Sök i Ratio Lex

om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m.fl.

12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:139, om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m.fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:139

Regeringens proposition

1975/76:139

om särskild ersättning
till skadade värnpliktiga m. fl.;

beslutad
den 19 februari 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

ERIC
HOLMQVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås särskild ersättning åt värnpliktiga, vapenfria tjänsteplikliga,
civilförsvarspliktiga och vissa frivilliga som har skadats svårt vid olycksfall
under tjänstgöring inom försvaret före den 1 januari 1969.

Enligt
förslaget skall den särskilda ersättningen ulgå till personer som är födda år
1908 eller senare om skadan har medfört rätt till livränta av statliga medel
och orsakat en bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel.
Vid fullständig invaliditet föreslås en engångsersättning om 50 000 kr. och vid
partiell invaliditet ett lägre belopp som beräknas efter invaliditetsgraden.

Statens
kostnader för den särskilda ersättningen beräknas uppgå lill omkring 10 milj.
kr.

1 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 139

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139

Utdrag

FÖRSVARSDEPäRTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-02-19

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Holmqvist

Proposition
om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl.

Inledning

Den
som i dag drabbas av personskada vid olyckshändelse under tjänstgöring inom
försvaret har ett tillfredsställande ekonomiskt skydd. Ersättningsreglerna har
successivt blivit mer generösa. Äldre skadefall har emellertid inte omfattats
av alla förbättringar. Många människor har tvingats att leva under svåra
förhållanden på grund av skador som har inträffat när mindre generösa
ersättningsregler gällde. Jag har inom deparlemenlei, med biträde av expert
från riksförsäkringsverket, låtit utreda möjligheten att utge särskild
ersättning till värnpliktiga och andra inte anställda som har skadats under
tjänstgöring inom försvaret. I prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 300) har regeringen
föreslagit riksdagen att till Vissa ersättningar m. m. för budgetåret 1976/77
anvisa 41 030 000 kr., varav 10 milj. kr. avses för ersättning till
värnpliktiga som har skadats vid olycksfall år 1968 eller tidigare. 1 den
nämnda propositionen uttalade jag att jag avsåg all senare återkomma med
förslag om särskild ersättning till dessa personer. Jag anhåller att nu la ta
upp denna fråga.

Gällande
bestämmelser m. m.

Värnpliktiga,
vissa volontärer och visst slammanskap erhöll ekonomiskt grundskydd vid
olycksfall under militärtjänstgöring efter år 1909 enligt bestämmelserna i
förordningen (1909:89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring. Bestämmelserna i 1909 års mi-litärersättningsförordning
anslöt sig i stort sett till den då gällande lagen (1901:39) angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbeie. Ersättningsbeloppen
var dock ca 50 % högre enligl förordningen. Om en olycksfallsskada orsakade en
bestående nedsättning av arbetsförmågan med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 3

minst
10%, var den skadade berättigad lill livränta enligt förordningen. Förlust av
arbetsförmågan ersattes med en årlig livränta på 450 kr. Vid nedsättning av
arbetsförmågan utgavs ett i motsvarande mån lägre belopp. Värnpliktigs civila
arbetsförtjänst inverkade inle vid beräkningen av livräntans storlek.
Ersättningsbeloppen fördubblades år 1921 men förordningens ersättningsbestämmelser
blev med tiden ändå otillfredsställande i åtskilliga hänseenden. Förordningen
upphävdes genom förordningen (1927:234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring..

