Sök i Ratio Lex

om statligt stöd till dagspressen

194 sidor, varav 182 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 182 av 194 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:131, om statligt stöd till dagspressen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131

Regeringens proposition 1975/76:131

om
statligt stöd till dagspressen

beslutad
den 4 mars 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas regeringens stäUningstaganden lill de förslag till
riktlinjer för presslödspolitUien som lagts fram av 1972 års pressutredning.
Vidare föreslås ändrade regler för statens stöd lUl dagspressen. En väsentiig
höjning av stödet föreslås, dels i form av betydande uppräkningar av
produktionsbidragen, dels genom förslag om nya stödformer vid etablering av och
samverkan mellan dagstidningar samt som utvecklingsbidrag. Sammanlagt föreslås
en anslagsökning med 74 milj. kr. från 122 milj. kr. tUl 196 mUj. kr.

Reglerna
för produktionsbidrag föreslås ändrade på några punkter. Bl. a. överges
andratidningsbegreppet som bidragskriterium och ersätts med hushållstäckningen
i utgi'vningskommunen. Vidare föreslås en ny defmition av utgivningsort.
Möjligheten att bevilja produktionsbidrag lUl förstatidningar föreslås kvarstå.

Det
till pappersförbrukningen knutna produktionsbidraget höjs från 7 900 kr. tUl 11
000 kr. per ton. Maximibidragen höjs från 13,5 milj. kr. tUl 19,5 milj. kr. för
flerdagarstidningar i storstäderna och från 3 750 000 kr. lUl 5 250 000 kr. för
flerdagarstidningar i landsorlen. Samtidigt får flerdagarstidningar i
storstäderna etl generellt påslag på utgående produktionsbidrag med 4 %. Det
fasta bidraget till fådagars-tidningar höjs från nuvarande 300 000 kr. tUl 425
000 kr. Dessutom föreslås ett fast bidrag om 650 000 kr. tUl fådagarstidningar
med riks-spridning.

Lägsta
bidrag föreslås för flerdagarstidningar i storstäderna lill 2 mUj. kr. och för
landsortstidningar lill 850 000 kr. En viss avlrappning föreslås genom att
minimibeloppet för tidningar som utkommer med fyra nr/vecka sätts tUl 1,2 milj.
kr. resp. 650 000 kr.

1 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 2

De
nya bidragsreglerna föreslås tUlämpade redan för 1976 års pro-duklionsbidrag,
vilka betalas ut tUl tidnmgarna i början av budgetåret 1976/77. Utgifterna för
produktionsbidragen beräknas öka från 100 till ca 140 milj. kr. nästa budgetår.

Samdistribulionsrabatten
föreslås i stort sett behållas oförändrad. Vissa förändringar av reglema
föreslås dock i syfte att upprätthålla lika-prisprmcipen. Anslag begärs för
budgetåret 1976/77 med 25 mUj. kr.

Reglema
för pressens lånefond skärps i syfte atl i högre grad än tidigare stimulera
lUl samverkan. Lånefonden föreslås få ett årligt anslag om 15 mUj. kr.

Vissa
nya stödformer föreslås. Sålunda bör utvecklingsbidrag kunna utgå till
tidningar som inle är berättigade tUl produktionsbidrag och som råkar i
tillfälliga svårigheter. En totalram för dessa bidrag på 6 milj. kr. föreslås.

Vidare
bör ett etableringsstöd med huvudsaklig inriktning på att stödja nyetablering
av fådagarstidningar införas. Samverkansbidrag föreslås för
produktionssamverkan och samverkan i annonsförsäljning samt tUl
utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av branschsammanslutningar.
Medelsbehovet för budgetåret 1976/77 beräknas tUl 5 mUj. kr.

Med
hänsyn tUl de utökade arbetsuppgifterna för presstödsnämnden föreslås nämnden
få elt egel kansli.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
AspUng, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Sträng Proposition om statligt stöd till dagspressen

1
Inledning

I
prop. 1975/76: 100 (bU. 9 s. 129 och 153) har regeringen föreslagit riksdagen
alt, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Produktionsbidrag för
dagstidningar och Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret
1976/77 beräkna förslagsanslag av resp. 97 000 000 kr. och 25 000 000 kr. samt
till Pressens lånefond för budgetåret 1976/ 77 beräkna ell invesleringsanslag
av 1 000 kr. Jag anhåller alt nu få la upp dessa frågor.

I
samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1971: 27, som bl. a. innehöll
förslag om införande av produklionsbidrag för s. k. andratid-ningar, framhöll
riksdagen (KU 1971: 32, rskr 1971: 180) all en kommitté borde tillsältas
"för att studera effekterna av presstödet och följa utvecklingen samt
föreslå de förändringar som även på längre sikt resulterar i för pressen mest
lämpliga och ändamålsenliga stödformer". Vid min anmälan av prop. 1972: 59
med förslag om väsentliga förstärkningar av det statliga stödet till
dagspressen, uttalade jag atl jag fann tiden mogen för alt tiUkalla en ny
pressutredning. Vid sin behandling av prop. 1972: 59 instämde riksdagen i att
en pressutredning behövde tillkaUas och redovisade sin syn på utredningens
uppdrag (KU 1972: 29, rskr 1972: 203). De sakkunniga tiUkaUades den 30 juni
1972.

I
direktiven tUl de sakkunniga framhöll jag bl. a. att en allmän bedömning borde
göras av utvecklingen inom olika massmedier, varvid tekniska, ekonomiska,
marknadsmässiga och organisatoriska faktorer borde vägas in i bilden.
Huvuduppgiften borde vara samarbels- och ra-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 4

tionaliseringsfrågor
inom lidnkigsbranschen samt formerna för statens stöd lUl dagspressen. I
anslutning tUl sin bedömning av utvecklingen på massmedieområdet borde de
sakkunniga även ta upp förhållandena för pressorgan, som ges ut av ideella
och.fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress.
Beskattningsfrågor ingick inte i uppdraget.

Jag
framhöU vidare att formerna för statens stöd tiU pressen måste relateras liU
en målsättning för presspolitiken. I varje fall för dagspressens del borde de
sakkunniga ange en mera preciserad målsättning för statsmaktemas handlande,
varvid dagspressens roU i förhållande till övriga massmedier måste klarläggas.

Beiräffande
det direkta .produktionsstödet uttalade jag att den selektiva formen borde
bibehållas.

De
sakkunniga borde utgå från att kostnaderna för de förslag som lades fram borde
rymmas inom ramen för de anslag som anvisades över budgeten tUl presstödjande
ändamål.

De
sakkunniga, vUka antog namnet 1972 års pressutredning, har den 14 oktober 1975
avgivit betänkandet (SOU 1975: 79) Svensk press. Statlig presspolitik.
Utredningen har tidigare överlämnat forskningsrapporten (SOU 1974: 102) Svensk
press. Presstödet och tidningskonkurrensen, rapporten (SOU 1975: 11) Svensk
press. Tidnmgar i samverkan och, samtidigt med betänkandet, forsknmgsrapporten
(SOU 1975: 78) Svensk press. Pressens funktioner i samhäUet.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, postverket, kammarkoUegiet, statskontoret, riksrevisionsverket,
riksskatteverket, nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och karteUnämnd,
presstödsnämnden, samarbetsnämnden för joumaUsthögskolorna, med överlämnande
av yttranden från joumaUsthögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Västemorrlands och Norrbottens län, massmedieutredningen
(Ju 1970: 59), massmediekoncentrationsulredningen (Ju 1974: 13),
radioutredningen (U 1974: 08), Malmö kommun, Göteborgs kommun. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Publicistklubben, Svenska
Journalistförbundet, Grafiska Fackförbundet, Svenska
tidningsutgivareföreningen (TU), Tidningarnas arbetsgivareförening med
instämmande i TU:s yttrande. Svenska Annonsörers Förening och Svenska
Reklambyrå För-

'
Landshövdingen Ragnar Edenman, ordförande, budgetchefen Bengt Åke Berg,
riksdagsmannen Åke Gustavsson, direktören Ivar HaUvig, sekreteraren Urban
Karlsson, direktören BertU Nilsson, kanslichefen AUan Pettersson, riksdagsmannen
Olle Svensson, förlagschefen Jan-Erik Wikström och riksdagsmannen Håkan
Winberg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 5

bundet
med gemensamt yttrande,, Svenska Pressbyrån AB, samt Tidningsstatistik AB.

Vidare
har särskUda skrivelser med synpunkter i anledning av betänkandet ingivits av
Eesti Päevaleht Förlags AB, FACTU-Föreningen Svensk Fackpress, Gotlands
Tidningar/Gotlands Folkblad/Gotiän-ningen, Grafiska arbetsgivare- och
industriorganisationérna (GAI), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges
Författarförbund samt lokala fackliga organisationer vid EskUstuna-Kuriren,
Gefle Dagblad och Sandvikens Tidning.

2
Frågans tidigare behandling

2.1
1963 års pressutredning

Är
1963 tillkallades en utredning med uppgift att företa en ingående analys av
tidnmgspressens utveckling imder efterkrigstiden och av dess aktuella
situation. Den skulle vidare överväga huravida och i vilken ulslräckning
särskUda åtgärder borde vidtas från statsmaktemas sida för vidmakthåUande av en
fri opinionsbUdning. Utredningen antog namnet pressulredningen.

I
betänkandet (SOU 1965: 22) Dagspressens ekonomiska viUkor konstaterade uiredningen
alt det hade skett ett mycket stort antal tidningsnedläggningar under perioden
19511963. 35 % av de tidningar som år 1951 utkom mmst tre dagar i veckan hade
upphört med sin utgivning under denna tid. Analysen visade alt de tidningar som
drabbats av tidningskrisen hade befunnit sig i etl konkurrensmässigt
underläge. Ned-' läggningarna medförde att det på allt flera orter utkom endasi
en daglig tidning.

Utredningen
kunde slå fast att de ekonomiska svårigheler som hade orsakat
tidningsnedläggningarna inte gällde branschen som helhet. Det var den fjärdedel
av den svenska dagspressen som var andratidningar

dvs. hade en upplagemässigt
större konkurrent på sin ulgivningsort

som var i farozonen.
Majoriteten i uiredningen fann det inle troligt att andralidningarna av egen
kraft skulle kunna komma i etl ekonomiskt bättre läge.

Målet
borde enligt 1963 års pressutredning vara att skapa föratsättningar för ett
ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningar i inbördes konkurrens. Enda
möjligheten att nå detta ansåg utredningens majoritet vara att kanalisera ett
direkt stöd tiU andratidningama. Delta stöd borde ges en sådan utformning att
det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som etablering av
nya tidningar.

Presstödet
borde enligt utredningsmajoritetens uppfattning förmedlas genom stiftelser
knutna till de politiska partierna. Stödet skuUe ulgå med 25 mUj. kr. per år.
Mellan partierna skulle medlen fördelas i för-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 6

håUande
tUl deras röstandel vid två på varandra följande andrakammar-val. Utredningens
reservanter ansåg att denna utformning av stödet äventyrade en av tidningamas
mest centrala funktioner: bevakningen av statsmaktema.

1963
års pressutrednings förslag har mte förverkUgats. I stället fattade 1965 års
riksdag beslut om statsbidrag tiU de politiska partiemas opi-nionsbUdande
verksamhet (prop. 1965: 174, KU 1965: 44, SU 1965: 192, rskr 1965: 452 och
453).

2.2
1967 års pressutredning

Partistödet
medförde inte någon avgörande förändring tiU det bättre för tidningar i svårigheter.
Ar 1967 tUlsattes en ny pressutredning med uppgift att undersöka pressens
ekonomiska villkor och föreslå sådana åtgärder som kunde innebära en hjälp för
ekonomiskt svaga dagstidningsförelag. Utredningen framlade hösten 1968 sitt
betänkande (SOU 1968: 48) Dagspressens Situation.

Även
1967 års pressutredning konstaterade att tidningsbranschen som helhet inte
befann sig i några ekonomiska svårigheter. Det var andratidningama som hade
problem. Dessas intäklsökning hade varit mindre än förstatidningamas och de
hade fått en avsevärt försämrad ställning på annonsmarknaden. Positionen för
andralidningarna var betydligt svagare år 1967 jämfört med år 1963.

Utredningen
tog upp frågan om utveckUngen på det tidningstekniska området. Det
konstaterades att dagstidningarna stod inför en period av snabb teknisk
utveckling. Nya produktionsmetoder och ny teknik medförde stora
investeringsbehov. En annan viktig fråga för utredningen var den om
tidningarnas distribution. Förhållandena på distributionsområdet undersöktes
och utrednmgen konstaterade att det fanns anledning att från samhällets sida
stunulera tUl samdistribution.

1967
års pressutredning föreslog:

1.
Pressens lånefond. Utredningen
ansåg att andratidningarnas ekonomi var så imdergrävd att de saknade resurser
att göra de investeringar som på sikt skulle kunna ge ekonomisk bärkraft. En
pressens lånefond skuUe underlätta problemen för de svaga tidningarna.

2.
Samdistributionsrabatt.
Förslaget om samdistributionsrabatt innebar att en statlig stunulans skulle
sällas in för att främja en ny form av samdistribution. Tidningsdisiribuiionen
skulle arrangeras fristående från enskilda tidningsintressen och vara
öppen för aUa tidningar. Den skuUe organiseras av sinsemellan aktivt
konkurrerande distributionsföretag. Kostnadema skulle fördelas mellan de i
samdistributionen deltagande tidningsföretagen på ett sådant sätt att
distributionskostnaden per exemplar blev lika stor oavsett tidningens upplaga.

Propositionen
tiU 1969 års riksdag med förslag om inrättande av en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 7

pressens
lånefond och införande av en samdistributionsrabatt liksom riksdagsbeslutet
följde i huvudsak utredningsförslaget (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969:
251).

2.3
1971 års proposition angående stöd (ill dagspressen

De
nya åtgärdema på pressens område innebar inte alt den pågående
koncentrationsprocessen inom tidningsbranschen kunde hejdas. Andratidningarnas
läge blev aUt mer bekymmersamt: risken för nya tidningsnedläggningar och nya
monopol på lokala marknader var uppenbar.

I
detta läge föreslog regeringen i en proposition till 1971 års riJcsdag (prop.
1971: 27) att statsmakterna skulle ge andratidningama ett durekt bidrag tUl
deras löpande produktion.

Produktionsbidraget
skulle beräknas efter pappersförbrukningen på så sätt att tidningens
medelnettoupplaga under vardagar multiplicerades med årsvikten per exemplar
minskad med annonsandelen. Storleken på bidraget föreslogs tUl 3 000 kr. per
ton, dock högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan
tidning samt lägst 200 000 kr. per kalenderår. För tidningar som utkom en gång
i veckan föreslogs att bidrag skulle utgå med ett fast belopp av 200 000 kr.
per kalenderår.

Riksdagen
beslutade i enlighet med förslagel (KU 1971:32, rskr 1971: 180).

3
Nuvarande ordning 3.1 Inledning

I
Sverige förekommer i dag en rad presstödjande åtgärder av direkt och indirekt
natur.

De direkta åtgärdema i det
nuvarande presstödet utgörs av (1) samdistributionsrabatt för abonnerade
dagstidningar med gemensam utbär-ning, (2) fördelaktiga ränte- och
amorteringsvUlkor för lån ur pressens lånefond och (3) produktionsbidrag till
andralidnmgar.

Till
indirekta stödåtgärder kan föras sådana åtgärder från statens sida som är
ägnade att ge dagspressen i dess helhet gynnsamma arbelsviUkor. Hit hör den
särbehandluig som ges dagspressen bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt,
reducerad reklamskatt och fördelaktiga taxor vid postbefordran.

De
förslag som har framlagts av pressutredningen avser det direkta presstödet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131

3.2
Samdistributionsrabatt

Systemet
med samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970,
Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1969: 581, ändrad 1972: 418) om
samdistributionsrabatt för dagstidningar. Rabatt ulgår för varje abonnerat exemplar
som distribueras av postverket i särskUd lidningsuldelningstur eUer av
distributionsföretag under föratsättning atl minst två tidningsföretag deltar
i samdistributionen. Tidningsföretagen måste avstå från egen distribution på
alla de orter där det förekommer rabatterad samdistribution i vilken den egna
tidningen kan medfölja. De i samdistribulionen deltagande tidningarna betalar
inom samma distributionsområde ett enhetligt pris per distribuerat exemplar. En
viss möjlighet tUl differentierad prissättning finns dock om tidningarnas
exemplarvikt är mycket olika.

Samdistributionsrabatten
utgår med tre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som
samdistribueras.

Administrationen
av systemet med samdistributionsrabatt handhas av statskontoret.

F.
n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdistribution medan 24 tidningar
står utanför systemet. Av dessa senare är 15 endagstidningar, fem 2- eller
3-dagarstidningar och fyra 7-dagarslidningar. Av de sistnämnda är tre
eftermiddagslidningar med i princip enbart lösnummer-försåld upplaga.

Fyra
distributionsföretag förmedlar f. n. samdistributionsrabatt. Av dessa arbetar
två företag (postverkets dotterbolag Tidningstjänst AB och Svenska Pressbyråns
dotterbolag PS Distributions AB) över hela landet medan två endast bedriver sin
verksamhet inom en region (Pressens morgonljänsl i Stockholmsregionen och
Tidningsbärarna i Skåne).

Under
budgetåret 1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj, kr.

3.3
Pressens lånefond

Pressens
lånefond inrättades år 1969. Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1971:
492, ändrad senast 1975: 497) om statligt slöd tUl dagstidningar.

Lån
från fonden kan beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan
åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på
längre sikt. Lån bevUjas dock inte för projekt som kan finansieras på den
allmänna kreditmarknaden till marknadsmässiga vUlkor. Projekt som syftar till
kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skaU ges företräde.

Låneliden
får inte utan särskUda skäl överstiga tjugo år. Lånen är amorleringsfria under
fem år och räntefria under tre år. Efter tre år ut-

s. 9 Kontrollera mot PDF

går
ränta enligt normalräntan för lån från statens ullåningsfonder. Låneärendena
handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge yl-' leriigare två års
räntefrihet, om särskUda skäl föreligger. För lån ur fonden skall ställas den
säkerhet som nämnden besiämmer.

Anslag
tUl långivningen från pressens lånefond har anvisats méd 25 milj, kr. per år
under budgetåren 1969/701973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Vid utgången av
denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj.
kr. Efter förslag av pressulredningen har beslut senare fatlats om att, inom
ramen för tUlgängUga medel, fortsätta långivningen även under budgetåren
1974/75 och 1975/76.

Den
totala utlåningen per budgetår har varierat kraftigt. Det första
verksamhetsåret (1969/70) uppgick långivningen tUl drygt 24 milj. kr., medan
den 1972/73 stannade vid knappt 5 mUj. kr. Lån har t. o. m. budgetåret 1974/75
beviljats 48 tidningsförelag. Det genomsnittliga lånebeloppet uppgår tiU ca
1,9 mUj. kr., omfattande lån på mellan 10,7 milj! kr. (Arbetet) och 50 000 kr.
(Sjuhäradsbygdens tidning).

I
tabell 1 återfiims en sammanställning av utlånmgen per budgetår och lånens
fördelning på olika tidningskategorier med avseende på kon-kurrenssläUning.

Tabell
1. Län från pressens lånefond budgetåren 1969/70-1974/75

Budgetår

Konkurrensställning och belopp (tkr)

Summa

Första-

Andra-

Ensam-

Övriga

tidningar

tidningar

tidningar

tidningar'

1969/70

1 500

15 132

2100

5 700

24 432

1970/71

1200

9 450

2 739

1 300

14 689

1971/72

300

13516

1 600

15 416

1972/73

1 000

888

3 100

4 988

1973/74

2000

10 500

3 300

6000

21 800

1974/75

2 750

9 300

1000

13 050

Total

utiåning

6 000

52 236

22 189

14 000

94 375

Relativ

fördelning

6%

55%

24%

15%

100 %

Antal

tidningar

3

20

21

4

48

'
Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Skövde Nyheter samt
Dagbladet Nya Samhället och Nya Norrland (Mellannorrlands Tidnings AB, MTAB).

En
sammanställning över samtliga tidningar som har beviljats lån och lånebelopp
bör fogas lill detta protokoU som bilaga 1.

Av
presstödsnämndens verksamhetsberättelser för de aktuella åren framgår att den
vanUgaste lånetiden är 15 år (45 % av lånen). I ca 40 % av fallen är lånetiden
tio år och för resterande lån åtta år.

Enligt
presstödskimgörelsen skall företräde till lån ges projekt som

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 10

syftar
tUl kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Genom att
endast 65 % av låneramen utnyttjades tmder försöksperioden har någon
prioritering dock aldrig behövt ske. Mycket få låneansökningar har också
avsett samverkansprojekt. Två fall av samverkan i. större omfattning har
förekommit. Det ena gäller Gotlands Tidningar (Gotiands Folkblad och
Gotlännmgen), det andra Mellannorrlands Tidnings AB (Dagbladet Nya Samhållet
och Nya Norrland).

Drygt
80 % av lånen avser maskininvesteringar. Omkring 15 % har betecknats som saneringslån.
Något större belopp tycks inle ha utlånats för marknadsföringsåtgärder.

3.4
Produktionsbidrag

Vid
1971 års riksdag beslöts ett statiigt ekonomiskt stöd tiU dagspressen i form
av produktionsbidrag för dagstidningar (prOp. 1971: 27, KU 1971: 32, rskr 1971:
180). Genom beslut vid 1972 års riksdag höjdes bidragsbeloppen och företogs
vissa ändringar i grunderna för produktionsbidragen (prop. 1972: 59, KU 1972:
29, rskr 1972: 203). Ytterligare förändringar av bidragsbeloppen vidtogs genom
beslut vid 1974 års riksdag (prop, 1974: 74, KU 1974: 23, rskr 1974: 178) och
1975 års riksdag (prop. 1975: 1 bU. 9, KU 1975: 9, rskr 1975: 44), Bestämmelser
ha. meddelats i kungörelsen (1971: 492, ändrad senast 1975: 497) om statiigt
stöd till dagstidningar. Produklionsbidrag utgår i princip endast till andratidningar.
Med andratidning avses sådan dagstidning som på sin utgivningsort har mindre
upplaga än annan tidning. Bestämmelserna möjliggör emellertid även för annan
tidning än andratidning all få bidrag om det med hänsyn till förhållemdena inom
tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter
som en andratidning. Som förutsättningar för att produktionsbidrag skall ulgå
gäller vidare bl. a. alt tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, alt
den abonnerade upplagan uppgår tUl minst 2 000 exemplar och att annonsandelen
är mindre än 50 %.

För
dagstidning som utkommer 27 dagar i veckan beräknas bidragen på gnmdval av
pappersförbrukningen mmskad med den del som går ål för annonsutrymme. Bidraget
utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5 milj. kr. för
storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidnmg.

För
dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fasl belopp,
nämligen 300 000 kr. Delta belopp utgör också minimi-bidrag för dagstidningar
som utkommer 25 dagar i veckan. För dagstidning som utkommer minsl sex dagar
i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen
beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden. I
labell 2 görs en sammanstäUning av produktionsbidragens omfattning och
fördelning för .bidragsåren 19711975. :

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 11

Tabell
2. Produktionsbidragens omfattning ocb fördelning åren 19711975

Är

Antal tidningar och belopp (milj. kr.)

Flerdagarstidningar

Fådagarstidningar

Samtiiga

(4-7:

nr/vecka)

(1-3:

nr/vecka)

Antal

Belopp

Antal

Belopp

Antal

Belopp

1971

27

30,8

26

5,2

53

36,0

1972

29

60,9

23

4.6

52

65,5

1973

30

61,0

30

6,0

60

67,0

1974

29

87,6

31

8,9

60

96,5

1975

29

91,4

32

9,3

61

100,7

32

331,7

32

34,0

64

365,7

En
fullständig förteckning över tidningar som har erhåUit produktionsbidrag och
bidragsbelopp för de fem åren bör fogas som bilaga 2 tUl detta protokoll.

4
1972 års pressutredhing

4.1
Utvecklingen på tidningsmarknaden

Bakgranden
tiU den statliga presspolitUen är bl.ä. de stora förändringar som har ägt rum
på tidningsmarknaden de senaste decennierna.. Av de tidningar som gavs ut år
1945 har en tredjedel upphört med sin utgivning. Tidningsnedläggningama fick
stor omfattning efter år 1950 och minskade i antal försl i slutet av
1960-lalet. Tidningskoncentrationen har i försia hand drabbat tidningar med
låg hushållsläckning på orter med konkurrerande dagstidningar och
ensamtidningar på etl antal mindre orter. Följden har blivit en tUltagande
regional monopolisering av dagspressen.

Den
period imder vilken koncentrationsprocessen var som intensivast kan i dag
överbUckas. Det har möjliggjort en beskrivning av tidnings-koncentrationen ur
delvis andra synvinklar än tidigare utredningar har kunnat göra.

4.1.1
Några definitioner

Innan
en beskrivning av dagspressens slraktur kan ske måste några preciseringar göras
beträffande innebörden av begreppet dagstidning. Pressulredningen har funnit
det lämpUgt att välja en indelning med utgångspunkt i tidningarnas
utgivningsfrekvens och skilja meUan flerdagarstidningar (47 nr/vecka) och
fådagarstidningar (13 nr/vecka). Denna indelning tUlämpas i den följande
strukturbeskrivningen.

På
tidningsmarknaden finns, förutom de s. k. huvudtidningama, även tidningar som
brukar betraktas som avläggare och editioner. Dessa beteckningar används ofta
utan att innebörden av resp. begrepp klargörs.

Med
avläggare avser uiredningen tidningar som utges under egen vm-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 12

jett
men där det redaktionella iimehållet lill övervägande delen är detsamma som
huvudtidningens.

Med
editionen avses tidningar som utkommer under samma vinjett som huvudtidningen
och där det redaktionella innehållet i viss utsträckning skiljer sig från
huvudlidningens. Graden av överensstämmelse varierar från fall till fall.

Utrednmgen
har vid strukturbeskrivningen ansett det runligt att betrakta tidningar med
huvudsakligen samma innehåll som en enhet, dvs. som en tidning.

Tidningarnas
politiska linje har definierats i enlighet med den politiska signatur som
tidningarna själva har angett. I de fall då särredovisning på olika politiska
grupperingar inte förekommer avses med borgerliga tidningar sådana vilkas
politiska tendens angetts vara moderat, höger, konservativ, liberal,
frisinnad, folkpartistisk, centerpartislisk, oberoende liberal eller
borgerlig. Grappen opolitiska omfattar de tidnhigar som själva betecknar sig
som opolitiska, politiskt fria eller obundna.

Med
hänsyn till utgivningsorten indelas dagstidningarna i storstadspress och
landsortspress. Storsladspress är samtliga tidningar som har Stockholm,
Göteborg eller Malmö som utgivningsort. En undergrapp utgör kvällspress som
beteckning för storslädemas kvällstidningar. Denna grupp omfattar f. n.
Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällsposten. Landsortspress är samtliga
dagstidningar som utges utanför storstadsregionerna.

4.1.2
Allmänna utvecklingstendenser

Under
efterkrigsperioden har en genomgripande förändring av massmediemarknaden ägt
rum. Etermedierna har genomgått en snabb utveckling medan den traditionella
dagspressen har stagnerat. Perioden efler år 1945 kännetecknas framför allt av
televisionens men även ljudradions mycket snabba expansion. Företeelsen är
långt ifrån unik för Sverige. Samthga länder med marknadsekonomiska syslem har
haft en likartad utveckling.

Antalet
morgontidningsexemplar (hela landsortspressen och storstads-pressens
morgontidningar) per 1 000 invånare var 389 exemplar år 1945 och 411 exemplar
år 1974. De hittills högsta värdena (över 425 exemplar per 1 000 invånare)
uppnåddes i slutet av 1950-talet och början av 1960-talel. Nedläggningar av
flera storstadstidningar med betydande upplagor är främsta orsaken till den
mindre nedgång som sedan följde. Morgontidningarna har således inle kunnat öka
sin marknadsandel under efterkrigsperioden.

Atl
morgonpressen innehar i stort sett samma marknadsandel i dag som för 30 år
sedan innebär dels att upplageökningama har följt befolkningsutvecklingen,
dels alt de nedlagda tidningarnas upplagor i stor utsträckning har övertagits
av de kvarvarande tidningarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 13

Spridning per 1 000 inv.

600-

opaginerad Kontrollera mot PDF

500-

400-

300

200

100

Morgonpress

** ~~""*" » Ljudradio

/

/

f ,. '**' Kv ä llspress

... i »

/

opaginerad Kontrollera mot PDF

--------- 1----------- 1----------- 1----------- 1----------- 1----------- r*"

1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 Är

Figur 1. Antalet tidningsexemplar (vardagar) och antalet
ljudradio- resp. televisionslicenser per 1 000 invånare åren 19451974.

Anm.: Den 1 april 1969 infördes en allmän mottagareavgift
för innehav av såväl ljudradio som television.

Kvällspressen uppvisar en annorlunda utvecklingstrend. Är
1945 var antalet kvällstidningsexemplar per 1 000 invånare 48. Är 1974 hade antalet
stigit till 154, dvs. mer än tredubblats. Kvällspressen kan dessutom, med
undantag för några få år, notera en genomgående ökning under hela perioden. De
nedläggningar som har skett inom tidningsgrappen har således inle påverkat
utvecklingen i negativ riktning. Det är kvällspressen som har svarat för den
huvudsakliga ökningen av dagstidnings-konsumtionen efter år 1945.

Dagspressens samlade upplaga har ökat från 2,8 miljoner
exemplar år 1945 tiU över 4,6 miljoner exemplar år 1974. Det motsvarar en
ökning på ca 60 %. Förändringama för dagspressen totalt och för olika tidningsgrupper
illustreras grafiskt i figur 2.

De
förändringar som har inträffat i dagspressens struktur efter år 1945, uttryckt
i antal tidningar, motsvaras inte av förändringar i partiemas andel av den
totala upplagan. Förhållandena har varit tämligen stabila under
efterkrigsperioden. Dagspressens politiska spridning vid olika tidpunkter
framgår av tabell 3.

' Avser dagstidningar som utges med 27 nr/vecka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upplaga {mili. ex.l

Dagspressen totalt

Landsortspressen

Storstadspressen (morgon)

-...-.---»"'"stii*"-

...............

,( « '""

, .. ..... ' Kv ä llspressen

opaginerad Kontrollera mot PDF

1945 1950

1955

1960

1965

1970 1974 Ar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Figur
2. Dagspressens upplageutveckling åren 1945 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
3. Dagspressens medelnettoupplaga åren 1945-tendens.

' 1974
fördelad efter politisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

År

Politisk tendens

Summa %

M

CL»

C

Fp,

S

Vpk

övr.

1945

23,8

4,8

49,5

14,6

1,6

5,7

100,0

1950

22,3

4,3

48,8

17,6

1,8

5,2

100,0

1955

23,0

4,1

50,4

16,4

1,2

4,9

100,0

1960

22,5

3,8

45,9

22,5

0,7

4,6

100,0

1965

23,5

3,3

46,9

21,9

0.1

4,3

100,0

1970

17,8

5,4

3,0

48,4

20,9

0,1

4,3

100,0

1974

17,6

6,6

4,1

46,4

20,0

'0,4

4,9

100,0

* Oberoende liberal

1 Orsaken till att vpk:s andel av den samlade dagspressens
medelnettoupplaga förefaller ha ökat år 1974 sammanhänger med att Ny Dags
upplaga ingårU redovisningen för detta år. Ny Dags upplaga finns inte medräknad
år 1965 då tidningen var endagstidning resp. är 1970 då tidningen ej ingick i
TS-statisliken. Någon faktisk ökning av vpk:s marknadsandel har säledes inle
ägt rum.

Anm.: Tabellen omfattar tidningar som utkommer 27 dagar
per vecka. Det bör observeras att medelnettoupplagan uttrycker den
genomsnittiiga upplagan per dag. I sammanställningen ges således samma vikt åt
en upplagesiffra som avser utgivning 2 dagar i veckan som åt en som avser 7
dagar i veckan. Om i stället det totala antalet spridda exemplar lades till
grund för beräkningen skuUe följande procentandelar erhåUas för år 1974: (m)
16,5, (ol) 7,0, (c) 3,6, (fp) 48,7, (s) 21,0, (vpk) 0,2, (övr.) 3,0.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.1.3
Pressens strukturutveckling Antalet tidningar och utgivningsfrekvens

Antalet
tidningar var störst omkring år 1920. Då utkom ungefär 230 tidningar med en
ulgivnuigsfrekvens på 27 dagar per vecka. Ar 1975 hade antalet tidningar med
denna utgivningsfrekvens reducerats tiU 119.

I
labell 4 redovisas antalet dagstidningar under perioden 19401975. Minskningen
i antalet tidningar varierar beroende på vUken tidningsdefinition som
tillämpas. Om man med tidning avser samtliga dagstidningar som utkommer 17
dagar per vecka har 90 tidningar försvunnit. Väljer man i stället grappen som
utges 37 dagar per vecka är reduktionen 80 tidningar.

Tabell
4. Antalet dagstidningar åren 19401975

Är

Samtliga tidningar som

utkommer:

Flerdagars-

Fådagars-

tidningar

tidningar

1-7

2-7

3-7

4-7

1-3

nr/vecka

nr/vecka

nr/vecka

nr/vecka

nr/vecka

1940

236

218

191

132

104

1945

216

199

185

130

86

1950

216

196

184

133

83

1955

192

176

165

118

74

1960

177

149

139

99

78

1965

157

127

121

93

64

1970

149

120

112

90

59

1975

146

119

111

89

57

Anm.:
Antalet tidningar per den 1 januari resp. år.

Bland
flerdagarstidningarna är del i försia hand sexdagarslidningarna som har minskat
i antal. Inemot hälften av de sexdagarstidningar som utkom år 1940 har numera
upphört med sin utgivning.

Femdagarstidningarna
har i stället ökat i antal. Är 1960 fanns ännu ingen femdagarstidning. År 1975
utkom åtta stycken.

Även
endagslidningama har ökat i antal, från 18 år 1940 till 27 år 1975. Ökningen
sammanhänger tiU en del med att en övervägande del av alla nyetableringar har
skett i denna grupp. En rad tidningar, som tidigare ulkomnut flera gånger per
vecka, har också valt minskning av ulgivningsfrekvensen till ett nummer i
veckan framför nedläggning.

Annars
är ökningar i periodicileten vanligare än minskningar. Av 105
periodiciletsförändringar under åren 19401975 var 76 ökningar och 29
minskningar. Den senasie minskningen i periodicitel inträffade år, 1965.
Därefter har enbart ökningar förekommit.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 16

Nedläggningar
och fusioner

Koncentrationsprocessen
inom den svenska pressen inleddes på allvar i början av 1950-talet. Den tog sig
uttryck dels i durekta nedläggningar av huvudtidningar, dels i fusioner, dvs.
huvudlidningar gick upp i andra tidningsföretag, antuigen som avläggare eller
för att upphöra även tiU namnet. I slutet av 1960-talet kan nedläggningarna
sägas ha upphört. Den enda slörre nedläggningen efter år 1968 är Göteborgs
Handels- och Sjöfarts-Tidning, som upphörde med utgivningen i september år
1973. Fr. o. m. januari år 1975 utkommer tidningen på nytt, men nu som
en-dagstidning.

Under
perioden 19401975 nedlades 78 tidningar medan 59 uppgick i annat
tidningsföretag. Av dessa 137 tidningar var 66 fådagarstidningar och 71
flerdagarstidningar. 115 av tidningarna hade en upplaga som understeg 10 000
exemplar. För 96 av dem var upplagan lägre än 5 000 exemplar.

Nedläggningarna
har drabbat både s. k. monopoltidningar (helt dominerande på den lokala
marknaden) och konkurrenslidningar. Av monopoltidningarna är det som regel
tämligen små tidningar, på orter utan egentligt underlag för en dagstidning,
som har lagts ner.

På
orter med flera konkurrerande dagstidningar har tidningarna med låg
hushållstäckning drabbats. Det gäller andra, tredje och fjärde tidningen på
dessa orter.

Nedläggningarna
kan till viss del ses som en rationaUsering inom tidningsbranschen. Bland de
nedlagda företagen finns många små tidningar. Men även större tidningar har
drabbats. När Stockholms-Tidningen lades ner år 1966 hade den en upplaga på
132 700 exemplar. Det är därmed den största enskUda tidningsnedläggningen i
Sverige.

De
många tidningsnedläggningarna har medfört atl antalet orter med lokal
tidningskonkurrens minskat. Är 1945 fanns två eller flera dagstidningar på 51
orter, år 1975 hade siffran sjunkit lill 21. Utvecklingen under perioden efter
år 1945 redovisas i labell 5.

Tabell
5. Utgivningsorter efter antalet tidningar.

Är

Antal orter med två

Antal orter med en

eller flera dags-

dagstidning

tidningar

1945

51

42

1950

51

42

1955

39

53

1960

32

56

1965

23

59

1970

21

65

1975

21

64

Anm.:
Dagstidningar som utges 37 dagar per vecka. Uppgifter avseende åren 1945-1965
hämtade från Dagspressens situation (SOU 1968: 48).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 17

Av
de 21 orterna med två eUer flera dagstidningar år 1975 är 17 orter med både
borgerliga och socialdemokratiska tidningar. Dessa orter är:

Borås

Karlskrona

Umeå

Eskilstuna

Karlstad

Visby

Falun

Malmö

Växjö

Gävle

Norrköping

Örebro

Jönköping

Stockholm

Östersund

Kalmar

Sundsvall

De
övriga orterna är Luleå med Norrbottens-Kuriren och Norrskensflamman, Göteborg
med Göteborgs-Posten och GT, Helsingborg med Helsingborgs Dagblad och
Nordvästra Skånes Tidningar samt Skövde med Skövde Nyheter och Skaraborgs Läns
Annonsblad.

Göieborg
kan tjäna som exempel på hur tidningsnedläggningama har drabbat en
flertidningsort. Är 1940 utkom i Göteborg åtta flerdagarstidningar, vilka
representerade samtliga partier i riksdagen utom dåvarande bondeförbundet. Ar
1975 återstod endast en morgontidning och en kvällstidning som båda redovisar
samma politiska linje och har samma ägare.

Nyetableringar

Till
strakturatvecklingen hör även frågan om nyelablermgar på tidningsmarknaden. En
sammanställning har gjorts i tabell 6 som visar antalet nyetableringar sedan
år 1940 med uppgift om hur många av dessa som fortfarande utkommer. Som nyetablering
betraktas också de fall då en tidigare avläggare eller edition börjar utges som
självständig huvudtidning.

Tabell
6. Nyetableringar åren 1940-1975

Typ av
tidning

Nyelablerad tidning som Summa

------------------------------------ nyetableringar

lagts ner fortfarande utges

Fådagarstidning Flerdagarstidning

Summa

17 8

25

20 37
2 10

22 47

Anm.:
Avser förhållandena t. o. m. den 1 januari 1975.

Under
perioden 19401975 har sammanlagt 47 nyetableringar ägt rum. Hälften av dessa
tidningar har upphört med sin utgivning under perioden och hälften utkommer
fortfarande. Av åtta nystartade flerdagarstidningar har två överlevt och
etablerat sig på tidningsmarknaden. Det är Dagen och kvällstidningen Expressen
som startades år 1945 resp.

2
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 18

år
1944. HärtiU kommer KväUsposten som startade som fådagarstidning och utgavs med
1 nr/vecka under perioden 19481950.

Nyetableringarna
av Expressen och Kvällsposten gjordes av redan etablerade morgontidningar som
etl komplement tiU den tidigare utgivningen. Dagen skiljer sig från övriga
såsom en innehållsmässigt differentierad tidning med en speciell läsekrets.

Möjligheten
atl överleva för en nystartad fådagarstidning tycks generellt sett vara
väsentligt slörre än för en nyelablerad flerdagarstidning. 20 under perioden
nystartade fådagarstidningar utges fortfarande.

Utvecklingen
på tidningsmarknaden under perioden efter andra världskriget visar på tydliga
svårigheler all starta nya tidningar. Vartannat nystartat företag inom
tidningsbranschen har lagts ner eller fusione-rats en tid efler starten. Efler
år 1945 har inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna
(med undanlag av Kvällsposten som dock startade som fådagarstidning). För alt
en nyetablering inom tidningsbranschen skall lyckas bör den nystartade
tidningen, alt döma av de senaste 30 årens utveckling, utkomma med mindre än
tre nummer per vecka.

Den
politiska fördelningen

Antalsmässigt
har moderata samlingspartiet drabbats hårdast av tidningsdöden. Partiet har
efler år 1940 förlorat sammanlagt 50 tidningar. Därefter följer folkpartiet
vars totala "tidningsgrupp" har reducerats med 30 tidningar. Inemot
70 % av de nedlagda eller fusionerade tidningarna var borgerliga tidningar.

Flertalet
av de borgerliga tidningar som har drabbats av tidningsdöden var upplagemässigt
små tidningar. 64 av de 92 nedlagda eller fusionerade borgerliga tidningarna
hade en upplaga under 5 000 exemplar. Socialdemokraterna däremot har förlorat
antalsmässigt få (14 st.) men upplagemässigl stora pressorgan. Ser man till de
nedlagda tidningarnas upplagor har socialdemokraterna gjort de största
förlusterna. Förhållandet för flerdagarspressen framgår av tabell 7.

Tabell
7. Nedlagda ocli fusionerade flerdagarstidningar åren 1940 1975

Politisk
tendens

Antal

%

Upplaga

%

Moderat/höger Centerpartislisk Liberal/folkpartistisk
Socialdemokratisk Annan beteckning (inkl. opolitisk)

Summa

30

6

19

12

4

71

42,3

8,5

26,8

16,9

5,6 100,0

238 200

27 400

170 500

343 300

40 800 820 200

29,0

3,3

- 20,8

41,9

5,0 100,0

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 19

4.1.4 Pressen i dagsläget Tidningar och upplagor

Den 1 januari år 1975 utkom 146 dagstidningai: i Sverige.
En majoritet av dessa, 89 tidningar, var flerdagarstidningar medan återstoden,
57 tidningar, tUlhörde gruppen fådagarspress. Härtill kommer 35 tidningar som
utgavs som avläggare till någon huvudtidning. Sammanlagt fanns det således 181
tidningar som år 1975 utkom under egen vinjett. Dessa förhållanden återges i
tabell 8.

Tabell 8. Antalet dagstidningar per den 1 januari år 1975

Periodicitel

Huvudtidning

Avläggare

Summa

7-dagars 6-dagars 5-dagars 4-dagars

13

64

8

4

21

1 1

13

85

9

5

Summa flerdagars

89

23

112

3-dagars 2-dagars 1-dags

22

8

27

3

1 8

25

9

35

Summa fådagars

57

12

69

Totalt

146

35

181

Tabell 9 innehåller uppgifter om antal dagstidningar efter
politisk tillhörighet och utgivningsfrekvens. Klassifikationen har gjorts
utifrån de

Tabell 9. Antalet dagstidningar år 1975 efter periodicitet
och uppgiven politisk tillhörighet

Grupp

Uppgiven
politisk

Flerdagars-

Fådagars-

Summa

tillhörighet

tidningar

tidningar

A

Moderat/höger

12 .

8

20

B

Liberal/folkpartistisk

25

5

30

C

Centerpartistisk

10

17

27

D

Borgerlig

7

3

10

E

Oberoende
liberal

4

.

4

F

Annan
signatur

3

3

Summa AF

61

33

94

G

Socialdemokratisk

21

1

22

H

Kommunistisk/vpk

1

1

2

I

Annan
signatur

1

1

Summa G1

22

3

25

J

Opolitiska'

8

21

29

Totalt

.91

57

148

' Betecknar sig själva som opolitiska.

' Uppdelning har gjorts av Gotlands Tidningar i Gotlands
Folkblad och Gotlänningen samt Sydöstra Götalands Tidningar i Blekinge Läns
Tidning och Växjöbladet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 20

uppgifier
som tidningarna själva lämnar och som återfinns i TS Annonstaxa 1975. En
uppdelning görs på de olika politiska partierna samt beteckningarna borgerlig
och oberoende liberal. Tre tidningar. Dagens Nyheter, Helsmgborgs Dagblad och
Jönköpings-Poslen som i dag betecknar sig som oberoende eller oavhängiga, har
förts till grappen annan signatur (grupp F). Gruppen opolitiska tidnmgar
omfattar de tidnmgar som själva anger sig vara neutrala eller opolitiska.

Av
tabeUen framgår att inemot två tredjedelar av samtliga tidningar har borgerlig
signatur, 22 tidningar är socialdemokratiska och 29 betecknar sig som
opolitiska.

Dagstidningarnas
totala upplagor redovisas i tabell 10. Uppgifterna avser medelnettoupplagan
under första halvåret 1974.

Tabell
10. Dagstidningarnas totala upplagor år 1974 efter utgivningsfrekvens och
tidningstyp (per 1 000 exemplar)

Utgivningsfrekvens

Storstadspress
kvälls- morgon-

Landsortspress

Sununa

%

7-dagars 6-dagars 5-dagars 4-dagars

1 258,1

1 168,0

27"

128,1 1 639,7

97,2 54,7

2 554,2

1 639,7

124,6

54,7

53,1

34,1

2,6

1,1

Sununa flerdagars

1 258,1

1 195,4

1 919,7

4 373,2

90,9

3-dagars 2-dagars 1-dags

44,0 61,2

182,3

31,3

121,7

182,3

75,3

182,9

3,8 1,5 3,8

Summa fådagars

105,2

335,2

440,5

9,1

Totalt

1 258,1

1 300,6

2 255,0

4 813,7

100,0

o/

/o

26,0

27,0

46,9

100,0

Den
sammanlagda upplagan för dagspressen uppgick till 4 813 700 exemplar vilket
motsvarar 1,57 tidningsexemplar per hushåll. Om kvälls-tidningama exkluderas
blir siffran i stället 1,16 exemplar per hushåll. Av denna svarade
flerdagarstidningarna för 1,02 exemplar/hushåll och fådagarslidningarna för
0,14 exemplar/hushåll. Det innebär således att i genomsnitt varje hushåU i
Sverige har tillgång lill en flerdagarstidning och vart sjunde hushåll en
fådagartidning.

I
tabell 11 har tidningarnas upplagor fördelals efter politisk tillhörighet och
tidningslyp. Enligl de i dag aktueUa förhållandena har den borgerliga pressen
76,1 % av flerdagarstidningarnas tolalupplaga. Motsvarande siffra för de
socialdemokratiska tidningarna är 21,2 %.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 21

Tabell
11. Dagspressens totala upplaga år 1974 efter politisk tillhörighet och tidningstyp
(per 1 000 exemplar)

Grupp

Politisk tillhörighet

Flerdagarstidningar

%

Fådagarstidningar

%

A B C D

E F

Moderat/höger Liberal/folkpartistisk Centerpartistisk
Borgerlig Oberoende liberal Annan signatur

548,8 1 624,2 172,5 149,8 303,7 529,8

12,6

37,2

3,9

3,4

6,9

12,1

51,8

39,4

103,5

24,1

11,8 8,9

23,5 5,5

Summa AF

3 328,8

76,1

218,8

49,7

G

H

I

Socialdemokratisk Kommunistisk/vpk Annan signatur

927,2 4,6

21,2 0,1

5,8

13,2

5,9

1,3 3,0 1,3

Summa GI

931,8

21,3

24,9

5,6

J

Opolitiska

112,6

2,6

196,8

44,7

Totalt

4 373,2

100,0

440,5

100,0

Geografisk
spridning

Uiredningen
har även beskrivit den politiska pressens spridning. Den politiska pressen
definieras i det sammanhanget som flerdagarstidningar med dels en i huvudsak
abonnerad upplaga, dels någon form av politisk tillhörighet. Utredningen menar
alt det finns flera skäl till att närmare analysera spridningen för just denna
grapp av tidnuigar. Ett skäl är att gruppen i genomsnitt täcker varje hushåll i
landet. En annan orsak är att det är denna grupp som fortlöpande förser läsaren
med en heltäckande information och kommentar. De riksspridda kvällstidningarna
är enligt utredningen i detta sammanhang av mindre intresse eftersom de
knappast har möjlighet att behandla lokala och regionala frågor.

Ser
man försl tUl de s. k. A-regionerna så täcker den borgerliga pressen mer än 80
% av hushållen i den övervägande delen av dessa. Hushållsläckningen
understiger aldrig 20 % i någon region. De svagaste punktema i den borgerliga
pressens spridning återfinns dels i övre Norrland, dels i vissa delar av
Bergslagen.

I
endast en av A-regionema når den socialdemokratiska pressen ut till mer än 80 %
av hushållen. I fyra regioner överstiger täckningen 50 %. De socialdemokratiska
tidningarna har sin bästa täckning i de stora glest befolkade områdena i övre
och inre Norrland. Hushållstäckningen i storstadsregionerna är, med undantag av
Malmöområdet, inindre än 5 %. I Stockholm saknas helt tillgång tUl en
socialdemokratisk morgontidning.

En
redogörelse för pressens spridning efter A-regioner ger inte en fullständig
bild av spridningsförhållandena. De olika A-regionema beslår av kommuner
vilkas tidningsstraklur kan variera starkt inom regio-

s. 22 Kontrollera mot PDF

nen.
En redovisning av den borgerliga och den socialdemokratiska pressens spridning
efter täckningsgrad i landets 273 kommuner har därför gjorts i tabeUerna 12 och
13.

Tabell
12. Den borgerliga flerdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad
och kommunstorlek (antal kommuner)

Täckningsgrad

Kommunstorlek (inv.)

1

Summa

%

(%)

-9 999

10 000-19 999

20
000-49 999

50 000-

- 9

10-19

1

.

2

3

1,1

20-29

1

2

4

7

2,6

30-39

7

6

6

19

7,0

40-49

5

4

5

14

5,1

50-59

4

4

9

17

6,2

60-69

6

18

9

4

37

13,5

70-79

10

15

3

4

32

11,7

80-

29

49

36

30

144

52,8

Totalt

63

98

74

38

273

100,0

Anm,:
1 tabellen ingår flerdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga.

Tabell
13. Den socialdemokratiska flerdagarspressens spridning fördelad efter
täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner)

Täcknings-

Kommunstorlek (inv

.)

Summa

%

grad

(%)

-9 999

10 000-19 999

20 000-49 999

50 000-

- 9

21

39

36

17

113

41,4

10-19

15

22

14

12

63

23,1

20-29

10

22

10

3

45

16,5

30-39

10

8

3

6

27

9,9

40-49

4

3

7

2,6

50-59

4

1

5

1,8

60-69

1

3

4

8

2,9

70-79

2

_

1

3

1,1

80-

2

2

0,7 .

Totalt

63

98

74

38

273

100,0

Anm.:
I tabellen ingår flerdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga

Tabellerna
visar att i över hälften av landets kommuner når den borgerliga pressen ut
till mer än 80 % av hushållen. I 78 % av kommunerna ligger täckningsgraden för
den borgerliga pressen över 60 %: I ca 40 % av landels kommuner täcker de
socialdemokratiska tidningarna mindre än 10 % av hushållen. Endast i 6,5 % av
kommunema (18 kommuner) når de socialdemokratiska tidningarna upp tiU en
täckningsgrad som överstiger 50 %.

Ser
man tiU kommunernas invånarantal kan konstateras alt i de större' kommunerna
(> 50 000 invånare) har den borgerliga pressen en mycket

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 23

god täckning i 30 av 38 kommuner över 80 % medan den
socialdemokratiska pressen inte når upp till 40 % hushållstäckning i någon av
dessa kommuner.

4.1.5 Ägarstrukturen inom dagspressen

Tidningskoncentrationen har inle bara inneburit en
minskning av antalet tidningar. Den har samtidigt lett lill en ökad
ägarkoncenlralion inom dagspressen. Ägarkoncenlralion kan uppkomma dels genom
alt konkurrerande tidningar läggs ner, dels genom att överlag eller förvärv
sker av ett kvarvarande tidningsföretag.

Del finns en lång rad olika former av ägarskap inom
dagspressen. Det finns enpersonsföretag och familjeförelag. Det finns tidningar
som ägs av stiftelser, organisationer, ekonomiska föreningar, osv.

Majoriteten av dagstidningsföretagen har aktiebolag som
företagsform. Vid tiden för pressutredningens undersökning utgav sammanlagt
105 olika aktiebolag 125 dagstidningar. HärtUl kom 21 tidningar där en
ekonomisk förening, ett handelsbolag eller en enskild firma svarade för
utgivningen.

Vid en beskrivning av pressens ägarförhållanden kan
tidningsägandet klassificeras i olika kategorier. Pressutredningen har gjort en
uppdelning i privatägda, sliflelseägda och organisationsägda tidningar.

Med privatägda tidningar avses bolag juridiska
personer där aktiemajoriteten innehas av enskilda personer eller företag. I
vissa fall kan aktierna vara fördelade inom en familj (s. k. familjeföretag).

Med sliflelseägda tidningar avses tidningsföretag där aktiemajoriteten
ägs av en stiftelse. Tidningsverksamheten sker i aktiebolagsform och aktierna
ägs av den juridiska person som stiftelsen utgör.

Även de organisationsägda tidningarna utges oftast av
aktiebolag. Där innehas aktierna vanligtvis av lokala och/eller centrala
fackliga och politiska organisationer. TUl denna grupp har även hänförts
tidningar som utges av ideella organisationer.

I Sverige finns f. n. 89 flerdagarstidningar, dvs.
tidningar med en ul-givningsfrekvens på fyra till sju dagar per vecka. De
representerar tillsammans över 90 % av dagspressens totala upplaga under försia
halvåret 1974. Denna lidningsgrapps ägarförhåUanden framgår av tabell 14.

Tabell 14. Flerdagarstidningarnas ägarförhållanden

Ägarform

Antal

%

Upplaga

. y

Privatägda

Stiftelser

Organisationer

Summa

43 13 33

89

48,3

14,6

37,1

100,0

2 861 700

' 358 200

1 153 300

4 373 200

65,4

8,2 26,4 .

100,0

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 24

Inemot hälften av landels flerdagarstidningar är
privatägda och något mer än en tredjedel ägs av olika organisationer. Ca 15 %
av tidningarna är sliflelseägda. De upplagemässigt största tidningarna ålerfinns
i gruppen privatägda. Denna grupp svarar för 65,4 % av flerdagarstidningarnas
tolalupplaga. Motsvarande siffra för de organisationsägda dagstidningarna är
26,4 % och för de stiflelseägda 8,2 %.

Inom
storsladspressen dominerar tre privatägda tidningskoncemer, var och en starkt
knuten till en familj. Störst är DN-koncernen, vars båda tidningar. Dagens
Nyheter och Expressen, tiUsammans har en upplaga på över 1 miljon exemplar.
Detta motsvarade år 1974 drygt 42 % av storstadspressens totala upplaga eller
mer än en femtedel av den svenska dagspressens samlade upplaga. FamUjen Bonnier
kontrollerade vid Dagens Nyheters AB:s ordinarie bolagsstämma år 1974 ca 55 %
av antalet röster.

I Göteborg
ger av familjen Hjörne ägda tidningsföretag ut Göteborgsposten (upplaga 308
500 exemplar) och eftermiddagstidningen GT (80 300 exemplar).

Sydsvenska
Dagbladels AB i Malmö med helägda dotterföretaget Kvällspostens AB svarar för
utgivningen av Sydsvenska Dagbladet (117 500 exemplar) resp. Kvällsposten (119
400 exemplar). Så gott som samtiiga av moderbolagets aktieägare är släktingar
till tidigare chefredaktören Christer Wahlgren.

Svenska Dagbladet ägs av ett handelsbolag, där
andelsägarna huvudsakligen utgörs av börsnoterade industri- och
handelsföretag.

Organisationsägda
storstadstidningar är Aftonbladet, Arbetet, Dagen och Skånska Dagbladet. Dessa
hade år 1974 en samlad upplaga av ca 639 000 exemplar.

Av flerdagarstidningarna är 78 landsortstidningar.
Landsortspressens ägarförhållanden vid tiden för utredningens undersökning
framgår av tabeU 15.

Tabell 15. Landsortspressens ägarförhållanden

Ägarform Antal % Upplaga %

Privatägda 36 46,1 1 047 300 54,5

Stiftelser 13 16,7 358 200 18,7

Organisationer 29 37,2 514 200 26,8

Summa 78 100,0 1 919 700 100,0

De 36 privatägda landsortstidningarna var spridda på många
olika händer. 14 av dem ingick dock i någon av de fyra större familjeägda
tidningskedjorna inom landsortspressen Änder-, Bengtsson- och Ljungpressen i
mellansverige och den av familjen Hamrin ägda tidnings-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 25

kedjan
i Småland. Dessa fyra familjeföretag svarade för ungefär en tredjedel av de
privatägda landsortstidningarnas samlade upplaga. Inom förelagen utges även
flera fådagarstidningar.

Bland de sliflelseägda
landsortstidningarna återfinns exempelvis Barometern, EskUstuna-Kuriren, Gefle
Dagblad, Upsala Nya Tidning, Norrbottens-Kuriren, Norrköpings Tidningar och
Västernorrlands Allehanda.

Pressutredningen
framhåller att sliflelseägda tidningars ägarförhållanden inte alltid kan
utredas. Det beror på alt vad som är stiftelsens ändamål och vilka som är dess
intressenter i många fall inle kan klarläggas. Grundaren kan, genom en särskild
föreskrift vid stiftelsens bUdande, undanta denna från lagen om tillsyn över
stiftelser (lag den 24 maj 1929). I dylika fall föreligger varken
anmälningsplikt eller redovisningsskyldighet lill länsstyrelsen. Flera av de
sliflelseägda tidningsföretagen har denna konstruktion.

19 av de 29
organisationsägda landsortstidningarna är socialdemokratiska
sexdagarstidningar med en samlad upplaga på 345 300 exemplar. Dessa utges av 18
olika tidningsföretag. Med ett undantag innehas aktiemajoriteten i dessa förelag
av A-pressen AB, etl bolag vars aktier lill 51 % ägs av det socialdemokratiska
arbetarepartiet (SAP) och till 49 % av LO och olika fackförbund. Övriga aktier
i tidningsföretagen ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Även
om de enskilda tidningama sålunda har elt formellt koncernförhållande lill
A-pressen AB föreligger genom den lokala förankringen en hög grad av självständighet.

Bland övriga
organisationsägda flerdagarstidningar kan nämnas de av centerpartiet år 1973
förvärvade Länstidningen Södertälje (upplaga 19 400 exemplar), Södermanlands
Nyheter (upplaga 20 000 exemplar) och Norrlelje Tidning (upplaga 17 500
exemplar). Dessa tillhörde tidigare den s. k. "Morbypressen". Till
gruppen organisationsägda räknas även Väslerbottens-Kuriren (upplaga 42 100
exemplar) ägd av AB Folk och Samhälle som i sin tur ägs av folkpartiet samt den
av Krislen Demokratisk Samling genom Samhällsgemenskaps Förlags AB år 1975
inköpta Karlshamns Allehanda (upplaga 4 400 exemplar).

Fådagarstidningarnas
relativa fördelning på olika ägargrupper är likartad den som gäller för
flerdagarstidningar. Bland de organisationsägda fådagarslidningama är dock
flertalet centertidningar som utges en dag i veckan och som ägs av lokala
andels- och intresseföreningar.

Den
svenska dagspressens totala upplaga (dvs. både fler- och fådagarslidningarna
tillsammans) fördelat på olika ägargrupper framgår av tabell 16.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131

Tabell 16. Dagspressens ägarförhållanden

26

opaginerad Kontrollera mot PDF

Privatägda

Stiftelser

Organisationer

Summa

72 20 54

146

49,3 13,7 37,0

100,0

3 068 200

455 400

1 290 100

4 813 700

63,7

9,5

26,8

100,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

En sammanfattning av utredningens beskrivning av
ägarförhåUandena inom dagspressen finns i labell 17.

Tabell 17. De tio största ägargrupperna inom dagspressen

Nr
Ägare

Antal

Upplagor

Procent av

huvud-

dagspressens

tidningar

samlade upplaga

1. Bonniergruppen

2

1 034 000

21,5

2.
Hjörnegruppen

2

388 800

8,1

3. A-pressen AB

2Ö

346 000

7,2

4.
Svenska Dagbladet-

Huvudstadspress

6

241 800

5,0

5. Wahlgrengruppen

2

236 900

4,9

6.
Andergruppen

8

150 000

3,1

7.
Bengtssongruppen

8

94 000

2,0

8.
Ljunggruppen

3

92 800

1,9

9.
Hamringruppen

4

90 300

1,9

10.
Persgruppen

2

71400

1,5

Summa

57

2 746 000

57,1

övriga

89

2 067 700

42,9

Totalt

146

4 813 700

100,0

Anm.: I tabellen ingår ägargrupper som omfattar mer än tvä
tidningar.

Av tabellen framgår att de tio största ägargrupperna
svarar för 57,1 % av pressens totala upplaga. Bonniergruppen svarar ensam för
21,5 %. Samtliga redovisade tidningsgrupper är med undantag av A-pressen AB,
Svenska Dagbladet och Huvudstadspress' tidningar privatägda familjeföretag.

Även om flera av ägargrupperna, särskilt inom
landsortspressen, har en procentuellt sett låg andel av pressens samlade
upplaga är tidningsföretagen naturligtvis inle utan betydelse ur
koncentralionssynpunkt. I själva verket har de en mycket slor betydelse i sina
resp. regioner. Inom A-regionerna 4055 elt geografiskt område som ungefär består
av Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland och Dalarna ägde familjerna Änder,
Ljung, Bengtsson och Pers tidningar som tUlsammans har 78 % av dagspressens
sammanlagda upplaga inom området (avser inom området utgivna tidningar).

