om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m.m.
31 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:123, om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1975/76:123 Regeringens proposition
1975/76:123
om
statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m. m.;
beslutad
den 4 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeruigens vägnar
OLOF
PALME
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt slrålskyddslagen (1958: 110), som f. n. gäller bara
joniserande strålning, skall kunna gälla också icke-joniserande strålning.
Lagen skaU sålunda kunna tillämpas på strålning från t. ex. radaranläggningar
och mikrovågsugnar liksom på slrålnmg från lasrar saml på ultraljud. Vidare
föreslås att statens strålskyddsinstitut, som till följd av förslagen i
propositionen får utvidgade arbetsuppgifter, omorganiseras och ges ökade
resurser. Särskilda medel föreslås anvisade för forskning inom
strålskyddsområdet.
1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 123
Prop. 1975/76:123 2
Förslag till
Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)
Härigenom föreskrives atl 1, 5, 2325 och 28 §§ slrålskyddslagen
(1958: 110) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
1 §
Med radiologiskt arbete förslås i denna lag arbete med
radioaktivt ämne, arbete vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk
anordning, avsedd alt utsända joniserande strålning, och arbete vid anläggning
för utvinning av atomenergi.
Med joniserande strålning avses i lagen strålning från
radioaktivt ämne, röntgenstrålning och lill sin biologiska verkan likartad
strålning.
Om det är påkallat från strålskyddssynpunkt, får
regeringen föreskriva att vad som i lagen sägs om teknisk anordning avsedd att
utsända joniserande strålning eller om radiologiskt arbete skall gälla helt
eller delvis även teknisk anordning av visst slag som är avsedd att utsända icke-joniserande
strålning respektive arbete vari användes sådan anordning. Regeringen får
överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som nu har sagts.
5 §1 Vid meddelande av tillstånd skall
strålskyddsmyndigheten stadga de villkor och övriga föreskrifier som finnas
erforderliga ur strålskydds-synpunkt. Myndigheten må ock senare, när det finnes
påkallat, stadga nya eller ändrade villkor eller föreskrifter.
Meddelas tiUslånd enligt 2 § Meddelas lillslånd enligl 2 §
andra stycket, äger strålskydds- tredje
stycket, äger strålskydds-
myndigheten föreskriva skyldighet myndigheten
föreskriva skyldighet
all göra anmälan om förvärv av att göra
anmälan om förvärv av
anordning eller ämne som avses anordning
eller ämne som avses
med tillståndet. med tillståndet.
När tiUslånd beviljats enligl atomenergilagen, äger
strålskyddsmyndigheten meddela de särskUda föreskrifier som, utöver de för tiUståndet
gäUande villkoren, erfordras för strålskyddet. Avser tillståndet anläggning
som i nämnda lag sägs, skall dock fråga om föreskrift, som angår annat än den
normala driften eller som kan i avsevärd mån påverka ulformningen av eller
driften vid anläggningen, underställas regeringens, prövnuig.
1 Senaste lydelse 1975:709.
Prop. 1975/76:123 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
1 mom.- Angående påföljd för olovlig införsel av
radioaktivt ämne
och försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.
Med dagsböter eller fängelse TiU böter eller fängelse i högst
straffes ett år dömes
1. den som olovligen bedriver radiologiskt
arbete eller som eljest, annorledes än genom olovlig införsel, bryter mol vad i
2, 4 eller 6 § sägs;
2.
den som
åsidosätter med stöd av 5 eller 16 § givna viUkor eller andra föreskrifter;
3.
den som
underlåter atl ställa sig lill efterrättelse åläggande, föreskrift eller
förbud som meddelats med stöd av 9 §, 18 § första stycket eUer 19 §;
4.
den som i
ansökan eller anmälan eller eljesi angående omständighet, varom det enligt
denna lag eller med slöd därav meddelad föreskrift åligger honom alt lämna
upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift.
2 mom. Med dagsböter straffes 2 mom. Till böter dömes
1.
den som
försummar att göra anmälan varom i 8 eller 13 § sägs;
2.
den som
använder någon till radiologiskt arbete i strid mol 12 § försia stycket eller
föreskrift som meddelats med slöd av 12 § andra slyckel; och
3.
den som
underlåter att ställa sig till efterrättelse vad i 12 § Iredje stycket stadgas.
24 §
Har någon, som är sysselsatt i Har någon, som är sysselsatt i
radiologiskt arbete eller eljest i radiologiskt
arbete eller eljesi i
arbete hos den som innehar radio- arbete
hos den som innehar radio
aktivt ämne eller i arbete vari aktivt
ämne eller i arbete vari
nyttjas anordning som avses i 9 §, nyttjas
anordning som avses i 9 §,
olovligen och ulan giltigt skäl olovligen
och utan giltigt skäl
borttagit eller försatt ur bmk borttagit
eller försatt ur brak
slrålskyddsanordning eller ock un- strålskyddsanordning
eller ock un
derlåtit atl använda föreskriven derlåtil alt
använda föreskriven
sådan anordning eller eljesi, i an- sådan
anordning eller eljesi, i an
nal fall än i 23 § sägs, åsidosatt nat
fall än i 23 § sägs, åsidosatt
av slrålskyddsmyndigheten eller av strålskyddsmyndighelen
eller
tillsynsman meddelad skyddsföre- tillsynsman
meddelad skyddsföre
skrift, straffes med böter, högst skrift,
dömes han till böter, högsl
trehundra kronor. femhundra kronor.
25 §
Straff enligt denna lag må ej Ansvar enligt denna lag må ej
ådömas, om gämingen skett av ådömas, om gärningen skett av
oaktsamhet som var ringa. oaktsamhet som var ringa.
Till straff enligt denna lag må Ansvar enligl denna lag inträ-
' Senaste lydelse 1975: 709.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ej dömas för gärning,
som är sär- der ej, om ansvar för gärningen skilt belagd med straff i
allmänna kan ådömas enligt brottsbalken.
ej
dömas f skilt belagt strafflagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
§3
Brott
som avses i 23 i mom. Brott som avses i 23 eller 24 §
14 och 2 mom. eller / 24
§ må må ej åtalas av allmän åklagare,
ej åtalas av allmän
åklagare, med med mindre strålskyddsmyndighe-
mindre
strålskyddsmyndigheten ten anmäler det lill åtal.
anmäler det tUl åtal.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.
»
Senaste lydelse 1975: 709.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:123
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvisl, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Guslafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson
Föredragande:
statsrådet Lundkvist
Proposition
om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m.m.
1
Inledning
Kungl.
Maj:t uppdrog den 7 febraari 1974 åt statskontoret att göra en översyn av
statens strålskyddsinstituts arbetsuppgifter och organisation.
Statskontoret
avlämnade den 28 augusti 1975 rapporten Statens strålskyddsinstitut. Uppgifter
och organisation.
Efter
remiss har yttranden över rapporten avgetts av överbefälhavaren (ÖB),
försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsst3TeIsen, försvarets forskningsanstalt
(FOA), socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, televerket,
sjöfartsverket, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV),
statens arbetsmiljönämnd, universitetskanslersämbetet (UKÄ), statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, produklkonlrollnämnden,
konsumentverket, arbelarskyddsstyrelsen, statens planverk, statens
industriverk, statens kämkraftinspektion, styrelsen för teknisk utveckling (STU),
statens provningsanslalt, direktionen för karolinska sjukhuset, karolinska institulel,
statens medicinska forskningsråd, statens råd för atomforskning, styrelsen för jordbmkets
högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, arbetsmiljöutredningen,
statens valtenfallsverk, ulmslningsnämnden för universitet och högskolor,
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri),
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska nationalkommittén för slrålskyddsforskning,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisations tjans-lemannasektion (TCO-S),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges in-
Prop.
1975/76:123 6
dustriförbund,
AB Atomenergi, Svenska radiofysikerförbundet. Svensk förening för radiofysik.
Stiftelsen Isotoptekniska laboratoriet och Svenska elektriska malerialkontroUanslallen
(SEMKO).
UKÄ
har bifogat yttranden från samtliga universitet, tekniska högskolan i
Stockholm och Chalmers tekniska högskola.
Ell
av statskontoret i rapporten framlagt förslag atl föra över den vid slrålskyddsinstilutet
f. n. inrättade avdelningen för klinisk radiofysik lill karolinska sjukhuset
har behandlats i årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bU. 7 s. 111).
I budgetpropositionen
(bil. Ils. 126) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret
1976/77 beräkna etl förslagsanslag av 6 297 000 kr. Jag anhåller att nu få la
upp denna fråga.
2
Nuvarande förhållanden
2.1
Gällande bestämmelser rörande strålskydd
Slrålskyddslagen
(1958: 110) syftar lill all ge skydd mol joniserande strålning (lagen ändrad
senast 1975: 709). Med sådan strålning avses i lagen strålning från radioaktivt
ämne, röntgenstrålning och lill sin biologiska verkan likartad strålning (1 §).
För all bedriva
radiologiskt arbete krävs enligl 2 § slrålskyddslagen tillstånd av myndighet
som regeringen besiämmer (strålskyddsmyndighelen). Med radiologiskt arbete
förslås i lagen arbete med radioaktivt ämne, arbete vari används
röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut
joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av atomenergi.
För innehav av sådan utrustning eller anordnmg krävs tillstånd av slrålskyddsmyndigheten.
Inte heller får radioaktivt ämne innehas, överlåtas eller importeras utan
tillstånd av denna myndighet. Tillstånd får meddelas för viss yrkesgrupp eller
för vissa inrättningar, institutioner eller förelag. Tillstånd enligl
strålskyddslagen behövs dock inte för vad som omfattas av tUlslånd enligt alom-energUagen
(1956: 306), om inte annat föreskrivs i tillståndet.
Slrålskyddsmyndigheten
får enligt 3 § första stycket strålskyddslagen besiktiga lokal som är avsedd
alt användas i radiologiskt arbete eller för förvaring av radioaktivt ämne.
Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, slrålskyddsmyndigheten föreskriva atl röntgenutrustning eller
annan teknisk anordning som är avsedd alt användas i radiologiskt arbete eller
för förvaring av radioaktivt ämne skall besiktigas hos tillverkare eller
försäljare innan anordningen avlämnas för atl tas i bruk här i landet.
När lillslånd ges skall
strålskyddsmyndigheten enligt 5 § försia stycket strålskyddslagen meddela de
villkor och övriga föreskrifier som behövs från slrålskyddssynpunkt.
Myndigheten får senare meddela nya eller
Prop. 1975/76:123 7
ändrade
villkor eller föreskrifter. När tillstånd har beviljats enligt alomenergilagen,
får strålskyddsmyndigheten meddela de särskilda föreskrifter som, utöver de
för sådant tillstånd gällande villkoren, behövs för strålskyddet (5 § tredje slyckel
slrålskyddslagen).
Också
i fråga om teknisk anordning som kan alstra joniserande strålning men som inte
används i radiologiskt arbete eller i övrigt omfattas av tillslåndsskyldighet
får strålskyddsmyndighelen verkställa besiktning saml meddela föreskrifier till
skydd mot strålningen (9 §).
Den
som bedriver radiologiskt arbete är enligl 10 § slrålskyddslagen skyldig att,
under särskilt beaktande av vad som föreskrivs i lagen och med slöd därav
meddelade bestämmelser, iaktta allt som med hänsyn till omständigheterna skäligen
kan göras för all förebygga skador av strålningen. I samma paragraf åläggs
envar som är sysselsatt med radiologiskt arbete atl använda de
skyddsanordningar som finns. Enligl 11 § är tillverkare och försäljare av
röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som kan alstra joniserande
strålning skyldiga atl lUlse alt anordningen, när den avlämnas för atl las i
bruk, är försedd med nödig strålskyddsulrustning och även i övrigt ger
betryggande säkerhet mol skada genom strålningen. Vidare föreskrivs skyldighet atl
tillhandahåUa de anvisningar som behövs för installation och drift av
anordningen. Den som installerar sådan anordning skall enligt 11 § tredje stycket
lUlse alt föreskrivna sirålskyddsanordningar sätts upp.
I
12 § strålskyddslagen finns bestämmelser om läkarundersökning av den som utför
radiologiskt arbete. Om anledning förekommer att misstänka atl någon har
tillfogats skada av joniserande strålning, skall den som bedriver radiologiskt
arbete eller innehar radioaktivt ämne ofördröjligen anmäla detta till slrålskyddsmyndigheten
(13 §).
Tillsynen över
efterlevnaden av strålskyddslagen och föreskrifter som har meddelats med slöd
av lagen utövas enligt 14 § av strålskyddsmyndighelen och tillsynsmän. De
sistnämndas verksamhet sker under myndighetens överinseende och ledning. TUlsynsman
har samma befogenhet som strålskyddsmyndighelen att verkställa besiktning (15 §
första stycket). Han får inte utan synnerUga skäl vägras att i samband med
besiktning följa verksamheten vid anläggning där radiologiskt arbete bedrivs
eller radioaktivt ämne förvaras eller vid anordning som alstrar joniserande
strålning men som inte omfattas av tiUståndsskyldighet enligl lagen (15 §
andra slyckel). TiUsynsman kan enligt 15 § tredje stycket kräva atl prov och
undersökningar verkstäUs för kontroU av atl meddelade skyddsföreskrifter
iakttas. Om han finner atl särskild skyddsföreskrift behövs i visst fall, får
han enligt 16 § meddela sådan föreskrift, såvida denna inle medför slörre
kostnad eller olägenhet.
Den som är underkastad
tillsyn enligt lagen är enligt 17 § skyldig att på anfordran lämna
strålskyddsmyndigheten och tillsynsman de upplysningar som behövs för
tillsynen.
Prop. 1975/76:123 8
När
särskUda omständigheter påkallar del, får strålskyddsmyndighelen föreskriva
att anläggning eller anordning som avses i strålskyddslagen inle får användas
förrän viss åtgärd som har föreskrivits vidtages (18 §). Strålskyddsmyndigheten
får erdigt 20 § förelägga vite, om någon underlåter att verkställa prov och
undersökning eller lämna upplysningar som behövs för tiUsynen.
I
2325 §§ strålskyddslagen finns bestämmelser om straff för den som bryter mot
lagens föreskrifier eller mot villkor eller föreskrift som har meddelats med slöd
av lagen. För vissa brotl ingår fängelse i straffskalan. Enligt 26 § första
stycket kan radioaktivt ämne som brukas olovligen i radiologiskt arbete
förklaras förverkat till kronan, om det inte är uppenbart obUligt. Enligt
paragrafens andra stycke får anordning som är avsedd atl sända ut joniserande
strålning och som olovligen har brukats i radiologiskt arbete eller olovligen
innehas förklaras förverkad, när särskilda skäl föreligger.
Regeringen
eller, efler regeringens bemyndigande, strålskyddsmyndighelen får enligl 30 §
strålskyddslagen föreskriva att radioaktivt ämne eller röntgenutmstning eller
annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, skall undantas
från tillämpningen av lagen eUer vissa bestämmelser i lagen. I 31 § föreskrivs
att slrålskyddsmyndigheten enligl regeringens bestämmande får utse myndighet
eller sakkunnig att besluta på strålskyddsmyndighetens vägnar beträffande vissa
slag av ärenden och att för särskilt fall handha tillsynen enligt vad som
gäller för tillsynsman.
Strålskyddsmyndighet
är statens strålskyddsinstitut (2 § instruktionen (1965: 785) för statens strålskyddsinstitut).
I 1
och 2 §§ kungörelsen (1958: 652) med lUlämpningsföreskrifter till strålskyddslagen
har meddelats föreskrifter om undantag från lagens tilllämpning för vissa
ämnen och anordningar (kungörelsen ändrad senast 1974: 38). Föreskriftema om
undantag gäller enbart så länge strålskyddsmyndigheten inle förordnar annal.
Den befogenhet att meddela undantag från lagens tillämpning som avses i 30 §
lagen tillkommer strålskyddsinstitutet enligt bemyndigande i 3 § kimgörelsen.
Institutet meddelar enligt 5 § kungörelsen närmare föreskrifter och anvisningar
rörande tillämpningen av strålskyddslagen.
Enligt
1 § atomenergilagen (1956: 306) är del förbjudet att ulan tiUstånd från
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärva eller inneha alombränsle
såsom uran eller plutonium (lagen ändrad senast 1975: 706). Tillstånd från
regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer krävs också för atl
uppföra och driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av atombränsle
(2 §). Enligt 4 § får myndighet vid meddelande av tillstånd eller senare
uppställa de villkor som behövs av säkerhetsskäl eller annars från allmän
synpunkt.
Tillsynsmyndighet
enligt atomenergilagen är statens kämkraflinspek-
Prop.
1975/76:123 9
tion
(1 § förordningen (1976: 12) om tUlsynsmyndighel enligt atomenergilagen (1956:
306), m. m.). I fråga om tillsynen över innehav av och arbete med radioaktivt
ämne gäller också bestämmelserna i strålskyddslagen (5 § andra stycket
atomenergilagen).
Enligt
4 § andra stycket arbelarskyddslagen (1949: 1) gäller lagens bestämmelser i
fråga om arbete som är underkastat tillsyn enligt strålskyddslagen bara i vad
angår skydd mot annan skada än sådan som orsakas av joniserande strålning
(lagen ändrad senast 1975: 695). Dock gäller bl. a. bestämmelsema i 6 kap. arbelarskyddslagen
om skyddsombud och om samverkan i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare
också i fråga om skydd mot joniserande strålning.
Miljöskyddslagen
(1969: 387) innehåUer bestämmelser till skydd mot vattenförorening,
luftförorening, buller, ljus och andra störningar som uppkommer genom
användning av mark, byggnad eller anläggning (lagen omtryckt 1972: 782 och ändrad
senast 1975: 727). Enligl 1 § andra slyckel är lagen dock inte tiUämplig i
fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från
elektrisk anläggning.
2.2
Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation
Statens
strålskyddsinstitut är såsom tidigare nämnts strålskyddsmyndighet enligt slrålskyddslagen.
I den egenskapen är institutet central förvaltningsmyndighet för ärenden om
skydd mot joniserande strålning.
Enligl
instmktionen åligger del slrålskyddsinstilutet särskUt alt skaffa sig noggrann
kännedom om de risker som är förenade med joniserande strålning och med
uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska strålningsverkningarnas
och strålningsfysikens områden. Det åligger vidare institutet alt bedriva forskning
som är nödvändig för institutels verksamhet och alt samordna olika slrålskyddsinlressen
i landet. I frågor om klinisk radiofysik skall institutet biträda inom
sjukvård, undervisning och forskning vid karolinska sjukhuset, varvid särskUl
radiumhemmets behov skall beaktas. Institutet skall vidare sprida upplysning
om faror och olägenheter som kan orsakas av joniserande strålning.
Slrålskyddsinstilutet
leds av en styrelse vars ledamöter utgörs av institutets föreståndare och sex
andra personer som regeringen utser särskilt. Dessutom inträder
sjukhusdirektören för karolinska sjukhuset vid behandling av frågor som berör
det kliniskt radiofysiska arbetet för sjukhuset.
Inom
slrålskyddsinstilutet finns fyra avdelningar, röntgenkontrollav-delningen, kärnfysikaliska
avdelningen, avdelningen för klinisk radiofysik och avdelningen för
strålskyddsmedicin. Dessutom finns speciallaboratorier och en administrativ
sektion.
Till
rönlgenkontrollavdelningens uppgifier hör alt öva tillsyn över och i övrigt
handlägga frågor rörande röntgenanläggningar och partikel-
2t
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 123
Prop.
1975/76:123 10
acceleratorer för medicinskt bruk. Tillsynsarbetet är
främst inriktat på sjukhuspersonal och liknande personalkategorier som riskerar
atl få höga doser strålning. Uppmärksamhet ägnas också ål skyddet för patienter
vid behandling med röntgenstrålning.
