Sök i Ratio Lex

med förslag om beaktande av det s.k. ingångsvärdet i samband med statlig bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus

30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:144, med förslag om beaktande av det s.k. ingångsvärdet i samband med statlig bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:
144 Regeringens proposition

1975/76: 144

med
förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt
bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus

beslutad
den 19 februari 1976,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifögade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

INGVAR
CARLSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

På
grundval av boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag behandlas i
propositionen frågan om ändrade statliga finansieringsvillkor i fråga om del s.
k. ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus. I propositionen föreslås ett
system som innebär att lån och räntebidrag för ingångsvärdet utgår vid
ombyggnad av flerfamiljshus om huset har förvärvals efter den 31 oktober 1974
och ansökan om lån för ombyggnad ges in inom fem år efler förvärvet. I fråga om
lån för ombyggnad av flerfamiljshus där dessa förutsättningar inte föreligger
föreslås att räntebidrag får utgå för ingångsvärdet. Härigenom uppnås
väsentliga förbättringar i fråga om främst kapilalkostnadsvillkoren vid
statligt finansierade ombyggnader av flerfamiljshus ulan att samtidigt
anspråken på lån från den prioriterade delen av kapitalmarknaden ökar i
nämnvärd omfattning.

Möjligheterna
att få lån och räntebidrag för ingångsvärdet skall gälla i låneärenden där
preliminärt beslut har meddelats efter den 30 juni 1975 och initialstöd inte
utgår.

Den
garanterade räntan föreslås höjd till 5 % för såväl ombyggnadskostnad som
ingångsvärde om lånet avser ombyggnad av flerfamiljshus och låntagaren har
möjligheter all göra avdrag vid inkomslbeskaiining för del av ombyggnadskostnaderna.
I dessa fall skall det dock finnas möjlighet att få lån och räntebidrag enligt
hittillsvarande bestämmelser.

Vissa
begränsningar föreslås i möjligheten att beakta ingångsvärdet. Det ingångsvärde,
som bör få beaktas vid beräkningarna av lån och räntebidrag, föreslås utgöra 40
% av godkänd ombyggnadskostnad. Det får dock inle överstiga gällande låneunderiagsbelopp
för tomt- och grundberedningskost-

1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 144

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 2

nåder
för en motsvarande nybyggnad. Ombyggnader som avser enbart gårdssaneringar
eller energibesparande åtgärder undantas helt. Genom dessa begränsningar
förhindras alt låneförhållanden och kapitalkostnadsvillkoren ändras på ett
omotiverat sätt vid mindre ombyggnadsålgärder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144

Utdrag

Bostadsdepartementet PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-02-19

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Noriing, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Carisson

Proposition
med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt
bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus.

Inledning

Systemet
för statlig bostadslångivning är uppbyggt kring bl, a. två nyckelbegrepp,
nämligen låneunderiag och pantvärde. Läneunderiaget bildar ut-gångspuiikl för
beräkning av storieken på bostadslån och räntebidrag. Det anger också vid
ombyggnader, hur slor del av det totala fastighetskapitalet som kan ifrågakomma
för lån inom den s. k. prioriterade sektorn av kapitalmarknaden. Pantvärdet
används för att bestämma placeringen av bostadslån i säkerhetshänseende.

Vid
beräkning av låneunderiag och pantvärde i fråga om bostadslån för nybyggnad tas
i princip hänsyn till värdet av både mark och byggnader Det sker genom en
normaliserad produktionskoslnadsvärdering saml genom tids- och ortskoefficienler.

Vid
ombyggnad motsvarar läneunderiaget den av länsbostadsnämnden godkända
ombyggnadskostnaden. Det far dock som högst motsvara husets beräknade värde
efter ombyggnad. Värdet av mark med tillhörande anordningar får räknas in endasl
i pantvärdet.

Del
s. k. ingångsvärdet vid ombyggnad kan i sammanhanget sägas vara lika med skillnaden
mellan låneunderiag och pantvärde. Det motsvarar alltså i princip värdet av
mark och eventuella andra anordningar på fasligheten. Vid ombyggnader av mera
begränsad omfattning tillkommer dessutom en

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 4

del
av värdet på det hus som skall byggas om. Ingångsvärdet är med andra ord värdet
av fasligheten före ombyggnad.

Genom
olika beslul under senare år har, med några smärre undantag, skillnaden mellan låneunderiag
och pantvärde vid nybyggnad av såväl småhus som flerfamiljshus i allt
väsentligt eliminerals. Av särskild betydelse i sammanhanget är riksdagens beslul
nyligen (prop, 1975/76:30, CU 1975/76:4, rskr 1975/76:40) all slopa den
särskilda begränsningen av läneunderiaget vid nybyggnad av småhus samt
beslutet av regeringen år 1975 att de tillägg som vid nybyggnad av
flerfamiljshus beräknas för markkosl-nader till följd av gott läge saml
saneringskostnader får räknas in i låneun-deriagei.

Vid
ombyggnader kvarstår däremot alltså den skillnaden mellan låneunderiag och panlvärde
att ingångsvärdet endasl får beaktas vid beräkning av pantvärdet. Delta
förhållande medför vissa olägenheter, främsl i fråga om ombyggnad av
flerfamiljshus. En olägenhet är att kapitalkostnaderna kan bli högre vid
ombyggnad än vid totalsanering, dvs, rivning och nybyggnad, eftersom
räntebidrag vid ombyggnad inte kan ulgå för den del av fastighetskapitalet som
avser ingångsvärdet. En annan är att ingångsvärdet inte kan finansieras med
lån inom den prioriterade sektorn av kapitalmarknaden. Detta har givelvis
effekter på hyrorna i hus som byggs om, men också på valet mellan statligt
finansierad modernisering och toial-sanering.

Saneringsulredningen
föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1973:27) Sanering III med förslag om
åtgärder till stöd för upprustning av kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse alt ingångsvärdet skulle få räknas in i läneunderiaget vid
ombyggnad av sådan bebyggelse. Förslaget ledde emellertid inle lill någon
åtgärd, eftersom man ansåg alt det inte fanns anledning att i delta avseende ha
andra regler får lån med förhöjt låneunderlag än för lån lill ombyggnad i
allmänhet (prop. 1974:1 bil. 14, CU 1974:13, rskr 1974:86). Frågan logs upp på nyU
i prop. 1974:150 (s. 413) med anledning av en framställning från bostadssiyrelsen
om att ingångsvärdet borde föras över lill läneunderiaget vid fullständig
ombyggnad av flerfamiljshus och till viss del vid begränsad ombyggnad. Tanken
på detta avvisades i propositionen med motiveringen att en sådan ändring
medförde påtagliga risker för prisstegringar på saneringsfastigheter.

Enligl
riksdagens mening (CU 1974:36 s. 42) hade dock vägande skäl åberopats för att
låta ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus gå in i läneunderiaget.
Risken för prisstegringar kunde inte ensam grunda ett avslag. Det måste
emellertid beaklas alt ett sådant beslul kunde föra med sig en ökning av den
prioriterade sektorn på kapitalmarknaden, en ökning vars konsekvenser inte ännu
kunde anses tillräckligt belysta. Riksdagen hemställde därför hos regeringen
all frågan om ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus skulle prövas ytteriigare.
Resultatet av denna prövning i förening med eventuella förslag borde anmälas
för riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:144 5

Boendeutredningen',
som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970 och bostadsfinansieringsutredningen
som tillsattes den 24 augusti 1972, avgav under sommaren 1975 gemensamt slutbetänkandet
(SOU 1975:51-52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. 1 betänkandet, som
behandlar bostadsförsörjningen inför 1980-talel, ökat hyresgästinflytande och
förbättrade bostadsbidrag, finns också förslag om ingångsvärdet vid ombyggnad
av flerfamiljshus.

Yttranden
över utredningarnas förslag i fråga om ingångsvärdet har efter remiss avgetts
av riksrevisionsverket (RRV), bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, länsstyrelserna i Stockholms, Västernorriands och Norrbottens
län, fullmäktige i riksbanken. Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska riksbyggen, Stockholms
kooperativa bostadsförening ek. för., Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), Näringslivets byggnadsddega-lion, Sveriges villaägareförbund samt
Norrköpings, Malmö, Göteborgs, Örebro, Gävle, Sundsvalls och Gällivare
kommuner.

SAF,
Svenska bankföreningen och Svenska byggnadsentreprenörföreningen har i sina
yttranden hänvisat lill yttrandet från Näringslivels byggnadsdelegation.
Byggnadsentreprenörföreningen har därjämte avgett eget yttrande.

Till
bostadsstyrelsens remissyttrande har fogats yttranden av vissa
länsbostadsnämnder. Länsstyrelsen i Västernorriands län hänvisar i sitt yttrande
till yttrande från länsbostadsnämnden i länet.

I
årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. 14 s. 95) anmälde jag min
avsikt att på grundval av förslag i nämnda utredningars slutbetänkande föreslå
regeringen alt en proposition om del s. k. ingångsvärdet vid statligt finansierade
ombyggnader av flerfamiljshus föreläggs riksdagen under våren 1976, Till
utredningarnas överväganden och förslag i övrigi avser jag all återkomma i
annat sammanhang.

Hittillsvarande
förhållanden

De
bostadspolitiska strävandena under 1950- och 1960-talen var i hög grad
inriktade på all häva bostadsbristen genom en omfattande nyproduk-

'
Riksdagsledamöterna Per Bergman, ordförande, Alvar Andersson, Ivar Nordberg,
Bo Turesson och Ola Ullsten, direktörerna Sten Källenius, Gunnar Leo och Olle
Lindström, länsrådet Maj-Britt Sandlund och förbundsordföranden Erik Svensson,

Riksdagsledamöterna
Per Bergman, ordförande, Birgitta Dahl, Kjell Mattsson, Ivar Nordberg, Bo
Turesson och Ola Ullsten, f. d, riksdagsledamoten Einar Henningsson, direktören
Arne Näverfeli och förbundsordföranden Erik Svensson,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 6

tion.
Moderniseringsverksamheten var däremot begränsad. Enligt 1965 års folk- och
bostadsräkning fanns det nära en miljon halv- och omoderna lägenheter, varav
drygt 400 000 i flerfamiljshus. Mot bakgrund av de särskilda problem som var
förenade med saneringen av tätorternas flerfamiljshusbestånd tillsattes saneringsulredningen
år 1969.

På
grundval av bl. a. utredningens förslag i betänkandena (SOU 1971:64 och 65)
Sanering I och II har statsmakterna fattat beslut om en rad åtgärder för alt
främja moderniseringen av del äldre bostadsbeståndet. Åtgärderna har inneburit
att den kommunala planeringen av saneringsverksamhelen i fråga om bostäder har
förbättrats väsentligt liksom de legala och finansiella förutsättningarna för
sådan sanering.

Numera
skall moderniseringsverksamheten redovisas i de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen. Vidare skall särskilda bostadssaneringsprogram
redovisas om inte bostadsstyrdsen föreskriver annal. Bosladssane-ringsprogrammet
skall innehålla uppgifter om det äldre bostadsbeståndets skick, en översiktlig
planering för genomförandet av sanering och de övriga uppgifter som behövs för
en samlad redovisning av saneringsverksamheten på längre sikt. F. n. är 111 av
landels 278 kommuner ålagda att redovisa saneringsprogram.