Härtill kommer att utvecklingen på dagstidningsmarknaden
under de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 27

senaste
åren, bl. a. beroende på de nedläggningar som har ägt rum, har gått mol en ökad
koncentration. Flera av de exempel som finns på förändrade ägarförhållanden
bland dagstidningarna visar atl företagen har köpts upp av större koncerner
eUer större tidningsföretag. Tidnings-ägandet har koncentrerats till färre
enheter.

Sedan utredningens
kartiäggning har vissa förändringar i de redovisade förhållandena skett. Så
har exempelvis ett kommanditbolag, med en liberal stiftelse och ett antal
liberala förstatidningar bland delägarna, övertagit Ljunggruppens tre
tidningar. Vidare har stiftelsen Barometern inköpt dels Sydöstra Götalands
Tidningar (Blekinge Läns Tidning med avläggare), dels Smålandsposten. Båda
dessa var tidigare privatägda. Barometemgrappen omfattar därmed tidningar som
år 1974 hade en upplaga av tillsammans drygt 127 000 exemplar, motsvarande 2,6
% av dagspressens samlade upplaga. Östersunds-Poslen har övergått i centerpartiets
ägo.

4.2
Pressideologier och pressdebatt

Pressutredningen
har sett som en av sina viktigaste uppgifier att ge en bakgrund till och samla
material för en principdebatt kring presspolitiken. Utredningen har i detta
syfte gjort en rad analyser, följt debatter och genomfört ett antal
undersökningar. Syftet har varit att så långt möjligl ge den precisering av
samhällets presspoUlik som direktiven efterlyser.

Utredningen
menar atl olika slag av doktriner och normer har spelat en stor roll då del har
gällt statsmakternas agerande gentemot press, radio och tv, liksom i den
allmänna debatten kring medierna. Trots detta har analysen av medieideologierna
varit begränsade. Diskussionen har enligt utredningen inle sällan kännetecknats
av slagord och förenklingar. Man har saknat preciseringar av vad som slår
bakom olika ideologiska uttalanden. Utredningen har därför sett det som en
viktig men också svår uppgift alt söka fastställa hur de olika ideologiska
systemen har utvecklats och vad som anses känneteckna dem i dag.

Den
pressideologi som har dominerat presspoliliken i de västerländska länderna är
enligt utredningen den frihetliga. De grundläggande principerna i denna
åsiktskonkurrens, kontroll av myndigheter och fri etableringsrätt har varit
fundament i lagstiftningen i en rad länder.

Utvecklingen
på lidningsmarknaden har dock gjort att man på olika sätt försökt anpassa
ideologin till de förändrade förhållandena. Den fria etableringsrälten har
blivit mer eller mindre illusorisk då det krävs elt mycket stort kapital för
alt kunna starta en tidning. Tendensen mot ökad monopolisering har gjort att
nya krav har ställts både på staten och tidningarna.

Det
mest ambitiösa försöket att vidareutveckla den frihetiiga ideolo-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 28

gin
kan sägas ha gjorts i USA av den s. k. Hutchinskommissionen. Denna förklarade
att statsmakterna hade elt ansvar både vad gäller mediernas innehåll och
existens. Man gick ifrån den stränga boskUlnaden mellan stal och press och
menade alt statiiga ingrepp kunde vara berättigade om de skedde med respekt
för mediernas självständighet.

I
motsats till den frihetliga mediesynen innebär den auktoritära synen alt
medierna skall vara maktmedel i de styrandes tjänst. I vilken grad man
utnyttjar dessa maktmedel och vilka metoder man är beredd all använda sig av
för alt säkerslälla kontrollen över medierna varierar från land tUl land och
från lid till tid. I dag finns del knappast något land där man öppet
argumenterar för en auktoritär ideologi på medieområdet. I praktiken använder
man dock i många länder en rad olika medel för att få de medier man önskar.

Ser
man på läget i Sverige och den debatt som har förts på temat statens förhåUande
tUl pressen finns det, menar utredningen, anledning att speciellt uppmärksamma
dels tiden för andra världskriget, dels de senaste femton åren. Under
världskriget stod tryckfrihetspolitiken i centrum medan under den senasie
perioden de olika presstödjande ålgärderna dominerat debatten.

Motståndarna
till presstödet har enligt uiredningen hävdat att faran med detla är att det
kan locka statsmakterna att i en krissituation göra ingrepp mol enskilda
tidningar. Försvararna har däremot ansett atl det syslem som används i Sverige
för stöd till tidningar är så säkert att del inle kan missbrukas. Presstödet är
nödvändigt om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas.

Den
i Sverige förda presspolitiken kan enligt utredningen pressideo-logiskl närmast
beskrivas som en på frihetiig grund baserad ansvarsideologi. Grundvalen är den
traditionella frihetliga uppfattningen. Pressens redaktionella självständighet
är en självklar utgångspunkt för lagstiftning, myndigheternas agerande och
diskussionen i olika tidnings-frågor.

Strukluralvecklingen
på massmedieområdet har emellertid lett till att man i debatten stäUer krav både
på tidningarna och på staten. Tidningarna bör bli allsidigare och deras
spalter öppnas för olika meningsriktningar. Utgivarna skall, enligt vissa
debattörer, inte ensamma bestämma vad som skall stå eUer inte stå i
tidningarna. På samma sätt har man fordrat av staten atl den inle enbart skall
stifta lagar som ger tidningsutgivarna frihet. Staten får inle blanda sig i
den redaktionella hanteringen men måsle ta elt ansvar för presslrakturen. Den
bör göra detta genom att stödja ekonomiskt svaga företag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 29

4.3 Massmediernas
uppgifter

Pressutredningen
har velat precisera de uppgifter som är väsentiiga för massmedierna i ett
samhälle som det svenska. Utredningen konstaterar att det övergripande målet
för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan i samhället i
övrigt. I centram för den svenska mediepolitiken måsle ställas de demokratiska
värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den
svenska demokratin.

Fyra uppgifier anser
pressulredningen särskilt böra åvUa massmedierna:

1.
Massmedierna bör ge den
information som är nödvändig för alt medborgarna skall kunna ta ställning i
samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande
information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2.
Massmedierna bör frislående
eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i
samhället.

3.
Massmediema bör som
allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de
inflytelserika i samhället.

4.
Massmedierna bör främja en
kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupper i
samhället.

De här angivna fyra
uppgifterna gäller massmediesystemet i dess helhet. Genom bl. a.
undersökningarna om pressens funktioner har den betydelse tidningarna har i
detla avseende kunnat beläggas. Det framgår enligt utredningen klart att
tidningarna inle har kunnat ersättas av andra medier.

4.4 Pressens
funktioner

För
att belysa pressens roll i dagens samhälle har pressutredningen låtit genomföra
ett antal olika undersökningar. Inom fyra regioner som har valts för atl spegla
fyra typiska kommunikationssituationer har enkäter gjorts med organisationer
och myndigheler. De i områdena utkommande flerdagarstidningarna har
innehållsanalyserats vid olika perioder. Kommunfullmäktigeledamöter och
representativa urval bland allmänheten har deltagit i intervjuundersökningar. I
ett område har gjorts en undersökning av nyinflyttade. I en specialstudie har
journalister, verksamma på tidningarna inom undersökningsområdena, fått ge sin
bild av situationen. I samband med enkäterna och intervjuerna har olika former
av läsvärdesundersökningar genomförts. Resultaten av undersökningarna har
presenterats i forskningsrapporten (SOU 1975:78) Svensk press. Pressens
funktioner i samhället.

Pressutredningen
sammanfattar resultaten av undersökningarna genom att med deras hjälp söka
fastställa pressens roll då det gäller att fylla de uppgifter som utredningen
tidigare har tiUdelat massmedierna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 30

4.4.1 Informationsuppgiflen

Genomsnittskonsumenten
ägnar i dag längre tid ål tv-tiltande än åt tidningsläsning. En stor del av
tv:ns och radions material kan också sägas vara av samhällsorienterande
karaktär. Utredningen menar atl det är självklart att detta har stor betydelse.
Man kan anta att informationen om vad som händer i samhället på många säll har
blivit bättre trots tidningsnedläggningarna. Delta gäller framför allt riks-
och utrikeshän-delser. Tv kan på ett annat sätt än tidningarna levandegöra
dramatiska händelser. Radion kan snabbare än något annat medium förmedla informationen
på ett direkt sätt.

Vad
gäller den lokala och regionala informationen spelar dock etermedierna
fortfarande en mera begränsad roU.

Tidningarna har således,
menar utredningen, fortfarande en slor och unik betydelse när del gäller lokal
och regional information. Nedläggningarna innebär att informationen blir
mindre allsidig och mera ofullständig. Stora områden blir otillfredsställande
bevakade och detta gör att medborgarna inte får den information de har rätt att
kräva och som fordras för att demokratin skall fungera. De kvarvarande
tidningarna, radio och tv kan inle fylla de luckor som de nedlagda tidningarna
lämnar efter sig.

Då
det gäller informationen till de förtroendevalda om de stämningar och
opinioner som finns hos enskilda och grapper i samhället har tidningarna en
självklar uppgift. Radio och tv har svårt alt knyta an till grapper och
organisationer. De är bundna av kravet på opartiskhet.

Utredningen vill vidare
visa på de svårigheter som uppkommer för tidningar som blivit ensamma inom sitt
område då det gäller alt tillfredsställa dessa krav. Organisationer och
kommunfullmäktige tycker att de varken får ul budskap eller får information om
opinioner. Ändå anser de all tidningarna är de effektivaste medierna just för
dessa ändamål.

Enligt
utredningen kan de kompletterande tidningarna och lidskrifterna spela en stor
roll då det gäller olika former av information. En utbyggnad av den nuvarande
regionalradion kan också antas få stor betydelse. Men den information som den
dagliga morgontidningen ger torde vara svår eller omöjlig att ersätta.
Tidningskoncentrationen har här inneburit atl den lokala och regionala
informationen har blivit sämre.

4.4.2 Kommentarer

De
flesta tidningar i Sverige har etl särskilt fast uirymme för olika former av
kommentarer. Detta material har en slor publik bland politiskt aktiva.
Tidningarnas ledarmalerial spelar en uppenbar roll för hela det politiska
livet.

Tidningarnas
kommentarer behandlar i aUmänhet riks- och ulrikesfrågor. Regiontidningarna
koncentrerar sig således inte här som på ny-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 31

hetsfähel
till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna tUl detla torde,
enligt utredningen, vara att tv och radio i viss mån kan ersätta tidningama
vad gäller riks- och ulrikesnyheler. Men etermediema kan inte kommentera dessa
händelser utifrån en specieU ideologisk ulgångspunkt. Här har tidningarna en
unik roll.

Tidningskoncentrationen
har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar
utredningen, en självklarhet all, diskussionen blir tunnare ju färre röster
som kan delta i den. De tidningar som blivh kvar har inte heller all döma av
de undersökta fallen ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Del
är inte möjligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för atl
fortlöpande eller när man själv vill komma tiU tals.

Tidskrifter utgivna av
fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks- och regionspridda
fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla när det gäller
kommentarer. Eftersom nyhetsbevakning, annonser och material av allmän
förslröelsekaraktär spelar en underordnad roll för dem kan de ge uirymme för en
betydligt mera omfattande och djupgående kommentar än den flerdagarstidningarna
normalt presterar. Deras utgivningsperiodicilet och utrymme gör också all de
med fördel i samma nummer, av t. ex. tema-karaktär, kan ge kommentarer från
skilda håll.

Det är uppenbart, menar
utredningen, alt dessa tidskrifter och fådagarstidningar på ett viktigt område
kompletterar flerdagarstidningar av traditioneU typ.

4.4.3
Granskning

I
fråga om granskningsfunktionen finns klara begränsningar av undersökningsteknisk
art. Det är enligt utredningen svårt att fastställa hur effektiva olika medier
är när det gäller alt granska och kontrollera beslutande eller inflylelserUta
myndigheter och organisationer. TUl en del kan också granskningsfunktionen ses
som en utvidgning av kommentar-funktionen.

En
förutsättning för att bevakningen skall bli effektiv är, enligt utredningen,
att medierna har en självständig ställning. De skall inle kunna
"bestraffas" på grund av att de gör mindre "önskvärda"
avslöjanden. De skall ha tillräckliga resurser för alt kunna genomföra
granskningsuppdragen på ett kvalitativt tillfredsställande sätt.

Tidningskonkurrens
leder till en tävlan mellan tidningar. Man kan anta att denna tävlan också kan
leda lill bättre granskning. "Avslöjanden" är ofla bra nyheter med
högt läsvärde. Det finns, enligt utredningen, en uppenbar risk för alt
monopolsituationen medför minskad aktivitet vad gäller granskningen. Man
förlorar den viktiga sporre som konkurrensen innebär. Ä andra sidan har
monopoltidningarna i allmänhet en stark ekonomisk ställning: de behöver inle
frukta några ekono-nomiska repressalier.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 32

Uiredningen
anser vidare alt det mte enbart är frånvaron av konkurrens och därmed av den
sporre som denna innebär som i sig utgör ett hot mot ett tillfredsstäUande fullgörande
av granskningsfunktionen. Tidningarnas mer eller mindre nära anknytning lill
grupper av olika slag, i synnerhet politiska partier, medför lätt etl slags
beroende eller osjälv-sländighet i form av lojalitetsbindningar. Det finns,
menar uiredningen, en risk alt granskningen av de "egna" politiska
företrädarna inte bedrivs lika aktivt som granskningen av det politiska
motslåndarlägret.

Man
kan, enligt utredningens uppfattning, befara att på många orter i landet
granskningsfunktionen mte fullgörs på ett tillfredsslällande sätt. SärskUt slor
är risken på platser där en tidning med lokal/regional monopolställning är
knuten lill den politiska gruppering som är i majori-telsställning i
kommunfullmäktige och/eller landsting. Även i övrigt kan dock monopolsituationen
leda lill alt granskningen av organisationer, företag m. m. blir snedvriden
eller eftersatt på grund av tidningars skiftande benägenhet att granska olika
företeelser i samhäUet.

Utredningen
framhåUer atl en otillfredsställande granskning självklart inte behöver
innebära alt en redaktion skulle förliga kända missförhållanden utan enbart
atl mindre resurser ägnas åt försök att upptäcka sådana.

Etermedierna
har enligl utredningen kommit alt inta en ny roll vad gäller kritisk och aktiv
journalistik. Ursprungligen var radion och i viss mån även tv:n mera
rapporterande än självständigt bevakande. Här har det skett en radikal
förändring. Radio och tv har påtagit sig granskningsfunktioner och
kontrolluppgifter liknande pressens. Den bevakning som har ägt rum inom radio
och tv har dock hittUls främst skett på riks- och utrikesområdet. På regional
och lokal nivå har man haft sämre resurser.

Radio och tv anses av
utredningen kunna fylla en del av de luckor som de nedlagda tidningarna har
lämnat efter sig också vad gäUer granskning av beslutande organ. Men här lika
litet som på övriga områden kan etermedierna ersätta pressen. Del följer bl.
a. av deras begränsade kommunikalionsutrymme. Det måste i stäUet bli ett
samspel mellan etermedier och pressen som kan vara fruktbärande för båda
parter.

4.4.4
Gruppkommunikalion

Den
moderna pressens framväxt går paralleUt med de moderna partiernas. Från början
skapades nära band mellan tidningarna och partierna. Många tidningar grundades
av partier och andra knöls mer eller mindre fast till partiorganisationer.

En
av tidningarnas viktigaste uppgifter har, enligt utrednmgen, varit alt stå för
en kommunikation inom och mellan partierna. Tidnmgskon-centrationen har gjort
alt denna kommunikation försämrats eller gått

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 33

förlorad
på många platser. Utvecklingen har gynnat de stora och övergripande medierna
som inte kunnat knyta an tiU speciella grupper. Mediekonsumtionen har ökal men
varialionsrikedofnen och därmed valfriheten har minskat.

Etl
av de stora problemen med dagens massmediesituation anser utredningen vara atl
ett fåtal medier skall tillfredsställa ett mycket stort antal människor. Denna
situation skapar misstro och missnöje. Det blir en omöjlig uppgift för radio,
tv och de stora tidningarna att uppfylla de krav som olika grupper och då
framför allt partierna ställer på dem.

4.5
Tidningarnas marknad

4.5.1
Tidningarnas aUmänna marknadsbild

Utgångspunkten
för tilldelning av produktionsbidrag är i dag en tidnings konkurrenssituation.
Enligt gällande regler utgår produktionsbidrag lill dagstidningar, som på sin
utgivningsort har en upplagemässigt slörre konkurrent. Tidningar i
konkurrensmässigt underläge betecknas som andratidningar.

I
utvärderingen av det nuvarande presstödet har frågan om konkurrenspositionens
betydelse för tidningarnas ekonomiska ställning spelat en avgörande roll.
Dagstidningar hämtar intäkter från två marknader: dels säljs tidningen i
abonnemang eller lösnummer på upplagemarknaden, dels säljs uirymme i tidningen
på reklammarknaden. Tidningama har hittiUs avvägt priserna på upplage- och
annonsmarknaderna så att den största delen av tolalinläkterna kommer från
reklammarknaden. Del finns visserligen ett på olika sätt uttalat intresse bland
tidningsföretagen alt ändra denna prispolitik men flera skäl talar, enligt
utredningen, för atl om en förändring kommer till slånd en sådan kommer
alt gå långsamt.

På
grund av gällande prisförhållanden i branschen påverkas tidningsföretagens
ekonomiska resultat i stor utsträckning av reklammarknadens storlek i
tidningens utgivningsområde samt tidningens framgångar som annonsorgan. För att
kunna hävda sig bra i konkurrensen mot andra reklambärare måste en tidning
kunna erbjuda en läsekrets, som innefattar just de grupper läsare annonsörer
önskar nå med sina reklambudskap. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper
en tidning läcker, desto värdefullare anses tidningen vara som reklambärare för
annonsören.

En
tidnings värde som annonsorgan kan därmed uttryckas med tid

ningens täckningslal, dvs. den andel av hushållen inom ett område som

uppges vara tidningens prenumeranter och lösnummerköpare. Tidningar

med höga täckningstal är generellt sett mest efterfrågade som reklamka

naler. Annonsmarknaden verkar selektivt till fördel för de tidningar som

har den största täckningen. Annonsörernas tidningsval sker efter täck-

ningstalsprincipen. ;

3
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 34

Pressutredningen konstaterar alt vid 25 % i täckning anses
en tidning ha fåll fotfäste på reklammarknaden. MeUan 25 och 50 % är ställningen
osäker och beroende på konkurrenssituationen. Över 50 % har tidningen etl klart
positivt värde som annonsorgan. Tidningar med över 50 % i täckning betecknas
som högtäckningstidningar och tidningar under 50 % i täckning som
lågtäckningslidningar.

Utredningen indelar de abonnerade tidningama i tre
huvudgrupper med hänsyn lill de inbördes marknadsrelalionerna.
Marknadssituationen för dessa tre grupper konkurrenstidningar, ensamtidnirgar
och kom-plemenltidningar analyseras närmare.

4.5.2 Konkurrenstidningarnas marknadssituation

Inom den abonnerade dagspressen finns 20
konkurrensområden. Inom tre av dessa finns mer än en högtäckningslidning. Inom
övriga 17 konkurrensområden är den ena tidningen en högtäckningslidning och den
andra eller de övriga lågläckningstidningar. Skillnaderna i täckningslal,
beräknat på utgivningsorten, är betydande. Endast inom ett konkurrensområde är
differensen relativt liten. Inom övriga områden är skUlnaden minst ca 20
procentenheter.

De flesta lågtäckningslidningama har under 25 % i
täckning. Bara några kan redovisa täckningslal på ulgivningsorten på ca 30 %.
Till marknadsbilden för några av lågläckningstidningarna hör dock atl de på
centralorten inom en region som angränsar lill ulgivningsregionen har något
högre täckning än på ulgivningsorten. Täckningen är dock inle så hög alt
tidningarna kan betecknas som högtäckningstidningar på dessa orter. Dessa
tidningar får i viss mån sägas ha etl bättre fotfäste på en annan marknad än ulgivningsregionen.

Täckningslalen på "andrahandsmarknaderna" kan
dock inle tiUmälas lika stort värde som täckningslalen på ulgivningsorten. Det
är täckningen på utgivningsorten och den kommersiella aktivitetens omfattning
på denna ort som i huvudsak avgör annonsvolymens slorlek.

I de flesta konkurrensområden finns det en
högtäckningslidning som kan erbjuda annonsörerna minsl ca 60 % i täckning och
en lågtäck-ningslidning som kan erbjuda högst ca 30 % i täckning.
Konkurrensför-ulsätlningarna är därmed som regel myckel olika för de 43
konkurrens-tidningarna.

För
lågläckningstidningarna finns del i princip två sätt alt söka förbättra sin
marknadssituation. Antingen kan de söka förstärka sitt marknadsläge genom atl
höja täckningsgraden eller på något sätt kompensera annonsörerna för den låga
täckningen.

Lågtäckningstidningarnas utvecklingsmöjligheter

Om en lågtäckningstidning vill öka sin attraktivitet som
annonsorgan och därmed förbättra sin ekonomi, bör den i första hand söka öka
täckningsgraden på utgivningsorten. Tidningen kan visserligen höja uppla-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 35

gan
på annat sätt, t. ex. genom alt vidga spridningsområdet. Detta kan ge samma
ökning av upplageintäkterna, men det ger inle de möjligheter lUl samtidigt
ökande annonsintäkter som en djupare inträngning på huvudmarknaden gör.

Generellt sett är utrymmet
för upplageökningar för abonnerade dagstidningar ytterst begränsat. Med den
höga tidningskonsumtion som finns i rikel kan upplagemarknaden sägas vara
mättad. Lågläckningstidning-ens uppgifl består således i all erövra läsare från
högtäckningstidningen.

Högläckningstidningen har
de lunga produklargumenlen i konkurrensen inte bara enligl läsamas ulan också
enligl lågtäckningstidningarnas bedömningar. Högtäckningstidningen är den
stora lokaltidningen, det ledande annonsorganet, i många fall något av en
institution. Högtäckningstidningen innehåller viktig lokal annonsinformalion
för läsarna, såsom familjeannonser, eftertextannonser samt detaljhandelns
veckoannonser och annan annonsering med pris- och produkterbjudanden lill
konsumenterna. Mycket av denna annonsinformation finns inte i
lågtäckningslidningen. Detta försvårar lågtäckningstidningarnas möjligheter
att göra inbrytningar på förstatidningamas marknad. TiU detla kommer givelvis alt
högtäckningstidningarna inle vill förlora i täckning. De är beredda på
svarsålgärder för alt ta tillbaka läsare som förloras.

Effekterna av de försök
som lågtäckningslidningar gjort alt öka täckningsgraden på sin huvudmarknad
har vanligen blivit en ökad rörlighet på marknaden och lägre nettointäkter per
årsexemplar, eflersom kunderna erövras med en rad koslnadsökande eller
inläklssänkande åtgärder. Så länge högtäckningstidningen ensam har större
delen av den lokala affärs- och eflerlextannonseringen, synes
lågtäckningstidningens upplagevinster ha svårt atl bU bestående.

Med
rådande förhållanden på tidningsmarknaden, vUka ger annonsmarknaden en
särställning, är det således inte tUlräckligt för en konkurrenstidning atl
kunna erbjuda en jämförbar redaktionell produkt. Läsarna kräver också att en
tidning skall innehålla lokal annonsinformation. Lågtäckningstidningarnas
problem är atl de nästan samtidigt måste erövra nya andelar av upplagemarknaden
och öka sin annonsvolym. Annonsörerna kräver högre täckningslal på
upplagemarknaden, vilket är svårt alt åstadkomma eflersom läsarna kräver
annonsinformalion. Den andra utvecklingsmöjligheten för lågläckningstidningarna
beslår därför i att försöka kompensera annonsörer för den låga täckningen och
därigenom öka sin annonsvolym.

Uiredningen
anser att den typ av åtgärder som förmodligen är mest effektiv är åtgärder som
innebär prissänkningar för annonsörerna. Lågtäckningslidningama har med
framgång volymmässigt sett prövat olika kategori- och kvantitelsraballer. De
kan komma att utnyttja priset som konkurrensmedel mera systematiskt för att få
mera av den lokala an-nonsinformalionen i sina tidningar. Om avståndet i
hushållstäckning

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 36

mellan
hög- och lågtäckningslidningen är för stort kan dock lågtäckningslidningen,
enligt utredningen, inte ens med hjälp av priset bestående öka sin
annonsvolym.

4.5.3
Ensamtidningarnas marknadssituation

Det
finns 68 orter i landet där endast en dagstidning utges. Av dessa tidningar är
41 flerdagars- och 27 fådagarstidningar. Drygt 90 % av ensamtidningarna är
högtäckningstidningar. Därmed har denna tidningsgrupp generellt sett
föratsättningar för en god annonsekonomi.

Flera
av tidningarna har dock relativt små upplagor. Enligt utredningen är det först
när en fådagarstidning har en upplaga på minst 5 000 exemplar och en
flerdagarstidning minst 10 000 exemplar som de har någorlunda
tillfredsslällande intäkter på upplagemarknaden.

En
ensamtidning kan som regel välja pris-, produkt- och säljpolitik självständigt.
Det finns dock ingen ensamlidning som är helt utan konkurrens. Utredningen
menar emellertid alt man generellt sett kan säga att de stora ensamtidningarna
med minst 25 00030 000 exemplar i upplaga och 7075 % i täckning behärskar
sina marknader. Dessa tidningar är ofta regionalt dominerande och utgör elt
konkurrenshot för andra ensamlidningar inom sill större spridningsområde.

Ett
annat generellt problem för de mindre och medelstora ensamtidningarna kan vara
marknadens sviktande bärkraft. Några ensamlidningar utkommer i områden med
begränsad ekonomisk växtkraft. En stagnerande marknad med avflyttning och
buliksnedläggelser är ett långsiktigt hot mol oförändrad tidningsutgivning i
området.

Mindre
och medelstora ensamtidningars handlingsutrymme

En
stagnerande marknad utgöi; en påfrestning på tidningsutgivningen men behöver
inte leda till att utgivningen helt upphör. Om tidningen förmår att hålla god
hushållstäckning säg 6070 % och fortsätter att redaktioneUl koncentrera
sig på sina lokala uppgifter, kan marknadens bärkraft sällas på prov genom
prishöjningar. Läsare och annonsörer kan ge sitt intresse av tidningsutgivning
tillkänna genom att fortsätta att prenumerera resp. annonsera.

Om
annonsörer och läsare inte accepterar prishöjningar, får tidningen överväga
lägre kostnadsnivå, som t. ex. kan nås genom atl tidningen utkommer med lägre
periodicitel. TUl skillnad från en lågtäckningstidning kan en ensamtidning
såväl välja lägre periodicitel som överväga annan inriktning på verksamheten
utan att förlora all dragningskraft på läsare och annonsörer.

Beträffande
möjligheterna att kunna stå emot elt starkt yttre konkurrenshot menar
uiredningen att ensamtidningen med god hushållstäckning ca 6070 % kan
försvara sin marknad. Den kan ytterligare förstärka sin konkurrenskraft genom
att renodla den redaktioneUa pro-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 37

duklen
och använda en prispolilik som försvårar intrång på marknaden. Samtidigt som
den lokala bevakningen förstärks, höjs prisema på annonser medan upplageprisel
ligger stilla. På så säll hålls upplagan uppe, vilket motiverar ett högre
annonspris än tidigare.

4.5.4
Komplementtidningarnas marknadssituation

Pressutredningen
delar in komplementlidningarna i två undergrupper med hänsyn lill deras
marknadsläge. Tidningarna är samtliga traditionella i den meningen alt de
samtidigt är såväl nyhets- och opinionsorgan som annonsorgan. Men en grupp av
tidningarna lägger något slörre lon-vikt vid uppgiften som annonsorgan och en
annan grapp lägger större tyngdpunkt på rollen som nyhets- och framför allt
opinionsorgan. Den första grappen av tidningar kan därför sägas utgöra
komplement främst på annonsmarknaden och den andra komplement på upplagemarknaden.

Det
finns två påtagliga skillnader mellan dessa två grupper av kom-plementtidningar.
Den ena skillnaden avser spridningsområdets störlek och den andra täckningen på
ulgivningsorten.

De
redaktionella komplementtidningarna har vanligen stora spridningsområden.
Några är riksspridda, övriga regionspridda. Komplementtidningarna på annonsmarknaden
har relativt begränsade spridningsområden. De utkommer i de flesta fall som
förortstidningar i Stockholms- eller Göteborgsregionen. Förortstidningarna
ingår samtiiga i någon form av tidningskedja.

Komplementtidningarna
på annonsmarknaden har således inte bara relativt små spridningsområden. De är
också gruppvis geografiskt koncentrerade. Den andra vikliga skillnaden mellan
de två tidningsgrupperna inom komplementpressen avser täckningslalen.
Förortstidningarnas täckningstal varierar från ca 30 % till ca 65 % på
utgivningsorlen. Komplemenltidningarna på upplagemarknaden har däremot endast
läcknmgslal på mellan 5 och 10 %. De senare tidninganwi är därmed
lågläckningstidningar liksom även många av förortstidningama. Begreppen
"lägläckning" och "högtäckning" har dock, enligt
uttedningen, inte samma innebörd för komplementlidningar som för
konkurrenslidningar. Gränslinjen 50 % gäller inte.

Komplemenltidningarna
på annonsmarknaden har sin styrka i att de inom ett begränsat område erbjuder
annonsörerna annonsutrymme till väsentligt lägre priser än om dessa skulle
utnyttja en flerdagarstidning i området. Gränsen mellan högtäckning och
lågläcknmg får därför sättas lägre än 50 % om den skall beteckna väsentiiga
skUlnader i konkurrenskraft på annonsmarknaden. En täckningstalsgräns för att
skilja de två grupperna komplementtidningar åt är 20 %. Under denna gräns återfinns
samtliga komplementlidningar på upplagemarknaden och över denna gräns samtliga
komplementlidningar på annonsmarknaden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 38

För
komplemenltidningarna på annonsmarknaden gäller i stort den beskrivning av
marknadsmekanismerna söm har gjorts för gruppen ensamtidningar.

De
redaktioneUa komplementtidningarna har en annan marknadssituation, anser
utredningen. Genom det nuvarande presstödets utformning har denna grupp av
tidningar, som tidigare haft en undanskymd plats i pressammanhang, fått
möjligheter tUl vidareutveckling. Dessa tidningar uppvisar en mera positiv
upplageutveckling än andra tidningar med produklionsbidrag.

De
redaktionella komplementlidningarna har också haft en bättre volymutveckling
än övrig dagspress på annonseringen. Förklarmgen fmner utredningen vara alt
dessa komplementlidningar på upplagemarknaden normalt har en mycket liten volym
av kommersieUa annonser. Basannonserna för dessa tidningar är i stället den
statiiga och kommunala annonseringen samt annan icke kommersieU annonsering.
Den offentliga annonseringen har på senåre år ökat i volym. Särskilt gäller
detta för denna tidningsgrupp som i hög grad har gynnats av den
totalitetsprincip som numera tillämpas för statlig och i allt flera fall
kommunal annonsering. De redaktionella komplemenltidningarna är starkt
grupporienle-rade, ofta organisalionsanknulna, och utgör för sina läsare organ
för kompletterande och balanserande information inom vissa områden. Tidningarna
har mycket små möjligheter att utvecklas som annonsorgan, en utveckling som
också torde stå i strid med deras ambitioner. De kan däremot expandera sin
verksamhet genom redaktionell produktutveckling.

4.5.5
Täckningstalen som grund för marknadsprognoser

Samgåenden

De
nuvarande högtäckningstidningarna på flertidningsorler har ofla nått sm
konkurrensposition genom alt de på ett eller annat sätt erövrat tredje- eller
fjärdetidningens läsare och därigenom skaffat sig en dominerande täckning på
utgivningsorlen. Övertagandet kan ha gjorts genom ett företagsköp. Del kan
också ha skett genom alt tredje- eller fjärdetidningens läsare, när deras
tidning har upphört, har gått över liU den största tidningen på orten. Med t.
ex. tre eller fyra tidningar på en utgivningsorl, av vUka två resp. tre har
hafl en borgerlig signatur, har nedläggningar och företagsköp så alt säga skett
inom den borgerliga gruppen och medfört atl en borgerlig tidning definitivt har
blivit störst. Andratidningen, ofta en socialdemokratisk tidning, har under
hela utvecklingsperioden förblivit andratidning.

Flera
av de regionala och interregionala samgåenden som har ägt ram har visat sig
vara föga framgångsrika.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 39

Totalupplaga
och täckningstal

I
tidigare debatter om tidningamas konkurrenslägen nöjde man sig ibland med att
jämföra tidningarnas tolalupplagor. Så gjorde även de tidigare
pressutredningarna. Tidningar på samma utgivningsort betecknades båda som
förstatidningar, om skillnaden meUan tidningarnas upplagor var liten.
Pressutredningen har funnit denna bedömningsgrund sämre än täckningslalen.
Tolalupplagerelationen förmår inte fånga konkurrensrelationen, eftersom det är
tidningarnas inbördes stäUnmg på varje delmarknad för sig inom det gemensamma
spridningsområdet som bestämmer resp. tidnings konkurrenskraft. Därvid är
förhållandena på utgivningsorten de viktigaste, eftersom den orten vanligen är
centralort i ett större omland. En fusion mellan två lågtäckningslidningar
från olika regioner kan medföra alt den på så sätt sammanslagna tidningen kan
redovisa kanske t. o. m. en slörre upplaga än högläckningstidningen på
tidningens utgivningsort. Konkurrensförhållandet mellan tidningarna påverkas
dock inle, eftersom lågtäckningstidningens täckning på utgivningsorten inte
förändras.

F. n. finns fem
konkurrensorter med relativt begränsade upplagedifferenser mellan de två
största tidningarna. I ett område Gotland är både tolalupplaga och
täckningslal desamma för de konkurrerande tidningarna. På de fyra övriga
orterna Gävle, Malmö, Falun och Eskilstuna är förhållandet annorlunda. De
upplagemässigt största tidningarna på resp. utgivningsort har sin upplaga
koncentrerad till utgivningsorten och är där högtäckningstidningar. SkUlnaderna
i täckningslal är myckel större än skillnaderna i upplaga.

Anledningen
till att lågläckningstidningarna på dessa fyra orter kan redovisa lägre
differens i upplaga än i täckning tiU sina resp. konkurrenttidningar är att de
hämtar sin upplaga från områden utanför utgivningsorten och det närmaste
omlandet.

Det
förhållandet alt dessa lågtäckningslidningar har en jämförbar upplaga med den
närmaste konkurrenttidningen förändrar inte i stort marknadsläget för dessa
tidningar. På sina utgivningsorter är de lågläckningstidningar och har därmed
i princip samma marknadssituation som övriga lågtäckningslidningar.

Sammanfattningsvis
menar uiredningen alt täckningslalen har elt stort förklarings- och
prognosvärde på tidningsmarknaden. De bör kunna ersätta upplagetalen. Upplagans
storlek Och förändring saknar dock inte intresse. För en ensamlidning eller för
två eller flera konkur-renltidningar tillsammans ger upplagan en
förstahandsinformation om den totala marknadens värde och tendens.
Upplagemåtlel kan dock inte användas i förloppsanalyser.

Mot
den av utredningen genomförda analysen invänds ofta att det är läsarnas val som
gör atl en tidning får större upplaga och högre täckning än en annan tidning
att det är en bättre redaktionell produkt

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 40

som
väljs framför en sämre. Detla är enligt utredningens uppfattning en klar
förenkling av verkligheten. Även med jämförbara redaktionella produkter har
högläckningstidningen ett klart försteg. Tillgången till annonsinformation
(som högtäckningstidningen har mest av) är i sig mycket betydelsefull för
läsarens tidningsval.

Man
kan enligt utredningen påstå att dagens konkurrenssituationer inte i första
hand avgörs av de val mellan olika redaktionella produkter som dagens läsare
gör utan av de val som läsare gjorde för decennier sedan. Tidigare kunde
tidningar nämligen lättare byta konkurrensposition, dels på grand av
annonsinnehåUels och annonsinläktemas då mindre betydelse, dels på grund av den
lägre graden av koncentration inom näringslivet och därmed inom viktiga
annonsörsgrupper. AUl delta sammantaget möjliggjorde en helt annan rörlighet än
i dag på upplage-och annonsmarknaderna. Slor betydelse för dagens
konkurrenssituation har också de beslut haft som tidningsägare tidigare har
fattat om tidningsköp och tidningssammanslagningar.

4.6
Tidningarnas ekonomi

Pressulredningen
har låtit genomföra en balansekonomisk analys av dagstidningsföretagen.
Motsvarande analyser genomfördes för de tidigare pressutredningarna och det
ges därför möjligheter tUl direkta jämförelser meUan de tre åren 1963,1967 och
1973.

4.6.1
Situationen under 1960-talet

Redan
1963 års pressutredning klarlade det gmndläggande tidnings-ekonomiska problemet
(jfr SOU 1965: 22). Kostnaderna för att producera en tidnings första exemplar
är myckel höga i förhållande till totalkostnaden för hela upplagan. Detta
innebär att det i tidningsproduktion finns påtagliga stordriflfördelar, vilket
i en marknadsekonomi tenderar att leda till koncentration.

1963
års pressutredning uppmärksammade också det för tidningsföre- , tag speciella
och för deras ekonomi avgörande förhållandet att tidningarna arbetar på två
marknader, upplagemarknaden och annonsmarknaden. Slordriftfördelarna i
produktionen förstärks genom det försteg i fråga om annonsintäkter som den
tidning har som i ett konkurrensförhållande har den största upplagan. Delta
förhållande tillsammans med observationen alt läsarnas tidningsval styrs av
såväl redaktionellt innehåll som annonsinformation utgjorde utgångspunkten för
konstaterandet att en tidnings konkurrensposition var avgörande för dess
ekonomi. De företagsekonomiska analysema i både 1963 och 1967 års utredningar
koncentrerades därför lill alt belägga skiUnader mellan förstatidningar och
andratidningar. Dessa analyser ledde till följande slutsatser:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 41

a)
andralidningarna gick med
förlust år 1963 och år 1967,

b)
andralidningarna redovisade en
minskning av annonsandelen meUan de två åren,

c)
andratidningarnas soliditet var
hälften av förstatidningamas,

d) andralidningarna hade
oliUfredsslällande likviditetsställning och

e) andratidningama
hade inle kunnat företa tillräckliga avskrivningar,

hade i myckel liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensions

stiftelser och endast i undantagsfall till investeringsfonder.

4.6.2
Situationen i början av 1970-talet

Bokslutsanalysen

I
analysen utgör tidningsförelag och inte tidningar analysenhet eftersom
tidningsförelag som utger flera tidningar inte redovisar dessa var för sig. De
analysmålt som används är försäljningsintäkter, soliditet, kassalikviditel,
rörelsekapital, reservtillgångar, investeringsfondsavsättningar,
pensionsavsättningar och vederlagsfria lillskolt.

Förstatidnmgarna
i landsorten ökade sina försäljningsintäkter (från abonnemang, lösnummer och
annonser) med 147 % under perioden 19631973 medan ökningen för
andralidningarna stannade vid 102 %.

Andratidningama har i
aUmänhet höjt sina priser i samma takt som förstatidningarna, men har trots
detta inle lyckats öka intäkterna i samma utsträckning som dessa. Orsakerna
härtill står alt finna i en sämre volymutveckling än förstatidningamas både på
upplagemarknaden och annonsmarknaden.

Försäljningsmässigt
har förstatidningarna således konsoliderat sitt överläge gentemot
andralidningarna. Utvecklingen är speciellt markerad under senare delen av
perioden (19671973).

Soliditeten
för första- och ensamlidningar är, för gruppen som helhet, oförändrad under
tioårsperioden. Andratidningarnas soUdilel har under samma period halverats.

Ett
företags kassalikviditet (likvida omsättningstillgångar i förhållande till
kortfristiga skulder) bör uppgå lill lägst 100 % för att förelaget skall kunna
infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till betalning.

Första- och
ensamtidningarna har som grupp mellan åren 1963 och 1973 ökal sin likviditet
från 126 till 152 %. Andratidningarnas likviditet har mellan samma år minskat
från 105 tiU 94 %.

En
mätning av rörelsekapitalet i procent av omsättningen visar samma utveckling
som likviditeten. Första- och ensamlidningarna har en ökning, från 6,4 lill
13,3 %, bestående av en kraftig förbättring för tidningarna i storstäderna och
en oförändrad situation i landsorlen.

Andratidningarnas
värden är genomgående otillfredsställande och har försämrats något under perioden
(från 3,1 lill 2,6 %). Här, liksom i

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 42

fråga om kassalikvidileten, kan man dock notera en kraftig
nedgång mellan åren 1963 och 1967 och en viss återhämtning därefter.

Reservtillgångarna bör öka minst i samma takt som
omsättningen om inte en ekonomisk utarmning skall ske. Detta har också varit
faUet för första- och ensamlidningarna.

För andratidningama i landsorten har kravet inte kunnat
fyllas. Medan försäljningsintäkterna ökal med 102 % har reserverna stigit med
endast ca 27 %.

Andralidningarna har i allmänhet inte vid någon tidpunkt
kunnat göra avsättningar till investeringsfonder. Första- och ensamtidningarna
i landsorten ökade mellan åren 1967 och 1973 sina investeringsfonder med drygt
150 % medan tidningarna i storstäderna i det närmaste fem-dubblade sina.

I fråga om pensionsavsättningar är jämförelse mellan
grupperna inte möjlig eftersom man valt olika former för sina avsättningar.
Andratidningarnas avsättningar tycks dock vara otillräckliga.

År 1973 erhöll de i analysen ingående företagen
vederlagsfria tillskott om tillsammans 85 milj. kr., varav 78 milj. kr.
tillföll andralidningarna och knappt 7 milj. kr. första- och ensamtidningarna.
TUlskotten bestod till ca 61 milj. kr. av produktionsbidrag, medan ca 24 milj.
kr. utgjordes av övriga former av bidrag.

Utöver den redovisning som gjorts med traditionell
tidningsgruppering med uppdelning på försia- och andratidningar har en
gruppering också gjorts efler hushållstäckning (antalet sålda exemplar per 100
hushåll i utgivningskommunen). Härigenom kan analysen av tidningarnas marknad
stämmas av. Endast landsortstidningar med minst två nummer per vecka finns med
i denna redovisning.

Tabell 17 visar att del finns elt direkt samband mellan
hushållstäckning och ekonomisk situation. Klarast åskådliggörs detla med hjälp
av uppgifterna om vinst resp. förlust.

Tabell 17. Landsortstidningars rörelseresultat vid olika
täckningstal år 1973

Hushållstäckning
i

Antal

Vinst/förlust före avskriv-

utgivningskommunen

företag

ningar, avsättningar och

(%)

skatter i % av omsättningen

80-

23

-1- 7,1

70-79

15

-+- 7,1

60-69

9

+ 8,5

50-59

6

- 0,7

40-49

3

- 7,0

20-39

5

-12,6

10-19

9

-17,3

70

-f 2,7

Först vid täckningslal över 60 % har tidningsföretagen
genomgående en tillfredsställande förräntning. Mellan 50 och 60 % äv läget mera
va-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 43

rierande.
Vissa förelag redovisar överskott och vissa underskott. I denna grapp finns
exempelvis Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar som båda har uppburit
produklionsbidrag (Gotlands AUehanda reducerat bidrag t. o. m. år 1974). Del
finns också förelag med tillfälliga problem som drar ner gruppens genomsnitt.
Det är viktigt att lUlägga att läget skulle ha blivit annorlunda om
storstadstidningarna hade kunnat medräknas. Då skulle både Dagens Nyheter och
Sydsvenska Dagbladet ha kommit i denna grapp, tidningar som knappast torde vara
förlustbringande. Bilden kompliceras också av atl koncerntidningar ingår i
gruppen. Vid successivt lägre täckningslal blir resullalsiffrorna i motsvarande
grad sämre.

Beträffande
de tre tidningarna i täckningsinlervallet 4049 % bör noteras all två av dessa
är tidningar med låg upplaga under 10 000 exemplar. Det tredje företaget står
i koncernförhållande till annat, större tidningsföretag och är därför
svåranalyserat.

Situationen
avspeglas också i de vederlagsfria tiUskoltens storlek. Dessa utgör knappt 1 %
av omsättningen (inkl. tillskott) för tidningar med en täckning på 50 % och
däröver. För tidningar med lägre täckning än 50 % är motsvarande andel närmare
18 %.

Även
för övriga variabler i analysen är bilden klar - bättre hushållstäckning ger
bättre ekonomisk ställning. Drygt 97 % av beloppen inom grupperna
reservtillgångar, investeringsfonder och pensionsavsällningar återfinns hos
företag med tidningar som täcker lägst 50 % av hushållen.

För
fådagarslidningarna är bilden likartad den för flerdagarstidningar. Dessa
siffror blir dock mindre relevanta för uiredningen då en-dagstidningarna inle
kunnat medtagas. Härigenom redovisas enbart fyra fådagarstidningar med lägre
täckning än 60 %. Förlusten för dessa är så stor som 18,3 % av omsättningen.
Det bör dock noteras att tre av dessa slår i koncernförhållande till annal,
slörre tidningsföretag, vilket gör att boksluten är svåranalyserade.

Sammanfattningsvis
visar bokslutsanalysen alt situationen är i stort sett oförändrad i förhållande
lUl åren 1963 och 1967. Första- och ensamtidningarnas situation är relativt
tiUfredsställande medan andralidningarna fortfarande dras med stora
svårigheler.

Vid
jämförelse med tidningarnas hushållstäckning framgår alt flerdagarstidningar
med täckningstal under 50 % generellt sett går med förlust. I
täckningsintervallel 4049 % gäller detta åtminstone tidningar med liten
upplaga.

Presstödets
betydelse

Samdistribulionsrabatten
har enligl utredningen haft en fördelaktig inverkan på andratidningarnas (och
sannolikt hela branschens) ekonomi. Generellt för branschen fick man en lägre
ökningstakt för distributionskostnaderna under de år rabatten infördes än före
och efter denna pe-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 44

riod.
Störst betydelse för andralidningarna har dock likaprisprincipen haft. Deras
distributionskostnader har ökat långsammare än förstatidningamas. Skillnaden i
ökningslakt är dock inte så slor som skulle kunna förväntas.

Pressens
lånefond har gjort det möjligt för flera tidningar alt genomföra en teknisk
förnyelse som annars knappast kunde ha kommit lill stånd. Andralidningarna
dominerar klart bland lånlagarna. Förelag med en sådan soliditetssituation som
andralidningarna i gemen uppvisar kan inle erhåUa lån på den allmänna
kreditmarknaden lill normala marknadsmässiga vUlkor.

På
flera orter kan, enligt utredningen, långivnmgen ha motverkat snarare än
främjat samverkan. På sex ulgivningsorler har konkurrerande tidningar erhållit
var sitt lån för i huvudsak maskininvesleringar. Press-stödsnämnden har inte
haft något stöd i kungörelsen för att förhindra en sådan utveckling.
Utredningen anser att det finns en risk för alt just lå-nemöjlighetema i
lånefonden har medverkat till alt i tiden förskjuta tänkbara faU av samverkan
som, om den hade kommit tUl stånd, skulle ha verkat i kostnadssänkande
riktning.

Produktionsbidragen
har varit av avgörande betydelse för andratidningama. Utredningen anser att
någon påtaglig förbättring av dessa tidningars ekonomi sedan åren 1967 inte
kan utiäsas ur bokslutsanalysen. Det är i del sammanhanget viktigt att
konstatera att det anmärkningsvärda med den svenska pressens utveckling, sell
i elt internationellt perspektiv, är att så många andratidningar ännu finns
kvar på marknaden. Det finns fortfarande en viss valfrihet för läsarna även om
denna är begränsad till ett mindre antal orter. Produktionsbidragen har varit
en föratsättning för ett antal andratidningars fortsatta existens.

Utredningen
beräknar alt produktionsbidragens andel av tolalintäk-tcrna för
flerdagarstidningar med produktionsbidrag uppgick tUl ca 20 % år 1974.

För
många fådagarstidningar har produktionsbidragen möjliggjort väsentliga
standardhöjningar, vilket har lett till påtagliga upplageframgångar.
Produktionsbidragens andel av totalintäkterna beräknas för det stora flertalet
fådagarstidningar uppgå lill 3035 %.

Speciella
tidningsgrupper

Storstädernas
andratidningar har enligt utredningen en särskilt problematisk situation. För
de två största slår maximeringen av produktionsbidragen hårt. Gruppen
konkurrerar med tidningar med stora resurser på en marknad som kräver en
mycket bred redaktionell bevakning. Spridningsstrakturen är i hög grad
ofördelaktig ur företagsekonomisk synvinkel. Den omständigheten att tre av
tidningarna var och en är det ledande pressorganet bland morgontidningarna för
ett politiskt parti ställer höga krav på redaktionell bevakning över vida fält
och gör alt tidningarna inte kan uppträda som renodlade regiontidningar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 45

Storstädemas
andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrapp som i dag
har de största ekonomiska svårigheterna. Det visas framför allt av att
närstående intressenter år 1973 fick svara för 39 % av gruppens totala
stödbehov (61 % utgjordes av produktionsbidrag). Motsvarande siffra för
landsortstidningarna stannade vid 17 %.

Tidningar med liten
upplaga får enligl uiredningen särskilda problem genom att annonsintäkterna
spelar aUt slörre roll ju lägre upplaga en tidning har.

Fådagarstidningar indelas
av utredningen i riksspridda tidningar, re giontidningar samt lokal- och
förortslidningar. Gruppernas ekonomiska förutsättningar är helt olika.

De riksspridda tidningarna
har på kostnadssidan två väsentliga nackdelar: distribution och redaktionell
bevakning blir båda dyrare om man arbetar på riksplanet än om man koncentrerar
sig till ett begränsat geografiskt område. När del gäller intäkterna är det
uppenbart all rikstidningarna sällan kommer i fråga för kommersiell
annonsering; intäkterna från upplaga och icke-kommersieUa annonser blir helt
avgörande.

Regiontidningarna
har inte samma problem på kostnadssidan även om den generellt glesa spridningen
är en klar nackdel från distributions-synpunkt. Tidningarna inom denna grupp
har oftast så dålig täckning att inle heller de får någon kommersiell
annonsering. Både riks- och regiontidningarna får dock del av den statiiga
annonseringen och region-tidnmgarna dessutom i många fall av den kommunala.

För lokal- och
förortstidningarna är läget annorlunda. De arbetar inom begränsade områden och
får därför lägre kostnader för distribution och på den redaktioneUa sidan.
Även vid relativt små upplagor har de oftast så god hushållstäckning all de
drar lill sig ganska omfattande kommersiell annonsering. Två förortstidningar i
Stockholms-regionen lyckades år 1974 så väl med detta att annonsandelen kom alt
överstiga den redaktionella delen av spaltutrymmet varigenom tidningama inte
längre var berättigade tUl produktionsbidrag. Den ena tidningen hade då detla
inträffade inte högre täckning än 34 %.

Förklaringen
till alt man kan ha så god annonstillströmning vid förhållandevis låga
täckningslal är atl man arbetar enbart på den lokala marknaden. Ofta är dessa
tidningar del enda reaUstiska reklammediet för många lokala annonsörer.

4.6.3
Utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter

För
alt kontrollera atl huvudtendensen i bokslutsanalysen inte har förändrats
under år 1974 har uiredningen låtit genomföra en undersökning av kostnads- och
intäklsutvecklingen för ell urval av landsortstidningar under detta år.
Undersökningen visade alt totalintäkterna av lidningsrörelsen steg med 15 %
under år 1974. För förstatidningarna blev ökningen 16 % och för
andratidningama 1314 %, vilket antydeir svårig-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 46

heter
för andralidningarna alt höja sina intäkter i samma takt som förstatidningarna.
Totalkostnaderna steg med i genomsnitt 18 %. Värdena visar att det ekonomiska
utfallet för tidningarna har försvagats något under år 1974. Utredningen
konstaterar sammanfattningsvis att utvecklingen under år 1974 inte förändrar
den bild som bokslutsanalysen ger.

Kostnads-
och intäktsutveckling över en flerårsperiod

Det
omfatlande ekonomiska analysmaterial som utredningen insamlat visar liksom de
analyser som genomfördes av 1963 och 1967 års utredningar enligt uiredningen
entydigt all dagspressen inte är en bransch som i sin helhet är krisdrabbad.
Vissa grupper av tidningar inom branschen har stora svårigheter medan andra har
elt i stort sett tillfredsställande läge. Av detta skäl har genomsnillsdata
beiräffande branschens kostnads- och inläklsulveckling varit inindre relevanta
för utredningens arbete. Utredningen har därför inle genomfört en enkät till
samtliga tidningsföretag av den typ de två tidigare pressutredningarna har
gjort.

Vissa
allmänna uppgifter om branschens ekonomiska utveckling presenteras dock av
utredningen.

I
fråga om kostnader behandlas löne- och papperskostnader.

Vid
en jämförelse av utvecklingen av lönekostnaderna mellan dagspressen och
industrin finner utredningen alt det i och för sig har varit en snabb
kostnadsutveckling inom branschen men att utvecklingstakten på intet sätt är
unik. För dagspressen gäUer dock atl lönekostnaderna i stor utsträckning gäUer
verksamheter som är svåra att rationalisera. Exempelvis kan man knappast
minska antalet anställda joumalister på en tidning utan att tidningens innehåll
påverkas. Samma lyp av problem finns på dislribulionssidan. Delta innebär atl
om inle läsarna skall drabbas av försämrad service måste de ökade kostnaderna
i hög grad komma att slå igenom i form av högre priser på upplaga och annonser.

Papperskostnaderna
visar en mycket oregelbunden utveckling. Under 1950-talels första hälft
inträffade kraftiga prishöjningar. Från årsskiftet 195051 till årsskiftet
195556 höjdes priserna med mer än 100 %. Därefter låg priserna i stort sell
stilla fram till årsskiftet 197071. Då inleddes en ny period av prisstegringar
som kulminerade under åren 1974 och 1975. Mellan december 1973 och maj 1975
höjdes lonpriset från 762: 50 kr. lin 1355 kr.

Mellan
åren 1963 och 1967 skedde en minskning av annonsintäkternas andel av totala
intäkterna i tidningsrörelsen från 56,6 till 55,2 %. Tendensen finns också
klarlagd för perioden 19681972 i Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU
1974: 102). Efler år 1972 tycks emellertid annonsintäkternas betydelse ha
ökal, främst beroende på alt annonsvolymen har ökat snabbare än upplagan under
de senaste åren.

Tendensen
för landsortspressen och storstädernas morgontidningar

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 47

har under de senaste åren varit densamma priserna på
annonser och abonnemang har höjts i ungefär samma takt men volymutvecklingen
har varit bättre i fråga om annonser. Detla sammanhänger naturligtvis med att
annonsvolymen är mera konjunkturkänslig än upplagevolymen. Den djupa
konjunkturnedgången under åren 1971 och 1972 ledde till en minskning av
annonsvolymen mellan åren 1970 och 1971 på ca 8 %. Det är naturligt all man har
fåtl en positiv utveckling av annonsvolymen från dessa år lill
högkonjunkturårel 1974. Den utveckling mot högre annonsberoende som ägt rum
under 1970-talets försia hälft behöver således inte vara ett ullryck för en
omsvängning i den mera långsiktiga trenden. Däremot visar dessa resultat atl
den tidigare spårade tendensen mot lägre beroende av annonsintäkter inte är
starkare än alt kortsiktiga svängningar av det slag som här har beskrivits tar
överhand över denna tendens.

Tidningarnas möjligheter att påverka kostnads- och
intäktsutvecklingen

Tidningsföretagens möjligheter att påverka sina kostnader
behandlar uiredningen under tre punkter: rationalisering, samverkan och förändringar
i utgivningen.

Beträffande
rationalisering är pressulredningen av den uppfattningen alt möjlighetema tiU
produktivitetsvinster genom övergång till ny teknik på längre sikt är
betydande. Framför allt sägs detta gäUa inom produktionsleden före tryckning,
dvs. lextsättning och bildreproduktion. Speciellt har lexlsätlningen enligl
traditionell teknik svarat för en betydande del av de totala
produklionskostnadema.

Pressutredningen har utfört beräkningar av vinsterna av
teknisk samverkan. Materialet visar att betydande kostnadsbesparingar, främst
genom minskat arbetskraftsbehov och förbättrat kapitalutnyttjande, står alt
vinna genom samverkan mellan tidningar i den tekniska framställningen.

Förändringar i utgivningen är närmast av två slag:
formalföränd-ringar och förändrad utgivningsfrekvens.

Även måltiiga formatminskningar ger enhgt utredningen
direkta besparingar i papper och följdbesparingar i redaktionella kosinader
och distribution. Argurnent för andralidningarna mot att vidta denna åtgärd är
dels att produktionsbidragel är kopplat tUl pappersförbrukningen, dels atl de
förlorar i konkurrensstyrka om förslatidningen inte genomför samma förändring.

Kostnadsminskningar genom minskad periodicitel anser
uiredningen vara en effektiv åtgärd. Framför aUt gäller detla steget från
sexdagars-lill femdagarsulgivning. Kostnadsminskningarna genom en sådan åtgärd
bedöms ligga meUan 5 och 15 % av de totala kostnaderna.

Mot lägre periodicitel talar, förutom allmänna
informationssynpunkter, dels atl del tycks strida mol tidningarnas ambitioner,
dels all en

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 48

andratidning
inte kan genomföra åtgärden om inle förslatidningen gör detsamma.

En
tidnings intäkter påverkas av tre faktorer: upplagestorlek, annonsvolym och
priserna på de båda marknaderna.

I
analysen av tidningarnas marknad behandlas ingående olika tidningskategoriers
handlingsalternativ på upplage- och annonsmarknaderna. Slutsatsen är att
konkurrenltidningar med låg täckning har mycket svårt att uppnå förbättringar
på någondera marknaden. Vissa större högtäckningstidningar kan utöka sitt
spridningsområde genom att gå in på mindre eller medelstora ensamtidningars
marknader. Den senare kategorin har, liksom konkurrenttidningarna med låg
täckning, svårl att nå volymförbätlringar.

När
del gäller prispolitiken har ensamtidningar av uppenbara skäl stora möjligheter
att bestämma sin egen linje. I konkurrenssituationer är det
högtäckningstidningen som är prisledare. Vid kostnadsöknmgar som behöver
kompenseras med intäktsökningar är del högtäckningstidningen som avgör i vilken
utsträckning upplage- och/eller annonspriser skall höjas. Högtäckningstidningen
har här ett val. Lågtäckningstidningens val består enbart i alt man kan följa
efter högtäckningstidningen (vilket är det normala, särskilt i fråga om
upplagepriserna) eller att göra mindre höjningar än högtäckningstidningen
(eller helt avstå från höjning). Det senare är, med lanke på
lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget realistiskt
alternativ. För högläckningstidningen är det ur konkurrenssynpunkt ofta
fördelaktigt alt lägga större delen av höjningarna på annonspriserna. Annonsörerna
kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningslidningen
är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är
nämligen inte lika oumbärlig för armonsörerna vilket innebär att dess
annonsvolym tenderar atl minska under perioder av kraftiga
annonsprisstegringar. En högtäckningslidning kan, genom att välja en för de
konkurrerande tidningarna ofördelaktig prispolitik, skapa stora svårigheler för
dessa. Utredningen menar att inriktningen mot ett minskat beroende av
annonsintäkter ur presspolitisk synvinkel även i detta avseende är atl föredra.

Långsiktiga
utvecklingstendenser

De
abonnerade flerdagarstidningarna har i dag en samlad upplaga som innebär att de
täcker samtiiga hushåll (1,02 exemplar/hushåll). Även om dubbelläsningen inom
vissa områden är relativt omfattande och hushållsläckningen inom andra områden
således väsentligt lägre än 100 % så kan man, enligt uiredningen, knappast
förvänta någon större upplageexpansion för de traditionella dagstidningarna.

Kvällspressens
samlade upplaga motsvarade år 1974 en täckning av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 49

41
% av hushållen. Här tycks finnas uirymme för en fortsatt expansion utan att
det behöver påverka konsumtionen av övrig dagspress.

De
största utvecklingsmöjligheterna på upplagemarknaden anser utredningen
emellertid fådagarslidningama ha. Dessa fungerar i likhet med kvällspressen som
komplement till övriga dagstidningar. Deras lo-tala upplaga var år 1974 inte
större än all de fanns i blott vart sjunde hushåU.

Utredningen
behandlar vad gäller annonsutvecklingen främst lågtäckningstidningarnas läge
vid en förändrad slorlek av annonsmarknaden.

De
bedömningar som gjorts i pressutredningens referensgrupp Massmediemas marknad
innebär all reklamvolymtillväxten under 1970-talet inte kommer att vara lika
snabb som den var under 1960-talet. Referensgruppen har också ansett atl denna
tendens kommer atl bli bestående.

Till
de viktigaste ålerhåUande faktorerna har i diskussionerna förts ändrade villkor
för bruk av reklam som konkurrensmedel genom olika beslut från statsmakternas
sida.