Kärnfysikaliska avdelningen handlägger frågor om tillstånd
lUl användning av radioakliva ämnen samt utför kontroll och annan tillsyn över
sådan användning. Avdelningen handlägger sålunda frågor rörande strålskyddet
vid anläggande och drift av kärnkraftverk, användning av radioakliva ämnen,
teknik och forskning, liksom strålskyddet när det gäller produkter vari finns
smärre mängder radioaktivitet såsom rök-detektorer och lysfärg för urtavlor.
Avdelningen fungerar som sekretariat ål beredskapsnämnden mol atomolyckor.
Nämnden som är knuten lUl institutet har lUl uppgift alt ge råd åt
länsstyrelserna och strål-skyddsinslilulet om slrålskyddsåtgärder vid alomolyckor.
Avdelningen för klinisk radiofysik biträder inom sjukvård,
undervisning och forskning vid karolinska sjukhuset. Avdelningens huvudsakliga
arbete är inriktat på att bistå radiumhemmet med uppgifter rörande inmätning
och kontroll av apparatur inom främst radioterapi.
Avdelningen för strålskyddsmedicin följer hälsotillståndet
hos de personer som i strålskyddslagens mening har radiologiskt arbete. I avdelningens
uppgifter ingår bl. a. all analysera blodprover från personal med arbetsplatser
i anslutning till slrålningszoner och atl företa medicinska utredningar i de
fall strålskador kan befaras ha uppstått.
Speciallaboratorierna gör undersökningar av strålnivåer
och radioaktivitet i omgivningen och i människan. Utöver detta bedrivs etl
allmänt forsknings- och utveckUngsarbete beträffande metoder för mätning av små
mängder radioaktiva ämnen och låga strålnivåer.
Den administrativa sektionen är institutets kansli.
Sektionen har de kamerala funktionerna och handlägger budget-, petita- och
personalärenden saml ansvarar för den allmänna kontorsservicen.
Inom strålskyddsinstitutet har utöver de i instmktionen
nämnda enheterna organiserats en enhet för mätning av stråldoser, dosimelrilabo-ratoriet.
Laboratoriet utför bl. a. kalibrering av mätinstmmenl för joniserande
strålning. Vidare finns en undervisnings- och informationsenhet som svarar för
informationsverksamhet, biblioteksservice och undervisning. Dessutom har inom
institutet inrättats en finmekanisk verkstad.
2.3 Forskning inom strålskyddsorarådet
Enligt instruktionen skall strålskyddsinstitutet bedriva
den forskning som är nödvändig för institutets verksamhet.
I institutets nuvarande organisation finns ingen särskild
enhet för forsknings- och utvecklingsarbete. Inom vissa avdelningar bedrivs
verksamhet som helt eller delvis är inriktad på forskning och utveckling
Prop.
1975/76:123 11
inom institutets verksamhetsområde. Vid instilulels speciaUaboralorier
undersöks strålnivåer och radioaktivitet i omgivningen och i människan från
såväl naturlig strålning som från artificiella strålkällor. Dessutom bedrivs
ett allmänt forsknings- och utvecklingsarbete beiräffande metoder för mätning
av små mängder radioakliva ämnen och låga strålnivåer. Omfattande
undersökningar har under de senaste åren gjorts av radioaktivitet i gruvor,
liksom av radioaktivitet i byggnadsmaterial. För atl mäta eventuell förekomst
av radioaktivitet görs rutinmässiga undersökningar av mjölk och vissa andra
livsmedel samt av nederbörd.
Forsknings- och utvecklingsarbete inom slrålskyddsområdel
bedrivs också utanför strålskyddsinstitutel, bl. a. vid försvarets forskningsanstalt
(FOA) och vid AB Atomenergi.
I oktober
1972 inrättade regeringen en delegation för forskning rörande kämkraflens
säkerhets- och miljöfrågor kallad Kämsäkforsk. Det av delegationen utarbetade
forsknings- och utvecklingsprogrammet har finansierats av kärnkraftbolagen inom
en kostnadsram av totalt 20 milj. kr. Kämsäkforsks verksamhet har genom beslut
av regeringen upphört med utgången av år 1975. Ansvaret för genomförande,
uppföljning och utvärdering av den verksamhet som Kämsäkforsk startat har,
såvitt gäller kärnkraftens säkerhetsfrågor, lagts på statens kämkraftinspektion.
Nämnden för energiproduktionsforskning har samtidigt, i avvaktan på
ställningstagande tUl den framtida organisationen av forskningen inom slrålskyddsområdel,
liUs vidare fåll överta ansvaret för den del av Kämsäkforsks verksamhet som
avsett forskning rörande energiproduktionens strålskyddsfrågor och
radioekologiska miljöeffekter. Kämsäkforsk har under sin verksamhet initierat
ett 50-lal projekt, varav ca 20 projekt inom slrålskyddsområdel. Kostnaderna
för sistnämnda projekt kan beräknas till ca 5 milj. kr.
Stöd till grundforskning inom radioekologi och
radiobiologi lämnas huvudsakligen från statens råd för atomforskning.
3 Statskontorets förslag
3.1 Andringar i strålskyddslagstiftningen
Såsom nyss har framgått omfattar strålskyddslagen enbart
strålning som är all anse som joniserande. I fråga om icke-joniserande
strålning framhåller statskontoret atl användningen av radiofrekvent strålning
för olika ändamål har ökat mycket kraftigt under de senaste decenniema. I
synnerhet gäller delta för informationsändamål, som rundradio, radiokommunikation
och radar. Bl. a. kan konstaleras all användningen av mobila radiosändare
fördubblats varje fyraårsperiod sedan slutet av 1950-lalet. Radartekniken har enligl
statskontoret fått allt större betydelse och användning i civila sammanhang,
främst inom sjö- och luftfart.
Prop.
1975/76:123 12
Energin
i radiofrekvent strålning har länge utnyttjats inom medicinen för
värmebehandlingar. Enligt statskontoret används sådan strålning också inom
industrin exempelvis för torkning, materialbearbelning och
livsmedelsbehandling. Tekniken används också i hushållsapparater och
utvecklingen utmärks bl. a. av alt en övergång skett till högre frekvenser s.
k. mikrovågor.
Statskontoret
framhåller vidare att nya områden för användningen av optisk strålning har
öppnats främst genom den under 1960-lalet inledda utvecklingen av
lasertekniken.
I
dag finns ett mycket stort sortiment av lasrar med högsl varierande strålningskaraklär
kommersiellt tillgängliga. Förutom för forskning och för militärlekniska
ändamål används lasrarna framför allt i mällekniska sammanhang såsom vid avslåndsmätning
vid lantmäteriförrällningar och mätningar vid byggnads- och gruvverksamhet.
Optisk strålning alstras vidare av högeffektlampor och vid vissa lermiska malerialbearbet-ningsprocesser
såsom elektrosvelsning och smällbehandling av glas och metaller.
Ullraljudsstrålning
används enligl statskontoret inom medicinen framför aUt inom neurokirurgin och
inom diagnostisk mätteknik som komplement lill rönlgendiagnostiken. I
industriella sammanhang används ultraljud på flera olika områden. Den mer
lågfrekventa delen används bl. a. för rengöringsändamål och för bearbetning av
plastmaterial. Den högfrekventa delen av ullraljudsområdel utnyttjas enhgt
statskontoret bl. a. för materialprovning.
I
statskontorets rapport framhävs att det påfallande ofta föreligger likheter
mellan effekterna av strålning från joniserande och icke-joniserande
strålkällor. Del centrala ansvaret för skyddet mot båda dessa slag' av
strålning bör enligt statskontoret lillkomma en och samma myndighet. Strålskyddsinstilutels
uppgifter bör därför enligt statskontoret utvidgas tiU all omfatta också den icke-joniserande
strålningen. För alt nå detta syfle föreslår statskontoret att strålskyddslagen
kompletteras med bestämmelser om icke-joniserande strålning. Uttrycket
energistrålning. bör användas som gemensam beteckning för joniserande och icke-joniserande
strålning.
Enligt
statskontoret bör man, till skillnad från vad som gäUer i fråga om joniserande
strålning, inte genereUt uppställa kräv på tillstånd för användning av
anordning som är avsedd alt sända ut icke-joniserande strålning.
Strålskyddsmyndigheten måste emellertid ha möjlighet alt införa lillståndsplikt
för sådan användning.
Bestämmelserna
om besiktning i 3 § andra stycket och 9 § slrålskyddslagen bör enligt
statskontoret utvidgas lill alt täcka inle bara som nu joniserande strålning
utan också all övrig enefgislrålning. Detsamma bör gälla bestämmelserna om
allmänna skyldigheter i 10 och 11 §§. Statskontoret föreslår vidare atl
skyldigheten att anmäla miss-
Prop.
1975/76:123 13
lanke
om skada som har orsakals av joniserande strålning sträcks ut till all gälla
också skada av icke-joniserande strålning. Statskontoret anser inle alt
strålskyddslagens föreskrifter om tillsyn och ansvar behöver justeras i
anledning av utvidgningen av lagens tillämpningsområde,
3.2
Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation
Statskontoret
framhåller att landels sakkunskap på strålskyddsområdet i princip bör finnas
samlad hos en myndighet. Strålskyddsinstilutels centrala roll som expertorgan
fordrar samtidigt enligt statskontoret elt utvecklat samarbete mellan
institutet och andra myndigheter. Strålnings-risker förekommer inom alla
områden av samhället och de åtgärder som måste vidtas i olika sammanhang berör
nära de myndigheler som har sekloransvaret för skilda områden. Sådana normer
och föreskrifier som slrålskyddsinstilutet har alt utfärda kommer enligt
statskontoret i stor utsträckning alt behöva omvandlas till anvisningar från sekloransvariga
myndigheter. Utformningen av sådana anvisningar bör ske i nära samråd med slrålskyddsinstilutet.
En samordning mellan olika myndigheter blir också nödvändig när samma
strålkälla samtidigt berör flera myndigheters ansvarsområden. Statskontoret
föreslår därför atl berörda sekloransvariga myndigheter, nämligen arbelarskyddsstyrelsen,
socialstyrelsen och statens naturvårdsverk blir representerade i slrålskyddsinstitutets
styrelse. Statskontoret anser det vidare angeläget att riksdagsledamöter ingår
i styrelsen jämte personalrepresentanter. Dessutom bör företrädare för
livsmedelsverket ha rätt att närvara vid behandling av fråga som rör denna
myndighels ansvarsområde.
