Sök i Ratio Lex

med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser

248 sidor, varav 193 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 193 av 248 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:148, med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148

Regeringens proposition

1975/76:148

med
förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser;

beslutad
den 26 februari 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

G.
E. STRÄNG

LENNÄRT
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i brottsbalken och rättegångsbalken i
syfte att begränsa och förenkla lagföringen av mindre lagöverträdelser.

Förslaget
till ändring i brottsbalken innebär att straffbestämmelsen om s. k.
snyltningsbrott i 9 kap.' 2 § andra stycket begränsas tUl att omfatta endast
dem som skaffar sig rum på hotell eller på pensionat, förtäring på restaurang,
kafé eller annat sådant näringsställe, transport med taxi, järnväg, buss eller
annat aUmänt samfärdsmedd eller tiUträde tUl föreställning, som tillhandahåller
under förutsättning av kontant betalning, och inte gör rätt för sig. Vidare
föreslås att allmänt åtal för sådana brott i fortsättningen skall ske bara när
åtalet av särskUda skäl är påkallat från allmän synpunkt. I fråga om
automatmissbruk föreslås att en särskUd straffbestämmelse i ämnet tas upp i 8
kap. 8 a § brottsbalken.

Rättegångsbalken
föreslås ändrad så att tillämpningsområdet för strafföreläggande utvidgas.
Denna form för beivrande av brott skall sålunda kunna användas generellt vid
alla brott vars straffskala upptar dagsböter eller fängelse i högst sex
månader. Högsta straff som får åläggas genom strafföreläggande höjs tUl 60
dagsböter. Härigenom kan strafföreläggande i ökad utsträckning ersätta åtal vid
domstol i fråga om mindre brott. Det förutsätts att brottet är sådant att
summarisk handläggning är lämplig i det enskUda fallet. Regeringen bemyndigas
vi-

1
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 148

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 148 2

dåre
att förordna att strafföreläggande får utfärdas även beträffande brott, i vars
straffskala ingår förutom böter fängelse i högst två år, om brottet i det
enskilda fallet inte förskyller svårare straff än 60 dagsböter. Härutöver
föreslås också vissa mindre ändringar i rättegångsbalkens regler om
handläggning av brottmål vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken dels att 8
kap. 12 § samt 9 kap. 2 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 kap. skaU införas en ny paragraf, 8 a §, av
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 8 kap. 8 a §

Begagnar någon olovligen automatapparat genom att använda
falska eller främmande sedlar eller mynt eller andra för apparaten icke avsedda
föremål, dömes för automatmissbruk till böter eller fängelse i högst sex månader.

Har brottet medfört skada av betydande värde eller är
brottet eljest att anse som grovt, dömes för grovt automatmissbruk till
fängelse i högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För försök
eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av
fortskaffningsmedd eller olovlig kraftavledning, så ock för stämpling till
eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes tUl ansvar enligt
vad i 23 kap. stadgas. SkuUe tillgrepp av fortskaffningsmedd, om brottet
fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas tUl ansvar som nu
sagts.

För försök
eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av
fortskaffningsmedd, grovt automatmissbruk eller olovlig kraftavledning, så ock
för stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes
till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av
fortskaffningsmedd, om brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må
dock ej dömas till ansvar som nu sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 kap.

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans
omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för
bedrägligt beteende dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begagnar sig någon av husrum, Skaffar sig någon

förtäring, transport, tillträde till 1. rum på
hotell eller på pensio-föreställning eller annat dylikt, nat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

som tillhandahålles under förutsättning av kontant
betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon
eller ej, för bedrägligt beteende eller, om brottet ej är att anse som ringa,
för bedrägeri. Detsamma skall gälla, om någon som har att betjäna allmänheten
efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa avvikelsen.

Föreslagen
lydelse

2.
förtäring
på restaurang, kafé eller annat sådant näringsställe,

3.
transport
med taxi, järnväg, buss eller annat allmänt samfärds-medel eller

4.
tillträde
till föreställning,

som tillhandahålles under förutsättning av kontant
betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, om ej gärningen föranleder
ansvar enligt 1 eller 3 §, för bedrägligt beteende, vare sig han vilseleder
någon eller ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 § Vad i 8 kap. 13 § sägs om uiskränkning i åklagares
åtalsrätt skall äga motsvarande tUlämpning beträffande annat i detta kapitel omförmält
brott än grovt bedrägeri.

Bedrägligt beteende som avses i 2 § andra stycket må ej
åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän
synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrives att 45 kap. 10, 15 och 16 §§ samt 48 kap. 4, 9, 10 och 12 §§
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 45 kap. 10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
stämningen skall rätten tillika förelägga den tUltalade att muntligen eller
skriftligen hos rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen
och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Om inkommen uppgift skall
åklagaren genom rättens försorg erhålla kännedom.

Kan på grund av den tilltalades erkännande eller annan
omständig-

I
stämningen skall
rätten tillika förelägga den tilltalade att muntligen eller skriftligen hos
rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad han
vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om det på grund av
den tilltalades erkännande eller annan omständighet kan antagas, att uppgift
om bevis ej erfordras. Om inkommen upp-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

het antagas, att uppgift om bevis ej erfordras, må dock
rätten omedelbart i stämningen kalla den tilltalade till huvudförhandling.

Föreslagen
lydelse

gift skall åklagaren genom rättens försorg erhålla
kännedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 § Till huvudförhandlingen skall åklagaren kallas.
Biträder målsäganden åtalet eller för han eljest talan jämte åklagaren eller
skall han höras i anledning av åklagarens talan, skall ock målsäganden kaUas.
SkaU målsäganden infinna sig personligen, förelägge rätten honom vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
tilltalade skall kallas tUl huvudförhandlingen i stämningen eller genom
särskild kallelse. Föreläggande skall meddelas honom vid vite. Förekommer
anledning, att den tilltalade ej skuUe iakttaga sådant föreläggande, må
förordnas, att han skall hämtas till rätten. Om instäUande av tUltalad, som
är anhållen eller häktad, förordne rätten.

Den tilltalade skall kallas till huvudförhandlingen i
stämningen eller genom särskild kallelse. Skall han infinna sig personligen,
förelägge rätten honom vite. Förekommer anledning, att den tilltalade ej
skulle iakttaga sådant föreläggande, må förordnas att han skall hämtas till
rätten. Meddelas ej föreläggande eller förordnande som sagts nu skall den
tilltalade erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans utevaro. Om
inställande av tilltalad, som är anhållen eller häktad, förordne rätten.

Om kallande av vittne och sakkunnig gälle vad i 36 och 40
kap. är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 §

Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i
4 § stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.

I
stämningen skall åklagaren tilllika förelägga den tilltalade att inom viss,
av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos rätten uppgiva de
bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad han vill styrka med
varje särskUt bevis. Finner åklagaren på grund av den tiUtalades erkännande
eller annan omständighet uppenbart, att bevis ej kommer att av den
tilltalade uppgivas och att ej heller annan förberedande åtgärd erfordras,
må dock åklagaren omedelbart i stämningen kalla den

I stämningen skall åklagaren tilllika förelägga den
tilltalade att inom viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen
hos rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad han
vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om åklagaren på
grund av den tilltalades erkännande eller annan omständighet finner uppenbart,
att bevis ej kommer att av den tilltalade uppgivas och att ej heller annan
förberedande åtgärd erfordras.

tilltalade till huvudförhandling.

Då mål av åklagare utsattes tUl huvudförhandling, åligge
honom att iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som meddelats

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 6

av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och
förelägganden, som avses i 15 §.

Stämningen
skall med därvid fogade handlingar delgivas den tUltalade. Sedan stämningen
delgivits, skall den med bevis därom omedelbart tiUställas rätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

48

Föreslagen
lydelse kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Strafföreläggande
får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stadgas svårare straff än böter
och ej heller normerade böter, och vilket, om dagsböter stadgas, finnes förskylla
högst femtio dagsböter eller, jämte annat brott, högst se.x-tio dagsböter som
gemensamt straff.

Regeringen äger förordna, att strafföreläggande får
utfärdas även beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i
högst sex månader men vilket i övrigt iir sådant som anges i första stycket.

Strafföreläggande får utfärdas då för brottet stadgas

a)
böter, dock ej
normerade böter,

b)
böter
eller fängelse . i högst sex månader

samt brottet ensamt eller jämte annat sådant brott som
gemensamt straff finnes förskylla högst sextio dagsböter.

Regeringen
äger förordna, att strafföreläggande får utfärdas även beträffande brott, för
vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst två år men vilket i övrigt är
sådant som anges i första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Strafföreläggande
godkännes genom att den misstänkte undertecknar och tillställer vederbörlig
mottagare förklaring, att han erkännijr gärningen och underkastar sig det
straff och den särskilda rättsverkan som upptagits i föreläggandet. Närmare
bestämmelser om vem som skall mottaga sådan förklaring meddelas av regeringen.

Strafföreläggande
godkännes genom att den misstänkte undertecknar och tillställer vederbörlig
mottagare förklaring, att han erkänner gärningen och godtager det straff och
den särskilda rättsverkan som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser
om vem som skall mottaga sådan förklaring meddelas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Godkännande, som tecknas pÉi annan handling än
föreläggandet, är gällande endast om det klart framgår vilket föreläggande som
avses.

10
§3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skriftligt
godkännande av straffföreläggande får i den misstänktes ställe lämnas av ombud
för honom, om till åklagaren inges fullmakt i huvudskrift vilken, utöver

> Senaste lydelse 1974: 573. » Senaste lyddse 1974:
573. » Senaste lyddse 1968:193.

Skriftligt
godkännande av straffföreläggande får i den misstänktes ställe lämnas av ombud
för honom, om till åklagaren inges fullmakt i huvudskrift vilken, utöver

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vad som följer av 12 kap., innehåller

förklaring
att ombudet äger godkänna strafföreläggande på den misstänktes vägnar,

uppgift om
det brott som godkännandet får avse, varvid skall anges brottets art samt tid
och plats för dess begående.

uppgift
om den högsta bötespå-följd som den misstänkte är villig att underkasta sig,

uppgift om särskild rättsverkan som är i fråga och som den
misstänkte är villig att underkasta sig.

Föreslagen
lydelse

vad som följer av 12 kap., innehåller

förklaring
att ombudet äger godkänna strafföreläggande på den misstänktes vägnar,

uppgift om
det brott som godkännandet får avse, varvid skall anges brottets art samt tid
och plats för dess begående,

uppgift
om den högsta bötespå-följd som den misstänkte är villig att godtaga,

uppgift
om särskUd rättsverkan som är i fråga och som den misstänkte är villig att
godtaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
sådan fullmakt ingivits till åklagaren, handlingar i saken på den
misstänktes vägnar.

får
ombudet mottaga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Godkännande, som sker sedan åklagaren utfärdat stämning
eller stämningsansökan, är utan verkan.

Har den
misstänkte förklarat att han icke godkänner strafföreläg-gandet eller efter
delgivning lämnat föreläggandet utan godkännande, får åklagaren väcka åtal
för brottet utan stämning genom att till rätten inkomma med framställning
härom. Sådan talan kan avse även särskild rättsverkan som förelagts den
misstänkte till godkännande. Den tilltalade skall få del av framställningen.
Åtal skall anses väckt, när åklagarens framställning inkom till rätten.

Godkännande,
som sker sedan åklagaren utfärdat stämning, stämningsansökan eller
framställning enligt första stycket, är utan verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Senaste lydelse 1968: 193.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946: 864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning
i brottmål

Härigenom
föreskrives att lagen (1946: 864) skall nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

I
fråga om skyldighet att liU Statsverket återgälda kostnad för tagande av
blodprov å den som misstankes för brott samt undersökning av sådant blodprov
skall vad i 31 kap. rättegångsbalken är stadgat om kostnad, som enligt rättens
beslut utgått av allmänna medel, äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen
lydelse

I
fråga om skyldighet att till statsverket återgälda kostnad för tagande av
blodprov å den som misstankes för brott samt undersökning av sådant blodprov
skall vad i 31 kap. rättegångsbalken är stadgat om kostnad, som enligt rättens
beslut utgått av allmänna medel, äga motsvarande tillämpning. Detta gäller
även om fråga om ansvar för brottet har upptagits av åklagare genom
strafföreläggande.

Vad
nu stadgats gäller ej blodprov, erforderligt för läkarundersökning, som någon
enligt lag eller författning är skyldig att undergå.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-02-26

Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson,
Zachrisson, Leijon, Peterson

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition
med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser

1
Inledning

Under
senare år har reformarbetet på rättsväsendets område inriktats bl. a. på att
rationalisera verksamheten så att de rättsvårdande organens resurser i större
utsträckning kan tas i anspråk för lagföring av allvarligare brottslighet.
UtveckUngen har följt olika linjer. Dels har man genom kriminalpolitiska
åtgärder sökt begränsa utrymmet för straffrättsliga ingripanden i fråga om
beteenden som anses böra tillmätas lågt straffvärde. Den metod som här har
kommit till användning är avkriminalisering i skUda former. Dels har
lagföringen av mindre brott stegvis flyttats över från handläggning vid domstol
till summariska reaktionsformer som handhas av polis och åklagare. Äv betydelse
är inte minst den utvidgning av institutet strafföreläggande som har skett
genom reformer på 1950- och 1960-talen.

Frågan
om ett nytt institut eller i övrigt nya regler för beivrande av sådan
brottslighet som nu måste behandlas av domstol i ordinär brottmålsprocess,
trots att den är av lindrigare art och i de flesta fall föranleder endast
bötesstraff och dessutom i regel är lättbedömd har i skilda sammanhang varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Sålunda tillkaUades med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1968 en sakkunniga för att utreda frågan
om formerna för handläggningen av mål angående vissa lindrigare brott m. m.
Den sakkunnige, som har antagit namnet 1968 års brottmålsutredning, avlämnade i
ja-

'
Borgmästaren Yngve Kristensson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 10

nuari
1973 delbetänkandet (SOU 1973: 13) Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk.
I betänkandet föreslås bl. a. att föreskriften i 9 kap. 2 § andra stycket
brottsbalken (BrB), som innehåller särskilda straffbestämmelser för s. k.
snyltningsbrott, upphävs, att automatmissbruk tas upp som ett särskUt brott i 8
kap. 8 a § BrB samt att det utförs en ny lagstiftning som gör det möjligt för
vissa trafikföretag att ta ut en särskild kontrollavgift i fall då en
passagerare saknar giltig färdbiljett.

Utredningens
lagförslag bör få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över ddbetänkandet avgetts av riksåklagaren (RÄ), Svea
hovrätt, försäb-ingsdomstolen, rikspolisstyrelsen (RPS) socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, riksförsäkringsverket, Stockholms, Göteborgs och
Malmös allmänna försäkringskassor, Statens Järnvägar (SJ), länsstyrelserna i
Malmöhus, Örebro och Västerbottens län, åtalsrättskommittén,
försäkringskasseförbundet, Sveriges advokatsamfund. Svenska
arbetsgivareföreningen (SÄF), Svenska taxiförbundet, landsorganisationen i
Sverige (LO), tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), föreningen Sveriges tingsrättsdomare, föreningen
Sveriges statsåklagare, föreningen Sveriges polismästare. Svenska
polisförbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund. Svenska
bankföreningen, Stor-Stockholms lokaltrafik ÄB (SL), Göt(;borgs spårvägar.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund.

RÄ
har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
frän länsåklagarna i Östergötlands och Kopparbergs län. Länsstyrelsen i
Malmöhus län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Malmö, Lund och
E;>löv samt från socialförvaltningarna i Malmö och Helsingborg.
Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttrande från Omnibus ÄB, Örebro.
Slutligen har försäkringskasseförbundet bifogat yttranden från
föriiäkringskassorna i Kalmar, Blekinge, Kristianstads, HaUands, Bohus,
Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Uppsala, Kopparbergs samt
Gävleborgs län.

Brottmålsutredningen
har i sitt slutbetänkande (SOU 1974:27) Mindre brott lagt fram förslag om vissa
ytterligare åtgärder för att förenkla formerna för beivrande av lindrigare
brott. Bl. a. föreslås en utvidgning av tUlämpningsområdet för
strafföreläggande. De i betänkandet upptagna lagförslagen bör fl fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över
utredningens slutbetänkande har yttranden avgetts av justitiekanslern (JK),
riksåklagaren (RÄ), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra
Sverige, hovrätten för övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Malmö tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, generaltullstyrelsen,
riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON), brottsförebyggande rådet, statskonto-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 11

ret,
samarbelsorganet för ÄDB inom rättsväsendet, länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus, Örebro och Västernorriands län, åtalsrättskommittén, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges domareförbund, föreningarna Sveriges statsåklagare,
Sveriges åklagare och Sveriges polismästare, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, trafikförsäkringsföreningen. Svenska Arbetsgivareföreningen
(SÄF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) och Svenska företagares riksförbund. Remissinstanserna
har bifogat yttranden, RÄ från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö
samt från cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Södermanlands, Skaraborgs
och Norrbottens län, länsstyrelsen i Stockholms län från polisstyrelserna i
Stockholms och Södertälje polisdistrikt samt länsstyrelsen i Örebro län från
polisstyrelserna i Hallsbergs och Lindesbergs polisdistrikt. Några
remissinstanser bar begränsat sina yttranden till att avse vissa särskilda
frågor.

2
Snyltningsbrotten

2.1
Gällande rätts bestämmelser om bedrägeri och snyltning

Straffbestämmelsen
om bedrägeri återfinns i 9 kap. 1 § BrB. För ansvar förutsätts ett vilseledande
som framkallar en disposition (handling eller underlåtenhet) vilken innebär en
förmögenhetsöverfö-ring (vinning för gärningsmannen och skada för den
vilseledde eller någon i vars ställe denne är). Straffsatsen är fängelse i
högst två år. Om brottet är ringa tiUämpas bestämmelsen om bedrägligt beteende
i 9 kap. 2 § första stycket BrB, varvid påföljden är böter eller fängelse i sex
månader. Grovt bedrägeri faller under 9 kap. 3 § BrB och bestraffas med
fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vilseledandet vid
bedrägeri kan bestå i att någon genom att uppväcka vUlfardse förmår annan till
handling eller underlåtenhet av visst slag. Lagens krav på att ett vUseledande
skall föreligga är också uppfyllt i fall då gärningsmannen förmår någon till
handling eller underlåtenhet genom att vidmakthålla en oriktig föreställning
som denne redan tidigare har. Det fordras därvid att omständigheterna är
sådana att det måste antas att dispositionen ej kommit tUl stånd, om inte
gärningsmannen vidmakthållit villfarelsen. Ett straffbart vUseledande kan även
föreligga vid ett utnyttjande av en oriktig föreställning hos annan. En förutsättning
härför är dock att det kan anses åligga den som förtiger sanningen att tala om
vad han vet. Som ett exempel på ett sådant fall där ett bedrägeriansvar kan
anses vara påkaUat kan nämnas, att någon utan bedrägligt uppsåt bibringar en
annan en oriktig föreställning och därefter kommer på tanken att utnyttja deima
vUlfardse genom att med den vilseledde sluta ett för denne ofördelaktigt avtal.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 12

Beträffande
disposUionen kan anföras att lagen kräver kausalitet mellan vilseledandet och
dispositionen dvs. vilseledandet skaU föranleda dispositionen. I lagtexten
uttrycks detta så, att gärningsmannen "medelst vUseledande förmår
någon" tiU dispositionen. För straffbarhet krävs dock inte att
gärningsmannen alltid måst övervinna ett visst motstånd från den vUsdeddes
sida.

Med
begreppet förmögenhet:;överföring avses att den vilseleddes disposition skall
innebära vinning.för gärningsmannen och skada för den vUseledde eller någon i
vars ställe denne är. Med skada avses ekonomisk skada, dvs. att målsäga ndens
förmögenhetsställning försämras eller förlust uppkommer för denne. Därmed
jämställs enligt straffrättskommittén (SOU 1940: 20, s. 48 ff.) "en
beaktansvärd fara för slutiig förlust". Huruvida vinning och skada
föreligger skall bedömas vid tidpunkten för dispositionen.

Den
särskUda bestämmelsen om straffansvar för snyltningsbrott finns intagen i 9
kap. 2 § andra stycket BrB. Det är här fråga om en speciell straffbestämmelse
som skiljer sig från bedrägligt beteende i betydelsen "ringa bedrägeri".
Gärningen kallas för bedrägligt beteende men har inte som normalt är i BrB
åsatts något särskilt namn. Uttrycket snyltning som en samlingsbeteckning på
detta slag av brottslighet får dock anses allmänt vedertaget. Detta begrepp
antyder ett parasiterande på annans bekostnad och synes därför utgöra en
adekvat be-niJmning på sådana beteenden som omfattas av straffstadgandet i 9
kap. 2 § andra stycket BrB.

Straffbestämmelsen
om snyltning kännetecknas av att den riktar sig mot den sorn utan att göra
rätt för sig begagnar något som tiU-handahålls under förutsättning av kontant
betalning. Såsom exempel nämns i lagrummet, att någon skaffar sig "husrum,
förtäring, transport eller tillträde till föreställning der annat dylikt".
Det är för bestämmelsens tillämplighet likgiltigt, huruvida någon blivit
vilseledd av gärningsmannens beteende. Gärningsmannen straffas för bedrägligt
beteende (böter eller fängelse i högst sex månader) eller, om brottet ej är
att anse som ringa, för bedrägeri (fängelse högst två år). I lagrummet har
vidare som bedrägligt beteende straffbelagts, att någon som har att betjäna
allmänheten efter viss taxa tar betalning utöver taxan utan att påvisa
avvikelsen.

Den
nu beskrivna bestämmelsen om snyltning erbjuder sålunda ett särskilt straffskydd
åt dem som enligt vedertagen praxis har att betjäna en okänd allmänhet mot att
kontant betalning erläggs i samband med den begärda prestationen. Det har från
många synpunkter ansetts angeläget att slå vakt om en sådan allmän service.
Detta gäUer inte bara i vårt land utan motsvarande betraktelsesätt har även
hävd i andra europeiska länder. Det straffrättsliga skyddet gäller i första
hand hotell-, restaurang- och taxinäringen. Som framgår av tidigare nämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 . 13

exemplifiering
i lagtexten omfattar straffskyddet emellertid även andra, näringsgrenar.
Lagrummet nämner begagnande av transport, varigenom bl. a. ges skydd för SJ och
andra aUmänna trafikföretag mot gratisåk-ning utan färdbevis. Vidare nämns i
lagtexten "begagnande av tiUträde till föreställning", varigenom
arrangörer av offentliga tillstäUningar på festplatser, idrottsplatser,
nöjeslokaler o. d. ges möjlighet att på straffrättslig väg ingripa mot sådana
förfaranden som populärt kallas "plank-ning".

Den
i lagtexten gjorda iippräkningen av olika näringar som anses böra skyddas av
straffbudet avslutas med uttrycket "eller annat dylikt". Därmed synes
i princip inte åsyftas någon annan avgränsning av straffstadgandets räckvidd
än att det skall vara fråga om en nyttighet som regelmässigt tillhandahålles
under förutsättning av kontant betalning. I praxis har med stöd av bestämmelsen
ansvar ådömts bl. a. för utebliven betalning tUl tandläkare för tandbehandling
(SvJT 1949 rf s. 117). Även annan liknande näringsutövning täcks av straff
skyddet, t. ex. behandling av läkare, veterinär eller frisör. Över huvud taget
torde straffskyddet omfatta alla utövare av serviceverksamhet, som enligt
vedertagen sed i branschen betjänar annan mot kontant betalning, t. ex.
garderobiär och stadsbud.

Orden
"eller annat dylikt" har även ansetts omfatta s. k. automatbedrägerier.
Som ett exempel på ett sådant brott kan nämnas att någon begagnar en
telefonautomat och därvid använder ett värdelöst föremål i stället för ett
mynt. I äldre praxis bedömdes ett sådant förfarande som ett stöldbrott (SvJT
1924 rf s. 41) vilket dock gav upphov till vissa svårigheter eftersom det inte
föreligger något egentiigt tUlgrepp utan endast en avsikt att begagna
automatens service. Men snyltnings-bestämmelsen anses även täcka de fall där
automatmissbruket riktar sig mot en konkret nyttighet, t. ex. bensin eller
andra varor. Om gärningsmannen i stället för att använda det tillvägagångssätt
som är föreskrivet tUiägnar sig innehållet genom att bryta upp apparaten blir
det däremot fråga om ett stöldbrott (jfr SOU 1940: 20, s. 138).

2.2
Bakgrunden till straffbestämmelserna angående bedrägeri och snylt-nmg

I
den äldre germanska rätten medförde varje oredligt rubbande av ett
rättsförhållande eller underlåtenhet att uppfylla sina lagliga förpliktelser
straffansvar (Winroth, Straffrätt, Lund 1889, s. 213 ff.). En sådan ordning
ingick i de lagbestämda medel varigenom civila rättsanspråk gjordes gällande.
Det var nämligen genom straffhot som en gäldenär ursprungligen tvangs att
uppfyUa sina förpUktdser. Vägrade han att göra detta kunde han, om saken
hänsköts tUl domstol, förutom att förpliktas att utge den civila fordran dömas
till ansvar för sin under-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 14

låtenhet
att uppfylla förpliktelsen. Detsamma gällde om han underlät att hörsamma
stämningen eller ej rättade sig efter domen.

Genom
den fortsatta rättsutvecklingen upphörde så småningom den allmänna
kriminaliseringen av oredlighet och den rättssökande blev i stället hänvisad
till att vinna sin rätt på civil väg med processuella och exekutiva medel.
Bestämmelser om straffansvar för oredlighet, bedrägeri och förfalskning fanns
emellertid i vissa specialstadganden med begränsad räckvidd.

Några
samlade, allmänna straffbestämmelser om bedrägeri och annan oredlighet fanns
inte införda i 1734 års lag. Sådana bestämmelser var i stället spridda i de
civila balkarna och i andra särskilda författningar. Det var först genom 1858
års kungl. förordning som en särskild straffbestämmelse om bedrägeri
tillskapades. Denna bestämmelse fördes därefter med vissa ändringar över tUl
22 kap. 1 § i 1864 års strafflag. Den nya lagstiftningen innebar dock inte att
några helt klara gränser för kriminaliseringen fastställdes. Till bedrägeriets
natur ansågs emellertid höra att med list försöka förmå annan att i fråga om
rätt, varöver denne förfogade, vidta viss rättslig åtgärd, eUeratt svikligen
begagna sig av sådana rättshandlingar som berodde på en missuppfattning av
sakförhåUandena.

Thyrén föreslog i sitt
förberedande utkast till strafflag att för bedrägeriansvar skulle förutsättas IjI. a. att någon genom att hos annan
uppväcka eller vidmakthålla villfarelse, förmådde denne till handling eller
underlåtenhet som innebar förmögenhetsskada för den vilseledde och vinning för
gärningsmannen. Dessutom skulle krävas att gärningsmannen handlade i
vinningssyfte. Thyrén var medveten om att en bestämmelse, som på detta sätt
straffbelade vissa ekonomiska transaktioner, skulle kunna ge anledning till
intressekollisioner. Det torde nämligen vara mycket vanligt såväl inom som
utom affärsvärlden att vardera kontrahenten gör allt vad han kan för att för
medkontrahenten dölja de omständigheter som bestämt honom till affärens
ingående och de förhoppningar eller beräkningar som han knöt till den. Enligt
Thyrén skulle det dock vara ett "dåraktigt försök" att med
strafflagens hjälp vilja åstadkomma någon genomgripande reform i detta
hänseende. Det är menade Thyrén uite möjligt att närmare bestämma gränsen
mellan straffri "smartness" och straffbart förande bakom ljuset utan
man måste i sådana fall använda "livet;> regel" som rättesnöre.

Vid den genomgång som
Thyrén företog av utländsk lagstiftning uppmärksammade han en grupp av
särbestämmelser som omfattade vissa jämförelsevis lindriga brott, vilka i
åtskilliga lagar "antingen ansetts falla utom det typiska
bedrägeribrottet eller med en viss osäkerhet sväva på gränsen eller ock, där
de möjligen ansetts utgöra bedrägeri, dock funnits böra straffas mUdare och
skonas från bedrägerietiketten". Ett vanligt förekommande exempel på
sådana fall var "Zechprel-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 15

lerei",
dvs. rekvirerande och förtärande utan betalningsmöjligheter av mat och dryck på
restaurang o. d. Till sådana fall hänfördes också bl. a. att någon tillnarrade
sig befordran med kommunikationsanstalt e. dyl. utan att erlägga stadgad avgift
eller att någon utan biljett olovligen beredde sig tiUträde tUl
teaterföreställning m. m. samt fall då någon utan att betala tillgodogjorde sig
en automats prestation.

Det blev en uppgift för
straffrättskommittén att närmare fastställa gränsen mellan det straffbara och
straffria området. Kommittén föreslog (SOU 1940: 20 s. 130 ff.) att bedrägeri
skulle föreligga i de fall då någon medelst vUseledande bestämde annan tUl
handling eUer underlåtenhet som innebar vinning för gärningsmannen och skada
för den vilseledde eller någon i vars ställe denne var. Härigenom fick bedrägeri
karaktären av vinningsbrott.

Den av
straffrättskommittén föreslagna bedrägeribestämmelsen togs år 1942 upp i 21
kap. 1 § strafflagen. Denna bestämmelse blev vid 1962 års straffrättsreform
utan ändring i sak överförd till BrB.

Bedrägeriet blev sålunda
genom den år 1942 införda nya beskrivningen ett rent förmögenhetsbrott med
bestämda rekvisit. Straffrätts kommittén ansåg emellertid att den av kommittén
föreslagna gränsdragningen av bedrägeriparagrafens omfattning Inte skulle
medföra en fullständig täckning av det område som man ansåg vara straffbart.
Enligt kommitténs mening borde en kriminalisering ske även av sådana
förfaranden där det ofta var tvivelaktigt om rekvisitet vilseledande var för
handen. De fall som det därvid var fråga om utgjordes av sådana typfall av
jämförelsevis lindriga brott som Thyrén, i enlighet med vad som tidigare
berörts, funnit vid sin genomgång av utländsk lagstiftning.

Som stöd för en sådan
utvidgning av det kriminaliserade området åberopade straffrättskommittén bl. a.
den enligt dåvarande praxis gällande ordningen att t. ex. tjuvåkning på tåg
var straffri, såvida ej tågpersonalen observerat gratispassageraren och låtit
sig förledas att tro att han köpt biljett. Kommittén ansåg det
otillfredsställande att ett sådant i och för sig straffvärt förfarande på
detta sätt, mången gång av en slump, blev straffritt. Härtill kom att det i praktiken
var svårt att fastställa var gränsen skulle dras för straffbart bedrägeri. I
avsikt att råda bot på den brist som sålunda förelåg i gäUande rätt samlades
detta och vissa andra likartade fall i ett särskUt straffstadgande, som fördes
in såsom ett andrå stycke till bestämmelsen om bedrägligt beteende i 21 kap. 2
§ strafflagen. I propositionen där förslaget togs upp (prop. 1942: 4 s. 98)
framhöU dåvarande chefen för justitiedepartementet bl. a. att detta innebar
att "en lucka i gällande rätt synes på ett lyckligt sätt avlägsnad".

Vid
1962 års straffrättsreform fördes den särskilda bestämmelsen om bedrägligt
beteende utan saklig ändring över tUl 9 kap. 2 § andra stycket BrB.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 16

2.3
Rekvisiten för snyltning i belysning av rättspraxis

2.3.1
Hur prestationen tillgodogörs

En
förutsättning för att ansvar skall komma i fråga enligt 9 kap. 2 § andra
stycket BrB är att gärningsmannen begagnar sig äv det som tUl-handahåUs honom.
Som regel torde därför sådana åtgärder som innebär att någon hyr ett hotellrum
men inte tar detta i anspråk, bestäUer in förtäring på restaurang utan att
konsumera denna eller rekvirerar taxi som han sedan inte utnyttjar inte medföra
straffansvar för snyltning. Däremot bör det i sådana laU många gånger vara
möjligt för den drabbade att kräva ersättning för ekonomisk förlust. SärskUda
omständigheter förelåg i rättsfallet SvJT 1969 rf. s. 51, där en person gjorde
gällande att han felaktigt serverats mellanöl i stället för starköl. HovR:n
konstaterade att det var ostridigt att de beställda ölflaskorna i uppkorkat
skick av serveringspersonal placerats på det bord, vid vUket den tilltalade
satt med sina gäster. Vid sådant förhållande fann hovrätten bl. a. att den
tiUtalade måste oaktat varken han eller hans gäster druckit av ölet
anses ha begagnat sig av förtäringen. Rättsfallet skulle kunna tyda på att
snyltningsbrottet fullbordas redan i samband med beställningen eUer
serveringen av den nyttighet som skall betalas kontant.

Enligt
brottmålsutredningen bör dock i hotell-, restaurang- och taxifallen brottet
anses fullbordat först då nyttigheten begagnats och kunden vid presentationen
av notan eller då betalning eljest krävs inte gör rätt för sig. Den som efter
att ha förtärt en måltid på restaurang upptäcker att han inte har tillräckligt
med pengar för alt betala gör sig sålunda inte skyldig till snyltning om han,
innan notan presenteras, t. ex. lyckas låna upp beloppet.

Vad
gäUer begagnande av aUmänt kommunikationsmedel eller tiUträde tUl
föreställning hör det tUl vanlig ordning att betalning skall erläggas i
förskott innan nyttigheten tas i anspråk. Brottet anses då fullbordat redan i
och med att resenären stiger på färdmedlet utan att vara försedd med
föreskriven biljett och resan påbörjas. Svea hovrätt har dock i dom år 1970
(11: DB 4) Einsett att straff stadgandet om snyltning är tillämpligt även i
sådana fall då en person tar sig in på en tunnelbanestation i Stockholm utan
giltigt färdbevis och uppehåller sig inne på perrongen, dock utan avsikt att
begagna tågen.

När
det gäller ingripanden av polisen mot personer, som "plankat" in på
t. ex. nöjesfält och gripits omedelbart därefter har det ibland gjorts gällande
att det aldrig blivit fråga om något "begagnande av tillträde till
föreställning" eftersom gärningsmannen aldrig getts möjlighet att
"tjuvtitta". Gärningen har därför ansetts ha stannat vid försök tUl
bedrägligt beteende som inte iir straffbelagt. Enligt brottmålsutredningens
uppfattning torde en sådan tolkning främst ha varit baserad på

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 17

en
önskan att befria polisen från arbetet med dessa bagateUartade förseelser. F.
n. ges nämligen inga möjligheter att meddela rapporteftergift eftersom
fängelse ingår i straffskalan för bedrägligt beteende. Det ligger då nära tUl
hands att skriva av ärendet under rubricering "ej brott".

2.3.2
Krav på kontant betalning

Med
att nyttigheten tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning
förstås enligt straffrättskommittén "att det kan anses underförstått att
den som tillgodogör sig nyttigheten genast erlägger betalningen" (SOU
1940: 20 s. 137). Vidare framhöll kommittén att under "denna förutsättning
ådrager han sig ansvar enligt lagrummet såväl i det fall att han icke kan
betala kontant som ock i det fall att han väl kan göra detta men undandrager
sig att fullgöra sin skyldighet i detta avseende".

Det
torde alltid krävas ett uttryckligt kredUmedgivande vid tillhandahållandet av
nyttigheten för att en avsiktiig underlåtenhet att betala ej skall bedömas som
snyltning.

Vissa
svårigheter kan uppkomma vid gränsdragningen särskilt vid tillämpningen
beträffande "atmat dylikt, som tUlhandahålles under förutsättning av
kontant betalning". En grundläggande förutsättning för straffansvar anses
vara att kravet på betalning i förskott i varje sådant fall följer av en
allmänt vedertagen praxis. Det räcker sålunda inte att verksamhetens utövare i
det enskUda fallet tillämpar principen om kontant betalning i förskott.

Det
har mot bakgrund härav bl. a. ifrågasatts om kontant betalning alltid är en
underförstådd förutsättning vid lakar- eller tandläkarbehandling. Enligt domen
i det förut nämnda rättsfaUet om tandläkarbehandling (SvJT 1949 s. 117) hade
det "uppenbarligen avsetts, att betalning för behandlingen skulle lämnas,
då densamma slutförts". Av rättsfallsreferatet framgår inte om någon
särskild överenskommelse träffats mellan parterna före behandlingen, som
kostade 426 kronor. Man kan utgå ifrån att den pågick under viss tidsperiod med
återbesök.

1
vissa fall kan allmänt vedertagna regler om kontant betalning ha fått en
närmare precisering i ett särskilt avtal mellan parterna. Vid förhyrning av
hotellrum kan t. ex. gälla den överenskommelsen att betalning skall erläggas
varje vecka. Om gästen då inte gör rätt för sig kan snyltningsbestämmelsen tUlämpas.

I
rättsfallet SvJT 1950 s. 425 hade en man träffat avtal med innehavaren av ett
matställe att han skulle få "äta på vecka" och betala för måltiderna
i efterskott varje fredag i stället för, som eljest var vanligt vid
matstället, i samband med varje måltid. Sedan han intagit måltider under tiden
28 aprU avvek han. HovR:n ansåg att måltiderna intagits under förutsättning av
kontant betalning vid sista måltiden den 8 april.

2
Riksdagen 1975/76. 1 sami Nr 148

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 18

I
detta sammanhang bör också nämnas ett rättsfall där underlåten betalning från
en man, som hyrt en frack och fått anstånd med betalningen tiU dess han skulle
återställa fracken, inte bedömdes kunna föranleda ansvar för snyltning.

Kreditgivning
i efterhand anses inte upphäva den givna förutsättningen att nyttigheten
tagits i anspråk mot kontant betalning. Brottet anses fullbordat i och med att
gärningsmannen underlåter att göra rätt för sig. Vilken överenskommelse som
därefter träffas mdlan parterna saknar därför betydelse för gärningens
straffbarhet.

2.3.3
Subjektiva rekvisit

I
subjektivt hänseende krävs uppsåt att förskaffa sig nyttigheten utan att
erlägga kontant betalning. Uppsåtet kan finnas från början eller uppkomma först
senare när nyttigheten redan tagits i anspråk. Som exeiupe! på det sistnämnda
fallet kan nämnas, att en gäst på en restaurang, efter att ha intagit sin
måltid, får en plötslig ingivelse att avlägsna sig utan att betala. En
restauranggäst, som vid måltiden finner att han glömt plånboken hemma och ber
att få betala senare, gör sig emellertid inte skyldig till brott.
Restauranggästen har i ett sådant fall hela tiden haft uppsåt att betala men
olyckliga omständigheter har försatt honom i en situation där han inte kunnat
fullgöra betalningen. Om i ett dylikt faU restaurangen medger kredit anses ej
heller den omständigheten att den betalningsskyldige underlåter att betala i
efterhand böra medföra straffansvar.

Den
omständigheten att en person har uppsåt att göra rätt för sig då nyttigheten
tas i anspråk men under begagnandet försätter sig i sådan situation att han
faktiskt inte kan betala, anses ej frita honom från ansvar. I rättsfallet SvJT
1967 rf s. 30 fälldes en person till ansvar för snyltning sedan han med sin
familj under en längre bilfärd tagit in i en stuga och under vistelsen där
reparerat fel på bilen för en kostnad som medförde att han inte kunde betala
hyran.

2.4
Förhållandet mellan snyltningsbestämmelsen och bedrägeribrottet

Som
tidigare nämnts var tanken med, den nya snyltningsbestämmelsen när den
infördes år 1942 att den skulle utgöra ett reservstadgande för de fall då
bedrägerirekvisiten inte passade in men beteendet likväl ansågs böra
straffbeläggas. Straffrättskommittén anförde i sitt betänkande (SOU 1940: 20
s. 137) att det "för bestämmelsens tUlämplighet är likgiltigt, huruvida
någon blivit vilseledd av gärningsmannens beteende. Har ett vilseledande ägt
rum, är emellertid brottet principieUt sett bedrägeri". Det är inte fullt
klarlagt om kommittén därmed avsett att snyltningsbestämmelsen skulle utgöra
ett subsidiärt brott i förhåUande till bedrägeri.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 19

I
motsats tUl vad som gäUer t. ex. i Danmark har bestämmelsen om snyltning här i
landet i praktiken emellertid inte getts karaktären av ett subsidiärt stadgande
till bedrägeribrottet. Lagtexten är nämligen så utformad att den som i
förevarande fall underlåter att betala skall dömas för snyltning "vare sig
han vUsdeder någon eUer ej". Detta har medfört att det inte ansetts
nödvändigt att alltid först pröva huruvida bedrägeri föreligger innan ansvar
för snyltning ådöms. Den normala ordningen torde också vara att åklagaren yrkar
ansvar för brott mot 9 kap. 2 § BrB för bedrägligt beteende utan att han i
gärningsbeskrivningen påstår att det förelegat något vUseledande. Denna ordning
hänger sannolikt samman med att det ibland kan vara svårt för åklagaren att
föra bevis om och styrka vUseledande i t. ex. mål om restaurang- eller
taxisnylt-ning. En prövning huruvida ett straffbart vUseledande föreligger
torde sannolikt även i en del faU medföra en mera vidlyftig rättegång.

2.5
Det rättsliga förfarandet vid snyltningsbrott

Straffskalan
för bedrägligt beteende är som tidigare nämnts böter eller fängelse i högst sex
månader. Snyltning, som inte är ringa, skall bedömas som bedrägeri, varvid
endast fängelse förekommer i straffskalan.

Den
omständigheten att fängelse ingår i straffskalan för bedrägligt beteende är av
viss betydelse för tillämpningen av de processuella reglerna. Därmed begränsas
nämligen möjligheterna att ersätta rättegången med summariska förfaranden eller
att helt avstå från lagföring. Å andra sidan är fängelse i straffskalan en
förutsättning för att vissa tvångsmedel skall få tUlgripas mot dem som förövar
brott.

Eftersom
fängelse ingår i straffskalan för bedrägligt beteende kan polisen inte meddela
rapporteftergift dvs. underlåta att till vederbörande förman rapportera brott
som bedöms vara obetydligt och i stället låta saken bero vid påpekande eller
erinran till den felande. Ej heller systemet med ordningsföreläggande kan komma
ifråga. För detta gäUer att endast penningböter (dock ej normerande böter) får
följa på brottet samt att ordningsbot är faststäUd.

Enligt
principen om absolut åtalsplikt är åklagaren skyldig att väcka åtal om han
anser sig ha tUlräckliga bevis för att styrka den misstänktes skuld. Det finns
emellertid viktiga undantag från denna regel. B e-slut att inte tala å brott
(ätalsunderlåtelse) kan meddelas enligt någon av de i 20 kap. 7 §
rättegångsbalken (RB) angivna punkterna. (Angående dessa bestämmelsers
tUlämplighet när det gäller mindre förmögenhetsbrott se RÄ:s cirkulär C 70). Är
den misstänkte under 18 år kan åtalsunderlåtdse vidare komma i fråga enligt
lagen (1964: 169) med särskUda bestämmelser om unga lagöverträdare. För
personer som är intagna på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller in-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 20

skrivna
vid ungdomsvårdsskola gäller särskilda regler om åtalsprövning (57 §
nykterhetsvårdslagen) (1954: 579), 69 § barnavårdslagen (1960: 97). Särskild
åtalsprövning äger också rum om den misstänkte står i visst
släktskapsförhållande till målsäganden (9 kap. 12 § BrB).

Åklagaren har även
möjlighet att i stället för att väcka åtal utfärda strafföreläggande för ett
bedrägligt beteende. I praktiken torde emellertid denna möjlighet vara
begränsad när det gäUer hotell-, restaurang- och taxisnyltning bl. a. av det
skälet att den som misstänks för sådana brott förnekar brottet och av den
anledningen ej heller torde vara beredd att godkänna ett strafföreläggande.

Väcker
åklagaren åtal för ett snyltningsbrott avgörs målet som regel efter en
huvudförhandling där domstolen består av en lagfaren domare med nämnd.

Vissa
tvångsmedel kan också komma ifråga vid snyltningsbrott. Eftersom fängelse ingår
i straffskalan kan gärningsmannen gripas enligt 27 kap. 7 § RB av målsäganden
eller annan om han "träffas på bar gärning eller flyende fot". Under
vissa förutsättningar kan den gripne även anhållas och häktas. I stället för
häktning kan reseförbud komma ifråga. Ytterligare tvångsåtgärder som kan vidtas
är husrannsakan och kroppsvisitation.

2.6
Vissa uppgifter angående bestämmelser om snyltning i utländsk rätt

2.6.1
Danmark

I
298 § straffeloven finns bestämmelser om snyltning. Bestämmelserna är
uttryckligen subsidiära tUl straffstadgandet om bedrägeri.

Hotell-, restaurang- och
taxisnyltning regleras i 298 § mom. 3. För straffbarhet krävs att vederbörande
avlägsnar sig med uppsåt att inte betala (smitning). Den som sitter kvar på t.
ex. restaurang och förklarar att han inte kan göra rätt för sig har inte begått
brott, såvida ej gärningen kan bedömas som bedrägerL

Äutomatmissbruk
täcks inte av snyltningsbestämmelsen. Sådan gärning bedöms i stäUet som stöld
även om missbruket avser elautomater, telefonautomater e. d. vilka förmedlar
annat än saker.

Sedan några år tillbaka
har de danska statsbanorna ett system med kontrollavgift, som tas ut av dem som
inte kan visa upp färdbiljett. Bestämmelser härom finns intagna i 6 §
statsbaneloven nr. 221 av den 31 maj 1968. På grund av att sådan avgift tas ut
avstår man från polisanmälan. Det förekommer numera så gott som aldrig att
järnvägssnylt-nuig blir föremål för straffrättsUgt ingripande.

Kontrollavgiften, som
beräknas till dubbel biljettkostnad, dock minst 25 kronor, tas i princip alltid
ut av den som vid kontroll inte kan uppvisa biljett. De flesta betalar
självmant avgiften. Om betalning inte kan ske omedelbart, får vederbörande ett
anstånd på fem dagar. Har han

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 21

ej
betalat efter två påminnelser, prövas om saken skall överlämnas till exekution.
Beslut om påförande av avgift utgör omedelbar exekutionstitel.

Polisingripande
mot spårvagns- och bussnyltning förekommer i praktiken aldrig. Köpenhamns
spårvägar har begärt att få införa ett system med kontrollavgift mot färdsnyltnmg.

Snyltning
är i Danmark en s. k. polisförsedse vilket medför att polismästaren själv kan
besluta om åtal och föra talan. Ätalsunderlåtelse förekommer i många fall.
Polismästaren kan även erbjuda den misstänkte möjlighet att godkänna ett
bötesstraff varigenom saken inte behöver prövas vid domstol. Om handläggning
sker vid domstol avgörs målet av ensamdomare.

2.6.2
Norge

Bestämmelser
om snyltning finns upptagna i 402 och 403 §§ straffeloven. Den förstnämnda
paragrafen som är subsidiär till den allmänna bedrägeriparagrafen reglerar
snyltning på hotell och annat näringsställe. Straffbarheten täcker såväl den
situationen att någon under förtigande av att han inte kan betala eller ställa
säkerhet därför tar rum eller förtäring eUer annans arbete och saker i anspråk
och sedan förklarar att han inte kan göra rätt för sig (p. 1) som den
situationen att någon oavsett betalningsförmågan smiter från betalningen (p.
2). I 403 § straffbeläggs "plankning" samt snyltning med allmänt
samfärdsmedd.

Ändra
typer av snyltning än hotell-, restaurang-, taxi- och tågsnylt-ning, t. ex.
"plankning" dier sådana faU som enligt svensk lag hänförs till
"annat dylikt" polisanmäls aldrig.

Snyltning
är en s. k. förseelse, dvs. det ankommer på polismästaren att handlägga saken,
själv svara för utredningen, meddela ätalsunderlåtelse, fordegg eller föra
talan vid domstol.

Snyltningsbrotten
förutsätter "åtalsbegäran" från målsägandens sida för att tas upp av
polisen. Flertalet fall görs upp genom att gärningsmannen betalar innan saken
behöver anmälas. Normalt går det till så att hotellet, restaorangen eller
taxiföraren meddelar polisen att betalning erlagts, varefter anmälan alertas.
Polisen skriver då av saken. Det enda som kvarstår är en notering i
vaktprotokoUet att anmälan inkommit och att denna återkaUats.

I de
relativt få fall, då anmälan fullföljs, beaktar polisen den omständigheten att
vederbörande gjort rätt för sig i efterhand. I så fall ges i regel
åtalsunderlåtdse med varning.

FaU
som enbart avser snyltning kommer så gott som aldrig till domstolarnas
bedömning. I så fall rör det sig om snyltning till mycket höga bdopp, t. ex.
omfattande hotellkostnader. Det normala är dock att sådana snyltningsbrott
utgör del av annan brottslighet, t. ex. checkbedrägerier.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 22

A/S
Oslo Sporveier har infört ett system med kontrollavgift. Passagerare som inte
kan förete gUtig biljett skall enligt § 10 i befordringsved-tekter for
tunnelbanan (BTb) betala en extra avgift om 10 kr. Kan den ertappade inte
betala denna avgift får han skriva under en utfästelse att betala senare. Sker
ingen bdalning sänds en påminnelseavi ut. Om det trots detta inte kommer in
några pengar och vederbörandes namn återkommer på nya obetalda förbindelser,
kan det bli tal om anmälan. Endast vid upprepade återfall sker polisanmälan.

2.6.3
England

Ett
speciellt utformat snyltningsbrott av den typ som finns i de flesta
kontinentala lagar saknas i engelsk rätt. De typiska fallen av snyltning faUer
i stället under två avsnitt av "Theft Act" av år 1968, nämligen
section 15 och 16. Härtill kommer vissa specialstraffrättsliga stadganden.

De i
section 15 och 16 behandlade fallen motsvarar tUlsammans i stort sett
bedrägeriparagrafen i BrB. För att ett fall av snyltning skall rymmas under
ettdera eUer eventuellt båda av dessa lagrum förutsätts nödvändigtvis att ett
vilseledande föreligger. Under denna förutsättning inbegriper de båda lagrummen
snyltning avseende måltider (section 15) och snyltning avseende järnvägsiresor,
taxiåkning och logi (section 16). Även andra prestationer, t. ex. tillträde
till föreställning, torde kunna räknas hit.

Utanför
section 15 och 16 kommer de fall, där vilseledande inte kan påvisas.
Fripassageraren på tåg som kite har vilselett någon han har t. ex. inte
blivit iakttagen kan inte straffas enligt de anförda lagrummen. Regulation
of Railways Act 1889 i section 5 innehåUer emeUertid bestämmelser om straff för
gratisåkning oberoende av om vilseledande föreligger. Enligt nämnda lagrum
skall varje passagerare som inte kan förete giltig biljett på begäran av
konduktören antingen betala färdavgiften eller lämna namn och adress. Vägrar
han att efterkomma denna begäran, straffas ban med böter inte överstigande 10
pund. Han kan också kvarhållas uitill dess ett rättsligt förfarande mot honom
kan inledas. Lagrummet innehåller även straffpåföljder för den som har fÖr
avsikt att underlåta att betala.

Tillgrepp
av varor ur varuauto maler betraktas i engelsk rätt som stöld oberoende av om
gärningsmannen kommer i besittning- av varorna genom att bryta upp automaten
eller genom att begagna falska mynt. Vad gäller prestationsautomater finns i
Post Office Act 1953 i section 65 A en särskUd bestämmelse som bl. a. tar sikte
på telefonautomater.

2.6.4
Västtyskland

I
den tyska strafflagen har vissa snyltningsbrott brutits ut ur den allmänna
bedrägeriparagrafen (§ 263), tUl särskUd behandling i § 265 a.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 23

Skälet
härtUl är att i dessa fall ett. vilseledande ofta inte kan påvisas liksom att
skaderekvisitet i åtskUliga fall bereder svårigheter. Lagrummet är uttryckligen
subsidiärt till bedrägeriparagrafen.

I
första hand behandlar § 265 a det fall, att någon tillskansar sig en prestation
av en automat i avsikt att inte betala för den-. Enligt den härskande
uppfattningen måste det röra sig om en automat som tUl-handahåller en
prestation (Leistungsautomat), t. ex. en telefonautomat, viktautomat etc. I
praxis här även tv-apparat förts hit. Däremot räknas inte varuautomater till
denna kategori. Den som tUlägnar sig varor ur en varuautomat genom att använda
falska mynt gör sig enligt rådande uppfattning skyldig till ett stöldbrott.
Oftast torde det därvid vara fråga om ett priviligerat stöldbrott, s. k.
Mundraub, där straffet endast är böter upp till 500 DM eller frihetsstraff i
sex veckor.

I
andra hand behandlar § 265 a fripassagerarfallen. Brottet består i att man i
hemlighet begagnar sig av transport på exempelvis tåg eller spårvagn i avsikt
att inte betala.

Slutligen
upptar § 265 a det faU att någon tar sig in på en föreställning eller
inrättning av något slag i avsikt att inte betala. Bestämmelsen tar sikte på
konserter, teaterföreställningar, sportevenemang, badinrättningar, kurparker
etc.

Straffet
för brott mot § 265 a är frihetsstraff i högst ett år eller böter. Försök är
straffbart.

Snyltning
på hotell och restauranger, s. k. Zechprellerei, faller i tysk rätt inte in
under § 265 a utan bestraffas med hjälp av bedrägeriparagrafen. Ett
vilseledande måste således visas vara för handen för att förfarandet skaU vara
straffbart.

2.6.5
Frankrike

De
typiska snyltningsfallen regleras i fransk rätt dels i strafflagen, Code pénal,
§ 401, dels i olika specialstraffrättsliga stadganden. De i § 401 upptagna
fallen sammanfattas under namnet filouterie. Det utmärkande för dessa fall är
att de uppfattas antingen som stöld eller som stöld närstående brott. Det
allmänna bedrägeribroltet, som regleras i § 405, blir således inte på samma
sätt som i tysk och nordisk rätt ett komplement till bestämmelserna om
"fUouterie" i § 401. Bedrägeribrottet kräver i fransk rätt också ett
vUseledande av mera kvalificerat slag och dessutom skall objektet för brottet
vara ett förmögenhetsobjekt av viss, i lagen specificerad karaktär.

Snyltningsbrotten
i § 401 kan delas in i tre kategorier filouterie d'ali-ments eller grivderie,
filouterie de logement och filouterie de carburant. Förstnämnda typ av
snyltning kännetecknas av att någon på ett närings-stäUe låter servera sig och
förtär mat eller dryck med vetskap om sin absoluta oförmåga att betala. För att
brott skaU föreligga krävs sålunda bl. a. oförmåga att betala. Den som kan
betala men av någon anledning

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 24

vägrar
att göra detta begår ej brott. Ej heller föreligger brott om den som smiter
från betalningen skulle kunna betala.

Den
andra i § 401 behandlades typen av snyltning består i, att någon tar in på
hotell eller härbärge och bor där trots vetskap om sin absoluta oförmåga att
betala. Brottet är iWlbordat först då gästen verkligen bebott rummet.
Dessförinnan föreligger försök som ej är straffbart. Ej heller föreligger
brott, om gästen bott på hotellet under längre tid än tio dagar utan att
betala. Har denna tid överskridits, anses hotellvärden själv böra ta ansvaret
för den kredit han bevUjat gästen. Något brott föreligger inte längre.

Den tredje
formen av snyltning tar sikte på tillägnelse av motorbränsle och olja i vissa
fall. Bestämmelsen riktar sig mot den som med vetskap om sin absoluta oförmåga
att betala låter en försäljare tappa bensin eller annat motorbränsle eller olja
i sitt fordon.

Straffet
i de ovannämnda snyltningsfallen är frihetsstraff från sex dagar till sex
månader och böter från 60 franc (F) till 3 600 (F).

Taxiåkning
utan betalning regleras i en särskild lag från år 1926. Enligt art. 1 i denna
lag bestraffas den som tar plats i en taxi med vetskap om sin absoluta oförmåga
att betala. Påföljden för överträdelse av denna bestämmelse är frihetsstraff i
minst sex dagar och högst tre månader och böter från 60 F till 3 600 F.

Beträffande
gratisåkning på tåg finns särskUda föreskrifter i en lag från år 1845 vilken
innehåller ordningsföreskrifter för järnvägarna. I art. 74 § 1 av denna lag
förbjuds envar att stiga på ett tåg utan att vara försedd med biljett i de fall
då biljett skall lösas på stationen. Vidare förbjuds envar att resa i högre
klass än vad biljetten berättigar tUl. Överträdelse härav bestraffas enligt
art. 26 i ett decret av den 23 december 1958 med böter från 400 F till 1 000 F.
Vid återfaU fördubblas böterna. DärtUl kan dömas tUl frihetsstra:ff i minst tio
dagar och högst två månader.

Utöver
de nu nämnda bestämmelserna finns i fransk rätt ett system med avgifter, som
påminner om de svenska kontrollavgifterna. Systemet har fått sin utformning
framför allt genom en ordonnance av den 5 maj 1945 och en arrété av den 2
november 1973. Bestämmelserna innebär att en resenär utan biljett i vissa fall
skaU kunna undgå lagföring genom att omedelbart betala en straffavgift
(indemnité forfaitaire) till vederbörande järnvägstjänsteman. Det får dock
inte i sådana fall föreligga uppenbart bedrägeriförsök.

Det
nu beskrivna systemet är tillämpligt även på spårvagns- och busstrafik. De
offentliga kommunikationerna i Paris regleras av en särskild lagstiftning.

2.6.6
Österrike

I §
467 a i den österrikiska strafflagen behandlas en speciell typ av
snyltningsbrott s. k. PreUerei. Brottet kännetecknas av att någon begag-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 25

nar
offentliga kommunikationsmedel eller bereder sig tillträde till en
föreställning eUer tUlställning av något slag utan att betala. För att brott
skall anses föreligga krävs att gärningsmannen skaffat sig gratis transport
eller gratis tillträde tUl en föreställning "på ett listigt sätt".
Fripassageraren på tåg eller spårvagn anses därför inte ha begått brott om han
endast hållit sig undan konduktören, så att han inte blivit sedd av denne. Av
samma anledning anses brott inte föreligga om någon obemärkt smyger sig in på
en konsert eller ett museum. Avsikten med stadgandet har varit att skapa en
privilegierad form av bedrägeri. "PreUerei" förutsätter att brottet
rör ett ringa belopp. Så snart det rör sig om belopp som ej är ringa skall §
197, bedrägeriparagrafen, tillämpas. I sådana fall måste ett vUseledande
föreligga.

Straffet
för "PreUerei" är frihetsstraff, minst en dag och högst en månad,
eller böter upp tUl 2 500 shUling. För åtal krävs angivelse av målsäganden.

I övriga fall, som i
svensk rätt bedöms som snyltning, t. ex. hotdl-och restaurangsnyltning, måste
enligt österrikisk rätt bedrägeriparagrafen tUlämpas. Det innebär alltså att
ett vilseledande skall kunna påvisas.

Tillgrepp
av varor ur automater betraktas enligt österrikisk rätt som stöld. Det är
härvid likgiltigt, om apparaten bryts upp eller om den förmås att fungera med
hjälp av falska mynt. Däremot anses inte stöld föreligga, om man med hjälp av
falska mynt förmår en automat, som ger en prestation t. ex. en telefonautomat
att fungera. Sådana förfaranden är straffria.

2.6.7
Schweiz

Den
schweiziska strafflagen, som trädde i kraft år 1942 reglerar snyltningsfallen i
två lagrum, art. 150 och art. 151. Båda lagrummen anses vara subsidiära till
den allmänna bedrägeribestämmdsen, art. 148. Detta lagrum tillämpas emellertid
när det gäller snyltning endast i särskilt kvaUficerade fall, t. ex. då
gärningsmannen begagnat sig av speciellt fula knep för att vilseleda eller då
brottet avsett betydande belopp.

Det i art. 150 behandlade
brottet benämns i den tyska texten Zechprellerei och i den franska filouterie
d'auberge. Brottet består däri att någon tar in på hotell eUer pensionat eller
låter servera sig mat eller dryck på ett näringsställe eUer pensionat och sedan
underlåter att betala kontant. Bestämmelsen, anses ha tUlkommit för att täcka
sådana fall, där den allmänna bedrägeriparagrafen inte är användbar, t. ex. det
fallet att gärningsmannen kommit på idén att undandra sig betalningen först
efter det att han påbörjat förtäringen.

De
i art. 151 behandlade snyltningsfallen sammanfattas i den tyska texten under
benämningen Erschleichung einer Leistung och i den franska under benämningen obtention
frauduleuse d'une prestation.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 26

I
första hand behandlas grai:isåkning med tåg; båt och postbuss.
Brottsbeskrivningen förutsätter att man på något sätt i hemlighet tillskansar
sig transporten.

I
andra hand bestraffas de fall där någon tar sig in på en föreställning,
utställning eller liknande tillställning. Trots lagtextens krav att
gärningsmannen skall förskaffa sig tUlträde smygvägen (den Zutritt
ent-schleicht) anses även den som öppet bereder sig tUlträde utan att betala kunna
bestraffas.

Slutiigen
bestraffas enligt art. 151 det s. k. automatbedrägeriet som beskrivs så att
gärningsmannen tillskansar sig en prestation som en automat tillhandahåller.
Om prestati(3nen är en vara eller en prestation av annat slag, t. ex. ett telefonsamtal,
är UkgUtigt. TUlgrepp av varor i en varuautomat bedöms dock som stöld, om det
sker medelst inbrott.

Försök
och medverkan till brott mot art. 150 resp. 151 är straffbara. Båda brotten är
angivelsebrott. Straffet för fullbordat brott är fängelse (från tre dagar tUl
tre år), häkte Haft (från en dag till tre månader) eller böter.

2.6.8
Östtyskland (DDR)

I
östtysk rätt är regleringen av automatmissbruk av särskilt intresse. Denna
"Ordnungswidrigkeit" regleras i ett särskUt lagrum, som behandlar
det fall, att någon begagnar sig av en offentlig automat utan att betala.
Lagrummet tar sikte på såväl varu- och prestationsautomater. Även tillgrepp av
pengar som andra personer stoppat i automaten räknas som automatmissbruk.
Sanktionen för automatmissbruk är tillrättavisning (Verweis) eUer
"Ordnungsstrafe" från 10 tUl 300 mark.

Blir
automaten skadad eller uppbruten, faller gärningen i allmänhet under
strafflagen. De lagrum som härvid blir aktueUa är § 163 (skadegörelse på
socialistisk egendom) r;sp. § 183 (skadegörelse på privat egendom) eller § 158
(stöld av socialistisk egendom) resp. § 177 (stöld av privat egendom).

2.7
Snyltningsbestämmelsens tillämpning

2.7.1
Förövade och polisanmälda fall

Enligt
den officiella kriminalstatistiken (Kriminalstatistik 1968 och 1969, del 1
Polisstatistik) polisanmäldes år 1968 sammanlagt 4 851 och 1969 sammanlagt 4
266 hotell-, restaurang- och taxibedrägerier. Samma år klarades 3 205 resp. 2
816 anmälda sådana snyltningar upp. Emellertid torde såsom senare närmare skall
utvecklas betydligt fler snyltningsbrott komma till polisens kännedom utan att
dessa av skilda anledningar blir registrerade.

Vid
de överläggningar som brottmålsutredningen haft med företrädare för hoteU-,
restaurang- och taxinäringen har framkommit att snylt-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 27

ningen
inte upplevs som något större ekonomiskt problem inom dessa .
verksamhetsområden. Även om detta slag av brott inte så sällan förekommer
måste nämligen förlusterna i samband därmed betraktas som obetydUga i jämförelse
med storleken av den allmänna omsättningen inom de aktueUa
näringsverksamheterna. En orsak till att förlustsiffrorna kunnat hållas nere
har emellertid ansetts vara att flertalet snyltningsbrott klaras upp genom att
kunden självmant betalar i efterhand.

Ett
större problem utgör däremot snyltning på aUmänna samfärdsmedd dvs.
gratisåkning på tåg, tunnelbana, buss o. d. Sådana brott torde förekomma i
mycket stor utsträckning och endast en ringa del leder tUl upptäckt. Det får
ändå anses uteslutet att polisen och de övriga rättsvårdande myndigheterna
skaU kunna ta upp och utreda alla de faU som upptäcks.

En
annan typ av snyltningsbrott som också förekommer i stor omfattning och där
upptäcksfrekvensen är låg är det s. k. automatbedrägeriet. Utvecklingen inom
automathandeln har här skapat nya brottstUlfällen. Ett särskUt utbrett
förfarande har blivit att i s. k. parkeringsautomater stoppa in andra föremål
än mynt.

2.7.2
Hotell- och restaurangsnyltning

I
gällande kollektivavtal för hotell- och restaurangnäringen finns intagen en
föreskrift enligt vilken arbetsgivaren vid förekommande fall av snyltning skall
ersätta den serverande för såväl inbongat belopp som debiterad
serveringsavgift, "dock endast under förutsättning, att den serverande
omedelbart gjort anmälan till vederbörande hovmästare eller då sådan ej finns,
till vederbörande förman om det passerade och i anledning härav av
arbetsgivaren gjorda undersökningar givit vid handen, att den serverande på
grund av tjänsteåliggande skäligen kan anses ha varit urståndsatt att förhindra
det skedda".

Från
restaurangnäringens sida brukar man tala om två olika tUlväga-gångssätt vid
snyltning. I det ena fallet avlägsnar sig gästen utan att göra rätt för sig
medan han i det andra fallet, då han oftast är berusad, sitter kvar vid bordet
men förklarar att han inte kan eUer viU betala för den intagna förtäringen.

På
restauranghåll bedöms det som meningslöst att polisanmäla smit-ningsfallen och
man avstår därför i regel från detta, i varje fall om notan upptar mindre belopp.
Skulle däremot gästen bli igenkänd vid ett senare tiUfälle kan det bli tal om
ingripande från restaurangens sida och eventueUt även om polisanmälan.

Vid
den andra typen av snyltning beror det på omständigheterna om polisanmälan
sker. Restaurangerna torde alltid ge anstånd med betalningen i de fall då
gästen är känd eller kan styrka sin identitet och lämna en godtagbar
förklaring tUl varför han inte kan betala. Vissa restauranger använder sig av
tryckta betalningsförbindelser som gästen får

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 28

underteckna
varvid han förbinder sig att senast å angiven dag erlägga notans belopp vid
äventyr att polisanmälan annars kommer att göras.

Polisanmälan
sker i första hand beträffande sådana gäster som i allmänhet under rusets
inflytande ställer tUl bråk eller är påstridiga och förolämpar personalen t.
ex. under förmenande att de inte avser att betala vad som satts upp på notan.
Som regel får sådana uppträden tUl följd att polis kallas till platsen och tar
hand om gästen. Restaurangerna brukar även tUlkalla polis då gästen inte kan
legitimera sig eller styrka sin identitet eUer när han inte kan göra troligt
att han haft gUtiga skäl för att ej betala. Det förekommer på vissa håll att
polisen, då förutsättningar finns, försöker förmå gästen att göra rätt för
sig. Om detta lyckas brukar restaurangen inte :fullfölja sin brottsanmälan och
polisen avstår därför från att göra något ingripande. Det vanligaste torde dock
vara att polisen tar med sig gästen tUl polisstationen, där förhör hålls eller
denne i förekommande fall placeras i fylleriarrest.

Äv
det anförda framgår att urvalet av de personer som blir polisanmälda och
eventuellt omhändertagna av polisen för restaurangsnyltning generellt sett
följer vissa bestämda linjer. I ett följande avsnitt skall närmare belysas
vilken kategori av människor som i allmänhet blir lagförda för snyltningsbrott.

Beträffande
hotdlsnyltningen kan sägas att vad som tidigare anförts om
restaurangsnyltningen i allt väsentligt även gäller denna form av snyltning. I
aUmänhet rör det sig dock här om högre belopp och brottet sätts ej sällan i
system. Eftersom gästerna skrivs in i hotellens liggare finns möjligheter att
genom brev och inkasso kräva dem som smiter från betalningen. De flesta hotell
försöker i allmänhet att driva in sin fordran på sådan frivillig väg innan
polisanmälan sker. Det visar sig emdlertid ofta vara svårt alt brevledes nå den
som smitit från hotellet och många av kravbreven returneras som obeställbara.
Till klientelet av holellsmitare hör till viss del utlänningar som tillfälligt
uppehåller sig i landet. Hotellen i Sverige tillämpar inte den utomlands ofta
förekommande ordningen att infordra gästernas pass i samband med inskrivningen.

2.7.3
Taxisnyltning

Taxisnyltning
förekommer främst i storstäderna. Man räknar sålunda i Stockholm med att någon
taxiförare så gott som dagligen utsätts för detta brott. I sådana orter där
taxiförarna i mindre utsträckning har att betjäna obekanta personer är brottet
däremot relativt sällsynt.

Om
man enbart ser till den ekonomiska skadan medför snyltningen inget större
problem man räknar i de största städerna med högst någon promUle av den
totala omsättningen. Varje snyltningsfall orsakar emellertid taxiföraren
betydande tidsförlust och obehag, t. ex. viss väntetid innan det står klart
att en passagerare, som lämnat taxin för att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 29

enligt
uppgift uträtta ett ärende, i stället har smitit. Man måste också räkna med tid
för efterspaning av passageraren, tid för anmälan och kanske målsagandeförhör
m. m. Vanligen tillgår snyltningen så att kunden, som ofta är berusad, efter
körningen förklarar att han inte kan betala, t. ex. därför att han förlorat sin
plånbok eller gjort slut på pengarna. Är kunden känd av taxiföraren kan han få
anstånd med betalningen tUl senare tidpunkt. I allmänhet leder emellertid
betalningsvägran tUl att taxiföraren kör kunden tUl närmaste polisstation,
anmäler snyltningen och överlämnar vederbörande till polisen. Det förekommer
också i vissa städer att taxiföraren i stället för betalning erbjuds och tar
emot pant av kunden. I de flesta fall anses dock de oinlösta panterna sakna
värde. Vederbörande taxiförare får själv ta hand om dem.

En
annan form av snyltning består i att taxiföraren ombeds stanna bUen för att
kunden skall kunna uträtta ett ärende, varefter denne går in i en port och
försvinner.

Under
senare tid har en ny typ av taxisnyltning börjat uppträda i storstäderna. Den
kännetecknas av att kunden, då föraren på grund av trafikförhållandena måste
sakta farten och kanske köra in till trottoarkanten, rycker upp bUdörren och
rusar från platsen.

Sammanfattningsvis
kan sägas att taxiförarnas benägenhet att polisanmäla inträffade fall av
snyltning varierar. På orter där polisens resurser är särskUt ansträngda anser
många förare det inte vara mödan värt att polisanmäla smitningar, åtminstone om
han själv inte kan ge någon ledtråd för att klara upp brottet.

