om ändring i brottsbalken m. m.
158 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 136 av 158 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:113, om ändring i brottsbalken m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:113 Regeringens
proposition
1975/76:113
om
ändring i brottsbalken m. m.;
beslutad
den 12 febmari 1976.
Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar OLOF PÄLME
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakUga innehåll
I propositionen föreslås atl fyUerislraffel
avskaffas. Vidare föreslås en ny lag om omhändertagande av bemsade personer. De
nya reglema avses ge stöd för den utveckling mol adekvata vårdformer för de
akut bemsade som f. n. pågår. Enligl förslaget blir fömtsättningama för all
polisen skaU få ta hand om en bemsad person atl denne inte kan la vård om sig
själv eller annars utgör en fara för sig eller annan. Om den bemsade inte kan
få annan vård, får han förvaras hos polisen, regelmässigt högsl i åtta timmar.
I anslutning till införandet av den nya lagen föreslås en partiell uppmstning
av de artestlokaler som används för förvaring av bemsade. Vidare förordas en
försöksverksamhel enligl vilken tiUsynen av de omhändertagna i viss
utsträckning anförtros åt sjukvårdspersonal. Enligl förslaget skall dessutom en
modeU för akutvård av bemsade prövas i samband med pågående försöksverksamhel
på nyklerhetsvårdens område.
En konsekvens av förslagel är att
fyUeriförseelsemas nuvarande formella betydelse när det gäller
nykterhetsvårdande tvångsåtgärder upphör. Utgångspunkten är vidare att också
andra sådana automatiska rättsverkningar som nu knyts tiU ett fyUeristraff
skaU falla bort i fortsättningen.
Förslagel fömtsätter ändringar i brottsbalken,
lagen (1954:579) om nyklerhetsvård och flera andra förfatlningar.
Ikraftträdandet skall enligt förslaget samordnas med genomförandet av vissa
reformförslag beträffande körkortsregleringen som avses bU förelagda riksdagen
under år 1976.
l-RiksdagCT 1975/76. 1 saml. Nr 113
Prop. 1975/76:113 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i brottsbalken
Härigenom
föreskrives i fräga om brottsbalken
dels
att 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § skall upphöra alt gälla,
dels
alt 16 kap. 16 § skall ha nedan angivna lydelse.
16
kap.
16 §
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
Den
som, i annat faU än förut i Den som för oljud på allmän plats
detta kapUel är sagt, för
oljud på eller eljest offentligen beter sig på
allmän
plats eller eljesi offentligen sätt som är ägnat atl väcka förargel-
beler sig på sätt som är
ägnat all se hos allmänheten, dömes för
väcka
förargelse bos allmänhelen, förargelseväckande bele-
dömes för
förargelseväckan- ende lill böler, högsl femhundra
de
beteende lill böler, högst kronor,
femhundra kronor.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2
Förslag till
Lag
om omhändertagande av berusade personer m. m.
1 §
Den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas bemsad av
alkoholhaltiga drycker eller annal berusningsmedel får omhändertagas av
polisman, om han till följd av bemsningen är ur stånd all laga vård om sig
eller annars utgör en fara för sig själv eller annan.
Vad som sägs i första stycket har molsvarande
tiUämpning, om den bemsade anträffas i port, trappuppgång eUer liknande
utrymme eUer annars inom område som gränsar lill allmän plats och
omständighetema ger vid handen atl han uppehåUer sig där endast tillfäUigtvis.
2
§ Vid omhändertagande skaU
tillses atl åtgärden ej orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är
oundviklig eUer väcker onödig uppmärksamhet.
3
§ Om det behövs med hänsyn till
den omhändertagnes tiUstånd, skall han så snart det kan ske underkastas
läkamndersökning.
4
§ Omhändertagen, som ej efter
läkamndersökning som avses i 3 § skaU föras tUl sjukhus eUer kvarstanna där,
får håUas kvar hos poUsen, om annan vård ej kan beredas honom.
5
§ Polisman som har
omhändertagit någon enligt denna lag skall så skyndsamt som möjligt anmäla
åtgärden tiU sin förman. Har omhändertagandet ej redan upphört, skall
förmannen omedelbart pröva om åtgärden skaU bestå.
6
§ Omhändertagen som förvaras
hos polisen skall fortlöpande underkastas liUsyn. Skulle den omhändertagnes
tillstånd ge anledning tiU det, skall han föras till sjukhus eUer läkare
tillkaUas så snart det kan ske.
Prop. 1975/76:113 3
7 § Den som har omhändertagils enligl denna lag skall
friges så snart del
finnes kunna ske ulan men för honom själv och anledning till omhänderta
gande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom
åtta limmar efter omhändertagandel, om det ej uppenbarligen är förenligt
med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid
dämlöver.
Finnes den omhändertagne vara i
behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan
omhändertagandel upphör tillhandagå honom med råd och upplysningar samt, i den
mån det lämpligen kan ske, samråda med annal samhäUsorgan som har lill uppgift
all lillgodose sådanl behov.
8 § Alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som
påträffas
hos den som har omhändertagils enligl denna lag skall fråntagas denne, om
ej särskilda skäl talar däremol. Beslul härom meddelas av den förman som
enligt 5 § skall pröva omhändertagandel. Med egendomen skall förfaras på
det sätt som föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkohol
haltiga drycker m. m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendo
men tiUfaller staten.
Första slyckel får liilämpas även i
fråga om injektionsspmta eller kanyl som kan användas för inspmlning i
människokroppen.
9 §
Föreskrifterna i denna lag liilämpas även i fall då fömtsättningar för
omhändertagande skuUe ha förelegat också enligt 3 S lagen (I973i 558) om
tillfälligt omhändertagande.
10 § Vad som sägs i denna lag om polisman gäller även den
som ulan all
vara polisman förordnats all fullgöra polisverksamhet, om ej annat fram
går av förordnandet.
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Genom lagen upphäves förordningen (1841158 s. 1) emot
fyUeri och dryckenskap.
3 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen
(1948i 372)' dels au i 1, 5, 7, 13, 19, 58, 60, 61, 65, 70, 71, 82, 84, 87, 90,
92, 94, 95, 105 och 107 §§ samt mbriken närmast före 2 kap. ordet
"krigsmaklen" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot
"försvarsmakten" i motsvarande form, dels att 3, 9 och 36 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.
' Senaste lydelse av
13 §1975:671 71 §1975:671
19 §1975:671 84 § 1964: 200
58 §1960:25 87 §1964:
200
60
§1975:671 95 §1975:671
61
§1952: 122 107 § 1975:671. 70 § 1975:67f
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:
1. mål
om ansvar för sådant av
krigsman förövat brott som omför
mäles i något av följande kapitel el
ler lagmm i brottsbalken, nämligen
16 kap. 75 och 16 S§ därest den
brottslige vid gämingens begående
var iklädd militär tjänstedräkl, 8, 9,
10, 12 och 13 kap. därest brottet
angått försvarsmakten tillhörig el
ler för dess behov avsedd egen
dom, 20 kap. I -3 §§ samt 21 och 22
kap.;
2.
mål om ansvar för annat i
brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den
förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet
eUer annat organ tillhörande försvarsmakten;
3.
mål om ansvar i andra faU för
brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse
som avses i 3639 §§ väm-pliktslagen; samt
4.
mål om ansvar för brott varigenom
någon som ej är krigsman men innehar ijänsl vid försvarsmakten åsidosatt sin
tjänsteplikt.
Vad
i denna lag stadgas om militära brottmål skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om domstols befattning med fömndersökning och användande av tvångsmedel
med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall
handläggas som militärt mål.
Föreslagen lydelse 3 §=
Såsom mililära brottmål anses enligt denna lag:
1. mål om ansvar för sådant av
krigsman förövat broll som omför
mäles i något av följande kapitel el
ler lagmm i brottsbalken. nämUgen
16 kap. 16 § därest den brottslige
vid gämingens begående var iklädd
miUtär tjänstedräkt, 8, 9, 10, 12
och 13 kap. därest brottet angått
försvarsmakten tillhörig eller för
dess behov avsedd egendom, 20
kap. 1-3 §§ saml 21 och 22 kap.;
2.
mål om ansvar för annat i
brottsbalken omförmält broll som krigsman förövat med anledning av den
förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mol myndighet
eUer annal organ tiUhörande försvarsmakten;
3.
mål om ansvar i andra fall för
broll varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om förseelse
som avses i 36-39 §§ väm-pUklslagen; saml
4.
mål om ansvar för broll varigenom
någon som ej är krigsman men innehar Ijänsl vid försvars-maklen åsidosatt sin
tjänsteplikt.
Vad i denna lag stadgas om mililära brottmål skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med fömndersökning
och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att
fråga om ansvar därför skaU handläggas som militärt mål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
broft som sägs i 16 kap. 15 el- 1. broll som sägs i 16 kap. 16 §,
ler 16 §, därest den
brottslige vid därest den brottslige vid gärningens
För följande i brottsbalken omförmälda brott må,
där ej annal följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:
9 §"
För följande i brottsbalken omförmälda brott må,
där ej annat följer av 10 §, straff åläggas i disciplinmål:
opaginerad Kontrollera mot PDF
*
Senaste lydelse 1975:671. ' Senasle lydelse 1975:671.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse gärningens begående var iklädd militär tjänstedräkl;
2.
brott som avses
i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under fömtsättning atl fråga är om
försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom saml, såvitt angår
brott mol någon av nämnda paragrafer i 10 kap., all egendomen lämnats ål den
brottslige för begagnande;
3.
broll som sägs
i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller
navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet
ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å delsamma eller, om fartyget
var luftfartyg, såsom förare därå, saml genom förseelsen skada uppkommit; saml
4. broll varom förmäles i 21
kap.
1, 4, 7-9 eller 11-16 §§ eller 22
kap. 4 §.
Föreslagen
lydelse
begående var iklädd militär tjänstedräkl;
2.
brott som avses
i 10 kap. 2, 4 eller 7 § eller 12 kap. 2 §, under förutsättning alt fråga är
om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom saml, såviti
angår broll mol någon av nämnda paragrafer i 10 kap., alt egendomen lämnats åt
den brottslige för begagnande;
3.
broll som sägs
i 21 kap. 18 §, dock ej då fråga är om sådan förseelse vid manövrering eller
navigering av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg, som någon för dess säkerhet
ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å delsamma eller, om fartyget
var luftfartyg, såsom förare därå, samt genom förseelsen skada uppkommit; samt
4.
brott varom
förmäles i 21 kap. 1, 4, 7-9, 11-14 eller 16 §§ eller 22 kap. 4 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av
krigsmakten eller, iklädd militär tjänstedräkl, på allmän plats uppträder
bemsad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, eUer eljest stör aUmän
ordning eUer ordningen inom krigsmakten må enligl förmans förordnande lagas i
förvar. Den omhändertagne må ej häUas i förvar längre än som betingas av del
ändamål som föranlett omhändertagandet.
Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av
försvarsmakten eller, iklädd militär tjänstedräkl, på allmän plats anträffas
så bemsad att han är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara
för sig själv eller annan eUer uppträder så att han stör aUmän ordning eUer
ordningen inom försvarsmakten må enligt förmans förordnande tagas i förvar.
Den omhändertagne må ej håUas i förvar längre än som betingas av det ändamål
som föranlett omhändertagandet.
Krigsman, som enligt första stycket
har omhändertagits på grund av berusning, skall så snart det kan ske
underkastas läkarundersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.
Alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel som påträffas hos den som på grund av berusning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse har omhändertagits enligt första stycket, skall fråntagas denne, om ej
särskilda skäl talar däremot. Beslut härom meddelas av den förman som har
förordnat om omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som
föreskrives i 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaUiga drycker
m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten.
Tredje stycket får tillämpas även i fråga om
injektionsspruta eUer kanyl som kan användas för insprut-ning i
människokroppen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer.
Har fråga om förverkande enligl 1 §
första slyckel lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
ej före ikraftträdandet avgjorts beträffande egendom som tagits i beslag med
stöd av 37 § första stycket, får frågan prövas i den ordning som gäller för
disciplinmål utan hinder av all ansvar för brott mol 16 kap. 15 § eller 21 kap.
15 § brottsbalken ej kan åläggas i målet.
4 Förslag till
Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)
Härigenom föreskrives atl 18 §
rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §2
Rusdrycker må ej utminuteras till
den som kan antagas ej hava fyllt tjugo år.
Ulminutering må vägras den som är upptagen på särskild förteckning
(spärtUsta).
opaginerad Kontrollera mot PDF
På spärrlisla skall upptagas
1)
den belräffande
vilken nykler-hetsnämnd meddelat beslul som avses i 14 § 2 mom. lagen om nyklerhetsvård;
2)
den som icke må
försälja rusdrycker och som genom laga kraflägande dom befunnits skyldig lUl
På spärtlisla skall upplagas
1)
den beträffande
vilken nykter-helsnämnd meddelal beslul som avses i 14 § 2 mom. lagen om nyklerhetsvård;
2)
den som icke må
försälja ms-drycker och som genom laga kraflägande dom befunnits skyldig lill
1 Senasle lydelse av lagens rubrik 1975:702. == Senaste
lydelse 1975:702.
Prop. 1975/76:113
Nuvarande lydelse brott som avses i 80 eller 81 § eller
tiU försök eller medverkan som avses i 89 § 1 och 2 mom. denna lag eller lill
sådanl förfarande med alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om
nyklerhetsvård eller 89 § bamavårdslagen; så ock
3) den som genom laga kraflägande
dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader
gjort sig skyldig lill rattfylleri, brott enligl 4 § 2 mom. lagen om slraff för
vissa trafikbrott eller fylleri.
Spärrlista skall av
detaljhandels-bolaget upprättas för län eller annal lämpligt område. Den som
enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras ulminutering skall upptagas
på mer än en sådan förteckning i den mån så finnes erforderligt för atl hindra
honom från inköp. Förteckningama skola fömyas för vaije månad.
Om upptagande på spärtlisla beslutar
riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlisla skall avföras därifrån, i
fall som under 1) i iredje stycket avses vid utgången av den lid som
nyklerhelsnämnden bestämt, i det under 2) i Iredje stycket nämnda faUet efler
tolv månader saml i del under 3) i samma stycke avsedda faUel efler sex
månader.
Föreslagen lydelse brott som avses i 80 eUer 81 § eller
liU försök eller medverkan som avses i 89 § I och 2 mom. denna lag eller lill
sådanl förfarande med alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om
nyklerhetsvård eller 89 § bamavårdslagen; så ock
3) den som genom laga kraflägande
dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader
gjort sig skyldig till ratlfyUeri eUer brott enligl 4 § 2 mom. lagen om slraff
för vissa trafikbrott.
Spärrlista skall av
detaljhandels-bolaget upprättas för län eller annat lämpligl område. Den som
enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras ulminutering skall upplagas
på mer än en sådan förteckning i den mån så finnes erforderligt för att hindra
honom från inköp. Förteckningama skola fömyas för varje månad.
Om upplagande på spärrlisla beslular
riksskatteverket. Den som upplagils på spärrlista skall avföras därifrån, i
fall som under 1) i Iredje stycket avses vid utgången av den tid som
nyklerhelsnämnden bestämt, i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter
tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efler sex
månader.
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Den som då är upptagen på spärrUsla med stöd av 18 §
iredje stycket 3) i dess tidigare lydelse skall avföras därifrån, om han
enligt bestämmelsen i dess nya lydelse ej skulle ha tagits upp på listan.
5 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954:579) om
nyklerhetsvård'
dels alt 11 § skall upphöra atl gäUa.
dels att 10. 15 och 57 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
' Lagen omtryckt 1971:307.
Prop. 1975/76:113 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Polis- och åklagarmyndighet. Polismyndighet skaU ofördröjli-
som erhåller kännedom om att nci- gen göra anmälan hos
nykterhets-
gon gjort sig skyldig till fylleri eller nämnden när någon på grund av
eljest använt alkoholhaltiga dryc- alkoholberusning har omhänderta-
ker UU uppenbar skada för sig eller gits enligt lagen (1976:000) om om
annan, skaU ofördröjligen göra an- händertagande av berusade perso-
mälan därom hos nykterhetsnämn- ner m. m. Samma skyldighet att go
de n. ra anmälan föreligger för polis
myndighet som i annat faU får kän
nedom om att någon har använt al
koholhaUiga drycker tiU uppenbar
skada för sig eller annan.
Läkare, som i sin verksamhet erhåller
kännedom om all någon missbmkar alkoholhaltiga drycker, skall göra anmälan
därom hos nyklerhelsnämnden. Sådan skyldighel föreligger dock icke, då den,
varom fråga är, genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad alt
undanröja skadeverkningarna av missbmkel, eller då uttrycklig begäran, att
anmälan ej skall göras, framsläUes av någon alkoholmissbmkaren närslående person
och läkaren med hänsyn lill omsländighelerna i del särskilda fallet finner
åtgärd av nyklerhelsnämnd icke böra ifrågakomma.
Om skyldighet för åklagare alt göra
anmälan i aidedning av uppkommen fråga om förvandling av böter för fyUeri är
särskiU stadgat.
15 § Den som är hemfallen åt
alkoholmissbmk må av nyklerhelsnämnden ställas under övervakning, därest han
till följd av sitt missbmk befinnes
a)
vara farlig för
annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för
eget liv, eller
b)
utsätta någon,
som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljesi
grovt brista i sina plikter mol sådan person, eller
c)
ligga del
allmänna, sin familj eUer annan till last, eUer
d) vara ur stånd atl laga vård om sig själv, eUer
e) föra ell för närboende eller andra grovt störande
levnadssätt.
Samma lag vare, där någon, som Detsamma skall gälla, när nå-
är hemfallen ål alkoholmissbruk, gon, som är hemfallen ål alkohol-
genom lagakraftvunnen dom missbmk, utan all söka ärligen
för-funnits skyldig till minst tre under sörja sig för ell kringflackande liv.
de två senast förflutna åren begångna gärningar, innefattande fylleri, brott,
som i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken sägs, därest han vid brottets begående
varit berusad av starka drycker, så att det framgått av hans åtbörder eller
tal, eller brott, som avses i 4 § lagen den 28
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:113
Nuvarande lydelse
september 1951 om straff för vissa trafikbrott, därest
brottet varit en följd av förtäring av starka drycker, eller
ulan atl söka ärligen försörja sig
för etl kringflackande liy.
Beslut om övervakning enligt denna
paragraf går i verkstäUighet ulan hinder därav, atl del ej äger laga kraft.
Föreslagen lydelse
57 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Misstankes den, som tvångsinla-gils
å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan
anstalt och därvid förbundit sig all kvarstanna å anstalten sex månader, atl
hava före utskrivning från anstalten begått brott, för vilkel ej är stadgat
svårare straff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal,
skall åklagaren pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske. Har brottet begåtts
innan den intagne fyUl aderton år, skall sådan prövning ske ändå atl svårare
straff än nyss sagts är stadgat för brottet.
Är det eller de brott som begåtts före utskrivningen
fylleri eller fyUeri jämte annat brott och har den intagne godkänt
föreläggande av ordningsbot härför, skaU åklagaren, om det finnes lämpUgt,
förordna att böterna ej skola uttagas.
Innan fråga, som avses i första eller andra stycket,
avgöres skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövligt.
Misstankes den, som Ivångsinta-gils å allmän vårdanstalt
eller, på sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å sådan anstalt och därvid
förbundit sig alt kvarstanna å anstalten sex månader, atl hava före
utskrivning från anstalten begått brott, för vilkel ej är stadgat svårare
slraff än fängelse i sex månader, och hör brottet under allmänt åtal, skall
åklagaren pröva, humvida åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan avgöres,
skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövUgt. Har brottet
begåtts innan den intagne fyUt aderton år, skaU frågan om åtal prövas i nämnda
ordning ändå alt svårare slraff än nyss sagts är stadgal för brottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. 1 fråga om föreläggande av ordningsbot som har godkänts
före ikraftträdandet gäUer dock 57 § andra och tredje styckena i sin äldre
lydelse.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m.
Härigenom föreskrives alt 1 § lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.
Prop. 1975/76:113 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I §
Alkoholhaltiga drycker eller and- Alkoholhaltiga drycker eller and
ra bemsningsmedel. vilka påträffas ra
bemsningsmedel. vilka påträffas
hos den som uppträder berusad på hos den som
gör sig skyldig lill gär-
plats och sätt i 16 kap. 15 S eller 21 ning
som avses i 21 kap. 13 eller
kap. 15 § brottsbalken sägs eller 14
§ brottsbalken och därvid är be-
ock gör sig skyldig lill gäming som rusad,
så all del framgår av hans ål-
avses i 21 kap. 13 eUer 14 § brotts- börder
eller tal, skola vara förver-
balken och därvid är bemsad, så att kade,
om ej särskilda skäl äro där-
del framgår av hans åtbörder eller emot.
tal, skola vara förverkade, om ej
särskilda skäl äro däremol.
Samma lag vare, om sådana drycker
eller bemsningsmedel påträffas hos den som brutit mol 4 § lagen om slraff för
vissa trafikbrott, 13 kap. 6 § luftfartslagen eller 325 § sjölagen eller hos
någon som medföljt vid tillfället, såframt bemsningsmedlen må antagas hava
varit avsedda även för den som begått gärningen.
Medför någon i slrid mot gäUande
beslämmelser rusdrycker vid offenllig lillsläUning, skola de ock vara
förverkade som i första slyckel sägs.
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen beslämmer. I fråga om egendom som har påträffats före
ikraftträdandet äger dock äldre beslämrnelser om förverkande fortfarande
lillämpning. Fråga om förverkande får därvid prövas i den ordning som anges i 2
§ 3 även i fall då åtal, som före ikraftträdandet har väckts för brott mot 16
kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken, nedlägges.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av
bötesstraff
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 168) om
verkställighet av bötesstraff dels atl 4 och 12 §§ skall upphöra att gäUa,
dels att i 28 § ordet "Konungen" skall bytas ul
mol "regeringen", dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9P
Böter må ej förvandlas med mindre
de överstiga tio dagsböter eller etthundra kronor omedelbart i penningar. När
flera bötesstraff sammanträffa, skall vad sålunda stadgas gälla de sammanlagda
straffen. Ingå bland dem både dagsböter och böter omedelbart i penningar,
tillämpas 15 § tredje stycket.
' Senaste lydelse 1968:197. ' Senaste lydelse av
4 § 1968:196.
12 §1969:166. » Senaste lydelse
1968: 1%.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Ulan hinder av vad nu är sagt skall
förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda anlagande att den
bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit belala böterna
eller atl förvandling erfordras för hans lillrällafö-rande eller ock böterna
ådömts för .fylleri samt den bötfällde under de före förvandlingen senast
förflutna två åren tre eller flera gånger dömts för sådan förseelse.
Föreslagen lydelse
Ulan hinder av vad nu är sagt skall
förvandling äga mm, såframt omsländighelerna föranleda anlagande att den
bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit belala böterna
eller all förvandling erfordras för hans lillräliafö-rande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. I fråga om böter som har ådömts före ikrafllrädandet
gäller dock 4 § i dess äldre lydelse.
Böler som före ikraftträdandet ådömts
för fylleri får ej förvandlas. Föres efler ikraftträdandet talan om förvandling
av böler som utgör gemensaml slraff för fylleri och annat brott, prövar den
domslol som handlägger målet om förvandling vilken del av straffet som skall
anses gäUa sistnämnda brott.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för
krigsmän
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän
dels att i 5 och 18 §§ ordet
"Konungen" skall bytas ul mol "regeringen",
dels atl
2 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
2 §
Disciplinstraff ålägges, utom för
brott mot bestämmelse vari sådant slraff är utsatt, i slällel för böler, när
fråga är om broll av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annal av
krigsman förövat broll av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas
i disciplinmål. Böler får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böler
är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn lill den brottsliges
tjänstgöringsförhåUanden och brottets art. I fråga om broll som avses i 21
kap. 15 eller 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst
femhundra kronor.
Föreslagen
lydelse
Disciplinstraff ålägges, utom för
brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böler, när
fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av
krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas
i disciplinmål. Böter får dock ådömas i släUet för disciplinstraff, om böter är
en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges
tjänstgöringsförhåUanden och brottets art. I fråga om broll som avses i 21
kap. 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag regeringen beslämmer.
Prop.
1975/76:113 12
Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-02-12
Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, ÄspUng, Lundkvist, Geijer,
Noriing, Lidbom, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén
Föredragande: slalsrådel Geijer Proposition om ändring i
brottsbalken m.m.
1 Inledning
FyUeri - dvs. atl på aUmän plats
vara så bemsad av alkoholhaltiga drycker att det framgår av åtbörder eUer tal
- bestraffas i Sverige sedan lång tid med böter. GäUande regler innebär vidare
att polisen har befogenhet atl omhänderta en så bemsad person, om han anträffas
på aUmän plats, och atl förvara honom till dess atl han har blivit nykter.
I samband med riksdagens behandling
av förslagel lill brottsbalk (BrB) var frågan om formerna för samhäUets
ålgärder vid omhändertagande av berusade personer på allmän plats föremål för
särskild uppmärksamhet. I anslutning därtill tUlkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet, med slöd av Kungl. Majits bemyndigande, den 14 oktober
1963 sakkunniga för atl företa en utredning i ämnet.' De sakkunniga, som antog
namnet fyllerislraffutredningen, avlämnade i december 1968 betänkandet (SOU
1968: 55 och 56) Bot eller Böler. Betänkandet innehåUer bl. a. elt förslag lUl
lag om omhändertagande och behandling av bemsade personer. Lagförslaget bör
fogas tiU regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Efler remiss har yttranden över
belänkandet avgelts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Göta hovrätt,
rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets
sjukvårdsstyrelse, socialsly-
' Regeringsrådet Bengt Hjem,
ordförande, byråchefen Arne Hillbo, numera departementsrådet Ossian Larnstedt,
numera polismästaren Kurt Lindroth, överläkaren Gustaf Myhrman samt
riksdagsledamöterna Bertil Petersson och Daniel Wiklund.
Prop. 1975/76:113 13
relsen,
nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB), sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), riksförsäkringsverket,
siatens traflksäkerhetsverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska
centralbyrån, konlrollslyrelsen, länsstyrelsema i Uppsala, Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Västmanlands, Kopparbergs, Hallands, Jämtlands,
Kristianstads, Nortbottens, Västerbottens, Västemorrlands, Älvsborgs och
Örebro län, alkoholpoliliska ulredningen (Fi 1966:33), socialstyrelsens
narkomanvårdskommitté, socialutredningen (S 1969:29), 1961 års
sjukförsäkringsutredning. Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet,
de olika landslingen utom landsiingei i Gotiands län, stadsfuUmäklige i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Nortköping, Jönköping, Malmö, Helsingborg,
Göteborg, Uddevalla, Vänersborg, Trollhällan, Borås, Karlstad, Västerås,
Falun, Borlänge, Gävle och Sundsvall, Föreningen Sveriges länspolischefer.
Föreningen Sveriges polismästare, Sveriges socialchefers förening. Riksförbundet
för hjälp åt läkemedelsmissbmkare (RFHL), Riksförbundet mol alkoholmissbmk
(RFMÄ), Nyklerhetsvårdens anstallsförbund, Svenska nyklerhetsvårdsförbundet,
Nyklerhelsorganisationen Verdandi, Nykterhetsrörelsens landsförbund, SäUskapel
Länkamas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SÄF), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Svenska läkaresällskapet. Föreningen för medicinska alkoholfrågor. Svensk
kuralorsförening. Svensk sjukskölerskeförening, Sveriges socionomförbund.
Systembolaget aktiebolag och Sveriges ungdoms helnyklerhetsförbund (SSUH).
RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i
Slockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt saml länsåklagarna i Hallands
och Gävleborgs län. ÖB har bifogat yttranden från försvarsgrenschefema,
militärpsykologiska inslilulet och försvarsstabens säkerhetsavdelning.
Länsstyrelserna har i flera fall överlämnat yttranden från länsnyklerhetsnämnd,
länsläkare, länspolischef, kommuner, polismästare och kommunala
nyklerhelsnämn-der saml länsslyrelsen i Kristianstads län även yttrande från
länsåklagaren i länet. Fullmäklige i de olika städema har i aUmänhet bifogat
yttrande från nyklerhelsnämnd och i några faU också från barnavårdsnämnd och
socialförvaltning. StadsfuUmäklige i Slockholm, Göteborg och Malmö har dessutom
överlämnat yttranden från slädemas sjukvårdsstyrelser.
Utredningen har föreslagil all
fyllerislrafi"et avskaffas. Del skall emellertid enligl ulredningen
liksom f. n. vara en uppgift för polisen att under vissa fömtsättningar
omhänderta akut bemsade personer. När del gäller förvaringen av de
omhändertagna innefattar betänkandet förslag lill en genomgripande reform. En
väsentlig del av utredningsförslaget går ul på alt förvaringen av
omhändertagna fyUerisler i polisarrest ersätts med akutvård i särskilda för
ändamålet inrättade medicinska kliniker. Till dessa skall knytas läkare och
annan sjukvårdspersonal samt företrädare för nyklerhelsnämnd. På klinikerna
skall fömtom rent medicinska insatser de omhänder-
Prop.
1975/76:113 14
tagnas
sociala förhållanden kunna utredas. Utredningen har föreslagit alt sädana
akutkliniker inrättas pä ett flertal orter i landet och att polisens
för-varingslokaler på övriga platser mslas upp. Vidare har ulredningen fömtsatt
atl också den öppna alkoholpolikliniska vården skall rustas upp och byggas ul.
I övrigi innehåller betänkandet bl. a. förslag tiU lösningar på vissa problem
som hänger samman med de följdverkningar i körkortshänseende m. m. som f. n.
knyts tiU en dom på fylleri.
Fyllerisiraffutredningens belänkande, som under
remissbehandlingen fått ell blandat mottagande, har av flera skäl ännu inle
lett lill några lagstiftningsåtgärder. Detta betyder emellertid inle att
ulvecklingen på området har stått stilla. Under senare år har sålunda
nykterhelsvården i alll högre grad kännetecknats av strävanden lill en samlad
lösning av sociala och andra problem som har samband med alkoholmissbmk.
Samarbeiet mellan å ena sidan nykterhelsvården och å andra sidan den övriga
socialvården, sjukvården och andra vårdformer har väsentligt utökats och
förbättrats. Som ell resultat härav har sjukhusvård kommil all bli ell alltmer
väsentligt inslag i nykterhetsvården. Samlidigl har under den sista
tioårsperioden resurserna för den öppna och halvöppna vården ökal mycket
kraftigt. Vid sidan av denna utveckling har alltsedan slalen år 1965 övertog
huvudmannaskapet för polisväsendet en omfattande nybyggnads- och
upprustnings-verksamhet pågått i fråga om polisens lokaler för förvaring av
bemsade personer.
Fylleristraffets bibehållande medför emellertid
sådana olägenheter av skilda slag att del enligl min mening inle är möjligl atl
ytterligare skjuta upp själva frågan om en avkriminalisering. Vad däremot
gäller frågan om inrättande av särskilda akutkliniker så slår det visserligen
klart all fyUeri-slraffulredningens förslag i denna del innefattar en lösning
som svarar mol högt ställda anspråk i fråga om korttidsvården av de akut
bemsade. Det är emellertid samtidigt uppenbart att ell mera generellt
förverkligande av tanken på akutkliniker i denna form skuUe bli myckel resurskrävande.
Härtill kommer all förslaget i denna del berör endasl ell delproblem av elt
övergripande frågekomplex, nämligen principerna för en socialvård där steget
tas fuUt ut till en helhetssyn med en samordning av olika insatser för att effektivt
bearbeta de många skiftande sociala problem som uppkonimer i det modema
samhäUet. De aktueUa strävandena på detta område - som bl. a. avspeglas genom
det arbete som bedrivs av socialutredningen - inriktas i allt högre grad på att
nå fram tUl ändamålsenliga riktiinjer när det gäller formema för ett samarbete
meUan socialvården, sjukvården och andra samhällsverksamheter. En
sjunmankoppling av fyUeriets avkriminalisering med en isolerad men samtidigt
förhållandevis kostnadskrävande lösning av frågan om korttidsvården för de akut
bemsade riskerar mot denna bakgmnd att aUtför mycket binda utvecklingen och
försvåra avvägningen mellan olika angelägna reformer och förbättringar inom
hela vårdområdet.
Mol
denna bakgmnd är del enligl min mening mest ändamålsenligt all i
Prop.
1975/76:113 15
nuläget
inrikta en reform i främsta mmmel på en lösning av frågan om fylleriels
avkriminalisering och av de problem som har elt mera direki samband härmed.
Detta utesluter emellertid inte att man samtidigt tar upp frågor om formema
och principema för samhällets åtgärder vid omhändertagande av bemsade personer
och därvid söker nå fram tiU sådana förbättringar som det går att skapa
utrymme för i anslutning till reformen.
2
Gällande ordning m. m.
2.1 Fylleristraffet
Enligt 16 kap. 15 § första stycket BrB döms den som
på allmän plats, utom- eller inomhus, uppträder bemsad av starka drycker så all
det framgår av hans åtbörder eller tal för fylleri lill böler, högsl 500 kr.
Enligt andra stycket döms lill samma slraff, om msel har orsakats av annat än
alkoholhaltiga drycker.
Av allmänna principer följer all fyUeri är etl
uppsålligt brott. Detta innebär visserligen inte att del för straffansvar
fordras atl vederbörande själv skall ha ansett sig bemsad eller att hän
uppsåtligen skaU ha uppträtt på det sätt av vilkel hans bemsade lillslånd
framgår. Däremol anses kravel på uppsåt medföra all den som har förtärt en
dryck utan atl känna till dess msgivande egenskap inte kan dömas för fyUeri, om
han beger sig till allmän plats ulan atl märka att hän har blivil bemsad.
Delsamma gäUer en bemsad person som ulan egen vilja har burils eUer förts lill
allmän plats av andra.
Vid sidan av den allmänna straffbestämmelsen finns
i 21 kap. 15 § BrB en speciell bestämmelse som avser fylleri inom militärt
område eUer utrymme.
Normalstraffel för fylleri vid lillämpning av den
allmänna bestämmelsen är 50 kr. i böter. Enligt tidigare praxis utdömdes ofta
högre bötesstraff vid återfaU, men denna praxis torde sedan länge helt ha
övergivits.
2.2 Processuella
regler
Fylleri faller under allmänt åtal, och lagföring
kan äga mm vid domslol enligl de vanliga brotlmålsreglema. FyUeriförseelser kan
emellertid också beivras genom de enklare handläggningsformema
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot enligt 48 kap.
rättegångsbalken (RB).
Åtal för fyUeri följer de allmänna reglema i RB för
broll som hör under allmänt åtal. Enligt huvudregeln i 20 kap. 6 § RB har
åklagaren s. k. absolut åtalsplikt.
Från principen om absolut åtalsplikt finns
emeUertid en del undantag. Enligt 20 kap. 7 § första stycket RB kan åklagare
sålunda i fyra olika fall beslula alt inle åtala brott. Punkt I avser del
fallet atl del kan anlas atl i
Prop.
1975/76:113 16
händelse
av lagföring annan påföljd än böler inle skulle komma all ådömas och lagföring
inte är påkallad ur allmän synpunkt. Enligl punkt 2 kan åtal underlåtas, om
brottet har förövats innan den misslänkle har dömts för annal brott eller tiU
fuUo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott och det är
uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet är utan nämnvärd
betydelse med hänsyn till påföljden. Enligt punkt 3 kan åtal underiålas även i
annal fall, om del av särskilda skäl är uppenbart all påföljd inle erfordras
för all avhåUa den misslänkle från vidare brottslighet och all det med hänsyn
till omständighetema inte är påkaUat att åtal väckes. Till-lämpningen av denna
punkt tillkommer RÅ. Bestämmelsen i punkt 4 medger åklagare alt underiåta
åtal, om brottet uppenbariigen har begåtis under inflytande av sådan själslig
abnormitet, som avses i 33 kap. 2. § BrB, saml sluten psykiatrisk vård eller
vård i vårdhem eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda kommer till
stånd utan lagföring och åtal inte är påkallat av särskilda skäl.
Har brott begåtts av person som inle har fyllt 18
år kan åtal underiålas även med slöd av 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare. För beslut om åtalsunderlåtelse krävs i. så fall att
den underårige ställs under övervakning enligt 26 § bamavårdslagen (1960:97),
tas om hand för samhällsvård enligt 29 § samma lag eller blir föremål för annan
därmed jämförUg åtgärd eller ulan dylik åtgärd blir föremål för annan hjälp-
och stödåtgärd samt att det med skäl kan antas all härigenom vidtas vad som är
lämpligast för hans tillrältaförande. Åtal får vidare underiålas i det fallet
alt brotiet uppenbarligen har skett av okynne eller förhastande.
Bestämmelser om särskild åtalsprövning finns också
på olika håU i so-ciallagsliftningen. Enligl 57 § första stycket lagen
(1954:579) om nyklerhetsvård (Nvl) skall åklagaren pröva humvida åtal
lämpligen bör ske, om någon som är tvångsinlagen på allmän vårdanstalt för
alkoholmissbmkare misstänks att ha begått brott före utskrivning från
anstalten. Om den misstänkte var över 18 år vid brottet, fömtsätts alt detla
inte är belagt med svårare straffan fängelse sex månader. Med Ivångsintagen
jämsläUs den som är frivilligt inlagen och har förbundit sig all stanna på
anstalten sex månader. Innan åtalsfrågan avgörs, skall anstaltens styrelse
höras, om det inte anses obehövligt. Med stöd av denna bestämmelse underlåts
åtal för fylleri i ca 5000-6000 fall om årel. En liknande åtalsprövning skaU
ske enligt 69 § barnavårdslagen, när någon som är inskriven vid
ungdomsvårdsskola misslänks ha begått brott före utskrivningen från skolan.
2.3
Omhändertagande av berusade personer m. m.
Straffbestämmelsen mol fyUeri i BrB ger inte i och
för sig polisen befogenhet all omhänderta bemsade personer som anträffas på
allmän plats. Föreskrifler härom finns emellertid iförordningen (1841:58 s. 1)
emotfyl-
Prop.
1975/76:113 17
leri och dryckenskap. Enligl 7 § i denna förordning får
var och en som anträffas överlastad av starka drycker på väg eller gata och
som inte kan behörigen vårdas på annal sätt förvaras i häkte lill dess han har
återvunnit sina sinnens bruk. Om någon på de angivna platserna eller på andra
allmänna ställen, såsom värdshus, näringsställen och krogar, i fylleri gör
oljud eller förnärmar andras fred och säkerhet, skall han enligt samma lagmm
"ovillkorligen i häkte inmanas". Han skall då sällas på fri fot sedan
han åter har blivit nykter, såvida han inle har begått brott för vilket han
enligt lag får håUas i fängelse.
Enligt ordalagen i 1841 års
förordning lar föreskrifterna sikte endasl på berusning framkallad av starka
drycker. Förordningen anses emellertid enligl fast praxis kunna tillämpas
analogi i fråga om den som har berusat sig genom annat bemsningsmedel än
alkohol. "Väg eller gala" eller "andra allmänna släUen"
anses ha samma innebörd som uttrycket "allmän plats" har i BrB. Vad som
avses är alltså en plats som är upplåten för eller eljest frekventeras av
allmänhelen.
Polisens förvaring av de
omhändertagna sker inte i häkte utan i polisar-rest. I övrigi anses
förordningen kunna tolkas så all den enskilde polismannen har viss frihet att
från fall liU faU bedöma om en bemsad person som inte direkt stör någon skaU
omhändertas eUer inte.
Vid sidan av 1841 års förordning
finns i flera olika förfallningar föreskrifler som berättigar polisen atl
under närmare angivna förutsättningar verkställa omhändertaganden. RB ger
polisman befogenhet all i vissa fall ingripa med skilda tvångsmedel mol person
som är misstänkt för brott och all i övrigi säkra bevis i brottmål. Enligl
beslämmelser i en del specialförfaitningar får vidare polisstyrelse i avbidan
på annan myndighels beslut i vissa fall omhänderta en person för all underlätta
insättande av lämplig vård eller annan åtgärd. Av dessa bestämmelser bör här
särskilt nämnas 21 § Nvl. Om del föreligger sannolika skäl för atl någon är
hemfallen ål alkoholmissbmk och farlig för annans säkerhet eller eget liv saml
atl faran är så överhängande all ell beslut om tvångsinlagning på vårdanstalt
inte utan våda kan avvaktas, skall polisstyrelsen enligt delta lagrum på
lämpligl sätt tillfälligt omhänderta vederbörande. Samma är förhållandel, om
del föreligger sannolika skäl för all någon är hemfallen ål alkoholmissbruk
och ulan alt söka ärligen försörja sig för ell kringflackande liv saml kommer
all avvika från orten innan en ansökan om tvångsinlagning har hunnit prövas.
Polisstyrelsen får slutligen enligl detta lagmm tillfälligt omhänderta den
belräffande vilken sannolika skäl föreligger för all han är hemfallen ål alkoholmissbruk
och på gmnd av oförmåga all la vård om sig själv är i trängande behov av
omedelbar värd. Har inle ansökan om tvångsinlagning gjorts redan före
omhändertagandet, skall ansökan härom enligt huvudregeln göras senast nästa
dag. Om längre uppskov är nödvändigt med hänsyn till ulredningen får dock
ansökningen uppskjutas längst till femte dagen ef-
2-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113
Prop. 1975/76:113 18
ler
omhändertagandel. Om inte ansökan om tvångsinlagning sker, skall den
omhändertagne omedelbart friges.
Ändra beslämmelser som berättigar polisstyrelse atl
besluta om omhändertagande i avbidan på annan myndighels beslul finns i
barnavårdslagen, lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall och utiänningslagen (1954:193).
1 de fall då polisstyrelse sålunda enligt särskild
föreskrifl har befogenhet all beslula om omhändertagande av någon får enligl I
§ lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) den enskilde
polismannen verkställa omhändertagandet i avvaktan på polisstyrelsens beslul,
om fömtsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och ett dröjsmål med
åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller
hälsa eller fara i annat hänseende.
Bestämmelser som ger den enskilde polismannen
befogenhet atl verkställa omhändertaganden i vissa fall finns vidare i 2 och 3
§§ LTO. Föreskriften i 2 § gäUer del fallet all någon som kan anlas vara under
femton år anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande
och allvarUg risk för hans hälsa eller utveckling. 1 ell sådant fall får polisman
ta hand om honom för atl skyndsamt överlämna honom till föräldrar, annan
vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. Äv speciellt intresse i detta
sammanhang är föreskriften i 3 §. I detta lagmm föreskrivs all polisman skall
omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör
omedelbar fara för denna, om ett omhändertagande är nödvändigt för atl
upprätlhåUa ordningen. Sådanl omhändertagande skall ske också när det fordras
för att avvärja straffbelagd gäming. Bestämmelsen i 3 § LTO hade, liksom 1 §,
direki motsvarighet i tidigare gällande föreskrifler i poUsinslmklionen
(1972:511, PI).
När 3 § LTO kommer lill användning är det ofta
fråga om fall då särskilt ungdomar uppträder under inflytande av alkohol eller
annal bemsningsmedel. Föreskrifterna i detta lagrum tar emellertid inte sikte
på och är inle heller avsedda all användas vid fall av fylleri i egentlig
mening. För föreskrifternas lillämpning är del i princip ulan betydelse om
personen är bemsad eller nykter. En annan skillnad mellan bestämmelserna i
1841 års förordning och föreskriftema i 3 § LTO är all 1841 års förordning
medger ingripande endasl mol personer som uppehåller sig på allmän plats medan
ell ingripande enligl 3 § LTO för upprätthållande av allmän ordning i och för
sig kan ske även på enskilt område, t. ex. i en port- eller trappuppgång eller
på en gård lill en hyresfastighet. Ett ingripande för att avvärja straffbelagd
gäming kan i princip äga mm oberoende av vUken plats det är fråga om.
Till skillnad från 1841 års förordning innehåller
vidare LTO särskilda föreskrifter om förfarandet vid omhändertagande,
maximitid för kvarhållan-de m. m. Sålunda gäller enligl 4 § LTO alt polismannen
skall tillse alt omhändertagandet inte orsakar den omhändertagne större
olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eUer väcker
onödig uppmärk-
Prop. 1975/76:113 19
samhet.
Polisman som har verkställt omhändertagande enligl LTO skall så skyndsamt som
möjligt anmäla omhändertagandet lill sin förman, som omedelbart skall pröva om
åtgärd enligl I eller 3 § skall bestå. Innebär förmannens beslut all den som
har omhändertagits enligl I S skall kvarhållas eller har ingripande förelagils
med stöd av 2 §, skall han skyndsamt underrätta polisstyrelsen om
omhändertagandel och skälen till detta (5 §). Den som är omhändertagen enligl 1
eller 3 § skall förhöras så snart som möjligt och därvid undertätlas om
anledningen till omhändertagandet. I de fall då någon har omhändertagils enligl
3 § skaU också vid behov en utredning om hans personliga levnadsförhållanden
göras, om möjligl av företrädare för social myndighet. Avsikten med denna
utredning skall vara atl utröna om den omhändertagne är i trängande behov av
hjälp eller stöd från samhällets sida (6 §). Beträffande den som har
omhändertagits enligt 3 § gäUer vidare alt han skall friges så snart förhör och
personutredning har slutförts och anledning föreligger att han inle längre kommer
all utgöra omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex
timmar efler omhändertagandel (8 §).
När del gäller befogenheten för polisen alt la hand
om akut berusade personer bör slutligen nämnas alt 2 § PI, som bl. a. ålägger
polisen all lämna allmänheten skydd och annan hjälp, anses ge slöd för
ingripande i vissa specieUa situationer. Om en bemsad befinner sig i ett
hjälplöst tUlstånd och omedelbar vård inle kan beredas honom på annal säll,
anses sålunda poUsen vara inte bara berättigad utan direki förpliktad alt la
hand om honom. Detta anses i princip gälla även om den bemsade anträffas på
enskilt område, t. ex. i en trappuppgång eUer i en taxibil.
2.4
Behandlingen av de omhändertagna
Som nyss har konstaterats innehåller 1841 års
förordning inle några närmare bestämmelser om förfarandet vid ett
fyUeriomhändertagande eller om behandUngen av de omhändertagna. Enligl
förordningen skall de omhändertagna förvaras "i häkte". I fråga om
förvaringstidens längd föreskrivs endast atl den omhändertagne skall förvaras
till dess all han återvunnit sina sinnens fulla bruk resp. atl en person som
har fört oljud eller förnärmat andras fred och säkerhet skall friges när han
har blivit nykter.
Polisens förvaring av de omhändertagna äger numera
inle rum i häkte utan i polisartest och då regelmässigt i särskilda för
ändamålet avsedda ar-resllokaler, s.k. fylleriartester. Den normala
förvaringstiden är fem-sex limmar.
När det gäUer fyllerister som tas om hand i
polisarrest följer vissa allmänna regler för de omhändertagnas behandling av
föreskrifterna i lagen (1958:213) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
(häkteslagen). Dessa bestämmelser avser visserligen i främsta mmmel personer
som har
Prop. 1975/76:113 20
häktats
eller anhållits och som sålunda i allmänhet är berövade friheten för en inle
hell kortvarig tidsperiod. Enligt 11 § häkleslagen skall emellertid
föreskrifterna i tiilämpUga delar och med särskilt beaktande av anledningen
till intagningen lända till eflenäiielse även i fall då någon som inle är
häktad eller anhållen las i förvar i polisartest på gmnd av fylleri eller av annan
orsak. Äv häkteslagen följer bl.a. att den omhändertagne skall behandlas med
tillbörlig hänsyn, så all skadliga verkningar av frihetsförlus-len såvitt
möjligl förebyggs (I §). Han får inte underkastas annan inskränkning i sin
frihet än som påkallas av ändamålet med intagningen saml ordning och säkerhet
(2 §). Senast vid ankomsten till förvaringslokalen skall han visiteras. Pengar,
värdesaker, legitimalionshandlingar och sådana föremål som kan äventyra ordning
och säkerhet skall las ifrån honom (3 §). I varje rum får normall inte förvaras
mer än en person (4 §). Vid behandlingen av den intagne skall erforderlig
hänsyn las till hans ålder, kön och hälsotillstånd. Läkares anvisning rörande
vården av den som är sjuk skall beaktas (5 §).
Till häkleslagen ansluter sig en
tillämpningskungörelse (1958:214). Enligt denna gäller bl. a. atl inlagen, som
företer tecken till sjukdom eller begär all läkare skall tillkallas, skall
undersökas av läkare så snart det kan ske, om det inle framgår av
omständighetema alt delta skuUe vara ulan gagn. Är inlagen i behov av
sjukhusvård skall sådan beredas honom så snart del kan ske.
I prop. 1975/76:90 har regeringen nyligen lagt fram
förslag till en ny lag om behandlingen av häktade och anhåUna m. fl.
Lagförslaget tar bl. a. sikte på att förbättra möjligheterna liU kurativt och
socialt stöd, att motverka isolering och att skapa fömtsättningar för att
häktade skaU kunna erbjudas sysselsättning och förströelse. Även den nya lagen
avses att i tillämpliga delar reglera också fall då någon tas i förvar i
polisartest av annan orsak än misstanke om brott e.d. De reformåtgärder som
föreslås får emeUertid mindre betydelse för personer som förvaras under så kort
tid som det är fråga om när det gäUer fylleriomhändertaganden. Det bör dock i
detta sammanhang nämnas att lagförslaget innebär en uppmjukning av de
principer som gäUer för visiteringsförfarandet och rätten att inneha personliga
tillhö-righeter.
I fråga om omhändertagande, förvaring och vård av
bemsade eller eljesi omtöcknade personer har vidare RPS efter samråd med
socialslyrelsen och fyUeristraffutredningen fastställt särskilda anvisningar
som har gäUt sedan den 15 september l%6 (FAP 253-1). I anvisningama understryks
särskilt vikten av all polismannen i samband med ett omhändertagande bildar
sig en uppfattning om den omhändertagnes lillslånd för atl få underlag för ell
avgörande om denne skall föras lill sjukhus eller läkare. Om personen visar
tecken på sjukdom eller har ådragit sig synliga skrap- eller krosssår eller
andra skador av inle ringa omfattning eller om han inle reagerar på tilltal
ulan verkar mer eller mindre medvetslös med avtmbbad eller avse-
Prop. 1975/76:113 21
värt nedsatt reaktionsförmåga, skall enligl anvisningarna
transport till sjukhus eller läkare ske omedelbart. De fall i vilka bemsade
eller omtöcknade personer skall läkamndersökas sammanfattas i fyra punkler,
nämligen
1. då personens tillstånd oavsett
eventuell alkoholförtäring kan misstän
kas vara hell eller delvis förorsakad av sjukdom,
2.
då personen
företer kroppsskada av inle ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig
sådan, t. ex. skallskada,
3.
då bemsningen
eller omtöckningen, oavsett bemsningsmedlel, är så höggradig att den närmar sig
eller innebär medvetslöshet eller är förenad med omlöckningslillslånd,
eventuellt med hallucinationer eller andra svåra psykiska sjukdomstillstånd,
saml
4.
då bemsningen
eller omtöckningen kan misslänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra
medel än alkoholhaltiga drycker.
1 anvisningarna framhåUs vidare att
den polisman som har verkstäUt omhändertagandel är skyldig aU noggrant
rapportera alla iakttagelser till vakt-havande befäl eller annan ansvarig
polisman. När del gäUer förvaringen i polisarrest understryks bl.a. att
noggrann och konlinueriig kontroll och övervakning skall ske saml all
bevakningspersonalen med jämna mellanmm måsle förvissa sig om all personen
inte har fallit i medvetslöst lillslånd, verkar deprimerad eller av andra skäl
har blivil i behov av läkarvård. Sedan den omhändertagne tillnyktrat bör enligt
anvisningarna beslut om frigivning föregås av en bedömning om personen befinner
sig i ell sådanl tillstånd all han har förmåga atl själv la vård om sig. Om
han klagar över sjukdom, företer skador av inle ringa omfattning eller eljesi
befinner sig i etl sådant tillstånd all någon form av vård eller hjälp bedöms
omedelbart erforderlig, bör lämplig åtgärd vidtas lill förebyggande av all
allmäntillståndet förvärras eller all allvarlig skada eller sjukdom drabbar
den omhändertagne. Beslutet om frigivning bör enligt anvisningarna i sådana
fall kunna skjutas upp tills lämplig åtgärd har vidtagits. Som exempel på sådana
ålgärder nämns kontakt med anhörig, transport lill sjukhus eller läkare,
rådfrågning hos nyklerhelsnämnd eller barnavårdsnämnd etc.
