetsverkei tillstyrkt
differentiering med hänsyn lill om parkering skett i strid mot stannandeförbud
eller parkeringsförbud.
7
Utvecklingen efter departementspromemorian 7.1 Inledning
Sedan
promemorian utarbetades har bilden i vissa hänseenden förändrats beroende på de
särskilda resurskrävande insatser som har gjorts för atl komma till rätta med
problemen. Inom departementet har ulvecklingen kartlagts i den omfattning som
har bedömts erforderiig för att få en bild av läget. Intresset har därvid främsl
inriktats på storstadsområdena vars problem på etl markant sätt dominerar
bilden. Exempelvis utfärdades 1974 i Slockholms polisdistrikt 37,61 "u av
samtliga i rikel utfärdade parkeringsanmärkningar. Molsvarande siffror är för
Göteborg 15,20 "n och för Malmö 9,04 ",, medan återstående
polisdistrikt svarade för 38,15 %.
En
sammanställning över antalet utfärdade parkeringsanmärkningar och betalningsfrekvens
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga.
1.1
Parkeringsbotsrutinen
1 prop.
1969:140 påpekade jag atl belalningsfrekvensen inom parkeringsbotsrutinen -
räknad som den andel av utfärdade (minus återkallade) parkeringsanmärkningar
som har lett till betalning inom loppet av kalenderkvartalet efler det då
anmärkning utfärdats - hade sjunkit kraftigt under loppet av år 1968 och första
halvåret 1969 i landet som helhel. Betalningsfrekvensen hade första kvartalet
1969 gått ned till 66,4 %. Mot denna bakgrund utarbetades propositionens
förslag om införande av ett subsidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1970 och medförde en tillfällig
förbättring genom atl belalningsfrekvensen, som fjärde kvartalet 1969 hade
sjunkit till 59,4 %, under första kvartalet 1970 steg lill 66,1 %. Den sjönk
emellertid snabbt igen och var under återstoden av år 1970 obetydligt högre än
60 %. Fram lill och
Prop.
1975/76: 106 28
med
tredje kvartalet 1972 låg den sedan på en nivå under 60 % (56,2 % under andra
kvartalet 1972). Sedan rikspolisstyrelsen från årsskiftet 1970-71 genomfört
vissa rationaliseringar i handläggningsrulinerna och gjort resurskrävande insalser
föratl komma till rätta med problemen, började belalningsfrekvensen åter stiga
under fjärde kvartalet 1972. Den tycks nu ha stabiliserat sig på en nivå
omkring 70 % (70,3 % andra kvartalet 1975) eller endasl obetydligt över 1969
års nivå.
Särskilt
kritisk var situationen i St oc k h o 1 m, där belalningsfrekvensen första
kvartalet 1969 var endasl 52.4 %. Trots de regler om subsidiärt ägaransvar som
infördes den 1 januari 1970 hade vid utgången av år 1970 betalningsfrekvensen
gått ned lill 43,7 %. Från årsskiftet 1970-71 genomfördes i Slockholm en
kraftig förstärkning av personalen i polisdistriktets parke-ringskonlor.
Förstärkningen innebar att personalstyrkan ökades från ca 40 årsarbetskrafter till
omkring 100 åi-sarbetskrafter. Vidare genomfördes rationaliseringar i utredningsförfarandel.
Bakgrunden lill dessa förändringar var den oroande ulvecklingen beträffande
betalningarna inom parkeringsbotsrutinen som hade iakttagits. Förstärkningsålgärderna
tycks ha fått effekt på betalningsfrekvensen försl under tredje kvartalet 1972
då den för första gången steg över 45 % (45,1 %). En viss ytteriigare successiv
ökning har sedan skett men ännu tre år senare - andra kvartalet 1975 - ligger
betalningsfrekvensen fortfarande på en nivå (ca 60 %) som är helt otillfredsställande
även om den är något högre än vid del lillfälle i början av år 1969 då
särskilda ålgärder ansågs påkallade.
Även
när del gäller Göteborgs polisdistrikt har förstärkningsåtgärder vidtagits.
Omfattningen och effekten av dessa är dock inle lika lätt alt utröna. Från
rikspolisstyrelsen har uppgetls att man vid flera tillfällen tillfört polisdistriktet
ytteriigare personal när betalningsfrekvensen har sjunkit. När situationen
sedan blivil bättre har personalen kunnat omdisponeras för andra uppgifler. Man
har också mot bakgrund av erfarenheter från Stockholms polisdistrikt kunnat
sälta in förstärkningarna på ell tidigare stadium.
1
fräga om övriga polisdistrikt låter sig några uppskattningar inte göras. Att ulvecklingen
på olika håll varil likartad den i Stockholm och Göteborg visas av de ovan
angivna siffrorna för landel som helhel. Självklart har situationen även
utanför storstadsområdena inneburit påfrestningar, särskilt som möjligheten atl
möta svårigheterna med rationaliseringar - beroende på enheternas mindre storiek
- ofla varit begränsad.
7.3
Strafförelägganderutinen
I
de fall då betalning inte sker inom parkeringsbotssystemet, utreds parkeringsförseelsen
genom polisens försorg i form av förundersökning. Ärendet redovisas sedan till
åklagare, som - om förutsättningar föreligger - utfärdar strafföreläggande.
För
landet som helhet gäller att totala antalet inom åklagarvä-
Prop. 1975/76: 106 29
sendel årligen utfärdade strafförelägganden har ökal från
något under 190 000
år 1971 till ca 230 000 år 1974. Del har inle varil möjligl
all i detalj undersöka
hur stor andel av strafföreläggandena som avser
parkeringsförseelser men
tillgängliga uppgifter ger vid handen atl den är omkring
hälften. Detla in-
iiebär alt anlalel strafförelägganden för
parkeringsförseelser har ökal med
ca 20 % under den senaste fyraårsperioden och för år 1974
sannolikt uppgick
lill bortåt 115 000.
Inom Slockholms åklagardistrikt, där problemen varit mest
markerade, utfärdades 1970 totalt omkring 22 600
strafförelägganden, varav
10 400 avsåg parkeringsförseelser. Därefter har ulvecklingen
fortgått på det
säll som framgår av följande uppställning.
Ar Antal strafförelägganden
Totalt Avseende
parkeringsförseelser
1971
42 800 35 200
1972
58 774 46 319
1973
71921 46 121
1974
84 888 57 786
Ökningen av antalet strafförelägganden på grund av
parkeringsförseelser har alltså i Slockholm varil ännu kraftigare än i landel i
övrigi. För den senaste fyraårsperioden har antalet näslan sexdubblals. Av del
totala anlalel strafförelägganden utgör de som avser parkeringsförseelser
numera nästan 70 96. Den angivna ulvecklingen torde kunna ses som elt resultat
av de personalförstärkningar som har skett inom polisdistriktet och som har
lett lill atl elt slörre anlal fall kunnat utredas.
Av utfärdade strafförelägganden godkänns 70 å 80 96. Så
gott som alla ej godkända strafförelägganden fullföljs genom åtal.
1 Göteborgs åklagardistrikt utfärdas årligen omkring 26000
strafförelägganden, varav ca 15 000 avser parkeringsförseelser. Även i Göteborg
fullföljs i stort sett alla inte godkända strafförelägganden till åtal.
Såsom framgår av siffrorna för landel som helhel kan man
för ö v r i g a åklagardistrikt räkna med alt ulvecklingen - liksom i fråga om parkeringsbolsförfarandet
- varit i princip likartad den i Stockholm och Göteborg.
7.4 Domstolsförfarandet
Problemet med parkeringsförseelser kan när del gäller
domstolsväsendet statistiskt bäst klariäggas i fråga om Slockholms tingsrätt.
Då tingsrätten vid årsskiftet 1969-1970 fick sin nuvarande organisation,
sammanfördes samtliga s. k. böiesmål till en särskild bölesenhet inom nittonde
avdelningen. Målutvecklingen på enheten framgår av följande labell.
''' Inkomna mål
1970
7 078
1971
7212
1972
16 305
1973
13 188
1974
11469
Prop.
1975/76: 106 30
Alt
antalet mål, som redovisas som inkomna, har sjunkit de senaste åren innebär
inte att måltillslrömningen minskat. Förklaringen ligger i atl många stämningsansökningar
avser tilltalade mot vilka åtal redan har väckts men ej hunnit prövas. 1 sådana
fall registreras den nya stämningsansökan under det tidigare målet, varför
statistiken blir missvisande. Enligt uppgift från tingsrätten kan man även
fortsättningsvis under överskådlig lid räkna med atl det kommer in 1 200-1 400
mål per månad till enheten. Av målen har under de senasle åren ungefär två
tredjedelar rört parkeringsförseelser.
Den
kraftigt ökade måltillslrömningen har lett lill alt bötesenheten fått förstärkas
på personalsidan. Sedan enheten tillkom har antalet handläggare mångdubblats.
8 Föredraganden
8.1 Inledning
Bestämmelser
som reglerar rätten att stanna och parkera fordon på väg finns dels i
vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast 1975:882 - VTK), dels i lokala
trafikföreskrifter som har utfärdats med stöd av VTK. Enligt den allmänna
bestämmelsen i 70 § VTK är det förbjudet alt stanna eller parkera fordon på
sådan plats eller på sådant sätt atl fara uppstår eller trafiken onödigtvis
hindras eller störs. 1 69 § första stycket och 71-74 §§ VTK anges vidare vissa
konkreta fall där stannande eller parkering inle får ske. 1 fråga om stannande
och parkering utanför väg gäller terränglrafikkungörelsen (1972:594, ändrad
senast 1975:1315-TTK).
Överträdelse
av parkeringsbeslämmelserna kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik eller
hinder i trafik enligl lagen (1951:649) om slraff för vissa trafikbrott (ändrad
senast 1975:611 - TBL). Är gärningen inte straffbar enligl TBL, döms till
böter, högst 500 kr., enligt 164 5; första stycket 5,
9 eller
10 VTK. Har motorfordon stannats eller parkerats i strid mot vissa
av bestämmelserna och är det inle utrett vem som förde fordonet, döms
i stället ägaren till slraff (subsidiärt ägaransvar). Gör omständigheterna
det sannolikt alt fordonet har frånhänls ägaren genom brott, straffas han
dock inle (164 § andra stycket VTK). Bestämmelsen om subsidiärt ägar
ansvar har gällt sedan ingångenavår 1970.