1927 års miliiärersällningsrörordning, som innebar en
anpassning lill den då gällande lagen
(1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, trädde i kraft den 1 januari
1928 och omfattade värnpliktiga och viss fast anställd personal. Kungl. Maj:t
fick enligl förordningen rätt att besluta om ersättning enligl angivna grunder lill
personer som skadats under frivilligt dellagande i militärtjänstgöring. I
kungörelse (1944:466) förordnades att 1927 års mi-litärersältningsförordning
skulle äga tillämpning på krigsfrivilliga och medlemmar av Sjövärnskåren,
Centralförbundet för befälsutbildning med därtill anslutna sammanslutningar,
Frivilliga automobilkåren. Frivilliga motorcykelkåren. Riksförbundet Sveriges
lollakårer. Föreningen Svenska blå stjärnan. Föreningen Svenska röda korset
samt praktikanter vid flygvapnet. Enligt förordningen utgavs åriig livränta dä
olycksfallsskada under militärtjänstgöring medförde fullständig
arbetsoförmåga. Livräntebeloppet motsvarade i huvudsak två tredjedelar av den
skadades årliga arbetsförtjänst. Då skadan medfört en beslående nedsättning av
arbetsförmågan med minst 10 96 utgavs livränta med ett i motsvarande mån lägre
belopp. För värnpliktiga gällde enligl förordningen att deras ådiga
arbetsförtjänst antogs uppgå till vissa belopp. Dessa belopp varierade beroende
på bl. a. värnpliktstjänstgöringens art, men de var helt oberoende av de
värnpliktigas faktiska civila arbetsförtjänster. Det lägsta beloppet var 1 764
kr. och det högsta beloppet var 2 700 kr.

Hemvärnsmän
och civilförsvarspliktiga tillförsäkrades grundskydd vid olycksfall enligt beslämmelserna
i förordningen (1941:593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under hemvärnstjänstgöring resp. förordningen (1941:595) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Kungl. Maj:t
fick beslula att förordningarna skulle tillämpas på skador som inträffat före
den 1 juli 1941, då förordningarna trädde i krafl.

1927
års miliiärersätiningsförordning avlöstes av den nu gällande militärersättningsförordningen
(1950:261, ändrad senast 1974:788). Den trädde i kraft den Ijuli 1950 och
omfattar värnpliktiga och frivilliga. Med värnpliktiga förstås de som fullgör
tjänstgöring enligl värnpliktslagen eller eljest åtnjuter förmåner enligl
grunder som gäller för värnpliktiga. Med frivilliga förslås hemvärnspersonal
samt sådan i militänjänstgöring frivilligt deltagande personal som enligt
regeringens förordnande hänförs under militär-

r Riksdagen 7975/76, ; saml. Nr 139

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:139 4

ersältningsförordningen.
1 kungörelsen (1950:334) med tillämpningsföreskrifter lill militärersättningsförordningen
(ändrad senast 1970:312) hänförs under militärersättningsförordningen bl. a.
medlemmar av de frivilliga försvarsorganisationerna. Förordningen omfattar
skador som inträffar under tjänstgöringen, däri inbegripet färd till eller från
tjänstgöringen samt under permission och fritid inom förläggningsplats eller
vid vistelse på allmän plats inom tjänstgöringsorten eller den omgivning av
orten där personalen vanligen vistas under fntid. Enligl förordningen ersätts
vissa nödvändiga kostnader med anledning av skadan. Förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan berättigar lill sjukpenning eller livränta. Föratt livränta
skall utgå krävs att den ersättningsgilla skadan har medfört en beslående
nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel. Livräntan beräknas på
grundval av ell ersäilningsunderlag, som fastställs med beaktande av den
skadades åriiga arbetsförtjänst. Arbetsförtjänsten beräknas i överensstämmelse
med reglerna i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (omtryckt 1962:408,
ändrad senast 1975:699). Den åriiga arbetsförtjänsten för värnpliktiga får dock
inle beräknas lill lägre belopp än två och en halv gånger det basbelopp enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1973:908, ändrad senast 1975:1160)
som gällde vid ingången av det år då skadan inträffade. Basbeloppet för
januari 1976 är 9 700 kr. Vid fastställande av ersätlningsun-deriagei medräknas
den årliga arbetsförtjänst som inte överstiger två gånger basbeloppet till hela
sitt belopp. Den del av arbetsförtjänsten som överstiger två men inte tre
basbelopp medräknas till tre fjärdedelar och den del som överstiger tre
basbelopp lill hälften. Arbetsförtjänst som överstiger fem basbelopp beaklas
inte. Livräntans åriiga belopp blir, vid nedsättning av arbetsförmågan med
minst tre tiondelar, en mol graden av nedsättningen svarande del av ersältningsunderlaget,
minskad med en tolftedel av delta. Vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre
än tre tiondelar blir livräntan lika med den del av två tredjedelar av ersältningsunderlaget
som svarar mot graden av nedsättningen.