Såväl
taxiägaren som föraren gör ekonomisk förlust av en polisanmälan, taxiägaren
genom att han måste räkna med uteblivna körningar under den tid som tas i
anspråk för brottsanmälan m. m. och föraren genom förlorad rörlig inkomst av
nya körningar och dricks under samma tid.

2.7.4
Snyltning på tåg

I
fråga om snyltning från färdavgift på tåg gäller att en betydande del av denna
typ av brott aldrig upptäcks. Anledningen härtill är att det för upptäckt i
dessa fall fordras mycket noggrann kontroll och att den kontroll som normalt
görs under färden av naturliga skäl aldrig kan bli fullständig.

Föreskrifter
om vilka åtgärder som tågbefälet skall vidta mot en person som anträffas på
tåg utan att ha föreskriven färdbiljett finns i statens järnvägars
författningar (SJF 610, transport av personer, art. 257 259; SJF 880,
personexpediering, art. 318322).

Den
resande som självmant vid första biljettkontroll anmäler att han inte har
färdbiljett skall enligt nu nämnda föreskrifter ges möjlighet att

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 30

lösa
sådan utan särskilt tUlägg. Om vederbörande inte kan betala får han under vissa
förutsättningar följa med tåget, nämligen om han undertecknar en s. k.
betalningsförbindelse enligt vilken han förbinder sig att senast viss angiven
dag erlägga avgiften för resan. För att en sådan förbindelse skall få, utfärdas
krävs att den resandes uppgifter om anledningen till att han saknar biljett
förefaller vara trovärdiga. Vidare skall den resande, om han inte är känd
kunna visa upp giltig legitimation med foto. Slutligen gäller även den
förutsättningen att det skulle vålla den resande avsevärd olägenhet om han
nekades följa med tåget.

Om en tågresenär anträffas
utan biljett t. ex. vid en omkontroll utan att han själv dessförinnan har
anmält att han saknar färdbiljett, uttas dels avgift för enkel bUjett från
station dit giltig biljett eventueUt innehafts eller om den obetalad(;
färdsträckan inte med säkerhet kan fastställas från tågets utgångsstation,
dels en kontrollavgift om 35 kr.

I
fall då resenären inte kan betala dessa avgifter skrivs "rapport om resa
som företagits utan giltig färdbUjett". Den resande avvisas sedan på
lämplig station och överlämnas där till stationspersonalen för vidare åtgärder.
Det kan då bli fråga om polisanmälan eller att inhämta närmare upplysningar om
den misstänktes person för att undersöka möjligheten till betalning på civil
väg. EventueUt kan polisens medverkan begäras för identifieringen.

Det
torde många gånger vara en mycket grannlaga uppgift för tågpersonalen att
avgöra om en person som saknar färdbiljett skall betraktas som snyltare eller
ej. I de flesta fallen godtas resenärens förklaringar varefter han får lösa
eiforderlig biljett eUer eventuellt underteckna en betalningsförbindelse. Från
SJ:s sida försöker man således att om möjligt undvika polisanmälan, då
resenärer anträffas utan färdbUjett eller med ogiltig sådan. Det anses ligga i
företagets intresse att gå smidigt fram och skapa så gott förhållande som
möjligt till kunderna. I den mån resanden får underteckna en
betalningsförbindelse så uppkommer ett kreditavtal mellan SJ och honom. SJ
anser sig därmed böra avstå från att ingripa på straff rättslig väg genom
polisanmälan. Företaget bevakar att fordringen drivs in.

Vad
nu sagts kan belysas méd följande siffror. Enligt uppgift anmäldes tiU SJ:s
centralförvaltning under tiden juni 196931 oktober 1971 att sammanlagt 2 991
personer, som vid kontroll visat sig sakna biljett, inte hade haft medel att
lösa sådan. Av dem fick 2 944 underteckna betalningsförbindelse och endast 47
blev avvisade och rapporterades, dvs. bedömdes som "tjuvåkare".
Därmed är inte sagt att dessa 47 personer också blev polisanmälda. Praxis i
fråga om polisanmälan varierar mellan de olika stationerna. Äv de nämnda 2 991
personerna beräknas 67 9o ha gjort rätt för sig enligt betalningsförbindelsen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1915/16:148 31

2.7.5
Snyltning med lokala trafikmedel

Lokala
trafikföretag har i likhet med SJ ansett det nödvändigt och önskvärt att
ersätta det straffrättsliga ingripandet mot "tjuvåkning" med andra
åtgärder. I bl. a. de största städerna tiUämpas därför ett system som innebär
att en särskild kontroUavgift tas ut när en resande anträffas utan giltigt
färdbevis.

Stockholms
lokaltrafik

Systemet
med kontrollavgift infördes vid AB Stockholms lokaltrafik (SL) den 1 december
1957 och har stöd i av länsstyrelsen utfärdade ordningsstadgar för spårvägs-
och busstrafiken inom Stockholms län och för tunnelbanetrafiken i Stockholm.
Enligt kungördseii den 12 december 1973 nr 440, har länsstyrelsen lämnat vissa
föreskrifter om beford-ringsavgifterna. Äv dessa framgår bl. a. att den som vid
kontroll inte kan förete giltigt färdbevis får påföras en förhöjd färdavgift.
Denna utgör 10 kr. i sådana fall då färdsträckan överskridits i förhållande
tUl vad uppvisat färdbevis anger men där avgiften för den sålunda tillkommande
färdsträckan understiger 2 kr. 50 öre är den aktuella avgiften högre och utgör
då liksom i fall då trafikanten helt saknar färdbevis 20 kr. Endast om
trafikant kan lämna en tillfredsställande förklaring till att han inte kunnat
förete giltigt färdbevis, skall den särskUda avgiften ej tas ut.

KontroUen
vid SL utövas av särskilt utbildad personal. Under år 1970 kontrollerades 2 %
av det totala antalet trafikanter och inkasserades ca 300 000 kr. i
kontrollavgifter.

Kontrollgruppens personal
har inte till uppgift att söka bedöma om de enskilda resenärer som påträffas
vid kontrollerna gör sig skyldiga till bedrägeri eller snyltning.
Kontrollanterna skall endast avgöra om färdbeviset är gUtigt eller ogUtigt.
Saknas färdbevis eller är det uppvisade beviset ogiltigt skall kontrollavgift
erläggas. Denna skall inte betraktas som någon straffavgift utan utgör en
förhöjd färdavgift. Om trafikanten kan uppge tillfredsställande förklaring tUl
att han saknar gUtigt färdbevis (t. ex. bristande lokalkännedom) avstår man
från att ta ut kontrollavgiften. Endast i fall då det kan misstänkas att
förfarandet satts i system (t. ex. genom att resenären plockat upp
bortkastade, redan begagnade biljetter och använder dem för nya resor eller
företer förfalskade bUjetter eller s. k. 70-kort) eller om det är fråga om
annat allvarligare missbruk, överlämnas ärendet till polisen.

Förmodligen
torde en mycket stor del av de fall som leder tUl att kontrollavgift tas ut
inte fylla rekvisiten för brottslig gärning. Området för polisanmälan blir
därför snävt avgränsat. Vidare synes den allmänna uppfattningen vara att sådan
anmälan i de allra flesta fall kan undvaras även om förutsättningar .finns för
straffrättsUgt ingripande. Kontrollavgiften kommer i dessa faU att ersätta
straffet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 32

Andra
trafikföretag

Bland
andra trafikföretag som infört systemet med kontrollavgift kan nämnas Göteborgs
spårvägar. I dess av länsstyrelsen fastställda taxa finns intagen en
föreskrift enligt vUken "resande, som vid kontroll påträffas utan giltig
färdbiljett eller annat giltigt färdbevis må avkrävas en särskild avgift
kontroUavgift vilken berättigar till fortsatt resa med samma vagn längst till
linjens ändhållplats. Kontrollavgiften skall utgöra 10 kr. för den som vid
kontroll visas ha åkt längre än bUjetten medger och 30 kr. för den som i övrigt
saknar gUtigt färdbevis. En expeditionsavgift av 5 kronor skall erläggas då
kontroUavgif-ten ej betalas i omedelbar anslutning tUl resan."

Kontrollen
vid Göteborgs spårvägar utförs av personal som utbildas internt inom
företaget. Under år 1971 kontrollerades sammanlagt

1
298 406 passagerare. Äv dessa
saknade 21 851 dvs. 1,68 % av de kontroUerade giltigt färdbevis.
KontroUavgift om 10 kr. krävdes i

2
219 fall och en avgift om 30
kr. i 19 632 fall. Av de personer som sålunda avkrävdes kontroUavgift under
året kunde eller ville 16 706 inte betala kontant. Av dem har 4 426 (26,5 %)
betalat efter krav, i 2 989 faU (17,9 %) har kravbrevet returnerats, 8 822
(52,8 %) har un-deriåtit att betala, 310 faU (1,8 %) har skrivits av och 159 (1,0
%) har i efterhand uppvisat kort, varigenom företaget avstått från att ta ut avgiften.

Enligt
överenskommelse som träffats mellan Göteborgs spårvägar, och polisens
bedrägerirotd skall polisanmälan för bedrägligt beteende ske endast i sådana
fall, då resande under de två senaste åren vid minst sex restillfällen
ertappats utan gUtigt färdbevis av kontrollant.

Enligt
taxebestämmelserna för Malmö lokaltrafik gäller att resande, som saknar giltigt
färdbevis och inte kan ange godtagbara skäl därtUl, skall lösa en
kontrollbiljett som dateras och undertecknas av trafikförman. Kontrollavgiften
är 5 kr. Någon polisanmälan sker inte i dessa fall.

I
Malmö är sålunda uttagandet av kontrollavgift begränsat till sådana fall där
trafikanten ej kan visa upp biljett. Däremot uttas inte kontrollavgift vid s.
k. överåkning, dvs. när resanden åker längre än vad biljetten medger. Om en
trafikant ertappas med sådan överåkning tar konduktören ut ny avgift för
fortsatt resa.

Systemet
med kontrollavgift har tUlämpats i Malmö sedan år 1968. Det förekommer sällan
att sådan avgift tas ut. Däremot är det vanligare att ny avgift tas ut för
överål:ning.

Vid
Helsingborgs Trafikverk tillämpas den ordningen att man stiger på bussarna
baktill och betalar färdavgiften framme hos föraren vid avstigningen. Om
trafikanten därvid säger att han saknar pengar till betalning, får han lämna
namn och adress tUl föraren. Han

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 33

får
sedan en blankett på vilken anges att betalning av färdavgiften skall ske till
trafikexpeditionen inom 30 dagar. Om betalning ej sker inom denna tid, uttas en
expeditionsavgift om 2 kr. jämte färdavgift. Om den resande krävts i civU
ordning utan att göra rätt för sig kan saken anmälas till polis.

Det
beräknas att ca 2000 personer om året underlåter att betala färdavgiften i
Helsingborg. Av dem betalar ca 1 600 utan krav. Omkring en tredjedel av de
övriga som krävs uppger felaktig adress. Företagets förlust blir ca 800900 kr.
per år. Polisanmälan sker så gott som aldrig.

2.7.6
Andra typer av snyltning

Utöver
de nu behandlade typerna av snyltning omfattar bestämmelsen om bedrägligt
beteende enligt 9 kap. 2 § andra stycket BrB som tidigare nämnts även
automatsnyltning, s. k. plankning och snyltning mot vissa andra serviceutövare,
t. ex. tandläkare eller frisör.

Automatsnyltning

Försäljning
med varuautomater har ökat kraftigt under de senaste decennierna, vilket bl. a.
beror på genomförda strukturrationaliseringar inom handeln.

Automatsnyltning
torde numera förekomma i relativt stor omfattning även om sådana brott sällan
anmäls tUl polisen av den anledningen att förutsättningarna att klara upp dem i
flertalet fall bedöms vara i det närmaste obefintliga.

På
många håll upplever man emellertid automatmissbruket som ett allvarligt hot mot
verksamheten. Så har t. ex. åtskilliga tobaksautomater tagits ned och det
förekommer få nyinstallationer på grund av risken för bl. a. inbrott. Ändra
varusortiment t. ex. sanitetsvaror och preventivmedel säljs dock
fortfarande i stor utsträckning genom automat. På vissa håll har särskUda
"automatshops" inrättats vari kunderna erbjuds en riklig sortering av
matvaror och andra nyttigheter. Under senare år har andra typer av
varuautomater med avancerad mekanik fått stor utbredning, t. ex.
bensinautomater med sedelintag.

Särskilda
problem medför sådana automater som tillhandahåller tjänster, t. ex. telefon-,
gas- och elautomater. I många fall måste de lämnas utan tiUsyn och risken för
missbruk anses vara stor.

Det
förekommer relativt ofta att felaktiga mynt eller andra obehöriga föremål
används i parkeringsautomater. De förefaller dock som om det främst är i de
största städerna som missbruket upplevs som ett problem av mera betydande
omfattning. I Göteborg fick man vid tömningen av automater under första
kvartalet 1972 in ca 1,6 milj. kronor vilket torde motsvara 34 miljoner mynt.
Vid tömningen påträffades 24 000 poletter och främmande mynt. Användningen av
poletter

3
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 148

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 34

anges ha ökat under senare år samtidigt som olika spelautomater
kommit alltmera i bruk.

Gatukontoret i Stockholm har rapporterat betydande problem
med automatmissbruket. Man räknar med att parkeringsautomater vid,tömning ger
drygt 1 miljon kr. i månaden. På grund av att främmande mynt eller eljest
obehöriga föremål, på: vilka det finns en rik provkarta, stoppas i automaterna
uppgår förlusten till ca 12 000 kr. i månaden. Eftersom gatukontoret är i färd
med att bygga om alla automater till sådana med enbart enkronasinkast, befarar
kontoret att missbruket med metallplåtar av enkronasstorlek kommer att
ytterligare accentueras.

Plankning

Man torde kunna utgå ifrån att s. k. plankning in på
nöjesfält, idrottsplatser osv. främst förekommer bland barn och ungdom medan
vuxna människor mindre säUan gör sig skyldiga till denna form av snyltningsbrott.

Det torde vidare stå klart att upptäckten av ett
plankningsfall numera mycket sällan leder tiU polisanmälan, åtminstone inte i
storstäderna. Den normala åtgärden bUr i stäUet att den som svarar för
ordningen nöjer sig med att avvisa vederbörande från lokalen eller området, om
något ingripande överhuvudtaget anses erforderligt. I den mån det blir fråga om
poUsanmälan torde snyltningen i allmänhet vara förenad med annat brott, t. ex.
fylleri eller våldsamt motstånd i samband med gripandet.

Snyltning mot vissa särskilda yrkesutövare

Till denna form av snyltning har som tidigare nämnts
hänförts vissa andra fall som innebär att någon underlåter att göra rätt för
sig efter att ha tillgodogjort sig viss behandling, tjänst e. d., som lämnats
under förutsättning av kontant betalning. Det normala torde vara att den som
utför tjänsten (t. ex. tandläkare eller frisör) medger kredit, om betalning
inte kan erlägggas omedelbart och att fordringen därefter bevakas på
civUrättslig väg. Troligen är de flesta människor ej heller medvetna om att
underlåtenhet att betala i dessa fall kan leda till straffrättsliga påföljder.

Såvitt brottmålsutredningen har kunnat utröna förekommer
det ytterst sällan alt fall av denna typ blir polisanmälda.

2.7.7 Polisens handläggning av snyltningsbrott

Snyltning hör som tidigare nämnts under allmänt åtal och
enligt gällande bestämmelser är polisen därför i princip skyldig att inleda
förundersökning så snart anledning förekommer att anta att ett sådant brott har
blivit begånget. I de flesta fallen är det genom en anmälan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 35

från
målsäganden som snyltningsbrottet kommer till polisens kännedom.

Av
vad som tidigare anförts framgår att frågan huruvida polisanmälan skall ske
ofta blir beroende av målsägandens diskretionära prövning. I sådana fall då
anmälan gjorts i omedelbar anslutning tUl brottet torde man därför i regel
kunna utgå ifrån att den misstänkte, som vägrat eller inte kunnat betala för
sig, av målsäganden bedömts ej vara kreditvärdig. I fall åter då anmälan skett
skriftligen i efterhand kan det vidare förutsättas att målsäganden ofta först
gett den misstänkte möjlighet att självmant betala vUket dock inte lett till
resultat.

Vad
angår polisens agerande efter det att en brottsanmälan gjorts har
brottsmålsutredningen ej vunnit någon enhetiig linje i polisens handlingssätt.
På vissa håll tillämpas sålunda strikt den linjen att polisanmälan alltid
skall tas upp och ärendet ha sin gång, oavsett om saken görs upp mellan
parterna. På andra håll däremot har en betalning i efterhand ofta ansetts
motivera att ärendet skrivs av.

Det
sistnämnda tillvägagångssättet tycks bl. a. användas i de största städerna där
polisen av praktiska skäl ansett sig böra förenkla handläggningsrutinen vid
mindre lagöverträdelser.

Inom
vissa polisdistrikt anser sig polisen kunna gå ännu längre i informell
handläggnmg av anmälda brott av ifrågavarande slag. När en anmälan kommer in
till polisen görs sålunda till en början bara en minnesanteckning därom
varefter man väntar med att registrera ärendet till dess man konstaterat, att
den anmälde inte betalat för sig i efterhand. Polisen kan på detta sätt
"ligga på" en anmälan i flera dagar. I aUmänhet tar målsäganden
sedermera kontakt med poUsen och meddelar att betalning ägt rum men det
förekommer också att polisen icke medverkar till att en uppgörelse skall komma
till stånd. Så snart det i ett enskilt fall står klart att målsäganden inte
längre har något anspråk, rivs minnesanteckningen och anmälan kommer aldrig in
i kriminalstatistiken. Visar det sig emeUertid efter en tid att skulden
förblivit oreglerad, diarieförs anmälan och brottet utreds i vanlig ordning.

Några
uppgifter om hur vanligt nyss skildrade förfaringssätt med en vilande anmälan
är finns inte, men sannolikt praktiseras det på många håll med målsägandenas
goda minne. Hotet om straffrättsliga åtgärder kan vara ett effektivt
påtryckningsmedel då det gäUer att förmå gärningsmannen att göra rätt för sig
och detta hot måste bli särskilt påtagligt, om anmälan hålls vilande på
polisstationen. Orsaken tUl att polisen i vissa fall agerar på detta informella
sätt torde främst ha sin grund i praktiska hänsyn men kan sannolikt tiU en del
även sökas i uppfattningen att en underlåten betalning som rättas i efterhand
knappas-t kan betraktas som ett brott.

I
och med att en polisanmälan tas upp, inleds förundersökningen. Erfarenheten
visar att den misstänkte i relativt stor utsträckning för-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 36

nekar
snyltningsbrott under förundersökrungen. För att ett sådant brott skall anses
föreligga måste visas dels att de objektiva rekvisiten är uppfyUda
(begagnandet av nyttigheten, tillhandahållandet mot kontant betalning,
underlåtenheten att betala) dels att gämingsmarmen haft snylt-ningsuppsåt.

Invändningarna
från den misstänktes sida gäller ofta sistnämnda subjektiva rekvisit. Det
förekommer sålunda inte sällan att den nuss-tänkte gör gäUande att han hela
tiden avsåg att göra rätt för sig men att han vid betalningstillfället
upptäckte att han glömt eller tappat plånboken, ej hade pengar innestående på
checkkontot e. d. Om den som gör sådana invändningar dessutom kan visa att han
kan skaffa fram pengar och göra rätt för sig, anses det vara svårt att styrka
brottsuppsåt. Det torde därför i förevarande fall finnas relativt stort
utrynime för avskrivning av anmälda snyltningsbrott.

I en undersökning som
företagits angående hoteU-, restaurang- och taxibedrägerier i Stockholm år 1967
hade ett urval av 540 inkomna anmälningar om sådana brott granskats. Av
undersökningen framgår att poUsen klarade upp 434 fall (80,4 %). Av dessa blev
84 (19,4 %) av-. skrivna under förundersökningen. I 64 fall (76,2 %) hade
beslutet föregåtts av friviUig betalning, i 12 fall (14,3 %) hade betalning ej
erlagts och i 8 faU (9,5 %) saknades uppgift om eventueU betalrung.

Betydligt
högre andel avskrivna fall redovisas från Malmö enligt en där gjord
undersökning "Snyltningsbrottens behandling inom Malmö
polisdistrikt".2 Av 311 anmälningar om hotell-, restaurang- och taxisnyltning
år 1967 klarades 217 upp. Av dem hade 135 (62 %) skrivits av under
förundersökningen. Det framgår också att avskrivningsbesluten i stor
utsträcknmg här haft samband med att den misstänkte gjort rätt för sig i
efterhand. I 65 av 69 avskrivna taxisnyltningar har den misstänkte sålunda
betalat körlegan hos polisen, varefter ärendet skrivits av med anteckning att
brott ej förelegat. Motsvarande har gällt 43 av 46 avskrivna anmälningar om
restaurangsnyltning.

De
skUlnader som de gjorda undersökningarna visar mellan förhåUandena i Stockholm
och Malmö kan eventuellt ha sin förklaring i att man vid stockholmspolisen i
större utsträckning försöker klara upp saken utan att polisanmälan registreras,
varför antalet formella avskrivningsbeslut blir mindre. Det kan även förhålla sig
så att polisen i Stockholm i högre grad överlåter åt åklagarna att meddela
avskrivningsbeslut.

2.7.8
Åklagarens handläggning av snyltningsbrott

Vid
de sammanträden som brottmålsutredningen haft med åklagarmyndigheter har man
från åklagarhåll uppgivit att det inte sällan är

1
"Stockholmsundersökningen", se nedan s. 39.

=
Ryfors, Snyltningsbrottens behandling inom Malmö polisdistrikt. Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 37

svårt
att styrka snyltningsuppsåt. Detta gäller i synnerhet i sådana fall då den
misstänkte förnekar snyltningsuppsåt och det utreds att han i efterhand gjort
rätt för sig. Ett annat fall kan vara att den misstänkte t. ex. varit i
sällskap med andra personer på restaurang och uppgivit att någon av de övriga i
sällskapet sagt att han skall betala notan.

Erfarenheten
visar sålunda att åklagaren ofta inte anser sig kunna lämna sådana förklaringar
utan avseende, i varje fall om invändningarna inte helt kan antas sakna grund,
samt att det har betydelse för hans bedömning i vad mån den misstänkte haft
ekonomiska möjligheter att göra rätt för sig. Detta förhållande torde i sin tur
leda till att de personer som efter avslutad förundersökning åtalas för
hotell-, restaurang-och taxisnyltning tUl stor dd är sådana som lever under
oordnade förhållanden, uppvisar tidigare kriminalitet och är medellösa,
omständigheter som ensamma eller sammantagna anses tala mot den misstänktes
uppgifter att han handlat utan snyltningsuppsåt.

I
de fall då åklagaren funnit att brott föreligger Och att någon skäligen kan
misstänkas för att ha förövat detta skall han alltså om tillräckliga skäl för
åtal föreligger som regel väcka åtal mot den misstänkte. Som tidigare nämnts
har åklagaren emeUertid möjlighet att meddela åtalsunderlåtdse enligt vissa
lagbestämmelser. Av kriminalstatistiken för år 1970 (Kruninalstatistik 1970 del
2 Domstols- och åklagarstatistik) framgår även att åklagarna i nära en
fjärdedel av antalet avgjorda fall begagnat sig av möjligheten av
åtalsunderlåtdse för brott mot 9 kap. 2 § BrB (sålunda även i andra fall än
snyltning).

Äv den tidigare lämnade
redogörelsen för gällande rätt framgår också att åklagaren i förevarande fall
har möjlighet att utfärda ett strafföreläggande i stället för åtal inför
domstol. Gjorda undersökningar visar emellertid att institutet
strafföreläggande i praktiken bara tUl-. grips i begränsad omfattning när det
gäller snyltningsbrott. Anledningen härtill torde vara att en stor del av dem
som är misstänkta för snyltning förnekar brott, varför de sannolikt inte
heller är beredda att godkänna ett föreläggande. Andra skäl kan vara att
målsäganden för talan om enskilt anspråk, vilket utesluter en tillämpning av
institutet, eller att åtalet omfattar även andra brott än den aktuella
snyltningen.'

Det
normala torde sålunda vara att åklagaren i de fall då han finner att brottet
bör beivras väcker åtal vid domstol. Strafföreläggande används i stort sett
endast då brottet avser plankning, tjuvåkning eller mindre taxisnyltning.

2.7.9
Domstolens avgörande

Som
framgår av föregående redogörelse är det antal uppklarade snyltningsfall som
når domstol starkt reducerat genom en fortiöpande avtrappning. Av
stockholmsundersökningen framgår sålunda att endast omkring hälften av de i
undersökningen ingående polisanmälda

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 38

snyltningsbrotten
blir lagförda. Denna lagföring sker som tidigare nämnts som regel genom att
åtal väcks vid domstol. Resultatet av malmöundersökningen visar en ännu
krjiftigare nertrappning. Av 319 anmälda brott kunde 217 klaras upp. 135 skrevs
av hos polisen och 82 överlämnades tUl åklagaren. Endast 34 av dem ledde tUl
lagföring och dom.

Vilken
typ av påföljd som är mest förekommande vid snyltningsbrott framgår av en av
brottmålsutredningen gjord och i betänkandet (SOU 1971: 10) Snatteri redovisad
undersökning av avdömda fall av snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt år
1968. Denna undersökning tog sikte på sådana personer som enbart dömts för ett
eller flera mindre förmögenhetsbrott eller sådant brott i kombination med annat
rent bötesbrott. Undersökningen visade att 791 personer dömts för enbart
bedrägligt beteende (varav 576 avsåg snyltnmg), 2 för bedrägligt beteende
jämte undandräkt och 153 för bedrägligt beteende (varav 103 avsåg snyltning)
jämte annat bötesbrott, sammanlagt alltså 946 fall. Av de 679 personer som
dömdes för snyltning fick 3 fängelse, 1 skyddstillsyn och 10 överlämnades till
särskUd vård. I 41 fall tiUämpades 34 kap. 1 § BrB (dvs. domstolen förordnade
att tidigare ådömd påföljd skulle avse även det nu aktuella brottet). Övriga
dömdes till böter.

Undersökningen
visar att snyltningsbrott regelmässigt uppfattas som ett bötesbrott, i varje
fall om det med hänsyn tUl värdet och övriga omständigheter bedöms endast som
bedrägligt beteende. Åtalet kan emellertid, vilket inte sällan är fallet,
omfatta även andra brott än snyltning varvid andra påföljder än böter blir
vanliga.

I
den tidigare nämnda stockholmsundersökningen påvisades att av 190 ådömda
hotell-, restaurang- och taxibedrägerier föranledde 22 % fängelse, 19 %
skyddstillsyn, 4 % internering, 13 % överlämnades tUl särskild vård, 2 %
villkorlig dom samt 41 % böter. Det framgick emellertid också att i endast 63
av de avdömda faUen (33,2 %) var snyltningsbrottet inte förenat med annat
brott.

Av
det redovisade siffermaterialet framgår sålunda att de snyltningsfall som
avgörs av domstol i stor utsträckning begås av personer med annan kriminell
belastning. Detta torde också vara en bidragande orsak till att gärningarna
just i dessa faU lett tUl rättegång.

2.8
Några uppgifter om förövarna av snyltning

2.8.1
Informationskällor

TUl
en början måste konstateras att de upplysningar om personerna bakom
snyltningsbrotten som kan hämtas ur den allmänna krimuial-statistiken är mycket
knapphändiga. Närmare informationer om snylt-ningsklientdet måste därför
söka:> ur andra källor. Av mtresse i detta avseende är därvid de
undersökningar av snyltningsbrotten som under

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 39

senare
år gjorts vid de juridiska fakulteterna inom ramen för s. k. fördjupade
studier och som redovisats i form av uppsatser. Bland dessa återfinns den
tidigare omnämnda stockholmsundersökningen. Även om denna undersökning får
antas ha utförts på ett från statistisk-so--ciologisk synpunkt betryggande sätt
måste emellertid vissa reservationer göras.

För
det första kommer som tidigare påvisats åtskiUiga fall av snyltning aldrig
till polisens kännedom eftersom målsäganden själv klarar upp saken eller av
olika skäl underlåter att göra någon polisanmälan. Detta medför att man på goda
grunder kan anta att tUlgängliga uppgifter om de snyltare som polisanmälts och
lagförts inte är representativa för det verkliga klientelet av snyltare. Som
tidigare framhållits förekommer här en utpräglad sdektionsprocess, enligt
vUken gärningsmannens ekonomiska och sociala viUkor har en avgörande betydelse
för frågan, om det inträffade skall leda till straffrättsliga åtgärder.

Vidare
bör framhållas att den refererade undersökningen avser förhållandena i
Stockholm och att det inte kan uteslutas att situationen är något annorlunda på
andra orter eUer att det i övrigt förekommer lokala variationer i fråga om
klientelets sammansättning.

Ytterligare
en reservation bör göras i fråga om utvärderingen av det sålunda insamlade
materialet. Det avser i huvudsak hotell-, restaurang-och taxifallen medan
motsvarande uppgifter när det gäller övriga typer av snyltning i stort sett
saknas. Det framstår vidare som saimolikt att de data som hänförs till hotell-,
restaurang- och taxisnyltare inte utan vidare kan appliceras på sådana personår
som t. ex. gör sig skyldiga till tjuvåkning eller plankning.

2.8.2
Skadans värde vid snyltning

Av
den tidigare nämnda stockholmsundersökningen framgår att i de fall, då den
misstänkte åtalats och dömts för brottet (190 fall) eUer meddelats
åtalsunderlåtdse (20 faU) ligger det värde som gärningen avser i drygt 50 %
under 200 kr. vid hoteUsnyltning, i drygt 50 % under 50 kr. vid
restaurangsnyltning och i närmare 75 % under 20 kr. vid taxisnyltning.

Trots
att snyltningsbrotten sålunda i flertalet fall avsett jämförelsevis små belopp
visar undersökningen att de som dömts för brottet till 94 % saknat möjlighet
att betala för sig vid anmälningstillfället och att endast en liten del av dem
(4,3 %) betalat under tiden fram tUl domen. Möjlighet att betala har däremot
flertalet av de personer haft mot vilka brottsanmälan inte lett till fällande
dom, därför att målet avskrivits under eller efter förundersökningen eller på
grund av att åtalet ogillats.

'
Ömström, Hotell-, restaurang- och droskbedrägerier anmälda i Stockholm 1967.
Kriminalvetenskapliga institutet vid Stockholms universitet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 40

I
det föregående har också visats att dessa personer ej sällan gjort rätt för sig
efter det att polisanmälan ingetts.

Att
de avdömda snyltnuigsbrotten i regel avsett så ringa ekonomiska värden kan, i
betraktande av att så få av de dömda gjort rätt för sig i efterhand varigenom
åtal sannolikt ofta skulle ha kunnat undvikas tas som ytterligare ett tecken
på att de som hamnar inför domstol till stor del tillhör ett socialt
handikappat klientel.

2.8.3
Uppgifter angående personerna

Stockholmsundersökningen
visar att av 164 personer, som dömts för hotell-, restaurang- och taxisnyltning
år 1967, hade 139 (84,8 %) gjort sig skyldiga till endast ett sådant brott.
Dessa personer hänförs i det-följande tiU grupp I. De övriga personerna som
dömts för mer än ett snyltningsbrott hänförs till grupp II.

I
fråga om könsfördelningen framgår att närmare en femtedel av de dömda snyltarna
i båda grupperna är kvinnor, alltså en ganska normal fördelning vid
förmögenhetsbrott.

Beträffande
åldersfördelningen gäller att något mer än en femtedel av de dömda i grupp I
var under 25 år, drygt en tredjedel över 40 år varav mer än hälften mellan 40
och 50 år. Här föreligger alltså en klar förskjutning mot högre åldrar. Antalet
personer under 20 år är i båda grupperna ca 8 %.

Enigt
den allmänna befolkningsstatistiken gäller i fråga om civilstånd att ca 2/3 i
åldrarna över 15 år är gifta, drygt 1/4 ogifta samt resten änklingar/änkor och
skilda. I stockholmsundersökningen saknas uppgift om civilstånd beträffande
drygt en fjärdedel av personerna i grupp I. Om man enbart tar med de fall där
säkra uppgifter lämnats om civUståndet blir andelen ogifta 53,9 % och
frånskilda 28,4 % medan endast 15,7 % är gifta. Av särskilt intresse är att
notera den påfallande höga andelen av ogifta och frånskilda. Det kan i detta
sammanhang nämnas att en undersökning av den sociala situationen hos dem som
omhändertagits och döms för fylleri år 1959 visat att endast 27 % var gifta.i

Stockholmsundersökningen
visar även att andelen utiändska medborgare är påfallande låg. I grujpp I är
8,6 % utlänningar, varav hälften från Danmark, Norge och Finland. I grupp II är
andelen utlänningar 16 %, samtiiga från nämnda nordiska länder. Det kan
emeUertid icke uteslutas att t. ex. hotellen jämförelsevis ofta avstår från att
polisanmäla utiändska medborgare vilka kan antas ha lämnat landet, varigenom
åtgärden bedöms vara meningslös.

I
fråga om yrke och anställning visar stockholmsundersökningen att närmare 50 %
är arbetare, 17,7 har serviceyrken, 11 % är tjänstemän samt övriga är
studerande, har kostnärliga eller andra arbeten.

1
Bot dier böter, dd 2 (SOU 1968: 56).

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 41

Det
framgår emellertid också att en betydande del (41 % i grupp 1 och 64 % i grupp II) vid det aktueUa tillfället betraktar sig som arbetslösa medan 38,1 %
resp. 16,0 % uppger fast anställning, 10,1 % resp. 2 % är hemmafruar,
pensionärer eller studerande samt övriga betecknar sig som egna företagare
eller tUlfällighetsarbetare.

Det
måste i detta sammanhang poängteras att nu redovisade data angående yrke och
anställning bygger på de misstänktas egna uppgifter vid polisförhören och
därför inte kan sägas utföra ett helt tillförlitligt material. Det är sålunda
en allmän iakttagelse att den som hörs vid polisförhör inte sällan lämnar
oriktiga uppgifter om sin sysselsättning och aktuella situation i synnerhet
om det såsom i nu aktuella sammanhang kan antas ligga i hans eget intresse att
dölja det verkliga förhåUandet.

Även
i fråga om bostadsförhållandena föreligger rätt betydande skillnader mellan de
båda grupperna. I grupp I har närmare hälften egen bostad och en tredjedel är
inneboende eUer bor hos föräldrar. Endast en tiondel säger sig sakna bostad. I
grupp II däremot är antalet innehavare av egen bostad,
inneboende eller personer som saknär bostad lika fördelat.

2.8.4
Sambandet mellan snyltningsbrott och alkoholpåverkan

Av
stockholmsundersökningen framgår att över hälften av de personer som begår
restaurang- och taxisnyltning är påverkade av alkohol och/eller annat
berusningsmedel vid brottstillfäUet.

Ej
sällan är berusningsgraden så hög att snyltaren omhändertas för fylleri. Detta
gäller enligt stockholmsundersökningen 18 av 42 berusade restauranggäster (23
% av samtiiga för restaurangsnyltning dömda personer). I fråga om
taxisnyltarna förekommer 8 fall av fylleri bland 45 berusade personer. Att
antalet här relativt sett är lägre än vid restaurangsnyltning bör bl. a. ses
mot bakgrund av att övervägande antalet fall av restaurangsnyltning (87 %)
äger rum på restauranger med fuUständiga utskänkningsrättigheter, 10,3 % sker
på restauranger med vinrättigheter och endast 2,6 % på restauranger utan
rättigheter.

Uppfattningen
att det råder ett klart samband mellan å ena sidan restaurang- och
taxisnyltning samt å andra sidan alkohol och/eller annan berusning har enligt
brottmålsutredningen verifierats av företrädare för restaurang- och
taxinäringen. Däremot anses det vara mindre vanligt att den som gör sig skyldig
till hoteUsnyltning är alkoholpåver-kad. Det anses aUmänt inom branschen att
sådana personer som smiter från hotellnotan skiljer sig från dem som gör sig
skyldiga till restaurang- och taxisnyltning. Den "typiske hoteUsnyltaren"
uppträder världsvant och ger sken av stor säkerhet. Till skillnad från
restaurang- och taxisnyltarna förövar han ej sällan brottet tiUsammans med
annan. Detta bestyrks av stockholmsundersökningen enligt vilken 43,5 % av

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 42

hoteUsnyltarna,
25,6 % av restaurangsnyltarna och 12,7 % av taxisnyltarna begått brottet
tillsammans med annan. Vidare visar undersökningen att endast en av 46 dömda
hoteUsnyltare enligt polisutredningen varit påverkad av alkohol eller annat
berusningsmedel vid brottstillfället. Det bör dock i detta sammanhang nämnas
att det är ganska vanligt att hotellen väntar med att polisanmäla upptäckta
fall av snyltning tills de själva misslyckats med att på egen hand driva in
sin fordran. Det första polisförhöret kommer därför i många fall att äga rum
relativt lång tid efter det att brottet förövats i motsats till vad som gäller
beträffande restaurang- och taxisnyltning där förhöret nästan alltid sker
omedelbart i samband med gripandet eller så snart den misstänkte nyktrat till.

2.8.5
Kriminell belastning

Stockholmsundersökningen
visar att ett utmärkande drag hos snylt-ningsklientelet är dess mycket höga
krimineUa belastning. Närmare 75 % av dem som hänförs till grupp I förekommer i
kriminalregistret (36 % har mer än fyra tidigare domar). Äv det klientel som
hör tiU grupp II förekommer 88 % i kriminalregistret (56 % har mer
än fyra tidigare domar).

Äv
undersökningen framgår att närmare hälften av de dömda är antecknade i
kriminalregistret för 10 brott eUer flera. Mer än en fjärdedel har dömts för
20 brott eller flera. En jämförelse mellan de båda grupperna visar att de som
tillhör grupp II har avsevärt högre belastning än de som ingår i
den andra gruppen.

2.9
Brottmålsutredningens förslag

2.9.1
Allmänna överväganden

Utredningen
har lagt vissa allmänna kriminalpolitiska överväganden tUl grund för sina
reformförslag. Enligt utredningens mening framstår det som en viktig uppgift
inom modern kriminalpolitik att avgöra vad som egentligen skall vara brott och
medföra straff. En begränsning av straffrättens roll i vårt nutida expanderande
samhälle ter sig alltmer nödvändig. Rättsvårdens resurser måste i ökad
utsträckning koncentreras tUl allvarligare brott. Andra åtgärder än straff kan
också visa sig lämpligare och mera verkningsfuUa. Mot denna bakgrund är det
nödvändigt att samhällets rättsvårdande resurser utnyttjas på ett effektivt
sätt. Det är menar utredningen inte realistiskt att tro att resurserna räcker
till för ingripande mot alla gärningar som belagts med straff utan verksamheten
måste framför allt koncentreras tUl den allvarligare brottsligheten. Det bör
vara en uppgift för de högsta beslutande politiska organen att dra upp
allmänna riktlinjer för resursemas fördelning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 43

Brottmålsutrediungen
har också angett som sin principiella uppfattning att det inte kan vara
samhällsorganens uppgift att ta upp, utreda och lagfora varje överträdelse på
förmögenhetsbrottens område, oavsett brottsföremålets värde och skadans
omfattning. Det måste även ställas vissa krav på den, vars intresse angrips. En
viss aktivitet för att förhindra brott bör sålunda vara en medborgerlig
angelägenhet. Denna brottsförebyggande verksamhet bör bl. a. ta sikte på att begränsa
de brottstillfällen som kan skapas genom utbjudandet av varor och tjänster.

Enligt utredningen kan den
nödvändiga begränsningen av straffrättens roll i samhäUet ske på olika vägar.
Ett sätt är att upphäva gällande straffbud. Man kan därvid tänka sig att
straffbarheten helt upphör utan att straffet ersätts med andra
reaktionsformer. Upphävandet av straffbudet om sabbatsbrott anges som ett
exempel härpå. Det är också möjligt att straffstadgandet ersätts med
föreskrifter om andra offentligrättsliga eller civila sanktioner, t. ex.
avgifter, varning, indragning av förmåner eller att sociala, åtgärder sätts in
i stället för straff (omhändertagande för vård eller behandling).
Brottmålsutredningen pekar på att åtskilliga förslag som avser att på detta
sätt ersätta straffet med andra reaktionsformer har lagts fram under senare
år, t. ex. i fylleristraff utredningens betänkande (SOU 1968: 55) Bot eller
böter och i parkermgskommitténs betänkande (SOU 1968: 18) Parkering.
Utredningen erinrar i detta sammanhang även om den reform beträffande
skattebrotten som trätt i kraft den 1 januari 1972 och som innebär att en
administrativ sanktion, skattetUlägg, har införts och i fråga om mindre
överträdelser ersätter straff.

EiUigt utredningens mening
behöver den omständigheten att ett beteende inte längre blir straffbart inte
innebära att detta från moralisk synpunkt i fortsättningen också blir
accepterat av medborgarna och detta inte ens om samhällsorganen helt avstår
från ingripande mot ett sådant beteende.

Utredningen anför vidare
att en begränsning av straffrättens roll även kan ske på så sätt att
straffbudets tillämpning inskränks genom processuella åtgärder. Om man inte är
beredd att upphäva straffbudet i dess helhet kan man i stället sätta en nedre
gräns för straffbarheten, dvs. bestämma att något straffrättsUgt ingripande
(polisutredning, åtal) inte skall förekomma, om denna gräns underskrids eller
ställa upp vissa villkor för ett sådant avstående från ingripande.

Den centrala frågan i
brottmålsutredningens betänkande har mot bakgrund av nyss redovisade allmänna
överväganden blivit att undersöka förutsättningarna för en begränsning av
straffbarheten vid vissa av de mindre allvarliga gärningar som nu faller under
bedrägerikapitlet. Frågan leder enligt kommittén in på spörsmålet var gränsen
skall gå mellan civilrätt och straffrätt i vad gäller ekonomiska dispositioner

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 44

och
underlåtenhet att uppfyUa betalningsförpliktelser. Även om man i dag övergett
äldre tiders uppfattning att försumliga gäldenärer bör straffas eller sättas i
"gäldstuga" för att de inte kan betala sina skulder, så finns det
enligt utredningens mening onekligen en del relikter därav kvar i
lagstiftningen. Som ett exempel på att underlåtenhet att fullgöra
betalningsskyldighet under vissa betingelser är straffbar anför utredningen den
nu aktuella bestämmelsen om bedrägligt beteende (snyltning) i 9 kap. 2 § andra
stycket BrB.

Brottmålsutredningen
påpekar att det mot bakgrund av den restriktiva attityd som man numera aUmänt
tycks inta tUl kriminalisering av underlåtenhet att fullgöra civilrättsliga
förpliktelser från olUca håll har ifrågasatts om det är förenligt med nutida
värderingar att behålla en ordning som innebär att snyltning är kriminaliserad.
Det förefaUer också utredningen egendomligt att vissa näringsidkare genom denna
kriminalisering blir privUegierade i fråga om möjligheterna att få betalt för
sina tjänster. Brottmålsutredningen pekar på många andra områden där en
betalningsunderlåtelse från social synpunkt kan framstå som minst lika
förkastlig men där motsvarande straffskydd saknas. Som exempel nämner
utredningen underlåtenhet att betala fastställda underhållsbidrag eller
arbetslöne:r.

2.9.2
Frågan om det särskilda straffskyddet för snyltning är motiverat

Brottmålsutredningen
finner att den grundläggande frågan måste bli om det kan anses vara förenligt
med nutida betraktelsesätt att straffrätten skall användas som medd för att
framtvinga betalning och att vissa näringsidkare och utövare av
serviceverksamhet i detta syfte skall kunna engagera polis och andra rättsvårdande
myndigheter."

Utredningen
anser att gränsen för straffrättens tillämpnitig vid genomförandet av
ekonomiska dispositioner i civila rättsförhållanden gene rellt sett bör vara
snäv. Konfliktsituationer som har sin grund i att ena parten underlåter att
fuUgöra sin betalningsskyldighet bör nära nog alltid kunna lösas på
civilrättsUg väg med användandet av de medel som där finns att tillgå.

Vidare
anser utredningen att straffhotets betydelse i detta sammanhang har
överskattats. För hotell-, restaurang- och taxinäringen gäller en bestämd
ordning (tillhandahållandet av nyttighet mot att betalning sker omedelbart
efter begagnandet) vUken är fast förankrad i folks medvetande och ett avsteg
från denna ordning torde aUtid upplevas som en avvikelse från normsystemet.
Därvid'synes det enligt utredningens mening ha mindre betydelse om denna
avvikelse är straffsanktionerad på annat sätt än som bedrägeri.

Det
har ibland gjorts gällande att man utan det speciella straffskyddet kunde
behöva räkna med en ökning av olika typer av snyltning, främst hotell-,
restaurang- och taxisnyltning och då specieUt inom de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 45

yngre
åldersgrupperna. Brottmålsutredningen anser dock inte att risken för en sådan
ogynnsam utveckling är särskilt stor, framför allt som straffbarheten för
bedrägeri finns kvar. Enligt utredningen saknas anledning att tro att
snyltningen som sådan blir accepterad i det allmänna rättsmedvetandet och man
måste vidare även räkna med att berörda näringsidkare kommer att sätta in
motåtgärder om detta visar sig erforderligt för att förhindra missbruk.

Enligt
utredningen bör man nämligen inte bortse ifrån att de näringsidkare som det
här främst är fråga om ibland aUtför lättvindigt utsätter sig för risk för
förluster. Det finns t. ex. hotell som låter gäster bo kvar under långa
perioder utan att de krävs på delbetalning vilket medför att de avslöjas som
snyltare först sedan skadan uppgått till ansenliga belopp. Ändra exempel finner
man inom taxinäringen, där det inte alls är ovanligt att förare även utför
mycket långa körningar utan att kräva förskottsbetalning. I dessa och andra
liknande fall ifrågasätter utredningen om risktagandet är av sådan art att det
bör föranleda speciellt straffskydd. Man kan inte heller menar utredningen
bortse ifrån att serveringspersonal inom restaurangbranschen ibland utsätter
sig för onödigt stora risker genom att utan krav på delbetalning fortsätta att
servera alkohol åt berusade gäster som kanske därmed sätts ur stånd att klara
betalningen. Detsamma gäller taxichaufförer som utför körningar åt kraftigt
berusade personer utan att först förvissa sig om att de kan betala.
Utredningen anser inte att man kan försvara sådan oförsiktighet med att den är
en nödvändig följd av nuvarande system. Om systemet är bristfäUigt måste detta
kunna repareras. Utredningen efterlyser således en avsevärt kraftigare
satsning på den förebyggande verksamheten.

Mot
bakgrund av den aUmänna kriminalpolitiska grundsyn som brottmålsutredningen
tidigare gett uttryck för, intar utredningen den principiella ståndpunkten att
något speciellt straffskydd för vissa näringsutövares anspråk på betalning
inte är motiverat. Som allmän regel bör gälla att gränserna för straffbarhet på
detta område bör bestämmas genom bedrägerirekvisiten.

2.9.3
Åtgärder för att förhindra snyltning

Brottsmålsutredningen
framhåller att det bör finnas stora möjligheter att ändra på den ordning som f.
n. råder inom vissa servicenäringar och därmed minska brottstillfällena. Enligt
utredningens mening bör man se det som en primär uppgift för servicenäringarna
att på detta sätt satsa på brottsförebyggande åtgärder.

Utredningen
finner det vara av betydande brottspreventivt intresse att de aktuella
servicenäringarna drivs på sådant sätt att tillfällena att smita från betalning
blir så få som möjligt. Arbetet bör inriktas på att vinna allmän anslutning tUl
sådana åtgärder som kan tänkas verka brottsföre-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 46

byggande
men som ändå kan anpassas tUl systemet utan att relationen mellan
näringsutövama och deras kundkrets blir störd. I detta hänseende bör enligt
utredningens mening ett centralt brottsförebyggande organ kunna spela en viktig
roll.

Förskottsbetalning

Utredningen
betonar att de brottsförebyggande åtgärderna på det område som det nu är fråga
om bör ta sikte på möjligheten att begränsa risken av förluster för
näringsutiivåren. Det bör därvid vara möjligt att skapa förståelse för en
ordning enligt vilken förskottsbetalning begärs i större omfattning än f. n.

Beträffande
hotellnäringen anför utredningen som exempel på sådana åtgärder att gästerna i
större utsträckning än f.n. åläggs att betala var tredje dag eller var vecka,
att ett system med s. k. hotellkuponger utnyttjas eller att en princip om
betalning i förskott per natt används.

Vad
gäller förskottsbetalning på restaurang anser utredningen att det bör finnas
möjlighet att i större utsträcknmg begära "delbetalning", t. ex.
särskUd sådan för den egentliga måltiden och särskild för efterföljande drycker
och annan förtäring. Eftersom erfarenheten visar att restaurangsnyltning ofta
har samband med alkoholberusning kan sannolikt åtskUliga fall av snyltning
förhindras genom att man begränsar utskänkningen, tar betalt innan
alkoholförtäringen nått viss grad, avvisar berusade gäster osv.

Beträffande
taxisnyltning anför utredningen att förskottsbetalning generellt synes bÖra
krävas då den beställda resan överstiger viss färdsträcka eller viss kostnad.
En sådan ordning rekommenderas också av taxiförbundet men tillä:mpas sällan.
Brottmålsutredningen påpekar vidare att en taxLförare enligt gällande
reglementen för taxinäringen under vissa förutsättningar kan vägra körning.
Detta kan t. ex. ske om kunden är synbarligen berusad eller om denne inte vUl
lämna begärt förskott.

En
av anledningarna tUl att taxiförarna i dag i så liten utsträckning begagnar de
möjligheter som finns att begära betalning i förskott torde enligt utredningens
mening vara att en sådan begäran anses väcka olust och irritation hos kunderna.
Brottmålsutredningen betonar därför att om man över huvud taget skall kunna
vinna gehör för en sådan ordning, torde det vara nödvändigt att förarna kan
hänvisa till centrala överenskommelser inom branschen och gemensamma direktiv
och rekommendationer.

Kontrollen

Enligt
brottmålsutredningen bör hoteU-, restaurang- och taxinäringen ha möjlighet att
på olika sätt övervaka att kunderna inte smiter från

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 47

betalnmgarna.
Genom hotdliggare kan personalen i receptionen få vissa uppgifter om hotellets
gäster. En gäst som en gång gjort sig skyldig till snyltning blir därigenom
uppmärksammad och torde inte ha möjlighet att på nytt ta ui på hotellet. EnUgt
vad utredningen erfarit förekommer det också åtminstone i de större städema ett
visst samarbete meUan hotellen enligt vilket de håUer varandra underrättade om
vUka gäster som portförbjudits på ett stäUe på gmnd av snyltning. Utredningen
nämner i detta sammanhang att man i Danmark har utarbetat ett särskUt system
för denna kontroll. När ett hotell utsätts för snyltning liksom för vissa andra
brott (stöld, checkbedrägeri osv.) skall det omgående per telefon eller telex
sända in signalement och andra upplysningar till ho-tellvårdföreningens
centralorganisation i Köpenhamn. Härifrån varnas hotellen i hela landet. Denna
ordning uppges ha kommit till för att bl. a. förhindra att hoteUsnyltning sätts
i system.

På
restauranger och andra liknande näringsställen sköts kontrollen av gästerna
främst av serveringspersonalen. Denna kontroll kan på vissa håll försvåras
genom lokalemas disponering, utgångarnas belägenhet osv. Enligt utredningen
bör det dock finnas förutsättningar att med olika medd öka personalens
möjligheter att förhindra smitning.

Utredningen
anser att det även inom taxinäringen bör finnas utrymme för särskUda
kontrollåtgärder i brottsförebyggande syfte. Förutsättningar bör finnas att
utrusta bUarna på sådant sätt att passagerarna inte kan trycka upp dörren och
msa från platsen, när bilen saktar in under pågående färd. Man bör kunna räkna
med visst samarbete mellan taxiförarna på en ort, varigenom sådana personer
som gör sig skyldiga till snyltning kan räkna med att i fortsättningen bli
speciellt uppmärksammade. Enligt vad utredningen erfarit vid sammanträde med
repre-setanter för taxinäringen förekommer det att taxiförarna vid köming till vissa
adresser konsekvent kräver förskottsbetalning.

Vad
gäller snyltning med allmänna samfärdsmedd och plankning bör man enligt
utredningen i stor utsträckning satsa på genereUa kontrollåtgärder. SJ och
lokala trafikbolag har också byggt upp egna kontroll-apparater. En samordning
och vidareutveckling av denna verksamhet torde enligt utredningen bli
ofrånkomlig i takt med fortsatt rationalisering i form av personalbesparing,
övergång till biljettautomater och obemannade vagnar osv.

Beträffande
automatmissbruket anser utredningen att det kan övervägas om inte centrala
föreskrifter och anvisningar bör utfärdas för automathandeln, varvid speciellt
de brottsförebyggande synpunkterna bör beaktas. Enligt kungörelsen (1948: 609)
om typgranskning av automatapparater skall vissa automater som avses i 2 § 6)
butiksstäng-ningslagen vara till typen godkända av statens institut för
folkhälsan efter samråd med statens provningsanstalt. EnUgt utredningen är det
möjligt att denna typgranskning skulle kunna ges vidgad tillämpning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 48

Brottmålsutredningen
betonar att avsikten med den nyss redovisade genomgången bara varit att ge
erempel på sådana åtgärder som skulle kunna sättas in för att motverka att
systemet missbmkas. Åtgärderna bör i första hand bygga på frivillig medverkan
från näringsutövarnas sida. Enligt utredningen är det emellertid dessutom
önskvärt att ett centralt brottsförebyggande organ utfärdar rekommendationer
och anvisningar, som bygger på empiriskt material och på tekniskt utvecklingsarbete
på detta område. Eftersom åtgärderna är av allmänt intresse kan man menar
utredningen föirvänta sig en bred uppslutning kring dem från berörda
näringsidkares sida.

2.9.4
Ingripanden mot upptäckta fall av snyltning

Brottmålsutredningen
har sålunda föreslagit en ordning som i princip innebär att olika typer av
snyltning i stor utsträckning skall kunna mötas med allmänt brottsförebyggande
åtgärder och att snyltning endast blir straffbart som bedrägeri. Utredningen
anser emellertid att den omständigheten att snyltning vanligen täcks av
straffbarhetsrekvisiten för bedrägeri inte utan vidare bör medföra att ansvar
skall utkrävas för detta brott. I den praktiska tillämpningen av
bedrägeribestämmdserna i snyltningsfall bör man enligt utredningen räkna med en
restriktivare linje. Utredningen anser att som allmän regel bör gälla att det i
första hand är de allvarligare fallen av snyltning (där värdet inte är ringa,
där gärningsmannen visat särskild förslagenhet, satt snyltning i system osv.)
som bör föranleda straffrättsUgt ingripande. Från dessa synpunkter behandlar
utredningen de nu förekommande typerna av snyltning.

Hotell-,
restaurang- och taxisnyltning

Brottmålsutredningen
anser att de fall som från allmän synpunkt kan anses speciellt straffvärda,
nämligen de där en person som helt saknar betalningsmöjlighet förmår en annan
att tUlhandahålla viss nyttighet under sken av att betalning skall erläggas
kontant men sedan avviker utan att göra rätt för sig, så gott som aUtid torde
kunna bedömas som bedrägeri. Redan de faktiska omständigheterna att bestäUaren
saknar pengar vid beställningen samt att han smiter från betalningen visar att
han från början handlat med bedrägeriuppsåt.

Även
i andra fall än smitning kan man enligt utredningen räkna med att hotell-, restaurang-
elle:r taxiidkare i aUmänhet har skäl att misstänka bedrägeri och handla
därefter. I så faU kommer prövningen huruvida gärningen fyller
strafftiarhetsvillkoren för bedrägeri eller ej att ske först på
polisåklagarnivå.

Utredningen
anser vidare att den som drabbas av sådan hotell-, restaurang- eller
taxisnyltning, som enligt tidigare definition inte kan räknas tUl de
allvarligare fallen utan endast som rmga brott, i första

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 49

hand
bör försöka klara upp saken utan straffrättsUgt ingripande. Detta kan enligt
utredningen praktisikt ordnas genom att vederbörande får underteckna en
betalningsutfästelse, vilken gäller som skriftligt fordringsbevis. Utredningen
uttalar att det därvid kan vara motiverat att som särskild kostnad ta ut en expeditionsavgift
eller kreditavgift enligt det system som numera förekommer inom affärslivet vid
fakturering.

Utredningen
anser att om huvudvikten läggs på ansträngningarna att på civilrättslig väg
förmå den som snyltat att göra rätt för sig, torde målsägandena i betydande
utsträckning kunna avstå från polisanmälan.

Snyltning
på kollektiva samfärdsmedd

Med
hänsyn tUl den höga frekvensen av snyltning på de kollektiva samfärdsmedlena är
det enligt utredningen oreaUstiskt att polisen skall ta upp och utreda alla
sådana fall, där skadans värde ofta uppgår tiU mindre än 2 kr., dvs. ordinarie
pris för färd med buss, spårvagn eller tunnelbana. Utvecklingen har också gått
därhän att man i stor utsträckningen underlåter att göra någon anmälan om
sådan brottslighet. Enligt utredningen torde det i stället bli en uppgift för
de aktuella trafikbolagen att genom kontrollåtgärder och annan förebyggande
verksamhet själva försöka komma till rätta med detta missbruk.

Reglering
av rätten att ta ut kontrollavgifter

Enligt
brottsmålsutredningens mening utgör ett system med en särskild kontrollavgift
vid färdsnyltning ett viktigt led i strävandena att söka begränsa rättsvårdens
befattning med mindre förmögenhetsbrott. När det gäller avgiftens rättsliga
konstmktion anser utredningen att vägledning kan tänkas från systemet med
skattetUlägg. Kontrollavgiften bör sålunda menar utredningen betraktas som en
särskild påföljd av administrativ-expeditionell natur. Den utgör inte något
straff och skall ej få straffrättsliga följder. Det är sedan en annan sak att
kontrollavgiften i praktiken kommer att användas i stället för straffet.

Utredningens
förslag att upphäva det särskilda straffskydd som ligger i bestämmelserna 9
kap. 2 § andra stycket BrB som innebär att trafikföretagen måste inrikta sig
på att ingripa mot snyltning på annat sätt än genom polisanmälan. Visserligen
kvarstår möjligheten att gratisåkning likväl är straffbar, nämligen när
gärningen kan bedömas som ringa bedrägeri (t. ex. när någon företer vUseledande
färdbevis vid kontroll) men man bör realistiskt räkna med att trafiksnyltning
som avser endast små belopp ändå inte skall behöva ta rättsvårdens resurser i
anspråk.

Enligt
utredningens mening finns det från dessa synpunkter ett klart behov av en
enhetlig reglering av systemet med kontrollavgifter vid kol-

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 148

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 50

lektiva
samfärdsmedd. Utredningen framhåller därvid att det nuvarande rättsläget
upplevs som oklart av de trafikföretag. som redan tillämp-par systemet och man
anser att en sådan reglering skulle ge större tyngd åt trafikföretagens
åtgärder.

En
författning på detta område bör enligt utredningens mening innehålla endast
vissa ram föreskrifter medan verksamhetens utformning i detalj bör regleras på
det administrativa planet. Utredningen har funnit att vissa generella vUlkor
bör gäUa för möjligheten att ta ut kontrollavgift.

Utredningen
föreslår att verksamheten begränsas till sådana företag som enligt av
länsstyrelsen utfärdade reglementen eller taxor bedriver personbefordran i
linjetrafik med koUektivt trafikmedel. Tunnelbanetrafiken i Stockholm samt
buss- och spårvägstrafUfen där Uksom på andra orter i landet kommer därmed att
omfattas av lagstiftningen. Utredningen anser att SJ bör undantas från
regleringen eftersom detta företag redan har utarbetat interna reglementen som
bl. a. innehåller föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas mot resenärer
som saknar färdbiljett. Därvid har införts ett system med kontrollavgift. Förhållandena
för SJ:s del är inte heller helt jämförbara med dem soni gäller för de lokala
trafikbolagen bl. a. rör det sig regelmässigt om avsevärt högre färdavgifter
och skador vilket enligt utredningen också talar för att man bör undvika en
gemensam reglering.

Utredningen
anser att verksamheten bör underkastas en allmän tiUsyn. Tillstånd tUl
bedrivande av sådan buss- och spårvagnstrafik (linjetrafik), som det här är
fråga orn, meddelas av länsstyrelsen enligt 5 § förordningen (1940:910) ang.
yrkesmässig automobUtrafik. Länsstyrelsen skall också fastställa taxan för
personbefordran. Vid sådant förhållande finner utredningen att det ligger
närmast tiU hands att länsstyrelsen även prövar förutsättningarna för uttagande
av kontroUavgift samt svarar för tillsynen över denna verksamhet.

Brottmålsutredningen
föreslår att den sålunda erforderliga regleringen sker genom en kungörelse om
rätt för vissa trafikföretag att uttaga kontrollavgift. I kungörelsen bör
denna rätt fastslås.

En
förutsättning för tillämpning av systemet med kontrollavgift skall sålunda vara
att länsstyrelsen ger tillstånd efter viss prövning. Utredningen föreslår att
trafikföretaget till grund för tiUståndsprövningen inger en plan över
verksamheten. Denna plan, angående vUken närmare bestämmelser kan ges honom
tillämpningsföreskrifter av länsstyrelsen, skall innehåUa en beskrivning av
den kontrollapparat som företaget förfogar över, formerna för uttagandet av
kontrollavgift och de begränsningar som anses böra gälla (åldersgränser, hänsyn
till vissa omständigheter i de enskUda fallen osv.).

Utredningen
anser att huvud:regeln i sådana planer bör vara att en resenär, som inte kan
visa upp färdbevis eller innehar ett färdbevis

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 51

som
är ogUtigt eller inte gäller för hela färdsträckan, bör kunna avkrävas
kontrollavgift. Äv billighetsskäl anser utredningen det. dock vara nödvändigt
att i likhet med vad som nu bl. a. gäller för Stockholms lokaltrafik avstå
från att ta ut kontrollavgift i sådana fall då resenären kan lämna en
tillfredsstäUande förklaring tUl att han inte kan visa upp ett gUtigi
färdbevis. Enligt brottmålsutredningens mening bör emeUertid inte sådana skäl
godtas som kan förebäras av envar (t. ex. att färdbiljetten tappats). Vissa
särskUda undantag, t. ex. för fall då den resande är utiänning eUer besökande
på orten och obekant med de' lokala förhåUandena, bör enligt utredningens
mening också kunna komma ifråga.

Vidare
anser utredningen att förutsättningar bör finnas att avstå från kontrollavgift
då resenären är barn, under förslagsvis 15 år, som inte har sällskap med
vårdnadshavaren. En annan grupp, mot vilka ett utkrävande av kontrollavgift
enligt utredningens mening kan förefalla stötande av sociala skäl, är mycket
gamla och sjuka människor med begynnande senUitet eller psykiska besvär.

Utredningen
konstaterar fortsättningsvis att det vid avkrävandet av kontrollavgift i vissa
fall kan tänkas uppstå tvist huruvida de legala förutsättningarna för en sådan
åtgärd är uppfyllda och att det av den anledningen kan bli nödvändigt med en viss
tUlsyn över verksamheten. Som tidigare nämnts anser utredningen att även denna
uppgift bör ankomma på länsstyrelsen. För att främja en enhetlig linje i
verksamheten ' bör länsstyrelsen därvid ges möjlighet att meddela särskilda
anvisningar som trafikföretagen skall iaktta.

Brotlmålsutredningen
framhåller att. genom att uttagandet - av kontrollavgifter på detta sätt
underkastas allmän tillsyn ges vissa garantier för rättssäkerheten. Den som
anser att systemet missbrukas, t. ex. genom att givna anvisningar inte följs,
bör kunna anmäla detta till länsstyrelsen som då får undersöka förhållandet.
Förutsättningar bör finnas för länsstyrelsen att dra in tiUstånd för viss tid,
om det visar sig att ett trafikföretag driver verksamheten på ett otillbörligt
sätt;

Enligt
utredningens mening bör likaledes förutsättningar finnas för den enskilde att
begära överprövning av beslut om uttagande av kon-, trollavgift. Denna
överprövning anser utredningen bör göras av länsstyrelsen i dess egenskap
avtUlsynsmyndighet.

Tillträde
till allmän föreställning (plankning)

Förslaget
orn upphävande av den särskilda snyltningsbestämmelsen i 9 kap. 2 § andra
stycket BrB torde enligt utredningen få tUl följd att plankning i stor
utsträckning förs utanför det straffbara området. Deh som tagit sig in på ett
område utan att observeras av biljettgranskare, ordningsvakt eller annan
liknande bevakningspersonal kan inte sägas ha vilselett någon. Rekvisiten för,
bedrägeri föreligger då inte. Om nå-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 52

gon
däremot vid biljettkontroUen lämnar oriktiga uppgifter om sitt biljettinnehav
kan gärningen bedömas som bedrägeri.

Det
bör i detta sammanhang också nämnas att den som obehörigen uppehåller sig på
viss plats kan göra sig skyldig tUl olaga kitrång enligt 4 kap. 6 § BrB. Denna
straffbestämmelses räckvidd exemplifieras nämligen méd "kontor, fabrik,
annan byggnad eller fartyg, upplagsplats eller annat dylikt ställe".

Enligt
brottmålsutredningens :mening bör plankning inte vara kriminaliserad såvida
gärningen inte är att bedöma som bedrägeri eller olaga intrång. Utredningen
menar att plankning bör mötas med förebyggande åtgärder. Det bör således
ankomma på verksamhetens utövare att genom olika kontrollåtgärder förhindra
att personer obehörigen tar sig in på det aktuella området.

Äutomatmissbruk

Brottmålsutredningen
föreslår att automatmissbruk tas upp som eit särskilt brott i ett nytt lagrum,
8 kap. 8 a § BrB. Enligt detta skall dömas för automatmissbrulc om någon
olovligen begagnar automatapparat genom att använda falska eller främmande
sedlar eller mynt, brickor eller poletter eller andra för apparaten icke
avsedda föremål.

För
straffbarhet krävs enligt förslaget att automatens mekanism utlöses och att
gärningsmannen tar i anspråk de varor, tjänster e. d. som förmedlas genom
apparaten. Därmed sätts en gräns mot automatinbrott, som kännetecknas av att
automaten bryts upp och att föremål tillgrips utan att mekanismen sätts i
funktion, samt mot skadegörelse, som kan föreligga då ingrepp sker på
apparatens mekanism utan att gärningsmannen lyckas sätta deima i funktion eller
öppna apparaten. Automatinbrott bör enligt utredningen i likhet med vad som
redan nu gäller bedömas som ett stöldbrott. Med uttrycket "olovligt
begagnande" i lagtexten bör förstås att gärningsmannen använder sig av
otillåtna medel, dvs. handlar i strid mot de föreskrifter som gäller för
automatapparatens hanterande.

Den
föreslagna straffbestämmi5lsen tar sikte på alla olika förekommande former av
automatapparater. Den brottsliga gärningen kännetecknas av att falska eller
främmande mynt, brickor, poletter eller andra värdemärken bmkas för att förmå
apparaten att prestera men även användningen av andra föremål (t. ex. särskilda
verktyg, ståltråd, dyrk o. d.) för att sätta apparaten i funktion, avses böra medföra
straffansvar för automatmissbmk.

Straffsatsen
för automatmissbruk föreslås bli böter eller, om brottet är grovt, fängelse i
högst två år.

Försök
eller förberedelse tUl automatmissbruk skaU enligt utredning-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 53

ens
förslag vara straffbart endast om gärningen vid fuUbordan skulle komma att
bedömas som grovt automatmissbmk.

Andra
former av snyltning

Som
tidigare framhållits ger orden "eller annat dylikt" som avslutar
exemplifieringen av snyltningsbrott i 9 kap. 2 § andra stycket BrB inte klart
besked om denna straffbestämmelses fulla räckvidd. Det kan även råda osäkerhet
om när en nyttighet erbjuds under fömtsättning av kontant betalning. I
rättstillämpningen har utövare av olika servicenäringar (t. ex. tandläkare,
läkare, frisörer) ansetts arbeta erUigt kontantprincipen såvida inte annat
avtalats. Den som undergått tandläkarbehandling under längre tid med upprepade
återbesök har sålunda straffats för sin underlåtenhet att betala vid sista
behandlingstillfället. Enligt utredningen torde analogivis även andra
yrkesutövare, t. ex. sådana som driver advokatpraktik, deklarationsbyråer,
bilverkstäder osv. åtnjuta straffskydd, såvida inte särskUt kredUavtal
träffats.

Brottmålsutredningen
anser inte att det föreligger tiUräckliga skäl för att vissa verksamhetsutövare
på detta sätt skall privilegieras framför andra som förmedlar tjänster eller
varor. De yrkesutövare som det här är fråga om är inte speciellt inriktade på
att betjäna en okänd allmänhet. Förutsättningar finns att bedöma kundernas
kreditvärdighet och behandlingen eller tjänsten kan mycket väl erbjudas mot
förskottsbetalning eller, i fråga om pågående behandling eUer service, mot betalning
efter varje arbetstillfälle.

Utredningen
anser sålunda att nu aktueUa verksamhetsutövare inte bör tillerkännas något
speciellt straffskydd. I den mån tandläkare, läkare eller andra dylika utövare
av serviceverksamhet inte får betalt för sina tjänster, bör skulden enligt
utredningens mening regleras på civUrättslig väg och med utnyttjande av de
exekutiva medel som samhället anvisar för framtvingande av betalning.

Utredningen
erinrar i detta sammanhang vidare om att tiU 9 kap. 2 § andra stycket ibland
har hänförts den situationen att någon som får betjäna sig själv mot betalning
i viss ordning, inte gör rätt för sig. Detta kan t. ex. förekomma vid
självbetjäning på bensinstation. Praxis har emellertid gått i den riktningen
att dessa gärningar Uksom tillgrepp i självbetjäningsbutiker o.d. bedöms som
tiUgreppsbrott. Anledning saknas därför enligt utredningen att särskilt reglera
dessa fall.

F.
n. täcker straff stadgandet för snyltning även den situationen att "någon
som har att betjäna aUmänheten efter viss taxa tar betalt utöver taxan utan
att påvisa avvikelsen". Straffrättskommittén framhöll i förarbetena tUl
denna bestämmelse att den endast var tiUämplig om allmänheten hade rätt att bU
betjänad efter viss taxa. Skyldighet att stå till tjänst på detta sätt åligger
t. ex. taxichaufförer och stadsbud.

Utredningen
har funnit att det nära nog aldrig förekommer att denna

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 54

bestämmelse
tUlämpas. Enligt utredningens mening synes den ej heller fylla något praktiskt
behov. I den mån överträdelse av angiven art förekommer och ett straffrättsUgt
ingripande aktualiseras torde gärningen normalt kunna bedömas som bedrägeri. I
åtskUliga faU bör dét dock menar utredningen vara möjligt och- önskvärt att i
stäUet för sådant ingripande sätta in andra åtgärder" av disciplinär natur
inom ramen för det aktueUa anställningsförhållandet.