Utredningen
analyserar olika förslag som har förts fram om statliga åtgärder i direkt syfle
alt begränsa reklamvolymen (reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker,
förhandling om volymbegränsningar med reklamintensiva branscher och reglering
av vissa typer av annonsering såsom veckoslutsannonsering). Slutsatsen blir
atl med undanlag för elt reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker,
vars reklamvolym i försia hand återfinns i högtäckningstidningar och andra
medier än dagspressen, kan statliga beslut alt söka begränsa reklamvolymen i
försia hand länkas drabba lågläckningstidningarna. Förhållandena leder därmed
inte lill några principiella förändringar av den marknadsbild som presenterats
av uiredningen.

Pressulredningen
utgår från att nya kanaler på massmedieområdet inte kommer alt öppnas för
reklam. Så förutsätts t. ex. reklamsändningar i televisionen inle komma atl
bli möjliga. Eflersom konkurrensbilden för dagspressen således inte kommer att
förändras genom alt nya reklamkanaler tillkommer gäller det för dagspressen
främst atl fortsätta alt hävda sig mot redan existerande medier.

När
det gäller dagspressens möjligheter att försvara sin ställning på reklammarknaden
i fri konkurrens med andra medier, finner utredningen ingen anledning att
bedöma dessa annat än i huvudsak positivt.

4.7
Samverkan inom dagspressen

Samverkan
inom dagspressen är enligl pressutredningen angelägen av såväl
företagsekonomiska som presspoliliska skäl. Företagsekonomiskt sett är syftet
främst att dämpa inverkan av en snabb kostnadsutveckling med hjälp av
rationalisering och att stärka dagspressens ställning gent-

4
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 131

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 50

emot
andra medier. Presspolitiskt är det främsta syftet att vidmakthålla och
förstärka den redaktionella mångfalden inom pressen.

Det
finns en relativt lång samverkanslradilion inom dagspressen. Inom vissa områden
har initiativ till samverkan tagits av företag utanför dagspressen; så startade
t. ex. nyhetsförmedlingen och annonsförmedlingen. Många initiativ har dock
tagits av branschen själv. I slutet av 1960-talet tog också statsmakterna
initiativ till samarbete.

Samverkan
finns mer eller mindre väl utvecklad inom alla delar av tidningsverksamheten.
Mest utvecklat är samarbetet inom distributionen och på det redaktionella
området. Inom distributionen har branschen tagit initiativet tUl
samdislribulion av lösnummer och staten till sam-distribution av abonnerade
tidningar. Minst utvecklat är samarbetet inom den lokala annonsförsäljningen.

Inom
flera av de områden, där samarbete nu finns, kan detla utvecklas. Det finns
också sådana planer avseende nyhetsförmedlingen via byråer, administrativa
rutiner, inköp, utbildning och forskning. Tidningarna utbyter erfarenheter
inom slörre eller mindre grupper ulan lanke på att de skulle kunna ha fördelar
konkurrensmässigt av egenverksam-het. Med undanlag för genomförandet av vissa
slörre projekt, torde branschen utan stöd utifrån kunna vidareutveckla det
påbörjade samarbetet.

Inom
två områden finns enligt uiredningen påtagliga hinder för samarbete och där
kan mera genereUa stimulansåtgärder behöva sättas in för att elt
företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samarbete skall komma lill
stånd. Det ena området är teknisk samproduktion och det andra samförsäljning av
lokalannonser.

4.7.1
Samarbete inom produktionen

Det
finns i tidningsbranschens utredningar och publikationer liksom i
pressulredningens egna undersökningar elt väldokumenterat intresse för
samverkan inom produktionen. I pressutredningens rapport (SOU 1975: 11) Svensk
press. Tidningar i samverkan redovisas följande huvudsakliga svårigheler som
måsle övervinnas:

a)
tidningarna måsle motiveras för
en samverkan,

b)
utformningen av samarbetet
måsle vara tilltalande för alla deltagande tidningar; här avses
kostnadsfördelning, regler om manusslopp och sekretessfrågor,

c)
möjlighetema lill naturlig
avveckling av överkapaciteten kan vara begränsade; här avses avyttring av
begagnad maskinutrustning och inskränkningar av antalet anställda.

Redovisningen
pekar på alt rationaliseringsvinsten endast i mycket begränsad utsträckning kan
realiseras under de första åren av ett pro-duktionssamarbele.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 51

Andra
problem har gällt frågor om insyn för samtUga deltagare i samverkan i
produktionsteknik och produktionsekonomi; TiU detta har kopplats frågan om
ägande av produktionsanläggningarna.

Analysen
av de praktiska förutsättningarna för samproduktion visar, att det finns två
stora problem: det ena gäller avvecklingen av överkapaciteten och det andra
ulformningen av reglerna för samarbetet. För att lösa problemen på elt för alla
samverkansparler tillfredsställande sätt krävs det enligt uiredningen vissa
stimulansåtgärder.

4.7.2
Samförsäljning av annonser

Lokal
samverkan i annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande tidningar
förekommer inte i dag.

Presstödet
har, framhåller utredningen, lyckats vidmakthålla den redaktionella
konkurrensen på tidningsmarknaden. Däremot har pressstödet inte lyckats
kompensera den skillnad i mängd lokal annonsinformalion som finns mellan
konkurrerande tidningar. Denna lokala annonsinformalion spelar en viktig roll
för läsarnas tidningsval. Därmed är lågläckningstidningarna fortfarande
underlägsna i lotalkon-kurrensen, dvs. med avseende på produktkombinationen
redaktionellt innehåll och annonsinnehåU.

Det
är enligt pressulredningens uppfattning inte i överensstämmelse med en
presspolitik som syftar till att framhäva den redaktionella konkurrensen alt
läsamas tidningsval lill stor del bestäms utifrån mängden lokal
annonsinformation. Om konkurrerande tidningar hade i stort sett samma lokala
annonsinformalion, borde tidningsvalet kunna träffas enbart utifrån det
redaktionella innehållets kvantitet och kvalitet. Det presspolitiska syftet med
samförsäljning av annonser är således att låta det redaktioneUa innehållet
komma i förgranden.

Lågläckningstidningarna
erhåUer sedan år 1971 produktionsbidrag, som i de fall skillnaderna i
täckningstal på utgivningsorten inte är för stora kompenserar
lågtäckningslidningen för skillnaden i annonsintäkter till
högtäckningstidningen. Elt samarbete inom annonsförsäljningen i Sverige har
därmed enligt utredningen inte till syfte att omfördela an-nonsinläktema mellan
de samverkande tidningama. Syftet är att förse tidningar på samma utgivningsort
med likvärdig annonsinformation.

Till
skillnad från förhåUandet i mycket av det nuvarande samarbetet inom andra
områden är rationaliseringssyftet inte särskilt påtagligt vid annonssamarbete.

Utredningen
finner också en annan viklig skillnad mellan elt samarbete inom
annonsförsäljningen och samarbete inom andra funktioner. Medan samarbetet inom
andra funktioner kan ske utan inskränkningar, måsle ett samarbete i annonsförsäljningen
ta hänsyn till olika annonsörers

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 52

önskemål
all få en annons införd bara i den ena av två eller flera samverkande
tidningar. Detta är ett rimUgt undantag i ett annonssamarbele.

En
grundförutsättning för elt annonssamarbele är att två tidningar som nu
konkurrerar med varandra ser fördelar i ett sådant samarbete. Förutsättningama
är mycket begränsade i de fall skUlnadema i täckningslal mellan de
konkurrerande tidningarna är mycket stora. Detla gäller speciellt om förslatidningen
har en så slor täckning på utgivningsorten att tidningen i det närmaste är en
institution. Undanlag kan dock finnas, nämligen om den totala annonsmarknaden
för de konkurrerande tidningarna är liten eller stagnerande.

Marknadsekonomiska
föratsällnmgar föreligger enligt utredningen först när skillnaderna i
täckningslal är måttliga. Ju närmare tidningarna ligger varandra i
täckningslal, desto intressantare bör enligt utredningen en samförsäljning av
annonsutrymme te sig för annonsörerna. Det är då t. o. m. praktiskt för de
stora annonsörerna atl ha ett annonsorgan i handelsområdel. För mindre och
medelstora annonsörer har vissa tidningars spridningsområden blivit för stora.
Den typ av annonserings-alternativ som sådana annonsörer önskar är inte två relativt
lika tidningar utan tidningar som täcker delar av spridningsområdet väl, såsom
stadsdelar, förorter etc.

Det kan enligt
utredningens uppfattning således inte finnas något principiellt motstånd från
annonsörernas sida mot samarbete inom annonseringen mellan två konkurrerande
tidningar, i all synnerhet som samarbetet dessutom kan leda till en utveckling
av dagstidningsannonseringen som reklammedium. För läsarna finns det inga
nackdelar med samförsäljning av annonser. För andratidningens läsare finns det
enbart fördelar. För förstalidningens läsare kommer del inte att märkas någon
större skillnad.

Elt
argument från annonsörshåll mot annonssamarbete skulle finnas om risken för
monopolpriser vid annonssamarbete var stor. Men det är den inte enligt uiredningen.
De stora annonsörerna' har nämligen alternativa reklamkanaler att tiUgå.

Även
om konkurrensen mellan två tidningar är så intensiv att den kan leda till
priskrig och därför tala för samarbete och även om läsare och annonsörer inle
har några principiella eller praktiska invändningar, kan tidningarna ändå tveka
inför etl samarbete. Denna tveksamhet kan bero på en osäkerhet om samarbetet
verkligen kan ge lika stora annonsintäkter som tidningarna har uppnått
dittills. Frågan är central, eftersom tidningarnas intäkter lill största delen
härrör från annonseringen och en förlust av annonsvolym direkt hotar
tidningarnas ekonomi.

Vid en bedömning av
intäkterna i etl annonssamarbete bör, enligt utredningen, särskilt två
förhållanden observeras. För det försia: samarbete inom annonsförsäljningen
kan i försia hand länkas starta på sådana orter där annonsörerna redan nu i
viss utsträckning använder sig av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 53

båda
tidningarna som annonsorgan. För det andra: tidningarna kan genom atl inte göra
några personalreduceringar använda de tidigare kon-kurrensinriktade sälj
insatserna för att utvidga marknaden. Den sammanlagda upplagan gör att de inte
lika lätt som tidigare kan förbigås vid riksannonsering. Utredningen finner att
del således inle bör vara något större problem att bibehålla annonsintäkterna
på uppnådd gemensam nivå. En statiig stimulansåtgärd för att initiera ell
annonssamarbete skulle kunna ta sikte på att stödja ett utredningsarbete för
tidningar som är intresserade, underlätta en omorganisation av säljarbetet och
utgöra en viss garanti mot eventuellt annonsintäklsbortfaU.

4.8
Tidskrifter

Pressutredningen
har med hjälp av olika undersökningar velat belysa vissa problem som hänger
samman med tidskriflsulgivningen. Utredningen har dock inle sett det som sin
uppgift atl göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och
ekonomiska läge.

Trots
mycket stora oUkheter mellaii och inom olika tidskriftsgrupper finns vissa
gemensamma drag i deras ekonomiska ställning.

Samtiiga
tidskrifter har fått vidkännas betydande kostnadsökningar

på alla tyngre poster: teknisk framställning, papper, distribution och

löner.

Utvecklingen mot allt högre
kostnader har för populärpressen lett till höjningar av prenumerations- och
annonspriserna. För de ideella och fackliga tidskrifterna har kraven på bidrag
från de organisationer de representerar ökat.

För elt antal tidskrifter har
utvecklingen varit så negativ att nedläggning, sänkt redaktionell och teknisk
standard eller minskad periodicitet varit nödvändig.

Avgörande
för det stora flertalet tidskrifter utgivna av fackliga och ideeUa
organisationer är resp. organisationers inställning till lidskrifterna. Av en
enkät till olika organisationer som har gjorts av pressutredningen framgår att
bedömningen av tidskriflssitualionen i många fall är pessimistisk. Det krävs
betydande höjningar av bidragen från organisationernas sida ökningar som
flera organisationer inte anser sig ha möjlighet att klara av. Även inom de
mera resursstarka organisationema kan framtiden medföra problem för
tidskrifterna. Dessa skall hävda sig i konkurrensen med andra utgiflskrav,
vilket kan vara svårt då tidskrifternas värde inte är så lätt att direkt
belägga.

En
av de faktorer som har bidragit till de omfattande kostnadsökningarna för
tidskriftsgruppen har varit distributionskostnaderna. Dessa har framför aUt
drabbat tidningar med stor upplaga. Parallellt med pressutredningen har 1974
års tidningstaxeutredning arbetat. Den har utrett

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 54

frågan
om nivån och strakturen på postverkets tidningstaxa. Det förslag som
tidningstaxeutredningen har lagt fram innebär för tidskrifternas del att de får
en möjlighet alt överblicka kostnadsutvecklingen på distributionsområdet.
Hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna är enligt
pressutredningen avvärjt om tidningslaxeuiredningens förslag accepteras. Detta
innebär dock inte att ökningstakten i distributionskost-nadema för
tidskrifterna skulle minska. Man måste räkna med att kostnaderna för distributionen
också i fortsättningen kommer att öka.

Tidskrifterna
har en mycket stor betydelse i dagens samhäUe. Det gäller samtliga de
funktioner som pressulredningen anser det väsentligt att massmedierna
uppfyller. Det är en förutsättning för ett väl fungerande massmediesyslem att
det finns en mångsidig och väl spridd tidskriftspress.

De
gjorda analyserna och undersökningarna på tidskriftsområdet har, enligt
utredningen, visat på behovet av ytterligare studier bl. a. kring
tidskrifternas ekonomiska situation och presspolitiska betydelse. Det finns
oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred
folkrörelseanknytning. Statsmaktema har, enligt utredningens uppfattning, ett
ansvar för att den viktiga kommunikationsväg som tidskrifterna utgör inle
stängs eller allvarligt försvagas.

4.9
Morgondagens massmediemarknad

Pressutredningen
har haft till uppgift att göra en allmän bedömning av utvecklingen på
massmediemarknaden. Uiredningen skulle placera in dagspressen i en kommande
medieslruktur och försöka utröna vilken ställning tidningarna kommer att få
och vUken roll de kommer atl spela på morgondagens massmediemarknad.

Utredningen
har behandlat utvecklingen inom televisionen, videogrammen och radion.
Slutligen har tidningamas plats på morgondagens massmediemarknad behandlats.

Vad
gäller utvecklingen på tv-området redovisas de kostnader som en utbyggnad av
bredbandsnät för kabel-tv m. m. skulle innebära. Det konstateras att det finns
en rad osäkra faktorer vad gäller beräkningen av kostnaderna för en utbyggnad.
Det krävs ingående analyser innan ställning kan tas lill frågan hur sannolik en
utbyggnad av bredbandsnät skall anses vara. Det slår dock klart alt kostnadema
är så omfattande att det knappast kan bli en snabb utveckling på området.

Experimentet
med lokala tv-sändningar i Kirana syftade till att utveckla tv-formen. Med
blygsamma resurser sökte man få till stånd en aktivering och kommunikation
mellan sändare och mottagare. I vilken mån detta lyckades är svårt att avgöra.
Under alla förhållanden kan det enligt utredningen konstateras att den lokala
tv:n inte är ett alter-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 55

nativ
tUl dagspress och riks-lv ulan måste ses som etl komplement till dessa
medieformer.

Utredningen
pekar också på andra utvecklingsmöjUgheler för tv än genom bredbandsnät och
lokal tv.

Den regionala eterburna
televisionen kan byggas ul.

Del nordiska programutbudet kan
komma att öka radikalt.

Tv-sändningarna inom den
reguljära tv:n kan öka i omfattning och utsträckas liU morgon- och dagtid.

Satellitsändningar kan på ett
annat sätt än hittills göra det möjligt atl ta emot andra länders program.

Text-tv (cee-fax) är en ny
tv-form som kan ge tittaren snabb information inom ett antal viktiga sektorer.

De
s. k. videogrammen kommer säkerligen atl spela en stor roll på morgondagens
massmediemarknad. Frågan är när de kommer alt slå igenom på allvar och vUken
roll de kommer atl spela.

UnderhåUnings-
och ulbildningsseklorerna brakar nämnas som självklara områden för
videogrammen. Uiredningen antar att det här kommer att finnas ett utbud från
våld och pornografi till högklassiga undervisningsprogram.

1975
års riksdag har beslutat om införande av en särskild lokalradio. I princip
kommer det atl finnas en lokalradiostation i varje län som kommer atl sända
mellan 10 och 15 timmar i veckan. I genomsnitt kommer 14 personer alt vara
anställda på varje station.

Pressutredningen
finner det svårt all bedöma vilka verkningar som de lokala radiosändningarna
kommer att få. En viss vägledning kan man dock få genom de erfarenheter som
gjordes vid Sveriges Radios lokalradioförsök år 1973. Experimentet med
lokalradio visade att man kunde nå stora lyssnargrupper med etl omfatlande
lokall material. Erfarenheterna kan därigenom sägas vara relativt positiva.
Tidningar och lokalradio kan, framhåller uiredningen, på ell intressant sätt
komplettera varandra och därmed kan den lokala informationen förbättras.

Ser
man till de möjligheter som tidningarna har att hävda sig på morgondagens
massmediemarknad synes dessa, enligl uiredningen, generellt sett goda.

Hotet från nya medier tycks
vara begränsat. De förändringar som är atl vänta på massmediemarknaden under
den närmaste tioårsperioden är mindre omfattande än de som har ägt rum under
de senaste tioårsperioderna.

Den stora delen av dagspressen
har en sådan ställning att väntade kostnadsökningar inte kan antas medföra
några allvarligare problem. Högtäckningstidningarna har hittills kunnat få
tillräckliga intäkter för all täcka dessa öknmgar.

Lågläckningstidningarna kommer
också i framliden all vara beroende av bidrag från ståten. Detta behov kommer
inte alt minska.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 56

Del har på tidningsmarknaden funnits en brist på nyetableringar de senaste
årtiondena. Det är svårt alt bedöma i vilken mån denna kan täckas i framtiden;
behovel av nya tidningar är dock otvetydigt.

4.10
Presspolitisk målsättning

4.10.1
Inledande kommentarer

Pressutredningen
understryker att de olika undersökningarna ger belägg för pressens stora vikt.
Samtidigt menar man atl det finns ett missnöje med den typ av mediesituation
som finns på många platser. En av anledningarna till detta kan sökas i
följderna av tidningsnedläggningarna. Konkurrens mellan flerdagarstidningar
förekommer endast på ett ljugotal orter i landet. Alternativen för läsarna har
upphört.

Koncentrationen
har enligl uiredningen inle i försia hand orsakats av prioriteringar från
läsarnas utan från annonsörernas sida. Tidningar med i absoluta tal många
läsare och av obestridd betydelse har fåtl läggas ner. Stora organisationer
och folkrörelser har förlorat sina främsta kommunikationsmedel.

Trots
vissa åtgärder från de kvarvarande tidningarnas sida och trots vissa nya
medieformer är det enligt utredningen uppenbart alt tidningskoncentrationen är
till men. för en vital opinionsbUdning och nyhetsförmedling.

Samtidigt
som tidningarnas antal har minskat har de kvarvarande tidningarna
koncentrerats till allt färre ägare. Enskilda personer har makten över
tidningar som dominerar stora regioner. Dagstidningsutgivning kan, enligt
utredningen, i dag inte främst betraktas som en privat angelägenhet för den
som har ekonomiska resurser. Tidningarnas roll i samhället är så slor att
tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion.

De
ekonomiska och marknadsmässiga analyserna visar alt det inle finns ekonomiska
föratsättningar för alt upprätlhåUa lidningskonkur-rens enbart med intäkter
från marknaden. Kostnadsutveckling, stordriflfördelar och annonsmarknadens
sätt att fungera leder till en fortlöpande koncentrationsprocess.

Den
metod staten har använt för alt hejda den ur presspoUtisk synvinkel negativa
utvecklingen har varit en rad indirekta och direkta stödåtgärder. Det direkta
presstödet, som pressulredningen har haft att utvärdera, omfattar tre
stödformer och har enligt utredningen haft följande effekter.

produktionsbidragen
har på ett effektivt sätt kompenserat tidningar i svagare konkurrensställning
för bristande intäkter.

Samdistributionsrabatten
har gjort alt tidningar oberoende av ekonomisk styrka kunnat distribueras på
lika villkor. Den har för branschen som helhet inneburit en rationalisering av
distributionen men har främst gagnat tidningar i underläge.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 57

Pressens
lånefond har möjliggjort en teknisk upprustning av elt stort antal tidningsföretag.
Den har främst bidragit lill alt även ekonomiskt svagare tidningar har kunnat
få en teknisk kvalitet i klass med de star-kares.

De
olika presstödjande åtgärderna har för många tidningar varit en nödvändig
föratsättning för oförändrad utgivning. Genom dessa åtgärder har
tidningsnedläggningarna kunnat hejdas och konkurrensen behållas på ett antal
orter. Utredningen understryker att, sett i ett intemationellt perspektiv, är
detta ett anmärkningsvärt drag i den svenska pressens utveckling.

Utredningen
konstaterar dock alt trots de omfattande insatserna från statens sida har
situationen för de svagare tidningarna inle förbättrats på ett sådant sätt all
de i dag skulle kunna klara sig utan slöd. De är beroende av de
inläktsförstärkningar som de olika bidragsformema utgör. Även med de mest
intensiva och yrkesskickliga insalser av ledning och personal inom tidningar i
underläge är det enligl utredningen uppenbart, att omfattande bidrag kommer att
vara nödvändiga också i fortsättningen om en ytterligare monopolisering skall
kunna undvikas. Marknadskrafterna verkar selektivt: de gynnar vissa grupper av
tidningar och missgynnar andra. Detla gör all också presstödet i väsentlig mån
måste vara selektivt.

De
fyra uppgifter utredningen anser åvila massmedierna att informera,
kommentera, granska och främja gruppkommunikation gäller massmediema
över huvud laget. Undersökningarna om pressens funktioner har visat
tidningarnas betydelse vad avser dessa uppgifter. Tidningarna har inte kunnat
ersättas av andra medier. Utredningen är medveten om att pressen fyller en rad
angelägna uppgifter vid sidan av den politiska sektorn men anser atl det är de
angivna uppgifterna som i första hand motiverar en aktiv statlig presspolitik.

Tidningsnedläggningarna
och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknaden
minskar pressens möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

Utredningen
menar alt ett presspolitiskt program bör utgå från de anförda bristema i
presslrakturen och från risken för en vidare utveckling i negativ riktning. Vid
formuleringen av programmet finns dock vissa presspolitiskt motiverade och
resursmässiga handlingsbegränsningar.

Enligl
en lång tradition i det svenska samhället har del varit statens uppgift att
garantera utgivarna rätt att ulan inblandning utge tryckta skrifter. Det har
ansetts som en självklar princip att staten i övrigt inte skulle ha något att
göra med tidningar eller andra skrifter. Det skulle inte råda någon tvekan om
pressens självständighet och tidningarnas rätt all utan inblandning granska
myndigheter och politiska instanser.

Utvecklingen
på tidningsmarknaden kan i viss mån sägas ha förändrat läget. Staten har
tvingats tillgripa selektivt stödjande åtgärder för atl

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 58

förhindra
en omfattande lidningsdöd. Uiredningen hänvisar tiU att presstödets förenlighet
med tryckfrihetslagstiftningen prövats i olika sammanhang, senast av
massmedieutredningen i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediegrundlag. Med
anledning av dessa tidigare prövningar och med hänsyn till atl några
väsentiigen nya former för presstöd inte föreslås har utredningen inle funnit
anledning atl på nytt pröva denna fråga. Utredningen har i likhet med
massmedieutredningen funnit att stödåtgärderna är i yttrandefrihetens intresse.

Utredningen
menar all del råder enighet om atl man på alla sätt bör begränsa de potentieUa
möjhgheter lill statliga ingrepp som varje presspolitisk åtgärd medför.
Presstödets kritiker har ofta framfört farhågor om att staten på ett
diskriminerande sätt skulle utnyttja sina resurser i en krissituation.

Pressutredningen
anser atl del självfallet är av vikt att det statliga presstödet utformas på
elt sådant sätt atl det inte ens under krisförhållanden skall kunna utnyttjas
av statsmakterna mot enskilda tidningar. A andra sidan är del utredningens
åsikt att oro för vad som kan inträffa vid hypotetiska krissituationer inle får
vara ell avgörande hinder för statligt presstöd. Garantier mot begränsning av
yttrandefriheten skapas enbart genom grundlagsbestämmelser.

Målet
för den statliga presspolitiken skall i dessa avseenden således vara alt
statens påverkansmöjligheler begränsas så långt som möjligt. Stora krav måste
därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall reglera
presstödet; De presspolitiska åtgärderna får, betonar utredningen, varken
direkt eller indirekt syfta till alt påverka tidningamas redaktionella
innehåll.

Vid
fastställandet av den statliga presspolitiken finns också en resursmässig ram.
Uiredningen hänvisar lill att det i direktiven anges atl kostnaderna för de
förslag som läggs fram i huvudsak bör täckas av de anslag som f. n. anvisas
över budgeten till presstödjande åtgärder.

Detta
är en av orsakerna till atl utredningen har lagt särskild vikt vid att
stimulera lill samverkan mellan tidningsförelag. Samverkan i rationaliseringssyfte
har enligt utredningens uppfattning både pressideologiska och resursmässiga
fördelar.

4.10.2
Grunder för presstödet

Det
övergripande målet för det handlingsprogram pressutredningen lägger fram anges
vara att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom
tidningar. Elt representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte
av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en
mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så långt att maklen
över tidningarna' begränsas till några få det må vara privatpersoner eller
organisationer. Alla betydande meningsriklningar måste enligt utredningen ha
tUl-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 59

gång
lill organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en
inlem debatt.

Målet
för presspolitiken är således, menar utredningen, att det skall finnas en
mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet
för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Vid
formulerandet av stödprogrammet har följande punkter varit vägledande för
pressutredningen:

1.
Konkurrens mellan tidningar på
regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en
utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna.

2.
I de faU då
tidningskoncentrationen har lett till monopol på den lokala marknaden måste
presspoliliken stimulera till alternativ i form av kompletterande,
monopolbrylande organ.

3.
Kedjebildning och
ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägarförhållandena inom
tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande
regislrering av förändringar inom ägarstrukturen.

4.
PresspoUtiken måste utformas så
att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda
tidningars innehåll.

5.
Reglerna för de statliga
åtgärderna skall vara lätt lUlämpbara och så långt möjligt av automatiskt
verkande karaktär.

6.
Samverkan mellan
tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har uppenbara resursmässiga fördelar.

7.
Det regelsystem som styr
fördelningen av de statliga bidragen tiU pressen skall grundas på en analys av
marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som
erhåller stöd.

8.
Det statliga presstödet skall
administreras av en nämnd med resurser att göra fortsatta analyser av branschen
och enskilda marknadssituationer.

4.11
Utredningens förslag

4.11.1
Produktionsbidrag

Utredningens
grundinställning är, att tidningar skall ges produklionsbidrag då det finns
presspolitiska motiv för utgivningen men då de marknadsmässiga
föratsättningarna är otillräckliga.

Presspolitiskt
finns det i princip motiv för stöd till samtliga dagstidningar. När det endast
är en mindre del som får produktionsbidrag beror detla på att det stora
flertalet tidningar har en sådan ställning att de kan klara utgivningen genom
intäkter från marknaden. Det har hittills varit möjligt för dessa tidningar atl
kompensera kostnadsökningar med högre priser på abonnemang och annonser.

Del
finns enligt pressutredningen inte anledning att frångå principen med en
selektiv stödform; Det är endast vissa tidningar som är i behov

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 60

av
hjälp. Utredningen vill också bibehålla ett regelsystem, där diskretionär
prövning och bedömning i möjligaste mån undviks. Inom det selekliva systemets
ram skall automatiskt verkande regler gälla.

Pressutredningen
föreslår inga mera genomgripande förändringar vad avser produktionsbidragen.
Erfarenheterna har dock visat att del finns anlednmg all göra vissa
förändringar och justeringar i bidragsreglerna.

Definition
av tidtting

Enligt
gällande regler avses med dagstidning "aUmän nyhetstidning av
dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och
vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad".

Pressutrednmgen
anser alt denna definition i huvudsak kan bibehållas. Del finns klara
skillnader mellan fådagarstidningar vilka i många fall tidigare varit
flerdagarstidningar och olika typer av tidskrifter. För presslödsnämnden
synes inte heller gränsdragningen mellan dagstidningar och tidskrifter ha
vållat några större svårigheter.

Gällande
definition utesluter storstädernas kvällstidningar från produktionsbidrag
eftersom dessa inle är i huvudsak abonnerade. Utredningen föreslår ingen
ändring i sak på denna punkt. Mot bakgrund av den roll som kvällspressen spelar
för opinionsbildning och nyhetsförmedling finner dock utredningen atl det kan
verka stötande atl, såsom nu sker, genom dagslidningsdefinitionen utesluta
kvällspressen ur grappen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakligen
abonnerad upplaga bör las bort ur definitionen och placeras in som en särskild
paragraf avseende just rätten att erhålla produklionsbidrag.

Gruppen
kvällstidningar har enhgl uiredningen i allmänhet inte haft ekonomiska problem.
Man menar vidare all i etl läge då kvällstidningar skulle drabbas av sådana
ekonomiska svårigheter att deras utgivning skulle hotas måste statsmakterna
överväga vilka åtgärder som kan krävas. Utredningen har dock kommil fram lill
atl gruppen kvällstidningar inte kommer all få några mera allvarliga ekonomiska
problem inom en överblickbar framlid.

Bidragskriterium

Produktionsbidrag
utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorten, de s.
k. andralidningarna. Andratidningsbegreppet har, enligt utredningen, inneburit
stora fördelar vid utformningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium
träffar man den grupp tidningar som är i behov av slöd.

Utredningen
fmner ändå alt det finns skäl att diskutera om det inte går att finna ett ännu
bättre kriterium på stödbehov än konkurrenspositionen. Uiredningen anför två
huvudskäl för en ändring.

Försia-
och andratidningsbegreppen knyter i första hand an till tidningarnas upplagor.
Detla har lett till hård kritik mot bidragsreglerna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 61

särskilt
i de fall där förstalidningens totala upplaga endast obetydligt överstiger
andratidningens. Utredningens undersökningar visar emellertid att det inte är
totalupplagan utan hushållstäckningen som är grundläggande för en tidnings
ekonomi.

Den
andra huvudinvändningen gäller atl andratidningsbegreppet har använts oberoende
av tidningarnas periodicitel och spridningsområdets slorlek. Tidningar med
endagsulgivning har betraktats som andratidningar lill stora
flerdagarstidningar. Detta är enligt utredningen inle särskilt relevant
eftersom tidningarna uppenbart arbetar på skilda marknader. Tidningar med
utpräglat lokal spridning har blivit andratidningar till sådana med betydligt
slörre spridning. Även i del fallet menar utredningen atl det är tydligt att tidningarna
inte står i direkl konkurrensförhållande och alt således
andratidningsbegreppet är mindre lämpUgt.

Resultaten från
utredningens analyser visar att hushållstäckningen inom utgivningskommunen
utgör elt enkelt och användbart instrument då det gäller att fastställa en
tidnings möjligheter alt hävda sig på annonsmarknaden. Därmed ges också etl
mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Hushållsläckningen föreslås sålunda
ersätta andratidningsbegreppet som grundläggande kriterium för beviljande av
produklionsbidrag.

I
frågan om vid vilken hushållstäckning produktionsbidrag skall ulgå anför
utredningen atl branschekonomiska analyser visat att flerdagarstidningar med
minst 50 % täckning normall inle har problem med annonstillströmningen och
därmed ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha ekonomiska
problem, men detta får enligt utredningens förslag lösas på annat sätt.

Tidningar
med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är.
Marknadsanalyserna visar således atl täcknings-talet 50% kan tjänstgöra som en
övre gräns för produktionsbidrag. Tidningar med 50 % eller mera i täckning bör
inle erhålla kontinuerliga produktionsbidrag. Tidningar under 50 % bör erhålla
sådana bidrag.

De
marknadsekonomiska bedömningarna visar också atl en tidnings situation
förbättras successivt med ökande täckningslal. Del är därför motiverat all
tidningar med täckningstal i närheten av 50 % inte erhåller helt
produktionsbidrag utan att detla reduceras på något sätt. Pressutredningen har
funnit det vara lämpligt med ett reduceringsintervall på 10 procentenheter.

Utredningen
föreslår att fullt bidrag utgår till tidningar med en täckning av högst 40 %.
Vid högre täckning reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet till
49 %. Härigenom anpassas produktionsbidragens storlek lill den successivt
förbättrade marknadssituationen som en förbättring av täckningslalen mellan 40
och 50 % kan antas medföra.

För
atl undvika de olägenheter som tillfälliga förändrhigar skulle kunna medföra
föreslår pressutredningen alt de täckningstal som Ugger

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 62

till
grund för bidragsgivning beräknas på elt genomsnitt av de tre senaste årens
tal.

Det
som nu sagts gäller flerdagarstidningar. Fådagarstidningar las upp senare.

Ulgivningsort

I
den nuvarande stödkungörelsen avses med utgivningsort "den kommun i
vilken en tidning har största delen av sin upplaga". Pressulredningen har
inte funnit anledning alt arbeta med annal områdesbegrepp än kommun. Den har
prövat i vUken mån A-region eller utgivningsområde, vilket används i den av
Förenade Landsortstidningar utgivna Dagspressboken, skulle ge en bätlre bild av
tidningens bärkraft. Resultatet har entydigt visat alt kommun är det område
som ger den lämpligaste beräkningsgranden.

Däremot
är utredningen kritisk mot att den kommun "i vilken tidningen har största
delen av sin upplaga" betraktas som utgivnmgsort. Denna regel har i elt
par fall gjort att en tidning fått en annan ulgivningsort än den tidning den i
första hand konkurrerar med. I stället för den nuvarande definitionen föreslås
alt den kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som
utgivningsort. Huvudredaktionens placering återspeglar normalt en
innehållsmässig inriktning mot ett visst geografiskt område.

I de
fa fall där tvekan om vad som skall betraktas som utgivningsort kan uppkomma
förutsätter utredningen att presslödsnämnden utan större svårighet skall kunna
fastställa denna med stöd av tidningens innehåll och spridning.

Beräkningsenhet

Produktionsbidragen
beräknas f. n. på grundval av pappersförbrukningen under föregående
kalenderår. Utredningen menar alt den kritik som säger alt detta beräkningssätt
leder till slöseri med papper är överdriven.

Pressutredningen
har inte kunnat finna någon bättre beräkningsnorm än den nuvarande.
Pappersförbrukningen minskad med annonsdelen är atl se som etl mått på omfånget
av det redaktionella materialet, vilket är vad man vill stödja. Däremot har
pressutredningen ansett skäl tala för alt minska incitamentet tUl tillfälligt
ökad pappersförbrukning i syfte att öka bidragets slorlek. Den vill därför
föreslå alt pappersförbrukningen räknas som ett genomsnitt för de tre närmast
föregående kalenderåren. En ökning av pappersförbrakningen hos en tidning
kommer på detta sätt alt först efter en längre tid få utslag i form av högre
stöd.

Produktionsbidrag
till förstatidningarna

Enligt
17 § i presslödskungörelsen kan bidrag ulgå liU förstalidning om det "med
hänsyn tiU förhåUandena inom tidningens hela spridnings-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 63

område
är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning." Dessutom
kan presslödsnämnden besluta att inte ge bidrag lill en andratidning om denna
ej skulle ha samma svårigheler som en sådan.

Presstödsnämnden
har i ett antal fall bevUjat förstatidningar bidrag med slöd av 17 §. I den
analys som pressutredningen låtit genomföra har dessa speciellt studerats. I
forskningsrapporten konstateras att nämndens beslut uppenbarligen har faltals
med utgångspunkt i att de konkurrerande tidningarnas tolalupplagor visat små
skillnader. Förslatidningen har dock haft ett väsentiigt högre täckningstal i
utgivningskommunen och därför varit klart starkare på annonsmarknaden. De totala
upplagorna har varit en otillräcklig grund för en bedömning av tidningarnas
inbördes ställning.

Enligt
den ordning som pressulredningen föreslår kommer de högtäckningstidningar som
har fått bidrag enligt 17 § i fortsättningen inte att bli berättigade till
sådana. Det finns nämligen inle något som tyder på alt dessa tidningar som
grupp skulle vara i behov av produktionsbidrag. Högtäckningstidningarna har
helt andra möjligheter all klara sig med inkomster från marknaden än de
konkurrerande lågtäcknings-tidningarna. De är marknadsledare och avgör därmed
konkurrensvillkoren.

Pressutredningen
kan således inle finna del nödvändigt att även i fortsättningen ge möjlighet
för presslödsnämnden att ge kontinuerliga bidrag till
förstatidningar/högtäckningstidningar. Denna form av diskretionär prövning bör
försvinna då det gäller fördelningen av de kontinuerliga bidragen.

Erfarenheten
har emellertid visat att vissa av de här aktuella förstatidningarna har haft
lUlfäUiga ekonomiska problem. Det är bl. a. mot denna bakgrund som uiredningen
anser att det bör finnas en möjlighet för dessa att erhålla bidrag efter
individuell prövning i form av ett utvecklingsbidrag.

Beiräffande
den andra delen av 17 § menar utredningen all man aldrig kan utesluta alt det
kan finnas något fall där man bestämt kan säga att täckningstalet i utgivningskommunen
inle ger en någorlunda rättvisande bild av tidningens möjligheter att hävda sig
på annonsmarknaden. Press-slödsnämnden måste därför även i fortsättningen ha
möjlighet atl besluta att bidrag inte skall utgå även om täckningslalet ligger
under 50%.

Tidningar
med liten upplaga

Det
faktum att tidningar med små upplagor besväras av vad som kan kallas dålig
upplageekonomi och alt de därför är mera beroende av annonsintäkter än större
tidningar motiverar enligt utredningen alt täck-ningslalsgränsen sätts högre
för denna grupp. Utredningen föreslår alt för gruppen flerdagarstidningar med
en upplaga under 10 000 exemplar

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 64

skall
utgå fullt produklionsbidrag upp till 50 % hushållstäcknmg med avlrappning
mellan 50 och 60 %.

Gränser
för bidragsstorlek

I
nuvarande regelsystem för produktionsbidrag finns del två gränser för högsta
bidrag. Den ena gränsen är vid 13,5 milj. kr. och gäUer storstadstidningar och
den andra vid 3 750 000 kr. och avser landsortstidningar. Detta innebär att en
rad tidningar skulle ha fått betydligt högre bidrag om bidragen inte hade
maximerats. Det gäUer speciellt storstadstidningarna, vUka härigenom får lägre
bidrag per exemplar än övriga bidragsberättigade tidningar.

Pressulredningen
föreslår inga förändringar i dessa belopp men anför atl den vill fästa
uppmärksamheten på storstädernas andratidningars mycket bekymmersamma
ekonomiska situation. Ur presspolitisk synvinkel spelar storstadstidningarna
en myckel viktig roll. De är på många sätt modellgivande och har stor betydelse
för samhällsdebatten. Det är ett mål för presspolitiken all del skapas
ekonomiska förutsättningar för utgivningen av storstadstidningar
representerande olika meningsriktningar.

För
tidningar som utkommer med två till fem nr/vecka gäller f. n. alt
produktionsbidrag utgår med lägst 300 000 kr. för kalenderår. Lägsta bidrag för
sex- och sjudagarstidningar är 600 000 kr. I och med att utredningen föreslår
atl indelning görs i fler- resp. fådagarstidningar finns inte längre samma
behov av att använda sig av två olika gränser för lägsta bidrag med hänvisning
till utgivningsfrekvensen. Utredningen föreslår därför att produktionsbidrag
till flerdagarstidningar utgår med lägst 600 000 kr. I konsekvens med reglerna
för högsta bidrag viU dock utredningen föreslå att produklionsbidrag lill
storstadstidningar utgår med lägst 2 milj. kr.

Produktionsbidrag
till fådagarstidningar

F.
n. skiljs i presstödskungörelsen endast mellan endagstidningar, som tilldelas
elt fast bidragsbelopp, och övriga tidningar. Pressutrednmgen anser det
rimligare all dra gränsen mellan tidningar som utkommer med ett lill tre
nr/vecka (fådagarstidningar) å ena sidan och med fyra lill sju nr/vecka
(flerdagarstidningar) å andra sidan. Skälen för en sådan uppdelning diskuteras
närmare i forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen.

Gruppen
fådagarstidningar innehåller tidningar med varierande funktioner, spridning
och ekonomisk bärkraft. Pressutredningen har därför ansett det lämpligt att
indela gruppen i fyra kategorier:

Rikstidningar med spridning
över hela landet eller stora delar av landet.

Regionlidningar med geografisk
spridning inom elt län.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 65

Lokaltidningar med geografisk
spridning inom en eller flera kommuner.

Förortstidningar med geografisk
spridning inom en del av ett storstadsområde.

Det
går en klar gräns mellan riks- och regiontidningarna å ena sidan och lokal- och
förortslidningar å den andra.

Lokal-
och förortstidningarna har som regel en hög annonsandel och arbetar med målet
alt nå en så hög täckning som möjligt inom ett begränsat spridningsområde. De
har en politiskt mycket heterogen läsekrets och redovisar oftast ingen egen
politisk linje. Den ekonomiska situationen för dessa tidningar torde i
allmänhet vara tillfredsställande. Del tycks på lokal- och förortsmarknaden
finnas ett fungerande växelspel mellan utbud och efterfrågan.

De
regionala och riksspridda fådagarslidningarna har en annan ställning på
marknaden än de lokala tidningarna. De har i aUmänhet en mycket låg täckning och
därmed en begränsad annonstUlslrömning. Utgivningen är ofta politiskt
motiverad bakom slår i de flesta faU en organisation som önskar ett organ
för den egna åsiktsriktningen. Man riktar sig till speciella grapper utan att
därför vara medlemsblad.

Samtliga
grapper av fådagarstidningar fyller viktiga funktioner som slår i
överensstämmelse med de krav som pressutredningen vUl ställa på massmedierna.
Förorts- och lokaltidningarna ger den viktiga lokalinformation som de slörre
tidningarna inle har utrymme för. De riks- och regionspridda tidningarna utgör
värdefulla komplement till de stora tidningarna då det gäller den politiska
opinionsbildningen: de slår för en väsentlig gruppkommunikation.

Del
är av förelagsekonomiska skäl som pressulredningen vill skUja de olika
kategorierna av fådagarstidnmgar åt. Förorts- och lokaltidningarna kan i
allmänhet klara sig utan ekonomiskt stöd och bör därför inte vara berättigade
till kontinuerliga bidrag. De regionala och riksspridda fådagarslidningarna
skulle ha mycket små möjligheter att fortsätta utgivningen utan stöd.
Ekonomiska och presspoliliska skäl talar för fortsatta produktionsbidrag till
denna grapp.

Då
det gäller alt skilja de olika grupperna av fådagarstidningar åt visar det sig
atl täckningsgraden också här är ett lämpligt medel. Det är de
fådagarstidningar som har högre täckning som klarar sig på inkomster från
marknaden. De fådagarstidningar som är i behov av slöd har däremot en täckning
som i aUmänhet ligger under 10 % av hushållen i spridningsområdet.

Ett
problem utgör det förhållandet att spridningen för många förorts-och
lokaltidningar är begränsad lill endast en del av ulgivningskommu-iien. De
förortstidningar som sprids i Stockholmsområdet har visserligen Stockholms
kommun som ulgivningsort och får därigenom låg täckning i kommunen men har
trots detta hög täckning inom sitt spridningsom-

5
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 66

rade.
Orsaken är att upplagan är koncentrerad tUI en mindre del av kommunen eller tiU
en eller flera förortskommuner. På samma sätt är förhållandel med vissa
lokaltidningar.

Pressulredningen
förulsälter att fådagarstidningarnas täckningsgrad kommer all beräknas på det
område där den övervägande spridningen verkligen äger rum. Utredningen har dock
inte funnit anledning atl göra någon detaljreglering av detla. Det måste i
dessa fall ankomma på press-stödsnämnden att fastställa för vilket annal område
än utgivningskommunen som täckningstalen skaU beräknas.

Analyserna
visar att en lokaltidning med 30 % täckning kan vara och ofta är etl attraktivt
annonsorgan. Del finns flera förklaringar till detla: den lokala spridningen,
karaktären av komplemenltidning, andra annonspriser, avsaknaden av reella
alternativ för lokala annonsörer.

Den
täckningstalsgräns som föreslås för fådagarstidningar är 30 % inom del
egentiiga spridningsområdet. Vid 20 % och därunder skaU de vara berättigade
lill fullt produklionsbidrag. På samma sätt som för flerdagarstidningarna
skall det finnas en avlrappning av bidragen vid täckningslal mellan 20 % och
30 %.

Med
de här föreslagna förändringarna uppnås syftet atl produktionsbidrag i
huvudsak går till den grupp fådagarstidningar som har regional och
riksspridning. Förorts- och lokaltidningar kommer inte atl i fortsättningen få
produktionsbidrag om de har en täckning på 30 % eUer högre inom sitt egentliga
spridningsområde.

Till
skillnad från flerdagarstidningarna har endagslidningama hittills fått elt fast
produktionsbidrag varje år. Del var år 1971 200 000 kr. och höjdes år 1974 lill
300 000 kr. Tidningarna har fåll delta belopp oberoende av täckning och
pappersålgång.

Mot
systemet med elt fast belopp talar atl detla ges ulan hänsyn till tidningens
behov. För elt fast belopp talar framför allt enkelheten och vissa basbehov.
Företagets planering underlättas också då de kan räkna med en viss summa
oberoende av vUka förändringar som vidtas. Pressutredningen anser all
övervägande argument finns för att de fasta beloppen skall bibehållas.

De
riksspridda tidningarna får i dag lika stora belopp som de regionall spridda
trots alt de förra ställs inför betydligt slörre krav vad gäller bl. a.
redaktionellt material och distribution. Pressutredningen anser alt det finns
både presspoliliska och ekonomiska skäl för att de riksspridda fådagarslidningarna
skall tilldelas elt högre belopp.

Utredningen
föreslår alt fådagarstidningar med riksspridning eller med spridning inom
storstadsregionerna skall erhålla bidrag med fast belopp som är 50 % högre än
de gängse fasta beloppen. Detla innebär alt fådagarstidningar med regional
spridning får produktionsbidrag på 300 000 kr. medan de med riksspridning och
spridning inom storstadsregionerna erhåller 450 000 kr.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 67

Produktionsbidrag vid minskning av periodicileten

Trots de omfattande produktionsbidragen kan det inträffa
alt enstaka tidningar får sådana ekonomiska problem att de inle kan fortsätta
utgivningen i full skala. En flerdagarstidning kan i ett sådant läge ställas
inför alternativen total nedläggning eller övergång lill fådagarsutgivning. Ur
presspolitisk synvinkel borde det, enligt utredningen, vara ett klart bätlre
alternativ alt utgivningen kan fortsätta än att tidningen läggs ned.

Pressutredningen
föreslår en komplettering av reglema för produktionsbidrag. Denna innebär att om
en flerdagarstidning övergår till fådagarsutgivning kan bidrag utgå under två
år med högst hälften av vad den tidigare erhålUt, Beloppets rimliga storlek bör
bedömas av press-stödsnämnden mot bakgrund av tidningens budget och andra
planer. Denna bestämmelse kan göra det möjligt för tidningen alt fortsätta utgivningen
men med lägre periodicitel och alt under relativt goda ekonomiska förhållanden
avveckla en del av den tidigare organisationen och planera för den nya
situationen.

Övergångsbestämmelser

1 den mån de förslag till regelförändringar som
utredningen framför kommer att genomföras innebär detla bl. a. att etl antal
tidningar som i dag uppbär produktionsbidrag i framtiden inte blir berättigade
till sådana. Det gäller framför allt fådagarstidningar med lokal utgivning
samt flerdagarstidningar som fåtl bidrag med slöd av 17 §.

Pressulredningen
anser alt övergången från det ena regelsystemet lill det andra bör göras så
mjuk som möjligt. Tidningsföretagen måsle ges möjlighet lill alt planera för
den nya situationen. Samtidigt måste framhållas all de tidningar som i det nya
systemet mister produktionsbidrag gör detta på grund av alt ekonomiska analyser
visat att de inte är i behov av sådana. Uiredningen föreslår dock att tidningar
som erhållit produktionsbidrag enligt det gällande regelsystemet, men som inle
blir berättigade till sådana enligt del nya, under två år får uppbära hälften
av del senast erhållna bidraget.

Övriga regler

I presstödskungörelsen finns ett antal ytterligare
definitioner och allmänna avgränsningar. Dessa gäller bl. a. vissa minimikrav
för att en tidning skall komma i åtnjutande av produklionsbidrag.

Tidningar med
till övervägande del samma redaktionella innehåll räknas som en tidning.

Produktionsbidrag
kan enbart komma i fråga för tidningar vars abonnerade upplaga uppgår tUl mmst
2 000 exemplar och vars annonsandel understiger 50 %.

Med upplaga
avses medelnettoupplagan för vardagar försia halvåret av varje kalenderår.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 68

Med storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö
som utgivningsort.

Med annonsandel avses andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet
under ett kalenderår. Pressutredningen har inte funnit skäl till förändringar
äv dessa regler.

4.11.2
Etableringsstöd

Brislen
på tidningsgrundanden är ehligt pressutredningen ett av de största problemen i
de senaste årtiondenas tidningsutveckling. Det har inte varit möjligt att skapa
sådana förutsättningar för tidningsdriften att organisationer eller enskilda
har kunnat starta nya tidningar.

Det skulle enligt
uiredningen ställa oerhörda krav på omfattningen av stödåtgärderna om man med
framgång skuUe stimulera tUl nyetablering av traditionella flerdagarstidningar.
Visserligen är behovet av flera opinionsbildande och nyhetsförmedlande organ
synnerligen stort. Det har dock inte varit möjligt för pressutredningen att
skapa utrymme för sådana åtgärder som skulle fordras inom de ekonomiska ramar
man haft att arbeta med. De krav på ökad rörlighet på tidningsmarknaden som finns
måste huvudsakligen tillfredsställas på annal sätt.

Utredningen konstaterar
alt fådagarslidningarna arbetar på en delvis ny marknad där man fortfarande har
möjlighet alt verka och t. o. m. expandera till rimliga kostnader. De studier
som har gjorts av pressens roll i samhället visar också att fådagarslidningama
kan ha väsentlig betydelse som monopolbrytande organ. Det förslag till stöd
för nyetablering som pressutredningen för fram tar därför närmast sikte på
fådagars-marknaden.

De nuvarande produktionsbidragen
innehåller inte någon uppmuntran tiU nyetablering. Tvärtom finns det ett
"kvalificeringsår" innan en ny tidning kan bli stödberätligad. Bakom
denna bestämmelse ligger framför allt de olika problem som är förknippade med
stöd tiU nya tidningar. Man vill hindra att tidningar i elt begynnelseskede
skall få slatligt stöd på felaktiga grunder. Man viU inte uppmuntra
"spekulations-starter".

Pressutredningen
föreslår ett stöd tiU nyetablering men vill ge detta en sådan utformning att
tidningsstarler i spekulationssyfte inte kan ske med statiig hjälp.

Elt
rimligt krav på en enskUd eUer organisation som viU starta en tidning är att
en ekonomisk utvecklingsplan för den planerade tidningen kan uppvisas.

Denna plan bör innehålla
uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell
kapacitet. Med utgångspunkt från denna skall presstödsnämnden ha en möjlighet
alt bedöma dels realismen i projektet, dels om tidningen efler ett år kan
tänkas uppfylla minunikraven för produklionsbidrag (t. ex. en abonnerad upplaga
på minst 2 000 exemplar och en annonsdel på mindre än 50 %).

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 69

Stöd
skall också kunna utgå till en sådan tidning som startas som en edition lill en
flerdagarstidning. Kravet i sådant fall är alt den "nya" tidningen
skall arbeta på en annan geografisk marknad och att det redaktionella
innehållet huvudsakligen skall vara ett annat än modertid-ningens.

Vid
fastställandet av nivån på stödet måste hänsyn tas till en rad olika faktorer.
A ena sidan måste stödbeloppet vara så stort alt det innebär en reell hjälp vid
tidningsstarten. Ä andra sidan måste krävas alt den som slår bakom
tidningsslarlen är villig att la en egen risk. Vidare bör inte stödet vara så
generöst att organisationer eller enskilda lockas att starta tidningar, som
inle har förutsättningar att fortsätta på normala stödvillkor.

Pressutredningen anser att
en lämpUg nivå nås om etableringsstöd utgår med ett belopp motsvarande 11/3
produktionsbidrag för fådagarstidningar. Detta innebär att med nuvarande stödstorlek
skulle etable-ringsstödet uppgå tiU 400 000 kr. För rikstidningar och
regiontidningar som utges inom storstadsområden blir del sammanlagda stödet 600
000 kr. under första året som en följd av tidigare förslag om differentierade
belopp.

Som en ytterligare garanti
mot spekulationsslarter föreslås att etableringsstöd skall ulgå i form av
ränte- och amorteringsfrilt lån. Detta skall efterges efler ett år om vUlkoren
då är uppfyllda. Om särskUda omständigheter föreligger kan prövningen
uppskjutas till efter två år. För lånet skall krävas fullgod säkerhet. Dessutom
föreslås alt lånet skall delas upp på kvarialsvisa utbetalningar.
Presstödsnämnden har atl göra avstämning mot utvecklingsplanen inför varje
utbetalning.

4.11.3
Utvecklingsbidrag

Pressutredningen
har också övervägt i vilken utsträckning det finns enskilda tidningar eUer
grapper av tidningar som saknar möjlighet att få produktionsbidrag men där
detta är företagsekonomiskt motiverat och av vital betydelse från
presspolitiska utgångspunkter.

Ensamtidningar

De
allra flesta ensamtidningar har enligt utredningen en förhåUandevis god
ekonomisk situation. Några åtgärder liU gruppen som helhet är därför inte
motiverade. Bilden för ensamtidningarna är dock inte genomgående ljus. Flera
av dem brottas med mer eUer mindre lUlfälliga problem framför allt orsakade av
för låg upplaga och för liten marknad. I bedömningen av situationen för dessa
tidningar måste man dock också inbegripa, att de har andra möjligheter än
lågtäckningslidningar på konkurrensorter alt göra kostnadsbesparande
förändringar i utgivningen. Ensamtidningen kan minska periodicileten eller
skära ned den redaktionella bevakningen utan sidoblickar på en direkt
konkurrent.

Utredningen
ser det som ett presspolitiskt mål att också lokala ensam-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 70

tidningar
i största möjliga utsträckning kan bevaras och atl de inle tvingas göra sådana
nedskärningar, atl det aUvarligt minskar deras nyhetsförmedlande och
opinionsbildande funktioner. Som grupp kan ensamtidningarna enligt utredningen
inte anses ha problem. De ekonomiska bekymren hör snarare tUl undantagen än de
är regel. I de flesta fall torde problemen också kunna avhjälpas om tillfälliga
medel ställs tUl förfogande.

Utredningen
har inle kunnat finna någon enkel regel för att identifiera de ensamtidningar
inom högläckningsgruppen som har ekonomiska svårigheler. Det krävs ekonomiska
analyser och prövningar från fall till fall.

Högtäckningstidningar
på flertidningsorler

Ett
antal högtäckningstidningar på flertidningsorler har med nuvarande regler fått
produktionsbidrag enligl 17 § kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar.
Med de föreslagna reglerna kommer de efter en övergångsperiod på två år inle
alt få konlinuerUga bidrag.

Denna
tidningsgrupp har ingående analyserats av utredningen. Utredningen anser atl
gruppen som sådan inte kan anses i behov av stöd. Vissa av tidningarna kan dock
befinna sig i ett ömtåligt läge. Enskilda tidningar kan komma i tillfälliga
svårigheter genom förändringar på marknaden eller i produktionssituationen. De
marginaler som finns är ibland mycket små varför även en kortvarig kris kan
vara ödesdiger.

Ett
speciellt problem utgör tidningssiluationen på Gotland. Gotland är det enda
område som inom sig rymmer två högtäckningstidningar Gotlands Tidningar och
Gollands Allehanda. I nuvarande system har båda produktionsbidrag medan inle
någon av tidningama blir berättigade tUl sådant i det föreslagna systemet.

Det
är, menar utredningen, i överensstämmelse med de presspolitiska målen om
mångfalden att utgivningen på Gotiand upprätthålls på nuvarande nivå. Det är
visserligen troligt alt en långtgående samverkan mellan de båda tidningama
skuUe kunna medföra betydande kostnadsbesparingar. Lokalmarknaden på Gotland
är emellertid så liten att mycket talar för alt den ena eller båda tidningarna
ändå kan komma i behov av tiUfälliga bidrag.

Övergång
från få- till flerdagarsutgivning

Utredningen
är av den uppfattningen att de ekonomiska förutsättningarna för nyetablering
av flerdagarstidningar är så ogynnsamma att det vore fel att försöka stimulera
fram en sådan nyetablering. Det kan å andra sidan inte uteslutas alt det finns
vissa organisationer och liknande som är beredda att själva ta ett betydande
ekonomiskt ansvar för att kunna få lill slånd nya flerdagarstidningar. Med
tanke på att presspolitiska skäl allmänt talar för sådana nyetableringar har
pressutredningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 71

funnit det rimligt att skapa en möjlighet att inom
presstödets ram bidra lill de kosinader som en sådan satsning oundvikligen
medför.

Delta föreslås ske i form av att utvecklingsbidrag kan
utgå under det år en tidning övergår från få- till flerdagarsutgivning. Härav
framgår att utredningen anser att det rimliga tillvägagångssätlet vid
nyetablering av flerdagarstidningar är atl gå vägen över fådagarsutgivning för
att senare gå upp i periodicitet.

Införande av utvecklingsbidrag

Utredningen menar atl de behandlade grupperna
ensamtidningar och högtäckningstidningar i konkurrenssituation inte genereUt
är i behov av kontinuerliga bidrag. Däremot synes starka skäl tala för alt en
möjlighet öppnas för dessa tidningar atl kunna få tillfälliga bidrag. Sådana
bidrag kallas av utredningen för utvecklingsbidrag.

Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget kunna sökas av
tidningar med specieUt behov av slöd och utgå först efter bedömning av
presstödsnämnden. Bedömningarna bör la fasta på resp. tidningars marknadsmässiga
och företagsekonomiska förutsättningar. Presstödsnämnden bör således få god
insyn i tidningarnas ekonomiska situation. Sökaiide tidning skall också bifoga
en utvecklingsplan, bl. a. innehållande åtgärder som syftar tUl att lösa
tidningens problem. Denna plan skall kunna tjäna som underlag för
presstödsnämndens ställningstagande.

Utvecklingsbidrag skall kunna utbetalas till tidningar som
inte har produktionsbidrag men som är i behov av hjälp. Avsikten är alt tillfälliga
ekonomiska kriser som kan försvåra eller hota en tidnings utgivning skall kunna
avhjälpas med denna bidragsform. Uiredningen anser det vara en självklarhet alt
endast sådana tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller
genom lån på normala marknadsmässiga villkor skall komma i fråga för
utvecklingsbidrag.

När det gäller utvecklingsbidrag i samband med övergång
från få- lill flerdagarsutgivning finns enligt utredningen inte anledning lill
samma ingående behovsprövning. Det finns heller inga skäl att utesluta tidningar
som erhåller produktionsbidrag fråri denna lyp av utvecklingsbidrag. Även om
presstödnämndens prövning inle i första hand inriktas på atl bedöma behovet av
utvecklingsbidrag i dessa fall bör en utvecklingsplan likväl krävas. En sådan
plan bör bl. a. innehåUa budget (inkl. uppgifter om vilka ekonomiska garantier
som finns för att kunna fortsätta flerdagarsutgivning under längre lid) och
uppgifter om förändring i redaktionell kapacilet.

Regler och bidragsstorlek

De tidningar som kan bli aktuella för utvecklingsbidrag
kan inle identifieras med hjälp av en enda faktor såsom den låga täckningen
för de tidningar som får produktionsbidrag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 72

Presslödsnämnden
måste pröva varje fall och anpassa storleken på beloppen efter de aktuella
behoven. I reglerna anges dock gränsvärden för dels fådagarstidningar, dels
flerdagarstidningar.

Pressutredningen
föreslår att utvecklingsbidrag skall kunna ulgå under högst två år av en
fyraårsperiod. En tidning skaU kunna söka bidrag för två år och vid ett och
samma tillfälle få besked om (1) huravida ansökan bifallits (2) för vUken
period och (3) med vilket belopp. Storleken på bidragen fastställes av
presstödsnämnden och föreslås för fådagarstidningar vara högst 600 000 kr. för
ett år. För flerdagarstidningar föreslås utvecklingsbidraget kunna uppgå till
högsl 1,2 milj. kr. för elt år. Utvecklingsbidragen vid periodicitetshöjningar
bör enbart ulgå för ett år och då med högst 600 000 kr.

De
grunder som presstödsnämnden bör utgå från när den tar ställning till
ansökningar om utvecklingsbidrag är tidningarnas upplaga, täckningslal,
marknadsställning och expansionsmöjligheter. Den samlade bedömningen av
tidningens totala situation, dess budget och utvecklingsplan bör kunna ge
garantier mot skönsmässiga beslut.