Även
den som själv genom vårdslöshet orsakat sig personskada får ersättning enligt militärersättningsförordningen.
Den som skadar sig med avsikt är däremot inte berättigad till ersättning.
Ideell skada, dvs. sveda och värk. lyte och annat stadigvarande men samt
ölägenheter i övrigi, ersätts inte enligt förordningen.

För
civilförsvarspliktiga gäller numera förordningen (1954:249) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret (ändrad
1970:313). Bestämmelserna i den förordningen, som upphävde 1941 års förordning
i samma ämne, ansluter nära till militärersättningsförordningen och
yrkesskadeförsäkringslagen.

Vid
sidan av nu redovisade förordningar gäller lagen om allmän försäkring. För hälso-
och sjukvård under lj.änstgöringsiid gäller särskilda bestämmelser.

Under
de gångna åren har reglerna om ersättning vid olycksfall under militärtjänstgöring
vid ett Uertal tillfällen ändrats till de skadelidandes för-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 5

mån.
Vidare har provisoriska bestämmelser utfärdats och omreglering av vissa
ersättningar skett. Exempel härpå är förordningar om dyrtidstillägg m. m.
(1943:449, 1946:344), författningar angående familjebidrag åt värnpliktiga m. n.
som drabbats av kroppsskada (1940:730,1941:591, 1946:348), förordningen
(1946:347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt
försvarsberedskap m. m. och förordningen (1950:262) angående omreglering av
vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Livräntorna har också genom förordningen (1967:920) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m. (ändrad 1974:144) värdesäkrats
med anknytning lill gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Yrkesskadeförsäkringskommitlén
(S 1971:01) har i sitt betänkande (SOU 1975:84) Ersättning vid arbetsskada lagt
fram förslag till lag om arbels-skadeförsäkring. Enligl förslaget är de
förmåner som tillförsäkras en skadad till sin typ desamma som gäller enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring men de har i materiellt hänseende inriktats på
all i princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om han inte
hade skadats. Kommittén avser alt i ell senare t)etänkande behandla återstående
utredningsuppgifter, bl. a. översyn av militärersättningsförordningen och
frågan om hur man skall förfara med äldre skadefall vid den nya lagstiftningens
införande.

Värnpliktiga,
vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga har, utöver del grundskydd
som nu har redovisats, särskilt skydd vid vissa olycksfall. Beslämmelser om
delta finns bl, a, i kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för
värnpliktiga m.fl, (ändrad 1972:359) och innebär följande. Skyddet omfallar
skador som inträffar under tjänstgöringstiden saml under inrycknings- och
utryckningsresor. Skador som inträffar uianför förläggningen under ledighet
och fritid undantas dock från kungörelsens till-lämpningsomräde. Ersättning
utgår vid föriust eller beslående nedsättning av arbetsförmågan på grund av
skadan. Vid fullständig invaliditet utgår ersättning med 150 000 kr. och vid
partiell invaliditet utgår ett i motsvarande mån lägre belopp. Ersättningen
samordnas inle med andra ersättningsförmåner i vidare mån än att ersättning
enligt kungörelsen (1969:113) om statligt förarskydd (ändrad 1974:668) avräknas
och att det sammanlagda beloppet av skadestånd och det särskilda olycksfallsskyddel
inte får överstiga beloppet av fullt skadestånd. Del särskilda olycksfallsskyddel
omfattar skador som har inträffat år 1969 och senare.

Det
särskilda olycksfallsskyddet omfattar inte frivilliga. För dem har skydd, som
motsvarar del särskilda olycksfallsskyddel, anordnats genom kollektiva
olycksfallsförsäkringar. Dessa tecknas av de frivilliga försvarsorganisationerna,
som erhåller statsbidrag till premierna.