Moderniseringsverksamhelen
redovisades för första gången i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för
programomgången 1974-1978, 1 den aktuella programomgången, som avser åren
1975-1979, redovisas en planerad modernisering av 30 700 lägenheter.

Inför
programomgången 1974-1978 uppmanades också kommunerna att påböria arbetet med
bostadssaneringsprogram genom all inventera det äldre bostadsbeståndet.
Bostadssaneringsprogram skall redovisas fr. o. m. programomgången 1975-1979.
De för denna period redovisade saneringsprogrammen omfattar nära 200 000
lägenheter, varav ca hälften är moderna.

Förutsättningarna
för saneringsverksamheten har förbättrats bl. a. genom bostadssaneringslagen
(1973:531) som trädde i kraft den 1 januari 1974. Med stöd av denna kan kommun
och sedan den 1 januari 1975 även hyresgästorganisation ansöka om uppruslningsåläggande
eller användningsförbud för hyreslägenhet som inte har lägsta godtagbara
standard, dvs. inle uppfyller i lagen uppställda egenskapskrav.

Av
belydelse för saneringsverksamheten är också att tillämpningsområdet för
förköpslagen (1967:868) har utvidgats. Före år 1975 omfattade kommunens förköpsrätl
i huvudsak obebyggd eller glesbyggd mark i anslutning till expanderande
tätorter samt saneringsområden och andra områden där behov att omdana
bebyggelsen gjorde sig gällande. Uianför förköpsrätlen föll däremot sådan mark
för vilken någon förändring av användningen inte kunde förväntas. Genom en
ändring år 1974 (SFS 1974:815) som trädde i kraft den 1 januari 1975 utvidgades
förköpsrätten till att även omfatta både fast egendom som behöver rustas upp
och tomträtt i sådan egendom.

De
finansiella förutsällningarna har förbättrats främst genom de omfal-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 7

lande
förändringar av statens ekonomiska stöd vid ombyggnad som beslöts år 1973 (prop.
1973:21, CU 1973:19, rskr 1973:208) men också genom vissa beslul år 1972 (prop.
1972:124, CU 1972:32, rskr 1972:306).

Sedan
den 1 januari 1974 utgår således markförväivslån även för förvärv av sådan fast
egendom i områden med samlad äldre bebyggelse som efter ny- eller ombyggnad till
största delen skall utnyttjas för bostadsändamål. Från samma lidpunkt utgår
tomträttslån även för mark som upplåts med tomträtt om på marken befintligt
bostadshus, som är i behov av genomgripande ombyggnad, har överlåtits till tomträttshavaren
i samband med tomträltsupplålelsen på villkor att sådan ombyggnad genomförs. År
1973 ändrades också villkoren för bostadslån. Bl, a, ersattes de särskilda
lånen för begränsad upprustning av flerfamiljshus med en enda låneform, bostadslån
för ombyggnad.

Området
Vör förbättringslån, som i huvudsak utgår till förbättring av en-och tvåfamiljshus
som bebos av personer över 60 år, handikappade m. fl. utvidgades genom beslul
år 1972 lill även upprustning av lägenheter i flerfamiljshus vars återstående
användningstid enligl kommunal plan är begränsad. Genom beslut år 1973 kan
förbättringslån för detta ändamål numera utgå till samtliga kategorier av
låntagare.

För
att stimulera ombyggnadsverksamheten infördes år 1973 också det s. k. iniiialstödet
vid ombyggnad. Slödel, som ersatte tidigare statsbidrag för enskilt
beredskapsarbete, tidsbegränsades och avsåg ombyggnadsarbeten som påbörjades
före utgången av år 1975 och för vilka bidragsansökan inlämnades lill det
kommunala förmedlingsorganet senast den 30 juni samma år. Initialstödet utgick
endast vid ombyggnad av flerfamiljshus. Villkor för stödet var bl. a. att
bostäderna genom ombyggnaden fick en standard som minst motsvarade lägsta
godtagbara standard samt att ombyggnaden finansierades med stöd av statliga
bostadslån. Bidraget utgick med 20 % av den godkända ombyggnadskostnaden, dock
högst med 6 000 kr. per lägenhet.

De
bostadspolitiska reformer som beslutades år 1974 (prop. 1974:150, CU 1974:36, rskr
1974:372) har också varit av betydelse i fråga om de finansiella förutsättningarna
för saneringsverksamheten.

En
grundläggande förutsättning för all bostadslån skall utgå lill ombyggnad av
flerfamiljshus är numera att det s. k, markvillkoret är uppfyllt. Villkoret
innebär all bostadslån i princip utgår endast om kommun har överiåtit ombyggnadsfasligheten
lill lånesökanden eller lill denna upplåtit marken med tomträtt, Mark som
lånesökanden ägde eller innehade med lomträtl den I november 1974 är dock t, v.
undantagen från markvillkoret. 1 fråga om lån till ombyggnad kan regeringen
medge dispens från markvillkoret efter tillstyrkan av kommunen.

Hittillsvarande
omfattning av statlig långivning till ombyggnad av bostadshus belyses av
följande uppgifter.

1
fråga om småhus har den statliga långivningen för moderniseringsändamål varil
omfattande under hela den senaste tioårsperioden. Drygt 110 000

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:144 8

lägenheter
i småhus har rustats upp med stöd av förbättringslån och drygl 30 000 med stöd
av bostadslån. Därigenom har tillhopa ca 141 000 lägenheter i småhus
moderniserats med stöd av statliga lån under perioden.

Förbättringslångivningen
till lägenheter i flerfamiljshus har däremot varit av begränsad omfattning.
Drygt 2 000 sådana lägenheter kan beräknas ha rustats upp med stöd av
förbättringslån. Under den senaste tioårsperioden har drygt 37 000 lägenheter i
flerfamiljshus byggts om med stöd av bostadslån. Mer än hälften av
långivningen gäller de tre senaste åren.

Uppgifter
om långivningen åren 1966-1975 redovisas i följande tablå.

A mal lägenheter med beslut om ställiga lån till
modernisering

Hustyp,

Period

låneform

1966-197C

(

1971-1975

1966-1975

Genom-

Genom-

Genom-

snitt
per

snitt
per

snitt
per

Totalt

år

Totalt

år

Totalt

år

Småhus

84 300

16 900

56 700

11300

141000

14 100

Bostadslån

14 400

2 900

16 000

3 200

30 400

3 000

Förbättringslär

1 69 900

14 000

40 700

8 100

110 600

11 100

Flerfamiljshus

Bostadslån

7 400

1 500

30 100

6 000

37 500

3 800

Iniiialstödet,
som utgick fr. o. m. juli 1973 t. o. m. december 1975, har stimulerat ombyggnadsverksamheien
i betydande ulsträckning. Drygt 22 000 lägenheter i flerfamiljshus har byggts
om med initialstöd.

Även
ombyggnadsverksamheten ulan statligt stöd har varit omfattande. Särskilt gäller
detta småhusen. Enligt SCB:s kreditmarknadsstatislik utbetalades år 1974 1 255
milj. kr. i slutliga krediter för om- och tillbyggnad av småhus ulan statligt
stöd. Utbetalningen av slutliga krediter till om-och tillbyggnad redovisas i
följande tablå.

Slutliga krediter till om- och tillbyggnad, milj. kr.

Låneform,

År

hustyp

1971

1972

1973

1974

Med
statliga lån

222

266

345

373

Småhus

186

224

248

240

Flerfamiljshus

43

42

97

133

Utan
statliga lån

666

1000

1 269

1448

Småhus

551

854

1069

1255

Flerfamiljshus

115

146

200

193

Alla

895

1266

1614

1821

Åren
1966-1975 har del skett en stark omdaning av det svenska bostadsbeståndet.
Antalet moderna lägenheter som tillkom genom nybygg-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 9

nad
eller modernisering under perioden kan beräknas lill nära 500 000 i småhus och
ca 600 000 i flerfamiljshus. Av anlalel omoderna och halvmoderna lägenheter i
småhus år 1965 återstod endast ca 40 % år 1975, Motsvarande uppgifl för
flerfamiljshusen är ca 50 96,

Antalet
omoderna och halvmoderna lägenheter år 1975 kan således upp-skauas lill ca 260
000 i småhus och ca 220 000 i flerfamiljshus. Den snabbare avvecklingen av
bristerna i småhusbeståndet under perioden 1966-1975 förklaras till stora
delar av förbättringslångivningens betydande omfattning. Vidare har ett
betydande anlal omoderna lägenheter i småhus avgått ur beståndet på grund av
att de har övergetts eller blivit fritidsbostäder. Med ledning av
avgångsundersökningarna i samband med folk- och bostadsräkningarna åren 1965
och 1970 kan avgången av dessa skäl beräknas lill 10 000-12 000 lägenheter per
år under 1960-lalet, med en viss ökning under den senare delen av perioden.

Lägenhetsbeståndets
fördelning på modernitelsklasser redovisas i följande tablå,

Lägenhetsbesiåndels.fordelning på modernitelsklasser

Hustyp,

1965

1970

1975'

modernitels-

1000-tal

1000-tal

1000-ial

klass

Igh

%

Igh

%

Igh

%

Småhus

Moderna

710

56

950

72

1200

82

Halvmoderna

125

10

120

9

115

8

Omoderna

440

34

250

19

145

10

Flerfamiljshus

Moderna

1 160

74

1505

82

1 760

89

Halvmoderna

200

12

200

11

160

8

Omoderna

225

14

135

7

60

3

' Enligt boende- och bostadsfinansieringsuiredningarnas
beräkning.

Bestämmelser
om bostadslån för ombyggnad finns i bosiadsfinansieringsför-ordningen
(1974:946) samt i regeringens särskilda beslämmelser till 24 och 32 SS
ifrågavarande förordning och bosladsslyrelsens anvisningar till nämnda paragrafer.

Som
allmänna förutsättningar för bostadslån gäller bl, a, att de åriiga kostnaderna
för fastigheten inte får bli så höga att det föreligger påtaglig risk för föriust.
Vidare flr den beräknade kostnaden för byggnadsföretaget inte väsentligt
överstiga panlvärdet.

Bostadslån
för ombyggnad utgår bl, a, under förutsättning att ombyggnaden medför en
väsentlig ökning av bostadsvärdet och att ombyggnadskostnaden är skälig med
hänsyn lill arbetenas art och omfattning och till husets återstående
användningslid. Om lånet avser hus som fyller ett varaktigt behov gäller
dessutom i princip krav på nybyggnadsstandard för lägenheter, hus och yttre
miljö,

r Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 144

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:144 10

Bostadslånets
storiek beräknas som en viss andel av ett låneunderlag som länsbostadsnämnden
fastställer, .andelen varierar med hänsyn till lånlagar-kategori. Vid ombyggnad
motsvarar läneunderiaget den godkända ombygg-nadskoslnaden, Läneunderiaget vid
ombyggnad får dock inte överstiga det låneunderiag som skulle ha beräknats för
en motsvarande nybyggnad eller det beräknade värdet av huset i ombyggt skick.
För ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse gäller särskilda
regler.