2.5 Polisens förvaringslokaler
Beslämmelser om polisens
förvaringslokaler finns i kungörelsen (1958: 215) med vissa föreskrifler om
allmänna häkten och polisartester. I kungörelsen föreskrivs all förvaringsrum
skall fylla skäliga anspråk på sundhet. Det skall vara försett med fönster så
all del får god dager. Golvytan skall vara minsl 6 kvadratmeter och mmmels
kubikinnehåll minst 15 kubikmeter. Våningshöjden skall vara densamma som i
bosladsmm. Ljudisoleringen skall vara tillfredsställande. Rummet skall vara försett
med anordningar för uppvärmning, vädring, belysning och signalsystem. Viss
möblering skall ingå. Rum som används lill förvaring av bemsade, våld-
Prop.
1975/76:113 22
samma och sjuka får dock ha annan lämplig inredning.
Inredningen skall såvitt möjligl ha sådant utförande och vara försedd med
sådana skyddsanordningar, alt den inte kan av intagen användas lill skada för
honom själv eller annan. Till förvaringsrum skall höra kloselt och tvättställ.
Dessuiom skall finnas särskilt utrymme med lämpliga anordningar för förvaring
av vederbörandes kläder och övriga lillhörigheter. 1 kungörelsen finns vidare
bl.a. särskilda föreskrifter om rengöring och uppvärmning av förva-ringsmm och
om tillhandahållande av kläder och loalellartiklar.
Kriminalvårdsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och RPS upprättar i samråd normaliilningar och tekniska
anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och polisartester.
Tillsyn utövas av kriminalvårdsstyrelsen över allmänna häkten och
polisartester som är anordnade i anslutning till sådana häkten samt av RPS över
övriga polisartester. Tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifler för
tillämpningen och kan även medge undanlag från vissa av bestämmelserna i
kungörelsen. Länsläkarväsendel och länspolischefen har ålagts skyldighet aU
regelbundet inspektera polis-arresterna i länet.
När kungörelsen med vissa
föreskrifter om allmänna häkten och polisar-rester trädde i kraft den I juli
1958 fanns åtskilliga polisarresler som inte uppfyllde kungörelsens krav.
Kommunema, som innan polisväsendet förstatligades den 1 januari 1965 var
huvudmän för polisarresterna, beviljades i förhållandevis slor utsträckning
dispens från föreskrifterna i avbidan på ny- eller ombyggnader av polishus. Vidare
rådde även efter kungörelsens tillkomst osäkerhet angående särskilt
fylleriarresternas utformning. Ett antal av de arrester som byggts efler år
1958 har försetts med sluttande golv intill liggplatsen. 1 andra arrester har
liggplatsen ulförts i form av en s. k. lave, i allmänhet bestående av en
utfyllnad av hela främre delen av mmmel. Det förekommer också flera andra
artesttyper. En del arrester har utformats ulan inredning med hell kala
väggar.
Efler polisens förstatligande har
ell stort arbete lagts ned på alt komma fram till enhetliga lösningar när del
gäller utformning och inredning av fyl-leriarreslerna. De nybyggda arresterna
har numera en enhetlig standard. Den moderna arrestlypen har utformats med del
konventionella sjuk- eller vilorummet som förebild och kännetecknas bl. a. av
all golvet är plant och försett med en plast- eller gummimalla. Arresterna
förses med en bäddbar brits som är fastsatt i väggen på låg höjd över golvet.
En riktpunkt har vidare varil alt befria arresterna från utskjutande föremål
som kan vålla skada.
En omfattande nybyggnad av polishus
har pågått oavbrutet efler polisväsendets förstatligande. Efter år 1965 har
uppförts etl 70-lal nya polishus med förvaringslokaler för fyllerister. I de
polishus som inte var projekterade redan före förstatligandet har i allmänhet
arresterna därvid kunnat utformas efter de moderna principerna, som har
ansells fylla de krav som kan StäUas från humanitär, sanitär och teknisk
synpunkt. F. n. finns polis-
Prop.
\915fl(i: 113 23
hus
med förvaringsmm för fyllerister i ca 120 centralorter med sammanlagt omkring
840 förvaringsmm. De flesla av cenlralortema har numera artester av modern
typ.
2.6
FyUeri på militärt område m.m.
Bestämmelsen i I6kap. 15 § BrB om ansvar för
fylleri gäller också militärer som uppträder berusade på allmän plats. Om
gärningsmannen vid tUlfället har militär tjänstedräkl är mål om ansvar för
fylleriet dock all anse som militärt brottmål. Frågan om ansvar för fylleri kan
i delta fall för den som slår under militärt befäl handläggas av
befattningshavare inom försvarsmakten i disciplinmål. Straffet bestäms då lill
disciplinstraff - dvs. fritidssiraff eller disciplinbot - i stället för böter.
Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer vissa befattningshavare inom
försvarsmakten av i regel lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad
eller tjänsteklass. I allmänhet utövas bestraffningsrätten av chef för
regemente eller motsvarande. Beslämmelser härom finns i 2 § lagen (1973:18) om
disciplinstraff för krigsmän och 3, 7-9, 12 och 13 §§ militära rättegångslagen
(1948:472).
Vid sidan av bestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB finns
som fömt har berörts i 21 kap. \fi § BrB en särskild bestämmelse om fylleri,
begånget av mililär inom militärt område. 1 denna bestämmelse föreskrivs att
krigsman, som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten uppträder
berusad av alkoholhaltiga drycker så alt det framgår av hans åtbörder eller
tal. skall dömas för fylleri till disciplinstraff. Till samma straffdoms om
m-set har orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Fråga om ansvar får
handläggas i disciplinmål.
Om en militär uppträder bemsad i Ijänslen gäller
särskilda beslämmelser. Har krigsman, som tjänstgör som chef för avdelning av
försvarsmakten eller fullgör vakttjänst eller liknande uppgift, genom
förtäring av alkoholhaltiga drycker eller annorledes satt sig ur stånd att
fullgöra tjänsten, straffas han enligt 21 kap. 13 § BrB för övergivande av
post. Är krigsman under tjänsteutövning så påverkad av alkoholhaltiga drycker
eUer annat bemsningsmedel all hans förmåga alt fullgöra tjänsten måste antas
vara nedsatt, ådrar han sig ansvar enligt 21 kap. 14 § BrB för onykterhet i
tjänsten. Påföljden är enligl båda bestämmelsema disciplinstraff eller
fängelse.
När en mililär påträffas bemsad utanför militärt
område kan polisen ta hand om honom enligl 1841 års förordning. Enligt 36 §
mililära rättegångs-lagen får dessuiom mililär förman förordna alt krigsman
skall las i förvar, om han inom område eller utrymme som nyttjas av
försvarsmakten eller -iklädd mililär tjänstedräkl - på allmän plats uppträder
bemsad så alt det framgår av hans åtbörder eller tal eller eljesi stör allmän
ordning eller ordningen inom försvarsmakten. Den omhändertagne får inte hållas
i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett omhändertagandet.
Prop.
1975/76:113 24
Enligl I9i 26 tjänslereglementet
för försvarsmakten (FFb 750288) får ingripande av förman på allmän plats för
upprätthållande av allmän ordning ske endast gentemot i uniform klädd krigsman,
som uppträder bemsad så all del framgår av hans åtbörder eller tal, för oljud,
inlåter sig i slagsmål, beter sig på annal sätt som är ägnat all väcka allmän
förargelse eller i övrigt stör allmän ordning. Ingripande får tillika ske
endast under fömtsättning att civil polis, vaktpersonal, ordningspatrull eller
militär polispersonal inte finns omedelbart tillgänglig eller är i behov av
hjälp.
Den som har omhändertagits enligt
36 S militära rättegängslagen skall enligt 51 § kungörelsen (I948i69l) angående
den mililära rättsvården förvaras i militärhäkte eller, om sådant inte finns
alt tillgå, i annan lämplig lokal.
2.7 Förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
Det förekommer ofta att personer
som omhändertas för fylleri bär på sig spritflaskor o. d. Sådan egendom kan av
polisen las i beslag och sedan förklaras förverkad av domstol eller åklagare
med slöd av reglerna i lagen (1958; 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. (förverkande-lagen). Enligt I § i denna lag skall alkoholhaltiga
drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas bl.a. hos den som uppträder
bemsad på plats och säll som avses i 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § brottsbalken
vara förverkade, såvida inte särskilda skäl talar däremot. Angående beslag av
sådan egendom gäller enligl 2 § de allmänna reglerna om beslag i brottmål med
vissa avvikelser. En av dessa avvikelser beslår i alt beslaglagen egendom får
bevisligen förstöras, om dess värde är ringa eller förstörande eljest måsle
anses försvarligt. När så inle är fallet, får egendomen säljas.
Fråga om förverkande kan prövas av
domstol men får också las upp i strafföreläggande. När del gäller fylleri får
förverkande las upp även i föreläggande av ordningsbot. I sistnämnda fall
förutsälls dock enligt 5 § ordningsboiskungörelsen (1968:199) all del är fråga
om egendom vars värde kan uppskattas till högst 100 kr. Beslaglagen egendom kan
slutligen förklaras förverkad av åklagare även i fall då lagföring för själva
fylleriförseelsen underlåts. Den som i ett sådant fall är missnöjd med
åklagarens beslut kan anmäla missnöje inom en månad. Anmäls missnöje skall
åklagaren, om han inte vill häva beslaget, inom viss tid väcka talan om
förverkande vid domstol (2 § 3 förverkandelagen).
Enligl 3 § förverkandelagen gäller
slutligen att egendom som har förklarats förverkad enligl lagen skall
bevisligen förstöras eller försäljas i den mån detta inle har skett redan
förut.
När fråga om ansvar för fylleri
handläggs i disciplinmål, ankommer enligt 11 § mililära rättegängslagen
beslutet om förverkande på den bestraffningsberättigade befattningshavaren.
För beslagsförfarandet finns vissa
Prop. 1975/76:113 25
särskilda
föreskrifler i cirkuläret (1960:166) angående tillämpning i disciplinmål av
förverkandelagen.
Vid sidan av bestämmelserna i förverkandelagen
finns i olika specialförfaitningar särskilda regler om omhändertagande av
alkoholdrycker och andra bemsningsmedel. Enligt 63 § Nvl får alkoholhaltiga
drycker som påträffas hos den som är underkastad föreskrift enligl Nvl om
avhållsamhel från bruk av sådana drycker omhändertas av polisman. Vidare får
enligt samma lagrum föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas hos
eller ankommer till inlagen eller som påträffas inom anstalten ulan alt känd
ägare finns. Delsamma gäller injektionsspruta eller kanyl som kan användas för
inspmlning i människokroppen. Med omhändertagen egendom skall förfaras på
samma säll som enligl 3 § förverkandelagen.
Föreskrifler av samma innebörd som 63 § Nvl finns
vidare i 88 a § bamavårdslagen och 63 § lagen (1974i 203) om kriminalvård i
anstalt.
2.8
Fylleriets rättsverkningar
Den som är hemfallen ål alkoholmissbmk kan enligl
15 § Nvl släUas under övervakning av nyklerhelsnämnden, om dessutom någon av
de i lagmmmet angivna specialindikalionema föreligger. En av dessa är den s.
k. fylleriindikationen, som för sin lillämpning fömtsätter alt vederbörande
genom lagakraftvunnen dom har befunnits skyldig lill minsl tre under de två
senast förflutna åren begångna gärningar, innefattande fylleri, eller annat i
lagmmmet angivet brott. Föreligger fömtsättningar för övervakning kan, om även
vissa andra villkor är uppfyUda, länsrätten i sista hand besluta om
tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare enligt 18 §.
Nyklerhelsnämnden får kännedom om fyUeriförseelser
i första hand genom polisen och åklagarmyndigheterna. Enligl 10 § Nvl är
nämligen polis-eller åklagarmyndighet som får reda på atl någon har gjort sig
skyldig till fylleri eller eljesi har använt alkoholhaltiga drycker lill uppenbar
skada för sig själv eller annan skyldig alt ofördröjligen göra anmälan om saken
liU nyklerhelsnämnden. Enligl förarbetena till bestämmelsen behöver anmälningsskyldigheten
dock inle fullgöras i sådana situationer då anmälan rörande del aktuella
fallet kan anlas komma all göras till nyklerhelsnämnden i annan ordning eller
nämnden själv har skaffat sig kännedom om detta. Anmälningsskyldighet enligt
samma lagmm föreligger också - med vissa begränsningar - för läkare som i sin
verksamhel får kännedom om all någon missbmkar alkoholhaltiga drycker.
En av de praktiskt sett viktigaste rättsverkningar
som en fylleridom har f. n. hänför sig lill rätten atl erhålla eller behålla
körkort. Enligl gällande beslämmelser i körkortskungörelsen (1972i 592) skall
länsslyrelsen vid sin prövning av en ansökan om körkortslillslånd särskilt
beakla
Prop.
1975/76:113 26
bl. a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare
gäller alt kör-kortslillstånd i fråga om den som dömts för fylleri inle får
meddelas innan två år har förflutit från det atl förseelsen har begåtts, om det
inte kan anses uppenbart alt sökanden ändå aren skötsam person (17 §). Om del
finns anledning anta att en körkortshavare inte längre uppfyller de förutsättningar
som gäller för erhållande av körkort, skall den länsstyrelse som har meddelat
körkortstillståndet skyndsamt utreda frågan om hans lämplighet (48 §). Fråga om
återkaUelse av körkort tas upp av länsrätten efler anmälan av länsstyrelsen.
Körkort skall återkallas bl.a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till
fylleri och del inle kan anses uppenbart alt han ändå är en skötsam person
eller om körkortshavaren med hänsyn lill onyktert levnadssätt inle bör ha
körkort (51 §). ÅterkaUelse på gmnd av straffbelagd förseelse får dock ske
försl när frågan om slraff för förseelsen harblivit avgjord genom
lagakraftägande dom. om inle omständigheterna är sådana alt körkortshavaren
oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig all föra körkortspliktigl
fordon (53 §). Under vissa förutsättningar får också interimistiskt beslut om
återkaUelse meddelas (54 §). Om inte tillräckliga skäl lill återkaUelse
föreligger, kan länsrätten meddela varning (65 §).
Vad som har föreskrivits i fråga om
körkortshavare i förevarande hänseenden gäller i tillämpliga delar också
beträffande innehavare av trafikkor! eller Iraklorkort.
Domstol eller befattningshavare vid
försvarsmakten är skyldig att omedelbart sända avskrift av dom eller beslul
till den länsstyrelse som har meddelal körkortslillslånd, om en körkortshavare
har befunnits skyldig lill fylleri (119 § första stycket 5). När del är fråga
om godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot
ankommer enligl särskilda föreskrifler underrättelseskyldigheten på RPS.
Skyldighel alt sända avskrift av domar och beslut till körkortsmyndigheten
föreligger också vid etl flertal andra brottstyper, bl. a. brott mol lagen
(1951:649) om slraff för vissa trafikbrott och, med vissa begränsningar, andra
brott vid förande av motordrivet fordon saml vissa allvarligare brott mol BrB
under fömtsättning all annan påföljd än böter har ådömts (119 §). Vidare
föreligger skyldighet för nyklerhelsnämnd att lämna uppgift lill
länsslyrelsen, när nämnden i fråga om körkortshavare har beslutat om
övervakning eller ansökt om tvångsintagning enligt Nvl. Nyklerhelsnämnd är
skyldig alt lämna uppgift lill länsstyrelsen också i annat fall när rätten att
inneha körkort bör prövas om till följd av körkortshavarens alkoholmissbmk (122
§). Även polismyndighet är skyldig atl anmäla lill länsstyrelsen om anledning
finns till återkaUelse av körkort (123 §).
Uppgifler om domar, beslul och
andra undertättelser av del slag som nu senast berörts förs in i
körkortsregistrei (126 §).
I fråga om avstängning från rätten
all köpa rusdrycker gäUerf n. enligt 18 § msdrycksförsäljningslagen (1954:521)
att ulminutering av sådana drycker får vägras bl. a. den som är upptagen på
särskild
Prop. 1975/76:113 27
förteckning, den s. k. spärtlislan. Spärrlislan handhas av
riksskatteverket, som också för elt särskilt straffregister över fylleri och
andra alkoholbrotl (se vidaie avsnitt 2.9). På listan upptas dels
alkoholmissbmkare efler beslul av nyklerhelsnämnd. dels också under närmare
angivna fömtsättningar personer som har gjort sig skyldiga till vissa
alkoholbrotl. De broll som del här är fråga om är olovlig försäljning eller
olovligt innehav av msdryc-ker, försök eller medverkan lill sådant broll,
olovligt tillhandagående med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård
omhändertagna m.fl. saml Irafik-nyklerhelsbroll och fylleri. I fråga om
trafiknyklerhelsbroll och fylleri gäller att upptagande på spärrlista skall
ske när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig skyldig lill sådanl
broll vid mer än ett tillfälle under tolv månader. Den som i etl sådanl fall
har lagils upp på spärtlisla avförs därifrån efler sex månader. Enligl 20 §
rusdrycksförsäljningslagen är del förbjudet för annan att såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt skaffa rusdrycker åt person som är uppförd på
spärtlisla.
2.9 Registrering av fylleriförseelser
2.9.1 Riksskatteverkets straffregister
FyUeriförseelser och vissa andra
broll med anknytning lill alkohol registreras f. n. i etl centralt register,
del s. k. särskilda slraffregistret, vilkel tidigare fördes av
kontrollstyrelsen men numera handhas av riksskatteverkel. Föreskrifler om
delta register finns i kungörelsen (1955: 512) om skyldighet att meddela
uppgifler lill riksskatteverket och kungörelsen (1955:513) om särskilt
straffregister rörande fylleri och vissa andra brott. Vidare finns en särskild
kungörelse (1961:186) om skyldighet att inhämta uldrag ur registret.
Registreringen avser lagakraftvunna
domar som gäUer vissa angivna brott. Hit hör fylleri och militärt fylleri saml
vidare de mililära brotten övergivande av post och onykterhet i tjänsten under
fömtsättning atl personen i fråga varit bemsad så all del framgått av hans
åtbörder eller tal. Vidare registreras vissa brott mol msdrycksförsäljningslagen,
ölförsäljningslagen (1961:159), lagen (1961:180) om tillverkning av sprit och
vin samt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat. I registret antecknas också brott som avser olovligt tiUhandagå-ende
med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård intagna m. fl. Slutiigen sker
registrering beträffande trafiknykterhetsbrott. På samma sätt som domar
registreras godkända strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot saml
lagakraftvunna beslul i discipUnmål.
Undertättelser till
riksskatteverket för registrering i nu angivna hänseenden lämnas av RPS. När
det gäUer domar av allmän domslol och beslul i disciplinmål gmndar sig
undertältelsema på uppgifter som RPS i sin tur har erhåUit enligl föreskrifterna
i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem
(Rl-kungörelsen). F. n. är undertällelsesyslemel
Prop. 1975/76:113 28
uppbyggt
på del säuel all riksskatteverket från RI erhåller maskinellt framställda
blanketter med uppgift om domar och beslut saml godkända slraff- och
ordningsförelägganden av sådant slag som skall antecknas i registret.
Fömtom uppgifter om brott skall i slraffregistret
också antecknas vissa beslut av länsrätt i ärenden angående tvångsinlagning på
allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt nykierhetsnämnds beslul
varigenom någon har ställts under övervakning enligt Nvl. Vidare åligger del
direktör eller föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare atl
för registrering lämna uppgift när någon las in eller frivilligt ingår på
anstalten, överflyttas från en anstalt lill en annan eller skrivs ut från
anstalten.
Utdrag av registret får lämnas när del begärs av
vissa särskilt angivna myndigheler, bl. a. domstolar, åklagar- och
polismyndigheter, länsstyrelser och länsnyklerhetsnämnder. Om det beträffande
en person som har tagits upp i registret inle under en sammanhängande lid av
fem år har inträffat något som skall redovisas i registret, las äldre
uppgifter med i registerutdrag bara om det finns särskilda skäl. Under vissa
fömtsättningar får uppgifter från registret lämnas ut för vetenskaplig eUer
därmed jämförlig undersökning. Härom finns föreskrifter i kungörelsen
(1971:316) om utlämnande för forskningsändamål av uppgifter om brott m.m.
Skyldighel all införskaffa utdrag av
slraffregistret föreligger för domslol eller åklagarmyndighet innan någon fälls
lill ansvar för vissa angivna broll mot msdrycks- och ölförsäljningslagama,
lagen om tiUverkning av sprit och vin saml lagen om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat. Även i andra brottmål skall utdrag av
registret inhämtas när del finns anledning därtill. I mål om förvandling av
böter skall utdrag införskaffas, om erforderliga uppgifter inle kan erhållas
på annat sätt.
Uppgifter och anteckningar som hör till det
särskilda slraffregistret är underkastade sekretess enligl 11 § lagen
(1937:249) om inskränkning i rätten all utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen).
2.9.2
Körkortsregistret
Belräffande innehavare av körkort, trafikkorl eller
iraklorkort registreras som förul berörts fylleriförseelser enligt 126 §
körkorlskungörelsen också i körkortsregistrei. Registreringen sker på gmndval
av domar, beslul i disciplinmål och godkända slraff- eller
ordningsbotsförelägganden. I körkortsregistrei sker anteckning även beträffande
de mililära brotten övergivande av post och onykterhel i Ijänslen, under
fömtsättning all personen i fråga vid brottet varit bemsad så att del framgått
av hans åtbörder och tal. I registret antecknas vidare brott mol lagen om
slraff för vissa trafikbrott och, med vissa begränsningar, andra broll vid
förande av motordrivet fordon. Dessuiom antecknas brott mol
narkotikastrafflagen (1968:64) och mol lagen (1960:418) om straff för
vamsmuggling i fråga om narkotika saml vissa allvarligare brott mol BrB under
förutsättning all an-
Prop. 1975/76:113 29
nan
påföljd än böter har ådömts. Dessa registeruppgifter ingår i
körkorts-registrets s. k. belaslningsdel.
I körkortsregistrei skall också tas in vissa
belaslningsuppgifter som inte avser brott. Registrering skall sålunda ske av
uppgifler från nykterhets-nämnd angående beslut om övervakning enligl Nvl eller
ansökan om intagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare. Vidare
registreras underrättelser från nykterhetsnämnd om alt rätten för viss person
atl inneha körkort, trafikkorl eller traktorkort bör omprövas samt anmälan från
polismyndighet all anledning finns lill återkaUelse. Dessutom skall anteckning
ske även beträffande andra omständigheter som behövs för kontrollen av
körkortshavare, irafikkorlshavare eller innehavare av Iraklorkort.
Enligl statsmakternas beslul (prop. 1971:65.TU
1971:12,rskr 197li209) har etl centralt körkorlsregister (CKR), baserat på
automatisk dalabehandling, inrättats och tagits i drift. Detla register
ersätter de tidigare länsvis förda körkortsregislren. Registret förs av
statens trafiksäkerhelsverk (125 § körkorlskungörelsen).
På grund av de övergångsbestämmelser som enligl
33-36 §§ kungörel-ien (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning
gäller för körkortskungörelsen förs emellertid uppgifler om brott f. n. inte
in i CKR. Sådana uppgifter förs i stället in i ell delsystem inom RI, som har
varil i drift sedan den I mars 1972. Uppgifter i fråga om samtiiga därefier
meddelade eller godkända domar, beslut eller straff- eller
ordningsbotsförelägganden som skall föras in i körkortsregistret finns bevarade
i etl särskilt register - registret över brott av betydelse i
körkorlshänseende (KKBEL).
Enligl 21 § Rl-kungörelsen (ändrad 1973:59) skall
RPS undertätta länsstyrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot belräffande sådana broll som skall föras in i
körkortsregistrei. För detta ändamål sänder RPS underrättelse på maskinläsbart
medium lill statens trafiksäkerhetsverk, som framställer särskilt registerblad
för varje körkortshavare. Registerbladet sänds i fräga om den som har gammalt
körkort till den länsstyrelse som utfärdat körkortet och belräffande den som
har körkortstUlslånd eller nytt körkort till den länsstyrelse som utfärdat
körkorlstillståndel. Körkortsregistrei förs belräffande de nu ifrågavarande
belastningsuppgifterna genom att länsstyrelsen bevarar del senast översända
regislerbladel. När del gäller belaslningsuppgifter som avser tiden före den 1
mars 1972 förs registret i stället genom atl länsslyrelsen bevarar del
regislerkort som där har lagts upp för personen i fråga.
För körkortsregistrets belastningsdel gäller samma
bestämmelser om sekretess som i fråga om riksskatteverkets straffregister.
2.9.3
Registrering hos nykterhetsnämnderna
Som fömt berörts åligger det eniigt 10 § första
stycket Nvl polis- och åklagarmyndighet som får kännedom om all någon har gjort
sig skyldig lill fyUeri eller eljesi använt alkoholhaltiga drycker lill
uppenbar skada för sig
Prop. 1975/76:113 30
själv
eller annan alt ofördröjligen anmäla förhåUandet till nyklerhelsnämnden. Det
har fömtsätts all anmälan i princip skall göras hos den kommunala
nyklerhelsnämnden respektive social centralnämnd där sådan finns inrättad. Pä
vissa håll haremellertid träffals överenskommelse om atl anmälan i stället
skall göras hos länsnyklerhetsnämnd. Avsikten härmed är all
länsnyklerhetsnämnden skall kunna vidarebefordra anmälan till den kommunala
nämnd som har atl ta hand om fallet.
En fyllerianmälan till nyklerhelsnämnd medför
regelmässigt atl personen i fråga registreras hos nämnden. Några föreskrifler
i författning som närmare reglerar denna registrering har inte utfärdats. Det
praktiska förfarandet belräffande registreringen varierar beroende bl. a. på
kommunens storlek och på om ADB-behandling tillämpas. Enligl 5 § femte stycket
Nvl gäUer vissa allmänna föreskrifter i kommunallagen (1953: 753) beträffande
bl.a. vård och förtecknande av handlingar som hör tiU nämndens arkiv. Vidare
finns i 64 § tredje stycket Nvl en allmän beslämmelse om all handlingar i förekommande
ärenden skall förvaras så all de inle är tillgängliga för obehöriga. Handlingar
i ärenden rörande nykierhetsnämnds verksamhet är underkastade sekretess enligt
14 § sekretesslagen.
2.10
Statistiska uppgifter
De uppgifter om fyUeridomar som kommer in till del
särskilda slraffregistret bearbetas statistiskt genom riksskalleverkets
försorg. Med ledning av uppgifterna kan till en början anlalel under ell år
begångna förseelser som lett lill dom eller godkänt slraff- eller
ordningsbotsföreläggande redovisas. Bearbetningen påverkas emellertid därvid
av eftersläpningen i dom-slolsförfarandel. Vid bearbetningen av uppgifterna
framräknas också för varje år anlalel sakfäUda personer, dvs. anlalel personer
som årligen gjort sig skyldiga till fylleri. För att kunna följa den aktuella
ulvecklingen av fylleriet inhämtar riksskatteverkel dessutom månadsvis från
RPS uppgifler över antalet omhändertaganden vid de lokala polismyndighelema.
Dessa uppgifler omfattar alla omhändertaganden på grund av bemsning, oberoende
av om en förseelse har lett till åtal eller blivil avdömd, alltså även
förseelser som har begåtts på enskilt område eller av ej slraffmyndiga personer
eller som har föranlett beslut om åtalsunderlåtelse.
En jämförande översikt avseende både omhändertaganden
på grund av berusning och avdömda förseelser ges i tabell 1. Del framgår av
denna labell all antalet fyUeriförseelser per person och år, som kan sägas
vara ell ullryck för ålerfallsrisken, under senare år har uppgått lUl omkring
1,7.
Tabell 1. Översikt över fylleristatistiken 1968-1974
Är
Omhändertaganden för fylleri
Avdömda
fylleri-
Per 1000
inv.
15 år
Förse-
förseelser
och däröver
elser
per
sak-
Hela
På enskilt
På
allmän
Hela
Antal
Om-
Förse
-
Sak-
antalet
område
plats
antalet
sakfällda personer
hän-
derta-
ganden
eiser
fällda personer
fälld person
1968
111 772
180.59
93713
74121
42275
17,9
11,9
6,8
1,75
1969
10953!
17240
92 291
77417
44409
17,4
12,3
7,1
1,74
1970
104043
17940
86 103
66554
40866
16,4
10,5
6,5
1.63
1971
103 941
18295
85646
67996
40757
16,2
10,6
6,4
1,67
1972
110642
18 593
92049
70287'
40180'
17,2
10,9'
6.3'
1,75'
1973
1 II 673
18359
93 314
__
__
17,3
___
---
1974
119615
19255
100360
18,5
Anlalel omhändertaganden per I 000 invånare är i de
större kommunerna väsentligt högre än på landsbygden. Av tabell2 framgår bl.
a. skillnaden i omhändertagandefrekvensen mellan de tre största polisdistrikten
och landel i övrigi.
Polisdistrikt
1968
1969
1970
1971
1972
1973
1974
Stockholm Göteborg Malmö Övriga riket
34,9
48,6
18,0
9,1
37,0
42,0
16,9
9,0
28,0
39,5
18,9
9,2
28,5
38,5
15,9
9,2
35,6
40,8
13,3
9,4
39,7
37,3
14,8
9,5
42,3 37,0 17,2 10,3
Hela
riket
14,2
13,8
13,0
12,9
13,6
13,7
14,7
Per 1 000 inv. 15 år och däröver
17,9
17,4
16,4
16,2
17,2
17,3
18,5
Antalet under olika månader 1968-1974 gjorda
omhändertaganden framgår av tabeU 3.
Tabell 3. Omhändertaganden månadsvis 19681974
Månad
1968
1969
1970
1971
1972
1973
1974
Januari
7022
6998
6462
6792
6354
7029
7966
Februari
7232
6325
5923
6714
7013
7 338
7735
Mars
9479
7938
7861
7434
8312
9959
10071
April
10283
9208
9345
8866
8833
8973
10803
Maj
10288
10448
10840
9718
9992
10832
11631
Juni
12 222
11904
10114
11249
12527
12663
11716
Juli
11509
12672
11074
11 235
12213
12186
11756
Augusti
11 193
11776
10678
9932
10772
11 180
13044
September
9290
9300
8828
8969
8894
9175
9859
Oktober
7863
8 743
8 260
8567
8711
7918
8332
November
7290
7159
6772
6546
7746
6637
8204
December
8 101
7060
7886
7919
9275
7 783
8498
Summa
111 772
109531
104043
103 941
110642
111 673
119615
Preliminära uppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid den statistiska bearbetningen har också
uppgifterna om anlalel omhändertaganden släUts samman med tillgängliga
uppgifler om alkoholkonsumtionen. Sistnämnda värden har beräknats på gmndval
av uppgifler från systembolaget om bolagels försäljning av msdrycker dels lill
allmänhelen. dels lill innehavare av utskänkningslUlslånd. Vidare har
utnyttjats hos riksskatteverket tillgängliga uppgifler om den skallepliktiga
utlämningen av öl och uppgifler från generaltullslyrelsen om importerade
kvantiteter öl. Systembolagets försäljning och den skattepliktiga utlämningen
m. m. har härvid antagits svara mol konsumtionen under samma tid (tabell 4).
Tabell
4. Konsumtion av spritdrycker, starkvin, lättvin och starköl per invånare samt
omhändertaganden länsvis under år 1973
Län
Sprit-
Vin
litei
Starköl
Om-
drycker
- liter
händer-
liter
Totalt
Slarkvin
Lätlvin
tagan-den för fylleri
Slockholms
8,47
15,42
2,08
13,34
5,04
23,30
Uppsala
5,54
7,60
1,18
6,42
2,83
12,24
Södermanlands
6,09
6,20
1,20
5,00
2,00
9,82
Östergötlands
6,27
5,85
1,37
4,48
2,16
14,51
Jönköpings
5,51
3,87
0,99
2,88
2,08
9,37
Kronobergs
6,16
3,88
0,94
2,94
1,94
6,12
Kalmar
6,88
4,39
1,17
3,22
1,67
9,18
Gollands
7,21
7,60
1,21
6,39
4,69
7,90
Blekinge
7,23
4,36
0,91
3,45
1,59
8,60
Kristianstads
6,17
3,81
0,74
3,07
1,56
5,17
Malmöhus
6,49
7,15
1,05
6,10
2,12
9,61
Hallands
7,17
5,23
1,10
4,14
2,29
7,21
Göteborgs
o Bohus
7,44
8,62
1,83
6,79
4,41
25,54
Älvsborgs
5,24
3,73
1,09
2,64
2,02
7,28
Skaraborgs
5,31
3,15
0,82
2,32
1,69
8,56
yärmlands
6,26
4,77
1,28
3,50
2,82
10,36
Örebro
6,19
4,97
1,09
3,88
2,25
10,74
Västmanlands
5,73
6,02
1,21
4,82
2,50
13,06
Kopparbergs
6,07
4,50
1,00
3,50
1,97
8,36
Gävleborgs
6,98
4,76
1,03
3,73
2,74
11,78
Västemorrlands
6,83
4,59
1,02
3,57
1,58
11,74
Jämtlands
7,04
5,25
1,22
4,03
2,94
10,77
Västerbollens
5,13
4,23
0,88
3.34
3,05
7,15
Norr
bollens
5,40
3,73
0,84
2,89
3,64
13,86
Hela
rikel
6,68
7,25
1,31
5,94
2,96
13,71
1 tabeU 5 redovisas antalet avdömda
fyUeriförseelser efter kön och ålder absolut och per 1 000 invånare. Del kan
därav konstaleras atl kvinnornas andel ökat på senare år men alltjämt utgör
mindre än 4% av del totala fylleriet. Åldrama omkring 20 år visar alltjämt den
högsta frekvensen, dock endast bland män; bland kvinnor är fylleri vanligast
förekommande i de allra yngsta åldrarna, 15-17 år.
Tabell 5. Avdömda fylleriförseelser efter kön och ålder
19671972'
Älder år
Män
Kvinnor
1967
1968
1969
1970
1971
19722
1967
1968
1969
1970
1971
1972=
15-17
3045
2 875
2714
2539
2736
2888
376
336
319
324
477
345
18-19
__
__
4 545
3982
4013
_
___
___
249
253
203
18-20
7877
7580
7689
__
__
300
252
299
---
---
20-24
--
__
11309
11005
1073!
_
___
___
375
396
355
21-24
9486
9913
10463
__
281
233
244
25-29
7131
7 167
7920
6 869
7205
8 725
159
171
198
14!
172
294
30-39
13926
13 425
14520
12598
11278
12 829
280
293
321
317
507
608
40-49
14853
15928
16102
12022
11643
12464
381
383
369
480
517
375
50-69
15048
14 635
15 160
13803
16629
15 504
235
218
243
135
132
193
70-e
741
703
850
848
1064
760
3
9
6
Summa
72 107
72226
75418
64533
65 542
67914
2015
1895
1999
202!
2454
2 373
Per 1000
invånare
i
resp.
kön och ålder
15-17
17,3
16,9
16,1
15,2
16,4
17,4
2,25
2,08
2,00
2,04
3,01
2,20
18-19
38.8
34,5
35,0
2,22
2,28
1,85
18-20
39.8
39.5
41,4
1.57
1,36
1,67
20-24
33,3
32,7
33,3
---
1,15
1,23
1,14
21-24
35.7
36,2
37,9
--
1,13
0,90
0,93
25-29
27,6
26,5
27.7
22.4
21,9
25,3
0,66
0.68
0,74
0,50
0,56
0,92
30-39
30.2
29,1
31,4
26.7
23,5
26,3
0,62
0,66
0,72
0,70
1,11
1,32
40-49
28,0
30,3
30,9
23,3
23,2
25,5
0,73
0,74
0,72
0.94
1,04
0,77
50-69
16,7
16,1
16,6
15,0
13,4
16,4
0,25
0,23
0,25
0,17
0,14
0,20
70-e
2,6
2,4
2,9
2,8
3,5
2,4
0,01
0.02
0,02
Summa
23,5
23,4
24,3
20,6
20,7
21,3
0,64
0,60
0,63
0,63
0,76
0,73
Antalet personer som enligt
riksskatleverkels register sakfällls för fylleri har vidare delals upp efler
den tidigare belastningen. Därvid har de som under femårsperioden närmast före
den aktuella förseelsen inle gjort sig skyldiga tiU fylleri betecknats som
debutanter och övriga som recidivisler. Antalet recidivisler är vaije år slörre
än anlalel debutanter, vilkel visar all ålerfaUsrisken är myckel slor när det
gäller fylleri. Anlalel för fylleri sak-fällda personer och molsvarande antal
debutanter i olika åldersgmpper framgår av tabeU 6.
' Är för förseelsens begående. Preliminära uppgifter.
3-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113
TabeU 6. För fylleri sakfällda personer efter ålder och
tidigare belastningar 1967-1972'
Älder år
Sakfälld
a
personer
Därav d
cbutanter
1967
1968
1969
!970
1971
1972 2
1967
!968
!969
!970
!97!
1972
15-17
2842
2 606
2 545
2 670
3000
2 898
2 474
2 326
237!
2452
2 798
2 635
18-19
3827
3 242
3 324
263!
24!!
2564
18-20
5 995
571!
5 882
___
___
3 785
367!
4080
20-24
__
.
__
8425
765!
694!
___
___
4 444
3 679
3 597
21-24
6397
6689
7!1!
___
___
2803
2 986
3 457
25-29
4 238
4316
4803
4 370
4 864
5 523
1657
1 635
2061
1468
2 178
2 260
30-39
7157
6916
7475
6695
6779
6607
2 477
23! 1
2 759
2 369
2371
!946
40-49
7383
7526
789!
6686
6 282
6283
2318
2275
2473
1945
!763
!804
50-69
8 359
8025
8 129
7679
836!
8026
2 778
2 560
2561
2 123
2422
2 523
70-e
508
486
573
5!4
578
578
2!!
!95
268
195
2!3
213
Summa 42 879 42 275 44409 40 866 40757 40
180 18503 17959 20030 17 627 17835 17 542 Per ! 000 invånare
15-17
8,3
7,8
7,8
8,2
9.2
9,0
7,2
7,0
7,2
7.5
8,6
8,3
!8-19
16,7
14.3,
14,8
11,5
10,6
11.4
18-20
15.4
15,1
16,!
9,7
9.7
11,2
20-24
__
12,7
I!.6
!!,0
6.7
5,6
5.7
21-24
12,4
12,5
!3,2
__
__
__
5.4
5,6
6.4
25-29
8,5
8,3
8,7
7.4
7,7
8,3
3.3
3,!
3,7
2,5
3,4
3.4
30-39
7,9
7,6
8.2
7,3
7,3
7,0
2.7
2,5
3,0
2,6
2.5
2.1
40-49
7,0
7,2
7,6
6.5
6,3
6.5
-> -)
2,2
2,4
1,9
1.8
1.9
50-69
4,5
4,3
4,4
4.3
4,4
4.2
!,5
1.4
!,4
!,!
1,3
1,3
70-e
0,8
0,7
0.8
0,7
0,8
0,8
0.3
0.3
0,4
0,3
0,3
0,3
Summa
6,9
6,8
7.1
6.5
6.4
6,3
3,0
2,9
3,2
2,8
2,8
2,7
Anlalel lill riksskatteverket
redovisade brott mol 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB där msel orsakats av
annal än alkoholhaltiga drycker redovisas i tabell 7.
TabeU
7. Fyllerifall där berusningen orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kön Är för domen
Älde
17
15-år
18-19 är
20 är och äldre
S:a
Män 1970 1971 1972 1973
15
54 44
79
9
39 18 !9
66 !78 161 174
90
271 223 2!5
Kvinnor
1970
1971
1972
1973
5 6 17 13
14 27 15
opaginerad Kontrollera mot PDF
I tabell 8 redovisas anlalel fall
då åklagare efler ålalsprövning beslutat att inte väcka åtal för fyUeri.
' Är för förseelsens begående. Preliminära uppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 8. Personer vilka åklagare
beslutat att ej åtala för fylleri Ålalsprövning enligl
RB 20:7 p. 1' RB 20:7 p. 2 RB 20: 7 p. 2 RB 20:7 p. 4
(förut till ung- (andra
fall)
domsfängelse
dömda)
opaginerad Kontrollera mot PDF
1969 1970 1971 1972 1973 1974
966 896 951 982 1879 2562
12 17 12 24 16 12
742 380 3!1 427 653 599
79 6 8 4 9 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ålalsprövning enligt
Lagen (1964:167)
69 §
57 §
med särskilda
barnavårds-
nykterhetsvårds-
bestämmelser om
lagen
lagen
unga lagöver-
trädare
1969
302
92
6306
1970
187
56
5144
1971
177
46
5669
1972
272
58
5679
1973
332
51
5 315
1974
384
51
6120
3 Fylleristraffutredningens förslag
3.1 Omhändertagande av berusade personer
Ulredningen framhåller
inledningsvis bl.a. alt man i den offentliga debatten under den lid
ulredningen har arbetat ofta har utgått ifrån som självklart atl
fyUerislraffel bör avskaffas. Även de som bestämt har fordrat en
avkriminalisering har emellertid uppenbarligen velat få lill stånd någon form
av positiva åtgärder mol det tilltagande alkoholmissbmket i stäUet för straff
Mot denna bakgrund anser utredningen atl elt slopande av fylleristraffel inte
är en tillräcklig åtgärd utan alt man måste gå vidare in på den mera
socialpolitiskt inriktade frågan om behandlingen av fylleristerna. Spörsmålet
om avkriminaliseringen är i själva verkel en fråga av jämförelsevis
underordnad karaktär. Ulredningen har därför fallat sin uppgift inte som ell
sysslande i första hand med en tämligen isolerad sträffrättslig fråga ulan som
ett arbete framför allt på nykterhetsvårdens fält. Från dessa utgångspunkter
har ulredningen lagt upp sitt arbete så att tyngdpunkten har lagts vid frågan
om omhändertagande och behandling av bemsade personer. Först därefier lar
utredningen slällning lill själva avkriminaliserings-frågan.
Avser både fylleri och förargelseväckande beteende.
Prop. 1975/76:113 36
Enligl utredningen är det
självklart atl fyllerister liksom hiltiUs skaU las om hand på något sätt. Etl
sådanl omhändertagande bör även i fortsättningen ske genom polisens försorg.
Under överskådlig tid framåt kommer det inte att finnas något annal organ än
polisen för denna uppgift. Även om man har den uppfattningen all polisen inle
är räll organ för den fortsatta befattningen med fylleristerna, är det
obestridligt atl polisen är väl skickad atl sköta omhändertagandena. Det är
ofla fråga om ordningsslörande eller våldsamma personer. Polisen har i
allmänhet en stor erfarenhet då del gäller att bedöma om en person är berusad
eller inte, och polisen har betydande rutin i fråga om sättet alt handskas med
fyllerister vid omhändertagandet och under transporten till polisstationen.
Som systemet nu är utformat ger
emellertid enligl vad utredningen framhåller omhändertagandet av bemsade
personer inle utrymme för någon egentlig vård och behandling. Många
polisarresler är otidsenligt utmslade. Omhändertagandet synes inle tjäna annal
ändamål än atl få den bemsade "pacificerad" under den korta lid
förvaringen pågår. Han får vanligen lämna polisarresten i ett lindrigt nyktert,
ofta bakmsigt tillstånd då återställarebehovet gör sig starkt gällande. Någon
kontakt med nykterhelsvården förekommer så gott som aldrig på detta stadium.
Möjligheterna all engagera läkare i vården av de omhändertagna är myckel
begränsade. Omhändertagandel är en polisiär uppgift men polisstationen är
uppenbarligen inte rätta platsen för någon akutvård. Polisen släUs ofta inför
svåra problem då del gäller all bedöma arten och graden av en bemsning och
risken för felbedömningar är slor. Ulredningen erinrar i detta sammanhang om
all del har inträffat all omhändertagna fyllerister avlidit under förvaringen i
polisarrest.
Mot bakgrunden av rådande
förhållanden anser utredningen all en genomgripande reform är nödvändig.
Närdet gäller alt finna en ersättning för polisarresterna har ulredningen
särskilt uppmärksammat ett syslem som liilämpas i Polen. Man har där för att la
hand om och vårda akut bemsade personer inrättat s. k. tillnyktringsstationer,
som är ell slags särskilda sjukvårdskliniker för behandlingen av delta
klientel. Del polska systemet har i vissa avseenden blivit en förebild för
ulredningens förslag.
Närdet gäller förutsätt ningarna
för omhändertagande skall det enligl utredningsförslaget i fortsättningen vara
avgörande alt någon anträffas så bemsad att han bedöms vara i behov av vård.
Ulredningen anser att i stort setl samma praxis som hittills kan liilämpas.
Efiersom vårdin-tressel i forlsätlningen skall komma i förgmnden, kan del dock
enligl ulredningen tänkas alt det sker en viss förskjutning av praxis i den
riktningen all antalet omhändertaganden blir något slörre än hillills. Del är
enligl utredningen tydligt alt omhändertagande bör ske om en person är så
bemsad atl han inle kan la hand om sig själv. Det rör sig här inte bara om
personer som är så berusade att de inle kan slå på benen ulan också om sådana
som vinglar omkring eller raglar, personer som inle kan styra sina steg och som
Prop. 1975/76:113 37
därigenom utgör en fara för sig själva och andra. Särskilt
är del trafikens faror de är utsatta för i delta lillslånd. Omtanken om
individen motiverar ett omhändertagande ocksä i fall då någon i bemsal
tillstånd anträffas sovande på en parksoffa, i en portgång, på en gata eller
annan plats. Svårare blir bedömningen när bemsningsgraden är lägre men då det
ändå tydligt framgår alt vederbörande är bemsad. Polisen bör inle vara skyldig
att ta hand om alla personer som är någorlunda märkbart bertisade. Det måste
fordras något mer än att personen luktar sprit eller uppträder på ell säll som
ger anledning att misslänka bemsning för att han skall kunna las om hand. Del
ytterUgare krav som bör uppställas är alt han till följd av bemsningen
uppträder på ell sådant sätt atl polisen rimligen inle kan blunda för hans
förehavanden. Förhåller del sig så att den bemsade antastar andra människor på
gatan med lillmälen eller att han uppträder skränigt eller på annat säll
störande, bör polisen ta hand om honom. Utöver själva bemsningen måsle del i
dessa fall tillkomma något klart ordningsslörande moment som äger direkt
samband med bemsningen.
Mol bakgrund av intresset all
alkoholmissbmkare på elt så tidigt stadium som möjligt kommer under lämplig vård
och behandling är det enligl utredningen vidare tydligt att den i 1841 års
förordning gjorda begränsningen av rätlen lill omhändertagande lill all avse
endasl personer som uppehåller sig på allmän plats inte längre bör
upprätthållas. Är fömtsättningama i övrigt för handen för elt omhändertagande,
bör detta få ske även om personen anträffas på enskilt område. Härmed är
naturligtvis inte sagt atl polisen utan särskild anledning skaU tränga in i
enskilda hem för alt där la om hand akut berusade personer. En förutsättning
för sådanl ingripande bör vara all någon närstående tillkallar polis för all
klara en akut nödsituation - den bertisade har t. ex. blivit våldsam eller
visal så allvarliga förgiftningssymptom atl han bör komma under särskild
medicinsk vård och behandling. Möjligheten atl omhändertaga bemsade personer på
enskilt område innebär vidare atl polisen tår fog för sådanl ingripande, när
den akut bemsade uppehåller sig i portgångar eller trappor till privata fastigheter,
på inhägnade tomter, i rivningsfasligheler o; d.
Enligl vad ulredningen ytterligare
framhållet-finns del inte någon anledning alt i fråga om omhändertaganden
skilja mellan alkoholberusning och bemsning av annat medel än alkohol. Personer
tillhörande båda gmppema bör tas om hand, om bemsningsgraden öch det av
bemsningen föranledda uppträdandet ger anledning därtiU. Den skillnad som finns
mellan dessa gmpper får i stäUel göra sig gällande under den fortsatta behandlingen
av fallen.
När det gäller förvaringen av de
omhändertagna anser utredningen atl polisens artestlokaler inle är lämpliga
främsl på gmnd av lokalernas beskaffenhet och med hänsyn till alt personalen
inle har de speciella kvalifikationer som svarar niot de målsättningar som bör
gälla för behandlingen av fyllerister. De alkoholpolikliniker som finns
motsvarar inte heller
Prop.
1975/76:113 .38
utredningens intentioner i fråga om akut vård. Dessa
kliniker kommer emellertid att spela en stor roll för den fortsatta vård som i åtskilliga
fall måste följa efter det akuta bemsningsskedet.
Utredningen diskuterar möjligheten
av att höja standarden på polisarresterna och att till dessa knyta medicinskt
och socialt utbildad personal. Till förmån för en sådan lösning talar alt den
släller sig billigare och är mindre personalkrävande än särskilda
vårdinrättningar. Ulredningen avvisar dock i princip denna utväg och förordar i
stället ett system för omhändertagande av i huvudsak samma typ som vid de
polska tillnyktringsslationerna. Den typ av särskilt vårdorgan som enligt
utredningen sålunda bör inrättas föreslås få benämningen akutklinik.
Allmänt sett bör målsätlningen för
de nya vårdorganens verksamhel vara densamma som för de polska
tillnyktringsstalionerna. Akutklinikerna skall ersätta de nuvarande arresterna.
Polisen skall transportera de akut bemsade lill en klinik. Där skall den
omhändertagne förvaras försl och främst till dess han har blivit nykter. Han
skall underkastas viss medicinsk undersökning och vid behov en preliminär behandling
saml även bli föremål för en socialt inriktad summarisk utredning.
Behandlingen skall följaktligen få en blandad medicinsk-social prägel med
tyngdpunkten lagd på de medicinska aspekterna.
Utredningen föreslår alt
akutkliniker av det slag som nu avses inrättas på ett flertal orter i landel.
Enligl beräkningar som redovisas i betänkandet finns tillräckligt underiag för
sådan klinikverksamhet i Slockholm, Göteborg och Malmö samt ytteriigare ell
15-lal slörre kommuner. Därmed når man enligl vad ulredningen konstaterar drygt
70 proceni av alla fylleriomhändertaganden i rikel.
Utredningen har utarbetat en modell
till en akutklinik och därvid ingående beskrivit hur verksamheten bör bedrivas
för alt akutvården skall få del avsedda innehåUet. Till kliniken skall knytas
läkare och annan sjukvårdspersonal. En socialassistent från nyklerhelsnämnden
på orten föreslås bli stationerad på kliniken för alt svara för den sociala
sidan av verksamheten. Gången blir i korthet följande. Så snarl den
omhändertagne av polisen har förts in på kliniken skall läkare eller annan
ansvarig befattningshavare pröva om omhändertagandet skaU beslå. Är de legala
förutsättningarna uppfyllda och finns inte särskilda skäl för polisen all
behålla den omhändertagne - t. ex. därför atl han begått något allvarligare
broll eller är efterspanad - skall han läggas in på kliniken. I samband med
intagningen sker en preliminär läkarundersökning som främsl lar sikte på en
allmän bedömning av den bemsades hälsotillstånd för aft klargöra om några
omedelbara medicinska åtgärder är påkallade. Därefier kläs den omhändertagne i
sjukhuskläder och läggs i säng för att sova. Flera patienter kan ligga i samma
rum. I undantagsfall kan del dock med hänsyn lill den bemsades lillslånd bli
nödvändigt att lägga honom i isoleringsmm. Under vistelsen på kliniken blir
patienten föremål för kontinuerlig övervakning. Då han nyktrat till
Prop.