Slraff
för brott mol reglerna om stannande och parkering kan utdömas av domstol efter
åtal. Vidare kan åklagare i stället för att väcka åtal genom strafföreläggande
förelägga den misstänkte det straff han anser brottet förskylla. Slutligen
finns möjlighet all anmana den misslänkle alt betala parkeringsbot eller
förelägga honom ordningsbot. Parkeringsbot är den vanligaste påföljden. Anmaning
att betala sådan meddelas av polisman eller kommunal trafikvakt. Ordningsbot
får föreläggas endast av polisman med viss ulbildning eller tjänsteställning.
Enligl
lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall (ändrad senast 1969:728),
kan fordon flyttas bl.a. om det är uppställt så att fara för trafikolycka
uppslår eller betydande hinder uppkommer i trafiken.
Prop.
1975/76:106 31
I prop.
1969:140 med förslag till kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen
(1951:648), m. m. påpekade jag - som en bakgrund till förslaget om subsidiärt
ägareansvar - alt bilismens kraftiga expansion hade medfört atl långt gående
begränsningar i möjlighelerna alt parkera fordon hade blivit nödvändiga. Denna
utveckling har fortsatt under liden därefter. Möjlighelerna atl förverkliga
trafik- och bebyggelsepoliliska målsättningar är i hög grad beroende av
effektiviteten i systemet för beivrande av parkeringsöverträdelser. 1 detta
sammanhang vill jag peka på de uttalanden som har gjorts av kommittén (K
1971:01) för utredning om kollektivtrafik i tätorter. För alt förbättra
förhållandena för den kollektiva trafiken krävs sålunda effektiva styrmedel
med avseende på framkomlighet och irafikav-veckling. Liknande önskemål gör sig
också gällande i fråga om distribu-tionslrafiken. Slutligen pågår elt angelägel
trafik- och bebyggelsesanerings-arbete i de centrala delarna av särskilt de
största kommunerna. Detta arbete är också till stor del beroende av en väl
fungerande parkeringsreglering.
Mot
denna bakgrund vill jag nu ta upp frågan om en reform av sanktionssystemet
beträffande överträdelser av föreskrifter om stannande och parkering. Såvitt
gäller slopande av parkeringsbolen har jag samrått med chefen för
justitiedepartementet.
Rikspolisstyrelsen
och Stockholms gatunämnd har begärt särskilda åtgärder för att komma till
rätta med parkeringsproblemen. 1 en departementspromemoria (Ds K 1973:6) Vissa
frågor om kontroll av parkeringsbestämmelsernas efterievnad har föreslagits
bl. a. alt den nuvarande parkeringsbolen skall ersättas med en särskild felparkeringsavgift.
Promemorian har remissbehandlats.
8.2
Allmänt om reformbehovet
En
av anledningarna till införandel av de nu gällande regierna om subsidiärt ägaransvar
för parkeringsförseelser var atl allt färre parkeringsanmärkningar ledde till
betalning. Författningsändringarna medförde också lill en början en förbättring
av betalningsfrekvensen, mätt som betalningar inom kalenderkvartalet efter det
då parkeringsanmärkning utfärdades. Denna förbättring visade sig emellertid
vara av endast tillfällig natur. Trots författningsändringarna och kraftigt
ökade utredningsinsatser har del inte lyckats atl inom ramen för del nuvarande
systemet uppnå några avgörande förbättringar jämfört med förhållandena i början
av år 1969, då förslagen lill författningsändringar utarbetades. Följande
siffror belyser utvecklingen. Under första kvartalet 1969 betalades 66,4 % av
utfärdade parkerings-anmärkningar. 1 slutet av årel hade siffran gått ner till
59,4 ".. Efler ikraftträdandet av de nya reglerna om subsidiärt ägaransvar
steg betalningsfrekvensen tillfälligt till 66,1 "o första kvartalet 1970
men sjönk därefter åter snabbt. Först under slutet av år 1972, sedan de
särskilda resursförstärkningarna fått effekt, började belalningsfrekvensen att
stiga på nytt. Vid årsskiftet 1974-1975 synes emellertid ökningen ha upphört
och andelen betalningar ha stabiliserats på en nivå omkring 70 "...
Prop.
1975/76: 106 32
I
Slockholm betalades första kvartalet 1969 endasl 52,4 96 av antalet utfärdade
parkeringsanmärkningar. Under de tre följande kvartalen sjönk betalningsfrekvensen
ytteriigare så alt den under fjärde kvartalet uppgick till endast 41,8 96.
Under de båda första kvartalen 1970 - sedan de nya bestämmelserna börjat
tillämpas - steg betalningsfrekvensen för Slockholm till 54 96 respektive 52,6
96 men sjönk sedan åter. Av de under fjärde kvartalet 1970 utfärdade
anmärkningarna betalades endasl 43,7 96 inom näslföljande kalenderkvartal.
Förklaringen till denna utveckling torde - såsom ' framhållits i departemenlspromemorian
och bestyrkts under remissbehandlingen - slå att finna i all del subsidiära ägaransvaret
endasl kan aktualiseras efter utredning om vem som förde bilen vid anmärkningstillfällel.
Detta förhållande började mer eller mindre systematiskt utnyttjas, vilkel
medförde en orimlig belastning på utredningsresurserna. Denna oroande
utveckling ledde till alt personalen vid parkeringskoniorel med början år 1971
ökades från 40 lill 100 årsarbetskrafter. Belalningsfrekvensen låg sedan kvar
på en nivå mellan 41 och 45 "u lill och med tredje kvartalet 1972, då den
ökade utredningsinsatsen började få effekt och belalningsfrekvensen började
stiga. Trots de betydande, särskilda resursinsatserna har belalningsfrekvensen under
de tre följande åren inte ökal till mer än ca 60 %. Detta får bedömas som hell
otillfredsställande även om nivån är något högre än första kvartalet 1969, del
år då särskilda lagstiftningsåtgärder ansågs erforderiiga.
Belalningsfrekvensen
för övriga polisdistrikt visar - som framgår av uppgifterna för landel som
helhet - ungefär samma utveckling även om den hela tiden legal något högre än i
Slockholm (se bilaga).
1
hela landet utfärdas åriigen mer än 200 000 strafförelägganden. Antalet förelägganden
som utfärdas inom åklagarväsendet har stigit från knappt 190 000 år 1971 till näslan
230 000 år 1974. Tillgängliga uppgifler ger vid handen att omkring hälften av
föreläggandena avser parkeringsförseelser, vilkel visar den betydelse som
frågan om utformningen av parkeringssank-tionssystemet har även i fråga om
åklagarnas verksamhet. 1 Stockholm och Göteborg, där del har varit möjligl atl
få mera exakta uppgifter, är andelen parkeringsförseelser ännu slörre. Såvitt
gäller Stockholms åklagardistrikt utfärdades år 1970 för parkeringsförseelser
10 400 strafförelägganden av totalt 22 600. För åren 1971, 1972 och 1973 är molsvarande
sin'ror 35 200 av totalt 42 800, 46 700 av totalt 59 000 och 46 000 av totalt
72 000. Under år 1974 utfärdades närmare 85 000 strafförelägganden, av vilka
nästan 58 000 eller närmare 70 % avsåg parkeringsförseelser. Detla innebär en sexdubbling
av antalet strafförelägganden för parkeringsförseelser under åren 1970-1974. Från
Göteborgs åklagardistrikt har upplysts att man årligen utfärdar omkring 26 000
strafförelägganden, varav ca 15 000 eller närmare 60 % avser parkeringsförseelser.
Inom
domstolsväsendet kan förhållandena statistiskt bäst kartläggas i fråga om
Stockholms tingsrätt, där målen handläggs på en särskild bölesenhet inom en av
avdelningarna. Under åren 1970 och 1971 inkom till enheten något över 7 000 mål
per år. Under år 1972 ökadeemel lertid måltillslrömningen på etl uppseendeväckande
sätt. Redan under första halvåret inkom över 7 000 mål
Prop.
1975/76: 106 33
och
under hela år 1972 kom 16 305 mål in. År 1973 stämdes över 13 000 mål in lill enheten
och år 1974 ca 11 500. Nedgången är emel lertid endasl skenbar och förklaras av
alt ell nyll mål inle läggs upp i de fall nya stämningsansökningar avser redan
tidigare åtalade personer, för vilka åtalet inle har prövats, något som pågrund
av den betydande balansen är tämligen ofta förekommande.
Från
tingsrätten har upplysts all man med ledning av uppgifler från åklagarmyndigheten
beräknar att tillströmningen av mål till bötesenheten fortsättningsvis kommer
all vara av slorieksordningen 1 200-1 400 mäl per månad. Undersökningar i
tingsrätten ger vid handen all målen åren 1973 och 1974 lill omkring två
tredjedelar har rört parkeringsförseelser. Den stegrade tillströmningen av mål
åren 1970-1974 har föranlett en tredubbling av den handläggande personalen på bötesenheten.
När
det gäller all bedöma behovet av en reform av systemet för sanktioner mol
parkeringsförseelser vill jag till en början understryka viklen av atl bestämmelserna
om stannande och parkering av fordon eflerievs. Överträdelser av dessa beslämmelser
får - särskilt om de blir av större omfattning - allvariiga följder från både
trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Även enstaka oriktigt uppställda
fordon kan orsaka betydande olägenheter. De nu beskrivna problemen accentueras
i takt med alt trafiken ökar och blir allt intensivare i främst våra tätorter.
Behovet att effektivt kunna nedbringa antalet förseelser växer också genom de
skärpta kraven pä förbättring av trafikmiljön och av den kollekliva trafikens
betingelser. Särskilt i befintlig bebyggelse måste irafiksaneringen i stor
utsträckning ske genom reglerande ålgärder och olika slag av restriktioner. Del
arbele som i alll fler kommuner bedrivs i trafiksanerande syfte medför ett
tilllagande behov av alt styra ulvecklingen bl. a. genom bestämmelser om
stannande och parkering av fordon. Del finns således anledning förvänta atl
kraven på sanklionssys-lemels effektivitet ökar.