Den starkt breddade
användningen av joniserande strålning både inom sjukvård och inom andra områden
ay samhäUet medför enligt statskontoret alt slrålskyddsinstitutets resurser
behöver förstärkas. Statskontoret förordar att tyngdpunkten i strålskyddsinstilutels
verksamhet, utöver rent myndighetsutövande uppgifier i samband med tillslånds-och
besikmingsarbele, läggs på utveckling av mätteknik och undersökningsmetodik
och på samordningen av den miljöinriklade radiologiska forskningen, där de
huvudsakliga basresurserna måsle ligga utanför institulel. Enligt
statskontoret är också utarbetandet av normer och föreskrifter samt utbildning
av och information till personal som sysslar med radiologiskt arbete vikliga
arbetsuppgifter.
Arbetsuppgifterna i fråga
om den icke-joniserande strålningen kan enligt statskontoret i huvudsak anses
vara av samma slag som i fråga om den joniserande strålningen. En tUlkommande
uppgift är dock att inventera icke-joniserande strålkällor och deras
användning. Vidare måsle för dessa strålkällor utarbetas föreskrifter och
anvisningar som motsvarar vad som i dag finns i fråga om den joniserande
strålningen. De nytUl-kommande arbetsuppgiftema på den icke-joniserande
strålningens område bör enligt statskontoret till att börja med bedrivas i
projektform
Prop. 1975/76:123 14
och
efter ell uppbyggnadsskede inlemmas i de olika organisationsenheter som finns
vid institutet.
För
atl stärka planerings- och samordningsfunktionen inom institutet föreslår
statskontoret att en enhet för planering och administration inrättas till
vilken förs ett verksledningssekretariat, utbildnings- och biblioteksfunktioner,
den hittillsvarande administrativa sektionen samt den finmekaniska verkstaden.
Enligt
statskontoret är resursbehovet hos avdelningen för klinisk radiofysik helt
knutet till patientvården och utvecklingen av slrålterapi och diagnostik inom
sjukvården vid karolinska sjukhuset. Statskontoret föreslår därför alt
avdelningen för klinisk radiofysik övergår lill karolinska sjukhuset. Därvid
förutsätts all det nära samarbetet mellan sjukhuset, karolinska institutet och
slrålskyddsinstilutet i fråga om undervisning och forskning består och att strålskyddsinstilutels
finmekaniska verkstad och bibliotek även framdeles utnyttjas gemensamt. Som
tidigare har nämnts har statskontorets förslag i denna del behandlats i årets
budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bU. 7 s. 111).
Statskontoret
föreslår att avdelningen för strålskyddsmedicin utgår ur organisationen. Enligt
statskontoret bör institutet inte ha egna basresurser för att utveckla denna
disciplin. I stället bör institutet utnyttja basresurserna som finns hos
karolinska sjukhuset och universiteten. Enligt statskontoret bör strålskyddsinstitutel
i framliden organiseras på fem huvudenheter, nämligen en enhet för planering
och administration, två tillsynsenheler samt ett dosimetrilaboralorium och elt miljölaboralo-rium.
För
de nya arbetsuppgifterna behöver institutet liUföras vissa nya tjänster.
Därutöver föreligger enligl statskontoret behov av ylterligare personalförslärkningar
i samband med omorganisationen. För den föreslagna enheten för planering och
organisation behövs en tjänst som enhetschef. Verksledningssekretariatel
föreslås tillföras en tjänst för in-formalionsuppgifler, en kvalificerad
teknisk eller fysikalisk biolog för uppgifter rörande icke-joniserande
strålning samt elt biträde. Vid kansli-enheten föreslås en tjänst som expeditionsvakt
och en tjänst som telefonist. Vidare föreslås atl en ingenjör och en inslmmentmakare
tillförs den finmekaniska verkstaden. För alt kunna behålla den nuvarande kompetensen
inom speciallaboratorierna behövs en kvalificerad tekniker och en ingenjör.
Dessutom föreslås en halvtidstjänst som laboratorieassistent och en tjänst som kontorsbilräde.
Dosimetrilaboraloriet behöver dels én fysiker eller forskningsingenjör, dels
två kvalificerade tekniker och en ingenjör för frågor om icke-jonisérande
strålning. För nödvändig kapacitetsökning för periodiskt besiktningsarbete
föreslås de båda tiUsyns-enheterna tillföras tre resp. fem tillsynsman. Vidare
föreslås vid liUsyns-enhel I en arbetsgmpp för uppgifter rörande den icke-joniserande
strålningen. Två kvalificerade tekniker samt en ingenjör föreslås tUlföras en-
Prop.
1975/76:123 15
heten
för dessa uppgifter. Vidare föreslås en tjänst som biträde. Tillkomsten av
kärnkraftverken och den accelererande användningen av strålkällor inom medicin
och industri kräver alt tillsynsenhet II tUlförs två kvalificerade
tillsynsman. Dessutom föreslås vid enheten en tjänst som biträde.
Statskontorets organisalionsförslag
innebär atl strålskyddsinstitutel, utom avdelningen för klinisk radiofysik,
förstärks med 29,5 tjänster. De föreslagna ålgärderna bör enligl statskontoret
genomföras under en period av tre år. Av de nya tjänsterna föreslås 17
tjänster, varav fyra för de nya arbetsuppgifterna rörande icke-joniserande
strålning, tillkomma under det första året.
3.3
Forskning inom strålskyddsområdet
Statskontoret
föreslår atl strålskyddsinstitutel får ansvaret för den miljöinriklade
strålskyddsforskningen som omfattar radiobiologi, radioekologi och
strålskyddsmedicin.
Enligl
statskontoret bör en rådgivande forskningsnämnd med högsl tio ledamöter knytas
till institutet för samordning av strålskyddsforskning och för beredning i
övrigt av frågor rörande denna forskning. Beslut i forskningsfrågor bör enligt
förslaget inle fallas av nämnden utan av strålskyddsinstilutels styrelse. I den
rådgivande forskningsnämnden föreslås ingå representanter för i första hand
universiteten, lantbrukshögskolan, velerinärhögskolan, försvarels
forskningsanstalt, naturvårdsverket och arbelarskyddsstyrelsen. I nämnden
skall dessutom ingå professorn i radiobiologi vid karolinska institulel, en
radiolog, en tjänsteman från slrålskyddsinstilutet och en gemensam
representant för de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.
Statskontoret
förulsälter atl finansieringen av forskningen kan ske med medel från
forskningsråden, koncessionsavgifler och budgetmedel.
Forskningsnämndens
sekretariat föreslås bli inordnat i instilulels verksledningssekretariat.
4
Remissyttrandena
4.1
Ändringar i strålskyddslagen
Förslaget
att bestämmelser om icke-joniserande strålning liUförs strålskyddslagen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. IVA och statens
industriverk understryker i detta sammanhang vikten av en noggrann precisering
och avgränsning av området för icke-joniserande strålning. Statens
strålskyddsinstitut delar statskontorets åsikt att man genom etl fåtal
ändringar i strålskyddslagen kan få denna att läcka även icke-joniserande
strålning, dvs. komma att täcka alla former av energistrålning.
Arbetarskyddsstyrelsen har inte någon erinran mot
Prop.
1975/76:123 16
atl energistrålning införs i lagen som en sammanfattande
benämning på både joniserande och icke-joniserande strålning. Rektorsämbetet
vid Uppsala universitet och statens vattenfallsverk anser benämningen
energistrålning mindre lyckad då all strålning förutsätter energi. Televerket
föreslår alt man avslår från en sammanfattande beteckning på strålning.
Statens industriverk anser att strålskyddslagen också
skall täcka eventueUa skadeverkningar orsakade av vissa radiofrekvenla kvasistalionära
fäll, som kan vara en riskfaktor vid t. ex. högfrekvensapparater för limning.
Konsumentverket föreslår alt det i tillämpningsförordningen lill
strålskyddslagen införs bestämmelser med syfle atl förhindra personskador vid
användning av vissa hushållsapparater såsom mikrovågsugnar.
4.2 Statens strålskyddsinstituts uppgifter och
organisation
Statskontorels förslag vad avser slrålskyddsinstitutets
arbetsuppgifter och organisation för såväl joniserande som icke-joniserande
strålning stöds i princip av remissinstansema som också delar statskontorets uppfattning
alt inslilulel bör få förstärkta resurser. Strålskyddsinstitutet framhåller att
de resursförstärkningar som statskontoret föreslår är etl minimum för att
institutet vid oförändrad ambitionsnivå tUlfredsställande skall kunna fuUgöra
de arbetsuppgifter som åläggs institutet. Däremot kommer institutets resurser inle
alt räcka till några störte special-insatser. Sådana insatser behövs bl. a. i
fråga om palientskyddet vid sjukhusen och löpande kontrollmätningar vid alla
kärnkraftverk.
Strålskyddsinslilulets roll som centralt samordnat
expertorgan för strålning enligt strålskyddslagen ifrågasätts inte av
remissinstanserna. Strålskyddsinstilutels centrala ansvar tillstyrks av bl. a.
försvarets sjukvårdsstyrelse, FOA, socialstyrelsen, styrelsen för jordbrukets
högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, arbetarskyddsstyrelsen, STU,
arbetsmiljöutredningen, statens råd för atomforskning, sjöfartsverket, Spri,
Svenska kommunförbundet, SAF och Sveriges industriförbund.
Strålskyddsinstitutet tillstyrker statskontorets förslag i
fråga om instilulels tillsynsansvar. Flera remissinstanser anser dock alt
ansvarsfrågan inte bhvit tillräckligt belyst i rapporten. Bland dessa kan
nämnas arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöutredningen. Enligt arbelsmiljöut-redningens
uppfattning måste ansvaret för tillsyn enligt strålskyddslagen ligga på
tillsynsmyndigheten enligt denna lag. Statens naturvårdsverk anser alt ansvars-
och samarbetsförhållandena mellan institulel och naturvårdsverket i den miljöinriklade
ärendehandläggningen av strålskyddsfrågor inte klarlagts tiUfredsställande.