Skadeslåndsrällsliga
regler kompletterar grundskyddel vid vissa skador. Om en personskada inträffat
under sådana omständigheter att någon är skyldig all utge skadestånd lill den
skadelidande, är denne berättigad till

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 6

ersättning
för ideell skada, inkomsirödust och utgifter på grund av personskadan. Det
ekonomiska värdet av rätten till skadestånd är beroende av den
skadeståndsskyldiges ekonomiska möjligheter att utge ersättning. För all en
skadelidande skall vara berättigad till skadestånd gäller alltjämt som
huvudregel att den uppkomna skadan skall ha orsakats med avsikt eller av oaktsamhet
av annan person än den skadelidande. Vid sidan av huvudregeln finns olika
former av strikt skadeståndsansvar, dvs. ansvar oberoende av om vållande
föreligger. Som exempel kan nämnas ansvar för skador till följd av trafik med
motorfordon och vid särskilt fariig militär verksamhel.

Enligt
skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1975:1411), som
trädde i kraft den 1 juli 1972, svarar staten för skada som värnpliktiga m. fi.
vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Tidigare gällde att staten jämte
skadevållaren var skadeslåndsskyldig endast då den som vållat skadan var befäl
eller fullgjorde en ur risksynpunkt särskilt farlig uppgifl. Möjligheten all
jämka skadestånd vid personskada på grund av skadelidandes medvållande har
successivt minskal. Numera gäller att jämkning i princip endasl får ske om den
skadelidande uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat lill
skadan.

I
detta sammanhang bör också nämnas att stiftelsen Kungafonden Med folket för fosteriandet
ger ekonomiskt stöd till personer som har skadats eller blivit sjuka under miliiärijänsl
och lill deras efterlevande. Stiftelsen tillkom år 1943 och nära 5 900 personer
har fått bidrag ur fonden med sammanlagt ca 9 milj. kr.

Trygghetsavtalet

Mellan
statens avtalsverk och statstjänstemännens fyra huvudorganisationer träffades
år 1972 avtal om ersättning för personskada vid olycksfall i arbetet som
inträffat efter utgången av år 1972. I fördelningsavtalet den 29 maj 1973 kom avtalsverkel
saml Statsanställdas förbund och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion
överens om att ersättning skulle utgå även för skada som arbetstagare åsamkats
genom olycksfall i arbete före utgången av år 1972. Avtalet godkändes av Kungl.
Maj:t.

Genom
beslut den 30 augusti 1973 föreskrev Kungl. Maj:t bl. a. följande. Ersättning
utgår till den som ar född år 1908 eller senare om han har ådragit sig
kroppsskada som har förorsakats av uppenbart olycksfall under utförande av
arbete i anställning för vilken avlöningsförmånerna har fastställts under medverkan
av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämt eller föranletls av
våld eller misshandel på grund av sådan anställning. Ersättning utgår inte om
del visas att den skadade själv har vållat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet. Om inte synneriiga skäl föranleder annal, utgår ersättning endasl lill
den vars invalidilelsgrad för återstående livstid har fastställts, eller kan
antas bli fastställd, till minsl 25 % enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 7

lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande bestämmelser. Ersättning
utgår för sveda och värk saml för lyte eller annal stadigvarande men med ett
engångsbelopp. Vid fastställande av ersättning skall hänsyn lagas till
ersättning för sveda och värk samt för lyte och men som har utgått enligt
kungörelsen (1969:113) om statligt förarskydd eller på arbetsgivarens
bekostnad. Fråga om ersättning prövas av en särskild nämnd, trygg-heisnämnden.

Trygghelsnämnden
har hittills behandlat ca 1 100 fall till en sammanlagd kostnad av ca 15 milj.
kr. Vid bestämmande av beloppets storiek i det särskilda fallet har nämnden
utgått från skadans omfattning, dvs, i princip från den medicinska
invaliditetsgraden. Ersättningarna har normalt varierat mellan ca 10 000 och 50
000 kr, I ca 75 fall har ersättning utbetalats till fast anställd militär
personal med närmare 1,5 milj. kr.