Som
framgår av den föregående redovisningen har del - trots de slora insatser som
gjorts för atl komma till rätta med problemen - inle lyckats atl inom ramen för
parkeringsbotssystemet nåden effektivitet som åsyftades med reformen år 1969. 1
stället har betalningsfrekvensen stabiliserats på en obetydligt högre nivå
jämfört med lägel vid den tidpunkt då reformförslaget utarbetades. Systemet
har kommit alt förutsätta en uppföljning genom resurskrävande förfaranden i en
omfattning som måsle anses orimlig, bedömd med ulgångspunkl i en riklig
prioritering av polis-, åklagar- och domstolsväsendets resurser. Jag kan
exempelvis peka på alt del inom Slockholms kommun har krävts atl den vid
polismyndigheten och tingsrätten med parkeringsförseelser sysselsatta personalstyrkan
mer än fördubblats på etl par år. När del gäller åklagarväsendet kan
konstaleras all i landet som helhel näslan hälften och i Slockholm och Göteborg
avsevärt mer än hälften av alla strafförelägganden avser parkeringsförseelser.
Självfallet måste de nu beskrivna förhållandena få negativa effekter när del
gäller myndigheternas möjligheler all lillgodose andra angelägna behov. På
sikt finner jag det inle godtagbart att resurser av den tidigare beskrivna
omfattningen av-
Prop.
1975/76: 106 34
delas
för del i ett större sammanhang setl begränsade syftel all åtgärda förseelser mol
bestämmelser om fördons stannande och parkering.
Jag
vill i sammanhanget också erinra om det ökade behov av övervakning som - enligt
vad jag nyss redovisat - kan antagas bli en följd av trafik-saneringsarbetet.
Mot denna bakgrund kan man alltså förutse en utveckling där etl bibehållande av
nuvarande sanktionssyslem skulle ställa krav på att en allt större del av
polisens, åklagarväsendets och domstolarnas resurser avdelas för uppföljning av
parkeringssanktionssystemet.
Sammanfattningsvis
föreligger enligl min mening elt angeläget behov av atl ändra sanktionssyslemet.
Målet bör vara all genom en reform - med tillgodoseende av rätlssäkerhetsintressel
- skapa etl enkelt syslem med rationella rutiner och en hög
betalningsfrekvens. Härigenom vinner man dels en förbättrad efterievnad och
därmed bättre trafiksäkerhet och framkomlighet på gator och vägar, delsen
önskvärd omprioritering av de rältsvårdande myndigheternas resurser.
Den
främsta brislen i dagens system ärenligt min bedömning att fordonels ägare
genom en invändning eller ren passivitet åstadkommer alt förseelser måste
utredas och frågan om uttagande av sanktion föras ända lill domslol innan
betalningsskyldighet inträder och exekution kan ske. Härigenom uppnår ägaren -
utan atl själv orsakas olägenheter - i första hand elt betydande uppskov med
betalningen. Därutöver har han också möjligheten alt slippa betalning genom att
sanktionsfrågan avskrivs på grund av bristande utredningsresurser. Detla har
också under vissa perioder skett i betydande omfattning.
1
departementspromemorian har dessa problem belysts närmare. Den lösning som
anvisas där ligger i en avkriminalisering och införandet av etl strikt ägaransvar
och en betalningsskyldighet, som gäller i princip oberoende av invändningar
men med återbetalning i efterhand, om gjord invändning godtages efter rättslig
prövning. Denna lösning anknyter nära till de system som tillämpas i våra
nordiska grannländer, varifrån redovisats positiva erfarenheter. Således
tillämpas i Danmark, Finland och Norge sanktionssystem med strikt ägaransvar
och ovillkoriig betalningsskyldighet. I Danmark och Norge har
parkeringsförseelserna avkriminaliserals. Vidare skall konstateras atl en
lösning i enlighet med förslagen i departemenlspromemorian har fått ett klart
positivt bemötande av alla remissinstanser på något undanlag när.
På
grundval av erfarenheterna i våra nordiska grannländer och remissbehandlingen
av departemenlspromemorian vill jag med hänvisning till mina tidigare
redovisade överväganden förorda en reform i enlighet med huvudlinjerna i
departementspromemorian. Jag skall i del följande mera i detalj la upp de olika
delfrågorna för sig, men jag vill redan här redovisa mina bedömningar rörande
de resursbesparingar som kan uppnås genom den av mig förordade reformen. Jag
utgår därvid - för att underiätta jämförelsen - från etl oförändrat antal
parkeringsanmärkningar. Som framgår av den föregående redovisningen har det inle
varit möjligt alt - annat än
Prop.
1975/76:106 35
för
Stockholm - få en mera ingående kännedom om slorieken av de ex-irainsatser som
har fått göras. Å andra sidan är parkeringsproblemen i Stockholm även med
hänsyn till förhållandena i landel i dess helhet så betydande att
besparingsmöjligheterna där får anses väga tungt. Min bedömning är
- såvitt
gäller Slockholm - atl del med elt nytt sanklionssyslem bör vara
möjligl att nedbringa arbetsstyrkan på parkeringskoniorel lill den förutsedda,
nämligen 40 personer, vilkel innebär en minskning med ca 60 årsarbets
krafter. Vad gäller åklagarväsendet kan konstaleras alt all den personal som
sysselsätts med strafförelägganden på grund av parkeringsförseelser kan fri
göras för andra arbetsuppgifter. Med hänsyn till atl antalet parkeringsan
märkningar som förs upp till prövning i tingsrätten kan förväntas gå ner
kraftigt, blir del också i delta led en minskad belastning. Graden är inte
möjlig atl ange men en reducering av arbetsmängden såvitt avser parke
ringsförseelser med mer än hälften synes sannolik.
För
landet i övrigt gäller all del inle är möjligt alt ange slorieksordningen av
besparingarna men man bör märka atl det på många håll har inneburit större
svårigheter än i Stockholm alt inpassa hanteringen av parkeringsanmärkningarna
i övriga rutiner, vilket ofta medfört all mera kvalificerad personal fåll tas i
anspråk. Jag bedömer därför all del även utanför Stockholm skall bli möjligl atl
- genom införandel av etl förenklat sanklionssyslem
- göra
vissa från allmän synpunkt angelägna omdisponeringar av perso
nalresurser inom rättsväsendet.
8.3
Avkriminalisering och strikt ägaransvar
Rikspolisstyrelsen
understryker i sin framställning att en förutsätining för att del nuvarande
systemet skall fungera bra är att det övervägande antalet ärenden leder till
betalning ulan atl utredning behöver tillgripas. Trots all utredningsresurserna
förstärktes vid årsskiftet 1970-1971 och rationaliseringar genomfördes i utredningsförfarandel,
är del enligt rikspolisstyrelsens uppfattning uppenbart atl det krävs ytteriigare
åtgärder för all avhjälpa brister och nå en långsiktig lösning av problemen.
Rikspolisstyrelsen föreslår därför att det införs etl strikt straffrättsligt ägaransvar
för parkeringsförseelser.
Stockholms
gatunämnd anger i sin skrivelse att efterievnaden av parkeringsbestämmelserna
närmast kan jämföras med förhållandena före ägar-ansvarets införande.
Gatunämnden föreslår atl elt strikt - dock inte slraffrällsligi - ansvar för
den registrerade ägaren skall införas genom all parkeringsbolen ersätts med en
s. k. kontrollavgift.
1
departemenlspromemorian erinras om atl etl av skälen till alt det i prop.
1969:140 med förslag till ändringar i parkeringssanktionssystemet inte förordades
etl strikt ansvar för bilägaren var atl det tidigare bilregistret var i hög
grad missvisande men alt frågan kunde komma i etl annal läge när etl nytt
förbättrat bilregister hade tagils i bruk. Del uttalas vidare atl förseelser
Prop.
1975/76: 106 36
av
denna art inle uppfattas som brott i egentlig mening och i princip inte heller
har någon betydelse för körkorlsinnehavet. Mot bakgrund av all del inle har
bedömts vara möjligl all - inom ramen för nuvarande syslem och med rimliga
resursinsatser - komrria till rätta med problemen föreslås i departemenlspromemorian
all parkeringsförseelserna avkriminaliseras och alt sanktionen får formen av en
avgift, felparkeringsavgift. Vidare föreslås atl den registrerade ägaren görs
strikt ansvarig för betalning av felparkeringsavgift. Del framhålls därvid all
fordonet i allmänhet förs av ägaren eller en denne närslående person och all
del efler avkriminalisering inle heller lorde möta något hinder för ägaren atl
i sin lur återkräva eriagd felparkeringsavgift av den som vid tillfället förde
bilen.
Så
gott som samtliga remissinstanser - däribland riksåklagaren, Göta hovrätt,
statens trafiksäkerhelsverk, Niiringslivels trafikdelegation och Svenska Iransportarbelareförbundel
- har godtagit eller lämnat utan erinran promemorians förslag i dessa delar.
Motorbranschens riksförbund och Motororganisalionernas samarbetsdelegation har
dock rest invändningar mol införandel av etl strikt ägaransvar.
Jag
delar uppfattningen i promemorian atl parkeringsförseelser knappast anses som broll
i egentlig mening. 1 princip påverkar parkeringsförseelser inte heller frågan
om körkorisinnehav. Mol denna bakgrund föreslår jag att de förseelser mol
bestämmelserna om stannande och parkering som nu kan beivras genom parkeringsbolsförfarande
avkriminaliseras och alt sanktionen för sådana överträdelser får formen av en
avgift, kallad felparkeringsavgift.
Jag
anser också att frågan om strikt ansvar för den registrerade ägaren kommil i
ett annal läge sedan del nya bi I registersystemet nu har varil i bruk en lid.