Enligt naturvårdsverket har strålskyddsinstilutels verksamhet i rapporten
blivit starkt humaneko-logiskt inriktad. Strålskyddsinstitutel bör enligt
naturvårdsverket ha ett ansvar för sammanvägda bedömningar också av effekter i
ekosystemet, av sådana radioaktiva ulsläpp som inte drabbar människan.
Prop. 1975/76:123 17
RRV och ÖB motsätter sig förslaget all slrålskyddsinstilutet
enbart skall svara för generella föreskrifter inom tillsynsområdena medan ansvaret
för detaljerade anvisningar skall tUlkomma olika sektoransvariga myndigheler.
Inte heller arbetarskyddsstyrelsen vill binda sig till ett sådanl förslag.
Enligt RRV bör det övervägas om inle slrålskyddsinstilutet skall ha det
samlade ansvaret för såväl generella som detaljerade föreskrifter. ÖB intar i
princip samma ståndpunkt.
Statskontorets förslag om myndighetsrepresentation och
parlamentarisk representation i slrålskyddsinslitutels styrelse stöds av de
remissinstanser som yttrat sig häröver, bl. a. socialstyrelsen,
strålskyddsinstitutet, statens naturvårdsverk, statens livsmedelsverk, TCO-S,
SACO/SR, Landstingsförbundet och styrelsen för jordbrukets högskolor och
statens veterinärmedicinska anstalt.
Några
remissinstanser har också synpunkter på vilka experter och myndigheler som bör
vara företrädda i styrelsen. Således anser strålskyddsinstitutet alt
sjukhusdirektören för karolinska sjukhuset, liksom nu är fallet, bör få inträda
i styrelsen i frågor som gäller samarbetet med sjukhuset.
Civilförsvarsstyrelsen hemställer alt få bli representerad i institutets
styrelse.
Remissinstanserna
har i aUmänhel inga invändningar mot den av statskontoret föreslagna
organisationen för slrålskyddsinstilutet. Socialstyrelsen anser att lösningen
av organisationsfrågan med särskilda tillsynsenheler förefaller i stort sett
vara väl avvägd. Strålskyddsinstitutet stöder dock statskontorels förslag endasi
i vissa delar och anser alt enheten för planering och adminislration bör delas
i två enheter. Institutet motsätter sig vidare statskontorets förslag i fråga
om avdelningen för slrålskyddsmedicin och anser del helt nödvändigt med en
sådan enhet i organisationen under ledning av en fast anställd läkare. Denna
synpunkt delas av socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet ifrågasätter de
föreslagna resursramama för strålskyddsmedicin. ÖB, försvarets
sjukvårdsstyrelse, FOA, karolinska institutet, statens kärnkraftinspektion, TCO-S,
SACO/SR m. fl. delar inte heUer statskontorets bedömning att institutets behov
av sakkunskap rörande slrålskyddsmedicin kan klaras med en läkarkonsull.
Remissinstansema delar i allmänhet statskontorets förslag
all arbetsuppgiftema för icke-joniserande strålning inledningsvis behandlas
som etl projekt. ÖB anser dock atl arbetsuppgifterna är av sådan vikt alt en särskUd
enhet för icke-joniserande strålning redan inledningsvis bör inrättas i
organisationen.
De av statskontoret föreslagna personalökningarna bedöms
av remissinstanserna såsom nödvändiga. Strålskyddsinstitutel anser inte de
föreslagna personalförstärkningarna vara tillräckliga för fortsatt arbete på i
stort sett samma ambitionsnivå ulan föreslår ytterligare fem tjänster. AB
Atomenergi föreslår ylterligare mellan tre och fem tjänster för lill-
Prop. 1975/76:123 18
synspersonal inom kärnkraftområdet. Med lanke på de
alltmer komplicerade röntgenutrustningarna behövs enligt Spri ytterligare
personalförstärkning för rönlgenkonlroU. Också andra remissinstanser framför
förslag om ylterligare förstärkningar i vissa avseenden av institutets resurser.
Strålskyddsinstitutet
delar statskontorets uppfattning att såväl den interna som den externa
utbildningen behöver förstärkas kraftigt. TCO-S och SACO/SR instämmer i denna
uppfattning. Statens industriverk framhåller också atl en kraftig satsning
måste göras på personal som arbetar med strålskyddsfrågor.
4.3 Forskning inom strålskyddsområdet
Statskontorets förslag att strålskyddsinstitutel skall få
ansvaret för den miljöinriklade strålskyddsforskningen stöds av bl. a.
strålskyddsinstitutet, statens naturvårdsverk, konsumentverket, statens
medicinska forskningsråd, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens
veterinärmedicinska anstalt samt statens vattenfallsverk. Strålskyddsinstitutel
understryker atl den forskning som här avses måsle vara direkl betingad av
strålskyddsönskemålen och att även andra institutioner i fortsättningen måste
ges tillräckliga resurser för strålskyddsforskning.
Enligt RRV:s
uppfattning har statskontoret inte närmare preciserat innebörden av del
forskningsansvar som skall åläggas slrålskyddsinstilutet. RRV anser sig därför
inte kunna tillstyrka förslagel. UKÄ anser inle all strålskyddsinstitutel bör
ha ansvaret för grundläggande strålskyddsforskning. UKÄ anser vidare all den
samordning av forskning inom området som kan vara motiverad bör ske på annat
sätt t. ex. inom forskningsrådsorganisalionen. Svenska nationalkommittén för
strålskyddsforskning framför liknande synpunkter.
Statens
råd för atomforskning finner del lämpligt atl ett officiellt organ för samlad
bedömning och framlida inriktning av slrålskyddsforskning knyts till strålskyddsinstitutel.
Rådet kan inle helt ansluta sig till utredningens förslag att institutets
styrelse skaU vara det anslagsför-delande organet för all miljöinriklad slrålskyddsforskning.
Del är enligt rådels uppfattning nödvändigt all man här gör skillnad mellan del
forsknings- och utredningsarbete som utgör en nödvändig grund för institutets
agerande i olika frågor och den icke målbundna strålskyddsforskningen.
Liknande synpunkter framförs av FOA och IVA.
Förslaget
atl inrätta en rådgivande forskningsnämnd tillstyrks av bl. a. ÖB, karolinska
institutet, statens naturvårdsverk, styrelsen för jordbrukets högskolor och
statens veterinärmedicinska anstalt, statens kärnkraftinspektion, Svenska
kommunförbundet, SAF, Sveriges industriförbund och AB Atomenergi.
Prop. 1975/76:123 19
Enligt strålskyddsinstitutet kan den föreslagna
forskningsnämnden lösa bl. a. de problem som uppslår genom att Kämsäkforsks
verksamhet upphör samt lösa elt antal samordningsproblem som redan nu finns
mellan olika forskningsinslanser. Institutet anser det viktigt att nämnden får initiativskyldighel
och att nämnden själv skall klargöra vilka forskningsuppgifter som är mest
angelägna från slrålskyddssynpunkt.
Socialstyrelsen och Svenska nationalkommittén för
strålskyddsforskning anser all frågan om forskningsnämnd bör utredas
ytterligare och att därmed ställningstagandet till forskningsrådsulredningens
förslag bör avvaktas. Statens medicinska forskningsråd och IVA är kritiska till
förslaget om en rådgivande forskningsnämnd med hänsyn bl. a. till det stora
antal forskningsnämnder som redan finns.
5 Föredraganden
Samhällets insatser i fråga om skydd mol joniserande
strålning gällde ursprungligen nästan uteslutande användningen av radium och
röntgenstrålning inom sjukvården. Under de senaste årtiondena har strålskyddet
successivt utvidgats genom atl radioaktiva ämnen i ökad utsträckning börjat
framställas på konstgjord väg och genom att radioaktivt material i allt större
omfattning kommil lill användning bl. a. inom forskningen och i industrin.
Utvecklingen av ett svenskt kärnkraftprogram, som pågått sedan 1950-talet, har
också lett till alt slrålskyddsinsatserna efter hand har behövt ökas.
Även användningen av icke-joniserande strålning har
expanderat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Radarapparater, lasrar
och mikrovågsugnar är några exempel på källor lill icke-joniserande strålning.
Sädana strålkällor används på olika områden i samhället. Expansionen har varit
särskilt stark inom transport- och industrisektorerna. Apparater som utsänder icke-joniserande
strålning används också på sjukhus och i hushällen.
Den snabba
utvecklingen på strålningsområdet gör det angeläget med en ändamålsenlig
lagstiftning, en effektiv offentlig övervakning och konlroll saml en
målinriktad forskning. Mot denna bakgrund har statskontoret haft i uppdrag att
göra en översyn av statens strålskyddsinslituts uppgifter och organisation.
Översynen har redovisats i statskontorets rapport Statens strålskyddsinstitut.
Uppgifter och organisation. I fortsättningen kommer jag att i särskilda
avsnitt behandla statskontorets förslag om ändringar i slrålskyddslagen, strålskyddsinstUutets
uppgifter och organisation saml strålskyddsforskningen. '
Prop.
1975/76:123 20
5.1
Ändringar i strålskyddslagen
I slrålskyddslagen
(1958: 110) finns bestämmelser om skydd mot strålning från radioaktiva ämnen,
röntgenstrålning och strålning som har likartad biologisk verkan. Strålning av detla
slag kallas i lagen joniserande strålning. Av central betydelse i lagen är
uttrycket "radiologiskt arbete". Därmed avses arbete med radioaktivt
ämne, arbete vari brukas rönlgenulmstning eller annan teknisk anordning, avsedd
att sända ut joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av
atomenergi. För alt bedriva radiologiskt arbete krävs tiUslånd av statens strålskyddsinstitut.
Även för innehav av röntgenutrustning eller sådan anordning som nyss har nämnts
krävs tillstånd av strålskyddsinstitutel. När tillstånd ges skaU de villkor och
övriga föreskrifter meddelas som behövs från strålskyddssynpunkt.
