Sök i Ratio Lex

om hemspråksndervisning för invnndrarbarn

120 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:118, om hemspråksndervisning för invnndrarbarn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 Regeringens proposition

1975/76:118

om
hemspråksundervisning för invandrarbarn

beslutad
den 18 mars 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENA
HJELM-WALLÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås riktlinjer för vilka barn som bör få hemspråksundervisning.

Rält
lill hemspråksträning och hemspråksundervisning föreslås för alla de barn i den
allmänna förskolan och alla elever i grimdskolan och gymnasieskolan, för vilka elt
annat språk än svenska utgör ett levande inslag i deras hemmiljö.

Kommunen
föreslås få skyldighet att anordna hemspråksundervisning för varje
invandrarbarn eller invandrarelev vilkens föräldrar eller vårdnadshavare begär
det. Kommunen skall också vara skyldig alt informera invandrarbarnen och deras
föräldrar om möjligheten atl välja undervisning i hemspråket.

Kommunerna
föreslås årligen inventera behovet av särskilda åtgärder för invandrarbarnen.
På grundval av denna inventering upprättas ett för förskola, grundskola och
gymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens samlade resurser
för invandrarbarnens hemspråksundervisning och behov av stödundervisning skall
utnyttjas med hänsyn till varje enskilt bams behov.

Elt
exlra statligt resurstillskott i form av ett schablonavdrag per barn eller elev
och år föreslås släUas tUl kommunernas förfogande. TiUskottet skall utnyttjas
flexibelt enligt kommunemas egen bedömning ulan centralt fastställda föreskrifler.
Därigenom kan invandrarbamens skiftande behov av slöd för sin språkutveckling tUlgodoses
i största möjliga utsträckning.

Insatser
i förskolan och på grundskolans låg- och mellanstadium bör prioriteras, då personlighetsutvecklingen
hos bamen är beroende av

1
Riksdagen 1975/76.1 saml Nr 118

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 2

goda
kommunikationsfärdigheter. Bamen i dessa åldrar måste få möjligheler att fastiägga
och utveckla sitt första språk, hemspråket, för att kunna uppnå en aktiv tvåspråkighet.

Nya
kommunalt reglerade tjänster som hemspråkslärare föreslås inrättas. I
hemspråkslärarens arbetsuppgifter bör ingå såväl pedagogiskt arbete som
socialt konlaklarbele med invandrarbarnen och deras familjer.

SÖ föreslås få i uppdrag
alt ularbela förslag tiU en ny gmndulbildning till hemspråkslärare atl anordnas
för 500 deltagare, som rekryteras bland invandrarna själva i Sverige. Denna
utbildning beräknas starta höstterminen 1977. Fortbildningsprogram för nu
verksamma hemspråkslärare föreslås starta sommaren 1976 och pågå t. o. m.
sommaren 1978.

För
information om reformen föreslås SÖ få särskUda medel.

Totalkostnaderna
för alt genomföra den föreslagna verksamheten i förskola, gmndskola och
gymnasieskola uppskattas lill ca 70 milj. kr. i 1975 års kostnadsläge. Till
dessa kostnader kommer ca 50 milj. kr. till stödundervisning i svenska i gmndskolan
och 5,0 milj. kr. i gymnasieskolan, 0,9 milj. kr. för fortbUdning av
hemspråkslärare saml 0,5 milj. kr. för särskUd informaiion om föreslagna
reformer.

Förslaget
om hemspråksundervisning för invandrarbam föreslås träda i kraft fr. o. m.
läsåret 1977/78.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118

Utdrag

UTBILDNINGSDE- PROTOKOLL

PÄRTEMENTET vid regeringssammanträde

1976-03-18

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén.

Proposition om hemspråksundervisning för invandrarbam

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande lUlkaUade jag den
20 december 1974 en arbetsgrupp bestående av sex ledamöter för fortsalt
utredning av invandrarelevernas utbildningssituation i gmndskolan och
gymnasieskolan. Arbetsgruppen antog benämningen invandrargruppen.

Arbetsgmppen har avlämnat betänkandet (Ds U 1975: 13)
Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola och
gymnasieskola.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen, socialslyrelsen,
statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), nämnden för samhällsinformation,
universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ) som överlämnat
yttranden från ett antal länsskolnämnder och lärarhögskolan i Stockholm
statens institut för läromedelsinformation, statens kulturråd,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), brottsförebyggande
rådet (BRA), statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och
Bohus, Malmöhus, Norrbottens, Stockholms och Västmanlands län, kommunalekonomiska
utredningen, utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK), familjesiödsulredningen,
sameutredningen, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och
television inom utbildningsväsendet (TRU), Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO I SR (SACOjSR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

' Departementsrådet Carl Tomas Edam, ordförande,
undervisningsrådet Lars-Ingemar Karlerö, sekreteraren Randolph Norberg,
departementssekreteraren Catharina Rudhe, kanslirådet Billy Thorstenson och
byrådirektören Jonas Widgren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 4

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska
utbildningsrådet, Sveriges Radio, Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges allmänna
biblioteksförening, Svenska bokförläggareförenlngen. Föreningen Norden,
Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén, Lettiska centralrådet,
Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund.
Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet, Föreningen Matija Gubec,
Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Stiftelsen
invandrartidningen samt följande kommuner Stockholm, Göteborg, Malmö,
Surahammar, Borås, Eskilstuna, Kiruna, Haparanda, Södertälje, Botkyrka,
Norrköping, Degerfors, Gislaved, Sundsvall, Umeå, Jönköping, Örebro, Nybro,
Karlstad och Täby samf skolstyrelsen i Olof ströms kommun.

Yttranden har även inkommit från Hemspråkslärarna i
Södertälje (ej finska), Sveriges Skolkuratorers Förening, Trelleborgs
skolstyrelse, In-vandrarlärare i Göteborg, 12 finska hemspråkslärare i
Västerås, Tvåspråkiga lärares förening, Kaija Staborg, Skärholmen, Tvåspråkiga
lärare i Stockholm, Skolledarkonferensen i Haparanda, Finska lärares lokalavdelning
i Göteborg, Lärare i bl. a. polska, tjekiska och italienska i Västerås, Lärare
i svenska som främmande språk i Västerås, Göteborgs kommunistiska
arbetarkommuns finskspråkiga sektion samt Jugoslaviens kultur- och
informationscentrum, Stockholm.

För överblickens och sammanhangets skull berörs i
anslutning liU de förslag som tas upp till behandling även vissa förslag som
inte fordrar beslut av riksdagen.

2 Gällande bestämmelser och föreliggande förslag till
ändrade bestämmelser

Organisation

Förskoleverksamheten regleras av lagen (1973: 1205) om
förskoleverksamhet (förskolelagen). Verksamheten har tUl syfte att i nära samarbete
med hemmen främja en allsidig personlighetsulveckling och en gynnsam fysisk och
social utveckling hos barn som inle uppnått skol-pliklig ålder eller vars
skolgång uppskjulits enligt beslämmelsema i skollagen (1962: 319).
Förskoleverksamheten ankommer på kommun eller huvudman för sjukhus eller annan
institution där bam vistas (1 §). Förskoleverksamheten bedrivs i form av
förskola (daghem och deltidsgrupp) samt familjedaghem och annan kompletterande
förskoleverksamhet (2 §).

Barn skall anvisas plats i förskola fr. o. m. höstterminen
det år då barnet fyller sex år. Sådan förskola skall ofnfatla minst 525 timmar
om året. Kan förskola på gmnd av barnens restider eller av andra skäl inte
bedrivas i denna omfattning får kommunen dela upp förskolan på två år och den
skall då omfatta minst 700 timmar (4 §). Barn som av fysiska.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 5

psykiska,
sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling
skall så långt möjligt anvisas plats tidigare om inte barnets behov av slöd tUlgodoses
på annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka
barn som behöver anvisas sådan plats (5 §).

Kommimen
skall genom förskola, familjedaghem eller på annat sätt så långt möjUgt sörja
för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eUer studier eUer
andra skäl behöver omvårdnad får sådan om inle behovet tillgodoses på annat
sätt (7 §). Vistas barn på sjukhus, barnhem eller annan anstalt, skall
huvudmannen för anstalten sörja för att bamet så långt möjligt får tUlfälle alt
delta i verksamhet som motsvarar den som erbjuds i förskola (8 §).

Ledningen
av förskoleverksamheten handhas inom varje kommun av barnavårdsnämnden. Kommim
får dock beslula att annat kommunalt organ skall svara för ledningen för
förskoleverksamheten (9 §). I varje kommun skaU fmnas en av kommunfullmäklige
anlagen plan för förskoleverksamheten. I planen skall redovisas behovet av
förskolor, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet inom kommunen
samt i vUken utsträckning och på vUket sätt behovet skall tillgodoses. Planen
skall avse en period av minst fem år (10 §).

Fömtom
i förskolelagen finns bestämmelser om kommunernas ansvar för barn och ungdom
främst i bamavårdslagen (1960: 97) och skollagen. Kommunernas kompetens enligt
denna lagstiftning omfattar både obligatoriska och frivUliga uppgifter.

Enligt
bamavårdslagen skall kommun bedriva en aUmänt förebyggande bama- och
ungdomsvård (1 §). I varje kommun skall finnas en bama-vårdsnämnd (2 §). Nämnden
skall bedriva uppsökande verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen
med barns och ungdoms levnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana
barn som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem-
och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt
utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. I mån av behov skall nämnden därvid
främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdomar (3 §). Bamavårdsnämnden
bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra vilkas
verksamhet berör barnavården (9 §).

Barnavårdsnämnden
har att utöva tUlsyn över förskole- och frilids-hemsverksamheten (60 §). Med
stöd av lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m. får de uppgifter som
ankommer på barnavårdsnämnd i StäUet handhas av social centralnämnd om
kommunens fullmäklige så beslutar.

Länsstyrelsen
utövar inom länet tillsynen över förskoleverksamheten

(12 §).

Den
centrala tUlsynen utövas av socialstyrelsen, som har att utfärda vägledande
information till kommunema (13 §).

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 6

Regeringen
föreslår i prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad av barnomsorgen en ny lagstiftning
om barnomsorgen. Denna blir därigenom en lagfäst kommunal uppgift med
skyldighet för kommunema att svara för en planmässig ulbyggnad.

Bamomsorgen
föreslås omfatta både barn i förskoleåldern och de yngre skolbarnen. Den skall
innefatta daghem, deltidsförskola, familjedaghem och fritidshem. Vidare
behandlas frågan om en ny utformning av fritidshemmens verksamhet enligt
förslag från barnstugeutredningen (SOU 1974: 42).

I
§ 6 i den föreslagna lagen om bamomsorg (molsvarande § 5 i nu gällande
förskolelag), vUken är av ceniral betydelse för invandrarbarnen, har i
enlighet med barnomsorgsgmppens förslag (SOU 1975: 87) kommunens skyldighet
preciserats i förhållande till gällande bestämmelser. Vad gäller alt erbjuda förskoleplals
till barn, som man i den uppsökande verksamheten bedömer vara i behov av sådan,
har orden "så långt möjligt" fått ulgå. Genom den föreslagna snabba
utbyggnaden av förskolan bör möjlighet fmnas alt erbjuda plats till alla barn
med behov av särskilt stöd för sin utveckling. Beträffande skolbam med särskUda
behov av stöd och stimulans bör på motsvarande sätt gälla att dessa med förtur
skall anvisas plats på fritidshem och att kommunen genom uppsökande verksamhet
skall ta reda på behovet av fritidshemsplals.

Paragrafen
föreslås således få följande lydelse:

Barn,
som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt
stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola tidigare än som anges i 5
§ första stycket eller anvisas plats i fritidshem med förtur, om ej barnets
behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Kommunen
skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas
plats i förskola eller fritidshem enligt första stycket.

Motsvarande
ändringar föreslås också genom § 9 i lagen om bamomsorg, som i förhållande
till § 8 i förskolelagen ändrats till följande:

Vistas
barn på sjukhus, barnhem eller annan institution skall huvudmannen sörja för
att bamet får tUlfälle att deltaga i verksamhet som motsvarar den som erbjudes
i förskola eller fritidshemsverksamhet.

Lagen
om barnomsorg föreslås träda i kraft, den 1 januari 1977, då lagen om
förskoleverksamhet skall upphöra alt gälla.

Genom
beslut den 16 juni 1966 medgav Kungl. Maj:t att statsbidrag enligt
bestämmelserna i förordningen (1958: 665) om statsbidrag till driftkostnader
för det allmänna skolväsendet fick beräknas för stödundervisning inom det
obligatoriska skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp
för utländska eller statslösa elever samt svenska elever som intagits från utländska
skolor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 7

Med
stöd av nämnda beslul utfärdade SÖ den 8 december 1966 ett cirkulär om
stödundervisning åt utländska barn i den obligatoriska skolan. Cirkuläret har
följande lydelse:

Genom
brev den 16 juni 1966 har Kungl. Maj:t medgivk alt statsbidrag enligt beslämmelsema
i kungörelsen den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till det allmänna
skolväsendet må beräknas för stödundervisning inom det obligatoriska
skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervisningstimme för utländska
eller statslösa elever samt svenska barn som intagils från ulländska skolor. Kungl.
Maj:t har samtidigt uppdragit åt SÖ alt meddela närmare föreskrifler om sådan
stödundervisning.

Med
anledning härav meddelar SÖ följande anvisningar.

1.
Anordnandet av stödundervisning
för elever som ovan avses ankommer på skolstyrelsen.

2.
Stödundervisningen har tiU mål
att bereda elevema bästa möjliga förutsättning för skolgång i svensk skola. Undervisningen
bör därför syfta till

alt genom en god introduktion,
vilken omfattar elementär undervisning i att förstå och tala svenska samt
orientering i den nya miljön, underlätta elevens ankomst till skolan,

att där så är möjligt genom
studiehandledning och med hjälp av studiemateriel på elevens modersmål
förhindra att elevens studietid onödigtvis förspUls på grund av hans bristande
kunskaper i svenska.

Del
fömtsätts vidare,

att
särskild handledning ges för erforderlig samordning av lärogång

en i visst ämne, t. ex. engelska, i den avlämnande och mottagande

skolan,

alt skolans elewårdande åtgärder verkar för elevens goda sociala anpassning i
skola och kamratkrets. Information lUl och regelbunden kontakt med hemmet är
därför av stor betydelse.

3. Elever
med olika modersmål kan utan olägenhet undervisas ge

mensamt i svenska. Undervisningen bör ges av svensk lärare. Under-

visningsgmppema bör vara små (35 elever) och i möjligaste mån

homogena med avseende på ålder och färdighet i svenska.

I
kommuner med tillräckligt antal elever av här avsett slag kan det vara lämpligt
att för undervisningen i svenska inrätta en permanent språkklinik med en halv
eller en hel lärartjänst. Den differentiering av undervisningen med korta, ofla
återkommande övningspass, som är önskvärd i detta sammanhang och som kliniken
kan erbjuda, kan eljesi vara svår att uppnå i de fall då stödundervisningen i
svenska ges av annan lärare än klassläraren.

4. Stödundervisningen
kan även innebära studier på modersmålet un

der ett par veckotunmar med handlednmg av lärare som behärskar ele

vens modersmål och med användande av studiemateriel pä elevens mo

dersmål, vilken godkänts av skolstyrelsen.

Undervisningsgmpperna
kan vid denna undervisning vara större och åldersmässigt mer heterogena än vid
undervisning, som avses i punkt 3.

Studiemateriel
på modersmålet kan utnyttjas av eleven även vid hans självständiga arbete i den
vanliga klassen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 8

I
det reviderade supplementet beträffande undervisning av invandrarbarn m. fl. (Lgr
69 II: Inv 1973-11-21) har hänsyn tagUs liU den praxis som
utvecklats. Följande anvisning gäller:

Elever
som kan få stödundervisning.

Alla
invandrarbam i gmndskolan som på gmnd av sin härkomst har otillräckliga
kunskaper i svenska språket eller på gmnd av olikheter beträffande omfattning
och innehåll i sin tidigare skolgång saknar fömtsättningar att på ett tUlfredsställande
sätt följa undervisningen i svensk skola har rätt att åtnjuta stödundervisning
enligt anvisningama ovan.

Även
utlandssvenskars bam som återvänt för att fortsätta sin skolgång i Sverige har
rält att få stödundervisning efter dessa anvisningar.

Enligt
de allmänna bestämmelsema till timplanema för gmndskolan (Lgr 69) p. 15 och 16
gäller följande för undervisningen i modersmålet (hemspråket).

15. I
kommun med även finskspråkig befolkning får skolstyrelsen

besluta att ämnet finska i följande ordning kan ingå i undervisningen

för elever med finska som modersmål (hemspråk).

Undervisningen
i finska får omfatta högst 2 vlr under varje årskurs. Samundervisning skall i
möjligaste mån anordnas mellan elever i olika klasser och årskurser.

På
låg- och mellanstadiet är fuiska ett kompletterande obligatoriskt ämne som
ersätter undervisningen i andra ämnen som rektor beslämmer efler samråd med
elevens föräldrar.

På
högstadiet är finska ett kompletterande tillvalsämne som ersätter annat
tillvalsämne eller obligatoriskt ämne som rektor bestämmer efter samråd med
eleven.

16. I
andra minoriteters språk än finska får anordnas undervisning

enligl de gmnder som anges ovan, om behov och fömtsättningar före

ligger enligt skolstyrelsens bedömning.

Belräffande
frågan om vilka elever som har rält att välja hemspråksundervisning i gmndskolan
ger supplementet Undervisning av invandrarbam m. fl. -2 följande anvisning.

Alla
elever i grundskolan som kommer från hem där elt annat språk än svenska nyttjas
som umgängesspråk inom familjen kan om skolstyrelsen medger det få välja
undervisning i hemspråket.

Extra
resurser för stödundervisning av invandrarbarn i gymnasieskola utöver skolomas
ordinarie resurser för stödundervisning saknades fram till läsåret 1974/75, då
särskilda medel för stödåtgärder för invandrarelever i gymnasieskolan
tilldelades. Medel har beviljats för läsåret 1975/76 med 1,6 milj. kr.

Medlen
fördelas av SÖ lill vederbörande kommuner efter ansökan.

Undervisningen
i hemspråk i gymnasieskolan reglei-as av skolförordningens 8 kap. 4 § fjärde
stycket, som har följande lydelse:

Elev
som har annat språk än svenska som modersmål kan byta ut undervisningen i
främmande språk mot undervisning i sitt modersmål.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 9

Enligt
Kungl. Maj:ts ämbetsskrivelse den 7 april 1972 gäller utbytet av språk i första
hand C-språk. Om sådant ej ingår i elevens studiekurs, gäller bytet B-språk,
och, om ej heller delta ingår i lärokursen, gäller det engelska.

SÖ
har fastställt kursplaner för ett flertal invandrarspråk. Undeirvis-ningsgrupp
får bildas om minst 8 elever anmäler intresse.

Eftersom
hemspråket för en invandrarelev kan ingå i lärokursen, kan särskild prövning i
ämnet avläggas enligt gällande bestämmelser (skolförordningen (1971: 235 9
kap. 61 §), oavsett om gmppundervisning i språket anordnats eller ej.

För
specialskolan gäller, läroplanen för grundskolan, Lgr 69, jämte anvisningar som
finns utfärdade i supplementet Specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade, Lgr
69 ILspsk. Resurser för anordnande av stödundervisning Uksom undervisning i
minoritetsspråk finns i denna skolform i samma utsträckning som i grundskolan, Lgr
69 II: Undervisning av invandrarbam m. fl.

Enligt
särskolans läroplan kan inom ramen för bestämmelserna om samordnad
specialundervisning erbjudas särskilt anpassad undervisning för
invandrarelever. Denna undervisning omfattar dels elementär undervisning i
svenska språket, dels undervisning på elevens modersmål (hemspråk), dar sådan
är möjlig atl anordna.

Den
grundläggande svenskträningen ges i regel av svensk lärare men kan också ges av
en tvåspråkig lärare som fullständigt behärskar svenskt uttal och språkbmk. För
en god språk- och begreppsutveckling anses dock regeln en personelt språk vara
mest gynnsam för eleven.

I
stödundervisningen bör enligt läroplanens anvisningar även kunna inrymmas elewårdsuppgifter
av speciellt slag, bl. a. kontaktverksamhet mellan skola och hem.

I
särskola med många invandrarelever kan behov av ökad stödundervisning
föreligga. Länsskolnämnden kan medge utökat antal veckotimmar för samordnad
specialundervisning enligt bestämmelser som SÖ meddelal (ASÖ 1968/69: 1) med slöd
av 39 § stadgan (1968: 146) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

Personalfrågor

I
förskolan arbetar bl. a. förskollärare och barnskötare och ingår i arbetslag
med ansvar för verksamheten i förskolan.

Förskollärare
och barnskötare har kommunalt reglerade anställningar med lön och Övriga
anställningsvillkor fastställda enligt kommunala avlöningsavtal. Tjänst som
förskollärare kan vara förenad med rätt till semester eller ferier. Bamskötartjänstema
är förenade med rätt till semester. För att kunna förordnas som innehavare av
kommunalt reglerad tjänst som förskollärare eller barnskötare krävs inte någon
särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 10

ulbildning,
men som regel rekryteras tjänsteinnehavarna bland dem som utbildats för resp.
tjänst.

För
stödundervisningen i grundskolan anlitas såväl svenska lärare som hemspråkslärare.

Med
termen svenska lärare avses här innehavare av tjänster enligt skolförordningen
(1971: 235, ändrad senast 1975: 1185) som ordinarie, extra ordinarie eller
extra lärare vid gmndskolan eUer gymnasieskolan. I skolförordningen regleras
dels de arbetsuppgifter som är förenade med tjänstema, dels de
behörighetsvillkor eller krav på viss kompetens som tjänsleinnehavarna skaU
uppfylla.

Med
termen hemspråkslärare avses här de tvåspråkiga personer, som har anställts för
att undervisa i och på minoritetsspråk samt för kurativa uppgifler.

Hittills
har stödundervisningen i svenska vanligtvis meddelats av svensk lärare. Endast
i de fall, då hemspråkslärare har kvalificerade kunskaper i svenska, har
svenskträningen anförtrotls sådan lärare. Det har då i flertalet fall gällt
finska lärare med erfarenhet från hemlandet i alt undervisa i svenska som
främmande språk.

Svenska
lärare har oftast stödundervisningen i svenska ingående som en del i sin
tjänst. I kommuner och rektorsområden med många invandrarelever och där
tjänsteunderlaget är tillräckligt stort förekommer alt svenska lärare har hela
sin Ijänslgöring i form av stödundervisning i svenska. Berörda svenska lärare
saknar i allmänhet ulbildning i att undervisa i svenska som främmande språk
eller kunskaper om grunddragen i de för svenska förhållanden vanligaste
minoritetsspråken. Endast ett begränsat antal lärare har utbildning eller
fortbildning i att undervisa i svenska som främmande språk.

Det
ankommer på den lärare, som skall meddela stödundervisning i svenska, att
samverka med hemspråkslärare och övriga lärare. För varje invandrarelev måsle
dessa lärare tillsammans analysera slödundervis-ningsbehoven och framlägga elt
individuellt studieprogram.

I
skolförordningen finns inga regler om behörighet eller särskUda tjänster för
lärare som undervisar invandrarelever eller elever med annat hemspråk än
svenska. Den vanligaste anställningsformen för hemspråkslärare är limläraranslällning.

I
fråga om lärare som undervisar finskspråkiga elever finns dock vissa beslämmelser,
som meddelats genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1970 om behörighet tUl exlra
och extra ordinarie folkskollärar-Ijänsl, i vilken ingår skyldighet att
undervisa finskspråkiga elever. Löneförmånerna har fastställts genom beslut av
statens avialsverk 1970, 1973 och 1975. I beslutet den 17 juni 1970 anges de
arbetsuppgifter som en lärare för finskspråkiga elever har. Sådan lärare skall
medverka i dels anpassnings- och stödundervisning för finska invandrarelever
inom grundskolan, dels hemspråksundervisning i finska enligt läroplanen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 11

grundskolan
och elevvårdsarbete bland sådana elever. Behörighetskra ven har angetts vara
följande.

a)
avlagd folkskollärarexamen i
Finland

b)
erforderliga kunskaper i
svenska språket

c)
anställning som lärare i
Finland eller Sverige minst 392 dagar efler examen med minst
halvtidstjänstgöring under minst 314 dagar.

För
den som uppfyller dessa vUlkor samt de för lärare gäUande allmänna
behörighetsvillkoren enligt 14 kap. 3 § skolförordningen gäller alt han/hon kan
få anställning som extra ordinarie lärare 2 för mellanstadiet i gmndskolan.
Inplacering i lönegrad resp. löneklass regleras genom nämnda beslut av statens
avtalsverk. Dessa bestämmelser om behörighel, anställningsform och
löneförmåner för finska folkskollärare innebär all de, som omfattas av dem,
fått större trygghet i anställningen och bättre löneförhållanden än andra
hemspråkslärare.

Beslutet
kan också sägas ha medfört möjligheter för andra finska lärare än folkskollärare,
som kommit till Sverige för att tjänstgöra vid grundskolan, alt få samma
förmåner som de finska folkskollärarna. Genom beslut om dispens från kravet på
finsk folkskollärarexamen har även några finländare med annan utbildning
omfattats av bestämmelserna den 17 juni 1970.

Elt
anlal hemspråkslärare för icke-nordiska invandrarelever har ansökt om samma
förmåner som de finska folkskollärarna kan få. Regeringen har i ett flertal
fall också beviljat andra hemspråkslärare än finska lärare samma löneförmåner
som de finska lärarna, men de har inte fått behörighet till tjänst som exlra
ordinarie lärare 2 för mellanstadiet.

SÖ
äger medge dispens från krav på viss utbUdning för behörighet till lärartjänst
i Sverige, om SÖ finner att den ulländska utbildning, som sökanden har,
motsvarar de krav på utbUdning som gäller enligt skolförordningen (15 kap. 21 §,
16 kap. 32 §). Med stöd av nämnda bestämmelser kan därför en hemspråkslärare
med utländsk examen i vissa fall få behörighet till lärartjänst i Sverige.

På
förslag av invandrargmppen har regeringen genom beslut den 20 mars 1975 medgell
skolstyrelserna atl utan ledigkungörande ge förlängda förordnanden för läsåret
1975/76 åt de hemspråkslärare, som innehaft förordnanden minst tre läsår.

Eftersom inga generella
regler om anställning och behörighet för hemspråkslärare finns, saknas också
bestämmelser om tillsättning och meritvärdering.

Resursen
för stödundervisning i gymnasieskolan kan användas både för stödundervisning i
svenska och i andra ämnen samt för studiehandledning på hemspråket.

Liksom i gmndskolan ges
stödundervisningen i svenska i allmänhet av svenska lärare, som kan inräkna
undervisningen i sina tjänster. För

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 12

dessa
lärare finns inte några krav på utbildning i att undervisa i svenska som
främmande språk.

Stödundervisning
i andra ämnen, t. ex. engelska, ges oftast också av svenska lärare.

Siudiehandledning
på hemspråket meddelas av hemspråkslärare. Rekryteringen har i allmänhet
inriktats på de tvåspråkiga lärare, som tjänstgör i grundskolan.
Anställningsformen blir vanligtvis timläraranställ-ning.

3
Invandrargruppen m. fl.

3.1
Utgångspunkter

I prop.
1975: 26 om riktiinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m. vilken
riksdagen antog år 1975, preciseras de övergripande målen och riktlinjema för
den framtida invandrar- och minoriletspolitiken. Målen har formulerats med
utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Utbildningsområdet har en
central plats bland samhällets åtgärder för alt invandrare skall få likvärdiga
utvecklingsmöjligheter. Föredragande statsrådet ger i propositionen en
redogörelse för de insatser som hittills har gjorts på detta område för såväl
de vuxna invandrarna som för deras barn. I fråga om invandrarbarnens
utbildningssituation hänvisar föredraganden till att invandrargmppen har fått
i uppdrag all konkretisera och utveckla de riktlinjer som invandrarulredningen
har angett i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna och
minoriteterna. Vissa principfrågor behandlas emeUertid i fråga om
undervisningen av invandrarbarn. Med hänsyn till den betydelse som hemspråket
har för invandrareleverna, bör de i görUgaste mån erbjudas möjlighet att genom
åtgärder inom skolväsendets ram bevara och utveckla sin språkliga och
kulturella identitet. Vidare behandlar föredraganden under avsnittet om sociala.
frågor förskolans betydelse för invandrarbarnen och erinrar om möjligheten för
barn med språksvårigheter att få plats i förskolan tidigare än vid sex års
ålder.

Invandrargmppen
framhåller att synen på invandrarnas språkliga Situation och därmed även på
undervisningen av de barn som tillhör språkliga minoriletsgmpper under de
senaste årtiondena har undergått väsentliga förändringar. Forskning och
praktisk försöksverksamhet har bl. a. bidragit till en i gmnden förändrad syn
på språkets roll och betydelse för individens och samhällets utveckling. Tvåspråkighet
ansågs tidigare ofta vara en belastning för individen och ett hinder för
inlärning av samhällets huvudspråk. Den betraktades närmast som ett
övergångskede från enspråkighet på ett språk till énspråkighet på ett armat
språk. Denna syn på den individuella tvåspråkigheten sammankopplad riied en
uttalad slrä-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 13

van
att med befolkningsmajoriteten införliva grupper, som uppfattades som
främmande, var tidigare vägledande även för det svenska skolväsendels
förhållande tUl elever med annat hemspråk än svenska. Ett av utbildningens
främsta mål var att genom en enspråkig svensk undervisning inlemma eleverna i
den svenska språk- och befolkningsgemenskapen. Denna undervisning, som helt
bortsåg från elevemas modersmål och t. o. m. ibland aktivt motarbetade
användningen av det, fick i många fall svåra negativa språkliga, pedagogiska
och sociala konsekvenser.

Invandrarulredningen har i
sitt huvudbetänkande föreslagit att skolans totala arbete bör anpassas till
den nya situation som har uppstått genom invandringen och som en allmän
övergripande formulering uttalat, att alla barn har rätt till sitt modersmål.
Utredningen anser att skolan måste göra ökade ansträngningar för att erbjuda
alla barn möjlighet alt utveckla detta. Denna insikt om tvåspråkighetens
problem har som ovan citerats även kommit tUl uttryck i prop. 1975: 26, vilken tillsammans
med invandrarutredningens huvudbetänkande utgör utgångspunkten för
invandrargruppens arbete.

Invandrargruppen betonar
att samhällets resurser på delta område måste utnyttjas utifrån en helhetssyn
på invandrarbarnens utvecklbg. Den språkliga ulvecklingen bör prioriteras,
eftersom personlighetsutvecklingen hos individen är beroende av goda
kommunikationsfärdigheter. Barnet måste få goda möjligheter att fastiägga och
utveckla sitt första språk, hemspråket. Först därefter bör en aktiv träning i
del nya landets språk sättas in.

Invandrargmppen har i
enlighet med givna direktiv behandlat förhållandena för eleverna i gmndskolan
och gymnasieskolan. Frågor rörande rainorilelsskolor resp. skolor för samiska
barn, nomadskolor, berörs sålunda inte av förslagen. Mot bakgrund av den
tidiga språkträningens avgörande betydelse har invandrargruppen ansett det
nödvändigt alt också ta upp hemspråksträningen för barn i förskolan. Gruppen
har sålunda sökt eftersträva en helhetssyn på invandrarbarnens särskilda behov
i fråga om språkträning. Även invandrarbam i särskolan och specialskolan omfattas
av gruppens överväganden.

3.2
Avgränsningar och riktlinjer

Hemspråksundervisningen
avser att vidmakthålla och utveckla kunskaperna i ett annat språk än svenska
som elev i grundskolan eller gymnasieskolan använder i sin dagliga miljö.
Undervisningen syftar till att befrämja elevens emotionella och intellektuella
utveckling liksom till att ge eleven möjlighet alt leva sig in i och känna
samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgmnd.

Invandrargruppen
anser det inte möjUgt eUer ens lämpligt att ställa upp generella regler med
krav på att barnet skall besitta viss färdighet i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 14

hemspråket
för att ha rätt till undervisning i detla språk. Gränsdragningar måste
överlåtas tUl en lokal bedömning av skolan, föräldrarna och barnet självt.
Däremot bör de invandrarbarn prioriteras, som språkligt sett har sämst
utgångsläge.

Invandrargmppen
bedömer det inle heUer möjligt att ställa upp generella regler för rält till hemspråkslräning
för de utländska barn som adopteras i Sverige. I de fall adoptionen skett i så
tidig ålder att barnet språkligt helt försvenskats, bortfaller de motiv för
hemspråksträning som tidigare har anförts. Invandrargruppen anser att skolan i
sådana fall skall kunna erbjuda viss kontakt med det ursprungliga modersmålet
och med kulturen i ursprungslandet, t. ex. genom frilt valt arbete på
högstadiet. Om adoptionen skett i en sådan ålder alt barnets kunskaper i
modersmålet är fullt levande när del börjar förskolan eller skolan, bör en
annan bedömning återigen ske.

Invandrargmppen
föreslår därför följande riktlinjer för vilka barn som bör få stödundervisning eUer
erbjudas hemspråksträning. Kommunen skall ha skyldighet att anordna
stödundervisning för varje invandrarelev som på grund av otillräckliga
kunskaper i svenska eller olikheter i omfattning och innehåll i sin tidigare
skolgång har svårt alt följa undervisningen i den svenska klass som han är
inskriven i. Stödundervisningen skall så långt möjligt ifråga om innehåll och
omfattning utformas med hänsyn lill den enskilde elevens behov och
förutsättningar.

Reglerna
för stödundervisning bör enligt invandrargruppen även fortsättningsvis vara
tillämpliga även på infödda svenska elever som på grund av skolgång i utlandet
har behov av sådan undervisning.

Kommunen
skall också ha skyldighet att anordna hemspråksundervisning för varje
invandrarelev, vars föräldrar/vårdnadshavare begär det, samt informera
invandrarbarnen och deras föräldrar om möjligheten atl välja undervisning i
hemspråket enligt gällande förutsättningar. Rält till hemspråkslräning bör,
enligt invandrargruppens uppfattning, alla elever i skolan ha, för vilka elt
annat språk än svenska utgör elt levande inslag i deras hemmiljö. Normalt
förutsätter detla att föräldrarna/vård-nadshavarna eller minst en förälder/vårdnadshavare
har ett annat språk än svenska som modersmål och använder det språket i
umgänget med barnet.

På
samma sätt kan reglerna om hemspråksträning tUlämpas beträffande barn som
tillhör en ursprunglig språklig minoritet i Sverige eller vars familj i en
eller flera generationer har bott i Sverige, förutsatt att barnets språkliga
miljö motiverar detta.

Invandrargruppen
har valt att i sina förslag använda termerna invandrare och invandrarbam i
deras vanliga, inte närmare preciserade betydelse. I den mån termerna används i
en mera preciserad betydelse anges detta särskUt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 15

3.3
Uppsökande verksamhet ra. m.

Invandrargruppen
föreslår att kommunema årligen inventerar behovet av särskUda ålgärder för
invandrarbarnen och på gmndval av denna inventering upprättar ett för
förskolagrundskolagymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens
samlade resurser för invandrarbarnens hemspråksträning och behov av
stödundervisning skall utnyttjas med hänsyn tUl varje enskilt barns behov. Ca
25 000 barn i åldrarna 46 år, 63 000 i åldrarna 716 år och ca 7 000 i
åldrarna 1619 år har av invandrargruppen bedömts under år 1975 ha behövt komma
i fråga för sådana särskilda insatser.

Som
tidigare har nämnts skall kommunen genom uppsökande verksamhet ta reda på vUka
bam som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver
särskilt stöd i sin utveckling (§ 5 förskolelagen). Plats i förskolan skall
därvid kunna erbjudas barn från tidig ålder liksom även andra sociala ålgärder.
Invandrargruppen framhåller atl det är angeläget alt den uppsökande
verksamheten för barn i förskoleåldern utnyttjas för alt tidigt informera
invandrarfamiljerna om hemspråksträningens betydelse och för atl utröna varje
invandrarbarns behov av stöd för atl utveckla sitt hemspråk.

Hemspråkslärare
bör därvid anlitas för all upprätta kontakt med invandrarföräldrama och
diskutera formerna för deras barns språkträning. Hemspråksläraren skall ses
som konsiilt i den uppsökande verksamheten. Denne bör således utröna behovet
av insalser och ge förslag om vilka språkstödjande åtgärder som kan vara
lämpliga. Hemspråksläraren bör också kunna ingå i sådan uppsökande verksamhet
som kommunen i övrigt bedriver.

Ställningstagande
angående åtgärder i förskola bör göras i förhållande till den bedömning av
barnets helhetssituation som görs i den uppsökande verksamheten. Därvid bör
även beaktas alt språkträningen i förskolan är avgörande för grundskolans
ställningstagande, när det gäller läs- och skrivinlärning.

Vad
gäller barn i skolpliktig ålder föreslår invandrargruppen att varje kommun
årligen i januari inventerar antalet invandrarelever i grundskolan samt därvid
i samarbete med föräldrarna bedömer elevens behov av särskilda stödåtgärder,
hans språkfärdighet och därmed behovet av stödundervisning i svenska och på
hemspråket. Samtidigt tas anmälningar till hemspråksundervisningen emot. Invandrargmppen
betonar all det är viktigt att en person som talar elevens och hans föräldrars
hemspråk (hemspråkslärare, tolk) deltar i bedömningen och studieplaneringen.
Hänsyn skall tas till elevens totala situation (pedagogisk, social och
psykologisk) bl. a. med tanke på elevens möjligheter till fortsatt utbUdning
efter grundskolan.

Invandrargruppen
framhåller att genom en utvidgad samverkan mel-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 16

lan
förskola och lågstadium, bör inventeringen och bedömningen av de invandrarbarn
som skall skrivas in i årskurs 1 senare under våren underlättas, så atl en för
barnet mjuk och välplanerad övergång sker mellan förskola och skola i fråga om slöd
och stimulans samt hemspråksträning.

Antalet
invandrarelever i gymnasieskolan bör inventeras på motsvarande sätt.
Invandrargruppen konstaterar att stödbehoven, för invandrarelever i
gymnasieskolan totalt sell har ökat, eftersom allt fler invandrarelever söker
till gymnasial ulbildning.

För
skolans del, anser invandrargruppen, måsle kommunens totala planering bygga på
noggrann inventering inom varje rektorsområde/ skolenhet. Den enskilde
invandrarelevens förutsättningar och behov kommer därför att utgöra
utgångspunkten inte bara för skolenhetens/ rektorsområdets åtgärdsplanering
utan också för hela kommunens totala resurs- och organisationsplanering.
Kommunen måste också ges möjligheter att samverka med andra kommuner för att
tillfredsställande kunna organisera stödundervisning och hemspråksträning.

En
tillförlitlig statistik över invandrarelever i skolan liksom över behov och
utnyttjande av resurser för de särskUda undervisningsformer som har skapats för
dessa elever är en förutsättning för atl de satsningar som samhället gör på
detta område skall kunna användas på bästa sätt. Invandrargmppen bedömer alt en
central statistik skulle vara av stort värde och anser atl en sådan framdeles
bör insamlas årligen i samarbele mellan SCB, SÖ och Svenska kommunförbundet.
Insamlingen av primärmaterial för statistiken bör ske i samband med kommunens
årliga inventering i januari av antalet invandrarelever i skolorna. Invandrargruppen
anser det också angelägel att en liknande ceniral statistik samlas in över
invandrarbarnen i förskoleåldrarna och att den bör sammankopplas med den
uppsökande verksamhet som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt
förskolelagen. Detta bör ske i samarbete mellan SCB, socialstyrelsen och
Svenska kommunförbundet. Vidare vore det av stort värde om en intensivsludie av
invandrarbarns situation i skolan liksom i förskolan genomfördes. En sådan
studie anser invandrargruppen kunna vara av engångskaraktär. Den bör genomföras
i samband med att den årliga statistiken insamlas och bearbetas.

3.4
Resursens storlek och användning

Invandrargmppen
understryker alt de problem som kännetecknar invandramndervisningen många
språkgrupper, stor geografisk spridning, svårigheter att rekrytera lärare
beroende på brist på utbUdade hemspråkslärare och begränsat tjänslgöringsunderlag,
brister i läromedelstillgång m. m. innebär alt det statliga resurstillskott
som ställts till kommunernas förfogande måste utnyttjas flexibelt så att
skiftande

opaginerad Kontrollera mot PDF

behov kan tillgodoses och ett starkt lokalt inflytande
över verksamheten kan medges.

Invandrargruppen anser det vara nödvändigt att det slalliga
slöd som införs för kommunens insatser både inom förskolan och ungdomsskolan skall
kunna utnyttjas ulan hinder av att olika huvudmän ansvarar för verksamheten
lokalt och centralt. Kommunema har då alt avväga behov mot resurstillgång.
Gruppen betonar att resurserna måste kunna användas flexibelt ulan centralt
fastställda föreskrifter, så att barnens skiftande behov i största möjliga
utsträckning kan tillgodoses. Insalser i förskolan och på grundskolans låg- och
mellanstadium bör därvid prioriteras. Enligt invandrargmppens bedömning bör en
utveckling av samhällets resurser för träning av hemspråket i första hand
göras för barn på förskolesladiet. Hemspråksträningen bör därvid ses som en
integrerad del av förskolans arbetssätt, vilket syftar till att stödja barnets
totala personlighetsulveckling.

Invandrargruppen
föreslår i enlighet med sin helhetssyn på invandrarbarnens utveckling följande
beräkningsgrund för ett statUgt resurstillskott för kommunernas undervisning
av invandrarbarn:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förskolan:
Hemspråkslräning

Grund- Hemspråksträning
och

skolan: studiehandledning på

hemspråk

Stödundervisning i svenska

Gymnasie- Hemspråkslräning och

skolan: studiehandledning på

hemspråk

Fortsatt möjlighet lUl särskild stödundervisning i svenska

Fortsatt möjlighet att studera hemspråk i stället för B-
eller C-språk

O6
kalendertimmar per vecka och grupp

O4 veckotimmar per grupp

O4 veckolimfnar per grupp

O2 veckotimmar per grupp

5 milj. kr.

