om kungörande av lagar och andra författningar
112 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 95 av 112 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:112, om kungörande av lagar och andra författningar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:112
Regeringens proposition
1975/76:112
om
kungörande av lagar och andra författningar;
beslutad
den 29 januari 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag lill elt enhetligt system med författningssamlingar
för kungörande av förfatlningar I systemet ingår Svensk författningssamling.
Riksdagens författningssamling, etl anlal författningssamlingar som ges ul av cenirala
myndigheler under regeringen eller riksdagen saml en förfallningssamUng för
varje län. För de kommunala författningarnas del är del avsett all kommuner
och landstingskommuner frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet skall ge ul författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunklion
i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresserade
allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förekommande föreskrifter om
kungörande av författningar på annat sätt än i författningssamling behålls och
byggs ul i någon mån. 1 propositionen ingår ell förslag till ändring i
regeringsformens beslämmelse om kungörande av förordningar.
1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop. 1975/76: 112 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i regeringsformen
Härigenom
föreskrives atl 8 kap. 19 S regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
kap. 19 S Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med
sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall intagas i
grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.
Lagar
och förordningar skall Lagar skall kungöras så snarl det
kungöras så snart det
kan ske. kanske. Detsamma gäller förordning-
ar, om ej annal föreskrives I lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1975/76: 112 3
2
Förslag till
Lag
om kungörande av lagar och andra författningar
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Författning som har beslutats av riksdagen, regeringen eller myndighet
under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligl denna lag, om ej
annat följer av 2 S-
Med
författning skall i denna lag förstås lag eller förordning eller annan föreskrift
som avses i 8 kap. regeringsformen.
2 §
1 fråga om annan författning än lag gäller att 4-9 SS ej äger tillämpning
på författning
1. som på grund av lagen (I937i249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar ej får lämnas ut till envar eller
2. som endasl reglerar statlig myndighets inre
förhållanden eller förhållandel mellan statliga myndigheter inbördes,
förutsatt alt författningen ej innehåller något som kan vara av väsentligt
intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares
rättsställning.
3 S
För kungörande av förfatlningar skall finnas
1. Svensk författningssamling,
2. Riksdagens författningssamling,
3. författningssamlingar för cenirala myndigheler,
4. en författningssamling för varje län.
4 §
Författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i Svensk för
fattningssamling. Denna utges genom regeringens försorg.
Om
möjligheten att överblicka författningsmaterialet underiäilas därav eller andra
särskilda skäl föreligger, får regeringen beslämma att viss av regeringen
beslutad författning i stället skall kungöras i annan angiven författningssamling.
Gör
utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen beslämma att viss
författning skall kungöras på annat sätt än som anges i första stycket. Därvid
skall tid som annars räknas frän kungörande i Svensk författningssamling i
stället räknas från det av regeringen föreskrivna kungörandet.
5 § Författning som utfärdas av riksdagen skall kungöras i Riksdagens
författningssamling eller på annat sätt som riksdagen föreskriver.
6 § Författning som beslutas av central myndighet under regeringen skall
kungöras i författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter
utge eller, om sådan författningssamling saknas, i annan av regeringen bestämd
författningssamling som utges genom central myndighets försorg.
Skall
författning som avses i första stycket lända till efterrättelse endast
Prop.
1975/76: 112 4
inom
etl eller några län, kan myndigheten beslula att författningen i stället skall
kungöras i berörda läns författningssamling.
Finns
ej författningssamling i vilken kungörande kan ske enligl första ellerandra
stycket skall författningen kungöras i Svensk författningssamling.
I övrigt
får författning som avses i första stycket kungöras i Svensk för
fattningssamling endast när det av särskilda skäl finnes vara den lämpligaste
åtgärden.
7 § Regeringen får medge atl central myndighet under regeringen kungör författning
på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande får dock lämnas
endast om del finns synneriiga skäl.
8 § Författning som beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen skall
kungöras i författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på
annat säll .som riksdagen föreskriver.
9 § Författning som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional
eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen och ej tillhör försvarsmakten
skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilkel myndigheten har
sitt säte. Delsamma skall gälla beträffande författning som beslutas av
skogsvårdsstyrelse eller irafiknämnd. Länels författningssamling utges genom
länsstyrelsens försorg.
Gör
utomordentliga förhållanden det påkallat kan regeringen medge att författning
som avses i första stycket kungöres på annat sätt än i länels författningssamling.
Om
kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myndighet som
tillhör försvarsmakten beslular regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.
10 §
Om kungörande av kommunal författning gäller vad som är särskilt
föreskrivet.
II §
Finns beslämmelse om atl viss författning skall kungöras på annat
sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.
12 § Om författning, som har kungjorts i författningssamling som avses i
denna lag, upphäves eller ändras efter besvär, skall den myndighet som har
ombesörjt kungörandet låta kungöra upphävandet eller ändringen i de former i
vilka författningen ursprungligen kungjordes.
13 § Äv författning skall framgå när den träder i kraft.
14 § Om kungörande i författningssamling som avses i denna lag av annat än
författning gäller vad som är särskilt föreskrivet.
Prop.
1975/76: 112 5
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Genom
denna lag upphäves lagen (1894i44 s. 1) angående tiden för allmänna
författningars trädande i kraft.
Vad
i lag eller annan författning föreskrives om kungörande i länels allmänna
kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från och med denna
lags ikraftträdande avse kungörande i länels författningssamling.
Såvitt
angår förordningar äger 2 S lillämpning endasl under förutsättning aU 8 kap. 19
§ regeringsformen ändrats så all undanlag från bestämmelsen om kungörande av
förordningar kan föreskrivas i lag.
Prop. 1975/76:112 6
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång' dels atl i
I och 2 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen", dels att 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3S
/
förordnande om införande av Förordnande om införande av
hingslbeslktningslvång
skall tillika ut- hingsibeslktnlngsivång må ej sättas / sältas viss dag för
förordnandets ikraft- kraft tidigare än två eller senare än trädande; och
må denna dag ej sällas sex år från del förordnandet gavs. tidigare än två
eller senare än sex år från del förordnandet gavs.
7S
Förordnande
om införande av Förordnande om införande av
hingstbesiktningstvång
skall tillika hingstbesiktningstvång skall tillika med erinran om påföljden
för för- med erinran om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i
denna seelse mol bestämmelserna i denna lag genom Kungl. MaJ:tsvederböran-
lag genom länsstyrelsens försorg in-de befallnlngshavandes försorg på
föras i tidning inom orten. statsverkets bekostnad införas i
länskungörelserna och I tidning inom Orten.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Senaste
lydelse av 1 :; 1967i390.
Prop.1975/76:
112 7
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1918:399)om förbud mot utsläppande av tjur
eller
hingst å samfälld betesmark
Härigenom föreskrives
atl 1,2 och 6 SS lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller
hingst å samfälld betesmark skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Där förhållandena inom
lantbruksnämnds område sådant påkalla, äger Konungen på framställning av
lantbruksnämnden och landstinget förordna, att inom området eller viss del
därav tjur, som är över sex månader, eller hingst, som är över elt år, icke må
utsläppas å samfälld betesmark, med mindre alla, som äga rätt till bete
därstädes, del medgiva.
/
dylikt förordnande skall tillika utsättas viss dag för dess Ikraftträdande.
Där förhållandena inom
lantbruksnämnds område sådant påkalla, äger regeringen på framställning av
lantbruksnämnden och landstinget förordna, alt inom området eller viss del
därav tjur, som är över sex månader, eller hingst, som är över ett år, icke må
utsläppas å samfälld betesmark, med mindre alla, som äga rätt till bete
därstädes, del medgiva.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som bryler mot förordnande,
som meddelats med stöd av I S första stycket, dömes till böler, högst femhundra
kronor.
Den som bryter mol
förordnande, som meddelats med stöd av I S. dömes lill böter, högsl femhundra
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6S
Förordnande enligt denna lag Förordnande enligt denna lag
skall
tillika med erinran om påföljd skall tillika med erinran om påföljd
för förseelse däremot
genom Kungl. Maj:ts befallnlngshavandes försorg på statsverkets bekostnad
införas i länskungörelserna och I en eller flera tidningar inom orten.
för förseelse däremot
genom länsstyrelsens försorg införas i en eller flera tidningar inom orten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Bestämmelserna i 2 och 4
SS äger tillämpning också med avseende på förordnande som med slöd av 1 S har
meddelats av Konungen.
Senasle
lydelse 1967i392. 'Senaste lydelse 1967i392.
Prop.
1975/76: 112 8
5
Förslag till
Lag
om ändring i vattenlagen (1918:523)
Härigenom föreskrives atl 2
kap. 67 S vattenlagen (1918i523) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
67 S'
När skyddsområde enligt
64 S fastställts eller tidigare meddelade beslämmelser för sådanl område ändrats
eller upphävts, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen införa
beslutet härom i länskungörelserna ävensom ombesörja atl kungörelse om
beslutet anslås å anslagstavla för kommun, som beröres av beslutet, och
införes i en eller flera ortstidningar. Genom Konungens befallnlngshavandes
försorg skola tryckta exemplar av föreskrifter, som meddelats för visst
skyddsområde, flnnas all tillgå för allmän-
faslslällts
eller tidigare meddelade bestämmelser för sådanl område ändrats eller upphävts,
skall länsstyrelsen ofördröjligen införa beslutet härom i länets förfaitnlngssam-ling
ävensom ombesörja atl kungörelse om beslulel anslås å anslagstavla för
kommun, som beröres av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar.
Genom länsstyrelsens försorg skola tryckta exemplar av föreskrifter, som
meddelats för visst skyddsområde, finnas all tillgå för allmänheten mol betalning.
heten mot betalning.
Har
beslul som i första stycket sägs meddelats i anledning av ansökan,
skola kostnaderna för
kungörandet bestridas av sökanden.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
'Senaste
lydelse 1964ill0.
Prop.1975/76:112 9
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för
barn
att idka viss försäljning
Härigenom föreskrives
all 2 S 2 mom. lagen (1926i72) angående meddelande av förbud för bam alt idka
viss försäljning skail ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. Beslut som omförmäles
i 1 mom. skall av länsslyrelsen antingen oförändrat fastställas eller ock ogillas.
Vägras fastställelse, skall skälet därtill i beslulel angivas. Fastställt
beslut skall ofördröjligen införas i länskungörelserna eller, beträffande
Stockholm, i den tidning vari överslåthållarämbetets kungörelser vanligen
intagas. Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg
tillkännagivande om beslulel på annat lämpligt sätt delgivas aUmänheten.
2. Beslul som omförmäles
i 1 mom. skall av länsslyrelsen antingen oförändrat fastställas eller ock ogillas.
Vägras fastställelse, skall skälet därtill i beslulel angivas. Fastställt beslul
skall ofördröjligen införas i länets författningssamUng. Därjämte skall genom
vederbörande kommunala myndighels försorg tillkännagivande om beslulel införas
i en eller flera ortstidningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1975/76: 112 10
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång'
dels
att i 1 S ordet "Konungen" och i 2 S ordet "Kungl. Maj:t"
skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3S
I förordnande om införande av galt- Förordnande om införande av galtbesiktningstvång
skall tillika utsättas besiktningstvång må ej sättas i kraft viss dag för
förordnandets ikrafiträ- tidigare än sex månader eller senare dande; och må
denna dag ej sältas än tre år från det förordnandet gavs. tidigare än sex
månader eller senare än tre år från det förordnandet gavs.
7S Förordnande om
införande av Förordnande om införande av galtbesiktningstvång
skall tillika galtbesiktningstvång skall tillika med erinran om
påföljden för för- med erinran om påföljden för förseelse mot
bestämmelserna i denna seelse mot bestämmelserna i denna lag genom
länsstyrelsens försorg på lag genom länsstyrelsens försorg in-statsverkets
bekostnad införas i föras i tidning inom orten. länskiingörelsenia
och i tidning inom orten.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Lagen
omtryckt 1967i393.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss
mark
Härigenom föreskrives
atl 5 S lagen (1933i231)om utrotande av berberis å viss mark' skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Förordnande
enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd av förseelse däremot
genom vederbörande länsstyrelses försorg på siais-verkeis bekostnad införas i länskungörelserna
och I en eller flera tidningar inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom
det område, förordnandet avser.
Föreslagen
lydelse
5S
Förordnande
enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd av förseelse däremot
genom länsstyrelsens försorg införas i en eller flera tidningar inom orten och
anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Lagen
omtryckt 1967i400.
Prop.
1975/76: 112 12
9
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar
Härigenom
föreskrives att 100 S lagen (1939i608) om enskilda vägar skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
100 S'
Där
det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten äger länsstyrelse
med avseende å viss enskild väg inom länet eller del av sådan väg förordna, all
inom ett avstånd av högsl tolv meter från vägbanans mitt ej må utan
länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad, uppsättas stängsel, som skymmer
utsikten över vägbanan, eller vidtagas annan dylik för trafiksäkerheten menlig
anordning. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild
väg och järnväg eller spårväg må förordnandet utvidgas att avse etl område, som
begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst
femtio meter från korsningen.
Innan
länsslyrelsen meddelar förordnande, som avses i första stycket, skall
länsstyrelsen verkställa erforderiig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga
eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava elt väsentligt
intresse av frågan, tillfälle alt muntiigen eller skriftligen yttra sig i ärendel.
Om
meddelat förordnande skall. Om meddelat förordnande skall,
ulöver den underrättelse angående utöver den underrättelse angående
förordnandet som sker enligl all- förordnandet som sker enligl all
männa beslämmelser, meddelande manna beslämmelser, meddelande
inlagas i länskungörelserna och orts- inlagas i ortstidning. Därjämte skall
tidning. förordnandet Införas i länets författ-
ningssamling.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
'Senaste
lydelse 1954:197.
Prop. 1975/76: 112 13
10
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen
Härigenom
föreskrives atl 4 och 15 SS lagen (1942i350) om fornminnen skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4S
Länsslyrelsen äger atl meddela särskild föreskrifl, som finnes påkallad för atl
bevara fast fornlämnings helgd, så ock stadga för ändamålet erforderiigt vile.
Sådan föreskrift må jämväl avse område som icke enligt 3 S hör lill fornlämningen,
såvitt ej markens ägare eller annan därigenom åsamkas intrång av någon
betydelse.
Länsstyrelsens
beslul skall kungö- Länsstyrelsens beslut skall kungö
ras genom anslag på lämplig plats i ras genom införande i en eller flera
fornlämningens närhet. tidningar inom orten samt genom an-
slag
på lämplig plats i fornlämningens närhet.
15
S Riksantikvarien äger all låta undersöka eller medgiva annan all under villkor,
som riksantikvarien beslämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå atl den ej är
atl hänföra till fast fornlämning.
Å
sådan undersökning skall vad i 5 S sista stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
Länsstyrelsen
äger atl vid vile Länsslyrelsen äger att vid vite
fridlysa platsen intill dess undersök- fridlysa platsen intill dess undersök
ningen ulförts, om del kan ske utan ningen utförts, om det kan ske utan
att därigenom vållas väsentlig olä- all därigenom vällas väsentlig olä
genhet, genhet. / fråga om kungörande av
länsstyrelsens beslut äger 4 I andra stycket motsvarande tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1954:132) angående markegångs-taxor
Härigenom
föreskrives atl rubriken till förordningen (I954il32) angående markegångstaxor
samt 9 S och 11 S 1 mom. förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Förordning angående markegångstaxor
Sedan markcgångsia.w blivit fast-siälld skaU taxan snarast
möjligt kungöras i allmänna länskuiigörelser-na; därvidskaW tillika angivas i
vilken ordning talan må föras mot fastsläl-lelsebesluiel.
7 mom. Den som icke åtnöjes med markegångsdepuierades
beslut äger att hos Kungl. Maj:t söka ändring däri genom besvär, vilka skola
hava inkommit till finansdepariementei Inom en månad från den dag taxan varit
Införd I alhnänna kungörelserna för det län, vars markegång överklagas, eller, såviti
angår beshit som icke enligl 9 skall Införas i länskungörelserna, inom en
månad fiån den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.
Föreslagen lydelse
Lag om markegångstaxor
9S
Vid kungörande av fastställd inar-kegångstaxa skall
angivas i vilken ordning talan må föras mot fastsiäl-lelsebeslutel.
11 S
I mom. Talan mot markegångsdepuierades beslut enligl
denna lag föres hos regeringsrätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1975/76:112 15
12
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
Härigenom
föreskrives atl 22 S lagen (1958i295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
22 S
Beslul
som avses i 21 S 1 mom. Beslut som avses i 21 S 1 mom. vid 1) och 2) skola
intagas i särskilda vid 1)skola intagas iförfattningssam-av sjömansskatlenämnden
utgivna ling som riksskatteverket låter utge. meddelanden.
Beslut
som avses i 21 S 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru ersättningen
beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning
skall utbetalas genom nämndens försorg.
Annat
beslut av sjömansskatlenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas,
vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom i 24 S omförmälda allmänna
ombudet.
Beslul,
över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
'Lagen
omtryckt 1970:933.
Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:777.
Prop. 1975/76:112 16
13 Förslag tUI
Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
Härigenom
föreskrives atl 2 S 3 lagen (19711309) om behörighel för allmän förvaltningsdomstol
atl pröva vissa mål skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2§
3. skatlläggningsmål, övriga mål 3. skallläggningsmål, övriga mål om
grundskatter eller därmed jäm- om grundskatter eller därmed jämföriiga utskylder,
mål om märke- föriiga utskylder, gångsprisen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1975/76: 112 17
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-01-29
Närvarande:
stalsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carisson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Geijer
Proposition
om kungörande av lagar och andra författningar
1 Inledning
Den
nya regeringsformen innehåller en bestämmelse om att lagar och förordningar
skall kungöras så snarl del kan ske. 1 övrigi reglerar inle regeringsformen
frågan om kungörandet av förfatlningar.
Med
stöd av Kungl. Majits bemyndigande den 25 maj 1967 tillkallade dåvarande chefen
för justitiedepartementet en sakkunnig med .uppdrag att utreda frägan om
publicering av bl. a. förfatlningar. Ulredningen, som antog benämningen
utredningen om förfatlningspublicering m. m., avgav i maj 1973 belänkandet (SOU
1973:23) Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. Betänkandet
innehåller bl. a. ett förslag till lag om kungörande av lagar och andra förfatlningar.
1 anslutning till betänkandet överlämnade ulredningen en särskild promemoria
med förslag till ändring av vissa bestämmelser om förfaiiningskungörande (Ds
Ju 1973i7). Promemorian innehåller förslag lill vissa följdförfaltningar som
ansågs vara av mindre allmänt intresse. Ulredningen har tidigare avgetl
belänkandet (SOU 1970i48) Svensk författningssamling, som utmynnade i elt
förslag till kungörelse om Svensk författningssamling.'
Utredningens
förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar bör fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Över
betänkandet Bättre överblick över lagar och andra beslämmelser saml den i
anslutning därtill upprättade särskilda promemorian har efter remiss yttranden avgelts
av riksåklagaren (RÅ), Göta hovrält, hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, kri-
Uiredningsuppdråget
har i nu angivna delar utförts av regeringsrådet Georg Ericsson.
2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop.
1975/76: 112 18
minalvårdsstyrelsen,
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning,
försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, postverket, televerket, statens
järnvägar (SJ), statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket,
luftfartsverket, statskontoret, tullverket, byggnadsstyrelsen, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, nämnden för
samhällsinformation, statens avtalsverk, statens personalutbildningsnämnd,
universitetskanslersämbetet (UKÄ), cenirala studiehjälpsnämnden,
skolöverstyrelsen (SÖ), lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk,
fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, kommerskollegium,
konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,statens invandrarverk, statens
planverk, lantmäteristyrelsen, statens brandinspektion, länsstyrelsernas
organisationsnämnd (LON), statens provningsanstalt, statens råd för
vetenskaplig information och dokumentation, domänverket, statens industriverk,
juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm, statens centrala frökontrollanslalt,
siatens växtskyddsanstalt, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs. Jämtlands och Norrbottens län, ulredningen
(C 1970i29) om den kommunala demokratin, kommunallagsutredningen (C 1970i30), Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet (KF), Föreningen Auktoriserade
revisorer, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Radio AB,
Svenska tidningsutgivareföreningen och Aktiebolaget Allmänna förlaget. Yttrande
har därjämte inkommit från konsumentombudsmannen (KO).
SACO
och SR har avgett gemensamt yttrande. Industriförbundet har instämt i SAFis
yttrande och dessutom åberopat sitt yttrande över utredningens tidigare avgivna
betänkande Svensk författningssamling. Köpmannaförbundet har instämt i
Industriförbundets yttrande.
Remissinstanserna
har bifogat yttranden,
RÅ
från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt
länsåklagarna i Hallands, Örebro, Västernorriands och Jämtlands län,
rikspolisstyrelsen
från polisstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt samt
länspolischefen i Värmlands län,
UKÄ
från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm och
tekniska högskolan i Stockholm,
kommerskollegium
från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Sveriges
standardiseringskommission.
Prop.
1975/76: 112 19
länsstyrelsen
i Slockholms län från kommunstyrelserna i Slockholm och Vallentuna, länsslyrelsen
i Malmöhus län från kommunstyrelserna i Malmö och Lund, länsslyrelsen i
Värmlands län från kommunfullmäktige i Karlstad, Kristinehamn och Munkfors samt
länsstyrelsen i Västmanlands län från kommunstyrelsen i Västerås.
Rektorsämbetena
vid universiteten i Uppsala och Lund har bifogat och åberopat yttrande från
resp. universitets juridiska fakultet. Rektorsämbetet vid universitetet i
Stockholm har överiämnal yttrande från universitetets juridiska fakultet, som ingelt
elt av professor Jacob Sundberg på fakultetens uppdrag utarbetat yttrande.
Fakulteten har instämt i konklusionerna i professor Sundbergs yttrande och i
övrigt i det väsentliga anslutit sig till yttrandet. 1 fakultetens direki
avgivna remissyttrande har fakulteten på samma säll instämt i professor
Sundbergs yttrande.
Kommunstyrelsen
i Stockholm har bifogat och åberopat en promemoria av föredragande borgarrådet
John-Olof Persson samt även bifogat ett gemensamt yttrande av
stadssekreteraren och stadsjuristen i Stockholm.
Jag
lar i detta sammanhang i huvudsak bara upp de delar av ulredningens förslag som
bör föranleda riksdagsbeslut i form av lag. Jag behandlar alltså inle
utredningens förslag att det i anslutning lill statsrådsberedningen skall
inrättas en författningscentral med uppgift bl. a. att samla och registrera författningar
och alt lämna upplysningar om utfärdade författningar, råd och anvisningar. Till
den frågan kan slutlig ställning inte tas på grundval av det material som nu
föreligger.
2
Nuvarande förhållanden
2.1
Regeringsformens reglering av normgivningen
1
den nya regeringsformen regleras normgivningsmaklen främst i 8 kap., som har
rubriken Lagar och andra föreskrifter.
På
de för medborgarna viktigaste ämnesområdena tillkommer normgivningsmakten
riksdagen. Detta kommer till uttryck genom en uppräkning av olika viktiga
ämnen, beträffande vilka normgivningen uteslutande eller i princip skall ske
genom lag. Samtidigt slås i regeringsformens inledningskapitel, som handlar om
statsskickets grunder, fast att lag stiftas av riksdagen. Krav på lagform och
därigenom på alt normer i ämnet skall beslutas av riksdagen finns i första hand
i 8 kap. regeringsformen men även på andra håll. Riksdagens lagsliftningsbefogenhet
är emellertid inte begränsad till de ämnen, beträffande vilka lagform är
föreskriven. Med slöd av 8 kap. 14 S regeringsformen kan riksdagen gripa in och
genom lag besluta normer i vilket ämne som helst. Alt beakla är vidare all enligl
8 kap. 17 S regeringsformen lag inle får ändras eller upphävas annat än genoni
lag. Beträffande kyrkolag gäller en alldeles särskild beslutsordning. Enligt
övergångsbestämmelserna till regeringsformen stiftas, ändras och upphävs näm-
Prop.1975/76:112 20
ligen
kyrkolag av regeringen gemensamt med riksdagen och efter samtycke av allmänt
kyrkomöte.
Enligl
regeringsformen kan i angiven utsträckning riksdagen bemyndiga regeringen att
meddela föreskrifter i ämnen som tillhör lagområdet. Sådana bemyndiganden skall
i allmänhet lämnas i lag. De föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av
erhållet bemyndigande skall i allmänhet beslutas genom förordning. Med stöd av
bemyndigande i lag kan regeringen vidare i viss uisträckning genom förordning
bestämma att föreskrift i lag skall börja eller upphöra alt liilämpas. Äldre bemyndiganden
som har beslutats av konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam
får, även om de i nuvarande utformning inte kan beslutas med slöd av beslämmelser
i den nya regeringsformen, fortfarande utnyttjas tills riksdagen bestämmer annorlunda.
Enligt
regeringsformen har regeringen också en direkt på grundlagen vilande normgivningsbefogenhel,
nämligen befogenhet - med vissa begränsningar - att besluta föreskrifter om
verkställighet av lag och föreskrifter som ej enligl grundlag skall meddelas av
riksdagen. Dessa normer skall undantagslöst beslutas genom förordning. Till
föreskrifter som inte enligl grundlag skall meddelas av riksdagen hör bl.a.
bestämmelser om statsförvaltningens organisation och verksamhet. 1 fråga om
regeringens norm-givningsbefogenheler kan slutligen också nämnas att riksdagens
uppgifter, om riket befinner sig i krig, i vissa lägen kan handhas av
regeringen, som därvid med vissa begränsningar bl. a. kan stifta, ändra och
upphäva lag.
När
det gäller föreskrifter som avser riksdagen eller dess myndigheter saknar
regeringen däremot behörighet att meddela såväl föreskrifter om verkställighet
av lag som sådana andra föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av
riksdagen. Del är förutsatt att föreskrifter av detla slag som avser riksdagen
eller dess myndigheler skall beslutas av riksdagen. Något krav all
föreskrifterna skall ges formen av lag finns inle.
Normgivningskompetens
kan enligt regeringsformen tilldelas underordnad myndighet. Bemyndigar
riksdagen regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen
därvid medge att regeringen överlåter ål förvaltningsmyndighet alt meddela
bestämmelser i ämnet. I sådanl fall kan riksdagen också uppdra ål
förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela sådana bestämmelser. 1
förordning med föreskrifter om verkställighet av lag eller med föreskrifter som
inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen kan vidare regeringen överlåta
åt underordnad myndighet alt meddela beslämmelser i ämnet. Normgivningskompetens
kan också tillkomma underordnad myndighet med stöd av äldre bemyndigande. Om
riket är i krig eller omedelbar krigsfara kan med viss begränsning regeringen
med stöd av bemyndigande av riksdagen besluta alt normgivningsbefogenhel Som enligl
grundlag tillkommer regeringen skall fullgöras av annan myndighet.
Enligt
regeringsformen har också kommunerna normgivningsbefogenhel.
Prop.
1975/76: 112 21
Med
kommun förslås i regeringsformen såväl primärkommun som landslingskommun. Med
primärkommun likställs kyrklig kommun. Med stöd av 1 kap. 6 S regeringsformen
är det kommunerna som bestämmer det kommunala skatteuttaget. 1 fråga om
betungande avgifter för enskilda kan riksdagen direkt bemyndiga kommun att
meddela föreskrifter. Härutöver kan med slöd av 8 kap. 5 S regeringsformen
kommun direki i lag tilldelas befogenhet att meddela sådana föreskrifter som
faller utanför det obligatoriska eller principiella lagområdet. Bemyndigar
riksdagen regeringen atl meddela föreskrifter i visst ämne, kan vidare
riksdagen därvid medge atl regeringen överiåier åt kommun att meddela
bestämmelser i ämnet. Slutligen gäller atl kommunerna eventuellt kan ha normgivningsbefogenhel
med slöd av äldre bemyndiganden.
1
fråga om lagar föreskrivs i 8 kap. 19 S regeringsformen att beslutad lag utan
dröjsmål skall utfärdas av regeringen. Lag med sådana föreskrifter om riksdagen
eller dess myndigheter som inte skall tas in i grundlag eller riksdagsordningen
kan dock enligl lagrummet utfärdas av riksdagen. Att regeringen skall utfärda
sina egna förordningar har ansetts självklart och nämns därför inte. 1 andra slyckel
av den nämnda grundlagsparagrafen föreskrivs vidare att lagar och förordningar
skall kungöras så snart del kan ske. 1 fråga om utfärdandel och kungörandet av
andra normföreskrifter än lagar och förordningar innehåller 8 kap.
regeringsformen inga beslämmelser.
Utmärkande
för de föreskrifter som omfattas av normgivningsbestäm-melserna i
regeringsformen är i första hand atl del är fråga om rättsregler. Som jag
framhöll i propositionen I973i90 med förslag till ny regeringsform (s. 203)
kännetecknas sådana regler i princip av att de är bindande för myndigheter och
enskilda. Rättsreglerna karakteriseras vidare av all de utgör generella
föreskrifter. De skall inte uttryckligen avse ell konkret fall utan de skall ha
generell tillämpbarhet. Innebörden av kravet på generell till-lämpbarhel är inle
helt lätt all ange men i propositionen framhöll jag (s. 204) atl kravet lorde
få anses uppfyllt om en föreskrift exempelvis avser situationer av etl visst
slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den berör en i allmänna termer
bestämd krets av personer.
Till
föreskrifter som omfattas av 8 kap. regeringsformen är, såsom tidigare antytts,
att hänföra inle bara generella föreskrifter som reglerar enskildas rättigheter
och skyldigheter eller i övrigt skall tjäna lill allmän efterrättelse ulan
också sådana generella föreskrifter som reglerar olika beslutande organs och
myndigheters organisalion och verksamhel. Bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen
omfattar således bl.a. föreskrifter av typen instruktioner och arbetsordningar
för myndigheter. 1 det sammanhanget är dock att observera atl sådana
föreskrifter om användningen av statens medel som riksdagen meddelar genom budgelreglering
eller s. k. specialdestinalion faller utanför normgivningsbeslämmelserna i 8
kap. regeringsformen (jfr 9 kap. 2 S regeringsformen). Inte heller de
föreskrifter varigenom regeringen på angivna villkor släller av riksdagen
beviljade anslag lill underordnade myn-
Prop.
1975/76: 112 22
dighelers
förfogande - de s. k. regleringsbreven - är att betrakta som föreskrifter som
omfattas av 8 kap. regeringsformen (jfr 9 kap. 8 S regeringsformen). Sådana
riktlinjer för viss statsverksamhet som omtalas i 9 kap. 7 S regeringsformen är
inte heller alt anse som normföreskrifter. Enligt 9 kap. 9 S regeringsformen
kan riksdagen vidare fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom
och förfogandel över den. Något hinder möter inte mol att sådana grunder
fastställs utan iakttagande av bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen. Väljer
emellertid riksdagen lagformen för ändamålet, skall föreskrifterna i 8 kap. om
lagar iakttas.