Den
särskilda utredningen

Utredningen
har syftat till att fl fram antalet värnpliktiga, vapenfria tjänsteplikliga, civilförsvarspliktiga
och frivilliga, födda år 1908 eller senare, som till följd av olycksfall år
1968 eller tidigare har livränta enligt militärersättningsförordningen eller
motsvarande författning för skada som har medfört en invaliditet om minst en
fjärdedel. Delta antal är 556. I 120 av dessa fall kan del antas alt den
skadelidande har rätt till skadestånd. Om särskild ersättning utges med belopp
varierande mellan 10 000 och 50 000 kr. med hänsyn till invaliditetsgraden, kan
den totala kostnaden bli ca 10,3 milj. kr., varav ca 2,2 milj. kr. utgör
ersättning i fall där den skadelidande möjligen har erhållit skadestånd. 1 ca
98 % av de 556 fallen har skadan uppkommit under värnpliktstjänstgöring. De flesta
av de övriga fallen rör skador som har inträffat under hemvärnsövningar.

Föredraganden

Vi
bygger sedan lång tid tillbaka vårt försvar på principen att var och en är
skyldig att ställa sig till förfogande för olika former av tjänstgöring inom
försvaret. Många människor gör också betydande insatser i statens intresse
genom att frivilligt genomgå utbildning och delta i övningar av militär
beskaffenhet eller inom civilförsvaret. Den som tjänstgör inom försvarets
olika områden utsätts för risk alt bli skadad. De ekonomiska följder som
skadefall får har slalen sökt minska genom all betala ersättning. Det ekonomiska
skyddet vid skador på grund av olycksfall under arbetsulövning har successivt
förbättrats inom både den civila och den militära sektorn av samhällslivet, Beslämmelserna
om ersättning för skada under obligatorisk eller frivillig tjänstgöring inom
försvaret har ändrats åtskilliga gånger i en för skadelidande personer förmånlig
riktning och innebär ell gott skydd för ekonomisk skada.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:139 8

År
1969 förbättrades möjligheterna au fa ersäUning vid beslående personskada till
följd av olycksfall under obligatorisk tjänstgöring avsevärt. Då infördes beslämmelser
om särskilt olycksfallsskydd för värnplikiiga m. fi. Dessa beslämmelser är
utformade efter mönster av det frivilliga olycksfallsförsäkringssystem som
finns inom arbetslivet och gör det möjligt all snabbt utbetala ersättning lill
personer med allvariiga skador, också i fall där den skadade är berättigad till
skadestånd. 1 sådana fall sker dock samordning mellan ersättningen och
skadeståndet.

Statliga
medel till frivilliga försvarsorganisationer har i vart fall efter år 1969
gjort del möjligt för dessa organisationer att försäkra sina medlemmar för olycksfall
under tjänstgöring och på detta sätt garantera medlemmarna ersättning utöver
vad som utgår enligt allmänna bestämmelser i militärersättningsförordningen
(1950:261).

När
den skadade är berättigad till fullt skadestånd far han, om den som svarar för
skadeståndet har ekonomiska möjligheter till detta, full ersättning för
ekonomisk skada och för sveda och värk, lyte och men saml olägenheter i övrigi,
s. k. ideell skada. Värnpliktigas möjligheter att erhålla skadestånd av slalen
har ökat väsentligt i och med all skadeståndslagen (1972:207) trädde i kraft
den 1 juli 1972. Enligt lagen svarar staten som arbetsgivare även för skador
som värnpliktiga m. fi. vållar i tjänsten.

De
förbättringar av ersättningsmöjligheterna vid olycksfallsskador som har skett
under senare år har också aktualiserat frågan om särskild ersättning till dem
som har tillfogats allvarliga skador vid olycksfall i arbete eller under tjänstgöring
när mindre generösa ersättningsregler gällde.