Lagen
innehåller vidare bestämmelser om besiktning av lokal och utrustning avsedd
att användas i radiologiskt arbete. Vidare ges föreskrifter om skyldighet alt
förebygga skador av strålning både för den som bedriver radiologiskt arbete och
för den som tiUverkar eller försäljer röntgenutmstning eller annan teknisk
anordning som kan alstra joniserande strålning. Bestämmelser finns också om
läkarundersökning av den som utför radiologiskt arbete och om skyldighet att
anmäla till strålskyddsinstitutel när det finns anledning anta alt någon har
skadats av joniserande strålning.
Regeringen
eller, efler regeringens bemyndigande, strålskyddsinslitutet kan föreskriva
att radioaktivt ämne eUer röntgenutrustning eller annan teknisk anordning,
avsedd atl sända ut joniserande strålning, skall undantas från tillämpningen av
slrålskyddslagen eller vissa bestämmelser i lagen. I kungörelsen (1958: 652)
med tillämpningsföreskrifter liU strålskyddslagen har sådana undantag
föreskrivits för vissa ämnen och anordningar.
Tillsynen
över efterlevnaden av strålskyddslagen och,föreskrifter som har meddelats med slöd
av lagen utövas av strålskyddsinslitutet och tillsynsman. När särskilda
omständigheter påkallar det, får institutet föreskriva att anläggning eller
anordning som avses i strålskyddslagen inte får användas förrän viss åtgärd har
vidtagits.
Enligt atomenergilagen
(1956: 306) krävs tillstånd av regeringen eller; myndighet som regeringen besiämmer
för att förvärva eller inneha atombränsle. Tillstånd krävs också för att uppföra
och driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av-atombränsle.
Tillsynsmyndighet är statens kärnkraftinspektion. I fråga om tillsynen över
innehav av och arbete med radioaktivt ämne gäller dessutom bestämmelserna i
strålskyddslagen.
Enligt
arbetarskyddslagen (1949: 1) gäller lagens bestämmelser i fråga om arbete som
är underkastat tiUsyn enligt strålskyddslagen bara såvitt
Prop.
1975/76:123 21
avser
skydd mot annan skada än sådan som orsakas av joniserande strålning. Vissa
undantag finns dock. Så t. ex. gäller beslämmelserna i 6 kap. arbelarskyddslagen
om skyddsombud och om samverkan i övr rigt mellan arbetsgivare och arbetstagare
också i fråga om skydd mot joniserande strålning.
Miljöskyddslagen
(1969: 387) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening,
luftförorening, buller, ljus och andra störningar som uppkommer genom
användning av mark, byggnad eller anläggning. Lagen är dock inte tillämpUg i
fråga om joniserande strålning.
Statskontoret framhåller i
sin rapport att användningen av källor till icke-joniserande strålning har ökat
mycket kraftigt under det senasie decenniet. Till icke-joniserande strålning
räknas enligt rapporten radiofrekvent strålning, optisk strålning och
ultraljud. Källor lill radiofrekvent strålning är bl. a. radio- och radarapparater,
olika anordningar inom industrin för torkning och materialbearbelning samt
hushållsapparater såsom mikrovågsugnar. Utvecklingen av lasertekniken har enligt
rapporten medfört alt nya områden har öppnats för användning av källor för
optisk strålning. Vidare har den svetslekniska utveckUngen lett lill atl
industriella skyddsproblem när det gäUer optisk strålning ökat mycket starkt.
Också ultraljud används inom industrin bl. a. för rengöring och bearbetning av
plast och för materialprovning. Enligt statskontoret föreligger del påfallande
ofla likheter mellan effekterna av strålning från joniserande och icke-joniserande
strålkällor. Statskontoret föreslår därför att strålskyddslagens
tillämpningsområde utvidgas till atl omfatta även delar av icke-joniserande
strålning och att strålskyddsinslitutet ges det centrala ansvaret för skyddet
mot båda dessa slag av strålning. Strålskyddslagen bör således kompletteras
med bestämmelser om icke-joniserande strålning. Till skillnad från vad som
gäller för tekniska anordningar avsedda att sända ut joniserande strålning
behövs enUgt statskontoret inte något generellt .krav på tillstånd för användning
av anordning som är avsedd att sända ul icke-joniserande strålning. I stället
bör enligt statskontoret strålskyddsinslitutet kunna införa sådant tillståndskrav
för vissa slag av källor tiU icke-joniserande strålning.
Förslaget
att utvidga slrålskyddslageris tillämpningsområde till att omfatta även vissa
former.av icke-joniserande strålning godtas aUmänt av remissinsianserna. Också
jag biträder förslagel. All omedelbart göra lagen fulll ul tillämplig på alla
källor för icke-joniserande strålning skulle emellertid föra för långt bl. a. méd
hänsyn till att strålningsriskerna varierar avseväri mellan olika slag av
sådana strålkällor. Jag ansluter mig sålunda lill statskontorets uppfattning atl
del saknas anledning all f. n. införa elt generellt krav på tiUstånd för
användning av apparater avsedda att utsända ioke-joniserande strålning. Vidare
saknas skäl att låta slrålskyddslagens föreskrifter om t. ex. periodisk läkarundersökning
gälla beiräffande allt arbete där det används apparater som
Prop.
1975/76:123 : 22
sänder ut icke-joniserande strålning. Enligt min mening
bör regeringen ges bemyndigande att bestämma i vilken omfattning slrålskyddslagen
skall gälla även källor för icke-joniserande strålning. Regeringen bör få
överlåta åt förvaltningsmyndighet alt meddela sådana föreskrifier. Med slöd av elt
sådant bemyndigande kan regeringen eller förvaltningsmyndighet alltefter behov
ingripa mot olika källor för icke-joniserande strålning i olika situationer
med mer eller mindre långtgående åtgärder.
Jag
föreslår sålunda all i slrålskyddslagen las in ell bemyndigande enligt vilket
regeringen, om del är påkallat från slrålskyddssynpunkt, får föreskriva att vad
som i lagen sägs om teknisk anordning avsedd atl utsända joniserande strålning
eller om radiologiskt arbete helt eller delvis skall gälla även i fråga om
teknisk anordning av visst slag som är avsedd att utsända icke-joniserande
strålning resp. arbete vari används sådan anordning. Bemyndigandet, som enligt
vad jag nyss har sagt ock- så bör innefatta rätt för regeringen all
överlåta åt förvaltningsmyndighet all meddela föreskrifter i ämnet, bör föras
in som etl Iredje stycke i 1 § slrålskyddslagen. För riksdagens information
vill jag i detta sammanhang nämna att jag, om riksdagen antar förslaget, ämnar
föreslå regeringen atl överlåta åt strålskyddsinstitutel atl meddela sådana
föreskrifter om icke-joniserande strålning.
Utöver det tillägg till strålskyddslagen som jag nu har
förordat bör också vissa redaktionella ändringar göras i 5, 2325 och 28 §§.
Föreslagna lagändringar bör träda i kraft den 1 juli 1976.
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdeparlemenlel
upprättats förslag till lag om ändring i strålskyddslagen.
Med anledning av synpunkter som har framförts under
remissbehandlingen vill jag i detla sammanhang beröra vissa frågor om slrålskyddslagens
förhållande till annan lagstiftning. Som jag tidigare har nämnt föreskrivs i
miljöskyddslagen all lagen inte gäller joniserande strålning. Denna föreskrift
torde ha stor praktisk betydelse såtUlvida atl den förhindrar onödig
dubbelprövning av källor liir joniserande strålning. TiUämpning av
miljöskyddslagen på källor lill icke-joniserande strålning är enligt
förarbetena lill miljöskyddslagen aktuell endast i fråga om källor som sänder
ut ljus. Andra käUor lUl icke-joniserande strålning torde i detta sammanhang
sakna praktisk betydelse (prop. 1969: 28 s. 260). Eftersom det gemensamma
tillämpningsområdet således i praktiken är litet, torde det inte komma all
uppstå några problem om båda lagarna samtidigt är tillämpliga i fråga om sådan
ljusstrålning. Enligl min mening behövs sålunda inle göras någon ändring i
miljöskyddslagens till-lämpningsområde.
Naturvårdsverket har i sill rernissyltrande framhållil alt
del är viktigt att slrålskyddsfrågorna bedöms ur ell ekologiskt
helhetsperspektiv. Med anledning härav vUl jag framhålla all slrålskyddsinstilutet
vid sin tilllämpning av strålskyddslagen får förutsättas la hänsyn också till
sådana
Prop.
1975/76:123 23
negativa effekter av strålning som inte direkt drabbar
människan. Jag vill tiUägga att tolkningen och tillämpningen av slrålskyddslagens
bestämmelser givelvis måsle utvecklas i takt med alt vår kunskap om det
biologiska samspelet i naturen ökar. På motsvarande säll som gäller inom
området för hälso- och miljöfarliga varor bör därför en redan på goda grunder
uppkommen misstanke om risk för skada på människa vara tillräcklig för
tillämpning av slrålskyddslagsliflningen.
Arbetarskyddslagen
är som jag tidigare nämnt bara i begränsad omfattning lillämplig på
radiologiskt arbete såvitt avser skydd mot skada som kan orsakas av joniserande
strålning. I fråga om skydd mot skada från icke-joniserande strålning gäller
arbetarskyddslagen däremot i hela sin vidd. Milt förslag till utvidgning av slrålskyddslagens
tillämpningsområde innebär alltså all de båda lagarna skall gälla fulll ut vid
sidan av varandra beträffande skyddet mot den icke-joniserande strålningen. Arbetsmiljöutredningen
föreslår i sill nyligen avlämnade betänkande (SOU 1976: 1) Arbelsmiljölag att
en ny arbetsmUjölag skall vara generellt tillämplig på alla strålkällor som
förekommer i arbetslivet. Frågan om arbelarskyddslagstiftningens samordning med
slrålskyddslagen kommer sålunda alt ylterligare prövas i samband med att
ställning las till arbelsmiljöutredningens förslag.