1
många fall kan det vara svårl att dra gränsen mellan beslul som meddelas i
särskilda fall och föreskrifter av den generella karaktär att bestämmelserna i
8 kap. regeringsformen är tillämpliga. Sådana gränsdragningssvårigheler möter i
fråga om såväl förbud och förelägganden som lillslånd. Jag återkommer i det
följande lill frågan hur man i praktiken bör försöka komma till rätta med dessa
svårigheter.
2.2
Svensk författningssamling
Det
första, officiella kungörandet av författningar sker i allmänhet i särskilda
publikationer. Den viktigaste av dessa är Svensk författningssamling (SFS).
Utgivandet av denna regleras i kungörelsen (1928il)angående Svensk författningssamling
(ändrad 1942i315). Anmärkas bör att kungörelsens terminologi bygger på äldre
ordning.
Enligl
kungörelsen skall i SFS tas in dels av regeringen utfärdade lagar,
förordningar, kungörelser och övriga föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse,
dels av regeringen utfärdade instruktioner, arbetsordningar, reglementen och
stadgar för domstolar, ämbetsverk och andra myndigheter samt för allmänna
inrättningar, om bestämmelserna befinns vara av beskaffenhet alt böra komma till
allmänhetens kännedom, dels av regeringen utfärdade beslut som anses vara av
sådan vikt att de bör allmängöras genom SFS. Med stöd av 11 kap. 12 S
regeringsformen kan regeringen göra undantag från dessa beslämmelser och om
särskild anledning föreligger låta kungöra en av regeringen utfärdad
författning i exempelvis förfaltningspublikalion som ges ut av underordnad
central förvaltningsmyndighet. Sålunda har bl. a. vissa förordningar som rör
försöksverksamhet med friare resursanvändning inom grundskolan enligl
föreskrift i resp. förordning publicerats i publikationen Aktuellt från
skolöverstyrelsen. Vissa förordningar av mera internt intresse för
försvarsmakten har på motsvarande sätt kungjorts i publikationen Tjänslemeddelanden
för försvarsmakten.
1
några fall finns bestämmelser om kungörande i särskild ordning av regeringsförfatlningar
som tar sikte på ett lokalt begränsat område. Sålunda skall exempelvis enligt
lagen (1914i451) om hingstbesiktningstvång, lagen (I9l8i399) om förbud mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark, lagen (1928il96)om galtbesiktningstvång
och lagen (1933i231)om
Prop.1975/76:
112 23
utrotande
av berberis å viss mark förordnanden av regeringen avseende lantbruksnämnds
område eller del därav genom länsstyrelsens försorg införas i länskungörelserna
och ortstidning. Förordnande enligt den sistnämnda lagen skall dessutom genom
länsstyrelsens försorg anslås på lämpliga ställen inom det område förordnandet
avser. Nämnas kan också att enligt kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m.
länsstyrelsen skall i ortstidningarna och länskungörelserna tillkännage
platser m. m. där enligt vad regeringen kan ha bestämt utlänning eller
utländskt fartyg utan tillstånd får uppehålla sig utan hinder av att fråga är
om skyddsområde eller kontrollområde. Kungörelsen innehåller även andra
föreskrifter om upplysningar lill utlänningar och utländska fartyg.
Tidigare
har det förekommit alt bl. a. vissa regeringsföreskrifter av instruktionstyp till
myndigheter och inrättningar lämnats i brev som riktats direkt till myndigheten
eller inrättningen. Ibland har utdrag av sådana brev tagits in i SFS men oftast
har breven inle blivil kungjorda.
Kungörelsen
angående Svensk författningssamling öppnar möjlighet atl i SFS ta in också
hovrätters samt centrala ämbetsverks och andra myndigheters kungörelser och
cirkulär som innehåller föreskrifter av vikt för en större allmänhet. Det äremellertid
i mycket liten utsträckning som sådana författningar tas med i SFS. Det vanliga
är att underordnad myndighet som beslutaren författning tar in författningen i
en egen publikation. Orsaken till att en av underordnad myndighet beslutad
författning förs in i SFS kan vara att myndigheten saknar egen förfaltningspublikalion
eller att det anses att föreskriften inte blir tillräckligt spridd genom en
sådan publikation.
Undantagsvis
förekommer alt del i författning har föreskrivits atl beslut av myndighet under
regeringen skall kungöras i SFS. Bestämmelser av den innebörden finns i
exempelvis naturvårdskungörelsen (1974il028) beträffande vissa beslut av
statens naturvårdsverk samt i rekvisitionsförordningen (1942i586) och allmänna
förfogandekungörelsen (1957i294) beträffande av riksvärderingsnämnden
upprättade taxor som skall offentligen kungöras.
2.3
Riksdagens författningssamling
En
särskild författningssamling ges ut av riksdagens förvaltningskontor. Den
benämns Riksdagens författningssamling. Utgivandet av denna regleras i
bestämmelserna (RFS 1967il) angående Riksdagens författningssamling (RFS). 1
omtryckt skick återfinns bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 1975il3.
Enligt
dessa bestämmelser skall i RFS tas in dels av riksdagen enligt 8 kap. 19 S
regeringsformen utfärdad lag, dels av riksdagen eller dess organ i övrigi
antagna instruktioner, reglementen eller stadgor som avser riksdagens organ eller
arbetstagare, om instruktionen, reglementet eller stadgan inte tas in i SFS,
dels av riksdagen eller dess organ beslutade andra för-
Prop.
1975/76:112 24
fattningar
eller föreskrifter som anses vara av sådan vikt att de bör allmängöras genom RFS.
Vidare
kan i RFS tas in författningar som kungjorts i SFS men som anses böra återges i
RFS och dessutom av riksdagen eller dess organ beslutade föreskrifter eller
andra bestämmelser av vikt för riksdagens organ, ledamöter, arbetstagare eller
en större allmänhet.
2.4
Centrala myndigheters författningspublicering
2.4.1
Civila myndigheler
1
stor utsträckning beslutas författningar av centrala myndigheter som lyder
under regeringen eller riksdagen. Med centrala myndigheter avses härvid sådana
myndigheter som har hela landet till verksamhetsområde. Någon enhetlig
reglering av dessa myndigheters författningskungörande finns inle. Såsom
framgår av vad jag har sagt förul publiceras de centrala myndigheternas förfatlningar
i mycket ringa uisträckning i SFS. De kungörs i stället i andra former. Det
vanliga är att varje myndighet tar in sina författningar i en publikation som
myndigheten ger ut. Det förekommer emellertid också atl central myndighet
kungör författning i en av annan myndighet utgiven publikation.
De
publikationer i vilka de centrala myndigheternas författningar tas in är av
mycket skiftande natur. 1 allmänhet är de tryckta men det kan ocksä vara fråga
om stencilerade utgåvor. De kan ha formen av periodiskt utkommande häften som
skall ordnas kronologiskt, separata häften, blad, handböcker i lösbladssyslem m.
m. En del publikationer är renodlade författningssamlingar, medan andra är av
annan typ. Ibland är det fråga om allmänna informationsskrifter i vilka
författningar i skilda sammanhang tas in. Det förekommer också att
författningar som meddelas av cenirala myndigheler inle las in i någon
egentlig publikation utan bekantgörs genom utgående expeditioner till andra
myndigheter eller andra angivna adressater. 1 vissa fall förekommer en
kombination av expeditioner och efterföljande kungörande i förfatiningspublikation.
Kungörande i vanlig tidning, anslag och uppläsning i radio kan också
undantagsvis förekomma.'
Endast
i mindre utsträckning förekommer författningsbestämmelser om hur centrala
myndigheter skall kungöra sina författningar och om de publikationer som skall
användas för ändamålet. Tidigare gällde för de flesta av de centrala
myndigheterna kungörelsen (1922i609) angående ämbetsverks och andra
myndigheters samlingar av kungörelser, cirkulär m. m. Denna kungörelse
reglerade inte vilka myndigheter som skulle ge ut författnings-publikationer
men den innehöll bestämmelser om utformningen av sådana
'
Utförliga uppgifter om formerna för de centrala myndigheternas förfatlningspublicering
finns i utredningens belänkande SOU 1973i23 s. 55-67 och 192-233.
Prop.
1975/76: 112 25
publikationer.
I samband med tillkomsten av det statliga Aktiebolaget Allmänna förlaget
upphävdes kungörelsen (genom kung. 1969:367). Den upphörde att gälla vid
utgången av juni 1969.
Av
nu gällande författningsbestämmelser som rör centrala myndigheters kungörande
av generella och liknande föreskrifter vill jag, utöver vad jag förut sagt,
nämna följande som exempel.
En
del myndighetsinstruktioner anger att myndigheten ger ut vissa publikationer.
Sålunda föreskrivs exempelvis i instruktionen (1969i320) för sjöfartsverket
att verket ger ut bl. a. Sjöfartsverkets meddelanden och Underrättelser för
sjöfarande. Instruktionen (1973i610) för kommerskollegium innehåller bestämmelsen
att kollegiet ger ut publikationen Kommerskollegiets författningssamling. 1
instruktionen (I974i476) för statens industriverk anges att verket ger ut
publikationen Industriverkets torfiutningssam-ling. Inslruktionsbestämmelser
angående myndigheters författningspublikationer hör emellertid inte till
vanligheten. Om Tullverkets författningssamling har bestämmelser meddelats i
regleringsbrev.
1
luftfartskungörelsen (19611558) föreskrivs att trafikledningsbestämmelser för civil
luftfart skall kungöras av luftfartsverket på lämpligt sätt. Av kungörelsen
skall framgå i vilka avseenden bestämmelserna skiljer sig från de internationella
irafikledningsbestämmelserna. Övriga föreskrifter och andra beslut enligt
luftfartskungörelsen skali kungöras av luftfartsverket i den omfattning och på
det sätt verket finner lämpligt. Enligt lagen (1958i295) om sjömansskatt skall
vissa beslut av sjömansskattenämnden, vilka har karaktären av författning, tas
in i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden. Enligt kungörelsen
(I956i612) med tillämpningsföreskrifter till allmänna prisregleringslagen den
I juni 1956 (nr 236) skall prisföreskrift eller annan bestämmelse som meddelas
enligl allmänna prisregleringslagen delges genom kungörande i SFS eller, om
den meddelas av myndighet som utger cirkulärserie, i denna. Bestämmelsen eller
underrättelse om dess meddelande skall dessutom uppläsas i radio och införas i
en eller flera tidningar. Om så befinns ändamålsenligt skall den också anslås på
lämpliga platser inom kommun som berörs av föreskriften. Avser sådan beslämmelse
bara ett mindre antal näringsidkare och erhåller dessa del av bestämmelsen
genom skriftliga meddelanden eller i annan betryggande ordning, gäller inte de
förut nämnda kungörandebestämmelserna. Möjlighet lill elt motsvarande kungörandeförfarande
öppnas i allmänna förfogandekungörelsen (1957i294) när föreskrift enligl 3-9
SS allmänna förfogandelagen (1954i279) avser ett obestämt anlal ägare eller
innehavare.
Vissa
författningar innehåller beslämmelser om att föreskrifter som meddelats av
central myndighet under regeringen skall tas in i publikationen Underrättelser
för sjöfarande. Sådana beslämmelser finns bl. a. i lots- och fyrkungörelsen (1970i698),
sjötrafikförordningen (1962i 150) och kungörelsen (1972i278) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg.
1
en del fall finns bestämmelser om ett lokalt inriktat kungörande av
Prop.
1975/76: 112 26
föreskrifter
som beslutas av central myndighet under regeringen. Sålunda föreskrivs
exempelvis i kungörelsen (1970i300) om skydd mot flyghavre att när
lantbruksstyrelsen meddelar, ändrar eller upphäver bekämpningsplan, underrättelse
därom skall föras in i länskungörelserna och att i den mån så befinns
erforderligt beslutet också skall kungöras i tidning med spridning inom orten
eller tillkännages på annat lämpligt sätt. Vidare gäller enligt förordningen (1954il32)
angående markegångstaxor att sedan markegångs-taxa - som årligen upprättas för
varje län genom särskilda för hela riket gemensamma markegångsdeputerade - blivit
fastställd taxan skall kungöras i länskungörelserna.
2.4.2
Militära myndigheter
Generella
föreskrifter som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och som riktar sig till
annan myndighet eller personal som tillhör försvarsmakten tas i betydande uislriickning
in i den för försvarsmakten gemensamma publikationen Tjänstemeddelanden för
försvarsmakten. 1 denna publikation tas också in generella föreskrifter som
med stöd av 7 kap. 3 S regeringsformen och lagen (1974i613)om handläggningen
av vissa regeringsärenden beslutas av chefen för försvarsdepartementet under
statsministerns överinseende. Som förut nämnts används denna publikation också
för kungörande av vissa förordningar, som är av mera internt intresse för försvarsmakten
och som beslutats av regeringen som helhet. Publikationen ges ut av försvarets
materielverk. Innehållet i publikationen utgörs till allra största delen av
order och tillkännagivanden av helt annan karaktär än författningar. Särskilda
bestämmelser gäller för publikationen i fråga.
2.5
Kungörande av författningar som beslutats av regionala och lokala statliga
myndigheter m. fl.
2.5.1
Länsstyrelserna
1
ett betydande antal lagar och andra författningar har länsstyrelserna tillagts rätl
att besluta föreskrifter av generell natur. Den grundläggande författningen
eller en tillämpningsförfattning till denna innehåller ofta bestämmelser om
kungörande av de föreskrifter som länsstyrelsen sålunda meddelar. Det
förekommer emellertid inte sällan att uttryckliga bestämmelser om kungörande
saknas. Enligt den nu upphävda länsstyrelseinstruktionen (1958i333) ålåg det
länsstyrelsen att ombesörja att alla till allmän efterrättelse utfärdade
föreskrifter och påbud, om vilkas kungörande annan ordning inte fanns föreskriven,
blev behörigen kungjorda inom länet. Den nu gällande länsstyrelseinstruktionen
(19711460) innehåller emellertid inte någon motsvarande bestämmelse.
Som
exempel på kungörandeföreskrifter avseende generella eller liknande
Prop.
1975/76: 112 27
beslut
av länsstyrelse vill jag nämna följande. Enligt 2 kap. 67 S vattenlagen (I918i523)
gäller att när skyddsområde enligt 2 kap. 64 S vattenlagen fastställts eller
tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts,
länsstyrelsen skall införa beslutet härom i länskungörelserna samt ombesörja
att kungörelse om beslutet anslås på anslagstavla för kommun, som berörs av
beslutet, och införs i en eller flera ortstidningar. Genom länsstyrelsens
försorg skall tryckta exemplar av föreskrifter som meddelats för visst
skyddsområde finnas att tillgå för allmänheten mot betalning. Länsstyrelses
beslut i fråga om vissa förbud enligt kungörelsen (1932i370) med föreskrifter till
förebyggande av kräftpestens spridning skall tas in i länskungörelserna. Enligt
100 S lagen (1939i608) om enskilda vägar kan länsstyrelse av
trafiksäkerhetsskäl förordna om förbud mot uppförande av byggnad, uppsättande
av skymmande stängsel m. m. inom visst avstånd från enskild väg. Om sådant
förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som skerenligt
allmänna bestämmelser, meddelande tas in i länskungörelserna och ortstidning. 1
byggnadsstadgan (1959i612) finns föreskrifterom underrättelser till markägarna
genom kungörelse i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för
orten tas in, eller på annat lämpligt sätt när bl. a. vissa nybyggnadsförbud
och schaktnings-förbud meddelas. Enligt civilförsvarskungörelsen (1960i377)
skall vissa länsstyrelsebeslut som innefattar föreskrift som skall allmänt
iakttas inom länet, såsom beslut om vindsröjning och liknande, eller som avser ianspråktagande
av all egendom av angivet slag inom civilförsvarsområde eller del därav anslås
offentligen samt föras in i en eller flera ortstidningar. 1 vägtrafikkungörelsen
(1972i603) föreskrivs i fråga om lokala trafikföreskrifter och föreskrifter
enligt 41 S väglagen(1971i948) vilka beslutats av länsstyrelse, att föreskrift
som ej skall tillkännages genom vägmärke skall föras in i länskungörelserna.
Länsstyrelsen har dessutom atl föra in föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare
samt att årligen före mars månads utgång utfärda kungörelse om vägar och
gällande lokala trafikföreskrifter inom länet. Enligt militära
vägtrafikkungörelsen (1974i97) kan länsstyrelsen utfärda särskilda
föreskrifter med anledning av militär övningsverksamhet. Sådana föreskrifter
skall länsstyrelsen enligt kungörelsen tillkännage på lämpligt sätt.
2.5.2
Andra regionala statliga myndigheler än länsstyrelserna
Även
åt andra regionala statliga myndigheter än länsstyrelserna har uppdragits att
besluta föreskrifter som kan vara av generell eller liknande natur. Delta
gäller bl. a. lantbruksnämnderna. Som exempel kan nämnas att enligt jordhävdslagen
(1969i698) lantbruksnämnd i vissa fall kan meddela förbud mol takt av matjord.
När sådant förordnande avseende flera brukningsenheter meddelas, ändras eller
upphävs skall enligt jordhävdskungörelsen (1969i700) underättelse därom föras
in i länskungörelserna och tillställas
Prop. 1975/76: 112 28
varje
känd sakägare. Om det behövs skall förordnandet också kungöras i tidning med
spridning inom orten eller tillkännages på annal lämpligt sätt.
2.5.3 Lokala
statliga myndigheter
Det
förekommer att lokal statlig myndighet har befogenhet att besluta föreskrifter
av generell eller liknande karaktär. Sålunda kan exempelvis efter länsstyrelsens
bemyndigande civilförsvarschef i vissa fall meddela föreskrif ter som skall
allmänt iakttas inom civilförsvarsområdel, exempelvis beslul om vindsröjning,
och likaså kan under vissa förutsättningar civilförsvarschef beslula om ianspråktagande
av all egendom av angivet slag inom civilförsvarsområdet eller del därav.
Enligt civilförsvarskungörelsen (1960i377) skall sådana beslut kungöras på
samma sätt som motsvarande beslul av länsstyrelse. Enligt
rekvisitionsförordningen (1942i586) skall av allmän lokal värderingsnämnd
upprättad taxa, som fastställts av riksvärderingsnämnden och som skall
offentliggöras, föras in i länskungörelserna. Enligt militära vägtrafikkungörelsen
(1974i97) får med vissa inskränkningar bl. a. bataljonschef eller högre chef
meddela lokal trafikföreskrift som avses i 147 i; vägtrafikkungörelsen (1972i603),
om det behövs för att genomföra övning. Om det behövs för att genomföra militär
operation får också kompanichef meddela sådan föreskrifl. Sådana lokala
trafikföreskrifter skall tillkännages genom vägmärken eller på annat lämpligt
sätt. Om föreskrift rör trafiken under längre tid eller annars i större
omfattning skall kungörelse utfärdas av länsstyrelsen.
2.5.4 Trafiknämnder
och skogsvårdssiyrelser
Rält
alt besluta lokala trafikföreskrifter tillkommer i viss utsträckning trafiknämnderna.
Dessa nämnder är varken renodlat statliga eller renodlat kommunala ulan har
både statliga och kommunala inslag. Enligt vägtrafikkungörelsen (I972i603)
skall av trafiknämnd beslutad lokal trafikföreskrift, som ej skall
tillkännages genom vägmärke, föras in i den eller de tidningar, vari kommunala
meddelanden för orten förs in. Nämnden skall också föra in sådan föreskrift i
en för ändamålet avsedd liggare. 1 fråga om lokala trafikföreskrifter som irafiknämnd
beslular med slöd av terränglrafikkungörelsen (1972i594) gäller molsvarande
tillkännagivanderegler.
inte
heller skogsvårdsstyrelsema kan hänföras till kategorin statlig myndighet.
Skogsvårdsstyrelserna företer nämligen såväl statliga som landstingskommunala
inslag. Skogsvårdsstyrelserna kan fatta beslut av generell karaktär. Hit hör
exempelvis generella dispenser från avverkningsregeln i 7 S första stycket
skogsvårdslagen (1948i237) i vad avser fastigheter med en viss högsta årlig
produktionsförmåga. Några bestämmelser om hur generella beslut av skogsvårdsstyrelse
skall kungöras synes inte finnas.
Prop. 1975/76: 112 29
2.5.5 Länskungörelserna
I det föregående har jag flera gånger nämnt alt författning
med lokall begränsat gillighetsområde enligl gällande bestämmelser skall föras
in i länskungörelserna. Föreskrifter om länskungörelserna finns i kungörelsen
(1915:421) angående länskungörelser (ändrad senast 1942i316). Länskungörelserna
ges ut länsvis genom länsstyrelsernas försorg. 1 länskungörelserna skall enligt
kungörelsen las in tillkännagivanden som enligt gällande författningar eller
särskilda beslut av regeringen bör föras in i länskungörelserna, meddelanden av
länsstyrelsen vilka är av den allmänna betydelse atl de anses böra bringas
till vederbörandes kännedom genom länskungörelserna samt, efter länsstyrelsens
prövning i varje särskilt fall, tillkännagivanden som myndigheter, tjänstemän
eller enskilda överlämnat till intagande för allmänhetens kännedom.
Innehållet i länskungörelserna är mycket blandat. Förutom
författnings-föreskrifter innehåller de underrättelser om varjehanda andra
förhållanden som avses skola komma till allmän kännedom. Del mesta av
innehållet grundar sig på beslämmelse i författning men det finns också
kungörelser som tas in av tradition eller på grund av länsstyrelsens beslut i
det särskilda fallet.
Enligt kungörelsen angående länskungörelser skall den som
föranlett kungörelses införande eller vars angelägenhet kungörelse eller
meddelande avser bekosta kungörelser av vissa slag, bl. a. kungörelser som
angår landstingskommuns eller kommuns angelägenheter, brand- och hälsovårdsordningar
saml reglementen, instruktioner, taxor m. m. för kommunala myndigheter och
dessutom trafiktaxor och därtill hörande ordningsföreskrifter. Undantag från
denna skyldighel alt bekosta kungörelse kan dock vara föreskriven i allmän
författning.
2.6 Kungörande av författningar som beslutats av kommunala
myndigheter
2.6.1 Kommuner
En omfattande normgivningsbefogenhel tillkommer
kommunerna. I vissa fall skall av kommun beslutade föreskrifter av generell
natur underställas statlig myndighet, vanligen länsstyrelsen. 1 de flesta fall
finns emellertid inte någon sådan statlig kontroll över den kommunala normgivningen.
För en del fall finns särskilda bestämmelser i lag eller av regeringen beslutad
författning om hur de kommunala normbeslulen skall kungöras. 1 allmänhet gäller
emellertid bara de allmänna reglerna i kommunallagen (1953:753) och
kommunallagen (1957i50) för Stockholm angående bekantgörande av kommunala
beslut.
Som exempel på särskilda kungörandebestämmelseravseende
kommunala beslut kan nämnas 2 S brandstadgan (1962i91) där det föreskrivs att
sedan av kommunfullmäktige anlagen brandordning fastställts av länsstyrelsen.
Prop.1975/76:112 30
denna skall p å
kommunens bekostnad inf ö ra beslutet och brandordningen i l ä nskung ö relserna.
Det å ligger dessutom kommunstyrelsen att
ombes ö rja att kung ö relse om fastst ä llelsen
ansl å s samt f ö rs in i den eller de tidningar, d ä r kommunala meddelanden tas in, och att tryckta
exemplar av brandordningen finns atl tillg å
f ö r allm ä nheten. 1 allm ä nna
ordningsstadgan (1956:617) och h ä lsov å rdsstadgan (1958i663) finns i huvudsak samma kung ö randebest ä mmelser
i fr å ga om lokal ordningsstadga och
lokal h ä lsov å rdsordning som antagits av kommunfullm ä ktige och fastst ä llts av l ä nsstyrelsen. Dock f ö religger den skillnaden att bara sj ä lva
fastsi ä llelse-beslutet beh ö ver f ö ras in i l ä nskung ö relserna.
Enligt lagen(1926i72)ang å ende meddelande av f ö rbud f ö r
barn att idka viss f ö rs ä ljning skall av kommunfullm ä ktige
beslutat f ö rbud som avses i lagen underst ä llas l ä nsstyrelsen
f ö r fastst ä llelse. Fastst ä llt
beslut skall av l ä nsstyrelsen f ö ras in i l ä nskung ö relserna. Dessuiom skall genom vederb ö rande kommunala myndighets f ö rsorg tillk ä nnagivande
om beslutet p å annat l ä mpligt s ä tt
delges allm ä nheten.
De allm ä nna
kommunallagsreglerna om bekantg ö rande av
kommunala beslut inneb ä r att sedan f ö rt protokoll justerats, delta f ö rh å llande
liksom uppgift om det st ä lle d ä r protokollet finns tillg ä ngligt
tillk ä nnages p å kommunens anslagstavla. Tillk ä nnagivandet skall vidare vara f ö rsett med uppgift om den dag det anslagits. Syftet
med dessa best ä mmelser ä r att underl ä tta
f ö r dem som ber ö rs eller ä r
intresserade av fattade kommunala beslul atl ta del av besluten. Samtidigt
bildar tillk ä nnagivandet utg å ngspunkt f ö r
besv ä rstiden vid kommunalbesv ä r. De nu ifr å gavarande
best ä mmelserna ä r gemensamma f ö r
alla slag av kommunala beslut, b å de
normbeslut och beslut i s ä rskilda fall.
Ett betydande anlal kommuner ger ut en kommunal f ö rfattningssamling. Inneh å llet varierar n å got
fr å n kommun till kommun. Genomg å ende torde lokala ordningar och taxor tas med.
Dessutom brukar reglementen f ö r olika n ä mnder, instruktioner f ö r befattningshavare, arbetsordningar och normerande beslut f ö r f ö rvaltningarna
redovisas. 1 enstaka fall tas stadsplanebest ä mmelser med. De kommunala f ö rfattningssamlingarna
ä r huvudsakligen avsedda som hj ä lpmedel f ö r
kommunala f ö rtroendem ä n och tj ä nstem ä n. Spridningen till personer utanf ö r denna krets eller till allm ä nheten torde vara ytterst obetydlig. N ä r det g ä ller
uppl ä ggning, format, typografi och numrering
f ö reter de kommunala f ö rfattningssamlingarna stora skiljaktigheter. Ä ven i kommuner som saknar f ö rfattningssamling trycks ofta olika f ö reskrifter av generell natur.
2.6.2 Landstingskommuner
Ocks å landstingskommunerna kan beslula f ö reskrifter som ä ralt
h ä nf ö ra lill f ö rfattningsomr å dei, ä ven om
landstingskommunernas normgivningskompetens ä r mindre omfattande ä n
kommunernas. Bekantg ö randet av landstingskommunala
normbeslut torde genomg å ende regleras av best ä m-
Prop.
1975/76: 112 31
melserna
i landslingslagen (1954:319) om tillkännagivande på landstingskommuns
anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet
finns tillgängligt.
2.6.3
Kyrkliga kommuner
1
mycket begränsad utsträckning kan också kyrklig kommun fatta beslut av generell
natur. Bekantgörandet av sådana beslut regleras av bestämmelser i lagen (1961i436)om
församlingsstyrelse angående tillkännagivande på församlings (samfällighets)
anslagstavla av justeringen av fört protokoll och av det ställe där protokollet
finns tillgängligt.
2.7
Kungörandets rättsliga betydelse
Bestämmelser
om verkan av underiålet kungörande av lag eller annan författning saknas nästan
helt. 1 167 S vägtrafikkungörelsen (1972i603) finns dock en bestämmelse i ämnet
avseende lokala trafikföreskrifter m. m. Enligt bestämmelsen skall straff för
överträdelse av sådan föreskrift inte ådömas, om föreskriften ej utmärkts
enligt bestämmelserna i kungörelsen (1966i270) om vägmärken m. m. Detsamma
gällerom lokal trafikföreskrift inte införts i därför avsedd liggare eller inle,
när så skall ske, förts in i länskungörelserna eller i vissa fall i den eller
de tidningar där kommunala meddelanden för orten tas in.
Frågorna om verkan av
brister i författnings kungörande och betydelsen av ett korrekt kungörande
ställs sällan på sin spels i rättspraxis.' 1 huvudsak torde rättsläget kunna
beskrivas på följande sätt.
Beträffande författningar
av alla slag gäller att de skall kungöras för att bli gällande mot envar. Med
kungörande förstås i detta sammanhang åtgärder för spridning av kännedom om
författningen och inte bara att författningen är offentlig. Om det finns
föreskrifter om kungörande skall dessa iakttas. Allvariig underiålenhet att
följa föreskrifterna torde medföra att författningen inte blir gällande. Det
är tveksamt om författningen i sådant fall anses gällande mot den som visas ha
fått kännedom om författningen på annat sätt. Mindre allvarligt åsidosättande
av föreskrifterna får till följd att författningen inte kan föranleda straff
förverkande eller annan ingripande påföljd för den som saknat vetskap om
författningen (jfr vägtrafikkungörelsens ståndpunkt att straffrihet undantagslöst
inträder). Om det inte finns någon föreskrift om kungörande, torde uteblivet eller
bristfälligt kungörande i varje fall medföra straffrihet m. ni. för den som inte
känt lill författningen. En författning som kungörs i SFS anses i princip
tillämplig mol envar. En författning som i enlighet med givna föreskrifter
kungörs på annat håll
En
redovisning av befintlig rätispraxis återfinns i utredningens belänkande SOU 1973:23
s. 414.
Prop.1975/76:
112 32
än
i nämnda författningssamling torde i princip anses tillämplig mot envar, även
om delta kan vara i någon mån tveksamt i händelse det uppställda kravet på
publicering inte är särskilt långtgående, t. ex. bara omfattar ett införande i
länskungörelserna. Saknas kungörandeföreskrifter torde författningen anses tillämplig
mot envar om kungörandet uppfyller rimliga krav. Även om en författning
kungjorts torde den emellertid inte medföra straffansvar för en person som
saknat kännedom om den och anses ha giltig ursäkt därför, t. ex. emedan
författningen är ny och inte gjorts bekant över landet. Även utan kungörande
torde tjänsleföreskrifter inom förvaltningen anses giltiga. Genomgående
gälleratt samtliga omständigheter i det enskilda fallet bör beaktas.
2.8
Vissa ikraftträdandebestämmelser
Regler
om ikraftträdande av författningar som förts in i SFS flnns i lagen (1894i44 s.
1) angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft. Enligt denna
lag skall i SFS införd lag eller annan allmän författning, i vilken inte
utsatts viss tid varifrån den kommer alt gälla eller av vars lydelse inte framgår
att den länder till efterrättelse genast efter utfärdandet, träda i kraft fyra
veckor efter den dag då lagen eller författningen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket.