För
dessa s. k. äldre skadefall har i viss utsträckning särskild ersättning utbetalats.
Vad gäller personskador som har förorsakats av uppenbart olycksfall under
utförande av arbete i anställning hos slalen har personer födda år 1908 eller
senare tillerkänts viss ideell ersättning om skadan har lett lill en bestående
invaliditet om minsl 25 %. Till fast anställd militär personal har i ungefär 75
fall utbetalats ersättning i detta hänseende med belopp som normalt har
varierat mellan ca 10 000 och 50 000 kr.

Äldre
skadefall som har inträffat under militärtjänstgöring har Ull utgående
livräntor uppräknade och värdesäkrade. 1 vissa fall har staten ulgetl
ersättning av billighet och i åtskilliga fall har bidrag utbetalats av Kungafonden.
Likväl finns det i dag ett fierial personer som har blivit allvariigt skadade
vid olycksfall och därför har levt under besväriiga förhållanden utan möjlighet
alt kompensera skadan med en tillfredsställande ekonomisk ersättning. Jag
finner det angeläget alt förbättra de ekonomiska villkoren för denna grupp av
människor.

De
skadefall som det nu gäller har inträffat någon gång under en tidsperiod av
omkring 40 år. Samma typ av skada har inneburit olika mycket i ersättning lill den
skadade beroende på bl. a. när skadan inträffade, om skadestånd har kunnat
erhållas eller om ersättning har betalats ut på grund av försäkring, av
billighet eller genom insamling. Personer som har fått likartade skador

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 9

vid
olycksfall och i stort sett har fåll samma ersättning på grund av skadorna kan
av olika skäl ha drabbats av helt olika förvärvsmässiga och personliga konskvenser
av skadorna. Det torde inte vara möjligt att nu söka anpassa den särskilda
ersättningen i varje enskilt skadefall så att ersättningen fördelas mellan de
aktuella personerna på ett helt rättvist sätt. Jag anser det inle heller vara
lämpligt alt som förutsättning för att ersättning skall utgå kräva ingående
utredning i de enskilda skadefallen. En sådan utredning skulle sannolikt bli
tidsödande och möjligen beröra personliga förhållanden av känslig art.
Reglerna för att utge en särskild ersättning bör därför utformas efter en schablonmetod
som medger en enkel administration vid utbetalning. Ersättningsbeloppet bör
anpassas så att resultatet ter sig så rättvist som möjligt vid en jämförelse
mellan olika enskilda skadefall.

Jag
förordar att särskild ersättning enligt följande riktlinjer utges till värnpliktiga,
vapenfria tjänslepliktiga, civilförsvarspliktiga ocb frivilliga som har skadats
svårt vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret.

En
första förutsättning föratt ersättning skall ulgå bör vara att den skadade vid
utgången av år 1975 hade räu till livränta enligt någon av militärer-sätlningsförordningarna
eller motsvarande bestämmelser för civilförsvarspliktiga och hemvärnsmän.
Denna förutsättning böranses vara uppfylld också i de fall där den skadade hade
rätt till livränta eller grunderna för någon av de nämnda författningarna.

1969
års reform om olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fi. har inneburit all lillfredsslällande
ersättning utgått till dem som har skadats under obligatorisk tjänstgöring år
1969 eller senare. De som har skadats under frivillig tjänstgöring under denna
tid har i stort sett fåll motsvarande ersättning på grund av försäkring. Den nu
aktuella ersättningen bör därför endast avse olycksfallsskador som har
inträffat före den 1 januari 1969,

När
det gäller frågan om vilka åldersklasser som bör tillerkännas ersättning finner
jag del vara väsentligt att jämställa de värnpliktiga m, fi, med dem som har
skadats under utförande av arbeie i anställning. Delta innebär att personer som
är födda år 1908 eller senare bör få möjlighet att erhålla den särskilda
ersättningen.