Tvångsåtgärder

Förslaget
att begränsa straffbai heten för plankning till fall där rekvisiten för
bedrägeri är täckta kan medföra problem då det gäller att tvångsvis avvisa
sådana personer som tar sig in på visst område utan att betala. Rätten för
envar att gripa och kvarhålla en person är nämligen avhängig av att denne
gjort sig skyldig tUl brott vara kan följa fängelse (24 kap. 7 § andra stycket
RB). Genom att plankning sålunda i stor utsträckning kommer att undandras
straffskydd, brister fömtsätt-' ningarna för gripande. Frågan gäller då vUka
åtgärder verksamhetens utövare skall kunna vidtaga mot personer som vägrar att
följa anma-ningen att lämna området för föreställningen.

Brottmålsutredningen
anser att behovet av tvångsingripanden mot personer som ertappas med att planka
inte utgör något större problem. Utredningen framhåller emellertid att ett
upphävande av snyltningsbestämmelsen kan medföra viss osäkerhet främst i vad
gäller möjligheten att tvångsvis avvisa den som obehörigen tar sig in på
område för föreställning. Utredningen anser att det därför kan vara motiverat
att denna rätt blir uttryckligen fastslagen och ges generell tillämpning.

I
den allmänna ordningssladgan (1956:617) ges föreskrifter om offentliga
tillstäUningar, varmed i första hand avses "teaterföreställning, konsert,
tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, biografföreställning,
cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tUlställning av
annat slag, som anordnas för aUmänheten och som icke avses i lagen om aUmänna
sammankomster". Uppräkningen svarar i stort sett mot alla sådana
verksamheter där plankning kan tänkas ifrågakomma.

Enligt
16 § allmänna ordningsstadgan skall anordnaren av offentiig tillställning svara
för att god ordning råder vid tillstäUningen. Han är därvid skyldig att stäUa
sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet som
polismyndigheten meddelar. Envar besökande som åsidosätter sådan föreskrift kan
avvisas.

Enligt
brottmålsutredningens mening torde en reglering av rätten att avvisa personer
som inte betalar inträdesavgift tUl offentlig tUlställning inte ha någon
omedelbar betydelse för ordningens upprätthållande. Som tidigare nämnts måste
det emellertid vara ett -påtagligt intresse för anordnaren att denna rätt
fastslås. De skyldigheter som åvilar honom att

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 55

tillse,
att gällande föreskrikter om ordningens upprätthållande efterlevs, synes enligt
utredningen också väl kunna förenas med en förpliktelse för dem som äger
tUlträde till föreställningen att iakttaga gällande villkor för tUlträdet.

Brottsmålsutredningen
föreslår därför i fråga om plankning att rätten att avvisa personer, som
obehörigen tar sig in på område för offentlig tillställning, uttryckligen
fastslås i aUmänna ordningsstadgan. Utredningen anser att bestämmelsen
lämpligen bör införas som ett nytt andra stycke tUl stadgans 16 §.

Brottmålsutredningen anser
vidare att de synpunkter som här anförts angående behovet av att tvångsvis
kunna avvisa dem som obehörigen bereder sig tillträde tUl föreställning i viss
utsträckning även kan gälla personer som snyltar på kollektiva trafikmedel.
Utredningen tänker då på sådana sällsynta fall där resenären ej kan uppvisa
giltigt färdbevis eller lösa sådant och erlägga eventuell kontrollavgift samt
där kontrollören inte anser att fömtsättningar finns att låta honom underteckna
förbindelse att senare betala avgiften.

I lagen (1975: 28) om
ordning och säkerhet inom järnvägsområde, som ersätter den tidigare kungörelsen
(1970: 56) om upprätthållande av ordning och säkerhet inom järnvägsområde
stadgas bl. a. att järnvägstjänsteman i säkerhets- eller ordningstjänst får
från järnvägens område avlägsna den som uppträder bemsad eller stör ordningen
eller genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i jämvägsdriften. I trängande
fall får sådan person tas i förvar. I så fall skall polisman ofördröjligen
underrättas. Förvarstagandet består tiU dess polisman kommer tiUstädes eller
behovet av förvar eljest upphör (1 §).

Brottmålsutredningen
föreslår att dessa bestämmelser kompletteras med ett stadgande om rätt för
tågbefäl att från tåg avlägsna sådan resenär som vägrar att ställa sig till
efterrättelse de villkor som gäller för betalning av färdbiljett.

En
motsvarande bestämmelse bör enligt utredningens mening även tas in i den
kungörelse om rätt att ta ut kontroUavgift, vilken enligt utredningens förslag
skall bli tillämplig på andra trafikföretag än SJ.

Rapporteftergift

Brottmålsutredningen
avvisar tanken på att legalisera den praxis som utvecklas på vissa håll och som
innebär att polisen "ligger på" anmälningar om snyltning i väntan på
att saken skall klaras upp utan ingripande på straffrätlslig väg. Även om
förfarandet kan förefalla ändamålsenligt anser utredningen att en bestämmdse
med denna innebörd skulle möta principiella betänkligheter. Det kunde med skäl
göras gällande att motsvarande ordning borde tiUämpas vid andra typer av förmögenhetsbrott,
där gärningsmannen genom att betala i efterhand kan

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 56

reparera
en genom brottet uppkommen skada. Det är menar utredningen svårt att påstå att
bedrägligt beteende skiljer sig från andra brott genom sina
straffbarhetsrekvisit, även om den tänka begränsningen endast skulle ta sikte
på vissa typer av snyltning. Utredningen anser vidare att även rättviseskäl kan
anföras mot en sådan ordning. De som inom respit-tiden kan skaffa fram pengar
blir privUegierade och kan "köpa sig fria" från straff. Genom att
sanktionera det aktueUa tillvägagångssättet skulle man sålunda ytterligare
understryka uppfattningen att straffbeläggandet endast har tUl syfte att
tUlgodose målsägandens krav på betalning samt att polisens uppgift är att
fungera som "inkassomyndighet".

Brotlmålsutredningen
föreslår i stället, under fömtsättning att fängelse bibehålls i straffskalan
för bedrägligt beteende, att 12 § polisinstmktio-nen (1972: 511) ändras så att
där angivna möjlighet att underlåta att vidarebefordra rapport om snatteri tUl
åklagare även kommer att gälla nämnda brott. En fömtsättning för
rapporteftergift skall därvid enligt utredningen vara att det bedrägliga
beteendet med hänsyn tiU värdet och omständighetema i övrigt framstår som
obetydligt. Enligt utredningens uppfattning bör det däremot inte gälla som
uttryckligt villkor att gärningsmannen gjort rätt för sig inom viss tid efter
brottets begående.

Som
tidigare anförts har brottmålsutredningen föreslagit att straffskalan för
normalfall av automatmissbmk skall vara böter. På gmnd härav erfordras inte
någon särskild reglering i 12 § polisinstmktionen för till-, lämpning av
institutet rapporteftergift beträffande dessa brott. Utredningen framhåller
emeUertid att automatmissbmket till sin natur är sådant att det förutsätter
viss förslagenhet och att även förfarandet ofla är kvalificerat. Från dessa
synpunkter anser utredningen att man vid dessa brott ändå bör vara ganska
återhållsam vid tillämpningen av institutet.

2.10
Brottmålsutredningens alternativa förslag

2.10.1
Ny snyltningsbestämmelse

Brottmålsutredningen
betonar att bakom de av utredningen här tidigare redovisade, i första hand
framlagda förslagen ligger den grundläggande principen att det kriminaliserade
området främst bör begränsas genom straffrättsliga reformå.tgärder, varigenom
klart markeras vad som skall utgöra brott och medföra straff. Eftersom
utvecklmgen inom svensk kriminalpolitik under senare år gått i en bestämd
riktning mot "avkriminalisering" på straffprocessueU väg har
utredningen emellertid ansett det vara följdriktigt att också presentera ett
alternativt förslag som bygger på denna förutsättning.

Med
utgångspunkt i önskemålen att åstadkomma en förenkling och nedtrappning av
rättsvårdens arbete med mindre förmögenhetsbrolt har brottsmålsutredningen
därvid ansett det ändamålsenligt att skapa en

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 57

särskUd
förseelse som täcker olika former av snyltning (även "bedrägerifallen")
men samtidigt markerar en klar gräns mot bedrägeribrottet.

Utredningen
har sålunda stannat för att som alternativt förslag skissera en enhetlig
snyltningsbestämmelse, vUken skall täcka hela det straffbara området men också
ge uttryck för uppfattningen att snyltning har lågt straffvärde. Det valda
utgångsläget är att snyltning liksom nu skall avse underlåtenhet att betala för
begagnandet av vissa nyttigheter som erbjuds imder fömtsättning av kontant
betalning. Dämnder ryms menar utredningen såväl den situationen att någon med
bibehållen anonymitet smiter från betalningen som att någon begagnar
nyttigheten med snyltningsuppsåt och därefter förklarar att han inte kan eller
vill betala.

Enligt
utredningens mening är det emellertid önskvärt att det kriminaliserade området
om särskilt straffskydd skall finnas begränsas, varför utredningen
uppställer vissa allmänna fömtsättningar som enligt dess mening alltid måste
vara infriade för att straffbarhet skaU föreligga.

För
det första bör det vara uppenbart att begagnandet av nyttigheten enligt allmän
kutym sker under fömtsättning av kontant betalning, dvs. att betalning skall
erläggas antingen omedelbart före eller omedelbart efter tillhandahållandet av
nyttigheten.

En
andra fömtsättning bör enligt utredningen vara att den som till-handahåUer
nyttigheten har att betjäna "en okänd allmänhet".

Slutligen
bör den fömtsättnuig gälla att det specieUa straffskyddet begränsas tUl vissa
näringar eller verksamhetsgrenar, där det föreligger särskilt stor risk för
missbruk.

Från
dessa utgångspunkter konstaterar utredningen att underlåtenhet att göra rätt
för sig på hotell eller restaurang, som sedan gammalt ansetts vara straffvärd,
även i ett alternativt förslag bör täckas av snylt-ningsparagrafen.
Straffbarheten bör dock begränsas till att avse logi och förtäring på sådant
näringsställe, som bedriver allmän service såsom hoteU, pensionat, restaurang
eller kafé.

Enligt
brottmålsutredningens mening bör taxisnyltning vidare ha sin givna plats i det
särskUda straffstadgandet. Utredningen betonar emellertid att även om
taxisnyltning sålunda kriminaliseras bör det lämpligen ankomma på ett centralt
brottsförebyggande organ att söka tillse att överenskommelser träffas med
taxiförbund och andra berörda intressenter om införande av vissa generella
regler om formema för förskottsbetalning.

Ett
bibehållande av straffansvaret för färdsnyltning kan enligt utredningen främst
motiveras av trafikföretagens intresse när det gäller möjligheterna att
effektivt kunna hävda sina anspråk på betalning. Äv viss betydelse är
emellertid också möjligheterna tiU tvångsåtgärder. Utredningen anser vidare
att även om straffbarheten närmast får ett formellt innehåll man kan menar
utredningen utgå ifrån att straff-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 58

ansvar
så gott som aldrig kommer att utkrävas så bör denna typ. av snyltning ändå
tas upp i ett alternativt stadgande.

Vad
därefter gäller plankning anser utredningen att även ett sådant förfarande bör
rymmas under en eventueU ny snyltningsbestäinmelse. Därmed skapas
förutsättningar för avvisning av obehöriga personer. Om förfarandet att ta sig
in på ett område utan att lösa entréavgift straffbeläggs kan nämligen
"plankaren" gripas och tvångsvis förpassas utanför området, varvid
polisens medverkan kan begäras. Enligt utredningens mening förefaller det
sålunda vara en praktisk åtgärd att låta den alternativa
snyltningsbestäm;melsen även omfatta plankning. Därmed krävs ingen särskild
reglering av rätten att avvisa icke-betalande.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen sålunda att nuvarande bestämmelser om snyltning i 9 kap.
BrB alternativt ersätts med ett nytt straff stadgande som omfattar 1) snyltning
på aUmänt näringsställe (hotell, pensionat, restaurang, kafé o. d.), 2)
taxisnyltning, 3) snyltning på kollektivt samfärdsmedd, 4) s.k. plankning. I
fråga om snyltning på kollektivt samfärdsmedd föreslår utredningen även vid
denna lösning en kungörelse angående möjlighet för verksamhetens utövare att
ta ut en särskild avgift (kontroUa-gift). Därmed begränsas tUlämpningen av
straffstadgandet.

Utredningens
tidigare redovisade förslag om att automatsnyltning förs över till ett särskilt
stadgande i 8 kap. 8 a § BrB avses också bli genom-nomfört oberoende av om nuvarande
snyltningsbestämmdser upphävs eller endast omarbetas.

2.10.2
Straffsatsen för snyltning

Enligt
brottmålsutredningens mening bör den föreslagna alternativa
snyltningsbestämmelsen i första hand avse sådana gärningar som med hänsyn till
det ekonomiska värdet och övriga omständigheter är att bedöma som ringa
förseelser, d's. vad som motsvarar bedrägligt beteende. Är det däremot fråga
om allvarligare brott, t. ex. omfattande hoteUsmitningar eller
restaurangsnyltningar som sätts i system, kan enligt utredningens mening
brottet i allmänhet föras in under bedrägeri och bör även behandlas som sådant.
Föreligger inte bedrägeri bör snyltningsbestämmelsen dock aUtid kunna
tUlämpas.

Utredningen
föreslår att straffet för snyltning bestäms till böter i likhet med vad
utredningen i sitt betänkande (SOU 1971: 10) Snatteri förordat beträffande de
mindre förmögenhetsbrotten.

I
nämnda betänkande har utredningen även föreslagit den ändringen i 24 kap. 7 §
andra stycket RB att rätten för envar att gripa den som anträffas på bar
gärning eller flyende fot skall gälla inte bara då på brottet kan följa
fängelse utan även då det är fråga om brott som avses i 8 kap . 2 §, 9 kap. 2 §
eller 10 kap. 2 § BrB (dvs. sådana brott som enligt förslaget avsågs få enbart
böter i straffskalan). Om det här

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 59

redovisade
alternativa förslaget genomförs bör denna ändring även omfatta de nya
snyltningsbrotten.

2.10.3 Begränsad
tillämpning av straffstadgandet

Brottmålsutredningen framhåUer att det bör vara en allmän regel att

ett
StraffrättsUgt ingripande med tUlämpning av en särskild snyltningsbestämmelse
bör ske som en sista åtgärd, när en civil uppgörelse visat sig vara utsiktslös
och brottet inte framstår som obetydligt. Enligt utredningen gäller detta
hotell-, restaurang- och taxinäringen, där man som regel har anledning att
förvänta att verksamhetens utövare själv försöker driva in sina fordringar
innan saken polisanmäls. Utredningen anser att detta också gäller de kollektiva
samfärdsmedlen, där trafikföretagen ges möjlighet att ta ut kontrollavgift i
stäUet för att polisanmäla händelser, och i fråga om förekommande snyltningar
vid allmänna tUlställningar, där den normala reaktionen mot plankning bör vara
att avvisa den som.obehörigen tagit sig in på området.

Om
straffsatsen för snyltning enligt utredningens förslag sätts till böter får
polisen också formella möjligheter att meddela rapporteftergift. Utredningen
anser att detta institut bör tUlämpas i alla fall som bedöms som obetydliga.
Enligt utredningen bör man dock främst räkna med att bagateUartade fall av
snyltning inte kommer att föranleda polisanmälan.

2.10.4 Särskilt
yttrande angående de alternativa förslagen

Två
av utredningens experter, chefsåklagaren Axel Morath och professorn Per-Edvin
Wallén, har avgett ett särskUt yttrande i frågan om valet av alternativ för
regleringen av snyltningsbrotten. Morath och Wallén anser att utredningens
andra alternativ, som innebär att snyltning kvarstår som ett särskilt brott
men med ett begränsat tillämpningsområde, är det riktiga, eftersom starka skäl
talar mot det första alternativet.

Morath
och Wallén befarar sålunda att ett upphävande av snyltningsbestämmelsen i 9
kap. 2 § andra stycket BrB skulle ofördelaktigt påverka betalningsmoralen i
samhället och föra med sig både ökade frestelser och ökade möjligheter att
underlåta betalning. Enligt deras mening skulle priset för reformen få betalas
av taxichaufförer och andra, som i sitt yrke har att betjäna en okänd aUmänhet.

Morath
och Wallén anser vidare att även praktiska skäl talar mot ett avskaffande av
den särskilda snyltningsbestämmelsen. Eftersom en anmälan i sådant faU kommer
att avse misstanke om bedrägeri och då det ofta kan vara svårt att bevisa, att
ett vilseledande föreligger, skulle polisutredningen bli mer arbetskrävande och
rättegången mer tidsödande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 60

Slutiigen
framhåUer Morath och Wallén att utredningens i första hand framlagda förslag
skulle få till följd att de fall, där uppsåtet att inte betala uppkommer först
efter avtalets ingående, blir straffria. Enligt dessa experters mening torde
det vara svårt att kriminalpolitiskt försvara en sådan ståndpunkt.

3
Remissyttrandena över förslagen beträifande snyltningsbrotten 3.1
Brottmålsutredningens aUmänna kriminalpolitiska överväganden

Det
övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i frågan förklarar att de
inte har något att erinra mot den allmänna kriminalpolitiska målsättning som
legat till gmnd för de av brottmålsutredningen framlagda reformförslagen.
Åtalsrättskommittén uttalar sålunda att den inte har någon erinran mot
utredningens principiella inställning att man bör sätta som mål att begränsa
straffrättens roll vid mindre normöverträdelser och i stället koncentrera
resurserna på den allvarligare brottsligheten. Kommittén instämmer också i
uppfattningen att det behövs en ökad satsning på brottsförebyggande åtgärder.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. riksförsäkringsverket, länsstyrelserna i
Malmöhus och Örebro län, LO, TCO, Sveriges advokatsamfund och Svenska
försäkringsbolags riksförbund.

RÅ
framhåller att det fortlöpande bör prövas om alla de straffsanktionerade
begränsningar som samhället uppställt för medborgarnas livsföring är rationellt
gmndade. Ett syfte med kriminalpolitiken i denna dd bör vara att
straffbestämmelserna inte skall sträcka sig längre än nödvändigt. Straffhotet
bör enligt RÅ utnyttjas bara till att förebygga handlingar som dels innebär
påtagligt men eller verklig fara och dds inte på ett effektivt sätt kan mötas
genom skadestånd, socialvårdande insatser eller andra åtgärder vilka inte har
straffets negativa sidor. RÅ anser därvid i likhet med utredningen att
starka skäl talar för en allmän översyn av brottsbalken och då särskilt
förmögenhetsbrotten, som är de äldsta brotten i balken. Enligt RÄ är inte de
värderingar, som ligger bakom den mer än trettioåriga lagstiftningen på detta
område, i alla avseenden representativa i dag. Andra levnadsbetingelser gäller
för medborgarna och ekonomiska dispositioner träffas i helt annan utsträcknmg
och av många fler människor än vid tiden för lagstiftningens tUlkomst. Även
kredithandeln har ökat kraftigt och nya typer av förmögenhetsbrott har
tUlkommit. RÅ är emdlertid medveten om att en samlad översyn med nödvändighet
kan bli tidsödande och RÅ menar därför att det är givet att man också bör
överväga möjligheterna till partieUa reformer. Samtidigt pekar RÅ på att under
kategorin förmögenhetsbrott ryms olika förfaranden som alla bar det gemensamma
draget att de innebär ett angrepp på annans förmögen-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 61

het.
Vidare finns för de centrala brotten olika svårighetsgrader. Härtill kommer
att de olika brottstyperna inte alltid är klart åtskilda. Dessa förhållanden
menar RÅ kan vid en partieU reform leda till inkonsekvenser och olägenheter,
särskilt om reformen innebär ett upphävande av en straffbestämmelse. En allmän
översyn minskar enligt RÅ:s mening riskerna härför och skapar samtidigt
garantier för ett genomtänkt kriminalpolitiskt program. Vid en sådan översyn är
det en angelägen uppgift att se över straffsatserna för de centrala förmögenhetsbrotten
med tanke bl. a. på möjlighetema att i viss utsträckiung ersätta fängelse med
böter.

SACO
förklarar sig inte ha något att erinra mot utredningens kriminalpolitiska
målsättning men framhåller samtidigt att straffets allmänpreventiva och
moralbildande funktion inte i önskvärd utsträckning har analyserats och
värderats i betänkandet. Enligt SACO skulle det ha varit av intresse att få
belyst frågan om en avkriminalisering på längre sikt möjligen kan leda tUl ett
minskat socialt ogillande av gärningen och därmed minska den preventiva verkan
av risken för upptäckt.

Svea
hovrätt framhåller att i svensk rätt har begränsningen av de straffrättsliga
ingripandena under de senaste årtiondena i regel skett på processuell väg.
Härvid har principen om absolut åtalsplikt i vissa hänseenden frånträtts.
Frågan huruvida absolut åtalsplikt bör gälla är f. n. föremål för
åtalsrättskommitténs prövning. Enligt hovrättens mening bör kommitténs
ställningstagande ej föregripas om inte starka skäl talar därför. Hovrätten
framhåUer också att vilken väg man än väljer att beträda för att uppnå en
begränsning av det straffbara området är det väsentligt att en sådan
inskränkning inte medför ökad förekomst av handlingar som anses alltjämt böra
motarbetas. Vidtas en så långt gående åtgärd som avkriminalisering av inte
önskvärda be-tenden måste det därför krävas att den straffrättsliga reaktionen
ersätts av annan verksam sanktion.

Föreningen
Sveriges polismästare förklarar sig dela utredningens kriminalpolitiska
uppfattning i fråga om överträdelser av bestämmelser med huvudsakligen
ordningskaraktär.

Föreningen
Sveriges statsåklagare finner att utredningens inställning till
straffunktionens betydelse förefaller alltför negativ och utredningens tro på
andra åtgärders effektivitet alltför stark.

Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare anser att frågan om bl. a. straffrättens roll som
sanktionsmedel inom rättssystemet och möjligheterna att använda andra
påtryckningsmedel än straffhot inom det ekonomiska livet måste principiellt
diskuteras i annat sammanhang, t. ex. inom det numera beslutade
kriminalpolitiska rådet. Föreiungen anser det dessutom vara tveksamt om
utredningen påvisat andra, lätt tillgängliga och praktiska vägar för andra
sanktioner än straff, i vart fall vad angår sådana situationer där den enskilde
och inte samhälleligt eller samhällsstött

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 62

organ
skall skyddas. Det torde därför enligt föreningens mening aUt-jämt finnas behov
av en straffrättssanktion, åtminstone subsidiärt.

3.2
Snyltnuigsbrotten

3.2.1
Kriminaliseringen av snyltningsbrotten

Brottmålsutredningens
förslag att upphäva de särskUda straffbesfåin-mdserna om snyltning i 9 kap. 2 §
andra stycket BrB avstyrks eller föranleder uttalanden .av kritisk innebörd
från det övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Flera
av dessa remissinstanser bl. a. Svea hovrätt, RPS, länsstyrelsen i Malmöhus
län, åtalsrättskommittén, SAF och SACO hänvisar därvid i huvudsak tiU de skäl
mot att upphäva straffbestämmelsen för snyltning som framförs av experterna
Axel Morath och Per-Edwin Wallén i deras särskUda yttrande över utredningens
huvudförslag.

RÅ
pekar på att snyltningsbestämmelsen inrymmer såväl förhåUandevis allvarliga
överträdelser som bagatellartade förseelser. Eftersom stadgandet täcker olika
former av missbruk och spänner över ett förhållandevis vitt område bör enligt
RÅ:s mening inte bestämmelsen upphävas utan tungt vägande skäl. RÅ anser att de
synpunkter som föranlett den särskilda regleringen i 9 kap. 2 § BrB fortfarande
äger sin giltighet. Vidare finner RÅ att de kriminalpolitiska' förddar soin
står att vinna med utredningens huvudförslag är begränsade. Åkla- gare och
domstolar kommer med utredningens förslag sannolikt att i ökad utsträckning
ställas inför frågan huruvida uppsåt att vilseleda förelegat. En önskvärd
avlastning av arbetsbördan för de rättsvårdande myndigheterna kan enligt RÅ ske
på annat sätt t. ex. genom en förstärkt kontroU i syfte att förhindra att de
berörda näringsidkarnäs tjänster utnyttjas på ett otillbörligt sätt. RÅ finner
därför att tillräckliga skäl f. n. inte kan anses föreligga att upphäva
snyltningsbestämmelsen. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att straffsanktion
mot brott av karaktären snyltning endast bör komma i fråga när uppgörelse
mellan berörda parter inte kan träffas. Enligt länsstyrelsen bör en
kompletterande lagregel utformas i enlighet härmed. RPS framhåller att man vid
reformer på straffrättens område även måste ta hänsyn tUl målsägandeintressena
varvid styrelsen i denna fråga hänvisar till sitt yttrande över utredningens
första delbetänkande om snatteribrottet (SOU 1971: 10). Beträffande påståendet
att polisen i fråga om vissa snyltningsbrott engageras för inkassering av
obetalda skulder påpekar RPS att motsvarande, förhållande förekommer vid andra.
förmögenhetsbrott t. ex. lindrigare förskingringsbrott, där en polisanmälan
eller. hot om sådan ofta förmår gärningsmannen att försöka reglera sitt
mellanhavande med målsäganden. RPS vill också påstå att sett från styrelsens
erfarenheter anser det stora flertalet medborgare alltjäint att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 63

de
typiska snyltningsbrotten är förkastliga från moralisk synpunkt och straffvärda
från rättslig synpunkt. Polismästareföreningen anser det angeläget att de
former av snyltning, som utredningen föreslår skall bli avkriminaliserade, även
i fortsättningen är straffsanktionerade, eftersom en sådan ordning har stor
betydelse för så viktiga samhällsfunktioner som t. ex. handel och allmän
samfärdsel. Även om den uppkomna skadan i det enskilda fallet kan vara
förhållandevis liten är det . av väsentlig vikt för såväl den enskUde
riäringsutövaren som för dennes kunder att sådana oredliga förfaranden
förhindras. I annat fall, menar föreningen, kan det uppstå beaktansvärda hinder
och merkostnader inom berörda verksamhetsgrenar. Enligt föreningen kan man i
detta sammanhang inte heller bortse från den avhållande effekt som ett
straffsanktionerat lagbud kan tänkas ha och det torde dessutom kunna antagas
att en avkriminalisering saknar stöd i det allmänna rättsmedvetandet i vart fall
beträffande huvuddelen av ifrågavarande brottslighet. Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare hävdar att den praktiska konsekvensen av utredningens förslag
om upphävande av 9 kap. 2 § andra stycket BrB blir, att en enkelt verkande och
enhetiig reaktions-form mot snyltning avskaffas utan att ersättas av någon
bättre. Enligt föreningens mening ställs därigenom många näringsidkare
oförskyllt utanför samhällets skydd. Kontrollåtgärder, förskottsbetalning och
dylikt bör visserligen insättas i om möjligt ökad utsträckning men kan enligt
föreningens mening inte utgöra en ersättning för sanktionsmedd. Länsstyrelsen i
Västerbottens län konstaterar att snyltningsbrott allmänt anses som moraliskt
förkastliga beteenden varför en åtgärd som innebär att dessa helt eller delvis
avkriminaliseras måste betecknas som principiellt felaktig. Länsstyrelsen anser
vidare att det förhållandet att polis, åklagare och domstolar är överbelastade
av arbete inte är något skäl för att avlasta de.rättsvårdande myndigheterna
ansvaret för brottsbekämpning även i fråga oin småförsedser. Godtagbara
lösningar är enligt länsstyrelsen att antingen ge rättsvården adekvata resurser
eller att skilja bort arbetsuppgifter som ligger vid sidan av den brottsbekämpande
eller övriga egentliga rättsvårdande verksamheten.

SJ,
Svenska taxiförbundet och AB Stor-Stockholms lokaltrafik befarar att ett
genomförande av utredningens i första hand framlagda förslag skuUe medföra en
ökning av antalet "tjuvåkningar", en brottslighet som f. n. har en
tendens ätt öka.

SJ
är vidare kritisk tiU utredningens principiella inställning att frågan om
straffbarheten av snyltningsbrotten är beroende av var man vUl dra gränsen
mellan civilrätt och straffrätt i vad gäller ekonomiska dispositioner och
underlåtenhet att fullgöra betalningsförpliktelser. Enligt SJ:s uppfattning har
straffbarheten av snyltningsbrotten ingalunda funktionen att säkerställa
fullgördsen av betalningsförpliktelser utan straffbarheten syftar till att
avhålla från en form av oredlighet varigenom den

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 64

som
tUlhandahåller förnödenheter och tjänstbarheter går miste om förutsatt kontant
betalning i utbyte mot en mer eller mindre osäker personlig fordran. Enligt
SJ:s mening har utredningen därför sett ur juridisk-systematisk synpunkt
tagit ett oriktigt grepp på ämnet med sina frågor om "straffrätten skall
tillgripas som medel för att framtvinga betalning" och om "vissa
näringsidkare och utövare av serviceverksamhet i detta syfte skall kunna
engagera polis och andra rättsvårdande myndigheter". SJ har för sin del
funnit sig böra betrakta frågan om polisanmälan som förfallen om inte anmälan
eller överlämnandet till polismyndighet skett i nära anslutning till en
avvisning från trafikmedlet. För SJ har det med andra ord på principiella
grunder framstått som angeläget att inte hålla frågan om ett initiativ till en
straffrättslig aktion svävande i avbidan på en senare manifestation av vederbörandes
större eller mindre betalningsviUighet. Därmed inte sagt att SJ biträder
utredningens förslag om avkriminalisering av huvuddelen av snyltningsbrotten.
En orsak l;ill detta negativa ställningstagande är att SJ inte anser sig kunna
skydda sig mot att personer utan färdbiljett tar plats i tåg och medföljer
detta. Ätt utvidga den kontroU som för närvarande sker inom lokaltrafiken i ett
par storstadsregioner till persontrafiken i dess helhet skulle nämligen dra
oförsvarligt stora kostnader. SJ har därför ett stort intresse av att sådana
situationer iate uppkommer. Ej heller kan en s. k. straffavgift, även om den
höjs över nuvarande belopp, ensam ge en tillräckligt avhållande effekt. Den
som tjuvåker utan ekonomiska resurser att betala biljetten lär inte fästa så
stort avseende vid risken att bli påförd en s. k. straffavgift. Och den som väl
har medel att betala resan men överväger försöket att bespara sig utgiften
genom tjuvåkning lär inte kunna förväntas ägna större uppmärksamhet ät den
ekonomiska risken av en s. k. straffavgift än åt motsvarande risk för ett
bötesstraff. Enligt SJ:s mening bör man inte heller blunda för det faktum att
straffhotet mer än själva straffet verkar till att inskärpa och vidmakthålla
föreställningen om förfaringssättets otillbörlighet. En avkriminalisering kan,
även om den kompenseras med straffavgiftssystemet, uppfattas som uttryck för
en ändrad inställning präglad av ett större mått av överseende och tolerans
från samhällets sida. Den enskUde individen skulle därmed ha förlorat en inte
oväsentlig del av underlaget för sin moraliska motståndskraft mot en i och för
sig varken ovanlig eller svårförklarlig frestelse att pröva möjligheten att dra
fördel av svagheterna i kontrollsystemeL Ett bibehållande av straffbarheten
måste emeUertid enligt SJ:s mening inte med nödvändighet medföra att domstolar
och polisiära organ belastas med åtgärder i anledning av varje liten
snyltningsförseelse. SJ föreslår därför en ordning som innebär att man i
generell form föreskriver att sådana småförsedser som särskUt förekommer i
förorts- och lokaltrafik inte skall föranleda åtal med mindre sådant av
särskilda skäl finnes på-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 65

kallat
från allmän synpunkt. Repressionen skulle därmed i praktiken komma att bestå i
den s. k. straffavgiften, men beteendet behåller samtidigt sin karaktär av
brott. Även länsstyrelsen i Örebro län förordar att en särskild regel om
åtalsprövning införs på motsvarande sätt som skett i 10 kap. 10 § andra stycket
BrB.

SL
befarar att en avkriminalisering i den utsträckning som föreslagits i
betänkandet kommer att medföra en försämring av betalningsmoralen avseende
kontrollavgifterna, eftersom det enligt SL:s erfarenhet är just vetskapen om
att gratisåkning är en straffbar handling som gör att resenärerna för
närvarande i så relativt stor utsträckning erlägger kontrollavgifter. I detta
sammanhang nämner SL att år 1970 betalades 76 % av de krav på betalning av
kontrollavgift som då utfärdades. Även Göteborgs spårvägar anser att ett
bibehållande av straffansvaret för färdsnyltning är nödvändigt för att
trafikföretagen effektivt skall kunna hävda sina anspråk på betalning.

Sveriges
hotell- och restaurangförbund anser att om nuvarande snyltningsbestämmdser i
enlighet med utredningens huvudförslag upphävs och straffbarheten begränsas
till sådana brott som uppfyller rekvisiten för bedrägeri skulle personalen inom
hotell- och restaurangnäringen komma att stäUas inför svåra avgöranden som f.
n. inte är aktuella. En hovmästare eller servitör behöver i dag endast bedöma
den relativt enkla frågan humvida en gäst kommer att fullgöra sin
betalningsskyldighet eller ej. Om förslaget genomförs skulle han dessutom få
avgöra om gästen vid beställningen hade bedrägeriuppsåt eller inte, något som
förbundet anser att restaurangpersonalen saknar förutsättninggar att bedöma.
Detta skulle enligt förbundet leda till att personalen regelmässigt kommer att
utgå från att bedrägeri alltid föreligger varför man kommer att vända sig till
polis i samma utsträckning som f. n.

Några
remissinstanser förklarar sig inte ha något att erinra mot att det straffbara
området inskränks på det sätt som utredningen i första hand föreslår.

Kriminalvårdsstyrelsen
uttalar att det är ett kriminalpolitiskt intresse att polis och andra
rättsvårdande organ befrias från utredning och lagföring av åtskilliga sådana
brott som med hänsyn till bl. a. den skada som åsamkas genom brottet kan
tillmätas lågt straffvärde. Styrelsen är också av den uppfattningen att
utredningens alternativa förslag inte kan förväntas ha större brottspreventiv
effekt än det radikalare förslaget. Socialstyrelsen framhåller att
snyltningsbrotten inte utgör något större problem inom social- och
nykterhetsvården och att ungdomar synes utgöra en ringa del av dem som begår
sådana brott. Styrelsen förklarar sig från social synpunkt inte ha något att
erinra mot att det straffbara området inskränks på det sätt som i första hand
föreslagits i betänkandet. Även Sveriges advokatsamfund ansluter sig till
utredningens huvudförslag, vilket enligt styrelsen synes motsvara den allmänna
kriminal-

5
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 148

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 66

politiska
grundsyn som utredningen tidigare gett uttryck för. Styrelsen delar
utredningens uppfattning att det speciella straffskyddet för vissa
näringsidkares krav på betalning åtminstone i viss utsträckning borde kunna
ersättas med förebyggande åtgärder och ökade kontrollmöjligheter. LO
understryken vikten av att enhetliga regler verkligen kommer till stånd
angående de utomstraffrättsliga åtgärder som skall sättas in för att motverka
missbmk av systemet med tillhandahållande av nyttigheter mot kontant
betalning. LO förutsätter därvid att det nu föreslagna brottsförebyggande
rådet aktivt kommer att verka för att sådana regler skapas. TCO tillstyrker
utredningens huvudförslag under hänvisning till att syftet med den föreslagna
reformen är att koncentrera samhällets resurser till den allvarligare
brottsligheten. Svenska polisförbundet anser att den av utredningen i första
hand föreslagna begränsningen av de straffrättsliga ingripandena kommer att
underlätta utredningsverksamheten och även få en gynnsam inverkan på övrigt
polisarbete.

Utredningens förslag att
vid ett upphävande av den särskilda snyltningsbestämmelsen införa en rätt till
tvångsåtgärder dds vid s. k. plankning, dels vid snyltning på kollektiva
trafikmedel, berörs av några remissinstanser.

RPS delar inte
utredningens uppfattning att den föreslagna bestämmelsen om att anordnare av
offentlig tillställning skall ha rätt att avvisa den som obehörigen uppehåller
sig på området utan att ha erlagt inträdesavgift har sin plats i allmänna
ordningsstadgan. Denna författning är inte avsedd att reglera annat än allmän
ordning och säkerhet. Detta framgår av 7 § första stycket i stadgan där det
sägs att i lokal ordningsstadga få'r meddelas de ytterligare föreskrifter i
avseende på den allmänna ordningen, som för kommun eller del därav finns
erforderliga och ej angår förhållanden, om vilka annorledes är bestämt. I lokal
stadga får sålunda inte intas andra föreskrifter än sådana som angår den
allmänna ordningen. Vid meddelande av tillstånd enligt allmänna
ordningsstadgan, t. ex. till offentiig tiUställning, kan polismyndigheten som
tUlståndsmyndighet inte meddela andra villkor och föreskrifter för
tillställningen, än som motiveras av hänsyn till allmän ordning och säkerhet.
Det föreslagna stadgandet synes emellertid enligt RPS åtminstone för
normalfallen endast tillvarata anordnarens rätt och skiljer sig därför
markant från allmänna ordningsstadgans allmänna po-litirättsliga linje.
Styrelsen ifrågasätter därför även från denna synpunkt införandet av den
föreslagna bestämmelsen i allmänna ordningsstadgan. Styrelsen påpekar också,
att även anordnare av allmänna sammankomster i vissa fall kan ha behov av
möjUghet att avhysa personer, som uppehåller sig på området utan att ha erlagt
inträdesavgift.

Polisstyrelsen
i Malmö distrikt, anser inte att det skall vara en polisiär uppgift att hjälpa
anordnare av offentiig tillställning att avvisa per-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 67

söner
som plankat in på området för föreställningen och ej godvilligt vill lämna
detta. Styrelsen anför att samtidigt som taxiförare m. fl. rekommenderas viss
moderation i sina anspråk på samhället, har utredningen alltså av någon
anledning funnit självklart att samhället utan inskränkning skall ställa sina
hårt engagerade resurser till arrangörernas förfogande, därtill i en form som
påminner om gångna tiders personalexekution. Styrelsen förklarar att den
avböjer en sådan roll för polisen och rekommenderar i stället en ordning som
innebär, att den för plankning misstänkte får stanna kvar inom området. Enligt
styrelsens mening kan man från lagstiftarens sida som försvar för en sådan
ståndpunkt hävda att en välskött nöjesplats eller liknande anordning normalt
inte bör medge plankning och att arrangören om så likväl sker får stå sitt
kast.

Svea
hovrätt, som tillstyrker det föreslagna tillägget tiU 16 § allmänna
ordningsstadgan om straffansvaret för s. k. plankning avskaffas, anmärker att
med det i förslaget använda ordet "område" avses jämväl plats
inomhus. 1 nuvarande stadgande, som skulle kvarstå, brukas emellertid ordet i
sammanhanget "utomhus inom inhägnat område".

SJ
har vissa erinringar mot utredningens förslag i fråga om järnvägspersonalens
rätt att avvisa tjuvåkare. SJ finner det sålunda inte tUlfredsställande att
såsom utredningen föreslår göra befogenheten att avvisa beroende av utfallet
av en i det enskilda fallet så vansklig bedömning som den om, med hänsyn
väsentligen till det intryck vederbörande ger, förutsättningar finns för
medgivande till att resan fort-sättes i förlitande på senare betalning. Ätt här
måste tillåtas utrymme för vissa variationer i värdering och omdöme hos
järnvägspersonalen torde vara obestridUgt och synes också ha vitsordats av
utredningen. Ett ingripande av den art som avvisning representerar innebär ett
mått av ingrepp i den resandes kroppsliga integritet och befogenheten bör därför
av principiella skäl inte bestämmas med hänvisning till förutsättningar vilkas
förhandenvaro i det enskila fallet kan vara svår att avgöra. Enligt SJ:s mening
bör avvisningsbefogenheten föreligga så snart någon beträdes med olovlig
närvaro på tåg antingen olovligheten konstitueras av avsaknad av biljett eller
av annat förhållande. Det innebär ej att befogenheten utnyttjas i vidare mån än
som redan sker, dvs. med stor återhållsamlhet. SJ ifrågasätter vidare om en
föreskrift i ämnet lämpligen har sin plats i 1970 års kungörelse, vilken ju
handlar om upprätthållande av ordning och säkerhet inom järnvägsområde. Riktigare
synes vara att bestämmelsen meddelas i särskild författning. Svea hovrätt
tillstyrker ändringen i kungördsen om upprätthållande av ordning och säkerhet
inom järnvägsområde om straffansvaret för s. k. färdsnyltning upphävs. Det
föreslagna stadgandet samt 4 § i den av utredningen föreslagna kontrollavgiftskungörelsen
bör emellertid enligt hovrätten ges likartad avfattning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 68

De
remissinstanser som avst)'rker utredningens huvudförslag är i princip positiva
till utredningens alternativa förslag om en ny särskild straffbestämmelse för
vissa former av snyltning.

Åtalsrättskommittén
framhåller dock att den praktiska betydelsen av den föreslagna begränsningen av
det straffstadgande som f. n. gäller blir tämligen ringa. RÅ sätter i fråga om
inte en ändring av snyltnings-bestämmdserna över huvud taget bör kunna anstå i
avbidan på en mera allmän översyn av BrB. Svea hovrätt förordar i stället för
det föreslagna nya lagrummet en omredigering av det nuvarande stadgandet i 9
kap. 2 § andra stycket BrB. Enligt hovrättens mening saknas nämligen skäl att
frångå den nuvarande konstruktionen enligt vilken den som begått ifrågavarande
brott skall dömas för bedrägligt beteende eller, om brottet ej är att anse som
ringa, för bedrägeri. Hovrätten pekar därvid på dels att i förslaget saknas en
särskild strafflatitud för grova brott, vilket kan få konsekvenser som är
stötande i de fall förutsättningarna för bedrägeriansvar inte är uppfyllda,
dels att det föreslagna stadgandet uttryckligen gjorts subsidiärt tUl 9 kap. 1
§ och 3 § BrB, vilket i många fall skulle framtvinga prövning huruvida
vilseledande ägt mm.

I det av utredningen
skisserade förslaget till straffbestämmelse för snyltningsbrott har
straffsatsen bestämts till böter för att bl. a. öppna möjligheter att avstå
från lagföring på straffprocessueU väg genom tillämpning av institutet
rapporteftergift och i vidgad omfattning åtalsunderlåtdse. Bland
remissinstansema har meningarna varit delade om detta förslag.

Föreningen Sveriges
statsåklagare anser att en lagändring i den föreslagna riktningen inte bör
inge betänkligheter. Enligt förenuigens uppfattning utgör den egentligen
endast en kodifiering av nuvarande rättstillämpning. Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare tillstyrker förslaget och instämmer i utredningens uttalande,
att man normalt bör räkna med att bagatellartade fall av snjdtning inte kommer
att föranleda polisanmälan och att formella möjligheter bör föreligga att
meddela rapporteftergift för dylika förseelser. RA framhåUer att det framdeles
kan vara av värde att domstolarna inte är för hårt bundna vid bestämmandet av
påföljd. Om fängelse utgår ur straffskalan, uppkommer emellertid en
systematisk olikhet i förhållande till de sekundära förmögenhetsbrotten. De
processuella fördelar som man vinner med den föreslagna reformen kan även
uppnås genom ändringar i administrativ ordning. De olägenheter som enligt vad
Rl nu anfört är förenade med förslaget framstår dock inte som så väsentliga att
RÄ vill avstyrka förslaget. Åtalsrättskommittén erinrar om de allmänna
betänkligheter som kommittén i sitt yttrande över utredningens betänkande (SOU
1971: 10) Snatteri anförde mot slopande av fängelse i straffskalorna för de
mindre förmögenhetsbrotten. Då det emeUertid i det helt övervägande antal faU
där den nya bestämmelsen blir tillämplig torde vara fråga om

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 69

mindre
aUvarliga brott, vill kommittén inte motsätta sig att endast böter stadgas för
snyltningsbrottet. De grövsta fallen av snyltning i vidsträckt bemärkelse torde
enligt kommittén f. ö. oftast vara hänförliga till bedrägeriparagrafen. Svea
hovrätt anser av skäl som redovisats i hovrättens yttrande över utredningens
betänkande Snatteri att fängelse i högst sex månader bör ingå i straffskalan.
Därest fängelse sålunda får ingå i strafflatituden för snyltningsbrott bör
enligt hovrättens mening införas möjlighet att ge rapporteftergift under
motsvarande förutsättningar som nu gäller för snatteri. RPS anser av
principiella skäl att fängelse även i fortsättningen bör finnas i straffskalan
för snyltningsbrott. Behålls fängelse i straffskalan för snyltningsbrotten
medför detta visserligen att bestämmelserna om rapporteftergift i 12 §
polisinstruktionen (1972: 511) inte blir tillämpliga på dessa brott. Styrelsen
anser emellertid, att denna fråga bör lösas på samma sätt som beträffande
snatteribrotten. Styrelsen föreslår därför, att bestämmelserna om rapporteftergift
för vissa snatteribrott i 12 § polisinstruktionen omarbetas så, att dessa
bestämmelser blir tillämpliga även på snyltningsbrotten. Föreskrifter för tillämpningen
av de nya reglerna bör enligt styrelsen utfärdas av regeringen. Styrelsen
erinrar i detta sammanhang om att rapporteftergift inte registreras i
styrelsens centrala polisregister. Detta medför att det vid bedömningen av
fråga om rapporteftergift som regel inte är möjligt att beakta brott, som
föranlett rapporteftergift i annat polisdistrikt.

För
att göra det möjligt att gripa en person som gjort sig skyldig till ett
snyltningsbrott har utredningen föreslagit en tilläggsbestämmelse i 24 kap. 7
§ andra stycket RB. Förslaget har berörts av några remissinstanser.

Enligt
Svea hovrätt förefaller det riktigt att möjlighet till ett sådant ingripande
står till buds. Åtalsrättskommittén som anser det ofrånkomligt att rätt till
gripande fortfarande skall föreligga vid snyltningsbrott, finner det emellertid
inte tilltalande att detta brott skall behöva särskilt anmärkas i 24 kap. 7 §
RB. Det synes därför enligt kommUtén vara lämpligare att i snyltningsparagrafen
ange att sådan rätt som avses i 24 kap. 7 § andra stycket RB föreligger,
oavsett att fängelse ej kan följa på brottet. Enligt RPS:s uppfattning får det
anses mindre tillfredsställande att man gör det möjligt att tillgripa de
relativt omfattande ingrepp i den personliga integriteten, varom är fråga i 24
kap. 7 § andra stycket RB, beträffande brott som endast har böter i
straffskalan. Behåller man såsom styrelsen föreslår fängelse i
straffskalan för snyltningsbrotten behövs det inte någon särreglering i
nyssnämnda lagrum för dessa brott. Föreningen Sveriges statsåklagare anser att
ett tvångsmedel av ifrågavarande slag inte bör få förekomma vid brott vars
straffvärde bedöms så lågt att straffskalan endast innehåller böter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 70

3.2.2
Ökad satsning på brottsförebyggande åtgärder

De
av utredningen framlagda förslagen i syfte att begränsa lagföringen för
snyltning bör enligt utredningen få till följd att utövarna av hotell-,
restaurang- och taxinärxng och andra liknande verksamheter i större
utsträckning än nu riktar in sig på att förebygga sådana beteenden.
Utredningen räknar därvid bl. a. med att ökade krav ställs på förskottsbetalning
samt att föreliggande kontrollmöjligheter förbättras. Vad utredningen sålunda
anfört har inte fått något gensvar hos de berörda näringsutövarna.

Sveriges hotell- och
restaurangförbund finner den av utredningen framförda tanken på ökade krav om
förhandsbetalning från vissa gäster som orealistisk och förbund(Jt anser det
uteslutet att man i Sverige skulle införa metoder av detta slag som saknar
motsvarighet i utlandet. Dessutom måste gästerna komma att uppfatta det som i
hög grad stötande om endast några av dem blev föremål för sådana kontrollåtgärder.
Svenska taxiförbundet framhåller att ett system med kontrollavgifter är
uteslutet inom taxiverl:samheten eftersom detta system förutsätter att den
resande erhåller färdbevis i samband med betalning, som erläggs före det att
tjänsten tas i anspråk. Visserligen finns i gällande taxireglementen den
bestämmelsen införd, att taxiföraren äger rätt att begära förskottsbetalning
och att han i vissa fall även får avvisa en person som begär körning.
Förijundet finner det likväl orealistiskt att begära att taxiföraren redan vid
beställningen skall kunna avgöra om passageraren har för avsikt att snylta
eller ej. En generell begäran om förskottsbetalning å andra sidan medför enligt
förbundet alltid speciellt vid kortare körturer att en stor del av
kundkretsen anser sig misstänkt för att inte ha för avsikt att göra rätt för
sig. SJ framhåller att man inte kan skydda sig mot att personer utan
färdbiljett tar plats i tåg och medföljer. En utvidgning av den
spärrvaktskontroll som f. n. förekommer inom lokaltrafiken i vissa
storstadsregioner skulle nämligen föranleda oförsvarliga kostnader. Tanken att
neutralisera den ökning av antalet tjuvåkningar som ett slopande av
straffbarheten kan befaras medföra genom brottsfcirebyggande åtgärder finner SJ
därför inte vara verklighetsförankrad. Utredningen har ej heller menar SJ
kunnat ge anvisning på någon gi;nomförbar åtgärd av detta slag av beskaffenhet
att kunna förväntas ge resultat mot tågsnyltning. I det allmänna
betraktelsesättet, som i detta sammanhang måste tUlmätas avsevärd betydelse,
lär just straffbarheten och straffmaktens förhandenvaro utgöra det centrala
förebyggande elementet i fråga om beteenden som samhället ogillar. Att det
måste kompletteras med omfattande och djupgående åtgärder på det sociala
planet för att man skall ha utsikt att komma till rätta med den grövre
brottsligheten finner SJ visserigen obestridligt. Sådana åtgärder ter sig
enligt dess mening emellertid näppe-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 71

ligen
tjänliga som allmän profylax tUl tågsnyltning, en form av förseelse som, efter
vad erfarenheten visat, inte är specifikt förknippad med någon särskUd social
miljö.

3.2.3
Rätt för vissa trafikföretag alt ta ul kontrollavgift

Brottmålsutredningens
förslag om rätt för vissa trafikföretag att ta ut en särskild kontrollavgift
har fått ett positivt mottagande av flera re-missinsanser.

Göteborgs spårvägar finner
förslaget mycket tiUfredsställande. Det framhålls därvid att
kostnadsutvecklingen för de flesta trafikföretag är sådan att en kraftig
rationalisering av driften varit nödvändig. Som ett led häri har de tidigare
konduktörerna, som hade till uppgift att kontrollera att samtliga passagerare
erlagt sina avgifter, måst bortrationaliseras och ersättas med
biljettmaskiner. Ifrågavarande kontinuerliga kontroll har därför måst ersättas
med stickprovskontroUer samt uttagande av avgift i de fall då det visat sig
att en passagerare saknat giltigt färdbevis. Göteborgs spårvägar upplyser
vidare att man genom en höjning av kontrollavgiften den 1 januari 1973 från 30
till 50 kronor samt genom en intensifierad uppföljning av och information till
aUmänheten om kontrollverksamheten reducerat fuskåkningen avsevärt så att den
under första kvartalet 1973 utgjorde 1,31 % mot 2,88 % under motsvarande tid
föregående år. SL framhåller att den av utredningen föreslagna kungörelsen
innebär att rätten att utta kontrollavgifter blir enhetligt reglerad för hela
landet varigenom bestämmelserna erhåller en större tyngd än tidigare. Både från
allmänhetens och trafikföretagens synpunkt innebär båda dessa omständigheter
stora fördelar. Det nuvarande rättsläget på området upplevs ofta som oklart
och trafikföretagens arbete kommer enligt SL att underlättas om man kan stödja
sig på och hänvisa till en av regeringen utfärdad kungörelse i ämnet. SL
förutsätter att den plan över kontrollverksamheten, som enligt den föreslagna
kungörelsen skall inges tUl länsstyrelsen i samband med ansökan om rätt att
uttaga kontrollavgift, endast skall omfatta principerna för
kontrollverksamhetens bedrivande. Genom ett sådant förfarande synes nämligen en
större enhetlighet vid de olika trafikföretagen kunna ernås och det torde även
innebära en styrka för trafikföretagen att inte blott rätten att uttaga
kontrollavgifter utan även sättet för verksamhetens bedrivande har
sanktionerats av myndighet. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare finner det
riktigt att förenklingar sker i sanktionssystemet på det sättet, att rätten för
trafikföretag att ta ut kontrollavgifter författningsregleras och förutsätts
bli tillämpad i de allra flesta fall av snyltning med allmänna trafikmedel.
Föreningen konstaterar vidare att taxiverksamheten är bunden av såväl
tillståndstvång som beträffande tillämpade taxor. Det torde därför enligt
föreningens mening inte finnas principiella invändningar av de slag som gäller
beträffande hotell-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 72

och
restaurangsnyltning att även på detta område tillämpa en taxemässigt
fastställd tilläggsavgift för snyltningsfallen. Den av handeln tillämpade
faktureringsavgiften är liten och jämförelsen i betänkandet med denna ar inte
rättvisande, efter:>om avgiften gäller avtalad kredit. En tilläggsavgift av
här avsett slag, motsvarande en kontroUavgift, bör enligt föreningens mening
utgå oavsett på vUket sätt passageraren i efterhand gör rätt för sig, och lär
få sin huvudsakliga betydelse i fall där passageraren efter avslutad färd inte
kan eller vill göra rätt för sig. Föreningen anser att bestämmelser i ämnet, om
sådana finnes böra tas i författning, skulle kunna införas i den föreslagna
kungörelsen.

Svea
hovrätt finner det befogat att regler utfärdas på förevarande område. Avgiften
bör dock enligt hovrättens mening inte få sättas högre än vad som motsvarar
skäliga kostnader för kontroUen. Beträffande 4 § i den föreslagna kungörelsen
anser hovrätten att detta stadgande bör avfattas på likartat sätt som skett i
den föreslagna ändringen i kungörelsen om upprätthållande av ordning och
säkerhet inom järnvägsområde. Vid den fortsatta beredningen av utredningens
förslag bör också enligt hovrättens mening ställning tas till frågan om de
trafikföretag, som nu är berättigade att uttaga kontrollavgift, skall vara
skyldiga söka tillstånd enligt den föreslagna kungörelsen. Det bör vidare
klargöras om talan får föras mot beslut meddelat av länsstyrelsen jämlikt 5 §
kungörelsen. Länsstyrelsen i Örebro län uppger att det inom Örebro län hittills
inte i något fall har begärts fastställelse av kontrollavgift med stöd av 29 §
förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Detta torde
enligt länsstyrelsen bero på att något större behov därav inte ansetts
föreligga, eftersom resenärerna betalar vid påstigningen. Även svårigheten att
anpassa avgiftens storlek med hänsyn till kostnaden för kontrollverksamheten
kan ha spelat in. Länsstyrelsen anser att denna svårighet inte kommer att
minska med det nu föreliggande förslaget. Vidare finner länsstyrelsen att
förekomsten av två författningar på området kan komma att medföra oklarhet om
vad som gäller. Länsstyrelsen föreslår därför att det i övergångsbestämmelserna
tUl den föreslagna kungörelsen anges dels den framtida gUtigheten av äldre länsstyrelsebeslut
om förhöjd färdavgift och kontrollavgift enligt 29 § förordningen angåendi;
yrkesmässig biltrafik m. m., dels att kontrollavgiften i fortsättningen endast
skall kunna fastställas med stöd av den föreslagna nya kungörelsen.
Länsstyrelsen tar även upp frågan om hur fastställelse och indrivning av
kontrollavgift skall ske mot resenärer som inte frivilligt betalar en sådan
avgift. Som länsstyrelsen fattat saken har utredningen tänkt sig att
trafikföretaget liksom hittills skall bli tvunget att väcka skadeståndstalan
mot resenären för att på så sätt få en exigibel fordran mot denne, om inte
gärningen leder till åtal och åklagaren i samband därmed för trafikföretagets
skadeståndstalan. Åtal kan dock endast bli möjligt fömtsätt att bedrägerirekvisiten
inte är

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 73

uppfyllda
om utredningens alternativa förslag följs och är även då tänkt endast som ett
undantagsfall. Länsstyrelsen finner därför att den nu redovisade ordningen
kommer att få till följd att trilskande resenärer i praktiken nästan aldrig
behöver riskera att få betala någon kontrollavgift, eftersom trafikutövaren
med hänsyn till avgiftens ringa belopp säkerligen kommer att dra sig för de
kostnader och besvär som ett skadeståndsmål med personlig inställelse kan komma
att medföra. Ytterligare en avskräckande faktor i detta sammanhang är att
utsök-ningsavgiften, som är 100 kronor vid verkställigheten hos kronofogdemyndigheten,
måste förskjutas av sökanden, utom i fall då en kommun driver trafikföretaget i
egen regi. Länsstyrelsen föreslår därför en ordning som innebär att
lagsökningslagen görs tillämplig på mål angående fastställelse av krav på
utfående av kontrollavgift. Dessutom förordar länsstyrelsen att trafikföretaget
befrias från ansöknings- och expeditionsavgifter vid domstol. Som en
alternativ lösning föreslår länsstyrelsen att kravet på utfåendet av
kontrollavgift fastställs av den länsstyrelse som utövar tillsyn över
verksamheten. Länsstyrelsen har även vissa erinringar mot innehållet i den
föreslagna författningstexten. Rätten att uttaga kontrollavgift enligt 3 § i
den föreslagna kungörelsen bör enligt länsstyrelsen fastställas av
länsstyrelsen i det län där tillståndet meddelats och inte som utredningen
föreslagit av länsstyrelsen i det län där trafiken äger rum. Bestämmelsen i 4
§ om rätt att avvisa resande finner länsstyrelsen missvisande eftersom även
trafikutövare som inte fått tUlstånd att utta kontrollavgift torde äga rätt att
avvisa passagerare som inte erlagt färdavgift. Länsstyrelsen anser det vidare
olämplig att såsom framgår av 5 § länsstyrelse skall pröva besvär över
beslut om uttagande av kontrollavgift i de fall då resanden betalat avgiften.
Med en sådan ordning skulle olika instanser kunna komma att pröva frågan om
uttagande av kontrollavgift. Om en resande vägrar att betala denna, kan
trafikutövaren nämUgen senare vända sig till allmän domstol för att få kravet
fastställt. Det är även oklart vilken rättsverkan länsstyrelsens prövning
skulle få. Länsstyrelsen framhåller dessutom att det av förslaget till
kungörelse inte heller framgår om talan får föras mot beslut som fattas av
länsstyrelse med stöd av 5 §. Vad slutligen angår 6 § i den föreslagna
kungörelsen, som innehåller en bestämmelse om att det ankommer på vederbörande
länsstyrelse att meddela närmare föreskrifter om tiUämpningen av kungörelsen,
anser länsstyrelsen att utredningen inte lämnar tillfredsställande besked om
vad föreskrifterna skall omfatta och inte heller hur den förutsatta enhetligheten
skall åstadkommas. Enligt länsstyrelsens mening borde det vara till fördel för
enhetiigheten och även i övrigt om tillämpningsföreskrifterna utfärdades från
centralt håll och inte av varje länsstyrelse för sig. Länsstyrelsen i
Västerbottens län avstyrker utredningens förslag tUl en särskild kungörelse om
kontrollavgift och menar att regler om en

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 74

sådan
avgift mer hör hemma inom skadeståndsrätten än inom straff-dier
förvaltningsrätten. Rättslig prövning av ett åläggande att utge en avgift bör
därför helst ske i form av en vanlig civUprocess eller genom målsägandeanspråk
i ett brottmål. Ett vanligt inslag i den prövningen måste enligt länsstyrelsens
uppfattning bli frågan om trafikanten varit alltför vårdslös eller rent av haft
för avsikt att smita. För en sådan prövning finner länsstyrelsen den allmänna
domstolen vara betydligt lämpligare än förvaltningsmyndigheten. Om man däremot
ser kontrollavgiften som en offentligrättslig företeelse måste man också vara
beredd att redovisa dels kostnaderna för samhällsinsatsen, dels effekten av en
sådan insats. Någon redovisning av detta slag anser länsstyrelsen att
utredningen inte har presterat. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang också
påpeka att länsstyrelserna är svårt arbetstyngda och att dessa därför inte kan
åta sig ytterligare arbetsuppgifter utan motsvarande resursförstärkningar.
Slutligen anser länsstyrelsen att frågorna kring kontrollavgiftssystemet är av
så stor principiell betydelse att riksdagen bör delta i utformningen av en
eventuell lagstiftning.

3.2.4
Automatmissbruk

Flertalet
remissinstanser tillstyicker i princip eller lämnar utan erinran i huvudsak
utredningens förslag att reglera automatmissbruk i ett särskUt
straffstadgande.

Några
remissinstanser ifrågasätter emellertid om förslaget bör genomföras i den form
som det nu föreligger.

Åtalsrättskommittén
framhåller att det är vanskligt att överblicka vilka manipulationer med
maskinella hjälpmedel som bör anses straffvärda. Frågan torde därför kräva en
mer ingående utredning, som inte bara tar sikte på automater. Kommittén anser
sig dock kunna godta den föreslagna bestämmelsen som ett provisorium. RÅ anför
att även om missbruk av automater föranlett vissa svårigheter i rättstillämpningen
har dessa svårigheter enligt RÅ:s mening inte varit så stora att det kan anses
motiverat att införa en särskild straffbestämmelse. Frågan om automatmissbruk
bör också ses i ett större sammanhang. Banker, postkontor och andra
penninginrättningar börjar i allt större utsträckning utnyttja maskinella
hjälpmedel i sin verksamhet. 1 många fall registreras in- och utbetalningar
med hjälp av datorer. Det har redan förekommit fall där de nyligen inrättade s.
k. bankomaterna missbrukats. Enligt RA bör frågan om "vilseledande"
av datorer och andra apparater liksom annat liknande missbruk ses i ett
sammanhang och göras till föremål för en såvitt möjligt enhetlig reglering.
Därvid är det inte uteslutet att utformningen av bestämmelserna om bedrägeri
behöver underkastas en ändring. RÅ förordar därför att någon bestämmelse om
den speciella form av automatmissbmk som utredningen föreslår ännu inte införs.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 75

Vad
angår den närmare utformningen av det föreslagna stadgandet ifrågasätter Svea
hovrätt om detta täcker alla olovliga förfaranden med automater som kan komma i
fråga. Hovrätten anser vidare att uppräkningen av föremål som gärningsmannen
kan tänkas använda sig av är alltför vidlyftig och ej heller fullt tydlig.
Beträffande påföljden för normalfallen av automatmissbruk har hovrätten den
uppfattningen att fängelse i högst sex månader bör ingå i straffskalan men
samtidigt bör det införas möjlighet att ge rapporteftergift under motsvarande
förutsättningar som nu gäller för snatteri. Om emellertid utredningens förslag
att allenast böter skall utdömas för normalfallen av automatmissbruk genomförs
bör enligt hovrätten den av utredningen i andra hand föreslagna ändringen i 24
kap. 7 § andra stycket RB utvidgas till att avse jämväl sådant brott. Hovrätten
sätter dessutom i fråga om inte beträffande automatmissbruk bör ges möjlighet
även till kroppsvisitation. Även RPS anser att fängelse bör ingå i
straffskalan för normalfallen av automatmissbruk. Enligt styrelsens
uppfattning bör nämligen straffsatsen för detta brott inte sättas lägre än för
snatteri och snyltningsbrott. Det är menar styrelsen dock här fråga om brott,
som alltid kräver åtminstone ett visst mått av förslagenhet. Det bör bl. a. på
grund härav inte hänföras till de rena bötesbrotten. Svenska bankföreningen
påpekar att utredningen i sina kommentarer till det nya straffstadgandet inte
har tagit upp det fall då någon som kommit över annan persons bankomatkort och
sifferkod, obehörigen använder sig av dessa och gör ett kontouttag ur en s. k.
bankomat. Bankföreningen förutsätter dock att en sådan gärning är att bedöma
som stöld. Föreningen finner det önskvärt att denna kvalificering av gärningen
blir uttryckligen bekräftad under den fortsatta behandlingen av
lagstiftningsärendet.

Beträffande
frågan om bestämmelsen om automatmissbruk hör hemma i 8 eller 9 kap. BrB
ställer sig åtalsrättskommittén tveksam till utredningens förslag att införa
denna bestämmelse i 8 kap. Kommittén finner lösningen i betänkandet naturlig
när del gäller varuautomater men däremot inte när det är fråga om automater med
vars hjälp tjänster tUlhandahålles (parkeringsaulomater, spärrgrindar av den
typ som används för flygplatsläktare o. d.). Svea hovrätt anser i denna del
att brottet lämpligen bör regleras i 9 kap. BrB.

4
Utvidgning av tillämpningsområdet för strafföreläggande m.m.

4.1
Nuvarande ordning m.m.

4.1.1
Systemet med strafföreläggande

För
att förenkla formerna för beivrande av bagatellförseelser infördes i samband
med tillkomsten av rättegångsbalken (RB) ett särskilt ulomprocessuellt
förfarande, kallat strafföreläggande, vilket

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 76

handhas
av åklagare. Ar 1966 kompletterades reglerna om strafföreläggande med en ny
form av summarisk, skriftlig handläggning genom polismans föreläggande av
ordningsbot. Båda handläggningsformerna samordnades två år senare genom en
delvis ny reglering i 48 kap. RB. Nuvarande ordning på området innebär i stort
sett följande (beiräffande äldre regler se 4.1.2),

Som
allmän förutsättning gäller all de broll som kan bli föremål för
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot skall höra under allmänt
åtal (48 kap. I §). Vid strafföreläggande skall åklagaren fastställa det
bötesstraff som brottet enligt hans mening förskyller. Det blir sålunda här
fråga om en straffmälning i det enskilda fallet. Ordnings-boten är däremot
redan bestämd i en katalog över hithörande förseelser som RÅ upprättar i
samråd med rikspolisstyrelsen. Polismannen har endast alt pröva om en
förseelse har ägt rum och vilken straffbestämmelse som i så fall är tillämplig,
däremoi inte bötesstraffets storlek.

Gemensamt
för de båda instituten är också att föreläggandel även kan ta upp egendoms
förverkande eller annan sådan särskild rättsverkan (48 kap. 2 § andra
stycket). Vidare gäller att om föreläggande har utfärdats till godkännande inom
viss tid, åtal inte kan väckas för brottet förrän denna tid har förflutit utan
att godkännande kommit in (48 kap. 3 §). Godkännandet gäller som
lagakraftvunnen dom.

Strafföreläggande
får enligt 48 kap. 4 § första stycket användas i fråga om varje brott, för
vilket inte stadgas svårare straff än böter -dock inte normerade böter - och
vilkel, om dagsböter stadgas, förskyller högsl 50 dagsböter eller, jämte annat
brott, högsl 60 dagsböter som gemensamt straff Regeringen äger vidare enligt
paragrafens andra stycke förordna att strafföreläggande får utfärdas också
beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex
månader men vilket i övrigt är sådant som sägs i första stycket. Sådant
förordnande har meddelats i fråga om en rad i 1 § strafföreläggandekungörelsen
(1970:60) uppräknade brott. Dessa brott utgörs av a) följande brott i
brottsbalken (BrB):

vållande
till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 § första stycket), ofredande (4 kap. 7
§), snatteri (8 kap. 2 §),

egenmäktigt
förfarande (8 kap. 8 § första stycket), självtäkt (8 kap. 9 §),

bedrägligt
beteende (9 kap. 2 § första stycket och andra stycket i den mån detta avser
ringa brott), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §),
skadegörelse (12 kap. 1 §), våldsamt motstånd (17 kap. 4 §), missfirmelse mot
tjänsteman (17 kap. 5 §);

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 77

b)
följande brott i specialslraffrätten:

olovlig
jakt enligl 28 § och 29 § I mom. lagen (1938:274) om rätt lill jakt, om brottet
ej är grovt,

olaga
jakt enligt 28 § 1 mom. och 3 mom. försla-tredje styckena jaktstadgan
(1938:279), om brottet ej är grovt, samt brott som avses i 29 § 3 mom. och 5
mom. första stycket samma stadga,

olovlig
rusdrycksförsäljning enligl 80 och 81 §§ rusdrycksförsälj-ningsförordningen
(1954:521), om brottet ej är grovt,

olovligt
fiske enligt 34 och 35 §§ lagen (1950:596) om rält till fiske,

olaga
fiske enligt 30 § fiskeristadgan (1954:607),

brott
mol 37 § naturvårdslagen (1964:822),

brott
mot 64 § första stycket 65, 66 §§, 67 § andra styckei och 70 § sjömanslagen
(1973:282).

Strafföreläggande
får inle utfärdas om förutsättningarna för allmänt åtal brister eller om
föreläggandet inte tar upp alla brott av den misstänkte som enligt åklagarens
vetskap förekommer till bedömning. Vidare gäller som uttryckligt hinder för
strafföreläggande alt målsäganden har förklarat att han ämnar föra lalan om
enskilt anspråk i anledning av brottet eller har begärt att åtal skall väckas
(48 kap. 5 § RB).

Enligt
40 § åklagarinstruktionen (1974:910) bör åklagare, om förutsättningar
föreligger, meddela den misstänkte strafföreläggande i stället för alt väcka
åtal. I fräga om bötesbrott gäller inte någon inskränkning i åklagares
behörighet att utfärda strafföreläggande. Beträffande sådant brott som anges i
I § strafföreläggandekungörelsen tillkommer däremoi i princip behörigheten bara
den som innehar eller uppehåller tjänst som chefsåklagare eller högre tjänst
inom åklagarväsendet. I fråga om brott som avses i 8 kap. 2 §, 9 kap. 2 § och
10 kap. 2 § BrB (snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt) är även annan
åklagare, som har fullgjort minsl tre års tjänstgöring som åklagare efler del
att han förvärvat behörighet till åklagartjänst, behörig all ulfärda
slrafföreläggande. RÅ kan förordna all denna behörighel ulslräcks till att gälla
även andra brott som anges i 1 § strafföreläggandekungörelsen.

Slrafföreläggande
utfärdas enligt särskilt formulär och undertecknas av åklagaren (48 kap. 6 §).
Föreläggandel skall innehålla uppgifter om den misstänkte, om brottet med
angivande av tid och plats för dess begående saml övriga omsländigheler som
krävs för att känneteckna det, om tillämpliga lagrum samt om det bötesstraff
och den särskilda rättsverkan, som föreläggs den misstänkte.