Molsvarande
reglering beträffande författningar som tagits in i RFS finns i bestämmelserna (RFS
1967i2) angående ikraftträdande av vissa författningar och föreskrifter,
intagna i Riksdagens författningssamling. 1 omtryckt skick återfinns
bestämmelserna i sin nu gällande lydelse i RFS 1975il4. Bestämmelserna har det
innehållet att i RFS införd författning eller föreskrift, som inte las in i
SFS, skall träda i kraft en vecka efter det författningen eller föreskriften
enligt meddelad uppgift utkommit från trycket, i den mån viss tid inte utsatts
varifrån den kommer att gälla eller av dess lydelse inte framgår att den länder
till efterrättelse genast efter utfärdandet.
De
nu återgivna ikraftträdandeförfattningarna saknar till större delen aktualitet.
1 varje fall när det gäller författningar som tas in i SFS bestäms numera
regelmässigt ikraftträdandetiden på något sätt i själva författningen.
3 Utredningen
3.1
Kungörandets betydelse
Utredningen
framhåller att kungörandet av lagar och andra författningar är av betydelse på flera
olika sätt. För det första är spridningen av kännedom om författningarnas
innehåll en förutsättning för att författningarna faktiskt skall bli
efterlevda. Härtill kommerait medborgarna har ett legitimt intresse av att
kunna följa vad statsorganen och förvaltningsmyndigheterna beslutar. Vidare
måste i ett rättssamhälle den grundläggande principen gälla att ingen
Prop.
1975/76: 112 33
författning
äger bindande kraft innan den blivit offentliggjord. Det är nämligen ett räitssäkerhetsintresse
att medborgarna inte binds vid straff vitesförelägganden eller andra
betungande påföljder förrän de haft möjlighet atl få kännedom om reglerna.
Medborgarna bör också få kännedom om föreskrifter som skapar rättigheter och
förmåner så alt de kan planera och handla med utgångspunkt i bestämmelserna.
Enligt
utredningens uppfattning är det lika stor anledning att offentliggöra normer
som utgår från de förvaltande myndigheterna som dem vilka härrör från riksdagen
eller regeringen. Den omständigheten att befogenhet att besluta generella
föreskrifter delegerats till myndighet under regeringsnivån bör inte få medföra
att medborgarna lär sämre möjligheter att få kännedom om normerna än om dessa
utfärdats direkt av regeringen. Även generella beslut av kommuner bör enligt
utredningen omfattas av kungörandekravet.
Som
utredningen ser saken är offentliggörandet främst en praktiskt informativ fråga.
Den formella juridiska sidan av offentliggörandet är således inte det primära
för utredningen. Här åsyftas sådana frågor som förutsättningarna för att en
författning skall anses giltig samt den juridiska betydelsen av bristfiilligt
offentliggörande och av bristande kännedom om författningarna. Med avseende
särskilt på förvaltningsmyndigheternas föreskrifter uttalar utredningen alt
när den föreslår regler om författningars offentliggörande avsikten inte är atl
en författning regelmässigt skall betraktas som en nullitet i händelse
offentliggörandet uteblir eller sker på etl bristfälligt sätt. Man torde böra ulgå
från att författningen i så fall inte tillämpas mot den som saknat vetskap om
den. Om emellertid en person på tillfredsställande sätt fått kännedom om
författningen annorledes än genom regelrätt offentliggörande får han
förutsättas vara skyldig atl rätta sig efter den. Hur härmed förhåller sig i alla
de skiftande situationer som kan uppstå kan enligt utredningens mening
omöjligen klarläggas i förväg. Del måste överlämnas åt rältstillämpningen att
bedöma förhållandena i de enskilda fallen.
3.2
Begreppet författning
Begreppet
författning behandlas av utredningen i flera olika sammanhang. Till författning
för utredningen främst vad som i den föreslagna lagtexten betecknas som
föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse. Härunder ingår enligt
utredningen främst föreskrifter som riktar sig till allmänheten, alltså etl
större antal enskilda medborgare, ofta en obestämd krets av personer, företag,
korporationer o. d. Hit hör emellertid också föreskrifter som riktar sig till
en begränsad men obestämd krets, t. ex. näringsidkarna inom en viss näringsgren
eller allmänheten inom ett geografiskt avgränsat område, såsom en kommun.
Till
föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse hänför utredningen vidare
föreskrifter från regeringen eller annan myndighet till en eller flera underordnade
myndigheter, om föreskrifterna gäller den materiella tillämp-
3
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop.
1975/76: 112 34
ningen
av en viss författning och har betydelse för medborgarna. Härmed jämställs
andra föreskrifter som regeringen riktar till ett större antal eller ett
obestämt antal myndigheter. Organisationsföreskrifter som regeringen meddelar
för en enda myndighet kan däremot enligt utredningen normalt inte sägas vara
föreskrifter till allmän efterrättelse. Eftersoni emellertid allmänheten har
intresse av att få kännedom om statsförvaltningens organisation utvidgar
utredningen förfaltningsbegreppet och föreslår att genom en särskild
bestämmelse kungörandekravet vidgas till att omfatta också av regeringen uttardade
grundläggande föreskrifter om domstolars och andra myndigheters samt viktigare
allmänna inrättningars uppgifter och organisation. Därmed avses att utesluta
sådana detaljerade bestämmelser .som återfinns i personalförteckningar och
regleringsbrev o. d. Utanför begreppet föreskrifter till allmän efterrättelse
och utanför det nyssnämnda utvidgande tillägget faller vidare föreskrifter som
annan myndighet än regeringen riktar till en underordnad myndighet och som
avser handläggningsrutiner, bokföring, statistik o. d. Generella föreskrifter
som en myndighet riktar till tjänstemännen inom den egna myndigheten betraktas
inte heller av utredningen som föreskrifter till allmän efterrättelse, såvida inte
föreskrifterna berör den materiella tillämpningen av författning eller i övrigt
inverkar på enskilds rätt. Föreskrifter som en myndighet riktar till elt större
antal sidoordnade myndigheter räknar utredningen som föreskrifter till allmän
efterrättelse.
Utredningen
diskuterar också författningsbegreppet med hänsyn till avgörandets innehåll
och hur innehållet är sanktionerat. Bestämmelser som allmänt reglerar
medborgarnas rättigheter och förmåner eller innehåller påbud eller förbud
måste enligl utredningen räknas till föreskrifter som skall tjäna till allmän
efterrättelse. Rekommendationer om vad som bör göras torde däremot i allmänhet
falla utanför. Föreskrifter vars åsidosättande medför direkt verkande
sanktioner räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse. Även då
sanktionen inte verkar direkt utan förutsätter att medborgaren först själv
vidtagit en åtgärd, t. ex. ansökt om tillstånd, hör föreskriften vanligen hit.
Utredningen finner det dock självfallet att inte alla föreskrifter som riktar
sig till tjänstemän och vars åsidosättande kan föranleda ansvar för tjänstefel
är att hänföra till föreskrifter som skall tjäna till allmän efterrättelse.
Riksskatteverket
kan med stöd av vissa lagrum, bl. a. 62 S lagen (1968i430) om mervärdeskatt,
meddela bindande förklaringar i olika ämnen, exempelvis rörande tillämpningen
av nämnda lag. Enligt utredningens uppfattning hör sådana bindande förklaringar
närmast till kategorin författningar.
1
fråga om vissa typer av lokala beslut uttalar utredningen att de enligl dess
mening närmast är av förtättningskaraktär, fastän kungörande i länskungörelserna
f n. inte är föreskrivet. Som exempel nämns bl. a. vissa beslut om
jaktvårdsområde, fast fornlämning, fiskeriplan, stadsplan och andra
bebyggelseplaner, nybyggnadsförbud, fiskevårdsområde, vindsröjning o. d. samt
odlingsförbud. Ulredningen framhåller att föreskrifter ibland kan
Prop.
1975/76: 112 35
vara
så lokalt begränsade att de avser bara en eller flera bestämda fastigheter. Om
föreskrifterna då riktar sig endast till den aktuelle agaren är det inte fråga
om författning. Om emellertid föreskriftema riktar sig också till framtida ägare
och förutsätter att dessa rättar sig efter dem oavsett om de fått del av dem eller
ej bör de enligt utredningens mening hänföras till författning. Utredningen är
medveten om att det ibland kan vara svårt att avgöra huruvida ett beslut har
karaktären av författning och därför skall kungöras. Dessa svårigheter
framträder främst när del gäller föreskrifter av statliga regionala eller
lokala förvaltningsmyndigheter och i fråga om vissa kommunala föreskrifter.
Utredningen anser därför att man i hithörande fall inte kan nöja sig med en
allmän formel beträffande vad som skall kungöras utan att
specialförfattningarna måste kompletteras med särskilda föreskrifter rörande
kungörandet.
3.3
Kungörandets form
3.3.1 Allmän
I
Utredningen
föreslår att alla författningar skall föras in i en officiell publikation. För
en sådan ordning talar främst det förhållandet att behov föreligger av en
bestående information. Den officiella texten behöver finnas tillgänglig och de
intresserade bör i förväg veta var de kan finna en författning. Bara en
officiell författningspublikation fyller uppgiften att på en gång sprida
kännedom om en författning när den kommer ut och att tjäna som uppslagsbok för
den som senare vill få exakt kännedom om författningen.
Utredningen
avvisar tanken att i en odelad författningspublikation ta in alla förekommande förfatlningar
eller alla författningar som beslutas av centrala organ. En sådan publikation skulle
bli alltför omfångsrik och svåröverskådlig. Utredningen avvisar också
alternativet att inrätta en gemensam publikation för de författningar som
beslutas av de centrala förvaltningsmyndigheterna under regeringen. Dessa
myndigheter har så skiftande uppgifter och utfärdar föreskrifter av så
varierande innehåll och omfång att det inte skulle vara ägnat att skapa
önskvärd överblick att ta in denna växlande flora av föreskrifter i en enda
publikation. Utredningen förordar ett system av författningspublikationer,
bestående av SFS, ett antal särskilda författningspublikationer förde centrala
förvaltningsmyndigheterna, en författningspublikation för varje län samt helst
en författningspublikation för varje kommun. Vid sidan av det av utredningen
föreslagna systemet ligger RFS.
3.3.2 Av
regeringen utfärdade förfailnlngar
Enligt
1 S i den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra
författningar skall samtliga lagar som utfärdas av regeringen tas
Prop. 1975/76: 112 36
in
i SFS. Detsamma skall enligt paragrafen gälla beträffande av regeringen utfärdade
författningar som den beslutat själv. Av 3 S i lagförslaget framgår emellertid atl
när det gäller föreskrift som har beslutats av regeringen och som skall Uäna till
allmän efterrättelse bara inom ett lan avsikten är att möjlighet skall finnas
för regeringen att kungöra författningen i länets författningspublikation i
stället för i SFS.
3.3.3
Författningar av centrala förvaliningsmyndigheier
Utredningen
föreslår att var och en av de större centrala förvaltningsmyndigheterna skall
ge ut en författningspublikation, benämnd författningssamling, för kungörande
av i första hand myndighetens egna författningar. Övriga centrala
förvaltningsmyndigheter skall i allmänhet kungöra sina förfatlningar i
författningssamling som ges ut av någon i ämbetsområdet närliggande central
förvaltningsmyndighet. 1 SFS skall föreskrift, som beslutats av central
förvaltningsmyndighet, tas in bara om föreskriften bör ges stor spridning eller
om annat särskilt skäl föreligger. De tre nu nämnda formerna för kungörande av
de centrala förvallningsmyndigheternas författningar anges i 2 S första slyckel
i den av ulredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra
författningar. Det ankommer enligt lagen på regeringen att bestämma vilka cenirala
förvaltningsmyndigheter som skall ge ut författningssamling och att reglera
utnyttjandet av annan central förvaltningsmyndighets författningssamling och
förutsättningarna för införande av central förvaltningsmyndighets författning
i SFS. Bestämmelser i dessa ämnen återfinns i en av utredningen föreslagen
kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.
När
del gäller författningar som beslutas av myndighet inom försvarsmakten och som
avser annan myndighet eller personal inom försvarsmakten bör enligt
utredningens mening den nuvarande ordningen med kungörande i den för
försvarsmakten gemensamma publikationen Tjänstemeddelanden för försvarsmakten
behållas. 1 anslutning härtill har utredningen i 2 S andra stycket lagförslaget
angett att regeringen får förordna om undantag från första stycket i fråga om
föreskrifter inom försvarsmakten. 1 den mån myndighet inom försvarsmakten
beslutar föreskrifter .som skall lända till efterrättelse bland allmänheten eller
bland myndigheter utanför försvaret bör enligt ulredningens mening samma kungöranderegler
gälla som inom den övriga förvaltningen. Såvitt utredningen kunnat finna
förekommer emellertid f n. knappast några sådana fall.
Av
3 S i ulredningens lagförslag framgår att om central förvaltningsmyndighet
beslutat föreskrift som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom etl
län, myndigheten skall ha möjlighet atl kungöra författningen i länets förfaltningspublikalion
i stället för på något av de satt som anges i 2 S lagförslaget.
Enligl
utredningens mening bör en central förvaltningsmyndighet aldrig
Prop.1975/76:112 37
ge
ut mer än cn författningspublikation för det officiella kungörandet av
författningar. Hinder bör emellertid inte möta att göra författningssamlingarna
mer lätthanterliga genom serieindelning eller särskilda beteckningar för olika
ämnesområden.
3.3.4 Förfatlningar
av regionala och lokala slalliga förvaliningsmyndigheier
m.f.
Föreskrifter
som beslutas av länsstyrelsen eller av annan regional eller lokal statlig
förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse inom
myndighetens förvaltningsområde skall enligt 3 S i utredningens förslag till
lag om kungörande av lagar och andra författningar föras in i länets förfatiningspublikation.
Denna skall benämnas länets författningssamling och ges ut genom
länsstyrelsens försorg. 1 anslutning till förslag av informationsulredningen i
betänkandet Kungörelseannonsering (SOU I969i7) förordar utredningen att
länskungörelserna upphör att vara organ för kungörelseannonser och
tillkännagivanden av allehanda slag och i stället görs om till den officiella
författningspublikationen för länet.
Enligt
utredningens förslag skall också de halvt statliga, halvt kommunala trafiknämnderna
kungöra av dem beslutade lokala trafikföreskrifter i länets
författningssamling. Såvitt angår trafikföreskrifter enligt vägtrafikkungörelsen
(1972i603) görs dock undantag för fall då föreskrifterna skall tillkännages genom
vägmärke. Utredningens förslag beträffande trafiknämnderna kommer till uttryck
i förslag till ändringar i vägtrafikkungörelsen samt terränglrafikkungörelsen (1972i594),
vilka förslag anknyter till den av ulredningen i 3 S förslaget till lagom
kungörande av lagar och andra författningar intagna bestämmelsen att i länets
författningssamling skall kungöras vad som enligl lag eller annan författning
skall föras in i denna författningssamling.
Den
sistnämnda bestämmelsen täcker samtidigt de fall där i klariäggande syfte i specialförfaitning
tas in bestämmelse om kungörande i länets författningssamling av vissa
föreskrifter av regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet därför att
tvekan kan råda huruvida föreskrifterna har karaktär av författning eller ej.
Som förut nämnts föreligger gränsdragningssvårigheter främst när det gäller
författningar som beslutas av regionala eller lokala myndigheter.
3.3.5 Kommunala
författniiigar
Utredningens
förslag beträffande kommunernas författningskungörande omfattar de borgerliga
primärkommunerna. Landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna anses som
tidigare nämnts vara av underordnad betydelse i normgivningssammanhang.
Utredningen
föreslår att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna skall
kungöras i länels författningssamling. Denna kungör-
Prop.
1975/76: 112 38
andeform
skall komma till användning i fråga om lokala ordningar och vissa andra
föreskrifter enligt vilka den enskilde vid åsidosättande av föreskrifterna kan
ådra sig straff eller annan samhällets åtgärd. 1 anknytning till den förut
nämnda bestämmelsen i 3 S förslaget lill lag om kungörande av lagar och andra
författningar att i länets författningssamling skall kungöras vad som enligt
lag eller annan författning skall föras in i denna författningssamling skall
enligt utredningens förslag i de berörda specialförfattningarna tas in en beslämmelse
om kungörande i länets författningssamling av ifrågavarande kommunalt beslutade
föreskrifter.
Tanken
att i länets författningssamling ta in samtliga kommunala författningar
avvisas av utredningen. Länens författningssamlingar skulle därigenom bli så
omfattande och svårhanterliga att de inte skulle bli praktiskt användbara.
Utredningen förordar i stället att de kommunala författningarna förs in i
kommunala författningssamlingar, en för varje kommun. De kommunala
författningssamlingarna skulle omfatta också sådana kommunala föreskrifter som
enligt vad förut sagts skall flyta in i länets författningssamling. Enligt
utredningens mening bör kommunerna i någon mån kunna välja att la med mer eller
mindre material i sina författningssamlingar.
Utredningen
har övervägt om de kommunala författningssamlingarna bör tilläggas rättslig
betydelse så att en kommunal författning inte skall kunna träda i kraft förrän
den införts i den kommunala författningssamlingen. Utredningen har dock stannat
för att inte förorda en sådan ordning. Såsom skäl härför anförs att den
kommunala verksamheten ar synneriigen vittförgrenad och mångskiftande. Frågan
om den kommunala kompetensens omfattningar mycket svår att besvara. Kommunallagens
kompeiensbestäm-melse ger föga ledning utan denna får i de flesta fall sökas i
rättspraxis. Besvärsförfarandet är av grundläggande betydelse för såväl statens
som medborgarnas kontroll. Även frågan om verkställbarhelen av kommunala
beslut i konkreta fall är besvärlig. En fast punkt i denna tämligen
svårgripbara materia är beslutsfattandet med protokoll, justering och anslag om
justeringen. Att härtill uppställa ett nytt krav på att kommunala normbeslut skall
kungöras i en författningssamling vid äventyr att de ej kan verkställas synes
enligt utredningen kunna få svåröverskådliga konsekvenser. Osäkerhet måste
uppstå om vilka beslut som skall publiceras på detta sätt och om förutsättningarna
för verkställighet av beslut föreligger. De kommunala författningssamlingarna
tilläggs därför enligt utredningens förslag inte någon offlciell kungörandefunklion
utan betraktas bara som informationskällor vid sidan om andra, såsom
tidningsannonsering och broschyrer till hushållen.
1
konsekvens med denna ståndpunkt föreslår utredningen inte att någon bestämmelse
om kommunala författningssamlingar skall tas in i den av utredningen föreslagna
lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Utredningen föreslår i
stället att i kommunallagen (1953i753) tas in en bestämmelse av innehåll att
kommunstyrelsen har att ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter
fortlöpande ges ut från trycket i en kom-
Prop.
1975/76: 112 39
munal
författningssamling samt att molsvarande tillägg görs till kommunallagen (1957i50)
för Stockholm. Utredningen upplyser i sammanhanget att Svenska kommunförbundet
kan antas vara villigt att medverka till en rekommendation att kommunerna ger ul
egna författningssamlingar och till utfärdande av riktlinjer för dessas
innehåll m. m. i anslutning till vad utredningen anfört.
3.3.6
Föivskrifier om kungörande i särskild ordning
Såsom
framgår av vad jag förut sagt förekommer f n. i olika specialförfattningar
bestämmelserom kungörande av generella föreskrifter i annan ordning än den av
utredningen föreslagna. Bestämmelser finns bl.a. om kungörande i en eller fiera
ortstidningar, i specialpublikation, på anslagstavla, genom uppläsning i radio
eller genom införande i liggare. Utredningen avser att dessa speciella kungörandeformer
skall behållas vid sidan av dem som regleras i den av utredningen föreslagna
lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Detta kommer till uttryck
i 6 S i lagförslaget. Där föreskrivs att om det i lag eller annan författning
finns bestämmelse om att viss föreskrift skall kungöras på särskilt sätt, även
den bestämmelsen skall galla.
1
detta sammanhang kan nämnas att utredningen för några specialförfattningars
del föreslagit att ortstidningsannonsering skall äga rum i fall där sådan inte
nu är föreskriven som form för kungörande av generella föreskrifter som avses i
författningen. När det gäller ortstidningsannonsering är numera den principen
vedertagen att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar som har en
spridning av någon betydenhet inom området. Denna princip kommer till uttryck i
cirkuläret (1971i507) till statsmyndigheterna om information genom
dagspressannonsering. För att principen skall kunna tillämpas även i fråga om
meddelanden av förfiittningskaraktär föreslår utredningen för flera
specialförfattningars del att förekommande bestämmelser om kungörande av
författning genom annonsering i tidning inom orten skall bytas ut mot
föreskrifter om annonsering i en eller flera tidningar inom orten.
3.4
Författningspublikationernas utformning
Bestämmelserom
utformningen av de ställiga författningspublikationerna finns intagna i
utredningens förslag till kungörelse om kungörande och registrering av författningar
m. in. Anledning saknas att i detta sammanhang gå in på några detaljer. Bara
vissa huvuddrag skall beröras. Utredningen framhåller att en större
likformighet hos författningssamlingarna är av värde bl. a. därför att den underiättar
möjligheterna för var och en som så önskar att ställa i ordning systematiska
handböcker innehållande författningar som utfardaLs av olika myndigheter och
som berör ett gemensamt ämnesområde.
Prop.
1975/76:112 40
En
ökad enhetlighet bör också öka möjligheterna att förkorta sältnings-och iryckningstiden.
Utredningen
föreslår att de centrala förvaltningsmyndigheternas och länens
författningssamlingar skall ha samma format och likartad typografisk utformning
som SFS. Såvitt angår de centrala förvaltningsmyndigheternas författningssamlingar
är dock avsikten att regeringen skall kunna medge undantag. Undanlag bör dock
enligt utredningen medges bara om det finns vägande skäl. Som exempel härpå nämns
atl en myndighet har ett ston antal ritningar fogade till sina föreskrifter och
att dessa bilagor skulle bli svårlästa om de förminskades till det format som
används i SFS, det s. k. statsformalet. Ett annat exempel är att det skulle ställa
sig avsevärt dyrare att framställa en publikation i statsformalet än i det
mindre A5-formatet.
Utredningen
understryker alt om man med användning av ADB-teknik skall införa en gemensam
registrering av författningar ett fast syslem för numrering av författningar är
nödvändigt.
Beträffande
de kommunala författningssamlingarna föreslår utredningen inte några förfatlningsbestämmelser
utan ger bara vissa rekommendationer.
3.5 Ikraftträdande
av författningar
Enligt
utredningens förslag skall lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för allmänna
författningars trädande i kraft upphävas och i stället i lagen om kungörande av
lagar och andra författningar tas. in en bestämmelse av innehåll au om annat
ej framgår av författningen, den träder i kraft två veckor efter del alt den enligl
därå meddelad uppgift utgivits från trycket i författningssamling. Denna
bestämmelse skiljer sig från 1894 års lag främst genom att den tar sikte inte
bara på författningar som tas in i SFS utan på alla författningar som förs in i
statlig myndighets författningssamling samt genom att ikraftträdandefristen
förkortats från fyra till två veckor. Enligt utredningens mening bör i slörsla
möjliga uisträckning ikraftträdandedagen anges i vederbörande författning så
att hjälpregeln i allmänhet inte behöver komma till användning.
3.6 Anvisningar
öch råd samt annat fakultativt innehåll i författnings
samlingarna
1
betänkandet Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser behandlar
utredningen inte bara författningar utan också anvisningar och råd som utfärdas
av centrala förvaltningsmyndigheter och som har karaktären av rekommendationer
av en viss allmängiltighet beträffande tillämpningen av lagar och andra
författningar. Den av utredningen föreslagna lagen om kungörande av lagar och
andra förfiutningar reglerar emellertid inte offentliggörandet av anvisningar
och råd utan endast kungörandet av författningar. Beslämmelser rörande
anvisningar och råd ålerfinns i ulredningens förslag
Prop.
1975/76: 112 41
till
kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.
Enligt
kungörelseförslaget kan anvisningar och råd tas in i författningssamling men
de kan också bilda en fristående serie.
Enligt utredningens
uppfattning bör i författningssamling kunna las med också material av annal
slag an författningar samt anvisningar och råd. Som exempel nämner utredningen bl.a.
beslut i enskilda ärenden av pre-judicerande betydelse, uttalanden i enskilda
fall av principiell räckvidd, typgodkännanden av material och konstruktioner
samt upplysningar i notisform om exempelvis lagförslag och nyutgivna
publikationer, allt under förutsättning att materialet har nära anknytning till
myndighetens verksamhel och inte är så omfattande att författningssamlingens överskådiighet
minskas. Det skall också vara tillåtet atl i författningssamling trycka av
författningar som blivit officiellt kungjorda i annan författningssamling.
Utredningen
understryker vikten av atl rubriken till infört material alltid anger
innehållets karaktär så att det är fullt klart huruvida fråga är om en
förpliktande föreskrift, en rekommendation eller enbart en upplysning.
3.7 Följdförfaltningar
Utöver
här tidigare berörda förslag lill lag om kungörande av lagar och andra
författningar, förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) och
förslag till kungörelse om kungörande och registrering av författningar m. m.
lägger utredningen fram 40 författningsförslag, som innefattar anpassning av
olika specialförfaliningar till den förstnämnda av utredningen föreslagna
lagen.
lett
stort antal fall ärdet fråga endast om elt utbyte av ordet "länskungörelserna"
mot uttrycket "länets författningssamling". Såsom förut nämnts föreslås
i en del fall en utvidgad användning av annonsering i ortstidningar samt i
klarläggande syfte att beträffande vissa beslut, vars författningskaraktär kan
diskuteras, skall anges atl kungörande skall ske i länets författningssamling.
Också vissa andra jämkningar och förlydliganden förordas.
I
fråga om de flesta av de av utredningen föreslagna ändringarna i olika specialförfattningar
gäller att de inte behöver underställas riksdagen.
3.8 Ekonomiska
frågor
Utredningens
förslag innebär bl.a. att en del material som nu inie ges ut från trycket i
fortsättningen skall tryckas. En ökad extern trycksaksproduktion torde i regel
medföra minskade kostnader för internt mångfaldigande. Möjligheten att
kompensera eventuell kostnadsökning genom alt ta ut ett visst pris vid
spridning bland allmänheten torde vara större då det gäller tryckalster än stencilerade
skrivelser. Sammanfattningsvis anser utredningen att förslaget om tryckning i
ökad utsträckning i stället för sten-cilering o. d. i de flesla fall för
statsmyndigheternas del närmast innebär
Prop.1975/76:
112 42
en
kostnadsomfördelning men i några fall en kostnadsökning, vars storlek är
omöjlig att förutse.
Inte
heller förslaget att de statliga författningspublikationerna skall utformas
mer enhetligt medför enligt utredningens uppfattning några större kostnadsökningar.
Vissa myndigheter, som nu har mycket enkla publikationer, torde dock åsamkas
någon kostnadsökning. Utredningen framhåller emellertid också alt den
föreslagna enhetligheten hos författningspublikationerna underlättar
möjligheterna att få till stånd fördelaktiga avtal om tryckningen.
Förslaget
att varje kommun skall ha en kommunal författningssamling anses för det stora
flertalet av kommunerna medföra ökade tryckningskostnader. Utredningen
understryker emellertid att antalet föreskrifter starkt växlar från kommun till
kommun och att del i väsentliga delar skall stå kommunerna fritt atl själva
avgöra vad som skall föras in i samlingen.
Tryckningen
av de statliga författningssamlingarna skall enligt utredningens förslag
bekostas av statsverket. 1 fråga om länens författningssamlingar görs
emellertid undantag för de fall då annat är särskilt föreskrivet. Sålunda skall
kommunerna fortfarande bekosta införandet i länets författningssamling av
beslutade lokala ordningar.
4 Remissyttrandena
4.1 Kungörandets
betydelse
Mot
utredningens ståndpunkt att offentliggörandet av författningar främsl är en
praktiskt informativ fråga och att det får överlämnas ål rättspraxis att avgöra
om kungörande skall vara en ovillkorlig förutsättning för författnings
giltighet har i allmänhet inte gjorts någon erinran. Sveriges advokatsamfund
framhåller att det ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Att viss
oklarhet alltjämt råder om offentliggörandets rättsliga betydelse kan i och
för sig sagas vara mindre tillfredsställande, men det synes samfundet knappast
möjligt att härvidlag nå fram till enhetliga och klara regler. Kritisk är
juridiska fakulteten vid universlieiet I Stockholm, som anser att utredningen
behandlat hithörande frågor så knapphändigt att det knappast är möjligt att
göra något uttalande om utredningens förslag kan tillstyrkas eller inte. Frågorna
bör övervägas ytterligare och ges en mera ingående belysning. Vid en
ytterligare bearbetning bör utredningen förstärkas med rättsvetenskaplig
expertis och det bör måhända undersökas om inle förutsättningar föreligger för
alt detta arbete bör bedrivas på gemensam nordisk basis.
4.2 Begreppet
författning
Med
anledning av utredningens uttalanden om begreppet författning förklarar baiikinspekiiuiien
au dess cirkulärskrivelser inte riktar sig till allmän-
Prop.
1975/76: 112 43
heten.
Inte heller berör de allmänheten indirekt. Cirkulärskrivelserna riktar sig till
en begränsad bestämd krets av personer. 1 den mån skrivelserna innehåller
dekret torde dessa ha karaktär av tjänsteföreskrifter och tjän-steansvisningar
som en myndighet riktar till en i varje särskilt fall bestämd grupp av
juridiska personer som står under myndighetens tillsyn. Cirkulärskrivelserna
är därför inte att hänföra till författningar. Likaledes anser försäkringsinspeklionen
att dess cirkulär till försäkringsanstalierna inte är att betrakta som
författningar i den föreslagna lagstiftningens bemärkelse. Inspektionen
framhåller emellertid att bland cirkulären finns vissa som indirekt ar av
intresse för en större allmänhet, t. ex. cirkulär som rör den obligatoriska trafikförsäkringen.
I
fråga om vissa beslut med begränsad geografisk räckvidd är länsstyrelsen I
Södermanlands län av den meningen att utredningens bestämning av begreppet
författning är alltför vidsträckt. Detta gäller bl.a. beslut om jaktvårdsområde,
fiskeriplan, stadsplan och andra bebyggelseplaner, nybyggnadsförbud,
fiskevårdsområde och odlingsförbud. Länsstyrelsen kan inte finna att dessa
beslut är av förlättningskaraktär. Besluten är visseriigen förpliktande men inte
för en större allmänhet. Besluten torde merendels rikta sig till en tämligen
avgränsad grupp av personer, sakägarna.
Likaledes
anser länsstyrelsen I Stockholms län att beslut om bildande av jaktvårds- eller
fiskevårdsområde, beslut enligt 24, 28 och 29 SS lagen (1950i596) om rätt till
fiske, beslut om förbud enligt 47-49 SS väglagen (19711948) och föreskrift
enligt 36 S sistnämnda lag inte har författningskaraktär och därför inte bör
föras in i länets författningssamling. Där bör enligt länsstyrelsens
uppfattning inte heller tas in underrättelse om fastställd plan enligt
byggnadslagstiftningen. Beslut om planfastställelse riktar sig till en i markägarförteckning
upptagen - ofta stor men aldrig obestämd - krets av personer. Av likartade skäl
bör inle heller i länels författningssamling tas in förbud mot nybyggnad m. m.
som meddelas med stöd av byggnadslagen (1947:385).