Till
säkerhet för bostadslån skall låntagaren lämna pantbrev eller kommunal borgen
inom en viss andel av ett pantvärde som länsbostadsnämnden fastställer, Panlvärdet
skall bestämmas till husets eller fastighetens värde efler ombyggnaden. Del får
dock inle överstiga det pantvärde som skulle ha beräknats för en motsvarande
nybyggnad.

Ränta
på bostadslån fastställs för ell år i sänder. För år 1976 är den 9,25 %. Räntebidrag
utgår för ränta på botienlån och bostadslån inom läneunderiaget för bostäder.

Amorteringstiden
för lån till ombyggnad bestäms med utgångspunkt i husels återstående
användningstid och ombyggnadsåtgärdernas varaktighet, dock till högst 30 år.
Lånet återbetalas i form av annuiteter som beräknas efter 8 96 ränta och den
fastställda amorteringstiden.

I
vissa avseenden olika regler gäller i dag mellan å ena sidan bostadslån för
nybyggnad och å andra sidan bostadslån för ombyggnad,

Mark
som lånesökanden ägde den 1 november 1974 inom exploateringsområde undantas
från markvillkoret under förutsättning att ansökan om lån ges in före den 1
juli 1984, Möjligheterna alt få dispens från markvillkoret är å andra sidan
mera begränsade för mark inom exploateringsområde än inom saneringsområde.

Del
s. k. konkurrensvillkoret gäller endast i fråga om lån för nybyggnad. Villkoret
innebär i huvudsak att lån utgår endast om byggnadsarbetena upphandlas i
konkurrens.

Vid
nybyggnad i exploateringsområde sker vidare en prövning av markpriset. Bostadslån
utgår nämligen inte om markpriset överstiger vad som är skäligt.

Vid
nybyggnad inräknas även markkostnader i läneunderiaget genom belopp för toml-och
grundberedningskoslnader saml i förekommande fall lägestillägg. Som nämnts ovan
är låneunderlaget vid ombyggnad den godkända ombyggnadskostnaden. Effekten av
detta är att såväl bostadslån som räntebidrag omfattar en mindre del av
fastighetskapitalet vid ombyggnad än vid motsvarande nybyggnad.

Även
i fråga om återbetalning av lån finns det vissa skillnader mellan nybyggnad och
ombyggnad. Lån för nybyggnad av flerfamiljshus och småhus som inte bebos av
låntagaren amorteras inte förrän den garanterade räntan överstiger
marknadsräntan. Lån för ombyggnad däremot skall amorteras från halvårsskiftet
närmast efter utbetalningsdagen med annuiteter som beräknas på sätt som har angetts
tidigare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 11

Boende-
och bostadsfinansieringsutredningarna

Boende-och
bostadsfinansieringsuiredningarna har behandlat ingångsvärde och låneunderiag
vid ombyggnad mot bakgrund av att riksdagen (CU 1974:36, rskr 1974:372) har
hemställt hos Kungl, Maj:t att frågan om all låta ingångsvärdet inräknas i
låneunderlaget vid ombyggnad av flerfamiljshus ytteriigare skulle prövas och
därefter anmälas för riksdagen eventuellt i förening med de förslag som denna
prövning kan ge anledning till.

Inledningsvis
redovisar utredningarna översiktligt tillämpade låneregler vid ombyggnad.

Utredningarna
diskuterar därefter olika konsekvenser av lånereglerna. Som redan har nämnts
görs från börian en beräkning av nybyggnadsvärdei av ombyggnaden, varvid hänsyn
tas till förekommande brister i förhållande till nybyggnader. Därefter görs en
avstämning med hjälp av en årskostnadskalkyl. Denna leder i regel till ytteriigare
sänkning av det först beräknade panlvärdet. Detta beror på att det vid
nybyggnad utgår räntebidrag för en större del av värdet än vad som gäller vid
ombyggnad. Ombyggnadspant-värdet måste då sänkas för alt motsvarande
årskostnader skall kunna uppnås. Förhållandet belyses enligt utredningarna
enklast om man jämför ett nyproducerat flerfamiljshus med ett låneunderiag för
bostäder på 950 000 kr. och en motsvarande ombyggd faslighet med ett låneunderiag
på 800 000 kr., båda med ett panlvärde på 1 milj. kr. Eftersom marknadsränta i ny-byggnadsfallei
endast debiteras på 50 0(X) kr men i ombyggnadsfallet debiteras på 200 000 kr.
inses lätt att panlvärdet i det senare fallet måste sänkas för alt den
kalkylerade årskostnaden skall bli densamma.

Utredningarna
anser att denna extra reducering i och för sig kan vara motiverad, eftersom ett
nybyggnadspantvärde som reduceras med hänsyn till brister kan leda lill för
höga värden. Del är ju de brister som är kostsamma att rätta till, som man i
regel avslår från att åtgärda och som sålunda bör belasta projektet hårdare än
vad nybyggnadsschablonerna anger. Rent teoretiskt bör dessa reduceringar
emellertid ske i samband med produktions-kosinadsvärderingen, anser
utredningarna. Görs detta på ett riktigt sätt blir reduceringen genom
årskostnadskalkylen en ytterligare pålaga.

Därefter
går utredningarna över till frågan om beskattningens betydelse vid ombyggnad.

Bostadsföretag
(inkl, enskilda personer som äger flerfamiljshus) kan inkomstbeskattas efter
två skilda metoder. Självkostnadsföretag,dvs. allmännyttiga bostadsförelag och
bostadsrättsföreningar, beskattas efter schablonmetod och övriga efter s. k.
konventionell metod.

I
ombyggnadssammanhang är effekterna av konventionellt beskattade förelags
reparationsavdrag av stor betydelse, I samband med ombyggnad godtar
skaltemyndigheterna en större eller mindre del av ombyggnadskostnaderna som
avdragsgilla reparationskostnader. Därtill är sedan räntekostnader
avdragsgilla. Detta är förhållanden som kan påverka del pris som olika
fastighetsägarekategorier är beredda alt betala för en fastighet och som

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 12

särskilt
synes gynna konventionellt beskattade förelag och enskilda personer som har
intäkter från annan verksamhet än bosladsförvallning.

Enligt
utredningarna är det således uppenbart att enskilda fastighetsägare, företag
och fysiska personer kan utnyttja nuvarande skatteregler i fråga om avdrag och periodisering
på sådant sätt att de framstår som klart gynnade i förhållande lill
allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag.

Detta
förhållande påverkar enligt utredningarna möjligheterna att genomföra en
bostadsomvandling på sociala grunder och måste uppmärksammas i ett vidare
perspektiv.

Utredningarna
redovisar därefter sina överväganden och förslag.

Enligt
utredningarna talar framför allt tre skäl för att ta in ingångsvärdet i läneunderiaget
vid ombyggnad av flerfamiljshus. Man får för det första i princip neutralitet
mellan ny- och ombyggnad med hänsyn till räntebidrag. För del andra, menar
utredningarna, får man underiag för alt förändra lånebilden genom att ta upp
ett större bottenlån. För det tredje får man möjlighet att låna till viss del
av kontant köpeskilling för lågt belånade fastigheter.

Bland
de svårigheter som kan sammanhänga med en förändrad låneun-deriagsberäkning
nämner utredningarna frågan om hur ingångsvärdet skall beräknas, särskilt vid
mindre omfattande ombyggnad där ingångsvärdet representerar en stor del av
pantvärdet. Vidare nämns ökade anspråk på prioriterade lånemedel och risken
för fastighetsprisstegringar.

Framför
allt med hänsyn lill risken för fastighetsprisstegringar föreslår utredningarna
att ingångsvärdet beaktas vid ombyggnad av flerfamiljshus på så sätt att det
belopp för tomt- och grundberedningskoslnader som skulle ha ingått i läneunderiaget
vid nybyggnad också inräknas i läneunderiaget vid ombyggnad. Även lägestillägg
och saneringstillägg börenligt utredningarna beaktas vid beräkningen av
ingångsvärdet.

I
fall av mindre omfattande ombyggnad bör det ingångsvärde som beaktas i läneunderiaget
reduceras i förhällande till normalfallen, exempelvis med utgångspunkt i en
genomsnittlig relation mellan ingångsvärde och ombyggnadskostnad eller
pantvärde.

1
kombination med bosiadsfinansieringsförordningens markvillkor motverkas enligl
utredningarna fastighelsprisstegringar tillfredsställande av den valda metoden
alt beakta ingångsvärdet i läneunderiaget.

Utredningarnas
bedömning av genomsnittliga pantvärden och låneunderiag vid ombyggnad av
flerfamiljshus ger vid handen att dessa uppgår till ca 65 000 resp. 45 000 kr.
per lägenhet. Vid en åriig ombyggnadsverksamhet omfattande 10 000 lägenheter
skulle behovet av krediter öka med ca 150 milj. kr. till följd av
utredningarnas förslag.

Utredningarna
förutsätter dessutom att skattefrågorna i samband med ombyggnad blir föremål
för beredning inom bostadsdepartementet.

En
reseivation mol utredningarnas förslag om ingångsvärdet har avgetts av
ledamöterna Källenius, Näverfeli och Turesson. Reservanterna framhåller att
majoritetens förslag innebär att stommen i fastigheten aldrig kommer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 13

att
tillmätas något låneunderlagsvärde i ombyggnadssammanhang. Därigenom kommer
uppmärksammade olikheter i finansieringsförutsättningar mellan nyproduktion och
ombyggnader att beslå i viss omfattning. Detta står enligt reservanterna inte i
överensstämmelse med statsmakternas och kommunernas strävanden att stimulera
ombyggnader i stället för tolals-aneringar vilket motiveras just med att
berörda fastigheter har en stomme som kan utnyttjas. Den föreslagna begränsningen
skulle medföra alt fastigheter med sill huvudsakliga restvärde koncentrerat till
stommen blir klart missgynnade. Reservanterna förordar att ett skäligt värde
för stommen får inräknas i läneunderiaget.

Remissyttrandena

Remissinstanserna
har i allt väsentligt godtagit utredningarnas förslag om att ingångsvärdet fär
räknas in i läneunderiaget vid statligt finansierade ombyggnader av
flerfamiljshus, 1 fråga om metoden för beräkning av ingångsvärdet och vissa
andra frågor har dock en del inslanser föreslagit andra lösningar än den
utredningarna har förordat. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas
som bilaga till detta protokoll.

Föredraganden

I
bostadslåneärenden fastställs ett låneunderiag för att bestämma lånels storiek
och ett pantvärde för att bestämma säkerhetens placering i
förmåns-rättsordning. Detta system har i sina allmänna drag fastställts av
riksdagen. Närmare regler om beräkning av låneunderlag och pantvärde vid ny-
och ombyggnad finns i regeringens särskilda föreskrifter till 24 och 32 S5 bostadsfinansieringsförordningen.
När del gäller nybyggnad ingår markvärdet i både låneunderiag och pant värde.
Gäller det ombyggnad däremot får markvärdet inte räknas in i läneunderiaget.
Inte heller fär värdet av byggnadsdelar som kan nyttiggöras vid ombyggnad
räknas in. Ätt dessa värden som tillsammans utgör det s. k. ingångsvärdet inte
får ingå i läneunderiaget vid ombyggnad medför att bl. a. räntebidrag inte kan utgä
för denna del av fastighetskapitalet.