1975/76:113 39
sker en mera omfattande medicinsk undersökning om detla
anses behövligt, vilket antas i regel inte vara fallet. 1 samtliga fall blir
del emellertid enligl utredningen nödvändigt med en summarisk social
undersökning för atl bedöma vad som i fortsättningen bör göras. Tanken är alt
den omhändertagne därigenom skall kunna slussas vidare in i de kanaler där han
rätteligen hör hemma. Delta fömtsätter bl. a. att utbyggnaden av akutkliniker
samordnas med en uppmstning och ulbyggnad av den öppna alkoholpolikliniska
vården. Genom den vid akutkliniken stationerade socialassistenten etableras en
fast kontakt mellan akutkliniken och nyklerhelsnämnden. Nyklerhelsnämnden får
också omedelbar kontakt med den akut bemsade, vilket utgör ell belydelsefuUl
inslag i klinikverksamheten.
Utredningen förordar alt
akutklinikerna förläggs i anslutning lill sjukhus. Därmed kan akutklinikens
läkare förena sin tjänstgöring där med ordinarie läkarjour vid annan
sjukhusavdelning, sköterskor och vårdare kan hämtas från sjukhuset och
sjukhusets övriga resurser centrallaboratorium, kök, personallokaler o.s.v.
- kan utnyttjas. Ulredningen har från dessa fömtsättningar upprättat etl
lokalprogram för en akutklinik med 20 vårdplatser. Driftskostnader för en fullt
utbyggd akutklinik enligt lokalprogrammet har beräknats tUl I 266000 kr. per
år, varav 115000 kr. avser kapitalkostnader exklusive gemensamhetskostnader.
Beräkningen är i princip gmndad på en organisation enligt vilken kliniken drivs
som en självständig enhet. Eftersom själva läkarinsatsen avses ske genom någon
form av anknytning till sjukhusets allmänna organisation, har ulredningen dock
inte räknat in läkarkostnaderna i kalkylen. Utredningen räknar med etl behov av
totalt ca 775 vårdplatser på de orter i landet där kliniker avses bli
inrättade.
Utredningen anser att
driftskostnaderna bör kunna reduceras både om en redan befintlig byggnad tas i
anspråk för ändamålet och om akutkliniken förläggs i anslutning tifl en
alkoholpoliklinik, varigenom personalen kan utnyttjas mera rationellt.
Kostnaden för uppförandet av en klinik av det slag som avses i lokalprogrammet
har av utredningen - exklusive kostnader för bl. a. yttre arbeten - beräknats
till 1 250000 kronor med ulgångspunkl i prisläget den 1 april 1967.
På mindre orter, som inte har
tillräckligt underlag för inrättandet av särskilda akutkliniker, måste
omhändertagandet ordnas på annat sätt. Därtill kommer alt utbyggnaden av
akutkliniker måste ta avsevärd tid. Om andra möjligheter inte står till buds,
t. ex. alt ordna med akulintag i anslutning lill en alkoholpofiklinik, måste
sålunda även i fortsättningen polisens förvaringslokaler las i anspråk. Dessa
bör enligl ulredningen fortsättningsvis i mindre mån ha karaktären av artester
i traditionell mening. Ulredningen fömtsätter atl lokalema mslas upp, atl elt
fast samarbete etableras mellan poUsmyndigheten och läkare på orten samt atl
någon tjänsteman från nykterhetsnämnden intermittent stationeras hos polisen
för att svara för den sociala sidan av verksamheten. Efiersom man enligl
ulredningen måsle ut-
Prop.
1975/76:113 40
gå
ifrån alt del på en mängd platser åtminstone inle lill en början kommer alt
kunna knytas någon läkare lill polisstationen, är del vidare av vikt atl
bemsade personer som är skadade eller misstänks vara sjuka inte transporteras
lill polisstationen. Enligl utredningens mening bör polisen efter övergången
tiU del nya systemet därför i ökad grad bli inriktad på alt i misstänkta fall
föra fyllerister lill sjukhus. Ulredningen framhåller också viklen av all
sådana artangemang vidtas all man på sjukhusen kan på lämpligl sätt la emot
fyllerister som polisen för dit och behålla dem där för avgiftning.
Utredningen behandlar vidare frågan om
förvaringstidens längd. Enligl utredningen kan med det nuvarande systemet inte
några mera allvarliga invändningar riklas mol polisens praxis atl sälla de
omhändertagna på fri fot efler relativt kort tid. Ulredningen anser del
emellertid uppenbart alt den nuvarande förvaringstiden om fem-sex limmar inle
förslår, om omhändertagandena i fortsättningen skall bli av nykterhetsvårdande
karaktär i slällel för tämligen renodlat polisiära ingripanden. När del gäller
personer som förs till akutklinik framhåUer ulredningen atl liden för vistelsen
får bestämmas utifrån överväganden om klinikernas arbetsuppgifter och
kapacitet. Från den enskilde patientens synpunkt är det emellertid samtidigt av
vikt all han inte hålls kvar på kliniken längre än absolut nödvändigt. Det är
dock enligl ulredningen troligt att de omhändertagna kommer alt acceptera även
relalivi långvariga förvaringstider under fömtsättning all de får känslan alt
något verkligen uträttas på kliniken som är liU nytta för dem.
Ulredningen föreslår en längsta förvaringstid om i
princip 24 timmar. En sådan ordning fömtsätter bl. a. att en
socialvårdstjänsleman kan finnas tillgänglig vid kliniken även på lördagar och
söndagar och att nykterhels-vårds- och bamavårdsnämndemas expeditioner anordnar
jourtjänstgöring eUer åtminstone telefonjour. Utredningen räknar emellertid med
att det kommer all finnas fall då 24-timmarsfristen inle räcker lill.
Förvaringstiden bör därför kunna utsträckas till högsl 48 limmar. Som skäl för
en sådan förlängning bör kunna åberopas att patienten även efter en
klinikvislelse under 24 limmar inle är i elt sådanl skick alt han lämpligen bör
tillåtas lämna kliniken. Även i del fallet all någon patient uttrycker
önskemål om all få stanna kvar på kliniken i två hela dygn, bör detta kunna
medges, om åtgärden är medinciskt eller socialt försvarlig och platsbrist inle
lägger hinder i vägen.
Tiden 48 limmar är enligt ulredningen en yttersta
gräns för ell tvångs-mässigl kvarhållande av patienten. Den bör inte
överskridas ens om patienten uttryckligen begär det. Föreligger behov av
längre vårdtid, bör han föras över lill en annan vårdinrättning. Ulredningen
framhåller också all rätten all förlänga kvarhållningen ulöver 24 timmar bör
utnyttjas med slor försiktighet. Särskilt bör beaktas atl många patienter har
etl arbete atl sköta och alt de inte vill utebli från detta i onödan.
Prop. 1975/76:113 41
Utredningen anser alt del från klinikverksamhetens
synpunkt kan vara av betydelse att det finns en beslämmelse om minimitid för
kvarhållandel alt hänvisa lill i de fall, då en patient kräver alt få lämna
kliniken men läkaren anser atl patienten behöver stanna kvar.
Kvarhållningstiden bör normall inte vara kortare än åtta limmar. Denna gräns
bör dock inle vara ovillkorlig. Föreligger särskilda skäl alt släppa patienten
tidigare bör detta kunna ske.
Det är enligl ulredningen angelägel att man även på
orter som inte utms-las med akutklinik får möjlighet all hålla kvar
fylleristerna längre tid än nu. Ulredningen förordar all fyllerister som
placeras i polisens förvaringsutrymmen skall kunna hållas kvar i högsl 24
timmar. Denna förvaringstid bör under samma fömtsättningar som i fråga om
akutkliniker kunna förlängas till 48 limmar. 24-timmarsfristen bör dock här i
regel betraktas som maximitid. En fyUerist skaU också släppas före frislens
utgång om anledning saknas att hålla honom kvar längre. Av betydelse är först
och främsl att fyUeristen får stanna kvar så länge, all hans ålerställarebehov
är elimineral och hans fysiska och sociala situation har blivit någorlunda
klarlagd.
24-limmarsfristen bör också medföra, alt man inle
släpper ul någon mitt i nallen. Den som är omhändertagen kl. 23.00 skall enligl
utredningsförslaget i princip alltid kunna hållas kvar lill kl. 06.00 följande
dag, såvida del kan ske ulan olägenhet för honom.
De reglerom omhändertagande och förvaring som
följer av ulredningens ställningstaganden har i utredningsförslaget sammanförts
lill en särskild lag om omhändertagande och behandling av bemsade personer.
Utredningen föreslår all 1841 års förordning upphävs vid den nya lagens ikraftträdande.
3.2
Fylleristraffet
Genom inrättandet av ett system med akutkliniker
uppnår man enligt utredningen alt fyUerislerna tas om hand under humana former
och underkastas socialmedicinsk behandling i ell stadium av akut alkoholförgiftning.
Del kan enligl utredningen med fog göras gäUande alt den positiva instäUningen
lill klinikverksamhelen och möjlighelerna till fortsatt samarbete med de
omhändertagna kommer atl försvåras om behandlingen förbinds med en
sträffrättslig påföljd. Del ligger nämligen en motsättning i atl å ena sidan
betrakta fyUeriel som ell sjukligt beteende som påkallar medicinsk behandling
och atl å andra sidan straffbelägga samma beteende.
Ulredningen diskuterar ingående fyUeristraffels
betydelse från olika synpunkler. När del gäUer den allmänt återhåUande effekt
som man har velat tillskriva slraffel menar ulredningen att man på många håll
har lagt en myckel vid innebörd i begreppet slraff. Vad som ofta har avsetls är
hela den samlade reaktionen från samhäUets sida mol fylleristen och fylleriets
sociala och psykologiska verkningar. Utredningen tänker här på själva po-
Prop.
1975/76:113 42
fisingripandet och vad detta för med sig samt på den
registrering och de lättsverkningar av olika slag som följer på en fylleridom.
Själva bötesstraffet torde enligt ulredningen allmänt betraktas som en mindre
ingripande åtgärd. Etl bötesbelopp på 50 kr. torde inte kännas särskilt
betungande för folk i allmänhet. Ulredningen avvisar tanken på en skäipning av
straffet i syfte atl ge detta en mera allmänpreventiv effekt. Redan det
förhållandel alt straffet måste sättas i rimlig proportion lill förseelsens art
medför en begränsning av möjlighelerna alt höja bötesstraffet. Del måste
enligt utredningen också bli fråga om en avsevärd höjning för att man skall
kunna tala om ett kännbart straft". En sådan höjning skuUe framför allt
komma all drabba låginkomsttagare och bli särskilt kännbar för
ålerfallsfyllerister som samlar på sig många bötesstraff. 1 flertalet fall
skulle del visa sig uteslutet att driva in böterna och straffet skulle närmast
framstå som etl slag i luften.
Del förhåller sig vidare enligt
ulredningen så alt del främst är socialt avsigkomna personer och personer i
den lägsta socialgruppen som tas om hand för fyUeri. Personer som kan visa upp
en respektabel social slällning undgår däremot i stor utsträckning
polisingripande på grund av bemsning. Skillnaden beror framför allt på vai- de
uppehåUer sig. Del är, framhåller utredningen, otillfredsställande atl straffet
på detta sätt drabbar endasl den del av de akut bemsade som uppfyller lagens
fömtsättningar för omhändertagande, beroende på skiUnader i social och
ekonomisk status. Lagstiftningen kan med rätta komma all uppfattas som en
klasslagstiftning av dem som blir omhändertagna.
Enligt vad utredningen
sammanfattningsvis anför finns det myckel som talar för att fylleristraff'et
som sådant inte har några egentligt allmänpreventiva effekter. Ulredningen
menar därför att det inte kan vara sakligt motiverat alt åberopa straffets
allmänverkan som skäl mol en avkriminalisering. Inte heller kan straffet antas
ha någon nämnvärt avhållande effekt på fylleristklientelet. Den höga
återfallsfrekvensen och den bild som man genom ofika statistiska undersökningar
får av klientelet ger vid handen att straffet i flertalet fall får anses
ändamålslöst. 1 de fall där fylleristen inle har återfallit efter en
fylleriförseelse eller denna eljest kan betraktas som en enstaka företeelse -
fall som relativt sett torde vara sällsynt förekommande - finns det inget som
motsäger att utvecklingen skulle ha gått i samma riktning oberoende av de
utdömda fylleriböterna. Med den ändrade sociala grundsyn och den ökade
förståelse för den medicinska aspekten på alkoholismen som kännetecknar
nutidsmänniskan är enligt ulredningen bestraffningen av fylleriet otidsenlig
och ändamålslös samt oförenlig med samhäUets strävanden alt komma till rätta
med alkoholproblemen. Utredningen föreslår därför atl bestämmelsen i 16 kap.
15 § BrB helt upphävs.
När del gäUer avkriminaliseringens
straffrättsliga konsekvenser lar utredningen särskilt upp frågan om
gränsdragningen mellan fylleri och förargelseväckande beleende saml den
betydelse denna kan ha vid en avkriminalisering av fylleriet.
Prop. 1975/76:113 43
Enligt utredningen synes i praxis
ha utbildat sig den ordningen att en fyllerist, som uppträder allmänt
förargelseväckande t.ex. genom att skräna, antasta förbipasserande eller lägga
sig på gångbanan, i allmänhet endast blir åtalad för fylleri, oaktat hans
uppträdande även kan uppfylla rekvisiten för förargelseväckande beteende. I
.sjäfva verkel synes i många fall fylleristens uppträdande kvalificera honom
till ansvar även för en rad andra straffbelagda gärningar, t.ex. missfirmelse
mol tjänsteman, våldsamt motstånd eller beljugande av myndighet. Den
straffrättsliga bedömningen av fylleristerna kännetecknas emellertid av stor
tolerans och överseende, vilket hänger samman med atl fyUerislens beleende i
regel måste ses som en direkt följd av hans akuta förgiflningstillslånd.
Den uppfattningen har framförts att
en avkriminalisering av fyUeriet skulle leda till att fylleristen i stället
ställs till ansvar för förargelseväckande beteende. Enligt utredningen kan en
sådan uppfattning inte godtas. Efter upphävandet av fylleriparagrafen skall
givetvis inte de beteenden som nu anses falla inom fylleriels råmärken
bestraffas. Gör sig däremol fyllerislen skyldig till sådana gämingar som man
inle kan överse med på gmnd av hans berusning, dvs. gämingar vilka nu
bestraffas särskilt ulöver fylleriet, bör han inte heller i fortsättningen
undgå ansvar härför. Del är således inte fråga om atl ändra den
rättstillämpning som har vunnit insteg.
Det torde inte vara möjligl att i
detalj precisera vad som skall anses falla inom fylleriets straffria område. Så
mycket är emellertid enligt utredningen klart att den som tas om hand för
fylleri, däiför att han vinglar omkring på gångbanan, provocerar till
meningslösa samtal med obekanta eller kanske för ett högfjutt och störande tal.
inte bör åtalas för förargelseväckande beleende. Enligl utredningens mening
bör den ändrade gmndsyn som präglar förslagel om omhändertagande av fyllerister
också komma till uttryck på det sättet, att de typiska dragen i fyllerislens
uppträdande accepteras som utslag av hans sjukdomstillstånd. Sådana
beteendeyllringar kan efter reformens genomförande inte anses vara ägnade alt
väcka förargelse hos allmänheten.
Med hänsyn till det anförda finner
utredningen inle anledning att föreslå någon ändring av nuvarande beslämmelse
om förargelseväckande beteende.
Utredningen anser atl vad som sagts
om förargelseväckande beteende i viss utsträckning också kan gälla andra
straffbara inslag i fylleristens beteende, främst sådana som behandlas i 17
kap. BrB (brott mot allmän verksamhel). Utredningen tror inle heller all
polisen efter en avkriminalisering kommer att bli mera benägen än tidigare att
rapportera sådana inslag i fylleristens aUmänna uppträdande.
Prop.
1975/76:113 44
3.3
FyUeri på militärt område m. m.
Ulredningen anser atl de gmndläggande synpunkter
som den lägger på frågan om omhändertagande av bemsade personer i allmänhet också
gäller mililära fyllerister. Dessa bör följaktligen i framtiden las om hand
och behandlas på samma sätt som andra fyllerister. Utredningen anser det inte
realistiskt all föra omhändertagna bemsade militärer till förbandens sjukvårdsavdelningar.
Inte heller i övrigt torde det finnas förutsättningar för att med utnyttjande
av de militära personalvårdande resursema skapa en särskild form för
omhändertagande och behandling av detta klientel i enlighet med utredningens
intentioner. Man bör i slällel inrikta sig på alt utnyttja de aUmänna
akutkUnikema på platser, där sådana inrättas. Någon skiUnad i behandlingen av
militära och civila fyllerister på sådana kliniker skall givetvis inle finnas.
På orter där akutkliniker inte inrättas slår valet
mellan förvaring i polisarrest och militärhäkte. Efiersom mililärhäktena inle
kan lillgodose de krav som bör ställas på förvaringslokaler för akut bemsade,
förordar ulredningen att de inle annal än i rena undanlagsfall används för
sådant ändamål. Även under övergångstiden, innan polisartcstema har hunnit mslas
upp och behandlingen kan ske enligl den föreslagna ordningen, bör de mililära
fyUerislema enligl utredningens mening förvaras hos polisen i slällel för i
militärhäkte. Del avgörande skälet härtill är all polisen i högre grad än
vaktpersonalen vid mililärförband har erfarenhet av fylleristklientelet, har
bättre förutsättningar all övervaka de omhändertagna samt bättre kan bedöma hur
pass allvarligt en omhändertagens tillstånd är och om han behöver läkarvård.
Även de som las om hand inom militärt område bör
enligt ulredningen föras lill akutklinik eller polisarrest och inle placeras i
militärhäkte. Transporten lill akutklinik eller polisarrest bör i sådana fall
ombesörjas av militär personal.
När det gäller själva kriminaliseringen av del
mililära fylleriet saknas enligl utredningens inening också bärande skäl för
alt lägga andra synpunkler på bestraffningen av fyllerister som är klädda i
uniform, närde las om hand på allmän plats, än på reaktionen mot fyllerister i
allmänhet. De allmänna synpunkter som ulredningen lägger på frågan om
avkriminaliseringen av fyUeriet gäller även mililärei som tas om hand på grund
av atl de uppträder bemsade. vare sig det sker på militärl område eller inte.
Den omständigheten att vederbörande är klädd i uniform bör inle leda lill
annan bedömning. Enligl ulredningens mening måsle sålunda avskaffandet av del
allmänna fyUerislraffel få lill följd att även den speciella straffbestämmelsen
om fylleri i 21 kap. 15 § BrB upphävs.
Prop. 1975/76:113 45
3.4 Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m.
Den omständigheten alt fylleriet
inle längre skall vara straffbart bör enligt utredningen inte medföra någon
ändring i gällande ordning i vad denna innebär all alkoholhaltiga drycker eller
andra bemsningsmedel som påträffas hos en omhändertagen berusad person skall
tas ifrån honom. Det skulle visserligen vara tänkbart att reglera denna fråga i
den särskilda förverkandelagen och låta prövningen av frågor om förverkande
ankomma på åklagare. En sådan ordning skulle dock enligt ulredningen vara föga
ändamålsenlig. Atl den omhändertagne skall lämna ifrån sig medförda msdrycker
och andra bertisningsmedel är enligt utredningen självklart. Lika självklart är
del alt denna egendom inte skall lämnas tillbaka till honom när omhändertagandet
upphör. Enligt ulredningens mening bör del också vara möjligl att genom etl
smidigt och mindre formellt fortfarande ulan åklagares medverkan frånhända den
omhändertagne dessa berusningsmedel. Utredningen förordar atl frägan regleras
på samma sätt som gäller för omhändertagande av msdrycker enligt 63 § Nvl,
dvs. ulan något formellt föiverkan-deförfarande. I den föreslagna lagen om
omhändertagande och behandling av berusade personer har därför en bestämmelse
med denna innebörd tagits in.
3.5 Avkriminaliseringens rättsverkningar
Utredningen framhåller
inledningsvis all fylleridomen f n. utgör det faktum på vilkel myndigheterna
kan gmnda ingripanden av olika slag, t.ex. tvångsåtgärder enligt Nvl och beslut
om återkallande av körkort. Ell genomförande av förslagel om fyUeristraffels
avskaffande medför under sådana förhåUanden all den nuvarande grunden för dessa
och andra liknande rättsverkningar rycks undan. Avkriminaliseringen för med sig
atl beslulel om omhändertagande i fortsättningen kommer all bli del enda
konstitutiva faktum, lill vilket sådana rättsverkningar kan knytas.
När det gäUer fylleriindikationen
som underiag för tvångsåtgärder enligt Nvl anser ulredningen atl det från
principiell synpunkt i och för sig är oriktigt att i fortsättningen låta elt
fylleriomhändertagande tjäna som ell självständigt tecken på alkoholmissbrukets
art och omfattning. Upprepade omhändertaganden ger visserligen anledning lill
misstanke all del bakom fyllerierna ligger ett allvarligt alkoholmissbmk. Del
är emellertid inte möjligt atl ens av ett dokumenteraf återfall i fylleri
alllid dra den slutsatsen alt klienten är hemfallen ål alkoholmissbruk. Ett
sådanl konstaterande förutsätter atl man skaffar sig en allsidig bild över
klientens levnads-förhåUanden. Även från behandlingssynpunkt måste man enligl
utredningen hysa betänkligheter mot all lägga elt beslul om omhändertagande av
den akut berusade till grund för nykterhetsvårdande tvångsåtgärder. Framför
alll gäller detta då omhändertagandel sker på akutklinik.
Prop. 1975/76:113 46
Det finns alltså enligt
utredningens mening starka skäl som talar mot att införa en
omhändertagandeindikalion i stället för fylferiindikationen. Frågan har
emellertid en praktisk nyklerheisvårdande aspekt som inte bör undanskymmas.
Som systemet f n. är utformat skulle det sannolikt möta stort motstånd från de
på fältet verksamma nykterhetsvårdande organens sida. om fylleriindikationen
avskaffades utan att någon annan specialindikation sattes i dess ställe.
Frågan om ett slopande av ifrågavarande indikation bör enligt ulredningen
däiför behandlas i ett större sammanhang.
Utredningens förslag i denna del
innebär sålunda alt en motsvarighet till fylleriindikationen bibehålls t.v.
Dess tillämpning avses bli beroende av alt någon minst tre gånger under de två
senast förflutna åren har uppträtt så bemsad av alkoholhaltiga drycker atl han
har tagils om hand av polisen. Ulredningen konstaterar att man därmed
åstadkommer en ulvidgning av tillämpningsområdet för nykterhetsnämndens
Ivångsingripanden, eftersom nämnden enligt nuvarande ordning endast kan grunda
sina beslut pä sådana omhändertaganden som har föranlett lagföring och straff.
Denna utvidgning står dock i överensstämmelse med fylleriindikalionens syfte.
Det är ju inte lagföringen som sådan utan det konstaterade alkoholmissbruket
som är relevant från nyklerhetsnämndens synpunkt. En av de nuvarande bristerna
i fylleriindikationen anses just ligga i begränsningen av dess
tillämpningsområde.
Utredningen framhåller alt en
förutsättning för tillämpningen av fylleriindikationen liksoni nu bör vara atl
klienten är hemfallen ål alkoholmissbmk. Att någon vid tre återkommande
tillfällen har tagils om hand för fylleri är inte tillräcklig gmnd för alt han
skall anses hemfallen. Härutöver måste krävas att de omständigheter som lett
till fylleriomhänderlagandena ingår som led i en allmän misskötsamhet i
nykterhelshänseende. En undersökning av de närmare levnadsförhållandena i del
enskilda fallet är därför nödvändig för all nämnden skall få ingripa med stöd
av fylleriindikationen.
Ulredningen är inte enhällig i denna
fråga. Ledamölerna Larnstedt och Wiklund anser att fylleriindikationen, som
inte grundar sig på något konstaterat vårdbehov, bör las borl i samband med
atl fyUerislraffel försvinner. Man kan annars befara att positiva attityder
lill vården på akutklinik kommer att motverkas genom alt de omhändertagna vet
att vården kan komma att åberopas för vidtagande av tvångsåtgärder. Från ren
vårdsynpunkl ler del sig för reservanterna också orimligt atl vidtagna
vårdåtgärder i ell senare skede skall kunna läggas till grund för
tvångsåtgärder, t. ex. tvångsinlagning på vårdanstalt.
I fråga om anmälningsskyldigheten
enligt 10 § Nvl anser utredningen - som i delta avseende är enhällig - alt den
nuvarande skyldigheten för polis och åklagare atl lämna undertättelse till
nykerhetsnämnd inte i och för sig bör slopas enbart av den anledningen all
fyllerister i fortsättningen tas om hand på kliniker i stället för på
polisstationer. Anmälningsskyldigheten bör emellertid anses fullgjord i och
med alt den omhän-
Prop.
1975/76:113 47
dertagne sammanträffar med den på kliniken stationerade
socialassistenten. Den för polisen stadgade anmälningsskyldigheten kommer
sålunda i fortsättningen endast att gälla fall då fylleristen inte tas om hand
på klinik och inte heller i samband med omhändertagandet och vistelsen i
polisarrest sammanträffar med socialvårdsfunktionär.
Beträffande frågan om ett
fylleriomhändertagandes betydelse för rätlen att erhålla eller behålla körkort
framhåller utredningen tiU en början all körkortsmyndighelens ingripande i
anledning av en fyUeri-förseelse f. n. av de flesla människor säkeriigen
uppfattas som etl särskilt slraff vid sidan om de böter som kan följa på
förseelsen. Man kan enligt utredningen inle heller frånkänna
körkortsmyndighelemas verksamhel viss preventiv betydelse i kampen mot
alkoholmissbmket.
Enligl utredningen har
uppfattningen att fylleriet bör leda lill någon form av ingripande från
körkortsmyndighets sida blivil allmänt vedertagen, och det torde inte nu finnas
anledning atl göra en annan bedömning än den som har kommit till uttryck i
förarbetena till gällande regler. Utredningen framhåller dock all del ligger
en viss fara i alt schematiskt inordna fylleristklientelet under kategorien
"opålitiiga ur irafiksäkerhetssynpunkt". Från medicinskt håll har
påpekats alt en person med alkoholproblem likväl kan äga ansvar och omdöme nog
att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man kan däiför inte bortse
ifrån alt en och annan person med nykterhets-anmärkning kan komina att
inrangeras under nämnda kategori utan all han i verklig mening är att anse som
trafikfariig. Efiersom körkorlsmyndighe-terna skall gmnda sina beslut på en
allmän genomgäng av vederbörandes personliga förhållanden, synes dock hänsyn i
särskilda fall kunna tas till en sådan beaktansvärd inställning hos en förare,
om den tillförlitiigen kan dokumenteras. Utredningen framhåller även
betydelsen av all körkortsmyndigheterna vid sin prövning kan beakta när en person
visar vilja alt söka komma till rätta med sina alkoholproblem och självmant
underkastar sig behandling som innebär fortsatt avhållsamhel. Del är av vikt
alt en sådan person vinner förtroende, och körkortet kan i vissa fall utgöra
etl slöd för honom, vilkel kan ha stor betydelse frän behandlingssynpupkt.
Ulredningen anser sålunda atl
fyUeristraffels avskaffande inte bör medföra någon ändring för
körkortsmyndighelemas prövning. De rättsverkningar i körkortshänseende som nu
knyts till en ådömd fylleriförseelse bör i fortsättningen i stället hänföras
lill ell omhändertagande på gmnd av berusning. Av utredningens
ställningstagande följer all länsslyrelsen bör underrättas om inträffade
fylleriomhändertaganden. Skyldigheten att göra anmälan härom bör inle åvila
personalen på en akutklinik utan i stället läggas på polismyndigheten. Det
ligger hell i linje med dess verksamhel all lill annan myndighet anmäla
uppdagade missförhållanden. Härtill kommerait del i första hand är polisen som
arbetar för alt trafiksäkerhetens krav skall tillgodoses, vilket är gmnden för
anmälningsskyldigheten. Anmälan till länsslyrelsen bör göras av vederbörande
polisbefäl så snarl som möjligl ef-
Prop. 1975/76:113 48
ter
det all någon som veterligen innehar körkort rapporterats ha blivit omhändertagen
på akutklinik. Sker omhändertagandel hos polisen bör det åligga polisbefäl som
har meddelat beslut om intagningen att också svara för körkortsanmälan.
Även i denna fråga föreligger en reservation inom
ulredningen. Ledamoten Myhrman har sålunda med instämmande från en av
ulredningens experter, förste sekreteraren Gunnar Danielsson - framhållit alt
den ledande tanken i ulredningens hela arbete har varil all ersätla en äldre
lids bestraffning av fyUeristen med en ändamålsenlig vård. Under sådana
förhåUanden bör man även befria fyUeristen från vissa andra sanktioner. Dit hör
främsl fyUeriets återverkan på körkorisinnehav. I det moderna samhällel, där innehav
av körkort myckel ofta utgör elt villkor för all en människa skall kunna
fullgöra sitt yrke, innebär en körkorlsindragning elt hot mot vederbörandes
existens. Gentemot en körkortsindragning väger etl bötesstraff fjäderlätl.
Enligl reservationen är det högsl tvivelaktigt om indragning av körkort i
samband med fyUeri som inle har med förande av molorfordon att göra fyUer någon
irafiksäkerhelsfrämjande funktion som slår i rimlig relation lill det
allvarliga ingreppet. En körkorlsindragning kan också i hög grad försvåra
rehabiliteringen av en person som behandlas för alkoholsjukdom.
När del gäller frågan om den automatiska
avstängningen från rusdrycksinköp anser sig ulredningen inte böra pröva den
mera vittomfattande frågan, nämligen om ell avslängningsförfarande som sådant
är motiverat i kampen mol alkoholmissbmket. Utgångspunkten för ulredningens
överväganden blir därför alt nyklerhelsvårdsfall och personer som har gjort sig
skyldiga lill olovlig överlåtelse och innehav av msdrycker även i
fortsättningen skall kunna bli föremål för avstängning från rätten att inköpa
sådana varor.
Ulredningen framhåUer all del vid den automatiska
spärmingen inte sker någon prövning av lämpligheten av en avstängning i del
enskilda fallet. Denna form av spärtning ger sålunda stort utrymme ål
lillfällighetemas spel. Del kan vara en lillfäUighel om etl upprepat fylleri
ligger inom eller utom lolvmånadersperioden. Del kan också vara en
tillfällighet om en bemsad person i det ena eller andra fallet omhändertas och
sakfälls för fyUeri. Härtill kommer all man inle har någon säker garanti för
all de spärtade personerna alltid har så allvarliga alkoholproblem alt en
avstängning är motiverad. Den aktuella situationen kan vara en hell annan när
avstängningen träder i kraft än vid tiden för förseelsen. Slutligen får man
räkna med all personer som är alkoholmissbmkare men är mera socialt anpassade
undgår att bli omhändertagna av polisen och alltså inle blir avslängda.
Ulredningen anser sig vidare kunna konstatera all
den automatiska spärrningen av fyllerister och personer som har begått
ratlfyUeri och rattonykterhet inte har haft någon egentlig effekt. Den har i
varje fall inle salt några positiva spår i fyllerislatistiken. Mol bakgmnd
härav kan man en-
Prop.
1975/76:113 49
ligt utredningen sälta i fråga om den automatiska
spärmingen av fyllerister fyUer någon verklig uppgift. Enligt utredningens
mening kan del inle vara försvariigi atl vidmakthålla denna ordning som kräver
en särskild administration och därmed förbundna kostnader, om den inte kan
sägas vara elt verksamt medel i kampen mot alkoholmissbruket. Med den
erfarenhet man har av det faktiska utfallet kan fyllerispärrningarna närmast
betraktas som ett slag i luften.
Ulredningen anser all
avkriminaliseringen av fylleriet bör leda till atl den automatiska spärrningen
av fyllerister och personer som har begått trafiknykterhetsbrott upphör. Man
bör i stäUel räkna med alt de personer som vid upprepade tillfällen las om hand
på gmnd av berusning och från nyklerheisvårdande synpunkt anses böra hindras
från fortsalt åtkomst av rusdrycker efter prövning i varje särskilt fall kan
bli föremål för avstängning. Det bör sålunda ankomma på nykterhetsnämnd atl,
sedan underrättelser har inkommit om verkställda omhändertaganden, pröva om en
avstängning är motiverad. Avstängningen får här ses som ell led i den behandling
som nykterhetsnämnden finner erforderlig.
3.6 Registrering av omhändertaganden
Ulredningen släller inledningsvis
frågan om man efler fyllerislraffets avskaffande behöver föra etl centrall
register över de personer som tas om hand på grund av akut bemsning. Behovet av
ett sådant register är, menar utredningen, framför allt avhängigt av vilka
rättsverkningar som skall förbindas med elt omhändertagande av en bemsad.
Utredningen hänvisar i detta avseende lill alt den har ansett vissa sådana
rättsverkningar ofrånkomliga. Utredningen har sålunda inle funnit det möjligl
all slopa fyUeriin-dikalionen enligt Nvl och inle heller velat förorda att
fylleriet i fortsättningen frånkänns betydelse i körkortsärenden.
Utredningen konstaterar atl dess
ståndpunkt i fråga om fylleriets rättsverkningar leder till all man även efler
avkriminaliseringen måsle ha tillgång tiU elt centralt register över
inträffade fyllerifaU. I stäUet för registrering av avdömda fyUeriförseelser
blir det fråga om registrering av beslutade omhändertaganden av bemsade
personer, vare sig omhändertagandet sker på akutklinik eller i polisens
förvaringslokaler. Detla medför en utvidgning av nuvarande registrering. F. n.
blir nämligen endasl de som genom lagakraftvunna domar har fällts till ansvar
för fylleri registrerade. När åklagaren meddelar åtalseftergift eller när etl
omhändertagande för fylleri av annan gmnd inte leder till straff, sker däremot
ingen anmälan til! det särskilda slraffregistret. Utredningens förslag innebär
vidare all de som anträffas på enskild plats skaU kunna las om hand för vård
och behandling. De som omhändertas på sådan plats undgår för närvarande slraff
och faller aUlså utanför den centrala registreringen.
En central registrering av alla omhändertaganden för
fylleri fömtsätter
4-Rjksdagen 197.'i/76. 1 saml. Nr 113
Prop.
1975/76:113 50
en anmälningsskyldighet. Enligt vad utredningen framhåller
i annat sammanhang bör de befattningshavare som skall svara för den
socialmedicinska vålden av de omhändertagna på akutklinik i största möjliga
utsträckning befrias från administrativa göromål. Det är vidare från
behandlingssynpunkt angelägel att deras verksamhet inte kopplas samman med
fylleriets rättsverkningar, t.ex. körkortsindragning, nyklerhetsvåidande
tvångsåtgärder o. d. Enligt utredningens mening talar därför alla skäl för atl
det bör vara polisens sak att svara för dessa anmälningar till registret. Anmälan
bör ske så snart som möjligt efter det att beslul har fattats om kvarhållande
av den omhändertagne på akutklinik eller i polisarrest.
Utredningens ståndpunkt i fråga om
ett omhändertagandes återverkan i körkortshänseende leder vidare till alt
anteckning i körkortsregistrei skall ske i de fall då körkortshavare tas om
hand på gmnd av akut berusning.
3.7 Domstolsprövning av omhändertagande
Utredningen framhåUer atl etl
omhändertagande av en berusad person innebär ett frihelsberövande som kan få
betydande konsekvenser för den enskilde. Beslutet om omhändertagande måste
därför vara väl underbyggt. Den omhändertagne bör enligt ulredningen ha
möjlighet att fä ett sådant beslut omprövat. Detla är ett rältssäkerhetskrav
som kan sägas gälla alla frihetsberövanden. Eftersom omhändertagandet kan föra
med sig rättsverkningar som sträcker sig längre än själva frihetsberövandet.
finns del i detta fall särskilt starka skäl att tillgodose kravel på en sådan
rätt till överprövning. Utredningen förordar därför att etl särskilt
överprövningsinsti-tut införs.
Med hänsyn bl. a. lill att
överprövningen i stor uisträckning kommer atl innefatta bevisvärdering talar
enligl utredningen övervägande skäl för atl överprövningen förläggs till allmän
domstol.
Överprövningsinstilulel avser atl
tillgodose den enskildes rätt atl få förutsättningarna för omhändertagandel
och indirekt även därmed följande rättsverkningar lagligen prövade. Domstolen
bör således enligt utredningen ha alt bedöma om del har förelegat ett sådant
akut vårdbehov all ell samhällsingripande har varit motiverat.
Initiativet lill domstolsprövning
skall enligt utredningsförslaget komma från den omhändertagne. I fråga om
själva förfaratidel bör lagen (I946i 807) om handläggning av domstolsärenden
vara tillämplig. Den som påkallar prövning bör ansöka härom inom tre veckor
från omhändertagandets upphörande. Enligt utredningen har man anledning
förmoda att sådan prövning kommer all påkallas i myckel ringa utsträckning.
Domstolens prövning skall enligt
utredningen utmynna i en förklaring humvida omhändertagandet har varit lagligen
grundat. Mot beslulel bör talan kunna föras i hovrätten, som enligt
utredningens mening bör vara sis-
Prop. 1975/76:113 51
ta instans. Om domstolen förklarar att fömtsättningar har
saknats för omhändertagande skall delta enligt utredningsförslaget medföra atl
alla rättsverkningar som är förbundna med omhändertagandel upphör.
4 Remissyttrandena
4.1 Omhändertagande av berusade personer
Utredningens ståndpunkt att
fyllerister liksom hittills måste tas om hand i någon form genom samhällets
försorg har inle föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Även
ulredningens stäUningstagande alt del också i fortsältningen bör ankomma på
polisen all verkställa sådana omhändertaganden har allmänt accepterats vid
remissbehandlingen. Stadsfullmäktige i Stockholm anser dock att det hade varit
önskvärt med ett alternativt förslag till lösning av sistnämnda fråga. En
möjlig väg skulle enligt stadsfullmäktige vara atl bygga ut den uppsökande och
uppspårande verksamhet som i viss omfattning redan bedrivs genom de sociala myndighetémäs
försorg. Som komplement tiU polisens omhändertagande skulle en sådan
verksamhet ha visst psykologiskt värde av betydelse för den fortsatta vården.
Liknande synpunkter framförs av stadsfullmäktige i Malmö och Svenska
sjukskötcrskeföreningen.
När det gäller förutsättningarna
för omhändertagande betonas allmänt i remissyttrandena viklen av att
bestämmelserna blir så utformade att de ger klara anvisningar lill polisen om
när etl omhändertagande får ske. Utredningens förslag kritiseras från denna
synpunkt av flera remissinstanser, bl.a. RÅ, kriminalvårdsstyrelsen, RPS,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands län,
stadsfullmäktige i Uddevalla och Sundsvall samt Föreningen Sveriges polismästare.
Kritiken gäller därvid mindre ulredningens allmänna uttalanden än del
föreslagna förfaltningsmässiga kriteriet för ett omhändertagande, nämligen att
någon är så bertisad att han bedöms vara i behov av vård.
RPS anser alt etl polisiärt
ingripande inle bör få gmndas på andra omständigheter än sådana yttringar av
bemsning som innebär ett ordningsstörande uppträdande. Det är enligt styrelsen
helt uteslutet alt den enskilde polismannen i vaije särskilt fall skall göra en
socialmedicinsk bedömning. Detta medför en risk för ojämnhet i handlandet som
inte kan anses vara förenlig med våra krav på rättssäkerhet. Av samma anledning
måste del -med hänsyn till en omhändertagens rätl alt få veta anledningen till
ingripandet - ges klara och objektiva regler om fömtsättningarna för etl omhändertagande,
/l.iknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Västmanlands län som också
betonar viklen av en samordning med övriga föreskrifter om polisens befogenhet
lill omhändertaganden. Även länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och
Västernorrlands län, stadsfuUmäklige i Sundsvall och länsnyklerhetsnämnden i
Kopparbergs län framhåller sär-
Prop. 1975/76:113 52
skill de svårigheter som uppkommer för den enskilde
polismannen när det gälleratt avgöra om en berusad person är i behov av
omedelbar vård. Föreningen Sveriges polismästare påpekar att förslagel i denna
def ger utrymme för många individuella tolkningar som bl.a. kan baseras pä
vederbörandes gmndinställning lill spritmissbruk över huvud laget.
Stadsfullmäktige i Uddevalla
befarar att de föreslagna bestämmelserna kommer all väsentligt inskränka
möjUghetema all omhänderta och behandla fyUeriklienielel. Samtidigt som en
avkriminalisering av fylleriet ter sig önskvärd är det från samhällets synpunkt
angeläget att berusade personer blir omhändertagna för vård. Det är allmänt
känt atl dessa eljest ofta genom sitt uppträdande skapar olrevnad, uppträder
störande, visar aggressivitet eller i vissa fall uppträder våldsamt mot andra
såväl på allmänna platser som i hemmet. Man kan inle heller bortse ifrån atl
fylleriomhändertaganden är en god brottsförebyggande verksamhel. Genom elt
omhändertagande minskar man även risken för att den berusade själv kommer till
skada fysiskt, psykiskt och socialt. Normerna för omhändertagande har också
betydelse för den allmänna uppfattningen om vilken grad av påverkan som är
lolerabel i samhällel. Stadsfullmäktige framhåller atl om fyllerister i stöne
utsträckning än hittills får uppehålla sig på offentliga platser ulan all bli
omhändertagna, så kommer detla i realiteten att betraktas som en samhällets
sanktion av elt sådant beteende. Motsvarande uppfattning redovisas av
länsstyrelsen i Västerbottens län.
Några remissinstanser anser att
grunderna för omhändertagande bör knytas till de förutsättningar som f. n.
gäller för att någon skall kunna dömas för fylleri, nämligen att vederbörande
uppträder så bemsad att det framgår av hans åtbörder och tal. Förslag i denna
riktning framställs av RÅ samt länsnykterhetsnämnderna i Kopparbergs och
Norrbottens län. Elt annat förslag förs fram bl. a. av överåklagaren i
Stockholm och Föreningen Sveriges polismästare. Dessa instanser anser att
indikationerna för omhändertagande bör vara atl vederbörande är så bemsad alt
han inte kan ta vård om sig själv eller uppenbarligen utgör en fara för sig
själv eller andra eller också uppträder på etl sätt som är störande för den
allmänna ordningen. Enligt föreningen stämmer dessa indikationer överens både
med polispraxis och allmän uppfattning. RFHL och RFMA understryker i sitt gemensamma
yttrande atl ingripanden bör begränsas till sådana fall då den omhändertagne
antingen klart är i behov av vård eller också är så störande eller farlig atl
han måsle omhändertas lill skydd för andra personer eller annans egendom.
Ulredningens förslag all omhändertagande
på gmnd av bemsning i princip skall kunna ske även på enskilt område har ulan
närmare kommentarer tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Göta hovrätt,
länsstyrelsen i Kopparbergs lan, länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus
län, stadsfullmäktige i Norrköping, Helsingborg och Sundsvall,
nykter-hetsnämiiden i Jönköping och SSUH.
Prop.
1975/76:113 53
Förslagel i denna del avstyrks av
RÅ som framhåller all i de fall då omhändertagande på enskild plats enligl
ulredningens mening bör ske torde ingripande kunna äga mm med slöd av Pl och
Nvl. Också ett flertal andra remissinstanser anser alt förslaget i föreliggande
utformning inte kan godtas. Sålunda anser 5vea hovrätt atl den föreslagna
möjligheten lill omhändertagande på enskilt område inger betänkligheter.
Hovrätten kan medge att en sädan möjlighet skulle fyUa elt behov i fråga om
portgångar och andra till allmänt eUer fleras gemensamma begagnande upplåtna
platser och lokaler. Men atl omhändertagande av någon i hans eget hem - ulan
att han misstänks för brott eller uppträder ordningsslörande - blott för all
han är berusad till övermått måste anses strida mot privatlivets helgd och kan
enligt hovrättens mening inte godtas. Av samma skäl ställer sig RPS i princip
avvisande till förslaget. RPS framhåller atl förslagel innebär en väsentlig
ulvidgning av polisens åliggande och etl allvarligt ingrepp i den personliga
integriteten. Även om behov kan föreligga alt göra ingripanden i portgångar,
rivningshus o.d. torde del inle vara riktigt atl ge polisen befogenhet all
ingripa i annans hemvist enbart för all lillgodose etl vårdbehov.
Även TCO anmäler allvarliga
betänkligheter mol förslaget all del skall vara möjligt all på enskild plats
omhänderta bemsade personer. Förslaget är enligt TCO alltför allmänt utformat
och kan leda lill orimliga ingripanden på enskilda områden. Otvetydiga och
restriktiva anvisningar måsle upprättas lill förhindrande av orällmäliga
ingrepp. TCO anser alt omhändertaganden på enskilt område bör ske endasl efter
frivillig överenskommelse eller i de fall del fordras lill skydd för person
eller egendom eller förhindrande av brottslig gärning.
Risken för ej önskvärda
inlegritetskränkningar betonas också av överåklagaren i Stockholm som å andra
sidan anser del vara välmotiverat all lagen ger möjlighet alt omhänderta
bemsade som obehörigen uppehåller sig i privata trädgårdar, portgångar och
liknande lill allmän plats gränsande utrymmen. De bestämmelser som utformas i
ämnet bör enligt överåklagaren göra del möjligl alt företa omhändertaganden på
sådana platser men utesluta ingripanden mot personer som uppehåUer sig i
privata hem. Atl befogenheten lill omhändertagande på enskilt område bör
uttryckligen begränsas på liknande säll förordas också av länsslyrelsen i
Örebro län, länsnyklerhetsnämnden i Malmöhus län, polismästaren i Västerås
distrikt, stadsfullmäktige i Örebro, Svenska kommunförbundet och Svenska nyklerhetsvårdsförbundet.
Förslaget all personer som har
bemsal sig med annal medel än alkohol skall få las om hand under samma
förutsättningar som alkohol-bemsade har i allmänhet inle föranlett några
erinringar från remissinstansernas sida. Från flera håll ifrågasätts dock
lämpligheten av alt sammanföra narkotikabemsade och alkoholbemsade. Därvid
understryks bl.a. all narkotikamissbrukare kräver en avgifiningsperiod av en
hell annan omfattning än vad som behövs för en person som berusat sig med
alkohol. Bl. a.
Prop. 1975/76:113 54
socialstyrelsen framhåller vikten av all en integrering
sker med annan vård av narkotika- och läkemedelsmissbrukare.
När det gäller för v ari n gen av
de omhändertagna instämmer ell stort anlal remissinstanser i ulredningens
kritik av rådande förhållanden. Förvaringen i polisartester beskrivs därvid
aUmänt som otidsenlig och ineffektiv. Den nuvarande ordningen kritiseras från
dessa synpunkter särskilt av RÅ, RPS, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands
län, Blekinge läns, Västernorriands läns och Kalmar läns södra landsting, länsnykterhetsnämnden
i Malmöhus län, SACO, Svenska kuratorsföreningen och SSUH.
Utredningens förslag om inrättande
av särskilda akutkliniker för förvaringen av akut bemsade personer tillstyrks i
princip av elt stort anlal remissinstanser. I flera yttranden lovordas det
arbele som ligger till gmnd för utredningsförslaget i detla avseende.
RÅ framhåller sålunda att
inrättandet av särskilda kliniker med ett genomtänkt och välplanerat
behandlingsprogram motsvarar högt stäUda krav pä värden av här ifrågavarande
personer. Utredningen visar enligl RÅ på elt klargörande och övertygande sätt
de fördelar som skuUe vara förenade med den föreslagna ordningen. RÅ delar
utredningens synpunkter men påpekar alt utbyggnaden av de föreslagna klinikerna
av skilda orsaker måsle bli en fråga som kan lösas försl på förhållandevis lång
sikl. Även Svea hovrutt konstaterar alt den föreslagna metoden för
omhändertagande och värd av berusade personer förefaller väl ägnad all tjäna
det därmed avsedda nykterhetspolitiska syftel. Socialstyrelsen hälsar med slor
tillfredsställelse utredningens förslag om anordnande av särskilda kliniker för
akut bemsade omhändertagna och en inledande medicinsk och social undersökning
av sådana personers hälsotillstånd och sociala förhållanden med omedelbar
uppföljning genom de speciella organs försorg, som har anordnats och planerats
för vård av alkohol- och narkotikamissbmkare.
Förslagel om inrättande av
akutkliniker tillstyrks vidare av flera länsstyrelser, landstingen i Jönköpings,
Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län, socialutredningen, flertalet hörda
stadsfullmäktige, åtskilliga läns-nykterhets- och iiykterhelsnämnder. Svenska
kommunförbundet, TCO, SACO, Föreningen Sveriges socialchefer. Svenska
nykterhetsvårdsför-bundet, Nyklerhelsorganisationen Verdandi, Sällskapen
länkarnas riksförbund. Svensk kuratorsförening, Svensk sjukskölerskeförening,
Sveriges socionomförbund. SSUH, Nykterhetsrörelsens landsförbund. Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges poUsmästare. Dessa remissinstanser
ansluter sig i stort lill de allmänna överväganden som utredningen har
redovisat. 1 flera yttranden framhåUs dock all åtskilliga frågor som hänger
samman med akutklinikernas verksamhel kvarstår all lösa. Särskilt nämns i detla
sammanhang formerna för en integration med annan sjukvård.
Flera andra remissinstanser är i och för sig positivt
inställda till att akut
Prop. 1975/76:113 -'>5
bemsade bereds vård huvudsakligen enfigt utredningens
intentioner men menar all denna vård i princip bör inlegreras i den reguljära
sjukvården. Till denna gmpp hör statskontoret, NSB, Spri, Svenska landstingsförbundet
samt landstingen i Uppsala, Östergörlands, Göteborgs och Bohus och Gävleborgs
län. Även socialstyrelsen understryker att de synpunkter som har legal lill
grund för förslaget pekar på att den naluriiga konstmktionen är att
akutklinikerna införlivas med sjukhusen och sålunda inordnas under
sjukvårdslagstiftningen. Klinikerna skulle därmed komma all ingå som
vårdavdelningar inom de befintliga sjukhusenhelema. Därmed skuUe också vinnas
alt det ulan vidare kommer atl framstå som klart all vård meddelas även
frivilligt intagna. En särskild lag i ämnet skulle följaktUgen komma alt gälla
endasl dem som omhändertagits av polismyndighet. Härigenom skuUe full
parallellilet komma alt vinnas med mentalvårds-lagstiftningen, där frivUligt
intagna vårdas enligl sjukvårdslagen och tvångsvis intagna enligt lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU.
Åtskilliga remissinstanser ställer
sig emellertid tveksamma till förslaget om akutkliniker. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser alt kravet i såväl ekonomiskt som personellt avseende
ställs orimligt högt i förhållande till de resurser som nu finns och som
framdeles kan väntas vara disponibla för samhällets åtaganden inom den sociala
sektorn i vidsträckt mening. En sådan satsning torde inte kunna komma till
stånd utan stora åteiverkningar inom andra områden, exempelvis sjukvården eller
åldringsvården. Enligt länsstyrelsens mening kan inte etl enstaka värdbehov
prioriteras på sätt ulredningen föreslår, utan avvägningen mellan olika
angelägna reformer och förbättringar inom vårdområdet måsle ske i ett större
sammanhang. Länsstyrelsen konstaterar vidaie alt utredningen inte redovisar
att vård på akutklinik medför lägre fyUerifrekvens. Antagandet alt så skulle
bli fallet motsägs enligt länsstyrelsen i viss mån av det förhållandel att man
i Polen, där akutkliniker sedan lång tid tillbaka finns inrättade och varifrån
utredningen hämtat förebilden lill förslagel om sådana kliniker, har haft en
kraftig ökning av alkoholkonsumtionen. Länsslyrelsen framhåller all alkoholismen
är ell så stort samhällsproblem att resurserna inte fär splittras i dellösningar
som var och en för sig visserligen kan vara bra men som varken ensamma eller
sammantagna medför någon lösning av problemkomplexet i stort. Också Kronobergs
läns landsting framhåller att, om samtliga fyllerister skall tas om hand som
vårdfall, detla måsle fömlsatta en omprioritering av befintliga
sjukvårdsresurser lill förfång för övriga sjuka. Det ligger enligl landstinget
en fara i all generellt betrakta fylleriet som elt vårdfall, i synnerhet om man
tar med i beräkningen den sannolika förekomsten av fyUeri runt om i landet och
då man erfarenhetsmässigt vet atl det stora flertalet av dessa rus går över
utan atl medicinsk hjälp behöver anlitas. Enligt Örebro läns landsting kan den
vårdorganisaloriska frågan inle lösas fristående från övriga frågeställningar
inom nykterhetsvården. Del är enligt
Prop.