Länsslyrelsen
i Kronobergs län uttalar att behov knappast föreligger att i länets
författningssamling ta in beslut enligt byggnadslagstiftningen om fastställda
planer. 1 den mån anmärkning gjorts mot plan och framställt yrkande helt eller
delvis lämnats utan bifall får sakägaren underrättelse om beslutet. Framtida
fastighetsägare måste i allmänhet vända sig till planmyndigheterna för att få
fullständiga och säkra besked om vilka planbe-stammelser som galler. Däremot
kan det vara lämpligt att underrättelse om beslutet införs i ortstidning som
ett led i den allmänna informationsverksamheten rörande samhällsplaneringen. 1
fråga om nybyggnadsförbud kan enligt länsstyrelsens mening motsvarande sägas
gälla. Sådant förbud införs redan nu i ortstidning i den mån underrättelse till
vederbörande fastighetsägare ej sker direkt till denne. Inte heller länsslyrelsen
I Blekinge län anser behov föreligga av underrättelse i länets
författningssamling om fastställd plan enligt byggnadslagstiftningen.
Prop.
1975/76: 112 44
Ulredningens
förslag rörande planer enligt byggnadslagstiftningen tillstyrks däremot av
länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska kommunförbundet. Den nämnda
länstyrelsen anmärker emellertid att det inte är klart om även vissa
upphävandebeslut i planärenden, vilka mera kan ha karaktären av beslut i
enskilt fall än av allmänt normerande beslut, behöver införas i länets
författningssamling.
Länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför att till föreskrifter till allmän efterrällelse
torde vara all hänföra bl. a. förbud enligt byggnads- och hälsovårdslagstiftningen
samt eventuellt även detaljplanebestämmelser enligt byggnadslagstiftningen. 1
ett regeringsbeslut om tillämpning av 3 S andra stycket 2 förvaltningslagen
(1971:290) haremellertid ärende om fastställelse av detaljplan inte ansetts
avse norm föreskrifter. 1 vilken omfattning föreskrifter av nu berört slag
skall kungöras i länets författningssamling synes enligt länsstyrelsen böra få
avgöras i det särskilda fallet. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte en
bestämmelse om kungörande av förbud enligt hälsovårdslagstiftningen bör tas in
i vederbörande specialförfattning. Enligt länsstyrelsens mening bör över huvud
taget i tveksamma fall kungöranderegler tas in i de särskilda författningarna.
Skogsstyrelsen
ifrågasätter om inte vissa beslut av skogsvårdsstyrelse har karaktären av
föreskrifter till allmän efterrättelse och därför bör kungöras i länets
författningssamling. Skogsstyrelsen nämner i sammanhanget avverkningsförbud
enligt 13 S skogsvårdslagen (1948:237), som gäller mot framtida ägare av skogsmarken,
och mot envar gällande föreskrift enligt lagen (1930i202) om begränsning av
rätten att avverka skog å intecknad fastighet ävensom generella dispenser frän avverkningsregein
i 7 S första stycket skogsvårdslagen, som skogsvårdsstyrelse beviljar i vad
avser fastigheter med en viss högsta årlig produktionsförmåga.
Önskvärdheten
av en klarare gränsdragning mellan förskrifter till allmän efterrättelse på ena
sidan samt anvisningar och råd på andra sidan framhålls av flera
remissinstanser. Statens livsmedelsverk anser att det terminologiskt vore en
bättre lösning au använda bara tre begrepp, nämligen föreskrifter för
bestämmelser som är bindande, anvisningar för bestämmelser som huvudsakligen
innebär rekommendationer saml såsom sammanfattande beteckning för båda dessa
kategorier termen författningar eller bestämmelser. Statens industriverk
framlägger förslag beträffande såväl själva gränsdragningen .som terminologin.
Verket ansluter sig härvid till förslag till definitioner från en med sikte på
vissa internationella sammanhang tillsatt arbetsgrupp, som består av
företrädare för åtskilliga statliga myndigheter och enskilda organisationer med
anknytning till standardiseringsområdet. Som föreskrift bör enligt
arbetsgruppens mening betecknas en av regeringen eller behörig myndighet genom
författning utfärdad regel, som är tvingande och kan medföra slraff eller annan
i författningen angiven påföljd ( t. ex. vite, förbud, förverkande) för den som
bryter mot regeln. Anvisning är en av regeringen eller behörig myndighet genom
författning eller på annat sätt
Prop.
1975/76: 112 45
utfärdad,
ej tvingande regel, som anvisar ett eller Rera satt hur en viss föreskrift kan
uppfyllas eller som, utan att vara knuten till viss föreskrift, anvisar hur den
som berörs av regeln kan förfara i de hänseenden regeln avser. En anvisning är
således aldrig bindande utan det står vederbörande fritt att välja en annan vag
för att nå det mål för vilket anvisningen tillkommit. Anvisning har då samma
innebörd som råd. Som lämpligt samlingsbegrepp för föreskrifter och
anvisningar föreslås ordet regler. Detta ord är neutralt till skillnad från
ordet bestämmelser, som vanligen upplättas ha en tvingande innebörd. Termen norm
har alltmer kommit att lä samma innebörd som ordet standard, dvs. en anvisning
som publicerats av ett erkänt standardiseringsorgan. Samma uppfattning om
användningen av termerna föreskrift och anvisning framförs av kommerskollegium.
Vad
angår sädana föreskrifter som riktar sig till myndigheter framhåller siatens personalulbildningsnämnd
att också föreskrifter som har enbart myndighetsstyrande funktion kan vara av
intresse för allmänheten såsoni del av den information allmänhelen bör ha om
hur förvaltningsapparaten arbetar i egenskap av statsmakternas verkställande
organ. Statens avialsverk ifrågasätter däremot om det ar lämpligt att behandla
föreskrifter som vänder sig till allmänheten och föreskrifter som vänder sig
enbart till myndigheter som ett gemensamt komplex när det gäller
systematisering m. m. Rlks-levisinnsverket finner utredningens uttalande, alt
föreskrifter som vänder sig till ett större antal sidoordnade myndigheter bör
räknas till föreskrifter till allmän efterrättelse, något för vidsträckt.
Konsekvensen härav skulle bli att t. ex. riksrevisionsverkets föreskrifter om
redovisning och revision samt riksarkivets föreskrifter om arkivvård generellt
underkastas krav på kungörande i författningssamling. Verkel föreslåratt kravet
på kungörande i författningssamling av föreskrifter från ceniral
förvaltningsmyndighet lill sidoordnade myndigheter begränsas att gälla sådana
föreskrifter som påverkar myndigheternas rättstillämpning i ärenden av
betydelse för enskilda. Behovet av offentliggörande i författningssamling bör
här i övrigi få avgöras av vederbörande myndighet från fall till fall.
Bl.
a. några affärsdrivande verk uttalar att d'é inte utfärdar några författningar
av beskaffenhet att omfattas av det av utredningen framlagda lagförslaget.
Sålunda förklarar sig SJ bara utfärda tjänsteföreskrifter, låt vara att dessa
stundom - såsom beträffande normalvillkoren i järnvägstrafik -kan gälla
förhållanden av omedelbart intresse också för SJis kundkrets. Televerket
räknar inte heller av verket utfärdade förvaltningsföreskrifter och andra
bestämmelser om arbetets utförande vid verket såsom författningar i det
remitterade lagförslagets bemärkelse. Delta synes enligt verkets mening bl. a.
även gälla dess beslut om taxor och andra avgifter för utnyttjande av verkets
tjänster.
Tullverket
delar inie utredningens uppfattning att sådana föreskrifter som en myndighet
riktar till tjänstemännen inom den egna myndigheten och som saknar intresse för
allmänheten inte skall behöva kuneöras i förlätt-
Prop.1975/76: 112 46
ningssaniling. Även'sådana föreskrifter publiceras f n. i
Tullverkets författningssamling och tullverket anser att denna
publiceringsform bör behållas så att verkets tjänstemän behöver handskas bara
med en förfatiningspublikation.
4.3 Kungörandets form
4.3.1 Allm ä n I
Mot utredningens system av författningspublikationer har i
allmänhet inte gjorts någon erinran. SACO och SR föreslår dock att alla
föreskrifter, anvisningar, råd m. m. som myndigheter utfärdar efter delegation
av regeringen skall tas in i SFS. Sveriges domarcförhund anser all
genomgripande åtgärder är ofrånkomliga för att åstadkomma bättre överblick över
författningsmaterialet. Utredningens förslag innebär otvivelaktigt i flera
avseenden förbättringar men är alls inte tillräckliga. Förbundet kan dock inte
ge någon direkt anvisning på en mera ändamålsenlig lösning.
4.3.2 .4 v regeringen utfärdade lörfallnlngar
Utredningens förslag att lagar och andra författningar som
utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i SFS möter inte någon
erinran från remissinstansernas sida.
Den av utredningen föreslagna möjligheten för regeringen
att i länets författningssamling i stället för i SFS kungöra sådan författning
som har beslutats av regeringen och som skall tjäna lill allmän efterrättelse
bara inom ett län biträds av länssivrelsen I Göteborgs och Bohus lan. Dubbelpublicering
bör enligt länsstyrelsens mening inte förekomma bl. a. med hänsyn till kungörandets
rättsliga betydelse. Kammarräiien i Göteborg och skogs-sivrelsen ifrågasätter
däremot om inte dubbelpublicering alltid bör ske i angivna fall. Härigenom
främjas överblicken över den statliga verksamheten. En författning som har
begränsad regional tillämpning kan många gånger vara av intresse också i andra
landsdelar.
4.3.3 F ö rfatlningar av cenirala f ö rvaliningsmyndigheier
Mot förslaget om fortlöpande publicering i
författningssamling av de centrala förvaltningsmyndigheternas alla
föreskrifter till allmän efterrättelse har från de flesta håll inte gjorts
någon erinran. För förslaget uttalar sig särskilt A'.-. Gölo hovrätt,
kriminalvårdsstyrelsen, lullverkel, stålens personaluthikl-nliigsnämiul. cenirala
siudiehjälpsnäinnden. lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk, siaicns jordbruksnänvul.
arbeismarknadssiyrcisen. statens planverk, laninuiicrisivrelseii, stålens råd lor
vcwiiskaplig inlörmaiion och dokumeiiiailon. doniönverkei. statens
Industriverk, läiissiyrelserna i Värmlands och Norrbollens lan. rekiorsämhetei
vid tekniska högskolan i Stockholm, kommunfullmäklige I Kristinehamn, kommunsivrelscn
i Västerås och Svenska kommunlörbundet.
Prop. 1975/76: 112 47
Inte heller hosiadssiyrelsen. som nu i huvudsak haren
samlad författnings-utgivning två gånger om året och i övrigt löpande stencilerade
serier för brådskande fall, vill motsätta sig förslaget, ehuru omläggningen
medför ökade kostnader och vissa komplikationer. DON betonar att det inte bör
få förekomma - såsom nu sker ibland - att bestämmelser första gången publiceras
i en tryckt författningssamling men att ändring i bestämmelserna sedan görs
genom cirkulär o. d. som tillställs bara vissa myndigheter.
Arheiarskyddssiyrelsen. statens iraUksäkerheisverk och luflfarlsverkei.
som nu inte ger ut löpande författningssamlingar utan i stället publicerar sina
föreskrifter - ofta tillsammans med anvisningar och råd - i systematiskt
ordnade serier eller fristående publikationer för vissa sakområden, önskar att
även denna form för kungörande godtas eller att kravet på kungörande i
författningssamling modifieras på annat satt.
Arheiarskyddssiyrelsen framhålleratt styrelsen i ett stort
antal fall godkänt normer och standarder som utarbetats av t. ex.
Ingenjörsvetenskapsakademiens kran- och hisskommission och Sveriges
standardiseringskommission. Dessa normer och standarder har därefter betraktats
som jämställda med styrelsens anvisningar. 1 vissa fall har i normerna även
tagits in regler som är att betrakta som av styrelsen utfärdade föreskrifter.
Publiceringen av normer och standarder har inte skett genom styrelsens försorg
utan har ombesörjts av den organisation som utarbetat dem. På senare tid har
styrelsen i särskilda meddelanden angett i vad mån vissa normer eller
standarder, helt eller i vissa delar, skall gälla som anvisningar eller
föreskrifter. 1 enstaka fall har styrelsen också i anvisningar eller föreskrifter
hänvisat direkt till utlandska normer. Den av utredningen föreslagna
lagstiftningen, som synes innebära att föreskrifter alltid skall publiceras i
författningssamling, torde kunna komma i konflikt med den tillämpade ordningen
med hänvisningar till normer och standarder. Det måste också beaktas att normer
och standarder kan vara föremål för upphovsratt. Det bör därför klargöras att
nationella eller internationella normer och standarder, till vilka hänvisas i
myndighets anvisningar eller föreskrifter, inte nödvändigtvis behöver tas in i
författningssamling. Även andra modifikationer i utredningsförslaget bör
övervägas. Metoden att i författningssamlingen ta in endast hänvisningar skulle
kunna tillämpas utom beträffande normer och standarder även i fräga om övriga
föreskrifter och anvisningar av i vart fall större omfång. Föreskrifter och
anvisningar som nu bara slencileras liksom kortare tryckta anvisningar och
meddelanden kunde däremot återges fullständigt. Pä grund av den förestående fullständiga
revisionen av arbetarskyddslagsliftningen är arbetarskyddsstyrelsen emellertid inie
beredd au ta ställning i dessa frågor.
Statens iraUksäkerheisverk ifrågasätter om det finns något
reellt behov av en kronologisk författningssamling vid sidan av de systematiska
serier som verket under alla förhållanden måste framställa. Luftfoiisrerkci.
som ger ut ett stort antal publikationer som samtliga har lösbladssyslem, förutsätter
att verkets författningar m. m. också i framtiden skall ha formen av lösbladssyslem.
Ändringar sker ofta och är sådana au de måste föras
Prop.
1975/76: 112 48
in
i den berörda publikationen genom utbyte av aktuellt avsnitt. Annat system än lösbladssyslem
är därför inie länkbart.
Statens
planverk, som enligt vad förut sagts hör till de myndigheter som biträtt ulredningens
förslagom fortlöpande publicering i författningssamling, förordar en ordning
som innebär atl verkets tillämpningsbestämmelser på byggnadsväsendeis område
liksom hillills får ges ut samlat under rubriken Svensk byggnorm.
Postverket
hemställer att kungörande av postverkels förfatlningar liksom hittills får ske
i publikationen Poststyrelsens allmänna cirkulär, vars karaktär av officiellt
kungörelseorgan fastställts genom kungl. brev (1923:69). Cir-kulärsamlingen är
i första hand avsedd för information till postverkets personal och innehåller
bara lill en mindre del förlättningar. Postverket motsätter sig aU namnet på
cirkulärsamlingen ändras till Postverkets författningssamling.
Riksförsäkringsverket
framhåller att en författningssamling av föreslaget slag för verkel kommer all
innebära bäde extra direkta kostnader och ökade arbetsinsatser. Utgivandet av
en sådan författningssamling torde nämligen inte kunna medföra någon nämnvärd
minskning av den informationsverksamhet som redan sker på socialförsäkringens
område.
Mot
konstruktionen alt var och en av de större centrala förvaltningsmyndigheterna
skall ge ul en egen författningssamling och alt regeringen skall bestämma vilka
som skall göra det har, utöver vad förut sagts, i allmänhet inte gjorts någon
erinran. .Skogsstyrelsen anser emellertid att varje myndighet ulan undanlag bör
ge ut en egen författningssamling.
Förslagel
atl central förvaltningsmyndighet, som inte själv ger ut för-fallningssamling,
i allmänhet skall publicera sina förfatlningar i annan central förvaltningsmyndighets
författningssamling lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser och tillstyrks
särskilt av tullverket, lantbruksstyrelsen och statens centrala frökonirollanstalt.
Tullverket och sjöfartsverket anser att regeringen bör förordna i vilken annan
myndighets författningssamling författningarna skall publiceras och att dessa
förordnanden bör bekantgöras.
Från
några håll förordas att förfatlningar av sådana myndigheter som inte ger ul
egna författningssamlingar förs samman i en gemensam publikation eller las in
i SFS. Försvarets materielverk och kommunstyrelsen i Malmö föreslår en
gemensam författningssamling för sädana myndigheter. Televerket, som förklarar
att det utfärdar bara ett fätal författningar, anser atl dessa myckel väl
skulle kunna tas in i SFS eller eventuellt i en för alla affärsverken gemensam
författningssamling. Riksrevisionsverkel uttalar atl vissa centrala
förvaltningsmyndigheters förfatlningspublicering bör övervägas särskilt. Detta
gäller bl. a. riksrevisionsverkets, riksarkivets och statens personalnämnds
föreskrifter till sidoordnade myndigheter. För riksrevisionsverket framstår en
gemensam seriepublikation med ekonomi- och personaladminislraliva bestämmelser
eller i andra hand SFS som tänkbara alternativ. Verkel ifrågasätter vidare om inte
myndigheter med normgivnings-rätl vid behov sinsemellan kan träffa överenskommelse
om gemensam an-
Prop.1975/76:
112 49
vändning
av författningspublikation. Beslut av regeringen skulle krävas bara om
myndighet gör framställning härom. Län.sstyrelsen i Malmöhus län anser att det
exempelvis kunde övervägas att låta flertalet verk som lyder under samma
departement ha en gemensam författningssamling.
Fiskeristyrelsen
anmärker att utredningens förslag synes kunna få som följd att SFS i mera
begränsad omfattning än nu kommer att användas för publicering av centrala
förvaltningsmyndigheters föreskrifter.
Sveriges
grossislförbund anser all sädana föreskrifter av central förvaltningsmyndighet
som tas in i SFS ocksä bör publiceras pä det sätt som i allmänhet sker
beträffande myndighetens föreskrifter.
1
utredningens förslag att publikationen Tjänslemeddelanden för försvarsmakten
skall behållas i huvudsak oförändrad instämmer ÖB och försvarets clvilföivallning.
Försvarets
materielverk framhåller atl inte alla föreskrifter som beslutas av myndighet
inom försvarsmakten och avser personal inom denna las in i Tjänstemeddelanden
för försvarsmakten. Materielverket utfärdar externa föreskrifter som vänder sig
till försvarsmaktens personal, men av dessa tas f n. bara en begränsad del in i
nämnda meddelanden. En stor del av dessa föreskrifter kan redan pä grund av sitt
omfång inte tas in. Delta gäller t. ex. de allmänna
förvaltningsinstruktionerna. Andra instruktioner, såsom allmän motormaterielinstruktion
och ammunitionsröjningsinslruktion, noteras ibland i Tjänslemeddelanden för
försvarsmakten och det förekommer också att ändringar tas in där, men ibland
sker detta i en annan publikationsserie, benämnd Tekniska order.
Tjänstemeddelanden för försvarsmakten används vidare i viss utsträckning för
föreskrifter av regionala eller lokala myndigheter inom försvarsmakten, dock
bara för kortsiktiga meddelanden av ordertyp och personalnoliser.
Materielverket föreslår att i den mån myndigheter inom försvarsmakten utfärdar
föreskrifter som skall tjäna lill allmän efterrättelse, de.ssa föreskrifter tas
in i bådeden av verket förordade gemensamma författningssamlingen och
Tjänstemeddelanden för försvarsmakten.
1
fråga om den föreslagna möjligheten för ceniral förvaltningsmyndighet, som
beslutat författning som skall tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett
län, att kungöra författningen i länets författningssamling yttrar sig länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. kammarrätten i Göteborg och skogsstyrelsen på samma
sätt som beträffande motsvarande förslag för regeringsförfattningars del.
För
utredningens förslag att beteckningen författningssamling skall användas för
de centrala förvaltningsmyndigheternas publikationer för kungörande av förfatlningar
uttalar sig särskilt sjöfartsverket, SÖ. statens livsmedelsverk, koiisumeniverkei
och lantmäteristyrelsen. Mot beteckningen görs emellertid, utöver vad förut
nämnts, invändningar av statens iraUksäker-hetsveik. riksrevisionsverket, riksskatteverket
och statens avialsverk. Bl. a. åberopas att beteckningen författningssamling skulle
vara inadekvat för pub-
4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop. 1975/76:112 50
likationer med ett så varierande innehåll som kan ifrågakomma
enligl utredningens förslag.
4.3.4 Förfaitiiiiigar av regionala och lokala statliga /örvaliitiitgsinviidigheier
m.ft.
Förslaget alt länskungörelserna skall göras om till
författningssamlingar för länen tillstyrks av rJ.
Göta hovrätt, länsstvrclserna I Slockholms. Ös-lergötJands. Blekinge.
Värmlands. Västmanlands och Norrhoiiens län och Svenska kommunlörbundel samt
lämnas i stort sett utan erinran av övriga remissinstanser.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län är dock i
viss mån tveksamma om behovet av författningssamlingar för länen. Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att offentliggörande av länsstyrelsens normativa beslul
som riktar sig till en större allmänhet i princip bör ske genom annonsering i
ortstidningarna. Det i och för sig angelägna önskemålet att sådana bestämmelser
skall vara lätt åtkomliga och överblickbara kan bättre än genom införande i en
officiell publikation tillgodoses genom att allmänheten hos länsslyrelsen har
tillgäng till fullständiga och aktuella sak- och innehållsregister. Sådana
föreligger redan hos länsstyrelserna i fråga om vissa typer av beslut. 1 övrigt
finns dock enligt länsstyrelsens mening beträffande vissa länsstyrelsebeslut
behov av - utom att kungöra besluten i ortspressen - att införa dem i en
officiell publikation, som emellertid inte skulle ha någon kungörandefunklion.
Behovet skulle närmast galla lokala stadgor och andra beslul som innefattar
påbud eller förbud och som är förenade med straffansvar för medborgarna. Länsslyrelsen
i Malmöhus län framhåller att de flesta av de beslut som nu tas in i
länskungörelserna riktar sig bara lill allmänheten inom en viss kommun. Om
kommunala föreskrifter tas in i kommunal författningssamling, finns inte
anledning att trycka fastställda kommunala föreskrifter också i en länets
författningssamling. I varje fall borde det vara tillräckligt att i en
periodisk länsstyrelsepublikation ta in en notis om fastställelsebeslutet.
Länsstyrelsen tar numera in alla föreskrifter och meddelanden till allmänhelen
i en veckoannons i tidningarna. .Annonseringen tillsammans med register och
beslut hos länsstyrelsen samt publicering i kommunal författningssamling borde
vara tillräckligt. De föreskrifter, påbud och förbud som beslutas av
länsstyrelsen eller annan regional myndighet och angår medborgarna i merän en
kommun är så ytterst tå att de enligl länsstyrelsens uppfattning knappast
motiverar en särskild författningssamling för länet. Det finns emellertid behov
av en periodisk officiell regional publikation med vissa uppgifterom
vagväsendet,taxeringen m. m. Om en sådan publikation ges ut, kan de fåtaliga,
rent regionala författningarna tas in i den och bilda en särskild serie.
Lansstyrelsen hemställer därför alt frågan om publicering av regionala förfallningar
och bekantgöranden som behöver vara tillgängliga under viss tid utreds
ytterligare.
Mot utredningens förslag att regionala och lokala statliga
myndigheters
Prop.1975/76:
112 51
författningar
skall föras in i länets författningssamling görs inte någon erinran frånsett de
förut nämnda allmänna reservationerna av läiissiyrelserna I Södermanlands och
Malmöhus län i fråga om behovet av författningssamlingar för länen.
Skogsstyrelsen
förklarar att även om skogsvårdsstyrelse inte är en statlig myndighet, det
principiellt ligger i linje med utredningens tankegångar att i länets
författningssamling la in även en av skogsvårdsstyrelse meddelad föreskrift som
skall tjäna till allmän efterrättelse inom skogsvärdsstyrelsens förvaltningsområde.
Utredningens
förslag rörande kungörande i länets författningssamling av lokala
trafikföreskrifter som beslutats av trafiknämnd biträds av länsstyrelserna I
Göteborgs och Bohus och Jämilands län.
De
problem som uppkommer när av länsstyrelse beslutade eller fastställda föreskrifter
överklagas berörs av juridiska fakulteten vid universitetet I Lund, till vars
yttrande UK.4 särskilt hänvisar. Fakulteten erinrar om alt länsstyrelsens
kungjorda beslul kan komma att ändras eller upphävas efter besvär eller att
åtminstone tidpunkten för deras ikraftträdande kan komma att förskjutas. De
anförda förhållandena medför enligt fakultetens mening ett behov av klargörande
regler i två avseenden. Dels behövs tydliga och helst enhetliga regler om
vilken av flera samtidigt föreskrivna kungörelseformer som skall bilda
utgångspunkt för besvärstidens beräkning. Dels bordet övervägas om vid
kungörande av beslut, som ännu inte vunnit laga kraft, detta förhällande bör
anges samt om förnyat kungörande bör föreskrivas för den händelse ett redan
kungjort beslut ändras efter besvär.
Länsslyrelsen
i Slockholms län framhåller att generella bestämmelser inle finns om vilken
verkan anförda besvär har på ikraftträdandet av en författning. Sådana
bestämmelser kunde möjligen behövas och borde ha sin plats i förvaltningslagen.
Specialreglering finns emellertid på de mest aktuella områdena och frågan om en
generell reglering synes därför ha relativt begränsad praktisk betydelse.
4.3.5 Kommunala f ö rfallningar
För
den av utredningen avvisade lösningen att införa alla kommunala författningar i
länets författningssamling uttalar sig Göta hovrätt och kammarrätten I Göteborg.
Utredningens
förslag att en mindre del av de av kommunerna beslutade författningarna, bl. a.
lokala ordningar som fastställs av länsstyrelsen, skall tas in i länets
författningssamling tillstyrks av länsstyrelserna I Östergötlands och Norrhoiiens
län samt Svenska kommunförhundei. Länsslyrelsen I Södermanlands lan anser.såsom
förul nämnts, att sådana föreskrifter skall tas in i de av länsstyrelsen
förordade länsföreskrifterna. Däremol anser länssivrelsen i Väsimanlands län
att beslut som rör bara en kommun bör föras in endast i kommunens
författningssamling, även om beslutet fastställs av länsstyrelsen. Ocksä länssivrelsen
i Malmöhus län är, såsom förut nämnts, av den
Prop.1975/76: 112 52
uppfattningen atl det är onödigl atl kungöra fastställda
kommunala föreskrifter i länets författningssamling. 1 varje fall är det
tillräckligt att där ta in en notis om fasislällelsebeslutet.
Frägan om kommunernas författningssamlingar bör tilläggas
rättslig betydelse berörs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och
Västmanlands län. Den förstnämnda länsstyrelsen anför alt den omständigheten atl
beslut om kommunala föreskrifter anslås enligt kommunallagen inte i och för sig
synes hindra att ett kungörande i kommunens författningssamling ges verkan av
officiellt kungörande. Bestämmelser om kommunernas författningssamlingar
skulle därför kunna tas med i den föreslagna kungörandelagen. Med hänsyn till
den pågående lagtekniska översynen av kommunallagarna m. m. och
kommunförbundels avsedda medverkan lill riktlinjer för kommunala
författningssamlingar vill dock länsstyrelsen inte göra någon erinran mot
utredningens hithörande förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län, som enligt
vad nyss sagts anser att beslut som bara berör en kommun inte bör tas in i
länets forlättningssamling utan endasl i kommunens, uttalar att det inte
föreligger något hinder mot att tillägga de kommunala torlättnings-samlingarna
samma rättsliga betydelse som de statliga i fråga om sådana beslut som nu måste
kungöras i länskungörelserna.
För ordningen att varje kommun fortlöpande skall ge ui
sina viktigare föreskrifter! en egen författningssamling i enlighet med
utredningens förslag till ändring i 30 S kommunallagen (1953:753) uttalar sig konsunteniverkei,
länsstyrelserna i Östergötlands. Kronobergs, Malmöhus. Väsimanlands. Jämtlands
och Norrbottens län. handelskammaren i Malmö, kommunstyrelserna I Stockholm,
Vallentuna och Lund. kommunfullmäktige I Kristinehamn och kommunstyrelsen i
Västerås. Också hovrätten över Skåne och Blekinge tillstyrker att frågan nu
löses genom den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen. Hela systemet bör
emellertid enligt hovrättens uppfattning relativt snart ses över med ledning
av vunna erfarenheter. Därvid bör ocksä frågan om en mer direkt reglering av
publiceringen av kommunala föreskrifter tas upp till prövning. Koinmunfullmäkiige
i Karlstad synes likaledes med vissa reservationer godta förslaget. Enligt
fullmäktiges mening bör för flertalet kommuner kravet på fortlöpande utgivning
i författningssamling kunna anses uppfyllt, om författningssamlingen två eller
tre gånger om året kompletleras med nya föreskrifter och ändringar.
Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar
att kommunerna i allmänhet ger ut författningssamlingar men anser att någon
ovillkorlig sådan skyldighet inte bör föreskrivas. Den föreslagna bestämmelsen
i kommunallagen avstyrks sålunda av länsstyrelserna i Hallands och Värmlands
län, kommunstyrelsen i Malmö, kommunfullmäktige i Munkfors, utredningen om den
kommunala demokratin, kommunallagsulredningen. Svenska kommunförbundet och Landsiingsförhundei.
Länsslyrelsen i Värmlands län föreslår att i kommunallagen
i stället för bestämmelsen om författningssamling tas in en mera allmänt hällen
beslämmelse alt kommunen är skyldig tillse att kommunmedlemmarna er-
Prop. 1975/76:112 53
håller
erforderlig kannedom om kommunala föreskrifter. Koinmunfullmäkiige i Munkfors
framhåller bl. a. att tryckningskostnaden för en kommunal författningssamling blir
relativt betungande, särskilt i mindre kommuner.
Utredningen
om den kommunala demokratin erinrar om att kommunerna har skyldighet att ge
allmänheten upplysningar om bl. a. gällande bestämmelser. Förslaget om lagstadgad
skydlighet för kommunerna att ge ut tryckta författningssamlingar förefaller
utredningen innebära en onödig begränsning av kommunernas handlingsfrihet inom
en mindre del av det problemkomplex som den kommunala informationen utgör. Önskemålet
om en förenkling av kommunallagarna talar också mot förslaget. Den lämpligaste
vägen synes utredningen vara allmänna rekommendationer till kommunerna atl ha
aktuella förfaltnings.samlingar och förslag till lämplig utformning av dem.
Liknande synpunkter framförs av kommunallagsulredningen. Dessutom framhåller
denna att kommunallagens karaktär av ramlag bör accentueras genom att
detaljföreskrifter av olika slag utmönstras. Härtill kommer att i
kommunallagsutredningens uppdrag ingår att göra kommunallagarna och landstingslagen
mera enhetliga. Ett genomförande av det remitterade förslaget innebär atl en
särbestämmelse tillskapas för kommunernas del. Utredningen ifrågasätter om
frågan är av sädan vikt att en dylik särreglering är nödvändig.