5.2 Statens strålskyddsinstituts uppgifter och
organisation
Strålskyddsinstilutels nuvarande uppgifier gäller den
joniserande strålningen. Av vad jag nyss har föreslagit i fråga om ändringar i slrålskyddslagen
följer alt institutets ansvarsområde fr. o. m. den 1 juli 1976 avses omfatta
också den icke-joniserande strålningen.
Slrålskyddsinstitutets
nya uppgifter medför att frågan om samordningen mellan institulel och vissa
andra myndigheler behöver ägnas särskild uppmärksamhet. Som experlmyndighet
inom strålskyddsområdet får institutet la ställning till frågor som berör
allmän hälsovård, arbetarskydd, patienlskydd, livsmedelskontroll och skydd för
den yttre miljön. Del är därför viktigt med etl nära samarbete mellan
institutet och de myndigheter som har det centrala förvaltningsansvaret inom
nämnda områden.
När det
gäller formerna för samordningen mellan strålskyddsinstitutel och vissa andra
centrala myndigheter har remissinsianserna överlag slött statskontorets förslag
all institutet skall vara centralt expertorgan med uppgift alt hålla samman verksamheien
på slrålskyddsområdel. Vad statskontoret har föreslagit i fråga om
ansvarsfördelning mellan institutet och övriga berörda myndigheter såvilt
avser skyddsföreskrifter och liUsyn har däremot inle fåll ell odelat positivt
mottagande av remissinstanserna. Från flera håll anförs att strålskyddsinslitutet
bör ha ansvaret inte bara för generella skyddsföreskrifter som statskontoret
har
Prop. 1975/76:123 24
föreslagil
utan även för sådana mera detaljerade föreskrifier som behövs inom andra
myndigheters ansvarsområden.
För
egen del anser jag all det knappast torde vara möjligt att genom allmänna
föreskrifter reglera alla de fall där samverkan behövs. För att underlätta
samverkan bör såsom jag senare ämnar föreslå regeringen närmast berörda
myndigheter, nämligen socialstyrelsen, naturvårdsverket,
arbetarskyddsstyrelsen och kämkraftinspeklionen, bli företrädda i slrålskyddsinstitutets
styrelse. På så sätt bör myndigheterna fortlöpande och på gmndval av gjorda
erfarenheter kunna söka sig fram lill de lösningar som från
strålskyddssynpunkt är lämpligast. Huvudansvaret för att ett effektivt
strålskydd upprätthålls ligger självfaUet alltid hos strålskyddsinslitutet.
I
detta sammanhang vill jag upplysningsvis nämna att jag senare ämnar föreslå
regeringen alt bemyndiga strålskyddsinstitutel att utse annan myndighet eller
sakkunnig alt beträffande vissa slag av ärenden besluta på instilulels vägnar
och alt för särskUt fall utöva tillsyn. Enligt min mening torde en sådan delegeringsmöjlighet
verksamt kunna bidra även lill lösningen av en del av de nyss berörda
samordningsproblemen. I fråga om den icke-joniserande strålningen bör behovet
av samordning med främst arbetarskyddsslyrelsens verksamhet kunna beaktas redan
i samband med utformningen av de föreskrifier varigenom slrålskyddslagen blir
tillämplig på källor för sådan strålning.
Statskontorets
bedömning alt strålskyddsinslitutet behöver organiseras om och få förstärkta
resurser delas genomgående av remissinstanserna. För egen del anser jag det
också mycket angeläget att institutet får möjligheter atl effektivt fullgöra de
arbetsuppgifter som läggs på institulel. De beslutade utbyggnaderna av
kärnkraftverk gör det nödvändigt all tillräckliga konlrollresurser slår till strålskyddsinslilutets
förfogande. Också när det gäller bl. a. arbetarskydd och patientskydd är del
viktigt att institutet har möjlighet att effektivt fullgöra sin uppgift som
expertmyndighet för strålskyddsfrågor.
Statskontorets
förslag till ny organisation för strålskyddsinstitutet innebär en minskning av
det antal enheter som är direkt underställda institutets ledning. Enligt
förslaget skall institutet bestå av fem enheter, nämligen en enhet för
planering och administration, två tillsynsenheler, ett dosimetrUaboratorium och
elt miljölaboralorium. De remissinstanser som yttrat sig i organisationsfrågan
stöder i princip förslagel. För egen del anser jag atl statskontorets förslag
med vissa modifieringar kan ligga till grand för en ny organisation för slrålskyddsinstilutet.
Enligl min uppfattning är det angeläget alt institutet får en sådan organisation
atl en delegering av arbetsuppgifter från institutets chef underlättas. Därför
bör inom institutet skapas enheter som har så klart definierade uppgifter som
möjligt och som är tillräckligt stora för att
Prop. 1975/76:123 25
kunna
verka effektivt. Jag förordar därför alt institutet organiseras på tre enheter,
nämligen en administrativ enhet, en tillsynsenhet samt en forsknings- och
utvecklingsenhet. Som jag tidigare berört har förslag om att den nuvarande
avdelningen för klinisk radiofysik vid institutet skall föras över tiU
karolinska sjukhuset redovisats i årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bU.
7 s. 111).
Det
ankommer på regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, strålskyddsinstitutel
att besluta om den närmare fördelningen av arbetsuppgiftema inom de tre
föreslagna enhetema. För riksdagens information vill jag dock nämna följande
härom.
Den
administrativa enheten bör svara för kanslifunktionerna, informations- och
utbildningsfrågor samt för institutets verkstad.
Enheten
för tillsyn bör bl. a. svara för sådana frågor som nu handläggs inom röntgenkontrollavdelningen
och kämfysikaliska avdelningen. TiU enheten bör också föras den sakkunskap och
de uppgifter som finns vid den strålskyddsmedicinska avdelningen. I likhet med
många remissinstanser anser jag det angeläget alt institutet har egen
medicinsk expertis. Inom enheten för tillsyn bör lämpligen kunna samordnas den
viktiga del av institutets arbete som består i utarbetandet av föreskrifter
och anvisningar och som har nära samband med det löpande tillsynsarbetet. Inom
enheten bör vidare handläggas de nytillkommande arbetsuppgifterna rörande icke-joniserande
strålning.
Till
forsknings- och utvecklingsenheten bör föras verksamheten vid dosimetrilaboraloriet
och speciallaboraloriema. Dosimelrilaboratoriet har bl. a. till uppgift att
bistå övriga enheter inom inslhulet med kunnande inom dosimetri samt alt svara
för kalibrering av instrument.. Laboratoriet avses också få kompelens när del
gäller frågor om ickejoniserande strålning. Genom all ansvaret för forsknings-
och utvecklingsarbete samlas till en enhet inom institutet bör möjlighetema lill
en samordning av forskningen inom strålskyddsområdet öka. Till ifrågavarande
enhet bör också föras sekretariatsfunktionen för den forskningsnämnd som jag i
del följande föreslår skall ingå i institutets organisation.
Statskontoret
föreslår också vissa ändringar när det gäller slrålskyddsinstitutets styrelse.
Det ankommer på regeringen att besluta om styrelsens storlek och
sammansättning. Jag viU emeUertid för riksdagens information anmäla att jag
anser del angeläget atl i institutets styrelse ingår bl. a. företrädare för
allmänintressena och den fackliga rörelsen. Vidare bör, som jag tidigare har
berört, vissa myndigheter finnas företrädda i institutets styrelse.
TUl
frågan om de ytterligare tjänster som behövs som en följd av den nya
organisationen återkommer jag i samband med att jag lar upp anslagsfrågorna.
Prop.
1975/76:123 26
5.3 Forskning Inom strålskyddsområdet
Resultatet av forsknings- och utvecklingsarbete är av stor
betydelse som underlag för planering och beslut på de flesta områden i
samhället. Detla gäller i hög grad också strålskyddsområdet. Strålskyddsinslitutet
bedriver i dag visst forsknings- och utvecklingsarbete inom institutels olika
verksamhetsgrenar. Utvecklingsarbete bedrivs t. ex. i anslutning till
institutets många tillsynsuppgifler. Institutet har också under de senaste
åren tagit upp forskning rörande aktuella problem såsom radioaktivitet i
gruvor och i byggnadsmaterial. En stor del av forsknings- och
utvecklingsarbetet på strålskyddsområdet bedrivs emellertid utanför institutet
bl. a. vid försvarets forskningsanstalt och vid AB Atomenergi.
Delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets-
och miljöfrågor (Kämsäkforsk) har fram till delegationens avveckling vid utgången
av år 1975 svarat för planering, igångsättning och uppföljning av sådan slrålskyddsforskning
som har samband med drift av kärnreaktorer. I väntan på slutUgt
ställningstagande till frågan om den framlida organisationen av denna forskning
har ansvaret för pågående projekt övergångsvis lagts på nämnden för energiproduklionsforskning.
Statskontoret har i sin rapport föreslagit all
strålskyddsinstitutet får ansvaret för den miljöinriklade
strålskyddsforskningen och alt till institutet knyts en rådgivande nämnd för
forskningsfrågor. Som ledamöter i nämnden föreslås ingå representanter för
berörda myndigheler och andra organ. Remissinsianserna har i allmänhet
tillstyrkt statskontorets förslag i denna del.
För egen
del anser jag det riktigt atl strålskyddsinslitutet får det centrala
samordnande ansvaret för den målinriktade strålskyddsforskningen. Institutets
ansvar bör däremot inte omfatta grundforskningen inom slrålskyddsområdel. Jag
delar också statskontorets uppfattning alt en rådgivande forskningsnämnd bör
ingå i institutets organisation. Det ankommer på regeringen atl besluta om
nämndens storlek och sammansättning. Forskningsnämnden bör ha till uppgift all
ta fram forskningsprogram, bedöma projekt och i övrigt planera och följa upp
den forskning som institulel svarar för. Jag vill här betona vikten av all
framtagna forskningsrön av betydelse redovisas så all de kan ligga lill grund
för del löpande slrålskyddsarbetet.
Med hänsyn lill alt strålskyddsinstitutet sålunda bör ha
det samordnande ansvaret för forskningen inom strålskyddsområdet bör institutet
fr. o. m. den 1 juli 1976 la över ansvaret för de forskningsprojekt som enligt
vad jag nyss nämnt har startats av Kämsäkforsk och som f. n. administreras av
nämnden för energiproduktionsforskning.