När
strafföreläggande utfärdas till godkännande inom viss tid, skall den
npisstänkte genom anteckning i föreläggandet eller på annal sätt upplysas om
sättet för godkännandet och om den tid som har fastställts därför (48 kap. 7
§). Vidare skall han informeras om att åtal kan väckas efler den fastställda
liden, om godkännande inle sker. Nämnda upplysningar lämnas på särskild
blankett jämte inbetalningskort, som fogas

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 78

till
det tryckta formuläret för slrafföreläggande. Enligt formuläret skall
godkännande ske inom åtta dagar från föreläggandets datum.

Strafföreläggande
lämnas eller sänds till den misstänkte. I fråga om sättet för godkännande slår
två olika möjligheter till buds. Antingen kan den misstänkte underteckna
godkännandet på därför avsedd plats, dvs. förklara att han erkänner gärningen
och underkastar sig det straff och den särskilda rättsverkan som har förelagts
honom, samt sända handlingen lill rikspolisstyrelsens kohtrollseklion (48 kap.
9 § och 7 § strafföreläggandekungörelsen). Eller också kan bötesbeloppet
omgående betalas in till rikspolisstyrelsen, varvid betalningen gäller som
godkännande, om det inte framgår alt den misstänkte inte har avsett att
godkänna föreläggandet (48 kap. 11 §). Det sistnämnda förfaringssättet får
dock inle tillgripas omi särskild rättsverkan utöver bötesstraffet finns
upptagen i föreläggandet. Den som inle godkänner föreläggandel bör skriftligen
meddela detta lill rikspolisstyrelsen inom åtta dagar. Därvid bör anledningen
till bestridandet anges.

Skriftligt
godkännande av strafföreläggandel får i den misstänktes ställe lämnas av
befullmäktigat ombiad för honom (48 kap. 10 §). Fullmakten skall ges in till
åklagaren i; huvudskrift och fylla anspråken enligt 12 kap. RB. Vidare skall
fullmakten innehålla en förklaring att ombudet äger godkänna strafföreläggandel
på den misstänktes vägnar, uppgift om del brott som godkännandet får avse med
angivande av brottets art samt tid och plats för dess begående, uppgift om den
högsta bötespåföljd som den misstänkte är villig att underkasta sig samt
uppgift om särskild rättsverkan som är i fråga och som den misstänkte är
villig att godta.

Enligt 59 kap. 5 § RB
skall strafföreläggande, som har godkänts av

den misstänkte, efter besvär undanröjas om godkännandet inle kan

anses som en giltig viljeförklaring, om vid ärendets behandling före

kommit sådant fel att föreläggandel bör anses ogiltigt eller om föreläg

gandel eljest inte överensstämmer med lag. Besvär prövas av den

underrätt som hade ägt ta upp åtaf för brottet. Besvärsinlagan skall

inges inom ett år sedan åtgärd för verkställighet av föreläggandet

företogs hos den misstänkte. Talan iriot underrätts beslut kan föras i

hovrätt, som är slutinstans. j

4.1.2
Strafföreläggandeinstitutets tidigare utbyggnad

När beslämmelser om
strafföreläggande ursprungligen togs upp i RB, var institutet begränsat till
brott, vara endast böter kunde följa. Strafföreläggandel fick inte heller avse
mer än högst 20 dagsböter. Föreläggande fick inte meddelas om den misstänkte
var under 18 år eller om anledning förekom att anta att målsägande fanns.
Godkänt föreläggande, som avsåg böter omedelbart i penningar lill högre belopp
än 100 kronor, skulle underställas rättens prövning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 79

Redan
tidigt uppkom fråga om att vidga tillämpningsområdet för strafföreläggande.
1951 års rättegångskommitté konstaterade i belänkandet (SOU 1953:26) Vissa
ändringar i RB m.m., att systemet med slrafföreläggande hade slagit väl ul och
all insliluiel kommit till slor användning. När det gällde en utvidgning av
dess tillämpningsområde borde man enligt kommittén dock gå fram med varsamhet.
Kommittén avvisade tanken på att använda strafföreläggande i sådana fall, där
frihetsstraff ingick i straffskalan. Det saknades också förutsättningar alt
höja gränsen för del antal dagsböter som kunde tas upp i föreläggandet.
Kommittén stannade vid att föreslå som enda ändring alt 18-årsgränsen för
institutets tillämpning slopades.

Under
remissbehandlingen av betänkandet förordades bl.a. från RÅ;s sida all
institutet skulle bli tillämpligt i fråga om förseelser, för vilka fängelse i
högst sex månader ingick i straffskalan men där domstolarna regelmässigt dömde
lill bötesstraff.

1
prop. 1954:200 framhöll dåvarande chefen för justitiedeparte-meniel, statsrådet
Zetterberg, bl.a. (s. 31).

Strafföreläggandel
innebär ur principiell synpunkt en betydande avvikelse från de allmänt gällande
processrättsliga grundsatserna om ett konlradiktoriskt förfarande, nämligen att
materialet för avgörandet framlägges av två mot varandra slående parter och att
avgörandet därefter träffas av ett från parterna helt fristående organ,
domstolen. Detta förfarande har i brottmål sin största belydelse för bevisprövningen.
Vid strafföreläggandel kan detta system sägas vara ersatt med en
överenskommelse mellan parterna. De processuella garantierna för ett ur
objektiv synpunkt riktigt avgörande är alltså mindre starka vid
strafföreläggande än vid del ordinära rättegångsförfarandet. Med hänsyn härtill
bör försiktighet iakttagas vid bestämmandet av tillämpningsområdet för
institutet strafföreläggande. A andra sidan är alt beakta att denna form för
avgörande i hög grad besparar såväl det allmänna som den enskilde besvär och
kostnader. Dessa synpunkter talar för att institutets användningsområde göres
så vidsträckt som hänsynen till rättssäkerhetskravet medger.

Departementschefen
delade kommitténs uppfattning att institutet strafföreläggande inte borde komma
till användning i andra fall än sådana som kunde betecknas som
ordningsförseelser. Med denna uppfattning kunde inte förordas att institutets
tillämpningsområde utsträcktes till all gälla även brott som kunde medföra
frihetsslrafL Däremot förordade departementschefen att det antal dagsböter som
kunde åläggas genom strafföreläggande höjdes till 40. Förslaget bifölls av
riksdagen (ILU 1954:25, rskr 1954:332).

Frågan
om ökad användning av strafföreläggande utreddes därefter av
trafikmålskommittén i belänkandet (SOU 1963:27) Trafikmål. Kommittén föreslog
att fängelse skulle utgå ur straffskalan för vårdslöshet i trafik, som inte
var att bedöma som grov. Därmed öppnades ett nytt stort område för
tillämpningen av strafföreläggandel. Förslaget

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 80

innebar
också all slrafföreläggande borde kunna meddelas även om del fanns målsägande,
nämligen orn denne förklarat all han inte önskade föra lalan om enskilt
anspråk.

1
prop. 1966:100 anslöt sig dåvarande chefen för juslitiedeparte-mentet,
statsrådet Kling, till trafikmålskommilténs förslag. I fråga om möjligheterna
lill förenkling av handläggningsformerna för beivrande av mindre brott gjorde
han bl.a. följande allmänna uttalanden (s. 37).

Förenklingsmöjligheterna
i fråga om brottmåls behandling begränsas dock av den hänsyn som måste tas
till rättssäkerhetssynpunkterna. Allmän enighet råder om att
domslolsförfarandet ger de starkaste garantierna för ett materiellt riktigt
avgörande. Redan vid rättegångsbalkens tillkomst framhölls emellertid alt det
ordinära domslolsförfarandet är anpassat för betydelsefulla och invecklade mål
samt att det skulle vara alltför betungande för den misstänkte och medföra
onödiga kostnader för det allmänna, om man skulle lillämpa samma förfarande för
obetydliga, erkända förseelser. Från början iakttogs dock - naturligt nog med
tanke på den vikt som fästes vid alt nya processrätlsliga grundsatser skulle
införlivas med vår rättsordning - stor restriktivitet när det gällde all medge
avvikelser från det enligt rättegångsbalken ordinära brottmålsförfarandet. När
i senare lagstiftning tillämpningsområdena för förenklade
handläggningsförfaranden undan för undan har vidgats, är delta inle föranlett
av någon ändrad syn på rättssäkerhetsfrågorna. Tvärtom ger förarbetena till
varje ändring belägg för att man noga har övervägt just om rättssäkerhetssynpunkter
kan trädas för när genom sådan förenkling som kom i fråga. Den utveckling i
förenklande riktning som har förekommit inom den processrättsliga
lagstiftningen har karaktäriserats av att man, ulan alt ge avkall på
rättssäkerhetssynpunkterna, försiktigt har prövat sig fram med begränsade
reformer och noga har beaktat erfarenheterna av varje ändring.

I
väsentlig utsträckning har de fortgående förenklingarna haft den växande
arbetsbelastningen på de rättsvårdande organen som bakgrund. Ett viktigt skäl
har också varit önskemålet alt bespara den enskilde kostnader och besvär som
inte står i proportion till sakens beskaffenhet. Emellertid är det inte så, att
enbart trycket av sådana förhållanden har pressat fram dessa reformer. En
avgörande faktor för möjligheten all genomföra fiera av reformerna - och även
att få dem att slå väl ut - har varit en ökad kompelens hos och också ett ökat
förtroende för den personal sorn har fått sig anförtrodd nya uppgifter. Som
exempel kan framhållas de goda erfarenheter som har gjorts av åklagarnas ökade
befogenheter att utfärda slrafföreläggande och att pröva sådana frågor om åtal
som avses i 20 kap. 7 § I rättegångsbalken. Nämnas bör också att polismännen
har visat sig väl klara den form av rättsskipning som har lagts i deras hand
genom parkeringsbotslagen.

Sett
i ett vidare perspektiv gagnas rättssäkerheten i samhället bäst genom en
ordning där domstolsförfarandet i dess mest kvalificerade former väsentligen
koncentreras lill de särskilt invecklade och betydelsefulla målen. Det är
viktigt att tillräcklig lid står till förfogande för den ingående behandling och
för de krävande överväganden som behövs i dessa mål. Därav följer självfallet
inle alt man skall ta lätt på mål av mera alldaglig beskaffenhet. Dessa kan
vara nog så allvarliga för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 81

den
enskilde som berörs. Men handläggningsformerna för sådana mål bör kunna
anpassas smidigare efler målens svårighetsgrad och beskaffenhet i övrigt.
Endast därigenom kan undvikas att alltför många och ibland alltför
kvalificerade arbetskrafter tas i anspråk för uppgifter som på ett godtagbart
sätt kan lösas på enklare sätt och med mindre kostnader.

Slor
hänsyn måste tas också lill det betydelsefulla rättssäkerhetsintresset att
brottmål, liksom tvistemål och ärenden av skilda slag, blir avgjorda skyndsamt.
Enligt min mening är värdet av snabbhet i rättsskipningen så stort att man
måste ta tillvara alla möjligheter all förenkla'handläggningsformerna så länge
detta kan ske med bibehållande av alla tillräckliga garantier för att
materiellt riktiga avgöranden blir meddelade. När det gäller brott av mindre
allvarlig karaktär kan det inte anses rimligt att samhället anordnar ingående
och dyrbara utrednings- och prövningsförfaranden, om den misstänkte själv inle
gör anspråk härpå ulan är villig alt i summarisk ordning erkänna vad som läggs
honom till last och godtar del straff som kommer i fråga.

Inte
ens när det gäller rena bagalellfall bör man emellertid avskära en misstänkt
från möjligheten att när han så önskar få sin sak prövad inför domstol. Jag
vill därför ansluta mig till den av kommittén uttalade principen att en mera
summarisk handläggning utan medverkan av domstol bör komma i fråga endast när
den misstänkte inte har någon erinran häremot.

Några
remissinstanser hade framfört betänkligheter mot att en vidgad tillämpning av
strafföreläggande i enlighet med kommitté-förslaget kunde medföra att
föreläggandet kom till användning i vissa fall som inte lämpade sig för beivran
i sådan form. Bl.a. hävdades att domstolsbehandling i regel var lämpligare för
sådana broll som ringa misshandel och hemfridsbrolt eller vårdslöshet i trafik
som inte var av mindre allvarlig beskaffenhet. Departementschefen anförde i
anslutning härtill att det otvivelaktigt kunde förekomma fall där de formella
förutsättningarna för strafföreläggande förelåg men del ändå kunde vara olämpligt
all använda denna handläggningsform. Åklagaren borde således innan han
utfärdade ett strafföreläggande bedöma om denna form för beivrande i det
särskilda fallet var lämplig eller inte. Delta var emellertid ingen nyhet,
eftersom motsvarande bedömningsfrågor redan kunde förekomma tidigare.
Departementschefen anförde vidare (s. 104).

För
egen del hyser jag inte några betänkligheter mot att man även med ell
vidsträcktare tillämpningsområde för institutet anförtror åt åklagare all
avgöra om ett mål är sådant att det bör handläggas genom strafföreläggande
eller om del på grund av sin allvarliga beskaffenhet eller av annan särskild
orsak bör hänskjutas till domstols prövning. Med hänsyn till alt det kan rymmas
fall av helt olika beskaffenhet inom en och samma brottstyp anser jag dock all
några gränslinjer inte kan anges på det sattet, att vissa brottstyper
företrädesvis bör hänvisas till domstolsbehandling och andra till handläggning
genom strafföreläggande.

6 Riksdagen 1975176. I .saml. Nr 148

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 82

Den
föreslagna utvidgningen av strafföreläggandets tillämpningsområde godtogs av
riksdagen (ILU 1966:33, rskr 1966:272).

Trafikmålskommittén
hade i betänkandet Trafikmål också diskuterat möjligheten att låta
slrafföreläggande omfatta sådana brott för vilka stadgades högst sex månaders
fängelse men för vilka endast bötesstraff var aktuellt i del särskilda fallet.
Vid övervägande av de skäl som talade för och emot en sådan vidg;ad tillämpning
av strafföreläggande stannade trafikmålskommittén vid alt avstyrka denna.
Kommittén åberopade därvid att det principiellt var betänkligt att i alltför
stor utsträckning ersätta det kontradiktoriska domslolsförfarandet med den mera
ensidiga handläggning som strafföreläggandel innebar. Vidare skulle en sådan utvidgning
medföra all ett myckel stort antal brottstyper skulle komma alt omfattas,
bl.a. sådan som innebar kriminalitet i egentlig mening, något som kommittén
inte kunde godta. Kommittén framhöll också alt antalet brott med enbart böter i
straffskalan avsevärt utökats genom BrB och genom den föreslagna regleringen av
trafikovarsamhet. Härigenom gavs ökat utrymme ål strafföreläggandel.
Användningen av institutet borde ytterligare kunna utvidgas genom alt man inom
specialstraffrätten i högre grad utformade särskilda straffskalor med enbart
böter i strafflatituden.

I
stället för en utvidgning av strafföreläggandets tillämpningsområde föreslog
trafikmålskommittén införandet av en ny handläggningsform, benämnd
slämningsföreläggande. Denna innebar att åklagare i stämning förelade den
misstänkte ett bötesstraff till godkännande. Godkändes detta, skulle åklagaren
omedelbart sända in stämningen och övriga handlingar till rätten, som antingen
kunde meddela dom i överensstämmelse med föreläggandet eller besluta att målet
skulle avgöras efter huvudförhandling. Även frågor om skadestånd, förverkande
m.m. skulle kunna handläggas i denna ordning. Stämningsföreläggandet skulle
enligt kommitténs förslag kunna användas vid brott för vilka inle föreskrivs
svårare straff än fängelse i sex månader.

Kommitténs
förslag om slämningsföreläggande berördes i prop. 1966:100 (s. 123) men
föranledde inte något förslag från regeringens sida. Del togs inte heller upp
vid det fortsatta reformarbetet på området som resulterade i prop. 1968:82 med
förslag om utvidgning av strafföreläggandets tillämpning.sområde. I
propositionen betonades behovet av rationaliseringsåtgärder. Särskilt fästes
uppmärksamheten på den avsevärda ökningen av underrätternas målbalans.
Beträffande de allmänna förutsättningarna för en fortsatt rationalisering av
formerna för beivrande av mindre brott framhöll chefen för justitiedepartementet
alt de synpunkter som hade anlagts härvidlag i prop. 1966:100 (återgivna
tidigare) alltjämt ägde full giltighet. De borde därför vara vägledande vid de
överväganden som skulle göras i fråga

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 83

om
ytterligare straffprocessuella förenklingar (prop. 1968:82 s. 54), Det fanns
enligt departementschefen två vägar som kunde leda till en utvidgning av
strafföreläggandets tillämpningsområde (prop, s. 57), Den ena innebar att man
på straffrättslig väg skapade särskilda brottstyper med endasl böter i
straffskalan - detta hade tidigare rekommenderats och prövats, t.ex. då
fängelse togs bort ur straffskalan för vårdslöshet i trafik. Den andra vägen
innebar all straffsatser med fängelse i straffskalan behölls i fråga om vissa
brott men att de ändå ansågs kunna handläggas genom strafföreläggande.
Departementschefen valde denna senare väg i propositionen. Samma synsätt hade
tidigare anlagts vid 1964 års ändring av bestämmelsen om ålalsunderlålelse (20
kap. 7 § första styckei 1 RB). Avgörande vikt skulle alltså fästas vid vilkel
straff som borde följa på brottet i det särskilda fallet, inte på straffskalan
som sådan.

1968
års proposition innebar - som framgår av föregående avsnitt -att viss möjlighet
öppnades för användning av strafföreläggande även vid brott, för vilket
stadgades böter eller fängelse i högsl sex månader men vilket inte förskyllde
högre straff än sådant som kunde utkrävas genom strafföreläggande. Det
framhölls dock att man vid en sådan reform borde gå fram med viss försiktighet
och hålla kontroll över vilka nya brottstyper som skulle föras in under
institutets tillämpningsområde. Förslaget innebar att regeringen bemyndigades
alt meddela förordnande om att strafföreläggande fick användas vid vissa brott,
i vilkas straffskalor ingick förutom böter även fängelse i högst sex månader.
Om erfarenheterna blev goda kunde sedan kretsen av de i sådant förordnande
angivna brotten vidgas eller, om erfarenheterna gav anledning därtill,
inskränkas. Vid regeringens urval av de brottstyper som i första hand borde
komma i fråga skulle beaktas om brottet till sin art var sådant att det var
lämpligt för handläggning genom strafföreläggande. Vidare borde vid urvalet
särskilt eftersträvas att få med brott som var av frekvent natur, så att en
arbetslällnad av betydelse uppstod för domstolarna. 1 första hand avsågs
snatteri, egenmäktigt förfarande, bedrägligt beteende, våldsamt motstånd, förseelse
mol 80 § uppbördsförordningen, förseelse mot 80 eller 81 §
rusdrycks-förordningen, när fråga ej var om grovt broll, samt olovlig jakt och
olaga jakt, när fråga ej var om grovt broll.

1
anslulning lill att strafföreläggandets tillämpningsområde vidgades på nu
angivet sätt höjdes det antal dagsböter som fick åläggas genom
slrafföreläggande. Detta motiverades framför allt av att inom systemets ram
skulle komma att rymmas även brott av något allvarligare art, typiskt sett, än
vad som hittills hade varit fallet. Departementschefen ansåg att man utan
betänkligheter borde kunna höja gränsen till 50 dagsböter och, när del gällde
gemensamt straff för flera brott, 60 dagsböter.

Förslaget
godkändes av riksdagen (ILU 1968:37, rskr 1968:274).

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 84

4.
t.3 Vissa statistiska uppgifter

För
att belysa strafföreläggandeinstitutets utveckling och möjligheterna att
ytterligare vidga utrymmet för strafföreläggande har i bilaga 3 redovisats
statistiska uppgifter i dessa hänseenden. Av de i bilagan intagna tabellerna
kan sammanfattningsvis utläsas följande.

Utvecklingen
på straffprocessens område har lett till en markant förändring av de
rättsvårdande myndigheternas funktioner. Domstolarna har genom
slrafföreläggandeinstitutet saml ordnings- och parkeringsbolsystemen i myckel
stor utsträckning befriats från lagföringen av mindre brott. Utvecklingen
belyses av tabell 1 som utvisar anlalel personer som har bötfällts under år
19601974. Av tabell' n framgår att antalet strafförelägganden minskade
kraftigt år 1969. Samtidigt ökade frekvensen av ordningsbot i motsvarande mån.
Efter år 1969 har såväl strafförelägganden som förelägganden av ordnings- och
parkeringsbol successivt ökat, medan antalet bötesmål vid domstol minskat till
en nivå av närmare 60.000. Som jämförelse kan nämnas att det totala antalet
broltmålsdomar i tingsrätt år 1974 uppgick till ca 84.000. Motsvarande siffra
för hovrätt var ca 4 525 domar.

Som
framgår av tabell 2 har slrafföreläggandeinstitutet kommit till användning i
stor utsträckning beiräffande de flesta av de brott som upptar böter eller
fängelse i högst sex månader i straffskalan och som redan nu faller under
strafföreläggandets tillämpningsområde. Äv tabellen framgår vidare frekvensen
av övriga brott mot BrB där lagföring genom strafföreläggande kan aktualiseras.
Tabellen avser endast brott för vilka någon har bötfällts år 1971. Även sådana
brott som av olika skäl inle har lett till lagföring detta år måste beaktas.
Vidare förhåller det sig så att en del brott enligt samma straffbestämmelse
förskyller fängelse som normalslraff men böter eller fängelse i högst sex
månader om brottet är ringa (se t.ex. penningförfalskning, 14 kap. 6§ BrB).
Sådana brott har inte heller tagils in i tabellen, därför all det inte framgår
av den officiella statistiken i hur många fall det rör sig om ringa brott.

A v
tabell 3 framgår att år 1971 dömdes 179.048 personer för brott mot andra lagar
och författningar än BrB. Äv dem dömdes inle mindre än 172.880 personer till
böter.

Tabell
4 utvisar att ca 95 procent av samtliga personer som under år 19681970 dömdes
för rattonykterhet bestraffades med dagsböter, 1 drygt 56 procent av fallen
uppgick antalet dagsböter till högsl 50 och i drygt 72 procent till högst 60,

Beträffande
vissa brott har inom justitiedepartementet ur tillgängliga dataregister lagils
fram uppgifter om frekvens och straff-mätning för år 1974 (tabell 5, 6 och 7),
Tabell 5 redovisar det totala antalet domar år 1974 beträffande vissa särskilt
utvalda brottstyper

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 85

med
påföljden dagsböter, I tabell 6 redovisas på motsvarande sätt brott som enligt
I § strafföreläggandekungörelsen fn, kan beivras med strafföreläggande. Som
jämförelse upptar tabell 7 antalet strafförelägganden beiräffande brott som
anges i I § strafföreläggandekungörelsen.

4.1.4
Handläggning vid domstol av mål om mindre brott

RB:s
regler om brottmål är tillämpliga i fråga om såväl brott av grövre som brott av
lindrigare art. Det är naturligt att huvudreglernas innehåll har betingats i
första hand av vad som har ansetts böra gälla beträffande handläggningen av
grövre brottmål. 1 fråga om lindrigare brottslighet har bestämmelserna
modifierats i vissa avseenden. 1 det följande berörs sådana delar av
brottmålsförfarandet som har särskilt intresse i förevarande sammanhang.

Allmänt
åtal väcks genom stämning. Som regel lämnar åklagaren in en stämningsansökan
till rätlen, varefter rätten utfärdar stämning och kallar den tilltalade till
förhandling. Enligt 45 kap. I § första stycket föreligger också möjlighet för
rätten alt i lämplig omfattning uppdra åt åklagaren att själv utfärda stämning.
Det är i praktiken ovanligt att tingsrätterna på detta sätt uppdrar ål åklagare
alt själv utfärda stämning.

När
stämningsansökan har kommit in till rätten sker en viss prövning av de formella
förutsättningarna för åtalet. Ansökan skall avvisas om det föreligger
rätlegångshinder (45 kap. 8 §). Avvisas inle ansökan utfärdar rätten stämning,
som delges den tilltalade med föreläggande för honom att inom viss lid
skriftligen eller muntligen hos rätten anmäla de bevis han vill åberopa vid
huvudförhandlingen. När tiden för ingivande av sådan bevisuppgift är ute, kan
rätten kalla till huvudförhandling. 1 mindre brottmål är det dock vanligt att
rätten kallar till huvudförhandling samtidigt som stämningen utfärdas. Förutsättning
för en sådan ordning föreligger om det på grund av den tilltalades erkännande
eller annan omständighet kan antas alt bevisuppgift inte behövs (45 kap. 10 §
andra stycket). 1 praxis tolkas dessa förutsättningar ganska vidsträckt.

Förs
talan om enskilt anspråk i samband med åtalet skall även denna förberedas lill
huvudförhandling. Enligt 22 kap. 2 § är åklagaren skyldig att förbereda och
utföra målsägandens lalan, om det kan ske utan olägenhet och dennes anspråk
inte finnes obefogat. Sedan åklagaren i så fall har tagit emot målsägandens
anspråk, skall han i stämningsansökan uppge detta och de omständigheter på
vilka det grundas. Åklagaren skall vidare uppge de bevis som åberopas och vad
han vill styrka med varje bevis (45 kap. 4 § andra stycket).

När
åklagaren inte anser sig kunna föra målsägandens talan om enskilt anspråk, kan
denne själv väcka sådan talan på grund av brottet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 86

Delta sker som regel i en särskild rättegångsskrifl, som
delges den tilltalade med föreläggande alt inge skriftligt svaromål, vilket
sedan översänds lill målsäganden. Skulle utredningen beträffande skadornas
omfattning och värde visa sig vara komplicerad, kan rätten enligt 22 kap, 5 §
förordna att lalan skall såsom särskilt mål handläggas i den för tvistemål
stadgade ordningen.

Om målsäganden biträder åtalet eller för talan om enskilt
anspråk jämte åklagaren, skall han kallas till huvudförhandlingen. Målsäganden
skall också kallas om hans hörande påkallas av åklagaren som bevisning i målet.
1 så fall har han alt infinna sig personligen och föreläggs inställelse vid
vite.

Enligl de för rättegången grundläggande principerna om
munllighet och konlradiktoriskt förfarande förutsätts att parterna är
personligen närvarande vid huvudförhandlingen. Huvudregeln är enligl 21 kap. 2
§ att den misstänkte i mål om allmänt åtal är skyldig att infinna sig
personligen vid huvudförhandling i underrätt. Undanlag gäller dock i sådana mål
då anledning saknas all döma lill annan påföljd än böter och den misstänktes
närvaro kan antas vara ulan betydelse för utredningen. Om den misstänkte är
skyldig att infinna sig personligen, skall rätten meddela förordnande om delta.
När han inle har personlig inställelseplikt, får hans talan föras genom ombud.

1 45 kap. 15 § föreskrivs att åklagaren och den tilltalade
skall kallas lill huvudförhandlingen. Föreläggande för den tilltalade skall
lämnas vid vite. Finns det anledning anta alt den tilltalade inte kommer att
iakita sådant vitesföreläggande, kan rätten förordna alt han skall hämtas till
rätten. Vidare gäller enligl 46 kap. 15 § första stycket alt om tilltalad
uteblir från huvudförhandling eller inställer sig genom ombud, när föreläggande
har meddelats honom alt infinna sig personligen, rätlen skall förelägga nytt
vile eller förordna att han skall hämtas till rätten omedelbart eller lill
senare dag. Det finns dock enligl bestämmelsens andra stycke förutsättning att
avgöra målet utan hinder av den tilltalades utevaro, nämligen om det saknas
anledning att döma till annan påföljd än böter och saken anses kunna nöjaktigt
utredas.

Tingsrätt skall i brottmål beslå av en lagfaren domare och
nämnd. 1 nämnden skall sitta fem nämndemän men rätten är vid förfall för någon
av dem domför med fyra nämndemän. Avser målet brott, för vilkel inte är stadgat
svårare straff än böter, gäller dock att tingsrätten är domför med en lagfaren
domare utan nämnd (I kap, 3 §, Del förekommer inte sällan alt lingsnotarie vid
tingsrätt anförtros handläggningen av sådana lindrigare brottmål. 1 så fall
skall nämnd alltid delta i avgörandet. Enligt 20 § tingsrättsinslruktionen
(1975:511) gäller för tingsnotaries behörighel att han har minsl ett års
tjänstgöringstid, att målet inte rör annat i BrB upplaget brott än fylleri och
förargelseväckande beteende och inte heller militärt mål. mål om vårdslöshet i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 87

trafik
eller mål om förvandling av böter. Målet får inte heller vara av vidlyftig
eller svår beskaffenhet eller sådant att avgörandet eljest kräver särskild
erfarenhet.

Huvudförhandling
i brottmål inleds med all åklagaren framställer sitt yrkande genom att läsa upp
den i stämningen intagna gärningsbeskrivningen med tillämpliga lagrum.
Därefter uppmanas den tilltalade att ange huruvida han erkänner eller förnekar
gärningen (46 kap. 6 § första stycket).

Sedan
den tilltalades ståndpunkt har klarlagts skall åklagaren utveckla åtalet och
redogöra för de omständigheter, varpå detta grundas. Denna ulveckling är
specielll avsedd för alt rättens ledamöter skall kunna följa bevisningen. Efter
åklagarens ulveckling av åtalet skall målsäganden höras i ansvarsfrågan, vare
sig han själv för talan eller inte.

Förhöret
med den tilltalade inleds med alt domaren uppmanar honom att i ell sammanhang
redogöra för saken och därvid ytlra sig över vad åklagaren och målsäganden har
anfört. Med rättens tillstånd kan även åklagaren och målsäganden samt i
förekommande fall försvararen få rikta frågor till den tilltalade (46 kap. 6 §
tredje stycket).

Sedan
målsäganden och den tilltalade har hörts skall bevisningen förebringas (46 kap.
8 §). Till en början föredras den skriftliga bevisningen, därefter hörs
inkallade vittnen och eventuella sakkunniga.

1 35 kap. 14 § föreskrivs
alt berättelse, som någon skriftligen har avgett i anledning av redan inledd eller
förestående rättegång, eller uppteckning av utsaga, som avgetls utom rätta,
inte får åberopas som bevis, såvida detta inte är särskilt medgivet eller
rätten på grund av särskilda omsländigheler finner alt det kan tillåtas. Som
framgår härav är förbudet alt som bevisning åberopa skriftliga attester o.d.
inte villkorslöst. Rätten anses ha möjlighet att tillåta användandet av uppteckning
eller intyg, när särskilda omständigheter föranleder detta. Sådana
omständigheter kan enligt förarbetena bl.a. föreligga när inlygsgivaren är död
eller svårighet möter för hans inställelse vid rätlen, när genom hans hörande
rättegången skulle onödigt fördyras eller när parterna vitsordar uppteckningens
riktighet.

Föreskrifier om
vittnesförhör ges i 36 kap. Vittne får inte utan särskilda skäl övervara
förhandlingen i målet innan förhöret äger rum. Är i målet flera vittnen skall
de höras var för sig (9 §). Innan vittnesmålet avläggs skall rätten söka
utröna om det föreligger viiinesjäv eller annal förhållande som kan ha belydelse
för tilltron till vittnets berättelse (10 §). Varje vittne som är skyldig att
avlägga vittnesmål skall, om hinder inte föreligger, dessförinnan avlägga ed.
Ed skall avges av varje vittne för sig. Rätten skall före vittnesförhöret
erinra vittnet om vittnets .sanningsplikt och om vikten av den avlagda eden
(14§). Vittnesförhöret hålls av rätten, men rätlen kan tillåta att förhöret

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 88

övertas
av parterna (17 §). Till en början skall vittnet uppmanas att i ett sammanhang
avge sin berättelse. Med rättens tillstånd må dock vittne höras av parterna.

Sedan
bevisningen har lagts fram skall utredning förebringas angående den tilltalades
tidigare kriminalitet och hans levnadsomständigheter och personliga
förhållanden som kan antas vara av betydelse (46 kap. 9 §).

Innan
förhandlingen avslutas ges parterna tillfälle alt "anföra vad de till
slutförande av sin lalan akta nödigt" (den s.k. pläderingen, 46 kap. 10§).

4.2
Brottmålsutredningen

4.2.1
Allmänna riktlinjer för en reform

Utvecklingen
inom straffprocessrätten

Biottmålsulredningen
erinrar inledningsvis om den betydande utvidgning av området för
straffrättsliga ingripanden ulan domstols medverkan som har skett på senare år.
Utredningen framhåller vidare att utvecklingen hittills på straffprocessrättens
område har lett till en markant förändring av de rältsvårdande myndigheternas
funktioner. För domstolarnas del innebär utvecklingen att de lill slor del
befriats från lagföring av mindre, i de flesta fall erkända och okomplicerade
brott. Denna uppgift har i stället övertagits av bl.a. åklagarna genom
utvidgning av tillämpningsområdet för strafföreläggande.

Minskningen
av domstolsinflytandet kan - påpekar beredningen -förefalla betänklig i första
hand med hänsyn till rättssäkerheten. Då beaktas dock bara en sida av
rättssäkerheten, nämligen antagandet att avgörandena blir mera materiellt
rikliga genom domstolsbehandling. Utredningen erinrar om att det också är ett
viktigt rältsäkerhetsintresse att målen blir avgjorda skyndsamt. Man bör
visserligen inte bortse ifrån all det kan vara lockande för den misstänkte att
skriftligen erkänna och godkänna ett slrafföreläggande för att därmed på ett
enkelt och smärtfritt sätt kunna komma ifrån obehaget av en rättegång. Enligt
utredningens mening måste man likväl utgå ifrån att en rätts-kapabel person som
i ett mål om mindre brott skriftligen avger ett erkännande också är fullt
införstådd med innebörden därav. Om någon undantagsvis godkänner
slrafföreläggande för att slippa besvär och obehag av en rättegång, försätter
han sig själv i en situation som inte rimligen kan beaktas från rättsvårdens
sida. Förhållandet blir detsamma om erkännande avges skriftligen till domstol
för att den tilltalade skall slippa att inställa sig vid huvudförhandling.
Utredningen anser därför att en sådan invändning mot ökad användning av
strafföreläggande inte har någon större bärkraft. Utredningen betonar i detta
sammanhang viklen av att den misstänkte noga informeras om

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 89

rättsverkningarna
av erkännande och godkännande av strafföreläggande. Han bör också ha möjlighet
alt få rättshjälp för rådgivning och nödvändig sådan information. Härtill
kommer all den åklagare som ulfärdar slrafföreläggande! har all pröva
ansvarsfrågan från olika aspekter. Man bör räkna med att del föreligger ett
erkännande i förundersökningsprolokoll eller polisrapport och att detta
erkännande stöds av omständigheterna i övrigt. Om den misstänkte inte har
avgett något erkännande under polisutredningen kan förutsättningar ändå finnas
för utfärdande av strafföreläggande, men i så fall endast om åklagaren vid en
samlad bedömning finner alt den misstänkte har begått gärningen och att denna
utgör brott.

En
annan kritisk invändning mot en vidgad tillämpning av strafföreläggande gäller
de begränsningar som kan uppstå i fråga om påföljds-valet, framhåller
utredningen vidare. Om strafföreläggande tillgrips kan endasl böter ådömas.
Eftersom åklagaren som regel bara har tillgång till sporadiska handlingar om
den misstänktes personliga förhållanden, har han i allmänhel ingen möjlighet
att pröva om annan påföljd än böter är lämpligast i det särskilda fallet,
vilkel skulle leda lill att han bör avstå från alt utfärda strafföreläggande
och i slällel hänskjuta målet till domstols prövning i påföljdsfrågan. Principen
uttrycks i 1 kap. 7 § BrB, enligt vilken vid val av påföljd skall, med
iakttagande av vad som krävs för att upprätthålla allmän laglydnad, fästas
särskilt avseende vid att påföljden är ägnad all främja den dömdes anpassning i
samhället. De situationer där åklagaren i praktiken kan ställas inför ett
påföljdsval gäller främsl handläggningen av sådana brott för vilka förutom
böter även stadgas fängelse i högst sex månader, dvs. där en slor del av
påföljdskatalogen kan bli tillämplig. Generellt gäller att påföljden
överlämnande till särskild vård kan tillgripas vid alla brott, även sådana som
har enbart böter i straffskalan.

Enligt
utredningens mening synes inte heller denna invändning väga särskilt tungt. En
förutsättning för att strafföreläggande skall kunna utfärdas är alt brottet i
det särskilda fallet förskyller böter. De brott med fängelse i straffskalan,
vilka har hänförts till strafföreläggandets tillämpningsområde, är av sådan art
att de i realiteten behandlas som rena bötesbrott. 1 den mån annan påföljd än
böter undantagsvis aktualiseras, synes del alllid föreligga speciella
omständigheter, vilka regelmässigt framkommer redan under polisutredningen,
t.ex. omfattande tidigare kriminalitet, försvårande omständigheter vid brottet,
allvarliga alkoholproblem. Man måste enligt utredningen räkna med att åklagaren
härvidlag är observant och i förekommande fall avslår från att utfärda
strafföreläggande. 1 allmänhet torde det dock vara försvarligt att utdöma böter
även i sådana situationer vid den ringa brottslighet som det här är fråga om.
Förhållandet kan enligt

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 90

utredningen
bli annat om utvecklingen går mot en fortsatt utvidgning av strafföreläggandets
tillämpningsområde och andra typer av brott med högre slrafflalituder kan komma
i fråga, I så fall måste åklagaren mera ingående pröva frågan om päföljdsvalet,
innan han utfärdar strafföreläggande.

Den
mera principiella frågan, vilken betydelse ett minskat domstols-inflytande i
rättskipningen kan tänkas få från brottspreventiv synpunkt, bör enligt
utredningen också ägnas uppmärksamhet. Genom att koncentrera intresset till
domen - och motsvarande skulle i viss mån kunna gälla det godkända
strafföreläggandel - negligerar man helt frågan, vilken betydelse det
straffrättsliga förfarandet har från gärningens förövande fram till domen.
Utredningen har i tidigare betänkande hävdat att redan upptäckten av ett brott
och de omedelbara åtgärder delta kan medföra (broUsanmälan, polisförhör etc)
för många människor har en klart preventiv effekt, tillräckligt avskräckande
för att de inte på nytt skall försätta sig i denna situation. Frågan gäller nu
vilken betydelse man i detta hänseende bör tillmäta själva
rättegångsförfarandet.

En
rättegång kan enligl utredningen länkas ha viss belydelse såsom orsaksfaktor i
individens framtida beteende. Den misstänkte kan länkas reagera på en mängd
olika sätt. Han kan få ökad respekt för samhälleliga normer. Men reaktionen kan
också bli den motsatta och innebära att han för framliden reagerar negativt på
sådana företeelser som har med lag och rätt att göra. På något sätt reagerar
han emellertid alltid och vanligen sprider sig reaktionen ut över en större
eller mindre krets i hans omgivning. Dessa iakttagelser kan enligt utredningen
ge anledning lill slutsatsen att rällegången är en fråga som måste behandlas
också från andra utgångspunkter än sådana som man vanligen diskuterar i
processrätten, t.ex. de som gäller rällssäkerhel, processekonomi eller de
inblandades bekvämlighet. Det är enligt utredningens uppfattning tänkbart att
rättegången som sådan - om den organiseras rationellt just för detta syfte -
kan vara en brottsförebyggande faktor. Del är t.o.m. tänkbart att rättegången
härvidlag skulle kunna spela en så viktig roll alt den i viss mån skulle kunna
träda i stället för de traditionella påföljderna, varigenom alliså en lindring
i påföljdssystemet skulle kunna genomföras.

Mol
denna bakgrund kan man enligt utredningen hysa betänkligheter mot en
ulveckling som innebär alt en stor del av den mindre brottsligheten undandras
domstols prövning. Men man måste realistiskt räkna med att en återgång till
den situation som rådde före 1948, dä i princip alla brott fördes till domstols
prövning, är helt otänkbar. Ett system med förenklad, summarisk handläggning av
mindre broll kan enligt utredningen i dag inte undvaras av praktiska skäl. Vad
som kan diskuteras är hur långt man kan gå på denna väg. Utredningen

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 91

redovisar sammanfattningsvis uppfattningen att det skall
vara möjligt för åklagaren att - då förutsättning finns för summarisk handläggningsform
- i stället för strafföreläggande väcka åtal vid domstol, men att denna
möjlighet bör begränsas lill sådana fall då särskilda skäl talar för
domstolshandläggning.

Modeller för förenklat förfarande

1 det följande diskuterar utredningen olika möjligheter
att åsladkomma nya former för beivrande av brott som är av lindrigare art och
föranleder endast böter. Till en början erinrar utredningen om att
trafikmålskommittén på sin tid föreslog en handläggningsform som benämndes
stämningsföreläggande (se avsnitt 3.1.2). Denna innebar alt åklagaren i
stämning skulle förelägga den misstänkte ett bötesstraff lill godkännande och
att åklagaren - om godkännande skedde - sände in handlingarna i saken till
rätten, som antingen meddelade dom i överensstämmelse med föreläggandet eller
satte ut målet till huvudförhandling. Förslaget, vilkel mötte stark kritik vid
remissbehandlingen, har inte föranlett något lagförslag. Med hänsyn till
remisskritiken och då numera brott med fängelse i straffskalan faller under
strafföreläggandets tillämpningsområde har utredningen ansett förslaget om
stämningsföreläggande överspelat.

Utredningen har i stället övervägt att lösa frågan om
koppling mellan strafföreläggande och stämning genom att skapa ett nytt
institut sotn skulle ersätta och vidareutveckla del nuvarande
slrafföre-läggandet. Innebörden därav skulle vara att åklagaren förelägger den
misstiinkte ett bötesstraff, alt föreläggandel delges den misstänkte för
giHlkäiuKiiule saiut att av handlingen framgår all den misslänkle ;iiiliiigoii
k;iM godkämia föreläggandet, varvid detta gäller som lagakrattvimiicii dom.
eller icke godkänna föreläggandet, varvid detta ilålloi stHu stiimniiiu i
brottmål med kallelse till förhandling inför tings-i:iitoii p;i aiiuiwii lid. I
sistiiäiiuida f;ill skulle åklagaren sända in hand-linuama till tingsrätten, \aroftcr det
instäiuda målet handlades på s.irskiUI lin liandliiigsd.i;.:

Uircdiimucii påpck.ir att de straflörcläggaiulen soiu inle
leder till .mHlkiinn.iiidc f.M. återremitteras frän rikspolisstyrelsen till
vederbörande åklagare. Oeiuie har däiofter att pröva förutsättningarna för
åtal sanU uppiåtla stänuiingsansökan. allernaliv t .själv ulfärda stiinuung som
delges den misstänkte. Därefter skall haiidlingarna sändas in lill lingsrätlen
som i sin lur ulfärdar kallelse till huvudförhandling, vilken delges den
tilltalade. Enligt utredningen skulle den nyss skisserade ordningen ulan ivivel
medföra slora fördelar jämfört med nuläget, framför alll därigenom att man
uppnådde en snabb och effektiv rutin med endasl en delgivning.

Då utredningen närmare undersökt förutsättningarna för
införande

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 92

av
en sådan ny summarisk handläggningsform, har systemet dock visat sig vara
förenat med betydande praktiska svårigheter, framhåller utredningen. Detta
förutsätter att samtliga utfärdade förelägganden bevisligen måste delges bl.a.
den misstänkte (stämningsmannadelgivning), eftersom man aldrig på förhand kan
vela om denne väljer alternativet med stämning och domstolsförhandling. En
mycket stor del av de förelagda, ca 70 procent, godkänner eller bestrider dock
självmant föreläggandet ulan att man behöver tillgripa stämningsmannadelgivning.
Del vore opraktiskt och oekonomiskt om även denna betydande grupp skulle behöva
delges föreläggande/stämning i sådan ordning. Systemet bygger vidare på att
åklagaren skall alternativt i föreläggandet utfärda stämning med kallelse lill
domstolsförhandling. Det står klart att systemet skulle ställa stora
organisatoriska krav på såväl åklagare som domstolar.

Utredningen
anser att ett absolut villkor för införandet av en ny summarisk
handläggningsform måste vara att denna tillgodoser kraven på smidighet och
okomplicerade rutiner som är överlägsna de nuvarande. 1 annat fall gör man inte
några egentliga rationaliseringsvinster. Den skisserade ordningen, enligt
vilken man i samma handling ställer den misstänkte inför valet att antingen
godkänna ett bötesstraff eller att bli instämd och kallad lill
domstolsförhandling, kan inte i alla delar sägas fylla nämnda krav, framför
allt med hänsyn till nödvändigheten av alt generellt tillgripa
stämningsmannadelgivning. Om man skall välja denna väg, måste man därför
särskilja de fall, där vederbörande inte reagerar utan sådan delgivning. Det
är denna sistnämnda grupp som bör ställas inför möjligheten att antingen
godkänna föreläggandet eller räkna med domstolsförhandling. Utredningen anser
att man på detta sätt bör kunna uppnå en koppling mellan en summarisk
handläggningsform och domstolsförhandling i fall där godkännande saknas.

En
tanke som har framförts i utredningens direktiv skulle vara att söka finna en
lösning som ansluter sig till det finska systemet med straffordcrförfarande.

Ett
syslem, som enligl finländskt mönster bygger på att samtliga förelägganden som
utfärdas av åklagare skall underställas domstols prövning, ter sig emellertid
från svensk sida föga ändamålsenligt under nuvarande förhållanden. I vårt land
har utvecklingen i stället inriktats på alt vidga åklagarnas kompetens och ge
dem självständig rätt att handlägga de mindre brotten genom strafföreläggande.
Införandet av ett nytt moment, enligt vilket prövningen och fastställandet av
föreläggandet läggs på domstol, skulle innebära att åklagarna fråntogs
beslutanderätten i dessa ärenden. Samtidigt skulle domstolarna påföras nya,
personalkrävande uppgifter. En sådan reform är enligt utredningen omotiverad.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 93

Frågan
gäller, fortsätter utredningen, i stället om ett sådant system med
domstolsprövning kan vara lämpligt då del gäller att utvidga den summariska
handläggningsformen lill sådana brott som inte nu täcks av strafföreläggandets
tillämpningsområde. Efter att ha skisserat en möjlig sådan modell framhäller
utredningen att man otvivelaktigt skulle vinna en avsevärd begränsning av
åklagarnas och domstolarnas arbeie med ifrågavarande brott, framför allt därför
alt del på goda grunder kan förutsättas att de flesta som delgavs
straffanspråk, passivt skulle godta detta. För domstolen (den lagfarne domaren)
skulle del därför i de flesta fall bara bli fråga om att fastställa anspråket.
Man måste emellertid reagera mol att på detta sätt välja en rent skriftlig
procedur för handläggningen och låta den delgivnes passivitet spela avgörande
roll när del rör sig om brott av sådan relativt allvarlig beskaffenhet som det
här skulle vara fråga om. 1 likhet med vad som anfördes i kritiken mot
trafikmålskommilténs förslag om stämningsföreläggande, kan man också
ifrågasätta om det i realiteten skulle bli möjligt för domstolen all ingå i
någon materiell prövning av straffanspråket. Del finns även skäl alt tro att
åklagarna i slor utsträckning skulle avstå från att använda en sådan
handläggningsform, bl.a. under motivering alt de inte önskade att deras beslut
skulle underställas domstolens prövning.

Utredningens
reformlinfer

Efter
ingående överväganden har utredningen kommit till den uppfattningen att det i
dag inte finns plats för ett nytt institut av typ stämningsföreläggande eller
straffordcrförfarande och som alltså skulle innebära ytterligare en form för
summarisk handläggning av mindre brott utöver de redan nu etablerade
handläggningsformerna. Reformsträvandet bör enligl utredningens mening i
stället inriktas på att forisätta utbyggnaden av slrafföreläggandeinstitutet
som visat sig utgöra en effektiv och från rättssäkerhetssynpunkt tillräckligt
betryggande handläggningsform. De betänkligheter som från början har funnits
mot alt låta åklagaren ta över en betydande del av domstolens dömande verksamhel.
.såvitt giiller luindre brott, har numera ringa styrka, Erfarenhelerna ;iv den
hittillsvarande tillämpningen av strafföreläggandel har varil goda. Vid den år
1968 genomförda utvidgningen av institutets tilläiupningsområde, varvid detta
även kom att inrymma vissa frekvenla broll med fängelse i straffskalan, synes
också allmän enighet ha rått om att åklagarna var fullt kompetenta att
handlägga de nya uppgifterna. Intresset av att domstolarna skulle kunna
avlastas en betydande del av de mindre brottmålen (bl.a. de frekvenla mindre
förmögenhelsbrolten) var stort och ingen motsatte sig alt denna
straffrätisskipning i stället skulle läggas på åklagarna.

Den
första uppgifien blir enligt utredningen att pröva vilka

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 94

ytterligare
begränsningar i domstolarnas handläggning av mindre brott som kan vara
motiverade och hur en motsvarande utvidgning av strafföreläggandets
tillämpningsområde bör ske. De brott av lindrigare beskaffenhet som i dag
handläggs av domstol är antingen sådana, där brottet faller utanför
strafföreläggandets tillämpningsområde eller sådana, där åklagaren har utfärdat
strafföreläggande vilket inte har godkänts av den misstänkte eller sådana, där
åklagaren väckt åtal trots all det har förelegat formella förutsättningar för
slrafföreläggande.

Ett
generellt villkor för reformarbetet måste enligt utredningen vara att den som
vägrar att acceptera summarisk handläggning av ett brott, för vilket han
misstänks (inte godkänner utfärdat strafföreläggande), alltid skall ha rätt
till ordinär domstolsförhandling. Vidare bör gälla att åklagaren inte skall ha
någon skyldighel alt ulfärda strafföreläggande, även om formella
förutsättningar finns. Åklagaren bör i sådana fall vara oförhindrad att i
stället väcka åtal vid domstol om särskilda omständigheter talar därför, t.ex.
att brottet kräver särskild offentlig uppmärksamhet eller att rättegången
eljest kan antas ha speciell betydelse från brottspreventiv synpunkt. Det är
av intresse att åklagarens beslut att i det särskilda fallet avslå från
slrafföreläggande följer vissa generella riktlinjer.

Utredningen menar att från
de angivna förutsättningarna strafföreläggandets tillämpningsområde bör kunna
utvidgas så att det i princip kommer att täcka all mindre brottslighet. Vad som
skall förstås med "mindre brott" eller "lindrigare
brottslighet" är inte utan vidare givet. Valet av straffskala ger i viss
mån besked om hur samhället värderar olika brott efter svårhetsgrad.
Utredningen har den principiella inställningen att till kategorin mindre brott
bör hänföras sådana som in concreto förskyller 60 dagsböter eller därunder.
Därigenom blir man inte bunden av gällande straffsatser i vidare mån än att
böter skall kunna följa på brottet. Mot att helt överge anknytningen lill
straff-skalorna, då det gäller att bestämma gränsen för ringa broll, talar dock
praktiska skäl. Del behöver också övervägas om inle vissa brott eller
brottskategorier är av sådan natur att de under alla förhållanden bör undantas
från strafföreläggandets tillämpningsområde. Den omständigheten att ett brott
har böter i straffskalan behöver sålunda inte innebära att det alltid är lämpat
för summarisk handläggning utan domstolsförhandling.

En annan fråga som
aktualiseras i sammanhanget gäller möjligheten att utfärda strafföreläggande
när målsäganden önskar föra talan om enskilt anspråk eller har begärt att
åklagaren skall föra sådan talan. Sådant målsägandeanspråk utgör i dag inte
sällan hinder för strafföreläggande, trots att brottet kan vara av relativt
lindrig beskaffenhet. Särskilt kan nämnas sådana broll som skadegörelse
(åverkan), snatteri, bedrägligt beteende (snyltningsbrott) och
ringa misshandel.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 95

Utredningens
principiella ståndpunkt är alt målsägandens ersättningsanspråk inte bör lägga
hinder i vägen mol användandet av den handläggningsform som är tillämplig och
ändamålsenlig i det särskilda fallet. 1 den mån det enskilda anspråket inte kan
las upp i samma ordning som straffanspråket bör del avskiljas för särskild handläggning.

Utredningen
anför att innebörden av en reform i nu angiven riktning blir alt brott av
lindrigare beskaffenhet i ännu större utsträckning än hittills kommer att
undandras domstols prövning i ordinär rättegång. Till domstol skall i princip
bara föras sådana mindre brott, som inle kan lagforas genom strafföreläggande
antingen därför alt den misstänkte inte vill godkänna ett sådant eller därför
att åklagaren inte anser att förutsättningar för tillämpning av delta institut
föreligger i del särskilda fallet. Det är naturligtvis svårt att ange hur stor
del av utfärdade strafförelägganden som kommer alt lämnas utan godkännande och
föranleda åtal vid domstol. F.n. beräknar man alt ca 17 procenl av alla
utfärdade strafförelägganden äterremilteras utan godkännande.

En
viktig reformlinje blir enligt utredningen all skapa en ordning som innebär att
sådana fall där åklagaren inle ulfärdar strafföreläggande eller där utfärdat
slrafföreläggande inte blir godkänt, så snart som möjligt kommer under domstols
prövning. Det är ett generellt krav inom rättsvården att de långa väntetiderna
nedbringas. Det är därför önskvärt att ett bestridande av strafföreläggande
omgående medför att saken förs till domstol. De tidsmässiga och processekonomiska
vinsterna är betydande om man kan genomföra en sådan koppling mellan
strafföreläggande och domstolshandläggning.

Utredningen
framhåller vidare alt i detta sammanhang också bör prövas formerna för
domstolens handläggning av de mindre brottmålen. RB:s regler är inte i alla
delar anpassade till den mindre kriminaliteten och de kan vid en strikt
tillämpning tynga rättegången och komplicera förfarandet. Eftersom åtskilliga
av de brott det här gäller är av mindre allvarlig beskaffenhet - det är t.ex. i
stor utsträckning fråga om ordnings- och trafikförseelser - bör förutsättningar
finnas för en förhandlingsordning under friare former.

Vid
en översyn av RB:s regler i detta hänseende uppkommer -fortsätter utredningen -
också frågan i vilken utsträckning man bör kräva personlig inställelse från den
tilltalades sida i mindre brottmål, 1 de flesta fall aktualiseras
domstolsförhandlingen på grund av att den misstänkte inle vill godkänna
utfärdat strafföreläggande. Det förefaller då också ligga i hans eget intresse
alt personligen inställa sig till den förhandling vartill han kallas.
Emellertid är det erfarenhetsmässigt inte möjligt att driva detta krav på
personlig inställelse längre än vad som är nödvändigt för att
domstolen skall kunna pröva skuldfrågan.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 96

Utredningen
är principiellt av den uppfattningen att ell skriftligt erkännande som regel
bör godtas. Förutsättning bör också finnas att låta domstolen avgöra målet när
den tilltalade delgivits kallelse men "ej låtit sig avhöra". Enligl
46 kap. 15 § RB kan målet i sådant fall avgöras om saken finnes kunna nöjaktigt
utredas. Utredningen ifrågasätter om inte den tilltalades passivitet här bör
kunna åberopas mol honom i ansvarsfrågan, oavsett om han tidigare inte har
velat godkänna strafföreläggandel.

Situationen
blir enligt utredningen annorlunda om åklagaren av särskilda skäl anser sig
böra avslå från att utfärda slrafföreläggande, trots all formella
förulsällningar kan finnas därför, och i stället väcker åtal mot den misstänkte
vid doiristol. Anledningen därtill kan vara att brottet enligl åklagarens
mening är svårbedömbart trots alt det klassificeras som "ringa
brott". Åklagaren kan också i speciella fall anse att själva rättegången
kan väntas få viss brottspreventiv effekt. Ett gäng ungdomar har t.ex.
ertappats med alt föröva systematisk skadegörelse av en parkanläggning, vilken
under en längre tid utsatts för förstörelse, ett förhållande som har väckt slor
uppmärksamhet på orten. 1 så fall kan det vara av intresse att de tilltalade är
personligen närvarande vid förhandlingen för att omständigheterna kring brottet
och dess skadeverkningar skall klargöras. Enligt utredningens mening kan det
här också finnas skäl alt hålla fast vid kravet på personlig inställelse och -
om kallelsen inte efterföljs - tillgripa de tvångsmedel som RB anvisar.

Information

Utredningen
lar också upp frågan om behovet av information till allmänheten om de
förändringar som föreslås i det straffprocessuella förfarandet. Förslagen om
utvidgning av strafföreläggandets tillämpningsområde och om förenklad
handläggning av mindre brottmål får inte uppfattas som
"bagatellisering" av samhällets ingripande mot de brott del är fråga
om. Enligt utredningens mening bör förslagen betraktas som nödvändiga led i
rältsulvecklingen, varvid man måste tillgodose såväl kravet på ell rationellare
och effektivare ingripande som kravet på att de grundläggande reglerna för
rättssäkerheten inte efiersälts.

Utredningen
pekar vidare på att det finns ett behov av att öka allmänhetens kunskaper om
rättsväsendets funktioner. Bl.a. framhåller utredningen betydelsen av att den
misstänkte i god tid informeras om de rättsverkningar i ordets vidaste mening
som ett godkänt strafföreläggande eller en fällande dom kan få. Det kan ske på
olika vägar. Både polis, åklagare och domstolar kommer in i bilden. Även
allmänt informationsmaterial av typen smärre broschyrer är av värde.
Utredningen anser det också önskvärt alt rådgivning enligt rättshjälps-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 97

lagen (1972:429) kan omfatta frågan om vilka
konsekvenser ett godkänt strafföreläggande kan få i olika hänseenden.

Medborgarinflylande i åklagarväsendet

Avslutningsvis diskuterar utredningen vilka konsekvenser
dess förslag har för nuvarande lekmannamedverkan i rättskipningen. Utredningen
erinrar om att en ökad användning av slrafföreläggande för med sig att
lagföringen av den mindre brottsligheten i stor utsträckning flyttas från
domstolarnas sessionssalar till åklagarnas tjänsterum, där den inte är föremål
för allmän insyn. Även på andra områden -t,ex, i fråga om utrymmet för
ätalsunderlåtelse - kan utvecklingen medföra alt åklagarnas funktioner inom
rättskipningen ytterligare byggs ul. Mol denna bakgrund anser utredningen att
någon form av lekmannamedverkan inom åklagarväsendet kan vara motiverad. Sådan
medverkan har gammal hävd inom domstolarna och den har funnits sedan länge inom
polisväsendet, där den nu har institutionaliserats genom införandet av lokala
polisstyrelser. Utredningen förutsätter att det inte kan bli fråga om all låta
lekmän la del i avgörandet av enskilda ärenden som ankommer på åklagare.
Verksamheten skulle i stället kunna inriktas på de mera principiella
riktlinjerna för arbetet samt information om åklagarnas verksamhet. Olika
modeller för organisationen av en sådan medverkan diskuteras av utredningen.
Något definitivt förslag läggs dock inle fram. Utredningen anser att frågan är
av sådant allmänt intresse att den bör bli föremål för vidare överväganden,

4.2.2 Vidgat iitryinnie för strafföreläggande Allinäiiiia
förulsällningar

Utredningen behandlar inledningsvis de allmänna
förutsällningarna för tillämpning av slrafföreläggandeinstitutet. Som allmänt
villkor bör enligt utredningen gälla alt det aktuella brotlei bedöms vara av
mindre allvarlig natur. Utredningen framhåller att det saknas någon egentlig
definition på begreppet "ringa brott". Utredningen betecknar brott
för vilka straffsatsen har bestämts till enbart böter som ringa överträdelser.
Gradskillnaden kan enligt utredningen likväl vara slor. Om uppmärksamheten riktas
mol brott, för vilka stadgas såväl böter som fängelse, blir spännvidden ännu
tydligare. Det finns här brott som uttryckligen i lagen benämns som ringa
(t.ex. de mindre förmögenhelsbrolten). medan andra brottstyper med svårighet
kan klassificeras som sådana. Vidare kan ell brott, för vilket stadgas böter
eller fängelse i högst två år (t.ex. ett olovligt förfogande över
avbetalningsgods), i del konkreta fallet mycket väl bedömas som lindrigare än
ett annat brott, för vilket straffsatsen är enbart böter (t.ex. en ringa
misshandel). Den betydelse man sålunda måste tillmäta lagstiftarens val av
straffsatser, då det

7 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 148

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 98

gäller
att skapa förutsättningar för förenklade handläggningsformer, är enligl utredningen
ett skäl till översyn av broltskatalogen.

Utredningen nämner att den
har diskuterat möjligheten att låta strafföreläggandeinstitulet omfatta även
kortare frihetsstraff i likhet med vad som t,ex, gäller det tyska Slrafbefehl,
Med den uppläggning och det innehåll utredningen vill ge strafföreläggandel
avvisas emellertid en sådan utvidgning såsom oacceptabel. Som allmän
begränsning av tillämpningsområdet bör gälla all brottet i det konkreta fallet
skall förskylla böter. Utredningen slår fast att man generellt bör kräva
domstolsförhandling för att döma till frihetsberövande. Utredningen avvisar
också tanken pä att införa en ordning enligt vilken förutsättningar skulle
finnas för utfärdande av slrafföreläggande beträffande alla brott som i del
konkreta fallet förskyller dagsböter. Detta skulle i praktiken innebära att en
betydande del av brotten i BrB och nära nog samtliga brott i
specialstraffrätten skulle kunna lagforas enligt denna summariska
handläggningsform. Enligt utredningen skulle en sådan reform vara alltför
långtgående. De flesta brott för vilka stadgas böter eller fängelse upp till
ett år eller däröver är generellt att betrakta som så allvarliga brott att
lagföring genom strafföreläggande får anses utesluten. Visserligen förekommer
det i relativt stor utsträckning att domstolarna dömer lill böter för dessa
brott, men del är likväl svårt att passa in dem under begreppet "mindre
brott". Som exempel nämner utredningen vållande lill annans död (3 kap. 7
§ BrB), olaga frihetsberövande (4 kap. 2 § BrB). olaga tvång (4 kap. 4 § BrB),
olaga hot (4 kap. 5 § BrB), ocker (9 kap. 5 § BrB) och trolöshet mot huvudman
(10 kap. 5 § BrB), 1 fråga om vissa andra brott - t,ex, oluktigl beieende (6
kap. 6 § BrB) och olovligt förfogande (10 kap. 4 § BrB) - kan det visserligen
tänkas förekomma situationer där den straffbara gärningen är av mindre
allvarlig art och förutsättningar således kan finnas för alt välja en summarisk
handläggningsform. Brott av denna beskaffenhet bör dock enligl utredningen som
regel lagforas genom domslolshandläggning. De ställer speciella krav pä
förundersökningen och straffbarhetsrekvisiten är inte sällan svårtolkade.

Det
är enligt utredningens mening ofrånkomligt alt även i fortsättningen begränsa
strafföreläggandets tillämpningsområde lill sådana brott som allmänt uppfattas
som mindre överträdelser. De för brotten fastställda straffskalorna måste bli
vägledande för denna bedömning. Utredningen har funnit alt en naturlig gräns
bör sättas vid den kategori av brott för vilka stadgas böter eller fängelse i
högsl sex månader. Valet slår nu mellan alt vidga strafföreläggandets
tillämpningsområde lill att generellt omfatta alla brott som upptar denna
slraffskala eller all fortsätta på den tidigare inslagna vägen och föra in
ytterligare enstaka brott i strafföreläggandekungörelsen.

Medan
flertalet av de aktuella brotten är sådana att strafföre-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 99

läggandet
framstår som en lämplig handläggningsform, finns del -framhåller utredningen -
obestridligen även vissa brott som är mindre väl ägnade för sådan summarisk
handläggning. 1 vissa fall skulle det från allmän synpunkt vara svårt att
acceptera i dagsläget att lagföringen skedde i denna form. Även om dessa brott
sålunda formellt skulle komma att hänföras lill strafföreläggandets
tillämpningsområde, skulle det i praktiken bara ges begränsat utrymme för delta
institut. Situationen är i dag densamma i fråga om vissa bötesbrott - t.ex.
ringa utpressning (9 kap. 4 § BrB), ringa svindleri (9 kap. 9 § BrB) vid vilka
brott åklagarna av naturliga skäl som regel avstår från att utfärda
strafföreläggande.

Väljer
man att vidga området för slrafföreläggande till att avse alla brott, för vilka
stadgas böter eller fängelse i högsl sex månader, får man därför enligt
utredningen räkna med att åklagarna kommer att begagna detta institut med viss
restriktivitet. Det kan förväntas att åklagarna avslår från strafföreläggande
om denna handläggningsform i det särskilda fallet framstår som olämplig med
hänsyn till brottels beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.

Uppställer
man ett sådant förbehåll anser utredningen hinder inte möta mot den ifrågasatta
utvidgningen av strafföreläggandets tillämpningsområde. En sådan väg är att
föredra framför den andra som innebär att bara vissa, särskilt uppräknade brott
skall rymmas inom systemet. En sådan uppräkning måste av naturliga skäl
begränsas och kan aldrig läcka alla brott, beträffande vilka strafföreläggandel
får anses utgöra en adekvat handläggningsform. Särskilt på
specialstraff-rältens område bör ökat utrymme finnas för slrafföreläggande.

Enligt utredningens mening
bör man inte ställa upp som generellt villkor för en fortsalt utvidgning av
strafföreläggandets tillämpningsområde att de broll som omfattas av institutet
skall ha en viss frekvens. Det totala antalet mindre frekvenla brott utgör
enligt utredningen likväl en ganska betydande belastning på domstolarna.
Utredningen pekar bl.a. på alt det i fråga om vissa brott som inte är särskilt
vanliga kan finnas skäl att tillämpa strafföreläggandel, därför alt detta är
lämpligt och önskvärt med hänsyn till brottets art. Särskilt framhålls
betydelsen av att man tar hänsyn till den misstänktes intresse av att ett brott
kan handläggas under enklare former. Även den förenkling av utredningsarbetet
som användandet av strafföreläggande innebär bör enligl utredningen beaktas.

Sammanfattningsvis
konstaterar sålunda utredningen att ett brott skall kunna hänföras lill
strafföreläggandets tillämpningsområde om följande allmänna förutsättningar är
för handen, nämligen a/f den för brottet gällande gärningsbeskrivningen rymmer
brott av mindre allvariig art och att straffskalan för brottet har bestämts
till en nivå som ger anvisning härom, all brottet i det konkreta fallet
förskyller

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 100

böter
upp lill viss höjd saml att brottet lill sin natur är sådant att summarisk
handläggning utan domslolsmedverkan bör komma i fråga.

De
olika brottstyperna

Utredningen
har ingående prövat om de angivna allmänna förutsättningarna föreligger i
fråga om vissa andra brott än dem som nu omfattas av systemet med
strafföreläggande. Vid genomgången av dessa brott uttalar utredningen bl.a.
följande.

/
Brottsbalksbrolten

Som
komplettering till beslämmelserna om koppleri i 6 kap. 7 § BrB las i
paragrafens tredje stycke upp en straffbestämmelse om främjande av otukt. Det
straffbara beteendet består i att någon för att bereda sig särskild vinning
främjar tillfällig könslig förbindelse mellan andra. 1 förarbetena anfördes som
exempel att portier på hotell mot särskilt vederlag upplåter rum åt personer
som lillfälligl träffats för att idka könsumgänge (se prop. 1962:10 s. B 188).
Eftersom detta brott har förts upp i samma paragraf som koppleri kan man inte
av rättsstatisliken utläsa hur stor frekvensen är i praktiken'. Mycket ovanligt
är lagföring av förförelse av ungdom (6 kap. 8 § BrB). Detta brott består däri
att någon genom att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig
tillfällig könsförbindelse med någon som är under aderton år eller, om han är
av samma kön, under tjugo år. Inget sådant fall förekom 1971.

Föreskriften
om egenmäktighet med barn (1 kap. 4 § BrB) riktar sig mot obehöriga ingrepp i
eller missbruk av föräldrars, förmyndares eller annans vårdnad över barn under
15 år. Brottet är subsidiärt till de egentliga frihetsbrolten (t.ex. olaga
frihetsberövande). Bakom brottet ligger i allmänhet en konfliktsituation med
familjerättslig relation. Man kan generellt säga att brottet är av sådan
ömtålig art att del inte lämpar sig för strafföreläggande. Enligt 7 kap. 6 §
BrB får inle heller egenmäktighet med barn åtalas av åklagare med mindre åtal
finnes påkallat från allmän synpunkt. En sådan ålalsprövning medför att
summarisk lagföring genom strafföreläggande får anses vara utesluten.

Häleri
(9 kap. 6 § BrB) kan förekomma i tre former. Antingen avses befattning med
olovligen åtkommen sak (t.ex. tjuvgods) eller otillbörlig vinning av annans
brottsliga för/ärv eller hävdande av en genom brott tillkommen fordran.
Normalstraffet är fängelse i högsl två år. Om gärningen bedöms som ringa häleri
är straffsatsen böter eller fängelse i högst sex månader. År 1971 dömdes 1.379
personer till påföljd för häleri och av dem fick 305 böter.

Häleriförseelse
(9 kap. 7 § BrB) avser oaktsamma förfaranden som svarar mot det uppsåtliga
häleribrottel. Bestämmelsen tillämpas framför allt i sådana fall då köpare av
tjuvgods väl kan antas misstänka men underlåter att la reda på hur godset
åtkommits och åklagaren inte

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 101

kan
styrka ens eventuellt uppsåt. Straffsatsen för häleriförseelse är liksom vid
ringa häleri böter eller fängelse i högst sex månader. Böter utdöms i mycket
stor ulsträckning.

Enligt
utredningens mening bör man se allvarligt på häleribrottel eftersom detta i
många fall utgör grogrunden för organiserad stöld-brottslighet. Särskilt det
kvalificerade, yrkesmässiga häleriet måste tillmätas högt straffvärde.
Emellertid står det enligl utredningen klart att gällande straffbestämmelser
täcker överträdelser av varierande svårhetsgrad. Det finns fall där åklagaren
alternativt yrkar ansvar för häleriförseelse därför att uppsålsfrågan är
tveksam men där brottet avser betydande värde och skada. 1 en sådan situation
finns självfallet inle utrymme för strafföreläggande. Men del förekommer också
fall där gärningsmannen tar emot eller eljest tillgodogör sig föremål av ringa
värde och han vet eller har anledning misstänka alt det har åtkommits genom
brott. Som exempel nämns alt en person som snattat varor på ett varuhus delar
med sig av tjuvgodset till andra. 1 ett sådant fall kan snatlaren enligt
nuvarande ordning meddelas slrafföreläggande, medan den som har tagit emot
vara och alltså gjort sig skyldig lill ringa häleri eller häleriförseelse måste
lagforas vid domstol. Utredningen anser alt allmänna förutsättningar bör finnas
för tillämpning av slrafföreläggande vid ringa häleri och häleriförseelse, dock
under villkor att brottet normalt avser mindre värden och att inga särskilda
omständigheter (t.ex. att det är fråga om organiserad häleriverksamhet) talar
emot en sådan tillämpning.