Man har numera anledning all räkna med atl den registrerade ägaren - utom i
rena undanlagsfall - också är faktisk ägare. Från denna synpunkt kan nu inte
längre resas några rimliga invändningar mot ett strikt ägaransvar. Innebörden i
ansvarel lorde kunna formuleras så all den som enligt bilregistret är ägare lill
elt visst fordon svarar för betalningen av felparkeringsavgift. Skulle någon i
ärende om felparkeringsavgift göra gällande alt ägaruppgiften i bilregistret är
oriklig, bör han hänvisas lill alt begära rättelse enligl bestämmelserna i
bilregisterkungörelsen (1972:599, omtryckt 1973:765, ändrad senast 1975:431 - BRK).
Sker rättelse, skall hans betalningsskyldighet upphävas och förfarande inledas
mol den som i slällel antecknats som ägare. Med den nu redovisade principen
ligger del vid överlåtelse i säljarens intresse alt snarast lill bilregistret
anmäla ägarbytet.
1
fråga om fordon som innehas på grund av avbelalningsköp gäller enligt 7 S BRK atl
innehavaren i registreringshänseende skall anses som ägare.
1
166 S VTK finns bestämmelser om vem som skall bära ägarens ansvar i fråga om
fordon som tillhör staten, kommun, aktiebolag eller annan juridisk person. Inom
ramen för etl avgiftssystem möter inle något hinder atl i stället för denna
ordning ha en regel som innebär atl den myndighet etc.
Prop.
1975/76: 106 37
som
i registret har upptagils som ägare också svarar för betalningen.
Vid
överväganden av hur etl sanktionssyslem bör utformas framhävs ibland viklen av
att föraren - dvs. den som har begått förseelsen - inte lämnas utanför
förfarandet i de fall han inte är fordonsägaren. Med anledning härav vill jag
betona all del även enligt del av mig förordade sanktionssyslemet är föraren
som en belalningsanmaning försl riktas till, genom alt parkeringsanmärkningen -
liksom enligt dagens syslem - skall lämnas till föraren eller fästas på
fordonet (jfr under 8.6). 1 allmänhet används också fordonen - i den mån de inle
förs av ägaren - av en denne närstående person, vanligen en familjemedlem eller
anställd. Ägaren har därför som regel inga svårigheter all utröna vem som har
fört bilen. Om sanktionen för parkeringsöverträdelse är en avgift kan inga
principiella invändningar göras mol atl ägaren riktar regresskrav mol den som
verkligen har fört bilen. När det gäller långtidsförhyrda fordon uppslår inga
problem med all göra regresskraven gällande. Något svårare släller del sig vid kortiidsför-hyrning.
Jag anser emellertid inte atl problemen belräffande denna förhållandevis lilla
grupp av fordon bör få hindra genomförandet av en i övrigi angelägen reform.
Del lorde - som erfarenheten från våra nordiska grannländer visar - inle vara
någon slörre svårighet för uthyrningsförelagen att ekonomiskt säkerställa sig
för kundernas eventuella parkeringsöverträdelser.
Vissa
problem uppkommer när det gäller utlandsregislrerade fordon. Dessa problem är inle
heller helt lätta alt bemästra. Med hänsyn till atl denna grupp av fordon är
relativt liten anser jag emellertid att man bör undvika en speciell reglering.
Jag återkommer senare (avsnitt 8.10) till denna fråga.
Med
hänvisning lill mina tidigare redovisade överväganden rörande behovet av en
reform och om huvudpunkterna i en sådan förordar jag atl parkeringsbotssystemet
ersätts med etl avgiftssystem som innebär strikt ägaransvar i enlighet med vad
jag nu har beskrivit.
8.4
Omedelbar betalningsskyldighet och avgiftsförhöjning
1
promemorian föreslås alt eventuella invändningar av fordonsägaren inte skall
stoppa vidtagandet av sanktioner. 1 de fall då rättelse av en felaktig
parkeringsanmärkning sker försl efler del all felparkeringsavgiflen har betalats,
förutsätts återbetalning ske. Det har också anförts i promemorian all del kan
övervägas all i något skede av förfarandet införa en förhöjning av avgiften för
atl motverka ogrundade bestridanden, stimulera lill tidigare betalning och
täcka myndigheternas extra kostnader för indrivning om betalning inle sker
inom föreskriven tid.
1
remissyttrandena har förslagel om omedelbar betalningsskyldighet godtagits av
samtliga remissinstanser. Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, länsslyrelsen i
Göteborgs och Bohus län samt Stockholms kommun har tillstyrkt atl regler om avgiflsförhöjning
införs. Göta hovrätt har - med
Prop.
1975/76: 106 38
motivering
att systemet kompliceras av en regel om avgiflsförhöjning -avstyrkt att sådan
förhöjning införs, innan del föreslagna systemet har prövats.
Jag
delar uppfattningen alt betalningsskyldighet oberoende av invändningar är
nödvändig för att komma till rätta med bristerna i det nuvarande systemet. Jag vill
härvidlag hänvisa till vad jag tidigare har anfört om viklen av en riklig
prioritering av samhällets resurser för brottsulredande och brottsförebyggande
ändamål.
När
det gäller frågan om avgiftsförhöjning anser jag alt skäl i och för sig talar
för införande av regler orn sådan förhöjning. Dels kan det anses rimligt att
den som dröjer med att erlägga betalning utöver medgivna betalningsfrister får
betala en - med nödvändighet schabloniserad - ersättning för de extrakostnader
som orsakas myndigheterna, dels kan sådana regler behövas för att ge tyngd åt
bestämmelsen om omedelbar betalningsskyldighet. Jag anser emellertid - i
likhet med Göta hovrält - att regler om avgiftsförhöjning inte bör införas,
innan erfarenheter har vunnits av det nu föreslagna systemet och behovet av en
sådan förhöjning kunnat klarläggas.
8.5
Rättelse och bestridande m. mi.
1
promemorian föreslås atl klagan över parkeringsanmärkning skall kunna prövas på
olika sätt. Del ena innebär möjlighet alt efler hänvändelse till myndighet i
omedelbart samband rned parkeringsanmärkningen på ett tämligen formlöst sätt
få felaktiga parkeringsanmärkningar återkallade. Detta förfarande kallas i
promemorian rättelse och avses bli tillämpat endast då del är fråga om
invändningar vars bärkraft kan prövas så gott som omedelbart och torde molsvara
det informella rättelseförfarande som liilämpas redan i dagens system. Beslut i
frågor om rättelse anses böra meddelas av personal vid lokal polisenhet, dvs.
vaktkontor eller molsvarande. Vidare föreslås elt system för prövning av
invändningar som antingen inle har godtagits i rältelseförfarandel eller inle
är av den enkla beskaffenhet atl de lämpligen kan prövas på del sättet. Delta
andra förfarande inleds med atl den som har fåll en parkeringsanmärkning
skriftligen hos myndighet bestrider betalningsskyldighet, varefter myndigheten
genom formligt beslut tar slällning lill framförda invändningar. Beslut i
sådana frågor bör enligl promemorian ankomma på polismyndighet, varvid behörighel
att fatta beslut bör tillkomma den som innehar eller uppehåller tjänst som polisöverintendenl,
polisintendent, polissekreterare, poliskommissarie eller kriminalkommissarie.
Talan avses sedan kunna fullföljas lill tingsrätt och därifrån till hovrätt. Del
förutsätts dock för prövning all bevis om betalning bifogas besvärshandlingarna.
1 promemorian förutsätts vidare all bestridande inges inom föreskriven
betalningsfrist. Slutligen föreslås elt syslem för klagan över parkeringsanmärkning
efter betalningsfristens utgång. Detla syslem förutsätter en ansökan om återupptagande.
Sådan ansökan skall kunna bifallas om rättelse- eller bestridandeförfarande
inte tidigare har förekommit belräffande
Prop.
1975/76: 106 39
samma
parkeringsanmärkning och förseningen inle har orsakats av den klagande. Vidare
anges alt ansökan skall kunna bifallas endasl om den görs så snart det varit
möjligt och senast inom sex månader från del kronofogdemyndighet riktal krav
mot den betalningsskyldige. Om ansökan bifalls, handläggs sedan frågan på samma
sätt som om del varil fråga om bestridande.
Huvuddelen
av remissinstanserna har lämnal promemorians förslag i denna del utan erinran.
Stockholms kommun haremellertid förordat att klagan över parkeringsanmärkning
prövas av kommunalt organ. Göteborgs kommun har föreslagil atl
parkeringsanmärkning läggs lill grund för ansökan om betalningsföreläggande och
alt invändningar mol parkeringsanmärkning prövas inom detla förfarande.
Länsstyrelsen i Slockholms län har förordat alt frågor om felparkeringsavgift haiidläggs
enligl vanliga civilprocessuella regler. Överåklagaren i Slockholms åklagardistrikt
och länsåklagaren i Uppsala län har föreslagit att talan mol beslul i
anledning av bestridande skall föras i administrativ ordning.
Enligt
min mening måste det givelvis finnas etl system för överprövning av
parkeringsanmärkningar. Med tanke på ärendenas karaktär och frekvens finns
anledning alt i första hand söka utreda och pröva eventuella misstag i fråga om
parkeringsanmärkningar hos annan instans än dorristol. Den i promemorian
föreslagna ordningen med rättelse genom hänvändelse lill polisvaklkontor e. d.
tillgodoser i hög grad önskan om elt enkelt och snabbt syslem för att klara ut.
uppenbara misstag vid utfärdande av parkeringsanmärkning. 1 denna del har inte
heller vid remissbehandlingen riktats någon kritik mol förslaget. Jag bilräder
delta. Förslaget innebär också att del mera formella överprövningsförfarandel,
som inleds genom bestridande av fordonsägaren, skall las upp av statliga
organ. Jag vill emellertid erinra om att en del remissinstanser har förordal en
annan lösning. T. ex. har Stockholms kommun föreslagil all klagan över
parkeringsanmärkning prövas av etl kommunalt organ. Någon naturiig och lämplig
kommunal instans för en sådan uppgift synes emellertid f n. inle finnas. Mol
bakgrund härav och i avvaktan på hur andra liknande frågor om övergång till
avgiftssystem kommer atl få sin lösning bör man t. v. förlägga prövningen till
samma organ som nu handlägger molsvarande frågor, dvs. polismyndighet och allmän
domslol.