1975/76:113 56
landstinget
angelägel atl man ingående diskuterar de synnerligen komplexa vårdbehoven och
den med hänsyn lill beräknat utbyte lämpligaste resursfördelningen mellan olika
delar av hela vårdkedjan, innan man beslämmer sig för en så kraftig satsning
på en ytterst liten del av det slora vårdområdet som ulredningen föreslår.
Liknande synpunkler framförs också av Kopparbergs
läns landsting. Landstinget anser att utredningens förslag bör betraktas som en
framlida målsättning vars förverkligande blir beroende av ställningstaganden
inom hela nykterhetsvårdsområdel. Landstinget framhåller all en satsning pä förebyggande
ålgärder och öppen vård från såväl den enskildes som samhällets synpunkt lorde
vara mera angelägen än förbättrade resurser för förvaring under ett icke
behandlingsbart skede av alkoholpåverkan. En mera medicinskt inriktad vård av
akutbemsade kan enligt landstinget redan i nuläget åstadkommas genom
individuellt anpassad behandling av den omhändertagne med möjlighet atl, när
detta är medicinskt motiverat, förordna om intagning på sjukhus. Etl
genomförande av utredningens förslag måsle under alla omständigheter föregås av
en noggrann prioritering av ålgärder för tillgodoseende av vårdbehov och av
samhäUsålaganden över huvud tagel. Landstinget finner det tveksamt om den
akuta alkoholistvården bör ges företräde framför exempelvis en forlsall
uppmstning av åldringsvården och menlalvården. Landstinget framhåller
betydelsen av tidigt insatta förebyggande åtgärder och av en utbyggd öppen
alkoholislvård som medel att pä sikt nedbringa anlalel fall av akut bemsade. En
uppmstning inom dessa områden synes böra sättas före en utbyggd vårdinsats inom
den begränsade sektor som den sjukvårdsmässiga alkoholistvården utgör.
Inte heller länsstyrelsen i Uppsala län år
övertygad om all del finns möjligheler från samhäUsekonomisk synpunkt alt
kunna prioritera en så betydande kostnadsökning för det område som det här
gäller. Länsstyrelsens tveksamhet är än slörre med tanke på den ökade
belastning på samhällets vårdresurser läkare och socialarbetare som
ulredningens principprogram medför. Det kan enligl länsslyrelsen med fog ifrågasättas
om tillräckliga vårdresurser kan reserveras för det program som ulredningen
har lagl fram. Även här måste en prioritering komma till stånd mellan olika
angelägna vårdbehov och det förefaller ingalunda självklart att vid en sådan
prioritering just detla vårdområde kan tillförsäkras erforderliga resurser.
Inom ramen för nuvarande system bör det dock finnas möjligheter alt relativt
snabbi genomföra vissa förbättringar. Länsstyrelsen tänker härvid i första hand
på vad som kan göras för att i ökad utsträckning ge polismyndighelema hjälp
och slöd från läkarpersonal och socialljänstemän. Vidare bör artestlokalema
relativt enkelt kunna göras mer lämpliga för omhändertagandet av bemsade
personer.
Länsstyrelsen i Hallands län understryker atl del
av ulredningen föreslagna systemet inle under överskådlig lid skuUe komma all
fungera i praktiken. Tillgängliga resurser, särskilt personella, torde
nämligen inle möjlig-
Prop. 1975/76:113 57
göra
någon mera omfattande vård och behandling på sådana kliniker som ulredningen
förordal. Detta innebär inle alt länsstyrelsen inte skulle dela uppfattningen
att fylleristen försatt sig i ett sjukdomstillstånd och att förbättrade
möjligheter bör skapas för atl på elt medicinskt adekvat sätt avgifta honom.
Därvid måsle del anses angelägel all från medicinsk synpunkt lämpliga
anordningar för omhändertagande av fyUerisler undan för undan tillskapas.
Till de kritiska remissinstanserna hör också
Blekinge läns landsting som anser alt etl genomförande av förslagel skuUe
innebära en allvarlig risk för feldisponering av tillgängliga resurser.
Landstinget understryker också att förslagel innebär alt omfattande polisiära
och socialvårdande uppgifler skulle komma alt överföras lill den redan nu
kostnadskrävande slutna sjukvården. Landstinget vänder sig särskilt mol atl i
princip varje för fylleri omhändertagen person, utan någon objektiv prövning
av det individuella vårdbehovet, enligl förslagel skall göras till föremål för
en behandling till kostnader som ligger högre än genomsnittet för den övriga
akutsjukvården vid våra lasarett. Denna syn på resursfördelningsfrågorna finner
landstinget svår alt acceptera. Landsiingei anser visserligen alt det behövs
en långtgående reform men ifrågasätter om det finns resurser för så
genomgripande förändringar som utredningen föreslår. En inriktning på mindre
omvälvande men snabbare genomförbara förbättringar bör därför diskuteras som
ett realistiskt altemativ. Landsiingei ifrågasätter om inte den lösning som
ulredningen skisserat för mindre orter erbjuder den bästa utgångspunkten för en
reform. Genom en uppmstning av polisens personella och lokalmässiga resurser,
etablerandet av etl i jämförelse med nuvarande förhåUanden fastare samarbete
meUan polismyndigheter och medicinsk personal saml genom en utökad satsning på
socialvården, såväl vad det gäUer dess engagemang under det akuta
bemsningsskedet som hjälpåtgärder på längre sikt, borde enligt landstingets
mening fömtsättningar kunna skapas för en såväl ändamålsenlig som ekonomiskl
försvarbar organisalion för omhändertagandet och vården av fyllerister.
När del gäller frågan om förvaringstidens längd
lämnar de flesla remissinstanser utredningsförslaget ulan närmare kommentar
eller erinran. Förslagel tillstyrks uttryckligen bl. a. av RÅ och
socialstyrelsen.
Flera remissinstanser ifrågasätter emellertid om
inte förslagets regler om maximi- och minimitider för omhändertagande blir
alltför kategoriska. Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av Svenska kommunförbundet
och Svenska nyklerhetsvårdsförbundet. Malmöhus läns landsting framhåUer att
längre akutvårdtid än 48 timmar kan erfordras när det gäller vård av
kvalificerade alkoholmissbmkare, t. ex. deliranier. Uppsala läns landsting
understryker särskilt alt en vårdtid av endast 24 eUer högst 48 timmar är helt
meningslös för avgiftning av narkomaner.
ÅtskiUiga remissinstanser stäUer sig vidare över
huvud laget avvisande tiU tanken på fixerade vårdtider av det slag som
ulredningen har förordal
Prop.
1975/76:113 58
när det gäller behandlingen på klinik. Örebro läns
landsting understryker sålunda atl en på förhand begränsad vårdlid för sjuka
personer är hittills okänd inom svensk sjukvård. Stadsfullmäktige i Malmö och
Föreningen Sveriges polismästare anser atl vårdtiden bör bestämmas endast av
vårdbehovet. 1 princip hyser stadsfullmäktige vidare den uppfattningen att
sjukvård bör vara frivillig. Samma uppfattning redovisas av stad.sfuUmäk-tige i
Sundsvall.
Göta hovrätt betonar att en
tillämpning av så fånga lider för kvarhållande som utredningen har föreslagit
av den enskilde kan uppfattas som en betydande skärpning av päföfjden för
fylleri. Enligt hovrätten bör kvarhållande under mer än ett dygn inte komma i
fråga i annat fall än om del vid en kvalificerad medicinsk bedömning, efler den
som har gjorts vid själva intagningen, visar sig all ytteriigare kvarhållande
är obetingat nödvändigt.
4.2 Fylleristraffet
Utredningens förslag om
avkriminalisering av fylleri tillstyrks av praktiskt taget alla
remissinstanser. De instanser som närmare utvecklat synpunkler i frågan
ansluter sig därvid i stort sett till de allmänna överväganden som kommittén
har redovisat. Sålunda framhålls allmänt att fylleristraffet inte lorde ha
någon betydelse från preventiva synpunkter och att det i praktiken kan försvåra
den vård och behandling av alkoholmissbmkare som bör äga mm. Flera
remissinstanser, bl.a. RFHL och RFMA samt TCO. tar ocksä upp utredningens
uttalanden om fylleristraffet frän social rättvisesynpunkt. Därvid understryks
att straffet främst drabbar personer i mindre goda sociala omständigheter och
därför slår orättvist.
Vid diskussionen om
avkriminalisering synes flertalet remissinstanser inte anse atl genomförandet
av förslaget om akutkliniker är en förutsättning för atl fylleristraffet skall
tas bort. Bland de remissinstanser som uttryckligen förordar att
avkriminaliseringen genomförs ulan att en utbyggnad av akutkliniker avvaktas
kan nämnas RÅ, Föreningen Sveriges polismästare, länsstyrelsen i Malmöhus län
och Örebro läns landsting. Andra inslanser, bl.a. kriminalvårdsstyrelsen,
överåklagarna i Göteborg och Malmö saml Svenska nykterhetsvårdsförbundet, anser
däremot i princip atl fyllerislraffets avskaffande i tidshänseende bör kopplas
lill införandet av akutkliniker eller i vart fall till en upprustning av
polisens förvaringslokaler.
Endasl några enstaka
remissinstanser redovisar tveksamhet inför förslagel om en avkriminalisering.
Länsstyrelsen i Hallands län anlägger i sitt yttrande inledningsvis vissa
trafiksäkerhelssynpunkler på frågan. Enligl länsstyrelsen utgör den gäUande
straffbestämmelsen för fylleri i viss mån en parallell till
raltfyUerilagstiflningen och en komplettering lill den i vad avser fotgängare
och cyklister. Atl det från irafiksäkerhetssynpunkt är nödvändigt all behålla
en kriminalisering av den uppenbara fara som såda-
Prop.
1975/76:113 59
na trafikanter skapar, när de är så bemsade av
alkoholhaltiga drycker alt det framgår av deras åtbörder eller tal. är enligt
länsstyrelsen tydligt. Länsstyrelsen anser att det nuvarande fylleristraffet
inte kan avvecklas ulan atl samtidigt en motsvarande bestämmelse om
straffsanktion för andra trafikanter än motorfordonsförare vid alkoholpäverkan
införs. Emellertid åberopar länsstyrelsen även andra skäl mol utredningens
förslag att nu helt avkriminalisera fyUeriet. Länsstyrelsen vänder sig särskilt
mot ulredningens uppfattning att redan elt enstaka fylleri kan utgöra tecken
på vanemäs-sigt alkoholmissbruk. Otaliga ungdomar lorde vid något enstaka
tillfälle ha gjort sig skyldiga till fylleri utan att delta haft något samband
med vane-mässigt aikoholmissbruk. Straffsanktionen och konsekvenserna i övrigi
har väl ofla för dem inneburit att de framdeles tagit sig i akt i sitt
förhållande till alkohol. En annan sak är att i alla de fall där fylleriet
verkligen utgör ett indicium på alkoholsjukdom medicinskt omhändertagande bör
ske. Systemet med åtalseftergift bör emellertid enligt länsslyrelsen kunna erhålla
ökat användningsområde.
Liknande synpunkter framförs av
Föreningen Sveriges länspoUschefer som anser att utredningen inte har ägnat
tillräcklig uppmärksamhet åt det förhåUandet att ett inte ringa antal
fylleriförseelser utgör engångsföreteelser, ofta begångna i ungdomligt
oförstånd. Särskilt de fyUeriförseelser som begås i samband med folkfester,
nöjestillslällningar och liknande kan i flertalet fall inte antas vara
beroende av henifallenhet ål spritmissbruk utan är snarast att hänföra till
vissa utbredda sedvanor och till en allmän hållnings-löshet. Uppträdandet i
dylika fall kan närmast mbriceras som förargelseväckande beleende. Det är
uppenbart all bemsningen därvid är eftersträvad och självförvållad. Föreningen
hyser visserUgen inte någon tvekan mol tanken att avkriminalisera
fylleribrottet i det stora flertalet fall men vill något ifrågasätta
borttagandet av straff härför vid förstagångsförseel-ser, eventuellt även i
andra fall. Utredningens förslag liU akutvård torde endast kunna genomföras på
myckel lång sikt. Under en övergångstid skulle man i stället kunna ytterligare
vidga möjUghetema att lämna åtalseftergift för fylleri så all slraffel i
första hand kvarstår för personer som mera tiUfäUigt gör sig skyldiga lill
fylleriförseelser och ännu inle kan anses vara missbmkare av alkoholhaltiga
drycker.
Utredningens ståndpunkt all del
inte i samband med fylleristraffels avskaffande finns anledning att ändra den
nuvarande slraffhestämmelsen om förargelseväckande beleende godtas av de flesla
remissinstanserna. RÅ framhåller i delta sammanhang all han inle har något alt
erinra mol en utveckling av rapporterings- och åtalspraxis i enlighet med vad
utredningen föreslår.
En i viss mån avvikande uppfattning
redovisas emellertid av Svea hovrätt. Hovrätten är visserligen ense med
utredningen om all det straffria området bör omfatta alla de fall då enligl
nuvarande praxis fylleriparagrafen i BrB anses ensam tillämplig. Hovrätten
ifrågasätter emellertid om blol-
Prop.
1975/76:113 60
ta upphävandet av detla lagmm är tillräckligt för alt nå
avsett resultat. Den av ulredningen kritiserade uppfattningen atl fyllerislen i
så fall måste komma atl anses skyldig till förargelseväckande beleende ligger
nära lill hands. FyUeribrottet enligl gäUande rätt kan ju betraktas som ell
specialfall av förargelseväckande beleende. Utredningen menar att del typiska
fyUeribele-endet efter reformens genomförande skall accepteras som utslag av
ett sjukdomstillstånd och inte längre anses ägnat alt väcka förargelse hos allmänheten.
Men eftersom del är från tid till annan växlande värderingar som avgör vad som
är förargelseväckande, får man alltså, framhåUer hovrätten, förlita sig på atl
utredningens synsätt är eller snabbi blir allmänt accepterat. Del måste enligt
hovrättens mening anses tveksamt i vad mån en reform i enlighet med förslagel
skuUe medföra en sådan allmän attitydförändring. Hovrätten kan för sin del
inte anta annal än all rekvisitet "ägnat alt väcka förargelse hos
allmänheten" även i fortsättningen skuUe anses vara uppfyUt i många
fyUerifall som avses bli straffria enligt förslaget och atl endasl lindriga
former av sluddrande tal eller ostadig gång med säkerhet skuUe falla utanför
vad som anses förargelseväckande. Om detta anlagande är riktigt, skulle den
föreslagna lagändringen kunna medföra svårigheter vid rättstillämpningen när
del gäller all dra gränsen för del straffria området. Hovrätten är således
inte övertygad om atl en ändring av bestämmelsen om förargelseväckande
beteende blir överflödig vid fylleriels avkriminalisering.
Även SACO befarar atl bestämmelsen
om förargelseväckande beteende efler fyllerislraffets avskaffande kan komma att
få en vidare tillämpning på fyUerifaUen än lagmmmet bar f. n. Den som på gmnd
av bemsning för oljud på aUmän plats eller eljesi offentligen beter sig på sätt
som är ägnat all väcka förargelse hos allmänheten kan, när fylleriparagrafen
upphävts, straffas för förargelseväckande beteende i åtskilliga fall som nu
straffas enbart som fylleri. Relalionema till bestämmelsen om
förargelseväckande beteende bör enligt SACO bli föremål för vidare
överväganden. SACO anser inle att det finns något all erinra mol all engångsfyllerister
och andra som inte är i behov av vård i egentiig mening ulan bara behöver sova
msel av sig, straffas för förargelseväckande beleende, om de uppför sig på sådanl
sätt som fömtsätts härför. När det gäller vanefyllerisler och andra som är
verkligt vårdbehövande, är del däremol enligl SACO inle lämpligl all ådöma dem
straff för förargelseväckande beteende i samband med bemsning.
Kriminaliseringen skulle härigenom återföras på en bakväg. SACO fömtsätter alt
del t. ex. genom åtalsunderlåtelser sörjs för all avkri-minaUseringen av
fylleriet som sådant inte blir ell slag i luften genom att straff i StäUel
utmäts för förargelseväckande beteende också för fyllerister som är föremål för
vård.
Överåklagaren i Stockholm påpekar
atl en bemsad person som beter sig på elt sätt som är ägnat att väcka allmän
förargelse genom atl exempelvis skräna, verbalt antasta förbigående, urinera m.
m., också lagfors för förär-
Prop.
1975/76:113 61
gelseväckande beteende enligt den praxis som tillämpas i
Slockholm. Även om vissa fall av anstölligl beleende skulle kunna anses
konsumerade av fylleriet, bör enligt överåklagaren rådande rättstillämpning ej
väsentligen ändras. Del bör lika litet efter avkriminaliseringen som f. n. bli
tal om alt underiåta att beivra sädana brott som våldsamt motstånd och missfirmelse
mol tjänsteman endasl med motivering alt gämingarna är betingade av höggradig
självförvåUad bemsning. En liknande uppfattning har länsåklagaren i Gävleborgs
län som visserligen inle tror att gränsdragningen mol förargelseväckande
beteende kommer att vålla några problem men tillägger att det från allmänna
synpunkter är angelägel atl bevaka all fyllerister som i förhållande särskilt
till gamla personer, kvinnor och barn uppträder på ell hänsynslöst sätt eller
som i folksamlingar manar till angrepp på person eller egendom eller till
ohörsamhet mot ordningsmakten inte på grund av en alltför liberal tolkning av
vad som kan rymmas inom ramen för ej kriminaliserat berusat uppträdande undgår
lagföring. Delta gäller även bemsade som ofla i gäng och inle sällan efler viss
planläggning stör eller omintetgör offentliga sammankomster.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser
att anledningen till den tolerans som utbildats i praxis torde vara vetskapen
om att fylleriföiseelsen bestraffas och uppfattningen alt detta slraff får
anses konsumera lindrigare former av förargelseväckande beteende eller andra
handlingar som uppfyller rekvisiten för ringa brott. En avkriminalisering av
fylleriet får dock enligt länsslyrelsen inle leda lill en så långtgående
tolerans av en fyllerists uppträdande som utredningens exemplifiering ger vid
handen. Tvärtom bör avkriminaliseringen av fyUeriet i princip ge anledning
till skärpt inställning när del gäller andra brottsliga handlingar i samband
med fylleri, eftersom resonemanget om fylleristraffels konsumtion av andra
brottsliga handlingar inte kan åberopas. Ofredande av människor, våldsamt
motstånd och förolämpningar mol polisen bör inle regelmässigt undgå ansvar. Detla
skulle strida mot de principer som fastslagits i I kap. 2 § BrB. Även om en
viss toleransmarginal inom ramen för polismans rätt till rapporteflergifl
måsle finnas, får denna inle utsträckas för långt. Länsnykterhetsnämnden i
Kopparbergs_ län anser all förargelseväckande beleende i kombination med
fylleri fortfarande skall beivras med hänsyn till den tilllagande
nedbusningen. Atl dra en gräns mellan elt renodlat fylleri och
förargelseväckande beteende är enligl länsnykterhetsnämnden knappast praktiskt
möjligt. Nämnden menar all en person som avsiktligt bemsar sig med påföljd att
han genom sitt allmänna uppträdande stör andra människors trevnad inte bör
undgå lagföring.
Några remissinstanser diskuterar i
delta sammanhang avkriminaliseringens allmänna konsekvenser när del gäller
brott begångna under ms. Länsåklagaren i Hallands län erinrar om atl ms
principiellt inte kan åberopas som skäl för straffrihet. Enligt länsåklagaren
kan myckel av vad utredningen åberopar som motiv för avkriminalisering av
fylleriet i princip gälla
Prop. 1975/76:113 62
brott över huvud taget som begås i bemsal tillstånd. 1
viss män kan det framstå som ologiskt att när det gäller fyUeri tala om alt ett
sådant beteende är en sjukdomsyttring medan t.ex. en allvarlig våldsgärning
begången av en fyUerist - som kanske själv inte vet annal än att han druckit en
avsevärd mängd sprit - är ell allvarligt brott som samhäUet inle kan tolerera.
Även Svea hovrätt erinrar om de straffrättsliga synpunkler som ligger bakom
regeln i I kap. 2 § BrB om alt en gäming som begåtts under självförvål-lal ms
inte pä denna grund är straffri. Frågan las upp ocksä av SAF som anser att
utredningen borl med avsevärt större skärpa uttalat sig om berus-ningstillståndets
inverkan i fräga om eljest kriminella handlingar.
4.3 Fylleri på militärt område m. m.
Även i fråga om det mililära
fylleriet tillstyrker praktiskt taget alla remissinstanser som särskilt yttrat
sig i frågan förslagel om avkriminalisering. Bland de inslanser som i denna
del ansluter sig lill utredningens ståndpunkt kan nämnas 5vY'« hovrätt,
socialstyrelsen, cheferna för marinen och flygvapnel, militärpsykologiska
institutet ochförsvarets sjukvårdsstyrelse. Även ÖB anser i likhel med utredningen
alt akut bemsning som sådan inle skall bestraffas. ÖB erinrar dock om alt vissa
särförhållanden präglar verksamheten inom försvarsmakten. Detta får till följd
alt regler som utformas för det civila samhället inle alllid och lill alla
delar kan tillämpas inom försvarsmakten. ÖB framhåller alt alkoholpåverkan
inte bör få frita vederbörande från ansvar för gärningar som nu särskilt
beläggs med slraff. RÅ anser all frågan om särskilda undanlagsregler för
beredskapslägen och andra därmed jämförliga situationer bör övervägas.
Tveksamhet inför förslagel om
avkriminalisering av det mililära fylleriet redovisas av chefen för armén som
framhåUer all de värnpliktiga som gör sig skyldiga till fylleri inte lorde
kunna hänföras lill annan kategori än främsl tillfällighetsfyllerister. Del kan
därför vara lämpligl med en straffnorm som kan verka återhållande på bl.a.
ordningsstörande element. Risken för straff inverkar återhållande på vissa
personer i varje fall innan ell missbruk av t. ex. alkohol blivit en vana.
Erfarenheten visar all om det inle uppställs några krav på nykterhet, så
äventyras såväl ordning som disciplin. Uniformsklädd krigsman representerar
försvarsmakten. Allmänheten har alltjämt krav på att uniformerad krigsman
uppträder så alt allmän ordning inte störs. Uniformen förpliktar lill ell gott
uppförande. Brott mot allmän ordning av uniformsklädd krigsman åstadkommer en
förtroendekris hos allmänheten och bör därför bestraffas hårdare än om
civilklädd person stör ordningen. Av liknande skäl kan inte heller
länsåklagaren i Kristianstads län oreserverat ansluta sig lill förslaget om en
avkriminalisering av det mililära fylleriet. Länsåklagaren framhåller särskilt
de svårigheter som kan uppslå, dä fara föreligger för flerfaldiga samtidiga
fall av mililärfylleri på samma plats, såsom exempelvis i samband med
utryckning eller repeti-
Prop. 1975/76:113 63
lionsövning. I dessa lägen har enligt länsäklagarens
mening risken för elt snabbi och effektivt ingripande säkerligen varil en
starkl återhållande faktor i fråga om spritmissbruk. Utan dessa
sanklionsmöjligheler torde en inte obetydlig fara föreligga för en försvagning
av den militära disciplinen.
När det gäller omhändertagande av
berusade krigsmän anser ÖB och chefen för armén all en reform inle bör få
inverka på mililär myndighets befogenhet atl ingripa för ordningens
upprätthållande inom försvarsmakten. Militär chefs rätt atl under vissa
förutsättningar ta underlydande krigsman i förvar bör således bibehållas.
1 fråga om förvaringen av
omhändertagna militärer understryker ÖB och försvarets .sjukvårdsstyrelse att
de akut berusade bör tas om hand på sitt förband, om detla har
tillfredsställande resurser för omhändertagande och vård. Försvarets sjukvårdsstyrelse
framhåller bl. a. all krigsmakten vid sina fredsförband har särskilda
sjukvårdsavdelningar med tillgång till läkare och biträde av sjuksköterskor och
annan vårdpersonal. Vid del övervägande flertalet av dessa förband finns
sängavdelningar oftast med särskild isoleringsavdelning. Vid de förband som
saknar sängavdelning vid sjukvårdsavdelningen är patienterna för sluten vård
hänvisade till närliggande förband inom samma garnison där sängavdelning
finns. Förbaiidssjukvårds-organisationens personella, materiella och lokala
resurser är under stark utveckling för alt nå samma standard som motsvarande
civilsjukvård. Chefen för marinen finner i och för sig ulredningens synpunkter
värdefulla och riktiga men erinrar om atl särskilda problem uppkommer på örlogsfartyg
i synnerhet under expedition i främmande farvatten. Några akutkliniker kan
sålunda inle inrättas ombord.
Belräffande frågan om
omhändertagande av militärer säger sig ÖB vidaie förutsätta att etl nytt system
inte leder till att konsekvensema av krigsmans frånvaro från tjänsten ändras.
I denna fråga redovisas en annan uppfattning av socialutredningen, som menar
att etl omhändertagande på grund av akut berusning i fortsättningen bör
föranleda ett annal bedömande än f. n. när det gäUer undanhållande.
4.4 Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m.
Utredningens förslag i denna del
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som uttalar sig i ämnet,
däribland 7?/4. RPS påpekardock all förslaget vållar problem i del fallet att
någon omhändertas i sin bostad. Några remissinstanser anser vidare atl beslut
om omhändertagande av berusningsmedel bör ankomma på polisen och inte på
personal vid akutklinik.
4.5 Avkriminaliseringens rättsverkningar
Utredningsmajoritetens förslag alt
fylleriindikalionen enligl Nvl behålls och för sin tillämpning blir beroende av
atl någon tre gånger
Prop.
1975/76:113 64
under de två senasle åren har lagils om hand för fylleri
tillstyrks av RÅ, överåklagaren i Stockholm, länsstyrelserna i Göteborg och
Bohus, Malmöhus och Uppsala län och länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län.
Socialutredningen och en minoritet .inom socialstyrelsen anser alt indikationen
bör behållas i avvaktan på resultatet av socialutredningens arbele. Göta
hovrätt och länsstyrelsen i Kopparbergs län är visserligen tveksamma i frågan
om fyUeriindikalionen bör behållas i den form som utrednings-majoriteten har
föreslagit men vill inte motsätta sig atl indikationen t.v. skall finnas kvar.
Del hell övervägande antalet
remissinstanser slöder emellertid den lill utredningens betänkande fogade
reservationen och anser alt fylleriindikationen bör las bort i samband med atl
fylleriet avkriminaliseras.
Svea hovrätt framhåller därvid att
tvångsinlagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare innebär etl
frihelsberövande som är ell av vår lagstiftnings mest ingripande. Hovrätten
anser alt del från rättssäkerhetssynpunkt uppenbarligen är angelägel att en
sådan åtgärd kommer lill användning endasl då fullt övertygande och i ärendel
redovisad utredning om behov av den med åtgärden avsedda vården föreligger.
Enligt majoriteten inom socialstyrelsen finns det inom ramen för modern
socialvårds mål och metoder ingenting som talar för elt bibehållande av denna
specialindika-lion. Från rättssäkerhetssynpunkt framstår del dessutom som i hög
grad betänkligt all enbart omhändertagande för fylleri skall kunna läggas till
gmnd för en sådan åtgärd som en tvångsintagning på vårdanstalt innebär. Även
länsstyrelsen i Östergötlands län och Svenska kommunförbundet åberopar
rättssäkerhetssynpunkter mol elt bibehåUande av fylleriindikationen.
Sistnämnda remissinstans framhåller särskilt all förslagel innebär en inte
oväsentlig breddning av indikationens giltighet. Sålunda blir därmed även
omhändertaganden på enskilt område, ålalseflergiflsfall m.m. giltiga som
underlag för tillämpning av fylleriindikalionen. Även om del enligl förslagel
finns möjlighet för den enskilde att få omhändertagandel prövat av domstol
torde ell flertal omhändertagna av olika skäl dra sig för atl begära denna
omprövning. Alt motivera en tvångsåtgärd enligl Nvl enbart på uppgifter om ett
omhändertagande, vars berättigande normall ej undergår någon juridisk prövning
eller godkänns av den omhändertagne, måste vara tveksamt. Förbundet avstyrker
all denna redan nu högsl tvivelaktiga indikation för tvångsåtgärd får ökad
räckvidd. Också för länsslyrelsen i Norrbottens län framstår del som en
skärpning i förhållande till gällande lagstiftning att låta tUlämpningen av
fyUeriindikalionen bli beroende av all någon har omhändertagits. Ätt denna
Indikation nu utmönstras ur lagen anser länsslyrelsen vara en så angelägen
reform att skäl saknas all låta frågan anslå lill annat sammanhang.
Länsstyrelsen i Västmanlands län.
stadsfullmäktige i Örebro och SSUH pekar på möjligheten atl i fortsättningen i
större utsträckning än hillills åberopa någon av de övriga
specialindikationerna enligl Nvl. Enligl läns-
Prop.
1975/76:113 65
styrelsen lorde just lättheten all åberopa
fylleriindikalionen ha medfört atl nyklerhelsnämnderna i viss omfattning har
underiåtii alt åberopa andra indikationer. Nykterhetsorganisationen Verdandi
anser atl lättheten att åberopa fylleriindikationen är skäl nog för etl
avskaffande och framhåller därvid all det i indikationens utformning inle
finns något kriterium på socialt eller medicinskt vårdbehov. Samma uppfattning
redovisar Sä//.yAY/p(?/ Länkarnas riksförbund. Svensk kuratorsförening och
Sveriges Socionomför-bund. Enligt Svenska läkaresällskapet torde
fylleriindikationen som sådan knappast fylla något praktiskt ändamål utan
endast underlätta ett mindre kunnigt men schablonmässigt förfarande i samband
med tillgripande av tvångsåtgärder. Stadsfullmäktige i Malmö anser atl
indikationen representerar en formalism och automation som inle hör hemma i
dagens socialvård och all övriga indikationer mer än väl täcker behovet av
eventuella tvångsåtgärder inom nykterhelsvården.
Flera remissinstanser framhåller
vidare atl fylleriindikationen kan få negativa följder när del gäUer de
möjligheler lill vård och behandling som akutkUnikema avses erbjuda. Denna
synpunkt understryks särskilt av socialstyrelsen (majoriteten), länsstyrelsen
i Jämilands län, Västernorriands läns landsting, länsnykterhetsnämnden i Örebro
län och stadsfullmäktige i Stockholm och Helsingborg.
Ulredningsmajoritetens förslag alt
behålla fylleriindikationen avstyrks, förutom av de nämnda remissinstansema,
också av länsstyrelserna i Örebro, Västernorriands och Norrbottens län,
Gävleborgs läns landsting, länsnykterhetsnämnderna i Malmöhus, Örebro och
Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnder i åtskilliga
kommuner, SACO, Föreningen Sveriges socialchefer, Nyklerhetsvårdens
anstaltsförbund. Nykterhetsrörelsens landsförbund och Föreningen för
medicinska alkoholfrågor.
När del gäUer
anmälningsskyldigheten till nyklerhelsnämnd enligl 10 § Nvl lämnas
utredningsförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslagel
tillstyrks uttryckligen av bl.a. RÅ och RPS. Åtskilliga remissinstanser
ifrågasätter dock det lämpliga i all en tjänsteman vid nyklerhelsnämnd knyts
lill akutklinik. Enligt dessa inslanser bör vården vid en sådan klinik över
huvud tagel inle kopplas samman med någon undertätlelseskyldighet gentemot
nyklerhelsnämnd. Bland dem som har denna mening kan nämnas socialstyrelsen,
Gävleborgs läns landsting, stadsfullmäktige i Malmö och SACO.
De flesla av de remissinstanser som
har yttrat sig beträffande etl omhändertagandes betydelse när det gäUer rätten
att erhålla eller behålla körkort tUlstyrker eller lämnar utan erinran
förslagel alt de rättsverkningar som f. n. knyts lill en avdömd
fylleriförseelse i fortsättningen hänförs lill elt omhändertagande på gmnd av
berusning. Några av dessa instanser, bl. a. RÅ och Svea hovrätt, har därvid
särskilt framhållit atl en ändring av principerna inte borde ske förrän det
vid tiden för remissbehand-
5-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113
Prop. 1975/76:113 66
lingen pågående utredningsarbetet inom trafikmälskommittén
(Ju 1962i46) avslutats. Bland de remissinstanser som i princip tillstyrker
utredningsförslaget kan vidare nämnas Göta hovrätt. RPS, statens
traflksäkerhetsverk och flertalet länsstyrelser. Åtskilliga av de tillstyrkande
instanserna betonar dock all en underrättelse till körkorlsmyndighet inte
automatiskt bör leda lill körkorlsåterkallelse. Flera instämmer också i
utredningens uttalande att slörsla möjliga hänsyn bör visas den som visar
vilja och förmåga all söka komma till rätta med sina alkoholproblem.
Kritiskt inställda lill
ulredningens förslag i denna del är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län,
länsnykterhetsnämnden i Örebro län, stadsfullmäktige i Malmö, Helsingborg och
Gävle, jJera nykterhetsnämnder. Svenska läkarsällskapet. Föreningen för
medicinska alkoholfrågor och SSUH. Dessa remissinstanser slöder i princip den
lill utredningens belänkande fogade reservationen i denna del. Vidare har
några remissinstanser den allmänna uppfattningen atl inga som helst rättsliga
sanktioner bör följa på ett omhändertagande på akutklinik. Till denna gmpp hör
kontrollstyrelsen, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, SACO, Förerungen
Sveriges socialchefer, RFHL och RFMA samt Sällskapet Länkarnas riksförbund.
Ulredningens förslag all den
automatiska avstängningen från rätten all köpa rusdrycker bör upphöra när det
gäller fyllerister och personer som gjort sig skyldiga till trafiknyklerhetsbroll
tillstyrks av de flesla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Därvid
framhålls bl. a. alt spärmingen i praktiken fyller en mycket begränsad funktion
i nykterhetsvårdande syfte och alt det skuUe väcka principiella betänkligheter
alt låta själva omhändertagandet få rättsverkningar på förevarande område.
Bland dem som lillstyrker utredningsförslaget i denna del märks RÅ, Göta hovrätt,
kontrollstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Socialstyrelsens majoritet anser
att avstängningsförfarandet bör slopas helt och håUet, medan en minoritet inom
styrelsen ansluter sig till utredningens förslag.
Utredningsförslaget avstyrks bl. a.
av Systembolaget AB och Nykterhetsrörelsens landsförbund. Systembolaget
utvecklar därvid utförligt sin ståndpunkt och framhåUer bl. a. alt de
synpunkter som utredningen anlagt pä den automatiska spärrningen hade samma
giltighet redan när denna infördes är 1963. Den automatiska spärrningen lorde
enligl bolaget ha medverkat till att förhållandena i systembutikerna blivit
bättre. Enligt bolaget kan de automatiska spärrningarna från alkoholpolilisk
synpunkt också betraktas som en tämligen adekvat förebyggande åtgärd. Bolaget
föreslår att den automatiska spärrningen behålls åtminstone tills ställning tas
till alkoholpolitiska ulredningens (Fi I966i 33) kommande förslag.
4,6 Registrering av omhändertaganden
Utredningens förslag alt
omhändertaganden pä gmnd av berusning skall registreras centralt tillstyrks
eller lämnas ulan erinran bl.a. av RÅ. kon-
Prop.
1975/76:113 67
trollstyrelsen
och statistiska centralbyrån. Sistnämnda remissinstans anser det angelägel alt
en rapportering av omhändertaganden behålls för statistiskt ändamål, efiersom
byrån utgår frän atl det även i fortsältningen kommer att behövas information
av detta slag för alt belysa nyklerhetstill-ståndel.
Förslagel om central registrering av
omhändertaganden avstyrks emellertid av vissa av de instanser som motsatt sig
att omhändertaganden förbinds med särskilda rättsverkningar. Till de
avstyrkande remissinstanserna hör länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län,
stadsfullmäktige i Malmö och Helsingborg samt SSUH.
De remissinstanser som har tillstyrkt
ulredningsmajoritetens förslag i fråga om elt omhändertagandes återverkan i
körkortshänseende utgår i allmänhet från alt registrering av omhändertaganden
när det gäller körkortshavare skall ske även i körkortsregistrei.
4.7
Domstolsprövning av omhändertaganden
Utredningens förslag atl ell beslul om
omhändertagande skall kunna överklagas tillstyrks av RÅ som anser atl de
konsekvenser i skilda avseenden som etl omhändertagande kan få för den
enskilde kräver införande av elt särskilt rättsmedel. Den omhändertagne skall
kunna klaga över elt beslut som lett till atl han omhändertagits på klinik
eller polisstation. Däremol föreligger det enligt RÄ inte behov av en
klagorätl beträffande ett omhändertagande från polismans sida som därefter
blivil underkänt av läkare eUer polisbefäl. RÄ anser emellertid att prövningen
inte bör förläggas liU allmän domstol, som utredningen föreslagil, utan atl den
bör ske i förvaltningsrättslig ordning. Samma åsikl i sistnämnda fråga har
Svea hovrätt saml länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län. Hovrätten
motiverar sin ståndpunkt med atl del skuUe innebära en principiell nybildning
för svensk rält att i fall som del förevarande låta prövningen ankomma på allmän
domstol i stället för överordnad administraliv myndighel.eller förvaltningsdomstol.
Om överprövningen likväl anförtros ål allmän domslol, bör enligl hovrätten
handläggningen anordnas enligt principerna för ell kontra-dikloriskl
förfarande.
Även Göta hovrätt anser atl handläggningen bör
utformas enligt konlra-dikloriska principer, dvs. atl den som har varit
omhändertagen för fylleri också i fortsältningen bör ha en motpart vid
domstolen. I den egenskapen är enligt hovrättens mening allmän åklagare bäst
lämpad atl uppträda. Del förhållandet alt fyUeri inle längre blir ell broll bör
enligl hovrätten inte lägga hinder i vägen. Hovrätten anser också atl frågan
om eventuell rätl lill offenllig försvarare bör tas upp under de fortsatta
övervägandena.
Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län kan inle finna
alt förslaget om domstolsprövning innebär en ändamålsenlig ordning.
Länsnyklerhetsnämnden konstaterar atl utredningen har sökt bevara något av den
rättsli-
Prop.
1975/76:113 68
ga prövning som ligger i handläggningen av åtal för
fylleri men framhåller att myckel väsentliga skillnader framträder enligt
förslagel. Förundersökning och åtalsprövning har inte gjorts. Åklagare saknas.
Initiativet till atl införskaffa utredning läggs pä domstolen, vilket strider
mot vanliga principer för rättegång. Domstolen synes inte kunna stödja sig pä
den eljest vanliga principen atl åtal skall ogillas om det inte är
lillföriUligen styrkt. Prövningen innebären bedömning av de åtgärder som
vidtagits av läkare. Domstolen lorde inle kunna undgå atl i sä gott som varje
sådanl ärende begära yttrande av socialslyrelsen eller annan medicinsk
auktoritet. Särskilt om länsnyklerhetsnämndens uppfattning atl särskilda
rättsverkningar inle skall förbindas med ett omhändertagande godtas synes del
vara mindre motiverat all anordna en sådan extraordinär domstolsprövning.
Kritiskt inställd mot förslaget i
denna del är också länsstyrelsen i Västmanlands län som likaledes vänder sig
mot all enligl förslagel en rent medicinsk bedömning skall bli föremål för
domstolsprövning. Principiella skäl liksom bevissvårigheler kan enligl
länsslyrelsen anföras mol förslagel i denna del. Länsslyrelsen framhåller
vidare alt frågan om behovet av sådan prövning hänger samman med vilka
konsekvenser av ell omhändertagande som kommer atl följa enligt olika
beslämmelser. I den mån inle omhändertagandet som sådanl medför några
konsekvenser, finns del inte heller behov av en överprövning. Länsslyrelsen
erinrar om all vissa förhållanden, belräffande vilka domstolsprövning inle kan
ske, redan nu kan medföra ålgärder i fråga om körkort. Anmärkningar i nykterhelshänseende
kan sålunda medföra åtgärd, även om körkorlsinnehavaren inle har dömts för
fylleri. Någon domstolsprövning av det berättigade i ett omhändertagande
enligl Pl kan inte heller ske trots all ell sådanl ingripande i vissa fall
torde kunna få negativa verkningar för den omhändertagne.
5 Utvecklingslinjer i den nuvarande
nykterhetsvårdspolitiken m. m.
Utvecklingen inom nykterhelsvården
kännetecknas f n. av en successiv ulbyggnad av de öppna och frivilliga
vårdformerna och en minskning av tvångsåtgärderna. Antalet tvångsåtgärder
enligl Nvl har under den senasle tioårsperioden minskat med mer än hälften.
På senare lid har vidare
nykterhelsvården präglats av en strävan lill ökad samordning och integration
med den övriga socialvården och sjukvården. Ell resultal härav är alt ell
ökande anlal alkoholskadade numera behandlas inom sjukvårdens ram. Någon samlad
statistik från sjukvårdshuvudmännens ansvarsområde i detta avseende föreligger
inle. En sådan redovisning försvåras f Ö. av del förhåUandet alt palienlema
ofla las in för vård under andra diagnoser än alkoholbesvär. Enligt uppgifter
från social-
Prop.
1975/76:113 69
styrelsen
visar emellertid undersökningar från bl.a. Stockholm och Göteborg att inemot
hälften av de män som på gmnd av akuta besvär söker sig lill psykiatriska
kliniker är fall av alkoholtoxikation. Tidigare kartläggningar har visal all
omkring 25 % av de sökande på kimrgiska jourmotlagning-en är akut bemsade.
Undersökningar som har gjorts i senare sammanhang har gett ännu högre sUfror
som resultal.
Under den senaste tioårsperioden har också den
öppna och halvöppna nykterhetsvårdens resurser kraftigt ökat. Under år 1973
gjordes vid landets ca 140 alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer med
läkarstationer omkring 200000 besök hos läkare, 70000 hos kurator eller
psykolog och 560000 hos sjuksköterska. Sängplatser finns numera vid elt
trettiotal polikliniker, varav ungefär hälften - däribland de störte
klinikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö - har platser som kan utnyttjas
även nattetid. Vid den s. k. Mariapolikliniken i Stockholm finns dessutom en
särskild avdelning för förvaring och vård av bemsade ungdomar under 20 år som
har omhändertagils genom polisens försorg. Antalet platser vid inackorderingshemmen
har femdubblals under den senasle tioårsperioden och uppgår nu lill ca 1 500.
Strävandena inom nykterhelsvården har som nyss
nämnts under senare år i allt högre grad inriktats på en helhetssyn som syftar
dels till atl lösa sociala och andra problem som har samband med
alkoholmissbruk dels lill atl motverka all de olika formerna för behandling av
alkoholsjuka - primärkommunal nyklerhetsvård, landstingskommunal sjukvård,
statliga och enskilda vårdanstalter, arbetsvärd m. m. leder till en
splittring av resurserna. Ett av målen är all skapa en vårdkedja, där den
sjuke kan omhändertas på räll nivå med hänsyn lill behovet oavsett vem som är
huvudman för de olika vårdinstitutionerna. Ansträngningarna all samordna
vårdinsatserna i detta syfte har intensifierats, särskilt i anslutning till
psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker. Etl exempel på en utvecklad
modell för integrerad vård av detta slag som i vissa avseenden har tjänat som
förebild på andra platser erbjuder verksamheten vid alkoholkliniken på
UUeråkers sjukhus i Uppsala, där sedan fiera år tiUbaka den rent medicinska
avgift-ningen kombineras inle bara med fortsatt öppen vård utan också med sociala
vårdinsatser som initieras i direkt anslutning tiU klinik vården. En verksamhet
av liknande slag planeras f. n. av landstinget i Södermanlands län i samråd med
Eskilstuna kommun. Bland initiativ av detta slag som har tagils på senare tid
kan vidare nämnas de försök med samordning av vård och behandlingsinsatser för
alkoholskadade som hösten 1975 har påbörjats vid KaroUnska sjukhusels klinik
för alkoholsjukdomar (jfr prop. 1975/76i 100 bU 7 s. 109 och 113). En liknande
försöksverksamhel pågår sedan början av år 1975 vid Lillhagens sjukhus i
Göteborg. Bland primärkommunala initiativ bör särskilt nämnas etl samlat
program för behandlingen av alkoholskadade personer som under år 1974 har
lagts fram inom Landskrona kommun och som i vissa delar redan har genomförts
med goda resultat.
Prop. 1975/76:113 70
År 1974 avlämnade socialuiredningen
sitt principbetänkande (SOU I974i 39) Socialvården - Mål och medel. I detla
betänkande drar socialuiredningen upp riktiinjerna för en socialvård som har
ett primärt ansvar för människors sociala välfärd med betoning av helhetssyn
och av integrering och samverkan mellan olika samhällssektorer. Betänkandet
berör väsentliga delar av gäUande lagstiftning och organisation på det sociala
området liksom betydelsefulla huvudmannaskapsfrägor. Sedan belänkandet remissbehandlats,
har remissyttrandena överlämnats till utredningen för beaktande vid dess
fortsatta arbete med utformningen av en ny socialvårdslag. Bl. a.
socialulredningens betänkande har initierat den försöksverksamhet på det
sociala området som f. n. bedrivs i Kristianstads och Malmöhus län (jfr prop.
.1975/76i 100 bil. 7 s. 153). Denna verksamhel avser främsl bama- och
ungdomsvården men också nykterhelsvården och narkomanvården.
Försöksverksamheten har utformats så atl primärkommunerna har fått möjlighet
all som huvudmän för vården pröva nya behandlingsmetoder och alt ta del
sammanhållna vårdansvaret för såväl öppen som institutionell vård, oavsett om
den är allmänt förebyggande eller utgör etl direkt led i behandlingen. Syftet
med verksamheten äralt den skall ge underlag för ställningstaganden i dessa
frågor.
Vid sidan av den nu berörda
verksamheten pågår f. n. också en försöksverksamhel med socialjourberedskap,
som påbörjades i anslutning lill all LTO trädde i kraft den 1 oktober 1973.
Denna försöksverksamhel innebär alt särskilda medel ställs lill
socialstyrelsens förfogande för ersättning lill kommunema för social
jourverksamhel.
När det gäller den del av
socialpolitiken som avser förebyggande åtgärder inriktade på
alkoholkonsumtionen har en allmän översyn nyligen gjorts av alkoholpolitiska
utredningen (ÄPU) som i slutet av år 1974 avlämnade sitt slutbetänkande (SOU
1974:90-93) Alkoholpolitik. ÄPU har lagt fram förslag till etl omfattande
alkoholpoliliskt program som berör skilda sektorer inom samhällslivet och i
vikliga hänseenden innefattar ändringar i de regler eller principer som
tiUämpas f. n. Utredningens betänkande avses komma all överarbetas av en
särskild beredningsgmpp.
6 Nordisk rätt m. m.
6.1 Danmark
Straffbestämmelser mol fyUeri på
allmän plats har i Danmark lagils in i lokala ordningsföreskrifter
("politivedtasgter"). Enligl de föreskrifter som gäUer för Köpenhamn
är del förbjudet aU på galor och andra platser, lill vilka allmänhelen har
tillträde, uppehåUa sig så bemsad all det kan ge anledning till olägenhet
("ulempe") för andra. Molsvarande beslämmelser finns i
ordningsföreskriflema för de flesla andra kommuner. Straffet är böler.
Prop.
1975/76:113 71
Vid sidan av politivedtasgternas
föreskrifler finns del i den danska strafflagen en bestämmelse (138S) om
straff för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försätter sig i berusat
tillstånd och därvid utsätter annan person eller betydande förmögenhetsvärden
för fara. Fängelse ingår i straffskalan. Bestämmelsen, som gäller oavsett
värden berusade uppehåller sig, tillämpas i obetydlig omfattning.
Brott mol de lokala
ordningsföreskriflemas beslämmelser om fylleri föranleder regelmässigt alt den
bemsade las om hand av poUsen och förvaras genom polisens försorg lill dess
att han har blivil nykter. Förvaringen äger i allmänhet mm i arrestlokaler pä
de olika polisstationema. Svårl sjuka personer förs till sjukhus. Ett år 1964
framlagt utredningsförslag om inrättande av en ceniral arresl för Slorköpenhamn
med möjlighet till läkar-tillsyn av de omhändertagna har ännu inle
förverkligats. Anlalel omhändertaganden för fylleri i hela landet har under
senare tid uppgått lill ca 22000-24000 om året och är således väsentligt lägre
än i Sverige.
Justitsminisleriel har på förslag
av slraffloverådel den 5 januari 1971 beslutat att åtal t.v. inle skall väckas
för överträdelse av de lokala ordningsföreskrifternas beslämmelser om fylleri.
Delsamma gäller i fråga om förseelser i samband med berusning mot vissa
föreskrifler rörande ordningen på allmänna platser och olovligt intrång, såvida
förseelsen inle är av sådan art atl den normall sett skulle ha lett till
särskild lagföring. Omhändertagande för fylleri och förvaring i polisarrest
skall emellertid ske som förul. På grundval av de erfarenheter som har vunnits
under den tid då fylleriförseelserna inle har beivrats avser man atl pröva
frägan om fyUeristraffels definitiva avskaffande.
6.2 Finland
FyUerislraffel avskaffades i Finland
den I januari 1969. Av de tidigare beslämmelsema återsiår bara en regel om
fyUeri i tjänsten.
Samlidigl som fylleristraffet togs
bort utfärdades en ny lag om offentliga nöjestillställningar. Enligl 19 § i
denna lag kan den som stör sådan lillsläUning genom alt pä ett
förargelseväckande säll uppträda bemsad eller på annal säll väcka förargelse
dömas lill böler. Vissa former av störande uppträdande på allmän plats kan
vidare bestraffas enligl 42 kap. 7§ strafflagen oavsett om uppträdandet beror
på berusning eller inle.
Fömtsättningarna för
omhändertagande av akut bemsade personer anges i 20§ i den finska polislagen.
Om någon uppträder bemsad av alkohol eller annal bemsningsmedel på allmän
plats, vid allmän sammankomst eller annan offenllig tillställning får polisman
enligt denna beslämmelse avlägsna honom och, om del är nödvändigt, gripa honom
och ta honom i förvar för tillnyklring. Samma rätl har polisman gentemot den
som uppträder bemsad på ell störande sätt i privatbostad eller enskild lägenhet,
om ingripandet begärs av lägenhetens innehavare, dennes husfolk eller annan
när-
Prop.
1975/76:113 72
varande företrädare för honom. Ingripande får ske även mot
lägenhelsin-nehavaren själv eller annan som i berusat lillslånd stör allmän
eller enskild frid. Vad som sägs om privatbostad gäUer också andra enskilda
områden liksom ämbetsverk, skolor, sjukhus och andra liknande inrättningar. Om
polishjälp inte kan erhållas har även enskild person räll all avlägsna och
gripa en bemsad som stör allmän eller enskild frid eller äventyrar säkerheten
genom uppträdande som är eller hotar all bli våldsamt eller genom all föra
oljud. Sådanl gripande skall ulan dröjsmål anmälas hos polisen.
Belräffande behandlingen av personer som omhändertagils
enligl polislagen pä grund av bemsning gäller numera en särskild lag om
behandlingen av berusade, som trädde i kraft den I oktober 1973. Enligl denna
lag skall den som grips på gmnd av berusning föras lill lillnyklringsstation
eller, om delta inte är möjligl, lill annan förvaringsplats för bemsade. Om den
bemsades hälsotillstånd ger anledning därtill, skall han i slällel föras till
sjukhusvård eller underkastas annan åtgärd som påkallas av hans tillstånd. Den
berusade kan tas i förvar, om det är påkallat med beaktande av graden av hans
bemsning och hans hälsotillstånd saml hänsyn lill ordningens och säkerhetens
upprälthäUande. Beslul härom meddelas närdetgäUertillnykt-ringsslation av den
person som är ansvarig för dess verksamhel och i annal fall av polisman. Den
berusade skall i princip håUas i förvar den tid lill-nyklringen kräver, dock
minsl 8 och högsl 12 timmar eller, om del finns särskilt skäl, högst 24 timmar.