24 veckolimmar per grupp

opaginerad Kontrollera mot PDF

De nya bestämmelser som föranleds av gmppens förslag om
hemspråks- och stödundervisning för invandrarelever föreslås bli införda i
läroplan för grundskolan. Allmänna anvisningar till Timplaner. Detta skulle
innebära att Kungl. Maj:ts brev av den 16 juni 1966 upphör att gälla samt att p.
15 i Allmänna anvisningar får nytt innehåll och att p. 16 upphävs.

Information om verksamheten bör utformas av SÖ och
socialstyrelsen i samråd.

2 Riksdagenl975/76.1 samlNrllS

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 18

3.5
Organisation av verksamheten

Förskolan

Invandrargruppen
konstaterar att invandrarbarnens rätt att tidigt erhålla ett adekvat
utvecklingsstöd synes vara klart definierad i förskolelagen.

Ofta
anses språkstödjande åtgärder för invandrarbarn vara en uppgift för främst
deltidsförskolan. Det finns emellertid en stor grupp invandrar-föräldrar som
har behov av heldagsomsorg för sina barn i form av daghem eller familjedaghem.
Daghemsplacering från tidig ålder för invandrarbarn kan innebära att de vistas
i svenskspråkig miljö under större delen av den vakna och aktiva tiden av
dygnet. Sannolikt är risken för alt bamet inle kommer att ha tillräckliga
kunskaper i någotdera språket, blir "halvspråkigt", mest påtagUg för
denna grupp invandrarbarn. Invandrargruppen betonar att dessa bams situation måsle
särskilt uppmärksammas.

För
de invandrarbarn som inte har behov av heldagsomsorg anser invandrargruppen att
vistelse i deltidsgrupp bör rekommenderas från fyraårsåldern. Då befinner sig
barnet i en språkmässigt viktig utvecklingsperiod samtidigt som dess
utforskande av omvärlden vidgas och det alltmer vill la egna initiativ.

Invandrargruppens
överväganden och förslag om förskolans organisalion av språkträningen för
invandrarbarn förutsätter elt statligt resurstillskott beräknat på
genomsnittligt lägst sex bam per förskolegrupp.

Följande
alternativ för hemspråksträningen i förskola kan därvid förekomma.

Invandrarbarn
som vistas i heltidsförskola, dvs. daghem, föreslås om möjligt sammanföras i
enhetliga språkgrupper med hänsyn tagen till geografiska avstånd, så att bamen
garanteras språkliga kamratkontakter inom daghemmet. I de fall tvåspråkig
förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig personal inte finns, bör ambulerande
hemspråkslärare gå in som extra resurs i den reguljära verksamheten upp till
sex timmar per vecka. Hemspråksträningen bör följa samma mönster som gäller för
arbetssättet i förskolan i övrigt och hemspråksläraren skall inlemmas i
förskolans arbetslag, t. ex. genom att komma under olika pass av dagen. TillgängUg
tid för hemspråkslräning bör fördelas på flera veckodagar, då små barn har
dåliga tidsbegrepp och konkret måste uppleva att läraren återkommer med korta
uppehåll.

Invandrarbarn
över fyra år som vistas i familjedaghem bör enligt invandrargruppens
uppfattning få delta i deltidsförskola tillsammans med andra invandrarbarn.
Barn under fyra år bör placeras i hem som tillhör den egna språkgruppen, om
möjligt tUlsammans med flera andra barn som tillhör samma språkgrupp.
Ambulerande hemspråkslärare föreslås ge språklräning i samma omfattning som för
barn i daghem.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 19

Vare
sig barnet börjar i daghem eller i familjedaghem betonar invandrargruppen att
hemspråksläraren bör göra särskilda insatser så att föräldrarna känner sig
delaktiga och hemmastadda i verksamheten.

Vad gäller
deltidsförskolan för fyra- till sexåringar anser invandrargruppen att enspråkig
barngmpp ledd av tvåspråkig förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig
personal är det bästa alternativet för alt utveckla barnets språk. Lämpligt
riktmärke bör vara ca tre timmars daglig språkträning.

I
andra hand rekommenderar invandrargruppen blandad deltidsgrupp sammansatt så
att minst hälften av bamen har samma hemspråk och övriga bam har svenska som
hemspråk. Tvåspråkig förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig personal
bör också i dessa barngrupper ge invandrarbam en hemspråkslräning upp till sex
timmar per vecka, fördelat på två tillfäUen.

Invandrargmppen
konstaterar att i flertalet fall invandrarbam kommer atl integreras
individuellt för viss tid av dagen både i deltids- och hellidsgmpp. Hemspråkslräning
upp till sex timmar per vecka bör därvid ges av ambulerande hemspråkslärare,
likaledes fördelat på två tillfällen.

Invandrargruppen
föreslår att socialstyrelsen och SÖ får i uppdrag all i samråd utforma
riktlinjer för hemspråksträningen i förskolan.

Samverkan
förskolagrundskola

Invandrargmppen
betonar att en viktig förutsättning för att den barncentrerade syn som präglar
gruppens förslag skall kunna förverkligas är att dispositionen av det statliga
resurstillskottet för språkligt slöd ål invandrarbarnen inordnas i en gemensam
planering för förskola och grundskola. En nära samverkan mellan förskola och
grundskola blir därför nödvändig. Det är väsentligt atl de olika insatser som
gjorts i förskolan får en naturlig uppföljning i grundskolan och alt
grundskolan beaktar och följer upp förskolans arbetssätt när det gäUer alt
stödja invandrarbarnens sociala och känslomässiga utveckling.

Gruppen
anser alt en förutsättning för att elt fruktbart samarbete mellan förskola och
grundskola skall komma till stånd är att fasta mtiner skapas vad avser
personliga kontakter mellan avlämnande och mottagande lärare, konferenser,.
gemensamma studiedagar, studiebesök saml gemensam information till föräldrar.

Om
hemspråksläraren kan arbeta nied i den direkta klassrumssituationen lillsammans
med klassläraren, som s. k. kompanjonlärare, anser invandrargmppen att
inlärningsmiljön mera. skulle, likna den_ som barnen är vana vid i förskolan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 20

Grundskolan

Invandrargruppen
understryker, att en bristfällig undervisning av invandrarbarnen kan leda till
allvarliga sociala konsekvenser och alt samhället måste vara berett dels att tUlförsäkra
skolväsendet resurser för invandrarbamens utbildning, dels att finna vägar att utnyttja
resurserna effektivt och flexibelt. Gruppens, strävan har varit alt inom ramen
för tillgängliga resurser ge största möjliga hemspråkslräning. Genom olika modeller
för skolarbetets organisation ges förulsätlningar att öka tiden för
hemspråksträning. Volymen för stödundervisning i svenska föreslås därvid
renodlas och kvarstå oförändrad med fyra veckotimmar per grupp samt resurser
härför tas ur grundskoleanslaget.

Den totala resursen för
insatser i fråga om hemspråksträning för invandrarbarn i grundskolan föreslås
böra disponeras så alt det genomsnittliga antalet elever per gmpp blir fyra.
Utifrån detta riktmärke kan elevgrupperna ha varierande storlek och vara
flexibla. Invandrargruppen anser alt slörre elevgmpper än fyra elever bör
eftersträvas och all undervisningen bör kunna centraliseras tiU viss skola
eller vissa skolor i de kommuner, där detta är praktiskt genomförbart, för ätt
frigöra resurser som ger fler elever möjlighet tiU hemspråksträning och
därigenom uppnå största möjliga effekt av den samlade resursen. Om underlag
finns för större elevgrupper inom någon språkgrupp, frigörs sålunda resurser
för hemspråksträning också för alt tillgodose en enstaka invandrarelevs behov,
när underlag för alt erhålla statligt bidrag för alt bilda en elevgrupp inte
föreligger. Ytterligare en effekt av detta system är att personalen inte
behöver splittra sin tjänstgöring på flera skolor, vilket ger hemspråkslärarna
bättre förutsättningar att bli delaktiga i det gemensamma arbetet som utförs i
skolan och som är nödvändigt för eleven.

En
centralisering av undervisningen måste emellertid alltid prövas ingående med
hänsyn till negativa effekter för eleverna, såsom långa resvägar, splittrande
av kamrattillhörighet, m. m. Den grundläggande principen är att invandrareleven
skall gå kvar i den skola dit han har hänvisats på grund av sina
bostadsförhållanden. Elevens behov liksom föräldrarnas önskemål måste stå i
centrum vid diskussioner om lokalisering.

Invandrargmppen
understryker all deltagande i stödundervisning i svenska och studiehandledning
på hemspråket även i fortsättningen bör vara obligatoriskt för de elever i
grundskolan som skolan bedömer vara i behov därav. Deltagande i
hemspråksträning är däremot enUgt riksdagens beslut (InU 1975: 6, rskr 1975:
160) frivilligt för elevema, men i likhet med övriga tUlval inom grundskolan i
regel bindande under läsåret för de elever som gjort valet.

Bland
de skolpUktiga barn som grundskolan skall ta emot som nybörjare i årskurs 1
finns många invandrarbarn med bristfällig språkul-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 21

veckling.
Skolan skall integrera dessa barn i den svenska skolans studiegång och sociala
gemenskap bl. a. genom all.anordna stödundervisning, enligl Kungl. Maj:ts beslul
av den 16 juni 1966. Denna undervisning är obligatorisk för de elever som
skolan bedömt vara i behov därav. Möjligheler att stärka och bevara det egna
modersmålet finns också för de elever som bereds möjlighet att deltaga i undervisning
i hemspråket enligt statsmakternas beslut år 1968. Problemen är stora både för in-vandrarbamen
och för skolan som skall bereda dem bästa möjliga förutsättningar för
skolgången. Invandrargruppen förutsätter att förskolelagen och de insatser som
gruppen föreslår i förskolan för atl tillgodose invandrarbarnens behov av
särskilt slöd och stimulans kommer atl gynnsamt påverka deras situation.

Gruppen
understryker vikten av all förskolan tillförs tvåspråkig personal i detta
syfte. För närvarande Ugger hela ansvarel på grundskolan att möta behoven hos
de invandrarbarn som har språksvårigheter, vilka borde ha tillgodosetts eller
eliminerats genom tidigare stödinsatser.

Invandrargruppen
anser att även för barn som har haft en relativt gynnsam språksituation i
förskolan det är viktigt att koncentrera en relativt stor del av
hemspråksundervisningen till lågstadiet och finna former för elt väl fungerande
samarbete mellan invandrarbarnets svenska lärare och hemspråksläraren. Gruppen
skisserar nio modeller för vardera lågstadiet och mellanstadiet som bygger på
att befintliga resurser i form av undervisningstimmar och lärarpersonal
förstärks genom att centraliseringsprincipen tillämpas. Lärarresursen
utnyttjas därvid effektivt genom att svensklärare och hemspråkslärare arbetar
parallellt med var sin undervisningsgrupp eller som kompanjonlärare samtidigt i
klassen.

Inom
varje årskurs kan eleverna grupperas så att i en eller flera klasser en viss
del av eleverna är bam med annat hemspråk än svenska. Klasserna kan även beslå
av två minoritetsgrupper. Även i det fallet förstärks undervisningen, enligt
invandrargruppens förslag, genom alt antalet veckolimmar för
hemspråksundervisning ökar.

Invandrargmppen
har övervägt frågan om hemspråkets ställning på gmndskolans högstadium. På
grund av tillvalssystemel hålls klasserna ihop i undervisning endast ca en
tredjedel äv lektionerna. Den paralleUi-tet som kunnat läggas ut i klasserna på
låg- och mellanstadiet är således inte möjlig på högstadiet. Två alternativ ålerslår.
Det ena är alt bibehålla det nuvarande systemet med två veckotimmar. Det andra
är att hemspråk blir tUlvalsämne jämte språk (tyska, franska), ekonomi, konst
och teknik. Språklillvalet skulle alltså ökas med möjlighet att välja undervisning
i hemspråk.

Försöksverksamhet
rried finska som tUlvalsämne pågår i Norrbottens län och i Botkyrka kommun.
Erfarenheterna av försöken omfattar ännu endast tillvalet läsåret 1975/76.
Någon utvärdering av' dessa försök föreligger ännu inte. Vidare är lillvalssystemet
på högstadiet föremål

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 22

för
diskussion liksom ett reviderat förslag till förändrat språkprogram i
gymnasieskolan. Med hänsyn härtiU avstår invandrargruppen från att framlägga
speciella förslag till förändring av nuvarande organisation för högstadiets
del.

Gymnasieskolan

En
förutsätining för att.invandrareleverna skaU kunna följa undervisningen i
gymnasieskolan är att de har goda kunskaper i svenska språket. Invandrargmppen
konstaterar att nuvarande bestämmelser tar alltför litet hänsyn till de
speciella behov som invandrarelever kan ha. Det gäller särskilt de ungdomar som
invandrat till Sverige så sent att de stödinsatser, som gjorts för dem, inte
fått beräknad genomslagskraft.

I
likhet med vad gruppen har föreslagit för grundskolans invandrarelever bör
eleverna i gymnasieskolan i princip kunna få träning och studiehandledning på
sitt hemspråk samt stödundervisning i svenska.. Invandrargruppen föreslår
därför alt möjlighet till hemspråksträning och/eller studiehandledning på
hemspråk medges med två veckotimmar, per gmpp i gymnasieskolan. Genomsnittlig
gruppstorlek för att erhålla det statliga resurstillskottet bör vara fyra
elever. Inom den totala resursramen bör också kunna inrymmas hemspråksträning
för invandrarelever i mindre grupper än fyra elever. Denna resurs föreslås
ingå i det statsbidrag som invandrargmppen föreslår skall utgå tUl kommunema
för hemspråksträning och studiehandledning på hemspråk.

Vidare
föreslår invandrargruppen att möjligheten att läsa hemspråk som altemativ till
B- eller C-språk eller i stället för engelska skall kvarstå enligt nuvarande
regler. Delsamma gäller möjligheten att avlägga särskild prövning i ämnet
enligt gällande bestämmelser, oavsett om gmppundervisning som B- eUer C-språk
kommit tiU stånd eller inte.

Invandrargmppen
anser att invandrarelever också bör ha möjUghet till stödundervisning i svenska
i gymnasieskolan. Denna resurs ställs till kommunernas förfogande på samma
grunder som det extra statsbidrag som f. n. utgår till stödåtgärder för
invandrarelever i gymnasieskolan. Invandrargmppen föreslår ett belopp på 5
milj. kr. för stödundervisning i svenska att fördelas fr. o.m. den 1 juli 1976
av SÖ efler ansökan från kommunema. Invandrareleverna bör dessuiom liksom f. n.
ha möjUghet till slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för stödundervisning.

För
att vidga rekryteringen tUl gymnasieskolan bland invandrareleverna förordar invandrargmppen
en förberedande verksamhet med korta introduktionskurser i gymnasieskolan för
de ungdomar, som inle är förberedda att gå direkt in i det fasta
studiesystemet. Sådana kurser bör ha kontinuerUg intagning. Övergång tiU
studieväg! gymnasieskolan bör ske kontinuerligt, när så är praktiskt möjligt.
Om så visar sig nödvändigt bör undervisningsspråket vara elevens hemspråk,
Deltidsstudier bör kunna bedrivas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 23

Invandrargruppen
föreslår att försöksverksamhet med sådana introduktionskurser igångsätts och
att kompletterande kurser vid behov anordnas på ferietid för invandrarelever i
gymnasieskolan. Kurserna bör finnas på ett flertal gymnasieorter och om möjligt
anordnas vid gymnasieskola med olika studievägar.

3.6 Invandrarbamens
situation i specialskola och särskola

Invandrargruppen
avger också vissa synpunkter på möjlighelerna att förbättra invandrarelevernas
undervisningssituation i specialskola och särskola. Gmppen anser att dessa
synpunkter bör utgöra riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete av
respektive huvudman.

3.7 Personalfrågor

Personal
för hemspråksträning/undervisning

Invandrargruppen
framhåller all den bristande tillgången på personal för hemspråksträning i
förskolan och för undervisning i och på modersmålet i ungdomsskolan är ett
centralt problem när målen för omsorgen om invandrarbarnen i förskolan och invandramndervisningen
i grundskolan och gymnasieskolan skall förverkligas. Det råder stor brist på tvåspråkig
personal i förskolan. Särskild utbildning till förskollärare och barnskötare av
tvåspråkiga personer på de största invandrarspråken finns för närvarande inte.
Sådan utbildning tUl förskollärare startar först vårterminen 1977. Flera
kommuner har svårigheter alt rekrytera hemspråkslärare till grundskolan och
gymnasieskolan på grund av att an-ställnuigsförhållandena varit så gott som
oreglerade. Enligt invandrargruppens mening måste dessa problem snarast lösas.

Med utgångspunkt i
samsynen på förskolaskola anser invandrargruppen att en personell samverkan
mellan verksamheten i förskolan och undervisningen i grundskolan och
gymnasieskolan måsle komma till stånd. Den personella samverkan utgör också
ofta en förutsättning för att erhålla tiUräckligt tjänsteunderlag. Samma person
bör, om möjligt, arbeta i förskolan med hemspråksträning, delta i uppsökande verksamhel
samt kunna undervisa i och på hemspråket i grundskola och gymnasieskola. En
viss specialisering på olika åldersgrupper bör dock kunna komma till stånd.
Denna inriktning bör styra rekryteringen och utbildningen av tvåspråkig
personal för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Invandrargruppen
framhåller att endast tvåspråkiga personer har förutsättningar att svara för
den hemspråksträning som avses i förslaget.

Invandrargruppen
föreslår följaktiigen atl särskilda, kommunalt reglerade tjänster inrättas för
hemspråksträning i förskola, grundskola, gymnasieskola och fritidsverksamhet,
för medverkan i uppsökande verk-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 24

samhet
samt för kurativa uppgifler bland invandrarbarnen och deras föräldrar.
Tjänsterna föreslås få benämningen hemspråkslärare.

Löne-
och anställningsvillkor förulsälter invandrargruppen fastställs i sedvanlig
ordning efter förhandlingar.

Till
tjänsterna bör rekryteras tvåspråkiga personer företrädesvis bland invandrarna
själva. Invandrargruppen anser att det bör ankomma på kommunema alt utifrån
egna bedömningar och värderingar av lämpligheten utse innehavare av tjänsterna
som hemspråkslärare. Sålunda bör särskilda regler för tillsättning,
meritvärdering eller behörighel inte fastställas av statliga myndigheter.
Invandrargruppen anger dock följande riktlinjer för urvalet vid tillsättningen
av tjänst som hemspråkslärare.

Den
personUga lämpligheten är avgörande för insatserna bland invandrareleverna och
deras familjer. Del är nödvändigt att hemspråkslära-ren accepteras av och har
goda kontakter bland invandrarna själva, eljest kan t. ex. syftet med den uppsökande
verksamheten i förskolan helt förfelas. Vidare måste språkfärdigheten värderas
högt. Hemspråksläraren måste både ha goda kunskaper i svenska och utmärkt
färdighet i och på minoritetsspråket. UlbUdningsbakgmnden måsle tUlmätas stor
vikt. Lärarutbildning och lärarerfarenhet bör värderas högt, men även annan ulbildning
och yrkeserfarenhet som ger kunskaper som är väsentliga för arbetsuppgifterna
kan vara lika värdefulla. Arbetsgruppen finner här inte skäl att ange någon
viss utbildningsnivå som minimum.

Erfarenhet
från arbete bland barn och ungdom liksom erfarenhet från arbetslivet bör
tillmätas stort värde.

Personal
för stödundervisning i svenska

Invandrargruppen
anser att stödundervisningen i svenska liksom hittills bör anförtros svenska
lärare, dvs. lågstadielärare, meUanstadie-lärare eUer lärare i läroämnen med
intresse och lämplighet för denna arbetsuppgift. Ingen ändring föreslås av
organisationen för denna undervisning. Gruppen framhåller alt det bör kunna
krävas att lärare, som meddelar stödundervisning i svenska, har genomgått
särskild utbildning för denna uppgift. Det föreligger stort behov av
fortbildning i all undervisa i svenska som främmande språk.

Utbildning

Mol
bakgrund av de arbetsuppgifter som invandrargruppen angivit för de nya,
kommunall reglerade tjänsterna som hemspråkslärare anser arbetsgruppen att
särskild ulbildning bör anordnas för de blivande tjänsleinnehavarna.

Gruppen
föreslår atl en särskild ettårig grundutbildning anordnas för de tvåspråkiga
personer ulan lärarerfarenhet, som vill söka sig till de nya tjänsterna.
Behovet av nyrekrytering kan f. n. uppskattas till ca 500

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 25

hemspråkslärare.
Den särskUda grundutbildningen föreslås dimensioneras för 90 studerande och
inledas fr. o. m. höstterminen 1976.

Eftersom frågan om gmndulbildnmg
av hemspråkslärare inrymmer många praktiska problem föreslår gruppen atl det uppdras
åt SÖ att i samråd med socialstyrelsen utforma förslag till utbildningen.

De nu verksamma
hemspråkslärarna har framfört önskemål om fortbildning i olika hänseenden. Invandrargmppen
anser alt ell forlbild-ningsprogram bör utformas som är anpassat till nu
verksamma hemspråkslärares behov, inriktat på de arbetsuppgifter som de i
framtiden skaU fylla. Det bör uppdras åt SÖ all i samråd med socialstyrelsen utforma
förslag tUl fortbildningskurser.

För
de nu verksamma hemspråkslärarna kan förutses behov av olika former av fortbUdningskurser.
För hemspråkslärare, som har lärarutbildning eller annan högre ulbildning,
föreslås att kortare fortbildningskurser anordnas under sommaren 1976 och
följande år. För dem som saknar lärarutbildning eller högre ulbildning bör ett
utbildningsprogram komma lill stånd med början sommaren 1976 och fortsätta
sommaren 1977. Möjligheten tUl hemstudier i anknytning till den praktiska verksamheten
bör undersökas. Denna gmpp av nu verksamma hemspråkslärare kan f. n.
uppskattas tUI ca 700 personer. Därefier bör fortbildningsbehovet bedömas på
vanligt sätt.

Vidare
anser invandrargruppen all särskild fortbildning bör anordnas för tvåspråkig
förskolepersonal som ämnar söka sig tUl de nya hemspråkslärartjänsterna.
Inriktningen bör vara alt nämnda personal skall kunna tjänstgöra också inom
ungdomsskolan.

Behovet
av tvåspråkiga personer med lärarutbildning är f. n. myckel stort. Efiersom det
torde dröja viss lid innan de av invandrargruppen föreslagna
utbildningsinsatserna har full effekt, föreslår gruppen som omedelbar åtgärd
alt tvåspråkiga sökande prioriteras vid antagning till lärarutbUdning. Gmppen
anser att de myndigheter, som beslutar om antagning tUl lärarutbildning, bör
tillse att behöriga sökande med minoritetsspråk som modermål antas inom ramen
för den s. k. fria kvoten.

Invandrargmppen
finner det vidare angeläget att fortbildningskurser och annan ulbildning i att
undervisa i svenska söm främmande språk kommer lill stånd i större omfattning.
För att tillvalskurser inom klasslärarutbildningen skall kunna komma till stånd
inom en snar framtid, föreslår gruppen att det bör uppdras åt SÖ all undersöka möjlighelerna
att anordna sådana tillvalskurser inom klasslärarulbildningen vid flera lärarhögskolor
än f. n.

En
arbetsgrupp inom SÖ har lagt fram ett förslag som omfattar en fortbildning
riktad dels till klass- och ämneslärare, dels till kliniklärare och lärare i
förberedelseklasser. Invandrargmppen finner de av SÖ föreslagna kursema otUlräckliga
för att möta det behov av fortbildning som föreligger. Gmppen föreslår därför
att det bör uppdras ål SÖ att i sam-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 26

råd
med socialstyrelsen närmare undersöka behovet av fortbUdning och avge förslag
till det antal fortbildningskurser som kan anses svara mot behovet.

Därjämte
anser invandrargmppen alt kurser bör anordnas i större omfattning än hittills
för aU skolpersonal om invandrarnas situation och problem.

3.8 Genomförande

De
åtgärder som invandrargmppen föreslår bör enligt gruppens mening generellt
träda i kraft den 1 juli 1977. Detta bör ge kommunerna tillräcklig tid för
planering. Vissa personalutbildningsålgärder föreslås, som nämnts i avsnitt
3.7, komma tUl stånd före nämnda tidpunkt.

Vad
gäller stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan föreslår invandrargruppen
alt SÖ erhåller sammanlagt 5 mUj. kr. att fr. o. m. den 1 juli 1977 fördelas
efter ansökan från kommunema.

3.9 Läromedel

Invandrargmppen
finner det angeläget att ålgärder vidtas för att trygga tillgången på läromedel
från de olika utvandringsländema för förskolans, grundskolans och
gymnasieskolans behov, alt utvecklingsarbete utförs och alt staten tar
ansvaret.

Statens
insalser föreslås ske på två olika sätt:

dels
elt bidrag till kommunerna per barn/elev avsett alt täcka vissa kostnader för
inköp m. m. av läromedel i hemspråk eller annan undervisning om
ursprungslandet,

dels
elt statligt stöd lill en riksinstitulion med uppgift att skaffa fram erforderliga
läromedel åt kommunerna samt eventuell service till andra organ i samhället som
engagerar invandrare.

Institutionen
i fråga bör ansvara för import av lämpligt förskolematerial och av lämpliga
läromedel, lagerhållning och distribution av dessa läromedel, viss utveckling
och produktion av sådana läromedel för invandrare, som med fördel bör
produceras i Sverige, samt viss rådgivning och information om läromedel för
invandrare. Frågan om en sådan rikscentral bör bli föremål för överväganden
mellan berörda myndigheter och organisationer.

Med
hänsyn till de varierande möjligheterna i kommunema att tillgodose förskolans
behov av material från ursprungsländerna föreslår invandrargruppen, att
folkbiblioteken utnyttjas som kommunal central för distribution till förskolan
av behövUgt material, dvs. förskolan lånar material i släUet för alt själva
anskaffa och behålla det. Ekonomiskt synes en sådan modell vara mer tillfredsstäUande
förutom att varje förskola under den period som den behöver material
eventuellt kan ut-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 27

nyttja
ett mer fullödigt sådant. Genom samarbete biblioteken emeUan kan även invandrarbam
tUlhörande särskilt små språkgrupper bättre garanteras tillgång på lämpUgt
material.

3.10
Information

Informationen
till invandrarna och deras bam om de niöjligheter som den svenska skolan
erbjuder har uppvisat brister. Det gäller även informationen inom skolväsendet
och tUl berörd personal i skolan. Först under senare år har insatserna fått en
mera systematisk prägel.

En gmndläggande
förutsättning för att de åtgärder för invandrarbarn i förskolan och
ungdomsskolan, om vilka statsmakterna beslutat, skall lyckas är att en
fortlöpande informationsverksamhet bedrivs om de beslämmelser som gäller och om
hur de kan förverkligas. Det är därvid särskilt viktigt att nå den personal som
inom förskolan och ungdomsskolan kommer i kontakt med invandrarbarn och
invandrarelever. Invandrargmppen anser alt en vidgad orientering om invandramas
bakgmnd och situation och om de särskUda åtgärder som vidtas för dem bör
förekomma i förskollärarutbUdningen och i klass- och ämneslärar-utbildningen.

Kommunen
har ett ansvar att informera berörda föräldrar om hemspråkets roll för barnets
utveckling. Det är vanligt att föräldrar underskattar modersmålets roll i
barnets utveckling och utgår från alt språkets användning i familjen är en
tillräcklig grund för tvåspråkighet. Mot denna bakgrund är en omfattande
information nödvändig, så att inte bara invandrarbamens föräldrar utan även ändra
föräldrar och skolans personal i stort får ökad insikt om hur viktigt det är
att bamen utnyttjar de möjligheter till undervisning i och på hemspråket som
förskolan och ungdomsskolan erbjuder. Genom den av invandrargmppen föreslagna
resursen för kurativa insatser bör möjligheter ha skapats för att invandrarföräldrar
skall kunna få nödvändig information genom kommunens försorg.

Centralt
utarbetat material bör ställas till kommunemas förfogande på olika invandrarspråk
för att underlätta informationen. Invandrargruppen föreslår alt det uppdras åt
berörda myndigheter att utarbeta ett dyUkt material.

Gruppen
anser det viktigt att särskild information lämnas om de ställningstaganden som
kan bli följden av dess förslag. Riktlinjerna för hur informationen bör
bedrivas bör dras upp av nämnden för samhällsinformation i samråd med SIV, SÖ
och socialslyrelsen.

Samarbete
med utvandrarländer

För
alt imderlätta och förbättra invandrarelevernas undervisningssituation har ett
nära samarbete ägt mm under de senaste åren med Fin-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 28

land
och med Jugoslavien. Formerna för samarbetet har varit olika, men arbetsområdet
har i viss mån varit detsamma dvs. det har i slor utsträckning gällt frågor om
studieplaner, läromedel och lärarfortbildning samt utbyte av information.

Samarbelel
mellan Finland och Sverige har sedan år 1967 skett i det gemensamma organet
Finsk-svenska utbildningsrådet. Ulbildningsrådet har utöver de tidigare nämnda
uppgifterna även medverkat vid rekryteringen av finska lärare lill Sverige
samt bl. a. anordnat studieresor i Finland för svenska skolledare.

Samarbetet
mellan Jugoslavien och Sverige har sedan år 1972 skett i en samrådsgrupp med
representanter från SÖ och motsvarande myndighet i Jugoslavien.

Invandrargruppen
har funnil alt nämnda samrådsorgan fyller en viktig uppgift och har givit
positiva resultat både för invandrarelevernas utbildningssituation och för
kultursamarbetet i övrigt. Gruppen anser att behov föreligger av ett fortsatt
och utökat samarbete i fråga om bl. a. läromedelsutveckling och framställning
av studieplaner för hemspråksundervisning. Invandrargruppen föreslår att
samarbete i- dessa frågor utvecklas mellan skolmyndigheterna i Sverige och de
länder som representeras av etl större antal invandrare här.

3.11
Kostnadsberäkningar

Hemspråksträningl
undervisning

Enligt
SCB:s inventering ligger f. n. andelen invandrarbarn som deltar i
hemspråksundervisning i gmndskolan på 29,5 %. Ytterligare 7 % önskade sådan
undervisning. Invandrargruppen har utgått från att den föreslagna effektiviseringen
av verksamheten, ett ökat medvetande om hemspråksträningens betydelse och en
bättre personaltillgång kommer alt innebära att hemspråksträningens omfattning
på sikl ökar. Gruppen uppskattar andelen invandrarbam som kommer att utnyttja
dessa möjligheler liU ca 40%. Genom den betoning gruppen har lagt på förskole-
och lågsladieåldrarna räknar den med atl tyngdpunkten kommer att ligga på dessa
stadier. Gruppen har vidare uppskattat atl andelen invandrarelever i förskolan
som kommer att begära hemspråkslräning uppgår till ca 50 % av det totala
antalet invandrarbarn. Molsvarande andel i gymnasieskolan har uppskattals till
ca 25 %. Belräffande gymnasieskolan har särskilda ålgärder för invandrarbarn
endast funnits i begränsad utsträckning. Delta har sannolikt medfört en
underskattning av de verkliga behoven.

En
kostnadsberäkning av invandrargruppens förslag blir med nödvändighet osäker
därför

alt
förutsättningarna alt sammanföra invandrarbarn med samma

språkbakgrund varierar från kommun till kommun, . .

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 29

att uppgifter om antalet invandrarbarn med behov av hemspråksträning
i förskoleåldrarna saknas,

att omfattningen av stödinsatserna varierar med hänsyn
till sociala och kulturella bakgmndsfaktorer samt barnets vistelsetid i Sverige
samt

att omfattningen av den framtida invandringen till Sverige
inle går alt bedöma.

En beräkning av antalet timmar för hemspråksträning i
förskola, grundskola och gymnasieskola skulle med ovan angivna antaganden
innebära alt sammanlagt ca 39 570 invandrarbarn skulle få möjlighet till
hemspråksträning under ca 38 700 timmar, dvs. med ca en timme per vecka och bam/elev.

I medvetande om att löne- och anställningsviUkoren för de
tjänster som invandrargmppen föreslår är förhandlingsbara har gruppen som ett räknexempel
avseende statens kostnader utgått från att hemspråksläraren i normalfallet bör
fullgöra ca 30 timmar i direkt arbete med barn. För atl få en volym för
fullgörande av kurativa uppgifter har gruppen i sin beräkning avsatt i
genomsnitt två veckotimmar för varje fullt trettiotal timmar. Detta innebär en
resurs för kurativa insatser på ca 6 milj. kr. Omfattningen av lärarnas kurativa
insatser måste bedömas från fall lill fall. Den av gruppen beräknade volymen
skall sålunda inle ses som ett förslag till genereU åtgärd. Vidare har lönekostnadema
- inkl. lönekoslnadspålägg för denna nya tjänstetyp uppskattats tUl 64 000
kr. per år i 1975 års löneläge. Det statiiga bidraget till personalkostnaderna
skulle med detta räkneexempel då utgöra 88,5 milj. kr. Detla belopp motsvarar 2
236 kr. per deltagande invandrarbarn/elev och år. Den av invandrargruppen
angivna totalkostnaden skall ses mot bakgrund av alt den beräknade kostnaden
för molsvarande undervisning i gmndskolan läsåret 1974/75 uppgick till 40,7
milj. kr. Någon genomsnittskostnad per deltagande elev går ej att beräkna för detla
år. Gruppens förslag innebär sålunda en fördubbling av kostnaderna för hemspråkslräningen.

Med den omfattande förstärkning som föreslås beträffande
förskolan anser invandrargruppen alt den resurs som f. n. utgår tiU gmndskolan
i stort sett är tillräcklig. Som tidigare framgått räknar gruppen också med en
viss effektivisering av grundskolans hemspråksträning, vilket innebär att fler
invandrarbarn kan komma i åtnjutande av denna träning.

Invandrargruppen anser att ett särskilt förslagsanslag bör
tUlkomma för att läcka kostnaderna för hemspråkslräning i förskola, grundskola
och gymnasieskola. Det bör uppdras åt SÖ och socialstyrelsen att i samarbete
följa verksamheten, lämpligen genom förskoledelegationen.

Stödundervisning i svenska

Invandrargmppen räknar med ett i huvudsak oförändrat
resursutnyttjande för stödundervisningen i svenska i grundskolan. Gmppen före-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 30

slår
alt dessa kostnader belastar grundskoleanslaget. Gruppen har.be -:

räknat denna kostnad tiU ca 49,5 milj.
kr. - '. .

För
stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan har.kommunerna hos SÖ begärt
medel för läsåret 1975/76 som uppgår tUl ca 7,5 milj. kr., vilket motsvarar ca
1 100 kr. per invandrarelev och år. Det framgår dock inte av ansökningarna i
vilken utsträckning gymnasieskolans ordinarie stödundervistung tagils i
anspråk även för' invandrarelever. Invandrargruppen föreslår emellertid att
SÖ, i enlighet med förslag till anslagsframställningen för budgetåret 1976/77,
erhåller ytterligare 3,4 milj. kr., dvs. sammanlagt 5 milj. kr. att fr. o. m.
läsåret 1976/77 fördelas efter ansökan från kommunema.

Särskilda
åtgärder på skolområdet

Invandrargruppen
anser att den del av anslaget för särskilda åtgärder på skolområdet som f. n.
används till undervisning för invandrare (prop. 1973: 165, FiU 1973: 40, rskr
1973: 344) bör kunna reduceras genoni invandrargmppens förslag till
resursförstärkning. Den del av anslaget, som är att hänföra till elevvård och
fritidsverksamhet, bör dock fortfarande utgå. Därvid bör i första hand
fritidsverksamhet för invandrarbam prioriteras, efiersom det i gruppens
förslag om arbetsuppgifter för hemspråkslärare också ligger sociala och kurativa
uppgifter av betydande omfattning. Bidraget tUl invandrarbarn på detta anslag
uppgår lill ca 3,9 mUj. kr. innevarande läsår.

Extra
skatteutjämningsbidrag

I
likhet med vad som gäller i fråga om bidrag tiU kommunemas förskoleverksamhet
bör kommun som åsamkas betydande extra kostnader, t. ex. glesbygdskommuner med
omfattande skolskjutsar, kunna erhåUa särskUda medel genom extra skatteutjämningsbidrag
(prop. 1973: 136 s. 92).

Personalutbildning

Invandrargruppen
har i kostnadsberäkningarna för utbildningsåtgärder utgått från dels en
ettårig gmndulbildning jämte uppföljning med två fortbUdningskurser om fyra
veckor vardera för 90 studerande per år under fem år, dels en fortbildningskurs
om fyra veckor för 480 hemspråkslärare med tidigare lärarutbildning och
erfarenhet av tjänstgöring i Sverige, dels två på varandra följande
sommarkurser om fyra veckor med vissa studier under mellanliggande år för 200
hemspråkslärare ulan tidigare lärarutbildning men med högre utbildning samt
viss erfarenhet av tjänstgöring i Sverige.

Den
ettåriga grundutbildningen bör, som tidigare framgått, planeras utifrån ett
behov på ca 500 lärare. Den bör således kurma genomföras under en femårsperiod
med början budgetåret 1976/77. Kursen för hem-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 31

språkslärare
med tidigare lärarutbUdning bör delas upp på två somrar med 240 deltagare under
vardera kursen. Dessa kurser bör genomföras åren 1976 och 1977. Kursen för
hemspråkslärare ulan tidigare lärarutbUdning bör påbörjas för 100 lärare
sommaren 1976 och avslutas sommaren 1978.

Enligt invandrargruppens
beräkningar skulle kostnaderna för tre kurser om vardera 30 deltagare i grundutbUdning
uppgå till 1 470 000 kr. i 1975 års löneläge och de efterföljande två
fortbildningskurserna till 676 000 kr. per kurs. UtbUdningskostnaden per
studerande skulle bli ca 23 800 kr. totalt. Kursen för hemspråkslärare med
lärarutbildning skulle med 240 lärare per år innebära en kostnad på 614 000 kr.
per år. Kursen för hemspråkslärare utan lärarutbildning skulle med 100 kursplatser
per år innebära en kostnad på 265 000 kr. år 1976, 530 000 kr. år 1977 och 265
000 kr. år 1978.

Den uppläggning gruppen
förordat för de särskUda utbildningsåtgärder som föranleds av gruppens förslag
innebär följande kostnader för de närmast följande budgetåren

1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

2
349 tkr. 3 290 tkr. 3 087 tkr. 2 822 tkr.

Fr. o. m. budgetåret
1981/82 erfordras medel endast för grundutbUd-ningens fortbildningskurser, vUka
upphör helt fr. o. m. budgetåret 1983/ 84. Därefter bör förnyade överväganden
göras om behovet av särskilda insalser i form av grundutbildning och/eller
fortbildning.

Läromedel

Invandrargruppen
finner det angeläget att invandrarbarnen får behålla en del av det material
som de erhåller under hemspråkslräningen på samma sätt som andra elever
erhåller vissa centrala läromedel. Delta är särskilt betydelsefullt för
invandrarbarnens kontinuerliga lästräning, men erfarenheterna visar också att
på så sätt erhållet material sprids i den egna invandrargruppen.

Gruppen förutsätter, att
en intim samverkan sker mellan skola och folkbibliotek, när det gäller barn-
och ungdomslitteratur på minoritetsspråk, och alt kostnader för denna typ av
litteratur ej behöver belasta förskolans eller skolans malerialanslag.

Trots den uppdelning som
råder mellan stat och kommun i fråga om läromedelskostnader, dvs. alt kommunema
svarar för samtliga kostnader, anser invandrargruppen det nödvändigt atl
särskilda insatser för att underlätta materialförsörjningen för
hemspråksträningen för invandrarbarn görs på detta område. Denna särskilda
insats bör infogas i det schablonbidrag som föreslagits utgå lUl kommunernas hemspråkslräning.
Som elt bidrag till materialförsörjningen föreslår gmppen att anslaget ökas med
75 kr. per deltagande elev och år, vilkel med gruppens tidigare redovisade
beräkningar över antalet invandrarbarn skulle motsva-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 32

ra
en årlig kostnad på ca 3,5 milj. kr. Schablonbidraget till kommunerna skuUe
sålunda uppgå tiU 2 311 kr. eller avmndat till 2 300 kr, per deltagande
invandrarelev och år.

Information
om reformen

För
information om den föreslagna reformen föreslår invandrargruppen elt anslag på
500 000 kr. under budgetåret 1976/77.

3.12
Expertgruppen för vissa zigenarfrågor

Expertgruppen
(In 1970: 28) för vissa zigenarfrågor tillkallades med stöd av bemyndigande den
24 oktober 1974. Gruppen har haft tiU uppgift alt utreda levnadsförhållandena m.
m. för utomnordiska zigenare, som har fått uppehållstillstånd, samt att
överväga och ta initiativ till åtgärder, som gör det möjligt för dem att få en
med övriga invandrare jämförbar slällning i samhället enligt de riktlinjer som
gäller för den reglerade invandringen. I den framlagda promemorian Zigenare i
Sverige (Ds A 1975: 8) redogör expertgruppen för den sedan år 1971 bedrivna
försöksverksamheten bland utomnordiska zigenare och föreslår olika åtgärder
inom skilda samhällsområden för såväl organiserat överförda som enskilt
invandrade utomnordiska zigenare.

I
fråga om förskoleverksamhet för zigenska barn och om undervisning av zigenska
elever i grundskolan och gymnasieskolan anför expertgruppen följande. De zigenska
barnen liUhör den grupp, som har särskilt behov av tidig placering i förskola,
och det är etl krav vid bosättning av zigenska familjer alt kommunen skall
kunna ordna dessa barns placering i daghem, deltidsgrupper och fritidshem.
Expertgruppen ansluter sig lill invandrarutredningens uppfattning alt
språkträning bör förekomma redan i förskolan för att främja aktiv tvåspråkighet.
Gruppen är dock medveten om svårigheterna att få lärare i zigenarnas modersmål,
romanés. Ett sätt att minska dessa svårigheter kan vara att öppna möjligheler
för zigenska ungdomar och vuxna alt engageras i förskolans arbete på hel- eller
deltid. Dessa bör då också stimuleras tUl utveckling av modersmålet och
utbildning i svenska språket..

Under
åren 1973 och 1974 gjorde SÖ på initiativ av expertgmppen två undersökningar om
skolsituationen för zigenska elever i grundskolan. Äv dessa undersökningar
framgår bl. a. alt en mycket stor del av zigenska eleverna har stora
skolproblem. Skolans kontakter med föräldrarna är bristfälliga eller saknas
helt.