Den
avkriminalisering av felparkeringarna jag har förordal bör ha till följd alt domslolsprocessen
inle ges brotlsmålskaraktär. Den vanliga tvistemåls-processen är emellertid
enligt min mening - även om man beaktar de möjligheter till förenklad
handläggning som ges i lagen (1946:808)om lagsökning och betalningsföreläggande
(ändrad senast 1974:183) och lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden (ändrad senast 1974:387)- inte lämpad för mål av den typ som del
nu är fråga om. Jag förordar därför atl handläggningen i stället får i huvudsak
bygga på förfarandet enligl lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
(ändrad senast 1973:1155). Med hänsyn lill sanktionens ringa sloriek och arten
av de frågor som kan
Prop.
1975/76:106 40
komma
upp lill bedömning synes del vara tillfyllest med en prövning i två inslanser
utöver den som sker vid begäran om rättelse.
Den
i promemorian föreslagna begränsningen av rätten att anföra bestridande till i
huvudsak tiden före betalningsfristens utgång anser jag inte behövlig. Om
betalningsskyldigheten - i enlighet med vad jag tidigare har förordal - gäller
oberoende av invändningar, har den betalningsskyldige inte något intresse av
att dröja med bestridande. Den i departementspromemorian angivna sexmånadersfrislen,
räknat från del all kronofogdemyndighet riktat krav mot den belalningsskyldige,
skulle därmed inle gälla för ansökan om återupptagande ulan för bestridande.
Härigenom kan del särskilda förfarandet i fråga om återupptagande slopas.
Vidare bör det vara möjligt att i vissa avseenden förenkla det administrativa
förfarandet, en fråga som jag strax återkommer till (avsnitt 8.6).
Med
avvikelse från promemorian vill jag också förorda atl betalning av avgiften
inte görs till förutsättning för prövning av fullföljd talan. De regler som
föreslagits om omedelbar betalningsskyldighet anser jag innebära tillräckliga
garantier för alt betalning sker i rält tid.
8.6
Det administrativa systemet
Det
inledande skedet av förfarandet bör enligt promemorian kunna gestalta sig
ungefär som i det nuvarande parkeringsbotssystemet. Parkeringsanmärkningen bör
emellertid kompletteras med uppgifter om vilka myndigheter som upptar frågor
om rättelse och bestridande. Om betalning inte inflyter inom den på parkeringsanrnärkningen
angivna frislen, bör den för fordonet registrerade ägaren tillställas en kopia
av anmärkningen med erinran om ägaransvaret och en uppmaning att inom viss
kortare lid betala avgiften. Om betalning ändå inte sker, föreslås det i
promemorian atl ägaren i rekommenderat brev med mottagningsbevis åläggs all
inom tio dagar från mottagandet eriägga betalning vid äventyr att ärendet överiämnas
för indrivning. Skulle brevet inte avhämtas förordas alt åläggandet utsänds på
nytt i vanligt brev och anses mottaget dagen efter avsändandet. Om detla brev -
eller den rekommenderade försändelsen - återkommer med anteckning av postljänsteman
om obeslällbarhel, får vanliga delgivnings- och efterspaningsåtgärder
vidtagas. Inbetalning av felparkeringsavgift föreslås ske till rikspolisstyrelsen.
Om inbetalning inle sker, skall rikspolisstyrelsen enligt promemorian överiämna
ärendet till kronofogdemyndighet för indrivning. Indrivningen bör kunna
utformas i huvudsak på samma sätt som nu gäller beträffånde böter. Förvandling
enligt lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff (ändrad senast
1974:386) kan av naluriiga skäl inle komma i fråga.
Promemorians
förslag har i dessa delar i allt väsentligt lämnats utan erinran av remissinsianserna.
Rikspolisstyrelsen har dock ansett omgången med rekommenderat brev onödig.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört all det inte är nödvändigt att tillställa
ägaren någon underrättelse om parke-
Prop.
1975/76: 106 41
ringsanmärkningen
innan han delges betalningsåläggande. Länsstyrelsen i Slockholms län har
uttalat att handläggningen av avgiftsfrågor bör ske helt efler civilprocessuella
regler. Polisorganisationen bör enligt länsstyrelsens uppfattning befrias från
befallning med dessa ärenden. Göteborgs kommun har förordat all parkeringsanmärkningen
läggs lill grund för ansökan om belalningsföreläggande.
För
egen del anser jag alt i promemorian gjorts en i allt väsentligt rimlig avvägning
mellan rätlssäkerhelskraven och intresset all förfarandet blir snabbi och
smidigt. Det innefattar tillräckliga garantier för att ägaren får kännedom om
parkeringsanmärkningen innan indrivningsålgärder vidtas. Om särskilda krav -
som jag nyss har förordat - inte ställs upp för prövning av bestridande efter
betalningsfristens utgång, torde något behov av bevis om alt fordonsägaren fåll
del av betalningsåläggandel inle föreligga. Med hänsyn härtill förordar jag - i
enlighet med rikspolisstyrelsens förslag - all åläggandet tillställs
fordonsägaren i brev som inte behöver vara rekommenderat.
8.7
Kommunal trafikövervakning
1
framställningen från Stockholms gatunämnd har föreslagits att parkeringsövervakning
och uppbörd av felparkeringsavgifter blir en helt kommunal angelägenhet.
1
promemorian har någon slällning inte tagils i frågan med hänsyn lill alt den inle
bedömts ha någon betydelse för systemets effektivitet.
1
flertalet remissyttranden har promemorian i denna del lämnats utan erinran. Länsslyrelsen
i Stockholms län, Slockholms, Göteborgs och Malmö kommuner saml Svenska
kommunförbundet har emellertid givit sill stöd åt tanken att felparkeringsavgift
skall tillfalla vederbörande kommun och dessutom förordat all kommunerna för
huvudmannaskapet för parkeringsövervakningen. Länsstyrelserna i Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län har ansett atl det inle föreligger några skäl alt ändra
nuvarande ordning.
Jag
har redan tidigare erinrat om atl del - särskilt i de största kommunerna -
pågår etl arbete för all genom irafiksaneringsåtgärder öka trafiksäkerheten,
förbättra betingelserna för kollektiv- och distributionstrafiken och underiätta
trafikavvecklingen i övrigi. Strävandena i dessa avseenden är - som jag påpekat
- väsentliga också med hänsyn lill önskemålen att även utanför
nybyggnadsområden genom trafiksanering förbättra trafiksäkerhet och miljö. Delta
arbete åvilar kommunerna och medför att de får göra i många fall betydande
insatser för trafikreglering. En slor del av de parkeringsreglerande bestämmelserna
tillkommer också genom beslul på del lokala planet i form av lokala trafikföreskrifter.
Del bör även'beaktas alt en slor del av parkeringsövervakningen redan nu sker
genom kommunalt anställda trafikvakter. Väsentliga delar av parkeringsfrågan
vilar alltså redan på kommunerna. Om parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras
är del enligl min mening naturiigt all felparkeringsavgifterna i princip
tillfaller kommunerna, särskilt som det finns anledning alt förmoda all allt
fler kommuner kommer att
Prop.
1975/76: 106 42
begära
och få förordnande enligt lagen om kommunal trafikövervakning. Det är också all
märka alt kommunerna därigenom kan få bättre möjligheler alt intensifiera
övervakningen av parkeringsbeslämmelserna.
För atl
systemet till rimlig kostnad skall fungera sä smidigt och effektivl som avsetls,
måste - med hänsyn till ärendevolymen - enhetliga och rationella
handläggningsrutiner eftersträvas, vilket torde förutsätta en samordnad
hantering med utnyttjande av ADB-teknik. Rikspolisstyrelsen har inom parkeringsbolsförfarandet
byggt upp dalaruliner för del nuvarande förfarandet som i de nu aktuella
delarna företer stora likheter med den föreslagna handläggningsordningen. Den
datorkapacitet som frigörs genom alt parkeringsbotssystemet slopas kan
utnyttjas för del nya avgiftssystemet. Om kommunerna själva skall svara för administreringen
försvåras uppbyggnaden av enhelliga och likartade rutiner med risk för en i
hög grad fördyrande resurssplitlring. Det ankommer på regeringen all meddela
föreskrifter i ämnet.
Genom
atl förfarandet till en viss del innebär atl slalliga resurser ställs
till
förfogande för handläggningsrutinerna måsle statsverket få gottgörelse för sina
kostnader för verksamheten. Däri ingår blankett- och driftskostnader för datarulinerna,
personal- och lokalkostnader vid polis- och åklagarmyndigheter, domstolar och utsökningsmyndigheler.
En granskning av de olika posterna som gjorts inom kommunikationsdepartementet
visar att kostnaderna i 1975 års penningvärde torde kunna beräknas lill ca 18
kronor för varje betald parkeringsanmärkning. Kostnaderna är i allt väsentligt
löneberoende och kan därför beräknas stiga i samma takt som löneutvecklingen
för offentligt anslällda. Jag förordaralltså atl ersättningen t. v. fastställs
till ISkronori 1975års penningvärde med uppräkning till följd av
löneutvecklingen. Del börankomma på regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer
atl med utgångspunkt i del anförda fastställa avdragsbeloppel. Ulvecklingen bör
följas och om några år kan del bli aktuellt all utvärdera resultaten av den
angivna beräkningsgrunden. Vad jag nu har sagt är i huvudsak tillämpligt endast
beträffande kommuner, där kommunal trafikövervakning finns anordnad. 1 övriga
kommuner bör statsverket uppbära hela felparkeringsavgiflen.
Dessa
överväganden har i och för sig ingen betydelse för bedömningen av frågan om hur
huvudmannaskapet för den kommunala irafiköverva-karkåren skall anordnas. Jag
vill emellertid erinra om atl jag - med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
18 oktober 1974 - har tillkallat en sakkunnig (K 1974:03) med uppdrag alt
utreda vissa kommunala irafik-och Irafiksäkerhetsfrågor. Överväganden om
huvudmannaskapet för trafik-övervakarkåren ligger inom ramen för den
sakkunniges uppdrag. Jag anser del därför inle lämpligl all nu ta slällning till
i vad mån några förändringar är påkallade.
Prop.
1975/76: 106 43
8.8
Panträtt och flyttning av fordon
1
framställningen från Slockholms gatunämnd har föreslagits införande - efler
norskt mönster - av en legal panträtt i felparkeral fordon lill säkerställande
av felparkeringsavgift.