Straffbestämmelsen
beträffande allmänfarlig vårdslöshet (13 kap. 6 § BrB) gäller framför allt den
som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller
annorledes, vållar brand eller ofärd eller framkallar fara därför. Brottet
leder så gott som alltid till bötesstraff. I praktiken rör det sig i stor
utsträckning om sådana händelser som har uppkommit genom alt någon t.ex. har
försummat alt släcka en cigarett, alt hålla tillräcklig uppsikt över öppen eld,
t.ex. ett bål eller åkersvedjning, eller alt underlåta att stänga av en
elektrisk platta, ett element eller ell strykjärn. Skadan kan i vissa fall bli
betydande men begränsas ofla genom att faran upptäcks i tid. Allmänna
förutsättningar bör finnas för tillämpning av strafföreläggande vid detta
brott när händelsen är klar och lätlutredd. Tillämpningsområdet bör dock
begränsas till sådana fall, då gärningen är att betrakta som mindre allvarlig
och den inte lett till mera omfattande konsekvenser.

Brottet
för\'anskning av urkund (14 kap. 2 § BrB) avser ringa urkundsförfalskning. För
straffansvar förutsätts alt det föreligger ett förfalskningsobjekt, alt
gärningsmannen vidtar vissa åtgärder genom att antingen framställa en helt ny
urkund som till alla delar är oäkta, eller att lill större eller mindre del
förändra en äkta urkund samt att

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 102

framställandet
av den oäkta urkunden innebär fara i bevishänseende. Vid bedömande huruvida
ringa brott föreligger skall enligt lagbestämmelsen särskilt beaktas, om
urkunden är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller sådani.
mottagningsbevis, eller om gärningen har skett för att förhjälpa någon lill
hans rätt, 1 kommentaren lill brottsbalken framhålls som villkor för att en
urkundsförfalskning skall hänföras till förevarande bestämmelse, all brottet
med hänsyn till samtliga därvid förekommande omständigheter är alt anse som
ringa.

Den
rättsliga prövningen av straffansvar för urkundsförfalskning är inte sällan
komplicerad, påpekar utredningen. Framför allt synes rekvisitet "fara i
bevishänseende" många gånger vara svårtolkat. Genom detta rekvisit uppnår
man i flera hänseenden en betydelsefull begränsning av det straffbara området.
Utredningen anser sålunda inte att del i någon vidare grad kan finnas utrymme
för en tillämpning av strafföreläggande vid delta brott, särskilt med beaktande
av brottets straffrättsliga konstruktion. Visserligen står del klart att det
kan finnas renodlade fall där broltsrekvisilen ulan svårighet går alt applicera
på gärningen och där omsländighelerna talar för en lindrigare bedömning. En
sådan situation kan t.ex. föreligga när någon ändrar dala på en
spårvagnsbiljelt för att denna skall gälla som giltigt färdbevis, manipulerar
med en uppgifl i anställningsbetyg för att komma i bättre dager, eller själv
förfärdigar ett kvitto på erlagd betalning. Den rättsliga prövningen bör enligl
utredningen normalt göras av domstol.

Motsvarande
kan enligt utredningen sägas om andra broll mol 14 kap. BrB, vilkas straffsats
i normalfallet tar upp enbart fängelse men där i lagrummet anges alt straffet,
om brottet är ringa, skall vara böter eller fängelse i högst sex månader. Så är
förhållandel vid undertryckande av urkund (4 §), signaturförfalskning (5 §),
penningförfalskning (6 §), märkesförfalskning (1 §) och förfalskning av fast
märke (S §).

Osann
försäkran och vårdslös försäkran (15 kap. 10 § BrB) utgör de mest frekvenla av
de brott sorn behandlas i 15 kap. BrB framhåller utredningen. För straffansvar
krävs att en skriftlig utsaga enligt lag och författning avges under edlig
förpliktelse, på heder och samvete eller under annan sådan försäkran, att den
som avger utsagan lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen samt att
åtgärden innebär fara i bevishänseende. Det förefaller utredningen inte vara
lämpligt alt handlägga dessa brolt i summarisk ordning genom strafföreläggande.
Den straffrättsliga bedömningen är inte sällan komplicerad genom att
ansvarsfrågan i slor utsträckning hänförs lill de subjektiva rekvisiten.

De
allmänna förutsättningarna för tillämpning av strafföreläggande vid övriga
brolt mot 15 kap, BrB, såsom osant intygande och brukande av osann urkund (II §), mi.s.shnik av urkund (12 §) samt förnekande av underskrift (13
§) ifrågasätts också av utredningen. Dessa brott

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 103

förekommer
relativt sällan och de är från straffrättslig synpunkt ofta svårbedömbara. Det
är angelägel att brolt av sådan art prövas i rättegång för att man skall kunna
uppnå en enhetlig rättstillämpning. Dock förekommer det även situationer som
inte är särskilt allvarliga och som avser relativt okomplicerade rättsfrågor,
t,ex, sådant osant intygande som består av att någon uppger oriktigt namn vid
inskrivning på hotell. Enligt utredningens mening måste man anse att brotten
mot 15 kap. BrB som regel inte lämpar sig för strafföreläggande. 1 fråga om
vissa brottstyper är detta uppenbart, t.ex. ringa mened (I §), osann partutsaga
(2 §), ovarsam utsaga (3 §), falskt åtal (5 §), falsk eller obefogad angivelse
(6 §), falsk eller vårdslös tillvitelse (7 §), bevisförvanskning (8 §) och
underlåtenhet att avvärja rättsfel (9 §).

Några
av brotten i 16 kap. BrB har nyligen tillkommit eller nyligen varil föremål för
lagändring. 1 samband med ratifikationen av Förenta Nationernas
rasdiskrimineringskonvention infördes år 1970 straffbestämmelsen i 9 § om
olaga diskriminering (prop. 1970:87). Bestämmelsen innebär att straffansvar
ådöms näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans
ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att
inte gå honom till hända på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet
tillämpar i förhållande till andra. Detsamma gäller anställd i näringsverksamhet
och anställd i allmän tjänst. Även diskriminering vid tillträde till allmän
sammankomst och offentlig tillställning kan bestraffas. 1 propositionen
anfördes alt de handlingar som kan bestraffas enligl straffbestämmelsen
närmast skulle vara att jämställa med förolämpning som är grov. Straffsatsen är
densamma som vid detta brott.

Utredningen
ställer sig tveksam till lämpligheten att lagfora såväl olaga diskriminering
som grov förolämpning (5 kap. 3 § BrB) genom slrafföreläggande. Dessa brott är
av sådan art att en domstolsförhandling i de flesta fall förefaller vara
oundviklig. En sådan ordning motiveras också av angelägenheten att få fram
prejudikat för tolkningen av dessa slraffstadganden. Hittills har de tillämpats
mycket sällan.

1 samband med ändring i
tryckfrihetsförordningen år 1970 infördes en ny straffbestämmelse i 16 kap. 11
§ BrB om otillåtet förfarande med pornografisk bild, vilken ersatte
förutvarande straffbestämmelse om sårande av tukt och sedlighet. 1 prop.
1970:125 framhölls att det var angeläget att införa en straffbestämmelse som
begränsade rätten alt skylta med eller på annat liknande sätt förevisa
pornografiska bilder på eller vid allmän plats. Föreskrifier i ämnet borde
utformas med utgångspunkt i den principiella uppfattningen att pornografiska
framställningar inte borde påtvingas någon mot hans uttalade eller på annal
sätt tillkännagivna önskan. Varje slag av skyltning o.d. av

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 104

pornografisk
bild avsågs dock inte vara straffbar. Det krävdes att bilden eller bilderna
förevisades på ett sätt som var ägnat att väcka allmän anstöt. Vid bedömningen
om denna förutsättning var uppfylld borde beaklas varje bilds speciella
karaktär men även helhetsintrycket av skyltningen. Vid fastställande av
straffsatsen anfördes i propositionen alt samma slraffskala borde gälla som
för brottet förledande av ungdom. Bakom ansvarstalan skall sålunda ligga en
värdering av förfarandets anstötlighet enligt allmän uppfattning konstaterar
utredningen. Det är uppenbart alt en bedömning i delta hänseende kan vara svår
att göra och alt olika meningar kan anföras. Principiellt bör det vara en
uppgifl för domstolarna att här bestämma straffbarheiens gränser. I praktiken
torde det inte heller finnas utrymme för lagföring genom slrafföreläggande.
Samma synpunkter kan läggas på brottet förledande av ungdom (\6 kap. 12 § BrB).

Enligt
förslag i prop. 1970:125 har även ändring skett i straffbestämmelsen om
uppvigling (\6 kap. 5 § BrB). Detta brott består i att någon muntligen inför
menighet eller folksamling, i skrift eller annat meddelande till allmänheten
uppmanar eller eljest söker förleda lill brottslig gärning, svikande av
medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet. Lagändringen innebär
all ett nytt andra stycke har införts, enligt vilket i ringa fall inle skall
dömas till ansvar. Vid bedömandet huruvida ringa fall är för handen skall
särskilt beaktas om det har förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen
eller försöket skulle leda lill efterföljd. Genom all de ringa fallen på detta
sätt har avkriminaliserats synes det utredningen inte längre finnas något
utrymme för lagföring genom strafföreläggande vid detta brolt.

Tidigare
var straffsatsen för dobhleri (16 kap. 14 § BrB) begränsad till böter eller
fängelse i högst sex månader. Genom lagändring år 1972 infördes en ny
bestämmelse i 16 kap. 14 a § BrB om grovt dobbleri, varvid straffsatsen
bestämdes lill fängelse i högsl två år. Ändringen motiverades av att illegalt
äventyrligt spel på sina håll bedrivs i betydande omfattning under organiserade
former med stora sociala skadeverkningar och personliga tragedier som följd. 1
prop. 1972:96 framhölls att brottsligheten på detta område lill viss del ändrat
karaktär. Det var inte längre fråga om bara ett ordningsproblem ulan dobbleriel
hade efter hand kommit alt spela en allt mer framträdande roll som ett betydande
socialt faromoment och som en inkörsporl till annan brottslighet av allvarlig
natur. En straffskärpning för de grova formerna av dobbleri var därför
motiverad. 1 propositionen undersiröks dock att lagändringen inte berörde
deltagande i äventyrligt spel. Inte heller syftade den till en generell
skärpning av straffet för de övriga former av dobbleri som den nuvarande
lagstiftningen närmast avser. Dessa former borde alltså även i fortsättningen
bedömas som ordningsförseelser. Enligl utredningens mening bör också förutsätt-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 105

ningar
finnas att lagfora sådant brott genom strafföreläggande.

Bland
övriga brott mot 16 kap. BrB berör utredningen också ohörsamhet mot
ordningsmakten (3 §) och störande av förrättning eller av allmän sammankomst (4
§). Det förra brottet förutsätter att en folksamling stör allmän ordning, att
befallning har meddelats för ordningens upprätthållande eller att ett område
för sådani ändamål har avspärrats eller fridlysts samt alt någon deltagare i
folksamlingen underlåter alt efterkomma befallningen eller tränger in på
området ifråga. Det andra brottet innebär att någon genom våldshandling eller
oljud eller på annat sätt stör eller söker hindra förrättning eller allmän
sammankomst. Gärningsbeskrivningarna vid båda dessa brott rymmer fall som är
att bedöma som mindre allvarliga från slraffvärdesynpunkl. Utredningen anser
att hinder inte bör möta mot att här tillämpa strafföreläggande.

Utredningen
påpekar att det är sällan de nu genomgågna brotten mot 16 kap. BrB beivras. 1
den mån lagföring sker blir påföljden så gott som alltid böter. Att utredningen
likväl i många fall har ställt sig avvisande till tanken alt föra in dessa
brolt inom strafföreläggandets tillämpningsområde beror framför allt på att
brotten är av sådan art alt domstolshandläggning enligt utredningens
uppfattning ter sig naturlig. 1 fråga om vissa av de genomgångna brotten liksom
brott mot griftefrid (10 §) skulle en tillämpning av strafföreläggande i
praktiken vara på anförda skäl mindre lämplig. Emellertid står det klart att i
detta kapitel också las upp brott som närmast har karaktär av
ordningsförseelser och där allmänna förutsättningar otvivelaktigt finns för
lagföring genom slrafföreläggande.

1 17
kap. BrB upptas våldsamt motstånd (4 §) och missfirmelse mot tjänsteman (5 §)
bland de brott som f n. ryms inom strafföreläggandets tillämpningsområde. De
övriga här aktuella brotten förgripdse mot tjänsteman (2 §), obehörig
tjänsteutövning (14 §) och föregivande av allmän slällning (15 §) är samtliga
relativt sällsynta. De fall som lagfördes år 1971 ledde alla lill böter. 1
fråga om ringa våld eller hot mot tjänsteman (1 §) ger rällsslalistiken inga
upplysningar om frekvensen-. Övriga brott - otillbörligt verkande vid röstning
och tagande av otillbörlig förmån vid röstning (8 §) saml brolt mol rösthemlighet
(9 §) - har inle registrerats i domslolsslaiisliken år 1971.

Enligt
utredningens mening är brotten mol allmän verksamhel av sådan beskaffenhet att
det i och för sig kan anses föreligga allmänna förutsättningar för handläggning
genom strafföreläggande i ringa fall. Men del kan ändå från allmän synpunkt
vara påkallat att lagföring sker vid domstol. Detta synes under alla
förhållanden vara fallet om brottet gäller sådant olaga förfarande vid röstning
som avses i 8 och 9 §§. I praktiken skulle en tillämpning av
strafföreläggandeförfarandet här få mycket begränsat utrymme.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 106

2
Specialslraffrätten

Generellt
kan enligt utredningen sägas alt nära nog alla brott i specialslraffrätten med
böter och fängelse i straffskalan i praktiken betraktas som rena bötesbrott.
Den officiella kriminalstatistiken visar sålunda att år 1971 dömdes tillhopa
179.048 personer för brolt mol andra lagar och författningar än BrB. Av dem
dömdes 172.880 personer lill böter. Resterande 6.168 personer hänförs
huvudsakligen lill vissa typer av grövre brott för vilka straffskalan i
allmänhel upptar enbart fängelse. 1 den mån även böter kan följa på dessa brott
brukar uttryckligen förutsättas att omständigheterna skall vara mildrande, t.ex
alt brottet skall vara alt bedöma som ringa.

Mot
bakgrund av dessa uppgifter har utredningen övervägt om allmänna
förutsättningar finns för en utvidgning av strafföreläggandets
tillämpningsområde inom specialstraffrätten.

Enligt
utredningens bedömning visar en genomgång av vissa brolt i specialstraffrätten
att det i fråga om flertalet sådana brott, för vilka stadgas högre straff än
böter eller fängelse i sex månader, är svårt att acceptera lagföring genom
slrafföreläggande. Som exempel nämns överträdelse mot valulalagen (1939:350),
narkotikabrott som inte är ringa, brott mot miljöskyddslagen (1969:387), olaga
bruk av skjutvapen, rattfylleri samt åtskilliga allvarliga brolt mot
näringslag-stiflningen. Broll av denna kategori bör enligl utredningens uppfattning
generellt falla utanför strafföreläggandets tillämpningsområde.

I
likhet med vad som gäller brottsbalksbrolten har utredningen i stället
koncentrerat intresset till den stora kategori av brott som har böter eller
fängelse i högsl sex månader i straffskalan. Efler 1968 års reform har
strafföreläggande! blivit tillämpligt på några av de mera frekvenla brotten -
olovlig jakt och olaga jakt, olovligt fiske och olaga fiske, brott mot
rusdrycksförsäljningsförordningen (olaga rusdrycksförsäljning, olovligt
innehav av och olaga tillhandagående med anskaffande av rusdrycker) brolt mot
naturvårdslagen saml vissa brolt mot sjömanslagen.

Utredningen
framhåller att brotten med denna straffsats inte utgör någon enhetlig kategori
om man bedömer deras olika straffvärden och de intressen som lagstiftningen
avser att skydda. Straffbestämmelserna avser i många fall underlåtenheten alt
fullgöra anmälnings- eller uppgiftsskyldighet eller obehörigt yppande av
uppgift. I sådana fall synes som regel förutsättningar finnas för tillämpning
av strafföreläggande. Detsamma gäller sådana överträdelser som otillåten
försäljning av öl (32 § ölförsäljningsförordningen 1961:159) eller av tobak
(Il § förordningen 1961:394 om tobaksskatt), vidare hembränning (7 §
förordningen 1961:180 om tillverkning av sprit och vin), utlösande av falskt
brandlarm (numera 24 § andra stycket brandlagen 1974:80), brott mot
byggnadsstadgan (1959:612) osv. Självfallet måste dock gälla för institutets
tillämpning av brottet i det konkreta fallet är av sådan art att

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 107

summarisk
handläggning bör komma i fråga. Från sistnämnda synpunkt kan man hysa
betänkligheter mol att använda strafföreläggande i fråga om brotten på
immaterialrättens område (varumärkes-intrång, intrång i upphovsrätten,
patentintrång, mönsterinlrång, intrång i växtförädlarrätt).

Vissa brott inom denna
kategori påkallar enligt utredningen särskild uppmärksamhet med hänsyn till att
de är frekvenla och från vissa synpunkter kan framstå som specielll
slraffvärda. Del gäller olaga vapeninnehav, grov olovlig körning och
rattonykterhet.

Enligl 37 § 1 och 2
vapenlagen (1973:1176) dömes den som uppsåtligen innehar skjulvapen ulan att
vara berättigad därtill eller överlåter eller upplåter skjutvapen lill den som
inle är berättigad att inneha vapen till fängelse i högst två år. Har gärningen
begåtts av oaktsamhet eller är brottet ringa utgör straffet böter eller
fängelse i högst sex månader. Denna straffsats gäller också för en rad andra
gärningar begagna uppsåtligen eller av oaktsamhet, t.ex. missbruk av rätt att
inneha skjutvapen genom att använda del för annal ändamål än innehavaren är
berättigad till, förvärv av ammunition utan att vara berättigad därtill och
idkande av handel med skjutvapen utan tillstånd. 1 motiveringen till
ansvarsbestämmelserna anfördes i prop. 1973:166 bl.a. all en av RÄ företagen
undersökning i vissa åklagardistrikt av påföljderna för olaga vapeninnehav gett
vid handen all den år 1971 genomförda straffskärpningen pä området inte hade
slagit igenom i praxis i den utsträckning som man haft anledning att vänta sig.
1 propositionen framhölls alt normalstraffel för olaga vapeninnehav och därmed
jämförliga brott mot vapenllagens bestämmelser om överlåtelse eller upplåtelse
av vapen är fängelse. Den skärpta inställning som sålunda utmärker
vapenlagsiiflningen medför enligt utredningen au del i praktiken blir relativt
litet utrymme för ringa brott. 1 den mån gärningen blir alt bedöma som sådant
och alltså straffsatsen bestäms lill böter eller fängelse i högst sex månader,
bör förutsättningar finnas för tillämpning av strafföreläggande. Det finns
enligt utredningen uppenbarligen fall av olaga förfarande med vapen eller
ammunition som måste tillmätas relativt lågt straffvärde.

Straffbestämmelsen
i 3§ första styckei lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (olovlig
körning) fick sin nuvarande lydelse år 1958 i samband med den då genomförda
reformen på trafikrättens område. Straffet för olovlig körning utgör dagsböter,
lägst tio. Om föraren tidigare har innehaft körkort som har blivit återkallat
eller om brottet skett vanemässigt eller om del eljest är alt anse som grovt,
kan straffet i stället för böter bli fängelse i högst sex månader. 1 praxis
förekommer det inle sällan att återfall i grov olovlig körning bestraffas med
en eller några månaders fängelse. Ar 1971 togs sålunda 149 personer in på
fångvårdsanstall, dömda till fängelse för grovt sådant brolt som huvud-brott.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 108

Utredningen
erinrar om att det redan idag finns förutsättningar för att tillämpa
strafföreläggande vid olovlig körning som inte är grov. Det finns emellertid
också fall av grova sådana brott som framstår som mindre kvalificerade. Som
exempel nämner utredningen den situationen alt en person som saknar körkort är
nödsakad alt färdas lill och från sin arbetsplats under viss period - varigenom
rekvisitet "vanemässigt" täcks - eller att en pe:rson, som fått sitt
körkort återkallat, tillfälligtvis och under speciella omständigheter kör bil.
Även om gärningen i dessa fall är att bedöma som grovt brott utgör den adekvata
påföljden böter. Utredningen anser att del här bör vara möjligt att tillämpa
strafföreläggande.

Enligt
4 § 2 mom. trafikbrottslagen (rattonykterhet) skall - om rattfylleri inte kan
styrkas - likväl dömas lill straff, om alkoholkoncentrationen i förarens blod
ligger mellan 0,5 och 1,5 promille. Straffsatsen är dagsböter, lägst tio, eller
fängelse i högst sex månader. Utredningen nämner att den har låtit undersöka
domstolarnas straffmätningspraxis vid rattonykterhet. Denna undersökning
grundas på uppgifter från rikspolisstyrelsens s.k. omläggningsregister som för
19681970 upptar samtiiga domar i riket. Undersökningen visar följande (endast
"rena" fall av rattonykterhet, singelbrott) har tagits med.

Under
treårsperioden 19681970 dömdes 95,7 procenl av samtliga som straffades för
rattonykterhet till böter. Antalet till fängelse dömda utgjorde 368, dvs. i
genomsnitt 123 per år. Au märka är vidare all straffet var 50 dagsböter eller
därunder i 56,7 procent av fallen, dvs. beträffande i genomsnitt ca 1.600
personer per år, samt högst 60 dagsböter i 72,8 procenl av fallen, dvs.
beiräffande ca 2.100 personer per år.

Av
denna straffmätningspraxis framgår enligl utredningen all domstolarna i vissa
fall har utdömt relativt låga böter för rattonykterhet. Det kan t.ex. vara
fråga om mopedfylleri på icke trafikerade vägar eller en körning som begränsas
lill flyttning av bil in i ett garage eller ett kort stycke på en gata, 1
sådana och liknande fall, där alkoholkoncentrationen i blodet ligger omedelbart
över gränsen 0,5 promille, förefaller det vara rimligt att bedöma
rattonykterhelen som ringa. Utredningen anser också alt ringa fall av
raltonykierhel bör kunna lagforas genom slrafföreläggande. Vissa begränsningar
för tillämpligheten torde dock böra krävas. Systemet bör sålunda främst ta
sikte på vissa frekvenla typfall som framstår som mindre straffvärda, t.ex.
rattonykterhet med moped. Vidare måste ansvarsfrågan vara fullständigt
klarlagd. På grundval av denna redogörelse finner utredningen att det finns
allmänna förutsättningar för en breddning av strafföreläggandets
tillämpningsområde. Härigenom skulle åtskilliga nya brott och brottskalegorier
kunna föras dit. Utredningen slår emeUertid fast alt strafföreläggandel endasl
bör betraktas som ett komplement till den ordinära domslolshandläggningen och
all del alltid måste finnas möjligheter alt i det särskilda fallet avstå från

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 109

tillämpning
av slrafföreläggande, om lagföring vid domstol framstår som en önskvärd eller
eljest lämpligare form för lagföringen.

Utredningens
ståndpunktstagande bygger på det förhållandet alt brottens nuvarande indelning
efter straffsatser kommer att behållas. Utredningen framhåller emellertid att
starka skäl talar för en översyn av gällande straffskalor i brottsbalken och
framför allt i specialslraffrätten. Förutsättningar bör enligt utredningen
finnas alt i stor utsträckning mönstra ul fängelse ur straffskalan för de
mindre brotten och här bestämma straffsatsen till enbart böter. En sådan reform
skulle medföra att dessa brolt automatiskt faller under strafföreläggandets
tillämpningsområde.

Utredningen riktar i detta
sammanhang uppmärksamheten mol vissa brott som enligt nuvarande straffskala
upptar högre maximistraff än fängelse i sex månader. Enligt 5 §
irafikbroltslagen bestraffas smitning från olycksplats med fängelse i högst ell
år eller dagsböter. Det finns enligt utredningen ringa fall av sådan smitning
som borde kunna lagforas genom strafföreläggande. Ett annat exempel utgör varusmuggling.
Enligt I § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling utgör straffet i
normalfallen böter eller fängelse i högst två år. Är brottet med hänsyn till
godsets värde och övriga omständigheter vid brottet alt anse som ringa är med
vissa undantag straffet penningböter, högsl 500 kronor. Generaltullstyrelsen
har i samråd med RA meddelat
anvisningar för deposition av böter vid smuggling. Gränsen mellan ringa brott
(där strafföreläggande kan tillämpas) och "normalbrott" bestäms med
hänsyn till antalet insmugglade cigaretter, cigarrer, buteljer starksprit, vin
osv. Penningböterna vid ringa brott och antalet dagsböter vid
"normalbrotl" beräknas också efler godsets värde. Det finns enligt
utredningen starka praktiska skäl som talar för alt strafföreläggande borde
kunna tillämpas även om gränsen för ringa varusmuggling har passerats, dock med
undanlag för fall då smugglingen avser narkotika.

Utredningen
föreslår sålunda att den av utredningen förordade översynen av straffskalorna
bl.a. inriktas på de nu berörda båda brotten. Om straffsatsen här bestämdes
till böter eller fängelse i högst sex månader för normalfallen skulle allmänna
förutsättningar finnas för tillämpning av strafföreläggande. Ett allernaliv
till en sådan reform skulle vara att vid regleringen av strafföreläggandets
tillämpningsområde särskilt ange dessa brott utöver dem, för vilka stadgas
böter eller fängelse i högst sex månader. Utredningen anser dock inte alt denna
sist nämnda lösning är lämplig.

I
fråga om området för användningen av slrafföreläggande har tre av utredningens
experter i särskilda yttranden förklarat alt de anser all utredningen hade bort
föreslå att strafföreläggande skall kunna användas vid alla brott med böter i
straffskalan. 1 yttrande av en av

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 110

experterna
(kanslichefen Carl-Johan Cosmo), lill vars ståndpunkt två andra experter
(Morath och byråchefen Hans Wranghult) i allt väsentligt ansluter sig,
framhålls bl.a. följande. Den detaljerade koppling som f.n. finns mellan
bestämmelsen om användningen av strafföreläggande och straffskalorna är
principiellt felaktig. Denna koppling bygger på tanken att alla brott med samma
straffskala är jämförbara och all del därför som utredningen har föreslagit är
lämpligt att direkt knyta regler om förenklad handläggning till frågan om ett
visst straffmaximum har valts för del aktuella brottet. En sådan jämförbarhet
finns emellertid inte alltid. Detta gäller särskilt inom specialstraffrätten
där det i många fall torde vara svårt all finna rationella förklaringar till
all ett visst straffmaximum har valls. Utredningen har också pekat på några
brott (t.ex. varusmuggling) med mer än sex månaders fängelse i straffskalan men
som trots detta i många fall är lämpat för strafföreläggande. Det förhållandet
att det i vissa fall kan vara olämpligt att ulfärda strafföreläggande trots att
formella förutsättningar för sådant föreläggande finns, kan åklagarna beakta.
De erfarenheter som hittin-tills har vunnits visar närmast att åklagarna är för
restriktiva då det gäller att ge den misstänkte möjlighet erkänna genom
föreläggande. Del är angeläget - särskilt med beaktande av att den enskilde
inte skall belastas med en mera omfattande process än som från preventiv
synpunkt och rättssäkerhetssynpunkt är nödvändig - alt böiesgränsen höjs. Den
enskilde måste idag, inte minst med beaktande av de möjligheter lill rättshjälp
som bör finnas, anses kompetent all ta ställning till yrkande frän åklagare
även om förhållandevis höga bötesbelopp. Den föreslagna utvidgningen av
strafföreläggandets tillämpningsområde skulle medföra en ökad avlaslning av
bötesmål från domstolarna och därigenom ge dessa bättre möjligheter att ägna
sig åt kvalificerade mål.

Bötesstraffets
storlek

Enligl
utredningens mening kan man genom att bestämma det högsta antal dagsböter, som
brottet in concreto får förskylla, klart markera att systemet med
strafföreläggande skall begränsas till mindre allvarliga överträdelser som ryms
under den aktuella straffbestämmelsen. Om ett brott läcker avvikelser av olika
svårhetsgrad kan tillämpningen av strafföreläggande vara utesluten därför att
gärningen ligger på gränsen mellan ringa brott och "normalbrotl" samt
straffskalan för den närmaste graden upptar enbart fängelse.

Den
nuvarande gränsen 50 dagsböter ger enligt utredningen relativt god spännvidd
för straffmätningen. Den undersökning av bötespraxis som utredningen har gjort
(se SOU 1974:27 s, 103) visar klart att domstolarna sällan går över denna
gräns. Domstolarnas straffmät-ningsprincip är av naluriiga skäl vägledande för
åklagarna och siffrorna tyder på att de brott som skulle kunna föranleda
strafföreläggande

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 111

sällan
anses förskylla så högt straff som 50 dagsböter. Straffsatserna i fråga om
brott, som inte är att betrakta som obetydliga förseelser, ligger i regel
mellan 15 och 30 dagsböter. En höjning av gränsen kan från denna synpunkt vara
motiverad för att markera att en mera differentierad straffmälning bör kunna
komma i fråga, i synnerhet om strafföreläggandets tillämpningsområde vidgas. A
andra sidan finner utredningen det vara angeläget att denna summariska handläggningsform
begränsas lill sådana under straffbestämmelsen hänförliga gärningar som är att
bedöma som ringa brott. Från denna synpunkt bör enligt utredningen gränsen för
strafföreläggandets tillämpningsområde inte sättas allt för högt.

Utredningen
anser att gränsen för det högsta antal dagsböter, som brottet får förskylla för
all strafföreläggande skall kunna användas, lämpligen bör sättas vid 60
dagsböter. När denna gräns har passerats kan också gränsen för mindre brott
sägas ha överskridits. Enligt utredningens mening bör inte någon skillnad vid
gränsdragningen göras i fall då det är fräga om singelbrotl eller då del
föreligger kumulerad brottslighet. Den nuvarande skillnaden i detta hänseende
upplevs allmänt av åklagarna som onödig och synes inte fylla någon praktisk
funktion.

Tre
av experterna i utredningen har som tidigare nämnts förordat att det högsta
bötesbelopp som skall föreläggas den misstänkte bör vara 80 dagsböter.

Enskilt
anspråk i samband med strafföreläggande

Utredningen
erinrar till en början om att det ankommer pä åtalsrättskommittén all vid en
allmän översyn av åtalsbestämmelserna i RB undersöka vilken målsägandens
ställning skall bli i framtiden. Mot denna bakgrund begränsar utredningen
framställningen till alt gälla frågan vilken belydelse ett framställt
målsägandeanspråk bör ha för möjligheten alt utfärda strafföreläggande.

Det
står enligt utredningen klart att nuvarande förbud mot all utfärda
strafföreläggande när målsäganden har förklarat att han ämnar föra lalan om
enskilt anspråk i anledning av brottet innebär en ganska betydande inskränkning
av institutets tillämpning i fråga om vissa brott. En av utredningen gjord
undersökning bland landets åklagarmyndigheter visar också all sådant
målsägandeanspråk inte sällan framställs särskilt vid vårdslöshet i trafik,
skadegörelse (åverkan), misshandel, bedrägligt beteende och egenmäktigt
förfarande. 1 allmänhel rör del sig om relativt låga belopp.

Att
den som lider skada genom brott skall ha rätt att kräva gottgörelse av
brottsförövaren utgör en självklar regel, framhåller utredningen vidare. Det är
också självklart att samhället ställer resurser till den skadelidandes
förfogande för att dennes rätt skall kunna tas till vara. Principen om
alt åklagaren skall föra målsägandens ersätt-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 112

ningstalan
i samband med åtalet har djup förankring och den ger klart uttryck för att den
enskilde härvidlag åtnjuter samhällets skydd.

Den
avgörande frågan är enligt utredningens mening hur långt målsägandens krav på
åklagaren bör sträcka sig. Det väsentliga från målsägandens synpunkt bör vara
all han blir ekonomiskt goUgjord för skadan eller att han i vart fall erhåller
en exekutionsurkund som fastställer hans fordran. Däremot kan det enligt
utredningen inle vara rimligt att målsäganden också skall få bestämma vilken
processform som skall väljas. Det kan förefalla obilligt att målsäganden genom
ett obefogat anspråk skulle kunna förhindra alt ett brott av relativt
bagatellartad beskaffenhet handläggs på ett från processekonomisk synpunkt
lämpligaste sättet. Framstår det från rättsvårdens synpunkt som rationellt
eller eljest särskilt lämpligt att ansvarsfrågan handläggs i förenklade former,
synes målsäganden inle ha något berättigat intresse av att hindra en sådan
ordning, nämligen om han inte förlorar möjligheten att göra gällande sitt
ersättningsanspråk.

Enligt
utredningens uppfattning finns del i och för sig skäl som talar för att
åklagaren borde ha möjlighet att ulfärda slrafföreläggande i ansvarsdelen och
hänvisa målsäganden att föra sin skadeståndstalan i den för ivislemål stadgade
ordningen. En sådan ordning skulle dock betyda en radikal förändring av
målsägandens ställning. Hänsyn skulle inte behöva tas till målsägandens begäran
att åklagaren skall väcka åtal, varigenom målsäganden bereds möjlighet att
biträda åtalet och/ eller att föra talan om enskilt anspråk i brottmålet.
Målsäganden skulle inte heller kunna utnyttja sin subsidiära ålalsrätt i sådana
fall då åklagaren inle vill väcka åtal ulan föredrar att utfärda slrafföreläggande.
Dessa problem bör enligl utredningen inte lösas nu utan vid en allmän översyn
av målsägandens ställning.

Utredningen
konstaterar att starka praktiska och processekonomiska skäl talar för att
ansvars- och ersättningsfrågan handläggs i ett sammanhang. Del är också ett
allmänt intresse att åklagaren utför målsägandens ersättningstalan. Om
målsägandena i stället regelmässigt hänvisades till att väcka talan i
tvistemål, skulle enligt utredningens uppfattning de flesta avstå med hänsyn
lill de kostnader och besvär som en sådan process medför, även om nuvarande
ordning med allmän rättshjälp självfallet innebär avsevärda lättnader.

Med
erinran om att ett motsvarande system redan gäller i Norge anser utredningen
därför att förutsättningar bör finnas att låta strafföreläggandel inrymma
ersättningsanspråk från målsägande eller det allmänna. Den summariska
handläggningsformen lämpar sig enligt utredningen väl för sädana frågor av dispositiv
natur. Vissa villkor måste dock ställas upp.

Som
allmän förutsättning för att enskilt anspråk skall tas upp i strafföreläggande
bör enligt utredningen krävas alt anspråket är klart och välgrundat. I de fall
där enskilt anspråk kan komma all aktualiseras

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 113

gäller
som regel alt detta också kan dokumenteras. Vid hotell-, restaurang- eller
taxisnyltning (bedrägligt beleende) kan målsägande förete räkning eller nota
enligt fast taxa, vid skadegörelse kan företes räkning på reparationskostnad
eller styrkt kostnadsberäkning, vid ringa misshandel kan företes läkarkvitto
och verifikationer osv. Utredningen utgår från att ersättningsfrågan i de
flesta fall är ostridig och att gärningsmannen, i den mån han godkänner
strafföreläggandel i ansvarsdelen, också är beredd att gottgöra målsäganden för
skada på grund av brottet.

Självfallet
kan det enligl utredningen i vissa fall förekomma att målsägandens anspråk
framstår som orimligt högt eller eljest obefogat. Det enskilda anspråket kan
också vara oklart samt kräva särskild utredning som inte kan göras under
förundersökningen eller eljest vara så beskaffat att det lämpligen bör tas upp
i strafföreläggande. 1 sådana fall synes förutsättningar saknas för att ta upp
anspråket i strafföreläggande.

En
annan begränsning av möjligheten att ta upp enskilt anspråk i slrafföreläggande
avser anspråkets storlek. Eftersom det i praktiken kommer att röra sig om brott
av mindre allvarlig art räknar utredningen med att eventuella enskilda anspråk
avser relativt låga belopp. I fråga om vissa brott - t.ex. vårdslöshet i
trafik, skadegörelse, allmänfarlig vårdslöshet - kan dock den faktiska skadan
bli ganska betydande. Utredningen påpekar att vid sådana oaktsamhetsbrott kan
graden av slraffbarhel inle ulan vidare mätas i förhåUande lill den straffbara
gärningens effekt. Utredningen anser att värdegränsen för enskilt anspråk i
slrafföreläggande lämpligen bör bestämmas lill ett halvt basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

4.2.3
Strafföreläggandets rättsverkningar

1
detta avsnitt berör utredningen bl.a. frågan om körkorisåterkallelse vid
trafikbrott. Utredningen erinrar om att trafikmålskommittén i sitt betänkande
(SOU 1972:70) Rätten till ratten har föreslagit att frågan om
körkorisåterkallelse på grund av brott i fortsättningen skall handläggas av den
domstol som dömer i ansvarsfrågan. 1 beslut om ovillkorlig återkallelse skall
domstolen bestämma viss tid, lägst en månad och högst fem år (körkortsspärr),
före vars utgång föraren inte får medges behörighet att föra körkortspliktigt
fordon. Kommittén har också föreslagit att fråga om ovillkorlig körkortsspärr
skall kunna tas upp i strafföreläggande. Kommitténs förslag innebär att 48 kap.
2 § RB skall innehålla ett nytt stycke enligt vilket "i strafföreläggande
får intagas föreläggande av ovillkorlig körkorisåterkallelse med körkortsspärr
högst tre månader".

Utredningen
påpekar att det inte har varit möjligt för utredningen att avvakta
departementsbehandlingen av trafikmålskommilténs förslag, vilket skulle ge
säkrare underlag för en bedömning av körkorts- 8 Riksdagen 1975176. 1 samL Nr
148

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 114

frågan.
Det är från utredningens synpunkt en fördel om frågan angående eventuellt
körkortsingripande på grund av brott kan handläggas i omedelbart samband med
prövningen av ansvarsfrågan. ÅterkaUelse och bestämmande av körkortsspärr bör
samordnas med den allmänna straffpåföljden. Därmed vinner man också att den
dömde redan i samband med domen får kännedom om reaktionen i hela dess vidd och
att han mol denna bakgrund kan vidta nödvändiga åtgärder.

1
det följande belyser utredningen vissa konsekvenser av trafikmålskommilténs
förslag beträffande formerna för beivrande av trafikbrott. Utredningen
framhåller bl.a. att tillämpningsområdet för slrafföreläggande vid trafikbrott
kommer att i hög grad bero på i vad mån det blir fast praxis hos domstolarna
att för vissa brottstyper döma till ovillkoriig körkorisåterkallelse under
kortare lid. Främsl torde så bli fallet vid körkortsäterkallelse för överträdelser
av för trafiksäkerheten grundläggande regler. Den som exempelvis kör mot rött
ljus, inle iakttar stopplikt eller kör avsevärt fortare än tillåten hastighet
blir av med körkortet på en månad eller längre även om någon olycka inte har
inträffat, såvitt inte särskilda skäl talar däremot. Enligt nuvarande, praxis
blir påföljden i regel endast böter. Då sådana överträdelser är talrika finns
det beträffande dessa brottstyper stort utrymme för strafföreläggande. Även i
fråga om andra fall av vårdslöshet i trafik kan man räkna med att
strafföreläggande med körkortsspärr inte sällan kan användas. Beträffande
rattonykterhet innebär förslaget en skärpning av reglerna för
körkortsingripande. Körkorisåterkallelse blir sålunda obligatorisk utom i några
sällsynta undantagsfall. Men det kan antas att domstolarna särskilt vid
lindrigare fall av rattonykterhet ofta kommer alt besluta om villkorUg
körkorisåterkallelse. Med den utformning av samhällsreaktionen som kommittén
har föreslagit finns det enligt utredningen knappast något utrymme för
summarisk handläggning hos åklagaren av dessa mål. Däremot föreligger behov av
förenklad handläggning av målen hos domstolarna.

4.2.4
Koppling strafföreläggande - handläggning vid domstol

Utredningen
framhäller att den har övervägt olika alternativ som siktar mot en omedelbar
övergång från strafföreläggande till domstolshandläggning. Som ett möjligt
alternativ har utredningen övervägt att låta strafföreläggandel gälla som
stämning i brottmål om godkännande inte sker. Därvid förutsätts att
strafföreläggnadet innehåller samma uppgifter som stämningsansökan. Den
avgörande skillnaden ligger f.n. däri att åklagaren skall ange de bevis han
vill åberopa och vad han vill styrka med varje bevis. Praktiska skäl talar
enligt utredningen mot att åklagaren redan i samband med utfärdandet av
strafföreläggande skall upprätta sådan bevisuppgift. För det övervägande
antalet misstänkta sorn delges strafföreläggande kommer det inte att bli
aktuellt med

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 115

någon
domstolsförhandling, varför stämning med bevisuppgift skulle framstå som en
överloppsgärning. Utredningen framhåller vidare all det i de flesta fall skulle
bli svårt för åklagaren all lämna bevisuppgift innan han vet om föreläggandet
bestrids och vilka grunder som anges för bestridandet.

Om
man skall göra någon mera omfattande rationaliseringsvinster är det enligt
utredningen nödvändigt att antalet delgivningstillfällen begränsas till ett
enda. Detta förutsätter att den misstänkte redan i strafföreläggandel kallas
till handläggning inför domstol om han inte godkänner föreläggandet. Formellt
finns förutsättningar för åklagare att utfärda sådan kallelse omedelbart i
stämningen, om det på grund av den tilltalades erkännande eller annan
omständighet är uppenbart att den tilltalade inte kommer att uppge bevis och
att inte heller annan förberedande åtgärd krävs.

Från
praktisk synpunkt saknas enligt utredningen anledning att kalla samtliga
misstänkta till domstolsförhandling, även om avsikten är alt kallelsen bara
skall aktualiseras om strafföreläggandel inle godkänns. En sådan ordning skulle
också föra med sig administrativa problem, eftersom det inte vore möjligt att
på förhand veta vilka av föreläggandena som skulle komma att bestridas och
vilka av de kallade som skulle inställa sig vid förhandlingen. Risken för
missuppfattningar och oriktigt handlande från de misstänktas sida är påtaglig.

Utredningen
har mot denna bakgrund inte ansett det vara någon möjlig väg att låta
strafföreläggandel alternativt fungera som stämning och inrymma kallelse till
domstolsförhandling. Man måste enligt utredningen i stället från början klart
skilja på de fall då strafföreläggande godkänns, varvid nuvarande rutiner kan
användas, och de fall då föreläggandel bestrids, varvid domstolsförhandling
aktualiseras. 1 sist nämnda fall bör målet kunna anhängiggöras omedelbart genom
att åklagaren lämnar in strafföreläggandel lill rätten. Alal bör enligt utredningen
i dessa fall kunna väckas ulan stämning, eftersom ansvarsyrkandet är
preciserat i föreläggandel med åberopande av tillämpliga lagrum. Förutsättning
bör vidare enligt utredningen finnas alt kalla den misstänkte lill
förhandlingen antingen separat, när den misstänkte själv har kommit in med
bestridande av strafföreläggandel, eller genom stämningsman i samband med
delgivningen av strafföreläggandel, när den misstänkte förklarat sig inte
kunna godkänna detta.

Utredningen
skiljer alltså på två olika situationer som förutsätter delvis olika
handläggningsrutiner. Den ena avser det fall alt den misstänkte självmant inom
föreskriven tid sänder in ett bestridande av strafföreläggandel till
rikspolisstyrelsen. Något särskilt delgivningsför-farande har här inle behövt
inledas. Den andra situationen inträffar när den misstänkte inte har svarat på
slrafföreläggandet trots påminnelse utan bestridandet sker först när han genom
slämningsman delges föreläggandet. 1 det förra fallet måste särskild delgivning
ske av

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 116

kallelse
till förhandling vid domstol. I det senare fallet kan sådan kallelse överlämnas
i samband med delgivningen av strafföreläggandel. Gemensamt för de båda
handläggningsvägarna är att åklagaren utfärdar strafföreläggandel samt alt
rikspolisstyrelsen svarar för uppföljningen. Som allmän förutsättning gäller
att misstänkt som bestrider utfärdat strafföreläggande skall kallas till
huvudförhandling inför vederbörande tingsrätt på tid som bestämts särskilt.
Rikspolisstyrelsen kan på datamaskinell väg medverka till alt sådana kallelser
utfärdas och sänds för delgivning med den misstänkte.

De
nu beskrivna förfarandena erbjuder enligt utredningens mening en möjlig lösning
för alt åsladkomma en smidig och rationell koppling mellan strafföreläggande
och domstolshandläggning. Systemet förutsätter att åtal i dessa fall skall
kunna väckas utan stämning. 1 stället utgör strafföreläggandel (däri angiven
gärning jämte åberopade lagrum) grund för åklagarens ansvarstalan. Delta
förutsätter tillämpning av undantagsregeln i 45 kap. 2 § sista styckei RB.

Del
är enligl utredningen nödvändigt att klargöra vid vilken tidpunkt åtal skall
anses väckt. Detta har betydelse bl.a. för frågan om litispendens, dvs. hinder
mot all samtidigt föra talan i mer än en ordning. Enligt 48 kap. 3 § RB gäller
att fråga om ansvar för brottet inte får tas upp på nytt innan fastställd tid
för godkännande av strafföreläggande har gått ut. Efter denna tidpunkt äger
åklagaren däremoi väcka åtal för brottet i vanlig ordning. Den föreslagna kopplingen
mellan strafföreläggande och domstolshandläggning medför dock att
strafföreläggandel i många fall träder i stället för stämning. Del vore därför
enligt utredningen tänkbart att anse åtal väckt redan då strafföreläggande
delges den misstänkte. Emellertid är det först om föreläggandel bestrids som
frågan om åtals väckande aktualiseras. Om lagföringen skall ske genom del
enklare förfarandet som här skisserats (åtal efter strafföreläggande utan
stämning) bör frågan om ansvar inte tas upp i annan ordning. Tiden för åtals
väckande bör därför enligt utredningens uppfattning bestämmas till den dag den
misstänkte delges kallelse att svara på strafföreläggandel vid domstol.

Frågan har också intresse
från preskriptionssynpunkt. Enligl 35 kap. 1 § BrB uppkommer
preskriptionsavbrott den dag den misstänkte får del av åtal för brottet. 1
strafföreläggandefallen bör enligt utredningens förslag tidpunkten för
delgivning av kallelse vara avgörande i delta hänseende.

Utredningen motiverar den
föreslagna kopplingen mellan strafföreläggande och domstolshandläggning med
intresset av att åstadkomma en snabbare procedur. Genom att antalet
delgivningar begränsas till en enda i varje ärende och anhängiggörandet av
målet vid domstol sker som omedelbar följd av bestridandet av
strafföreläggandel, kommer enligt utredningen betydande tidsvinster att göras i
jämförelse med nuvarande ordning. Utredningen anser att man regelmässigt bör
räkna

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 117

med
att de mindre brottmål som på detta sätt förs lill domstol avgörs inom en månad
från den dag då talan har väckts, dvs. kallelse till huvudförhandling har delgelts
den misstänkte.

Utredningen
föreslår att den föreslagna ordningen med koppling mellan slrafföreläggande och
domstolshandläggning i första hand bör prövas på sådana orter där man kan räkna
med att den får större praktisk betydelse för strävandena att nedbringa de
rältsvårdande myndigheternas arbetsbelastning. Utredningen nämner främst de tre
största städerna. Om erfarenheterna därav blir goda kan det finnas skäl att
införa motsvarande ordning inom fler åklagardistrikt,

4.2.5
Förenklad domstolshandläggning Allmänna synpunkter

Utredningens
förslag om vidgad tillämpning av strafförelägganden syftar bl.a. till att
minska tillströmningen av mindre brottmål lill domstolarna. Del står enligt
utredningen dock klart alt reformen inte kommer att medföra att alla mindre
brott, för vilka inle stadgas allvarligare straff än böter eller fängelse i
högsl sex månader, undandras domstols prövning. Utredningen erinrar om all del
finns vissa brott av denna kategori som i det konkreta fallet inle lämpar sig
för strafföreläggande. Vidare gäller alt denna handläggningsform förutsätter
att den misstänkte erkänner brottet. Den misstänkte måste alltid ställas inför
allernalivet att antingen godkänna eller inte godkänna strafföreläggandel. 1
sist nämnda fall kan målet komma att handläggas vid förhandling inför domstol.
Slutligen måste man räkna med att del även i fortsäitningen kommer att finnas
fall då den misstänkte inle kan delges strafföreläggandel inom föreskriven tid
och ärendet därför återremitteras lill åklagaren.

En
av de centrala frågorna för utredningen har därför varit att pröva hur
handläggningen av mindre brottmål vid domstol skall ordnas, särskilt med hänsyn
till dessa måls enkla beskaffenhet.

Under
förarbetena till RB diskuterades möjligheten att införa särskilda bestämmelser
om förenklad rättegångsordning i mindre brottmål. Den bakomliggande tanken
torde ha varit all RB:s regelsystem särskilt skulle ta sikte på handläggningen
av sådana brottmål som krävde mera vidlyftig utredning medan ett enklare
förfarande skulle vara motiverat i fråga om de mindre, erkända förseelserna.
Processlagberedningen ansåg sig emellertid inte kunna förorda en uppdelning av
mål av olika kategorier och någon sådan kom inle heller att tas in i RB. Enligt
RB skall reglerna om handläggning av brottmål vid huvudförhandling tillämpas i
alla mål oavsett brottets svårighetsgrad och några avsteg tillåts inte från
den stadgade ordningen. Däremot kan de mindre brottmålen i vissa fall
handläggas utan nämnd och avgöras utan att den tilltalade inställt sig
personligen vid huvudför-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 118

handling
samt domen utfärdas i förenklad form.

Det
finns enligt utredningens uppfattning anledning att i dag anlägga en något
annorlunda syn på formerna för domslolshandläggningen av mindre brottmål än
vad RB:s målsmän gjorde under förarbetena till denna processordning.
Utredningen framhåller att den muntliga huvudförhandlingen med krav på
koncentration och omedelbarhet markerade vid den tiden en reaktion mot det
gamla, bristfälliga systemet och det var naturligt att föreskriva ett bestämt
schema för proceduren, där varje moment hade sin givna plats och innehåll. Den
misstro som enligt utredningen kan finnas mot att t.ex. åberopa skriftliga
vittnesattester eller att i övrigt avgöra målet "på handlingarna"
väcker enligt utredningens uppfattning i dag inle samma djupa känslor.
Processekonomiska skäl talar enligt utredningen mot alt strikt hålla fast vid
regler som både rätten och parterna anser vara opraktiska och som onödigtvis
kan förlänga och fördyra rättegången.

I
praktiken görs enligt vad utredningen har inhämtat ofla avsteg från RB:s regler
vid handläggningen av mindre brottmål, därför alt en formell tillämpning skulle
försvåra arbetet samt i vissa fall verka parodisk och väcka förundran hos den
rättssökande allmänheten. Från domslolshåll har pekats på del ändamålslösa i
all rättens ordförande och åklagaren skall hålla på alt läsa innantill för
varandra, när den tilltalade har uteblivit från huvudförhandlingen men
förutsättningar likväl finns all avgöra målet på handlingarna.

Enligt
utredningen möter det i vissa delar formella hinder mot en enkel och mindre
formbunden handläggning av de mindre brottmålen. Del är därför önskvärt att dra
en gräns mellan mindre brottmål och mera vidlyftiga och svårutredda brottmål.
När det gäller brott för vilka inle stadgas allvarligare straff än böter eller
förnyelse i högst sex månader kan man som regel utgå från att det inte krävs
någon större utredning för avgörandet. Man har principiellt accepterat alt dessa
brott är ägnade all handläggas under enkla, summariska former. Den
omständigheten att ett mindre brott på grund av den tilltalades egna åtgärder
(t.ex. vägran att godkänna slrafföreläggandet) eller annan omständighet kommer
under domstols prövning, bör enligt utredningens mening inte hindra att
handläggningen förenklas, om detta motiveras av brottets beskaffenhet.
Utredningen anser del därför vara motiverat att införa speciella regler för
handläggningen av mindre brott, varigenom avsteg kan ske från de strikt
formella handläggningsrutinerna och förhandlingarna kan anpassas efter målens
särskilda beskaffenhet.

Utredningen
anför vidare att en särskild fråga är om de mindre brottmålen skall behöva
handläggas vid ordinär huvudförhandling eller om handläggningen skall ske vid
andra sammanträden som regleras i särskild ordning. Del är t.ex. tänkbart i
brottmål liksom i tvistemål att ensamdomare håller förberedelse med åklagare
och misstänkt saml alt

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 119

möjlighet
därvid erbjuds honom att antingen omedelbart avdöma målet på grundval av
utredningen eller alt sälta ul målet till huvudföi-handling. Utredningen har
emellertid stannat vid att speciellt för de mindre brottmålen föreslå en
ordning som innebär att rätten liksom nu håller sammanträde för
huvudförhandling men alt vissa avsteg sker från handläggningen enligl 46 kap.
RB. Förutsättningar bör i så fall finnas för åklagare att väcka åtal och själv
kalla de misstänkta till dessa sammanträden. Att utredningen sålunda inte -
vilkel nämns i direktiven som en tänkbar lösning - vill förorda en annan handläggningsform,
motiveras främst av praktiska och processekonomiska skäl. Del är utredningens
uppfattning alt de flesta mindre brott i fortsättningen kommer alt rymmas under
strafföreläggandets tillämpningsområde. Genom sitt förslag räknar utredningen
med en minskning av antalet mindre brottmål vid domstolarna.

Ätt
utredningen sålunda förordar alt mindre brolt även i fortsättningen skall
handläggas vid sammanträde för huvudförhandling - i den mån de anhängiggörs vid
domstol - och inte enligt särskild förhandlingsordning, innebär inle att RB:s
regler för handläggningen i alla delar bör bibehållas. Starka skäl talar enligt
utredningen för alt dessa regler bättre anpassas till de mindre brottmålen. En
sådan anpassning synes utredningen väl kunna genomföras inom ramen för
nuvarande system.

Stämning
och kallelse

Om
strafföreläggande inte kan komma i fråga eller om utfärdat strafföreläggande
inte godkänns, skall åklagaren enligt nuvarande ordning pröva om åtal skall
väckas. Som regel leder denna prövning till åtalsbeslut. Åtal sker genom
stämning. Del vanliga torde vara att åklagaren ger in stämningsansökan till
rätten, varefter rätten ulfärdar stämning. Förutsättning finns emellertid också
för åklagaren att själv utfärda stämning enligt de anvisningar som lämnas av
rätten.

1
de fall då förutsättningar saknas för strafföreläggande talar enligt
utredningen vissa skäl för att man generellt låter åklagaren själv utfärda
stämning och kallelse till domstolsförhandling i mindre brottmål. Att åklagaren
först skaU behöva ge in ansökan om stämning till domstol och sedan avvakta att
rätten beslutar om stämning och kallelse till domstol, förefaller utredningen
vara en onödig och tidsödande omgång i mindre brottmål. Utredningen framhåller
dock att det kan uppkomma vissa organisatoriska problem om dessa funktioner
skall läggas på åklagaren.

Enligt
45 kap. 1 § RB äger rätten i den omfattning, som finnes lämplig, uppdra åt
åklagare att utfärda stämning. Utredningen förutsätter att denna föreskrift
skall tillämpas i ökad utsträckning. 1 praktiken bör man räkna med vissa
generella riktlinjer. Utredningen anser att det bör ankomma på RÅ att i samråd
med DON undersöka

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 120

de
organisatoriska förutsättningarna för en enhetlig, utvidgad tillämpning av
bestämmelsen.

Enligt
45 kap. 10 § andra stycket RB kan rätten omedelbart i stämningen kalla den
tilltalade till huvudförhandling, om det på grund av den tilltalades erkännande
eller annan omständighet kan antas, all han inte behöver föreläggas skyldighet
all lämna bevisuppgifl. Motsvarande bestämmelse har införts i 45 kap. 16 §
andra stycket RB, såvitt gäller åklagarens möjlighet att omedelbart i
stämningen kalla den tilltalade lill huvudförhandling. Det skall därvid vara
uppenbart att bevis inte kommer att uppges av den tilltalade och att inte
heller annan förberedande åtgärd behövs.

Enligt
vad utredningen har erfarit förorsakar dessa bestämmelser vissa svårigheter för
en rationell handläggning, eftersom bevisföreläggande inle kan meddelas om
stämningen förbinds med kallelse till huvudförhandling. Det anses ofta vara
svårt att i samband med utfärdandet av stämning finna grund för antagandet att
den tilltalade inte behöver föreläggas skyldighet att lämna bevisuppgifl.
Domstolarna måste därför vänta med kaUelse tills stämningen har delgelts och
tiden för inkommande av bevisuppgift har gått till ända. En sådan ordning med
två olika delgivningar medför enligt utredningen onödig tidsåtgång och ökade
kostnader. Vissa domstolar anser sig också i strid mot bestämmelsens
ordalydelse böra utfärda stämning med kallelse till huvudförhandling, varvid
samtidigt på kallelseblankelten ges föreläggande för den tilltalade att inom
viss tid före huvudförhandlingen komma in med eventuell bevisuppgifl.

Utredningen
anser att hinder inte bör möta mot att på detta sätt låta rätten eller
åklagaren lämna föreläggande om bevisuppgift i stämningen och samtidigt kalla
lill huvudförhandling. Det måste förutsättas att tillräcklig tidsmarginal ges
för ingivande av sådan bevisuppgifl så alt eventuella vittnen kan hinna kallas
och åklagaren kan la del av uppgifien före huvudförhandlingen. Utredningen
föreslår att 45 kap. 10 och 16 §§ ändras i enlighet med del anförda.

Personlig
inställelse

1
förslaget till rättegångsbalk framhöll processlagberedningen att kravet på den
misstänktes personliga inställelse borde upprätthållas som allmän regel även då
åtalet avsåg lindrigare brott (SOU 1938:44 s. 271). Undantag borde bara medges
då den misstänktes närvaro kunde antas sakna betydelse för utredningen. Vid
bedömandet därav ägde uppenbarligen brottets svårighetsgrad stor betydelse
liksom även den omständigheten huruvida den misstänkte erkänt gärningen eller
inte. Om vid brott, som inte föranledde svårare straff än böter, erkännande
förelåg, torde i allmänhet den misstänktes personliga inställelse kunna antas
sakna betydelse.

Bestämmelserna
i 21 kap. 2 § och 46 kap. 15 § RB fick i sin

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 121

nuvarande
lydelse i samband med införandet av BrB. 1 prop. 1964:10 framhöll dåvarande
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, att frågan om den
tilltalade skulle kallas personligen till huvudförhandlingen eller inte och om
målet skulle kunna avgöras i den tilltalades utevaro förutsatte att man på ett
förberedande stadium av processen verkställde en viss prövning. Därvid skulle
fastställas alt annan brottspåföljd än böter inte kunde komma i fråga och att
den tilltalades närvaro kunde antas vara utan betydelse för utredningen (saken
kunde nöjaktigt utredas). I propositionen anfördes vidare.

En
dylik förhandsprövning är dock obehövlig, om den misstänkte redan med hänsyn
till utredningsläget i målet skall infinna sig personligen. Den förprövning,
varom här är fråga, har emellertid en annan karaktär än den slutliga prövningen
av målet. Vid den förberedande prövningen har man sålunda ej att ingå på
frågan, om den misstänkte begått den åtalade gärningen eller icke. Spörsmålet,
huruvida den åtalade gärningen över huvud är straffbar, fäller likaledes
utanför förprövningens ram. Vid åtal för exempelvis oaktsamhetsbrott lämnas
sålunda vid förprövningen åsido, om den gärning som åklagaren lägger motparten
till last innefattar oaktsamhet. Även bortsett från att förprövningen icke
omfattar alla de moment, som ingår i målets slutliga prövning, kan
förprövningen sägas vara av summarisk natur, eftersom den icke syftar till
annat än att från övriga brottmål särskilja dem, i vilka någon tvekan icke
gärna kan råda om att påföljden i händelse av fällande dom kommer att stanna
vid böter. Med hänsyn härtill kan förprövningen icke anses på olämpligt sätt
föregripa det slutliga avgörandet i målet.

På
många håll i landet praktiseras enligl utredningen ett förfarande som innebär
att den tilltalade i samband med kallelse till huvudförhandling anvisas
möjlighet alt skriftligen underteckna ett formulär och sända detta till rätten,
varigenom han inte behöver infinna sig till huvudförhandlingen enligt den
utfärdade kallelsen. Förfarandet, som inte regleras i lag, har införts som ett
led i domstolarnas rationaliseringsarbele. Den allmänna meningen torde enligt
utredningen vara all den tilltalade i sådana mindre mål bör kunna besparas de
besvär, kostnader och obehag som en personlig inställelse kan föra med sig.
Ett skriftligt erkännande utgör här tillräcklig grund för alt man skall anse
att saken skall kunna "nöjaktigt utredas". Tidigare tillämpades i
stor utsträckning en ordning, enligt vilken den tilltalade i stället
undertecknade fullmakt för någon - t. ex. en tingshusvaklmästare - att på hans
vägnar erkänna brottet vid huvudförhandlingen. Fortfarande förekommer det
enligt utredningen på vissa håll all rätten sänder ul sådant fullmaktsformulär
samtidigt med kallelsen.

Utredningen
sätter användningen av skriftliga erkännandeblanketter vid domstolama i samband
med utbyggnaden av institutet strafföreläggande. Detta föifarande har lett till
att många mindre broll numera lagfors efler skriftligt erkännande. De
principiella invändningarna som kan riktas mot denna summariska
straffräitskipning förefaller utredningen ha samma relevans i fråga om
förfarandet all lämna in skriftligt erkännande till domstol.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 122

Den prövning som i sådana fall äger rum vid domstol
skiljer sig inte myckel från den som åklagaren gör före utfärdandet av
strafföreläggande. Trafikmålskommittén framhöll i sitt betänkande Trafikmäl
(SOU 1963:27. s. 125) att man från rättssäkerhetssynpunkt så långt som möjligt
borde se till att en tilltalad inte av bekvämlighets- eller kostnadsskäl, dvs.
för att undvika en inställelse, erkände ett brolt som han egenlligen vill
bestrida (se även JO 1966 s. 235). Utredningen anseratt man inte kan bortse
från en sådan risk men att den likväl inte bör tillmätas avgörande betydelse
vid valet av handläggningsform. Man måste utgå från all ett erkännande är
bekräftelse på alt den tilltalade verkligen ha begått brottet. Om erkännandet
inle står i strid mot övriga fakta i målet bordet godtas som tillräckligt
bevis. 1 regel bör därför skriftligt erkännande i mindre brottmål accepteras
och regelmässigt leda till att målet kan avgöras utan den tilltalades närvaro,
om han uteblir från huvudförhandlingen.

Enligt
utredningens mening förefaller det även i fortsättningen vara nödvändigt att
viss förhandsbedömning av saken sker i samband med kallelse, varigenom kan
klargöras om den tilltalade behöver vara personligen närvarande vid
huvudförhandlingen vid utredning av ansvarsfrågan. Det kan finnas fall då den
misstänkte under fömndersökningen har förnekat gärningen och lämnat en version
av händelseförioppel som strider mot åklagarens och eventuellt åklagarvittnes.
Den tilltalades hörande i målet kan då bedömas vara erforderligt och i
kallelsen bör han följdriktigt åläggas personlig inställelse. Utredningen
framhåller vidare att eftersom den tilltalades utevaro från huvudförhandlingen
enligt denna bedömning anses utgöra hinder för målets avgörande, skäl saknas
att sända honom skriftligt erkännandeformulär i samband med kallelsen.

En annan
situation inträffar då brottet är sådant att det bedöms vara av särskilt
intresse att del handläggs vid domstol. Utredningen har tidigare pekat på alt
det i vissa fall kan vara olämpligt att utfärda strafföreläggande även om
formella fömtsättningar finns. Om rättegången skall kunna fylla sin funktion
som ett av medlen för att motverka brottslighet är det enligt utredningens
bedömning önskvärt att den tilltalade personligen inställer sig vid
huvudförhandlingen. Inte heller här bör finnas utrymme för skriftligt
erkännandeformulär.

Det kommer
sålunda också med utredningens förslag att finnas anledning att kalla den
tilltalade lill personlig inställelse vid huvudförhandling i mindre brottmål,
även om utrymmet för sådan kallelse bör begränsas till fall då den tilltalades
närvaro anses erforderiig för utredningen i målet.

En
särskild fråga gäller om den tilltalade som kallas "personligen eller
genom ombud" skall föreläggas vile, liksom f.n. är fallet. Enligt utredningens
mening bör man avslå från sådant föreläggande, eftersom man här inte anser att
den tilltalades personliga närvaro är erforderlig. Frågan får särskild
aktualitet om den tilltalade uteblir från huvudförhandlingen och inte heller
inställer sig genom ombud saml rätten, i strid mot den tidigare

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 123

förhandsbedömningen,
inte anser sig kunna avgöra målet enligl 46 kap. 15 § andra stycket RB. Det
ligger enligt utredningen en motsättning i alt å ena sidan kräva att den
tilltalade inställer sig vid vite och å andra sidan förklarar att han inle
behöver inställa sig om han skriftligen erkänner brottet (eller om brottet
ändå nöjaktigt kan utredas). Utredningen föreslår därför att föreläggande av
vite i kallelse till huvudförhandling enligt 45 kap. 15 § RB i fortsättningen
skall begränsas till sådana fall då kallelsen innefattar krav på personlig
inställelse.

Utredningen
anser att man bör acceptera avsteg från principen om den tilltalades muntliga
hörande i mindre brottmål, om han uttryckligen erkänner brottet samt önskar
befrielse från personlig inställelse vid huvudförhandlingen. Enligt
utredningens mening bör den tilltalade normalt ställas inför alternativet att
antingen lämna ett sådant erkännande, varigenom målet kan komma alt avgöras i
hans utevaro, eller - om så inte sker - kallas att personligen inställa sig lill
muntlig förhandling.

Från dessa synpunkter
måste det enligt utredningen anses följdriktigt att rätten i samband med
kallelse till huvudförhandling bereder den tilltalade möjlighet att skriftligen
erkänna brottet och medge eventuellt skadeståndsanspråk. Äv formuläret bör
framgå alt han i så fall inte behöver inställa sig tiU huvudförhandling utan
att avgörandet kommer att gmndas på utredningen i målet. För tillämpning av en
sådan ordning med erkännandeformulär bör dock gäUa vissa begränsningar. Det skall
enligt utredningen vara fråga om mindre brolt. Vidare bör krävas att
utredningen i målet är sådan att fömtsättningar finns att avgöra saken, även om
den tilltalade skulle ute-bU från huvudförhandlingen. Utredningen framhåller
vidare att det normalt bör krävas att den tilltalade har erkänt gärningen
under fömndersökningen eUer i varje fall vitsordat de faktiska
omständigheterna.

Med
en sådan uppläggning - fortsätter utredningen kommer i praktiken
möjlighetema för översändande av erkännandeformulär alt täckas av de fall dä
rätten i kallelse till huvudförhandling kan avstå från kravet pä den
tilltalades personliga inställelse. Anses däremoi den tilltalades personliga
närvaro vara erforderlig för målets avgörande, saknas också förutsättningar
att sända över erkännandeformulär. Kollisionen mellan vitesföreläggande och
skriftligt erkännandeformulär kan därmed undvikas.

Om åklagarna i större
utsträckning själva kommer att svara för stämning och kallelse kommer detta att
innebära att del också blir åklagaren som måste göra den nödvändiga
förhandsbedömningen, humvida den tilltalade skall kallas personligen vid vite
allemalivl personligen eller genom ombud och - när sistnämnda alternativ väljs
- om han skall beredas möjlighet att skriftligen erkänna brottet. Det bör
enligl utredningen inte möta några större betänkligheter att i förekommande
fall låta åklagaren bereda den tilltalade möjlighet att skriftligen erkänna
brottet, varigenom denna befrias från personlig inställelse vid
huvudförhandlingen. Skulle rätten undantagsvis finna att saken inle kan
"nöjaktigt utredas", när åklagaren har avstått

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 124

från att kalla den tilltalade personligen till
huvudförhandling och denne har uteblivit, bör förutsättningar alllid finnas for
rätten all sälla ul målel lill nytt sammanträde och, om så anses erforderligt,
kalla den tilltalade vid vite.

Åberopandet av skriftliga vittnesutsagor

Utredningen anför att regeln i 35 kap. 14 § RB alt
skriftliga berättelser inte får åberopas som bevis i rättegång bl.a. har
motiverats av hänsyn till bevisvärderingen. Genom att upplysningspersonen
muntligen skall lämna sin berättelse har rätten bätlre möjligheter att bedöma
hans trovärdighet. Rätlen och parterna kan också ställa kompletterande frågor
till den som hörs muntligen, vilket har betydelse från utredningssynpunkt.
Risken för att skriftliga vittnesutsagor blir ofullständiga och tillrättalagda
är också påtaglig.

Även om det inte kan förnekas att del för modern
rättskipning är av vikt att nämnda regel finns att tillgå, bör man dock inle
överdriva betydelsen därav. Del är allmänt känt att ju längre tid som förflyter
från gärningstillfället, desto svårare har ett vittne all erinra sig detaljer
kring händelsen. Minnesbilden suddas ut och nya, ovidkommande intryck läggs
till de ursprungliga. En nedteckning av vittnets berättelse omedelbart efter
händelsen kan från dessa synpunkter framstå som säkrare underbyggd och mera
trovärdig än ett vittnesmål som avläggs lång tid därefter.

Utredningen anser att erfarenheterna visar alt
polisvitinen, buliks-och trafikkontrollanter m.fl. som hörs i rättegång sällan
kan lämna andra upplysningar än vad som framgår av de skriftliga rapporterna.
Vid överläggningar med företrädare för domstolsväsendet har utredningen också
erfarit att det finns behov av avsteg från förbudet att åberopa skriftliga
villnesberällelser i mindre brottmål. Såväl processekonomiska skäl som hänsynen
till den tilltalades intresse anses tala därför. Särskilt har pekats på de fall
när den tilltalade uteblivit från huvudförhandling i mål om mindre förseelse
utan alt skriftligt erkännande föreligger.