För
de zigenska barnen har hemspråksundervisning i gmndskolan förekommit i mycket
blygsam omfattning, bl. a. beroende på att romanés endast förekommer som
talspråk. Expertgmppen föreslår därför alt det försök till muntliga
översättningar till romanés av samhällsorienterande läromedel för lågstadiet,
som har påbörjats av SÖ, snarast full-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 33

följs
och prövas. Vidare bör ökade ansträngningar göras för att engagera vuxna
zigenare som lärare och lärarassistenter i hemspråksundervisning i romanés.

För
zigenska elever i synnerhet i åldem 1316 år bör särskilda anordningar
såsom enskild undervisning, individuellt anpassad studiegång, förlängd
grundskoleundervisning, arbetslivsorientering m. m. prövas i större
utsträckning än hittills. Med hänsyn tiU den starka opinionen inom den zigenska
gmppen, kan det enligt expertgmppen vara önskvärt att undervisa zigenska
flickor och pojkar i tonåren i skilda grupper.

Expertgruppen
förordar alt fortlöpande inventeringar görs för planering av undervisning av zigenska
barn i olika åldrar samt alt det bör åvila SÖ att göra sådana inventteringar i
samarbete med berörda myndigheler och organ. Expertgmppen föreslår alt en bred
försöksverksamhet på olika åldersstadier planeras med en sådan inventering som
utgångspunkt.

Expertgruppens
förslag har remissbehandlats. Remissinstansernas överväganden och synpunkter
har redovisats i prop. 1975/76: 100, bU. 13.

4
Remissyttrandena

Allmänna
överväganden - helhetssynen

Ulredningens
allmänna överväganden och målet att hos invandrarbarn- och ungdomar utveckla
en aktiv tvåspråkighet samt helhetssynen på invandrarbarnens intellektuella,
känslomässiga, sociala och språkliga utveckling har vunnit stor anslutning
bland remissinsianserna. Följande remissinstanser understryker särskUt
invandrargruppens överväganden och synpunkter: socialstyrelsen, SÖ, flertalet länsskolnämnder,
SIV, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finlandssvenskarnas riksförbund. Svenska
kommunförbundet, LO, Finsk-svenska utbildningsrådet, Riksförbundet finska
föreningar i Sverige, Föreningen Norden, Esternas representation i Sverige,
Estniska kommUtén och Grekiska riksförbundet.

Socialstyrelsen
beklagar alt utredningsdirektiven inte rnedgett en mer djupgående analys av de
sociala problemen. Arbetsgruppens förslag får därför ses som en delutredning
som bör följas av ytterligare utredningar av bl. a. invandrarbarnens sociala
och psykiska situation i förskolan och skolan samt effekterna av olika slags
stödundervisning liksom invandrarelevernas möjligheler att tillgodogöra sig yrkesutbUdning.

SÖ
fäster med hänvisning till helhetssynen uppmärksamheten på alt insatserna för
ungdomsskolan och vuxenutbUdningen bör kunna samordnas, vilket bl. a. kan
bidra till att lokaler, lärare och läromedel utnyttjas bättre. Länsskolnämnden
i Östergötlands län konstaterar att invandrargruppen i sina överväganden om
invandrarelevemas utbildiiings-

3
Riksdagen 1975176. 1 saml Nr 118

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 34

situation
uppenbarligen ägnat sig mer åt människorna, som direki eller indirekt påverkar
denna situation, än åt generella ramar, regler och rutiner för ceniral
styrning av den. Detta gruppens arbetssätt bör även färga de synpunkter och
överväganden som invandrargmppens förslag ger anledning till. SIV noterar
särskilt den starka prioriteringen av åtgärder för förskolan och anser med
tanke på att den största andelen invandrare finns i de yngsta årskullarna det
vara rikligt att lägga betydande resurser där. TCO konstaterar med
tillfredsställelse att invandrargruppen ingående behandlat också
förskolebarnens situation, trots atl den enligt sina direktiv enbart haft alt
företa en översyn av invandrarbarnens situation i grundskola och gymnasieskola.

Sveriges
Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet och Riksförbundet finska
föreningar i Sverige betonar med hänvisning till grundprinciperna för Sveriges
invandrarpolitik alt den språkliga utvecklingen bör prioriteras, alt
invandrarbarnen måsle få bättre möjligheler alt fastlägga sill första språk
samt att alla barn bör ha räll till sitt modersmål.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län och sociala centralnämnden i Botkyrka framför vissa kritiska
synpunkler på invandrargruppens ställningstagande beträffande hemspråkets
betydelse och en aktiv tvåspråkighet. Länsstyrelsen i Norrbottens län
ifrågasätter starkt det realistiska i att ha aktiv tvåspråkighet som mål
särskilt vad gäller de allmänt låg-preslerande eleverna, om man med aktiv tvåspråkighet
menar god förmåga att inte bara läsa och tala utan även att skriva
modersmålet. Länsstyrelsen ställer vidare frågan vUket språk individen bäst är
betjänt av att behärska och till vilken framtid skolan utbildar sina invandrarelever.
Elt liv i Sverige i tävlan på lika vUlkor med infödda svenskar kräver att
skolan gör sitt yttersta för alt lära invandrareleverna en acceptabel svenska.
Att skolan satsar på ett språk behöver inle betyda alt det andra lämnas utan
stöd, men målsätlningen bör vara realistisk. Länsstyrelsen anser atl starka
skäl talar för att läs- och skrivinlärningen sker på svenska och att eleverna
får elt ordentligt stöd med begreppsförklaringar på hemspråket av en tvåspråkig
lärare, som helst bör fungera i klassen samtidigt med den svenska läraren som s.
k. kompanjonlärare. Därutöver bör samhället salsa på en rejäl fortbildning av
den svenska skolpersonalen för att på längre sikt arbeta fram en gynnsam
atmosfär i skolan.

Sociala
centralnämnden i Botkyrka framhåller att förskoleåldern är i särklass viktig
för en positiv utveckling hos bamet. Med stöd av detla borde särskilda insatser
vidtas med hemspråksträningen som inkörsport. Del skulle inte bara röra sig om språklräning
ulan samtidigt om kompakta sociala insatser i invandrarfamiljerna. Härigenom
skulle också föräldrarna stödjas i sin svåra situation som fostrare för sina bam.
Ytterst skulle delta ge förskolebarnen etl bättre stöd inför kommande si-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 35

tualioner,
närmast inför grundskolan, men också inför hela personlighetsutvecklingen.
Sociala centralnämnden konstaterar att invandrargruppen understryker vikten av
helhetssynen med citat ur Socialuiredningen, men all gruppen inte har bedömt
situationen för dem som inte omfattas av förskolan och skolan.

Avgränsningar
och riktlinjer

Invandrargmppens
förslag om hemspråksundervisningens syfte, kommunernas skyldighet alt anordna
hemspråkträning och stödundervisning och invandrarbamens rätt till hemspråkslräning
lämnas utan erinran eller tillstyrks av merparten av remissinstanserna. Detta
gäller även gruppens förslag till riktlinjer för vilka barn som bör få
slödunder-visning eller erbjudas hemspråksträning samt användningen av termerna
invandrare och invandrarbarn i deras vanliga inte närmare preciserade
betydelse.

Länsstyrelsen
i Blekinge län framför dock vissa kritiska synpunkler på gruppens
ställningstaganden vad gäller syftet med stödundervisning och hemspråksträning.
Länsstyrelsen framhåller att stödundervisningens syfte rent principiellt inte
skiljer sig från den samordnade specialundervisningens.
Hemspråksundervisningen däremot har dubbla syften, dels att vidmakthålla och
vidareutveckla hemspråket, dels att ge underlag för snabbare framsteg i
svenska. Det bör vara föräldrarnas och elevernas ensak, om en kulturell berikning
via hemspråket är önskvärd eller ej. Är hemspråksundervisningen däremot
nödvändig för att eleven skall kunna lära sig etl annat språk än hemspråket,
bör den inte göras frivilUg.

Kritiska
till vissa av invandrargruppens formuleringar om elevens rätt till slöd i form
av hemspråksundefvishing och stödundervisning är Stockholms skoldirektion,
sociala centralnämnden i Sundsvall och länsskolnämnden i Östergötlands /ärt.
Positiva är bl.a. Göteborgs och Gislaveds kommuner, Göteborgs allmänna
skolstyrelse, SSK samt SCB.

Stockholms
skoldirektion påpekar alt formuleringen "bedöms vara nödvändig" i
fråga om elevs rätt tUl stöd i form av hemspråksundervisning och
stödundervisning i svenska är något oklar och ger vid handen alt det är skolan
som skall bedöma behovet. Det gäller för siudiehandledning på hemspråket men
inte för hemspråksundervisningen, vilken som hittills måsle vara helt frivUlig.

Sociala
centralnämnden i Sundsvall påpekar atl invandrargruppen motsäger sig själv
genom att uttala att eleven skall ha rält till hemspråksträning, om denna
"bedöms vara nödvändig" för elevens utveckling samt alt många
liknande försikliga uttalanden finns som kan leda till med det godtycke detla
ger utrymme för alt tUlämpningen av de olika bestämmelserna ej blir jämstäUda
i landets olika kommuner. Även länsskolnämnden i Östergötlands län påtalar
liknande oklarheter vad gäller del kommunala ansvaret och handlingsutrymmet och
menar att detla

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 36

behöver
preciseras. Det bör därvid utformas så, att ansvaret helt riktas mot
invandrarbarnen, inte mot att uppfylla organisationsbestämmelser.

Göteborgs
kommun och allmänna skolstyrelse framhåller att en effektiv undervisning
bygger helt på skolans förmåga alt riktigt bedöma elevernas språkfärdighet. Fömtsättningen
för elt pedagogiskt program för en särskUd elev bygger på skolans möjligheter atl
riktigt kunna diagnosticera elevens språksvårigheter bl. a. med avseende på de
speciella skillnaderna mellan elevens hemspråk och svenska. Det är därför anglägel
att utvecklingsarbete påbörjas med delta syfte.

Gislaveds
kommun betonar atl förslaget om att invandrareleverna skaU ha rättighet tUl
undervisning i hemspråk bör genomföras så att denna rättighet tillkommer eleven
oavsett vilken kommun han bor i.

Invandrargruppens
förslag till riktlinjer för vilka barn som bör ha rätt till hemspråkslräning
tillstyrks bl. a. av socialstyrelsen, SCB, TCO, Riksförbundet finska
föreningar i Sverige samt Stockholms skoldirektion, som samtliga gör vissa
tillägg till gruppens förslag.

Socialstyrelsen
påpekar att barn, vilkas föräldrar är invandrare av olika nationalitet, är i
stort behov av stödundervisning i svenska. Familjens samtalsspråk blir oftast
svenska, men ingen av föräldrarna behärskar språket fullständigt. 5CS
framhåller atl en systematisk genomgång av vilka olika gmpper barn som kan vara
aktuella måste bedömas som angelägen för förståelse och planering av
omfattningen och inriktningen av skolans stödjande insatser. Det skulle ha
varit en fördel om en sådan strukturering mera klart redovisats i förslaget.

TCO
betonar att barn som lUlhör en familj som i en eller flera generationer bott i
Sverige eller en urspmnglig minoritet i landet skall tillerkännas rätten till
undervisning på hemspråket. Riksförbundet finska föreningar i Sverige eruirar
om. att hemspråket i många familjer är svenska, fastän detta inte är föräldrarnas
modersmål. Också i sådana fall bör bamet få delta i hemspråksundervisning om bamet
eller föräldrarna så önskar. Rättigheten bör inte begränsas enbart lill första
eller andra generationen. Likaså bör de urspmngliga språkliga minoriteterna i
landet beaktas.

Stockholms
skoldirektion betonar alt i många familjer, där ena föräldern är av svenskt urspmng
och den andra är invandrare, svenskan ofta blir det helt dominerande språket.
Ett barn i en sådan familj kan av känslomässiga skäl ha stort behov av att
kunna båda föräldrarnas språk. Hemspråksundervisningen har för övrigt minst
lika stor betydelse för den vuxne som för barnet. Barn från invandrarfamiljer,
i vilka kommunikationen sker på två språk, varav intet är svenska, måste
likaså få möjlighet tUl hemspråksundervisning i ett av språken eller båda.
Därvid måste en ingående analys av elevens situation läggas som gmnd för åtgärderna.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län och Haparanda kommun är kritiska

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 37

mot
arbetsgruppens användning av termen "invandrarbarn" och anser den bör
bytas mot beteckningen "bam med annat hemspråk än svenska", då barn
som tillhör en ursprunglig minoritet i Sverige enligt invandrargruppens
förslag synes ha rätt till hemspråksträning.

SCB
påtalar att den definition, som tillämpades i den av SCB genomförda
undersökningen år 1975, att invandrarelev var elev från hem dar båda eller en
av föräldrarna/vårdnadshavarna är av utländsk härkomst och har annat modersmål
än svenska, i flera avseenden är för vittomfattande. Samtidigt innefattar den
t. ex. inte svenska minoritetsgrupper med annat modersmål än svenska. Det är
därför angeläget att definitioner, avgränsningar m. m. samordnas i de skilda inventermgar
av invand-rarbefolkningen som planeras och genomförs för alt inte försvåra möjligheterna
att bedöma förändringar över tiden.

Ett
mindre antal remissinstanser är negativa till beteckningarna hemspråksträning
och stödundervisning i svenska. Metodiklärarna i finska vid lärarhögskolan i
Stockholm, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas
riksförbund. Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet samt Göteborgs
allmänna skolstyrelse accepterar inle beteckningen
"hemspråksträning". I stäUet föreslås undervisning "i hemspråk"
alternativt "i minoritetsspråk" eller "i modersmålet". För
verksamheten i förskolan föreslår två remissinstanser "lekverksamhet på
hemspråket/modersmålet" eUer "modersmålsträning". Föreningen Matija
Gubec imderstryker att under mbriken "jugoslaviska språk" vid
presentation av invandrarelever används benämningen "serbokroatiska/ kroatoserbiska".
Dylika beteckningar skapar förvirring och återspeglar på intet sätt
verkligheten. De adekvata benämningama bör vara "serbiska" resp.
"kroatiska".

Uppsökande
verksamhet m. m.

Invandrargmppens
förslag om årlig inventering genom SCB:s försorg av antalet invandrarelever i
skolan och av invandrarbarn i förskoleåldem i kommunema och dessutom
tillfälliga fördjupningsstudier över invandrarbamens situation i skolan liksom
i förskolan har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. BI.
a. SÖ, SCB, Riksförbun-. det finska invandrarföreningar i Sverige, Föreningen
Norden och skolstyrelsen i Nybro understryker övervägandena.

SCB
är berett att åta sig att också genomföra tillfälliga fördjupnings-studier, fömtsatt
att nödvändiga resurser ställs tiU förfogande. Om un-dersökningama läggs
utanför SCB, betonas att samråd bör ske med SCB vid planeringen. 5Ö anser det
vara av intresse att de uppföljningsundersökningar av grundskoleelever som SCB
gör kan omfatta en större grupp invandrarelever. Härigenom skulle man kimna nå
säkrare resultat om gymnasieskolbenägenhet, frågor kring förvärvsarbete, könsskUlna-der,
osv. och få en återkoppUng tUl insatsema i gmndskolan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 38

Föreningen
Norden och Riksförbundet finska invandrarföreningar i Sverige påtalar den bristfälUga
stalislik som står till myndighetémäs förfogande, när det gäller att planera
det framlida behovet av undervisning i modersmål. Dessa organisationer
upprepar sitt i andra sammanhang tidigare framförda förslag om alt uppgifler
om modersmålet bör medtagas i de allmänna folk- och bostadsräkningarna.

Skolstyrelsen
i Nybro påtalar behovet av att samordna de inventeringar som görs i gemensamma
rutiner, så att den föreslagna årliga SCB-undersökningen och kommunens egna
inventering av invandrarbarnens situation i januari månad samt rapporteringen
till länsskol-nämndema om kommunernas organisation av klassemas och gmp-pernas
storlek och sammansättning inom ungdomsskolan sammankopplas.

Förslaget
om uppsökande verksamhel inte bara för invandrarbam i förskoleåldem ulan för
alla barn och ungdomar lämnas utan erinran eller tillstyrks av
remissinstanserna, däribland rikspolisstyrelsen, BRA, LO, Svenska
kommunförbundet, sociala centralnämnderna i Stockholm, Göteborg och Gislaved
samt skolstyrelsen i Jönköping.

Rikspolisstyrelsen
och BRÄ betonar att föräldrarnas utbUdningsbehov bör uppmärksammas i den
uppsökande verksamheten. Föräldrarna bör beredas ökad möjUghet till samordnad ulbildning
med sina bam i såväl språk som övrigt.

Svenska
kommunförbundet betonar alt den uppsökande verksamheten självfallet skulle bli
effektivare, om man i ökad uisträckning hade möjlighet att tUl verksamheten
knyta personer som behärskar de aktuella invandrarspråken.

Sociala
centralnämnden i Stockholm anser det rUcligt alt hemspråkslärarna anförtros en
uppsökande verksamhet och "kurativa" uppgifter bland invandrarbarnen
och deras familjer. Det understryks' emellertid att hemspråkslärarens insatser
får ses som av huvudsakligen förmedlande art. Sociala centralnämnden i Göteborg
finner att invandrargruppens förslag stämmer väl överens med erfarenheter från
den i Göteborg pågående försöksverksamheten med uppsökande verksamhet för bam
med särskilda behov. Sociala centralnämnden i Gislaved redovisar att försök med
hemspråksträning för förskolebarn misslyckats därför att man inte insett
behovet av uppsökande verksamhet och anför att inventering av behovet av
särskilda åtgärder för invandrarbarnen kommer att göras varje år i samband med
revidering av förskoleplanen.

TCO,
Sveriges Finska Lärarförening och RIB tillstyrker den uppsökande verksamheten
men är kritiska mot hemspråkslärarnas funktioner i denna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 39

Resursernas storlek och utnyttjande

Invandrargruppens förslag om att de statliga resurser som tUldelas
för undervisning av invandrarbarn skall kunna användas flexibelt utan centralt
fastställda föreskrifter, så alt barnens skiftande behov i slörsla möjliga
utsträckning tillgodoses, samt alt insalser i förskolan och på låg- och
mellanstadiet bör prioriteras har vunnit allmän anslutning bland remissinstansema.
SÖ, Riksförbundet finska föreningar i Sverige samt skoldireklionen och sociala
centralnämnden i Stockholm tillstyrker med vissa förbehåll den föreslagna
prioriteringen.

SÖ betonar alt även om insatser i förskolan och på gmndskolans
låg-och mellanstadium bör prioriteras, vilken uppfattning nästan samtiiga länsskolnämnder
delar, all disposilion av resurser måste ulgå från en bedömning av elevens
individuella behov. Riksförbundet finska föreningar i Sverige reserverar sig
inför en alltför ensidig satsning på förskolan hur viktig denna än är och
anser att samhäUets resurser för utvecklingen av invandrarbarnens hemspråk,
förutom inom förskolan bör läggas på en melodisk träning genom hela
ungdomsskolan. Skoldireklionen och sociala centralnämnden i Stockholm tillslyrker
prioriteringen av insatserna i förskolan och grundskolans låg- och
mellanstadium, men framhåller atl långt ifrån alla invandrarbam kommer till
Sverige i de åldrarna. Prioriteringen får inte leda tUl otillräckliga resurser
för de elever som invandrar i högre åldrar.

Elt stort antal remissinstanser instämmer generellt i eUer
lämnar ulan erinran också invandrargruppens förslag om resurstilldelning för
undervisningen, om nya bestämmelser som föranleds av gruppens förslag samt om
alt information om verksamheten bör utformas i samråd mellan SÖ och socialslyrelsen.

Socialstyrelsen och sociala centralnämnden i Malmö
ansluter sig i princip till den proportionerliga beräkningsgrunden för
resursfördelning. Socialstyrelsen framhåller dock alt erfarenheterna av vilka
insatser som krävs i förskolan för att ge invandrarbarnen en god språklig utveckling
är ringa. Ytterligare resurser för förskolan kan visa sig vara nödvändiga.
Sociala centralnämnden i Malmö anser redan nu att hemspråkslräningen i
förskolan bör få ta i anspråk ell högre timtal än maximala sex timmar.

Socialstyrelsen, SACO/SR och TCO är kritiska mot
resurstilldelningen för stödundervisningen i svenska. SACO/SR anser alt
ytterligare förstärkningar måste övervägas, framför alll för stödundervisningen
i svenska i gymnasieskolan. TCO påpekar
alt den förstärkta skolledarre-surs som nyligen tillförts invandramndervisningen
är knuten lill bestämmelserna om stödundervisningen. Om stödundervisningen i
svenska i forlsätlningen skall omfatta endast fyra veckotimmar per gmpp, får
detta negativa konsekvenser för skoUedarresursen och för möjligheterna all
utöka denna stödundervisning. I de fall siudiehandledning och heni-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 40

språksundervisning
tillsammans ger 0,5 poäng för varje trettontal timmar tillstyrker TCO
förslaget.

Ett
antal remissinstanser tillstyrker inle resurstiUdelningen ulan begär ökade
timtal på olika stadier såsom Sveriges Finska Lärarförening, Riksförbundet
finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund och Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska delegationen, Jugoslaviska riksförbundet,
Jugoslaviens kultur- och informationscentrum samt Grekiska riksförbundet, vilka
kräver slörre resurser för undervisningen i modersmålet i grundskolan och
gymnasieskolan.

Sveriges
Finska Lärarförening föreslår fyra veckotimmar per grupp för
hemspråksundervisning på låg- och meUanstadiet, vilka bör ligga ovanpå de
tidigare sex veckotimmar, som består av stödundervisning i svenska jämte
studiehandledning på hemspråket. Föreningen anser också alt två veckotimmars
undervisning i hemspråket inte garanterar att det bibehålls och vidareutvecklas
på högstadiet. Fortsatta studier i hemspråket i gymnasieskolan och på
högskolenivå försvåras därigenom. Föreningen konstaterar dock med
tillfredsställelse att stödundervisningen för invandrare i gymnasieskolan börjat
fungera men betonar att timtalet kommer att vara för snävt tiUtaget. Finska
föreslås bli B-språk i gymnasieskolan.

Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska delegationen, understryker starkt behovet av att
utveckla finska invandrarbarns undervisning i och på finska språket. För alt
uppnå de uppställda målen för utbildning av tvåspråkiga personer i Sverige och
för alt undvika halvspråkighet bland finskspråkiga elever bör undervisningen i
lågstadiets tre första årskurser ske enbart på finska. Svenska språket kan
försiktigt slussas in i årskurs 3 som ett för eleven främmande språk.
Delegationen anser alt de finska invandrareleverna i gymnasieskolan bör beredas
möjligheter till studier i och på modersmålet specieUt på teoretiska
utbildningslinjer i sådana områden där det finns tillräckligt underlag för
detta. Jugoslaviska riksförbundet hävdar att de från jämlikhetsprincipen
härrörande kraven inle kan anses vara tUlfredsställda med mindre än att
invandrarbarns modersmål behandlas som likställt med svenska barns modersmål.
Riksförbundet anser atl det finns ämnen på schemat av mindre betydelse för
barnets utveckling än modersmålet. Det föreslagna antalet veckotimmar för siudiehandledning
på invandrarelevs modersmål anser riksförbundet också vara otillräckligt och
föreslår upp till fyra veckolimmars studiehandledning på modersmålet utöver två
veckotimmars undervisning i modersmålet. Jugoslaviens kultur- och
informationscentrum anser det positivt att införa fler undervisningstimmar och
alt införa modersmålet i förskolor och grundskolan. Man tror likväl inte att
denna extra undervisning är likvärdig med den undervisning som ges i andra invandrarländer.
Dessutom sägs inte något om att undervisningen förbereder eleverna för alt
återvända tiU sitt hemland. Likaså har det

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 41

pedagogiska
och uppfostrande inflytandet från hemlandet helt försummats. Grekiska
riksförbundet anser att undervisningen i grundskolan måste utökas ytterligare.
För undervisning i hemspråket och studiehandledning föreslås en maximal
tilldelning av åtta veckotimmar per grupp och för stödundervisning också
maximalt åtta veckotimmar per grupp. Föreningen Norden anser att den föreslagna
resurstilldelningen för modersmålet utgör en väsentlig förbättring på låg- och
mellanstadiet och att förslaget bör förverkligas åtminstone för de stora
invandrargruppernas del enligt den modell som ger den enskUde eleven del
största antalet undervisningstimmar i modersmålet. Däremot anser föreningen en
väsentlig förstärkning av möjligheterna lill undervisning i modersmålet på gmndskolans
högstadium och i gymnasieskolan vara ofrånkomlig.

Stockholms
skoldirektion, skolstyrelserna i Södertälje och Täby ifrågasätter likaledes
den föreslagna resurstiUdelningen.

Stockholms
skoldirektion konstaterar att gmppens förslag inte innebär någon
resursförstärkning för gmndskolan för en kommun som redan tidigare anordnat invandramndervisning
med utnyttjande av maximalt tillgängliga resurser. Skoldireklionen föreslår en
maximal resurstilldelning lill gmndskolan för undervisning i hemspråket och
studiehandledning på hemspråket om sex veckotimmar per grupp samt för stödundervisning
i svenska likaledes sex veckotimmar per gmpp. Skolstyrelsen i Södertälje anser
alt den föreslagna resursen för grundskolan ger ett sämre utfall än den
nuvarande resurstilldelningen, om inle förskolan byggs ut så att behovet av
hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket minskar samt en
centralisering av undervisningen i hemspråket till viss skola eller vissa
skolor genomförs. Då den första förutsättningen inte föreligger omedelbart, kan
effekten av förskolans hemspråksträning bara uppnås successivt. Därför måste
resursen för grundskolan förstärkas under en övergångstid med ca 2025 %
jämfört med den föreslagna för att en oförändrad standard skall kunna bibehållas.
Skolstyrelsen i Täby hyser farhågor för att i en kommun, i vilken många
språkgrupper finns representerade, resursen blir otillräcklig för udda elever
och språkgrupper.

Länsstyrelsen
i Slockholms län anser att det bör undersökas om inte bland de ämnen i gmndskolan
och gymnasieskolan som kan bytas ut mot hemspråket bör finnas också något annat
ämne än språk. Det är av stor betydelse för den framtida tUlgången på
tvåspråkiga lärare i dessa ämnen att invandrarspråk läses på gymnasiestadiet,
och att eleven inte väljer de "stora" språken framför sitt hemspråk.

Organisation
av verksamheten

Invandrargruppens
förslag öm språkstödjande ålgärder för invandrarbarn i förskolan, dvs. i
daghem, familjedaghem samt i deltidsgmpper,

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 42

om organisation och arbetssätt lämnas utan erinran eller
tillstyrks av så gott som alla remissinstanser, bl. a. av socialstyrelsen, SÖ,
länsstyrelserna i Blekinge, Västmanlands, Göteborgs och Bohus och Stockholms
län, familjestödsutredningen. Svenska kommunförbundet, LO, TCO, Sveriges Finska
Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet. Riksförbundet finska föreningar
i Sverige saml RIB.

Socialstyrelsen, SÖ och länsstyrelsen i Blekinge län
påpekar att invandrarbarn som vistas i daghem och familjedaghem har stort
behov av insatser redan från myckel låg ålder, då invandrarbam som vistas hela
dagen i en helt svenskspråkig miljö mycket snabbt förlorar sitt eget hemspråk, vUket
kan medföra svåra störningar i deras personlighelsut-veckling. Socialstyrelsen
ullalar att i daghem bör i första hand eftersträvas tvåspråkig personal och i
andra hand ambulerande hemspråkslärare som ofla och så länge som möjligt kan
umgås med bamet. SÖ anser att invandrarbams vistelse i dellidsgmpp måste individanpassas
och ej enbart åldersanpassas, t. ex. från fyra års ålder.

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar att förslaget om atl
invandrarbarn bör erbjudas vislelse i deltidsgrupp från fyra års ålder fömtsätter
en väl utbyggd bamomsorg i kommunema. Invandrarbarnen bör i största möjUga uisträckning
erbjudas hemspråkslräning i särskilda språkförskolor eller förskolegrupper. Om
antalet barn inte medger särskild gmpp, bör barnen beredas hemspråksträning
enskilt. Länsskolnämnden i Västmanlands län framhåller att de senaste
forskningsrönen och praktiska erfarenheterna av träning i hemspråket i enspråkiga
grupper har visat att kamratkonflikter härigenom minskar och inlärningen av
svenska underlättas. Riskerna för isolering minskar med tiden, eftersom
invandrarbarnen i den enspråkiga gruppen uppnår större känslomässig trygghet.
Där ett större antal invandrarbarn kan hjälpa och stödja varandra bör
farhågorna för isolering ej överdrivas men noga uppmärksammas. Lokal bedömning
blir avgörande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
invandrargruppens förslag för de barn som från tidig ålder placeras i daghem är
något oklart. Ambulerande hemspråkslärare för språklräning synes gå dåligt ihop
med arbetssättet i förskolan, där de minsta barnen bör ha kontakt med några få
personer. Vidare påpekar länsslyrelsen att invandrarfamiljer i många fall anUtar
en yngre eller äldre släkting som barnvakt. Barn i sådana familjer torde också
behöva det föreslagna stöd och den stimulans som en hemspråkslärare kan ge. Länsstyrelsen
i Stockholms län tar upp problemen för de invandrarbam som vistas i enbart
svenskspråkiga daghem, där bamet kan bli nästan helt svenskspråkigt och komma
att sakna ett gemensamt språk med föräldrama. Länsstyrelsen anser att särskilda
åtgärder måste sällas in för atl undvika sådana situationer. Längre
daghemsresor för bamet än eljest bör t. ex. tillfäUigtvis kunna godtas för alt
få tillgång lill hemspråksträning. Länsstyrelsen finner helt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 43

enspråkiga
förskolor ligga i linje med den allmänna målsättningen, men påpekar alt så gott
som alla barn också lorde ha svenskspråkiga kontakter och att åtminstone någon
svenskträning torde vara lämplig även i förskolan.

FamUjestödsutredningen
påpekar att frågan om vid vilken ålder hemspråkslräning i förskolan bör
påbörjas inte närmare berörts i betänkan-del. Invandrarbarn tillhör de barn som
kan vara i behov av särskilt slöd, vUkel gör det sannolikt att antalet invandrarbam
under fyra år som får heldagsomsorg kommer alt öka. Utredningen betonar det
angelägna i att ge dessa barn möjlighet till hemspråksträning redan före fyra
års ålder. Utredningen framhåller att segregation mellan barn från olika språkgrupper
inle får skapas i förskolan eller i bostadsområdet genom att barn från samma
språkområde samlas under hemspråkslräningen. Vidare påtalas atl frågan om hur
svenskundervisningen i förskolan skall samordnas inle har behandlats. Denna
fråga har stor betydelse för hur barnomsorgsverksamhelen för invandrarbamen
skall organiseras.

Svenska
kommunförbundet anser att förslaget om hellidsförskola för invandrarbarn som
behöver heldagsomsorg och om deltidsförskola redan från fyra års ålder för
övriga invandrarbam bör få gäUa som en allmän målsättning, i all synnerhet som
betydande svårigheter kommer att föreligga i många kommuner att ordna en bamomsorg
enligt invandrargruppens intentioner. Likaså lorde praktiska svårigheter möta
att ge invandrarbam i deltidsförskola hemspråksträning också ferietid. Kommunförbundet
utgår från att kommuner som anordnar sådan ferieverksamhet skall ha möjlighet
alt använda del statiiga resurstillskottet för att finansiera även denna
verksamhet.

LO
betonar att vid planering av hemspråksträning för förskolebarn också bör
beaktas att vissa kommuner valt alt lösa bamomsorgen genom familjedaghem. TCO
föreslår en skärpning av förskolelagen så att det blir en rättighet för barn
med särskilda behov lill vUka invandrarbarnen räknas att erhålla plats i
förskola senast från fyra års ålder. TCO anser det vara ett värdefullt förslag
alt, med hänsyn tagen till geografiska avstånd, bam från samma språkgrupp
sammanförs i daghem eller deltidsgrupp, då barnen garanteras språkliga kamratkonlakler
inom institutionen, förutsatt sammanhållningen inte drivs så långt att
invandrarbarnen isoleras från sina svensktalande kamrater. Organisationen är tveksam
till atl barn som vistas i familjedaghem också skall delta i deltidsförskola,
då alltför många miljöbyten kan hämma barnets utveckling. Huvudregeln måste
vara att aUa invandrarbam skall ha rätt lill plats i förskola från fyra års
ålder. Under en övergångsperiod kan undantagsvis accepteras en placering i
familjedaghem tUlhörande den egna språkgmppen alternativt att flera bam från
samma språkgmpp placeras i samma hem. TCO delar uppfattningen att enspråkiga gmpper
ledda av tvåspråkig personal ur språkutvecklingssynpunkt synes vara det bästa altemativet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 44

Sveriges
Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet och Riksförbundet finska
föreningar i Sverige anser att förskolan skall kunna tillhandahålla tvåspråkig
personal i såväl heltids- som deltidsförskola. Ambulerande hemspråkslärare
anses av Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbundet finska föreningar i
Sverige som en nödlösning under en övergångsperiod. Finsk-svenska
utbildningsrådet anser alt undervisningen i förskolan bör ske helt på modersmålet
i enspråkiga gmpper och börja i fyraårsåldem. Riksförbundet finska föreningar i
Sverige anser likaledes att enspråkiga hemspråksgmpper, ledda av en lärare som
enbart talar barnens eget språk, är att rekommendera. RIB anser att hemspråkslräningen
i förskolan om möjligt i första hand bör bedrivas i enspråkiga grupper, i andra
hand bör ambulerande hemspråkslärare användas, vUka bör besöka förskolan
regelbundet och kunna nås av förskolepersonalen även på andra tider.

Etl
tiotal remissinstanser kommenterar förslaget för beräkiung av gmppstorlek som
underlag för det statliga resurstillskottet eller timtalets fördelning under
veckan.

RIB,
sociala centralnämnden i Göteborg och Göteborgs allmänna skolstyrelse,
Norrköpings kommun och sociala centralnämnden i Sundsvall är kritiska mot
invandrargruppens förslag till gruppstorlek om sex barn per grupp för
hemspråksträning. Sociala centralnämnden i Göteborg uttalar att normen sex
barn endast kan ses som en riktlinje. Norrköpings kommun och sociala
centralnämnden i SundsvaU hävdar båda att gruppstorleken i förskolan skall
vara densamma som i grundskolan och gymnasieskolan, dvs. fyra per grupp. Båda
remissinstanserna uttalar liksom RIB betänkligheter mot att transportera
småbarn långa vägar till förskolan.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län och Haparanda kommun anser det vara en stor brist i invandrargmppens
förslag om språkträning i deltidsförskolan att invandrarbarn med högst sex
veckotimmars resurs bara får kontakt med hemspråksläraren två dagar i veckan.

Samtliga
remissinstanser tillstyrker eUer lämnar utan erinran invandrargruppens förslag
och överväganden om samverkan mellan förskola och gmndskola och om alt fasta mtiner
bör tillskapas för en sådan samverkan.

Socialstyrelsens
nämnd för internationella adoptionsfrågor påtalar att problem med
åldersbestämning av utländska adoptivbarn inle uppmärksammals i samband med
skolstarten, ej heller alt dessa barn befinner sig på mycket olika
utvecklingsnivå i förhållande till sin kronologiska ålder till följd av fysiska
och psykiska faktorer i sin tidigare miljö. Nämnden förordar en mer flexibel
inställning till tidpunkten för skolstarten och en slörre faktisk integrering
mellan förskola-skola utifrån det enskUda barnets situation och bästa. Svenska
kommunförbiindet anser det värdefiUlt att invandrargmppen aktualiserat samverkansfrågoma
men ifrågasätter

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 45

om
dessa skall lösas isolerat för invandrarbarnen. Skolstyrelsen i Jönköping
anser att invandrarbarnens stadieövergång bör behandlas som naturliga bitar i
de rutiner som utarbetas för de svenska barnen.

Invandrargmppens förslag
om en omfördelad statlig resurs som innebär fyra veckotimmars hemspråksträning
och en gruppstorlek omfattande genomsnittligt fyra elever, om en renodlad,
oförändrad resurs om fyra veckotimmar för stödundervisning i svenska, om en
centralisering av undervisningen så långt lämpligt är med hänsyn tUl den enskUde
elevens behov och fömtsättningar, om att dellagande i stödundervisning i
svenska och i studiehandledning på hemspråket är obligatoriskt för eleven,
medan deltagande i hemspråksträning är frivUligt, lämnas utan erinran eUer
tillstyrks av de flesta remissinstanserna.

Den
föreslagna genomsnittiiga gruppstorleken som beräkningsgrund för det slalliga
resurstillskottet underkänns av Sveriges Finska Lärarförening, Riksförbundet
finska föreningar i Sverige, Stockholms skoldirektion, Göteborgs allmänna
skolstyrelse, skolstyrelserna i Botkyrka, Karlstad och Täby.

Sveriges
Finska Lärarförening hävdar att gruppstorleken fyra är en försämring jämfört
med nulägets tre lUl fem. Riksförbundet finska föreningar i Sverige hävdar att
en sådan fördelningsprincip kommer all inverka menligt på omhändertagandet av
de små gmppema. Stockholms skoldirektion belyser de svårigheter kommunen har
att uppnå elt medelvärde av fyra elever per grupp. Den frivUliga
hemspråksundervisningen läsåret 1974/75 hade ett medelvärde av 3,5 elever per
grupp. I studie-handledning på hemspråket har gmppstorleken understigit tre
elever per grupp, vilket har kompenserats av större undervisningsgrupper i stödundervisning
i svenska. Göteborgs allmänna skolstyrelse ser ogärna att bestämmelser om
stödundervisning, hemspråkslräning och studiehandledning på hemspråket låser
medeltalet per grupp till minst fyra. Det skulle bli en klar försämring och gå
ut över de mindre språkgruppernas elever, dvs. över dem som behöver det mesta slödet
och den största tryggheten. Medeltalet per grupp föreslås bli två elever, dels
för stödundervisning i svenska och engelska, dels för siudiehandledning på modersmålet.
Skolstyrelsen i Botkyrka framhåller att förslaget innebär alt kommuner med
mindre frekventa språk missgynnas och är i behov av högre statsbidrag än det
föreslagna. Skolstyrelsen i Karlstad framhåller att del är tveksamt hur
situationen blir i de mindre och lågfrekventa kommunema. Det bör därför finnas
möjligheter för kommunema att vid behov erhålla en statlig resurs för utbildningsinsatser
även för enstaka invandrarelever utan någon form av spärtar. Adoptivbarn av
skilda nationaliteter, som oftast är helt ensamma i sin språkgrupp i sin skola
har också rätt atl erhålla en fullgod språklig träning. Skolstyrelsen i Täby
uttalar att fyra till sex elever per grupp sannolikt är möjligl i slora kommuner
med mycket hög procent invandrare. Skolstyrelsen anser att in-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 46

vandrarbarnen inte kan beredas undervisning i hemspråk i
samma utsträckning som hittills, i varje fall inte utan betydande kommunala
kostnader och olägenheter för invandrarbamen. Den genomsnittliga gruppstorleken
i förskolan föreslås vara fem bam samt i gmndskolan och gymnasieskolan tre
elever.

Följande remissinstanser framför vissa kritiska synpunkler
på den föreslagna centraliseringen av hemspråksundervisningen: länsskolnämnderna
i Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs, Örebro och Västmanlands län, länsstyrelsen i
Blekinge län, Stockholms skoldirektion samt skolstyrelserna i Södertälje,
Eskilstuna, Gislaved, Olofström, Malmö och Kiruna.

Länsskolnämnden
i Kronobergs län understryker att en kommun myckel noga måste kartlägga för-
och nackdelar för eleverna vid en centralisering av undervisningen. Länsskolnämnden
i Västmanlands län konstaterar alt frågan om ambulerande lärare eller
centralisering får bedömas från fall till fall, Länsskolnämnden i Örebro
understryker atl frågan om centralisering måsle avvägas med hänsyn till
elevernas behov och olika lokala förutsättningar. Länsskolnämnden i Älvsborgs
län finner det vara mindre tUlrådligt att skapa klasser med stort inslag av
invandrarbarn, även om detta medför organisatoriska fördelar, och framhåller de
uppenbara riskerna för segregation. Länsskolnämnden och länsstyrelsen i
Blekinge län samt skolstyrelsen i Olofström är starkt kritiska mot en
centralisering. De uttalar att en centralisering skulle utgöra ett markant
avsteg från principen att integrera och skapa förståelse mellan barn från
olika minoritetsgrupper och svenskar i organisationen av skolarbetet och
avstyrker därför bestämt. Skolstyrelserna i Eskilstuna och Södertälje betonar
alt centraliseringen kan få betydande ekonomiska konsekvenser för skolskjulsorganisationen
och att statliga insalser här kan bli nödvändiga. Skolstyrelsen i Gislaved
anser alt invandrareleverna bör gå kvar i sin skola, medan lärama bör resa
mellan olika skolor. Invandrarelever bör inte placeras i speciella klasser ulan
spridas, så alt koncentration av invandrare undviks. Skolstyrelsen i Malmö framhåller
vikten av en bostads- och kamratanknuten skolplacering. Skolstyrelsen i Kiruna
anser att en centralisering av invandramndervisningen inom kommunen bör undvikas
genom att reglerna om t. ex. gmppstorlek utformas, så att de ger möjlighet lUl flexibUitet,
och genom alt lokala förhållanden får väga tungt vid beslul om
resursanvändningen. Stockholms skoldirektion anser att en centraliserkig bör
ske försl på mellan- och högstadiet. Tanken alt invandrarbarnen utgör en
kulturell tUlgång för skolan försvinner, om man utvecklar koncentrationen för
långt. Pedagogiska och organisatoriska fördelar kan klart uppnås, men det måsle
vara den enskilde elevens bästa som står i centmm. TCO betonar att en cen-IraUsering
av invandrarelevemas undervisning måste ske med beaktande av elevens behov och
effekten av resursutnyttjandet. Avvägningen mellan olika faktorer bör ankomma
på kommunen. En samlad bedömning

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 47

av elevens behov, föräldramas synpunkler och övriga
förhållanden bör ligga lill grund för beslulel. TCO anser likväl att centralt
utfärdade riktlinjer bör meddelas.