1
promemorian har ifrågasatts om kostnaderna för atl på elt effektivl sätt få lag
i de fordon som skall bli föremål för panträtt står i rimlig proportion till resultatet.
Även principiella invändningar anses kunna riklas mot förslaget. Panträttens
egenskap atl motverka benägenheten atl överträda parkeringsbestämmelserna kan
enligt promemorian tillgodoses genom en även ur andra synpunkter önskvärd ulvidgning
av möjlighelerna alt tillämpa lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Den
nuvarande förutsättning för flyttning som innebär att fordonet skall vara
uppställt så att fara för trafikolycka uppslår eller betydande hinder uppkommer
i trafiken föreslås ändrad på det sättet att flytlning får ske om förhållandena
inle är sådana all uppställningen inte innebär fara för trafikolycka eller
hinder i trafiken.
Flertalet
av remissinsianserna har godtagit promemorians förslag i dessa delar. Byggnadsstyrelsen
och Stockholms kommun har dock ansett atl legal panträtt bör införas.
Motororganisationernas samarbetsdelegation har möt-salt sig en utvidgning av
möjligheterna att flytta fordon och ansett nu gällande regler tillräckliga.
Jag
delar den uppfattning som kommil lill uttryck i departementspromemorian
angående legal panträtt. Jag vill också framhålla all del kan te sig stötande
all för etl anspråk på några tiotal kronor ta i pant elt fordon med ett värde
av fiera tusen kronor. Däremot anser jag att skäl föreligger atl något utvidga möjlighelerna
alt flytta felparkerade fordon. F. n. gäller i detla hänseende att fordon får
flyttas bl. a. om det är uppställt så alt fara för trafikolycka uppstår eller
betydande hinder uppkommer i trafiken. Som framhålls i promemorian finns det
god grund för antagandel, all ell felparkeral fordon i allmänhet innebär en
fara för trafikolycka eller elt hinder i trafiken. Jag anser därför alt en
ändring av regelns innehåll på i huvudsak del säll som har föreslagils i
promemorian är påkallad för alt uppnå de eftersträvade effekterna, nämligen
dels möjlighet atl flytta felparkerade fordon som hindrar trafiken, dels
påverkan på trafikanterna för atl förebygga felparkeringar. Jag vill också
erinra om atl man i Danmark, Finland och Norge har regler som innebär vidare möjligheler
all flytta felparkerade fordon än vad som gäller i Sverige f n. Såvitt känt har
dessa regler inte medfört några olägenheter.
Enligt
gällande beslämmelser skall etl flyttat fordon - om det inle är alt arise som
övergivet - i första hand ställas upp så nära den plats där del anträffades atl
del lätt kan återfinnas. Först om detta inle är möjligt får fordonet flyttas till
särskild uppställningsplats. Möjligheterna att parkera etl flyttat fordon i
närheten av den ursprungliga uppställningsplatsen har i praktiken visat sig
vara mycket begränsade. Det torde vara mera realistiskt att utan särskilda
förbehåll medge flyttning lill särskild uppställningsplats.
Prop.
\91Stl&. 106 44
Med
hänsyn till den omgång sorn är förenad med sådan flyttning firms inte anledning
anta alt delta skall utnyttjas om enklare förfarande slår lill buds. Jag förordar
således den angivna ändringen i lagen om flyttning av fordon i vissa fall.
Nuvarande
bestämmelser innebär atl ett fordon som är uppställt så att det utgör fara
eller hinder i trafiken får flyttas endasl efler beslul av polismyndigheten. I
linje med del ökade kommunala ansvar för trafikmiljön som legat lill grund för
milt tidigare förslag atl inflytande felparkeringsavgifter i princip skall tillfalla
kommunen, vill jag förorda all kommun, som har anordnat kommunal irafikövervakning,
får beslula om flyttning i nu angivna fall.
8.9 Avgiftsdifferentiering
1
promemorian har uttalats atl en differentiering av felparkeringsavgiflen bör
kunna ske även inom ett och samma polisdistrikt t. ex. på det sättet atl
avgiften är högre i de centrala delarna av en stad där trängseln är stor och en
felaktig uppställning kan orsaka allvariiga olägenheter
Riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen och Göteborgs kommun har inte velat biträda detla förslag
och främst åberopat praktiska skäl. Trafiksäkerhets-verket har tillstyrkt en
differentiering med hänsyn lill om parkering skett i slrid mol stannandeförbud
eller parkeringsförbud.
Enligt
min mening finns det vissa skäl som talar för den i promemorian föreslagna
ordningen. Jag vill emellertid framhålla all en differentiering medför all
ytterligare en omständighet - avgiftens sloriek med hänsyn till var den
felaktiga uppställningen har skett - kan bli föremål för invändningar och på
det sättet komplicera systemet. Del kan emellertid förekomma situationer - t.
ex. när del gäller storstädernas innerområden eller kollektiv-körfält - där
särskilt starka skäl talar för en differentiering och där den nyss nämnda
komplikationen inte är aktuell. Mot denna bakgrund vill jag inle förorda något direki
förbud mol avgiftsdifferentiering. 1 den mån sådan liilämpas, är del emellertid
av största vikt att man har en enkel och klar avgränsning.
8.10 Vissa
andra frågor
Promemorian
ulgår från alt det föreslagna systemet skall omfatta alla de typer av parkeringsöverträdelser
som nu kan beivras med parkeringsbol. På denna punkt har promemorian inte
föranlett några uttalanden under remissbehandlingen. Jag finner denna avgränsningsprincip
rimlig och lämplig för det föreslagna systemet.
1
promemorian tas inte upp frågan om storleken av felparke-ringsavgifien. Del
finns inle anledning all utforma regleringen på något principiellt annal sätt
än vad som nu .gäller i fråga om parkeringsbol, nämligen
Prop.
1975/76: 106 45
all
den lokall skall bestämmas inom ell visst intervall. En anpassning med hänsyn lill
penningvärdesförändringarna sedan år 1960, då nuvarande intervall fastställdes,
är dock påkallad. Förändringar av pris-och lönenivån sedan 1960 skulle motivera
en två- lill fyrdubbling av del maximala beloppet. Med hänsyn lill atl de
faktiska bötesbeloppen varit lägre förordarjag all uppräkningen av av-giflsinlervallel
t. v. begränsas. 1 enlighet härmed böravgiften nu utgöra lägst 50 kronoroch högsl
150 kronor. 1 och med atl parkeringsöverträdelserna avkriminaliseras saknas
skäl all lägga fastställelsen av avgiftensstoriek i olika kommuner på
riksåklagaren. 1 stället bör kommun, som förordnats all svara för trafik-övervakningen,
själv faslställaavgiftensstoriek inom angivna intervall. 1 övriga kommuner bör
fastställelsen ankomma på länsstyrelsen.
1
promemorian har slällning inte tagils lill vilka fordonskalegorier som skall
omfattas av det föreslagna systemet. Under remissbehandlingen har denna fråga inle
heller föranlett några uttalanden. Parkeringsbotssystemet är endast
tillämpligt på molorfordon, vilkel innebär all t. ex. släpfordon inle omfattas
av delta syslem. Dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde i prop.
1960:175 med förslag lill lag om parkeringsbol m. m., all del - även om den
föreslagna lagstiftningen inte lorde få någon praktisk betydelse med avseende
på mopeder - inte syntes vara anledning att undanta den kategorin från lagens
tillämpningsområde.
Del
av mig förordade systemet är uppbyggt med syfte atl skapa enkla och rationella
handläggningsformer ulan att rätlssäkerhelsintresset eftersatts. En väsentlig
förutsättning för alt systemet skall kunna fungera på angivet säll är atl
frågan om ägandeförhållandena normalt är ostridig och att särskild utredning
därom inle behöver ske inom ramen för sanktionssyslemet. Detta innebär i
princip alt systemet kan tillämpas endast i fråga om fordon som är intagna i
bilregistret. Avgränsningen bör i enlighet härmed göras så alt felparkeringsavgift
utlas endasl i fråga om registrerat motordrivet fordon och släpfordon - dvs.
inte moped eller, med något undanlag, motorredskap.
När
del gäller oregislrerade fordon - cyklar, mopeder och de flesta motorredskap -
torde förekommande överträdelser av parkeringsbeslämmelserna inte ha den
omfattningen alt de föranleder några problem. Jag avser alt senare föreslå
regeringen att upphäva bestämmelserna om straff för sådana förseelser utan att
de ersätts av andra regler om sanktioner. 1 de få fall då felparkerade fordon
av dessa typer verkligen är lill olägenhet i trafiken, kan de flyttas enligl
bestämmelserna i lagen om flyttning av fordon i vissa fall.
Jag
har tidigare (avsnitt 8.3) uttalat alt avgiftssystemet i princip bör till-lämpas
även i fråga om utlandsregislrerade fordon. 1 betydande ulslräckning rör det
sig om fordon från de nordiska grannländerna, varifrån det är förhållandevis lält
atl inhämta behövliga uppgifler. Det bör också finnas möjligheter all - liksom
i fråga om överiasiavgift - nå överenskommelse med de andra nordiska länderna
om indrivning av påförd avgift. Jag anser del därför rikligt alt inle utesluta
i utlandel registrerade fordon från del föreslagna systemet.
Prop.
1975/76: 106 46
Det
framhålls i promemorian atl systemet ger möjlighet alt tillställa en uppgiven förare
belalningsanmaning. Uttalandet har under remissbehandlingen inte föranlett
några synpunkter. Jag vill emellertid understryka atl själva
parkeringsanmärkningen - som jag redan har påpekat - lämnas till föraren eller
fästs på fordonet och alltså riktas mol den som vid tillfället brukar det. Om
föraren inle ser sig föranlåten alt betala felparkeringsavgiflen redan på detta
stadium, finns det inle någon anledning anta atl han skall belala på grund av
en senare anmaning. Med hänsyn härtill finner jag inle skäl förorda att sanktionssyslemet
betungas med särskilda påminnelser till föraren.