Det finns - framhåller utredningen - med hänsyn lill det
praktiska behovet skäl att införa en regel som ger domstolarna möjligheter att
i ökad utsträckning tillåta åberopandet av skriftliga berättelser som
bevisning. Utrymmet för åberopande av .sådana skriftliga utsagor bör dock inte
vara obegränsaL Alltjämt bör gälla som huvudregel att vittnen och andra
upplysningspersoner skall höras muntligen när målet sätts ut lill huvudförhandling.
Avsteg från denna regel bör i princip bara avse de mindre brottmålen och
därutöver bör gälla begränsningar i fråga om den skriftliga utsagans art och
innehåll. I första hand bör det vara fråga om rapporter av mera officiell natur
(t.ex. polismans rapport

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 125

vid trafikkontroll, besiktningsmans utlåtande angående
viss teknisk detalj, t.ex. bromsarna på en bil) men också andra redogörelser
som lämnas i samband med anmälan av broll (t.ex. parkeringsvakts rapport över
olaga parkering, trafikkontrollants redogörelse för omständigheterna vid
påstådd snyltning), bör kunna tjäna som bevisning. Utrymmet för åberopande av
skriftliga vittnesutsagor bör vidare begränsas till mindre brottmål där del
föreligger särskilt behov av sådan förenkling. I praktiken torde delta framför alll
komma att gälla mål där den tilltalade inte har medgivit ansvar för brottet men
förutsättningar ändå bör finnas att avgöra målet i dennes utevaro, om han inle
inställer sig personligen vid huvudförhandlingen.

Avsteg från handläggningsgången enligt 46 kap. RB

Utredningen anser att man inte behöver binda upp
huvudförhandlingen i mindre brottmål alltför hårt genom formella regler för
handläggningsgången. Del bör vara möjligt för rätten att göra sådana avvikelser
från mönstret som motiveras av hänsyn till utredningen i målet och brottets
beskaffenhet. Det finns också skäl som talar för att man vid handläggningen av
vissa typer av mindre brott (t.ex. vissa trafikbrott, ordningsförseelser) bör
kunna skapa en "avspänd" atmosfär och ge ett visst pedagogiskt
innehåll ål sammanträdet. Möjlighet bör finnas alt pröva olika vägar inom
ganska vida ramar. En handläggning av mera informell natur enligt den ordning
som gäller vid förberedelse i tvistemål, då målel företas till omedelbar
huvudförhandling (42 kap. 20 § RB), kan vara en modell. Sammanträdet kan i så
fall äga rum på samtalsnivå under mindre allvarslyngda former, varvid särskild
vikt bör fästas vid att den tilltalade förstår innebörden av del straffrättsliga
ingripandet.

Det bör
enligt utredningen överlämnas åt de enskilda underrätterna att själva bestämma
i vilken utsträckning och i vilka fall det kan vara motiverat att göra avsteg
från den formella handläggningsgången i mindre brottmål. Man måste dock hålla
fast vid att det även i fortsättningen skall åligga rätlen att vaka över att
ordning och reda iakttas vid handläggningen och all se till att den kontradiktoriska
principen iakttas. Man bör också förutsätta att rätlen handlar i samråd med
åklagaren och den tilltalade samt eventuell försvarare, om mera betydande
avsteg skall göras från den ordinarie handläggningsordningen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 126

5
Remissyttrandena över betänkandet Mindre brott 5.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna
redovisar i allmänhet en positiv inställning till de reformlinjer som
brottmålsutredningen har dragit upp i betänkandet Mindre brott. Från bl.a.
domstolshåll manas dock av rättssäkerhetsskäl tiU försiktighet i fråga om att
flytta över ytterligare målgrupper från domstolarna till summarisk handläggning
genom strafföreläggande. En del instanser förordar att lagstiftaren i större
utsträckning prövar möjligheten alt avkriminalisera mindre brott. 1 de flesta
yttrandena instämmer man i utredningens förslag om förenklad domstolshandläggning
i mindre brottmål, i en del fall dock med förbehållet att vissa frågor bör tas
upp vid en allmän översyn av RB. Behovet av förbättrad information till den
misstänkte om rättsverkningarna av strafföreläggande och dom vitsordas allmänt.
Vad utredningen har uttalat om lekmannamedverkan inom åklagarväsendet
föranleder däremoi kritiska kommentarer från åtskilliga håll.

Flertalet
remissinsianser finner i likhet med utredningen önskvärt att man prövar
ytterligare möjligheter alt vidga området för straffrättsliga ingripanden utan
domstolsmedverkan. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att
utredningens förslag innebär en fortsättning på den redan inslagna vägen och
för med sig att ytterligare brott undandras domstols bedömande. Hovrätten är
liksom utredningen av den meningen alt det torde finns utrymme för fortsatta
reformer med inriktning all ytterligare förenkla handläggningen av de mindre
brottmålen. Liksom utredningen är hovrätten också av den uppfattningen alt reformslrävanden
därvid bör inriktas på att fortsätta utbyggnaden av slrafföreläggandeinstitutet
och att det inte framstår som någon lämplig väg alt vid sidan av strafföreläggandel
införa ett nytt institut av typ stämningsföreläggande eller - efter mönster av
utländska förebilder - av typ "straffordcrförfarande" eller "Slrafbefehl".
Som utredningen har pekat på måste det nämligen från rättssäkerhetssynpunkt
anses högst olämpligt att låta den misstänktes passivitet spela någon avgörande
roll i ett summariskt förfarande. Inte heller framstår ett system där domstol
har att överpröva åklagares föreläggande av bötesstraff som någon i
förhållande till vanlig domstolsförhandling i väsentlig mån mer effektiv och
smidig lösning. Hovrätten delar också utredningens grundinställning att man av
effektivitets- och snabbhetshänsyn bör söka skapa någon sorls koppling mellan
strafföreläggande och domstolshandläggning och alt det bör införas möjligheter
till förenklad handläggning vid domstol av de mindre brottmålen. Hovrätten kan
därför i princip tillstyrka de förslag som har framlagts av utredningen. Malmö
tingsrätt har den principiella inställningen alt domstolarnas brottmålsresurser
bör inriktas på kvalificerade arbets-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 127

uppgifter
i första hand för beivrande av den grövre brottsligheten. Tingsrätten finner
utredningens ståndpunktslagande alt utbyggnad av slrafföreläggandeinstitutet
ges företräde framför införande av en ny handläggningsform med inslag av domslolsmedverkan
böra godtas. De invändningar som från rättssäkerhetssynpunkt kan göras mot en
sådan prioritering väger enligl tingsrättens mening inte tillräckligt tungt när
fråga är om mindre brottmål och den misstänkte själv klart har gett till känna
att han föredrar en summarisk handläggningsform framför att få saken prövad av
domstol. RA erinrar om att de
hittillsvarande reformerna på området främst har dikterats av tillgången på
resurser för rättsväsendet. Emellertid har de också haft andra fördelar,
framhåller RÅ. Genom de förenklade handläggningsformerna har skapats en
enhetligare rättspraxis än tidigare. Detta gäller främst parkeringsbots-och ordningsbotssyslemen.
Men även strafföreläggandeinstitutet erbjuder större möjigheter att skapa
enhetlighet än domslolsförfarandet genom den omfattande tillsynsverksamhet som
bedrivs inom åklagarväsendet. De förenklade handläggningsformerna har också
inneburit fördelar för den misstänkte kanske främsl av praktisk natur.
Förenklingarna har därjämte bidragit till att avdramatisera beivrandet av
smärre brott. Detta har varit av slor betydelse när det gäller t.ex. snatteribrott,
där åtal och offentlig rättegång för många misstänkta kan innebära en knappt
uthärdlig psykisk påfrestning.

Synpunkter
liknande de nu anförda kommer till uttryck också i flera andra remissyttranden
från domstols- och åklagarhåll. Samma grundinställning - låt vara i några fall
med vissa förbehåll - redovisas av bl.a. JK, DON, brottsförebyggande rådel,
statskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, åtalsrättskommittén
och SACO. DON påpekar dock att de rationaliseringsvinster som nu kan göras
genom ytterligare reformer i fråga om de lindrigaste brottmålen generellt sett
måste få en mera marginell effekt. På grund av vissa lokala förhållanden kan
dock en reform undantagsvis - t.ex. i storstadsområdena - ha betydande
intresse.

Stockholms
tingsrätt finner med hänsyn till läget i domstolen i fråga om bagatellmålen
angeläget att partiella reformer ulan dröjsmål genomförs på grundval av
betänkandet. Förslaget synes tingsrätten i sina huvuddrag väl ägnat att
möjliggöra att resurserna särskilt i de större domstolarna och
åklagarmyndigheterna kan utnyttjas mera rationellt än nu utan att därmed
rättssäkerheten äventyras. Situationen är åtminstone i Stockhomm sådan alt det
inte bör anstå med effektiva åtgärder. Från tid till annan har förekommit
uttalanden av innebörd att den ena eller andra frågan endast är ett
Stockholmsproblem och att varsamhet därför bör iakttas innan reformer genomförs
i syfte att komma till rätta med saken. Med anledning härav vill tingsrätten
framhålla att domstolen svarar för ungefär en sjundedel av antalet

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 128

avdömda
mål i första instans. På brollmålssidan är andelen betydligt större. De frågor
som främst berör Stockholmsområdet är därför av större betydelse allmänt sett
än vad den eventuella begränsningen till en enda domstol kan synas ge vid
handen. Dessutom förhåller det sig erfarenhetsmässigt ofta så att en svårighet,
som först ger sig till känna i huvudstadsregionen, med tiden också medför
problem på andra håll i riket.

Några
remissinsianser erinrar om att de rättsvårdande myndigheterna kan avlastas arbeie
med mindre brottmål även på annal sätt än genom regler om förenklad och
summarisk handläggning. Möjligheten alt avkriminalisera brott bör enligl JK
utnyttjas i mycket större utsträckning än som hittills har skett. I första hand
faller här i ögonen frekvenla brott som fylleri och parkeringsförseelser.
Enligt JK:s mening råder bland svenska lagstiftare en stark övertro på
fördelarna med en kriminalisering, JK anser alt det är en angelägen uppgift att
bringa ned antalet straffbestämmelser lill en bråkdel av vad som nu finns och
att vid ny lagstiftning noga överväga huruvida sanktioner av straffrätlslig natur
verkligen behövs. Liknande synpunkter anförs av bl.a. RA och Stockholms tingsrätt.

Vissa remissinsianser
anlägger en mer kritisk syn på de av utredningen föreslagna reformlinjerna.
Sålunda menar hovrätten för Västra Sverige att utredningen har fäst myckel slor
vikt vid intresset av snabb målavverkning och alltför litet beaktat den
säkerhet som består i att även ett obetydligt brottmål prövas av såväl åklagare
som domstol. Inom domstolsväsendet avgörs endast rena bötesmål av ensamdomare.
Tingsnotarie får över huvud laget inte döma ensam. Al en ensam åklagare vill
emellertid utredningen anförtro inle endast prövningen huruvida brottslig
gärning föreligger utan även såväl dess rubricering inom grupper av likartade
brott som avgörandet om brottet i det enskilda fallet skall vara bötesbrott.
Även straffmälningen kommer att vila på åklagaren. Den föreslagna ordningen -
utan efterföljande offentlig prövning av domstol - är enligt hovrätten ägnad
alt inge betänkligheter med hänsyn till rättssäkerheten. Åtskilliga andra
olägenheter följer med den föreslagna utvidgade tillämpningen. Hovrätten pekar
på att bedömningen av påföljdens art och straffmätningen lätt kan bli
schablonmässig och beroende av instruktioner och förebilder. Inom den stora
gruppen av brott med strafflatituden böter eller fängelse i högst sex månader
finns vidare åtskilliga, ganska särpräglade brottstyper, som föga lämpar sig
för summariskt avgörande, eftersom situationerna är så växlande och frekvensen
av brotten så låg alt någon enhetlig praxis inte har utbildat sig. Särskilt
inom specialslraffrätten förekommer inte heller sällan juridiska problem som
inte alltid uppmärksammas förrän efter en grundlig penetration. Sådana problem
beaktas lättare om åtal följs av domstolsprövning. Vissa brott är också

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 129

så
konstruerade att ett erkännande är av ringa värde utom i de klaraste fallen.
Hovrätten framhåller slutligen att eftersom bötesbeloppet är fixerat kan en
tilltalad, för alt undgå en för honom obehaglig domstols-inställelse, frestas
att erkänna en gärning som han egentligen har velat bestrida. Delta är från rällssäkerhetssynpunkl
inte önskvärt. Mot bakgrund av det anförda kunde man tänka sig att avvisa
utredningens förslag, men av processekonomiska skäl och med hänsyn lill vikten
av en skyndsam handläggning av brottmål tillstyrker hovrätten att katalogen i sirafföreläggandekungörelsen
utökas med ett antal frekvenla brolt som lämpar sig för behandling i denna
ordning.

En
liknande inställning ges till känna av Norrköpings tingsrätt, som bl.a. menar
att medverkan av nämnd är av stor betydelse vid bestämmande av bötesstraff,
länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund och Sveriges
domareförbund. Domareförbundet framhåller bl.a. alt en översyn bör ske av
straffskalorna med indelning av vissa brott i svårhelsgrader, vari ringa fall endasl
bestraffas med böter. Genom ett sådant förfarande kan en breddning av utrymmet
åstadkommas under lagstiftarens kontroll. I motsats härtill kan vid ett
genomförande av betänkandets förslag befaras att utvecklingen eljest sker utan
domstolarnas tillsyn som följd av en rättspraxis, vilken skulle kunna påverkas
av i och för sig naturliga önskemål hos åklagarna alt i tveksamma fall hellre lillämpa
det för dem kanske bekvämare förfarandet med slrafföreläggande än bringa brott
inför domstol. Del kan nämligen enligl förbundet inte utan vidare tas för givet
att den restriktivitet beträffande strafförelägganden åklagarna hittills torde
ha iakttagit beträffande vissa brottstyper kommer alt bestå när det nya
systemet har tillämpats en tid.

Utredningens
förslag om förenklad handläggning av mindre brottmål vinner i regel
remissinstansernas gillande (se vidare under 5,5). 1 samband med behandlingen
av förslaget i denna del lar flera remissinstanser upp frågan om en översyn av RB.
JK framhåller alt RB inte är anpassad lill vår lid och att en översyn är myckel
önskvärd. Alla ändringar som har skett under årens lopp har enligt JK förstört RB:s
systematik och tillkomsten av flera olika processrättsliga institut vid sidan
av balken försvårar överblicken. Vad som behövs är enligt JK främsl ökade
möjligheter att anpassa handläggningen till vad det enskilda målet kräver samt
en teknisk översyn av balken och tillhörande lagstiftning. Även Stockholms
tingsrätt anser att tiden är inne för en samlad och mera omfattande översyn av RB,
Möjligheter bör enligt lingsrätlen öppnas till att frångå en strikt tillämpning
av principerna om muntlighet och omedelbarhet, när det ter sig motiverat i det
särskilda fallet. Tingsrätten påpekar att man har tvingats alt i åtskilliga
hänseenden tillämpa RB mindre formalistiskt än som ursprungligen torde ha varil
åsyftat. DON och Sveriges domareförbund anser att 9 Riksdagen 1975176. I saml.
Nr 148

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 130

en
del av utredningens förslag bör behandlas i samband med en översyn av RB.
Domareförbundet understryker angelägenheten av att RB snarast bör bli föremål
för en total översyn hellre än ändras i detaljer, så att sammanhanget i delta
lagverk riskerar att småningom förryckas. SAF menar att RB bör ses över i dess
helhet i den mån den anses föråldrar och inte reviders partiellt på ell sålt
vars följder är svåra att överblicka.

Vad
utredningen har anfört om behovet av ökad information lill den misstänkte om
verkningarna av strafföreläggande och domstols prövning av brolt föranleder
allmänt instämmande av de inslanser som yttrar sig i frågan. Hovrätten över
Skåne och Blekinge påpekar att behovet alt öka allmänhetens kunskaper om
rättsväsendets funktioner inte bara gäller mindre brottmål. Enligt hovrätten
för Övre Norrland är det av mycket stor betydelse att den misstänkte, när han
slår i begrepp alt godkänna ell slrafföreläggande, har kännedom dels om vilka
verkningar godkännandet kan få för hans del, dels om möjligheterna att söka
juridisk rådgivning och att få rättshjälp m.m. Del räcker enligt hovrätten inte
att utarbeta trycksaker med tillräckligt och riktigt sakinnehåll. Det gäller
också att få dem som informationen riktar sig till all tillgodogöra sig denna.
Norrköpings tingsrätt föreslår bl.a. alt del bör övervägas att översätta
anvisningarna till strafföreläggandeblan-kelterna till de vanligaste invandrarspråken.
DON framhåller att det är myckel svårt att utforma information på ett samtidigt
korrekt och för enskilda personer lättfattligt sätt. Informationen bör därför i
enlighet med utredningens förslag kombineras med att man i förelägganden och
annat anger viss person som kan lämna upplysningar om så önskas. Information om
rättsvård och rättstillämpning är enligt brottsförebyggande rådet av den
största belydelse för allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Inom rådets
informationsgrupp förbereds en mera populärt lagd skrift som berör
kriminalpolitiken och därmed i viss mån de frågor som utredningen talar om.
Erfarenheten visar enligt rådet att informationen bäst når sitt mål om den
vänder sig direkl lill den enskilde mottagaren. En sådan målsättning är
emellertid inle möjlig, om man i en enda skrift vill tala om vilka regler som
gäller exempelvis för de olika sorters förelägganden, som ingår i del
summariska brolt-målsförfarandet. Inte ens om man ger ut en information för
vart och ett av dessa förfaranden kan man uppfylla kraven på att den samtidigt
är sä kort att den över huvud taget blir läst, så fullständig att den inle
lämnar utrymme för missuppfattningar eller felaktiga motsatsslut och så
individuellt utformad att mottagaren slipper läsa vad som är tillämpligt på
andra fall och bli förvirrad därav. Speciellt uttrycket "särskild
rättsverkan" vållar stora svårigheter i samband med strafföreläggande.
Rådet anser alt del bör åligga R.A att efter behov fortlöpande anpassa
informationen lill de misstänkta om slrafföreläggande.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 131

Med
anledning av utredningens uttalanden om lekmannamedverkan inom åklagarväsendet
anför JK alt frågan är av sådant allmänt intresse att den bör bli föremål för
vidare överväganden. Det mesta talar enligl JK för att lekmannamedverkan i så
fall förläggs centralt. Även hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt
och länsslyrelsen i Malmöhus län redovisar en positiv inställning lill lekmannamedverkan
inom åklagarväsendet.

RA, Göteborgs
tingsrätt, DON, åtalsrättskommittén, Sveriges domareförbund och föreningen
Sveriges åklagare är däremot kritiskt inställda till sådan medverkan. RÄ menar
att utredningens förslag om strafföreläggandets tillämpningsområde i mycket
begränsad utsträckning ändrar åklagarnas arbetsuppgifter. Förändringarna motiverar
i och för sig inte en lekmannamedverkan i åklagarverksamheten. Inte heller vad
utredningen i övrigt har åberopat ger enligt RA:s
mening anledning överväga införande av sådan medverkan. Åklagarverksamheten
är av sådani slag att däri finns litet utrymme för lekmannasynpunkter. 1 de
fall åtal väcks blir dessa företrädda genom domstolsnämnden. Åklagarens straffmälning
i strafföreläggande liksom ordningsbotstaxan bestäms väsentligen av
domstolspraxis. Delsamma gäller många av de anvisningar som RÅ utfärdar. Han
framhåller vidare att kompetenskonflikter kan uppstå, eftersom några av de
frågor utredningen tänkt skulle behandlas under medverkan av lekmän tillhör den
centrala företagsnämndens område. Brottsförebyggande rådet anser inte alt vare
sig erfarenheterna från tillämpningen av slrafföreläggande eller den
föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för detta institut påkallar att
man nu tar upp denna fråga.

5.2
Vidgat utrymme för strafföreläggande

Allmänna
förutsättningar

De
allmänna förutsättningar som utredningen har angett för utvidgning av slrafföreläggandeinstitutet
godtas för det mesta av remissinstanserna. Instansernas olika grundinställning
till utredningens reformlinjer (se 5.1) påverkar dock givetvis deras hållning i
fråga om hur långt man bör gå i att vidga utrymmet för strafföreläggande. Man
kan här urskilja flera huvudgrupper av instanser, nämligen dels de som
väsentligen ansluter sig till utredningsförslaget, dels de som vill gå längre
och förordar de tre experternas linje, dels de som redovisar en mer försiktig -
och i några fall kritisk - attityd och i princip förordar alt utvidgningen
liksom hittills sker genom förordnande av regeringen från fall till fall.

Till den första av de tre
grupperna kan räknas hovrätten för Övre Norrland, Stockholms, Göteborgs och
Malmö tingsrätter, rikspolisstyrelsen, DON, statskontoret, länsstyrelserna i
Malmöhus, Örebro och

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 132

Västernorrlands
län och TCO. Hovrätten för Övre Norrland uttalar alt den ansluter sig till utredningens
tanke, att alla brott med enbart böter i straffskalan eller för vilka stadgas
böter eller fängelse i högsl sex månader bör hänföras lill strafföreläggandets
tillämpningsområde. Vidare bör, såvitt rör straff som utmäts i dagsböter,
gränsen för vad brottet - eller brotten - i det konkreta fallet får förskylla
sättas vid 60 dagsböter. Genom att välja denna gräns i stället för den högre
gräns som vissa av experterna har föreslagit får man enligl hovrättens
uppfattning en klar markering av all allvarliga förseelser inte heller i
fortsättningen ryms under strafföreläggandeinstitulet. Hovrätten diskuterar
vidare om man bör behålla nu gällande begränsning för strafföreläggande att för
brottet inte får stadgas normerade böter. Betydelsen av denna begränsning torde
ha minskat betydligt sedan skalteslrafflagen (1943:313) den 1 januari 1972
ersattes av skattebrotts-lagen (1971:69), även om man dock under ytterligare
någon tid har alt räkna med att normerade bötesstraff kan komma att utdömas
enligt skatlestrafflagen. Utrymmet för normerade böter är såvitt hovrätten kan
se inte särskilt stort. Hovrätten vill därför sätta i fråga om inte
strafföreläggande kunde tillålas också vid brott för vilka stadgas normerade
böter. Stockholms tingsrätt, som instämmer i utredningens förslag utom så till
vida att den övre gränsen för vad brottet får förskylla i det särskilda fallet
bör dras vid 80 dagsböter, framhåller att en förutsättning för att
användningsområdet för strafföreläggande skall vidgas i enlighet med vad tingsrätten
har förordat bör vara att garantier skapas för att institutet inte tillämpas i
sådana fall där åtal ter sig påkallat med hänsyn till brottets beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter. Tingsrätten förordar alt en sådan
begränsning införs i 48 kap. 4 § RB. Tingsrätten anser det också angeläget att
RÅ följer utvecklingen med uppmärksamhet och utfärdar de riktlinjer som behövs
i syfte att ernå en lämplig och enhetlig rättstillämpning. Ett liknande förslag
till tillägg till RB framförs av Göteborgs tingsrätt. Det vore enligt DON.s
mening att gå för långt om man - som tre av utredningens experter har
föreslagit - tillåter strafföreläggande för alla brott med böter i
straffskalan. Härigenom skulle åklagarnas formella möjligheter att utfärda
strafförelägganden komma att omfatta brott av mycket olika beskaffenhet och med
alltför stor spännvidd i straffskalan. Redan med den utvidgning som
utredningen föreslår förutsätts att vissa brott genom anvisningar av RA eller på annat sätt utesluts från strafföreläggandets
tillämpningsområde. Behovet av sådana undantag skulle bli ännu större om de tre
experternas förslag genomförs. Principiellt viktigare är att deras förslag
innebär att tillämpningsområdet blir de i det enskilda fallet lindriga brotten
i stället för de generellt sett lindriga brotten. En sådan utvidgning, som
ställer åklagarna inför svåra bedömningar, överskrider enligt DON:s uppfatt-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 133

ning
den ram som bör finnas kring användningen av summariskt förfarande i brottmål.

De tre experternas mer
långtgående förslag lill utvidgning av utrymmet för strafföreläggande får ell
positivt gensvar från bl.a. åklagarhåll. RA
påpekar att de beslämmelser - både nuvarande och föreslagna - som
reglerar slrafföreläggandeinstiluteis tillämpningsområde endast är den
formella sidan av gränsdragningen. Bortsett från fall där hinder mol slrafföreläggande
möter enligt 48 kap. 5 § rättegångsbalken måste i varje enskilt fall bedömas
om allmänna förutsättningar för strafföreläggande föreligger. Sålunda bör
krävas att samtliga relevanta omständigheter - såväl faktiska som juridiska,
däri inbegripet påföljdsvalet - inte framstår som tveksamma. Andra särskilda
omständigheter kan också tala för att målet bör handläggas i domstol. En sådan
allmän bedömning kan möjligen leda till att vissa brott bör anses i princip
olämpliga att beivras genom slrafföreläggande. Enligt utredningen skulle den
genomgång av de enskilda brotten som utredningen har gjort visa att det skulle
vara en alltför långtgående reform att låta strafföreläggandeinstitutet bli
tillämpligt på alla brott som i det konkreta fallet förskyller böter. RÅ delar inle
denna uppfattning. Som utredningen har påpekat finns del både rena bötesbrott
och brott med en .straffskala på böter eller fängelse i högst sex månader vilka
som regel inte bör beivras genom strafföreläggande. Del finns emellertid flera
brott med högre straffmaximum än fängelse i sex månader på vilka
strafföreläggande lämpligen skulle kunna tillämpas. Exempel på sådana brott är
vissa olovliga förfoganden, såsom hillegodsfallen samt brott enligl 81 §
uppbördslagen (1953:272). RÅ framhåller alt före höjningen år 1972 av straffmaximun
för sistnämnda brott ett mycket stort antal av sådana mål avgjordes genom strafföreläggande.
Ett ytterligare exempel, som utredningen själv särskilt har framhållit, är
varusmuggling enligt 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Att
såsom utredningen har föreslagit göra en total genomgång av strafflagstiftningen
för alt genom justering av straffskalorna få definierat vad som skulle
betecknas som mindre brott förefaller RÅ vara en tanke som svårligen går att
förverkliga och knappast heller skulle fylla något egentligt praktiskt syfte.
Av främst dessa skäl bör enligt RA:s mening
avgränsningen av slrafföreläggandeinstiluteis tillämpningsområde bestämmas
inte med utgångspunkt från övre siraffgränsen för brottet utan från påföljden i
det enskilda fallet. Liknande synpunkter redovisas av föreningen Sveriges
statsåklagare, föreningen Sveriges åklagare och SACO.

Också
brottsförebyggande rådet ansluter sig i sak till experternas linje. Rådet är
inte övertygat om att en avgränsning som tar sikte på straffsatsens höjd är den
lämpligaste. Redan inom den av utredningen föreslagna latituden finns det
åtskilliga brolt som lill sin natur är

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 134

sådana
att slrafföreläggande inle lämpligen bör förekomma. Den lämpligaste ordningen
synes rådel vara att gränsen för strafföreläggandets tillämpningsområde bestäms
uteslutande med hänsyn till vilkel bötesstraff som brottet förskyller i det
konkreta fallet. Rådet vill här sätta gränsen vid 60 dagsböter, oavsett om ett
eller flera brott föreligger. Ovanför denna gräns bör domslolsförfarande
förekomma. Genom denna måttliga höjning, såvitt avser enkelt brott, markeras å
ena sidan att en utvidgning äger rum av institutets tillämpningsområde och å
andra sidan att denna inte avser brott som i någon nämnvärd mån avviker i svårhel
från dem som nu kan beivras genom strafföreläggande. En liknande inställning
har åtalsrättskommktén. Kommittén tillstyrker att strafföreläggandeinstitulet
görs i princip tillämpligt beträffande alla brolt med böter i straffskalan,
dock inte normerade böter. Kommittén anser vidare all del högsta straff som
skall kunna föreläggas den misstänkte kan sättas något högre än del antal om 60
dagsböter som utredningen har föreslagit. Också föreningen Sveriges
polismästare ansluter sig till experternas linje, dock med den begränsningen
att föreläggande inte skall få utfärdas när brottet i det enskilda fallet
förskyller högre straff än 60 dagsböter.

Till den tredje
huvudgruppen av remissinstanser hör JK, hovrätten över Skåne och Blekinge,
hovrätten för Västra Sverige, Norrköpings tingsrätt, länsstyrelsen i Stockholms
län och domareförbundet. JK menar att de betänkligheter som i och för sig kan
anföras mol en ökad användning av institutet strafföreläggande inte är av den
styrka att de bör avhålla från en reform i föreslagen riktning. Möjligen kan de
påverka gränsdragningen för tillämpningsområdet. Några av utredningens
experter har föreslagit att strafföreläggande skall kunna meddelas för alla
brott med böter i straffskalan oci att det högsta bötesbelopp som skall kunna
föreläggas bör sättas till 80 dagsböter. En så långtgående utvidgning vill JK
bestämt avstyrka. 1 likhet med utredningen anser han att som allmänna
förutsättningar för användning av strafföreläggande bör krävas att det skall
vara fråga om brott av mindre allvarlig art som i det konkreta fallet
förskyller högst 60 dagsböter samt att brottet till sin natur är sådant att
summarisk handläggning utan domstols medverkan bör komma i fråga. De sålunda
förordade begränsningarna i tillämpningsområdet kommer endast delvis till
uttryck i utredningens förslag till lagtext. Där hänförs till kategorin mindre
brott sådana brott för vilka inte stadgas svårare straff än böter eller
fängelse i högst sex månader. Enligt JK:s mening finns det anledning befara att
de i motiven angivna begränsningarna inle kommer att iakttas i full
utsträckning. Utredningen synes medveten om riskerna men menar att man genom en
justering av straffskalorna i BrB och specialslraffrätten skall kunna uppnå en
enhetligare avgränsning av den mindre brottsligheten än vad som nu är fallet.
Man kan dock

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 135

från
principiella synpunkter ifrågasätta riktigheten av att la ökad hänsyn till processuella
synpunkter vid utformningen av straffskalorna. Eftersom gruppen mindre brott beiräffande
vilka strafföreläggande kan rekommenderas uppenbarligen inte omfattar alla de
brott, som har böter eller fängelse i högst sex månader i straffskalan, kan det
ifrågasättas om man inle kan finna en bättre avgränsning av slrafföre-läggandebrotten
än den utredningen har föreslagit i 48 kap. 4 § RB. Efter den genomgång av
straffsatserna i BrB och specialstraffrätten och de synpunkter på användningen
av slrafföreläggande vid olika slag av brott som har redovisats i betänkandet
synes det föreligga goda förutsättningar för att avgränsa tillämpningsområdet
på samma sätt som f n. sker i 48 kap. 4 § andra styckei RB och
strafföreläggandekungörelsen. En sådan mera försiktig utvidgning av
tillämpningsområdet kan bygga på vunna erfarenheter och bättre anpassas till
behovet. Någon risk för att detta skall vålla nämnvärda olägenheter finns
enligt JK:s mening inte. Man torde nämligen mycket snart uppnå en punkt bortom
vilken endast obetydliga marginella vinster kan uppnås för rättsväsendet.
Liknande synpunkter anförs av hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten
erinrar också om alt ell viktigt skäl till att föra in även brolt med fängelse
i straffskalan under strafföreläggandets tillämpningsområde torde ha varit att
avlasta domstolarna enklare mål av frekvent natur. Denna synpunkt måste enligt
hovrätten alltjämt anses vara av avgörande betydelse. Att låt även mindre
vanliga brott gå in under tillämpningsområdet för strafföreläggande skulle inte
innebära någon arbetslällnad av betydelse för domstolarna. Att göra detta synes
i stället lätt kunna leda lill en viss ojämnhel vid besläm-mandet av straff för
likartade brott, eftersom det beträffande sådana mindre frekvenla brott inte är
säkert att det har utbildats någon vägledande domstolspraxis som åklagaren kan
följa när han skall bestämma dagsbotens storlek i strafföreläggandel. I sådana
fall synes det från rättssäkerhetssynpunkt lämpligast att låta
straffbestämningen göras av domstol. Beiräffande inställningen hos övriga
instanser som har hänförts till denna grupp kan hänvisas till vad som har
redovisats i avsnitt 5.1.

De
olika brottstyperna

Utredningens
uttalanden rörande de olika typer av brott som enligt förslaget skall kunna
beivras genom strafföreläggande har för det mesta inte kommenterats närmare av
remissinstanserna. Från några håll anläggs dock vissa allmänna synpunkter på
frågan vilka brott som lämpar sig för sådan summarisk handläggning. Åtskilliga inslanser
ger uttryck för en kritisk syn på förslaget att rattonykterhet skall kunna
beivras genom strafföreläggande.

RA förklarar
att han kan instämma i det mesta av vad utredningen

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 136

har
uttalat. På några punkter ställer sig dock RÅ tveksam eller avvisande. Han
erinrar bl.a. om att utredningen vid behandlingen av brottet egenmäktighel med
barn (7 kap. 4 § BrB) och den åialspröv-ningsregel som är knuten till brottet
uttalar att en sådan åtalsprövning utesluter lagföring genom strafföreläggande.
1 den mån utredningen avser all delta skall gälla gene:rellt för alla broll med
särskild ålalsprövning delar RÅ inte utredningens uppfattning. En liknande
inställning på denna punkt ges till känna av åtalsrättskommittén och före-ningen
Sveriges åklagare.

Den
bedömning av de olika brottstypernas lämplighet respektive olämplighet för lagföring
genom strafföreläggande som har gjorts av utredningen delas på många punkter av
hovrätten över Skåne och Blekinge. Utredningens ståndpunktstagande beträffande
brottet rattonykterhet ifrågasätts dock av hovrätten. Enligt hovrättens
erfarenhet föreligger det vid avgörandet av mål om sådant brott inte sällan slora
problem alt utreda om den tilltalades alkoholkoncentration i blodet vid
körningen uppgick till 0,5 promille eller inte. Oft måste därvid ske en
"tillbakaräkning" för att avgöra om så var fallet och måste ibland
även inhämtas yttrande från slatens rältskemiska laboratorium i frågan. Den
tilltalades eget erkännande av rattonykterhet torde därför också praktiskt
tagel sakna bevisning, eftersom det normalt inle torde vara möjligt för honom
alt själv göra en sådan "tillbakaräkning". Frågan kommer emellertid i
ett något annat läge, om riksdagen skulle anta det i prop. 1974:154 framlagda
förslaget att ansvar för rattonykterhet skall inträda även i sådana fall där
den straffbara promillegränsen har uppnåtts först efler färdens slut. Samma
invändningar mol alt lagfora vissa frekvenla typfall av ringa rattonykterhet
genom strafföreläggande synes då inle längre kunna anföras. Hovrätten påpekar
emellertid att frågan om så kan ske kompliceras av et annat förhållande,
nämligen att det vid rattonykterhet i många fall blir aktuellt att ålägga den
tilltalade återbelalningsskyldighel mot statsverket för kostnaderna för läkarundersökning
och analysförfarande. Sådan återbelalningsskyldighel kan enligl nuvarande
regler inle las upp i slrafföreläggande och utredningen har inte heller
föreslagit någon ändring härvidlag. Hovrätten ifrågasätter emellertid om det inle
borde införas möjlighet att genom strafföreläggande avgöra fråga härom. Frågan
om återbetalnings-skyldighetens storlek avgörs utifrån den misstänktes
ekonomiska förhållanden och torde inte vara svårare att bedöma än frågan om
beloppet av varje dagsbot. Något större hinder mot att låta strafföreläggande
omfatta även återbelalningsskyldighel av ifrågavarande typ av kostnader synes
enligt hovrättens mening därför knappast föreligga. Tvekan inför förslaget att
lagfora rattonykterhet genom strafföreläggande yppas också av hovrätten för
Övre Norrland. Skall strafföreläggande kunna utfärdas för ett sådant brott,
måste enligt hovrätten

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 137

ansvarsfrågan
vara fullständigt klarlagd. Enligt hovrättens erfarenheter från domstolarna är
fall av misstänkt rattonykterhet ofta inte så klara som handlingarna i förstone
tycks ge vid handen. Tvärtom synes en domstolsförhandling vara önskvärd i de
flesta fall. Hovrätten anser dessutom rattonykterhet vara ett så allvarligt brolt
att del, även om endast måttliga böter följer på brottet, bör handläggas inför
domstol. På samma grunder förordar Stockholms tingsrätt att rattonykterhet
uttryckligen undantas från tillämpningsområdet för strafföreläggande. Med
hänsyn lill de allvarliga skadeverkningar som är förbundna med trafiknykterhelsbrott
framför alll från trafiksäkerhetssynpunkt och det allvar med vilket samhället
betraktar dessa brott, är det enligt rikspolisstyrelsen tveksamt, om ens
ringare former av rattonykterhet kan betraktas som mindre brott. Också åtalsrättskommittén
ställer sig tveksam till om strafföreläggandel över huvud är lämpligt vid rattonykterhet.

Domareförbundet
är kritiskt till den inställning som kommer till uttryck i betänkandet angående
verkan av erkännande. Som mindre brott har nämligen på flera ställen
karakteriserats alla broll med straffskalan böter eller fängelse sex månader
för vilka kan ges högst 60 dagsböter. 1 betänkandet sägs att erkännande
generellt skall kunna accepteras vid mindre brott och läggas till grund för
dom. Detta uttalande måste givetvis också kunna avse strafföreläggande. Enligt
förbundets mening måste man även i fortsättningen hålla hårt på att erkännande
i denna högre bötesnivå skall positivt stödjas av utredningen i övrigt. Detta
må då beaktas inte bara i det konkreta fallet utan även när det gäller att dra
gränsen för strafföreläggandeområdet i princip. 1 konsekvens med det nu
anförda anser förbundet exempelvis att inte ens ringa rattonykterhet bör kunna strafföreläggas,
eftersom brottet som sådant knappast kan erkännas. Utöver synpunkter på brotten
inom immaterialrättens område och grov olovlig körning innehåller betänkandet
ingen genomgång av vilka specialstraffrättsliga bestämmelser som skulle kunna
falla eller inte bör falla under strafföreläggande. Vid en ytlig granskning
synes det förbundet i varje fall tveksamt, om brott mot t.ex. 8 § lagen (1941:282)
om sterilisering, 8 § lagen (1941:133) om kastrering, 15 § passkungörelsen
(1940:741), 7, 9 och 11 §§ atomenergilagen (1956:306) och 74 § checklagen
(1932:131) skulle vara lämpade för strafföreläggande. Föreningen Sveriges
polismästare menar att det inte minst med tanke på den allmänna laglydnaden är
angeläget att vissa brott lagfors genom sedvanligt domstolsförfarande, även om
de allmänna förutsättningarna för strafföreläggande är för handen. Det torde
sålunda få anses mindre angeläget att sådana brott som t.ex. främjande av
otukt, ringa mened, förgripelse mot tjänsteman m.fl. inbegrips i gruppen
"mindre brott". Utredningen har även föreslagit att grov olovlig körning
och rattonykterhet skall kunna beivras genom

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 138

strafföreläggande.
Det kan även beträffande denna grupp av brott ifrågasättas om dessa lämpligen
bör handläggas summariskt - särskilt gäller detta ratlonyklerhetsbrotlet. Inte
heller länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker alt området för
strafföreläggande utvidgas till grov olovlig körning och rattonykterhet.

När det gäller rattonyklerhetsbrottet
framhåller RA att återgäldande av
kostnaderna för läkarundersökning och blodprovstagning enligt gällande
bestämmelser inle kan las upp i strafföreläggande. Oavsett dessa bestämmelsers
betydelse för regleringen av strafföreläggandets tillämpningsområde finns det
enligt RA:s mening ingen
anledning alt ha kvar skyldigheten för den dömde alt återgälda dessa förundersökningskostnader.
Ett liknande uttalande görs av föreningen Sveriges åklagare.

Generaltullstyrelsen anser
liksom utredningen att strafföreläggande bör kunna användas även vid fall av
normal varusmuggling (maximistraff är sedan år 1973 två års fängelse) som
förskyller högst 60 dagsböter. Den rutinmässiga handläggningen inför domstol
av de skriftligen erkända varusmugglingsbrotten för vilka rättegångsfullmakt
har utfärdats talar för en förenkling av lagföringen. Däremot ställer sig
styrelsen avvisande till utredningens förslag att förutsättning för tillämpning
av strafföreläggande skapas genom en sänkning av straffet för normalfallen lill
böter eller fängelse i högsl sex månader. En sådan sänkning av maximistraffet -
i huvudsak motiverad av förenklingsskäl - skulle med hänsyn till bestämmelserna
i 35 kap. BrB om bortfallande av påföljd väsentligen minska tullverkels
möjligheter att beivra bl.a. brott som avses i 1 § andra styckei lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling. Dessa broll kan förväntas öka sedan
tullverket numera har övergått till ett s.k. deklarationsförfarande. För beivran
av dessa brott, lämnande av oriktig uppgift i tulldeklaration eller annat
vilseledande i samband med tullbehandling, som ofta uppdagas sent och kräver
tidsödande utredning är det av vikl att den utvidgning av preskriptions-liden
till fem år som är en följd av ovan nämnda straffskärpning bibehålls.

Bötesstraffets
storlek

Som
framgår av den tidigare redogörelsen förordar de flesta remissinstanserna alt
den övre gränsen för bötesstraffets storlek sätts vid 60 dagsböter. Ett
genomförande av de tre experternas förslag om en gräns vid 80 dagsböter skulle
enligt Ma/wö tingsrätt medföra avsevärd risk för att i en del fall relativt
höga bötesstraff bestämdes genom strafföreläggande, medan en handlägg:ning hos
domstol med grundligare underlag för bedömningen skulle leda till annan päföljdsform,
t.ex. villkorlig dom eller skyddstillsyn, eventuellt i förening med ett i de
flesta fall lägre bötesstraff. Samma inställning i fråga om bötesstraffets

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 139

storiek
har bl.a. JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland,
Göteborgs och Norrköpings tingsrätter, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande
rådet, statskonioret, länsstyrelsen i Malmöhus län och föreningen Sveriges
polismästare. Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att gränsen 60 dagsböter
prövas under två år. Är erfarenheterna under denna tid goda bör enligt
länsstyrelsen gränsen 80 dagsböter kunna införas.

Enligt
RA bör övre gränsen för antalet
dagsböter ligga väsentligt under maximiantalel. RÅ, som närmast förordar alt
gränsen sätts vid 60 dagsböter, framhåller att vilket alternativ som än väljs
kommer valet endast i ringa mån i praktiken att påverka frekvensen av
strafföreläggande. Åtalsrättskommittén anser att det högsta straff som skall
kunna föreläggas den misstänkte kan sättas något högre än 60 dagsböter.

Stockholms
tingsrätt, DON samt föreningarna Sveriges statsåklagare och Sveriges åklagare
biträder uppfattningen all bötesstraffet i strafföreläggande bör kunna uppgå
till 80 dagsböter.

Enskilt
anspråk i samband med strafföreläggande (RB 22:9)

Flertalet
remissinstanser är positivt inställda till utredningens förslag alt
strafföreläggande skall kunna förenas med ersättningsanspråk från målsägande
eller det allmänna. Till dessa inslanser hör bl.a. JK, hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms, Göteborgs, Malmö och
Norrköpings tingsrätter, DON, brottsförebyggande rådel, statskontoret,
länsstyrelsen i Örebro län, Sveriges domareförbund samt föreningarna Sveriges
statsåklagare och Sveriges åklagare. Hovrätten över Skåne och Blekinge
ifrågasätter dock om inte användningsområdet bör begränsas lill anspråk på
ersättning för egendomsskada. Hovrätten för Västra Sverige och DON är tveksamma
om den praktiska betydelsen blir så stor som utredningen räknar med.
Erfarenheten visar enligt hovrätten alt skadeståndsanspråk som enskild
framställer utan juridiskt biträde i åtskilliga fall är mindre väl ägnade som
grund för rättegång.

Åtalsrättskommittén
anser alt något hinder inte torde föreligga mot alt enskilt anspråk tas upp i
strafföreläggande. Kommittén menar dock att förslaget från flera synpunkter är
i behov av ytterligare genomarbetning. Sålunda torde särskilda föreskrifter
behövas om alt den handling som målsäganden får rörande det godkända enskilda
anspråket skall utgöra exekulionsurkund. Ytterligare anser kommittén att del
förhållandel att den misstänkte godkänner strafföreläggandel endasl i ansvarsdelen
men bestrider det enskilda anspråket inte skall utgöra hinder för all
ansvarsdelen skall anses avgjord genom strafföreläggandel. Däremot torde det
vara olämpligt att låta strafföreläggandel få några rättsverkningar i den
omvända situationen, dvs. när straff-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 140

delen
bestrids men det enskilda anspråket godkänns. Kommittén anser det vidare inle
påkallat alt ge målsäganden ett så avgörande inflytande i fråga om
möjligheterna att använda strafföreläggande som utredningen har kommit fram lill.

Trafikförsäkringsföreningen
har i och för sig intet att erinra mot förslaget om att enskilt anspråk skall
kunna tas upp i strafföreläggande. En förutsättning härför måste emellertid
enligt föreningens mening vara all även försäkringsgivaren bereds möjlighet att
la ställning till anspråket i sådana fall då försäkringsersättning kan komma i
fråga. Avtalsvillkoren för trafikförsäkring innefattar en bestämmelse enligl
vilken försäkringstagaren med för försäkringsgivaren bindande verkan inte äger
medge ersättningsskyldighet utan att ha försäkringsgivarens medgivande härtill.
Detta försäkringsvillkor kan försäkringsgivarna inte ge avkall på. I nuvarande
förfarande, där lalan om enskilt anspråk kan föras endasl i samband med
domstolsförfarande, finns för trafikförsäkringens del en spärr mot sådana
situationer genom denuntie-ringsreglerna i 22 § andra stycket lagen (1929:77)
om trafikförsäkring. Detta lagrum - som även torde böra ses mot bakgrunden av
den skadelidandes räu enligl 3 § irafikförsäkringslagen att vända sig direkl mol
försäkringsgivaren - synes inte i sin nuvrande lydelse kunna tillämpas i det
fall enskilt anspråk upplages i strafföreläggande. En ytterligare förutsättning
för att enskilt anspråk skall kunna las upp i slrafföreläggande bör sålunda
enligt föreningens mening vara, att även detta förfarande förknippas med
skyldighet för målsägande all underrätta försäkringsgivaren och att denne även
ges möjlighet att ta till vara sina intressen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, som instämmer i trafikförsäkringsföreningens yttrande, påpekar att
även i andra former av ansvarsförsäkring än trafikförsäkring allmänt finns en
villkorsbestämmelse, enligt vilken försäkringstagaren inte äger medge ersättningsskyldighet
med för försäkringsbolaget bindande verkan utan bolagets tillåtelse. Enligt
förbundet gäller sålunda även för andra former av ansvarsförsäkring vad som
sägs i föreningens yttrande om trafikförsäkring.

Övriga remissinstanser
intar en mer eller mindre kritisk hållning till utredningens förslag. Sålunda
hyser RA tvekan om lämpligheten
av att i strafföreläggande ta upp enskilt anspråk i den omfattning som utredningen
har föreslagit. För åklagaren innebär det att ytterligare omständigheter
tillkommer som han har att bedöma och som kan ligga vid sidan av hans
erfarenhet. RÅ medger att det förekommer fall där ersättningsanspråken är helt
okomplicerade som t.ex. vid de flesta snatteri- och snyltningsbrotten och
kanske också många gånger vid skadegörelsebrott. Men detta .är enligt RÅ sällan
förhållandel vid exempelvis misshandelsbrott, särskilt som skadan inte får vara
mera påtaglig för att brottet skulle kunna beivras genom strafföreläggande.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 141

Enligt
utredningens förslag skall strafföreläggande med enskilt anspråk godkännas
såväl i ansvars- som skadeståndsdelen för att få verkan av laga krafl. Det kan
enligt RA befaras att en del
sådana strafförelägganden inle blir godkända i skadeståndsdelen bl.a. därför
att ersättningen har betalats eller annan uppgörelse träffats med målsäganden.
Delta medför att åtal skall väckas eller nyti strafföreläggande utfärdas i
ansvarsdelen. Det är möjligt att man härigenom förlorar en stor del av de
vinster som man vil) nå med utredningens förslag. Om man å andra sidan lillåier
den misstänkte au godkänna endast i ansvarsdelen, skulle han kunna utnyttja
denna möjlighet i hopp om att målsäganden inte på eget initiativ utkräver
skadeståndet. Innan man har vunnit erfarenheter av slrafföreläggande med enskilt
anspråk bör i vart fall systemet begränsas till fall där ersättningsanspråket
såväl till grund som storlek är otvetydigt. Delta bör enligt R.-K fastläggas i
lagtexten. Övre gränsen för ersättningsanspråket bör enligt R.-\ sältas lägre
än ell halvt basbelopp. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att
utredningens förslag inle torde få den praktiska betydelse som utredningen
synes ha förutsatt. Hovrätten avstyrker vidare att man tar upp skadestånd i
trafikmål i strafföreläggande. Tvekan inför förslaget ges till känna också av
länsstyrelsen i Stockholms län.

Enligt
advokatsamfundet kan den misstänkte uppfatta enskilt anspråk i slrafföreläggande
så all åklagaren har prövat skadeståndsanspråket och funnit det skäligt.
Avsevård risk finns därför att oskäliga skadestånd kommer alt godkännas.
Samfundet avstyrker därför förslaget att åklagaren skall kunna ta upp målsägandes
enskilda anspråk i strafföreläggande.

Enligt
SACO. som i och för sig godtar tanken på alt slrafföreläggande förenas med
enskilt anspråk, är det principiellt felaktigt att målsäganden skall kunna
hindra användningen av slrafföreläggande i .sådana fall då såväl brottets art
som utredningen talar för att denna handläggningsform är den från praktisk och
processekonomisk synpunkt lämpligaste.

S.3
Körkortsåterkallelse i strafföreläggande

Vad
gäller frågan om körkortsingripanden ansluter sig utredningen till trafikmålskommilténs
förslag i betänkandet (SOU 1972:70) Rätten till ratten att det skall bli möjligt
all i viss utsträckning föreskriva körkorisåterkallelse i strafföreläggande.
Förslaget ger inte anledning till erinran från RA och föreningen Sveriges åklagare. Även statskontoret har
en positiv inställning till förslaget.

Flertalet övriga
remissinstanser är däremot kritiska mol förslaget. Sålunda framför bl.ä.
rikspolisstyrelsen, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges polismästare
och länsstyrelsen i Västernorrlands län

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 142

betänkligheter
över förslaget om körkortsspärr i slrafföreläggande. Hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker
bestämt att slrafföreläggande förknippas med körkortsåterkaUelse. Enligt Malmö
tingsrätt bör en sådan reform skjutas upp i avvaktan inte bara på genomförandet
av ny lagstiftning enligl Irafikmålskornmitléns förslag ulan även på att en
fast rättspraxis har erhållits i fråga om brottspåföljd och körkorlsingri-pande.

5.4
Koppling strafföreläggande - handläggning vid domstol

Utredningens
förslag i denna del har fåll ett blandat mottagande. Del gäller särskilt de nya
handläggningsruliner som utredningen föreslår för det fallet att den misslänkle
inle svarar på strafföreläggande utan bestrider ansvar först när han genom
stämningsman delges föreläggandet. Från åtskilliga håll anförs all förslaget
inte innebär tillräckliga garantier från rättssäkerhetssynpunkt.

Hovrätten
för Västra Sverige samt Stockholms, Malmö och Norrköpings tingsrätter anser
alt förslaget om koppling mellan strafföreläggande och domslolshandläggning
innebär så påtagliga fördelar från arbelsekonomisk synpunkt att den föreslagna
försöksverksamheten kan tillstyrkas. Samma inställning har statskontoret. De
föreslagna förenklingarna framstår också enligt länsstyrelsen i Stockholms län
som önskvärda. Länsstyrelsen framhåller dock att delgivningsfunktionens
kapacitet och effektivitet i hög grad kommer att påverka det praktiska
resultatet av utredningens förslag. Domareförbundet är med hänsyn till viklen
av att alla tänkbara rationaliseringsålgärder prövas starkt positivt. Förbundet
framhåller samtidigt att förhållandena kan variera mycket och att mönstret
kanske inte passar alla domstolar. Del är enligl förbundet säkerligen
välbetänkt att det föreslagna kopplingssystemet först prövas vid vissa
domstolar,

Enligl
rikspolisstyrelsen är den föreslagna rutinen rationell, men i praktiken torde
del dock möta svårigheter att genomföra den. Styrelsen pekar bl.a. på ell
särskilt problem, som belyses av förhållandena vid delgivningscentralen i
Stockholm. Polisdistriktet är fn. uppdelat i 27 delgivningsdistrikt med
sammanlagt cirka 35 delgiv-ningsmän. Om varje delgivningsrnan skall bestämma
tid för huvudförhandling, finns det risk för att detta kommer att kräva en omständlig
administrativ procedur för att inle för många - eller för få - mål sätts ut
till samma rättegångstillfälle. Systemet kräver i vart fall kompletterande
rutiner på denna punkt. En annan viktig förutsättning för förslagels
genomförande är att åklagare endasl undantagsvis begär ytterligare utredning i
mål där den misstänkte redan har delgetts kallelsen. Delta medför alt
vederbörande åklagare noga måste ha övervägt bevis-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 143

lägel innan slrafföreläggande lämnas till delgivning. Även
om så sker, torde det enligt styrelsen inte kunna undvikas att kompletterande
utredning krävs i vissa fall med hänsyn lill de uppgifter den misstänkte lämnar
vid delgivningslillfället eller senare (t,ex, bevisuppgift). Enligt styrelsen
förekommer det ofta, att åklagare begär kompletterande utredning - främsl
förhör med den misstänkte - med anledning av att denne inte har godkänt
strafföreläggande vid delgivning. Beträffande förslaget om försöksverksamhet i
de tre storsladsdislrikten föreslår styrelsen, att försöksverksamheten till en
början får omfatta förslagsvis Stockholms polisdistrikt och ett distrikt i
storleksordning närmast under de tre storsladsdistrikten. Även
brottsförebyggande rådet anför Uknande synpunkter. rA ifrågasätter om så mycket står att vinna med del system
till koppling mellan slrafföreläggande och domstolsförhandling som utredningen
har föreslagit. Delvis innebär förslaget endast en överflyttning av uppgifter
från domstolen lill åklagaren. RÅ har emellertid ingenting alt erinra mol att
frågan närmare undersöks för anordnande av försöksverksamhet.

Inte
heller DON motsätter sig en försöksverksamhet enligt de linjer som utredningen
har tänkt sig. DON erinrar emellertid om att det här rör sig om en begränsad
kategori ärenden, totalt 45.000 per år, varav 29.000 avser förelägganden som inle
har kunnat delges och resten förelägganden som har bestritls. Avkriminaliseras
fylleri- och parkeringsförseelserna - vilkel skulle medför en betydelsefull
lättnad av framför allt Stockholms tingsrätts arbetsbörda - skulle antalet
ärenden gå ned till 17.000. De fall man närmast vill komma till rätta med är de
29.000 ärenden i vilka åtal väcks därför att man inte har kunnat delge den
misstänkte strafföreläggandel. Detta är i stor ulsträckning ell storstadsproblem.
Pågående översyn av delgivningsbeslämmelserna kan möjligen leda till sådana
förbättringar att belastningen på delgivnings-centralerna i de större städerna
antar rimligare mått. Det kan alltså tänkas att man här har att göra med ett
problem som är begränsat såväl i liden som rummet. Åtalsrättskommittén ställer
sig tveksam till om några större vinster är förenade med den av utredningen
föreslagna kopplingen av slrafföreläggande och domslolshandläggning. Kommittén
vill dock inte motsätta sig att en försöksverksamhet av den begränsade
omfattning som utredningen har föreslagit kommer till stånd.

Med hänsyn
till de ökade administrativa problem som de föreslagna nya reglerna skulle
medföra är det-enligt Göteborgs tingsrätt tveksamt om förslaget totalt sett
skulle innebära någon förenkling. Tingsrätten vill därför starkt ifrågasätta om
tillräckliga skäl föreligger att ersätta det nuvarande förfarandet vid
bestridande i samband med delgiv-ningsförrättning med den av utredningen
föreslagna kopplingen mellan slrafföreläggande och domstolsförhandling.
Föreningen Sveriges statsåklagare ställer sig också tveksam till den föreslagna
kopplingen

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 144

mellan
strafföreläggande som inte har godkänts och därav föranlett domstolsförfarande.
Strafföreliiggande som inte har godkänts bör enligt föreningen alltid gå
tillbaka till åklagaren för prövning av frågan om det fortsatta förfarandet. E,n
liknande inställning har föreningen Sveriges åklagare.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge delar utredningens uppfattning att det på något sätt
bör genomföras en närmare koppling mellan strafföreläggande och
domstolsförhandling. Hovrätten är således i princip positivt inställd till
reformer på detta område. De förslag till utformning av en sådan koppling som
har utarbetats av utredningen synes emellertid hovrätten vara behäftade med
många allvarliga nackdelar. Förslagen kan därför inte tillstyrkas av
hovrätten. Vad angår del fallet att den misstänkte inte svarar på strafföreläggandel
anser hovrätten det som högsl otillfredsställande att den misstänkte tvingas
att inför stämningsmannen omedelbart komma med ett bestämt ställningstagande
till föreläggandet och därigenom betas möjligheten att i lugn och ro tänka över
vilken inställning han vill inta till det. Bl.a. omöjliggörs enligt hovrätten i
praktiken för honom alt läsa igenom sådant informationsmaterial som enligt
utredningens förslag skall bifogas föreläggandet samt att kunna få rådgivning
av en advokat eller annan jurist innan han fattar sitt definitiva beslut.
Hovrätten konstaterar sammanfattningsvis att det av utredningen föreslagna
systemet synes kunna ge upphov till en mängd praktiska problem. Det synes långt
ifrån att vara en smidigare och rationellare lösning än den handläggningsgång
som finns idag. Att bemärka är därvid att det föreslagna systemet tar sikte på
en förbättring av handläggningen av årligen cirka 5.000 fall av sammanlagt
cirka 72.000 strafförelägganden som delges genom stämningsinan. Ätt dra in alla
dessa senare i systemet för att möjliggöra en "smidigare" lösning av
handläggningen av de förra, synes vara att gå längre än vad som är nödvändigt.
Enligt hovrättens uppfattning skulle ett möjligt alternativ vara en modifierad
form av det som skisserats av utredningen men som sedan avvisats av denna. Ett
sådant system skulle enligt hovrätten i huvudsak kunna innebära följande.
Delgivning av strafföreläggande äger rum på samma sätt som f.n., varvid den
misstänkte ges möjlighet att godkänna föreläggandet inom viss kortare tid. Om
godkännande inte gäller slrafföreläggandet som stämning. Sedan bestridande av strafföreläggandel
har kommit in till rikspolisstyrelsen eller tiden för godkännande har utgått,
översänds föreläggandet jämte en datamaskinellt framställd kallelse till
åklagaren, som - om han inte finner bestridandet ge anledning till ytterligare
utredning eller till nedläggande av förfarandet - genast översänder dessa
handlingar jämte sin egen bevisuppgift till tingsrätten. Utsättandet av målet
till huvudförhandling och ombesörjandet av kallelser ankommer på tingsrätten.
Hovrätten för Övre Norrland,

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 145

som också avstyrker förslaget i denna del, befarar bl.a.
att man i stor utsträckning kommer att minska möjligheterna för lingsnolarier
att avgöra enklare brottmål om man övergår lill ett system där åklagaren
stämmer och kallar i målen. Även advokatsamfundet motsätter sig utredningens
förslag på förevarande punkt.

5.5 Förenklad domstolshandläggning

Allmänna synpunkter

Vad utredningen uttalar om det önskvärda i alt förenkla
domstolarnas handläggning av mindre brottmål lämnas i allmänhel utan erinran
av remissinstanserna. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att de
reformförslag på området som har lagts fram av utredningen i mycket synes
innebära enbart en kodifiering av gällande praxis. De framstår även i övrigt
enligt hovrättens åsikt som i stort sett ändamålsenliga och tillfredsställande
och hovrätten tillstyrker därför i huvudsak att de läggs lill grund för lagstiftning.
Även hovrätten för Västra Sverige framhåller att huvuddelen av de förenklingar
utredningen föreslår sedan länge tillämpas av praktiskt lagda underrättsdomare.

Stämning och kallelse

RA framhåller att åklagarna endast i undantagsfall bör
fä uppdrag att utfärda stämning. Några nämnvärda rationaliseringsvinster
uppstår inte genom ett sådant förfarande. Huvudsakligen är det endast fråga om
att flytta över vissa uppgifter från domstolarna till åklagarna. Även från
principiell synpunkt är det enligt RÅ viktigt att domstolsuppgifter och äklagaruppgifter
hålls isär och att åklagarnas roll som part klart markeras. Även Föreningen
Sveriges åklagare avstyrker förslaget att åklagare åläggs att i ökad omfattning
ulfärda stämning.

Hovrätten för Övre Norriand är positivt inställd till
förslaget att RÅ och DON i samråd undersöker förutsällningarna för en ökad
användning av möjligheten att delegera arbetet med stämning och kallelse i
mindre brottmål till åklagarna. Domareförbundet uttalar sig för viss försöksverksamhet
i några distrikt.

Flertalet remissinstanser biträder förslaget att
bevisföreläggande skall kunna ges även i samband med kallelse lill
huvudförhandling i mindre brottmål. Hovrätten för Övre Norrland ilrågasälter om
man inte borde kunna utsträcka möjligheterna att stämma, bevisförelägga och
kalla samtidigt i alla brottmål, eller i vart fall till mål med häktade.
Domareförbundet framför liknande synpunkter och påpekar att förfarandet redan
på många håll har vunnit insteg i praxis.

10 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 148

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 146

Personlig
inställelse

Utredningens
förslag i denna del har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Hovrätten
över Skåne och Blekinge finner i likhet med utredningen del värdefullt att det
i RB införs en bestämmelse som gör del möjligt att i mindre brottmål göra
avsteg från föreskriften alt vite skall föreläggas i kallelse lill
huvudförhandling även i de fall då kallelsen inte innefattar krav på personlig
inställelse. Tillfredsställande är enligt hovrättens mening också alt del redan
nu ibland använda systemet med skriftliga erkännandeformulär regleras i
lagtext. Enligt hovrättens mening bör möjligheten att kalla tilltalad utan vite
och med erkännandeformulär inte läggas på åklagaren utan vara förbehållen
domstolen. Även hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt, Norrköpings
tingsrätt och domareförbundet ansluter sig lill förslaget i denna del.
Stockholms tingsrätt och DON föreslår alt erkännandeformulär får användas i
alla mål där den tilltalade har delgetts strafföreläggande.

Skriftliga
vittnesberättelser

Rikspolisstyrelsen
finner del angeläget alt utredningens förslag att göra avsteg från förbudet att
åberopa skriftliga villnesberällelser i mindre brottmål genomförs snarast
möjligt. Styrelsen framhåller dock att utrymmet för åberopande av skriftliga
vittnesberättelser inte bör begränsas till de fall där rätten finner att hinder
inte möter att företa mål till huvudförhandling i den tilltalades utevaro,
oaktat denne har bestritt ansvar under förundersökningen. En sådan begränsning
skulle nämligen onödigtvis minska de stora fördelar som denna reform kunde
medföra från polisiär synpunkt. Enligl styrelsens uppfattning bör åklagare få
åberopa skriftliga vittnesutsagor av mer officiell natur -typfall polismans
rapport över fylleri- och enklare trafikförseelser - i mindre brottmål, även om
den tilltalade infinner sig personligen eller genom ombud och bestrider åtalet.
Som exempel anger styrelsen att en polisman under kommendering till en slor nöjeslillställning
har varil med och omhändertagit ett stort anlal personer för fylleri, vilka
personer är helt okända för honom. Vid en huvudförhandling flera månader senare
är det självfallet som regel omöjligt för polismannen att erinra sig
omständigheterna i ett speciellt faU. Han måste därför helt lita till en
rapport. Även föreningen Sveriges åklagare tillstyrker utredningens förslag.

Göteborgs
tingsrätt anser också att det i mindre brottmål finns ett behov av avsteg från
förbudet att återge skriftliga vittnesberättelser i större utsträckning än
undantagsbestämmelsen i 35 kap. 14 § RB tillåter. Tingsrätten har därför icke
någon erinran mot alt till bestämmelsen i RB fogas det av utredningen
föreslagna ytterligare undantaget. Det synes tingsrätten emellertid något
överraskande att utredningen har ansett sig böra framhålla att ett vittne i
regel bör höras

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 147

personligen
för det fall att den tilltalades uppgifter på väsentliga punkter skiljer sig
från vittnets uppgifter enligt förundersökningsprotokollet och för det fall
att tilltron till vittnet är av avgörande betydelse för skuldfrågan.
Situationer av angivna slag lär föreligga i de flesta mål i vilka erkännande inle
föreligger. Med en så restriktiv tolkning som utredningen har föreslagit torde
den föreslagna nya regeln bli av ganska begränsat värde. Malmö tingsrätt finner
del välbetänkt att i mindre brottmål som bevis godta sådana skriftliga vittnesutsagor
som har lämnats av allmän befattningshavare i omedelbar anslulning till aktuell
gärning. Domareförbundet framhåller att det föreslagna ingreppet i RB enligt
utredningen synes vara förbehållet en så restriktiv tillämpning, att förbundet
kan förorda genomförande av undantagsregeln beträffande mindre broll.
Föreningen Sveriges polismästare påpekar att nuvarande förluster i arbetstid i
samband med inställelse till vittnesförhör innebär en inte oväsentlig
belastning på polisverksamheten.

Flertalet övriga
remissinstanser redovisar en mer eller mindre kritisk inställning till förslaget
att åberopa skriftliga villnesberällelser. De möjligheter att tillåta
åberopande av sådana berättelser som finns f n. är enligt RA.s mening tillräckliga. För övrigt
torde enligt RÅ hinder enligt gällande bestämmelser inte möta mot att åberopa en
del av de handlingar som utredningen nämner såsom skriftliga bevis. Hovrätten
över Skåne och Blekinge delar utredningens uppfattning att det bör införas
möjlighet att i ökad utsträckning tillåla alt vissa skriftliga utsagor åberopas
som bevis i mindre brottmål. Vad som därvid närmast bör komma i fråga är enligt
hovrättens mening rapporter av mera officiell natur, såsom polismans rapport
vid trafikkontroll, besiktningsmans utlåtande, parkeringsvakts rapport över
olaga parkering o.d. Hovrätten ställer sig däremot mycket tveksam till om man i
större utsträckning än f n. bör tillåta åberopandet av sådan skriftlig
berättelse som har lämnats av vittne eller annan under förundersökningen. En
sådan uppteckning måste nämligen anses ha mycket ringa bevisvärde. Eftersom
vittnet inte hörs personligen vid huvudförhandlingen, saknar ju rätten varje
möjlighet att bedöma hans trovärdighet. Därtill kommer, att det enligt
hovrättens erfarenhet inte är ovanligt att den hörde vid huvudförhandlingen
lämnar en berättelse som på väsentliga punkter avviker från den som finns
antecknad i förundersökningsprotokollet eller som innehäller tillkommande
uppgifter vilka förtar verkan av den tidigare utsagan. Att mot den tilltalades
förnekande fälla honom till ansvar på grundval av en sådan viltnesuppteckning
torde därför knappast kunna komma ifråga. I sådant fall synes därför vittnet
böra kallas tUl huvudförhandlingen. En reform i avsedd riktning skulle således
kunna ha någon betydelse endast i de fall då den tilltalade erkänner gärningen.
Med hänsyn härtill torde enligt hovrättens mening

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 148

inte
heller föreligga något behov av alt ändra den nuvarande lydelsen av 35 kap. 14
§ RB.

Hovrätten
för Västra Sverige, som också är ense med utredningen om att ökat utrymme bör
ges åt skriftliga bevis i form av rapporter av mera officiell natur rörande
vissa faktiska förhållanden (anteckningar om parkeringsförseelse, arrestantblad
för fyllerist, radarmätnings-diagram osv.) bestämt avvisar förslaget alt utan
särskilda skäl tillåta åberopandet av sådan skriftlig utsaga som lämnas av
vittne eller annan upplysningsperson under förundersökningen. Stockholms
tingsrätt tillstyrker att skriftliga vittnesberättelser av mera officiell
natur, som har upprättats i samband med upptäckten av förseelsen och som
innehåller omedelbara iakttagelser, får godtas som skriftiig bevisning i
enlighet med utredningens förslag. Undantaget bör däremot inle sträckas ut till
skriftliga utsagor av mera speciell natur där vittnet kan beräknas erinra sig
den aktuella händelsen. Som exempel nämner lingsrätlen en skriftlig berättelse
från en butikskontrollant. Även DON framför liknande synpunkter. DON anser att
frågan lämpligen bör lösas vid en översyn av RB.

Norrköpings
tingsrätt anser att man inle bör införa någon särbestämmelse i fråga om
vittnesbevisningen i de mindre brottmålen och att den aktuella bestämmelsen i RB
inle bör ändras. Dess nuvarande lydelse torde ge tillräckligt stor möjlighet
att i undantagsfall använda skriftliga vittnesberättelser som bevis.
Advokatsamfundet avstyrker bestämt utredningens förslag i denna del.
Anledningen härtill är bl.a. att erfarenheterna ger vid handen alt det inle
sällan framkommer sådana omständigheter att domstolen inle kan lägga till grund
för domen vad som sägs i sådant skriftligt material.

Avsteg
från handläggningen enligt 46 kap. RB

Hovrätten
för Västra Sverige tillstyrker i huvudsak vad utredningen har föreslagit i
denna del. Hovrätten ställer sig dock tveksam till möjligheten att förebringa
bevisningen innan den tilltalade hörs. Inte ens förhör med målsäganden bör enligft
hovrättens mening äga rum före förhöret med den tilltalade. Ätt ställa en
tilltalad mol bevisningen. innan han har fått tillfälle all lägga fram sin egen
ståndpunkt kan kännas kränkande. Någon större tidsvinst torde inte göras genom
den föreslagna möjligheten. Alt göra avsteg från förhandlingsordningen beroende
av den tilltalades samtycke förefaller hovrätten inte heller realistiskt. Även
hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,
brottsförebyggande rådet och föreningen Sveriges åklagare förordar att man
skall kunna göra de avvikelser från den normala handläggningsgången som befinnes
lämpliga. Stockholms tingsrätt framhåller all erfarenheterna vid lingsrällens bölesenhel
talar starkt för en sådan ordning. Det synes t.ex. knappast ändamålsenligt att

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 149

i
bagatellmålen åklagaren normalt skall behöva göra en sakframställning i
egentlig mening eller att handläggningsordningen över huvud taget skall följas
när den tilltalade inte är närvarande. Del ter sig ofla i dessa mål naturligt
alt la upp en mer informell diskussion mellan domaren, åklagaren och den
tilltalade om den händelse som åtalet avser.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge har i och för sig ingen erinran mot att det ges
möjlighet för domstol att, om så skulle anses vara motiverat, göra avsteg från
den formella handläggningsgången vid huvudförhandling i mindre brottmål. Så
torde dock i praktiken enligl hovrätten redan nu göras utan att 46 kap, RB
anses lägga hinder i vägen däremot. Del kan enligt hovrätten därför
ifrågasättas om det inte framstår som obehövligt att införa särskild föreskrift
härom,

JK ställer sig myckel
tveksam lill utredningens förslag att i rättegångsbalken införa en sådan
särbestämmelse om förenklad handläggning. Skälen är enligt JK dels att
bestämmelsen är mycket vag och ger domstolen mycket stor frihet, dels att beslämmelser
av denna typ behövs även i fråga om andra måltyper. JK framhåller alt en sådan
ändring bör genomföras i samband med en mera genomgripande ändring i RB. Enligt
Norrköpings tingsrätt behöver inte huvudförhandlingen i fråga om ett brottmål
av enkel beskaffenhet la längre lid än någon minut. Förslaget innebär enligt
tingsrätten ingenting annal än vad som Ln. gäller, nämligen alt parterna får
hålla slutanförande om de vill. Tingsrätten finner alltså att det inte finns
behov att göra den föreslagna ändringen och att del i stället finns risk att
den föreslagna möjligheten alt göra avsteg från bestämmelserna i kapitlet
missbrukas. Även om lagändringen genomfördes, blev det enligt tingsrätten nog
till stor del beroende på ordförandens läggning om huvudförhandlingen gick fort
eller långsamt. Även Göteborgs tingsrätt är kritisk mol förslagets utformning
i denna del. Tingsrätten ifrågasätter om den föreslagna lagändringen är
nödvändig. DON anser inte att frågan om avvikelser från den normala
handläggningsgången bör lösas separat för de mindre brottmålen utan gemensamt
för alla brottmål. Detta bör enligl DON lämpligen ske i samband med den väntade
översynen av RB. RA avstyrker
utredningens förslag i denna del under framhållande av att nuvarande bestämmelser
ger tillräckliga möjligheter att anpassa huvudförhandlingen med hänsyn till
målets beskaffenhet.