Följande
remissinstanser ansluter sig inte till invandrargruppens förslag om att
hemspråksundervisningen alltjämt bör vara friviUig för invandrarelev: TCO,
Sveriges Finska Lärarförening, Grekiska riksförbundet. Tvåspråkiga lärares
förening. Tvåspråkiga lärare i Stockholm, Jugoslaviska riksförbundet och
skolstyrelsen i Sundsvall. De hävdar samtliga att deltagande i
hemspråkundervisning bör vara obligatoriskt. De fyra förstnämnda anser att viss
dispensmöjlighet bör finnas. TCO anser alt en ändring snarast bör ske så alt
hemspråket får samma ställning som övriga obligatoriska ämnen. Endasl om
särskilda skäl föreligger bör obligatoriet upphävas efter framslällan från
invandrarbarnens föräldrar. Jugoslaviska riksförbundet anser atl förslaget om
frivillighet att delta i hemspråksundervisningen har lika litet med demokrati
eller jämlikhet att göra som ett motsvarande förslag för svenska barn skulle
ha. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att om man accepterar elt
obligatorium för kommunema att anordna hemspråksundervisning, det lägsta anlal
elever, som utlöser delta åliggande för kommunerna måsle fixeras. Länsstyrelsen
i Norrbottens län släller sig tveksam lill etl obligatorium för eleverna att
delta i stödundervisning i svenska och studiehandledning på hemspråket och
förordar samma frivUlighet som gäller för hemspråksundervisningen.

De flesla remissinsianserna lämnar ulan erinran eller
tillstyrker invandrargruppens förslag att koncentrera en relativt stor del av
hemspråksundervisningen lill lågstadiet samt de nio modellförslag för hur elevema
kan gmpperas i låg- och mellanstadiet, som bygger på centraliseringsprincipen
och på att svensklärare och hemspråkslärare arbetar parallellt eller som
kompanjonlärare, saml att engelska förutsätts införas i årskurs 3 i grundskolan.

Bland dem som lillstyrker generellt är socialstyrelsen,
SÖ, BRA, Norrköpings kommun, skolstyrelserna i Eskilstuna, Nybro, Malmö och Degerfors.

Socialstyrelsen anser att svårigheter kan finnas att
sammanföra elever i de skisserade gmpperna i invandrarglesa kommuner.
Möjligheter till elt ökal statsbidrag bör finnas så alt även enstaka
invandrarbarn får samma rättigheter och. tillfäUe till hemspråksträning.
Socialstyrelsen framhåller alt om de invandrarbarn som har en annan tro befrias
från lektionerna i religionsundervisning, ställs veckotimmar till disposition
för den stödundervisning och hemspråksundervisning som de har etl stort behov
av. SÖ anser alt modellförslagen kan vara utgångspunkter för det lokala
utvecklingsarbetet och att de bör prövas. Även anordningar som t. ex.
förberedelseklasser för invandrarbarn kan. övervägas. När undervisningen för invandrarbam
planeras och genomförs måsle tillgången pä

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 48

lämpliga
lokaler beaktas. BRA understryker alt skoldaghem och andra inslilulioner som
bedriver skolundervisning bör få samma möjligheler alt undervisa sina
invandrarelever i hemspråk samt ge stödundervisning i svenska och siudiehandledning
som skolan i övrigt. I de fall dessa institutioner inle står under kommunalt
huvudmannaskap bör samarbete upprättas med kommunen. Norrköpings kommun anser
att kommunerna genom de skisserade modellerna har möjlighet alt avskaffa förbe-möj
lighet till läsinlärning på hemspråket. Invandrargruppens förslag kommer atl
gagna också de svenska barnen, då undervisnngen kan be-redelseklasserna, vUka
varit en "nödlösning" för att ge lågstadiebamen drivas i mindre
grupper. Kommunen betonar att förslaget innebär en väsentlig omändring av
rektorsområdens planering och organisation. Dubbla lokaler och längre resväg fömtsätts,
vUket kan innebära icke önskvärda sociala effekter. Det Ugger stort ansvar på
skolledning, föräldrar, lärare och elever att förhindra att elewårdsproblemen
härigenom ökar. Skolstyrelsen i Malmö kan redovisa goda erfarenheter från
försök med tvåspråkig undervisning på lågstadiet. I årskurs 1 i en skola
används med framgång i stort sett samma timplan som invandrargruppen redovisar
i sin utredning. Skolstyrelsen i Eskilstuna framhåller atl de föreslagna
modellerna för årskurs 1 har den fördelen alt eleverna får gå i svensk klass
men ändå får den viktigaste undervisningen på sitt modersmål. Eleverna kan i
stort sett bilda sammanhållna klasser genom hela grundskolan. Skolstyrelsen
påpekar alt gmndmodellen är lokalkrävande. Ett klassrum/klinikrum krävs för
varje invandrargrupp i de svenska klasserna. Skolstyrelsen i Degerfors finner limplansmodellerna
realistiska och alt de bör ge invandrarelevertia tiUräcklig träning i både
hemspråk och svenska. Elever som gått från årskurs 1 i delta system kan
sannolikt följa undervisningen på svenska, när de kommer till högstadiet.
Skolstyrelsen i Nybro anser att förslagen ligger i linje med SIÄ:s förslag om
resursanvändning. Stockholms skoldirektion påpekar att förskjutningar inom
befolkningsgrupperna pågår hela liden. Det är därför svårt att planera den
föreslagna centraliserade typ av klasser som invandrargruppen skisserar, om
man vUl vidmakthåUa en stabUitet i undervisningen. Endast med stor
uppmärksamhet driven försöksverksamhet med tvåspråkiga klasser torde ge
underlag för slutgiltig bedömning av ulredningens modeller.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska delegationen, Riksförbundet Hem och Skola, Esternas
representation i Sverige, Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar
i Sverige, Göteborgs allmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Malmö uttalar
sig för speciella invandrarklasser, s. k. förberedelseklasser eller enspråkiga
klasser. Den sistnämnda betonar dock vikten av att aktivt verka för en relativt
snabb inskolning av invandrareleverna i vanUga klasser, medan Göteborgs
allmänna skolsty-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 49

relse uttalar att skolförvaltningen avser att fortsätta
med försöken med förberedelseklasser och att de har. gett tillfredsställande
resultat. När invandrareleverna i en årskurs i ett rektorsområde överstiger 50
% och har flera hemspråk, är invandrargruppens modeller ej möjliga att
tillämpa.

Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län och
skolstyrelsen i Olofström samt Norrköpings och Gislaveds kommuner är kritiska
mot enspråkiga invandrarklasser, förberedelseklasser. De tre förstnämnda anser
att försiktighet bör iakttas med ytterligare åtgärder all inrätta förberedelseklasser,
eftersom någon utvärdering inte har skell. En hemspråkslräning i enspråksklasser
under de första åren måste följas upp av särskilda klasser i grundskolan och
gymnasieskolan med undervisning på olika hemspråk. Vidare torde undervisning i
sin helhet på hemspråket enligt av invandrargmppen skisserad modell med
orienteringsämnen och matematik leda till att olika former av jämkad studiegång
måste tUlgripas på högstadiet eller, som konsekvens av tidigare åtgärder, att
särskilda klasser måste bildas med respektive hemspråk.

Länsskolnämnden i Östergötlands län, länsstyrelsen i Stockholms
län, TCO, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas
riksförbund, Göteborgs allmänna skolstyrelse. Surahammars kommun och
skolstyrelsen i Eskilstuna ifrågasätter alt engelska som främmande språk införs
redan i årskurs 3 för invandrarelever. Länsskolnämnden i Östergötlands län
ställer frågan om inte invandrargruppens redovisning av tvåspråkighetens dUemma
för de yngsta eleverna innebär att positionen för ämnet engelska på
grundskolans lägre stadier bör omprövas och engelskan flyttas tUlbaka tUl
årskurs 5. TCO uttalar att möjligheler bör finnas till en tillrättalagd
studiegång för de invandrarelever, för vilka införandet av engelska i årskurs
3 komplicerar den allmänna språkutvecklingen eller över huvud taget verkar
negativt på möjlighelerna att följa andra viktiga delar av undervisningen. TCO
betonar att ett uppskjutande av engelskan t. ex. till årskurs 7 inte får leda
till atl möjligheten till fortsatta studier i gymnasieskolan eller därefier
försvåras. De hinder som i dag kan finnas inom utbildningsväsendet på denna
punkt bör avlägsnas för invandrareleverna. Riksförbundet finska föreningar i
Sverige anser att man bör få pröva olika senarelagda tidpunkter för
engelskundervisningen. Finlandssvenskarnas riksförbund föreslår alt engelska
införs först i årskurs 4. Skolstyrelsen i Eskilstuna ifrågasätter om inte
engelskan för invandrarbam generellt borde förläggas till årskurs 4. I varje
fall borde ett avgörande kunna ske från fall till fall. Surahammars kommun
önskar alt ytterligare utredning görs om undervisningen i engelska och frågar
när kunskaperna i hemspråket och i svenska är så stabila att inlärning av
ytterligare ett språk kan startas. Göteborgs allmänna skolstyrelse delar denna
uppfattning och uttalar att invandrargruppen inte har någon lösning på
problemet, varför frågan måste ägnas fortsatt uppmärksamhet.

4 Riksdagen 1975176. 1 saml Nr 118

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 50

Invandrarbarnens
situation i specialskolan och särskolan

Samtliga
remissinstanser lämnar utan erinran eller instämmer i invandrargmppens
synpunkter om möjUghetema alt förbättra invandrarelevernas
undervisningssituation i specialskola och särskola samt att dessa synpunkter
bör utgöra riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete av resp. huvudman.

Socialstyrelsen
anser att särskUda insatser måste göras för att finna och hjälpa invandrarbarn
med handikapp och påtalar, att normalbegå-vade invandrarbarn som testats av
skolpsykolog i vissa fall inle förstått instmktionema och följaktligen
placerats i hjälpklass eller särskola utan egentlig anledning. Riskerna härför
bör uppmärksammas. SÖ delar invandrargruppens synpunkter på riktlinjer för
fortsatt utvecklingsarbete kring invandrarbamens situation i dessa skolformer.
AMS anser det nödvändigt att behovet av ökade resurser för stöd åt elever i
specialskolor och särskolor tillgodoses. SIV framhåller att det bör
ytterligare utredas vUka insatser för syn- och hörselskadade samt psykiskt
utvecklingsstörda invandrarbarn som kan göras inom de olika undervisningsformerna.
SIV anser att läromedlen bör förbättras redan nu för de synskadade invandrarbamen
samt att hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket bör ges i
enlighet med grundskolans regler.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att invandrargruppen behandlar frågan om bam
med handikapp summariskt. I synnerhet de psykiskt utvecklingsstörda barnen blir
lätt isolerade från kontakter med hem och samhälle. Länsstyrelsen belönar att
särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att språket inte i onödan förstärker denna
effekt. Landstingsförbundet framhåller att samma förutsättningar bör gälla för
den del av förskolan, gymnasieskolan och särskolan som har landstingskommunalt
huvudmannaskap. Hemspråkslärarna måste kunna utnyttjas också i landstingens
skolor. I varje enskUt fall måsle överenskommelse träffas med primärkommunerna
om samordning av resurserna. TCO tillstyrker alt särskolan och specialskolan
blir föremål för fortsatt utveckUngsarbele vad gäller invandrarbarnens
undervisning. TCO betonar att det är viktigt att dessa skolor tilldelas de resurseir
som kan krävas för att undervisa de handikappade barnen. Tillgången på
hemspråkslärare bör närmare utredas och utbUdningen förslärkas för de
hemspråkslärare som skall tjänstgöra inom resp. handikappgrupp. Sveriges Finska
Lärarförening och Finsk-svenska utbildningsrådet, finska .delegationen, framhåller
all det finns många finska elever i särskolan och alt det föreligger särskUda
behov av tvåspråkiga lärare i specialskolan/särskolan. Det behövs en både
elev- och familjekoncentrerad resurs på gmnd av familjernas speciella
svårigheter. Riksförbundet finska föreningar i Sverige understryker att de barn
som eventuellt är i behov av placering i särskola bör framför alla andra
elever få undervisning på sitt eget språk, efiersom den undervisning som skolan
erbjuder bör få en uppföljning i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 51

hemmet.
Haparanda kommun uttalar att det bör föreskrivas som en skyldighet att särskolklasser
med invandrarelever i möjligaste mån integreras med skolenheter, där det finns
elever med samma språk. En kategori-sering måste undvikas.

Så gott som samtliga
remissinstanser lämnar utan erinran eller tillstyrker invandrargmppens
övervägande att för närvarande inte lägga fram förslag tUl förändrmg av
nuvarande organisation för högstadiets del vad gäller invandrarelevernas
situation. Bland dem som instämmer med understrykningar av vissa problem är SÖ,
länsskolnämnderna i Västmanlands, Kalmar och Värmlands län, statens
ungdomsråd, AMS, SIV, sameutredningen, TCO, Sveriges Finska Lärarförening,
Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige,
Finlandssvenskarnas riksförbund, Göteborgs, Norrköpings och Surahammars
kommuner, skolstyrelserna i Sundsvall och Trelleborg samt lärare i svenska som främmande
språk i Västerås.

SÖ
anser alt i samband med verkets arbete med utveckling av bl. a. högstadiets
undervisning invandrarundervisningen efter hand bör ytterligare analyseras.
Prioriteringen på låga åldrar får inte leda tiU all högstadiets
invandrarelever under en övergångsperiod inte får den undervisning och hjälp
som de eljest skulle ha. Verket tillstyrker förslag om ytterligare insatser
för studie- och yrkesorientering för invandrarelever.

Ett flertal länsskolnämnder
har uttryckt sin oro över studiesituationen för invandrarelevema på högstadiet,
däribland länsskolnämnden i Västmanlands län, som emotser nya överväganden om
högstadiets lillvalsor-ganisation. Länsskolnämnderna i Kalmar och Värmlands län
menar alt införandet av SIÄ-skolan ger stora möjligheler att garantera
invandrarelever erforderlig undervisning i hemspråk på högstadiet. Statens ungdomsråd
betonar att en genomförd SIÄ-skola innebär ökade möjligheter att utnyttja
aktiviteterna under och efter skoldagen på ett mångsidigt och flexibelt sätt
under ledning av tvåspråkiga ledare, t. ex. för stödundervisning och läxhjälp,
hemspråksunder\'isning och föreningsverksamhet i olika former. AMS
understryker att samverkan mellan arbetsförmedlingen och skolan är nödvändig
kring de elever på gmndskolans högstadium och i gymnasieskolan som lämnar
skolan för alt söka sig ut i arbetslivet. Det gäller i särskilt hög grad
invandrarbarnen som inte sällan har svårigheter på gmnd av bristande
språkkunskaper att få en med hänsyn till intresse och utbUdning lämplig
anställning. Norrköpings kommun konstaterar att invandrargmppen i sitt förslag
inte tillräckligt behandlat syo-problemet för barn med särskUda behov, till
vilken gmpp invandrareleven måste räknas. Kommunstyrelsen föreslår att den nuvarande
syo-organisalionen förstärks eller omoriganiserås så alt den kommer
invandrareleven bättre tUl del än hittiUs.

SIV,
sameutredningen', TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Estniska kommittén,
Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssyens-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 52

kärnas riksförbund, Göteborgs och Surahammars kommuner,
Trelleborgs skolstyrelse samt Lärare i svenska som främmande språk i Västerås
tar upp frågan om hemspråkels ställning som B-språk eller som tUlvalsämne.

SIV anser alt möjlighet att studera invandramas hemspråk
som B-språk bör övervägas. Dels skulle invandrarelever som har bristfälliga
kunskaper i föräldramas modersmål kunna lära sig detla systematiskt, dels
skulle svenska elever ges en chans att bekanta sig med resp. språk och kultur.
Same utredningen erinrar om att samiska på försök får vara självständigt tUlvalsämne
på grundskolans och sameskolans (nomadskolans) högstadium i Norrbottens län
under läsåren 1975/78. TCO anser alt försöksverksamhet bl. a. bör ingående
pröva möjligheten atl byta ul något tillvalsämne, t. ex. tyska eller franska,
mot hemspråket. Om detla visar sig lämpligt, skuUe hemspråket få en starkare
ställning på högstadiet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser alt
möjlighet bör finnas att välja hemspråk som tUlvalsämne saml alt inrätta
förberedelseklasser även på högstadiet. Vidare bör samordnad specialundervisning
ges på hemspråket. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser att försöksverksamheten
med hemspråk som tillvalsämne för invandrarelever bör öka. Skolstyrelsen
framhåller alt valet av tillvalsämne på högstadiet har med attityder alt göra.
Om omgivningen är positiv, blir elevens motivation att välja hemspråket större.
Surahammars kommun anser att hemspråket bör jämställas med övriga
tillvalsämnen. Skolstyrelsen i Trelleborg finner det tvivelaktigt atl anordna
hemspråksundervisning som frilt valt arbete och anser atl det kan vara en god
lösning alt göra hemspråket till lillvalsämne. Detta förutsätter emellertid molsvarande
reform i gymnasieskolan. Skolstyrelsen i Sundsvall anser att det hade varit
värdefullt om ytterligare modeller för hemspråksträning på högstadiet hade
utarbetats av invandrargmppen. Skolstyrelsen föreslår att timmar kan tas från
samhällsorienterande eller naturorienlerande ämnen för hemspråksundervisningen,
om motsvarande avsnitt behandlas på hemspråkslimmarna. Detta skulle kanske
stimulera till slörre intresse för studier i gymnasieskolan.

Flertalet remissinstanser lämnar ulan erinran eller
tillstyrker generellt invandrargmppens förslag för gymnasieskolans invandramndervisning.
Elt tiotal remissinstanser, däribland SÖ, länsskolnämnderna i Östergötlands,
Malmöhus och Värmlands län, TCO, Sveriges Finska Lärarförening,
Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Esternas representation i Sverige,
Estniska kommittén, Göteborgs allmänna skolstyrelse, Norrköpings kommun samt
skolstyrelserna i Malmö och Täby är kritiska till att gmppstorleken åtta elever
föreslås oförändrad vid val av hemspråk som altemativ till B- eller C-språk
eller engelska.

SÖ ser i arbetsgruppens förslag en förstärkning och
förbättring av invandrarelevernas utbUdningsprogram i gymnasieskolan.
Bestämmelsen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 53

om åtta elever för att anordna undervisning i hemspråket
som B- eller C-språk bör dock ändras tUl fem elever. Detta är i många fall en
av förutsättningarna för alt främja en aktiv tvåspråkighet. De flesta länsskolnämnderna
anser att möjlighelerna alt läsa hemspråk som alternativ till B- eller C-språk
skall beslå. Länsskolnämnderna i Malmöhus och Värmlands län anser att
bestämmelsen om åtta elever är olycklig, då undervisning i så fall bara kan
anordnas, där det finns ett myckel högt antal invandrarelever. Skolstyrelsen i
Malmö påpekar att Malmö ännu aldrig kunna bilda gmpper för
hemspråksundervisning som B- eller C-språk med nuvarande beslämmelse om åtta
elever per grupp. Skolstyrelsen förordar generösa dispensbestämmelser eller
ännu hellre sänkta delningstal.

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser all
invandrargruppens motivering för åtta elever per grupp är diskutabel och
förordar atl invandrareleverna bör uppmuntras alt studera sitt hemspråk bl. a.
genom generösa gmppbeslämmelser. TCO anser del vara ett rällvisekrav att invandrarelever
på de högre skolstadierna kompenseras för att resurserna för invandrarundervisningen
varit klart otillräckliga. TCO och Norrköpings kommun föreslår att
gymnasieskolan tiUdelas en förstärkt resurs vid val av B- eller C-språk så att
en grupp får inrättas, om fyra elever har gjort samma språkval medan
skolstyrelsen i Täby anser att det bör vara fem elever. Sveriges Finska
Lärarförening anser att gmppstorleken skaU vara fem elever, om finska läses som
C-språk.

Några remissinstanser bl. a. socialstyrelsen framför andra
alternativ.

Socialstyrelsen anser att invandrareleverna t. v. måste
ges betydligt generösare stöd t. ex. i form av särskild studiegång, assistentlärare
och parallellundervisning på hemspråket, i avvaktan på att en utvärdering görs
om effekterna av en större satsning på hemspråksträning i de lägre
skolåldrarna nått åsyftad verkan.

De föreslagna inlroduktionskursema för invandrarelever för
inträde i gymnasieskolan tiUstyrks bl. a. av UKÄ, SÖ, de flesta länsskolnämnderna,
AMS, länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet, TCO,
skolstyrelserna i Södertälje, Eskilstuna, Olofström, Malmö och Haparanda.

UKÄ betonar alt inlroduktionskursema kan ha effekter även
för andelen invandrarstuderande på högskoleområdet. SÖ framhåller alt sådana
kurser kan behövas också för invandrare i kommunal vuxenutbildning. SÖ anser
att erfarenhetema av den försöksverksamhet med uppsökande studie- och
yrkesorientering som pågår sedan läsåret 1974/75 bör kunna ge underlag för den
av invandrargruppen föreslagna försöksverksamheten. Kurserna bör i princip
vara ettåriga. Länsstyrelsen och länsskolnämnden i Blekinge län samt
skolstyrelsen i Olofslröm betonar att kursema bör stå öppna även för andra
ungdomar än invandrare. Likaså biträds förslaget om sommarkurser och framhålls
att de erfarenhe-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 54

ter
som vunnits t. ex. genom statens ungdomsråds försöksverksamhet bland invandrare
i Olofslröm bör tillvaratas.' Svenska kommunförbuttdet 'år tveksamt om
kommunernas möjligheler alt anordna kompletterande kurser på ferietid.
Kommunförbundet utgår från alt staten släller medel till förfogande för att
genomföra försöksverksamhet med introduktionskurser. TCO är tveksam till
kompletterande kurser på ferietid och förespråkar istället alt
stödundervisning, studiehandledning på hemspråket och hemspråksundervisning
förstärks under pågående läsår samt att viss anpassning av studiegången
genomförs, där så erfordras, utifrån invandrarelevens speciella problem.
Vidare efterlyser TCO en försöksverksamhet med stödundervisning i svenska
integrerad med undervisning i yrkesteknik för invandrarelever på de
yrkesinriktade linjema. Skolstyrelsen i Malmö redovisar goda erfarenheter av
yrkesinriktad grundkurs för invandrare. Skolstyrelsen i Eskilstuna anser att
introduktions- ocli feriekurser samt lärarfortbildnUigskuirser i
invandrarfrågor tUl stor del bör hjälpa till att öka gymnasiebenägenheten bland
invandrarelevema. Haparanda kommun framhåller alt den föreslagna kontinuerliga
intagningen i gymnasieskolan i samband med introduktionskurser i regel inte är
möjlig med nu gällande läroplaner. Vuxenutbildningen skulle bättre kunna tUlgodose
önskemålen om kontinuerlig intagning. Kommunen föreslår att invandrare bör
kunna få delta i vuxenulbildnihgsgymnasiels skolkurser redan från 16 års ålder.
Skolstyrelsen i Södertälfe föreslår att introduktionskurserna blir föremål för
ytterligare överväganden samt att den kommunala vuxenutbildningens möjligheter
till medverkan bör beaktas. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser däremot att
de föreslagna åtgärderna är helt otillräckliga. Introduktionskurserna bör
utsträckas till elt eller två år med möjligheter till siudiehandledning på
hemspråket i samtliga teoretiska ämnen. Botkyrka kommun förordar ett helt
läsårs deltagande i introduktionskurs mellan grundskolan och gymnasieskolan.

Personalfrågor

Invandrargmppens
förslag och överväganden om personeU samverkan mellan förskola, gmndskola och
gymnasieskola samt alt samma person, hemspråkslärare, om möjligt skall arbeta
i förskolan med hemspråkslräning, delta i uppsökande verksamhet för
invandrarbarnen och deras farruljer samt undervisa i och på hemspråket i
grundskola och gymnasieskola har mötts av blandad kritik av remissinstanserna.
Detsamma gäller förslagen om att hemspråkslärarnas tjänster skall vara särskUda,
kommunalt reglerade tjänster, om att det skall ankomma på kommunerna att
utifrån egna bedömningar och värderingar av lämpligheten utse innehavare av
tjänsterna samt om att statliga myridigheter inte bör faststäUa särskUda regler
för tillsättning, meritvärdering eller behörighet. Elt stort antal
remissinstanser har lämnat förslagen utan erinran eller instämmer utan
förbehåll. Således tillstyrks förslaget bl. a.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 55

av
SÖ, flertalet länsskolnämnder, AMS, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och
Stockholms län, SSK, sameutredningen; Föreningen Matija Gubec, Stockholms,
Botkyrka, Borås, Haparanda och Kiruna kommuner samt skolstyrelserna i
Sundsvall och Nybro.

SÖ
framhåller att hemspråksläramas insatser utgör ett viktigt komplement i det elewårdande
arbetet. Då ett stort antal invandrarbam innebär en generellt ökad
arbetsbelastning för skolans elevvårdspersonal bör invandrarbamens behov
särskilt beaktas vid planering och organisation av elevvården inom en kommun.
När kommunala hemspråkslärartjänster inrättas måste också behovet av
tvåspråkiga lärare inom kommunal vuxenutbildning beaktas. SärskUt i kommuner
med relativt Utet antal invandrare bör även denna undervisning kunna ingå i tjänstgöringsskyldigheten.
Länsskolnämnden i Östergötlands län ullalar att den arbetstrygghet som
invandrargruppen föreslår för hemspråkslärare genom atl kommunalisera deras
tjänster är elt värdefullt stöd.

AMS framhåller atl ökade -insalser
måste göras för att hjälpa i synnerhet kvinnorna och ungdomarna.
Hemspråkslärarnas insats skulle här kunna bli mycket betydelsefull.
Invandrargruppens förslag om kurativa uppgifter tillstyrks därför, men
hemspråkslärarna måste få en lämpligt avpassad utbildning härför. Länsstyrelsen
i Stockholms län anser alt hemspråksläraren skall tjänstgöra i samtliga
skolformer. Ytterligare utredning krävs på vilket sätt huvudmannaförhållandena
bör ändras eller om del är möjligt alt tjänstgöra inom hela skolväsendet inom
nuvarande organisationsformer. SSK delar, invandrargmppens bedömning att förutsättningar
saknas för en mer genereU organisatorisk anordning för hemspråksträning och för
de uppgifter som hör dit. Enda möjligheten lorde därför vara att överlåta
ansvaret för detta på den lokala skolledningen. På vilken nivå i fråga om
skolledning ansvaret bör ligga får bedömas lokalt utifrån kommunens storlek och
skiftande förutsättningar. SSK tiUstyrker till följd härav ätt det bör ankomma
på kommunen att själv anställa hemspråkslärare. Sameutredningen anser att de särskUda
hemspråksljänsterna skulle vara synnerligen lämpliga även' för
hemspråksträningen i samiska inom förskola, grundskola 'och gymnasieskola. En
samordnad hemspråksundervisning möjliggörs därmed, varav behovet är särskilt
stort i de kommuner som saknar särskild sameskola. Det bör uppdras åt SÖ att
utforma etl utbildningsprogram i samiska för hemspråkslärarna. Haparanda
kommun anser alt hemspråkslärartjänsterna om möjligt bör kommunaliseras, då de
lokala förhållandena skiftar starkt på fältet från kommun till kommun. Det skuUe
medverka lUl att bättre genomföra de fömtsättningar som fältet uppvisar. Mycket
socialt och kurativt kunnande krävs hos tjänsteinnehavaren. Det gör att en
ensidig pedagogisk merit bör kompletteras av sådana erfarenheter. En konimunalisering
framstår också i delta fall som en fördel för verksamheten. Skolstyrelsen i
Sundsvall anser alt

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 56

gemensamma
tjänster i förskola, grundskola och gymnasieskola medför uppenbara fördelar,
men torde kräver en reglering av samverkan mellan sociala centralnämnden och
skolstyrelsen. Invandrargmppens förslag om behörighels- och merilanvisningar saml
anställningsbesläm-melser tillstyrkts helt. Nybro konmiun finner
invandrargruppens förslag till åtgärder i personalfrågor realistiska. Dock bör
koordinations-frågan för kommunens invandramndervisning bli föremål för
utredning.

Följande
remissinstanser ansluter sig med något eller några förbehåll till invandrargmppens
förslag och överväganden: socialstyrelsen, SIV, Svenska kommunförbundet, LO,
Riksförbundet Hem och Skola, Botkyrka, Norrköpings, Karlstads och Täby
kommuner.

Socialstyrelsen
anser att skillnaderna i arbetssättet inom förskola, grundskola och
gymnasieskola är stora. Sannolikt är det nödvändigt alt utbUda hemspråkslärare
för tjänstgöring enbart i förskola och grundskola. Endast i undanlagsfall, då
elevunderlaget är mycket litet, bör en hemspråkslärare tjänstgöra inom samtliga
skolstadier. Vidare är kurativa uppgifter av slor betydelse. För nyinvandrade famUjer
kan hemspråksläraren vara den enda person som de kan diskutera sina problem med.
Läraren bör därför efter avsliitad utbildning ha god samhäUsorientering, väl
känna till de kommunala organen och kunna avgöra vart eleven och hans
föräldrar skall hänvisas i olika frågor. SIV framhåller atl de invandrare i
Sverige som har lärar- eller annan lämplig utbUdning i första hand bör anlitas
för uppgiften som hemspråkslärare och vidareutbildas för den. SIV anser att SÖ
och socialstyrelsen måste ges i uppdrag att utarbeta kompetensregler, så att
de utbildade lärarna verkligen tiUförsäkras tjänster. Tidigare väl vitsordad
verksamhet som hemspråkslärare bör vara en tungt vägande merit. Verket påtalar
vidare atl det är oklart hur den centrala planeringen av
hemspråksundervisningen är tänkt. Det är nödvändigt med tillgång lill sakkunnig
ledning och pedagogisk rådgivning. De kommunala tjänsternas kombinerade
karaktär ökar delta behov. Det måste vara en viktig uppgift för SÖ atl tillsammans
med socialslyrelsen ansvarar för delta. Svenska kommunförbundet framhåller alt
del innebär en osäkerhet vid bedömningen av hem-språkslärartjänstemas lämpliga
konstruktion, att gmndutbildningen för hemspråkslärare ännu inle är utformad.
Kommunförbundet har inga principiella invändningar mot förslaget om kommunalt
reglerade tjänster som hemspråkslärare. Tjänstebenämningen bör prövas i
anslutning till alt löne- och anställningsvUlkoren fastställs i den ordning som
gäller för kommunala tjänster. Först när det kan bedömas vad grundutbildningen
ger för förberedelse kan man ta slällning till om särskilda regler behöver
fastställas i fråga om tillsättning, meritvärdering eller behörighet. Sådana
eventuella regler bör dock inle fastställas av statUga myndigheter. LO
uttrycker en bestämd vilja att det också införs en bestämmelse om att
rekrytering av hemspråkslärare skall ske i samråd med in-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 57

vandrarorganisationerna.
Organisationen anser det tveksamt om en och samma person kan klara så många
arbetsuppgifter som invandrargmppen föreslagit skall vila på invandrarläraren.
Skolstyrelsen i Botkyrka erinrar om att kommunen redan tillstyrkt SSK:s och SIA:s
förslag om en ökad kommunalisering av skolverksamheten. Skolstyrelsen
tillstyrker atl hemspråkslärarna överförs i kommunal tjänst men framhåller att
detta bör ske i samband med att även övriga lärarkategorier överförs. Överförs
endast hemspråkslärarna till kommunal tjänsl, synes risk föreligga för att en
del lärare lämnar verksamheten. Särskilda övergångsbestämmelser behövs, varvid
de hemspråkslärare som har extra ordinarie tjänst bör erbjudas att kvarstå med
oförändrade anställningsvillkor. Norrköpings kommun anser att någon form av
kriterium skall uppställas för lämpligheten som lärare inom förskola,
grundskola och gymnasieskola. Skolstyrelsen i Karlstad uttalar alt ur skolans
synpunkt lorde kommunala Ijänster kunna accepteras med det förbehållet att utförliga
rekommendationer och anvisningar ställs till kommunens förfogande för utvalet
vid tillsättning av hemspråkslärartjänster. Generella rekommendationer om
hemspråkslärarnas arbetsuppgifter bör utarbetas.

Skolstyrelserna
i Eskilstuna, Jönköping och Malmö tar inte nu slällning till förslagen om
kommunala tjänster. Skolstyrelsen i Malmö anser övertygande motiv inte föreburils
för kommunall reglerade hemspråkslärartjänster och att, oavsett om kommunala
eller statiigt reglerade tjänster inrättas, det är viktigt alt möjlighet ges
att inom statsbidragels ram relativt fritt utforma tjänsternas innehåll.
Skolstyrelsen i EskUstuna anser att frågan ännu inle tUlräckligt genomlysts för
att man skaU kunna ta ställning och förordar all en lösning utarbetas i det
fortsatta arbetet i samråd med berörda fackliga organisationer. Tjänsterna
måste struktureras och differentieras på ett bättre sätt än invandrargmppen
gjort och knytas till olika stadier. Skolstyrelsen i Jönköping anser alt
förslaget om kommunala tjänster innehåller många frågetecken. Kommunen
föreslår därför att utformning, innehåll och huvudmannaskap för hemspråkslärartjänsterna
ytterligare utreds.

Följande
remissinstanser avvisar helt förslagen: Metodiklärarna i finska vid
lärarhögskolan i Stockholm, länsskolnämnden och länsstyrelsen i Norrbottens
län, SACO/SR, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska delegationen. Föreningen Norden, Riksförbundet finska
föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet,
Göteborgs allmänna skolstyrelse, skolstyrelserna i Södertälje, Olofström och
Umeå, sociala centralnämnden i Sundsvall.

TCO
anser det angeläget med personell samverkan meUan förskolan, grundskolan och
gymnasieskolan, men framhåller med skärpa att invandrargruppens förslag står i
strid med en enhällig läraropinion och. accepterar inte att invandrargruppens
förslag föreläggs riksdagen för

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 58

beslut.
Förslaget måste bli föremål för ytterligare utredning. SÖ bör få i uppdrag att
utreda frågan om utbildningstidens längd och innehåll och snarast återkomma.
TCO förutsätter att berörda personalorganisationer blir representerade i
utredningen. Organisationen hävdar att de år 1970 utfärdade bestämmelserna för
finska lärare bör ligga lill grund även för övriga hemspråkslärares anställningsförhåUanden.
SACO/SR anser bl. a. att två tjänstetyper bör inrättas för hemspråkslärare,
den ena för undervisning och därmed förknippade uppgifler saml eventuellt annat
arbete i förskolan samt på grundskolans låg- och mellanstadium. Den andra
tjänstetypen bör omfatta motsvarande ijpp-gifter på grundskolans högstadium och
i gymnasieskolan. I vilken utsträckning annat arbete än undervisningsarbete
Och därmed förenade uppgifter kan ligga i tjänsteinnehavarnas skyldigheter bör
avvägas efter förhandlingar med arbetsmarknadens parter. Huvudinnehållet i tjänsterna
anser SACO/SR bör bli läramppgifter. Det finns därför ingen anledning alt göra
dessa tjänster tUl kommunalt reglerade se-mestertjänster. Göteborgs allmänna
skolstyrelse anser att de av invandrargmppen uppräknade arbetsuppgifterna är
nödvändiga, men all det bör eftersträvas alt konstmera tjänster omfattande
tjänstgöring inom förskolalågstadium eller för mellanstadium, högstadium och/
eller gymnasieskola. Skolstyrelsen anser att hemspråkslärarnas undervisning
och tjänslekonstruktion helt skall jämstäUas med övriga lärares vid
grundskolan och gymnasieskolan. Fyllnadstjänstgöring vid förskolan bör vara
möjlig. Skolstyrelsen i Södertälje föreslår att hemspråkslärarnas tjänster i
ungdomsskolan bibehålls i statligt reglerade tjänster samt att möjligheter bör
skapas för hemspråkslärare att i tjänsten kunna tjänstgöra i förskolan.
Sociala centralnämnden i Sundsvall frågar vem som kan splittra sig på allt det
som föreslås ligga i tjänsten samt dessutom kanske mellan olika skolor och
föreslår att resurser i stäUel satsas på en kommunalt anställd hemspråkstränare
för förskolan samt hemspråkslärare till den övriga skolformen med statligt
reglerade tjänster i likhet med övriga lärare.

Nära
nog samtiiga remissinstanser lämnar invandrargruppens förslag och överväganden oni
personalfrågor vad gäller stödundervisning i svenska för invandrarelever utan
erinran. Övriga instämmer med vissa understrykningar, bl. a. SÖ, länsskolnämnden
i Östergötlands län, SIV, SACO I SR, Sveriges Finska Lärarförening och
Riksförbundet finska föreningar i Sverige.

SÖ
anser att gällande bestämmelser bör kunna tUlämpas vid tUlsätt-ning av ijänsl,
i vilken ingår skyldighet att meddela stödundervisning i svenska, och att
särskild vikt bör kunna tUlmätas genomgången kurs i svenska som främmande
språk. Kompletterande anvisningar för meritvärdering torde inte behöva
utfärdas. Länsskolnämnden i Östergötlands län uttalar att med dagens
lärarutbildning lågstadielärare och lärare i moderna språk sannolikt har de
bästa fömtsättningama att handha un-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 59

dervisningen
i svenska som främmande språk. Särskild fortbildning är emellertid ofrånkomlig
för varje lärare som ansvarar för denna undervisning. SIV anser att de lärare
som skall undervisa invandrarbam i svenska bör få särskUd utbildnmg i att
undervisa i svenska som främmande språk. Omfattande fortbildningsåtgärder och
starka informationsinsatser erfordras också för de svenska lärarna. SACO/SR
anser att stödundervisning i svenska bör meddelas av för resp. stadium och
skolform utbildade lärare. Det är angeläget att dessa lärare genomgått UtbUdning
i att undervisa i svenska som främmande språk. Redan verksamma lärare i svenska
bör erbjudas sådan kompletteringsutbildning på betald arbetstid. Ämneslärare i
svenska, som har genomgått UtbUdning i svenska som främmande språk, bör utan
begränsningar få inräkna stödundervisning i svenska på låg- och meUanstadiet i
sin tjänst. Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbundet finska föreningar
i Sverige påpekar att undervisning i svenska som främmande språk även kan
anförtros utiändsk lärare med dokumenterad färdighet i svenska, då det fr. o. m.
låg- och mellanstadiet är av stor nytta alt kunna ge vissa förklaringar på och
översättningar tUl elevens modersmål.

Invandrargruppens
förslag om en ettårig grundutbUdning för tvåspråkiga personer utan
lärarerfarenhet som vill söka de föreslagna hem-språkslärarljänstema har mötts
av delade meningar bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrks av
socialstyrelsen, SÖ, flertalet länsskolnämnder, AMS, länsstyrelsen i Blekinge
län, sameutredningen, LO, Esternas representation i Sverige, Estniska
kommittén. Föreningen Matifa Gubec, Stockholms skoldirektion, Degerfors,
Norrköpings, Nybro, Borås, Karlstads, Surahammars och Kiruna kommuner.

SÖ tillslyrker
de föreslagna utbUdningsålgärderna liksom ulbUdnings-volymen. Tiden för olika
kurser bör bestämmas sedan SÖ och socialstyrelsen fastställt utbildningens
innehåll. Vidare tillstyrker SÖ atl fortbildning av hemspråkslärare anordnas
med början sommaren 1976.

SÖ
anser att den särskilda utbildningen av tvåspråkiga förskollärare och den
pågående särskilda utbUdningen av låg- och mellanstadielärare med finska som
modersmål bör få anordnas även i fortsältningen. De föreslagna
utbildningsåtgärderna för hemspråkslärare och lärare i svenska som främmande
språk bör samordnas i görligaste mån också med utbildningen av lärare som undervisar
vuxna invandrare. Stockholms skoldirektion noterar med tillfredsställelse alt
invandrargruppen föreslår en omfattande gmndutbUdning och fortbildning av
hemspråkslärare och övriga lärare i invandrarundervisningen. Utbildningen för
hemspråkslärare bör i största möjliga utsträckning göras likvärdig med övrig lärarutbildning.

Förslaget
om att SÖ i samråd med socialstyrelsen skall utforma förslag till ulbildning tUlstyrks
av samtliga remissinstanser eller lämnas utan erinran. Samma gäller de föreslagna
fortbildningsåtgärderna. AMS

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 60

framhåller att i hemspråklärarnas grundutbildning Och
fortbildning måste ingå bl. a. moment om arbetsmarknaden, arbetsmarknadspolitiken
allmänt och särskilt arbetsförmedlingens funktion i samhället. Verket föreslår
att en representant för AMS bör ingå i den arbetsgmpp som skall utforma
hemspråkslärarnas grundutbUdning. Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår alt
både verksamma och blivande hemspråkslärare bör genomgå en obligatorisk terminsutbUdning
med tonvikt på svenskt samhällsliv och kurativa uppgifter. Sameutredningen
föreslår alt det bör uppdras åt SÖ att utforma ett utbildningsprogram också för
hemspråkslärare i samiska. Svenska kommunförbundet framhåller alt det är
nödvändigt att gmndutbildningen för hemspråkslärare får ett kvalitativt
innehåll som mosvarar invandrarbarnens behov av en adekvat undervisning i sitt
modersmål. Det är angelägel atl tillräckligt utrymme ges för att de blivande
hemspråkslärarna kan tiUägna sig kunskaper om förskolans arbetssätt. LO
framhåller att studie- och yrkesorientering bör vara ett viktigt inslag i en
kommande ulbildning. Sveriges allmänna biblioleksförening betonar att det är
angeläget att praktisk bok- och bibliotekskunskap ingår i hemspråkslärarnas ulbildning
samt att dessa lärare får god kännedom om bam- och ungdomslitteratur.

Bl. a. följande remissinstanser redovisar betänkligheter
mot förslaget om ettårig gmndulbildning och avstyrker det: UKÄ, metodiklärarna
i finska vid lärarhögskolan i Stockholm, statens kulturråd, SIV, länsstyrelsen
i Norrbottens län, SACO/SR, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska delegationen, Föreningen Norden, Riksförbundet finska
föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Grekiska riksförbundet,
Eskilstuna, Göteborgs, Jönköpings och Haparanda kommuner samt sociala
centralnämnden i Sundsvall.