Under vissa förutsättningar, såsom atl den bemsade saknar bostad, kan tiden för
omhändertagandet utsträckas ytterligare. Vidare får han friges redan tidigare
än efler 8 limmar, om omhändertagandet vållar honom oskälig olägenhet eller
skada eller om hans frigivning av annal skäl är ändamålsenlig.
I lagen finns vidare föreskrifter
bl. a. om all den bemsade skall håUas under observation och om all han är
skyldig alt underkasta sig medicinsk undersökning och vård. 1 den mån del är
ändamålsenligt och behövligt skall han få råd och handledning samt undertätlas
om de möjligheter lill vård och skötsel som står till buds för
alkoholmissbrukare.
Del har fömtsätts atl den som tas i
förvar på en lillnyklringsslalion skall belala avgift för vården. Avsikten är
alt särskilda bestämmelser skall meddelas angående inrättandet och driften av
tillnyktringsstationer. Redan dessförinnan får sådana stationer inrättas i
experimentsyfle. F. n. finns del inte några sådana tillnyktringsstationer som
lagen förutsätter, men planer föreligger på inrättandet av en försöksstation i
Lahlis,
En ökning av antalet fyllerifall
har i Finland kunnai konstateras sedan början av år 1970. För år 1974 har
antalet fyllerifall beräknats lill ca 252 000. Ökningen synes i den allmänna
debatten mindre ha satts i samband med själva avkriminaliseringen än med en
rad samlidigl eller ungefär samtidigt genomförda reformer på skilda områden,
bl. a. en liberalisering av alkoholpolitiken och införandel av femdagars
arbetsvecka. Man har i diskussionen också pekat på alt det hell övervägande
anlalel av de perso-
Prop. 1975/76:113 73
ner
som före avkriminaliseringen avtjänade förvandlingsstraff för böter utgjordes
av ålerfallsfyllerister. F. n. övervägs vissa framlagda förslag bl. a. om
skärpning av nykterhetsvärdslagstiflningen. Ett av dessa går ut pä införandel
av en möjlighet lill akutvård tvångsvis under högst 14 dagar i vissa fall.
6.3
Norge
Den offentliga berusningen som sådan kunde tidigare
bestraffas enligt 16 § i den norska lagen om lösdriveri, beltleri och
dryckenskap, "losgjen-gerloven". I denna bestämmelse stadgades straff
för det fallet att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet försatte sig i
uppenbart berusat tillstånd och därvid blev iakttagen på allmän plats. Den
berörda bestämmelsen är numera upphävd sedan den I juli 1970. Losgjengerloven
innehåller emellertid fortfarande en bestämmelse (I7§), enligt vilken det är
straffbart atl uppsåtligen eller av oaktsamhet försälla sig i berusat tillstånd
och därvid störa allmän frid och ordning eller laglig samfärdsel eller
förolämpa eller välla fara för andra. Åtal för brott mol denna paragraf får
underlåtas under förutsättning atl vederbörande avhåller sig från bruk av
rusdrycker under ett år. I sådanl fall bör han dock i förväg avge skriftligt
nykterhetslöfte, gå in i nykterhetsförening eller lägga in sig på vårdanstalt.
Också de föreskrifter som ger polisen befogenhet
alt omhänderta akut berusade personer finns i losgjengerloven. Enligt 20 § i
lagen är förutsättningarna för etl omhändertagande att någon på grund av
bemsning av alkohol eller annal medel stör allmän frid och ordning eller
laglig samfärdsel eller vållar fara för sig själv eller andra. Polisen fär i
sådant fall hålla den omhändertagne i fängsligt förvar - dvs. i
"dmkkenskapsartest" - till dess alt han har blivil nykter. Oavsett om
så sker eller ej har polisen befogenhet all ta hand om och förstöra
bemsningsmedel som påträffas hos den omhändertagne vid gripandet.
1 samband med alt 16 § i losgjengerloven upphävdes
år 1970 infördes också en ny bestämmelse i lagen, 21 §. Enligt första stycket i
denna paragraf får den som omhändertas på gmnd av bemsning i slällel för all
hållas i fängsligt förvar läggas in på "sykeavdelning". Med
"sykeavdelning" avses inle någon bestämd typ av klinik, utan termen
inbegriper i princip alla inslilulioner som ger hjälp åt sjuka och som omfattas
av sjukvårdslagstiftningen,
1 Norge finns f n. sex särskilda avmsningsslalioner
med sammanlagt 120 platser. Dessa lorde med avseende på utrustning och personal
närmast kunna jämföras med vissa av de svenska alkoholpolikliniker som har sängplatser
och natljour. På avmsningsstationerna får både personer som frivilligt söker
sig dit och bemsade som förs dit av polisen tas emot. Genom särskiU beslut har
sjukvårdslagstiftningen gjorts tUlämplig på dessa stationer.
Prop.
1975/76:113 74
Enligt andra stycket i
losgjengerlovens 21 § gäller vidare att den som har tagits om hand på gmnd av
bemsning fär hållas kvar pä "sykeavdelning" för observation under
högst en vecka under förutsätining alt det föreligger upplysningar om att han
missbrukar berusningsmedef till uppenbar skada för sig själv eller sin
omgivning. Beslul härom meddelas av domstol efter framställning av polisen och
nyklerhelsnämnden i samråd. Två särskilda observationskliniker som avses bli
utnyttjade för detla ändamål har nyligen uppförts i Oslo resp. Tonsberg.
Antafet omhändertaganden på grund
av berusning uppgick under är 1974 till 43 676, varav 8 049 avsäg personer som
gjort sig skyldiga till brott enligt 17 S losgjengerloven. Enligt uppgift frän
det norska sosialdepartementet finns f. n. ingen statistik som visar i hur stor
utsträckning de omhändertagna har tagits om hand på avmsningsstation eller
sjukhus i stället för polisarrest.
7 Föredraganden 7.1 FyUeristraffet
Att på allmän plats uppträda bemsad
av alkoholhaltiga drycker så all det framgåravålbörderellerlalärf n. enligl
16kap. 15 § första slyckel brottsbalken (BrB) straffbelagt som fylleri.
Straffet är böter, högsl 500 kr. I paragrafens andra stycke föreskrivs samma
straff för det fallet atl msel har orsakals av annat än alkoholhaltiga
drycker. Vid sidan av den allmänna straffbestämmelsen om fyUeri finns också i
21 kap. 15 § BrB en särskild föreskrift som gäller fylleri av krigsman inom
militärt område eller utrymme.
Gällande regler innebiir vidare att
polisen har befogenhet att la hand om en akut berusad person som anträffas på
alfmän plats. Polisen ansvarar i sådana fall regelmässigt också för förvaringen
av den omhändertagne till dess all han har blivil nykter. Förvaringen äger i
allmänhet rum i polisarrest.
Fylleri faller under allmänt åtal
och lagföring kan äga rum vid domstol enligt vanliga regler. Fylleriförseelser
kan emellertid beivras också genom de enklare handläggningsformema
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Årligen begås omkring 70000
fylleriförseelser som leder till bötesstraff genom dom eller föreläggande.
Antalet förseelser mot 16 kap. 15 § eller 21 kap. 15 § BrB var 67996 år 1971
och har för år 1972 beräknats till drygt 70000. Efiersom återfall är mycket
vanligt vid fylleri, är antalet personer som årUgen sakfälls för fyUeri
väsentligt mindre. Det rör sig här om ungefär 40 000 personer per år. Antalet
sakfällda personer uppgick till 40757 år 1971 och har beräknats liU 40 180 för
år 1972. Äv dessa hade under en femårsperiod närmast före den aktuella
förseelsen 22922 resp. 22638 tidigare gjort sig skyldiga lill fylleriförseelse.
Endasl en mycket
Prop.
1975/76:113 75
ringa
del av antalet förseelser - ca 200-300 om årel - avser fall då bemsningen har
orsakats av annal än alkoholdrycker.
Enligl en fast praxis som har tillämpats sedan
flera år tillbaka bestäms bötesstraffet för fylleri nästan alltid till 50 kr.
Delta gäller vare sig det är fråga om en engångsförseelse eller ett återfall.
De nyss angivna uppgifterna om antalet förseelser
som årligen leder till bötesstraff får också ses i relation till antalet fall
då polisen omhändertagit personer för fylleri på allmän plats. Sådana
omhändertaganden verkställdes år 1971 i 85 646 och år 1972 i 92 049 fall.
Motsvarande siffror för åren 1973 och 1974 var 93 314 resp. 100360. Dessa
uppgifler visar att långtifrån alla omhändertaganden leder till lagföring.
Delvis hänger detta samman med att i en del fall då omhändertagande har ägt mm
åtal underlåts eller fri-kännade dom meddelas därför atl fylleriförseelsen inle
anses styrkt. De förutsättningar som skall vara uppfyllda för atl elt omhändertagande
skall få ske sammanfaller inle heller hell och hållet med vad som krävs för det
straffrättsliga ansvarel. Bl. a. följer av allmänna principer att det för
straffansvar fordras uppsåt. Av slor praktisk betydelse är vidare att åklagare
enligl gällande föreskrifler har befogenhet atl efter lämplighetsprövning
avstå från alt väcka åtal i vissa särskilda fall, bl.a. när del gäller personer
som har tvångsinlagits eller, i vissa fall, frivilligt ingått på allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Del förhäller sig slutligen så alt ett
betydande anlal fyUeriförseelser preskriberas varje år. Preskription inträder
nämligen om åtal inle har kunnai delges inom tvä år frän förseelsen.
Fylleristraffet
har i vårt land mycket gamla anor. De föreskrifter som vid skilda lider har
gällt i delta hänseende har alltid hört till de straffbestämmelser som
flitigast har diskuterats från olika synpunkler både i lagstifl-ningssammanhang
och i den allmänna debatten. Förslag om avkriminalisering av fylleri väcktes i
riksdagen redan under början av 1800-talet. De olika föreskrifter som har
slraffhelagl den akuta bemsningen har i skilda sammanhang omformulerats och
flyttats över från den ena författningen lill den andra ulan någon mera
väsentlig ändring i sak, bortsett från all slraffbarhelen i mitten av
1800-lalet begränsades till fall av fylleri på allmänna platser.
Straffbestämmelsen reviderades senast i samband med den lagstiftning om broll
mol slalen och allmänhelen som antogs år 1948. Sakligt sell genomfördes därvid
den utvidgningen att också fall där berusningsmedlet varil etl annal än starka
drycker kom atl omfattas av straffansvaret. Under förarbetena lill BrB
föreslog slrafflagberedningen all fyUeripara-grafen skuUe utgå ur lagen.
Paragrafen fördes emellertid över från strafflagen tiU BrB utan ändring i sak.
Fyllerislraffets avskaffande har sedan länge
framstått som en angelägen reform. Med del synsätt som numera är kännetecknande
för den allmänna socialpolitiken och därmed även för nyklerhetsvårdens
inriktning har det på senare lid kommil alt le sig alltmer orimligt all en
beslämmelse, som straffbelägger den offentliga berusningen som sådan,
fortfarande finns
Prop.
1975/76:113 76
kvar och tillämpas i en sädan omfattning som f. n. är
fallet. De föreskrifter av motsvarande slag som tidigare fanns i Finland och
Norge är nu upphävda sedan flera är tillbaka. De i Danmark alltjämt formellt
gällande straffbestämmelserna tillämpas inte längre i praktiken.
Frågan om fylleriets
avkriminalisering bar behandlats av en särskild utredning,
fyllerislraffutredningen, som år 1968 avlämnade betänkandet (SOU 1968:55 och
56) Bot eller böler. Utredningen konstaterar aU, med den ändrade sociala
gmndsyn och den ökade förståelse för den medicinska aspeklen på alkoholismen
som kännetecknar nutidsmänniskan, bestraffningen av fylleriet är otidsenlig
och oförenlig med samhällets strävan att komma till rätta med alkoholproblemen.
Utredningen föreslår därför att fyUeriel avkriminaliseras.
Utredningens förslag har i denna
del tillstyrkts av en praktiskt taget enig remissopinion. Under den lid som har
gått sedan utredningens betänkande lades fram har i den allmänna debatten på
nykterhets- och kriminalpolitikens område fylleristraffets avskaffande ocksä
framstått närmast som en självklarhet.
Fylleristraffels avskaffande var
emellertid inte huvudpunkten i utredningens förslag. Enligl vad utredningen
framhåller utgör avkriminalise-ringsfrågan endasl en del av etl myckel större
problem, nämligen hur samhället bör la hand om akut bemsade personer och vad
ett omhändertagande bör syfta till. Frågan om vård och behandling av de
bemsade utgör alltså huvudproblemet, medan avkriminaliseringen enligt
utredningen blir en delfråga av jämförelsevis underordnad karaktär.
En grundläggande tanke i
fylleristraffutredningens betänkande är att elt omhändertagande av en akut
berusad person bör ta sikte på att bereda denne vård och behandling. En
väsentlig del av ulredningens förslag går ul på all denna vård skall förläggas
lill särskilda medicinska kliniker, s. k. akutkliniker, som föreslås inrättade
på elt flertal orter i landet. Fyllerister som omhändertas av polisen skall
enligt utredningsförslaget föras till sådana kliniker och tas in där för avgiftning
och akutvård. Till verksamheten pä klinikerna skall knytas läkare och annan
sjukvårdspersonal saml en företrädare för nyklerhelsnämnden på orten.
Utredningen har också utarbetat en modell över en akutklinik och därvid
ingående beskrivit hur verksamheten bör bedrivas för att akutvården skall fä
del avsedda innehållet.
Den grundsyn som sålunda har
präglat uppläggningen av utredningens arbete har vunnit stor anslutning både
under remissbehandlingen och i den : allmänna debatten. För egen del ansluter jag
mig självfallet också lill utredningens allmänna betraktelsesätt. Det är
alldeles uppenbart att de medicinska, nyklerheisvårdande och allmänt
socialpolitiska problem som möter när det gäller behandlingen av
alkoholmissbrukare har en ojämförligt myckel större betydelse än den mera
begränsade straffrättsliga frågan om fylleri skall vara kriminaliserat eller
inte.
Enligt min mening - som stämmer överens med den
uppfattning som de
Prop.
1975/76:113 77
flesta remissinstanserna har gett uttryck åt - står det
vidaie klart aU utredningen med sitt förslag om inrättande av akutkliniker har
gett anvisning på ett behandlingsprogram som motsvarar mycket högt stäUda krav
när det gäller vården av akut berusade personer. Under den lid som har gått
sedan utredningen lade fram siU betänkande har de ledande tankar som förslagel
bygger pä också haft stor betydelse förden allmänna synen pä den problematik
som det här är fråga om.
En mera generell reform i den
riktning som utredningen har anvisat när del gäller akutvården måste sålunda
betecknas som i och för sig önskvärd. Del är dock som jag ser del av flera skäl
mindre ändamålsenligt all koppla samman frågan om fylleriels avkriminalisering
med en så långtgående och resurskrävande satsning på detla vårdområde, som ett
genomförande av utredningsförslaget i denna del skulle innebära. Jag tänker dä
inte enbart på atl ett genomförande av förslaget ställer sig mycket kostnadskrävande.
Det gäUer här vidare värdorganisatoriska och personalmässiga problem som inte
lämpligen kan bedömas isolerade frän andra frågor på social- och
sjukvårdspolitikens område. Hela frågan om de gmndläggande principema för den
framtida nykterhelsvården ligger f n. i stöpsle-ven och kommer att tas upp i
samband med behandlingen av socialutredningens slutbetänkande. T.v. mäste det
i detla liksom i andra sammanhang bli fråga om en kontinuerlig avvägning
mellan olika önskvärda reformer och förbättringar inom hela vårdområdet. Delta
utesluter emellertid inte att en utformning av behandlingen av akut bemsning
där vårdsyn-punklema står i förgmnden i och för sig är elt angeläget mål all
sträva efter.
Delta mål ligger också helt i Unje
med nyklerhetsvårdens nuvarande inriktning. Under senare år har denna vård
sålunda präglats av en strävan efler ökad samordning och integration med den
övriga socialvården och sjukvården. Sjukhusvård framför allt vid psykiatriska
sjukhus och psykiatriska kliniker - är numera ell väsentligt inslag i
nykterhelsvården. Särskilda alkoholavdelningar har inrättats bl. a. vid flera
av de störte psykiatriska sjukhusen. Samtidigt har den öppna och halvöppna
nyklerhetsvårdens resurser ökal kraftigt. I linje härmed har på olika håll
betydelsefulla initiativ tagits tiU förbättringar av vårdinsatsema när del
gäller de akut berusade. F.n. inriklas strävandena bl.a. på försök med olika
modeller för en samordning av sociala och medicinska resurser för
omhändertagande av människor med alkoholbesvär och alkoholsjukdomar. Del är
naturligtvis angeläget all den utveckling som sålunda pågår underiäilas så all
man på sikl kan avveckla det system som kännetecknas av atl polisen har alt
ansvara för förvaringen av de personer som det här gäller.
Den alltjämt kvarstående
straffbestämmelsen mot fylleri kan emellertid i många avseenden fungera som ett
direki hinder för strävandena till en mera adekvat vård för akut berusade
personer som tas om hand pä allmän plats. Den kan sålunda bidra till atl konservera
elt synsätt enligt vilket om-
Prop. 1975/76:113 78
händertagandet av en berusad person i varje fall till en
del utgör en repres-siv åtgärd. Härtill kommer naturligtvis också de olyckliga
konsekvenser för den mera långsiktiga värden som straffet kan leda till
särskilt för åter-fallsfyllerister som drabbas av upprepade bötesstraff med
åtföljande indrivning eller indrivningsförsök. De olägenheter i dessa och
andra avseenden som är förenade med fylleristraffet har sedan länge varit väl
kända.
När man i olika sammanhang har
diskuterat kriminaliseringen av fylleriet, torde del vidare sedan lång tid
tillbaka allmänt ha ansetts all bötesstraffet inle är något effektivl medel
alt motverka alkoholmissbmk. Fylleristraffel har väl snarare bedömts ha sill
berättigande som ett medel all avhåUa bemsade från atl uppsöka allmänna
platser. Del har tidigare ibland gjorts gällande att straffet också kunde ha en
mera allmänt återhållande effekt när det gäUer tillfällighelsmissbmkare och
atl det med hänsyn härtill skuUe fyUa en viss funktion som nyklerhetspoliliskt
instmment. Som har påvisats av fyllerislraffutredningen torde emellertid
kriminaliseringen numera knappast i och för sig kunna anses ha några i
egentlig mening preventiva effekter. Den s. k. moralbildande verkan som man
ibland har talat om när det gäller fylleristraffel uppnås bättre på annat säll,
främsl genom uppfostran och informaiion i alkoholfrågan.
Det är slutligen uppenbart att den
nuvarande ordningen på detla område utgör en inte oväsentlig belastning på
rättsvårdens samlade resurser. De insatser som i dag läggs ned hos polis,
åklagare och domstolar på utredning och lagföring av fylleriförseelser skulle
med fördel kunna las tillvara för mera angelägna uppgifter. Delsamma gäller del
myckel ofta reslutatlösa arbetet med indrivning av ådömda böler som ankommer på
de exekutiva myndigheterna.
Enligl min mening har alla de skäl
som sålunda talar för all fylleristraffet utmönstras ur lagen den sammanlagda
styrkan alt del inle kan vara försvarligt att ytterligare skjuta upp
avkriminaliseringsfrågan. En tidigare från skilda håll ifrågasatt lösning,
enligl vilken man genom etl syslem med ålalsprövningsregler e. d. skulle sälta
straffbestämmelsen ur spel för etablerade alkoholmissbmkare men behålla
slraffel för s. k. tillfällighelsfylle-rister, är som jag ser del varken
principiellt godtagbar eller möjlig atl praktiskt genomföra. Jag förordar
därför alt fyUeriel nu hell avskiljs från det straffbara området och all sålunda
16 kap. 15 § BrB upphävs.
Fyllerislraffets avskaffande bör
dock inte genomföras som en isolerad åtgärd. Del är angelägel all man i detta
sammanhang söker nå fram lill sådana förbättringar när det gäller principema
och formema för omhändertagande som är möjliga atl genomföra i mera omedelbart
samband med reformen. Fylleristraffels avskaffande aktualiserar vidare
överväganden i fråga om vissa följdverkningar av olika slag som nu förbinds med
en fylleridom. Jag återkommer till dessa frågor i del följande. Jag vill
emellertid först något beröra de straffrättsliga konsekvensema av
avkriminaliseringen.
En viktig fråga som har ägnats särskild uppmärksamhet vid
remissbe-
Prop. 1975/76:113 79
handlingen är avgränsningen mellan ä ena sidan sädana
beteenden från en berusad persons sida som i och med avkriminaliseringen blir
straffria och å andra sidan beteenden som omfattas av andra straffbestämmelser.
Det gäf-ler här särskilt avkriminaliseringens betydelse för tillämpningen av bestämmelsen
i 16 kap. 16 § BrB om förargelseväckande beteende. Denna bestämmelse har i 16
kap. BrB placerats omedelbart efter fylleriparagrafen och har begränsats till
att avse fall där de föregående föreskrifterna i kapitiet inte är tillämpliga.
För förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § fömtsätts atl någon, i
annal fall än som avses med de tidigare beslämmelsema i 16 kap., för oljud på
allmän plats eller eljest offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att
väcka förargelse hos allmänhelen. Av bestämmelsens avfattning följer alltså
atl den som uppträder bemsad på allmän plats så all det framgår av hans
åtbörder och tal inte redan härigenom gör sig skyldig lill förargelseväckande
beleende utan endast till fylleri. För atl han skall kunna dömas även för
förargelseväckande beleende fordras all något förargelseväckande moment
tillkommer ulöver själva berusningen och de typiska ytlringama av denna.
Vid sin diskussion av den nu
berörda frågan hänvisar fyllerislraffutredningen inledningsvis till alt det i
praxis synes ha utbildat sig den ordningen alt en fyllerist som uppträder
allmänt förargelseväckande t. ex. genom att skräna, antasta förbipasserande
eller lägga sig på gångbanan i allmänhet blir åtalad endasl för fylleri, trots
att hans uppträdande även kan uppfyUa rekvisiten för förargelseväckande
beteende och eventuellt också annan straffbelagd gäming. Utredningen anser det
självklart att sådana beteenden som nu anses falla inom fylleriets råmärken
inle skall bestraffas sedan fylleriparagrafen har upphävts. De typiska dragen i
fylleristens uppträdande bör enligl utredningen accepteras som utslag av hans
sjukdomstillstånd och kan efterreformensgenomförande inte anses vara ägnade alt
väcka förargelse hos allmänhelen. Med hänsyn lill del anförda har ulredningen
inle funnil anledning att föreslå någon ändring i den nuvarande bestämmelsen
om förargelseväckande beleende. Vad som har anförts om förargelseväckande
beteende kan enligt utredningen i viss utsträckning gälla också andra
straffbara inslag i fylleristens beteende.
Utredningens ståndpunkt har
godtagils av de flesta remissinstanserna, däribland RÅ som säger sig inte ha
något alt erinra mot en utveckling av rapporterings- och ätalspraxis i enlighet
med vad ulredningen anför. Andra remissinstanser har ställt sig mera kritiska
och betonat att en avkriminalisering av fylleriet inte fär leda lill att
sådana brott som ofredande, våldsamt motstånd och missfirmelse av tjänsteman
lämnas obeivrade. Svea hovrätt är visserligen ense med utredningen om alt de
fall då enligt nuvarande praxis fylleriparagrafen i BrB anses ensam tillämplig
bör vara straffria i fortsättningen men påpekar svårigheterna att vid
rättstillämpningen dra en gräns för det straffria omrädet.
Prop. 1975/76:113 80
För egen del vill jag när del gäller de rent
straffrättsliga frågorna till en början understryka atl en avkriminalisering av
fylleriet inte kan få påverka den sedan läng tid tillbaka upprätthållna
gmndsatsen om all självförvållat ms i princip inte ursäktar brott som har
begåtts under msets inflytande. Denna gmndsats har kommit till uttryck i I kap.
2 § ahdra stycket BrB där det föreskrivs att om en gäming har begåtis under
självförvållat rus eller om gämingsmannen annars genom eget vållande var
tillfäUigt från sina sinnens bmk, så får detta inle föranleda alt gämingen ej
anses som brott. Frågan om upprätthållandet av denna princip har uppenbarligen
en räckvidd som sträcker sig långt vidare än de överväganden som bör göras i
förevarande sammanhang. Med hänsyn till den nu berörda principen kan det inle
råda någon tvekan om att exempelvis en bemsad person som handgripligen
antastar förbipasserande gör sig skyldig till ofredande enligl 4 kap. 7 § BrB,
i den mån brottsfömtsätlningarna härtor i övrigt är för handen. Motsvarande
gäller om den bemsade gör sig skyldig till annat straffbart beteende t. ex.
våldsamt motstånd mot polis. När del särskilt gäller avgränsningen mellan
uppträdanden som efter fylleriets avkriminalisering blir straffria och
förargelseväckande beleende Ugger del i sakens natur atl någon skarp gräns inte
kan dras, delta redan med hänsyn lill all uppfattningen om vad som är
förargelseväckande växlar med tids- och samhällsförhållandena. . Med nuvarande
synsätt torde blottsbeskrivningen i bestämmelsen om förargelseväckande
beteende dock aldrig kunna ges den innebörden atl bertis-ningen som sädan
skulle anses falla under lagrummet. Detsamma måste också gälla sådana inslag i
en bemsad persons uppträdande som typiskt sett har elt omedelbart samband med
bemsningen och som visserligen medför atl hans tillstånd kan konstaleras av
utomstående men ändå inte tar sig några mera uppseendeväckande eller störande
ullryck. Med hänsyn lill vissa uttalanden som har gjorts vid remissbehandlingen
har jag övervägl om själva brollsbeskrivningen i bestämmelsen om
förargelseväckande beleende borde ändras i syfte atl säkerställa alt den inle
i fortsättningen ges ell vidare tillämpningsområde än vad som är avsett. Jag
har emellertid i likhet med fyllerislraffutredningen stannat för all en sådan
ändring inte är nödvändig. Avskaffandet av straffet förden offentliga
bemsningen som sådan bör emellertid när del gäller bestämmelsen om
förargelseväckande beteende laglekniskt markeras på del sättet atl man lar
bort den formella begränsningen i bestämmelsens räckvidd som ligger i att den
enligl sin lydelse är tiUämplig bara i annat fall än som avses med de tidigare
föreskriftema i I6kap. BrB. Denna begränsning blir praktiskt sett överflödig
när fylleriparagrafen upphävs.
De svårigheter som i ett enskilt fall kan föreligga
att avgränsa del avkriminaliserade området från vad som rättsligt faller under
t. ex. bestämmelsen om förargelseväckande beteende får dock mindre praktisk
betydelse med hänsyn till de föreskrifler som finns om rapporteflergifl och
åtalsunderlåtelse. Polisen har sålunda enligl poUsinslmklionen (I972i5ll, PI)
en
Prop.
1975/76:113 81
allmän befogenhet atl avstå från rapportering när det är
fråga om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straffan böler och ej
heller normerade böter och som med hänsyn lill omständigheterna i del
särskilda fallet är obetydligt. Del lorde i överensstämmelse med vad
utredningen och RÅ anfört vara ganska naturligt all rapporteflergifl tillämpas
med en viss toleransmarginal när del gäller lindrigare lagöverträdelser från
en akut bemsad persons sida. I fråga om åtalsunderlåtelse finns del, som förut
berörts, vissa bestämmelser som ger åklagare befogenhet att avslå från åtal
efter lämplighetsprövning. Vid sidan av de allmänna bestämmelserna härom i 20
kap. 7 § rättegångsbalken (RB) finns i detta hänseende speciella föreskrifter i
lagen (1964i 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare samt i
lagen (1954:579) om nyklerhetsvård (Nvl) och andra sociala vårdlagar.
Bestämmelsema om åtalsprövning kan självfaUet inte få ges en generell
lilllämpning i fråga om broll eller förseelser som begås av bemsade personer,
men de kan liksom f. n. ofla användas för all undvika all man genom ingripande
med åtal spolierar möjlighelerna all ge alkoholmissbmkare nödvändig vård. Den
allmänna frågan om en ulvidgning av möjligheterna att underlåta åtal när det
gäller bl. a. missbrukare av beroendeframkallan-de medel utreds f. n. av
åtalsrättskommillén (Ju 1970i 63) vars belänkande väntas föreligga inom kort.
Vid remissbehandlingen har från
något håU gjorts gällande att efiersom bestämmelserna i trafikbroltslagen
(I951i 649) om irafiknyklerhetsbrott inte är tiUämpliga på fotgängare och
cyklister, fyUeristraffels avskaffande skuUe dra med sig ett behov av en
särskild straffsanktion för sådana trafikanter för det fall all dessa på gmnd
av alkoholpåverkan skapar fara i trafiken. Jag anser för min del inle alt del
finns något behov av en komplettering av den gällande
trafikbrotlslagsliftningen i delta hänseende. 1 de fall då ell straffrättsligt
ingripande kan framstå som motiverat torde praktiskt taget alltid bestämmelsen
i I § trafikbrottslagen om vårdslöshet i trafik -som avser alla vägtrafikanler
- vara tillämplig.
Vad jag har anförl i del föregående
har närmast haft avseende på fylleri i egentlig mening, dvs. alkoholbemsning.
Motsvarande synpunkter kan emellertid anläggas på sådana fall då bemsningen har
orsakats av annat medel än alkoholdrycker. I denna del liilämpas redan f. n.
fylleriparagrafen i så förhållandevis ringa utsträckning atl man med visst fog
kan tala om all bestämmelsen har överlevt sig själv. Detta hänger bl. a. samman
med att i del praktiskt viktigaste fallet, nämligen narkolikabemsning,
vårdsynpunk-tema numera står så i förgmnden all del endasl sällan leder lill
lagföring.
Till frågan om fylleri på militärt område återkommer jag i
det följande.
7.2 Nya regler om omhändertagande av berusade personer
Vid den debatt som bar förls i
frågan om fyllerislraffets avskaffande har det aldrig på allvar gjorts gällande
annat än att man oavsett lösningen av
6-Riksdagen 197.V76. 1 saml. Nr 113
Prop. 1975/76:113 82
den straffrättsliga frågan mäste behålla ett syslem som
innebär att offentligt bemsade personer under vissa fömtsättningar tas om hand
genoni del allmännas försorg. Föreskrifter om sådanl omhändertagande har
behållits i Danmark, Norge och Finland, trots alt själva bestraffningen av
fylleriet har upphört i dessa länder. Att etl ingripande i någon form måsle ske
om en person anträffas på aUmän plats i ett sådant tillstånd att han inte kan
ta vård om sig själv torde också följa redan av del allmänna ansvar för människors
välfärd som åvilar samhället.
Jag har fömt nämnt all gällande
regler ger polisen befogenhet atl la hand om en bemsad person som anträffas på
allmän plats och att förvara honom till dess alt han har bUvil nykter. Del
lagstöd som f. n. finns för poUsens omhändertaganden utgörs främst av 7 § i den
alltjämt gällande förordningen (I84li 58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.
Enligl denna beslämmelse får var och en som, överlastad av starka drycker,
anträffas på väg eller gala och som inle kan behörigen vårdas på annal sätt
förvaras i häkte tills han har återvunnit sina sinnens bmk. Om någon på sådana
platser eller andra allmänna ställen, såsom värdshus, näringsställen och krogar,
"i fylleri gör oljud eller förnärmar andras fred och säkerhet" skall
han enligt samma förfallningsrum "ovillkorligen i häkte inmanas"
tills han har blivit nykter.
Bestämmelser som ger polisen
befogenhet all under närmare angivna förutsättningar verkstäUa omhändertaganden
finns i flera andra förfallningar. Den rent straffprocessuella delen av
polisens verksamhel regleras i RB, som ger polisman rätl atl i vissa fall
ingripa med tvångsmedel mol personer som är misstänkta för brott och alt i
övrigi säkra bevis i brottmål. Enligl beslämmelser i vissa specialförfaitningar
kan vidare polisstyrelse i avbidan på annan myndighets beslul omhänderta en
person för all underlätta insättande av lämplig vård eller vidtagande av annan
åtgärd. Elt exempel härpå utgör 21 § Nvl. där det föreskrivs all
polisstyrelsen under vissa fömtsättningar skall omhänderta bl. a. farliga
alkoholmissbmkare och alkoholmissbmkare som är i trängande behov av omedelbar
vård i avvaktan på att tvångsinlagning på allmän vårdanstalt kommer till
stånd.
I de fall då polisstyrelse enligl
sådan särskild beslämmelse har befogenhet all besluta om omhändertagande av
någon, gäller enligl 1 § lagen (1973i558) om tillfälligt omhändertagande (LTO)
all den enskilde polismannen får ingripa i avbidan på polisstyrelsens beslut,
om föreskrivna förutsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och
dröjsmål med omhändertagande innebär fara för den omhändertagnes eller annans
liv eller hälsa eller fara i annal hänseende. Den lagstiftning som åsyftas i 1
§ LTO är, fömtom Nvl, barnavårdslagen (1960:97), lagen (1966i 293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall saml utlänningslagen (1954: 193).
Om någon som kan anlas vara under
15 år anträffas under förhållanden som uppenbart innebär överhängande och
allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling får vidare polisman enligt 2 §
LTO ta hand om den underårige
Prop. 1975/76:113 83
för
att lämna honom till vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.
Av
intresse i förevarande sammanhang är också den föreskrifl om omhändertagande
som finns i 3 § LTO. Enligt detta lagrum skall polisen omhänderta den som
genoni sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för
denna, om etl omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant
omhändertagande skall ske även när del behövs för atl avvärja straffbelagd
gäming. När någon har tagils om hand enligt dessa föreskrifler, skall han
förhöras så snart som möjligt. Dessuiom skaU vid behov göras en utredning om
hans personliga levnadsförhållanden, om möjligt av företrädare för social
myndighet. Den omhändertagne skall friges så snart förhör och utredning har
slutförts och han inte längre kan anses utgöra en omedelbar fara för allmän
ordning och säkerhet, dock senast inom sex limmar efler omhändertagandel. För
tillämpningen av 3 § LTO är del i princip likgiltigt om personen är bemsad
eller nykter. Föreskriftema tar sålunda inle sikte på omhändertagande och
behandling av berusade personer, och de är inle heller avsedda alt användas
vid fylleri.
Det
bör slutiigen nämnas atl poUsman i vissa specieUa situationer anses ha
befogenhet att göra omhändertagande med slöd av 2 § PI, som behandlar polisens
allmänna skyldighet att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid
lämna allmänhelen skydd och annan hjälp. Om en bemsad person befinner sig i
elt hjälplöst tillstånd och omedelbar värd inle kan beredas honom på annat
säll, anses sålunda polisen enligl sina allmänna hjälpande uppgifter inle bara
berättigad ulan också skyldig alt ingripa. Frågan hur långt polisens
befogenheter sträcker sig vid etl ingripande på denna gmnd kan emellertid i
vissa fall vara tveksam.
Som
jag fömt har sagt är det inte min avsikt atl lägga fram etl förslag som innebär
en allmän övergång lill klinikvård för de akut bemsade. I avvaktan på en
fortsatt utveckling som medför all man genom skilda insatser på sjuk- och
nykterhetsvårdens område efler hand får ökade möjligheler att tiUgodose de
vård- och behandlingsbehov som det här är fråga om måste sålunda polisen även
forsätlningsvis ha en befogenhet atl verkställa omhändertaganden och alt
ansvara för de omhändertagnas förvaring. Det kan mot denna bakgmnd ifrågasättas
om man över huvud taget nu bör la upp frågan om införande av nya beslämmelser
om omhändertagande och behandling av bemsade personer eller om man inte hellre
bör avvakta härmed tiU dess utvecklingen har nått det stadiet att ansvaret för
förvaringen av de bemsade mera generellt kan avlyftas från polisväsendet. Å
andra sidan är föreskriftema i 1841 års förordning uppenbart otidsenliga och
dessutom helt otiUräckliga för de fall som det här är fråga om. Detta
förhåUande bidrar till att skapa tvekan bl. a. om var gränsema går för polisens
befogenhet i de enskilda fallen. Det är vidare en fördel om man kan utforma
regler som på ett bättre sätt än den ålderdomliga förordningen ger stöd för den
utveckUng mot en mera adekvat vård av de bemsade som f. n. pågår. Jag har
därför kommit till den slutsatsen att en avkriminalisering av fylleriet bör
Prop. 1975/76:113 84
kombineras
med nya beslämmelser om omhändertagande, trots atl dessa inle kommer att kunna
utgöra någon definitiv lösning på de frågor som här är aktuella.
När del gäller formen för de nya bestämmelserna är
det lill en början uppenbart alt dessa måste komma att innebära etl sådant
ingrepp i den enskildes rörelsefrihet atl de inle gmndlagsenligl kan meddelas
på annat sätt än genom lag. En länkbar möjlighet skuUe då vara all infoga
bestämmelserna i LTO, efiersom del här i vissa avseenden kan lyckas vara fråga
om en rält likartad reglering. Så är emellertid ingalunda fallet. Som följer av
vad jag tidigare har anfört måste det primära syftet när det gäller omhändertagande
av en bemsad person alllid vara alt lillgodose dennes egna intressen, dvs. atl
han får möjlighet till adekvat vård och hindras från att för-värta sitt
tiUstånd t. ex. genom ytteriigare konsumtion av bemsningsfram-kallande medel
eUer genom trafikolyckor eller liknande. Med hänsyn redan lill den avgörande
principieUa skillnad som sålunda föreligger när del gäUer syftel för
ingripandena bör de nya bestämmelsema om omhändertagande av bemsade personer
las in i en särskild författning. Jag förordar därför alt 1841 års förordning
ersätts av en ny lag om omhändertagande av bemsade personer m. m. Detla
överensstämmer också med vad fyllerislraffutredningen har föreslagil.
Den lag om omhändertagande som utredningen föreslog
bygger på en mera genereU övergång lill klinikvård för akut bemsade personer.
Samtidigt har ulredningen strävat efler all ge lagen en sådan utformning att
den skulle kunna tiUämpas ulan hinder av alt klinikverksamhelen inte byggts ut.
Utredningsförslaget behandlar sålunda en del principiella frågor som har
betydelse även för en reform av den mera begränsade omfattning som del nu
gäller. Då ulredningens stäUningstaganden på olika punkler har fått en ingående
belysning vid remissförfarandet, synes det lämpligt alt i vissa avseenden ta
utredningsförslaget som en utgångspunkt för den följande diskussionen, trots
all del har utformats under delvis andra fömtsättningar än dem som nu är för
handen. Jag avser atl nu endasl gå in på del gmndläggande innehållet i den nya
lagen. TUl detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.
Vid utformningen av de nya beslämmelsema blir
frågan om förutsättningarna för elt omhändertagande av ceniral betydelse. Det
är här inte minsl viktigt all belämmelsema får elt sådanl innehåU all de ger
så klara anvisningar som möjligl om när elt omhändertagande får äga mm.
Fyllerislraffutredningen har ansett all i stort
sett samma praxis som hillills bör liilämpas när det gäller fömtsättningama
för omhändertagande. Den allmänna gmnden för omhändertagande bör enligl
utredningen vara all en person är så bemsad all han bedöms vara i behov av
omedelbar vård. Den sålunda föreslagna lösningen har mötts av viss kritik vid
remissbehandlingen. De kritiska remissinsianserna har därvid i allmänhet menat
Prop. 1975/76:113 85
att
en avfattning i enlighet med utredningsförslaget inte tillräckligt tydligt
beskriver den situation som skall föreligga för all ell omhändertagande avses
få ske. Flera remissinstanser har också betonat vikten av atl reglema bUr så utformade
alt de möjliggör omhändertagande som föreslavas huvudsakligen av ordningsskäl.
Det har vidare hävdals atl poUsingripanden av detta slag över huvud laget inle
bör få gmndas på andra omständigheter än sådana yttringar av bemsning som
innebär etl ordningsslörande uppträdande.
Vid en ordning som innebär alt ansvarel för de
omhändertagnas förvaring åtminstone t. v. i rält betydande ulslräckning måsle
ligga kvar hos polisen kan det i och för sig framstå som mindre adekvat alt
knyta fömtsättningen för omhändertagande tUl etl direkt vårdbehov. Som nyss
nämnts är det emellertid angelägel atl de nya beslämmelsema ändå ger ullryck åt
principen att ell omhändertagande av en person på gmnd av bemsning är motiverat
i första hand av omsorgen om individens personliga väUärd. Äv del tidigare
anförda framgår vidare all jag inle kan instämma i uppfattningen alt elt
ordningsstörande uppträdande från den bemsades sida bör vara en primär
förutsättning för sådana polisålgärder som det här gäller. En sådan avgränsning
kan inte motiveras av vare sig sakliga eller principieUa skäl. Den hjälpande
polisverksamheten, dvs. aUmänt sociala och humanitära åtgärder har sedan
gammalt ansetts utgöra en viktig del av polisens uppgifter, något som också har
kommit till uttryck i PL En utformning av nya bestämmelser i ämnet som skjuter
fram hänsynen liU individen kan sålunda inle anses innebära alt något för
polisverksamheten främmande moment förs in under polisens uppgifler utan torde
tvärtom stämma väl överens med den modema synen på poUsens roll i samhället.
Vid
remissbehandlingen har från några håll föreslagits alt man skulle knyta gmndema
för omhändertagande liU de fömtsättningar som f. n. gäUer för att någon skall
kunna dömas för fylleri, nämligen atl vederbörande är så bemsad alt det
framgår av hans åtbörder och tal. En sådan lösning kan visserligen tyckas ligga
nära tUl hands men innebär enligl min mening all omhändertagandel av akut
bemsade personer skuUe komma all behålla den karaktär av elt i varje fall till
en del repressivi ingripande som följer av dess nuvarande anknytning till
fyMeristraffel. Äv ännu mera avgörande betydelse är emellertid atl man i så
fall inle heller skulle ge något positivt uttryck för det nya synsätt som bör
ligga till gmnd för de samhällsåtgärder som del här är fråga om.
Om man vill hålla fast vid alt det i främsta mmmel
bör vara hänsynen till individen som motiverar all del allmänna ingriper med
omhändertagande i vissa fall av akut bemsning bör man enligt min mening utforma
den allmänna fömtsättningen på ell sådant säll all den mera uttalat knyter an
lill de faror eller skadeverkningar som är förknippade med
bemsningslillslåndet. En lämplig lösning skuUe med denna utgångspunkt vara all
i nära anslutning lill förslag som också har förls fram vid remissbehandUngen
föreskri-
Prop.
1975/76:113 86
va
att omhändertagande får äga rum om en person anträffas så bemsad all han är ur
stånd all ta vård om sig eUer annars utgör en fara för sig själv eUer annan. Om
man utformar indikationema på delta sätt, inbegrips inte bara berusade som är
så omtöcknade alt de saknar herravälde över sina handlingar utan också
personer som uppvisar sådana bemsningstecken att de i trafiksammanhang eller
eljesi kan vara farliga för egen eller andras säkerhet. En sådan ordning lorde
ganska väl ansluta liU den praxis som nu till-lämpas. Jag förordar på gmnd av
del anförda alt de allmänna indikationerna för ett omhändertagande utformas i
enlighet härmed.
Vid fall av omhändertaganden på gmnd av akut
berusning är det inte ovanligt att ett ordningsslörande uppträdande från den
berusades sida framstår som själva incitamentet till polisingripandet. Vid
remissbehandlingen har som förtit berörts också från åtskilliga håU gjorts
gällande alt störande av allmän ordning bör utgöra en självständig gmnd för
omhändertagande i dessa fall. När man överväger denna fråga måsle man
emellertid beakta alt polisen - tidigare genom beslämmelser i PI och numera
enligt 3 § LTO - har en allmän befogenhet alt ta hand om den som genom sitt
uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna, om ell
omhändertagande är nödvändigt för atl upprätthålla ordningen. Enligt samma
lagmm får omhändertagande ske också när det fordras för all avvärja
straffbelagd handling. Som jag har nämnt i det föregående är del för
tiUämpningen av 3 § LTO i princip likgiltigt om personens uppträdande hänger
samman med alkoholpåverkan eller inte, men del är givet att bestämmelsen i
praktiken ofta måste tillämpas just i fall då t. ex. ungdomar uppträder under
inflytande av alkohol, narkotika eUer annat bemsningsmedel. Bestämmelsema i
LTO är emellertid inte avsedda att användas vid fall av fyUeri i egentiig
mening.
Mot bakgrund av del anförda är del angelägel alt
man når fram till en lämplig avgränsning mellan LTO och den nya lagen om
omhändertagande av bemsade personer. Den mest ändamålsenliga lösningen blir
därvid enligt min mening alt man låter den nya lagen gälla sä snarl någon -
vare sig han uppträder ordningsslörande eller ej - är så bemsad att han liU
följd härav är ur stånd alt ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig
själv eUer annan. Endast om det ar fråga om en person som stör allmän ordning
eUer utgör en omedelbar fara för denna utan atl vara så påverkad av bemsningsmedel
alt han behöver vård av den anledningen, bör fömtsättningarna för
omhändertagande i stäUet regleras genom LTO.
Del anförda har sålunda lett mig lill den
slutsatsen atl den nya lagen inle bör låta elt ordningsslörande uppträdande
från den bemsades sida utgöra en självständig gmnd för omhändertagande. I
slällel bör lagen utformas så all den blir tillämplig på sådana fall av akut
bemsning som faller under de aUmänna indikationer som jag nyss har förordat
även i situationer då i annat fall ell ingripande i och för sig skuUe ha
kunnai gmndas på 3 § LTO.
Den
föreskrifl i 1841 års förordning som nu ger polisen befogenhet atl la
Prop. 1975/76:113 87
om
hand fyUerisler är enligl sin lydelse begränsad till fall då den akut bemsade
anträffas på väg eller gala eller uppträder störande på andra allmänna ställen
såsom exempelvis "värdshus, näringsstäUen och krogar". Bestämmelsen
torde f.n. tolkas så att den ger slöd för ett omhändertagande på allmän plats i
den mening detta uttryck används i BrB. Allmän plats i denna mening bmkar
definieras så atl platsen skaU vara upplåten för eller eljest frekventeras av
allmänheten. En betydelsefuU fråga vid utformningen av de nya bestämmelsema blir
om omhändertagande liksom hittills skaU få ske bara på aUmänna platser eUer om
man i detta hänseende bör söka en annan lösning.
FyUeristraffutredningen har mot bakgmnd av
intresset alt en alkoholmissbmkare på ett så tidigt stadium som möjligl kommer
under behandling ansett all begränsningen lill allmänna platser inle längre bör
upprätthåUas. Föreligger i övrigi fömtsättningama för etl omhändertagande, bör
detla enligt ulredningen få ske även om personen befinner sig på enskilt
område. Ulredningen betonar emellertid att dess mening inle är all polisen ulan
särskild anledning skall tränga in i enskilda hem för alt där ta hand om bemsade
personer. En fömtsättning för etl sådanl ingripande bör enligt utredningen
vara att någon närstående tillkallar polis för att klara av en akut
nödsituation.
Utredningsförslaget i denna del har mötts av skarp
kritik från etl flertal remissinstanser, som har ansett all det är alltför
allmänt utformat och kan leda lill orimliga ingripanden på enskilt område.
Därvid har särskilt betonats atl en befogenhet för polisen all ta hand om
någon i hans eget hem endast på gmnd av bemsning till övermått innebär ett
ingrepp i den personliga integriteten som inte kan godtas. Däremol har
remissinstanserna allmänt vitsordat all del finns elt behov av bestämmelser
som reglerar möjligheten alt omhänderta bemsade personer i portgångar och
Uknande lill aUmän plats gränsande områden eller utrymmen.
För egen del viU jag först erinra om all del för
tiUämpningen av de olika förfaftningsbestämmelser som vid sidan av 1841 års
förordning reglerar polisens rält att verkställa omhändertaganden inte har
ställts upp något krav på all vederbörande skall uppehåUa sig på allmän plats.
Polismans befogenhet enligt 1 § LTO och 21 § Nvl all under vissa fömtsättningar
tillfälligt omhänderta bl.a. farliga alkoholmissbmkare eUer alkoholmissbmkare
som är i trängande behov av omedelbar vård gäller sålunda ulan hinder av att
den som skall omhändertas uppehåller sig på enskilt område. För alt polisen
enligl 3 § LTO skall få la hand om en ordningsslörande person krävs visserUgen
att den allmänna ordningen störs eller är i omedelbar fara, men detla behöver
inle nödvändigtvis fömlsatta all personen uppehåller sig på aUmän plats. När
del fordras ingripande för att avvärja straffbelagd gäming får enligt samma
lagmm polisen verkstäUa omhändertaganden oavsett om del är fråga om allmän
eller enskild plats. Den generella skyldigheten för polisen enligt 2 § PI all
lämna allmänhelen skydd och annan
Prop. 1975/76:113 88
hjälp anses också kunna äberopas lill stöd för elt
ingripande även på enskild plats, när åtgärden är nödvändig från humanitär
synpunkt.
Som jag fömt har nämnt uppgick
under åren 1973 och 1974 antalet omhändertaganden för fylleri på aUmän plats
till 93 314 resp. 100360. På en-skik område omhändertogs under samma år akut
bemsade personer i 18359 resp. 19255 fall. Undersökningar som har gjorts i de
största polisdistrikten visar att den största gmppen av dessa fall gäller
personer som har påträffats i portar eller trappuppgångar. De angivna siffroma
inkluderar emeUertid också fall när våldsamma eller störande bemsade personer
har tagits om hand i bosläder, på sjukhus, i laxibilar m. m. och vidare fall
när bemsade frivilligt har sökt sig liU polisstationer. Gmnden för de omhändertaganden
som har gjorts på enskilt område har i aUmänhet varil antingen 2 § PI eUer
också 3 § LTO.
Min egen uppfattning i den nu
diskuterade frågan är atl del till en början måste anses uteslutet alt
genomföra en ordning som skulle ge poUsen en allmän befogenhet all la hand om
personer på enskilda platser enbart på gmnd av bemsning. 1 princip måste
befogenheterna till omhändertaganden pä sådana platser enligt min mening även i
fortsättningen vara beroende av atl del vid sidan av själva bemsningen
föreligger särskilda omständigheter som gör omhändertagandet påkallat t. ex.
för all trygga allmän ordning eller avvärja broll. En generell befogenhet för
polisen all ta om hand akut bemsade personer bör således alltjämt i huvudsak
vara begränsad till fall när den bemsade uppträder på allmän plats. En sådan
begränsning har vunnit hävd i del sammanhang del här gäller, och det är
otvivelaktigt så all de akut bemsade just på allmänna platser är särskilt
utsatta för faror och skadeverkningar i de fall förmågan alt la vård om sig
själv är nedsatt lill följd av bemsningstiUslåndet.
Del kan emellertid starkt sältas i
fråga om inte en absolut avgränsning av omhändertaganderällen lill allmänna
platser i vissa situationer framslår som alltför schematisk för all vara
ändamålsenlig. Jag tänker här inle minsl på det ofta förekommande fallet all
man finner en bemsad person som inle kan la hand om sig själv i en port eller
en trappuppgång. Del är i fall av denna typ i regel mera en lillfäUighel all
den bemsade anträffas inom ell område eller elt utrymme som formellt sell utgör
enskilt område i stället för på allmän plats. Som framgår av vad jag har sagt
nyss har polisen visserligen ofta möjlighet all när del är nödvändigt la hand
om bemsade personer också i sådana situationer med stöd av andra författningar
än 1841 års förordning. Om man viU införa en generell reglering av polisens
befogenheter vid omhändertagandet av bemsade personer, är del emellertid
otiUfredsställande att inte låta regleringen omfatta sådana i praktiken vanliga
faU som nu avses, där vårdintresset ofta är särskilt framträdande. Det har
också i oUka sammanhang starkt underslmkits att det i det praktiska poUsarbetet
behövs en mera entydigt avpassad regel för dessa fall än vad som nu är
förhållandet.