Jag
anser vidare att skadan skall ha medfört en relativt hög invalidilelsgrad för
alt ersättning skall utges. Bestämmande av invalidiletsgraden inom yrkesskadeförsäkringen
sker ofta enligt schematiska grunder. Man använder sig av tabeller, som i
huvudsak utgår från den inverkan en skada ansågs ha på en kroppsarbetares
arbetsförmåga. Vissa justeringar har skett med hänsyn lill förhållandena i del
särskilda fallet. Denna s. k. medicinska invaliditetsbedömning har dock lett lill
all den för livränta fastställda invaliditeten endast i begränsad utsträckning
svarar mot en förvärvsmässig invaliditet. Enligl företagna undersökningar har yrkesskadelivränlan
faktiskt kommit att helt eller delvis bli någoi annal än kompensation för
inkomstbortfall för den anlalsmässigt övervägande delen yrkesskadade, främst
de med lindriga skador. Den medicinska invaliditetsgraden är dock en god

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:139 10

utgångspunkt
för att bedöma skadans bestående konsekvens i ideellt hänseende.

Vid
bedömning av vilken grad av invaliditet som bör berättiga lill särskild ersättning
finner jag övervägande skäl tala för alt ersättning inte bör ulgå för skador
som har lett till en t)estående invaliditet som är lägre än 25 96,

En
inom försvarsdepartementet företagen utredning visar alt 556 värnpliktiga m, n.,
födda år 1908 eller senare, har skadats vid olycksfall under tjänstgöring före
år 1969 så allvariigt att nedsättningen av arbetsförmågan har bedömts vara
minst 25 96.

I
likhet med vad som gäller för det särskilda olycksfallsskyddet för skador som
har inträffat efter år 1968 bör särskild ersättning ulgå för skador under
tjänstgöringstiden, däri inbegripet inrycknings- och utryckningsresor, men inte
för skador som har inträffat under ledighet eller frilid uianför föriäggnings-områdeo,
d.

Den
skadades egen medverkan till uppkommen skada bör inte reducera den särskilda
ersättningen, utom i fall där han har skadat sig med uppsåt.

Den
särskilda ersättningen bör, i likhet med vad som gäller för de av trygghetsnämnden
beslutade ersättningarna lill statligt anställda som har skadats vid olycksfall
före utgången av år 1972, utgöra ersättning för sveda och värk samt lyte och annal
stadigvarande men. Ersättningen bör lill sin storiek bestämmas med hänsyn lill
den beslående medicinska invaliditetsgraden. Vid fullständig invaliditet
bordet särskilda ersättningsbeloppet vara 50 000 kr. Vid bestående invaliditet
om 25 96 bör ersättning ulgå med 10 000 kr, och i övrigt bör ersättning utgå
enligt följande tabell.

Invaliditets-

Ersättning

Invaliditets-

ErsäUning

grad
i %

kr.

grad i %

i

30

13 000

60

30 000

33 1/3

15 000

65

32 500

35

17 000

66 2/3

33 500

40

20 000

70

35 000

45

22 500

75

37 500

50

25 000

80

40 000

55

27 500

90

45 000

Ersättningen
bör inte samordnas med annan ersättning som den skadade har erhållit på grund
av skadan än sådan ersättning som har beräknats enligl skadeståndsrättsliga
grunder. Eftersom den särskilda ersättningen avser enbart ideell skada bör
samordning endast ske med ersättning enligt skadeslåndsrällsliga grunder för
sveda och värk saml lyte och annat bestående men. De mindretillfredsställande
ersättnings reglersomhargälllföreår 1969 har inle varit avgörande för
skadeersättningens storiek i de fall där den skadade har erhållit skadestånd
som han har varit berättigad till eller fltt av billighet. De bärande skälen
för att nu tillerkänna skadade personer särskild ersättning blir

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:139 11

allt
svagare ju större del av skadan som har ersatts enligl skadeslåndsrällsliga grunder.
Vid samordning mellan den särskilda ersättningen och skadestånd bör därför den
som har uppburit fullt skadestånd inte få särskild ersättning och den som har
uppburit exempelvis en tredjedel av fullt skadestånd inle lå mer än två
tredjedelar av det särskilda ersättningsbelopp som följer av invalidiletsgraden.
I de fall då det är tveksamt i vilken mån den skadade har uppburit skadestånd
eller ersättning av billighet beräknade efter skadeslåndsrällsliga regler, bör
en för den skadade gynnsam bedömning i frågan ske.