Boende-
och bostadsfinansieringsuiredningarna har nu förordat alt ingångsvärdet tas
med i läneunderiaget vid ombyggnad av flerfamiljshus genom alt del belopp för
tomt- och grundberedningskoslnader som skulle ha ingått i läneunderiaget vid
nybyggnad också inräknas i läneunderiaget vid ombyggnad. Därtill kommer
lägestillägg och saneringstillägg. Förslaget innebär vidare alt ingångsvärdet
vid mindre omfattande ombyggnader reduceras i förhållande lill normalfallet.
Utredningarna har som exempel angett alt det kan ske med utgångspunkt i en
genomsnittlig relation mellan ingångsvärde och ombyggnadskostnad eller panlvärde.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 14

Beaktar
man ingångsvärdet på delta sätt uppnår man enligt utredningarna bl. a. den fördelen
att man i princip far kostnadsneutralitet mellan ny- och ombyggnad, eftersom
räntebidrag ocksä i ombyggnadsfallel skulle kunna ulgä för markkostnader. Man får
också möjlighet att låna till viss del av kontant köpeskilling för lågt
belånade fasligheter saml möjlighet att ersätta befintliga län med fördelaktiga
bottenlän. Utredningarna anser vidare alt risken för prisstegringar på
fastigheter tillfredsställande motverkas dels genom att det ingångsvärde som får
beaktas i lånesammanhang begränsas, dels genom markvillkoret.

Remissinstanserna
har i allt väsentligt ställt sig bakom syftet med utredningarnas förslag.
Många remissinstanser har också godtagit den föreslagna utformningen utan
invändningar. Vissa remissinsianser har emellertid synpunkter på de föreslagna
begränsningarna av ingångsvärdet.

Innan
jag redovisar mina ställningstaganden till utredningarnas förslag vill jag i
korthet beröra samhällets åtgärder för alt stimulera saneringsverksamhelen.
Frågan om ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus bör nämligen ses mot
bakgrund av strävandena från statsmakternas sida, särskilt på senare är, att
stimulera lill modernisering av äldre bosläder.

Bostadspolitiken
under efterkrigstiden fram till början av 1970-lalet var i första hand inriktad
pä alt undanröja bristen på bostäder genom nybyggande. Samtidigt upprustades
och moderniserades äldre bostäder i relativt begränsad omfattning. Att antalet
omoderna lägenheter ändå gick ned kraftigt särskilt under 1960-talel berodde i
fråga om flerfamiljshus lill stor del pä rivning, koniorisering m, m, och
mindre på faktisk modernisering. Beträffande småhus berodde minskningen
däremot till en större del på genomförda moderniseringar, delvis med stöd av
statliga förbätlringslån. Många småhus särskilt i glesbygden upphörde dock att
utnyttjas som bostäder året om, något som givetvis påverkade de omoderna
lägenheternas andel av permanentbostäderna.

Mot
bakgrund av del omfattande saneringsbehovei särskilt i fräga om omoderna och
halvmoderna flerfamiljshus i de större tätorterna vidtog statsmakterna under
första hälften av 1970-talel en rad åtgärder för att främja en snabb avveckling
av bristerna i det äldre bostadsbeståndet. Bl, a, infördes den 1 juli 1973 del s,
k. iniiialstödet. Stödet, som hade både bostadspolitiska och sysselsäliningsmässiga
motiv, var avsett av även utgöra ett bidrag till kostnaderna för
byggnadsbranschens omställning frän nybyggnad till moderniseringsverksamhet.
Det ersatte tidigare statsbidrag för enskilt beredskapsarbete som avsäg
ombyggnad och upprustning av fastigheter i äldre bostadsområden,

Iniiialstödet
har varit av stor belydelse för all stimulera till ombyggnadsverksamhet. Även
den tillfälliga sänkningen av mervärdeskatten på byggnadsarbeten har, i
förening med iniiialstödet, haft en stimulerande effekt i detta avseende.
Sålunda kan ca 15 000 lägenheter i flerfamiljshus beräknas ha blivit
moderniserade under år 1975, jämfört med ca 6 000 under år 1974

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:144 15

och
endasl 1 500-2 000 åriigen under 1970-talets första år.

Det
ekonomiska stödet till ombyggnadsverksamheien bör nu förbättras varaktigt inom
ramen för bostadsfinansieringen för att möjliggöra en fortsatt omfattande
modernisering. En åtgärd som därvid bör övervägas är att beakta ingångsvärdet
vid bostadsfinansieringen. Härigenom skulle nämligen kapitalkostnaderna vid
ombyggnader kunna sänkas pä ett avgörande sätt.

Vid
sidan av den omständigheten att det har funnits andra stödformer för
ombyggnadsverksamheten är det främst tre förhållanden som tidigare har talat
mot att föra in ingångsvärdet i läneunderiaget vid ombyggnad, nämligen dels
effekterna på kapitalmarknaden av en sådan åtgärd, dels de ökade anspråken på
statsmedel och dels effekterna pä fastighetspriserna. Riksdagen har särskilt
uttalat att konsekvenserna av och möjligheterna lill en ökning av den
prioriterade sektorn på kapitalmarknaden, som skulle följa av att ingångsvärdet
fördes in i läneunderiaget, borde prövas ytterligare.

Om
ingångsvärdet tas in i läneunderiaget ökar statens direkta utlåning, något som
i sin tur ökar statens behov av upplåning och således anspråken på
kapitalmarknaden. Vidare ökas som en följd av riksbankens prioriteringsregler
utrymmet för prioriterade botienlån. Samtidigt förhåller del sig så alt
bostadssektorns möjligheter att öka sin andel av kapitalmarknads-utbudet under
de närmaste åren är begränsade med hänsyn lill de ökade anspråken frän statens,
kommunernas och företagens sida. Mol denna bakgrund skulle införandet av
ingångsvärdet i läneunderiaget kunna få den effekten att väntetiden för avlyft
för nu prioriterade ändamål föriängs.

Man fär
emellertid komma ihåg att nybyggnadsverksamheten har minskat. Inom en
oförändrad andel av kapitalmarknadsulbudel kan alltså ombyggnadsverksamheten
ges ett större utrymme. Vidare torde den senaste tidens räntehöjning på bl. a. bostadsobligalioner
öka utbudet av långfristigt kapital för bostadssektorn. Dessutom kommer en
utlåning om ca 300 milj, kr, åriigen att föras över från bottenläneinstituten till
staten genom att bestämmelserna om beräkning av låneunderiag vid nybyggnad av
småhus nyligen har ändrats (prop. 1975/76:30, CU 1975/76:4, rskr 1975/76:40).

I
sammanhanget finns del också anledning att peka på de olika åtgärder som har
vidtagits för alt eliminera negativa effekter av långa väntetider för avlyft.
Sålunda har regeringen år 1975 ändrat beslämmelserna beträffande den lid från
vilken de garanterade räntesatserna skall tillämpas. Enligl de nya
bestämmelserna får de lägsta garanterade räntesatserna tillämpas fr. o. m. den
tidpunkt då bostadslånet utbetalas. Eftersom bostadslänet i regel betalas ut
före botlenlänet kan räntebidrag utgä trots att avlyft ännu inte har skett. Fr,
o,,m, den 1 januari 1976 beaktas vidare byggnadskredilkosinaden i sin helhet
vid beräkningen av läneunderiaget för hyres- och bostadsrällshus. Vidare vill
jag i sammanhanget nämna au beslämmelserna för beräkning av räntebidragets
storlek har utformats så all bidraget bestäms med utgångspunkt i räntan på byggnadskredil
för den inte avlyfta delen av fastighetskapitalet. Lånlagarnas länekostnader
blir härigenom inte större än

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:144 16

om
avlyft redan har skett. De nya reglerna innebäratt alla väsentliga negativa effekter
av väntetider för avlyft har eliminerats.

Systemet
för att beakta ingångsvärdet i läneunderiaget vid ombyggnad av flerfamiljshus
kan dessutom utformas så alt ökningen av anspråken på den prioriterade delen av
kreditmarknaden blir begränsad. Till den närmare utformningen återkommer jag i
det följande.

Beträffande
frågan om fastighetspriserna anförde jag i prop. 1974:150 (s. 413) att det
förelåg påtaglig risk för att ingångsvärdena skulle stiga om de fick räknas in
i läneunderiaget. Riksdagen (CU 1974:36 s. 42) ansåg emellertid att risken för
prisstegring på fastigheter inte ensam kunde grunda ell avslag i denna fräga.
Utredningarna, liksom flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan,
har anfört att bl. a. markvillkoret kan motverka prisstegringar.

När
det gäller risken för prisstegringar anser jag för egen del alt hänsyn bör tas till
de instrument som samhället numera förfogar över för att motverka spekulation
och prisstegringar i fräga om bosladsfastigheler. Sålunda bör, som civilulskollel
har uttalat, hänsyn las lill markvillkoret. Det har nu tillämpats i drygt ett
år. Erfarenheterna är övervägande positiva. Det har visat sig att kommunerna
har kunnat använda markvillkoret för att dämpa prisstegringar på fastigheter.
Det ökade kommunala fastighetsinnehavet i saneringsområden verkar vidare i
samma riktning.

Man
kan å andra sidan inle helt bortse från att en förbättrad finansiering av
ingångsvärdena har betydelse för prisbildningen även vid kommunala köp av saneringsfasligheter.
Priset pä saneringsfasligheter torde nämligen anpassa sig till en nivå som gär
att förränta inom bruksvärdehyrornas nivå. Genom att, som jag kommer alt
behandla närmare i del följande, begränsa bl. a. det ingångsvärde som får
räknas in i läneunderiaget vid ombyggnad kan dock fastighetsprisstegringar
motverkas även pä detta sätt.

1
sammanhanget kan också erinras om den av riksdagen nyligen antagna lagen
(1974:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Den syftar bl, a, till att
förebygga spekulation i hyresfastigheter, Lagens bestämmelser om för-värvstillständ
i fräga om hyresfastigheter i de tre storstadsregionerna kan antas komma att
medverka till en dämpning av fastighelsprisstegringar i dessa regioner där
problemen har varit allvariigasi,

Mol
denna bakgrund ärjag beredd att förorda en ordning för finansiering av slatligl
stödda ombyggnader av flerfamiljshus som i huvudsak överensstämmer med den som
utredningarna har föreslagit. Några remissinstanser har framfört tanken att
låta de nya reglerna avse även ombyggnad av småhus. Det är främst Sveriges
villaägareförbund och de inslanser som har anknytning till Näringslivets
byggnadsdelegation som anser att ingångsvärdet bör räknas in i låneunderlaget
också i fråga om småhus som byggs om. En instans, bostadsstyrelsen, anser att
det finns skäl härför såvitt gäller småhus som upplåts med hyresrätt eller bosladsräll
under förutsättning att ombyggnaden är ett led i en kommunall styrd
saneringsverksamhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:144 17

Med
anledning härav vill jag peka på alt ombyggnadsverksamheten i fräga om småhus hittills
har haft en avsevärd omfattning. Något omedelbart behov av all påskynda
ombyggnadsverksamheten därvidlag synes därför inle föreligga, Annoriunda
förhåller det sig när det gäller ombyggnader av flerfamiljshus. Där har det hittills
varit nödvändigt alt vidta särskilda åtgärder för att fä igång verksamhel av
lämplig omfattning. Jag anser att denna grundläggande skillnad fortfarande
kvarstår. De särskilda åtgärder som behövs för att stimulera ombyggnadsverksamheien
bör därför koncentreras till ombyggnader av flerfamiljshus. Härtill kommer
dels att det riksdagsultalande som utgör utgångspunkten för utredningarnas
förslag enbart avser ombyggnad av flerfamiljshus, dels att iniiialstödet bara
avsåg ombyggnad av sädana hus.