Svenska
kommunförbundet framhåller att betydelsen av att varje kommun ger ut en
kommunal författningssamling inte kan överskattas. Förslaget alt i
kommunallagen ta in en bestämmelse varigenom kommunstyrelsen åläggs att
ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ul från trycket
i en kommunal författningssamling synes däremot kunna ifrågasattas. Med hänsyn till
att de kommunala författningssamlingarna inte får ses som rättsliga
förutsättningar för författningarnas tillämpning utan bara som hjälpmedel kan
det inte vara nödvändigt att reglera utgivningen genom lagstiftning. Den av
utredningen förutsatta friheten för kommunerna att i väsentliga delar själva
avgöra vad som skall införas i samlingen står onekligen bäst i överensstämmelse
med grunderna för den kommunala självstyrelsen. Härtill kommer att uttrycket
"viktigare kommunala föreskrifter" kan ge anledning till tolkningssvärigheter.
Samtidigt som förbundet avstyrker den föreslagna bestämmelsen i kommunallagen
förklarar förbundet att det är berett både att utfärda en rekommendation till
kommunerna atl ge ul tryckta egna författningssamlingar och att utfärda
riktlinjer för dessas innehåll och utformning i anslutning lill vad utredningen
anfört.
Laniislingsförbundei
framhåller all också landstingskommunala organ fattar beslut av normativ
natur, t. ex. beslut om taxor och avgifter samt reglementen. Med hänsyn
härtill finns enligt förbundets mening inte några egentliga skäl atl i
förevarande hänseende reglera förhållandena inom kommuner och
landstingskommuner olika. Del av utredningen eftersträvade målet bör enligt
förbundets mening för såväl kommunernas som landstingskommunernas del kunna
uppnås genom lämpligl utformade rekom-
Prop.
1975/76: 112 54
mendalioner
från de båda kommunförbunden. Landstingsförbundet är berett att verka för alt
sådana rekommendationer skall kunna komma till stånd.
4.3.6
Föreskrifter om kungörande I särskild ordning
1
samtliga de fall då utredningen föreslår att författning skall kungöras i en
eller fiera tidningar inom orten föreslår nämnden för samhälJsinformaiiön att
annonsering skall föreskrivas äga rum i samtliga ortstidningar med spridning i
det eller de områden kungörelsen berör. Vidare föreslär nämnden att en
kungörelseföreskrift av detla innehåll skall tas in i ytterligare fyra förlättningar,
därav en fag, nämligen lagen (1942:350) om fornminnen.
4.4
Författningspublikationernas utformning
Principen
att författningspublikationerna bör utformas enhetligt godtas av de allra
flesta remissinstanserna och stryks särskilt under av siaiens personalulbildningsnämnd,
SÖ, lanimäierlslyrelsen samt länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län. Lantmäteristyrelsen
ifrågasätter emellertid behovet av en uniformering beträffande andra
författningar än sädana som primärt riktar sig till allmänheten.
Postverket,
arbetarskyddsslyrelsen och luftfarlsverkel anser det för sin del inte lämpligl
eller möjligt att tillmötesgå önskemålet om en enhetlig utformning av
författningssamlingarna. Enligt postverkets uppfattning innebär det inte någon
olägenhet att dess publikation, poststyrelsens allmänna cirkulär, lill sin
utformning inte helt överensstämmer med den typ av författningssamling som
föreslagits av utredningen. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att på
arbetarskyddets område det inte finns något större behov av atl kunna samla
forfattningar från ofika myndigheter i gemensamma pärmar. Smärre avvikelser i
format eller typografisk utformning torde för övrigt inte hindra ett sådanl
samlande. Med hänsyn till omfattningen av styrelsens publikationer och deras
rikhaltiga illustrering kan det inte heller förmodas att en större enhetlighet
skulle medföra nämnvärda minskningar i produktionstider eller
produktionskostnader. Lufifartsverkei framhåller att några av dess
publikationer redigeras efter internationellt fastställda normer som avviker
från utredningens riktlinjer.
1
fråga om formatet på förfiittningssamfingarna anser de flesta av de centrala
myndigheter som yttrat sig au det för SFS använda statsformatet är lämpligt för
deras författningspublikationer. Sveriges slandardiseringskommission
framhåller att utredningen inte alls diskuterat det som svensk standard fastställda
formatet G5, som föga avviker från statsformatet.
Luftfartsverket,
arbeismarknadssiyrelsen och lantinäterisiyrelsen förordar det större A4-formatet
för de av dem utgivna författningspublikationerna. Också
Prop. 1975/76: 112 55
bosuidssiyreJsen synes föredra A4-formatet framför statsformalet.
Luflfarlsverkei framhåller att ett mindre format än A4-fbrmatet är ytterst ofämpfigt
för vissa av fuftfartsverkels publikationer. Bl. a. är det från
flygsäkerhets-synpunkt viktigt atl flygkartornas läsbarhet inte försämras.
Återstoden av luftfartsverkets publikationer kan utan alltför stora svårigheter
anpassas till statsformatet, men lämpligheten härav kan ifrågasättas. Lanimäierisiyrelsen
och bostadssiyrelsen anför kostnadsskäl mot en övergång till statsformalet.
Arbetarskyddsslyrelsen och statens avialsverk anser att
det mindre A5-for-niatet lämpar sig bast förderas författningstryck. .Arbetarskyddsslyrelsen
framhålleratt dess anvisningshiiften och andra publikationer används i det
dagliga arbetet ute på de olika arbetsplatserna och att de därför måste ha ett
format som tillåter att de lätt kan förvaras t. ex. på ett verkstadskontor
eller i en ficka på arbetskläderna.
Kravet på likartad typografisk utformning med SFS f\nner siatens
jord-bruksiuimiul svårt att uppfylla. För snabbhetens skull framställer nämnden
sin fbrfättningssamling genom rotoprintförfarande. Detta förfarande innebär emeffertid
avsevärda begränsningar i fräga om vafmöjligheterna beträffande stilsort och
typstorlek.
4.5 Ikraftträdandet av författningar
Utredningens förslag att i lagen om kungörande av lagar
och andra författningar skall tas in en bestämmelse av innehåll att om annat
inte framgår av författningen den träder i kraft tvä veckor efter det att den
enligt därå meddelad uppgift utgetts frän trycket i författningssamling tillstyrks
av socialslyrelsen. lullverkel och Sveriges domareförbund. Rikspolisstyrelsen,
länsslyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i Stockholms polisdisiriki.
Sveriges grossislförbund och KO anser däremot tiden två veckor vara för kort.
SÖ och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
ifrågasätter om det inte i stället borde föreskrivas att i författning alltid
skall anges när den träder i kraft.
Från flera håff anmärks att kungörande i författningssamiing
ofta sker alltför sent i förhållande till tiden för författningens
ikraftträdande. Tullverket framhåiler att det alftför ofta händer att en
författning kommer ut så sent att myndigheter och allmänhet inte hinner sätta
sig in i bestämmelserna till den dag dä författningen träder i kraft. Ännu
mindre finns det i sådana fall möjlighet att hinna utfärda och offentliggöra tiifämpningsföreskrifter
och anvisningar. Det sena offentfiggörandet av författningar är den def av det
nuvarande systemet för förtättningspubficering där det är mest angeläget att en
förbättring kommer till stånd. Sveriges .grossistförbund betonar olägenheterna
för bl. a. näringslivet av att tidsfristen mellan publicering och
ikraftträdande av författningar i mänga fall inte är tillräcklig. Statens jord-bruksnäniiid
framhåUer all ett snabbt ikraftträdande i vissa fall är nödvändigt.
Prop. 1975/76: 112 56
4.6 Anvisningar uch råd samt annat fakultativt innehåll i fiirfattnings-
samlingarna
Utredningens förslag att i författningssamlingarna skall
kunna tas in anvisningar och råd tillstyrks av ett stort antal reniissinstanser,
däribland Göta hovrätt, socialstyrelsen, postverket, statens licUiksäkerhetsverk,
riksrevisionsverkel, SÖ, stolens naturvårdsverk, arbeismarknadssiyrelsen, lunlmäterlslyrelsen.
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och polisstyrelsen I Malmö polisdistrikt.
Bl. a. statens planverk och statens proviilngsaiisiali framhåller att de funnit
det ändamålsenligt alt föra samman föreskrifter samt anvisningar och råd i
samma dokument. Arbetarskyddsslyrelsen understryker att det för användbarheten
av de av styrelsen utgivna anvisningarna varit betydelsefuflt att de innehållit
såväl den aktuella anvisningslexlen och eventuella föreskrifter som i mänga
fall även bakgrundsupplysningar om skaderisker m. m. och om författningstexter
som är aktuella inom området.
Några remissinstanser anser emellertid att bara
författningar bör inflyta i myndigheternas författningssamiingar. Denna
uppfattning har rik.sföisäk-ringsverkei och länsslyrelsen i Värmlands län. Även
stålens personahitbild-nlngsnämnd anser att en sådan begränsning bör övervägas.
Ett flertal remissinstanser framhåller vikten av att det
klart framgår av utfärdade regler huruvida de har karaktären av bindande
föreskrifter eller anvisningar och råd. Detta framhålls bl. a. av socialslyrelsen.
sjöfarisverkei, statens planverk, länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands
län samt polisstyrelsen I Göteborgs polisdistrikt.
Utredningens tanke alt prejudicerande beslut i enskilda
ärenden, informativa notiser m. m. i viss utsträckning bör kunna ingå i
författningssamling biträds av Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Statens råd för vetenskaplig informaiion och dokuineniaiion anser att sådant
material bör ingå i större omfattning än utredningen förordat. Länsslyrelsen i
Kronobergs län vill däremot utesluta sådant material. Göta hovrätt förklarar
att prejudicerande beslut i enskilda ärenden inte bör tas med i
författningssamling.
1 fräga om länens författningssamlingar framhåller
länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus och Jämtlands län att däri bör ingå
uppgifter om kommunala förtroendemän och om vissa funktionärer tillhörande
rättsväsendet i vidsträckt bemärkelse m. m., såsom stämningsmän, notarius publicus,
synemän och värderingsmän. Länsslyrelsen i Slockholms län förordaren generell
regel om publicering av sådana uppgifter i länens författningssamlingar.
Utredningens uttalande att i författningssamling skall
kunna tryckas av författning, som officiellt kungjorts i annan
författningssamling, biträds av lullverkel.
4.7 Följdförfattningar
Mot utredningens förslag till ändringar i ett antal
specialförfattningar görs inte andra erinringar eller yrkanden än som
redovisats i det föregående
Prop.
1975/76: 112 57
i
främst avsnitten 4.2 om begreppet författning och 4.3.6 om föreskrifter om
kungörande i särskild ordning.
4.8
Ekonomiska frågor
När
det gäller de ekonomiska frågorna förklarar riksrevisionsverkel att det inte kan
ta ställning till utredningens beräkningar, därför att något underlag härför
inte redovisats. Nettokostnaderna synes dock inte bli så stora att verket på
grund härav vill motsätta sig förslaget.
Länsstyrelsen
i Stockholms län. kommunstyrelsen i Slockholm och Svenska koininunförbuiidet
anser all kostnaden för att införa kommunala författningar i länets
författningssamling bör bestridas av statsverket. Länsstyrelsen framhåller alt
detta gäller även annat som införs i länets författningssamling. Det bidrag till
tryckningskostnader som kan erhållas genom debitering av utomstående synes
länsstyrelsen inte motivera det administrativa besväret.
5
Föredraganden
5.1
Behovet av lagstiftning
Genom
att besluta lagar och andra föreskrifter ger riksdagen och regeringen normer
som blir bestämmande för underiydande myndigheters och för enskildas
handlande. Även förvaltningsmyndigheter och kommuner i vidsträckt bemärkelse
beslutar sådana normer. Den nya regeringsformen innehåller främsl i 8 kap. en ulföriig
reglering av normgivningsmakten.
Regleringen
bygger på grundsatsen att riksdagens normgivningsmakt formellt är obegränsad.
Av praktiska skäl är emellertid huvudregeln att endast de för medborgarna
viktigaste normbesluten förbehålls riksdagen. Övrig normgivning kan alltså
ombesörjas av regeringen, underiydande myndigheter, kommuner,
landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. De normer som riksdagen beslular
skall i de flesta fall betecknas som lag och regeringens normbeslul i regel
som förordning. Någon särskild beteckning för andra offentliga organs normbeslul
föreskrivs inte.
Innan
lagar och förordningar blir gällande skall de enligt 8 kap. 19 S regeringsformen
utfärdas och kungöras. 1 fråga om lagar föreskrivs därvid att de utfärdas av
regeringen. Lagar med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter
som inte skall tas in i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av
riksdagen. Gemensamt för lagar och förordningar föreskrivs att de skall
kungöras så snart det kan ske. 1 övrigt är kungörandet av normbeslut inte grundlagsreglerat.
Något
enhetligt system för hur normbeslul skall kungöras finns inte f n. Bestämmelser
i ämnet finns spridda i många olika författningar och i sak företer de en
splittrad bild.
Lagar
som utfärdas av regeringen samt förordningar och andra rege-
Prop.
1975/76: 112 58
ringsföreskrifter
av normativ natur kungörs i regel i Svensk författningssamiing (SFS) i
enlighet med bestämmelser i kungörelsen (1928:1) angående Svensk författningssamfing
(andrad 1942:315). Det förekommer emellertid också att regeringsförfattningar
efter beslut av regeringen kungörs i publikationer som ges ut av centrala
förvaltningsmyndigheter. 1 fråga om norm-beslut av regeringen med begränsat
geografiskt giltighetsområde kan den materiella författningen innehålla
bestämmelser om att regeringsbeslutet skall kungöras på särskilt sätt, t.ex. i
länskungörelserna och ortstidning. Även andra tillkännagivandeformer kan vara
föreskrivna i sarskifda författningar.
Lagar
som utfärdas av riksdagen kungörs i Riksdagens författningssamling med stöd av
bestämmelserna (RFS 1967:1) angående Riksdagens författningssamfing (RFS), vilka
i sin nu gällande lydelse är omtryckta i RFS 1975:13. 1 denna författningssamling
kungörs ocksä vissa andra av riksdagen eller dess organ beslutade normföreskrifter
som inte kungörs i SFS.
Bara
i ett mindre antal falf är centrafa myndigheters utgivning av publikationer
för kungörande av normföreskrifter författningsreglerad. 1 materiella författningar
förekommer ibiand bestämmelser om kungörande av föreskrifter som centrafa
myndigheter under regeringen meddelar med stöd av dessa författningar. Dessa
bestämmelser avser då i allmänhet vissa speciella former av kungörande, såsom
kungörande i tidning eller specialpublikation, genom anslag eller uppläsning i
radio eller, såvitt gäller föreskrifter med begränsad lokal räckvidd, genom
införande i länskungörelserna. Ibland anges i bestämmelserna bara att
föreskrifterna skall kungöras pä lämpligt sätt. Vidare öppnar kungörelsen
angående Svensk författningssamling viss möjlighet att i denna
författningssamling ta in centrala ämbetsverks och andra myndigheters
föreskrifter som är av vikt för en slörre allmänhet.
Normföreskrifter
som beslutas av centrala myndigheter under regeringen kungörs i allmänhet i
publikationer, som ges ut av den beslutande myndigheten eller ibland av annan
central myndighet. Det förekommer emellertid också att föreskrifterna kungörs
bara genom att expeditioner sänds ut till berörda myndigheter eller enskilda.
De publikationer som kommer till användning i dessa sammanhang är högst
skiftande i fråga om både innehåff, uppläggning och utformning. En del är
renodlade författningspublikationer. Andra kan vara informationsskrifter eller
liknande i vilka författningar dä och då tas in. Vissa publikationer bildar en
av myndigheten utgiven serie, medan andra har formen av självständiga blad eller
häften. Också den närmare utformningen växlar starkt.
Ocksä
central förvaltningsmyndighet under riksdagen kan ge ut publikationer för
kungörande av normföreskrifter som myndigheten beslutat.
I
fråga om normföreskrifter som beslutas av regionala eller lokala statliga myndigheter,
främst länsstyrelserna, finns i regel föreskrifter om formerna för kungörandet
i den grundläggande materiella författningen eller i en anslutande verkstallighetsförfattning.
Det förekommer emeffertid också att be-
Prop.
1975/76: 112 59
stämmelser
i ämnet saknas. En kungörandeform som ofta föreskrivs är införande i iänskungörelserna.
Dessa ges ut länsvis genom län.sstyrelsernas försorg. Bestämmelserom
länskungörelserna finns i kungörelsen (1915:421) angående länskungörelser
(ändrad senast 1942:316). Länskungörelserna används för kungörande av
författningar inte bara i fall där detla är särskilt föreskrivet. I
länskungörelserna tas f n. in inte bara författningar utan också underrättelser
om andra förhällanden som avses skola komma till allmän kännedom. Även
meddelanden frän enskilda kan tas in. En kungörandeform som ofta föreskrivs i
fråga om norinbeslut av regionala och lokaia statliga myndigheter är kungörande
i ortstidning. Sådant kungörande kan förekomma ensamt eller vid sidan av
kungörande i länskungörelserna. Också andra kungörandeformer kan vara
föreskrivna, t.ex. införande i siirskild liggare.
Normbeslut
som fattas av kommunerna skall i ett mindre antal fall fastställas av statlig
myndighet, i allmänhet länsstyrelsen. Detta gäller bl. a. vissa lokala ordningar
som kommun beslutar. I fall av denna typ finns kungörandebestämmelser intagna i
den författning som kräver att det kommunala beslutet fastställs. När fastställelsen
ankommer på länsstyrelse skall fastställelsebeslutet och ibland ocksä det
fastställda kommunala beslutet införas i länskungörelserna. Härutöver skall
vissa andra kungörandeätgärder vidtas. I fråga om lokala ordningar föreskrivs
sålunda bl. a. kungörelse i ortstidning. Beträffande flertalet kommunala
normbeslut finns emellertid inga andra kungörandebestämmelser än de för alla
typer av ärenden gällande allmänna reglerna i kommunallagarna. Dessa innebär
att tillkännagivande skall ske pä kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet
skall dock bara avse det förhållandet att det kommunala protokollet har
justerats liksom uppgift om platsen där protokollet finns tillgängligt. Ett
betydande antal kommuner ger ut kommunala författningssamlingar, som
huvudsakligen är avsedda att vara ett hjälpmedel för kommunala förtroendemän
och tjänstemän. Innehållet i de kommunala författningssamlingarna varierar
från kommun till kommun. Uppläggningen och den närmare utformningen av samlingarna
företer stora skiljaktigheter.
1
fråga om normbeslut av landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna finns
inga andra kungöranderegler i lag eller regeringsförfattning iin allmänna
bestämmelser om tillkännagivande på anslagstavla.
Av
vad jag har anfört i det föregående framgår att nuvarande system för
publicering av författningar brister i enhetlighet och klarhet. Reglerna om
kungörande ar spridda i många olika förftttningar och på vissa områden .saknas
helt sådana regler. Många olika former för kungörande kommer till användning. 1
synnerhet när det gäller författningar som har beslutats av förvaltningsmyndigheter
kan det därför vara förenat med betydande svårigheter att ta reda på vad som
gäller på ett visst område.
Det
är givetvis i hög grad angeläget att författningar kungörs pä ett så effektivt
sätt som möjligt. Härtill kommer att kungörandet också har en speciellt
rättslig betydelse. Enligt förhärskande uppfattning är nämligen en
Prop.
1975/76: 112 60
författning
i princip inte bindande förrän den har kungjorts.
Utredningen
om författningspublicering m. m. förordar i betänkandet (SOU 1973:23) Bättre
överblick över lagar och andra beslämmelser att i princip alla författningar
skall föras in i någon officiell författningssamling. Enligt utredningen räcker
det inte med en enda sådan författningssamling. Utredningen föreslår därför ett
system av författningssamlingar, bestående av SFS, elt antal
författningssamlingar for de centrala förvaltningsmyndigheterna, en
författningssamling för varje län och helst en författningssamling för varje
kommun.
Enligt
utredningens förslag skall grundläggande bestämmelserom kungörande av lagar
och andra författningar tas in i en enda lag. Mer detaljerade reglerom bl.a.
författningspublikationernas utformning bör enligt förslaget kunna ges i
regeringsförfattning. Som skäl för en lagreglering i ämnet hänvisas bl.a. till
att sättet för kungörande av lagar och andra bestämmelser är av omedelbar
betydelse för medborgarna.
Ulredningens
förslag har i stort lämnats utan erinran av reniissinslan-. serna. Några av dem
anser dock att det möter svårigheter för deras del att genomföra förslaget
eller finner det förordade systemet alltför omfattande.
För
egen del delar jag utredningens uppfattning att författningar av alla slag i
princip bör kungöras och att den lämpligaste formen att kungöra en författning
är att la in den i en förfaUningssamling. Som ulredningen framhälfer har denna kungörandeform
den fördelen att den både sprider kännedom om författningen i samband med att
den beslutas och gör det möjligt för dem som senare vill få fram
författningstexten att utan svårighet finna den. Mot denna bakgrund och då alla
författningar självklart inle kan samlas i en enda författningssamling anser
jag att det av utredningen föreslagna systemet av författningssamlingar är en i
stort sett rationell lösning. Vissa modifikationer i systemet bör dock göras.
Jag återkommer till den frågan i det följande. 1 många fall bör - som
utredningen också har förutsatt - även andra åtgärder än införande i
författningssamling vidtas för att sprida kännedom om utfärdade författningar.
Jag förordar alltså att del införs ett system för kungörande som i huvudsak
överensstämmer med vad utredningen har föreslagit.
Vad
beträffar den författningstekniska regleringen av detta system är det givetvis
en fördel om de grundläggande reglerna samlas i en enda författning. Enligl den
nya regeringsformen ar det visserligen inte nödvändigt att ta in ens
huvudgrunderna för en sådan reglering i lag. 1 den mån det inte blir fråga om
ändring i nu gällande regler av lags natur är regeringen därför i och för sig
behörig att meddela bestämmelser i ämnet. Jag anser emellertid alt formerna för
kungörande av normbeslut är av sådan betydelse att riksdagen bör beredas tillfälle
att genom lag besluta om de allmäna riktlinjer som skall gälla på detta område.
Jag förordar därför att en lag med sådana riktlinjer införs.
Prop.
1975/76:112 61
Jag
återkommer i det följande till den närmare utformningen av systemet. Dessförinnan
vill jag emellertid uppehålla mig något vid kungörandets rättsliga betydelse
och vid tillämpningsområdet för regleringen.
5.2
Kungörandets rättsliga betydelse
Som
jag har framhållit i det föregående har kungörandet av en författning betydelse
bl. a. från rättslig synpunkt. Författningsbestämmelserom verkan av etl
bristfälligt kungörande är mycket ovanliga. En sådan bestämmelse är 167 S andra
stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603). Det föreskrivs där att straff för
överträdelse av lokal trafikföreskrift m. m. inte skall ådömas, om föreskriften
inte har utmärkts enligt bestämmelserna i kungörelsen (1966:270) om vägmärken m.
m. eller om lokal trafikföreskrift antingen inte har införts i därför avsedd liggare
eller inte enligt gällande bestämmelser har kungjorts i länskungörelserna eller
ortstidning. 1 huvudsak haremellertid ulformningen av gällande rätts innebörd i
denna del överlämnats till rältstillämpningen. Rätispraxis på området ar
emellertid föga omfattande och rättsfäget är därför delvis oklart.
Sammanfattningsvis kan dock sägas atl allvarlig underlätenhet atl följa
gällande kungörandeföreskrifter torde medföra atl författningen inle blir
gällande. Let är tveksamt om den i sådant fall kan äberopas mot den som pä
annan vag fått kännedom om författningen. Mindre allvarliga brister i
kungörandet torde i allt fall få till följd att straff förverkande eller annan
liknande rättsverkan inte kan inträda gentemot den som har saknat vetskap om
författningen. Även utan kungörande lorde däremot tjänsteföreskrifter inom
förvaltningen få anses giltiga. Genomgående gäller att hänsyn måste tas till
samtliga förhåflanden i dét särskilda fallet.
Ulredningen
försöker inte lösa dessa juridiska problem utan ser på kungörandet främst som
en praktisk informationsfråga. Med sikte särskilt på för-vafiningsmyndigheternas
beslut uttalar utredningen emellertid att avsikten med dess förslag inte är att
en författning i händelse av uteblivet eller bristfälligt offentliggörande
regelmässigt skall betraktas som en nullitet. Man bör enligt utredningen
däremot utgå från att författningen i så fall inte tillämpas mot den som har
saknat vetskap om den men att den som på tillfredsställande sätt har fält
kännedom om författningen på annan väg får förutsättas vara skyldig att rätta
sig efter den. Det måste överlämnas åt rättstillämpningen att bedöma
förhållandena i de enskilda fallen. Utredningens ståndpunkt har i stort sett inte
mött några erinringar i remissyttrandena. Juridiska fakulteten vid
universitetet i Stockholm är ensam kritisk och vill att hithörande frågor
utreds ytterligare.
För egen del ansluter jag
mig till uppfattningen att dessa problem inte lämpar sig för en detaljerad
författningsreglering. Övervägande praktiska skäl talar för att det även i
fortsättningen bör överiämnas åt rättstillämpningen att lösa dessa frågor
under hänsynstagande till omständigheterna
Prop.
1975/76: 112 62
i
det enskilda fallet. Jag förutsätter sålunda att den reglering av författ-ningskungörandet
som jag förordar inte får till följd att eventuella brister i kungörandet leder
till att författningar i ökad utsträckning kommer att betraktas som en nullitet.
I
delta sammanhang vill jag slutligen framhålla att kungörandet av en författning
har rättslig betydelse ocksä på det sättet att enligt 12 S andra stycket
förvaltningslagen (1971:290) besvärstiden i fråga om föreskrift till allmän
efterrättelse i allmänhet räknas från dagen för tillkännagivandet.
5.3
Tillämpningsområdet
Vid
avgränsningen av tillämpningsområdet fören fagstiftning om kungörande av lagar
och andra normföreskrifter är det nödvändigt att finna en gemensam beteckning
på de föreskrifter som regleringen skall avse. Utredningen har i regel använt
beteckningen författning. Någon erinran mot detta har inte rests vid
remissbehandlingen. Också enligt min mening är det lämpligt att använda
beteckningen författning. Jag återkommer strax till den närmare innebörden av
detta begrepp.
Beträffande frägan vilka förfatlningar
som skall kungöras framgår av 8 kap. 19 S regeringsformen att dess
undantagslösa krav på kungörande gäller endast i fråga om lagar och
förordningar, dvs. de allra flesta författningar som beslutas av riksdagen
resp. regeringen. 1 fråga om författningar som beslutas av myndigheter under
regeringen eller riksdagen ellerav kommuner saknas sålunda föreskrifter i
regeringsformen. Såvitt gäller lagar finns det enligl min mening inle anledning
att ändra gällande ordning. Lagar bör alltså kungöras utan undantag. 1 övrigt
bör liksom nu huvudregeln vara att kungörande skall ske. Emellertid synes det
påkallat att göra vissa begränsade undantag från denna regel. Detta förutsätter
en mindre ändring i 8 kap. 19 S regeringsformen i fråga om förordningar. Till
denna fråga återkommer jag i det följande. Dessförinnan vill jag beröra
begreppet författning och i anslutning till detta några fall där kungörande i
författningssamling bör ske av annat än författning.
Utredningen har i
anslutning till terminologin i kungörelsen angående Svensk författningssamling
ansett begreppet författning i stort sett identiskt med begreppet föreskrift
som skall tjäna till allmän efterrättelse. Till författning för utredningen
dessutom av regeringen utfärdade grundläggande föreskrifterom myndigheters och
viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation.
Sedan
den nya regeringsformen tillkommit synes begreppet författning böra vara liktydigt
med sådana föreskrifter som omfattas av regeringsformens regler om normgivningsmakten.
Dessa återfinns, som förut har nämnts, främsl i 8 kap. regeringsformen.
Bestämmelserna dar äger tillämpning på rättsregler. Dessa karakteriseras,
enligt vad jag framhöll i propositionen 1973:90 med förslag till ny
regeringsform (s. 203 och 204), av att de i princip
Prop.
1975/76: 112 63
är
bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret
fall utan har generell tillämpbarhet. Det sistnämnda kravet får enligt
propositionen anses uppfyllt om föreskriften avser exempelvis situationer av
ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller
på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer.
Till
författning i nu angiven bemärkelse kan till en början hänföras föreskrifter
som rör allmänhelen eller en viss kategori av allmänheten, t. ex. ett visst
slag av näringsidkare. I sina remissyttranden konstaterar bankinspektionen och
försäkringsinspektionen i anslutning till detta att dessa myndigheters
cirkulärskrivelser med bindande föreskrifter till de rättssubjekt som står
under myndigheternas tillsyn inte kan betraktas som författningar. Denna uppfattning
torde ocksä stå i överensstämmelse med den nya regeringsformen under förutsätining
att skrivelserna avser vissa konkret angivna rättssubjekt. Om däremot
cirkulärskrivelserna är avsedda att äga till-lämpning också pä eventuellt
tillkommande rättssubjekt av den ifrågavarande kategorin och därigenom bli
generellt tillämpliga på en viss kategori av företag eller liknande
rättssubjekt, bör skrivelserna hänföras till författningar.
S.
k. bindande förklaringar som meddelas av riksskatteverket med stöd av vissa
lagrum, t. ex. 62 S lagen (1968:430) om mervärdeskatt, har enligt utredningen
närmast karaktären av författningar. 1 remissyttrandena har ingen erinran rests
häremot. Förklaringarna i fråga, som kan röra olika ämnen, är av så generell
karaktär att de bör hänföras till kategorin författningar.
Särskilda
gränsdragningssvårigheter möter i fall där en bindande föreskrift avser ett
mycket litet lokalt område, kanske bara en eller flera bestämda fastigheter. Om
föreskriften emellertid riktar sig inte bara till den nuvarande agaren utan
också till framtida ägare och förutsätter att dessa rättar sig efter
föreskriften oavsett orn de har fatt del av den eller inte, bör föreskriften eniigt
utredningens mening anses som författning, f överensstämmelse härmed föresfår
utredningen att ett antal beslut av denna typ skall kungöras i den
författningspublikation för varje län, som utredningen föreslär att länskungörelserna
skall omvandlas till. Sådant kungörande föreslår utredningen bl. a. i fråga om
beslut om fiskådra enligt 28 eller 29 S lagen (1950:596) om rätt till fiske,
beslut om åtgärder mot vanskötsel av fiske (fiskeriplan) enligt 31 S samma lag,
beslut om fiskevårdsomräde, beslut om jaktvårdsområde, beslut om stadsplan eller
byggnadsplan, beslut om förbud mot nybyggnad och schaktning m. m. enligt
byggnadslagstiftningen och beslut om byggnadsförbud enligt 479 SS väglagen
(1971:948). Beträffande en del av dessa beslut gäller att de f n. skall införas
i länskungörelserna men beträffande andra finns i dag inte någon sådan
bestämmelse.