Förslaget att göra avsteg
från bestämmelsen i RB 36:9, enligt vilken vittne inte fär övervara rättegången
i målet innan vittnesförhöret ägt rum, ifrågasätts eller avstyrks allmänt av
remissinstanserna.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 150

6
Föredraganden

6.1
Allmänna synpunkter

Det
kriminaliserade området är i dag myckel vidsträckt. Särskilt inom
speciallagstiftningens område kan man notera en betydande ökning av antalet
straffbestämmelser. Detta har medfört en ständigt stegrad belastning för den
del av rättsväsendets resurser som går åt för alt utreda och lagfora
överträdelserna. Betydande förstärkningar av polisväsendets, åklagarnas och
domstolarnas resurser har genomförts samtidigt som andra åtgärder satts in för
att i görligaste mån effektivisera och underlätta denna utrednings- och lagföringsverksamhet.
Som jag framhållit i årets staisverksproposition (prop. 1975/76:100 bil. 4 s.
8) finns emellertid otvivelaktigt här ett stort behov av en mera långsiktig
prioritering när det gäller användningen av rättsväsendets resurser. Vid sidan
av de starka kriminalpolitiska skäl som kan åberopas för en ordning vilken
innebär all man lill skillnad från vad som nu är fallet inte skall behöva
behandla snart sagt varje normöverträdare som en brottsling finns det sålunda
betydande praktiska och effektiviletsmä.ssiga fördelar med en avkriminalisering
av gärningar med jämförelsevis lågl straffvärde. Det finns i detta sammanhang
anledning erinra om att det från både allmänpreventiv och individualpreventiv
synpunkt framstår som mycket angeläget att se lill dels att överträdelsen
klaras upp, dels all lagföring och påföljd kommer i så nära anslutning till
gärningen som möjligt. Som ett led i prioriteringen av rättsväsendets resurser
ingår således bl.a. att pröva frågan i vilken utsträckning man kan
avkriminalisera gärningar med jämförelsevis lågt straffvärde.

Egentlig
avkriminalisering leder till arbetslällnad för de brottsbekämpande organen.
Under senare år har skett en avkriminalisering av vissa begränsade gärningskategorier,
t.ex. ämbetsbrotten, som har haft viss effekt från denna synpunkt. Äv än större
betydelse är emellertid del förslag till avkriminalisering av fylleriet som jag
nyligen har överlämnat tUl riksdagen (prop. 1975/76:113).

En
variant av avkriminalisering utgör s.k. depenalisering. Depenalisering innebär
att de brottsbekämpande myndigheterna avlastas arbetsuppgifter, som i en eller
annan form får övertas av andra organ som kan vara offentiiga eller privata
subjekt. Ett exempel härpå utgör det nyligen till riksdagen överlämnade
förslaget om parkeringsförseelser (prop. 1976:106).

En
reform som inte går lika långt som depenalisering men delvis har samma effekt
är ökad användning av förenklade handläggningsformer vid beivrandet av mindre
brott. Statsmakterna har redan tidigt slagit in pä denna väg för att
rationalisera rättsvården. Utvecklingen har lett till att mindre brott i mycket
stor utsträckning lagfors genom summarisk

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 151

handläggning hos polis- eller åklagarmyndighet. Genom
vidgning av tillämpningsområdet för strafföreläggande och införande av
institutet ordningsbot har man sålunda avlastat de allmänna domstolarna en
betydande arbetsbörda.

Avkriminalisering innebär att en viss gärningstyp i sin
helhet undantas från straffrätlsligt ingripande. Vill man i stället åstadkomma
en sovring bland straffbara gärningar kan man anförtro åklagaren att träffa
avgörandet. Det kan inom ramen för en i princip absolut åtalsplikt ske på två
sätt: genom ätalsunderlåtelse eller genom särskild åtalsprövning. Åtalsplikten
utreds f n. av ätalsrättskommitlén.

Flera vägar står således till buds om man önskar nedbringa
anlalel samhälleliga ingripanden vid lagöverträdelser och även i övrigt
utnyttja de rättsvårdande organens resurser på det mest effektiva och
ändamålsenliga sätiet. Enligl min mening bör samhället därvid utnyttja samtliga
de instrument som står lill buds. I den mån praktiska svårigheter inte lägger
hinder i vägen bör således det ena sättet att genomföra en minskning av
straffrättens roll inle ges ell principiellt företräde framför de andra, utan
kommande reformer med detta syfte bör kunna genomföras genom en kombination av
olika metoder. De förslag lill ändring i bl.a. brottsbalken (BrB) som
brottmålsutredningen fört fram i betänkandet (SOU 1973:13) Snyltningsbrott och
sjukförsäkringsmissbruk och de förslag till ändring i rättegångsbalken (RB)
som utredningen har föreslagit i dess slutbetänkande (SOU 1974:27) Mindre brott
representerar olika sätt alt genomföra reformer med del angivna syftet. Jag
finner del därför vara lämpligt att behandla dessa betänkanden i ett sammanhang
med del undantaget dock att frägan om de straffrättsliga ingripandena mol
sjukförsäkringsmissbruk mäsle övervägas ytterligare inom justitie- och
socialdepartementen.

6.2 Snyltningsbrotten

6.2.1 Frågan om en mera allmän översyn av BrB

Under remissbehandlingen av utredningens betänkande om snyltningsbrott
och sjukförsäkringsmissbruk har RÅ förklarat att en allmän översyn bör företas
av BrB och särskilt då förmögenhetsbrotten som är de brott enligt balken vars
huvudsakliga utformning skett längst tillbaka i tiden. Enligt RA:s mening kan
partiella reformer leda till inkonsekvenser och olägenheter, särskilt om
reformen innebär alt en straffbestämmelse upphävs.

Med anledning av vad RÄ sålunda anfört vill jag erinra om
att BrB endast utgör slutsteget i en serie av etappvisa reformer under 1900-talel.
De partiella reformernas väg har således stark förankring i det svenska
lagstiftningsarbetet och har bl.a. den fördelen att angelägna frågor kan lösas
utan dröjsmål. Tanken på en total översyn av BrB

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 152

kan
jag därför inte biträda. Däremot har jag för avsikt all begära regeringens bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för en översyn av förmögenhetsbrotten. Bland de
problem som en sådan utredning kan få anledning att överväga är just i vad mån
och hur man skall kunna inskränka kriminaliseringen i fråga om en del
gärningar som generellt sett tillmäts ett lågt straffvärde. Mot bakgrund därav
skulle det i och för sig tyckas vara naturligt att detta förslag om snyltningsbrotten
får prövas och vägas in i ett sådant större sammanhang. TiU bUden hör
emellertid att det här gäller eti: redan remissbehandlat förslag beträffande
vissa tämligen väl avgränsade brott. De förordade lösningarna kan till en del
även sägas ha karaktären av försök när det gäller möjligheterna att på olika
sätt minska straffrättens roll i samhället. Vi rör oss här på ett fält där de
praktiska resultaten av skilda åtgärder är särskilt svåra att säkert bedöma.
Mot bakgrund härav förutsätter jag att en partiell reform på detta område kan
ge värdefulla erfarenheter som kan bli av betyddse inte bara vid en pågående
allmän översyn av förmögenhetsbrotten utan även inom andra områden av
straffrätten. Jag finner därför att övervägande skäl talar för att
brottmålsutredningens förslag om snyltningsbrotten nu tas upp till separat
behandling.

6.2.2
Frågan om straffbestämmelsen i 9 kap. 2 § andra stycket BrB bör upphävas

I
9 kap. 2 § andra stycket BrB finns bestämmelser om ansvar för vissa förfaranden
som inte alltid ryms under begreppet bedrägeri sådant detta bestämts i 1 §.
Ansvar föreskrivs sålunda i första punkten för den som utan att göra rätt för
sig begagnar sig av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning
eller annat dylikt som tillhandahålls under förutsättning av kontant
betalning. I andra punkten har upptagits en ansvarsbestämmelse för det fall att
någon, som har att betjäna allmänheten efter viss taxa, tar betalning utöver
taxan utan att påvisa avvikelsen. Av lagtexten framgår uttryckligen att det för
straffbarheten i båda fallen saknar betydelse om gärningsmannen vilseleder
någon eller inte. Har ett vilseledande ägt rum är det emellertid principiellt
sett fråga om bedrägeri. Brottet betecknas i lagtexten som bedrägligt beteende
eller om brottet inte är ringa som bedrägeri. Straffet är i det förra fallet
böter eller fängelse i högst sex månader och i det senare fallet fängelse i
högst två år. Gärningen har inte som brukligt är i BrB åsatts något särskilt
namn. Uttrycket snyltning som en samlingsbeteckning på detta slag av brottsUghet
får dock anses allmänt vedertaget.

Bestämmelsen
om snyltning erbjuder sålunda ett särskilt straffskydd ät dem som enligt
vedertagen praxis har att betjäna en okänd allmänhet mot att kontant betalning erläggs
så snart någon begagnar sig av prestationen. Det straffrättsliga skyddet
gäller i första hand hotell-.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 153

restaurang-
och taxinäringen. Som framgår av lagtextens utformning omfattar straffskyddet
emellertid även andra näringsgrenar. Genom hänvisningen till transport är
bestämmelsen tillämplig i förhållande till bl.a. SJ och andra allmänna
trafikföretag som driver en verksamhet där s.k. tjuvåkning utan färdbevis kan
förekomma. Vidare nämns i lagtexten "begagnande av tillträde till
föreställning", varigenom innehavarna av festplatser, idrottsplatser,
nöjeslokaler o.d. ges möjlighet att på straffrättslig väg ingripa mot s.k. plankning.

Lagtextens uppräkning av
de olika tjänster eller nyttigheter som avses skola skyddas av straff budet
avslutas med uttrycket "eller annat dylikt". Detta uttryckssätt anses
inte innebära någon annan avgränsning av straffstadgandets räckvidd än att det
skall vara fråga om en tjänst eller nyttighet som normalt tillhandahålls endast
under förutsättning av kontant betalning. I rättspraxis har ansvar också ådömts
för bedrägligt beteende på grund av utebliven betalning till tandläkare för
tandbehandling (SvJT 1949 rf s. 117). Även annan Uknande näringsutövning torde
falla in under straffskyddet, t.ex. behandling av läkare, veterinär eller
frisör. Över huvud taget torde straffskyddet i princip omfatta alla utövare av
serviceverksamhet, som har att tiUgodose annan mot kontant betalning, t.ex. garderobiär,
stadsbud.

Orden "eller annat
dylikt" anses enligt gällande praxis även omfatta s.k. automatbedrägeri.
Ett sådant brott föreligger t.ex. när någon begagnar en telefonautomat och
därvid använder värdelösa föremål i stället för mynt. I äldre praxis bedömdes
ett sädant förfarande som stöld (SvJT 1924 rf. s. 41) trots att det därvid inte
är fråga om något egentligt tillgrepp eftersom gärningsmannen enbart avser att
begagna automatens service. Den sedermera införda snyltningsbestämmelsen anses
emellertid även täcka de fall där automatmissbmket består i att en konkret
nyttighet, t. ex. tobaksvaror, bensin o. d. åtkoms. Förfarandet skall däremot
enligt straffrättskommittén (SOU 1940:20 s. 138) alltid betraktas som stöld om
gärningsmannen i stället för att använda det tillvägagångssätt som är
föreskrivet tillägnar sig innehållet genom att bryta upp apparaten.

Straffbestämmelsen
om snyltning infördes i strafflagen vid 1942 års revision av
förmögenhetsbrotten. Denna utvidgning av det kriminaliserade området
motiverades bl.a. av dåvarande praxis som innebar att t.ex. tjuvåkning pä tåg
skulle vara straffri, såvida inte tågpersonalen både observerat gratispassageraren
och låtit sig förledas att tro att han köpt biljett. Straffrättskommittén ansäg
det otillfredsställande att ett sådant i och för sig straffvärt förfarande pä
detta sätt, mänga gånger av en slump blev straffritt. Härtill kom att det i
praktiken enligt kommitténs mening i detta sammanhang även hade visat sig vara
svårt att fastställa var gränsen skulle dras för straffbart bedrägeri. För att
råda bot på de brister som sålunda ansågs föreligga samlades bestämmelser

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 154

om
detta och vissa andra likartade fall i en särskild straffbestämmelse, som
fördes in som ett andra stycke till bestämmelsen om bedrägligt beteende i 21
kap. 2 § strafflagen. Dåvarande departementschefen uttalade i propositionen
att förslaget i denna del innebar att en lucka i då gällande rätt syntes bli pä
ett lyckligt sätt avlägsnat genom att enligt paragrafens nya lydelse den som
åker tåg eller intager förtäring på restaurang utan att göra rätt för sig eller
gör sig skyldig tUI därmed jämförlig handling förklaras förfallen till ansvar,
oavsett om han vilselett nägon. Vid BrB:s tillkomst fördes den särskilda
bestämmelsen om bedrägligt beteende i sak oförändrad över till 9 kap. 2 § andra
stycket i balken.

Som jag tidigare har nämnt
är straffskalan för bedrägligt beteende böter eller fängelse i högst sex
månader medan snyltning, som inte är ringa, skall bedömas som bedrägeri varvid
endast fängelse förekommer i straffskalan.

Den omständigheten att
fängelse ingår i straffskalan är av viss betydelse för tillämpningen av
gällande straffprocessuella regler. Därmed begränsas sålunda möjlighetema att
ersätta rättegängen med summariska förfaranden eller att helt avstå från lagföring.
Ä andra sidan är fängelse i straffskalan en fömtsättning för att vissa
tvångsmedel skall få tillgripas mot dem som förövar brott.

Eftersom fängelse ingår i
straffskalan för bedrägligt beteende kan polisen inte meddela rapporteftergift,
dvs. underlåta att till vederbörande förman rapportera brott som bedöms vara obetydligt
och i stället låta saken bero vid ett påpekande eller en erinran till den
felande. Inte heller kan institutet ordningsföreläggande komma ifråga. För att
detta skall kunna tillämpas gäller nämligen de fömtsättningama att endast
penningböter med undantag för normerande böter får följa på brottet samt att
ordningsbot är faistställd.

Lagstiftningen i värt land
bygger f.n. på principen att åklagaren har absolut åtalsplikt, dvs. denne är i
regel skyldig att väcka åtal så snart han anser sig ha tillräckliga bevis för
att styrka den misstänktes skuld. Av vad jag tidigare har anfört framgår
emellertid också att det finns viktiga undantag från denna princip. Åklagaren
har sålunda möjlighet att i vissa fall meddela åtalsundeiiåtelse enligt någon
av de i 20 kap. 7 § RB angivna punkterna. Vad särskilt gäller de mindre
förmögenhetsbrotten har under senare tid vidtagUs en del åtgärder i syfte att
ytterligare öka fömtsättningarna för tillämpningen av dessa bestämmelser. Som
tidigare har berörts har sålunda åklagarinstruktionen och polisinstruktionen
ändrats är 1972 i samband med att ett särskilt cirkulär till polismyndigheterna
om rapporteftergift för vissa snatteribrott utfärdades. De nya bestämmelserna
syftar tiU att begränsa det straffrättsHga ingripandena vid s.k. butikssnatterier
av obetydlig art och att skapa förutsättningar för en snabbare handläggning av
mål om sådana brott.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 155

Med
anledning av de nya bestämmelsema utfärdade RÄ samma är ett cirkulär (C 70)
vari vissa närmare riktlinjer ges för möjligheterna att underlåta åtal för
mindre förmögenhetsbrott. Under hänvisning till syftet med reformen framhålls
därvid bl.a. att åtal borde kunna underlåtas även då värdet av det tillgripna
ligger över den gräns som avsetts gälla för att rapporteftergift skall kunna
meddelas (enligt cirkuläret till polismyndighetema om rapporteftergift för
vissa snatteribrott ligger denna gräns vid omkring 20 kronor).
Sammanfattningsvis uttalade RA att åtal bör underlåtas om brottet vid en samlad
bedömning kan anses ha ringa straffvärde.

När den som är misstänkt
för t. ex snyltning ännu inte fyllt 18 år kan åtalsunderlåtdse också komma i
fråga enligt lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare. För personer som är intagna pä allmän värdanstalt för alkoholmissbmkare
eller inskrivna vid ungdomsvårdsskola gäller dessutom särskilda regler om
åtalsprövning enligt 57 § nykterhetsvårdslagen (1954:579) och 69 §
barnavärds-lagen (1960:97).

I
fräga om olovligt förfogande över egendom som sålts med äganderättsförbehåll
finns bestämmelser i 10 kap. 10 § BrB av den innebörden att sådant brott inte
får åtalas av åklagare med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunkt.

Såvitt gäller bl.a.
bedrägligt beteende har åklagaren även möjlighet att utfärda strafföreläggande
i stället för att väcka åtal. I praktiken torde emellertid denna möjlighet vara
begränsad vad gäller hotell-, restaurang- och taxisnyltning eftersom de som
misstänks för sådana brott ofta förnekar detta och redan av den anledningen
inte kan antas vara beredda att godkänna ett strafföreläggande. Andra
förhållanden som inte sällan hindrar en tillämpning av institutet är att målsäganden
för talan om enskilt anspråk eller att det är fräga även om andra brott än den
aktuella snyltningen.

Väcker
åklagaren åtal för ett snyltningsbrott avgörs målet som regel efter en
huvudförhandling där domstolen består av en lagfaren domare med nämnd.

Vissa tvångsmedel kan som
tidigare nämnts komma i fräga vid snyltningsbrott. Eftersom fängelse ingår i
straffskalan kan gärningsmannen om han "träffas på bar gärning eUer flyende
fot", gripas enligt 27 kap. 7 § RB av målsäganden eller annan. Under vissa
fömtsättningar kan den gripne även anhållas och häktas. I stället för häktning
kan reseförbud komma i fråga. Ytterligare tvångsåtgärder som kan vidtas är
husrannsakan och kroppsvisitation.

Som jag tidigare har
redovisat har brottmälsutredningen mot bakgrund av sina allmänna
kriminalpolitiska överväganden intagit den principiella ståndpunkten att något
särskilt straffskydd för vissa näringsutövares anspråk på betalning inte är
motiverat. Gränserna för

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 156

straffbarhet
pä detta område bör bestämmas genom bedrägerirekvisiten. Som en konsekvens av
detta slåndpunktstagande föreslär utredningen att stadgandet i 9 kap. 2 § andra
stycket BrB upphävs. Straffbarheten vid snyltning kommer därigenom att
begränsas till sådana fall, i vilka gärningen täcks av rekvisiten för
bedrägeri. Brottmålsutredningens förslag går emellertid längre. Ett annat
viktigt led i reformen är nämligen att andra åtgärder än straff skall kunna
sättas in mot snyltning, oavsett om gärningen är straffbar enligt
bedrägeriparagrafen eller inte. Enligt utredningens mening bör målsättningen
vara att mindre överträdelser skall kunna klaras upp utan att de rältsvårdande
myndigheterna behöver engageras.

I
andra hand föresläs att nuvarande bestämmelser om snyltning i 9 kap. BrB
ersätts med ett nytt delvis begränsat straffstadgande som omfattar endast 1. snyltning
pä aUmänt näringsställe (hotell, pensionat, restaurang, kafé o.d.), 2. taxisnyltning,
3. snyltning pä kollektivt samfärdsmedd och 4. s.k. plankning.

Under
remissbehandlingen av brottmålsutredningens betänkande har utredningens i
första hand framförda förslag om att upphäva de särskilda straffbestämmelserna
om snyltning i 9 kap. 2 § andra stycket BrB avstyrkts eller kritiserats av det
övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Vid
en bedömning av frågan synes till en början följande uppgifter och överväganden
om den nuvarande tillämpningen av dessa bestämmelser böra beaktas.

Vid
de överläggningar som brottmålsutredningen haft med företrädare för hotell-,
restaurang- och taxinäringen har utredningen inhämtat att snyltningen inom
dessa verksamhetsområden inte upplevs som något större ekonomiskt problem. Även
om sädana brott inte sällan förövas får nämligen förlusten satt i relation till
verksamhetens aUmänna omsättning betraktas som obetydlig. En av orsakerna till
de låga förlustsiffrorna anses dock vara att de flesta snyltningsfallen klaras
upp genom att gästen eller kunden självmant betalar i efterskott.

S.k.
snyltning på allmänt samfärdsmedd, dvs. gratisåkning på tåg, tunnelbana, buss,
uppges medföra större problem. Med hänsyn till dessa gärningars stora frekvens
får det som utredningen har anfört emellertid av praktiska och
processekonomiska skäl anses uteslutet att polis och andra rättsvårdande organ
skall kunna ta upp och utreda alla upptäckta fall. Såväl SJ som de lokala
trafikföretagen har därför i stor utsträckning blivit tvungna att försöka
bemästra problemet genom egna åtgärder. De i huvudsak allmänna trafikföretag
som det här är fräga om har ocksä tagit konsekvenserna av detta förhällande och
efter hand utvecklat egna kontrollsystem. På vissa häll har man som jag
tidigare har redogjort för därvid infört ett system med en särskild
kontrollavgift, som tas ut då en passagerare påträffas utan att inneha

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 157

föreskriven
biljett. Därigenom har man kunnat avstå frän att polisanmäla flertalet fall.

Vad
gäller plankningsfallen leder dessa enligt vad utredningen har funnit som regel
mycket sällan till polisanmälan, åtminstone inte i storstäderna. Den som svarar
för ordningen på den plats där den aktuella tillställningen hälls brukar i
stället förpassa snyltaren ut frän lokalen eller området, om något ingripande
över huvud taget anses erforderligt.

Beträffande
snyltning mot andra serviceutövare vilka enligt vad som tidigare nämnts
formellt sett också omfattas av ifrågavarande straffskydd förekommer det
såvitt utredningen har kunnat utröna ytterst sällan att fall av denna typ bUr
polisanmälda. Det kan som utredningen har anfört hållas för troligt att detta
beror pä att flertalet människor inte ens är medvetna om att underlätenhet att
betala i dessa fall kan leda till straffrättsliga påföljder.

Om man ser till skadans
värde vid snyltningsbrotten står det klart att det här i regel är fräga om
gärningar av jämförelsevis ringa beskaffenhet. Jag har tidigare redogjort för
en undersökning av fall, dä den misstänkte åtalats och dömts för brottet (190
fall) eller meddelats ätalsunderlåtelse (20 fall). Äv dessa fall läg värdet i
drygt 50% under 200 kr. vid hoteUsnyltning, i drygt 50% under 50 kr. vid restaurangsnyltning
och i närmare 75 % under 20 kr. vid taxisnyltning. Trots att snyltningsbrotten
sålunda i flertalet fall avsäg jämförelsevis laga belopp visar det sig att de
som dömts för brottet till 93,9 % saknat möjlighet att betala för sig vid
anmälningstillfället och att endast en liten del av dem (4,3 %) betalat under
tiden fram till domen. Över huvud taget ger de undersökningar som
brottmålsutredningen redovisat en bild av att det är de ekonomiskt och socialt
sämst ställda i samhället som gör sig skyldiga till snyltningsbrott av typen
hotell-, restaurang-och taxibedrägerier. Det tillgängliga materialet visar
också att det utmärkande för snyltningsklientelet är dess mycket höga
kriminella belastning. Undersökningama av snyltningsklientelet ger vidare
samstämmiga uppgifter om att det finns ett klart samband mellan
alkohol-påverkan och förövade restaurang- och taxibedrägerier. Äv den tidigare
nämnda stockholmsundersökningen framgår att över hälften av de personer som
begär restaurang- och taxisnyltning är påverkade av alkohol och/eller annat
berusningsmedel vid brottstillfället. Inte sällan är berusningsgraden så hög
att snyltaren direkt omhändertas för fylleri. Eftersom påföljden för snyltningsbrott
regelmässigt är böter torde det meningsfulla i ett domstolsförfarande med
efterföljande bötesindrivning på goda grunder kunna sättas i fråga när det gäUer
ett sä socialt nedgånget klientel som det här ofta är fräga om. Starka skäl
talar i stället för att man här allmänt mer har anledning söka tillgodose
behovet av vård och stöd än att beakta de rent straffrättsliga aspekterna pä
ifrågavarande beteenden.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 158

Av
vad som nyss anförts framgår bl.a. att de som dömts för hotell-, restaurang-
eller taxisnyltning i ett övervägande antal fall saknat möjlighet att betala
för sig vid anmälningstillfället och att endast en liten del av dem betalat
under tiden fram till domen. Om man däremot ser tUl de personer beträffande
vilka en anmälan om snyltning inte lett till fällande dom, därför att målet avskrivits
under eller efter förundersökningen eller därför att åtalet ogillats sä är
förhållandena helt annorlunda. Utförda undersökningar visar sålunda att dessa
personer inte sällan frivilligt gjort rätt för sig efter det att polisanmälan
ingetts.

Brottmälsutredningen har
observerat att man inom vissa polisdistrikt tUlämpar en praxis som innebär att
man under flera dagar väntar med att registrera en anmälan om snyltning i
avvaktan på om den anmälde betalar i efterhand. I de fall diir det under tiden
blir klart att målsäganden inte längre har nägot anspråk, rivs
minnesanteckningen och nägon anmälan kommer aldrig in i kriminalstatistiken.
Visar det sig däremot efter väntetiden att skulden fortfarande är oreglerad,
diarieförs anmälan och brottet utreds i vanlig ordning. Några säkra uppgifter
om hur pass vanligt detta förfaringssätt är finns inte. Klart är emellertid att
en sådan ordning när den tillämpas inte bara förstärker intrycket av att
ifrågavarande straffhot har sin främsta funktion som ett effektivt
påtryckningsmedel att fullgöra vissa civilrättsliga förpliktelser utan
ytterligare bidrar till det tidigare påtalade förhällandet nämligen att polisanmälan
nästan uteslutande drabbar de sämst lottade i samhäUet.

Gärningsmannens sociala
och ekonomiska ställning är naturligtvis en omständighet som i praktiken mer
eller mindre medvetet tillmätts stor betydelse för ställningstagandet till
frågan om polisanmälan skall ske inte bara vid snyltningsbrott utan vid nära
nog alla förmögenhetsbrott, även om urvalet torde bli särskilt utpräglad vid snyltning.
Som utredningen har påpekat förutsätts för ansvar för snyltning att gärningsmannen
haft uppsåt att inte göra rätt för sig. Det räcker sålunda inte att han
faktiskt saknat betalningsförmåga, då han krävts på betalningen, eller att han
t.ex. inte kan visa kvitto på erlagd färdavgift. De flesta målsägande torde
inte heller vilja påstå att det föreligger nägot brott, om gästen eller kunden
vid betalningstillfället uppger att han t.ex. glömt att ta med sin plånbok, i
fall där vederbörande samtidigt kan lämna sädana uppgifter om sin person och
ställning som uppfattas som betryggande frän kreditsynpunkt. Kravet pä snyltningsuppsåt
anses i så fall inte vara uppfyllt. Att det inte har förelegat brott bekräftas,
menar man, också av det förhåUandet att den betalningsskyldige i allmänhet gör
rätt för sig i efterhand.

Om den misstänkte däremot
inte tycks motsvara dessa personliga krav är målsäganden i regd inte lika
benägen att sätta tilltro till hans uppgift om orsaken till den uteblivna
betalningen. Det tycks då ligga

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 159

nära
till hands att påstå snyltningsuppsåt och vägra betalningsanstånd. I många fall
anses därför en polisanmälan här vara den naturliga åtgärden.

En betydande selektion
sker sålunda såväl före som efter det att ett snyltningsbrott polisanmälts.
Denna selektion synes utan tvekan drabba de sämst lottade i samhället. Att en
straffbestämmelse fär sädana konsekvenser anser jag vara i hög grad betänkligt
frän rättvisesynpunkt. De som i enlighet med den praxis som utvecklats på vissa
håll kan skaffa fram pengar under den tid som polisen "ligger på"
anmälningarna blir privilegierade och kan "köpa sig fria" från
straff. Genom en sådan ordning kommer straffbestämmelsen främst att tjäna
syftet att tillgodose vissa målsägandens krav pä betalning och polisens roll i
sammanhanget kan otvivelaktigt komma att uppfattas som liknande en in-kasserares.

Mot bakgrund av det
anförda är det naturligt att jag hyser stark sympati för utredningens principieUa
ståndpunkt att det särskilda straffansvaret för snyltning bör avskaffas. Jag
kan dock inte underlåta att framhålla att utredningen enligt min mening som
grund för en reform något överbetonat principen att något speciellt straffskydd
för vissa näringsutövares anspråk på betalning inte är motiverat och att dessa
näringsidkare i stället bör ändra på systemet främst genom krav på
förskottsbetalning så att brottstillfällena minskas. Det är inte enbart
näringsidkare som drabbas av snyltningsbrotten. Som framgår av det nyss anförda
har dessa brott ofta ringa betydelse från rent ekonomisk synpunkt. Däremot
torde anställda taxichaufförer, servitörer och andra som åtminstone mäste
försöka förmå kunden att betala känna stark otrevnad, om försöken misslyckas.
Taxichaufförer kan tvingas sitta och vänta för att se om passagerare som sagt
sig skola besöka butiker och liknande återkommer eller inte. Man kan utgå från
att ett system med förskottsbetalning av rent praktiska skäl inte kommer att
tillämpas i fråga om kunder som utåt sett framstår som välbeställda. Systemet
skulle därför otvivelaktigt begränsas till personer som på en eller annan grund
misstänks inte komma att göra rätt för sig. I fräga om det stora flertalet
skulle dessa misstankar säkert vara helt obefogade och därför framstå som så
mycket mera kränkande.

Självfallet kan man starkt
ifrågasätta betydelsen av att ett visst beteende medför just straffpåföljd.
Som utredningen har anfört behöver det förhållandet att samhället helt avstår
frän ingripande mot ett förfarande som inte anses straffvärt inte
nödvändigtvis föra med sig att beteendet därefter blir accepterat av den enskilde.
Ä andra sidan framstår det otvivelaktigt för det alldeles övervägande
flertalet människor som klart otillåtet att bo pä hotell, äta och dricka pä
restaurang eller åka taxi, tåg eller buss utan att betala för sig eller att
planka in på idrotts- eller nöjestillställningar. I sin kärna torde därför snyltnings-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 160

bestämmelsen
stå i klar överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.

Viktigare
än de principiella synpunkter som sålunda kan läggas på utredningens förslag är
dock atv, förslaget enligt min mening inte innebär någon praktisk lösning av
problemet. Förslaget medför sålunda inte att huvuddelen av de förfaranden som
det här är fräga om blir helt straffria. Ansvar för snyltning skall enligt
utredningens förslag fortfarande kunna komma i fråga i sädana fall då gärningen
täcks av rekvisiten för bedrägeri. Huruvida så är fallet torde i mänga fall
ytterst bli en bevisfråga. De fall där en person som helt saknar betalningsmöjligheter
förmår en annan att tillhandahålla viss nyttighet under sken av att betalning
skall erläggas kontant men sedan avviker utan att göra rätt för sig torde i de
flesta fall kunna bedömas som bedrägeri eller bedrägligt beteende. De faktiska
omständigheterna att beställaren saknar pengar vid beställningen samt sedan
smiter från betalningen torde i regel anses tala för att han redan från början
handlat med uppsåt att bedra. Sädana slutsatser torde ocksä i fortsättningen i
första hand komma att dras beträffande de sämst lottade i samhället.

Om
kunden däremot påstår att han glömt att ta med sin plånbok och faktiskt betalar
i efterskott torde nägot uppsåt i allmänhet inte kunna anses föreligga. En
polisanmälan i syfte att framtvinga betalning frän kundens sida kommer därför
fortfarande att framstå som me-ningsfuU. Även med utredningens förslag torde
därför straffbestämmelserna pä området komma att drabba medborgarna ytterst
ojämnt.

Jag
vill i det sammanhanget inte underlåta att nämna att utredningen tänkt sig ett
system med rapporteftergift för vissa fall av bedrägligt beteende där alltså
uppsåt att vilseleda anses styrkt. Innebörden av rapporteftergift är att
polisen låter saken bero vid ett påpekande eller erinran till den felande. I
likhet med vad som f.n. gäller beträffande snatteri torde emellertid
möjligheterna till rapporteftergift få begränsas till sädana fall där brottet
med hänsyn till värdet och omständigheterna i övrigt framstår som obetydligt.
Värdegränsen vid snatteri ligger f.n. i princip omkring 20 kronor, enligt min
mening är en sädan begränsning av straffansvaret för snyltning inte
tillräcklig. Detta torde i och för sig överensstämma med utredningens
uppfattning. För att utredningens intentioner skall bli tillgodosedda torde
sålunda krävas att i fortsättningen gällande bestämmelser om bedrägligt
beteende inte till-lämpas enligt sin ordalydelse i fräga om snyltningsbrotten.
Detta är emellertid en från principiell synpunkt mindre tillfredsställande
ordning.

I
och för sig är det möjligt att antalet fällande domar för snyltning skulle gä
kraftigt ned med utredningens förslag pä grund av svårigheten att styrka
uppsåt att vilseleda. Som jag nyss antydde skuUe de sämst ställda då
fortfarande utgöra majoriteten av de dömda. Det kan däremot betvivlas att
belastningen pä polis- och åklagarmyndighet skulle

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 161

nämnvärt
nedbringas genom utredningens förslag. Om uppsåt att vilseleda bäst motbevisas
genom att betalning erläggs i efterskott, skulle det fortfarande vara lönande
för näringsidkarna att använda polisen som indrivningsmyndighet. Polisens
utredningsarbete i det enskilda fallet skulle öka genom att det mäste inriktas
pä frägan om kunden har haft uppsåt att vilseleda eller inte.

Enligt min mening Ugger
det närmare till hands att för att nå utredningens syfte gå en annan väg som
tidigare har tillämpats när det visat sig att polisen anlitats i
indrivningssyfte. Jag tänker på den åtals-prövning som skall ske i fråga om
olovligt förfogande över egendom som sålts med äganderättsförbehäU. Sädant olovligt
förfogande fär inte åtalas av åklagare om inte åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt. Bestämmelsen ersatte år 1942 en tidigare regel
som gjorde gärningen tUl målsägandebrott. Bakgrunden till att åtalsplikten för aUmän
åklagare upphävdes var att det visat sig att åtalsskyldigheten av
avbetalningsäljare användes som påtryckningsmedel för att de skulle få
betalning. Genom att beta säljarna möjligheten att kostnadsfritt anlita allmän
åklagare som indrivningsorgan ville man tvinga säljarna tiU en viss
försiktighet vid anskaffande av köpare. Den möjlighet till aUmänt åtal efter åklagarprövning
som lagen numera öppnar är inte avsedd att komma till användning annat än i
undantagsfall.

Enligt min mening bör
sålunda snyltningsbrott som är ringa få åtalas av allmän åklagare bara om det
av särskilda skäl finnes påkallat frän allmän synpunkt. Ätalsmöjligheten bör dä
komma till användning endast i undantagsfall. Detta torde i praktiken komma att
innebära att åtal väcks bara när uppsåt att vilseleda har förelegat. Jag anser
det dock inte meningsfullt att i ringa fall inrikta utredningen pä frågan om sädant
uppsåt har förelegat eller inte. Dessutom kan det även om uppsåt har förelegat
i åtskiUiga fall vara motiverat att underlåta att väcka åtal. Detta gäller
särskilt när omständigheterna varit sädana att det för den som tillhandahöll
prestationen mäste ha framstått som tveksamt om kunden skuUe betala eller
inte. Det gäller också i sådana fall när straffansvar kan ersättas av annan
påföljd, t. ex. en kontrollavgift.

Som exempel på fall där
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt vill jag i första hand
nämna att vilseledandet framstår som särskilt påtagligt och omfattas av
gärningsmannens uppsåt eller denne i allt fall varit vårdslös på ett sätt som
inte är ursäktligt. Så kan vara fallet om t.ex. en taxichaufför eller en
servitör före färden resp. serveringen frågar kunden om han har pengar att
betala med och denne försäkrar att sä är fallet men det efteråt visar sig att
kunden inte kan göra rätt för sig. En sådan förfrågan kan nämUgen framstå som
ett godtagbart alternativ till krav på förskottsbetalning. Ett annat fall är
att kunden enligt vad som är utrett satt i system att låta bli att betala.

I båda de angivna fallen
ligger gärningarna nära bedrägeri men de

II Riksdagen
1975/76. 1 saml. Nr 148

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 162

behöver
inte falla under ansvarsregeln i 9 kap. 1 § BrB eftersom de kan avse ringa
värden. Ett annat fall där det kan vara påkaUat med åtal frän allmän synpunkt
trots att vilseledande över huvud taget inte föreligger är att en passagerare
färdats en mycket lång sträcka med tåg innan han upptäcks av tågpersonalen och
det visar sig att han saknar biljett. Åtal kan sålunda i första hand vara
påkallat om vilseledandet är kvalificerat eller om gärningen utan att
vilseledande föreligger avser ett mera betydande värde.

Jag vill i detta
sammanhang något beröra den brottsförebyggande verksamheten. Som framgår av vad
jag fömt anfört anser jag det inte realistiskt eller ens önskvärt att
näringsidkarna skulle kunna pä egen hand vidta åtgärder för att reducera
riskerna för snyltning i den utsträckning som utredningen förutsagt. Å andra
sidan anser jag det beklagligt att den betoning av behovet av en kraftigare
satsning på den rent förebyggande verksamheten som utredningen gjort har väckt
så pass liten anklang hos de serviceutövare som det här är fräga om. En hel del
förbättringar kan säkert åstadkommas. Om som jag har föreslagit åtal för snyltning
skall väckas bara om det av särskilda skäl finnes påkallat frän allmän
synpunkt, blir det inte heller möjligt för näringsidkarna att i fortsättningen
liksom hittiUs förlita sig på att ersättning skall kunna utkrävas genom hot om
polisanmälan eller genom polisens förmedling efter sådan anmälan. Det finns
därför all anledning för berörda näringsutövare att i fortsättningen ägna
större uppmärksamhet åt den förebyggande verksamheten. I vad jag fömt anfört Ugger
att ifrågavarande arbete som naturligtvis bör ske på frivillighetens bas bör
bedrivas så att allmän anslutning kan uppnäs beträffande sädana åtgärder som
kan tänkas verka brottsförebyggande men som ända kan anpassas till systemet
utan att relationen meUan näringsutövarna och deras kundkrets blir onödigt störd.
Enligt min mening bör Brottsförebyggande rådet i detta sammanhang kunna spela
en viktig roll.

Även om jag sålunda i
första hand förordar att åtalsplikten begränsas i fräga om snyltningsbrotten
bör enligt min mening den nu gällande snyltningsbestämmelsen ocksä begränsas i
olika hänseenden. Till en början förordar jag att bestämmelsen i fortsättningen
endast skall omfatta sädana förfaranden som anges i utredningens alternativa
förslag. Endast i fråga om sådana förfaranden torde det stå klart för det stora
flertalet människor att betalning skall erläggas i omedelbar anslutning tUl det
att man utnyttjar prestationen i fräga.

Bestämmelsen torde f.n.
omfatta även förfaranden som ligger långt utanför vad som allmänt anses straffvärt.
Det kan på goda grunder betvivlas att den stora delen av aUmänheten eller ens
mänga jurister känner till att läkare, tandläkare eUer andra sådana utövare av
serviceverksamhet hitintills har haft möjlighet att åberopa ifrågavarande
straffskydd. Jag förordar sålunda att bestämmelsen skall omfatta endast

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 163

dem
som under förutsättning av kontant betalning skaffar sig rum på hotell eUer på
pensionat, förtäring pä restaurang, kafé eller annat sådant näringsställe,
transport med järnväg, taxi, buss eller annat allmänt samfärdsmedd eller
tillträde till föreställning.

Snyltningsbestämmelsen kan
f.n. föranleda ansvar inte bara för be-drägUgt beteende utan om brottet inte är
att anse som ringa också för bedrägeri. I snyltningsfallet kan alltså dömas till
ansvar för bedrägeri vare sig vilseledande föreligger eller inte. I praktiken
torde emdlertid inte ansvar för bedrägeri komma i fräga om inte vilseledande
föreligger. Snyltningen torde inte kunna komma att avse mera betydande värden, t.ex.
en längre hotellvistelse, en restaurangmältid för mänga personer, utan att
gärningsmannen lippsåtligen vilselett den som tillhandahåller prestationen. Det
torde också enligt gällande rätt vara sä att just den omständigheten att
vilseledande föreligger och är av viss allvarligare beskaffenhet föranleder att
gärningen inte bedöms som ringa. Bedrägeri kan straffas med fängelse i högst
tvä är eller om brottet är grovt med fängelse lägst sex månader och högst sex
är. Enligt min mening är det inte rimligt att en gärning betecknas som bedrägeri
om ett vilseledande inte föreligger. Snyltningsbestämmelsen bör därför inte
omfatta bedrägerifallet. Skulle vilseledande inte föreligga bör en snyltning
kunna bedömas som bedrägligt beteende även om den avser mera betydande värde.

Den nu gällande snyltningsbestämmelsen
omfattar även s.k. automatmissbruk. Mitt förslag till ändrad lydelse av
bestämmelsen medför att en sådan gärning inte längre kommer att falla in under
ifrågavarande straffstadgande. Jag kommer i följande avsnitt att ta upp frägan
om en särskild straffbestämmelse för automatmissbruk.

Äv redogörelsen för
gällande rätt framgår att straffbestämmelsen för snyltning f.n. även omfattar
det fall dä "någon som har att betjäna allmänheten efter viss taxa tar
betalt utöver taxan utan att påvisa avvikelsen". Såvitt brottmälsutredningen
har funnit förekommer det nära nog aldrig att denna bestämmelse tillämpas och
enligt utredningen synes den inte heller fylla något praktiskt behov. Den bör
därför avskaffas menar utredningen. Även jag är av den uppfattningen att det
inte finns något skäl att bibehålla det straffstadgande som det nu är fråga om.
Jag förordar därför att bestämmelsen avskaffas. I den mån överträdelse av
angiven art förekommer då ett straffrättsUgt ingripande kan aktualiseras torde
gärningen normalt kunna bedömas som bedrägeri. Som utredningen påpekar torde
det dock i åtskilliga fall vara möjligt och önskvärt att i stället för sådant
ingripande sätta in åtgärder av discipUnär natur när ett anställningsförhållande
föreligger.

Vad
gäller snyltning på kollektiva samfärdsmedd avser chefen för
kommunikationsdepartementet att senare ta upp till behandling frågan om
möjligheterna att införa en enhetlig reglering av rätten att ta ut

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 164

kontrollavgift.
Som jag förut har antytt bör möjligheterna att ta ut kontrollavgift medföra att
åtal för snyltning som regel inte kan anses påkallat från allmän synpunkt.

Straffskalan för snyltning
bör också med den av mig förordade utformningen av bestämmelsen vara böter
eller fängelse i högst sex månader. Frägan om att slopa påföljden fängelse för
snyltning bör enligt min mening lämpligen övervägas i samband med en mera
allmän översyn av straffskalorna för förmögenhetsbrott. Om fängelse behälls i
straffskalan för snyltning medför det att samma tvångsåtgärder som hittills kan
användas. Eftersom plankning och snyltning på kollektiva samfärdsmedd enligt
mitt förslag också i fortsättningen skall omfattas av snyltningsbestämmelsen
behövs inte några särskilda regler om tvångsåtgärder av den typ som utrednuigen
har föreslagit. Det bör emellertid övervägas om inte ytterligare bestämmelser
krävs när det gäller möjligheten att avvisa resenärer från kollektiva
färdmedel i de fall.då dessa vägrar att betala föreskrivna avgifter. Denna
fråga får dock prövas i samband med att frågan om möjUgheterna att införa en
enhetlig reglering av rätten att ta ut kontrollavgift tas upp till behandling.

Den av mig förordade
åtalsregeln för snyltningsfallen kommer att inverka även på polismyndighetens
skyldighet att utreda sådana fall som regeln avser. Nägon sådan skyldighet
torde inte föreligga om inte polisen, redan när gärningen anmäles eller eljest
kommer till polisens kännedom, har anledning anta att åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt. Av vad jag förut har anfört framgår att polisen
i aUmänhet inte har anledning att uppskjuta sitt ställningstagande i frågan
till dess det blir klart om gärningsmannen betalar eller inte.

6.2.3
Automatmissbruk

Det
har tidigare påvisats att s.k. automatbedrägeri ingår bland de brott som f.n.
regleras i 9 kap. 2 § andra stycket BrB och som fått samlingsbeteckningen snyltningsbrott.
Den av mig föreslagna reformen medför att en sädan gärning inte längre kommer
att falla in under den nämnda straffbestämmelsen.

Det straffvärda i detta
beteende torde emellertid inte kunna sättas ifråga. Brottmälsutredningen
föreslär också att brottet förs in under ett nytt lagmm, 8 kap. 8 a § BrB.
Enligt detta skall dömas för automat-missbruk om nägon olovligen begagnar
automatapparat genom att använda falska eller främmande sedlar eller mynt,
brickor eller polletter eller andra för apparaten inte avsedda föremål.

Utredningens förslag att
reglera automatmissbmk i ett särskilt straffstadgande har under
remissbehandlingen i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Nägra remissinstanser har emellertid satt i fräga om
förslaget bör genomföras i den form som det nu föreligger. Åtalsrättskommittén
framhåller sålunda att det är

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 165

vanskligt
att överblicka vilka manipulationer med maskinella hjälpmedel, som bör anses
straffvärda, och att frägan därför torde kräva en mer ingående utredning, som
inte bara tar sikte pä automater. Kommittén anser sig dock kunna godta den
föreslagna bestämmelsen som ett provisorium. Enligt RÄ bör frågan om
"vilseledande" av datorer och andra apparater liksom annat missbmk
ses i ett sammanhang och göras till föremål för en såvitt möjlig enhetlig
reglering. RÄ förordar därför att nägon bestämmelse om den speciella form av
automatmissbruk som utredningen föreslär inte införs.

För egen del vill jag till
en början konstatera att det mot bakgrund av utvecklingen i fräga om sädant
missbruk som det här närmast gäller framstår som oacceptabelt att inte lösa
denna fråga i detta sammanhang. Det är visserligen riktigt att även andra
maskinella hjälpmedel som datorer m. m. i allt större utsträckning kommer till
användning inom olika verksamhetsområden bl. a. för kontroll, bokföring och
överföring av medel och att det därmed öppnats tekniska möjligheter för
brottslig verksamhet av delvis ny art. Inte minst torde detta gälla den nya
datatekniken. I många fall bör nu gällande straffbestämmelser kunna tillämpas
på de förfaranden som det här kan vara fråga om. Det torde emellertid samtidigt
stå klart att vi här likväl står inför en utveckling som kan behöva mötas genom
nya eller ändrade straffbestämmelser. Enligt min mening bör det vara en
uppgift för den kommande utredningen på förmögenhetsbrottens område att
närmare uppmärksamma hithörande problem. Jag utesluter inte att det i sådant
sammanhang kan finnas anledning att åter uppmärksamma frägan om de s.k.
automatmissbruken. I avvaktan därpå förordar jag emellertid att en
straffbestämmelse av i huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit införs.

Brottmålsutredningens
förslag att straffsatsen för automatmissbruk som inte är grovt skall vara böter
har kritiserats av några remissinstanser. Dessa har gjort gällande att
fängelse bör ingå i straffskalan för normalfallen av automatmissbmk.

För egen del är jag beredd
att instämma i den sålunda framförda kritiken. Straffskalan för de lindrigare
fallen av förmögenhetsbrott, t.ex. snatteri (8 kap. 2 § BrB), bedrägligt
beteende (9 kap. 2 § BrB) och undandräkt (10 kap. 2 § BrB) är f.n. böter eller
fängelse i högst sex månader. Även om utredningen föreslagit en särskild
straffskala för grova fall finns enligt min mening inte nägra bärande skäl för
att nu göra någon skillnad mellan automatmissbruk och t.ex. snatteri i pä-följdshänseende.
Frågan om att slopa påföljden fängelse för de lindrigare fallen av
förmögenhetsbrott bör enligt min mening lämpligen övervägas i samband med en
mera allmän översyn av straffskalorna för förmögenhetsbrott.

Under
remissbehandlingen har några remissinstanser uttalat sig

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 166

i frågan om den föreslagna bestämmelsen om automatmissbruk
rättsligen hör hemma i 8 kap, eller i 9 kap. BrB. Ätalsrällskommitlén finner
den i betänkandet förordade lösningen, som innebär att den nya
straffbestämmelsen införs i 8 kap, BrB. naturlig när det gäller varuautomater
men däremot inte när det är fråga om automater med vars hjälp tjänster tillhandahålles,
t, ex, parkeringsaulomater, Svea hovrätt anser att brottet lämpligen bör tas in
i 9 kap, BrB,

För egen
del finner jag i likhet med vad utredningen har hävdat att det inte bör möta nägot
avgörande hinder mot en lösning som innebär att man i 8 kap, BrB tar in en
bestämmelse som även omfattar sådana automatmissbruk som inte innebiir något
egentligt tillgrepp,

6.3 Utvidgning av tillämpningsområdet för
strafföreläggande m.m.

6.3.1 Allmänna riktlinjer för en reform

Frågan om formerna för beivrande av mindre brolt har sedan
länge tilldragit sig stort intresse från statsmakternas sida. Med hänsyn till
den starkt stegrade frekvensen av mål rörande sädana brott genomfördes under
1960-talet flera reformer i syfte att minska arbetsbelastningen på domstolarna.
Avlastningen skedde bl.a. på det viset att strafföreläggandeinstitutet fick
ett betydligt större användningsområde än förut och genom att det nya
institutet föreläggande av ordningsbot infördes. Ett riktmärke var härvid att
man för handläggningsuppgifter av mer rutinbetonad karaktär inte skulle ta i
anspråk mer kvalificerad personal än uppgiftens art krävde. Domstolsförfarandet
borde i större utsträckning koncentreras till de mer invecklade och
betydelsefulla målen. En grundläggande förutsättning för reformer i sådan
riktning var givetvis att de kunde genomföras utan att den enskildes
rättssäkerhet träddes för nära. 1 fräga om avvägningen mellan rationaliserings-
och rättssäkerhetsproblem kan jag här hänvisa till de allmänna uttalanden i
ämnet som gjordes av min företrädare i samband med 1966 och 1968 års reformer
pä området (prop. 1966:100 s. 37 och 1968:82 s. 54) och som har redovisats i
det föregående (se 4.1.2).

Erfarenheterna
av de reformer som skedde på 1960-talet är goda. Ar 1974 uppgick antalet
godkända strafförelägganden till i runt tal 200.000. Antalet godkända
förelägganden av ordningsbot var ungefär detsamma. För parkeringsbot var
motsvarande siffra drygt 600.000. Samma år dömdes inemot 59.000 personer till
böter av domstol. De anförda siffrorna visar att den helt dominerande delen av
lindrigare brott numera beivras genom summariskt förfarande hos polis och
åklagare. De rationaliseringssynpunkter som uppbar 1960-talets reformer på
området har sålunda i väsentlig utsträckning tillgodosetts.

Det
förhållandet att de rättsvårdande organens resurser nu tas i anspråk pä ett mer
rationellt sätt än tidigare bör naturligen inte hindra

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 167

att
man prövar möjligheterna alt la ytterligare steg i sädan riktning. Delta kan
ske pä olika vägar. Ett sätt är att undersöka om man kan öka utrymmet
ytterligare för användning av summariska handläggningsformer av typen
strafföreläggande. Ett annat är att söka förenkla domstolarnas handläggning av
mindre brottmål. 1 sammanhanget anmäler sig också frågan om övergången från slrafföreläggande
lill handläggning vid domstol är utformad på lämpligaste sätt.

1968
års brollmålsutredning har i sitt slutbetänkande (SOU 1974:27) Mindre broll
föreslagit vissa älgärder som innebär alt man tar ytterligare steg i riktning
mot enklare och smidigare former för att beivra mindre brott. I betänkandet
behandlas i huvudsak tre olika frågor. För del första föreslås viss utvidgning
av tillämpningsområdet för slrafföreläggande. Det sker genom att lill detta område
förs i princip alla brott för vilka straffmaximum är böter eller fängelse i
högst sex månader och där brottet i del konkreta fallet inte förskyller högre
straff än 60 dagsböter. F.n. kan brott med nämnda straff-maximum beivras genom
strafföreläggande endast i vissa av regeringen särskilt angivna fall. Även
enskilt anspråk skall enligt förslaget i motsats till nu kunna tas upp i
samband med strafföreläggande. För det andra behandlar utredningen vissa frågor
om kopplingen mellan slrafföreläggande, som har bestritls av den misstänkte,
och domstols handläggning av åtalet i sådant fall. Åtal skall enligt förslaget
i denna situation kunna väckas utan stämning genom att åklagaren direkt kallar
den misstänkte att svara på åklagarens yrkande vid huvudförhandling inför den
tingsrätt som är behörig att ta upp åtal för brottet. För det tredje föreslär
utredningen att domstolens handläggning av mål rörande mindre brott, dvs. brott
som ligger inom den nyss nämnda strafnatituden, skall förenklas i en del
hänseenden. Ändringarna gär härvidlag bl.a. ut pä att sådana mål i större
utsträckning än nu skall kunna avgöras utan att den tilltalade är personligen
tillstädes vid huvudförhandlingen. Vidare föresläs att undantag görs i mål av
detta slag från nuvarande förbud mot att åberopa skriftliga vittnesattester o.d.
och från reglema om hur huvudförhandlingen skaU gå till.

Brottmålsutredningens
förslag om vidgat utrymme för användning av strafföreläggande har över lag fått
ett positivt mottagande vid remissbehandlingen, låt vara att remissinstanserna
har gett uttryck ät olika åsikter i fräga om hur långt utvidgningen bör sträcka
sig. I övriga delar har förslaget inte fält samma positiva gensvar. Beträffande
den föreslagna kopplingen mellan bestridda strafförelägganden och
domstolshandläggning har sålunda frän en del håll anförts såväl principiella
som praktiska betänkligheter. De förordade avstegen såvitt avser mål om mindre
brott frän vad som enligt RB i allmänhet gäller om handläggning av brottmål har
för det mesta fått ett positivt gensvar. I åtskilliga remissvar har dock
riktats kritik mot förslaget.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 168

Flera
instanser har ställt frägan om inte vissa av ändringsförslagen bör tas upp i
samband med en allmän översyn av RB.

När
del gäller att ta slällning till brottmålsutredningens förslag finns först
anledning erinra om att förhållandena idag i flera avseenden är annorlunda än
när man på 1960-talel i ralionaliseringssyfte genomförde olika reformer i fråga
om metoderna för beivrande av mindre brott. Jag syftar framför allt på
möjligheterna att flytta över kvantitativt betydande kategorier av enklare
brottmål från domstolarna till summarisk handläggning genom strafföreläggande
eller föreläggande av ordningsbot. De rationaliseringsvinster som uppnåddes
genom att flytta bort bl.a. erkända mål om trafikbrott och fylleri från
underrätterna står idag inte längre till buds. Medan det pä 1960-talet rörde
sig om överförande av 10.000-lals mål från domstolarna, är del idag fråga om
betydligt mindre anlal mål. Kvantitativt stora grupper rör rattonykterhet
(cirka 6.100/är), olovlig körning (cirka 5.300/är), smitning (cirka 1.300/år)
och varusmuggling (bortåt 1.000/år). 1 övrigi torde mälfrekvenserna variera
från 25 50 lill nägra hundratal mäl ärligen.

Det
säger sig självt att man mot denna bakgrund inle kan i samma utsträckning som
tidigare motivera fortsatta reformer på området under hänvisning främst till ralionaliseringsönskemäl.
Utredningen har inte heller ställt upp som generellt villkor för utvidgning av strafföreläggandets
tillämpningsområde att de brott som omfattas av denna handläggningsform
skall.ha viss frekvens. Man pekar pä alt det i fråga om vissa mindre vanliga
brott kan finnas skäl att tillämpa slrafföreläggande, därför att det är
lämpligt med hänsyn till brottets art. Också den misstänktes intresse av att
ett brott beivras i enkla former framhålls av utredningen.

Även
jag anser att man bör anlägga en mera nyanserad syn pä frägan om fortsatt
förenkling av formerna för beivrande av mindre brott. Detta är desto mera
befogat siom utvecklingen gär i riktning mot avkriminalisering av vissa grupper
av frekvenla lagöverträdelser som har lågt straffvärde. Som jag har nämnt
tidigare har regeringen i prop. 1975/76:106 föreslagit alt de flesta former av
parkeringsförseelser skall avkriminaliseras och den nuvarande parkeringsboten
ersättas med en avgift, som fordonsägaren är betalningsansvarig för. Vidare har
i prop. 1975/76:113 förordats att fylleri inte längre skall vara belagt med
straff Och tidigare i nu förevarande proposition har lagts fram förslag om
ytterligare åtgärder i samma riktning beträffande snyltningsbrott.

När
man bedömer möjligheterna att ytterligare förenkla handläggningsmetoderna
beträffande mindre brolt träder därför också andra synpunkter än ralionaliseringsönskemäl
i förgrunden. Liksom utredningen tillmäter jag sålunda intresset av alt i det
enskilda fallet nå fram till sä enkla och smidiga handläggningsformer
som möjligt stor

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 169

betydelse.
Det är också angeläget alt samhällets reaktion på brott följer så snabbt som
möjligt. Dessa synpunkter har aktualitet inte bara i fråga om frekvenla brolt
utan också beträffande brolt i övrigt. Valet av form för samhällsreaktionen vid
mindre brott bör även anpassas så alt den misstänkte inle utsätts för ett
lidande som inte står i rimlig proportion till vad saken gäller.

Vid
remissbehandlingen av utredningens betänkande har rått allmän enighet om att
man bör la till vara alla möjligheter att förenkla formerna för beivrande av
lindrigare brott. Också jag anser att man nu bör gå vidare på denna väg. Den
största praktiska betydelsen har otvivelaktigt förslagen om vidgat utrymme för
strafföreläggande och om koppling mellan bestridda strafförelägganden och
domstols handläggning av efterföljande åtal. Innan jag går närmare in pä dessa
förslag (se avsnitt 6.3.2 och 6.3.3), skall jag uppehålla mig vid frågan om
enskilt anspråk i samband med strafföreläggande.

Utredningens
förslag om att enskilt anspråk skall kunna tas upp i samband med slrafföreläggande
har inte förenats med några överväganden om i vilken utsträckning en sädan
ordning skulle komma att tillämpas i praktiken (jfr SOU 1974:27 s. 54). För att
belysa förslagets konsekvenser har inom justitiedepartementet gjorts en
undersökning vid sex tingsrätter, däribland Stockholms tingsrätt, av
förekomsten av enskilt anspråk i samband med åtal. Av undersökningen framgår
att antalet enskilda anspråk som skulle kunna handläggas genom föreläggande i
summarisk ordning inte kan beräknas uppgä till mer än cirka 1.500 fall om året
i hela landet. Vissa osäkra faktorer vid beräkningen gör att antalet möjligen
bör minskas med 500. C)e brott som det enskilda anspråket har hänfört sig till
har utgjorts främst av skadegörelse, bedrägligt beteende och misshandel
(ungefär 3/4 av de undersökta fallen).

Vad som har kommit fram
vid undersökningen tyder enligt min mening pä alt nägra egentliga
rationaliseringsvinster inte står all vinna genom att öppna möjlighet att ta
upp enskilt anspråk i samband med strafföreläggande. För den skadelidande torde
inle heller nägra mera avsevärda fördelar kunna uppnås med den föreslagna
ordningen. Som jag senare kommer att beröra är det min avsikt att inom kort
påbörja en översyn av rättegängsförfarandet som syftar till all bl.a. för brottmålens
del göra förfarandet enklare än nu inle minst i mäl om mindre brott. Härtill
kommer att en ändring av ADB-systemet för strafföreläggande i det nu aktuella
hänseendet skulle vara förenad med inte obetydliga kostnader för staten. Med
hänsyn främst till vad jag nu har anfört anser jag inte att utredningens
förslag pä denna punkt bör genomföras.

Utredningen
har ocksä föreslagit att domstols handläggning av mål rörande mindre brott
skall förenklas i en del hänseenden. Förslaget

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 170

gäller
mäl om brott som hör under allmänt åtal och för vilket inte stadgas svårare
straff än böter eller fängelse i högst sex månader. Det förutsätts också att
brottet inte heller förskyller annan påföljd än böter. Beträffande mäl av
sådant slag föreslär utredningen vissa ändringar i fräga om handläggningen. En
första typ av ändringar rör den förberedande behandlingen av målen, t.ex.
frågan om den tilltalades skyldighet att inställa sig personligen vid
huvudförhandlingen. En andra typ av ändring gäller undantag från förbudet alt
åberopa skriftliga vittnesattester o.d. Slutligen upptas vissa förslag om
avsteg frän den normala ordningen för huvudförhandling i brottmål. 1 lagtekniskt
hänseende har utredningen begränsat samtliga ändringar till den kategori av
mindre mål som har nämnts nyss. Begränsningen innefattar såvitt avser
möjligheterna att göra avsteg från ordningen för huvudförhandling ocksä de
ytterligare kraven att part inte motsätter sig det och att rätten finner
avstegen lämpliga med hänsyn lill målels beskaffenhet. Ett ytterligare villkor
är i detta fall att värdet av enskilt anspråk, varom talan eventuellt förs i
målet, inle överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:531) om allmän
försäkring.

Det
torde inte råda delade meningar om det önskvärda i att handläggningen av mål
rörande lindrigare brott sker i former som är anpassade till vad målel kräver.
Utredningen har med sill förslag fäst uppmärksamheten på all RB i sin nuvarande
utformning inte helt tillgodoser detta önskemål. Flera av de frågor som
utredningen tar upp är emellertid av sådan allmän natur, att de inte lämpligen
bör lösas beträffande enbart mål om brott hörande till den kategori som utredningen
har skilt av för detta ändamål. Jag tänker särskilt pä frågorna om tilltalads
personliga inställelse vid huvudförhandling och undanlag frän förbudet att
åberopa skriftliga vittnesattester o.d. Förslagen om uppmjukningar i dessa
delar av RB:s regler avser grundläggande element i rätlegängsordningen.
Frågorna rör inte bara brottmål i allmänhet utan även tvistemål. Detsamma kan i
viss män sägas gälla ocksä förslaget om avsteg från ordningen för
huvudförhandling i mindre brottmål.

Enligl
min mening bör de nu berörda frågorna lämpligen tas upp lill behandling i ett
vidare sammanhang. Som jag har nämnt redan har åtskilliga remissinstanser menat
att frågorna bör lösas vid en översyn av RB. Tanken på en översyn av rättegängsförfarandet
har aktualiserats redan vid tillkomsten av lagen om rättegången i tvistemål om
mindre värden (prop. 1973:87 s. 135). Inom justitiedepartementet har sedan en
tid tillbaka pågått en undersökning om behovet och inriktningen av en sädan
översyn. Med hänsyn till alt vär nuvarande rättegångsordning är av förhållandevis
sent datum och redan har reviderats i viktiga hänseenden finns det anledning
alt noga pröva vad en översyn bör syfta till. Jag räknar med att en
departements-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 171

promemoria
i ämnet skall kunna färdigställas inom kort. 1 promemorian kommer alt las upp
olika frågor om hur rättegängsförfarandet skall i ökad utsträckning kunna göras
mer flexibelt än Ln. Avsikten är att promemorian skall bilda underlag för en
bred diskussion om behovet och inriktningen av en översyn av rättegängsförfarandet.
Först när meningsyttringar har inhämtats från olika berörda intressenter bör
slutlig ställning tas till hur pass omfattande en revision av RB bör bli och i
vilken form den bör ske.

Några
av de ändringar som utredningen har föreslagit i nu berörda del har inte del
omedelbara samband med frågan om en RB-översyn att de bör anstå i avvaktan på
ett ställningstagande härvidlag. Jag syftar på vissa av förslagen om den
förberedande handläggningen av brottmål. Enligt min mening bör dessa förslag
tas upp till behandling redan nu (se avsnitt 6.3.4).

6.3.2
Vidgat utrymme för strafföreläggande

Enligt
nu gällande bestämmelser får strafföreläggande användas dels beträffande brott
för vilka inte är föreskrivet svårare påföljd än böter, dock inte normerade
böter, dels beträffande vissa i I § sirafföreläggandekungörelsen särskilt
uppräknade brott, för vilka är föreskrivet dagsböter eller fängelse i högst sex
månader. Som allmän begränsning för slrafföreläggande gäller vidare att brottet
i del enskilda fallet inte fär förskylla allvarligare påföljd än högsl 50
dagsböter eller, om det är fråga om flera brott, högsl 60 dagsböter som
gemensam påföljd. I slrafföreläggande fär - utöver bötesstraff - endast las upp
särskild rättsverkan av brottet.

Brottmålsutredningens
förslag om utvidgning av strafföreläggandets tillämpningsområde innebär att
strafföreläggande får användas generellt vid brott för vilket är stadgat böter
eller fängelse i högsl sex månader. Som allmänna begränsningar föreslås att den
för brottet gällande gärningsbeskrivningen rymmer brott av mindre allvarlig art
och att straffskalan för brottet har bestämts till en nivå, som ger anvisning
härom, saml brottet ensamt eller jämte annal sädant brott i del särskilda
fallet förskyller högsl 60 dagsböter. Dessutom mäste brottet till sin natur
vara sådant att summarisk handläggning utan domslolsmedverkan bör komma i fräga.
Utredningen förutsätter att RÅ drar upp vissa allmänna riktiinjer för att
praxis skall bli enhetlig. Enligt utredningen finns det även starka skäl som
talar för att nuvarande straffskalor i BrB och framför alll i specialslraffrätten
ses över. Genom att justera straffsatserna för de mindre brotten skulle dessa brolt
automatiskt falla under strafföreläggandets tillämpningsområde.

Tre
av utredningens experter har i särskilda yttranden uttalat uppfattningen alt
strafföreläggande bör kunna användas vid alla brott

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 172

med
böter i straffskalan - alltså även brott där straffskalan upptar mera än sex
månaders fängelse - och att del bötesbelopp som högst skall kunna föreläggas
den misstänkte bör höjas till 80 dagsböter.

Remissinstanserna
är över lag positiva lill förslaget att utvidga tillämpningsområdet för slrafföreläggande.
Bland instanserna kan urskiljas tre grupper alll efter inställningen till hur
stor utvidgning som bör ske. Till utredningens förslag ansluter sig bl.a. en
hovrätt, de tre största tingsrätterna, rikspolisstyrelsen och statskontoret.
Experternas alternativ får instämmanden från åklagarhåll (bl.a. RA) samt åtalsrättskommittén och
brottsförebyggande rådet. Några remissinsianser -däribland JK, två hovrätter
och domareförbundet - ifrågasätter om man inte kan nöja sig med att utöka
katalogen i strafföreläggandekungörelsen med ett antal frekvenla brott. De
flesta remissinstanserna biträder utredningens förslag om 60 dagsböter som övre
gräns för hur många dagsböter som får föreläggas i del särskilda fallet.

Som
jag har framhållit i det föregående har jag den uppfattningen att man nu bör
kunna ta ett ytterligare steg på den väg som man slog in pä under 1960-talet.
Erfarenheterna av 1968 års reform beiräffande utvidgning av tillämpningsområdet
för strafföreläggande har varit goda. De typer av erkända brott som då tilldrog
sig särskild uppmärksamhet (snatteri, egenmäktigt förfarande, snyltningsbrott,
våldsamt motstånd, förseelse mot 80 eller 81 § rusdrycksförsäljningsförord-ningen,
när fräga inte är om grovt brott, saml olovlig jakt och olaga jakt, när fräga
inte är om grovt brolt) har i stor utsträckning förts över från
domstolshandläggning till strafföreläggande (se avsnitt 4.1.3). TiUämpningsområdet
för strafföreläggande bör mot denna bakgmnd kunna vidgas ytterligare något.

Innan
jag går in pä förutsällningarna för en vidgad tillämpning vill jag lill en
början understryka att strafföreläggande endast utgör ett komplement lill den
ordinära domstolshandläggningen. Den misslänkle är alllid oförhindrad att få
sin sak prövad av domstol. Åklagaren bör i del särskilda fallet avstå frän att
använda slrafföreläggande, om lagföring vid domstol är önskvärd eller
lämpligare. Någon ändring av strafföreläggandets karaktär är inte avsedd. För
att ett brolt skall kunna handläggas i summarisk ordning måste krävas att
ansvarsfrågan är helt klarlagd.

En
utvidgning av tillämpningsområdet för strafföreläggande bör liksom hittills
genomföras med försiktighet. Jag är därför inte beredd att föreslå att
strafföreläggande får användas vid alla brott där böter ingår i straffskalan.
En sådan generell utvidgning skulle leda lill att det blev mycket svårt att
avgöra vid vilka brott som man i praktiken bör använda strafföreläggande. Med
den av utredningen valda linjen skapas en godtagbar avgränsning mellan brott,
som typiskt sett rymmer gärningar av mindre allvarlig art, och brott av annat
slag. Liksom

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 173

utredningen
anser jag inte heller att man bör kräva att de brott som beivras genom
strafföreläggande måste ha en viss frekvens. Jag hänvisar tiU vad jag härvidlag
har anfört tidigare. På grund av det anförda ansluter jag mig till utredningens
förslag att utvidga tillämpningsområdet till att generellt avse brott för
vilket är föreskrivet dagsböter eller fängelse i högsl sex månader. Självfallet
kan därvid bara komma i fråga att förelägga böter som påföljd för brottet i det
särskilda fallet.