Vidare
bör möjligheterna all motverka prisstegringar beaktas. Som jag redan har nämnt
finns det uppenbara risker för prisstegringar om ingångsvärdet beaktas i bosladsfinansieringssammanhang,
1 fråga om flerfamiljshus utgör bl, a, mark villkoret och den nya lagen om
förvärvstillstånd vissa hinder för en okontrollerad fastighelsprisutveckling.
Nar det gäller småhus som skall byggas om är lägel annoriunda. Markvillkoret
torde i endast begränsad omfattning kunna tillämpas pä ombyggnader av småhus,
Lagen om för-värvslillstånd gäller vidare endasl flerfamiljshus.

Ett
tredje förhållande av betydelse i sammanhanget är effekterna pä den prioriterade
sektorn pä kapitalmarknaden. Med hänsyn till ombyggnadsverksamhetens stora
omfattning pä småhussidan och det förhållandevis stora belopp som ingångsvärdet
i det enskilda fallet utgör i fråga om sådana hus skulle det uppkomma betydligt
ökade anspråk på denna del av kapitalmarknaden. Jag vill också erinra om den
omfattande ombyggnadsverksamheien i fräga om småhus som har kommit till stånd
med stöd av delvis räntefria förbätlringslån. Vidare är, som
riksbanksfullmäktige pekar på, finansieringen vid ombyggnad av småhus inte
något avgörande hinder för en omfattande ombyggnadsverksamhet. Med hänsyn till
detta ärjag inte beredd att förorda att ingångsvärdet får beaktas vid
ombyggnader av småhus.

Jag
övergår nu till frågan hur ingångsvärdet bör beaktas vid ombyggnad av
flerfamiljshus,

Enligl
boende- och bostadsfinansieringsutredningarna bör i normalfallet det belopp för
tomt- och grundberedningskostnad som tillämpas vid beräkning av läneunderlag
för nybyggnad också användas vid ombyggnad. Därtill kommer lägesiillägg och saneringslillägg.
I fall av mindre ombyggnader bör ett lägre ingångsvärde användas. Den föreslagna
begränsningen har i stort sett godtagits av remissinstanserna, Enligl bostadsstyrdsen
bör dock den ytterligare begränsningen göras alt något ingångsvärde inte alls beaktas
vid ombyggnader som avser enbart gärdssaneringar eller energi-besparande åtgärder.

Den
av utredningarna föreslagna metoden kan enligt min mening läggas

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 18

till
grund för bestämningen av låneunderlaget vid ombyggnader i allmänhet. Beloppen
för tomt- och grundberedningskoslnader vid nybyggnad tillsammans med
förekommande lägestillägg bör således utgöra ett tak för det ingångsvärde som
får beaktas, Saneringstilläggei bör däremot inte las in i ett ingångsvärde som
avser enbart marken. Del får i stället beaktas vid fastställande av den
godkända ombyggnadskostnaden.

Med
hänsyn lill nödvändigheten av att så långt möjligt motverka risken för
prisstegringar i fråga om framför allt fastigheter som är i behov av endasl mindre
ombyggnader bör vissa ytterligare begränsningar göras. Undersökningar av
relationen mellan ingångsvärde och ombyggnadskostnad visar alt ingångsvärdet i
genomsnitt utgör ca 40 % av ombyggnadskostnaden, Mol denna bakgrund förordar
jag att ingångsvärdet vid ombyggnader av flerfamiljshus får ingå i läneunderiaget
med ell belopp som motsvarar 40 % av godkänd ombyggnadskostnad. Ingångsvärdet
bör dock inle tå överstiga gällande schablonbelopp för tomt- och grundberedningskoslnader
samt lägestillägg för en motsvarande nybyggnad. Från möjligheten att räkna in ingångsvärdet
i läneunderiaget hör, i enlighet med vad bostadssiyrelsen har framhållit,
vidare undantas sådana ombyggnader som avser enbart gårdssaneringar eller energibesparande
åtgärder. Begränsas ingångsvärdet i enlighet härmed förhindras att låneförhällanden
och kapitalkostnadsvillkor ändras på ell omotiverat sätt särskilt vid mindre
ombyggnadsåtgärder.

Några
remissinstanser liksom tre reservanter lill utredningarnas förslag anser att ocksä
värdet av byggnadens stomme bör fä räknas in i låneunderlaget vid ombyggnad.
Den av mig förordade ordningen i fråga om ingångsvärdet innebär all jag inte
kan ansluta mig lill synpunkten att värdet av byggnadens stomme bör beaktas
särskilt. Del skulle nämligen innebära omotiverade förbättringar av länernöjligheleroch
kapitalkostnadsvillkor, särskilt vid mindre omfattande ombyggnader. Jag vill
dessutom peka på svårigheten all fastställa detta värde i det enskilda fallet.

Vad
beträffar mera genoirigripande ombyggnader som leder till nybyggnadsstandard
medför den ordning, som jag har förordat, att läneunderiaget normalt kommer att
uppgå till samma belopp som skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad.
Om värdet av stommen beaktades särskilt skulle det medföra att låneunderlaget
vid ombyggnad blev högre än läneunderiaget vid motsvarande nybyggnad, något
som självfallet inte kan komma i fråga.

Ett
särskilt problem, som har påtalats av riksbanksfullmäktige, är de ombyggnader
där byggherren redan äger ombyggnadsfasligheten, I dessa fall har nämligen, som
fullmäktige framhäller, fastighetsägaren redan kunnat lösa
finansieringsproblemen, Dei kan därför inle anses rimligt alt man i efterhand
ger förutsättningar för att ta upp nya och gynnsammare län för redan genomförda
förvärv.

Jag
delar riksbanksfullmäktiges uppfattning att möjligheterna alt få räkna in
ingångsvärdet i läneunderiaget - och därmed få bostadslän och bottenlän

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 19

från
den prioriterade sektorn av kapitalmarknaden - bör gälla endast sådana ombyggnader
som sker i anslutning till ett nyligen genomfört ägarbyte. Som förulsällning
för att ingångsvärdet skall få räknas in i låneunderlaget bör gälla att ansökan
om bostadslån för ombyggnaden i fråga görs inom viss tid efter det huset har
förvärvats. För all förvärvaren av huset skall få erforderiigt rådrum för
planering av ombyggnaden förordar jag all tiden bestäms till fem år från dagen
för förvärvet. Undantagsvis bör om särskilda skäl föreligger lånemyndigheterna
kunna medge föriängning av tiden. Med hänsyn till gällande bestämmelser om
markvillkoret förordar jag den ytterligare begränsningen alt ingångsvärdet får
räknas in i läneunderiaget endasl beträffande hus som har förvärvats efter
utgången av oktober månad 1974,

Det
förhållandet att fastighetsförvärv ställs upp som ett villkor för prioriterad
finansiering kan som riksbanksfullmäktige påpekat under vissa förutsättningar
stimulera även till onödiga fasiighetsöveriåtelser. Jag vill emellertid i detta
sammanhang erinra om alt markvillkoret ger kommunen möjlighet att påverka i
vilken omfattning bostadslån får utgå till ombyggnadsförelag på fastigheter
som övertals. Även regeringens prövning av dispens från markvillkoret utgör en
garanti mot eventuella missbruk.

Vad
jag sålunda har förordat innebär att såväl räntebidrag som lån far utgå för
ingångsvärdet vid ombyggnader av flerfamiljshus om huset har förvärvats efter
den 31 oktober 1974 och ansökan om län görs inom viss tid efter förvärvet, enligl
vad jag nyss har förordat. När dessa förutsättningar inle föreligger och
ingångsvärdet därför inle får ingå i läneunderiaget bör, för att gynnsamma kapitalkoslnadsvillkor
skall kunna uppnäs också i dessa fall, räntebidrag få utgå för lånebelopp som motsvarar
ingångsvärdet. Härigenom uppnäs i stort sett samma kapitalkostnadsvillkor som
då ingångsvärdet får räknas in i läneunderiaget samtidigt som anspråken på län
från den prioriterade delen av kapitalmarknaden inte ökar.

Av
vad jag nu har sagt framgår att det ingångsvärde som inte ingår i
låneunderlaget utan endast utgör grund för räntebidrag måste anges särskilt. Bidragsreglerna
bör anpassas i enlighet härmed. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare
föreskrifter i delta avseende.

Möjligheten
att få lån och räntebidrag för ingångsvärdet bör gälla alla låntagare för vilka
preliminärt beslut om lån har meddelats efter den 30 juni 1975 och som inte fär
inilialstöd.

Den
av mig förordade ordningen innebär alt räntebidrag kommer all ulgå för ingångsvärdet
vid ombyggnader av flerfamiljshus med åtföljande sänkning av
kapitalkostnaderna. I anslutning härtill finns det anledning au beröra den i
olika sammanhang aktualiserade beskaltningsfrågan.

Boende-
och bostadsfinansieringsutredningarna pekar på att beskattningsreglerna vid
bostadssanering gynnar fastighetsägare som beskattas enligt konventionell metod
i förhållande till allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag. Enligt de
båda utredningarna är det uppenbart att beskatt-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 20

ningsreglerna
har slor belydelse för att bosladssaneringen skall kunna genomföras på avsett
vis. Också riksdagen har i olika sammanhang uppmärksammat denna fråga. Sålunda
har riksdagen (SkU 1975:25) uttalat att frågan bör kunna beaktas vid
övervägandena alt la in ingångsvärdet i läneunderiaget vid ombyggnad. Vidare
har riksdagen (CU 1975/76:5) i anslutning lill sin behandling av
lagstiftningen rörande förvärv av hyresfastigheter uttalat att på sikt
huvudlinjen i åtgärderna mol spekulationen i hyresfastigheter bör vara att
vidta åtgärder som gör denna verksamhet mindre lockande från privatekonomiska
synpunkter. Riksdagen har i detta sammanhang vidare förutsatt alt det
utredningsarbete som pågår beträffande beskatiningsfrägor och ingängsvärdefrägor
kommer att resultera i konkreta förslag till riksdagen ulan alltför stort
dröjsmål.