Utredningens
ståndpunkt kritiseras i några remissyttranden. Länsstyrelserna i Stockholms
och Södermanlands lan anser att utredningen i detta sammanhang rört sig med ett
alltför vidsträckt författningsbegrepp. Vad
Prop.
1975/76: 112 64
särskilt
angår beslut om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen finner också
länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län att det inte finns något behov av
kungörande i författningspublikation. Frän länsstyrelsehåll framhålls också att
i ett regeringsbeslut om tillämpning av 3 S andra stycket 2 förvaltningslagen
(1971:290) ärende om fastställelse av detaljplan inle har ansetts avse
normföreskrifter samt att vissa beslut i planärenden mera kan ha karaktären av
beslut i enskilt fall än av normbeslut. Svenska kommunförbundet tillstyrker
däremot utredningens förslag i vad det avser planer enligt byggnadslagstiftningen.
När
del gäller att ta ställning till frågan om etl lokalt begränsat beslut skall
anses ha karaktären av författning eller inte kan man till en början slå fast,
alt beslutet får anses vara författning, om det helt eller främst riktar sig till
medborgarna i gemen. Detta torde gälla även om beslutet medför visst intrång i
förfoganderätten för ägare eller innehavare av liknande rätt till vissa
bestämda fastigheter. 1 enlighet härmed synes t. ex. lokall förbud alt ta bort
eller skada växt av viss art där den växer vilt vara alt hänföra till
författning.
Läget synes vara elt annal
när fråga är om lokalt begränsade föreskrifter som helt eller främst är avsedda
att begränsa handlingsfriheten för ägarna till vissa bestämda fastigheter eller
vissa därmed jämföriiga rättsinnehavare. Sådana föreskrifters generella natur
kan starkt ifrågasättas. Detta gäller även när de meddelade föreskrifterna ar
bindande inle bara för den aktuelle ägaren eller rättsinnehavaren utan även för
framtida sådana. Ett uttryck för detta synsätt är att det vid tillämpningen av
förvaltningslagen har ansetts att ärende om fatställelse av detaljplan enligt
byggnadslagstiftningen inte avser föreskrift till allmän efterrättelse. Av
intresse är vidare att beslut om bildande av naturreservat eller nalurvårdsområde
med därtill hörande föreskrifterom inskränkningar i rätten att förfoga över
faslighet vid nyligen företagna ändringar i naturvårdslagen (1964:822) inte
ansågs falla under normgivriings-bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen (se
SFS 1974:1025). Hade fråga varit om föreskrifter som avses i nämnda kapitel,
skulle det inle ha varit tillåtet att, som skett, direkt i naturvårdslagen ange
att beslul i nyssnämnda ärenden fattas av länsslyrelsen. 1 fråga om
föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen kan nämligen
förvaltningsmyndighet under regeringen vara behörig att besluta endast om
regeringen efter vederböriigt bemyndigande har överiåtil beslutanderätten till
myndigheten (se 8 kap. II S regeringsformen). Inte heller sådant förbud mot
byggande m. m., som enligl 11 S naturvårdslagen kan meddelas sedan fråga har
uppkommit om bildande av naturvårdsreservat, betraktades som en författning i
nyss angivna bemärkelse.
I
enlighet med det anförda anser jag att till författning inte bör hänföras beslut
av typen beslut om naturreservat eller naturvårdsområde, beslut om bebyggelseplaner
enligt byggnadslagstiftningen, beslul om arbetsplaner enligl väglagen
(1971:948), beslul om förbud mot byggande, schaktning m. m.
Prop.
1975/76: 112 65
enligt
byggnadslagstiftningen eller annan lagstiftning eller beslut om skyddsområde
för grundvattentillgång enligt 2 kap. 64 S vattenlagen (1918:523). Därmed är
dock inte sagt atl anledning saknas att kungöra sådana beslut i en publikation
som främsl är avsedd för författningar. Det kan nämligen vara av värde att
sådana beslul kan återfinnas i en officiell publikation och det ligger då nära till
hands att för ändamålet använda en författningspublikation. Belräffande en del
av besluten finns i dag bestämmelser om kungörande i länskungörelserna.
Övervägande skäl talar enligt min mening för att i varje fall en del beslut av
denna kategori bör kungöras på samma sätt som författningar, fastän de inte är
sädana föreskrifter som omfattas av regeringsformens regler om normgivningsmakten.
Beslutens verkningar sträcker sig ofta över en längre tid och inte bara de som
berörs vid beslutens meddelande utan även andra personer har ofla intresse av
besluten.
Vad jag nu har sagt gäller
i regel inte beträffande beslut om samägares nyttjande av fiske enligl 24 S
lagen (1950:596) om rätt till fiske, beslut om fiskådra, beslut om fiskeriplan,
beslut om fiskevårdsområde, beslut om jaktvårdsområde, beslut om
avverkningsförbud enligt 13 S skogsvårdslagen (1948:237) och beslul om
upplåtande av nyttjanderätt lill mark för tillfällig väg enligt 36 S väglagen
(1971:948). Dessa beslul har i så hög grad karaktären av förvaltningsbeslut i
särskilda fall och inte av författning att anledning i allmänhet saknas att ta
med dem i en författningspublikation.
Slutlig
ställning till frågan om vilka bindande beslut utöver författningar som det kan
finnas anledning atl kungöra i en författningspublikation får tas efter en
genomgång av de berörda materiella författningarna och verkställighetsföreskrifterna
till dessa. I detta sammanhang tar jag bara upp sådana ändringar av lag som är
nödvändiga. 1 övrigt ankommer det på regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, underordnad inyndighet att fatta beslut i ämnet.
1
det föregående har jag behandlat vissa typer av föreskrifter som avser ett
mycket litet lokalt område och främst riktar sig till ägarna till vissa
bestämda fastigheter eller därmed jämförliga rättsinnehavare. Det förekommer
emellertid ocksä föreskrifter som riktar sig till jordägare eller liknande personkategorier
inom ett större område, t. ex. ett län. Föreskrifter av denna typ torde få
anses ha så generell karaktäratt de bör bedömas höra till kategorin författningar.
Var gränsen exakt går mellan denna typ av föreskrifter och föreskrifter som inle
har författnings natur är omöjligt atl ange i generella termer. För att
underlätta en enhetlig rättstillämpning synes del ändamålsenligt att i ett
antal förfatlningar, som behandlar lokala föreskrifter av den typ som enligl
vad jag nu har sagt bör hänföras till begreppet författning, behålla eller föra
in klariäggande kungörandebestämmelser även i fall där efter tillkomsten av en
allmän kungörandelagstiftning avseende författningar skyldigheten att kungöra i
och för sig följer av de allmänna föreskrifterna. Beslut om vilka författningar
som skall förses med en kungörandeföreskrift i en eller annan form, fastän kungörandekravet
följer av allmänna bestäm-
5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop.
1975/76: 112 66
melser
i ämnet, torde få fattas i samband med en genomgång av de berörda författningarna.
Bara när fråga uppkommer om ändring av lag krävs medverkan av riksdagen. I
övrigt ankommer del på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
underordnad myndighet att fatta beslut i ämnet.
Vid
en bestämning av begreppet författning räcker det inte att dra gränsen mellan
generellt tillämpbara föreskrifter och föreskrifter som reglerar en konkret
situation. Hänsyn måsle också tas till innehållet i de uppställda reglerna och
verkningarna av underiålenhet att följa dem. Det gäller att dra gränsen mellan å
ena sidan författningar och å andra sidan vad som i allmänhet kallas
anvisningar och råd.
Utredningen
uttalar att bestämmelser som allmänt reglerar medborgarnas rättigheter och
förmåner eller innehåller påbud eller förbud mäste räknas som författningar och
att överträdelse av en förliUtningsföreskrift vanligen direki eller indirekt är
förenad med sanktioner. 1 remissyttrandena betonas frän flera häll
önskvärdheten av en klarare åtskillnad mellan föreskrifter till allmän
efterrättelse saml anvisningar och råd.
Jag
har förut nämnt att regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten äger
tillämpning på rättsregler och alt sådana regler bl. a. utmärks av alt de i
princip är bindande för myndigheter och enskilda. 1 enlighet härmed bör lill
begreppet författning hänföras bestämmelser som reglerar förhållandet mellan
enskilda inbördes eller mellan enskilda och samhället och som anger vad
enskilda och myndigheter skaU iaktta och vad följden blir om uppställda regler inte
följs. Härmed är inte sagt attdet i en författning inle kan finnas beslämmelser
om hur en enskild eller myndighet bör handla i vissa situationer. Formuleringen
"bör" i stället för "skall" kan användas därför alt
förhållandena är sådana att ett absolut krav inte kan uppställas. En "bör"-regel
kan i sådana fall anses bindande i den bemärkelsen att det måste föreligga
särskilda skäl för att avvikelse från regeln skall kunna anses tillåten. Hinder
möter således inte mot att en författning innehåller föreskrifter av denna
typ.
Regler
som anvisar hur en person lämpligen kan förfara i vissa hänseenden men där det
likväl står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade
resultatet bör inte anses som författningar. Sädana regler bör i framtiden
benämnas allmänna råd. Termen anvisning bör om möjligt undvikas i sådana
sammanhang, eftersom den sedan gammall ofta används i fråga om föreskrifter som
ar att hänföra till författning. Ett typiskt exempel på detta är anvisningarna till
kommunalskaltelagen (1928:370). Dessa har karaktären av tilläggsbestämmelser av
lags karaktär lill den nämnda lagen.
Det
förekommer emellertid också anvisningar av en annan typ. Jag tänker på sädana
anvisningar som skall främja en enhetlig tillämpning av en viss författning
eller som skall bidra till en utveckling i viss riktning av praxis. Dessa
anvisningar binder inte formellt de myndigheter som har att tillämpa den
bakomliggande sanktionerade författningen men de har i realiteten stor betydelse
för rättsutvecklingen. De skiljer sig från de allmänna råden genom
Prop. 1975/76: 112 67
att
de inte ger berörda enskilda möjlighet att välja andra vägar än dem som anges i
anvisningarna. Anvisningar av denna typ bör ses .som en utfyllnad av de
bakomliggande sanktionerade föreskrifterna och bör anses falla inom ramen for
begreppet författning. Termen anvisningar eller uttrycket föreskrifter med
anvisningar torde vara en iämplig benämning på dem.
Som
gemensam term för dels författningar, dels allmänna råd rörande tillämpningen
av viss författning torde termen regler vara den lämpligaste. Orden föreskrift
och bestämmelse synes mindre lämpliga eftersom de vanligen får anses ha en
tvingande innebörd.
Generella
föreskrifter som är riktade till myndighet eller till personalen hos myndighet
anses av utredningen ha karaktären av författning, om de gäller den materiella
tillämpningen av viss författning och har betydelse för medborgarna eller om
fråga är om andra föreskrifter som regeringen riktar till ett slörre antal eller
ett obestämt antal myndigheter eller fråga är om föreskrifter som myndighet
riktar till ett större antal sidoordnade myndigheter. Som författning räknar
utredningen ocksä föreskrifter som regeringen riktar till en enda myndighet, om
föreskrifterna innefattar grundläggande bestämmelser om myndighetens uppgifter
och organisation. Utanför författningsbegreppet faller däremot enligt jUtredningens
mening sådana detaljerade regeringsföreskrifter till myndighet som finns i
personalförteckningar och regleringsbrev. Utanför faller också generella
föreskrifter som en myndighet riktar till en underordnad myndighet eller till
den egna personalen, om föreskrifterna avser handläggningsrutiner, bokföring, statistik
och annat som saknar betydelse för enskilds rätt.
Utredningens
ståndpunkt beträffande generella föreskrifter till myndighet eller personalen
hos myndighet möter gensagor i några remissyttranden. Riksrevisionsverket anseratt
utredningens författningsbegrepp äralltför vidsträckt såviu angår föreskrifter
som vänder sig till ell slörre antal sidoordnade myndigheter, medan däremot
tullverket anser att föreskrifter som myndighet riktar till de egna
tjänstemännen bör kungöras i författningssamling även om föreskrifterna saknar
intresse för allmänheten. Av yttrandena frän några affärsdrivande verk framgår
att de till författning inte hänför av verket beslutade taxor eller andra villkor
for utnyttjande av verkets tjänster.
Även
när det gäller föreskrifter till myndigheterna och personalen hos myndigheterna
bör enligt min mening begreppet författning ha betydelsen föreskrift som avses
i 8 kap. regeringsformen. Utanför begreppet författning faller då sådana
föreskrifter om användning av statens medel som riksdagen meddelar genom
budgetreglering eller s. k. specialdestinalion och vidare de föreskrifter-de s.
k. regleringsbreven -varigenom regeringen på angivna villkorstallerav riksdagen
beviljade anslag till olika myndigheters förfogande (jfr 9 kap. 2 och 8 SS
regeringsformen). 1 övrigt är emellertid författningsbegreppet enligt den nya
regeringsformen vidsträcktare än det författningsbegrepp som utredningen rör
sig med. Till författning i den nu angivna bemärkelsen synes - med nyss angivet
undantag - vara att hänföra alla
Prop. 1975/76: 112 68
bindande
föreskrifter som regeringen eller, i fråga om riksdagens myndigheter,
riksdagen riktar lill en eller flera underordnade myndigheter eller som annan
myndighet än regeringen riktar till en eller flera sido- eller underordnade
myndigheter eller som myndighet riktar till sin egen personal (jfr
grundlagberedningens betänkande SOU 1972:15 s. 163). Det är i och för sig likgiltigt
huruvida föreskrifterna är verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 S
regeringsformen eller rör personalens rättsställning, myndighets uppgifter och
organisation i stort eller rent interna förhållanden av mindre vikt. Även delaljbetonade
föreskrifter om arkivering, bokföring, statistik o. d. omfattas av begreppet
författning. Till författning är också att hänföra av myndighet beslutade taxor
eller andra villkor för utnyttjande av myndighetens tjänster. Beträffande
olika slag av anvisningar som myndighet riktar till annan myndighet eller lill
den egna personalen hänvisar jag lill vad jag tidigare har anfört i delta ämne.
En
förutsättning för att föreskrift till myndighet eller till personalen hos myndighet
skall ha karaktären av författning är givetvis att föreskriften är av generell
natur och inte utgör en föreskrift för ett visst konkret fall. Enligt
bestämmelser i 11 kap. regeringsformen finns vissa begränsningar i rätten att
bestämma hur myndighet skaft besluta i särskilda fall men i viss utsträckning
är sådan direktivgivning tillåten. När det gäller att avgöra huruvida en
föreskrift ar av generell natur eller är ett beslut avseende en viss konkret
situation torde hänsyn få tas bl. a. till den tid för vilken föreskriften
gäller. Föreskrifter som avser bara en kort tidsrymd torde ibland kunna ses som
beslut i särskilda fall och därför falla utanför författnings-begreppet. Hurgränsen
skall dras mellan generella föreskrifter till myndighet och beslut avseende
särskilda fall kan inte anges exakt i generella termer utan torde få bedömas
under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter.
Det
förhållandet att begreppet författning i den nya regeringsformen har en
vidsträckt innebörd när fråga är om generella föreskrifter som är riktade lill myndighet
eller till personalen hos myndighet medför inte med nödvändighet att alla
författningar av denna typ skall behöva kungöras på det sätt som föreskrivs
beträffande författningar i allmänhet. 1 fråga om vissa sådana författningar är
nämligen ett kungörande i samma former som för andra författningar inte
påkallat av rättssäkerhetsskäl eller av betydelse för deras lillämpning. Jag
syftar på författningar som bara reglerar en eller fiera statliga myndigheters
inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes och
som inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller
för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning. Det bör i
princip stå myndigheterna fritt att avgöra hur de vill bringa sådana
bestämmelser till den berörda personalens kännedom. Något hinder mot att ta
med även sådana föreskrifter i en förfatiningspublikation bör inle föreligga,
om en sådan lösning bedöms rationell.
I
fråga om andra författningar än lagar och förordningar föreligger inget
Prop. 1975/76: 112 69
hinder
mot att genomföra den nu angivna ordningen. När det gäller lagar och
förordningar är däremol etl undantag från kungörandekravet inte förenligt med
8 kap. 19 S regeringsformen. Något behov av ett sådant undantag beträffande
lagar torde inte föreligga. Detta är emellertid fallet i fråga om regeringsförfatlningar.
Sakligt sett synes del nämligen motiverat att också regeringsförfattningar undantas
frän kungörandekravet när författningen bara reglerar en eller flera statliga
myndigheters inre förhällanden eller förhållandet mellan statliga myndigheler
inbördes och inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för
utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares
rättsställning. Att ta in sådana bestämmelser i en författningssamling i
stället för att bara expediera dem till de berörda myndigheterna är i allmänhet
en föga rationell ordning. Tidigare har beslut av den karaktären inle sällan
expedierats i form av brev eller ämbetsskrivelser. En motsvarande möjlighet
synes böra behållas.
Ett
annat fall då kravet på kungörande inte bör vara absolut är när fräga är om
författning som har ett sådant innehåll att den bör vara hemlig. Undantagsvis
kan del nämligen förekomma att innehållet i en författning är sådant att
författningen omfattas av sädana bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och
lagen (1937i249) om inskränkningar i rattenatt utbekomma allmänna handlingar
som anger att allmän handling inte får lämnas ul till envar. Det torde inte
föreligga något behov av att ge lagar elt sådant innehåll. Däremot kan det vara
påkallat i fråga om andra författningar, t. ex. en förordning med instruktion
rörande viss myndighets krigsorganisation. Givetvis bör en sådan författning
inte kungöras. Den nuvarande avfattningen av regeringsformens bestämmelse i 8
kap. 19 S ger i och för sig anledning till tveksamhet om det är möjligt atl
underlåta kungörande av förordning som skall hållas hemlig. Uppenbariigen kan
en sådan möjlighet inte undvaras.
Med
hänvisning till det anförda förordarjag att 8 kap. 19 S regeringsformen ändras
så att möjlighet öppnas att i lag föreskriva undantag från kravet att
förordningar skall kungöras. Vidare förordar jag att i anslutning härtill en
särskild föreskrift tas in i den nya lagen om kungörande av lagar och andra
författningar. Föreskriften bör ta sikte på annan författning än lag och
innehålla att lagens bestämmelser inte skall äga tillämpning på författningar
av den interna natur som jag nyss har nämnt och inte heller på hemliga förfatlningar.
5.4
Kungörandets form
5.4.1
.Av regeringen eller riksdagen utfärdade förfallningar
Enligt
utredningens förslag skall av regeringen utfärdade författningar kungöras i
SFS. 1 fråga om sådana författningar som beslutas av regeringen och som skall
tjäna till allmän efterrättelse bara inom ett län skall dock
Prop.
1975/76: 112 70
möjlighet
finnas för regeringen att i stället låta föra in författningen i länets författningssamling.
Av riksdagen utfärdade författningar omfattas inte av ulredningens lagförslag.
Utredningens
förslag möter i denna del ingen annan erinran än att ett par remissinstanser
ifrågasätter om inie sådana regeringsförfatlningar som kungörs i ett fäns författningssamfing
också bör föras in i en central författningspublikation.
Enligt
min mening bör SFS även i fortsättningen innehålla de viktigaste statliga
författningarna. Jag förordar därför liksom utredningen att författningar som
utfärdas av regeringen i allmänhet skall kungöras i denna författningssamling.
Detta innebär att både av riksdagen beslutade lagar som enligt 8 kap. 19 S
regeringsformen utfärdas av regeringen och författningar som beslutas av
regeringen skall kungöras i SFS.
Anledning
alt använda annan kungörandeform an införande i SFS kan i viss utsträckning
förekomma. Utredningen öppnar möjlighet därtill i fräga om författningar som
beslutas av regeringen och bara berör ett län. Även i andra fall kan emellertid
undantag från huvudregeln vara motiverade.
En del av regeringen
beslutade författningar, som inte är undantagna från kungörelsekravet, kan vara
mycket speciella eller beröra en starkt begränsad krets av intressenter. 1
viss utsträckning har sådana föreskrifter tidigare inte getts författningens
form utan meddelats i form av brev eller ämbetsskrivelser. I fråga om sådana
författningar kan anledning finnas att även i fortsättningen låta kungörandet
ske annorstädes än i SFS. Denna skulle bli alltför omfattande och besväriig att
överblicka, om den skulle betungas med ett större antal författningar av det
slag som jag nyss sagt. Sådana författningar torde i många fall med fördel
kunna placeras i någon författningssamling som utges av central myndighet under
regeringen. De har inte sällan innehållsmässigt mer naturligt sin plats där än
i SFS.
Även
när fråga är om författningar som bara gäller för ett begränsat lokalt område
kan det såväl med tanke på innehållet som för att avlasta SFS vara lämpligt att
inte föra in dem i denna publikation utan i stället ta in dem i
författningssamlingen för det eller de län som är berörda. Denna möjlighet bör
sålunda inte vara begränsad till fall då ett enda län berörs ulan bör stå öppen
också när flera län omfattas av bestämmelserna.
1
enlighet med det anförda förordar jag en lagbestämmelse av innehåll alt
regeringen, om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas
därav eller andra särskilda skal föreligger, lar bestämma att viss uv
regeringen beslutad författning skall kungöras i annan angiven författningssamling
än i SFS. Det torde fä ankomma på regeringen att överväga huruvida uppgift om
de regeringsförfattningar som kungörs på annat håil bör tas in i SFS.
Det
nyss behandlade undantaget från kravet pä kungörande i SFS avser bara
författningar som beslutas av regeringen. Både i fråga om sådana författningar
och i fråga om lagar som regeringen utfärdar kan det emellertid
Prop.
1975/76: 112 71
under
extraordinära förhållanden bli nödvändigt att tillgripa en annan kungörandeform
än införande i SFS. Jag tänker härvid på sådana fall där det på grund av krig
eller arbetskonflikl eller andra utomordentliga förhållanden är omöjligt att
få en författning utgiven i SFS. En lagreglering av kungörandeskyldigheten bör
täcka även sådana extraordinära situationer. Förhållandena kan ibland vara
sådana att det just i dylika lägen är mycket angeläget att snabbi få en
författning kungjord. Jag förordar därför en bestämmelse av innehåll att
regeringen, om utomordentliga förhållanden gör det påkallat, kan bestämma att
viss av regeringen utfärdad författning skall kungöras på annat sätt an i SFS.
Regeringen får därigenom fria händer att välja den kungörandeform som med
hänsyn till omständigheterna framstår som mest ändamålsenlig. Kungörande i
annan författningssamling än SFS kan därvid komma i fråga. Men även kungörande
på annat sätt än i författningssamling, t. ex. genom anslag, annonsering eller
meddelande i radio och television, kan användas.
1
lag och annan författning föreskrivs inte sällan att författningen träder i
kraft viss tid efter det att författningen utkom från trycket i SFS. Om regeringen
på grund av utomordentliga förhållanden föreskriver att en sådan författning
skall kungöras på annat sätt än i SFS, bör tiden i stället räknas från den dag
dä författningen kungjordes på det sätt som regeringen har föreskrivit. Jag
förordar att en särskild bestämmelse av denna innebörd tas in i den nya lagen.
I en
lag om kungörande av lagar och andra författningar bör även ingå bestämmelser
om kungörandet av lagar och andra författningar som riksdagen utfärdar, även
om dessa författningar bara uppgår till ett mindre antal. Det normala sättet
att kungöra sådana författningar bör vara att de förs in i RFS. Det bör
emellertid stå öppet för riksdagen att bestämma annat sätt för dessa
författningars kungörande. I enlighet härmed föreslår jag en bestämmelse av
innehåll att författning som utfärdas av riksdagen skafl kungöras i RFS eller
på annal sätt som riksdagen föreskriver. Med denna avfattning finns inget behov
av någon särskild reglering som tar sikte på extraordinära eller andra
speciella situationer. Möjlighet står alltid öppen för riksdagen att besluta den
kungörandeform som framstår som den fämp-figaste.
5.4.2
Förfatlningar av ceniral myndighet under regeringen eller av förvalinings-myndlghei
under riksdagen
Utredningen
föresfår att de större centrala förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer
skall ge ut författningssamling vari författningar som myndigheten besfutar
kungörs. Sådana centrala förvaltningsmyndigheter som inte ger ut egen
författningssamling skall kungöra av dem beslutade författningar i annan
central myndighets författningssamling. SFS skall få utnyttjas av de centrala
förvaltningsmyndigheterna bara om en författning
Prop. 1975/76: 112 72
bör
ges stor spridning eller om annat särskilt skäl föreligger. Beslutar central förvaltningsmyndighet
författning som bara skail gälla inom ett län, skall enligt utredningens
förslag myndigheten kunna kungöra författningen i det iänets författningssamiing
i stället för på förut angivet sätt. 1 fråga om sådana författningar som besfutas
av en till försvarsmakten hörande myndighet och som riktar sig till myndighet eller
personal inom försvarsmakten förordar utredningen den särregeln att de tas in i
Tjänstemeddelanden för försvarsmakten, som är en för hefa försvarsmakten
gemensam publikation vilken ges ut av försvarets materielverk. Ingen central
förvaltningsmyndighet skall enligt utredningens förslag ge ut mer än en
författningssamling.
1 flertalet
remissyttranden tillstyrks utredningens försfag rörande kungörandet av centrafa
förvaltningsmyndigheters författningar eller lämnas förslaget utan erinran.
Frän några berörda myndigheters sida görs dock invändningar. Det anses av
dessa myndigheter nödvändigt eller i varje falf önskvärt att de även i
framtiden kan få publicera sina författningar i författningspublikationer av
typen lösbladssyslem eller i form av fristående publikationer.
Arbetarskyddsstyrelsen, som tillhör denna griipp, framhåller också
nödvändigheten av att inte alla regler som skall iakttas skall behöva tas in i
författningspublikation utan att det bl. a. skall vara tillåtet att göra
hänvisningar till normer och standarder som utarbetats på annat håll. Några remissinstanser
framhåller att den föreslagna ordningen medför ökade kostnader och att det
blir nödvändigt att bibehålla annat tryck vid sidan av de nya
författningssamlingarna. Från några håll förordas att författningar av sådana
centrala myndigheter som inte ger ut egen författningssamling skall föras
samman till en eller flera gemensamma författningssamlingar eller tas in i SFS.
Från ett par håll framhålls att regeringen bör bestämma i vilken annan
myndighets författningssamling sådana författningar skall publiceras.
För egen del vill jag
framhålla att det är i hög grad angeläget att en mera enhetlig ordning kommer till
stånd i fräga om kungörandet av de många författningar som beslutas av centrala
myndigheter under regeringen. Det mäste anses otillfredsställande att de
publikationer som i allmänhet används är av högst varierande natur och har en
mycket skiftande utformning. Sett i stort måste en större enhetlighet
underlätta hanteringen av författningarna för alla dem som berörs. För många
verksamheters del skall samhällets reglering tillgodose flera olika intressen.
Därför meddefar skifda centrafa myndigheter föreskrifter som berör dessa
verksamheter. Särskilt i sådana fall är det i allmänhet en klar fördel om de
publikationer som används for kungörandet är så enhetliga som möjligt. En
reform i den angivna riktningen bör därför genomföras även om den i en del
fall kan tankas medföra vissa ökade kostnader för myndigheterna.
För
överblicken över de enskilda centrala myndigheternas forfaitningsflora är det
önskvärt att inte alltför många författningspublikationer förekommer. Jag
biträder därför utredningens principiella ståndpunkt att ingen myndighet
Prop. 1975/76: 112 73
skall
ge ut fler än en publikation för det officiella, första kungörandet av författningar.
Däremot bör naturligtvis hinder inte möta mot att myndighet vid behov ger ut
handböcker m. m. som återger olika författningar. Myndighets författningspubfikation
bör ocksä kunna serieindeias om detta framstår som ändamålsenligt.
Den
nu ibland förekommande ordningen att centrala myndigheters författningar
kungörs bara genom att expeditioner sänds över till dem som anses berörda bör inte
behållas. Med tanke pä det angelägna i att allmän insyn finns i myndigheternas
verksamhet bör det krävas att en central myndighets författningar afftid
kungörs i en författningspubfikation. Hinder möter naluriigtvis inte mot att
myndighet, om den anser att det behövs, samtidigt särskilt underrättar vissa
berörda om innehållet i en utfärdad författning.
Arbetarskyddsslyrelsen har
väckt frågan rörande formerna för kungörande av normer och standarder som har
utarbetats av andra inhemska eller utländska organ och som skall tillämpas här
enligt beslut av styrelsen. Av upphovsrältsliga skäl kan hinder möta mot att ta
in sådana normer och standarder i en av myndighet utgiven författning. Även om
sådant hinder inte skufle möta, kan det vidare vara opraktiskt att i
författningssamling publicera normer och standarder som i annan form redan är
spridda i berörda kretsar. Det bör därför enligt min mening inte vara uteslutet
att myndighet i författning hänvisar till normer eller standarder som
utarbetats av annan än myndigheten. Jag förutsätter därvid att normerna och
standarderna lätt kan anskaffas av dem som berörs av myndighetens föreskrifter.
Hefst bör i anslutning till författningen upplysning lämnas om var normerna och
standarderna finns publicerade.
1
likhet med utredningen anser jag att sådana centrala myndigheter under regeringen
som kan antas utfärda ett större antal författningar bör ge ut var sin
författningssamling. 1 denna bör myndigheten i regel vara skyldig att kungöra alla
sina författningar med undantag av sådana föreskrifter av intern natur som
enligt vad jag sagt i avsnittet om begreppet författning m. m. bör vara
undantagna frän kungörandekravet. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vifka
centrala myndigheter som skall låta utge författningssamling.
För flertalet av de
centrala myndigheter under regeringen som inte skall ge ut författningssamling
synes den lämpligaste ordningen vara att de publicerar de förfatlningar, som
de har beslutat och som skall kungöras, i en författningssamling som ges ut genoni
annan central myndighets försorg. För att en fast och lättöverskådlig ordning
skall komma lill stånd bör det vara regeringen som bestämmer i vilken av
central myndighet utgiven författningssamling som annan central myndighet
under regeringen skall kungöra författningar. Regeringen bör härvid kunna
bestämma såväl att en viss av central myndighet utgiven författningssamling
skall utnyttjas också av en eller fiera andra angivna centrala myndigheter
under regeringen
Prop.
1975/76: 112 74
som att en författningssamling, som ges ut av viss central
inyndighet, skall vara gemensam förden myndigheten och en eller flera andra
angivna centrala myndigheter under regeringen. Väljs den sistnämnda formen
torde författningssamlingens gemensamma karaktär böra framgå av benämningen pä
den.
När regeringen bestämmer vilka centrala myndigheter under
regeringen som skall ge ut författningssamling och vilka centrala myndigheter
som i en eller annan form gemensamt skall begagna en viss författningssamling
bör eftersträvas alt ingen författningssamling blir sä omfångsrik och skiftande
till sitt innehåll att den blir ohanterlig och svår att överblicka. Samtidigt
bör emellertid tillses att man inte får alltför mänga centrala författningssamlingar.
Även det skulle vara förenat med olägenheter.