Närmast
tUl hands för utvecklingsbidrag torde några av de tidningar befinna sig som
ligger på gränsen till kvalificering för produktionsbidrag. Det samlade
behovet av utvecklingsbidrag bedöms av utredningen kunna rymmas inom en
kostnadsram av 6 milj. kr. per år.

4.11.4
Samdistributionsrabatt

Samdistributionsrabatten
har enligt utredningen blivit en betydande framgång. Utredningen finner alla
skäl tala för ett bibehållande av den existerande rabatten. Skulle den tas bort
finns risk för alt samarbete upphör eller att likabehandlingen försvinner.
Pressulredningen föreslår att samdistributionsrabatten bibehålles vid nuvarande
storlek och att den i allt väsentligt skall ha kvar sin nuvarande form.
Utredningen föreslår dock vissa justeringar i bestämmelserna för att bättre
uppnå de ursprungligen åsyftade effekterna.

I en
skrivelse lill regeringen har TU begärt att samdistributionsrabatten skall
höjas till 4 öre per exemplar. Skälet härför skulle framför allt vara att
rabattstorleken varit oförändrad under en period då distributionskostnaderna
har ökat väsentiigt. Pressutredningen har funnit alt den nuvarande rabatten ger
tillräcklig stimulans för att uppfyUa de syften som statsmakterna vill uppnå.
Några skäl för en höjning av rabatten föreligger därför inte enligt
utredningens uppfattning.

Bidrag
vid samdislribulion av lösnummerförsålda tidningar

Pressulredningen
har tagit upp frågan om också lösnummerdistribution (dvs. transporter) som
sker i samverkan borde ges stöd. Det har sagts att betydande vinster skulle
finnas i en sådan och att en stimulans skulle behövas för att få den till
stånd.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 : 73

Den
totala lösnummerdistribulionen uppgår lill ca 1,5 milj. exemplar (vardagar). Om
man antar att samtliga dessa exemplar gjordes stödberättigade med 3 öre per
exemplar skulle kostnaden bli nära 16 milj. kr. Av dessa skulle Aftonbladet få
ca 5, Expressen ca 6, GT ca 1, Kvällsposten ca 1,5 och den övriga dagspressen
drygt 2 milj. kr.

Uiredningen
har funnit att syftet med samdistribulionsrabatten inle var all skapa ett
generellt dislributionsstöd utan att ge de svagare tidningarna samma vUlkor
för distribution som de starkare. Sådana presspoliliska motiv finns inte vad
gäller samdistributionen av icke abonnerade tidningar. Där förekommer redan
samdislribulion och i den mån ytterligare sådan innebär rationaliseringsvinster
torde den kunna komma till slånd utan statiigt stöd.

Några
direkta presspolitiska motiv för alt avdela en stor del av det samlade
presstödet för att nå samdistribution mellan de fyra kvällstidningarna
föreligger således inte enligt pressutredningens uppfattning.

Insynsfrågor
och konkurrens mellan tidningsföretag

Det
är enligt utredningens mening viktigt all del finns en smidighet och en
anpassning till lokala önskemål då det gäller den lokala organisationen. Men
det är av största vikt atl denna smidighet kombineras med reella möjligheter
och rätt tUl insyn för samtiiga tidningsföretag som deltar i samdistributionen.
Det skall finnas möjlighet till konlroll och påverkan.

Del
är pressutredningens uppfattning atl samarbetet hittills i stort sett har
fungerat tillfredsställande såväl mellan tidningarna som mellan tidningarna
och distribulionsförelagen. Det kan dock finnas skäl alt i bestämmelserna
reglera insynsmöjligheterna och utredningen föreslår därför

dels
atl dislributionsföretagen skall delge anbud på samdislribulion inom elt
distributionsområde tiU samtliga berörda tidningar vid en och samma tidpunkt,

dels
atl tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt alt från den
administrerande myndigheten erhålla sådana uppgifier som är nödvändiga för alt
bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående
samdistribution.

Dessa
båda åtgärder bör enligl utredningen skapa tillräckliga garantier för alt alla
parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma möjligheter att
påverka beslut. Förhandlingar skall inte kunna föras mellan elt
distributionsförelag och endast en av de berörda tidningarna. Samtliga
tidningsföretag skall också ha full insyn vad gäller såväl kostnaderna som
fördelningen av dessa.

F.
n. förekommer i något undantagsfall att två distributionsförelag arbetar inom
samma område. Delfa var knappast avsikten vid organi-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 74

serandet
av samdistributionen. Två distribulionsföretag bör enligt utredningen inte
tillåtas all samtidigt svara för rabattberättigad distribution inom ett
distributionsområde.

Rabattgivning
till postdistribuerade exemplar

Merparten
av den samdislribuerade volymen abonnerade tidningar utgörs av tidigare
egendistribuerade tidningar. Men en viss del av volymen har tidigare varit
posldistribuerad. Postverket har förlorat ungefär en tredjedel av den
distributionsvolym man hade vid rabattens införande. I syfte att begränsa
avtrappningen av postvolymen har senare samdistributionsrabatt medgivits för
lantbrevbärarlinjernas samdislribuerade lidningsexemplar.

Det kommer inte alt vara
möjligt atl låta all tidningsdislribuiion gå genom samdistributionssyslemet.
Postdistribution kommer atl behövas för i första hand tidningarnas fjärr- och
glesbygdsdistribution. Det är ett samhällsintresse att denna distribution är
effektiv. Utredningen framhåller att eftersom tidningsdisiribuiionen genom sin
regelbundenhet och stora hushållstäckning utgör grunden för postverkels
distributionsapparat, inte minst i glesbygdsområden, är det angeläget alt överflyttning
av exemplar från postverket inle sker enbart på grund av samdistributionsrabatten.
Om tidningsföretagen inte förbättrar sin distributionsservice genom att lämna
postverket har det inte uppstått några samhällsekonomiska fördelar av
överflyttningen. Här uppstår ett avvägningsproblem mellan rationell
tidningsdistribution och rationeU postdistribution.

För atl tidningsföretagen
inle skall överge postdistributionen enbart på grund av den ekonomiska
stimulans som ligger i samdistributionsrabatten dvs. ulan att läsarna får
några servicefördelar föreslår utredningen alt all dagstidningsdistribulion
i postverkets lantbrevbäring görs rabattberättigad. I dag ulgår rabatt enbart
för den volym som är samdistribuerad i kungörelsens mening, dvs. med minst två
tidningar i starten. Skälet för en sådan förändring är all
tidningskonsumenterna har intresse av att tidningarnas fjärr- och
glesbygdsdistribution skall fungera effektivt.

För
rabattberältigade postexemplar förmedlas rabatten i dag av
sam-distributionsförelagen. Eftersom postverket har ett dotterbolag engagerat
i samdistribulionen är detta en olillfredställande situation med lanke på de
andra företagen. Pressutredningen föreslår därför atl postverket för
lantbrevbärarlinjerna medges rält alt direkt förmedla rabatten på samma sätt
som distributionsföretagen.

Likaprisprincipen
och administrationen av rabatten

En
av de grundläggande principema för samdistributionsrabatten är att lika pris
skall gälla för tidningar som distribueras inom samma om-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 75

rade.
I praktiken har det dock enligl utredningens uppfattning varit möjligt att
delvis kringgå denna bestämmelse genom att dela upp distributionsområden i
skUda s. k. prisområden. Man har visserligen haft samma behandling av
tidningarna inom samma prisområde men det samlade resultatet för utfallet inom
distributionsområdet har blivit olika för de deltagande tidningama.

Utredningen föreslår alt olika
priser inom samma distributionsområde endast skall kunna motiveras av olika
periodicitel eller olika vikt hos de deltagande tidningarna. Prissättningen
skall anpassas på så sätt att tidningar med högre periodicitet och större vikt
bär de merkostnader som olikheterna medför.

HittiUs har
administrationen av samdistributionsrabatten skötts av statskontoret. En
rådgivande branschnämnd har biträtt i handläggningen. Från statskontorets sida
har framförts att uppgiften som administratör av samdistributionsrabatten inte
på elt naturligt sätt hänger samman med verkets övriga uppgifier.

Pressutredningen finner
det naturligt atl samdistributionsrabatten i en framtid administreras av den
nämnd som kommer all handlägga övriga presstödsfrågor. Inom denna och dess
kansU kommer atl finnas den nödvändiga expertisen vad gäller de här aktuella
frågorna. Utredningen har vidare utgått från att presslödsnämnden lill sig
knyter ett rådgivande organ av den typ som f. n. är knutet till statskontoret.

4.11.5
Samverkan inom produktion och annonsförsäljning

Pressutredningen
ser samverkan som en möjlighet all begränsa kostnaderna inom branschen i syfte
att göra det möjligt atl vidmakthålla och utbygga den redaktionella mångfalden.

Riktlinjer
för samverkan

Av
tradition är tidningsföretagen inriktade på konkurrens inom samtliga områden
av tidningsdriflen. Utredningen framhåller att det var först efter motstånd och
med hjälp av väsentlig stimulans som den nu uppnådda samverkan inom
distributionen kom lill stånd. Den skepsis som tidningsföretagen känner mot
olika former av samverkan och stimulans till sådan har enligt utredningen sin
förklaring i en gammal konkurrenslradition. Uiredningen menar att den
grundläggande regeln för all samverkan skall vara att den inte skall inverka på
den redaktionella integriteten. Det är mångfalden av de redaktionella
produkterna som är det presspolitiskt Väsentliga.

Övriga riktlinjer som har
gällt när pressutredningen har behandlat samverkansfrågorna och principerna för
samverkansbidragen sammanfattas i följande punkter:

I. Samverkansbidragen
skall vara eri bland flera åtgärder för att förverkliga det presspoliliska
målet om åsiktsmårigfald inom dagspressen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 76

2.
Lån lill enskilda företag skall
fortfarande vara möjliga i den mån ekonomiskt motiverad samverkan inte kan
komma till stånd.

3.
Samverkan skall i första hand
gynna de ekonomiskt svaga tidningarna. Detta skall dock inle ske på övriga
tidningars bekostnad.

4.
All samverkan skall vara
frivUlig. Detta innebär att initiativet skall komma från tidningarna själva
genom en gemensam ansökan till presstödsnämnden.

5.
Samverkan skall vara så
konstraerad att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation.

6.
AUa ansökningar skall bedömas
av presslödsnämnden och stimulansåtgärderna anpassas till det enskUda fallet.

Samverkan
inom tidningsproduktionen

Det
finns enligt utredningen många argument som talar för samverkan inom
tidningsproduktion. På sikt måste det anses mindre rationellt och föga
ekonomiskt att tidningar i konkurrenssyfte bygger var sin
produktionsanläggning. De beräkningar som har gjorts visar alt det finns
betydande vinster att göra genom samverkan på detla område mellan två eller
flera tidningar.

Men
utredningen framhåller alt det också finns argument mot samverkan på produktionssidan.
Framför allt finns de som hävdar att riskerna för den svagare parlen i ett
produktionssamarbele är stora. I en framtid kan denna få svårt alt hävda sina
intressen. Det finns också en rad praktiska svårigheter vid samproduktion. Det
gäller bl. a. problem med eventuella friställningar av teknisk personal och
frågan om gemensamma manusstopptider.

Det
är uppenbart att många av argumenten mot samverkan väger tungt. Men det är
också klart att det finns betydande vinster med samverkan och dessa väger
enligt pressutredningens uppfattning tyngre.

En
grundprincip för den produktionssamverkan som pressutredningen föreslår skall
vara att den skall vara frivillig och alt tidningarna själva skall komma med
förslag till formerna för samverkan. Presstödsnämnden har att ta största
möjliga hänsyn till lokala förhållanden och lokala önskemål när den skall
bestämma på vilka villkor bidrag skall utgå. Pressutredningen finner det inte
nödvändigt att fastställa detaljerade regler för produktionssamverkan. Dessa
skulle kunna bli ett hinder gentemot praktiska och presspolitiskt önskvärda
lösningar.

Pressutredningen
anser dock atl ell krav för att bidrag till samproduktion skall kunna ulgå bör
vara att produktionssamverkan är av någorlunda stor omfattning. De projekt som
erhåller bidrag skall avse total samverkan inom tryckning och/eUer sättning.
Det skall inte vara möjligt att få samproduktionsbidrag till olika delprojekt.

Det
har inte ansetts möjligt att formulera en motsvarighet till
samdi-slributionsprojektets likaprisregel i fråga om samprodiaktion. I de före-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 77

slagna
reglerna finns dock ett krav på likabehandling. En sådan skall eftersträvas av
de berörda parterna och det skall vara möjligt för press-slödsnämnden, då den
fattar beslut om samproduktionsbidrag, att ta ställning till i vilken
utsträckning skälig likabehandling kommer att ske. Kravet på likabehandling
syftar till att undvika att den mindre parten i ett samarbete får betala en
alltför stor del av det gemensamma projektets kostnader.

Samproduktion
mellan tidningar bör stödjas framför allt av presspolitiska skäl.
Pressutredningen föreslår därför att minst en av de tidningar som ansöker om
bidrag lill produktionssamverkan samtidigt skall uppbära antingen
produklionsbidrag eller utvecklingsbidrag. Två starka tidningar skall inte
kunna slå sig samman och lämna en Iredje svagare utanför och få bidrag för
detta.

Bidraget till
produktionssamverkan föreslås utgå under en period av högst fem år. Det har
inte ansetts föreligga skäl att göra bidraget permanent eftersom detta i
första hand avser alt läcka initialkostnader och rationaliseringsvinsterna
efter en femårsperiod bör vara så stora att en fortsatt stimulans inte skall
vara nödvändig.

Som
stimulans tUl samverkan på produktionsområdet föreslås ett lägsta bidrag på 250
000 kr. och ett högsta på 500 000 kr. per år till var och en av de tidningar
som ingår i en total produktionssamverkan. Det skall ankomma på
presstödsnämnden att anpassa beloppet så alt det står i lämplig proportion till
projektets storlek. Vid samverkan enbart inom sättning eller tryckning skall
reducerat bidrag utgå.

Samverkan
inom annonsförsäljningen

Det
samarbete inom annonsförsäljningen som i dag existerar är enligt utredningen i
allmänhet agnat att stärka högläckningstidningamas ställning. Det är dessa som
har de attraktiva kombinationerna. De saman-nonserbjudanden som
lågläckningstidningarna kan prestera torde endast undanlagsvis och vid för
annonsörerna mycket förmånliga rabatteringar leda till påtagligt ökad annonsvolym.

Lokal
samverkan inom annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande
tidningar existerar inte i dag.

Utifrån
det presspolitiska målet om en differentierad press finner uiredningen att det
framför allt är lokal samverkan inom annonsförsäljningen som är av intresse.

Utredningens
grundläggande motivering för annonssamverkan är att läsarna skall kunna stäUa
krav på likvärdig annonsinformalion antingen de väljer den ena eller den andra
tidningen på en ulgivningsort. Varken för läsare eller annonsörer tycks det
finnas några nackdelar med en möjlighet till samförsäljning av annonser och
därmed likvärdig annonsmängd i konkurrerande tidningar. Konkurrensen kommer
att bli koncentrerad till den redaktionella produkten.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 78

Syftet
med annonssamverkan är således inte alt omfördela intäkterna utan att
konkurrerande tidningar skall ha samma information på annonssidorna.

En
allmän förutsättning för att bidrag skall utgå föreslås vara atl projektet är
avsett att nå fram lill annonssamverkan mellan två eller tre tidningar inom
samma område/region. Avsikten är således alt genom den statliga stimulansen få
till stånd en samverkan som är presspolitiskt motiverad. En sådan samverkan bör
också ligga i både läsarnas och annonsöremas Intresse.

Pressulredningen
vill inle stipulera krav på att samverkan skall gälla både riks- och
lokalannonser. Den anser det tiUräckligt om samförsäljningen omfattar de
lokala annonserna eflersom det är dessa som måste anses ha det största
informationsvärdet. Det är också en förhoppning alt samverkan på
lokalannonsområdet också skall leda lill sådan vad gäller riksannonser.

En
annonsör skall enligt förslagel inte tvingas atl placera en annons i en viss
tidning. Varje annonsör skall således ha rält att begära placering i endast en
av de i samprojeklet deltagande tidningarna.

På
samma sätt som vad gäller bidragen lill produktionssamverkan skall fordras atl
en av de i projektet dellagande tidningarna skall uppbära produktions- eller
utvecklingsbidrag. Samverkansbidragen skall också vara tidsbegränsade. Bidragen
föreslås utgå under högst fem år. En period av denna längd bör enligl
uiredningen ge sådana erfarenheter att nödvändiga utvärderingar kan göras.

Storleken
på bidragen för annonssamverkan har inle ansetts böra beslutas av
presstödsnämnden utan ställas i direkl relation tUl omfattningen av
samarbetet. En viktig ulgångspunkt anser utredningen därvid vara att bidraget
inte sätts så högt atl någon tidning på grund av detla känner sig tvungen alt
gå med i samarbetet. Ä andra sidan bör det vara tillräckligt stort för atl
innebära en verklig stimulans.

Pressutredningen
anser alt elt stimulansbidrag på 6 % av de samlade annonsintäklema från de
annonser man samverkar om skulle vara av lämplig storlek. Bidraget fördelas
lika mellan de i projektet deltagande tidningarna.

Det
har konstaterats tidigare att avsikten med lokala annonssamver-kansprojekt inle
är att omfördela intäkterna. Pressutredningen föreslår därför att intäkterna
från den gemensamma annonsförsäljningen skall fördelas efter principen all
startårels fördelning skall gälla. Den tidning som vid samarbetets start har t.
ex. 70 % av de samlade intäkterna skall också ha detla under hela den
samarbetsperiod för vilken bidrag ulgår.

Samverkan
på branschnivå

Starka
skäl talar enligt utredningen för att även projekt som initieras från
branschorganisationer skall ha möjlighet att få samverkansbidrag.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 79

En
förutsättning är dock att projekten skall främja mångfalden inom dagspressen
och således vara lill direkl hjälp för tidningar med problem. Projekten kan
avse administrativt, redaktionellt eUer tekniskt utvecklingsarbete som ligger
utanför den normala verksamheten och som kan klart urskiljas i tid och rum.
Endast externa kostnader föreslås vara bi-dragsgrandande. Minst en tredjedel av
tidningarna i projektet skall också uppbära produktions- eller
utvecklingsbidrag.

Del
finns enligt utredningen en risk för alt presslödsnämnden Överhopas med olika
ansökningar som rör mindre projekt. Detla är inte avsikten eftersom
utredningen förutsätter att branschen själv skall kunna finansiera sådana
mindre satsningar. Pressutredningen föreslår därför att bidrag endast skall
ulgå lill sådana projekt vars totala kostnader uppgår till minst 300 000 kr.

Projektbidragen
är således avsedda att främja sådan samverkan inom branschen som kan stärka
svagare tidningars ställning eller speciellt underlätta deras problem. Ett
viUkor skall vara all branschen själv är villig att svara för huvudparten av
projektets kostnader. Bidrag föreslås således ulgå med högsl en tredjedel av
de totala externa kostnaderna.

4.11.6
Pressens lånefond

Pressens
lånefond har enligt utredningen haft stor betydelse för finansieringen av
förnyelsen av den tekniska utrustningen inom många tidningsförelag. Syftet alt
stimulera lill samverkan mellan tidningar har dock inte kunnat uppnås. Snarare,
menar utredningen, kan finan-siering.smöjlighelerna genom lånefonden på flera
orter ha lett tiU att en tänkbar samverkan har uppskjutits i tiden.

Utredningen
vill först slå fast att behovel av en särskild kreditmöjlighet för vissa
tidningar kvarstår. Den tekniska förnyelsen inom branschen kan inle betraktas
som avslutad. Flera tidningar arbetar fortfarande med föråldrad utrustning.
Den snabba utvecklingen av den grafiska tekniken gör vidare att
avskrivningstiderna blir allt kortare.

Det
måste emellertid, enligl utredningens uppfattning, vara så att den helt
dominerande delen av branschens finansieringsbehov tiUgodoses på den aUmänna
kreditmarknaden. Utredningens förslag om åtgärder för att stimulera samverkan
inom tidningsproduktionen bör också leda till alt så kan ske i högre grad än f.
n.

I
sådana fall där samverkan rimUgen kan komma till stånd föreslås att en enskild
tidning i fortsättningen i princip inte skall kunna erhålla lån ur pressens
lånefond för investeringar som enbart avser de egna behoven. Utredningen
framhåller att man emellertid måste räkna med dels att vissa tidningar inte har
någon länkbar samverkansparlner, dels att tidningar, för vUka samverkan borde
vara möjlig, inte alltid kan komma fram till en uppgörelse som är acceptabel
för båda parter.

I
de fall där det är känt alt samverkan har diskuterats men inte kom-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 80

mit
till stånd har orsaken till detla ofta varit att den större tidningen ställt
krav som den mindre tidningen har uppfattat som helt oantag-bara. Lånefonden
måste finnas kvar som en garanti för att svagare tidningar inte heller i
framtiden skall tvingas gå in i samverkan med en starkare part på orimliga vUlkor.
A andra sidan måste det stå helt klart att en verkligt seriös prövning av
föratsättningarna för samverkan skall ha skett innan lån ur lånefonden kan bli
aktuellt.

Kravet
att lån inte skall beviljas för projekt som rimligen kan finansieras på den
allmänna kreditmarknaden föreslås kvarstå och få en strikt tillämpning. I
sådana fall där två eller flera tidningar kan sluta avtal om samverkan bör
projekten enligt utredningens bedömning normalt tillhöra den kategori som kan
finansieras på detta sätt. Skulle så inte vara fallet bör dock även
samverkansprojekt kunna finansieras via lån ur lånefonden.

De
nuvarande lånevillkoren bör förändras i det avseendet alt press-stödsnämnden
ges möjlighet att medge viss ränte- och amorleringsfrihet. F. n. ges sådan
automatiskt.

4.11.7
Presstödsnämnden

Den
nu fungerande presstödsnämnden består av ordförande och två ledamöter, alla
utsedda av regeringen. När nämnden behandlar ärenden som rör
produktionsbidragen tillkommer fem ledamöter. Det finns således dels en mindre
nämnd för lånefrågor, dels en slörre för ärenden rörande produktionsbidrag.
Ordförande är en hög ämbetsman och även övriga ledamöter i den Ulla nämnden är
f. n. högre ämbetsmän. De fem ledamöter som ingår i nämnden enbart då denna
behandlar produk-tionsbidragsfrågorna representerar de fem riksdagspartierna.

Nämnden
har inte någon heltidsanställd kanslipersonal. Den biträds dels av en
sekreterare, dels av ekonomisk expertis från PK-banken (tidigare Sveriges
Kreditbank).

Kännetecknande
för presstödsnämnden är att den endast har beviljande funktioner.
Produklionsbidragets regler är tänkta att vara av den karaktären att
gränsfallen eller ärenden som fordrade bedömningar skulle vara mycket få. Vad
gäller låneärendena ansågs att speciell tidningsekonomisk expertis inte skulle
vara nödvändig utan att allmän ekonomisk sakkunskap borde räcka.

Samdistributionsrabatten
administreras inte av presstödsnämnden ulan av statskontoret. En orsak lUl
detta torde enligt utredningen vara att man ansett alt samdistribulionsrabatten
kräver en kontinuerlig övervakning och överväganden från fall tUl fall.
Förvaltningen skulle således kräva ett ämbetsverks resurser. Stalskontoret
biträds; vad gäller frågor om samdistributionsrabatten, av en nämnd med
branschexperlis.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 81

Presstödsnämnden
och det föreslagna stödprogrammet

Presslödsnämnden
kommer, om pressutredningens förslag genomförs, alt StäUas inför delvis nya
uppgifter.

Trots
att utredningens strävan varit att göra reglerna för produklionsbidrag
automatiskt verkande kan det inte helt uteslutas att de får sådana inslag alt
det kommer att krävas vissa bedömningar utifrån ekonomiska analyser.

Det
föreslagna etableringsstödet ställer nämnden inför en ny och viktig uppgift.
Det gäUer att bedöma om de ekonomiska föratsättningarna för en planerad tidning
är sådana att projektet bör genomföras. Olika former av spekulationsslarter
måste undvikas.

Utvecklingsbidragen
kommer att medföra krav på ingående marknadsbedömningar grundade på de
utvecklingsplaner som bidragssökande tidningar skall inlämna.

Förslaget
om nya stimulansåtgärder för samverkan ger nämnden en viktig roll då det gäller
alt avgöra om fordringarna för stöd uppfylls och vid f aststäUandet av
bidragsbeloppens slorlek.

Handläggningen
av frågor som rör pressens lånefond fortsätter att vara en uppgift för nänmden.
Enligt förslaget skall nämnden också handha administrationen av
samdistributionsrabatten, vilken kräver en löpande bevakning.

Pressutredningen
föreslår också alt nämnden årligen skall rapportera förändringar inom
tidningsägandet.

Nämnden
bör också enligt uiredningen genomföra ekonomiska analyser för att bl. a.
fastställa stödbehovet hos olika tidningsgrupper och rapportera om utfaUet av
de presstödjande åtgärderna.

Den
framtida presstödsnämnden

De
olika nya kraven på presslödsnämnden innebär enligt utredningen att betydligt
större resurser än de nuvarande måste ställas tUl dess förfogande. Detla
innebär att ett permanent kansli bör inrättas för det löpande arbetet.

Pressulredningen
anser att man inle bör förändra den nuvarande sammansättningen av nämnden men
att uppdelningen i en liten och en stor nämnd skall upphöra. Ordförande i
nämnden bör således även i fortsättningen vara en ämbetsman och i övrigt bör
den bestå av två ämbetsmän och fem representanter för riksdagspartierna.

Det
bör enligt utredningen åvUa kansliet att bereda de olika ärendena samt att
ombesörja den löpande administrationen av de olika presstödjande åtgärdema.
Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller
expertis utifrån utföra eller initiera olika former av undersökningar samt
rapportera om utvecklingen inom branschen. Nämnden bör också följa
pressforskningen inom och i någon mån utom landet.

6
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 82

4.11.8
Kosinader för utredningens förslag

I
direktiven sägs att "utredningen bör ulgå från att kostnaderna för de
förslag som läggs fram i huvudsak bör inrymmas inom ramen för de anslag som f.
n. anvisas över budgeten tUl presstödjande ändamål". Utredningen beräknar
denna ram till ca 147 milj. kr.

Genom
alt den totala kostnadsramen inte fåi: utvidgas måste utredningen skapa
utrymme för nya stödformer genom omprioriteringar. Detla har bl. a. inneburit
att utredningen inle har ansett att det har funnits utrymme för någon egentlig
diskussion om produktionsbidragens storlek. I den frågan framför dock
utredningen vissa synpunkter.

Under en period då
tidningarnas kosinader stiger söker man kompensera detta genom att höja
prisema på annonser, abonnemang och lösnummer. Högtäckningstidningarna har
också i stor utsträckning lyckats höja intäktema i erforderlig grad. Tidningar,
för vUka produktionsbidragen utgör en väsentiig del av intäkterna, kommer Vid
en sådan utveckling i ett försämrat läge om dessa bidrag inte höjs. Ulan alt
la stäUning tUl när en ylterligare höjning av produktionsbidragen behöver ske
vUl uiredningen med det sagda understryka att framtida höjningar av bidragsstorleken
knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas problem bör enligt uiredningen
särskilt uppmärksammas i ett sådarit läge. Det föreslås vara en uppgift för
presstödsnämnden att i framliden la fram material som kan ligga tUl grund för
bedömningar av behovet av höjningar av bidragsstorleken.

I
övrigt anför utredningen följande angående kostnaderna.

De förändringar som
föreslås i bestämmelserna om vilka tidningar som skall erhålla
produktionsbidrag påverkar inle huvuddelen av de nu utgående bidragen. Beräknat
på 1974 års förhållanden skulle anslagsbehovet enligt utrednmgens förslag minska
med ca 7 milj. kr. De övergångsbestämmelser som föreslås innebär dock att
under bidragsåren 1976 och 1977 (budgetåren 1976/77 och 1977/78) stannar
minskningen vid ca 3,5 mUj. kr.

Utredningen
har funnit att samdistributionsrabatten bör behåUas i stort sett oförändrad.
Förslagen innebär här en kostnadsökning på ca 300 000 kr.

Medelsbehovet
för pressens lånefond kan beräknas minska. En nedskäming är också nödvändig
för alt skapa uirymme för de nya åtgärder utredningen föreslår. 15 milj. kr.
per år bör anslås.

Utnyttjandet
av det föreslagna etableringsstödet är svårt att i förväg beräkna. Ett årligt
belopp av 3 milj. kr. bör dock vara tillräckligt.

Utvecklingsbidragen
bör rymmas inom en årlig ram av 6 mUj. kr.

Medelsbehovel för de
bidrag uiredningen föreslår för att stimulera tiU samverkan på olika områden är
svårt att förutse. Uiredningen föreslår alt för det första året en medelsram av
5 milj. kr. anvisas.

Utredningen
har inle preciserat sitt förslag om ökade resurser och in-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 83

rättande
av ett kansli åt presstödsnämnden. Nämndens administrativa kostnader under
budgetåren 1969/701973/74 uppgick tUl ca 700 000 -. kr. eller i genomsnitt ca
140 000 kr. per år (främst ersättning till Sveriges Kreditbank).
Samdistributionsrabattens administration kräver i dag ca en och en halv
årsarbetskraft. Vid en ordentlig förstärkning av nämndens resurser kan
kostnadema knappast komma att undersliga 1 milj. kr.

Sammantaget
innebär detta att kostnaderna för utredningens förslag uppgår tiU knappt 149
milj. kr.

4.11.9
Utredningens övriga bedömningar Tidskrifter

Pressutredningen
har gjort vissa preliminära analyser vad gäller läget på tidskriflsmarknaden.
Det har kunnat konstateras att det har skett betydande kostnadsökningar för
tidskrifter av olika slag. Särskilt för ägarna av ideella och fackliga
tidskrifter har detta medfört kraftigt ökade svårigheter.

Det
har framgått av de undersökningar som pressutredningen genomfört att
tidskrifterna har en mycket stor betydelse för kommunikationen i dagens
samhälle. Det kan enligt uiredningen antas att deras roll ökat i och med
tidningsnedläggningama. På tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i
dag saknas inom dagspressen.

För
pressutredningen står det klart att det krävs ytterligare analyser av lidskrifterna
vad gäller deras ekonomiska läge, förhållandet tUl organisationerna och deras
roll för kommunikationen i samhällsfrågor. Utredningen föreslår därför att en
ny utredning tUlsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för
tidskrifterna och den roll som statsmakterna bör spela i samband med dessa
samt att framlägga förslag om hur tidskriftemas problem lämphgen bör lösas.

Annonsblad

Pressutredningen
har på olika sätt blivit uppmärksammad på den konkurrens som
gratisdistribuerade annonsblad utgör för de traditionella dagstidningarna och
har därför låtit rUcsskatteverket bearbeta reklamskattematerialet för alt få
en bUd av gratistidningarnas omfattning.

Sammanställningarna
visar att annonsbladens omsättning totalt sett utgör en liten del i förhållande
tUl dagspressens totala annonsering.

Jämförelsen
bör dock göras med lokalannonseringens omfattning, eftersom annonsbladen
innehåller lokala affärsannonser. En sådan jämförelse visar att annonsbladens
omsättning torde uppgå tiU 510 % av dagspressens lokalannonsering. Räknat på
lokalannonseringen inom ett län kan andelen bU 1015%.

Denna
typ av annonsorgan kan enligt utredningen skapa svårigheter

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 84

för
enskilda tidningar. Tidningarna är tvingade att ta ut högre annons-priser bl.
a. för att de också skall fylla en kvalificerad informationsfunktion. Ett
lokalt annonsblad kan t. ex. ta bart det ekonomiska underlaget för en
lokalredaktion. Det finns, menar utredningen, all anledning att med oro se på
en fortsatt utveckling av annonsbladsmarknaden. Från tidningsbranschens sida
har problemen med annonsblad ägnats stor uppmärksamhet. I ett uttalande från
Svenska Tidningsutgivareför-enmgen (TU) 25 oktober 1974 heter det bl. a.:

att
medlemsföretag bör undvika att vidta åtgärder som minskar marknaden för sålda
reguljära tidningar och att medlemsföretag således inte bör ge ut annonsblad
som konkurrensmedel gentemot andra reguljära tidningar;

att
medlemsföretag, som ser sig nödsakade att ge ut annonsblad i syfte att möta
konkurrens från utom branschen stående annonsblad, bör eftersträva att
utgivningen sker i samverkan med övriga medlemsföretag inom spridningsområdet.

Pressutredningen
delar TU:s uppfattning att samverkan meUan tidningar bör vara ett lämpligt
medel för att möta konkurrensen från annonsbladen. Det finns också exempel på
att reguljära tidningar med framgång har tagit upp. konkurrensen med
annonsbladen eller förhindrat att sådana etablerats. Dagstidningarna torde på
detta sätt ha stora möjligheter att begränsa annonsbladens verksamhet.

Utöver detta anser
utredningen det emeUertid nödvändigt att statsmakterna noga följer
utvecklingen inom denna sektor. I framliden bör det vara en lämplig uppgift för
presslödsnämnden alt göra vidare under-söknmgar av annonsbladens inverkan på
den reguljära pressen. Pressutredningen anser sig inte ha några möjligheter
att bedöma vUka åtgärder som kan aktualiseras i detta sammanhang. TU har i en
skrivelse tUl skatteutskottet (2 maj 1974) pekat på möjligheten alt tiUämpa
differentierade reklamskatlesatser. Pressulredningen framhåller dock att
frågan har tryckfrihetsrättsliga aspekter som ännu inle är tillräckligt
belysta. Om åtgärder skuUe visa sig nödvändiga för att den reguljära dagspressen
inte skaU fråntas väsentliga delar av det ekonomiska tmderlaget för den
redaktionella verksamheten utgår utredningen från att sådana vidtas.

Tidningar
på främmande språk

I
samband med remissbehandlingen av invandrarulredningens betänkande (SOU 1974:
69) Invandrarna och minoritetema har pressutredningen haft att ta ställning
till frågan om stöd tUl sådana tidskrifter som utkommer i Sverige på främmande
språk.

Pressutredningen
ansåg att dét skuUe vara mycket svårt att lösa de aktueUa tidningamas problem
inom ramen för stödet tUl svensk press. Utredningen förklarade att de
principer som fanns för det allmänna press-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 85

stödet
svårligen skulle kunna överföras på tidningar på främmande språk. Stödet tiU
tidningar avsedda för invandrargmpper måste antagligen utformas efter andra
kriterier och fördelas av annan myndighet än presstödsnämnden.

Slutsatsen
blev att invandrartidningarnas problem snabbt borde lösas i annan ordning.
Detta borde enligt pressulredningens uppfattning ske i samband med en
samlad bedömning av invandrarnas situation och de krav som bör ställas på
information till och kommunikation inom invandrargmpper.

Mot
utredningens majoritet reserverade sig ledamötema Winberg och Wikström. Dessa
förklarade att utredningen i dåvarande läge saknade möjlighet att ta ställning till
invandrarulredningens förslag om stöd. De ansåg dock i princip att slöd borde
kunna utgå till de aktueUa tidningama.

Frågan
om stöd tUl utgivningen av tidningar på främmande språk aktualiserades vid
1975 års riksmöte i flera motioner. Konstitutionsutskottet anförde i sitt
betänkande (KU 1975:14) med anledning av motionerna att syftet med presstödet
var att främja en fri debatt och opinionsbildning genom att i första hand
motverka de ekonomiska marknadskrafter som tvingar ett stort antal dagstidningar
alt upphöra med utgivningen. Utskottet förordade i stället alt de ekonomiska
problemen för tidningar som ges ut av olika invandrar- och minoritetsgrupper
skulle övervägas inom ramen för samhällets stöd på invandrarpolitikens område.

Vid
behandlingen av prop. 1975: 26 om riktiinjer för invandrar- och
minoritetspoUtiken m. m. anslöt sig inrikesutskoltet till denna uppfattning.
Enligt utskottets av riksdagen godkända förslag (InU 1975: 6, rskr 1975: 160)
har tidningar och tidskrifter som ges ut här i landet och som riktar sig till
invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige möjlighet till visst ekonomiskt
stöd. Det ankommer på invandrarverket att ta ställning till efter vUka
principer stödet skall utgå. Verket är därvid obundet av de föratsättningar som
gäller för det allmänna presstödet.

Såväl
i konstitutionsutskottet som inrikesutskoltet reserverade sig ledamöter från
folkpartiet och moderata samlingspartiet och anförde att dessa tidningar även
bör erhålla stöd inom ramen för det allmänna presstödet.

Pressulredningen
har ytterligare preciserat sina olika förslag i ett förslag till förordning om
statligt stöd tUl dagstidningar. Detta förslag bör få fogas till
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4.12
Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer
har avgivits av ledamötema Hallvig, Nilsson, Wikström och Winberg. SärskUda
yttranden har avgivits av ledamöterna Hallvig och Karlsson samt experten
Johansson.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 86

4.12.1 Reservation
av ledanioten Hallvig

En
tryckfrihetsrättslig granskning av pressutredningens förslag hade, enligt
reservanten varit angelägen. Med beklagande av att en sådan granskning icke
skett framhåller reservanten att förslaget enligt hans mening på en punkt kan
medföra effekter som ur tryckfrihetspolitiska aspekter ter sig synnerligen
besvärande: majoritetsförslaget innehåller icke någon heltäckande motsvarighet
tUl 17 § i gällande regler för produklionsbidrag.

Reservanten
anser att om förslaget även i denna del skulle godtas av statsmakterna är det
icke uteslutet att olika s. k. högtäckningstidningar, särskilt sådana som redan
uppbär produktionsbidrag, på grund av dels det totala stödet till resp.
lågtäckningstidning, dels spridningsförhållandena inom utgivningsområdet samt
dels övriga på konkurrensen inverkande omständigheter kan konima att drabbas
på ett orimligt sätt.

Det
är enligt reservantens mening nödvändigt att bibehålla den sär

skilda möjlighet att efter noggrann, analys av den ekonomiska situa

tionen i varje sådant fall besluta om bidrag, som inryms i nuvarande

17 §. .

4.12.2 Reservation
av ledamoten Nilsson

Produktionsbidragen

Reservanten
påpekar att utredningens majoritet inte har funnit motiv för att nu föreslå
regler som skulle möjliggöra för kvällstidningama att få produktionsbidrag, för
den händelse de drabbas av ekonomiska svårigheter.

Reservanten
menar att om man är ense om att även kvällstidningar kan drabbas av ekonomiska
svårigheter vore det rimUgt att nu skapa regler som ger alla tidningar Uka
möjUgheter att i händelse av behov kunna ansöka om ekonomiskt stöd.

Enligt
reservantens mening bör de nya presstödsreglema utformas så att de även ger en
kvällstidning möjlighet att, i händelse av ekonomiska svårigheter, kunna ansöka
om bidrag.

Samdistributionsrabatten

Reservanten
anser att en ekonomisk stimulans behövs för att åstadkomma en utbyggd
samdislribulion mellan kvällstidningama. Situationen bland kväUstidningarna
påminner i hög grad om hur morgontidningarna behandlade samdistributionsfrågor
innan rabatten infördes.

När
nu rabatten bland morgontidningarna har lett tiU en utbyggd samdistribution,
finns det, enligt reservanten.anledning att tro att samma rabatt skulle
åstadkomma sanima effekt bland kyällstidningarna.

Även
när det gäller samdistributionsrabatten skall alla tidningar, en-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 87

ligt
reservantens uppfattning, behandlas lika. Samdistributionsrabatt i form av ett
transportstöd bör utgå till kväUstidningar som distribuerar i samverkan.

4.12.3
Reservation av ledamoten Wikström

1.
Pressens roll behandlas enligt
reservanten alltför snävt i utredningens betänkande, i det alt den ses
väsentligen ur politisk och partipolitisk synvinkel. Reservanten anför att om
man inte beaktar tidningarnas funktioner på övriga områden, snöper man dem och
gör knappast rättvisa åt deras breda bevaknings- och informationsuppgifter i
övrigt.

2.
En analys av i vad mån en
skicklig tidningsledning genom ekonomisk planering, försäljningsålgärder och
tillämpning av redaktionella principer kan påverka upplagans slorlek och därmed
tidningens framgång hade enligt reservanten varit av värde.

3.
Reservanten anser att
indelningen av dagspressen aUtför ofta blir , schabloniserad i de
undersökningar pressutredningen har initierat. Att enbart använda sig av ett
blockpolitiskt mönster kan enligt reservanten knappast vara ägnat all göra
rättvisa åt den mångfald och rikedom som karakteriserar den svenska
dagspressen.

4.
Utredningen har enligt sina
direktiv inte haft möjlighet att syssla med skattefrågor, men aUa tidningsmän
torde, enligt reservantens uppfattning, vara överens om att den bästa genereUa
stödåtgärden skulle vara att avskaffa annonsskatten, som bygger på en negativ
syn på annonserna i dagspressen, är diskriminalorisk och sakligt omotiverad.

5.
Reservanten riktar kritik mot
den av utredningen föreslagna dagstidningsdefinitionen. Reservanten hävdar alt
definitionen bygger på en praktisk, politisk värdering där syftet är atl vissa
tidningar skall få slöd, andra falla utanför de aktuella stödformerna.
Kvällstidningar är enligt reservanten uteslutna, vilket han på principiella
grunder inte kan acceptera. Skillnaden i behandling av olika veckotidningar med
avseende på produktionsbidrag och annonsskatt framstår för reservanten som
sakligt omotiverad.

6.
Reservanten anför alt han med
tvekan har kunnat acceptera utredningens förslag till omkonstruktion av
produktionsbidragen. En svaghet är enligt reservanten atl produktionsbidragen
inle tillräckligt stimulerar till återhållsamhet med pappersförbrukning.

7.
Reservanten delar inte
utredningens uppfattning atl det för bedömningen av tidningssituationen på
orter som EskUsluna, Falun, Gävle, Boden och Luleå skuUe vara tillfyllest med
ätt granska täckningstalen i utgivningskommunen. Till detta måste läggas ett
fortlöpande hänsynstagande också tUl relationen mellan totalupplagorna. Utgivningskommunen
som grundval för bedömning är i dessa fall inte till-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 88

räcklig.
Majoriteten hävdar detta beträffande Luleå, men samma resonemang bör enligt
reservanten tiUämpas också i de övriga faUen. En förutsättning för att
reservanten skall kunna acceptera en ny ordning för produktionsbidragen är att
en sådan möjlighet tiU kontinuerligt hänsynstagande också till totalupplagoma
bibehålles.

8.
Utredningen har enligt
reservantens mening inte tillräckligt understrukit att selektiva
produktionsbidrag kan accepteras endast under föratsättning att deras volym
inte blir orimligt stor. Skulle volymen tillåtas växa alltför kraftigt, kommer
avståndet meUan de stödberättigade tidningarna och förstatidningarna lätt att
bli så stort, att förstatidnmgarnas ställning undergrävs och skadas. Ungefär
nuvarande proportioner synes reservanten vara vad konkurrerande förstatidningar
maximalt kan tåla utan att deras ställning hotas.

9.
Statligt stöd till
annonssamverkan kan av reservanten icke accepteras vare sig på principiella
grander eller av praktiska skäl. Principiellt är annonsema en del av
tidningens innehåll och det strider därför, enligt reservantens mening, mot
tryckfrihetsförordningens anda, om staten genom stödåtgärder av selektivt slag
söker påverka tidningamas innehåll, vare sig detla gäUer textdel eller
annonsdel. Från praktiska utgångspunkter synes förslagen om annonssamverkan
grumliga och föga grundade i verkligheten.

10.
Reservanten beklagar alt en
tryckfrihetsrättslig analys och värdering av det selektiva presstödet inte
skett. Man hade vid en sådan, menar reservanten, även kunnat överväga om
principerna för presstödet kan och bör grundlagsfästas.

4.12.4
Reservation av ledamoten Winberg

Reservanten
framhåller att det råder enighet inom pressutredningen om att behov av
ekonomiskt stöd från staten till pressen föreligger. Tidningsutgivning bör
visserligen enligt reservantens mening åtminstone till viss del ses som en del
av ordinär företagsamhet inom ramen för ett fritt näringsliv. En vital och
rikhaltig press finner dock reservanten vara. av utomordentligt viktig
betydelse för ett moderat folkstyre. Pressen får därmed åtskilliga uppgifter
som kan sägas ha "offentligrättsliga" inslag Det är därför nödvändigt
för staten att på lämpligt sätt lämna stöd till pressen i syfte att bevara
tidningsföretagens mångfald.

Pressens
speciella uppgifter som en del i folkstyret bl. a. genom dess bevakning och
kontroll av samhällets offentiigrättsliga organ gör, enligt reservanten, att
särskild, varsamhet måste iakttas vid utformningen av det statiiga stödet för
att garantera pressens självständighet.

Reglerna
för presstödet fyUer, menar reservanten, inte tre krav som måste ställas på
utformandet av ett samhällsstöd tiU dagspressen. Dessa tre krav är att stödet
måste vara av generell natur, att det inte får, vara diskriminerande i det
avseendet att det i främsta rummet är förmånligt.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 89

för
tidningar företrädande vissa politiska åsiktsriktningar och att det inte får
vara konkurrenssnedvridande. Ju större belopp som anslås över budgeten och ju
större belopp som vissa tidningar kontinuerligt får i förhållande till de som
inte får, desto starkare framstår för reservanten risken alt konkurrensmomentet
mellan olika tidningar förändras, sned-vrids eUer t. o. m. upphör. Alltmer
närmar man sig då, hävdar reservanten, gränsen när tidningar som hittUls
kunnat arbeta utan produktionsbidrag inte längre förmår göra det därför alt
produktionsbidragen driver upp kostnaderna. Kraven på att bidragen skall vara
av generell natur och så utformade att de så långt möjligt undviker en
konkurrenssnedvridande effekt får då, enligt reservanten, allt större tyngd.

Presstödet
kan enligt reservanten uppfattas som orättvist om det utformas så att det tUl
övervägande del gynnar den press som kan sägas företräda visst eUer vissa
partiers åsikter. Inte heller ur denna aspekt finner reservanten att nu
gällande regler går fria från kritik.

Svaghetema
i det nuvarande produktionsbidragssystemet ålerfinns enligt reservantens mening
i allt väsentligt även i det föreslagna systemet.

Reservanten
beklagar att någon tryckfrihetsrättslig analys och värdering inte företagits.

Vid
en samlad bedömning av skälen för och emot det föreslagna produktionsbidragssystemet
har reservanten kommit till att så många främst principiella invändningar
finns mot det att det bör avvisas. Han kan alltså inte biträda
majoritetsförslaget om produktionsbidrag grundat på lågtäckningsprincipen.

När det gäller frågan om
hur reglema för stödsystemet bör utformas visar pressutredningens mycket
ingående analyser enligt reservantens bedömning att det är utomordentUgt svårt
för att inte säga nästan helt . omöjligt att skapa sådana regler som inte ger
några otillfredsställande effekter.

De
vägar efter vUka man skulle kunna söka en lösning kan vara två. Reservanten
anser att det kan finnas skäl för staten att ge pressen ersättning för dess
kostnader för inköp av papper och för distributionen av den färdiga produkten.

Ersättning
för eller subvention av papper bör, enligt reservanten, i princip tiUkomma alla
dagstidningar. I syfte att underlätta för mindre tidningaK att konkurrera med
större bör stödet kunna ges en regressiv utformning som innebär att,-tidningar
med mindre upplaga per års-exemplar får större stöd än tidningar med större
upplaga.

Det
finns, enligt reservanten, vidare anledning att överväga huravida inte
nuvarande samdistributionsrabatt bör utbyggas så att den mer får formen av ett
transportstöd. Skulle däremot den nu gäUande tekniska utformningen av
samdistributionsrabatten behåUas finner reservanten att ett ökat stöd lätt kan
nås genom att rabattbeloppet per exemplar

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 90

(f.
n. 3 öre) höjs till ett högre belopp (varje öre torde f. n. dra en total
kostnad av ca 8 milj. kr.).

Då
utredningens samtliga övriga ledamöter står bakom förslaget om
produktionsbidrag anser reservanten det vara mindre meningsfullt att mer i
detalj utforma det av honom antydda alternativet. Reservanten understryker
dock att även med detla som grund bör- vad utredningen har anfört om
storstadslidningamas såväl betydelse som svårigheter beaktas.
Storstadstidnmgama bör därför i reservantens altemativ placeras i en särskild
grapp till vUken bör fördelas ungefär samma belopp som totalt kommer att ulgå
till dem enligt den av utredningen föreslagna produktionsbidragsprincipen.

Det
finns andra åtgärder som enligt reservantens uppfattning skulle vara av
positivt värde för tidningsbranschen som helhet och alltså vara generellt
verkande. En är borttagande av den reklamskatt (annonsskatt) som drabbar
dagspressen, en annan är att staten i väsentligt större utsträckning än f. n.
utnyttjar dagspressen för information om olika samhällsfrågor och lämnar
ersättning för detta.

Vad
gäller pressutredningens övriga förslag biträder reservanten med

ett undantag dessa med den i första hand tekniska justering som

kan bli erforderlig för var och en av dem på grand av att han avvisar

förslaget om produktionsbidrag. Ett av förslagen samverkan inom

annonsförsäljning kan reservanten dock inte biträda. Det saknas en

ligt reservantens mening all anledning för statsmakterna alt söka på

verka enskilda tidningars innehåll vUket blir fallet med det föreslagna

bidraget för annonssamverkan. Med hänsyn till att bidragen i övrigt av

ses komma att bli av förhållandevis ringa slorlek kan reservanten om

än med viss tvekan acceptera dessa oaktat de innebär former av se

lektiv bidragsgivning.

4.12.5
Särskilt yttrande ay ledamoten Hallvig Förslaget om annonssamverkan

I
yttrandet redovisas tre omständigheter som gjort att ledamoten Hallvig anslutit
sig tUl förslaget om etl speciellt stimulansbidrag vid s. k. annonssamverkan:

1.
Lågtäckningslidningar, som inle
i högre grad än som nu genomsnittligt är fallet kan erbjuda allmänheten fyllig
information från i första hand lokala annonsörer, saknar enligt ledamoten
Hallvigs mening på sikt reella möjligheter att hävda sig på tidningsmarknaden.

2.
Enligt förslaget avgör
vederbörande tidningsutgivare själva och således utan någon form av statiigt
tvång om de skall inleda en sådan samverkan ellei" avstå därifrån.

3.
Enligt förslaget skaU en
annonsör inte tvingas att placera en annons i' en viss tidning. Varje annonsör
skaU säledes ha rätt att begära placering i endast en av de i samprojektet
deltagande tidningama.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 91

Om
förslaget hade innefattat någon form av myridighetstvång till samverkan hade
ledamoten Hallvig på tryckfrihelsrättsliga grunder ansett sig böra avvisa
detsamma.

Kvällspressen

I
yttrandet hävdas att en närmare analys av kvällspressens utvecklingsvillkor
hade bort ske inom utredningens ram. Av principiella skäl hade ledamoten
Hallvig helst sett alt regelsystemet riär det nu framlägges i reviderat
skick hade innefattat "en möjlighet alt stödja även en i huvudsak
lösnummerförsåld dagstidning, om denna skulle kunna sägas ha samma ekonomiska
svårigheter som lågläckningstidningar inom abonnerad press i allmänhet kan
redovisa.

4.12.6
Särskilt yttrande av ledamoten Karlsson

1.
Ledamoten Karlsson riktar kritik mot den analys uiredningen gjort i

betänkandets
kapitel 4 och 5.

I
yttrandet anförs att som en röd tråd i hela pressulredningens arbete har gått
hur man skall undvika de ulslagningsmekanismer som hotar alt genom omfattande
lidningsdöd i realiteten likvidera pressfriheten. Får dessa ekonomiska lagar
och tendenser fritt råda kan endast de som har , starka finansiella resurser
som behärskar annonsmarknaden och som redan har monopolställning göra sig
gällande. Utslagningsmekanismens främsta kraft är och har hela liden varit
penningmakt och dominerande ställning på annonsmarknaden.

I
kapillena om pressideologier finns delta med, men som en sido- och underordnad
fråga. Ideologierna presenteras enligl yttrandet i ett lufttomt rum.

I
yttrandet hävdas att uppläggningen av den ideologiska diskussionen

i betänkandet är ganska ofruktbar och att dess beskrivning av den marx

istiska uppfattningen är felaktig. ~

Enligt
yttrandet står frågan om pressfriheten ur iriarxistisk synvinkel alltid
förbunden med frågan om vems pressfrihet det gäUer.

Gäller
det pressfrihet endast för dem som har pengar att köpa trycke- ' rier,
redaktioner och andra medel för att avleda folkets uppmärksamhet eller ge dem
en felaktig inställning lUl de stora och avgörande samhällsfrågorna? Eller
handlar pressfriheten om hur de arbetande människorna skall få möjlighet att få
sina grandläggande och livsviktiga frågor diskuterade?

En
sådan diskussion leder enligt yttrandet tUl ökad aktivitet för samhälleligt
uppbyggande och till ökad medvetenhet om rätten och skyldigheten att medverka.
I vårt land betyder detta bland annat ökade möjligheter för folkrörelserna att
göra sin stämma hörd.

Pressen
spelar, hävdas det i yttrandet, därvid inte någon självständig ToU. Den är ett
instrument och ett mycket viktigt instrument för

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 92

de
samhälleliga kraftemä. Dess roll och betydelse växer när den bidrager till att
öka och fördjupa medborgarnas samhäUeliga aktivitet. , 2. Vid samverkan inom
annonsförsäljning ger förslaget inte skydd åt svagare icke-deltagande part.
Sådana bestämmelser och anvisningar måste enligt ledamoten Karlsson, utarbetas
att presslödsnämnden vid sin behandling uppmärksammar, detta problem.

4.12.7
Särskilt yttrande av experten Johansson

När
det gäller samverkan inom annonsförsäljningen talar, enligt yttrandet, många
skäl för att utredningens förslag inte på ett tiUräckligt effektivt sätt leder
till önskat resultat.

I
yttrandet noteras att avsikten med samförsäljning av annonser är att ge läsarna
en reell valfrihet mellan olika redaktionella produkter, att försöka hindra
uppkomsten av nya tidningsmonopol, att 'stärka dagspressens ställning gentemot
andra medier och alt stärka lågtäckningstidningarnas konkurrenskraft.

Utredningens
förslag irinebär i första hand att tidningar iried inte aUtför stora skUlnader
i täckning kan samverka. Den målsättningen finner experten Johansson inte
tillräcklig då presspolitiken bör utformas på ett sätt som gör det möjligt även
för läsare av mindre tidningar atl erhålla samma annonsinformation. Tidningar
med liten spridning i konkurrensområdet eller med små upplagor torde inle
kunna delta i samverkan av ekonomiska och rationella skäl.

I
yttrandet föreslås i stället följande.

Reglema
för samverkan bör utformas så att de syftar tiU samverkan mellan två tiU tre
tidningar inom samma område/region. Samverkan skall omfatta de lokala annonsema
för alt kunna berättiga till stöd. Omfattar samverkan riksannonser skall även
stöd utgå för denna del..-

För
samtliga annonser, som säljs' i samverkan, skall priset fastställas gemensamt.
Annonspriset för dem som av något skäl bara vUl använda en tidning skall uppgå
tUl mmst 75 % av det fastställda priset för samverkansannonser.

Bidrag
skall bara kunna- utgå tUl projekt där minst en av tidningama erhåller
produktions- eller utvecklingsbidrag.

Bidraget
för denna samverkan bör utgå med 10 % på de annonser som är föremål för
samverkan. Detta bidrag bör fördelas Uka mellan' tidnmgama. Om någon tidning
med 1530 % täckning på utgivningsorten ingår i samverkan bör bidraget utgå
med 12 % på intäktema.

Bidraget
skall ulgå under fem år.' Annonsintäkterna i övrigt skall fördelas på samma
sätt under hela stödperioden.

Delta förslag innebär,
liksom utredningens,, att samverkan skall vara ' frivillig.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 93

5
Remissyttranden

5.1 Synpunkter
på utredningens analys

Flertalet
av de remissinstanser som kommenterar utredningens analyser och beskrivningar
av pressens hiltUlsvarande utveckling och nuvarande situation finner dem väl
tmderbyggda. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att utredningeris arbete i
dessa delar bör kunna utgöra ett utmärkt underlag för bedömning av hur en mera
långsUctig presspolitik skall utformas. Samma bedömning görs av Svenska
Journalistförbundet. Svenska Pressbyrån AB anför dock alt utredningen inte har
varit tillräckligt detaljerad i sin beskrivning av olika tidningsgruppers
utveckling under den gångna delen av 1970-talét.

Framtidsperspektiven har
enligt TU ägnats mindre intresse. TU finner detta beklagligt och menar att
utredningen bygger på ett mycket bräckligt underlag vid dess bedömningar av
dagspressens möjligheter att hävda sig på sina marknader under den närmaste
tioårsperioden. TU finner det anmärkningsvärt att utredningen i så liten
utsträckning har försökt belysa och analysera.hur de marknadsmässiga
föratsättningama för dagspressen kan antas komma att utvecklas under denna
period. Utredningens optimistiska slutsatser om tidningamas utvecklingsmöjligheter
framstår enligt TU, mot bakgrand av pressulredningens bedömningar i fråga om
upplage- och reklammarknademas utveckling, som överraskande och dåligt
underbyggda.

Länsstyrelsen
i Hallands län och Publicistklubben efterlyser mera långsiktiga prognoser över
pressens utveckling än den-av utredningen behandlade tioårsperioden.

Pressutredningens
analys av morgondagens massmediemarknad och dagspressens relation till och
eventuella konkurrens från andra medier behandlas utförligt av främst
radiouiredningen och Sveriges Radio. Dessa båda remissinstanser delar
utredningens bedömning att massmedieutvecklingen inom den närmaste tioårsperioden
irite kommer att medföra sådana förändringar som radikalt kan påverka pressens
ställning. Även beredskapsnämnden för psykologiskt försvar menar att starka
skäl talar för denna slutsats men anser att problemet dock bör ägnas
ytterligare uppmärksamhet.

5.2 Principiella
ståndpunkter

5.2.1
Massmediernas uppgifter

Huvuddelen
av remissinstanserna delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning
att det övergripande målet för mediepolitiken bör formuleras utifrån mediernas
betydelse för den svenska demokratin.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 94

Delsamma
gäller preciseringen av mediernas uppgifier i de fyra huvudpunkterna
information, kommentar, granskning och gruppkommunikation.

Sveriges
Radio invänder, vad gäller informations- och kommentar-funktionerna, mot utredningens
uppfattning att kravet på opartiskhet skulle göra det svårt för etermedierna
att knyta an tih grupper och organisationer, ge information till
förtroendevalda om stämningar och opinioner eller att fristående eller som
språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeenden i samhället.
Sveriges Radio betonar att man visserligen inle kan gå organiserade eller
oorganiserade gruppers ärenden men att frågan om opartiskhet skall bedömas
utifrån programutbudet i dess helhet. Inom ramen för delta kan etermediema
dock spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för partskommentarer från
olika intresseriktningar. Radioutredningen anför liknande synpunkter.

Landstingsförbundet
anför i sitt yttrande att en väl utvecklad kommunal självstyrelse föratsätter
atl medborgarna har goda möjligheter tUl medverkan och insyn i den kommunala
verksamheien. Pressen spelar i det avseendet en viktig roll. Utvecklingen under
de senaste årtiondena med tidningsnedläggelser har enligt förbundet inneburit
att mångfalden i informations- och opinionsulbylet minskat; I vissa områden har
tidningskoncentrationen lett tiU stark ensidighet i åsiklsförmedlingen.
Förbundet betonar att pressen inte bara har betydelse som informationskälla
utan även som foram för debatt och övrig opinionsbildning. Det framstår därför
enligt förbundet som mycket angeläget att det finns ett allsidigt pressutbud
som kan spegla den lokala opinionen och främja en vidgad kommunikation meUan
olika medborgargrupper.

Svenska
kommunförbundet menar alt dagspressens betydelse för kommunerna och de
politiska partierna framstår mycket klar i olika undersökningar som gjorts.
Dagstidningen är enligt förbundets uppfattning en väsentlig kanal mellan kommun
och invånare och i många fall är del kommunala materialet av betydande
omfattning i framför allt lokalpressen.

Några
remissinstanser, bl.a. Svenska. Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå
Förbundet, anser att utredningen överbetonat pressens politiska roU och härvid
bortsett från dess övriga funktioner. Även TU delar denna uppfattning och
framhåller i sitt yttrande att utrednmgen synes ha förbisett att många
dagstidningar i ganska ringa utsträckning betonar sin partipolitiska
tillhörighet och främst strävar efter att förmedla mångsidig information saml
alt flertalet tidningar och tidskrifter även ger sin läsekrets information om
hem, hushåll och en mängd andra ting, som saknar politiska inslag, och dessutom
skänker läsarna förströelse och underhållning av olika slag. Den statliga
presspolitiken bör enligt TU utgå från samtiiga de funktioner som ohka medier

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 95

faktiskt
fyUer även för att tiUgodose läsarnas skiftande behov av vardagsinformation
och underhållning.

Statens
kulturråd, länsstyrelsen i Stockholms län, radioutredningen och Sveriges Radio
framhåUer bland andra funktioner hos pressen främst dess roll på kulturens
område. Så anför exempelvis kulturrådet alt det även inom kulturområdet är
nödvändigt med kommunikation i form av god nyhetsbevakning och livaktig debatt.
Dagspressen har här enligt kulturrådets mening en bärande roll och kan anses
som en integrerad del av kulturlivet.