Som
jag har nämnt i annat sammanhang har dessa frågor övervägts inom bostadsdepartementet.
Utgångspunkten för dessa överväganden har varil att åstadkomma jämställdhet
mellan olika ägarekategorier. Med bostadsfinansieringen sammanhängande beskatiningsfrägor
behandlas emellertid också av 1972 års skatleutredning, företagsskalieberedningen
och bo-stadsskattekommilién. Vid övervägande av åtgärder som berör skatteregler
måste utredningsarbetet i nämnda skatleutredningar slutföras före ett ställningstagande
i de frågor dessa utredningar behandlar.

Däremot
har de nyssnämnda övervägandena inom bostadsdepartementet lett fram till att
det enligt min mening redan nu är lämpligt att inom lä-nesysiemets ram vidta
åtgärder för att åstadkomma en ökad jämställdhet mellan olika ägarekategorier.
Möjligheterna för husägare som beskattas enligt konventionell metod att göra
avdrag vid inkomstbeskattningen för den del av ombyggnadskostnaden som
betraktas som reparationskostnad medför alt dessa husägare kan minska sin
totala skatt. Denna skatteminskning ger ekonomiska effekter liknande de som
uppkommer om räntebidrag fär utgä för ingångsvärdet. Med hänsyn härtill bör
räntekostnaderna för det kapital som lånas upp i samband med ombyggnad avpassas
så alt kapitalkostnads-fördelarna som följer av all ingångsvärdet beaktas vid
bostadsfinansieringen begränsas för husägare som beskattas enligt konventionell
metod.

Mot
denna bakgrund förordar jag att den garanterade räntesatsen för den del av det
upplånade kapital som belöper på de av lånemyndigheierna fastställda beloppen
för ingångsvärde och ombyggnadskostnad bestäms till 5 96 i nämnda fall. Denna
räntesals är avpassad sä att den inrymmer en stimulans lill ökad
ombyggnadsverksamhet i fiertalet fall i jämförelse med nuvarande låneregler vid
ombyggnad. Med hänsyn till all effekten av avdragsreglerna i enskilda fall
varierar på grund av inkomstförhällanden, hur slor andel av ombyggnadskosinaden
som får dras av o. dyl. kan det inte uteslutas att del i något enstaka fall kan
medföra en försämring av de ekonomiska villkoren vid ombyggnad. Låntagare som berörs
av nyss förordade regel bör därför ges möjlighet att söka lån och räntebidrag
enligt nuvarande regler.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 21

dvs.
ulan beaktande av ingångsvärdet och med en garanterad räntesats av 3,9 % för
den godkända ombyggnadskostnaden.

Vid
ombyggnader av flerfamiljshus på lomirällsmark bör räntebidrag ulgå även för tomiräitsavgälder
i tillämpliga delar enligt de principer jag nyss har förordat.

Vad
jag har föreslagit medför ökade utgifter för räntebidrag och bostadslån. De
ökade utgifterna för räntebidrag beräknar jag till drygl 5 milj, kr. för helt
år. Utgifterna för bostadslän kan beräknas öka med ca 25 milj. kr. Behovet av
underliggande kredit ökar med drygl 60 milj. kr. Fördelningen mellan bostadslån
och underiiggande krediter påverkas i viss mån av i vilken utsträckning
möjligheterna att fördjupa bostadslän utnyttjas. 1 normala kra-ditmarknadslägen
utnyttjas fördjupningsmöjligheterna i lilen utsträckning.

I fräga
om anslagsbehov för nästa budgetär räknar jag med att de nu föreslagna
förändringarna, med hänsyn till den tid som förflyter mellan preliminärt beslut
om bostadslän och lånels utbetalning, medför endast obetydliga utbetalningar
av län och räntebidrag under budgetåret 1976/77. De i prop. 1975/76:100 (bil.
14 s. 16 och 101) förordade anslagen för nämnda budgetär behöver därför inte
räknas upp.

I
nämnda proposition har jag också förordat att medelsramen för beslut om
bostadslån för ombyggnad och räntebärande förbätlringslån fastställs till 325
milj, kr, för är 1976, Vid beräkning av rambehovet har hänsyn tagits lill bl,
a, en förväntad ökning av ombyggnadsverksamheien. Om ombyggnads- och förbättringsverksamheten
skulle öka därutöver kan enligl vad som förordats i budgetpropositionen (s,
100) eventuellt outnyttjade delar av ramarna för nybyggnad tas i anspråk. Jag
räknar med att de ökade anspråken pä bostadslån under år 1976 med anledning av
de nu föreslagna förändringarna t, v, kan tillgodoses inom nämnda ramar.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
godkänna de ändringar av grunderna för beräkning av bostadslån och räntebidrag
vid ombyggnad som jag har förordat.

Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag föredraganden har lagt
fram.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:144 22

Bilaga

Sammanställning
av remissyttranden

Nedan
återges i sin helhet vad remissinstanserna anfört med anledning av boende- och bostadsfinansie-ingsutredningarnas
förslag i fråga om ingångsvärdet,

1, RRV: Liksom utredningarna anser RRV att del s, k,
ingångsvärdet bör ingå i läneunderiaget. Därigenom ges inom nuvarande
länesystem mer likvärdiga lånemöjligheler för ombyggnad och nybyggnad.
Argument mot ell sädant förslag såsom risken för prisstegringar på fastigheter
har minskat i aktualitet genom den position kommunerna nu har på fasliehetsmark-naden.
Även om vissa prisstegringar kan uppslå i del privata bostadsbeståndet lill
följd av ett ökat låneunderiag så avgör dock de allmännyttiga bostadsföretagens
kostnader brukshyran. Eventuella priseffekter bör därför bli beroende av hur hyressätiningen
i de allmännyttiga bostadsföretagen anpassas till ett nytt lägre
kapitalkostnadsläge. Dock förefaller det som om nuvarande sätt alt bestämma
ingångsvärdet vid en ombyggnad är komplicerat. Detta förhållande bör beaklas
vid ett ställningstagande om lämplig tidpunkt för förslagets ikraftträdande,

2, Bostadsstyrelsen: Styrelsen har i olika sammanhang,
senast i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1976/77, framlagt motsvarande
förslag. Styrelsen har vidare framhållit all ändringen bör genomföras snabbi så
all de nya reglerna kan gälla när iniiialstödet upphör.

Ingångsvärdet
är, med nuvarande regler för beräkning av låneunderlag och panlvärde, närmast
att betrakta som ett restvärde, vilket erhålls sedan del godtagna pantvärdet för
den ombyggda fastigheten reducerats med ombyggnadskostnaden. Restvärdet är inle
beroende av taxeringsvärde, tidigare belåning eller inköpspris.

Vid
mera genomgripande ombyggnader bör hela ingångsvärdet/restvärdet la beaklas.
Vid mindre omfattande ombyggnader bör - som även utredningarna förordar - en
reducering ske. Del kan vara lämpligt att dä ange ingångsvärdets storiek i
förhållande till ombyggnadskostnaden. Relationen torde kunna bestämmas med
ledning av den hittillsvarande långivningen.

En ytteriigare
begränsning bör göras på det sättet alt vid ombyggnader, som avser enbart
gårdssaneringar eller energibesparande åtgärder, något ingångsvärde ej alls beaklas.

Hittills
har förutsatts att inräkningen av ingångsvärdet i läneunderiaget endast skall
gälla för flerfamiljshus. Även vid ombyggnad av småhus, avsedda att upplåtas
med hyres- eller bostadsrätt, kan emellertid skäl finnas för en sådan inläkning.
En förutsättning bör dock vara att ombyggnaden ingår säsom ett led i en av
kommunen styrd saneringsverksamhet.

3, Statens
råd för byggforskning: När det gäller förslaget alt fastighetens in

gångsvärde skall räknas in i läneunderiaget vid den slalliga kreditgivningen

till ombyggnad av flerfamiljshus vill rådel framhålla all risken för oavsedda

effekter som styr mot genomgripande ombyggnader bör observeras. Forsk

ningsresultat visar alt mycket slår alt vinna genom försiktiga ombyggnader.

Om förslaget genomföres, bör detaljregler utformas så att måttliga bygg

nadstekniska åtgärder inte blir olönsamma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 23

4. Länsslyrelsen i Stockholms län: Utredningen
föreslår vissa förbättringar i finansieringen för ombyggnad av flerfamiljshus. Länsslyrelsen
tillstyrker detta förslag.

5. Länsbostadsnämnden i Västernorriands län: Förslaget
att ingångsvärdet skall inräknas i läneunderiaget tillstyrkes för ombyggnad av
hus med lägenheter som skall upplåtas med hyres- eller bostadsrätt. Den del av
ingångsvärdet som skall fä inräknas i läneunderiaget bör dock maximeras för
undvikande av omotiverade höjningar av fastighetsvärdena,

6. Länsslyrelsen i Norrbottens län: För att underiätta
en ökad saneringsverk-samhel föreslår utredningarna alt lata ingångsvärdet
(tomt- och grundberedningskoslnader) ingå i låneunderlaget vid ombyggnad.
Detta efter en mycket kortfattad analys av för- och nackdelar där särskilt
risken för fastighelsprisstegringar är ett dilemma som påpekas redan i prop,
1974:150, Det extra kreditutrymme om ca 150 milj, kr. som beräknas behöva tas i
anspråk motiveras enligt utredarna med fördelarna av enhetlighet och "i princip
kostnadsneutralitet mellan ny- och ombyggnad med hänsyn till räntebidragen",
Pä detta sätt är då allt bostadsbyggande lika beroende av konjunkturerna pä
kreditmarknaden. Huruvida detta leder till en ombyggnadsverksamhet där den
sociala målsättningen om bättre bostäder för de sämst ställda inom detta
bostadsbestånd tillgodoses är ytterst tveksamt, eftersom priset på de sanerade
bostadslägenheterna sannolikt kommer att stiga, Länsslyrelsen ställer sig
därför med utgångspunkt frän utredarnas eget resonemang ytterst tveksam lill
att sä lättvindigt stimulera kostnadsstegringar inom ombyggnadsverksamheten,

7. Fullmäktige i riksbanken: Nägon enkel lösning på
del finansieringsproblem utredningen haft att ge sig i kast med finns inte. Ett
generellt inräknande av ingångsvärdet i läneunderiaget skulle i många fall leda
till alltför frikostiga finansieringsvillkor för ombyggda hus. Det skulle
återverka på efterfrågan på fastigheter för ombyggnad och driva upp
fastighetspriserna. Tidigare framlagda förslag om ingångsvärdets inräknande i läneunderiaget
har fallit främsl pä riskerna för stegring i fastighetspriserna.

Det
är således klart att något slag av begränsning av ingångsvärdets roll vid
bestämning av läneunderiagets storiek måste göras. Utredningen gör också ett
visst slag av begränsning. Dess förslag innebär, att de belopp för tomt- och grundberedningskoslnader,
som skulle ha ingått i läneunderiaget om låneärendet avsett nybyggnad, också
räknas in i läneunderiaget vid ombyggnad. Den gamla stommens värde i del
ombyggda huset bör enligt utredningens majoritet sättas till noll, medan några
reservanter förordar, att "ett skäligt värde" för stommen bör ingå i läneunderiaget.