Med denna lösning blir det möjligt att utan någon särskild
undantagsbestämmelse behälla det inom försvarsmakten tillämpade systemet med
en författningspublikation, som är gemensam för alla centrala myndigheler inom
försvarsmakten och som ges ut av en av de centrala förvarsmyn-digheterna.
Centrala myndigheter under regeringen kan ibland besluta
författningar som skall tillämpas bara inom ett eller några län och som inte är
undantagna från kungörandekravet. 1 sädana fall bör myndigheten kunna besluta
att författningen skall kungöras i berörda läns författningssamling i stället
för pä annat säll. Om myndighetens förfatlningar i allmänhet kungörs i en av
central myndighet under regeringen utgiven författningssamling, talar vissa
skäl för att i sådana fall upplysning i någon form bör lämnas i denna
författningssamling om den ifrågavarande författningen. Denna fräga torde i ett
senare sammanhang få övervägas närmare av regeringen.
Beträffande sådana centrala myndigheter under regeringen
som endast i mycket ringa utsträckning beslutar författningar som skall kungöras
kan anledning saknas för regeringen att bestämma att myndighetens författningar
normalt skall kungöras i viss av central myndighet utgiven författningssamling.
Det kan också förhålla sig så att någon viss dylik författningssamling inte
utpekats därför att det är svårt att finna en förfiUtningssamling där den
ifrågavarande myndighetens författningar har en något sä när naturlig plats. Om
fräga inle ar om författningar som enligt vad förut sagts får kungöras i ett
eller några läns författningssamling återstår i nu nämnda fall ingen annan
ändamålsenlig lösning än att låta den ifrågavarande centrala myndigheten
kungöra sina författningar i SFS. Jag förordar en bestämmelse som medger denna
möjlighet.
Även i övrigt bör emellertid viss möjlighet finnas för
centrala myndigheler under regeringen att få av dem beslutade författningar
kungjorda i SFS. Jag tänker härvid främst på sädana av central myndighet
beslutade författningar som är av stort intresse fören bred allmänhet och som
kan befaras inte bli tillräckligt uppmärksammade om de kungörs i annan ordning.
Möjligheten torde också böra stå öppen om det på grund av extraordinära eller
Prop.
1975/76: 112 75
andra
speciella förhällanden möter svårigheter att kungöra pä normalt sätt. Jag
föreslär därför en regel som öppnar möjlighet för central myndighet under
regeringen att anlita SFS inte bara när annan författningssamling inte står till
buds utan också när av särskilda skal kungörande i SFS befinns vara den
lämpligaste kungörandeformen. Det får ankomma på regeringen att bestämma vem
som skall fatta beslut i dessa frågor. Jag vill understryka att det, om ett författningsreglerat
system med ett antal av centrala myndigheter utgivna författningssamlingar
genomförs, bör krävas mycket starka skäl för alt en av sådan myndighet beslutad
författning skall tas in i SFS i stället för i annan förfaltningspublikalion.
Några
centrala myndigheter under regeringen har i remissyttrandena framfört önskemål
om vissa avsteg från det avsedda systemet med författningssamlingar vari de av
myndigheterna beslutade förfiUtningarna skall tas in. Jag är inte nu beredd att
ta ställning till i vad mån speciella förhällanden på vissa områden skall få
motivera undantag från det föresfagna kungö-randesystemet. Jag finner det emeffertid
inte uteslutet alt det pä något eller några enstaka områden kan visa sig
nödvändigt att frångå det föreslagna författningssamlingssystemet och
exempelvis fortfarande tillåta kungörande av författning i specialpublikationer
som vederbörande myndighet ger ut. Jag föreslår därför en lagbestämmelse av
innehåll att regeringen, om synneriiga skäl föreligger, får medge att central
myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i
författningssamling. Jag vill emellertid understryka att det, för att det
avsedda enhelliga systemet för författningskungörande inte skall brytas
sönder, är nödvändigt alt denna dispensmöjlighet kommer att tillämpas med stor
varsamhet.
Med
stöd av dispensregeln får regeringen ocksä möjlighet att medge central
myndighet under regeringen befrielse frän skyldigheten att utnyttja
författningssamling i fall dä pä grund av krig, arbetskonflikl eller andra
utomordentliga förhållanden kungörandet måste ske på annat sätt.
1
en allmän kungörandelag avseende författningar bör inte författningar som
beslutas av förvaltningsmyndighet under riksdagen förbigås. Lagbestämmelsen i
ämnet bör lämpligen få det innehållet att sådan författning skall kungöras i
författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt
som riksdagen föreskriver. Med denna utformning av bestämmelsen har riksdagen
möjlighet att utan att iaktta lagformen besluta den reglering för sina egna
myndigheter som riksdagen finner ändamålsenlig. Bestämmelsen bör aga
tillämpning i första hand på centrala myndigheter. I den mån
förvaltningsmyndighet under riksdagen med geografiskt begränsat verksamhetsområde
kan besluta författning som skall kungöras bör bestämmelsen äga tillämpning
också på sådan myndighet.
Prop. 1975/76: 112 76
5.4.3
Förfallningar av regional eller lokal slallig myndighet under regeringen m.ft.
Utredningen
föreslår att författningar som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional
eller lokal statlig förvaltningsmyndighet skall kungöras i en
författningssamling för länet, vilken ges ut genom länsstyrelsens försorg. Denna
författningssamling skall ersätla de nuvarande länskungörelserna. Enligt utredningens
förslag skall i länets författningssamling också kungöras sådana författningar
som beslutas av trafiknämnderna som har både statliga och kommunala inslag.
Lokala trafikföreskrifter enligt väglrafikkungörelsen (1972:603) och
trafikföreskrifter enligt 41 S väglagen (1971:948) skall dock enligl
utredningens förslag inle införas i länets författningssamling, om de skall
tillkännages genom vägmärke.
1
remissyttrandena har utredningens förslag i stort sett tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. En länsstyrelse anser emellertid att läns-styrelseförfaltningar
i princip bör kungöras i ortstidningarna och att i stor utsträckning
allmänhetens behov av tillgång till och överblick över sådana författningar
bättre tillgodoses genoni atl allmänheten hos länsstyrelsen har tillgång till
fullständiga och aktuella sak- och innehållsregister än genom att
författningarna infors i författningssamling. En annan länsstyrelse anser att
de egentliga regionala författningarna, som angår medborgarna i mer än en
kommun, är så få att de knappast motiverar en författningssamling för länet
men att man bör utreda frågan om en periodisk länspublikalion för publicering
främst av vissa andra uppgifter, varvid de fåtaliga regionala författningarna skulle
kunna följa med. Skogsstyrelsen påpekar atl skogsvårdsstyrelserna inte är
statliga myndigheter men att det ligger i linje med ulredningens tankegångaratt
i länets författningssamling ta in också författningar som beslutas av skogsvårdsstyrelse.
1
likhet med utredningen anser jag det ändamålsenligt att författningar, som
beslutas av en regional eller lokal statlig myndighet och som inte på grund av sin
interna karaktär är undantagna från kungörandekravet i allmänhet publiceras i
en författningssamling som ges ut genom länsstyrelsens försorg. Med regional
och lokal myndighet avser jag därvid en myndighet, vars verksamhetsområde är
begränsat till en del av landet. För att allmänheten skall ha bekväm tillgång till
nu ifrågavarande författningar är det inte tillräckligt att möjlighet finns att
inhämta upplysningar om dem hos myndighet. Antalet författningar som kan antas
komma att inflyta i länets författningssamling är så stort att det väl
motiverar en förfaltningspublikalion. Jag förordar därför att för varje län
ges ut en länets författningssamling.
Enligt
utredningens förslag skall länets författningssamling ersätta länskungörelserna
som f n., förutom författningar och föreskrifter av angränsande natur,
innehåller kungörelser av olika slag. Utredningen utgår därvid från ett av
informationsutredningen i betänkandet (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering
framlagt förslag att Iänskungörelserna skall upp-
Prop.1975/76: 112 77
höra
att vara obligatoriskt medium för kungörelseannonsering. Över informationsutredningens
betänkande har yttranden inhämtats från ett stort antal instanser. Inom
justitiedepartementet har därefter en kompletterande departementspromemoria (Ds
Ju 1974i2) Effektivare kungörande utarbetats och varil föremål för
remissbehandling. Flera skäl synes tala för informationsutredningens förslag
att länskungörelserna inle längre skall användas för kungörelseannonsering. Jag
är emellertid ännu inte beredd att ta slutlig ställning i denna fråga. Det
förhållandet att det f n. inte kan avgöras huruvida länskungörelserna skall
finnas kvar eller inte som medium för ett antal kungörelser av olika slag bör
inte utesluta alt beslut nu fattas om att det skall finnas en
författningssamling för varje län.
Som
skogsstyrelsen påpekat är skogsvårdsstyrelserna inte statliga myndigheler. De
har på en gång statliga och landstingskommunala inslag. 1 begränsad
utsträckning lorde de ha möjlighet att fatta beslut som har karaktären av
författning och som inte på grund av sin interna natur bör undantas från kungörandekravet.
Jag föreslår därför att inte bara regionala och lokala statliga myndigheters
utan ocksä skogsvårdsstyrelsernas författningar normall skall kungöras i
länets författningssamling.
Enligt lagen (1964i731) om
trafiknämnder har sådana nämnder såväl statliga som kommunala inslag. Jag
anser i huvudsaklig överensstämmelse med utredningen atl också av Irafiknämnderna
beslutade författningar som inte är av förut nämnd intern natur regelmässigt
bör kungöras i länets författningssamling. Enligt mitt synsätt bör
författningssamling ses som den primära kungörandeformen i fråga om
författningar. Med hänsyn härtill bör samtliga av trafiknämnderna beslutade
trafikföreskrifter - även sådana som skall tillkännages genom vägmärke -
införas inte bara, som nu är fallet, i särskild liggare utan också i länels
författningssamling. Motsvarande princip bör gälla beträffande
trafikföreskrifter som länsstyrelsen beslutar. Jag förordaren särskild
lagbestämmelse av denna innebörd. De i sammanhanget behövliga ändringarna i
vägtrafikkungörelsen (1972i603) kräver inte medverkan av riksdagen och torde få
anmälas vid etl senare tillfälle.
1 vissa situationer, t.
ex. vid krig eller arbetskonfiikt, kan det bli omöjligt att kungöra författning
i länets författningssamling. På grund härav bör i lagen föreskrivas alt
regeringen, om utomordentliga förhållanden gör det påkallat, kan medge att
författning som beslutas av regional eller lokal statlig myndighet eller av
skogsvårdsstyrelse eller trafiknämnd kungöras på annat sätt än i länets
författningssamling. Härvid kan komma i fråga såväl kungörande i annan
författningssamling som kungörande annorledes an i författningssamling, t.ex.
genom tidningsannonsering, anslag eller liknande.
När
jag förut i detta avsnitt har talal om regional och lokal statlig myndighet
har jag inte syftat på myndighet inom försvarsmakten. 1 den mån regional eller
lokal statlig myndighet som tillhör försvarsmakten beslutar författning, som inte
bara reglerar en eller fiera myndigheters inre förhållanden eller förhållandet
mellan statliga myndigheter inbördes, bör också
Prop. 1975/76: 112 78
sådan
författning kungöras. 1 lagen om kungörande av lagar och andra författningar
synes det lämpligen böra överiämnas åt regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att reglera kungörandet av sådana författningar.
5.4.4
Kommunala författningar
Utredningen
behandlar bara författningar som beslutas av kommunernas organ.
Landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna anses sakna intresse i
sammanhanget. Enligt utredningens förslag skall i kommunallagen (1953i753) tas
in en bestämmelse av innebörd att kommunstyrelsen har att ombesörja att
viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande ges ut från trycket i en kommunal
författningssamling. 1 den av ulredningen föreslagna lagen om kungörande av
lagar och andra författningar ingår däremot inte någon bestämmelse om
kommunala författningssamlingar. Delta hänger samman medan utredningen inle
anser sig böra föreslå att införandet av en författning i kommunens
författningssamling skall tilläggas betydelse som ett rättsligt kungörande.
Denna ståndpunkt beror på atl den kommunala kompetensen inte sällan är oklar och
att frågan om den omedelbara verk-ställbarheten av kommunala beslut ibland är
svär att besvara. På grund härav skulle det kunna få svåröverskådliga
konsekvenser om det vid sidan av kommunallagsbestämmelserna om tillkännagivande
på kommunens anslagstavla av justering av fört protokoll och av det ställe där
protokollet finns tillgängligt m. m. skulle för verkställbarhelen av kommunala
författningar krävas författningens införande i kommunens författningssamling.
Beträffande ett mindre antal kommunala författningar, främst lokala kommunala
ordningar som skall underställas länsslyrelsen för fastställelse och vilkas
åsidosättande är förenat med straffansvar, föreslår utredningen att de skall
införas inte bara i kommunens författningssamling utan också i länels
författningssamling. Det sistnämnda kungörandet, som skall föreskrivas i
vederbörande specialförfattning, skall vara av rättslig betydelse. Eniigt ulredningens
förslag skall också byggnadsstadgan (1959i612) kompletteras med en beslämmelse
om att underrättelse om fastställd plan skall föras in i länets
författningssamling.
Förslaget
att varje kommun skall ge ut en författningssamling tillstyrks eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frägan. Från
två domstolars sida förordas dock i stället att samtliga kommunala författningar
tas in i länets författningssamling. Ulredningens förslag att kommunstyrelsen
skall åläggas ombesörja att viktigare kommunala föreskrifter fortlöpande
trycks i en kommunal förfaUningssamling tillstyrks i ett antal remissyttranden
men blir från andra häll föremål för kritik. Svenska kommunförbundet, som
starkt framhåller värdet av att varje kommun ger ut en kommunal
författningssamling, understryker att reglering i lag inte är påkallad då den
kommunala författningssamlingen blott skall vara ett hjälpmedel och införandet
av en författning i samlingen inte skall vara en
Prop.1975/76:
112 79
förutsättning
för författningens tillämpning. Härtill kommerait omfattningen av den
föreslagna bestämmelsen i kommunallagen inte är klar. Kommunförbundet
förklarar sig berett att utfärda en rekommendation till kommunerna om
utgivande av författningssamling och att utfärda riktlinjer för de kommunala författningssamlingarnas
innehåll och utformning i anslutning till vad ulredningen föreslagil.
Landstingsförbundet framhålleratt också landstingskommunerna beslutar förfatlningar
och anser att man också för landstingskommunernas del bör välja den lösning som
Svenska kommunförbundet förordat. Också utredningen om den kommunala
demokratin och kommunallagsutredningen m. fi. vänder sig mot den föreslagna
bestämmelsen i kommunallagen. Denna anses onödigt begränsa den kommunala handlingsfriheten
beträffande en mindre del av den kommunala informationen till medborgarna och
anses vidare stå i strid mot önskemålet atl förenkla kommunallagstiftningen.
Förslaget att ett mindre antal kommunala föreskrifter skafl las in i länets
författningssamling tillstyrks av bl. a. Svenska kommunförbundet. Etl par
länsstyrelser anser emellertid att det är onödigt alt kungöra dessa
föreskrifter i länets författningssamling. Frän några håll berörs frågan om möjlighelerna
alt tillägga införandet av kommunal författning i kommunens
författningssamling rättslig betydelse.
För
egen del anser jag att vissa kommunala författningar är av det slaget atl de
normalt skall kungöras i författningssamling. Jag syftar främst på de lokala
ordningar som kommun beslutar enligt allmänna ordningsstadgan (1956i6l7),
förordningen (1874i26 s. 11) angående hamnordningar och andra
ordningsföreskrifter för allmänna hamnarna i riket, hälsovårdsstadgan (1958i663)
och brandstadgan (1962i91, omtryckt 1974i81). Hit hör också av kommun beslutat
förbud enligt lagen (1926i72) angående meddelande av förbud för barn att idka
viss försäljning. 1 samtliga dessa fall är det fråga om kommunala författningar
som skall underställas länsstyrelsen för fastställelse och vilkas överträdande
kan medföra straff Fastställelsebeslutet eller såväl fastställelsebeslutet som
den kommunala författningen skall i dag införas i länskungörelserna. I
framtiden bör kungörandet ske i länets författningssamling och omfatta både
länsstyrelsens fastställelsebeslut och den av kommunen beslutade författningen.
1 linje med vad jag tidigare har sagt i avsnittet 5.3 om begreppet författning m.
m. torde det vara lämpligt att i länets författningssamling tas in också
underrättelser om fastställda planer enligt byggnadslagstiftningen vilka
beslutats av kommun, fastän sådana planer trots sina verkningar mot framtida
ägare m. fl. inte torde få anses vara författningar. Jag vill i detta
sammanhang framhålla att lansstyrelsens beslut, när länsstyrelsen fastställer
en underställd författning, inte har karaktären av författning även om besiutet
avser en föreskrift tiil allmän efterrättelse.
1
samtliga de fall då kommunala beslut skall kungöras i länets författningssamling
bör en bestämmelse i ämnet finnas i den berörda specialförfattningen. Frågan
om att införa sådana bestämmelser behöver tas upp
Prop. 1975/76: 112 80
i
dag bara .såvitt angår lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn
att idka viss försäljning. Övriga i detta sammanhang behövliga författningsändringar
kräver inte riksdagens medverkan och torde få anmälas senare.
När
det gäller andra kommunala författningar än de förut nämnda finns inget i lag
eller i regeringsförfattning intaget krav på att de skall kungöras i en
publikation som kan betraktas som en författningssamling. De är bara underkastade
det tillkännagivandekrav som ligger i de allmänna kommunallagsreglerna om
tillkännagivande på kommunens anslagstavla av justeringen av i kommunalt
ärende fört protokoll, av det ställe där protokollet finns tillgängligt och av
uppgift om dagen då anslaget skedde. Dessa tillkännagivanderegler är gemensamma
för kommunala författningar och andra slag av kommunala beslut. De kommunala
författningssamlingar som i dag förekommer har ingen rättslig funktion utan har
bara karaktären av hjälpmedel för i första hand kommunala förtroendemän och
tjänstemän.
Det
kan ifrågasättas om inte de kommunala författningar som det här gäller bör ha
kungjorts i en författningssamling för atl få någon verkan. Enligt min mening
är det emellertid inte f n. påkallat atl genomföra en sådan reform. Härför
talar både den omständigheten att det inte är fråga om några författningar som
är sanktionerade genom straffbestämmelser e. d. och det förhållandet att
medborgarna inom de relativt små enheter som kommunerna utgör får anses ha
särskilt goda förutsättningar alt pä annat sätt än genom författningssamling få
kännedom om kommunala författningar. Jag vill här erinra om att alla viktigare
kommunala författningar beslutas av kommunfullmäktige och att
kommunfullmäktiges ärenden brukar annonseras i ortspressen och i allmänhet
behandlas närmare där när fråga är om beslut av större intresse. Att införa ett
krav på att alla kommunala författningar skall kungöras i en
författningssamling för all bli gällande skulle vara en formalisering som f n.
inte framslår som påkallad. Skulle i framtiden kommunernas normgivningsmakt
väsentligt utvidgas så att kommunerna får besluta författningsbestämmelser på
områden där statliga myndigheter i dag beslular, kan emellertid större
anledning än nu finnas att ifrågasätta om inte principen bör vara att också
kommunala författningar skall kungöras på sanima sätt som statliga för att bli
gällande.
Vad
jag har sagt nu innebär inte aU författningssamlingar som innehåller kommunala
författningar skulle sakna intresse. 1 likhet med bl. a. Svenska
kommunförbundet anser jag att det är av stort praktiskt värde såväl för
medborgarna som för kommunala förtroendemän och tjänstemän alt i varje fall
viktigare kommunala författningar kan återfinnas i en författningssamling. Så
länge en sådan författningssamling inte skall ha någon rättslig betydelse
saknas emellertid anledning att föreslå bindande bestämmelser om en
författningssamling för kommunala författningar i allmänhet. Det kan också
förväntas att kommunerna av eget initiativ kommer att se till att det ges ut
författningssamlingar som innehåller kommunala författning-
Prop.
1975/76: 112 81
ar.
Svenska kommunförbundet har sålunda förklarat sig berett all rekommendera
kommunerna att fortlöpande ge ut tryckta författningssamlingar och alt utfärda
riktlinjer för dessas innehåll och utformning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utredningen har förordat. En sådan rekommendation fär anses innefatta tillräckliga
garantier föratl tillfredsställande kommunala författningssamlingar allmänt
kommer till stånd. 1 enlighet med den kommunala självstyrelsens princip bör det
närmare innehållet i de kommunala författningssamlingarna avgöras av
kommunerna själva efter samråd med Svenska kommunförbundet. 1 den ordningen lorde
bl. a. fa bestämmas huruvida de fåtaliga kommunala författningar som skall tas
in i länets författningssamling också skall tas med i de kommunala
författningssamlingarna.
Som
Landstingsförbundet har framhållit kan inte bara kommunala utan också
landstingskommunala författningar förekomma. Landstingsförbundet har förklarat
sig berett att för landstingskommunernas del utfärda en rekommendation av
motsvarande innehåll som den som Svenska kommunförbundet har ulloval. Det kan
på grund härav förväntas all i varje fall de viktigare landslingskommunala
författningarna kommer att redovisas i landslingskommunala
författningssamlingar. Denna ordning synes i nuläget fullt tillfredsställande.
De
kyrkliga kommunerna kan också besluta vissa författningar. Dessa torde
emellertid vara av så begränsad räckvidd att särskilda informationsåtgärder
inte är påkallade.
5.4.5
Föreskrifler om kungörande I särskild ordning
1
likhet med utredningen anser jag att genomförandet av etl enhetligt system med
författningssamlingar för kungörande av författningar inte bör leda till att
man upphäver de specialföreskrifter om kungörande av författningar i annan
ordning som finns i ett mindre antal specialförfattningar. Dessa
specialföreskrifter, som exempelvis kan avse kungörande i en eller flera
ortstidningar, i specialpublikalion eller pä anslagstavla, bör således till-lämpas
vid sidan av systemet med kungörande i författningssamling.. En bestämmelse som
klariägger detta bör tas in i lagen om kungörande av lagar och andra
författningar.
Utredningen
och nämnden för samhällsinformation har föreslagit att föreskrift om
ortstidningsannonsering av författning skall införas i ytterligare ett antal
författningar. Jag återkommer till detta förslag i specialmotiveringen till vissa
lagförslag. I övrigt torde ställning till denna fräga få tas i ett senare sammanhang.
Nämnden
för samhällsinformation har vidare förordal au i förekommande bestämmelser om
kungörande av författning genom annonsering i ortspress skall anges att
kungörandet skall äga rum i samtliga ortstidningar med spridning i det eller
de områden kungörelsen berör. Jag är emellertid inte beredd
6 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 112
Prop.
1975/76: 112 82
att
i detta sammanhang föreslå någon ändring i gällande föreskrifter om
ortstidningsannonsering rörande författningar.
5.5
Författningssamlingarnas utformning
Utredningen
föreslår att de centrala förvaltningsmyndigheternas och länens
författningssamlingar skall utformas med SFS som förebild. Detta gäller bl.a. i
fråga om format och typografi. För de centrala förvaUningsmyn-digheternas del
skall undantag kunna medges om vägande skal föreligger. Ett fast system för
numreringen av författningar skall komma till stånd för att möjliggöra en
gemensam registrering. För de kommunala författningssamlingarnas del lämnar
utredningen vissa rekommendationer.
I
några remissyttranden görs invändningar mot kravet på en enhetlig utformning av
författningssamlingarna. Härvid åberopas bl. a. tekniska och ekonomiska skäl.
Arbetarskyddsstyrelsen framhåller bl. a. att dess publikationer bör ha ett
format som är bekvämt atl använda ute på arbetsplatserna. Luftfartsverket anför
att några av dess publikationer följer internationellt fastställda normer och
att ett större format är önskvärt för läsbarheten av flygkartor.
För
egen del vill jag framhålla att en grundläggande tanke bakom del av mig
föreslagna enhetliga kungörandesystemet med författningssamlingar är att alla
berörda lättare än vad nu är fallet skall kunna orientera sig bland de mänga olika
slagen av författningar. Detla underlättas om författningssamlingarna inte
skiljer sig alltför mycket åt. Jag anser därför att för författningssamlingarnas
del likformighet bör eftersträvas i största möjliga utsträckning och det synes
därvid ändamålsenligt att SFS får tjäna som förebild. Det ligger emellertid i
sakens natur att det i en del fall kan föreligga vägande skäl för avvikelser.
Det bör ankomma på regeringen att i ett senare sammanhang besluta behövliga
generella regler rörande ulformningen av de författningssamlingar som utges av
myndigheter under regeringen och atl för vissa myndigheters del medge de
undantag som av särskilda skäl kan finnas påkallade.
Beträffande RFS och
författningssamling som utges av myndighet under riksdagen bör riksdagen eller
myndighet som riksdagen bestämmer fatta beslut. Utformningen av de kommunala
och landstingskommunala författningssamlingarna ankommer på kommunerna och
landstingskommunerna, som kan förutsättas samråde med Svenska kommunförbundet
resp. Landstingsförbundet i frågan. Vad angår numreringen av författningarna i
författningssamling är det etl angeläget önskemål att elt fast, enhetligt
system kommer till stånd. Härigenom underlättas en central
författningsregistrering, om en sådan i framtiden anses böra genomföras.
Prop.1975/76:112 83
5.6
Kungiirandet vid besvär över beslut om författning
1
en del remissyttranden har väckts frågan huruvida förnyat kungörande bör
föreskrivas för den händelse en redan kungjord författning ändras efter besvär.
Om
en författning, som kungjorts i författningssamiing som avses i fagen, upphävs effer
ändras efter besvär, bör upphävandet effer ändringen enligt min mening kungöras
i samma former som författningen av den myndighet som har ombesörjt det
ursprungliga kungörandet. Jag förordar en särskild bestämmelse av denna
innebörd.
5.7 Ikraftträdandet
av författningar
Utredningen
föreslår att i lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall tas
in en bestämmelse av innehåll att författning, om inte annat framgår av den,
träder i kraft två veckor efter del att den enligl därå meddeiad uppgift getts
ut frän trycket i författningssamiing som avses i fagen. Bestämmefsen skafl
ersätta lagen (1894:44 s. I)
angående tiden för allmänna
författningars trädande i kraft, som bara omfattar i SFS införd lag eller annan
allmän författning och i vilken den föreslagna tvåveckorstiden motsvaras av en fyraveckorstid,
som räknas från dagen då författningen kom ut från trycket.
Den
föreslagna tvåveckorstiden tillstyrks av en del remissinstanser. Andra anser
att tiden är alltför kort. Två remissinstanser ifrågasätter om det inte borde
föreskrivas att i författning alltid skall anges när den träder i kraft. 1
sammanhanget betonas från flera håll att en författning om möjligt inte bör
sättas i kraft tidigare än att berörda myndigheter och enskilda hinner sätta
sig in i de nya bestämmelserna och vidta olika åtgärder som kan föranledas av
författningen.
För
egen del vill jag framhålla att det i författningar som tas in i SFS numera
regelmässigt pä något sätt anges när författningarna träder i kraft. Den subsidiära
fy ra veckorsregeln i lagen angående liden för allmänna författningars
trädande i kraft har spelat ut sin roll och bör därför upphävas. 1 stället bör
med avseende pä alla författningar föreskrivas i lag atl det skall framgå av
författning när den träder i kraft. En sådan ordning är väl motiverad frän
rättssäkerhetssynpunkt. Antar riksdagen en sädan lagbestämmelse, kan det
förväntas alt riksdagen av eget initiativ upphäver bestämmelserna angående
ikraftträdande av vissa författningar och föreskrifter som är intagna i RFS.
5.8 Allmänna
råd rörande tillämpning av författning samt annat fakultativt
innehåU i författningssamlingarna
1
det av utredningen framlagda lagförslaget behandlas bara kungörande av
författningar. 1 ett kompletterande förslag till kungörelse finns emellertid
Prop. 1975/76:112 84
ocksä
vis.sa regler om de anvisningar och råd for tillämpningen av lagar och andra förfatlningar
som cenirala förvaltningsmyndigheter meddelar. Sådana anvisningar och råd
skall kunna tas in i författningssamling. Av utredningens betänkande framgår aU
utredningen avsett alt också en del annat material skall kunna inflyta i
författningssamling.
Förslaget
att anvisningar och råd skall kunna införas i författningssamling tillstyrks av
etl stort antal remissinstanser. Några remissinstanser framhåller att det kan
vara lämpligt att föra samman författningsföreskrifter samt anvisningar och
råd i samma dokument. Arbetarskyddsslyrelsen förklarar att det är lämpligl att
också bakgrundsupplysningar kan lämnas i sammanhanget. Några reniissinstanser
anser emellertid att bara författningar bör inflyta i författningssamfing.
Beträffande införandet av annal materiaf än författningar samt anvisningar och
råd kommer olika uppfattningar till uttryck i remissyttrandena.
1
fråga om gränsdragningen mellan författningar samt sådana anvisningar som
enligt min mening bör benämnas allmänna råd hänvisar jag till vad jag har
anfört i avsnittet 5.3 om begreppet författning m. m. Enligt min mening bör det
vara tillåtet att i författningssamling föra in inte bara förfatlningar utan ocksåallmänna
råd angående tillämpningen av lagellerannan författning. Hinder bör inte heller
möta mot att i samma dokument ta med förfallningsföreskrifter samt allmänna
råd. Det bör inte heller vara uteslutet alt i dokumentet föra in vissa bakgrundsupplysningar.
1
alla sammanhang bör del emellertid krävas av myndigheterna att de utformar sina
förfatlningar och allmänna råd så att det klart framgår vad som är författningsföreskrifl
och vad som är aflmänna råd eller bakgrundsmaterial. Några lagbestämmelser om
myndigheternas offentliggörande av allmänna råd synes inte vara nödvändiga.
Såvitt rör myndigheter under regeringen ankommer det på denna att i behövlig
utsträckning reglera utgivandet av sådana råd.
Givelvis
bör inget hinder möta mot att myndighet i författningssamling trycker av
författning som har kungjorts i annan författningssamling. Härvid bör dock
klart framgå att det inte är fråga om del offlciella kungörandet av den
ifrågavarande författningen utan bara om ett återgivande.
Frågan
i vad mån i författningssamling skall få tas in annal material än förfatlningar
samt allmänna råd får avgöras av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. 1 detta sammanhang vill jag bara framhålla alt viss försiktighet
bör iakttas så att inte författningssamlingarna i alltför hög grad får
karaktären av annat än regelsamlingar. Referat av avgöranden i enskilda
ärenden torde knappast ha sin plats i en författningssamling utan bör
offentliggöras i annan ordning.
Prop. 1975/76: 112 85
5.9 Följdförfattningar
För
ett genomförande av de förslag som jag har lagt fram i det föregående behövs
inte bara en ändring i regeringsformen och en lag om kungörande av lagar och
andra författningar. Dessutom måste smärre ändringar göras i elt betydande
antal specialförfattningar. Flertalet av dessa författningar är av den naturen
att ändringarna inte kräver medverkan av riksdagen. 1 detta sammanhang anmäler
jag bara författningsändringar som måste ha formen av lag.