Radioutredningen
instämmer i pressutredningens slutsals alt etermedierna på inget område kan
ersätta pressen men väl komplettera den. Radiouiredningen framhåller dock alt
det kan uppfattas så att utredningen väl kraftigt framhäver massmediemas
politiska roll i samspelet med statsmaktema och organisationslivei.

Enligt radioutredningen är
del dock självklart att pressutredningens synpunkler måste tolkas så, att
massmedierna spelar en viklig roll också för information på andra områden än
det samhälleliga och för förmedUng av kulturellt och upplevelseskapande stoff.
Ett samhäUeligt ansvar för och stöd till massmedierna kan enligt
radiouiredningen motiveras inte endast med deras betydelse för att vårt
demokratiska samhällsskick skall fungera väl utan också med deras betydelse i
kulturpolitiskt avseende.

Radioutredningen
framhåller dock alt även om man betonar ylterligare funktioner hos massmediema
som väsentliga utöver dem som framhävts av pressulredningen leder delta inle
lill andra slutsatser om vilka mål samhäUet bör ha med sin massmediepolitik än
dem pressulredningen från sina utgångspunkter dragit.

Nämnden
för samhällsinformation framhåller att inom samhällsinformationen är pressens
annonsfunktion väsentlig.

Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåller att tidningama
fyller en mycket viktig funktion i vår marknadsekonomi. Genom pressens försorg
får nämligen producenter och distributörer av varor och tjänster möjlighet att
upplysa allmänheten om det utbud som står tUl medborgarnas förfogande och om de
priser olika varor och tjänster betingar. Beiräffande pressens funktioner ur
läsarnas synvinkel betonas i yttrandet alt medborgarna har intresse av alt få
inte endast politisk information ulan också aUsidig varuinformation. Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåUer att det av
pressutredningens egna undersökningar framgår att medan textinnehållels
omfattning är relativt konstant, annonsinnehållet växlar desto mer. Detta är
enligt Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte den
informationsdemokrati, varom regeringsformen talar. Eftersom alla konsumenter
får betala samma reklam-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 96

kostnad
i varupriset, trots alt de som bor på en ort med én liten dagstidning
uteslängs från information om varan, tillgodoses inte glesbygdsbornas
grundlagsskyddade rätt till varainformation.

5.2.2 Mål
för presspolitiken

Samtliga
remissinstanser instämmer i eUer lämnar utan erinran utredningens åsikt att
målet för presspolitiken är att det skaU finnas.en mångfald på
tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en
allsidig debatt och opinionsbildning.

Så
anför exempelvis Svenska kommunförbundet att det är nödvändigt att understryka
pressens roll i det demokratiska systemet. Det kommenterande och
granskande.momentet i dagspressens arbete är, framhåller kommunförbundet, ett
viktigt inslag i den demokratiska dialogen och processen. Med färre tidningar
och framför allt, där man saknar tidning eller en är den enda dominerande,
blir det enligt kommunförbundet en mycket otillfredsställande situation, även
när det gäller information i samhällsfrågor. Den lokala debatten behöver ofla
stimuleras och det kan bl. a. ske genom en effektiv och vaken dagspress, där
rösternas mångfald utgör grunden för en i verklig mening demokratisk belysning
av frågor som angår invånarna, och detta kan inle ersättas av en beställd,
betald kommimal information. Kommunförbundet framhåUer också dagspressens
betydelse för samhällsundervisningen i skoloma.

Kommunförbundet
betonar därför att det måste anses vara av betydelse att åtgärder vidtas som
inte bara ger de dagstidningar som nu brottas med svårigheter förmåga att leva
vidare utan även eventuellt nya möjligheter all komma tiU.

SAF
anför att tidningsutbudet särskilt om tidskrifterna medräknas trots allt är
tämligen rikligt och att tidningsföretag knappast kan göra anspråk på att
lämnas utanför den strukturomvandling som kännetecknar näringslivet i övrigt.

5.2.3 Frågan
om statligt stöd till pressen samt dess inriktning

Samtliga remissinstanser tiUstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

atl
staten även fortsättningsvis skall stödja pressen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att nedläggningarna och fusionerna inte kan hejdas ulan
stödåtgärder till pressen. Om inte stödåtgärder lUlgrips kan oberoendet,
enligt länsstyrelsens mening, komma alt gälla så få tidningar att det blir
värdelöst.

Länsstyrelsen
anför vidare att inte minst mot bakgrand av den tid-ningsslruklur som präglar
Stockholms län och landets huvudstad åtgärder som motverkar ytterligare
utglesning och utarmning av pressen är av yttersta vikt. Länsstyrelsen framhåller
också att i Stockholm saknas helt tillgång till en socialdemokratisk
morgontidning och att den ena av

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 97

de
två återstående konkurrenttidningarna. Svenska Dagbladet, skulle råka i akuta
svårigheter om presstödet upphörde eller som ibland förespråkas i den
allmänna debatten de anslagna medlen fördelades -efler genereUa principer.

Länsstyrelsen
ansluter sig således oreserverat tiU utredningens bedömning att fortsatt
statligt presstöd behövs.

Svea
hovrätt framhåUer att ingen i dag torde bestrida att statliga stödåtgärder är
oundgängliga. Hovrätten ifrågasätter sålunda inte rikligheten av bedömningen
att omfattande bidrag kommer att vara nödvändiga också i fortsättningen, även
med de mest intensiva och yrkesskickliga insatser av ledning och personal inom
tidningar i underläge.

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar anför att de genom ekonomiska svårigheter föranledda
tidningsnedläggningar som har skett under de senasie decenniema är en förlust
för det psykologiska försvaret. Utan stödåtgärder synes ylterligare
tidningsnedläggningar inle kunna undvikas och beredskapsnämnden betonar därför
alt stödåtgärder för pressen torde ha stor betydelse för det psykologiska
försvaret.

Flertalet
remissinstanser uttalar alt presstödet bör vara selektivt.

Massmediekoncentrationsutredningen
anför att presstödet indirekt förhindrar förelagskoncentration och påverkar
struklurutvecklingen genom att stärka konkurrensförmågan och därmed
livskraften hos de svagare företagen. Stödåtgärderna tar, enligt
massmediekoncenlrationsul-redningen, direkt sikte på alt undanröja de särskilda
ekonomiska svårigheter som ofta möter de i förhåUande till sina närmaste
konkurrenter mindre företagen i tidningsbranschen och som i många fall utgör
den egentliga orsaken till uppkomsten av företagskoncentralion.

Enligt
massmediekoncentrationsulredningens bedömning har stödet bhvit en nödvändighet
som inle kan ersättas av andra åtgärder.

TU
understryker atl de olika former av presstöd som införts under de senaste åren
för en rad lågtäckningslidningar varit en föratsättning för fortsatt utgivning.
Presstöd av denna karaktär måste enligt TU således ulgå även i fortsättningen.
TU anser också att det är av vital betydelse alt statsmakterna vid sidan av de
mer eller mindre selektiva stödformerna med hänsyn till tidningsbranschens
otillräckliga lönsamhet överväger åtgärder som kan väsentligt förbättra del
aUmänna pressklimatet i Sverige.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att en mångfald på pressområ-det knappast kan uppnås
utan en viss selektivitet i stödets utformning. Länsstyrelsen anför vidare att
i vårt samhälle, där marknadskrafterna lämnas relativt fritt spelram, verkar
dessa selektivt till förmån för en allt större lidningskoncenlralion. De slörre
tidningarna har, enligl länsstyrelsen, relativt stark ställning och tenderar
att förbättra denna medan de mindre tidningarnas ekonomi blir allt svagare. Ett
selektivt presstöd måste enligt länsstyrelsens mening därför accepteras.

7
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 131

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 98

SAF,
Publicistklubben och NO anser dock att principieUt är elt generellt verkande
stödsystem att föredra.

SAF
hyser i princip sympati för vissa tankegångar i ledamoten Win? bergs
reservation, men anser det nödvändigt alt hjälpen fortsätter I lämpliga former
för alt en ny nedläggningsvåg skall kunna förhindras..

Enligt
SAF:s mening bör presstödet vara genereUt verkande och får framför allt inte
ges en sådan utformning att det speciellt premierar tidningar som
representerar vissa politiska partier. Lika väsentligt är, enligt SAF, att
stödåtgärderna inte tUlåls snedvrida konkurrensläget. SAF anser inte att detta
tiUgodoses vare sig inom det nuvarande presstödet eller i pressutredningens
betänkande.

Publicistklubben
framhåller att man står fast vid sina principiella betänkligheter mot
selektiva åtgärder men eftersom presstödet förefaller vara nödvändigt i dagens
situation om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas vill dock
Publicislklubben inle motsätta sig de konkreta åtgärder utredningen föreslår i
syfte alt hindra lidningsnedlägg-ningar och skapa möjligheter för en större
rörlighet på marknaden.

5.2.4
Tryckfrihetsrättsliga aspekter

TU
och GAI anser att en tryckfrihetsrättslig prövning av utredningens förslag bör
göras. Liknande tankegångar framförs av massme-diekoncenlrationsulredningen.

Svea
hovrätt behandlar utförligt de tryckfrihelsrättsliga frågorna:

Frågan
om förhållandet mellan det statliga presstödet och TF har, såsom redovisas i
belänkandet, belysts i olika sammanhang. Enighet råder om att StatUga
stödåtgärder är möjliga så länge de inte ges en sådan utformning, att de
strider mot förbudet i 1 kap. 2 § TF mot åtgärder som innebär hinder för
tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter, dvs. under förutsättning
att de inte får väsentliga negativa konsekvenser för skrifter som inte får
något slöd. Hovrätten utgår ulan närmare diskussion från denna i dag allmänt
godtagna ståndpunkt. Varken mot det nu förekommande presstödet eller mot det
reformerade stöd, som föreslås av 1972 års pressutredning, torde några befogade
invändningar kunna resas utifrån denna ståndpunkt.

Det
sagda innebär emellertid inte att en vidare principdiskussion från

tryckfrihetsrätlshg utgångspunkt är obehövlig. Tvärtom är en sådan dis

kussion enligt hovrättens mening i hög grad angelägen. Vad som före

kommit är kort uttryckt att den ideologi, på vilken vår pressrätt av gam

malt har byggt, ändrats i grunden. Detla har närmare utvecklats av 1972

års pressulredning. I belänkandet (s. 25 f) betecknas den gamla synen

som en frihetiig pressideologi medan den i dag förda presspolitiken be

skrivs som en på frihetiig grund baserad ansvarsideologi. Utan att ingå

på någon närmare diskussion i ämnet anmärker hovrätten, att utred

ningens beskrivning framstår som riklig och att det nya synsättet måste

accepteras. Frågan blir vUka konsekvenser lagstiftaren bör dra av detla

förhållande. t

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 99

Hovrätten
framhåller vidare att den kvalificerade rättsliga regleringen tenderar att få
allt mindre betydelse genom tillkomsten av ständigt nya utredningar samt
författningar av lägre valör och mindre beständighet och alt dessa
förhållanden inger betänkligheter.

Svea hovrätt anför vidare
att en betydande svårighet vid en eventuell grundlagsreglering är att
presstödet i väsentlig mån måste vara selektivt och att hovrätten i detta
avseende delar pressutredningens uppfattning. Det är emellertid, enligt
hovrätten, föga tUltalande med en ordning enligt vilken stödåtgärder och
omläggningar av principema för dessa anses godtagbara, om de bara kan bedömas
i stort verka i "yttrandefrihetens intresse". Eftersom statligt
presstöd nu förekommit åtskUliga år anser hovrätten att det borde vara möjligt
att konstruera vissa spärregler av grundlagskaraktär.

Hovrätten
anför vidare:

Elt
annat viktigt syfte med en grundlagsreglering skulle vara alt ge ökad stadga åt
systemet och förankra den av pressutredningen omfattade principen, att
utrymmet för godtycke måste reduceras till ett minimum. Vi har, som hovrätten
redan framhåUit, ännu inte nått ett system som fyller rimUga krav från dessa
synpunkter. Det finns rentav fog för att anse det föreliggande förslaget
innebära en försämring härvidlag. Det innehåUer ett ökat antal stödformer, av
vilka flertalet föratsätter ett stort mått av skönsmässig prövning. Den
stödform som har fått den mest generella karaktären är produktionsbidragen, men
för dessa föreslås omläggningar av grandprincipema, främst genom övergång tUl
hushållstäckning som bidragskriterium och genom införande av begreppen
fådagars- och flerdagarstidningar. Genom att man ej ens diskuterar möjligheten
av en indexreglering, är det vidare sörjt för att nya beslut måste fattas inom
kort av slatsmaktema.

Hovrätten vill i detta
sammanhang framhålla, att även de frågor som behandlas av
massmediekoncentralionsutredningen bör omfattas av överväganden kring en ny
grandlag. I det föreliggande belänkandet förs vissa något diffusa resonemang om
att "tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion" (s.
290).

En
grundlagsreglering av de här aktuella frågorna kan givelvis inte bU omfatlande
men kan få en väsentlig betydelse från principiella synpunkler. Flertalet
materiella regler måste intas i författningar av lägre valör. Hovrätten ser som
angeläget att de meddelas i form av lag och alltså beslutas av riksdagen, inle
som enligt del föreliggande förslaget i form av förordning.

Också
massmedieutredningen tar upp frågan om grandlagsfästande av principerna för
presstödet och anför alt en grundlagsram för presstödet knappast skulle kunna
innehålla något i sak utöver den allmänna princip som redan nu är
grundlagsfäst: att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåll får hindra
dess utgivning eller spridning samt att åtgärderna inle får medföra
begränsningar i utgivarens rätt att bestämma över innehållet. Om även mer
detaljerade bestämmelser skulle införas i grundlagen, skulle detta kunna
fördröja genomförandet även av press-stödjande åtgärder som uppenbart inte slår
i strid mot tryckfriheten.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 lOO

Massmedieutredningen anför vidare att om grundlagen skall
omfatta även radio och film bör en grundlagsreglering av det statliga stödet
gälla även dessa medier. Grimdlagsregler om stödåtgärder måste för dessa medier
inrymma ett medgivande att hänsyn får tas tUl kvaUteten hos framställningarna
men sådana krav bör inte enligt massmedieutredningen komma i fråga beträffande
de medier som har en mera utpräglat nyhetsförmedlande och åsiktsbildande
fimktion. Med hänvisning tUl det anförda avråder massmedieutredningen från en
närmare grandlagsregle-ring av principerna för presstödet.

Sammanfattningsvis uttalar massmedieutredningen som sin
uppfattning att pressutredningens förslag inle strider mot tryckfrihetsförordningen.

TU hävdar att en successiv ökning av de selekliva
produktionsbidragen till vissa tidningar kan innebära att de tidningar som
blir lolllösa därigenom allvarligt hindras i sin spridning varför slödåtgärdema
skulle kunna utgöra ett hinder i grandlagens mening. En granskning av denna
fråga bör, enligt TU, företas av särskild tryckfrihelsrättslig expertis.

I den tryckfrihetsrättsliga granskningen bör hänsyn tas
även till de indirekta skatter som belastar tidningar och tidskrifter. Den
skattemässiga differentiering meUan olika slag av tryckta skrifter som f. n.
råder innebär nämligen enligt TU en risk för otillåtliga ingrepp i
tryckfriheten.

Tryckfrihetsrättsliga aspekter som anförts av
remissinsianserna på de olika förslagen kommer jag att redovisa i anslutning
till varje särskild fråga.

5.3 Synpunkter på utredningens förslag

5.3.1 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser betonar inledningsvis det statiiga
presstödets betydelse för den svenska dagspressen. Länsstyrelsen i Stockholms
län anför exempelvis:

Ett slatligt presstöd har nu funnits i Sverige under ett
antal år. Man kan inte undgå att inse dess betydelse om man jämför
dagstidningssituationen i Sverige med situationen i övriga västerländska
demokratier. En förödande tidningskris råder i andra länder. I Sverige har
nedläggningarna bromsats under presstödets tid. Sedan 1968 har egentligen bara
en dagstidning upphört med sin utgivning, nämUgen Göteborgs Handels och
Sjöfartstidning, som emeUertid med presstöd utkommer på nytt som
endagstidning sedan början av året. Det finns säkert flera orsaker till att vi
lyckats undgå de senasie årens inlernationeUa tidningskris. Vårt förbud mot
reklam i TV och radio och den svenska fackliga rörelsens förstående insläUning
tUl rationaliseringsåtgärder inom tidningsproduktionen har säkert inverkat.
Presstödets stora betydelse anty-des emeUertid av att brytningen av
nedläggningstendensen sammanfaUer med insättandel av presstödet.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 101

I
samband med diskussionen av presstödets betydelse tas i flera yttranden upp
Vissa av de begränsningar i pressulredningens uppdrag som följer av direktiven.

Ett flertal
remissinstanser kritiserar det förhåUandet att utredningen haft att arbeta inom
oförändrade ekonomiska ramar. De föreslagna ekonomiska ramama sätter enligt
LO:s uppfattning inte ens tidningama i rörelse för att utvecklas mot den
standard utredningens egen presspofi-tiska målsättning anger och räcker inte
för att hindra nya nedläggningar. LO hänvisar till de höjnuigar av
produktionsbidragen som fått göras åren 1972 och 1974 och menar att utan dessa
höjningar skulle snedvridningen av presslrakturen fortsatt ännu snabbare. Det
framstår enligt LO som helt klart alt ytterligare kraftiga höjningar, utöver
pressulredningens förslag, måsle komma mycket snart om inte nedläggningar av
tidningar eller inskränkningar av tidningamas utgivning på nytt skall få en
förstärkt aktualitet.

Behovet av vidgade
ekonomiska ramar för stödet påtalas även av Svea hovrätt,
massmediekoncentrationsutredningen, länsstyrelserna i Blekinge och Hallands
län, TCO, Publicistklubben, Journalistförbundet, Grafiska fackförbundet och TU.

Massmediekoncenträtionsutredningen,
SAF och Publicistklubben framhåller dock att stödet inte får tUlåtas växa
obegränsat. Massmedie-koncentrationsutredningen anför att starkt förhöjda bidrag
vid bibehållen fördelning kan komma att förrycka konkurrensförhållandet mellan
olika tidningar på sådant sätt alt bidragen blir ett hot mot utgivningen av
tidning som inle åtnjuter bidrag. Risken härför är enligl
massmedie-koncenlrationsutredningen, särskUt stor på de s. k. konkurrensortema,
där två eller fler tidningar befinner sig i direkt inbördes konkurrens.

TU
anför att i direktiven till utredningen har skattefrågor undantagits från
utredningsuppdraget. TU anser emellertid att beskattningsfrågoma särskilt
efter införandet av den särskUda skatten på annonser och reklam har så stor
betydelse för pressens ekonomi att den ekonomiska beskrivningen och analysen
bUr ofullständig om inte hänsyn tas till effekterna av de skatter som berör
pressen. Liknande synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

TU
vidhåller sin tidigare uppfattning att den särskilda skatten på annonser och
reklam bör avskaffas. TU framhåller vidare att tiU följd av att enbart
produktionen och inte som faUet är beträffande tidningsannonser även
distributionen av reklamtrycksaker beskattas har direktreklamen som medium
kommit att gynnas av reklamskatten. Däratöver diskrimineras, enligt TU,
pressen genom att även icke-kommersiel-la meddelanden beskattas då de införs i
tidningar men ej då de distribueras som direktreklam.

F.
n. medges inte annonsblad grandavdrag vilket enligt TU:s uppfattning är
logiskt. TU framhåUer dock att de regler som tUlämpas är så-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 102

dana
att flera publikationer söm rätteligen borde hänföras till kategorin annonsblad
kommit i åtnjutande av grandavdrag.

Också SAF och GAI, som i
princip förordar ett generellt verkande stödsystem, anser att reklamskatten bör
avskaffas. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte bidraget till
annonssamverkan och reklamskatten borde ses i ett sammanhang.

Massmediekoncentrationsutredningen
och postverket konstaterar att det inle ankommit på pressutredningen alt
analysera det s. k. indirekta presstödet. En förutsättningslös bedömning av samhällets
stöd till pressen måste också innefatta det slöd som lämnas genom den specieUa
taxesättningen vid postbefordran av tidningar. Postverket anför vidare att det
förefaller mest förenligt med de hittillsvarande presspolitiska målsättningarna
att vid kommande prioriteringar ylterligare inrikta åtgärderna på
distributionsstöd.

Svea hovrätt,
länsstyrelsen i Stockholms län och Publicistklubben tar upp frågan om en mer
långsiktig presspolitik.

Svea hovrätt anser att
pressutredningens arbete bör kompletteras med mera föratsällningslösa
bedömningar i syfte att lägga granden för en mer långsiktig presspolitik.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser utredningens kartläggning så värdefull
att den bör kunna bilda underlag för en mer långsiktig politik.

Publicistklubben anser att
en ny: pressutredning bör tUlsättas, med uppgift att ta itu med de långsiktiga
problemen, koncentrationstendenserna och frågan om hur stort det statliga
stödet till lågtäckningslidningar skall kunna tillåtas bli samt tidskrifternas
roll och betydelsen av ulbyggnaden av andra medier för pressens utveckling.

Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser att det nu behövs
en fuUständig kartiäggning och analys av pressens uppgifter och en omprövning
av frågan om dess totala finansiering. Utgångspimkten bör därvid vara
medborgarnas rätt tUl information.

En
bätlre samordning av mediepolitiken efterlyses av statens kulturråd, LO och
Grafiska Fackförbundet:

Statens
kulturråd anser dessutom att insatserna inom massmediesektorn i framtiden
måste sättas in i sammanhang med insatser inom andra samhällssektorer.

Statens
kulturråd anför vidare att om medborgarna i stigande grad skall kunna använda
i stället för att användas av massmedierna fordras en sammanhålleri statlig
massmediepolilik.

LO anser att samhället,
när aUa de utredningar som nu arbetar är klara, bör utforma en samlad
massmediepolitik där de olika mediernas ansvar mot samhället och samhällets
ansvar mot dem klarläggs. Liknande synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 103

5.3.2
Produktionsbidrag och utvecklingsbidrag

Några
remissinstanser tar upp utredningens definition av dagstidningar.
Riksskatteverket och presstödsnämnden tar båda upp frågan om uppehåll i
utgivningen.' Presstödsnämnden anser att det är nödvändigt att stäUning läs i
frågan om uppehåll i utgivningen skall påverka rällen till produktionsstöd.
Vidare framhåller presstödsnämnden att det i enstaka fall kan vara svårt att
avgöra om en tidning som utkommer med ett nummer i veckan är dagstidning och
berättigad till produklionsbidrag eller lidskrift som kan få tidskriftsslöd.
Presstödsnämnden framhåUer atl det måste ankomma på den nya presslödsnämnden
alt se tUl att stöd inte ges i båda formerna till samma tidning. Vidare anser
presstödsnämnden att liksom f. n. som aUmän förutsättning för att en tidning
skall anses som dagstidning skall gälla att abonnemangspriset inte slår i
uppenbart missförhållande lill gängse priser för liknande tidningar.

KF och SAF tar båda upp
gränsdragningen mellan dagstidningar, som utkommer med ett nummer i veckan, och
tidskrifter med veckoutgivning. KF anser atl det inle finns några nämnvärda
skillnader mellan dessa båda typer av tidningar i deras sätt att fungera. SAF
anser att det för vanligt språkbruk är stötande att beteckna en tidning som
endast utkommer med ett nummer i veckan som dagstidning. Enligt SAF är det
uppenbara syftet med denna definition att vissa tidningar skaU få stöd medan
andra skall bli utan och alt man härigenom sammankopplar ell statligt presstöd
med partipolitiska syften.

Flera remissinstanser
anser det principiellt felaktigt att utesluta kvällstidningar från rätt till
produktionsbidrag. TU framhåller att avvägningen mellan abonnemangs- och
lösnummerförsäljning är ett tekniskt och ekonomiskt problem. Att det
hittillsvarande presstödet har riktals endast till abonnerade tidningar beror
på dessas svårigheler på annons- och upplagemarknaderna och inte på
distributionssättet. Eftersom kriterierna för dét föreslagna presstödet
hushållstäckningen inte är användbara på lösnummerspridda tidningar anser TU
att man bör utreda under vilka förutsällningar stöd skall kunna utgå även till
denna kategori tidningar. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Stockholms län. Publicistklubben, SAF, Svenska Pressbyrån AB, TCO, Svenska
Journalistförbundet och LO. - ' "

Samtliga remissinstanser
tUlstyrker eller lämnar utan eririfan att hus-håUstäckningen på utgivningsorten
läggs till grund för produktionsbidragel. Flera remissinstanser instämmer med
utredningen i alt hushållstäckningen ger ett enkelt målf på en tidnings
ekonomiska bärkraft genom dess möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. TU
anser emeUertid att det även bland de s. k. högtäckningstidningarna finns flera
med oliUfredsslällande lönsamhet och att utredningen inte tillfredsstäUande
har klarlagt förhållandena för de tidningar söm utanför sin' ut-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 104

givningsort
har en gles spridning över stora områden. Svea hovrätt anför att utredningen
synes ha goda belägg för riktigheten i detla förslag men att systemomläggningar
inger särskilda betänkligheter.

Ingen
remissinstans avstyrker förslaget till ändring av vad som skall betraktas som
en tidnings utgivningsort. Förslaget kommenteras endast av länsstyrelsen i
Stockholms län,.LO och Grafiska Fackförbundet. Länsstyrelsen anser att
huvudredaktionens placering normalt avspeglar en tidnings innehållsmässiga
inriktning. Länsstyrelsen anser inte att det kan komma i fråga att
huvudredaktioner flyttas endast i syfte att tillskansa sig produktionsbidrag.
Länsstyrelsen framhåller också att förslaget lill förordning dessutom ger
utrymme för presslödsnämnden att beräkna, täckningstalet för annat område. LO framhåUer
att begreppet kan ge vissa tolkningssvårigheler för presstödsnämnden och att
man då måsle ta hänsyn tUl gängse bedömningar av vad som är utgivningskommun.
LO framhåller också att befolkningsförändringar i olika landsdelar kan
motivera att en tidning flyttar och alt detla inte generellt bör diskvalificera
för bidrag. LO anser alt så stora kostnader är förknippade med en flyttning att
utsikten att kunna få produklionsbidrag inle kan väga särskilt tungt. Liknande
synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

Utredningens
förslag atl den årliga genomsnittliga pappersförbrukningen under de senaste
tre åren skall vara beräkningsenhet för produktionsbidraget kommenteras endast
av riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Östergötlands län och TU.
Riksrevisionsverket anser att detla eventuellt kan verka kostnadsdrivande genom
att det inte medverkar till återhållsamhet med pappersförbrukningen. TU framhåUer
att en uppjustering av bidraget per ton papper bör göras för att hänsyn skall
kunna tas till ylviktssänkningen på tidningspapper och alt hänsyn också måste
tas till ändringar av pappersförbrukningen till följd av ändringar i periodicileten.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län menar att papperskonsumtionen som bas för
produktionsbidraget knappast främjar en långsiktigt riktig hushållning med en
knapp resurs. Ett alternativ borde kunna vara att stödet baseras på en mera
fullständig kalkyl över tidningsföretagets intäkter och kostnader.

Ingen
remissinstans har någon erinran mot utredningens förslag om bättre
stödmöjligheter för tidningar med liten upplaga.

TCO,
Svenska Journalistförbundet och TU tar särskilt upp problemen för storstädernas
lågläckningstidningar. TU anser att bidragstaket för storstadstidningar bör
slopas. TCO framhåller att det är särskilt angeläget att de av TCO föreslagna uppjusteringama
av produktionsbidraget kommer dessa tidningar tUl godo och att ytterligare
justeringar kan bli nödvändiga för deras behov.

Högläckningstidningamas
situation tas upp av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 105

flera
remissinstanser. Länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Stockholms län,
TCO, Svenska Journalistförbundet och riksrevisionsverket instämmer alla i
utredningens bedömning att det inte heUer i fortsättningen är nödvändigt att
lämna kontinuerliga bidrag till första-tidningar/högtäckningstidningar.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser att i regel bör dessa kunna lösa sina
problem, med intäkter från marknaden.

TCO
finner slopandet av 17 § välmotiverat med hänsyn till att statiigt stöd endast
bör ges de tidningar som verkligen behöver slöd och att det föreslagna
utvecklingsbidraget är det bästa sättet att ge nödvändigt slöd i speciella siluationer.

Massmediekoncentrationsutredningen,
länsstyrelsen i Hallands län, SAF och TU förordar att en beslämmelse moisvarande
den nuvarande 17 § införs i den nya förordningen för presstödet. Liknande
synpunkter framförs av lokala fackliga organisationer vid EskUstuna-Kuriren. TU
anser det möjligt alt konslraera generellt verkande kvalifikationsregler
enligt vUka högtäckningstidningar kan få reducerade produktionsbidrag och att
en bestämmelse som helt motsvarar den nuvarande 17 § bör införas i kungörelsen
om slatligt stöd till dagstidningar. SAF anser det önskvärt att även förstatidningar/högtäckningstidningar
i vissa fall skall kunna få produktionsbidrag. Enligt SAF är det särskilt
stötande att samhället stödjer en av två konkurrerande tidningar med jämförbara
upplagor och täckningstal. Massmedieutredningen anser inte att elt slopande av
§ 17-möjligheten kan anses utgöra ett hinder med den innebörd begreppet har i
tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt anför att det från principiell synpunkt
skulle framstå som tilltalande att ha kvar § 17-möjligheten som
säkerhetsventil.

Utredningens
förslag om införande av utvecklingsbidrag tillstyrks av samtliga
remissinstanser som yttrat sig i frågan.

TCO
anser dock att utvecklingsbidraget är för litet i förhåUande till
produktionsbidraget. Det bör enligt TCO vara i genomsnitt maximalt 750 000
kronor per år, eller samma belopp som nu ulgår tUl tidningar på s. k. § 17-orter.
TCO understryker också att taket på utvecklingsbidraget bör få behålla sin
relation till produktionsbidraget vid höjningar av presstödet. Samma synpunkter
framförs av Journalistförbundet. Också länsstyrelsen i Stockholms län
ifrågasätter om inle utvecklingsbidraget är väl snävt tilltaget.

LO
förordar att ett statligt stöd skall finnas också för högtäcknings-tidnmgar med
särskilda svårigheter. LO anser det inte möjligt att konslraera automatiskt
verkande regler för ett sådant slöd eftersom problemen varierar mycket från
tid till tid och från plats till plats. LO anför också att utvecklingen är
oroande för de högtäckningstidningar som ges ut i områden med svaga
annonsmarknader och i stora geografiska spridningsområden med små tätorter. LO
föreslår därför att såväl totalramen

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 106

som
taket för utvecklingsbidraget höjs väsentligt. LO förutsätter att
presstödsnämnden tar initiativ till ett kontinuerligt utvecklingsbidrag med
automatiskt verkande regler för högtäckningstidningar på svaga annonsmarknader.

Gotlands
Tidningar/Gotlands Folkblad/Gotlänningen framhåller de särskilda problem som
tidningarna på Gotland har, i synnerhet Gotlands Tidningar. Dess konstraktion
med två ägare, två ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande
merkostnader. Tidningarna föreslår att ett speciellt bidrag införs för
tidningar med flera ägare och mer än en politisk redaktion i syfte att
möjliggöra utgivning av editioner med skiljaktig politisk färg.

Liknande
synpunkter framför av Grafiska Fackförbundet.

Länsstyrelsen
i Blekinge län finner det tveksamt om ett år är tillräckligt lång tid för
utvecklingsbidrag vid övergång från få- till flerdagarsutgivning.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget till
produktionsbidrag till fådagarstidningar. Länsstyrelsen i Blekinge län anser
dock att två- och tredagarstidningar bör kunna få högre bidrag än endagstidningar.
LO ifrågasätter om inle stödet tUl fådagarstidningar med spridning i hela
landet och/eller i storstadsområden borde vara högre. Anställda vid Sandvikens
tidning anför att tidningens utgivning skuUe äventyras om den inte också i
fortsättningen blir berättigad till produktionsbidrag, vilket den enligt
utredningens förslag inte blir eftersom den är att betrakta som lokal fådagarstidning.

5.3.3
Etableringsstöd

Samtliga
remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran att ett statligt stöd lill
nyetablering av tidningar införs.

Länsstyrelserna
i Stockholms och Kronobergs län, massmediekoncen-trationsutredningen och
Publicistklubben tiUstyrker att stödet inriktas på att stödja nyetablering av fådagarstidningar.
LO delar utredningens uppfattning att det f. n. inle är realistiskt att
etablera flerdagarstidningar om föratsättningen är att dessa skall bli
företagsekonomiskt lönsamma. Detta bör dock inte, enligt LO, vara ett hinder
för staten att stödja sådan nyetablering. LO anser dock alt det mest
näraliggande förefaller vara stöd till fådagarstidningar. Dessa kan
visserligen, enligt LO, inte ersätta flerdagarstidningar men de kan ändå öka
utflödet av information och reportage och genom redaktionell konkurrens med flerdagars-tidningama
bidra tiU att dessa utvecklas journalistiskt.

Svea
hovrätt, NO, Landstingsförbundet, TCO och Svenska Journalistförbundet anser
dock alt etableringsstöd också skall kunna utgå till nyetablering av flerdagarstidningar.
TCO anser i motsats till uiredningen att fådagarstidningar inte kan utvecklas tUl
flerdagarstidningar med hjälp av utvecklingsbidrag. TCO anför alt eftersom fådagarslidningama

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 107

verkar
på en delvis annan marknad än flerdagarstidningarna finns det bestämda gränser
för en upplageökning. Landstingsförbundet anser all bättre tidningsekonomi i
flera fall borde kunna vinnas genom flerdagars-utgivnmg.

Ett
antal av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget till etableringsstöd
anser att det måste göras större om nyetablering verkUgen skall kunna
stimuleras.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län menar att redan i startläget bör en större ram tUldelas
denna del av presstödet. Riksrevisionsverket anser att en nyelablerad tidning
kommer i ett mycket svårt konkurrensläge om det på orten redan finns en tidning
som har fullt produktionsbidrag. LO, TCO och Svenska Journalistförbundet anser
alt stödet bör motsvara två produktionsbidrag.

Massmediekoncentrationsutredningen
och Publicistklubben anser inte att återbetalningsskyldigheten bör vara
ovillkorlig om de uppstäUda kraven inte uppnås. Presstödsnämnden bör ha
möjlighet att efterge lån även i sådana fall. Publicistklubben anser att även etl
seriöst projekt kan misslyckas och att kraven på framgång kan verka alltför
avskräckande. .

5.3.4
Samdistributionsrabatt

Förslagen
till förändringar av reglerna för samdistributionsrabatten tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. TU anser dem vara i enlighet
med rabattens syfte. Länsstyrelsen i Värmlands län anser alt bidraget har varit
till stor nytta för tidningama och inte minst för abonnenterna och finner
förslagen tUl förändringar välmotiverade. Postverket och statskontoret tar upp
frågan om tidningsförelag skall till-låtas fungera som underentrepenör för rabattberättigad
distribution. Postverket anför att stalskontoret medgivit alt tidningsförelag
får fungera som entreprenör för rabattberättigad distribution och att den
karaktär av övergångsanordning som delta har haft nu förefaller alt ha
försvunnit. Postverket anser delta uppenbart olämpligt om det är fråga om förstatidningar
på orter med utpräglad konkurrens, vare sig det sker i företagets egen eller i
dotterbolags regi. Allvarliga konkurrensbe-gränsande effekter kan då inte
undvikas. Enligt postverket har det på senare tid inträffat att förstalidning
som sedan länge anlitat elt dislribu-tionsföretag med neutral distribulionsentreprenör
övergått till samdistribution genom eget dotterbolag med rabatt förmedlad av
annat distributionsföretag. Starka presspolitiska skäl talar, enligt postverket,
mot en utveckUng i en sådan riktning. Postverket anser därför att regler måste
skapas mot en sådan utveckling. Distributionsföretagen kan knappast själva
motverka en sådan utveckling eftersom de då riskerar att förlora marknad.
Postverket anser att tidningsföretag som anser att särskUda skäl motiverar att
det har en egen distributionsapparat bör söka dispens från gällande regler hos
presstödsnämnden. Statskontoret understryker att

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 108

det
är angeläget att tidningsföretag själva eller genom dotterbolag inte permanent
tillåls fungera som underentreprenörer vid tidningsdistributionen, såvida inte
starka rationella skäl talar för detta och de dellagande tidningarna inte
motsätter sig en sådan lösning.

Postverket
anser att det ar angeläget att reglerna för tidningsföretagens rätt till insyn
i distribulionsförelagen inte utformas så att offerter på fasta priser
försvåras. Statskontoret förordar att distributionsföretagen skall delge anbud
på samdistribution inom ett område till alla berörda tidningar vid ett och
samma tillfäUe. Däremot ifrågasätter stalskontoret om den administrerande
myndigheten har rätt att lill tidningsföretagen lämna ut uppgifter om kosinader
och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdislribulion ulan
samtycke från del berörda företaget.

Postverket tUlstyrker
förslaget att endast ett företag skall tiUåtas förmedla rabatt inom ett
distributionsområde. Postverket anser dessutom att detta bör kompletteras med
att det skall vara den samdistribution som omfattar huvudparten av
tidningsexemplaren i området som skall vara rabattberättigad. Även
statskontoret tUlstyrker, men anser alt om tidningsföretagen inte kan komma
överens om vilket företag de skall anlita bör det ankomma på den administrerande
myndigheten atl besluta i frågan eller meddela genereUa föreskrifter. NO anser
emellertid att det i vissa fall kan vara motiverat att två distributionsföretag
svarar för rabattberättigad distribution inom samma område, t. ex. i storstadsområdena.

Förslaget om att lika pris
skall gälla för alla tidningar inom ett och samma distributionsområde och alt
olika pris endast får förekomma vid olika periodicitet och vikt kommenteras
endast av statskontoret och postverket. Statskontoret anser att detla kan leda
tUl tvisligheter mellan tidningsföretagen och dislributionsföretagen eller
mellan tidningama inbördes. Stalskontoret anser därför att distributionsområdenas
omfattning även i fortsättningen bör avgöras genom avtal mellan distributionsföretagen
och de tidningar som skall samdistribueras. Postverket anser atl bestämmelsen
kommer alt leda till omfördelning av distributionskostnadema mellan tidnmgama
och ifrågasätter om rabatten är tillräckligt hög för atl tidningama skall
acceptera dessa högre kostnader. Också omfattande regionala transporter kommer
enligt postverket att omfattas av likaprisregehi, vilket kan uinebära att
tidningsföretagen vinner fördel om de återgår till egna bilar. Postverket anser
därför att likaprisprincipen bara bör avse lokala transporter.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget alt tidningsdislribuiion
genom postens lantbrevbäring görs rabattberättigad. Postverket anser dock att samtiiga
postbefordrade tidningsexemplar bör bli berättigade lUl rabatt. Postverket
anför att postsystemet innebär samdislribulion i ordets djupaste mening.
Postverket anför vidare att det faktum atl samdistributionsrabatt mte lämnas
för post-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 109

verkets
ordmarie utdelningsturer har påverkat konkurrensförhållandena på distribulionsmarknaden
och också gett upphov till en del av volym-liortfallet i postverkels tidningsröreise.
Den del av volymbortfallet som enligt postverket enbart beror på den uteblivna
rabatten och inte på bättre distribution genom annat företag beräknar man till
15 miljoner exemplar årligen, vilket ger en direkt förlust på 6 milj. kr.
Volymbortfallet har emellertid inte medfört några möjligheter lill
kostnadsminskningar och eftersom volymbortfallet mer inträffat i tätorter än i
andra områden har det också inneburit atl verksamheien i mer tätt bebyggda
områden får lämna slörre bidrag till tidningsutdelningen i glesbygderna. Detta
innebär enligt postverket att man får ökade andelar av den mest kostsamma lidningsdistribulionen
vilket är oförmånligt för verkets ekonomi och drabbar andra av poslens kunder,
eftersom underskottet i lidnhigsrö-relsen läcks med intäkter från andra
områden. Postverket hemställer därför om bidrag av statsmedel för att täcka
underskottet i tidningsrörelsen.

Riksrevisionsverket och
länsstyrelsen i Kronobergs län tUlstyrker att samdistributionsrabatten t.v.
förblir oförändrat tre öre per exemplar. Postverket anför alt rabatten möjligen
inte är tillräckligt slor för att överbrygga vissa tidningars motstånd mot atl
gå in i det högre kostnadsläge som vissa av utredningens förslag skulle innebära
men postverket framhåller också alt en höjning av rabatten skulle medföra
ökande svårigheter för postverkels ordinarie tidningsutdelning. TU och Svenska
Pressbyrån anser att rabatten bör höjas till fyra öre per exemplar. Utan en
sådan höjning kan man enligt Pressbyrån inte utesluta utbrytningar ur
systemet. Vidare framhåUer Pressbyrån att angelägenheten av en höjning framstår
som än mer uppenbar mot bakgrand av de ökade kostnadema på grand av ingångna
löneavtal.

Statskontoret
tiUstyrker att administrationen av samdistributionsrabatten överförs från
statskontoret till presslödsnämnden. Övriga remissinstanser tillstyrker eller
lämnar förslaget utan erinran.

5.3.5
Stöd till samverkan

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget alt staten
genom bidrag stimulerar samverkan inom produktion och annonsförsäljning och i
större branschprojekt. Länsstyrelserna i Norrbottens och Stockholms län samt massmediekoncentrationsutredningen
framhåller alt riskerna för redaktionellt beroende och frågorna kring ägarskapels
betydelse måsle följas noggrant. Massmediekoncentralions-utredningen föreslår
att presstödsnämnden skall få befogenhet alt vägra samverkansbidrag om
samverkan på elt oacceptabelt sätt inskränker den redaktionella friheten. Massmediekoncentralionsulredningen
anser vidare alt samverkansbidrag inle bör utgå lill tidningar med samma
ägare. Är samverkan sakligt motiverad bör den, enligl massmediekoncentra» tionsutredningen,
komma tiU stånd ändå. NO framhåUer att samverkan

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 110

inom
produktion och annonsförsäljning inle får leda till samverkan i prisfrågor.

Förslaget
alt produktionssamverkan skall stimuleras med statliga bidrag tillstyrks av bl.
a. LO, TCO, SAF och TU. LO anser att möjligheterna att bevara mångsidigheten i
pressen ökar om tidningama möter kostnadsökningar med kostnadssänkande samarbete.
Tekniskt samarbete bör kurma stimuleras fram på samma sätt som skett med dis-Iributionssamverkan.
SAF och TU framhåller dock att det ofta är stora svårigheter förenade med
försök att få tUl stånd produktionssamverkan. Med hänvisning tUl att i beskatlningssammanhang
vinstutjämning mellan åren inte kan göras av tidningsförelag anser TU att
speciella reser-veringsmöjligheter bör skapas för tidningsbranschen.
Riksrevisionsverket kan inte stödja förslaget. Verket anser inte att staten bör
ge bidrag lill projekt som ändå är företagsekonomiskt lönsamma och att
bidragels slorlek och möjUga utsträckning i tiden är alltför knapphändigt
motiverade.

Flertalet
remissinstanser ansluter sig till förslaget att staten stimulerar samverkan
inom annonsförsäljningen. Endast Journalistklubben och HTF-klubben vid Gefle
Dagblad avvisar i en skrivelse helt förslaget. Länsstyrelsen i Krönobergs län
finner förslaget värdefullt ur presspolitisk synvinkel. Med hänsyn till att frivUlighelen
är en grandläggande princip för förslaget anser sig NO, TU och
massmedieutredningen kunna acceptera förslaget. Massmedieulredningen framhåller
dock att bidragssystemet inte får utformas eller tillämpas så atl principerna
om frivillighet frångås. Svea hovrätt har inle funnit anledning till erinran
mot förslaget ulan tUlstyrker det. Flera remissinstanser uttrycker tveksamhet
om effektema av de föreslagna bidragen till annonssamverkan, bland dem
riksrevisionsverket och TU som efterlyser ytterligare analyser. TCO, LO,
Svenska Journalistförbundet och Grafiska Fackförbundet anser att bidraget bör
vara 10 % av intäktema från de annonser som tidningama samverkar om. Om någon
av de tidningar som ingår i samverkan har mellan 10 och 30 % hushållsläckning
bör bidraget vara 12 %. TCO menar att förslagel leder till att tidningar med
små skillnader i hushållstäckning kan samverka medan det skulle bli alltför
dyrt för tidningar med små upplagor. TCO och Svenska Journalistförbundet anser
dessutom alt priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av de
samverkande tidningarna bör vara 75 % av priset för samverkans-annonser.

Förslagen
om bidrag till större branschprojekt tUlstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser som behandlar förslaget.

5.3.6
Pressens lånefond

Samtiiga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslagen till ändrade
regler för lån ur pressens lånefond. LO förordar att för

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 111

de
tidningar som inte kan uppnå acceptabla avtal om samverkan och som inte kan
finna andra finansieringsmöjligheter bör frågan om ränte-och amorteringsfrihet
bedömas särskilt generöst. LO anser vidare att pressens lånefond i särskilda
fall bör ha rätt alt avskriva lån. Också Grafiska Fackförbundet förordar
generösare tillskott tUl och låneregler för pressens lånefond.

5.3.7
Presstödsnämnden

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eUer lämnar utan erinran utredningens förslag om presslödsnämndens
arbetsuppgifter. Flera remissinstanser anser att nämnden bör få ytterligare
uppgifter utöver vad utredningen föreslagit. Journalisthögskolorna i Stockholm
och Göteborg anser i sina av samarbetsnämnden för journalisthögskolorna
överlämnade yttranden att presslödsnämnden bör få i uppdrag alt medverka tiU fortbUdning
av joumalister i syfte alt förbättra tidningarnas kvalitativa innehåll. NO
pekar på möjligheten att låta statens pris- och kartellnämnd svara för
bevakningen av ägarförändringarna inom pressen. Statens pris-och kartellnämnd
anser att ett nära samarbete mellan statens pris- och kartellnämnd och
presstödsnämnden i sådana frågor är angeläget. Riksskatteverket framhåller att
man har stort behov av samarbete med press-stödsnämnden i frågor som rör
reklambladen, en uppgift som riksskatteverket bedömer som krävande. Vidare bör
presstödsnämnden uttryckligen få i uppgift att avge yttrande till riksskatteverket
i frågor som rör tillämpningen av 24 § reklamskattelagen. Presstödsnämnden
anser att det bör ankomma på presstödsnämnden att vidta åtgärder för att undvika
förlust på grand av lån ur pressens lånefond och att nämnden också bör ha
befogenhet att vidta åtgärder så att den berörda tidningen kan leva vidare. LO
anser slutligen alt presslödsnämnden inle bara skall ha möjlighet ulan också
skyldighet att följa den ekonomiska utvecklingen inom pressen och alt avge
förslag om förändringar i bidragen. LO framhåller att kvällstidningamas
situation måste bevakas särskilt noga.

Förslagel
alt den nuvarande uppdelningen i en stor och en liten nämnd skall upphöra möter
ingen kritik bland remissinstansema.

Statskontoret
och Svenska Pressbyrån framhåller att presstödsnämnden lill sitt förfogande
bör få en referensgrupp med representanter från direkt berörda. TCO och Svenska
Journalistförbundet framhåller att nämnden i frågor som är betydelsefulla för
de anställda bör anlita experter från berörda fackliga organisationer. Grafiska
Fackförbundet pekar på möjligheten att ge de anställdas organisationer
representation i nämnden.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att nämnden lill
sitt förfogande får elt permanent kansli. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser
att det med hänsyn tUl de utökade arbetsuppgifterna är väl motiverat att
nämnden får ett eget kansli. Riksrevisionsverket anser det nödvändigt att
vissa resurser ställs till nämndens förfo-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 112

gande
men anser att den organisatoriska placeringen bör övervägas närmare och att
man bör undvika att skapa en ny myndighet. Riksrevisionsverket anser vidare
att man på längre sikt bör överväga att få ett samlat massmediepolitiskt ansvar
och därigenom en ändamålsenlig inriktning av budgeten. Svea hovrätt vamar
bestämt för en utveckling mot något slags mindre ämbetsverk för pressfrågor men
anser det befogat att nämnden får etl eget kansli. Statskontoret anser
emellertid att de arbetsuppgifter som nämnden kommer att ha knappast motiverar
ett eget kansli. I stället anser man att nämnden bör få en heltidsanställd
sekreterare, som kan hålla samman beredningen av ärendena och se till att
nämndens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter bör kunna utföras av
personal vid någon existerande myndighet. Statskontoret förordar att nämnden
knyts tUl statens industriverk med hänsyn till att uppgifterna i första hand
rör analyser av tidningsmarknaden och tidningarnas ekonomiska situation.

5.3.8
Tidskrifter

Samtliga
remissuislanser tUlstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att liUsätla en utrednmg
om tidskrifterna.

Flertalet
av de remissinstanser som behandlar tidskriftema betonar tidskrifternas stora
betydelse och uttrycker stark oro över utvecklingen under senare år. Statens
kulturråd, SACO/SR, TCO, Svenska Journalistförbundet, LO, Grafiska
Fackförbundet, KF, GAI och FACTU understryker alla starkt behovet av snara
åtgärder för tidskriftema.

Statens
kulturråd vitsordar pressulredningens bedömning av den snabba kostnadsökningen
för tidskrifter. Enligt statens kulturråd har de direkta produktionskostnaderna
stigit ännu snabbare för tidskrifterna än för dagstidningarna och kan beräknas
ha ökat med 1820 procent under tiden maj 1974maj 1975. Ändringen av reglerna
för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomsier kommer, enligt
statens kulturråd, alt ytterligare förvärra tidskrifternas ekonomiska stäUning.

Statens
kulturråd instämmer helt i atl slatsmaktema har ell ansvar för lidskrifterna
och understryker att kraftfulla och omedelbara insatser är av nöden. Statiiga
insatser kan enUgt statens kulturråd motiveras på liknande grander som stödet
till dagspressen eftersom tidskriftema kompletterar dagspressen som kanaler
för information och debatt och mUd-rar effekterna av den tilltagande monopoliseringen
av dagspressen.

Statens
kulturråd framhåller vidare att lidskrifternas läge trots tid-skriftsstödel
försämrats och atl detla gäller såväl de renodlade kultur-tidskriftema som de
tidskrifter som ges ut av föreningar och organisationer.

LO
och Grafiska Fackförbundet har med instämmande översänt elt yttrande från
Fackförbundspressens samorganisation. I detta yttrande framhålls alt de senasie
årens kraftiga prishöjningar på journalpapper

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 113

och
ökade distributionskostnader medfört att fackförbundspressen befinner sig mitt
uppe i en ekonomisk kris och att delta kommer alt tvinga organisationerna att
skära ner format och övergå tUl glesare utgivning. Enligt samorganisationen
kommer de fackliga förbund inom LO som har de största upplagorna att överväga
andra distributionsvägar än postverket. De stigande distributionskostnaderna
illustreras av samorganisationen med utvecklingen för tidningen Metallarbetaren
som under åren 1975 och 1976 får ökade distributionskostnader på tUlsammans
1,8 milj. kr. Samtidigt framhåller samorganisationen att Metallarbetaren under
år 1974 lät postdistribuera sammanlagt 16 miljoner exemplar. Som en jämförelse
nämner samorganisalionen alt Dagens Nyheter under samma period postdistribuerade
14 miljoner exemplar.

Samorganisationen
konstaterar vidare att fackförbundens intäkter helt består av medlemsavgifter
som ofta fastställts för flera år och att möjlighetema för förbunden att öka intäktema
är starkt begränsade.

Samorganisationen
framhåller också att ingen annan typ av svensk press ägnar elt så seriöst
intresse åt samhällsdebatten som just fackförbundspressen.

Samorganisationen
påpekar vidare att på flera platser i landet, bl. a. Göieborg och Västerås, är
fackförbundstidningarna bland de största tidningarna på orten och att varje
exemplar läses av betydligt mer än en person.

Samorganisationen
anser att en tidskriftsulredning bör tillsältas, men att åtgärder också måste
vidtas omgående om inte ell stort antal ideella tidningar skall försvinna. Samorganisalionen
framhåller att om kravet på full särkostnadstäckning för tidningsdisiribuiionen
begränsades till att gälla de 7580 % som enligt tidningstaxeutredningen
motsvarar bortfallskostnadema skulle detta få positiv effekt för tidskriftema
redan inom några år.

LO
och Grafiska Fackförbundet anser att ett så gott underlag för att lösa tidskriflsfrågan
redan finns att en departementsulredning mycket snabbt skulle kunna föreläggas
riksdagen. LO framhåller att skyndsam-helen inle nog kan understrykas.

KF
framhåller att de tidskrifter som utges av olika organisationer och
folkrörelser spelar en viktig roll i opinionsbUdningen och att de därmed är av
väsentlig betydelse för demokratins vitalitet. Dessa tidskrifter får dock inte
något direkt stöd, trots sina stora ekonomiska svårigheler som, enligt KF, har
samma orsaker som dagspressens kris. KF anser det därför rimligt alt samhäUet
ger organisationstidskriftema en lika förmånlig behandling som dagspressen i
form av t. ex. samdistributionsrabatt och befrielse från mervärdeskatt.

KF
anser att postverkets taxepolitik bör baseras på principen om bortfallskostnader.

8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 114

KF framhåUer vidare att varje kategoriindelning av
lidskrifter ger gränsdragningsproblem, men alt principen atl utgå från
utgivaren är riktig och ändamålsenlig.

FACTU anser däremot i en skrivelse att utredningens
definition av fackpress att den är förlagsulgiven och har en lönsamhetsbelingad
utgivning inle ger en riklig bild av fackpressen. Enligt FACTU är fackpress
inriktad på etl yrke, en bransch eller ett ämnes- eller intresseområde. Enligt
FACTU har hela fackpressen stora svårigheter bl. a. på grund av beroendet av
annonsintäkter.

5.3.9 Annonsbladen

Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan med
undantag av Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet tillstyrker
eller lämnar utan erinran förslaget all statsmakterna skall följa utvecklingen
på annonsbladsmarknaden och vidta åtgärder om så erfordras.

Svenska Journalistförbundet anser alt annonsbladen kan
undergräva enskilda tidningars ekonomi och att de därmed är etl hot mot
tryckfriheten. Förbundet anser atl del är nödvändigt atl pröva en högre skatt
på annonsbladen.

Också TU anser alt åtgärder bör vidtas. På enskilda orter
med stora etablerade annonsblad försvagas den lokala tidningens ställning.
Möjligheterna för pressen att möta konkurrens från annonsbladen är enligt TU
begränsade.

Riksskatteverket anser att en ändring av reklamskatlelagens
definition av annonsblad kan visa sig nödvändig, eftersom i dag gränsdragningsproblem
finns och annonsbladen kan anpassa sin utgivning så atl de får återbetalning av
reklamskatt.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå
Förbundet anför:

Viktigare än skenlösningar av föreslagen art är en allmän
reformering av prissättningen på annonsutrymmen. Vi är övertygade om alt nuvarande
monopolistiska prislendenser måsle på något sätt brytas. Atl så sker är
nödvändigt om varuinformationen skall kunna spridas rättvist till medborgarna
oavsett bostadsort och tidningsval. Om intet göres blir en övergång till
annonsblad en tänkbar lösning för vissa typer av annonser.

I detta sammanhang vill vi vama för att staten genom manipulering
med skattesatser eller på liknande sätt söker leda annonsströmmen till sådana
pressorgan som den önskar prioritera framför andra. Tidningarnas effektivitet
i förhållande till begärt pris bör vara den enda utvalsgrunden vid val av
annonsorgan. Från dessa utgångspunkter kan vi ej godta utredningens ståndpunkt (SOU
1975: 79 sid. 333334) att statsmakterna skall särskilt noga följa
annonsbladen, tydligen i syfle att ingripa mot dem, därest de visar sig
alltför effektiva som förmedlare av kontakt mellan säljare och köpare i
förhållande lill den vanUga dagspressen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 115

5.3.10 Tidningar
på främmande språk

Uiredningen
hänvisar i sitt belänkande lill sitt yttrande över betänkandet (SOU 1974: 69)
Invandrama och minoriteterna samt liU riksdagens beslut att tidningar och
tidskrifter som riktar sig till invandrargrupper skall kunna få ekonomiskt
stöd. Detta stöd handhas av invandrarverket, som i sina beslut är obundet av reglema
för det allmänna presstödet. Några remissinstanser berör denna fråga. Svea
hovrätt ansluter sig till utredningens ståndpunkt men betonar alt statsmakterna
bör vara generösa även på detla område.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att staten har ett stort ansvar för alt information kan
spridas även till språkliga minoriteter. Länsstyrelsen anser också att specieU
uppmärksamhet bör riktas mol förhållandena i tvåspråkiga regioner.

SAF
anför atl man har förståelse för de speciella svårigheterna i fråga om
tidningar på främmande språk, men hävdar alt de bör behandlas enhgt samma
regler som svenska tidningar. Liknande synpunkler framförs av Eesti Päevaleht
Förlags AB som också framhåller att om så inte skall vara fallet bör detta
skrivas in i presstödsförordningen.

5.3.11 Tidningsägande
och tidningskoncentration

Utredningens
förslag att presslödsnämnden årligen skall rapportera om förändringar i tidningsägandet
och att tidningar skall bli uppgiftsskyldiga gentemot nämnden tillstyrks eller
lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Massmediekoncentrationsutredningen
anför att det lekniskt finns utrymme för en betydligt starkare och mera direkt
påverkan av utvecklingen i fråga om ägare- och företagskoncentralion. Bl. a.
skulle man, enligt massmediekoncentrationsutredningen, kunna förhindra att
redan etablerade tidningsägare köper upp andra pressföretag eller att
press-företagen köper upp varandra, genom alt ställa upp villkor för rätten lill
produktionsbidrag på så sätt all förvärvaren i fall då förvärvet anses
skadligt från presspolitisk synpunkt mister sina bidrag eller åtminstone del
förvärvade företagels bidrag. Utifrån sina synpunkler anser massmediekoncentrationsutredningen
det som anmärkningsvärt alt det inte uppställts några som helst hinder för en
redan dominerande tidningsägare atl expandera med hjälp av presstöd och atl
komma åt ytterligare bidrag genom att köpa upp bidragsberättigade tidningar.

TCO
och Svenska Journalistförbundet tillstyrker utredningens förslag och anför att
den långtgående koncentration av tidningsföretagen som redan skett under inga förhåUanden
kan tillåtas fortsätta.

Statens
pris- och kartellnämnd erinrar om att nämnden genom sitt storförelagsregisler
följer koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och belyser konsekvenserna
av företagsfusioner och att nämnden till

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 116

slöd
för uppgiflsinsamlingen tUl sitt förfogande har en särskUd
uppgifts-skyldighetslag. I den mån utredningens förslag på denna punkt
realiseras är det angeläget alt elt nära samarbete kommer till slånd mellan
press-stödsnämnden och pris- och karteUnämnden i dessa frågor.

5.4
Övriga synpunkter

Några
remissinstanser tar upp frågan om tidningarnas prispolitik och då i första
hand relationen mellan annonsintäkter och upplageintäkter. TU hälsar med stor lUlfredsställelse
att utredningen instämmer i TU:s presspolitiska uttalande att tidningarna bör
eftersträva en ökad relativ tonvikt vid abonnemangs- och lösnummerintäkter.

Riksrevisionsverket
framhåller vikten av alt framför allt fådagarstidningarnas prispolilik följs.
Dessa tidningars upplagepriser är enligt verket alltför låga, varför verket
anser att följderna av villkor för produktionsbidrag, knutna till
prenumerationspris och en viss relation mellan upplageintäkter och
produktionsbidrag, bort belysas.

Statens pris- och
kartellnämnd anser alt de senasie årens höjningar av abonnemangspriserna har
varit för stora och framhåller att höjningama har varit åtskilligt högre än vad
som motiveras av de under året ökade kostnadema för tidningsföretagen. Enligt
nämndens mening har den från konsumentsynpunkt ogynnsamma prisutvecklingen på
tidningar försvårat för köpsvagare konsumentgrapper att hålla sig med en
daglig tidning. Nämnden framhåller vidare att en del av den aktuella
problemaliken på tidningsområdet ligger däri alt den dominerande tidningen
inom varje spridningsområde kan bestämma prispolitiken. Det ledande tidningsförelaget
kan successivt genomföra betydande prishöjningar på sin upplaga och därigenom
stärka sin lönsamhet ulan att egentligen riskera något bakslag på upplagesidan,
eftersom företaget vet alt konkurrenlema i sitt eget intresse genomför
motsvarande prishöjningar. Nämnden anser därför atl eflersom statsmakterna
genom en subvention av andratidningar och fådagarstidningar redan nu är beredda
alt salsa betydande belopp för att upprätthålla en viss konkurrens på
tidningsområdet det synes naturligt att stödet utformas så atl det möjliggör
för berörda tidningar att hålla så låga abonnemangs- och lösnummerpriser som
möjligt med utnyttjande av presstödet.

Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser alt marknadens
köpare och säljare för sin kontakt med varandra inle bör behöva betala mer än
vad det kostar att etablera denna kontakt, dvs. för produktionen och
distributionen av den del av tidningen som innehåller annonsema. Enligt dessa
båda remissinstanser har emellertid tidningarnas prispolilik, i första hand
avvägningen mellan annonspriser och lidningspriser, omöjliggjort för annonsörerna
att annonsera i så många tidningar som i och för sig skulle varit berättigat
från mark-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 117

nadsföringssynpunkt
och från allmän informationssynpunkt. Det är enligt Svenska Annonsörers
Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte annonsörerna som förorsakat den
omfattande koncentrationen inom tidningsmarknaden utan främst prissättningen på
annonsutrymmet.

SAF,
Grafiska Fackförbundet och GAI anför alla alt presstödet inte får utformas så
alt konkurrensförhållandena på trycksaksmarknaden inte påverkas ulan alt del i
största möjliga utsträckning riktas till själva tidningsutgivningen.

TU och Grafiska
Fackförbundet tar upp frågan om massmedieforskning. TU har tidigare i
skrivelse till pressulredningen lämnat förslag om bättre samordning av
massmedieforskningen, fortiöpande litteraturbevakning, inrättande av ett särskUt
bibliotek för medie- och kommunikationsforskning, rapportering till ett
kontaktorgan angående påtänkt och igångsatt masskommunikationsforskning, en
idé-bank samt om anknytningen av dessa förslag till journalistutbildningen. TU
föreslår också alt elt institut för massmedie- och kommunikationsforskning
inrättas. TU förordar att dessa förslag överlämnas lill den utredning som tillkallals
för att utreda massmedieforskningen. Grafiska Fackförbundet anser att
samhället mer måsle uppmärksamma den forskning som sker utomlands och att
forskningen inom landet måste förstärkas så att inte enbart ett fåtal
kapitalstarka tidningar har tillgång tUl den.

Svenska
Pressbyrån och TU tar också upp frågan om tidnings-konsumtion i unga hushåll.
TU anser del anmärlcningsvärt att pressutredningen inte mer uppmärksammat denna
fråga. TU föreslår alt statsmakterna vidtar åtgärder för atl göra det möjligl
för skolan all konkretisera undervisningen med hjälp av tidningar och
tidskrifter.

TU
förordar vidare alt slatsmaktema ger prioritet till utbyggnaden av
telekommunikationstjänster inom de nu befintliga telefon- och telegrafnäten.
TU förutsätter alt pressen ges fri tillgång lill eventuellt nya
överföringsmöjligheter.

6
Föredraganden

6.1
Bakgrund och nuvarande ordning

1950-
och 1960-talens dagstidningsmarknad kännetecknades av nedläggningar av och samgåenden
mellan tidningar. Den grupp tidningar som framför allt drabbades var de s. k. andralidningarna,
dvs. de tidningar som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större
konkurrent. Mellan åren 1950 och 1970 minskade antalet orter där flera tidningar
utgavs från 51 tUl 20.

Det
råder i dag allmän enighet om att en sådan koncentrationsprocess innebär risker
för att nyhetsförmedling och åsiktsbildning monopoliseras och att den därmed
utgör ett hot mot demokratins funktionsduglighet.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 118

Dagspressen
har fortfarande en mycket stark ställning bland massmediema. De människor som
dagligen läser en tidning är fler än de som lyssnar på radio eUer tittar på tv.

Det
opinionsbildande och seriösa stoffet i form av t. ex. ledare,. nyhets- och
reportagematerial upptar en stor del av tidningarnas innehåll och har många
läsare. För organisationer, politiker och samhäUs-intresserade medborgare är
pressen speciellt viktig. Den har stor betydelse både för atl spegla
stämningar i samhället och för all informera och skapa opinion i samhäUsfrågor.
Detta betyder dock inte alt tv och radio skulle vara ulan betydelse. Dessa
medier har kommit att spela en större roll utan att tidningarnas betydelse har
minskat.

På
orter som saknar tidning eller som har en enda dominerande tidning finns det
risk för att informationen i samhällsfrågor blir otillfredsställande. Rösterna
i diskussionen mellan lidnhigama har blivit allt färre. Detta har gjort atl
kommentarerna till olika samhällsföreteelser inte är lika mångsidiga som
tidigare. Speciellt hårt har den lokala debatten drabbats. De kvarvarande tidningama
kan inte på elt tillfredsställande sätt överta uppgiften från de nedlagda. Monopoliseringen
av lidningsmarknaden leder lätt tiU monopolisering av opinionsbUdningen.

Tidningarnas
roU i samhället är så slor att tidningsutgivning måste ses som en viktig
samhällsfunktion. Det finns emellertid inte ekonomiska förutsättningar för att
tidningskonkurrens skall kunna upprälthåUas enbart med intäkter från
marknaden. Annonsörerna utnyttjar i försia hand de tidningar som har den bästa
täckningen inom ett område. Även kostnadsutveckling och slordriftsfördelar
leder till en fortgående koncentration.

Det
är mot denna bakgrund nödvändigt för staten att påverka utvecklingen. Den
metod som hittills har använts för att hejda den ur presspolitisk synvinkel
negativa utvecklingen har varit en rad indirekta och direkta stödåtgärder. I de
fall där tidningsnedläggningarna redan har lett till monopolartade situationer
måste ansträngningar göras för all underlätta verksamheten för sådana medier
som kompletterar de stora, dominerande tidningarna.

1972
års pressulredning har på ell mer systematiskt och utförligt sätt än vad
tidigare utredningar haft möjlighet till genomlyst och kartlagt pressens förhåUanden
samt dagspressens betydelse i olika delar av samhällslivet. Detla utredriingsarbete
utgör en betydelsefull grand för de ställningstaganden i fråga om slöd till
dagspressen som jag tar upp i det följande.

Jag
övergår nu till att redovisa några av de resonemang som har legat till grand
för tidigare beslut av statsmaktema om slöd till dagspressen saml hur detta slöd
i dag är utformat.

De
analyser av dagstidningamas ekonomiska situation som gjordes av 1963 och 1967
års pressulredningar visade att de ekonomiska svårighe-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 119

terna
inom branschen var koncentrerade liU andratidningama och att dessa svårigheler
hade accentuerats under 1960-talet. De båda utredningarna fann vidare att en
avgörande skillnad mellan första- och andralidningarna var att en andratidning
hade färre annonser än den förstalidning den konkurrerade med. Detta gav
upphov lill en process som av utredningarna beskrevs i huvudsak på följande
sätt.

Eftersom vissa slag av
annonser har högt läsvärde är skiUnaden i annonsvolym ell utslagsgivande
moment i striden om upplagorna. När andralidningarna försöker kompensera det
mindre omfattande annonsinnehållet med elt mera attraktivt redaktioneUt
material blir följden att dessa tidningar får en från ekonomisk synpunkl
ofördelaktigt hög andel redaktionell texl vanligen en slörre texlvolym
än upplagemässigl lika stora förstatidningar. Delta resulterar i sin lur i
större produktionskostnader per exemplar för andralidningarna. Högre kostnader
och lägre intäkter per exemplar än vad förstatidningarna har leder enligt
teorin snart tUl all andratidningama tvingas tUl koslnadsnedskämingar om
fortsatt utgivning skall vara möjlig. Sådana nedskärningar går ofta ul över
tidningamas kvalitet vUket leder till upplageborlfall och därav följande lägre
annonsintäkter. Nya kostnadssänkande åtgärder krävs med ytterligare upplage-
och annonsbortfall som följd. Förstatidningamas situation är den omvända med
ökande upplagor, flera annonser och allt högre intäkter.

Detta utvecklingsmönster,
den s. k. upplagespiralen, utgjorde enligt utredningarnas mening den
huvudsakliga orsaken till den nedläggning av andratidningar som hade skett och
de svårigheter som de kvarvarande andratidningama i allmänhet hade.

I kommentarer lill denna
analys hävdades ibland alt det här var fråga om en strukturrationalisering som
innebar att de "bästa" tidningarna överlevde medan de
"sämsta" försvann allt enligt konsumentemas värderingar. Så var
dock inle fallet. Flera av de tidningar som tvingades lill nedläggning hade
dokumenterat sitt obestridliga värde för många läsare genom elt stort antal
sålda exemplar. Exempelvis hade Stockholms-Tidningen vid sin nedläggning år
1966 en upplaga på mer än 130 000 exemplar. Den ekonomiska situationen för
dessa tidningar blev ohållbar genom att de hade slörre konkurrenter som
dominerade annonsmarknaden. Det var alltså inte främst läsarnas val som låg
bakom strukturförändringama inom dagspressen under 1950- och 1960-talen utan
annonsöremas.

Den
nu beskrivna koncentrationsprocessen uppfattades som ett hot mot en fungerande
demokrati. Åtgärder från statsmakternas sida i syfte att skapa
existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbUdning
var i det läget nödvändiga.

De första formerna av
direkt statligt stöd till dagspressen tillkom genom beslut vid 1969 års
riksdag (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:131 120

1969:
251). Då inrättades pressens lånefond som under en femårig försöksperiod med
början budgetåret 1969/70 tUlfördes totalt 125 milj. kr. Tanken var bl. a. att andratidningamas
förutsättningar att medverka till en differentierad opinionsbildning skulle
förbättras med hjälp av de särskilda lånemöjligheter som sålunda tillskapades.
Lånemöjlighelerna var bl. a. angelägna mol bakgrand av den utveckling som
väntades inom tid-ningslekniken. Denna utveckling skulle komma att kräva
investeringar som andratidningama föratsågs få svårt att finansiera.

Reglema
för långivningen innebär att lån inte skall bevUjas för projekt som kan
finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknadsmässiga vUlkor
och på ett från företagets synpunkt betryggande sätt. Lån kan beviljas såväl
för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka
tidningsförelagets konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till
kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsförelag skall ges företräde
till lån. Lånen är amorleringsfria under de fem första åren och räntefria
under tre år.

Den femåriga
försöksperioden har utsträckts till atl omfatta även budgetåren 1974/75 och
1975/76. T. o. m. år 1975 har lån bevUjats 48 tidningsföretag med tUlsammans
98,6 milj. kr.

Samtidigt med beslutet om
inrättandet av pressens lånefond beslöt statsmakterna att införa samdistributionsrabatt
för dagstidningar. Syftet med delta stöd var att stimulera tidningama till ökad
samdistribution och samtidigt rätta till den betydande ojämnhet i konkurrensföralsätt-ningarna
som de existerande distribulionsarrangemangen innebar. De svagare tidningama
skulle ges samma vUlkor för distribution som de starkare. Avsikten var också
att åstadkomma en inte oväsentlig sänkning av distributionskostnadema, vUket
framför allt skulle komma andratidningama tUl del. Detta skulle uppnås genom
att tidningsföretagen överlämnade distributionen till särskUda distribulionsföretag
mot all de erhöU samdistributionsrabatt. Rabatt utgår f. n. med tre öre per sam-dislribuerat
exemplar.

Distributionsförelag
skall tillämpa en sådan prissättning för distributionen alt storleken på den
enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet inte påverkar dislributionsavgiften
för distribuerat exemplar (den s. k. likaprisprincipen). Distribulionsförelaget
skall vidare hålla samdistribulionen öppen för samtliga dagstidningar som vid
tiden för distributionens början finns tillgängliga på orten. Genom dessa regler
läggs kravet på likabehandling fast.

F.
n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdislribulion. Under budgetåret
1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj. kr.

1971
års riksdag beslöt att införa produktionsbidrag för dagstidningar (prop. 1971:
27, KU 1971: 32, rskr 1971:180). Bidragen ulgår i princip endast lill andratidningar
och utgör elt direkt bidrag till tidningsföre-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 121

tagens
löpande produktion. En selekliv stödform var nödvändig för atl avsedd effekt
med stödet skuUe uppnås, nämligen att ytterligare nedläggningar skulle
förhindras. Detta kunde uppnås endast om stödet kanaliserades direkt lUl de
tidningar som behövde det för att fortleva, dvs. andratidningama. Bestämmelsema
möjliggör även för annan tidning än andratidning att få bidrag om det med
hänsyn lill förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart
att den har samma svårigheter som en andratidning (17 § kungörelsen (1971:492)
om statligt slöd lill dagstidningar).

Som föratsättning
för att produktionsbidrag skall utgå gäller vidare bl. a. alt tidningens
totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den abonnerade upplagan uppgår till
minst 2 000 exemplar samt att andelen annonser utgör mindre än 50 % av det
totala innehållet.

För
dagstidning som utkommer två tiU sju dagar i veckan beräknas bidragen på
grandval av pappersförbrakningen minskad med den del som går åt för
annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5
milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidning. För
dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast belopp,
nämligen 300 000 kr. Detla belopp utgör också minimibidrag för dagstidningar
som utkommer två till fem dagar i veckan. För dagstidning som utkommer minst
sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen
beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden.

För
kalenderåret 1975 utgick tillsammans 100,7 milj. kr. i produklionsbidrag lill
61 tidnmgar. Totalt har under åren 19711975 365,7 milj. kr. utbetalats i
bidrag.

6.2
1972 års pressutrednings förslag i stort

Sedan
det statliga stödet lUl dagspressen infördes har tidningsnedläggningama kunnat
hejdas. De nuvarande stödformema har enligt utredningen i stort sett fungerat
på önskat sätt och bör behållas, dock med vissa ändringar av reglema.

I
fråga om produktionsbidragen har utredningen föreslagit att andratidningsbegreppet
överges som bidragskrilerium. Avgörande för om bidrag skall utgå bör i stället
vara den hushållstäckning som en tidning har i utgivningskommunen. Vidare har
bl. a. föreslagits en ny definition av utgivningsort och att möjligheten alt
ge förstatidningar produktionsbidrag tas bort.

Utredningen
har, i enlighet med sina direktiv, inte föreslagit någon höjning av
bidragsnivån men har förutskickat att framlida höjningar kommer att bli
nödvändiga. Därvid bör enligt utredningens mening

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 122

den
besvärliga situationen för storstädernas andratidningar särskilt uppmärksammas.

Samdistributionsrabatten
kan enligt utredningen behållas i stort sett oförändrad. Tidningsföretagens
insynsmöjligheter bör dock förbättras och vissa skärpningar av reglerna göras i
syfle att upprätthålla likaprisprincipen.

Reglema
för pressens lånefond har enligl uiredningen inte givit utrymme för ett tUlräckligt
främjande av samverkan mellan tidningsförelag. Skärpning av reglema härvidlag
har därför föreslagits.

Utredningen
har vidare föreslagit att vissa nya stödformer införs.

Utvecklingsbidrag
skall enligt förslaget kunna utgå lill tidningar som inte är berättigade liU produklionsbidrag
och som råkar i tUlfälliga svårigheler. Bidragsformen bör alltså kunna omfatta
dels ensamlidningar som behöver hjälp för all kunna anpassa sig tUl förändrade
marknadsförhåUanden, dels högtäckningstidningar på konkurrensorter. Utvecklingsbidrag
skall enligt förslaget också kunna utgå för övergång från fådagars- (etl till
tre nr /vecka) lill flerdagarsutgivning (fyra lill sju nr /vecka).

Pressutredningen
har vidare föreslagit atl elt etableringsstöd införs med huvudsaklig inriktning
på att stödja nyetablering av fådagarstidningar.

Samverkansbidrag
kan enligl förslaget utgå för produktionssamverkan och samverkan i
annonsförsäljning samt till utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av
branschsammanslutningar.

Presstödsnämnden
får enligt förslaget utökade uppgifter. Utredningen har därför föreslagit att
nämnden får elt eget kansli.

6.3
Remissinstansernas inställning i stort

Remissinstansema
finner utredningens analyser och beskrivningar av pressens hiltUlsvarande
utveckling och nuvarande situation väl underbyggda. Utredningens principiella
ståndpunkter när det gäller målet för presspolitiken samt behovet av stöd lUl
pressen och stödets inriktning möter inle någon erinran.

Svea hovrätt och
massmedieutredningen, som utförligt har behandlat utredningens förslag utifrån tryckfrihelsrättsliga
aspekter, har funnit alt befogade invändningar inte kan resas mot förslagen i
dessa avseenden.

Remissinstansema
tillstyrker i huvudsak utredningens förslag lill förändringar av stödet till
dagspressen och till nya former av stöd, även om del på vissa punkter
framställs krav på ökat stöd eller ändrade regler.

Flera
remissinstanser anser således alt nya tidningsnedläggningar inte kan hejdas om inle
produktionsbidragen höjs. Några remissinstanser ser, i likhet med reservanter i
utredningen, det som önskvärt att även

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 123

kvällstidningarna
hade kunnat få del av denna bidragsform. Flera remissinstanser kritiserar
utredningens förslag att ta bort möjligheten att ge förstatidningar produklionsbidrag
och förordar alt denna möjlighet kvarstår eller all reglerna för
utvecklingsbidrag görs väsentligt generösare.

Utredningens
förslag vad avser samdistributionsrabatten möter viss kritik även om en enig
remissopinion instämmer i utredningens positiva omdömen om rabattens effekter.
Problemet med tidningsföretag som entreprenörer aktualiseras i remissema. Krav
på höjning av rabatten framförs också av etl par remissinstanser.

Förslagen
avseende pressens lånefond möter i stort ingen erinran i remissyttrandena.
Förslaget om införande av utvecklingsbidrag möter ingen erinran men från flera
remissinstanser framförs förslag om generösare villkor.

Remissinsianserna är eniga
om alt det är angeläget alt ett etableringsstöd införs. Flertalet delar också
utredningens uppfattning alt det inte är realistiskt alt tro på nyetablering av
annal än fådagarstidningar. Krav på slöd även liU etablering av flerdagarstidningar
förekommer dock. Etl antal remissinstanser ställer sig tveksamma till om den av
utredningen föreslagna nivån på stödet är tUlräckligt för att man skall nå
önskad effekt.

Utredningens
förslag om samverkansbidrag möter ingen omfatlande kritik. Vissa erinringar
framförs dock mot förslaget om annonssamverkan. Flera remissinstanser ställer
sig sålunda tveksamma lill om de av uiredningen föreslagna bidragen tiU
annonssamverkan kommer alt få några effekter. I några yttranden föreslås högre
bidrag på denna punkt.

6.4
Tidningarnas ekonomi och marknad

1972
års pressulredning har ingående analyserat dagspressens hiltiUsvarande
utveckling, nuvarande situation och utvecklingsmöjligheter.

Utvärderingen
av de nuvarande stödformerna och övriga ekonomiska undersökningar har enligt
min mening framför allt visat på tre förhållanden som bör uppmärksammas. Det försia
är alt presstödet i stort sett har fungerat enligt statsmakternas intentioner.
Lånemöjligheterna i pressens lånefond har möjliggjort för andralidningarna att
genomföra angelägna investeringar. Samdistributionsrabatten har medfört mer
rationella distributionsformer samtidigt som likaprisprincipen har gynnat andralidningarna.
Produktionsbidragen har i huvudsak gått tUl de tidningar som har varit i behov
av stöd och har för dessa i många fall utgjort en nödvändig förutsättning för
fortsalt utgivning.

För
det andra visar analysen klart att även om presstödet i stort

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 124

har
fått åsyftad verkan så har andratidningarnas situation inte förbättrats
jämfört med utgångsläget. Dessa tidningar har fortfarande stora ekonomiska
problem och kommer även i fortsättningen att vara beroende av statliga bidrag
för sin utgivning. Liksom tidigare pressutredningar har 1972 års
pressutredning kunnat konstalera all problemen är koncentrerade till vissa
grupper av tidningar medan huvuddelen av branschen har ett tUlfredsställande
läge.

Den Iredje punkten i den
ekonomiska analysen som jag vill framhålla gäller första- och andratidningsbegreppen.
Pressutredningen har framhållil att tidigare analyser, bl. a. just genom
användandet av dessa begrepp, har kommit alt uppehålla sig alltför mycket vid
tidningamas upplagor. Utredningen har betonat det sedan lång tid kända förhållandet
alt annonsintäkterna normalt svarar för merparten av de totala intäkterna från lidningsrörelsen.
Av delta följer, enligt pressutredningens mening, att man, när man analyserar
tidningsföretagens ekonomiska situation, bör ägna större intresse åt vad som
är avgörande för en tidnings ställning på annonsmarknaden och mindre åt tolalupp-lagerelalioner.
Uiredningen har funnit att det är hushållsläckningen på ulgivningsorten som i försia
hand besiämmer tidningens altraklivUet som annonsorgan och därmed utgör det
bästa kriteriet på den ekonomiska bärkraften. Detla innebär bl. a. alt det på
intet sätt behöver vara orimligt alt, i situationer där konkurrerande tidningar
har tämligen likartade upplagestorlekar, den ena av tidningarna uppbär produktionsbidrag,
förutsatt att skillnaderna i hushållsläckning på den centrala marknaden
(normalt utgivningsorten) är betydande.

Remissinstansema
har i dessa delar i princip anslutit sig tUl utredningens slutsatser.

Även jag delar
utredningens uppfattning på dessa punkter. Sedan presstödets införande har
endast en flerdagarstidning behövi läggas ned. Därmed har 1950- och 1960-talens
snabba utveckling mot allt färre tidningar brutits. Konkurrens mellan
dagstidningar har kunnat upprätthållas på ett tjugotal orter vilket, som
utredningen också har framhållit, utgör ett unikt drag i den svenska pressens utvecklmg
jämfört med förhållandena utomlands. Stödet synes också ha tillfallit de
grupper som har varit i behov av det och även i övrigt ha fyllt sina syften.

Det
är emellertid uppenbart alt behovet av presstöd inte har minskat.

Utredningens
kritik eller komplettering av de modeller som hittills har använts för analys
och beskrivning av dagspressens ekonomi finner jag väl underbyggd. De
slutsatser som kan dras av utredningens analys härvidlag bör få konsekvenser
för presstödels utformning. Jag återkommer till detta.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 125

Utvecklingen
på massmediemarknaden

Slutsatsema
av utredningens Överväganden rörande den kommande utvecklingen på
massmedieområdet är alt man inte har att vänta sådana förändringar som
radikalt kan påverka pressens ställning. Effekterna av konkurrensen från andra
medier tycks enligt utredningen vara begränsade. Utredningen har också funnit
alt huvuddelen av dagspressen också i framliden bör kunna täcka
kostnadsökningar med ökade intäkter. Totalt sett har tidningarnas möjligheter
att hävda sig på morgondagens massmediemarknad bedömts som goda, med den reservationen
all tidningar med låg hushållstäckning även i framtiden kommer att vara i behov
av statiiga bidrag.

Huvuddelen
av de remissinstanser som har behandlat frågan delar utredningens bedömningar.
Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har emellertid anfört att utredningens
slutsatser framstår som optimistiska och dåligt underbyggda. I etl par
yttranden har efterlysts mera långsiktiga prognoser över pressens utveckling
än den av utredningen behandlade tioårsperioden.

För
egen del ansluter jag mig lill de bedömningar som uiredningen har gjort.
Förändringar inom existerande medier och en eventuell framväxt av nya medier
eller medieformer under de närmaste åren kan relativt väl förutses. Denna
utveckling bör inte ge anledning till speciella farhågor för dagspressen. Jag
delar exempelvis utredningens uppfattning atl införandet av lokalradio snarast
bör kunna öka intresset för lokala och regionala frågor och därmed även för tidningarnas
behandling av dem. Inom större delen av branschen har också intäktsökningar
kunnat balansera kostnadsutvecklingen. Jag vill i det sammanhanget gärna
framhålla vad Landsorganisationen i Sverige (LO) i sitt yttrande har påtalat,
nämligen att kapacitetsutnyttjandet av de fasta produktionsresurserna är
mycket lågt inom dagspressen. Detta förhållande utgör ell viktigt motiv för
utredningens förslag om stimulans till samverkan i produktionen som jag kommer atl
behandla senare.

Tidningarnas
prispolitik

De
kostnadsökningar som har uppkommit inom tidningsbranschen har i stor
utsträckning kompenserats genom prishöjningar. Utredningen har här betonat atl
del inte är likgUtigt hur tidningarna väljer att göra avvägningen mellan
höjningar av annons- resp. upplagepriser. I konkurrenssituationer är del högtäckningstidningen
som är prisledare och som alltså har elt val. Lågtäckningslidningen kan
antingen följa efler högtäckningstidningen eUer göra mindre höjningar än
denna. Något tredje alternativ har den inte. Att göra mindre höjningar är, med
tanke på lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget
realistiskt alternativ. För högtäckningstidningen är det från
konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt att lägga slörre delen av höjningama på
annonspriser-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 126

na.
Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningslidningen
är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är
nämligen inle lika oumbärlig för annonsörerna vUket innebär att dess
annonsvolym tenderar att minska under perioder av kraftiga
annonsprisstegringar. En högtäck-ningstidning kan skapa stora svårigheter för
de konkurrerande tidningarna genom sill val av prispolitik.

Pressutredningen har
ansett alt detla förhållande, liksom andra negativa följder av dagspressens
stora beroende av annonsintäkter, gör det presspolitiskt angeläget alt en ökad
relativ tonvikt på upplageintäkter kommer tiU stånd. Uiredningen har emeUertid
uppmärksammat att en sådan förändring kan möta hinder i slatsmaktemas intresse
av en lugn prisutveckling och ovUja mot samordnade prishöjningar. Del krävs
nämligen enUgl uiredningen en nära samordning av tidningamas agerande för atl
dessa skall kunna genomföra den här diskuterade förändringen. Utredningen har
för sin del ansett att prishöjningar som syftar till alt förändra tidningamas intäktsstruklur
i första hand bör bedömas från presspolitiska utgångspunkter.

TU delar utredningens
uppfattning på denna punkt. Statens pris- och kartellnämnd har däremot anfört
all de senasie årens höjningar av abonnemangspriserna har varit för stora och
att höjningama har varit åtskilligt större än vad som har motiverats av
kostnadsutvecklingen. Prisutvecklingen har enligt nämnden försvårat för
köpsvaga grupper att hålla sig med en daglig tidning. Nämnden har därför ansett
att, eftersom statsmakterna genom en subvention av andratidningar och fådagarstidningar
redan nu är beredda att satsa betydande belopp för atl upprätlhåUa en viss
konkurrens på tidningsområdel, det skulle vara naturligt att stödet utformades
så alt det möjliggör fÖr berörda tidningar alt håUa så låga abonnemangs- och
lösnummerpriser som möjligt.

Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet har hävdat att det inte
är annonsörerna som har förorsakat den omfattande koncentrationen på
tidningsmarknaden utan främst prissättningen på annonsutrymmet.

För egen del vill jag försl
erinra om att dagstidningarna är befriade från mervärdeskatt, vilket åtminstone
delvis måste ses som elt sätt att gynna konsumtionen av dagstidningar. Däremot
kan inte det direkta presstödet betraktas på delta sätt. Del är elt uppenbart konsumentpolitiskt
och presspolitiskt intresse all prisutvecklingen på abonnemang och lösnummer
hålls inom rimliga gränser. Detta intresse kommer dock i viss mån i konflikt
med det minst lika framträdande konsument- och presspoliliska intresset all
undvika monopolsituationer på tidningsmarknaden. Erfarenheterna visar tydligt
att en utpräglad lågprislinje på abonnemang och lösnummer leder lill stora
svårigheter för tidningar i konkurrensmässigl underläge. Delta har aktivt
bidragit till nedlägg-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 127

ningar
och därmed till alt förstärka monopoliseringstendenserna. Orsaken är
självfallet att en sådan prispolilik gör tidningarna mer beroende av
annonsintäkter och det är på annonsmarknaden lågläckningstidningarna har
svårast all hävda sig.

Jag delar utredningens och
TU:s uppfattning att det från presspolitisk synpunkt är angeläget med en
gradvis förändring av tidningarnas intäktsstruktur i riktning mot elt minskat
beroende av annonsintäkter. För att en sådan förändring inte skall drabba
tidningskonsumenterna på elt oacceptabelt sätt krävs emeUertid stora
ansträngningar från tidningarnas sida för att hålla tillbaka
kostnadsökningarna. Det är också angelägel att eventuella prishöjningar på
prenumerationer, lösnummer och annonsutrymme totalt sell inte överstiger vad
som kan motiveras av ofrånkomliga kostnadsökningar. Samhällets aktiva
prisövervakning bör också i fortsättningen omfatta även tidningsmarknaden.

6.5
Utgångspunkter för statens presstödspolitik

6.5.1
Massmediernas uppgifter och pressens funktioner

Utredningen
har bl. a. haft tUl uppgifl atl ange mera preciserade mål för statsmakternas
handlande gentemot dagspressen, varvid dagspressens roll i förhållande tiU
övriga massmedier skulle klarläggas. Efter en genomgång av olika
pressideologier och den svenska debatten om statsmakternas förhållande tUl
pressen har utredningen utgått från en diskussion om de uppgifter som är
väsentliga för massmedierna i ett samhälle som del svenska. Utredningen har
därvid konstaterat atl det övergripande målet för mediepoUtiken inle bör sökas
inom massmediebranschen ulan i samhället i övrigt. I centrum för den svenska
mediepolitiken måste enligt utredningen ställas de demokratiska värdena.
Massmedierna skall medverka lill att förslärka och fördjupa den svenska
demokratin.

Fyra
uppgifter anser pressutredningen särskilt bör åvila massmedierna:

1.
Massmedierna bÖr ge den
information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i
samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande
information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2.
Massmedierna bör fristående
eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i
samhället.

3.
Massmedierna bör som
allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de
inflytelserika i samhället.

4.
Massmedierna bör främja en
kommunikation inom och meUan poUtiska, fackliga och andra ideella grupper i
samhället.

De
angivna fyra uppgifterna gäller massmediesyslemet i dess helhet. För att belysa
pressens roll i detla sammanhang har pressulredningen låtit genomföra ett antal
undersökningar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 128

Dessa
undersökningar har bl. a. visat

att pressen fortfarande har en
mycket stark stäUning bland massmediema,

att pressen i hög grad upplevs
och fungerar partipolitiskt,

att det finns ett missnöje med
den existerande massmediestrukturen, framför allt bland politiskt intresserade
läsare, journalister och organisationsfolk.

Pressutredningen
har sammanfattat resultaten av undersökningarna genom alt med dessas hjälp söka
fastställa pressens roll då det gäller de uppgifter som utredningen tilldelat
massmedierna.

På
orter där det inte utges någon tidning eller där det finns en dominerande
tidning finns det enligt uiredningen risk för att informationen i samhällsfrågor
skall fungera otUlfredsställande. Etermedierna har inte kunnat bli något
alternativ, särskilt inte i fråga om den lokala och regionala informationen. Uiredningen
menar alt tidningarna inte kan ersättas då det gäUer informationen lUl de
förtroendevalda om de stämningar och opinioner som finns hos enskUda och
grupper. Radio och tv har genom kravet på opartiskhet svårt att knyta an till
organisationer och grupper.

De
flesta tidningar i Sverige har ett särskilt fasl utrymme för olika former av kommentarer.
Detta material har enligt utredningens undersökningar en stor publik, särskilt
bland politiskt aktiva. Tidningens ledarmalerial spelar en uppenbar roU för
hela det politiska livet.

Tidningarnas
kommentarer behandlar i allmänhet riks- och ulrikesfrågor. Regiontidningarna
koncentrerar sig således inte här som på nyhetsfältet till lokalt och
regionalt material. En av förklaringarna till detla torde vara alt tv och radio
i viss mån kan ersätta tidningarna vad gäller riks- och ulrikesnyheler. Men etermediema
kan inte kommentera dessa händelser utifrån en speciell ideologisk
utgångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoncentrationen
har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar uiredningen,
en självklarhet att diskussionen blir tunnare ju färre röster som kan delta i
den. De tidningar som har blivit kvar har inte heller att döma av
undersökningarna ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Det är
inte möjligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för att komma lill
tals fortlöpande eller när man själv vUl.

Tidskrifter
utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer saml riks- och
regionspridda fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla
när det gäller kommentarer och kan på detta viktiga område komplettera flerdagarstidningar
av traditionell typ.

Utredningen
finner det troligt alt tidningamas fortlöpande granskning av olika beslutande
instanser blir lidande då en ort blir utan egen tid-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 129

ning.
Etermedierna har inte haft resurser all överta dessa funktioner på det
regionala och lokala planet. På orter med en enda dominerande tidning finns det
enligt utredningen en uppenbar risk för alt aktiviteten i granskningen minskas
eller blir ensidigt inriktad. Särskilt slor finner utredningen denna risk vara
på platser där en tidning med lokal/regional monopolställning är knuten tUl
den politiska gruppering som är i majoritetsställning i kommunfullmäktige
och/eller landsting.

Tidningsnedläggningarna
har enligt uiredningen utgjort etl hot mot den form av gruppkommunikation som
tidningarna erbjuder. Vid den moderna pressens framväxt skapades tidigt nära
band mellan tidningama och de politiska partierna. En av tidningarnas
viktigaste uppgifter är enligt utredningen att stå för en kommunikation inom
och mellan partierna. Partierna är, menar uiredningen, till väsentlig del
beroende av tidningarna då det gäller att föra ut budskap och inhämta kunskap
om opinioner och stämningar bland medlemmar och sympatisörer.
Tidningskoncentrationen har gjort alt denna kommunikation har försämrats eller
gått förlorad på många platser. Utvecklingen har gynnat de stora och
övergripande medier som inte har kunnat knyta an lill speciella grupper. Uiredningen
har funnit alt mediekonsumtionen har ökat men att variationsrikedomen och
därmed valfriheten har minskat. Ett av de stora problemen med dagens massmediesitualion
anser utredningen vara att etl fåtal medier skall lUlfredsslälla ett mycket
stort antal människor. Denna situation skapar enligt uiredningen misstro och
missnöje. Utredningen anser det vara en omöjlig uppgift för radio, tv och de
stora tidningarna alt uppfylla de krav som olika grupper och då framför allt
partierna ställer på dem.

Huvuddelen
av remissinstanserna har instämt i eller lämnat ulan erinran utredningens uppfattnmg
alt det övergripande målet för mediepolitiken bör formuleras utifrån mediernas
betydelse för den svenska demokratin. Detsamma gäller preciseringen av
mediernas uppgifter.

Sveriges
Radio och radiouiredningen har riklat vissa invändningar mot utredningens
tolkning av innebörden av kravet på opartiskhet hos radio och tv. De båda remissinsianserna
menar att inom ramen för det totala programutbudet kan etermedierna myckel väl
spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för pariskommentarer från olika
intressegrupper.

Kommun-
och landstingsförbunden har understrukit vikten av alt det finns etl allsidigt
pressutbud som bl. a. kan spegla den lokala opinionen. Delta anges vara av
stor betydelse för den kommunala verksamheten.

I
en reservation har ledamoten Wikström anfört alt pressens roll har behandlals
alltför snävt i utredningens betänkande, i det all den ses väsentligen ur
politisk och partipolitisk synvinkel. Reservanten menar alt om man inte beaktar
tidningarnas funktioner på övriga områden

9
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 130

gör
man knappast rättvisa åt deras breda bevaknings- och informationsuppgifter i
övrigt. Några remissinstanser har framfört liknande synpunkter. Bl. a. har
pressens annonsfunklion framhåUits i vissa remissyttranden.

Några
remissinstanser har särskUt pekat på pressens roll på kulturens område. Statens
kulturråd har sålunda framhållit att det även inom kulturområdet är nödvändigt
med kommunikation i form av nyhetsbevakning och livaktig debatt.

För
egen del vUl jag framhålla att den redovisning av massmediernas funktioner som uiredningen
har lämnat självfallet kan kompletteras. Som radioutredningen har framhåUit
leder dock inte detta lill andra slutsatser om vUka mål samhäUet bör ha för sin
massmediepolilik än dem pressutredningen från sina utgångspunkter har dragit.
Jag viU också klart deklarera atl jag inle har uppfattat pressutredningen så
att man har velat överdriva dagspressens partipolitiska roll. Politiskt och samhällsorienterande
material omfattar i utredningens analyser väsentligt vidare områden än
utpräglat partipolitiska frågor. Gränsen mellan vad utredningen betecknar som samhäUsorienlerande
material och vad några remissinstanser hänför tiU kulturområdet är knappast
särskilt skarp. Åtskilligt av lidningamas kulturmaterial lorde kunna inrymmas
under de av pressulredningen framhävda uppgifterna för dagspressen.

Det
är emellertid viktigt att göra klart att det är dagspressens betydelse för
vidmakthållandet av en levande demokrati som i första hand motiverar ett
statligt slöd till pressen. Det kan vara angelägna uppgifier för pressen alt
förmedla annonsinformation eller atl skänka förströelse och underhåUning av
olika slag. Sådana uppgifter kan dock enligt min mening fullgöras ulan en lokal
konkurrens på tidningsmarknaden. Däremot vill jag framhålla atl pressen är den
klart viktigaste källan för medborgarna när det gäUer information i
samhällsfrågor. För stora grupper av medborgare utgör lokalpressen den
huvudsakliga kon-taklen med den demokratiska processen i kommuner och
landsting. En allsidig press som kan informera och spegla den lokala opinionen
är således en av de grundläggande förutsättningarna för en väl fungerande
kommunal demokrati.

Pressutredningen
har utförligt behandlat utvecklmgen inom dagspressen under senare år. Frågan
har också berörts av utredningen om den kommunala demokratin i dess betänkande (SOU
1975: 41) Kommunal demokrati. Med hänsyn till den stora betydelse som dagspressen
har för demokratin är det enligl kommunaldemokratiulredningen särskilt viktigt
att tidningarna ges goda arbetsmöjligheter. Uiredningen framhåller alt
dagspressens hittillsvarande utveckling i detla avseende inle har varit
positiv. Uiredningen betonar att det från kommunaldémo-kraliska aspekter är
väsentligt alt det statliga presstödet utformas så att

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 131

ett
partimässigt mångsidigt utbud av dagstidningar i olika regioner främjas.

Jag
delar i allt väsentligt de synpunkter som pressutredningen och utredningen om den
kommunala demokratin har framfört om pressens betydelsefulla roll för att
bevara demokratins vitalitet på alla nivåer. Den lokala debatten behöver ofla
stimuleras. En effektiv och vaken dagspress, där rösternas mångfald utgör
granden för en i verklig mening demokratisk belysning av frågor som angår
invånarna, kan verksamt bidra tiU detta.

6.5.2
Tryckfrihetsrättsliga frågor m. m.

Tidningsnedläggningama
och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknaden
har enligt utredningen minskat pressens möjligheter att fuUgöra sina uppgifter.
Ett presspolitiskt program bör enligt utredningens mening utgå från dessa
brister i press-strakluren och från risken för en vidare utveckling i negativ
riktning. Utredningen har självfaUet haft att iaktta vissa
handlingsbegränsningar av presspolitisk art. DärtiU kommer resursmässiga
begränsningar. Till de senare återkommer jag i det följande.

Vad
gäller de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på presstödet hänvisar uiredningen
till den tidigare granskning som har gjorts av presstödels förenlighet med
tryckfrihetslagstiftningen (jfr bl. a. KU:s yttrande till SkU. SkU 1971: 30).
Frågan har senast behandlals av massmedieutredningen i betänkandet (SOU 1975:
49) Massmediegrundlag. Med anledning härav och med hänsyn till alt några
väsentliga nya former för presstöd inte har föreslagits, har pressutredningen inle
funnit anledning atl på nytt la upp frågan. Pressutredningen har funnit att
stödåtgärderna är i yttrandefrihetens intresse. I reservationer av ledamöterna
HaUvig, Wikström och Winberg anförs alt en särskild tryckfrihelsrättslig
granskning av utredningens förslag borde ha skett. TU och Grafiska
Arbetsgivare- och Industriorganisationerna liksom massmediekoncentra-lionsulredningen
har bland remissinstanserna anfört liknande synpunkter.

Svea
hovrätt har i sitt yttrande utförligt behandlat de tryckfrihets-rätlsUga
frågorna. Hovrätten utgår från att enighet råder om att statliga stödåtgärder
gentemot pressen är möjliga så länge de inte ges en sådan utformning atl de
strider mot förbudet i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen mot åtgärder som
innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter,
dvs. under förutsättning all de inte får väsentligt negativa konsekvenser för
skrifter som inte får något stöd. Hovrätten har funnit att varken mot det nu
förekommande presstödet eller mot det reformerade stöd som föreslås av 1972 års
pressutredning torde några befogade invändningar kunna resas utifrån denna
ståndpunkt. Hovrätten har vidare diskuterat frågan om grundlagsregle-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 132

ring
av presstödet och funnit att vissa spärregler av grundlagskaraktär borde kunna konstraeras.

Massmedieutredningen
har i denna fråga ansett att en grandlagsram för presstödet knappast skulle
kunna innehålla något i sak utöver den allmänna princip som redan nu är grandlagsfäst:
att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåU får hindra dess utgivning
eller spridning samt att åtgärderna inte får medföra begränsningar i utgivarens
rätt att bestämma innehållet. Massmedieutredningen avråder från en närmare
grundlagsreglering av principema för presstödet och uttalar som sin uppfattning
att pressutredningens förslag inte strider mot tryckfrihetsförordningen.

Enligt
min mening bör kraven på tryckfrihelsrättslig granskning vara tUlgodosedda
genom den ingående behandling dessa frågor fått tidigare samt nu i främst
yttranden från Svea hovrätt och massmedieutredningen. Jag delar uppfattningen
hos dessa remissinstanser och pressutredningen att varken det nuvarande
presstödet eller det av utredningen föreslagna stödet kan anses strida mot
tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Enligt
vad regeringen redovisat i årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bU. 4 s.
2) kommer en utredning att tillkallas för att utarbeta förslag till en ny
massmediegrundlag som reglerar yttrandefriheten i tryckt skrift, radio,
television och film. Frågan om grandlags-reglering av presstödet torde få
behandlas i detla sammanhang.

Hovrätten
lar i sammanhanget också upp frågan hur de materiella reglerna för presstödet
skall författnmgsregleras. Hovrätten ser det som angeläget all reglerna
meddelas i form av lag och inte i form av förordning.

Reglerna
för det hittillsvarande presstödet har givits genom författningar som
utfärdats av regeringen sedan riksdagen fastlagt grunderna för stödet. Jag
finner ingen anledning att nu gå från denna ordning. Det kan emeUertid finnas
skäl all på nytt överväga den författnings-tekniska regleringen när den
särskilda utredningen om yttrandefriheten i massmedier m. m. har avslutat sitt
arbete.

Pressulredningen
har vidare diskuterat frågan om de potentiella möjligheter till stadiga
ingrepp som varje presspolitisk åtgärd medför. Utredningen anför all det
självfallet är av vikt att det statliga presstödet utformas på ett sådant sätt
att det inte ens under krisförhållanden skall kunna utnyttjas av statsmakterna mol
enskilda tidningar. Ä andra sidan är det utredningens åsikt alt oro för vad som
kan inträffa vid hypotetiska krissituationer inte får vara elt avgörande
hinder för ett statligt presstöd. Målet skall enligt uiredningen således vara
att statens påverkansmöjligheter begränsas så långt som möjligt. Stora krav
måste därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall ha hand
om presstödet. De presspolitiska ålgärderna får, menar uiredningen, varken
direkt eller indirekt syfta till att påverka tidningamas redaktionella
innehåll.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 133

Ingen
remissinstans har anfört erinringar på denna punkt och jag ansluter mig lill
utredningens uppfattning.

6.5.3
Grunder för presstödet

Det
övergripande målet för det, handlingsprogram pressutredningen har lagt fram
anges vara alt vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker
genom tidningar. Utredningen framhåUer att ett representativt demokratiskt
system kräver ett intensivt utbyte av idéer saml kunskap om olika opinioner. En
föratsättning härför är enligl utrednmgen en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen
får enligl utredningens mening inte gå så långt atl makten över tidningarna
begränsas lill några få det må vara privatpersoner eller organisationer.
Alla betydande meningsriktningar måste enligt utredningen ha tiUgång tiU organ
där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern
debatt.

Målet
för presspolitiken är således enligt uiredningen att det skaU finnas en
mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet
för en allsidig debatt och opinionsbUdning.

Jag kan, i likhet med remissinstansema,
ansluta mig till dessa utredningens ståndpunkter. Utredningen har kunnat
framlägga elt mycket brett underlagsmaterial som bl. a. just påvisar pressens
betydelse för debatt och åsiktsbildning och därmed för demokratin. Härigenom
behöver målen för den statiiga politiken på detta område inte på samma sätt som
tidigare granda sig på en aUmän uppfattning om pressens roll i samhället.

Som
jag tidigare har anfört anser jag alt den av utredningen presenterade analysen
utgör en god grandval för nödvändiga stäUningstaganden lill målen för och ulformningen
av det statliga presstödet.

Utredningen
har utformat sitt stödprogram med utgångspunkt i följande åtta punkter.

1.
Konkurrens mellan tidningar på
regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en ulgivningsort
skapar föratsättningar för valfrihet åt läsarna.

2.
I de fall då tidningskoncentrationen
lett liU monopol på den lokala marknaden måsle presspoliliken stimulera till
alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

3.
KedjebUdning och ägarkoncentration
måste uppmärksammas. Ägarförhållandena inom tidningsmarknaden bör vara aUmänt
kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägarstrukturen.

4.
Presspolitiken måste utformas
så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda
tidningars innehåll.

5.
Reglerna för de statliga
åtgärderna skall vara lätt liUämpbara och så långl möjligt av automatiskt
verkande karaktär.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 134

6.
Samverkan mellan
tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har uppenbara resursmässiga fördelar.

7.
Det regelsystem som styr
fördelningen av de statliga bidragen tUl pressen skall grundas på en analys av
marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som
erhåller stöd.

8.
Det statiiga presstödet skaU
administreras av en nämnd med resurser att göra fortsatta analyser av
branschen och enskilda marknadssituationer.

Dessa
punkter får sitt konkreta uttryck i utredningens olika förslag till åtgärder.
Jag avser att kommentera dem i samband med min behandling av dessa förslag.

6.6
Definition av dagstidning

EnUgt
gällande regler för produklionsbidrag avses med dagstidning "allmän
nyhetstidning av dagspresskaraklär, som normalt utkommer med minst etl nummer
varje vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad".
Pressutredningen har ansett alt denna definition i huvudsak kan bibehållas.

Denna definition utesluter
storstädernas kvällstidningar från produklionsbidrag eflersom dessa inle är i
huvudsak abonnerade. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i sak på
denna punkt. Mot bakgrand av den roll som kvällspressen spelar för
opinionsbildning och nyhetsförmedling har utrednmgen dock funnit att det kan
verka slötande att, såsom nu sker, genom dagslidningsdefinitionen utesluta
kvällspressen ur gruppen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakligen
abonnerad upplaga bör därför enligt utredningen tas bort ur den generella
dagstidningsdefinitionen. I stäUet bör i presstödsförordningen införas en
bestämmelse alt endast dagstidning vars tolalupplaga i huvudsak är abonnerad
kan erhålla produktionsbidrag.

Utredningens
förslag till dagslidningsdefinition har inte mött någon erinran bland
remissinstanserna.

Även jag anser det
lämpligt med en gemensam definition av dagstidning för samtliga former av
presstöd. I sak innebär detla inle någon förändring mot nuvarande ordning.
Andra former av presstöd än produktionsbidrag, dvs. samdistributionsrabatt och
lån ur pressens lånefond, står i princip redan i dag öppna för samtliga
dagstidningsföretag, oberoende av hur stor del av upplagan som är abonnerad.

Frågan om gränsdragnmg
mellan fådagarstidningar och lidskrifter tas upp av ett par remissinstanser.
Utredningen föreslår inga förändringar härvidlag. I likhet med utredningen
anser jag att det finns klara skillnader meUan dessa två grupper av tidningar.
De bedömningar presslödsnämnden hittUls har gjort i detta avseende finner jag
riktiga. Gränsdragningen synes inle heller ha vållat nämnden några större
svårigheter.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 135

Presstödsnämnden
förordar att liksom f. n. den allmänna föratsättningen skall gälla för att en
tidning skall anses som dagstidning att abonnemangspriset inte står i
uppenbart missförhållande tiU gängse priser för liknande tidningar. Jag delar presslödsnämndens
uppfattning i denna fråga.

Riksskatteverket
och presstödsnämnden har båda tagit upp frågan hur uppehåll i utgivningen skall
påverka rätten lill produktionsbidrag. Enligt min mening bör en dagstidning
inte göra uppehåll i sin utgivning annat än då utgivningsdagen sammanfaller
med en helgdag och svårligen kan flyttas. Det bör emellertid ankomma på
presstödsnämnden att avgöra sådana frågor. När det gäUer rätten tiU
produktionsbidrag för år 1976 bör dock tidigare praxis gälla. Samråd mellan
presstödsnämnden och riksskatteverket bör ske vad gäller tillämpningen av
definitionen av dagstidning. Riksskatteverket, länsstyrelsema och
presstödsnämnden bör dock vara obundna av varandras beslut i dessa frågor.

6.7
Produktionsbidrag

6.7.1
Inriktning

Pressutredningen
har inte funnit anledning att föreslå att statsmakterna skall frångå den
selektiva stödform som produktionsbidragel utgör. Det är enligt utredningen endast
vissa tidningar som är i behov av hjälp. Reglema för produktionsbidrag bör
utformas så att diskretionär prövning och bedömning i möjligaste mån undviks.
Liksom hittills bör inom det selektiva systemets ram automatiskt verkande
regler gäUa. I en reservation av ledamoten Winberg förordas dock en övergång
till generella stödformer.

Remissinstansema
förordar i allmänhet ett selektivt presstöd. Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Publicistklubben och näringsfrihetsombudsmannen (NO) hyser principiella
betänkligheter mot selektiva åtgärder men vill inte motsätta sig de konkreta
åtgärder utredningen föreslår.

För
egen del vill jag framhålla atl den mångfald inom dagspressen som är önskvärd
knappast kan uppnås ulan ell selektivt utformat stöd. Marknadskrafterna verkar
selektivt de gynnar vissa grupper av tidningar och missgynnar andra. Detla
gör alt också presstödet i väsentlig grad måste vara selektivt.

Jag
vUl i detta sammanhang erinra om alt det under lång tid i den svenska debatten
om dessa frågor fanns en stark opinion mot selektiva stödformer.
Pressutredningens betänkande och remissinstansemas synpunkter på detta visar
att det numera i stället finns en mycket bred enighet om nödvändigheten av en
sådan inriktning av det statliga stödet vilket jag finner mycket glädjande.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 136

6.7.2 Omfattning

Som
jag tidigare haft anfört innebär gällande regler alt storstädernas
kvällstidningar inle kan få produktionsbidrag. Utredningen har inte heller
föreslagit någon förändring i delta avseende.

Ledamöterna
Nilsson, HaUvig och Wikström anser det däremot principiellt tveksamt att
utesluta gruppen kvällstidningar från rätten till produktionsbidrag. Flera
remissinstanser anför liknande synpunkter.

Kvällstidningsutgivningen
har enligt utredningen som regel varit lönsam. Av denna anledning har
utredningen inte ansett det vara aktuellt att skapa ett stödsystem som också skuUe
vara lämpligt för kvällspressen. Om kvällstidningarna skulle drabbas av sådana
ekonomiska svårigheter att deras utgivning hotades måste statsmakterna enligt
utredningen överväga vilka åtgärder som kan krävas. Uiredningen har dock
kommit fram till att gruppen kvällstidningar inte kommer alt få några mera
allvarliga ekonomiska problem under en överblickbar framtid.

Jag
delar utredningens uppfattning att kväUstidningarnas ekonomiska situation inte
påkallar kontinuerligt statligt stöd i form av produklionsbidrag.
Kvällstidningarnas marknadsförhållanden är så annorlunda jämfört med den
abonnerade dagspressens och de svårigheler som i framtiden skulle kunna drabba
kvällstidningarna lorde vara av en så speciell karaktär att de knappast skulle
kunna lösas inom ramen för det föreslagna systemet för produktionsbidrag. I
princip bör dock övriga former av presstöd stå öppna för kvällstidningarna. Om
situationen för kvällstidningarna skulle förändras på etl avgörande sätt får
frågan tas upp på nytt.

6.7.3 Bidragskriterium

Produktionsbidrag
utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorlen, de s.
k. andralidningarna. Andratidningsbegreppet har enligl uiredningen inneburit
stora fördelar vid utformningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium
träffar man den grupp tidningar som är i behov av slöd. Uiredningen har dock
funnit att det inte är totalupplagan ulan hushållsläckningen inom utgivningskommunen
som är grundläggande för en tidnings ekonomi. För att kunna hävda sig i
konkurrensen med andra reklambärare måste en tidning nämligen kunna erbjuda en
läsekrets som innefattar just de grupper läsare annonsörerna vUl nå med sin
reklam. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning täcker desto
värdefullare anses tidningen vara för annonsören. Därför får dén tidning som
har låg täckning väsentligt färre annonser än en högtäckningslidning.

Utredningens
analyser visar alt hushållstäckningen inom utgivningskommunen utgör ett enkelt
och användbart instrument för att fastställa en tidnings möjligheter att hävda
sig på annonsmarknaden. Därmed ges

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 137

också
elt mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Utredningen föreslår sålunda att hushåUstäckningen
ersätter andratidningsbegreppet som grundläggande kriterium för beviljande av
produktionsbidrag. Delta innebär bl. a. alt ensamlidningar inte längre är uteslutna
från möjligheten att få kontinuerliga bidrag.

Remissinstansema
tillstyrker över lag förslaget.

Jag delar utredningens
uppfattning atl det inte primärt är konkurrensförhållandena mellan tidningarna
mätt i upplagestorlek utan en tidnings möjligheter att hävda sig på
annonsmarknaden som är avgörande för dess ekonomi. Detta förhållande motiverar
alt man, som utredningen har föreslagit, ersätter andratidningsbegreppet med
hushållsläckningen inom ulgivningskommunen som bidragskrilerium. Jag ansluter
mig alltså till utredningens förslag i denna del.

I frågan om vid vilken
hushållstäckning produktionsbidrag skall ulgå har uiredningen konstaterat all flerdagarstidningar
med minst 50 % täckning normalt inte har problem med annonstillströmningen och
därmed ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha
tillfälliga ekonomiska problem. Dessa får dock enligl utredningens förslag
lösas på annal sätt än med produktionsbidrag.

Tidningar
med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är.
Utredningen har också visat atl en tidnings situation förbättras successivt med
ökande täckningstal. Det är därför enligt utredningen motiverat att tidningar
med täckningslal i närheten av 50 % inle erhåller helt produklionsbidrag utan
alt delta reduceras på något sätt. Utredningen har funnit del vara lämpligt med
elt redu-ceringsinlervaU på 10 procentenheter.

Utredningen
föreslår atl fullt bidrag utgår till tidningar med en täckning av högsl 40 %. Därefier
reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet lill 49 %. Härigenom
anpassas produklionsbidragens slorlek till den successivt förbättrade
marknadssituation som en förbättring av täckningslalen mellan 40 och 50 %
normalt medför.

För
all undvika de ölägenheter som tillfälliga förändringar skulle kunna medföra
föreslår pressutredningen alt de täckningslal som ligger till grund för bidragsgivningen
beräknas på elt genomsnitt av de tre senasie årens tal.

Del
som nu har sagts i fråga om täckningstalen gäller flerdagarstidningar. Jag
återkommer i del följande till fådagarstidningar.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget alt flerdagarstidningar med högst 40 %
hushållstäckning skall få fullt produktionsbidrag och att en avlrappning skall
ske mellan 40 och 50 %. TU menar dock att också enskilda tidningar med högre
täckningstal än 50 % kan ha problem.

Jag
anser att de täckningstalsgränser som uiredningen föreslår är väl underbyggda.
Om gränserna sattes vid högre täckning än 50 % skulle tidningar med god
lönsamhet automatiskt komma att bli berättigade till

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 138

produktionsbidrag.
Problem för tidningar med högre täckningslal är i allmänhet av tillfällig
karaktär. Dessa tidningars eventuella behov av bidrag kan inte tiUgodoses på
annat sätt än genom en prövning av varje enskilt fall. Med hänsyn till att täckningslalen
skall beräknas som ett genomsnitt för tre år kommer varken tillfälliga
fluktuationer i hushåUstäckningen eller den osäkerhet som beror på alt antalet
hushåll endast fastställs vart femte år alt nämnvärt påverka produklionsbidragens
storlek för enskilda tidningar.

Enligt
nuvarande bestämmelser kan presstödsnämnden besluta att inte ge bidrag till en andratidning
om det är uppenbart att den inte har en andratidnings svårigheler. Utredningen
föreslår alt presslödsnämnden skall få denna befogenhet även i fortsättningen.
Det är enligl min mening självklart att kontinuerligt presstöd endast skall
ges tidningar som är i behov av det för sin existens. Även om
hushållstäckningen i praktiskt tagel alla fall ger ett gott och enkelt mått på
en tidnings ekonomiska bärkraft är naturligtvis undantag länkbara. Ett sådant
är t. ex. en tidning som i sin utgivningskommun har mindre än 50 % täckning,
men som på andra slörre orter i spridningsområdet har så stark ställning atl
det är uppenbart att hushållstäckningen i utgivningskommunen ger en missvisande
bUd av tidnmgens konkurrensförmåga på annonsmarknaden. Därför bör
presstödsnämnden även i fortsättningen ha möjlighet alt inte bevilja bidrag
till tidningar som i och för sig uppfyller villkoren för att få bidrag.

6.7.4 Utgivningsort

F. n.
gäller atl som en tidnings utgivningsort anses den kommun i vUken tidningen har
den största delen av sin upplaga. Pressutredningen föreslår alt i stället den
kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som utgivningsorl. Ingen
remissinstans har haft invändningar mot detta förslag.

Det
är enligt min mening helt klart att huvudredaktionens placering normalt
återspeglar en innehållsmässig inriktning mot elt visst geografiskt område.
Nuvarande ordning kan leda till och har också i elt par fall lett till att
tidningar anses utgivna på annan ort än den där huvudredaktionen är belägen.
Detta har inte givit en riktig bild av tidningens möjligheter alt hävda sig på
annonsmarknaden. Om det råder tvekan om vad som skall betraktas som en tidnings
ulgivningsort bör presslödsnämnden utan större svårighet kunna fastställa denna
med stöd av tidningens innehåll och spridning och då eventuellt beräkna
täckningstal för annan ort än den där huvudredaktionen är belägen.

6.7.5 Beräkningsenhet

Produktionsbidragen
beräknas f. n. på grundval av pappersförbrakningen under föregående år minskad
med annonsandelen. Pressutred-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 139

ningen
har inte föreslagit någon annan ändring än alt pappersförbrukningen skall
räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående åren minskad med
annonsandelen.

Förslaget
har inte mött någon erinran bland remissinstansema.

Stödet
till dagspressen skaU avse den redaktionella verksamheien, varför jag i likhet
med utredningen anser pappersförbrukningen för redaktionellt material vara en
lämplig beräkningsnorm. Detta innebär inte ett slöd för själva
pappersförbrukningen utan är ett praktiskt sätt att mäta det redaktioneUa
materialets omfång. Förslaget alt beräkna pappersförbrukningen som ett
genomsnitt för tre år bör enligt min mening i viss mån minska risken för
slöseri med papper. En tillfälligt ökad pappersförbrukning får ringa effekt på produklionsbidragets
storlek och effekten kommer dessutom först efter en längre lid.

TU
aktualiserar i sitt remissvar frågan om justeringar av produktionsbidragen med
hänsyn till ytviktsförändringar på tidningspapper. F. n. pågår inom branschen
en gradvis övergång från papper med en vikt av 49 gram/m tiU 45 gram/m, vilket
innebär att tidningar med lättare papper får lägre pappersförbrukning vid
oförändrad textvolym. Justeringar av bidraget per ton papper med hänsyn till
sådana förändringar tjänar uteslutande syftet att bibehålla
produktionsbidragens nivå. Denna typ av justeringar har hiltUls krävt
riksdagens beslut. Enligt min mening bör det i fortsättningen ankomma på presslödsnämnden
att göra nödvändiga jämkningar av produktionsbidraget med hänsyn lill förändringar
av tidningspapperets ytvikt.

6.7.6
Bidrag till högtäckningstidningar

Presslödsnämnden
har i några fall bevUjat förstatidningar bidrag med slöd av 17 § i
presstödskungörelsen. Enligt denna paragraf kan bidrag utgå till förstalidning
om det "med hänsyn till förhållandena i tidningens hela spridningsområde
är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning."

Pressulredningen
anser inte att det finns anledning att i fortsättningen lämna kontinuerliga
produktionsbidrag till högtäckningstidningar. Utredningens analyser av
förhållandena på de konkurrensorter där upp-lagesiffroma är tämligen likartade
visar alt förstatidningama har en betydligt starkare ställning på
utgivningsorten än andralidningarna. Förstatidningarna har den allra största
delen av sin upplaga koncentrerad till ulgivningskommunen, medan andratidningama
har en betydligt svagare ställning där och stora delar av sina upplagor spridda
utanför ulgivningsorten. SkiUnaden i hushållstäckning, och därmed i
möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden, är betydligt större än skillnaden
i upplaga. Förstatidningarna har dock enligt utredningen ibland haft ekonomiska
problem. Utredningen anser därför att dessa tidningar bör få möjlighet att få
utvecklingsbidrag.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 140

Ledamöterna
Hallvig och Wikström har reserverat sig lill förmån för forlsalla möjligheter
alt ge även högtäckningstidningar på konkurrensorter löpande bidrag.

Många
remissinstanser har uppmärksammat förstatidningamas förhållanden. Flera anser
att en motsvarighet till den nuvarande 17 § bör finnas kvar. Andra menar alt
utvecklingsbidragen för de här aklueUa tidningama bör göras större.