Problemet
med ingångsvärdets roll vid låneunderlagsberäkningen har emellertid även en
annan dimension, Finansieringssiluationen är helt olika i fall då fastigheter
förvärvas för ombyggnad och i fall dä ägarbyte icke sker. Behov av lån är
mindre för den som äger den fastighet, som skall byggas om, än för den som
förvärvar en fastighet för ombyggnad. Reglerna bör därför vara snävare i fall
dä ägarbyte inte sker än i fall där förvärv för ombyggnad äger rum. Det kan t,
o, m, på goda grunder ifrågasättas om nägon vidgning av läneunderiaget över
huvud tagel bör göras vid ombyggnad utan ägarbyte. Något upplåningsbehov utöver
del som betingas av själva ombyggnadskostnaden uppkommer inte, och ombyggnadskosinaden
ingår

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:144 24

redan
enligt nuvarande regler i läneunderlaget.

Utredningen
gör emellertid inte nägon skillnad på fall med ombyggnad, som förutsätter
ägarbyte, och ombyggnad utan sådant. Den föreslår, som nämnts, att tomt- och grundberedningskostnaderna
skall över lag ingå i läneunderiaget, Äv vad ovan anförts synes det som om
utredningens förslag vid fall ulan ägarbyte är för frikostigt, medan det å
andra sidan vid fall med ägarbyte riskerar att bli alltför snävt. En utökning
vid fall av sistnämnt slag bör sålunda ske, ty eljest föreligger risk, att
ombyggnadsverksamheten hämmas. Vid genomförandel av en sådan utökning måste
dock beaklas, att en riklig tillgäng pä prioriterade krediter för förvärv av
fasligheter för ombyggnad kan medföra de tidigare nämnda
prishöjningseffekterna. De sakkunniga myndigheterna fär vid utformningen av
normerna för läneun-deriagsberäkningen här göra en lämplig avvägning.

En
reform innebärande vidgning av läneunderiaget i de fall då ägarbyte förutsätts,
kan emellertid genomföras endast om tillföriiiliga garantier finns mol
skenbylen av fastigheter. Genom införandet av det s. k. markvillkoret - all
kommun, landstingskommun eller kommunalt bolag skall ha sålt marken eller ha
upplåtit denna mol tomträtt för att statligt bostadslån skall kunna erhållas -
synes förutsättningar ha skapats för alt ge kommunen del inflytande på
fastighetsförvärven, som erfordras för att hindra ifrågavarande slag av
missbruk.

Den
rimligaste lösningen pä del svära problem, som fastställandet av låneunderiag
vid ombyggnad av flerfamiljshus utgör, torde sålunda enligl fullmäktiges mening
ligga i att vidga reglerna enbart beträffande ombyggnad, som förutsätter
ägarbyte. 1 dessa fall synes en vidgning erforderlig som överstiger den som
utredningen föreslagit. Förutsättningen härför är att garantier skapas mot
skenbylen av fastigheter. När ägarbyte icke äger rum, bör läneunderlaget,
liksom nu är fallet, vara lika med godkänd ombyggnadskostnad.

Vad
gäller räntebidragen föreligger inte ovan beskrivna olikhet mellan ombyggnad
som kräver ägarbyte och ombyggnad utan sådant byte. För att erhålla
jämställdhet i räntekostnaderna bör räntebidrag rimligen ulgä pä likvärdigt
sätt i båda fallen, vilket förutsätter en likvärdig bas, pä vilken räntebidraget
kan beräknas. Efter reduktion med räntebidrag är räntekostnaden för lån till
flerfamiljshus 3,9 96 i begynnelseskedet, senare högre, medan den utan
räntebidrag f n, uppgår till drygt 9 96, Av denna olikhet framgår att tillgäng till
räntebidrag är av avgörande betydelse för ombyggnadsverksamheien.

Följs
ovan skisserade differentiering av reglerna för fastställande av läneunderlag
för ombyggnad, skulle det i fallet utan ägarbyte enligt fullmäktiges mening
bli nödvändigt att fastställa ett särskilt belopp, på vilket räntebidrag utgär
på samma sätt sorn för lån inom läneunderiagets gräns. Beloppet kan vara sä
avpassat, att det tillsammans med läneunderlaget ger en totalsumma som
motsvarar läneunderiaget i fallet med ägarbyte. Beloppet i fräga bör icke ha en
beteckning, som kan förväxlas med låneunderlag och som kan leda lill oklarhet
om vilka lån som är prioriterade och icke prioriterade. Beloppet i fråga har
nämligen intet med kreditprioritering att skaffa.

Diskuterade
regeländringar för beräkning av underlag för län och underlag för räntebidrag
vid ombyggnad syftar, som framgått, till att stimulera saneringsverksamheten.
De största svårigheterna rörande denna gäller inner-områden i äldre städer -
just de områden som måste saneras för att för-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 25

slumning
skall kunna undvikas. Det kan emellertid ifrågasättas om hindren för sanering
av förfallna stadsdelar kan undanröjas genom ändrade regler för låneunderiag.
En rationell sanering av äldre stadsomräden förutsätter ofta att kommunerna
förvärvar hela kvarter. Kommunens roll i ombyggnadsverksamheten kan dock vara
betydande även när det är fråga om ombyggnad i mindre skala, Erforderiiga
finansiella resurser står ofta inle till kommunernas förfogande, varför
saneringen skjuls på framliden. Problemet blir därför all skapa bättre
finansieringsförhållanden för kommunerna vad gäller sanering av stadsdelar och
annan äldre bebyggelse, så all de saneringsprojekt kan genomföras, som befinnes
angelägna ur bostadspolitisk synpunkt. Fullmäktige anser denna fråga vara värd
särskild uppmärksamhet.

Vad hittills
sagts har gällt finansiering av ombyggnad av flerfamiljshus. Vid ombyggnad av
småhus ulan ägarbyte är finansieringsproblemen principiellt lika med dem för
flerfamiljshus- uppläningsbehov för ingångsvärdet finns inte. När ägarbyte för
ombyggnad av småhus sker, har det i praktiken visat sig vara lättare att ordna
finansieringen än vid ägarbyte för ombyggnad av flerfamiljshus.
Saneringsverksamheten i fråga om flerfamiljshus har råkat i svårigheter, medan ombyggnadsverksamheien
vad avser villor har utvecklats mera friktionsfritt.

Förklaringen
till denna mera friktionsfria utveckling av villasaneringen torde ligga i den annoriunda
finansieringssituationen för denna verksamhel, både vad gäller räntor och
krediter.

Frånvaron
av räntebidrag för län till villaägare spelar en jämförelsevis mindre roll.
Dels ligger subventionerad ränta och marknadsränta mera nära varandra i villafallel.
Dels är existensen av avdragsrätt för skuldräntor oftast en större fördel för
villaägare än för l. ex. flerfamiljshusägande bosladsstif-lelser.

I fräga
om långivningen till småhusens ombyggnad intar bankerna och därvid särskilt
sparbankerna en framskjuten plats. Även andra längivare förekommer naturiigtvis,
säsom hypoleksföreningar, kredilaktiebolag och försäkringsbolag. Finansieringsproblemen
för smähussaneringen är inte så svåriösta som för flerfamiljshusen.

8. Svenska kommunförbundei: Nuvarande regler för
beräkning av låneunderiag för bostadslån vid ombyggnad av flerfamiljshus
innebär att ombyggnadsverksamheten missgynnas i länehänseende. Förbundet
tillstyrker därför den föreslagna ändringen att schablonbeloppen för tomt- och grundberedningskoslnader
även får inräknas i läneunderiaget vid ombyggnad av flerfamiljshus.

9. 7"C0: TCO ser bl. a. utredningarnas förslag om
ingångsvärdet som väsentligt för alt uppnå de uppsatta målen för
bostadspolitiken och tillstyrker det.

10. /(CO//?.-Utredningarnas förslag om att i
ingångsvärdet vid ombyggnad även toml-och grundberedningskoslnader skall beaklas
innebär alt viss neutralitet i finansieringsförutsättningar mellan
nyproduktion och ombyggnad uppnäs. SACO/SR kan dock inle finna tillräckligt
starka skäl för alt inte ett skäligt värde för fastighetens stomme ocksä
inräknas i undertaget. Först dä uppslår verklig kostnadsneutralitet mellan ny-
och ombyggnad.

11. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa: Enligt
nuvarande beräkningsprinciper flr vid ombyggnad endast godkänd ombyggnadskoslnad
ingå i läneunderiaget. Härigenom kommer markvärdet och byggnadsvärdet utöver ombyggnadskostnaden
inte att medlas i läneunderiaget. Detta innebär att

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:144 26

det
botienlån som lämnas vid ombyggnad blir prioriterat endasl till den del det
tillsammans med det statliga bostadslånet motsvarar den godkända ombyggnadskostnaden.
Övrig del av erforderligt botienlån hänförs till den oprioriterade sektorn.
Enligt de erfarenheter som vunnits inom stadshypoteksinstitutionen under de
senaste åren då saneringsverksamhelen ökat i omfattning är de nuvarande
beräkningsgrunderna otillfredsställande. Vid belåning av saneringsfastighel är
del oftast nödvändigt att se över lånefrågan för fastigheten i dess helhet. Det
visar sig härvid i övervägande antalet fall att behov föreligger att ordna hela
den långsiktiga belåningen under statslånet. De bollenlån som beviljas delas f n.
upp i en oprioriterad och en prioriterad del. Eftersom medelstillgången inom
den oprioriterade sektorn är avsevärt knappare än inom den prioriterade sektorn
blir följden alt väntetiden på det oprioriterade lånet blir orimligt läng.
Denna sakligt omotiverade uppdelning av botlenlänet skulle försvinna om
bostadsutredningarnas förslag genomförs. Kassan vill därför stryka under
behovet av en lösning i enlighet med utredningsförslaget. Hela ingångsvärdet
för flerfamiljshus bör således få inräknas i läneunderiaget för bottenlän lill
ombyggnad. Kassan anser inte att någon reduktion av ingångsvärdet bör göras i
fall av mindre omfattande ombyggnad.

Enligt
kassans erfarenhet föreligger liknande problem i fräga om belåning vid
ombyggnad av småhus. Även beiräffande dessa objekt synes därför skäl föreligga
alt genom en ökad prioritering av bottenlångivningen underlätta ombyggnad.

12. Svenska byggnadsentreprenörföreningen: Även
sanerings- och ombyggnadsmarknaden syns vara i den situationen att verksamheien
kommer att stagnera eller kraftigt minska. De upprättade kommunala
saneringsprogrammen pekar otvetydigt i denna riktning. På denna marknad torde
det inle vara risken för hyresföriusler som utgör den avhällande faktorn. 1
stället verkar del pä denna marknad vara utformningen av de statliga länen som i
första hand försvårar igångsättningen. Andra skäl som ocksä skapar problem är
att vissa kommuner genom sitt ställningslagande i markvillkorsfrågan försvårar
för seriösa byggföretag att arbeta inom denna marknad på sätt som tidigare
skett. Den översyn som nu skall göras av de statliga länereglerna bör därför
syfta till att mjuka upp de "koslnadsspärrar" inom länesyslemei som
motverkar eller förhindrar saneringsverksamhelen.