5.10 Ekonomiska
frågor
Som
utredningen har framhållit medför inte en övergång till elt enhetligt system
med författningssamlingar för kungörande av författningar att en ny typ av
kostnader uppkommer. Ett betydande antal myndigheter ger redan i dag ut
författningssamlingar. Även övriga myndigheter som utfärdar författningar har
redan i dag kostnader för kungörande av författningarna, fastän kostnaderna
inte avser tryckning i författningssamling utan avser framställning och
spridning av författningarna pä annat sätt.
För
sådana myndigheter som nu kungör sina författningar i enkla former uppstår
givetvis vissa kostnadsökningar. Kostnadsökningarna bör emellertid mer än väl
uppvägas av de fördelar som ett enhetligt författningssamlingssystem erbjuder
för både allmänheten och berörda förtroendemän och tjänstemän. Jag erinrar i
sammanhanget om alt riksrevisionsverkel har uttalat att nettokostnaderna inte
synes bli så stora alt anledning finns alt motsätta sig förslaget.
F. n.
åligger det kommunerna alt bestrida kostnaderna för införande av kommunala
författningar i länskungörelserna. De bestämmelser härom som finns i ett fåtal
specialförfattningar torde böra behållas när länets författningssamling träder
i stället för länskungörelserna såsom förfaltningspublikalion.
Den
medelstilldelning som myndigheterna behöver för författningskungörande torde
få begäras i samma ordning som gäller för framställningar om niedel för andra
delar av myndigheternas verksamhet. Något anslagsbehov är alltså inle aktuellt
för dagen.
6 Upprättade
lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om kungörande av lagar och andra författningar,
3. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,
4. lag om ändring i lagen (19l8i399) om förbud mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark,
7 Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 112
Prop.1975/76:
112 86
5. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),
6. lag om ändring i lagen (1926:72) angående
meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning,
7. lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång,
8. lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av
berberis ä viss mark,
9. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda
vägar,
10. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,
11. lagom ändring i förordningen (1954:132) angående markegångstaxor,
12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
13. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.
Förslagen
under 3, 4, 7 och 8 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
förslaget under 6 i samråd med chefen för socialdepartementet, förslaget under
9 i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, förslaget under 10 i
samråd med chefen för utbildningsdepartementet och förslagen under 11 och 12 i
samråd med chefen för finansdepartementet.
7
Specialmotivering
7.1 Förslaget
till lag om ändring i regeringsformen
Förslaget
innebär att 8 kap. 19 S regeringsformen ändras så att det blir möjligt atl i
lag medge undantag från regeln att förordningar skall kungöras så snart det kan
ske. Förslaget har behandlats i slutet av avsnittet 5.3.
7.2 Förslaget
till lag om kungörande av lagar och andra författningar
1
S
1
första stycket slås fast att författning som har beslutats av riksdagen,
regeringen eller myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt
lagen, om ej annal följer av 2 S.
I
andra stycket anges vad som i lagen förstås med författning. Författningsbegreppet
har utförligt behandlats i avsnittet 5.3.
2S
Beträffande
andra författningar än lagar görs här två undantag frän de i lagen intagna kungörandebestämmelserna.
Ämnet har behandlats i avsnittet 5.3.
3S
1
denna paragraf anges sammanfattningsvis hur det föreslagna systemet av
författningssamlingar är uppbyggt.
Prop.1975/76:112 87
4S
Paragrafen
behandlar kungörandet av författningar som utfärdas av regeringen. Frågan har
behandlats i avsnittet 5.4.1.
SS
Denna
paragraf handlar om kungörandet av författningar som utfärdas av riksdagen.
Också här kan jag hänvisa till avsnittet 5.4.1.
6
och 7 SS
Dessa
två paragrafer innehåller regler om kungörandet av författningar som beslutas
av central myndighet under regeringen. Bestämmelserna har behandlats i
avsnittet 5.4.2.
8S
Paragrafen
handlar om kungörandet av författningar som beslutas av förvaltningsmyndighet
under riksdagen. Ämnet har berörts i avsnittet 5.4.2.
9S
Här
ges bestämmelser om kungörandet av författningar som beslutas av regional eller
lokal statlig myndighet under regeringen eller av skogsvårdsstyrelse eller irafiknämnd.
Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 5.4.3. Jag vill här tillägga att
sådana tillfälliga föreskrifter i anledning av trafikövervakning,
trafikolycka, väghållningsarbete eller liknande arbete som avses i 154 S
vägtrafikkungörelsen (1972:603) på grund av sin starkl tidsbegränsade natur
bör betraktas inte som författningar utan som föreskrifter i särskilda fall.
10 S
1
fråga om kungörandet av kommunala författningar görs i paragrafen en hänvisning
lill vad som är särskilt föreskrivet. Hänvisningen avser dels föreskrifter i
ett mindre antal specialförfattningar om atl vissa kommunala föreskrifter, som
skall fastställas av statlig myndighet, skall tas in i länets författningssamling,
dels de allmänna kommunallagsreglerna om tillkännagivande av fattade kommunala
beslut. Frågorna om kungörande av kommunala författningar har behandlats
närmare i avsnittet 5.4.4.
11 S
Paragrafen
ger uttryck för principen att specialföreskrifter om kungörande av författning
på annat sätt än som anges i denna lag fortfarande skall gälla vid sidan av den
i lagen angivna kungörandeordningen. Frågan har behandlats i avsnittet 5.4.5.
12 S
Här
uppställs ett krav på kungörande i fall då författning som avses i lagen upphävs
eller ändras efter besvär. Jag hänvisar här till avsnittet 5.6.
Prop.1975/76:
112 88
13 S
Paragrafens
bestämmelse att det av författning skall framgå när den träder i kraft har
behandlats i avsnittet 5.7.
14 S
Av
paragrafen framgår alt det kan finnas särskilda föreskrifter om kungörande i
författningssamling av annat än förfallningar. I sammanhanget åsyftas i första
hand vissa förfaltningsliknande föreskrifter som del är lämpligl att kungöra på
samma sätt som författningar. På denna punkt hänvisar jag till vad jag har
anfört i avsnittet 5.3. Hänvisningen täcker emellertid också föreskrifter som
kan komma atl meddelas om intagande i författningssamling av allmänna råd m. m.
Sistnämnda fräga har berörts i avsnittet 5.8.
Ikraftträdandebestämmelser
En
övergång till etl enhetligt system med författningssamlingar för kungörande av
författningar kräver en ganska läng förberedelsetid. Det har därför föreslagits
att lagen om kungörande av lagar och andra författningar skall träda i kraft
först den 1 januari 1977.
Beträffande
upphävandet av lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft hänvisar jag till avsnittet 5.7.
Avsikten
är all förekommande specialbestämmelser om kungörande i länskungörelserna av
författning skall ändras till att avse länets författningssamling. Eftersom
det emellertid kan möta svårigheter att få fram alla författningar med en
sådan bestämmelse, torde en allmän föreskrifl böra meddelas om att vad i lag
eller annan författning föreskrivs om kungörande i länets allmänna kungörelser
eller länskungörelserna av författning skall från och med den förevarande
lagens ikraftträdande avse kungörande i länets författningssamling.
De
i 2 S upptagna undantagen från lagens kungörandebestämmelser förutsätter när
det gäller förordningar atl den föreslagna ändringen av regeringsformen kommer
till stånd. Eftersom avsikten är att lagen om kungörande av lagar och andra
författningar skall antagas av riksdagen redan innan grundlagsändringen kan
beslutas slutligt, ingår bland ikraftträdandebestämmelserna en föreskrift att
2 S äger tillämpning såvitt angår förordningar endasl under förutsättning atl
8 kap. 19 S regeringsformen ändrats så atl undantag från bestämmelsen om
kungörande av förordningar kan föreskrivas i lag.
7.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång
Ett
förordnande av regeringen om införande av hingstbesiktningstvång inom
lantbruksnämnds område eller del därav far anses ha den generella
Prop. 1975/76: 112 89
karaktär
alt det är fråga om en författning. Belräffande en sådan lokalt begränsad
författning kan regeringen förväntas utnyttja sin befogenhet enligt 3 S i den
föreslagna lagen om kungörande av lagar och andrij förfallningar att föreskriva
att författningen skall kungöras i länets författningssamling. Något behov av
en särskild bestämmelse om kungörande i länels författningssamling av
förordnande om införande av hingstbesiktningstvång föreligger därför inte.
På
grund av bestämmelsen i den föreslagna lagen om kungörande av lagar och andra
författningar att av författning skall framgå när den träder i kraft behövs inle
längre någon bestämmelse om alt i förordnande om införande av hingstbesiktningstvång
skall utsättas viss dag för förordnandets ikraftträdande. Bestämmelserna i 3 S
har ändrats i enlighet härmed.
Även
utan särskild bestämmelse i ämnet kommer kostnaderna för förordnandets
införande i länets författningssamling och i ortstidning atl bekostas av statsverkel.
Nuvarande föreskrift därom i 7 S har därför fäll utgå.
1
anslutning till den nya regeringsformen har vidare termen Konungen bytts ut mot
regeringen.
7.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1918:399) om Förbud mot utsläp
pande av tjur eller hingst ä samfälld betesmark
De
föreslagna lagändringarna motsvarar i huvudsak dem som har tagits upp i del
närmast föregående lagförslaget. Den särskilda övergångsbestämmelsen beror på
bytet i 1 S av ordet Konungen mot regeringen.
7.5 Förslaget
till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
Enligt
2 kap. 67 S vattenlagen (1918:523) skall beslul angående skyddsområde förgrundvatlentillgång
f n. införas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelse om beslutet bl. a.
las in i en eller flera ortstidningar. Såsom jag har framhållit i avsnittet 5.3
bör beslul om skyddsområde för grundvattentillgång inte betraktas som
författning. Del synes emellertid värdefullt all sådant beslut offentliggörs i
sådana former att det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framliden.
Detta är av intresse bl. a. för framlida ägare av berörda fastigheter. 1
lagrummet har därför föreskrivits att beslut angående skyddsområde för grundvattentillgång,
trots att del inle har karaktären av författning, skall tas in i länets
författningssamling.
1
paragrafen har termen Konungens befallningshavande ersatts av länsstyrelsen.
Jag kommer senare atl föreslå alt denna ändrade terminologi genomförs för hela
vattenlagens del.
Prop.
1975/76: 112 90
7.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av
förbud för barn att idka viss försäljning
Beslut
enligl denna lag av kommun angående förbud för barn att idka viss försäljning
skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. Överträdelse av sådant
förbud är förenat med straff Fastställt beslut skall f n. enligt 2 S 2 mom.
införas i länskungörelserna. Dessutom skall tillkännagivande om beslutet på
annat lämpligl sätt delges allmänheten. Fräga ar här om en sådan kommunal
författning som enligt vad jag har anfört i avsnittet 5.4.4 bör kungöras i
länets författningssamling. En bestämmelse av del innehållet har därför
intagits i lagrummet. Den nuvarande bestämmelsen om tillkännagivande på annat
lämpligt sätt har samtidigt ersatts av en bestämmelse om tillkännagivande i en
eller flera ortstidningar.
7.7 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång
Lagförslaget
motsvarar helt förslagel under 3 om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång.
7.8 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis
å viss mark
De
föreslagna ändringarna har motsvarigheter i förslagel under 3 om ändring i
lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång. Jag hänvisar därför till vad jag
har anfört i avsnittet 7.3.
7.9 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar
Enligl
100 S lagen (I939i608) om enskilda vägar kan länsstyrelsen av trafiksäkerhetsskäl
beträffande viss enskild väg eller del därav förordna att det inom visst
avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd
uppföra byggnad, uppsätta skymmande stängsel eller vidta annan för
trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande las
in i länskungörelserna och ortstidning.
Såsom
jag anfört i avsnittet 5.3 bör etl sådant förbud mol byggande m. m. inte
betraktas som författning. På grund av de verkningar som förbudet har framåt i
tiden mot bl. a. nya ägare till berörda fastigheter är det emellertid lämpligt
alt förbudet blir allmänt känt och finns dokumenterat i lättillgänglig form. 1
lagförslaget har därför föreskrivits att sådant förordnande skall föras in i
länets författningssamling och atl meddelande om förordnandet skall tas in i
ortstidning.
Prop.1975/76:
112 91
7.10 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen
Länsstyrelsen
kan enligt 4 S denna lag meddela särskild föreskrift för att bevara fast fornlämnings
helgd. Sådant beslut skall enligt samma paragraf kungöras pä lämplig plats i fornlämningens
närhet. Länsstyrelsen har vidare enligl 15 S befogenhet atl fridlysa plats för
fornfynd i avvaktan pä att undersökning av platsen kommer till stånd. Någon
bestämmelse om hur sådanl fridlysningsbeslut skall tillkännages är inte
meddelad.
De
ifrågavarande besluten av länsstyrelse är av generell karaktär och omfattas
utan särskild föreskrift av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande
av lagar och andra författningar. Det synes emellertid ändamålsenligt att
därutöver vissa särskilda kungörandeätgärder vidtas. Med avseende på båda
kategorierna av länsstyrelsebeslut har därför föreskrivits att beslutet skall
kungöras såväl genom införande i en eller flera tidningar inom orten som genom
anslag på lämplig plats.
7.11 Förslaget
till lag om ändring i förordningen (1954:132) angående mar
kegångstaxor
1
9 S förordningen (1954il32) angående markegångstaxor är f n. bestämt att
fastställd markegångstaxa skall kungöras i länskungörelserna. Vidare finns i 11
S 1 mom. en utförlig bestämmelse om besvär över markegångs-deputerades beslut.
Som besvärsinstans anges Kungl. Majit, men av 2 S lagen (1971i309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol alt pröva vissa mål följer att
besvären prövas av regeringsrätten. Besvärstiden är en månad.
Markegångsdeputerade
har ställningen av ceniral myndighet under regeringen och de fastställda markegångstaxorna
har karaktären av författning. Efter tillkomsten av en lag om kungörande av
lagar och andra författningar kommer det inte att behövas någon specialregel om
kungörande av markegångstaxorna. Kungörandebestämmelsen i förordningen
angående markegångstaxor har därför fått ulgå. Samtidigt har
besvärsbestämmelsen i förordningen ändrats så att direkt anges alt talan mot markegångsdepuierades
beslut förs hos regeringsrätten genom besvär. Några ytteriigare besvärsregler
har inte tagits med, därför att bestämmelser i ämnet finns i 12 S
förvaltningslagen (1971i290). Något behov av atl pä det ålderdomliga markegångsomrädet
behålla en annan besvärstid än den i förvaltningslagen föreskrivna treveckorstiden
synes inte föreligga.
Rubriken
till författningen har i sammanhanget ändrats till lag om markegångstaxor.
Prop. 1975/76: 112 92
7.12
Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
Enligl
22 S första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt skall vissa beslut av
sjömansskattenämnden tas in i särskilda av nämnden utgivna meddelanden. Det rör
sig dels om besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skall eriägga
sjömansskall, och beträffande den tabell enligt vilken sjömansskatt skall
beräknas, dels om beslut rörande de grunder enligt vilka drickspenningar skall
uppskattas vid beräkning av sjömansskatt.
Sjömansskaltenämndens
beslut om grunderna för uppskattning av drickspenningar har karaktären av
författning och omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kungörande
av lagar och andra författningar. Det kan förutsättas atl beslul kommer att
fattas om alt riksskatteverket skall låta utge författningssamling. Sjömansskatlenämnden
ingår i riksskatteverket och nämndens beslut om grunderna för uppskattning av
drickspenningar kommer därför ulan särskild beslämmelse i ämnet att inflyta i riksskatteverkets
författningssamling. Den nuvarande bestämmelsen om publicering av sådana beslut
kan således utgå.
Beskeden
om de fartyg ombord på vilka de anställda skall eriägga sjömansskatt och om
tillämplig skattetabell har däremot inle karaktären av författning. Det torde
dock vara lämpligt att även dessa besked tas in i riksskatteverkets
författningssamling. Härför krävs en särskild bestämmelse. En föreskrift härom
har fått ersätta den nuvarande bestämmelsen i 22 S första stycket lagen om
sjömansskatt.
7.13
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaUningsdomstol
att pröva vissa mål
1
avsnittet 7.11 har jag föreslagit att i förordningen (1954:132) angående markegångstaxor
skall anges att talan mol markegångsdepuierades beslul förs hos regeringsrätten
genom besvär. Med anledning härav har mål om markegångsprisen strukits i den i
2 S förevarande lag gjorda uppräkningen av mäl som skall prövas av
regeringsrätten, fastän enligl författningarna besvär skall fullföljas hos
Konungen.
8
Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen atl dels i den ordning som anges i
8 kap. 15 S regeringsformen antaga förslaget lill
1. lag om ändring i regeringsformen, dels antaga
förslagen till
2. lag om kungörande av lagar och andra författningar,
3. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,
4. lag
om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur
eller hingst å samfälld betesmark.
Prop. 1975/76: 112 93
5. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),
6. lag om ändring i lagen (1926i72) angående
meddelande av förbud för barn atl idka viss försäijning,
7. lag om ändring i lagen (I928il96) om galtbesiktningstvång,
8. lag om ändring i lagen (1933i231) om utrotande av
berberis å viss mark,
9. lag om ändring i lagen (1939i608) om enskilda
vägar,
10. lag om ändring i lagen (1942i350) om fornminnen,
11. lag om ändring i förordningen (1954il32) angående markegångstaxor,
12. lag om ändring i lagen (1958i295) om sjömansskatt,
13. lag om ändring i lagen (1971i309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.
9
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76: 112 94
Bilaga
Utredningsförslaget
Förslag
till
Lag
om kungörande av lagar och andra författningar
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
1 Svensk författningssamling skall kungöras av Konungen utfärdade
1. lagar, förordningar, kungörelser och andra
föreskrifter, som skall tjäna till allmän efterrättelse,
2. grundläggande föreskrifter om domstolars och andra
myndigheters samt viktigare allmänna inrättningars uppgifter och organisation.
Svensk
författningssamling utges genom Konungens försorg.
2 §
Av central statlig förvaltningsmyndighet beslutad föreskrift, som skall
tjäna till allmän efterrättelse, skall kungöras i Svensk författningssamling
eller i författningssamling som myndigheten utger eller i annan central myn
dighets författningssamling enligt Konungens närmare bestämmande.
Konungen
får förordna om undantag från första stycket i fråga om föreskrifter inom
krigsmakten.
3 §
1 varje län utges genom länsstyrelsens försorg länets författningssamling.
Däri skall kungöras
1. vad som enligt lag eller annan författning skall
införas i länets författningssamling,
2. föreskrift som beslutas av Konungen eller central
förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till allmän efterrättelse endast
inom länet, i de fall då föreskriften ej införes i annan författningssamling,
3. föreskrift som beslutas av länsslyrelsen eller annan
statlig regional eller lokal förvaltningsmyndighet och som skall tjäna till
allmän efterrättelse inom myndighetens förvaltningsområde.
4 § Den som utfärdar författning skall i den mån det är behövligt sprida
kännedom om författningen medelst lidningsannonsering, underrättelse i radio
eller TV, utsändning av meddelanden med posten eller annan sådan åtgärd.
5 § Om ej annal framgår av författningen, träder den i kraft två veckor efter
det att den enligt därå meddelad uppgift utgivits från trycket i författningssamling.
Prop.
1975/76: 112 95
6
§ Finns i lag eller annan författning bestämmelse om att viss föreskrift skall
kungöras på särskilt säll skall även den bestämmelsen gälla.
Denna
lag träder i kraft den I januari 197
Vad i lag eller annan
författning föreskrives om länets allmänna kungörelser eller länskungörelserna
skall i stället avse länets författningssamling.
Prop.
1975/76: 112 96
Innehåll
Propositionen................................................... ]
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... 1
Lagförslag........................................................
1.
Lag om ändring i regeringsformen ................... ...... 2
2.
Lag om kungörande av lagar och andra
författningar 3
3.
Lag om ändring i lagen (1914i451)
om hingstbesiktningstvång (,
4.
Lag om ändring i lagen (1918i399)om
förbud mot utsläppande
av
tjur eller hingst å samfälld betesmark........... ...... 7
5.
Lag om ändring i vattenlagen (1918i523).......... ...... 8
6.
Lag om ändring i lagen (1926:72)
angående meddelande av förbud
för
barn att idka viss försäljning...................... ...... 9
7.
Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång. |0
8.
Lag om ändring i lagen (1933:231) om
utrotande av berberis
å
viss mark................................................. .... 11
9.
Lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar 12
10. Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen 13
11. Lagom ändring i förordningen(1954:132)angående markegångstaxor
: 14
12. Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 15
13. Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mäl 16
Utdrag
av regeringsprotokollet den 29 januari 1976.. .... 17
1
Inledning.................................................... .... 17
2
Nuvarande förhällanden................................. .... 19
2.1 Regeringsformens reglering av normgivningen 19
2.2 Svensk författningssamling....................... 22
2.3 Riksdagens författningssamling.................. 23
2.4 Cenirala myndigheters förfatlningspublicering .... 24
2.4.1 Civila myndigheter............................ .... 24
2.4.2 Militära myndigheter.......................... .... 26
2.5....................................................... Kungörande
av förfatlningar som beslutats av regionala och
lokala statliga myndigheter m. fl................. .... 26
2.5.1 Länsstyrelserna................................ .... 26
2.5.2 Andra regionala statliga myndigheter än länsstyrelserna
27
2.5.3 Lokala statliga myndigheter................ .... 28
2.5.4 Trafiknämnder och skogsvårdsstyrelser. .... 28
2.5.5 Länskungörelserna............................ .... 29
2.6....................................................... Kungörande
av författningar som beslutats av kommunala
myndigheter........................................... .... 29
2.6.1 Kommuner...................................... .... 29
2.6.2 Landstingskommuner......................... 30
Prop.
1975/76: 112 97
2.6.3
Kyrkliga kommuner......................... 31
2.7 Kungörandets rättsliga betydelse............... 31
2.8 Vissa ikraftträdandebestämmelser.............. 32
3 Utredningen................................................ 32
3.1 Kungörandets betydelse........................... 32
3.2 Begreppet författning............................... 33
3.3 Kungörandets form.. :.............................. .... 35
3.3.1 Allmänt.......................................... .... 35
3.3.2 Av regeringen utfärdade författningar.. .... 35
3.3.3 Förfatlningar av centrala förvaltningsmyndigheter 36
3.3.4 Författningar av regionala och lokala statliga
förvaltningsmyndigheter m.fl 37
3.3.5 Kommunala författningar.................... 37
3.3.6 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning... 39
3.4 Förfauningspublikationernas utformning....... .... 39
3.5 Ikraftträdande av förfallningar................... .... 40
3.6 Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll
i författningssamlingarna 40
3.7 Följdförfattningar.................................... .... 41
3.8 Ekonomiska frågor................................... .... 41
4 Remissyttrandena........................................ .... 42
4.1 Kungörandets betydelse ....................... .... 42
4.2 Begreppet förfaUning............................... .... 42
4.3 Kungörandets form.................................. .... 46
4.3.1 Allmänt................................ ;........ 46
4.3.2 Av regeringen utfärdade författningar.. 46
4.3.3 Författningar av centrala förvaltningsmyndigheter 46
4.3.4 Författningar av regionala och lokala statliga
förvaltningsmyndigheter m. fl 50
4.3.5 Kommunala författningar.................... ..... 51
4.3.6 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning... 54
4.4 Författningspublikationernas utformning...... ..... 54
4.5 Ikraftträdandet av författningar................. ..... 55
4.6 Anvisningar och råd samt annat fakultativt innehåll
i författningssamlingarna 56
4.7 Följdförfattningar.................................... 56
4.8 Ekonomiska frågor................................... ..... 57
5 Föredraganden............................................ ..... 57
5.1 Behovet av lagstiftning............................ 57
5.2 Kungörandets rättsliga betydelse............... 61
5.3 Tillämpningsområdet................................ 62
5.4 Kungörandets form.................................. 69
5.4.1
Av regeringen eller riksdagen utfärdade författningar 69
Prop.
1975/76: 112 98
5.4.2 Författningar
av central myndighet under regeringen
eller
av förvaltningsmyndighet under riksdagen .. 71
5.4.3 Författningar av regional eller lokal statlig
myndighet under regeringen m.fl 76
5.4.4 Kommunala författningar.................... ..... 78
5.4.5 Föreskrifter om kungörande i särskild ordning... 81
5.5 Författningssamlingarnas utformning........... ..... 82
5.6 Kungörandet vid besvär över beslut om
författning.... 83
5.7 Ikraftträdandet av författningar................. ..... 83
5.8 Allmänna råd rörande tillämpningav författning saml
annat fakultativt innehåll i författningssamlingarna............................ ..... 83
5.9 Följdförfattningar.................................... ..... 85
5.10 Ekonomiska frågor................................... 85
6
Upprättade lagförslag................................... ..... 85
7
Specialmotivering......................................... ..... 86
7.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen 86
7.2 Förslaget till lag om kungörande av lagar och andra
författningar 86
7.3 Försfaget tiff fag om ändring i fagen (1914:451) om
hingstbesiktningstvång 88
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:399) om
förbud
mot
utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark 89
7.5 Förslaget lill lag om ändring i vattenlagen (1918:523).. 89
7.6 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1926:72)
angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning 90
7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:196) om
galtbesiktningstvång 90
7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen(1933:231)om
utrotande
av
berberis å viss mark............................ ..... 90
7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar 90
7.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om
fornminnen 91
7.11 Förslaget till lag om ändring i förordningen
(1954:132) angående markegångstaxor 91
7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt 92
7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål 92
8
Hemställan.................................................. 92
9
Beslut........................................................ 93
Bilaga............................................................. 94
Doktrin (22)
- Richard Croneberg, Bland falukorvar, index och prisbasbelopp – en analys av förhållandet mellan konsumentprisindex och prisbasbeloppen i ljuset av ett antal normgivningsfrågor, FT 2024 nr 3 s. 281, på s. 308 · Fritt tillgänglig
- Matilda Hopfgarten, HFD 2023 ref. 36. En länsstyrelses beslut att inte vidta skyddsåtgärder vid övergivna gruvhål är inte överklagbart, FT 2023 nr 4 s. 499, på s. 501 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Maria Refors Legge, Klädkoder, disciplinära åtgärder och skydd för elevers yttrandefrihet*, SvJT 2022 s. 627, på s. 635 · Fritt tillgänglig
- Johan Dibb, Om beredning, kungörelse och ikraftträdande av författningar i kristid, SvJT 2020 s. 534, på s. 537 · Fritt tillgänglig
- Urban Nuldén, Ann-Sophie Sallander, HD om författningstext på annat språk än svenska – återverkningar även för IMDG-koden?, FT 2020 nr 3 s. 463, på s. 471 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Vilhelm Persson, Statliga myndigheters avgiftsinkomster, FT 2016 nr 4 s. 561, på s. 579 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Lotta Vahlne Westerhäll, Skiftande rättstillämpningsstrategier vid beslut om ersättning för vård av funktionshindrade barn, FT 2015 nr 3 s. 377, på s. 403 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Vilhelm Persson, Regleringsbrev ur rättslig synvinkel, FT 2011 nr 4 s. 635, på s. 656, 660, 667 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Karin Almgren, Kan eller bör Lagrådet och lagrådsgranskningen förändras?, SvJT 2009 s. 282 · Fritt tillgänglig
- Vilhelm Persson, Intern normgivning efter myndighetsförordningen, FT 2009 nr 2 s. 233, på s. 236, 237, 239 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Dan Hanqvist, Kanonisk förvaltningsrätt II - Den kanoniska rättens universella normer, FT 2004 nr 2 s. 131, på s. 132 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Thomas Bull, Tryckt i tid? Om kungörelse, ikraftträdande och rättssäkerhet, SvJT 1999 s. 954, på s. 955 · Fritt tillgänglig
- Thomas Adlercreutz, Några frågor om normgivningsmakten i ett utredningsbetänkande, FT 1997 nr 1–2 s. 7, på s. 8, 11 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, Några aktuella problem om delegation av normgivningsmakt, FT 1989 nr 4–6 s. 197, på s. 202 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, Normprövning i nyare rättspraxis, FT 1988 nr 4 s. 121, på s. 132 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Torsten Bjerkén, Beslut vid regeringssammanträde, FT 1988 nr 1–2 s. 1, på s. 10 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Hans-Heinrich Vogel, Alf Bohlin. Kommunala avgifter, FT 1985 nr 1 s. 37, på s. 41 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Kenneth Pettersson, Har kungörandelagen skapat "bättre överblick över lagar och andra författningar"?, FT 1983 nr 3 s. 104, på s. 113 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Per Erik Lindeberg, När är det myndighetsutövning att bestämma om statligt stöd?, FT 1982 nr 6 s. 277, på s. 281 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jacob Sundberg, Om prejudikatens betydelse på förvaltningens område, FT 1982 nr 1–2 s. 50, på s. 62, 63 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, Föreskrifter om lags tillämplighet, FT 1977 nr 2–4 s. 184, på s. 186 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Ändringar i författningar, SvJT 1976 s. 495, på s. 496 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
216 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (143)
143 kopplingar i 84 dokument.
- SOU 2024:11 Rätt frågor på regeringens bord s. 122 om s. 68 · s. 123 om s. 30 · s. 124 om s. 68 · s. 611 i texten
- Bet. 2022/23:KU20 Granskningsbetänkande om s. 32 i texten
- Prop. 2022/23:33 Åtgärder för att säkerställa en sund och säker spelmarknad s. 53 om s. 62 i texten
- SOU 2022:49 Ändrade regler för vattenskotrar s. 131 om s. 33 · s. 297 i texten
- SOU 2021:92 Åtgärder i gränsnära områden s. 293 i texten
Rättsfall (11)
11 kopplingar i 10 dokument.
- RÅ 2009 ref. 20 om s. 66 ur registret
- HFD 2025 ref. 50 om s. 61 i texten
- Högsta förvaltningsdomstolen, mål 5078-24 om s. 61 i texten
- HFD 2023 ref. 36 om s. 69 i texten
- NJA 2019 s. 577 »Laserpekaren III« om s. 73 i texten
Doktrin (62)
62 kopplingar i 32 dokument.
- Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 42 om s. 67 · s. 43 om s. 68 · s. 44 om s. 64 · s. 44 om s. 91 · och 3 till i texten
- Påhlsson, Riksskatteverkets rekommendationer, 1995 s. 84 om s. 62 · s. 92 · s. 93 · s. 94 · och 1 till i texten
- FT 2009 s. 233 Vilhelm Persson, Intern normgivning efter myndighetsförordningen s. 233 · s. 236 · s. 237 · s. 239 i texten
- Madell, Avtal mellan kommuner och enskilda, 2000 s. 38 om s. 31 · s. 38 om s. 33 · s. 39 om s. 26 · s. 169 i texten
- Madell, Det allmänna som avtalspart, 1998 s. 137 om s. 31 · s. 137 om s. 33 · s. 138 om s. 26 · s. 633 i texten