Härutöver är del emellertid nödvändigt all institutet får möjhghet
atl svara för alt ett fortsall forsknings- och utveckUngsarbete inom slrålskyddsområdel
kommer till stånd. Del är därför nödvändigt att särskilda
Prop.
1975/76:123 27
medel
ställs tiU institutets förfogande för målinriktad slrålskyddsforskning. Jag
beräknar all det för budgetåret 1976/77 behövs 2,5 milj. kr. för den
strålskyddsforskning som institutet skall ha ansvaret för. Jag har därvid
räknat med elt medelsbehov av 2 milj. kr. för forskning om kärnreaktorers
inverkan på omgivningen, medan 500 000 kr. bör ställas till förfogande för
annan slrålskyddsforskning, däri inbegripet forskning om icke-joniserande
strålning. För bedömning av det framtida forskningsbehovet inom slrålskyddsområdel
är det angelägel alt institutet, med biträde av den föreslagna
forskningsnämnden, snarast upprättar etl förslag lill långsiktigt
forskningsprogram rörande strålskydd.
Forskning
och utveckling angående säkerheten vid kärnreaktoran-läggningar finansieras
numera genom avgifter som enligt riksdagens bemyndigande tas ut av
kärnkraftföretagen. EnUgt 8 § förordningen (1975: 421) om vissa avgifter till
statens kärnkraftinspektion utgår sådan avgift med ett fast belopp per
kalenderkvartal för varje reaktor för vilken koncession har beviljats,
oberoende av reakloreffekten. Den slrålskyddsforskning som har anknytning till
driften av alomreaktorer bör enhgl min mening finansieras på samma sätt som
säkerhetsforskningen rörande reaktorerna. Till frågan om medel för övrig
strålskyddsforskning återkommer jag i samband med att jag tar upp anslagsfrågorna.
6
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen all
1. antaga
förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),
2. godkänna
de riktiinjer för statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation somjag
har förordat,
3. bemyndiga
regeringen att vidtaga de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs
för att genomföra den omorganisation av statens strålskyddsinstitut som jag
har föreslagit,
4. godkänna
de riktlinjer för forskningsverksamheten på slrålskyddsområdel som jag har
förordat.
7
Anslagfrågor för budgetåret 1976/77
H 2. Statens strålskyddsinstitut
1974/75
Utgifl 7 416 532
1975/76
Anslag 7 671 000
1976/77
Förslag 8 706 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76
Beräknad ändring 1976/77
Statens
Föredragan-
strålskydds-
den
institut
Personal
Handläggande
personal
49
-f
17
Övrig
personal
43
-f
4
921
-f
21
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
4 817
000
-fl 101000
-f 3 203 000
Sjukvård
8 000
-f
2 000
Reseersättningar
166 000
-f
17 000
-f
78 000
Därav utrikes resor
(26 000)
(-)
( +
4 000)
Lokalkostnader
1080 000
-1-
34 000
-f
199 000
Expenser
180 000
-1-
71000
-f
124 000
Därav engångsutgifter
(-)
( +
50 000)
Kostnader
för drift av stationer
för mätning av joniserande
strålning m. m.
48 000
-f
5000
-1-
3 000
Kostnader
för vissa beredskaps-
funktioner inom atomreaktor-
området
217 000
Övriga
utgifter
346 000
-1-
79 000
-f
42 000
Därav inköp och underhåll av
inventarier och instrument
(216 000)
(-)
(-)
6 862 000>
4-1307 000
-f3 651 000
Uppbördsmedel
Inkomst
av strålskyddsverk-
samhet m. m.
234 000
_
Ersättning
för kostnader för
beredskapsfunktioner inom
atomreaktorområdet
200 000
-t-
9 000
-f
9 000
Avgift
för koncession för upp-
förande eller innehav av energi-
producerande reaktor
330 000
+
33 000
-fl 034
000
Nettoutgift
6 098
000'
-fl 265 000
-f2 608
000
1
Avdelningen för klinisk radiofysik ej inräknad.
Statens
strålskyddsinstitut
Med
hänsyn till statskontorets översyn av strålskyddsinstilutels uppgifter och
organisation har institutet i sin anslagsframställning i huvudsak begränsat
sig till atl redovisa automatiska kostnadsökningar mom ramen för befintlig
organisation.
1. Pris- och löneomräkning 1317 000 kr., varav 125 000
kr. avser höjt lönekostnadspålägg.
2. O-alternativet skulle i första hand innebära en
reducering med ca fem tjänster.
3. Riksdagens beslut om utbyggnad av kärnkraften under
de närmaste åren skall år 1978 kompletteras med ett långsiktigt
ställningstagande.
Prop. 1975/76:123 29
Beslutet
kräver en fullständig redovisning av skyddsproblemen och de frän strålrisksynpunkt
förväntade konsekvenserna (4- 200 000 kr.).
4. Strålskyddsinstitutet avser att på grandval av den
föreslagna utredningen om kärnkraften redovisa och pubUcera en särskild
rapport (-1- 50 000 kr.).
5. Institutets tjänstebil behöver ersättas (-1-40 000
kr.).
Föredraganden
Jag
har tidigare redovisat mina förslag i fråga om strålskyddsinstilutels
organisation. Jag återkommer nu till de personal- och anslagsfrågor som bör tas
upp i detta sammanhang.
Med anledning av den
föreslagna nya organisationen har jag räknat medel för tre tjänster för chef
för enhet, varav en som chef för den administrativa enheten, en som chef för
tillsynsenheten saml en som chef för forsknings- och utvecklingsenheten. Medel
har vidare beräknats för en handläggare, en expeditionsvakt och en inslmmentmakare
på den administrativa enheten, sju strålskyddsinspeklörer, en fysiker, en
biolog, en ingenjör och etl biträde på tUlsynsenhelen samt fyra fysiker på
forsknings- och utvecklingsenheten. Jag har därvid för frågor om utarbetande
av föreskrifier och anvisningar samt för tillsyn när det gäller kärnkraftverk
beräknat två tjänster utöver statskontorets förslag.
Beiräffande avtalsbara
anställnings- och arbetsvUlkor avser jag atl ge statens avialsverk det förhandUngsuppdrag
som behövs.
Kostnaderna för den del av
institutels verksamhet som avser käm-kraflfrågor bör helt läckas genom
avgifter.
Vad gäller frågan om
anskaffande av utrustning avser jag alt i annat sammanhang föreslå regeringen atl
uppdra åt utruslningsnämnden för universitet och högskolor att efter samråd med
nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande och strålskyddsinstitutel svara
för planering av utmstning för institutet.
På
grand av det anförda och med hänvisning liU sammanställningen beräknar jag
anslaget lUl 8 706 000 kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att
lill Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1976/77 under nionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 8 706 000 kr.
H
15. Strälskyddsforskning
Nytt
anslag (förslag) 500 000 kr.
Jag
har under avsnitt 5.3 förordat alt särskilda medel ställs till strål-skyddsinstilulets
förfogande för måhnriktat forsknings- och utveckUngsarbete inom
strålskyddsområdet. Jag har därvid beräknat medelsbehovet för budgetåret
1976/77 för den strålskyddsforskning som institutet skall
Prop.
1975/76:123 30
ha
ansvaret för tiU 2,5 milj. kr., varav 2 milj. kr. för forskning om käm-reaktorers
inverkan på mUjön och 500 000 kr. för annan strålskyddsforskning, däri
inbegripet forskning om icke-joniserande strålning. Den strålskyddsforskning
som har anknytning lill driften av kärnreaktorer avses därvid finansieras genom
avgifter som las ut av kärnkraftförela-gen.
Med anledning av den nya
regeringsformens bestämmelser om normgivning har regeringen begärt och fåll
riksdagens bemyndigande all besluta om bl. a. de avgifter som nu tas ul av
statens strålskyddsinstitut enligt brev den 1 mars 1974 méd bestämmelser om
avgiftsbeläggning av viss verksamhet inom alomenergiområdel (prop. 1975: 8 s.
104, KU 1975: 10, rskr 1975: 62). Eftersom de av mig i det föregående förordade
avgiftema för strålskyddsforskning med anknytning till kärnkraft-produktionen inle
kan anses omfattas av detla bemyndigande, bör regeringen inhämta riksdagens
bemyndigande atl la ut avgifter för ifrågavarande forskning. Detta
bemyndigande bör också omfatta medgivande för regeringen alt överlåta
beslutanderätten om dessa avgifter lill förvaltningsmyndighet.
Med hänsyn till
verksamhetens karaktär, som innebär att beslutade bidrag inle omedelbart tas i
anspråk i sin helhet samtidigt som avgifterna avses flyta in vid bestämda
tidpunkter, bör möjUghet föreligga all reservera medel tiU kommande budgetår.
För ändamålet bör därför ell särskilt reservationsanslag, rubricerat Slrålskyddsforskning,
föras upp på slatsbudgeten fr. o. m. nästa budgetår. På detla anslag bör också
de medel anvisas som enligt vad jag tidigare anfört behövs för sådan strålskyddsforskning
som inte har anknytning lill kärnkraftproduktionen. Anslaget bör därför för
budgetåret 1976/77 föras upp med etl belopp av 500 000 kr.
Med hänvisning till vad
jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen all
1. bemyndiga regeringen att besluta om föreskrifier rörande avgifter för
viss strålskyddsforsknmg i enlighet med vad jag har förordat saml medge atl
regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet alt meddela bestämmelser om
sådana avgifter,
2. till Strålskyddsforskning för budgetåret 1976/77 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.
8
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760117
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Bet. 1979/80:JoU35 Med anledning av motioner om strålskydd s. 7 i texten
- Bet. 1977/78:SoU5 Med anledning av motion om anvisningar rörande behandling med kortvåg, mikrovåg och ultraljud s. 4 i texten
- Bet. 1975/76:JoU38 Med anledning av propositionen 1975/76:123 om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m. m. jämte motion s. 1 i texten
- Prop. 1976/77:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1977/78 i texten