Prop.
1975/76:113 89
Mol den nu angivna bakgmnden anser jag alt det
skulle innebära påtagliga fördelar med en lösning enligl de linjer som har
förordals vid remissbehandlingen och som innebär atl man utvidgar befogenheten
till omhändertagande till all avse ocksä fall dä den bemsade anträffas i port,
trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar lill
aUmän plats. Del är här regelmässigt fråga om platser som visserligen är öppna
och tillgängliga för vem som helst men som är avsedda endast för en viss
bestämd krets och därför inte räknas som aUmänna. Som en uttrycklig
fömtsättning för omhändertagande på annan än allmän plats bör dock föreskrivas
alt del skall vara fråga om fall då den bemsade anträffas under förhållanden
som ger vid handen all han uppehåUer sig där endasl tillfäUigtvis. Del blir
härigenom uteslutet all åberopa den nya lagen lill slöd för ell omhändertagande
i fall då en bemsad person anträffas t.ex. i sin egen trädgård eller på annal
område som framslår som privat i mera egentlig mening. I sådana situationer
måste enligl min mening befogenheten för polisen alt ingripa när så är
nödvändigt regleras i andra former än genom en generell lag om omhändertagande
av bemsade personer.
Sammanfattningsvis innebär sålunda mitt
stäUningstagande i denna del att jag förordar en regel i den nya lagen av den
innebörden atl de föreskrifler som avses gäUa angående omhändertagande av bemsade
personer på allmän plats skall ha molsvarande lillämpning, om den bemsade
anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område
som gränsar till allmän plats och omständighetema ger vid handen alt han uppehåller
sig där endasl tillfälligtvis.
Som jag har nämnt fömt anses 1841 års förordning,
trots alt den enligt ordalagen talar bara om missbmk av starka drycker, enligt
fast praxis vara tiUämplig också på sådana faU då någon anträffas akut bemsad
av annat berusningsmedel än alkohol. Som utredningen och remissinstansema har
förordat bör denna praxis sanktioneras genom att den nya lagen uttryckligen
görs tUlämplig på aU slags bemsning. Bland de bemsningsmedel som det här är
fråga om märks i första hand tabletter och narkotika men även sniffning av
thinner eller trikloretylen. Befogenheten för poUsen att göra ingripanden är
här särskUt viktig, eftersom den bemsade i sådana faU i allmänhet måste
underkastas omedelbar läkarvård.
En särskild fråga är om den nya lagen bör utformas så
att den ålägger poUsen oviUkorUg skyldighet att ta om hand akut bemsade
personer. 1841 års förordning lorde allmänt ges den tolkningen all den enskilde
polismannen har en viss frihet att från fall till fall bedöma om en bemsad
person som inle direkt stör någon skall omhändertas eller inte. Enligl min
mening bör polisen också fortsättningsvis ha befogenhet all avstå från omhändertagande
i vissa fall. Att en bemsad som bedöms kunna la sig hem själv utan risk för
olyckshändelse e. d. bör få göra detla följer redan av de allmänna
fömtsättningarna för omhändertagande, om man ulformar dessa så som jag har
förordal i det föregående. Men även om bemsningsgraden är så
Prop. 1975/76:113 90
kraftig
att del skuUe vara vanskligt att lila till atl den bemsade kan la sig hem
själv, bör det liksom f. n. vara möjligt för polismannen atl ibland ändå
underlåta ett omhändertagande, t.ex. därför all den bemsade kan las om hand av
någon anhörig eller annan vederhäftig och nykter person. Detta fömtsätter dock
alt förhållandena är sådana alt den bemsades säkerhet inle äventyras. Möjligen
atl förfara på delta sätt är i praktiken begränsad i störte samhäUen, men på
landsbygden kan det släUa sig annorlunda. Där känner polismannen ofla
befolkningen och har lättare alt se till all den berusade förs hem.
Man måsle emellertid räkna med atl etl
tvångsmässigt ingripande från poUsens sida - dvs. ett omhändertagande - ofta
kan vara nödvändigt av hänsyn lill den berusades personliga välfärd. 1 främsta
mmmel kommer naturligtvis i blickpunklen sådana fall då den bemsade kan anlas
vara i behov av omedelbar läkarvård. I den preliminära bedömning, som polismannen
- och, när den bemsade förs liU poUsstation, vaklhavande befäl - har alt göra,
måste aUtid i första hand ingå atl la slällning liU frågan om den berusade
skaU underkastas läkamndersökning. Rikspolisstyrelsen (RPS) har i samråd med
bl. a. socialslyrelsen utfärdat anvisningar om förfarandet vid oUka
bemsningsgrader och om i vilka fall läkamndersökning skaU ske m. m. EnUgl
anvisningama är läkamndersökning obligatorisk i vissa angivna faU. Del gäller
här faU då personens tillstånd oavsett eventueU alkoholförtäring kan
misstänkas vara hell eller delvis förorsakat av sjukdom eller då vederbörande
företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig
sådan, t.ex. skaUskada. Vidare skall läkamndersökning alllid ske om
bemsningen, oavsett berusningsmedlet, är så höggradig all den närmar sig eUer
innebär medvetslöshet eUer är förenad med om-löckningstiUslånd, eventueUt med
haUucinationer eUer andra svåra psykiska sjukdomstiUstånd, eller om bemsningen
eller omtöckningen kan misstänkas vara förorsakad helt eUer delvis av andra
medel än alkoholhaltiga drycker.
Del är självfallet av myckel slor betydelse all
läkamndersökning kommer lill stånd i fall av det slag som nu avses. 1 den nya
lagen bör med hänsyn härtill tas in en uttrycklig bestämmelse om att den
omhändertagne så snart det kan ske skaU underkastas läkamndersökning, om det
behövs med hänsyn till hans tillstånd. De särskilda anvisningama har därvid
stor betydelse som ledning för den praktiska tiUämpningen. Även om vidare utveckUngen
har medfört att polispersonalen efter hand har fått ökade kunskaper om de
symptom som mer eller mindre tydligt framträder vid bmk av olika bemsningsmedel
liksom om de symptom som hos omtöcknade personer tyder på sjukdomstiUstånd, är
det givet att polisen här ställs inför en svår och grannlaga uppgift. Åtskilliga
skäl talar därför för att man här om möjligl bör söka utnyttja
sjukvårdsutbildad personal. Jag återkommer tiU denna fråga i det följande.
I
de fall då en omhändertagen person underkastas läkamndersökning
Prop.
1975/76:113 91
bör
beslulel angående den fortsatta behandlingen ankomma på läkaren. Innebär
dennes ställningstagande atl personen behöver omedelbar sjukhusvård, bör
polisen givetvis ha skyldighet att föra honom lill sjukhus, om
lä-kamndersökningen har ägt mm på annan plats. Polisens ansvar för den
omhändertagne kommer därvid all upphöra i och med att han tas emot på sjukhuset
och besked lämnas om atl han skall stanna kvar där. Jag bortser då från fall
när personen efter vården måste återföras till polisen för utredning om broll
eller för annal särskilt ändamål.
När
det gäller andra fall än sådana då den omhändertagne enligt del nyss anförda
ovillkorligen måste komma under läkarvård, blir det fortsatta förfarandet
beroende av vilka möjligheter till förvaring och behandling som i det aktuella
fallet står till buds. Det är givelvis här av myckel stor vikt alt ell nära
samarbele upprätthålls mellan polisen, de nyklerheisvårdande organen och
sjukvårdsmyndighetema. Möjligheten alt finna altemativ till förvaring i
poUsartesl måste t. v. bli beroende av lokala förhållanden, dvs. tillgången på
särskilda eUer eljesi lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhelsvården.
Del bör därvid kunna fömtsättas alt fylleristraffels avskaffande kommer alt ge
anledning lUl ålgärder och initiativ som syftar lill att skapa ökade
möjligheter lill vård för de akut bemsade. Efler hand som man lyckas komma fram
till sådana lösningar bör dessa naluriigtvis tillgripas så långt del är
möjligt. I enlighet härmed bör i den nya lagen föreskrivas alt den bemsade får
hållas kvar hos polisen, om annan vård inle kan beredas honom. Efter samråd med
chefen för socialdepartementet kommer jag i det följande all ta upp frågan om
särskild försöksverksamhel i syfte alt med ledning av fylleristraffutredningens
principförslag finna lämpliga lösningar för samverkan med landstingens sjukvård
och den kommunala socialvården.
I de situationer när ett omhändertagande visar sig
nödvändigt bör polisen när det gäller del fortsatta förfarandet också ha en
viss frihet atl förfara på det sätt som med hänsyn till omständighetema i den
konkreta situationen framstår som lämpligast. Jag tänker här särskilt på
sådana fall då bemsningen är mindre kraftig men ändå har nått den graden alt
man inte rimligen kan lämna den bemsade på egen hand. Om polismannen i ell
fall av denna typ anser sig kunna konstatera all den bemsade utan fara för
honom själv eUer annans säkerhet kan föras liU sin bostad och lämnas kvar där,
kan ett realistiskt altemativ tiU förvaring i polisartest i vissa fall vara all
polisen undersöker möjligheten av alt han förs hem till sin bostad genom
anhörigs försorg. I andra fall kan den lämpligaste lösningen vara atl den
omhändertagne transporteras till sin bostad av polisen. Denna möjlighet förtjänar
enligl min mening ofla alt övervägas, fömtsatt atl del inle är fråga om en
våldsam eller oregerlig person eller bemsningen har nått etl sådanl stadium att
han måste förvaras under särskild tillsyn. I klara fall bör polismannen på
fältet kunna vidta en sådan åtgärd på eget ansvar utan föregående beslut av
vaklhavande befäl.
Prop.
1975/76:113 92
Angående det sätt på vilket ett omhändertagande
skall genomföras bör den nya lagen innehålla en beslämmelse som i enlighet med
vedertagen polispraxis anger att den polisman som verkstäUer åtgärden skall se
tiU att den inle orsakar den omhändertagne störte olägenhet än som är
oundviklig eller väcker onödig uppmärksamhet. Sättet för genomförandet av ell
omhändertagande är alllid en känslig fråga som släller stora krav på omdöme
hos den polisman som verkställer åtgärden. Ibland kan ju t.ex. principen alt
ell omhändertagande inle bör vålla onödig olägenhet eUer uppmärksamhet tala
mol en lösning som innebär alt den omhändertagne förs hem tiU sin bostad genom
anhörigs eller genom polisens försorg.
När del gäller beslutsförfarandet ankommer givetvis
det primära beslutet på den poUsman som i tjänsten på allmän plats eller t.
ex. i en port träffar på en person som bedöms vara så bemsad alt han måsle tas
om hand. Bl. a. av rättssäkerhetsskäl bör emeUertid en överprövning av polismannens
beslul ske så snart som möjligl. Denna överprövning bör göras av polismannens
förman i tjänsten, dvs. i allmänhet vaklhavande befälet på stationen. Denne
bör alltid ha atl göra en prövning av själva omhändertagandet, dvs. avgöra om
detta har varit befogal med hänsyn lill de krav som lagen släller upp. Etl i
praktiken viktigt momenl i prövningen kan därvid ibland bli alt ta stäUning
lill om omhändertagandel skall gmndas på den nya lagen eller annan författning,
t.ex. LTO.
1
de allra flesta fall har givetvis den polisman som har gjort omhändertagandet
med sig personen till polisstationen. Förmannen måste då också pröva om omhändertagandet
skall bestå eller om den omhändertagne bör friges. Det blir i dessa fall också
förmannen som får ta stäUning till frågan om den bemsades tiUstånd är så
allvarligt att han omedelbart bör föras till sjukhus för läkamndersökning och
vård. I den mån det finns olika eUer endast begränsade möjligheter att
ombesörja förvaringen av de omhändertagna på annal sätt än genom polisens
försorg får stäUning i detla sammanhang också tas till frågan om den nyss
omhändertagne skall transporteras vidare och i så fall varthän eller om han
skall införas i polisens förvaringslokaler. Enligt vad som nyss har sagts kan
förhållandena ibland också vara sådana alt den lämpligaste lösningen blir att
den bemsade får transport hem tiU sin bostad genom anhörigs eller genom
polisens egen försorg. I överensstämmelse med vad jag anförde i det
sammanhanget bör emellertid poUsmannen på fältet ha viss frihet att träffa
egna avgöranden i dessa frågor i klara faU. Det kan sålunda förekomma att
omhändertagandet redan har upphört när polismannen avger rapport om fallet tUl
sin förman. I en sådan situation kan del inte bli fråga om någon prövning från
förmannens sida humvida omhändertagandet skaU bestå. Polismannen har då endast
att rapportera de faktiska förhåUandena i samband med omhändertagandet och de
åtgärder som han har vidtagit för att förmannen skall få underlag för att
avgöra frågan hur omhändertagandet skall redovisas. 1 enUghet med det anförda
bör den nya lagen innehåUa en bestämmelse
Prop. 1975/76:113 93
om atl polisman, som har omhändertagit någon enligl lagen,
så skyndsamt som möjligt skaU anmäla åtgärden liU sin förman. Vidare bör
föreskrivas atl förmannen, om inle omhändertagandet redan har upphört, omedelbart
skaU pröva om åtgärden skall bestå.
I de fall då den omhändertagne
skall förvaras i polisartest är del av vikt atl han underkastas tillsyn och all
avvikelser i det normala lillnyklringsför-loppel noggrant observeras.
Bevakningspersonalen måsle bl.a. se till alt personen inle har fallit i
medvetslöst tiUstånd, verkar deprimerad eller av annal skäl har blivit i behov
av läkarvård. Föreskrifler härom finns i de fömt berörda, av RPS fastställda
anvisningama, vilka också innehåller praktiska råd för all förebygga
kvävningsolyckor m. m. I den nya lagen bör sålunda tas in en beslämmelse om att
en omhändertagen som hålls kvar hos polisen fortlöpande skaU underkastas
tillsyn. Vidare bör föreskrivas atl han skall föras tiU sjukhus eller läkare
tillkallas så snart det kan ske, om hans lillslånd skuUe ge anledning till det.
Till frågan om tillsynen skall jag återkomma i del följande.
En särskilt viktig fråga som måsle
regleras i den nya lagen gäller den nd under vilken ett omhändertagande skall
få bestå. 1841 års förordning föreskriver i detta hänseende endast all den
omhändertagne skall förvaras tills han har "återvunnit sina sinnens
bmk" resp. all omhändertagen som stört ordningen e. d. skall försältas på
fri fot när han har blivil nykter. Längden av frihetsberövandet måsle alltså
bestämmas från fall lill fall. 1 praktiken uppgår förvaringstiden i
polisartcstema i de fall del här gäller i genomsnitt lill fem-sex limmar.
Fyllerislraffutredningen har ansett
all del med nuvarande syslem inle kan riklas några mera allvarliga invändningar
mol polisens praxis atl släppa ul de omhändertagna efler relalivi kort tid.
Elt hell annal betraktelsesätt måsle emellertid enligt ulredningen läggas på
frågan, om i enlighet med ulredningens förslag omhändertagandena kommer all bli
av nyklerheisvårdande karaktär i stäUet för tämligen renodlade polisiära
ingripanden. Utredningen anser att det ligger i öppen dag alt en förvaringstid
på fem till sex limmar inle förslår, om detta nya belraklelsesätlgodlas. Enligt
den reglering som utredningen föreslår skall den maximala förvaringstiden vara
24 timmar, såvida inle med hänsyn lill den omhändertagnes hälsotillstånd
synnerUga skäl föreUgger att kvarhåUa honom längre. I sistnämnda faU skaU han
enligt förslaget få håUas kvar i ytterligare högst 24 timmar. Som minimitid för
kvarhållandel föreslås åtta timmar, såvida omhändertagandet inte utan
olägenhet kan upphöra tidigare.
Enligl utredningsförslaget skall
den nu berörda regleringen visserligen i princip gälla även fall då en
omhändertagen förvaras genom polisens försorg, men den är som framgår av det
nyss anförda utformad under den förutsättningen alt man mera generellt övergår
lill ell system med särskilda akutkliniker. Också vid remissbehandlingen
harförvaringslidema diskuterats huvudsakligen mot den bakgmnden.
Prop. 1975/76:113 94
När meui inte genomför ett sådant syslem som
utredningen har tänkt sig måste givetvis frågan om förvaringstidens längd
bedömas från andra fömtsättningar. En utgångspunkt vid bestämmelsernas
utformning måste därvid enligt min mening vara atl ett omhändertagande anses
upphöra i och med all den omhändertagne bereds vård på annal sätt än genom polisens
försorg. Del kan inle anses ändamålsenligt all i förevarande sammanhang
meddela föreskrifter om vårdlid för del fallet all en omhändertagen person las
emot exempelvis på sjukhus. Den reglering som nu skall genomföras bör sålunda
begränsas lill att avse förvaringstiden för sådana fall då omhändertagna
personer håUs kvar hos polisen.
Det står mot denna bakgmnd klart alt man inle kan
länka sig en ordning som innebär all så långa förvaringstider som de av
ulredningen förordade skall få tiUämpas. Trots den omfattande uppmstning av
poUsens lokaler som har ägt mm under senare lid är dessa i de fall som det här
gäller inle lämpliga som förvaringsutrymmen under så lång tid som ell dygn.
Härtill kommer all principiella synpunkler starkl talar emot ett system med så
långa förvaringstider hos polisen när del gäller personer som inle misstänkts
för brou ulan som har tagits om hand enbart på gmnd av akut bemsning.
Å andra sidan synes den nuvarande föreskiiflen i
1841 års förordningom att den omhändertagne skall friges så snart han har
"återvunnit sina sinnens bmk" i vissa fall kunna leda till en högre
grad av restriktivitet i till-lämpningen än som är lämpligl. Efler ordalagen
kan föreskriften leda lill den tolkningen att en omhändertagen person
oviUkorligen skall friges så snart han nödtorftigt kan la hand om sig själv,
även om han fortfarande är märkbart alkoholpåverkad. Enligl
fyllerislraffutredningen har avfattningen kunnai medföra atl fyllerister har
släppts ul när de ännu inte har varit helt nyktra, och utredningen har påvisat
all det i sådana fall inte är ovanligt atl personen inom kort måste tas om hand
på nytt. Den omhändertagne är nämligen enligl vad utredningen framhåller
särskilt mottaglig för nya på-spädningar av alkohol i denna situation.
Ulredningen har vidare påtalat del olämpliga i att polisens ålerhåUsamhel när
det gäUer förvaringen av de omhändertagna har kunnat drivas så långt all dessa
ibland har släppts ut mitt i nallen ulan all ha någonstans alt la vägen. I
detla hänseende torde dock sedan ulredningens betänkande lades fram en viss
förskjutning av praxis ha inträtt så till vida all det numera allmänt anses all
den som har somnat i fylleriartest åtminstone nattetid kan hållas kvar till
dess han vaknar av sig själv. Om man i den nya lagen ställer upp etl absolut
krav på atl en omhändertagen skall friges när anledning till omhändertagande
inte längre föreligger - dvs. så snarl han kan la vård om sig själv och inte
längre utgör en fara för sig själv eUer annan - skuUe det emellertid kunna
göras gäUande att redan ell sådanl förfarande stod i strid mol lagen. Vidare får
man räkna med atl del sedan en omhändertagen person har tillnyktrat ibland
visar sig nödvändigt all han genom polisens försorg förs lill sjukhus eller
läkare. Del kan t. ex. förhålla sig så atl den omhändertagne klagar över
sjukdom.
Prop.
1975/76:113 95
verkar
djupt deprimerad eller eljest befinner sig i etl sådant tillstånd alt någon
form av vård bedöms omedelbart erforderlig. Till det sagda kommer atl jag - som
jag strax skall återkomma till - barden uppfattningen all ell omhändertagande i
görligaste mån bör utnyttjas för all hjälpa den omhändertagne att etablera
sådana kontakter med sociala myndigheter eller vårdorgan som kan vara lill
gagn för honom. Det nu anförda har lett mig till den slutsatsen alt lagen bör
ha en utformning som ger polisen en viss marginal atl avvakta med ell
frigivande när detta skuUe leda lill direki olägenhet för den omhändertagne. En
gmndläggande regel om frigivande synes med beaktande härav lämpligen böra ha
den innebörden atl den omhändertagne skall friges så snart del finnes kunna ske
ulan men för honom själv och anledning till omhändertagande inte längre
föreligger.
När del sedan gäller frågan om vissa bestämda
tidsgränser för omhändertagandets varaktighet bör fastställas i lagen, anser
jag för min del till en början atl man inte lämpligen bör föreskriva någon
minimitid i delta hänseende. En bestämmelse härom lorde knappast fyUa någon
positiv funktion, och del skuUe av praktiska skäl ändå vara nödvändigt all
förse den med sådana undantag att den skuUe komma atl mer eller mindre stanna
på papperet. Jag är medveten om all också ändamålsenligheten av all fixera en
i limmar bestämd maximitid för omhändertagande kan ifrågasättas med hänsyn lill
alt förhåUandena i de enskilda fallen ofla är myckel olikartade. Det är
emellertid av väsentligt intresse för polisens verksamhel alt den osäkerhet som
nu kan råda angående omhändertagandenas varaktighet såvitt möjligl undanröjs.
Från rällssäkerhelssynpunkl måsle vidare mycket starka skäl anses tala för alt
frågan om frihetsberövandets längd inte endast regleras i allmänna termer utan
preciseras närmare i en författningsbestämmelse.
Med hänsyn till den tid som själva
tillnyklringsprocessen erfarenhetsmässigt kan la i vissa fall, t. ex. när del
gäUer personer som har missbmkal annal medel än alkohol, och till del nyss
berörda önskemålet alt ge polisen en viss marginal att avvakta med elt
frigivande när detta skuUe leda lill direkt men för den omhändertagne lorde
den maximala lidrymden för omhändertagande vid akut bemsning knappast kunna
bestämmas till kortare tid än älta timmar. Denna lid kan naturligtvis synas
lång mol bakgmnd av all personer som har omhändertagits för fyUeri f n. i
flertalet fall friges redan efler fem-sex timmar och ofla efter ännu kortare
tid. Man lorde emellertid inle ha anledning räkna med all en föreskrifl om en
maximitid av åtta limmar i och för sig skall leda till en mera generell höjning
av omhänderta-gandelidema.
Om man sålunda - vilkel jag förordar - inför en
bestämmelse om alt maximitiden för omhändertagande skall vara åtta limmar, bör
emellertid bestämmelsen självfallet inte få ges den innebörden all polisen
skall vara skyldig att frige den omhändertagne även i ell fall då denne, när
maximitiden har gått ul, själv önskar hjälp från polisens sida med all bli
förd t. ex.
Prop.
1975/76:113 96
lill
sjukhus eller lill vård i annan form. Bestämmelsen bör inte heller få uppfattas
så atl polisen skuUe ha skyldighel all efter åtta limmar väcka den som har
somnat i polisartest för atl frige honom. Även om del nu anförda kan sägas
ligga i sakens natur - del blir ju i dessa fall knappast fråga om en fortsatt
tvångsåtgärd i egentlig mening - torde med hänsyn lill sådana och liknande
situationer för tydlighetens skuU böra föreskrivas all ållalim-marsfrislen inte
gäUer för del fallet att det uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes
eget intresse atl han får kvarstanna kortare lid dämlöver.
Det bör vidare framhållas atl den nu diskuterade
föreskriften om maximitid för de omhändertaganden som det här är fråga om inte
kommer att medföra någon inskränkning i den befogenhet för polisen alt
kvarhålla en person under längre tid som följer av andra författningar. I detla
sammanhang är främst 21 § Nvl av intresse. Enligt detta lagmm får som fömt har
nämnts poUsstyrelsen förordna om lillfcUligt omhändertagande bl. a. av farliga
alkoholmissbmkare och alkoholmissbmkare som på gmnd av oförmåga alt ta hand om
sig själv är i trängande behov av omedelbar vård, i avbidan på atl
tvångsinlagning på vårdanstalt kommer lill stånd. Om dröjsmål med
omhändertagande finnes innebära fara för personens eller annans liv eller hälsa
eller fara i annal hänseende, följer av 1 § LTO all enskild polisman får ta
honom om hand i avbidan på poUsstyrelsens beslut. Om de nu angivna särskilda
fömtsättningama för omhändertagande bedöms vara uppfyUda efter utgången av åtta
timmar, bör givetvis den omhändertagne inte friges, men omhändertagandet kommer
då i fortsättningen atl gmndas på Nvl resp. LTO och inte på den nya lagen.
Mot bakgrund av de överväganden som nu har
redovisats anser jag alt en föreskrifl i den nya lagen om liden för
frihetsberövandet bör ha del innehåUet all den omhändertagne skall friges så
snart del finnes kunna ske ulan men för honom själv och anledning lill
omhändertagande inle längre föreligger saml atl frigivande dock alllid skall
äga mm inom åtta limmar efler omhändertagandet såvida det inte uppenbarligen
är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att få kvarstanna kortare tid
dämtöver.
FyUeristraffutredningen har starkl betonat
önskemålet atl man i anslutning till ett omhändertagande i ökad utsträckning
inriktar uppmärksamheten på frågan om den omhändertagne är i behov av hjälp
eller stöd från samhällets sida. Därvid bör man enligt utredningen i
erforderlig omfattning samråda med sådana sociala organ vilkas verksamhet
berörs. Detta önskemål har också underslmkits i åtskilliga remissyttranden.
Även enligt min mening är det utan tvekan värdefuUt
om man från polisens sida i den uisträckning det är praktiskt möjligl kan i
anslutning till ell omhändertagande initiera eller förbereda sådana kontakter
med myndigheter eller vårdorgan som kan vara lill gagn för den omhändertagne
eller hjälpa honom alt själv ta sådana kontakter. De undersökningar som i oUka
sammanhang har gjorts angående fyUerislemas sociala situation
Prop.
1975/76:113 97
m.m.
visar entydigt alt denna kategori i stor utsträckning utgörs av människor som
är i behov av sociala hjälpinsatser. Visserligen rör del sig ofta om personer
som redan är föremål för nyklerheisvårdande ålgärder eller vilkas förhållanden
eljest är kända för de sociala organen, men detta är inte alltid fallet. Jag
avser atl i del följande särskilt behandla frågan om anmälan av elt
omhändertagande liU nyklerhelsnämnden och att därvid föreslå att den
undertätlelseskyldighet gentemot denna nämnd som f. n. åvilar polisen vid fall
av fyUeri i princip skall behållas. Det är emellertid i många fall angeläget
all kontakten med de nyklerheisvårdande organen kan etableras i etl så tidigt
skede som möjligt. När del gäUer personer vilkas förhållanden i och för sig
redan har uppmärksammals av de sociala myndigheterna kan vidare situationen i
samband med ell omhändertagande ibland vara sådan att det sociala hjälpbehovet
har blivil hell akut och all den omhändertagne behöver hänvisas lill ell organ
som kan göra en omedelbar insats för honom. Det kan t. ex. röra sig om en
person som tillfäUigt saknar bostad eller medel lill sill omedelbara uppe-häUe.
Särskild vikt ligger vidare vid all barnavårdsnämnden får underrättelse om
hjälpbehov i fall då den som har tagits om hand är underårig. Över huvud taget
är betydelsen av ell samarbete med de sociala myndigheterna framträdande i de
situationer som det här gäller. Etl sådanl samarbete ligger också helt i Unje
med den aUmänna skyldighet alt samarbeta med soci-alvårdsmyndighelema som åvilar
polisen enligl PI. Med hänsyn härtill förordarjag att del i den nya lagen
införs en regel som innebär att i fall då den omhändertagne finnes vara i behov
av hjälp eller stöd från samhällets sida, poUsen innan omhändertagandet upphör
ger honom råd och upplysningar samt, i den mån del lämpligen kan ske, samråder
med annat samhäUsorgan som har tiU uppgift att tillgodose sådant behov. Jag viU
i detla sammanhang också erinra om önskvärdheten i alt företrädare för sociala
organ finns tillgänglig 1 anslutning liU polisens lokaler eller genom särskild
jourverksamhet.
Jag övergår nu lill att beröra en särskild fråga av
praktisk vikt, nämligen förfarandet med alkoholhaltiga drycker och andra
berusningsmedel som påträffas hos personer vilka har tagils om hand på grund av
akut bemsning. F. n, regleras denna fråga i lagen (I958i 205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m. Regleringen innebär atl bemsningsmedel som påträffas
hos den som uppträder bemsad på plats och sätt som anges i 16 kap. 15 § eller 21
kap. 15 § BrB får las i beslag av polisen. Molsvarande gäUer med vissa
begränsningar också vid en del andra brott, bl. a. irafiknyklerhetsbrott. Den
beslagtagna egendomen kan sedan förklaras förverkad av domstol eller åklagare,
om inte särskilda skäl talar däremol. För beslagsförfarandet gäUer vissa
avvikelser från de allmänna reglema i RB.Bl.a.finns möjlighet att förstöra
egendomen omedelbart, om dess värde är ringa eUer åtgärden eljesi måsle anses
försvarlig. Sedan förverkandeförklaring har meddelats skall egendomen
bevisligen förstöras eller säljas i den mån så inte redan har skeU.
7-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 113
Prop.
1975/76:113 98
I en del specialförfattningar finns vidare regler
som innebär att bemsningsmedel i vissa fall får las om hand ulan något
formellt beslags- eller för-verkandeförfarande. Med stöd av 63 § Nvl får
sålunda polisman ta om hand alkoholhaltiga drycker som påträffas hos den som är
underkastad föreskrift enligt Nvl om avhållsamhel från bmk av sädana drycker.
Enligl samma lagmm fär också bl. a. bemsningsmedel som påträffas hos eller ankommer
till den som har tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare las om
hand av föreståndaren för anstalten. Med egendom som har omhändertagits skall i
dessa fall förfaras på samma sätt som med egendom som har förverkals enligt
1958 års lag, dvs. den skall förstöras eller säljas. När del gäller
bemsningsmedel som påträffas hos eller ankommer till någon som är intagen på
barnhem, ungdomsvårdsskola eller kriminalvårds-anstalt finns föreskrifter av
motsvarande innebörd i 88 a § barnavårdslagen och 63 § lagen (1974i 203) om
kriminalvård i anstalt.
FyUeristraffutredningen har vid sin diskussion av
den nu berörda frågan avvisat tanken på en ordning som innebär atl
berusningsmedel som anträffas hos omhändertagna bemsade personer skulle
förklaras föiverkade i samma ordning som f. n. även efter fyUeriets
avkriminalisering. Enligt ulredningen är det emellertid självklart, att den
omhändertagne skall lämna ifrån sig berusningsmedel och att dessa inte skall
åleriämnas till honom efter omhändertagandet. Utredningen har föreslagil att
frågan i fortsättningen regleras genom en beslämmelse som motsvarar 63 § Nvl
och som således innebär atl bemsningsmedel skaU få tas ifrån den omhändertagne
utan något beslags- eller förverkandeförfarande. Detla förslag har - bortsett
från några detaljfrågor som inte är aktuella nu - godtagits av samtliga remissinstanser.
Förslaget överensstämmer i denna del sakligt sett med vad som gäUer i Norge.
För egen del anser jag liksom utredningen och
remissinstanserna atl det är ställt utom all diskussion atl en person som har
tagits om hand på gmnd av akut berusning skall vara skyldig atl lämna ifrån sig
medförda msdrycker och andra bemsningsmedel. Del skuUe vidare vara en högst
otillfredsställande ordning om polisen måste återlämna sådan egendom i samband
med att omhändertagandel upphör. Ätt efter fyUeriets avkriminalisering införa
ell system med straffprocessueUa regler om beslag och förverkande för de faU
det här gäller skulle å andra sidan varken vara ändamålsenligt eller
principiellt tillfredsställande. Jag godtar därför fyUeristraffut-redningens
förslag och förordar sålunda alt en beslämmelse molsvarande 63 § Nvl förs in i
den nya lagen. Denna bör, som ulredningen också har föreslagit, göras
tillämplig även på injektionsspmta och kanyl som kan användas för inspmlning i
människokroppen. Beslut i de frågor som nu avses bör ankomma på den förman som
har att pröva själva omhändertagandet.
Prop. 1975/76:113 99
7.3
Förvaringslokalerna
Efler polis- och åklagarväsendets förstatligande
och omorganisation år 1965 utövar kriminalvårdsstyrelsen tillsynen över
allmänna häkten och polisarresler som är anordnade i anslutning lill sådana
häkten samt RPS tillsynen över övriga polisartester. Bestämmelser härom finns
i kungörelsen (1958i215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och
polisarresler som också innehåller föreskrifter om lokalernas beskaffenhet.
Enligt dessa föreskrifler gäller bl.a. all förvaringsrum skall fylla skäliga
anspråk på sundhet. Del skall vara försett med fönster som är inrättat så att
mmmet får god dager. Golvyta och kubikinnehåU fär inle understiga bestämda minimimått.
Rummet skall vidare vara försett med anordningar för uppvärmning, vädring,
belysning och signalsystem. Inredningen skall såviti möjligl ha sådanl
utförande all den inle av inlagen kan användas lill skada för honom själv
eller annan. Närmare föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten som också
kan medge dispens från vissa av de allmänna bestämmelserna. Normalritningar
och tekniska anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och
polisarresler upprättas av kriminalvårdsstyrelsen, byggnadssiyrelsen och RPS i
samråd.
När slalen år 1965 överlog huvudmannaskapet för
polisarteslerna var särskilt fyUeriartesterna utformade och inredda pä elt
mycket olikartat sätt i de olika polisstationerna. Elt antal sådana arrester
hade i överensslämmelse med vissa tidigare anvisningar byggts med sluttande
golv eller med. sängplats i form av en s. k. lave, utförd som en utfyUnad av
hela främre delen av rummet. Ändra hade utformats utan inredning med hell kala
väggar. De äldsta arresterna var i allmänhet försedda med träbritsar som
liggplats. Oenhetlighelen och osäkerheten i fråga om utformningen hade våUat
betydande olägenheter. Anmärkningar mot arrestema hade också från skilda håll
framställts med hänvisning tiU humanitära och sanitära synpunkter.
Sedan genom polisväsendets förstatiigande
fömtsättningar skapats för en mera planmässig nybyggnad av poUslokaler över
hela landel, har önskemålen om lämpligare principer för utformning av
fyUeriartestema kunnai tillgodoses i betydande utsträckning. Efter år 1965 har
uppförts elt sjuttiotal nya poUshus med förvaringslokaler för akut bemsade.
Under tiden från och med budgetåret 1965/66 intUl utgången av budgetåret
1974/75 har ca 497 milj. kr. disponerats för inlösen av polishus som uppförts
efter kommunala eUer enskilda åtaganden eller nybyggnad av poUshus i slallig
regi samt inköp av tomtmark för polishus. De fyUeriartester som har
färdigställts under senare år har i aUmänhet kunna utformas efter modema
principer. De har det konventioneUa sjuk- eller vilommmel som förebild och
kännetec-kans bl. a. av att artestema har släta golv med plast- eller
gummimatta och inreds med bäddbar brits. De modema artestema har visal sig
erbjuda betydande fördelar i förhållande tUl tidigare artesttyper framför aUt
genom att starkt minska riskema för olycksfall. Vidare anses den modema artest-
Prop. 1975/76:113 fOO
typen
erbjuda fömtsättningar för etl humant omhändertagande av de berusade,
samtidigt som den uppfyller de krav som kan ställas i sanitärt och tekniskt
hänseende.
Polisartester som används förförvaring av bemsade
finns f n. i omkring 120 centralorter. Det sammanlagda antalet förvaringsmm är
ca 840. De flesla cenlralortema är numera försedda med artcster av modern typ.
Även efler det alt staten övertog huvudmannaskapet
för polisväsendet har de nybyggda polishusen i slor utsträckning uppförts efler
kommunala och enskilda åtaganden. Staten har löst in ett antal av dessa hus.
Denna del av polishusbyggandet, som har skett i samarbete med
byggnadsstyrelsen, har numera avvecklats. Den framtida nybyggnadsverksamheten
kommer sålunda i princip alt ske i statlig regi. Det går visseriigen inle all i
detta sammanhang dra upp några riktiinjer för taklen och omfattningen när del
gäller nybyggnaden av polishus. Jag vill emellertid framhålla vikten av att vid
nybyggnadsverksamheten särskild uppmärksamhet inriktas på polisar-reslema när
det gäUer de lokaler som skaU användas för förvaringen av berusade personer.
Riktpunkten måsle självfaUet i deUa avseende vara all de nya artestema utformas
efler de principer som har visal sig erbjuda de bästa vårdmöjlighelema för de
omhändertagna.
Uppmärksamheten bör emeUertid enligl min mening
också inriklas på en del av det äldre arrestbeståndet på sådana orter där en
nybyggnad inle kommer att bli aktuell. Det gäUer här framför allt polishus som
har uppförts under tiden strax före eller strax efter förstatiigandet och som
projekterats innan de modema principema för fylleriartestemas utförande och
inredning hade hunnit utvecklas. I vissa av dessa polishus finns fortfarande
ar-restenheler med en utformning som måsle bedömas som otidsenlig.
För-varingsmmmen är sålunda ofla försedda med sluttande golv eller sängplats i
form av en s. k. lave och i andra fall helt ulan inredning med kala väggar. En
preliminär undersökning lyder på all det i de flesta fall skulle vara möjligl
all modemisera dessa arrester genom viss ombyggnad av lokalema. EnUgt kalkyler
som har gjorts i samband med den nu berörda undersökningen kan sålunda en
total renovering av denna del av arteslbeståndet genomföras mot ganska
måttliga kostnader.
Att en sådan renovering kommer lill stånd är enligl
min mening ett angeläget önskemål. Jag förordar sålunda aft en partiell
uppmstning av del äldre arteslbeståndet genomförs i enlighet med de riktiinjer
som jag nyss har angett. Kostnadema för denna uppmstning har beaktats vid
arbetet med budgetpropositionen för budgetåret 1976/77.
7.4
Försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen
Förvaringen av omhändertagna personer i polisartest
fömtsätter som tidigare nämnts en fortlöpande bevakning och tiUsyn vid
arrestema. Vakt-håUningen vid dessa fullgörs numera inte bara av polismän. I de
största po-
Prop.
1975/76:113 101
lisdistrikten
finns särskilda vaklkonstapeltjänster för ändamålet. I betydande utsträckning
anUlas också i de flesla polisdistrikt särskilt förordnade arrestvakter, dvs.
personal utanför polisväsendet. Kostnadema för vakl-håUning genom sådan
personal uppgick för andra halvåret 1975 till ca 4 milj. kr.
Som jag har anförl i del föregående är en av de
viktigaste uppgifterna vid omhändertagande av en person på grund av akut
bemsning all avgöra om den bemsades tillstånd är sådanl alt han omedelbart bör
underkastas läkarundersökning. Del har vidare betonats all den fortlöpande
tillsynen över de omhändertagna måsle inriklas på en bedömning av eventuellt senare
uppkommande indikationer på behov av särskild vård. Jag har också nämnt alt RPS
har utfärdat vissa anvisningar lill ledning för bedömningen härav. Enligl
anvisningarna skall läkarundersökning alllid ske bl.a. om personens tillstånd
kan antas vara hell eller delvis förorsakat av sjukdom, om han företer eller
kan befaras ha ådragit sig kroppsskada av inte ringa omfattning, om berusningen
är så höggradig all den närmar sig medvetslöshet eller är förenad med
omlöckningstillslånd eller om den kan anlas vara förorsakad helt eller delvis
av annal än alkohol. Med hänsyn till all en del sjukdomstillstånd lätt kan
förväxlas med bemsning har i anvisningarna också lagils med exempel på sådana
sjukdomar samt föreskrifter om hur det skall förfaras i sådana fall.
Polispersonalen har efter hand fått ökade kunskaper
om de symptom som framträder vid bmk av olika bemsningsmedel liksom om symptom
som hos omtöcknade personer tyder på sjukdomstillstånd. Både i den reguljära
polisutbildningen och i den särskilda ulbildning som anordnas för
arteslanlvakier ingår också undervisning som lar sikte på dessa frågor. Även om
man vidtar ålgärder för alt ytterligare förbättra utbildningen i detta
avseende, står del klart atl del i praktiken ofta måsle innebära en svår
uppgift för bevakningspersonalen all ta slällning till frågan om en omhändertagen
bör underkastas läkamndersökning. Detta beror inle minsl på all del på senare
tid har blivit vanligare att alkoholförläring kombineras med tablett- och
narkotikaanvändning. Vidare har anlalel personer som omhändertagits på grund av
bemsning absolut sell ökal. Man kan inle bortse från att dessa faktorer ökar
risken för att det i vissa fall kan göras felbedömningar och misstag när del
gäUer frågan om en omhändertagen bör föras lill läkare eller sjukhus för
undersökning, något som också har underslmkits både av fyUeristraffutredningen
och i flera andra sammanhang, bl. a. av RPS i en särskild skrivelse den 29 maj
1975 lill chefen för socialdepartementet. Dessa problem gör sig i särskild
grad gällande i de slörre polisdistrikten med den förhållandevis höga
omhänderlagandefrekvens som förekommer där.
Det är en angelägen uppgift att söka skapa
fömtsättningar för att de problem det här gäUer i största möjliga utsträckning
skäU kunna bemästras. EnUgt min mening är det mycket som talar för atl man
undersöker möjlig-
Prop.
1975/76:113 102
hetema
av all - särskilt i de störte distrikten - sjukvårdspersonal mera permanent
knyts liU polismyndighelema för tillsyn av omhändertagna akut bemsade personer.
Ell sådant syslem skuUe inte bara vara ägnat all främja säkerheten vid
omhändertagande och förvaring av bemsade utan också vara lill fördel från flera
andra synpunkler. Del är inle minst av värde alt den del av den polisulbUdade
personalen som nu tas i anspråk för arrestbe-vakning i ökad ulslräckning kan
frigöras för egentliga polisuppgifter. Dessutom skuUe man skapa fömtsättningar
atl bereda omedelbar och adekvat vård bl. a. ål omhändertagna som företer t.
ex. lindrigare kroppsskador vilka inle i och för sig kräver läkarbehandling.
Man lorde slutligen inle kunna bortse från de fördelar av psykologisk art som
kan ligga däri alt den omhändertagne under vistelsen i polisens
förvaringslokaler kommer i kontakt med personal som genom sin utbildning och
inriktning starkt förknippas med tanken på vård och omsorg.
Det
är sålunda enligl min mening betydande fördelar som står alt vinna genom elt
syslem av del slag som nu har diskuterats. Jag anser del ändamålsenligt om en
sådan verksamhet kan initieras i anslutning lill alt den nya regleringen när
del gäller omhändertagande av bemsade personer genomförs. En försöksverksamhet
i detla syfte bör kunna utformas så att man i ell anlal polisdistrikt knyter
sjukvårdsutbildad personal och då helst personer med sjukskölerskeulbildning
för ijänslgöring direki i anslutning till de polisartester som används för
förvaring av omhändertagna berusade personer. Detta behöver givelvis inle
fömlsatta en ijänstgöring på hellid från den berörda personalens sida ulan kan
ske i andra former, såsom genom all personalen finns till förfogande vid tider
då arrestemas beläggning erfarenhetsmässigt är särskilt hög eller genom ett
syslem med beredskapstjänstgöring. Flera skäl talar vidare för all den
personal det här gäller inte bör vara anställd inom polisväsendet ulan bör lyda
under vederbörande huvudman för sjukvården. Regeringen har därför för avsikt
att genom överläggningar med dessa organ undersöka fömtsättningama för ett
sådanl arrangemang. Del bör sedan ankomma på regeringen eUer myndighet som
regeringen bestämmer atl välja ul distrikten och i övrigi leda försöksverksamheten,
som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod. Jag räknar med alt en utvärdering av
verksamheten därefter kommer att ge underlag för fortsalla StäUningstaganden.
Del är enUgl min mening samtidigt av värde om man
på någon ort får tillfäUe att pröva om den av fyllerislraffutredningen
framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan realiseras i en
modifierad och mindre resurskrävande utformning. Detta bör lämpligen kunna ske
i samband med annan försöksverksamhel på nyklerhetsvårdens område. Jag tänker
härvid närmast på den försöksverksamhet som f. n. pågår i Kristianstads och Malmöhus
län och som bl. a. omfattar nykterhelsvården där. Medel för fortsatt
försöksverksamhet under nästa budgetår har begärts under socialhuvud-tileln
(prop 1975/76:100 bU. 7 s. 152-158). Jag viU här erinra om att riksda-
Prop. 1975/76:113 103
gen vid behandUngen av 1975 års budgetproposition på
förslag av socialutskottet (SoU I975i 5 p. 29) uttalade all det bör ankomma på
den ledningsgmpp som tiUsatts för denna verksamhet att närmare pröva
utformningen av försöken på nyklerhetsvårdens område. Efler samråd med chefen
för socialdepartementet vUl jag föreslå atl försöksverksamheten förläggs till
en ort inom ell av dessa län. Ledningsgmppen har ansett Landskrona vara den
lämpligaste orten för ett sådanl försök. Verksamheten bör bedrivas i samverkan
med landstingels sjukvård och den kommunala socialvården. Ledningsgmppen har
lagl fram ett förslag i frågan som innebär alt försöken kan påbörjas fr. o. m.
nästa budgetår och pågå under minsl två år. Medel för detta ändamål avses komma
att ställas till ledningsgruppens förfogande. Ledningsgmppen bör i samråd med
landstinget och kommunen svara för den närmare ulformningen av verksamheten.
7.5 Fylleri på militärt område m. m.
Den allmänna fylleribestämmelsen i
16 kap. 15 § BrB gäller även militärer som uppträder berusade pä allmän plats.
Som förut har berörts finns det emellertid i 21 kap. 15 § BrB en särskild
straffbestämmelse som avser fylleri inom militärt område. 1 denna föreskrivs
atl krigsman som, inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten,
uppträder berusad av alkoholhaltiga drycker så alt del framgår av åtbörder
eller tal döms till disciplinstraff, dvs. fritidssiraff eller disciplinbot.
Även i detta fall gäller samma straff om ruset har orsakats av annal än
alkoholhaltiga drycker. Skälet till denna specialbeslämmelse är att man har
velat göra del möjligt att bestraffa fylleri inom försvarsmakten även när del
inte har förövats på allmän plats. Straff för förseelse mot 21 kap. 15 § BrB -
liksom också för förseelse mot 16 kap. 15 § BrB som begåtis av uniformsklädd
krigsman åläggs i regel i disciplinmål. Ansvarsfrågan prövas därvid av
bestraffningsberättigad befattningshavare inom försvarsmakten, dvs.
regelmässigt chef för regemente eUer molsvarande eller högre mililär chef.
FyUeristreiffutredningen framhåller
beträffande del militära fylleriet atl de allmänna synpunkter som utredningen
har lagt på avkriminaliseringsfrågan gäUer ocksä militärer som uppträder
berusade vare sig del sker inom eller utom militärt område. Enligt utredningens
mening drar sålunda avskaffandet av den allmänna straffbestämmelsen med sig etl
krav på all även den speciella bestämmelsen i 21 kap. 15 § upphävs.
Även i denna del har ulredningens
förslag tillstyrkts av det helt övervägande antalet remissinstanser, däribland
ÖB och chefema för marinen och flygvapnel. En viss tveksamhet i frågan har dock
redovisats bl. a. av chefen för armén som anser del lämpligl med en slraffnorm
som kan verka återhållande på ordningsstörande element.
För egen del har jag i och för sig
samma uppfattning som ulredningen och flertalet remissinstanser. Jag vill dock
understryka all de särskilda för-
Prop. 1975/76:113 104
håUanden som präglar verksamheten inom försvarsmakten
motiverar all man inom den mililära sektom måsle upprätthålla stränga
föreskrifler när del gäUer missbmk av alkoholdrycker. En avkriminalisering av
del militära fyUeriel kan givetvis inte fä påverka del absoluta kravet pä alt
den som är krigsman iakttar nykterhet när han är i tjänst. DeUa krav
sanktioneras emellertid av en särskild straffbestämmelse i 21 kap. 14 § BrB där
det föreskrivs att krigsman, som under tjänsteutövning är så påverkad av bemsningsmedel
all hans förmåga atl fullgöra tjänsten måste anlas vara ned-saU, skall dömas
för onykterhel i tjänsten till disciplinstraff eller fängelse i högsl elt år.
En ännu strängare bestämmelse gäUer för det fallet att krigsman som tjänstgör
som chef för avdelning av försvarsmakten eller fullgör vakttjänst eller
liknande uppgift sätter sig ur stånd alt fullgöra tjänsten genom förtäring av
alkoholhaltiga drycker. Delta betraktas nämligen som övergivandeavpost och
medför ansvar enligl 21 kap. 13 § BrB. Någon ändring i de nu nämnda
bestämmelserna bör inte komma i fråga.
Som förut berörts medför en
avkriminalisering av den akuta bemsningen som sädan inle heller i och för sig
någon ändring i fråga om bedömningen av andra straffbara handlingar som begås
under inflytande av bemsning. För den militära sektorn finns en rad särskilda
straffbestämmelser som avser alt säkerställa efterlevnaden av de regler om
ordning och disciplin som gäUer för verksamheten inom försvarsmakten och som
kan liilämpas vare sig gärningsmannen är påverkad av alkoholdrycker eller ej.
Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 21 kap. 9 § BrB om oskickligt beteende
och 21 kap. 16 § BrB om förargelseväckande beleende på militärl område. Del bör
vidare anmärkas att överträdelser av föreskrifter i tjänslgöringsregle-menten
och instruktioner självfallet kommer alt kunna medföra ansvar även när de har
samband med en akut berusning. Om en värnpliktig exempelvis har berusat sig på
sitt logement kan detta sålunda i vissa fall föra med sig disciplinstraff för
förvaring och förtäring av rusdrycker på militärt område. Med hänsyn till de
möjligheter som sålunda föreligger att komma till rätta med sådana
beteendeyttringar i samband med bemsning som av disciplinära eller andra skäl
bör beivras anser jag inle några betänkligheter föreligga mot all man tar borl
bötesstraffet för själva berusningen också när det gäUer fall inom militärt
område eller utrymme. Enligt min mening finns det inte heller skäl atl, som har
ifrågasatts av RÅ, införa särskilda föreskrifler för beredskapslägen och
därmed jämförliga situationer.
På gmnd av del anförda förordarjag
alt straffbestämmelsen i 21 kap. 15 § BrB angående miUtärt fyUeri upphävs
samlidigl som den allmänna fylleribestämmelsen i 16 kap. 15 § BrB.
När del gäUer omhändertagande av
akut berusade militärer på allmän plats, har den befogenhet som enligl 1841 års
förordning tillkommer polisen när del gäller all la hand om bemsade personer
tillämpning även i fråga om militärer. Vid sidan härav finns del emellertid
också särskilda regler i militära rältegångslagen (1948i272) som berättigar
mililär personal atl
Prop. 1975/76:113 105
verkstäUa
omhändertaganden. Enligt 36 § i nämnda lag gäller sålunda att krigsman som inom
område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller - iklädd militär
Ijänstedräkt på allmän plats uppträder bemsad så alt det framgår av hans
åtbörder och tal eUer eljest stör allmän ordning eller ordningen inom
försvarsmakten får tas i förvar enligl förmans förordnande. Den omhändertagne
får inte håUas i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett
omhändertagandel. Bestämmelser om förvaringslokalernas beskaffenhet finns i
kungörelsen (1948i 691) angående den mililära rättsvården (mililära
rältsvårdskungörelsen). Enligl 51 § i denna kungörelse skall den omhändertagne
förvaras i militärhäkte eller, om sådant inle finns all tillgå, i annan lämplig
lokal.
Regeln om omhändertagande i militära
rättegångslagen kompletleras vidare av vissa bestämmelser i tjänslereglementet
för försvarsmakten, där del bl. a. föreskrivs alt ingripande av förman för
upprätthållandet av ordningen på allmän plats får ske bara under fömtsättning
atl civil polis, vaktpersonal, ordningspatmU eller militär polispersonal inte
finns omedelbart tillgänglig eller är i behov av hjälp.