För
att markera alt systemet med slrafföreläggande skall vara förbehållet mindre
allvarliga överträdelser förordar jag att det antal dagsböter som fär åläggas
genom slrafföreläggande bestäms lill högst 60 dagsböter, oavsett om
föreläggandel avser ett eller flera brott. Delta innebär en höjning av den
nuvarande gränsen frän 50 till 60 dagsböter vid ensamt brott. Att höja gränsen
ytterligare, som har föreslagits frän en del håll, finner jag inle motiverat.

Den
nu förordade utvidgningen av tillämpningsområdet för strafföreläggande är inte
helt komplikationsfri. Som utredningen har framhållit framstår visserligen slrafföreläggandet
som en lämplig handläggningsform för flertalet brott med böter eller fängelse i
högst sex månader i straffskalan. Vissa brottstyper är emellertid av olika skäl
mindre väl ägnade för summarisk handläggning. För vissa bötesbrott är detta
situationen redan i dag. Sålunda används inte slrafföreläggande för beivrande
av t.ex. ringa utpressnings- eller svindleribrolt. Även jag utgär frän att
åklagarna liksom hittills kommer att använda strafföreläggandeinstitulet med
tillbörlig försiktighet. Jag är dock medveten om att det kan uppstå
gränsdragningsproblem i en del fall. Den av utredningen gjorda genomgängen av
de särskilda brotten ger belägg härför. Jag kan i huvudsak ansluta mig till de
synpunkter utredningen har anfört härvidlag. Jag vill tillägga följande.

Till
de brottstyper som kommer alt omfattas av strafföreläggandets
tillämpningsområde hör bl.a. rattonykterhet. Något hinder häremot anser jag
inte föreligga med hänsyn till bl.a. 1974 års reform beträffande lillbakaräkningsförfarandet
vid sädant brott (se prop. 1974:154). 1 likhet med vissa remissinstanser vill
jag betona all brollet i de flesta fall dock måste anses alltför allvarligt för
att strafföreläggande bör användas. Endast lindrigare fall av rattonykterhet
bör kunna beivras genom slrafföreläggande . Del kan t.ex. vara fräga om mopedfylleri
pä tid och plats där annan trafik inte förekommer eller bilkörning som
begränsas lill flyttning in i garage eller endast en kort sträcka pä gata eller
väg. 1 sådana och liknande fall och då alkoholhalten i blodet ligger
omedelbart över straffbarhetsgränsen bör förutsättningar finnas för att
tillämpa strafföreläggande vid rattonykterhet.

En
särskild fräga som uppkommer vid lagföring av trafiknykterheis-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 174

brott
utgör skyldigheten all betala tillbaka kostnad för tagande av blodprov och
undersökning av sädant blodprov. Enligt lagen (1946:864) om återgäldande av
kostnad för blodundersökning i brottmål skall beträffande återbeialningsskyldigheten
det som är föreskrivet i 31 kap. RB om kostnad, som enligl rättens beslut har
utgått av allmänna medel, äga motsvarande tillämpning. Delta innebär att
misstänkt som fälls till ansvar i regel blir ersällningsskyldig även för blodundersökningskostnaden.
Bestämmelsen utgör sålunda undantag från huvudregeln all kostnad i samband med
förundersökningen skall stanna pä statsverket (prop. 1946:329). 1946 ärs lag
bör gälla ocksä om ansvarsfrågan tas upp av åklagare genom strafföreläggande.
Ett lillägg lill 1946 ärs lag synes behövligt för att klargöra detta.

När
det gäller att beivra trafikbrott genom strafföreläggande måste beaktas alt
fråga om återkallelse av körkort kan aktualiseras i sädana fall. Det gäller i
och för sig redan Ln. med hänsyn till all vårdslöshet i trafik faller under strafföreliiggandets
tillämpningsområde. Den bedömning som här ankommer pä åklagaren har visst
samband med vad som har föreslagits av trankmålskommittén i dess betänkande (SOU
1972:7072) Rätten till ratten. Enligl vad jag har inhämtat avser chefen för
kommunikationsdepartementet att lägga fram en proposition där bl.a.
handläggningen av frågor om körkortsingripanden behandlas. Det är därför inte
möjligt att nu ta slällning lill denna fråga.

Utredningens
förslag om vidgad tillämpning av slrafföreläggande aktualiserar också frägan om
inte möjlighet bör öppnas att använda denna handläggningsform beiräffande vissa
brott med högre strafflatitud än dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Vad utredningen med tanke härpå har föreslagit i fråga om översyn av gällande
straffskalor i BrB och specialslrarfrätten kan jag dock inte ansluta mig till.
Härvidlag har jag samma inställning som uttalades i prop. 1968:82 (s. 58). Att
endast eller huvudsakligen av processuella förenklings-synpunkter ompröva
straffskalorna inger starka betänkligheter. Utformningen av straffskalorna
påverkas nämligen av en rad olika faktorer, såsom kriminalpolitiska
överväganden, preskriptionstidens längd, påföljdsbeslämning och möjligheten att
använda processuella tvångsmedel. Som jag har berört i avsnitt 6.2 avser jag däremoi
av andra skäl att låta se över lagstiftningen om förmögenhetsbrolt. Till de
problem som därvid skall övervägas hör bl.a. frågan om kriminaliseringen kan
inskränkas beträffande en del gärningar som generellt sett tillmäts ett lågt slraffvärde
liksom straffskalorna.

Den
väg man i stället kan beträda är att i likhet med vad som skedde vid 1968 års
reform införa en möjlighet för regeringen att beträffande vissa brott med högre
slrafflalitud förordna att brottet får beivras genom slrafföreläggande. Jag
förordar att man öppnar en möjlighet all använda strafföreläggande även
beträffande brott med böter eller

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 175

fängelse
i högst tvä år i straffskalan. Undantagsvis kan nämligen även i fråga om brott
med sädan slrafflalitud förekomma vissa typer av mindre lagöverträdelser, där
domstolsprövning inte är nödvändig.

Vid
urvalet av de brottstyper som i första hand bör komma i fräga för en sädan
vidare tillämpning av strafföreläggande som jag har berört nu mäste särskilt
beaktas alt brottet är av sädan art alt det är lämpligt för summarisk
handläggning. Exempel pä brott som torde kunna bli föremål för
strafföreläggande är smitning frän olycksplats och varusmuggling. Det bör
ankomma på RÅ att ytterligare undersöka frägan innan ställning tas till behovet
av utvidgning. Detta bör dock ske först sedan man har vunnit erfarenheter av
reformen i övrigt.

Det
bör liksom nu ankomma pä överordnade åklagare att verka för en riktig och
enhetlig tillämpning av slrafföreläggandeinstitutet. RÅ bör ägna särskild
uppmärksamhet ät tillämpningen och lämna de närmare anvisningar som behövs för
att uppnå en ensartad användning av denna handläggningsform. Beslämmelser om
vilka åklagare som skall ha behörighet att ulfärda strafföreläggande för brott
meddelas av regeringen, se 40 § åklagarinstruktionen (1974:910).

Mot
bakgrund av att lagföringen av den mindre brottsligheten i ökad ulsträckning
förs över från domslolshandläggning till handläggning av åklagare har
utredningen - utan all lägga fram nägot definitivt förslag - diskuterat olika
modeller för lekmannamedverkan inom åklagarväsendet. I likhet med flertalet
remissinstanser anser jag dock varken erfarenhelerna frän den hittillsvarande
tillämpningen av strafföreläggandeinstitulet eller den av mig föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet påkalla att man nu tar upp denna fråga.

Genom
att allt fler brottmål handläggs i summarisk form är det av slor betydelse alt
frågan om information till misstänkta och andra ägnas särskild uppmärksamhet.
Samtliga remissinstanser är eniga om värdet av förbättrad information om
innebörden av formerna för lagföring av brott. Man har dock samtidigt
framhållit svårigheterna att tillgodose informationsbehovet pä ett
ändamålsenligt sätt.

Det
är en viktig uppgift för samhället att informera allmänheten om rättsväsendets
olika funktioner. Sådan information får i första hand lämnas av de närmast
berörda myndigheterna. Som utredningen har framhållit bör den misstänkte
informeras om de verkningar ett godkännande av strafföreläggande kan få. Även
innebörden av och formerna för domstolshandläggning bör i görligaste män
klargöras för den tilltalade.

6.3.3
Koppling mellan strafföreläggande - handläggning vid domstol

Enligt
nuvarande strafföreläggandemtiner sänds strafföreläggande till den misstänkte
med uppmaning till honom att, om han godkänner föreläggandet, tillställa
rikspolisstyrelsen detta. Om den misstänkte inte

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 176

godkänner
föreläggandel, bör han också meddela del till rikspolisstyrelsen.
Strafförelägganden som inte godkänns skickas tillbaka av rikspolisstyrelsen
till åklagaren. Denne prövar därefter förutsättningarna för all väcka åtal. 1
regel medför slrafföreläggande som lämnas ulan godkännande att åklagaren väcker
åtal genom att ansöka om stämning hos tingsrätten. Det ankommer därefter på
tingsrätten alt ulfärda stämning. Under vissa förutsättningar fär åklagaren
själv ulfärda stämning.

Den
av utredningen föreslagna kopplingen mellan bestridda strafförelägganden och
domstolshandläggning bygger på att åtal skall kunna väckas utan stämning.
Utredningen skiljer mellan två olika handläggningsruliner. Den ena är att den
misstänkte självmant (alltså utan delgivningsförfarande) inom föreskriven tid
sänder in sill bestridande till rikspolisstyrelsen. 1 så fall utfärdas
kallelse till huvudförhandling av åklagaren med angivande av eventuell
bevisning i kallelsen. Åklagaren kallar också själv vittnen och målsägande, men
vill den misstänkte åberopa bevisning sker kallelse genom domstolens försorg.
Del andra fallet är all spontant bestridande inle föreligger, utan slrafföreläggandet
(eller påminnelsen härom) delges genom stämningsman. 1 sådani fall utfärdas
jämte strafföreläggandel kallelse till huvudförhandling. Vid delgivningen
ställs den misstänkte inför valet att godkänna strafföreläggandel eller alt
erhålla kallelse till huvudförhandling. I fråga om handläggningen av de fall då
den misstänkte efter delgivning förklarar sig inte kunna godkänna föreläggandet,
föreslår utredningen en särskild lag. Om däremot delgivning av strafföreläggandel
inte kan ske blir den särskilda lagen inte tillämplig. Utredningen anser att
den föreslagna ordningen först bör prövas på försök i vissa städer. 1 båda de
angivna typfallen skall enligl förslaget åtal anses väckt den dag dä den
misstänkte delges kallelse att "svara på strafföreläggandel" vid
domstol.

Förslaget
skall ses mot följande bakgrund. Av ca 225.000 ärligen utfärdade
strafförelägganden återsänder rikspolisstyrelsen 45.000 till åklagare, varav
16.000 bestridda och 29.000 icke delgivna. De återsända föreläggandena består
till 14 procent av parkeringsförseelser och till inte mindre än 42 procent av
fylleriförseelser. Det beräknas att av de 29.000 som inte blir delgivna avser
16.000 sådana ärenden som över huvud taget inte hinner bli delgivna inom den
fastställda tiden. Avsikten med den av utredningen föreslagna kopplingen slrafföreläggande-
domstolshandläggning är att begränsa antalet delgivningstillfällen tiU ett
enda.

Utredningens
förslag har fält ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. De flesta
instanserna anser att förslaget om koppling mellan strafföreläggande och
domstolshandläggning innebär så påtagliga fördelar frän arbelsekonomisk
synpunkt att den föreslagna

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 177

försöksverksamheten
tillstyrks. Flera instanser ifrågasätter emellertid om sä mycket står att vinna
med det föreslagna systemet. Några är starkt kritiska mot förslaget såvitt
gäller det fallet alt bestridande sker vid delgivning av strafföreläggande.

För
egen del kan jag i princip ansluta mig till tanken att stämning inte skall
behöva utfärdas om strafföreläggande har lämnats utan godkännande. Däremot kan
jag i likhet med flera remissinstanser inte godta den föreslagna kopplingen
mellan slrafföreläggande och domstolshandläggning i de fall dä bestridande sker
vid särskild delgivningsförrättning. Visserligen kan den misstänkte redan med
nuvarande rutiner avfordras ett omedelbart ställningstagande i delgivningsfallen.
Lägel blir emellertid väsentligt annorlunda, om ett bestridande automatiskt
leder till kallelse till huvudförhandling. Den misstänkte ställs dä inför ett
omedelbart val, som ofta måste ställa sig ganska svårt för honom med tanke på dé
följder hans val får. Självfallet mäste också åklagaren beredas tillfälle att
ta ställning till ett bestridande före åtals väckande. Med utredningens förslag
riskerar man att åtal mäste läggas ned, sedan åklagaren har tagit del av den
misstänktes invändningar. En sädan ordning kan givetvis inte godtas.

1
likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge förordar jag i stället en
modifierad form av koppling mellan strafföreläggande och domstolshandläggning.
Har den misstänkte utan särskilt delgivningsförfarande förklarat att han inte
godkänner föreläggandel eller efter delgivning lämnat föreläggandel utan
godkännande, bör åklagaren kunna väcka talan utan stämningsansökan. Målet anhängiggörs
hos domstolen genom att åklagaren gör en särskild framställning härom. Det får
därefter ankomma pä domstolen att utfärda kallelse i vanlig ordning. Ett sådant
modifierat kopplingssystem kräver inte några större ingrepp i RB. Det bör också
kunna genomföras utan några större förberedelser men ändå medföra avsevärda
tidsvinster för åklagare och domstolar. Närmare föreskrifter om kopplingsförfarandel
kan utfärdas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (se 48 kap.
1 § andra styckei).

Vad
jag har anfört nu innebär inte nägon ändring av åklagarens möjligheter att
själv utfärda stämning och kallelse i de fall delta är möjligt enligt 45 kap. 1
§ RB. Jag förutsätter alt denna möjlighet liksom hittills utnyttjas när
domstolarna och åklagarna finner det vara förenat med praktiska fördelar.

Med
den av mig föreslagna kopplingen mellan strafföreläggande och
domstolshandläggning kommer frågan om när åtal skall anses väckt i ett nytt
läge. Jag förordar att tiden för åtals väckande bestäms till den tidpunkt då
åklagarens framställning kom in till rätten.

12 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 148

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 178

6.3.4
Förenklad domstolshandläggning

Som
jag har anfört i avsnitt 6.3.1 berör utredningens förslag om förenklad
domstolshandläggning i mindre brottmål vissa frågor av allmän natur som
lämpligen bör prövas vid en översyn av rättegångsförfarandet i aUmänhet. 1 det
följande inskränker jag mig till att behandla ett par spörsmål som lämpligen
bör lösas redan nu.

Kallelse
och bevisföreläggande

Enligt
45 kap. 15 § andra stycket RB skall den tilltalade kallas till
huvudförhandlingen antingen i stämningen eller genom särskild kallelse. Vidare
gäller enligt 10 § första stycket samma kapitel att stämningen skall innehålla
föreläggande för den tilltalade att uppge de bevis han vill åberopa vid
huvudförhandlingen och vad han vill styrka med varje särskild bevis
(bevisföreläggande). Bevisföreläggande behöver dock inte utfärdas, om det
framgår alt den tilltalade inte har någon bevisning alt åberopa, t.ex. därför
att gärningen är erkänd. Om bevisföreläggande anses nödvändigt, utfärdas enligt
utbredd praxis inte kallelse till huvudförhandling direkt i stämningen utan
genom särskild kallelse. Liknande beslämmelser gäller för det fallet alt
åklagaren själv äger utfärda stämning (45 kap. 16 §).

Utredningen
föreslär att domstolen (eller åklagaren) rutinmässigt i mäl om brott, för
vilket inte fö:reskrivs svårare påföljd än böter eller fängelse i högst sex
månader och som i det enskilda fallet förskyller böter, får ta upp
bevisföreläggande i stämning med omedelbar kallelse till huvudförhandling. Den
tilltalade skall i sådant fall avge bevisuppgift viss tid före den i
stämningen angivna huvudförhandlingsdagen. Förslaget har fått övervägande
positivt gensvar vid remissbehandlingen.

Även
jag anser att möjligheterna att redan i samband med stämningen kalla den
tilltalade till huvudförhandling bör vidgas. Som jag har framhållit tidigare är
jag däremot inte beredd att föreslå att särskilda handläggningsregler för
mindre brottmål förs in i RB. I den mån RB:s regler är i behov av komplettering
bör det om möjligt ske med generell räckvidd. Det har också vid
remissbehandlingen uttalats behov av att kunna i ett sammanhang stämma, bevisförelägga
och kalla den tilltalade i alla brottmål.,

För
att tillgodose kravet på att handläggningen sker i former som kan anpassas till
vad som krävs i varje särskilt mål, anser jag därför att domstolarna bör vara oförhind:rade
att utfärda stämning, bevisföreläggande och kallelse till huvudförhandling
samtidigt. En sådan ordning tar sikte främst på mål som bör handläggas
skyndsamt, t.ex. mäl mot den som inte har fyllt tjugoett år eller mot den som
är häktad. Givetvis bör bevisföreläggande och kallelse kunna utfärdas samtidigt
även i andra mål. Det är dock olämpligt att använda detta förfarande

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 179

rutinmässigt.
Med en alltför generös tillämpning riskerar man alt behöva ställa in
huvudförhandlingen, om t.ex. ett vittne inte hinner kallas i tid. Möjligheten
att kalla direkt i stämningen och samtidigt utfärda bevisföreläggande
förutsätter en noggrann prövning i varje Särskilt faU för att inte syftet med
ändringen skall motverkas.

Äv
nu anförda skäl förordar jag all bestämmelsema om bevisföreläggande ges en sädan
utformning all det klart framgår all del inte föreligger något hinder mot att
utfärda stämning med bevisföreläggande och kallelse samtidigt.

Personlig
inställelse

Den
tilltalades personliga närvaro vid huvudförhandling i underrätt i brottmål
utgör en grundläggande princip i RB. 1 mål där anledning saknas att döma till
annan påföljd än böter föreligger personlig inställelseskyldighet, om hans
närvaro inte kan antas sakna betydelse för utredningen (21 kap. 2 §). Är den
misstänkte skyldig att komma personligen, skall rätten meddela förordnande
därom. När den misstänkte inte är skyldig att komma personligen, fär hans
talan föras genom ombud. Kallelse till huvudförhandling skall alltid meddelas
den tilltalade vid vite. Det gäller således även om han inle är skyldig att
komma personligen (45 kap. 15 § andra stycket).

Enligt
utredningen bör tilltalad i ökad omfattning kunna kallas till huvudförhandling
i mindre brottmål utan krav på personlig inställelse. Vitesföreläggande bör
meddelas bara när personlig inställelse skall ske. Dessutom förordar
utredningen att i RB införs regler om all domstolen i mindre brottmål fär
bereda den tilltalade möjlighet att skriftligen erkänna brottet i stället för
att inställa sig vid huvudförhandlingen. Remissinstanserna har mottagit
förslagen positivt.

Ocksä
jag anser att den nuvarande ordningen i vissa hänseenden är
otillfredsställande. Liksom utredningen anser jag systemet med obligatoriskt
vitesföreläggande, även när den tilltalade inte behöver komma personligen till
huvudförhandlingen, vara behäftat med nackdelar. Nuvarande regel medför bl.a.
en olycklig kollision med möjligheten att enligt 46 kap. 15 § andra stycket
avgöra bötesmål i den tilltalades utevaro. Jag förordar därför att
vitesföreläggande skall meddelas bara när den tilltalade skall infinna sig
personligen. Genom denna inskränkning av vitesföreläggandets användning
undanröjs den motsättning som ligger i att å ena sidan kräva att den tilltalade
inställer sig vid vite och å andra sidan förklara för den tilltalade att han
inte behöver inställa sig om saken ändå kan nöjaktigt utredas.

Att
såsom utredningen har föreslagit nu kodifiera den hos somliga domstolar
tillämpade ordningen att domstolen tillställer en tilltalad erkännandeformulär
för att göra det möjligt för honom att utebli från huvudförhandUngen finner jag
däremot mindre lämpligt. Med den av

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 180

mig nyss förordade ändringen beträffande tillämpningen av
vitesföreläggande minskar ocksä behovet av ett system med erkännandeformulär.
Samma effekt inträder i än högre grad till följd av den fortgående minskningen
av erkända bötesmål hos domstolarna. Jag är därför inle beredd all tillstyrka
utredningens förslag om att införa ett system med erkännandeformulär.

6.4 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1977.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet

upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i lagen (1946: 864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till ändring i brottsbalken 8 kap.

8 a §. Paragrafen har i huvudsak sin motsvarighet i den av
utredningen föreslagna 8 a §. Med automatapparat förstås alla former av
automater, såväl sådana som förmedlar varor eller andra föremål som sådana som
förmedlar tjänster. Automaterna kan vara konstmerade för sedlar, mynt,
polletter o. d.

Med
begagnande förstås att apparatens mekanism sätts i funktion varigenom dess innehåll
eller tjänster tas i anspråk. Om apparatens innehåll tas i anspråk på annat
sätt, t.ex. genom att apparaten bryts eller dyrkas upp och plundras föreligger
inte automatmissbruk utan ett stöldbrott. Om otillåtna manipulationer med en
apparat i syfte att få den i funktion leder till att mekanismen skadas torde
gärningen i denna del kunna bedömas som skadegörelse eller åverkan. Påföljden
för automatmissbruk är böter eller fängelse i högst sex månader och om brottet
är grovt fängelse i högst två år. Försök eller förberedelse är endast
straffbart vid grovt automatmissbruk (12 §),

9 kap.

2 § andra stycket. Bestämmelsen överensstämmer till
viss del med

det av utredningen i andra hand framlagda förslaget lill ny straffbe

stämmelse i 9 kap. BrB. Ändringen innebär att den nu gällande snylt

ningsbestämmelsen begränsas i olika hänseenden. Den nya slraffbestäm-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 181

melsen omfattar sålunda endast dem som skaffar sig mm på
hotell eller på pensionat, förtäring på restaurang, kafé eller annat sådant
näringsställe, transport med taxi, jämväg, buss eller annat allmänt samfärdsmedd
eller tillträde till föreställning, som tillhandahålles under fömtsättning av
kontant betalning, och inte gör rätt för sig. Brottet betecknas som bedrägligt
beteende och påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader.

För straffbarhet saknar det betydelse om vilseledande
föreligger eller inte. Om ett vilseledande föreligger skall gärningen
emellertid betecknas som bedrägeri om det inte avser ringa värde. Enbart den
omständigheten att ett snyltningsfall avser mera betydande värde medför
således inte som fallet är enligt gällande rätt att gärningen utan vidare skall
bedömas som bedrägeri,

12 § andra stycket. Denna bestämmelse saknar motsvarighet
i utredningens förslag. Den nya regeln innebär att sådant bedrägligt beteende
som avses i 9 kap, 2 § andra stycket BrB dvs, s, k, snyltningsbrott inte få
åtalas av åklagare, om inte åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän
synpunkt. Avsikten med den nya bestämmelsen är att åtal för sådana brott som
det här är fråga om bör ske endast i undanlagsfall. Angående den praktiska
tillämpningen av denna åtalsregel vill jag hänvisa till vad jag har anfört
därom i den allmänna delen.

8.2 Förslaget till ändring i rättegångsbalken

45 kap.

10 och 16 §§. För att rätten skaU kunna kaUa den
tilltalade lill

huvudförhandling i stämningen förutsätts f.n, att det på
grund av hans erkännande eller annan omständighet kan antas att bevisuppgift
inte behövs. För att åklagaren skall kunna utfärda stämning med kallelse till
huvudförhandling måste del på motsvarande sätt vara uppenbart att bevis inte
kommer all uppges av den tilltalade och att inte heller annan förberedande
åtgärd krävs.

Som jag har anfört i avsnitt 6,3,4 bör möjlighet öppnas au
utfärda stämning, bevisföreläggande och kallelse samtidigt, I enlighet härmed
har 10 och 16 §§ ändrats så alt det tydligt framgår att den tilltalade får
kallas till huvudförhandlingen i stämningen, även om bevisföreläggande skall
utfärdas. Den tilltalade skall alltså i sådant fall föreläggas all inkomma med
bevisuppgift inom viss angiven tid och att inställa sig till huvudförhandling
vid en senare tidpunkt.

Möjligheten att samtidigt utfärda bevisföreläggande och
kallelse till huvudförhandling bör främst användas i mindre brottmål. Det bör
emellertid vara möjligt att tillämpa regeln också i andra mål. t.ex. sådana som
påkallar skyndsam handläggning och där bevislägel är

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 182

överblickbart.
Som jag har nämnt förut kan det vara fallet när den tilltalade är häktad eller
inte har fyllt tjugoett år.

Det
måste prövas i varje särskilt fall om bevisföreläggande och kallelse lämpligen
bör ske samtidigt. Eljest riskeras att huvudförhandlingen måste ställas in, t.ex.
därför att ett vittne inte har kunnat delges kallelsen.

15
§. 1 paragrafens andra stycke har gjorts den ändringen att vitesföreläggande
skall användas endast när den tilltalade skall inställa sig personligen till
huvudförhandlingen. Ändringen innebär att vite inte skall föreläggas, om
anledning saknas att döma till annan påföljd än böter och den tilltalades
personliga närvaro anses utan belydelse för utredningen (jfr 21 kap. 2 §). Den
tilltalade skall i stället erinras om alt målet kan komma att avgöras ulan
hinder av hans utevaro.

Som
har berörts tidigare (se avsnitt 6.3.4) har del vid somliga domstolar
praktiserade systemet med erkännandeformulär inte föranlett någon reglering i
detta sammanhang.

48
kap.

4
§. 1 denna paragraf regleras tillämpningsområdet för strafföreläggande.
Strafföreläggande får enligt paragrafens nya lydelse användas dels vid rena bötesbrott,
dock med undantag för normerade böter, dels i princip vid varje brott med böter
eller fängelse i högst sex månader i straffskalan som ensamt eller tillsammans
med annat sådani brott i det konkreta fallet förskyller högst sextio dagsböter.

Som
framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.3.2) finns det åtskilliga brolt
som formellt går in under det utvidgade tillämpningsområdet för
strafföreläggande men som likväl inte bör beivras i sådan ordning. Åklagaren
måste därför noga överväga om brottet bör handläggas genom strafföreläggande
eller av domstol. Det får i första hand ankomma på RÅ att lämna de anvisningar
som kan bli nödvändiga för att uppnå en enhetlig praxis härvidlag.

1
paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse om att regeringen kan
förordna att strafföreläggande fär användas även för brott för vilket
föreskrivs böter eller fängelse i högsl Ivå är men vilkel i övrigt är sådant
som anges i första stycket (se vidare avsnitt 6.3.2).

9
och 10 §§. Ändringama i dessa paragrafer är av redaktionell art. Ordet
"underkasta" har bytts ut mot "godtaga".

12
§. Till denna paragraf har fogats ett nytt första stycke om koppling mellan
strafföreläggande och domslolshandläggning.

När
ett strafföreläggande inte godkänns av den misstänkte leder del i regel till
att åklagaren ansöker om stämning. Gärningsbeskrivningen i stämningsansökan är
vanligen identisk med den som har angetts i slrafföreläggandet och som den
misstänkte redan har tagit del av. Den

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 183

nya
regleringen i första stycket innebär att den misstänkte inte behöver delges
stämning beträffande den gärning som omfattas av tidigare utfärdat
strafföreläggande. Åklagaren kan i stället väcka talan genom att tUl domstolen
komma in med framställning om att lalan skall väckas mot den misstänkte i
enlighet med det icke godkända slrafföreläggandet. Vid framställningen skall
fogas del exemplar av strafföreläggandel som den misstänkte har undertecknat,
alternativt en kopia av det utfärdade strafföreläggandel jämte bevis om att
delgivning har ägt rum. Det ankommer pä domstolen att utfärda kallelse och
eventuellt bevisföreläggande. Domstolen skall också se lill att den tilltalade
på lämpligt sätt fär del av åklagarens framställning. Är det t.ex. av betydelse
från preskriptionssynpunkl, bör framställningen formligen delges den
tilltalade.

Åtal
skall enligt sista meningen i första stycket anses väckt när åklagarens
framställning härom inkom lill rätten. Från preskriptionssynpunkt fär detta
den följden att preskriptionsavbrotl sker när den tilltalade fär del av
framställningen (jfr 35 kap. 1 § BrB).

I
de fall åklagaren enligt 45 kap. 1 § första stycket har fält rättens uppdrag
att själv ulfärda stämning medför kopplingen inte att åklagaren direkl kan
utfärda kallelse. 1 denna situation mäste åklagaren antingen göra framställning
hos rätten eller själv utfärda stämning. Åklagaren är naturligtvis alllid
oförhindrad att i vanlig ordning ansöka om stämning.

1
andra stycket regleras frågan om verkan av sådant godkännande av
strafföreläggande som har kommit in för sent. I denna bestämmelse har gjorts en
ändring som föranleds av att åtal i fall som avses i första stycket skall anses
väckt utan stämning. Ändringen innebär alt godkännande är ulan verkan om det
sker sedan åklagaren har utfärdat stämning, stämningsansökan eller
framställning enligt första stycket (jfr prop. 1968:82 .s. 124).

8.3
Förslaget till ändring i lagen (1946:864) om återgäldande av kostnad för
blodundersökning i brottmål

Av
lagen (1946:864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål
framgår att vad som föreskrivs i 31 kap. RB om kostnad, som enligt rättens
beslut har utgått av allmänna medel, skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om skyldighet att till statsverket återgälda kostnad för tagande av blodprov på
den som misstänks för brott samt undersökning av sådani blodprov. 1 1946 års
lag har i tydlighetssyfle införts en regel om att lagen är tillämplig även när
fråga om ansvar för brott tas upp av åklagare genom strafföreläggande. Detta
får praktisk belydelse endast beträffande föreläggande som avser
rattonykterhet. Blodprovs- och analyskostnaderna måste således beaktas vid
utfärdande av strafföreläggande i sådant fall.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 184

Enligl
31 kap. 1 § RB är den tilltalade i regel inte skyldig att betala tillbaka till
statsverket mer än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för
kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp enligt rätlshjälpslagen (1972:429). Det
ankommer alltså på åklagaren all beräkna storleken av det återbeialningspliktiga
beloppet med hjälp av härför fastställda tabeller. Vad den tilltalade sålunda
skall betala tillbaka får dessutom jämkas eller efterges om det med hänsyn till
hans brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden föreligger skäl
härtill. Minsta äterbetalningsplikliga belopp uppgår fn. lill sjuttiofem
kronor.

9 Hemställan

Jag
hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag
om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

3.
lag om ändring i lagen (1946:
864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål,

10 Beslut

Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1 Utredningens förslag såvitt avser snyltningsbrotten

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken dels att i 8 kap. införs en ny paragraf, 8 a §,
och att 12 § skall erhålla nedan angivna lyddse, dels att 9 kap. 2 § andra
stycket skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kap. 8a§

Begagnar någon olovligen automatapparat genom att använda
falska eller främmande sedlar eller mynt, brickor eller polletter eller andra för
apparaten icke avsedda föremål, dömes för automatmissbruk till böter.

Har brottet medfört skada av betydande värde eller är
brottet eljest att anse som grovt, dömes för grovt automatmissbruk till
fängelse i högst två år.

12 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

För försök
eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedd
eller olovlig kraftavledning, så ock för stämpling till eller underlåtenhet
att avslöja rån eUer grovt rån dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.
Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedd, om brottet fullbordats, hava varit att
anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.

För försök
eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedd,
grovt automatmissbruk eller olovlig kraftavledning, så ock för stämpling till
eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes till ansvar enligt
vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedd, om brottet fullbordats,
hava varit att anse som ringa, mä dock ej dömas till ansvar som nu sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 kap.

2 §

Är brott ............................................................ sex
månader.

Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport,
tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under
förutsättning av kontant betalning, och gör hem ej rätt för sig, dömes, vare

13 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 148

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 186

Föreslagen
lydelse (forts) Föreslagen lydelse

sig
han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende eller, om brottet ej är
att anse som ringa, för bedrägeri. Detsamma skall gälla, om någon som har ätt
betjäna allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att
påvisa avvikelsen.

Denna
lag träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2 Utredningens förslag såvitt avser
strafföreläggande m. m.

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
förordnas att 21 kap. 2 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 9 §, 45 kap. 10, 15 samt 16 §§,
48 kap. 2, 4, 5, 6, 9, 10, 12 samt 17 §§ rättegångsbalken erhåller ändrad
lydelse på sätt nedan angives och att i rättegångsbalken införes tre nya
paragrafer, 22 kap. 9 §, 46 kap. 17 § och 48 kap. 5 a § av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 kap 2 §

Nuvarande
lydelse

Den
misstänkte vare i mäl om allmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid
huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan
brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse
för utredningen. 1 mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig
personligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i hovrätt skall den misstänkte
infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex
månader eller internering för brottet eller anledning förekommer till ådömande
av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse
för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte
skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen.
1 underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig
förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid
annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen,
om hans närvaro finnes erforderlig.

Föreslagen
lydelse

Den
misstänkte vare i mål om allmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid
huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan
brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse
för utredningen. / mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, vare den misstänkte skyldig
att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för
utredningen. 1 mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig personligen
vid huvudförhandling i underrätt, om hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i hovrätt skall den misstänkte
infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex
månader eller internering för brottet eller anledning förekommer till ådömande
av sädan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den
misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes
erforderlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen
vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas.
Vid annan förhandling än nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148

Nuvarande
lydelse

Lider
den

188

Föreslagen
lydelse

nämnts
vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes
erforderlig.

------------------ är
stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
kap. 9 §

Vad
i 1 och 2 §§ stadgas om åtal för brott skall i tillämpliga delar även gälla
utfärdande av strafföreläggande. Om upptagande av enskilt anspråk i sådant
föreläggande stadgas i 48 kap. 5 a §.

35 kap. 14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må berättelse, som
någon skriftligen avgivit i anledning av redan inledd eUer förestående rättegång,
eller uppteckning av utsaga, som i anledning av sådan rättegång avgivits inför
åklagare eller polismyndighet eller eljest utom rätta, åberopas som bevis, med
mindre det är särskUt medgivet eller rätten på gmnd av särskilda
omständigheter finner, att det må tillåtas.

Berättelse, som någon
skriftligen avgivit i anledning av redan inledd eller förestående rättegång,
eller uppteckning av utsaga, som i anledning av sådan rättegång avgivits
inför åklagare eller polismyndighet eller eljest utom rätta, får ej åberopas
som bevis. Sådant åberopande får dock ske, om det är särskUt medgivet eller
rätten i mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, med hänsyn till handlingens art och
målets beskaffenhet medgiver detta eller rätten eljest på grund av särskilda
omständigheter finner, att det må tillåtas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vittne
må Äro i

36
kap. 9§

äger
mm. - det ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/
mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, äger rätten, om part ej motsätter sig
detta, förordna om sådana avsteg från vad i första eller andra stycket sägs,
som rätten finner lämpliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 45 kap. 10 §

189

opaginerad Kontrollera mot PDF

I stämningen---------------------- --------- tUl huvudförhandling.

/ mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, får rätten, även om
förutsättningar enligt andra stycket ej föreligga, omedelbart i stämningen
kalla den tilltalade till huvudförhandling, varvid rätten äger förelägga den
tilltalade att inom viss av rätten bestämd tid muntligen eller skriftligen
uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt
bevis. Om inkommen uppgift skall åklagaren erhålla kännedom genom rättens
försorg.

15 §

TiU huvudförhandlingen------------------------------- honom vite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den tiUtalade
skaU kallas till huvudförhandlingen i stämningen eller genom särskild
kallelse. Föreläggande skall meddelas honom vid vite. Förekommer anledning,
att den tilltalade ej skulle iakttaga sådant föreläggande, må förordnas, all
han skall hämtas till rätten. Om inställande av tUltalad, som är anhållen
eller häktad, förordne rätten.

Den tilltalade skall kallas tUl huvudförhandlingen i
stämningen eller genom särskild kallelse. Skall den tilltalade infinna sig
personligen, förelägge rätten honom vite. Förekommer anledning att den
tilltalade ej skulle iakttaga sådant föreläggande, må förordnas, att han skall
hämtas tiU rätten. Om inställande av tilltalad, som är anhållen eller häktad, förordne
rätten.

7 mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, får rätten i samband
med stämning och kallelse bereda den tilltalade möjlighet att i stället för att
inställa sig vid huvudförhandlingen inkomma med skriftligt erkännande av
brottet och medgivande av i stämningen upptaget enskilt anspråk. Sådan åtgärd
får dock ej vidtagas om den tilltalade är skyldig att infinna sig personligen
vid huvudförhandlingen.

Om kallande----------------------------------------------- är
stadgat.

14 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 148

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stämning, som----------------------------------------- av
åklagaren.

I stämningen--------------- '----------

------------- till huvudförhandling.

I mål, varom stadgas i 46 kap. 17 §, får åklagaren, även
om förutsättningar enligt föregående stycke ej föreligga, omedelbart i stämningen
kalla den tilltalade till huvudförhandling, varvid han äger förelägga den
tilltalade att inom viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen
hos rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad
han vill styrka med varje särskilt bevis. Om inkommen uppgift skall åklagaren
erhålla kännedom genom rättens försorg.

Då mål
av åklagare utsattes tiU huvudförhandling, åligge honom att iakttaga de
föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som meddelats av rätten;
åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden, som avses i 15 §.

Då mäl av åklagare utsattes till huvudförhandling, åligge
honom att iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som
meddelats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser, förelägganden och sådan
anvisning om skriftligt erkännande, som avses i 15 §.

Stämningen
skall

-------------------- tillställas rätten.

46 kap. 17 §

Då huvudförhandling avser mål om brott, som hör under
allmänt åtal, och för vilket ej stadgas svårare straff än böter eller fängelse
i högst sex månader, och som ej heller förskyller annan påföljd än böter, får
rätten, om part ej motsätter sig detta, göra sådana avsteg från bestämmelserna
i 6, 8 och 10 §§ som rätten med hänsyn till målets beskaffenhet finner lämpliga.
Om i m.ålét därjämte föres talan om enskilt anspråk i anledning av brott får
avsteg, varom nu sagts, ske endast under förutsättning att värdet av anspråket
ej överstiger hälften av det enligt lagen (1962:531) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för oktober näst föregående år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreläggande enligt

Är brott ---------

Föreslagen lydelse

48 kap.

2 §

---------------- .__ enligt 14 §.

------- -------------- tUl godkännande.

Enskilt anspråk, som grundas å brott, får upptagas i
strafföreläggande efter vad som be stämts enligt 5.a§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Strafföreläggande
får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stadgas svårare straff än böter
och ej heller normerade böter och vilket, om dagsböter stadgas, finnes
förskylla högst femtio dagsböter eller, jämte annat brott, högst sextio
dagsböter som gemensamt straff.

Konungen äger förordna, att strafföreläggande får utfärdas
även beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst
sex månader men vilket i övrigt är sådant som anges i första stycket.

Strafföreläggande
får utfärdas då för brottet Stadgas

a)
böter, dock ej
normerade böter,

b)
böter
eller fängelse i högst sex månader

samt
brottet ensamt eller jämte annat sådant brott som gemensamt straff finnes
förskylla högst sextio dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Strafföreläggande
får icke utfärdas,

om fömtsättningar
för aUmänt åtal ej föreligga,

om i
föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt
åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om
målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning
av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas, eller

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

öm i föreläggandet ej upptagas alla brott av den
misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande begärt, att åtal skall väckas,

om målsägande förklarat,, att han själv ämnar föra talan
om enskUt anspråk i anledning av brottet,

om förutsättningar för föreläggande enligt 5 a § ej
föreligga eller

om
brottet bör föranleda äm-betsstraff.

om brottet bör föranleda äm-betsstraff.

I fråga------------------------------ --- - särskilda
bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5a §

Har målsägande till undersökningsledaren eller åklagaren
anmält enskilt anspråk, som grundas å brott, och begärt att åklagaren skall
utföra hans talan, prövar åklagaren om anspråket kan upptagas i föreläggandet.

Hinder däremot föreligga

om anspråket finnes vara otillräckligt grundat eller
obefogat,

om värdet av anspråket överstiger hälften av det enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för oktober
nästföregående år,

om anspråket innefattar yrkande om ränta eller

om
den misstänkte, mot vilken anspråket riktas, är omyndig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Strafföreläggande avfattas Föreläggandet skall

6 §

av åklagaren, den misstänkte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upptages enskilt anspråk i föreläggandet skall däri
lämnas uppgift om målsäganden och anspråket samt de omständigheter, vara
detta grundas.

9 §

Strafföreläggande godkännes

--------------------- av Konungen.

Upptages enskilt anspråk i strafföreläggande skall
förklaring enligt första stycket även gälla godkännande av sådant anspråk.

Godkännande, som---------- ------------------------- som
avses.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skriftligt
godkännande av straff-föreläggande fär i den misstänktes ställe lämnas av ombud
för honom, om till åklagaren inges fullmakt i huvudskrift vilken, utöver vad
som följer av 12 kap., innehåller

förklaring att ombudet äger godkänna strafföreläggande på
den misstänktes vägnar.

Skriftligt
godkännande av straffföreläggande får i den misstänktes ställe lämnas av ombud
för honom, om till åklagaren inges fullmakt i huvudskrift vilken, utöver vad
som följer av 12 kap., innehäller

förklaring
att ombudet äger godkänna strafföreläggande på den misstänktes vägnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

uppgift om det brott som godkännandet får avse, varvid
skall anges brottets art samt tid och plats för dess begående,

uppgift om
den högsta bötespåföljd som den misstänkte är villig att underkasta sig,

uppgift om
särskild rättsverkan som är i fråga och som den misstänkte är villig att
underkasta sig.

Har sådan

Föreslagen lydelse

uppgift om det brott som godkännandet får avse, varvid
skall anges brottets art samt tid och plats för dess begående,

uppgift om den högsta bötespå-föjd som den misstänkte är
villig att underkasta sig,

uppgift om särskUd rättsverkan som är i fråga och som den
misstänkte är villig att underkasta sig.

uppgift om det enskilda anspråk som den misstänkte är
villig att godkänna.

--------------- misstänktes vägnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Godkännande,
som sker sedan åklagaren utfärdat stämning eller stämningsansökan, är utan
verkan.

Godkännande,
som sker sedan åklagaren utfärdat stämning eller stämningsansökan eller väckt
åtal enligt lagen den ... om handläggning av vissa brottmål efter straffföreläggande,
är utan verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna
i 6 § andra stycket 1, 2 och 4 samt i 7, 9 och 11 §§ äger motsvarande tillämpning
i fråga om föreläggande av ordningsbot.

Bestämmelsema
i 6 § andra stycket 1, 2 och 4 samt i 7 §, 9 § första och tredje stycket och 11
§ äger motsvarande tillämpning i fråga om föreläggande av ordningsbot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till

Lag om handläggning av vissa brottmål efter
strafföreläggande

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Denna lag äger tillämpning på strafföreläggande, som
utfärdats enligt 48 kap. rättegångsbalken och lämnats utan godkännande av den
misstänkte.

2 §

Har den misstänkte icke godkänt mottaget
strafföreläggande, äger åklagaren utan stämning väcka åtal mot honom med
yrkande om ansvar för den gärning, som upptagits i föreläggandet. Åklagarens
talan

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 194

får
även avse enskUt anspråk på grund av brott och särskild rättsverkan, som
förelagts den misstänkte till godkännande.

3 §

Åtal
väckes genom att den misstänkte ddgives kaUelse att svara på åklagarens yrkande
vid huvudförhandling inför den underrätt, som är behörig att upptaga åtal för
brottet.

4 §

Vid
bestämmande av tid för huvudförhandlingen skall åklagaren iakttaga de
föreskrifter härom, som meddelas av rätten. Förhandlingen skall, om särskilda
hinder icke föreligga, äga rum inom en månad från åtals väckande.

5 §

Den
misstänkte skall kallas att inställa sig personligen vid huvudförhandlingen.
Föreläggande skall mieddelas vid vite.

I
kallelsen skall den misstänkte föreläggas att inom viss tid muntligen eller
skriftligen hos rätten uppgiva de bevis, han vill åberopa vid huvudförhandlingen
och vad han vill styrka med varje bevis. Om inkommen uppgift skall åklagaren
erhålla kännedom genom rättens försorg.

6 §

Vill
åklagaren åberopa bevis, skall han underrätta den misstänkte om beviset och vad
han vill styrka därmed. Åklagaren äger själv ombesörja kallelse av målsägande
och vittnen.

7 §

Åklagaren
skall utan dröjsmål före huvudförhandlingen tillställa rätten ett exemplar av slrafföreläggandet,
kallelse å den tilltalade jämte bevis om delgivning, uppgift om målsägande och
vittnen som kallats ävensom annan bevisning, som åklagaren åberopar i målet.

Utskrift
av protokoll eller anteckningar från fömndersökningen, om sådan ägt rum, och i
annat fall polisrapport eller annan dylik handUng skall samtidigt överlämnas tiU
rätten.

För
handläggningen i övrigt gäller i tUlämpliga delar vad om rättegäng i brottmål
är föreskrivet.

9 § ;;,.

Konungen
äger förordna i vilka delar av landet denna lag skall tUlämpas.

Närmare
föreskrifter om vad som krävs för lagens tillämplighet meddelas av Konungen
eller den myndighet som Konungen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den ,

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga 3 Vissa statistiska uppgifter rörande strafföreläggandeinstitulet
m. m.

Tabell 1. Strafföreläggandcinstitutcts utveckling under år
1960 1974 1 jämförelse med övriga former för ådömande av bötesstraff (siffrorna
avser antalet böt- fällda personer)

Är

Böter gm

Böter av

Böter gm

Böter gm

strafföre-

domstol

ordningsbot

parkeringsbot

läggande

(godkända)'

(inbetalade)"

(godkända)

1960

314 097

99 705

1961

286 850

106 914

52 758

1962

246 530

99 984

145 762

1963

240 091

98 339

200 597

1964

254 907

96 944

252 189

1965

226 147

89 167

285 624

1966

279 595

94 128

319 234

1967

292 904

102 412

36 974

374 487

1968

227 876

94 660

87 288

461 642

1969

127 690

67 825

178 686

421 803

1970

150 987

61 721

-150 434

464 902

1971

165 156

51 418

151 747

430 083

1972

166 942

58 840

166 052

465 872

1973

189 442

61 190

192 121

528 625

1974

200 293

58 901

200 844

607 226

' Lagen om föreläggande av ordningsbot trädde i kraft den
1 januari 1967 och tillämpades på försök i vissa polisdistrikt t.o.m. juni
1968. Lagen om parkeringsbot trädde i kraft den 1 januari 1961 och tillämpades
på försök i vissa polisdistrikt t.o.m. juni 1968.

Tabell 2. Personer dömda år 1971 för vissa brott mot
brottsbalken, för vilka stadgas böter eller fängelse

Brott

Till
påföljd

Därav

Godkända

dömda

dömda till

strafföre-

böter

lägganden (utfärdade och ej återremitterade)

A.
Brott som faller under strafföre-

läggandets
tillämpningsområde

Vållande
av kroppsskada eller

sjukdom
(3: 8)

145

133

1

Ofredande
(4: 7)

736

699

122

Snatteri
(8: 2)

5 942

5 790

4 212

Egenmäktigt
förfarande (8: 8)

1997

1908

1 134

Självtäkt
(8: 9)

25

25

1

Bedrägligt
beteende (9: 2)

1 222

1 163

468

Undandräkt
(10: 2)

44

37

5

Olovligt
brukande (10: 7)

199 '

175

49

Skadegördse
(12: 1)

1 343

1 249

196

Våldsamt
motstånd (17: 4)

867

834

295

Missfirmelse
mot tjänsteman (17: 5)

273

269

123

s. 2 Kontrollera mot PDF

B.
Övriga brott

1. Straffsatsen böter eller fängelse i

högst 2
är

Vållande till annans död (3: 7)

Framkallande
av fara för

annan (3:
9)

339 28

167

24

opaginerad Kontrollera mot PDF

Brott

Till påföljd

Därav

Godkända

dömda

dömda
till

strafföre-

böter

lägganden (utfärdade och ej återremitterade)

s. 1 Kontrollera mot PDF

Olaga frihetsberövande
(4: 2)

Olaga
tvång (4: 4)

Olaga hot (4: 5)

Brytande
av post- eller telehemlig-

het (4: 8)

Intrång i
förvar (4: 9)

Grovt
förtal (5: 2)

Olovlig kraftavledning
(8: 10)

Ocker (9;
5)

Häleri (9:
6)

Oredligt
förfarande (9: 8)

Svindleri
(9: 9)

Olovligt
förfogande (10: 4)

Trolöshet
mot huvudman (10: 5)

Behörighetsmissbruk
(10: 6)

Bokföringsbrott
(11:5)

Undertryckande av urkund (14: 4)

Märkesförfalskning (14: 7)

Osann partsutsaga (15: 2)

Falsk
angivelse (15: 6)

Falsk (vårdslös) tillvitelse (15: 7)

Djurplågeri
(16: 13)

Övergrepp i rättssak (17: 10)

Skyddande av brottsling (17: 11)

Främjande av flykt (17: 12)

Svikande
av försvarsplikt (18: 6)

Olovlig underrättelseverksamhet

(19:9)

23

64

339

1

3

1

32

4

1 379

6

I

195

11

8

145

7

5

4

3

66

17

14

6

91

15

1

5

47

181

1

3

28

305 6

139

4 7 27 2 1 I

32 15 7 5 83 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2. Straffsatsen böter eller fängelse i högst ett år

Otuktigt beteende (6: 6) 193 145

Bodräkt (8: 3) 13 4

överträdelse av myndighets bud

(17: 13) 85 75

s. 3 Kontrollera mot PDF

3. Straffsatsen böter eller fängelse i högst sex månader

Egenmäktighet med barn (7: 4) 3

Häleriförseelse (9: 7) 218

Allmänfarlig vårdslöshet (13: 6) 148

Förvanskning av urkund (14: 2) 42

Osann/vårdslös försäkran (15: 10) 284

Osant intygande och brukande av

osann urkund (15: 11) 81

Missbruk av urkund (15: 12) 21

Förnekandeavunderskrift (15: 13) 3

Ohörsamhet mot ordningsmakten

(16:3) 9

Störande av förrättning (16: 4) 15

Uppvigling (16: 5) 2

Brott mot griftefrid (16: 10) 2

Otillåtet förfarande med porno

grafisk bild (16: 11) 5

Förledande av ungdom (16: 12) 1

Dobbleri (16: 14) 34

3

189

141

39

278

66 20

3

9 14

2 2

33

s. 3 Kontrollera mot PDF

Brott

Till påföljd

Därav

Godkända

dömda

dömda

strafföre-

till
böter

lägganden (utfärdade och ej återremitterade)

Förgripelse
mot tjänsteman (17: 2)

14

14

Obehörig tjänsteutövning (17:14)

4

4

Föregivande av allmän ställning

(17:15)

5

5

Tabell 3. Personer dömda år 1971 för brott mot andra lagar
och författningar än brottsbalken

Brottskategori

Antal

Därav
till

dömda
till

annan
påföljd

påföljd

än böter

Rattfylleri/rattonykterhet

9 714

4 142

Övriga
brott mot trafikbrottslagen

26 041

430

Narkotikastrafflagen

1 370

929

Lagen om
varusmuggling.

tullstadgan
o.

dyl.

13 819

188

Författningar
ang. utlänningar

582

283

Andra
lagar och författningar

127 522

196

S:a

179 048

6 168

Tabell
4. Straffmätningspra

xis
vid rattonykterhet, samtliga domstolar 19681970

Påföljd

Antal personer

Summa

personer

1968

1969

1970

Dagsböter

10

2

5

12

19

15

16

16

14

46

20

61

60

51

172

25

85

117

91

293

30

261

325

265

851

35

112

107

81

300

40

527

579

430

1 536

45

11

18

15

44

50

563

550

492

1 605

55

4

2

1

7

60

469

488

417

1374

65

10

10

5

25

70

169

181

164

514

75

154

169

128

451

80

182

204

148

534

85

1

3

4

90

27

36

28

91

95

1

1

100

116

103

103

322

110

2

2

2

6

120

15

8

5

28

125

1

1

150

1

1

Fängelse

1
mån.

100

108

101

309

1 V«"

9

11

II

31

2 "

11

7

9

27

2 'U "

1

1

Summa

2 906

3 110

2 577

8 593

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tabell 5. Antalet domar år 1974 med påföljden dagsböter
fördelade efter antalet dagsböter och rena fall (A) resp. i kombination med
andra lågrum (B) för vissa andra brott än som omfattas av 1 § strafföreläggandekungörelsen.

Lagrum

Antal
dagsböter

Totalt

-20

25-30

35-40

45-50

55-60

65-80

85-

Brott
mot brottsbalken Vällande till annans död (BrB 3: 7)

I

A B

Tot

61

59

120

2

1 3

12

9

21

10 10 20

19 19

38

14 10

24

4

7

11

3 3

Olaga hot (BrB 4: 5)

A B

Tot

138

78

216

18 18

25

7

32

27 10 37

29

8

37

17 15 32

19

22 41

3 16 19

Otuktigt beteende (BrB 6: 6)

A

B

Tot

146 11

157

49 49

46

3

49

26 26

17

2

19

4 3

7

4 2 6

1 1

Häleri (BrB
9: 6)

A B

Tot

302

83

385

100

8

108

89

12

101

56

23 79

28 17 45

17 11

. 28

9

7

16

4 5 9

Häleriförseelse (BrB 9: 7)

A B

Tot

230

26

256

63

2

65

88

4

92

30

4

34

26

5

31

12

3

15

10

6

16

1

2 3

Olovligt förfogande (BrB 10: 4)

A B

Tot

163

58

221

66 18 84

44

9

53

28 11 39

11 6

17

4 3 7

10

9

19

2 2

Allmänfarlig vårdslöshet (BrB 13: 6)

A B

Tot

165

26

191

39

3

. 42

76

5

81

34

4

38

7

4

.11

5 4 9

4

2

.6

4 4

Osann/vårdslös försäkran (BrB 15: 10)

A

B

Tot

106

34

140

53

9

62

28 9

37

15 10

25

7

5

12

3

1 4

-

----

Osant intyg./bruk. av osann urkund (BrB 15: 11)

A B

Tot

29

25 54

15

5

20

6 10 16

3 1 4

2" 4 6

2 2

1

5 6

-

Missbruk
av urkund (BrB 15: 12)

A B

Tot

10

2

12

4 1

5

3 3

1 1

2

1

1

1

1

----

Dobbleri (BrB 16: 14)

A

B

Tot

30 13

43

23

2

25

1

2 3

1 1

2 6 8

1 1

2 1

3

1 1

2

Förgripelse mot tiänsteman (BrB 17: 2)

A B

Tot

9 11 20

:5

5-

1 2 3

2 1

. 3

1

2 3

3 3

3

3

-

Brott mot vissa andra lagar och författningar än
brottsbalken Olovlig körning A 2 486 (1950: 649 3 § 1 st)' B
2 845 Tot 5 331

218 108 326

526 333 859

. 617

449

I 066

381 438 819

258 373 631

337

666

1 003

149

478 627

Rattonykterhet
(1951:6494§2mom

A

.) B

Tot

3 593 2 565 6 158

66

17 83

359 142 501

618

273 891

661 331 992

743

380

1 123

813

826

1639

333 596 929

Smitning (1951: 649 5 §)

A B

Tot

604

701

1 305

236

19

255

225 119 344

76 181

257

16 133 149

18

91

109

20

87

107

13

71 84

Uppgifterna om olovlig körning avser även sådant brott som
är att anse som grovt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagrum

Antal
dagsböter

Totalt

-20

25-30

35-40

45-50

55-60

65-80

85-

Varusmuggling

A

292

32

72

68

40

18

23

39

(1960:418
1 §)

B

675

24

162

154

100

56

104

75

Tot

967

56

234

222

140

74

127

114

Skattebrottslagen

A

22

4

1

4

3

3

4

(1971:
69 5 §)

B

3

1

1

]

Tot

25

4

2

4

3

4

5

Skattebrottslagen

A

16

2

7

1

2

1

3

{1971:69
10 §)

B

3

2

Tot

19

2

7

1

2

1

5

Summa

A

8 402

995

1 609

1 616

1 253

1 121

1263

546

B

7 218

217

829

1 133

1 080

954

1 750

1 255

Tot

15 620

1212

2 438

2 749

2 333

2 075

3 013

1 801

Tabell 6. Antalet domar år 1974 med påföljden dagsböter
fördelade efter antalet dagsböter och rena fall

Lagrum

Antal
dagsböter

Totalt

-20

25-30

35-40

45-50

55-60

65-80

85-

Vällande
till kropps-

A

14

6

3

_

2

2

_

1

skada
eller sjukdom.

B

72

11

18

25

1

8

4

5

(BrB 3:
8 1 st)

Tot

86

17

21

25

3

10

4

6

Ofredande

A

378

204

88

38

26 .

7

10

5

(BrB 4:
7)

B

224 .

31

39

50

19

25

38

22

Tot

602

235

127

88

45

32

48

27

Snatteri

A

1 123

335

344

192

129

73

45

5

(BrB 8:
2)

B

262

21

38

56

53

27

45

22

Tot

I 385

356

382

248

182

100

90

27

Egenmäktigt
för-

A

345

222 -

61

23

16

11

8

4

farande

B

147

37

28

20

27

13

13

9

(BrB 8:
8 1 st)

Tot

492

259

89

43

43

24

21

13

Självtäkt

A

21

14

2

1

3

1

(BrB 8:
9)

B

7

2 .

2

1

2

Tot

28

16

2

1

5

2

2

-

Bedrägligt
beteende

A

44

9

IS

14

3

(BrB 9:
2 1 st)

B

32 .

5

12

6

7

1

1

Tot

76

14

30

20

7

4

1

Bedrägligt
beteende

A

304

159

9!

34

13

4

1

2

(BrB 9:
2 2 st)

B

103

22

32

22

7

6

12

2

Tot

407

181

123

56

20

10

13

. 4

Undandräkt

A

22

5

7

6

3

1

_

(BrB 10:
2)

B

9

2

1

1

5

Tot

' 31
-

5

9

- 7

4

1

5

.

Olovligt
brukande

A

58

20

19

8

5

2

4

(BrB 10:
7)

B

57

' 4

7

7

12

8

10

9

Tot

115

-24

26

15

17

10

14

9

Skadegörelse

A

949

295

408

132

61

24

21

8

(BrB 12:
1)

B

608

67

166

139

78

49

76

33

Tot

1557

362

574

271

139

73

97

41

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagrum

Antal
dagsböter

Totalt

-20

25-30

35-40

45-50

55-60

65-80

85-

Våldsamt motstånd (BrB 17: 4)

A

B

Tot

249 649 898

91

57 148

86 130 216

29 127 156

16 110 126

9 60 69

12 105 117

6 60 66

Missfirmelse mot tiänsteman (BrB 17: 5)

A B

Tot

161 251 412

88

38

126

35 47 82

20

55 75

6 36

42

4

24 28

5 34 39

3 17 20

Olovlig jakt (1938: 274 28 §)

A B

Tot

27

4

31

10

1

11

4

4

1 1

5 1 6

3 3

4 1

5

1 1

Olovlig
jakt

(1938:
274 29 § 1 mom.)

A B

Tot

4

4

2 2

1 1

1 1

--

-

---

Olaga
jakt

(1938:
279 28 § 1 mom.)

A B

Tot

18 12 30

6

1 7

4

1 5

2 2

2 4 6

2 2

4 2 6

2 2

Olaga
jakt

(1938:279
28§3 mom. 1-

A

-3 st.)
B

Tot

1 7 8

-

-

1

1 2

4 4

-

2 2

E

Olaga
jakt

(1938:
279 29 § 3 mom.)

A B

Tot

11 11

2 2

-

2 2

2 2

3 3

'~~

2 2

Olaga
jakt A

(1938:
279 29 § 5 mom. 1 st.) B

Tot

4 3 7

4 1

5

-

2 2

--

-

Olovlig försäljning av rusdrycker (1954: 521 80 §)

A

B

Tot

180

89

269

32 16 48

61 16

77

31 18 49

19

7 26

7 2 9

18 18 36

12 12

24

Olovlig försäljning av rusdrycker (1954: 521 81 §)

A

B

Tot

24 34 58

10

12 22

8

5

13

2

9

11

3 4

7

1

1 2

3 3

E

Olovligt fiske (1950: 596 34 §)

A

B

Tot

143

35

178

95

14

109

22

6

28

19 6

25

1

2 3

5

5

10

1 1

2

1 1

Olovligt fiske (1950: 596 35 §)

A

B

Tot

6 6

6 6

-

-

-

Olaga fiske (1954: 607 30 §)

A B

Tot

112 29

141

65 8

73

23

7

30

18 6

24

3

2 5

3 2 5

2 2

2 2

Naturvårdslagen (1964: 822 37 §)

A B

Tot

75

34

109

54 13 67

11

8

19

7

4

11

2 2 4

2 2

1

2 3

3

3

Sjömanslagen (1973:282)

A B

Tot

E

Summa

A B

Tot

4 256 2 685 6 941

1 726

369

2 095

1296

562

1 858

575

559

1 134

316 381 697

160 239 399

134 376 510

49 199

248

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tabell
7. Antalet utfärdade och återremitterade strafförelägganden samt antal bötesdomar
år 1974 för lagrum enligt 1 § strafTöreiäggandekungörelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Lagrum

Väll. till kroppsskada BrB 3: 8 1 st. Ofredande BrB 4: 7
Snatteri BrB 8; 2 Egenm. förfarande BrB 8: 8 1 st. Självtäkt BrB 8: 9 Bedr.
beteende BrB 9: 2 1 st. Bedrägligt beteende BrB 9: 2 2 st. Undandräkt BrB 10: 2
Olovl. brukande BrB 10: 7 Skadegördse BrB 12: 1 Våldsamt motstånd BrB 17: 4 Missf.
mot tiänsteman BrB 17: 5 Olovlig jakt (1938:274 28 §) Olovlig jakt (1938: 274
29 § 1 mom.) Olaga jakt (1938: 279 28 § 1 mom.) Olaga jakt (1938: 279 28 § 3
mom.) Olaga jakt (1938: 279 29 § 3 mom.) Olaga jakt (1938: 279) 29 §5 mom. Olovl.
förs. av rusdr. (1954: 521

80 §)

Olovl.
förs. av rusdr. (1954: 521

81 §)

Olovligt
fiske (1950: 596 34 §) Olovligt fiske (1950: 596 35 §) Olaga fiske (1954: 607
30 §) Naturvårdslagen (1964: 822 37 §) Sjömanslagen (1973:282)

Summa

Strafförelägganden

Bötes-

domar

Utf.

Äterrem.

Ant.

%av

utf.

1

0

0

86

191

41

21

602

3 346

348

10

1385

1 758

178

10

492

3

0

0

28

27

4

15

76

426

67

16

407

10

0

0

31

33

5

15

115

375

40

11

1 557

178

30

17

898

201

32

16

412

2

0

0

31 4

30 8

11

32

0

0

178

56

31

7 269

19

2

11

58

39

6

15

178

6

141

92

8

9

8

0

0

109

6 919

817

12

6 941

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 202

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen...................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Lagförslag........................................................... .... 3

1.
Förslag till lag om ändring i
brottsbalken............. .... 3

2.
Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken ...... .... 4

3.
Förslag tUl lag om ändring i
lagen (1946: 864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål ...................................................... .... 8

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1976-0226 9

1
Inledning ...................................................... .... 9

2
Snyltningsbrotten ......................................... .. 11

2.1
Gällande rätts bestämmelser om
bedrägeri och snyltning 11

2.2
Bakgrunden tiU
straffbestämmelserna angående bedrägeri och snyltning 13

2.3
Rekvisiten för snyltning i
belysning av rättspraxis 16

2.3.1
Hur prestationen tiUgodogörs................ .. 16

2.3.2
Krav på kontant betalning.................... .. 17

2.3.3
Subjektiva rekvisit.............................. .. 18

2.4
FörhåUandet mellan snyltningsbestämmelsen
och bedrägeribrottet 18

2.5
Det rättsliga förfarandet vid snyltningsbrott.... .. 19

2.6
Vissa uppgifter angående
bestämmelser om snyltning i utländsk rätt 20

2.7
Snyltningsbestämmelsens tiUämpning
.......... 26

2.7.1
Förövade och polisanmälda fall.............. 26

2.7.2
Hotell- och restaurangsnyltning............. .. 27

2.7.3
Taxisnyltning .................................... 28

2.7.4
Snyltning på tåg................................. .. 29

2.7.5
Snyltning med lokala
trafikmedel ........... 31

2.7.6
Ändra typer av snyltning...................... .. 33

2.7.7
Polisens handläggning av snyltningsbrott. .. 34

2.7.8
Åklagarens handläggning av snyltningsbrott 36

2.7.9
Domstolens avgörande ...................... 37

2.8 Några
uppgifter om förövarna av snyltning....... .. 38

2.8.1
InformationskäUor.............................. .. 38

2.8.2
Skadans värde vid snyltning ............... .. 39

2.8.3
Uppgifter angående personerna............. .. 40

2.8.4
Sambandet mellan snyltningsbrott
och alkoholpåverkan 41

2.8.5
Kriminell belastning ........................... 42

2.9 Brottmålsutredningens
förslag ..................... 42

2.9.1
Allmänna överväganden ..................... .. 42

2.9.2
Frågan om det särskUda
straffskyddet för snyltning

är
motiverat ................................... 44

2.9.3
Åtgärder för att förhindra snyltning........ .. 45

2.9.4
Ingripanden mot upptäckta fall
av snyltning .... 48

2.10............................................................... Brottmålsutredningens
alternativa förslag 56

2.10.1
Ny snyltningsbestämmelse ............... .. 56

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:148 203

Sid.

2.10.2 Straffsatsen för snyltning.............................. 58

2.10.3 Begränsad tiUämpning. av
straffstadgandet. 59 .

2.10.4 SärskUt yttrande angående de
alternativa förslagen 59

3 Remissyttrandena över förslagen beträffande snyltningsbrotten
' 60

3.1 Brottmålsutredningens allmänna
kriminalpolitiska överväganden 60

3.2 Snyltningsbrotten ............................................... 62

3.2.1 Kriminaliseringen av snyltningsbrotten........ 62

3.2.2 Ökad satsning på brottsförebyggande
åtgärder .... 70

3.2.3 Rätt för vissa trafikföretag att ta
ut kontrollavgift 71

3.2.4 Äutomatmissbruk ...................................... 74

4 Utvidgning av tillämpningsområdet för strafföreläggande m.
m. 75

4.1 Nuvarande ordning m. m....................................... 75

4.1.1 Systemet med strafföreläggande................. 75

4.1.2 Strafföreläggandeinstitutets
tidigare utbyggnad ... 78

4.1.3 Vissa statistiska uppgifter............................ . 84

4.1.4 Handläggning vid domstol av mål om
mindre brott 85

4.2 Brottmålsutredningen ........................................ 88

4.2.1
Allmänna riktiinjer
för en reform................... . 88

4.2.2
Vidgat utrymme
för strafföreläggande ........ . 97

4.2.3
Strafföreläggandets
rättsverkningar............ 113

4.2.4
Koppling
strafföreläggandehandläggning vid domstol 114

4.2.5
Förenklad
domstolshandläggning................ 117

5 Remissyttranden över betänkandet Mindre brott......... 126

5.1 AUmänna synpunkter ......................................... . 126

5.2 Vidgat utrymme för
strafföreläggande .................. . 131

5.3 Körkortsåterkallelse i
strafföreläggande ............ 141

5.4 Koppling strafföreläggandehandläggning
vid domstol . . 142

5.5 Förenklad domstolshandläggning.......................... 145

6 Föredraganden .......................................................... . 150

6.1 Allmänna synpunkter ........................................... . 150

6.2 Snyltningsbrott .................................................... . 151

6.2.1 Frågan om en mera allmän översyn av
brottsbalken 151

6.2.2 Frågan om straffbestämmelsen i 9
kap. 2 § andra stycket BrB bör upphävas 152

6.2.3 Automatmissbmk ....................................... 164

6.3 Utvidgning av tillämpningsområdet för
strafföreläggande

m. m....................................................................... 166

6.3.1 AUmänna riktlinjer för en reform.................. 166

6.3.2 Vidgat utrymme för
strafföreläggande ........ . 171

6.3.3 Koppling mdlan
strafföreläggandehandläggning

vid domstol.................................................. . 175

6.3.4 Förenklad domstolshandläggning................ 178

6.4 Ikraftträdande .................................................... 180

7
Upprättade
lagförslag................................................... 180

8
Specialmotivering
....................................................... . 180

8.1 Förslaget tUl ändring i
brottsbalken ..................... 180

8.2 Förslaget till ändring i
rättegångsbalken............... 181

8.3 Förslaget till ändring i lagen (1946:
864) om återgäldande

av kostnad för blodundersökning i brottmål.......... 183

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:148 204

Sid.

9
Hemställan...................................................... 184

10 Beslut............................................................
184

Bilaga
1 Utredningens förslag såvitt avser snyltningsbrotten .... 185

Bilaga 2 Utredningens
förslag såvitt avser strafföreläggande m. m. 189

Bilaga 3 Vissa statistiska
uppgifter avseende strafföreläggande .. 197

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97 « 760141

Doktrin (2)

  1. Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol, SvJT 1977 s. 378, på s. 381 · Fritt tillgänglig
  2. Lars Heuman, Reformfrågor rörande målsäganderätten, SvJT 1977 s. 241, på s. 248, 261 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

58 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 33 dokument.

  1. SOU 2017:98 Tidiga förhör - nya bevisregler i brottmål s. 65 i texten
  2. SOU 2017:7 Straffprocessens ramar och domstolens beslutsunderlag i brottmål - en bättre hantering av stora mål s. 29 i texten
  3. Ds 2016:9 Ny lag om tilläggsavgift i kollektivtrafik s. 17 · s. 31 i texten
  4. SOU 2016:70 Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat utnyttjande av utsatta personer s. 237 i texten
  5. SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 151 i texten

Visa alla 33

Doktrin (15)

15 kopplingar i 8 dokument.

  1. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 139 om s. 174 · s. 213 · s. 216 i texten
  2. Bylander, Muntlighetsprincipen, 2006 s. 126 om s. 179 · s. 442 i texten
  3. Zila, I stället för straff, 1992 s. 83 om s. 128 · s. 235 i texten
  4. Heuman, Processrättsliga uppsatser, 1986 s. 118 · s. 131 om s. 169 i texten
  5. Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 258 · s. 539 i texten

Visa alla 8