UKÄ hävdar att invandrargruppen inle tUlräckligt beaktat
vare sig hemspråksläramas behov av teoretiska studier i hemspråk, dvs. kunskaper
om språket ifråga, eller de möjligheter inom universitetsområdet som kan
utnyttjas i utbildningen. Den gmpp som får i uppdrag atl planera UtbUdningen
föreslås utökas med företrädare för universitetsområdet. Gruppen bör också få
ta ställning till om den föreslagna lidsramen ger möjlighet till erforderliga
teoretiska hemspråksstudier. Statens kulturråd finner den föreslagna
utbildningstiden anmärkningsvärt kört dels jämförd med molsvarande ulbildning
för svenska lärare, dels med tanke på de skiftande krav som ställs på
hemspråksläraren. Speciellt med tanke på de lärare som kommer från länder där
biblioteksväsendet inte är utbyggt är det viktigt méd en gedigen ulbildning i
bibliotekskunskap i undervisningen för hemspråkslärare. SIV framhåller att ämnesleoretiska
kunskaper är av stor vikt, särskilt vid studiehandledning i gymnasieskolan.
SIV ifrågasätter om en person utan ämnesteoretisk utbildnuig över huvud taget
har möjlighet att klara en sådan uppgift. Den föreslagna utbildningen är kort
och kan knappast ge faktisk kompelens för under-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 61

visning på aUa stadier. Den kan accepteras endast under en
övergångslid i syfte att snabbt få fram lärare. En tvåårig utbildning kan
möjligen ge kompetens för den avsedda tjänstetypen. Länsstyrelsen i Norrbottens
län anser likaledes den föreslagna utbildningstiden för kort. Tiden bör fastställas
på grundval av en närmare analys av innehållet i utbildningen. Länsslyrelsen
aktualiserar ett tidigare utbildningsförslag, klasslärarutbildning med finskt
tillval kompletterad med fortbildningskurser, och anser alt en liknande
utbildning också bör komma till stånd för samisktalande klasslärare.
Invandrargruppens förslag om kraftiga satsningar på förskolan med ulbildning äv
tvåspråkiga förskollärare bör däremot snarast igångsättas. SACO/SR anser sig inle
kunna ta slällning liU om den föreslagna ettåriga utbildningen för hemspråkslärare
har godtagbar kvalitet och godtagbart omfång. Utbildningstidens längd måste i
hög grad vara avhängig den tidigare utbildning som hemspråksläraren har. Organisationen
föreslår att SÖ får ett förutsättningslöst uppdrag att överväga UtbUdningen av
hemspråkslärare. TCO anser likaledes att SÖ bör få i uppdrag alt utreda frågan
om utbildningstidens längd och innehåll och snarast återkomma i frågan.
Organisationen fömtsätter alt berörda personalorganisationer blir
representerade i utredningen. TCO påtalar att många invandrare saknar
ekonomiska fömtsättningar för en längre tids studier. De ekonomiska villkoren i
samband med läramtbUdningen bör därför närmare utredas.

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska
utbildningsrådet, finska sektionen, Föreningen Norden, Riksförbundet finska
föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Jugoslaviska
riksförbundet och Grekiska riksförbundet anser alt utbildningstiden är för
kort. Flertalet hävdar atl lärare som undervisar invandrarbam i modersmålet
måste ha en utbildning som motsvarar svenska lärares. Grekiska riksförbundet
anser att gmndutbildningen bör omfatta minst två år med viss tjänstgöring
mellan de båda åren. Gymnasieutbildning i hemlandet bör vara lägsta
inträdeskrav. Hemspråkslärare utan tidigare lärarutbildning men med annan
högre utbUdning och lärarerfarenhet bör ulbUdas under minst sex månader.
Jugoslaviska riksförbundet finner förslaget om hemspråkslärarutbildning inte
tillförsäkra erforderlig kunskaps-och pedagogisk nivå hos blivande lärare i
invandrarelevs modersmål och i hemlandsrealia (historia, geografi och
samhällskunskap). Lärare i ocli/eller på invandrarelevs modersmål, som saknar
föreskriven ulbildning, bör ges möjlighet att under två terminer på betald tid
vidareut-bUda sig i ämnet. Göteborgs kommun uttalar alt utbUdningsförslaget är
otillfredsställande och får ses som en temporär lösning under eri övergångsperiod.
Målet måste vara att hemspråkslärama skall vara lika utbildade som molsvarande
gmpp svenska lärare. En viktig del i utbildningen saknas, nämligen
vidareutbildningen i det egna modersmålet. Skolstyrelserna i Eskilstuna och
Haparanda samt sociala centralnämnden

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 62

i
Sundsvall vänder sig också mot utbUdningstidens längd: Jönköpings kommun
föreslår alt hemspråkslärartjänslernas utformning, innehåll och huvudmannaskap
ytterligare utreds.

SamtUga
remissinstanser lämnar utan erinran eUer tUlstyrker invandrargmppens förslag
att del bör uppdras åt SÖ att undersöka möjligheterna att anordna
tillvalskurser i svenska som främmande språk inom klasslärarutbildningen vid
flera lärarhögskolor än f. n. Detsamma gäller förslaget att SÖ i samråd med
socialstyrelsen närmare skall undersöka det faktiska behovet av
fortbildningskurser.

Bland
dem som tillstyrker förslagen är UKÄ, SÖ, TCO, Föreningen Norden och Göteborgs
allmänna skolstyrelse.

UKÄ
erinrar bl. a. om att en särskild fortbildningskurs för svensklärare (5 poäng)
och en yrkesinriktad kurs i svenska för invandramndervisning (20 poäng) finns
vid flera universitet. Erfarenheterna från dessa kurser bör tillvaratas och
vidareutvecklas. De lämpar sig väl för ett samarbete mellan universitet och
lärarhögskolor. SÖ tillstyrker principiellt invandrargruppens förslag om att
tillvalskurser i svenska som främmande språk anordnas vid flera lärarhögskolor
än hittUls. Efter utvärdering av nuvarande tillvalskurs återkommer SÖ med
förslag till åtgärder. Om sådan fortbUdning skall ske på tjänstetid måste
därmed sammanhängande problem lösas. TCO anser alt frågan om lärarutbildning i
svenska som främmande språk bör närmare utredas. En strävan bör därvid vara att
kartlägga inom vilka undervisningsområden särskUd kompetens i att undervisa i
svenska som främmande språk skall fömtsättas. Föreningen Norden framhåller att
det är av största vikt för invandrarbarnens sociala situation i skolan att
undervisningen om deras språkliga, kulturella och sociala bakgrund kraftigt
förstärks för de svenska eleverna, vilket kräver att dessa .moment medtas i utbUdningen
av svenska lärare. Göteborgs aUmänna skolstyrelse understryker att invandrarkunskap
bör ingå i utbildningen på samtiiga linjer vid lärarhögskolorna och på
förskoleseminarierna då många blivande lärare väntas komma i kontakt med
invandrarproblem. Vidare bör under sommarkurser, veckoslulskurser och
studiedagar både attitydfrågor och praktisk metodik för undervisning av
invandrarelever behandlas.

De
flesta remissinsianserna framför inga erinringar vad gäller personalfrågor i övrigi.
De remissinstanser som anför synpunkter gör det främst vad gäller skoUedarinsatsema
vid en förstärkning av föreslagen omfattning av hemspråksundervisningen.

Socialstyrelsen,
SACO/SR, Sveriges Finska Lärarförening och Göteborgs allmänna skolstyrelse
påpekar att elevvården inte har behandlats i tillräcklig uisträckning av invandrargmppen.
Elewårdspersonalen vet alltför litet om invandrarelevernas bakgrund och
speciella problem. Socialstyrelsen anser att läkare, sjuksköterskor,
psykologer och kuratorer behöver fortbildning i invandrarfrågor. Vidare behövs invandrarkonsu-lenler
i invandrartäta kommuner.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 63

Genomförande

Invandrargruppens
förslag om alt reformerna för undervisningen av invandrarbam skall träda i
kraft den 1 juli 1977 samt att vissa utbild- . ningsåtgärder skall vidtas redan
under år 1976 lämnas utan erinran eller tillstyrks av så gott som samtliga
remissinstanser.

SÖ bl.
a, tiUstyrker att fortbildgningsinsatser görs redan sommaren 1976, medan den
föreslagna grundutbUdningen för hemspråkslärare bör starta först vårterminen
1977. SÖ anser vidare alt övergångsförslag som rör lärares anstäUning bör
ytterligare övervägas.

Tveksamma
till den föreslagna tidpunkten för genomförandet är sociala centralnämnden i
Botkyrka och familjenämnden i Borås. Sociala centralnämnden i Botkyrka anser
att invandrargruppens förslag är myckel positiva, välmotiverade ålgärder och
alt det är nödvändigt att genomföra dessa med hänsyn till den situation som invandrarbamen
och deras familjer befinner sig i. De föreslagna åtgärderna saknar emellertid
praktisk förankring, i synnerhet i kommuner med stort antal invandrarbarn, vad
gäller alt sätta igång åtgärdema i relation till behovet av utbUdade lärare.
Familjenämnden i Borås ifrågasätter om det kommer att finnas personeUa resurser
för alt förverkliga invandrargruppens olika, förslag redan vid den föreslagna
tidpunkten.

Kritiska
till invandrargruppens förslag till övergångsanordningar är Finsk-svenska
utbildningsrådet och Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Finsk-svenska
utbildningsrådet anser att invandrargmppens övergångsförslag avseende lärare
bör ytterligare övervägas. Om Kungl. Maj:ts beslul den 17 juni 1970 om
behörighet till extra och extra ordinarie folkskollärartjänst, i vUken ingår
skyldighet all undervisa finskspråkiga elever, upphävs med utgången av juni
1976 kan det få olyckliga konsekvenser för de finskspråkiga eleverna. Ulbildningsrådet
menar att lärarbehovel bör tryggas för höstterminen 1976 genom samma slags re-kryleringsförfarande
som rådet initierat och deltagit i sedan 1968. Atl nu ändra grunderna skulle i
praktiken betyda alt många finska invandrarbarn skulle bli utan lärare hösten
1976. En förutsättning för en ny rekrytering är atl den ovannämnda
bestämmelsen från 1970 får gälla åtminstone för läraranställning läsåret
1976/77. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att den praktiska
lärarutbildning på ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, som
ämneslärarkandidater med finska i sin ämneskombination har kunnai genomgå sedan
vårterminen 1966, bör kvarstå och att intagningen till utbUdningen bör utökas.
Dessa lärare bör utan inskränkningar i sina löne- eller andra anställningsförmåner
även i fortsättningen få inräkna i sin tjänst undervisning i ämnet finska, siudiehandledning
på finska samt undervisning i svenska som främmande språk, om svenska ingår i
deras ämneskombination. Riksförbundet motsätter sig också att bestämmelsema
den 17 juni 1970,om anställningsförhållanden för lärare som undervisar finska
elever upphävs. MöjUghetema att rekrytera lärare från Finland bör kvarstå.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 64

Läromedel

Övervägande antalet remissinstanser lämnar
invandrargruppens olika förslag och överväganden ulan erinran eller lillstyrker
dem i sin helhet.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget om en rikscentral
för läromedel är socialstyrelsen, SÖ, statens institut för läromedelsinformation,
SIV, TCO, Sveriges allmänna biblioteksförening, Svenska bokförläggareförenlngen,
Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén. Riksförbundet finska
föreningar i Sverige samt flertalet kommuner.

Statens institut för läromedelsinformation framhåller atl
frågan om en rikscentral för läromedel åt invandrare snarast måste bli föremål
för överväganden samt att den är av den övergripande karaktären att det bör
föranleda regeringen atl la ansvar för alt den utreds. Länsskolnämnden i
Stockholms län avslyrker rikscentralen som etl särskilt organ och föreslår alt
den ingår i den verksamhet som bedrivs av statens institut för läromedelsinformalion.
Även TRU uttrycker sin tvekan inför alt inrätta ytterligare organ på
läromedelsområdet. I första hand bör undersökas, om inle någon befintlig
institution kan påla sig uppgiften. Följande remissinstanser tUlstyrker
principiellt förslaget om ett schablonbidrag till kommunerna per bam och år
för läromedelsanskaffning: socialstyrelsen, SÖ, statens institut för
läromedelsinformation, sameutredningen, TCO, Sveriges aUmänna
biblioteksförening. Svenska bok-föiläggareföreningen, Stockholms skoldirektion,
Norrköpings kommun samt skolstyrelserna i Malmö, Surahammar, Jönköping och
Nybro. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Statens institut för läromedelsinformation förutser att
schablonbidraget kommer atl stimulera läromedelsproducenterna alt i slörre utsträckning
än hittUls uppmärksamma behoven av elementarläromedel för
hemspråksundervisningen. Sameutredningen betonar det stora behovet av
läromedel för den samiska undervisningen odi all det kan finnas skäl alt
överväga ett särskilt statsbidrag för läromedelskostnader i anslutning till
sameundervisningen. Sveriges allmänna biblioteksförening ifrågasätter om den
föreslagna summan är tillräcklig med hänsyn till behovet inle bara av
läromedel utan även av litteratur för fördjupning och upplevelse. Svenska
bokförläggareföreningen finner generellt invandrargmppens förslag om läromedelsfrågoma
för invandrarbarnen vara åtgärder som kan verka i den riktning som föreningen
bedömt angelägen och riktig. Stockholms skoldirektion anser det viktigt alt
läromedelsfrågorna ägnas den största uppmärksamhet under det fortsatta utvecklingsarbetet
inom invandramndervisningen. Invandrargmppens synpunkter kan därvid läggas
till grund för arbetet. Skolstyrelsen i Malmö anser alt ett hundraprocentigt
statsbidrag till kommunerna för läromedel vore mest rättvist med.tanke,på den
ojämna fördelningen av invandrareleverna mellan kommunerna. Det torde vara
lämpligt att hithörande

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 65

frågor
också handlades av statens institut för läromedelsinformalion. Skolstyrelsen
föreslår att statsbidrag bör utgå även för kompletterande läromedel, fördjupningsUltératur
och skönlitteratur och tillföras skolbiblioteken. Viklen av att läromedel
underkastas någon form av objektivitetsgranskning understryks. Skolstyrelsen i
Nybro anser att åtminstone i elt uppbyggnadsskede det är nödvändigt atl ge
kommunerna föreslaget stöd för läromedelsanskaffning tUl invandrarelever. I etl
senare skede kunde schablonavdraget för läromedelsanskaffande ställas lill den
föreslagna riksinslilutionens förfogande, varefter kommunerna kostnadsfritt
kunde rekvirera erforderUga läromedel från denna riksinstitulion.

Elt
fåtal remissinstanser behandlar invandrargmppens förslag alt folkbiblioteken
skall utnyttjas som kommunal ceniral för distribution av behörigt material tUl
förskolan. TiU dessa remissinstanser hör socialstyrelsen, statens kulturråd,
Sveriges allmänna biblioteksförening, Göteborgs, Haparanda och Kiruna kommuner
saml kulturnämnden i Botkyrka, vilka tillstyrker arbetsgmppens förslag. Övriga
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Socialstyrelsen
finner förslaget lämpligt under förutsättning att biblioteken kan tillgodose
förskolans behov av material på olika invandrarspråk. I annat fall bör den
föreslagna rikscentralen för läromedel även fylla denna funktion för att
tillgodose förskolebarnens behov av sagolitteratur, tidskrifter för bam, bild-
och filmmaterial, musik m. m. Statens kulturråd betonar att ansvaret för
biblioteksverksamheten bland invandrarelevema i första hand måste ligga på
skolbibliotekarien, men alt folkbiblioteken med sin mera differentierade
personal har betydligt större möjligheter än skolbiblioteken ätt kontinuerligt
handha litteraturinköp och planering. Detta vore eri uppenbar diskriminering
av den grupp bam som har störst behov av elt varierat biblioteksulbud i skolan,
förskolan och i folkbiblioteket. En fömtsättning för en rimlig
litteratur-försörjning för invandrarbamen är att riktiinjer för mediabeståndets
uppbyggnad utformas också för skolbiblioteken. Sveriges allmänna biblioteksförening
anser att läromedel i traditionell mening i alltför hög grad har dominerat
invandrargruppens överväganden öch resonemang. Frågor om upplevelseläsning
nämns i förbigående. Föreningen tUlstyrker försla get att skolan samarbetar
med folkbiblioteken och utnyttjar deras resurser. Dessa resurser är dock i
många fall ansträngda, varför det är nödvändigt att skolan tillförs ökade
resurser for Ulteraturinköp, främst inom hemspråkslitteraturen, Konimuhernas
centrala skolbibliotek eller läromedelscentral bör ha eri samordningsfunktion,
så atl resurserna utnyttjas rationellt och överblick skapas över kommunens
möjligheter alt göra litteratur tillgänglig på de skolor och för de elever som
bäst behöver den. Göteborgs kommun påpekar att det kommunala folkbibliotekels
roll när det gäller invandrarbamens hemspråksträning borde ha utvecklats i
väsentligt högre grad. Haparanda kommun hävdar att böcker,

5
Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 66

och läsning är av så stor betydelse för invandrarbarnen,
att en inskränkning av förslaget att omfatta enbart läromedel begränsar
möjligheterna för invandrarbarnens sociala utveckling och identitetsbildning,
söm på allt sätt påskyndas förutom de direkta sociala kontakter som skapas just
av böcker och läsning. Kulturnämnden i Botkyrka anser del vara en angelägen
uppgift för folkbiblioteket att tillhandahålla material tUl förskolan liksoni
biblioteksservice över huvud taget till förskolan. Kulturnämnden anser att ett
sådant samarbele bör regleras i ett avtal mellan förskolans huvudman och kulturnämnden.

TRU och Sveriges Radio betonar etermediernas möjligheter
att göra insatser för invandrarbarnen. TRU framhåller att SR/UTB genom olika
samverkansorgan på rundradioområdet har kontakter och programut-byle med olika
radioföretag, framförallt med Finlands rundradio. I det fall ett framtida
utbildningsprogramföretag i enlighet med TRU-kommilténs förslag får egen sändningsrätl
i etern, kommer möjligheterna alt samverkan med olika utländska
rundradioföretag att väsentiigt öka. TRU framhåller atl sagor, musik,
dramatiseringar på hemspråket samt material för särskild hemspråks- och
svenskträning behövs. Eftersom invandrarbarn är ojämnt spridda över landet bör
lokalradion vara intressant för distributionen. Vidare har barn som av olika
skäl är språkligt handikappade stort behov av tryckt material som förberedelse
och uppföljning till program. Det kan övervägas om det inle är lämpligt alt
dels söka producera tryckt material på invandrarspråk, dels ulgå från befintlig
litteratur i biblioteken vid planering av tv- och radioproduktion. 5ve-riges
Radio anser att det kan vara ändamålsenligt alt bidra till hemspråksundervisningen
i ett antal språk med ljud- och/eller bildprogram som kan förslärka den lokalt
bedrivna hemspråkslräningen. Det kan gälla upplevelseprogram som i ljud och
kanske bUd förmedlar miljö, stämningar, kultur från de berörda länderna. Också
den svenska miljön, där invandrarbarnen nu lever bör skUdras på delta sätt. I
annat fall finns risk atl hemspråket inte får sin förankring i invandrarbarnens
dagliga verklighet i Sverige. Stiftelsen invandrartidningen framhåller atl
invandrartidningen är en resurs som borde kunna användas i
hemspråks-undervisningen på grundskolan och i gymnasieskolan. Den bör komma med
i läromedelsförteckningar över hemspråksläromedel.

Information

Samtliga remissinstanser lämnar ulan erinran eller
tillstyrker invandrargmppens överväganden och förslag om informationsinsatser
om invandrarfrågor tUl personal i förskola och skola och om vidgad orientering
och invandrarkunskap i aU lärarutbildning. Bland dem som tillstyrker
övervägandena är länsskolnämnderna, SIV, länsstyrelsen i Blekinge län, TCO,
sociala centralnämnden i Sundsvall, Riksförbundet finska föreningar i Sverige
och RIB.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 67

SIV
framhåller att information om invandrarundervisningen till kommunens
förtroendevalda, till förskola, skola, skoUednuig, svenska lärare och övrig
personal är av grundläggande betydelse. Det behövs en kontinuerlig diskussion
bland svenska lärare, andra befattningshavare och den svenska allmänheten för
alt dessa skall förslå, vilken betydelse undervisning i och på hemspråket har
för invandrarelevens känslomässiga och intellektuella utveckling och för
elevens framgång i skolarbetet. Sociala centralnämnden i Sundsvall anser alt
alltför litet satsas på information och ulbildning för de beslutande och för
dem som arbetar inom förskole- och skolområdet, när det gäller kunskap om
invandrarpolitikens mål och invandrarnas situation. Riksförbundet finska
föreningar i Sverige anser det särskilt viktigt att skolöverstyrelsen tar
ansvaret för informationsverksamheten och föreslår att återkommande
obligatoriska studiedagar anordnas på skolorna i invandrarfrågor, så att
informationen inte blir beroende av varieiande lokala initiativ. TCO framhåller
att det är väsentligt alt informaiion om invandrarbarnens särskilda utbildningssituation
ges till all berörd skolpersonal och atl lärama i sin grundutbildning
bibringas mera kunskaper om de problem som sammanhänger med invandrarbarnens
skolgång i Sverige.

Invandrargruppens
förslag och överväganden om informationsinsatser för invandrarbarnens föräldrar
om hemspråkets betydelse för barnens utveckling tUlstyrks likaledes av samtiiga
remissinstanser eUer lämrias ulan erinran. Tillstyrker gör bl. a.
rikspolisstyrelsen, nämnden för samhällsinformation, AMS, SIV, länsstyrelsen i
Blekinge län, BRA, LO samt Riksförbundet Hem och Skola.

RikspoUsstyrelsen
betonar vikten av att invandrarbarnen och deras föräldrar i olika
undervisningssituationer bereds möjlighet till en naturlig kontakt med vårt
lands polisväsende, dels för att få inforrriation om vårt lands rättsväsende,
lager och förordningar, dels för personlig kontakt med representanter för
polisen. Detta är så mycket mer väsentligt som åtskUUga invandrare haft kontakt
med polisen i länder med annat styrelseskick än i Sverige och därför kanske
bibringats en felaktig uppfattning om poUsens roll i elt samhälle som vårt.
Nämnden för samhällsinformation understryker att möjligheter ges att
komplettera den av invandrargruppen föreslagna informationen till föräldrama
genom budskap i andra kanaler. Invandrarfamiljerna bör fortlöpande ges information
via flera kanaler om utbildningsmöjligheter i ungdomsskolan, då åtgärderna i
den föreslagna reformen har en sådan karaktär att målgrupperna kommer att
behöva informationen vid återkommande tUlfällen. AMS framhåller alt verket
beslutat att i beredskapsarbetets form stödja ålgärder för alt förbättra
informationen till invandrarfamiljerna om ar-belsmarknadsförhållandena och
arbetsförmedlingens service. Här skulle hemspråkslärarna kunna göra en
värdefull informationsinsats. SIV anser att kommunens information till
invandrarna om hemspråkslräningen är

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 68

en
förutsättning för att den föreslagna reformen skaU lyckas. Här kan, fömtom
hemspråkslärarna, invandrarnas egna organisationer och tidningar samt Hem och
Skolaföreningar få slor betydelse. Länsstyrelsen i Blekinge län betonar viklen
av en ökad information till invandrarföräldrar om nyttan och nödvändigheten av
daghemsverksamhet. Det är också angeläget alt den ökade informationen till
invandrarna om den svenska skolan omfattar också vuxenutbUdningen. BRÄ, LO och
Riksförbundet Hem och Skola framhåller vikten av information om invandrarbamens
situation till de svenska barnen. BRÅ anser atl svenska bam bör informeras om invandrarverksamhetemas
syfte, innehåll och utformning och i mån av intresse och möjlighet medges att
delta i hemspråksundervisning och fritidsaktiviteter med speciell inriktning på
invandrarbarnens hemlandskullur. LO framhåller alt hemspråkslärama också bör
kunna användas för information i skolan om invandrarbamens hemland och dess
kultur för att därigenom skapa större förståelse hos svenska barn för andra
länders kultur och tradition. Riksförbundet Hem och Skola anser att den stora
allmänheten inte ulan vidare torde vara införstådd med den betydelse som
hemspråket har för invandrarnas och särskUt invandrarbarnens bekymmersfria
anpassning tUl det svenska samhällel. Det bör åligga aUa att skapa en positiv
attityd till invandrarbarnens hemspråksträning. Framför allt bör skolan vara
uppmärksam på att inle negativa attityder till hemspråksundervisningen skapas
bland invandrarbarnens kamrater, lärare osv. på gmnd av de extra åtgärder som
måste vidtas.

Förslaget
att centralt utarbetat informationsmaterial skall ställas till kommunernas
förfogande och alt särskild information skall genomföras med anledning av
eventuell reform av invandramndervisnuigen lämnas utan erinran eller tillstyrks
av samtliga remissinstanser, däribland Landstingsförbundet, Göteborgs allmänna
skolstyrelse samt skolstyrelserna i Eskilstuna och Nybro.

Landstingsförbundet
framhåller att landstingen måste få tUlgång till centralt utarbetat
informationsmaterial, som bör vara översatt tiU invandrarspråken samt att det
finns skäl alt pröva på vilket sätt skolhuvud-männen också skall engageras i
arbetet att dra upp riktiinjerna för denna information. Göteborgs allmänna
skolstyrelse ser gäma att material utarbetas centralt både på svenska och
olika hemspråk. Stor vikt bör läggas vid språket när den skriftliga
bearbetningen av informationen sker. Skolstyrelsen i Eskilstuna ställer frågan
om det inte vore lämpligt att samma organ som handhar läromedel även tog hand
om informationsmaterialet i samarbete med folkbiblioteken. Skolstyrelsen i
Nybro anser det viktigt att lokalt informationsmaterial framställs i samverkan meUan
hemspråkslärare och skolledning, men centralt utarbetat material med
överingripande information om skola/samhälle skulle utgöra ett välbehövligt
komplement för de enskilda kommunema.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 69

Kostnadsberäkningar

Övervägande
antalet remissinstanser lämnar invandrargruppens kostnadsberäkningar och
därmed sammanhängande överväganden och förslag utan erinran.

Bl.
a. följande remissinstanser godkänner principiellt invandrargmppens
överväganden samt helt eller delvis gjorda kostnadsberäkningar: SÖ, länsskolnämnderna
i Södermanlands och Östergötlands län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, kommunalekonomiska utredningen, SSK, Stockholms skoldirektion,
skolstyrelserna i Eskilstuna, Norrköpings, Surahammars och Kiruna kommuner,
familjenämnden i Borås, samt sociala Centralnämnden i Botkyrka.

SÖ
understryker de stora svårigheter som hittills förelegat alt beräkna
kostnaderna för grundskolans slöd- och hemspråksundervisning. Några
osäkerhetsfaktorer kommer sannoUkt att kvarstå även framdeles, såsom in- och
utvandringens växlingar i Sverige, omfattningen av behovet av stödundervisning saml
benägenheten att vilja delta i den frivilliga hemspråksundervisningen. SÖ
fäster uppmärksamheten på ytterUgare en del kostnadskrävande insatser som en
följd av utredningens åtgärder. SÖ finner kostnadsberäkningarna för utbildning
och fortbildning av hemspråkslärare för låga.

Kommunalekonomiska
utredningen anser att det föreslagna statsbidraget är en förenkling och
rationalisering av nu existerande bidrag. Genom att samla medlen lUl
hemspråksträningen i ett bidrag i stäUet för tre olika kan kommunerna lättare
planera sin verksamhet och på ett mer flexibelt och effektivt sätt utnyttja
sina resurser. SSK tillstyrker det föreslagna statiiga schablonavdraget om 2
300 kr per elev för hemspråkslräning men fömtser att beloppet redan inom kort
behöver räknas upp. Utredningen finner liksom SÖ en uppräkning av den totala
kostnaden behövlig, eftersom vissa kostnadskrävande insatser inte medtagits, t.
ex. behovet av tvåspråkig elewårdspersonal, speciell konsulentmedverkan samt
andra personalförslärkningar inom kommunerna liksom inom den statliga
förvaltningen. Stockholms skoldirektion finner del schablonmässiga
statsbidragets konstmktion nära överensstämma med nuvarande statsbidrag till syo-konsulenler
och anser att det bör kunna tillstyrkas. Behovet av lärarresurser är emellertid
slörre än invandrargruppen beräknat, varför det föreslagna beloppet, 2 300 kr,
måste anses för lågt beräknat. Skoldireklionen förutsätter att bidragsbeloppet
fortlöpande anpassas till utvecklingen ifråga om löner och andra
personalkostnader som arbetsgivaren har att bestrida. Skolstyrelsen i Eskilstuna
hävdar att schablonbeloppet bör indexregleras. Norrköpings kommun anser atl elt
schablonbidrag om 2 311 kr per elev är ett i och för sig positivt förslag, men
att den centralisering som kan bli aktueU för hemspråksundervisningen kan föra
med sig ökade kostnader för kommunerna, då skolskjutsar kan behövas i större
omfattning än för närva-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 70

rande.
Kommunen föreslår att även dessa kostnader inräknas i schablonbidraget och att
dessutom antalet förskolebarn i såväl dellidsgmpp som daghemsavdelning
inräknas. Sociala centralnämnden i Botkyrka anser att med föreslagen
konstruktion för statsbidraget detta ger ganska god kostnadstäckning för själva
hemspråksundervisningen inklusive material/läromedel. Dock tillkommer
administrationskostnader och skjuts-kostnader för bamen. 25 % av statsbidraget
får betraktas som sådana kostnader. Härigenom blir bidragsbeloppet för praktisk
hemspråksundervisning mindre och bör således höjas för att uppnå de av invandrargmppen
tänkta målsättningama. Skolstyrelsen i Jönköping anser det, angeläget att
sådana regler för statsbidrag utformas att staten i princip svarar för lärarlöner
och merkostnader för läromedel, medan kommunerna svarar för övriga kostnader.

Kritiska
på vissa punkter är följande remissinstanser: länsskolnämnderna i Västmanlands
och Blekinge län, länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län.
Riksförbundet finska föreningar i Sverige, sociala centralnämnden och
skolstyrelsen i Sundsvall och Sveriges Skolkuratorers Föreiung.

Länsskolnämnden
i Blekinge län och Skolstyrelsen i Olof ström anser att invandrargruppens
förslag att särskUda medel för åtgärder på skolområdet (SÅS) inte skall
tilldelas kommuner med invandrare för undervisningsåtgärder ulan endast för
elevvård och fritidsverksamhet medför betydande resursförsämringar.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget om statsbidrag med
schablonbelopp för invandrarelev kan medföra att kommuner som har uivandrare
från ett fåtal länder kommer i fördelaktigare läge än kommuner med heterogent
sammansatta in-vandrargmpper, kanske bosalla på olika orter i kommunen. De senare
kan få svårt att organisera undervisningen på sådant sätt att det föreslagna
bidraget ger tUlräcklig täckning. Länsstyrelsen i Västmanlands län påtalar
likaledes att kommuner som har relativt få invandrarbam från många olika språkgmpper
kommer i ett sämre ekonomiskt läge än andra kommuner. Riksförbundet finska
föreningar i Sverige anser att invandrargruppens förslag innebär en minskning
av nuvarande knappa resurser och att undervisning i hemspråk bör jämställas
med undervisningen i vilket annat skolämne som helst. Följaktligen bör kostnadema
härför bestridas ur det allmänna driftbidraget som hittiUs. Sociala centralnämnden
i Sundsvall finner det föreslagna schablonbeloppet vara för litet liksom stödel
lill personalutbildning och information. Nämnden anser i likhet med EskUstuna
kommun att bidraget bör göras värdebestän-digt. Skolstyrelsen i Sundsvall anser
att fördubblingen av det staliga stödet tUl kommunerna för invandramndervisningen
torde få betraktas som villkor för att föreslagna förbättringar skall komma
till stånd. Sveriges skolkuratorers förening påpekar inkonsekvensen i att
statsbidrag utgår lill hemspråksläramas kurativa uppgifter för fyra
veckotimmar,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 71

speciellt
då tjänsteinnehavaren saknar ulbildning för dessa arbetsuppgifter och inte
heller föreslås få adekvat utbUdning. Samtidigt utgår inle statsbidrag lill
dessa arbetsuppgifter, då de utförs av en i kommunen anställd kurator som har ulbildning
för detla. Föreningen finner detta särskilt anmärkningsvärt, då sex milj. kr.
i statsbidrag satsas på dessa kura-' liva timmar.

Göteborgs
aUmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Södertälje avstyrker schablonbidraget
och anser alt hemspråkslärama skall ha statligt reglerade tjänster. Göteborgs
allmänna skolstyrelse framhåller atl om det av skolförvaltningen avstyrkta
bidraget genomförs, det bör vara indexreglerat saml ulgå även för del av
termin. Vidare är det nödvändigt alt särskilt statsbidrag ulgår för kommunemas
ökade lokalkostnader för undervisningen av invandrarelever.. Skolstyrelsen
anser vidare all läromedelsbidraget bör vara 100 kr. per elev. Skolstyrelsen i
Södertälje anser all nuvarande regelsystem för resurstUldelning bör bibehållas.
Skolstyrelsen finner däremot 75 kr per elev för läromedelskostnader väl motiverat.

Svenska
kommunförbundet anser att kostnaderna för' verksamheten både i initialskedet
och för framtiden bör åvUa staten. Kommunförbundet har inte kunnat utröna humvida
beloppet 2 300 kr innebär full kompensation till kommunerna. Det framräknade
schablonbeloppet måsle uppjusieras till den nivå som kommer att gälla
budgetåret 1977/78 och därefter bl. a. bero av löneförhandlingama för personalgmppen
ifråga. Förbundet hemställer alt ersättningsfrågan för de därefter följande
budgetåren får bli föremål för särskilda överläggningar mellan staten och
Kommunförbundet, varvid vunna erfarenheter bör kunna beaktas. Vidare bör de exlra
lokaler som krävs för invandrarelevernas undervisning inräknas vid den
statliga lokalbehovsprövningen. I de fall exlra lokaler måste förhyras
speciellt för denna undervisning bör staten ge kommunerna kompensation för
hyreskostnaderna. Slutiigen bör kommunerna få tUlgodoräkna skoUedarpoäng för
totala limantalet för stödundervisning och hemspråksträning, då de
administrativa insatserna för organisationen av denna undervisning är
betydande. TCO understryker alt, eftersom hemspråksundervisningen alltjämt
föreslås vara frivillig, gjorda beräkningar vilar på ytterst osäker grund. Det
är svårl att bedäma om det föreslagna schablonbeloppet är realistiskt, i
synnerhet som hemspråkslärartjänsterna ännu inte lönsatts i avtal. TCO påpekar
alt det också är vissa svårigheter i ett sådant statsbidragssystem på grund av
de stora variationema ifråga om invandring och utvandring i vissa kommuner,
som kan ske under ett läsår. Kommunen måsle vara försäkrad om att
tilläggsanslag så snarl som möjligl kommer att utbetalas vid en oväntat snabb
ökning av antalet invandrarbarn.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 72

5
Föredraganden 5.1 Inledning

I
propositionen (1975: 25) om riktiinjer för invandrar- och minoritets-politiken m.
m. preciserade föredraganden de övergripande målen och riktlinjema för den
framlida invandrar- och minoritelspolitiken. Målen sammanfattas i orden
jämlikhet, valfrihet och samverkan. Föredraganden anförde bl. a.:
Jämlikhetsmålet innebär elt fortsatt arbete för atl invandrama skall få samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet
innebär vidare alt alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att
bibehålla och utveckla sUt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar-
och minoritelspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoriletsgmpper
möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska
samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet.

Valfrihelsmålet
innebär enligt föredraganden att medlemmar av språkliga minoriteter skall
kunna välja i vilken grad de vUl uppgå i en svensk kulturell identitet och i
vilken grad de vill bibehålla och utveckla den urspmngliga identiteten.
Åtgärder för alt bevara kontakten med ur-spmngslandels kultur underlättar även
valet meUan att stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i urspmngslandet.

Om
samverkansmålet anförde föredraganden i förut nämnda proposition att en
ömsesidig och omfattande samverkan bör komma tUl stånd mellan invandrar- och minoritetsgmpperna
och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet
mellan invandrama och den inhemska befolkningen. Elt förverkligande av
samverkansmålet förutsätter bl. a. att invandrarna ges slörre möjligheter alt
aktivt delta i det politiska livet i Sverige, alt de ges vidgade möjligheter lUl
kulturell egenverksamhel och atl invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas
i ökad utsträckning.

Riksdagen
har på förslag av regeringen beslutat anta de mål och riktlinjer som
föredraganden anfört i propositionen (InU 1975: 6, rskr 1975: 160).

Enligt
min mening intar utbildningen en central plats bland samhällets åtgärder för atl
invandrama skall finna sig lill rätta här i landel och få en tillfredssiällande
social och kulturell service.

Enligt
skolornas rapportering fanns våren 1975 inom grundskolan, gymnasieskolan, vid
privatskolor, särskolor och specialskolor totalt 71 100 invandrarelever. Äv
dessa gick 62 800 i gmndskolan och 6 800 i gymnasieskolan. Av alla
invandrarelever i grundskolan har 28 200 (45 %) finska som hemspråk. Ungefär
var femte invandrarelev (19 %) i gmndskolan har svenska som huvudsakligt
hemspråk. Den Iredje stora invandrargmppen i grundskolan är de av jugoslavisk
härkomst, som är fördelade på åtta hemspråk. Bland invandrarelever som går i gymnasie-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 73

skolan
har en tredjedel (33 %) finska som hemspråk. Nära en fjärdedel (ca 23 %) av invandrarelevema
i gymnasieskolan har svenska som hemspråk. Det kan noteras alt bland
invandrarelever med grekiska, spanska och turkiska som hemspråk är andelen
flickor markant lägre än 50 % i gymnasieskolan.

I
och med att statsmakterna år 1975 har antagit de övergripande målen för den
svenska invandrar- och minoritelspolitiken ställs större krav på samhällets
insatser inom utbildningsområdet för alt begreppen jämlik-hel, valfrihet och
samverkan skall få en reell innebörd för invandrarbarnen. Deras antal är stort
och många invandrarbarn befinner sig i en svår situation vad gäller språklig
och kulturell identitet.

Jämlikhetsmålet
betyder att invandrarnas bam bör få rätt lill samma utvecklingsmöjligheter som
svenska bam och ungdomar och alt invand-rarfamUjerna bör erbjudas samma stöd
och komplement till familjens miljö och fostran för sina bam som de svenska famUjerna
i form av förskola, grundskola, gymnasieskola, fritidshem och allmän
fritidsverksamhet. Invandrarbamen har därvid behov av särskilt stöd och
stimulans. Det betyder att en förstärkt beredskap måste finnas för att
möjliggöra alt de kan utveckla sina inneboende fömtsättningar. Samhället måste
motverka att invandrarbamens personlighetsutveckling undergrävs genom att majorUelsbefolkningen
stäUer sig oförstående för eUer förgriper sig på invandrarbamets
språkutveckling och på kulturella drag och kännetecken som bamet tillägnat sig
av sina föräldrar.

Språket
är elt av de viktigaste instrumenten för individen för atl ge uttryck åt sig
själv, sina idéer och handlingar. De invandrarbarn som har en svagt utvecklad
språklig förmåga både i fråga om hemspråk och in-vandrarlandets språk löper slor
risk att bli en ekonomiskt och socialt svagare grupp i jämförelse med sina
kamrater. Ulbildningspoliliskt betyder detta att samhället aktivt bör främja
invandrarbarnens möjlighet att utveckla sitt modersmål och behärska det väl
både känslomässigt, socialt och begreppsmässigl. Ansträngningar bör därför
göras både inom förskolan och skolan för alt erbjuda invandrarbarn faktisk
möjlighet alt utveckla sitt modersmål.

Samhällets
insatser för alt invandrarbarnen skall kunna bevara och utveckla sitt hemspråk
är också en förutsättning för att det andra övergripande målet för vår
invandrar- och minoritetspolitik, valfrihetsmålet, skall kunna förverkligas.
Ger inle samhället invandrarbarnen möjlighet atl parallellt utveckla sitt
hemspråk och del svenska språket, blir valfriheten endast skenbar. Det är i
själva verket en fömtsättning för att de själva skall kunna välja i vilken grad
de skall bibehålla sin ursprungliga språkliga och kulturella identitet och i
vilken grad de skall uppgå i en svensk kulturell identitet. Får barnet
tillfälle att väl stabilisera och utveckla sitt hemspråk, innan det lär sig
svenska språket, kommer det att senare utveckla en tvåspråkighet som kan ge en
tillhörighet i två kulturer.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 74

Invandrarbarnen,
som genom förskolan och skolan växer in i det svenska samhället snabbare än föräldrarna,
behöver medveten hjälp att kunna känna sig stolla över och berikade av atl liUhöra
två kulturer. Ges inte denna hjälp i barnens olika dagliga miljöer löper många
invandrarbarn risk alt råka i mer eller mindre allvarliga
lojalitetskonflikter. Det krävs således en mera komplicerad träning och
inlärning och elt överbryggande känslomässigt slöd från förskolan,
fritidsverksamheten och skolan för alt invandrarbarnen skall kunna tillgodogöra
sig mötet mellan två kulturer och två språk liksom mellan normer som ofta står
i konflikt med varandra. Invandrarbamen behöver elt insiktsfullt stöd för att
bearbeta de språkliga, känslomässiga och sociala problem som uppstår och för
att få en språklig och kulturell beredskap atl välja tillhörighet i del ena
eller del andra kulturmönstret eller i båda.

Det Iredje
övergripande målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig och omfattande
samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och
den inhemska befolkningen. Samverkansmålet inbegriper också ömsesidig tolerans
och solidaritet dem emellan. Detta mål svarar mot en ökad insikt om vikten av
att intressegemenskapen mellan invandrar- och mmoritelsgmpperna samt den
övriga befolkningen kommer tiU uttryck i olika sammanhang.

Samverkansmålet
berör både indirekt och direkt i särskild bemärkelse invandrarbarnen. Många
invandrarfamiljer lever ganska isolerade. De saknar ofta nära kontakter både
med arbetskamrater och med släktingar och vänner i sin nya sociala miljö. De
vuxnas totala relation till sin omgivning är annorlunda och denna olikhet
förmedlas till bamen. Förskolan och skolan har här en central uppgift i att
försöka överbrygga främlingsskapet och nå en öppen kontakt med invandrarföräldrama.
För invandrarbamen är synliga samarbetsmönster mellan föräldrar och andra vuxna
i de olika miljöer, där bamet vistas, särskilt betydelsefulla. För-äldramedverkan
kan vara avgörande för behållningen av invandrarbarnets förskolevistelse och
skolgång i känslomässigt, språkligt och kulturellt hänseende.
Förskolevistelsen och skolgången kan bli uppbyggande för både bamen och föräldrama,
om de omfattar ett pedagogiskt program som ger möjligheter till ett stöd för tvåspråkighet
bland invandrarbarn och verkar för alt majoritetskulturens barn erkänner och
får respekt för kulturell egenart. Invandrarbamen måste tidigt få känna att föräldrakulturen
inle bara respekteras utan också värdesätts. Förskolan och skolan bör därför i
större utsträckning än f. n. försöka använda inslag av invandrarbarnets och invandrarföräldramas
kulturbakgmnd i verksamheten. Samtidigt berikas de svenska baraens och vuxnas
tillvaro genom de ytterligare erfarenheter och kunskaper som invandrarbamen och
deras föräldrar tUlför arbetet.