FyUeristraffutredningen har i denna del förordal en
ordning enligl vilken akut berusade militärer i fortsättningen skall tas om
hand och behandlas på samma sätt som andra fyUerisler. Ulredningen anser
sålunda all även militärer skall föras lill akutklinik eller, där sådan inle
finns, till polisartest. Någon förvaring i militära lokaler skall enligt
ulredningen inle vidare förekomma.
Utredningsförslaget har på denna punkt mötts av
viss kritik. ÖB och chefen för armén har sålunda understrukit viklen av att en
reform inte minskar mililär chefs befogenhet all ingripa mol underlydande
personal för ordningens upprätthållande. Såväl ÖB som försvarets
sjukvårdsstyrelse har vidare framhåUit att bemsade militärer som behöver vård
bör tas om hand på sitt förband, om detla har tillfredsstäUande vårdresurser.
Chefen för marinen har erinrat om de speciella förhåUanden som råder på örlogsfartyg
under expedition.
För egen del vill jag först framhålla alt den
föreslagna allmänna lagen om omhändertagande av berusade personer givetvis
avses gälla även i fråga om krigsman, såvida förulsältningarna för
omhändertagande i övrigi är uppfyllda. Enligl min mening är det emellertid
vidare nödvändigt inle minst av disciplinära skäl all mililär förman liksom f
n. tillerkänns befogenhet all la hand om akut bemsade eller ordningsstörande
militärer som anträffas inom område eller utrymme som utnyttjas av
försvarsmakten. Del synes inte heller tillrådligt att upphäva den nuvarande
befogenheten för militär förman all verkställa sådana omhändertaganden även på
allmän plats i faU då detta är nödvändigt, t. ex. på gmnd av att civil poUs
inte finns att tillgå. Någon anledning atl i detla sammanhang genomföra en
ordning som innebär alt en omhändertagen krigsman inte skulle få förvaras i
militära lokaler anser jag inte föreligga. Däremot bör fömtsättningama för etl
Prop.
1975/76:113 106
omhändertagande
på gmnd av bemsning när del gäller krigsmän utformas på samma sätt som enligt
den föreslagna allmänna lagen om omhändertagande av bemsade personer. För atl
ell omhändertagande enbart på grund av bemsning skaU få äga mm bör således
krävas alt vederbörande är så berusad att han är ur stånd atl la vård om sig
eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Liksom när del gäller den
allmänna lagen om omhändertagande av bemsade personer bör vidare meddelas en
särskild föreskrift som understryker viklen av att krigsman som har tagils om
hand på gmnd av akut bemsning blir föremål för läkamndersökning. om detla
behövs med hänsyn lill hans lillslånd.
Alkoholdrycker och andra berusningsmedel som
påträffas hos en mililär fyllerist och som skäligen kan anlas vara förverkade
enligl lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. kan f n. tas i
beslag av sådan personal hos försvarsmakten som har alt ingripa vid fall av
mUUärt fylleri. Militär befattningshavare som äger bestraffningsrätt i
disciplinmål skaU omedelbart pröva om beslaget skall bestå. Den som har
drabbats av beslaget kan dock begära domstols prövning därav, i vilket fall
målet omedelbart skall hänskjutas lill åklagare. Den bestraffningsberättigade
kan i samband med utdömandet av disciplinstraff förklara egendomen förverkad.
Att del även i fortsättningen måste fmnas
bestämmelser som ger slöd för ell omhändertagande av bemsningsmedel från krigsmän
som av militär myndighet las i förvar på gmnd av akut bemsning lorde vara
oslridigl. Som jag har anförl fömt kan det varken vara ändamålsenligt eller
principieUt tillfredsställande all efter avkriminaliseringen behålla ell
syslem med straffprocessuella beslämmelser om beslag och förverkande. Även i de
fall del här gäller bör enligt min mening denna fråga regleras på samma säll
som har skell i t. ex. 63 § Nvl. Beslulel bör då lämpligen ankomma på den
förman som har förordnal om själva omhändertagandel.
7.6
Vissa följdfrågor
Polis- eller åklagarmyndighet, som får kännedom om
all någon har gjort sig skyldig lill fylleri eller eljesi har använt
alkoholhaltiga drycker lill skada för sig själv eller annan är f. n. enligl 10
§ Nvl skyldig alt göra anmälan till nyklerhelsnämnden om förhållandet. Det har
förutsatts atl anmälan i princip skall göras hos den kommunala
nykterhetsnämnden. Av 1 och 2 §§ lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m.
följer alt anmälan i stället skall göras till social centralnämnd i de kommuner
där sådan nämnd har övertagit de uppgifler som ankommer på kommunal nyklerhelsnämnd.
På vissa håll har emellertid iräffals överenskommelser som innebär all
anmälningarna sänds till länsnyklerhetsnämnd som sedan vidarebefordrar dem
till den kommunala nämnd som har all la hand om fallet.
Den anmälningsskyldighet som del här är fråga om
skall fullgöras omedelbart och är alltså inte knuten lill en dom varigenom
någon har fällts till
Prop.
1975/76:113 107
ansvar
för fylleri. Bakgmnden lill anmälningsskyldigheten är önskemålet all de
nyklerheisvårdande myndigheterna skall kunna ingripa med lämpliga åtgärder mot
ett konstaterat missförhållande på etl så lidigl stadium som möjligt.
Fyllerislraffutredningen har förordat all den
nuvarande anmälningsskyldigheten i princip behålls även efler
avkriminaliseringen med de avvikelser som betingas av alt fylleribegreppel
faller bort och atl enligt ulredningens förslag en representant för
nyklerhelsnämnden skulle vara stationerad på varje akutklinik.
Remissinsianserna har i allmänhet godtagit förslagel i de delar som nu är
aktuella.
För egen del viU jag först erinra om alt jag i det
föregående har förordat en aUmän regel om att polisen, i den mån det lämpligen
kan ske, skaU samråda med annal samhällsorgan som har till uppgift alt
tillgodose socialt hjälp- eUer stödbehov. Frågan om polisens nuvarande
obligatoriska underrättelseskyldighet gentemot nykterhetsnämnd dessuiom skall
behåUas kan naturUgtvis i och för sig diskuteras. Ansvaret för bedömningen av
frågan om nyklerheisvårdande åtgärd behövs i de fall del här gäller kan dock
aldrig åvila polisen utan måste ligga hos nykterhetsnämnden. Frågan om polisens
skyldighel all göra anmälan tiU nykterhetsnämnd liksom de spörsmål som rör
nämndens behandling och registrering av sådana anmälningar har samband med de
aUmänna problem som möter när del gäller formerna för ärendes anhängiggörande
och förfarandet vid utredningen hos social nämnd. Dessa frågor behandlas f. n.
av socialutredningen, som avser alt i samband med sill kommande förslag tiU
social vårdlagstiftning redovisa sina överväganden beträffande det sociala
utredningsförfarandet. Enligt min mening lorde man i varje fall f. n. inte
kunna undvara ett system som innebär obligatorisk anmälningsskyldighet för
poUsen gentemot nämnden i fall då någon har tagits om hand på gmnd av akut
alkoholbemsning. Jag förordar därför en lösning av den innebörden all polisen
i fortsältningen skall vara skyldig att göra anmälan till nykterhetsnämnden när
någon på gmnd av alkoholbemsning las om hand enligl den nya lagen om
omhändertagande av bemsade personer m. m. Liksom f. n. bör gäUa atl anmälan
skaU göras ulan dröjsmål.
I fråga om den skyldighel som f. n. föreUgger för
polismyndighet all göra anmälan till nyklerhelsnämnd även när någon i annal
fall har använt alkoholhaUiga drycker lill uppenbar skada för sig eller annan
lorde någon ändring härav inle i och för sig påkaUas av fyUeriets
avkriminalisering. Jag förordar därför att nu gäUande regel i vad den avser
denna anmälningsplikt behålls.
När del däremol gäller den anmälningsskyldighet i
förevarande hänseende som har lagts på åklagarmyndighet, synes denna sakna
praktiskt värde efter polis- och åklagarväsendets omorganisation år 1%5.
Åklagarmyndig-hetema torde numera inte ha någon information av intresse för
nykterhetsvården som inle är känd redan för polisen. Jag förordar med hänsyn
härtill
Prop.
1975/76:113 108
all
den gäUande regleringen ändras på det sättet atl vad som föreskrivs om
åklagares anmälningsplikt gentemot nyklerhelsnämnd ulgår.
Jag nämnde nyss all den nuvarande skyldigheten all
göra anmälan till nyklerhelsnämnd i fall då någon har gjort sig skyldig lill
fylleri skall fullgöras omedelbart och alltså inle är beroende av all frågan
om ansvar för fylleriförseelsen prövas av domstol. F.n. är emellertid också,
vid sidan av själva bötesstraffet, vissa bestämda följdverkningar knutna till
en dom varigenom någon har fällts lill ansvar för fylleri. Del är här fråga om
föreskrifler som är avfattade på det sättet all de mer eller mindre
automatiskt knyter en viss verkan till en avdömd fylleriförseelse eller etl
upprepat antal sådana förseelser. Enligl Nvl kan sålunda den s. k.
fyUeriindikalionen ligga tiU gmnd för Ivångsingripande från
nykterhelsvårdsmyndighetemas sida. Fylleriindikalionen innebär alt tvångsåtgärd
enligt Nvl kan tiUgripas, när någon som är hemfallen åt alkoholmissbmk har
gjort sig skyldig tiU minst tre under de två senaste åren begångna gämingar
innefattande fyUeri eller vissa därmed jämställda brott. En fyUeridom medför
vidare att körkorts-tiUslånd för den dömde inle får meddelas förtän två år har
förflutit från det alt förseelsen begåtis, om del inte kan anses uppenbart att
han ändå är en skötsam person. Om den dömde redan har körkort, gäller under
samma fömtsättningar all delta skall återkallas. Den som mer än en gång under
tolv månader har dömts för fylleri las vidare upp på den s.k. spärrlislan, vilket
innebär att han förlorar rätten tiU inköp av msdrycker. Vad som nu har sagts om
en dom varigenom någon har fällts liU ansvar för fyUeri har naturligtvis
motsvarande lillämpning, när ansvarsfrågan har avgjorts genom ell godkänt
strafföreläggande eUer föreläggande av ordningsbot.
FyUeriets avkriminalisering medför alt gmndvalen
för dessa rättsverkningar, dvs. fylleridomen, rycks undan. Om man vill behålla
en ordning som innebär alt konsekvenser av denna art knyts till den offentliga
bemsningen, måsle systemet få en principiellt annorlunda uppläggning. En tänkbar
möjlighet skuUe då vara alt i fortsättningen låta rättsverkningarna knytas
lill själva polisingripandet, dvs. ell omhändertagande som verkställts enUgl
den föreslagna nya lagen.
När man överväger denna fråga bör emellertid försl
konstateras all en lösning av sådan innebörd skulle medföra en rätt väsentlig
utvidgning av de nuvarande reglernas tillämpningsområde. F.n. leder.nämligen
långt ifrån alla omhändertaganden på allmän plats till ansvar för fylleri, och
sådana omhändertaganden som sker inom enskilt område kan över huvud taget
inte leda till lagföring. Sålunda begicks under år 1972 ca 70 200 fylleriförseelser
som ledde lill straffansvar, medan anlalel omhändertaganden på gmnd av akut bemsning
under samma år var 110642, varav 18 593 på enskilt område.
Del kan naluriigtvis sägas atl en lösning som
innebär all man låter själva omhändertagandet bilda utgångspunkt för de
särskUda rättsverkningarna inle i och för sig behöver framstå som oberättigad
enbart av del skälet all
Prop. 1975/76:113 109
den
skulle leda lill en rent kvantitativ ulvidgning i förhållande till de nuvarande
bestämmelsernas tillämpningsområde. Vad som emellertid framför alll talar emot
all elt omhändertagande förbinds med följdverkningar av del slag som här avses
är all det i fortsättningen blir fråga om endasl elt polisingripande som
grundar sig på den bedömning som görs primärt av den enskilde polismannen och i
sista hand av hans förman. Man måsle vidare räkna med all det i praktiken
ibland kan uppslå svårigheter när del gäller avgränsningen mellan
omhändertaganden enligl den nya lagen och ingripanden med slöd av andra
författningar. Härtill kommer atl ell syslem som innebär all mer eller mindre
automatiskt bestämda rättsverkningar knyts tiU ell polisingripande saknar
motsvarighet i annal sammanhang och framstår som främmande för hela vår
rättsordning. Detta gäller enligl min mening även om man som fyllerislraffutredningen
har föreslagil skulle införa en möjlighet all få ett omhändertagande överpröval
vid domslol. Även bortsett från alt ell sådanl överprövningsinslilul enligt min
uppfattning måste få en egenartad konstmktion och medföra
tillämpningssvårigheter skulle nämligen, som ulredningen också har framhållit,
en möjlighet till omprövning sannolikl komma alt utnyttjas i mycket ringa
omfattning, I del överväldigande flertalet fall skulle följdverkningarna ändå i
praktiken komma att knytas enbart till polisingripandet.
Jag övergår nu till att närmare behandla de olika
följdverkningarna av en fyUeridom som jag nyss har talat om.
Fylleriindikalionen
kan som fömt nämnts ligga lill grund för nykterhelsvårdsmyndighetemas
tvångsingripande enligl Nvl. Den allmänna fömtsättningen för all
nyklerhelsnämnden skall få beslula om övervakning enUgl Nvl är alt personen i
fråga är hemfallen ål alkoholmissbruk. Vidare skaU minsl en av de s. k.
specialindikalionema vara tillämplig. Som spe-cialindikalioner upptar Nvl all
personen lill följd av sill alkoholmissbruk befinnes vara farlig för annans
personliga säkerhet eller hälsa eller för eget liv eUer utsätta någon som han
är skyldig all försörja för nöd eller uppenbar vanvård m. m. Ytterligare
specialindikalioner är all vederbörande ligger del allmänna, sin familj eller
annan till last, är ur stånd all la vård om sig själv eller för ell för
närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Vid sidan av dessa
specialindikalioner gäUer fylleriindikalionen, som för sin lillämpning fömtsätter
atl någon genom lagakraflvunnen dom har förklarats skyldig till minst tre
under de två senast förflutna åren begångna gämingar som har innefattat
fylleri. Med fyUeri jämställs under vissa fömtsättningar de mililära brotten
övergivande av post och onykterhel i tjänsten saml trafiknykterhetsbrotten.
Som specialindikation las slutligen upp det fallet all någon ulan alt ärligen
försörja sig för ell kringflackande liv. Äv det anförda framgår all
fylleriindikationen skiljer sig från de övriga spe-ciaUndikationerna på del
sättet all elt ingripande inte betingas av de faktiska skadeverkningarna eller
samhällsolägenhelerna av alkoholmissbmket. Avgörande är i stället antalet
registrerade förseelser under viss tid.
Prop. 1975/76:113 110
Den som är hemfallen ål alkoholmissbruk kan vidare
tvångsintas på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare efter beslul av
länsrätt. För atl tvångsintagning skall få äga mm krävs dels all
fömtsättningarna för övervakning är uppfyllda, dels alt hjälpåtgärder eller
övervakning har visal sig vara eller uppenbarligen skulle vara gagnlösa eller
också alt ålgärder av detla slag inle kan avvaktas med hänsyn lill personens
farlighet. Ansökan om tvångsinlagning görs i allmänhet av nykterhetsnämnden men
får i vissa fall göras av polismyndighet.
Fylleriindikationen, som har haft motsvarigheter i
nykterhelsvårdslag-sliftningen sedan år 1922, har varil myckel omdiskuterad. På
senare lid har frågan om denna indikation lagils upp bl. a. av 1956 års nyklerhetsvårdsul-redning,
som i betänkandet (SOU I961i58) Översyn av nykterhelsvården föreslog all
fylleriindikationen skulle utmönstras ur lagen. Därvid anfördes atl
indikationen gav anledning till principiella erinringar och var förenad med
praktiska ölägenheter. Utredningen framhöll också alt tillkomsten av nya
specialindikationer, nämligen oförmåga att la vård om sig själv, störande
levnadssätt och kringflackande liv - vilka saknades i lagen när fylleriindikalionen
infördes - liksom också nyklerhetsvårdens utvidgning försvagade de motiv som
tidigare hade kunnai åberopas till förmån för fylleriindikalionen.
Ulredningens förslag i denna del ledde inle liU
lagstiftning. Del behandlades i den proposition (1963i 13) med förslag till
ändringar i Nvl som på gmndval av ulredningens betänkande förelades 1963 års
riksdag. Chefen för socialdepartementet hänvisade därvid lill atl förslagel om
slopande av fylleribrotl som specialindikation hade mötts av motstånd från de
remissinstanser som hade hand om tillämpningen av Nvl. Departementschefen
framhöll vidare bl. a. all fylleriindikalionen hade betydelse genom all vara
klar och oomtvistlig och lätt alt konstalera utan tidsutdräkt saml all del inte
hade framkommit några omständigheter som berättigade till slutsatsen all
reglerna ledde till opåkallade ingripanden. Under alla omständigheter borde
enligl departementschefen i avbidan på övervägandena i frågan om
fyllerislraffets fortbestånd inte någon ändring göras i Nvl på ifrågavarande
punkt.
Fyllerislraffutredningen har övervägt frågan om
fyllerUndikalionen efter avkriminaliseringen bör ersättas med en indikation som
knyter an lUl det av polisen verkställda omhändertagandet. Utredningen har
ansett alt det från principiell synpunkt inle kan vara riktigt atl låta ell omhändertagande
tjäna som indikator på alkoholmissbmkets art och omfattning. Även från
behandlingssynpunkt måste man enligt ulredningen hysa betänkligheter mol alt
lägga ett beslut om omhändertagande lill gmnd för nyklerheisvårdande
tvångsåtgärder. Som systemet f. n. är utformat skulle det emellertid, säger
utredningen vidare, sannolikl möta stort motstånd från de på fältet verksamma
nyklerheisvårdande organen, om fylleriindikalionen avskaffas ulan all någon
annan specialindikation sätts i dess ställe. Utredningen har
Prop. 1975/76:113 111
inte
ansett det ligga inom sitt uppdrag alt föreslå någon annan ändring av nu
gällande system för tvångsingripande än som direkt motiveras av fyllerislraffets
avskaffande. Med hänsyn lill det anförda har ulredningen stannat för att
föreslå atl fylleriindikalionen t. v. bibehålls.
Ulredningen har på denna punkt inle varil enhällig.
Två av dess ledamöter har ansett att fylleriindikationen, som inte gmndar sig
på något konstaterat vårdbehov, bör las borl i samband med atl fylleristraffet
försvinner.
Vid remissbehandlingen av betänkandet har några av
de inslanser som yttrat sig i frågan godtagit ulredningsmajoritetens ståndpunkt
i förevarande hänseende. Ytterligare ell par remissinstanser redovisar
tveksamhet i frågan men vill inle motsätta sig alt fylleriindikalionen behålls
t. v.
Det helt övervägande antalet remissinstanser slöder
emellertid reservationen och förordar alltså all fylleriindikalionen las borl
ur Nvl i samband med all fylleriet avkriminaliseras. Bland de instanser som har
denna mening märks socialstyrelsen (majoriteten), Svea hovrätt, åtskiUiga
länsstyrelser och länsnyklerhetsnämnder. Svenska kommunförbundet. Föreningen
Sveriges socialchefer och Nykterhetsvårdens anstaltsförbund. Därvid har
särskilt framhållits all del framstår som betänkligt atl enbart ell omhändertagande
skall kunna läggas till grund för en sådan allvarlig åtgärd som tvångsinlagning
på vårdanstalt. All motivera en tvångsåtgärd enligl Nvl på uppgifler om
omhändertagande vars berättigande normalt inle undergår någon juridisk
prövning eller godkänns av den omhändertagne skulle, har del sagts, medföra
all denna redan nu tvivelaktiga indikation får ökad räckvidd. Vidare har
anförls atl del lorde vara möjligl alt i slörre utsträckning än hittills
åberopa någon av de övriga specialindikalionema.
För egen del vill jag försl framhålla all frågan om
fömtsättningarna för tillgripande av sociala vårdinsatser ulan den enskildes
samtycke f n. övervägs i elt störte sammanhang av socialutredningen. När del
gäller missbrukare av beroendeframkallande medel har ulredningen i
principbetänkandet SOU 1974:39 som sin gmndsyn angett att samhällets rätt att
med stöd av en socialvårdslagstiflning vidta tvångsåtgärd inle bör grundas på
indikationer som avser atl en missbmkare vållar olägenhet för annan ulan
begränsas lill situationer då utebliven vård skulle leda lill allvarliga
skadeverkningar för missbmkaren själv. Enligl tilläggsdirektiv som har
utfärdats i febmari 1975 skall ulredningen under sitt fortsatta arbete bl. a.
undersöka möjlighelerna atl införa enhelliga beslämmelser om tvångsåtgärder
utanför socialvårdslagsliflningen. Del är inle min avsikt alt i förevarande
sammanhang gå in på principieUa frågor av detta slag. Vad som nu bör övervägas
är endasl de omedelbara konsekvenser som en avkriminalisering av fylleriet drar
med sig i fråga om fylleriindikationen.
För min del har jag i denna fråga samma uppfattning
som den som kommit lill uttryck i den till fylleristraffutredningens
belänkande fogade reservationen och i flertalet av remissyttrandena. De
nuvarande principerna inom nykterhetsvärden kännetecknas av en strävan att i
allt högre grad lå-
Prop. 1975/76:113 112
la
behandlingen av alkoholmissbrukare bygga på friviUighetens gmnd och att så
långt det är möjligt undvika tvångsåtgärder. Redan mot denna bakgmnd ler sig
elt bibehållande av en regel av det slag som fylleriindikalionen innefattar
svårt att motivera. I överensstämmelse med den allmänna uppfattning som jag har
redovisat i del föregående anser jag vidare all det knappast skulle vara
försvariigi all efler fylleriels avkriminalisering låta polisingripanden, låt
vara upprepade, bilda ulgångspunkl för en schematisk regel av detta slag. Jag
förordar därför efter samråd med chefen för socialdepartementet alt den nu
berörda indikationen i Nvl slopas i samband med avkriminaliseringen.
Indikationen bör då utgå i sin helhel, således även när det gäller de särskilda
militära alkoholbrotlen och trafiknykterhetsbrotten.
Vid
remissbehandlingen har från några håll förts fram tanken all etl avskaffande
av fylleriindikalionen bör dra med sig en ulvidgning i någon form av de
kvarstående fömtsättningarna för tvångsåtgärd enligt Nvl. Mol bakgmnd av vad
jag nyss nämnde om den aktuella ulvecklingen på nyklerhetsvårdens område anser
jag emellertid att det inte finns skäl att i detta sammanhang överväga en
sådan ulvidgning, något som vidare skulle innebära ell föregripande av
socialutredningens ställningstaganden. Dessutom bör framhållas all den
omständigheten all fylleriindikationen las borl inle i och för sig hindrar att
ett upprepat antal omhändertaganden kan vägas in i nyklerhetsnämndens
bedömning när det är fråga om atl fatta beslul om övervakning och inte heller
att skedda omhändertaganden åberopas i ärende angående tvångsinlagning. Etl
upprepat anlal omhändertaganden under kort tid kan givelvis ge slöd åt etl
påslående all en person är hemfallen ål alkoholmissbruk och kan även i förening
med annan utredning åberopas liU styrkande av en specialindikation, t.ex. att
vederbörande är ur stånd alt ta vård om sig själv.
Fylleridomens nuvarande betydelse för rätten alt
erhålla eller behålla körkort följer av vissa beslämmelser i
körkorlskungörelsen (1972i 592). Enligt gällande föreskrifter skall
länsslyrelsen vid sin prövning av en ansökan om körkortslillslånd särskilt
beakla bl.a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare gäller att
körkortslillslånd i fråga om den som dömts för fylleri inte får meddelas innan
två år har förflutit från del att förseelsen har begåtts, om del inle kan anses
uppenbart atl sökanden ändå är en skötsam person. ÅterkaUelse av körkort skaU
äga mm bl. a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till fylleri och del
inle kan anses uppenbart atl han ändå är en skötsam person eller om
körkortshavaren med hänsyn lill onyktert levnadssätt inte bör ha körkort. I elt
sådanl fall krävs synnerliga skäl för att nytt körkortstiUstånd skall få meddelas
tidigare än efler etl år. ÅterkaUelse på gmnd av fylleriförseelse får dock ske
först när frågan om straff för förseelsen har blivit avgjord genom lagakraftägande
dom, om inte omsländighelerna är sådana atl körkortshavaren oavsett utgången i
ansvarsfrågan kan anses olämplig all föra körkortspliktigl fordon.
Prop. 1975/76:113 113
Mol de nu angivna föreskrifterna svarar vissa
bestämmelser om skyldighel alt lämna uppgifler till länsstyrelsen. En dom på
fylleri beträffande körkortshavare skall sålunda alllid sändas in lill
länsstyrelsen. Vidare föreligger skyldighel för nyklerhelsnämnd alt lämna
uppgift lill länsstyrelsen när nämnden i fråga om körkortshavare har beslutat
om övervakning eller ansökt om tvångsinlagning enligt Nvl. Nyklerhelsnämnd är
skyldig alt lämna uppgift också i annat faU när rätlen atl inneha körkort bör
prövas om lill följd av körkortshavarens alkoholmissbmk. Även polismyndighet är
skyldig all anmäla till länsslyrelsen om anledning finns lill återkaUelse av
körkort. Uppgifler om domar, beslul och godkända slraff- eller ordningsbotsförelägganden
som gäller fylleri registreras i körkortsregistrei. Detsamma gäller avgöranden
i fråga om etl stort antal andra brottstyper, bl. a. trafik-onyklerhelsbrolt
och andra trafikbrott samt vissa allvarligare broll mol BrB. Även sådana
uppgifler och anmälningar från nyklerhelsnämnd eller polismyndighet som nyss
berörts antecknas i delta register, liksom också andra omständigheter som
länsslyrelsen anser behövas för kontroll av körkortshavare. Vad som har
föreskrivits i fråga om körkortshavare i förevarande hänseenden gäller i
tillämpliga delar också belräffande innehavare av trafikkorl eller Iraklorkort.
De nu berörda föreskrifterna hade sin motsvarighet
i likartade regler i den tidigare gällande vägtrafikförordningen (1951:648).
FyUeristraffutredningen har diskuterat hur dessa regler borde utformas efler
fylleristraffels avskaffande. Enligl ulredningen har uppfattningen atl
fylleriet bör leda till någon form av ingripande från körkortsmyndighelens sida
blivit allmänt vedertagen. Ulredningen anser inle alt del finns anledning all
göra en ändrad bedömning i denna fråga. Ulredningen erinrar dock om all det
från medicinskt håll har påpekats all en person med alkoholproblem likväl kan
ha ansvar och omdöme nog att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man
kan därför inte bortse från all en och annan person med nykterhelsan-märkning
kan komma att inrangeras under den kategori som betraktas som opålitiig från
Irafiksäkerhetssynpunkt ulan all han i verklig mening är atl anse som
trafikfarlig. Eftersom körkorlsmyndighelerna skall gmnda sina beslut på en
allmän genomgång av vederbörandes personliga förhållanden, menar utredningen
alt man i särskilda fall bör kunna ta hänsyn lill en sådan beaktansvärd
inställning hos en förare. Sammanfattningsvis anser utredningen att de
rättsverkningar i körkortshänseende som nu knyts tiU en ådömd fyUeriförseelse i
fortsättningen i stäUet bör hänföras tiU ell omhändertagande på gmnd av
bemsning. Skyldigheten atl göra anmälan till länsstyrelsen bör enligt
utredningen läggas på polismyndigheten.
Inle heller i denna fråga har ulredningen varit
enhällig. En av ledamölerna har avgivit en reservation lill vilken en av ulredningens
experter anslutit sig. Enligt reservationen är det högst tvivelaktigt om
indragning av körkort i samband med fylleri som inte har med förande av
molorfordon atl göra fyller en funktion som slår i rimlig relation lill del
allvariiga ingreppet.
8-Riksdagcn 1975/76. 1 saml. Nr 113
Prop.
1975/76:113 114
Av de remissinstanser som yttrat sig över
fyllerisiraffutredningens belänkande har de flesta tillstyrkt
ulredningsmajoritetens förslag eller lämnat del ulan erinran. ÅtskiUiga av
dessa instanser har dock betonat alt en undertättelse till körkortsmyndigheten
inle automatiskt får leda tiU körkorts-återkaUelse. Bland de tillstyrkande
remissinsianserna finns också några som har ansett all den vid liden för remissbehandlingen
pågående utredningen inom trafikmälskommittén (Ju 1962i46) borde avvaktas före
en ändring av den gällande ordningen. Flera remissinstanser har emellertid
avstyrkt eller ställt sig Iveksamma lill ulredningsmajoritetens förslag.
Frågan om fylleriels återverkan i körkortshänseende
har sedermera behandlats av Irafikmålskommillén, som år 1972 har lagt fram ell
förslag till allmän körkorlsreform i betänkandet (SOU 1972i 70-72) Rätten tiU
ratten. Vid sina överväganden har kommittén därvid haft den nuvarande kriminaliseringen
som ulgångspunkl. Kommittén anser sammanfattningsvis all frågan om en persons
rätl all inneha körkort är alldeles för allvarUg och betydelsefull för alt
tillålas bli bedömd utifrån enkla schablonmetoder. Pre-sumlionen all den som
sakfällls för fylleri är misskötsam och därmed trafikfarlig har enligl
kommiltén inle tillräckligt saklig gmnd. Kommittén förordar en
individualiserad bedömning av fallen med ell starkt understrykande av all
formella kriterier, t.ex. etl slraff för fylleri, i fortsättningen inle får
vara avgörande ulan all en helhetsbedömning från Irafiksäkerhetssynpunkt måste
göras. Del av kommiltén framlagda förfallningsförslagel innehåUer såvitt är av
intresse från förevarande synpunkt en regel om alt körkort får utfärdas för
den som missbmkar alkoholhaltiga drycker bara om särskilda skäl ger anledning
anta all han kommer alt efterleva beslämmelsema om nykterhet i trafiken.
Häremot svarar en i förslagel upplagen allmän regel om all körkort skall dras
in, om körkorlsinnehavaren inle uppfyUer de krav som gäller för all erhålla
körkort.
Vid remissbehandlingen av trafikmålskommitléns
betänkande har åtskilliga inslanser ställt sig negativa eller iveksamma till
förslagel i den del det innebär all alkoholmissbmkare under särskilda
förhållanden skall kunna tiUdelas eller få behålla körkort. Däremol har det
hell övervägande antalet remissinstanser som berört frågan förordal alt de
nuvarande speciella pre-sumtionsreglerna om fylleri som körkortshinder las
bort. Det har därvid allmänt betonats all dessa regler är så utformade atl de
kan inbjuda till en stel och schablonmässig lillämpning. Bland de inslanser som
har yttrat sig i denna riktning märks bl. a. RÅ, Svea hovrätt, Göta hovrätt,
hovrätten för Nedre Nortland, kammartätterna i Stockholm och Göteborg samt
åtskilliga länsstyrelser.
F. n. övervägs Irafikmålskommilténs betänkande inom
kommunikationsdepartementet med sikte på att förslag skall föreläggas
riksdagen under 1976. Jag har vid samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
i de frågor som aktualiseras av fylleriels avkriminalisering emellertid
inhämtat atl del förslag lill nya regler som senare kommer all
Prop. 1975/76:113 115
anmälas
i denna del avses få den innebörden atl del nuvarande systemet med särskilda
presumtionsregler för fyllerifallen slopas. Någon övergång tiU en ordning som
innebär all schablonregler av denna typ i fortsättningen skulle knytas till ett
omhändertagande på gmnd av bemsning planeras sålunda inte. Detla
ställningstagande stämmer också överens med den allmänna uppfattning som jag
har redovisat i del föregående.
En annan sak är alt man måste räkna med att det
även efter fylleriets avkriminalisering behövs ett system som garanterar all
körkorlsmyndigheten får undertättelse om fall då innehavare av körkort tas om
hand på gmnd av akut bemsning. Etl sådanl underrällelsesyslem ingår som etl
naturligt led i den allmänna kontroll och uppföljning av körkortshavarnas
skölsamhet i nykterhelshänseende som kontinuerligt måsle ske från
körkortsmyndighelens sida. Alt ell isolerat omhändertagande i fortsättningen
inte kommer all utgöra någon självständig presumtion för atl ell
körkortsingripande skall ske hindrar sålunda inte alt en underrättelse om ell
omhändertagande kan bilda underlag för ytteriigare utredning från
körkortsmyndighelens sida, särskilt i fall då t.ex. upprepade omhändertaganden
har skett under kort lid eller det på gmnd av tidigare lagföring eller eljesi
finns speciell anledning misslänka att en körkortshavare har alkoholproblem.
Del bör förutsättas all körkorlsmyndigheten i sådana fall genom hänvändelse
till bl. a. nyklerhelsnämnd kan få elt mer fuUständigt och allsidigt underlag
för sin bedömning än vad ifrågavarande undertättelser i allmänhet utgör. Jag
vill vidare anmärka atl ell syslem som innebär atl omhändertaganden på gmnd av
bemsning rapporteras till körkorlsmyndigheten inle efler avkriminaliseringen
kommer alt kunna ingå som etl led inom rättsväsendets informationssystem (RI),
eftersom RI avser endasl registrering av straffbelagda gämingar. I slällel
torde systemet få utformas på del sättet all underrättelser från polisens sida
om verkställda omhändertaganden görs direkt lill den länsstyrelse som har
utfärdat körkortstillslåndet och som då också får svara för all uppgiften
tillförs körkortsregistrei. Inte heller beträffande dessa frågor avser jag
emellertid alt nu anmäla något förfaltningsförslag. Efler samråd med chefen för
kommunikationsdepartementet förordarjag i stället all frågorna las upp lill
närmare behandling i anslutning till den allmänna reform i fråga om
körkortsreglerna som har fömtskickats i det föregående.
I
fråga om avstängning från inköp av rusdrycker gäller f.n. enligt
msdrycksförsäljningslagen (1954:521) atl ulminutering av sådana drycker vägras
bl. a. personer som har förts upp på den s. k. spärt-Bstan. Spärtlislan handhas
av riksskatteverket. På listan upptas dels personer beträffande vilka
nyklerhelsnämnd gjort framställning om avstängning, dels också under närmare
angivna fömtsättningar personer som har gjort sig skyldiga lill
Irafiknyklerhetsbrott, fylleri och vissa andra alkoholbrott. I fråga om
trafiknykterhetsbrott och fylleri gäller alt upplagande på spärtlisla skall ske
när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig
Prop.
1975/76:113 116
skyldig
till sådanl brott vid mer än elt lillfälle under tolv månader. Den som i ell
sådant fall har tagils upp på spärrlista avförs därifrån efler sex månader.
Fyllerislraffutredningen har framhållit all del vid
den automatiska spärt-ningen på gmnd av upprepat fylleri eller
trafiknykterhetsbrott inle sker någon prövning av lämpligheten av en
avstängning i det enskilda fallet. Ifrågavarande spärtning ger enligt
utredningen därför stort utrymme ål tiltfäl-lighelernas spel. Ulredningen har
också ansett sig kunna konstalera all den automatiska spärtningen i nu avsedda
fall inte har haft någon egentiig effekt. Enligl ulredningen kan del under
sådana förhållanden inte vara försvariigi atl vidmakthålla denna ordning som
kräver särskild administration och därmed förbundna kostnader. Ulredningen
anser därför alt avkriminaliseringen av fylleriet bör leda lill alt den
automatiska spärrningen av fyUerisler och personer som har begått
trafiknykterhetsbrott upphör.
Frågan
om spärtlislan har senare tagits upp av alkoholpolitiska ulredningen (ÄPU) i
betänkandet (SOU 1974i 90-93) Alkoholpolitik. ÄPU har lagl fram förslag tiU en
helt ny lagstiftning om handel med drycker. Förslagel innebär bl. a. all
systemet med särskild spärrlista avskaffas. Del kan nämnas att vid
remissbehandlingen av betänkandet samtiiga instanser har tillstyrkt att den
automatiska spärmingen av ålerfallsfyllerister upphör.
Min principiella instäUning är i detla liksom i
andra sammanhang atl man efler fylleriels avkriminalisering inle bör behålla
sådana schematiska rättsverkningar som f n. knyts liU att en person vid etl
eUer flera tillfällen har gjort sig skyldig lill fylleri. Del kan enligl min
mening inle komma i fråga all i fortsältningen låta den nu Urågavarande
automatiska spämiiingen knytas lill all någon har omhändertagils av polisen på
gmnd av bemsning. I avvaktan på alt hela frågan om spärrlislan tas upp i
samband med ställningstagande liU den framlida alkoholpolitiken förordar jag
därför atl msdrycksförsäljningslagen ändras på det sättet alt den
schablonmässiga spärtning som nu äger rum vid fall av upprepat fyUeri upphör i
samband med all avkriminaliseringen sätts i kraft.
Etl annat spörsmål som aktualiseras vid en
avkriminalisering av fylleriet är frågan om man i anslutning lill reformen bör
införa en allmän central registrering av sådana omhändertaganden som gmndas på
akut bemsning. Jag syftar här på registrering i den form som f. n. sker av
fyUeriförseelser i del s. k. särskilda slraffregistret som förs av riksskatteverkel.
Där antecknas f. n. bl. a. domar som gäUer fylleri och vissa andra alkoholbrott
samt beslut om tvångsåtgärd enligt Nvl.
FyUeristraffutredningen anser i denna del att
behovet av ett sådant regis-ler framför alll är avhängigt av frågan vilka
rättsverkningar sorn skall förbindas med etl omhändertagande. I detla avseende
hänvisar utredningen tiU atl den inle har funnil del möjligl alt slopa den s.
k. fylleriindikalionen
Prop.
1975/76:113 117
enUgt
Nvl och inle heller har velat förorda att fylleriet i fortsättningen frånkänns
betydelse vid prövning av körkortsärenden. Enligl utredningen leder denna
ståndpunkt lill all man även i fortsättningen behöver ha tillgång till ell
centrall register över inträffade fyllerifall. Utredningen föreslår därför all
omhändertaganden av bemsade personer skall registreras i det särskilda
slraffregistret.
Äv de remissinstanser som har uttalat sig i denna
fråga har några tillstyrkt ulredningens förslag. Från flera håU har emellertid
ifrågasatts om del sedan fylleriet har avkriminaliserals över huvud laget är
nödvändigt atl föra ett centralt register över dem som tas om hand på gmnd av
bemsning.
Äv
vad jag har anförl i del föregående framgår atl en utgångspunkt vid
avkriminaliseringen är all några schablonmässigt bestämda rättsverkningar inle
i fortsättningen kommer atl knytas lill själva omhändertagandet. Frågan om den
centrala registreringen får därför bedömas från andra synpunkler än dem som
har legat till gmnd för fylleristraffutredningens ställningslagande. En
personrelalerad registrering av omhändertaganden för andra än körkortshavare
skulle enligl min mening i fortsättningen få etl mycket begränsat värde. När
det gäUer tiUämpningen av Nvl innebär det av mig förordade förslaget alt den s.
k. fylleriindikationen las bort. Det kan som tidigare nämnts ibland ändå länkas
föreligga etl behov för nyklerhelsnämnd all i elt ärende angående tvångsåtgärd
kunna åberopa att etl upprepat anlal omhändertaganden har ägt mm, men detta
torde i så fall kunna dokumenteras på annat sätt än genom utdrag från ett
centralt register. När en fråga om körkortstiUstånd skall prövas för en person
som inle sedan tidigare förekommer i körkortsregistrei, tillämpas redan f. n.
den ordningen alt bedömningen av hans skölsamhet i nykterhelshänseende sker på
gmndval av yttrande från nyklerhelsnämnden. Också om det i annal fall vid myndighets
prövning av särskilda skäl anses erforderligt att införskaffa uppgifler lill
belysning av en persons allmänna skötsamhet i nykterhetshänseende - såsom
exempelvis när del gäller tillstånd enligl vapenlagen (1973:1176) eller
godkännande av väktare enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag Ugger
det enligt min mening närmast till hands alt inhämta yttrande från
nykterhetsnämnd i denna fråga. HärtUl kommer alt starka principiella
betänkligheter måste anses tala mot ett syslem som innebär alt man inför en
central personrelalerad registrering av polisingripanden.
Del bör naturligtvis inle förbises all den
nuvarande registreringen av fylleriförseelser i del särskilda slraffregistret
fyUer en viss uppgift för forskningsändamål. Anlalel omhändertaganden som
verkställs på olika orter och uppgifter om de omhändertagna kommer visserUgen
liksom f. n. atl kunna dokumenteras på annat sätt. Den cenirala
personregistreringen har emellertid erbjudit vissa möjligheter lill en samlad
analys av återfallsfrek-venser m. m. som försvåras när fylleristraffel las
bort. Å andra sidan har den ändrade inställningen till fylleriförseelser och
därmed också till regist-
Prop.
1975/76:113 118
reringen
som gjort sig gällande på senare tid medfört atl man numera inle fäster samma
vikt vid denna form av statistik som tidigare (jfr SOU 1974:39 s. 296). Enligt
min mening har inle heller de skäl som kan åberopas från forskningssynpunkt
den styrkan all de motiverar införandel av en central personalrelaterad
registrering av sådana polisingripanden som det här gäller. Jag har därför
efler samråd med chefen för finansdepartementet stannat för atl man inle bör
utvidga riksskatteverkets register lill all omfatta även omhändertaganden på
grund av bemsning.
Ett visst samband med de nu senast behandlade
frågorna har spörsmålet om den som har tagils om hand på gmnd av bemsning skall
kunna få lill stånden rättslig omprövning av åtgärden. Av praktiska skäl är det
givelvis uteslutet atl en sådan prövning skulle kunna ske medan omhändertagandel
fortfarande pågår. Vad som kan komma i fråga blir sålunda endasl en prövning i
efterhand, sedan själva omhändertagandet har upphört.
Fyllerislraffutredningen har i denna del förordat
ell syslem som skulle innebära alt den som är missnöjd med ell omhändertagande
får rält atl inom tre veckor från deltas upphörande begära prövning av
omhändertagandel hos allmän domslol. Domstolens prövning skall enligl
förslagel utmynna i en förklaring huruvida omhändertagandet har varil lagligen
gmndat eller ej. Om domstolen förklarar all förutsättningar har saknats för
omhändertagande, skall detta medföra all alla rättsverkningar som är förbundna
med omhändertagandet upphör.
De flesla remissinstanser som yttrat sig i frågan
har tillstyrkt alt en möjlighet tiU överprövning införs. Dessa instanser
förordar dock allmänt alt prövningen sker i förvallningsrättslig ordning i
slällel för vid allmän domstol. Några remissinstanser anser del onödigl med
ett syslem som går ul på att ett omhändertagande skall kunna överprövas. Därvid
åberopas både principiella skäl och de bevissvårigheter som anses bli förenade
med förfarandet. Vidare anförs alt behovet av ett sådanl prövningsinslitut
hänger samman med frågan vilka konsekvenser som enligt olika bestämmelser skaU
kunna följa på elt omhändertagande.
För egen del vill jag tiU en början framhåUa att
fylleristraffutredningens förslag även på denna punkt får ses mot bakgmnd av
alt ulredningen hade tänkt sig en ordning enUgl vilken vissa sådana rättsverkningar
som f. n. kan följa på en fylleridom i fortsältningen skulle knytas till själva
polisingripandet. Utgångspunkten för mina överväganden är i slällel all ell omhändertagande
inle skall förbindas med följdverkningar av denna automatiska karaktär och
över huvud laget inte skall kunna utgöra en självständig gmnd för etl
ingripande i efterhand från myndighels sida. Något behov av ett
omprövningsinstitul torde därför inte kunna anses föreligga från de synpunkter
som närmast synes ha legat till gmnd för utredningsförslaget.
Jag vill vidare erinra om alt förevarande fråga
numera också har kommit i ett annat läge genom införandet av lagen (1974: 515)
om ersättning vid frihetsinskränkning. Denna lag som trädde i kraft den 1 juli
1974 har ersatt li-
Prop. 1975/76:113 119
digare
gällande föreskrifler i lagen (1945i 118) om ersättning i vissa fall ål
oskyldigt häktade eller dömda m.fl. Bestämmelsema i 1945 års lag var inte
tillämpliga på omhändertagande på gmnd av fylleri. 1 1974 års lag finns
emeUertid en allmän föreskrifl (3 §) om atl den som på annal sätt än i vissa
särskilt angivna fall varit berövad friheten till följd av beslul vid myndighetsutövning
har rält lill ersättning av staten, om del finnes uppenbart atl
frihetsberövandet var utan gmnd. I förarbetena lill denna paragraf (prop.
1974:97 s. 88) framhölls alt omhändertagande av bemsad person enligl 1841 års
förordning emot fylleri och dryckenskap var etl exempel på frihelsberövande
som avsågs falla under paragrafen. Denna blir givelvis tilllämplig också på
sådant omhändertagande som sker enligl den föreslagna nya lagen om
omhändertagande av bemsade personer m. m. Mol bakgmnd härav och med hänsyn till
de invändningar av både principiell och praktisk natur som jag berört redan i
böljan av diskussionen angående omhändertagandels följdverkningar har jag
kommil till den uppfattningen aU det inle är vare sig motiverat eller
ändamålsenligt att införa etl särskilt syslem för domstolsprövning av
omhändertagande på gmnd av bemsning. Ell sådanl system tillämpas inte heller i
något av de övriga nordiska länderna.
När del gäller framställande av anspråk på
gottgörelse enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har själva
förfarandet byggts upp på samma salt som i fråga om skadeståndsanspråk mot
staten enligt skadeståndslagen (I972i 207). Särskilda beslämmelser i syfte all
främja en frivillig skadeslåndsreglering har meddelats i kungörelsen
(1972:416) om statsmyndigheternas skadeslåndsreglering i vissa fall. Det har
fömtsätts all anspråk med slöd av lagen om ersättning vid frihetsinskränkning
- liksom också anspråk som gmndas på påslående om felaktigt beslut eller
underiålenhet atl meddela beslut - skall framställas hos justitiekanslern
(JK), som också har befogenhet att på egen hand avgöra ersättningsfrågor upp
lill en viss beloppsgräns. Del slår emellertid den enskilde friu atl direkt
väcka talan vid domslol i stället för atl vända sig till JK, liksom atl
påkalla domstolsprövning i sådana fall då förhandlingarna med JK inte leder
till uppgörelse. Väcks talan vid domstol, företräds staten av JK. F. n.
övervägs den framtida organisationen av denna skadereglering av utredningen (Ju
1974: 20) om JK:s upgtfter m. m. Något behov av atl ompröva systemet i förevarande
sammanhang föreligger emellertid enligt min mening inle. Jag viU särskilt
anmärka att den som framställer anspråk under åberopande av att etl
omhändertagande på gmnd av bemsning har varit ulan grund givetvis har
möjlighet att i samband härmed göra gällande att ett i anslutning till
omhändertagandel meddelat beslut, som innebär att alkoholdrycker e. d. tagils
ifrån honom, har varit felaktigt. Anspråk på ersättning i sistnämnda hänseende
kan därvid framställas med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Prop.
1975/76:113 120
7.7
Ikraftträdande
Fyllerislraffets slopande är enligl min mening en
så angelägen åtgärd alt del i och för sig är önskvärt atl reformen kan träda i
kraft snarast möjligt. Med hänsyn tiU den återverkan som reformen i olika
avseenden får på gällande föreskrifler och mtiner fömtsätter den emeUertid ett
betydande administrativt följdarbele. Som framgår av vad jag har anfört i det
föregående måsle vidare avkriminaliseringen samordnas med genomförandel av de
reformförslag beträffande körkortsregleringen som avses bli förelagda riksdagen
senare under 1976. Del är inte f n. möjligt.att med säkerhet bedöma vid vilken
tid de författningsändringar som föranleds av sistnämnda reformåtgärder kan
träda i kraft. Det synes därför mest ändamålsenligt om del överlåts åt
regeringen all beslämma tidpunkten för avkriminaliseringens ikraftträdande.
Jag föreslår sålunda att avkriminaliseringen och därav i övrigt föranledd
lagsltftning får träda i kraft den dag regeringen beslämmer. Riktpunkten bör
vara alt ikraftträdandet såvitt möjligl äger mm den 1 januari 1977.
8
Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag tiU
1.
lag om ändring i brottsbalken,
2.
lag om omhändertagande av
bemsade personer m. m.,
3.
lag om ändring i miUtära
rältegångslagen (1948:472),
4.
lag om ändring i
msdrycksförsäljningslagen (1954:521),
5.
lag om ändring i lagen (I954i
579) om nyklerhetsvård,
6.
lag om ändring i lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,
7.
lag om ändring i lagen (l%4:
168) om verkstäUighet av bötesstraff
8.
lag om ändring i lagen (I973i
18) om disciplinstraff för krigsmän.
Prop. 1975/76:113 121
9
Specialmotivering
9.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
16
kap. 16 §
Bestämmelsen är enligt sin nuvarande lydelse
tillämplig endast i annat faU än som avses med de tidigare paragraferna i 16
kap. Denna begränsning i bestämmelsens räckvidd har motiverats i främsta mmmel
av önskemålet all den som har gjort sig skyldig till fylleri regelmässigt skall
dömas endast enligl fylleriparagrafen och inte dessuiom särskilt för
förargelseväckande beleende (prop. 1948:80 s. 207 och 213-215). Som anförls i
den allmänna motiveringen föreslås all begränsningen ulgår i samband med all
fylleri-bestämmelsen i 15 § upphävs. När det gäUer förhållandel meUan förevarande
paragraf och straffbestämmelsema i 16 kap. 1 14 a §§ lorde ändringen, med
hänsyn till de allmänna principer som gäller i fråga om lagkon-kurtens,
knappast få någon praktisk betydelse. Vid brott mol någon av sistnämnda
straffbestämmelser är visserligen ofta förhållandena sådana all gämingsmannens
beleende kan sägas vara ägnat all väcka allmän förargelse. Om gämingsmannen i
ett sådant fall inte väcker förargelse på annat sätt än genom alt utföra en
gäming som är särskilt straffbelagd genom annan beslämmelse i 16 kap., torde
emellertid redan av det förhållandet all straff-skaloma för dessa broll är
strängare än den som gäller för förargelseväckande beteende framgå all endasl
den särskilda straffbestämmelsen skall åberopas. Ulan uttrycklig föreskrift
torde del sålunda stå klart all den som har gjort sig skyldig exempelvis lill
otillåtet förfarande med pomografisk bild genom atl på eller vid allmän plats
med skyltning eller liknande förfarande visa pomografisk bild på ett säll som
har varil ägnat att väcka allmän anslöt, i aUmänhet skall dömas endasl enligt
11 § och inle dessuiom enligt 16 §.
Som anförls i den allmänna motiveringen har någon
ändring i själva brollsbeskrivningen inle ansells vara påkallad av fyUeriets
avkriminalisering. Del har fömtsätts atl bestämmelsen om förargelseväckande
beleende med nutida synsätt inte kan ges den innebörden att den offentliga bemsningen
som sådan skuUe anses falla under lagmmmet, liksom inle heller sådana inslag i
en bemsad persons beteende som typiskt sett har omedelbart samband med
bemsningen och som visserligen medför atl hans tillstånd kan konstateras av
utomstående men ändå inle lar sig några mera uppseendeväckande eller störande
uttryck. En riktpunkt vid tillämpningen bör vara att bestämmelsen om
förargelseväckande beteende anses tillämplig i sådana faU då hittiUs 16 kap. 15
och 16 §§ har bmkal åberopas i konkurrens.
9-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113
Prop.
1975/76:113 122
9.2 Förslaget till lag om omhändertagande av berusade
personer m. m.
Den nya lagen avses reglera fömtsättningama
för och förfarandet vid omhändertagande av akut bemsade personer saml de
omhändertagnas behandling. Den kommer sålunda alt ersätta de f n. tiUämpliga
föreskrifler i detla hänseende som finns i 7 § förordningen (1841i58 s. 1) emot
fylleri och dryckenskap. Den berörda förordningen är för övrigi, i de delar den
inle uttryckligen har upphävts, atl anse som obsolel och föreslås helt upphävd
vid den nya lagens ikraftträdande.