I
dag finns endasi 21 orter med två eller fler dagstidningar. På 64 orter finns endasi
en dagstidning. Bara fem orter i landet har två eller fler tidningar med samma
periodicitet och jämförbara totalupplagor. På en av dessa orter, nämligen
Gotland, är konkurrensförhållandet tämligen jämnt. I Malmö finns två andratidningar
som båda har de speciella svårigheter som länge har utmärkt storstädernas andratidningar.
På de återstående tre orlema Falun, Gävle och Eskilstuna är förstalidningens
övertag obestridligt. SkiUnaderna i täckningslal är relativt stora. Två av
dessa orters andratidningar har dock en relativt stark ställning på orter som
är inte obetydliga annonsmarknader.

Utredningens
ställningstagande i denna fråga tycks i hög grad vara dikterat av dess önskan atl
så långt möjligt rensa bort inslag av diskretionär prövning från denna
bidragsform. Jag delar i och för sig utredningens bedömning att det är
önskvärt att nå fram till elt system för produktionsbidragen som i största
möjliga utsträckning består av enkla, automatiskt verkande regler. I det
sammanhanget är det uppenbart alt hushållstäckningen är ett enkelt och
rättvisande bidragskriterium som är lätt alt tillämpa. Enligt min mening bör
del också finnas goda möjligheter för högtäckningstidningarna i Falun, Gävle
och Eskilstuna all normalt hämta tillräckliga intäkter från marknaden.

Samtidigt
visar emellertid utredningen alt hushållstäckningen inte är den enda, om än den
viktigaste, faktorn av betydelse för en tidnings ekonomi. Elt resultat av detla
är exempelvis förslaget om särskilda regler för tidningar med liten upplaga som
jag återkommer till i det följande.

En faktor av uppenbar
betydelse för en tidning är en konkurrerande tidnings förhållanden.
Produktionsbidragen syflar till att kompensera lågläckningstidningarna för i
första hand lägre annonsintäkter och förhållandevis högre kostnader. Om lågläckningstidningarna
har tillräckligt hög täckning för alt ha ett fotfäste på annonsmarknaden och
dessutom har stöd av en hög täckning på inte oväsentliga marknader utanför ulgivningsorten,
kan emellertid känsliga lägen uppkomma. Det kan enligt min mening, med tanke på
bidragens storlek, inte helt uteslutas att bidragen i sådana situationer på
sikt kan påverka konkurrensförhållandena på elt sätt som inte har åsyftats.

Med hänsyn till vad jag nu
har anfört förordar jag att det även i fortsättningen skall finnas en möjUghet
för presstödsnämnden att bevilja produktionsbidrag till högtäckningstidningar.
Föratsättningen för

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 141

atl
bidrag skall kunna ulgå bör vara att det är fråga om en flerdagarstidning med
samma utgivningsort som en annan flerdagarstidning som uppbär
produktionsbidrag. Vidare bör som en förutsättning gälla att det med hänsyn
till förhållandena i de båda konkurrerande tidningarnas spridningsområden är
uppenbart att högtäckningstidningen behöver bidrag för att dess konkurrensförutsätlningar
i förhåUande till den tidning som har produktionsbidrag inte allvarligt skall
försämras. En restriktiv tillämpning är enligt min mening angelägen. Tidningar
som utan svårigheler kan få sina intäkter från marknaden bör inle erhålla
bidrag. Presslödsnämnden bör bl. a. tUlse att bidragsbehovet inte har uppkommit
till följd av alltför låga abonnemangspriser eller andra förhållanden som tidningsföretaget
självt har kunnat påverka. Nämnden bör därvid ta hänsyn till förstalidningens
möjligheter alt öka sina intäkter på grund av sin ställning som prisledare.

I
dessa situationer kan man inle utesluta risker för att möjligheten för de
konkurrerande tidningama alt båda få bidrag leder till att ett kostnadssänkande
samarbete mellan dem försvåras eller förskjuls i tiden. Presslödsnämnden bör
enligt min mening ha att la hänsyn till detta i sin bedömning. Bidrag lill förstatidningar
har hittills beräknats tämligen schablonmässigt. Eftersom presstödsnämnden
enligt vad jag kommer att förorda i det följande får utökade kansliresurser kan
dessa bidrag beräknas med större hänsyn tiU det faktiska behovel.

Elt
speciellt problem utgör enligt uiredningen tidningssituationen på Gotiand.
Gotland är del enda område som inom sig rymmer två högtäckningstidningar Gotiands
Allehanda och Gotiands Tidningar. Den senare tidningen ges ut under två
vinjetter Gotiands Folkblad och Gotlänningen. De två editionerna har olika
ägare, olika ansvariga utgivare och skilda politiska redaktioner. Innehållet
skiljer sig åt på ledarsidorna och i visst övrigt material men är i övrigt
lika. I presstödssammanhang betraktas Gotlands Tidningar som en tidning eflersom
mer än hälften av de båda editionernas innehåll är detsamma. Både Gotlands
Tidningar och Gotlands Allehanda uppbär f. n. fuUt produklionsbidrag men ingen
av dem skulle bli berättigad lill sådant i del av utredningen föreslagna
systemet.

Det
är, har uiredningen menat, i överensstämmelse med de presspolitiska målen att
utgivningen på Golland upprätthålls på nuvarande nivå. Utredningen har funnit
det troligt atl en långtgående samverkan mellan de båda tidningarna skulle
kunna medföra betydande kostnadsbesparingar. Lokalmarknaden på Gotland är
emellertid så liten atl mycket enligl uiredningen talar för att den ena eUer
båda tidningarna ändå kan komma i behov av tillfälliga bidrag.

I
särskild skrivelse har Gotiands Tidningar/Gotiands Folkblad/Gotlänningen
framhållit de speciella problem som tidningarna på Gotiand har, i synnerhet Gotiands
Tidningar. Dess konstruktion med två ägare.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 142

två
ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande merkostnader. Tidningama
har föreslagit att elt speciellt bidrag införs för tidningar med flera ägare
och mer än en politisk redaktion i syfte att möjliggöra utgivning av editioner
med skiljaktig politisk färg.

För
egen del anser jag det angeläget att tidningama på Golland ges möjlighet till
fortsatt utgivning. Som utredningen har framhåUit bör tidningarnas problem i slor
utsträckning kunna lösas genom samverkan på olika områden. Det har dock i många
andra sammanhang konstaterats att Gotlands geografiska läge och den bestämda begränsningen
av marknaden medför speciella svårigheler. Jag finner det därför rimligt att
det öppnas en möjlighet alt ge kontinuerliga bidrag till tidningar på Golland.
Beviljandet av sådana bidrag bör granda sig på en direkt behovsprövning. Presslödsnämnden
bör därvid självfaUet ta i beaktande orsakerna lUl stödbehovens uppkomst på
samma sätt som för högtäckningstidningar på konkurrensorter. Jag finner det
också rimligt att nämnden vid sin prövning beaktar den typ av kosinader som Gotlands
Tidningar har diskuterat i sin skrivelse. Jag är däremot inte beredd alt
förorda införandet av den särskilda bidragsform som har föreslagitis i
skrivelsen.

6.7.7 Tidningar
med liten upplaga

Pressulredningen
har föreslagit att flerdagarstidningar med upplagor under 10 000 exemplar skall
kunna få fullt produktionsbidrag vid en hushållsläckning på upp till 50 % och
att bidraget skall trappas av vid en täckning meUan 50 och 60 %. Ingen
remissinstans har motsatt sig detla förslag.

Tidningar
med små upplagor har större kostnader per exemplar än stora tidningar. Delta
leder till ett starkare beroende av annonsintäkter. Jag anser därför den av
utredningen föreslagna högre täckningstals-gränsen för dessa tidningar
motiverad.

6.7.8 Produklionsbidrag
till fådagarstidningar

Inom
ramen för det nuvarande presstödet kan bidrag till endagstidningar ulgå med elt
fast belopp på 300 000 kr. per år. Bidrag tUl tidningar med två- till tredagarsutgivning
beräknas på grandval av pappersförbrakningen. Lägsta bidrag för dessa tidningar
är 300 000 kr. per år.

Pressutredningen
har föreslagit alt dagstidningar som utges med ett till tre nr/vecka skall
betecknas fådagarstidningar. Bidrag bör enligt utredningen utgå med ett fast
belopp till fådagarstidningar med högst 20 % hushållstäckning och trappas av
mellan 20 och 30 %. Hushållstäckningen bör därvid beräknas på det verkliga
spridningsområdet och inte nödvändigtvis på hela utgivningskommunen. Beloppet
bör enligt utredningen vara 50 % högre för fådagarstidningar med riksspridning

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 143

eller
med regionspridning i storstadsområdena. Delta innebär enligt utredningens
förslag att fådagarstidningar med regional spridning får produklionsbidrag på
300 000 kr. medan de med riksspridning och spridning inom storstadsregionerna
får 450 000 kr.

Flertalet
remissinstanser har biträtt utredningens förslag. LO anser dock alt bidraget tUl
tidningar med spridning i hela riket eller med regionspridning i
storstadsområdena bör få ett, jämfört med övriga fådagarstidningar, högre stöd
än vad utredningen har föreslagit.

Utredningens
analyser visar att de marknadsmässiga föratsättningama och framför aUt de
ekonomiska möjlighetema att driva en fådagarstidning är betydligt bättre än
för flerdagarstidningar. I de faU nyetableringar har lyckats har det liU allra
största delen gällt fådagarstidningar. Fådagarslidningama har ofta stort värde
som komplement lill IraditioneUa dagstidningar. Enligt utredningens indelning
är dessa tidningar i princip av två slag redaktionella komplementtidningar
och komplement på annonsmarknaden. Lokal- och förortstidningar arbetar på begränsade
marknader och har ofla god täckning. Även vid en så relativt låg
hushållsläckning som 30 % har de oftast en god annonstillslröm-ning. De kan
erbjuda annonsutrymme till väsentligt lägre priser än flerdagarstidningarna
och är ofta det bästa eller enda möjliga alternativet för lokala annonsörer.
Marknadsmekanismerna fungerar för dem på i stort sett samma sätt som för ensamtidningama.
I allmänhet har dessa tidningar inga ekonomiska problem.

De
riks- och regionspridda fådagarslidningarna har däremot oftast ingen eller en
mycket liten del kommersiell annonsering. Deras hushållstäckning är låg och de
har små möjligheter att utvecklas som annonsorgan. Däremot har de gynnats av
principerna för den statiiga och en del av den kommunala annonseringen. Dessa
tidningar är av mycket stort presspolitiskt värde genom sin tyngdpunkt på
redaktionellt material och sina möjligheter att balansera lokala monopol. Ofla
spelar de en betydande roll för främst gruppkommunikationen. Förutsättningen
för att dessa tidningar verkligen skall kunna fylla dessa funktioner är naturligtvis
atl de har både aktualitet och bredd i sin bevakning.

Jag
delar utredningens uppfattning att fullt bidrag för fådagarstidningar bör utgå
vid högst 20 % hushållsläckning och reducerade bidrag vid en täckning mellan
20 och 30 %. Täckningen bör, som utredningen har föreslagil, beräknas på det
verkliga spridningsområdet i de fall detla uppenbarligen inle sammanfaUer med ulgivningskommunen.
Bidraget bör vidare utgå med ett fast belopp.

De
riksspridda fådagarslidningarna har enligt uiredningen delvij samma svårigheler
som flerdagarstidningarna i storstadsområdena: de har höga krav på redaktionell
bevakning och kostsam distribution. Jag anser därför utredningens förslag att
dessa tidningar bör få ett 50 % högre bidrag än övriga fådagarstidningar
välmotiverat. Det bör dock

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 144

erUigt
min mening krävas atl tidningar för att bli betraktade som rikstidningar inle
bara har ett visst spridningsmönster utan också att de sprids i tiUräckligt
många exemplar för att de skall ha den betydelse som rimligen bör läggas i
begreppet rikstidning. Jag förordar alt tidning för atl bli betraktad som
rikstidning skall ha en abonnerad upplaga som uppgår lill minsl 10 000
exemplar. Däremot anser jag inte atl även de fådagarstidningar som har
regionspridning i storstadsområdena bör få högre bidrag än övriga
regiontidningar. Utredningen synes i denna del ha vägletts av sina
överväganden om storstädernas flerdagarstidningar. De senare tidningarnas specieUa
svårigheter vid låg täckning betingas enligt min mening av främst två faktorer:
de måste, eftersom de är främsta språkrör för stora poUtiska organisationer,
ha en hög redaktionell standard och bevakning av riksfrågor. Samtidigt
konkurrerar dessa andratidningar med stora tidningar med hög redaktionell kapacilet
och kraftig dominans på annonsmarknaden. Fådagarstidningar med spridning i
storstadsområdena kan däremot koncentrera sig på den regionala bevakningen i
likhet med övriga regiontidningar. Deras möjligheter alt hävda sig på
annonsmarknaden är knappast annorlunda än landsortstidningarnas. Inle heller är
problemen med gles spridning större för dessa tidningar än för andra regiontidningar.

Jag
anser således inte att det finns tiUräckUgt starka motiv för en särbehandling
av de fådagarstidningar som har regionspridning i storstadsområdena.

6.7.9 Produktionsbidrag
vid minskning av periodicileten

Utredningen har föreslagit att flerdagarstidning som övergår tUl

fådagarsutgivning
skall kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad den tidigare fått.
Beloppets storlek bör fastställas av press-slödsnämnden mot bakgrund av
tidningens budget och andra planer. Förslaget har inte mött någon erinran bland
remissinstanserna.

Även jag ansluter mig till
förslaget. En tidning som trots produktionsbidragel får sådana problem all den
inle kan fortsätta i full skala kan tvingas liU konkurs och total nedläggning.
Det är angeläget att det skapas möjligheter för sådana tidningar all som elt
alternativ till total nedläggning fortsätta sin utgivning i en ekonomiskt
mindre krävande form. Det föreslagna bidraget ger möjlighet till omorganisation
under lugna och för de anstäUda bätlre former.

6.7.10 Övriga
regler

I presslödskungörelsen
finns ett antal ytterligare definitioner och allmänna avgränsningar som jag
inte har berört i det föregående. Enligt kungörelsen gäller bl. a. följande:

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 145

tidningar med
till övervägande del samma redaktioneUa innehåll räknas som en tidning,

produktionsbidrag
kan enbart komma i fråga för tidningar vars abonnerade upplaga uppgår lUl minst
2 000 exemplar och vars annonsandel understiger 50 %,

med upplaga
avses medelnettoupplagan för vardagar första halvåret av varje kalenderår,

med
storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som
utgivningsort,

med annonsandel
avses andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett
kalenderår.

Pressutredningen menar att dessa definitioner och regler
bör behållas. De bör emellertid kompletteras med följande regel. Om en del av
en dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del
skiljer sig från det redaktionella innehållet i en annan del av upplagan, så
skall var och en av de båda delarna enligt förslaget anses som en tidning.

Jag ansluter mig i stort lill pressutredningens förslag på
dessa punkter.

Beiräffande den föreslagna nya regeln viU jag framhålla
följande. På marknader med en helt dominerande tidning kan debatten komma all
stimuleras och lidningsutbudet breddas genom att en tidning med annan
utgivningsort går in med en edition vars innehåU till större delen utgörs av
material med inriktning på editionens marknad. Jag godtar därför den föreslagna
kompletteringen. Presstödsnämnden lorde inte komma att få några svårigheter att
bestämma vad som är editionens utgivningsort.

Enligt vad jag tidigare har förordat bör
hushållstäckningen för fådagarstidningar kunna beräknas för det verkliga
spridningsområdet och inte för hela utgivningskommunen. Detta bör exempelvis
gälla i de fall då spridningen är koncentrerad till en del av en
storstadsregion, såsom en eller flera förortskommuner eUer en eller ett par
församlingar inom storstadskommunen. Enligt min mening bör en sådan regel i
princip gälla även för flerdagarstidningar. Några sådana tidningar finns visserligen
inte f. n. men kan mycket väl komma alt etableras i framtiden, i första hand
inom storstadsområdena.

Tidningsstatistik AB (TS) har i sill yttrande anfört att
man även i fortsättningen är beredd att på tidningarnas vägnar lämna presstödsnämnden
det underlag som nämnden behöver vid beviljandet av produktionsbidrag. Jag
förutsätter att nämnden kommer att ta upp diskussioner med TS om de närmare
formerna för samarbetet dem emellan. Kostnaderna för TS' arbete med underlag
för handläggningen av bidragsärenden bör liksom hittills inte belasta nämnden.

10 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 146

6.7.11
Produktionsbidragens storlek

Produktionsbidrag
utgår f. n. med 7 900 kr. per ton papper för tidningar med två till sju
nr/vecka och med ett fast belopp av 300 000 kr. för endagstidningar. För flerdagars
storstadstidningar är produktionsbidraget maximerat till 13,5 milj. kr. och
för flerdagars landsortstidningar till 3 750 000 kr. Lägsta bidrag tUl
tidningar som utkommer med sex tUl sju nr/vecka är 600 000 kr. och för
tidningar med två till fem nr/vecka 300 000 kr.

Utredningens
förslag skulle enligt direktiven rymmas inom en i huvudsak oförändrad
medelsram. Uiredningen har därför inte haft utrymme för någon egentlig höjning
av produktionsbidragen. Utredningen understryker dock att framtida höjningar
av produktionsbidragen knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas problem
måste enligt utredningen särskilt uppmärksammas i en sådan situation. De förändringar
utredningen inom en oförändrad ram har ansett sig kunna skapa utrymme för är
dels en höjning av lägsta bidrag för flerdagarstidningar i storstäderna till 2
milj. kr. och i landsorten lill 600 000 kr. Utredningen har vidare föreslagit
att det fasta beloppet lUl fådagarstidningar med riksspridning eller spridning
i storstadsregionerna höjs tiU 450 000 kr.

Flera
remissinstanser anser atl produktionsbidragen bör höjas. LO anför exempelvis
att höjningar måste komma mycket snart om inte nedläggningar och inskränknmgar
i utgivningen på nytt skall bli aktuella. Ett antal remissinstanser framhåUer
i likhet med utredningen särskilt behovet av höjda bidrag till storstädernas lågläckningstidningar.
Några remissinstanser framhåller dock att produktionsbidraget inte får tillåtas
växa obegränsat eftersom delta kan medföra atl konkurrensförhållandet mellan
tidningar förrycks på ett sådant sätt att produktionsbidragen blir elt hot mot
utgivning av tidning som inle har bidrag.

Sedan
produktionsbidragen infördes år 1971 har dessa höjts åren 1972 och 1974. Höjningama
var vid båda tillfäUena kraftiga. Således höjdes produktionsbidraget per lon
papper från 3 000 kr. år 1971 tiU 5 000 kr. år 1972 och ytteriigare med 2 500
kr. tiU 7 500 kr. år 1974. Bidragstaket för storstadstidningar höjdes under
samma period med 10 mUj. kr., från 3,5 milj. kr. år 1971 lUl 13,5 milj. kr. år
1974. Bidragstaket för landsortstidningar var år 1971 1 milj. kr. och uppgick
år 1974 lUl 3 750 000 kr. Det fasta bidraget tiU endagstidningar var år 1971
200 000 kr. Detta höjdes år 1974 tUl 300 000 kr. Totalt bevUjades år 1971 produklionsbidrag
med 36 milj. kr. Ar 1974 bevUjades totalt 96,5 milj. kr. För år 1975 beräknas produklionsbidrag
utgå med ett belopp av sammanlagt 100,7 milj. kr.

Utredningen
har beräknat alt produktionsbidragens andel av totalintäkterna för flerdagarstidningar
år 1974 uppgick lill 20 % och för flertalet fådagarstidningar tUl 3035 %.
Utredningens bokslutsanalyser visar också att situationen år 1973 var i stort
sett densamma som

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 147

åren
1963 och 1967 förstatidningarna hade en tämUgen tiUfredsställande situation,
medan andratidningama fortfarande hade stora svårigheter. Som jag tidigare har
framhållit har produktionsbidragen varit en förutsättning för många tidningars
existens och granden för alt trots allt så många andratidningar fortfarande fiims
kvar här i landet.

Under
perioder då tidningarnas kostnader stiger försöker tidningarna kompensera sig
genom att höja priserna på annonser, abonnemang och lösnummer. Högtäckningstidningarna
lyckas också i stor utsträckning höja intäkterna i den utsträckning som behövs.
Tidningar för vUka produktionsbidragen utgör en väsentiig del av intäkterna
kommer vid en sådan utveckling i ett försämrat läge om dessa bidrag inte räknas
upp.

Under
år 1974 steg totalintäkterna från tidningsrörelsen med ca 15 %. Förstatidningarna
ökade sina intäkter med 16 % och andratidningama med 1314 %. Delta visar
svårigheterna för andralidningarna att höja sina intäkter i samma takt som förstatidningarna.

Under
åren 1975 och 1976 beräknas avtalsenUga lönehöjningar och prishöjningar på bl.
a. tidningspapper medföra kostnadsökningar för tidningsföretagen på minst 20 %
per år. Möjligheterna för tidningarna att möta dessa öknmgar genom kostnadsbesparande
åtgärder är på kort sikt relativt små. Papperskostnaderna kan endast minskas
genom yt-viktssänkning, vUket man f. n. genomför, eller genom minskning av periodicitet
och/eller format. Lönekostnaderna kan inte minskas påtagligt utan att den
redaktionella standarden eller dislributionsservicen försämras.

Med
hänsyn tUl de kostnadsökningar som nyligen har inträffat och som väntas inom
den närmaste framtiden och med hänsyn till de bidragsberättigade tidningarnas
dokumenterade svårigheler att möta dessa koslnadsslegringar med intäktsökningar
anser jag det nu ofrånkomligt all bidragen på nytt höjs om inte en påtaglig
försämring av lågtäckningstidningarnas villkor skall uppstå.

Produktionsbidragen
till flerdagarstidningar bör enligt min mening höjas från nuvarande 7 900 kr.
per ton papper till 11 000 kr. per ton. Jag avser då papper med ytvikten 49
gram/m.

Storstädernas
andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrupp som i dag
har de största ekonomiska svårigheterna.

Gruppen
konkurrerar med tidningar med stora resurser på en marknad som kräver en
mycket bred redaktioneU bevakning. Spridnings-strukturen är i hög grad
ofördelaktig ur företagsekonomisk synvinkel. Samtidigt är tre av tidningarna
del ledande pressorganet bland morgontidningarna för elt politiskt parti och
har som sådana ett särskilt stort presspolitiskt värde. Detta ställer höga krav
på bred redaktionell bevakning och gör att tidningama inte kan uppträda som
renodlade regiontidningar. Det skulle ur presspolitisk synvinkel vara olyckligt
riied minskningar av periodicileten eller sänkt redaktioneU standard hos dessa
tidningar.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 148

Med
hänsyn till detta förordar jag att för flerdagarstidningar i storstäderna
införs ett genereUt påslag på utgående produktionsbidrag med 4 %. Samtidigt bör
det maximala bidraget höjas från nuvarande 13,5 milj. kr. tUl 19,5 milj. kr.

Det
maximala bidrag som kan utgå tUl flerdagarstidningar i landsorten bör samtidigt
höjas från nuvarande 3 750 000 kr. till 5 250 000 kr.

Jag
förordar vidare att det fasta bidraget till fådagarstidningar höjs från 300 000
kr. tiU 425 000 kr. Bidraget tiU fådagarstidnmgar med riksspridning bör ulgå
med 650 000 kr. Som jag tidigare har anfört anser jag det emellertid inte
befogat att, som utredningen har föreslagit, fådagarstidningar med
regionspridning i storstäderna skall vara berättigade lill högre bidrag än
övriga regionspridda fådagarstidningar.

Jag tUlstyrker
utredningens förslag att lägsta bidrag till flerdagarstidningar med utgivning
i storstäderna bör vara 2 milj. kr. För landsortstidningar bör minimibeloppet
enligt min mening höjas från nuvarande 600 000 kr. tiU 850 000 kr. för
tidningar som utkommer med fem till sju nr/vecka. Jag finner en viss avlrappning
av minimibidragen motiverad. I annat fall skulle en mycket liten och inte aUlför
kostsam höjning av periodicileten från två till tre nr/vecka tUl fyra nr/vecka
berättiga till ett alltför stort bidrag. För tidningar som utkommer med fyra
nr/vecka bör därför minimibeloppet i fortsättningen vara 650 000 kr. för
landsortstidningar och 1,2 milj. kr. för storstadstidningar.

De
nya bidragsreglerna bör tillämpas redan för 1976 års produklionsbidrag, vilka betalas
ut till tidningarna i början av budgetåret 1976/77. Den förordade uppräkningen
av produktionsbidragen innebär att medelsbehovet för nästa budgetår kan
beräknas tUl sammanlagt ca 140 milj. kr.

Den
höjning av produktionsbidragen som jag nu förordar måsle ses mot bakgrund av
den exceptionella kostnadsutveckling som har skett inom branschen under de
senaste åren. Jag vill emellertid understryka att jag inte anser det rimligt
alt produktionsbidragen fortsätter att öka i den takt som har skett sedan införandet
år 1971. Enligt min mening bör de nu föreslagna bidragsnivåerna innebära att
någon ytterligare höjning inte blir aktuell under de närmaste åren.
Uppkommande kostnadsökningar måste mötas med intensiva åtgärder i kostnadsbesparande
syfte och med ökade intäkter av tidningsrörelsen.

6.7.12
Övergångsbestämmelser

Tidning
som till följd av de föreslagna ändringama i bestämmelserna mister sitt stöd
bör enligt pressutredningen kunna få bidrag under två år med högst hälften av
vad den tidigare har fått. Med hänsyn lUl vad jag tidigare har föreslagit om fortsalta
möjligheter att vid behov ge produktionsbidrag till högtäckningstidningar på
konkurrensorter lorde endast ett litet antal tidningar komma att beröras av
detta förslag. I samtliga fall rör det sig om tidningar som för sin existens
inte är be-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 149

roende
av stöd. De bör med hjälp av övergångsvisa bidrag utan särskilda svårigheter
kunna anpassa sig till den nya situationen. Jag finner dock ingen anledning att
förorda all presstödsnämnden skall göra någon behovsprövning i dessa fall. De
aktuella tidningarna bör således efter ansökan få bidrag under två år med
hälften av vad de tidigare fått.

6.8
Etableringsstöd

De
nuvarande produktionsbidragen innehåller inte någon uppmuntran lill
nyetablering. Tvärtom krävs det i praktiken att en ny tidning skall ha kommit
ut under ett år innan den kan bli stödberätligad. Bakom denna beslämmelse
ligger framför allt de olika problem som är förknippade med stöd tUl nya
tidningar. Syftet är att hindra att tidningar i elt begynnelseskede skaU få
statligt stöd på felaktiga grunder. Spekulationsslarter skall inte uppmuntras.

Pressutredningen
har föreslagit att ett etableringsstöd med huvudsaklig inriktning på att
stimulera tillkomsten av nya fådagarstidningar införs. Bakgrunden tUl förslaget
är den tidigare utvecklingen på lidningsmarknaden. Under de senasie 30 åren
har nämligen inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna.

Stödbeloppet
bör enligt utredningen motsvara 11/3 produktions-bidrag för fådagarstidningar.
För att förhindra spekulationsstarter anser utredningen att en utgivningsplan
och en ekonomisk utvecklingsplan bör krävas och att stödet skall ha formen av elt
ränte- och amorteringsfrilt lån med fullgod säkerhet. Lånet skall efterges
efter ett år om tidningen då uppfyller grandkraven för rätt till
produktionsbidrag, dvs. minst 2 000 abonnerade exemplar och mindre än 50 %
annonsinnehåll. Vidare bör presstödsnämnden följa verksamheten och inför varje
utbetalning, som enligt uiredningen bör ske kvartalsvis, göra avstäm-ningar
mot utgivnings- och utvecklingsplanen.

Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till att ett etableringsstöd införs.
Många tillstyrker också alt stödet riktas till nyetableringar av fådagarstidningar.
Vissa remissinstanser anser emeUertid att stöd också bör kunna utgå för etablering
av flerdagarstidningar och att det då till sin storlek bör anpassas till
produktionsbidragen för sådana tidningar.

Flera
remissinstanser anser alt etableringsstödet bör vara större än vad utredningen
har föreslagit om nyetableringar verkligen skall kunna stimuleras. Ett par
remissinstanser anser alt det bör finnas möjhgheter för presstödsnämnden att
efterge lån även om planerna inle fullföljs.

I
likhet med utredningen anser jag att den omständigheten att så få
nyetableringar av tidningar har kommit till stånd under de senaste årtiondena
är ett stort problem. Behovet av fler nyhetsförmedlande och opinionsbildande
organ är stort. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att ett etableringsstöd
bör införas.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 150

Jag
delar också utredningens uppfattning att stödet närmast bör inriktas på att
stödja nyetableringar av fådagarstidningar. Som jag tidigare har anfört visar
utredningens analyser att de ekonomiska möjligheterna att ge ut fådagarstidningar
är betydligt bättre än för flerdagarstidningar. Fådagarslidningarna arbetar på
en delvis ny marknad där det finns vissa föratsättningar att verka och till och
med expandera till rimliga kostnader.

Däremot
är de ekonomiska förutsättningama för etablermg och drift av nya flerdagarstidningar
så osäkra att det knappast kan anses förenligt med en ansvarsfull statlig
presspolitik att stimulera sådana projekt. Lyckade nyetableringar av flerdagarstidningar
har inte förekommit på lång lid. Varken tidningsföretag eller andra möjliga
utgivare har uttryckt något intresse för att starta nya flerdagarstidningar.
Många existerande flerdagarstidningar har därtUl redan i dag sådana ekonomiska
svårigheter att en lång rad nedläggningar kunnat hindras endast tack vare det
statliga presstödet, ofta kompletterat med löpande bidrag från andra
intressenter.

Det
förhållandet att stödet närmast bör ta sikte på nyetableringar av fådagarstidningar
bör emellertid inte utesluta att slöd av föreslagen storlek skall kunna utgå
även tiU ett realistiskt projekt att starta en ny flerdagarstidning. Om nya flerdagarstidningar
skall kunna komma till anser jag emellertid i likhet med utredningen att det
är mer realistiskt att detla sker genom periodicitetshöjningar och att sådana
nyetableringar alltså bör ta vägen över fådagarsutgivning. Ett par
remissinstanser ifrågasätter denna bedömning med hänvisning till att fådagarstidningar
verkar på en annan och mer begränsad marknad. Det bör dock vara betydligt
lättare att bedöma utvecklingsmöjligheterna för en tidning som redan har ett
fotfäste på marknaden, en läsekrets och kanske fasta annonsörer än för ett helt
oprövat projekt. Möjlighetema för en existerande tidning att göra olika
förändringar för att finna nya läsaire och nya annonsörer bör knappast vara
mindre än att hitta en helt ny, stor krets av läsare och annonsörer. Jag återkommer
tUl denna fråga i samband med förslaget om utvecklingsbidrag.

I
likhet med utredningen anser jag det angeläget att förhindra att etablering av
tidningar sker uteslutande i syfte att erhålla statliga bidrag. Inte minst de
anställda har berättigade krav på alt fortsatt utgivning kan garanteras. Ett
rimligt krav på en enskUd eller organisation som vill starta en tidning är
därför att en utvecklingsplan för tidningen kan uppvisas. Denna plan bör i
enlighet med utredningens förslag innehålla uppgifter om budget och
finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i
denna skall presstödsnämnden bedöma dels realismen i projektet, dels om
tidningen efler ett år kan tänkas uppfylla minimikraven för produktionsbidrag.

Som
en ytterligare garanti mot spekulationsslarter bör etableringsstödet utgå i
form av ränte- och amorteringsfrilt lån. Detla bör efter-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 151

ges
efter ett år om villkoren då är uppfyllda. Om särskilda omständigheter
föreligger bör prövningen få uppskjutas ytterligare ett år. För lånet bör
krävas fullgod säkerhet i form av t. ex. borgensförbindelse från ägaren.
Dessutom anser jag att lånet bör delas upp på kvartalsvisa utbetalningar. Presslödsnämnden
bör göra avstämning mot utvecklingsplanen inför varje utbetalning och tillse
att utgivningen upprätthålls på angiven nivå.

EnUgt utredningens förslag
skall lånet ovillkorligen återkrävas oni de nyss berörda vUlkoren inle
uppfylls. Ett par remissinstanser anser detta krav alltför hårt och befarar att
det kan verka avskräckande också på seriösa försök. Även jag anser att
presstödsnämnden i särskilda fall bör ha möjligheter att efterge lån även om
planerna inte har kunnat fullföljas. Möjligheterna härtill bör utnyttjas
restriktivt och i försia hand i sådana fall där utgivaren har för avsikt att
försöka fortsätta driften av tidningen.

Flera remissinstanser
anser den föreslagna nivån 1 1/3 produktionsbidrag för låg för att
nyetableringar verkligen skall stimuleras.

Ett alltför högt stöd
medför enligt min mening risk för spekulationsslarter. Därför måste det krävas
en hög insats från den som önskar starta en ny tidning. Stödet får inle heller
vara så stort att enskilda eller organisationer lockas att starta tidningar som
man sedermera inte kan klara utgivningen av med normala stödvillkor.
Tidningsstarter är emellertid förenade med så stora kosinader att jag finner
det rimligt att överväga elt något högre stöd än vad utredningen har
föreslagit. Enligt min mening är en lämplig nivå ett belopp som motsvarar 1 1/2
produklionsbidrag för fådagarstidningar. Med hänsyn tiU vad jag tidigare har
föreslagit om produktionsbidragen till fådagarstidningar förordar jag alt
beloppen sätts till 975 000 kr. för tidningar med riksspridning och avrundat
650 000 kr. för övriga tidningar.

Jag vill på denna punkt
också anmäla att de av utredningen föreslagna reglema för produktionsbidrag
måste anpassas på sådant sätt att ett etableringsstöd i förekommande fall
direkt kan avlösas av produktionsbidrag. Exempelvis bör för nyetablerade
tidningar hushållstäckningen kunna beräknas på en kortare period än som ett
genomsnitt för tre år. Det bör också vara möjhgt atl bevilja produktionsbidrag
för kortare tid än ett kalenderår om detta kan anses rimligt med hänsyn tOl den
lidpunkt då utgivningen startat.

6.9
Utvecklingsbidrag

Pressutredningen
har föreslagit alt utvecklingsbidrag skall införas för tidningar som inle kan
få produklionsbidrag men som drabbas av tillfälliga ekonomiska problem.
Bidraget bör enligt utredningen kunna ulgå med högst 600 000 kr. per år för fådagarstidningar
och högst 1,2 milj. kr. per år för flerdagarstidningar under högst två år av en
fyraårsperiod.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:131 152

Endast
tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller med lån på normala
marknadsmässiga villkor bör, enligt utredningen, beviljas bidrag. Det bör
vidare krävas en ekonomisk utvecklingsplan tiU grund för presstödsnämndens
bedömning. Det totala behovet av utvecklingsbidrag bedöms av utredningen kunna
rymmas inom en ram av 6 milj. kr. per år.

I
likhet med flertalet remissinstanser anser jag att de av utredningen föreslagna
utvecklingsbidragen bör införas.

Några
remissinstanser anser all både bidragsnivån och totalramen bör höjas. Mot
bakgrund av vad jag tidigare har anfört om möjligheterna för vissa högtäckningstidningar
att få produktionsbidrag framstår dock, enligt min mening, utredningens
förslag på dessa punkter snarast som generösa. Jag ansluter mig således till
förslaget i denna del.

De
tidningar som nu i första hand kan bli aktuella för utvecklingsbidrag är
mindre ensamtidningar. Bidraget bör syfta lill alt för tidningar som drabbas
av tillfälliga problem få till stånd en bestående förbättring av de egna
möjligheterna att klara utgivningen. Bidrag bör kunna beviljas för åtgärder som
syftar till alt hävda en lokaltidnings ställning gentemot konkurrens utifrån
och för anpassningsåtgärder på stagnerande marknader. Bedömningen av behovet
bör göras på grundval av uppgifter om tidningens upplaga, täckningslal, marknadsställning,
ekonomiska förhållanden, utvecklingsmöjligheter och utvecklingsplaner.

Denna
samlade bedömning av tidningens situation och utvecklingsmöjligheter bör
enligt min mening ge goda garantier mot skönsmässiga beslut. Jag vUl i detla
sammanhang understryka vikten av att en utvecklingsplan, bl. a. innehåUande
åtgärder som syftar till att lösa tidningens problem, upprättas. Syftet med
utvecklingsbidraget är inte alt det skall kuima utgå mer eller mindre löpande
utan tidningarna bör med egna insatser av olika slag söka finna en långsiktig
lösning på sina problem.

Pressutredningen
har vidare föreslagit atl utvecklingsbidrag också skall kunna beviljas för
övergång från få- lill flerdagarsutgivning. För detta syfte bör, enligt
utredningen, utvecklingsbidrag även kunna beviljas tidningar som får produklionsbidrag
och prövningen behöver då inle i första hand inriktas på atl bedöma behovet av
utvecklingsbidrag. Bidraget bör, enligl utredningen, i dessa faU vara högsl 600
000 kr. och kunna utgå under endast ett år.

Mot
bakgrund av vad jag nyss har anfört om möjligheterna att etablera nya flerdagarstidningar
anser jag förslaget välmotiverat. Jag delar också utredningens uppfattning att
en lika ingående bedömning av behovet av bidrag för denna typ av projekt som av
övriga ansökningar om utvecklingsbidrag inte är nödvändig. Nämnden bör dock
pröva om bidrag verkligen är en förutsättning för att få till slånd en periodicitelshöjning.
För nämnden bör redovisas en utvecklingsplan, innehållande bl. a. budget,
redogörelse för vilka ekonomiska garantier som

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 153

finns för en fortsalt flerdagarsutgivning under längre lid
samt förslag lill förändringar av den redaktionella kapaciteten. Presslödsnämnden
bör nära följa verksamheien. Bidragen bör utbetalas halvårsvis i efterskott.

6.10 Samdistributionsrabatt

Samdistribulionsrabatten har, enligt pressutredningen,
blivit en betydande framgång. För att behåUa samarbetet och upprätthålla likaprisprincipen
bör enligt utredningen rabatten i allt väsentiigt ha kvar sin nuvarande form.
Liksom huvuddelen av remissinstanserna delar jag denna bedömning.

Utredningen har dock föreslagil vissa justeringar i
bestämmelserna i syfte att bättre uppnå de eftersträvade effekterna.

6.10.1 Bidrag vid samtransport av lösnummerförsålda
tidningar

Utredningen har behandlat frågan om stödet borde utvidgas till att

omfatta lösnummerdislribution (dvs. transporter) som sker
i samverkan. Därvid har utredningen funnit alt samtransporl redan förekommer i slor
utsträckning och alt i den mån ytterligare sådan medför rationaliseringsvinster
torde den kunna komma lill stånd utan statligt stöd. Det föreligger, enligt
utredningens uppfattning, inga presspolitiska motiv för att avdela en slor del
av det samlade presstödet för att nå samdislribulion mellan de fyra
kvällstidningarna. I reservation av ledamoten NUsson har dock föreslagits atl
bidrag för samtransporter skall ulgå.

I den mån denna fråga har tagits upp i remissyttrandena
ansluter man sig tUl utredningens uppfattning. Även jag ansluter mig till den.

6.10.2 Likaprisprincipen och insynsfrågor

En av de grundläggande principerna för samdistributionsrabatten
är all lika pris skall gälla för tidningar som distribueras inom samma område.
I praktiken har det dock enligt utredningens uppfattning varit möjligl atl
delvis kringgå denna beslämmelse genom att dela upp distributionsområden i skUda
s. k. prisområden. Man har visserligen hafl samma behandling av tidningarna
inom samma prisområde men det samlade utfaUet inom distributionsområdet har
blivit olika för de deltagande tidningarna.

Pressutredningens resonemang på denna punkl bygger på en
bestämd tolkning av begreppet distributionsområde. Utredningen har med detta
avsett hela del område inom vUket uppsättningen deltagande tidningar i huvudsak
är densamma. Uiredningen har föreslagit atl en sådan tolkning bör tas in i
bestämmelserna.

Utredningens förslag har bland remissinstanserna endast
kommenterats av statskontoret och postverket. Båda dessa riktar kritik mot
förslaget. Stalskontoret har anfört alt en sådan regel skulle kunna leda till tvis-tigheter
mellan tidningsföretagen och dislributionsföretagen eller mellan

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 154

tidningarna
inbördes. Distributionsområdenas omfattning bör enligt statskontoret även
fortsättningsvis bestämmas genom avtal mellan distribulionsförelagen och de
tidningar som skall samdistribueras. Postverket har framhållit att en dylik
bestämmelse skulle leda till omfördelning av distributionskostnadema mellan
tidningarna genom att också omfattande regionala transporter skulle komma att
omfattas av likaprisregeln. Delta skuUe kunna innebära alt det skulle bU
fördelaktigare för vissa tidningsföretag att återgå till egen distribution.
Postverket har ifrågasatt om rabatten är tillräckligt hög för att de tidningar
som skulle komma atl drabbas av högre kostnader skulle stanna kvar inom
systemet.

Jag
delar den uppfattning som statskontoret och postverket har gett uttryck åt och
förordar sålunda att distributionsområdenas omfattning liksom hittUls faststäUs
genom avtal mellan dislributionsföretag och berörda tidningar.

Det
är enUgt pressutredningens mening viktigt att den lokala organisationen av samdistribulionen
smidigt kan anpassas till lokala önskemål. Utredningen har dock ansett det vara
av största vikt att samtliga tidningsföretag som deltar i samdistributionen
ges reella möjligheter till insyn. Det finns enligt utredningen skäl att
reglera insynsmöjligheterna. Utredningen har därför föreslagit dels att
distributionsföretagen skall delge anbud på samdistribution inom ett
distributionsområde till samtliga berörda tidningar vid en och samma tidpunkt,
dels att tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt alt från den administrerande
myndigheten få sådana uppgifter som är nödvändiga för att de skall kunna bedöma
kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående
samdistribution.

Dessa
båda åtgärder bör enligt utredningen skapa tillräckliga garantier för att alla
parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma mojligheter att
påverka beslut. Förhandlingar skaU inte kunna föras mellan ett distribulionsföretag
och endast en av de berörda tidningarna. Samtiiga tidningsföretag skall också
ha full insyn vad gäller såväl koslnaderna som fördelningen av dessa.

Dessa
förslag har inte mött någon kritik i remissyttrandena. Statskontoret har dock
ifrågasatt om den administrerande myndigheten, med tanke på gällande
lagstiftning, kan lämna ut uppgifter om ett förelags ekonomiska förhållanden
ulan företagets samtycke.

Postverket och
statskontoret har i detla sammanhang tagit upp frågan om tidningsföretag skall
tillålas fungera som underentreprenör för rabattberättigad distribution.
Postverket har hänvisat tUl existensen av sådana arrangemang, vUkas tidigare
karaktär av övergångsanordningar nu tycks ha försvunnit. Starka presspolitiska
skäl talar enligt postverket mol en fortsatt utveckling i denna riktning.
Statskontoret har understrukit att det är angeläget att tidningsföretag själva
eUer genom dotterbolag inte permanent tillåts fungera som underentreprenörer
vid lid-ningsdislributionen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 155

För
egen del vUl jag anföra följande. Genom likaprisprincipen uppnås huvudsyftet
med samdistributionssystemet, nämligen att förbättra distributionsvUlkoren för
de ekonomiskt svagare tidningarna med glesare spridning. Samdistributionsrabatten
och den rationellare distributionen leder dessutom till lägre
distributionskostnader för hela branschen. Likaprisprincipen måste därför
upprätthållas om systemet skall kunna fortleva och varje försök alt urholka den
måste därför stävjas.

Braket att anlita
tidningsföretag eller dess dotterbolag som underentreprenör innebär att likaprisprincipens
upprätthållande inte kan garanteras. Normalfallet är att det är förslatidningen
som på detta sätt anlitas som entreprenör. Förutom att likabehandlingen
härigenom inte längre kan kontrolleras har förhåUandet även andra
betydelsefulla konkurrensnackdelar för andratidningen. Förslatidningen har den
nödvändiga distributionsapparaten och kan när som helst besluta sig för att gå
ur samdistributionen. Distributionsvillkoren på marknaden och samdistributionens
organisation bestäms av förslatidningen. Andratidningen tvingas lämna över sitt
abonnentregister tUl sin huvudkonkurrent. Sådana förhållanden strider
uppenbarligen mot de syften som låg bakom införandet av samdistributionsrabatten.

I
gällande regler finns en beslämmelse som säger att tidningsföretag för att
erhålla samdistributionsrabatt skall förbinda sig alt för varje distributionsområde
där det deltar i rabatterad samdistribution överlämna distributionsarbetet tUl
postverket resp. distribulionsförelaget. Denna bestämmelse bör enligt min
mening tolkas på det sättet att tidningsföretag eller dess dotterbolag normalt
inte kan accepteras som underentreprenör. Den administrerande myndigheten bör
dock, om särskilda skäl föreligger, kunna godta ett sådant arrangemang.
Särskilt under en övergångsperiod torde detta vara nödvändigt. Vid sådana
arrangemang skall emellertid enligl min mening krävas fullständiga
insynsmöjligheter för övriga i samdistributionen deltagande tidningar på det
sätt som utredningen har föreslagit. Distributionsföretagels och
entreprenörens samtycke till att uppgifter vidarebefordras av presstödsnämnden
bör alltså vara en förutsättning för alt arrangemanget skall godtagas.

Jag
vill i detla sammanhang också beröra frågan om regionala dislributionsföretag.
Då samdistributionsrabatten infördes föreslogs i propositionen atl endast
rikstäckande distributionsföretag skulle få rätt att förmedla rabatt. Riksdagen
beslöt dock att även regionala distributionsföretag skulle ges denna rätt (SU
1969:107, rskr 1969: 251). Gällande bestämmelser ger ingen möjlighet att
förhindra alt en eller flera förstatidningar inom en region bUdar etl
distributionsföretag som arbetar regionalt och får förmedla rabatt. En andratidning
hamnar i ett sådant fall i ett minst lika utsatt läge som i det tidigare
berörda fallet då förslatidningen eller dess dotterbolag anlitas som
underentreprenör. Jag förordar därför att den administrerande myndigheten ges
möjlighet att vägra distribulionsföretag rätt att förmedla samdistributionsrabatt
om

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 156

ägandeförhållanden
och företagsuppbyggnad är sådana' atl likaprisprincipens upprätthållande inte
med rimlig grad av säkerhet kan garanteras eller kontrolleras. I den mån elt
distributionsföretag som ägs av ett eller några få tidnhigsföretag accepteras
bör de tidningar vilkas samdistribution företaget svarar för ha samma
insynsmöjligheter som i fallet med tidningsföretag som underentreprenör.

Över
huvud taget tycks tendenserna på samdistributionens område motivera att den
administrerande myndigheten mycket noga följer ut-veckluigen för att prmcipema
bakom systemet uite skall urholkas. Det är också på detta sätt som de svagare
tidningamas intressen får bevakas. Jag finner det inte möjligt alt förorda att
man generellt föreskriver att den administrerande myndigheten skall lämna ut
uppgifter till tidningsföretagen om uite distributionsföretagen samtycker till
delta.

Utredningens
förslag all anbud skall ges samtidigt lill samtliga berörda tidningar ansluter
jag mig lill.

6.10.3 Konkurrens
mellan distributionsföretag

F.
n. förekommer i något undantagsfall alt två distributionsföretag arbetar inom
samma område. Detta var enligt pressutredningens uppfattning knappast avsikten
vid införandet av samdistributionsrabatten. Utredningen har därför föreslagit
att två distributionsföretag inte bör tillåtas atl samtidigt svara för rabattberättigad
distribution inom ett distributionsområde.

Postverket
och statskontoret har tillstyrkt förslaget. Statskontoret har föreslagit att om
tidningarna inte kan komma överens om vilket företag de skall anlita bör det
ankomma på den administrerande myndigheten att besluta i frågan eller meddela
generella föreskrifter. NO har dock hävdat att det i vissa fall kan vara
motiverat atl två dislributionsföretag svarar för rabattberättigad distribution
inom samma område, t. ex. i storstadsområdena.

För
egen del anser jag inte alt problemet är av en sådan omfattning att det bör
regleras särskilt. Frågan bör följas av den administrerande myndigheten som bör
ges möjligheter att, i den mån uppenbart orimliga förhållanden uppslår, fatta
beslut av det slag uiredningen har föreslagit.

6.10.4 Rabattgivning
till postdistribuerade exemplar

I
dag utgår rabatt för dagstidningsdistribulion i postens lantbrevbä-. ring om
två tidningar finns med från turens början. Pressutredningen har föreslagit alt
all dagstidningsdistribution i postverkets lantbrevbäring görs rabattberättigad.
Skälet för en sådan förändrmg har angetts vara att tidningskonsumenlerna har
intresse av att tidningarnas fjärr-och glesbygdsdistribution fungerar
effektivt.

För rabattberältigade
postexemplar förmedlas rabatten i dag av sam-dislribulionsföretag.
Pressutredningen har funnit detta otillfredsställande med tanke på atl
postverket har ett dotterbolag engagerat i sam-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 157

distribution
och har därför föreslagil att postverket medges rätt att direkt förmedla
rabatten på samma sätt som dislributionsföretagen.

Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat dem utan
kommentar. Postverket har dock ansett att samtiiga postbefordrade
tidningsexemplar bör bli berättigade tiU rabatt.

För
egen del vill jag erinra om atl frågan om rabattgivning tUl postdistribuerade
tidningsexemplar har prövats tidigare' vid olika tUlfällen. Det har då inte
ansetts rimligt att ge rabatt för annan postdistribution än den som uppfyller
de krav som gällande bestämmelser uppställer, t. ex. att minst två tidningar
skall vara med från turens början. Syftet med samdistributionsrabatten har jag
nyss berört. Jag finner inle anledning atl frångå tidigare ställningstaganden
i denna fråga och kan således inte ansluta mig tUl utredningens eUer
postverkets förslag på denna punkl.

Förslaget
atl postverket direkt skall få förmedla rabatt för de rabattberältigade
exemplar som distribueras av postverket kan jag däremot godta.

6.10.5 Rabattens
storlek

Pressutredningen
har funnit att den nuvarande rabatten om tre öre per samdistribuerat exemplar
ger tillräcklig stimulans för att uppfylla de syften som statsmakterna vill
uppnå. Några skäl för en höjning av rabatten föreligger därför inte enhgt uiredningen.

TU
och Svenska Pressbyrån har hävdat alt rabatten bör höjas lill fyra öre per exemplar.
Utan en sådan höjning kan man enligt Pressbyrån inte utesluta utbrytningar ur
systemet. Postverket har anfört att rabatten möjligen inte är tiUräckligt stor
för att överbrygga vissa tidningars motstånd mot att gå in i det högre
kostnadsläge som vissa av utredningens förslag skulle innebära.

Jag
ansluter mig här till utredningens bedömning. Ingen tidning lär få lägre kosinader
genom alt ställa sig utanför systemet, varför risken för återgång till egen
distribution inte bör vara stor. Utbrytningar skulle i så fall enbart syfta
till alt försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar med att man inom
pressen känner ett sådant ansvar att dylika situationer inte uppstår. Jag
förordar således ingen höjning av rabatten.

6.10.6 Administrationen
av rabatten

Pressulredningen
har funnit det naturligt att samdistribulionsrabatten fortsättningsvis
administreras av den nämnd som skall handlägga övriga presstödsfrågor.

Statskontoret
har liUstyrkt att administrationen av samdistributionsrabatten förs över från stalskontoret
tiU presstödsnämnden.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 158

Jag
delar pressutredningens och statskontorets uppfattning på denna punkt och
återkommer till frågan vid min behandling av presstödsnämndens uppgifter.

6.11
Utvidgad samverkan inom dagspressen

Utvidgad
samverkan inom dagspressen är enUgt utredningen angelägen för att den redaktioneUa
mångfalden skall kunna vidmakthållas och förstärkas. Kostnadsökningama kan
dämpas och dagspressens stäUnmg gentemot andra medier stärkas.

F.
n. finns ett väl utvecklat samarbete inom tidningsbranschen på många områden
nyhetsförmedling, annonsförmedling, pappersinköp, distribution av lösnummer och
av abonnerade exemplar. Planer finns också inom branschen på ytterligare
utvidgning av samarbetet inom nyhetsförmedling via byråer, administrativa ratiner,
inköp, utbildning och forskning.

Utredningen
har föreslagit statligt stöd till samverkan inom tre områden: produktion,
annonsförsäljning och för slörre branschprojekt. Utredningen anser samarbete
inom dessa områden företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samtidigt
som dess analyser visar att det finns hinder för denna samverkan som motiverar
en statlig stimulans. Utredningen framhåller alt den grundläggande regeln för
all samverkan skall vara att denna inte skall inverka på den redaktionella
integriteten. Det är den redaktionella mångfalden som är det presspolitiskt
väsentliga.

Övriga
riktlinjer för statlig stimulans till samverkan bör enligt utredningen vara:

Samverkansbidragen skaU vara en
bland flera åtgärder för att förverkliga det presspoliliska målet om
åsiktsmångfald inom dagspressen.

Samverkan skall i första hand
gynna de ekonomiskt sett svaga tidningama. Detta skall dock inte ske på övriga
tidningars bekostnad.

All samverkan skall vara frivUlig.
Detta innebär att initiativet skall komma från tidningama själva genom en
gemensam ansökan tUl presstödsnämnden.

Samverkan skall vara så konstraerad
att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation.

Alla ansökningar skall bedömas
av presstödsnämnden och stimulansåtgärderna anpassas tUl det enskilda fallet.

Remissinstanserna
är över lag positiva till statliga stimulanser tiU samverkan inom dagspressen.

Insatser
från statsmakterna för att stimulera samarbetet inom branschen är enligt min
mening presspolitiskt motiverade. Ett rationeUt samarbete inom produktionen
skapar föratsättningar för en bestående och ökad mångfald inom pressen. Lokal
annonssamverkan minskar annons-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 159

innehållets
betydelse för läsamas val av tidning och ökar på så sätt förutsättningama för
redaktionell konkurrens. Grandprincipen för statens slöd tUl samverkan skall
vara full frihet för de berörda företagen.

Enligt
min menmg måsle huvudansvaret för tidningsföretagens fortbestånd och utvecklmg
vila på tidningsbranschen själv. I ett längre perspektiv kommer
tidningsbranschens nuvarande stmktur inte att kunna bestå om inle
produktionsmedlen utnyttjas mer rationellt. Samverkan är en möjlighet för
tidningsföretagen att möta ofrånkomUga kostnadsstegringar. Erfarenhetema från
samdistributionen har hittiUs varit mycket goda. Kostnadsökningarna för
dagstidningsdistributionen har kunnat dämpas, vilket i första hand har kommit
de svagare företagen till godo. En effektiv distributionsapparat kan inte
användas av en starkare tidning som konkurrensmedel gentemot den svagare på
samma sätt som tidigare. Även en liten tidning kan nu nå ut tUl sina abonnenter
i hela distributionsområdet tUl rimliga kosinader. Servicen till abonnenterna
har därmed förbättrats. Denna samverkan har dock kommit till stånd först sedan statiiga
stimulanser har införts.

6.11.1
Produktionssamverkan

Pressutredningen
har föreslagit ett statligt stöd till total samverkan mellan två eUer flera tidnmgsföretag
inom tryckning och/eller sättning. En föratsättning för bidrag skall enligt
utredningens förslag vara att en av tidningama har produktions- eller
utvecklingsbidrag. Uiredningen föreslår att bidraget skall vara lägst 250 000
och högst 500 000 kr. per år under fem år till var och en av tidningama.

Praktiskt
laget samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Endast
riksrevisionsverket avstyrker, med hänvisning tUl att staten inte bör ge bidrag
till företagsekonomiskt lönsamma projekt. SAF ifrågasätter om inte bidraget är
för lågt, med hänsyn till de hinder som finns för produktionssamverkan. Massmediekoncentrationsutredningen
anser att bidrag inte bör beviljas tidningar med samma ägare.

Jag
anser utredningens förslag angelägna. Ett fortsall lågt kapacitetsutnyttjande
och en fortsalt svag produktivitetsökning inom tidningsbranschen är på längre
sikt ett hot mot både den redaktionella mångfalden och mot sysselsättningen
inom branschen. Den positiva inställning som vid remissbehandlingen redovisais
både från arbetslagar- och arbetsgivarhåll är enligt min mening en
grandläggande föratsättning för samverkan. Denna inställning bör kunna göra det
möjligt att klara omställningar och problem med t. ex. gemensamma manusstopptider
samtidigt som den utgör en viss garanti för alt den svagare partens intressen
skall kunna hävdas.

Pressulredningen
har inle funnit det nödvändigt att faslsläUa detaljerade regler för
produktionssamverkan. Pressstödsnämnden bör enligt utredningen ta största möjliga
hänsyn till lokala förhållanden och önske-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:131 160

mål
då viUkoren för bidrag fastställs. Utredningen har inte heller funnit det
möjligt att formulera någon likaprisregel för samproduktionen.

I
utredningens förslag lill regler finns dock ell krav på likabehandling som umebär
att bidrag för produktionssamverkan får beviljas endast om de regler för
samarbetet som de deltagande tidningarna har enats om inte uppenbarligen
missgynnar någon av dem. Presslödsnämnden har att ta hänsyn till i vilken
utsträckning skälig likabehandling kommer atl ske. Detta är enligt min mening
angeläget och utgör ylterligare en garanti för att den svagare partens
intressen inle åsidosätts.

Teknisk
produktionssamverkan är visserligen, som riksrevisionsverket påpekar, i aUmänhet
företagsekonomiskt lönsam. Trots detla har emellertid endast enstaka projekt
kommit lill stånd. Skälen härför är delvis av annan natur är rent ekonomiska.
Därtill kommer att samproduktionen medför vissa initialkostnader som utgör
ytterligare ett hinder för ekonomiskt svaga företag. Enligt min mening
motiveras den statliga stimulansen av presspolitiska och samhällsekonomiska
skäl och inte i första hand av företagsekonomiska.

Eftersom
det saknas praktiska erfarenheter av denna typ av stimulans som kan vara
vägledande då bidragsnivån skall avvägas finner jag ingen anledning alt frångå
den av utredningen gjorda bedömningen. Presstödsnämnden bör, i enlighet med
utredningens förslag, ha att anpassa bidraget så att det står i lämplig
proportion tiU projektets storlek.

Jag
delar också utredningens uppfattning alt reducerat bidrag bör utgå för
samverkan endasi inom tryckning eller sättning.

För
produktionssamverkan mellan tidningar med samma ägare finns inle de hinder som
en statlig stimulans avser att övervinna. Jag delar därför massmediekoncentralionsutredningens
uppfattning att bidrag inte bör utgå för produktionssamverkan mellan tidningar
med samma ägare.

6.11.2
Annonssamverkan

Uiredningen
har föreslagil att en statlig stimulans lill lokal samverkan inom
annonsförsäljningen införs. Fömtsättningen för bidrag bör enligt utredningen
vara alt minst en av de deltagande tidningama har produktions- eller
utvecklingsbidrag. Utredningen anser att en lämplig storlek på bidraget är 6 %
av intäktema från de annonser som tidningama samverkar om. Detta bidrag bör
delas lika mellan tidningama. Bidrag föreslås kunna utgå under högst fem år. Intäktema
från annonserna bör enligt pressutredningen fördelas i relation till tidningamas
andel av de samlade intäktema innan samverkan startade.

Ledamötema
Wikström och Winberg har på såväl principiella som praktiska grunder avvisat
förslaget. Reservantema anser att en sådan stimulans strider mot tryckfrihetens
anda. Experten Johansson har i ett särskilt yttrande förordat att bidraget till
annonssamverkan sätts högre

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 161

och
alt priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av tidningama skall
vara 75 % av priset för samverkansannonser.

Flertalet remissinstanser
är i princip positiva till en statlig stimulans av annonssamverkan. Flera, bl.
a. NO, TCO och TU, understryker dock vikten av frivillighet och ett antal,
däribland Malmö kommun, länsstyrelsen i Hallands län och TU, anser att
bidraget är alltför lågt för att samverkan verkligen skall kunna komma till slånd.
TCO, LO och Svenska Journahstförbundet ansluter sig till experten Johanssons
särskilda yttrande. Massmediekoncenlrationsutredningen anser all bidrag inte
bör kunna utgå tUl tidningar med samma ägare.

Lokal annonssamverkan
mellan samtiiga tidningar på en ort förekommer inte i dag. Presstödet har inte
lyckats kompensera den skiUnad i mängd lokal annonsinformation som finns mellan
konkurrerande tidningar. Eftersom de lokala annonserna spelar en viktig roll
för läsamas val är den mindre tidningen fortfarande underlägsen i den totala
konkurrensen. Delta kan inte kompenseras genom redaktionella satsningar.
Syftet med en stimulans tiU samförsäljning av i första hand lokala annonser är
därför alt ge den redaktionella konkurrensen slörre betydelse. Syftet med
stimulansen är däremot inle att åstadkomma en omfördelning av annonsintäkterna.
I de fall där skillnaderna i täckningslal mellan tidningarna inte är alltför
stora kompenseras ju lågtäckningslidningen för de lägre annonsintäkterna genom
produktionsbidragen. Förutsättningen för att etl annonssamarbete skall kunna
komma lill slånd är att det kan innebära fördelar för båda tidningama. Detla
innebär alt annonssamverkan i första hand kan väntas mellan tidningar som inle
har aUlför stora skUlnader i täckningslal och eventuellt också på orter med en
liten eller stagnerande total annonsmarknad. För annonsörerna kan samverkan i
dessa fall knappast innebära nackdelar. Inle heller för läsarna kan samverkan
innebära några nackdelar. För den mindre tidningens läsare blir
annonsinformationen rikligare och för den störres blir skillnaderna små.