När
del gäller del g i v n i ngs frågo rn a har jag i samband med behandlingen av
det administrativa systemet redovisat vad som har anförts i promemorian och av remissinsianserna
liksom mitt eget ställningstagande. Jag vill också erinra om alt arbete pågår
för atl förenkla delgivningsför-farandel i andra sammanhang.
Beträffande
exekutionen påpekas i promemorian atl indrivning av parkeringsböter liksom av
andra böter f n. sker genom kronofogdemyndighet sedan rikspolisstyrelsen
upprättat saköreslängd. Enligt promemorian synes det lämpligl att indrivningen
av felparkeringsavgift sker på molsvarande sätt. Beialningsbestämmelserna
beträffande böter återfinns nu i lagen om verkställighet av bötesstraff medan
indrivningen regleras i utsökningslagen. Del anmärks vidare atl införsel enligl
införsellagen (1968:621, ändrad senast 1975:1265) kan äga rum bl.a. för böter.
1 promemorian anförs all indrivning av felparkeringsavgift bör ske efter samma
regler som nu gäller belräffande böler. Av naluriiga skäl kan dock förvandling
av avgiften lill fängelse enligt reglerna om förvandling i bölesverkställighetslagen
inle komma i fråga. Uttalandena i promemorian har inte föranlett några
erinringar under remissbehandlingen.
Sanktionen
i det föreslagna systemet har snarast karaktär av offenllig avgift. Jag anser
det därför naturiigt att anknyta lill reglerna om uppbörd och indrivning av resiförd
skatt och förordar en lösning i enlighet härmed.
1
promemorian framhålls belräffande lagkonkurrens all 167 § VTK innebär alt
straff inte utdöms för förseelse mot kungörelsen om gärningen är belagd med
straff enligl brottsbalken eller TBL. Detta anses böra gälla även felparkeringsavgift.
Som regel lorde parkeringsanmärkning inte ha utfärdats om fråga kan uppkomma
om ansvar för brott. Skulle det ha skett, bör förfarandet avbrytas när frågan
om ansvar prövas. Om straff utdöms bör parkeringsanmärkning och betalningsåläggande
förfalla. Om ansvarstalan ogillas, bör domstolen ålägga felparkeringsavgift.
Uttalandena föranledde inga erinringar under remissbehandlingen.
För
min del vill jag förorda en förenkling i förhållande till förslagel i promemorian.
Detla innebär att uttag av felparkeringsavgift inte kommer i fråga om åklagare
utfärdar strafföreläggande eller ansöker om stämning för brott, vari
felparkeringen ingår som ett led, och detla oavsett om föreläggandet godkänns
resp. fällande dom meddelas.
Prop.
1975/76: 106 47
Slutligen
vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet förorda alt genom
ändring i 20 § kommunalskaltelagen (1928:370) (20 § ändrad senast 1975:1174)
klargörs atl felparkeringsavgift inle är avdragsgill vid beräkning av
skattepliktig inkomsi.
Det
är inte nu möjligt att i alla detaljer bedöma hur lång tid som behövs för framtagning
av behövliga blanketter, ändring av vissa dalaruliner, utarbetande av verkställighelsföreskrifter
etc. Det bör därför ankomma på regeringen all besluta om i k r a f 11 r ä d a n
d e av de föreslagna bestämmelserna och om upphävande av äldre bestämmelser i
ämnet. 1 fråga om överträdelser som skett före den nya lagstiftningens
ikraftträdande, bör dock äldre bestämmelser gälla.
8.11
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anförl har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om felparkeringsavgift,
2. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av
fordon i vissa fall,
3. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370).
8.12
Specialmotivering
8.12.1
Förslaget till lag om felparkeringsavgift
1§
När
det gäller frågan om vilka typer av överträdelser som skall beivras med felparkeringsavgift,
får regeringen meddela närmare föreskrifter. Som jag redan antytt (avsnitt
8.10) torde systemet i första hand böra tillämpas på de typer av överträdelser
som nu kan beivras med parkeringsbol. Det ankommer på regeringen att beslula
om upphävande av de straffbestämmelser som ersätts av reglerna om felparkeringsavgift.
3§
Som
jag tidigare har påpekat (avsnitt 8.9) bör det i allmänhet inle förekomma all felparkeringsavgift
sätts lill olika belopp för olika delar av samma kommun.
4§
Av
formuleringen följer alt anteckning om äganderätten inte behöver vara införd
när överträdelsen sker. Införs den senare måsle dock - om betalningsskyldighet
skall inträda för ny ägare - uttryckligen anges atl anteckningen avser
förhållandena vid tiden för överträdelsen. Jfr i sammanhanget 54 och 99 §§ BRK.
Förfarandet mot den nye ägaren inleds i enlighet med 6 §.
Prop.
1975/76: 106 48
1
7 § BRK anges atl den som innehar fordon på grund av avbelalningsköp skall
anses som ägare vid tillämpning av BRK.
1
fråga om fordon som ägs av slalen registreras som ägare den myndighet som
disponerar fordonet.
1
paragrafen har också intagils en bestämmelse om att ansvarel inle gäller när
omständigheterna gör del sannolikt all fordonet har frånhänls ägaren genom
brott. Detta innebär ingen ändring i förhållande lill nu gällande regler.
5-7
§§
Vilka
tidsfrister som bör användas lorde få anges i verkställighelsföreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.
Närmare
föreskrifter om blanketter m. m. torde det ankomma på regeringen eller - efter
regeringens bemyndigande - myndighet att utfärda.
8§
Med
hänsyn till att ansökan om rättelse lämpligen bör framställas i nära samband
med överträdelsen lorde det vara lämpligt all även förare som inte är ägare lill
fordonet får begära rättelse.
Som
jag tidigare anfört (avsnitt 8.5) är begäran om rättelse endast avsedd för
prövning av vissa typer av invändningar. Delta kan t. ex. gälla invändning om
att vederböriiga vägmärken inle funnits uppsatta eller andra invändningar som
inte påkallar närmare utredning. 1 fråga om andra typer av invändningar -
vilka som regel kräver mera ingående undersökning och prövning av
sakförhållandena eller överväganden av rättslig natur - bör hänvisas till bestridandeförfarande.
Begäran om rättelse bör prövas av lokal polisenhel (vaklkontoreller
motsvarande), vilket kan fastställas i verkslällighetsföreskrifler lill lagen.
Med
hänsyn lill möjligheten till bestridande saknas anledning atl medge rält atl
fullfölja talan mot beslul om avslag på ansökan om rättelse. Av hänsyn lill
systemets effektivitet torde del inte vara lämpligt alt medge räll alt
fullfölja talan mot beslul som innebär bifall lill en ansökan om rättelse.
9 §
Räll
all anmäla bestridande bör tillkomma endast fordonets ägare med hänsyn lill all
denne har alt svara för alt avgiften eriäggs. Om ägaren inle vill anmäla
bestridande trots all föraren anser detta befogat, kan delta enligt allmänna civilrättsUga
regler få återverkningar på ägarens regressrätt. .
Del
torde inte vara motiverat att i lagen ge närmare bestämmelser om hur
utredningen skall bedrivas ulan regler härom bör ges i verkställighets-föreskrifterna.
Därvid bör utgångspunkten vara atl ulredningen skall bedrivas i huvudsak på
samma sätt som en förundersökning, vilket torde vara en förutsättning för att
polismyndigheten skall ha lillräckliBl underiag
Prop.
1975/76: 106 49
för
beslul. Självfallet får ulredningen anpassas till vad som behövs i del
särskilda fallet. Jag vill peka på alt utredning i egentlig mening kan vara obehövlig
i de fall som åsyftas i 23 kap. 22 § rättegångsbalken.
Om
bestridande har anmälts för sent lorde det inle finnas anledning lill annan
utredning än som behövs för alt konstatera all anmälan inkommit för sent.
Av
förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifler framgår
alt beslut kan meddelas även av vissa andra befattningshavare inom polisväsendet
(jf'' under 5.4).
Atl
bestämmelserna i förvaltningslagen(l971:290,ändrad senast 1975:672) är
tillämpliga på förvaltningsmyndighets handläggning enligt lagen om felparkeringsavgift
följer av I och 2 §§ förstnämnda lag.
10
§
Grundprincipen
för det föreslagna systemet är atl förfarandet skall vara enkelt och smidigt
ulan all rätlssäkerhelskraven eftersatts. Med hänsyn härtill har jag inte velat
förorda beslämmelser om räll atl fullfölja talan mol polismyndighets beslut atl
undanröja betalningsansvar.
För
handläggningen i tingsrätt bör - med hänsyn bl. a. till arten och omfattningen
av den utredning som behövs - gälla reglerna för handläggning av
domstolsärende. Vissa undantag har dock ansetts nödvändiga. Dessa undanlag har
upptagits i 11 och 12 §§. Jag vill emellertid erinra om all 20 § lagen
(1946:804) om införande av nya rättegångsbalken medför alt broll-målsreglerna i
vissa hänseenden - bl. a. i fråga om rättegångskostnader -blir tillämpliga.
ll§
Med
allmän åklagare avses åklagare i det åklagardistrikt lill vilket polisdistriktet
hör.
15
§
Återbetalning
av avgift efler begäran om rättelse eller anmälan av bestridande bör - för atl
systemet inte skall kompliceras - ske först när avgörandet har vunnit laga
kraft.
16§
Jag vill här endast hänvisa lill vad jag tidigare har anfört (avsnitt 8.7).
Prop. 1975/76: 106 50
9
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen
att
antaga förslagen till
1. lag om felparkeringsavgift,
2. iag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av
fordon i vissa fall,
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
10 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagl
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 106
Bilaga I
opaginerad Kontrollera mot PDF
.