Vid sidan av den nya lagen kommer
vissa allmänna beslämmelser i andra författningar atl vara tillämpliga i de
fall som här avses. Detla gäller exempelvis föreskrifterna i 16 § Pl om atl
polisman inle får använda strängare medel för all verkställa tjänsteåtgärd än
förhåUandena kräver och alt han i första hand bör söka rättelse genom
upplysningar och anmaningar. Äv samma paragraf framgår vidare all polisman får
tillgripa våld bara när uppgiften inle kan lösas på annat sätt och då endast
den lindrigaste formen av våld som kan leda till avsett resultat.
Föreskrifler om polisarreslernas
beskaffenhet avses liksom f n. att regleras i särskild ordning. Jag vill
vidare erinra om all den allmänna principen all den som tas i förvar i
polisarrest inle får underkastas annan inskränkning i sin frihet än som
påkallas av ändamålet med intagningen samt ordning och säkerhet f. n. är
fastslagen i lagen (1958i 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.
som också innehåller föreskrifter bl. a. om avvisilering. Regeringen har i
prop. l975/76i 90 lagl fram förslag till ny häkteslag, som liksom den nuvarande
lagen avses att i tillämpliga delar reglera också faU då någon tas i förvar i
polisarrest av annan orsak än misstanke om brott.
Ätt verkstäUighelsföreskrifler lill
den nya lagen får meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer följer av regeringsformen. Någon särskUd bestämmelse härom behövs
alltså inte.
Paragrafen reglerar
förutsättningarna för omhändertagande på grund av bemsning.
Enligt första stycket gäller som
huvudregel att omhändertagande enligt lagen får ske bara då den bemsade
anträffas på allmän plats. Uttrycket "allmän plats" avses ha samma
innebörd som enligl BrB och betecknar således en plats som är upplåten för
eller eljesi frekventeras av allmänhelen. Som exempel på allmän plats i denna
mening kan nämnas väg, gata, torg och annan plats som är upplåten för allmän
samfärdsel. Hotell, restauranger, biografer o. d. är också allmänna platser i
den mån och under den tid allmänhelen äger tillträde dit, liksom även låg,
bussar och spårvagnar osv. Den snävare betydelse som termen allmän plats har
enligl vissa andra förfallningar, t.ex. allmänna ordningsstadgan (1956i617),
åsyftas alltså inle.
Prop. 1975/76:113 123
Detta
har markerats genom att stycket - liksom den enligl förslaget upphävda 16 kap.
15 § BrB - talar om "allmän plats, utom- eller inomhus".
Enligl förslaget ger vidare första stycket stöd för
omhändertagande vare sig del är fråga om alkoholbemsning eller berusning av
annat medel än alkohol. Detta innebär inte någon utvidgning av nuvarande
praxis efiersom 1841 års förordning, faslän den enligl ordalagen talar bara om
berusning av starka drycker, sedan länge har ansetts vara analogt tillämplig i
fråga om person som har missbrukat annal berusningsmedel än alkohol.
Beträffande bemsningsgraden anges som en
förutsättning för omhändertagande atl personen lill följd av bemsningen skall
vara ur stånd all la vård om sig eUer annars utgöra en fara för sig själv eller
annan. Med avfattningen markeras atl ell omhändertagande fömtsätter en
tämligen höggradig berusning. Om vederbörande inte är vad man bmkar kaUa
redlöst bemsad -dvs. ur stånd atl la vård om sig själv - krävs del alt han kan
anlas utgöra en fara för sig själv eller annan, t.ex. i trafiksammanhang. För
att detta skaU kunna konstateras måsle bemsningen framgå på etl påtagligt sätt
såsom exempelvis genom att personen saknar förmåga att behärska sina
kroppsrörelser. När det gäUer de fömtsättningar som ställs upp i fråga om
berusningsgraden, torde den nya avfattningen inte medföra några störte
förändringar i förhållande liU 1841 års förordning sådan denna har liUämpals i
praktiken. I motsats tiU vad som fömtsätts av fyUeristraffutredningen har
avsikten sålunda inle varit att få lill stånd någon förskjutning av praxis i
den riktningen alt antalet omhändertaganden skulle bli högre än hittiUs. PoUsen
avses liksom f n. ha möjlighet att inskränka sig liU alt uppmana en bemsad
person alt bege sig hem, om delta i det enskilda faUet bedöms som tiUräckligt
och försvarligt.
Enligl första stycket ankommer del primära beslutet
om alt omhändertagande skall äga rum på den enskilde polismannen. Som framgår
av 5 § har emellertid denne skyldighel att anmäla åtgärden för sin förman för
överprövning.
Stycket har inte avfattats så all ell
omhändertagande blir obligatoriskt i de fall då de särskilda förutsättningarna
är uppfyllda. Liksom f. n. lämnas sålunda polismannen ell visst utrymme all
exempelvis överlåta vården av den bemsade på enskild person som bedöms kunna ta
hand om honom och är beredd atl göra det.
Andra stycket innebär atl polisman - under de
fömtsättningar som gäller i övrigi - har befogenhet alt ta hand om en berusad
person också om denne anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme
eUer annars inom område som gränsar tiU aUmän plats. Som en ytterligare
fömtsättning för att omhänderteande skaU få ske i sådana fall har emeUertid
angetts att det skall vara fråga om en situation då omständighetema ger vid
handen att den bemsade uppehåller sig på platsen endast tillfäUigtvis.
Omhändertagande inom sådana områden eUer utrymmen som nu avses har hittUls
inte ansetts kunna ske med stöd av 184Lårs förordning men har ofta gmndats
Prop. 1975/76:113 124
på
andra författningar, främst PI och LTO. Som anförts i den allmänna motiveringen
har det emellertid ansells otillfredsställande all inle låta en generell
reglering av förfarandet vid omhändertagande av bemsade personer inbegripa även
sådana rätt vanliga och från vårdsynpunkl ofla särskilt angelägna faU som det
här är fråga om.
De praktiskt setl typiska faUen atl kraftigt
bemsade personer anträffas i portar eller trappuppgångar har enligt förslaget
nämnts särskilt. Den föreslagna avfattningen av andra stycket avses vidare ge
slöd för elt ingripande i sådana situationer då bemsade personer uppehåller sig
i rivningshus, kringbyggda gårdar e. d. liksom också i övrigi när del är fråga
om tomt eller annan mark som är belägen omedelbart intill allmän plats. En
sådan plats i del fria dit aUmänheten visserligen äger tillträde men där ingen
allmänhet bmkar finnas torde inte kunna räknas som allmän plats, men också
inom elt sådanl område kan ett ingripande enligt andra slyckel äga rum, om
området angränsar allmän plats och fömtsättningama i övrigi är uppfyUda. Med
hänsyn lill kravet på alt del skall framgå alt personen uppehåller sig på
platsen endasl tillfälligtvis kan däremot etl omhändertagande av en bemsad
person som anträffas i sin egen trädgård eller eljest på privat område, t.ex.
som gäst hos annan, inte gmndas på förevarande lag. Än mindre ger givelvis
lagen stöd för omhändertagande i enskilda bostäder.
2 §
1 paragrafen anges i överensslämmelse med allmänna
gmndsalser för polisens verksamhet att det vid omhändertagande skall ses till
att åtgärden inte orsakar den omhändertagne slörre olägenhet än som är
oundviklig eUer atl den väcker onödig uppmärksamhet. En föreskrift av samma
innehåU finns i 4 § LTO.
3 §
I paragrafen föreskrivs enligt förslagel alt
omhändertagen så snart det kan ske skaU underkastas läkamndersökning, om det
behövs med hänsyn tiU hans tiUstånd. Som har betonats i den allmänna
motiveringen är det av stor vikt alt bevakningspersonalen har tUlgång till
anvisningar som dels ger vägledning när det gäller fall då läkamndersökning
regelmässigt bör ske, dels belyser sådana sjukdomstUlstånd av skilda slag som
kan förväxlas med bemsning. InnehåUet i de anvisningar av RPS som f n. gäUer i
detta hänseende (FAP 253-1) har redovisats i den allmänna motiveringen.
4 §
Denna paragraf ger enligl förslagel polisen
befogenhet alt hålla kvar den omhändertagne i polisarrest eller annan lokal som
står till polisens förfogande för förvaring av bemsade personer.
Förulsältningarna för all detta skall få ske är emellertid dels all del inle
vid läkamndersökning har bestämts alt den omhändertagne skall föras tiU
sjukhus eUer, om undersök-
Prop. 1975/76:113 125
ningen
har ägt mm på sjukhus, stanna kvar där, dels atl annan vård inte heller eljesi
kan beredas honom. Det har sålunda förutsatts alt, i den mån andra praktiska
möjligheler än förvaring genom polisens försorg föreligger, dessa skaU
tillgripas i första hand. Möjligheten till altemativa lösningar måsle t. v. i
stor ulslräckning bU beroende av de lokala förhåUandena, dvs. tillgången på
särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk-och nykterhelsvården,
Uksom fömtsättningama för överenskommelser som innebär att omhändertagna kan
överföras exempelvis lill sådan alko-holpoUklinik som har sängplatser och
jourtjänst eUer till sjukhus med särskild toxikomaniavdelning. Jag viU i detta
sammanhang vidare erinra om vad jag i den allmänna motiveringen har anfört om
att den mest ändamålsenliga lösningen ibland kan vara att den omhändertagne
genom anhörigs eUer polisens försorg förs hem lill sin bostad. Därvid måsle
dock alltid en bedömning först ske humvida bemsningen har nått ett sådant
stadium att den omhändertagne bör förvaras under tiUsyn och om sådan tillsyn
kan erbjudas honom i hemmet. Denna lösning får sålunda inle tillgripas om den
skulle medföra risker med hänsyn till den omhändertagnes hälsotillstånd, Uksom
inle heller om denne är våldsam eUer oregerlig eller det annars kan vara
riskabeU med tanke på hans egen eller andras säkerhet atl lämna kvar honom i
bostaden. Som också har anförts i den allmänna motiveringen kan förhållandena
ibland vara sådana alt en hemtransport av den omhändertagne renlav skulle
kunna sägas slå i slrid mot den i 2 § uttryckta principen att omhändertagandel
inle bör våUa onödig olägenhet eller uppmärksamhet.
5
§
I denna paragraf anges i överensslämmelse med 5 §
LTO all polisman, som har verkstäUt etl omhändertagande, så skyndsamt som
möjligt skall anmäla åtgärden för sin förman, dvs. i allmänhet del vaklhavande
befälet på polisstationen. Denna anmälningsskyldighet kan liksom när del gäUer
ingripande med slöd av 2 § LTO i vissa situationer fuUgöras i efterhand, t. ex.
i fall då omhändertagandel har upphört genom atl den bemsade genom den enskilde
polismannens försorg omedelbart har avlämnats på sjukhus eller förts tiU sin
bostad.
Förmannens uppgift är i första hand all la stäUning
lill frågan om omhändertagandet skall beslå eller om den omhändertagne bör
friges eller överföras till vård i annan form, detta förutsatt att
omhändertagandet inte redan har upphört när den polisman som verkstäUt del gör
sin anmälan. Vidare måste en prövning från förmannens sida ske av frågan om
omhändertagandet gmndas på den nya lagen eller på annan författning, t. ex.
LTO. Detta har nämligen betydelse inte bara för tillämpningen av den nya lagens
bestämmelser om maximitid för omhändertagande m. m. ulan också när det gäUer
föreskrifter i andra författningar såsom beträffande anmälningsskyldighet
gentemot nykterhetsnämnden enligl 10 § Nvl i den utformning detla lagmm har
fått enligt förslaget (jfr avsnitt 9.5).
lO-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113
Prop. 1975/76:113 126
6 §
I paragrafen har slagits fast den mycket viktiga
regeln om all en omhändertagen som hålls kvar hos polisen skall underkastas
fortlöpande tillsyn och alt han skall föras till sjukhus eller läkare
tillkallas, så snart hans hälsotiUstånd ger anledning därtill. Frågan om
tillsynen behandlas f. n. närmare i de fömt berörda anvisningar som har
faststäUts av RPS. Också i fortsättningen fömtsätts sådana anvisningar kunna
meddelas i administrativ ordning.
7 §
Paragrafen
innehåller regler om maximitid för omhändertagande.
I överensstämmelse med vad som har anförts i den
allmänna motiveringen har enligt första stycket huvudregeln utformats på del
sättet alt den omhändertagne skall friges så snart del kan ske ulan men för
honom själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger.
Frigivande skall dock alllid ske senast inom åtta limmar efler omhändertagandel
utom i det faUet att det uppenbarligen är förenligt med hans eget mtresse att
han får stanna kvar kortare tid dämlöver.
Avfattningen av första stycket innebär i någon mån
en ulvidgning av polisens befogenhet alt håUa kvar den omhändertagne i
förhåUande lill vad som ibland har ansetts följa av 1841 års förordning. Enligl
styckets avfattning är frigivande inle helt obligatoriskt så snart anledning
lill omhändertagande inle längre föreligger. Detta skulle ha kunnai uppfattas
så all den omhändertagne ovillkorligen måste friges så snart han inle längre är
så höggradigt alkoholpåverkad atl han skuUe ha kunnat las om hand på allmän
plats eller i port- eller trappuppgång e. d. 1 stycket har emellertid som en
ytterligare förutsättning för frigivande föreskrivits alt detta finnes kunna
ske ulan men för den omhändertagne. Härigenom ges polisen en viss marginal all
avvakta med ell frigivande när detta av särskilda skäl skulle leda till en
direki olägenhet för den omhändertagne, såsom då denne har somnat i arresten
eller då det är uppenbart alt han ännu inle är ålersläUd efter bemsningen. Ett
annat sådant skäl kan vara all polisen anser det påkaUat att vidta särskild
hjälpåtgärd före ell frigivande, t. ex. att la kontakt med socialt organ eller
med anhörig till den omhändertagne.
Med hänsyn främst lill de rättssäkerhetssynpunkter
som gör sig gäUande när det är fråga om frihelsberövande har vidare en
maximitid för kvarhållande enligt den nya lagen ansetts erforderlig. Denna tid
har enligt försleiget beslämts till åtta timmar. Maximitiden får inle
överskridas annal än för all tillgodose den omhändertagnes eget intresse. Det
kan t. ex. förhålla sig så all denne tillfälligt saknar övemattningssläUe eller
begär hjälp från polisens sida i ett eller annat avseende. Någon gång kan det
också efter själva tillnyklringsprocessen bedömas som nödvändigt, alt läkare
tillkallas eller att den omhändertagne kommer under omedelbar vård till
förebyggande av att allmäntUlståndel förvärras och alt allvarlig skada eller
sjukdom drabbar
Prop.
1975/76:113 127
honom
i anslutning tUl elt frigivande. Med hänsyn liU all uttryckligt önskemål eller
samtycke från den omhändertagnes sida liU förlängt kvarhållande inte rimligen
kan krävas t. ex. i det fallet att han sover i polisarresten vid
åltalimmarsfristens utgång har regeln i andra meningen avfattats så atl frislen
får överskridas såvida del uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget
intresse alt han får stanna kvar kortare tid dämtöver. Överskridandet av
maximifrislen bör i regel avse endast helt kort tid, högsl en eUer elt par
timmar. En ytterligare förskjutning av liden kan dock vara motiverad i faU då
frigivningen annars skulle behöva ske under nattetid eller vid annan från den
omhändertagnes synpunkt sett olämplig tidpunkt.
Ett i praktiken inte helt ovanligt fall är alt den
bemsade har avvikit från vårdanstalt för alkoholmissbmkare och skall återföras
dit. Återförandet bör givetvis då i princip ske snarast möjUgt, men om den
omhändertagne är kraftigt bemsad och omhändertagandel har skell nattetid kan
anstalten ibland sakna resurser att ta emot honom omedelbart. Även i ett sådant
fall får polisen hålla kvar den omhändertagne för tillnyklring, om inle någon
annan lösning är möjlig. Äv vikt är självfaUet att i en dylik situation frågan
löses i samförstånd mellan polisen och anstalten.
I andra stycket anges i enUghet med vad som har
anförts i den allmänna motiveringen all polisen, när den omhändertagne finnes
vara i behov av hjälp eUer slöd från samhällets sida, skall tillhandagå honom
med råd och upplysningar saml, i den mån del lämpligen kan ske, samråda med
annal samhällsorgan som har till uppgift atl tillgodose sådanl behov. Som
särskilt angelägna har i den allmänna motiveringen pekats på fall då den omhändertagne
liUfälligl saknar bostad eUer medel till sill omedelbara uppehälle. Det
förhåUandet alt många omhändertaganden sker nattetid och under veckohelger
medför all polisens möjligheler all medverka till alt en omedelbar insats görs
för den omhändertagne kan vara beroende av om särskild socialjour eUer annan
sådan form av beredskapsljänslgöring finns anordnad på orten.
8§
Paragrafen, som reglerar förfarandet med
alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel som påträffas hos den
omhändertagne, har förebild i 63 § Nvl, 88 a § barnavårdslagen och 63 § lagen
om kriminalvård i anstalt och motsvarar 14 § i fyUeristraffutredningens
förslag. Enligl departementsförslaget skall sådana bemsningsmedel fråntas den
omhändertagne om inte särskUda skäl talar däremol. Beslulel ankommer på den
förman som har att pröva själva omhändertagandet. Med egendomen skall forfaras
på samma sätt som enligt 3 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.
m., dvs. den skaU bevisligen förstöras eller säljas. Något förverkandeförfarande
i formeU mening äger inte mm. Den omhändertagne kan enligt förslaget inte
heller överklaga ett beslut som innebär att bemsningsmedel har tagits ifrån
honom. Som anförts i den allmänna motiveringen har han emellertid
Prop.
1975/76:113 128
möjlighet
all begära ersättning av staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, om han
anser beslutet felaktigt, eventuellt i samband med ansökan om ersättning för
själva den frihetsinskränkning som omhändertagandet har inneburit. Paragrafen
är i princip tiUämplig också på bemsningsmedel som liUhör annan än den
omhändertagne, men denna omständighet kan i vissa fall utgöra ell särskilt skäl
mot atl egendomen tas ifrån den omhändertagne. Etl annat sådant skäl kan vara
att det rör sig om tabletter e. d. som har ordinerats honom av läkare.
I andra stycket anges alt de nu ifrågavarande
bestämmelsema får tillämpas även ifråga om injektionsspruta eller kanyl som
kan användas för inspmlning i människokroppen.
9
§
Paragrafen lar sikte på det i praktiken inle
ovanliga fallet all förutsättningar för omhändertagande samlidigl föreligger
såväl enligt den nya lagen som enligt 3 § LTO. Sistnämnda lagrum ger polisen
befogenhet till omhändertagande, när någon genom sitt uppträdande stör allmän
ordning eller utgör omedelbar fara för denna, såvida åtgärden är nödvändig för
ordningens upprälthäUande, liksom också när etl omhändertagande fordras för all
avvärja straffbelagd gärning. Äv förevarande paragraf framgår emellertid all
föreskrifterna i den nya lagen alltid skall tillämpas när någon som uppehåller
sig på allmän plats eller tillfälligtvis inom angränsande område eller utrymme
anträffas så bemsad att han inte kan ta vård om sig eller annars utgör en fara
för sig själv eller annan, även om fömtsättningar för ett ingripande skuUe ha
förelegat ocksä enligt 3 § LTO. Detta innebär bl. a. att den nya lagens
bestämmelser om läkamndersökning (3 §), tillsyn av person som kvarhåUils (6 §),
maximitid för omhändertagande (7 §) och förfarandet med bemsningsmedel (8 §)
blir tiUämpliga, liksom också föreskrifter i annan författning som fömtsätter
att omhändertagande enligt förevarande lag har ägt mm, t. ex. 10 § Nvl
beträffande anmälan tUl nykterhetsnämnd. Föreskriften om företräde för den nya
lagen i förhåUande till LTO gäller bara beträffande ingripande enligt 3 §
sistnämnda lag och således inte i fråga om 1 eller 2 § LTO.
10
§
Enligt 10 § LTO har även den som ulan alt vara
polisman förordnals all fuUgöra polisverksamhet - dvs. ordningsvakt -
befogenhet all göra ingripande enligt 3 § samma lag. om annal ej framgår av
förordnandet. En molsvarande befogenhet synes nödvändig också när del gäUer
omhändertagande på grund av akut bemsning särskilt med tanke på
ordningsvaktemas funktion vid offentliga tillställningar. Enligl förslaget har
sålunda i förevarande paragraf upptagils en regel om all vad som sägs i lagen
om polisman skall gäUa även ordningsvakt, om annat inle framgår av
förordnandet. Jag vill dock i detla sammanhang erinra om all bestämmelserna om
ordningsvakter f. n. ses över av ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15).
Prop. 1975/76:113 129
9.3
Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472) 3 och 9 §§
Ändringsförslaget innebär att hänvisnigama tiU 16
kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB utgår.
36
§
Paragrafen reglerar förutsättningarna för alt
krigsman skall få las i förvar enligt förmans förordnande. F. n. förutsätts för
lagande i förvar all krigsman inom område eller utrymme som nyttjas av
försvarsmakten eller, iklädd mililär tjänstedräkl, på allmän plats uppträder
berusad så atl del framgår av hans åtbörder och tal eller eljest stör allmän
ordning eller ordningen inom krigsmaklen. Ändringsförslaget innebär all
fömtsättningarna för lagande i förvar vid akut bemsning knyts lill de vUlkor
som avses gälla i fråga om omhändertagande enligl den allmänna lagen om
omhändertagande av bemsade personer m. m. För lagande i förvar skall sålunda i
detta fall krävas att krigsman inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten
eller, iklädd mililär tjänstedräkl, på allmän plats anträffas så bemsad alt han
är ur stånd atl ta vård om sig eUer annars utgör en fara för sig själv eUer
annan. Liksom f n. skall vidare krigsman kunna tas i förvar, om han uppträder
så all han stör allmän ordning eller ordningen inom försvarsmakten.
Andra stycket, som är nytt, motsvarar 3 § i den
alhnänna lagen om omhändertagande av bemsade personer m. m.
Tredje och fjärde styckena, som också är nya, avser
förfarandet med alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel m. m. som
påträffas hos krigsman som las i förvar på gmnd av bemsning. Dessa stycken har
utformats på samma sätt som 8 § i förslaget tiU lag om omhändertagande av berusade
personer m. m. och innebär sålunda att bemsningsmedel, Uksom också
injektionsspmta eller kanyl som kan användas för inspmlning i människokroppen,
skaU kunna las ifrån den bemsade, om inte särskilda skäl talar däremot.
Egendomen får sedan bevisligen förstöras eller säljas. Beslul i fråga som nu
avses skall enligl förslagel meddelas av den förman som har förordnal om själva
omhändertagandet.
1 fall då fråga om förverkande enligl 1 § första
slyckel lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. inle vid
ikraftträdandet har hunnit avgöras beträffande egendom som dessförinnan har
lagils i beslag på gmnd av misstanke om fyUeri eller militärl fyUeri avses
äldre beslämmelser om förverkande fortfarande bli tillämpliga. En
övergångsbestämmelse av denna innebörd förordas vid förslaget tUl lag om
ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. (se avsnitt
9.6). När i sådant fall beslaget har skett enligt 37 § miUtära
rättegångslagen, bör sjäva handläggningen av förverkandefrågan få ske som
discipUnmål, fastän straff inte kan åläggas i målet. På gmnd härav föreslås en
övergångsbestämmelse tiU föreva-
Prop. 1975/76:113 130
rande lag av del innehållet alt om fråga angående
förverkande enligt 1 § första slyckel lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. inle före ikraftträdandet har avgjorts belräffande egendom som
har lagils i beslag enligt 37 §, frågan får prövas i den ordning som gäller
för discipUnmål ulan hinder av atl ansvar för broll mol 16 kap. 15 §eller21kap.
15 § BrB inle kan åläggas i målet.
9.4 Förslaget till lag om ändring i
rusdrycksförsäljningslagen (1954:521)
Ändringsförslaget som har
behandlats i den allmänna motiveringen innebär att den automatiska spärtningen
på gmnd av upprepat fyUeri upphör vid fylleriels avkriminalisering. Enligt en
föreslagen övergångsbestämmelse skaU den som vid ikraftträdandet är upptagen
på spärtlisla till följd av sådan automatisk spärming avföras från listan.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:579)
om nykterhetsvård
10 §
Enligt första stycket i gällande
lydelse har polis- och åklagarmyndighet, som får kännedom om all någon har gjort
sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till
uppenbar skada för sig eller annan, skyldighet all ofördröjligen göra anmälan
om förhållandel lill nykterhetsnämnden. Slyckel har enligl förslagel ändrats
på del sättet att polismyndigheten får skyldighel alt ofördröjligen göra
anmälan tUl nämnden när någon på gmnd av alkoholberusning har omhändertagits
enligl den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.
Förslaget innebär däremot i sak
ingen ändring när det gäller den underrättelseskyldighet som redan f. n.
föreligger för polismyndighet som i annal fall får kännedom om atl någon har
använt alkoholhaltiga drycker lill uppenbar skada för sig eller annan. A v
skäl som har angetts i den allmänna motiveringen har emellertid vad som f n.
föreskrivs om åklagares anmälningsplikt föreslagits upphävt.
Nuvarande tredje stycket berör
förfarandet vid förvandling av böler för fyUeri och föreslås ulgå.
11 §
Paragrafen avser Uksom nuvarande
tredje stycket i 10 § förfarandet vid förvandling av böter för fylleri och
föreslås upphävd.
15 §
Ändringsförslaget, som har
behandlats i den allmänna motiveringen, innebär att den s. k.
fylleriindikationen som gmnd för tvångsåtgärd enligt Nvl las bort.
Prop. 1975/76:113 131
57
§
Enligl den gällande lydelsen av första slyckel
skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske när någon, som har
tvångsinlagits på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller som
frivilligt har ingått på sådan anstalt och förbundU sig atl stanna kvar där
minst sex månader, misstänks för atl före utskrivning från anstalten ha begått
brott av visst slag. De åsyftade brotten är sådana som hör under allmänt åtal
och inte är belagda med svårare straffan fängelse sex månader. Har brottet
begåtts innan den misslänkle har fyllt 18 år, skall lämplighetsprövning ske
även om svårare slraff än fängelse sex månader är stadgat för brotiet.
1 samband med den utvidgning av
ordningsbolssystemet som genomfördes år 1968 gjordes i andra slyckel etl
tillägg lill paragrafen för alt möjliggöra särskild åklagarprövning också i
fall då del ifrågavarande brottet har beivrats genom föreläggande av
ordningsbot. Enligt andra stycket skall åklagare, om del är lämpligt, förordna
att ordningsbot för fylleri eller för fyUeri jämte annal broll inle skall las
ul, när omständigheterna är sådana som avses i första slyckel. 1 den
proposition varigenom förslaget till utvidgning av ordningsbolsinstilulel
förelades riksdagen (prop. I968i82 s. 67) uttalade dåvarande chefen för
juslitiedeparlemenlel i anslutning härtill alt man teoretiskt skuUe kunna hävda
atl den nu berörda regeln borde gälla även när andra broll än fyUeri beivrats
genom ordningsföreläggande men all det skulle vara hell opraktiskt all man i
samtliga ordningsbolsfall skuUe undersöka om den misstänkte var inlagen för
nykterhets vård. Del var också enligl departementschefen främsl i fyUerifallen
som det förelåg beaktansvärd sannolikhet för alt en sådan intagning kunde vara
för handen.
En konsekvens av atl fyUeriel avkriminaliseras blir
all den särskilda regeln om eflerhandsprövning av åklagare vid
ordningsföreläggande för fylleri ulgår. Del synes då knappast finnas anledning
atl behålla en regel om sådan eflerhandsprövning när del gäller
ordningsföreläggande för andra förseelser i samband med akut bemsning. På grund
härav föreslås all nuvarande andra slyckel upphävs i anslutning lill
fylleriets avkriminalisering och atl paragrafen återställs i sin före 1968 års
lagändring gällande lydelse, vilkel innebär all iredje slyckel, som reglerar
skyldigheten för åklagare all inhämta yttrande från anslallsslyrelse, förs
samman med första stycket. Genom övergångsbestämmelse bör dock föreskrivas att
paragrafen gäUer i sin äldre lydelse i fråga om föreläggande av ordningsbot som
har godkänts före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
9.6
Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.
I del föregående har föreslagils all förfarandet
med alkoholhaltiga drycker och andra bemsningsmedel som påträffas hos den som
har tagils om hand enligl den nya lagen om omhändertagande av bemsade personer
Prop. 1975/76:113 132
m. m. skall regleras genom en särskild beslämmelse i samma
lag (8 §). Vidare har föreslagils en molsvarande regel för del fallet alt
krigsman las i förvar på grund av bemsning enligt 36 § mililära
rältegångslagen. På grund härav föreslås alt 1 § i den särskilda
förverkandelagen ändras på det sättet atl reglema om förverkande vid fylleri
enligt 16 kap. 15 § och 21 kap. 15 § BrB ulgår.
De nya reglerna om förfarandet med
sådana bemsningsmedel som här avses synes inte lämpligen böra gälla för fall då
bemsningsmedel har tagils i beslag på grund av misstanke om fyUeri eller
militärt fylleri men förverkandefrågan inte har hunnit avgöras före
ikraftträdandet. För sådana fall föreslås en övergångsbestämmelse av det
innehållet all äldre bestämmelser om förverkande fortfarande skall äga
tillämpning i fråga om egendom som har påträffats före ikraftträdandet. En
fömtsättning för egendomens förverkande blir därigenom all vederbörande enligl
äldre bestämmelser skuUe ha kunnat fäUas liU ansvar för brott mol 16 kap. 15 §
eller 21 kap. 15 § BrB. Övergångsbestämmelsen innebär vidare för normalfallen
alt förverkandefrågan skaU avgöras av åklagare genom skriftligt förordnande enligt
bestämmelsema i 2 § 3, som avser del fallet att lagföring inte sker för själva
fyUeriförseelsen. Någon sådan lagföring kan ju efler fyUeristraffels
avskaffande inle komma till stånd. Del synes mest ändamålsenligt atl förverkandefrågan
avgörs i samma ordning i det fallet att ett redan väckt men ej prövat åtal för
fylleriförseelsen läggs ned på gmnd av avkriminaliseringen. I
övergångsbestämmelsen bör därför anges att fråga om förverkande i den situation
som nu avses får prövas i den ordning som anges i 2 § 3 även när åtal, som före
ikraftträdandet har väckts för brott mol 16 kap. 15 § eUer 21 kap. 15 § BrB,
läggs ned. 1 faU då beslaget har gjorts enligt miUtära rättegångslagen,
framgår av den vid förslaget till lag om ändring i nämnda lag förordade
övergångsbestämmelsen, alt förverkandefrågan får handläggas i den ordning som
gäUer för discipUnmål.
9.7 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1964:168) om
verkställighet av bö tesstraff
4 §
Enligl denna paragrafs första
stycke får vissa slag av böter inle las ul. om den bötfällde har tvångsinlagits
på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare eller frivilligt gått in på sådan
anstalt och förbundit sig alt stanna kvar där sex månader eller om han har
tagits in för samhällsvård i ungdomsvårdsskola. De böter som det här gäUer är
sådana som avser före intagningen begånget fylleri eller förargelseväckande
beleende men inle dessutom annat brott.
En konsekvens av alt fyUerislraffel
upphävs blir atl förbudet mot uttagande av fyUeriböler i de fall som nu avses
ulgår. En särskild fråga blir då om man ändå bör behålla en beslämmelse som
hindrar uttagande av böter
Prop. 1975/76:113 133
avseende
förargelseväckande beleende som har begåtts före intagning på allmän
vårdanstalt eller ungdomsvårdsskola. Vid sin diskussion av denna fråga har
fyUeristraffutredningen - under erinran att ett beteende som hittUls ansetts
vara alt bedöma enbart som fylleri inte efter avkriminaliseringen bör medföra
ansvar för förargelseväckande beleende - ansett anledning saknas att i
fortsättningen särskilja förargelseväckande beleende från övriga brott och
förseelser i det hänseende som det nu gäller. Mot denna ståndpunkt har någon
erinran inte framställts vid remissbehandlingen.
Också enligt min mening är del mest följdriktigt
atl den nu ifrågavarande regeln om förbud mot uttagande av vissa böter utgår i
sin helhet. Jag vill därvid erinra om all hela frågan om bötesverksiällighelen
f n. övervägs i juslitiedeparlemenlel på gmndval av
förvandlingsslraffulredningens belänkande SOU I975i 55, i vilkel bl. a.
föreslås all förvandlingssyslemet slopas.
Andra stycket innehåUer endasl en erinran om regeln
i 57 § andra stycket Nvl, vilket har föreslagits upphävt i det föregående.
På grund av det anförda föreslås att förevarande
paragraf upphävs i sin helhet.
9
§
I andra stycket av denna paragraf finns en särskild
regel av den innebörden att fylleriböter, även när de underskrider eljest
gällande minimum för förvandling, får förvandlas i del fallet atl den bölfäUde
under de senast förflutna två åren tre eller flera gånger dömts för fylleri.
Regeln föreslås upphävd i samband med fyUeriets avkriminalisering.
12
§
Denna paragraf avser det fallet all den bötfäUde
har blivit dömd för fylleri eller annal brott som avses i 15 § andra slyckel
Nvl eller sådan gärning jämte annat brott minst tre gånger under de tvä senast
förflutna åren. I ett sådant fall föreligger f. n., om personen anses hemfallen
åt alkoholmissbruk, fömtsättning för tillämpning av den s. k.
fyUeriindikationen, vilken kan medföra övervakning eller tvångsinlagning enligl
Nvl. Om fråga om förvandling av bötema uppkommer i denna situation, måste
åklagaren, innan han för talan härom, anmäla förhåUandet till
nykterhetsnämnden. Eftersom omhändertagandel av underåriga alkoholmissbmkare i
första hand ankommer på bamavårdsnämnden, har för del fallet alt den bötfäUdfe
är under tjugo år föreskrivits alt anmälan i stäUet skall göras till denna
nämnd. Har inle inom två månader efter åklagarens anmälan nyklerhelsnämnden
ansökt om den bötfäUdes intagning på allmän vårdanstalt eller bamavårdsnämnden
ansökt om intagning av honom för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, skall
åklagaren föra talan om böternas förvandling. Om däremot en sådan ansökan görs
och denna leder lill lagakraftvunnet beslut om intagning, förfaller frågan om
förvandling.
Prop. 1975/76:113 134
Fastän de nu berörda reglerna inte bara gäller
fylleri utan också andra sådana alkoholbrott som avses i 15 § andra slyckel Nvl
i dess gällande lydelse, synes del med hänsyn lill att fylleriindikationen
enligt Nvl i det föregående har föreslagits hell upphävd mest följdriktigt all
också förevarande regler ulgår. På gmnd härav föreslås atl paragrafen upphävs i
sin helhel.
Övergångsbestämmelser
Upphävandet av straffbestämmelserna mol fylleri får
inle i och för sig den konsekvensen all fyUeriböler som har ådömts före
reformens ikraftträdande bortfaller. Med hänsyn till önskemålet alt låta den
allmänna uppfattning som ligger till gmnd för reformen få genomslagskrafl
snarast möjligt skulle del emellertid kunna allvariigt övervägas atl genom en
särskild föreskrift i anslutning lill ikraftträdandet införa förbud mol
uttagande av redan ådömda fyUeriböler i den mån dessa inle betalts. Del kan
anmärkas alt när fyUerislraffel avskaffades i Finland en särskUd lag utfärdades
som, med vissa begränsningar, innebar generell benådning av personer som dömts
till slraff för fylleri. En föreskrifl om alt redan ådömda fylleriböter inte
får tas ul skuUe å andra sidan medföra en hel del komplikationer, bl. a. när det
gäller fall då böler har ådömts som gemensamt slraff för fylleri och annat
brott. Jag har med hänsyn härtill inte funnit skäl all föreslå någon sådan föreskrifl.
Det kan däremot med fog göras gällande att det
skuUe le sig stötande om fömt ådömda fyUeriböler skulle få förvandlas lill
fängelse efler det alt avkriminaliseringen har genomförts. Föreskriften i 5 §
andra slyckel andra meningen lagen (1964: 163) om införandet av BrB all ny lag
som gäller när dom meddelas skaU tiUämpas om den leder tiU frihet från straff
eUer lindrigare slraff torde inle ha den innebörden att böler som ådömts i
enlighet med vid tiden för domen gäUande straffbestämmelser inle skuUe få förvandlas
sedan bestämmelserna upphävts. På grund härav föreslås all till lagen om
ändring i lagen om verkstäUighet av bötesstraff fogas en övergångsbestämmelse
av det innehåUet att böter, som före ikraftträdandet har ådömts för fylleri,
inle får förvandlas. För del fallet all fråga om förvandling aktualiseras
belräffande böler som utgör gemensaml slraff för fyUeri och annal brott synes
del ligga närmast till hands med en lösning som innebär all frågan vilken del
av slraffel som skall anses belöpa på sistnämnda brott får avgöras av den
domslol som handlägger förvandlingsmålel. Denna prövning lorde i aUmänhet inle
behöva medföra några svårigheter med hänsyn till atl böter för en
fyUeriförseelse enligl rådande praxis näslan alllid har bestämts lUl elt
schablonbelopp om 50 kr. Med hänsyn härtill föreslås att den nyss berörda
övergångsbestämmelsen kompletteras med en regel av del innehåUet alt om efter
ikrafllrädandet talan förs om förvandling av böter som utgör gemensaml slraff
för fylleri och annal broll, den domstol som handlägger målet om förvandling
skall pröva vilken del av straffet som skall anses gäUa sistnämnda broll.
Prop. 1975/76:113 135
Vad som föreskrivs i första stycket av den enligl
förslagel upphävda 4 § om förbud mol all i vissa fall la ut böter som har
ådömts för fylleri eller förargelseväckande beteende bör fortfarande ha
giltighet i fråga om böter som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet.
Delsamma bör gäUa den hänvisning som i paragrafens andra stycke ges lill 57 §
andra stycket Nvl med hänsyn lill all sistnämnda lagrum i del föregående har
föreslagils få forlsall giltighet beträffande föreläggande av ordningsbot som
har godkänts före ikraftträdandet. Med hänsyn härtiU föreslås en
övergångsbestämmelse av den innebörden atl 4 § fortfarande skall gäUa i fråga
om böter som har ådömts eUer ålagts före ikraftträdandet.
9.8
Förslaget till lag om ändring i lagen (1S>73:18) om disciplinstraff for
krigsmän
Ändringsförslaget innebär alt i 2 § hänvisningen
till 21 kap. 15 § BrB utgår.
10
HemstäUan
Jag
hemställer atl regeringen
dels
föreslår riksdagen att aniaga förslagen till
1.
lag om ändring i brottsbalken,
2.
lag om omhändertagande av
bemsade personer m. m.,
3.
lag om ändring i militära
rältegångslagen (1948:472),
4.
lag om ändring i
rusdrycksförsäljningslagen (1954:521),
5.
lag om ändring i lagen (I954i
579) om nyklerhetsvård,
6.
lag om ändring i lagen (1958i
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,
7.
lag om ändring i lagen (l%4i
168) om verkställighet av bötesstraff,
8. lag
om ändring i lagen (I973i 18) om discipUnstraff för krigsmän,
dels ger riksdagen lill känna vad jag har anfört i fråga om utformning och
uppmstning av
polisartester,
dels
föreslår riksdagen atl godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet i
anslutning till fylleriels avkriminalisering som jag har förordal.
11
Beslut
Regeringen ansluter sig lill föredragandens
överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagl fram.
Prop. 1975/76:113 136
Bilaga Fylleristraffutredningens förslag Förslag
till
Lag
om omhändertagande och behandling av berusade personer
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Den som är så bemsad av alkoholhaltiga drycker
eller annat berusningsmedel, att han behöver vård, är att anse som sjuk och
bör behandlas med hänsyn tiU sjukdomens art och särskilda förhållanden.
Anträffas någon på allmän eller enskild plats,
utom- eller inomhus, så berusad all han bedömes vara i behov av omedelbar vård
skall han omhändertagas.
3 §
Omhändertagandel
verkstäUes av polisman.
4 §
Den omhändertagne skaU föras lill särskild för
ändamålet avsedd klinik eUer, om så ej kan ske, till lokal som står tiU
poUsmyndighetens förfogande för förvaring av berusade personer. Ger den
omhändertagnes hälsotillstånd anledning därtill skall han i släUet föras lill
sjukhus eller läkare tillkallas.
Polismyndighetens förvaringslokaler för bemsade
personer skall vara godkända av länsläkaren, innan de tages i bmk, och skall
fortiöpande inspekteras av denne. Högsta tillsynen över dessa lokaler utövas
av rikspolisstyrelsen.
5 §
Sedan den omhändertagne tagits emot på den särskUda
kliniken eller i polismyndighetens förvaringslokaler, skall omedelbart prövas
huruvida omhändertagandet skaU beslå. På klinik bör ej den mottagas vilken misstankes
ha begått brott av svårare beskaffenhet eller vilken polismyndigheten av annan
anledning önskar kvarhåUa för särskild åtgärd.
Den omhändertagne är skyldig att underkasta sig
blodundersökning eller annan undersökning som anses erforderlig för bestämmande
av bemsningsgraden.
6 §
Under tiden för omhändertagandel skall den
omhändertagne fortlöpande underkastas lUlsyn. Undergår den omhändertagnes tillstånd
allvarlig försämring eller yppas misstanke om sådan försämring skall han
beredas den särskilda vård som betingas av omständigheterna.
7 §
Omhändertagen som vistas på särskild klinik skall
undersökas rörande sill hälsotillstånd och sådana personliga förhåUanden i
övrigi som är av betydelse för behandlingen ur nyklerhetsvårdssynpunkl. Om
möjligt skall så-
Prop.
1975/76:113 137
dan
undersökning ske även beträffande omhändertagen, som vistas på annan för
ändamålet avsedd lokal.
8 §
Fömtom atl den omhändertagne undersökes rörande
hälsotiUstånd och personliga förhåUanden skaU han meddelas de råd och
anvisningar, som med hänsyn lill bemsningens art och omsländighelerna i övrigi
finnes erforderliga.
9 §
Den omhändertagne skall kvarhållas minst åtta
limmar, såvida omhändertagandet ej ulan olägenhet kan upphöra tidigare.
Den som alltjämt är omhändertagen klockan 23 skall
kvarhåUas lill klockan 6 påföljande dag, såvida delta kan ske ulan olägenhet
för den omhändertagne.
10 §
Ej får någon vara omhändertagen enligt denna lag
längre än 24 timmar, såvida ej med hänsyn lill den omhändertagnes
hälsotillstånd synnerliga skäl föreligger all kvarhålla honom längre. I
sistnämnda fall får han kvarhåUas i ytteriigare högsl 24 timmar.
11 §
Innan omhändertagandel upphör eller i anslutning
därtill skall i erforderlig omfattning samråd ske med de sociala organ, vilkas
verksamhetsområde beröres. När den omhändertagne så begär skall samråd även
ske med organisationer som utövar social hjälpverksamhet.
12 §
På begäran av vederbörande nyklerhelsnämnd eller
barnavårdsnämnd kan person som är omhändertagen föreläggas att inom viss
angiven kortare tid insläUa sig inför nämnden eller någon av nämndens
tjänstemän.
Efter samråd med nyklerhelsnämnden eller
barnavårdsnämnden på orten kan den omhändertagne överlämnas liU nämnden intill
utgången av den tid omhändertagandel längst får bestå.
13 §
Sedan det kommil till nyklerhetsnämndens eller
barnavårdsnämndens kännedom att någon blivil omhändertagen enligl denna lag
eller har någon som varit omhändertagen förelagts enligl 12 § atl instäUa sig
inför nämnden eller enligt samma lagmm överlämnats lUl nämnden, gäller för
nämndens befallning med den person varom fråga är vad i lagen om nykterhetsvård
och bamavårdslagen är stadgat.
14 §
Alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel
som påträffas hos den som omhändertagits enligl denna lag skall fråntagas den
omhändertagne. Beslut härom meddelas av befattningshavare som har att pröva
humvida omhändertagandel skall bestå. Med egendomen skall förfaras på sätt i 3
§ lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. föreskrives.
Belopp, som erhållits vid försäljning av egendomen, tillfaller kronan.
Vad i första stycket sägs må tUlämpas även i fråga
om injektionsspmta eller kanyl, som kan användas för inspmlning i
människokroppen.
Prop. 1975/76:113 138
15 §
Påslår någon all omhändertagandel
enligt denna lag saknat laga grund, äger han inom tre veckor från
omhändertagandets upphörande hos den allmänna domstolen på den ort, där
omhändertagandet skett, påkalla prövning av omhändertagandel.
Är av förhåUandena påkaUat all någon höres som vittne
angående uppgivna omständigheter skall rätten utan dröjsmål föranstalta om
sådant förhör. I fråga om ersättning lill den som kallals lill förhör skall
vad som finnes stadgat angående ersättning av allmänna medel till vittne äga
molsvarande lillämpning; dock skall ersättningen alllid stanna på statsverket.
16 §
Efler prövning varom i 15 § sägs
skall domstol utfärda förklaring humvida omhändertagandet varil lagligen
gmndat. Innebär sådan förklaring alt omhändertagandel saknat laga gmnd skall
några rättsverkningar icke följa av omhändertagandet. Har i dylikt fall
egendomen enligl 14 § fråntagils den omhändertagne och är egendomen förstörd
eller såld, skaU ersättning av aUmänna medel utgå med belopp, som motsvarar
egendomens pris vid försäljning tiU allmänheten eUer eljest finnes skäligt.
Beslut om ersättning meddelas av domstol. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen
efter framställning av den ersältningsberälligade.
Talan mot undertätls beslut får av
den omhändertagne föras hos hovrätten. Mol hovrättens beslul får klagan ej
föras.
17 §
Närmare bestämmelser om
tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den , dock atl, innan
förvaringslokal som i
4 § andra
slyckel sägs godkänts av länsläkare, ingen får kvarhåUas i sådan lokal längre
än högsl tolv timmar.
Genom denna lag upphäves förordningen den 16 november 1841
(nr 58) emot fyUeri och dryckenskap.
Förekommer i lag eller författning
hänvisning tUl eller avses eljest däri stadgande, som ersatts genom beslämmelse
i denna lag, skall bestämmelsen i SläUel liilämpas.
Prop. 1975/76:113 139
Innehåll
Propositionen
.................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ..... 1
Lagförslag
1. lag
om ändring i brottsbalken........................... ..... 2
2.
lagom omhändertagande av
bemsade peroner m.m 2
3.
lag om ändring i militära
rättegångslagen (1948:472) 3
4.
lag om ändring i
msdrycksförsäljningslagen (1954:521) 6
5.
lag om ändring i lagen
(1954:579) om nyklerhetsvård 7
6.
lag om ändring i lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m 9
7.
lag om ändring i lagen (1964:
168) om verkställighet av bötesstraff 10
8.
lag om ändring i lagen
(1973:181) om discipUnstraff
för
krigsmän................................................. .... 11
Utdrag
ur protokoUet vid regeringssammanlräde 1976-02-12 12
1
Inledning ...................................................... ... 12
2
GäUande ordning m.m...................................... ... 15
2.1
Fylleristraffet........................................... ... 15
2.2
ProcessueUa regler.................................... ... 15
2.3
Omhändertagande av bemsade
personer m.m. ... 16
2.4
Behandlingen av de
omhändertagna.............. ... 19
2.5
Polisens förvaringslokaler............................ ... 21
2.6
Fylleri på militärt område m.m...................... ... 23
2.7
Förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m..... ... 24
2.8
Fyllen"ets rättsverkningar
.......................... ... 25
2.9
Registrering av
fylleriförseelser..................... ... 27
2.9.1
Riksskatteverkets
straffregister............ 27
2.9.2
Körkortsregistrei................................ ... 28
2.9.3
Registrering hos
nyklerhelsnämndema.... 29
2.10 Statistiska
uppgifter................................. 30
3 Fylleristraffutredningens
förslag......................... .... 35
3.1
Omhändertagande av bemsade
personer........ 35
3.2
FyUerislraffel............................................ 41
3.3
Fylleri på militärl område m.m....................... 44
3.4
Förfarandet med alkoholhaltiga
drycker m.m... 45
3.5
Avkriminaliseringens
rättsverkningar.............. 45
3.6
Registrering av
omhändertaganden............... 49
3.7
Domstolsprövning av
omhändertaganden ...... 50
4 Remissyttrandena........................................... .... 51
4.1
Omhändertagande av bemsade
personer........ 51
4.2
Fylleristraffet........................................... .... 58
4.3
Fylleri på miUtärt område m.m..................... .... 62
4.4
Förfarandet med alkoholhaltiga
drycker m.m... .... 63
4.5
Avkriminalieringens
rättsverkningar............... .... 63
4.6
Registrering av
omhändertaganden............... .... 66
4.7
Domstolsprövning av omhändertaganden
..... .... 67
5 Utvecklingslinjer
i den nuvarande nykterhetsvårds-
poUtiken
m. m................................................ .... 68
Prop. 1975/76:113 140
6 Nordisk rätl................................................................ .... 70
6.1 Danmark............................................................... .... 70
6.2 Finland.................................................................. 71
6.3 Norge .................................................................. .... 73
7 F Jredraganden........................................................... .... 74
7.1 Fylleristraffet........................................................ .... 74
7.2 Nya regler om omhändertagande av
bemsade
personer.............................................................. .... 81
7.3 Förvaringslokalema.... '........................................ 99
7.4 Försöksverksamhet i anslutning tiU
avkriminaUseringen ... 100
7.5 Fylleri på militärt område m.m.............................. .... 103
7.6 Vissa följdfrågor................................................... .... 106
7.7 Ikraftträdande...................................................... .... 120
8
Upprättade
lagförslag ................................................ 120
9
Specialmotivering........................................................ 121
9.1 Förslagel liU lag om ändring i
brottsbalken .......... 121
9.2 Förslaget tiU lag om
omhändertagande av bemsade
personer m.m....................................................... .... 122
9.3 Förslaget till lag om ändring i mUitära
rältegångslagen (1948i 472)................................ 129
9.4 Förslaget till lag om ändring i
msdrycksförsäljningslagen
(1954:521)........................................................... 130
9.5 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1954i 579)
om nyklerhetsvård............................................... .... 130
9.6 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1958:205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.... .... 131
9.7 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1964: 168)
om verkställighet av bötesstraff........................... .... 132
9.8 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1973: 181)
om disciplinstraff för krigsmän.............................. .... 135
10
HemsläUan ................................................................ 135
11
Beslul.......................................................................... .... 135
Bilaga Fylleristraffutredningens
förslag lill lag om omhänder-
tagande och behandling av bemsade personer .. 136
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1976
Doktrin (1)
- Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 172 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
67 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (56)
56 kopplingar i 39 dokument.
- SOU 2021:38 En ny lag om ordningsvakter m.m. s. 173 om s. 127 i texten
- SOU 2011:35 Bättre insatser vid missbruk och beroende, del 1 s. 330 i texten
- Bet. 2010/11:JuU7 Polisfrågor i texten
- SOU 2011:25 Utökat polissamarbete i Norden och EU s. 181 i texten
- SOU 2008:55 Kustbevakningens rättsliga befogenheter s. 553 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RH 1995:144 om s. 93 ur registret
- NJA 1981 s. 1010 om s. 43 i texten
Myndighetsavgöranden (6)
6 kopplingar.
- JO 2021-12-22 dnr 1748-2020 i texten
- JK 2021-04-27 dnr 2020/4411 i texten
- JO 2017-09-22 dnr 2468-2016 i texten
- JO 2017-01-26 dnr 3902-2015 i texten
- JO 2017-01-26 dnr 7422-2015 i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar.
- Jareborg, Brotten, 1986 s. 264 i texten
- SvJT 1981 s. 161 Krister Malmsten, Falskt larm s. 172 i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 2, 1978 s. 191 om s. 119 i texten