Tidningar
kan tveka om all delta i samannonsering främst på grand av osäkerhet om
annonsintäkterna kan bli lika stora som tidigare. Därför är annonssamverkan
troligast i de fall då annonsörer redan använder båda tidningarna i viss
utsträckning. Genom annonssamverkan frigörs resurser som tidningarna nu
använder i den inbördes konkurrensen men som i stället kan utnyttjas för alt
utvidga marknaden. Samtidigt kan annonsörerna inte lika lätt förbigå två
tidningar som tillsammans helt behärskar marknaden. Troligen finns därför i
dessa fall inte några större svårigheter alt bibehålla annonsintäkternas nivå. Elt
statligt stimulansbidrag till annonssamverkan tar då sikte på alt stödja
utredningsarbete bland intresserade tidningar, underlätta omorganisation av annonsförsäljning
och att skapa garantier mot ett eventuellt bortfaU av annonser.

11
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 162

I
likhet med flertalet remissinstanser finner jag utredningens förslag vara
intressanta och värdefulla ur presspolitisk synvinkel. Tryckfrihets-rättsliga
hinder för en måttlig stalUg stimulans föreligger inte enligl såväl
utredningens majoritet som de remissinstanser Svea hovrätt och
massmedieutredningen som särskilt har granskat förslagen ur tryckfrihelsrättsliga
aspekter. Jag delar denna uppfattning, men vill samtidigt understryka att samverkan
måste ske under full friviUighet från alla parters sida. Bidraget bör särskUt
av denna anledning inte vara så högt att det kan verka tvingande på någon
tidning. Det är också angeläget att annonsörerna har full frihet att endast
använda en av de samverkande tidningarna.

Med
hänsyn tUl alt det helt saknas erfarenheter av denna typ av verksamhet och
till behovet av att under en period vinna sådana förordar jag atl den av uiredningen
föreslagna stimulansen till annonssamverkan sker i form av försöksverksamhet.
Det bör ankomma på presslödsnämnden alt nära följa verksamheien och utvärdera
denna. Också bidragsnivån är svår att bestämma på grand av bristen på
erfarenhet. Jag finner dock ingen anledning att förorda annat än att den av
utredningen föreslagna nivån väljs inledningsvis. Jag anser denna nivå tUlräckligt
hög för att samverkan skall kunna komma tiU slånd i de fall där föratsättningarna
är goda samtidigt som den knappast är så hög att den kan verka tvingande. Jag
delar också massmediekoncenlrationsulredningens uppfattning atl bidrag inle bör
utgå till tidningar med samma ägare.

6.11.3
Branschsamverkan

Pressulredningen
har föreslagil att staten skall bidra till större samverkansprojekt på
branschnivå. Stöd skall endast utgå till projekt med totala kostnader på minst
300 000 kr. och en förutsättning skall vara alt branschen själv är villig att
stå för större delen av kostnaderna. Bidrag bör enligt utredningen ulgå för
högst en tredjedel av projektkostnaderna. Projekten skall ligga utanför
branschorganisationers normala verksamhet och dess kostnader skall klart kunna
särskiljas från kostnaderna för branschorganisationers löpande verksamhet.
Vidare bör minst en tredjedel av de deltagande tidningarna vara berättigade
till utvecklings- eller produktionsbidrag. Förslaget har lämnats ulan erinran
av remissinstanserna.

Jag
tUlstyrker förslaget atl stödja större samverkansprojekl inom tidningsbranschen.
Liksom utredningen anser jag atl en förutsättning för statliga bidrag skall vara
att projektet främjar mångfalden inom dagspressen och direkt tar sikte på att
stärka svagare tidningars ställning. Även detta stöd bör ges formen av en
försöksverksamhet och utvärderas av presslödsnämnden. Bidrag bör kunna beviljas
till en sammanlagd kostnad av högst 500 000 kr. per år.

Totalt
beräknar jag för de olika formerna av bidrag till samverkan etl medelsbehov för
budgetåret 1976/77 på 5 milj. kr.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 163

6.12
Pressens lånefond

Pressens
lånefond inrättades år 1969. Lån från fonden kan enligt gällande regler
beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms
vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån
beviljas dock inte för projekt som kan finansieras på den aUmänna
kreditmarknaden till marknadsmässiga villkor. Projekt som syftar till
kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde.

Lånetiden
får inte utan särskilda skäl överstiga 20 år. Lånen är amorleringsfria under
fem år och räntefria under tre år. Efter tre år utgår ränta motsvarande
normalräntan för lån från statens utiånings-fonder, vilken f. n. uppgår lill 7
1/2%. Låneärendena handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge ytterligare
två års räntefrihet om särskilda skäl föreligger. För lån ur fonden skall
ställas den säkerhet som nämnden bestämmer. Till övervägande delen har lån
beviljats för maskininvesleringar. En mindre del kan betecknas som saneringslån.
Den vanligaste lånetiden är 15 år.

Till
långivningen från pressens lånefond har anvisats 25 milj. kr. per år under
budgetåren 1969/701973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Vid utgången av denna femåriga
försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj. kr. Efler
förslag av pressutredningen har beslut senare fattats om att, inom ramen för
tillgängliga medel, fortsätta långivningen även under budgetåren 1974/75 och
1975/76.

Uiredningen
har framhållit att pressens lånefond har möjliggjort en teknisk förnyelse som
annars knappast skulle ha kommit till slånd. Del är osannolikt att den stora grappen
låntagare, huvudsakUgen andratidningar, hade kunnat erhålla lån på den
allmänna kreditmarknaden. Den tekniska förnyelsen inom branschen är långl ifrån
avslutad. Många tidningar arbetar fortfarande med föråldrad utrustning. TUl detla
kommer den snabba tekniska utvecklingen inom den grafiska tekniken som ställer
krav på nyinvesteringar i allt snabbare takt. Pressulredningen har dock ansett
att i några fall har lånemöjligheterna förhindrat eller uppskjutit tänkbara
fall av samverkan som på längre sikt hade kunnat bidra tUl att hålla
produktionskostnaderna nere. Presslödsnämnden har inte stöd i gällande
författning för alt förhindra en sådan utveckling.

Flertalet
tidningsföretag bör enligt utredningen även i framtiden kunna få sina
kreditbehov tillgodosedda på den allmänna kreditmarknaden. En ökad
produktionssamverkan bör också kunna leda till alt så kan ske i större ulslräckning
än f. n. Lånefonden måste dock finnas kvar som en angelägen garanti för atl
svagare tidningar inle skall tvingas in i ett samarbete på orimliga villkor.
Många tidningar saknar också lämpliga samverkansparlner.

Mot
denna bakgrund har pressutredningen föreslagit vissa ändringar

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 164

av
lånevUlkoren. Lån ur pressens lånefond bör inte beviljas för investeringar på
orter där presstödsnämnden bedömer att teknisk samverkan kan komma tUl stånd
med mindre än att samverkan allvarligt har prövats men företagen inte kunnat
enas om vUlkoren för densamma. Vidare har utredningen ansett att ränte- och
amorteringsfrihet inte automatiskt skall följa med lånen. Utredningen har
föreslagit att anslaget till fonden skall vara 15 milj. kr. per år.

Utredningens
förslag har inte mött någon erinran från remissinstanserna. LO och Grafiska
Fackförbundet anser dock att presstödsnämnden i särskUda fall bör ha möjlighet
alt avskriva lån.

Jag delar utredningens
uppfattning att långivningen bör inriktas på att stimulera tUl samverkan. Jag
anser de av utredningen föreslagna ändringama av reglerna för lån ur pressens
lånefond välmotiverade. Jag vUl dock understryka att långivningen inte får
bedrivas på sådant sätt att någon tidning tvingas in i ett oacceptabelt
samarbete. Jag delar också utredningens uppfattning atl samverkansprojekt i
allmänhet bör kunna finansieras med lån på den allmänna kreditmarknaden. Detta
bör dock inte utesluta alt lån skall kunna beviljas även för sådana projekt om
andra finansieringsmöjligheter saknas och lånet är en förutsättning för att
samverkan skall komma till stånd. Självfallet bör vidare lån kunna bevUjas i
fall där samverkan inte är möjlig.

LO och Grafiska
Fackförbundet väcker i sina remissvar frågan om möjligheter tUl avskrivning av
lån ur fonden. Enligt min mening får denna fråga tas upp om ett starkt behov av
sådana åtgärder aktualiseras.

Jag
förordar att till lånefonden anvisas 15 milj. kr. per år.

6.13
Tidskrifter

Pressulredningens
uppdrag innebar att den, vid sidan av uppgiften att kartiägga dagspressens
problem och utvecklingen på massmedieområdet, också skulle ta upp förhållandena
för pressorgan som utges av ideella och fackliga organisationer samt fackpress
och populärpress. Utredningen har inle ansett det som sin uppgift att göra en
fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge, men
redovisar en begränsad studie som ger en allmän uppfattning om dessa förhållanden.
Denna studie ger bl. a. vid handen att de senaste tio åren har inneburit ökande
svårigheler för tidskrifterna. Kostnaderna för framställning och distribution
har ökat avsevärt, vUket har framtvingat ökade bidrag från organisationerna
eller ökade priser.

Del
framgår av de undersökningar som pressutredningen har genomfört att
tidskrifterna har en mycket slor betydelse för kommunikationen i dagens
samhälle, inle minst för organisationer och folkrörelser. Deras betydelse har
ytterligare ökat i och med nedläggningarna av dagstidningar. På
tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i dag

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 165

saknas
inom dagspressen. De fackliga och ideella tidskrifternas betydelse kan belysas
av all de årligen sprids i närmare 200 miljoner exemplar.

Pressulredningen anser att
det krävs ytterligare analyser av tidskrifternas ekonomiska läge, förhållande
till organisationerna och betydelse för kommunikationen i samhällsfrågor.
Utredningen har därför föreslagit att en ny utredning lillsätts med
huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskriftema och den roll som
statsmakterna bör spela i samband med dessa samt att framlägga förslag om hur
tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

Riksdagen
har i annat sammanhang övervägt tidskrifternas problem och hemstäUt om en
utredning (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41).

Samtliga remissinstanser
har tillstyrkt eUer lämnat utredningens förslag ulan erinran. LO anser dock
att det redan nu finns ett så gott underlag att en departementsutredning
mycket snabbt skulle kunna utarbeta förslag som kan föreläggas riksdagen.
Flera remissinstanser har framhållit att stora grupper tidskrifter har så svåra
ekonomiska problem att inskränkningar i utgivningen och nedläggningar inte kan
undvikas om inle åtgärder vidtas snabbt. Kostnaderna för tidskriftsutgivning
har enligt dessa remissinstanser stigit ännu snabbare än för dagspressutgivning
under de senaste åren. Flera remissinstanser framhåller, i likhet med
utredningen, de fackliga och ideella tidskriftemas stora presspolitiska
betydelse.

Jag delar
pressutredningens och remissinstansernas bedömning att tidskriflemas problem
bör utredas. Tidskrifternas stora betydelse för demokratin är ostridig. Deras
ekonomiska svårigheter och tecknen på att dessa kan komma att ytterligare öka
är ett allvarligt hot mot den fria opinionsbildningen. Det är därför väsentligt
att den roll statsmakterna bör spela gentemot olika typer av tidskrifter
fastställs. Det är enligt min mening angeläget alt utan dröjsmål utreda
frågan.

Jag vill erinra om alt
regeringen på anmälan av chefen för kommunikalionsdepartementet tidigare denna
dag har beslutat att lägga fram en proposition om taxorna i postverkets tidningsröreise.

6.14
Presstödsnäninden

Presslödsnämndens
uppgifter kommer enligt utredningens förslag att utvidgas väsentligt. Frågor
rörande produklionsbidrag och pressens lånefond kvarstår i oförändrad
omfattning. Etableringsstödet och utvecklingsbidragen kommer alt kräva
ingående analyser av elt slag som nämnden hittills inte har behövt göra.
Förslaget om åtgärder för alt stimulera olika typer av samverkan ger nämnden
viktiga uppgifter då det gäller att avgöra om fordringarna för stöd uppfylls
och att fastställa bidragsbeloppens storlek. Administrationen av samdistributionsrabatten
kräver en löparide bevakning.

12
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 166

Utöver
att handlägga bidrags- och låneärenden skall nämnden enligt utredningens
förslag följa och årligen rapportera förändringar inom tidningsägandet.
Utredningen har vidare föreslagit att nämnden skall genomföra analyser för att
kunna bedöma den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper inom
branschen och rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna.
Utredningens förslag på denna punkt har kommenterats endast i begränsad
utsträckning i remissyttrandena men har då oftast tillstyrkts.

Statskontoret bar ansett
att nämndens uppjgifter bör begränsas tiU den direkta handläggningen av
bidrags- och låneärenden. Ett par remissinstanser har pekat på möjUgheten att
låta statens pris- och kartellnämnd svara för bevakningen av ägarförändringar
inom pressen och det angelägna i ett samarbete mellan pris- och kartellnämnden
och-presstödsnämnden i dessa frågor. Riksskatteverket har framhållit det stora
behovet av samarbete mellan verket och presslödsnämnden i bl. a. reklamskaltefrågor.
Presslödsnämnden har själv ansett alt det bör ankomma på presstödsnämnden att
vidta åtgärder för att .undvika förluster för statsverket på grund av lån ur
pressens lånefond och att nämnden bör ha befogenhet att vidta åtgärder så att
en nedläggningshotad tidning kan leva vidare. JoumaUsthögskolorna har
föreslagit att pressstödsnämnden skaU få i uppdrag alt medverka tUl fortbUdning
av journalister.

För
egen del vill jag i stort ansluta mig till utredningens förslag. Jag anser det
sålunda rimligt att presstödsnämnden utöver den direkta handläggningen av
bidrags- och låneärenden m. m. även följer den ekonomiska utvecklingen inom
tidningsbranschen och effekterna av de presstödjande åtgärderna. När det gäller
bevakningen av ägarförändringar inom pressen bör statens pris- och
kartellnämnd och pressstödsnämnden gemensamt kunna finna former för detta.
Jag. förutsätter vidare att presstödsnämnden och riksskatteverket etablerar och
utvecklar former för samråd. Det bör vidare ankomma på nämnden att i
förekommande fall vidta de åtgärder som behövs för bevakning av statens
fordran. På samma sätt som nu gäUer bör presslödsnämnden ges rätt atl från
tidningsföretagen begära in de upplysningar som behövs för nämndens
bedömningar.

Jag
finner inte anledning förorda att nämnden får några uppgifter rörande journalistutbUdningen.

Presstödsnämndens
sammansättning bör enligt utiredningen inte förändras, men uppdelningen i slor
och liten nämnd upphöra.

TCO
och Svenska Journalistförbundet har framhåUit alt nämnden i frågor som är
betydelsefulla för de anställda bör anlita experter från berörda fackliga
organisationer. Grafiska Fackförburidet har väckt frågan om de anstäUdas
organisationer borde ges representation i nämnden. Statskontoret och Svenska
Pressbyrån AB har ansett att nämnden

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 167

till
sitt förfogande bör få, en referensgrupp med representanter från direkt
berörda.

Jag
ansluter mig till utredningens förslag. Det finns enligt min mening i övrigt
ingen anledning att lämna närmare föreskrifter om formerna för de kontakter
nämnden behöver ha med bl. a. branschrepresentanter och de ansläUdas
organisationer.

De
utökade uppgifterna motiverar enligt pressulredningen, alt nämnden till sitt
förfogande får ett eget kansli. Utredningen har inte närmare preciserat hur
stort elt sådant kansli bör vara.

Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan
erinran. Stalskontoret har däremot ansett att nämndens kommande uppgifter
knappast motiverar elt eget kansli. I stället bör nämnden enligt stalskontoret
få en heltidsansläUd sekreterare med uppgifl alt hålla samman beredningen av
ärendena och se till alt nämndens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter
bör enligt statskontoret kunna utföras av personal vid någon existerande
myndighet. Statskontoret har därför förordat att nämnden knyts till statens
industriverk.

Jag
delar utredningens uppfattning att presstödsnämnden nu bör ges elt eget kansli.
Ett sådant kansli bör vara av begränsad omfattning och nämnden bör i övrigt tUldelas
medel för att vid behov kunna låta genomföra särskilda analyser. Jag förordar
att kansliet skall bestå av fyra handläggare och ett biträde. Det kan enligt
min mening medföra särskUda problem om man skapar en helt frislående myndighet
av så ringa storlek. Nämndens kansli bör därför ges möjlighet att i någon form repliera
på redan existerande administrativa resurser. Jag avser att efler ytterhgare
överväganden återkomma till regeringen i denna fråga.

Enligt
gäUande bestämmelser kan talan inle föras mot presstödsnämndens beslut.
Utredningen har inte föreslagit någon ändring i detta avseende. Ett par
remissinstanser har dock förordat att en besvärsrätt införs. Jag finner, med
hänsyn till presslödsnämndens sammansättning, ingen orsak att frångå gällande
ordning.

6.15
Tidningar på främmande språk

Tidningar
och tidskrifter som utkommer här i landet och som riktar sig till invandrar-
och minoritetsgrupper kan få visst stöd. Det ankommer på statens invandrarverk
att ta ställning till efter vilka principer stödet skall utgå. Verket är i
sina bedömningar obundet av reglerna för det allmänna presstödet. Anslaget
till stöd till dessa tidningar föreslås i årets budgetproposition höjt från 400
000 kr. lUl 600 000 kr. (prop. 1975/76: 100 bil. 13 s. 160).

Pressutredningen
hävdade i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoritetema
att principema för det aUmänna presstödet svårligen skulle kunna överföras
på tidningar på

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 168

främmande
språk. Stödet tUl dessa tidningar måste enligt utredningen utformas efter andra
kriterier och fördelas på andra grunder än det allmänna presstödet. Mot
utredningsmajoritetens yttrande reserverade sig ledamöterna Wikström och Winberg.

Flertalet
remissinstanser lämnar utredningens ståndpunkter utan erinran. Svea hovrätt
ansluter sig till utredningens uppfattning.

SAF och Eesti Päevaleht
Förlags AB anser att samma regler bör gälla för dessa tidningar som för
tidningar på svenska. Presslödsnämnden påpekar att den av utredningen
föreslagna definitionen av allmän nyhetstidning inte utesluter tidningar på
främmande språk.

Frågan
om statligt stöd till tidningar på främmande språk har behandlats av riksdagen
såväl i anslutning tUl flera motioner vid 1975 års riksmöte som vid
behandlingen av propositionen 1975: 26 om riktiinjer för invandrarpolitiken.
Riksdagen har därvid beslutat om den nuvarande ordningen för stöd tiU
tidningar på främmande språk (KU 1975: 14 resp. InU 1975: 6, rskr 1975: 160).

Även jag anser att stöd tiU
tidningar på främmande språk bör ges i annan ordning än genom det aUmänna
presstödet. Bedömningen av dessa tidningars behov av stöd måste göras på andra
grunder än för tidningar på svenska. Förordningen om slatligt stöd till dagstidningar
bör således utformas med hänsyn till att slödel är förbehållet tidningar på
svenska språket.

6.16
Annonsblad

Som
annonsblad anses enligt 24 § reklamskattelagen periodisk publikation som
innehåller annonser och som till övervägande delen tillhandahålls gratis eller
till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt.

Riksskatteverket har för
pressutredningens räkning bearbetat reklam-skatlematerialet för alt få en
uppfattning om annonsbladens omfattning. Enligt denna sammanställning har annonsbladen
en liten omsättning jämfört med dagspressens totala annonsering. Jämför man
endast med dagspressens lokala annonsering annonsbladen innehåller i aUmänhet
endast lokala affärsannonser uppgår omsättningen till 5 10 % av dagspressens
lokala annonsering, i vissa fall mer.

Uiredningen anser att
dessa annonsorgan kan skapa svårigheter för enskilda tidningar, genom att t.
ex. ta bort det ekonomiska underlaget för en lokalredaktion. Utredningen ser
därför med oro på en fortsatt utveckling av annonsbladen. Utredningen anser att
statsmakterna noga bör följa utvecklingen och utgår även från att statsmakterna
kommer att vidta åtgärder om det ekonomiska underlaget för dagspressens redaktioneUa
utveckling skulle hotas.

Flertalet
remissinstanser delar utredningens uppfattning. Endasi

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 169

Svenska
Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet motsätter sig en
bevakning från statsmakternas sida. Några remissinstanser anser att frågan om
högre skatt på annonsblad bör prövas. Riksskatteverket anser att en ändring av
definitionen i reklamskattelagen kan visa sig nödvändig eftersom annonsbladen
genom alt anpassa sin utgivning kan få återbetalning av reklamskatt.

Jag
delar utredningens oro över utvecklingen av annonsbladen. Tidningsbranschen
har ägnat frågan slor uppmärksamhet och har hittills med egna medel kunnat möta
konkurrensen från annonsbladen. TU har uttalat att medlemsföretag inte bör ge
ut annonsblad som konkurrensmedel gentemot andra reguljära tidningar samt
undvika åtgärder som minskar marknaden för reguljära tidningar. Om
medlemsföretag ändå ser sig tvingade att ge ut annonsblad för att möta
konkurrens från annonsblad utanför tidningsbranschen bör detta enligt TU:s
uttalande ske i samarbete med övriga tidningar inom spridningsområdet. Jag delar
helt TU:s uppfattning. Samverkan framstår som ett lämpligt medel för tidniagarna
alt möta konkurrens från annonsblad.

Jag
delar utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att annonsbladens
utveckling noga bör följas. Presstödsnämnden bör därför enligt min mening få i
uppdrag att uppmärksamt följa utvecklingen på området och att redovisa sina
erfarenheter för regeringen.

6.17
Anslagsfrågor

I prop.
1975/76: 100 (bil. 9 s. 129 och 153) har för budgetåret 1976/77 preliminärt
beräknats till Produktionsbidrag för dagstidningar och Samdistributionsrabatt
för dagstidningar förslagsanslag av 97 milj. kr. resp. 25 mUj. kr. samt tUl
Pressens lånefond ett invesleringsanslag av 1 000 kr.

Som
framgår av vad jag tidigare har redovisat kan produktionsbidragen för
kalenderåret 1976, vilka utbetalas under budgetåret 1976/77, beräknas uppgå
till sammanlagt 140 milj. kr. Medelsbehovel för etableringsstödet bör beräknas
till 4 milj. kr. och för utveckUngsbidragen tUl 6 milj. kr. För samdistributionsrabatten
beräknar jag medelsbehovet till oförändrat 25 milj. kr. För bidrag till
produktionssamverkan, annonssamverkan och branschsamverkan beräknar jag
sammanlagt 5 milj. kr. Koslnaderna för samtliga dessa bidragsformer bör
bestridas från ett förslagsanslag benämnt Stöd tUl dagspressen. Jag beräknar
det samlade anslagsbehovet för nästa budgetår tUl 180 mUj. kr.

Medel
bör vidare beräknas för presslödsnämndens verksamhet. Härför erfordras 1 mUj.
kr., vilket bör anvisas under ett särskUt förslagsanslag.

TUl
Pressens lånefond bör slutligen anvisas elt investeringsanslag av 15 milj. kr.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 170

7
Hemställan . .

Under
åberopande av vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grunderna för statligt stöd till dagstidningar,

2.
tUl Stöd tiU dagspressen för
budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 180
000 000 kr.,

3.
till Presstödsnämnden för
budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 1 000
000 kr.,

4.
till Pressens lånefond för
budgetåret 1976/77 urider fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 15 000 000 kr.

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 171

Bilaga 1

Tidningar
som beviljats lån ur pressens lånefond 1969-07-011975-12-31

Tidning Lånebelopp

1 OOO-tal kr.

Arbetarbladet,
Gävle 4 300

Arbetet,
Malmö 10 682

Bengtsfors-Tidningen
Dalslänningen, Bengtsfors 115

Blekinge
Läns Tidning, Kariskrona 3 300

Boriänge
Tidning 1 500

Dala-Demokraten,
Falun 4 950

Elfsborgs
Läns Tidning, Alingsås 400

Eskilsluna-Kuriren,
Eskilstuna 2 000

Falu-Kuriren,
Falun 1 500

Folket,
Eskilstuna 3 900

Gotlands Tidningar: Gotiands Folkblad och Gotlänningen,

Visby 1 150

Göieborgs
Handels- & Sjöfarts-Tidning, Göteborg 3 000

Haparandabladet,
Haparanda 400

Helsingborgs
Dagblad, Helsingborg 2 500

Hudiksvalls-Tidningen,
HudiksvaU 1 500

Karlshamns
Allehanda, Karlshamn 540

Katrineholms-Kuriren,
Katrineholm 400

Kronobergaren,
Växjö 538

Laholms
Tidning, Laholm 100

Ljusnan,
Bollnäs 1 000

Länstidningen,
Södertälje 5 500

Länstidningen,
Östersund 2 900

Nordvästra
Skånes Tidningar, Ängelholm 1 400

Norra
Skåne, Hässleholm 1 200

Norrbottens-Kuriren,
Luleå 2 500

Norrländska
Socialdemokraten, Boden 6 000

Norrskensflamman,
Luleå 1 100

Norrtelje
Tidning, Norrtälje 1 000

Nya
Kristinehamns-Posten, Kristinehamn 500

Nya Norrland och Dagbladet Nya SamhäUet, SoUefteå resp.

Sundsvall 5 650

Sjuhäradsbygdens
Tidning, Borås 50

Skaraborgs
Läns Tidning, Skara 700

Skånska
Dagbladet, Malmö 3 000

Skövde
Nyheter, Skövde 800

Smålands
Folkblad, Jönköping 300

Svenska
Dagbladet, Stockliolm 4 250

Sydöstra
Sveriges Dagblad, Kariskrona 3 700

Söderhamns-Hälsinge
Kuriren, Söderhamn 1 490

Tranas-Posten, Tranås 300

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 172

TreUeborgs
AUehanda, Trelleborg 300

Vimmerby Tidnmg, Vimmerby 500

VärnUands Folkblad, Karistad 4 676

Västerbottens Folkblad,
Umeå 3 300

Västemorrlands AUehanda, Hämösand 1124

Ystads Allehanda, Ystad 500

Ölandsbladet, Borgholm 300

Örebro-Kuriren, Örebro 1 500

östra Småland, Kalmar 300

98
615

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Tidningar som beviljats prodnktionsbidrag åren 19711975

Tidning

Produktionsbidrag
i

tkr

1971

1972

1973

1974

1975

Arbetarbladet

1000

2 500

2 500

3 750

3 750

Arbetaren

200

200

200

300

300

Arbetet

3 500

8 000

8 000

13 500

13 500

Blekinge-Posten

200

200

200

300

300

Dagbladet
Nya Samhället

632

991

1096

1696

1749

Dagen

794

1443

1521

2 592

2 975

Dalabygden»

200

200

200

300

300

Dala-Demokraten

1000

2 500

2 500

3 750

3 750

Eskilstuna-Kuriren"

__

__

750

730

Falu-Kuriren»

500

500

750

750

Folkbladet
östgöten

1000

2 307

2 216

3 464

3 535

Folket

1000

2 500

2 500

3 750

3 750

Frykdals-Bygden

200

200

200

300

300

Gefle
Dagblad»

__

500

500

750

750

Gotlands
Allehanda

200»

750»

1781

Gollands
Tidningar

(Gotlands Folkblad och

Gotlänningen)

451

849

876

1478

1733

Gävle-Dalabygden»

__

200

300

300

Göteborgs
Handels- &

Sjöfarts-Tidning

3 500

6 219

5 529

Haparandabladet

300

300

Huddinge-Posten

200

200

100»

100

Kalmar
Läns Tidning

200

200

200

300

300

Karlshamns Allehanda

290

465

442

683

610

Karlstads-Tidningen

__

__

200

300

300

Kronobergaren

531

980

1398

2117

2167

Kungälvs-Posten

200

200

300

300

Laholms Tidning

200

228

242

600

600

Ludvika Tidning

757

Lysekilsposten med Orust-Tjörn

200

300

300

Läns-Posten

200

200

200

300

300

Länstidningen, Östersund

712

1 176

1 174

1824

1768

Länstidningen ÖstergöUand

__

__

200

300

300

Marxist-Leninist-Proletären

300

Mölndals-Posten

200

__

200

300

300

Nacka-Saltsjöbadens Tidning

200

200

200

300

300

Nord-Sverige

200

200

200

300

300

Norra Halland med Nordhalland 200

200

200

300

300

Norrbottens-Kuriren

1000

500

500

Norrort

200

200

200

100»

100

Norrskensflamman

200

278

274

600

600

Ny Dag

200

200

200

300

373

» Gävle-Dalabygden är en edition tUl Dalabygden. Under
åren 1971 och 1972 har huvudtidningen erhållit produktionsbidrag. Under åren
1973 och 1974 har såväl huvudtidning som edition erhållit produktionsbidrag.

» Tidningen har erhållit reducerade produktionsbidrag.

ä Tidningen har på grund av för hög annonsvolym erhållit
ett reducerat bidrag.

13 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

s. 174 Kontrollera mot PDF

Tidning

Produktionsbidrag
i

i tkr

1971

1972

1973

1974

1975

Sandvikens
Tidning

200

200

200

300

300

Sjuhäradsbygdens
Tidning

200

200

200

300

300

Skaraborgs-Bygden

200

200

200

300

300

Skaraborgs
Läns Annonsblad

626

I 130

.565

565

Skaraborgs-Tidningen
Skövde

Nyheter

396

730

663

1034

1165

Skånska
Dagbladet

3 242

5 388

5 588

7 917

9194

Smålandsbygdens
Tidning

200

200

200

300

300

Smålands
Folkblad

911

1223

1841

2 947

3 081

Sundbybergs
och Solna Tidning

200

200

200

300

300

Svenska
Dagbladet

3 500

8 000

8 000

13 500

13 500

Sydöstra
Sveriges Dagblad

1000

2 040

1 823

2 735

3 109

Sörmlandsbygden

200

200

200

300

300

"Värmlands-Bygden

200

200

200

300

300

Värmlands
Folkblad

1000

2 500

2 500

3 750

3 750

Västerbottens
Folkblad

1000

1889

1923

3 050

2 974

Västerbygden

200

200

200

300

300

Västerort

200

200

200

300

300

Västgöla-Demokraten

877

1359

11512

2 384

2 387

Västmanlands
Folkblad

200

'200

'200

300

300

Västmanlands
Nyheter

200

200

200

300

300

Växjöbladet

432

649

590

721

664

Örebro-Kuriren

1000

1934

2 195

3 468

3 527

Östgöta-Bladet

200

200

200

300

300

Östra
Småland

1000

2 093

1879

2 726

2 809

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 175

Bilaga 3 (1972 års pressutrednings författningsförslag)

Förslag
till

Förordning
om statligt stöd till dagstidningar

Inledande
bestämmelser

1
§ StatUgt stöd tiU
dagstidningsföretag här i landet lämnas enligt denna förordning i form av
produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och samdistributionsrabatt
samt i form av lån ur pressens lånefond.

2
§ Fråga om statiigt stöd erdigt
1 § prövas av presstödsnämnden. Pressens lånefond förvaltas av kammarkollegiet.

3
§ Vid prövning av fråga om statUgt
slöd får hänsyn ej lagas till tidnings politiska insläUning eller stäUningstagande
i särskilda frågor.

4
§ I deima förordning förstås
med

dagstidning
allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett
nummer varje vecka,

flerdagarstidning
dagstidning som normalt utkommer med minst fyra nummer varje vecka,

fådagarstidning
dagstidning som normalt utkommer med högsl tre nummer varje vecka.

Vid tUlämpning
av denna förordning anses dagstidnmgar med övervägande samma redaktioneUa innehåU
som en tidning.

Om
del av dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande
del skUjer sig från det redaktioneUa innehållet i en annan del av upplagan
anses dessa båda delar som två tidningar.

Produktionsbidrag

5
§ I fråga om produktionsbidrag förstås med

upplaga
dagstidnings medelnettoupplaga för vardagar under första halvåret av varje
kalenderår,

ulgivningsort
den kommun i vUken en tidnings huvudredaktion är belägen,

rikstidning
dagstidning som har huvuddelen av sin upplaga spridd utanför utgivningsorten
och därvid en betydande del i andra delar av landet än den där tidningen utges,

storstadstidning
dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort,

pappersförbrukning
dagstidnings genomsnittliga årliga pappersförbrak-ning under de tre senaste
kalenderåren, för varje kalenderår beräknad såsom tidningens upplaga multipUcerad
med årsvikten per exemplar.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 176

annonsandel
andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår,

täckningstal en tidnings
genomsnittliga procentuella spridning bland hushållen inom utgivningsorten
under de tre senaste kalenderåren, varvid talet avrundas tiU närmaste hela tal.

Är det uppenbart att
utgivningsorten för dagstidning med huvudsakligen lokal spridnmg ej är
tidningens egentiiga spridningsområde, skall täckningstalet för tidningen
beräknas för område som presslödsnämnden bestämmer.

6 §
Dagstidning är berättigad till produktionsbidrag endast om

1.
tidningens totalupplaga är i
huvudsak abonnerad,

2.
den abonnerade upplagan uppgår tUl
minst 2 000 exemplar,

3. annonsandelen är
mindre än 50 procent.

Produktionsbidrag utgår som fullt eUer reducerat bidrag.

Produktionsbidrag utgår efter ansökan från tidningsföretag hos press

stödsnämnden.

7
§ För flerdagarstidning utgår fuUt
produktionsbidrag, om tidningens täckningstal uppgår tUl högst 40 procent
eller, i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, högst 50
procent.

8
§ FuUt produktionsbidrag enligt
7 § beräknas på grundval av den årliga pappersförbrukningen minskad med
annonsandelen. Bidraget utgör för kalenderår 7 900 kronor per ton, dock högst
13 500 000 kronor för storstadstidning och 3 750 000 kronor för annan tidning
samt lägst 2 000 000 kronor för rikstidning eller storstadstidning och 600 000
kronor för annan tidning.

9
§ För flerdagarstidning utgår
reducerat produktionsbidrag, om tidningens täckningstal uppgår tiU lägst 41
procent men understiger 50 procent eller, i fråga om tidning vars upplaga är
mindre än 10 000 exemplar uppgår tUl lägst 51 procent men understiger 60
procent.

Reducerat
produktionsbidrag är lika med fuUt produklionsbidrag enligl 8 § minskal med en
tiondedel av sådant bidrag för varje procentenhet varmed täckningstalet
överstiger 40 procent eller, i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10
000 exemplar, 50 procent.

10
§ Presstödsnämnden får besluta
att bidrag inte skall utgå för flerdagarstidning med täckningslal under 50
procent eller, för tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, 60
procent, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela
spridningsområde är uppenbart all täckningslalet ger en missvisande bild av tidningens
konkurtensförmäga på annonsmarknaden.

11
§ För fådagarstidning utgår
fullt produktionsbidrag om tidningens täckningstal uppgår till högst 20
procent.

12
§ Fullt produktionsbidrag
enligt 11 § utgår for kalenderår med 300 000 kronor. För rikstidning eller
tidning med utgivningsort inom Stockholms-, Göteborgs- eller Malmö-regionen,
vars spridning inte är koncentrerad tUl en mindre del av respektive region,
utgår dock bidrag med 450 000 kronor för kalenderår.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 177

13 §
För fådagarstidning utgår reducerat produktionsbidrag om tid

ningens täckningstal uppgår tUl lägst 21 procent men understiger 30 pro

cent.

Vid beräkningen av
bidraget äger 9 § andra stycket motsvarande tillämpning.

14
§ För dagstidning, som har
övergått från flerdagars- till fådagarsutgivning och för vUken
produktionsbidrag som flerdagarstidning har uppburits tmder något av de två
senaste kalenderåren, kan bidrag utgå med högst hälften av vad som sålunda har uppburits.

15
§ Ansökan om produktionsbidrag
görs skriftUgen senast vid utgången av det kalenderår för vUket bidrag sökes. TUl
ansökningshandlingarna skall fogas styrkta uppgifter om upplaga, total
upplaga, årsvUt-ten per tidningsexemplar och aimonsandelen under de tre
kalenderår som föregår bidragsåret samt tidningens täckningstal.

16
§ Produktionsbidrag får ej
utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

17
§ Tidningsföretag är skyldigt
att lämna presstödsnämnden sådana upplysningar som behövs för tUlämpningen av
denna förordning i vad den avser produktionsbidrag.

Etableringsstöd

18
§ Etableringsstöd får bevUjas
tidningsföretag för nyetablering av dagstidning, som kan anses ha rimliga möjUgheter
att efter ett års ut-givnmg uppfyUa de vUlkor som anges i 6 §.

19
§ Ansökan om etableringsstöd
görs skriftUgen hos presstödsnämnden. Till ansökningshandlingama skall fogas
en plan för den ifrågavarande nyetableringen innehållande uppgifter om budget,
finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Sökanden skall
dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för
att pröva föratsättningama för stödet.

20
§ Etableringsstöd utgår i form
av ränte- och armorteringsfritt lån. För lån skall ställas den säkerhet som
presstödsnämnden bestämmer.

21
§ Etableringsstöd utgår med ett
belopp som motsvarar en och en tredjedel av fuUt produktionsbidrag för fådagarstidningar.

22
§ Stödet utbetalas i fyra
kvartalsvisa poster med den första utbetalningen vid utgivningsstarten.
Presstödsnämnden har alt före varje ny utr betalning kontrollera att inlämnad utgivningsplan
håUs.

23
§ Ett år efter utgivnmgsstarten
eller, om ansökan om produktionsbidrag då har ingetts, vid prövningen av denna
ansökan bedömer presstödsnämnden om de villkor som anges i 6 § uppfylls av
tidningen. Om så är faUet, skall nämnden besluta att lånet skall efterges.

Om
nämnden finner att villkoren i 6 § inte uppfylls, kan nämnden besluta att säga
upp lånet tUl betalning. Om vUlkoren inte uppfylls men tidningsföretaget kan
göra troligt att så kommer atl ske inom ytterligare

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 178

ett
år, kan nämnden besluta att ny prövning skall ske vid denna senare tidpunkt.

Om
tidningen efter två verksamhetsår inte uppfyller viUkoren i 6 §, skall nämnden
besluta att säga upp lånet till betalning.

Lån
som sålunda har sagts upp lill betalning skall återbetalas på tre

24 §
Presstödsnämnden får säga upp lån tiU omedelbar betalning, om

1.
låntagaren genom oriktiga
uppgifter har föranlett att lånet har beviljats,

2.
sådant förhållande föreligger
att låntagaren med hänsyn lill del med lånet avsedda ändamålet uppenbarUgen ej
bör få inneha lånet,

3.
säkerheten för lånet
väsentligen har försämrats,

4.
låntagaren bryter mot annat
villkor som har föreskrivits vid lånets beviljande.

25
§ På lån som har sagts upp till
belalnmg utgår från uppsägningsdagen till dess betalning sker årlig ränta
enligt normalräntan för lån från statens utlånmgsfonder.

26
§ Lån betalas ut av Post- och
Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som
presstödsnämnden föreskriver. Medel till lån tillställs banken av
kammarkollegiet efter utbelalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning
av lån och räntebetalning skall göras lUl Post- och Kreditbanken, som utan
dröjsmål skall redovisa influtna medel lill kammarkollegiet.

Utvecklingsbidrag

27 §
Utvecklingsbidrag kan efter ansökan utgå till tidningsföretag som

är i tillfäUigt behov av ekonomiskt stöd för ätt stärka sui konkurrens

förmåga på längre sUrt. Utvecklingsbidrag får dock ej beviljas sådana

tidningsföretag som med egna medel kan genomföra erforderliga föränd

ringar i tidningens verksamhet. i

Utvecklingsbidrag
enligt denna paragraf utgår ej för tidning som erhåller produktionsbidrag.

28
§ Utvecklingsbidrag kan efter
ansökan utgå till tidningsföretag vid övergång från få- till flerdagarsutgivning.

29
§ Utvecklingsbidrag enligt 27 §
utgår för högst två år under en period av fyra år. Bidrag enligt 28 § utgår för
endast ett år.

För
fådagarstidning utgör bidrag enligt 27 eller 28 §§ högst 600 000 kronor för år.
För flerdagarstidning utgör bidraget' högst 1 200 000 kronor för år.

Utvecklingsbidragets
storlek faststäUs med hänsyn tiU stödbehovet och

tidningsföretagets egna ekonomiska möjligheter. ,

30 §
Ansökan om utvecklingsbidrag "görs skriftiigen hos presstöds

nämnden. Nämnden fattar årligen beslut om bidrag dels senast den 1

maj med anledning av ansöknmgar som har inkommit senast den 15

mars, dels senast den 1 november med anledning av ansökningar som

har inkommit senast den 15 september.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 179

Till
ansökningshandlingarna skall, i fråga om bidrag enligt 27 §, fogas uppgifier om
förelagels verksamhet och ekonomiska ställning under de tre senaste
verksamhetsåren, en prognos för företaget för de närmaste två åren, en plan för
åtgärder för att stärka företagets stäUning på tidningsmarknaden, en budget för
åtgärderna och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen.

I
fråga om bidrag enligl 28 § skall tiU ansökningshandlingarna fogas en plan,
innehållande uppgifter om budget, finansieringskällor och planerad redaktioneU
kapacitet.

31
§ Utvecklingsbidrag får ej
utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

32
§ Tidningsföretag är skyldigt
att lämna presstödsnämnden eller av nämnden utsedd expert sådana upplysningar
som behövs för tUlämpningen av denna förordning i vad den avser
utvecklingsbidrag.

Samverkansbidrag

33
§ Bidrag för samverkan inom
teknisk produktion eller annonsförsäljning kan bevUjas tidningsföretag, om
minst en av de samverkande tidningarna uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag.
Bidrag kan även beviljas för projekt för redaktionell, teknisk eller
administrativ samverkan inom tidningsbranschen, om minst en tredjedel av de tidningar
som deltar i projektet uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag.

34
§ Bidrag för produktionssamverkan
får beviljas endast om de regler för samarbetet som de deltagande tidningama
har enats om ej uppenbarligen missgynnar någon av dem.

Bidrag
ulgår med lika stort belopp tUl varje deltagande tidning och utgör lägst 250
000 kronor och högst 500 000 kronor per år och tidning. Bidragsbeloppet
fastställs med hänsyn till projektets storlek. Därvid skall beaktas huravida
samverkan omfattar både sättning och tryckning. Bidrag utgår ej för samverkan
som endast omfattar delar av sättningen eller delar av tryckningen.

Bidrag
utgår för en period av högsl fem år.

35 §
Bidrag för annorissamverkan får beviljas för tidningar med i

huvudsak samma spridningsområde under förutsättning att

1.
samverkan omfattar samförsäljning
av lokalannonser,

2.
alla annonser som omfattas av
samverkan införs i samtliga deltagande tidningar, när ej annat uttryckligen
begärs i annonsbeställningen.

3.
intäkterna från den gemensamma
annonsförsäljningen fördelas mellan tidningarna efter den inbördes storleken av
tidningarnas intäkter under kalenderåret före samarbetets påbörjande från
annonser av det slag som omfattas av samverkan.

36 §
Bidrag enligt 35 § ulgår årligen med ett belopp som motsvarar

sex procent av brattoinläktema från annonssamverkan. I braltointäk-

terna inräknas även intäkter från annan gemensam annonsförsäljning än

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 180

den
som avser lokalannonser. Bidraget utgår för en period av högst fem år.

Bidraget
fördelas hka mellan de samverkande tidningarna.

37 §
Bidrag för branschsamverkan får beviljas för projekt som syftar

tiU att främja mångfalden inom dagspressen.

Projekt
kan avse administrativt, redaktionellt eUer tekniskt utvecklingsarbete som
ligger utanför branschorganisationens normala verksamhet och som klart kan
urskiljas i tid och ram.

38 §
Bidrag enligt 37 § utgår för projekt vars totala, och i förhållande

lill branschorganisation extema, kostnader uppgår tUl minst 300 000

kronor.

Bidraget
bestäms till högst en tredjedel av dessa kostnader.

39 §
Ansökan om samverkansbidrag görs skriftUgen hos presstöds

nämnden, gemensamt av de berörda tidningsföretagen. I fråga om bidrag

för branschsamverkan kan ansökan inlämnas av branschorganisation

eller annan sammanslutning av tidningsföretag. TiU ansökningshand

lingama fogas uppgifter om medverkande tidningsföretag, samverkans

omfattning, samverkansavtalet samt de skäl i övrigt, som tidningsföre

tagen önskar åberopa. Tidningsföretagen skall dessutom förebringa den

ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av

föratsättningarna för beviljande av samverkansbidrag.

Samdistributionsrabatt

40
§ Samdistributionsrabatt utgår
för varje abonnerat exemplar av dagstidning som distribueras av
distributionsföretag inom områden där minst två tidningsföretag dellager i
samdistribution eller av postverket i lantbrevbäringsturer eller särskilda tidningsutdelningsturer.

41
§ Fråga om samdistributionsrabatt
prövas av presstödsnämnden. Presslödsnänmden utbetalar belopp motsvarande
rabatten tUl postverket eUer distributionsföretaget, som tillgodoför
tidningsföretaget rabatten.

42
§ Tidningsföretag skall för alt
erhålla samdistributionsrabatt skriftligen förbinda sig att avstå från egen
distribution av abonnerad dagstidning inom alla områden där rabatterad
samdistribution förekommer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen
kan medfölja.

Företaget
skall vidare skriftligen förbinda sig att för varje distributionsområde där
det deltager i rabatterad samdistribution överlåta lokala transporter och utbäring
tUl postverket respektive distributionsföretaget.

43 §
All samdistribution som avser i huvudsak samma tidningar skall

anses försiggå inom ett distributionsområde.

Inom
ett distributionsområde kan inte två distributionsföretag samtidigt svara för rabattberättigad
samdistribution.

Med
distributionsföretag jämstäUs härvid postverkets särskilda tidningsutdelningsturer,
däremot ej lantbrevbäringsturer.

44 §
Distributionsföretag får förmedla samdistributionsrabatt endast

om det skriftligen förbinder sig att

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 181

1.
inom sitt verksamhetsområde
anordna samdislribulion där förutsättningar för rabatterad samdistribution
föreligger,

2. tiUämpa en sådan prissättning för transporter och utbärning
inom distributionsområdet att den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom
distributionsområdet icke inverkar på distributionsavgiften för distribuerat
exemplar, dock att om väsentiiga kostnadsskUlnader föreligger på gnmd av
tidningarnas olika periodicitet eller olika vikt prissättningen per exemplar
och dag så långt möjligt skall anpassas härtUl på så sätt att tidningen med
högre periodicitet och den tyngre tidningen bär de merkostnader som olikheterna
medför,

3. hålla samdistributionen öppen för samtiiga
dagstidningar som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på
orten,

4. delge anbud på samdistribution inom ett
distributionsområde till samtiiga berörda dagstidningar vid en och samma
tidpunkt.

Förbindelse
som avses i första stycket skall av distributionsförelaget inges till
presstödsnämnden.

45
§ Skall samdistributionsrabatt
förmedlas av postverket, har verket att iakttaga de i 44 § 2, 3 och i
förekommande fall även 4 angivna villkoren, om regeringen ej föreskriver
annat.

46
§ Samdistributionsrabatt utgår
med fre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som
samdistribueras.

47
§ Ansökan om samdistributionsrabatt
göres skriftligen hos pressstödsnämnden av tidningsföretaget. Till
ansökningshandlingarna skall fogas förbindelse som avses i 42 §.

48
§ Tidningsföretag, dislributionsföretag
och postverket är skyldiga att lämna presstödsnämnden de upplysningar som
erfordras för tillämpningen av denna förordning. Tidningsföretag som berörs av
samdistributionen inom ett område skall efter framställning liU presstödsnämnden
ulan dröjsmål erhålla sådana uppgifter som är nödvändiga för att bedöma
kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående
samdistribution.

49
§ Har tidnmgsföretag icke
iakttagit förbindelse som avses i 42 § skall företaget till presstödsnämnden
betala belopp motsvarande rabatt som förelaget oriktigt har åtnjutit på grund
av denna förordning. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen befria
tidningsföretaget från sådan skyldighet.

50
§ Presstödsnämnden övervakar
att tidningsföretag iakttager förbindelse som avses i 42 §. Presslödsnämnden
övervakar vidare alt distributionsföretag iakttager förbindelse som avses i 44
§ vid äventyr att samdistributionsrabatt icke får förmedlas av företaget.

Lån
ur pressens lånefond

51
§ Lån får beviljas tidningsföretag som ger ut dagstidning såväl för investering
som för annan åtgärd som bedömes vara nödvändig för att stärka företagets
konkurrensförmåga på längre sikt. Lån får dock ej

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 182

bevUjas
till sådant projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till
normala marknadsmässiga vUlkor och på ett från företagets synpunkt betryggande
sätt.

Företräde till lån skall
ges projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan
tidningsföretag. Lån för investering på ort, där presslödsnämnden bedömer
teknisk samverkan meUan tidningsföretag som möjlig, får ej bevUjas till projekt
som ej avser sådan samverkan. Denna bestämmelse gäller ej i sådana fall där
berörda tidningsföretag allvarligt har prövat förutsättningarna för samverkan
men ej kunnat enas om formerna för densamma.

52
§ Ansökan om lån göres
skriftligen hos presstödsnämnden. TUl ansökningshandlingama skaU fogas
uppgifter om företaget eller företagen, dess verksamhet och ekonomiska
ställning, ändamålet med lånet och de skäl i övrigt som åberopas för
ansökningen. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som
nämnden finner nödvändig för prövning av föratsättningarna för beviljande av
lån ur fonden.

53
§ Lån lämnas för bestämd tid
och skall återbetalas enligt plan som presstödsnämnden fastställer.

Lånetiden får ej utan
särskilda skäl överstiga tjugo år. Presstödsnämnden kan besluta att lån skall
vara amorteringsfrilt under högst fem år räknat från första lyftningsdagen.

54
§ För lån ur fonden skall
ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer. Överstiger lånetiden tio
år, skall om möjligt säkerhet ställas för lånet i form av inteckning i fast
egendom eller tomträtt.

55
§ Presstödsnämnden kan besluta
att ränta på lån ej skall utgå under högst tre år räknat från första
lyftningsdagen. För tiden därefter eller, i fall där räntebefrielse ej medges,
från första lyftningsdagen lill dess betalning sker utgår årlig ränta enligt
normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Presstödsnämnden
kan medge ytterligare räntefrihet för en tid av högst två år, om särskilda skäl
föreligger.

56
§ Utgöres säkerhet för lån av
inteckning, skall låntagaren under lånetiden hålla den intecknade egendomen
nöjaktigt brandförsäkrad.

57
§ Låntagare skall i den ordning
presstödsnämnden bestämmer avge redogörelse för hur lånet använts.

58
§ Presstödsnämnden får säga
upp lån till omedelbar betalning, om

1.
låntagaren genom oriktiga
uppgifter föranlett att lånet beviljats,

2.
låntagaren ej fullgör sina
förpliktelser i fråga, om räntelikvid, amortering eller brandförsäkring,

3.
sådant förhåUande föreligger
att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen ej
längre bör få inneha lånet,

4.
säkerheten för lånet väsentligt
försämrats eller

5.
låntagaren bryter mot
annat villkor som föreskrivits vid lånets beviljande.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 183

59
§ Lån betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de
handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel tiU lån tUlställes
banken av kammarkollegiet efter utbetalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning av lån och
räntebetalning skall göras till Post- och Kreditbanken, som utan dröjsmål skall
redovisa de influtna medlen till kammarkollegiet.

Avslutande
bestämmelser

60
§ Mot presstödsnämndens beslut
i ärende om produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag,
samverkansbidrag, samdistributionsrabatt eller lån ur pressens lånefond får
talan ej föras.

61
§ Närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna förordning får meddelas av presstödsnämnden.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1976 då kungörelsen (1969: 581) om samdistributionsrabatt
för dagstidningar och kungörelsen (1971: 492) om statiigt stöd tiU
dagstidningar upphör att gälla.

Övergångsbestämmelser

För
dagstidning, som ej är berättigad tiU produklionsbidrag enligl 7, 9, 11 eller
13 §§ men för vUken produktionsbidrag har uppburits för år 1975 med stöd av
tidigare bestämmelser, utgår för vartdera av åren 1976 och 1977 bidrag efter
ansökan med hälften av vad som sålunda har uppburits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:131 I84

Innehåll

sid.

1
Inledning ....................................................... .... 3

2
Frågans tidigare behandling ................................ .... 5

2.1
1963 års pressulredning .......................... .... 5

2.2
1967 års pressulredning ............................ .... 6

2.3
1971 års proposition angående
stöd till dagspressen 7

3 Nuvarande ordning ........................................ .... 7

3.1
Inledning .............................................. .... 7

3.2
Samdistributionsrabatt .............................. .... 8

3.3
Pressens lånefond........................................ .... 8

3.4
Produklionsbidrag ...................................... .. 10

4 1972 års pressutredning ..................................... .. 11

4.1 Utvecklingen
på tidningsmarknaden .............. 11

4.1.1
Några definitioner................................. 11

4.1.2
AUmäima utvecklingstendenser
........... .. 12

4.1.3
Pressens strukturatveckling ................ 15

4.1.4
Pressen i dagsläget.............................. 19

4.1.5
Ägarstrukturen inom
dagspressen ......... .. 23

4.2
Pressideologier och
pressdebatt ................... 27

4.3
Massmediernas uppgifter ............................ 29

4.4
Pressens funktioner .................................. 29

4.4.1
Informationsuppgiften ....................... .. 30

4.4.2
Kommentarer ...................................... .. 30

4.4.3
Granskning.......................................... .. 31

4.4.4
Gruppkommunikation............................. .. 32

4.5 Tidningarnas
marknad ................................ .. 33

4.5.1
Tidningarnas allmänna marknadsbUd
....... 33

4.5.2
Konkurrenslidningarnas
marknadssituation 34

4.5.3
Ensamtidningarnas
marknadssituation .. .. 36

4.5.4
Komplementtidningarnas
marknadssituation 37

4.5.5
Täckningstalen som grund för
marknadsprognoser 38

4.6 Tidningamas
ekonomi ................................. .. 40

4.6.1
Situationen under 1960-lalet
.............. .. 40

4.6.2
Situationen i början av 1970-talel
......... 41

4.6.3
Utvecklingstendenser och
utvecklingsmöjligheter .. 45

4.7 Samverkan
inom dagspressen ...................... .. 49

4.7.1
Samarbete inom produktionen ............... .. 50

4.7.2
Samförsäljning av annonser ............... 51

4.8
Tidskrifter ................................................ .. 53

4.9
Morgondagens massmediemarknad ................. .. 54

4.10
Presspolitisk målsättning ............................ 56

4.10.1
Inledande kommentarer .................... .. 56

4.10.2
Grunder för presstödet ......................... 58

4.11 Utredningens
förslag 59

4.11.1
Produktionsbidrag .............................. .. 59

4.11.2
Etableringsstöd ................................ .. 68

4.11.3
Utvecklingsbidrag .............................. .. 69

4.11.4
Samdistributionsrabatt ...................... .. 72

4.11.5
Samverkan inom produktion och
annonsförsäljning 75

4.11.6
Pressens lånefond .............................. 79

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 185

sid.

4.11.7
Presstödsnämnden ............................ 80

4.11.8
Kostnader för utredningens
förslag.......... 82

4.11.9
Utredningens övriga bedömningar
.......... 83

4.12
Reservationer och särskilda yttranden............ 85

4.12.1
Reservation av ledamoten Hallvig
........... 86

4.12.2
Reservation av ledamoten NUsson
......... 86

4.12.3
Reservation av ledamoten
Wikström ........ . 87

4.12.4
Reservation av ledamoten Winberg.......... 88

4.12.5
SärskUt yttrande av ledamoten Hallvig
.... 90

4.12.6
SärskUt yttrande av ledamoten
Karlsson 91

4.12.7
SärskUt yttrande av experten
Johansson.. 92

5 Remissyttranden ............................................ 93

5.1
Synpunkter på utredningens
analys................. 93

5.2
Principiella ståndpunkter .............................. 93

5.2.1
Massmediernas uppgifter ..................... . 93

5.2.2
Mål för presspolitiken ........................... 96

5.2.3
Frågan om statligt stöd till
pressen samt dess inriktning 96

5.2.4
Tryckfrihetsrättsliga
aspekter .............. 98

5.3 Synpunkter
på utredningens förslag .............. 100

5.3.1
Allmänna synpunkter ......................... 100

5.3.2
Produklionsbidrag och
utvecklingsbidrag . 103

5.3.3
Etableringsstöd ................................ 106

5.3.4
Samdistributionsrabatt ...................... 107

5.3.5
Stöd tiU samverkan ............................ 109

5.3.6
Pressens lånefond ............................. 110

5.3.7
Presstödsnämnden ............................ 111

5.3.8
Tidskrifter ....................................... 112

5.3.9
Annonsbladen ................................ 114

5.3.10
Tidningar på främmande språk .............. 115

5.3.11
Tidningsägande och lidningskoncenlralion.. 115

5.4 Övriga
synpunkler ....................................... 116

6 Föredraganden ............................................. 117

6.1
Bakgrand och nuvarande ordning
.................. 117

6.2
1972 års pressutrednings
förslag i stort ........... 121

6.3
Remissinstansernas inställning
i stort ............. 122

6.4
Tidningarnas ekonomi och
marknad ................ 123

6.5
Utgångspunkter för statens presslödspolitik
.... 127

6.5.1
Massmediernas uppgifter och
pressens funktioner .. 127

6.5.2
Tryckfrihetsrällsliga frågor m.
m.............. 131

6.5.3
Grunder för presstödet ......................... 132

6.6
Definition av dagstidning .............................. 134

6.7
Produklionsbidrag ...................................... 135

6.7.1
Inriktning ....................................... 135

6.7.2
Omfattning ................................... 136

6.7.3
Bidragskrilerium .............................. 136

6.7.4
Utgivnmgsort ................................... 138

6.7.5
Beräknmgsenhet ................................. 138

6.7.6
Bidrag tUl högtäckningstidningar............. 139

6.7.7
Tidningar med liten upplaga ................. 142

6.7.8
Produktionsbidrag lUl fådagarstidningar
. 142

6.7.9
Produktionsbidrag vid minskning
av periodicileten 144

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:131 186

sid.

6.7.10 Övriga regler ................................................ 144

6.7.11 Produktionsbidragens storlek ................... 146

6.7.12 Övergångsbestämmelser .......................... 148

6.8 Etableringsstöd ................................................... . 149

6.9 Utvecklingsbidrag ................................................. 151

6.10 Samdistributionsrabatt ........................................ . 153

6.10.1 Bidrag vid samtransport av lösnummerförsålda
tidningar 153

6.10.2 Likaprisprincipen och insynsfrågor ................ 153

6.10.3 Konkurrens meUan distribulionsföretag
....... 156

6.10.4 Rabattgivning tUl postdistribuerade
exemplar .... 156

6.10.5 Rabattens slorlek ...................................... . 157

6.10.6 Administrationen av rabatten ..................... . 158

6.11 Utvidgad
samverkan inom dagspressen 158

6.11.1 Produktionssamverkan ............................... . 159

6.11.2 Annonssamverkan ...................................... 160

6.11.3 Branschsamverkan ........................................ . 162

6.12 Pressens lånefond ................................................. . 163

6.13 Tidskrifter .............................................................. . 164

6.14 Presslödsnämnden ............................................... . 165

6.15 Tidningar på främmande språk .............................. . 167

6.16 Annonsblad ........................................................ . 168

6.17 Anslagsfrågor ......................................................... . 169

7
HemstäUan .................................................................. 170

8
Beslut ......................................................................... 170

Bilaga 1

Tidningar som beviljats lån ur pressens lånefond
1969-07-01

1975-12-31 ................................................................ . 171

Bilaga 2

Tidningar som beviljats produktionsbidrag åren 19711975
.... 173

Bilaga 3

1972 års pressutrednings författningsförslag................... 175

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760063

Doktrin (1)

  1. Eskil Nord, Nytt från Regeringsrätten - December 2004 - Februari 2005, FT 2005 nr 2 s. 109, på s. 121 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

82 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (78)

78 kopplingar i 34 dokument.

  1. Ds 2022:14 Mediestödsutredningen redovisar i denna promemoria sitt förslag om hur stödet till nyhetsmedier ska utformas från 2024 s. 143 om s. 132 · s. 251 i texten
  2. Prop. 2017/18:154 Journalistik i hela landet s. 19 om s. 132 i texten
  3. SOU 2013:66 Översyn av det statliga stödet till dagspressen s. 291 om s. 155 · s. 292 om s. 153 · s. 303 om s. 155 · s. 305 om s. 157 · och 15 till i texten
  4. Prop. 2009/10:199 Nya villkor för stödet till dagspressen s. 7 · s. 8 om s. 147 i texten
  5. Ds 2009:68 Driftsstöd till dagspressen s. 6 om s. 147 i texten

Visa alla 34

Rättsfall (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. RÅ 2004 ref. 122 om s. 167 i texten
  2. NJA 2002 s. 288 om s. 165 · om s. 167 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2005 s. 109 Eskil Nord, Nytt från Regeringsrätten - December 2004 - Februari 2005 s. 121 i texten