1
delta sammanhang vill jag betona att den särskilda ersättningen enligt mitt
förslag inle skall utgå för olycksfallsskador som har drabbat anställd personal
under arbetsulövning. För vissa sådana skador har ersättning utbetalats efter
beslut av trygghetsnämnden. Det kan vara möjligt att trygghelsnämnden har
beslutat om särskild ersättning till skadad som skulle vara berättigad till
särskild ersättning enligt mitt förslag, I ärende om särskild ersättning bör
därför kontrolleras om den skadade som statsanställd har erhållit särskild ersättning
efter beslut av trygghetsnämnden. Om så har skett, bör ytterligare ersättning
inte utgå.

Har
den skadade avlidit efter 1975 års utgång bör ersättningen få utbetalas till
hans dödsbo.

Det
är av stor vikt alt ärenden angående särskild ersättning handläggs på ett
enkelt sätt så att ersättningen kan betalas ut lill den skadade så snabbi som
möjligt. När det är möjligt bör fråga om särskild ersättning prövas ulan att
den skadade behöver ansöka om ersättning. Den invalidilelsgrad som gällde vid
utgången av år 1975 bör läggas till grund för beräkning av ersättningsbeloppet.
Om bestående invaliditetsgrad inte är fastställd vid nämnda lidpunkt, bör
ersättningen beräknas efter den bestående invaliditetsgrad som därefter har
fastställts eller, om det inte har kunnat ske, efter en invaliditetsgrad som
uppskattas efter hörande av riksförsäkringsverket.

Försvarets
civilförvaltning, som handhar reglering av personskador inom försvarsmaktens
verksamhetsområde enligt skadeståndsrättsliga grunder, bör fa i uppdrag att
handlägga ärenden angående särskild ersättning. Riksförsäkringsverkets
handlingar bör i fiertalet aktuella fall utgöra tillräckligt underiag för
utbetalning av ersättning. Det bör föreskrivas att civilförvaltningen skall
höra försvarets skaderegleringsnämnd i ärenden där den bestående invalidiletsgraden
inle har fastställts eller där omständigheterna vid olycksfallet eller
samordningen med skadestånd medför särskilda svårigheter.

Kostnaderna
för den särskilda ersättningen kan, med stöd av den företagna utredningen,
beräknas relativt väl. Det huvudsakliga osäkerhetsmomentet vid kostnadsberäkningen
är i vad mån skadeslåndsrättsligt beräknad ideell ersättning har kommit de
skadade till godo. En reducering till ca en fjärdedel av maximal kostnad för de
120 fall som, redan på grundval av handlingar

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:139 12

hos
riksförsäkringsverket, möjligen kan ha falt sådan ersättning ter sig rimlig. Efter
en sådan reducering blir den beräknade kostnaden ca 10 milj. kr. Några av de nu
kända 556 skadefallen kan vara sådana som har inträffat under ledighet eller
frilid utan all ge rätt till särskild ersättning. Samtidigt kan sådan
ersättning i vissa fall komma all utgå med högre belopp än vad som har antagits
på grund av utredningen. Del gäller fall där fråga om beslående invalidilelsgrad
prövas för första gången i ärende som avser skadad som hade rält till livränta
vid utgången av år 1975 eller där den bestående invalidiletsgraden har lagils lill
omprövning under liden efler del utredningen verkställdes men före utgången av
år 1975 och därvid kommit att höjas. Jag räknar därför med alt kostnaderna för
den särskilda ersättningen blir omkring 10 milj. kr. I prop. 1975/76:100 (bil.
6 s. 3(K)) har regeringen föreslagit riksdagen all till Vissa ersättningar m. m.
för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 41 030000 kr. I detta
belopp ingår beräknade kostnader för särskild ersättning med 10 milj. kr.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de riktlinjer för särskild ersättning lill värnpliktiga m. n. som jag
har förordat.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Gotab, Stockholm 1976 50.188

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Bet. 1975/76:FöU31 Med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner s. 1 i texten