Invandrarföräldrar
släller sig ofta frågande inför och ibland avvisande till vad de upplever som
svenskt barnuppfostringsmönster och

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 75

därmed
också till ulformningen av den svenska förskolan och skolan. De behöver få
uttrycka sina synpunkter och värderingar och på ett begripligt sätt få
information om vår förskolas och skolas mål och meloder och de värderingar som
dessa bygger på. Invandrarföräldrar bör få möjlighet att tillsammans med
personalen diskutera problemen med alt införlivas i det svenska samhället och
de för barnen delvis oundvikliga lojalitetskonfliktema. De bör få möjlighet alt
träffa andra invandrarföräldrar, utbyta erfarenheter och ge varandra slöd i
den ofla svåra anpassningsprocessen.

Riktmärken för att
förverkliga de för samhällets invandrar- och mi-noritelspoUlik uppställda
övergripande målen utgör de överväganden och synpunkler som har förts fram i
samband med ställningstaganden till förslag från invandramtredningen (SOU 1974:
69, prop. 1975: 26, InU 1975: 6, rskr 1975: 160). Riktiinjer för omsorgen om invandrarbam
i förskoleåldrama har fastställts. i samband med stäUningstaganden till förslag
från 1968 års barnslugeutredning (SOU 1972: 26 och 27, prop. 1973: 136, SoU
1973: 30, rskr 1973: 372). Ytteriigare förslag tUl riktlinjer för omsorg om de
yngre skolbarnen och för bam med särskilda behov av slöd och stimulans har
efter förslag från 1968 års bamstugeul-redning och från barnomsorgsgmppen och efler
hörande av remissinstanserna framlagts för riksdagen (SOU 1974: 42 resp. SOU
1975: 87, prop. 1975/76: 92). Likaledes har förslag tUl riktlinjer för skolans
inre arbete och för skolans omsorg om bamen under frilid lagts fram för
riksdagen efler förslag från SIA-ulredningen och 1968 års bamstugeutredning och
efter hörande av remissinstansema. (SOU 1974: 53 resp. 1974: 42, prop. 1975/76:
39). Den samhällssyn på barns utveckling och behov och del pedagogiska program
som där uttrycks gäller i aUa delar invandrarbarnen.

De förslag som jag efler
samråd med chefen för socialdepartementet och statsrådet Leijon lägger fram i
det följande är därför att se som en vidareutveckling av vissa frågor som är av
central betydelse för just invandrarbamen och invandramngdomama samt för dem
som berörs av den speciella verksamheten för invandrarbam i förskolan och
skolan. Förslagen bildar en helhet tillsammans med förslagen i propositionen om
ulbyggnad av bamomsorgen och propositionen om skolans inre arbele.

Arbetsgruppen (U 1975: 02)
för fortsatt utredning om invandrarelevernas utbildningssituation i
grundskolan och gymnasieskolan, invandrargruppen, har på gmndval av invandrarutredningens
förslag och av de direktiv, som regeringen på mitt förslag gett gruppen, i
betänkandet (DsU 1975: 13) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola
och gymnasieskola övervägt vissa centrala problemområden, när det gäller att
skapa en gynnsam utbUdningssiluation för invandrarbarnen och invandrarungdomarna.
Invandrargruppen har därvid liksom

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 76

tidigare
nämnda utredningar arbetat utifrån en helhetssyn på barnens behov och
utveckling och på de personella och materiella resurser och prioriteringar som
är nödvändiga ur invandrarbarnens och invandrarungdomarnas synpunkt för att
skapa förutsättningar för ett gynnsamt utvecklingsmönster och gynnsamma utvecklingsbetingelser.

För
att kommunerna skall kunna upprätthålla helheten, sett både tUl barnens, den
berörda personalens och de olika kommunala organens behov och
utvecklingsmöjligheter, har invandrargruppen förespråkat att den statliga
regleringen bör begränsas så mycket som möjligt när det gäller de statliga
resurser som föreslås för verksamheten. Härigenom erhåller kommunerna också en
stor handlingsfrihet.

De reniissinstanser
som yttrat sig om denna invandrargmppens principiella utgångspunkt, bl. a. ett
anlal invandrarorganisalioner, sluter all-, mänt upp bakom principen att helhetssynen
skall upprätthåUas. Jag anser i likhet med invandrargruppen att samhällets slöd
för invandrarbarnens och invandrarungdomarnas språkutveckling inte får ses som
etl isolerat pedagogiskt och metodiskt problem som går att lösa enbart genom alt
tillföra undervisningen ökade resurser.

Insatserna
bör i stället samordnas med samhällets övriga stödåtgärr der för
invandrarfamiljerna på de familje-, kultur-, boende- och socialpolitiska
områdena. De förutsätter ett nära samarbele mellan olika kommunala organ.
Insatserna måste också kunna anpassas till det en- . skilda barnets och den
unga människans behov och totala situation.

Jag
delar följaktiigen i allt väsentligt invandrargmppens helhetssyn. Dess
överväganden utgör enligt min mening en god grund att bygga en integrerad
verksamhet på för invandrarbarnen och deras föräldrar, för personalen i
förskola och skola samt för de i kommunen politiskt ansvariga nämnderna och
organen.

Invandrargruppen
har också behandlat förskolebarnens situation. Detta har fallit sig naturligt
med hänsyn till den helhetssyn som arbetsr gruppen konsekvent har försökt alt
genomföra i sina överväganden och förslag. Forskningen om språkulveckUng och tvåspråkighet
hos barn har visal atl samhällets stöd behöver sällas in i organiserad form
betydligt tidigare än f. n. Detla beror främst på att invandrarbamet kontinuerligt
behöver utveckla hemspråket, dvs. det språk som används i hemmet och som
skiljer sig från omgivningens. Förutsättningarna alt lära sig svenska och andra
främmande språk är beroende av invandrarbarnets förmåga att behärska
hemspråket. För alt bamels inneboende förutsättningar skall kunna utvecklas
under den fortsatta skolgången krävs likaså goda kommunikationsfärdigheter.
Särskilda insatser för invandrarbamens intellektuella, känslomässiga, sociala
och språkliga utveckling är därför nödvändiga även i åldrarna före skolåldern,
om beslående resultat skall kunna uppnås. Invandrarbam måste således tidigt
beredas tillfälle att genom förskolevislelse i olika former få tillgång

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 77

till
hemspråkslräning som en integrerad del i förskolans pedagogiska program.
Invandrargruppen bedömer delta så angeläget alt den föreslår att en utveckling
av samhällets resurser för träning av hemspråket i första hand bör göras i
förskolan.

Reniissinslanserna
instämmer i dessa invandrargruppens överväganden kring förskolans funktioner
för invandrarbarn i förskoleåldern och finner det rikligt att betydande
resurser satsas på förskolebamen och förskolan.

Jag delar
invandrargruppens och remissinstansernas syn. Undersökningar som har
förelagils i andra invandrarländer har påvisat hemspråkets avgörande roll. Den
forskning och försöksverksamhet som bedrivs inom förskoleområdet här i landet
styrker dessa antaganden och har visat alt en tidigt insatt träning i
hemspråket för invandrarbarn är av stort värde. Mina förslag i det följande omfatiar
därför också den allmänna förskolan för sexåringar. I dessa frågor har jag samrått
särskilt med chefen för socialdepartementet.

Invandrargmppen har
kritiserats för att den inte inom ramen för sin helhetssyn tillräckligt har
beaktat invandrarbarnens och invandrarungdomarnas frilidssituation och på
vilket sätt samhällel kan medverka till att göra fritiden mera meningsfull för
dem. I likhet med bl. a. brottsförebyggande rådet (BRA) och statens ungdomsråd
anser jag fritidsverksamheten vara en viktig del av samhällets samlade
resurser för invandrarbarnen. Som jag tidigare anfört är invandrargruppens
förslag all se som en del av en helhel, som de bildar tillsammans med
propositionerna om utbyggnad av barnomsorgen och om skolans inre arbele. 1
dessa båda propositioner behandlas fritidsverksamheten för barn och ungdomar
integrerat med fritidshemmens resp. skolans inre arbete. Särskild vikt läggs
vid åtgärder för barn och ungdomar nied behov av särskilt stöd och stimulans.
1968 års barnslugeutredning har dessuiom i elt särskilt betänkande (SOU 1975:
94) lagt fram förslag tiU ålgärdsprogram vad gäller lov- och sommarverksamheter
för barn och ungdomar. Betäri-kandet remissbehandlas f. n.

Jag anser inte att
invandrarbarnens frilidssituation bör behandlas separat. Självfallet upphör inte
det behov av hemspråksträning och sociala kontakter som invandrarbam och deras
familjer hår då skölåiet avslutas. Från språklräningssynpunkt torde det vara
olyckligt, om inle invandrarbarn ges möjligheler att delta i hemspråksträning
även då skolan har ferier. Denna träning kan ske i friare former än under skolarbetet
t. ex. genom en fritidsverksamhet av det slag som bl. a. Stockholms kommun
erbjudit invandrarbarn sommartid. Samma behov anser jag också kan finnas för
invandrarbarn i den allmänna förskolan.

Föreningslivet och
invandramas egna organisationer bör stimuleras till ökade insalser under
terminstid och ferietid i olika föreningsleddå verksamheter. Invandrarbarri och
invandrarungdomar samt svenska barn

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 78

och
ungdomar bör så långt möjligt integreras i dessa. Försöksverksamhet med denna
inriktning bedrivs redan på initiativ från socialstyrelsen och statens
ungdomsråd. Därifrån kan erfarenheter dras för det fortsatta
utvecklingsarbetet. Om förslagen om den samlade skoldagen och den allmänna
fritidsverksamheten förverkligas, ökar också möjlighelerna för eleverna att
komma i kontakt med samhällets kultur- och fritidsutbud, där också
föreningslivet i kommunen spelar stor roll. En integrerad fritidsverksamhet är
en viktig faktor för att vi skall kunna sikta mot det övergripande målet om
samverkan, tolerans och solidaritet med invandrarna och deras barn.

I
mina förslag innefattar jag också de överväganden om zigenska barn och ungdomar
som framförts av expertgmppen (In 1970: 28) för vissa zigenarfrågor i
promemorian Zigenare i Sverige (Ds A 1975: 8).

I
anslutning till mina förslag i det följande berör jag för överblickens och
sammanhangets skull även vissa förslag, som inle fordrar beslul av riksdagen.

5.2
Avgränsningar och riktlinjer

Invandrargruppen
slår fast följande syfte med hemspråksundervisningen. Hemspråksundervisningen
avser att vidmakthåUa och utveckla kunskapema i ett annat språk än svenska som bamet
i förskolan, grundskolan eller gymnasieskolan använder i sin dagliga miljö.
Under-, visningen syftar till att främja barnets emotionella och intellektuella
utveckling liksom till atl ge barnet möjlighet alt leva sig in i och känna samhörighet
med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgrund.

Remissinstanserna
instämmer i eller lämnar dessa synpunkter utan erinran. Endast länsstyrelsen
och länsskolnämnden i Blekinge län samt skolstyrelsen i Olofslröm släller sig
kritiska. Nämnda remissinstanser framhåller att hemspråksundervisningen har
dubbla syften, dels att vidmakthålla och vidareutveckla hemspråket, dels att
ge underlag för snabbare framsteg i svenska, och kopplar det senare syftet tUl
elt krav på obligatorium för invandrarbarnen att delta i hemspråksundervisning.

För
egen del ansluter jag mig tUl invandrargruppens synpunkter i, dessa avseenden.
Deltagande i hemspråksundervisning skall vara fri- villigt, och
omfattningen av åtgärderna skall vara beroende av bamens och föräldrarnas
önskemål härom. Denna princip,är redan fastslagen genom riksdagens beslut med
anledning; av regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken
m. m. Obligatorisk hemspråksundervisning skuUe vara oförenlig med
valfrihetsmålet. Viktigare än ett obligatorium för barnen är, enUgt min
mening, atl fastställa ett obligatorium för kommunerna all erbjuda
invandrarbarnen en organiserad hemspråksundervisning i- den allmänna förskolan
och i skolan, i de fall barn och föräldrar så önskar, samt all genom informaiion

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 79

och
uppsökande verksamhet nå alla invandrarföräldrar med delta erbjudande. Kommun
bör inte vara skyldig att erbjuda hemspråksundervisning för grupp med färre anlal
barn är fyra, om stora svårigheter föreligger och lärare inte firms liUgänglig
utan stora extra kostnader t, ex. på grund av långa och tidsödande resor.

Invandrargruppen
har föreslagU atl kommunen skall ha skyldighel att anordna
hemspråksundervisning för varje invandrarbarn, vars föräldrar/vårdnadshavare
begär del, och alt informera invandrarbarnen och deras föräldrar om möjligheten
enligt gällande förutsättningar.

Rätt
till hemspråksundervisning bör, enligt invandrargruppen, tillkomma alla barn
och ungdomar för vilka etl annal språk än svenska utgör ett levande inslag i
deras hemmiljö. Normalt förutsätter detla att föräld-rama/vårdnadshavama eUer
minst en förälder/vårdnadshavare har elt annat språk än svenska som sitt
modersmål och använder det språket i sitt umgänge med barnet. På samma sätt kan
reglerna om hemspråksundervisning tillämpas på barn som tillhör en ursprunglig
språklig minoritet i Sverige eller vars familj i en eller flera generationer
har bott i Sverige, förutsatt atl barnets språkliga miljö kräver delta.

Invandrargruppen
anser det inle möjligt eller ens lämpligt att ställa upp generella regler med
krav på att barnet skall besitta viss färdighet i hemspråket för att ha rätt tiU
undervisning i detta. Gränsdragningen måsle överlåtas lill en lokal bedömning
där skolan, föräldrarna och barnet självt får medverka. Därvid bör de
invandrarbarn prioriteras, som språkligt setl har sämst utgångsläge.

Enligt
invandrargruppens mening är det inte heller möjligt alt ställa upp generella
regler för rätl till hemspråksundervisning för de utiändska barn som adopteras
i Sverige. I de faU adoptionen skett i så tidig ålder, alt barnet språkligt
helt försvenskats, bortfaller de motiv för hemspråks-undervisning som tidigare
anförts. Om adoptionen skett i sådan ålder, att barnets kunskaper i modersmålet
är fullt levande, när det börjar förskolan eller skolan, anser
invandrargruppen alt bedömningen bör kunna bli en annan. Inte heller i detta
fall anser invandrargruppen att det är möjligt att ställa upp generella regler.

Merparten
av remissinstanserna instämmer i de föreslagna riktlinjerna för vilka barn som
bör erbjudas hemspråksundervisning eller lämnar förslaget utan erinran. Några
remissinstanser gör vissa förlydliganden av invandrargruppens förslag.
Riksförbundet finska föreningar i Sverige erinrar om att hemspråket i många
familjer är svenska, faslän det inte är föräldrarnas modersmål. Även i sådana
fall bör barnel få delta i hemspråksundervisning, om barnet eller föräldrama så
önskar. Stockholms skoldirektion påpekar att barn från familjer, där den ena
föräldern är av svenskt ursprung och den andre invandrare och där svenskan
ofta blir det helt dominerande språket, av känslomässiga skäl kan ha stort
behov av att kunna båda föräldrarnas språk. Detsamma gäller

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 80

barn
från invandrarfamiljer, i vilka kommunikationen sker på två språk, varav intet
är svenska.

Flera
remissinstanser betonar att bam till naturaliserade föräldrar i andra eller
följande generationer, som upprätthåUer urspmngsspråket i hemmet, samt barn som
tillhör en ursprunglig språklig minoritet i landet, bör inbegripas bland dem
som har rätt till hemspråksundervisning.

Jag
finner att invandrargruppens avgränsning av rätten till hemspråksundervisning
väl täcker in också de barn som dessa remissinstanser och expertgruppen för
vissa zigenarfrågor framhåller bör ha rält härtill. Jag delar statens
invandrarverks (SIV) uppfattning att dét är det enskUda barnets/den enskilda
elevens behov som måste vara avgörande för stödinsatserna vid varje tiUfälle.
Varje bedömning av behovet av hemspråks-undervisning måste således ulgå från
det enskilda bamels utveckUng och sociala, känslomässiga samt intellektuella
behov äv stimulans att utveckla och vidmakthålla hemspråket. Bamels och
föräldrarnas önskemål och bedömningar måste därvid alltid slå i förgrunden.

Denna
principiella syn gäller självfallet fullt ut också för adoptivbarn och deras
rätt till hemspråksundervisning. I åtskilliga fall torde det komma att röra sig
om behov av allmänt stöd, vari hemspråksundervisningen är en viktig del under
en övergångsperiod, då adoptivbarnet efter sin ankomst till Sverige skall
introduceras i förskolan eller skolan.

Jag
avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att information utarbetas som
vägledning för koriimunema i de fall, då tveksamhet kan råda om tillämpningen
av de föreslagna riktlinjerna.

I
anslutning till denna fråga vill jag också ta upp statistiska centralbyråns (SCB)
påpekande alt termen invandrarbarn/elev i flera avseenden är för
vittomfattande och samtidigt för snäv, då den t. ex. inte innefattar svenska
minoritetsgrupper med annat modersmål än svenska: Vidare anser länsstyrelsen i
Norrbottens län och Haparanda kommun ' att termen invandrarbarn bör bytas mot
beteckningen "barri med annat hemspråk än svenska" för att täcka in
barn som tillhör ursprunglig språklig minoritet i Sverige. Jag delar
uppfattningen att det är angeläget alt definitioner, avgränsningar m. m. är
entydiga och att de soni SCB framhåller samordnas t. ex. i de skilda
inventeringar av invandrarbé-folkningen som planeras och genomförs. Genom
de-riktlinjer som jag förordar torde entydighet kunna nås, liksom det klart
torde framgå ätt även de ursprungliga språkliga minoriteternas barn i Sverige
omfattas av rätten lill hemspråksundervisning. Jag finner det angeläget att bl.
a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), SCB samt SIV samordnar sin terminologi.
Därför avser jag atl i annat sammanhang föreslå att det uppdras åt berörda
myndigheter att företa denna samordriing. I föreliggande förslag använder jag
liksom invandrargruppen termerna invandrare, invandrarbarn och invandramrigdomar
i deras'vanliga, inle närmare preciserade betydelse.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 81

Ett
antal remissinstanser är i anslutning till frågan om riktlinjer för vilka
elever som skall ha rätt tiU hemspråksundervisning negativa tiU den av
invandrargruppen använda beteckningen hemspråksträning. De föreslår i stället
alt begreppet hemspråkundervisning används, alternativt undervisning i
modersmålet eller i minoritetsspråk. Jag delar nämnda remissinstansers
uppfattning att beteckningen hemspråkslräning inte bör användas generellt. I
motsats till invandrargruppen föreslår jag därför att begreppet
hemspråksträning förbehålls verksamheten i förskolan. I denna avses inle en
regelrätt undervisning för berörda åldersgrupper ulan en allsidig stimulans av
barnets känslomässiga, sociala och intellek-tueUa utveckling, vari
hemspråksträningen naturligt kommer in. När det gäller grundskolan och
gymnasieskolan finner jag det angeläget med elt så enhetligt språkbruk som
möjligt. Jag finner därvid begreppet hemspråksundervisning vara det tUlämpliga.

Vad
gäller benämningen hemspråk i stället för modersmål eller minoritetsspråk
finner jag denna term väl överensstämma med fömt föreslagna riktlinjer. Det är
fråga om träning/undervisning i det språk som utgör ett levande inslag i
barnets hemmiljö. Barnets utveckling och sociala, känslomässiga och intenektuella
behov av att knyta an till hemmiljön och föräldrarnas/vårdnadshavarnas språk
och kulturella bakgrund skall vara det avgörande kriteriet för rätt till
hemspråksträning /undervisning. Jag anser följaktUgen att invandrargruppens
benämning hemspråk bör användas.

Det
andra området för vilket förslag till riktlinjer dragits upp av invandrargmppen
är stödundervisningen för invandrarelever. Invandrargruppen föreslår att
kommunen skall ha skyldighet att anordna stödundervisning för varje
invandrarelev som på grund av otillräckliga kunskaper i svenska eller
olikheter i omfattning och innehåU i sin tidigare skolgång har svårt alt följa
undervisningen i den svenska klass som han/hon är inskriven i.
Stödundervisningen skall så långt möjligt i fråga om innehåll och omfattning
utformas med hänsyn till den enskilda elevens behov och förutsättningar.
Reglerna för stödundervisnmg är tillämpliga även på infödda svenska elever som
på gmnd av skolgång i utiandet har behov av sådan undervisning.

Remissinstanserna
tillstyrker eUer lämnar invandrargmppens förslag till riktlinjer för
stödundervisning för invandrarelever utan erinran. Socialstyrelsen framhåller
att barn, vilkas föräldrar är invandrare av olika nationaliteter, är i stort
behov av stödundervisning i svenska. Familjens samtalsspråk blir oftast
svenska, men ingen av föräldrarna behärskar språket fullständigt.

Jag
finner de föreslagna riktlinjerna för stödundervisning ändamålsenliga och
ansluter mig liU dem. Riktlinjerna är så vida, att även de barn som socialslyrelsen
framhåller ha behov av stödundervisning i svenska kan tillgodoses.

6
Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 82

Jag
erinrar om alt det är skolan som har att avgöra vUka barn/elever som har behov
av stödundervisning samt all dellagande är obligatoriskt för eleven.

5.3
Uppsökande verksamhet, planering, m. ra.

Invandrargruppen
föreslår att kommunerna årligen inventerar behovet av särskilda åtgärder för
invandrarbarnen och på gmndval av denna inventering upprättar ett för förskola,
grundskola och gymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens
samlade resurser för invandrarbarnens hemspråksundervisning och
stödundervisning skall utnyttjas med hänsyn till varje enskilt barns behov.
Därvid framhåller invandrargruppen att det är angeläget atl den i förskolelagen
(1973: 1205) angivna uppsökande verksamheten för barn i förskoleåldern utnyttjas
för alt tidigt informera invandrarfamiljerna om hemspråksundervisningens
betydelse och för att utröna invandrarbarns behov av stöd för atl utveckla sitt
hemspråk.

För aUa
invandrarbarn i skolpliktig ålder föreslår invandrargruppen att kommunen på
motsvarande sätt årligen i januari månad inventerar behovet av olika
stödinsatser i grundskolan samt av stödundervisning i svenska och hemspråksundervisning.
Invandrarelever i gymnasieskolan bör på samma sätt bli föremål för uppsökande verksamhel
vid denna inventering. Samtidigt bör anmälningar lill hemspråksundervisning
las emot.

Invandrargruppen
betonar att hemspråkslärare bör anlitas för att upprätta kontakt med invandrarföräldrama
och diskutera formema för deras barns språkundervisning. Hemspråksläraren bör
ses som konsult i den uppsökande verksamheten för förskolebarnen. Han/hon bör
också delta i kontakten med grundskole- och gymnasieskolelevernas föräldrar, i
bedömningen av varje enskUd elevs behov och i studieplaneringen.

För
skolans del anser invandrargruppen att kommunens totala planering måsle bygga
på noggrann inventering inom varje rektorsområde/ skolenhet. Den enskilda,
invandrarelevens förutsättningar och behov kommer därför alt utgöra
utgångspunkten inte bara för skolenhetens/ rektorsområdets åtgärdsplanering på
kortare och längre sikt utan också för hela kommunens totala resurs- och
organisationsplanering. Kommunen måste också ges möjligheter atl samverka med
andra kommuner för alt tillfredsställande kunna organisera stödundervisning och
hemspråksundervisning.

Invandrargruppens
förslag om uppsökande verksamhet för invandrarbarn och invandrarungdomar har
genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Några få är kritiska lill
förslagen om hemspråkslärarens roll och funktion i sammanhanget. TUl dessa
hör.Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Finska Lärarförening
och Riksförbun-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 83

det
för personal vid invandrarbyråer. Svenska kommunförbundet däremot betonar att
den uppsökande verksamheten skulle bli effektivare, om personer som behärskar
de aktuella invandrarspråken i ökad utsträckning kunde knytas till
verksamheten. Sociala centralnämnden i Stockholm anser det likaledes riktigt
alt hemspråkslärarna anförtros en uppsökande verksamhet och understryker atl
deras "kurativa" insalser får ses som huvudsakligen av förmedlande
art. Sociala centralnämnden i Göteborg finner att invandrargruppens förslag
stämmer väl överens med erfarenheter från i kommunen pågående försöksverksamhet
för barn med särskUda behov.

För egen del ansluter jag
mig lill förslaget att den uppsökande verksamheten och inventeringen bör
genomföras årligen av grundskolan och gymnasieskolan liksom den genomförs i
förskolan. Jag vill framhålla vikten av en helhetssyn som lar sig uttryck i en
samplanering och samorganisalion mellan de olika ansvariga kommunala organen
och nämnderna och i vissa fall också över kommungränserna, för att denna verksamhet
skall få önskad effekt för invandrarbarnens del. I detla sammanhang erinrar jag
om atl kommunerna genom den framlagda prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad av
barnomsorgen bli ålagda en uppsökande verksamhel också för barn i de yngre
skolåldrarna, vilka av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga skäl behöver särskUt
stöd för sin utveckling och som bör anvisas plats i fritidshem, samt att
upprätta en plan för barnomsorgen i kommunen. I propositionen om skolans inre arbete
(avsnitt 3.5) har jag själv behandlat frågan om den kommunala planeringen för
den allmänna fritidsverksamheten och skolans roll i denna. I de olika
inventeringar, som kan komma att ske av sociala centralnämnden liksom av
skolstyrelsen och övriga nämnder bör, enligt min mening, elt direkt samarbete
kunna ske. Barnomsorgsgruppen har i betänkandet (SOU 1975: 87) Samverkan i
barnomsorgen utarbetat modeller för den uppsökande verksamheten bland barn i
förskoleåldrarna. Remissbehandlingen av belänkandet har nyligen avslutals.
Dessa modeller lorde kunna tas som utgångspunkt för ett samarbete mellan
berörda nämnder och organ.

Jag
avser att i annat sammanhang föreslå alt SÖ och socialstyrelsen får i uppdrag
att i nära samarbete med Svenska kommunförbundet utarbeta vägledande informaiion
och exempel på planeringsmodeller för en uppsökande verksamhet också bland invandrarbam
och invandrarungdomar i grundskola och gymnasieskola.

Invandrargruppen
har i samband med den uppsökande verksamheten för invandrarbarn också påtalat
behovet av en årlig inventering för hela landet genoni SCB:s försorg av det
totala antalet invandrarbarn i förskolan och skolan. Likaså föreslår mvandrargruppen
att tiUfäUiga fördjupade undersökningar utförs av invandrarbarnens situation i
förskola och skola. Remissinstansema instämmer i dessa invandrargruppens förslag.
Jag avser att återkomma till dessa frågor i annal sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.4
Resursens storlek och användning

Invandrargruppen
föreslår alt de statliga resurser som tiUdelas kommunerna för undervisning av
invandrarbarn skall kunna användas flexibelt utan centraU fastställda
föreskrifter, så att barnens skiftande behov i största möjliga ulslräckning tUlgodoses
med hänsynstagande lill de lokala förutsättningar som föreUgger.

I
enlighet med sin helhetssyn på invandrarbarnens utveckling föreslår invandrargmppen
följande beräkningsgrund för ett statiigt resurstillskott för kommunens
undervisning för invandrarbarn:

opaginerad Kontrollera mot PDF

O6
kalendertimmari per grupp O4 veckotimmar per grupp

Förskolan:
Hemspråkslräning

Grund- Hemspråksunder-

skolan;
visning och studiehandledning på hemspråk

04 veckotimmar per
grupp

Stödundervisning
i svenska

O2 veckolimmar per
grupp

Gymnasie-
Hemspråksundervis-

skolan: ning
och studiehand-

5 milj kr.

ledning
på hemspråk Fortsatt möjlighet till särskild stödundervisning i svenska

24 veckotimmar per
grupp

Fortsatt
möjlighet att studera hemspråk i stället för B- eller C-språk

»
Timmar om 60 minuter.

För
förskolan föreslås en genomsnittlig gruppstorlek om sex barn. För grundskolan
och gymnasieskolan föreslås en genomsnittiig gruppstorlek om fyra elever.

I
förhållande till nuvarande resurser och beräkningsgmnder för dessa innebär invandrargmppens
förslag alt den allmänna förskolan, som tidigare inte innefattats i de
särskilda resursinsatserna för hemspråksundervisning, inräknas i den totala
resursramen för åtgärder för invandrarbamens språkutveckling.

För
grundskolan innebär förslaget en omfördelning och renodlUig av de befintliga
resurserna för stödundervisning i svenska och för studie-handledning på
hemspråket om sammanlagt sex veckotimmar och för hemspråksundervisning om
sammanlagt två veckolimmar per gmpp. Därvid blir beräkningsgmnden för
stödundervisningen i svenska fyra

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 85

veckotimmar
per grupp. Sludiehandledningen på hemspråket och undervisning i hemspråket
sammanförs till fyra veckotimmar per gmpp.

Gymnasieskolan
tUlförs genom förslaget nya resurser, varvid beräk-ningsgmndema ändras. Dels
föreslår invandrargmppen ett resurstillskott på två veckotimmar per gmpp för
studiehandledning på hemspråket och undervisning i hemspråket, dels föreslås
att möjUghetema till särskild stödundervisning i svenska ökas genom ett ökat
statsbidrag härför om sammanlagt 5 mUj. kr. Tidigare möjUgheter alt studera
hemspråket i stället för B- eller C-språk föreslås kvarstå.

Invandrargmppen
understryker, att avsikten är att kommunerna skall förfoga över det statliga
resurstillskottet i enlighet med de bedömningar som görs lokalt om var
insatserna bäst behöver utnyttjas. Den av gruppen angivna fördelningen
uttrycker inte en värdering, av hur stor del av resurstUlskottet, som bör faUa
inom resp. verksamhetsområde. Något regelsystem för resursanvändningen fömtsätts
inte komma till stånd, vilket gruppen anser ligga i linje med övriga decentraliseringssträvanden
på skolområdet. Enligt invandrargruppens mening bör insatser för invandrarbam
i förskolan och på grundskolans låg- och mellanstadium prioriteras. Den probleminventering
och analys av nuvarande verksamhet, som invandrargmppen gjort, visar att
invandrarbarnets personlighetsutveckling och språkliga utveckling måste
stimuleras genom ökade insatser både i förskolan och ungdomsskolan. Satsningen
på invandrarbam i förskoleåldrama, som enligt förskolelagen hör tiU de bam som
har särskilda behov av slöd och stimulans, är nödvändig för att barnet skall
ges möjligheter att fastlägga och utveckla sitt första språk, hemspråket, som
grund för en aktiv tvåspråkighet.

Elt
stort anlal remissinstanser instämmer i invandrargruppens förslag om
beräkningsgrund för resurstilldelning för undervisningen och om prioritering av
de yngsta bamen, om nya bestämmelser som föranleds av gruppens förslag samt om
alt inforination om verksamheten bör utformas i samråd mellan SÖ och
socialstyrelsen.

Vad
gäller beräkningsgrunden för det statliga resurstUlskottet för förskolan
påpekar socialstyrelsen att erfarenhetema av vilka insatser som krävs i
förskolan för alt ge invandrarbarnen en god språklig utveckUng är ringa.
Ytterligare resurser kan visa sig nödvändiga. Sociala centralnämnden i Malmö
instämmer också generellt i utredningens förslag men anser att förskolan redan
när den föreslagna reformen träder i kraft bör få la i anspråk ett högre timtal
än föreslagna genomsnittliga maximala sex timmar per grupp. Några
remissinstanser framhåller i likhet med SÖ att all disposilion av resurser måsle
utgå från en bedömning av elevens individueUa behov eller, såsom skoldireklionen
och sociala centralnämnden i Slockholm framhåller, att prioriteringen inle får
leda tUl otillräckliga resurser för de elever som invandrar i högre åldrar.
Riksförbundet finska föreningar i Sverige reserverar sig inför

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 86

en
alltför ensidig satsning på förskolan och anser alt samhällets resurser bör
läggas på en melodisk träning av hemspråket genom hela ungdomsskolan.

Jag anser, i likhet med invandrargmppen,
atl det är viktigt att kommunema i sin strävan att vidareutveckla stödet till invandrarbamen
tilldelas en statlig lotalresurs, som inte binds till etl visst stadium. Den tUldelade
resursen måsle kunna användas flexibelt och sättas in, där det största
stödbehovet bedöms föreligga. En lokal bedömning kan bäst avgöra detta.

Jag
finner också, liksom invandrargruppen, att statsbidraget till hemspråksundervisning
inte kan begränsas till att enbart omfatta invandrarbarn i gmndskolan och
gymnasieskolan. De yngsta bamens behov av atl befästa och utveckla sitt första
språk, hemspråket, måste tillgodoses, om målet aktiv tvåspråkighet skall kunna
förverkligas och barnen skall kunna få en gynnsam personlighetsulveckling.
Denna strävan bör ta sig klart uttryck i det statliga bidraget tUl kommunerna.

Jag
finner det vidare ändamålsenligt ätt utgå från vissa schabloner som
beräkningsgrund för statsbidraget. Jag anser att dessa schabloner torde kunna
vara lill stöd för kommunernas beräkning av de totala re-surstillgångama.

Jag
har vid mina överväganden emeUertid funnit alt vissa förändringar bör vidtas i beräkningsgrundema
för schablonerna i förhållande till invandrargmppens förslag. För den allmänna
förskolan föreslår jag en gruppstorlek om fyra barn och fyra kalendertimmar som
beräkningsgmnd. Jag tillslyrker förslagel om gmndskolan med dess renodlade resurser
för stödundervisning i svenska resp. hemspråksundervisning. För gymnasieskolan
föreslår jag etl utökat beräkningsunderlag för hemspråksundervisning med en
veckotimme i förhållande till invandrargruppens schablon, så att totalt tre
veckolimmar utgör beräkningsgmnden per grupp om fyra elever. Jag har tidigare
i prop. 1975/76: 100 (bU. 10) tillstyrkt invandrargruppens förslag till en
resurs om sammarilagt 5 milj. kr. för särskUd stödundervisning i svenska.

För
förskolan gäller att en kraftig allmän höjning av driftbidragen till
kommunernas barnomsorgsverksamhet föreslås i regeringens prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad
av barnomsorgen, varvid beaktats behovet av exlra insatser för förskolebam med
behov av särskUda stödåtgärder. Utöver dessa insatser har jag bedömt det
nödvändigt att stimulera kommunema tUl ytterligare ansträngningar atl tillgodose
invandrarbarnens speciella behov av slöd för sin språkutveckling. Jag har
därför funnit det angeläget att tillföra den allmänna förskolan nya resurser
härför, då den probleminvenlering och analys som invandrargmppen gjort visar
att det är avgörande för invandrarbarnens personlighetsutveckling att få
möjligheter att fastlägga och utveckla sitt första språk, hemspråket. En
kraftig satsning på den allmänna förskolan och på grundsko-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 87

lans
lågstadium bör kunna ge bestående resultat högre upp i skolåldrarna.

I likhel med Svenska
kommunförbundet finner jag emellertid att betydande svårigheter kommer att
föreligga i många kommuner att ordna barnomsorgen i enlighet med
invandrargruppens intentioner. Den ulbildning av tvåspråkiga förskollärare,
som SÖ föreslagil, kan under förutsättning av riksdagens godkännande av prop.
1975/76: 89 igångsättas vårterminen 1977. En utbUdning av hemspråkslärare kan
starta tidigast höstterminen 1977. Övriga kortare utbildningar till barnskötare
och medhjälpare i förskolan måsle utökas, så all andelen tvåspråkig personal
ökar. T. v. finner jag det därför i praktiken vara nödvändigt atl prioritera
bland åldersgrupperna i förskolan i fråga om de statliga insatsernas fördelning
för hemspråksträning.

Jag
föreslår därför alt det extra statliga resurstillskottet styrs lill sexåringarna
i daghemmen, familjedaghemmen och dellidsgrupperna som alla omfattas av den
allmänna förskolan. Eftersom bristen på hemspråkslärare genomgående är stor i
förskolan, grundskolan och gymnasieskolan och kommunerna genom de föreslagna
riktlinjerna blir skyldiga atl anordna hemspråksträning/-undervisning för
invandrarbarn och invandrarungdomar överlag, måste enligt min mening de barn i
förskoleåldern prioriteras, som står närmast i tur all börja grundskolan.

Jag
viU framhålla atl, även om den av mig förordade resursinsatsen nu styrs till
sexåringarna, hemspråkslräningen i förskolan kommer atl byggas ut successivt i
takt med de finansiella förutsättningarna. Jag avser därför att vid en senare
tidpunkt återkomma med förnyade överväganden vad gäller bidrag lill
invandrarbarnens hemspråksträning i förskolan.

Med
den konstruktion av statsbidraget som jag här har förordat finns det enligt min
mening inle fog för de av ell anlal remissinstanser framförda farhågorna att
de äldre invandrarbarnen och invandrarungdomarna skulle ges ett sämre
utgångsläge i förhållande till förskolebarnen och de yngre skolbarnen. Som jag
inledningsvis har betonat är den enskilda elevens behov och utveckling det
centrala vid en avvägning av resursfördelningen. Varje kommun har all själv, efler
gjord inventering och uppsökande verksamhel, prioritera var de angelägnaste
insatserna skall göras.

För
grundskolan och gymnasieskolan gäller att samhäUet redan nu satsar betydande
belopp på den för invandrarbarnen tUlrällalagda undervisningen. SCB:s
statistiska material visar alt satsningen inom grundskolan och gymnasieskolan
på stöd- och hemspråksundervisning samt anpassningsåtgärder med särskUda medel
torde uppgå till 100 milj. kr. Av invandrarbarnen i grundskolan deltar 29,5 % i
hemspråksundervisning. Det framgår också av invandrargruppens rapport att
befintliga resurser ej till fullo utnyttjats av kommunerna för
hemspråksundervis-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 88

ning
och stödundervisning. Som möjliga anledningar lill utebliven undervisning har
antytts brist på lärare och läromedel samt schematekniska och andra
organisatoriska svårigheter.

Invandrargruppen
föreslår som principiell utgångspunkt att del genomsnittliga antalet elever
per grupp i hemspråksundervisning skall vara fyra. Utifrån delta riktmärke kan
elevgrupperna ha växlande storlek. De flesta remissinsianserna tillstyrker
denna allmänna princip. Elt mindre antal underkänner principen och anser att
det genomsnittliga elevantalet per grupp bör sättas lägre. Stockholms skoldirektion
uppger att medelvärdet varit 3,5 elever per gmpp. Allmänna skolstyrelsen i
Göteborg föreslår all två elever per grupp blir medeltalet för stödundervisning
i svenska och engelska samt för studiehandledning på modersmålet. Skolstyrelsen
i Täby föreslår tre elever per grupp för hemspråksundervisning. Skolstyrelserna
i Botkyrka, Täby och Karlstad anser atl kommuner med mindre frekventa invandrarspråk
missgynnas och är i behov av en statlig resurs även för enstaka invandrarbarn.

För
egen del vUl jag anföra följande. För grundskolan har i kommunerna allmänt
räknats med en genomsnittlig gruppstorlek om fyra elever. Delta genomsnitt
torde kunna fungera som schablon också i fortsättningen. Väsentiigare är all
bidraget bör utnyttjas mera effektivt, vUkel jag återkommer till.

I
dag ges utrymme dels för siudiehandledning på hemspråket inom slödundervisningsresursen,
dels för två veckotimmars frivUlig hemspråksundervisning per gmpp i gmndskolan.
Del bör här understrykas att det är frivilligt för kommunerna atl anordna
nämnda former av hemspråksundervisning. Jag finner det värdefullt alt söka
skapa förutsättningar för att öka denna tid och atl inom ramen för tillgängliga
resurser ge största möjliga hemspråksträning tUl alla invandrarelever som
behöver och önskar det. Invandrargruppens förslag tiU organisationsmodeller
för grundskolans låg- och mellanstadium bygger utifrån genomsnUtlig resurstilldelning
för hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska på principen om ett
effektivt resursutnyttjande, på samarbele över rektors-områdes-/skolenhetsgränserna
samt på ett sammanförande av hemspråksundervisningen till viss skola/vissa
skolor av eleverna för att ge tillräckligt underlag för alt bUda
förberedelseklasser eller hemspråksgmpper inom den svenska klassens ram.

Jag
anser den föreslagna resurstUldelningen för hemspråksundervisning och
studiehandledning på hemspråket vara väl ägnad att tillgodose behovet av
hemspråksundervisning i, grundskolan. Den betyder i praktiken vid en effektiv
och rationeU planering en kraftig volymmässig och innehållsmässig förbättring
för det stora antal invandrarelever 1 grundskolan som behöver slöd för sin
språkutveckling.

Jag
viU i detta sammanhang erinra om atl invandrarbarnens behov av särskilt stöd i
undervisningen dessuiom kan tillgodoses genom den för-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 89

stärkningsresurs
om 0,585 veckotimmar per elev i grundskolan som jag förordat skall utgå enligt
propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 5.2 och 5.3). Denna bygger
likaledes på en behovsorienlerad, fri resursfördelning inom den enskilda
kommunens olika rektorsområden. Utgångspunkten för resurstUldelningen bör vara
rektorsområdets totala arbetssituation, som kan påverkas av sådana faktorer som
den sociala miljön i området, antalet elever på olika stadier, antalet
invandrarelever och personalomsättningen. Det ankommer här på kommunerna själva
alt bedöma vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen.
Några cenirala direktiv för hur delta stöd skall se ut bör inte utfärdas.