Tt OS - '
rw
so" r
r-I o -o f o'
O "O O
i \0 O O 'O
Tt "v-1
oo rj
rN o, oq. r ON fj r- rN 'v-i tn
\o oo oo oo cT
opaginerad Kontrollera mot PDF
oooo-oooTj-tnrsiin-ooov
r--roc iy~i r(0>-ri-Ttry~i-rr~ o
"/
r-oo-O-rMoooiroo-tninr--' oooo-trNooTtco
( moo
oo Tr'rroo>nr--ur) o\i-~~. -OOr--r\o-oorrrg\DDr-rN004 04 Tt
r-
OooooTt oOTtTtTt ooon-O-oomdciv-i
oorNvooorNOON"
[~- rm
rNavONOrrs|-OrNlvO-C>C>04r'~NONOro'--rNTtrrtrTrOOO oo
>/
___-,--------------- Tt Tt Tt " ----------- in
\0 _
opaginerad Kontrollera mot PDF
JCTtnoors'00 ONOr-' ooin- r-rNirr~~roroorNOO ooo r- oo
\o
Tt00r0 Ö Tt0rr--*00*-)OD000
r-~OOON. 0"/~i\X; ' r* *
t
oor--\00 rsr*Or -ov''n',Doo>nr*-)fONC>r---inr*-)r--i r* r* oo
oOfN -oor-MDrTtorNOvrnrtoooooONTtrN-rfoo-rTtni
oo " cn
ooooooONOooor~~-or~-r~--\Drstr~~-ONrsii irooONr*'
ONr-i'>0 0 rs
---v,o- ,(-Njr--rN-
rNt--r- rNoorN rsoorN r-ifN oo r-j (
opaginerad Kontrollera mot PDF
r- r » n
r- in r iy~i
rn o t-- CN
mr-so-sD
-oornoo
Tt m o ,
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
1
O _1
s:
Q
B
i
oooooJOorNO- » nin-tiC'
onosrnr-OTtoi r- -
r-0>v-ir--
soo ' » n'nrNoo
-rr-orNin-n r-- Tt
mooON-Tt rrsionoscsit-rnino-Ttin moovor-tvo c oo rsi
osr--c7vOoooooN-
ooo--rsi--r4r--rsir-trimoNrNO' cn mj
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 i
oosorn-oo rn "nOTtr-Tt-tONtnor-ON' oooTtONOfmino r- in » n rnrnoo-soOTror~--rON>n-'orN'oooorNsC'(rN » n--rr-rn\oOsovo--' TtrsunmsOONOO->n rinTt- oo-r-ONOr-jincvirnr-rr
"t
opaginerad Kontrollera mot PDF
S
« .
m fN rs oo
rnrNONOO ooir--
o TT O ON
rn Tt r-- *N r-~
ON ON oo o
o
o I r~- r~
opaginerad Kontrollera mot PDF
ta.
oo-ornmrnoNr-TtoorNTtONrnTt-
ONinornooONOTtON » >":aN r~- r-Tf
Ttrsrn--rsjorjr rnofONinoo
ooooooor---------------------
ONOOoorvir-~ on r-rg
\0"TtrnrN] » rNimoNTtON(orv|\o iOrv|un\DTtr-~r- Tt rMi/irn r TtTt
oONOo>ncoo » nooNOTtrn » nO'oo>.nooorNOoooorOrnoN' r-- ~ oo-o
.-\ £ ) ,-_-v, £ j__ . rvjjD------------ rNr--r-------- rNoor rNrs on rjrj
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
r-TtON ---xjoo
ONOoONTtOfNir orNr--vj3oocj------------------ or- (
» Ttooooo-------- - » nrONinTtrsrnrsjoo-Orsi\oONOON onoc\D'
>v-ioornortor--rnoO'' orMrrNON\DrN>y-im r o-sOroonrn '
oonosDDoooOirNr - » .c-N-'TtONnoONnONnooNlO' pNirNrNirNOrNrNjrNm irNrNrvim-rnrNmrnrNrnrNrNrnojmrNmmi
opaginerad Kontrollera mot PDF
CNi m oo
O 'nO r r--
vo - O , rs] Ovj
Tt ' '
Os \C>
' TtOTt
rs - oc
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 i
= 03 7
X) Q.
I rN-soor-"ONr~-rsoNrgLnoorNir-rsrnTtrsoor-rsoNooO' » -nrs-in oornr--rs
>rninrnoooornOTt\orNONr-'0"~>rNrnoooorsTt>nONONOONO'n
>nr--rnON\ornrnONOOO'rnoo » nrnrN>noornoooTtONOo Lnoor-orN » n'n
0"Oooinoo\0-or-ootnTtoo Ttrsj-oONrnr--ONON
ot Tt- un, r~- TtrnrnrmrnTtrnrnmrnrnfnrnrnrnrnmTtrnTtrnmrnsoTtrtivtinONmTt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Cl
m rs oo r- rs oo » / -
O "
r- m oo rn in i oo oo » n o Cvi
NO oo
. » riONOrrnoorn- nO OiTtrnO TtTtOOOTt
"OONrN
-oooooorsin ONrNor~-unmrNrs'/'. in rnvornrtTtON-ONOOTtinrsr-oooovomNOOoo
C ca
rn
rsi m
rN
U
\0 r--
oo oo
o
01}
r- » v-i
ON
TZ
J=
m ON
m
Ö J
O
C 1)
rn
Cl
C
Ji
._
;0
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
.
ONOONONOOOOOO
rsrstrNrMrsrnrnrnrnrnTtTtxrTtTt » iin NO'ONONO' » or-r--r-r-~r-r-~r--r-i r--r-r--r~-r--r-r--rr-rt~-~r--rr-i'~~-r--i r- "-"On'''On''-'On"~~'On''"~'On--"-~-'OV'-~
rsrnTt- rsrn*-
rsrnTt- rsrn'--------------------- rsrnt--------- rMr.
'"
Prop.
1975/76: 106 52
Innehåll
Propositionen................................................ 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll.................. ......... 1
Lagförslag.................................................... ......... 2
Uldrag av protokoll vid regeringssaramanträdeden
22 januari 1976 6
1 Inledning....................................... ................... 10
2 Nuvarande ordning....................................... 10
2.1 Beslämmelser om stannande och uppställning 10
2.2 Åtgärder vid parkeringsförseelser.............. ........ 12
2.2.1 Straffrättsligt beivrande.................... 12
2.2.2 Flyttning av fordon.......................... 15
2.3 Ägaransvar i Irafiklagstiftningen................ 15
2.4 Kommunal trafikövervakning..................... 16
3 Framställningarna........................................ 17
4 Några utländska lösningar............................. 18
5 Promemorian............................................... 19
5.1 Inledning.............................................. ........ 19
5.2 Avkriminalisering och strikt ägaransvar....... ........ 20
5.3 Omedelbar betalningsskyldighet och
avgiftsförhöjning.. 20
5.4 Rättelse och bestridande m. m................. ........ 21
5.5 Det administrativa systemet.................... ........ 22
5.6 Kommunal trafikövervakning..................... ........ 22
5.7 Panträtt och flyttning av fordon............... ........ 23
5.8 Avgiftsdifferentiering.............................. ........ 23
5.9 Vissa andra frågor.................................. ........ 23
5.9.1 Regislreringsfrågor............................ 23
5.9.2 Lagkonkurrens................................. 24
5.9.3 Delgivningsfrågor m. m...... ............ 24
5.9.4 Exekutionen.................................... 25
6 Remissyttrandena........................................ 25
7 Utvecklingen efter departementspromemorian... 27
7.1 Inledning.............................................. 27
7.2 Parkeringsbotsrutinen............................. 27
7.3 Strafförelägganderutinen........................ ........ 28
7.4 Domstolsförfarandet............................... ........ 29
8 Föredraganden........................................... ........ 30
8.1 Inledning.............................................. 30
8.2 Allmänt om reformbehovet....................... ....... 31
8.3 Avkriminalisering och strikt ägaransvar....... ....... 35
8.4 Omedelbar betalningsskyldighet och
avgiftsförhöjning . 37
8.5 Rättelse och bestridande m.m.,................ ....... 38
8.6 Del administrativa svstemel..................... ....... 40
Prop.
1975/76: 106 53
8.7 Kommunal trafikövervakning..................... 41
8.8 Panträtt och flyttning av fordon............... 43
8.9 Avgiftsdifferentiering.............................. 44
8.10 Vissa andra frågor.................................. 44
8.11 Upprättade lagförslag............................. 47
8.12 Specialmotivering................................... 47
8.12.1
Förslaget till lag om felparkeringsavgift- 47
9 Hemställan............................................... 50
10 Beslut................................................... 50
Bilaga
Statistiska uppgifter beträffande parkeringsbotsrutinen .. 51
Doktrin (1)
- Håkan Strömberg, Föreskrifter om lags tillämplighet, FT 1977 nr 2–4 s. 184, på s. 187 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
80 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (51)
51 kopplingar i 28 dokument.
- SOU 2020:48 Skatt på engångsartiklar s. 345 i texten
- SOU 2019:67 Hållbar terrängkörning s. 498 om s. 33 i texten
- Ds 2018:33 Översyn av lagstiftningen mot s.k. fordonsmålvakter s. 42 i texten · dokumentnivå
- SOU 2015:47 Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet s. 128 i texten
- Prop. 2013/14:176 Fordonsrelaterade skulder s. 17 om s. 36 · s. 25 om s. 41 i texten
Rättsfall (12)
12 kopplingar i 7 dokument.
- RH 2018:3 om s. 34 ur registret
- NJA 2020 s. 742 »Den tyska registreringsskylten« om s. 34 i texten
- NJA 2019 s. 480 »Den ofrivillige bilägaren« om s. 20 · om s. 23 · om s. 34 · om s. 47 i texten
- NJA 2014 s. 755 om s. 34 i texten
- NJA 2013 s. 711 »Parkeringen på Torggatan« om s. 34 i texten
Myndighetsavgöranden (2)
2 kopplingar.
- JK 2020-10-21 dnr 2060-19-2.4.1 i texten
- JO 2008-10-17 dnr 4268-2007 i texten
Doktrin (15)
15 kopplingar i 8 dokument.
- JT 2019/20 s. 3 s. 4 om s. 34 · s. 7 om s. 14 · s. 7 om s. 36 · s. 9 · och 2 till i texten · dokumentnivå
- Asp, EG:s sanktionsrätt, 1998 s. 301 om s. 33 · s. 422 i texten
- Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 256 · s. 539 i texten
- JT 2022/23 s. 285 s. 288 i texten · dokumentnivå
- Wenander, Erkännande av utländska förvaltningsbeslut, 2010 s. 192 om s. 35 i texten