13. Hyresgästernas riksförbund: Siinering av det sämsta
bostadst)esländet är ett väsentligt inslag i bostadspolitiken. Det är ytterst
angelägel att boendekostnaderna i ombyggda hus kan hållas nere. Utredningarna
har pekat på hur skilda regler för beräkning av finansieringsunderiag
missgynnar ombyggnad i jämförelse med nybyggnad. Skillnaden uppkommer genom
all ombyggnadsfastighelens ingångsvärde inte medräknas i finansieringsunder-lagel.
Utredningarna föreslär nu en schablonmelod för hänsynstagande till ingångsvärdet
vid finansiej-ing av ombyggnader. Förslaget tillstyrkes av förbundet,

14. Sveriges fastighetsägareförbund: Majoriteten i
utredningarna har föreslagit, att del belopp för tomt- och grundberedningskoslnader
som skulle ha ingått i läneunderiaget vid nybyggnad också inräknas i läneunderiaget
vid ombyggnad. Härvid har man i viss män beaktat den kritik som riktas mol nu
gällande bestämmelser. Som de tre reservanterna anfört, kommer ändock vissa
olikheter att föreligga mellan nyproduktion och ombyggnad. Här anser

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 27

förbundet
all neutralitet bör åstadkommas mellan ny- och ombyggnad. Del finns inle
anledning att diskriminera ombyggnadsverksamheten,som i andra sammanhang är
föremål för stimulansåtgärder. Med del utarbetade förslaget kommer aldrig
stommen i ett ombyggnadshus att inräknas i läneunderiaget och därigenom
försvåras finansieringen pä ett onödigt sätt. Man bör enligt förbundet tvärtom
pä alll sätt uppmuntra en liberalare långivning i samband med ombyggnad, och
det naluriiga mäste dä vara att även ett restvärde för byggnaden lägges till
grund för den statliga långivningen. För äldre hus kan ett sådant värde ofta
vara betydande, beroende på gedigenhet och omsorg i grundutförandet. Förbundet
föreslår därför all även en byggnads stomme inräknas i läneunderlaget vid
ombyggnad.

15. Svenska Riksbyggen: Utredningarnas förslag om finansieringsålgärder i syfte
alt underlätta upprustning och modernisering av äldre bostadsbestånd tillstyrks.

16. Stockholms kooperativa bostadsförening ek. Jör.: SKB tillstyrker att
del s, k, ingångsvärdet flr i sin helhet inräknas i läneunderlaget, Mol
reducering av läneunderiaget vid mindre ombyggnad har SKB intet alt invända.
Del bör emellertid inle uteslutas att läneorganen är benägna att betrakta jämförelsevis
stora ombyggnadsprojekt såsom mindre omfattande ombyggnader varfördet
förefaller motiverat att lagstiftaren närmare anger gränsdragningen mellan
mindre omfattande ombyggnad och mer genomgripande ombyggnad.

17. SABO: SABO, som i tidigare remissyttranden framhållit nödvändigheten av
att de s. k. ingångsvärdena skall fl inräknas i läneunderiaget, hälsar med tillfredsställelse
att utredningarna nu lägger fram förslag härom.

18. Näringslivets byggnadsdelegation: Delegationen konstaterar att
utredningarnas förslag till lösning av ombyggnadsfastighelernas
finansieringsproblem skulle minska de olikheter i ekonomiskt hänseende som nu
råder mellan nybyggnads- och ombyggnadsfastigheler. Förslaget leder dock inte till
att olikheterna elimineras.

Om
ingångsvärdet vid ombyggnad bestäms till belopp som motsvarar schablonerna för
tomt- och grundberedningskoslnader vid nybyggnad, innebär detta att värdet av saneringsfasligheten
före ombyggnad maximeras lill högst markvärdet vid nybyggnad. Den befintliga
byggnaden skulle sålunda helt sakna belåningsvärde. Delta synsätt saknar
förankring i de värdebedömningar som regelmässigt föregår kommunernas äigärdsbeslut
i samband med de kommunala saneringsprogrammen. I flertalet fall där kommunen
kräver ombyggnad och modernisering i stället för rivning och nybyggnad,
motiveras ställningstagandet regelmässigt med att värdet av den befintliga
stommen inte bör gå föriorad.

Del
antydda förhållandet blir särskilt påtagligt i de fall då exempelvis den
befintliga byggnadens stomme kan bibehållas helt intakt och där saneringsåtgärderna
inskränks lill installationer, inredning och utrustning. För sädana objekt
skulle enligt utredningarnas förslag läneunderiaget - och där med
räntesubventionerna - ändock endasl avse markvärdet och ombyggnadskostnaderna.

Delegationen
anser att frågan om ingångsvärdet för ombyggnadsfastigheler bör lösas på
sådant sätt att största möjliga likformighet i de ekonomiska betingelserna
uppnäs mellan ombyggnads- och nybyggnadsobjekt. Lösning-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 28

en
bör tillgodose dels behovet av tillgång lill prioriterad lånesekior för utvidgning
och omplacering av befintliga lån och dels likvärdiga räntesubventioner
motsvarande det normala värde fastigheten representerar efter ombyggnadsåtgärderna.
Del får förulsäilas, all bl. a. övergången lill bruks-värdesyslem på
hyresmarknaden hindrar prisöverdrifter. Lånesituationen för äldre småhus som
rustas upp bör även förbättras genom lättnader i prioriteringsreglerna,

19, Sveriges villaägareförbund: Utredningarna föreslår
alt vid ombyggnad av flerfamiljshus del s, k, ingångsvärdet pä visst sätt skall
fl inräknas i läneunderiaget. Enligt förbundets mening finns det ingen
anledning till att småhusen i detta sammanhang skall missgynnas i förhållande till
flerfamiljshusen. Förbundet kräver därför att fullt belopp för tomt- och grundberedningskoslnader
skall fa inräknas i låneunderlaget vid om- eller tillbyggnad av småhus,

20, Norrköpings kommun: Nuvarande regler för beräkning
av läneunderlag för statlig belåning vid ombyggnad av flerfamiljshus gör alt
ombyggnadsverksamheten lånetekniskt missgynnas. Kommunen instämmer därför i utredningarnas
förslag om att schablonbeloppen för tomt- och grundberedningskoslnader även
får inräknas i läneunderiaget vid ombyggnad av flerfamiljshus, vilket innebäratt
finansieringsreglerna blir mer jämställda mellan nyproduktion och ombyggnad.
För att finansieringsreglerna skall bli helt jämställda anser kommunen att även
skäligt värde för stommen flr inräknas i läneunderiaget.

21. Malmö kommun: Genomförande av förslaget alt låta
ingångsvärdet åtminstone till en del ingå i läneunderiaget vid ombyggnad av
flerfamiljshus är en myckel angelägen förbättring av finansieringsvillkoren,

22. Göteborgs kommun: De i betänkandet föreslagna
finansieringsförändringarna uppfattas i huvudsak som ell välkommet stöd lill
bostadssektorn. Kritik mot utformningen kan dock anföras. Främst gäller detta
förslaget om alt ingångsvärdet skall inräknas i läneunderiaget vid ombyggnadssanering.

1
enlighet med bostadssaneringslagen och de riktlinjer som kommunfullmäktige
fastställt för saneringspolitiken i Göteborg bör en ombyggnad av fastighet i
normalfallet ske ulan att fastigheten byter ägare. Vid en ombyggnad utan
ägarbyte skulle således fastighetsägaren, ulan att något finansieringsproblem
föreligger, förbehållslöst ges ränlesubvenlionerade lån motsvarande
ingångsvärdet. Nägon garanti föratt den härigenom uppkomna lägre
kapitalkostnader kommer hyresgästen till godo i form av lägre hyror finns inle.
Risken för fastighelsprisstegringar är stor.

1
de fall där en ombyggnad är kombinerad med ett ägarbyte finns ocksä risken för faslighetsprissiegring,
vilkel också framhålles i betänkandet. Delta kan enligt betänkandet motverkas
av det s. k. markvillkoret på så sätt att kommunerna är restriktiva vid dispensgivningen.
En restriktiv dispensgivning överensstämmer ej med de riktlinjer för
saneringsverksamheten som kommunfullmäktige antagit, men nödvändig om förslaget
genomförs.

Förslaget
kan i föreliggande skick inte läggas till grund för beslul. Vid en översyn bör
även formerna för belåning av markvärden vid total sanering beaktas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 29

23. Örebro
kommun: Utredningarnas majoritet förordar den ändringen, att

i läneunderiaget skall få inräknas också toml-och grundberedningskoslnader

säsom vid nybyggnad (sid. 232). Kommunen instämmer.

Kommunen
anseratt varje ombyggnadsprojekt, som kan sakligt motiveras med hänsyn till
byggnadens standard och kostnaderna för dess modernisering, bör på allt sätt
understödjas genom den statliga långivningen.

Om
sålunda de kommunala och statliga myndigheterna i sin prövning av ett
läneärende finner, att en ombyggnad i sig själv och ur den kommunala bostadsförsörjningens
synpunkt är angelägen men att den inte ur hyreskostnadssynpunkt kan
förverkligas med mindre än alt räntebidrag medges ocksä för den befintliga byggnadens
värde, inberäknal tomtvärde, bör detta värde helt eller delvis fl inräknas i låneunderiag.

Kommunen
föreslär därför alt skäligt värde för stommen inräknas i låneunderlaget.
Endast härigenom ästadkommes, att ombyggnader ekonomiskt sell inle missgynnas.

24. Gävle kommun: Föreslagen ändring av finansieringen
av ombyggnad av flerfamiljshus, avseende del s. k, ingångsvärdet, är en
förbättring i förhällande till nuläget,

25. Sundsvalls kommun: Kommunen tillstyrker
utredningarnas förslag,

26. Gällivare kommun: Nuvarande regler för beräkning av
läneunderlag för bostadslän vid ombyggnad av flerfamiljshus innebär att ombyggnadsverksamheien
missgynnas i länehänseende. Kommunen är därför positiv till den föreslagna
ändringen all schablonbeloppen för tomt- och grundberedningskoslnader även flr
inräknas i läneunderiaget vid ombyggnad av flerfamiljshus.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:144 30

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ...... 1

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1976 3

Inledning.......................................................... ...... 3

Hittillsvarande
förhållanden.................................. 5

Boende-
och bostadsflnansieringsuiredningarna........ 11

Remissyttrandena.............................................. 13

Föredraganden.................................................. .... 13

Hemställan........................................................ 21

Bilaga
Sammanställning av remissyttranden............. .... 22

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (23)

23 kopplingar i 13 dokument.

  1. Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
  2. Skr. 1980/81:102 1980/81:102 s. 61 i texten
  3. Bet. 1979/80:SkU11 Med anledning av propositionen 1978/79:209 om ändring i bostadsbeskattningen, m. m., i huvudsakliga delar jämte motioner s. 33 i texten
  4. Rskr. 1975/76:276 i texten
  5. Bet. 1975/76:InU38 Med anledning av propositionen 1975/76:125 med förslag om tillläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt gäller arbetsmarknadsdepartement… s. 2 i texten

Visa alla 13