Jag
vill slutligen ta upp frågan om beräkningen av skolledningens dimensionering i gmndskolan.
F. n. ges varje fullt 13-tal veckotimmar stödundervisning 0,5 poäng. TCO anför
kritik mot att det renodlade resurstinitalel för stödundervisning i svenska får
negativa konsekvenser för skolledartesursen, emedan denna är knuten tUl bestämmelsema
om stödundervisning. Under fömtsättning att stödundervisning i svenska, studiehandledning
och hemspråksundervisning samtliga ger poäng för skoUedarresursen tUlstyrker
TCO förslaget. Jag har i propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 5.4)
förordat att varje basresurs på grundskolan skaU ge 1,5 poäng, vUket medför en
utökning av antalet skolledare. Det föreslagna nya systemet för skolledningens
dimensionering innebär totalt en förstärkning av skoUedarresursen i
grundskolan. Dels minskas skolledamas undervisningsskyldighet, dels ökar
antalet skolledare på gmnd av det nya systemet för beräkning av kommunens skol-poäng.
Den av invandrargruppen föreslagna renodlade resursen för stödundervisning i
svenska för invandrarelever i gmndskolan medför således i praktiken inle
generella negativa konsekvenser för skoUedartesur-sen, då denna kommer att
byggas upp på elt annorlunda sätt för grundskolan. Att införa ett nytt system
med tillgodoräknande av poäng för avgränsade uppgifter anser jag inte rimligt.
Däremot förordar jag att de skolledartjänster som inrättats med stöd av nu
gällande bestämmelser skall finnas kvar. Jag finner således TCO:s synpunkter
tillgodosedda i detta avseende.

Invandrargruppen
har i sin nulägesbeskrivning konstaterat att stödbehoven för invandrarelever i
gymnasieskolan totalt har ökat, efiersom allt fler invandrarelever söker in i
gymnasiala skolor. De resurser som hittills har ställts tUl gymnasieskolans
förfogande är därför otillräckliga, om invandrarelevernas stödbehov skall kunna
tillgodoses.

På
grand av remissinstansernas kritik bl. a. mot tidigare begränsade möjligheter
för elevema att upprätthålla hemspråket i gymnasieskolan enbart genom utbyte av
B- eller C-språk eller engelska, har jag funnit det angeläget att förorda en slörre
satsning som beräkningsgrund för kommunernas insalser i gymnasieskolan än
invandrargruppen föreslagit.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 90

Jag
förordar elt statligt bidrag för en satsning på tre veckotimmar per grupp för
hemspråksundervisning i stället för av invandrargruppen föreslagna två
veckotimmar per gmpp. Därutöver bör möjligheten kvarstå atl byta ut
undervisningen i elt främmande språk mot undervisning i hemspråket. Till delta komnier
det av mig i prop. 1975/76: 100 (bil. 10) förordade slalliga resurslillskollet
om 5 milj. kr. för stödundervisning i svenska för invandrarelever i
gymnasieskolan.

Centralorganisationen
SACO/SR (SACO/SR) har anfört all den föreslagna resurstilldelningen för
stödundervisning i svenska är otillräcklig. Jag vill erinra om atl
invandrarelever i gymnasieskolan utöver det statliga resurstillskottet om 5
milj. kr. har möjlighet lill slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för
stödundervisning. Jag erinrar dessutom om alt erfarenhetema av den pågående
verksamheten med stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan är
begränsade. Arbetet härmed kom i de flesta kommuner i gång försl fr. o. m.
vårterminen 1975. Enligl min mening är del således för tidigt att dra någon
sådan slutsats som SACO/SR gör av den föreslagna resurstiUdelningen för
slödunder-visning i svenska. Jag förutsätter att SÖ efler sin utvärdering av
försöksverksamheten återkommer i denna fråga.

Jag finner således även
gymnasieelevernas behov väl tillgodosett genom föreliggande förslag lUl
resurstilldelning. Denna kan tUlgodose också de elever, som invandrat vid så
sen tidpunkt, alt de inte fått del av stödet för invandrarbamen i grandskolan,
liksom dem som invandrat i högstadieåldrarna och för vilka insatsema på
högstadiet salts in så sent atl de inle har fått avsedd effekt. För dessa
ungdomar i gymnasieskolan krävs framför allt en utbyggd stödundervisning i
svenska och siudiehandledning på hemspråket, liksom introduktionskurser före de
egentliga gymnasiestudierna. I invandrartäta kommuner medger resurserna även
att s. k. förberedelseklasser eller enspråkiga gmpper inom den svenska klassens
ram med enspråkig undervisning kan organiseras.

Med hänvisning till ovan
anförda kring resursens storlek och användning förordar jag således alt
invandrargruppens samlade förslag till statsbidragels storlek och fördelning
läggs till gmnd för regeringens och riksdagens beslut med följande undantag.
Den genomsnittliga gruppstorleken bör även i förskolan vara fyra barn och veckotimla-let
för sådan gmpp högst fyra. I förskolan är endast sexåringama, som omfattas av
den allmänna förskolan, berättigade till hemspråkslräning. För gymnasieskolan
bör hemspråksundervisningen omfatta genomsnittligt högst Ire veckolimmar per
grupp om fyra elever, dvs. en veckotimme mer än de av invandrargruppen
föreslagna. Jag avser atl i annat sammanhang föreslå regeringen att det uppdras
åt SÖ att i samarbete med socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet utarbeta
information om verksamheten till vägledning för kommunerna, skolpersonalen, invandrarföräldrama
och eleverna på olika skolstadier.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 91

5.5
Organisation av verksamheten

Förskolan

Invandrargruppens
förslag om språkstödjande ålgärder för invandrarbarn i förskoleåldem, i
daghem, deltidsgmpper och familjedaghem, har vunnit mycket stor anslutning
bland remissinstanserna. Bl. a. socialstyrelsen, SÖ och länsstyrelsen i
Blekinge län påpekar all invandrarbarn som vistas i daghem och familjedaghem
har stort behov av insatser redan från mycket låg ålder. Invandrarbarn, som
vistas hela da-en i en helt svenskspråkig miljö, förlorar mycket snabbt sitt
eget hemspråk, vilkel kan medföra svåra störningar i deras personlighetsulveckling.
Svenska kommunförbundet anser att förslaget om heltidsförskola för
invandrarbarn och deltidsförskola redan från fyra års ålder för övriga
invandrarbarn bör få gälla som en allmän målsättning, i all synnerhet som
betydande svårigheter kommer atl föreligga i många kommuner att ordna bamomsorgen
enligt invandrargmppens intentioner. Länsstyrelsen i Blekinge län betoriar
likaledes all förslaget om att invandrarbarn bör erbjudas vistelse i
deltidsgrupp från fyra års ålder förutsätter en väl utbyggd bamomsorg. TCO
föreslår en skärpning av förskolelagen, så att del blir en rättighet för barn
med särskilda behov dit invandrarbarnen räknas att erhålla plats i
förskola senast från fyra års ålder. Endasl undantagsvis under en
övergångsperiod accepterar TCO att invandrarbarn placeras i familjedaghem och
då i hem från samma språkgrupp.

Sveriges
Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet. Riksförbundet finska
föreningar i Sverige, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer, TCO, länsstyrelserna
i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus län samt länsskolnämnden i
Västmanlands län förordar att enspråkiga grupper bUdas i daghem och deltidsgmpper
med tvåspråkig personal, fömtsatt att sammanhåUningen inte drivs så långt att
invandrarbarnen isoleras från sina svensktalande kamrater. I andra hand bör ett
system med ambulerande hemspråkslärare tillämpas.

Efter
samråd med chefen för socialdepartementet ansluter jag mig till invandrargmppens
förslag om språkträning för invandrarbarn i daghem och deltidsgmpper. I
propositionen om ulbyggnad av barnomsorgen föreslås en lagregel, i vUken
kommunerna åläggs skyldighet att genoni en planmässig utbyggnad svara för
omsorgen i daghem, fritidshem och familjedaghem för barn med förvärvsarbetande
eller studerande föräldrar. Som familjesiödsulredningen påpekar i sitt
remissvar kommer därmed antalet invandrarbam, som från tidig ålder vistas i
daghem, att öka och därmed också trycket på att tiUgodose dessa bams behov av
stimulans för sin utveckling mol en aktiv tvåspråkighet. Hemspråks-träningen i
heltidsförskolan kan, som invandrargruppen understryker, inte avskiljas som elt
särskUt undervisningsmoment. Det är i stället

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 92

fråga
om en integrerad del av förskolans arbetssätt, som går ut på att stödja den
totala personlighetsutvecklingen.

Genom
att jag beräknar den genomsnittUga gmppstorleken till fyra barn per grupp
möjliggörs i invandrartäta kommuner enspråkiga deltidsgmpper för sexåringama i
den allmänna förskolan, i dé fall föräldrar, personal och ansvarigt kommunalt
organ finner en sådan organisalion lämplig, samt enspråkiga sexårsgmpper i daghemmen
under motsvarande tid. I mera invandrarglesa kommuner kan även enstaka förskolebam
genom den lägre gmppstorleken få hemspråksträning integrerad i
deltidsförskolan eUer daghemmet under dagliga pass. Jag anser att invandrarbamen
måste få täta kontakter med hemspråksläraren, om möjligt varje veckodag som
förskolan pågår.

Jag
understryker i likhet med invandrargmppen det angelägna i alt till
heltidsförskolan knyta tvåspråkig personal. Denna personal är, som remissinstanserna
framhåller, speciellt viktig för att tUlgodose de srriå bamens behov, när de börjar
utveckla sitt egentiiga tal. En kraftig satsning måste då ske på att utbilda
tvåspråkiga personer för tjänstgöring i daghemsverksamheten.

Genom
den i propositionen om utbyggnad av barnomsorgen föreslagna skärpningen av
kommunemas skyldighet atl anvisa plats i förskola för barn med behov av särskUt
stöd för sin utveckling, dit många invandrarbarn enligl lagens definition hör,
torde antalet invandrarbarn under sex års ålder öka även i deltidsförskolan.
Även för dessa barns behov krävs ett ökat antal tvåspråkiga förskollärare.

Jag
förordar följaktiigen alt av mig föreslagna organisatoriska åtgärder godkännes.
Jag avser alt i annat sammanhang föreslå regeringen att socialslyrelsen får i
uppdrag alt i samråd med SÖ utforma riktlinjer för hemspråkslräning i den
allmänna förskolan och i daghemmen. De synpunkler som redovisats av
barnomsorgsgruppen i betänkandet Samverkan i bamomsorgen samt remissyttrandena
däröver bör beaktas i delta arbete. Detla uppdrag bör kunna ingå som en del i
det arbete med Arbetsplan nr 4 för förskolan, som avser invandrarbarnen, vilkel
socialstyrelsen beräknar ha slutfört lill hösten 1976.

Grundskolan

Invandrargruppen
betonar att det är angeläget atl invandrarbarnens situation vid övergången från
förskola lill grundskola blir föremål för särskild uppmärksamhet. Nära
samverkan meUan förskola och grundskola blir därför nödvändig. Jag delar
Svenska kommunförbundets och skolstyrelsens i Jönköping åsikt alt
invandrarbarnens stadieövergångar bör behandlas som naturliga delar i de mtiner
som utarbetas för samverkan kring barns övergång från förskolan tiU gmndskolan
i aUmänhet och att särskilda rutiner inte bör tUlskapas enbart för invandrarbamen.
I denna fråga hänvisar jag lUl propositionen om skolans inre arbele

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 93

(avsnitt
2.3). Regeringen framhåller där att det bör ankomma på kommunema alt lillsammans
med berörda personalkategorier bestämma hur delta samarbete bör utformas. Jag anser
det vara av slor vikt att förskolans och skolans personal får möjlighet till
viss gemensam fortbildning i invandrarfrågor. Det är nödvändigt att de oUka
insatser som gjorts i förskolan får en naturlig uppföljning i gmndskolan och
att gmndskolan följer upp förskolans arbetssätt.

Erfarenheterna
under de gångna åren har visat det nödvändiga i att varje kommun behandlas som
en enhet för sig för att fastställa kommunens totala lärarveckotimmar för
stöd- resp. hemspråksundervisning och fördelningen av denna resurs på olika
grupper. I kommuner med många invandrarelever har det varit möjligt att tUlgodose
också enstaka elevers behov i ett rektorsområde med elt visst hemspråk genom
att andra undervisningsgrupper gjorts slörre än beräkningsgrunden och genom
alt lärarlimmarna i hemspråk inte strikt fördelals efler underlaget per språk.

Invandrargruppen
föreslår som principiell utgångspunkt att det genomsnittliga antalet elever
per grupp i hemspråksundervisning skall vara fyra. Utifrån detta riktmärke kan
elevgrupperna ha växlande storlek. Jag anser i likhet med invandrargruppen och
flertalet remissinstanser alt störte elevgmpper än fyra elever bör
eftersträvas. Undervisningen för invandrarelever bör kunna föras samman tUl
viss skola/vissa skolor i de kommuner, där detta är praktiskt genomförbart.
Detta bör göras för alt frigöra resurser, som ger fler elever möjlighet lill
hemspråksundervisning, och därigenom uppnå största möjUga effekt av den
samlade statiiga resursen. F.n. deltar enligt SCB:s undersökningar endast 29,5
% av invandrarbarnen i gmndskolan i hemspråksundervisningen. Deras antal bör
kunna öka genom en effektivare uppsökande verksamhet och information om
kommunens skyldighet att anordna hemspråksundervisning och stödundervisning i
svenska samt om målen för den svenska invandrarpolitiken. Det kan då även i en
del kommuner med elt Utet antal invandrarelever bli praktiskt genomförbart alt
organisera undervisning i hemspråket. I propositionen om skolans inre arbete
(avsnitt 2.3), där jag behandlat frågan om elev- och personalgrupperingar,
framhålls bl. a. .att det är en fördel om skolan, såsom i dag sker, ger elever
i olika åldrar tillfälle att arbeta och vara tillsammans. Denna princip torde
kunna tillämpas för invandrarelever med samma hemspråk med positiva effekter
för elevema vad gäller sociala och känslomässiga relationer och allmän
språkutveckling.

Frågan
om den genomsnittliga gmppstorleken är direkt kopplad tUl invandrargmppens
principiella förslag alt hemspråksundervisningen bör kunna föras samman tiU
viss skola/vissa skolor i kommunen. Elt sådant sammanförande kan bedömas
utifrån olika utgångspunkter. Flera länsskolnämnder och skolstyrelser framför
vissa betänkligheter mot princi-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 94

pen.
Länsskolnämnderna i Kronobergs, Västmanlands och Örebro län anser att kommunen
mycket noga måste kartlägga för- och nackdelar för elevema vid etl
sammanförande av hemspråksundervisningen. En organisalion med ambulerande
lärare eller sammanförd undervisning får avvägas från fall lill fall med hänsyn
lill elevernas behov och olika lokala förutsättningar. Detta har också
framhållits av invandrargruppen. Slockholms skoldirektion påpekar, att tanken
att invandrarbarnen utgör en kulturell tillgång för skolan försvinner, om man
utvecklar koncentrationen för långt.

De
farhågor för en ökad segration, som t. ex. länsskolnämnden i Älvsborgs län
anför, motsägs av erfarenheterna från försöksverksamhel med enspråkiga
förberedelseklasser i åtskilliga kommuner med många invandrarelever.
Inrättandet av förberedelseklasser är alltid en följd av central planering inom
kommunen med hela eller del av kommunen som upptagningsområde. Erfarenheterna hUtUls
visar på vissa sociala vinster. Eleverna känner trygghet i språkligt homogena
grupper. Enligt min mening får man inle bortse från den sociala isolering, som
kan bli följden om invandrarelever sammanförs tUl viss skola/vissa skolor. Denna
isolering torde emellertid kunna överbryggas genom de verksamheter som den
föreslagna samlade skoldagen kommer atl rymma.

Jag
vill understryka att frågan om ett sammanförande av hemspråksundervisningen
till viss skola/vissa skolor eller inte måsle diskuteras med beaktande av en
rad faktorer. Elevens behov måsle självfallet alllid stå i förgrunden liksom
föräldrarnas synpunkter. Sammanfattningsvis måsle frågan om en koncentration av
hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor bedömas med hänsyn till
elevernas geografiska, språkliga och åldersmässiga spridning, kommunens lotalresurs,
lärartillgång och läromedelslillgång samt till schemalekniska problem. Beaktas
här angivna faktorer, bör hemspråksundervisningen kunna-organiseras enligt
invandrargruppens förslag.

Vad
gäller låg- och mellanstadiet anser invandrargmppen alt, även för barn som haft
en relalivi gynnsam språksituation i förskolan, del är viktigt att koncentrera
en relativt stor del av hemspråksundervisningen till. lågstadiet. Det är likaså
viktigt alt finna former för elt väl fungerande samarbele mellan
invandrarbarnels svenska lärare och hemspråksläraren. Invandrargruppen har
därför skisserat nio modellförslag för hur eleverna kan grupperas i låg- och
mellanstadiet. Förslagen utgår från principen alt sammanföra
hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor och från alt svensklärare
och hemspråkslärare arbetar parallellt eller tillsammans i klassen som
kompanjonlärare.

De
flesta remissinsianserna tiUstyrker generellt förslagen. Jag instämmer i vad
SÖ anför om att modellförslagen kan vara utgångspunkter för det lokala
utvecklingsarbetet och atl de bör prövas. Skolstyrelsen i Malmö redovisar bl.a.
goda erfarenheter från försök med tvåspråkig

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 95

undervisning
på lågstadiet och har i årskurs 1 prövat i stort sett samma timplan som
invandrargruppen skisserat. Jag delar också skolstyrelsens i Eskilstuna
synpunkt, alt de föreslagna modellerna för årskurs 1 har den fördelen alt
eleverna får gå i svensk klass men ändå får den viktigaste undervisningen på
sitt modersmål. Eleverna kan i stort sett bilda sammanhållna klasser genom hela
grundskolan. Även anordningar som förberedelseklasser kan, såsom SÖ framhåller,
övervägas inom ramen för invandrargruppens modellförslag. Länsstyrelsen i
Västmanlands län, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska ulbildningsrådet,
finska delegationen, Riksförbundet Hem och Skola, Esternas representation i Sverige,
Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Göteborgs
allmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Malmö uttalar sig för speciella invandrarklasser,
s. k. förberedelseklasser eUer enspråkiga klasser. Skolstyrelsen i Malmö
betonar dock viklen av alt aktivt verka för en relativt snabb inskolning av
invandrareleverna i vanliga klasser. Länsskolnämnden och länsstyrelsen i
Blekinge län, Norrköpings och Gislaveds kommuner och skolstyrelsen i Olofström
är kritiska mot enspråksklasser. De först nämnda anser att undervisning i sin
helhet på hemspråket, med orienteringsämnen och matematik, torde leda till att
olika former av jämkad studiegång måsle tillgripas på högstadiet eller alt
särskilda klasser måsle bildas med resp. hemspråk.

Jag anser för egen del alt
det måsle vara kommunerna obetaget att i samråd med de lokala inyandrarorganisalionerna,
invandrarföräldrama och invandrareleverna organisera undervisningen enligt den
modell som är bäst ägnad all tillgodose elevernas allsidiga utveckling och
studiesituation. Genom den flexibililet som möjliggörs, om riksdagen bifaller förslagen
i propositionen om skolans inre arbete, vad gäller möjlighet lill lokala
studiegångar, arbetsenheter, olika undervisningsgmpper samt till att upprätthålla
arbetslagsprincipen ges rika möjligheter till lokala variationer. I detta
sammanhang är förberedelseklasser och enspråkiga klasser en modell.

Invandrargruppen
föreslår att hemspråksundervisningen alltjämt skall vara frivillig för
eleverna, medan deltagande i stödundervisning i svenska och studiehandledning
på hemspråket är obligatoriskt. Detla förslag accepteras inle av TCO, Sveriges
Finska Lärarförening, Grekiska riksförbundet. Jugoslaviska riksförbundet,
skolstyrelsen i Sundsvall, Tvåspråkiga lärares förening och Tvåspråkiga lärare
i Stockholm. Nämnda remissinstanser hävdar att hemspråksundervisning skall vara
obligatorisk för invandrarelever. Länsslyrelsen i Norrbottens län släller sig å
sin sida tveksam lill ett obligatorium för eleverna att.delta i
slödunder-visning i svenska och siudiehandledning på hemspråket.

Jag
erinrar här om att riksdagen i anledning av prop. 1975: 26 (avsnitt 6.7)
beslutat att deltagande i hemspråksundervisning skall vara

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 96

frivilligt
(InU 1975: 6, rskr 1975: 160). Föredragande statsrådet anför där.

Jag
hyser viss förståelse för dem som förordar att hemspråksundervisningen bör
vara obligatorisk för eleven. Som jag tidigare har framhållit är väl befästa
kunskaper i modersmålet ofta avgörande för många invandrarbarns senare
skolgång. Detta är emellertid inle alllid fallet. Erfarenheterna visar
nämligen att många invandrarelever vid skolstarten har betydligt bättre
kunskaper i svenska än i hemspråket. Många barn har t. o. m. så bristfälliga
kunskaper i hemspråket att det kan ifrågasättas om inle hemspråket för dem är
ett främmande språk. I sådana fall är det tveksamt om elt obligatorium för
eleven skulle vara meningsfullt. Enligt min mening bör deltagande i
hemspråksundervisning vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende
av de berörda barnens och föräldrarnas önskemål härom. Skolan och berörda
myndigheter bör dock på etl aktivt sätt sprida upplysning om möjlighelerna till
undervisning i ursprungslandets språk och kultur. Barnet bör så långt som
möjligt kunna få undervisning i sitt hemspråk när barnet och hans föräldrar
finner det påkallat.

Jag
finner inte skäl alt förorda någon ändring av riksdagens beslut i frågan.

Etl tiotal remissinstanser
ifrågasätter i samband med modellförslagen invandrargruppens stäUningstagande
att engelska alltjämt införs som främmande språk i årskurs 3 för
invandrarelever. Länsskolnämnden i Östergötlands län ställer frågan om inte
invandrargruppens redovisning av tvåspråkighetens dilemma för de yngsta
invandrareleverna innebär alt ämnets slällning på grundskolans lägre stadier
borde omprövas och engelskan flyttas tillbaka till årskurs 5. TCO anser att det
bör finnas möjlighet till en tillrättalagd studiegång för de elever, som genom
engelskan får sin allmänna språkutveckling komplicerad, samtidigt som ett
uppskjutande av ämnet t. ex. till årskurs 7 inte får leda till att möjligheten
till fortsatta studier i gymnasieskolan och därefter försvåras. Riksförbundet
finska föreningar i Sverige anser att mari bör pröva olika senarelagda
lidpunkter för engelskundervisningen. Finlandssvenskarnas riksförbund och
skolstyrelsen i Eskilstuna föreslår alt engelskan införs i årskurs 4. Allmänna
skolstyrelsen i Göteborg uttalar att, efiersom invandrargruppen inte
presenterar någon lösning på problemet med engelskans slällning, frågan måste
ägnas fortsalt uppmärksamhet.

Jag
är inte beredd att föreslå någon förändring av engelskans ställning i årskurs
3 i grundskolan utan förordar att en tUlrältalagd studiegång tillämpas för de
elever, vilkas studiesituation kompliceras genom att ett andra främmande språk
införs redan i årskurs 3. Jag avser att i annat sammanhang föreslå att
regeringen uppdrar åt SÖ alt kartlägga problemet och redovisa vilka åtgärder
som kan vidtas för alt underlätta engelskstudierna för invandrareleverna.

Försöksverksamheter
med finska och samiska som tUlvalsänmen pågår i Norrbottens län och med finska
som tUlvalsämne i Botkyrka kom-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 97

mun. De omfattar ännu bara tillvalet läsåret 1975/76.
Någon utvärdering föreligger således inte av dessa försök. Vidare är lillvalssystemet
på högstadiet föremål för diskussion, liksom etl reviderat förslag tUl förändrat
språkprogram i gymnasieskolan.

Flertalet remissinstanser finner det därför riktigt att
invandrargruppen inte har tagit ställning för en förändring av nuvarande
ordning. De anser genomgående att hemspråket bör kunna bli tillvalsämne. Göteborgs
kommun hävdar bl. a. alt försöksverksamheten med hemspråk som lillvalsämne för
invandrareleverna bör öka. SIV föreslår all möjlighet att studera invandrarspråk
som tillvalsämne både för invandrarelever och svenska elever bör övervägas.

Jag är inle beredd alt förorda en separat lösning av
frågan om språktillvalet på högstadiet för invandrarelevema. Jag har i
propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 2.6) förordat atl SÖ erhåller i uppdrag
all företa en samlad läroplansöversyn av högstadiet. Denna skulle då också
omfatta språklUlvalet för invandrarelever. Möjligheten att erbjuda hemspråk
som alternativ lill franska och tyska bör övervägas i detta sammanhang.

Gymnasieskolan

Invandrargruppen har föreslagit alt även invandrarelever i
gymnasieskolan i princip bör kunna få undervisning i sitt hemspråk och studiehandledning
på detta. De föreslås också kunna få stödundervisning i svenska. Gruppen
föreslår att för hemspråksundervisning och studie-handledning på hemspråket tUlämpas
en organisation med en genomsnittlig gruppstorlek om fyra elever. Inom den lolala
resursen för hemspråksundervisning bör också på samma sätt som i grundskolan
hemspråksundervisning kunna organiseras i mindre gmpper än de föreslagna
genomsnittliga.

Flertalet remissinstanser instämmer i invandrargruppens
principiella förslag tUl organisalion av grupperna. Jag förordar följaktiigen
att den av invandrargruppen föreslagna organisationen för hemspråksundervisning
i gymnasieskolan genomförs.

Invandrargruppen föreslår vidare all möjligheten all läsa
hemspråk som alternativ till B- eller C-språk eller engelska skall kvarstå
enligt nuvarande regler. Detsamma gäller möjligheten alt avlägga särskild prövning
i hemspråket enligt gällande beslämmelser, oavsett om gruppundervisning som B-
eller C-språk kommit lill stånd eller inle. Flertalet remissinstanser
tillstyrker också detta förslag. Ell tiotal är kritiska mol alt gruppstorleken
åtta elever föreslås oförändrad vid tillval av hemspråk. SÖ och Sveriges Finska
Lärarförening anser atl gmppstorleken bör ändras tUl fem. TCO och Norrköpings
kommun föreslår att den bör vara fyra. Skolstyrelsen i Malmö framhåller alt
Malmö ännu aldrig kunnat bilda gmpper för hemspråksundervisning som B- eller C-språk
med

7 Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 98

nuvarande
bestämmelser om åtta elever per gmpp. Socialstyrelsen anser att
invandrareleverna måste ges betydligt generösare stöd tills vidare i avvaktan
på atl en utvärdering görs om effekterna av en större satsning på hemspråkslräning
i de lägre skolåldrarna nått åsyftad verkan. Finsksvenska utbildningsrådet,
finska delegationen och Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser all de
finska invandrareleverna borde beredas möjlighet till gymnasiestudier i och på
modersmålet, organiserade i tvåspråkiga klasser och i rent finska skolor.

Jag
anser i likhet med socialslyrelsen alt invandrareleverna t. v. måste ges elt
starkare stöd vad gäller t. ex. särskUd studiegång, olika elevvårdande
insatser och parallellundervisning på hemspråket. Jag är dock inte beredd att
föreslå några genomgripande förändringar i fråga om gymnasieskolans organisalion
för invandrareleverna. Jag har i annat sammanhang aviserat atl en utredning bör
tillsältas om gymnasieskolans framlida organisalion bl. a. enligt principen om
återkommande utbildning. Jag anser att invandrarelevernas situation bör
beaktas i detta sammanhang. Vidare har gymnasieskolegruppen i en rapport (Ds U
1975: 18) Utbildning m. m. för 1619-åringar föreslagit ålgärder för atl följa
ungdomar i nämnda åldersgrupp. För att bättre anpassa gymnasieskolans ulbildning
till ungdomars önskemål och förutsättningar föreslås, vid sidan av den vanliga gymnasieutbUdningen,
ell system med kortare yrkesinriktade kurser. Belänkandet remissbehandlas f. n.

Som jag tidigare har
anfört (5.4.) bör möjligheten att byta ul B- eller C-språk eller engelska mot
hemspråket t. v. behållas. Därvid är informationen till invandrareleverna
inför övergången lill gymnasieskolan av största betydelse liksom alt skolan
intar en positiv attityd lill hemspråksundervisningen och stimulerar elevema
all välja denna möjlighet att fördjupa kunskaperna i det egna hemspråket.
Däremot anser jag mig inte kunna förorda av SÖ m. fl. föreslagna generella
sänkning av gruppstorleken från åtta till fem eller fyra elever. De
ytterligare resurser, som en generell sänkning av gruppstorleken till t. ex.
hälften skulle kräva är betydande. Jag förordar därför alt gruppstorleken
kvarstår oförändrad i awaktan på en utvärdering av vad del av mig förordade statiiga
resurstillskottet kan innebära på gymnasial nivå för invandrareleverna.

Invandrargmppens
förslag lill extra statsbidrag för stödundervisning i svenska i gymnasieskolan
på samma grunder som det exlra statsbidrag som f. n. utgår lill stödåtgärder
för invandrarelever tillstyrks generellt av remissinstanserna. Invandrargruppen
föreslår elt belopp på 5 mUj. kr. att fördelas fr. o. m. den 1 juli 1976 av SÖ
efter ansökan från kommunerna. Jag har i prop. 1975/76: 100 (bil. 10) förordat
att det exlra resurstillskottet om 5 mUj. kr. för stödundervisning i svenska
fastställs all ulgå från den 1 juli 1976 all fördelas bland de kommuner som ansöker
härom hos SÖ. Dessutom bör invandrareleverna liksom nu ha

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 99

möjlighet
lill slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för slödunder-visning.

För all vidga
rekryteringen av invandrarungdomar lill gymnasieskolan förordar
invandrargruppen en förberedande verksamhet med korta introduktionskurser i
gymnasieskolan för de ungdomar som inle är förberedda alt gå direkt in i det
fasta studiesystemel. Sådana kurser föreslås ha kontinuerlig intagning.
Övergång till studieväg i gymnasieskolan bör Ukaledes ske kontinuerligt, när
så är praktiskt möjligt. Om det visar sig nödvändigt bör undervisningsspråket
vara elevens hemspråk. Deitidsstudier bör kunna bedrivas. Invandrargruppen
föreslår atl försöksverksamhet med sådana introduktionskurser igångsätts och
alt kompletterande kurser vid behov anordnas på ferietid på flertalet gymna-sieorler
och, om möjligt, anordnas vid gymnasieskola med oUka studievägar.

SÖ
och Botkyrka kommun föreslår all kurserna i princip bör v?,ra etl år. Länsslyrelsen
i Norrbottens län anser alt de bör utsträckas till elt eller två år. Jag anser
för egen del alt introduktionskurserna under läsåret bör omfatta lägst 20
veckor i likhet med de 20-veckors yrkesinriktade grundkurser för
invandrarungdomar som fullgjort skolplikten och är i åldrarna 1620 år, vilka
bedrivs i tre kommuner, däribland Malmö. Maximalt bör de omfatta 40 veckor,
dvs. två terminer. Jag delar invandrargruppens uppfattning atl konlinueriig
intagning till kurserna liksoni övergång lill gymnasieskolan bör kunna
tillämpas. Kurserna bör omfatta svenska som främmande språk, samhällskunskap,
fackterminologi, studie- och yrkesorientering (syo) och praktisk
yrkesorientering i och utanför skolan. Eleverna bör dessutom kunna välja ämne,
där behov av kompletterande undervisning föreligger, som är av vikt för atl de
skall kunna bedriva studierna i gymnasieskolan. Undervisningen bör såvitt möjligl
kunna genomföras också på elevens hemspråk inom de ramar som avsatts för
gymnasieskolan.

Jag
avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att SÖ utifrån dessa riktiinjer
får i uppdrag att utforma ramtiniplaner för och innehåll i introduktionskurser
av växlande längd inom ovan angivna minimi-resp. maximiramar samt för
kompletterande sommarkurser. Sådana kurser bör snarast och senast fr. o. m.
vårterminen 1977 försöksvis anordnas i etl antal kommuner.

Avslutningsvis vill jag i
likhet med länsskolnämnden i Östergötiands län framhåUa att invandrargmppen
inte behandlat frågan om en utvärdering av förskolans och skolans stödinsatser
för invandrarbarnens språkutveckling. Jag hänvisar här till de förslag till
utvärdering jag förordat i propositionen om skolans inre arbele. Inom denna
utvärdering bör invandrarbarnens situation utgöra en väsentiig del.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 100

5.6 Invandrarbarnens situation i specialskolan och
särskolan

Invandrargruppen har avgett vissa synpunkter på möjlighelerna
alt förbättra invandrarelevernas undervisningssituation i specialskola och
särskola, trots alt detla inte legat inom ramen för utredningens direktiv. Invandrargmppen
anser likväl all dessa synpunkter bör utgöra riktlinjer för ett fortsalt
utvecklingsarbete av resp. huvudman.

Samtliga remissinstanser som lagit upp frågan instämmer i
gruppens' överväganden. Finsk-svenska ulbUdningsrådet framhåller att det finns
många finska elever i särskolan och alt del föreligger särskilda behov av
tvåspråkiga lärare i specialskolan/särskolan. Del behövs en både elev-och familjekoncentrerad
resurs på grund av familjernas specieUa svårigheter.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet avser jag
all i annat sammanhang återkomma lill regeringen i fråga om de insatser som
kan behöva göras för all invandrarbarnen i specialskolan och särskolan skall
kunna ges bättre möjligheter all erhålla träning och undervisning i sitt
hemspråk utifrån sina förutsättningar och speciella behov.

5.7 Personalfrågor

När målen för verksamheterna för invandrarbarnen i
förskola, gmndskola och gymnasieskola skall förverkligas är den bristande
tillgången på personal för hemspråkslräning i förskolan och för hemspråksundervisning
i ungdomsskolan ett centralt problem. Del råder slor brist på tvåspråkig
personal i förskolan. Utbildning lill förskollärare och barnskötare på de slörsla
invandrarspråken finns f. n. inle. Jag har i prop. 1975/76: 89 om
lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m. föreslagit all sådan ulbildning
lill förskollärare skall starta vårterminen 1977 för 90 studerande. Flera
kommuner har svårigheter att rekrytera hemspråkslärare tUl grundskolan och
gymnasieskolan, därför alt anställningsförhåUandena är nära nog hell oreglerade
med undanlag för de finska folkskollärarnas, vilkas anställning reglerats genom
beslämmelser av den 17 juni 1970. Rekryteringen av hemspråkslärare har
hittills skell bland invandrarna själva eller, för de finska lärarnas del,
genom Finsk-svenska utbildningsrådels medverkan.

Invandrargruppen förespråkar att en personell samverkan
och en ökad integrering på alla plan mellan förskole-, fritids- och skolsektorerna
i kommunen bör komma liU stånd i arbetet för invandrarbarnen. En sådan
personell samverkan utgör också ofla en förutsättning för att erhålla
tillräckligt tjänsteunderlag. Även om det kanske inte alltid är möjligt för en
och samma person att arbeta över hela detla fält, utan en viss specialisering
på olika åldersgrupper bör ske, anser invandrargruppen alt hinder inte bör
uppställas för en sådan lösning. Således bör

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 101

både ur barnens, hemspråkslärarens och kommunens synpunkt
en flexibel modell för tjänsteorganisation sökas, som ger möjlighet till etl
breddat tjänsteunderlag. Denna inriktning anser invandrargruppen bör styra
rekryteringen och utbildningen av tvåspråkig personal för förskolan,
grundskolan och gymnasieskolan.

Invandrargruppen
understryker också atl endast tvåspråkiga personer har förutsättningar alt
svara för den hemspråksundervisning som avses i dess förslag och all dessa
personer bör sökas bland invandrarna själva i Sverige.

För all
lösa de problem som finns i fråga om organisationen av tjänster för hemspråkslräning
i förskolan och hemspråksundervisning i ungdomsskolan anser invandrargruppen
alt det är nödvändigt alt inrätta särskilda, kommunall reglerade tjänster som
hemspråkslärare med kommunerna som huvudmän. Till kommunernas kostnader bör
statsbidrag ulgå. Genom en sådan fast organisation med kommunalt reglerade
tjänster anser invandrargruppen att den nuvarande oklarheten kring
anställningsförhållandena kan bringas till en lösning så alt tjänsleinnehavarna
får trygghet i anställningen samlidigl som de kommunala huvudmännen kan sätta
in de personella resurserna, där de bedöms bäst behövas.

I
hemspråkslärarens arbetsuppgifter bör, enligl invandrargruppens förslag, kunna
ingå atl medverka i uppsökande verksamhel, arbeta med hemspråkslränUig inom
förskolan samt med hemspråksundervisning i grundskolan och/eller
gymnasieskolan. I likhet med annan pedagogisk personal bör vidare
hemspråkslärare delta i skolans konferenser, studiedagar, föräldrakonlakter
samt övriga sammanträden och möten liksom medverka vid inskrivning av elever,
vid prövningar och tillsyn av elever samt i friluftsverksamheten i skolan.
Ytterligare föreslås, liksom f. n. sker, hemspråkslärare fullgöra sociala
kontaktuppgifter bland invandrarbamen och -ungdomarna och deras familjer. Bl.
a. bör hemspråksläraren därvid uppmärksamma invandrarkvinnornas
utbildningsbehov och förmedla kontakter för dessa och för andra, sociala
hjälpbehov med ansvariga kommunala organ. Invandrargmppen förutsätter alt löne-
och ansläUrungsvillkoren för dessa hemspråkslärartjänster blir faststäUda i
vanlig ordning efter förhandligar.

Elt
flertal remissinstanser understryker behovet av en personell samordning mellan
förskolan och ungdomsskolan och samordning av insatserna i en uppsökande verksamhel.
SÖ och socialslyrelsen anser att hemspråkslärarnas kurativa insalser utgör elt
viktigt komplement i det elevvårdande arbetet. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
framhåller alt de skulle bli mycket betydelsefulla för att hjälpa
invandrarkvinnorna och invandrarungdomarna. Slockholms och Göteborgs kommuner
betonar likaledes de vikliga sociala konlaklinsalser som hemspråkslärarna utför
redan i dag och tillslyrker förslaget om en personell samverkan.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 102

När
det gäller förslaget om sladieövergripande Ijänstgöring för hemspråkslärare är
remissinstanserna splittrade. TCO anser del t. ex. angeläget med en personell
samverkan men ansluter sig inte tUl förslaget i övrigt. SACO/SR hävdar alt två
tjänstetyper bör inrättas för hemspråkslärare, den ena för förskolan och låg-
och mellanstadiet och den andra för högstadiet och gymnasieskolan.
Huvudinnehållet i tjänsterna bör vara läramppgifter, medan andra
arbetsuppgifter bör avvägas efter förhandlingar. Göteborgs allmänna
skolstyrelse betonar all tjänstgöringen bör omfatta förskolalågstadium resp.
mellanstadiumhögstadium och/eller gymnasieskola. Sociala centralnämnden i
Sundsvall anser atl hemspråkslränare bör finnas för förskolan och hemspråkslärare
för övriga skolformer, medan skolstyrelsen därstädes finner att den sladieövergripande
tjänstgöringen medför uppenbara fördelar. SÖ anser att också ijänslgöring i
kommunal vuxenutbildning för invandrare bör kunna påläggas hemspråksläraren.

För
egen del anser jag liksom invandrargruppen att inga formella hinder bör
föreligga för samma personer alt tjänstgöra inom förskolan och samtliga
skolstadier. Det torde emellertid sällan behövas, då de orter, där också
gymnasieskola finns, i regel kan förutsättas ha ett så stort antal
invandrarbarn och invandrarungdomar atl underlaget för tjänstgöringen måsle
delas upp på flera hemspråkslärare.

Av
praktiska skäl torde en viss specialisering av hemspråkslärarnas Ijänslgöring
på olika åldersgrupper vara lämpUg såsom också invandrargmppen påpekar. Jag
förordar liksom SACO/SR atl denna specialisering sker så alt förskolan och gmndskolans
låg- och mellanstadium bildar en helhet för hemspråksläramas tjänstgöring och
högstadiet saml gymnasieskolan utgör en annan. Härigenom blir det möjligt för
ett invandrarbarn att ha samma hemspråkslärare i förskolan och under de
tidigare gmndskoleåren. Detta är viktigt för barnens känslomässiga och sociala
utveckling under de år, då kontinuitet och fasta vuxenkontakter är som mest
väsentliga för barn, samtidigt som de alltmer frigör sig från de vuxna. Fasta
vuxenkontakter är särskUt nödvändiga för invandrarbarnen som jämsides med sin
frigörelseprocess från de vuxna skall finna sin tvåspråkiga identitet.

Med de skilda fömtsättningar
som föreUgger i kommunerna för tjänsteunderlag för hemspråkslärartjänster
finner jag atl några generella regler för tjänstgöringens förläggning till
visst stadium inte kan uppställas. Det måste ankomma på den enskUda kommunen
att avväga vilka sladieövergripande tjänstgöringsförhållanden för resp.
hemspråkslärare som är mest ändamålsenUg.

Vad gäller hemspråkslärarnas
arbetsuppgifter har en del remissinstanser funnit dem vara alltför omfattande.
Ett antal remissinstanser har också reagerat mot alt hemspråksläraren skall
fullgöra sociala kontaktuppgifter. Jag vill understryka att många av de
arbetsuppgifter som

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 103

invandrargruppen
föreslår skall fullgöras av hemspråkslärarna redan i dag ingår i lärares tjänstgörUig.
Kontaktuppgifter t. ex. i förhållande till elevernas hem betonas i allt lärararbete.

Utöver
vanligen förekommande läramppgifter föreslås att hemspråkslärare skall
fullgöra olika elevvårdande uppgifler, av vilka en del ingår i det vidgade
sociala ansvar som åvilar alla lärare. Vissa elevvårdande uppgifler blir
emellertid mer uttalade för alt invandrarbarnens behov skall kunna tillgodoses,
liksom de kan vara för andra grupper av barn med behov av särskUl stöd. Del
gäller framför alll de uppgifter som invandrargmppen benämnt kurativa. Jag
anser emellertid inte uttrycket kuraliv vara väl valt. Hemspråkslärarens
viktiga roll i den uppsökande verksamheten för invandrarbarnen och deras
familjer är främst av förmedlande art. Det handlar således inle om kurativa uppgifler
i den betydelse som läroplanssupplementet om skolans elevvård avser för den
speciellt elevvårdande personalen. Jag förordar därför att beteckningen socialt
kontaktarbete tiUämpas för det fördjupade samarbele och de kontakter som
hemspråksläraren har att bygga upp med invandrarbarnen och deras familjer.

Förslaget
att inrätta kommunalt reglerade hemspråkslärarljänster har fått ell splittrat
mottagande bland remissinstanserna. Bland de kritiska lill förslaget märks
SACO/SR, TCO, de flesla invandrarorganisationer-na, skolstyrelsema i Göteborg,
Södertälje och Olofström samt sociala centralnämnden i Sundsvall. TCO
framhåller med skärpa att förslaget om kommunalt reglerade tjänster står i
strid med en enhällig läraropinion och accepterar inte alt invandrargruppens
förslag föreläggs riksdagen för beslut. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser
att tjänste-konstmktionen för hemspråkslärarna bör likställas med övriga
lärares i grundskolan och gymnasieskolan. Samma sak hävdar de invandrarorganisalioner
som yttrat sig. Positiva till förslaget är bl. a. SÖ, flertalet länsskolnämnder,
AMS, SSK, Stockholms, Borås, Kiruna, Haparanda och Botkyrka kommuner samt
skolstyrelserna i Sundsvall och Nybro.

För
egen del anser jag atl det noga måsle övervägas vilka Ijänsle-konslmklioner som
kan svara mot de funktioner som hemspråkslärare skall fylla och hur den
personella samverkan mellan de olika sladiema skall kunna underlättas formellt
och reellt. Invandrargmppen har därvid funnil att den tjänslekonstruktion som tUl
innehåll och utformning bäst svarar mol de pedagogiska och sociala uppgifter
som en hemspråkslärare skall fullgöra är densamma som redan tUlämpas inom det kommunala
anslällningsområdet för t. ex. förskollärare. Jag delar denna uppfattning och
förordar invandrargmppens förslag utifrån en helhels-syn på barns och ungdomars
behov, utifrån hemspråkslärarnas nuvarande och framtida situation saml
utvecklingen mot ett mera decentraliserat beslutsfattande.

Ser
nian till nuvarande hemspråkslärares anställnings- och tjänslgö-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 104

ringsförhållanden
är alt märka all de flesta hemspråkslärare som tjänstgör inom grundskolan
eller gymnasieskolan har tiniläraranställning. Endast finska folkskollärare och
vissa andra finska lärare har statligt reglerade Ijänster av speciellt slag
genom bestämmelser meddelade den 17 juni 1970. Regleringen av de finska
folkskollärarnas ansfällnings-förhållanden gäller dock enbart för grundskolan.
Jag kan inle dela Riksförbundet finska föreningars i Sverige synpunkter att ett
genomförande av invandrargrappens förslag ger kommunema fullmakt alt tillsätta
personer ulan några som helst angivna kvalifikationer för att sköta det ansvarsfyllda
och krävande arbetet bland invandrarbarn. Jag finner förslagel vara viktigt
både för de barn och ungdomar, som deltar i hemspråksundervisningen, och för
de lärare som meddelar hemspråksundervisningen samt för kommunerna själva.
Genom kommunalt reglerade ijänster kan hemspråkslärare användas flexibelt.
Därmed tryggas också anställningen för dessa.

Ett
accepterande av vissa remissinstansers förslag till skilda tjänstekonstruktioner
för förskoleområdet och skolområdet skulle innebära att olika
statsbidragssystem måste tUlämpas för samma pedagogiska verksamhet för invandrarbam
i förskolan å ena sidan och för invandrarbarn och invandrarungdomar i
grundskolan och gymnasieskolan å den andra. Tjänstgöringen över stadiegränsema
skulle behöva regleras i olika centralt utformade beslämmelser beroende på var
vederbörande hemspråkslärare räknades ha sin huvudanslällning. Detla skulle medföra
betydande olägenheter både för de anställda och för stat och kommun. Det skulle
innebära en därtill icke önskvärd detaljreglering som klart motverkar den av remissinsianserna
i övrigt tillstyrkta flexibla resursanvändningen. Allt detta skuUe ytterst gå
ut över möjUghetema alt göra slödet för invandrarbarnen mera effektivt och på
både kort och lång sikt hämma barnens och ungdomarnas utveckling.

Jag
delar invandrargruppens principiella uppfattning alt centralt utarbetade
bestämmelser skulle motverka syftet med gruppens förslag om den kommunala
handlingsfriheten. Jag anser därför att kommunerna utifrån egna bedömningar
och värderingar av lämpligheten skall utse innehavare av hemspråkslärartjänsl.

Utifrån
ovan gjorda ställningstaganden tiUbakavisar jag krav på att centrall utfärdade
regler skall fastställas av statliga myndigheter för tillsättning,
meritvärdering och behörighet för hemspråkslärarljänster. Om den statliga
regleringen av tjänsterna, som de finska folkskollärarna omfattas av genom
beslut av den 17 juni 1970, skulle omfatta alla in-vandrarlärare, vUket TCO har
krävt, skulle mer än hälften av nu verksamma lärare ställas utanför. Vissa
fördelar skulle kunna vinnas för en del av de icke-nordiska hemspråkslärarna,
men samtidigt skulle, såsoni invandrargruppen framhåller, alla de som inte har
reguljär lärarutbild-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 105

ning falla utanför trygghetsramen genom alt särskUda
regler om behörighet ingår i den statliga regleringen av tjänsterna.

Statliga regler för tillsättning av saml meritvärdering
och behörighet för de föreslagna kommunalt reglerade hemspråkslärartjänsterna
skall inte ges, eftersom delta ankommer på kommunerna. Emellertid vill jag för
sammanhangets skull ange följande allmänna riktlinjer för vad kommunerna enligt
min mening lämpligen bör beakla i fråga om hemspråkslärartjänsterna.

Invandrargmppen har angivit inriktningen av de kvaliteter
hos den blivande hemspråksläraren som är önskvärda, utifrån dess analys av vad
hemspråkslärarens kommande verksamhetsfält innebär. Dessa riktlinjer anger alt
den personliga lämpligheten är avgörande för insatserna bland invandrarbarnen
och invandrarungdomarna och deras familjer. Det är nödvändigt atl
hemspråksläraren accepteras av och har goda kontakter bland invandrarna själva,
eljesi kan t. ex. syftel med den uppsökande verksamheten i bl. a. förskolan hell
förfelas. Vidare måsle språkfärdigheten värderas högt. Hemspråksläraren måste
både ha goda kunskaper i svenska språket och utmärkt färdighet i och på jminoritels-språket.
Utbildningsbakgrunden måste tillmätas stor vikt. Lärarutbildning och
-erfarenhet bör värderas högt, men även annan utbildning och yrkeserfarenhet
som ger kunskaper som är väsentliga för arbetsuppgifterna kan vara lika
värdefulla. Invandrargruppen finner här inte skäl alt ange någon viss
utbildningsnivå som minimum. Erfarenhet från arbete med barn och ungdom liksom
erfarenhet från arbetslivet bör tillmätas stort värde.

Om dessa riktlinjer följs, bör enligt min mening de
hemspråkslärare, som kommunerna utifrån egna bedömningar och värderingar av
lämpligheten kommer alt anställa, äga sådana personliga kvaliteter, erfarenr
heter och kunskaper all de utvecklar förmågan till god kontakt med barnen och
ungdomarna och deras familjer.

Jag förordar för egen del alt kommunall reglerade hemspråkslärarljänster
inrättas för den av mig föreslagna verksamheten. Centrala statliga regler för
tillsättning, meritvärdering och behörighet samt anvisningar för urval vid
tillsättande av tjänst som hemspråkslärare bör inte utfärdas.

Invandrargruppen föreslår att en särskild ettårig
grundutbildning anordnas för de tvåspråkiga personer utan lärarerfarenhet, som
vill söka sig till de nya hemspråkslärartjänsterna. Behovet av nyrekrytering
uppskattas av invandrargruppen till ca 500 hemspråkslärare. Den särskilda
grundutbildningen föreslås dimensioneras för 90 studerande och inledas fr. o. m.
höstterminen 1976. Eftersom frågan om grundutbildnmg av hemspråkslärare rymmer
många praktiska problem, föreslår invandrargmppen atl det uppdras åt SÖ atl i
samråd med socialstyrelsen utforma förslag till utbildningen.

8 Riksdagen 1975/76. 1 saml Nr 118

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 106

Ett
betydande antal remissinstanser redovisar betänkligheter mot invandrargruppens
förslag. Bland dessa återfinns universitetskanslersämbetet (UKÄ), SIV, SACO/SR
och TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska ulbUdningsrådet, finska
delegationen, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas
riksförbund i Sverige, Grekiska riksförbundet samt elt anlal kommuner. Jag
avser därför med utgångspunkt i invandrargmppens förslag ätt i annat sammanhang
föreslå regeringen att SÖ erhåller i uppdrag alt utforma fö;rslag till hem-språksläraratbildning.
Detta bör redovisas så alt elt förslag om utbildningen kan behandlas i
budgetarbetet för budgetåret 1977/78.

SÖ
och ett anlal invandrarorganisalioner framhåller i sina remissvar alt den särskUda
utbUdningen av tvåspråkiga förskollärare, som föresläs starta vårterminen 1977
för 90 studerande (prop. 1975/76: 89), samt den särskilda utbildning av
klasslärare med finska som modersmål, som inletts vårterminen 1975 i Stockholm
och höstterminen samma år i Göteborg, bör få anordnas även i fortsättningen.
Jag delar denna uppfattning och förordar alt nämnda utbildning t. v. anordnas.
Vad gäller den särskilda förskoUärarulbildningen finner jag det angeläget atl
dess dimensionering vid behov ökas och alt SÖ i samråd med socialstyrelsen och invandrarorganisationema
nära följer denna fråga i samband med att ansökningarna lUl den första
intagningen sker.

Jag
föreslår däremot ingen ökad intagning t. v. på den särskUda klass-lärarulbUdningen
för studerande med finska som modersmål. Det bör ankomma på SÖ alt bevaka denna
fråga i samband med sin utvärdering av denna verksamhel och därefier återkomma
i frågan.

Jag
vill understryka att det torde dröja viss tid innan de av invandrargruppen
föreslagna utbildningsåtgärdema får full effekt. Jag förordar, i enlighet med
gruppens förslag, alt tvåspråkiga, sökande prioriteras vid antagning till lärarutbUdning.
Det ankommer på antagningsmyndigheten alt inom ramen för gäUande bestämmelser
uppmärksamma all behöriga sökande med minoritetsspråk som modersmål erhåller
företräde vid an-lagning till förskollärär- och klassläramtbildning.

De
nu verksamma hemspråkslärarna har framfört önskemål om fortbUdning i olika hänseenderi.
Remissinsianserna har understmkit detta behov. Invandrargmppen anser att ett
fortbildningsprogram bör utformas, som är anpassat till nu verksamma
hemspråkslärares behov, inriktat på de arbetsuppgifter som de i framtiden
skall fylla. För hemspråkslärare, som har lärarutbUdning eller annan högre
utbildning, föreslår invandrargruppen att kortare fortbUdningskurser anordnas
under sommaren 1976 och följande år.' För dem, som saknar lärartUbUdning eller
högre UtbUdning, bör enligt invandrargruppens förslag ett utbildningsprogram
komma tUl stånd med början sommaren 1976 och fortsätta sommaren 1977.
Möjligheter tiU hemstudier i anknytning till den praktiska verksamheten bör
undersökas. Denna grupp nu verksamma herri-'

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 107

språkslärare
kan f. n. uppskattas till ca 700 personer. Därefier bör fortbildningsbehovet
behandlas på vanligt sätt. Jag instämmer med remissinstansema att
fortbildningsbehovet är stort och att de av invandrargruppen föreslagna
åtgärderna är ändamålsenliga. Jag har därför i propositionen om skolans inre
arbete behandlat frågan om fortbildning av lärare och även beräknat medel för
denna fortbildning.

Invandrargruppen
har också påpekat behovet av särskild fortbildning för tvåspråkig
förskolepersonal som ämnar söka sig tUl de nya hem-språkslärartjänslema. Jag
kommer att i annat sammanhang föreslå regeringen alt uppdrag ges till
socialstyrelsen och SÖ att i samarbete utifrån de speciella föratsättningar som
gäller för förskoleområdet utarbeta förslag till elt särskilt fortbUdningsprogram
för bamskötare och förskollärare, som vill söka sig tUl de föreslagna hemspråkslärartjänsterna,
samt att återkomma i:denna fråga samtidigt med att SÖ framlägger förslag tiU
innehåll och utbUdning i en gmndutbUdning för hemspråkslärare.

Jag
förordar alt, liksoni för förskoUäramlbUdning och klassläramtbildning, vid
antagning till gymnasieskolans vårdlinje, grenen för bama-och ungdomsvård, samt
till specialkurser för utbUdning äv barnskötare för verksamhet i den kommunala bamomsorgen,
behöriga sökande med muiorilelsspråk som modersmål erhåller företräde. Detta
kan ske inom ramen för s. k. fri kvot. Vidare är det angeläget atl sökande med
minoritetsspråk stimuleras genom arbelsmarknadsutbUdningen att genomgå bamskölamlbUdning.
Jag kommer således i annat sammanhang att föreslå regeringen alt SÖ,
socialstyrelsen och AMS erhåller i uppdrag atl utarbeta förslag till
kvoteringsregler för de tvåspråkiga personer som vill genomgå bamskötaratbildning.

Vad
gäller stödundervisningen i svenska anser invandrargruppen alt denna liksom hittUls
bör anförtros svenska lärare, dvs. lågstadielärare, meUanstadielärare eller
lärare i läroämnen med intresse och lämplighet för denna arbetsuppgift.
Invandrargruppen föreslår ingen förändring av organisationen för denna
undervisning. Vidare föreslår gmppen att det bör kunna krävas att lärare, som
meddelar stödundervisnmg i svenska, har genomgått särskild utbildning för denna
uppgift. Dessa invandiar-gruppens förslag och överväganden lämnas utan erinran
av nära nog samtliga remissinstanser. SIV och SACO/SR anser att det är
angeläget att de lärare som skall undervisa invandrarbarn i svenska har
genomgått UtbUdning i alt undervisa i svenska som främmande språk.. Länsskolnämnden
i Östergötland betonar att med dagens lärarutbildning lågstadielärare och lärare
i moderna språk sannolUct har de bästa fömtsättningarna att handha
undervisningen i svenska som främmande språk.

Jag
är för egen del inle beredd att förorda en skärpnmg av beslämmelsema om vilka
lärare som skall anses äga behörighet att handha stödundervisningen i svenska
för invandrarbarn. Jag ansluter mig därför

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 108

i
den delen till invandrargmppens överväganden att denna undervisning liksom
hittills bör anförtros svenska lärare, dvs. låg- och mellanstadielärare samt
ämneslärare med svenska och/eller moderna språk i sin ämneskombination. Det är
angeläget alt ta tillvara det intresse som finns bland de svenska lärama att
handha denna undervisning och att inte genom skärpta krav om genomgången kurs i
alt undervisa i svenska som främmande språk,, såsom SIV och SACO/SR förordar,
undandra" undervisningen befintliga lärarresurser. Jag ansluter mig därför
lill SÖ:s uttalande atl gällande bestämmelser bör kunna tUlämpas vid tUlsältning
av tjänsl, i vilken ingår skyldighet att meddela stödundervisning i svenska,
och att särskUd vikt bör kunna tiUmälas genomgången kurs i svenska som
främmande språk utan all kompletterande anvisningar för meritvärdering behöver
utfärdas.

Jag
finner det vidare angeläget att fortbUdningskurser och annan utbildning i alt
undervisa i svenska som främmande språk kommer tUl stånd i slörre omfattning. MöjUghetema
att anordna tillvalskurser i alt undervisa i svenska som främmande språk inom klassläraratbUdningen
vid flera lärarhögskolor än f. n. bör undersökas. I detla sammanhang bör erfarenhetema
från de kurser i svenska för invandranindervisning som pågår vid flera
universitet kunria tUlvaratas och vidareutvecklas.

Det
är viktigt att lärarkandidaterna erhåller tUlräcklig information om saml
generellt uppmärksammas på de behov som föreligger av lärare för
stödundervisning i svenska för invandrarbarn och ungdomar. Jag instämmer också
med Göteborgs allmänna skolstyrelse som understryker att då många blivande
lärare väntas komma i kontakt med invandrarproblem, invandrarkunskap bör ingå
i utbildningen på samtliga linjer vid lärarhögskolorna och på
förskoleseminarierna. Jag har i direktiven till 1974 års läramtbildnmgsutredriing
framhållit, alt de sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet ål denna fråga.

Del
ankommer på SÖ alt fortlöpande kartlägga vilka behov av särskild fortbildning
liksom reguljär fortbUdning som föreligger bland berörda lärargrupper.

Socialstyrelsen,
SACO/SR, Sveriges Finska Lärarförening och Göte-, borgs allmänna skolstyrelse
har framhållit all elevvårdspersonälens fortbildningsbehov inte behandlats i
tillräcklig ulslräckning. Jag är av den åsikten alt i den satsning på
fortbildning som jag förordar i propositionen om skolans inre arbele bör kunna
rymmas också fortbildning om invandrarelevernas situation och problem för all
skolpersonal som en integrerad del av skolans inre arbete.

5.8
Läromedel

Invandrargmppen
finner det angeläget att åtgärder vidtas för att trygga tillgången på läromedel
från de olika utvandringsländema för förskolans, gmndskolans och
gymnasieskolans behov, alt utvecklingsar-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 109

bete
utförs och att staten tar ansvarel härför. De flesta remissinstanserna,
däribland socialstjTclsen, SÖ, statens institut för läromedelsinformalion,
SIV, LO, TCO, Sveriges allmänna biblioteksförening. Svenska bokförläggareföreningen
samt ett anlal kommuner och invandrarorganisalioner, instämmer i dessa
invandrargruppens överväganden. Bl. a. litteratur på hemspråket är av stort
värde för bam på alla skolstadier. Böcker som beskriver livet och kulturen i
hemlandet kan bidra till att medvelandegöra och lösa de konflikter elevema upplever
i majoritets-och minoritetskulturens världar.

Invandrargruppen
föreslår att statens insatser sker på två olika sätt,

dels
i form av elt bidrag till kommunerna per bam/elev avsett att läcka vissa
kostnader för inköp m. m. av läromedel i hemspråk eller annan undervisning om
ursprungslandet,

dels
i form av etl statligt stöd tiU en riksinstilution med uppgift att skaffa fram
erforderliga läromedel åt kommunerna samt eventuell service till andra organ i
samhället som engagerar invandrare.

Statens
institut för läromedelsinformation framhåller att frågan om en sådan rikscentral
för läromedel åt invandrare snarasl måste bli föremål för överväganden samt
alt frågan är av den övergripande karaktären, att det bör föranleda regeringen
att ta ansvar för alt den utreds. TRU uttrycker däremot sin tvekan inför att
inrätta ytterligare organ på läromedelsområdet och anser alt det bör
undersökas, om inle någon befintlig institution kan påta sig uppgiften. Länsskolnämnden
i Stockholms län delar denna uppfattning och avslyrker den föreslagna
rikscentralen som ett särskilt organ. Länsskolnämnden föreslår alt den ingår i
den verksamhet som bedrivs av siatens institut för läromedelsinformation.

För
egen del anser jag alt anskaffandet av läromedel inom hemspråksundervisningen,
liksom inom skolväsendet i övrigt, är en kommunal angelägenhet. De statliga myndighetema,
främsl SÖ, socialslyrelsen och siatens institut för läromedelsinformation bör
kunna medverka med rådgivning, när det gäller läromedel i hemspråksundervisning.

Med
hänsyn lill de varierande behoven i kommunerna alt tiUgodose invandrarbamen i
förskolan med kulturella material från ursprungsländerna föreslår
invandrargruppen att folkbiblioteken utnyttjas som kommunal central för
distribution tUl förskolan av behövligt material, dvs. förskolan lånar material
i stället för alt själv anskaffa och behålla det. Invandrargruppen framhåller
att en sådan modell ekonomiskt synes vara mer tillfredsställande, fömtom att
varje förskola under den period den behöver ett visst material då kan utnyttja
ett mer fullödigt sådant. Genom samarbete biblioteken emellan kan även
invandrarbarn tillhörande invandrarminorUeterna bättre garanteras tillgång på
lämpligt material.

De
remissinstanser som har tagit upp denna fråga tUlstyrker invandrargrappens
överväganden. För egen del finner jag del angeläget att

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 110

kommunerna
uppmärksammar de möjligheler till samarbete mellan hemspråksundervisningen och
folkbiblioteken samt skolbiblioteken, som föreligger.

Med
hänvisning till av riksdagen fattade beslut (prop. 1975:20, KrU 1975: 12, rskr
1975: 201) om nya former för bidrag tiU lokal biblioteksverksamhet är jag emellertid
inle beredd att i detta sammanhang ta upp frågan om en samordning av
skolbiblioteket med kommunemas allmänna bibliotek.

I
fråga om etermediernas möjligheler att distribuera program och material för
invandrarbarnens hemspråkslräning och känslomässiga, sociala och kulturella
upplevelser av urspmngslandet hänvisar jag till prop. 1975/76: 110 om radio och
television i utbUdningsväsendet, vUken behandlar också invandrarbarnens
situation i samband med förslagen kring förskoleverksamheten.

5.9
Information

En
fömtsättning för att de insatser som slatsmaktema beslutar om skall bli till
gagn för invandrarbamen i förskolan och ungdomsskolan är, att en fortlöpande
informationsverksamhet. tUl invandrarfamiljema och alla som berörs av
verksamheten bedrivs om de bestämmelser som gäller och hur de kan förverkligas.
Jag betonar i likhet med invandrargruppen och vissa remissinstanser att
information om invandramndervisningen och UtbUdning i invandrarfrågor för
kommunens förtroendevalda och för dem som arbetar inom förskolan Och skolan är
väsentlig för hur framgångsrik verksamheten för invandrarbamen skall kunna bli.
Som jag tidigare har framhålUt bör också en vidgad orientering om invandrarnas
bakgrund och situation och om de särskUda åtgärder som vidtas för dem ingå i utbUdningarna
för dem som studerar med sikte på att arbeta inom förskolan eller skolan.

Jag
har i tidigare avsnitt tagit upp frågan om uppsökande verksamhet för
invandrarbarn och om kontakten med invandrarföräldrama. Genom den av
invandrargruppen föreslagna socialt kontaktskapande funktionen i
hemspråkslärarens arbele bör möjUgheter kunna skapas för att invandrarföräldrar
skaU kunna få nödvändig information genom korrimuriernås försorg. Jag
understryker liksom nämnden för samhällsinformation alt möjligheter också ges
alt komplettera den av invandrargruppen föreslagna informationen från hemspråkslärama'
lill invandrarfariiiljerna genom information via andra kanaler, samt genom
invandrarnas egna organisationer och tidningar och genom Hem och
Skola-föreningar. Viktigt är också alt information ges i skolan via hemspråkslärama
lill de svenska bamen om invandrarbamens hemland och dess kultur, något som SÖ
starkt betonar.

Invandrargmppen
föreslår att centralt utarbetat material bör ställas

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 111

till
kommunemas förfogande på olika invandrarspråk för att underlätta informationen
och att det bör uppdras åt berörda myndigheter att utarbeta ett dylikt
material. Samtiiga remissinstanser tillslyrker att så sker och framhåUer värdet
av ett sådant centralt material som komplement till det som kommunerna själva
arbetar fram. Det bör uppdras åt socialstyrelsen och SÖ tillsammans med SIV
och företrädare för kommunförbunden alt utarbeta ett centralt
informationsmaterial.

Invandrargruppen
har också föreslagit alt särskild informaiion skall lämnas om de
ställningstaganden för invandrarbarnens undervisning som kan bli följden av
dess överväganden. Jag finner det angeläget att en sådan särskild information
om riksdagens ställningstaganden delges kommunertia och de organ, som kommer i
kontakt med invandrare, personalen i förskolan och ungdomsskolan, invandrarnas
egna organisationer samt invandrarfamiljema direki. SÖ bör därför erhåUa i
uppdrag atl dra upp riktlinjerna för denna särskUda informaiion i samråd med nämnden
för samhällsinformation, SIV och socialstyrelsen.

Jag
har i prop. 1975/76: 100 (bU. 10 s. 192) under anslaget Dl Skolöverstyrelsen
beräknat sammanlagt 1 milj. kr. för information om föreliggande förslag saml
om förslagen i prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete.

Samarbete
med utvandrarländer

Invandrargruppen
har redogjort för det utbildningssamarbete som nu förekommer med Finland och
Jugoslavien. Samarbetet och utbytet av information, som sker i Finsk-svenska ulbUdningsrådet
och i den svenskjugoslaviska samarbelsgruppen, har av invandrargmppen bedömts
ge positiva resultat för invandrarelevernas utbildningssituation och för
kulturutbytet i övrigt. Gruppen har därför föreslagit alt utbildningssamarbetet
med resp. länder bör fortsätta och även utvidgas liU andra länder, som
representeras av större grupper av invandrare i Sverige, t. ex. i de former som
samarbeiet nu sker med Jugoslavien. Invandrargmppens förslag har i denna del
lämnats ulan erinran av remissinsianserna.

Jag
finner för egen del att samarbetet i båda de nämnda samarbetsorganen varit
värdefullt. Finsk-svenska utbildningsrådet, som nu verkat i snart ett
decennium, har bl. a. tagU initiativ lill förbättringar av hemspråksundervisning,
lärarrekrylering och fortbUdning. Samrådsgruppen med Jugoslavien har arbetat i
fyra år och har gett upphov lill bl. a. studieplaner för hemspråksundervisningen.

Jag
anser i likhet med invandrargruppen att utbildningssamarbetet bör fortsätta och
vidareutvecklas, så att samarbete även kan upprättas med andra länder, som här
representeras av ett större antal invandrare. I vilka former samarbetet skall
äga rum bör dock, enligt min mening,, avgöras från fall till fall efler
överenskommelse mellan berörda länder och Sverige.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 112

5.10 Kostnadsberäkningar

Invandrargruppen bedömer i sina kostnadsberäkningar att ca
40 % av invandrarbarnen i grundskolan kommer att utnyttja sin rält tiU h e m-språksundervisning.
Ändelen invandrarbam i förskolan som kommer att begära hemspråkslräning
beräknas utgöra 50 % av del totala antalet invandrarbarn. Motsvarande andel i
gymnasieskolan har uppskattats till ca 25 %.

Det statliga bidraget för att läcka personalkostnaderna
för hemspråksundervisningen beräknar invandrargruppen med utgångspunkt i ett
räkneexempel med en lärartjänst om 30 timmar i direki arbele med barn, varav
två timmar per vecka avsätts för socialt kontaklarbete, till totalt 88,5 milj.
kr. i 1975 års löneläge. Delta belopp motsvarar en kostnad av 2 236 kr. per
deltagande invandrarbarn/-elev per år. I schablonbidraget bör enligt gruppens
mening inräknas ett belopp om 75 kr. per deltagande elev och år för alt
underlätta läromedelsförsörjningen för hemspråksundervisningen.

Schablonbidraget tiU kommunerna skulle således med
invandrargruppens förslag uppgå till 2 311 kr. eller avrundat lill 2 300 kr.
per deltagande invandrarbarn och år.

Den angivna totalkostnaden innebär en fördubbling i
jämförelse med kostnadema för motsvarande hemspråksundervisning i grundskolan
år 1974/75, vilka uppgick lill 40,7 milj. kr.

Invandrargruppen anser atl ett särskUt förslagsanslag bör
tillkomma för alt täcka kostnaderna för hemspråkslräningen i förskola och hemspråksundervisningen
i grundskola och gymnasieskola. Gruppen föreslår att SÖ och socialslyrelsen
bör få i uppdrag alt i samarbete' följa verksamheten, lämpligen genom
förskoledelegationen.

Invandrargruppen räknar med ett i huvudsak oförändrat
resursutnyttjande för stödundervisning i svenska i grundskolan. Gruppen
beräknar kostnaderna härför lill ca 49,5 milj. kr. och föreslår all de liksom
i. n. belastar gmndskoleanslagél.

För stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan
föreslår invandrargruppen att SÖ för 1976/77 erhåller sammanlagt 5,0 milj. kr.
att fr. o. m. 1976/77 fördelas efter ansökan från kommunerna.

Invandrargruppen anser att den del av anslaget för särskUda
ålgärder på skolområdet, som f. n. används till undervisning för invandrare,
bör kunna reduceras genom invandrargruppens förslag lUl resursförstärkning.
Den del av anslaget som är all hänföra lill elevvård och fritidsverksamhet bör
dock fortfarande utgå. Därvid bör, enligt invandrargruppens överväganden, i
första hand fritidsverksamhet för invandrarbam prioriteras, eftersom i de
föreslagna arbetsuppgifterna för hemspråkslärare också ligger socialt kontaktarbele
av betydande omfattning.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 113

Bidraget till invandrarbarn inom detta anslag uppgår
enligt gruppen läsåret 1975/76 till ca 3,9 milj. kr.

Invandrargruppen
föreslår alt särskilda informationsinsatser om riksdagens ställningstagande
till gruppens förslag genomförs. Dessa informationsinsatser har
kostnadsberäknats till 0,5 milj. kr. och föreslås av gruppen genomföras
budgetåret 1976/77.

För fortbUdningsinsatser
beräknar gruppen en fortbildningskurs under två somrar för hemspråkslärare med
tidigare läramlbildning för 240 lärare per år tiU en kostnad på 614 000 kr. per
år. Kurserna föreslås genomföras somrarna 1976 och 1977. Fortbildningskurs för
hemspråkslärare ulan lärarutbildning med etl anlal av 100 lärare per år under
tre somrar föreslås anordnas fr. o. m. sommaren 1976. Sådan kurs beräknas kosta
265 000 kr. år 1976, 530 000 kr. år 1977 och 265 000 kr. år 1978.

De flesta remissinsianserna
som yttrat sig över kostnadsberäkningama tillstyrker det schablonmässiga
statsbidragets konstmktion. Ell anlal remissinstanser framhåller dock all
schablonbeloppet måsle anses för lågt räknat och föratsätter atl
bidragsbeloppet fortlöpande anpassas till ulvecklingen i fråga om löner och
andra personalkostnader, som arbetsgivaren har att bestrida.

För egen
del förordar jag att ett statligt bidrag bör utgå fr. o. m. budgetåret 1977/78
för att läcka kostnader i samband med de särskilda insatser för invandrarbamen
som jag i del föregående har föreslagit. Vid samma tidpunkt bör bidrag till
hemspråksundervisning i grundskolan enligt förordningen (1958:665, omtryckt
1973: 356, ändrad senast 1975: 888) om statsbidrag till driftskostnader till
det allmänna skolväsendet upphöra all gälla. Liksom utredningen och flertalet
remissinstanser anser jag alt det statliga bidraget bör utgå i form av en
schablon lill kommunerna. Antalet schablonbidrag blir beroende av det anlal
invandrarbarn som deltar i hemspråkslräning i den allmänna förskolan för
sexåringar samt hemspråksundervisning i grundskola och gymnasieskola. Vid mina
beräkningar av de statiiga kostnaderna för delta bidrag till kommunerna har jag
utgått från att andelen invandrarbarn som kommer all delta i verksamheten motsvarar
den av gruppen uppskattade. Som beräkningsgrund för den del som avser den
allmänna förskolan för sexåringar bör emellertid gälla fyra limmar per vecka i
grupp om fyra barn. Jag har använt samma beräkningsgrund vad gäller grundskolan.
För gymnasieskolans del har jag, som tidigare har framgått, utgått från tre
veckotimmar i gmpp om fyra elever. Detta betyder att totalt ca 30 000 limmar
per vecka kan ställas till förfogande för hemspråksundervisning.

Med hänsyn tiU kostnader både för personal och läromedel
har invandrargruppen utifrån olika beräkningar föreslagit ett schablonbidrag
på 2 300 kr. per deltagande' invandrarbarn och år. Gruppens beräk-

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:118 114

ningar
grundades bl. a. på löneläget 1975 och då gällande lönekosmads-pålägg.

Jag finner
storleksordningen på det föreslagna bidraget i huvudsak väl avvägt. Med hänsyn
till löneutveckling m. m. bör det föreslagna schablonbeloppet emellertid
årligen justeras. Jag är därför inte.nu beredd att exakt ange beloppets
storlek utan avser alt inför budgetåret 1977/78 återkomma till regeringen med
förslag- härom. Riksdagen bör då få möjUghet att la ställning tUl den närmare
utformningen av statsbidragssystemet. Kommunema bör dock kunna planera
verksamheten med utgångspunkt i ett schablonbelopp per elev, enligt vad jag
tidigare anfört.

I vissa områden kan det
visa sig att kommuner behöver samverka för att lämpligen kunna erbjuda
invandrarbarn den verksamhet som eftersträvas. Om en samverkan mellan kommuner
på så sätt kommer till stånd, bör den kommun, som ansvarar för verksamheten,
direkt från staten uppbära det bidrag som annars sktdle ha tiUfallit annan
kommun, Vederbörande kommuner bör därefter överenskomma om kostnadsfördelningen.

Kostnaderna för den av mig
nu föreslagna verksamheten kan med de förändringar i invandrargruppens beräkningsgmnder
som jag har angett uppskattas till ca 70 milj. kr. TUl detta belopp kommer
andra insatser, t. ex. i form av stödundervisning i svenska, vars kostnader
enligt arbetsgruppen uppskattas tUl ca 50 milj. kr. Mina förslag innebär en ny satsning
på verksamhet i förskola och gymnasieskola. Jag vill erinra om att kostnadema
för studiehandledning på hemspråk och stödundervisning i svenska i gmndskolan
under loppet av flera år har beräknats till 21 milj. kr. Kostnaderna för
undervisning i hemspråk och studiehandledning på hemspråk har uppskattats till
ca 40 milj. kr. Trots detta utnyttjas inte alla möjligheter alt ge
invandrareleverna ett särskilt stöd. Med mina förslag i det föregående om
kommunernas skyldighet att anordna hemspråksundervisning, om reglerade löne-
och anställningsförhållanden och satsning på utbildrung, som jag i det
föregående förordat, bör insatserna för invandrarbarnen i denna skolform
väsentligen kunna ökas.

Till de angivna
kostnaderna kommer även de av mig i andra sammanhang föreslagna nya insatserna
om stöd för invandrarbarn. Jag vill här peka på de medel för stödundervisning
för invandrarelever i gymnasieskolan med 3,4 milj. kr. som jag förordat för
läsåret 1976/77 (prop. 1975/76: 100, bil. 10) och fortbUdning av
hemspråkslärare med 0,9 milj. kr. (prop. 1975/76: 39). Jag vill också erinra om
alt jag har föreslagit särskilda informationsinsatser i samband med
genomförandet av mina här framlagda förslag.

Beträffande
användningen av anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet vill jag erinra om
alt jag i propositionen om skolans inre arbete

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 115

in.
m. har föreslagit att anslaget fr. o. m. läsåret 1978/79 skall ingå i den av
mig föreslagna s. k. förstärkningsresursen. Jag finner därför inte skäl alt nu
föreslå någon ändring i de bestämmelser som reglerar, användningen av detta
anslag.

5.11
Genomförande

Invandrargmppen
föreslår alt reformerna för undervisningen av invandrarbam generellt skall
träda i kraft den 1 juli 1977. Vissa personalutbildningsåtgärder föreslås
vidtas redan under år 1976 (prop. 1975/76: 39). Stödundervisningen i svenska i
gymnasieskolan bör kunna utvidgas redan fr, o, m. den 1 juli 1976 (prop.
1975/76: 100, bil. 10).

Liksom remissinstanserna
ansluter jag mig tiU förslaget om tidpunkten för reformernas ikraftträdande
för invandrarbarnens undervisning. Jag förordar följaktiigen alt de genomförs
från den 1 juli 1977. Fortbildning dels för hemspråkslärare med läramlbUdning,
dels för dem som saknar sådan utbUdning, för vilken jag har äskat medel i
propositionen om skolans inre arbete, har jag förordat skall påbörjas den 1 juU
1976.

I lUchet med SÖ finner jag
att tidpunkten för att igångsätta en gmndulbildning för hemspråkslärare måste senareläggas.
Utifrån i avsnitt 5.7 föreslagna uppdrag till SÖ alt utarbeta förslag om en
sådan utbildning anser jag att en gmndulbildning till hemspråkslärare kan
påbörjas först höstterminen 1977.

Familjenämnden i Borås och
sociala centralnämnden i Botkyrka uttalar farhågor att bristen på tvåspråkig
personal kommer att utgöra ett hinder för att genomföra reformen för invandrarbamens
undervisning redan den 1 juli 1977. Jag instämmer i alt bristen på
hemspråkslärare är en försvårande faktor,-när det gäller att samtidigt över
hela landet genomföra reformen i alla delar. Likväl anser jag att en övergång
till det av invandrargruppen föreslagna statsbidragssystemet och till en tUlämpning
av de förordade riktlinjema för verksamheten bör ske så snabbt som möjligt med
hänsyn tUl berörda bam och ungdomar samt lärarpersonal. Jag bedömer all
kommunerna ges tillräckligt lång planeruigstid för att kunna organisera
verksamheten efter de ändrade förutsättningarna. Genom intensifierade
kontakter med invandrarorganisationema, och i vissa fall invandrarnas
ursprungsland, torde ytterligare lärare kunna rekryteras. Genom att en
tryggad, kommunalt reglerad anställning som hemspråkslärare kan erbjudas fr. o.
m. den 1 juli 1977 bör detta underlättas.

Invandrargruppens
förslag till övergångsanordningar vad gäller de finska förskolläramas
anställningsförhållanden, reglerade enligt bestämmelser den 17 juni 1970, har
mötts av stark kritik från Finsk-svenska UlbUdningsrådet och Riksförbundet
finska föreningar i Sverige. Finsksvenska UlbUdningsrådet varnar för de
olyckliga konsekvenser som ett

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 116

upphävande
av bestämmelsema redan med utgången av juni 1976 kan få. Ätt nu ändra grunderna
skuUe i praktiken betyda alt många finska invandrarbam skulle bli utan lärare
hösten 1976. Jag delar utbildnings-rådets farhågor och anser i likhet med
detta, all nämnda beslämmelse av den 17 juni 1970 bör gälla t. o. m. utgången
av juni månad 1977. Därefter bör en övergång ske tUl del nya systemet med
kommunalt reglerade tjänster. Jag ansluter mig tUl riksförbundets och invandrargruppens
uppfattning att de lärare som erhållit extra ordinarie tjänster vid grundskolan
bör få behålla dessa, så länge organisatoriskt underlag föreUgger. MöjUghet
bör dock finns för dem som så önskar alt övergå lill kommunalt reglerad tjänst
fr. o. m. dén 1 juli 1977.

Riksförbundet
har tidigare i skrivelse den 11 maj 1974 också föreslagit alt den änmesteoretiska
behörigheten skall förändras, så alt det skulle krävas 60-poängs utbildning i
finska för inträde till ämneslärarlinje vid lärarhögskola. SÖ har i
ämbetsskrivelse den 7 januari 1976 avstyrkt detta förslag. Jag finner i likhet
med SÖ ej skäl att höja kraven bl.a. med motiveringen att den nya
normalstudieplanen för grandkurs AB 1 i finskugriska språk (inriktning på
finska) resp. finska förutsätter förkunskaper, som dokumenterats genom
skolbetyg och/eller diagnostiska prov. SÖ anser därför att en genomgången
grundkurs med dessa förkunskapskrav bör ge bättre språkfärdighet för den som
ämnar bli lärare. Vidare är antalet lärartjänster med finska som
undervisningsämne ytterst få. Då läraren har utbUdning i tre ämnen, har han
också möjlighet att erhålla tjänsl i tvåämneskombinationer, vilket gör att det
blir lättare atl få tjänst. Lärare har därför oftast sin Ijänsl i de övriga två
ämnena med finska som stödämne.

Jag
finner ej heller skäl alt öka intagningen av lärarkandidater, då det hittills
inte funnits tiUräckligt med sökande lUl utbUdningen vid lärarhögskola. F. n.
utbildas ett fåtal lärare per termin (35 st.).

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

1.
godkänna de riktiinjer för hemspråkslräning
i förskola och hemspråksundervisning i grundskola och gymnasieskola som jag har
förordal i det föregående,

2.
godkänna de grunder för bidrag
till kommunernas hemspråksundervisning som jag har förordat.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagl
fram.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:118 117

Innehållsförteckning

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ... 1

1
Inledning ...................................................... ... 3

2
Gällande bestämmelser och
föreliggande förslag lill ändrade bestämmelser 4

3
Invandrargmppen ............................................. 12

3.1
Utgångspunkter ........................................ .. 12

3.2
Avgränsningar och riktiinjer............................ 13

3.3
Uppsökande verksamhet............................... 15

3.4
Resursens storlek och
användning................... 16

3.5
Organisation av verksamheten ...................... .. 18

3.6
Invandrarbarnens situation i
specialskola och särskola .... 23

3.7
Personalfrågor .......................................... .. 23

3.8
Genomförande ............................................ .. 26

3.9
Läromedel.................................................. .. 26

3.10
Information................................................ .. 27

3.11
Kostnadsberäkningar .................................. 28

3.12
Expertgmppen för vissa zigenarfrågor.............. 32

4
Remissyttranden ............................................. 33

5
Föredraganden ............................................... 72

5.1
Inledning ................................................. 72

5.2
Avgränsningar och riktUnjer........................... .. 78

5.3
Uppsökande verksamhet,
planering, m. m......... .. 82

5.4
Resursens storlek och
användning ................. .. 84

5.5
Organisation av verksamheten ...................... .. 91

5.6
Invandrarbarnens situation i
specialskolan och särskolan . . 100

5.7
Personalfrågor ........................................... 100

5.8
Läromedel .............................................. 109

5.9
Information .............................................. 110

5.10
Kostnadsberäkningar ................................... 112

5.11
Genomförande............................................. 115

6
Hemställan....................................................... 116

7
Beslut............................................................. 116

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760208

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

63 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (63)

63 kopplingar i 36 dokument.

  1. SOU 2025:9 På språklig grund s. 216 · s. 242 · s. 395 i texten
  2. SOU 2019:18 För flerspråkighet, kunskapsutveckling och inkludering - Modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål s. 62 · s. 376 i texten
  3. Ds 1999:48 Begreppet invandrare : användningen i lagar och förordningar s. 39 · s. 48 i texten
  4. Ds 2000:43 Begreppet invandrare : användningen i myndigheters verksamhet s. 20 i texten
  5. Prop. 1990/91:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 i texten

Visa alla 36